C-444/25

Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 17 september 2026

CELEX: 62025CC0444
Datum: 2026-09-17
Källa: eur-lex.europa.eu

Preliminär utgåva

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

MACIEJ SZPUNAR

föredraget den 17 september 2026( 1 )

Mål C ‑ 444/25

Ersatz-Pilot GmbH

mot

Ryanair DAC

(begäran om förhandsavgörande från Amtsgericht Dresden (Distriktsdomstolen i Dresden, Tyskland,))

” Begäran om förhandsavgörande – Civilrättsligt samarbete – Europeiskt småmålsförfarande – Förordning (EG) nr 861/2007 – Inledande av ett förfarande – Skyldighet att fylla i ansökningsformulär A – Skälen till fordran har angetts på extrablad som har bifogats ansökningsformulär A”

Inledning

1. Ett europeiskt småmålsförfarande, som regleras genom förordning (EG) nr 861/2007( 2 ), inleds genom att käranden lämnar in ett korrekt ifyllt ansökningsformulär till behörig domstol. Formuläret innehåller flera fält, varav ett är avsett för redogörelse av ”skälen till fordran” (nedan kallade skälen till fordran). Eftersom utrymmet i detta fält till sin natur är begränsat uppstår frågan om det är tillåtet att lämna relevanta uppgifter inte i själva fältet, utan i en inlaga som bifogats till formuläret, och i det nämnda fältet endast hänvisa till bilagan. Är ansökningsformuläret korrekt ifyllt i det fallet? Om så inte är fallet, ska domstolen avvisa ansökan omedelbart ( a limine ) med motiveringen att ansökan är obefogad, eller ska domstolen ge käranden möjlighet att komplettera formuläret? Det ankommer således på EU-domstolen att i förevarande mål besvara dessa två frågor.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

2. I artikel 4.1 i förordning nr 861/2007, i den lydelse som var i kraft vid tidpunkten för ansökan i målet vid den nationella domstolen, föreskrivs följande:

”Käranden skall inleda det europeiska småmålsförfarandet genom att fylla i det standardiserade ansökningsformulär A som återges i bilaga I och lämnar in det till den behöriga domstolen direkt, per post eller genom något annat kommunikationsmedel, till exempel fax eller e‑post, vilket godtas av den medlemsstat där förfarandet inleds. Ansökningsformuläret skall innehålla en beskrivning av bevis som styrker fordran och i förekommande fall åtföljas av relevanta styrkande handlingar.”

3. I punkt 4 i samma artikel föreskrivs däremot följande:

”Om domstolen anser att de uppgifter som tillhandahållits av käranden är otillräckliga eller inte tillräckligt tydliga, eller om ansökningsformuläret inte är ifyllt på korrekt sätt, skall den, om fordran inte förefaller vara uppenbart ogrundad eller ansökan förefaller vara obefogad, ge käranden tillfälle att komplettera eller rätta ansökningsformuläret eller att lämna kompletterande uppgifter eller handlingar eller att återkalla ansökan inom en tidsfrist som fastställs av domstolen. Domstolen skall härvid använda standardformulär B, som återges i bilaga II.

Om fordran förefaller vara uppenbart ogrundad, om ansökan förefaller vara obefogad eller om käranden inte kompletterar eller rättar ansökningsformuläret inom den fastställda tidsfristen, skall ansökan avvisas. Domstolen ska underrätta käranden om att ansökan avvisas och om huruvida beslutet att avvisa ansökan kan överklagas.”

4. I ansökningsformulär A som återges i bilaga I till förordning nr 861/2007 (nedan kallat formulär A) föreskrivs följande i punkt 8:

Tysk rätt

5. I 253 § i Zivilprozessordnung (den tyska civilprocesslagen) (nedan kallad ZPO) anges vilka uppgifter en ansökan som inges inom ramen för ett civilrättsligt förfarande som genomförs i enlighet med bestämmelserna i denna lag ska innehålla. En av dem är noggrant angivande av föremålet för och skälen till den fordran som görs gällande.

Bakgrund, förfarandet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

6. Klaganden i målet vid den nationella domstolen, Ersatz-Pilot GmbH, med säte i Tyskland, har yrkat att motparten, Ryanair DAC, med säte i Irland, ska betala ett belopp om 80,52 euro.( 3 ) I detta syfte lämnade klaganden in en ansökan i juni 2024 vid Amtsgericht Dresden (Distriktsdomstolen i Dresden, Tyskland), som är den hänskjutande domstolen, i ett europeiskt småmålsförfarande med användning av ansökningsformulär A.

7. I punkt 8 i ansökningsformulär A, med rubriken ”Uppgifter om fordran” angav Ersatz-Pilot enbart följande i punkt 8.1: ”Se bifogade skäl till fordran”. Till detta formulär bifogade klaganden en inlaga på 8 sidor med rubriken ”Skälen till fordran till ansökningsformulär A i småmålsförfarandet”. Inlagan innehåller bland annat följande: en motivering av domstolens behörighet, beskrivning av de faktiska omständigheterna i målet, angivande av bevisning som styrker förekomsten av andra faktiska omständigheter, redogörelse för den rättsliga grunden för fordran med hänvisning till rättspraxis och slutligen uppgifter om tvistens hittillsvarande förlopp.( 4 )

8. Eftersom det formulär som klaganden i målet vid den nationella domstolen lämnat in i punkt 8.1 inte innehåller skälen till fordran, utan det i detta avseende hänvisas till den inlaga som bifogats formuläret, undrar den hänskjutande domstolen om formuläret är korrekt ifyllt och om ansökan är obefogad. Den hänskjutande domstolen har angett att det europeiska småmålsförfarandet är ett alternativ till det nationella förfarandet och att en ”sammanblandning” av de båda förfarandena inte är tillåten. Även om användningen av de formulär som återges i förordning nr 861/2007 ska förenkla handläggningen av tvisten, förhåller det sig inte så när detta förfarande missbrukas på så sätt att det, samtidigt som fördelarna med detta förfarande utnyttjas, som en bilaga till formuläret lämnas in en ansökan som har upprättats i enlighet med sådana bestämmelser i nationell rätt som 253 § ZPO. Enligt den hänskjutande domstolen ska formuläret i sig innehålla en specifik redogörelse för föremålet för och grunden för anspråket. Parten avgränsar saken i målet genom dessa uppgifter. Den generella hänvisningen till en bilaga strider mot syftet att genom införandet av standardformulär förenkla och påskynda handläggningen av tvister.

9. Mot bakgrund av ovanstående överväganden har den hänskjutande domstolen beslutat att vilandeförklara målet och hänskjuta följande frågor till domstolen för ett förhandsavgörande:

”1) Är ett ansökningsformulär enligt artikel 4.4 i förordning [nr 861/2007] om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande inte ifyllt på korrekt sätt, om formuläret [A] inte innehåller någon motivering till ansökan, utan käranden begränsar sig till att hänvisa till en bilaga för att styrka sin fordran?

2) Ska en talan som endast hänvisar till en bilaga för att styrka en fordran avvisas?”

10. Begäran om förhandsavgörande inkom till EU-domstolen den 7 juli 2025. Skriftliga yttranden inkom från parterna i det nationella målet, den österrikiska, den finska och den portugisiska regeringen samt Europeiska kommissionen. Domstolen beslutade att avgöra målet utan muntlig förhandling.

Bedömning

11. Innan jag prövar tolkningsfrågorna är det lämpligt att göra två anmärkningar.

12. För det första är innehållet i begäran om förhandsavgörande inte entydigt vad gäller det huvudsakliga föremålet för den hänskjutande domstolens tvivel som ligger till grund för tolkningsfrågorna. Mot bakgrund av motiveringen till dessa i den andra delen av begäran om förhandsavgörande ifrågasätter den hänskjutande domstolen huruvida en praxis som innebär att en ansökan som upprättats i enlighet med bestämmelserna i nationell rätt lämnas in tillsammans med formulär A, såsom bilaga till detta formulär, är förenlig med förordning nr 861/2007. Det framgår emellertid inte av frågornas lydelse eller av beskrivningen av målet vid den nationella domstolen i den första delen av förevarande begäran om förhandsavgörande att det nationella målet utgör ett exempel på en sådan praxis. Den hänskjutande domstolen har nämligen inte påstått att den inlaga som Ersatz-Pilot bifogat formulär A uppfyllde kraven i det nationella civilrättsliga förfarandet för ansökan , utan att den uppfyllde kraven för skälen till fordran . En granskning av handlingarna i målet vid den nationella domstolen talar också för en sådan kvalificering av bilagan. Detta framgår av dess rubrik och innehåll samt av att den inte innehåller någon separat del med yrkanden i ansökan.

13. Jag anser att de två situationer som beskrivs ovan (att den ansökan som upprättats i enlighet med bestämmelser i nationell rätt bifogas formulär A och att en inlaga med skälen till fordran bifogas detta formulär) skiljer sig väsentligt åt och att det saknas anledning att bedöma dem på samma sätt. Det är nämligen en sak att parallellt inge två ansökningar till domstolen, varav den ena på formulär A och den andra som uppfyller kraven i nationella processrättsliga bestämmelser, och en annan sak att inge formulär A tillsammans med en inlaga som utgör en bilaga till punkt 8.1, vars innehåll uppfyller de krav i nationell rätt som föreskrivs för skälen till fordran.( 5 ) Eftersom den första situationen inte föreligger i målet vid den nationella domstolen, finns det ingen anledning att bedöma den i detta förslag till avgörande.

14. För det andra bör det understrykas att den hänskjutande domstolen i sin begäran om förhandsavgörande inte har uttryckt några tvivel om huruvida de uppgifter som lämnats i den inlaga som Ersatz-Pilot bifogat formulär A omfattar omständigheter som utgör skäl till fordran i den mening som avses i punkt 8.1 i formulär A. Det bör därför antas att den inte överväger frågan om huruvida det skulle vara förenligt med förordning nr 861/2007 att i formuläret, som skäl till fordran, eventuellt ange uppgifter som inte har en sådan karaktär.

15. I en sådan situation finns det ingen anledning att i förevarande förslag till avgörande undersöka vilka följderna blir av att ett fält som är avsett för en redogörelse för skälen för fordran eventuellt används för att lämna uppgifter som inte är av en sådan karaktär, och begränsa prövningen till frågan om det är tillåtet att lämna dessa skäl utanför det fält i formulär A som är avsett för detta ändamål, i en inlaga som bifogats formulär.

Den första frågan

16. Mot bakgrund av vad som anförts ovan anses den hänskjutande domstolen ha ställt den första tolkningsfrågan för att få klarhet i huruvida artikel 4.4 i förordning nr 861/2007, jämförd med bilaga I till samma förordning, ska tolkas så, att formulär A som klaganden har lämnat in, inte är ifyllt på korrekt sätt när de skäl till fordran som avses i punkt 8.1 i detta formulär inte har angetts i det fält i formuläret som är avsett för detta ändamål, utan på extrablad till vilka det endast hänvisas i detta fält.

17. Begreppet ”[formulär som] inte är ifyllt på korrekt sätt” i artikel 4.4 i förordning nr 861/2007 har inte definierats i förordningen. I förordningen hänvisas inte heller uttryckligen till medlemsstaternas lagstiftning för att fastställa dess innebörd och räckvidd. Mot bakgrund av detta kommer jag, för att avgöra huruvida nämnda begrepp, i enlighet med unionsrätten, omfattar den situation som beskrivs i föregående punkt i detta förslag till avgörande, att tillämpa en bokstavstolkning, en kontextuell tolkning och en teleologisk tolkning i enlighet med den tolkningsmetod som följer av EU-domstolens praxis.( 6 )

Bokstavstolkning

18. De formella krav som en ansökan måste uppfylla fastställs i artikel 4.1 och artikel 6 i förordning nr 861/2007. Det framgår av den första av dessa bestämmelser att ansökan om att inleda ett småmålsförfarande ska lämnas in på formulär A, som ska innehålla en beskrivning av bevis som styrker fordran och i förekommande fall åtföljas av relevanta styrkande handlingar. Den andra bestämmelsen kräver i sin tur att ansökningsformuläret och eventuell beskrivning av relevanta styrkande handlingar ska lämnas in till behörig domstol i medlemsstaten på det språk, eller ett av de språk som används vid domstolen.

19. I dessa bestämmelser anges således inte alla de krav som ansökan ska uppfylla. Det framgår däremot entydigt av bestämmelserna att ansökan ska upprättas på formulär A. Omfattningen av de uppgifter som ansökan ska innehålla bestäms således av innehållet i detta formulär.

20. Punkt 8 i formulär A, med rubriken ”Uppgifter om fordran”, består, i likhet med de andra punkterna i formuläret, av två separata delar: instruktioner och en ruta som ska fyllas i. Rutan är indelad i två delar, den första, som anges som punkt 8.1, är avsedd för en redogörelse för skälen till fordran,( 7 ) och den andra, som anges som punkt 8.2, för en beskrivning av den bevisning som läggs fram för att styrka fordran. Det framgår av de instruktioner som ges ovanför rutan att sakinnehållet i fordran ska anges i korthet i rutan i punkt 8.1, och att relevant bevisning som styrker fordran ska anges i rutan i punkt 8.2. Den sista meningen i instruktionerna avseende punkt 8 i formulär A har följande lydelse: ”Om utrymmet inte räcker till, kan ni bifoga extrablad”.

21. Ordalydelsen i ovannämnda instruktioner talar för att det enligt förordning nr 861/2007 inte finns någon absolut skyldighet att ange skälen till fordran endast i fältet i punkt 8.1 i formulär A.

22. För det första framgår detta av ordalydelsen i instruktionen avseende punkt 8 i formulär A. I den sista meningen anges att om utrymmet inte räcker till för att lämna de uppgifter som avses i punkterna 8.1 och 8.2 i formulär A, ska extrablad bifogas. Av detta följer otvetydigt att skälen till fordran under alla omständigheter inte behöver anges i den ruta i formuläret som är avsedd för dem.

23. Faktum är att den sistnämnda instruktionen avseende punkt 8 i formulär A återfinns under instruktionen som endast avser punkt 8.2, som är avsedd för beskrivningen av den bevisning som styrker fordran. Det framgår emellertid tydligt av textens utformning att denna instruktion även hänför sig till punkt 8.1. Instruktionerna avseende punkterna 8.1 och 8.2 i formulär A återfinns var och en i ett separat stycke. Efter dessa, finns i ett separat tredje stycke, instruktioner om möjligheten att bifoga extrablad. Det förhållandet av den sista instruktionen grafiskt har avskilts från instruktionerna i de båda föregående styckena avseende punkterna 8.1 och 8.2 visar att den inte hänför sig enbart till en av dessa punkter, utan avser samtliga uppgifter om fordran i den mening som avses i punkt 8 i formulär A, således såväl punkt 8.1, det vill säga skälen till fordran, som punkt 8.2, det vill säga beskrivningen av bevisningen.

24. För det andra stämmer det att det i instruktionen avseende punkt 8.1 föreskrivs att ”[sakinnehållet i fordran ska] ange[s] i korthet ”( 8 ) Användningen av ordet ”i korthet” innebär emellertid inte att denna beskrivning måste ges i fält 8.1 i detta formulär. Detta ord ger uttryck för riktlinjen att skälen till fordran ska vara kortfattade. Härav följer inte någon begränsning av det antal tecken som får användas vid redogörelsen för skälen till fordran.

25. För det tredje framgår det inte heller av någon annan bestämmelse i förordning nr 861/2007 eller av ordalydelsen i formulär A att det föreligger en absolut skyldighet att ange skälen till fordran i rutan i punkt 8.1. I vilket fall som helst anser jag att det inte föreligger någon motsättning mellan skyldigheten att lämna in en ansökan på formulär A och rätten att till ansökan bifoga blad med uppgifter, som inte kan införas i det fält som är avsett för detta ändamål på grund av att utrymmet inte räcker till. Eftersom sistnämnda möjlighet föreskrivs i formuläret, ska det blad som bifogats i enlighet med instruktionen anses utgöra en del av formuläret.( 9 )

26. För det fjärde framgår det inte, i motsats till vad Ryanair har hävdat, av preciseringen i punkt 3.3.1.1 i ”Praktisk vägledning om tillämpningen av det europeiska småmålsförfarandet”( 10 ) att den faktiska grunden för fordran ”ska anges i fält 8 i ansökningsformuläret”. I denna punkt hänvisas till den plats som är avsedd för dessa uppgifter, men det föreskrivs inte något förbud mot användning av extrablad för att redogöra för dessa. Den kan inte tolkas på detta sätt, eftersom en sådan möjlighet, såsom jag har påpekat uttryckligen, är tillåten enligt formulärets ordalydelse. Vägledningen har inte heller lagstiftningskaraktär och kan endast spela en underordnad, och inte en avgörande, roll vid tolkningen av de konkreta bestämmelserna i förordning nr 861/2007 och de formulär som återges i dess bilagor.

27. För det femte har lagstiftaren inte föreskrivit några begränsningar vad gäller innehållet i skälen till fordran, utan har i detta avseende överlåtit det valet till käranden. I formulär A har lagstiftaren endast som exempel angett att det kan innehålla en beskrivning av vad som förekommit samt när och var detta skett. Förordningen är visserligen tillämplig på små fordringar, det vill säga på sådana fordringar på privaträttens område, där värdet av en fordran, exklusive ränta på fordran, utgifter och kostnader, inte överstiger 5 000 euro. Den omständigheten att det rör sig om en mindre fordran i denna mening innebär emellertid inte att dess faktiska grund är okomplicerad och kan beskrivas i några meningar. Mål som rör mindre belopp kan visa sig vara mer komplicerade i faktiskt och rättsligt hänseende än mål som överstiger 5 000 euro och kräva en mer omfattande argumentation för att visa att fordran är välgrundad.

28. För det sjätte, skulle antagandet att skälen till fordran endast får anges i rutan i punkt 8.1 i formulär A helt bortse från det faktum att detta fält är relativt litet och objektivt sett kan vara otillräckligt för att fullständigt redogöra för samtliga väsentliga omständigheter och argument.( 11 )

29. I detta sammanhang vill jag påpeka att det är riktigt att det finns en online-version för formulär A. Även om den tekniskt sett ger möjlighet att ange en längre text än i pappersversionen av formuläret, föreskriver även den begränsningar vad gäller antalet tecken.( 12 ) Om det skulle anses att redogörelsen för skälen till fordran måste rymmas inom det utrymme som avgränsas av storleken på fält 8.1 i formulär A skulle detta leda till en situation där omfattningen av de uppgifter som lämnas som skäl till fordran skulle bero på vilken version av formuläret som används. Detta kan inte godtas, eftersom unionslagstiftaren inte har uteslutit möjligheten att lämna in en ansökan på formulär A i pappersform.

30. För det sjunde innebär ordalydelsen i artikel 4.1 i förordning nr 861/2007, enligt vilken ”formulär [A] skall innehålla en beskrivning av bevis som styrker fordran och i förekommande fall åtföljas av relevanta styrkande handlingar” inte att de slutsatser som hittills dragits kan ifrågasättas. Ryanairs ståndpunkt att det av ordalydelsen i detta avsnitt i artikel 4.1 i förordning nr 861/2007 framgår att en separat bilaga till formuläret endast är tillåten för bevisningen och inte för skälen till fordran kan inte godtas.

31. Denna ståndpunkt motsägs av ordalydelsen i den ovannämnda sista meningen i instruktionen avseende punkt 8, av vilken det framgår att det är möjligt att till formulär A bifoga blad som, såsom jag har förklarat, även avser de uppgifter som avses i punkt 8.1, det vill säga uppgifter avseende skälen till fordran.

32. Mot denna ståndpunkt talar dessutom att lagstiftaren i artikel 4.1 i förordning nr 861/2007 använder ett annat begrepp än det som anges i den sista instruktionen avseende punkt 8 i formulär A. I denna bestämmelse används begreppet ”styrkande handlingar”( 13 ) och inte begreppet ”blad”( 14 ) som används i denna instruktion. En analys av användningen av begreppen ”styrkande handlingar” och ”blad” i förordning nr 861/2007 och i de formulär som återges i förordningen (närmare bestämt i formulär A och i svarsformuläret C) talar för att begreppet ”styrkande handlingar” används såväl i förordning nr 861/2007 som i formulären A och C med avseende på åtgärder för bevisupptagning. Detta bekräftas av skäl 12 i förordning nr 861/2007, där det föreskrivs en möjlighet att tillsammans med ansökningsformuläret inge relevanta styrkande handlingar, samtidigt som det är tillåtet att lämna in ”ytterligare bevis” ”under förfarandet”. Av detta följer att begreppet ”styrkande handlingar” avser bevisning.( 15 )

33. Av vad som anförts ovan kan slutsatsen dras att det i artikel 4.1 i förordning nr 861/2007 endast rör sig om ingivande av ytterligare handlingar som bevisning och inte om möjligheten att bifoga extrablad till formulär A om det inte finns tillräckligt med utrymme i formuläret för att ange nödvändiga uppgifter. Den sistnämnda frågan regleras således inte av denna bestämmelse. Formulär A ger själv ett positivt svar på denna fråga, och detta inte bara i punkt 8 avseende uppgifter om fordran, inbegripet angivande av sakinnehållet i fordran och skälen till fordran samt bevisning, utan även i punkterna 2, 3 och 7( 16 ) vad gäller angivande av parterna i målet och det framställda kravet.

34. Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att det redan av en bokstavstolkning av förordning nr 861/2007 följer att formulär A inte har ifyllts felaktigt enbart på grund av att skälen till fordran har angetts på extrablad som bifogats formuläret, till vilka det hänvisas i detta fält. Av den sista instruktionen avseende punkt 8 i formulär A framgår att det enda villkoret för att utnyttja möjligheten att ange skälen till fordran på extrablad är att utrymmet i det för detta ändamål avsedda fältet i formuläret inte räcker till. Huruvida detta villkor är uppfyllt beror således endast på längden på texten i skälen till fordran.

35. I detta sammanhang har den österrikiska regeringen och kommissionen i sina skriftliga yttranden ifrågasatt huruvida en del av skälen till fordran måste anges i fältet i punk 8.1, i den mån dess storlek tillåter det, och om det endast är resten av texten som inte ryms i fältet som kan anges på blad som bifogas ansökningsformuläret. En bokstavstolkning av uttrycket ”[o]m utrymmet inte räcker till” gör det inte möjligt att ge ett entydigt svar på denna fråga. De uttryck som används i de olika språkversionerna( 17 ) avgör nämligen inte huruvida det förhållandet att ”utrymmet inte räcker till” ska visas genom att en del av texten skrivs in i det avsedda fältet eller om det är tillräckligt att det på grund av längden på texten till skälen till fordran objektivt sett inte är möjligt att skriva in den i det avsedda fältet på formuläret.( 18 )

Kontextuell tolkning

36. Ingenstans i förordning (EG) nr 861/2007 krävs att ett mål inom ramen för det europeiska småmålsförfarandet enbart prövas på grundval av uppgifter som anges i fälten på formulären. Tvärtom föreskrivs, på flera ställen, uttryckligen en möjlighet för båda parter i förfarandet att lämna uppgifter utanför formulären.

37. Det bör i detta avseende noteras att käranden har möjlighet att till ansökningsformuläret bifoga extrablad, inte enbart med uppgifter om fordran (skälen till fordran och en beskrivning av bevisningen för att styrka fordran), utan även med uppgifter om parterna i målet och det framställda kravet.( 19 ) Svaranden behöver däremot över huvud taget inte använda formuläret vid sitt svar på ansökningsformuläret.( 20 ) På begäran av domstolen ska parterna dessutom lämna ytterligare uppgifter utöver formulären, det vill säga på separata blad.( 21 )

38. Detta innebär att en situation där det är nödvändigt för antingen domstolen eller parterna att ta del av uppgifter som inte finns i formulären inte är ovanlig inom ramen för europeiska småmålsförfaranden, och unionslagstiftaren har inte begränsat domstolens prövning av ansökan till att omfatta de uppgifter som finns i formuläret.

39. Denna egenskap skiljer förordning nr 861/2007 från förordning nr 1896/2006,( 22 ) enligt vilken sökanden också ska lämna in en ansökan på ett formulär. I detta avseende anges i skälen i sistnämnda förordning att domstolen bör pröva ansökan, bland annat frågan om domstolens behörighet och beskrivningen av bevisningen, på grundval av de uppgifter som lämnats i ansökningsformuläret.( 23 ) En sådan formulering saknas däremot i förordning nr 861/2007, vilket bekräftar att unionslagstiftaren inte hade för avsikt att föreskriva en sådan begränsning när det gäller denna förordning.

40. Begränsningen av prövningen av ansökan till de uppgifter som lämnats i formuläret när det gäller ansökningsformulär som återges i bilagan till förordning nr 1896/2006 motiveras i sin tur av att det i denna förordning, till skillnad från ansökningsformuläret i förordning nr 861/2007, över huvud taget inte föreskrivs någon möjlighet att bifoga extrablad, utan det anges att uppgifter som inte får plats i de fält i formuläret som är avsedda för dem eller andra uppgifter som är användbara för domstolen ska anges i fält 11, med rubriken ”Ytterligare intyganden och uppgifter (vid behov)”( 24 )

41. Ansökningsformuläret i bilagan till förordning nr 861/2007 innehåller inte något sådant ytterligare fält för förklaringar och uppgifter som inte ryms i andra fält i formuläret. I stället ges käranden, i tydligt angivna situationer, möjlighet att bifoga extrablad, vilka granskas på samma sätt som de uppgifter som lämnats i fälten på ansökningsformuläret.( 25 )

42. Som jag redan har angett ovan anser jag att de extrablad avseende specifika punkter i formuläret, vilka har lämnats in i enlighet med de instruktioner som tillåter användning av dem, ska betraktas som en del av formuläret.( 26 ) Att använda dem i enlighet med instruktionerna strider således inte mot skyldigheten att använda formulären.

43. I detta sammanhang finns det således inget som hindrar att de skäl till fordran som lämnas i den ansökan genom vilken det europeiska småmålsförfarandet inleds anges på extrablad som bifogats ansökan om utrymmet i formulär A inte räcker till.

Teleologisk tolkning

44. Som EU-domstolen har påpekat framhålls i skälen 7 och 8 och artikel 1 i förordning nr 861/2007 att förordningen har tre syften, nämligen att tvister om mindre värden i gränsöverskridande mål ska kunna handläggas på ett enklare, snabbare och billigare sätt.( 27 )

45. Ett inledande av ett förfarande med användning av ett standardformulär för ansökan tjänar utan tvekan till att uppnå dessa tre syften.

46. Standardiseringen av ansökan genom att utforma den som ett läsbart formulär med instruktioner om hur den ska fyllas i underlättar inledandet av ett europeiskt småmålsförfarande. Med ledning av dessa instruktioner och vid behov med utnyttjande av den kostnadsfria praktiska hjälp som medlemsstaterna tillhandahåller för att fylla i formuläret( 28 ) kan käranden utforma sin ansökan och lämna in den till behörig domstol( 29 ) utan att behöva anlita en advokat eller annan jurist.( 30 ) Detta gör det möjligt att undanröja kostnaderna för professionell rättslig hjälp.

47. Samtidigt minimerar användningen av ett obligatoriskt formulär risken för fel i fråga om ansökans innehåll och form, vilka skulle leda till att förfarandet förlängs på grund av att käranden måste ges möjlighet att komplettera eller rätta ansökan.

48. På grund av dess strukturerade form förkortas även den tid som krävs för domstolens granskning av ansökan. Det europeiska småmålsförfarandet är tillämpligt på gränsöverskridande förfaranden, vilket innebär att en domstol i många fall kommer att pröva en ansökan som upprättats i en annan medlemsstat av personer som har vuxit upp i en annan rättstradition som är vana vid nationell praxis för utarbetande av inlagor. En redogörelse för delarna av ansökan i ett standardformulär underlättar en korrekt tolkning av innehållet i ansökan av domstolen i en annan medlemsstat än den där käranden har sin hemvist eller sin vanliga vistelseort.

49. De syften som nämns i punkt 44 i förevarande förslag till avgörande utgör inte hinder mot att skälen till fordran anges på extrablad

50. Om käranden vid ifyllandet av formulär A gör bedömningen att det fält som är avsett för skälen till fordran inte kommer att räcka till för att redogöra för samtliga väsentliga omständigheter och argument, kan käranden, i enlighet med instruktionerna i tredje stycket i punkt 8 i formulär A,( 31 ) antingen lämna samtliga skäl eller de skäl som inte ryms i formulärets fält på extrablad. Detta medför varken svårigheter för käranden eller ökade rättegångskostnader i förfarandet.

51. Det kan däremot vara mycket svårt för käranden att uppfylla kravet på att hela argumentationen ska anges i fältet i formulär A. Käranden skulle behöva avgöra vilka omständigheter som ska utelämnas och vilka som ska få stå kvar. För en kärande som agerar på egen hand( 32 ) skulle detta kunna vara omöjligt eller svårt att genomföra och följaktligen få honom eller henne att anlita rättslig hjälp mot vederlag, vilket ökar kostnaderna för att framställa krav.

52. Dessutom skulle utelämnandet av vissa omständigheter ur skälen till fordran, enbart för att texten ska rymmas i fältet i formulär A, i vissa situationer kunna leda till att förfarandet förlängs. Detta skulle nämligen kunna leda till oklarheter vad gäller de sålunda utvalda uppgifterna och medföra att domstolen skulle vara tvungen att begära att käranden – antingen i ett skede före delgivningen av kopian av ansökningsformuläret till svaranden eller senare, efter att ha tagit del av svarandens ståndpunkt i svaret på ansökningsformuläret – lämnar ytterligare uppgifter som käranden,( 33 ) om det inte hade funnits några begränsningar vad gäller längden på texten avseende skälen till fordran, redan skulle ha lämnat i ansökan.

53. När det gäller vissa fordringar skulle dessutom behovet av att formulera skälen till fordran så att texten ryms i fältet i punkt 8.1 i formulär A kunna beröva käranden möjligheten att lägga fram samtliga omständigheter och argument som är relevanta för bedömningen av huruvida fordran är välgrundad.( 34 )

54. En teleologisk tolkning talar inte för att endast den del av skälen till fordran som inte ryms i rutan i formuläret i punkt 8.1 får anges på extrablad. Att i fältet i formuläret enbart kort hänvisa till bilagan( 35 ) och i denna ange samtliga skäl till fordran framstår som en bättre lösning för att uppnå de syften som eftersträvas med förordning nr 861/2007. Jämfört med uppdelningen av texten i två delar är en sådan enkel hänvisning till en bilaga som innehåller samtliga skäl till fordran inte bara enklare för käranden att genomföra, utan bidrar också till att svaranden och domstolen tolkar kärandens ståndpunkt och argumentation på ett korrekt sätt. Om samtliga skäl återges på extrablad medför detta inte heller en ökning rättegångskostnaderna jämfört med vad som skulle vara fallet om den inledande delen av skälen skulle återfinnas i formulärets fält och först den efterföljande delen på extrablad. Det finns emellertid inte heller något som tyder på att den sistnämnda lösningen inte är tillåten.

55. Möjligheten att ange skälen till fordran på extrablad bidrar därför till att förenkla och påskynda förfarandet och minska kostnaderna för detta, och på samma sätt underlätta möjligheterna till rättslig prövning.( 36 ) Den syftar således till att genomföra den rätt till ett effektivt rättsmedel som garanteras i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.( 37 ) I detta sammanhang säkerställer denna möjlighet att käranden får tillgång till ett förfarande som säkerställer en enkel, snabb och billigare handläggning av ett mål som rör en mindre gränsöverskridande fordran på privaträttens område som inte överstiger 5 000 euro,( 38 ) och berövar inte käranden rätten till en rättvis rättegång genom att begränsa möjligheten att framföra argument till stöd för att denna fordran är välgrundad.( 39 )

56. Denna möjlighet säkerställer att de båda parterna har lika ställning i förfarandet. Förordning nr 861/2007 innehåller nämligen inte någon begränsning vad gäller formen, innehållet och längden på svaret på ansökningsformuläret. Det är dessutom inte obligatoriskt för svaranden att använda del II i svarsformulär C, utan svaranden kan lämna sitt svar på ett annat lämpligt sätt.( 40 )

57. Denna möjlighet undanröjer dessutom den eventuella avskräckande effekt vad gäller användningen av det förfarande som föreskrivs i förordning nr 861/2007 som skulle kunna uppstå om det skulle anses att käranden ska ange samtliga skälen i fältet på formuläret och att käranden, med hänsyn till det begränsade utrymmet i detta fält, inte skulle kunna lägga fram alla de omständigheter som enligt käranden är nödvändiga för att motivera sin fordran. En situation där kärandena enbart av detta skäl skulle vilja avstå från det förfarande som regleras i denna förordning till förmån för förfaranden som regleras av nationell rätt, vilket skulle undergräva förordningens ändamålsenliga verkan, skulle obestridligen undergräva förordningens syften.

58. Samtidigt undergräver denna möjlighet inte på något sätt svarandens intressen. Att ta del av skälen till fordran, som ingriper alla relevanta omständigheter och argument som käranden åberopar till stöd för sina krav, bör till och med hjälpa svaranden att förstå kärandens ståndpunkt och utforma sitt försvar. Det förhållandet att skälen till fordran återfinns på ett eller flera separata blad bör inte utgöra någon svårighet för svaranden.

59. Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att de syften som eftersträvas med förordning nr 861/2007 talar för att skälen till fordran såväl delvis som, i än högre grad, i sin helhet, ska kunna anges på extrablad om utrymmet i punkt 8.1 i formuläret inte räcker till.

Sammanfattning

60. Med beaktande av vad som anförts ovan föreslår jag att EU-domstolen besvarar den första tolkningsfrågan på så sätt, att artikel 4.4 i förordning nr 861/2007, jämförd med bilaga I till samma förordning, ska tolkas så, att formulär A inte har ifyllts felaktigt när de skäl till fordran som avses i punkt 8.1 i formuläret, om utrymmet inte räcker till, inte anges i det fält i formuläret som är avsett för detta ändamål, utan på extrablad som det endast hänvisas till i detta fält.

Den andra frågan

61. Den hänskjutande domstolen har ställt den andra tolkningsfrågan för att få klarhet i huruvida artikel 4.4 i förordning nr 861/2007 ska tolkas så, att inlämnandet av en ansökan med användning av formulär A, där skälen till fordran inte anges i det avsedda fältet, utan det endast hänvisas till de till formuläret bifogade bladen som innehåller dessa skäl, medför att ansökan anses vara obefogad och att den följaktligen ska avvisas.

62. Även om den hänskjutande domstolen, när den ställer de båda tolkningsfrågorna, inte anger att den andra tolkningsfrågan endast ska prövas av EU-domstolen om den första frågan besvaras jakande, det vill säga om EU-domstolen anser att formuleringen och inlämnandet av skälen till fordran på extrablad, och endast en hänvisning till dessa i det avsedda fältet på formulär A, innebär att formuläret har fyllts i på ett felaktigt sätt, är dessa frågor emellertid i själva verket sammankopplade på detta sätt. Ett nekande svar på den första frågan får nämligen till följd att föremålet för tolkningsfrågan försvinner.

63. Följande synpunkter framförs därför enbart för det fall EU-domstolen, i motsats till vad jag föreslår, anser att formulär A är felaktigt ifyllt i en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet.

64. Enligt artikel 4.4 andra stycket i förordning nr 861/2006 ska ansökan avvisas om fordran förefaller vara uppenbart ogrundad, om ansökan förefaller vara obefogad eller om käranden inte kompletterar eller rättar ansökningsformuläret inom den fastställda tidsfristen.

65. Om fordran förefaller vara uppenbart ogrundad eller om ansökan förefaller vara obefogad föreligger en absolut avvisningsskyldighet ansökan i den meningen att den avvisas omedelbart, utan att domstolen först behöver vidta några som helst åtgärder, inbegripet utan att kontrollera huruvida ansökningsformuläret är korrekt ifyllt.( 41 )

66. Om uppgifter saknas i ansökningsformuläret eller om uppgifterna är felaktiga måste domstolen däremot genomföra ett förfarande för rättelse, det vill säga göra det möjligt för käranden att komplettera eller rätta sin ansökan inom den fastställda tidsfristen, om han eller hon har lämnat uppgifter som är otillräckliga eller inte tillräckligt tydliga eller formuläret är felaktigt ifyllt. I sådana fall ska domstolen skicka en begäran till käranden med användning av formulär B, med rubriken ”Begäran från domstolen om komplettering och/eller rättelse av ansökningsformuläret”, där den informerar käranden om att ansökningsformuläret är otillräckligt eller inte tillräckligt tydligt eller felaktigt ifyllt, och anger vilka specifika delar av ansökningsformuläret som ska kompletteras eller rättas och inom vilken tidsfrist detta ska ske.( 42 )

67. Unionslagstiftaren behandlar således det fall där en fordran förefaller vara uppenbart ogrundad eller ansökan förefaller vara obefogad, å ena sidan, och de fall där ansökningsformuläret inte är ifyllt på korrekt sätt, å andra sidan, olika. Samtidigt anges det inte i förordning nr 861/2007 i vilka situationer fordran förefaller vara uppenbart ogrundad och ansökan obefogad, utan det överlåts åt nationell rätt att bestämma innebörden av dessa begrepp.( 43 ) Eftersom dessa begrepp emellertid skiljer sig från begreppet ansökningsformulär som inte är ifyllt på korrekt sätt, innebär detta att de inte omfattar sistnämnda fall, vilket avser kärandens underlåtenhet att iaktta de formella krav som föreskrivs i bestämmelserna i förordning nr 861/2007. I annat fall skulle de förfaranden som i denna förordning föreskrivs för komplettering eller rättelse av ansökningsformulär sakna betydelse.

68. Den omständigheten att formulär A inte innehåller de uppgifter som krävs enligt dess lydelse utgör ett åsidosättande av de formella krav som föreskrivs i bestämmelserna i förordning nr 861/2007. Om det anses att samtliga skäl till fordran ska anges i det fält i formuläret som är avsett för detta ändamål eller i vart fall den del av skälen som ryms i detta fält, bör detta, i enlighet med artikel 4.1 i förordning nr 861/2007 leda till att käranden uppmanas att komplettera ansökningsformuläret inom den fastställda fristen. Det är först när denna tidsfrist löper ut utan att åtgärder har vidtagits som ansökan skulle kunna avvisas.

69. Ett sådant tillvägagångssätt gynnar dessutom förverkligandet av målen med förordning nr 861/2007, vilka är att förenkla och påskynda handläggningen av tvister om mindre värden i gränsöverskridande mål och samtidigt minska kostnaderna.( 44 ) Det förfarande som inletts med ett felaktigt ifyllt ansökningsformulär vad gäller skälen till fordran har redan kostat tid och resurser för både käranden och domstolen. Avsaknaden av möjlighet för käranden att komplettera eller rätta ansökningsformuläret skulle i den situationen utgöra en överdriven processuell formalism, vilket i många fall medför att ett nytt förfarande senare inleds avseende samma sak, antingen på nytt enligt det förfarande som föreskrivs i denna förordning eller enligt det förfarande som regleras i nationell rätt.( 45 )

70. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag, för det fall att det inom ramen för svaret på den första frågan anses att ansökningsformuläret är felaktigt ifyllt om skälen till fordran inte har angetts i det fält på detta formulär som är avsett för detta ändamål utan på extrablad till vilka det endast hänvisats i ovannämnda fält, att domstolen ska besvara den andra tolkningsfrågan så, att artikel 4.4 i förordning nr 861/2007 ska tolkas så, att när en ansökan lämnas på ett formulär där skälen till fordran inte anges i det fält som är avsett för detta ändamål, får ansökan avvisas först efter det att käranden har uppmanats att komplettera eller rätta ansökningsformuläret i detta avseende inom den fastställda tidsfristen, och käranden inte har efterkommit denna uppmaning.

Förslag till avgörande

71. Mot bakgrund av dessa omständigheter föreslår jag att domstolen ska besvara den första tolkningsfrågan från Amtsgericht Dresden (Distriktsdomstolen i Dresden, Tyskland) på följande sätt:

Artikel 4.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande jämförd med bilaga I till denna förordning

ska tolkas så,

att ansökningsformulär A i bilaga I till denna förordning inte är felaktigt ifyllt om de skäl till fordran som avses i punkt 8.1 i detta formulär, om utrymmet inte räcker till, inte har angetts i det fält på formuläret som är avsett för detta ändamål, utan på extrablad, till vilka det endast hänvisas till i detta fält.

1 Originalspråk: polska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (EUT L 199, 2007, s. 1).

3 Den hänskjutande domstolen har inte angett ursprunget till denna fordran. Av klagandens skriftliga yttrande framgår att den rör flygpassagerares rättigheter.

4 Ovanstående beskrivning av den ingivna bilagan grundar sig på min bedömning av de handlingar i målet vid den nationella som har skickats till domstolen. Den hänskjutande domstolen har i sin begäran om förhandsavgörande begränsat sig till att konstatera att den bifogade inlagan uppfyller de krav som föreskrivs i 253 § ZPO avseende skälen till fordran.

5 I den första situationen uppkommer tvivel om vilken inlaga som ska anses utgöra en ansökan, eftersom de båda inlagorna har samma räckvidd, särskilt som klagandens yrkanden har framställts i båda inlagor.

6 Se bland annat dom av den 30 april 2024, M.N. (EncroChat) (C‑670/22, EU:C:2024:372, punkt 109 och där angiven rättspraxis).

7 I formulär A anges här som exempel att sådana omständigheter ska anges som vad som förekommit samt när och var detta skett.

8 Min kursivering.

9 Följaktligen omfattas även den text som anges i denna av de språkkrav som gäller för ansökningsformulär, som avses i artikel 6.1 i förordning nr 861/2007.

10 Europeiska kommissionen: generaldirektoratet för rättsliga frågor och konsumentfrågor, praktisk vägledning om tillämpningen av det europeiska småmålsförfarandet i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande, Europeiska unionens publikationsbyrå, 2019, https://data.europa.eu/doi/10.2838/991121

11 Om ett reviderbart formulär i PDF-format som finns tillgängligt på e-juridik.europa.eu används ryms i fältet i rutan till punkt 8.1 en text med en längd på cirka 480 tecken inom rutan efter utskriften av formuläret. Det framgår av de tester som jag har utfört att även om formuläret i detta format gör det möjligt att skriva in en längre text, är den del av texten som överstiger det antal tecken som anges ovan inte synlig efter utskriften.

12 I onlineformuläret anges en gräns på 2125 tecken.

13 Se som exempel den engelska, supporting documents , den franska, pièces justificatives , den spanska, documentos justificativos , och den tyska Beweisunterlagen , språkversionen.

14 Se som exempel den engelska, sheets , den franska, feuillets , den spanska, hojas , och den tyska, Blätter, språkversionen.

15 En jämförelse av de olika språkversionerna av förordning nr 861/2007 och av de i förordningen återgivna formulären A och C, som innehåller formuleringar (som jag har angett exempel på i fotnot 13 i detta förslag till avgörande), som hänvisar till den strykande och stödjande karaktären av dessa handlingar, leder också till samma slutsats. Användningen i den polska språkversionen av uttrycket ”kompletterande” (och inte till exempel ”styrkande”) är ett isolerat fall och saknar betydelse för tolkningen. Den tyska versionen lämnar inga tvivel i detta avseende, eftersom det av dess lydelse tydligt framgår att det rör sig om handlingar som ska utgöra bevis (se särskilt artikel 4.1 i förordning nr 861/2007, där uttrycket als Beweismittel geeignete Unterlagen (beskrivning av bevis som styrker) används, samt artikel 5.2 och artikel 6.1 i samma förordning, där det talas om styrkande handlingar ( Beweisunterlagen )).

16 I punkt 7 i formuläret används i vissa språkversioner i stället för ordet ”blad” (såsom i den franska versionen, feuillets , i den tyska versionen, Blätter ) ordet ”sidor” (såsom bland annat i den polska versionen strony , i den engelska versionen pages , i den spanska versionen páginas ). Detta innebär emellertid inte att det här görs en åtskillnad.

17 I den franska språkversionen: si vous ne disposez pas d’assez d’espace pour répondre , i den tyska språkversionen: Falls der Platz nicht ausreicht , i den engelska språkversionen: if space is insufficient, i den spanska språkversionen: si no tiene suficiente espacio .

18 Se punkt 54 i detta förslag till avgörande avseende den teleologiska tolkningen av förordning nr 861/2007 avseende denna fråga.

19 Se punkterna 2, 3, 7 i formulär A.

20 Se artikel 5.3 i förordning nr 861/2007.

21 Se artiklarna 4.4 och 7.1 a i förordning nr 861/2007.

22 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (EUT L 399, 2006, s. 1).

23 Se skäl 16 i förordning nr 1896/2006.

24 Se punkt 11 i anvisningarna avseende ifyllandet av ansökningsformuläret som finns i det ramverk som återges i bilagan till förordning nr 1896/2006.

25 Med hänsyn till skillnaderna mellan förordningarna nr 861/2007 och nr 1896/2006 som redovisas i punkterna 39–41 i förevarande förslag till avgörande anser jag att det inte är berättigat, inte ens analogt, att beträffande den sistnämnda förordningen hänvisa till EU-domstolens dom av den 13 december 2012, Szyrocka (C‑215/11, EU:C:2012:794), punkt 29, där domstolen fastslog att den prövande domstolen endast ska pröva en ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande på grundval av de uppgifter som framgår av ansökan.

26 Se punkt 25 i förevarande förslag till avgörande.

27 Se dom av den 22 november 2018, ZSE Energia (C‑627/17, EU:C:2018:941, punkt 28).

28 Se artikel 11.1 i förordning nr 861/2007.

29 Enligt artikel 11.1 i förordning nr 861/2007 ska medlemsstaterna även se till att parterna har möjlighet att kostnadsfritt få allmän information om vilka domstolar i medlemsstaten i fråga som är behöriga att döma det europeiska småmålsförfarandet.

30 Enligt artikel 10 i förordning nr 861/2007 ska det inte vara obligatoriskt att företrädas av en advokat eller annan jurist.

31 Se punkt 23 i detta förslag till avgörande.

32 Även de som utnyttjar den hjälp som medlemsstaterna säkerställer som endast är av praktisk men inte av rättslig betydelse – se artikel 11.1 i förordning nr 861/2007.

33 Se artikel 4.4 a och artikel 7.1 a i förordning nr 861/2007.

34 Särskilt i en situation där domstolen inte anser det nödvändigt att begära ytterligare uppgifter av käranden enligt artikel 4.4 eller artikel 7.1 a i förordning nr 861/2007.

35 Såsom skedde i målet vid den nationella domstolen, där käranden i punkt 8.1 i ansökningsformuläret angav: ”Se bifogade skäl till fordran.”

36 Se skäl 7 fjärde meningen i förordning nr 861/2007.

37 Se skäl 9 i förordning nr 861/2007.

38 Se artikel 1.1 i förordning nr 861/2007.

39 Såsom jag påpekade i punkt 27 innebär tillämpningsområdet för förordning nr 861/2007 inte att de mål som omfattas av förordningen inte kan vara komplexa och kräva en mer omfattande argumentation för att styrka att fordran är välgrundad.

40 Se artikel 5.3 förordning nr 861/2007.

41 Se artikel 4.1 första stycket.

42 Se formulär B i bilaga II till förordning nr 861/2007.

43 Se skäl 13 i förordning nr 861/2007.

44 Se punkt 44 i detta förslag till avgörande.

45 Detta skulle, såsom jag har förklarat i punkt 57 i detta förslag till avgörande, undergräva den ändamålsenliga verkan av förordning nr 861/2007.