lagen.nu
C-121/25

Domstolens dom (tredje avdelningen) den 5 november 2026

CELEX
62025CJ0121
Datum
2026-11-05
Källa
eur-lex.europa.eu

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)

den 5 november 2026 ( * )

” Överklagande – Miljö och skydd för människors hälsa – Förordning (EG) nr 1272/2008 – Klassificering, märkning och förpackning av vissa ämnen och blandningar – Delegerad förordning (EU) 2022/692 – Ändring för anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen – Harmoniserad klassificering och märkning av ämnet silanamin, 1,1,1-trimetyl-N-(trimetylsilyl)-, hydrolysprodukter med kiseldioxid; pyrogen, syntetisk amorf ytbehandlad kiseldioxid, nano – Talan om ogiltighetsförklaring ”

I mål C‑121/25 P,

angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 5 februari 2025,

Evonik Operations GmbH, Essen (Tyskland), företrädd av T. Delille och M. Escorneboueu, avocats,

klagande,

i vilket de andra parterna är:

Europeiska kommissionen, företrädd av M. Farley, J. Jokubauskaitė och R. Lindenthal, samtliga i egenskap av ombud,

svarande i första instans

Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa), företrädd av W. Broere, M. Heikkilä och J.-P. Trnka, samtliga i egenskap av ombud,

intervenient i första instans

meddelar

DOMSTOLEN (tredje avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden C. Lycourgos samt domarna N. Fenger, S. Rodin (referent), O. Spineanu Matei och N. Piçarra,

generaladvokat: M. Szpunar,

justitiesekreterare: V. Di Bucci,

efter det skriftliga förfarandet,

och efter att den 30 april 2026 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Evonik Operations GmbH har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 27 november 2024, Evonik Operations/kommissionen (T‑449/22, EU:T:2024:866) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogillade tribunalen Evonik Operations talan om ogiltigförklaring av kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/692 av den 16 februari 2022 om ändring, för anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (EUT L 129, 2022, s. 1) (nedan kallad den angripna förordningen), såvitt avser den harmoniserade klassificeringen och märkningen av ämnet silanamin, 1,1,1-trimetyl-N-(trimetylsilyl)-, hydrolysprodukter med kiseldioxid; pyrogen, syntetisk amorf ytbehandlad kiseldioxid, nano (nedan kallad den omstridda klassificeringen).

I. Tillämpliga bestämmelser

A. Reach-förordningen

2 I artikel 59.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 2006, s. 1; rättelse i EUT L 136, 2007, s. 3) (nedan kallad Reach-förordningen), föreskrivs följande:

”[Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa)] skall på sin webbplats offentliggöra ett meddelande om att dokumentation enligt bilaga XV har utarbetats för ett ämne. [Echa] skall uppmana alla berörda parter att lämna synpunkter inom en angiven tidsfrist till [Echa].”

3 I artikel 64 i Reachförordningen föreskrivs följande:

”1. [Echa] skall bekräfta vilket datum den har mottagit ansökan. [Echas] riskbedömningskommitté och kommitté för samhällsekonomisk analys skall lämna sina utkast till yttranden inom tio månader räknat från den dag då ansökan mottogs.

2. [Echa] skall, med beaktande av artiklarna 118 och 119 om tillgång till information, på sin webbplats tillhandahålla översiktlig information om användningar för vilka ansökningar har mottagits och om översyn av tillstånd och härvid ange en tidsfrist inom vilken berörda tredje parter får lämna in information om alternativa ämnen eller tekniker.

3. Vid utarbetande av sitt yttrande skall de kommittéer som anges i punkt 1 först kontrollera att ansökan omfattar all den information enligt artikel 62 som är relevant för kommitténs ansvarsområde. Vid behov skall kommittéerna i inbördes samråd samfällt begära ytterligare information från sökanden, så att ansökan överensstämmer med kraven i artikel 62. Kommittén för samhällsekonomisk analys kan om den anser det nödvändigt kräva att sökanden eller begära att tredje parter inom en angiven tidsperiod lämnar ytterligare information om möjliga alternativa ämnen eller tekniker. Varje kommitté skall också beakta information som lämnas av tredje parter.

4. Kommittéernas utkast till yttranden skall omfatta följande:

a) Riskbedömningskommittén: En bedömning av den risk för människors hälsa och/eller miljön som uppkommer i samband med ämnets användning och en bedömning av lämpligheten och effektiviteten av riskhanteringsåtgärderna enligt beskrivningen i ansökan och i förekommande fall en bedömning av risker förknippade med tänkbara alternativ.

b) Kommittén för samhällsekonomisk analys: En bedömning av de samhällsekonomiska faktorerna och tillgången på lämpliga och tekniskt genomförbara alternativ med anknytning till ämnets användning enligt beskrivningen i ansökan, när ansökan görs i enlighet med artikel 62 och eventuell information från tredje parter som lämnats med stöd av punkt 2 i den här artikeln.

5. [Echa] skall inom den tidsfrist som anges i punkt 1 skicka dessa utkast till yttranden till sökanden. Om sökanden önskar lämna synpunkter på utkastet, skall denne skriftligen meddela detta inom en månad efter det att utkastet till yttrande har mottagits. Utkastet till yttrande skall anses ha mottagits sju dagar efter det att [Echa] skickade det.

Om sökanden inte önskar lämna synpunkter, skall [Echa] sända dessa yttranden till kommissionen, medlemsstaterna och sökanden inom 15 dagar, räknat från slutet av den period inom vilken sökanden får lämna synpunkter, eller inom 15 dagar från det att [Echa] mottagit sökandens besked om att denne inte har för avsikt att lämna några synpunkter.

Om sökanden önskar lämna synpunkter, skall denne skriftligen sända sin argumentation till [Echa] inom två månader efter mottagandet av utkastet till yttrande. Kommittéerna skall ta sökandens synpunkter under övervägande och anta sina slutliga yttranden inom två månader efter det att den skriftliga argumentationen mottagits, om lämpligt med beaktande av sökandens argumentation. Inom ytterligare 15 dagar skall [Echa] sända yttrandena, med den skriftliga argumentationen bifogad, till kommissionen, medlemsstaterna och sökanden.”

B. CLP-förordningen

4 I skäl 52 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 2008, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) 2019/521 av den 27 mars 2019 (EUT L 86, 2019, s. 1) (nedan kallad CLP-förordningen) anges följande:

”Myndigheternas resurser bör fokuseras på ämnen med särskilt farliga egenskaper för hälsa och för miljön. Behöriga myndigheter samt tillverkare, importörer och nedströmsanvändare bör därför ges möjlighet att lämna förslag till [Echa] på en harmoniserad klassificering och märkning av ämnen som klassificerats som cancerogena, könscellsmutagena eller reproduktionstoxiska i kategorierna 1A, 1B eller 2, eller luftvägssensibiliserande, eller efter en bedömning från fall till fall när det gäller andra effekter. Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör också kunna föreslå harmoniserad klassificering och märkning av verksamma ämnen som används i växtskyddsmedel och biocidprodukter. [Echa] bör yttra sig om förslaget, och berörda parter bör ha möjlighet att komma med synpunkter. Kommissionen bör lägga fram ett utkast till beslut om den slutgiltiga klassificeringen och märkningen.”

5 I artikel 1.1 d i CLP-förordningen föreskrivs följande:

”Syftet med denna förordning är att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för miljön samt fri rörlighet för ämnen, blandningar och föremål som avses i artikel 4.8 genom att

…

d) på gemenskapsnivå upprätta en förteckning i del 3 i bilaga VI över ämnen med deras harmoniserade klassificeringar och märkningsuppgifter,”

6 Artikel 3 första stycket i förordningen har följande lydelse:

”Ett ämne eller en blandning som uppfyller kriterierna för fysikaliska faror, hälsofaror eller miljöfaror enligt delarna 2–5 i bilaga I är farlig(t) och ska klassificeras med avseende på respektive faroklass enligt den bilagan.”

7 I artikel 37 i förordningen föreskrivs följande i punkterna 1, 2, 4 och 5:

”1. En behörig myndighet får lämna ett förslag till [Echa] på en harmoniserad klassificering och märkning av ett ämne eller en grupp av ämnen och, i förekommande fall, på särskilda koncentrationsgränser, M-faktorer eller värden för uppskattad akut toxicitet, eller ett förslag till en översyn av dessa.

Förslaget ska lämnas in i det format som anges i del 2 i bilaga VI och innehålla relevant information enligt del 1 i bilaga VI.

2. En tillverkare, importör eller nedströmsanvändare av ett ämne får lämna ett förslag till [Echa] på en harmoniserad klassificering och märkning av det ämnet och, i förekommande fall, på särskilda koncentrationsgränser eller M-faktorer, förutsatt att det inte finns någon uppgift i del 3 i bilaga VI för ett sådant ämne med avseende på den faroklass eller indelning som förslaget avser.

Förslaget ska utarbetas i enlighet med relevanta delar av delarna 1, 2 och 3 i bilaga I till [Reach-förordningen] och ska följa formatet i del B i kemikaliesäkerhetsrapporten i avsnitt 7 i den bilagan. Det ska innehålla relevant information enligt del 1 i bilaga VI till denna förordning. Artikel 111 i förordning (EG) nr 1907/2006 ska tillämpas.

…

4. [Echas] riskbedömningskommitté, som inrättats genom artikel 76.1 c i [Reach-förordningen], ska anta ett yttrande om alla inlämnade förslag enligt punkt 1 eller 2 inom 18 månader från mottagandet av förslaget och ge berörda parter möjlighet att komma med synpunkter. [Echa] ska vidarebefordra detta yttrande och eventuella synpunkter till kommissionen.

5. Om kommissionen finner att det är lämpligt att harmonisera klassificeringen och märkningen av det ifrågavarande ämnet ska den utan onödigt dröjsmål och helst före utgången av det kalenderår som följer på offentliggörandet av riskbedömningskommitténs yttrande anta delegerade akter i enlighet med artikel 53a för att ändra bilaga VI genom att införa ämnen tillsammans med de relevanta klassificerings- och märkningsuppgifterna och, i förekommande fall, särskilda koncentrationsgränser, M-faktorer eller värden för uppskattad akut toxicitet i tabell 3 i del 3 i bilaga VI.

…”

8 Artikel 50.1 i samma förordning har följande lydelse:

”[Echa] ska ge medlemsstaterna och [Europeiska] gemenskapens institutioner bästa möjliga vetenskapliga och tekniska rådgivning i frågor avseende kemikalier som omfattas av dess ansvarsområde och som remitteras till den i enlighet med denna förordning.”

9 I punkt 1.1.1.3 i bilaga I till CLP-förordningen anges följande:

”En sammanvägd bedömning innebär att all tillgänglig information som kan användas för att fastställa faran beaktas, … För ämnen beaktas också information från tillämpningen av gruppkonceptet (gruppering, jämförelse med andra strukturlika ämnen i en grupp) och (Q)SAR-resultat. …”

10 I punkt 3.6.2.2.1 i denna bilaga anges följande:

”Ämnen med inneboende cancerframkallande egenskaper ska klassificeras som cancerframkallande på grundval av belägg från tillförlitliga och godkända studier och denna klassificering ska användas för ämnen som har inneboende cancerframkallande egenskaper. Bedömningen ska grundas på alla befintliga data, expertgranskade publicerade studier och andra godtagbara uppgifter.”

11 I punkt 3.9.1.1 i bilagan anges följande:

”Med specifik organtoxicitet (upprepad exponering) avses specifika toxiska effekter på organ efter upprepad exponering för ett ämne eller en blandning. Hit hör alla signifikanta hälsoeffekter som kan medföra funktionsstörning, reversibla och irreversibla samt omedelbara och/eller fördröjda. Andra specifika toxiska effekter som behandlas i avsnitten 3.1–3.8 och 3.10 ingår dock inte.”

12 I punkt 3.9.2.1 i bilagan anges följande:

”Ämnen klassificeras som specifikt organtoxiska efter upprepad exponering med hjälp av expertbedömning (se 1.1.1) på grundval av samtliga föreliggande belägg, inklusive de rekommenderade riktvärdena som tar hänsyn till exponeringslängd och den dos/koncentration som framkallat effekterna (se 3.9.2.9), och placeras i en av två kategorier beroende på den observerade effektens art och hur allvarlig den är (tabell 3.9.1).”

13 I punkt 3.9.2.3 i bilaga I till CLP-förordningen anges följande:

”Klassificeringen ska fastställas genom en expertbedömning (se avsnitt 1.1.1) som baseras på samtliga föreliggande belägg, inklusive vägledningen nedan.”

14 I punkt 3.9.2.1 i bilagan anges följande:

”En sammanvägd bedömning av alla uppgifter (se avsnitt 1.1.1), inklusive humanfall, epidemiologi och djurförsök, ska användas som underlag vid en klassificering avseende specifik organtoxicitet. På detta sätt utnyttjas den ansenliga mängd toxikologiska uppgifter från industrin som samlats in under årens lopp. Utvärderingen ska baseras på alla föreliggande uppgifter, inklusive expertgranskade publicerade studier och andra godkända uppgifter.”

15 I punkt 3.9.2.10.3 i denna bilaga anges följande:

”Ett ämne som inte testats med avseende på specifik organtoxicitet får i förekommande fall klassificeras på grundval av data från validerade struktur-aktivitetssamband och expertbaserad extrapolering av information om en strukturell analog som tidigare klassificerats, tillsammans med stödjande belägg från andra viktiga faktorer såsom bildning av gemensamma signifikanta metaboliter.”

II. Bakgrunden till tvisten och den omtvistade förordningen

16 Enligt vad som framgår av punkterna 2–10 i den överklagade domen kan bakgrunden till tvisten sammanfattas enligt följande.

17 Klaganden är ett tyskt bolag som tillverkar silanamin, 1,1,1-trimetyl-N-(trimetylsilyl)-, hydrolysprodukter med kiseldioxid; pyrogen, syntetisk amorf ytbehandlad kiseldioxid, nano (SAS-HMDS) (nedan kallat silanamin).

18 Silanamin är en typ av syntetisk amorf silika (nedan kallad SAS), med molekylformeln ”[SiO2]n-[OSi(CH3)3]m”, som har behandlats för att bli hydrofob. SAS, inbegripet i ytbehandlade former, används i olika produkter såsom läkemedel, livsmedel och kosmetika och i andra industriella tillämpningar, som förstärkningsmedel och förtjockningsmedel i olika system, som till exempel elastomerer, hartser och tryckfärger.

19 Silanamin är även ett verksamt ämne i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (EUT L 167, 2012, s. 1).

20 Den 17 december 2018 lämnade Agence nationale de sécurité sanitaire de l’alimentation, de l’environnement et du travail (ANSES) (Nationella myndigheten för livsmedelssäkerhet, miljösäkerhet och arbetsmiljösäkerhet, Frankrike) (nedan kallad den behöriga franska myndigheten), i enlighet med artikel 37.1 i CLP-förordningen, ett förslag till Echa på en harmoniserad klassificering och märkning av silanamin (nedan kallat klassificeringsförslaget) i faroklassen ”Specifik organtoxicitet – upprepad exponering” (nedan kallad faroklassen STOT RE) i kategori 2 (nedan kallad faroklassen STOT RE 2).

21 Mellan den 4 mars 2019 och den 3 maj 2019 ingav flera berörda parter sina synpunkter på klassificeringsförslaget, i enlighet med artikel 37.4 i CLP-förordningen.

22 Med stöd av denna bestämmelse antog riskbedömningskommittén den 5 december 2019 ett yttrande (nedan kallat riskbedömningskommitténs yttrande). I yttrandet föreslog riskbedömningskommittén att silanamin skulle klassificeras i faroklassen STOT RE kategori 2, med koden för faroangivelse ”H373” (lungor, inhalation), samt i faroklassen akut inhalationstoxicitet kategori 2 (H330) med en uppskattad akut toxicitet på 0,45 milligram per liter (mg/l).

23 Mellan den 3 och den 17 februari 2020 anordnades ett riktat offentligt samråd om klassificeringen av silanamin i faroklassen akut inhalationstoxicitet kategori 2 (H330).

24 Den 16 februari 2022 antog kommissionen, på grundval av riskbedömningskommitténs yttrande den omtvistade förordningen. Genom den förordningen lade kommissionen till silanamin i tabell 3 i del 3 i bilaga VI till CLP-förordningen, med en harmoniserad klassificering och märkning i faroklassen STOT RE 2, koden för faroangivelse ”H373” (lungor, inhalation) och faropiktogramkoden ”GHS 08Wng”.

25 Kommissionen bedömde däremot att klassificeringen av silanamin i faroklassen ”akut toxicitet kategori 2”, som hade rekommenderats i riskbedömningskommitténs yttrande, inte skulle införas i tabell 3 i del 3 i bilaga VI till CLP-förordningen. Efter att ha mottagit och utvärderat ny vetenskaplig information hade kommissionen nämligen bedömt att denna information krävde ytterligare bedömning av riskbedömningskommittén.

III. Talan vid tribunalen och den överklagade domen

26 Klaganden väckte talan om ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen genom en ansökan som inkom till tribunalens kansli den 20 juli 2022.

27 Till stöd för sin talan åberopade klaganden fyra grunder. Den första grunden avsåg uppenbart oriktiga bedömningar och åsidosättande av kriterierna för klassificering av ett ämne i faroklassen STOT RE kategori 2. Som andra grund gjordes gällande att förfarandet för harmoniserad klassificering och märkning hade åsidosatts. Klaganden åberopade som tredje grund att kommissionen hade åsidosatt sin skyldighet att pröva huruvida den omstridda klassificeringen var lämplig. Genom den fjärde grunden gjorde klaganden gällande att det inte hade gjorts någon konsekvensbedömning.

28 I den överklagade domen ogillade tribunalen talan och förpliktade klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.

IV. Parternas yrkanden

29 Genom överklagandet har klaganden yrkat att domstolen ska

– fastställa att överklagandet kan tas upp till prövning och är välgrundat,

– upphäva den överklagade domen,

– i andra hand återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning av talan om ogiltigförklaring, och

– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i målet om överklagande och i första instans.

30 Kommissionen har yrkat att domstolen ska

– ogilla överklagandet, och

– förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.

31 Echa har yrkat att domstolen ska

– ogilla överklagandet, och

– förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.

V. Prövning av överklagandet

32 Till stöd för sitt överklagande har klaganden åberopat två grunder. Den första grunden avser fel som tribunalen begick vid sin prövning av den omtvistade förordningens lagenlighet mot bakgrund av kriterierna för harmoniserad klassificering och märkning i CLP-förordningen. Den andra grunden avser fel som tribunalen gjorde vid sin tolkning av artikel 37.4 i denna förordning.

A. Den första grunden

33 Den första grunden är uppdelad i fyra delgrunder. Den första delgrunden avser åsidosättande av den allmänna princip som tribunalen hänvisade till i domen av den 23 november 2022, CWS Powder Coatings m.fl./kommissionen (T‑279/20, T‑283/20 och T‑288/20, EU:T:2022:725, punkt 136) (nedan kallad domen CWS Powder Coatings), enligt vilken varje fara som motiverar en klassificering, i den mening som avses i CLP-förordningen, ska följa av det undersökta ämnets inneboende egenskaper. Den andra delen av denna grund avser en missuppfattning av det argument som klaganden anförde i första instans, nämligen att riskbedömningskommittén inte hade beaktat testförhållandena vid sin bedömning av silanamins egenskaper med avseende på faroklassen STOT RE och att det således inte gjordes någon domstolsprövning i detta avseende. Den tredje delgrunden avser att tribunalen inte prövade huruvida den omstridda klassificeringen grundade sig på signifikanta hälsoeffekter. Den fjärde delen av samma grund avser fel som tribunalen begick inom ramen för sin prövning av huruvida talan var välgrundad i samband med jämförelsen i riskbedömningskommitténs yttrande med ett SAS som i tillräckligt hög grad liknar silanamin (nedan kallad interpolering).

1. Den första grundens första del grund

34 Den första grundens första delgrund – avseende åsidosättande av den allmänna principen att varje fara som motiverar en klassificering, i den mening som avses i CLP-förordningen, ska följa av det undersökta ämnets inneboende egenskaper – är uppdelad i tre delar. Den första och den andra delen av denna delgrund, som ska prövas tillsammans, avser fel som tribunalen begick vid tillämpningen av de krav som följer av denna allmänna princip. Den tredje delen av denna delgrund avser tribunalens underlåtenhet att pröva huruvida silanamins inneboende egenskaper motiverade den omstridda klassificeringen.

a) Den första och den andra delen av den första delgrunden

1) Parternas argument

35 Inom ramen för den första grundens första och andra del, avseende fel som tribunalen begick vid tillämpningen av de krav som följer av den allmänna principen att varje fara som motiverar en klassificering, enligt CLP-förordningen, ska följa av det undersökta ämnets inneboende egenskaper, har klaganden i huvudsak gjort tre anmärkningar.

36 Genom den första anmärkningen till stöd för den första och den andra delen har klaganden gjort gällande att tribunalen, i punkterna 105, 106 och 113 i den överklagade domen, felaktigt gjorde åtskillnad mellan begreppen ”specifik toxicitet” och ”inneboende egenskaper” i den mening som avses i CLP-förordningen, vilket ledde till att tribunalen felaktigt och i strid med punkterna 119 och 146 i domen CWS Powder Coatings kom fram till en annan slutsats än i den domen. Klaganden har gjort gällande att för att styrka en klassificering enligt denna förordning, inbegripet i faroklass STOT RE 2, ska den observerade toxicitet som orsakas av ett ämne, såsom tribunalen konstaterade i punkt 139 i den sistnämnda domen, vara specifika för detta ämne. De ska nämligen vara resultatet av en inneboende farlig egenskap hos detta ämne och inte, såsom tribunalen felaktigt har förstått klagandens argument i första instans, i den del de ska vara specifika för samma ämne.

37 Genom den andra anmärkningen i den första och den andra delen har klaganden i huvudsak gjort gällande att tribunalen för att endast delvis ha hänvisat till domen CWS Powder Coatings. Tribunalen har således underlåtit att, trots andra motstridiga avsnitt i den överklagade domen, slå fast att den harmoniserade klassificeringen och märkningen bland annat syftar till att fastställa ämnenas inneboende egenskaper.

38 Genom den tredje anmärkningen i den första och andra delen av den första delgrunden har klaganden i huvudsak kritiserat tribunalen för att i punkterna 146–150 i den överklagade domen felaktigt ha bedömt att det förelåg en skillnad mellan det mål som anhängiggjorts vid den och det mål som gav upphov till domen CWS Powder Coatings. För det första är den omständigheten att klassificeringskriterierna och de berörda ämnena, motiveringen i riskbedömningskommitténs yttranden och de vetenskapliga studier som beaktats av riskbedömningskommittén skiljer sig åt i dessa två mål inte relevant. Alla harmoniserade klassificeringar i den mening som avses i CLP-förordningen grundar sig nämligen enligt den domen på begreppen ”inneboende egenskaper” och ”specifik toxicitet”, för vilka det föreligger ett orsakssamband. För det andra borde tribunalen, i motsats till vad den gjorde i punkt 147 i den överklagade domen, inte grunda sig på riskbedömningskommitténs yttranden för att avgöra huruvida observerade effekter följer av det ifrågavarande ämnets inneboende egenskaper, och riskbedömningskommittén tvivlade under alla omständigheter på att så inte var fallet i förevarande fall. För det tredje beaktade tribunalen inte den omständigheten att den toxicitet som konstaterades i domen CWS Powder Coatings inte var specifik för det aktuella ämnet, utan var gemensam för andra föga lösliga partiklar med låg toxicitet och att både detta ämne och, analogt, silanamin hade en toxicitet genom inandning av icke specificerade partiklar.

39 Kommissionen och Echa har gjort gällande att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den första delgrundens första och andra del.

2) Domstolens bedömning

40 Det ska inledningsvis understrykas att domen CWS Powder Coatings har överklagats till domstolen. I sin dom av den 1 augusti 2025, Frankrike och kommissionen/CWS Powder Coatings m.fl. (C‑71/23 P och C‑82/23 P, EU:C:2025:601), gjorde domstolen emellertid inte samma tolkning som tribunalen gjorde i den förstnämnda domen vad gäller begreppen ”inneboende egenskaper” och ”ämne med inneboende cancerframkallande egenskaper”, i den mening som avses i punkt 3.6.2.2.1 i bilaga I till CLP-förordningen.

41 I punkterna 96–173 i den överklagade domen prövade och underkände tribunalen den första delgrundens första del i första instans. I den delen hade klaganden gjort gällande att ett ämne, vid klassificeringen i faroklassen STOT RE, måste ha specifik toxicitet, det vill säga effekter som följer av dess inneboende egenskaper, och att silanamin inte gav upphov till sådana effekter, eftersom de observerade effekterna var en följd avlagringen av ett stort antal inhalerade partiklar i samband med de relevanta studierna och den höga dos och/eller koncentration som administrerades i dessa studier.

42 Det framgår av punkt 121 i den överklagade domen att det var mot bakgrund av övervägandena i punkterna 96–120 i den domen som tribunalen prövade de argument som klaganden hade anfört till stöd för den första delgrundens första del i första instans.

43 Tribunalen konstaterade bland annat, i punkterna 104–106 i den överklagade domen, att ordet ”specifika” i begreppet ”specifika toxiska effekter” i punkt 3.9.1.1 i bilaga I till CLP-förordningen avser målorganet, utan att det krävs att dessa toxiska effekter är specifika för det ifrågavarande ämnet. I punkt 113 i den överklagade domen underströk tribunalen att den i domen CWS Powder Coatings hade tolkat begreppet ”inneboende egenskaper”, som avser orsaken till faran, men inte tagit ställning till begreppet ”specifika toxiska effekter”, som syftar på resultatet av faran.

44 I punkterna 117–120 i den överklagade domen hänvisade tribunalen dessutom till punkterna 136 och 138–141 i domen CWS Powder Coatings och förklarade att följande framgick av dessa punkter. För det första avser CLP-förordningen överföring av information om de faror som är förknippade med ämnenas inneboende egenskaper. För det andra ska begreppet ”inneboende egenskaper” tolkas så, att det avser ämnets egna egenskaper som ”tillhör ämnet i sig”. För det tredje är denna tolkning förenlig med den omständigheten att den harmoniserade klassificeringen och märkningen enligt denna förordning avser farobedömningen, och inte riskbedömningen. Den första bedömningen ska nämligen inte begränsas till ett beaktande av specifika användningsförhållanden och kan med giltig verkan genomföras oberoende av var det ifrågavarande ämnet används eller av eventuella exponeringsnivåer för ämnet.

45 Därefter prövade tribunalen, i punkterna 122–151 i den överklagade domen, klagandens argument att de observerade effekterna följer av avlagringen av ett stort antal inhalerade partiklar i samband med de relevanta studierna. Tribunalen bedömde således, i punkterna 152–173 i den överklagade domen, att klagandens argument om att de observerade effekterna följer av den höga dos/koncentration som gavs i de relevanta studierna inte kunde godtas.

46 Inom ramen för bedömningen av denna första grupp av argument påpekade tribunalen, för det första, i punkt 128 i den överklagade domen, att klaganden endast hade upprepat ett argument från industrin som åberopades under förfarandet för antagande av den omtvistade förordningen. Enligt detta argument var de effekter som observerades i de studier som beaktades i riskbedömningskommitténs yttrande en följd av att inhalerade partiklar lagrades i lungorna vilket ledde till en inflammatorisk reaktion. Enligt tribunalen hade det dock inte visats att vävnadernas morfologiska reaktion, bestående av flera observerade effekter, inte skulle kunna ligga till grund för den omstridda klassificeringen, eftersom dessa effekter även var inflammatoriska effekter som följde av avlagringen av ett stort antal inhalerade partiklar i samband med de relevanta studierna. I punkt 129 i den överklagade domen erinrade tribunalen om att det, när det gäller komplicerade faktiska omständigheter, inte ankom på tribunalen att ersätta riskbedömningskommitténs bedömning, såsom den återgetts av kommissionen, med sin egen.

47 För det andra konstaterade tribunalen, i punkterna 130–144 i den överklagade domen, att riskbedömningskommittén och kommissionen hade beaktat de argument från industrin som åberopats under förfarandet för antagande av riskbedömningskommitténs yttrande, men slutligen hade underkänt dem.

48 För det tredje konstaterade tribunalen, i punkt 145 i den överklagade domen, att klagandens analogi mellan förevarande mål och det mål som gav upphov till domen CWS Powder Coatings saknade grund.

49 Det framgår av punkterna 146–148 i den överklagade domen att tribunalen ansåg att klassificeringskriterierna, det ifrågavarande ämnet, motiveringen i riskbedömningskommitténs yttrande och de vetenskapliga studier som kommittén beaktade i det mål som gav upphov till domen CWS Powder Coatings skilde sig från dem som är aktuella i förevarande fall.

50 I punkt 149 i den överklagade domen framhöll tribunalen att den visserligen i domen CWS Powder Coatings hade konstaterat att en ackumulering av partiklar i lungorna i tillräckligt stor mängd för att åstadkomma en avsevärd försämring av reningsmekanismerna för partiklar, vilken endast kan iakttas när en viss mängd partiklar har inandats, inte kunde anses tillhöra de ifrågavarande partiklarnas inneboende egenskaper. I punkt 150 i den överklagade domen framhöll tribunalen dock att de särskilda omständigheter som anges i punkt 158 i domen i målet CWS Powder Coatings inte förelåg i förevarande fall.

51 I punkt 150 i den överklagade domen underströk tribunalen att den omstridda klassificeringen i den omtvistade förordningen inte var knuten till en bestämd partikelstorlek, såsom var fallet med klassificeringen av titandioxid i det mål som gav upphov till domen CWS Powder Coatings. Tribunalen tillade i punkt 150 att det inte heller fanns någon bedömning eller sifferuppgift som gör det möjligt att dra slutsatsen att de identifierade effekterna observerades under förhållanden med lungöverbelastning, såsom var fallet i det mål som gav upphov till domen CWS Powder Coatings.

52 Domstolen erinrar inledningsvis om att ett ämne eller en blandning som uppfyller de kriterier för fysikaliska faror, hälsofaror eller miljöfaror som anges i delarna 2–5 i bilaga I till CLP-förordningen, enligt artikel 3 första stycket i samma förordning, ska betraktas som farliga och klassificeras i någon av de faroklasser som anges i denna bilaga.

53 I punkt 3.9 i bilaga I till CLP-förordningen, med rubriken ”Specifik organtoxicitet – upprepad exponering”, som återfinns i del 3 i denna, med rubriken ”Hälsofaror”, föreskrivs dels kriterier för klassificering i faroklassen STOT RE, dels krav på att denna fara ska meddelas.

54 I punkt 3.9.1.1 i denna bilaga definieras ”specifik organtoxicitet (upprepad exponering)” som ”specifika organskador efter upprepad exponering för ett ämne eller en blandning”. Hit hör alla signifikanta hälsoeffekter som kan medföra funktionsstörning, både reversibla och irreversibla samt omedelbara och/eller fördröjda. Andra specifika toxiska effekter som behandlas i avsnitten 3.1–3.8 och 3.10 ingår dock inte.

55 Den första anmärkningen inom ramen för den första delgrundens första och andra del avser en påstått felaktig åtskillnad mellan begreppen ”specifika toxiska effekter” och ”inneboende egenskaper”. Domstolen påpekar i detta avseende att tribunalen visserligen, i punkterna 104–106 i den överklagade domen, gjorde åtskillnad mellan begreppen ”specifika toxiska effekter” och ”inneboende egenskaper” i CLP-förordningen för att förklara att ordet ”specifika” som ingår i begreppet ”specifika toxiska effekter”, i punkt 3.9.1.1 i bilaga I till denna förordning, hänför sig till målenheten och inte till det ifrågavarande ämnet.

56 I punkterna 128–150 i den överklagade domen grundade sig tribunalen emellertid inte på övervägandet att det inte krävs att de effekter som observerats i de relevanta studierna ska vara specifika för det ifrågavarande ämnet för att underkänna klagandens argument att dessa effekter inte var en följd av silanamins inneboende egenskaper, utan av avlagringen av ett stort antal inhalerade partiklar i de relevanta studierna.

57 Det framgår nämligen av punkt 128 i den överklagade domen att tribunalen underkände detta argument, bland annat eftersom det härrörde från ett påstående som inte hade styrkts. Såsom framgår av punkt 150 i den domen avstod tribunalen således från att göra en bedömning som var analog med den som gjordes i domen CWS Powder Coatings. Detta särskilt eftersom det i den omtvistade förordningen inte angavs att den omstridda klassificeringen var knuten till en bestämd storlek på de ifrågavarande partiklarna och det inte fanns någon bedömning eller sifferuppgift i handlingarna i målet som gjorde det möjligt att dra slutsatsen att de identifierade effekterna hade observerats vid lungöverbelastning.

58 På samma sätt underkände tribunalen, i punkterna 152–172 i den överklagade domen, klagandens argument att de observerade effekterna var en följd av den höga dos eller koncentration som administrerades i de relevanta studierna, utan att grunda sig på det övervägande som avses i punkt 56 ovan.

59 Även om det antas att tribunalen, i punkterna 104–106 i den överklagade domen, begick ett fel när den gjorde åtskillnad mellan begreppen ”specifika toxiska effekter” och ”inneboende egenskaper”, i den mening som avses i CLP-förordningen, påverkade detta fel under dessa omständigheter inte grunden för tribunalens bedömning att argumentet att det inte förelåg några specifika toxiska effekter på lungorna som orsakas av silanamin skulle underkännas.

60 Eftersom tribunalen prövade huruvida det fanns fog för klagandens argument att de toxiska effekter som observerats i de relevanta studierna inte var en följd av silanamins inneboende egenskaper, saknar den påstådda missuppfattningen av detta argument i punkt 105 i den överklagade domen, såsom den sammanfattats i punkt 36 ovan, betydelse.

61 Den första anmärkningen inom ramen för den första och den andra delen av den första delgrundens första del kan således inte godtas.

62 Genom den andra anmärkningen i dessa delgrunder har klaganden har gjort gällande att tribunalen borde ha slagit fast, såsom den gjorde i punkterna 135 och 138–140 i domen CWS Powder Coatings, att ett ämne endast kan klassificeras, i den mening som avses i CLP-förordningen, mot bakgrund av dess inneboende egenskaper. Domstolen påpekar i detta avseende att tribunalen, i punkterna 117–120 i den överklagade domen, just gjorde en sådan tolkning av denna förordning och att den prövade huruvida klagandens argument att de effekter som observerats inom ramen för de relevanta studierna inte var en följd av silanamins inneboende egenskaper var välgrundat.

63 Den andra anmärkningen grundar sig således på en felaktig tolkning av den överklagade domen, varför den inte kan godtas.

64 Genom den tredje anmärkningen i samma delgrunder har klaganden i huvudsak gjort gällande att tribunalen i punkterna 146–150 i den överklagade domen felaktigt skulle ha gjort åtskillnad mellan det mål som den hade att pröva och det mål som gav upphov till domen CWS Powder Coatings. Domstolen konstaterar i detta avseende att även om det antas att de faktiska omständigheterna i de båda målen är likartade, innebär denna omständighet inte i sig att kommissionens bedömning av silanamin har gjorts i strid med kraven i CLP-förordningen.

65 Till stöd för den tredje anmärkningen har klaganden emellertid endast gjort gällande att dessa omständigheter har gemensamma drag, utan att visa på vilket sätt dessa omständigheter nödvändigtvis innebär att tribunalen ska anses ha gjort en felaktig bedömning när den fann att det inte var styrkt att kommissionens bedömning stred mot dessa krav. Ett sådant argument kan således under alla omständigheter inte visa att tribunalens slutsats i punkt 151 i den överklagade domen är behäftad med en felaktig rättstillämpning.

66 Den tredje anmärkningen kan således inte godtas.

67 Härav följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den första delgrundens första och andra del.

b) Den tredje delen av den första grundens första delgrund

1) Parternas argument

68 Den tredje delen av den första grundens första delgrund avser att tribunalen, i strid med sin domstolsprövning, inte kontrollerade huruvida riskbedömningskommittén och kommissionen hade visat att silanamins inneboende egenskaper motiverade den omstridda klassificeringen. Klaganden har i detta avseende för det första gjort gällande att tribunalen, i punkterna 125 och 126 i den överklagade domen, endast citerade riskbedömningskommitténs bedömningar i detta sammanhang. Klaganden har för det andra anfört att tribunalen, i punkt 127 i den överklagade domen, lade bevisbördan på klaganden genom att kräva att den skulle styrka dels att riskbedömningskommittén och kommissionen inte hade visat att de observerade effekterna i relevanta studier var en följd av en inneboende egenskap hos silanamin, dels att avsaknaden av bevisning utgjorde en uppenbart oriktig bedömning.

69 Kommissionen och Echa har gjort gällande att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den tredje delen av den första grundens första delgrund.

2) Domstolens bedömning

70 Det ska påpekas att tribunalen, i punkterna 125 och 126 i den överklagade domen, nämnde de effekter som riskbedömningskommittén hade grundat den omstridda klassificeringen på.

71 I punkterna 127 och 128 i den överklagade domen underströk tribunalen att klaganden inte hade visat att riskbedömningskommittén, och följaktligen inte heller kommissionen, hade gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att beakta dessa effekter, eftersom klaganden endast hade påstått att nämnda effekter uppstod till följd av en avlagring av ett stort antal inhalerade partiklar i samband med de relevanta studierna.

72 Under dessa omständigheter fann tribunalen, i punkt 129 i den överklagade domen, att i avsaknad av bevisning som medför att bedömningarna i riskbedömningskommitténs yttrande förlorar sin trovärdighet, inte ankom på tribunalen att ersätta den bedömning av komplicerade faktiska omständigheter som riskbedömningskommittén gjorde, och som kommissionen återgav, med sin egen bedömning.

73 Det framgår av domstolens rättspraxis att den part som gör gällande att det berörda unionsorganet har gjort en otillräcklig analys av de relevanta omständigheterna eller uppenbart oriktiga bedömningar ska lämna uppgifter som kan visa att det är sannolikt att en sådan brist eller sådana fel föreligger, och det ankommer i förekommande fall på detta organ att undanröja denna sannolikhet, utan att detta innebär en omvänd bevisbörda (dom av den 9 november 2023, Global Silicones Council m.fl./Echa, C‑559/21 P, EU:C:2023:842, punkt 47).

74 I förevarande fall ankom det således på klaganden att vid tribunalen lägga fram uppgifter som kunde visa att det var sannolikt att analysen var otillräcklig eller att de fel som klaganden tillskrev den behöriga myndigheten var sannolika.

75 Efter att i punkterna 124–126 i den överklagade domen ha erinrat om det resonemang som ledde till att silanamin klassificerades som en del av faroklassen STOT RE i kategori 2, hade tribunalen således fog för att begränsa sig till att bedöma huruvida de omständigheter som klaganden hade lagt fram var tillräckliga för att visa att dess påståenden var sannolika.

76 Tribunalen slutförde denna bedömning genom att, i punkterna 127 och 128 i den överklagade domen, konstatera att klaganden endast hade påstått att de effekter som riskbedömningskommittén hade grundat den omstridda klassificeringen på följde av avlagringen av ett stort antal inhalerade silanaminpartiklar i samband med de relevanta studierna och således inte hade visat att riskbedömningskommittén eller kommissionen hade gjort en uppenbart oriktig bedömning vid beaktandet av dessa effekter.

77 Under dessa omständigheter kan tribunalen inte klandras för att ha underlåtit att pröva huruvida riskbedömningskommittén och kommissionen hade visat att silanamins inneboende egenskaper motiverade denna klassificering eller för att ha ålagt klaganden en orimlig bevisbörda. Den tredje delen av den första grundens första delgrund kan således inte godtas.

78 Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall såvitt avser den första grundens första del.

2. Den första grundens andra del

a) Parternas argument

79 Inom ramen för den första grundens andra del har klaganden gjort gällande att den, i punkt 99 i ansökan genom vilken talan väcktes samt i punkterna 43 och 44 i repliken, hade hävdat att riskbedömningskommittén vid bedömningen av silanamins egenskaper i förhållande till de krav som föreskrivs för faroklassen STOT RE i CLP-förordningen inte hade beaktat testförhållandena. Tribunalen missuppfattade detta argument och underlät således att bemöta det genom att, i punkt 171 i den överklagade domen, ange att klaganden hade åberopat de potentiella risker som var förknippade med silanamin eller de särskilda omständigheterna kring dess användning, för att konstatera att dessa risker och omständigheter saknade relevans i samband med CLP-förordningen.

80 Kommissionen och Echa anser att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den första grundens andra del.

b) Domstolens bedömning

81 I punkt 153 i den överklagade domen har tribunalen bedömt att klaganden hade hävdat att de observerade effekterna inte var en följd av silanamin i den form eller det fysikaliska tillstånd i vilka ämnet släpps ut på marknaden eller i vilka det rimligen kan förväntas att användas. Detta påstående upprepades på nytt och prövades av tribunalen i punkt 171 i den överklagade domen.

82 Härav följer att klaganden, enligt tribunalen, i första instans bestred att riskbedömningskommittén inte hade beaktat den omständigheten att de studier som angavs i den information som låg till grund för den omstridda klassificeringen hade utförts med silanamin i den form eller det fysikaliska tillstånd som motsvarade dess utsläppande på marknaden eller normala användningsförhållanden.

83 Punkt 99 i ansökan genom vilken talan väcktes hade följande lydelse:

”Detta gäller i än högre grad eftersom formen på det ämne som används i studier för upprepad exponering (såsom Reuzel-studierna) ändras och inte återspeglar den form av ämne som människor skulle exponeras för under normala och förutsebara användningsförhållanden. Syftet med dessa ändringar är att göra ämnet respirabelt för att genomföra studier med inandning av upprepade doser, vilka är utformade för att ge effekter vid den högsta tillåtna dosen. Arbetstagare och konsumenter kommer dock inte att utsättas för sådana höga doser eller i en sådan respirabel form under normala och förutsebara användningsförhållanden. Relevansen för människors hälsa av de effekter som observeras vid så höga doser/koncentrationer av partikelformiga ämnen i de relevanta studierna är därför i bästa fall en hypotetiska.”

84 I punkterna 43 och 44 i den replik som ingavs till tribunalen gjorde klaganden dessutom gällande följande:

”43. Av detta följer att den form i vilken ämnet släpps ut på marknaden eller rimligen kan komma att användas och partiklarnas storleksfördelning vid försök borde ha beaktats på vederbörligt sätt för att kontrollera i) huruvida de observerade effekterna i samband med studierna kunde anses vara relevanta för människor och ii) huruvida de fortfarande kunde anses vara specifika för ämnet. Detta gjordes varken av riskbedömningskommittén eller därefter av [kommissionen].

44. Det är emellertid av yttersta vikt att säkerställa att de observerade effekterna kan tillskrivas ämnet i den form i vilken det släpps ut på marknaden och i vilken det rimligen kan förväntas att det kommer att användas, eftersom ’olika förändringar av ytan hos syntetisk amorf kiseldioxid, såsom [ämnet], kan påverka ämnets farliga egenskaper, vilket kan leda till olika klassificeringar’, vilket [kommissionen själv har medgett].”

85 Domstolen konstaterar således att det inte klart framgår av punkt 99 i ansökan genom vilken talan väcktes eller av punkterna 43 och 44 i den replik som ingavs till tribunalen att klaganden har anfört något annat argument än det som tribunalen prövade i punkt 171 i den överklagade domen. Eftersom det inte föreligger någon missuppfattning kan tribunalen inte heller anses ha underlåtit att besvara detta argument.

86 Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den första grundens andra del.

3. Den första grundens tredje del

a) Parternas argument

87 Inom ramen för den första grundens tredje del, enligt vilken tribunalen inte prövade huruvida den omstridda klassificeringen grundade sig på signifikanta hälsoeffekter, har klaganden i huvudsak anfört tre argument.

88 För det första anser klaganden att det framgår av punkt 65 i den överklagade domen att tribunalen begränsade sig till att kontrollera att riskbedömningskommittén till stöd för denna klassificering hade identifierat andra effekter än enbart fibros, utan att pröva huruvida, och i vilken utsträckning, riskbedömningskommittén hade visat att en av dessa andra effekter var signifikant, trots att fibros inte i sig räckte för att motivera klassificeringen av silanamin.

89 För det andra gjorde tribunalen enligt klaganden en felaktig bedömning när den i punkt 74 i den överklagade domen kritiserade klaganden för att inte ha lagt fram någon bevisning för att bedömningarna i riskbedömningskommitténs yttrande skulle förlora sin trovärdigheten och därmed vänt på bevisbördan.

90 För det tredje har klaganden, i punkt 147 i ansökan varigenom talan väcktes, under alla omständigheter visat att dessa andra effekter inte var signifikanta.

91 Kommissionen och Echa har gjort gällande att den första grundens tredje del inte kan tas upp till sakprövning i den del den avser sistnämnda argument och att den under alla omständigheter inte i någon del kan godtas.

b) Domstolens bedömning

92 I punkterna 60–93 i den överklagade domen prövade tribunalen de argument som klaganden hade anfört till stöd för sitt påstående att riskbedömningskommittén grundade sig på slutsatser som inte uppfyllde kriterierna i punkt 3.9 i bilaga I till CLP-förordningen.

93 Efter att i punkt 65 i den överklagade domen ha räknat upp de andra effekter än fibros som beaktats i riskbedömningskommitténs yttrande, prövade tribunalen, med utgångspunkt i punkt 67 i den överklagade domen, klagandens argument som syftade till att visa att dessa effekter inte kunde motivera den omstridda klassificeringen.

94 I detta sammanhang påpekade tribunalen bland annat, i punkt 69 i den överklagade domen, att faroklassen STOT RE omfattar alla signifikanta hälsoeffekter som kan medföra funktionsstörning. I punkt 90 i samma dom konstaterade tribunalen dessutom att en helhetsbedömning av riskbedömningskommitténs yttrande och analysen av dessa studier gjorde det möjligt att förstå varför riskbedömningskommittén ansåg att dessa effekter utgjorde effekter som kunde motivera den omstridda klassificeringen i enlighet med de kriterier som föreskrivs i avsnitt 3.9 i bilaga I till CLP-förordningen.

95 Tribunalen kan således inte, i den överklagade domen, anses ha hänvisat endast till de effekter som riskbedömningskommittén hade identifierat, utan att pröva huruvida riskbedömningskommittén hade kontrollerat att dessa effekter kunde anses utgöra signifikanta negativa hälsoeffekter.

96 I detta sammanhang ankom det, i enlighet med den rättspraxis som anges i punkt 73 ovan, på klaganden att vid tribunalen lägga fram uppgifter som kunde styrka trovärdigheten av dess påstående att de effekter som riskbedömningskommittén hade identifierat inte kunde kvalificeras som signifikanta negativa hälsoeffekter.

97 Tribunalen kan således inte ha kastat om bevisbördan genom att konstatera att riskbedömningskommittén, i avsaknad av bevisning som klaganden lagt fram för att bedömningarna i riskbedömningskommitténs yttrande skulle förlora sin trovärdighet, inte kunde klandras för att ha motiverat den omstridda klassificeringen åtminstone på grundval av en morfologisk vävnadsreaktion (hypertrofi, lungskador, partiell hyperplasi i bronkepitel, remodellering av kollagen).

98 När det gäller klagandens påstående att den har visat att de effekter som riskbedömningskommittén identifierat inte är signifikanta, konstaterar domstolen att ett godtagande av detta påstående förutsätter en bedömning av den bevisning som klaganden har lagt fram.

99 Det följer emellertid av fast rättspraxis att när tribunalen har fastställt eller bedömt de faktiska omständigheterna är domstolen, enligt artikel 256 FEUF, endast behörig att pröva den rättsliga kvalificeringen av dessa omständigheter och de rättsföljder som denna ska medföra. Bedömningen av de faktiska omständigheterna utgör således inte, med undantag för då tribunalen har missuppfattat bevisningen, en rättsfråga som ska prövas av domstolen (dom av den 28 januari 2021, Qualcomm och Qualcomm Europe/kommissionen, C‑466/19 P, EU:C:2021:76, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

100 Om en klagande gör gällande att tribunalen har missuppfattat bevisningen, ska klaganden, enligt artikel 256 FEUF, artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 168.1 d i rättegångsreglerna, ange exakt vilka bevis som tribunalen har missuppfattat och visa de bedömningsfel som klaganden anser har orsakat denna missuppfattning hos tribunalen. Det ska dessutom utifrån handlingarna i målet vara uppenbart att tribunalen missuppfattat den ansökan varigenom talan väckts, utan att domstolen ska behöva göra en ny bedömning av de faktiska omständigheterna och bevisningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 januari 2021, Qualcomm och Qualcomm Europe/kommissionen, C‑466/19 P, EU:C:2021:76, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

101 I förevarande fall har klaganden inte gjort gällande att någon bevisning har missuppfattats, vilket innebär att det påstående som avses i punkt 98 i förevarande dom inte kan tas upp till sakprövning.

102 Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den första grundens tredje del, eftersom den i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar inte kan godtas.

4. Den första grundens fjärde del

103 Den första grundens fjärde delgrund, avseende fel som tribunalen begick inom ramen för sin prövning av huruvida jämförelse med andra ämnen i en grupp (interpolering) i riskbedömningskommitténs yttrande var välgrundad, är uppdelad i två delar. Genom den fjärde delgrundens första del har klaganden gjort gällande att tribunalen har missuppfattat den andra delen av den första grund som åberopades i första instans, vilket ledde till slutsatsen att ett av argumenten inte kunde tas upp till sakprövning. Genom den fjärde delgrundens andra del har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig bedömning av huruvida jämförelse med andra ämnen i en grupp (interpolering) i riskbedömningskommitténs yttrande var förenlig med kraven i punkt 3.9.2.10.3 i bilaga I till CLP-förordningen.

a) Den första delen av den första grundens fjärde delgrund

1) Parternas argument

104 Genom den första delen av den första grundens fjärde delgrund har klaganden gjort gällande att tribunalen har missuppfattat den andra delen av den första grund som åberopades i första instans. Tribunalen har nämligen antytt att klaganden inom ramen för denna del endast hade anfört att riskbedömningskommittén genom sitt yttrande inte hade visat att SAS-DDS, som använts som källämne i detta yttrande, utgjorde en ”strukturell analog som tidigare klassificerats” i den mening som avses i punkt 3.9.2.10.3 i bilaga I till CLP-förordningen.

105 I punkt 201 i den överklagade domen slog tribunalen således felaktigt fast att klagandens argument i repliken i första instans, enligt vilket riskbedömningskommittén varken hade visat att uppgifterna avseende SAS-DDS avsåg ett validerat ”struktur-aktivitetssamband” mellan SAS-DDS och silanamin, var nytt och följaktligen inte kunde tas upp till prövning, eller att det fanns en expertbaserad extrapolering i detta syfte. I punkterna 112 och 113 i ansökan varigenom talan väcktes angav klaganden nämligen, genom att citera hela punkt 3.9.2.10.3 i bilaga I till CLP-förordningen, att den ansåg att riskbedömningskommittén inte hade uppfyllt något av de villkor som anges i denna punkt. En sådan invändning vann stöd av att det inte hade identifierats någon befintlig harmoniserad klassificering för de ämnen på vilka riskbedömningskommittén hade grundat sin jämförelse, samtidigt som denna invändning utvecklades i punkt 66 i repliken som svar på svaromålet.

106 Kommissionen och Echa har gjort gällande att den första delen av den första grundens fjärde delgrund är verkningslös och att den under alla omständigheter inte kan leda till bifall av överklagandet.

2) Domstolens bedömning

107 Tribunalen konstaterade i punkt 200 i den överklagade domen att det inte alls framgår av ansökan att argumentet om de uppgifter som avsåg ett validerat struktur-aktivitetssamband och förekomsten av en expertbaserad extrapolering nämndes däri. Den andra delgrund som utvecklades i ansökan avsåg nämligen huvudsakligen kravet på en strukturell analog som tidigare klassificerats. Tribunalen drog härav, i punkt 201 i den överklagade domen, slutsatsen att detta argument var nytt och följaktligen inte kunde tas upp till sakprövning.

108 Domstolen konstaterar härvid följande. I punkt 112 i ansökan varigenom talan väcktes har klaganden visserligen hävdat att ”villkoren för en jämförelse mellan SAS-DDS (källämnet) [och] ämnet (målämnet), såsom de anges i [punkt] 3.9 i bilaga I till CLP-förordningen, inte [var] uppfyllda i förevarande fall”. I punkt 113 i denna ansökan citerade klaganden vidare 3.9.2.10.3 i bilaga I till CLP-förordningen i dess helhet, enligt vilken ett ”ämne som inte testats med avseende på specifik organtoxicitet får i förekommande fall klassificeras på grundval av data från validerade struktur-aktivitetssamband och expertbaserad extrapolering av information om en strukturell analog som tidigare klassificerats, tillsammans med stödjande belägg från andra viktiga faktorer såsom bildning av gemensamma signifikanta metaboliter”.

109 Genom att citera punkt 3.9.2.10.3 i denna bilaga betonade klaganden emellertid uttrycket ”strukturell analog som tidigare klassificerats” och inte de övriga kriterierna i denna punkt. I resten av den andra delen av den första grunden som åberopades i första instans hade klaganden inte heller anfört något annat argument än det som avsåg det kriterium som följer av dessa ord.

110 Domstolen konstaterar mot denna bakgrund att tribunalen inte kan anses ha gjort en uppenbart felaktig tolkning av ansökan varigenom talan väckts. Tribunalen kan nämligen inte anses ha missuppfattat denna ansökan genom sin bedömning att det argument som klaganden åberopade i repliken i första instans, enligt vilket riskbedömningskommittén varken hade visat att det förelåg ett validerat struktur-aktivitetssamband mellan SAS-DDS och silanamin eller att det fanns en expertbaserad extrapolering i detta syfte, utgjorde ett nytt argument.

111 Härav följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den första delen av den första grundens fjärde delgrund.

b) Den andra delen av den första grundens fjärde delgrund

1) Parternas argument

112 Den andra delen av den första grundens fjärde delgrund, avseende fel som tribunalen begick inom ramen för sin bedömning av huruvida jämförelse med andra ämnen i en grupp (interpolering) i riskbedömningskommitténs yttrande var förenlig med kraven i punkt 3.9.2.10.3 i bilaga I till CLP-förordningen, innehåller två anmärkningar.

113 Genom den första anmärkningen i denna delgrund har klaganden gjort gällande att tribunalen har underlåtit att göra någon vederbörlig domstolsprövning av jämförelse med andra ämnen i en grupp (interpolering) i riskbedömningskommitténs yttrande. Klaganden har hävdat att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den fann att den allmänna motiveringen till denna jämförelse med andra ämnen var tillräcklig, trots att tribunalen borde ha kontrollerat huruvida riskbedömningskommittén hade undersökt de särskilda villkor som avses i punkt 3.9.2.10.3 i bilaga I till CLP-förordningen. Klaganden har närmare bestämt kritiserat tribunalen för att ha underlåtit att pröva flera relevanta aspekter, nämligen, för det första, att dessa särskilda villkor inte nämns i riskbedömningskommitténs yttrande, för det andra, att klassificeringen av de andra ämnen som jämförts inte förekommer i detta yttrande och, för det tredje, att kommittén inte motiverade sitt val att grunda sig på en jämförelse med två ämnen som inte hade varit föremål för en harmoniserad klassificering.

114 Genom den andra anmärkningen i denna delgrund har klaganden kritiserat tribunalen för att ha ersatt riskbedömningskommitténs motivering med sin egen vad gäller jämförelsen med andra ämnen i riskbedömningskommitténs yttrande.

115 För det första har klaganden anfört att tribunalen, utan att riskbedömningskommittén hade påpekat detta, i punkt 192 i den överklagade domen konstaterade att SAS-DDS ”anmäldes av [åtta] anmälare, och tre av dessa nämnde uttryckligen lungorna som målorgan”. Detta föranledde tribunalen att i punkt 193 i den överklagade domen bedöma att SAS-DDS kunde anses vara ”en strukturell analog som tidigare klassificerats” i den mening som avses i punkt 3.9.2.10.3 i bilaga I till CLP-förordningen.

116 För det andra hade tribunalen i punkt 180 i den överklagade domen konstaterat att riskbedömningskommittén hade bedömt att ”flera egenskaper, såsom kemisk sammansättning, partiklarnas storlek och form, ytkemi, yta, löslighet och upplösningshastighet, hydrofobi, zetapotential, dispersionsgrad och dammformiga karaktär, stödde användningen av SAS-DDS som källämne”. Riskbedömningskommittén underlät emellertid att på sida 6 i sitt yttrande beakta dessa egenskaper vid klassificeringen i faroklass STOT RE.

117 För det tredje konstaterade tribunalen, i punkt 180, att ”ett liknande grupperingssynsätt var allmänt vedertaget och användes i allmänt tillgänglig litteratur både vad beträffade faran för människors hälsa och vad beträffade faran för miljön”. Denna omständighet var emellertid, mot bakgrund av de särskilda kriterier som föreskrivs i punkt 3.9.2.10.3 i bilaga I till CLP-förordningen, inte relevant för klassificeringen i faroklassen STOT RE och riskbedömningskommittén hade inte nämnt den i sitt yttrande.

118 Kommissionen och Echa har gjort gällande att denna delgrund är verkningslös och att den under alla omständigheter inte kan leda till att överklagandet ska bifallas.

2) Domstolens bedömning

119 Det ska påpekas att tribunalen, i punkterna 52, 178, 180 och 182 i den överklagade domen, konstaterade att i riskbedömningskommitténs yttrande hade studier avseende såväl silanamin som SAS-DDS beaktats i förhållande till lungorna som målorgan. SAS-DDS hade nämligen använts som källämne på grund av att det var strukturellt jämförbart med silanamin och hade samma fysikaliska, kemiska och toxikologiska egenskaper som silanamin. I punkt 181 i den överklagade domen fann tribunalen dessutom att det var på grundval av en sammanvägd bedömning av alla tillgängliga uppgifter som riskbedömningskommittén hade ansett att silanamin skulle klassificeras i faroklassen STOT RE.

120 Tribunalen konstaterade därefter, i punkterna 183 och 184 i den överklagade domen, att resultaten av de studier i vilka SAS-DDS hade använts, enligt punkt 1.1.1.3 i bilaga I till CLP-förordningen, beaktades i riskbedömningskommitténs yttrande, för att fastställa bevisvärdet av alla tillgängliga uppgifter och särskilt information från tillämpningen av gruppkonceptet (gruppering, jämförelse med strukturlika ämnen).

121 I punkterna 186–194 i den överklagade domen prövade tribunalen därefter klagandens argument att SAS-DDS inte kunde anses vara ”en strukturell analog som tidigare klassificerats” i den mening som avses i punkt 3.9.2.10.3 i bilaga I till CLP-förordningen, eftersom den inte hade varit föremål för en harmoniserad klassificering.

122 Enligt punkterna 3.9.2.1, 3.9.2.3 och 3.9.2.4 i bilaga I till CLP-förordningen ska klassificeringen av ämnen i faroklassen STOT RE och bedömningen av specifik organtoxicitet fastställas genom en expertbedömning på grundval av en sammanvägd bedömning av alla tillgängliga uppgifter, i den mening som avses i punkt 1.1.1 i denna bilaga, och med beaktande av de riktvärden som anges i punkt 3.9.2.9 i nämnda bilaga.

123 Denna punkt 1.1.1. innehåller bland annat punkt 1.1.1.3 i samma bilaga, enligt vilken en ”sammanvägd bedömning innebär att all tillgänglig information som kan användas för att fastställa faran beaktas, t.ex. … information från tillämpningen av gruppkonceptet (gruppering, jämförelse med andra strukturlika ämnen i en grupp) och (Q)SAR-resultat”.

124 I punkt 3.9.2.10.3 i bilaga I till CLP-förordningen anges däremot att ett ”ämne som inte testats med avseende på specifik organtoxicitet får i förekommande fall klassificeras på grundval av data från validerade struktur-aktivitetssamband och expertbaserad extrapolering av information om en strukturell analog som tidigare klassificerats, tillsammans med stödjande belägg från andra viktiga faktorer såsom bildning av gemensamma signifikanta metaboliter”.

125 Av detta följer, såsom generaladvokaten har konstaterat i punkt 63 i sitt förslag till avgörande, liksom tribunalen i punkt 177 i den överklagade domen, att det i punkterna 3.9.2.1, 3.9.2.3 och 3.9.2.4 i bilaga I till CLP-förordningen, jämförda med punkt 1.1.1.3 i samma förordning, föreskrivs allmänna regler för klassificering av ämnen i faroklassen STOT RE, men att det i punkt 3.9.2.10.3 i denna bilaga föreskrivs en särskild regel för detta ändamål för det fall den specifika toxiciteten för ett av ämnets målorgan inte har testats.

126 De villkor som föreskrivs i punkt 3.9.2.10.3 är således underställda kravet på att den specifika toxiciteten hos det ämne som ska klassificeras inte har testats för målorganet, vilket innebär att när sådana tester finns ska ämnet klassificeras i enlighet med punkterna 3.9.2.1, 3.9.2.3 och 3.9.2.4 i bilaga I till CLP-förordningen, jämförda med punkt 1.1.1.3 i samma bilaga.

127 I förevarande fall hade, såsom framgår av punkt 119 ovan, resultaten av studier där silanamin användes vad gäller specifik toxicitet för målorganet, det vill säga lungor, beaktats i riskbedömningskommitténs yttrande vid den sammanvägda bedömningen av alla tillgängliga uppgifter, i den mening som avses i punkterna 3.9.2.1, 3.9.2.3 och 3.9.2.4 i bilaga I till CLP-förordningen, jämförda med punkt 1.1.1.3 i samma yttrande.

128 Klaganden har emellertid inte bestritt att det finns uppgifter om silanamin som framgår av studier där detta ämne används.

129 Vid den omstridda klassificeringen var riskbedömningskommittén således inte skyldig att uppfylla något villkor som är tillämpligt på beaktandet av liknande strukturer, vilket föreskrivs i punkt 3.9.2.10.3 i bilaga I till CLP-förordningen, för att kunna beakta studier i vilka SAS-DDS används.

130 I detta sammanhang ska skälen i punkterna 186–194 i den överklagade domen, vilka den första anmärkningen avser och en del av den andra anmärkningen inom ramen för den andra delen av den första grundens fjärde delgrund, ha angetts för fullständighetens skull.

131 Det framgår emellertid av fast rättspraxis att grunder, delgrunder eller anmärkningar som riktar sig mot domskäl i en av tribunalens domar vilka angetts för fullständighetens skull inte kan leda till att domen upphävs och således saknar verkan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 februari 2021, Dalli/kommissionen, C‑615/19 P, EU:C:2021:133, punkt 103 och där angiven rättspraxis).

132 Den andra delen av den första grundens fjärde delgrund är således verkningslös i den del den avser punkterna 186–194 i den överklagade domen.

133 När det gäller punkt 180 i den överklagade domen syftar denna punkt inte till att hänvisa till tribunalens bedömningar, utan till att redogöra för innehållet i riskbedömningskommitténs yttrande. Den punkten kan därför under alla omständigheter inte anses ha ersatt motiveringen.

134 Härav följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den första grundens fjärde delgrund i dess helhet.

135 Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall såvitt avser någon del av den första grunden.

B. Den andra grunden

136 Den andra grunden, som består av två delgrunder, avser att tribunalen skulle ha gjort en felaktig tolkning av artikel 37.4 i CLP-förordningen. Den andra grundens första delgrund avser fel som tribunalen begick vad gäller iakttagandet av den frist som föreskrivs i denna bestämmelse, inom vilken riskbedömningskommitténs yttrande skulle antas. Den andra grundens andra delgrund avser felaktigheter i tribunalens bedömning av den andra grundens andra del som åberopades i första instans, enligt vilken riskbedömningskommittén åsidosatte sin skyldighet att, i enlighet med nämnda bestämmelse, anordna offentliga samråd om sitt yttrande.

1. Den andra grundens första delgrund

137 Den andra grundens första delgrund, avseende fel som tribunalen begick vad gäller iakttagandet av den frist som föreskrivs i artikel 37.4 i CLP-förordningen, inom vilken riskbedömningskommitténs yttrande skulle antas, är uppdelad i fyra delar. Den första delen av denna delgrund avser fel som tribunalen begick vad gäller den tidpunkt då fristen började löpa i förevarande fall. Genom den första delgrundens andra del har klaganden kritiserat tribunalen för att dels ha underlåtit att ogiltigförklara den omtvistade förordningen på grund av att det inte fanns något kontrollerbart datum för antagandet av riskbedömningskommitténs yttrande, dels ha missuppfattat bevisningen i detta avseende. Genom den första delgrundens tredje del har klaganden gjort gällande att tribunalen inte har kvalificerat underlåtenheten att iaktta den frist för yttrandets antagande som föreskrivs i artikel 37.4 i CLP-förordningen som ett åsidosättande av en sådan väsentlig formföreskrift som medför att den omtvistade förordningen ska ogiltigförklaras. Genom den första delgrundens fjärde del, som har åberopats för det fall domstolen skulle finna att underlåtenheten att iaktta denna frist inte utgör ett sådant åsidosättande, har klaganden gjort gällande att underlåtenheten att iaktta nämnda frist under alla omständigheter borde ha lett till en ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen, eftersom det aktuella förfarandet hade kunnat leda till ett annat resultat.

138 Domstolen kommer först att pröva den tredje delen av den andra grundens första delgrund och därefter i tur och ordning pröva den fjärde, den första och den andra delen av denna delgrund.

a) Den tredje delen av den andra grundens första delgrund

1) Parternas argument

139 Genom den tredje delen av den andra grundens första delgrund har klaganden gjort gällande att tribunalen inte har kvalificerat underlåtenheten att iaktta den frist för yttrandets antagande som föreskrivs i artikel 37.4 i CLP-förordningen som ett åsidosättande av en sådan väsentlig formföreskrift som medför att den omtvistade förordningen ska ogiltigförklaras. Klaganden har härvid gjort gällande att den omständigheten att fristen för antagandet av riskbedömningskommitténs yttrande överskreds i sig kunde föranleda en ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen, utan att det var nödvändigt att lägga fram några bevis för att ett sådant åsidosättande påverkade resultatet av beslutsförfarandet. I punkterna 218 och 219 i den överklagade domen konstaterade tribunalen att även om fristen inte hade iakttagits, kan ett sådant fel inte föranleda en ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen, eftersom förfarandet inte skulle ha fått något annat resultat om detta fel inte hade förekommit.

140 Enligt klaganden tyder verbet ”anta”, som används i presens indikativ i artikel 37.4 i CLP-förordningen, på att fristen är tvingande, eftersom dess materiella karaktär även följer av det sammanhang i vilket denna bestämmelse ingår. Klaganden har gjort gällande att det tillvägagångssätt som ombudsmannen förespråkar i sin rekommendation om riskhantering av farliga kemikalier av den 8 juni 2023 (ärende OI/2/2023/MIK), enligt vilket en ansökan om godkännande av kemikalier ska avslås om den tidsfrist som föreskrivs i Reach-förordningen inte kan iakttas, ska följas även när det gäller den frist som föreskrivs i artikel 37.4 i CLP-förordningen.

141 Kommissionen och Echa har gjort gällande att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den tredje delen av den andra grundens första delgrund.

2) Domstolens bedömning

142 I punkterna 205–226 i den överklagade domen prövade tribunalen den första delen av den andra grund som åberopats i första instans. I denna del hade klaganden gjort gällande att riskbedömningskommitténs yttrande inte hade antagits inom den frist på 18 månader som föreskrivs i artikel 37.4 i CLP-förordningen, vilket utgjorde ett åsidosättande av en väsentlig formföreskrift.

143 I punkterna 218–225 i den överklagade domen undersökte tribunalen huruvida, om det antogs att riskbedömningskommitténs yttrande inte hade antagits inom denna frist, den omtvistade förordningen av den anledningen skulle ogiltigförklaras.

144 I punkt 219 i den överklagade domen fann tribunalen att ett förfarandefel, enligt rättspraxis, endast kan leda till att den antagna rättsakten ogiltigförklaras för det fall förfarandet utan detta fel hade kunnat leda till ett annat resultat

145 Domstolen erinrar i detta avseende om att det i artikel 37.4 i förordning nr 1272/2008 föreskrivs att ”[riskbedömningskommittén] ska anta ett yttrande om alla inlämnade förslag enligt punkt 1 eller 2 [i denna artikel] inom 18 månader från mottagandet av förslaget och ge berörda parter möjlighet att komma med synpunkter” och att Echa ”ska vidarebefordra detta yttrande och eventuella synpunkter till kommissionen”.

146 Det framgår således inte på något sätt av denna bestämmelse att unionslagstiftaren hade för avsikt att säkerställa att ett överskridande av denna 18-månadersfrist skulle medföra att det beslut som antogs efter klassificeringsförfarandet ogiltigförklarades.

147 Det har dessutom inte på något sätt gjorts gällande eller än mindre visats att varje överskridande av denna frist rent allmänt skulle kunna påverka utgången av detta förfarande.

148 Denna tidsfrist infördes visserligen i syfte att säkerställa ett snabbt beslutsfattande vad gäller de förslag som lämnas in i enlighet med artikel 37.1 och 37.2 i CLP-förordningen, Ett resultat som består i att ogiltigförklara varje förordning som antagits på grundval av ett yttrande som har avgetts efter ett åsidosättande av denna frist skulle emellertid i praktiken riskera att hindra kommissionen från att utöva sina befogenheter inom rimlig tid. Kommissionen skulle nämligen tvingas att återuppta hela förfarandet om riskbedömningskommitténs yttrande antas för sent.

149 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 116 i sitt förslag till avgörande skulle ett sådant resultat slutligen riskera att hindra uppnåendet av CLP-förordningens mål genom att försena kommissionens möjlighet att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa en tillräcklig skyddsnivå för människors hälsa och miljön.

150 Tribunalen gjorde således inte en felaktig bedömning när den, med hänvisning till domen av den 25 oktober 2005, Tyskland och Danmark/kommissionen (C‑465/02 och C‑466/02, EU:C:2005:636), fann att ett åsidosättande av den frist som föreskrivs i artikel 37.4 i CLP-förordningen endast skulle kunna leda till att den omtvistade förordningen ogiltigförklarades om förfarandet, på grund av att denna frist inte iakttagits, hade kunnat leda till ett annat resultat.

151 Härav följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den tredje delen av den andra grundens första delgrund.

b) Den fjärde delen av den andra grundens första delgrund

1) Parternas argument

152 Genom den fjärde delen av den andra grundens första delgrund har klaganden gjort gällande att för det fall domstolen skulle finna att underlåtenheten att iaktta den frist på 18 månader som föreskrivs i artikel 37.4 i CLP-förordningen inte utgör ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, borde underlåtenheten att iaktta nämnda frist under alla omständigheter ha lett till en ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen. Klaganden har i detta avseende anfört två anmärkningar.

153 Genom den första anmärkningen i den fjärde delen har klaganden uppgett att tribunalen felaktigt krävde att klaganden skulle visa att iakttagandet av den frist på 18 månader som föreskrivs i denna bestämmelse skulle ha lett till ett annat resultat i förevarande fall, trots att klaganden endast var skyldig att visa att en sådan hypotes inte var helt utesluten.

154 Genom den andra anmärkningen i den fjärde delen har klaganden gjort gällande att den vid tribunalen visade att det var möjligt att klassificeringsförfarandet skulle ha fått en annan utgång om riskbedömningskommittén hade iakttagit denna tidsfrist. Enligt klaganden kan det nämligen inte uteslutas att de uppgifter som riskbedömningskommittén förfogade över, om denna frist inte hade överskridits, skulle ha varit otillräckliga, eftersom riskbedömningskommittén inte skulle ha fått tillgång till de kompletterande uppgifter som den erhållit tack vare den omständigheten att fristen inte iakttogs.

155 Kommissionen och Echa har gjort gällande att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den fjärde delen av den andra grundens första delgrund.

2) Domstolens bedömning

156 I punkt 220 i den överklagade domen har tribunalen bedömt att iakttagandet av tidsfristen på 18 månader för antagandet av riskbedömningskommitténs yttrande inte hade kunnat leda till ett annat resultat.

157 För att motivera denna bedömning beaktade tribunalen, i punkterna 221–224 i den överklagade domen, följande omständigheter. För det första hade den omstridda klassificeringen föreslagits i riskbedömningskommitténs yttrande, i dess lydelse av den 5 december 2019. Detta förslag blev inte föremål för det riktade offentliga samråd som ägde rum i februari år 2020. För det andra grundades detta förslag på uppgifter från förslaget till klassificering och märkning samt på studier från offentlig litteratur. För det tredje hade klaganden inte visat att detta riktade offentliga samråd även hade kunnat påverka den omstridda klassificeringen.

158 Domstolen konstaterar att tribunalen, i motsats till vad klaganden har gjort gällande genom den första anmärkningen i den fjärde delen av den andra grundens första delgrund, genom att pröva dessa omständigheter, inte krävde att klaganden skulle visa att iakttagandet av den frist på 18 månader som föreskrivs i artikel 37.4 i CLP-förordningen skulle ha lett till ett annat resultat i förevarande fall.

159 Tribunalen beaktade nämligen att riskbedömningskommitténs förslag i den ursprungliga versionen av dess yttrande motsvarar den slutliga versionen av detta yttrande vad gäller den omstridda klassificeringen. Tribunalen tog även hänsyn till ursprunget av den information som låg till grund för det slutliga klassificeringsförslaget. Mot denna bakgrund hade tribunalen fog för sin bedömning att den information som riskbedömningskommittén förfogade över i den ursprungliga versionen var tillräcklig för att ligga till grund för den omstridda klassificeringen och att den information som riskbedömningskommittén erhöll efter utgången av den frist på 18 månader som föreskrivs i artikel 37.4 i CLP-förordningen inte hade kunnat påverka resultatet av klassificeringsförfarandet. Tribunalen prövade inte heller huruvida klaganden hade visat att det riktade offentliga samrådet hade påverkat den omstridda klassificeringen, utan huruvida detta samråd kunde ha haft en sådan inverkan.

160 Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den första anmärkningen.

161 Genom den andra anmärkningen inom ramen för den fjärde delen av den andra grundens första delgrund har klaganden gjort gällande att den inför tribunalen hade visat att klassificeringsförfarandet hade kunnat få en annan utgång om riskbedömningskommittén hade iakttagit den frist som föreskrivs i artikel 37.4 i CLP-förordningen. Domstolen konstaterar att klaganden genom denna andra anmärkning i huvudsak avser bestrida tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna i punkterna 220–223 i den överklagade domen. Denna bedömning omfattas, såsom framgår av den rättspraxis som det hänvisas till i punkterna 99 och 100 i förevarande dom, av tribunalens exklusiva behörighet, utom i det fall då den bevisning som lagts fram vid tribunalen har missuppfattats, vilket klaganden inte har gjort gällande i förevarande fall.

162 Den andra anmärkningen kan således inte tas upp till prövning.

163 Härav följer att den fjärde delen av den andra grundens första delgrund delvis inte kan leda till ett bifall av överklagandet och delvis inte kan tas upp till sakprövning.

c) Den första och den andra delen av den andra grundens första delgrund

1) Parternas argument

164 Genom den första delen av den andra grundens första del har klaganden gjort gällande att tribunalens resonemang i punkt 212 i den överklagade domen vad gäller startpunkten för den frist som föreskrivs i artikel 37.4 i CLP-förordningen, inom vilken riskbedömningskommitténs yttrande skulle antas, är behäftat med fel.

165 Genom den andra grundens andra del har klaganden anfört att tribunalen dels borde ha ogiltigförklarat den omtvistade förordningen på grund av ”avsaknaden av ett kontrollerbart datum för antagande” av riskbedömningskommitténs yttrande, dels har missuppfattat bevisningen i detta avseende.

166 Kommissionen och Echa har gjort gällande att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den första och den andra delen av den andra grundens första delgrund.

2) Domstolens bedömning

167 Genom den första och den andra delen av den andra grundens första delgrund vill klaganden visa att tribunalen borde ha konstaterat att den frist som föreskrivs i artikel 37.4 i CLP-förordningen inte hade iakttagits under det förfarande som ledde fram till antagandet av den omtvistade förordningen.

168 Det följer emellertid av underkännandet av den tredje och den fjärde delen av den första delgrunden att tribunalen gjorde en riktig bedömning när den, i punkt 225 i den överklagade domen, slog fast att även om riskbedömningskommittén inte hade iakttagit denna frist, skulle en sådan omständighet inte ha kunnat påverka upptagandet av silanamin i faroklassen STOT RE enligt denna förordning, vilket innebär att en sådan oegentlighet inte skulle ha kunnat leda till att förordningen ogiltigförklarades.

169 Härav följer att den första och den andra delen av den andra grundens första delgrund är verkningslösa.

2. Den andra grundens andra delgrund

170 Den andra grundens andra delgrund avser den omständigheten att tribunalen skulle ha gjort en felaktig bedömning av den andra delen av den andra grund som åberopades i första instans, enligt vilken riskbedömningskommittén åsidosatte sin skyldighet att, i enlighet med artikel 37.4 i CLP-förordningen, anordna offentliga samråd om sina yttranden. Denna delgrund är uppdelad i två delar.

171 Tribunalen ska först pröva den andra delen av den andra grundens andra delgrund.

a) Den andra delen av den andra grundens andra delgrund

1) Parternas argument

172 Den andra delen av den andra grundens andra delgrund, avseende tribunalens påstått felaktiga tolkning av artikel 37.4 i CLP-förordningen, i den mån denna bestämmelse garanterar de berörda parternas rätt att yttra sig, kan delas upp i två anmärkningar.

173 Genom den första anmärkningen i den andra delen har klaganden gjort gällande att tribunalen, i punkt 236 i den överklagade domen, felaktigt tolkade artikel 37.4 i CLP-förordningen, på så sätt att de berörda parternas synpunkter endast fick yttra sig över förslaget till harmoniserad klassificering och märkning av ämnen, och inte över riskbedömningskommitténs yttrande. Enligt klaganden borde riskbedömningskommittén anta sitt yttrande efter att ha gett dessa parter tillfälle att yttra sig över yttrandet eller utkastet till nämnda yttrande.

174 För det första har klaganden anfört att tribunalen bortsåg från lydelsen i nämnda bestämmelse, vilken inte innehåller någon som helst tvetydighet. I punkt 234 i den överklagade domen grundade tribunalen, i strid med den rättspraxis som följer av domen av den 19 juni 1980, Roudolff (C‑803/79, EU:C:1980:166, punkt 7) och domen av den 6 september 2018, Republiken Tjeckien/kommissionen (C‑4/17 P, EU:C:2018:678, punkt 45), sin tolkning av artikel 37.4 i CLP-förordningen på klassificeringsförfarandets genomförande, såsom detta beskrivs i artikel 37 i CLP-förordningen. Av en jämförelse mellan artikel 37 i förordningen och skäl 52 i samma förordning framgår emellertid att artikel 37 endast avser villkoren för utarbetande av riskbedömningskommitténs yttrande och inte innehåller några hänvisningar till klassificeringsförslaget.

175 För det andra anser klaganden att en teleologisk tolkning av artikel 37.4 i CLP-förordningen borde ha föranlett tribunalen att dra slutsatsen att det var obligatoriskt att anordna samråd gällande riskbedömningskommitténs yttrande. Detta yttrande utgör nämligen den huvudsakliga vetenskapliga grunden för harmoniserade klassificeringar och märkningar och ska innehålla en bedömning av all tillgänglig information.

176 För det tredje kunde tribunalen inte analogt tillämpa den rättspraxis som följer av domen av den 9 juni 2021, Exxonmobil Petroleum & Chemical/Echa (T‑177/19, EU:T:2021:336), som rörde tolkningen av artikel 59.4 i Reach-förordningen, vars struktur skiljer sig från den i artikel 37.4 i CLP-förordningen. Sistnämnda bestämmelse rör varken Echas antagande av ett yttrande eller möjligheten för de berörda parterna att yttra sig.

177 Genom den andra anmärkningen i den andra delen har klaganden anfört att tribunalen åsidosatte sin motiveringsskyldighet, eftersom den inte gav en tillräcklig motivering för att det skulle bli möjligt att begripa dess tolkning och möjliggöra en domstolsprövning. I punkt 234 i den överklagade domen beskrev tribunalen endast de olika stegen i klassificeringsförfarandet, utan att ange på vilket sätt dessa steg skulle kunna styrka den omständigheten att samrådet avsåg klassificeringsärendet snarare än riskbedömningskommitténs yttrande.

178 Kommissionen och Echa har gjort gällande att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grundens andra delgrund.

2) Domstolens bedömning

179 Det ska påpekas att tribunalen, i punkterna 227–243 i den överklagade domen, prövade de argument som klaganden hade anfört inom ramen för den andra delen av den andra grund som åberopades l i första instans, genom vilken klaganden hade gjort gällande att den enligt artikel 37.4 i CLP-förordningen hade rätt att yttra sig över riskbedömningskommitténs yttrande, eller till och med över riskbedömningskommitténs utkast till yttrande.

180 I punkterna 229–232 i den överklagade domen prövade tribunalen huruvida klaganden hade haft rätt att yttra sig över riskbedömningskommitténs yttrande enligt artikel 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och slog fast att så inte var fallet i det föreliggande målet. Den omtvistade förordningen innehöll nämligen åtgärder med allmän räckvidd, såsom den omstridda klassificeringen.

181 Tribunalen prövade därefter, i punkterna 233–242 i den överklagade domen, huruvida klaganden hade haft rätt att yttra sig över riskbedömningskommitténs yttrande enligt artikel 37.4 i CLP-förordningen och fann att så inte var fallet.

182 För det första bedömde tribunalen i punkt 234 i den överklagade domen att artikel 37.4 i CLP-förordningen skulle tolkas med hänsyn till förloppet i förfarandet för klassificering och märkning. Detta förfarande sker i flera steg. Först inges ett förslag på harmoniserad klassificering och märkning av ett ämne i enlighet med artikel 37.1 och 37.2. Därefter ska ett yttrande antas av riskbedömningskommittén som ska ”ge berörda parter möjlighet att komma med synpunkter” och sedan ska Echa vidarebefordra detta yttrande och eventuella synpunkter till kommissionen, enligt artikel 37.4. Kommissionen ska slutligen anta en delegerad akt, om den anser att den harmoniserade klassificeringen och märkningen av det ifrågavarande ämnet är lämplig.

183 För det andra konstaterade tribunalen, i punkterna 235 och 236 i den överklagade domen, dels att det offentliga samråd som föreskrivs i artikel 37.4 i CLP-förordningen syftar till att göra det möjligt för berörda parter att komma med synpunkter på förslaget till klassificering och eventuellt lägga fram uppgifter som inte omnämns i förslaget, dels att det i denna förordning inte föreskrivs någon möjlighet för de berörda parterna att lämna synpunkter på riskbedömningskommitténs yttrande. I punkt 237 i den överklagade domen bedömde tribunalen därefter att klaganden i förevarande fall hade rätt att komma med synpunkter på förslaget till harmoniserad klassificering och märkning och att i det avseendet yttra sig inför riskbedömningskommittén.

184 För det tredje prövade tribunalen, i punkterna 240 och 241 i den överklagade domen, dels klagandens argument att rätten att yttra sig över riskbedömningskommitténs yttrande är mer motiverad när den klassificering som riskbedömningskommittén föreslagit skiljer sig från den som förespråkats i förslaget till klassificering och märkning, dels klagandens argument att ett samråd med de berörda parterna om utkastet till yttrande skulle vara särskilt nödvändigt när det i detta yttrande tas hänsyn till studier som inte hade beaktats i klassificeringsförslaget. Vad avser det första av dessa argument påpekade tribunalen att riskbedömningskommittén inte var bunden av förslaget till klassificering, och att det offentliga samråd som föreskrivs i artikel 37.4 i CLP-förordningen inte avsåg riskbedömningskommitténs yttrande. Vad avser det andra av dessa argument fann tribunalen att hänvisningen till ”samtliga föreliggande belägg” i punkt 3.9.2.1 i bilaga I till förordning nr 1272/2008, utan någon begränsning, är tillräcklig för att anse att riskbedömningskommittén kan beakta studier som inte ingår i förslaget till klassificering.

185 När det gäller den första anmärkningen inom ramen för andra delen av den andra grundens andra delgrund erinrar domstolen om att det i artikel 37.4 i förordningen föreskrivs att ”[riskbedömningskommittén] ska anta ett yttrande om alla inlämnade förslag enligt punkt 1 eller 2 [i nämnda artikel] inom 18 månader från mottagandet av förslaget och ge berörda parter möjlighet att komma med synpunkter” och att Echa ”ska vidarebefordra detta yttrande och eventuella synpunkter till kommissionen”. I skäl 52 i förordningen anges i detta avseende att ”[Echa] bör yttra sig om förslaget, och berörda parter bör ha möjlighet att komma med synpunkter”.

186 I motsats till vad klaganden har gjort gällande går det emellertid inte att av vare sig ordalydelsen i punkt 4 eller i skäl 52 dra slutsatsen att riskbedömningskommittén är skyldig att anta någon annan handling än själva yttrandet över det förslag som lämnats in i enlighet med punkterna 1 och 2 i denna artikel, såsom något utkast till ett yttrande som skulle kunna bli föremål för de berörda parternas synpunkter och därefter något slutligt yttrande där dessa synpunkter beaktas.

187 Förfarandet för harmoniserad klassificering och märkning av ämnen skiljer sig således från det förfarande som föreskrivs i artikel 64 i Reach-förordningen, i vilken det uttryckligen föreskrivs att Echa ska överlämna sina utkast till yttranden till klaganden, vars synpunkter Echa ska beakta, innan den därefter antar ett slutligt yttrande.

188 Om avsikten hade varit att ge de berörda parterna möjlighet att komma med synpunkter på riskbedömningskommitténs yttrande under förfarandet för harmoniserad klassificering och märkning skulle unionslagstiftaren, såsom generaladvokaten har framfört i punkt 135 i sitt förslag till avgörande, uttryckligen ha angett detta, på samma sätt som i artikel 64 i Reach-förordningen.

189 Dessutom kan artikel 37.4 i CLP-förordningen inte tolkas så, att synpunkter från berörda parter kan lämnas efter det att riskbedömningskommittén har antagit sitt yttrande för att kommissionen ska få tillgång till dessa synpunkter.

190 Echa, som innefattar riskbedömningskommittén, ska enligt artikel 50.1 i CLP-förordningen ge bland annat kommissionen bästa möjliga vetenskapliga och tekniska rådgivning i frågor avseende kemikalier som omfattas av dess ansvarsområde och som remitteras till den i enlighet med förordningen.

191 För att kunna utföra denna uppgift måste riskbedömningskommittén således få tillgång till eventuella synpunkter från berörda parter innan den antar sitt yttrande.

192 Härav följer att tribunalen inte gjorde sig skyldig till någon felaktig rättstillämpning när den, i punkterna 235 och 236 i den överklagade domen, slog fast att det offentliga samråd som föreskrivs i artikel 37.4 i CLP-förordningen endast syftar till att ge berörda parter möjlighet att yttra sig över själva förslaget till harmoniserad klassificering och märkning.

193 Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den första anmärkningen i den andra delen av den andra grundens andra delgrund.

194 När det gäller den andra anmärkningen inom ramen för andra delen av den andra grundens andra delgrund, genom vilken klaganden har anfört att tribunalens motivering vid prövningen av den andra delen av den andra grunden som åberopats i första instans var bristfällig, erinrar domstolen om att det av motiveringen till en dom eller ett beslut klart och tydligt ska framgå hur tribunalen har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för det fattade beslutet och så att domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning. Motiveringsskyldigheten innebär inte att tribunalen är skyldig att lämna en uttömmande redogörelse för vart och ett av de resonemang som parterna i tvisten fört. Tribunalens motivering kan således vara underförstådd, förutsatt att de berörda får kännedom om varför tribunalen inte har godtagit deras argument och att domstolen får ett tillräckligt underlag för att kunna utföra sin prövning (dom av den 16 april 2026, HG/kommissionen, C‑899/24 P, EU:C:2026:306, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

195 Tribunalens klara och otvetydiga resonemang, som gjorde det möjligt för klaganden att bestrida detta och för domstolen att utföra sin prövning i punkterna 185–192 i förevarande dom, framgår emellertid av punkterna 227–243 i den överklagade domen.

196 Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den andra anmärkningen inom ramen för den andra delgrundens andra del.

197 Härav följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grundens andra delgrund.

b) Den första delen av den andra grundens andra delgrund

1) Parternas argument

198 Genom den första delen av den andra grundens andra delgrund har klaganden gjort gällande att tribunalen har missuppfattat den andra delen av den andra grund som åberopats i första instans. Klaganden har härvid anfört att tribunalen, i punkterna 229–232, 238 och 240 i den överklagade domen, prövade denna andra del av den andra grunden med hänvisning till rätten att lämna synpunkter till riskbedömningskommittén avseende dess yttrande. Klaganden åberopade emellertid rätten att yttra sig med stöd av artikel 37.4 i CLP-förordningen. Tribunalen gjorde således, i punkterna 232 och 236 i den överklagade domen, en felaktig analogi med domen av den 5 juli 2023, TIB Chemicals/kommissionen (T‑639/20, EU:T:2023:374).

199 Kommissionen och Echa har gjort gällande att den första delen av den andra grundens andra delgrund är verkningslös och att den under alla omständigheter inte kan leda till att överklagandet ska bifallas.

2) Domstolens bedömning

200 Det följer av punkterna 233–242 i den överklagade domen att tribunalen prövade huruvida klaganden hade haft rätt att lämna synpunkter på riskbedömningskommitténs yttrande enligt artikel 37.4 i CLP-förordningen och, såsom framgår av punkt 192 ovan, gjorde en riktig bedömning när den slog fast att så inte var fallet.

201 Även om det antas att tribunalen missuppfattade den andra delen av den andra grund som åberopades i första instans, genom att anse att denna del avsåg rätten att yttra sig inför riskbedömningskommittén avseende dess yttrande, kunde denna missuppfattning inte få någon inverkan på prövningen av denna del.

202 Den första delen av den andra grundens andra delgrund är således verkningslös.

203 Under dessa omständigheter kan talan inte vinna bifall såvitt avser den andra grundens andra delgrund.

204 Mot bakgrund av det ovan anförda kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser någon del av den andra grunden. Överklagandet ska således ogillas.

VI. Rättegångskostnader

205 Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet ogillas.

206 Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i dessa regler ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

207 Kommissionen och Echa har yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klaganden har tappat målet, ska kommissionens och Echas yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:

1) Överklagandet ogillas.

2) Evonik Operations GmbH ska, utöver sina egna rättegångskostnader, ersätta de kostnader som Europeiska kommissionen och Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) har ådragit sig.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: engelska.