Domstolens dom (första avdelningen) den 17 september 2026

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)

den 17 september 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Artikel 63 FEUF – Fri rörlighet för kapital – Beskattning av utdelningar som uppburits av en investeringsfond – Skattesats – Skillnad i behandling mellan investeringsfonder med hemvist i landet och investeringsfonder utan hemvist i landet – Bilateralt skatteavtal för undvikande av dubbelbeskattning – Neutralisering genom skatteavtalet av en eventuell restriktion av den fria rörligheten för kapital ”

I mål C‑139/25

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien) genom beslut av den 11 februari 2025, som inkom till domstolen den 17 februari 2025, i målet

Administración General del Estado

mot

Ishares Europe ETF,

meddelar

DOMSTOLEN (första avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden F. Biltgen samt domarna I. Ziemele (referent), A. Kumin, S. Gervasoni och M. Bošnjak,

generaladvokat: J. Richard de la Tour,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– Ishares Europe ETF, genom R. Calvo Salinero, A. de la Cueva González-Cotera, M. Flores Navarro och Á. García Ruiz, abogados,

– Spaniens regering, genom A. Gavela Llopis och A. Pérez-Zurita Gutiérrez, båda i egenskap av ombud,

– Belgiens regering, genom S. Baeyens och M. Van Regemorter, båda i egenskap av ombud,

– Italiens regering, genom S. Fiorentino, i egenskap av ombud, biträdd av A. Giovannini, avvocato dello Stato,

– Europeiska kommissionen, genom W. Roels och C. Urraca Caviedes, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 63 FEUF.

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Ishares Europe ETF (nedan kallat Ishares) och Agencia Estatal de la Administración Tributaria (Den statliga skattemyndigheten, Spanien) (nedan kallad skattemyndigheten) angående den skattesats för inkomstskatt för personer utan hemvist i landet som ska tillämpas på utdelningar härrörande från Ishares investeringar i aktier i spanska bolag under räkenskapsåren 2007–2010.

Tillämpliga bestämmelser

Internationell rätt

3 Artikel 10 i avtalet mellan Konungariket Spanien och Amerikas förenta stater för att undvika dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt beträffande inkomstskatt, vilket ingicks den 22 februari 1990 i Madrid (nedan kallat skatteavtalet mellan Spanien och Förenta staterna), har följande lydelse:

”1. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2. Utdelningen får emellertid beskattas även i den stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist enligt lagstiftningen i denna stat, men om den som har rätt till utdelningen har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga:

a) 10 procent av utdelningens bruttobelopp, om den som har rätt till utdelningen är ett bolag vilket äger minst 25 procent av aktierna med rösträtt i det utdelande bolaget,

b) 15 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall.

…”

4 I artikel 24.2 i avtalet föreskrivs följande:

”I enlighet med bestämmelserna i Förenta staternas lagstiftning – sådan den kan komma att ändras från tid till annan utan att den allmänna princip som anges här ändras – och med beaktande av de begränsningar som anges i denna lagstiftning, ska Förenta staterna medge person som har hemvist eller är medborgare i Förenta staterna avräkning från i Förenta staterna utgående skatt på inkomst av

a) den inkomstskatt som erlagts i Spanien av personen i fråga eller för dennes räkning, …

…”

Unionsrätt

5 I artikel 63.1 FEUF föreskrivs följande:

”Inom ramen för bestämmelserna i detta kapitel ska alla restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredjeland vara förbjudna.”

6 Artikel 65 FEUF har följande lydelse:

”1. Bestämmelserna i artikel 63 ska inte påverka medlemsstaternas rätt att

a) tillämpa sådana bestämmelser i sin skattelagstiftning som skiljer mellan skattebetalare som har olika bostadsort eller som har investerat sitt kapital på olika ort,

…

3. De åtgärder och förfaranden som avses i punkterna 1 och 2 får inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av den fria rörligheten för kapital och betalningar enligt artikel 63.

…”

Spansk rätt

7 I artikel 13.1 i texto refundido de la Ley del Impuesto sobre la Renta de no Residentes (omarbetning av lagen om inkomstskatt för personer utan hemvist i landet), som godkänts genom Real Decreto Legislativo 5/2004 (kungligt lagstiftningsdekret 5/2004) av den 5 mars 2004 (BOE nr 62, av den 12 juli 2004, s. 11176) föreskrivs följande:

”Följande inkomster ska anses utgöra inkomster som förvärvats i Spanien:

…

f) inkomst av kapital enligt följande:

1) utdelningar och andra inkomster från innehav i eget kapital i enheter med hemvist i Spanien, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 118 i [texto refundido de la Ley del Impuesto sobre Sociedades (omarbetad version av lagen om bolagsskatt), godkänd genom Real Decreto Legislativo 4/2004 (kungligt lagstiftningsdekret 4/2004) (nedan kallad lagen om bolagsskatt)] av den 5 mars 2004.

…”

8 I artikel 25.1 i den omarbetade lydelsen av lagen om inkomstskatt för personer utan hemvist i landet föreskrivs följande:

”Skattebeloppet erhålls genom att följande skattesatser tillämpas på det beskattningsunderlag som fastställts i enlighet med föregående artikel:

…

f) 19 procent när det gäller

1) utdelningar och andra inkomster från innehav i en enhets eget kapital.

…”

9 I artikel 28.5 i lagen om bolagsskatt föreskrivs följande:

”Följande ska beskattas med en skattesats på 1 procent:

a) förvaltningsbolag med rörligt kapital som regleras av [Ley 35/2003 de Instituciones de Inversíon Colectiva (lag 35/2003 om företag för kollektiva investeringar)] av den 4 november 2003, under förutsättning att det erforderliga antalet aktieägare är minst det som föreskrivs i artikel 9.4 i nämnda lag.

b) finansiella investeringsfonder som föreskrivs i nämnda lag, under förutsättning att det antal andelsägare som krävs är minst det som föreskrivs i artikel 5.4 i samma lag.

…”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

10 Ishares är ett företag för kollektiva investeringar (nedan kallat fondföretag) med säte i Förenta staterna som motsvarar definitionen av ett reglerat investeringsbolag (regulated investment company) (nedan kallat RIC) i den mening som avses i Investment Company Act 1940 (Förenta staternas lag från 1940 om investeringsbolag).

11 Under räkenskapsåren 2007–2010 erhöll Ishares utdelning från aktier i spanska bolag. På dessa utdelningar hade inkomstskatt för personer utan hemvist i Spanien tagits ut i Spanien genom en källskatt på 15 procent i enlighet med artikel 10.2 b i skatteavtalet mellan Spanien och Förenta staterna.

12 Ishares ville bli behandlat på samma sätt som spanska investeringsfonder vilka beskattas med en skattesats på 1 procent för den utdelning de erhåller, i enlighet med artikel 28.5 i lagen om bolagsskatt i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet. Ishares ansökte därför vid flera tillfällen om återbetalning av skillnaden mellan det belopp som innehållits, motsvarande skattesatsen på 15 procent, och det belopp som motsvarar skattesatsen på 1 procent beräknat på bruttoutdelningen.

13 Efter att dessa ansökningar hade avslagits överklagade Ishares de aktuella beskattningsbesluten till Tribunal Económico-Administrativo Central (Centrala skattedomstolen, Spanien). Sistnämnda domstol avslog överklagandena genom avgörande av den 5 oktober 2017, med motiveringen att Ishares situation inte var objektivt jämförbar med situationen för spanska fondföretag och att den restriktion av den fria rörligheten som följde av de omtvistade skatterna under alla omständigheter hade neutraliserats.

14 Ishares överklagade detta beslut till avdelningen för förvaltningsrättsliga mål vid Audiencia Nacional (Riksdomstolen, Spanien), som genom dom av den 12 september 2022 biföll överklagandet och slog fast att Ishares hade rätt till återbetalning av de begärda beloppen jämte ränta från och med den dag då källskatten hade innehållits.

15 Nämnda domstol slog inledningsvis fast att RIC och fondföretag var jämförbara och fann därefter att det inte hade visats att den ytterligare skatt som Ishares hade betalat hade neutraliserats. I enlighet med den spanska lagstiftningen togs nämligen en källskatt på mellan 15 procent och 18 procent ut på de utdelningar som RIC erhöll utan möjlighet till återbetalning, medan en skattesats på 1 procent enligt denna lagstiftning tillämpades på utdelning som mottagits av enheter med hemvist i landet, varvid de sistnämnda enheterna hade rätt till återbetalning av det överskjutande innehållna beloppet. Riksdomstolen ansåg detta vara diskriminerande och oförenligt med unionsrätten.

16 Slutligen fann Riksdomstolen att den omständigheten att Ishares hade valt att till aktieägarna eller andelsägarna överföra rätten att i Förenta staterna tillämpa det skattetillgodohavande som följer av den källskatt som innehållits i Spanien inte innebar att det kunde anses att skattemyndigheten hade lyckats visa att en fullständig neutralisering hade skett. Enligt Riksdomstolen finns det inget rättsligt stöd för att kräva att de aktuella organisationerna ska bevisa att deras andelsägare har kunnat neutralisera effekterna av diskrimineringen genom att använda sig av detta skattetillgodohavande. Det ankommer i detta avseende på skattemyndigheten att bevisa en sådan neutralisering genom att använda de mekanismer för utbyte av upplysningar som föreskrivs i bilaterala skatteavtal för undvikande av dubbelbeskattning för att erhålla nödvändig information. Riksdomstolen godtog inte en omkastning av bevisbördan på grundval av principen om ”bevislättnad”.

17 Skattemyndigheten överklagade domen av den 12 september 2022 till Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien), som är hänskjutande domstol. Skattemyndigheten har gjort gällande att RIC, i enlighet med skatteavtalet mellan Spanien och Förenta staterna och den amerikanska lagstiftningen, helt kunde neutralisera skillnaden i skattemässig behandling i Spanien genom att tilldela sina aktieägare eller andelsägare de inkomster som det hade uppburit och genom att till dem överföra det skattetillgodohavande som motsvarade den källskatt som innehållits i Spanien. Ur andelsägarnas synvinkel saknar det betydelse om neutraliseringen äger rum eller inte. De sistnämnda skulle dessutom ha kunnat göra fullt avdrag för den faktiska skatt som Ishares påförts i Spanien, genom att i sina skattedeklarationer dra av 15 procent som motsvarar beskattningen av utdelningen i Förenta staterna.

18 Den hänskjutande domstolen har preciserat att RIC enligt amerikansk lagstiftning bedriver sin verksamhet som investeringsombud för sina aktieägares eller andelsägares räkning genom att i regel investera i värdepapper och statsobligationer och genom att dela ut vinsten från dessa investeringar i form av utdelning. Dessa enheter beskattas med amerikansk bolagsskatt med en skattesats på minst 15 procent, men kan på vissa villkor oåterkalleligen välja den särskilda skatteordningen för RIC.

19 Enligt denna särskilda ordning, som leder till skattetransparens för RIC, beskattas de inkomster som RIC uppbär inte i deras namn. Istället överför RIC dessa inkomster till sina aktieägare eller andelsägare, och inkomsterna beskattas således i de sistnämndas namn, och RIC har även möjlighet att överföra ”skattetillgodohavandet för utländsk skatt” till de sistnämnda.

20 Det är utrett att Ishares överförde ett skattetillgodohavande till sina andelsägare, dock utan att det har visats att dessa lyckats neutralisera den skatt som uppkommit i Spanien. Det är vidare ostridigt att om Ishares hade valt att självt vara skattskyldigt till amerikansk bolagsskatt för att kunna dra av den källskatt som innehållits på utdelning från utlandet som företaget erhåller, skulle detta val ha varit bindande för Ishares samtliga inkomster och inte endast för de inkomster som erhållits i Spanien.

21 Den hänskjutande domstolen har tillagt att det i skatteavtalet mellan Spanien och Förenta staterna föreskrivs mekanismer som syftar till att neutralisera skillnaderna i den behandling som tillämpas på utdelning som spanska bolag lämnar till RIC. Om Ishares inte hade valt att till sina aktieägare eller andelsägare överföra rätten att i Förenta staterna utnyttja det skattetillgodohavande som motsvarar källskatten, skulle Ishares ha beskattats med en skattesats som skulle ha gjort det möjligt för Ishares att fullt ut dra av det belopp som betalats i Spanien i inkomstskatt för personer utan hemvist i landet i Spanien, vilken uppbärs genom källskatt med en skattesats på 15 procent, förutsatt att detta belopp överstiger den skattesats på 1 procent som tillämpas på fondföretag med hemvist i landet.

22 Mot denna bakgrund beslutade Tribunal Supremo (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till EU-domstolen:

”Ska, mot bakgrund av artikel 63 FEUF, den eventuella begränsning av den fria rörligheten för kapital som följer av bestämmelserna om inkomstskatt för personer utan hemvist i landet anses vara neutraliserad när en enhet utan hemvist i landet som motsvarar harmoniserade investeringsfonder med hemvist i landet kan välja – i enlighet med det relevanta skatteavtalet och den inhemska lagstiftningen i enhetens hemvistland som det hänvisar till – att enheten själv ska beskattas för denna inkomst, även om enheten i slutänden inte har valt detta alternativ, utan beslutat att överföra sitt skattetillgodohavande till andelsägarna i fonden, med beaktande av att möjligheten att välja att beskattas enligt lagen i hemviststaten skulle kunna göra det möjligt för enheten att i princip dra av hela det överskjutande belopp som det betalat i inkomstskatt för personer utan hemvist i landet, även om ett sådant val är bindande för enheten vad gäller alla inkomster som den har erhållit?”

Prövning av tolkningsfrågan

23 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 63 FEUF ska tolkas så, att en eventuell restriktion för den fria rörligheten för kapital kan anses neutraliserad genom tillämpningen av ett bilateralt skatteavtal för undvikande av dubbelbeskattning som ingåtts mellan ett fondföretags hemviststat och källstaten för utdelningen, när ett sådant fondföretag i sin hemviststat omfattas av en ordning för skattetransparens, inom ramen för vilken fondföretaget inte beskattas för erhållen utdelning och överför denna utdelning och det skattetillgodohavande som motsvarar den innehållna källskatten i källstaten till sina andelsinnehavare.

24 Även om tolkningsfrågan huvudsakligen avser på vilka villkor en eventuell restriktion för den fria rörligheten för kapital kan neutraliseras genom tillämpning av ett bilateralt skatteavtal för undvikande av dubbelbeskattning, ska det påpekas att de regeringar som har inkommit med yttranden till domstolen har bestritt såväl förekomsten av denna restriktion som att situationen för ett fondföretag utan hemvist i landet som är skattemässigt transparent är jämförbar med ett fondföretag med hemvist i landet.

25 Under dessa omständigheter ska det för det första fastställas huruvida den lagstiftning som är aktuell i det nationella målet kan utgöra en restriktion för den fria rörligheten för kapital.

26 Domstolen erinrar om att det i artikel 63.1 FEUF uppställs ett allmänt förbud mot alla restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstaterna samt mellan medlemsstaterna och tredjeland (se, bland annat, dom av den 30 april 2025, Finanzamt für Großbetriebe, C‑602/23, EU:C:2025:290, punkt 44, och dom av den 30 oktober 2025, Attal och Associés, C‑321/24, EU:C:2025:836, punkt 28).

27 Begreppet restriktion i den mening som avses i artikel 63 FEUF omfattar statliga åtgärder som är diskriminerande genom att de, direkt eller indirekt, medför en skillnad i behandling mellan inhemska kapitalrörelser och gränsöverskridande kapitalrörelser, som inte motsvarar en objektiv skillnad mellan situationerna och som därför kan avhålla fysiska eller juridiska personer från andra medlemsstater eller tredjeländer från att genomföra gränsöverskridande kapitalrörelser (dom av den 30 april 2025, Finanzamt für Großbetriebe, C‑602/23, EU:C:2025:290, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

28 Den omständigheten att en medlemsstat behandlar inkomster som överförs till fondföretag utan hemvist i landet mindre förmånligt än inkomster som överförs till fondföretag med hemvist i landet kan avhålla fondföretag med hemvist i en annan stat från att investera i den medlemsstaten och utgör följaktligen en restriktion för den fria rörligheten för kapital som i princip är förbjuden enligt artikel 63 FEUF (dom av den 30 april 2025, Finanzamt für Großbetriebe, C‑602/23, EU:C:2025:290, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

29 Tillämpningen av en högre skattebörda för utdelningar till fondföretag utan hemvist i landet än för utdelningar till fondföretag med hemvist i landet utgör en sådan mindre förmånlig behandling (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 november 2024, XX (Avtal i beräkningsenheter (unit-linked)), C‑782/22, EU:C:2024:932, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

30 I förevarande fall framgår det av begäran om förhandsavgörande att enligt den spanska lagstiftning som är aktuell i det nationella målet är utdelning som lämnas till ett fondföretag med hemvist i landet föremål för bolagsskatt med en skattesats på 1 procent, medan utdelning som lämnas till ett fondföretag med säte i Förenta staterna beskattas med inkomstskatt för personer utan hemvist i landet, vars skattesats är 15 procent, i enlighet med artikel 10.2 b i skatteavtalet mellan Spanien och Förenta staterna.

31 Utdelning till fondföretag utan hemvist i landet behandlas således mindre förmånligt i skattehänseende än utdelning till fondföretag med hemvist i landet.

32 Detta konstaterande påverkas inte av den spanska regeringens argument att den lagstiftning som är aktuell i det nationella målet inte utgör en restriktion för den fria rörligheten för kapital på Ishares nivå, eftersom Ishares inte påförs bolagsskatt i Förenta staterna på utdelningar som erhållits i Spanien, och har överfört utdelningarna och de skatter som betalats på dessa utdelningar i Spanien till sina andelsägare utan att vara föremål för sistnämnda beskattning.

33 Det ska härvidlag påpekas att den omständigheten att detta fondföretag utan hemvist i landet, såsom i det nationella målet, inte beskattas i sin hemviststat eller att det övervältrar skattebördan för den utdelning som det har erhållit på sina andelsinnehavare med stöd av systemet för skattemässig transparens inte påverkar konstaterandet att den utdelning som detta fondföretag erhåller beskattas hårdare än den utdelning som lämnas till fondföretag med hemvist i landet enbart på grund av att Spanien utövar sin beskattningsrätt.

34 Den omständigheten att utdelning som lämnas till ett bolag utan hemvist i Spanien beskattas hårdare i Spanien än den utdelning som lämnas till ett fondföretag med hemvist i landet utesluter dessutom, i motsats till vad den spanska regeringen har gjort gällande, att de slutsatser som domstolen kom fram till i domen av den 30 april 2025, Finanzamt für Großbetriebe (C‑602/23, EU:C:2025:290), kan överföras på förevarande mål.

35 Det är visserligen riktigt att domstolen, under omständigheterna i det mål som avgjordes genom domen av den 30 april 2025, Finanzamt für Großbetriebe (C‑602/23, EU:C:2025:290), slog fast att artikel 63 FEUF inte utgör hinder för att tillämpa en nationell lagstiftning som föreskriver en skatteordning för investeringsfonder med hemvist i landet på en enhet utan hemvist i landet som har samma egenskaper som en investeringsfond med hemvist i landet men som har rättskapacitet och i detta avseende är jämförbar med en juridisk person med hemvist i landet, även om en investeringsfond med hemvist i landet enligt denna nationella lagstiftning anses vara skattemässigt transparent och inte kan bedriva verksamhet i form av en juridisk person, varvid denna tillämpning förutsätter att de inkomster som den utländska enheten uppbär hänförs till dess andelsägare och i den stat där enheten har hemvist inte beskattas hos enheten, utan hos dess andelsägare. Domstolen gjorde emellertid denna tolkning under förutsättning att utdelning som lämnas till en enhet utan hemvist i landet inte beskattas hårdare i den stat där utdelningen lämnas än vad som gäller för utdelning som lämnas till en investeringsfond med hemvist i landet (se dom av den 30 april 2025, Finanzamt für Großbetriebe, C‑602/23, EU:C:2025:290, punkterna 51 och 64).

36 Under dessa omständigheter finner domstolen att den lagstiftning som är aktuell i det nationella målet, i vilken det föreskrivs att utdelning som lämnas till ett fondföretag med säte i Förenta staterna ska beskattas med inkomstskatt för personer utan hemvist i landet med en skattesats på 15 procent, medan utdelning som lämnas till ett fondföretag med hemvist i Spanien beskattas med en skattesats på 1 procent, utgör en restriktion för den fria rörligheten för kapital som i princip är förbjuden enligt artikel 63.1 FEUF.

37 För det andra ska det dock här erinras om att enligt artikel 65.1 a FEUF ska bestämmelserna i artikel 63 FEUF inte påverka medlemsstaternas rätt att tillämpa sådana bestämmelser i sin skattelagstiftning som skiljer mellan skattebetalare som har olika bostadsort eller som har investerat sitt kapital på olika ort.

38 Det följer av fast rättspraxis att artikel 65.1 a FEUF ska tolkas restriktivt, eftersom den utgör ett undantag från den grundläggande principen om fri rörlighet för kapital. Denna bestämmelse kan följaktligen inte tolkas så, att all skattelagstiftning som innehåller bestämmelser om åtskillnad mellan de skattskyldiga på grundval av var de har sin bostadsort eller i vilken medlemsstat de har investerat sitt kapital per automatik är förenlig med fördraget (dom av den 7 april 2022, Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö (Skattebefrielse för avtalsbaserade investeringsfonder), C‑342/20, EU:C:2022:276, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

39 De skillnader i behandling som tillåts enligt artikel 65.1 a FEUF får nämligen enligt punkt 3 i samma artikel varken utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning. Domstolen har således fastställt att sådana skillnader i behandling endast är tillåtna när de avser situationer som inte är objektivt jämförbara eller i det motsatta fallet, när de kan motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset (dom av den 7 april 2022, Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö (Skattebefrielse för avtalsbaserade investeringsfonder), C‑342/20, EU:C:2022:276, punkt 68 och där angiven rättspraxis).

40 Det följer av domstolens praxis att frågan om en gränsöverskridande situation är jämförbar med en helt inhemsk situation ska bedömas mot bakgrund av såväl det ändamål som eftersträvas med de nationella bestämmelserna i fråga som föremålet för och innehållet i dessa bestämmelser. Vidare ska endast de relevanta särskiljande faktorer som anges i den aktuella lagstiftningen beaktas vid bedömningen av huruvida den skillnad i behandling som följer av en sådan lagstiftning återspeglar en objektiv skillnad mellan situationerna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 april 2023, L Fund, C‑537/20, EU:C:2023:339, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

41 Det framgår av den nationella lagstiftning som återges i begäran om förhandsavgörande att investeringsbolag med rörligt kapital och finansiella investeringsfonder i Spanien beskattas med en skattesats på 1 procent, förutsatt att villkoren i artikel 28.5 i lagen om bolagsskatt är uppfyllda.

42 Även om den hänskjutande domstolen inte har lämnat några närmare uppgifter om det ändamål som eftersträvas med den nationella lagstiftningen, förefaller den nationella lagstiftningen ha till syfte att lindra dubbelbeskattningen av sådan utdelning för de juridiska personer som den avser och för deras aktieägare eller andelsägare. Det ska erinras om att domstolen redan har slagit fast att när det gäller bestämmelser som en medlemsstat föreskriver för att förhindra eller lindra kedjebeskattning eller ekonomisk dubbelbeskattning av utdelning från ett bolag med hemvist i landet, befinner sig inte mottagande fondföretag med hemvist i landet nödvändigtvis i en situation som är jämförbar med den som mottagande fondföretag utan hemvist i landet befinner sig i (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 mars 2022, AllianzGI‑Fonds AEVN, C‑545/19, EU:C:2022:193, punkt 64 och där angiven rättspraxis).

43 Emellertid framgår av fast rättspraxis att från den tidpunkt då en medlemsstat ensidigt eller genom avtal föreskriver att inte bara fondföretag med hemvist i landet utan även fondföretag utan hemvist i landet ska erlägga inkomstskatt för de inkomster som de uppbär från ett bolag med hemvist i landet närmar sig situationen för dessa fondföretag utan hemvist i landet den situation som bolag med hemvist i landet befinner sig i (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 mars 2022, AllianzGI‑Fonds AEVN, C‑545/19, EU:C:2022:193, punkt 65).

44 Vad gäller bedömningen av huruvida situationen för fondföretag med hemvist i landet som är föremål för bolagsskatt med en skattesats på 1 procent är jämförbar med situationen för det fondföretag utan hemvist i landet som är i fråga i det nationella målet, en bedömning som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, kan det konstateras att det framgår av begäran om förhandsavgörande, och särskilt av tolkningsfrågans formulering, att den hänskjutande domstolen anser att amerikanska RIC och spanska fondföretag befinner sig i objektivt jämförbara situationer.

45 För det tredje ska det således prövas huruvida den restriktion för den fria rörligheten för kapital som följer av att en högre skattesats tillämpas på utdelning till ett fondföretag utan hemvist i landet jämfört med den skattesats som tillämpas på utdelning som lämnas till ett fondföretag med hemvist i landet kan anses neutraliserad när det i ett bilateralt skatteavtal föreskrivs en mekanism för undvikande av dubbelbeskattning, för det fall denna investeringsfond i sin hemviststat omfattas av en ordning för skattetransparens, inom ramen för vilken den inte beskattas för erhållen utdelning och överför denna utdelning och det skattetillgodohavandet som motsvarar den innehållna källskatten på utdelningen till sina andelsägare.

46 Det framgår av domstolens praxis att målet att säkerställa en likvärdig behandling av utdelning till skattskyldiga personer med respektive utan hemvist i landet kan uppnås genom ett avtal för att undvika dubbelbeskattning som ingåtts med en annan medlemsstat eller ett tredjeland (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 november 2007, Amurta, C‑379/05, EU:C:2007:655, punkterna 78 och 79 samt där angiven rättspraxis, och beslut av den 21 januari 2020, Estado do Canadá, C‑613/18, EU:C:2020:19, punkt 34), förutsatt att inverkan av den skillnad i behandling som följer av den nationella lagstiftningen kan kompenseras fullt ut genom att ett sådant avtal tillämpas (dom av den 16 juni 2022, ACC Silicones, C‑572/20, EU:C:2022:469, punkt 44).

47 Det är endast om den källskatt som innehålls enligt denna lagstiftning kan avräknas från den skatt som ska betalas i den andra staten, upp till ett belopp motsvarande den skillnad i behandling som införts genom den nationella lagstiftningen, som skillnaden i behandling mellan utdelning som betalas till skattskyldiga personer med hemvist i landet och utdelning till skattskyldiga personer utan hemvist i landet försvinner (dom av den 17 september 2015, Miljoen m.fl., C‑10/14, C‑14/14 och C‑17/14, EU:C:2022:469, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

48 Domstolen har vidare slagit fast att för att uppnå målet att neutralisera skatteuttaget ska tillämpningen av avräkningsmetoden medge full avräkning – för den utdelningsskatt som innehållits av den medlemsstat som är källstat för utdelningen – från den skatt som ska betalas i den utdelningsmottagande skattskyldiga personens hemviststat, så att, för det fall de utdelningar som denna erhållit i slutändan beskattas hårdare än utdelningar till bolag med hemvist i källstaten, denna större skattebörda inte längre kan tillskrivas sistnämnda stat, utan den utdelningsmottagande skattskyldiga personens hemviststat, vilken har utövat sin beskattningsrätt (dom av den 17 september 2015, Miljoen m.fl., C‑10/14, C‑14/14 och C‑17/14, EU:C:2015:608, punkt 80).

49 Domstolen har tillagt att en mekanism i ett bilateralt skatteavtal, enligt vilken avräkningen av den skatt som tagits ut i källstaten för utdelningen var begränsad till den skatt i hemviststaten som beräknades på denna utdelning, inte föreföll i samtliga fall kunna garantera en kompensation för den skillnad i behandling som följer av den nationella lagstiftningen, eftersom en sådan kompensation endast är möjlig om det skattebelopp i utdelningsmottagarens hemviststat som beräknats på den utbetalade utdelningen åtminstone motsvarar den källskatt som innehållits i källstaten för utdelningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juni 2022, ACC Silicones, C‑572/20, EU:C:2022:469, punkterna 46 och 47).

50 Det följer av den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 46–49 ovan att för att skillnaden i behandling ska kunna anses neutraliserad måste tillämpningen av det bilaterala skatteavtalet för undvikande av dubbelbeskattning säkerställa att det belopp som motsvarar skillnaden i de skattesatser som tillämpas på fondföretag med hemvist i landet respektive fondföretag utan hemvist i landet, med stöd av detta avtal i sin helhet dras av från den skatt som det aktuella fondföretaget ska betala i sin hemviststat.

51 I förevarande fall anser den hänskjutande domstolen, de regeringar som har inkommit med yttranden och Europeiska kommissionen att skatteavtalet mellan Spanien och Förenta staterna tillåter ett sådant fullt avdrag. Ishares har å sin sida bestritt denna bedömning och gjort gällande att det i artikel 24.2 i skatteavtalet föreskrivs ett vanligt avräkningssystem och att det, i motsats till vad den hänskjutande domstolen har gjort gällande, inte är möjligt att automatiskt dra slutsatsen att nämnda skatteavtal gör det möjligt att neutralisera källskatten. Ett eventuellt avdrag i Förenta staterna av den skatt som påförts i Spanien är nämligen under alla omständigheter villkorat av de bestämmelser som Förenta staterna ensidigt har antagit i sin nationella lagstiftning och av de begränsningar som Förenta staterna skulle kunna införa i detta avseende.

52 I ett förfarande enligt artikel 267 FEUF ankommer det inte på EU-domstolen att tolka bestämmelserna i ett skatteavtal som ingåtts mellan en medlemsstat och ett tredjeland (beslut av den 21 januari 2020, Estado do Canadá, C‑613/18, EU:C:2020:19, punkt 20).

53 Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att avgöra huruvida tillämpningen av skatteavtalet mellan Spanien och Förenta staterna tillåter ett sådant fullt avdrag.

54 Även om det antas att skatteavtalet mellan Spanien och Förenta staterna medger ett fullständigt avdrag för den skatt som Ishares har betalat i Spanien från den skatt som Ishares ska betala i Förenta staterna, framgår det av begäran om förhandsavgörande att Ishares i förevarande fall under alla omständigheter inte själv har kunnat dra nytta av ett sådant avdrag. Ishares har nämligen överfört utdelningen och överfört den skatt som betalats på dessa utdelningar i Spanien till sina andelsägare i form av ett skattetillgodohavande inom ramen för en särskild ordning för skattetransparens, utan att beskattas för nämnda utdelning i Förenta staterna.

55 En sådan möjlighet till avdrag är således endast teoretisk för en skattskyldig person som Ishares.

56 Det kan inte hävdas att en medlemsstat har lyckats säkerställa iakttagandet av sina skyldigheter genom att ingå ett bilateralt skatteavtal för undvikande av dubbelbeskattning, när ett fondföretag utan hemvist i landet, som har valt en skatteordning som föreskrivs i lagstiftningen i fondföretagets hemviststat och som inte påstås därvidlag ha agerat på ett sätt som utgör missbruk eller bedrägeri, på grund av denna skatteordning inte kan åtnjuta det skydd som föreskrivs i detta skatteavtal, även om denna skatteordning inte har påtvingats fondföretaget, utan företaget självt har valt den.

57 I ett sådant fall neutraliseras nämligen inte skillnaden i behandling.

58 Såsom den spanska regeringen har påpekat följer det visserligen av rättspraxis att den fria rörligheten för kapital inte kan förstås så, att en medlemsstat är skyldig att anpassa sina skattebestämmelser efter en annan medlemsstats skattebestämmelser för att i alla situationer säkerställa en beskattning som utplånar alla de olikheter som följer av de nationella skattelagstiftningarna, med tanke på att de beslut som en skattskyldig person fattar i fråga om investeringar i en annan medlemsstat – beroende på omständigheterna – kan vara mer eller mindre fördelaktiga eller ofördelaktiga för en sådan skattskyldig person (dom av den 7 april 2022, Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö (Skattebefrielse för avtalsbaserade investeringsfonder). C‑342/20, EU:C:2022:276, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

59 I förevarande fall följer emellertid den påstådda ofördelaktiga behandlingen av den skillnad i behandling som införts genom den spanska lagstiftning som är aktuell i det nationella målet och inte av en skillnad mellan den spanska och den amerikanska skattelagstiftningen.

60 Det ska emellertid påpekas att Förenta staterna, i enlighet med artikel 24.2 a i skatteavtalet mellan Spanien och Förenta staterna, tillåter personer som har hemvist eller är medborgare i Förenta staterna att från den amerikanska inkomstskatten dra av inte bara den inkomstskatt som har erlagts i Spanien av dem själva, utan även för deras räkning.

61 Det kan följaktligen inte uteslutas att detta skatteavtal kan tolkas så, att det gör det möjligt för innehavarna av Ishares andelar att avräkna eller erhålla skattetillgodohavande för den källskatt som tagits ut i Spanien på utdelningarna, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

62 Beaktandet av de möjligheter som är förbehållna andelsägarna påverkas inte i förevarande fall av domen av den 16 juni 2022, ACC Silicones (C‑572/20, EU:C:2022:469, punkt 48), i vilken domstolen fann att möjligheten till avräkning hos direkta eller indirekta aktieägare till ett bolag utan hemvist i landet av den skatt som erlagts i utdelningarnas källstat inte ska beaktas.

63 Det mål som avgjordes genom domen av den 16 juni 2022, ACC Silicones (C‑572/20, EU:C:2022:469), avsåg nämligen en nationell lagstiftning enligt vilken återbetalning av skatt på inkomst av kapital som erlagts för utdelning till ett bolag utan hemvist i landet var beroende av bevis för att detta bolag eller dess direkta eller indirekta aktieägare inte kunde avräkna denna skatt eller medges uppskjuten avräkning för denna skatt, när inget sådant villkor uppställdes för bolag med hemvist i landet. Förevarande mål avser däremot en eventuell möjlighet att, på grundval av skatteavtalet mellan Spanien och Förenta staterna, neutralisera en skillnad i behandling vid beskattningen av utdelningar som erhålls av fondföretag utan hemvist i landet, vilka har valt en ordning med skattemässig transparens, genom ett avdrag som beviljas andelsägarna i dessa fondföretag på grundval av detta skatteavtal.

64 För att kunna anse att denna skillnad i behandling neutraliseras genom att nämnda skatteavtal tillämpas till förmån för andelsägarna, måste den hänskjutande domstolen försäkra sig om att dessa andelsägare faktiskt kan dra nytta av en sådan tillämpning och att denna tillämpning, i enlighet med den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 46–49 ovan, gör det möjligt för dessa andelsägare att från den skatt som de ska betala i sin hemviststat dra av ett belopp som motsvarar skillnaden mellan den skattesats som tillämpas i källstaten för utdelning till fondföretag utan hemvist i landet och den skattesats som tillämpas på utdelning till fondföretag med hemvist i landet.

65 Mot bakgrund av det ovan anförda ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande: Artikel 63 FEUF ska tolkas så, att en eventuell restriktion för den fria rörligheten för kapital kan anses neutraliserad genom tillämpningen av ett bilateralt skatteavtal för undvikande av dubbelbeskattning som ingåtts mellan ett fondföretags hemviststat och källstaten för utdelningen, när ett sådant fondföretag i sin hemviststat omfattas av en ordning för skattetransparens, inom ramen för vilken fondföretaget inte beskattas för erhållen utdelning och överför denna utdelning och det skattetillgodohavande som motsvarar den innehållna källskatten i källstaten till sina andelsinnehavare, under förutsättning att dessa andelsinnehavare faktiskt kan dra nytta av en sådan tillämpning, genom att den gör det möjligt att från den skatt som dessa andelsinnehavare är skyldiga att betala i sin hemviststat fullt ut dra av det belopp som motsvarar skillnaden mellan den skattesats som tillämpas i den medlemsstat där utdelningarna har sitt ursprung på utdelningar som betalas ut till fondföretag utan hemvist i landet och den som tillämpas på utdelningar som betalas ut till fondföretag med hemvist i landet.

Rättegångskostnader

66 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:

Artikel 63 FEUF ska tolkas så, att en eventuell restriktion för den fria rörligheten för kapital kan anses neutraliserad genom tillämpningen av ett bilateralt skatteavtal för undvikande av dubbelbeskattning som ingåtts mellan ett fondföretags hemviststat och källstaten för utdelningen, när ett sådant fondföretag i sin hemviststat omfattas av en ordning för skattetransparens, inom ramen för vilken fondföretaget inte beskattas för erhållen utdelning och överför denna utdelning och det skattetillgodohavande som motsvarar den innehållna källskatten i källstaten till sina andelsinnehavare, under förutsättning att dessa andelsinnehavare faktiskt kan dra nytta av en sådan tillämpning, genom att den gör det möjligt att från den skatt som dessa andelsinnehavare är skyldiga att betala i sin hemviststat fullt ut dra av det belopp som motsvarar skillnaden mellan den skattesats som tillämpas i den medlemsstat där utdelningarna har sitt ursprung på utdelningar som betalas ut till fondföretag utan hemvist i landet och den som tillämpas på utdelningar som betalas ut till fondföretag med hemvist i landet.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: spanska.