Domstolens dom (femte avdelningen) den 3 september 2026

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen)

den 3 september 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Förordning (EU) nr 269/2014 – Artikel 2.1 – Beslut 2014/145/Gusp – Artikel 2.1 – Restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende – Nationell åtgärd som föreskriver frysning av penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör en juridisk person som har samröre med en person som omfattas av sanktioner från Europeiska unionen – Principen om god förvaltning – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Domstolsprövningens omfattning – Beviskrav för samröre med personer som omfattas av sanktioner ”

I mål C‑147/25,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Högsta förvaltningsdomstolen, Litauen) genom beslut av den 12 februari 2025, som inkom till domstolen den 17 februari 2025, i målet

”Inter Rao Lietuva” AB

mot

Finansinių nusikaltimų tyrimo tarnyba prie Lietuvos Respublikos vidaus reikalų ministerijos,

meddelar

DOMSTOLEN (femte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden M.L. Arastey Sahún samt domarna J. Passer, E. Regan, D. Gratsias och B. Smulders (referent),

generaladvokat: M. Campos Sánchez-Bordona,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– ”Inter Rao Lietuva” AB, genom R. Audzevičius, J. Jarusevičius och D. Mačiuginas, advokatai,

– ”Įmonių bankroto administravimo ir teisinių paslaugų biuras” UAB, genom J. Jarusevičius, advokatas, och P. Grendelis,

– Litauens regering, genom V. Kazlauskaitė-Švenčionienė, i egenskap av ombud,

– Italiens regering genom av S. Fiorentino, i egenskap av ombud, biträdd av P. Cardinale, procuratore dello Stato, och G. Palatiello, avvocato dello Stato,

– Lettlands regering, genom J. Davidoviča och K. Pommere, båda i egenskap av ombud,

– Nederländernas regering, genom E.M. M. Besselink och J. Langer, båda i egenskap av ombud,

– Europeiska kommissionen, genom M. Carpus-Carcea, L. Puccio och A. Steiblytė, samtliga i egenskap av ombud,

och efter att den 26 februari 2026 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 19.1 andra stycket FEU, artiklarna 41 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och artikel 2 i rådets beslut 2014/145/Gusp av den 17 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 78, 2014, s. 16), i dess lydelse enligt rådets beslut (Gusp) 2022/660 av den 21 april 2022 (EUT L 120, 2022, s. 11) (nedan kallat beslut 2014/145), och av artikel 2 i rådets förordning (EU) nr 269/2014 av den 17 mars 2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 78, 2014, s. 6), i dess lydelse enligt rådets genomförandeförordning (EU) 2022/658 av den 21 april 2022 (EUT L 120, 2022, s. 1) (nedan kallad förordning nr 269/2014).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan å ena sidan Inter Rao Lietuva AB, ett bolag bildat enligt litauisk rätt, och å andra sidan Finansinių nusikaltimų tyrimo tarnyba prie Lietuvos Respublikos vidaus reikalų ministerijos (avdelningen för utredning av ekonomiska brott vid Republiken Litauens inrikesministerium) (nedan kallad FNTT). Målet gäller beslutet att föra upp bolaget på en förteckning över personer som har samröre med personer som omfattas av restriktiva åtgärder.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Stadgan

3 I artikel 41 i stadgan, med rubriken ”Rätt till god förvaltning”, föreskrivs följande i punkterna 1 och 2:

”1. Var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av [Europeiska] unionens institutioner, organ och byråer.

2. Denna rättighet innebär bl.a. att

a) var och en har rätt att bli hörd innan en enskild åtgärd som skulle beröra honom eller henne negativt vidtas mot honom eller henne,

b) var och en ska ha tillgång till de akter som berör honom eller henne, med förbehåll för berättigade intressen vad avser sekretess, tystnadsplikt och affärshemlighet,

c) förvaltningen är skyldig att motivera sina beslut.”

4 I artikel 47 i stadgan, som har rubriken ”Rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol”, föreskrivs i de två första styckena följande:

”Var och en vars unionsrättsligt garanterade fri- och rättigheter har kränkts har rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol, med beaktande av de villkor som föreskrivs i denna artikel.

Var och en har rätt att inom skälig tid få sin sak prövad i en rättvis och offentlig rättegång och inför en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag. Var och en ska ha möjlighet att erhålla rådgivning, låta sig försvaras och företrädas.”

Beslut 2014/145

5 I artikel 2.1 och 2.2 i beslut 2014/145 föreskrivs följande:

”1. Alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av

a) fysiska personer som är ansvariga för, stöder eller genomför åtgärder eller politik som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, eller stabiliteten eller säkerheten i Ukraina, eller som hindrar internationella organisationers arbete i Ukraina,

b) juridiska personer, enheter eller organ som stöder, materiellt eller ekonomiskt, åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende,

c) juridiska personer, enheter eller organ på Krim [Ukraina] eller i Sevastopol [Ukraina] där det har skett ett ägarskifte i strid med ukrainsk lagstiftning, eller juridiska personer, enheter eller organ som har dragit fördel av ett sådant ägarskifte,

d) fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som stöder, materiellt eller ekonomiskt, eller gynnas av, de ryska beslutsfattare som ansvarar för annekteringen av Krim eller destabiliseringen av Ukraina,

e) fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som bedriver transaktioner med separatistgrupper i Donbass-regionen i Ukraina,

f) fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som stöder, materiellt eller ekonomiskt, eller gynnas av, Ryska federationens regering, som ansvarar för annekteringen av Krim och destabiliseringen av Ukraina, eller

g) ledande affärsmän eller juridiska personer, enheter eller organ som är delaktiga i ekonomiska sektorer som utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering, som är ansvarig för annekteringen av Krim och destabiliseringen av Ukraina

…

samt fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som har samröre med dem, enligt förteckningen i bilagan, ska frysas

2. Inga penningmedel eller ekonomiska resurser får direkt eller indirekt göras tillgängliga för eller utnyttjas till gagn för de fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilagan.”

Förordning nr 269/2014

6 Artikel 2 i förordning nr 269/2014 har följande lydelse:

”1. Alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör eller ägs, innehas eller kontrolleras av fysiska personer eller fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är förbundna med dem som förtecknas i bilaga I ska frysas.

2. Inga penningmedel eller ekonomiska resurser får direkt eller indirekt ställas till förfogande för eller göras tillgängliga till förmån för fysiska personer eller fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är förbundna med dem som förtecknas i bilaga I.”

7 I artikel 18 i förordningen föreskrivs följande:

”Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning .

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.”

Beslut (Gusp) 2022/329.

8 Skäl 11 i rådets beslut (Gusp) 2022/329 av den 25 februari 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 50, 2022, s. 1), har följande lydelse:

”Mot bakgrund av den allvarliga situationen anser rådet att kriterierna för uppförande på förteckningen bör ändras för att inbegripa personer och enheter som stöder och gynnas av Ryska federationens regering samt personer och enheter som utgör en betydande inkomstkälla för denna, och fysiska eller juridiska personer som har samröre med personer eller enheter som är uppförda på förteckningen.”

Litauisk rätt

Republiken Litauens lag nr IX-2160 om genomförandet av ekonomiska och andra internationella sanktioner

9 I artikel 12 i Lietuvos Respublikos ekonominių ir kitų tarptautinių sankcijų įgyvendinimo įstatymas nr. IX-2160 (Republiken Litauens lag nr IX-2160 om genomförandet av ekonomiska och andra internationella sanktioner) av den 22 april 2014 (Žin., 2004, n o 68–2369), i den lydelse som trädde i kraft den 27 april 2022, föreskrevs att tillsynen över genomförandet av internationella ekonomiska sanktioner särskilt skulle utövas av FNTT. I punkt 3 i samma artikel föreskrevs att FNTT skulle samordna, övervaka och säkerställa genomförandet av ekonomiska sanktioner (restriktioner för tillgång till penningmedel och ekonomiska resurser) i Litauen.

Lagen om internationella sanktioner

10 Republiken Litauens lag nr IX-2160 om genomförandet av ekonomiska och andra internationella sanktioner ersattes av Lietuvos Respublikos tarptautinių sankcijų įstatymas (Republiken Litauens lag om internationella sanktioner), i den lydelse som följer av Lietuvos Respublikos ekonominių ir kitų tarptautinių sankcijų įgyvendinimo įstatymo Nr. IX-2160 pakeitimo įstatymas Nr. XIV-1020 (Republiken Litauens lag nr XIV-1020 om ändring av lag nr IX-2160 om genomförandet av ekonomiska och andra internationella sanktioner), av den 19 april 2022 (TAR, 2022, nr 2022–8433, nedan kallad lagen om internationella sanktioner), vilken trädde i kraft den 17 maj 2022.

11 I artikel 4.4 i lagen om internationella sanktioner föreskrivs att information om beslut som fattats i fråga om enheter som omfattas av sanktioner på grund av sitt samröre med enheter som finns upptagna på förteckningarna över personer som omfattas av sanktioner ska lämnas av FNTT till fysiska och juridiska personer, förvaltare av offentliga register och förvaltare av statliga informationssystem som genomför dessa sanktioner.

12 I artikel 11.1 och 11.4 i denna lag föreskrivs följande:

”1. När de behöriga myndigheterna [såsom FNTT] genomför internationella sanktioner inom ramen för sin behörighet ska de

1) anta de beslut som föreskrivs i de rättsakter genom vilka de internationella sanktionerna fastställs,

…

3) svara på frågor från fysiska och juridiska personer om genomförandet, i Republiken Litauen, av internationella sanktioner som omfattas av deras materiella befogenhet.

…

4. FNTT samordnar, övervakar och säkerställer genomförandet av ekonomiska sanktioner (restriktioner för tillgång till penningmedel och ekonomiska resurser) i Republiken Litauen.”

Dekret nr 1679 från Republiken Litauens regering om godkännande av beskrivningen av förfarandet för övervakning av genomförandet av internationella sanktioner

13 I punkt 11 i beskrivningen av förfarandet för övervakning av genomförandet av internationella sanktioner, godkänd genom Lietuvos Respublikos Vyriausybės nutarimas Nr. 1679 ”Dėl tarptautinių sankcijų įgyvendinimo priežiūros tvarkos aprašo patvirtinimo” (dekret nr 1679 från Republiken Litauens regering om godkännande av beskrivningen av förfarandet för övervakning av genomförandet av internationella sanktioner), av den 30 december 2004, i den lydelse som var i kraft från den 30 januari 2019 till den 27 maj 2022, angavs att FNTT ska kontrollera, regelbundet granska och samla in uppgifter om genomförandet av ekonomiska sanktioner från olika aktörer, såsom finansinstitut eller investeringsbolag.

Dekret nr 535 från Republiken Litauens regering om godkännande av beskrivningen av förfarandet för genomförandet av internationella sanktioner

14 Lietuvos Respublikos Vyriausybės nutarimas Nr. 535 ”Dėl Tarptautinių sankcijų įstatymo įgyvendinimo” (Dekret nr 535 från Republiken Litauens regering om godkännande av beskrivningen av förfarandet för genomförandet av internationella sanktioner), av den 25 maj 2022, trädde i kraft den 28 maj 2022. Enligt punkt 13 i denna beskrivning ska FNTT, i sin egenskap av behörig myndighet enligt artikel 11.1 i lagen om internationella sanktioner, samordna, övervaka och säkerställa genomförandet av ekonomiska sanktioner (restriktioner för tillgång till penningmedel och ekonomiska resurser) i Litauen. I denna punkt preciseras följande:

”13.2. Om FNTT konstaterar … att en juridisk person … enligt kriterierna i de rättsakter som reglerar internationella sanktioner … tillhör en enhet som är föremål för sanktioner eller kontrolleras av en sådan enhet, ska FNTT fatta ett beslut om att ekonomiska sanktioner också ska tillämpas på den juridiska personen … Förteckningen över juridiska personer … som tillhör en enhet som är föremål för sanktioner eller kontrolleras av en sådan enhet, som upprättats och uppdaterats på grundval av de beslut som fattats, ska offentliggöras på FNTT:s webbplats och överlämnas till de organ som förvaltar statliga register och statliga informationssystem inom två arbetsdagar från det att de berörda besluten fattats.”

15 Enligt punkt 15 i samma beskrivning utgör sådana beslut av FNTT som avses i punkt 13.2 i samma beskrivning bindande rättsakter vid genomförandet av internationella sanktioner i Litauen.

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

16 Inter Rao Lietuva var verksamt i Litauen som oberoende elimportör och elleverantör.

17 Den 28 april 2022 förde FNTT upp Inter Rao Lietuva på ”förteckningen över fysiska och/eller juridiska personer som har samröre med personer som omfattas av internationella sanktioner”. Förteckningen publicerades på FNTT:s webbplats. Av förteckningen framgick att Inter Rao Lietuvas tillgångar hade frusits på grund av dess samröre med G. H., som omfattades av restriktiva åtgärder enligt rådets genomförandeförordning (EU) 2022/336 av den 28 februari 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 58, 2022, s. 1).

18 Den 25 maj 2022 ändrade FNTT samma förteckning. FNTT tog bort informationen om Inter Rao Lietuvas samröre med G. H., och angav att bolaget hade samröre med Ryska federationens president, som omfattades av restriktiva åtgärder enligt rådets beslut (Gusp) 2022/331 av den 25 februari 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 52, 2022, s. 1). FNTT angav dessutom att aktierna i nämnda bolag hädanefter var frysta. Den 1 juni 2022 fryste FNTT även bolagets fasta egendom.

19 Den 12 och den 30 maj 2022 begärde Inter Rao Lietuva hos FNTT om att strykas från förteckningen över ”fysiska och/eller juridiska personer som har samröre med personer som omfattas av internationella sanktioner”.

20 Genom beslut nr 1 av den 27 maj 2022 (nedan kallat beslut nr 1) och beslut nr 2 av den 23 juni 2022 (nedan kallat beslut nr 2) avslog FNTT respektive begäran efter att ha konstaterat att det inte fanns någon rättslig grund för FNTT att ta bort de uppgifter om Inter Rao Lietuva som hade offentliggjorts på dess webbplats. I beslut nr 1 angavs bland annat att 51 procent av aktiekapitalet i detta bolag tillhörde Rao Nordic Oy, ett finskt bolag, vars samtliga aktier i sin tur ägs av Inter Rao Ues, ett ryskt bolag. Detta ryska bolags aktieägare utgjordes av Rosneftgaz, som innehade 26,37 procent av bolagets aktier, Inter Rao Capital Group, som innehade 29,56 procent av aktierna, samt ”mindre aktieägare” som innehade 34,24 procent av aktierna, vilka var noterade på börsen i Moskva (Ryssland), och slutligen aktiebolaget FGC UES, som innehade 8,57 procent av de aktuella aktierna. FNTT drog slutsatsen att de huvudsakliga aktieägarna i det ryska bolaget Inter Rao är bolag som indirekt innehas av Ryska federationen, som är en federal presidentrepublik, vars statschef – det vill säga presidenten – omfattas av internationella sanktioner enligt beslut 2022/331. FNTT upprepade i sitt beslut nr 2 sina överväganden om Inter Rao Lietuvas aktieägarstruktur. FNTT underströk att både Rosneftgaz och Inter Rao Capital Group innehade mer än 25 procent av aktierna i Inter Rao, varför dessa förstnämnda bolag tillsammans skulle anses inneha minst 50 procent av dessa aktier och att nämnda bolag dessutom indirekt tillhörde Ryska federationen, som har befogenhet att fatta beslut om bolagen och att dra fördel av dem.

21 Den 20 juli 2022 antog FNTT:s direktör beslut nr V-174 och fastställde förteckningen över juridiska personer och andra organ utan ställning som juridiska personer som tillhör en enhet vilken omfattas av sanktioner eller kontrolleras av en sådan enhet. Beslutet trädde i kraft den 22 juli 2022. I punkt 1 i förteckningen återfinns Inter Rao Lietuva.

22 Inter Rao Lietuva väckte talan om ogiltigförklaring av beslut nr 1 och beslut nr 2 och yrkade att bolagets namn skulle avföras från den aktuella förteckningen och att förteckningen skulle avlägsnas från FNTT:s webbplats för perioden 28 april 2022–21 juli 2022. Talan ogillades av Vilniaus apygardos administracinis teismas (Regionala förvaltningsdomstolen i Vilnius, Litauen). Bolaget överklagade denna dom till Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Högsta förvaltningsdomstolen, Litauen), som är den domstol som hänskjutit tolkningsfrågor till EU-domstolen.

23 Den hänskjutande domstolen påpekar att FNTT, under perioden 28 april–22 juli 2022, infört restriktioner avseende Inter Rao Lietuvas penningmedel och ekonomiska resurser, närmare bestämt för dess aktier och fastigheter, vilka anges i den förteckning som offentliggjordes den 28 april 2022, utan att anta någon separat administrativ rättsakt som innehöll en redogörelse för de faktiska och rättsliga grunder som låg till grund för dessa restriktioner. Det enda skälet för att uppta Inter Rao Lietuva i förteckningen var dess samröre med en person som var föremål för sanktioner, nämligen, från och med den 28 april 2022, med G.H. och, från och med den 25 maj 2022, med Ryska federationens president. Bolaget kunde i detta sammanhang endast bestrida nämnda restriktioner genom att begära att FNTT skulle ogiltigförklara beslutet att uppta bolaget på förteckningen, och detta vid en tidpunkt då dess namn redan fanns med på nämnda förteckning, vilken redan hade offentliggjorts på FNTT:s webbplats.

24 Mot denna bakgrund vill den hänskjutande domstolen för det första få klarhet i följande. Med hänsyn till det förfarande som föreskrivs i unionsrätten enligt vilket en berörd person – för det fall rådet antar restriktiva åtgärder – har möjlighet att yttra sig efter det att beslutet om dessa åtgärder har antagits, önskar den hänskjutande domstolen få klargjort om en nationell åtgärd, såsom den som är aktuell i det nationella målet, kan antas analogt enligt ett sådant administrativt förfarande. Nämnda domstol anser att en överraskningseffekt är nödvändig för att inte äventyra sådana åtgärders effektivitet. Med hänsyn till att den nationella åtgärd som antagits i förevarande fall är mycket ovanlig i administrativ praxis och att FNTT har tillämpat unionsrätten för att anta åtgärden, anser den hänskjutande domstolen att det är nödvändigt att EU-domstolen, mot bakgrund av artikel 41 i stadgan, klargör de krav som uppställs i unionsrätten.

25 Den hänskjutande domstolen har vidare konstaterat att FNTT har vidtagit åtgärder för att frysa Inter Rao Lietuvas tillgångar med tillämpning av unionsrätten i syfte att skydda den nationella säkerheten och hindra allt direkt eller indirekt inflytande från den ryska politiska makten över den litauiska energisektorn. Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida den nationella domstolen ska bedöma lagenligheten av sådana restriktiva åtgärder för att göra en uttömmande och fullständig domstolsprövning av huruvida de är välgrundade och lagenliga. Eftersom det endast ankommer på den litauiska verkställande och lagstiftande makten att identifiera och vidta åtgärder för att bekämpa eller förebygga hot mot den nationella säkerheten, vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida en prövning av skälen till ett beslut om restriktiva åtgärder – begränsad till en kontroll av att förfarandereglerna och motiveringsskyldigheten har iakttagits, att de faktiska omständigheterna är korrekta, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk – kan vara förenlig med kravet på en effektiv domstolsprövning i den mening som avses i artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i stadgan.

26 Slutligen vill den hänskjutande domstolen få klarhet i vilka beviskrav som ska ställas för att styrka samröre med personer som omfattas av unionens restriktiva åtgärder.

27 Den hänskjutande domstolen har påpekat att FNTT förde upp Inter Rao Lietuva på en nationell förteckning och fryste dess tillgångar efter att ha bedömt att bolaget hade samröre med personer som omfattas av de restriktiva åtgärder som rådet infört. FNTT drog denna slutsats med stöd av punkterna 34 och 62 i rådets dokument nr 8519/18 av den 4 maj 2018, med rubriken ”EU:s bästa praxis för ett effektivt genomförande av restriktiva åtgärder”, vilka avser kriterier för att fastställa ägande eller kontroll av en juridisk person.

28 Enligt det beviskrav som ställs i unionsrätten, såsom det följer av domen av den 21 april 2015, Anbouba/rådet (C‑605/13 P, EU:C:2015:248, punkt 45 och där angiven rättspraxis), ska bedömningen av den berörda personens samröre med de personer som är föremål för sanktioner göras på grundval av objektiva och tillräckligt tillförlitliga bevis som rimligen gör det möjligt att dra slutsatsen att det finns ett sådant samröre.

29 Den hänskjutande domstolen vill emellertid få klarhet i huruvida detta beviskrav, i mål som rör tillämpningen av unionens restriktiva åtgärder på grund av samröre med den ryska makten, gör det möjligt att på ett effektivt och lämpligt sätt undersöka huruvida den ryska makten verkligen utövar sådan kontroll, med hänsyn till dess informella karaktär, och på så sätt i praktiken säkerställa en effektiv tillämpning på nationell nivå av unionens restriktiva åtgärder.

30 Den hänskjutande domstolen anser att det inte finns någon direkt bevisning som styrker, i den mening som avses i rådets dokument nr 8519/18, att det föreligger ett konkret samröre mellan Inter Rao Lietuva och Ryska federationens president. Det ska emellertid anses styrkt att Ryska federationens politiska regim har en autokratisk och oligarkisk karaktär, som tar sig uttryck i en effektiv och verklig, om än informell, kontroll över Ryska federationens offentliga myndigheter och ekonomiska aktörer, bland annat över enheter som är verksamma inom ekonomiskt och politiskt viktiga sektorer, såsom energisektorn som är aktuell i förevarande fall. Den hänskjutande domstolen har understrukit att den kontroll som utövas av den politiska makten kan ta sig uttryck som det objektivt sett är omöjligt att kontrollera eller fastställa genom direkta bevis. Det ska därför prövas om det i ett sådant fall inte måste medges att Ryska federationens president utövar en faktisk kontroll enbart på grund av de befogenheter som han har. I förevarande fall visar aktieägarstrukturen i Inter Rao Lietuva, dess majoritetsaktieägare och aktieägarna till dessa majoritetsägare att det finns tydliga kopplingar till den ryska politiska makten.

31 Mot denna bakgrund beslutade Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Högsta förvaltningsdomstolen, Litauen) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

”1) Tillåter artikel 2 i beslut [2014/145] och artikel 2 i förordning [nr 269/2014], jämförda med principen om god förvaltning som fastställs i artikel 41 i stadgan, en nationell åtgärd enligt vilken en person som inte förtecknas i bilagan till beslut [2014/145] eller i bilaga I till förordning [nr 269/2014] förs upp på förteckningen över personer vars tillgångar fryses på grund av den personens kopplingar till personer som är föremål för sanktioner? Är en möjlighet att göra invändningar mot en sådan nationell åtgärd inför den behöriga myndigheten först efter uppförandet tillåtet enligt samma bestämmelser?

2. Uppfylls kravet på ett effektivt domstolsskydd, enligt artikel 19.1 andra stycket FEU andra stycket jämförd med artikel 47 i stadgan, genom nationell domstols prövning av lagligheten av ett beslut att frysa en persons tillgångar i samband med genomförandet av EU:s restriktiva åtgärder, en prövning som inbegriper en granskning av om de processuella reglerna har följts eller om skyldigheten att ange skäl har fullgjorts, en granskning av om omständigheterna är korrekta, av om det finns några uppenbara fel i bedömningen av dessa omständigheter och av [om det förkommit maktmissbruk]?

3. Kräver bestämmelserna i artikel 2 i beslut [2014/145] och artikel 2 i förordning [nr 269/2014], jämförda med artikel 19.1 andra stycket FEU och artikel 47 i stadgan, i samband med styrkande vid en nationell domstol av en persons kopplingar till företrädare för de politiska myndigheterna i Ryska federationen, en bedömning av de omständigheter som avser den faktiska förekomsten av och ändamålsenligheten hos den kontroll som utövas av de politiska myndigheterna i Ryska federationen över juridiska personer som verkar i det landet, vilket kanske inte är möjligt att styrka genom objektiva och tillräckligt allvarliga indicier som framkommit i målet, och som kan visa att relevanta företrädare för de politiska myndigheterna i Ryska federationen utövar kontroll över personen på grundval av den offentliga makt som de har?”

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

32 Enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer det enligt fast rättspraxis på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som hänskjutits till den (dom av den 29 november 1978, Redmond, 83/78, EU:C:1978:214, punkt 26, och dom av den 11 september 2025, Russisch-Kirgizisch Ontwikkelingsfonds, C‑384/24, punkt 29).

33 I förevarande fall har den hänskjutande domstolen ställt den första frågan för att få klarhet i hur artikel 2 i beslut 2014/145, artikel 2 i förordning nr 269/2014 och artikel 41 i stadgan ska tolkas. Det framgår av beslutet om hänskjutande att den juridiska person som är föremål för den åtgärd som vidtagits av den behöriga nationella myndigheten, det vill säga att föra upp personen på en förteckning över personer vars tillgångar ska frysas, inte själv anges i bilagan till detta beslut eller i bilaga I till denna förordning, utan att den juridiska personens penningmedel och tillgångar har frysts på grund av dennes ”samröre” med en fysisk person vars namn anges i dessa bilagor.

34 Domstolen erinrar härvid om följande. För det första föreskrivs i artikel 2.1 i beslut 2014/145 att alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör antingen fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som omfattas av de kategorier som räknas upp i leden a-g i denna punkt, eller fysiska och juridiska personer, enheter eller organ som har samröre med dem, ska frysas. Även penningmedel och ekonomiska resurser som ägs, innehas eller kontrolleras av dessa personer, enheter eller organ enligt förteckningen i beslutsbilagan, ska frysas enligt vad som stadgas i den sista delen av meningen i denna punkt.

35 För det andra föreskrivs i artikel 2.1 i förordning nr 269/2014 att alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ eller fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är förbundna med dem som förtecknas i förordningens bilaga I, ska frysas. I samma bestämmelse föreskrivs även att alla penningmedel och ekonomiska resurser som ägs, innehas eller kontrolleras av sådana fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ ska frysas.

36 I artikel 2.1 i detta beslut och artikel 2.1 i denna förordning föreskrivs att penningmedel och ekonomiska resurser som ägs, innehas eller kontrolleras av personer, enheter eller organ vars namn är uppförda i förteckningen i bilagan till beslut 2014/145 och i förteckningen i bilaga I till förordning nr 269/2014, ska frysas. Det är därför endast de sistnämnda bestämmelserna – i det att de föreskriver frysning av penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör andra personer eller enheter, vars namn inte förtecknas i bilagorna till dessa unionsrättsakter – som avser en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet, där penningmedel och ekonomiska resurser tillhörande en juridisk person vars namn inte anges i dessa bilagor har frysts.

37 Av detta följer att den hänskjutande domstolen ska anses ha ställt sin första fråga för att få klarhet i huruvida artikel 2.1 i beslut 2014/145 och artikel 2.1 i förordning nr 269/2014, jämförda med rätten till god förvaltning enligt artikel 41 i stadgan, ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell åtgärd enligt vilken en juridisk person, vars namn inte anges i vare sig bilagan till detta beslut eller i bilaga I till denna förordning, upptas på en förteckning över personer vars tillgångar ska frysas på grund av den nämnda personens samröre med personer vars namn anges i dessa bilagor, då denna juridiska person inte kan bestrida denna åtgärd vid den behöriga nationella myndigheten förrän efter det att personen upptagits i förteckningen.

38 Domstolen erinrar för det första om att beslut 2014/145, i dess ursprungliga lydelse, antogs med stöd av artikel 29 FEU. Samma dag antogs, med stöd av artikel 215.2 FEUF, förordning nr 269/2014, i dess ursprungliga lydelse, i syfte att ge verkan åt de restriktiva åtgärder som föreskrivs i detta beslut (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 mars 2017, Rosneft, C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 89). Denna förordning och de versioner härav som följer av förordningar och genomförandeförordningar som ändrar den, såsom här aktuella förordning nr 269/2014, är till alla delar bindande och har omedelbar verkan.

39 Härav följer att de restriktiva åtgärder som föreskrivs i artikel 2.1 i förordning nr 269/2014, såsom frysning av penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör eller ägs, innehas eller kontrolleras av personer, enheter eller organ vars namn anges i bilaga I till förordningen, är direkt tillämpliga i alla medlemsstater (dom av den 16 februari 2023, Rzecznik Praw Dziecka m.fl. (Uppskov med verkställigheten av beslutet om återvändande), C‑638/22 PPU, EU:C:2023:103, punkt 91 och där angiven rättspraxis). Dessa restriktiva åtgärder ska dessutom, enligt artikel 18 i förordningen, tillämpas från och med den dag då förordningen offentliggörs. En sådan frysning av penningmedel och ekonomiska resurser föreskrivs följaktligen enligt unionsrätten och kräver i princip inte, för att den ska kunna tillämpas i en medlemsstat, någon nationell genomförandeåtgärd, såsom ett beslut att föra upp en person i en förteckning över personer vars tillgångar ska frysas på grund av att tillgångarna ägs, innehas eller kontrolleras av en person som är föremål för sanktioner.

40 För att ge förordning nr 269/2014 full verkan är det emellertid tillåtet för medlemsstaterna att vidta genomförandeåtgärder för förordningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 oktober 2025, Timchenko och Timchenko/rådet, C‑805/24 P, EU:C:2025:792, punkterna 47–49), såsom att en behörig nationell myndighet upprättar och på sin webbplats offentliggör en förteckning över personer, enheter eller organ vars penningmedel och ekonomiska resurser fryses på grund av att dessa tillhör eller ägs, innehas eller kontrolleras av personer vars namn anges i bilaga I till förordning nr 269/2014.

41 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 54 i sitt förslag till avgörande kan sådana genomförandeåtgärder för förordning nr 269/2014 säkerställa en effektiv tillämpning av denna förordning men även av rättssäkerhetsprincipen. Namnen på de personer, enheter eller organ vars tillgångar tillhör eller ägs, innehas eller kontrolleras av de personer, enheter eller organ som uttryckligen avses i bilaga I till denna förordning anges nämligen inte i denna bilaga. Upprättandet av nationella förteckningar, såsom de förteckningar som nämns i föregående punkt, kan således upplysa såväl den berörda enheten som andra ekonomiska aktörer om att dess penningmedel och resurser fryses just på grund av att de tillhör personer, enheter eller organ vars namn är upptagna i nämnda bilaga eller på grund av att dessa äger, innehar eller kontrollerar dem.

42 Härav kan följande slutsatser dras. En behörig nationell myndighets upptagande av en juridisk person på en sådan förteckning utgör inte en nationell sanktion som åläggs av denna myndighet och inte heller en ytterligare sanktion i förhållande till de restriktiva åtgärder som rådet har vidtagit, utan ett genomförande av dessa åtgärder genom identifiering av personer, enheter och organ vars tillgångar tillhör eller ägs, innehas eller kontrolleras av en person, en enhet eller ett organ vars namn anges i denna bilaga.

43 Domstolen erinrar här om att stadgans tillämpningsområde, såvitt gäller åtgärder som vidtas av medlemsstaterna, definieras i artikel 51.1 i stadgan som bekräftar domstolens praxis enligt vilken de grundläggande rättigheter som garanteras i unionens rättsordning är tillämpliga i samtliga fall som regleras av unionsrätten, men inte i andra fall (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 2026, kommissionen/Ungern (Rätt att tillhandahålla medietjänster på en radiofrekvens), C‑92/23, EU:C:2026:108, punkt 95 och där angiven rättspraxis).

44 Eftersom FNTT:s upptagande av en juridisk person på en förteckning över personer vars penningmedel och/eller andra ekonomiska resurser fryses utgör ett genomförande av unionens regelverk om restriktiva åtgärder, är denna nationella myndighet skyldig att iaktta de grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan.

45 Rätten till god förvaltning som den hänskjutande domstolen har hänvisat till innebär, enligt artikel 41.2 a i stadgan, att ”var och en har rätt att bli hörd innan en enskild åtgärd som skulle beröra honom eller henne negativt vidtas mot honom eller henne”.

46 Artikel 41 i stadgan riktar sig dock inte till medlemsstaterna, utan endast till unionens institutioner, organ och byråer. Rätten till god förvaltning, som slås fast i denna artikel, återspeglar emellertid en allmän princip i unionsrätten och är enligt fast rättspraxis tillämplig på medlemsstaterna när de tillämpar unionsrätten (dom av den 10 februari 2022, Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld (Preskriptionstid), C‑219/20, EU:C:2022:89, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

47 Vad gäller rätten att yttra sig har domstolen redan slagit fast att det inte kan krävas att unionsmyndigheterna underrättar de berörda personerna om skälen till att de har upptagits på en förteckning över personer vilken leder till att det införs restriktiva åtgärder, innan en person eller enhet för första gången upptas i denna förteckning. En sådan föregående underrättelse skulle nämligen kunna äventyra effektiviteten av de åtgärder för frysning av penningmedel och ekonomiska resurser som införs genom den berörda förordningen. För att det mål som eftersträvas med en sådan förordning ska uppnås måste sådana åtgärder till sin natur ha en överraskningseffekt och vara omedelbart tillämpliga. Av samma skäl finns det inte heller anledning att anordna ett förhör med den person eller enhet som är föremål för restriktiva åtgärder innan deras namn förs upp på förteckningen första gången. Skälen härför ska emellertid kommuniceras så snabbt som möjligt efter det att beslut fattats om att en person eller enhet ska föras upp på en förteckning, så att de som berörs av åtgärderna kan utöva sin rätt att väcka talan inom föreskriven tidsfrist (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen, C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkterna 336–341).

48 När nationella myndigheter genomför artikel 2.1 i förordning nr 269/2014 genom att upprätta nationella förteckningar över personer eller enheter vars penningmedel eller ekonomiska resurser fryses, ska de krav som följer av den allmänna unionsrättsliga principen om rätt till god förvaltning tillämpas på samma sätt.

49 Av detta följer att denna allmänna princip, artikel 2.1 i beslut 2014/145 och artikel 2.1 i förordning nr 269/2014 ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell åtgärd som består i att uppta en person på en förteckning över personer vars tillgångar ska frysas, då denna person inte kan bestrida denna åtgärd vid den behöriga nationella myndigheten förrän efter det att personen upptagits i förteckningen.

50 Det förhåller sig emellertid annorlunda när de penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör den person som är upptagen på en förteckning av en behörig nationell myndighet redan har frysts, med stöd av ett tidigare beslut som fortfarande är i kraft, och det inte längre finns någon risk för att den restriktiva åtgärd som införts genom unionsrätten förlorar sin verkan eller kringgås innan den träder i kraft. I ett sådant fall får det påföljande beslutet inte avvika från den allmänna regeln som kräver att berörda personer eller enheter ska underrättas samt beredas möjlighet att yttra sig, innan ett sådant beslut antas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2011, Frankrike/People’s Mojahedin Organization of Iran, C‑27/09 P, EU:C:2011:853, punkt 62, och dom av den 12 maj 2022, Boshab/rådet, C‑242/21 P, EU:C:2022:375, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

51 Vad för det andra gäller den i den första frågan angivna möjligheten att uppta en juridisk person på en förteckning över personer vars tillgångar frysts på grund av denna persons ”samröre” med en person vars namn anges i bilagan till beslut 2014/145 och i bilaga I till förordning nr 269/2014, erinrar domstolen om följande. Artikel 2.1 i detta beslut, liksom artikel 2.1 i förordningen, föreskriver frysning av alla penningmedel och ekonomiska resurser som ”tillhör” personer, enheter eller organ vars namn anges i dessa bilagor eller som dessa personer, enheter eller organ ”äger, innehar eller kontrollerar”.

52 Härav följer att enbart den omständigheten att den person som berörs av den nationella åtgärden om frysning av penningmedel och ekonomiska resurser har ”samröre” med en person vars namn anges i nämnda bilagor inte är tillräcklig för att motivera att en behörig nationell myndighet upptar den förstnämnda personen på en förteckning över personer vars tillgångar fryses. För att identifiera de penningmedel och resurser som tillhör personer vars namn inte anges i samma bilagor, men som ändå ska frysas enligt dessa bestämmelser, är det nämligen nödvändigt att det styrks att dessa penningmedel och ekonomiska resurser tillhör, i förekommande fall samägs med, de personer, enheter eller organ som förtecknas i bilagorna till nämnda beslut och nämnda förordning eller att de ägs, innehas eller kontrolleras av dessa personer, enheter eller organ.

53 Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras på följande sätt. Artikel 2.1 i beslut 2014/145 och artikel 2.1 i förordning nr 269/2014, jämförda med den allmänna unionsrättsliga principen om rätt till god förvaltning, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell åtgärd enligt vilken en juridisk person, vars namn inte anges i vare sig bilagan till detta beslut eller i bilaga I till denna förordning, upptas på en förteckning över personer vars tillgångar ska frysas, under förutsättning att beslutet att uppta personen på en sådan förteckning grundar sig på att de penningmedel och/eller ekonomiska resurser som omfattas av åtgärden tillhör eller innehas, ägs eller kontrolleras av en person, en enhet eller ett organ vars namn anges i dessa bilagor, då denna juridiska person inte kan bestrida denna åtgärd vid den behöriga nationella myndigheten förrän efter det att personen upptagits i förteckningen.

Den andra frågan

54 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 2.1 i beslut 2014/145 och artikel 2.1 i förordning nr 269/2014, jämförda med rätten till ett effektivt domstolsskydd, ska tolkas så, att de utgör hinder för att en nationell domstol prövar lagenligheten av en åtgärd som vidtagits av en nationell myndighet för att genomföra restriktiva åtgärder som införts genom denna förordning mot en juridisk person vars namn inte anges i bilaga I till nämnda förordning eller i bilagan till detta beslut, och vid denna lagenlighetsprövning endast kontrollerar motiveringen av denna åtgärd, att de omständigheter som åberopats till stöd för åtgärden är riktiga och, i förekommande fall, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig, att nationella förfaranderegler har iakttagits och att den behöriga myndighet som har vidtagit åtgärden inte har gjort sig skyldig till maktmissbruk, utan att vid nämnda prövning bedöma huruvida samma åtgärd är nödvändig med hänsyn till det hot som denna person utgör för den nationella säkerheten i den berörda medlemsstaten.

55 Domstolen erinrar inledningsvis om att den omständigheten att en behörig nationell myndighet upptar en juridisk person på en förteckning över personer, enheter eller organ vars penningmedel och ekonomiska resurser ska frysas på grund av att dessa tillhör eller ägs, innehas eller kontrolleras av en person vars namn anges i bilaga I till förordning nr 269/2014 utgör, såsom har påpekats i punkterna 40 och 42 ovan, ett genomförande av de restriktiva åtgärder som införts genom denna förordning.

56 Enligt artikel 51.1 i stadgan är – som det erinrats om i punkt 43 ovan – artikel 47 i densamma följaktligen tillämplig. I skäl 6 i förordning nr 269/2014 anges för övrigt att förordningen ska tillämpas i enlighet med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i stadgan, i synnerhet rätten till ett effektivt rättsmedel.

57 Enligt artikel 19.1 andra stycket FEU ska medlemsstaterna fastställa de möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten. Artikel 47 i stadgan utgör en bekräftelse av principen om ett effektivt domstolsskydd. I artikelns första stycke föreskrivs nämligen att var och en vars unionsrättsligt garanterade fri- och rättigheter har kränkts har rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol, med beaktande av de villkor som föreskrivs i nämnda artikel 47 (dom av den 12 mars 2026, EM System, C‑84/24, EU:C:2026:181, punkt 109).

58 När unionsdomstolarna kontrollerar de restriktiva åtgärder som rådet antagit, såsom de åtgärder som infördes genom beslut 2014/145 och förordning nr 269/2014, kräver den effektiva domstolsprövning som garanteras i artikel 47 i stadgan att unionsdomstolarna säkerställer en i princip fullständig kontroll av lagenligheten av samtliga unionsrättsakter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 november 2018, Bank Tejarat/rådet, C‑248/17 P, EU:C:2018:967, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

59 En behörig nationell myndighets upptagande av en juridisk person på en förteckning över personer, enheter eller organ vars penningmedel och ekonomiska resurser ska frysas på grund av att dessa tillhör eller ägs, innehas eller kontrolleras av en person vars namn anges i bilaga I till förordning nr 269/2014 utgör, såsom har påpekats i punkt 55 ovan, ett genomförande av de restriktiva åtgärder som föreskrivs i denna förordning. Domstolen finner därför, i likhet med vad generaladvokaten har påpekat i punkterna 86 och 87 i sitt förslag till avgörande, att kraven på en effektiv lagenlighetsprövning av restriktiva åtgärder med individuell räckvidd – såsom upptagande av en persons namn på en förteckning över personer i bilaga I till denna förordning – gjord av unionsdomstolarna, i tillämpliga delar är tillämpliga vid prövning av en åtgärd avseende frysning av penningmedel och resurser som vidtagits av en nationell myndighet.

60 Vad således gäller skyldigheten att motivera ett sådant upptagande på en förteckning, kräver rätten till ett effektivt domstolsskydd som garanteras i artikel 47 i stadgan att den berörda personen kan få kännedom om de skäl som ligger till grund för det beslut som fattats rörande honom eller henne, antingen genom att läsa själva beslutet eller genom att underrättas om skälen för beslutet, för att vederbörande ska kunna tillvarata sina rättigheter och för att behörig domstol fullt ut ska kunna genomföra legalitetskontrollen av det aktuella beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 november 2013, rådet/Fulmen och Mahmoudian, C‑280/12 P, EU:C:2013:775, punkt 61).

61 Vad gäller tidpunkten för underrättelsen om dessa skäl ska de överväganden som anges i punkterna 49, 50 och 53 ovan beaktas. I likhet med unionsdomstolarna är den nationella domstolen skyldig att, inom ramen för domstolsprövningen av den nationella åtgärdens lagenlighet, kontrollera att de nationella förfarandereglerna har iakttagits.

62 För att den domstolsprövning som garanteras i denna bestämmelse ska vara effektiv krävs dessutom att den nationella domstolen försäkrar sig om att den aktuella nationella åtgärden grundar sig på faktiska omständigheter som utgör ett tillräckligt underlag för ett sådant beslut. Detta förutsätter en undersökning av de faktiska omständigheter som har åberopats i redogörelsen för skälen och som ligger till grund för beslutet att uppta den berörda personen på förteckningen. Domstolsprövningen är således inte begränsad till en abstrakt bedömning av huruvida de angivna skälen är sannolika, utan avser frågan huruvida det finns stöd för de skäl som ligger till grund för beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 mars 2026, Pumpyanskiy m.fl./rådet, C‑696/23 P, C‑704/23 P, C‑711/23 P, C‑35/24 P och C‑111/24 P, EU:C:2026:245, punkt 327). I förekommande fall kan denna bedömning innebära att kontrollera att bedömningen av dessa faktiska omständigheter inte är uppenbart oriktig (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 november 2018, Bank Tejarat/rådet, C‑248/17 P, EU:C:2018:967, punkterna 42–44).

63 På samma sätt ska den nationella domstolen pröva att den nationella myndigheten inte har gjort sig skyldig till maktmissbruk (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 november 2018, Bank Tejarat/rådet, C‑248/17 P, EU:C:2018:967, punkt 86).

64 Det ska även undersökas huruvida lagenlighetsprövningen av den nationella åtgärden att uppta en juridisk person på en förteckning över personer vars tillgångar ska frysas uppfyller kravet på en fullständig prövning, om den nationella domstolen prövar de omständigheter som anges i punkterna 60–63 ovan, men inte gör en bedömning av huruvida åtgärden är nödvändig eller lämplig med hänsyn till det hot som den berörda juridiska personen utgör mot den nationella säkerheten.

65 Den hänskjutande domstolen har i detta avseende påpekat att den behöriga nationella myndighetens beslut att uppta Inter Rao Lietuva på en förteckning över personer vars tillgångar fryses antogs enligt det förfarande som är tillämpligt för att vidta förebyggande åtgärder i syfte att skydda den nationella säkerheten. Enligt nationella processuella regler ankommer behörigheten att bedöma dels huruvida en persons verksamhet utgör ett hot mot den nationella säkerheten, dels huruvida det är lämpligt att vidta restriktiva åtgärder mot en person för att skydda den nationella säkerheten, i Litauen, på den verkställande och lagstiftande makten och inte på förvaltningsdomstolarna. I avsaknad av behörighet i detta avseende vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida en sådan domstols prövning av lagenligheten av en åtgärd som vidtagits av en nationell myndighet för att genomföra en restriktiv åtgärd som införts genom unionsrätten uppfyller kravet på en effektiv domstolsprövning när denna prövning inte avser identifieringen av hot mot den nationella säkerheten eller huruvida åtgärden är nödvändig med hänsyn till det hot mot den nationella säkerheten som en person utgör.

66 Det ankommer här på rådet att, mot bakgrund av de kriterier som anges i artikel 2.1 a–g i beslut 2014/145, kontrollera huruvida namnet på en person, en enhet eller ett organ ska upptas i bilagan till detta beslut och därefter i bilaga I till förordning nr 269/2014. Med beaktande av dessa kriterier ska rådet, såsom framgår av skäl 11 i beslut 2022/329, bedöma huruvida dessa personer, enheter eller organ är inblandade i Ryska federationens åtgärder för att undergräva Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende och följaktligen huruvida dessa personer, enheter eller organ utgör ett hot mot medlemsstaternas internationella och nationella säkerhet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 mars 2026, Pumpyanskiy m.fl./rådet, C‑696/23 P, C‑704/23 P, C‑711/23 P, C‑35/24 P och C‑111/24 P, EU:C:2026:245, punkterna 119 och 120). Kontrollen av lagenligheten av sådana restriktiva åtgärder som införts genom förordning nr 269/2014 gentemot sådana personer, enheter eller organ åligger unionsdomstolarna i enlighet med artikel 24.1 andra stycket sista meningen FEU och artikel 275 andra stycket FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 2024, KS m.fl./rådet m.fl., C‑29/22 P och C‑44/22 P, EU:C:2024:725, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

67 Efter det att rådet har antagit en sådan restriktiv åtgärd genom att uppta namnet på en person, en enhet eller ett organ, först i bilagan till beslut 2014/145 och därefter i bilaga I till förordning nr 269/2014, får de nationella myndigheterna, såsom framgår av punkterna 40–42 ovan, vidta åtgärder för att genomföra denna åtgärd. I detta syfte ska dessa myndigheter begränsa sig till att, i en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet, kontrollera huruvida penningmedel eller ekonomiska resurser tillkommande vissa personer, enheter eller organ vars namn inte anges i dessa bilagor tillhör eller ägs, innehas eller kontrolleras av personer, enheter eller organ som redan är upptagna i dessa bilagor. Den omständigheten att en nationell myndighet upptar en juridisk person på en nationell förteckning över personer vars tillgångar fryses utgör således endast ett genomförande av den restriktiva åtgärd som rådet har antagit och innebär endast en kontroll av att åtminstone ett av de i artikel 2.1 sista meningen i detta beslut och i artikel 2.1 i förordningen föreskrivna kriterier som avser att berörda penningmedel eller ekonomiska resurser tillhör eller ägs, innehas eller kontrolleras av aktuella rättssubjekt är uppfyllt. Bedömningen kan bland annat grundas på hänsyn till de direkta eller indirekta ekonomiska andelar som en person som anges i bilagan till beslut 2014/145 och i bilaga I till förordning nr 269/2014 innehar i en juridisk persons kapital, liksom storleken på dessa andelar. Nämnda myndigheter gör därigenom inte någon bedömning av huruvida det föreligger ett hot mot den nationella säkerheten eller av lämpligheten av att införa en restriktiv åtgärd mot dessa personer, enheter och organ med hänsyn till ett sådant hot.

68 Härav följer att det inte heller finns anledning för en nationell domstol att bedöma huruvida det föreligger ett hot mot den nationella säkerheten eller huruvida det är lämpligt att vidta en restriktiv åtgärd med hänsyn till det hot mot den nationella säkerheten som en person utgör, när den gör sin lagenlighetsprövning av en åtgärd om frysning av tillgångar som utgör ett genomförande av restriktiva åtgärder som införts genom unionsrätten, likt den åtgärd som är aktuell i det nationella målet.

69 Mot denna bakgrund ska den andra frågan besvaras på följande sätt. Artikel 2.1 i beslut 2014/145 och artikel 2.1 i förordning nr 269/2014, jämförda med rätten till ett effektivt domstolsskydd som stadfästs i artikel 47 i stadgan, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för att en nationell domstol prövar lagenligheten av en åtgärd som vidtagits av en nationell myndighet för att genomföra restriktiva åtgärder som införts genom denna förordning mot en juridisk person vars namn inte anges i bilaga I till nämnda förordning eller i bilagan till detta beslut, och vid denna lagenlighetsprövning endast kontrollerar motiveringen av denna åtgärd, att de omständigheter som åberopats till stöd för åtgärden är riktiga och, i förekommande fall, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig, att nationella förfaranderegler har iakttagits och att den behöriga myndighet som har vidtagit åtgärden inte har gjort sig skyldig till maktmissbruk, utan att vid nämnda prövning bedöma huruvida samma åtgärd är nödvändig med hänsyn till det hot som denna person utgör för den nationella säkerheten i den berörda medlemsstaten.

Den tredje frågan

70 Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida artikel 2.1 i beslut 2014/145 och artikel 2.1 i förordning nr 269/2014, jämförda med rätten till ett effektivt domstolsskydd som stadfästs i artikel 47 i stadgan, ska tolkas så, att de utgör hinder för att en nationell domstol – i samband med styrkandet inför denna domstol av att penningmedel och ekonomiska resurser tillkommande en juridisk person vars namn varken anges i bilagan till detta beslut eller i bilaga I till denna förordning, egentligen tillhör en företrädare för regeringen i ett tredjeland vars namn anges i dessa bilagor, eller ägs, innehas eller kontrolleras av denna företrädare – tar hänsyn till omständigheter som rör en faktisk om än informell kontroll, samt denna kontrolls omfattning, som nämnde företrädare utövar över personer som har ett dominerande inflytande över den juridiska personen, även om dessa omständigheter inte kan styrkas med direkta objektiva och tillräckligt starka bevis.

71 Såsom redan har påpekats i punkt 62 ovan krävs det, för att den domstolsprövning som garanteras i artikel 47 i stadgan ska vara effektiv, att den nationella domstolen försäkrar sig om att en åtgärd som vidtas av en nationell myndighet och som består i att uppta eller behålla en persons namn på en förteckning över personer vars tillgångar ska frysas, i syfte att genomföra en restriktiv åtgärd som införts genom förordning nr 269/2014, grundar sig på faktiska omständigheter som utgör ett tillräckligt underlag för ett sådant beslut (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 november 2018, Bank Tejarat/rådet, C‑248/17 P, EU:C:2018:967, punkt 39).

72 Enligt domstolens praxis förutsätter detta en kontroll av de faktiska omständigheter som har åberopats i redogörelsen för skälen och som ligger till grund för nämnda åtgärd. Domstolskontrollen är således inte begränsad till en bedömning av huruvida de angivna skälen är sannolika i abstrakt mening, utan gäller huruvida det föreligger stöd för dessa skäl, eller åtminstone för ett av dem som i sig anses räcka som grund för beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 augusti 2025, Timchenko/rådet, C‑702/23 P, EU:C:2025:605, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

73 Det ska härvid prövas huruvida de påstådda omständigheterna är materiellt riktiga mot bakgrund av de uppgifter och de bevis som lagts fram och bevisvärdet av dessa omständigheter bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet och mot bakgrund av eventuella yttranden som bland annat den berörda personen har avgett angående dessa omständigheter och bevis (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 mars 2025, Shuvalov/rådet, C‑271/24 P, EU:C:2025:180, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

74 Det följer likaså av rättspraxis att en sådan bedömning inte ska göras genom att varje bevis prövas för sig utan i det sammanhang i vilket de ingår (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 augusti 2025, Timchenko/rådet, C‑702/23 P, EU:C:2025:605, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

75 Av detta följer att skälen för en åtgärd om frysning av penningmedel och/eller ekonomiska resurser som införs genom förordning nr 269/2014, vilken kan medföra betydande effekter på driften hos den berörda juridiska personens verksamhet eller till och med på dess fortsatta verksamhet, måste vara objektiva och tillräckligt underbyggda. Den bevisning som läggs fram ska således göra det möjligt att dra slutsatsen att de omständigheter som påstås ligga till grund för dessa skäl verkligen föreligger.

76 Enligt artikel 2.1 i förordning nr 269/2014 får en behörig nationell myndighet föra upp namnet på en juridisk person på en nationell förteckning över personer vars tillgångar ska frysas endast om denna myndighet, såsom har påpekats i punkt 52 ovan, har visat att den juridiska personens penningmedel och ekonomiska resurser tillhör personer, enheter eller organ vars namn är upptagna i förteckningen i bilaga I till förordningen, eller att dessa penningmedel och resurser innehas, ägs eller kontrolleras av dessa personer, enheter eller organ.

77 I en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet, där en juridisk person är upptagen på en nationell förteckning över personer vars tillgångar är frysta på grund av dess ”samröre” med en person vars namn anges i bilaga I till förordning nr 269/2014, ska den nationella domstolen således försäkra sig dels om att den juridiska personens penningmedel och/eller ekonomiska resurser tillhör den person vars namn finns upptaget i nämnda bilaga I, eller innehas, ägs, eller kontrolleras av den sistnämnda personen, dels om att det är objektivt och tillräckligt styrkt att åtminstone ett av dessa kriterier som åberopats för upptagande i denna förteckning är uppfyllt.

78 Det är förvisso möjligt att styrka att sådana penningmedel eller ekonomiska resurser tillhör en person vars namn anges i bilaga I till förordning nr 269/2014 eller att de innehas, ägs eller direkt kontrolleras av denna person, genom objektiva bevis, såsom en officiell handling, ett avtal eller genom ett aktieägarregister, som påvisar en sådan koppling till en juridisk persons kapital. Däremot kan det, såsom den hänskjutande domstolen har påpekat, visa sig särskilt svårt att bevisa att en sådan person utövar kontroll när denna kontroll är indirekt och inte av formell karaktär.

79 Det framgår nämligen av ordalydelsen i artikel 2.1 i förordning nr 269/2014 att denna bestämmelse avser ett antal olika rättsförhållanden mellan den person som är upptagen på förteckningen i bilaga I till denna förordning och de penningmedel och/eller ekonomiska resurser som ska frysas, från det mest omfattande rättsförhållandet, det vill säga äganderättsförhållandet, till situationer där personen kan utöva en faktisk kontroll över dessa penningmedel och/eller resurser, och detta på ett direkt eller indirekt sätt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 maj 2026, T Trust, C‑483/23, EU:C:2026:408, punkt 69).

80 Eftersom ett bolag kan kvalificeras som ett ”bolag som ägs eller kontrolleras av en annan enhet”, när nämnda enhet befinner sig i en situation där den kan påverka de val som det berörda bolaget gör, även om det inte finns något rättsligt band i form av äganderätt eller andel i kapitalet mellan dessa båda ekonomiska enheter (dom av den 10 september 2019, HTTS/rådet, C‑123/18 P, EU:C:2019:694, punkt 75), är det inte uteslutet att denna situation med innehav eller kontroll endast kan styrkas med hjälp av indicier, vilka emellertid på ett objektivt sätt måste styrka att denna påstådda situation är sanningsenlig.

81 Domstolen har redan slagit fast att den bevisbörda som åligger den myndighet som har antagit den restriktiva åtgärden kan anses uppfylld om det läggs fram en rad tillräckligt konkreta, precisa och samstämmiga indicier som gör det möjligt att dra slutsatsen att den berörda personen uppfyller ett av kriterierna i artikel 2.1 i förordning nr 269/2014 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 augusti 2025, Timchenko/rådet, C‑702/23 P, EU:C:2025:605, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

82 Vid bedömningen av huruvida en person som finns med i förteckningen i bilaga I till förordning nr 269/2014 utövar kontroll kan den nationella domstolen beakta de kriterier som anges i dokumentet ”EU:s bästa praxis för effektivt genomförande av restriktiva åtgärder”, vilket antogs av rådet den 8 december 2003 (rådets dokument nr 15579/03), senast uppdaterat den 3 juli 2024 (dokument nr 11623/24) (nedan kallat bästa praxis). Punkterna 62–67 i detta dokument avser begreppen ”ägandeförhållanden” och ”kontroll”, såsom de bland annat används i artikel 2.1 i förordning nr 269/2014, och innehåller en uppräkning av de kriterier som ska beaktas vid bedömningen av huruvida en person ägs eller kontrolleras av en annan person, en enhet eller ett annat organ. I punkt 63 i bästa praxis anges således i huvudsak att om 50 procent eller mer av äganderätten till en juridisk person innehas, även tillsammans med andra, av en person vars namn anges i denna bilaga, ska den juridiska personen anses vara ägd av denna person. Detsamma gäller när nämnda person är majoritetsägare i den berörda juridiska personen. Punkt 64 i bästa praxis innehåller flera kriterier för att avgöra om en juridisk person kontrolleras av en annan person eller enhet, till exempel i situationer där denna person har befogenhet att använda tillgångar eller leda den juridiska personens verksamhet eller påverka de val som den juridiska personen gör. Om de kriterier som avses där är uppfyllda, anges i punkt 65 i bästa praxis att den berörda juridiska personen eller enheten anses vara kontrollerad av denna andra person, såvida inte motsatsen kan fastställas. Slutligen ges i punkt 67 i bästa praxis konkreta exempel som kan betraktas som indikationer på att en person vars namn anges i nämnda bilaga har kontroll över en juridisk person eller enhet.

83 Bästa praxis är emellertid endast vägledande och de kriterier som anges däri räknas inte upp på ett uttömmande sätt. Bevis för att en juridisk persons penningmedel och ekonomiska resurser i praktiken kontrolleras av en person eller enhet vars namn anges i bilaga I till förordning nr 269/2014, det vill säga att sistnämnda person har befogenhet att konkret och faktiskt påverka den berörda juridiska personens val, får därför läggas fram med hjälp av andra uppgifter än dem som anges i dessa kriterier.

84 I föreliggande fall har den hänskjutande domstolen förklarat att FNTT fört upp Inter Rao Lietuva på en nationell förteckning ”över fysiska och/eller juridiska personer som har samröre med personer som omfattas av internationella sanktioner”, med angivande av att detta bolag hade kopplingar till Ryska federationens president, som omfattades av restriktiva åtgärder enligt [beslut 2022/331]. Samma domstol har påpekat att FNTT, i beslut nr 1 och beslut nr 2 som det har yrkats ogiltigförklaring av, motiverade detta upptagande med att de största aktieägarna i det ryska bolaget Inter Rao – som innehar samtliga aktier i det finska bolaget Rao Nordic, vilket i sin tur äger 51 procent av aktiekapitalet i Inter Rao Lietuva – var bolag som indirekt innehades av Ryska federationen.

85 För att avgöra huruvida det åberopade ”samröret” föreligger måste den hänskjutande domstolen således pröva huruvida Inter Rao Lietuvas penningmedel och ekonomiska resurser tillhör Ryska federationens president eller ägs, innehas eller kontrolleras av honom. I detta syfte måste den hänskjutande domstolen försäkra sig om att FNTT, objektivt och på ett tillräckligt underbyggt sätt, genom direkta bevis eller genom en rad tillräckligt konkreta, precisa och samstämmiga indicier, har visat att Inter Rao Lietuva befinner sig i en situation där denna statschef kan påverka bolagets val, och detta i förekommande fall utan att det föreligger något rättsligt band, ägarförhållande eller innehav i bolagets kapital.

86 Den av den hänskjutande domstolen påtalade omständigheten att Ryska federationens politiska regim har en ”autokratisk och oligarkisk karaktär, som tar sig uttryck i en effektiv och verklig, om än informell, kontroll över [denna stats] ekonomiska aktörer”, vilket föranleder ”slutsatsen att [Ryska federationens] president, på grund av sina i praktiken obegränsade befogenheter, kan utöva faktisk och verklig kontroll över personer och företag som är verksamma i Ryssland”, utgör inte ett tillräckligt starkt bevis för att fastställa att det föreligger en sådan kontroll som avses i artikel 2.1 i förordning nr 269/2014 över detta bolag.

87 Såsom har påpekats i punkt 72 ovan kan prövningen av lagenligheten av ett nationellt beslut som består i att uppta en juridisk person i en förteckning över personer vars tillgångar fryses inte begränsas till en bedömning av huruvida den kontroll som den nationella myndigheten åberopat som skäl för upptagandet i förteckningen är sannolik i abstrakt mening. Det övervägande som nämns i föregående punkt kan inte heller, på grund av sin allmänna karaktär, anses styrka att denna statschef på ett konkret och faktiskt sätt kan påverka Inter Rao Lietuvas val.

88 Den omständigheten – vilken det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma – att Ryska federationen har en ”autokratisk och oligarkisk karaktär” kan visserligen betraktas som en omständighet som ingår i det sammanhang i vilket bevisningen ska bedömas. EU-domstolen delar härvid generaladvokatens ståndpunkt i punkterna 76 och 77 i förslaget till avgörande att ett sådant konstaterande emellertid inte kan ersätta kravet på att visa att det föreligger en sådan kontroll som artikel 2.1 i beslut 2014/145 och artikel 2.1 i förordning nr 269/2014 hänvisar till.

89 Den hänskjutande domstolen kan dessutom som relevant objektiv bevisning beakta den omständigheten att ett ryskt statsägt företag ingår bland de enheter som direkt eller indirekt innehar en del av kapitalet i Inter Rao Lietuva.

90 Om ett verkligt inflytande – det vill säga som på ett konkret och verkligt sätt kan påverka de val Inter Rao Lietuva gör – som utövas av ett ryskt statsägt företag skulle kunna anses styrkt på grund av att det ryska bolaget Inter Rao, genom ett finskt bolag, innehar mer än 50 procent av kapitalet i Inter Rao Lietuva, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma, skulle ett beslut att frysa bolagets penningmedel och ekonomiska resurser, enligt artikel 2.1 i förordning nr 269/2014 på grund av ”samröre” med Ryska federationens president, dessutom kräva att det visas, på ett objektivt och tillräckligt underbyggt sätt, att presidenten faktiskt kan påverka de val som Inter Rao Lietuva gör, antingen direkt eller genom detta ryska företag eller genom företag som kontrollerar detta.

91 Den hänskjutande domstolen kan då beakta alla uppgifter eller omständigheter som rör att det föreligger en faktisk, om än informell, kontroll, samt omfattningen av denna kontroll, som denna person utövar över det ryska bolaget, under förutsättning att dessa uppgifter eller omständigheter är objektivt och tillräckligt underbyggda.

92 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 82 i sitt förslag till avgörande kan nämnda domstol således beakta den omständigheten, som Europeiska kommissionen har nämnt i sitt skriftliga yttrande, och som även ska underställas den hänskjutande domstolens bedömning, att Ryska federationens president har kunnat utöva sin kontrollbefogenhet över ryska statsägda företag inom energisektorn, såsom Inter Rao. Enligt kommissionen innehar detta bolag monopol på export och import av el till Ryssland, samtidigt som det är ett av de största ryska statsägda företagen inom energisektorn.

93 Den hänskjutande domstolen kan vid sin bedömning av bevisningen även ta hänsyn till svårigheterna för FNTT att få tillgång till objektiv bevisning eller information och till i vilken utsträckning Inter Rao Lietuva kan lägga fram bevisning som styrker dess oberoende.

94 Begreppet kontroll ska visserligen ges en extensiv tolkning för att säkerställa effektiviteten av de restriktiva åtgärder som införts genom förordning nr 269/2014. Det ska emellertid erinras om att det är den myndighet som inför de restriktiva åtgärderna som, vid ett eventuellt bestridande, ska visa att det finns grund för de skäl som har åberopats mot den berörda personen, och inte den berörda personen som ska bevisa motsatsen, det vill säga att det saknas grund för skälen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 augusti 2025, Timchenko/rådet, C‑702/23 P, EU:C:2025:605, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

95 Mot denna bakgrund ska den tredje frågan besvaras på följande sätt. Artikel 2.1 i beslut 2014/145 och artikel 2.1 i förordning nr 269/2014, jämförda med rätten till ett effektivt domstolsskydd som stadfästs i artikel 47 i stadgan, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för att en nationell domstol – i samband med styrkandet inför denna domstol av att penningmedel och ekonomiska resurser tillkommande en juridisk person vars namn varken anges i bilagan till detta beslut eller i bilaga I till denna förordning, egentligen tillhör en företrädare för regeringen i ett tredjeland vars namn anges i dessa bilagor, eller ägs, innehas eller kontrolleras av denna företrädare – tar hänsyn till omständigheter som rör en faktisk om än informell kontroll, samt denna kontrolls omfattning, som nämnde företrädare utövar över personer som har ett dominerande inflytande över den juridiska personen. Detta gäller under förutsättning att den nationella domstolens fastställande av att så är fallet grundar sig på objektiva och tillräckligt starka bevis som, betraktade tillsammans och mot bakgrund av det sammanhang i vilket de ingår, gör det möjligt att anse att den berörda juridiska personen faktiskt uppfyller ett av de kriterier som anges i artikel 2.1 i förordning nr 269/2014.

Rättegångskostnader

96 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:

1) Artikel 2.1 i rådets beslut 2014/145/Gusp av den 17 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, i dess lydelse enligt rådets beslut (Gusp) 2022/660 av den 21 april 2022, och artikel 2.1 i rådets förordning (EU) nr 269/2014 av den 17 mars 2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, i dess lydelse enligt rådets genomförandeförordning (EU) 2022/658 av den 21 april 2022, jämförda med den allmänna unionsrättsliga principen om rätt till god förvaltning,

ska tolkas så,

att de inte utgör hinder för en nationell åtgärd enligt vilken en juridisk person, vars namn inte anges i vare sig bilagan till beslut 2014/145, i ändrad lydelse, eller i bilaga I till förordning nr 269/2014, i ändrad lydelse, upptas på en förteckning över personer vars tillgångar ska frysas, under förutsättning att beslutet att uppta personen på en sådan förteckning grundar sig på att de penningmedel och/eller ekonomiska resurser som omfattas av åtgärden tillhör eller innehas, ägs eller kontrolleras av en person, en enhet eller ett organ vars namn anges i dessa bilagor, då denna juridiska person inte kan bestrida denna åtgärd vid den behöriga nationella myndigheten förrän efter det att personen upptagits i förteckningen.

2) Artikel 2.1 i beslut 2014/145, i dess lydelse enligt beslut 2022/660, och artikel 2.1 i förordning nr 269/2014, i dess lydelse enligt genomförandeförordning 2022/658, jämförda med rätten till ett effektivt domstolsskydd som stadfästs i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

ska tolkas så,

att de inte utgör hinder för att en nationell domstol prövar lagenligheten av en åtgärd som vidtagits av en nationell myndighet för att genomföra restriktiva åtgärder som införts genom denna förordning mot en juridisk person vars namn inte anges i bilaga I till förordning nr 269/2014, i ändrad lydelse, eller i bilagan till beslut 2014/145, i ändrad lydelse, och vid denna lagenlighetsprövning endast kontrollerar motiveringen av denna åtgärd, att de omständigheter som åberopats till stöd för åtgärden är riktiga och, i förekommande fall, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig, att nationella förfaranderegler har iakttagits och att den behöriga myndighet som har vidtagit åtgärden inte har gjort sig skyldig till maktmissbruk, utan att vid nämnda prövning bedöma huruvida samma åtgärd är nödvändig med hänsyn till det hot som denna person utgör för den nationella säkerheten i den berörda medlemsstaten.

3) Artikel 2.1 i beslut 2014/145, i dess lydelse enligt beslut 2022/660, och artikel 2.1 i förordning nr 269/2014, i dess lydelse enligt genomförandeförordning 2022/658, jämförda med rätten till ett effektivt domstolsskydd som stadfästs i artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna,

ska tolkas så,

att de inte utgör hinder för att en nationell domstol – i samband med styrkandet inför denna domstol av att penningmedel och ekonomiska resurser tillkommande en juridisk person vars namn varken anges i bilagan till beslut 2014/145, i ändrad lydelse, eller i bilaga I till förordning nr 269/2014, i ändrad lydelse, egentligen tillhör en företrädare för regeringen i ett tredjeland vars namn anges i dessa bilagor, eller ägs, innehas eller kontrolleras av denna företrädare – tar hänsyn till omständigheter som rör en faktisk om än informell kontroll, samt denna kontrolls omfattning, som nämnde företrädare utövar över personer som har ett dominerande inflytande över den juridiska personen. Detta gäller under förutsättning att den nationella domstolens fastställande av att så är fallet grundar sig på objektiva och tillräckligt starka bevis som, betraktade tillsammans och mot bakgrund av det sammanhang i vilket de ingår, gör det möjligt att anse att den berörda juridiska personen faktiskt uppfyller ett av de kriterier som anges i artikel 2.1 i förordning nr 269/2014, i ändrad lydelse.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: litauiska.