Domstolens dom (femte avdelningen) den 24 september 2026

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen)

den 24 september 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Miljö – Århuskonventionen – Artikel 6 – Allmänhetens deltagande i beslut om vissa verksamheter – Förlängning av giltighetstiden för ett tillstånd att driva en vindkraftpark – Skyldighet att sörja för allmänhetens deltagande före denna förlängning ”

I mål C‑151/25 [Viaudret]( i ),

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Belgien) genom beslut av den 12 februari 2025, som inkom till domstolen den 20 februari 2025, i målet

F.B.

mot

Région wallonne,

ytterligare deltagare i rättegången:

Parc éolien de Leuze-en-Hainaut SA,

e-NosVents SA,

Electrabel SA,

meddelar

DOMSTOLEN (femte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden M.L. Arastey Sahún, samt domarna J. Passer (referent), E. Regan, D. Gratsias och B. Smulders,

generaladvokat: L. Medina,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– F.B., genom J. Sambon, avocat,

– Electrabel SA, genom T. Hazard och D. Vermer, avocats,

– Belgiens regering, genom S. Baeyens, P. Cottin och C. Pochet, samtliga i egenskap av ombud,

– Europeiska kommissionen, genom I. Melo Sampaio, D. Milanowska och G. Wils, samtliga i egenskap av ombud,

och efter att den 18 december 2025 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 6.1 och 6.10, och punkterna 20 och 22 i bilaga I till konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, som undertecknades i Århus (Danmark) den 25 juni 1998 och godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005 (EUT L 124, 2005, s. 1) (nedan kallad Århuskonventionen).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan å ena sidan F.B., en berörd närboende till en vindkraftspark, och å andra sidan Région wallonne (regionen Vallonien, Belgien), angående ett beslut genom vilket den behöriga tekniska tjänstemannen i regionen Vallonien förlängde giltighetstiden för ett tillstånd att driva denna vindkraftspark med tio år.

Tillämpliga bestämmelser

Internationell rätt

3 I artikel 1 i Århuskonventionen, under rubriken ”Syften”, föreskrivs följande:

”För att bidra till att skydda den rätt som var och en i nuvarande och framtida generationer har att leva i en miljö som är förenlig med hans eller hennes hälsa och välbefinnande skall varje part garantera rätten att få tillgång till information, allmänhetens rätt att delta i beslutsprocesser och rätten att få tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor i enlighet med bestämmelserna i denna konvention.”

4 Artikel 6 i Århuskonventionen, med rubriken ”Allmänhetens deltagande i beslut om vissa verksamheter”, har följande lydelse:

”1. Varje part

a) skall tillämpa bestämmelserna i denna artikel i fråga om beslut om huruvida sådana föreslagna verksamheter som anges i bilaga I skall tillåtas,

b) skall i enlighet med sin nationella rätt även tillämpa bestämmelserna i denna artikel på beslut om föreslagna verksamheter som inte anges i bilaga I och som kan ha betydande påverkan på miljön. Parten skall för detta ändamål avgöra om den föreslagna verksamheten omfattas av dessa bestämmelser, och

c) kan, om det är föreskrivet i den nationella rätten, i varje enskilt fall besluta att inte tillämpa bestämmelserna i denna artikel på föreslagna verksamheter som tjänar det nationella försvarets syften, om parten anser att en sådan tillämpning skulle inverka menligt på dessa syften.

2. I beslutsprocesser om miljön skall den berörda allmänheten på ett tidigt och lämpligt stadium informeras på ett effektivt sätt, antingen genom offentligt tillkännagivande eller i förekommande fall enskilt, bl.a. om

a) den föreslagna verksamheten och den ansökan om vilken beslut skall fattas,

b) vilka slags beslut som kan komma att fattas eller om förslaget till beslut,

c) vilken myndighet som ansvarar för beslutet,

d) den tänkta beslutsprocessen, inbegripet, om sådan information kan lämnas, information om

i) när beslutsprocessen påbörjas,

ii) allmänhetens möjligheter att delta,

iii) tid och plats för planerad offentlig utfrågning,

iv) till vilken myndighet man kan vända sig för att få relevant information och var sådan information finns tillgänglig för allmänhetens granskning,

v) vilken berörd myndighet eller annat offentligt organ som tar emot synpunkter eller frågor samt inom vilken tid synpunkterna eller frågorna tas emot,

vi) vilken miljöinformation av betydelse om den föreslagna verksamheten som finns tillgänglig, och

e) huruvida verksamheten är föremål för en nationell eller gränsöverskridande miljökonsekvensbeskrivning.

3. Varje etapp i förfarandet för allmänhetens deltagande i beslutsprocessen skall innehålla rimliga tidsfrister som är tillräckligt långa för att allmänheten skall kunna informeras i enlighet med punkt 2 och i praktiken kunna förbereda sig och delta på ett meningsfullt sätt.

4. Varje part skall sörja för att allmänhetens deltagande sker på ett tidigt stadium, när alla alternativ är möjliga och allmänheten kan delta på ett meningsfullt sätt.

5. Varje part bör i förekommande fall uppmuntra potentiella sökande att innan de ansöker om tillstånd göra klart för sig vilken allmänhet som berörs, inleda diskussioner med den och informera om syftet med sin ansökan.

6. Varje part skall kräva att de behöriga myndigheterna, på begäran när detta krävs enligt nationell rätt, ger den berörda allmänheten möjlighet att kostnadsfritt och så snart informationen blir tillgänglig ta del av all information som är av betydelse för den beslutsprocess som avses i denna artikel och som finns tillgänglig under den tid förfarandet för allmänhetens medverkan pågår, vilket dock inte skall påverka parternas rätt att vägra att lämna ut vissa uppgifter i enlighet med artikel 4.3 och 4.4. Informationen skall, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 4, omfatta minst

a) en beskrivning av den föreslagna verksamhetens lokalisering samt fysiska och tekniska egenskaper, inbegripet en uppskattning av förväntade restprodukter och utsläpp,

b) en beskrivning av den föreslagna verksamhetens betydande påverkan på miljön,

c) en beskrivning av planerade åtgärder avsedda att förebygga eller minska miljöpåverkan, utsläppen inbegripna,

d) en icke‐teknisk sammanfattning av ovanstående,

e) en översikt över de huvudalternativ som sökanden överväger,

f) i enlighet med den nationella lagstiftningen, de viktigaste rapporter och yttranden som hade lämnats till myndigheten vid den tidpunkt då den berörda allmänheten skall informeras i enlighet med punkt 2.

7. Allmänhetens deltagande i beslutsprocessen skall innefatta en möjlighet att skriftligen eller, i förekommande fall, vid en offentlig utfrågning eller ett offentligt möte med sökanden lämna alla synpunkter, upplysningar, analyser eller åsikter som den anser vara av betydelse för den föreslagna verksamheten.

8. Varje part skall se till att det i beslutet tas vederbörlig hänsyn till vad som framkommit vid allmänhetens deltagande.

9. Varje part skall se till att allmänheten informeras på föreskrivet sätt om beslutet så snart det har fattats av myndigheten. Varje part skall göra beslutstexten tillgänglig för allmänheten tillsammans med de skäl och överväganden som beslutet är grundat på.

10. Varje part skall se till att bestämmelserna i punkterna 2–9 i denna artikel också tillämpas när en myndighet omprövar eller uppdaterar villkoren för den verksamhet som avses i punkt 1.

…”

5 Punkterna 20–22 i bilaga I till nämnda konvention, med rubriken ”Förteckning över verksamheter som avses i artikel 6.1 a”, har följande lydelse:

”20. All verksamhet som inte anges i punkterna 1–19, men där allmänhetens deltagande är föreskrivet enligt ett förfarande för bedömning av miljöpåverkan i enlighet med den nationella lagstiftningen.

21. Bestämmelsen i artikel 6.1 a i denna konvention gäller inte något av ovanstående projekt som bedrivs uteslutande eller huvudsakligen för att forska, utveckla och prova nya metoder eller produkter under mindre än två år, om de inte kan antas medföra betydande skadliga verkningar på miljön eller hälsan.

22. Varje förändring eller utökning av verksamheter som i sig uppfyller de kriterier eller gränsvärden som anges i denna bilaga skall omfattas av artikel 6.1 a i denna konvention. Varje annan förändring eller utökning av verksamheter skall omfattas av artikel 6.1 b i denna konvention.”

Unionsrätt

Direktiv 2011/92/EU

6 I artikel 1.2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 2012, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU av den 16 april 2014 (EUT L 124, 2014, s. 1) (nedan kallat direktiv 2011/92), föreskrivs följande:

”I detta direktiv gäller följande definitioner:

a) projekt:

– utförande av byggnads- eller anläggningsarbeten eller andra installationer eller arbeten,

– andra ingrepp i den naturliga omgivningen och i landskapet, inklusive mineralutvinning.”

7 I artikel 2.1 i nämnda direktiv föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan bland annat på grund av deras art, storlek eller lokalisering blir föremål för krav på tillstånd och en bedömning av deras miljöpåverkan innan tillstånd ges. Dessa projekt anges i artikel 4.”

8 Artikel 4.1 och 4.2 i detta direktiv hade följande lydelse:

”1. Om inte annat följer av artikel 2.4 ska projekt som redovisas i bilaga I bli föremål för en bedömning i enlighet med artiklarna 5–10.

2. Om inte annat följer av artikel 2.4 ska medlemsstaterna när det gäller projekt som redovisas i bilaga II bestämma om projektet ska bli föremål för en bedömning i enlighet med artiklarna 5–10. …”

9 I bilaga II till detta direktiv finns en uppräkning av de projekt som avses i artikel 4.2 i samma direktiv. I punkterna 3 och 13 i denna bilaga anges följande:

”3. Anläggningar för energiproduktion

…

i) Anläggningar för utnyttjande av vindkraft för energiproduktion (grupper av vindkraftverk).

…

13. a) Alla förändringar eller utvidgningar av projekt som förtecknas i bilaga I eller denna bilaga, vilka redan har godkänts, utförts eller håller på att utföras och vilka kan få betydande negativ inverkan på miljön (ändringar eller utvidgningar som inte ingår i bilaga I).

…”

Direktiv 2010/75/EU

10 Artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 2010, s. 1), med rubriken ”Tillämpningsområde”, föreskriver, i punkt 1, att direktivet ”gäller de industriella verksamheter som ger upphov till föroreningar som avses i kapitlen II–VI”.

11 I artikel 10 i detta direktiv föreskrivs att nämnda kapitel II ”gäller de verksamheter som anges i bilaga I”. Artikel 10 har rubriken ”Tillämpningsområde” och föreskriver att nämnda kapitel II ”gäller de verksamheter som anges i bilaga I och som, i tillämpliga fall, uppnår de tröskelvärden för kapacitet som anges i den bilagan”.

12 Kapitlen III‑VI i detta direktiv innehåller specialbestämmelser för förbränningsanläggningar, för avfallsförbrännings-och samförbränningsanläggningar, för anläggningar och verksamheter som använder organiska lösningsmedel, och för anläggningar som producerar titandioxid.

13 I bilaga I till detta direktiv uppräknas kategorier av verksamhet som avses i artikel 10.

Belgisk rätt

Dekretet av den 23 juni 2016

14 Genom artikel 89 i décret du 23 juin 2016 modifiant le code de l’environnement, le code de l’eau et divers décrets en matière de déchets et de permis d’environnement (dekret av den 23 juni 2016 om ändring av miljölagen, vattenlagen och olika dekret om avfall och miljötillstånd) (nedan kallat dekretet av den 23 juni 2016) ändrades artikel 50.1 i décret relatif au permis d’environnement (dekret om miljötillstånd) av den 11 mars 1999 ( Moniteur belge av den 8 juni 1999, s. 21114), genom att föreskriva att ett miljötillstånd, med avvikelse från den giltighetstid på 20 år som i princip beviljas för ett sådana tillstånd, ska beviljas för högst 30 år om det avser ett vindkraftverk.

15 Enligt artikel 109 första stycket i dekretet av den 23 juni 2016 är artikel 89, som rör giltighetstiden för ett miljötillstånd för ett vindkraftverk, tillämplig på ansökningar om tillstånd som lämnas in efter det att dekretet har trätt i kraft, det vill säga från och med den 1 augusti 2016.

16 Vad gäller tillstånd som var giltiga före den 1 augusti 2016 föreskrivs följande i artikel 109 andra stycket i nämnda dekret:

”Tillstånd för ett vindkraftverk, som är giltiga eller utredda innan detta dekret träder i kraft, kan förlängas en gång med den längsta mellanliggande perioden mellan den längsta tid som kan beviljas för deras verksamhet enligt artikel 89 i detta dekret och den maximala giltighetstid på 1 år som föreskrivs i artikel 50.1 första stycket. Regeringen ska fastställa villkoren och förfarandet för begäran om förlängning.”

Vallonska regeringens dekret av den 20 april 2017

17 Artikel 109 andra stycket i dekretet av den 23 juni 2016 har genomförts genom artiklarna 2–4 i den vallonska regeringens dekret av den 20 april 2017 om ändring av dekret av den 4 juli 2002 om förfarandet och olika genomförandeåtgärder för dekretet om miljötillstånd och om genomförande av artiklarna 108 och 109 i dekretet av den 23 juni 2016 om ändring av code de l’environnement, le code de l’eau et divers décrets en matière de déchets et de permis d’environnement (lag av den 23 juni 2016 om ändring av miljölagen, vattenlagen och olika dekret om avfall och miljötillstånd) ( Moniteur belge av den 5 maj 2017, s. 54977).

18 Artikel 2 i detta dekret har följande lydelse:

”En ansökan om förlängning av ett sådant miljötillstånd eller samlat tillstånd som avses i artikel 109.2 i dekretet av den 23 juni 2016 … ska lämnas in minst sextio dagar innan det miljötillstånd eller samlade tillstånd för vilket förlängning begärs löper ut. Ansökan ska riktas till den tekniska tjänsteman som avses i artikel 111 i den vallonska regeringens dekret av den 4 juli 2002 om förfarandet och olika åtgärder för genomförande av dekretet av den 11 mars 1999 om miljötillstånd.

Ansökan ska innehålla följande:

1° Sökandens fullständiga namn och adress.

2° För det fall att sökanden är en juridisk person, namn eller firmanamn, juridisk form, adress till sätet samt namn, förnamn, adress och befattning på den person som bemyndigats att lämna in ansökan.

3° Hänvisningar till, syfte med och datum för det beslut om beviljande av det miljötillstånd eller samlade tillstånd som ansökan om förlängning av giltighetstiden avser.

4° Skälen till begäran om förlängning och den period för vilken den begärs.

Den ansökan om förlängning som avses i punkt 1 ska lämnas in på ett formulär som fastställs av miljöministern.”

19 Artikel 3 i dekretet har följande lydelse:

”Om den tekniska tjänstemannen inte är behörig myndighet ska han eller hon sända sitt yttrande till den behöriga myndigheten i första instans inom 20 dagar från mottagandet av begäran.”

20 I artikel 4 i samma dekret föreskrivs följande:

”1 § Den behöriga myndigheten ska sända sitt beslut till den sökande inom 20 dagar från mottagandet av den tekniska tjänstemannens yttrande.

Den behöriga myndigheten i första instans underrättar samtidigt per vanlig post:

1° den tekniska tjänstemannen och den bemyndigade tjänstemannen, om dessa inte själva är den behöriga myndigheten,

2° den kommunala förvaltning som avses i artiklarna 16 eller 81 i dekretet, om den behöriga myndigheten inte är denna,

3° den tjänsteman som ansvarar för tillsynen,

4° de myndigheter och förvaltningar som konsulterats under detta förfarande.

2 § Om den tekniska tjänstemannen är den behöriga myndigheten ska han eller hon skicka sitt beslut till sökanden inom 50 dagar från mottagandet av begäran om förlängning. Samtidigt som beslutet fattas ska den delegerade tjänstemannen underrättas om detta om ansökan avser ett samlat tillstånd.”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

21 Den 22 juli 2008 ansökte Parc Éolien de Leuze-en-Hainaut SA om ett samlat tillstånd, närmare bestämt ett tillstånd som samlar ett miljötillstånd och ett bygglov, avseende uppförande och drift av en vindkraftspark med tretton vindkraftverk.

22 Genom ministerbeslut av den 28 augusti 2009 beviljades det begärda tillståndet för tio vindkraftverk, varefter vindkraftsparken byggdes och togs i drift. Efter att detta tillstånd upphävdes av Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Belgien) den 16 april 2014, beviljades ett nytt samlat tillstånd för samma vindkraftverk den 8 september 2014, vilket även det upphävdes genom dom av Conseil d’État av den 25 januari 2017.

23 Genom ministerbeslut av den 6 juni 2017 beviljades ett nytt samlat tillstånd för samma vindkraftverk, vilket löpte ut den 28 augusti 2029. Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) ogillade talan om ogiltigförklaring av detta tillstånd den 29 mars 2022.

24 Den 6 januari 2020 ingav en av de nya operatörerna av vindkraftsparken, i samförstånd med de övriga operatörerna, en ansökan om förlängning av det samlade tillståndet, för en period som löpte ut den 28 augusti 2039.

25 Genom beslut av den 2 april 2020 (nedan kallat beslutet om förlängning) förlängde den behöriga tekniska tjänstemannen tillståndets giltighetstid till den 28 augusti 2039. Detta beslut anslogs i de berörda kommunerna. I enlighet med tillämpliga regionala bestämmelser anordnades dock inget samråd med allmänheten före antagandet av nämnda beslut.

26 Genom ansökan av den 30 april 2021 väckte F.B. talan om ogiltigförklaring av samma beslut. F.B. har i detta avseende bland annat gjort gällande att ett beslut om att ändra villkoren för driften av en vindkraftspark inte kan fattas utan att det först har genomförts en fas för allmänhetens deltagande, såsom föreskrivs i Århuskonventionen.

27 Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen), tillika den hänskjutande domstolen vid vilken denna talan anhängiggjorts, har i sitt yttrande över det utkast till dekret som ledde fram till den vallonska regeringens dekret av den 20 april 2017, som avses i punkt 17 ovan, påpekat att lagstiftningsavdelningen vid Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) angett följande:

”[…] uttrycket ’när så är lämpligt’, [i artikel 6.10 i Århuskonventionen], inte tycks kunna tolkas så, att det ger parterna fullständig frihet att välja om de ska tillämpa eller inte tillämpa artikel 6.2–6.9 i de fall som avses i punkt 10. Det ska snarare tolkas så, att det därmed avses ett förfarande för allmänhetens deltagande innan något beslut fattas om omprövning eller uppdatering av villkoren för utövandet av en verksamhet som antingen anges i bilaga I till konventionen eller inte anges där men som måste anses kunna ha en betydande inverkan på miljön.

…

Ett beslut som förlänger giltighetstiden för ett tillstånd som beviljats för en verksamhet som finns med i bilaga I till konventionen eller som ska anses kunna ha en betydande påverkan på miljön omfattas av tillämpningsområdet för artikel 6.10 i konventionen: beslutet ändrar nämligen villkoren för denna verksamhet.

Vidare ska beslutet bli föremål för ett förfarande för allmänhetens deltagande som överensstämmer med artikel 6.2–6.9 i konventionen.”

28 Den hänskjutande domstolen har påpekat att den vallonska regeringen inte har följt detta yttrande och inte har föreskrivit något nytt förfarande för allmänhetens deltagande före ett beslut om förlängning av giltighetstiden för ett tillstånd för drift av vindkraftverk. Den huvudsakliga anledningen härför är, för det första, att avsaknaden av ett förfarande för allmänhetens deltagande gör det möjligt att undvika diskriminering mellan, å ena sidan, tillstånd som är giltiga eller som håller på att handläggas före den 1 augusti 2016, vilka hade en maximal giltighetstid på 20 år men som under en övergångsperiod kunde bli föremål för en ansökan om förlängning för att omfattas av samma regelverk som de tillstånd vars ansökan hade prövats efter detta datum, och å andra sidan, tillstånd vars ansökan prövades efter nämnda datum och som hade en maximal giltighetstid på 30 år, för det andra, att allmänheten redan fått yttra sig om det ursprungliga projektet oberoende av dess varaktighet, det vill säga enbart med hänsyn till dess potentiella inverkan under obestämd tid, och, för det tredje, att de ursprungliga villkoren för utövandet av verksamheten inte har ändrats.

29 Med detta sagt anser den hänskjutande domstolen emellertid, för det första, att grunden avseende åsidosättande av artikel 6.10 i Århuskonventionen kan tas upp till sakprövning, eftersom denna bestämmelse objektivt anger de situationer och skyldigheter som åläggs myndigheterna. Dessutom lämnar den inte staterna något utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller en verksamhet som förtecknas i bilaga I till konventionen, och har följaktligen de egenskaper som ger den direkt effekt i den nationella rättsordningen, åtminstone vad gäller de verksamheter som avses i nämnda bilaga I.

30 För det andra konstaterar den hänskjutande domstolen att ingen av parterna i förevarande fall har bestridit att miljötillståndet för den aktuella vindkraftsparken omfattas av tillämpningsområdet för artikel 6.1 a i Århuskonventionen, eftersom detta tillstånd avses i punkt 20 i bilaga I till konventionen, i egenskap av ett tillstånd som ska bli föremål ett förfarande för miljökonsekvensbedömning som förutsätter ett deltagande från allmänhetens sida.

31 Den hänskjutande domstolen är emellertid osäker på hur beslutet om förlängning ska kvalificeras rättsligt. Den hänskjutande domstolen anser att det rör sig om ett beslut på vilket artikel 6.2–9 i Århuskonventionen är tillämpligt, om detta beslut kan kvalificeras som

– antingen som ett tillstånd för en verksamhet som omfattas av bilaga I och som avses i artikel 6.1 a i Århuskonventionen, eller som en förändring eller utökning av denna verksamhet i den mening som avses i punkt 22 i nämnda konvention,

– eller som ett tillstånd för en verksamhet som inte anges i denna bilaga, men som kan ha betydande påverkan på miljön, i den mening som avses i artikel 6.1 b i konventionen,

– eller som ett beslut om omprövning eller uppdatering av villkoren för en verksamhet som avses i nämnda artikel 6.1, i den mening som avses i artikel 6.10 i konventionen.

32 Mot denna bakgrund beslutade Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

”Inom ramen för en rättslig reglering, där driften av en verksamhet som omfattas av bilaga I till Århuskonventionen har beviljats drifttillstånd i högst 20 år,

– ska artikel 6.1 och 6.10 i Århuskonventionen samt punkterna 20 och 22 i bilaga I till konventionen tolkas så, att ett beslut att med 10 år förlänga driften av den verksamhet som ursprungligen beviljats tillstånd i 20 år ska bli föremål för ett deltagande från allmänhetens sida, och

– ska artikel 6.1 och 6.10 i Århuskonventionen tolkas så, att en rättslig reglering, enligt vilken förfarandet för att förlänga verksamhetens drift med 10 år aldrig innehåller ett deltagande från allmänhetens sida, inte är förenlig med nämnda artikel?”

Prövning av tolkningsfrågorna

33 Den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 6.1 och 6.10 i Århuskonventionen ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken ett beslut om förlängning med tio år av ett tillstånd för en verksamhet som avses i bilaga I till konventionen, vilket ursprungligen beviljats för en period på tjugo år, inte innehåller någon fas av allmänhetens deltagande.

34 Domstolen påpekar inledningsvis att ett beslut om förlängning av giltighetstiden för tillståndet att bedriva en sådan verksamhet som den som är aktuell i det nationella målet, det vill säga en vindkraftspark, varken omfattas av direktiv 2011/92 eller av direktiv 2010/75.

35 För det första gäller nämligen, såsom Europeiska kommissionen i huvudsak påpekar i sina skriftliga yttranden, att även om vindkraftparker, enligt artikel 2.1 i direktiv 2011/92, jämförd med artikel 4.2 och bilaga II punkt 3 i omfattas av detta direktivs tillämpningsområde, så framgår det av domstolens praxis att enbart förnyandet av ett befintligt tillstånd avseende driften av en anläggning som avses i bilagorna I eller II till nämnda direktiv inte kan kvalificeras som ”projekt” i den mening som avses i artikel 1.2 i detta direktiv, när det inte förekommer några arbeten eller ingrepp som förändrar de fysiska förhållandena på platsen, varför en sådan förnyelse inte omfattas av direktivets tillämpningsområde (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 mars 2011, Brussels Hoofdstedelijk Gewest m.fl., C‑275/09, EU:C:2011:154, punkt 24, och dom av den 19 april 2012, Pro-Braine m.fl., C‑121/11, EU:C:2012:225, punkt 32).

36 För det andra, eftersom det i artikel 2.1 jämförd med artikel 10 i direktiv 2010/75, i den lydelse som var tillämplig vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet, föreskrivs att direktivet, utöver de särskilda verksamheter som avses i kapitlen III‑VI i direktivet, ska tillämpas på de verksamheter som anges i bilaga I till direktivet, så räcker det att påpeka att driften av en vindkraftspark inte ingår bland de verksamheter som räknas upp i bilaga I till direktivet.

37 Det är således uteslutande mot bakgrund av bestämmelserna i Århuskonventionen och särskilt artikel 6 i denna som det, i enlighet med den hänskjutande domstolens begäran, ska prövas huruvida det krävs ett deltagande från allmänheten innan det fattas ett sådant beslut som det som är aktuellt i det nationella målet.

38 Det ska dessutom påpekas, såsom framgår av rättspraxis, att den omständigheten, att direktiven 2011/92 och 2010/75 inte är tillämpliga i det nationella målet, saknar betydelse för domstolens behörighet att meddela förhandsavgöranden om tolkningen av Århuskonventionen, vars bestämmelser utgör en integrerad del av unionens rättsordning (dom av den 8 november 2022, Deutsche Umwelthilfe, (Typgodkännande av motorfordon), C‑873/19, EU:C:2022:857, punkt 48, och där angiven rättspraxis).

39 Vad gäller tolkningen av artikel 6.1 och 6.10 i Århuskonventionen ska det påpekas att det för den typ av föreslagna verksamheter som anges i bilaga I till Århuskonventionen, med förbehåll för de undantag som föreskrivs dels i artikel 6.1 c i konventionen, dels i punkt 21 i bilaga I till konventionen, krävs, enligt artikel 6 i konventionen, att bestämmelserna i punkterna 2–9 i denna artikel tillämpas i fyra situationer: För det första, när det gäller huruvida sådana föreslagna verksamheter som anges i bilaga I ska tillåtas eller inte (artikel 6.1 a och punkterna 1–20 i bilaga I), för det andra, när det gäller att besluta huruvida en förändring eller en utökning av dessa verksamheter som i sig uppfyller kriterierna eller gränsvärdena som anges i denna bilaga I (punkt 22 första meningen i bilaga I) ska godkännas eller inte, för det tredje, när det gäller att besluta huruvida varje annan förändring eller utökning av verksamheter som kan ha en betydande inverkan på miljön ska tillåtas (punkt 22 andra meningen i bilaga I) och, för det fjärde, när en myndighet omprövar eller uppdaterar villkoren för en sådan verksamhet (artikel 6.10). I detta sistnämnda avseende framgår av artikel 6.10 i Århuskonventionen att bestämmelserna i punkterna 2–9 i denna artikel ska gälla ”i tillämpliga delar när så är lämpligt”.

40 I förevarande fall är det utrett att beslutet att godkänna den vindkraftspark som är aktuell i det nationella målet, genom ministerbeslutet av den 6 juni 2017, omfattades av den första av de fyra situationer som nämns i föregående punkt. Såsom den hänskjutande domstolen har angett var nämligen detta tillstånd, enligt vallonsk rätt, underkastat ett förfarande för miljökonsekvensbedömning som omfattade ett skede av allmänhetens deltagande. Tillståndet omfattades följaktligen av tillämpningsområdet för artikel 6.1 a i Århuskonventionen, jämförd med punkt 20 i bilaga I till konventionen, vilken avser ”[a]ll verksamhet som inte anges i punkterna 1–19 [i denna bilaga], men där allmänhetens deltagande är föreskrivet enligt ett förfarande för bedömning av miljöpåverkan i enlighet med den nationella lagstiftningen”.

41 För det första, vad gäller beslutet om förlängning, konstaterar domstolen att i avsaknad av arbeten eller ingrepp som förändrar de fysiska förhållandena på platsen, vilket är en omständighet som det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, kan detta beslut inte anses omfattas av vare sig den andra eller den tredje av de fyra situationer som nämns i punkt 39 ovan. Punkt 22 i bilaga I till Århuskonventionen avser nämligen endast fysiska ändringar eller utvidgningar av verksamheter, såsom framgår av vägledningen för genomförandet av Århuskonventionen, ett dokument som publicerats av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa med titeln ”The Aarhus Convention: An Implementation Guide” (andra upplagan, 2014) (nedan kallad vägledningen för genomförande av Århuskonventionen), som enligt domstolens fasta praxis kan anses utgöra ett förklarande dokument som i förekommande fall kan beaktas tillsammans med andra relevanta omständigheter vid tolkningen av konventionen, även om de bedömningar som finns i vägledningen inte har någon bindande verkan och inte den normativa räckvidd som bestämmelserna i konventionen har (dom av den 8 november 2022, Deutsche Umwelthilfe, (Typgodkännande av motorfordon), C‑873/19, EU:C:2022:857, punkt 55, och där angiven rättspraxis).

42 För det andra, för bedöma huruvida ett beslut om förlängning av ett tillstånd för en verksamhet kan omfattas av artikel 6.10 i Århuskonventionen, erinrar domstolen om att det i denna bestämmelse föreskrivs att ”[v]arje part skall se till att bestämmelserna i punkterna 2–9 i denna artikel också tillämpas [i tillämpliga delar när så är lämpligt] när en myndighet omprövar eller uppdaterar villkoren för den verksamhet som avses i punkt 1”.

43 I detta avseende finns det anledning att påpeka att begreppet ”villkoren för den verksamhet som avses i punkt 1” i artikel 6.10 i Århuskonventionen inte definieras i denna konvention. Det preciseras inte heller i vägledningen för genomförande av Århuskonventionen.

44 Med hänsyn till att uttrycket ”villkoren för den verksamhet” i denna bestämmelse i vanligt språkbruk avser de omständigheter under vilka en verksamhet bedrivs, och till den omständigheten att det i bestämmelsen preciseras att det rör sig om omständigheter eller krav som ska omprövas eller uppdateras av en myndighet, utgör den tid för vilken en verksamhet är tillåten ett av dessa villkor. Varje beslut om att tillåta driften av nämnda verksamhet efter den ursprungligen fastställda perioden motsvarar följaktligen en uppdatering av de villkor under vilka samma verksamhet bedrivs, i den mening som avses i artikel 6.10 i Århuskonventionen.

45 Denna tolkning bekräftas av det sammanhang i vilket artikel 6.10 i Århuskonventionen ingår och det mål som eftersträvas med denna konvention.

46 Vad gäller det sammanhang i vilket denna bestämmelse ingår ska den läsas tillsammans med punkt 22 i bilaga I till Århuskonventionen. Som även framhålls i vägledningen för genomförande av Århuskonventionen avser punkt 22 i bilaga I till konventionen fysiska förändringar eller utökningar av verksamheterna, medan artikel 6.10 i samma konvention behandlar förändringar av de villkor under vilka de aktuella verksamheterna bedrivs. Den omständigheten, att sistnämnda bestämmelse kompletterar den första bestämmelsen, bekräftar att varaktigheten av ett tillstånd att bedriva en verksamhet, även om den inte omfattas av de fysiska förhållandena i denna verksamhet, kan omfattas av de villkor under vilka nämnda verksamhet utövas.

47 Vad vidare gäller det mål som eftersträvas med Århuskonventionen framgår det av artikel 1 i konventionen att dess artikel 6 syftar till att bidra till att skydda den rätt som var och en i nuvarande och framtida generationer har att leva i en miljö som är förenlig med hans eller hennes hälsa och välbefinnande.

48 För detta ändamål krävs enligt artikel 6.7 i Århuskonventionen, jämförd med punkt 6 i samma artikel, att allmänheten ges möjlighet att lämna alla synpunkter, upplysningar, analyser eller åsikter som den anser vara av betydelse för den föreslagna verksamheten, den föreslagna verksamhetens betydande påverkan på miljön, planerade åtgärder avsedda att förebygga eller minska miljöpåverkan, utsläppen inbegripna, och de huvudalternativ som den som söker tillstånd överväger.

49 Även om det är riktigt att allmänheten, när det gäller en verksamhet som, såsom i förevarande fall, omfattas av punkt 20 i bilaga I till Århuskonventionen, har haft möjlighet att yttra sig om dessa aspekter i samband med det ursprungliga tillståndet för denna verksamhet, så konstaterar domstolen att såväl den teknik som är relevant för den berörda verksamheten som den miljö där verksamheten bedrivs kan komma att förändras över tid. För det första kan bland annat ny teknik utvecklas som gör det möjligt att minska eller till och med förhindra nämnda verksamhets inverkan på miljön. För det andra kan miljön påverkas av positiv eller negativ utveckling, antingen i samband med den berörda verksamheten eller av andra skäl.

50 När det ursprungligen beviljade tillståndet löper ut kan således frågan uppstå om den berörda verksamheten kan fortsätta på de villkor som anges i detta tillstånd, om dessa villkor måste uppdateras eller om verksamheten i förekommande fall måste upphöra.

51 Att godta ett beslut om förnyelse av ett sådant tillstånd som det som är aktuellt i målet vid den nationella domstolen – vilket innebär att ett tillstånd som ursprungligen beviljades för en period på tjugo år förlängs med tio år – som fattas utan att allmänhetens medverkan säkerställs, skulle därför strida mot det syfte som eftersträvas i artikel 6 i Århuskonventionen, såsom påpekas i punkt 47 i denna dom.

52 När, såsom i förevarande fall, den tillämpliga nationella lagstiftningen inte kräver att ett sådant beslut som det som är aktuellt i det nationella målet måste föregås av allmänhetens deltagande, ankommer det följaktligen på den nationella domstol som har att pröva ett sådant mål som det som är anhängigt vid den hänskjutande domstolen att bedöma huruvida bestämmelserna i artikel 6.2–9 i Århuskonventionen ska tillämpas i tillämpliga delar, med beaktande av de konkreta omständigheterna i varje enskilt fall av förnyelse av ett driftstillstånd. Vid denna bedömning ska hänsyn bland annat tas till arten av den berörda verksamheten, den ursprungliga varaktigheten av det tillstånd som beviljats för verksamheten, varaktigheten av den begärda eller beviljade förlängningen i förhållande till den ursprungliga perioden samt den miljöpåverkan som verksamheten som sådan har.

53 För det första, under dessa omständigheter och mot bakgrund av ordalydelsen i artikel 6.10 i Århuskonventionen, bör frågan huruvida allmänheten deltog i det ursprungliga tillståndsförfarandet, som specifikt avser fall av omprövning eller uppdatering av villkoren för utövandet av en sådan verksamhet som den som är aktuell i det nationella målet, inte ha någon betydelse.

54 För det andra torde sådana omständigheter som de som nämns i punkt 28 ovan, det vill säga att tillstånd som omfattas av en ny nationell lagstiftning i princip beviljas för en längre period än den som föreskrivs för det aktuella tillståndet, inte heller ha någon betydelse vid en sådan bedömning med avseende på förnyelsen av ett tillstånd att bedriva en sådan verksamhet som den som är aktuell i det nationella målet. Det kan nämligen konstateras att artikel 6.10 i Århuskonventionen kan tillämpas på varje omprövning eller varje uppdatering av de förhållanden under vilka en verksamhet utövas, och detta oberoende av huruvida sådana omprövningar eller uppdateringar, beroende på de nationella myndigheternas val, kan komma att ske för en kategori berörda vid en senare tidpunkt än för övriga.

55 Mot bakgrund av samtliga ovanstående överväganden ska frågorna besvaras enligt följande. Artikel 6.1 och 6.10 i Århuskonventionen ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som utesluter allmänhetens deltagande i en beslutsprocess avseende förlängning, med tio år, av ett tillstånd för en verksamhet som avses i bilaga I till konventionen, ett tillstånd som ursprungligen beviljades för en period på tjugo år.

Rättegångskostnader

56 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:

Artikel 6.1 och 6.10 i konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, utfärdad i Århus den 25 juni 1998 och antagen på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005,

ska tolkas så,

att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som utesluter allmänhetens deltagande i en beslutsprocess avseende förlängning, med tio år, av ett tillstånd för en verksamhet som avses i bilaga I till konventionen, ett tillstånd som ursprungligen beviljades för en period på tjugo år.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: franska.

i Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.