Domstolens dom (nionde avdelningen) den 22 oktober 2026

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (nionde avdelningen)

den 22 oktober 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Den inre marknaden för el – Förordning (EU) 2022/1854 – Krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna – Artikel 6.1 – Artikel 8.1 a och 8.2 – Tak för marknadsintäkter för elproducenter som använder vissa energikällor – Nationellt tak som understiger 180 euro per megawattimme (MWh) producerad el – Tillåtlighet – Tak som varierar beroende på om det den 8 oktober 2022 fanns ett avtal om kompensation med premier som var bindande för den berörda producenten – Proportionalitet och icke-diskriminering – Underlåtenhet att lämna tillräckligt preciserade uppgifter – Avvisning ”

I mål C‑187/25,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Administrativen sad Plovdiv (Förvaltningsdomstolen i Plovdiv, Bulgarien) genom beslut av den 7 mars 2025, som inkom till domstolen den 7 mars 2025, i målet

”EVN Bulgaria Renewables” EOOD

mot

Direktor na Teritorialna direktsia Plovdiv na Natsionalnata agentsia za prihodite,

ytterligare deltagare i rättegången:

Okrazhna prokuratura gr. Plovdiv,

meddelar

DOMSTOLEN (nionde avdelningen)

sammansatt av ordföranden på fjärde avdelningen I. Jarukaitis (referent), tillika tillförordnad ordförande på nionde avdelningen, samt domarna N. Jääskinen och M. Condinanzi,

generaladvokat: A. Biondi,

justitiesekreterare: V. Di Bucci,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av

– ”EVN Bulgaria Renewables” EOOD, genom G. Petkova, advokat,

– Direktor na Teritorialna direktsia Plovdiv na Natsionalnata agentsia za prihodite, genom P. Georgiev,

– Irlands regering, genom M. Browne, Chief State Solicitor, S. Finnegan och A. Joyce, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av C. Donnelly, SC, och S. Brittain, BL,

– Europeiska kommissionen, genom O. Beynet, T. Scharf och I. Zaloguin, samtliga i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 6.1, artikel 8.1 a och 8.2 i rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna (EUT L 261 I, 2022, s. 1).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan ”EVN Bulgaria Renewables” EOOD (nedan kallat EVN) och Direktor na Teritorialna direktsia Plovdiv na Natsionalnata agentsia za prihodite (direktören för Den nationella skattemyndighetens regionala direktorat i Plovdiv, Bulgarien) (nedan kallad skattemyndigheten). Målet rör lagenligheten av ett beskattningsbeslut.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

3 Skälen 12, 25 och 46 i förordning 2022/1854 hade följande lydelse:

”(12) … En enhetlig skyldighet att överföra överintäkterna till konsumenterna skulle göra det möjligt för alla medlemsstater att skydda sina konsumenter. Den positiva effekten på energipriserna skulle ha en positiv inverkan på unionens sammanlänkade energimarknad och även bidra till att dämpa inflationstakten. …

…

(25) I en situation där konsumenterna utsätts för extremt höga priser som också skadar unionens ekonomi är det nödvändigt att tillfälligt begränsa de extraordinära marknadsintäkterna för producenter med lägre marginalkostnader genom att tillämpa taket för marknadsintäkter som uppnås genom försäljning av el inom unionen.

…

(46) Medlemsstaterna bör säkerställa att överintäkterna till följd av tillämpningen av taket för marknadsintäkter på elområdet förs vidare till elslutkunderna för att mildra effekterna av exceptionellt höga elpriser. Överintäkterna bör riktas till kunder, inbegripet både hushåll och företag, som drabbats särskilt hårt av höga elpriser. …”

4 I artikel 1 i denna förordning, med rubriken ”Innehåll och tillämpningsområde”, föreskrevs följande:

”Genom denna förordning inrättas en krisintervention för att mildra effekterna av höga energipriser genom exceptionella, riktade och tidsbegränsade åtgärder. Dessa åtgärder syftar till … att införa ett tak för de marknadsintäkter som vissa producenter får från elproduktion och omfördela dem till elslutkunder på ett riktat sätt, … i syfte att bidra till överkomliga energipriser för hushåll och företag.”

5 I artikel 6 i förordningen, som har rubriken ”Obligatoriskt tak för marknadsintäkter”, föreskrevs följande i punkt 1:

”Producenters marknadsintäkter från elproduktion från de källor som avses i artikel 7.1 ska begränsas till högst 180 [euro] per [megawattimme (MWh)] producerad el.”

6 I artikel 7 i samma förordning, med rubriken ”Tillämpning av taket för marknadsintäkter på elproducenter”, föreskrevs följande:

”1. Det tak för marknadsintäkter som föreskrivs i artikel 6 ska tillämpas på marknadsintäkter från försäljning av el producerad från följande källor:

a) Vindenergi.

…

2. Det tak för marknadsintäkter som föreskrivs i artikel 6.1 ska inte tillämpas … på producenter vars intäkter per MWh producerad el redan begränsas till följd av statliga eller offentliga åtgärder som inte antagits enligt artikel 8.

…

4. Medlemsstaterna får besluta att taket för marknadsintäkter inte ska tillämpas på intäkter från försäljning av el på marknaden för balansenergi …

…”

7 I artikel 8 i förordning 2022/1854, med rubriken ”Nationella krisåtgärder”, föreskrivs följande:

”1. Medlemsstaterna får

a) bibehålla eller införa åtgärder som ytterligare begränsar marknadsintäkterna för producenter som producerar el från de källor som förtecknas i artikel 7.1, …

b) fastställa ett högre tak för marknadsintäkter för producenter som producerar el från de källor som förtecknas i artikel 7.1, förutsatt att deras investeringar och driftskostnader överskrider det högsta tal som fastställs i artikel 6.1,

…

d) fastställa ett särskilt tak för marknadsintäkter från försäljning av el som produceras med hjälp av stenkol,

…

2. De åtgärder som avses i punkt 1, i enlighet med denna förordning

a) ska vara proportionella och icke-diskriminerande,

b) får inte äventyra investeringssignalerna,

c) ska säkerställa att investeringarna och driftskostnaderna täcks,

d) får inte snedvrida elgrossistmarknadernas funktion och i synnerhet inte påverka prioritetsordningen och prisbildningen på grossistmarknaden,

e) ska vara förenliga med unionsrätten.”

8 Artikel 22 i förordningen, med rubriken ”Ikraftträdande och tillämpning”, hade följande lydelse:

”1. Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2. Utan att det påverkar skyldigheten att säkerställa fördelningen av överintäkter i enlighet med artikel 10 … ska denna förordning tillämpas till och med den 31 december 2023, med förbehåll för följande:

…

c) Artiklarna 6, 7, och 8 ska tillämpas från och med den 1 december 2022 till och med den 30 juni 2023.

…”

Bulgarisk rätt

Lagen om energi från förnybara källor

9 I artikel 31 i Zakon za energiyata ot vazobnovyaemi iztochnitsi (lagen om energi från förnybara energikällor) (DV nr 35 av den 3 maj 2011), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (DV nr 29 av den 10 april 2012), föreskrivs följande:

”(1) El producerad från förnybara energikällor köps upp av den offentliga leverantören eller av de slutliga leverantörerna till det förmånliga pris som fastställs av Darzhavna Komisia za energiyno i vodno regulirane [(Statliga tillsynsmyndigheten för energi och vatten, Bulgarien), numera Komisia za energiyno i vodno regulirane (Tillsynsmyndigheten för energi och vatten, Bulgarien) (nedan kallad KEVR)], med verkan från och med den dag då elproduktionsanläggningen tas i drift …

(2) Den el från förnybara energikällor som avses i punkt 1 ska köpas på grundval av långfristiga köpavtal med följande löptider:

…

2. tolv år för el från vindkraft

…”

Energilagen och lagen om ändring och komplettering av energilagen

10 Zakon za energetikata (energilagen) (DV nr 107 av den 9 december 2003) har ändrats flera gånger, bland annat genom Zakon za izmenenie i dopalnenie na zakona za energetikata (lag om ändring och komplettering av energilagen) (DV nr 38 av den 8 maj 2018). I punkt 68 i dess övergångs- och slutbestämmelser föreskrivs följande:

”(1) Producenter av el från förnybara energikällor vilkas energianläggningar har en total installerad effekt på minst 4 [megawatt (MW)] ska senast den 31 oktober 2018 ingå ett avtal med fonden Sigurnost na elektroenergiynata sistema [Energisäkerhetsfonden (nedan kallad FSES)] om ersättningspremie för den mängd el de producerar, upp till beloppet för den specifika nettoproduktion av el som beräknats för dem, på grundval av vilken det förmånspris som gäller för dem fastställts. Avtalen om ersättningspremie ska träda i kraft senast den 1 januari 2019.

(2) Premien ska fastställas årligen av [KEVR] senast den 30 juni och motsvara skillnaden mellan förmånspriset eller det justerade förmånspriset som fastställdes innan denna lag trädde i kraft och det uppskattade marknadspriset för el från förnybara energikällor som fastställts för denna tidsperiod, beroende på den ursprungliga energikällan.

…

(4) Premien beviljas till dess att det aktuella långfristiga inköpsavtalet …, som ingicks innan denna lag trädde i kraft, löper ut.

…

(8) När ett avtal enligt led 1 träder i kraft, upphör det köpavtal som ingåtts av den berörda producenten enligt punkt 1 innan denna lag trädde i kraft att gälla. Den offentliga leverantören eller slutleverantörerna köper inte den el som produceras av denna producent till ett förmånspris.

(9) Från och med 1 juli 2018 till och med den dag då avtalet enligt led 1 träder i kraft ska den offentliga leverantören köpa el till förmånspriser från de producenter enligt led 1 som är anslutna till överföringssystemet.

…”

11 I tilläggsbestämmelserna till energilagen, i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs följande i punkt 1 led 42:

”I denna lag gäller följande definitioner:

…

42. ’Uppskattat marknadspris för producentgrupper beroende på den ursprungliga energikällan’: det genomsnittliga årliga pris som [KEVR] fastställer enligt metoden för el från solenergi, vindkraft och vattenkraft med en installerad effekt på upp till 10 MWh, biomassa och andra förnybara källor samt för el från högeffektiv kombinerad produktion av värmeenergi och el från naturgas och kol.”

2022 års lag om genomförande av budgeten

12 Zakon za prilagane na razporedbi na Zakona za darzhavnia byudzhet na Republika Bulgaria za 2022 g., Zakona za byudzheta na darzhavnoto obshtestveno osiguryavane za 2022 g. i Zakona za byudzheta na Natsionalnata zdravnoosiguritelna kasa za 2022 g (lag om tillämpning av bestämmelserna i Republiken Bulgariens budgetlag för 2022, lagen om budgeten för den statliga socialförsäkringen för 2022 och lagen om budgeten för den nationella sjukförsäkringskassan för 2022) (DV nr 104 av den 30 december 2022), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad 2022 års lag om genomförande av budgeten), föreskriver följande i punkt 8 och i övergångs- och slutbestämmelserna:

”(1) Elproducenter med anläggningar för elproduktion med en installerad effekt på mer än 1 MW, vars marknadsintäkter kommer från försäljning av el från de källor som avses i artikel 7.1 i [förordning 2022/1854] … ska under leveransperioden från den 1 december 2022 till den 30 juni 2023 betala avgifter, till ett belopp som motsvarar den positiva skillnaden mellan marknadsintäkterna exklusive mervärdesskatt och taket för marknadsintäkter som fastställts med beaktande av värdena för motsvarande produktionssätt, till [FSES]; transaktioner avseende el som används av den systemansvariga för överföringssystemet, bolaget ESO (Elektroenergien sistemen operator [elsystemoperatören]) EAD, för balansering av elsystemet är undantagna från beräkningen. Storleken på den avgiften beräknas för varje transaktion.

(2) De värden som ligger till grund för beräkningen av intäktstaket för den typ av producenter som avses i led 1 ska fastställas genom beslut av Ministerski savet [Ministerrådet (Bulgarien)].

(3) Producenter med elproduktionsanläggningar med en installerad effekt på mer än 1 MW, som har ett avtal om kompensation med premier som var i kraft den 8 oktober 2022 och vars marknadsintäkter härrör från försäljning av el producerad från de källor som avses i artikel 7.1 i [förordning 2022/1854], ska till [FSES] betala avgifter grundade på marknadsintäkterna för varje transaktion som ingås till fritt förhandlade priser, exklusive mervärdesskatt, med en leveransperiod från och med den 1 december 2022 till och med den 30 juni 2023, med undantag för transaktioner med balansenergi. Storleken på avgiften för varje transaktion beräknas enligt följande:

1. den positiva skillnaden mellan marknadsintäkterna för transaktioner som genomförs till fritt avtalade priser (erhållet marknadspris) exklusive mervärdesskatt och det tak för intäkter som fastställts, beräknat på grundval av uppskattningen av marknadspriset enligt [KEVR:s] beslut om fastställande av pris, genom vilket den premie som ska tillämpas för den berörda producenten, när det är fråga om producenter för vilka storleken på detta bidrag inte motsvarar 0,00 BGN per MWh exklusive mervärdesskatt, och

2. den positiva skillnaden mellan marknadsintäkterna för transaktioner som genomförs till fritt avtalade priser (erhållet marknadspris) exklusive mervärdesskatt och det tak för intäkter som fastställts, beräknat genom tillämpning av det förmånspris som fastställts i [KEVR]:s beslut i enlighet med avtalet om kompensation med premier, för de producenter för vilka det fastställda beloppet för den gällande premien är 0,00 BGN per MWh exklusive mervärdesskatt.

…”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

13 EVN är en elproducent med säte i Bulgarien. Bolaget äger ett vindkraftverk i Kavarna (Bulgarien) med en installerad effekt på totalt 16 MW, som togs i drift den 8 juni 2012. I enlighet med artikel 31 i lagen om förnybar energi, i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, ingick EVN den 28 juni 2012 ett avtal om köp av el producerad av detta kraftverk med Natsionalna elektricheska kompaniya AD (nedan kallat elköpsavtalet), för perioden fram till den 28 juni 2024, med ett förmånspris på 191 BGN (cirka 98 euro) per MWh.

14 Till följd av lagändringar avseende systemet för inköp av el producerad från förnybara energikällor ersattes detta avtal av ett avtal om kompensation med premier, som ingicks den 28 september 2018, och elköpsavtalet sades upp med tillämpning av punkt 68 led 8 i övergångs- och slutbestämmelserna i lagen om ändring och komplettering av energilagen. Enligt detta avtal om kompensation med premier ska FSES betala en premie till EVN för den mängd el som produceras i vindkraftverket i Kavarna för vilken EVN har genomfört transaktioner på marknaden för balansenergi. Premien per MWh el motsvarar skillnaden mellan det förmånspris som föreskrivs i elköpsavtalet och det uppskattade pris som fastställs för den period som omfattas av ett beslut av KEVR.

15 Den sista premien enligt nämnda avtal om kompensation med premier betalades till EVN för oktober 2021. Efter denna månad överskred det uppskattade pris som fastställts av KEVR det förmånspris som föreskrevs i elköpsavtalet. Följaktligen fastställdes premien för el som produceras i detta kraftverk till 0 BGN per MWh.

16 EVN ansåg att avtalet om kompensation med premier hade upphört att gälla den 30 november 2021 och betalade därför avgifter i enlighet med punkt 8 i övergångs- och slutbestämmelserna i lagen om genomförande av budgeten för år 2022 för Kavarna för perioden 1 december 2022–30 juni 2023, beräknade med tillämpning av det intäktstak på 350 BGN (cirka 180 euro) som fastställts med tillämpning av punkt 8 leden 1 och 2.

17 Genom beskattningsbeslut av den 27 juni 2024 fastställdes olika avgiftsbelopp för samma period för EVN, varvid förmånspriset på 191 BGN per MWh producerad el fastställdes som övre gräns. Enligt detta beskattningsbeslut är EVN skyldigt att betala avgifter på 1 818 884,99 BGN (cirka 929 980 euro) jämte dröjsmålsränta på 320 462 BGN (cirka 163 850 euro).

18 EVN begärde omprövning av beskattningsbeslutet och gjorde bland annat gällande att det stred mot artikel 6.1 och artikel 8.2 a i förordning 2022/1854. Genom beslut av den 12 september 2024 fastställde skattemyndigheten beskattningsbeslutet. EVN överklagade till Administrativen sad Plovdiv (Förvaltningsdomstolen i Plovdiv, Bulgarien), som är den hänskjutande domstolen, och yrkade att beskattningsbeslutet skulle upphävas.

19 Den hänskjutande domstolen har för det första påpekat att skattemyndigheten motiverar tillämpningen av ett tak för marknadsintäkter, som fastställts med stöd av punkt 8 i övergångs- och slutbestämmelserna i 2022 års lag om genomförande av budgeten, med att denna nationella bestämmelse genomför artikel 6.1 i förordning 2022/1854. Den hänskjutande domstolen har tillagt att denna myndighet tolkar sistnämnda bestämmelse så, att den endast fastställer en övre gräns för taket och således ger medlemsstaterna frihet att fastställa ett tak som är lägre än 180 euro per MWh utan att beakta kraven i artikel 8.2 i denna förordning. EVN har bestritt denna tolkning.

20 Den hänskjutande domstolen har för det andra angett att det genom punkt 8 i övergångs- och slutbestämmelserna i 2022 års lag om genomförande av budgeten, vid skattemyndighetens tillämpning av denna bestämmelse, införs olika värden för intäktstaken för producenter av el från förnybara energikällor beroende på om det den 8 oktober 2022 fanns ett avtal om kompensation med premier som ingåtts med FSES.

21 Den hänskjutande domstolen har i detta avseende preciserat att intäktstaket för producenter utan avtal eller vars avtal redan hade löpt ut vid denna tidpunkt uppgår till 350 BGN per MWh producerad el, i enlighet med punkt 8 led 1 jämförd med punkt 8 led 2 och med ett beslut av ministerrådet. För producenter som är parter i avtal om kompensation med premier som fortfarande var i kraft den 8 oktober 2022 och vars premiebelopp som ska betalas enligt avtalet uppgår till 8 BGN per MWh, motsvarar intäktstaket däremot, enligt nämnda punkt 8 led 3 nummer 2, det förmånspris som anges i elköpsavtalet, varvid avgiften uppgår till 90 procent av den positiva skillnaden mellan marknadsintäkterna med fritt förhandlade priser för den berörda transaktionen, exklusive mervärdesskatt, och det sålunda fastställda taket.

22 Den hänskjutande domstolen har påpekat att denna lagstiftning sänker det pristak som införts genom artikel 6.1 i förordning 2022/1854 och har angett att frågan uppkommer huruvida nämnda lagstiftning strider mot proportionalitetsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen, eftersom taket för intäkter från produktion av el från förnybara energikällor, motsvarande förmånspriset enligt det elköpsavtal som löpt ut, är beroende av att ett avtal om kompensation med premier löper den 8 oktober 2022, enligt vilket det under alla omständigheter inte ska betalas någon premie.

23 Mot denna bakgrund beslutade Administrativen sad Plovdiv (Förvaltningsdomstolen i Plovdiv) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

”1) Ska artikel 6.1 i [förordning 2022/1854] tolkas på så sätt att det bindande taket för marknadsintäkter på 180 euro per MWh från elproduktion från de källor som avses i artikel 7.1 [i den förordningen] utgör ett enhetligt, unionsomfattande tak för marknadsintäkter som gäller i alla medlemsstater och att medlemsstaterna får behålla eller införa ytterligare åtgärder som ytterligare begränsar marknadsintäkterna, varvid de bland annat i de fall som avses i artikel 8.1 a, med beaktande av kraven i artikel 8.2 i förordningen, får fastställa ett lägre tak?

2) Uppfyller bestämmelsen i punkt 8 led 3 nummer 2 i övergångs- och slutbestämmelserna i [2022 års lag om genomförande av budgeten], enligt vilken taket för marknadsintäkter från produktion av el från de källor som avses i artikel 7.1 i [förordning 2022/1854], vilka erhållits av producenter vars avtal om ersättningsbidrag enligt punkt 68 led 1 jämförd med punkt 68 led 9 i [övergångs- och slutbestämmelserna] i lagen om ändring och komplettering av energilagen, avseende den berörda anläggningen fortfarande gällde den 8 oktober 2022, motsvarar förmånspriset enligt elköpsavtalet enligt artikel 31 i [lagen om energi från förnybara energikällor, i den version som är tillämplig i det nationella målet], kraven enligt artikel 8.2 i [förordning 2022/1854] och i synnerhet kraven på proportionalitet och icke-diskriminering enligt artikel 8.2 a i denna förordning?”

Frågan huruvida begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning

24 Skattemyndigheten har gjort gällande att förevarande begäran om förhandsavgörande saknar föremål, eftersom de nationella bestämmelser som är tillämpliga på de berörda avgifterna enligt 2022 års lag om genomförande av budgeten ska tillämpas strikt och inte lämpar sig för tolkning. Skattemyndigheten har således bestritt att begäran om förhandsavgörande kan tas upp till sakprövning.

25 Det ska erinras om att det enligt artikel 267 FEUF ankommer på den nationella domstolen och inte på parterna i det nationella målet att begära förhandsavgörande från EU-domstolen. Eftersom det således uteslutande ankommer på den nationella domstolen att avgöra vilka frågor som ska hänskjutas till EU-domstolen, kan parterna inte förklara att de saknar föremål (dom av den 9 december 1965, Singer, 44/65, EU:C:1965:122, s. 1198).

26 För övrigt presumeras nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten vara relevanta. Dessa frågor ställs mot bakgrund av den beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning som den nationella domstolen på eget ansvar har lämnat och vars riktighet det inte ankommer på EU-domstolen att pröva. En begäran om förhandsavgörande från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågeställningen är hypotetisk eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (dom av den 24 juni 2008, Commune de Mesquer, C‑188/07, EU:C:2008:359, punkt 30, och dom av den 4 juni 2026, Darashev, C‑312/24, EU:C:2026:449, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

27 Den grund för avvisning som skattemyndigheten har framfört kan följaktligen inte medföra att begäran om förhandsavgörande ska avvisas. Avvisningsyrkandet ska därför ogillas.

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

28 Enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer det på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera den fråga som hänskjutits (se dom av den 17 juli 1997, Krüger, C‑334/95, EU:C:1997:378, punkterna 22 och 23, dom av den 28 november 2000, Roquette Frères, C‑88/99, EU:C:2000:652, punkt 18, och dom av den 21 maj 2026, Utiledulci, C‑545/24, EU:C:2026:412, punkt 16).

29 I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande att den åtgärd avseende intäktstak för vissa elproducenter som föreskrivs i punkt 8 i övergångs- och slutbestämmelserna i 2022 års lag om genomförande av budgeten och vars tillämpning på EVN gett upphov till det nationella målet, i enlighet med vad som föreskrivs i denna bestämmelse, har tillämpats på elleveranser som genomförts under perioden 1 december 2022–30 juni 2023.

30 Enligt lydelsen i artikel 22.2 c i förordning 2022/1854 var dessutom de bestämmelser i denna förordning som den hänskjutande domstolen har begärt tolkning av tillämpliga under perioden 1 december 2022–30 juni 2023. Domstolen har dessutom redan slagit fast att det inte framgår av någon bestämmelse i denna förordning att den skulle vara tillämplig på ett intäktstak som införts genom nationell lagstiftning för en period som föregår förordningens ikraftträdande och än mindre att sådan lagstiftning måste uppfylla de villkor som föreskrivs i förordningen (dom av den 18 december 2025, Electrabel m.fl., C‑633/23, EU:C:2025:991, punkt 58). Med hänsyn till den entydiga ordalydelsen i artikel 22.2 c gäller detta med nödvändighet även för en åtgärd avseende intäktstak som införts genom en nationell lagstiftning för en period efter den dag då dessa bestämmelser upphör att gälla.

31 Under dessa omständigheter bör den första frågan omformuleras och anses innebära att den hänskjutande domstolen önskar få klarhet i huruvida artikel 6.1 och artikel 8.1 a i förordning 2022/1854 ska tolkas så, att de utgör hinder för att en medlemsstat för perioden 1 december 2022–30 juni 2023 fastställer ett tak, för de marknadsintäkter som elproducenter erhåller från de källor som avses i artikel 7.1 i den förordningen, som är lägre än det tak på 180 euro per MWh producerad el som föreskrivs i den första av dessa bestämmelser, i enlighet med kraven i artikel 8.2 i nämnda förordning.

32 Enligt fast rättspraxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (se dom av den 17 november 1983, Merck, 292/82, EU:C:1983:335, punkt 12, och dom av den 4 juni 2026, Landkreis Schweinfurt, C‑621/24, EU:C:2026:450, punkt 56).

33 Vad gäller lydelsen av de bestämmelser vars tolkning har begärts, ska det påpekas att det i artikel 6.1 i förordning 2022/1854 föreskrivs att marknadsintäkterna för elproducenter från de källor som avses i artikel 7.1 i förordningen ska begränsas till högst 180 euro per MWh producerad el. I artikel 8.1 a i förordning 2022/1854 preciseras att medlemsstaterna bland annat får bibehålla eller införa åtgärder som ”ytterligare begränsar” marknadsintäkterna för producenter som producerar el från de källor som förtecknas i artikel 7.1 i förordningen. I artikel 8.2 i nämnda förordning anges de villkor som de åtgärder som avses i artikel 8.1 ska uppfylla.

34 Domstolen konstaterar således att det framgår av ordalydelsen i dessa bestämmelser att medlemsstaterna, med iakttagande av de villkor som anges i artikel 8.2 i förordning 2022/1854, bland annat får vidta åtgärder som ytterligare begränsar dessa producenters marknadsintäkter. Det finns inte heller något i denna lydelse som tyder på att en sådan åtgärd inte kan ta formen av ett intäktstak som fastställs till ett lägre belopp än det som föreskrivs i artikel 6.1 i denna förordning, under förutsättning att de villkor som anges i artikel 8.2 är uppfyllda. Eftersom det enligt artikel 8.1 a i nämnda förordning tvärtom är tillåtet att vidta åtgärder som ”ytterligare begränsar” de berörda producenternas marknadsintäkter, följer det av denna lydelse att de åtgärder avseende intäktstak som vidtas med stöd av artikel 8.1 a kan föreskriva ett lägre tak än det som föreskrivs i artikel 6.1 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 december 2025, Electrabel m.fl., C‑633/23, EU:C:2025:991, punkterna 29 och 30, och dom av den 22 januari 2026, Secab, C‑423/23, EU:C:2026:32, punkt 42).

35 Denna bokstavstolkning stöds av det sammanhang i vilket artikel 6.1 och artikel 8.1 a i förordning 2022/1854 ingår. I artikel 8.1 b i denna förordning föreskrivs nämligen att medlemsstaterna får fastställa ett högre tak för marknadsintäkter för producenter som producerar el från de källor som förtecknas i artikel 7.1 i förordningen, förutsatt att investeringskostnaderna och driftskostnaderna överstiger det högsta belopp som fastställs i artikel 6.1 i förordningen. Vidare föreskrivs i artikel 8.1 d att medlemsstaterna får fastställa ett särskilt tak för marknadsintäkter från försäljning av el som produceras med hjälp av stenkol.

36 Dessa omständigheter bekräftar således att bland de åtgärder som medlemsstaterna får vidta med stöd av artikel 8.1 i förordning 2022/1854 ingår åtgärder för att begränsa marknadsintäkter som fastställs på andra nivåer än den som föreskrivs i artikel 6.1 i denna förordning.

37 Den tolkning som gjorts i punkt 34 ovan stöds även av det mål som eftersträvas med förordning 2022/1854, såsom det kommer till uttryck i artikel 1 i förordningen, enligt vilken förordningen bland annat syftar till att införa ett tak för vissa producenters marknadsintäkter från elproduktion och att omfördela dem på ett riktat sätt till slutförbrukare av el, och detta, såsom anges i skäl 12 i förordningen, för att skydda konsumenterna genom att dämpa inflationstakten. I detta hänseende anges i skäl 25 i förordningen att i en situation där konsumenterna utsätts för extremt höga priser som också skadar unionens ekonomi är det nödvändigt att tillfälligt begränsa de extraordinära marknadsintäkterna för producenter med lägre marginalkostnader genom att tillämpa taket för marknadsintäkter som uppnås genom försäljning av el inom unionen. Vidare anges i skäl 46 i förordningen att medlemsstaterna bör säkerställa att överintäkterna till följd av tillämpningen av taket för marknadsintäkter på elområdet förs vidare till elslutkunderna för att mildra effekterna av exceptionellt höga elpriser.

38 Om de åtgärder som ytterligare begränsar marknadsintäkterna och som medlemsstaterna kan vidta med stöd av artikel 8.1 a i förordning 2022/1854 inte omfattade åtgärder för intäktstak som var lägre än det tak som föreskrivs i artikel 6.1 i förordningen, trots att unionslagstiftaren i princip ansåg att en sådan åtgärd var särskilt ägnad att uppnå detta mål, skulle förordningens fulla ändamålsenliga verkan undergrävas. Under dessa omständigheter skulle medlemsstaterna nämligen berövas ett verktyg som unionslagstiftaren anser vara särskilt lämpligt för att uppnå nämnda mål.

39 Artikel 6.1 och artikel 8.1 a i förordning 2022/1854 utgör således inte hinder för att en medlemsstat, med stöd av den andra av dessa bestämmelser, vidtar en åtgärd som innebär ett tak för marknadsintäkter för producenter av el från de källor som förtecknas i artikel 7.1 i förordningen, vars belopp fastställs till en nivå som är lägre än den som föreskrivs i den första av dessa bestämmelser, under förutsättning att villkoren i artikel 8.2 i förordningen är uppfyllda.

40 Eftersom det av beslutet om hänskjutande framgår att de avgifter som är aktuella i det nationella målet ska betalas för transaktioner som genomförs på marknaden för balansenergi, ska det dessutom understrykas att medlemsstaterna, i enlighet med artikel 7.4 i förordning 2022/1854, får besluta att taket för marknadsintäkter inte ska tillämpas på intäkter som särskilt härrör från försäljning av el på marknaden för balansenergi. Om den berörda medlemsstaten inte har utnyttjat denna möjlighet, är den åtgärd för intäktstak som föreskrivs i artikel 6.1 i denna förordning eller, i förekommande fall, som införts av en medlemsstat med tillämpning av artikel 8.1 a i nämnda förordning, i princip tillämplig på intäkter från försäljning av el på denna marknad. Härav följer att även om denna omständighet skulle bekräftas av den hänskjutande domstolen, saknar den betydelse för den tolkning som gjorts i punkterna 33–39 ovan.

41 Vidare ska, enligt artikel 7.2 i förordning 2022/1854, det tak för marknadsintäkter som föreskrivs i artikel 6.1 inte tillämpas på producenter vars intäkter per MWh producerad el redan begränsas till följd av statliga eller offentliga åtgärder som inte antagits enligt artikel 8. Det framgår emellertid inte av beslutet om hänskjutande att så är fallet i det nationella målet.

42 Mot bakgrund av ovanstående överväganden ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 6.1 och artikel 8.1 a i förordning 2022/1854 ska tolkas så, att de inte utgör hinder för att en medlemsstat för perioden 1 december 2022–30 juni 2023 fastställer ett tak, för de marknadsintäkter som elproducenter erhåller från de källor som avses i artikel 7.1 i den förordningen, som är lägre än det tak på 180 euro per MWh producerad el som föreskrivs i den första av dessa bestämmelser, i enlighet med kraven i artikel 8.2 i nämnda förordning.

Den andra frågan

43 Det ska påpekas att den hänskjutande domstolen, enligt ordalydelsen i den andra frågan, begär att EU-domstolen uttalar sig om huruvida en nationell bestämmelse är förenlig med unionsrätten. Inom ramen för det samarbetssystem som inrättats genom artikel 267 FEUF ankommer det emellertid inte på domstolen att uttala sig om huruvida nationella rättsregler är förenliga med unionsrätten, vilket innebär att domstolen inte kan besvara denna fråga såsom den är formulerad. Däremot är domstolen behörig att tillhandahålla den nationella domstolen alla uppgifter om unionsrättens tolkning som denna kan behöva för att pröva huruvida den nationella rätten är förenlig med unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 mars 2007, Placanica m.fl., C‑338/04, C‑359/04 och C‑360/04, EU:C:2007:133, punkterna 36 och 37 samt där angiven rättspraxis, och dom av den 12 mars 2026, Zirvatta, C‑597/24, EU:C:2026:198, punkt 37).

44 Det framgår emellertid av artikel 94 i domstolens rättegångsregler och av fast rättspraxis att en begäran om förhandsavgörande, för att göra det möjligt för EU-domstolen att tillhandahålla en tolkning av unionsrätten som är användbar för den nationella domstolen, för det första ska innehålla en kortfattad framställning av saken i det nationella målet och av de relevanta omständigheterna, såsom de har fastställts av den hänskjutande domstolen, eller åtminstone en redogörelse för de faktiska omständigheter som ligger till grund för frågorna. För det andra ska den innehålla lydelsen av de nationella bestämmelser som kan vara tillämpliga i det nationella målet och, i förekommande fall, relevant nationell rättspraxis. För det tredje ska den hänskjutande domstolen ange de skäl som fått den att undra över tolkningen eller giltigheten av de aktuella unionsrättsliga bestämmelserna, och för det samband som den hänskjutande domstolen har funnit föreligga mellan de unionsrättsliga bestämmelserna och den nationella lagstiftning som är tillämplig i det nationella målet (se beslut av domstolens ordförande av den 12 juni 2014, Municipiul Piatra Neamț, C‑13/14, EU:C:2014:2000, punkt 10 och där angiven rättspraxis, och dom av den 4 juni 2026, Darashev, C‑312/24, EU:C:2026:449, punkt 56).

45 I förevarande fall har den hänskjutande domstolen visserligen redogjort för innehållet i de nationella bestämmelser som är tillämpliga i det nationella målet och gjort en kortfattad framställning av saken i målet. Såsom även Europeiska kommissionen har påpekat innehåller begäran om förhandsavgörande emellertid inte någon förklaring till varför de elproducenter som omfattades av det intäktstak som är aktuellt i det nationella målet behandlades olika beroende på om de, den 8 oktober 2022, var bundna av ett avtal om kompensation med premier eller inte. Den hänskjutande domstolen har i synnerhet inte förklarat på vilket sätt situationen för dessa producenter, som var bundna av ett sådant avtal vid den tidpunkten, skiljde sig från situationen för dem som inte var det. Den hänskjutande domstolen har inte heller redogjort för de mål som den nationella lagstiftaren eventuellt eftersträvade när den gjorde denna åtskillnad och inte för vare sig varför den vill få klarhet i hur artikel 8.2 a i förordning 2022/1854 ska tolkas eller vilket samband som den hänskjutande domstolen har funnit föreligga mellan denna bestämmelse och den nationella lagstiftning som är tillämplig i det nationella målet.

46 Även om den hänskjutande domstolen skulle anses ha ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 8.2 a i förordning 2022/1854 ska tolkas så, att den utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som den som beskrivs i den andra frågans lydelse, konstaterar domstolen att den inte har tillgång till de uppgifter som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar.

47 Den andra frågan kan följaktligen inte tas upp till sakprövning.

Rättegångskostnader

48 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (nionde avdelningen) följande:

Artikel 6.1 och artikel 8.1 a i rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna

ska tolkas så,

att de inte utgör hinder för att en medlemsstat för perioden 1 december 2022–30 juni 2023 fastställer ett tak, för de marknadsintäkter som elproducenter erhåller från de källor som avses i artikel 7.1 i den förordningen, som är lägre än det tak på 180 euro per megawattimme (MWh) producerad el som föreskrivs i den första av dessa bestämmelser, i enlighet med kraven i artikel 8.2 i nämnda förordning.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: bulgariska.