Domstolens dom (tredje avdelningen) den 5 november 2026
Preliminär utgåva
DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)
den 5 november 2026 ( * )
” Begäran om förhandsavgörande – Tillnärmning av lagstiftning – Skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och det fria flödet av sådana uppgifter – Förordning (EU) 2016/679 – Uppgifter som finns i ärendeakten vid en tillsynsmyndighet som handlägger ett klagomålsförfarande – Artikel 4 leden 7 och 21 – Begreppen personuppgiftsansvarig och tillsynsmyndighet – Artikel 15 – Den registrerades rätt till tillgång – Artikel 23 – Begränsningar – Artikel 77 – Rätt att lämna in klagomål till en tillsynsmyndighet – Nationella regler om nekad tillgång till akter och register vid tillsynsmyndigheten ”
I mål C‑205/25,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Bayerisches Verwaltungsgericht Ansbach (Bayerns förvaltningsdomstol i Ansbach, Tyskland) genom beslut av den 19 februari 2025, som inkom till domstolen den 17 mars 2025, i målet
Joachim Lindenberg
mot
Bayerisches Landesamt für Datenschutzaufsicht,
meddelar
DOMSTOLEN (tredje avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden C. Lycourgos samt domarna N. Fenger (referent), S. Rodin, O. Spineanu-Matei och N. Piçarra,
generaladvokat: R. Norkus,
justitiesekreterare: enhetschefen D. Dittert,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 22 januari 2026,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Joachim Lindenberg, genom J. Breyer, Rechtsanwalt,
– Bayerisches Landesamt für Datenschutzaufsicht, genom U. Baumgartner, Rechtsanwalt, och M. Will, Präsident des Bayerischen Landesamts für Datenschutzaufsicht,
– Bulgariens regering, genom T. Mitova, S. Ruseva och T. Tsingileva, samtliga i egenskap av ombud,
– Lettlands regering, genom K. Pommere och S. Zellis, båda i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom A. Bouchagiar, F. Erlbacher och H. Kranenborg, samtliga i egenskap av ombud,
och efter att den 16 april 2026 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 4 leden 7 och 21 samt artiklarna 15, 23 och 77 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1, och rättelser i EUT L 127, 2018, s. 77 och EUT L 74, 2021, s. 35) (nedan kallad dataskyddsförordningen).
2 Denna begäran har framställts inom ramen för en tvist mellan Joachim Lindenberg och Bayerisches Landesamt für Datenschutzaufsicht (Dataskyddsmyndigheten i Bayern, Tyskland) (nedan kallad Landesamt). Målet rör Landesamts beslut att, på grundval av artikel 15 i dataskyddsförordningen, inte bereda Joachim Lindenberg tillgång till hans akt i samband med ett ärende som inletts till följd av dennes klagomål vid Landesamt gentemot en tredje part.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
3 Skälen 1, 10 och 63 i dataskyddsförordningen har följande lydelse:
”(1) Skyddet för fysiska personer vid behandling av personuppgifter är en grundläggande rättighet. Artikel 8.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och artikel 16.1 [FEUF] föreskriver att var och en har rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne.
…
(10) För att säkra en enhetlig och hög skyddsnivå för fysiska personer och för att undanröja hindren för flödena av personuppgifter inom [Europeiska] unionen bör nivån på skyddet av fysiska personers rättigheter och friheter vid behandling av personuppgifter vara likvärdig i alla medlemsstater. En konsekvent och enhetlig tillämpning av bestämmelserna om skydd av fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter vid behandling av personuppgifter bör säkerställas i hela unionen. …
…
(63) Den registrerade bör ha rätt att få tillgång till personuppgifter som insamlats om denne samt på enkelt sätt och med rimliga intervall kunna utöva denna rätt, för att vara medveten om att behandling sker och kunna kontrollera att den är laglig. … Denna rätt bör inte inverka menligt på andras rättigheter eller friheter, t.ex. affärshemligheter eller immateriell äganderätt och särskilt inte på upphovsrätt som skyddar programvaran. Resultatet av dessa överväganden bör dock inte bli att den registrerade förvägras all information. Om den personuppgiftsansvarige behandlar en stor mängd uppgifter om den registrerade, bör den personuppgiftsansvarige kunna begära att den registrerade lämnar uppgift om vilken information eller vilken behandling en framställan avser, innan informationen lämnas ut.”
4 I artikel 1 i denna förordning föreskrivs följande:
”1. I denna förordning fastställs bestämmelser om skydd för fysiska personer med avseende på behandlingen av personuppgifter och om det fria flödet av personuppgifter.
2. Denna förordning skyddar fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter, särskilt deras rätt till skydd av personuppgifter.
3. Det fria flödet av personuppgifter inom unionen får varken begränsas eller förbjudas av skäl som rör skyddet för fysiska personer med avseende på behandlingen av personuppgifter.”
5 I förordningens artikel 4, med rubriken ”Definitioner”, anges följande i leden 1, 2, 7 och 21:
”I denna förordning avses med
1. personuppgifter : varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person (nedan kallad en registrerad ), varvid en identifierbarfysisk person är en person som direkt eller indirekt kan identifieras särskilt med hänvisning till en identifierare som ett namn, ett identifikationsnummer, en lokaliseringsuppgift eller onlineidentifikatorer eller en eller flera faktorer som är specifika för den fysiska personens fysiska, fysiologiska, genetiska, psykiska, ekonomiska, kulturella eller sociala identitet,
2. behandling : en åtgärd eller kombination av åtgärder beträffande personuppgifter eller uppsättningar av personuppgifter, oberoende av om de utförs automatiserat eller ej, såsom insamling, registrering, organisering, strukturering, lagring, bearbetning eller ändring, framtagning, läsning, användning, utlämning genom överföring, spridning eller tillhandahållande på annat sätt, justering eller sammanförande, begränsning, radering eller förstöring,
…
7. personuppgiftsansvarig : en fysisk eller juridisk person, offentlig myndighet, institution eller annat organ som ensamt eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter; om ändamålen och medlen för behandlingen bestäms av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt kan den personuppgiftsansvarige eller de särskilda kriterierna för hur denne ska utses föreskrivas i unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt,
…
21. tillsynsmyndighet : en oberoende offentlig myndighet som är utsedd av en medlemsstat i enlighet med artikel 51,
…”
6 I förordningens artikel 5, med rubriken ”Principer för behandling av personuppgifter”, föreskrivs följande:
”1. Vid behandling av personuppgifter ska följande gälla:
a) Uppgifterna ska behandlas på ett lagligt, korrekt och öppet sätt i förhållande till den registrerade ( laglighet, korrekthet och öppenhet ).
b) De ska samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål. Ytterligare behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1 ska inte anses vara oförenlig med de ursprungliga ändamålen ( ändamålsbegränsning ).
c) De ska vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas ( uppgiftsminimering ).
d) De ska vara korrekta och om nödvändigt uppdaterade. Alla rimliga åtgärder måste vidtas för att säkerställa att personuppgifter som är felaktiga i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas raderas eller rättas utan dröjsmål ( riktighet ).
e) De får inte förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. Personuppgifter får lagras under längre perioder i den mån som personuppgifterna enbart behandlas för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1, under förutsättning att de lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder som krävs enligt denna förordning genomförs för att säkerställa den registrerades rättigheter och friheter ( lagringsminimering ).
f) De ska behandlas på ett sätt som säkerställer lämplig säkerhet för personuppgifterna, inbegripet skydd mot obehörig eller otillåten behandling och mot förlust, förstöring eller skada genom olyckshändelse, med användning av lämpliga tekniska eller organisatoriska åtgärder ( integritet och konfidentialitet ).
2. Den personuppgiftsansvarige ska ansvara för och kunna visa att punkt 1 efterlevs ( ansvarsskyldighet ).”
7 I dataskyddsförordningens artikel 12, med rubriken ”Klar och tydlig information och kommunikation samt klara och tydliga villkor för utövandet av den registrerades rättigheter”, föreskrivs följande i punkt 5:
”Information som tillhandahållits enligt artiklarna 13 och 14, all kommunikation och samtliga åtgärder som vidtas enligt artiklarna 15–22 och 34 ska tillhandahållas kostnadsfritt. Om begäranden från en registrerad är uppenbart ogrundade eller orimliga, särskilt på grund av deras repetitiva art, får den personuppgiftsansvarige antingen
a) ta ut en rimlig avgift som täcker de administrativa kostnaderna för att tillhandahålla den information eller vidta den åtgärd som begärts, eller
b) vägra att tillmötesgå begäran.
Det åligger den personuppgiftsansvarige att visa att begäran är uppenbart ogrundad eller orimlig.”
8 I förordningens artikel 15, med rubriken ”Den registrerades rätt till tillgång”, föreskrivs följande:
”1. Den registrerade ska ha rätt att av den personuppgiftsansvarige få bekräftelse på huruvida personuppgifter som rör honom eller henne håller på att behandlas och i så fall få tillgång till personuppgifterna och följande information:
a) Ändamålen med behandlingen.
b) De kategorier av personuppgifter som behandlingen gäller.
c) De mottagare eller kategorier av mottagare till vilka personuppgifterna har lämnats eller ska lämnas ut, särskilt mottagare i tredjeländer eller internationella organisationer.
d) Om möjligt, den förutsedda period under vilken personuppgifterna kommer att lagras eller, om detta inte är möjligt, de kriterier som används för att fastställa denna period.
e) Förekomsten av rätten att av den personuppgiftsansvarige begära rättelse eller radering av personuppgifterna eller begränsningar av behandling av personuppgifter som rör den registrerade eller att invända mot sådan behandling.
f) Rätten att inge klagomål till en tillsynsmyndighet.
g) Om personuppgifterna inte samlas in från den registrerade, all tillgänglig information om varifrån dessa uppgifter kommer.
h) Förekomsten av automatiserat beslutsfattande, inbegripet profilering enligt artikel 22.1 och 22.4, varvid det åtminstone i dessa fall ska lämnas meningsfull information om logiken bakom samt betydelsen och de förutsedda följderna av sådan behandling för den registrerade.
…
3. Den personuppgiftsansvarige ska förse den registrerade med en kopia av de personuppgifter som är under behandling. För eventuella ytterligare kopior som den registrerade begär får den personuppgiftsansvarige ta ut en rimlig avgift på grundval av de administrativa kostnaderna. Om den registrerade gör begäran i elektronisk form ska informationen tillhandahållas i ett elektroniskt format som är allmänt använt, om den registrerade inte begär något annat.
4. Den rätt till en kopia som avses i punkt 3 ska inte inverka menligt på andras rättigheter och friheter.”
9 I förordningens artikel 23, med rubriken ”Begränsningar”, föreskrivs följande:
”1. Det ska vara möjligt att i unionsrätten eller i en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet omfattas av införa en lagstiftningsåtgärd som begränsar tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som föreskrivs i artiklarna 12–22 och 34, samt artikel 5 i den mån dess bestämmelser motsvarar de rättigheter och skyldigheter som fastställs i artiklarna 12–22, om en sådan begränsning sker med respekt för andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna och utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle i syfte att säkerställa
a) den nationella säkerheten,
b) försvaret,
c) den allmänna säkerheten,
d) förebyggande, förhindrande, utredning, avslöjande eller lagföring av brott eller verkställande av straffrättsliga sanktioner, inbegripet skydd mot samt förebyggande och förhindrande av hot mot den allmänna säkerheten,
e) andra av unionens eller en medlemsstats viktiga mål av generellt allmänt intresse, särskilt ett av unionens eller en medlemsstats viktiga ekonomiska eller finansiella intressen, däribland penning-, budget- eller skattefrågor, folkhälsa och social trygghet,
f) skydd av rättsväsendets oberoende och rättsliga åtgärder,
g) förebyggande, förhindrande, utredning, avslöjande och lagföring av överträdelser av etiska regler som gäller för lagreglerade yrken,
h) en tillsyns-, inspektions- eller regleringsfunktion som, även i enstaka fall, har samband med myndighetsutövning i fall som nämns i a–e och g,
i) skydd av den registrerade eller andras rättigheter och friheter,
j) verkställighet av civilrättsliga krav.
2. Framför allt ska alla lagstiftningsåtgärder som avses i punkt 1 innehålla specifika bestämmelser åtminstone, när så är relevant, avseende
a) ändamålen med behandlingen eller kategorierna av behandling,
b) kategorierna av personuppgifter,
c) omfattningen av de införda begränsningarna,
d) skyddsåtgärder för att förhindra missbruk eller olaglig tillgång eller överföring,
e) specificeringen av den personuppgiftsansvarige eller kategorierna av personuppgiftsansvariga,
f) lagringstiden samt tillämpliga skyddsåtgärder med beaktande av behandlingens art, omfattning och ändamål eller kategorierna av behandling,
g) riskerna för de registrerades rättigheter och friheter, och
h) de registrerades rätt att bli informerade om begränsningen, såvida detta inte kan inverka menligt på begränsningen.”
10 Förordningens artikel 51, med rubriken ”Tillsynsmyndighet”, har följande lydelse:
”1. Varje medlemsstat ska föreskriva att en eller flera offentliga myndigheter ska vara ansvariga för att övervaka tillämpningen av denna förordning, i syfte att skydda fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter i samband med behandling samt att underlätta det fria flödet av sådana uppgifter inom unionen (nedan kallad tillsynsmyndighet ).
2. Varje tillsynsmyndighet ska bidra till en enhetlig tillämpning av denna förordning i hela unionen. …
…”
11 I förordningens artikel 52, med rubriken ”Oberoende”, föreskrivs följande:
”1. Varje tillsynsmyndighet ska vara fullständigt oberoende i utförandet av sina uppgifter och utövandet av sina befogenheter i enlighet med denna förordning.
2. Varje tillsynsmyndighets ledamot eller ledamöter ska i utförandet av sina uppgifter och utövandet av sina befogenheter i enlighet med denna förordning stå fria från utomstående påverkan, direkt såväl som indirekt, och får varken begära eller ta emot instruktioner av någon.
3. Tillsynsmyndighetens ledamöter ska avhålla sig från alla handlingar som är oförenliga med deras skyldigheter och under sin mandattid avstå från all annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet som står i strid med deras tjänsteutövning.
4. Varje medlemsstat ska säkerställa att varje tillsynsmyndighet förfogar över de personella, tekniska och finansiella resurser samt de lokaler och den infrastruktur som behövs för att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter och utöva sina befogenheter, inklusive inom ramen för det ömsesidiga biståndet, samarbetet och deltagandet i styrelsens verksamhet.
5. Varje medlemsstat ska säkerställa att varje tillsynsmyndighet väljer och förfogar över egen personal, som ska ta instruktioner uteslutande från den berörda tillsynsmyndighetens ledamot eller ledamöter.
6. Varje medlemsstat ska säkerställa att varje tillsynsmyndighet blir föremål för finansiell kontroll, utan att detta påverkar tillsynsmyndighetens oberoende och att de förfogar över en separat, offentlig årsbudget som kan ingå i den övergripande statsbudgeten eller nationella budgeten.”
12 I förordningens artikel 57, med rubriken ”Uppgifter”, föreskrivs följande:
”1. Utan att det påverkar de andra uppgifter som föreskrivs i denna förordning ska varje tillsynsmyndighet på sitt territorium ansvara för följande:
a) Övervaka och verkställa tillämpningen av denna förordning.
…
f) Behandla klagomål från en registrerad eller från ett organ, en organisation eller en sammanslutning enligt artikel 80, och där så är lämpligt undersöka den sakfråga som klagomålet gäller och inom rimlig tid underrätta den enskilde om hur undersökningen fortskrider och om resultatet, i synnerhet om det krävs ytterligare undersökningar eller samordning med en annan tillsynsmyndighet.
…
h) Utföra undersökningar om tillämpningen av denna förordning, inbegripet på grundval av information som erhålls från en annan tillsynsmyndighet eller annan myndighet.
…
u) Hålla arkiv över överträdelser av denna förordning och åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 58.2.
v) Utföra eventuella andra uppgifter som rör skyddet av personuppgifter.
2. Varje tillsynsmyndighet ska underlätta inlämningen av klagomål enligt punkt 1 f genom åtgärder såsom ett särskilt formulär för ändamålet, vilket också kan fyllas i elektroniskt, utan att andra kommunikationsformer utesluts.
…”
13 I förordningens artikel 58, med rubriken ”Befogenheter”, föreskrivs följande i punkterna 1 och 2:
”1. Varje tillsynsmyndighet ska ha samtliga följande utredningsbefogenheter
a) Beordra den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet, och i tillämpliga fall den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets företrädare, att lämna all information som myndigheten behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter.
b) Genomföra undersökningar i form av dataskyddstillsyn.
c) Genomföra en översyn av certifieringar som utfärdats i enlighet med artikel 42.7.
d) Meddela den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet om en påstådd överträdelse av denna förordning.
e) Från den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet få tillgång till alla personuppgifter och all information som tillsynsmyndigheten behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter.
f) Få tillträde till alla lokaler som tillhör den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet, inbegripet tillgång till all utrustning och alla andra medel för behandling av personuppgifter i överensstämmelse med unionens processrätt eller medlemsstaternas nationella processrätt.
2. Varje tillsynsmyndighet ska ha samtliga följande korrigerande befogenheter
a) Utfärda varningar till en personuppgiftsansvarig eller personuppgiftsbiträdet om att planerade behandlingar sannolikt kommer att bryta mot bestämmelserna i denna förordning.
b) Utfärda reprimander till en personuppgiftsansvarig eller personuppgiftsbiträdet om behandling bryter mot bestämmelserna i denna förordning.
c) Förelägga den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet att tillmötesgå den registrerades begäran att få utöva sina rättigheter enligt denna förordning.
d) Förelägga den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet att se till att behandlingen sker i enlighet med bestämmelserna i denna förordning och om så krävs på ett specifikt sätt och inom en specifik period.
e) Förelägga den personuppgiftsansvarige att meddela den registrerade att en personuppgiftsincident har inträffat.
f) Införa en tillfällig eller definitiv begränsning av, inklusive ett förbud mot, behandling.
g) Förelägga om rättelse eller radering av personuppgifter samt begränsning av behandling enligt artiklarna 16, 17 och 18 och underrätta mottagare till vilka personuppgifterna har lämnats ut om dessa åtgärder enligt artiklarna 17.2 och 19.
h) Återkalla en certifiering eller beordra certifieringsorganet att återkalla en certifiering som utfärdats enligt artikel 42 eller 43, eller beordra certifieringsorganet att inte utfärda certifiering om kraven för certifiering inte eller inte längre uppfylls.
i) Påföra administrativa sanktionsavgifter i enlighet med artikel 83 utöver eller i stället för de åtgärder som avses i detta stycke, beroende på omständigheterna i varje enskilt fall.
j) Förelägga om att flödet av uppgifter till en mottagare i tredjeland eller en internationell organisation ska avbrytas.”
14 I förordningens artikel 77, med rubriken ”Rätt att lämna in klagomål till en tillsynsmyndighet”, stadgas följande:
”1. Utan att det påverkar något annat administrativt prövningsförfarande eller rättsmedel, ska varje registrerad som anser att behandlingen av personuppgifter som avser henne eller honom strider mot denna förordning ha rätt att lämna in ett klagomål till en tillsynsmyndighet, särskilt i den medlemsstat där han eller hon har sin hemvist eller sin arbetsplats eller där det påstådda intrånget begicks.
2. Den tillsynsmyndighet till vilken klagomålet har ingetts ska underrätta den enskilde om hur arbetet med klagomålet fortskrider och vad resultatet blir, inbegripet möjligheten till rättslig prövning enligt artikel 78.”
15 Artikel 78 har rubriken ”Rätt till ett effektivt rättsmedel mot tillsynsmyndighetens beslut”, och däri föreskrivs följande:
”1. Utan att det påverkar något annat administrativt prövningsförfarande eller prövningsförfarande utanför domstol ska varje fysisk eller juridisk person ha rätt till ett effektivt rättsmedel mot ett rättsligt bindande beslut rörande dem som meddelats av en tillsynsmyndighet.
…
3. Talan mot en tillsynsmyndighet ska väckas vid domstolarna i den medlemsstat där tillsynsmyndigheten har sitt säte.
…”
Tysk rätt
16 Enligt artikel 18 i Bayerisches Datenschutzgesetz (Bayerns dataskyddslag) av den 15 maj 2018 (nedan kallad BayDSG) är Landesamt en tillsynsmyndighet för icke-offentliga enheter.
17 I artikel 20 BayDSG föreskrivs följande:
”(1) Var och en kan vända sig till tillsynsmyndigheterna och göra gällande att deras rättigheter har kränkts vid behandlingen av deras personuppgifter. Om någon vänder sig till tillsynsmyndigheterna får detta inte vara till förfång för vederbörande.
(2) Någon rätt att ta del av eller få tillgång till tillsynsmyndigheternas akter och register föreligger inte.”
18 I förarbetena till BayDSG anges, avseende artikel 20.2 däri, bland annat att denna bestämmelse är tillämplig och helt och hållet utesluter en rätt att ta del av personuppgifter enligt artikel 15 i dataskyddsförordningen när denna rätt görs gällande gentemot Landesamt beträffande Landesamts akter och register.
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
19 Journalisten Joachim Lindenberg driver en blogg där han bland annat ägnar sig åt frågor om dataskydd. Sedan år 2021 har han gett in flera klagomål till Landesamt.
20 Joachim Lindenberg lämnade in ett klagomål avseende dataskydd till Landesamt den 13 maj 2022, varefter Landesamt inledde ett tillsynsärende gentemot tredje man. I ett e‑postmeddelande av den 11 oktober 2022 underrättade Landesamt Joachim Lindenberg om att Landesamt hade konstaterat att denna tredje man överträtt dataskyddsreglerna och att denne tredje man, efter utgången av fristen för att åtgärda dessa överträdelser, skulle åläggas böter om nya överträdelser begås. I e‑postmeddelande samma dag begärde Joachim Lindenberg ytterligare uppgifter om vilka åtgärder som Landesamt hade vidtagit. När Landesamt inte hörsammade denna begäran begärde Joachim Lindenberg i e‑postmeddelande av den 11 oktober 2022 att få full tillgång till personuppgifter enligt artikel 15.1 och 15.3 i dataskyddsförordningen.
21 Genom beslut av den 20 oktober 2022 avslog Landesamt begäran enligt artikel 15.1 och 15.3 i dataskyddsförordningen. Som skäl för avslagsbeslutet anförde Landesamt att artikel 20.2 BayDSG uttryckligen utesluter en rätt att få tillgång till och ta del av tillsynsmyndigheternas akter och register.
22 Joachim Lindenberg överklagade den 6 december 2022 detta beslut vid Bayerisches Verwaltungsgericht Ansbach (Bayerns förvaltningsdomstol i Ansbach, Tyskland), som är den domstol som hänskjutit tolkningsfrågor till EU-domstolen. Joachim Lindenberg yrkade att Landesamt skulle föreläggas att till honom lämna ut en kopia av alla handlingar i det ärende som hade inletts genom klagomålet den 13 maj 2022.
23 Den 23 februari 2024 beviljade Landesamt Joachim Lindenberg elektronisk tillgång till handlingarna i ärendet. Landesamt ansåg sig dock inte ha någon laga förpliktelse därtill.
24 Joachim Lindenberg yrkade emellertid även att den hänskjutande domstolen skulle fastställa att Landesamts beslut av den 20 oktober 2022 (se punkt 21 ovan) är rättsstridigt.
25 Den hänskjutande domstolen har påpekat att när någon lämnar in ett klagomål till Landesamt enligt artikel 77 i dataskyddsförordningen, agerar Landesamt, gentemot den klagande, i egenskap av tillsynsmyndighet i den mening som avses i förordningens artikel 4 led 21. Enligt Landesamt kan en sådan tillsynsmyndighet inte anses vara ”personuppgiftsansvarig”, i den mening som avses i förordningens artikel 15 jämförd med artikel 4 led 7 däri, gentemot den klagande. Detta innebär med nödvändighet att denne inte har rätt att av nämnda myndighet få tillgång till personuppgifter som rör honom eller henne och som har behandlats inom ramen för klagomålet.
26 Den hänskjutande domstolen lutar däremot åt att en tillsynsmyndighet samtidigt kan vara tillsynsmyndighet, i den mening som avses i artikel 4 led 21 i dataskyddsförordningen, och personuppgiftsansvarig, i den mening som avses i förordningens artikel 15 jämförd med artikel 4 led 7 däri.
27 Den hänskjutande domstolen anser att om så är fallet aktualiseras frågan om ett så generellt undantag avseende tillgång till tillsynsmyndighetens akter och register som det som föreskrivs i artikel 20.2 BayDSG uppfyller villkoren i artikel 23 i dataskyddsförordningen.
28 Mot denna bakgrund beslutade Bayerisches Verwaltungsgericht Ansbach (Bayerns förvaltningsdomstol i Ansbach) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:
”1) Ska artikel 15 i [dataskyddsförordningen] jämförd med artikel 4 led 7 däri tolkas så, att en tillsynsmyndighet enligt artikel 4 led 21 i den förordningen, som agerar i samband med ett klagomålsförfarande enligt artikel 77 i samma förordning, vilket har inletts av en registrerad, samtidigt är ’personuppgiftsansvarig’ i den mening som avses i artikel 15 jämförd med artikel 4 led 7 i förordningen och därmed enligt artikel 15 i förordningen är skyldig att låta den registrerade få tillgång till personuppgifter som rör honom eller henne samt information?
2) Om den första frågan besvaras jakande: Ska unionsrätten, särskilt artikel 23 i [dataskyddsförordningen], tolkas så, att den utgör hinder för en nationell bestämmelse – såsom artikel 20.2 [BayDSG] – enligt vilken rätt att få tillgång till eller ta del av akter och register hos de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 4 led 21 i förordningen generellt inte gäller?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
29 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 4 led 7 i dataskyddsförordningen, jämförd med artikel 15 i samma förordning, ska tolkas så, att en tillsynsmyndighet, i den mening som avses i artikel 4 led 21 i förordningen, i ett ärende avseende ett klagomål som ingetts av en registrerad enligt artikel 77 däri, ska kvalificeras som ”personuppgiftsansvarig” och således i princip vara skyldig att bereda den registrerade tillgång till de personuppgifter som rör honom eller henne och till den information som anges i nämnda artikel 15.
30 Enligt artikel 4 led 1 i dataskyddsförordningen avses med ”personuppgifter” ”varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person …, varvid en identifierbar fysisk person är en person som … kan identifieras särskilt med hänvisning till en identifierare som ett namn, ett identifikationsnummer, en lokaliseringsuppgift eller onlineidentifikatorer eller en eller flera faktorer som är specifika för den fysiska personens fysiska, fysiologiska, genetiska, psykiska, ekonomiska, kulturella eller sociala identitet”. En sådan person kallas ”den registrerade”.
31 Enligt artikel 4 led 2 i dataskyddsförordningen avses med ”behandling” en åtgärd eller kombination av åtgärder beträffande personuppgifter eller uppsättningar av personuppgifter, oberoende av om de utförs automatiserat eller ej, såsom insamling, registrering, organisering, strukturering, lagring, bearbetning eller ändring, framtagning, läsning, användning, utlämning genom överföring, spridning eller tillhandahållande på annat sätt, justering eller sammanförande, begränsning, radering eller förstöring.
32 Enligt artikel 4 led 7 i dataskyddsförordningen avses med begreppet personuppgiftsansvarig en fysisk eller juridisk person, offentlig myndighet, institution eller annat organ som ensamt eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter. I denna bestämmelse föreskrivs även att om ändamålen och medlen för behandlingen bestäms av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt kan den personuppgiftsansvarige eller de särskilda kriterierna för hur denne ska utses föreskrivas i unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt.
33 Med hänsyn till den vida definitionen av begreppet personuppgiftsansvarig i den bestämmelsen kan bestämmandet av ändamålen och medlen för behandlingen och, i förekommande fall, fastställandet av den personuppgiftsansvarige enligt unionsrätten inte bara vara uttryckligt, utan även underförstått. I det senare fallet krävs det emellertid att detta bestämmande på ett tillräckligt säkert sätt följer av den roll, det uppdrag och de befogenheter som tilldelats den berörda personen eller enheten. Så är fallet när dessa ändamål och medel i huvudsak framgår av de unionsbestämmelser som reglerar den berörda personens eller enhetens verksamhet (se, analogt, dom av den 27 februari 2025, Amt der Tiroler Landesregierung, C‑638/23, EU:C:2025:127, punkterna 28 och 37).
34 För att fastställa huruvida en enhet kan anses vara personuppgiftsansvarig, i den mening som avses i andra delen av artikel 4 led 7 i dataskyddsförordningen, är det inte nödvändigt att denna enhet utövar ett inflytande över bestämmandet av ändamålen och medlen för denna behandling. En sådan enhet, som enligt unionsrätten eller nationell rätt utsetts som personuppgiftsansvarig, behöver således inte själv bestämma ändamålen och medlen för personuppgiftsbehandlingen för att, i egenskap av personuppgiftsansvarig, vara skyldig att ta ställning till en begäran som den registrerade inger med stöd av vederbörandes rättigheter enligt dataskyddsförordningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 februari 2025, Amt der Tiroler Landesregierung, C‑638/23, EU:C:2025:127, punkterna 44 och 45).
35 Utifrån dessa inledande synpunkter ska det för det första påpekas att i enlighet med artikel 8.3 i stadgan samt artiklarna 4 led 21, 51.1 och 57.1 a i dataskyddsförordningen har tillsynsmyndigheterna till uppgift att övervaka efterlevnaden av unionsbestämmelserna om skyddet av fysiska personer med avseende på behandling av deras personuppgifter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 december 2023, SCHUFA Holding (Skuldsanering), C‑26/22 och C‑64/22, EU:C:2023:958, punkt 55 och där angiven rättspraxis).
36 Enligt artikel 57.1 f i dataskyddsförordningen ska varje tillsynsmyndighet på sitt territorium behandla klagomål som var och en enligt artikel 77.1 i förordningen har rätt att inge när vederbörande anser att en behandling av personuppgifter som rör honom eller henne utgör ett åsidosättande av nämnda förordning, och i den utsträckning det är nödvändigt pröva syftet med behandlingen. Tillsynsmyndigheten, som enligt artikel 58.1 och 58.2 i samma förordning har utrednings- och korrigeringsbefogenheter, ska behandla ett sådant klagomål med vederbörlig omsorg (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 december 2023, SCHUFA Holding (Skuldsanering), C‑26/22 och C‑64/22, EU:C:2023:958, punkterna 56 och 57 samt där angiven rättspraxis).
37 Det följer av de befogenheter som tillsynsmyndigheterna således har enligt unionsrätten att den tillsynsmyndighet som tar emot ett klagomål själv, i den mening som avses i artikel 4 led 2 i dataskyddsförordningen, ska behandla den klagandes personuppgifter i egenskap av registrerad. I detta sammanhang ska nämligen sådana uppgifter registreras, konsulteras, lagras och användas av tillsynsmyndigheten.
38 Ändamålen med och medlen för den personuppgiftsbehandling som ombesörjs av den tillsynsmyndighet som tagit emot ett sådant klagomål framgår dessutom i huvudsak av de unionsbestämmelser som reglerar verksamheten vid denna myndighet.
39 En tillsynsmyndighet ska därmed anses vara ”personuppgiftsansvarig” för klagandens personuppgifter, i den mening som avses i artikel 4 led 7 i dataskyddsförordningen.
40 En sådan tolkning vinner stöd av själva syftet med denna bestämmelse. Detta syfte är att genom en vid definition av begreppet personuppgiftsansvarig säkerställa ett effektivt och fullständigt skydd för de registrerade vid behandlingen av deras personuppgifter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 januari 2024, État belge (Uppgifter som behandlas av en officiell tidning), C‑231/22, EU:C:2024:7, punkt 28 och där angiven rättspraxis).
41 Om en tillsynsmyndighet, som prövar ett klagomål, inte kvalificeras som ”personuppgiftsansvarig”, skulle klaganden, vad gäller myndighetens behandling av hans eller hennes personuppgifter, fråntas alla de rättigheter som räknas upp i kapitel III i dataskyddsförordningen. Det är därvid bland annat fråga om berörda personers rätt till insyn i information och kommunikation, rätten att bli informerad när personuppgifter samlas in från dem eller inte, rätten att få tillgång till personuppgifter som rör dem, rätten att få dessa uppgifter rättade, rätten att få dessa uppgifter raderade respektive rätten till begränsning av behandlingen. Dessa rättigheter föreskrivs i artiklarna 12–18 i förordningen. Tillsynsmyndigheterna skulle inte heller omfattas vare sig av de i förordningens artikel 5 fastlagda principerna för personuppgiftsbehandling, såsom bland annat principerna om laglighet, korrekthet, öppenhet, ändamålsbegränsning, uppgiftsminimering eller riktighet, eller av de i avsnitt 2 i kapitel IV i samma förordning föreskrivna reglerna om i synnerhet personuppgiftssäkerhet.
42 I detta sammanhang kan EU-domstolen inte godta Landesamts argument att vissa bestämmelser i dataskyddsförordningen med nödvändighet förutsätter en strikt åtskillnad mellan, å ena sidan, tillsynsmyndigheten och, å andra sidan, den ”personuppgiftsansvarige”. EU-domstolen delar därvid generaladvokatens bedömning (se punkt 52 i förslaget till avgörande) att dessa bestämmelser endast avser den teoretiska situation som unionslagstiftaren har förutsett, i vilken dessa två roller inte sammanfaller. De utesluter emellertid inte att en tillsynsmyndighet, under vissa omständigheter, samtidigt kan uppfylla villkoren för att anses som ”personuppgiftsansvarig”.
43 Det framstår i detta hänseende inte som omöjligt för en tillsynsmyndighet att anpassa sin interna organisation så att de åtgärder som myndigheten vidtar, i egenskap av personuppgiftsansvarig för klagandens personuppgifter, själva kan bli föremål för oavhängig tillsyn genom en annan enhet inom denna myndighet, i enlighet med relevanta bestämmelser i dataskyddsförordningen.
44 För det andra gäller att när en tillsynsmyndighet som mottagit ett klagomål ska anses vara ”personuppgiftsansvarig” med avseende på klagandens personuppgifter, ska klaganden, enligt artikel 15.1 i dataskyddsförordningen, bland annat ha rätt att få tillgång till dessa uppgifter.
45 Artikel 15.1 utgör en av de bestämmelser som syftar till att säkerställa insyn i behandlingen av personuppgifter i förhållande till den registrerade. Utan sådan insyn skulle denne inte kunna försäkra sig om att hans eller hennes personuppgifter är korrekta och behandlas på ett lagligt sätt, och ej heller skulle denne kunna utöva de befogenheter som föreskrivs i bland annat artiklarna 16–18, 21, 79 och 82 i dataskyddsförordningen (dom av den 22 juni 2023, Pankki S, C‑579/21, EU:C:2023:501, punkt 59, och dom av den 27 februari 2025, Dun & Bradstreet Austria m.fl., C‑203/22, EU:C:2025:117, punkt 53).
46 Artikel 15.1 i dataskyddsförordningen inför emellertid endast en rätt för den registrerade att få tillgång till de personuppgifter som rör honom eller henne och en rätt till information om behandlingen av dessa uppgifter. I nämnda artikel föreskrivs däremot inte någon allmän rätt till tillgång till handlingarna i ärendet och ej heller någon rätt att ta del av samtliga handlingar som innehas av myndigheten i egenskap av personuppgiftsansvarig.
47 Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 4 led 7 i dataskyddsförordningen, jämförd med artikel 15 i samma förordning, ska tolkas så, att en tillsynsmyndighet, i den mening som avses i artikel 4 led 21 i förordningen, i ett ärende avseende ett klagomål som ingetts av en registrerad enligt artikel 77 däri, ska kvalificeras som ”personuppgiftsansvarig” och således i princip vara skyldig att bereda den registrerade tillgång till de personuppgifter som rör honom eller henne och till den information som anges i nämnda artikel 15.
Den andra frågan
48 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 23 i dataskyddsförordningen ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken den som gett in ett klagomål inte har någon rätt att få tillgång till personuppgifter som rör honom eller henne, såsom föreskrivs i artikel 15 i förordningen, och som innehas av en tillsynsmyndighet, i den mening som avses i artikel 4 led 21 i förordningen, såsom Landesamt.
49 Dataskyddsförordningen bygger på att alla fysiska personer tillerkänns en rätt till skydd vid behandling av personuppgifter som rör dem. Detta skydd utgör en grundläggande rättighet som stadfästs i artikel 8.1 i stadgan. Skäl 1 i dataskyddsförordningen hänvisar till nämnda bestämmelse. Målet att säkerställa effektiviteten av denna grundläggande rättighet, genom att säkerställa en hög och likvärdig skyddsnivå i samtliga medlemsstater, ligger till grund för tillämpningen av förordningen, såsom framgår av artikel 1 och skäl 10 däri (dom av den 4 september 2025, Quirin Privatbank, C‑655/23, EU:C:2025:655, punkt 38 och där angiven rättspraxis).
50 Det är just för att uppnå detta mål som artikel 15.1 i dataskyddsförordningen garanterar den registrerade en rätt att få tillgång till sina personuppgifter (dom av den 26 oktober 2023, FT (Kopior av patientjournalen), C‑307/22, EU:C:2023:811, punkt 48).
51 Rätten till skydd av personuppgifter är emellertid inte en absolut rättighet. Denna rättighet ska nämligen beaktas i förhållande till sin funktion i samhället och den ska vägas mot andra grundläggande rättigheter, i enlighet med proportionalitetsprincipen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 januari 2023, Österreichische Post (Information om mottagarna av personuppgifter), C‑154/21, EU:C:2023:3, punkt 47).
52 Enligt artikel 23.1 i dataskyddsförordningen får det således, genom lagstiftningsåtgärder, fastställas begränsningar av de skyldigheter och rättigheter som föreskrivs i bland annat artikel 15 i förordningen i syfte att säkerställa vissa mål av allmänintresse som räknas upp i denna bestämmelse, förutsatt att sådana begränsningar är förenliga med andemeningen i de grundläggande fri- och rättigheterna och är nödvändiga och proportionerliga i ett demokratiskt samhälle för att säkerställa dessa mål.
53 Av beslutet om hänskjutande framgår att även om förarbetena till BayDSG uttryckligen nämner artikel 23 i dataskyddsförordningen såsom rättslig grund för artikel 20.2 i BayDSG, hänvisas det inte till något av de mål som anges i artikel 23. Den hänskjutande domstolen har emellertid påpekat att denna bestämmelse i BayDSG, enligt vad Landesamt uppgett i det nationella målet, i själva verket har två huvudsakliga syften: dels bevara sekretesskyddet för personuppgifter om tredje man, dels säkerställa att tillsynsmyndigheterna fungerar väl och är oavhängiga. Bestämmelsen har dessutom till syfte att säkerställa skyddet för allmän säkerhet. Dessa syften omfattas av dataskyddsförordningens artikel 23.1 c, e, h och i.
54 Vad för det första gäller målet att bevara sekretesskyddet för personuppgifter om tredje man, påpekar EU-domstolen följande. Enligt dataskyddsförordningens artikel 23.1 i får de rättigheter och skyldigheter som föreskrivs i artikel 15 i förordningen begränsas för att skydda andras fri- och rättigheter.
55 Vidare framgår det av skäl 63 i dataskyddsförordningen att den registrerades rätt att få tillgång till de personuppgifter som insamlats om honom eller henne inte bör inverka menligt på andras fri- och rättigheter (dom av den 27 februari 2025, Dun & Bradstreet Austria, C‑203/22, EU:C:2025:117, punkt 69).
56 Resultatet av dessa överväganden bör dock inte bli att den registrerade förvägras all information, såsom föreskrivs i artikel 20 BayDSG.
57 Som påpekats i punkt 52 ovan följer det nämligen av artikel 23.1 i dataskyddsförordningen att tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som föreskrivs i bland annat artikel 15 i förordningen endast får begränsas om en sådan begränsning sker med respekt för andemeningen i de grundläggande fri- och rättigheterna och utgör en nödvändig och proportionerlig åtgärd i ett demokratiskt samhälle i syfte att säkerställa skydd av andras fri- och rättigheter (dom av den 27 februari 2025, Dun & Bradstreet Austria, C‑203/22, EU:C:2025:117, punkt 70). Denna bestämmelse ska läsas mot bakgrund av artikel 8.2 andra meningen i stadgan. Däri stadfästs principen att ”[v]ar och en har rätt att få tillgång till insamlade uppgifter som rör honom eller henne och att få rättelse av dem”.
58 EU-domstolen har uttalat att vid en eventuell konflikt mellan, å ena sidan, utövandet av rätten till full och oinskränkt tillgång till personuppgifter och, å andra sidan, andras fri- och rättigheter ska det göras en avvägning mellan de aktuella fri- och rättigheterna. I möjligaste mån ska de former för tillhandahållande av personuppgifter väljas som inte inverkar menligt på andras fri- och rättigheter med beaktande av att resultatet av dessa överväganden, såsom framgår av skäl 63 i dataskyddsförordningen, inte bör bli att den registrerade förvägras all information till sådana uppgifter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 februari 2025, Dun & Bradstreet Austria, C‑203/22, EU:C:2025:117, punkt 72 och där angiven rättspraxis).
59 Anpassade medel, såsom maskering eller anonymisering av personuppgifter om tredje man, är ägnade att förena de intressen som står på spel, utan att den registrerade helt förlorar rätten att få tillgång till de personuppgifter som rör honom eller henne.
60 Dataskyddsförordningens artikel 23.1 i) utgör därmed hinder för en nationell lagbestämmelse enligt vilken den personuppgiftsansvarige är skyldig att neka den registrerade tillgång till de personuppgifter som rör honom eller henne, utan att den personuppgiftsansvarige därvid kan göra en avvägning mellan de aktuella intressena.
61 Vad för det andra gäller målet att säkerställa att tillsynsmyndigheterna fungerar väl och är oavhängiga, påpekar EU-domstolen följande. Artikel 52 i dataskyddsförordningen garanterar att en sådan myndighet är fullständigt oavhängig och ålägger varje medlemsstat att se till att varje tillsynsmyndighet har de mänskliga, tekniska och ekonomiska resurser som krävs för att myndigheten på ett effektivt sätt ska kunna fullgöra sina uppgifter och utöva sina befogenheter. EU-domstolen har dessutom understrukit att för att uppnå målet att säkerställa en enhetlig och hög skyddsnivå för fysiska personer inom unionen är det nödvändigt att se till att tillsynsmyndigheternas verksamhet fungerar väl (dom av den 9 januari 2025, Österreichische Datenschutzbehörde (Orimlig begäran), C‑416/23, EU:C:2025:3, punkt 40).
62 Målet att säkerställa att tillsynsmyndigheternas verksamhet fungerar väl och att de är oavhängiga utgör således ett legitimt mål mot bakgrund av artikel 23.1 h i dataskyddsförordningen, vilket i princip gör det möjligt att begränsa bland annat den rätt till tillgång till handlingar som garanteras i förordningens artikel 15.
63 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 86 i sitt förslag till avgörande får utövandet av denna rätt till tillgång till handlingar emellertid inte äventyra kravet på att tillsynsmyndigheterna ska kunna fullgöra sitt uppdrag på ett oavhängigt sätt.
64 Detsamma gäller kravet på att tillsynsmyndigheterna ska kunna fullgöra sitt uppdrag på ett effektivt sätt. En lagbestämmelse som på ett allmänt och abstrakt sätt förbjuder den registrerade att få tillgång till sina personuppgifter som innehas av en tillsynsmyndighet kan nämligen inte anses eftersträva ett sådant mål på ett proportionerligt sätt.
65 Även om det antas att den administrativa bördan i samband med handläggningen av ansökningar om tillgång enligt artikel 15 i dataskyddsförordningen i förekommande fall kan vara icke försumbar, understryker EU-domstolen (se punkt 61 ovan) att varje medlemsstat ska säkerställa att varje tillsynsmyndighet har de mänskliga, tekniska och ekonomiska resurser som krävs för att tillsynsmyndigheten ska kunna fullgöra sitt uppdrag och utöva sina befogenheter på ett effektivt sätt.
66 Dessutom får den personuppgiftsansvarige som handlägger en begäran som är uppenbart ogrundad eller orimlig enligt artikel 12.5 i dataskyddsförordningen antingen ta ut en rimlig avgift som täcker de administrativa kostnaderna för att tillhandahålla den information som begärs, eller vägra att tillmötesgå en sådan begäran.
67 Den registrerades rätt att få tillgång till de personuppgifter som rör honom eller henne får således inte generellt nekas, detta för att åstadkomma att tillsynsmyndigheternas verksamhet fungerar väl och att de är oavhängiga, i enlighet med vad som föreskrivs i dataskyddsförordningens artikel 23.1 h.
68 Vad för det tredje gäller målet att säkerställa skyddet för allmän säkerhet, påpekar EU-domstolen följande. Enligt artikel 23.1 c i dataskyddsförordningen kan detta mål utgöra skäl för att begränsa den registrerades rätt att få tillgång till de personuppgifter som rör honom eller henne, i enlighet med vad som föreskrivs i förordningens artikel 15.1. En medlemsstat får emellertid göra gällande en sådan begränsning endast i händelse av ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett grundläggande samhällsintresse (se, analogt, dom av den 13 november 2025, kommissionen/Ungern (Byggmaterial för kritisk infrastruktur), C‑499/23, EU:C:2025:875, punkt 41). Det framgår emellertid inte av utredningen vid EU-domstolen att så skulle vara fallet i detta mål.
69 Mot denna bakgrund ska den andra frågan besvaras på följande sätt. Artikel 23.1 c, h och i) i dataskyddsförordningen ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken den som gett in ett klagomål inte har någon rätt att få tillgång till personuppgifter som rör honom eller henne, såsom föreskrivs i artikel 15 i förordningen, och som innehas av en tillsynsmyndighet, i den mening som avses i artikel 4 led 21 däri.
Rättegångskostnader
70 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:
1) Artikel 4 led 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), i förening med förordningens artikel 15,
ska tolkas så,
att en tillsynsmyndighet, i den mening som avses i artikel 4 led 21 i förordningen, i ett ärende avseende ett klagomål som ingetts av en registrerad enligt artikel 77 däri, ska kvalificeras som ”personuppgiftsansvarig” och således i princip vara skyldig att bereda den registrerade tillgång till de personuppgifter som rör honom eller henne och till den information som anges i nämnda artikel 15.
2) Artikel 23.1 c, h och i) i förordning 2016/679
ska tolkas så,
att den utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken den som gett in ett klagomål inte har någon rätt att få tillgång till personuppgifter som rör honom eller henne, såsom föreskrivs i artikel 15 i förordningen, och som innehas av en tillsynsmyndighet, i den mening som avses i artikel 4 led 21 däri.
Underskrifter
* Rättegångsspråk: tyska.