lagen.nu
C-395/25

Domstolens dom (åttonde avdelningen) den 5 november 2026

CELEX
62025CJ0395
Datum
2026-11-05
Källa
eur-lex.europa.eu

DOMSTOLENS DOM (åttonde avdelningen)

den 5 november 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar – Förordning (EG) nr 1272/2008 – Artikel 35.2 första stycket – Förpackningar som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning – Flytande tvättmedel – Förpackningar som innehåller ett livsmedel – Likhet mellan förpackningarna – Bedömningskriterier – Risk för förväxling med ett flytande livsmedel – Referensmarknad – Innebörden av begreppet konsumenter – Personer i utsatta grupper – Erforderlig risknivå avseende risken för att konsumenterna vilseleds – Beaktande av farokategorin och den specifika risk som exponeringen för de farliga ämnena och blandningarna är förenad med – Skydd av människors hälsa och fri rörlighet för kemiska produkter ”

I mål C-395/25,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen (Sverige) genom beslut av den 11 juni 2025, som inkom till domstolen den 13 juni 2025, i målet

Orkla Care AB

mot

Kemikalieinspektionen,

meddelar

DOMSTOLEN (åttonde avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden N. Fenger (referent) samt domarna S. Rodin och O. Spineanu-Matei,

generaladvokat: M. Szpunar,

justitiesekreterare: V. Di Bucci,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– Orkla Care AB, genom F. Sjövall och T. Strömshed, båda advokater, samt M. Borgcrantz och T. Edwinson, båda jurister,

– Tysklands regering, genom J. Möller och R. Kanitz, båda i egenskap av ombud,

– Frankrikes regering, genom J.-L. Carré, P. Chansou och B. Travard, samtliga i egenskap av ombud,

– Europeiska kommissionen, genom P. Carlin och J. Jokubauskaitė, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 18 juni 2026 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Förevarande begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 35.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 2008, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 1297/2014 av den 5 december 2014 (EUT L 350, 2014, s. 1) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/2865 av den 23 oktober 2024 (EUT L, 2024/2865) (nedan kallad CLP-förordningen).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Orkla Care AB (nedan kallat Orkla), ett bolag bildat enligt svensk rätt, och Kemikalieinspektionen (Sverige), angående sistnämnda myndighets beslut att förbjuda saluföring av vissa kemiska produkter.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Förordning nr 648/2004

3 I artikel 2.1a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel (EUT L 104, 2004, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 259/2012 av den 14 mars 2012, föreskrivs följande:

”I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

...

1a. tvättmedel för konsumentbruk : tvättmedel som släppts ut på marknaden för icke-yrkesmässig användning, ...”

CLP-förordningen

4 Skälen 1 och 2 i CLP-förordningen har följande lydelse:

”(1) Denna förordning bör säkerställa såväl en hög skyddsnivå för människors hälsa och för miljön som fri rörlighet för kemiska ämnen, blandningar och vissa särskilda föremål, och samtidigt främja konkurrenskraft och innovation.

(2) En väl fungerande inre marknad för ämnen, blandningar och dessa föremål kan endast uppnås om de krav som är tillämpliga på dem inte skiljer sig markant mellan medlemsstaterna.”

5 I artikel 1 i förordningen, med rubriken ”Syfte och tillämpningsområde”, föreskrivs följande:

”1. Syftet med denna förordning är att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för miljön samt fri rörlighet för ämnen [och] blandningar ... genom att

a) harmonisera kriterierna för klassificering av ämnen och blandningar samt märknings- och förpackningsreglerna för farliga ämnen och blandningar,

...”

6 I artikel 2 i nämnda förordning, med rubriken ”Definitioner”, anges följande:

”I denna förordning gäller följande definitioner:

1) faroklass : typen av fysikalisk fara, hälsofara eller miljöfara.

2) farokategori : indelning efter kriterier inom varje faroklass som anger hur allvarlig faran är.

...

18) utsläppande på marknaden : leverans eller tillhandahållande till tredje part, mot betalning eller kostnadsfritt. Import skall anses innebära utsläppande på marknaden.

...”

7 I artikel 3 i förordningen, med rubriken ”Farliga ämnen och blandningar och specificering av faroklasser”, föreskrivs följande:

”Ett ämne eller en blandning som uppfyller kriterierna för fysikaliska faror, hälsofaror eller miljöfaror enligt delarna 2–5 i bilaga I är farlig(t) och ska klassificeras med avseende på respektive faroklass enligt den bilagan.

...”

8 Artikel 4 i CLP-förordningen har rubriken ”Allmänna klassificerings-, märknings- och förpackningsskyldigheter”. I punkterna 4 och 10 i denna artikel föreskrivs följande:

”4. Om ett ämne eller en blandning har klassificerats som farligt, ska leverantörerna säkerställa att ämnet eller blandningen märkts och förpackats i enlighet med avdelningarna III och IV, innan ämnet eller blandningen släpps ut på marknaden.

...

10. Ämnen och blandningar får inte släppas ut på marknaden om de inte överensstämmer med denna förordning.”

9 I artikel 9.5 i förordningen föreskrivs följande:

”När tillverkarna, importörerna och nedströmsanvändarna utvärderar den tillgängliga informationen med avseende på klassificeringen ska de beakta de former eller fysikaliska tillstånd i vilka ämnet eller blandningen släpps ut på marknaden och rimligen kan förväntas användas.”

10 Artiklarna 17–22 i den nämnda förordningen rör de uppgifter som ska ingå i märkningen av ett ämne eller en blandning som klassificerats som farlig(t) och som inneslutits i en förpackning.

11 Artikel 35 i förordningen, med rubriken ”Förpackning”, har följande lydelse:

”1. Förpackningar som innehåller farliga ämnen eller blandningar ska uppfylla följande krav:

...

c) Förpackningen och förslutningarna ska i alla delar vara så starka och stadiga att de inte kan lossna och med säkerhet tål normal påfrestning under hanteringen.

...

2. Förpackningar som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning som tillhandahålls allmänheten får varken ha en form eller formgivning som kan dra till sig eller väcka aktiv nyfikenhet hos barn eller vilseleda konsumenterna eller ha ett utförande eller en formgivning som liknar dem som används för livsmedel, djurfoder, läkemedel eller kosmetiska produkter, som skulle vilseleda konsumenterna.

...

Om förpackningen innehåller ett ämne eller en blandning som uppfyller kraven i avsnitt 3.2.1. i bilaga II ska den vara försedd med en taktil varningsmärkning i enlighet med avsnitt 3.2.2 i bilaga II.

Om flytande tvättmedel för konsumentbruk, enligt definitionen i artikel 2.1 a i [förordning nr 648/2004], förekommer i upplösbara förpackningar för engångsanvändning ska även kraven i avsnitt 3.3 i bilaga II tillämpas.

...”

12 I artikel 43 i CLP-förordningen föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna ska utse en eller flera behöriga myndigheter som ska ansvara för förslag till harmoniserad klassificering och märkning och de myndigheter som ska ansvara för tillsyn av att skyldigheterna [enligt] denna förordning efterlevs.

...”

13 Artikel 46.1 i förordningen har följande lydelse:

”Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder, inbegripet upprätthållande av ett system för offentlig kontroll, för att säkerställa att ämnen och blandningar inte släpps ut på marknaden om de inte har klassificerats, märkts, anmälts och förpackats i enlighet med denna förordning.”

14 I punkterna 3.3, 3.3.1.1 och 3.3.2 i bilaga I till nämnda förordning, vilken har rubriken ”Klassificerings- och märkningskrav för farliga ämnen och blandningar”, anges följande:

”3.3 Allvarlig ögonskada/ögonirritation

...

3.3.1.1 ...

Med ögonirritation avses förändringar i ögat som uppstår efter att ögat exponerats för ett ämne eller en blandning och som är fullt reversibla.

...

3.3.2 Kriterier för klassificering av ämnen

Ämnen ska klassas i en av kategorierna i denna faroklass, kategori 1 (allvarlig ögonskada) eller kategori 2 (ögonirritation), enligt följande:

...

b) Kategori 2 (ögonirritation):

ämnen som kan orsaka reversibel ögonirritation (se tabell 3.3.2).

...”

15 I punkt 3.3 i bilaga II till nämnda förordning, vilken har rubriken ”Flytande tvättmedel för konsumentbruk i upplösbara förpackningar för engångsanvändning” föreskrivs följande:

”...

3.3.2 Ytterförpackningen ska

...

iv) utan att det påverkar tillämpningen av kraven i avsnitt 3.1 vara försedd med en förslutning som

...

b) behåller sin funktion även om ytterförpackningen öppnas och stängs flera gånger under sin livslängd.”

Förordning (EU) 2019/1020

16 Artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 (EUT L 169, 2019, s. 1) har rubriken ”Tillämpningsområde”. I punkt 1 i denna artikel föreskrivs följande:

”Denna förordning ska tillämpas på produkter som omfattas av den harmoniserade unionslagstiftning som förtecknas i bilaga I ..., i den mån det inte finns några särskilda bestämmelser med samma syfte i harmoniserad unionslagstiftning som på ett mer specifikt sätt reglerar särskilda aspekter av marknadskontroll och tillsyn.”

17 I bilaga I till förordning 2019/1020, med rubriken ”Förteckning över harmoniserad unionslagstiftning”, anges de unionsrättsakter som ingår i den harmoniseringslagstiftning som avses i artikel 2 i förordningen. Bland dessa rättsakter återfinns, i punkt 25 i denna bilaga, CLP-förordningen.

Svensk rätt

18 Enligt 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808) (nedan kallad miljöbalken) av den 11 juni 1998 har Kemikalieinspektionen befogenhet att besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att förordning 2019/1020 ska följas.

19 Av 2 kap. 19 och 21 §§ miljötillsynsförordningen (2011:13) följer att Kemikalieinspektionen är den marknadskontrollmyndighet som enligt artikel 16 i förordning 2019/1020 ska vidta lämpliga åtgärder om en produkt som omfattas av harmoniserad unionslagstiftning, när den används i enlighet med sitt avsedda syfte eller under omständigheter som rimligen kan förutses och den är korrekt installerad och underhållen, kan äventyra användarnas hälsa eller säkerhet, eller inte stämmer överens med unionens tillämpliga harmoniseringslagstiftning. Kemikalieinspektionen ska i sådant fall utan dröjsmål kräva att den relevanta ekonomiska aktören vidtar lämpliga och proportionella korrigerande åtgärder för att få den bristande överensstämmelsen att upphöra eller eliminera risken inom en tidsfrist som Kemikalieinspektionen anger.

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

20 Orkla är ett bolag bildat enligt svensk rätt som saluför kemiska produkter, såsom flytande tvättmedel.

21 Det framgår av beslutet om hänskjutande och av de bilder som återfinns i bilagan till detta beslut att förpackningen för dessa varor består av färgad kartong och är utförd i form av en avlång förpackning med invikt överdel och med placering av en skruvkork på ena sidan av invikningen.

22 Efter det att Kemikalieinspektionen hade mottagit tips från konsumenter om att denna förpackning uppvisade likheter med livsmedel och kunde vara vilseledande för konsumenterna gav Kemikalieinspektionen Orkla tillfälle att yttra sig häröver och även om huruvida nämnda förpackning uppfyller kraven i artikel 35.2 i CLP‑förordningen.

23 Orkla bestred att det förelåg en sådan likhet och att de aktuella varornas förpackningar inte uppfyllde dessa krav. Bolaget anförde att de nämnda förpackningarna är försedda med bilder på textilier och att där inte finns något som kan förväxlas med livsmedel samt att förpackningarna ger tillräckliga säkerhetsgarantier, eftersom en etikett som förseglar öppningen måste rivas av innan produkterna kan användas och förpackningarna även har märkts med information om att innehållet inte får förtäras. Bolaget anförde dessutom att nämnda produkter enbart är ögonirriterande och inte farliga vid förtäring samt att valet av kartong motiverades av ekologiska överväganden.

24 Kemikalieinspektionen ansåg att utförandet av förpackningen för de varor som är i fråga i det nationella målet, det vill säga både dess form och dess formgivning, i kombination med färgsättningen av förpackningen och den etikett som anbringats på förpackningen, med uppgift om att produkten är vegansk, kunde vilseleda konsumenterna, eftersom dessa varor kunde förväxlas med livsmedel. Den ansåg därför att förpackningen inte uppfyllde kraven i artikel 35.2 första stycket i CLP‑förordningen och beslutade att förbjuda Orkla att släppa ut nio produkter på marknaden som utgjordes av flytande tvättmedel i denna typ av förpackningar.

25 Orkla överklagade beslutet till Mark- och miljödomstolen i Nacka (Sverige). Nämnda domstol bedömde, utifrån formgivningen, storleken och förslutningsmekaniken för förpackningarna för de i det nationella målet aktuella produkterna, i kombination med deras färgsättning och layout, att förpackningarna kunde förväxlas med livsmedelsförpackningar som används för till exempel mjölk, yoghurt, juice och andra flytande livsmedel, och som sådana kunde dra till sig och väcka nyfikenhet hos barn. Nämnda domstol bedömde därför att Kemikalieinspektionens beslut var förenligt med unionsrätten, särskilt CLP‑förordningen, och avslog Orklas överklagande. Den ändrade emellertid detta beslut på så sätt att förbudet skulle börja gälla först tre månader efter det att domstolens dom vunnit laga kraft.

26 Orkla överklagade denna dom till Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen (Sverige), som är den domstol som har hänskjutit frågorna i förevarande mål.

27 Den hänskjutande domstolen är osäker på huruvida förpackningarna för de aktuella produkterna, som är ämnen eller blandningar som klassificerats som farliga enligt CLP-förordningen, uppfyller kraven i artikel 35.2 i förordningen.

28 Den hänskjutande domstolen vill i detta avseende för det första få klarhet i vilka kriterier som ska tillämpas vid bedömningen enligt artikel 35.2 i CLP‑förordningen av om en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning har ett utförande eller en formgivning som liknar dem som används för livsmedel. Den hänskjutande domstolen undrar således huruvida anordningar för att särskilja en sådan förpackning från livsmedelsförpackningar får vara möjliga att rivas av när varan används för första gången eller om de måste finnas kvar intakta på förpackningen och vara permanenta.

29 Den hänskjutande domstolen vill för det andra få klarhet i vilken referensmarknad som ska användas för att bedöma en sådan likhet enligt denna bestämmelse.

30 Den hänskjutande domstolen vill för det tredje få klarhet i hur begreppet konsument, i den mening som avses i nämnda bestämmelse, ska tolkas, och närmare bestämt huruvida personer i utsatta grupper ska inkluderas i detta begrepp.

31 Den hänskjutande domstolen är för det fjärde osäker på vilken nivå som risken för att konsumenterna förväxlar produkterna ska ha enligt samma bestämmelse och huruvida det i detta avseende är relevant att det föreligger konstaterade fall av förväxling.

32 Den hänskjutande domstolen vill för det femte och slutligen få klarhet i huruvida kategorin av den fara som konsumenten löper vid förväxling och den specifika risk som exponering för ämnet eller blandningen är förenad med har en avgörande betydelse vid bedömningen av huruvida en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning uppfyller kraven i artikel 35.2 i CLP-förordningen.

33 Mot denna bakgrund beslutade Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

”1) Utifrån vilka närmare kriterier ska bedömningen enligt artikel 35.2 i CLP‑förordningen av om en förpackning har ett utförande eller en formgivning som liknar dem som används för exempelvis livsmedel göras? Måste åtgärder för att särskilja en förpackning från exempelvis livsmedelsförpackningar vara permanenta under hela förpackningens livscykel eller kan de vara avsedda att rivas bort?

2) Ska bedömningen av om en förpackning har ett utförande eller en formgivning som liknar dem för exempelvis livsmedel göras utifrån de livsmedelsförpackningar som finns på marknaden där produkten släpps ut eller marknaden där den tillhandahålls allmänheten och ska bedömningen då göras enbart utifrån den nationella marknaden, hela unionsmarknaden eller delar av denna?

3) Hur ska begreppet konsument tolkas och tillämpas i artikel 35.2 i CLP‑förordningen? Gäller det genomsnittskonsumenten eller ska även sårbara eller utsatta konsumentgrupper, som exempelvis synskadade, personer med annan funktionsnedsättning och barn, inkluderas i begreppet konsument? På vilket sätt ska om så är fallet deras särskilda behov beaktas?

4) Vilken nivå ska risken för att konsumenten vilseleds att tro att det är livsmedel i förpackningen ha? Räcker det med att det finns en teoretisk eller obetydlig risk eller ska risken vara reell? Är det relevant att vid den bedömningen beakta om en förväxling med livsmedel faktiskt har ägt rum, när sådan information finns tillgänglig?

5) Ska farokategorin och den specifika risken med ämnet eller blandningen beaktas vid tillämpningen av artikel 35.2 i CLP-förordningen? Ska artikeln tolkas så att den är tillämplig på en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning och som har ett utförande eller formgivning som liknar dem som används for livsmedel, när förpackningens innehåll, som i detta fall, inte är farligt att förtära utan enbart med avseende på andra exponeringar, till exempel att blandningen kan orsaka reversibel ögonirritation?”

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

34 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att bland annat få klarhet i vilka kriterier som ska läggas till grund för bedömningen av huruvida förpackningar som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning som tillhandahålls allmänheten har ett utförande eller en formgivning som liknar dem som används för livsmedel, i den mening som avses i artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen. Den vill med den första frågan även få klarhet i huruvida denna bestämmelse ska tolkas så, att den omständigheten att det på förpackningar som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning har anbringats säkerhetsanordningar, i syfte att särskilja dem från förpackningar som innehåller ett livsmedel, ska tillmätas avgörande betydelse, även om dessa säkerhetsanordningar inte förblir intakta under de förstnämnda förpackningarnas hela livslängd.

35 Det ska inledningsvis påpekas att det i artikel 3.1 i CLP-förordningen föreskrivs att ett ämne eller en blandning som uppfyller kriterierna för fysikaliska faror, hälsofaror eller miljöfaror enligt delarna 2–5 i bilaga I ska anses vara farlig(t) och klassificeras med avseende på respektive faroklass enligt den bilagan.

36 Det är utrett att förpackningarna för de produkter som är aktuella i det nationella målet innehåller ett ämne eller en blandning som uppfyller de kriterier för hälsofara som anges i punkt 3.3 i bilaga I till nämnda förordning, med rubriken ”Allvarlig ögonskada/ögonirritation”, och som klassificeras i farokategori 2, benämnd ”ögonirritation”, i enlighet med punkt 3.3.2 b i bilaga I.

37 När ett ämne eller en blandning klassificeras som farligt är leverantörerna enligt artikel 4.4 i CLP-förordningen skyldiga att säkerställa att ämnet eller blandningen märkts och förpackats i enlighet med avdelningarna III och IV, innan ämnet eller blandningen släpps ut på marknaden.

38 I artikel 35 i CLP-förordningen, som ingår i avdelning IV i förordningen, anges de krav som förpackningar som innehåller sådana ämnen eller blandningar ska uppfylla.

39 Artikel 35.2 första stycket i förordningen syftar särskilt till att förhindra att konsumenterna använder en farlig produkt för ett annat ändamål än det för vilket den har utformats. Enligt denna bestämmelse får nämligen förpackningar som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning som tillhandahålls allmänheten varken ha en form eller formgivning som kan dra till sig eller väcka aktiv nyfikenhet hos barn eller vilseleda konsumenterna eller ha ett utförande eller en formgivning som liknar dem som används för livsmedel, djurfoder, läkemedel eller kosmetiska produkter, som skulle vilseleda konsumenterna.

40 Den hänskjutande domstolens frågor avser särskilt det andra fall som nämns i artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen, det vill säga det förhållandet att utförandet eller formgivningen av en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning inte får likna dem som används för bland annat livsmedel.

41 För det första, vad gäller de kriterier utifrån vilka bedömningen av huruvida utförandet och formgivningen av en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning liknar dem som används för livsmedel, ska det inledningsvis påpekas att det inte uttryckligen nämns några sådana kriterier i artikel 35.2 i förordningen.

42 Unionslagstiftaren har emellertid, genom att i denna bestämmelse hänvisa till vida begrepp såsom förpackningars ”utförande” eller ”formgivning”, åtskilda genom konjunktionen ”eller”, avsett att alla märkbara egenskaper hos en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning ska beaktas.

43 Vid bedömningen av huruvida förpackningar som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning som tillhandahålls allmänheten har ett utförande eller en formgivning som liknar dem som används för livsmedel och som skulle vilseleda konsumenterna i den mening som avses i artikel 35.2 första stycket i CLP‑förordningen, ska hänsyn således tas till förpackningens allmänna utseende.

44 En sådan likhet ska särskilt anses föreligga när en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning, med hänsyn till det helhetsintryck som förpackningen ger, liknar en livsmedelsförpackning och kan förväxlas med denna på grund av objektiva egenskaper såsom bland annat dess form, storlek, volym, design, färg, märkning, material, textur, lukt eller en kombination av vissa eller alla av dessa egenskaper, med hjälp av vilka allmänheten vanligen kan identifiera livsmedel.

45 Med hänsyn till den stora mångfalden av förpackningar som innehåller farliga ämnen eller blandningar ska bedömningen av om en viss förpackning uppfyller kraven i artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen göras från fall till fall.

46 Vid denna bedömning ska hänsyn tas till syftet med CLP-förordningen, vilket, såsom anges i artikel 1.1 och skäl 1 i förordningen, bland annat består i att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för miljön. Med hänsyn till detta syfte ska de förpackningskrav som följer av artikel 35.2 första stycket i nämnda förordning således bedömas mot bakgrund av i vilken mån de är ägnade att säkerställa en hög skyddsnivå för konsumenternas hälsa.

47 För det andra, vad gäller den hänskjutande domstolens frågor om beaktandet, vid bedömningen av om en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning liknar en förpackning som innehåller ett livsmedel, av säkerhetsanordningar som anbringats på den förstnämnda förpackningen, även om dessa anordningar inte är permanenta då de inte förblir intakta under hela den förstnämnda förpackningens livslängd, har den hänskjutande domstolen upplyst om att det i förevarande fall rör sig om en etikett som täcker den kork som placerats på förpackningen och vilken är avsedd att rivas av när detta ämne eller denna blandning ska användas för första gången.

48 Eftersom ordalydelsen i artikel 35.2 i CLP-förordningen inte ger någon särskild vägledning i detta avseende, ska det sammanhang i vilket bestämmelsen ingår och det mål som unionslagstiftaren eftersträvar undersökas.

49 I artikel 9.5 i denna förordning föreskrivs i detta avseende att när tillverkarna, importörerna och nedströmsanvändarna utvärderar den tillgängliga informationen med avseende på klassificeringen ska de beakta de former eller fysikaliska tillstånd i vilka ämnet eller blandningen släpps ut på marknaden och rimligen kan förväntas ”användas”.

50 I artikel 35.1 c i den förordningen föreskrivs dessutom att förpackningar som innehåller farliga ämnen eller blandningar bland annat ska uppfylla kravet på att alla delar av förpackningar och förslutningar ska vara så starka och stadiga att de inte kan lossna och med säkerhet tål normal påfrestning under hanteringen.

51 Vad gäller flytande tvättmedel för konsumentbruk som förpackas i upplösbara förpackningar för engångsanvändning, följer det dessutom av punkt 3.3.2 i bilaga II till CLP-förordningen att sådana tvättmedelsförpackningar ska behålla sin funktion även om ytterförpackningen öppnas och stängs flera gånger ”under sin livslängd”.

52 Det framgår av dessa bestämmelser att en säkerhetsanordning som täcker och förseglar en kork som placerats på en förpackning som innehåller en farlig produkt ska finnas kvar under hela förpackningens livslängd. Det är i förevarande fall fråga om flytande tvättmedel, vars säkerhetsanordning består av en etikett. Eftersom denna typ av produkt används regelbundet och således befinner sig i ett hushåll under längre tid, upphör inte nyttan av etiketten efter det att produkten har använts för första gången.

53 Denna tolkning har stöd i CLP-förordningens syfte att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa. Såsom generaladvokaten i huvudsak har påpekat i punkt 41 i sitt förslag till avgörande syftar CLP-förordningen till att skydda inte bara köparen av ett farligt ämne eller en farlig blandning vid tidpunkten för inköpsbeslutet, utan även alla potentiella användare av ett sådant ämne eller en sådan blandning, och detta under hela den berörda produktens livslängd, eftersom risken för förväxling mellan denna produkt och livsmedel kan föreligga såväl vid tidpunkten för köpet som vid senare användning av produkten.

54 Vad gäller förekomsten av en varning på förpackningen – i förekommande fall en varning om att det farliga ämnet eller den farliga blandningen inte får förtäras – som det även hänvisats till i handlingarna i målet, ska det för det första påpekas att det av artiklarna 17–22 i CLP-förordningen framgår att förpackningar som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning måste vara försedda med en sådan varning och vara utformade på ett sådant sätt att de inte kan skadas eller att deras innehåll inte kan läcka ut. Dessa krav gäller utöver dem som följer av den andra delen av artikel 35.2 första stycket i förordningen. För det andra innebär uppgifter och varningar om att den farliga produkten i fråga inte får förtäras inte nödvändigtvis en neutralisering av det omedelbara visuella intryck som konsumenterna får av utförandet eller formgivningen av den förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning, vilken med hänsyn till att den liknar dem som används för livsmedel riskerar att förväxlas med en förpackning som innehåller sådana livsmedel.

55 I förevarande fall räcker det inte med en sådan kompletterande säkerhetsanordning, och en etikett som täcker den kork som placerats på förpackningen, vilken förseglar öppningen och ska rivas av när detta ämne eller denna blandning ska användas för första gången, för att utesluta att konsumenten kan missta sig och förväxla förpackningen med, i synnerhet, en livsmedelsförpackning, i strid med artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen, eftersom en sådan anordning och etikett inte nödvändigtvis ändrar helhetsintrycket av förpackningen.

56 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen ska tolkas så, att bedömningen av huruvida förpackningar som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning som tillhandahålls allmänheten har ett utförande eller en formgivning som liknar dem som används för bland annat livsmedel, och som skulle kunna vilseleda konsumenterna i den mening som avses i denna bestämmelse,

– ska göras från fall till fall med beaktande av förpackningens allmänna utseende och särskilt dess objektiva egenskaper, såsom bland annat dess form, storlek, volym, design, färg, märkning, material, textur, lukt eller en kombination av vissa eller alla av dessa egenskaper,

– varvid den omständigheten att säkerhetsanordningar har anbringats på förpackningar som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning, i syfte att särskilja dem från förpackningar som innehåller ett livsmedel, inte ska tillmätas avgörande betydelse när dessa säkerhetsanordningar inte förblir intakta under hela de förstnämnda förpackningarnas livslängd.

Den andra frågan

57 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen ska tolkas så, att bedömningen av likheten mellan utförandet eller formgivningen av en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning som tillhandahålls allmänheten och dem som används för livsmedel, ska göras med hänsyn endast till marknaden i den berörda medlemsstaten eller med hänsyn till marknaderna i andra medlemsstater där detta ämne eller denna blandning saluförs.

58 Den hänskjutande domstolen har framhållit att Kemikalieinspektionen endast är behörig att utöva marknadskontroll i fråga om förpackningar för produkter som saluförs på den svenska marknaden och har uttryckt osäkerhet beträffande innebörden av uttrycket ”som tillhandahålls allmänheten” i denna bestämmelse.

59 Enligt fast praxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 april 2018, Egenberger, C-414/16, EU:C:2018:257, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

60 Vad först gäller lydelsen av artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen, konstaterar domstolen att det av denna framgår att de förpackningar innehållande ett farligt ämne eller en farlig blandning som avses med denna bestämmelse är sådana förpackningar som tillhandahålls ”allmänheten”. Det är emellertid inte möjligt att enbart utifrån denna anvisning, utan andra preciseringar, avgöra vilken referensmarknad som ska användas vid bedömningen av huruvida kraven i denna bestämmelse är uppfyllda.

61 Vad härefter gäller det sammanhang i vilket artikel 35.2 första stycket i förordningen ingår, ska det påpekas att förordningen, såsom framgår av artikel 43 i densamma, överlåter åt medlemsstaterna att genomföra och utöva tillsyn över bestämmelserna i förordningen med hjälp av sina behöriga myndigheter, som bland annat ska ansvara för tillsyn av att skyldigheterna enligt denna förordning efterlevs. Dessa nationella myndigheter ska ansvara för en effektiv marknadskontroll genom att se till att produkterna överensstämmer med unionens tillämpliga harmoniseringslagstiftning och genom att säkerställa att det allmänintresse som omfattas av den lagstiftningen skyddas på deras territorium.

62 Enligt artikel 46.1 i CLP-förordningen ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder, inbegripet upprätthållande av ett system för offentlig kontroll, för att säkerställa att ämnen och blandningar inte släpps ut på marknaden om de inte har klassificerats, märkts, anmälts och förpackats i enlighet med denna förordning. I punkt 1a i nämnda artikel 46 hänvisas, med avseende på tillämpningen av punkt 1 i samma artikel, till förordning 2019/1020, vilken enligt dess artikel 2 och punkt 25 i bilaga I till sistnämnda förordning ska tillämpas på produkter som omfattas av CLP-förordningen.

63 Det ska påpekas att marknadskontrollmyndigheten, i artikel 3 led 4 i förordning 2019/1020, definieras som en myndighet vilken av en medlemsstat utses som ansvarig för att utföra marknadskontroll ”inom den medlemsstatens territorium”. Enligt artikel 11.1 a i förordning 2019/1020 ska marknadskontrollmyndigheterna dessutom bedriva sin verksamhet för att säkerställa en effektiv marknadskontroll ”inom deras territorium” av produkter som görs tillgängliga på och utanför internet avseende produkter som omfattas av unionens harmoniseringslagstiftning.

64 Mot bakgrund av de bestämmelser som avses i punkterna 61–63 ovan finner domstolen att tillsynsmyndigheten i en medlemsstat, vid bedömningen av huruvida en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning uppfyller kraven i artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen, ska beakta den omständigheten att förpackningen återger utseendet på en produkt som allmänheten i den staten känner till och känner igen. De behöriga nationella myndigheternas konkreta bedömning av risken för att konsumenterna vilseleds, i den mening som avses i sistnämnda bestämmelse, innebär med nödvändighet ett beaktande av det sätt på vilket konsumenterna uppfattar förpackningarna. Denna bedömning måste nämligen kunna göras med utgångspunkt i de personer som faktiskt exponeras för den omtvistade produkten på den nationella marknad där den tillhandahålls allmänheten.

65 Denna tolkning har dessutom stöd i artikel 11.9 i förordning 2019/1020. Av denna bestämmelse framgår att den presumtion om bristande överensstämmelse hos produkter som följer med ett beslut med detta innehåll som fattats av en marknadskontrollmyndighet i en medlemsstat, vilken är bindande för myndigheterna i övriga medlemsstater, kan brytas, genom ett beslut av någon av dessa myndigheter, om myndigheten efter en egen utredning har kommit fram till motsatt slutsats, utan att det påverkar tillämpningen av unionsförfaranden för skyddsåtgärder enligt unionens tillämpliga harmoniseringslagstiftning.

66 Denna möjlighet för de nationella myndigheterna att på grund av en eventuell avvikande bedömning komma till en annan slutsats vad gäller en viss produkts bristande överensstämmelse grundar sig på unionslagstiftarens erkännande av att det sätt på vilket allmänheten uppfattar denna produkt och storleken på risken för att allmänheten förväxlar den med en annan inte behöver vara desamma i hela unionen, ens när det skett en fullständig harmonisering av bestämmelserna om märkning och förpackning. Denna möjlighet beror på att det är nödvändigt att beakta sådana omständigheter som de som nu är aktuella, det vill säga det sedvanliga utförandet av vissa varor på en viss nationell marknad, liksom hur de uppfattas av konsumenterna på denna marknad.

67 Det ska även påpekas att en tolkning av artikel 35.2 första stycket i CLP‑förordningen som innebär att de nationella myndigheter som bedömer likheten mellan produkterna inte kan använda den nationella marknaden som referensmarknad, utan är skyldiga att beakta marknaden i andra medlemsstater, eller till och med marknaderna i samtliga medlemsstater, skulle vara svår att förena med ett av förordningens syften, nämligen att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa. Konstaterandet av att det föreligger en likhet mellan utförandet eller formgivningen av en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning och dem som används för livsmedel i en medlemsstat måste nämligen i sig vara tillräckligt för att de behöriga nationella myndigheterna ska kunna fatta de beslut som är nödvändiga för att skydda människors hälsa, varvid risken för förväxling ska bedömas med hänsyn till de personer som faktiskt exponeras för den omtvistade produkten.

68 Den tolkning av artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen som det redogjorts för i punkt 64 ovan strider slutligen inte mot förordningens syfte att säkerställa en enhetlig ram i fråga om de krav som är tillämpliga på ämnen och blandningar, för att bland annat säkerställa deras fria rörlighet inom unionen, såsom framgår av artikel 1.1 a i förordningen, jämförd med skäl 2 i densamma.

69 Att detta syfte uppnås säkerställs nämligen genom fastställandet av enhetliga kriterier för bedömningen av likheten mellan utförandet eller formgivningen av förpackningar som innehåller farliga ämnen eller blandningar och dem som används för livsmedel inom hela unionen. Såsom även generaladvokaten har påpekat i punkt 52 i sitt förslag till avgörande påverkas inte uppnåendet av detta syfte av den omständigheten att referensmarknaden vid bedömningen av denna likhet kan utgöras av marknaden i en medlemsstat.

70 Den tolkning av artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen som det redogjorts för i punkt 64 ovan strider inte heller mot förordningens andra syfte, vilket, såsom framgår av artikel 1.1 och skäl 1 i förordningen, är att säkerställa fri rörlighet för kemiska ämnen. Det kan i detta sammanhang nämnas att domstolen haft att pröva rådets direktiv 87/357/EEG av den 25 juni 1987 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning om produkter som, på grund av sina yttre egenskaper, kan förväxlas med andra produkter och härigenom utgöra en risk för konsumenternas hälsa och säkerhet (EGT L 192, 1987, s. 49; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 244), vilket reglerade liknande frågor som CLP-förordningen och vars dubbla syfte var att säkerställa ett godtagbart konsumentskydd som ligger på samma nivå i alla medlemsstater och att undanröja hinder för en väl fungerande inre marknad. Domstolen slog därvid fast att detta direktiv var tillämpligt på ett obegränsat antal produkter som hade vissa kännetecken och beträffande vilka det, från fall till fall och med avseende på respektive medlemsstat, skulle avgöras huruvida de kunde medföra sådana risker som dem som avses i direktivet (dom av den 2 juni 2022, Get Fresh Cosmetics, C‑122/21, EU:C:2022:421, punkt 39).

71 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den andra frågan besvaras enligt följande. Artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen ska tolkas så, att vid bedömningen av likheten mellan utförandet eller formgivningen av en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning och dem som används för livsmedel, i enlighet med de harmoniserade reglerna om märkning och förpackning av farliga ämnen och blandningar, får de behöriga myndigheterna i en medlemsstat beakta omständigheter som specifikt avser den nationella marknad på vilken den aktuella produkten saluförs, utan att det nödvändigtvis behöver prövas huruvida detta utförande eller denna formgivning även skulle anses vara vilseledande i andra medlemsstater där produkten saluförs.

Den tredje frågan

72 Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen ska tolkas så, att begreppet konsument i denna bestämmelse endast omfattar normalt informerade samt skäligen uppmärksamma och medvetna genomsnittskonsumenter, eller även omfattar barn och personer i utsatta grupper som kan ha särskilda svårigheter att uppfatta eller bedöma utseendet på en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning. Om detta begrepp ska förstås så, att det omfattar sådana personer, vill den hänskjutande domstolen få klarhet i hur deras särskilda behov ska beaktas.

73 Vad först gäller den osäkerhet som den hänskjutande domstolen framfört beträffande innebörden av ordet konsumenter i CLP-förordningen, och särskilt i artikel 35.2 första stycket i denna förordning, kan konstateras att det varken i förordningen eller i ordalydelsen i denna bestämmelse, där detta ord förekommer på två ställen, preciseras vilken innebörden av detta ord är.

74 Det ska emellertid för det första påpekas att unionslagstiftaren, inom ramen för CLP-förordningen, och i synnerhet i artikel 35.2 första stycket i denna förordning, inte har kombinerat ordet konsument med adjektivet genomsnittlig, vilket är fallet i andra av unionens sekundärrättsakter, bland annat på konsumentskyddsområdet.

75 För det andra hänvisas det i ordalydelsen i denna bestämmelse till förpackningar som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning som tillhandahålls ”allmänheten” och inte en specialiserad omsättningskrets. Såsom kommissionen har gjort gällande i sitt skriftliga yttrande ger denna hänvisning stöd för att samtliga konsumentkategorier, inbegripet utsatta grupper av personer, som rimligen kan förväntas köpa eller använda sådana produkter som de som är aktuella i det nationella målet, vars förpackning innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning, ska beaktas vid bedömningen av huruvida förpackningen för sådana produkter uppfyller kraven i nämnda bestämmelse.

76 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 67 i sitt förslag till avgörande framgår det av Europeiska kemikaliemyndighetens (Echa) vägledning om märkning och förpackning i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 – vilken, även om den inte är rättsligt bindande, kan ge upplysningar som är användbara vid tolkningen av relevanta bestämmelser i unionsrätten (se, analogt, dom av den 13 mars 2025, Cassella-med och MCM Klosterfrau, C-589/23, EU:C:2025:173, punkt 40 och där angiven rättspraxis) – att varor är avsedda för ”allmänheten” när de exempelvis säljs eller marknadsförs hos en detaljhandlare eller på ett försäljningsställe där allmänheten har fri tillgång till dem, eller när de säljs online. Definitionen av detta begrepp återfinns i den del av vägledningen som just rör varor som är tillgängliga för barn.

77 För det tredje ska det även konstateras att inte bara konsumenter, utan även barn nämns i ordalydelsen i artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen. Den omständigheten att det specifikt hänvisas till barn kan emellertid inte föranleda slutsatsen att dessa inte omfattas av begreppet konsument. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 75 i sitt förslag till avgörande ska denna hänvisning tolkas så, att den endast är ett uttryck för unionslagstiftarens avsikt att understryka vikten av att särskilt barnens intressen beaktas.

78 Dessa konstateranden ger stöd för att artikel 35.2 första stycket i nämnda förordning ska tolkas så, att unionslagstiftaren inte har haft för avsikt att begränsa begreppet konsument till att endast omfatta en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument som köper en produkt vars förpackning innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning och som själv riskerar att vilseledas, beroende på bland annat vad som utmärker försäljningsstället eller produktens placering på försäljningsstället. Unionslagstiftaren ska i stället anses ha avsett att detta begrepp ska ges en vid innebörd och ska omfatta alla personer som kan komma att använda nämnda produkt vid någon tidpunkt efter det att den förvärvats, däribland barn och personer i utsatta grupper, vilka rimligen kan anses löpa särskilt stor risk att förväxla produkterna med hänsyn till deras sårbarhet.

79 Detta gäller i än högre grad då risken för förväxling i utsatta grupper är särskilt stor med hänsyn till att vissa personer i dessa grupper lättare kan lockas och vilseledas av förpackningarnas utseende. Domstolen har redan slagit fast att när det gäller produkter som, på grund av sina yttre egenskaper, kan förväxlas med andra produkter och som därför äventyrar konsumenternas hälsa eller säkerhet, ska man vid bedömningen av sannolikheten för att ett farligt ämne eller en farlig blandning förväxlas med ett livsmedel beakta den sårbarhet som kännetecknar de kategorier av personer och konsumenter som kan komma att ställas inför produkter som ser ut som livsmedel, däribland särskilt barn (se, analogt, dom av den 2 juni 2022, Get Fresh Cosmetics, C-122/21, EU:C:2022:421, punkt 43).

80 Den vida tolkning av begreppet konsument som följer av lydelsen av artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen stöds av det sammanhang i vilket denna bestämmelse ingår, vilket kännetecknas av ett fokus på skyddet av konsumenter och särskilt barn.

81 I artikel 2.1a i förordning nr 648/2004, till vilken det hänvisas i artikel 35.2 fjärde stycket i CLP-förordningen, avseende ”flytande tvättmedel för konsumentbruk”, hänvisas till tvättmedel som släppts ut på marknaden för ”icke-yrkesmässig” användning, vilket innebär att begreppet konsument ges en vid innebörd.

82 I artikel 35.2 tredje stycket i CLP-förordningen föreskrivs att vissa förpackningar ska vara försedda med en taktil varningsmärkning, vilket stöder tolkningen att begreppet konsumenter omfattar personer i utsatta grupper, eftersom de taktila varningarna är avsedda just för personer med synnedsättning.

83 Även syftet att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa, vilket anges i artikel 1.1 i CLP-förordningen, ger stöd för tolkningen att kraven i förordningen inte har utformats för att skydda endast en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument. En vid tolkning av begreppet konsumenter gör sig nämligen än mer gällande i fråga om ämnen eller blandningar vilka, såsom i förevarande fall, har klassificerats som farliga i den mening som avses i denna förordning, med hänsyn till de eventuella negativa konsekvenserna för dessa personers hälsa vid förväxling mellan sådana ämnen eller blandningar och livsmedel.

84 För det fall begreppet konsument i artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen ska förstås så, att det omfattar personer i utsatta grupper, vill den hänskjutande domstolen dessutom få klarlagt vilka särskilda behov som finns hos dessa personer och hur de behoven ska beaktas.

85 Det ska inledningsvis påpekas att man vid bedömningen av likheten mellan utförandet eller formgivningen av en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning och dem som används för livsmedel ska ta hänsyn till de särskilda behov som finns hos personer i utsatta grupper.

86 Det bör i synnerhet tas hänsyn till att vissa av dessa personer har en begränsad förmåga att ta del av informationen på förpackningen och att identifiera farliga produkter eller att uppfatta vissa egenskaper hos denna förpackning, vilket ökar sannolikheten för att de förväxlar dem på grund av att utförandet och formgivningen av förpackningar som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning liknar dem som används för livsmedel. Beroende på vilken typ av sårbarhet det rör sig om kan vissa egenskaper hos en förpackning, nämligen till exempel den form och den textur som kan uppfattas vid beröring, eller lukten, visa sig vara viktigare än andra för en viss personkategori för att identifiera produkten. Det helhetsintryck som förpackningarna ger spelar också en särskild roll, eftersom det inte får föra tankarna till livsmedel.

87 Vad särskilt gäller barn ska de behöriga nationella myndigheterna bedöma huruvida egenskaperna hos en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning, däribland de egenskaper som avses i punkt 44 ovan, det vill säga förpackningens form, storlek, volym, färg, lukt, material eller en kombination av vissa eller alla av dessa egenskaper, kan vilseleda barn genom att de för tankarna till en ätbar vara, exempelvis en dryck såsom i förevarande fall.

88 Det ankommer i förevarande fall på de behöriga nationella myndigheterna att, genom en helhetsbedömning och med beaktande av de anvisningar som getts i punkterna 85–87 ovan, pröva huruvida utförandet eller formgivningen av en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning – bland annat den avlånga förpackningsformen, tillverkningsmaterialet kartong, kombinationen av de färger som använts samt indikationerna på förpackningen – för konsumenternas tankar till förpackningar som används för ett livsmedel, exempelvis en dryck såsom i förevarande fall, i strid med artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen.

89 Mot bakgrund av vad som anförts ovan ska den tredje frågan besvaras enligt följande. Artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen ska tolkas så, att begreppet konsument i denna bestämmelse omfattar såväl normalt informerade samt skäligen uppmärksamma och medvetna genomsnittskonsumenter som barn och personer i utsatta grupper som kan ha särskilda svårigheter att uppfatta eller bedöma utseendet på en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning. Vid bedömningen av likheten mellan utförandet eller formgivningen av en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning och dem som används för livsmedel, i den mening som avses i nämnda bestämmelse, vilken ska göras genom en bedömning av förpackningens allmänna utseende, ska hänsyn tas till dessa personers förmåga att uppfatta förpackningens egenskaper.

Den fjärde frågan

90 Den hänskjutande domstolen har ställt den fjärde frågan för att få klarhet i huruvida artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen ska tolkas så, att det räcker att det finns en icke försumbar risk för att konsumenterna vilseleds för att det ska anses att kraven i denna bestämmelse inte är uppfyllda, och att det för bedömningen av huruvida det föreligger en sådan risk har en avgörande betydelse att en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning redan har förväxlats med en förpackning som innehåller ett livsmedel.

91 Den hänskjutande domstolen har påpekat att vissa språkversioner av artikel 35.2 första stycket i förordningen skulle kunna tyda på att det finns en skillnad i fråga om den risknivå som krävs i de två fall som avses i denna bestämmelse, det vill säga när en form eller en formgivning kan dra till sig eller väcka aktiv nyfikenhet hos barn eller vilseleda konsumenterna och när de aktuella förpackningarna har ett utförande eller en formgivning som liknar andra produkter och som skulle vilseleda konsumenterna. Enligt den hänskjutande domstolen är det inte uteslutet att det krävs att det föreligger en högre risk i det andra fallet än i det första. Den har härvidlag hänvisat bland annat till den engelska versionen (” likely ... to mislead consumers , or have a similar presentation or a design used for foodstuff ... , which would mislead consumers ”), den franska versionen (” susceptible ... d’induire les consommateurs en erreur, ni une présentation ou une esthétique similaire à celles qui sont utilisées pour les denrées alimentaires, ... qui tromperait les consommateurs ”) och den svenska versionen (”en form eller formgivning som kan … vilseleda konsumenterna eller ha ett utförande eller en formgivning som liknar dem som används för livsmedel … som skulle vilseleda konsumenterna”).

92 Det ska emellertid påpekas att ordalydelsen i artikel 35.2 första stycket i CLP‑förordningen varierar mellan de olika språkversionerna. I andra språkversioner än dem som den hänskjutande domstolen har hänvisat till används således ett enda uttryck för risken att förpackningen vilseleder konsumenten. Se till exempel den italienska versionen (” o sia tale da indurre i consumatori in errore , né hanno una presentazione o un disegno ..., atti a indurre i consumatori in errore ”) och den rumänska versionen (” care să inducă în eroare consumatorii şi, de asemenea , trebuie să nu aibă o prezentare similară sau un aspect utilizat(ă) pentru produsele alimentare sau pentru hrana pentru animale sau pentru produsele cosmetice ori medicinale, care să inducă în eroare consumatorii ”).

93 Utöver dessa semantiska skillnader kan konstateras att de olika språkversionerna av artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen alla innehåller ett krav på att förpackningar som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning och som tillhandahålls allmänheten inte får vara av sådan beskaffenhet att konsumenten riskerar att förväxla dem med andra förpackningar.

94 Såsom framgår av punkt 44 ovan ska förekomsten av en sådan risk fastställas efter det att det gjorts en bedömning av likheten mellan förpackningar som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning och förpackningar som innehåller ett livsmedel, på grundval av förpackningarnas objektiva egenskaper såsom bland annat form, storlek, volym, design, färg, märkning, material, textur och lukt, utan att det är nödvändigt att fastställa en risknivå som måste vara uppnådd för att artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen ska vara tillämplig.

95 Med hänsyn till att CLP-förordningen syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa, kan artikel 35.2 första stycket i förordningen, som syftar till att förhindra att en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning förväxlas med en förpackning som innehåller livsmedel, inte tolkas så, att det krävs en hög risk för att konsumenterna vilseleds, utan det räcker, såsom även generaladvokaten har påpekat i punkt 99 i sitt förslag till avgörande, att risken inte är försumbar.

96 Vad gäller den hänskjutande domstolens osäkerhet beträffande huruvida det vid denna riskbedömning är relevant att det kan visas att en viss förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning redan har förväxlats med en förpackning som innehåller livsmedel, finner EU-domstolen att det enligt artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen inte krävs bevis för förekomsten av konstaterade fall där konsumenterna har vilseletts, för att de krav som där uppställs ska uppfyllas.

97 Även om en sådan tidigare förväxling kan utgöra ett indicium på att det finns en risk för att konsumenterna vilseleds, gör ordalydelsen i artikel 35.2 första stycket i denna förordning det nämligen inte möjligt att anse att de nationella tillsynsmyndigheterna är skyldiga att med hjälp av tillgänglig information visa att det faktiskt har skett en förväxling med förpackningar som innehåller livsmedel, eller att anse att avsaknaden av sådan bevisning med nödvändighet måste föranleda dessa myndigheter att dra slutsatsen att det inte föreligger någon sådan risk. En tolkning av denna bestämmelse som innebär att det krävs bevis för förekomsten av konstaterade fall där förväxling skett skulle för övrigt strida mot CLP-förordningens syfte att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa.

98 Domstolen har på denna punkt redan, i fråga om direktiv 87/357, som har ett liknande syfte som CLP-förordningen, slagit fast att de behöriga nationella myndigheterna inte behövde visa, genom objektiva och underbyggda uppgifter, att konsumenterna kommer att förväxla de produkter som avses i detta direktiv med livsmedel och att detta medför risker för personskador (dom av den 2 juni 2022, Get Fresh Cosmetics, C-122/21, EU:C:2022:421, punkt 44).

99 Av detta följer att den fjärde frågan ska besvaras enligt följande. Artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen ska tolkas så, att den omständigheten att det konstateras föreligga en icke försumbar risk för att konsumenter vilseleds är tillräcklig för att det ska anses att kraven i denna bestämmelse inte är uppfyllda, och det är i detta sammanhang inte av avgörande betydelse att det har bevisats att det finns ett fall där det konstaterats att en viss förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning har förväxlats med en förpackning som innehåller ett livsmedel.

Den femte frågan

100 Den hänskjutande domstolen har ställt den femte frågan för att få klarhet i huruvida artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen ska tolkas så, att det för bedömningen av huruvida en förpackning för ett farligt ämne eller en farlig blandning uppfyller kraven i denna bestämmelse har en avgörande betydelse vilken faroklass eller farokategori som ämnet eller blandningen omfattas av eller vilken specifik risk som dessa är förenade med och, om så är fallet, huruvida nämnda bestämmelse är tillämplig på förpackningar som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning och som har ett utförande eller en formgivning som liknar dem som används för livsmedel, när detta innehåll inte är farligt att förtära.

101 Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida den bedömning som den behöriga nationella myndigheten ska göra av huruvida kraven i artikel 35.2 första stycket i förordningen är uppfyllda alltid är densamma, oavsett i vilken farokategori den aktuella produkten klassificeras. Mot bakgrund av att denna bestämmelse förbjuder att förpackningar som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning har ett utförande eller en formgivning som liknar dem som används för livsmedel, vill den hänskjutande domstolen särskilt få klarhet i huruvida det är relevant för denna bedömning att den fara som i förevarande fall uppkommer vid förväxling mellan sådana förpackningar består i en övergående ögonirritation vid kontakt med ögonen, och inte i en fara som uppkommer vid förtäring av detta ämne eller denna blandning. Eftersom de förpackningar som är aktuella i det nationella målet inte liknar förpackningarna för en produkt som är avsedd att komma i kontakt med ögonen, är en eventuell förväxling med livsmedelsförpackningar irrelevant i förhållande till frågan huruvida konsumenten riskerar att exponeras för denna irritation.

102 Såsom redan har påpekats i punkt 36 ovan framgår det av beslutet om hänskjutande att innehållet i de förpackningar som är aktuella i det nationella målet omfattas, i enlighet med punkt 3.3 i bilaga I till CLP-förordningen, av faroklassen ”allvarlig ögonskada/ögonirritation” och enligt punkt 3.3.2 i denna bilaga av kategori 2 i denna faroklass, benämnd ”ögonirritation”, avseende ämnen som kan orsaka reversibel ögonirritation.

103 Den hänskjutande domstolen förefaller dessutom utgå från premissen att innehållet i dessa förpackningar inte är farligt att förtära. Även Orkla har gjort gällande att de produkter som är aktuella i det nationella målet inte är farliga att förtära. Bolaget har emellertid i sitt skriftliga yttrande medgett att de innehåller tensider som kan framkalla övergående illamående och kräkningar.

104 Det ska först påpekas att även om vissa bestämmelser i CLP-förordningen endast avser specifika farokategorier som är förknippade med vissa ämnen eller blandningar, har andra bestämmelser i denna förordning, däribland artikel 35.2 första stycket, en allmän karaktär och är tillämpliga på samma sätt på alla farliga ämnen och blandningar.

105 Artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen är tillämplig på förpackningar som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning som tillhandahålls allmänheten och som har en form eller formgivning som liknar dem som används för bland annat livsmedel. Av bestämmelsens ordalydelse följer således inte något krav på att den faroklass och farokategori som det farliga ämnet eller den farliga blandningen i fråga omfattas av, eller den specifika risk som dessa är förenade med, ska tillmätas avgörande betydelse.

106 De i denna bestämmelse föreskrivna kriterierna för dels bedömningen av likheten mellan utförandet eller formgivningen av en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning och dem som används för livsmedel, dels bedömningen av risken för vilseledande är desamma oberoende av typen av den fara som ämnet eller blandningen i fråga innebär.

107 När ett ämne eller en blandning har klassificerats som farligt i enlighet med artikel 3.1 i CLP-förordningen, ska ämnet eller blandningen således enligt artikel 4.4 i förordningen uppfylla kraven i artikel 35.2 första stycket i förordningen. Klassificeringen av nämnda ämne eller blandning med avseende på den aktuella farotypen är således irrelevant när faran eller blandningen har klassificerats som farlig.

108 Domstolen har redan, med anledning av en begäran om förhandsavgörande som bland annat avsåg tolkningen av rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT 196, 1967, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 19), konstaterat att det ska göras åtskillnad mellan bedömningen av ämnens farlighet och bedömningen av den risk som de utgör. Domstolen slog nämligen fast att den klassificering och märkning av ämnen som fastställs i detta direktiv grundar sig på tillhandahållande av information om de faror som ämnenas inneboende egenskaper är förenade med, och att farobedömningen utgör det första steget i processen för riskbedömning, som är ett snävare begrepp. Efter att ha understrukit att denna åtskillnad mellan faror och risker har bibehållits i CLP-förordningen fann domstolen att en bedömning av de faror som ämnenas inneboende egenskaper är förenade med inte får begränsas på grund av specifika användningsförhållanden, såsom vid en riskbedömning, utan kan genomföras med giltig verkan oberoende av på vilken plats ämnet används, på vilket sätt kontakt med ämnet kan ske – såsom genom förtäring, inandning eller upptagning genom huden – och eventuella nivåer av exponering för ämnet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 juli 2011, Nickel Institute, C-14/10, EU:C:2011:503, punkterna 81 och 82, och dom av den 21 juli 2011, Etimine, C‑15/10, EU:C:2011:504, punkterna 74 och 75).

109 Artikel 35.2 i CLP-förordningen är således tillämplig på förpackningar som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning och som har ett utförande eller en formgivning som liknar dem som används för livsmedel, även om det visats att detta innehåll inte är farligt att förtära.

110 Vad härefter gäller huruvida det är nödvändigt att beakta den specifika risk som kan uppstå vid förväxling mellan produkter, i en situation där den kemiska produkten i fråga endast innebär en risk vid kontakt med ögonen och inte vid förtäring, ska det påpekas att artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen, även om den bland annat reglerar en eventuell förväxling med ett livsmedel, inte gör det där föreskrivna förbudet avhängigt av att det är farligt att förtära ämnet eller blandningen i fråga, utan syftar till att generellt förhindra all farlig exponering för kemiska produkter som en sådan förväxling skulle kunna medföra.

111 Med hänsyn till det syfte att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa som eftersträvas med CLP-förordningen, såsom det erinrats om i punkt 46 ovan, ska det skydd som ges genom artikel 35.2 första stycket i förordningen nämligen tillämpas i fråga om alla typer av skadliga konsekvenser som kan uppstå om en konsument exponeras för en farlig produkt, inbegripet ögonirritation.

112 Mot bakgrund av vad som anförts ovan ska den femte frågan besvaras enligt följande. Artikel 35.2 första stycket i CLP-förordningen ska tolkas så, att det vid bedömningen av huruvida en förpackning för ett farligt ämne eller en farlig blandning uppfyller kraven i denna bestämmelse inte har en avgörande betydelse vilken faroklass eller farokategori som ämnet eller blandningen omfattas av eller vilken specifik risk som dessa är förenade med.

Rättegångskostnader

113 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (åttonde avdelningen) följande:

1) Artikel 35.2 första stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 1297/2014 av den 5 december 2014 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/2865 av den 23 oktober 2024,

ska tolkas så, att bedömningen av huruvida förpackningar som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning som tillhandahålls allmänheten har ett utförande eller en formgivning som liknar dem som används för bland annat livsmedel, och som skulle kunna vilseleda konsumenterna i den mening som avses i denna bestämmelse

– ska göras från fall till fall med beaktande av förpackningens allmänna utseende och särskilt dess objektiva egenskaper, såsom bland annat dess form, storlek, volym, design, färg, märkning, material, textur, lukt eller en kombination av vissa eller alla av dessa egenskaper,

– varvid den omständigheten att säkerhetsanordningar har anbringats på förpackningar som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning, i syfte att särskilja dem från förpackningar som innehåller ett livsmedel, inte ska tillmätas avgörande betydelse när dessa säkerhetsanordningar inte förblir intakta under hela de förstnämnda förpackningarnas livslängd.

2) Artikel 35.2 första stycket i förordning nr 1272/2008, i dess lydelse enligt förordning nr 1297/2014 och förordning 2024/2865,

ska tolkas så,

att vid bedömningen av likheten mellan utförandet eller formgivningen av en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning och dem som används för livsmedel, i enlighet med de harmoniserade reglerna om märkning och förpackning av farliga ämnen och blandningar, får de behöriga myndigheterna i en medlemsstat beakta omständigheter som specifikt avser den nationella marknad på vilken den aktuella produkten saluförs, utan att det nödvändigtvis behöver prövas huruvida detta utförande eller denna formgivning även skulle anses vara vilseledande i andra medlemsstater där produkten saluförs.

3) Artikel 35.2 första stycket i förordning nr 1272/2008, i dess lydelse enligt förordning nr 1297/2014 och förordning 2024/2865,

ska tolkas så,

att begreppet konsument i denna bestämmelse omfattar såväl normalt informerade samt skäligen uppmärksamma och medvetna genomsnittskonsumenter som barn och personer i utsatta grupper som kan ha särskilda svårigheter att uppfatta eller bedöma utseendet på en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning.

Vid bedömningen av likheten mellan utförandet eller formgivningen av en förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning och dem som används för livsmedel, i den mening som avses i nämnda bestämmelse, vilken ska göras genom en bedömning av förpackningens allmänna utseende, ska hänsyn tas till dessa personers förmåga att uppfatta förpackningens egenskaper.

4) Artikel 35.2 första stycket i förordning nr 1272/2008, i dess lydelse enligt förordning nr 1297/2014 och förordning 2024/2865,

ska tolkas så,

att den omständigheten att det konstateras föreligga en icke försumbar risk för att konsumenter vilseleds är tillräcklig för att det ska anses att kraven i denna bestämmelse inte är uppfyllda, och det är i detta sammanhang inte av avgörande betydelse att det har bevisats att det finns ett fall där det konstaterats att en viss förpackning som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning har förväxlats med en förpackning som innehåller ett livsmedel.

5) Artikel 35.2 första stycket i förordning nr 1272/2008, i dess lydelse enligt förordning nr 1297/2014 och förordning 2024/2865,

ska tolkas så,

att det vid bedömningen av huruvida en förpackning för ett farligt ämne eller en farlig blandning uppfyller kraven i denna bestämmelse inte har en avgörande betydelse vilken faroklass eller farokategori som ämnet eller blandningen omfattas av eller vilken specifik risk som dessa är förenade med.

FengerRodinSpineanu-Matei

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 5 november 2026.

V. Di BucciN. Fenger
JustitiesekreterareAvdelningsordförande

* Rättegångsspråk: svenska.