Domstolens dom (åttonde avdelningen) den 5 november 2026
Preliminär utgåva
DOMSTOLENS DOM (åttonde avdelningen)
den 5 november 2026 ( * )
” Begäran om förhandsavgörande – Tillnärmning av lagstiftning – Kosmetiska produkter – Förordning (EG) nr 1223/2009 – Utsläppande på marknaden – Reklam – Artikel 6.1 och 6.3 – Distributörernas skyldigheter – Omsorgsplikt – Räckvidd – Artikel 20.1 – Produktpåstående – Saluföring av kosmetiska produkter i tillverkarens namn eller under tillverkarens varumärke – Distributören övertar tillverkarens produktpåstående, utan ändring – Otillbörliga affärsmetoder – Direktiv 2005/29/EG – Artikel 3.4 – Lagvalsregel – Skydd av konsumenter och fri rörlighet för kosmetiska produkter ”
I mål C‑435/25,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Bundesgerichtshof (Högsta domstolen, Tyskland) genom beslut av den 18 juni 2025, som inkom till domstolen den 2 juli 2025, i målet
Verband Sozialer Wettbewerb eV
mot
GUT GEKAUFT Reformhäuser GmbH,
ytterligare deltagare i rättegången:
M.E.G. Gottlieb Diaderman-Haus GmbH & Co. KG,
Korea Ginseng Vertriebs GmbH (KGV)
meddelar
DOMSTOLEN (åttonde avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden N. Fenger (referent), samt domarna O. Spineanu-Matei och N. Piçarra,
generaladvokat: R. Norkus,
justitiesekreterare: handläggaren E. Sartori,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 29 april 2026,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– GUT GEKAUFT Reformhäuser GmbH, genom T. Winter, Rechtsanwalt,
– M.E.G. Gottlieb Diaderman-Haus GmbH & Co. KG, genom T. Winter, Rechtsanwalt,
– Greklands regering, genom Z. Chatzipavlou, V. Karra och S. Trekli, samtliga i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom J. Flett och P. Kienapfel, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 9 juli 2026 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 4.6, 6.1, 6.3 första stycket och artikel 20.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter (EUT L 342, 2009, s. 59), artiklarna 3.4, 5.1, 5.4a och artikel 6.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 2005, s. 22).
2 Begäran har framställts i ett mål om förbudsföreläggande där talan väckts av Verband Sozialer Wettbewerb eV (nedan kallat VSW), en tysk förening som bland annat har till syfte att bekämpa otillbörlig konkurrens, mot GUT GEKAUFT Reformhäuser GmbH (nedan kallat Gut Gekauft), ett tyskt bolag som driver en butik med hälsokost- och naturprodukter, i syfte att förbjuda sistnämnda bolag att i sina reklambroschyrer marknadsföra en kosmetisk produkt på grund av ett påstående i bolagets broschyrer och på produktens förpackning om vissa effekter av extrakt av en växt som ingår i produkten.
Unionsrätt
Direktiv 2005/29
3 Skälen 7, 10, 11 och 14 i direktiv 2005/29 har följande lydelse:
”(7) Detta direktiv omfattar affärsmetoder som direkt syftar till att påverka konsumenternas affärsbeslut beträffande produkter …
…
(10) Sambandet mellan detta direktiv och befintlig [unions]lagstiftning måste vara tydligt, särskilt när detaljerade bestämmelser om otillbörliga affärsmetoder gäller specifika branscher. … Det här direktivet skall följaktligen tillämpas endast i den mån det saknas särskild [unionslagstiftning] beträffande vissa aspekter av otillbörliga affärsmetoder, exempelvis informationskrav och regler för hur informationen skall delges konsumenterna. Detta direktiv skyddar konsumenterna när det inte finns någon branschlagstiftning på [unionsnivå] och hindrar näringsidkare från att ge ett felaktigt intryck av en produkts beskaffenhet. … Detta direktiv kompletterar följaktligen de delar av [unionens] regelverk som är tillämpliga på affärsmetoder som skadar konsumenternas ekonomiska intressen.
(11) … Genom detta direktiv fastställs ett enda generellt förbud mot de otillbörliga affärsmetoder som snedvrider konsumentens ekonomiska beteende. …
…
(14) Det är önskvärt att till vilseledande affärsmetoder räkna sådana metoder, inklusive vilseledande reklam, som genom att vilseleda konsumenten hindrar denne från att fatta ett välgrundat och därmed effektivt beslut. … Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av befintlig [unions]lagstiftning enligt vilken valet mellan flera alternativ till bestämmelser om konsumentskydd på området affärsmetoder uttryckligen överlämnas till medlemsstaterna. …”
4 I artikel 2 i direktivet, som har rubriken ”Definitioner” föreskrivs följande i led d:
”I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
…
d) affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter ( nedan även kallade affärsmetoder ): en näringsidkares handling, underlåtenhet, beteende, företrädande eller kommersiella meddelande (inklusive reklam och saluföring) i direkt relation till marknadsföring, försäljning eller leverans av en produkt till en konsument.”
5 Artikel 3 i direktivet med rubriken ”Tillämpningsområde”, har följande lydelse i punkterna 1 och 4:
”1. Detta direktiv skall tillämpas på otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på det sätt som anges i artikel 5, före, under och efter en affärstransaktion som gäller en produkt.
…
4. Om bestämmelserna i detta direktiv står i strid med andra [unionsbestämmelser] som reglerar specifika aspekter av otillbörliga affärsmetoder, skall de senare ha företräde och tillämpas på dessa specifika aspekter.”
6 I artikel 5 i samma direktiv, med rubriken ”Förbud mot otillbörliga affärsmetoder”, föreskrivs följande:
”1. Otillbörliga affärsmetoder skall vara förbjudna.
…
4. Affärsmetoder skall anses otillbörliga om de
a) är vilseledande enligt artiklarna 6 och 7,
…”
7 I artikel 6, med rubriken ”Vilseledande handlingar”, i direktiv 2005/29 föreskrivs följande:
”1. En affärsmetod skall anses vara vilseledande om den inbegriper oriktig information och således är falsk eller om den på något sätt, även genom den allmänna utformningen - även om informationen är korrekt i sak- vilseleder eller sannolikt kommer att vilseleda genomsnittskonsumenten i ett eller flera av följande avseenden, samt i endera fallet medför eller sannolikt kommer att medföra att denne fattar ett affärsbeslut som han annars inte skulle ha fattat:
…
b) Produktens utmärkande egenskaper, som t.ex. dess tillgänglighet, fördelar, risker, utförande, sammansättning, tillbehör, kundservice efter försäljning och reklamationshantering, metod och datum för tillverkning eller tillhandahållande, leverans, ändamålsenlighet, användningsområde, kvantitet, specifikation, geografiskt eller kommersiellt ursprung eller det resultat som kan förväntas av användningen, eller resultat och egenskaper som framkommit vid provningar eller undersökningar som utförts på produkten i fråga
…”
Förordning nr 1223/2009
8 I skälen 4, 11, 13, 51 och 71 i förordning nr 1223/2009 anges följande:
” (4) Denna förordning innebär en fullständig harmonisering av reglerna i [Europeiska unionen] för att uppnå en inre marknad för kosmetiska produkter samtidigt som en hög skyddsnivå för människors hälsa säkerställs.
…
(11) För att klargöra ansvarsförhållandena bör det för alla kosmetiska produkter finnas en ansvarig person som är etablerad i [unionen].
…
(13) Det är nödvändigt att fastställa under vilka omständigheter en distributör ska anses vara en ansvarig person.
…
(51) Konsumenterna bör skyddas från vilseledande påståenden om kosmetiska produkters verkan och andra egenskaper. Särskilt bör [direktiv 2005/29] tillämpas. …
(71) Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säkerställa den inre marknadens funktion och en hög skyddsnivå för människors hälsa genom att se till att kosmetiska produkter uppfyller de krav som fastställs i denna förordning, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför på grund av åtgärdens omfattning bättre kan uppnås på [unions]nivå, kan [unionen] vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. …”
9 Artikel 2 i förordningen, med rubriken ”Definitioner”, har följande lydelse:
”1. I denna förordning avses med
…
d) tillverkare : varje fysisk eller juridisk person som tillverkar en kosmetisk produkt eller som låter utforma eller tillverka en kosmetisk produkt och saluför den kosmetiska produkten, i eget namn eller under eget varumärke.
e) distributör : varje fysisk eller juridisk person i leveranskedjan utöver tillverkaren eller importören som tillhandahåller en kosmetisk produkt på [unions]marknaden.”
10 I artikel 4 i förordningen, med rubriken ”Ansvarig person”, stadgas följande:
”…
3. För kosmetiska produkter som tillverkas inom [unionen] och inte senare exporteras och återimporteras till [unionen] ska tillverkaren som är etablerad inom [unionen] vara ansvarig person.
…
6. Distributören ska fungera som ansvarig person när han eller hon släpper ut en kosmetisk produkt på marknaden i eget namn eller under eget varumärke eller ändrar en produkt som redan släppts ut på marknaden på ett sådant sätt att överensstämmelsen med de tillämpliga kraven kan påverkas.
…”
11 I artikel 5 i samma förordning, med rubriken ”Den ansvariga personens skyldigheter”, föreskrivs följande i punkt 1:
”Den ansvariga personen ska säkerställa efterlevnaden av artiklarna 20 …”
12 Artikel 6 i förordning nr 1223/2009 har rubriken ”Distributörernas skyldigheter”. Punkterna 1–4 i denna artikel har följande lydelse:
”1. När distributörerna, inom ramen för sin verksamhet, tillhandahåller en kosmetisk produkt på marknaden ska de iaktta vederbörlig omsorg för att se till att de tillämpliga kraven uppfylls.
2. Innan de tillhandahåller en kosmetisk produkt på marknaden ska distributörerna kontrollera att
– den märkning som anges i artikel 19.1 a, e och g och artikel 19.3 och 19.4 finns,
– de språkkrav som anges i artikel 19.5 har uppfyllts,
– det datum för kortaste hållbarhetstid (bäst före-datum) som i tillämpliga fall anges i artikel 19.1 inte har löpt ut.
3. Om distributörerna anser eller har skäl att tro att
– en kosmetisk produkt inte överensstämmer med kraven i denna förordning ska de inte tillhandahålla produkten på marknaden förrän den har bringats i överensstämmelse med de tillämpliga kraven,
– en kosmetisk produkt som de har tillhandahållit på marknaden inte överensstämmer med denna förordning ska de försäkra sig om att det vidtas nödvändiga korrigerande åtgärder för att få produkten att överensstämma med kraven eller för att dra tillbaka eller återkalla den, beroende på vad som är lämpligt.
Om den kosmetiska produkten utgör en risk för människors hälsa ska distributörerna dessutom omedelbart underrätta den ansvariga personen och de behöriga nationella myndigheterna i de medlemsstater där de har tillhandahållit produkten, och lämna detaljerade uppgifter om i synnerhet den bristande överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som vidtagits.
4. Distributörerna ska, så länge de har ansvar för en produkt, se till att lagrings- eller transportförhållandena inte äventyrar produktens överensstämmelse med kraven i denna förordning.”
13 I artikel 20 i nämnda förordning, med rubriken ”Produktspecifika påståenden”, föreskrivs följande i punkt 1:
”Text, namn, varumärken, bilder och tecken, figurativa eller ej, som används på etiketter, vid tillhandahållande på marknaden och i reklam för kosmetiska produkter får inte antyda någon egenskap eller funktion som produkterna i fråga inte besitter.”
Tysk rätt
14 Enligt 3 § punkt 1 i Gesetz gegen den unlauteren Wettbewerb (lagen om otillbörlig konkurrens) av den 3 juli 2004, i den version som publicerades den 3 mars 2010 (BGBl. 2010 I, s. 254) (nedan kallad UWG), som stadfäster ”Förbud mot otillbörliga affärsmetoder”, är otillbörliga affärsmetoder förbjudna.
15 I 3a § i UWG, med rubriken ”[Å]sidosättande av lagstiftningen” föreskrivs att en person som överträder en lagbestämmelse vars syfte bland annat är att i marknadsaktörernas intresse reglera beteenden på marknaden gör sig skyldig till otillbörligt handlande, om en sådan överträdelse märkbart kan påverka konsumenters, andra marknadsaktörers eller konkurrenters intressen.
16 I 3 § punkt 1 och 5 § punkt 1 och punkt b 2 led 1 i UWG, som införlivar artiklarna 5.1, 5.4 a och 6.1 b i direktiv 2005/29, föreskrivs att en distributörs reklam med ett vilseledande påstående om fördelarna med en produkt utgör en otillbörlig affärsmetod – som i denna egenskap är förbjuden – även om distributören har övertagit reklamen från tillverkaren.
17 Enligt 8 § punkt 1 första meningen, andra alternativet UWG kan den som utövar en otillbörlig affärsmetod i den mening som avses i 3 § i denna lag bli föremål för ett förbudsföreläggande när risk för återfall. föreligger
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
18 Gut Gekauft driver en butik som är specialiserad på försäljning av hälsokost- och naturprodukter.
19 I sin reklambroschyr från november 2020 marknadsförde detta företag en ansiktskräm och angav vissa positiva effekter av det ginsengextrakt som denna produkt innehåller.
20 Det framgår av beslutet om hänskjutande att det var tillverkaren av den kosmetiska produkten i fråga som dels översände detta påstående till Gut Gekauft, vilket också återfinns på produktens förpackning, dels godkände reklambroschyren innan den publicerades.
21 VSW anser att ginsengextraktets effekt vid utvärtes bruk inte är vetenskapligt bevisad och att det aktuella påståendet därmed strider mot artikel 20.1 i förordning nr 1223/2009 och således är otillbörligt.
22 Efter en varning av den 17 november 2020, som inte fick något resultat, väckte VSW talan om förbudsföreläggande mot Gut Gekauft, bland annat i syfte att förbjuda bolaget att använda sig av sådan reklam, vid Landgericht Düsseldorf (Regiondomstolen i Düsseldorf, Tyskland), som biföll talan.
23 Avgörandet i första instans överklagades till Oberlandesgericht Düsseldorf (Regionöverdomstolen i Düsseldorf, Tyskland) som ändrade domen i första instans och ogillade VSW:s talan med motiveringen att Gut Gekauft inte var ansvarigt för åsidosättandet av artikel 20.1 i förordning nr 1223/2009. Nämnda domstol fann att Gut Gekauft inte var skyldigt att se till att kraven i denna bestämmelse iakttogs, eftersom detta bolag hade övertagit och använt tillverkarens, som var ansvarig person i den mening som avses i förordningen, påstående i sin egen reklam utan några ändringar.
24 I sitt överklagande till Bundesgerichtshof (Högsta domstolen, Tyskland), som är den hänskjutande domstolen, har VSW yrkat fastställelse av den dom som meddelades av domstolen i första instans.
25 Den hänskjutande domstolen utgår från antagandet att marknadsföringen av den aktuella produkten tillsammans med det omtvistade påståendet strider mot artikel 20.1 i förordning nr 1223/2009.
26 Den hänskjutande domstolen vill för det första få klarhet i huruvida Gut Gekauft enligt artikel 6.1 och 6.3 första stycket i förordning nr 1223/2009, i egenskap av distributör av de aktuella produkterna, är ansvarigt för ett sådant åsidosättande av artikel 20.1 i denna förordning, eftersom detta bolag, i sin reklambroschyr för ansiktskräm, har använt ett vilseledande påstående, som tillverkaren har tillhandahållit bolaget, utan att kontrollera detta påståendes riktighet.
27 Den hänskjutande domstolen vill i detta avseende få klarhet i huruvida distributörens skyldigheter enligt artikel 6.1 och 6.3 första stycket i nämnda förordning även omfattar de skyldigheter avseende tillhandahållande av produkter på marknaden som följer av artikel 20.1 i samma förordning. Den hänskjutande domstolen vill i förekommande fall få klarhet i huruvida distributören ska svara för följderna av reklam som inte är förenligt med sistnämnda bestämmelse, vilket innebär att distributören är skyldig att kontrollera den reklam som övertagits av tillverkaren utan ändringar och att kontrollera att den saluförda produkten faktiskt har de påstådda effekterna.
28 För det andra vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida distributören, för det fall att distributören enligt artikel 6.1 och 6.3 första stycket i förordning nr 1223/2009 inte är ansvarig för följderna av reklam för en kosmetisk produkt som strider mot artikel 20.1 i denna förordning, ändå ska hållas ansvarig för sådan vilseledande reklam enligt de bestämmelser om otillbörliga affärsmetoder som följer av direktiv 2005/29.
29 Den hänskjutande domstolen anser i detta avseende att bestämmelserna om harmonisering i nämnda förordning på ett uttömmande sätt reglerar ansvaret för distributörer av kosmetiska produkter. Om distributören tillämpar en otillbörlig affärsmetod kan artikel 4.6 och artikel 6 i förordning nr 1223/2009, som lex specialis , enligt lagvalsregeln i artikel 3.4 i direktiv 2005/29, således inte neutraliseras genom tillämpning av allmänna konkurrensrättsliga principer, som eventuellt strider mot dessa bestämmelser.
30 Enligt den hänskjutande domstolen skulle det kunna förhålla sig annorlunda om ansvaret för distributörer av kosmetiska produkter inte reglerades på ett uttömmande sätt i förordning nr 1223/2009, vilken i synnerhet inte skulle omfatta det fall då distributören endast övertar tillverkarens påstående i sin reklam utan ändring.
31 Huruvida VSW kommer att vinna framgång med överklagandet beror enligt den hänskjutande domstolen således på tolkningen av artikel 6.1 och 6.3 första stycket i förordning nr 1223/2009 och av artikel 3.4 i direktiv 2005/29.
32 Mot denna bakgrund beslutade Bundesgerichtshof (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:
”1) Har en distributör, som inte ska fungera som ansvarig person i den mening som avses i artikel 4.6 i förordning [nr 1223/2009], enligt artikel 6.1 och 6.3 första stycket i denna förordning skäl att tro att en tillverkares reklam inte överensstämmer med kraven i artikel 20.1 i förordningen, om denne använder denna reklam för egna kommersiella syften, utan att kontrollera att den funktion hos den kosmetiska produkt som reklamen avser har styrkts med adekvata bevis? Eller har distributören endast under vissa – och om svaret är jakande, under vilka – villkor enligt artikel 6.1 och 6.3 första stycket i [förordning nr 1223/2009] skäl att tro att den reklam från tillverkaren som denne använder inte överensstämmer med kraven i artikel 20.1 i förordningen och har att kontrollera att den funktion hos den kosmetiska produkt som reklamen avser har styrkts med adekvata bevis?
2) Utesluter artiklarna 4.6, 6.1 och 6.3 första stycket i [förordning nr 1223/2009], enligt artikel 3.4 i [direktiv 2005/29], att en distributörs reklam med ett vilseledande påstående, som denne har övertagit från tillverkaren beträffande funktionen hos en kosmetisk produkt, ska anses som en otillbörlig affärsmetod i den mening som avses i artiklarna 5.1, 5.4 a och 6.1 b i [direktiv 2005/29]?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
33 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 6.1 och 6.3 första stycket i förordning nr 1223/2009, jämförd med artikel 20.1 i samma förordning, ska tolkas så, att en distributör, som tillhandahåller en kosmetisk produkt på marknaden i tillverkarens namn eller under dennes varumärke och utan att ändra den, enligt sin omsorgsplikt är skyldig att kontrollera att produkten har de funktioner som den tillskrivs i påståendena i nämnda distributörs reklambroschyrer, även om dessa påståenden, som har tillhandahållits av produktens tillverkare och även förekommer på dess förpackning, har övertagits från tillverkaren utan ändring.
34 Domstolen erinrar om att förordning nr 1223/2009 enligt dess artikel 1, syftar till att fastställa ”bestämmelser för alla kosmetiska produkter som tillhandahålls på marknaden, för att säkerställa den inre marknadens funktion och en hög skyddsnivå för människors hälsa”.
35 Enligt artikel 4.1 i denna förordning får endast kosmetiska produkter släppas ut på marknaden för vilka en juridisk eller fysisk person utsetts till ”ansvarig person” inom unionen. Nämnda ansvariga person ska enligt artikel 4.2 i förordningen för varje kosmetisk produkt som släpps ut på marknaden se till att de skyldigheter som fastställs i förordningen uppfylls.
36 Den person som ansvarar för en kosmetisk produkt som tillverkas i unionen och som därefter inte exporteras och återimporteras är, i enlighet med artikel 4.3 i förordning nr 1223/2009, den tillverkare som är etablerad inom unionen. Distributören ska, enligt artikel 4.6 i förordningen, anses vara ansvarig person när han eller hon släpper ut en kosmetisk produkt på marknaden i eget namn eller under eget varumärke eller ändrar en produkt som redan släppts ut på marknaden på ett sådant sätt att överensstämmelsen med de tillämpliga kraven kan påverkas.
37 I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande att eftersom Gut Gekauft har tillhandahållit den kosmetiska produkt som är aktuell i det nationella målet på marknaden i tillverkarens namn eller under dennes varumärke och har övertagit tillverkarens påståenden utan att ändra dem, kan Gut Gekauft inte anses vara ”ansvarig person” i den mening som avses i artikel 4.6 i nämnda förordning.
38 Det ska emellertid fastställas i vilken utsträckning tolkningen av artikel 6.1 och 6.3 första stycket i förordning nr 1223/2009, jämförd med artikel 20.1 i samma förordning, gör det möjligt att anse att en distributör som för egna kommersiella syften marknadsför en kosmetisk produkt i sin egen reklambroschyr, genom att tillskriva den vissa egenskaper eller vissa funktioner, och trots att distributören har övertagit de påståenden som tillverkaren av denna produkt har tillhandahållit distributören utan att ändra dem, ändå är skyldig att kontrollera dessa påståenden för att försäkra sig om att produkten faktiskt har dessa egenskaper eller funktioner.
39 Enligt fast rättspraxis ska, vid tolkningen av en unionsbestämmelse, inte bara lydelsen beaktas utan också det sammanhangbestämmelsen förekommer i och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som den ingår i (dom av den 17 november 1983, Merck, 292/82, EU:C:1983:335, punkt 12, och dom av den 4 juni 2026, Dürr Dental, C‑10/24, EU:C:2026:443, punkt 28 och där angiven rättspraxis).
40 Vad gäller lydelsen av dessa bestämmelser erinras om att enligt artikel 6.1 i förordning nr 1223/2009 ska distributörerna, när de inom ramen för sin verksamhet tillhandahåller en kosmetisk produkt på marknaden iaktta vederbörlig omsorg för att se till att de tillämpliga kraven uppfylls. Även om det förekommer vissa terminologiska inkonsekvenser mellan olika språkversioner av artikel 6.1 i förordning nr 1223/2009 påverkar emellertid inte dessa inkonsekvenser innebörden i denna bestämmelse, nämligen att den reglerar tillhandahållandet av en kosmetisk produkt på marknaden.
41 I artikel 6.3 första stycket första strecksatsen i förordning nr 1223/2009 preciseras att om distributörerna anser eller har skäl att tro att en kosmetisk produkt inte överensstämmer med kraven i denna förordning ska de inte tillhandahålla produkten på marknaden förrän den har bringats i överensstämmelse med de tillämpliga kraven. I artikel 6.3 första stycket andra strecksatsen i nämnda förordning föreskrivs att om distributörerna anser eller har skäl att tro att en kosmetisk produkt som de har tillhandahållit på marknaden inte överensstämmer med förordningen, ska de försäkra sig om det vidtas nödvändiga korrigerande åtgärder för att få produkten att överensstämma med kraven eller för att dra tillbaka eller återkalla den, beroende på vad som är lämpligt.
42 Påståenden om kosmetiska produkter regleras särskilt i artikel 20 i förordning nr 1223/2009, i vilken det i punkt 1 preciseras att text, namn, varumärken, bilder och tecken, figurativa eller ej, vid tillhandahållande på marknaden och i reklam för kosmetiska produkter inte får antyda några egenskaper eller funktioner som produkterna i fråga inte besitter.
43 Vad för det första gäller förhållandet mellan tillämpningsområdet för artikel 6.1 och 6.3 första stycket i förordning nr 1223/2009 respektive artikel 20.1 i samma förordning, ska det påpekas att marknadsföring utgör en sedvanlig verksamhet hos en distributör, då distributören kontrollerar hur produkten presenteras för allmänheten, vilket innebär att den reklam för kosmetiska produkter som avses i nämnda artikel 20 omfattas av begreppet ”verksamhet” i den mening som avses i artikel 6.1 i förordningen.
44 Denna tolkning stöds inledningsvis av artikel 4.6 i förordning nr 1223/2009 jämförd med riktlinjerna till kommissionens förordning (EU) nr 655/2013 av den 10 juli 2013 om gemensamma kriterier för påståenden om kosmetiska produkter (EUT L 190, 2013, s. 31), som innehåller särskilda regler för ”påståenden om kosmetiska produkter”, vilket även talar för en tolkning enligt vilken marknadsföring av kosmetiska produkter utgör en del av en distributörs ”verksamhet” i den mening som avses i artikel 6.1 i denna förordning.
45 I dessa riktlinjer preciseras nämligen att distributören ska utforma alla ”påståenden” som lämnats av den ansvariga personen på ett sådant sätt att deras väsentliga innehåll bevaras, då vederbörande annars blir en ”ansvarig person” i den mening som avses i artikel 4.6 i förordning nr 1223/2009. Av detta följer att utformningen av information enligt artikel 4.6 även avser påståenden i reklammaterial och att denna förordning följaktligen innebär att marknadsföringen av produkterna utgör en del av en distributörs ”verksamhet” i den mening som avses i artikel 6.1 i förordningen.
46 Det ska vidare påpekas att såväl artikel 20.1 i förordning nr 1223/2009 som artikel 6.1 och 6.3 i samma förordning bland annat hänvisar till ”tillhandahållande på marknaden” av kosmetiska produkter. Enligt artikel 2.1 e i denna förordning ska en distributör just tillhandahålla kosmetiska produkter på marknaden, vilket enligt artikel 2.1 g i samma förordning inbegriper leverans av en kosmetisk produkt för distribution, förbrukning eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis. Marknadsföringen av kosmetiska produkter åtföljs av att distributören tillhandahåller kosmetiska produkter på marknaden, och distributören deltar således i leveransen av produkterna i samband med en kommersiell verksamhet.
47 Slutligen erinras om att det i artikel 6.1 och 6.3 i förordning nr 1223/2009 visserligen inte uttryckligen hänvisas till distributörernas reklam för en produkt, och i artikel 20.1 i denna förordning anges inte specifikt att distributörerna omfattas av förbudet mot vilseledande reklam. Enligt artikel 5.1 i nämnda förordning ska för övrigt efterlevnaden av artikel 20 i samma förordning säkerställas av den ”ansvariga personen”, vilken, såsom har påpekats i punkt 36 ovan i princip är tillverkaren.
48 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 97 i sitt förslag till avgörande ska begreppet ”tillämpliga krav” i artikel 6.1 och 6.3 i förordning nr 1223/2009, som kosmetiska produkter ska uppfylla, tolkas så, att detta begrepp omfattar begreppet reklam för sådana produkter, vilket följer av artikel 20.1 i förordningen.
49 De krav som det hänvisas till i artikel 6.1 och 6.3 avser nämligen samtliga relevanta skyldigheter i denna förordning i den mån dessa skyldigheter avser distributören. Eftersom artikel 20.1 i förordning nr 1223/2009 – i överensstämmelse med förordningens syfte att skydda människors hälsa – syftar till att förhindra att konsumenten vilseleds, bland annat i fråga om marknadsföring av kosmetiska produkter, ska bestämmelserna om reklam i denna bestämmelse förstås så, att dessa bestämmelser omfattas av begreppet ”tillämpliga krav” i nämnda artikel 6.1 och 6.3.
50 Mot bakgrund av dessa överväganden finner domstolen att distributörens skyldigheter enligt artikel 6.1 och 6.3 första stycket i förordning nr 1223/2009 i princip kan omfatta de skyldigheter avseende marknadsföring av produkter som följer av artikel 20.1 i denna förordning.
51 Vad för det andra gäller omfattningen av distributörernas skyldigheter i fråga om reklam för kosmetiska produkter, framgår det av ordalydelsen i artikel 6.3 första stycket i förordning nr 1223/2009 att skyldigheten att inte tillhandahålla en kosmetisk produkt på marknaden eller att vidta nödvändiga korrigerande åtgärder, dra tillbaka eller återkalla den, beroende på vad som är lämpligt, är begränsad till fall där distributörerna ”anser eller har skäl att tro” att produkten inte överensstämmer med kraven i denna förordning, utan att denna bestämmelse ålägger distributörerna någon allmän skyldighet att systematiskt kontrollera riktigheten av tillverkarens påståenden.
52 Den omsorgsplikt som en distributör har enligt artikel 6.1 och 6.3 första stycket i förordning nr 1223/2009 ska följaktligen tolkas så, att distributören är skyldig att säkerställa överensstämmelse med artikel 20.1 i denna förordning och således endast ska kontrollera riktigheten i de påståenden från tillverkaren som distributören använder sig av i samband med tillhandahållandet av en kosmetisk produkt på marknaden, om distributören är medveten om ett problem och den information som distributören förfogar över visar att dessa påståenden är vilseledande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 juni 2026, Dürr Dental, C‑10/24, EU:C:2026:443, punkterna 34 och 37).
53 Denna tolkning av ordalydelsen i artikel 6.1 och 6,3 första stycket i förordning nr 1223/2009, jämförd med artikel 20.1 i samma förordning, stöds av en kontextuell tolkning av dessa bestämmelser.
54 Såsom har påpekats i punkt 36 ovan följer det av artikel 4.3 i förordning nr 1223/2009 att det i princip är tillverkaren som är ansvarig person. Det är nämligen tillverkaren som har exakt kännedom om produktens utformning, funktion och avsedda ändamål. Skyldigheten att kontrollera att produkten överensstämmer med tillämplig lagstiftning omfattas i princip av tillverkarens ansvar. Distributörens åsidosättande av omsorgsplikten bör dessutom endast kunna konstateras när distributörens felaktiga bedömning av riktigheten i ett produktpåstående är uppenbar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 juni 2026, Dürr Dental, C‑10/24, EU:C:2026:443, punkterna 32 och 39).
55 I artikel 6.2 i förordning nr 1223/2009 föreskrivs dessutom en skyldighet för distributörerna att utföra vissa på ett uttömmande sätt uppräknade kontroller av de kosmetiska produkternas närmare egenskaper innan de tillhandahålls på marknaden. Det rör sig emellertid om formella krav som inte avser riktigheten av tillverkarens påståenden.
56 Slutligen är den tolkning av artikel 6.1 och 6.3 första stycket i förordning nr 1223/2009, jämförd med artikel 20.1 i samma förordning, som gjorts i punkterna 49–55 ovan förenlig med förordningens syfte, vilket, såsom anges i artikel 1 och såsom återspeglas i skäl 71 i förordningen, är att säkerställa den inre marknadens funktion och en hög skyddsnivå för människors hälsa genom att se till att kosmetiska produkter uppfyller kraven i förordningen.
57 En tolkning som innebär att distributören, i enlighet med sin omsorgsplikt enligt artikel 6.1 i förordning nr 1223/2009, systematiskt ska kontrollera att reklamutsagor avseende kosmetiska produkter är korrekta, skulle nämligen medföra en oproportionerlig börda för distributören, vilket skulle kunna äventyra uppnåendet av förordningens mål att säkerställa att den inre marknaden fungerar väl (se, analogt, dom av den 4 juni 2026, Dürr Dental, C‑10/24, EU:C:2026:443, punkterna 60 och 63).
58 Den omständigheten att distributören under vissa omständigheter, enligt sin omsorgsplikt, är skyldig att kontrollera att påståendena om kosmetiska produkter är korrekta, för att säkerställa att dessa produkter, när de tillhandahålls på marknaden, överensstämmer med kraven i artikel 20.1 i förordning nr 1223/2009, bidrar vidare till att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa.
59 Såsom anges i skäl 51 i förordningen bör konsumenterna skyddas mot vilseledande påståenden om kosmetiska produkters verkan eller andra egenskaper. Detta syfte skulle emellertid undergrävas om en kosmetisk produkt, för vilken reklamen inte uppfyller kraven i artikel 20.1 i förordning nr 1223/2009, tillhandahålls på marknaden av distributören, utan att denne någonsin är skyldig att utföra de kontroller som krävs för att upptäcka att reklamen är vilseledande.
60 Mot bakgrund av övervägandena i punkterna 52–59 ovan kan artikel 6.1 och 6.3 första stycket i denna förordning, jämförd med artikel 20 i samma förordning, inte tolkas så, att den ålägger distributören en skyldighet att systematiskt kontrollera riktigheten av påståenden om en kosmetisk produkt som vederbörande distribuerar, vilka övertagits utan ändringar av tillverkaren, utan endast som en skyldighet för distributören att utföra en sådan kontroll när denne förfogar över uppgifter av vilka det uppenbart framgår att påståendena är vilseledande.
61 Vad i förevarande fall gäller de uppgifter som Gut Gekauft förfogade över, har den hänskjutande domstolen anfört att offentliggörandet av reklambroschyren för den distribuerade kosmetiska produkten åtföljdes av en varning från VSW av den 17 november 2020, i syfte att få användningen av vilseledande påståenden i reklamen för denna produkt att upphöra. Enligt den hänskjutande domstolen kan en distributör således ha skäl att tro att det påstående som tillverkaren har tillhandahållit inte uppfyller kraven i artikel 20.1 i förordning nr 1223/2009, eftersom distributören får kännedom om att de funktioner hos den kosmetiska produkt som vederbörande saluför inte har styrkts i tillräcklig utsträckning.
62 Domstolen har redan slagit fast att en distributör kan ha berättigade skäl att betvivla att en produkt överensstämmer med den relevanta lagstiftningen när en konkurrent har riktat en varning till distributören om att produkten inte överensstämmer med den relevanta lagstiftningen. Denna varning, som distributören måste beakta för att uppfylla sin omsorgsplikt, ska på ett underbyggt sätt redogöra för de faktiska och rättsliga skälen till att de påståenden som distributören har övertagit inte ska anses överensstämma med artikel 20.1 i förordning nr 1223/2009 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 juni 2026, Dürr Dental, C‑10/24, EU:C:2026:443, punkterna 70 och 73).
63 En distributör som anser eller har skäl att tro att en kosmetisk produkt inte överensstämmer med denna förordning är således skyldig att reagera innan produkten tillhandahålls på marknaden, även om distributören inte är ansvarig för att produkten överensstämmer med tillämpliga regler (se, analogt dom av den 4 juni 2026, Dürr Dental, C‑10/24, EU:C:2026:443, punkt 36). På samma sätt ska enligt artikel 6.3 första stycket andra strecksatsen i samma förordning en distributör som anser eller har skäl att tro att en kosmetisk produkt inte överensstämmer med förordningen även vara skyldig att reagera efter det att produkten har tillhandahållits på marknaden och se till att nödvändiga korrigerande åtgärder vidtas för att få produkten att överensstämma med kraven eller för att dra tillbaka eller återkalla den, beroende på vad som är lämpligt.
64 Det ska tilläggas att om distributören informerar tillverkaren om sina skäl att tro att den produkt som är föremål för varningen inte överensstämmer med kraven, men tillverkaren anser att denna påstådda bristande överensstämmelse saknar grund, är distributören inte skyldig att rätta sig efter tillverkarens åsikt, om distributören fortfarande tvivlar på att produkten överensstämmer med kraven. Distributören kan emellertid inte klandras för att ha åsidosatt sin omsorgsplikt genom att godta tillverkarens åsikt, såvida inte denna åsikt framstår som uppenbart ogrundad (se, analogt, dom av den 4 juni 2026, Dürr Dental, C‑10/24, EU:C:2026:443, punkt 71).
65 Det ankommer på den hänskjutande domstolen att, mot bakgrund av de uppgifter som Gut Gekauft förfogade över, bedöma huruvida bolagets ansträngningar var tillräckliga med hänsyn till dess skyldigheter enligt artikel 6.1 och 6.3 första stycket i förordning nr 1223/2009, jämförd med artikel 20.1 i samma förordning.
66 Mot bakgrund av samtliga ovan anförda skäl ska den första frågan besvaras som följer. Artikel 6.1 och 6.3 första stycket i förordning nr 1223/2009, jämförd med artikel 20.1 i samma förordning, ska tolkas så, att en distributör, som tillhandahåller en kosmetisk produkt på marknaden i tillverkarens namn eller under dennes varumärke och utan att ändra den, enligt sin omsorgsplikt endast är skyldig att kontrollera att produkten har de egenskaper eller funktioner som den tillskrivits i påståendena i nämnda distributörs reklambroschyrer, även om dessa påståenden har tillhandahållits distributören av denna produkts tillverkare och de även återfinns på produktens förpackning och distributören har övertagit dem utan ändringar, när nämnda distributör förfogar över tillräcklig information som visar att dessa påståenden är uppenbart vilseledande.
Den andra frågan
67 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 3.4 i direktiv 2005/29, jämförd med artikel 4.6, 6.1 och 6.3 första stycket i förordning nr 1223/2009, ska tolkas så, att den utgör hinder för att reklam för en kosmetisk produkt, som görs av en distributör som tillhandahåller produkten på marknaden i tillverkarens namn eller under dennes varumärke och reklamen grundar sig på ett vilseledande påstående om funktionerna hos en beståndsdel i denna produkt, vilket har övertagits från tillverkaren utan ändring, ska anses utgöra en ”otillbörlig affärsmetod” i den mening som avses i artikel 5.1, 5.4 a. och artikel 6.1 b i direktiv 2005/29.
68 EU-domstolen erinrar inledningsvis om att direktiv 2005/29 syftar till att upprätta enhetliga regler om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter, för att bidra till att den inre marknaden fungerar väl och att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå (dom av den 25 juli 2018, Dyson C‑632/16, EU:C:2018:599, punkt 28 och där angiven rättspraxis).
69 Såsom anges i skäl 11 i direktivet fastställs i direktivet ett enda generellt förbud mot de otillbörliga affärsmetoder som snedvrider konsumenternas ekonomiska beteende. Direktivet avser att säkerställa en hög skyddsnivå genom en fullständig harmonisering av bestämmelser om otillbörliga affärsmetoder (dom av den 16 april 2015, UPC Magyarország, C‑388/13, EU:C:2015:225, punkt 32 och där angiven rättspraxis).
70 Enligt artikel 3.1 i direktiv 2005/29 ska detta direktiv tillämpas på otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på det sätt som anges i artikel 5, före, under och efter en affärstransaktion som gäller en produkt (dom av den 2 februari 2023, Towarzystwo Ubezpieczeń Ż (Vilseledande standardförsäkringsavtal), C‑208/21, EU:C:2023:64, punkt 52).
71 Det följer av artikel 5.1 och 5.4 a i direktivet att otillbörliga affärsmetoder ska vara förbjudna och att i synnerhet vilseledande affärsmetoder ska anses otillbörliga.
72 I artikel 6.1 b i direktivet preciseras att en affärsmetod ska anses vara vilseledande om den innehåller oriktig information och således är falsk eller om den på något sätt, även genom den allmänna utformningen, vilseleder eller sannolikt kommer att vilseleda genomsnittskonsumenten, särskilt i fråga om produktens utmärkande egenskaper, samt i endera fallet medför eller sannolikt kommer att medföra att denne fattar ett affärsbeslut som han annars inte skulle ha fattat.
73 Domstolen har redan slagit fast att direktiv 2005/29 kännetecknas av att det har en mycket omfattande räckvidd med avseende på det materiella tillämpningsområdet, eftersom unionslagstiftaren har gett begreppet ”affärsmetod” en mycket vid innebörd med avseende på direktivet. I artikel 2 d i direktivet definieras nämligen en affärsmetod som ”en näringsidkares handling, underlåtenhet, beteende, företrädande eller kommersiella meddelande (inklusive reklam och saluföring)”. Det enda kriterium som avses i denna bestämmelse rör omständigheten att näringsidkarens metod bland annat ska ha ett direkt samband med marknadsföring av en vara till en konsument (se, för ett likande resonemang, dom av den 16 april 2015, UPC Magyarország, C‑388/13, EU:C:2015:225, punkterna 34 och 35 och där angiven rättspraxis).
74 Domstolen finner att den metod som består i att i en reklambroschyr och på förpackningen till en kosmetisk produkt ange effekterna av vissa beståndsdelar i denna produkt utgör en ”affärsmetod” i den mening som avses i artikel 2 d i direktiv 2005/29 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2018, Dyson, C‑632/16, EU:C:2018:599, punkt 29).
75 Härav följer att distributörerna, i enlighet med de skyldigheter som följer av detta direktiv, under förutsättning att det är tillämpligt, generellt är skyldiga att inte använda sig av en vilseledande och således otillbörlig affärsmetod, utan att det således är nödvändigt att kontrollera huruvida distributörerna anser eller har skäl att tro att påståendena är vilseledande.
76 För det fall direktivet är tillämpligt kan den omständigheten att en distributör återanvänder tillverkarens påståenden om den kosmetiska produkten, utan att ändra dem, när dessa påståenden tillskriver produkterna egenskaper som de inte har, i princip omfattas av förbudet mot vilseledande affärsmetoder i artikel 6.1 b i direktiv 2005/29, utan att det är nödvändigt att kontrollera huruvida villkoren i artikel 6.1 och 6.3 i förordning nr 1223/2009, jämförd med artikel 20.1 i samma förordning, är uppfyllda.
77 Enligt lydelsen av artikel 3.3 i direktiv 2005/29 ska direktivet inte påverka några bestämmelser på unionsnivå eller nationell nivå avseende produkters hälso- och säkerhetsaspekter. Artikel 3.4 i direktivet innehåller en lagvalsregel av vilken följer att ”[o]m bestämmelserna i detta direktiv står i strid med andra [unionsbestämmelser] som reglerar specifika aspekter av otillbörliga affärsmetoder, skall de senare ha företräde och tillämpas på dessa specifika aspekter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 februari 2022. A m.fl. (Unit-linked-försäkringsavtal) C‑143/20 och C‑213/20, EU:C:2022:118, punkt 136).
78 Det är således endast om två villkor är uppfyllda, dels att förordning nr 1223/2009 reglerar specifika aspekter av otillbörliga affärsmetoder, dels att det föreligger en konflikt mellan relevanta bestämmelser i denna förordning och bestämmelserna i nämnda direktiv, som dessa specifika aspekter uteslutande omfattas av bestämmelserna i samma förordning (se, analogt, dom av den 30 april 2026, Lidl Italia (Otillbörliga affärsmetoder avseende livsmedel), C‑301/25, EU:C:2026:357, punkt 28).
79 Mot bakgrund av dessa överväganden ska det för det första fastställas huruvida – i den mån förordning nr 1223/2009, bland annat i artikel 20.1, innehåller särskilda regler om påståenden om kosmetiska produkter, vilka distributörerna är skyldiga att följa enligt artikel 6.1 och 6.3 första stycket i denna förordning – dessa regler kan anses utgöra särskilda bestämmelser som reglerar specifika aspekter av otillbörliga affärsmetoder.
80 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 83 i sitt förslag till avgörande reglerar artikel 4.6 och artikel 6.1 och 6.3 i förordning nr 1223/2009, jämförda med artikel 20.1 i samma förordning, räckvidden av distributörernas skyldigheter när det gäller reklam för kosmetiska produkter och följaktligen räckvidden av de specifika aspekterna vid en distributörs otillbörliga affärsmetoder. Dessa bestämmelser utgör således lex specialis i förhållande till de allmänna reglerna om vilseledande affärsmetoder i direktiv 2005/29.
81 Det ska följaktligen för det andra fastställas huruvida det, i enlighet med artikel 3.4 i direktiv 2005/29, föreligger en konflikt mellan, å ena sidan, artikel 4.6, artikel 6.1 och 6.3 första stycket i förordning nr 1223/2009, jämförda med artikel 20.1 i samma förordning, och, å andra sidan, artikel 5.1, 5.4 a och artikel 6.1 b i detta direktiv.
82 När det gäller begreppet ”står i strid med” har domstolen slagit fast att detta avser ett samband mellan de berörda bestämmelserna som inte bara handlar om mindre skillnader eller olikheter, utan att det rör sig om en skillnad som inte kan överbryggas med hjälp av en jämkande metod som gör det möjligt för de båda situationerna att samexistera utan att de behöver förändras (dom av den 13 september 2018, Wind Tre och Vodafone Italia, C‑C‑54/17 och C‑55/17 EU:C:2018:710, punkt 60).
83 Syftet med direktiv 2005/29 är att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå och därvid tillse att otillbörliga affärsmetoder bekämpas på ett effektivt sätt i konsumenternas intresse (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 januari 2025, Trenitalia, C‑510/23, EU:C:2025:41, punkt 33). Artikel 6.1 i detta direktiv syftar just till att säkerställa ett lämpligt skydd för konsumenterna vad beträffar den information som de får genom reklam för en produkt. Såsom anges i skäl 14 i nämnda direktiv är det önskvärt att till vilseledande affärsmetoder räkna sådana metoder, inklusive vilseledande reklam, som genom att vilseleda konsumenten hindrar denne från att fatta ett välgrundat och därmed effektivt beslut.
84 Såsom har angetts i punkt 34 ovan är syftet med förordning nr 1223/2009, vilket framgår av dess artikel 1, att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa. I skäl 51 i förordningen anges dels att konsumenterna bör skyddas mot vilseledande påståenden om kosmetiska produkters effektivitet eller andra egenskaper, dels att direktiv 2005/29 bör tillämpas.
85 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 87 i sitt förslag till avgörande är ett sådant konstaterande, även om direktivet och förordningen har ett gemensamt mål, emellertid inte tillräckligt för att systematiskt utesluta att det föreligger en konflikt mellan distributörernas skyldigheter avseende reklampåståenden avseende en kosmetisk produkt på grundval av dels direktivet, dels förordningen.
86 Inom ramen för förordning nr 1223/2009 har unionslagstiftaren nämligen valt att begränsa omfattningen av distributörernas skyldigheter, bland annat i fråga om marknadsföring av kosmetiska produkter, genom att skilja dem från tillverkarnas skyldigheter, eftersom dessa distributörer endast kan hållas ansvariga för vilseledande reklam för en kosmetisk produkt under vissa bestämda omständigheter. Såsom redan har påpekats ålägger däremot bestämmelserna i direktiv 2005/29 distributörerna ett generellt förbud mot att sprida vilseledande reklam.
87 De skyldigheter som åläggs distributörer i fråga om reklam för kosmetiska produkter enligt förordning nr 1223/2009 och de skyldigheter i fråga om reklam som föreskrivs i direktiv 2005/29 kan således under vissa omständigheter medföra en skillnad som är omöjlig att överbrygga med hjälp av en kombinerad tolkning. En parallell tillämpning av dessa skyldigheter leder till att verkan av artikel 6.1 och 6.3 i denna förordning, jämförd med artikel 20.1 i samma förordning, förlorar sin innebörd för det fall distributören inte har åsidosatt dessa bestämmelser. Om distributören är medveten om att reklamen för en kosmetisk produkt är vilseledande och fullt ut uppfyller de skyldigheter som följer av förordning nr 1223/2009 i detta avseende, och det inte föreligger några andra aspekter eller former av affärsmetoder som omfattas av direktiv 2005/29, kan detta direktiv således inte vara tillämpligt.
88 Härav följer att när en distributör övertar en tillverkares reklampåståenden utan att ändra dem och agerar i enlighet med kraven i förordning nr 1223/2009, kan det föreligga en konflikt mellan dessa krav och de krav som följer av direktiv 2005/29.
89 Det framgår av artikel 3.4 i direktiv 2005/29 att bestämmelserna i förordning nr 1223/2009 i en sådan situation ska ha företräde framför bestämmelserna i direktivet.
90 Detta gäller i än högre grad eftersom det framgår av skäl 4 i förordning nr 1223/2009 att förordningen syftar till att fullständigt harmonisera de regler som är i kraft i unionen. Domstolen har redan slagit fast att det följer av en samlad läsning av bestämmelserna i förordning nr 1223/2009 tillsammans att förordningen syftar till att fullständigt harmonisera de regler som är i kraft i unionen för att upprätta en inre marknad för kosmetiska produkter, samtidigt som en hög skyddsnivå för människors hälsa säkerställs (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 september 2022, Fédération des entreprises de la beauté, C‑13/21, EU:C:2022:681, punkterna 33–66 och där angiven rättspraxis).
91 Det förhåller sig däremot annorlunda när distributören agerar i strid med sin omsorgsplikt och därmed med de krav som följer av artikel 6.1 och 6.3 i förordningen, jämförd med artikel 20.1 i samma förordning.
92 Eftersom artikel 6.1 b i direktiv 2005/29 förbjuder ekonomiska aktörers vilseledande handlingar i fråga om reklam, omfattar detta förbud med nödvändighet de metoder om avses i artikel 20.1 i förordning nr 1223/2009. Såsom kommissionen har påpekat är en distributörs metoder som strider mot artikel 6.1 och 6.3 i denna förordning även i strid med artikel 6.1 b i direktivet.
93 I en sådan situation är resultatet av tillämpningen av dessa båda unionsrättsakter detsamma, nämligen att distributören, med hänsyn till den information som denne förfogar över, är medveten om att reklamen är vilseledande och att vederbörande agerar i strid med sin omsorgsplikt.
94 Direktiv 2005/29 kan vara tillämpligt när distributören av en kosmetisk produkt tillämpar en metod som strider mot direktivets bestämmelser, men som inte, eller i alla avseenden, omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 1223/2009. Skyldigheter som inte omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning kan nämligen åläggas distributörer på grundval av andra unionsrättsakter.
95 Såvitt som bestämmelserna i direktiv 2005/29 reglerar aspekter som inte omfattas av förordning nr 1223/2009, innebär inte tillämpningen av de strängare krav avseende reklam som följer av detta direktiv att artikel 6.1 och 6.3 i förordningen, jämförd med artikel 20.1 i samma förordning, förlorar all ändamålsenlig verkan. Detta skulle vara fallet om distributören marknadsför en kosmetisk produkt genom ett påstående i sin reklam, utan att vara medveten om att påståendet är vilseledande, och dessutom använder sig av exempelvis aggressiva affärsmetoder. I ett sådant fall skulle distributören kunna klandras för att ha åsidosatt nämnda direktiv med avseende på de sistnämnda metoderna, även om det inte föreligger något åsidosättande av förordningen.
96 Mot bakgrund av samtliga ovan angivna omständigheter ska den andra frågan besvaras som följer. Artikel 3.4 i direktiv 2005/29, jämförd med artikel 4.6, artikel 6.1 och 6.3 första stycket samt artikel 20 i förordning nr 1223/2009, ska tolkas så,
– att denna bestämmelse utgör hinder för att reklam för en kosmetisk produkt, som görs av en distributör som tillhandahåller produkten på marknaden i tillverkarens namn eller under dennes varumärke, och som grundar sig på ett vilseledande påstående om funktionerna hos en beståndsdel i denna produkt, vilken har övertagits från tillverkaren utan ändring, ska anses utgöra en ”otillbörlig affärsmetod” i den mening som avses i artikel 5.1, 5.4 a och artikel 6.1 b i nämnda direktiv, när distributören inte förfogar över information som visar att påståendet är uppenbart vilseledande, och
– att denna bestämmelse inte utgör hinder för att reklam för en kosmetisk produkt, som görs av en distributör som tillhandahåller produkten på marknaden i tillverkarens namn eller under dennes varumärke, och som grundar sig på ett vilseledande påstående om funktionerna hos en beståndsdel i denna produkt, vilken har övertagits från tillverkaren utan ändring, ska anses utgöra en ”otillbörlig affärsmetod” i den mening som avses i artikel 5.1, 5.4 a och artikel 6.1 b i direktivet, när distributören förfogar över information som visar att påståendet är uppenbart vilseledande.
Rättegångskostnader
97 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (åttonde avdelningen) följande:
1) Artikel 6.1 och 6.3 första stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 om kosmetiska produkter, jämförd med artikel 20.1 i denna förordning
ska tolkas så,
att en distributör som tillhandahåller en kosmetisk produkt på marknaden i tillverkarens namn eller under dennes varumärke och utan att ändra den, enligt sin omsorgsplikt endast är skyldig att kontrollera att produkten har de egenskaper eller funktioner som den tillskrivits i påståendena i nämnda distributörs reklambroschyrer, även om dessa påståenden har tillhandahållits distributören av denna produkts tillverkare och de även återfinns på produktens förpackning och distributören har övertagit dem utan ändringar, när nämnda distributör förfogar över tillräcklig information som visar att dessa påståenden är uppenbart ogrundade
2) Artikel 3.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004, jämförd med artikel 4.6, 6.1, 6.3 första stycket och artikel 20 i förordning nr 1223/2009
ska tolkas så,
– att denna bestämmelse utgör hinder för att reklam för en kosmetisk produkt, som görs av en distributör som tillhandahåller produkten på marknaden i tillverkarens namn eller under dennes varumärke, och som grundar sig på ett vilseledande påstående om funktionerna hos en beståndsdel i denna produkt, vilket har övertagits från tillverkaren utan ändring, ska anses utgöra en ”otillbörlig affärsmetod” i den mening som avses i artikel 5.1, 5.4 a och artikel 6.1 b i nämnda direktiv, när distributören inte förfogar över information som visar att påståendet är uppenbart vilseledande, och
– att denna bestämmelse inte utgör hinder för att reklam för en kosmetisk produkt, som görs av en distributör som tillhandahåller produkten på marknaden i tillverkarens namn eller under dennes varumärke, och som grundar sig på ett vilseledande påstående om funktionerna hos en beståndsdel i denna produkt, vilket har tagits över från tillverkaren utan ändring, ska anses utgöra en ”otillbörlig affärsmetod” i den mening som avses i artikel 5.1, 4.4 a och artikel 6.1 b i nämnda direktiv, när distributören förfogar över information som visar att påståendet är uppenbart vilseledande.
Underskrifter
* Rättegångsspråk: tyska.