Domstolens dom (tionde avdelningen) den 24 september 2026

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (tionde avdelningen)

den 24 september 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Statligt stöd – Stödordningar till förmån för företag med stor förbrukning av naturgas eller el – Nationella bestämmelser som från dessa stödordningar undantar företag i svårigheter i den mening som avses i riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter – Begreppet ’företag i svårigheter’ – Nationellt system för särskild förvaltning ”

I de förenade målen C‑503/25 och C‑504/25,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Tribunale amministrativo regionale per la Lombardia (Regionala förvaltningsdomstolen i Lombardiet, Italien) genom beslut av den 18 juli 2025, som inkom till domstolen den 22 juli 2025, i målen

Acciaierie d’Italia SpA, under särskild förvaltning,

mot

Cassa per i servizi energetici e ambientali (CSEA),

ytterligare deltagare i rättegången:

Ministero delle Imprese e del Made in Italy,

Ministero dell’Ambiente e della Sicurezza energetica,

Autorità di regolazione per energia reti e ambiente (ARERA),

meddelar

DOMSTOLEN (tionde avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden J. Passer (referent) samt domarna E. Regan och B. Smulders,

generaladvokat: A. Rantos,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– Acciaierie d’Italia SpA, under särskild förvaltning, genom D. Astorre, F. Cintioli och G. Lo Pinto, avvocati,

– Italiens regering, genom S. Fiorentino, i egenskap av ombud, biträdd av G. Aiello, L.G.V. Delbono och F. Montanaro, avvocati dello Stato,

– Europeiska kommissionen, genom I. Barcew och C. Molinari, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Respektive begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 107.3 c FEUF och riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter (EUT C 249, 2014, s. 1) (nedan kallade riktlinjerna om undsättning och omstrukturering).

2 Respektive begäran har framställts i mål mellan Acciaierie d’Italia SpA (nedan kallat ADI), ett bolag som placerats i det italienska systemet för ”amministrazione straordinaria” (nedan kallat särskild förvaltning), och Cassa per i servizi energetici e ambientali (CSEA) (fonden för energi- och miljötjänster, Italien), angående CSEA:s avslag på ADI:s ansökningar om att få tillgång till de fördelar som föreskrivs i nationell rätt för företag med stor förbrukning av naturgas eller el för år 2025.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

EUF-fördraget

3 I artikel 107 i EUF-fördraget föreskrivs följande:

”1. Om inte annat föreskrivs i fördragen, är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

…

3. Som förenligt med den inre marknaden kan anses

…

c) stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset,

…”

Riktlinjerna om undsättning och omstrukturering

4 I punkterna 1, 20 och 23 i riktlinjerna anges följande:

”1. I dessa riktlinjer anger [Europeiska] kommissionen på vilka villkor statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter kan anses vara förenligt med den inre marknaden på grundval av artikel 107.3 c [FEUF].

…

20. I dessa riktlinjer anses ett företag vara i svårigheter om det utan statligt ingripande är nästan säkert att det kommer att lägga ner sin verksamhet på kort eller medellång sikt. Därför anses ett företag vara i svårigheter om minst en av följande omständigheter föreligger:

…

c) Om företaget är föremål för ett kollektivt insolvensförfarande eller uppfyller kriterierna i nationell lagstiftning för att försättas i kollektiv insolvens på sina fordringsägares begäran.

…

…

23. Eftersom dess fortlevnad är i fara kan ett företag i svårigheter inte anses vara ett lämpligt medel för att främja andra allmänpolitiska mål förrän dess lönsamhet har säkerställts. Därför anser kommissionen att stöd till företag i svårigheter endast kan bidra till utvecklingen av näringsverksamheter utan att påverka handeln i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset om de villkor som läggs fast i dessa riktlinjer uppfylls, även om sådant stöd beviljas i enlighet med en stödordning som redan har godkänts.”

Miljö- och energiriktlinjerna

5 I riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2010 (EUT C 200, 2014, s. 1) (nedan kallade miljö- och energiriktlinjerna) föreskrivs följande i punkt 16:

”… energistöd får inte beviljas företag som befinner sig i svårigheter såsom detta begrepp tillämpas i dessa riktlinjer enligt definitionen i [riktlinjerna om undsättning och omstrukturering].”

Klimat-, miljö- och energiriktlinjerna

6 I riktlinjerna för statligt stöd till klimat, miljöskydd och energi för 2022 (EUT C 80, 2022, s. 1) (nedan kallade klimat-, miljö- och energiriktlinjerna), som ersatte miljö- och energiriktlinjerna, föreskrivs följande i punkt 14:

”Stöd till … energi får inte ges till företag i svårigheter enligt definitionen i [riktlinjerna om undsättning och omstrukturering].”

Italiensk rätt

Bestämmelserna om särskild förvaltning

– Lagstiftningsdekret nr 270/1999

7 Decreto legislativo n. 270 – Nuova disciplina dell’amministrazione straordinaria delle grandi imprese in stato di insolvenza, a norma dell’articolo 1 della legge 30 luglio 1998, n. 274 (lagdekret nr 270 om en ny ordning för särskild förvaltning av stora företag som är insolventa i enlighet med artikel 1 i lag nr 274 av den 30 juli 1998), av den 8 juli 1999 (GURI nr 185 av den 9 augusti 1999, s. 11) (nedan kallat lagstiftningsdekret nr 270/1999), har följande lydelse i artikel 1, med rubriken ”Den särskilda förvaltningens art och syfte”:

”Särskild förvaltning är det kollektiva förfarande som är tillämpligt på stora företag som är insolventa och som syftar till att bevara de produktiva tillgångarna genom fortsättning, återupptagande eller omstrukturering av den affärsmässiga verksamheten.”

8 I artikel 2 i detta lagstiftningsdekret, med rubriken ”Företag som är föremål för särskild förvaltning”, föreskrivs följande i punkt 1:

”Företag … som omfattas av konkursbestämmelserna och som uppfyller följande kumulativa villkor kan beviljas särskild förvaltning på de villkor och på det sätt som föreskrivs i detta dekret:

a) ha en personalstyrka … på minst tvåhundra anställda …

b) ett utestående skuldbelopp på minst två tredjedelar av balansräkningens totala tillgångar och intäkterna … för det senaste räkenskapsåret.

…”

9 I artikel 3 i lagstiftningsdekretet, med rubriken ”Fastställande av insolvens”, föreskrivs följande i punkt 1:

”Om ett företag som uppfyller villkoren i artikel 2 är insolvent, ska den [behöriga] domstolen, på begäran av företaget, en eller flera borgenärer eller åklagarmyndigheten eller ex officio, genom dom förklara detta inom stängda dörrar.

…”

10 Artikel 27 i samma lagstiftningsdekret, med rubriken ”Villkor för tillträde till förfarandet”, har följande lydelse:

”1. Företag som förklarats insolventa i enlighet med artikel 3 ska bli föremål för särskild förvaltning om de har konkreta utsikter att återställa den ekonomiska jämvikten i sin verksamhet.

2. Detta resultat ska kunna uppnås, antingen:

a) genom en framförhandlad plan för överlåtelse av delar av företaget …

b) genom ett förfarande för ekonomisk och finansiell omstrukturering av företaget …

…”

– Lagdekret nr 347/2003

11 Decreto-legge n. 347 – Misure urgenti per la ristrutturazione industriale di grandi imprese in stato di insolvenza (lagdekret nr 347 om brådskande åtgärder för industriell omstrukturering av stora insolventa företag) av den 23 december 2003 (GURI nr 298 av den 24 december 2003, s. 4) (nedan kallat lagdekret nr 347/2003), som efter ändringar omvandlades till lag genom legge n. 39 – Conversione in legge, con modificazioni, del decreto-legge 23 dicembre 2003, n. 347 (lag nr 39 om omvandling till lag, efter ändringar, av lagdekret nr 347/2003) av den 18 februari 2004 (GURI nr 42 av den 20 februari 2004, s. 5) har följande lydelse i artikel 1, med rubriken ”Villkor”:

”1. Bestämmelserna i detta [lagdekret] är tillämpliga på insolventa företag som omfattas av konkursbestämmelserna och som avser att tillämpa det förfarande … som avses i artikel 27.2 b i [lagstiftningsdekret nr 270/1999] eller den plan … som avses i artikel 27.2 a i nämnda [lagstiftningsdekret], under förutsättning att följande två kumulativa villkor är uppfyllda:

a) ha en personalstyrka … på minst 500 anställda …,

b) ha en utestående skuld … på minst 300 miljoner euro.”

12 I artikel 2 i detta lagdekret, med rubriken ”Tillfälligt beviljande av särskild förvaltning”, föreskrivs följande:

”1. Ett bolag som uppfyller villkoren i artikel 1 kan, genom att samtidigt väcka talan om insolvens vid behörig domstol …, ansöka om att få delta i förfarandet för särskild förvaltning genom den omstrukturering … som avses i artikel 27.2 b i [lagstiftningsdekret nr 270/1999] eller genom en sådan överlåtelse … som avses i artikel 27.2 a [i detta lagstiftningsdekret].

2. Genom dekret ska ministern för produktionsverksamhet, efter att ha bedömt de villkor som anges i artikel 1, omedelbart tillåta företaget att bli föremål för särskild förvaltning … . För företag … som driver … en industrianläggning av nationellt strategiskt intresse … ska godkännande ske genom dekret av ministerrådets ordförande eller ministern för ekonomisk utveckling …

…”

13 I artikel 4.1 i samma lagdekret anges följande:

”Genom dom som offentliggörs inom 15 dagar från delgivningen av det dekret som avses i artikel 2.2 … förklarar domstolen att företaget är insolvent. …”

Bestämmelser som är tillämpliga på företag som är stora naturgasförbrukare

– Lag nr 167/2017

14 Legge n. 167 – Disposizioni per l’adempimento degli obblighi derivanti dall’appartenenza dell’Italia all’Unione europea – Legge europea 2017 (lag nr 167 om bestämmelser för genomförande av skyldigheter till följd av Italiens medlemskap i Europeiska unionen – Europeisk lag 2017) av den 20 november 2017 (GURI nr 277, av den 27 november 2017, s. 1) (nedan kallad lag nr 167/2017), föreskriver följande i artikel 21:

”1. För att på ett sätt som är förenligt med kriterierna i [miljö- och energiriktlinjerna] göra det möjligt att se över tillämpningen på industrisektorn av de belopp som är avsedda att täcka de allmänna kostnaderna för gassystemet, i syfte att finansiera åtgärder som syftar till att uppnå de gemensamma målen för utfasning av fossila bränslen, ska ministern för ekonomisk utveckling genom dekret fastställa … de naturgasintensiva företagen, på grundval av krav och parametrar avseende miniminivåer för förbrukning, naturgaskostnadens inverkan på värdet av den kommersiella verksamheten och företagens exponering för internationell konkurrens. Företag som begär detta ska efter kontroll … föras upp på en särskild förteckning över företag som är stora naturgasförbrukare.

2. Inom 120 dagar från dagen för offentliggörandet av det dekret som avses i punkt 1 ska [Autorità per l’energia elettrica, il gas e sistema idrico (Myndigheten för el, gas och vattennätet, Italien)] omdefiniera de belopp som är avsedda att täcka de allmänna kostnaderna för gassystemet … med beaktande av den definition av naturgasintensiva företag som avses i punkt 1 och med beaktande av de krav och begränsningar som fastställs i [miljö- och energiriktlinjerna] …”

– Ministerdekret nr 541/2021

15 Decreto del Ministro della Transizione ecologica n. 541 (dekret från ministeriet för ekologisk omställning nr 541) av den 21 december 2021 (nedan kallat ministerdekret nr 541/2021) har, enligt dess artikel 1, till syfte att inrätta en stödordning i enlighet med artikel 44 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (EUT L 187, 2014, s. 1), genom att från och med den 1 april 2022 revidera de belopp som är avsedda att täcka de allmänna kostnaderna för gassystemet för stora naturgasförbrukare, för att finansiera åtgärder som syftar till att uppnå gemensamma mål för utfasning av fossila bränslen.

16 I artikel 1.1 i detta ministerdekret anges att stora naturgasförbrukande företag ska beviljas förmåner. I punkt 3 i den artikeln föreskrivs följande:

”Företag i svårigheter i den mening som avses i [riktlinjerna om undsättning och omstrukturering] ska inte ha rätt till de lättnader som avses i punkt 1.”

Bestämmelser som är tillämpliga på företag som är stora elförbrukare

17 Decreto-legge n. 131 – Misure urgenti in materia di energia, interventi per sostenere il potere di acquisto e a tutela del risparmio (lagdekret nr 131 om brådskande åtgärder på energiområdet samt åtgärder till förmån för köpkraft och skydd av sparande) av den 29 september 2023 (GURI nr 228 av den 29 september 2023, s. 1) (nedan kallat lagdekret nr 131/2023), som efter ändringar omvandlades till lag genom legge n. 169 – Conversione in legge, con modificazioni, del decreto-legge 29 settembre 2023, n. 131 (lag nr 169 om omvandling till lag, efter ändringar, av lagdekret av den 29 september 2023, nr 131/2003) av den 27 november 2023 (GURI nr 278 av den 28 november 2023, s. 1) antogs bland annat för att anpassa den nationella lagstiftningen till klimat-, miljö- och energiriktlinjerna.

18 I artikel 3.1, 3.2 och 3.4 i detta lagdekret föreskrivs att företag som förbrukar mycket el ska beviljas fördelar. I punkt 3 i den artikeln föreskrivs följande:

”Företag i svårigheter i den mening som avses i [riktlinjerna om undsättning och omstrukturering] ska inte ha rätt till de lättnader som avses i denna artikel.”

Målen vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

19 ADI, som är det ledande bolaget i den största italienska stålkoncernen, ställdes under särskild förvaltning i enlighet med lagdekret nr 347/2003 och förklarades vara på obestånd genom dom från Tribunale fallimentare di Milano (Domstolen för konkurser i Milano, Italien) av den 29 februari 2024. Genom två ansökningar som inkom till CSEA den 14 november 2024 ansökte bolaget om att det skulle upptas i förteckningen över företag som är stora elkonsumenter och förteckningen över företag som är stora gaskonsumenter för år 2025, för att, såsom tidigare år, kunna komma i åtnjutande av de lättnader som föreskrivs för de förstnämnda företagen i artikel 3 i lagdekret nr 131/2023 och, för de sistnämnda, i artikel 21.1 i lag nr 167/2017 jämförd med artikel 3.1 i ministerdekret nr 541/2021.

20 Den 2 december 2024 delgav CSEA ADI två förhandsbeslut om avslag på dess ansökningar, i vilka CSEA angav att ADI skulle betraktas som ett ”företag i svårigheter” i den mening som avses i punkt 20 c i riktlinjerna om undsättning och omstrukturering, eftersom det stod under särskild förvaltning.

21 ADI lämnade in synpunkter på dessa förhandsbeslut. Genom två beslut av den 17 december 2024 avslog CSEA, med samma motivering, formellt ADI:s ansökningar om upptagande i förteckningarna.

22 ADI väckte talan vid Tribunale amministrativo regionale per la Lombardia (Regionala förvaltningsdomstolen i Lombardiet, Italien), som är den hänskjutande domstolen, i två mål om ogiltigförklaring av dessa beslut och av de tidigare besluten. ADI gjorde i huvudsak gällande att ett företag under särskild förvaltning inte kan anses vara ett företag i svårigheter i den mening som avses i punkt 20 i riktlinjerna om undsättning och omstrukturering, eftersom ett sådant företag skulle ha beviljats ett insolvensförfarande som särskilt syftade till fortsättning, återupptagande eller omstrukturering av verksamheten.

23 Den hänskjutande domstolen har påpekat att begreppet ”företag i svårigheter”, i den mening som avses i riktlinjerna om undsättning och omstrukturering, avser företag som utan statligt ingripande nästan säkert kommer att lägga ner sin verksamhet på kort eller medellång sikt och således inte kan anses vara ett lämpligt medel för att främja andra allmänpolitiska mål förrän dess lönsamhet har säkerställts. Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida ett företag som står under särskild förvaltning, enligt den ordning som föreskrivs i den aktuella nationella lagstiftningen, omfattas av detta begrepp. Den hänskjutande domstolen har understrukit att denna ordning syftar till att säkerställa företagets fortlevnad och göra det möjligt för företaget att återhämta sig för att förhindra att dess verksamhet upphör.

24 Mot denna bakgrund beslutade Tribunale amministrativo regionale per la Lombardia (Regionala förvaltningsdomstolen i Lombardiet) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen i mål C‑503/25:

”Utgör artikel 107.3 c FEUF och [riktlinjerna om undsättning och omstrukturering], tolkade på ett korrekt sätt, hinder för en sådan nationell lagstiftning som den som föreskriver att företag som står under särskild förvaltning, i den mening som avses i artikel 2 i [lagdekret nr 347/2003], inte får tillgång till de förmåner som föreskrivs för företag som är stora naturgaskonsumenter, i den mening som avses i artikel 21 i [lag nr 167/2017] jämförd med artikel 1.3 i [ministerdekret nr 541/2021]?”

25 Med stöd av samma skäl som de som anges i punkt 23 i förevarande dom har även Tribunale amministrativo regionale per la Lombardia (Regionala förvaltningsdomstolen i Lombardiet) beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen i mål C‑504/25:

”Utgör artikel 107.3 c FEUF och [riktlinjerna om undsättning och omstrukturering], tolkade på ett korrekt sätt, hinder för en sådan nationell lagstiftning som den som föreskriver att företag som står under särskild förvaltning, i den mening som avses i artikel 2 i [lagdekret nr 347/2003], inte får tillgång till de förmåner som föreskrivs för företag som är stora elkonsumenter enligt artikel 3 i [lagdekret nr 131/2023]?”

Förfarandet vid domstolen

26 Domstolens ordförande beslutade den 22 augusti 2025 att förena målen C‑503/25 och C‑504/25 beträffande det skriftliga och det muntliga förfarandet samt domen.

Huruvida respektive begäran om förhandsavgörande kan tas upp till sakprövning

27 Den italienska regeringen har i huvudsak gjort gällande att respektive begäran om förhandsavgörande inte kan tas upp till sakprövning dels på grund av att de inte innehåller skäl som kan motivera ett ingripande från domstolen, dels på grund av att de avser frågor som rör nationell rätt.

28 Av fast rättspraxis framgår att det, inom ramen för det samarbete mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna som införts genom artikel 267 FEUF, uteslutande ankommer på den nationella domstolen, vid vilken målet anhängiggjorts och vilken har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till EU-domstolen. EU-domstolen är följaktligen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som ställts av den nationella domstolen avser tolkningen av en unionsbestämmelse (dom av den 11 juni 2026, Centro Petroli Roma – II, C‑386/24, EU:C:2026:471, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

29 Av detta följer att frågor som rör unionsrätten presumeras vara relevanta. En begäran från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågeställningen är hypotetisk eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (dom av den 30 april 2026, Kotaňák, C‑748/24, EU:C:2026:358, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

30 I förevarande fall framgår det av besluten om hänskjutande att de nationella målen avser tillämpningen på ett företag som står under särskild förvaltning, i den mening som avses i bestämmelserna i italiensk rätt, av undantaget, som avser företag i svårigheter, från tillgång till de förmåner som föreskrivs för företag som är stora naturgas- eller elkonsumenter enligt relevant nationell lagstiftning. Såsom framgår av punkt 23 ovan redogjorde den hänskjutande domstolen, efter att ha påpekat att nämnda lagstiftning hänvisar till begreppet ”företag i svårigheter” i den mening som avses i riktlinjerna om undsättning och omstrukturering, för de skäl som föranledde den att ställa frågor om tolkningen av artikel 107.3 c FEUF och om riktlinjerna om undsättning och omstrukturering.

31 Det är således inte uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten saknar samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet. Respektive begäran om förhandsavgörande avser inte rent nationella rättsfrågor och innehåller skäl som kan motivera ett svar från EU-domstolen.

32 Respektive begäran om förhandsavgörande kan följaktligen tas upp till sakprövning.

Prövning av tolkningsfrågorna

33 Den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor för att få klarhet i huruvida artikel 107.3 c FEUF, jämförd med riktlinjerna om undsättning och omstrukturering, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken företag som är föremål för särskild förvaltning undantas från de förmåner som föreskrivs i nationell rätt till förmån för företag som är stora naturgas- eller elkonsumenter, med motiveringen att de omfattas av begreppet ”företag i svårigheter”, i den mening som avses i punkt 20 i dessa riktlinjer.

34 I artikel 107.1 FEUF fastställs principen att statligt stöd är oförenligt med den inre marknaden, om inte det statliga stödet omfattas av ett undantag som föreskrivs i fördragen. Bland dessa undantag avser undantaget i artikel 107.3 c FEUF stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, under förutsättning att det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

35 Genom att anta riktlinjerna om undsättning och omstrukturering begränsar sig kommissionen själv i utövandet av sitt utrymme för skönsmässig bedömning av huruvida statligt stöd är förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c FEUF. I riktlinjerna om undsättning och omstrukturering anges på vilka villkor kommissionen kan anse att statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter är förenligt med den inre marknaden på grundval av artikel 107.3 c FEUF. Kommissionen kan således i princip inte avvika från dessa regler utan att riskera att beslut ogiltigförklaras, i förekommande fall, på grund av åsidosättande av allmänna rättsprinciper, såsom likabehandlingsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juni 2005, Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen, C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P–C‑208/02 P och C‑213/02 P, EU:C:2005:408, punkt 211). I detta avseende utgör riktlinjerna om undsättning och omstrukturering en del av den rättsliga ram som domstolen ska tolka för att besvara den hänskjutande domstolens frågor.

36 Det ska dessutom understrykas att unionsrätten inte a priori utgör hinder för en nationell lagstiftning som uppställer strängare villkor för tillgång till statligt stöd än unionslagstiftningen (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 30 maj 2018, Yanchev, C‑481/17, EU:C:2018:352, punkterna 22–24).

37 Vad i förevarande fall gäller villkoren för tillgång till de förmåner som föreskrivs i nationell rätt för företag som är stora naturgas- eller elkonsumenter, framgår det av den relevanta lagstiftningen, såsom den har beskrivits av den hänskjutande domstolen, att denna lagstiftning uttryckligen utesluter företag i svårigheter, i den mening som avses i riktlinjerna om undsättning och omstrukturering, från tillgång till nämnda förmåner, särskilt i artikel 1.3 i ministerdekret nr 541/2021, på naturgasområdet, och i artikel 3.3 i lagdekret nr 131/2023, på elområdet.

38 Genom dessa undantag har Republiken Italien inte föreskrivit strängare villkor än de som krävs enligt unionsrätten på området för statligt stöd, utan har begränsat sig till att anpassa sin lagstiftning på området för statligt stöd till energi till föreskrifterna i miljö- och energiriktlinjerna och därefter till föreskrifterna i klimat-, miljö- och energiriktlinjerna som ersatte dem. I punkterna 16 respektive 14 i dessa riktlinjer anges i huvudsak kommissionens ståndpunkt att sådant stöd inte kan beviljas ”företag i svårigheter” i den mening som avses i riktlinjerna om undsättning och omstrukturering.

39 Vad gäller begreppet ”företag i svårigheter” i den mening som avses i riktlinjerna om undsättning och omstrukturering anges i punkt 20 i riktlinjerna att ett företag omfattas av detta begrepp när det utan statligt ingripande är nästan säkert att det kommer att lägga ner sin verksamhet på kort eller medellång sikt, vilket bland annat är fallet, enligt punkt c, ”[o]m företaget är föremål för ett kollektivt insolvensförfarande eller uppfyller kriterierna i nationell lagstiftning för att försättas i kollektiv insolvens på sina fordringsägares begäran”.

40 Härav följer att ett företag som står under särskild förvaltning, såsom den som föreskrivs i den italienska lagstiftning som är aktuell i det nationella målet, ska anses omfattas av begreppet ”företag i svårigheter” i den mening som avses i punkt 20 i riktlinjerna om undsättning och omstrukturering. Detta system utgör nämligen, enligt själva ordalydelsen i artikel 1 i lagstiftningsdekret nr 270/1999, ett ”kollektivt förfarande” som är tillämpligt på ”företag som är insolventa”, och tillämpningen av detta system förefaller dessutom, mot bakgrund av innehållet i artiklarna 3 och 27 i samma lagstiftningsdekret samt artiklarna 1, 2 och 4 i lagstiftningsdekret nr 347/2003, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, villkoras av att den behöriga domstolen först har fastställt att det berörda företaget är insolvent.

41 Det saknar i detta avseende betydelse att det system med särskild förvaltning som är aktuellt i det nationella målet syftar till att säkerställa att det berörda företaget åter blir lönsamt. Syftet med riktlinjerna om undsättning och omstrukturering är nämligen, såsom för övrigt framgår av deras rubrik och punkt 1, att i den mån det är möjligt inom ramen för artikel 107 FEUF möjliggöra ”undsättning och omstrukturering” av företag i svårigheter och således att återställa deras ekonomiska lönsamhet. Den omständigheten att de kollektiva insolvensförfaranden som föreskrivs i medlemsstaternas rättsordningar syftar till att återställa den ekonomiska lönsamheten hos de företag som är föremål för dessa förfaranden påverkar således inte på något sätt den omständigheten att dessa företag omfattas av begreppet ”företag i svårigheter” i den mening som avses i punkt 20 i riktlinjerna om undsättning och omstrukturering.

42 Det ska för övrigt understrykas att särskild förvaltning uttryckligen kvalificeras som ”insolvensförfarande” i bilaga A till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (EUT C 141, 2015, s. 19).

43 Tolkningen i punkt 40 i förevarande dom påverkas inte heller av ADI:s och den italienska regeringens argument att det skulle vara ologiskt om ett företag i svårigheter som omfattas av ett skyddssystem som syftar till att återställa företagets ekonomiska lönsamhet, i förevarande fall systemet med särskild förvaltning, enbart av denna anledning skulle kunna berövas vissa stöd som det tidigare åtnjöt, i förevarande fall de fördelar som beviljats företag som är stora naturgas- eller elförbrukare, vilket således ytterligare förvärrar de ekonomiska svårigheterna för företaget. Denna argumentation grundar sig nämligen på en förväxling, eftersom den i slutändan innebär att det energistöd som är aktuellt i det nationella målet likställs med stöd till undsättning och omstrukturering. Såsom framgår av punkt 23 i riktlinjerna om undsättning och omstrukturering kan ett företag i svårigheter inte anses vara ett lämpligt instrument för att bidra till att uppnå andra politiska mål förrän dess lönsamhet har säkerställts. Kommissionen har således i denna punkt 23 i riktlinjerna om undsättning och omstrukturering angett att stöd till företag i svårigheter endast kan bidra till utvecklingen av näringsverksamheter utan att påverka handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset om villkoren i dessa riktlinjer är uppfyllda.

44 Domen av den 28 april 2022, Federatie Nederlandse Vakbeweging (Prepack-förfarande) (C‑237/20, EU:C:2022:321), som den italienska regeringen har åberopat, påverkar inte heller denna tolkning. Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EGT L 82, 2001, s. 16), som var föremål för domstolens tolkning i den domen, eftersträvar nämligen mål som inte har något som helst samband med de mål som eftersträvas med unionsrätten avseende statligt stöd.

45 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den fråga som ställts i vart och ett av de förenade målen besvaras enligt följande. Artikel 107.3 c FEUF, jämförd med riktlinjerna om undsättning och omstrukturering, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken företag som är föremål för särskild förvaltning undantas från de förmåner som föreskrivs i nationell rätt till förmån för företag som är stora naturgas- eller elkonsumenter, med motiveringen att de omfattas av begreppet ”företag i svårigheter”, i den mening som avses i punkt 20 i dessa riktlinjer, när det för att omfattas av särskild förvaltning krävs att dessa företag är insolventa.

Rättegångskostnader

46 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tionde avdelningen) följande:

Artikel 107.3 c FEUF, jämförd med riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter,

ska tolkas så,

att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken företag som är föremål för särskild förvaltning undantas från de förmåner som föreskrivs i nationell rätt till förmån för företag som är stora naturgas- eller elkonsumenter, med motiveringen att de omfattas av begreppet ”företag i svårigheter”, i den mening som avses i punkt 20 i dessa riktlinjer, när det för att omfattas av särskild förvaltning krävs att dessa företag är insolventa.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: italienska.