Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 22 oktober 2026

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen)

den 22 oktober 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Miljö – Direktiv 92/43/EEG – Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter – Särskilda skyddsområden – Artikel 6.3 – Lämplig bedömning av en plans eller ett projekts påverkan med avseende på konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av området – Uteslutande av vissa kategorier av verksamheter, planer eller projekt från skyldigheten att göra en lämplig bedömning ”

I mål C-548/25,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Raad voor Vergunningsbetwistingen (Domstolen för tillståndstvister, Belgien) genom beslut av den 31 juli 2025, som inkom till domstolen den 14 augusti 2025, i målet

Dryade VZW

mot

Stad Peer, företrädd av College van burgemeester en schepenen (kommunstyrelsen),

ytterligare deltagare i rättegången:

X VVZRL,

meddelar

DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden I. Jarukaitis samt domarna R. Frendo, N. Jääskinen, M. Condinanzi och A. Kornezov (referent),

generaladvokat: J. Kokott,

justitiesekreterare: V. Di Bucci,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– Dryade VZW, genom M. Van de Poel, avocate,

– Belgiens regering, genom S. Baeyens, P. Cottin och C. Pochet, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av N. Dewulf, G. Schaiko och B. Schelstraete, advocaten,

– Europeiska kommissionen, genom N. Ruiz García och F. van Schaik, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 6.3 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 1992, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114) (nedan kallat livsmiljödirektivet).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Dryade VZW, en ideell förening, och Stad Peer (staden Peer, Belgien), företrädd av College van burgemeester en schepenen (kommunstyrelsen), angående föreningens talan om ogiltigförklaring av staden Peers beslut att notera en anmälan om grundvattenuttag.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

3 I artikel 2 i livsmiljödirektivet föreskrivs följande:

”1. Syftet med detta direktiv är att bidra till att säkerställa den biologiska mångfalden genom bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter i medlemsstaternas europeiska territorium som omfattas av fördraget.

2. Åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv skall syfta till att bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus hos livsmiljöer samt arter av vilda djur och växter av gemenskapsintresse.

...”

4 Artikel 6.2 och 6.3 i livsmiljödirektivet har följande lydelse:

”2. Medlemsstaterna skall i de särskilda bevarandeområdena vidta lämpliga åtgärder för att förhindra försämring av livsmiljöerna och habitaten för arterna samt störningar av de arter för vilka områdena har utsetts, om sådana störningar kan ha betydande konsekvenser för målen med detta direktiv.

3. Alla planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av ett område, men som enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt kan påverka området på ett betydande sätt, skall på lämpligt sätt bedömas med avseende på konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av området. Med ledning av slutsatserna från bedömningen av konsekvenserna för området och om inte annat följer av punkt 4, skall de behöriga nationella myndigheterna godkänna planen eller projektet först efter att ha försäkrat sig om att det berörda området inte kommer att ta skada och, om detta är lämpligt, efter att ha hört allmänhetens åsikt.”

Belgisk rätt

5 I artikel 36b.3 och 36b.4 i decreet betreffende het natuurbehoud en het natuurlijk milieu (dekretet om bevarande av naturen och naturmiljön) av den 21 oktober 1997 ( Belgisch Staatsblad , 10 januari 1998, s. 599), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallat naturvårdsdekretet), som syftar till att införliva artikel 6.3 i livsmiljödirektivet med belgisk rätt, föreskrivs följande:

”3. En tillståndspliktig verksamhet eller en plan eller ett program som enskilt eller i kombination med en eller flera befintliga eller föreslagna verksamheter, planer eller program kan orsaka en betydande försämring av ett särskilt bevarandeområdes naturliga egenskaper, utan att den tillståndspliktiga verksamheten eller planen eller programmet har ett direkt samband med eller är nödvändigt för skötseln av ett område i det särskilda bevarandeområdet, ska bli föremål för en lämplig bedömning med avseende på de betydande konsekvenserna för det särskilda bevarandeområdet.

...

4. Den myndighet på vilken det ankommer att fatta ett beslut angående en ansökan om tillstånd, en plan eller ett program får bevilja tillståndet, planen eller programmet endast om planen eller programmet eller utförandet av verksamheten inte kan orsaka betydande försämring av de berörda särskilda bevarandeområdena. Den behöriga myndigheten ska alltid, genom att ställa villkor, se till att det inte uppstår någon betydande försämring av de naturliga egenskaperna hos ett särskilt bevarandeområde.”

6 I bilaga 1 till besluit van de Vlaamse regering houdende algemene en sectorale bepalingen inzake milieuhygiëne (den flamländska regeringens förordning om allmänna och sektorspecifika miljöskyddsbestämmelser) av den 1 juni 1995 ( Belgisch Staatsblad av den 31 juli 1995, s. 20526), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad Vlarem) anges bland annat vilka anläggningar och verksamheter som kräver tillstånd och vilka anläggningar och verksamheter som endast är anmälningspliktiga. För klassificerade verksamheter och verksamheter i den första och den andra kategorin krävs tillstånd, medan klassificerade verksamheter och verksamheter i klass 3 endast är anmälningspliktiga.

7 Enligt punkt 53.8 punkt 1 a i denna bilaga omfattar den tredje kategorin borrning av grundvattenbrunnar och uttag av annat grundvatten än det som avses i rubrikerna 53.1–53.7 och 53.12 i denna, med ett totalt pumpflöde på högst 5 000 kubikmeter (m³) per år och där samtliga brunnar har ett djup som är mindre än eller lika med det områdesspecifika djupkriteriet såsom det återges på kartan i bilaga 2b till Vlarem och inte klassificeras under punkt 53.8 c i denna rubrik.

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

8 Den 13 november 2023 anmälde X VVZRL till staden Peer ett projekt för utvinning av grundvatten på ett djup om 60 meter samt ett maximalt flöde på 175 m³ per dag och 5 000 m³ per år. Detta projekt, som ingår i den tredje kategorin i bilaga 1 till Vlarem, är beläget cirka 425 meter från området ”Abeek med omgivande våtmarker”, som utsetts till ett särskilt bevarandeområde i enlighet med livsmiljödirektivet.

9 Bolaget X bifogade en ”lämplig bedömning/en mer ingående miljöundersökning” och drog slutsatsen att projektet inte hade någon förutsebar negativ inverkan på det berörda särskilda bevarandeområdet. Enligt detta bolag är det projekt som är aktuellt i det nationella målet beläget 201 meter från det närmaste grundvattenuttaget i samma akvifer. Den radie inom vilken grundvattennivån minskar med 1 centimeter (cm) till följd av genomförandet av detta projekt är dessutom 137 meter. Enligt detta bolag kommer projektet således inte att ha någon inverkan på det sistnämnda grundvattenuttaget och följaktligen inte heller någon betydande negativ inverkan på detta särskilda bevarandeområde.

10 Genom beslut av den 24 november 2023 noterade staden Peer denna anmälan och konstaterade att riskerna för den yttre säkerheten samt olägenheterna och konsekvenserna för miljön, vattnet, naturen och människan utanför projektet kunde begränsas till en godtagbar nivå, under förutsättning att de villkor som angavs i detta beslut, bland annat avseende effektivare användning av det grundvatten som avskilts och avseende begränsning av det berörda grundvattenuttaget till högst tio år, var uppfyllda.

11 Dryade väckte talan om ogiltigförklaring av nämnda beslut vid Raad voor Vergunningsbetwistingen (Domstolen för tillståndstvister, Belgien), tillika den hänskjutande domstolen.

12 Vid denna domstol gjorde nämnda förening i huvudsak gällande att det aktuella projektet omfattas av artikel 6.3 i livsmiljödirektivet och att det därför borde ha varit föremål för en lämplig bedömning. Enligt Dryade kan den bedömning som bifogats den anmälan som nämns i punkt 9 ovan inte anses utgöra en sådan ”lämplig” bedömning, eftersom den är ofullständig och otillräcklig.

13 Föreningen har gjort gällande att kriteriet avseende den radie inom vilken grundvattennivån minskar med 1 cm, vilket bolaget X har åberopat för att dra slutsatsen att projektet inte har någon betydande negativ inverkan, är felaktigt och saknar vetenskaplig grund. De kumulativa effekterna av de fyra andra grundvattenuttagen inom det i det nationella målet aktuella särskilda bevarandeområdet, som sträcker sig runt den aktuella provtagningspunkten, har inte heller beaktats. Dryade anser dessutom att den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet utgör ett felaktigt införlivande av artikel 6.3 i livsmiljödirektivet.

14 Bolaget X har för sin del vid den hänskjutande domstolen gjort gällande att denna nationella lagstiftning föreskriver att skyldigheten att göra en lämplig bedömning endast gäller tillståndspliktiga projekt och inte projekt som endast är anmälningspliktiga, såsom det i det nationella målet aktuella projektet.

15 Den hänskjutande domstolen har påpekat att ett visst antal stadsplaneringshandlingar och verksamheter som tidigare omfattades av kravet på tillstånd enligt nationell rätt numera endast omfattas av en anmälningsskyldighet. Den hänskjutande domstolen anser således att det projekt som är aktuellt i det nationella målet endast är anmälningspliktigt, eftersom det enligt punkt 53.8 punkt 1 a i bilaga 1 till Vlarem omfattas av den tredje kategorin. Den omfattas således inte av tillämpningsområdet för artikel 36b.3 och 36b.4 i naturvårdsdekretet, som endast är tillämplig på tillståndspliktiga verksamheter. Enligt dessa bestämmelser ska emellertid endast de sistnämnda verksamheterna bli föremål för en lämplig bedömning, för det fall att de enskilt eller i kombination med en eller flera befintliga eller föreslagna verksamheter, planer eller program kan orsaka en betydande försämring av de naturliga egenskaperna hos ett särskilt bevarandeområde. Projekt som endast omfattas av en anmälningsskyldighet är således undantagna från skyldigheten att göra en lämplig bedömning, även om de kan orsaka en sådan försämring.

16 Den hänskjutande domstolen har påpekat att den flamländska lagstiftaren således systematiskt har undantagit projekt som är anmälningspliktiga på grundval av i förväg fastställda kriterier eller gränsvärden, från skyldigheten att göra en lämplig bedömning. Enligt den hänskjutande domstolen förefaller det inte som om dessa kriterier och gränsvärden grundar sig på vetenskapliga studier som gör det möjligt att skingra alla tvivel om att sådana projekt inte kan orsaka en betydande försämring av de naturliga egenskaperna hos ett särskilt bevarandeområde.

17 Mot denna bakgrund beslutade Raad voor Vergunningsbetwistingen (Domstolen för tillståndstvister) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU‑domstolen:

”Utgör artikel 6.3 i [livsmiljödirektivet] hinder för en lagstiftning enligt vilken det inte finns någon skyldighet att göra en konsekvensbedömning avseende projekt som inte kräver tillstånd, godkännande eller auktorisation utan endast en anmälan, såsom begränsade grundvattenuttag, trots att dessa projekt kan ha en betydande inverkan på ett särskilt bevarandeområdes naturliga särart?”

Prövning av tolkningsfrågan

18 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 6.3 i livsmiljödirektivet ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som undantar vissa kategorier av planer eller projekt från skyldigheten att göra en lämplig bedömning på grundval av på förhand fastställda kriterier och gränsvärden, när dessa kriterier och gränsvärden inte gör det möjligt att utesluta att alla planer eller projekt som omfattas av dessa kategorier, enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt, kan ha betydande inverkan på ett särskilt bevarandeområde.

19 Domstolen erinrar inledningsvis om att artikel 6 i livsmiljödirektivet ålägger medlemsstaterna samtliga skyldigheter och särskilda förfaranden, som enligt artikel 2.2 i direktivet syftar till att bibehålla eller i förekommande fall återställa en gynnsam bevarandestatus hos livsmiljöer och arter av vilda djur och växter av gemenskapsintresse, för att uppnå direktivets mer allmänna ändamål som består i att säkerställa en hög nivå av miljöskydd med avseende på de områden som är skyddade enligt direktivet (dom av den 29 juli 2019, Inter-Environnement Wallonie och Bond Beter Leefmilieu Vlaanderen, C‑411/17, EU:C:2019:622, punkt 116 och där angiven rättspraxis).

20 I detta sammanhang föreskrivs i artikel 6.3 i livsmiljödirektivet ett förfarande för bedömning. Syftet med förfarandet är att med hjälp av en förhandskontroll säkerställa att planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln eller förvaltningen av ett område, men som kan påverka området på ett påtagligt sätt, endast godkänns under förutsättning att de inte skadar området (dom av den 15 juni 2023, Eco Advocacy, C-721/21, EU:C:2023:477, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

21 I direktivets artikel 6.3 görs en åtskillnad mellan två faser i det däri föreskrivna bedömningsförfarandet.

22 Den första fasen, vilken anges i denna bestämmelse, innebär att medlemsstaterna ska göra en lämplig bedömning av en plans eller ett projekts konsekvenser för ett skyddat område om planen eller projektet kan ha en betydande påverkan på detta område. Den andra fasen, som anges i den andra meningen i samma bestämmelse och som följer efter den lämpliga bedömningen, innebär att en sådan plan eller ett sådant projekt endast får godkännas under förutsättning att det berörda området inte kommer att ta skada, om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 6.4 i livsmiljödirektivet (dom av den 15 juni 2023, Eco Advocacy, C-721/21, EU:C:2023:477, punkt 36 och där angiven rättspraxis), en bestämmelse som emellertid inte är relevant i förevarande mål.

23 I detta avseende följer det av EU-domstolens praxis att kravet enligt artikel 6.3 i livsmiljödirektivet, att det ska göras en lämplig bedömning av en plans eller ett projekts konsekvenser, gäller under förutsättning att det är sannolikt eller att det finns risk för en betydande påverkan på det berörda området. Med hänsyn i synnerhet till försiktighetsprincipen anses en sådan risk föreligga när det på grundval av bästa möjliga vetenskapliga kunskap på området inte kan uteslutas att planen eller projektet kan påverka bevarandemålen för området. Bedömningen av denna risk ska göras bland annat med hänsyn till särarten av och de miljömässiga förhållandena i det område som berörs av en sådan plan eller ett sådant projekt (dom av den 15 juni 2023, Eco Advocacy, C-721/21, EU:C:2023:477, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

24 Det följer av fast rättspraxis att en lämplig bedömning av en plans eller ett projekts konsekvenser förutsätter att alla aspekter av planen eller projektet som, enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt, kan påverka målsättningen vad gäller bevarandet av området identifieras, med hjälp av denna bästa kunskap på området, innan planen eller projektet godkänns. Nämnda bedömning får inte vara behäftad med några brister och den ska innehålla fullständiga, exakta och slutliga bedömningar och slutsatser, på grundval av vilka varje rimligt vetenskapligt tvivel kan skingras vad gäller de planerade arbetenas inverkan på det berörda området (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juni 2023, Eco Advocacy, C-721/21, EU:C:2023:477, punkterna 38 och 39 och där angiven rättspraxis).

25 I detta sammanhang har domstolen slagit fast att det enligt artikel 6.3 första meningen i livsmiljödirektivet som huvudregel ska göras en individuell bedömning av planer och projekt (dom av den 7 november 2018, Coöperatie Mobilisation for the Environment m.fl., C-293/17 och C-294/17, EU:C:2018:882, punkt 94).

26 Domstolen har bland annat påpekat att möjligheten att generellt, med stöd av nationell lagstiftning, undanta vissa verksamheter från kravet på en bedömning av konsekvenserna för det berörda området nämligen inte säkerställer att dessa verksamheter inte har någon skadlig inverkan på detta område (dom av den 26 maj 2011, kommissionen/Belgien, C‑538/09, EU:C:2011:349, punkterna 41 och 42).

27 Enligt artikel 6.3 första meningen i livsmiljödirektivet kan en medlemsstat således i princip inte systematiskt och generellt utesluta vissa kategorier av planer eller projekt från skyldigheten att göra en bedömning av deras konsekvenser för skyddade områdena, vare sig utifrån verksamhetsområde eller genom att inrätta anmälningsplikt (dom av den 26 maj 2011, kommissionen/Belgien, C-538/09, EU:C:2011:349, punkt 45).

28 Det är endast genom undantag från denna allmänna regel som en medlemsstat kan tillämpa en anmälningsordning som innebär att vissa kategorier av planer eller projekt undantas från skyldigheten att göra en lämplig bedömning av deras påverkan på ett skyddat område. För detta krävs emellertid att det visas att de tillämpliga nationella bestämmelserna gör det möjligt att med säkerhet utesluta, på grundval av objektiva omständigheter, att varje plan eller projekt som omfattas av denna ordning har en betydande påverkan, enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt, på ett skyddat område (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 maj 2011, kommissionen/Belgien, C-538/09, EU:C:2011:349, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

29 I förevarande fall har den hänskjutande domstolen påpekat att artikel 36b.3 i naturvårdsdekretet endast föreskriver en skyldighet att göra en lämplig bedömning för verksamheter som omfattas av tillståndsplikt och som kan orsaka en betydande försämring av de naturliga egenskaperna hos ett särskilt bevarandeområde. Enligt denna domstol har den flamländska lagstiftaren således systematiskt undantagit vissa kategorier av projekt, som endast omfattas av en anmälningsplikt och vilka definieras utifrån de kriterier eller gränsvärden som föreskrivs i den tillämpliga nationella lagstiftningen, från skyldigheten att göra en lämplig bedömning.

30 Vad särskilt gäller projekt för grundvattenuttag framgår det av denna nationella lagstiftning att dessa projekt delas in i tre olika kategorier beroende på deras flöde, djup och pumpsystem i den berörda brunnen, och att det endast är projekt i den första och den andra kategorin som omfattas av kravet på tillstånd och således av skyldigheten att göra en lämplig bedömning enligt artikel 6.3 i livsmiljödirektivet. Borrning av brunnar som i likhet med det projekt som är aktuellt i det nationella målet ingår i den tredje kategorin omfattas endast av en anmälningsplikt och är följaktligen undantagen från skyldigheten att göra en lämplig bedömning.

31 Det ska således prövas huruvida sådana kriterier och gränsvärden, i enlighet med den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 23–28 ovan, gör det möjligt att på grundval av objektiva omständigheter utesluta att varje plan eller projekt som omfattas av den stödordning som är aktuell i det nationella målet kan påverka ett skyddat område på ett betydande sätt, antingen enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt.

32 I detta avseende ska det dock för det första erinras om att även ett projekt som inte är särskilt stort kan medföra betydande miljöpåverkan om det är beläget på en plats där sådana faktorer som fauna och flora, mark, vatten, klimat och kulturarv är känsliga för minsta förändring (dom av den 26 maj 2011, kommissionen/Belgien, C-538/09, EU:C:2011:349, punkt 55).

33 När det särskilt gäller projekt för vattenanvändning har domstolen redan haft tillfälle att konstatera att det förhållandet, att det är fråga om en användning av små vattenmängder, i sig inte innebär att det kan uteslutas att viss vattenanvändning kan påverka ett skyddat område på ett betydande sätt. Även om det antas att sådan vattenanvändning inte har någon betydande påverkan på en vattensamling innebär inte det att vattenanvändningen inte heller kan påverka närliggande skyddade områden på ett betydande sätt (dom av den 10 januari 2006, kommissionen/Tyskland, C-98/03, ECLI:EU:C:2006:3, punkt 44).

34 En medlemsstat kan således inte utgå från att vissa kategorier av planer eller projekt, som definierats utifrån verksamhetsområden och de aktuella anläggningarnas storlek, per definition har en relativt liten inverkan på människan och miljön (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 maj 2011, kommissionen/Belgien, C-538/09, EU:C:2011:349, punkt 56).

35 För det andra framgår det inte, med förbehåll för de kontroller som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, att de kriterier och gränsvärden som föreskrivs i den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet, vid tillämpningen av det undantag som föreskrivs i denna lagstiftning, gör det möjligt att beakta eventuella andra planer eller projekt, bland annat sådana som avser ett visst skyddat område eller som är belägna i närheten av det berörda området, samt deras eventuella kumulativa effekter på detta område. Dessa kriterier och gränsvärden avser nämligen endast egenskaperna hos den berörda planen eller det berörda projektet.

36 Såsom uttryckligen framgår av ordalydelsen i artikel 6.3 i livsmiljödirektivet är denna bestämmelse tillämplig på planer eller projekt som enskilt ”eller i kombination med andra planer eller projekt” kan påverka ett skyddat område på ett betydande sätt. Denna bestämmelse syftar således även till att förhindra försämring av livsmiljöer som kan följa av de kumulativa effekterna av flera planer eller projekt, inbegripet sådana som är av begränsad betydelse, men som kan genomföras samtidigt inom eller i närheten av ett och samma skyddade område.

37 Under dessa omständigheter framgår det, med förbehåll för de kontroller som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, att de kriterier och gränsvärden som föreskrivs i den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet inte gör det möjligt att utesluta att varje plan eller projekt som omfattas av den ordning som föreskrivs i denna lagstiftning och som är undantagen från skyldigheten att göra en lämplig bedömning, enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt, kan påverka ett skyddat område på ett betydande sätt.

38 Denna slutsats påverkas inte av den belgiska regeringens argument, för det första, att andra nationella bestämmelser, till exempel de som antagits i enlighet med artikel 6.2 i livsmiljödirektivet, kan kompensera avsaknaden av en skyldighet att göra en lämplig bedömning av planer eller projekt som endast omfattas av en anmälningsplikt, även om de skulle påverka ett skyddat område på ett betydande sätt, för det andra, att de behöriga administrativa myndigheterna kan vägra att notera en anmälan eller förena sina beslut med vissa villkor, och, för det tredje, att det finns nationella straffrättsliga bestämmelser som är tillämpliga vid genomförande av anmälningspliktig verksamhet när denna kan ha en betydande inverkan på ett särskilt bevarandeområde.

39 Det ska i detta hänseende för det första erinras om att även om artikel 6.2 och 6.3 i livsmiljödirektivet utgör en sammanhängande enhet med avseende på de bevarandemål som avses i detta direktiv, eftersom de avser att säkerställa en lika hög skyddsnivå för livsmiljöer och habitat för arter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 april 2018, People Over Wind och Sweetman, C‑323/17, EU:C:2018:244, punkt 24), så har de likväl olika syften. I artikel 6.2 föreskrivs nämligen en allmän skyldighet att skydda, som består i att förhindra försämringar och störningar som kan få betydande konsekvenser för målen med direktivet, medan det i artikel 6.3 i livsmiljödirektivet föreskrivs ett bedömningsförfarande med syfte att med hjälp av en förhandskontroll säkerställa att en plan eller ett projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln eller förvaltningen av ett område, men som kan påverka området på ett betydande sätt, inte godkänns om det berörda området kan komma att ta skada (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 september 2004, Waddenvereniging och Vogelbeschermingsvereniging, C-127/02, EU:C:2004:482, punkt 38). Artikel 6.2 och 6.3 har således olika räckvidd och ska därför inte förväxlas, eftersom deras respektive ändamålsenliga verkan då skulle äventyras.

40 Av detta följer att antagandet av nationella åtgärder med tillämpning av artikel 6.2 i livsmiljödirektivet inte innebär att de krav som följer av artikel 6.3 i detta direktiv är uppfyllda.

41 För det andra räcker det att påpeka, såsom det har erinrats om i punkt 22 ovan, att myndighetens befogenhet att vägra att genomföra en plan eller ett projekt, eller att förena sitt godkännande av planen eller projektet med villkor, omfattas av den andra fasen som nämns i denna punkt 22 och som avses i artikel 6.3 andra meningen i livsmiljödirektivet, och är således inte relevant inom ramen för den första fas som nämns i nämnda punkt 22, avseende villkoren för den lämpliga bedömning som föreskrivs i artikel 6.3 första meningen. Det är emellertid just den första fasen som är föremål för förevarande mål.

42 För det tredje föreskrivs i artikel 6.3 i livsmiljödirektivet, såsom det har erinrats om i punkterna 20 och 39 ovan, ett bedömningsförfarande som grundar sig på en förhandskontroll. Den möjlighet som föreskrivs i nationell rätt, att ålägga sanktioner, inbegripet straffrättsliga påföljder, när förbudet mot att bedriva anmälningspliktig verksamhet som har en betydande inverkan på ett särskilt bevarandeområde inte iakttas, saknar således också relevans.

43 Med beaktande av samtliga ovanstående överväganden ska den ställda frågan besvaras enligt följande: Artikel 6.3 i livsmiljödirektivet ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som undantar vissa kategorier av planer eller projekt från skyldigheten att göra en lämplig bedömning på grundval av i förväg fastställda kriterier och gränsvärden, när dessa kriterier och gränsvärden inte gör det möjligt att, på grundval av objektiva omständigheter, med säkerhet utesluta att dessa planer eller projekt, enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt, kan få betydande effekter på ett särskilt bevarandeområde.

Rättegångskostnader

44 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:

Artikel 6.3 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter

ska tolkas så,

att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som undantar vissa kategorier av planer eller projekt från skyldigheten att göra en lämplig bedömning på grundval av i förväg fastställda kriterier och gränsvärden, när dessa kriterier och gränsvärden inte gör det möjligt att, på grundval av objektiva omständigheter, med säkerhet utesluta att dessa planer eller projekt, enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt, kan få betydande effekter på ett särskilt bevarandeområde.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: nederländska.