Tribunalens dom (femte avdelningen, som sammanträder med fem domare) den 25 mars 2026
I mål T‑296/25, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen, Bulgarien) genom beslut av den 15 april 2025, som inkom till domstolen den 16 april 2025, i målet
TRIBUNALEN (femte avdelningen, som sammanträder med fem domare), sammansatt av ordföranden M. Sampol Pucurull samt domarna T. Pynnä, J. Laitenberger (referent), M. Stancu och W. Valasidis, generaladvokat: J. Martín y Pérez de Nanclares, justitiesekreterare: V. Di Bucci,
med beaktande av att domstolen översände begäran om förhandsavgörande till tribunalen den 13 maj 2025 i enlighet med artikel 50b tredje stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol,
med beaktande av det sakområde som avses i artikel 50b första stycket b i stadgan för Europeiska unionens domstol och av att det inte föreligger någon självständig tolkningsfråga i den mening som avses i artikel 50b andra stycket i stadgan,
efter den skriftliga delen av förfarandet
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Direktor na TD Mitnitsa Burgas, genom L. Dimitrov, R. Dimitrova Todorova och P. Kalchev, samtliga i egenskap av ombud, Lidikar, genom R. Vasileva, advokat, Bulgariens regering, genom T. Mitova och R. Stoyanov, båda i egenskap av ombud, Tjeckiens regering, genom M. Smolek, A. Edelmannová och J. Vláčil samtliga i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom D. Drambozova och F. Moro, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 74.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1) (nedan kallad unionens tullkodex).
2. Begäran har framställts i ett mål mellan Lidikar OOD, ett bolag bildat enligt bulgarisk rätt, och Direktor na TD Mitnitsa Burgas (direktören för den lokala tullmyndigheten i Burgas, Bulgarien). Målet rör den bulgariska tullmyndighetens beslut att fastställa tullvärdet för ett fordon som Lidikar importerat från Kanada på grundval av det exportpris som de kanadensiska tullmyndigheterna angett till den bulgariska tullmyndigheten inom ramen för ett internationellt avtal om tullsamarbete.
Tillämpliga bestämmelser
Internationell rätt
GATT 1994
3. Artikel VII i Allmänna tull- och handelsavtalet av år 1994 (nedan kallat GATT 1994) har följande lydelse:
”1. De avtalsslutande parterna erkänner giltigheten av de allmänna grundsatser för bestämmande av tullvärde, som anges i följande moment i denna artikel, och de förbinder sig att tillämpa sådana grundsatser beträffande alla varor, som är underkastade tullar eller andra avgifter eller restriktioner vid import och export grundade på eller på något annat sätt reglerade av värdet. Vidare skall de på begäran av annan avtalsslutande part granska tillämpningen av sina lagar eller föreskrifter angående bestämmande av tullvärde med beaktande av dessa grundsatser. DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA kan infordra redogörelser från avtalsslutande parter angående åtgärder, som av dem vidtagits i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.
…”
2.
a) Tullvärdet på importerade varor bör grundas på det verkliga värdet för de importerade varor, för vilka tull skall utgå, eller av varor av samma slag och bör icke grundas på värdet av varor av inhemskt ursprung eller på godtyckliga eller fingerade värden.
b) ’Verkliga värdet’ bör vara det pris, till vilket sådana varor eller varor av samma slag – vid en tidpunkt och på en plats som bestämmes av importlandets lagstiftning – säljes eller salubjudes i den normala handeln under fullt konkurrensmässiga villkor. I den mån priset på sådana varor eller på varor av samma slag är beroende av kvantiteten i en viss transaktion, bör det pris som lägges till grund för bestämmande av tullvärdet genomgående hänföras till antingen i) jämförbara kvantiteter eller ii) kvantiteter som icke är mindre gynnsamma för importörerna än de kvantiteter, i vilka större delen av varorna säljes i handeln mellan ifrågavarande export- och importländer.
c) Då det verkliga värdet icke kan fastställas i enlighet med bestämmelserna i punkt b) i detta moment, bör tullvärdet grundas på närmaste fastställbara motsvarighet till sådant värde.
Avtalet om tullvärdeberäkning
4. Artikel 7 i avtalet om tillämpning av artikel VII i GATT 1994 (EGT L 336, 1994, s. 119; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 121) (nedan kallat avtalet om tullvärdeberäkning) har följande lydelse:
”1. Om tullvärdet för den importerade varan inte kan fastställas enligt bestämmelserna i artiklarna 1–6, skall det fastställas på skäligt sätt enligt principerna och de allmänna bestämmelserna i detta avtal och i artikel VII i GATT 1994 och på grundval av uppgifter som finns tillgängliga i importlandet.
2. Tullvärdet enligt denna artikel får inte fastställas på grundval av
…
b) en metod som innebär att det högsta av två alternativa värden godtas för tulländamål,
…
e) priset för varan vid export till annat land än importlandet,
…
g) godtyckliga eller fingerade värden.
…”
Tullsamarbetsavtalet Kanada–EU
5. Artikel 1 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Kanada om tullsamarbete och ömsesidigt bistånd i tullfrågor (EGT L 7, 1998, s. 38) (nedan kallat tullsamarbetsavtalet Kanada–EU) har följande lydelse:
”I detta avtal avses med
…
4. uppgifter: alla uppgifter, handlingar, rapporter, bestyrkta kopior av sådana eller andra meddelanden, inbegripet uppgifter som har behandlats eller analyserats för att ge indikationer på brott mot tullagstiftningen,
…”
6. Artikel 7 i tullsamarbetsavtalet Kanada–EU har följande lydelse:
”1. Tullmyndigheterna skall bistå varandra antingen efter framställan eller på eget initiativ genom att lämna relevanta uppgifter som bidrar till att säkerställa en korrekt tillämpning av tullagstiftningen och till förebyggande, utredning och bekämpande av alla slags brott mot tullagstiftningen.
…”
7. Artikel 11.1 i tullsamarbetsavtalet Kanada–EU har följande lydelse:
”Den anmodade myndigheten skall överlämna relevanta uppgifter till den begärande myndigheten i form av handlingar, bestyrkta kopior av handlingar, rapporter eller elektroniska versioner därav. Alla uppgifter som är relevanta för tolkningen eller användningen av dessa uppgifter skall lämnas samtidigt.”
8. Artikel 16.3 i tullsamarbetsavtalet Kanada–EU har följande lydelse:
”Punkt 2 skall inte hindra att uppgifter används i rättsliga eller administrativa förhandlingar som senare inleds till följd av att tullagstiftningen inte efterlevs …”
Ceta Kanada-EU
9. I artikel 6.1 i det övergripande avtalet om ekonomi och handel (Ceta) mellan Kanada, å ena sidan, och Europeiska unionen, och dess medlemsstater, å andra sidan (EUT L 11, 2017, s. 23) (nedan kallat Ceta Kanada-EU), med rubriken ”Mål och principer”, föreskrivs följande:
”…
2. Parterna ska i största möjliga utsträckning samarbeta och utbyta information, bland annat information om bästa praxis, i syfte att främja tillämpningen och efterlevnaden av åtgärderna i detta avtal för förenklade handelsprocedurer.
…”
10. I artikel 6.13 i Ceta Kanada-EU, med rubriken ”Samarbete”, föreskrivs följande:
”…
3. Parterna ska samarbeta i enlighet med [tullsamarbetsavtalet Kanada–EU], utfärdat i Ottawa den 4 december 1997 …
4. Parterna ska ömsesidigt bistå varandra i tullfrågor i enlighet med tullsamarbetsavtalet [Kanada-EU], bland annat frågor rörande misstänkta överträdelser av en parts tullagstiftning såsom detta definieras i det avtalet, och vid genomförandet av det här avtalet.”
Unionsrätt
Unionens tullkodex
11. Artikel 70 i unionens tullkodex har följande lydelse:
”1. Grundvalen för varors tullvärde ska vara transaktionsvärdet, det vill säga det pris som faktiskt betalats eller ska betalas för varorna när de säljs för export till unionens tullområde, vid behov justerat.
2. Det pris som faktiskt betalats eller ska betalas ska utgöras av hela den betalning som gjorts eller ska göras av köparen till säljaren eller av köparen till en tredje part till förmån för säljaren för de importerade varorna och inkluderar alla betalningar som gjorts eller ska göras som ett villkor för försäljningen av den importerade varan.
…”
12. Artikel 74 i unionens tullkodex har följande lydelse:
”1. Om varors tullvärde inte kan fastställas enligt artikel 70, ska det fastställas genom att punkt 2 a–d genomgås i ordningsföljd fram till och med det första led enligt vilket tullvärdet kan fastställas.
Punkt 2 c och d får, på begäran av deklaranten, tillämpas i omvänd ordning.
2. Det tullvärde som fastställs enligt punkt 1 ska motsvara följande:
a) Transaktionsvärdet av identiska varor som sålts för export till unionens tullområde och exporterats vid samma eller nästan samma tidpunkt som de varor som ska värderas.
b) Transaktionsvärdet av liknande varor som sålts för export till unionens tullområde och exporterats vid samma eller nästan samma tidpunkt som de varor som ska värderas.
c) Ett värde som grundas på det pris per enhet till vilket de importerade varorna eller identiska eller liknande importerade varor säljs inom unionens tullområde i den största sammanlagda kvantiteten till personer som inte är säljarna närstående.
d) Det beräknade värde som består av summan av
i) kostnaden för eller värdet av material och tillverkning eller annan bearbetning som ägt rum vid framställningen av de importerade varorna,
ii) ett belopp för vinst och allmänna omkostnader som är lika med det som vanligen återfinns vid försäljning av varor av samma klass eller slag som de varor som ska värderas och som tillverkats i exportlandet för export till unionen,
iii) kostnaden för eller värdet på de poster som avses i artikel 71.1 e.
3. Om tullvärdet inte kan fastställas enligt punkt 1, ska det fastställas på grundval av tillgängliga uppgifter i unionens tullområde genom användning av rimliga metoder som är förenliga med principerna och de allmänna bestämmelserna i samtliga följande texter:
a) Avtalet om tillämpning av artikel VII i allmänna tull- och handelsavtalet.
b) Artikel VII i allmänna tull- och handelsavtalet.
c) Detta kapitel.”
Genomförandeförordning (EU) 2015/2447
13. I artikel 140 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i unionens tullkodex (EUT L 343, 2015, s. 558), med rubriken ”Icke-godtagande av deklarerade transaktionsvärden”, föreskrivs följande:
”1. Om tullmyndigheterna har rimliga skäl att betvivla att det deklarerade transaktionsvärdet utgör det sammanlagda belopp som betalats eller ska betalas enligt artikel 70.1 i [unionens tullkodex], får de begära att deklaranten lämnar ytterligare uppgifter.
2. Om dessa tvivel inte skingras kan tullmyndigheterna besluta att varornas värde inte kan fastställas i enlighet med artikel 70.1 i [tullkodexen].”
14. Artikel 144 i genomförandeförordning 2015/2447, med rubriken ”Reservmetod”, har följande lydelse:
”1. Vid fastställandet av tullvärdet enligt artikel 74.3 i [unionens tullkodex] får rimlig flexibilitet användas vid tillämpningen av de metoder som föreskrivs i artiklarna 70 och 74.2 i kodexen. Det erhållna värdet ska i största möjliga utsträckning grundas på tidigare fastställda tullvärden.
2. Om tullvärdet inte kan fastställas enligt punkt 1 ska andra lämpliga metoder användas. I detta fall ska tullvärdet inte fastställas på grundval av något av följande:
…
b) Ett system där det högre av två alternativa värden används vid fastställandet av tullvärdet.
…
e) Priserna för export till ett tredjeland.
…
g) Godtyckliga eller fiktiva värden.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
15. Den 18 januari 2021 ingav Lidikar, i egenskap av indirekt ombud för en importör, en tulldeklaration till tullkontoret i hamnen i Burgas (Bulgarien). Tulldeklarationen rörde övergång till fri omsättning av ett motorfordon som hade varit med i en trafikolycka. I denna deklaration fastställdes tullvärdet för det importerade fordonet, i enlighet med artikel 70.1 i unionens tullkodex, på grundval av dess transaktionsvärde, närmare bestämt till ett pris av 3310 kanadensiska dollar (CAD) (cirka 2100 euro).
16. De bulgariska tullmyndigheterna utförde en efterhandskontroll av tulldeklarationen på grundval av uppgifter som den kanadensiska tullmyndigheten lämnat inom ramen för tullsamarbetsavtalet Kanada–EU avseende fordon som deklarerats för export från Kanada till Europeiska unionen. Närmare bestämt översände den kanadensiska tullmyndigheten, genom e‑postmeddelande av den 16 december 2022, en fil till de bulgariska tullmyndigheterna som innehöll en detaljerad förteckning över fordon, däribland det aktuella fordonet, i vilken det deklarerade värdet vid exporten från Kanada angavs. Efter att ha analyserat de uppgifter som lämnats konstaterade de bulgariska tullmyndigheterna att priset på 3310 CAD för den vara som deklarerats i Bulgarien inte motsvarade det pris på 15889 CAD (cirka 10100 euro) som den kanadensiska tullmyndigheten hade angett för det berörda fordonet och som hade angetts i den motsvarande exportdeklarationen.
17. Under dessa omständigheter begärde de bulgariska tullmyndigheterna att Lidikar skulle inkomma med bevisning för att styrka det pris som deklarerats vid tullklareringen. En faktura daterad den 18 november 2020, en packsedel, ett konossement och en faktura daterad den 13 januari 2021 uppvisades. Trots dessa handlingar ansåg de bulgariska tullmyndigheterna att det förelåg rimliga skäl att betvivla den aktuella varans tullvärde, fastställt i enlighet med artikel 70.1 i unionens tullkodex. Lidikar lämnade in skriftliga förklaringar i vilka angavs att bolaget inte hade sparat affärshandlingarna rörande den aktuella transaktionen, och inte heller erbjudandet, prislistorna, handlingarna avseende betalningar eller annan någon annan korrespondens som föregick transaktionen.
18. Efter att ha kontrollerat de handlingar som bifogats tulldeklarationen ansåg de bulgariska tullmyndigheterna att det inte fanns några bevis för att det pris som deklarerats med hänvisning till fakturan av den 18 november 2020 var korrekt. Tullmyndigheterna konstaterade vidare att det inte klart framgick av det bankkontoutdrag som lämnats att betalningen av priset var slutgiltig. Med hänsyn till de berättigade tvivlen och avsaknaden av bevis avseende det deklarerade priset ansåg myndigheterna därför att det tullvärde som deklarerats enligt artikel 70.1 i unionens tullkodex, vilket fastställts på grundval av fakturan av den 18 november 2020, inte kunde godtas.
19. De bulgariska tullmyndigheterna konstaterade dessutom att villkoren för tillämpning av de metoder som ska användas i andra hand för bedömning av den aktuella varan i enlighet med artikel 74.2 a–d i unionens tullkodex inte var uppfyllda, eftersom det rörde sig om ett fordon som hade varit med i en olycka och vars specifika tekniska skick var svårt att jämföra med skicket för andra fordon av samma märke och av samma modell som importerats till Bulgarien. De bulgariska tullmyndigheterna fastställde emellertid tullvärdet i enlighet med artikel 74.3 i unionens tullkodex på grundval av de elektroniska versioner av dokument som de kanadensiska tullmyndigheterna hade översänt i enlighet med tullsamarbetsavtalet Kanada–EU.
20. Den bulgariska tullmyndigheten fastställde därför tullvärdet för det aktuella fordonet till 19830,43 bulgariska leva (BGN) (cirka 9500 euro) samt det totala beloppet för importtullar och mervärdesskatt som skulle uppbäras till 5023 BGN (cirka 2150 euro).
21. Den bulgariska tullmyndighetens beslut överklagades till Administrativen sad Burgas (Förvaltningsdomstolen i Burgas, Bulgarien), som ogiltigförklarade beslutet på grund av att det var rättsstridigt. Nämnda domstol fann att de bulgariska tullmyndigheterna i förevarande fall inte hade iakttagit sin skyldighet att motivera att det förelåg ”rimliga skäl att betvivla”, i den mening som avses i artikel 140 i genomförandeförordning 2015/2447, och att det svar som lämnats av de kanadensiska tullmyndigheterna inte utgjorde en officiell styrkande handling som var bindande för domstolen.
22. Direktor na TD Mitnitsa Burgas (direktören för den lokala tullmyndigheten i Burgas, Bulgarien) överklagade den dom som meddelats av Administrativen sad Burgas (Förvaltningsdomstolen i Burgas) till Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen, Bulgarien), som är den hänskjutande domstolen och gjorde gällande att de faktiska omständigheterna hade fastställts felaktigt i domen samt att rimliga metoder kan användas i enlighet med artikel 74.3 i unionens tullkodex. Tulldirektören gjorde gällande att det svar som lämnats av de kanadensiska tullmyndigheterna utgjorde en officiell handling avseende den kontroll som utförts inom ramen för det internationella samarbetet mellan Kanada och unionen och att tullvärdet i fråga hade fastställts med beaktande av det pris som angavs i de elektroniska versioner av handlingar som de kanadensiska tullmyndigheterna hade översänt.
23. Mot denna bakgrund beslutade Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande två frågor till EU-domstolen:
”1) Kan artikel 74.3 i [unionens tullkodex] tolkas så, att det värde som deklarerats vid export av en vara …. från ett tredjeland kan anses utgöra ’tillgängliga uppgifter i unionens tullområde’?
2) Kan artikel 74.3 i [unionens tullkodex] tolkas så, att fastställandet av tullvärdet för en vara på grundval av det värde som deklarerats vid export av denna vara från ett tredjeland kan utgöra en rimlig metod för fastställandet av tullvärdet i den mening som avses i artikel 74.3 i [tullkodexen]?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
24. Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 74.3 i unionens tullkodex ska tolkas så, att vid fastställandet av en varas tullvärde kan det deklarerade priset för exporten av varan till unionens tullområde, såsom detta har angetts av tullmyndigheterna i exportlandet till tullmyndigheterna i en medlemsstat inom ramen för ett internationellt avtal om tullsamarbete, kvalificeras som en tillgänglig uppgift i unionens tullområde i den mening som avses i denna bestämmelse.
25. Tribunalen erinrar inledningsvis om att den alternativa metod (eller reservmetod) som föreskrivs i artikel 74.3 i unionens tullkodex utgör en sista utväg för att hantera behovet av att fastställa tullvärdet för den berörda varan för det fall att deklaranten inte lämnar tillräckligt exakta eller tillförlitliga uppgifter för att detta värde ska kunna fastställas på grundval av den huvudmetod som föreskrivs i artikel 70.1 i tullkodexen eller de sekundära metoder som föreskrivs i artikel 74.2 i tullkodexen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juni 2022, Baltic Master, C‑599/20, EU:C:2022:457, punkt 54, och dom av den 29 januari 2026, Keladis I och Keladis II, C‑72/24 och C‑73/24, EU:C:2026:51, punkt 75).
26. Mot bakgrund av syftet med artikel 74.3 i unionens tullkodex och dess lydelse ska begreppet ”tillgängliga uppgifter i unionens tullområde” således tolkas extensivt så, att det avser den faktiska tillgången till uppgifter i den meningen att unionens tullmyndigheter kan förfoga över dem för att fastställa en varas tullvärde.
27. För det första följer av detta att begreppet ”uppgifter som finns tillgängliga i unionens tullområde” inte kan begränsas till uppgifter som insamlats i unionen. Den omständigheten att uppgifterna kommer från ett tredjeland utesluter således inte att de kan utgöra ”tillgängliga uppgifter i unionens tullområde”.
28. Detta gäller bland annat när det rör sig om uppgifter om priset på en vara som deklarerats för export vilka har översänts av tullmyndigheterna i exportlandet på grundval av ett internationellt avtal som reglerar tullsamarbetet mellan unionen och detta tredjeland, såsom tullsamarbetsavtalet Kanada–EU och Ceta Canada-EU, vilka föreskriver ömsesidigt bistånd i tullfrågor.
29. För det andra följer av detta att kvalificeringen av ”tillgängliga uppgifter i unionens tullområde”, i motsats till vad Lidikar har gjort gällande i sitt yttrande över begäran om förhandsavgörande, varken kan vara beroende av tullombudens tillgång till databasen i det tredjeland från vilka de uppgifter som överlämnats till unionens tullmyndigheter härrör eller av huruvida det finns en begäran från dessa myndigheter som specifikt avser överföring av dessa uppgifter, när dessa uppgifter har gjorts tillgängliga för dessa myndigheter.
30. Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras enligt följande: Artikel 74.3 i unionens tullkodex ska tolkas så, att vid fastställandet av en varas tullvärde kan det deklarerade priset för exporten av varan till unionens tullområde, såsom detta har angetts av tullmyndigheterna i exportlandet till tullmyndigheterna i en medlemsstat inom ramen för ett internationellt avtal om tullsamarbete, kvalificeras som en tillgänglig uppgift i unionens tullområde i den mening som avses i denna bestämmelse.
Den andra frågan
31. Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 74.3 i unionens tullkodex ska tolkas så, att användningen av det deklarerade priset för exporten av en vara till unionens tullområde, såsom detta har angetts av tullmyndigheterna i exportlandet till tullmyndigheterna i en medlemsstat inom ramen för ett internationellt avtal om tullsamarbete, kan utgöra en rimligt metod, i den mening som avses i denna bestämmelse, för att fastställa tullvärdet på nämnda vara.
32. Tribunalen påpekar inledningsvis att artikel 74.3 i unionens tullkodex ska tolkas mot bakgrund av artikel 144.1 i genomförandeförordning 2015/2447. Enligt denna artikel 144.1 får vid fastställandet av tullvärdet enligt nämnda artikel 74.3 i kodexen en ”rimlig flexibilitet” användas vid tillämpningen av de metoder som föreskrivs i artiklarna 70 och 74.2 i unionens tullkodex (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 januari 2026, Keladis I och Keladis II, C‑72/24 och C‑73/24, EU:C:2026:51, punkt 104). Tribunalen finner således att myndigheterna har ett utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av den alternativa metoden (eller reservmetoden) som ska utövas med iakttagande av de principer och bestämmelser som anges i artikel 74.3 i tullkodexen. I artikel 74.3 i unionens tullkodex föreskrivs nämligen att tullvärdet ska fastställas genom användning av rimliga metoder som ska vara förenliga med, för det första, avtalet om tullvärdeberäkning, för det andra, artikel VII i Gatt 1994 och, för det tredje, kapitel 3 i avdelning II i tullkodexen, om varors värde för tulländamål.
33. Enligt artikel 7.2 e i avtalet om tullvärdeberäkning får tullvärdet inte fastställas på grundval av priset för varan vid export till ett annat land än importlandet. Denna bestämmelse har överförts till unionsrätten, i artikel 144.2 e i genomförandeförordning 2015/2447, i vilken det föreskrivs att ”tullvärdet inte [ska] fastställas på grundval av … [p]riserna för export till ett tredjeland”. I motsats till vad Lidikar har hävdat i sitt yttrande över begäran om förhandsavgörande utesluter således varken avtalet om tullvärdeberäkning eller unionsrätten att tullmyndigheterna i en medlemsstat i unionen fastställer tullvärdet på en vara, med tillämpning av den alternativa metoden (reservmetoden), på grundval av det pris som deklarerats i ett tredjeland för export av samma vara till unionens tullområde.
34. Av detta följer att användningen av det pris som deklarerats i ett tredjeland för export av en vara till unionen kan utgöra en rimlig metod för att fastställa tullvärdet för samma vara på grundval av artikel 74.3 i unionens tullkodex.
35. Det ska inledningsvis erinras om att domstolen, vad gäller artikel 31.1 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4), som föregick artikel 74.3 i unionens tullkodex, har slagit fast att hänvisningen till ett pris som fastställts för samma vara vid en försäljning som ägde rum före den försäljning som tulldeklarationen avser kan utgöra ett rimligt medel i den mening som avses i denna bestämmelse (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 februari 2008, Carboni e derivati, C‑263/06, EU:C:2008:128, punkt 61). Av detta följer att domstolens praxis i princip inte utesluter att ett tidigare fastställt pris för samma vara används för att fastställa tullvärdet på grundval av den alternativa metoden (eller reservmetoden).
36. Att använda det pris som deklarerats i ett tredjeland för export av samma vara som den som är föremål för ett fastställande av tullvärdet på grundval av artikel 74.3 i Unionens tullkodex strider inte heller, i ett fall som det som är aktuellt i det nationella målet, mot förbudet i artikel 7.2 b i avtalet om tullvärdeberäkning. Denna bestämmelse, som överförts till unionsrätten, i artikel 144.2 b i genomförandeförordning 2015/2447, förbjuder förvisso att tullvärdet fastställs på grundval av ”[e]tt system där det högre av två alternativa värden används vid fastställandet av tullvärdet”. Emellertid innebär denna bestämmelse inte på något sätt ett förbud mot att använda det pris som deklarerats för export för samma vara, om det rör sig om det enda värde som är tillgängligt för tullmyndigheterna, bland annat mot bakgrund av att det föreligger rimliga tvivel om huruvida det ursprungligen deklarerade värdet enligt artikel 70 i unionens tullkodex är korrekt.
37. Slutligen ska det även påpekas att eftersom det deklarerade exportpriset, som angetts inom ramen för ett internationellt avtal om tullsamarbete, i princip motsvarar en varas verkliga värde, strider användningen av detta pris inte heller mot förbudet mot att fastställa tullvärdet på grundval av godtyckliga eller fiktiva värden i artikel 7.2 g i avtalet om tullvärdeberäkning och artikel 144.2 g i genomförandeförordning 2015/2447, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.
38. Mot bakgrund av ovanstående ska den andra frågan besvaras enligt följande: Artikel 74.3 i unionens tullkodex ska tolkas så, att användningen av det deklarerade priset för exporten av en vara till unionens tullområde, såsom detta har angetts av tullmyndigheterna i exportlandet till tullmyndigheterna i en medlemsstat inom ramen för ett internationellt avtal om tullsamarbete, kan utgöra en rimligt metod, i den mening som avses i denna bestämmelse, för att fastställa tullvärdet på nämnda vara.
Rättegångskostnader
39. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till tribunalen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar TRIBUNALEN (femte avdelningen, som sammanträder med fem domare) följande:
1) Artikel 74.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, ska tolkas så, att vid fastställandet av en varas tullvärde kan det deklarerade priset för exporten av varan till unionens tullområde, såsom detta har angetts av tullmyndigheterna i exportlandet till tullmyndigheterna i en medlemsstat inom ramen för ett internationellt avtal om tullsamarbete, kvalificeras som en tillgänglig uppgift i unionens tullområde i den mening som avses i denna bestämmelse.
2) Artikel 74.3 i förordning nr 952/2013 ska tolkas så, att användningen av det deklarerade priset för exporten av en vara till unionens tullområde, såsom detta har angetts av tullmyndigheterna i exportlandet till tullmyndigheterna i en medlemsstat inom ramen för ett internationellt avtal om tullsamarbete, kan utgöra en rimligt metod, i den mening som avses i denna bestämmelse, för att fastställa tullvärdet på nämnda vara.
1 Rättegångsspråk: bulgariska.