Tribunalens dom (fjärde avdelningen) den 30 september 2026

Preliminär utgåva

TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)

den 30 september 2026 ( * )

” Gemensam utrikes – och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende – Frysning av tillgångar – Förteckning över de personer, enheter och organ som omfattas av frysningen av penningmedel och andra ekonomiska resurser – Beslut att behålla sökandens namn i förteckningen – Artikel 2.1 f i beslut 2014/145/Gusp – Artikel 3.1 f i förordning (EU) nr 269/2014 – Felaktig bedömning – Utomobligatoriskt skadeståndsansvar ”

I mål T‑323/25,

Vladimir Avetisyan , Moskva (Ryssland), företrädd av advokaterna A. Genko och É. Épron,

sökande,

mot

Europeiska unionens råd , företrätt av S. Lejeune och A. Jaume, i egenskap av ombud, biträdda av advokaten B. Maingain,

svarande,

meddelar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)

sammansatt av ordföranden G. De Baere (referent) samt domarna J. Svenningsen och C. Mac Eochaidh,

justitiesekreterare: handläggaren H. Eriksson,

efter den skriftliga delen av förfarandet, bland annat med beaktande av:

– ansökan som inkom till tribunalens kansli den 23 maj 2025, och

– inlagan om justering av talan som inkom till tribunalens kansli den 16 oktober 2025,

efter förhandlingen den 3 juni 2026,

följande

Dom

1 Sökanden, Vladimir Avetisyan, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara dels rådets beslut (Gusp) 2025/528 av den 14 mars 2025 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L, 2025/528) och rådets genomförandeförordning (EU) 2025/527 av den 14 mars 2025 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L, 2025/527) (nedan tillsammans kallade rättsakterna från mars 2023), dels rådets beslut (Gusp) 2025/1895 av den 12 september 2025 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L, 2025/1895) och rådets genomförandeförordning (EU) 2025/1894 av den 12 september 2025 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L, 2025/1894) (nedan tillsammans kallade rättsakterna från september 2023), i de delar dessa rättsakter (nedan tillsammans kallade de angripna rättsakterna) avser sökanden. Sökanden har också, med stöd av artikel 268 FEUF, yrkat skadestånd för den skada som han anser sig ha lidit.

Bakgrund

2 Sökanden är rysk och armenisk medborgare.

3 Förevarande mål rör de restriktiva åtgärder som Europeiska unionen har vidtagit på grund av åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.

4 Den 17 mars 2014 antog Europeiska unionens råd, med stöd av artikel 29 FEU, beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 78, 2014, s. 16). Samma dag antog rådet, med stöd av artikel 215 FEUF, förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 78, 2014, s. 6).

5 Den 25 februari 2022 antog rådet, mot bakgrund av den allvarliga situationen i Ukraina, dels beslut (Gusp) 2022/329 om ändring av beslut 2014/145 (EUT L 50, 2022, s. 1), dels förordning (EU) 2022/330 om ändring av förordning nr 269/2014 (EUT L 51, 2022, s. 1), bland annat för att ändra kriterierna för när fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ kan bli föremål för de aktuella restriktiva åtgärderna.

6 I artikel 2.1 och 2.2 i beslut 2014/145, i dess lydelse enligt beslut 2022/329, föreskrivs följande:

”1. Alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av

…

f) fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som stöder, materiellt eller ekonomiskt, eller gynnas av, Ryska federationens regering, som ansvarar för annekteringen av Krim och destabiliseringen av Ukraina …

ska frysas.

2. Inga penningmedel eller ekonomiska resurser får direkt eller indirekt göras tillgängliga för eller utnyttjas till gagn för de fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilagan.”

7 Förordning nr 269/2014, i dess lydelse enligt förordning 2022/330, föreskrev att åtgärder skulle vidtas för att frysa penningmedel och fastställde de närmare villkoren för frysningen, vilka i huvudsak hade samma lydelse som i beslut 2014/145 i dess ändrade lydelse. Särskilt artikel 3.1 f i den förordningen återgav det huvudsakliga innehållet i artikel 2.1 f i nämnda beslut (nedan kallat kriteriet f).

8 Genom rådets beslut (Gusp) 2024/1738 av den 24 juni 2024 om ändring av beslut 2014/145 (EUT L, 2024/1738) och rådets genomförandeförordning (EU) 2024/1746 av den 24 juni 2024 om genomförande av förordning nr 269/2014 (EUT L, 2024/1746) upptogs sökandens namn i förteckningen över personer, enheter och organ i bilagan till beslut 2014/145 i ändrad lydelse respektive i förteckningen i bilaga I till förordning nr 269/2014 i ändrad lydelse (nedan tillsammans kallade de aktuella förteckningarna) av följande skäl:

”Vladimir Avetisyan är generaldirektör för och grundare av LLC RBA-Management. LLC RBA-Management är ett ryskt förvaltningsbolag som tillhandahåller juridiska tjänster, redovisningstjänster, företagssäkerhetstjänster och andra förvaltningstjänster och som arbetar med kunder som specialiserat sig på leverans av elektroniska komponenter. LLC RBA-Management förvaltar JSC Compel som ingår i importsystem för elektroniska komponenter och som levererar strategiskt viktiga mikroelektronikkomponenter till den ryska industrin, inbegripet militär industri. I egenskap av generaldirektör för RBA-Management är Vladimir Avetisyan ansvarig för dess handlingar och stöder därför materiellt Ryska federationens regering, som är ansvarig för annekteringen av Krim och destabiliseringen av Ukraina.”

9 Den 6 september 2024 översände rådet till sökanden en kopia av bevisakten med referensnummer WK 7807/2024 (nedan kallad WK-akten), daterad den 31 maj 2024.

10 Genom rådets beslut (Gusp) 2024/2456 av den 12 september 2024 om ändring av beslut 2014/145 (EUT L, 2024/2456) och genom rådets genomförandeförordning (EU) 2024/2455 av den 12 september 2024 om genomförande av förordning nr 269/2014 (EUT L, 2024/2455) behölls sökandens namn i de aktuella förteckningarna av samma skäl som anges i punkt 8 ovan.

11 Genom skrivelse av den 13 september 2024 underrättade rådet sökanden om sitt beslut att behålla hans namn i de aktuella förteckningarna.

12 Genom skrivelse av den 31 oktober 2024, kompletterad med en skrivelse av den 8 november 2024, begärde sökanden att rådet skulle göra en översyn av beslutet att behålla hans namn i de aktuella förteckningarna.

13 Den 14 mars 2025 antog rådet rättsakterna från mars 2025, genom vilka sökandens namn behölls i de aktuella förteckningarna av samma skäl som anges i punkt 8 ovan.

14 Genom skrivelse av den 17 mars 2025 avslog rådet sökandens begäran om översyn av den 31 oktober 2024 och underrättade honom om sitt beslut att behålla hans namn i de aktuella förteckningarna.

15 Genom skrivelse av den 5 april 2025 ingav sökanden en begäran till rådet om översyn av beslutet att behålla hans namn i de aktuella förteckningarna.

Omständigheter som inträffat efter det att talan väcktes

16 Den 12 september 2025 antog rådet rättsakterna från september 2025, genom vilka sökandens namn behölls i de aktuella förteckningarna med stöd av följande ändrade skäl:

”Vladimir Avetisyan är f.d. generaldirektör för och grundare av LLC RBA-Management. LLC RBA-Management är ett ryskt förvaltningsbolag som tillhandahåller juridiska tjänster, redovisningstjänster, företagssäkerhetstjänster och andra förvaltningstjänster och som arbetar med kunder specialiserade på leverans av elektroniska komponenter. LLC RBA-Management förvaltar JSC Compel, som deltar i importsystem för elektroniska komponenter och levererar strategiskt viktiga mikroelektronikkomponenter till den ryska industrin, inbegripet militärindustrin. I sin egenskap av generaldirektör för och grundare av LLC RBA-Management var Vladimir Avetisyan ansvarig för företagets åtgärder och är därmed ansvarig för att materiellt stödja Ryska federationens regering, som är ansvarig för annekteringen av Krim och destabiliseringen av Ukraina.”

17 Av samma skäl behölls sökandens namn i de aktuella förteckningarna genom rådets beslut (Gusp) 2026/696 av den 14 mars 2026 om ändring av beslut 2014/145 (EUT L, 2026/696) och rådets genomförandeförordning (EU) 2026/695 av den 14 mars 2026 om genomförande av förordning nr 269/2014 (EUT L, 2026/695).

Parternas yrkanden

18 Sökanden har, efter justering av talan, yrkat att tribunalen ska

– ogiltigförklara de angripna rättsakterna i de delar de avser honom,

– förplikta rådet att till honom utge 192 480 euro som ersättning för den skada han anser sig ha lidit, och

– förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

19 Rådet har yrkat att tribunalen ska

– ogilla yrkandet om ogiltigförklaring,

– ogilla yrkandet om skadestånd, och

– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

Rättslig bedömning

Yrkandet om ogiltigförklaring av de angripna rättsakterna

20 Till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring har sökanden åberopat en enda grund som avser felaktiga bedömningar.

Inledande anmärkningar

21 Även om rådet förfogar över ett visst utrymme för skönsmässig bedömning för att, från fall till fall, fastställa huruvida de rättsliga kriterier som ligger till grund för de aktuella restriktiva åtgärderna är uppfyllda, ska unionsdomstolarna icke desto mindre säkerställa en i princip fullständig kontroll av lagenligheten av samtliga unionsrättsakter (se dom av den 11 september 2024, Tokareva/rådet, T‑744/22, EU:T:2024:608, punkt 31 och där angiven rättspraxis, och dom av den 19 mars 2025, BSW – management company of ”BMC” holding/rådet, T‑1042/23, EU:T:2025:314, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

22 För att det ska vara fråga om en sådan effektiv domstolsprövning som garanteras genom artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna krävs det bland annat att unionsdomstolen försäkrar sig om att beslutet, genom vilket de restriktiva åtgärderna har vidtagits eller behållits, och som är individuellt i förhållande till den berörda personen eller enheten, grundas på faktiska omständigheter som utgör ett tillräckligt underlag för ett sådant beslut. Detta förutsätter en undersökning av de faktiska omständigheter som har åberopats i redogörelsen för skälen och som ligger till grund för nämnda beslut, vilket betyder att domstolskontrollen inte är begränsad till en bedömning av huruvida de angivna skälen är sannolika i abstrakt mening, utan gäller huruvida det föreligger stöd för dessa skäl, eller åtminstone för ett av dem som i sig anses räcka som grund för beslutet (se dom av den 1 augusti 2025, Timchenko/rådet, C‑702/23 P, EU:C:2025:605, punkt 38 och där angiven rättspraxis, dom av den 26 mars 2026, Pumpyanskiy m.fl./rådet, C‑696/23 P, C‑704/23 P, C‑711/23 P, C‑35/24 P och C‑111/24 P, EU:C:2026:245, punkt 327 och där angiven rättspraxis, och dom av den 11 september 2024, Tokareva/rådet, T‑744/22, EU:T:2024:608, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

23 Det är den behöriga unionsmyndigheten som, vid ett eventuellt bestridande, ska visa att det finns grund för de skäl som har åberopats mot den berörda personen eller enheten, och inte den sistnämnda som ska bevisa motsatsen, det vill säga att det saknas grund för skälen. Det krävs inte att rådet vid unionsdomstolen förebringar samtliga de uppgifter och bevis som är knutna till de skäl som anförs i den rättsakt som det yrkats ogiltigförklaring av. Däremot är det viktigt att de uppgifter och den bevisning som inges stöder de skäl som har åberopats mot den berörda personen eller enheten (se dom av den 1 augusti 2025, Timchenko/rådet, C‑702/23 P, EU:C:2025:605, punkt 39 och där angiven rättspraxis, dom av den 15 november 2023, OT/rådet, T‑193/22, EU:T:2023:716, punkt 123 och där angiven rättspraxis).

24 Bedömningen av huruvida skälen är väl underbyggda ska inte företas genom att bevisning och uppgifter granskas isolerat, utan genom att de granskas mot bakgrund av sitt sammanhang. Rådet har nämligen fullgjort sin bevisbörda om det vid unionsdomstolen redogör för en rad tillräckligt konkreta, precisa och samstämmiga indicier som gör det möjligt att fastställa att den person som är föremål för en restriktiv åtgärd, vid tidpunkten för antagandet av de omtvistade rättsakterna, uppfyllde de villkor som föreskrivs i det tillämpade kriteriet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 november 2023, OT/rådet, T‑193/22, EU:T:2023:716, punkt 124 och där angiven rättspraxis, och dom av den 11 september 2024, Tokareva/rådet, T‑744/22, EU:T:2024:608, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

25 Det ska noteras att de restriktiva åtgärderna är av säkerhetskaraktär och, per definition, provisoriska, där giltigheten alltid är beroende av att vissa faktiska och rättsliga omständigheter som var för handen när åtgärden beslutades består, och att det är nödvändigt att behålla åtgärderna för att uppnå det eftersträvade målet. Således ankommer det på rådet att vid den regelbundna översynen av de restriktiva åtgärderna göra en förnyad bedömning av situationen och att analysera effekterna av dessa åtgärder, för att fastställa huruvida de har gjort det möjligt att uppnå målen med det ursprungliga beslutet att uppföra de berörda personerna och enheterna i den omtvistade förteckningen eller om det fortfarande är möjligt att dra samma slutsatser avseende dessa personer och enheter (se dom av den 15 november 2023, OT/rådet, T‑193/22, EU:T:2023:716, punkt 168 och där angiven rättspraxis, och dom av den 11 september 2024, Tokareva/rådet, T‑744/22, EU:T:2024:608, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

26 Av detta följer att det, för att motivera att en persons namn behålls i en förteckning över personer och enheter som är föremål för restriktiva åtgärder, inte är förbjudet för rådet att grunda sig på samma bevisning som låg till grund för det ursprungliga upptagandet, återupptagandet eller det tidigare beslutet att behålla den berörda personens namn i nämnda förteckning, under förutsättning dels att skälen för upptagandet inte har förändrats, dels att sammanhanget inte har ändrats på ett sådant sätt att denna bevisning har blivit obsolet. Detta sammanhang omfattar inte bara situationen i det land med avseende på vilket systemet med restriktiva åtgärder har inrättats, utan även den berörda personens individuella situation (se dom av den 15 november 2023, OT/rådet, T‑193/22, EU:T:2023:716, punkt 169 och där angiven rättspraxis, och dom av den 29 maj 2024, Belavia/rådet, T‑116/22, EU:T:2024:334, punkt 77 och där angiven rättspraxis).

27 Slutligen ska det noteras att fri bevisvärdering gäller för unionsdomstolens verksamhet, och vid bedömningen av en handlings bevisvärde är det endast frågan huruvida uppgifterna i handlingen är sannolika som är relevant. Vid prövningen av en handlings bevisvärde ska det bedömas om uppgifterna i handlingen är sannolika, varvid hänsyn ska tas till handlingens ursprung, omständigheterna kring dess tillkomst, till vem den är ställd och huruvida dess innehåll verkar rimligt och trovärdigt (dom av den 15 november 2023, OT/rådet, T‑193/22, EU:T:2023:716, punkt 114).

28 Det är mot bakgrund av dessa överväganden som tribunalen ska pröva huruvida rådet gjorde en felaktig bedömning när det behöll sökandens namn i de aktuella förteckningarna i rättsakterna från mars 2025 och, därefter, i rättsakterna från september 2025.

Rättsakterna från mars 2025

29 Sökanden har gjort gällande att rådet gjorde en felaktig bedömning när det, efter den regelbundna översynen av hans situation, fann att det fanns tillräckligt underlag för att motivera antagandet av rättsakterna från mars 2025.

30 Sökanden har hävdat att han i sin begäran om översyn av den 31 oktober 2024, det vill säga mer än fyra månader före antagandet av rättsakterna från mars 2025, informerade rådet om att han hade lämnat sina befattningar inom RBA-Management, att han hade avyttrat sina andelar i RBA-Management samt att förbindelserna mellan bolagen RBA-Management och Compel hade upphört, och att han till rådet hade ingett handlingar för att styrka att hans personliga situation hade förändrats. I strid med sin översynsskyldighet beaktade rådet emellertid inte detta. Enligt sökanden var alla rådets påståenden om honom i WK-akten, vid tidpunkten för antagandet av rättsakterna från mars 2025, obsoleta sedan mer än fyra månader tillbaka och kunde således inte tjäna som motivering för att behålla de restriktiva åtgärderna mot honom.

31 Rådet har gjort gällande att även om det är skyldigt att se över sitt beslut om de nya väsentliga bevis som lagts fram avser den särskilda situation som är föremål för rådets regelbundna översyn, förhåller det sig inte på samma sätt när den framlagda bevisningen saknar bevisvärde. Rådet anser att den bevisning som sökanden lagt fram saknar tillräckligt bevisvärde för att det ska kunna försäkra sig om att han faktiskt har lämnat tjänsten som generaldirektör för RBA-Management och avyttrat sina andelar i detta bolag. Med hänsyn till det arbete som sökanden har utfört till förmån för Compel under mer än tjugo år har han inte med tillräcklig säkerhet visat att han inte längre arbetar för detta företag. Sökanden har inte heller lagt fram tillräckliga faktiska omständigheter som visar att han bytt verksamhet. Enligt rådet motiverade bevisningen i WK-akten, med beaktande av samtliga faktiska omständigheter, att sökandens namn behölls i rättsakterna från mars 2025.

32 I förevarande fall ska det erinras om att i rättsakterna från mars 2025 motiveras behållandet av sökandens namn i de aktuella förteckningarna med att han, i egenskap av generaldirektör för och grundare av RBA-Management, är ansvarig för handlandet av RBA-Management, vilket förvaltar Compel, och därför stöder Ryska federationens regering materiellt.

33 Tribunalen påpekar inledningsvis att parterna är överens om att begreppet grundare, som används i skälet för att uppta sökandens namn i förteckningen, är hämtat från rysk rätt och ska förstås som ”delägare” eller ”innehavare av bolagsandelar”.

34 Den omständigheten att begreppet grundare avser den nuvarande innehavaren av kapital i ett bolag med begränsat ansvar bekräftas av utdraget från revisionsföretaget Avdeev & Co:s webbplats ”Audit-it.ru” avseende RBA-Management vilket återfinns i WK-akten (handling nr 6). I denna handling anges att RBA-Management registrerades som bolag med begränsat ansvar i det ryska enhetliga nationella registret över juridiska personer den 9 juli 2007. Under rubriken ”som är ägare (grundare) av bolaget” (who is the owner (founder) of the organization), anges sökanden som RBA-Managements ”grundare” sedan den 7 december 2015 och namnen på de tidigare ”grundarna” anges. I denna handling anges även ”7.12.2015 den nya grundaren är Vladimir Avetisyan[, d]en nya grundaren är Sergey Alekseevich Cherkasov” (7.12.2015 The new founder is Vladimir Avetisyan[, t]he new founder is Sergey Alekseevich Cherkasov) och ”23.4.2020 Sergey Alekseevich Cherkasov är inte längre angiven som grundare i det enhetliga nationella registret över juridiska personer” (23.4.2020 Sergey Alekseevich Cherkasov is no longer listed as a founder in the Unified State Register of Legal Entities).

35 Det är dessutom utrett att rådets motivering till att behålla sökandens namn i de aktuella förteckningarna vid tidpunkten för antagandet av rättsakterna från mars 2025 uteslutande grundar sig på handlingarna i WK-akten av den 31 maj 2024. Dessa handlingar låg till grund för antagandet av rättsakterna om upptagande av sökandens namn i de aktuella förteckningarna den 24 juni 2024 och konsulterades den 22 februari 2024, med undantag för en handling som konsulterades den 16 april 2024. Rådet har inte lagt fram någon ny bevisning vid tribunalen till stöd för det skäl som anfördes mot sökanden i rättsakterna från mars 2025.

36 I sin begäran om översyn av den 31 oktober 2024 angav sökanden att han hade lämnat tjänsten som generaldirektör för RBA-Management den 16 oktober 2024 och att han sedan den 29 oktober 2024 inte längre ägde RBA-Management. Han överlämnade bland annat följande handlingar till rådet för att styrka att hans situation hade förändrats:

– Resolution nr 16 av den 16 oktober 2024, upprättad av den enda ledamoten i RBA-Managements styrelse, genom vilken sökandens befogenheter upphörde och Aleksandr Gurin utsågs till generaldirektör för detta bolag (nedan kallad resolution nr 16).

– Utdraget från det ryska enhetliga nationella registret över juridiska personer avseende RBA-Management, daterat den 30 oktober 2024, av vilket det framgår att Aleksandr Gurin den 24 oktober 2024 registrerades som generaldirektör för RBA-Management.

– Ett mottagningsbevis från skattemyndigheterna som bekräftar att myndigheten den 29 oktober 2024 mottagit ändringarna i RBA-Managements stiftelseurkund.

37 I denna begäran om översyn förklarade sökanden även att avyttringen av bolagsandelar i ett bolag med begränsat ansvar måste anmälas till myndigheterna genom en notarie och att han i detta avseende ingav ett mottagningsbevis från skattemyndigheterna. Han angav också att ägarbytet av RBA-Management ännu inte hade registrerats i det ryska nationella enhetliga registret över juridiska personer, men uppgav att han skulle översända ett utdrag ur detta register till rådet så snart uppgifterna om överlåtelsen av andelarna fanns angivna där.

38 I detta hänseende översände sökanden, den 8 november 2024, ytterligare bevisning till rådet, nämligen utdraget från det ryska enhetliga nationella registret över juridiska personer avseende RBA-Management, daterat den 7 november 2024. Enligt denna handling registrerades Aleksandr Gurin den 5 november 2024 som ”ledamot/grundare” av RBA-Management och som innehavare av 100 procent av andelarna i detta bolag.

39 Genom skrivelse av den 17 mars 2025 avslog rådet sökandens begäran om översyn med motiveringen att den bevisning som han hade lagt fram inte var trovärdig, särskilt inte vad avsåg uppgiften att han hade lämnat RBA-Management.

40 Den avgörande frågan vid prövningen av huruvida en persons namn ska behållas i de aktuella förteckningarna är huruvida de faktiska omständigheterna, sedan upptagandet av personens namn eller sedan den föregående översynen, har förändrats på ett sådant sätt att det inte längre går att dra samma slutsats beträffande personens inblandning i den verksamhet som de restriktiva åtgärderna avser (se dom av den 18 december 2024, Mironovich Shor/rådet, T‑489/23, EU:T:2024:912, punkt 154 och där angiven rättspraxis, dom av den 3 september 2025, Boguslayev/rådet, T‑604/24, ej publicerad, EU:T:2025:817, punkt 41).

41 Det ska dessutom påpekas att rättsakterna om behållande grundar sig på en regelbunden översyn av de aktuella restriktiva åtgärderna i syfte att göra det möjligt för rådet att beakta eventuella förändrade omständigheter, bland annat den individuella situationen för de personer som omfattas av åtgärderna. Rättsakterna från mars 2025 utgör nämligen resultatet av denna regelbundna översyn (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 oktober 2022, Ovsyannikov/rådet, T‑714/20, ej publicerad, EU:T:2022:674, punkt 85, och dom av den 29 november 2023, Pumpyanskiy/rådet, T‑734/22, ej publicerad, EU:T:2023:761, punkt 84).

42 När den berörda personen har yttrat sig med anledning av redogörelsen för skälen har den behöriga unionsmyndigheten dessutom en skyldighet att omsorgsfullt och opartiskt pröva de anförda skälen mot bakgrund av detta yttrande samt eventuell bifogad bevisning som ingetts av den berörda personen (se dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi, C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkt 114 och där angiven rättspraxis).

43 Tribunalen ska följaktligen pröva huruvida rådet gjorde en felaktig bedömning när det på grundval av WK-akten behöll sökandens namn i de aktuella förteckningarna i rättsakterna från mars 2025. Det ska särskilt fastställas huruvida bevisningen i WK-akten, vid tidpunkten för antagandet av rättsakterna från mars 2025, kunde styrka att sökanden innehade de befattningar som motiverade att hans namn behölls i de aktuella förteckningarna, det vill säga att han fortfarande var generaldirektör för och grundare av RBA-Management, med beaktande av de uppgifter som han hade lagt fram för att styrka att hans situation hade förändrats i oktober 2024.

44 Sökanden har för det första kritiserat rådet för att inte ha beaktat den bevisning som han presenterade i sin begäran om översyn.

45 Rådet har bestritt dessa handlingars bevisvärde. Rådet har hävdat att sökanden hade företett censurerade handlingar, vilket gjorde att innehållet inte kunde bedömas, att han inte hade lämnat några uppgifter som gjorde det möjligt att kontrollera identiteten på RBA-Managements nya generaldirektör och att han hade företett ett avtal om överlåtelse av bolagsandelar utan bevis för att priset faktiskt har betalats.

46 Rådet har till att börja med gjort gällande att många punkter i resolution nr 16, genom vilken sökanden lämnade tjänsten som RBA-Managements generaldirektör, var överstrukna med svart bläck, vilket gjorde det omöjligt att bedöma dess fullständiga innehåll.

47 Det ska i detta hänseende påpekas att även om denna handling innehåller överstrukna delar, framgår det tydligt av den att sökanden, som var RBA-Managements enda ledamot och innehade 100 procent av bolagskapitalet, dels lämnade tjänsten som generaldirektör den 16 oktober 2024, dels utsåg Aleksandr Gurin till generaldirektör från och med detta datum. Denna handling har undertecknats av sökanden.

48 Rådet kan således inte med framgång hävda att de överstrukna delarna inte gör det möjligt att förstå innehållet i denna handling.

49 Dessutom bekräftar den fullständiga versionen av resolution nr 16, som bifogats repliken, att endast personuppgifter hade hemlighållits.

50 I dupliken har rådet hävdat att resolution nr 16, utdraget från det ryska enhetliga nationella registret över juridiska personer avseende RBA-Management och utdraget ur samma register avseende Compel, vilka ingetts i sin helhet som bilaga till repliken, inte kan tas upp till sakprövning med tillämpning av artikel 85 i tribunalens rättegångsregler, eftersom sökanden hade kunnat inge dessa handlingar som en bilaga till ansökan.

51 Sökanden har uppgett att han har ingett de fullständiga versionerna av dessa handlingar som svar på rådets kritik i svaromålet om att han hade strukit över vissa uppgifter.

52 Tribunalen konstaterar följaktligen att handlingarna i bilagorna till repliken inte utgör ny bevisning, utan har getts in för att bemöta rådets argument att de handlingar som ingetts som bilaga till ansökan saknade bevisvärde eftersom de innehöll överstrukna uppgifter. Bilagorna till repliken kan således tas upp till sakprövning. De överstrukna uppgifterna avsåg dessutom endast personuppgifter och sökanden kan inte bestraffas för att ha hemlighållit dessa uppgifter.

53 Rådet har vidare hävdat att sökanden åberopade utnämningen av en ny generaldirektör för RBA-Management utan att lägga fram några uppgifter som gjorde det möjligt att kontrollera denna persons identitet.

54 För det fall rådet med detta argument hänvisar till de överstrukna personuppgifterna i resolution nr 16 och i utdraget från det ryska enhetliga nationella registret över juridiska personer avseende RBA-Management, ska det noteras att rådet, eftersom detta register var tillgängligt för allmänheten, enkelt hade kunnat kontrollera identiteten på RBA-Managements nya generaldirektör genom att konsultera registret. Sökanden har dessutom som bilaga till repliken ingett fullständiga versioner av dessa handlingar.

55 Därefter har rådet påpekat att sökanden i en bilaga till ansökan har ingett ett avtal om överlåtelse av bolagsandelar utan bevis för att det avtalade priset, på 8 700 000 ryska rubler (cirka 95 000 euro), verkligen har betalats, ett pris som förefaller vara orimligt lågt för ett bolag som RBA-Management, som förvaltar Compel, och utan bevis för att förvärvaren faktiskt har övertagit ledningsansvaret. Den juridiska rådgivarens utlåtande, som sökanden också har ingett i en bilaga till ansökan, angående innehavet av RBA-Management, har enligt rådet lågt bevisvärde eftersom det har upprättats på sökandens begäran och inte är trovärdig eftersom det härrör från sökandens advokat i Ryssland.

56 Tribunalen konstaterar att den handling från sökandens ryska advokat som ingetts som bilaga till ansökan har ett lågt bevisvärde eftersom den har upprättats med tanke på förevarande talan.

57 Rådets argument att det överenskomna priset var orimligt lågt grundar sig emellertid på en felaktig tolkning av avtalet om försäljning av 100 procent av aktierna i RBA-Management, vilket ingicks den 29 oktober 2024 mellan sökanden och Aleksandr Gurin, vilket återfinns i bilagan till ansökan. I avtalet anges ett försäljningspris på 14 700 000 rubel (cirka 161 000 euro) och inte det belopp som rådet angett.

58 Köpeavtalet har dessutom formen av en notariebestyrkt handling, vilket ger det ett visst bevisvärde. Slutligen bekräftas sökandens försäljning av sina andelar i RBA-Management, som är föremål för detta avtal, även av utdraget från det enhetliga ryska nationella registret över juridiska personer avseende RBA-Management, daterat den 7 november 2024, i vilket Aleksandr Gurin anges som grundare av RBA-Management.

59 Rådet saknar således fog för sitt påstående att den bevisning som sökanden lagt fram saknade bevisvärde.

60 Sökanden har för det andra hävdat att handlingarna i WK-akten var obsoleta vid tidpunkten för antagandet av rättsakterna från mars 2025 och att rådet gjorde en felaktig bedömning när den inte beaktade förändringen av hans personliga situation.

61 Enligt rådet visar den bevisning som sökanden har presenterat endast att han skenbart har lämnat sina befattningarna inom RBA-Management och skenbart har avyttrat sina andelar i detta bolag. Bevisningen i WK-akten är således fortfarande relevant för att styrka skälet för att behålla sökandens namn i rättsakterna från mars 2025.

62 Rådet har till att börja med gjort gällande att tillförlitligheten hos det ryska enhetliga nationella registret över juridiska personer, från vilket sökanden har ingett utdrag, ska fastställas mot bakgrund av samtliga faktiska omständigheter i målet och att det inte ensamt räcker för att bevisa att sökanden, som faktiskt har lett verksamheten i Compel genom RBA-Management under många år, har avstått från all stödverksamhet. Vid förhandlingen preciserade rådet att den omständigheten att det ryska enhetliga nationella registret över juridiska personer registrerat sökandens avgång inte innebär att sökanden i praktiken hade upphört med sin verksamhet.

63 Det ska inledningsvis påpekas att sökanden har ingett utdrag från det ryska enhetliga nationella registret över juridiska personer avseende RBA-Management, daterade den 30 oktober och den 7 november 2024, för att styrka att namnet på den nya generaldirektören och den nya grundaren av RBA-Management hade registrerats officiellt. I motsats till vad rådet har hävdat har dessa utdrag inte getts in isolerat, utan syftar till att styrka uppgifterna i begäran om översyn.

64 Tribunalen konstaterar vidare att rådet genom dessa argument måste anses ifrågasätta tillförlitligheten av uppgifterna i det ryska enhetliga nationella registret över juridiska personer.

65 Såsom sökanden har understrukit är detta offentliga register, som upprättas av det ryska finansministeriet, emellertid en källa till bolagsinformation och presumeras återspegla den verkliga situationen för varje förtecknad enhet. Vidare använder rådet samma register i vissa bevishandlingar för att motivera upptagande i förteckningarna över personer som omfattas av restriktiva åtgärder.

66 Slutligen ska det påpekas att rådet, i WK-akten, grundade sig på ett annat register, nämligen portalen ”checko.ru”, för att motivera sin uppfattning att sökanden var generaldirektör för och grundare av RBA-Management.

67 I detta avseende konsulterade rådet den 22 februari 2024 utdraget från webbplatsen ”checko.ru” avseende sökanden i WK-akten (handling nr 3). I WK-akten har rådet angett att portalen ”checko.ru” ”gör det möjligt att snabbt och kostnadsfritt kontrollera alla juridiska eller fysiska personer som är registrerade i Ryska federationen”. Rådet kan således inte ifrågasätta portalens tillförlitlighet.

68 Rådet har inte ingett någon uppdaterad version av utdraget från denna portal, daterad efter den 7 november 2024, vilket skulle ha gjort det möjligt för rådet att kontrollera eller vederlägga uppgifterna om att sökanden har avgått och att en annan person har utnämnts till generaldirektör för och grundare av RBA-Management.

69 Rådet har således inte presenterat någon omständighet som visar att uppgifterna i det ryska enhetliga nationella registret över juridiska personer är felaktiga.

70 Rådet har för det andra gjort gällande att det uppfattar de handlingar som ingetts av sökanden som ett sätt att undgå verkningarna av de restriktiva åtgärder som vidtagits mot honom och att handlingarna inte utgör övertygande bevisning för att sökanden har avstått från allt ansvar inom sektorn för elektroniska komponenter som kan användas i militär utrustning. Rådet anser att denna typ av manöver inte bör tillmätas någon trovärdighet.

71 Sökanden kan emellertid inte klandras för att han ville lämna sina befattningar inom RBA-Management i oktober 2024 för att undgå de restriktiva åtgärder som är tillämpliga på honom sedan juni 2024.

72 Den omständigheten att sökanden vidtar åtgärder för att inte längre vara upptagen i de aktuella förteckningarna kan dessutom uppfattas som ett resultat av att de restriktiva åtgärderna är effektiva, eftersom sökanden på detta sätt visar sin avsikt att inte längre utöva den verksamhet som motiverade upptagandet av hans namn i de aktuella förteckningarna.

73 Rådet har för det tredje gjort gällande att det inte gick tillräckligt lång tid mellan de rättsakter som sökanden har åberopat och översynsperioden för att det skulle kunna försäkra sig om att sökanden verkligen hade dragit sig tillbaka, med tanke på att sökanden hade arbetat för Compel i över 20 år och hade ansvarat för ledning av detta företag sedan år 2015. Tidsfristen på 16 veckor mellan sökandens åtgärder i oktober 2024 och rättsakterna från mars 2025 gjorde det inte möjligt för rådet att bedöma huruvida sökanden verkligen hade upphört med alla former av stöd till den ryska regeringen och inte längre gynnades av denna regering.

74 Det ska i detta hänseende erinras om att sökanden ingav handlingar som syftade till att styrka att han hade lämnat RBA-Management den 31 oktober 2024, det vill säga inom den frist som fastställts för att inkomma med begäran om översyn, vilken löpte ut den 2 november 2024.

75 Rådet kan således inte, utan att frånta begäran om översyn sin ändamålsenliga verkan, hävda att det inte hade tillräckligt med tid för att ompröva huruvida skälet för upptagande var välgrundat mot bakgrund av den bevisning som sökanden hade lagt fram för att styrka att hans personliga situation hade förändrats. Det ska dessutom erinras om att rättsakterna från mars 2025 antogs efter en regelbunden översyn.

76 Det ska vidare erinras om att de handlingar som sökanden ingav i sin begäran om översyn syftade till att visa att han inte längre var generaldirektör för eller grundare av RBA-Management och att det således inte längre var motiverat att behålla hans namn i de aktuella förteckningarna av detta skäl.

77 Till att börja med hade rådet, såsom anges i punkt 67 ovan, möjlighet att snabbt kontrollera riktigheten av de uppgifter som sökanden hade lämnat, till exempel genom att konsultera webbplatsen ”checko.ru”.

78 Vidare är rådets argument att det inte förfogade över den tid som krävdes för att säkerställa att sökanden verkligen hade dragit sig tillbaka helt från Compel och inte längre gav någon form av stöd till den ryska regeringen, med hänsyn till den roll han tidigare spelat i detta bolag, bland annat under anfallskriget mot Ukraina, inte relevant. Det skäl som motiverade att sökandens namn behölls i rättsakterna från mars 2025 grundar sig nämligen endast på hans ställning som generaldirektör för och grundare av RBA-Management.

79 Rådet har för det fjärde gjort gällande att sökanden inte har presenterat tillräcklig bevisning för att styrka att hans arbetssituation har ändrats. Enligt rådet har sökanden inte förebringat någon som helst prima facie -bevisning för att han inte längre är involverad i sektorn för elektronik, inom vilken han arbetat hela sitt yrkesliv, och har inte presenterat någon bevisning för att han definitivt har lämnat sina befattningar inom Compel. Det hade dessutom varit möjligt för sökanden att lägga fram bevis för sin nya verksamhet inom fastighetssektorn och för att han har bosatt sig i Armenien.

80 Det ska i detta hänseende erinras om att det enligt den rättspraxis som anges i punkt 23 ovan ankommer på rådet att visa att det finns grund för det skäl som har åberopats mot sökanden och inte på sökanden att bevisa motsatsen, det vill säga att det saknas grund för beslutet.

81 I den mån rådet ansåg att sökanden, trots de handlingar som han hade ingett, i praktiken hade fortsatt med sin verksamhet, ankom det på rådet att bevisa detta.

82 Genom att kräva att sökanden visar att han inte längre arbetar inom den elektroniska sektorn eller har en koppling till Compel eller att han lägger fram bevis för sin nya verksamhet, kastar rådet om bevisbördan.

83 Det ska dessutom erinras om att den enda relevanta bevisningen, med hänsyn till det skäl för att behålla sökandens namn som anges i rättsakterna från mars 2025, var den som syftade till att styrka eller bestrida den omständigheten att sökanden var generaldirektör för och grundare av RBA-Management och ansvarig för detta bolags handlingar vid tidpunkten för antagandet av rättsakterna från mars 2025. Rådet kunde inte kräva att sökanden skulle lägga fram ytterligare bevisning som saknar samband med detta skäl.

84 Rådet har för det femte gjort gällande att den bevisning som sökanden lagt fram inte visade att han i praktiken hade upphört med sin verksamhet, med beaktande av samtliga faktiska omständigheter i ärendet.

85 Rådet har i detta hänseende gjort gällande att det finns allvarliga och samstämmiga indicier som gör det möjligt att anse att sökanden fortfarande har band till Compel och som motiverar att hans namn behålls i de aktuella förteckningarna. Rådet har hänvisat till bevisning i WK-akten avseende Compel som visar att företaget tillverkar elektroniska komponenter avsedda för vapenindustrin som har använts under anfallskriget mot Ukraina. Rådet har även erinrat om att olika uppgifter i bevisningen i WK-akten visar att sökanden har en ingenjörsutbildning inom den sektor som Compel är verksam i, att han har haft viktiga befattningar i detta företag, att han har varit grundare av Compel Regions LLC och att han, genom RBA-Management, tog på sig rollen som chef för Compel från februari 2015 till oktober 2024, det vill säga kort efter invasionen av Krim och under invasionen av Ukraina.

86 Genom detta resonemang har rådet således gjort gällande att den bevisning som sökanden har lagt fram för att styrka sin avgång och försäljningen av sina andelar i RBA-Management inte är trovärdig och inte återspeglar verkligheten, med hänsyn till hans tidigare arbete för Compel.

87 Tribunalen erinrar om att enligt den rättspraxis som anges i punkt 24 ovan ska bedömningen av huruvida skälen för att behålla sökandens namn i rättsakterna från mars 2025 är välgrundade göras genom en prövning av bevisningen i det sammanhang i vilket den ingår och rådet uppfyller sin bevisbörda om det vid unionsdomstolen lägger fram en rad tillräckligt konkreta, precisa och samstämmiga indicier som gör det möjligt att fastställa att sökanden uppfyllde villkoren i kriterium f vid tidpunkten för antagandet av dessa rättsakter.

88 Vad till att börja med gäller sammanhanget har rådet nöjt sig med att hänvisa till bevisning i WK-akten – varav merparten avsåg Compel och inte sökanden – som avsåg sökandens tidigare verksamhet inom detta bolag.

89 Rådet kan emellertid inte med framgång göra gällande att bevisning avseende sökandens tidigare karriär inom Compel, vilken finns i WK-akten och således avser faktiska omständigheter som hänför sig till tiden före maj 2024, innebär att det inte är trovärdigt att sökanden lämnade sina befattningar inom RBA-Management i oktober 2024.

90 Rådet kan inte heller avfärda den bevisning som sökanden lagt fram i sin begäran om översyn med hänvisning till att den inte räcker för att styrka att han faktiskt har lämnat sina befattningar inom RBA-Management, enbart med stöd av konstaterandet att sökanden har arbetat för Compel under merparten av sitt yrkesliv. En sådan bedömning av rådet innebär nämligen att sökandens situation låses och att genomförandet av den föreskrivna regelbundna översynen berövas all praktisk verkan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 november 2023, Pumpyanskiy/rådet, T‑734/22, ej publicerad, EU:T:2023:761, punkt 85 och där angiven rättspraxis).

91 Vidare, vad gäller bevisbördan, ankom det, om rådet ansåg att den bevisning som sökanden hade lagt fram endast visade på en skenbar avgång från befattningarna inom RBA-Management och att skälet som angavs i rättsakterna från mars 2025 fortfarande var giltigt, på denna institution att bevisa att sökanden upprätthöll faktiska band till detta bolag och fortfarande var ansvarig för bolagets handlingar vid tidpunkten för antagandet av rättsakterna från mars 2025.

92 Rådet har emellertid inte lagt fram någon som helst bevisning vilken hänför sig till tiden efter oktober 2024 som kan ligga till grund för dess påstående att det var ren fiktion att sökanden hade lämnat verksamheten inom RBA-Management.

93 Om rådet ansåg att sökanden uppfyllde villkoren i kriterium f av ett annat skäl än det som anges i rättsakterna från mars 2025, nämligen på grund av hans direkta band till Compel eller på grund av någon annan form av stöd som han gav den ryska regeringen, ankom det dessutom på rådet att bevisa detta och följaktligen ändra skälet för att behålla sökandens namn i de aktuella förteckningarna. Rådet har under alla omständigheter inte presenterat någon bevisning som kan styrka att det fanns ett band mellan sökanden och Compel vid tidpunkten för antagandet av rättsakterna från mars 2025.

94 I avsaknad av bevisning som syftade till att komplettera WK-akten fanns det således inget som tydde på att sökanden i praktiken fortfarande ledde och var grundare av RBA-Management vid tidpunkten för antagandet av rättsakterna från mars 2025. Rådets argument att sökandens tidigare verksamhet inom Compel innebar att ingen som helst tilltro kunde fästas till uppgifterna om hans förändrade situation är rent spekulativt och saknar stöd.

95 Av det ovan anförda följer att rådet inte har visat att de handlingar som sökanden ingett i syfte att styrka att hans personliga situation har förändrats helt saknade bevisvärde. Tribunalen finner således att dessa handlingar utgör prima facie-bevis för att sökanden hade lämnat tjänsten som chef för RBA-Management i oktober 2024 och inte längre var grundare av RBA-Management sedan november 2024.

96 Rådet kunde således inte enbart grunda sig på uppgifterna i WK-akten vilka var flera månader äldre än de uppgifter som sökanden hade ingett och som mot bakgrund av dessa uppgifter var obsoleta.

97 Rådet gjorde således en felaktig bedömning när det fann att de handlingar som sökanden hade presenterat inte hade tillräckligt bevisvärde för att styrka att hans personliga situation faktiskt hade förändrats i oktober 2024, utan att förete uppdaterade versioner av handlingarna i WK-akten eller någon annan bevisning som visade att de omständigheter som motiverade upptagandet av sökandens namn i de aktuella förteckningarna kvarstod vid tidpunkten för antagandet av rättsakterna från mars 2025, det vill säga att sökanden fortfarande var generaldirektör för och grundare av RBA-Management och ansvarig för detta bolags handlingar vid denna tidpunkt.

98 Tribunalen konstaterar följaktligen att rådet, genom att inte göra en uppdaterad bedömning av sökandens situation, inte har styrkt att det fanns grund för att behålla sökandens namn i de aktuella förteckningarna vid tidpunkten för antagandet av rättsakterna från mars 2025.

99 Av detta följer att rådet gjorde en felaktig bedömning när det behöll sökandens namn i de aktuella förteckningarna på grundval av kriterium f i rättsakterna från mars 2025.

Rättsakterna från september 2025

100 Sökanden har gjort gällande att rådet gjorde en felaktig bedömning när det behöll hans namn i de aktuella förteckningarna genom rättsakterna från september 2025, trots att han hade sett till att den situation som låg till grund för det ursprungliga upptagandet hade upphört och trots att rådet hade medgett att hans situation hade förändrats i skälet till att hans namn togs upp i förteckningen.

101 Rådet har hävdat att det endast har kunnat konstatera att sökanden formellt och skenbart har lämnat sina ledande befattningar, men att sökanden inte har kompletterat sin akt med några som helst uppgifter som visar att han verkligen har lämnat samtliga befattningar med koppling till Compel, vilket är en förutsättning för att rådet ska kunna fastställa att det konstanta och väsentliga bandet mellan ”chefen” och Compel har upphört. En skenbar avgång är varken tillräcklig eller övertygande med hänsyn till den roll som sökanden spelat vid importen av utrustning till stöd för Rysslands krigsinsats.

102 I sin begäran om översyn av den 5 april 2025 översände sökanden på nytt resolution nr 16, som nämns i punkt 36 ovan, och utdraget från det ryska enhetliga nationella registret över juridiska personer avseende RBA-Management, daterat den 7 november 2024, som nämns i punkt 38 ovan, till rådet. Sökanden översände även bland annat utdraget från det ryska enhetliga nationella registret över juridiska personer avseende RBA-Management, daterat den 27 mars 2025, i vilket det anges att Aleksandr Gurin är generaldirektör för och grundare av RBA-Management, samt utdraget från webbplatsen ”checko.ru” avseende honom, vilket utgjorde en uppdatering av handling nr 3 i WK-akten.

103 Det ska noteras att rådet i rättsakterna från september 2025 ändrade skälet till att behålla sökandens namn i de aktuella förteckningarna. Av dessa ändringar framgår att sökanden är ”f.d.” generaldirektör för och grundare av RBA-Management och att sökanden, i sin egenskap av generaldirektör för och grundare av RBA-Management, ”var” ansvarig för detta företags gärningar.

104 Härav följer att rådet måste ha beaktat de uppgifter som sökanden lämnade i sin begäran om översyn av den 5 april 2025 och bedömde att sökanden hade lagt fram tillräcklig bevisning för att styrka att hans individuella situation hade förändrats, närmare bestämt på så sätt att han inte längre var generaldirektör för RBA-Management och inte längre var ansvarig för RBA-Managements handlingar.

105 Rådet kan följaktligen inte med framgång hävda att det, genom detta nya skäl, bara konstaterade att en förändring av sökandens personliga situation förelåg vilken endast var skenbar. En sådan tolkning överensstämmer nämligen inte med ordalydelsen i det skäl för att behålla sökandens namn som anges i rättsakterna från september 2025.

106 Tribunalen konstaterar således att det skäl som anges i rättsakterna från september 2025 för att motivera att sökandens namn behålls i de aktuella förteckningarna uteslutande grundar sig på den omständigheten att sökanden, tidigare, var ansvarig för RBA-Managements handlingar.

107 Kriterium f, som avser fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som ”ger” materiellt eller ekonomiskt stöd till Ryska federationens regering, är emellertid tydligt formulerat i presens (dom av den 10 juli 2024, Rashevsky/rådet, T‑309/22 och T‑739/22, ej publicerad, överklagad, EU:T:2024:455, punkt 173), vilket innebär att stödet måste ges vid tidpunkten för antagandet av besluten om behållande (se, analogt, förslag till avgörande av generaladvokaten Biondi i de förenade målen Lettland/Aven och Fridman, C‑440/24 P och C‑441/24 P, EU:C:2025:854, punkt 115).

108 Enligt fast rättspraxis innebär den omständigheten att en person har frånträtt sin tjänst inom en struktur inte i sig att dessa tidigare funktioner saknar relevans, eftersom personens tidigare verksamhet skulle kunna påverka hans eller hennes beteende. En persons tidigare arbetsuppgifter, betraktade var för sig, kan emellertid inte motivera att personens namn tas upp i förteckningarna i fråga. Om rådet hade för avsikt att grunda sig på nämnda persons tidigare verksamhet, ankommer det nämligen på rådet att anföra allvarliga och samstämmiga omständigheter som rimligen gör det möjligt att anse att personen upprätthåller en anknytning till den struktur vid vilken personen utövade denna verksamhet vid tidpunkten för antagandet av rättsakten i fråga, vilket motiverade att vederbörandes namn togs upp i förteckningarna efter det att personens verksamhet inom denna struktur hade upphört (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 november 2021, Assi/rådet, T‑256/19, EU:T:2021:818, punkt 128 och där angiven rättspraxis).

109 Det ska påpekas att rådet inte har lagt fram någon bevisning som kan styrka att sökanden fortsatte att ha band till RBA-Management eller att han fortfarande arbetade inom detta företag vid tidpunkten för antagandet av rättsakterna från september 2025.

110 Tribunalen finner i detta hänseende att rådet inte enbart på grund av att sökanden har varit generaldirektör för RBA-Management och ansvarig för detta bolags handlingar, kan presumera att sökanden kan kvalificeras som en fysisk person som ger materiellt stöd till den ryska regeringen flera månader efter det att han har lämnat denna befattning. Detta leder nämligen till att sökandens situation låses och att genomförandet av den, i bland annat artikel 6 tredje stycket i beslut 2014/145 och i artikel 14.4 i förordning nr 269/2014, i deras ändrade lydelser, föreskrivna regelbundna översynen berövas all praktisk verkan (se, analogt, dom av den 6 september 2023, Shulgin/rådet, T‑364/22, ej publicerad, EU:T:2023:503, punkt 116 och där angiven rättspraxis, och dom av den 29 november 2023, Pumpyanskiy/rådet, T‑734/22, ej publicerad, EU:T:2023:761, punkt 85 och där angiven rättspraxis).

111 Det framgår dessutom av den rättspraxis som anges i punkt 26 ovan att det inte är förbjudet för rådet att grunda sig på samma bevisning som motiverade det tidigare behållandet av sökandens namn i de aktuella förteckningarna, under förutsättning dels att skälen för upptagande är oförändrade, dels att sammanhanget inte har ändrats på ett sådant sätt att denna bevisning har blivit obsolet.

112 Det ska emellertid påpekas att skälet för att föra upp sökandens namn i förteckningen ändrades i rättsakterna från september 2025 och att rådet, genom att medge att sökanden inte längre var ansvarig för RBA-Managements handlingar, underförstått men nödvändigtvis medgav att bevisningen i WK-akten som syftade till att styrka att sökanden var chef för RBA-Management var obsolet.

113 Av detta följer att rådet inte har uppfyllt sin bevisbörda enligt den rättspraxis som anges i punkterna 23 och 24 ovan, eftersom rådet inte har lagt fram någon bevisning som gör det möjligt att anse att sökanden, på grund av sina tidigare befattningar inom RBA-Management, gav materiellt stöd till Ryska federationens regering i den mening som avses i kriterium f vid tidpunkten för antagandet av rättsakterna från september 2025.

114 Denna slutsats kullkastas inte genom rådets argument.

115 Rådet har gjort gällande att handlingarna i WK-akten avseende Compel fortfarande är relevanta och visar att detta företag stod i centrum för bedrägliga upplägg för att säkerställa importen av utrustning till stöd för kriget i Ukraina och att sökanden inte kan hävda att han har lett ett företag för rent civila ändamål. Mot bakgrund av dessa omständigheter ställer sig rådet frågande till att sökanden verkligen har dragit sig tillbaka. Enligt rådet är sökanden Compels verkliga chef.

116 Till att börja med är rådets argument att sökanden fortfarande skulle kunna leda Compel i praktiken inte relevant. I rättsakterna från september 2025 motiverades nämligen inte sökandens stöd till den ryska regeringen med de kvarvarande banden mellan sökanden och Compel efter det att han hade lämnat tjänsten som RBA-Managements chef eller med den omständigheten att han i praktiken var Compels chef.

117 Rådets påstående att sökanden fortfarande leder Compel i praktiken stöds under alla omständigheter inte av någon bevisning.

118 Genom att hävda att sökanden inte har visat att han faktiskt inte längre har någon befattning med koppling till Compel och inte heller har presenterat tillräcklig bevisning för att på ett övertygande sätt styrka att han dragit sig tillbaka från all verksamhet och gått i pension i Armenien, har rådet vänt på bevisbördan. Om rådet ansåg att sökanden fortfarande var verksam i Compel och att detta motiverade att hans namn togs upp i förteckningen med stöd av kriterium f, ankom det på rådet att bevisa detta och följaktligen att ändra skälet för upptagande av sökandens namn i förteckningen.

119 Av det ovan anförda följer att eftersom skälen i rättsakterna från september 2025, som hänför sig till kriterium f, endast hänvisar till sökandens tidigare befattningar inom RBA-Management, gjorde rådet en felaktig bedömning när det fann att sökanden, vid tidpunkten för antagandet av dessa rättsakter, kunde kvalificeras som en fysisk person som ger materiellt stöd till den ryska regeringen. Rådet kunde nämligen inte anse att enbart den omständigheten att sökanden, ett år före antagandet av rättsakterna från september 2025, innehade befattningen som RBA-Managements var tillräcklig för att motivera att hans namn behölls i de aktuella förteckningarna i egenskap av person som tillhandahåller materiellt stöd till den ryska regeringen (se, analogt, dom av den 10 september 2025, Pumpyanskiy/rådet, T‑541/24, ej publicerad, EU:T:2025:841, punkt 120 och där angiven rättspraxis).

120 Av detta följer att rådet gjorde en felaktig bedömning när det behöll sökandens namn i de aktuella förteckningarna på grundval av kriterium f i rättsakterna från september 2025.

121 Av det ovan anförda följer att talan ska bifallas såvitt avser den enda grunden och att de angripna rättsakterna ska ogiltigförklaras i de delar de avser sökanden.

Yrkandet om skadestånd

122 Sökanden har yrkat att tribunalen ska fastställa att rådet har ådragit sig utomobligatoriskt ansvar enligt artikel 340 FEUF på grund av att sökandens rätt till försvar har åsidosatts. Sökanden har gjort gällande att rådet i sin skrivelse av den 17 mars 2025 använde stereotypa och standardiserade formuleringar för att besvara hans begäran om översyn av den 31 oktober 2024. Rådets beslut att inte behandla denna begäran åsamkade sökanden en säker skada genom att förlänga de restriktiva åtgärdernas varaktighet under åtminstone den tid som förevarande förfarande pågår, det vill säga ungefär två år.

123 Vad gäller skadan har sökanden anfört att de armeniska bankerna inte erbjuder banktjänster till personer som är föremål för internationella sanktioner och att han på grund av detta har hindrats från att etablera sig i Armenien och bedriva kommersiell verksamhet inom landets fastighetssektor. På grund av de armeniska bankernas inställning uppgår sökandens ekonomiska förluster dels till 42 480 euro, vilket är vad det har kostat honom att inte kunna hyra ut en fastighet som han äger i Erevan (Armenien) under två år, dels till 150 000 euro, vilket motsvarar utebliven omsättning under samma period på grund av att det var omöjligt att ingå vissa avtal och göra investeringar i fastighetssektorn i Erevan.

124 Det ska i detta hänseende erinras om att det framgår av fast rättspraxis att unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar förutsätter att flera villkor är uppfyllda, nämligen att det föreligger en tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättigheter, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan åsidosättandet av den skyldighet som åligger den som vidtagit rättsakten och den skada som de drabbade personerna har lidit (se dom av den 10 september 2019, HTTS/rådet, C‑123/18 P, EU:C:2019:694, punkt 32 och där angiven rättspraxis, och dom av den 11 september 2024, Tokareva/rådet, T‑744/22, EU:T:2024:608, punkt 171 och där angiven rättspraxis).

125 Villkoren för att unionen ska ådra sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar i den mening som avses i artikel 340 andra stycket FEUF är dessutom kumulativa. Härav följer att när ett av dessa villkor inte är uppfyllt ska talan ogillas i sin helhet, utan att det är nödvändigt att pröva de andra villkoren (se dom av den 11 september 2024, Tokareva/rådet, T‑744/22, EU:T:2024:608, punkt 172 och där angiven rättspraxis).

126 För att villkoret om förekomsten av ett orsakssamband mellan det påstådda agerandet och den åberopade skadan ska anses vara uppfyllt, måste den åberopade skadan vara en tillräckligt direkt följd av det kritiserade agerandet, som måste vara den avgörande orsaken till skadan, medan det inte föreligger någon skyldighet att gottgöra alla former av negativa konsekvenser, även långsökta sådana, som kan följa av en rättsstridig situation. Det åligger sökandena att visa att det föreligger ett orsakssamband mellan det agerande som läggs svaranden till last och den skada som sökande påstår sig ha åsamkats (se dom av den 13 december 2018, Iran Insurance/rådet, T‑558/15, EU:T:2018:945, punkt 121 och där angiven rättspraxis, och dom av den 1 juni 2022, Eleveté Invest Group m.fl./kommissionen och CRU, T‑523/17, EU:T:2022:313, punkt 655 och där angiven rättspraxis).

127 I förevarande fall har sökanden, vad gäller det kritiserade beteendet, gjort gällande att rådet åsidosatte hans rätt till försvar vid handläggningen av hans begäran om översyn av den 31 oktober 2024. Vad gäller den åberopade skadan har han gjort gällande att han, på grund av de armeniska bankernas beteende, inte har kunnat hyra ut en fastighet som han äger i Erevan samt har lidit en omsättningsförlust.

128 Genom sitt resonemang har sökanden således hävdat att ett påstått åsidosättande av hans rätt till försvar under översynsförfarandet har föranlett rådet att felaktigt behålla hans namn i de aktuella förteckningarna, vilket har tvingat honom att väcka förevarande talan som leder till att de restriktiva åtgärderna förlängs under den tid som förfarandet vid tribunalen pågår, vilket han uppskattar till två år. Han har förklarat att han under dessa två år inte kommer kunna bedriva affärsverksamhet i Armenien på grund av att de armeniska bankerna inte låter honom öppna ett bankkonto.

129 Det framgår således av sökandens resonemang att den påstådda skadan på sin höjd följer av att de armeniska bankerna inte låter honom öppna ett bankkonto, om detta antas vara styrkt, och inte direkt av det påstådda åsidosättandet av hans rätt till försvar.

130 Det går således inte att fastställa ett direkt samband mellan den omständigheten, om den antas vara styrkt, att rådet inte behandlade sökandens begäran om översyn och de hinder som sökanden stött på vid genomförandet av sina projekt i Armenien.

131 Sökanden har följaktligen inte visat att det föreligger ett direkt orsakssamband mellan det rättsstridiga handlande som han lägger rådet till last och den skada som han påstår sig ha lidit.

132 Även om det antas att sökanden har hävdat att det agerande som läggs rådet till last följde av antagandet av de angripna rättsakterna, har han under alla omständigheter inte visat att de armeniska bankernas beslut att inte erbjuda honom banktjänster är en direkt följd av de restriktiva åtgärder som berör honom.

133 Även om de armeniska bankernas agerande, såsom rådet har påpekat, endast kan följa på deras eget initiativ och av deras egna interna politik, kan det inte uteslutas att de frivilligt har beslutat att rätta sig efter de restriktiva åtgärder som antagits av Europeiska unionen. Ett sådant konstaterande saknar emellertid betydelse i förevarande fall.

134 Eftersom de angripna rättsakterna inte är tillämpliga i Armenien medför de nämligen inte några skyldigheter för de armeniska bankerna. Dessutom består de restriktiva åtgärder som antagits med tillämpning av de angripna rättsakterna av åtgärder för frysning av tillgångar tillhörande de personer vars namn är upptagna i de aktuella förteckningarna och inte av åtgärder för att förbjuda öppnandet av bankkonton.

135 Av detta följer att eftersom ett av villkoren för att rådet ska ådra sig skadeståndsansvar inte är uppfyllt, ska skadeståndsyrkandet ogillas.

Rättegångskostnader

136 Enligt artikel 134.3 i rättegångsreglerna ska vardera rättegångsdeltagaren bära sina rättegångskostnader, om deltagarna ömsom tappar målet på en eller flera punkter.

137 Eftersom sökandena och rådet delvis har tappat målet, ska vardera parten bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)

följande:

1) Rådets beslut (Gusp) 2025/528 av den 14 mars 2025 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, rådets genomförandeförordning (EU) 2025/527 av den 14 mars 2025 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, rådets beslut (Gusp) 2025/1895 av den 12 september 2025 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende och rådets genomförandeförordning (EU) 2025/1894 av den 12 september 2025 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende ogiltigförklaras i de delar Vladimir Avetisyans namn har behållits i förteckningen över personer, entiteter och organ som omfattas av dessa restriktiva åtgärder.

2) Talan ogillas i övrigt.

3) Vladimir Avetisyan och Europeiska unionens råd ska bära sina respektive rättegångskostnader.

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 30 september 2026.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: franska.