lagen.nu
T-418/25

Tribunalens dom (fjärde avdelningen) den 11 november 2026

CELEX
62025TJ0418
Datum
2026-11-11
Källa
eur-lex.europa.eu

Preliminär utgåva

TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)

den 11 november 2026 ( * )

” Personalmål – Tjänstemän – Social trygghet – Gemensamma sjukförsäkringssystemet – Avslag på ansökan om ersättning för sjukvårdskostnader – Utlämnande av förtroendeläkarens utlåtande – Motiveringsskyldighet ”

I mål T‑418/25,

KF, företrädd av advokaten A. Cardinale,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen , företrädd av O. Dani och F. Moro,

svarande,

meddelar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)

sammansatt av ordföranden G. De Baere samt domarna C. Mac Eochaidh och R. Meyer (referent),

justitiesekreterare: tillförordnade justitiesekreteraren T. Henze,

efter den skriftliga delen av förfarandet

med beaktande av att ingen av parterna inom tre veckor efter delgivningen av underrättelsen om att det skriftliga förfarandet avslutats hade inkommit med någon begäran om muntlig förhandling och av att tribunalen således, med tillämpning av artikel 106.3 i tribunalens rättegångsregler, har beslutat att avgöra målet på handlingarna,

följande

Dom

1 Sökanden, KF, har väckt talan med stöd av artikel 270 FEUF och yrkat ogiltigförklaring av det beslut som fattades av avräkningskontoret för Europeiska gemenskapernas institutioners gemensamma sjukförsäkringssystem (nedan kallat det gemensamma sjukförsäkringssystemet) i form av avräkning av den 19 september 2024, såsom den ändrades genom avräkning av den 20 mars 2025, i den del sökanden nekas ersättning för kostnader för vissa analyser (nedan kallat det angripna beslutet).

Bakgrund till tvisten

2 Sökanden är pensionerad tjänsteman vid Europeiska kommissionen och uppbär invaliditetspension sedan den 1 juni 2005. Han är i denna egenskap ansluten till det gemensamma sjukförsäkringssystemet i enlighet med artikel 2.3 i de gemensamma reglerna om sjukförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna.

3 Den 12 september 2024 lät sökanden utföra en rad blodanalyser. Den totala kostnaden för dessa uppgick till 5 480,55 polska zloty (PLN) (cirka 1 250 euro).

4 Samma dag ansökte han om ersättning för kostnaderna för blodanalyserna i fråga, och bifogade en faktura som hade utfärdats av tjänsteleverantören. I fakturan angavs varje analys som utförts och kostnaden för den.

5 Den 19 september 2024 avslog avräkningskontoret för det gemensamma sjukförsäkringssystemet i Bryssel (Belgien) delvis ansökan om ersättning genom avräkning nr 1419, med motiveringen att avräkningskontorets förtroendeläkare hade avstyrkt ersättning för vissa analyser.

6 Den 1 oktober 2024 tog sökanden kontakt med Byrån för löneadministration och individuella ersättningar (PMO) och begärde omprövning av avräkning nr 1419.

7 Den 3 oktober 2024 svarade PMO att den granskning som gjorts av förtroendeläkaren vid det gemensamma sjukförsäkringssystemets utbetalningskontor i Bryssel hade utmynnat i att endast vissa blodanalyser var ersättningsgilla. Övriga blodanalyser ansågs inte vara ersättningsgilla, eftersom de hänförde sig till komplementär eller alternativ medicin och inte var vetenskapligt styrkta.

8 Den 19 december 2024 ingav sökanden ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) till tillsättningsmyndigheten mot avräkning nr 1419.

9 Avräkningskontoret för det gemensamma sjukförsäkringssystemet i Bryssel delgav den 20 mars 2025 sökanden avräkning nr 1573.

10 Det framgår av avräkning nr 1573 att avräkningskontoret för det gemensamma sjukförsäkringssystemet i Bryssel beslutade att det för vissa analyser som ursprungligen inte ersatts genom avräkning nr 1419 skulle utgå ersättning med 85 procent. Avslaget på ansökan om ersättning vidhölls emellertid med avseende på de övriga analyserna.

11 Den 22 mars 2025 tog sökanden på nytt kontakt med PMO för att begära förtydliganden avseende avräkning nr 1573.

12 Den 11 april 2025 mottog sökanden ett svar från PMO, i vilket han dels informerades om att avräkning nr 1573 ”korrigerade” avräkning nr 1419 till följd av att förtroendeläkaren vid det gemensamma sjukförsäkringssystemets avräkningskontor i Bryssel hade gjort en ny bedömning av samtliga analyser för vilka han hade begärt ersättning för uppkomna kostnader.

13 PMO förklarade vidare att ansökan om ersättning inte kunde beviljas för proverna nr 1, 3, 4, 6, 8, 10, 11, 14, 15, 17, 20–23, 27–32, 38–40 och 45–50, såsom de hade numrerats på den faktura som tjänsteleverantören hade utfärdat.

14 Den 31 mars 2025 mottog sökanden yttrande nr 004/2025 från förvaltningskommittén för sjukförsäkringen, vilket upprättats efter det att klagomålet hade ingetts, i enlighet med artikel 35.2 i de gemensamma reglerna om sjukförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna. I detta yttrande påpekade förvaltningskommittén att avräkning nr 1419 hade ändrats till förmån för sökanden genom beslut om avräkning nr 1573. Den bekräftade även avstyrkandet av ersättning för de analyser som avses i punkt 13 ovan.

15 Eftersom det inte hade lämnats något formellt svar på det klagomål som ingavs den 19 december 2024 inom fyra månader från registreringsdagen anses, i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, ett tyst avslag ha fattats den 23 april 2025.

Rättegångsdeltagarnas yrkanden

16 Sökanden har yrkat att tribunalen ska

– ogiltigförklara det angripna beslutet,

– ogiltigförklara det tysta beslutet om delvis avslag på klagomålet,

– förplikta kommissionen att till sökanden utge ett belopp på 1 047,74 euro jämte ränta på detta belopp, och

– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

17 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

– ogilla talan, och

– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

Rättslig bedömning

Sökandens andra yrkande, avseende ogiltigförklaring av det tysta beslutet att avslå klagomålet

18 Det följer av fast rättspraxis att yrkanden om ogiltigförklaring som formellt framställs mot ett avslag på ett klagomål får till följd att den rättsakt som är föremål för klagomålet prövas av tribunalen, när yrkandena som sådana saknar självständigt innehåll (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 januari 1989, Vainker/parlamentet, 293/87, EU:C:1989:8, punkt 8, och dom av den 6 april 2006, Camós Grau/kommissionen, T‑309/03, EU:T:2006:110, punkt 43).

19 I förevarande mål konstaterar tribunalen att yrkandena om ogiltigförklaring av det tysta avslaget på klagomålet av den 19 december 2024 saknar självständigt innehåll och att det således saknas anledning att särskilt pröva dessa yrkanden.

Sökandens tredje yrkande, avseende att kommissionen ska förpliktas att betala 1 047, 74 euro

20 Sökanden har i huvudsak yrkat att tribunalen ska förplikta kommissionen att ersätta honom för de aktuella sjukvårdskostnaderna, inbegripet den särskilda ersättning som föreskrivs i artikel 72 i tjänsteföreskrifterna.

21 Det räcker i detta hänseende att påpeka att tribunalen, enligt fast rättspraxis, inom ramen för en lagenlighetprövning enligt artikel 91 i tjänsteföreskrifterna och artikel 270 FEUF, saknar behörighet att utfärda förelägganden mot unionens institutioner, organ och byråer. Enligt artikel 266.1 FEUF ankommer det nämligen på den institution, det organ eller den byrå vars rättsakt har förklarats ogiltig att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen (se dom av den 14 december 2022, SY/kommissionen, T‑312/21, EU:T:2022:814, punkt 31 (ej publicerad) och där angiven rättspraxis).

22 Av detta följer att sökandens tredje yrkande ska avvisas på grund av bristande behörighet.

Sökandens första yrkande, avseende ogiltigförklaring av det angripna beslutet

23 Sökanden har åberopat flera grunder till stöd för detta yrkande, nämligen åsidosättande av motiveringsskyldigheten, åsidosättande av omsorgsplikten, bristande överensstämmelse med tidigare praxis vid avräkningskontoret för det gemensamma sjukförsäkringssystemet i Bryssel, en uppenbart oriktig bedömning och ett åsidosättande av tillämplig lagstiftning.

24 Vad gäller den grund som avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten och omsorgsplikten har sökanden gjort gällande att varje beslut klart, precist och otvetydigt måste innehålla de skäl som ligger till grund för beslutet, för att inte försumma bland annat omsorgsplikten mot de som är anslutna till det gemensamma sjukförsäkringssystemet. Sökanden har även gjort gällande att denna motivering måste finnas vid den tidpunkt då beslutet antas och att den inte kan formuleras i efterhand.

25 Sökanden har påpekat att avräkning nr 1419 inte innehåller någon förklaring till varför ersättning för vissa blodanalyser nekades. Enligt honom hänvisar denna avräkning endast till ett läkarutlåtande. Han har betonat att han tidigare har fått ersättning för sådana blodanalyser.

26 I första hand har kommissionen gjort gällande att det angripna beslutet var tillräckligt motiverat och gjorde det möjligt för sökanden att förstå skälen till att ansökan om ersättning avslogs. Kommissionen har särskilt gjort gällande att även en kortfattad motivering kan godtas när mottagaren av ett beslut känner till det rättsliga sammanhang inom vilket beslutet fattas. Så är fallet i förevarande mål, eftersom sökanden redan har framställt liknande ansökningar om ersättning.

27 Enligt kommissionen informerades sökanden av PMO om skälet till att han nekats ersättning för vissa blodanalyser. De uppgifter som lämnats till sökanden gjorde det möjligt för honom att identifiera vilka blodanalyser som inte var ersättningsgilla.

28 Tribunalen erinrar om att den motiveringsskyldighet som krävs enligt artikel 296 FEUF, vilken föreskrivs i artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och även i artikel 25 andra stycket i tjänsteföreskrifterna, har till syfte att ge de berörda tillräckliga upplysningar för att de ska kunna bedöma om beslut som går någon emot är välgrundade eller om de är behäftade med ett fel som gör det möjligt att ifrågasätta deras lagenlighet, och att göra det möjligt för unionsdomstolen att pröva lagenligheten av dessa beslut (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 februari 2025, DH/kommissionen, T‑171/24, ej publicerad, EU:T:2025:150, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

29 Det framgår dessutom av fast rättspraxis att motiveringsskyldighetens omfattning ska bedömas från fall till fall, inte bara med beaktande av det angripna beslutet, särskilt rättsaktens innehåll och de anförda skälen, utan även mot bakgrund av de konkreta faktiska omständigheter som ligger till grund för beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 november 2018, Di Bernardo/kommissionen, T‑811/16, ej publicerad, EU:T:2018:859, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

30 Ett beslut är således tillräckligt motiverat om det har tillkommit i ett sammanhang som är känt för den berörda tjänstemannen, så att denne kan förstå innebörden av den åtgärd som vidtas gentemot honom eller henne (dom av den 20 november 2018, Barata/parlamentet, T‑854/16, ej publicerad, EU:T:2018:809, punkt 81).

31 I förevarande fall framgår det av det angripna beslutet att det partiella avslaget på ansökan om ersättning motiverades av att förtroendeläkaren vid det gemensamma sjukförsäkringssystemets avräkningskontor i Bryssel avstyrkte att ersättning skulle utgå för vissa blodanalyser.

32 Sökanden, som redan hade lämnat in liknande ansökningar om ersättning, kontaktade PMO, som preciserade att ansökan om ersättning hade prövats av förtroendeläkaren vid det gemensamma sjukförsäkringssystemets avräkningskontor i Bryssel och att förtroendeläkaren hade ansett att vissa analyser ”var hänförliga till komplementär eller alternativ vård som inte var vetenskapligt styrkt och således inte kunde bli föremål för ersättning”.

33 Det delvisa avslaget på ansökan om ersättning grundar sig således på att förtroendeläkaren vid det gemensamma sjukförsäkringssystemets avräkningskontor i Bryssel kvalificerade blodanalyserna som ej ändamålsenliga. Det ska i detta hänseende påpekas att kommissionen, genom beslut C(2007) 3195 final av den 2 juli 2007 om allmänna genomförandebestämmelser för ersättning för sjukvårdskostnader, i dess lydelse enligt beslut C(2023) 7673 final av den 17 november 2023 (nedan kallade de allmänna genomförandebestämmelserna), antagit bestämmelser om ersättning för sjukvårdskostnader. I punkt 3 i kapitel 6 i avdelning II i de allmänna genomförandebestämmelserna föreskrivs att kostnader för analyser och undersökningar som inte anses vara ändamålsenliga eller nödvändiga enligt utlåtande från förtroendeläkaren inte ska ersättas.

34 Det följer av punkt 3 i kapitel 6 i avdelning II i de allmänna genomförandebestämmelserna att kvalificeringen som ej ändamålsenliga, för ett visst antal analyser, följer av det berörda utlåtandet från förtroendeläkaren vid det gemensamma sjukförsäkringssystemets avräkningskontor. Under sådana omständigheter ska detta utlåtande anses innehålla den huvudsakliga motiveringen för det angripna beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 mars 1999, Gaspari/parlamentet, T‑66/98, EU:T:1999:56, punkt 29).

35 Utlåtandet från förtroendeläkaren vid det gemensamma sjukförsäkringssystemets avräkningskontor i Bryssel, i vilket det tydligt anges varför vissa blodanalyser var ersättningsgilla och andra inte, delgavs emellertid inte sökanden som bilaga till avräkningarna. Det översändes inte heller som svar på hans begäran om klargöranden av den 1 oktober 2024 och den 22 mars 2025 eller som svar på klagomålet.

36 I avsaknad av utlåtandet från förtroendeläkaren vid det gemensamma sjukförsäkringssystemets avräkningskontor i Bryssel, och trots sökandens kännedom om sammanhanget, var det således inte möjligt för sökanden, såsom denne har gjort gällande, att få kännedom om skälen till att nämnda förtroendeläkare ansåg att blodanalyserna hänförde sig till komplementär eller alternativ vård och till att sökanden följaktligen inte ersattes för dem.

37 Det ska dessutom understrykas att det, inom ramen för den begränsade prövning som tribunalen gör av de medicinska organens utlåtanden, ankommer på tribunalen att kontrollera att det berörda utlåtandet från förtroendeläkaren vid gemensamma sjukförsäkringssystemets avräkningskontor har antagits på grundval av en konkret och detaljerad prövning som bland annat tar hänsyn till de kriterier som fastställts i de allmänna genomförandebestämmelserna (se, analogt, dom av den 8 maj 2024, TG/kommissionen, T‑755/22, ej publicerad, EU:T:2024:305, punkterna 31 och 32).

38 Av detta följer att en person som är ansluten till det gemensamma sjukförsäkringssystemet måste kunna få kännedom om det berörda utlåtande från förtroendeläkaren vid det gemensamma sjukförsäkringssystemets avräkningskontor som ligger till grund för det beslut att inte ersätta sjukvårdskostnader som vederbörande avser att bestrida och, för detta ändamål, ha tillgång till det när han eller hon väcker talan mot detta beslut.

39 Med hänsyn till de skäl som åberopats i det angripna beslutet borde sökanden således ha fått del av, om inte själva utlåtandet från förtroendeläkaren vid det gemensamma sjukförsäkringssystemets avräkningskontor i Bryssel som sådant, så åtminstone det exakta innehållet i detta utlåtande avseende de analyser som inte var ersättningsgilla, så att han, vid tidpunkten för talans väckande, hade tillgång till tillräckliga uppgifter för att förstå på vilka grunder de berörda analyserna hade ansetts vara hänförliga till komplementär eller alternativ vård (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 mars 1999, Gaspari/parlamentet, T‑66/98, EU:T:1999:56, punkterna 32 och 33) och så att han i förekommande fall kunde bestrida att nämnda förtroendeläkare gjort en konkret och utförlig prövning.

40 I andra hand har kommissionen gjort gällande att det svar som sökanden fick den 3 oktober 2024 åtminstone utgör en ”början till motivering” som kommissionen kunde komplettera i samband med svaromålet, genom att hänvisa till det detaljerade utlåtandet från förtroendeläkaren vid det gemensamma sjukförsäkringssystemets avräkningskontor i Bryssel av den 15 januari 2025, vilket avgavs som svar på klagomålet och ledde till att avräkning nr 1419 senare korrigerades genom avräkning nr 1573.

41 Tribunalen erinrar i detta sammanhang om att motiveringen i princip måste meddelas den berörde samtidigt som det beslut som går vederbörande emot och att en brist på motivering inte kan rättas till genom att den berörde underrättas om skälen för beslutet under rättegången vid unionsdomstolen (dom av den 11 juni 2020, kommissionen/Di Bernardo, C‑114/19 P, EU:C:2020:457, punkt 51, och dom av den 12 februari 2025, DH/kommissionen, T‑171/24, ej publicerad, EU:T:2025:150, punkt 45).

42 Det finns nämligen varken någon rätt för unionsinstitutionerna att vid unionsdomstolen rätta sina beslut som är otillräckligt motiverade eller någon skyldighet för unionsdomstolen att, vid bedömningen av huruvida motiveringsskyldigheten har iakttagits, beakta de kompletterande förklaringar som den som antagit den aktuella rättsakten lämnat först under rättegången. Ett sådant rättsläge skulle riskera att undergräva befogenhetsfördelningen mellan administrationen och unionsdomstolen, försvaga prövningen av lagenligheten och äventyra utövandet av rätten att väcka talan (dom av den 11 juni 2020, kommissionen/Di Bernardo, C‑114/19 P, EU:C:2020:457, punkt 58).

43 Det är endast i undantagsfall, bland annat när det visat sig att det i praktiken var omöjligt för den berörda unionsinstitutionen att tillräckligt motivera det angripna beslutet, som motiveringen kan kompletteras med förklaringar som lämnas av rättsaktens upphovsman under rättegången (dom av den 11 juni 2020, kommissionen/Di Bernardo, C‑114/19 P, EU:C:2020:457, punkt 59).

44 I fall då det inte rör sig om avsaknad av motivering, utan otillräcklig motivering, kan förklaringar som ges under rättegången i dessa undantagsfall således avhjälpa denna brist, vilket innebär att den grund som avser denna brist inte motiverar en ogiltigförklaring av det aktuella beslutet (dom av den 11 juni 2020, kommissionen/Di Bernardo, C‑114/19 P, EU:C:2020:457, punkt 58).

45 Även i dessa sällsynta fall föreligger dock inte automatiskt en möjlighet att rätta en rättsakt som inte är tillräckligt motiverad genom förklaringar som lämnas efter det att talan väckts. Med hänsyn till den obalans mellan parterna som kan uppstå om skälen till den angripna rättsakten meddelas för sent, måste unionsdomstolen nämligen även pröva huruvida beslutet att undantagsvis godta den kompletterande motiveringen riskerar att åsidosätta rätten till försvar (dom av den 11 juni 2020, kommissionen/Di Bernardo, C‑114/19 P, EU:C:2020:457, punkt 59).

46 I förevarande fall kan PMO:s svar av den 3 oktober 2024 inte anses utgöra en ”början till motivering”, eftersom detta svar inte gör det möjligt att förstå de skäl som angetts i det angripna beslutet.

47 Det följer nämligen av punkterna 31–36 ovan att de skäl som sökanden fick del av innan förevarande talan väcktes ska anses vara bristfälliga, eftersom de inte på något sätt möjliggjorde för sökanden att, i samband med att det angripna beslutet fattades, förstå varför förtroendeläkaren vid det gemensamma sjukförsäkringssystemets avräkningskontor i Bryssel betraktade vissa blodanalyser som hänförliga till komplementär och alternativ vård och att på ett ändamålsenligt sätt väcka talan om ogiltigförklaring av detta beslut.

48 Av detta följer att det i förevarande fall kan konstateras att motivering saknas även om det aktuella beslutet innehåller vissa uppgifter som motivering (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juni 2020, kommissionen/Di Bernardo, C‑114/19 P, EU:C:2020:457, punkt 55).

49 Kommissionen har dessutom inte åberopat att det förelåg någon undantagssituation, i den mening som avses i den rättspraxis som nämns i punkt 43 ovan, som kan motivera att utlåtandet från förtroendeläkaren vid det gemensamma sjukförsäkringssystemets avräkningskontor i Bryssel lämnades ut först under domstolsförfarandet.

50 Det ska understrykas att det klagomålsförfarande som föreskrivs i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, vilket utgör ett steg som föregår väckande av talan om ogiltigförklaring i personalmål (dom av den 20 maj 2021, Dickmanns/EUIPO, C‑63/20 P, ej publicerad, EU:C:2021:406, punkt 29), ger administrationen möjlighet att komplettera sin motivering i samband med beslutet att avslå klagomålet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 maj 2014, Mocová/kommissionen, T‑347/12 P, EU:T:2014:268, punkt 35).

51 Eftersom PMO varje år ska anta flera miljoner beslut avseende ansökningar om ersättning för sjukvårdskostnader, kan det således godtas att motiveringen av ett beslut i form av en avräkning är kortfattad för att säkerställa en rimlig handläggningstid för dessa ansökningar. Administrationen är emellertid skyldig att motivera ett beslut om avslag på ett klagomål som ingetts med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, varvid motiveringen av detta avslagsbeslut ska överensstämma med motiveringen av det beslut som klagomålet avser. Denna motivering ska ges senast i samband med att klagomålet avslås (se, analogt, dom av den 26 oktober 2017, Paraskevaidis/Cedefop, T‑601/16, EU:T:2017:757, punkterna 37 och 38 samt där angiven rättspraxis).

52 I förevarande fall har kommissionen inte utnyttjat den möjlighet som den har enligt artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna att komplettera sin motivering i samband med att den fattar ett uttryckligt beslut om avslag på klagomålet.

53 Mot denna bakgrund finner tribunalen att det angripna beslutet inte är tillräckligt motiverat.

54 Talan ska följaktligen bifallas såvitt avser den grund som rör åsidosättande av motiveringsskyldigheten och det angripna beslutet ska följaktligen ogiltigförklaras i den del sökanden nekas ersättning för kostnader för vissa analyser, utan att det är nödvändigt att pröva de övriga grunder som sökanden har åberopat till stöd för detta yrkande.

Prövning av begäran om åtgärder för bevisupptagning

55 Sökanden har yrkat att tribunalen ska vidta åtgärder för bevisupptagning dels för att samla in den bevisning som syftar till att styrka hans rätt till särskild ersättning för att erhålla full ersättning på 100 procent, dels för att begära att det gemensamma sjukförsäkringssystemet ska lägga fram tidigare avräkningar eller andra handlingar som styrker att det gemensamma sjukförsäkringssystemet före den 12 september 2024 har godkänt ersättning för sjukvårdskostnader av samma slag som de som är föremål för förevarande tvist. Sökanden har även begärt att tribunalen ska vidta åtgärder för bevisupptagning i syfte att det gemensamma sjukförsäkringssystemet ska förete all skriftväxling som nämns i ansökan samt de relevanta svarsmeddelanden som riktats till sökanden.

56 Vad gäller bedömningen av en parts begäran om åtgärder för bevisupptagning, föreskrivs det i artikel 92.1 i tribunalens rättegångsregler att tribunalen är ensam behörig att bedöma nyttan av åtgärder för bevisupptagning för att avgöra tvisten. Det har således slagits fast att tribunalen är ensam behörig att avgöra huruvida det föreligger ett eventuellt behov av att komplettera den information som den har tillgång till i det anhängiggjorda målet. Det ankommer således uteslutande på tribunalen att bedöma relevansen av en begäran om åtgärder för bevisupptagning i förhållande till saken i målet och behovet av att vidta sådana åtgärder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 november 2024, UG/kommissionen, C‑546/23 P, EU:C:2024:975, punkt 127).

57 I förevarande fall har kommissionen ingett viss skriftväxling med sökanden i svaromålet. Övriga åtgärder för bevisupptagning som sökanden har begärt är varken nödvändiga eller relevanta för utgången i målet.

58 Sökandens begäran om åtgärder för bevisupptagning ska således avslås.

Rättegångskostnader

59 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

60 Kommissionen har i huvudsak tappat målet och ska därför ersätta rättegångskostnaderna, i enlighet med sökandens yrkanden.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)

följande:

1) Det beslut som fattades av avräkningskontoret för Europeiska gemenskapernas institutioners gemensamma sjukförsäkringssystem i Bryssel (Belgien) i form av avräkning av den 19 september 2024, såsom den ändrades genom avräkning av den 20 mars 2025, ogiltigförklaras i den del KF nekas ersättning för kostnader för vissa analyser.

2) Talan ogillas i övrigt.

3) Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

De BaereMac EochaidhMeyer

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 11 november 2026.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: italienska.