Tribunalens dom (sjunde avdelningen) den 14 oktober 2026

Preliminär utgåva

TRIBUNALENS DOM (sjunde avdelningen)

den 14 oktober 2026 ( * )

” EU-varumärke – Upphävandeförfarande – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen – Ordmärket FIND MY CAR – Förklaring om upphävande – Huruvida överklagandet vid överklagandenämnden kunde tas upp till prövning – Inlagan innehållande grunderna för överklagandet har inkommit för sent – Förlängning av tidsfristen – Ansökan om återställande av försutten tid (restitutio in integrum) ”

I mål T‑451/25,

Mega Pop podjetje za oglaševanje na prostem d.o.o., Ljubljana (Slovenien), företrätt av P. Žibert och S. Sega, avocates,

klagande,

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), företrädd av D. Gája och V. Ruzek, båda i egenskap av ombud,

motpart,

varvid motparten i förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd, tillika intervenient vid tribunalen, var

Apple Inc., Cupertino, Kalifornien (Förenta staterna), företrätt av M. Mortelé, B. Lieben och A. Steep, avocats,

meddelar

TRIBUNALEN (sjunde avdelningen)

sammansatt av ordföranden K. Kecsmár samt domarna L. Madise (referent) och U. Öberg,

justitiesekreterare: handläggaren G. Mitrev,

efter den skriftliga delen av förfarandet,

efter förhandlingen den 20 maj 2026,

följande

Dom

1 Klaganden, Mega Pop prodjetje za oglaševanje na prostem d.o.o., har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 8 maj 2025 (ärende R 1259/2024‑1) (nedan kallat det överklagade beslutet).

Bakgrund till tvisten

2 Den 17 augusti 2016 ingav klaganden en ansökan till EUIPO om internationell registrering som designerar Europeiska unionen av ordmärket FIND MY CAR.

3 Den 19 december 2017 registrerades det varumärke som nämns i punkt 2 ovan som en internationell registrering som designerar Europeiska unionen.

4 Den 13 mars 2023 ingav intervenienten, Apple Inc., en ansökan till EUIPO om upphävande av det varumärke som nämns i punkt 2 ovan, med stöd av artikel 58.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1).

5 Den 8 juni 2023 underrättade EUIPO klaganden om att den inte godtog den kompletterande bevisning som klaganden hade lagt fram den 31 maj 2023 på grund av dess materiella form och på grund av att fristen för att lägga fram bevis för användningen av det omstridda varumärket hade löpt ut. Den 27 juni 2023 informerade EUIPO klaganden om att den ytterligare bevisning som klaganden lade fram den 13 juni 2023 i form av hyperlänkar inte kunde anses vara giltig bevisning på grund av dess tekniska format.

6 Genom beslut av den 25 april 2024 biföll annulleringsenheten ansökan om upphävande av det omstridda varumärket i dess helhet, med motiveringen att det inte hade visats att varumärket hade använts i betydande omfattning.

7 Den 21 juni 2024 överklagade klaganden annulleringsenhetens beslut av den 25 april 2024 vid EUIPO.

8 Den 30 augusti 2024 löpte den frist på fyra månader som föreskrivs i artikel 68.1 i förordning 2017/1001 för ingivande av en inlaga med grunderna för överklagandet till överklagandenämnden (nedan kallad fyramånadersfristen) ut.

9 Den 2 september 2024 underrättade EUIPO klaganden om att det skulle kunna anses att överklagandet inte kan tas upp till prövning, eftersom ingen inlaga med grunderna för överklagandet hade ingetts inom den föreskrivna fristen, och uppmanade klaganden att inkomma med alla synpunkter och styrkande handlingar som kunde förklara denna underlåtelse.

10 Den 13 september 2024 informerades EUIPO genom skrivelse som ingavs i klagandens och följande bolags namn, SOLAR MARKET LLC, Kiev (Ukraina), om att det omstridda varumärket hade överlåtits till sistnämnda bolag genom ett överlåtelseavtal daterat den 1 juli 2024. Genom denna skrivelse ombads EUIPO att tillämpa beslut EX-24-5 av EUIPO:s verkställande direktör av den 11 juni 2024 om förlängning av tidsfristerna för parter som är bosatta eller har sitt säte i Ukraina (nedan kallat beslut EX-24-5) och bevilja den förlängning av fristen till och med den 16 september 2024 som föreskrivs i detta beslut (nedan kallad den förlängda fristen). Denna skrivelse innehöll en ansökan om återställande av försutten tid ( restitutio in integrum ) som framställts i andra hand med stöd av artikel 104.1–104.3 i förordning 2017/1001.

11 Samma dag ingav klaganden och SOLAR MARKET en inlaga med grunderna för överklagandet.

12 I en skrivelse av den 12 november 2024 preciserade EUIPO att det var möjligt att ansökan om återställande av försutten tid inte skulle anses ingiven i enlighet med artikel 104.3 i förordning 2017/1001, eftersom den avgift som skulle betalas för detta ändamål inte hade erlagts.

13 Den 15 november 2024 ingav klaganden och SOLAR MARKET ansökan om återställande av försutten tid på nytt och påpekade för EUIPO att de inte hade mottagit någon begäran om betalning av den avgift som skulle betalas för detta ändamål.

14 Genom det överklagade beslutet avvisade överklagandenämnden överklagandet och förpliktade SOLAR MARKET att ersätta kostnaderna. Skälen till beslutet var att fristen för att inge inlagan med grunderna för överklagandet hade löpt ut, eftersom SOLAR MARKET inte kunde beviljas en förlängning av fristen enligt beslut EX-24-5, och eftersom ansökan om återställande av försutten tid inte ansågs ingiven på grund av underlåtenhet att betala den därmed sammanhängande avgiften, i enlighet med artikel 104.3 i förordning 2017/1001.

15 Den 19 juni 2025 informerades EUIPO om att det omstridda varumärket hade överlåtits till klaganden.

Parternas yrkanden

16 Klaganden har, enligt den senaste versionen av yrkandena som preciserats vid förhandlingen, yrkat att tribunalen ska

– ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

– förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

17 EUIPO har yrkat att tribunalen ska

– ogilla överklagandet, och

– förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna för det fall det hålls muntlig förhandling.

18 Intervenienten har, enligt den senaste versionen av yrkandena som preciserats vid förhandlingen, yrkat att tribunalen ska

– ogilla överklagandet, och

– förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.

Rättslig bedömning

19 Klaganden har i huvudsak åberopat tre grunder till stöd för sitt överklagande. Den första grunden avser felaktig tillämpning av beslut EX-24-5. Som andra grund har klaganden gjort gällande ett omotiverat avslag på ansökan om återställande av försutten tid. Den tredje grunden avser underlåtenhet att beakta ytterligare bevisning som lagts fram i god tro.

Den första grunden: Felaktig tillämpning av beslut EX-24 - 5

20 Klaganden har genom den första grunden gjort gällande att överklagandenämnden tillämpade beslut EX-24-5 felaktigt när den villkorade förlängningen av fristen för ingivande av inlagan med grunderna för överklagandet med att registreringen av överlåtelsen av varumärket ska äga rum före utgången av fyramånadersfristen. Enligt klaganden borde SOLAR MARKET ha beviljats en sådan förlängning, eftersom överlåtelsen av det omstridda varumärket tillkännagavs inom den förlängda fristen och SOLAR MARKET, i egenskap av ny varumärkesinnehavare, hade sitt säte i Ukraina.

21 Klaganden har i detta avseende gjort gällande att rättssäkerhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar och principen om likabehandling kräver en enhetlig tillämpning av förlängningen av fristen, oberoende av vem som innehar varumärkesrättigheterna vid en viss tidpunkt. Enligt klaganden har överklagandenämnden således inte rätt att frånta SOLAR MARKET rätten till förlängning av fristen på grund av att registreringen av överlåtelsen av det omstridda varumärket ägde rum efter det att fyramånadersfristen hade löpt ut. En sådan tolkning av beslut EX-24-5 skulle även strida mot dess syfte, vilket är att underlätta iakttagandet av processuella skyldigheter till förmån för bolag med säte i Ukraina. Enligt klaganden är det inte heller motiverat att bestämmelsen om förlängning av fristen inte skulle kunna tillämpas vid överlåtelse av det omstridda varumärket under förfarandets gång, eftersom något sådant undantag inte anges i beslut EX-24-5.

22 EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.

23 Tribunalen erinrar inledningsvis om att enligt artikel 68.1 i förordning 2017/1001 ska grunderna för överklagandet inges skriftligen inom fyra månader från dagen för delgivning av det beslut som fattats av den enhet vid EUIPO som är föremål för överklagandet vid överklagandenämnden.

24 Enligt artikel 23.1 d i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625 av den 5 mars 2018 om komplettering av förordning 2017/1001 och om upphävande av delegerad förordning (EU) 2017/1430 (EUT L 104, 2018, s. 1) ska överklagandenämnden avvisa överklagandet om redogörelsen för grunderna inte lämnas in inom fyra månader från dagen för delgivning av det beslut som är föremål för överklagandet.

25 Enligt artikel 1.1 i beslut EX-24-5 förlängs alla tidsfrister som löper ut mellan den 16 juni 2024 och den 15 september 2024 och som berör parter i ett förfarande vid EUIPO som har sin hemvist eller sitt säte i Ukraina till och med den 16 september 2024.

26 I förevarande fall ska det noteras att fyramånadersfristen löpte ut den 30 augusti 2024. SOLAR MARKET registrerades i EUIPO:s register som ny innehavare av det omstridda varumärket den 13 september 2024 och ingav inlagan med grunderna för överklagandet samma dag, det vill säga efter utgången av fyramånadersfristen, men före utgången av den förlängda fristen.

27 Det ska således fastställas huruvida SOLAR MARKET, som införts i EUIPO:s register i egenskap av ny innehavare av det omstridda varumärket efter utgången av fyramånadersfristen, men före utgången av den förlängda fristen, med giltig verkan kunde åberopa den förlängning av fristerna som anges i beslut EX-24-5.

28 Överklagandenämnden erinrade i detta avseende i punkt 21 i det överklagade beslutet om att ”[e]nligt artikel 20.11 i förordning [2017/1001] kan den rättsliga efterträdaren inte göra gällande de rättigheter som uppstår genom EU-varumärkets registrering innan överlåtelsen har införts i registret”. I punkt 22 i nämnda beslut fann överklagandenämnden att SOLAR MARKET endast hade kunnat beviljas den förlängning av fristen för att inge inlagan med grunderna för överklagandet som anges i beslut EX-24-5 om överlåtelsen av det omstridda varumärket hade registrerats före utgången av fyramånadersfristen, det vill säga den 30 augusti 2024. I punkt 24 i det överklagade beslutet påpekade överklagandenämnden slutligen att SOLAR MARKET, i enlighet med artikel 20.11 i förordning 2017/1001, kunde göra gällande rättigheter i egenskap av innehavare av det omstridda varumärket gentemot EUIPO och tredje man först från och med den 13 september 2024, då fyramånadersfristen redan hade löpt ut.

29 Det ska inledningsvis erinras om att enligt artikel 20.1, 20.4 och 20.11 i förordning 2017/1001, jämförda med varandra, ska – när det sker en överlåtelse av ett EU-varumärke – överlåtelsen registreras i EUIPO:s register och den nya innehavaren kan göra gällande rättigheterna till varumärket först från och med denna registrering. Det ska även understrykas att registreringen i EUIPO:s register inte har retroaktiv verkan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 september 2021, Marina Yachting Brand Management/EUIPO – Industries Sportswear (MARINA YACHTING), T‑169/20, EU:T:2021:609, punkt 64).

30 Av detta följer i förevarande fall att SOLAR MARKET, med hänsyn till att överlåtelsen av det omstridda varumärket fördes in i registret den 13 september 2024, från och med detta datum kunde göra gällande de rättigheter som följer av detta varumärke och att SOLAR MARKET följaktligen hade rätt att göra gällande sina rättigheter vid EUIPO i egenskap av innehavare av nämnda varumärke. SOLAR MARKET blev således part i förfarandet vid överklagandenämnden den 13 september 2024. Vid denna tidpunkt hade den fyramånadersfrist som var tillämplig på parterna i förfarandet vid överklagandenämnden löpt ut, eftersom den förlängda fristen inte hade tillämpats på klaganden.

31 Även om klaganden har hävdat att den förlängda frist som anges i beslut EX-24-5 ännu inte hade löpt ut den dag då SOLAR MARKET blev part i förfarandet vid överklagandenämnden, innebär detta inte att SOLAR MARKET kunde beviljas den förlängning av fristen som anges i detta beslut. Såsom har påpekats i punkt 29 ovan föreskrivs nämligen i artikel 20 i förordning 2017/1001 att den nya innehavaren av ett varumärke inte blir innehavare av de rättigheter som är knutna till varumärket, och i förevarande fall part i förfarandet vid EUIPO, förrän överlåtelsen av nämnda varumärke har förts in i EUIPO:s register. Överlåtelsen har endast verkan för framtiden. Av detta följer att registreringen av SOLAR MARKET i egenskap av ny innehavare av det omstridda varumärket, i enlighet med artikel 20 i förordning 2017/1001, gjorde det möjligt för SOLAR MARKET att träda in i förfarandet vid EUIPO i det skede som det befann sig i vid tidpunkten för registreringen av överlåtelsen i registret. Nämnda registrering gav emellertid inte SOLAR MARKET några processuella rättigheter som den tidigare varumärkesinnehavaren, det vill säga klaganden, inte längre hade vid denna tidpunkt. I detta sammanhang kunde beslut EX-24-5 inte medföra en förlängning av en frist som, såsom i förevarande fall, redan hade löpt ut vid en tidpunkt då den part i förfarandet som var skyldig att iaktta denna frist, det vill säga klaganden, inte omfattades av tillämpningsområdet för detta beslut, eftersom den inte hade sitt säte i Ukraina.

32 Tolkningen att SOLAR MARKET inte med framgång kunde åberopa den förlängning av fristen som föreskrivs i beslut EX-24-5 stöds av den omständigheten att rättssäkerhetsprincipen, icke-diskrimineringsprincipen och principen om likabehandling enligt fast rättspraxis kräver en strikt tillämpning av bestämmelserna om förfarandefrister (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 maj 2014, Melt Water/harmoniseringskontoret (NUEVA), T‑61/13, EU:T:2014:265, punkt 38 och där angiven rättspraxis, och beslut av den 9 oktober 2019, Esim Chemicals/EUIPO – Sigma-Tau Industrie Farmaceutiche Riunite (ESIM Chemicals), T‑713/18, ej publicerat, EU:T:2019:744, punkt 34). Det ska dessutom påpekas att den förlängning av fristen som föreskrivs i beslut EX-24-5 utgör ett undantag från tillämpningen av de allmänna frister som föreskrivs i förordning 2017/1001 och särskilt från den fyramånadersfrist som föreskrivs i artikel 68.1 i denna förordning. Det ska emellertid erinras om principen att undantag ska tolkas restriktivt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 november 2017, Di Maura, C‑246/16, EU:C:2017:887, punkt 21 och där angiven rättspraxis). Klaganden kan således inte åberopa principerna om rättssäkerhet, icke-diskriminering och likabehandling till stöd för den tolkning av beslut EX-24-5 som klaganden gör gällande. Den tolkningen skulle leda till att omständigheter som inträffat efter utgången av en frist skulle kunna medföra att verkningarna av att fristen löpte ut undanröjs.

33 Klaganden har slutligen gjort gällande att beslutet att inte låta SOLAR MARKET komma i åtnjutande av den förlängda fristen, enbart på grund av att SOLAR MARKET blev innehavare av det omstridda varumärket under förfarandets gång, är en följd av en godtycklig och ojämlik behandling av parterna, vilket innebär ett åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar. Det finns emellertid inte stöd för detta argument, eftersom den omständigheten att SOLAR MARKET inte kan komma i åtnjutande av den förlängda fristen inte är en följd av att det omstridda varumärket bytte innehavare under förfarandets gång, utan följer av att fyramånadersfristen redan hade löpt ut vid den tidpunkt då bolaget blev part i förfarandet, och beslut EX-24-5 kan, såsom angetts ovan i punkt 31, inte medföra en förlängning av denna frist.

34 Av det ovan anförda följer att överklagandenämnden inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkterna 21 och 22 i det överklagade beslutet konstaterade att SOLAR MARKET inte kunde beviljas en förlängning av fyramånadersfristen enligt beslut EX-24-5.

35 Klagandens övriga argument föranleder inte någon annan bedömning.

36 Klaganden har för det första anfört att en begränsning av tillämpningsområdet för beslut EX-24-5 till att endast avse parterna i förfarandet strider mot syftet med nämnda beslut, vilket är att underlätta iakttagandet av de processuella skyldigheterna för bolag med säte i Ukraina. Beaktandet av ett sådant syfte kan emellertid inte i sig motivera den tolkning som klaganden har förespråkat, vilken strider dels mot den tolkning som framgår av artikel 20 i förordning 2017/1001 jämförd med beslut EX-24-5, dels mot den princip som det erinrats om i punkt 31 ovan, enligt vilken undantag från reglerna om förfarandefrister ska tolkas restriktivt.

37 Klaganden har för det andra gjort gällande att beslut EX-24-5 – då det inte reglerar den frågan – ska tolkas så, att den förlängda fristen även ska gälla för de företag som blivit parter i förfarandet vid EUIPO till följd av överlåtelsen av det aktuella varumärket under förfarandet. Det ska i detta hänseende påpekas att det i artikel 68.1 i förordning 2017/1001 och beslut EX-24-5 inte anges något undantag från de villkor enligt vilka de är tillämpliga vid överlåtelse av det aktuella varumärket under ett förfarande som pågår vid EUIPO. I avsaknad av bestämmelser härom kan varken artikel 68.1 i förordning 2017/1001 eller beslut EX-24-5 tolkas så, att ett byte av varumärkesinnehavare under förfarandets gång gör det möjligt att bestämma att tidsfrister som redan har löpt ut ska börja löpa på nytt. Klaganden har således inte fog för sitt påstående att SOLAR MARKET i förevarande fall, trots att fyramånadersfristen löpt ut, borde ha haft rätt att komma i åtnjutande av den förlängda fristen på grund av att bolaget blev innehavare av det omstridda varumärket under förfarandets gång.

38 Mot bakgrund av det ovan anförda gjorde överklagandenämnden således en riktig bedömning när den fann att den förlängning av fristen som anges i beslut EX-24-5 inte var tillämplig i förevarande fall och att den inlaga som ingavs den 13 september 2024 således hade ingetts för sent.

39 Härav följer att överklagandet inte kan bifallas på den första grunden.

Den andra grunden: Avslag på ansökan om återställande av försutten tid

40 Klaganden har genom den andra grunden kritiserat överklagandenämnden för att ha avslagit dess ansökan om återställande av försutten tid enbart på grund av att den därmed sammanhängande avgiften inte hade betalats, trots att EUIPO inte hade anmodat klaganden att betala denna avgift och klaganden inte hade informerats om att det förelåg en sådan skyldighet. Klaganden fråntogs således möjligheten att avhjälpa denna underlåtenhet och att yttra sig över följderna av att avgiften inte hade betalats. Överklagandenämnden åsidosatte följaktligen klagandens rätt att yttra sig, rättssäkerhetsprincipen och rätten till ett effektivt rättsmedel.

41 EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.

42 I punkterna 25 och 26 i det överklagade beslutet fann överklagandenämnden att ansökan om återställande av försutten tid inte ansågs ingiven, eftersom den därmed sammanhängande avgiften inte hade betalats.

43 Enligt artikel 104.3 i förordning 2017/1001 ska en ansökan om återställande av försutten tid inte anses ingiven förrän avgiften för återställande av försutten tid har betalats.

44 I förevarande fall har varken klaganden eller SOLAR MARKET betalat någon sådan avgift.

45 Klaganden har gjort gällande att överklagandenämnden underlät att informera klaganden om skyldigheten att betala avgiften och att anmoda klaganden att betala avgiften. Följande ska dock påpekas.

46 Det framgår av den ovan i punkt 12 nämnda skrivelsen av den 12 november 2024 att EUIPO erinrade klaganden om att enligt artikel 104.3 i förordning 2017/1001 ska en ansökan om återställande av försutten tid inte anses ingiven förrän avgiften för återställande av försutten tid har betalats. I denna skrivelse erinrades det även om storleken på den avgift som klaganden skulle betala, det vill säga 200 euro. I skrivelsen framhölls dessutom risken för att ansökan om återställande av försutten tid, om detta belopp inte betalades, inte skulle anses vara ingiven. Såsom EUIPO har gjort gällande har klaganden således i vederbörlig ordning informerats om skyldigheten att betala avgiften och om de konsekvenser som kan följa av en utebliven betalning. På grundval av dessa uppgifter gavs klaganden möjlighet att avhjälpa underlåtenheten att betala avgiften.

47 Klaganden har vidare gjort gällande att EUIPO var skyldig att tillställa klaganden en formell anmodan att betala avgiften för återställande av försutten tid. Klaganden har emellertid inte fog för sitt påstående att dess rätt att yttra sig, dess rätt till ett effektivt rättsmedel och rättssäkerhetsprincipen skulle ha åsidosatts i avsaknad av en sådan anmodan, eftersom klaganden, såsom anges i punkt 46 ovan, under alla omständigheter underrättades av EUIPO om skyldigheten att betala avgiften för återställande av försutten tid och om de konsekvenser som kan följa av att denna avgift inte betalas. I artikel 104.3 i förordning 2017/1001 föreskrivs inte heller någon skyldighet att skicka en formell anmodan att betala avgiften för återställande av försutten tid. Klaganden har inte heller åberopat någon annan bestämmelse som föreskriver en sådan skyldighet.

48 Härav följer att överklagandet inte kan bifallas på den andra grunden.

Den tredje grunden: Beaktandet av den ytterligare bevisning som lagts fram

49 Klaganden har genom sin tredje grund gjort gällande att överklagandenämnden borde ha beaktat den bevisning som klaganden lagt fram som bevis för verkligt bruk av det omstridda varumärket under den relevanta perioden. Bevisningen underkändes felaktigt på grund av dess materiella form och därefter dess tekniska format under upphävandeförfarandet. Genom att slå fast att överklagandet inte kunde tas upp till prövning åsidosatte överklagandenämnden således klagandens rätt att yttra sig och fråntog klaganden möjligheten till ett effektivt utövande av dess processuella rättigheter.

50 EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.

51 Det räcker att påpeka att det överklagade beslutet inte grundar sig på en underlåtenhet att beakta den aktuella bevisningen, utan att överklagandet därigenom med rätta avvisas, eftersom nämnda bevisning under alla omständigheter inte har någon inverkan på avvisningen. Klaganden kan således inte med framgång göra gällande att denna bevisning inte har beaktats.

52 Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den tredje grunden och överklagandet ska följaktligen ogillas i sin helhet.

Rättegångskostnader

53 Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

54 EUIPO och intervenienten har yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klaganden har tappat målet, ska EUIPO:s och intervenientens yrkanden bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (sjunde avdelningen)

följande:

1) Överklagandet ogillas.

2) Mega Pop podjetje za oglaševanje na prostem d.o.o. förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 14 oktober 2026.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: engelska.