Beslut vid regeringssammanträde den 23 juni 1994

Sammanfattning av uppdraget

Uppdraget för utredningen om arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning (A 1994:01, dir. 1993:132 ) skall vidgas till att gälla också en fråga om arbetslöshetsersättning som anmäldes i proposition Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen (1993/94:209). Uppgiften är att offensivt hävda arbetslinjen inom arbetsmarknadspolitiken. Kommittén skall föreslå de insatser som hävdar arbetslinjen utan passiviserande rundgång.

Bakgrund

Utredningen om arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning har i uppdrag att utvärdera dagens arbetsmarknadspolitik och analysera de krav som den framtida utvecklingen på arbetsmarknaden, i arbetslivet, i skilda regioner och i ekonomin i stort ställer på arbetsmarknadspolitiken. Att se över arbetsmarknadspolitikens samspel med andra politikområden ingår också i uppdraget.

Propositionen Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen (1993/94:209) har nyligen antagits av riksdagen (bet. 1993/94:AU 18 och 26, rskr. 1993/94:459). Där har regeringen redovisat ett antal frågor gällande arbetslöshetsersättnin som fortsatt bör övervägas och lämnas förslag om. Det gäller bl.a. rundgången mellan åtgärder och arbetslöshets- ersättning.

Kommittén skall se över även denna fråga.

En period med arbetslöshetsersättning är normalt högst 300 dagar för den som inte har fyllt 55 år. När den perioden lider mot sitt slut prövas om den arbetslöse har arbetat så att villkoren uppfylls för en ny period. Om så inte är fallet har han eller hon i princip rätt att delta i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som därefter kan ge rätt till en ny period med arbetslöshetsersättning - s.k. utförsäkringsgaranti.

Detta leder ofta till en rundgång mellan perioder av arbetslöshetsersättning och arbetmarknadspolitiska åtgärder. Med en hög arbetslöshet riskerar åtgärderna alltmer att användas för att kvalificera till en ny period med arbetslöshetrsersättning. Försäkringen förlorar därmed sin karaktär av omställningsförsäkring och främjar därmed inte arbetslinjen.

Riksdagen beslutade den 11 juni 1994 att en första ersättningsperiod med inkomstrelaterad ersättning skall få beviljas om den arbetslöse uppfyller ett allmänt arbetsvillkor (bet. 1993/94:AU18 och 26, rskr. 1993/94:459). Detta uppfylls genom reguljärt förvärvsarbete.

Därefter lämnas ersättning under ytterligare en period, om den arbetslöse under ersättningsperioden har uppfyllt ännu ett arbetsvillkor, ett särskilt arbetsvillkor. Den arbetslöse skall under denna period under någon tid ha deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, ha haft föräldrapenning eller ha gjort värnplikt.

För att därefter få ersättning måste den arbetslöse uppfylla ett nytt allmänt arbetsvillkor.

En sökande som under en ersättningsperiod har uppfyllt det särskilda arbetsvillkoret men fortsätter att vara arbetslös bör erbjudas nya åtgärder. Dessa skall i första hand syfta till att öka den arbetslöses möjligheter till återgång till reguljärt arbete. De skall vara anpassade såväl till arbetsmarknadens krav och förutsättningar som till den enskildes möjligheter och önskemål.

I propositionen uttalade regeringen att utformningen av dessa insatser och hur de skall samverka med arbetslöshetsersättningen skall utredas.

Genom att införa det allmänna arbetsvillkoret betonas att den inkomstrelaterade ersättningen kräver att den arbetslöse har haft en viss anknytning till arbetsmarknaden. Vidare framhålls arbetslöshetsförsäkringens och det kontanta arbetsmarknadsstödets roll som ett tillfälligt omställningsstöd under tiden då den arbetslöse söker ett ett nytt arbete.

Enligt nuvarande praxis får en sökande som har arbetat heltid behålla den höga normalarbetstiden även i påföljande ersättningsperioder även om rätten till ny ersättning har uppfyllts genom deltidsarbete. Detta medför att en deltidsarbetande kan få ersättning ända fram till pensioneringen när rätten till nya perioder hela tiden uppfylls genom deltidsarbetet.

Riksdagen beslutade den 11 juni 1994 att det arbete som ligger till grund för ersättningsperioden också skall utgöra grunden för beräkningen av ersättningsnivån. Därigenom upphör möjligheten att genom fortsatt deltidsarbete kvalificera sig till ett obegränsat antal ersättningsperioder med den inlåsning i deltidsarbetslöshet som dessa regler kan medföra.

Den svenska arbetsmarknadspolitiken kännetecknas av en stark prioritering av aktiva åtgärder framför ett passivt uppbärande av arbetslöshetsersättning. Utvecklingen har dock under ett antal år gått i motsatt riktning. Möjligheterna att kvalificera sig för ersättning genom allt fler arbetsmarknadspolitiska åtgärder har ökat och en garanterad rätt till en åtgärd vid utförsäkring har införts. Allt större risker för en rundgång mellan åtgärder och arbetslöshetsersättning har skapats.

De nu antagna reglerna som begränsar ersättningsperiodernas antal har som syfte att bryta rundgången och påskynda arbetslösas återgång till reguljärt arbete.

Den arbetslöse skall efter utförsäkring erbjudas en särskild åtgärd om inte reguljärt arbete kan erbjudas. Dessa åtgärder skall - i likhet med hittillsvarande arbetsmarknadspolitiska åtgärder - i första hand vara inriktade på att öka möjligheterna för den arbetslöse att finna arbete på den reguljära arbetsmarknaden. De åtgärder som kan bli aktuella kan ha inslag av utbildning, praktik eller rehabilitering. Härvid skall utredningen särskilt beakta behovet av en klar gränsdragning mellan arbetsmarknadsrelaterade och ohälsorelaterade åtgärder. En individuell handlingsplan skall upprättas för den arbetslöse senast i god tid före utförsäkringsdatum.

Kommittén skall föreslå de åtgärder som skall kunna komma i fråga för den som utförsäkras från arbetslöshetsersättning. Dessa åtgärder skall inte kvalificera för ytterligare ersättning. Åtgärderna skall inte heller medföra en ökad belastning på socialförsäkrings- eller socialbidragssystemen. Kommittén skall vidare föreslå vilken ersättning som skall lämnas under tid med sådana åtgärder samt hur länge den arbetslöse skall kunna ha en sådan åtgärd.

Kommittén skall också lämna förslag om principerna för de särskilda individuella handlingsplanerna för långtidarbetslösa. Kommittén skall också redovisa hur hänsyn skall tas till den arbetslöses förutsättningar och andra faktorer som påverkar möjligheterna att finna ett arbete samt hur de arbetslösa aktivt skall engageras i genomförandet av denna plan.

Kommitténs arbete med den fråga som avses i dessa tilläggsdirektiv skall bedrivas skyndsamt. Kommittén skall redovisa sina förslag i denna del i ett delbetänkande som skall lämnas senast den 30 april 1995.