Beslut vid regeringssammanträde den 4 maj 1995

Sammanfattning av uppdraget

Kommittén skall utreda förutsättningarna för och värdet av att slå samman tillsynsverksamheten inom Luftfartsinspektionen, Sjöfartsinspektionen och Järnvägsinspektionen till en tillsynsmyndighet. Kommittén skall också lämna förslag till finansiering av en sådan gemensam organisation.

Kommittén skall i sitt arbete närmare belysa om det förhållandet att Sjöfarts-, Luftfarts- och Järnvägsinspektionerna svarar för såväl utarbetande av säkerhetsnormer inom respektive transportområde som tillsynsverksamhet bör föranleda en åtskillnad av ansvaret för norm- och tillsynsarbetet.

Kommittén bör också särskilt analysera om de nuvarande instruktionerna ger önskvärd klarhet i ansvarsfördelningen mellan cheferna för inspektionerna och verkens respektive myndighetens övriga ledning och vid behov lämna förslag på förtydliganden.

Bakgrund

Inom transportområdet finns tre inspektioner - Sjöfartsinspektionen, Luftfartsinspektionen och Järnvägsinspektionen - för tillsyn av säkerheten inom respektive transportslag.

Luftfartsinspektionen har till uppgift att utöva tillsyn över den civila luftfarten i Sverige. Tillsynen omfattar flygmateriel, bemanning, flygdrift, flygplatser och flygtrafiktjänst. Inspektionen utfärdar säkerhetsbestämmelser. I övrigt består verksamheten av tillträdes- och verksamhetskontroll, stödjande åtgärder i form av information och rådgivning samt analysarbete.

Sjöfartsinspektionen ansvarar för fastställandet av tekniska säkerhetsnormer och tillsynen över sjösäkerheten. Vidare ingår även skyddet för miljön mot föroreningar från fartyg som en uppgift för inspektionen.

Järnvägsinspektionen är tillsynsmyndighet för spårtrafiken i Sverige. Inspektionen fattar beslut om säkerhetsföreskrifter och säkerhetssystem, undersöker olyckor och olyckstillbud samt har som övergripande mål att uppfylla det trafikpolitiska målet om att trafiksäkerheten i spårtrafiken fortlöpande skall förbättras.

Järnvägsinspektionen ingår med ställning som självständig myndighet i Banverket. Luftfartsinspektionen och Sjöfarts-inspektionen är inordnade som särskilda avdelningar i Luftfartsverket respektive Sjöfartsverket med en i vissa avseenden självständig ställning.

År 1978 bildades Statens haverikommission. Motivet var att därigenom åstadkomma ett helt opartiskt organ för utredning av olyckor och allvarliga incidenter på luftfartens område. År 1990 utvidgades Haverikommissionens ansvarsområde till att också omfatta undersökning av sjöolyckor, järnvägsolyckor och andra allvarliga olyckor om de har medfört att flera människor avlidit, blivit allvarligt skadade eller omfattande skador har uppkommit på egendom eller miljön. Även tillbud till sådana olyckor skall undersökas.

Marknaden för den civila luftfarten har ändrats genom beslut om avreglering av luftfarten inom Europeiska unionen och i Sverige. På sjöfartens område gäller traditionellt att marknaden är öppen för dem som har intresse av att bedriva sjöfart. För den spårbundna trafiken övervägs också förändringar när det gäller marknadstillträdet. Den hittillsvarande och förutsedda utvecklingen på marknadssituationen inom transportområdet kommer också att ställa inspektionsverksamheterna inför nya krav.

Luftfartsinspektionen ingår som en del i ett verk som driver affärsverksamhet huvudsakligen på flygplatser. För att få möjlighet att driva affärsverksamhet på flygplatserna t.ex. i terminaler krävs i vissa fall tillstånd av Luftfartsinspektionen. Eftersom Luftfartsverket är en aktör på marknaden finns det ett generellt behov av att klargöra verkets myndighetsroll i förhållande till affärsrollen. Luftfartsinspektionen har en klar myndighetsroll men är samtidigt organisatoriskt nära kopplad till affärsverket. Inspektionen har också ett tillsynsansvar för flygsäkerheten vid verkets flygplatser och över trafikledningssystemet.

Riksdagen har uttalat (bet. 1990/91:TU20, rskr. 1990/91:177) att Luftfartsinspektionen bör skiljas från Luftfartsverket och inrättas som en särskild myndighet. Riksdagens revisorer har i sitt förslag till riksdagen 1994/95:RR7 angående tillsyn av spårbunden trafik föreslagit att förutsättningarna för och utformningen av en för transportområdet gemensam inspektion för tillsyn av säkerhet utreds. En väsentlig fördel med en transportinspektion är enligt revisorerna ökade möjligheter för en tillsyn som är oberoende av verksamhetsutövarna. Även förutsättningarna för mer likvärdiga bedömningar av risker och förebyggande insatser ökar. En annan fördel enligt revisorerna är utökade möjligheter till användning av gemensam expertis och utveckling av gemensamma analysinstrument och praktiska tillsynsmetoder. Riksdagen har som sin mening (bet. 1994/95:TU3, rskr. 1994/95: 84) gett regeringen till känna att regeringen vid sina överväganden i det pågående utredningsarbetet om olika säkerhetsfrågor inom transportsektorn bör pröva revisorernas förslag samt redovisa sina ställningstaganden för riksdagen.

Uppdraget

Förutsättningarna för och utformningen av en för transportområdet gemensam inspektion för tillsyn av säkerhet bör närmare utredas.

Riksdagen har redan tillkännagivit att Luftfartsinspektionen bör ges en fristående ställning. Detta har hittills beaktats inom ramen för det pågående arbetet inom verket med att skilja myndighetsrollen från den affärsmässiga rollen. Detta arbete bör kunna underlättas genom att en kommitté behandlar frågan tillsammans med de av Riksdagens revisorer presenterade förslagen.

Sjöfartsverkets och Banverkets affärsverksamhet är inte jämförbar med Luftfartsverkets. Det finns emellertid andra aspekter som ger paralleller till Luftfartsinspektionen.

Kommittén bör utreda förutsättningarna för och värdet av att slå samman tillsynsverksamheterna inom Luftfartsinspektionen, Sjöfartsinspektionen och Järnvägsinspektionen till en tillsynsmyndighet. Inspektionerna svarar för utarbetandet av säkerhetsnormer inom respektive transportområde, samtidigt som de svarar för tillsynen av efterlevnaden av gällande regler. Kommittén bör närmare belysa om detta förhållande bör föranleda en åtskillnad av ansvaret för normarbetet och tillsynsarbetet. Kommittén skall särskilt belysa de för- och nackdelar en sådan åtskillnad av ansvaret kan föranleda för norm- och tillsynsarbetet.

Kommittén bör också särskilt analysera om de nuvarande instruktionerna ger önskvärd klarhet i ansvarsfördelningen mellan cheferna för inspektionerna och verkens respektive myndighetens övriga ledning.

Denna allmänna översyn av ansvarsfördelningen mellan inspektionerna och verkens övriga verksamheter utgör kommitténs huvuduppgift. Kommittén skall också i sitt arbete behandla finansieringen av den organisation för verksamheten som förordas.

Övrigt

Kommittén skall bedriva sitt arbete i nära kontakt med kommittén med uppgift att utreda Banverkets myndighetsuppgifter m.m. (K 1995:03). Kommittén skall även hålla sig informerad om arbetet i Kommittén med uppgift att lämna förslag till handlingsprogram för ökad sjösäkerhet (K 1995:02) samt med arbetet i Sjöverksamhetskommittén (Fö 1993:08). Uppdraget bör redovisas senast den 1 februari 1996. För arbetet gäller regeringens direktiv till kommittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga åtaganden (Dir. 1994:23), om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (Dir. 1992:50) samt om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (Dir. 1994:124).