Dir. 2009:42

Genomförande av tredje

Kommittédirektiv

Genomförande av tredje

sjösäkerhetspaketet

Dir.

2009:42

Beslut vid regeringssammanträde den 29 april 2009

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare ska föreslå hur följande direktiv från

Europaparlamentet och rådet bör genomföras i svensk rätt.

Direktiven har ännu inte publicerats i Europeiska unionens tid-

ning.

• 2009/XX/EG om flaggstatsförpliktelser (flaggstats-

direktivet),

• 2009/XX/EG om gemensamma regler och standarder

för organisationer som utför inspektioner och utövar

tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas

verksamhet i förbindelse därmed (klassdirektivet),

• 2009/XX/EG om ändring av direktiv 2002/59/EG om

inrättande av ett övervaknings- och informationssystem

för sjötrafik i gemenskapen (övervakningsdirektivet),

• 2009/XX/EG om hamnstatskontroll (hamnstatskontroll-

direktivet),

• 2009/XX/EG om grundläggande principer för utredning

av olyckor i sjötransportsektorn (olycksutrednings-

direktivet).

Utredaren ska också föreslå hur den internationella

sjöfartsorganisationens (IMO) kod avseende internationell

standard och rekommendationer för olycksfallsutredningar vid

sjöolyckor (MSC-MEPC.3/Circ.2) samt den kod för

undersökning av dödsfall i samband med olyckor, som antogs

genom resolution [MSC. 255(84)], på lämpligt sätt kan

genomföras i svensk rätt.

2

Utredaren ska vidare se över om Europaparlamentets och

rådets förordning (EG) nr XX/2009 om gemensamma regler

och standarder för organisationer som utför inspektioner och

utövar tillsyn av fartyg (klassförordningen) behöver komplette-

ras med nationella föreskrifter.

Bakgrund

Kommissionen presenterade hösten 2005 ett tredje sjösäker-

hetspaket innehållande förslag till sju olika rättsakter; flagg-

statsdirektivet, klassdirektivet, övervakningsdirektivet, hamn-

statskontrolldirektivet, olycksutredningsdirektivet, förordningen

om transportörens ansvar i samband med olyckor vid passage-

rarbefordran till sjöss och på inre vattenvägar (passagerarför-

ordningen) samt direktivet om redares skadeståndsansvar och

finansiella säkerheter (ansvarsdirektivet). Klassdirektivet dela-

des under förhandlingarna upp i ett direktiv och en förordning,

medan ansvarsdirektivet reducerades till ett direktiv som enbart

behandlar försäkring av redareansvaret (försäkringsdirektivet).

Fyra av rättsakterna innehåller ny reglering, medan tre av

rättsakterna innehåller ändringar i gällande lagstiftning om klas-

sificeringssällskap, hamnstatskontroll och sjötrafikövervakning.

Åtgärderna i paketet syftar till att stärka sjösäkerheten i euro-

peiska farvatten.

De sista rättsakterna i paketet antogs av rådet den 25 februari

2009 och av Europaparlamentet den 11 mars 2009. Tidpunkten

då direktiven ska vara genomförda i medlemsstaterna varierar

med ett första förfallodatum förmodligen i mitten av november

2010. Oklarheten beror på att direktiven ännu inte har publice-

rats i Europeiska unionens tidning.

Flaggstatsdirektivet

Direktivet gör det obligatoriskt för samtliga medlemsstater att

genomgå revision enligt IMO:s frivilliga revisionssystem för

flagg-, hamn- och kuststater. Vidare införs krav på att samtliga

sjöfartsadministrationer ska införa kvalitetscertifieringssystem.

3

Klassdirektivet och klassförordningen

Ändringarna i klassdirektivet och införandet av den nya klass-

förordningen syftar till att reformera gällande bestämmelser om

erkännande av klassificeringssällskap. Ändringarna innebär att

skärpta gemensamma regler och standarder införs för erkända

organisationer (klassificeringssällskap) som utför inspektioner

och utövar tillsyn av fartyg. Bland annat tillskapas ett särskilt

organ för certifiering av klassificeringssällskap som godkänts

av EU och regler för skärpt kontroll liksom kriterier för erkän-

nande av klassificeringssällskap införs. Vidare regleras påfölj-

der, tillsyn samt sällskapens organisationsform.

Övervakningsdirektivet

Ändringarna i övervakningsdirektivet (2002/59/EG) syftar till

att förbättra möjligheterna att lämna stöd till fartyg i nöd genom

ändringar i fråga om skyddade platser. Vidare införs krav på att

även fiskefartyg över 15 meter ska förses med automatiskt

identifieringssystem (AIS). Därutöver kompletteras dagens

regelverk med bl.a. åtgärder vid farligt isläge och krav på att

samtliga av EU:s medlemsstater ska vara anslutna till det så

kallade SafeSeaNet systemet för att förbättra utbytet av infor-

mation om bl.a. transporter av farligt gods.

Hamnstatskontrolldirektivet

Genom ändringar i det befintliga hamnstatskontrolldirektivet

(95/21/EG) anpassas den nu gällande gemenskapslagstiftningen

på området till den revidering som genomförts inom ramen för

Parisöverenskommelsen (Paris MOU). Denna innehåller regler

och riktlinjer för genomförandet av hamnstatskontroller, gäller

mellan 18 länder (17 europeiska samt Kanada) och avser fartyg

som anlöper hamnar i Europa och Kanada. De nya reglerna i

direktivet innebär bl.a. att dagens inspektionskrav om att minst

25 procent av det årliga antalet fartyg som anlöper de hamnar

som omfattas frångås. I stället ska samtliga högriskfartyg

inspekteras var femte–sjätte månad, normalriskfartyg inspekte-

ras var tionde–tolfte månad och lågriskfartygen inspekteras var

4

24–36:e månad. Direktivet stärker också gemenskapens möjlig-

heter att hindra fartyg från att anlöpa gemenskapens hamnar.

Olycksfallsdirektivet och IMO:s kod för olycksfallsutredningar

Direktivet syftar till att förbättra sjösäkerheten och att förhindra

förorening från fartyg, samt att minska risken för framtida sjö-

olyckor genom underlättande av ett snabbt genomförande av

olycksfallsutredningar och en ordentlig analys av sjöolyckor

och tillbud till sjöss i syfte att fastställa deras orsaker. Ett snabbt

förfarande för fastställande av orsaker och förslag på korri-

gerande åtgärder möjliggör åtgärder i syfte att minska riskerna

för framtida sjöolyckor. Förslaget följer till stora delar det

regelverk om harmonisering av tekniska utredningar som IMO

redan beslutat, se vidare nedan. Genom direktivet införs bl.a. en

skyldighet för medlemsstaterna att genomföra säkerhetsutred-

ningar efter sjöolyckor, tillbud och nödanrop. Vidare säkerställs

genom direktivet de utredande organens oberoende samt samar-

bete mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och

tredje land.

IMO:s sjösäkerhetskommitté (Maritime Safety Committee,

MSC) och IMO:s miljöskyddskommitté (Marine Environment

Protection Committee, MEPC) antog i samband med sin 83:e

respektive 57:e session en kod innehållande en internationell

standard och rekommendationer för olycksfallsutredningar vid

sjöolyckor. I samband med sjösäkerhetskommitténs 84:e möte

antogs dessutom en kod för undersökning av dödsfall i samband

med olyckor genom resolution MSC. 255(84). En ny regel

infördes i sjösäkerhetskonventionens (SOLAS) kapitel XI. Änd-

ringen innebär att koden görs obligatorisk för samtliga stater

anslutna till SOLAS-konventionen från och med den 1 januari

2010.

Försäkringsdirektivet och passagerarförordningen

Införandet av försäkringsdirektivet och passagerarförordningen

syftar bl.a. till att förbättra ersättningsskyddet för dem som

drabbas av skador till följd av olyckor till sjöss. Som ovan

påpekats har sedan ansvarsdirektivet reducerats till att endast

5

omfatta frågan om försäkring av redareansvaret. Direktivet

benämns numera försäkringsdirektivet.

Uppdraget

En särskild utredare ska föreslå hur flaggstatsdirektivet, klassdi-

rektivet, övervakningsdirektivet, hamnstatskontrolldirektivet,

olycksutredningsdirektivet samt IMO:s kod avseende interna-

tionell standard och rekommendationer för olycksfallsutred-

ningar vid sjöolyckor kan genomföras i svensk rätt. Utredaren

ska redovisa i vilken mån svensk rätt överensstämmer med

direktivens och IMO:s regelverks innehåll och i förekommande

fall lämna förslag till de författningsändringar som är nödvän-

diga för genomförande i svensk rätt. Utredaren ska också se

över om klassförordningen behöver kompletteras med natio-

nella föreskrifter.

I fråga om genomförandet av regelverket kring skyddade

platser i enlighet med övervakningsdirektivet ska utredningen

särskilt beakta hur möjligheterna att handla effektivt i samband

med mottagande av fartyg i nöd kan förbättras.

I den mån oklarheter kan komma att uppstå om ansvarsför-

delningen mellan olika myndigheter till följd av direktivens och

IMO:s regler bör utredaren lämna förslag på hur ansvaret

mellan myndigheterna bör fördelas och regleras. I detta sam-

manhang ska utredaren särskilt se över ansvarsfördelningen

mellan Transportstyrelsen och Sjöfartsverket i fråga om ansva-

ret för SafeSeaNet. Frågan om vilken myndighet som bör vara

Nationell kontaktpunkt ska belysas. Förslag till sådana författ-

ningsändringar som utredaren anser nödvändiga för att åstad-

komma önskad effektivisering ska redovisas.

Vidare ska utredaren se över hur ansvaret för den rapporte-

ring som ska ske enligt de aktuella direktiven bör regleras. I

fråga om kompletterande lagstiftning till passagerarförord-

ningen och genomförandet av försäkringsdirektivet kommer

detta att övervägas i särskild ordning och innefattas således inte

i uppdraget.

Utredaren ska i sitt arbete samråda med Transportstyrelsen,

Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Statens haverikommission,

6

Tullverket samt övriga berörda myndigheter och organisationer.

Utredaren ska även samråda med Statskontoret som har reger-

ingens uppdrag att analysera Statens haverikommissions verk-

samhet och finansiering (Fö2009/477/SSK).

I utredningen ska särskild vikt läggas vid regelförenkling.

Utredaren ska lämna en konsekvensbedömning av föreslagna

åtgärder. Om de föreslagna åtgärderna innebär kostnader för

stat eller kommuner ska finansieringsförslag lämnas. Om de

föreslagna åtgärderna innebär kostnader för privata företag ska

samråd ske med Näringslivets regelnämnd.

Redovisning av uppdraget

Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 15 november

2009.

(Näringsdepartementet)