Rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om hamnstatskontroll av fartyg

Avis juridique important

Rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll) Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 157 , 07/07/1995 s. 0001 - 0019

RÅDETS DIREKTIV 95/21/EG av den 19 juni 1995 om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med artikel 189c av Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen(3) och

med beaktande av följande.

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: direktiv 98/25/ · direktiv 98/42/ · direktiv 1999/97/ · direktiv 2001/106/ · direktiv 2002/84/ · direktiv 2009/16/.

Gemenskapen är allvarligt oroad över fartygsolyckor och föroreningar i medlemsstaternas farvatten och utmed kusterna.

Gemenskapen är i lika hög grad angelägen om boende- och arbetsförhållanden ombord.

Vid sitt sammanträde den 25 januari 1993 antog rådet beslut i vilka gemenskapen och medlemsstaterna uppmanades att verka för effektivare tillämpning och verkställighet av tillfredsställande sjösäkerhets- och miljöskyddsnormer och att genomföra nya sådana åtgärder när de beslutas.

I sin resolution angående ett gemensamt handlingsprogram för säkerhet till sjöss(4), daterad den 8 juni 1993, uppmanade rådet kommissionen att snarast möjligt lägga fram förslag till specifika åtgärder och faktiska förslag beträffande riktlinjer för fartygsinspektion, bland annat avseende harmonisering av regler för kvarhållande av fartyg och möjligheten att offentliggöra inspektionsrapporter och meddela förbud att anlöpa gemenskapens hamnar.

Säkerheten, möjligheterna att förhindra förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord kan påtagligt förbättras om man drastiskt minskar antalet undermåliga fartyg i gemenskapens farvatten genom att strikt tillämpa internationella konventioner, koder och resolutioner.

Ansvaret för att övervaka fartygens efterlevnad av internationella normer för säkerhet, förhindrande av föroreningar och boende- och arbetsförhållanden ombord skall i första hand vila på flaggstaten. Ett växande antal flaggstater underlåter emellertid att genomföra och verkställa internationella normer. Hädanefter måste övervakningen av fartygens efterlevnad av internationella normer för säkerhet, förhindrande av föreningar och boende- och arbetsförhållanden också vara hamnstatens skyldighet.

Om medlemsstaternas sätt att verkställa dessa internationella normer med avseende på fartyg som framförs i deras territorialvatten och anlöper deras hamnar harmoniseras kommer detta att förhindra att konkurrensen snedvrids.

En gemenskapsrättslig ram för harmoniserade inspektionsförfaranden är av grundläggande betydelse för att kunna åstadkomma en enhetlig tillämpning av principerna för sjösäkerhet och skydd mot föroreningar, som utgör kärnan i gemenskapens principer med avseende på transport- och miljöfrågor.

Havsföroreningar är till sin natur en gränsöverskridande företeelse. Eftersom enskilda medlemsstater inte var och en för sig kan vidta tillräckliga och kraftfulla åtgärder utvecklas metoder för förebyggande åtgärder inom detta område med avseende på vattenområden som gränsar till medlemsstaterna i enlighet med subsidiaritetsprincipen bäst på gemenskapsnivå.

Det riktiga tillvägagångssättet för att skapa en juridisk struktur samt enhetliga regler och kriterier för hamnstatskontroll är att anta ett rådsdirektiv.

De erfarenheter som vunnits vid tillämpningen av Parisavtalet (the Paris Memorandum of Understanding (MOU) on Port State Control (PSC)), som undertecknades i Paris den 26 januari 1982, bör utnyttjas.

Om varje medlemsstat årligen inspekterar minst 25 % av antalet utländska fartyg som årligen anlöper dess hamnar betyder det i praktiken att ett stort antal fartyg som vid en och samma tidpunkt framförs inom unionens område har varit föremål för inspektion.

Ytterligare ansträngningar bör göras för att på ett bättre sätt sätta upp mål för verksamheten.

Regler och förfaranden för hamninspektion, däribland förutsättningar för att kvarhålla fartyg, måste harmoniseras för att garantera likvärdig effektivitet i alla hamnar. Detta skulle också kraftigt minska selektiva val av vissa anlöpshamnar för att undvika riktig kontroll.

Den statistik över olyckor, nyttjandeförbud och brister som offentliggjorts i kommissionens meddelande "a Common Policy on Safe Seas" och i MOU:s årsrapport visar att vissa fartygskategorier bör bli föremål för ökad inspektionsverksamhet.

Icke-uppfyllelse av konventionsbestämmelserna måste rättas till. I de fall bristerna utgör en klar säkerhets-, hälso- eller miljörisk måste de fartyg som åläggs att vidta rättelse hållas kvar tills icke-uppfyllelsen har rättats till.

För att förhindra oskäliga beslut som riskerar att orsaka felaktigt kvarhållande och försening skall det finnas möjlighet att överklaga ett beslut om kvarhållande av fartyg och nyttjandeförbud som fattats av behöriga myndigheter.

Utrustningen i den hamn där inspektion företas kan vara sådan att den behöriga myndigheten måste tillåta fartyget att fortsätta till ett lämpligt reparationsvarv på villkor att de villkor som ställs upp för överföringen efterlevs. Bristfälliga fartyg skulle fortsätta att utgöra ett hot mot säkerhet, hälsa och miljö och att åtnjuta ekonomiska fördelar genom att inte åtgärda brister enligt gällande konventionsbestämmelser och bör därför vägras tillträde till alla gemenskapens hamnar.

Under vissa omständigheter måste fartyg som vägrats tillträde till gemenskapshamnar tillåtas att anlöpa hamn. Under sådana omständigheter kan fartyget tillåtas att anlöpa en anvisad hamn om alla säkerhetsåtgärder vidtas för att garantera en säker anlöpning.

Beroende på komplexiteten i konventionernas bestämmelser om fartygskonstruktion, utrustning och bemanning, till de allvarliga konsekvenserna av inspektörernas bedömmningar och till nödvändigheten av att inspektörerna fattar fullständigt opartiska beslut får inspektioner endast genomföras av inspektörer som är vederbörligen godkända anställda hos behörig myndighet eller av andra sådana personer som är ytterst sakkunniga och erfarna.

Lotsar och hamnmyndigheter kan lämna värdefulla upplysningar om brister hos fartyg och besättningar.

Samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och andra myndigheter eller organisationer är nödvändigt för att åstadkomma en effektiv efterkontroll av fartyg med brister som tillåtits avresa och för utbyte av information om fartyg i hamn.

Informationssystemet SIRENAC E, som har upprättats i enlighet med MOU, tillhandahåller en stor mängd av de ytterligare upplysningar som behövs för tillämpningen av detta direktiv.

Offentliggörande av information om fartyg som inte iakttar internationella normer för säkerhet, hälsa och skydd av den marina miljön kan ha en effektiv, avskräckande verkan, avhålla rederierna från att använda sådana fartyg samt motivera ägarna att frivilligt rätta till brister.

Alla kostnader i samband med fartygsinspektion som ligger till grund för beslut om kvarhållande av fartyg skall betalas av ägaren eller den som är ansvarig för fartygstransporten.

Den kommitté som bildades i enlighet med artikel 12 i rådets direktiv 93/75/EEG av den 13 september 1993 om minimikrav för fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar med farligt eller förorenande gods(5) skall användas för att genomföra detta direktiv och för att biträda kommissionen med att anpassa medlemsstaternas inspektionsansvar till de praktiska erfarenheter som vunnits, bl.a. genom MOU, och med att i nödvändig omfattning anta bilagorna med hänsyn till ändringar i konventioner, protokoll, koder och resolutioner i relevanta internationella organisationer och i MOU.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med artikel 189c av Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen och

Gemenskapen är allvarligt oroad över fartygsolyckor och föroreningar i medlemsstaternas farvatten och utmed kusterna.

Gemenskapen är i lika hög grad angelägen om boende- och arbetsförhållanden ombord.

Vid sitt sammanträde den 25 januari 1993 antog rådet beslut i vilka gemenskapen och medlemsstaterna uppmanades att verka för effektivare tillämpning och verkställighet av tillfredsställande sjösäkerhets- och miljöskyddsnormer och att genomföra nya sådana åtgärder när de beslutas.

I sin resolution angående ett gemensamt handlingsprogram för säkerhet till sjöss, daterad den 8 juni 1993, uppmanade rådet kommissionen att snarast möjligt lägga fram förslag till specifika åtgärder och faktiska förslag beträffande riktlinjer för fartygsinspektion, bland annat avseende harmonisering av regler för kvarhållande av fartyg och möjligheten att offentliggöra inspektionsrapporter och meddela förbud att anlöpa gemenskapens hamnar.

Säkerheten, möjligheterna att förhindra förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord kan påtagligt förbättras om man drastiskt minskar antalet undermåliga fartyg i gemenskapens farvatten genom att strikt tillämpa internationella konventioner, koder och resolutioner.

Ansvaret för att övervaka fartygens efterlevnad av internationella normer för säkerhet, förhindrande av föroreningar och boende- och arbetsförhållanden ombord skall i första hand vila på flaggstaten. Ett växande antal flaggstater underlåter emellertid att genomföra och verkställa internationella normer. Hädanefter måste övervakningen av fartygens efterlevnad av internationella normer för säkerhet, förhindrande av föreningar och boende- och arbetsförhållanden också vara hamnstatens skyldighet.

Om medlemsstaternas sätt att verkställa dessa internationella normer med avseende på fartyg som framförs i deras territorialvatten och anlöper deras hamnar harmoniseras kommer detta att förhindra att konkurrensen snedvrids.

En gemenskapsrättslig ram för harmoniserade inspektionsförfaranden är av grundläggande betydelse för att kunna åstadkomma en enhetlig tillämpning av principerna för sjösäkerhet och skydd mot föroreningar, som utgör kärnan i gemenskapens principer med avseende på transport- och miljöfrågor.

Havsföroreningar är till sin natur en gränsöverskridande företeelse. Eftersom enskilda medlemsstater inte var och en för sig kan vidta tillräckliga och kraftfulla åtgärder utvecklas metoder för förebyggande åtgärder inom detta område med avseende på vattenområden som gränsar till medlemsstaterna i enlighet med subsidiaritetsprincipen bäst på gemenskapsnivå.

Det riktiga tillvägagångssättet för att skapa en juridisk struktur samt enhetliga regler och kriterier för hamnstatskontroll är att anta ett rådsdirektiv.

De erfarenheter som vunnits vid tillämpningen av Parisavtalet (the Paris Memorandum of Understanding (MOU) on Port State Control (PSC)), som undertecknades i Paris den 26 januari 1982, bör utnyttjas.

Om varje medlemsstat årligen inspekterar minst 25% av antalet utländska fartyg som årligen anlöper dess hamnar betyder det i praktiken att ett stort antal fartyg som vid en och samma tidpunkt framförs inom unionens område har varit föremål för inspektion.

Ytterligare ansträngningar bör göras för att på ett bättre sätt sätta upp mål för verksamheten.

Regler och förfaranden för hamninspektion, däribland förutsättningar för att kvarhålla fartyg, måste harmoniseras för att garantera likvärdig effektivitet i alla hamnar. Detta skulle också kraftigt minska selektiva val av vissa anlöpshamnar för att undvika riktig kontroll.

Den statistik över olyckor, nyttjandeförbud och brister som offentliggjorts i kommissionens meddelande ”a Common Policy on Safe Seas” och i MOU:s årsrapport visar att vissa fartygskategorier bör bli föremål för ökad inspektionsverksamhet.

Icke-uppfyllelse av konventionsbestämmelserna måste rättas till. I de fall bristerna utgör en klar säkerhets-, hälso- eller miljörisk måste de fartyg som åläggs att vidta rättelse hållas kvar tills icke-uppfyllelsen har rättats till.

För att förhindra oskäliga beslut som riskerar att orsaka felaktigt kvarhållande och försening skall det finnas möjlighet att överklaga ett beslut om kvarhållande av fartyg och nyttjandeförbud som fattats av behöriga myndigheter.

Utrustningen i den hamn där inspektion företas kan vara sådan att den behöriga myndigheten måste tillåta fartyget att fortsätta till ett lämpligt reparationsvarv på villkor att de villkor som ställs upp för överföringen efterlevs. Bristfälliga fartyg skulle fortsätta att utgöra ett hot mot säkerhet, hälsa och miljö och att åtnjuta ekonomiska fördelar genom att inte åtgärda brister enligt gällande konventionsbestämmelser och bör därför vägras tillträde till alla gemenskapens hamnar.

Under vissa omständigheter måste fartyg som vägrats tillträde till gemenskapshamnar tillåtas att anlöpa hamn. Under sådana omständigheter kan fartyget tillåtas att anlöpa en anvisad hamn om alla säkerhetsåtgärder vidtas för att garantera en säker anlöpning.

Beroende på komplexiteten i konventionernas bestämmelser om fartygskonstruktion, utrustning och bemanning, till de allvarliga konsekvenserna av inspektörernas bedömmningar och till nödvändigheten av att inspektörerna fattar fullständigt opartiska beslut får inspektioner endast genomföras av inspektörer som är vederbörligen godkända anställda hos behörig myndighet eller av andra sådana personer som är ytterst sakkunniga och erfarna.

Lotsar och hamnmyndigheter kan lämna värdefulla upplysningar om brister hos fartyg och besättningar.

Samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och andra myndigheter eller organisationer är nödvändigt för att åstadkomma en effektiv efterkontroll av fartyg med brister som tillåtits avresa och för utbyte av information om fartyg i hamn.

Informationssystemet SIRENAC E, som har upprättats i enlighet med MOU, tillhandahåller en stor mängd av de ytterligare upplysningar som behövs för tillämpningen av detta direktiv.

Offentliggörande av information om fartyg som inte iakttar internationella normer för säkerhet, hälsa och skydd av den marina miljön kan ha en effektiv, avskräckande verkan, avhålla rederierna från att använda sådana fartyg samt motivera ägarna att frivilligt rätta till brister.

Alla kostnader i samband med fartygsinspektion som ligger till grund för beslut om kvarhållande av fartyg skall betalas av ägaren eller den som är ansvarig för fartygstransporten.

Den kommitté som bildades i enlighet med artikel 12 i rådets direktiv 93/75/EEG av den 13 september 1993 om minimikrav för fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar med farligt eller förorenande gods skall användas för att genomföra detta direktiv och för att biträda kommissionen med att anpassa medlemsstaternas inspektionsansvar till de praktiska erfarenheter som vunnits, bl.a. genom MOU, och med att i nödvändig omfattning anta bilagorna med hänsyn till ändringar i konventioner, protokoll, koder och resolutioner i relevanta internationella organisationer och i MOU.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶Syfte

Ändrad genom direktiv 2009/16/.

Syftet med detta direktiv är att åstadkomma en drastisk minskning av antalet undermåliga fartyg i de vatten som ligger under medlemsstaternas jurisdiktion genom

ökad efterlevnad av internationell och tillämplig gemenskapslagstiftning angående säkerhet till sjöss, skydd av den marina miljön och boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg från samtliga flaggstater

upprätta gemensamma kriterier för hamnstatens fartygskontroll och harmoniserade rutiner för inspektion och kvarhållande av fartyg med beaktande av de förpliktelser som medlemsstaternas sjöfartsmyndigheter har åtagit sig i enlighet med MOU.

Artikel2¶Definitioner

Ändrad genom direktiv 2009/16/, direktiv 2001/106/ och direktiv 2002/84/.

Vid tillämpning av detta direktiv och dess bilagor

1. avses med konvention tillsammans med protokoll och ändringar till dessa konventioner och tillhörande koder med obligatorisk status, i gällande version;

den internationella lastlinjekonventionen, 1966 (LL 66),

den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss, 1974 (SOLAS 74),

den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg, 1973, och 1978 års protokoll till denna (MARPOL 73/78),

den internationella konventionen angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning, 1978 (STCW 78),

konventionen om internationella regler till förhindrande av kollisioner till sjöss, 1972 (COLREG 72),

den internationella konventionen om skeppsmätning, 1969 (ITC 69),

konventionen om miniminormer i handelsfartyg, 1976 (ILO No 147), och

den internationella konventionen om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja, 1992 (CLC 92),

2. avses med MOU det samförståndsavtal (Memorandum of Understanding) om hamnstatskontroll som undertecknades i Paris den 26 januari 1982, i gällande version;

3. avses med fartyg varje havsgående fartyg som omfattas av en eller flera av konventionerna och som har annan flagg än hamnstatens;

4. avses med offshoreanläggning förankrad eller flytande plattform med verksamhet på eller ovanför en medlemsstats kontinentalsockel;

5. avses med inspektör en offentligt anställd tjänsteman eller annan person som är godkänd av en medlemsstats behöriga myndighet att utföra hamnstatsinspektioner och som är ansvarig inför den ifrågavarande myndigheten;

6. avses med inspektion ett besök ombord på ett fartyg för att kontrollera både giltigheten av aktuella certifikat och andra dokument och fartygets skick, utrustning och besättning liksom besättningens boende- och arbetsförhållanden;

7. avses med mer ingående inspektion en inspektion genom vilken fartyget, dess utrustning och besättning i enlighet med de förhållanden som närmare anges i artikel 6.3 helt eller - om detta är lämpligare - delvis görs till föremål för en inspektion av mer djupgående karaktär som avser fartygets konstruktion, utrustning, bemanning, boende- och arbetsförhållanden samt efterlevnaden av de skötselanvisningar som gäller ombord;

8. avses med utökad inspektion en inspektion enligt artikel 7;

9. avses med kvarhållande ett formellt förbud för ett fartyg att gå till sjöss på grund av påvisade brister som var och en för sig eller tillsammans medför att fartyget inte är sjövärdigt;

10. avses med driftsförbud ett uttryckligt förbud för ett fartyg ett fortsätta driften på grund av påvisade brister som var och en för sig eller tillsammans skulle göra den fortsatta driften riskfylld.

Artikel3¶Omfattning

Ändrad genom direktiv 2009/16/.

1. Direktivet gäller varje fartyg och dess besättning som

anlöper en medlemsstats hamn eller en offshoreanläggning, eller

ligger för ankar utanför sådan hamn eller offshoreanläggning.

Inget i denna artikel skall påverka rätten för en stat att ingripa med stöd av gällande internationella konventioner.

2. Vad gäller fartyg med bruttodräktighet under 500 ton skall medlemsstaterna i möjligaste mån tillämpa de bestämmelser som gäller enligt en tillämplig konvention och, om ingen konvention är tillämplig, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att fartyget inte på ett påtagligt sätt utgör en fara för säkerhet, liv eller miljö. Vid tillämpning av denna punkt skall medlemsstaterna låta sig vägledas av bilaga I till MOU.

3. Vid inspektion av ett fartyg från en flaggstat som inte är part i en konvention skall medlemsstaterna se till att ett sådant fartyg och dess besättning inte behandlas fördelaktigare än ett fartyg som är från en flaggstat som är part i konventionen i fråga.

4. Fiskefartyg, örlogsfartyg, räddningsfartyg, primitivt konstruerade träfartyg, fartyg i statens tjänst som inte används kommersiellt och fritidsbåtar som inte används i handelssyfte skall inte omfattas av detta direktiv.

Artikel4¶Inspektionsmyndighet

Ändrad genom direktiv 2009/16/ och direktiv 2001/106/.

Medlemsstaterna skall ha lämpliga sjöfartsmyndigheter med erforderligt antal anställda, i synnerhet kvalificerade inspektörer, (nedan kallade behöriga myndigheter) som får göra fartygsinspektioner, och skall se till att dessa behöriga myndigheter utför sina åligganden i enlighet med detta direktiv.

Artikel5¶Inspektionsmyndighetens åligganden

Ändrad genom direktiv 2009/16/ och direktiv 2001/106/.

1. Det sammanlagda antal inspektioner som den behöriga myndigheten i varje medlemsstat årligen skall genomföra av de fartyg som avses i punkt 2 och artikel 7, skall motsvara minst 25 % av årsgenomsnittet för det antal individuella fartyg som anlöpt dess hamnar, beräknat på grundval av de tre senaste kalenderår för vilka statistik finns tillgänglig.

2.

a) Den behöriga myndigheten skall, om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 7a, se till att varje fartyg som inte skall genomgå en utökad inspektion och vars prioritetsfaktor i informationssystemet Sirenac är högre än 50 inspekteras i enlighet med artikel 6, under förutsättning att minst en månad har gått sedan den senaste inspektionen utfördes i en hamn i MOU-regionen.

b) När andra fartyg väljs ut för inspektion skall den behöriga myndigheten prioritera dem på följande sätt:

De fartyg som avses i del I i bilaga I skall först väljas ut för inspektion, oberoende av prioritetsfaktorn.

De fartyg som avses i del II i bilaga I skall väljas ut i fallande ordning enligt den ordning som följer av värdet på prioritetsfaktorn i informationssystemet Sirenac.

3. Medlemsstaterna skall undvika att inspektera fartyg som under de sex närmast föregående månaderna har inspekterats av en annan medlemsstat om

fartyget inte finns förtecknat i bilaga I och

inga brister har rapporterats sedan föregående inspektion, och

inga otvetydiga skäl föreligger för att utföra en inspektion,

fartyget inte omfattas av punkt 2 a.

4. Bestämmelserna i punkt 3 skall inte tillämpas på de verksamhetskontroller för vilka särskilda bestämmelser finns i konventionerna.

5. Medlemsstaterna och kommissionen skall samarbeta om att försöka utarbeta prioriteringar och system som gör det möjligt att på ett effektivare sätt identifiera fartyg som kan antas vara undermåliga.

Varje senare ändring i denna artikel skall - bortsett från sådan ändring som har avseende på mängden 25% i punkt 1 - göras i enlighet med bestämmelserna i artikel 19.

Artikel6¶Inspektionsmetoder

Ändrad genom direktiv 2009/16/.

1. Den behöriga myndigheten skall säkerställa att inspektören åtminstone

a) kontrollerar de certifikat och dokument som finns förtecknade i bilaga II i den utsträckning detta är tillämpligt för fartyget i fråga

b) förvissar sig om fartygets allmänna skick, däribland maskinutrymme och bostäder, inklusive hygieniska förhållanden.

2. Inspektören har rätt att granska alla sådana relevanta certifikat och dokument som måste finnas ombord enligt konventionerna utom sådana som är förtecknade i bilaga II.

3. En mer ingående inspektion, inklusive en vidare granskning av att de bestämmelser som gäller för verksamheten ombord efterlevs, skall göras när det efter en sådan inspektion som nämns i punkterna 1 och 2 finns otvetydiga skäl att anta att fartygets skick eller utrustning eller besättningens tillstånd inte motsvarar de tillämpliga villkoren i denna konvention.

”Otvetydiga skäl” föreligger när en inspektör finner omständigheter som han sakkunnigt bedömer utgöra skäl för en mer ingående inspektion av fartyget, dess utrustning och besättning.

Exempel på ”otvetydiga skäl” finns i bilaga III.

4. De relevanta rutiner och riktlinjer för fartygsgranskningar som finns framlagda i bilaga IV skall också beaktas.

Artikel7¶Obligatorisk utökad inspektion av vissa fartyg

Ändrad genom direktiv 2009/16/ och direktiv 2001/106/.

1. Fartyg i någon av kategorierna i avsnitt A i bilaga V skall omfattas av utökad inspektion efter det att tolv månader har gått sedan den senaste utökade inspektionen i en hamn i en stat som undertecknat MOU.

2. Om ett sådant fartyg väljs ut för inspektion i enlighet med artikel 5.2 b skall en utökad inspektion utföras. En inspektion i enlighet med artikel 6 kan dock utföras under perioden mellan två utökade inspektioner.

3.

a) När det gäller fartyg som omfattas av punkt 1 skall den som är ansvarig för fartygstransporten eller fartygets befälhavare lämna alla uppgifter i avsnitt B i bilaga V till medlemsstatens behöriga myndighet i varje hamn som anlöps efter det att tolv månader har gått sedan den senaste utökade inspektionen. Uppgifterna skall lämnas senast tre dagar före den beräknade ankomsttiden till hamnen eller innan fartyget lämnar föregående hamn om resan väntas ta mindre än tre dagar.

b) Varje fartyg som inte uppfyller vad som sägs i punkt 3 a skall genomgå en utökad inspektion i anlöpshamnen.

4. Medlemsstaterna skall, om inte annat följer av artikel 7a, se till att en utökad inspektion utförs av ett fartyg som omfattas av punkt 3 och som har prioritetsfaktor 7 eller högre i den första hamn som det anlöper efter det att tolv månader har gått sedan den senaste utökade inspektionen.

I de fall då medlemsstaterna inte har möjlighet att i tid öka sin kapacitet för att utföra alla ytterligare inspektioner som krävs, exempelvis beroende på svårigheter i samband med rekrytering och utbildning av inspektörer, skall de få en tidsfrist fram till den 1 januari 2003 för att successivt bygga upp sin inspektionsverksamhet. För hamnen i Rotterdam kan denna frist förlängas med 6 månader. Kommissionen skall informera medlemsstaterna och Europaparlamentet om sådana förlängningar.

5. Utökade inspektioner skall genomföras i enlighet med förfarandena i avsnitt C i bilaga V.

6. När en ändring eller ett utkast till ändring av MOU riskerar att försvaga omfattningen av skyldigheten att genomföra utökad inspektion enligt denna artikel skall kommissionen utan dröjsmål förelägga den kommitté som inrättats enligt artikel 18 ett utkast till åtgärder för att återinföra värden för prioritetsfaktorerna i enlighet med målen i detta direktiv.

Artikel7a¶Förfarande om vissa fartyg inte kan inspekteras

Införd genom direktiv 2009/16/ och direktiv 2001/106/.

1. I de fall då en medlemsstat av operativa skäl inte kan inspektera ett fartyg som har en prioritetsfaktor över 50 enligt artikel 5.2 a eller utföra en sådan obligatorisk utökad inspektion som avses i artikel 7.4, skall medlemsstaten utan dröjsmål lämna uppgift till Sirenac-systemet om att ingen sådan inspektion har ägt rum.

2. Sådana fall skall anmälas till kommissionen var sjätte månad tillsammans med orsakerna till att de berörda fartygen inte inspekterades.

3. Under varje kalenderår får sådana uteblivna inspektioner inte överstiga 5 % av årsgenomsnittet för det antal individuella fartyg som kan väljas ut för inspektioner enligt punkt 1 och som anlöpt medlemsstatens hamnar, beräknat på grundval av de tre senaste kalenderår för vilka statistik finns tillgänglig.

4. De fartyg som avses i punkt 1 skall genomgå inspektion enligt artikel 5.2 a eller obligatorisk utökad inspektion enligt artikel 7.4, beroende på vilket som är tillämpligt, i nästa anlöpshamn i gemenskapen.

5. Senast 22 juli 2008 skall siffran 5 % som anges i punkt 3, om så anses lämpligt, ändras utifrån en bedömning av kommissionen i enlighet med det förfarande som anges i artikel 19.

Artikel7b¶Förbud mot tillträde för vissa fartyg

Införd genom direktiv 2009/16/ och direktiv 2001/106/.

1. En medlemsstat skall se till att ett fartyg som tillhör en kategori i avsnitt A i bilaga XI vägras tillträde till dess hamnar, utom i de situationer som beskrivs i artikel 11.6, om fartyget

antingen

är flaggat i en stat som står upptagen i den svarta lista som publiceras i den årliga MOU-rapporten, och

har kvarhållits mer än två gånger under de senaste 24 månaderna i en hamn i en stat som undertecknat MOU,

eller

är flaggat i en stat med omdömet mycket hög risk eller hög risk i den svarta lista som publiceras i den årliga MOU-rapporten, och

har kvarhållits mer än en gång under de senaste 36 månaderna i en hamn i en stat som undertecknat MOU.

Förbudet mot tillträde skall börja gälla så snart fartyget har getts tillstånd att lämna den hamn där det kvarhölls för andra eller, om så är fallet, tredje gången.

2. Med avseende på punkt 1 skall medlemsstaterna följa de förfaranden som anges i avsnitt B i bilaga XI.

3. Kommissionen skall varje halvår offentliggöra uppgifter om de fartyg som med tillämpning av denna artikel vägrats tillträde till gemenskapens hamnar.

Artikel8¶Rapport till befälhavaren om inspektion

Ändrad genom direktiv 2009/16/ och direktiv 2001/106/.

När en inspektion, en mer ingående inspektion eller en utökad inspektion slutförts, skall inspektören sammanställa en inspektionsrapport i enlighet med bilaga IX. En kopia av inspektionsrapporten skall lämnas till fartygets befälhavare.

Artikel9¶Åtgärdande och kvarhållande

Ändrad genom direktiv 2009/16/ och direktiv 2001/106/.

1. Den behöriga myndigheten skall försäkra sig om att alla brister som bekräftats av eller framkommit under en sådan inspektion som avses i artikel 5.2 och artikel 7 har rättats till eller kommer att rättas till i enlighet med konventionerna.

2. När sådana brister upptäcks som innebär otvetydig fara för säkerhet, liv eller miljö skall den behöriga myndigheten i den medlemsstat där fartyget inspekteras se till att fartyget kvarhålls eller att den drift i samband med vilken bristerna har upptäckts stoppas. Beslut om kvarhållande eller driftsförbud av verksamheten får inte upphävas förrän faran är obefintlig eller myndigheten försäkrat sig om att fartyget efter att ha uppfyllt vissa nödvändiga villkor kan ge sig av till sjöss eller fortsätta driften utan fara för passagerares och besättnings säkerhet eller hälsa, utan fara för andra fartyg och utan att den marina miljön på ett oacceptabelt sätt hotas.

3. När han gör sina sakkunnigbedömningar av om ett fartyg skall kvarhållas eller inte skall inspektören följa de kriterier som fastställs i bilaga VI. I detta avseende skall ett fartyg kvarhållas om det inte är utrustat med ett fungerande VDR-system när det krävs att ett sådant skall användas enligt bilaga XII. Om denna brist inte kan åtgärdas enkelt i hamnen för kvarhållandet får den behöriga myndigheten tillåta fartyget att fortsätta till närmaste lämpliga hamn för snabbt åtgärdande eller kräva att bristen åtgärdas inom högst 30 dagar. För dessa ändamål skall förfarandena i artikel 11 vara tillämpliga.

4. I undantagsfall får - om fartygets allmänna tillstånd är uppenbart undermåligt - den behöriga myndigheten göra uppehåll i inspektionen av fartyget tills de ansvariga parterna har vidtagit de nödvändiga åtgärder som säkerställer att fartyget uppfyller konventionernas tillämpningskrav.

5. Om de inspektioner som avses i artikel 5.2 och artikel 7 resulterar i kvarhållande skall den behöriga myndigheten omedelbart skriftligen och med bifogande av inspektionsrapporten underrätta myndigheten i den stat vars flagg fartyget är berättigat att föra (nedan kallad flaggstaten) eller när detta inte är möjligt konsuln eller, i dennes frånvaro, den aktuella statens närmaste diplomatiska representant, om de omständigheter som gjort att ingripandet bedömts vara nödvändigt. I förekommande fall skall även bemyndigade inspektörer eller erkända organisationer som ansvarar för utfärdande av klasscertifikat eller certifikat utfärdade för flaggstatens räkning enligt de internationella konventionerna informeras.

6. Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka de ytterligare krav i konventionerna som rör förfaranden för meddelande och rapportering med avseende på hamnstatskontroll.

7. När hamnstatskontroll utövas i enlighet med detta direktiv skall alla tänkbara ansträngningar göras för att undvika att ett fartyg kvarhålls eller försenas utan tillräcklig anledning. Om ett fartyg kvarhålls eller försenas utan tillräcklig anledning har ägaren eller den som är ansvarig för fartygstransporten rätt till ersättning för den lidna förlusten eller skadan. I varje fall av påstått kvarhållande eller försening utan tillräcklig anledning ligger bevisbördan på ägaren eller den som är ansvarig för fartygstransporten.

Artikel9a¶Tillämpligt förfarande då ISM-certifikat saknas

Införd genom direktiv 2009/16/ och direktiv 98/25/.

1. Om det, vid inspektion ombord på ett fartyg på vilket ISM-koden är tillämplig inom Europeiska gemenskapen vid tidpunkten för inspektionen, framkommer att kopian av dokumentet angående godkänd säkerhetsorganisation eller certifikatet angående godkänd säkerhetsorganisation som utfärdats i enlighet med de internationella organisationsreglerna för säker drift av fartyg och för förhindrande av förorening (ISM-koden) saknas, skall den behöriga myndigheten säkerställa att fartyget kvarhålls.

2. Även om de dokument som avses i punkt 1 saknas får den behöriga myndigheten, om det vid inspektion inte upptäcks några andra brister som motiverar kvarhållande, upphäva beslutet om kvarhållande för att förhindra överbeläggning av hamnen. När ett sådant beslut fattas skall den behöriga myndigheten omedelbart underrätta de andra medlemsstaternas behöriga myndigheter om detta.

3. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att alla fartyg, som tillåts lämna en hamn i en medlemsstat under de omständigheter som anges i punkt 2, vägras tillträde till alla hamnar i gemenskapen, utom i de situationer som anges i artikel 11.6, till dess att fartygets ägare eller den som är ansvarig för fartygstransporten på ett tillfredsställande sätt kan bevisa för den behöriga myndigheten i den medlemsstat som beslutat om kvarhållandet att fartyget har giltiga certifikat utfärdade i enlighet med ISM-koden. När sådana brister som avses i artikel 9.2 upptäcks och dessa inte kan rättas till i den hamn där kvarhållandet sker, skall de relevanta bestämmelserna i artikel 11 också tillämpas.

Artikel10¶Rätt till överklagande

Ändrad genom direktiv 2009/16/ och direktiv 2001/106/.

1. Fartygets ägare, den som är ansvarig för fartygstransporten eller dennes representant i medlemsstaten skall ha rätt att överklaga en behörig myndighets beslut att kvarhålla fartyget eller att vägra tillträde. Ett överklagande medför inte att beslutet om kvarhållande eller att vägra tillträde upphävs.

2. Medlemsstaterna skall inrätta och vidmakthålla lämpliga förfaranden för detta ändamål i enlighet med sin nationella lagstiftning.

3. Den behöriga myndigheten är skyldig att upplysa befälhavaren för det fartyg till vilket hänvisning sker i punkt 1 om hans rätt att överklaga.

Artikel11¶Uppföljning av inspektioner och kvarhållande

Ändrad genom direktiv 2009/16/.

1. När sådana brister till vilka hänvisning görs i artikel 9.2 inte kan åtgärdas i inspektionshamnen får medlemsstatens behöriga myndighet tillåta det ifrågavarande fartyget att fortsätta till närmaste lämpliga och tillgängliga reparationsvarv, som utses av befälhavaren och den aktuella myndigheten, förutsatt att de villkor som har uppställts av flaggstatens behöriga myndighet och godtagits av den medlemsstaten följs. Sådana villkor skall säkerställa att fartyget kan fortsätta färden utan fara för passagerares och besättnings säkerhet och hälsa, utan fara för andra fartyg och utan att utgöra ett oacceptabelt hot mot den marina miljön.

2. Då sådana omständigheter som anges i punkt 1 föreligger skall medlemsstatens behöriga myndighet i den hamn där inspektionen genomfördes meddela dels den behöriga myndigheten i den stat där reparationsvarvet är beläget, dels de parter som anges i artikel 9.5, dels varje annan lämplig myndighet om villkoren för färden.

3. Meddelande till parterna enligt punkt 2 skall göras i enlighet med bilaga 2 till MOU.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat som mottar ett sådant meddelande skall upplysa den myndighet som utfärdat meddelandet om de åtgärder som vidtagits.

4. Om ett fartyg som anges i punkt 1 fortsätter sin resa

i) utan att i inspektionshamnen uppfylla de villkor som den behöriga myndigheten i någon medlemsstat har uppställt eller

ii) under vägran att uppfylla tillämpliga konventionskrav genom att inte anlöpa det anvisade reparationsvarvet

skall medlemsstaterna vidta åtgärder för att säkerställa att sådana fartyg vägras tillträde till varje hamn inom gemenskapen tills ägaren eller den som är ansvarig för fartygstransporten för den behöriga myndigheten i den medlemsstat där fartyget befanns vara undermåligt har framlagt tillräcklig bevisning om att fartyget uppfyller alla tillämpliga krav i konventionen.

5. Under de omständigheter till vilka hänvisning sker i punkt 4 i skall den behöriga myndigheten i den medlemsstat där fartyget befanns ha brister omedelbart uppmärksamma de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater på detta.

Under de omständigheter till vilka hänvisning görs i punkt 4 ii skall den behöriga myndigheten i den medlemsstat där reparationsvarvet är beläget omedelbart uppmärksamma de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater på detta.

Innan fartyget vägras att anlöpa får en medlemsstat begära överläggningar med myndigheten i fartygets flaggstat.

6. Oaktat bestämmelserna i punkt 4 får tillträde till en anvisad hamn tillåtas av hamnstatens behöriga myndighet om force majeure eller bjudande säkerhetsskäl föreligger eller för att minska eller begränsa föroreningsrisk eller för att rätta till brister förutsatt att fartygets ägare, den som är ansvarig för fartygstransporten eller befälhavaren försäkrat den behöriga myndigheten i den medlemsstaten att lämpliga åtgärder vidtagits för att garantera säkert anlöp till hamnen.

Artikel12¶Inspektörernas kvalifikationer

Ändrad genom direktiv 2009/16/.

1. Inspektioner får endast genomföras av inspektörer som har de kvalifikationer som är förtecknade i bilaga VII.

2. När nödvändig yrkesmässig sakkunskap inte kan tillhandahållas av hamnstatens behöriga myndighet får denna behöriga myndighets inspektör biträdas av varje annan person som har den erforderliga sakkunskapen.

3. Inspektörer som utövar hamnstatskontroll och de personer som biträder dem får inte ha något kommersiellt intresse vare sig i hamnen där inspektionen utförs eller i de inspekterade fartygen. Inte heller får inspektörerna vara anställda hos eller utföra arbete för icke-statliga organisationer som utfärdar i lag eller av klassificeringssällskap föreskrivna certifikat eller utför de besiktningar som ligger till grund för att sådana certifikat utfärdas för fartyg.

4. Varje inspektör skall vara utrustad med ett personligt dokument i form av ett identitetskort, utfärdat av hans behöriga myndighet och enligt nationella bestämmelser, vilket anger att inspektören är bemyndigad att utföra inspektioner.

En gemensam mall för sådana identifikationskort skall upprättas i enlighet med bestämmelserna i artikel 19.

Artikel13¶Rapporter från lotsar och hamnmyndigheter

Ändrad genom direktiv 2009/16/.

1. Medlemsstaters lotsar som är verksamma vid ankomst eller vid avgång från kaj eller som är verksamma på fartygs resa till en hamn inom en medlemsstat skall omedelbart upplysa den behöriga myndigheten i medlems- eller kuststaten, om de vid utövande av sin normala verksamhet uppmärksammar brister som menligt kan inverka på fartygets navigeringsförmåga eller som kan hota eller vara skadliga för den marina miljön.

2. Om hamnmyndigheterna vid utövande av sin normala verksamhet uppmärksammar att ett fartyg i deras hamn uppvisar brister som kan inverka menligt på säkerheten eller som kan hota eller vara skadlig för den marina miljön skall myndigheten i fråga omedelbart upplysa den aktuella medlemsstatens behöriga myndighet om detta.

Artikel14¶Samarbete

Ändrad genom direktiv 2009/16/ och direktiv 2001/106/.

1. Varje medlemsstat skall verka för samarbete mellan sin behöriga myndighet, sina hamnmyndigheter och andra relevanta myndigheter eller kommersiella organisationer för att säkerställa att dess behöriga myndighet får tillgång till all väsentlig information om fartyg som trafikerar dess hamnar.

2. Medlemsstaterna skall anta bestämmelser om utbyte av information och samarbete mellan sin egen och alla andra medlemsstaters behöriga myndigheter och upprätthålla den befintliga länken mellan sin egen behöriga myndighet, kommissionen och informationssystemet Sirenac i St Malo i Frankrike.

I syfte att utföra de inspektioner som avses i artikel 5.2 och artikel 7 skall inspektörerna ta del av uppgifterna i de offentliga och privata databaser rörande fartygsinspektioner som är tillgängliga via informationssystemet Equasis.

3. Den information till vilken hänvisning görs i punkt 2 skall vara den som anges i bilaga 4 till MOU och som behövs för att uppfylla kraven i artikel 15 i detta direktiv.

Artikel15¶Offentliggörande av information

Ändrad genom direktiv 2009/16/, direktiv 1999/97/ och direktiv 2001/106/.

1. Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de uppgifter som anges i del I i bilaga VIII om de fartyg som hållits kvar i eller är föremål för vägrat tillträde till en hamn i denna medlemsstat den föregående månaden offentliggörs åtminstone en gång i månaden.

2. De uppgifter som avses i delarna I och II i bilaga VIII och de uppgifter om ändringar av klass, tillfällig avstängning eller tillbakadragande från klass som avses i artikel 15.3 i direktiv 94/57/EG skall vara tillgängliga i Sirenac-systemet. Uppgifterna skall offentliggöras i informationssystemet Equasis så snart som möjligt efter det att inspektionen slutförts eller kvarhållandet hävts.

3. Medlemsstaterna och kommission skall samarbeta för att fastställa den lämpliga teknik som avses i artikel 15.2.

4. Där detta är lämpligt skall informationssystemet Sirenac ändras för att genomföra ovannämnda krav.

5. Bestämmelserna i denna artikel påverkar inte nationell lagstiftning om ansvar.

Artikel16¶Kostnader

Ändrad genom direktiv 2009/16/ och direktiv 2001/106/.

1. Om de inspektioner som anges i artiklarna 6 och 7 bekräftar brister eller leder till att sådana brister uppdagas som enligt konventionerna utgör skäl för att hålla kvar fartyget skall alla kostnader som har samband med inspektionerna och som utförts under en normal redovisningsperiod täckas av fartygets ägare eller av den som är ansvarig för fartygstransporten eller av hans representant i hamnstaten.

2. Alla kostnader i samband med inspektioner som utförs av en medlemsstats behöriga myndighet enligt artikel 11.4 skall debiteras fartygets ägare eller den som är ansvarig för fartygstransporten.

2a. Vid kvarhållande av ett fartyg på grund av brister eller avsaknad av giltiga certifikat enligt artikel 9 och bilaga VI skall kostnader i samband med kvarhållandet i hamn bäras av fartygets ägare eller den som är ansvarig för fartygstransporten.

3. Beslut om kvarhållande skall inte upphävas innan full betalning skett eller tillfredsställande säkerhet ställts för betalning av kostnaderna.

Artikel17¶Uppgifter för övervakning av genomförandet

Ändrad genom direktiv 2009/16/ och direktiv 2001/106/.

Medlemsstaterna skall till kommissionen lämna de uppgifter som avses i bilaga X med de intervall som där anges.

Artikel18¶Föreskrivande kommitté

Ändrad genom direktiv 2009/16/, direktiv 2001/106/ och direktiv 2002/84/.

1. Kommissionen skall biträdas av Kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS), inrättad genom artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG)nr 2099/2002 av den 5 november 2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS).

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den period som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel19¶Ändringsförfarande

Ändrad genom direktiv 2009/16/, direktiv 2001/106/ och direktiv 2002/84/.

Detta direktiv kan, utan att dess tillämpningsområde utökas, ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 18.2 för att

a) på grundval av de erfarenheter som vunnits vid genomförandet av detta direktiv, och med hänsyn till utvecklingen inom MOU, anpassa de skyldigheter som avses i artikel 5 (med undantag för procentsatsen 25 % som anges i punkt 1 i den artikeln), artiklarna 6, 7, 7a, 7b,8, 15 och 17 och de bilagor till vilka dessa artiklar hänvisar.

b) anpassa bilagorna för att ta hänsyn till ändringar som har trätt i kraft i tillämpliga organisationers konventioner, protokoll, koder och resolutioner och i MOU.

c) i artikel 2.1 uppdatera den förteckning över internationella konventioner som har betydelse för detta direktiv.

Ändringarna av de internationella instrument som avses i artikel 2 får undantas från detta direktivs tillämpningsområde i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 2099/2002.

Artikel19a¶Påföljder

Införd genom direktiv 2009/16/ och direktiv 2001/106/.

Medlemsstaterna skall fastställa ett påföljdssystem för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att påföljderna tillämpas. Påföljderna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel20¶Genomförande

Ändrad genom direktiv 2009/16/ och direktiv 2001/106/.

1. Medlemsstaterna skall anta de lagar och administrativa bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv senast den 30 juni 1996 och skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. När medlemsstaterna antar de nämnda reglerna skall dessa innehålla hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Sättet för att göra en sådan hänvisning skall bestämmas av respektive medlemsstat.

3. Medlemsstaterna skall till kommissionen översända texten till de nationella bestämmelser som de har antagit inom det område som berörs av detta direktiv.

4. Dessutom skall kommissionen regelbundet informera Europaparlamentet och rådet om framstegen i genomförandet av direktivet i medlemsstaterna.

Artikel21¶

Ändrad genom direktiv 2009/16/.

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter dess offentliggörande.

Artikel22¶

Ändrad genom direktiv 2009/16/.

Detta direktiv är riktat till medlemsstaterna.

BILAGA I

I. Styrande faktorer

Oavsett värdet på prioritetsfaktorn skall följande fartyg i första hand prioriteras för inspektion:

1) Fartyg som har rapporterats av lots eller hamrnmyndighet med anledning av brister som kan inverka menligt på fartygets säkra framförande (i enlighet med direktiv 93/75/EEG och artikel 13 i detta direktiv).

2) Fartyg som har underlåtit att fullgöra åliggandena i direktiv 93/75/EEG.

3) Fartyg som har varit föremål för rapport eller anmälan från en annan medlemsstat.

4) Fartyg som har varit föremål för rapport eller klagomål från befälhavaren, en ombordanställd eller annan person eller organisation med ett legitimt intresse av fartygets säkra drift, boende- och arbetsförhållanden ombord eller förhindrande av förorening, om inte den berörda medlemsstaten bedömer att rapporten eller klagomålet är helt utan grund. Identiteten på den person som lämnat in rapporten eller klagomålet får inte lämnas ut till det berörda fartygets befälhavare eller ägare.

5) Fartyg som

har varit inblandat i en kollision, grundstötning eller strandning på ingående till hamnen,

har anklagats för en påstådd överträdelse av bestämmelserna om utsläpp av skadliga ämnen eller spillvatten,

har manövrerats på ett oberäkneligt eller riskabelt sätt varvid trafikregleringsåtgärder antagna av IMO, eller säkra navigeringsmetoder och navigeringsförfaranden inte har följts, eller

på annat sätt har framförts så att det innebär en fara för personer, egendom eller miljö.

6) Fartyg som under de senaste 6 månaderna av säkerhetsskäl har avstängtseller dragits tillbaka från sin klass.

II. Samlad prioritetsfaktor

Följande fartyg skall prioriteras för inspektion:

1) Fartyg som anlöper en hamn i en medlemsstat för första gången eller efter en frånvaro på tolv månader eller mer. När medlemsstaterna tillämpar dessa kriterier skall de även ta hänsyn till de inspektioner som har utförts av MOU:s medlemmar. Om lämpliga uppgifter för detta ändamål saknas, skall medlemsstaterna förlita sig på tillgängliga uppgifter i Sirenac och inspektera de fartyg som inte har registrerats i Sirenac-databasen efter systemets ikraftträdande den 1 januari 1993.

2) Fartyg som inte har inspekterats av någon medlemsstat under de senaste sex månaderna.

3) Fartyg vilkas lagstadgade certifikat med avseende på fartygskonstruktion och utrustning, utfärdade i enlighet med konventionerna, och klasscertifikat har utfärdats av en organisation som inte är erkänd enligt bestämmelserna i rådets direktiv 94/57/EG.

4) Fartyg flaggade i en stat som uppförts på den svarta lista som publiceras i den årliga MOU-rapporten.

5) Fartyg som har tillåtits att lämna en medlemsstats hamn på vissa villkor, t.ex. följande: Om åtgärder har vidtagits med avseende på fartyget och samtliga brister har rättats till, skall detta beaktas.

a) Brister som skall rättas till före avresan.

b) Brister som skall rättas till i nästa anlöpshamn.

c) Brister som skall rättas till inom 14 dagar.

d) Brister för vilka andra villkor har angivits.

6) Fartyg som under en tidigare inspektion har uppvisat brister, i enlighet med antalet brister.

7) Fartyg som har kvarhållits i en tidigare hamn.

8) Fartyg flaggade i en stat som inte har ratificerat alla relevanta internationella konventioner som anges i artikel 2 i detta direktiv.

9) Fartyg klassificerade i ett klassificeringssällskap med en bristfrekvens över genomsnittet.

10) Fartyg som tillhör de kategorier som avses i avsnitt A i bilaga V.

11) Fartyg äldre än 13 år. När den behöriga myndigheten fastställer hur fartygen i ovan nämnda förteckning skall prioriteras, skall den ta hänsyn till den ordning som anges av den samlade prioritetsfaktorn i informationssystemet Sirenac, i enlighet med avsnitt I i bilaga I till MOU. En högre prioritetsfaktor innebär en högre prioritering. Prioritetsfaktorn är summan av tillämpliga prioritetsfaktorers värden, enligt definitionen inom ramen för MOU. Punkterna 5, 6 och 7 skall endast tillämpas för inspektioner som utförts under de senaste tolv månaderna. Den samlade prioritetsfaktorn får inte vara mindre än summan av punkterna 3, 4, 8, 9, 10 och 11. Vid tillämpningen av artikel 7.4 skall dock den samlade prioritetsfaktorn inte omfatta punkt 10.

BILAGA II

1) International Tonnage Certificate (1969)

2)

Passenger Ship Safety Certificate

Cargo Ship Safety Construction Certificate

Cargo Ship Safety Equipment Certificate

Cargo Ship Safety Radiotelegraphy Certificate

Cargo Ship Safety Radiotelephony Certificate

Cargo Ship Safety Radio Certificate

Dispenscertifikat, inklusive, om så är lämpligt, lastförteckningen

Cargo Ship Safety Certificate.

3) International Certificate of Fitness for the Carriage of Liquefied Gases in Bulk

Certificate of Fitness for the Carriage of Liquefied Gases in Bulk

4) International Certificate of Fitness for the Carriage of Dangerous Chemicals in Bulk

Certificate of Fitness for the Carriage of Dangerous Chemicals in Bulk

5) International Oil Pollution Prevention Certificate

6) International Pollution Prevention Certificate for the Carriage of Noxious Liquid Substances in Bulk

7) International Load Line Certificate (1966)

International Load Line Exemption Certificate

8) Oil Record Book, del I och II

9) Cargo Record Book

10) Beslut om säkerhetsbesättning

10a) Certifikat som utfärdats i enlighet med STCW-konventionen

11) Medical Certificates (se ILO:s konvention nr 73 om läkarundersökning av sjömän)

12) Stabilitetshandlingar

13) En kopia av dokumentet angående godkänd säkerhetsorganisation och certifikatet angående godkänd säkerhetsorganisation som utfärdats i enlighet med de internationella organisationsreglerna för säker drift av fartyg och för förhindrande av förorening (SOLAS, kapitel IX).

14) Certifikat med avseende på fartygets skrovstyrka och maskinerinstallationer utfärdade av vederbörande klassificeringssällskap (krävs endast om fartyget är klassificerat av ett klassificeringssällskap).

15) Dokument om överensstämmelse avseende särskilda krav för fartyg som transporterar farligt gods

16) Säkerhetscertifikat för höghastighetsfartyg och Trafiktillstånd för höghastighetsfartyg

17) Särskild förteckning, manifest eller utförlig lastplan för farligt gods

18) Fartygets loggbok över tester och övningar samt loggbok över inspektion och underhåll av livräddningsredskap och anordningar

19) Special Purpose Ship Safety Certificate

20) Mobile Offshore Drilling Unit Safety Certificate

21) För oljetankfartyg: protokoll över övervaknings- och kontrollsystemet för oljeutsläpp för senaste ballastresan

22) Mönstringslista, brandbekämpningsplan och för passagerarfartyg en skadekontrollplan

23) Shipboard Oil Pollution Emergency Plan

24) Survey Report File (för bullfartyg och oljetankfartyg)

25) Rapporter från tidigare hamnstatskontrollinspektioner

26) Upplysningar om högsta A/A-ratio för ro-ro-passagerarfartyg

27) Dokument om tillstånd för transport av spannmål

28) Lastsäkringshandbok.

29) Avfallshanteringsplan och avfallsdagbok

30) Beslutsstödsystem för befälhavare på passagerarfartyg

31) Samarbetsplan vad gäller räddningstjänster för passagerarfartyg som går i reguljärtrafik

32) Förteckning över driftbegränsningar för passagerarfartyg

33) Bulklastfartygsbok

34) Lastnings- och lossningsplan för bulklastfartyg.

35) Certifikat för försäkring eller annan ekonomisk säkerhet om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja (Internationella konventionen om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja, 1992).

BILAGA III

1) Fartyg som beskrivs i bilaga I, del I och II, punkterna II-3, II-4, II-5b, II-5c, och II-8.

2) Oljedagboken har inte förts på ett korrekt sätt.

3) Felaktigheter har uppdagats vid granskning av certifikat och andra dokument (se artikel 6.1 a och 6.2).

4) Indikationer på att besättningen inte förmår uppfylla kraven i artikel 8 i direktiv 94/58/EG av den 22 november 1994 om minimikrav på utbildning av sjöfolk.

5) Tecken på att lasthantering och annan hantering inte sker under säkra förhållanden eller i enlighet med IMO:s riktlinjer, t.ex. har förekomsten av syrekoncentration i inertgassystemets matningsledningar till lasttankarna högre gränsvärde än vad som är tillåtet.

6) Befälhavaren på ett oljetankfartyg kan inte förete protokoll över övervaknings- och kontrollsystemet för oljeutsläpp för senaste ballastresan.

7) En uppdaterad mönstringslista saknas eller besättningen har inte nödvändig kännedom om sina uppgifter i händelse av brand eller en order om att överge fartyget.

8) Utsändandet av falska nödalarmsignaler som inte har återkallats på riktigt sätt.

9) Avsaknad av väsentlig utrustning eller anordningar som krävs enligt konventionerna.

10) Ytterst ohälsosamma förhållanden ombord på fartyget.

11) Inspektörens allmänna intryck och iakttagelser att omfattande slitage eller brister vad gäller skrov eller konstruktion förekommer, vilket kan äventyra fartygets integritet vad gäller konstruktion, vatten- eller vädertäthet.

12) Uppgifter om eller belägg för att befälhavaren eller besättningen inte är förtrogen med väsentliga rutiner för fartygets handhavande vad gäller dess säkerhet eller förhindrande av förorening, eller att sådana rutiner inte har genomförts.

BILAGA IV

1) Principer för säker bemanning (IMO resolution A.481(XII) och bilagor som är Innehållet i minimibemanningsbeslut (bilaga 1) och Riktlinjer för tillämpningen av principerna för säker bemanning (bilaga 2).

2) Bestämmelserna i den internationella koden för sjötransporter av farligt gods.

3) Internationella arbetsorganisationens (ILO) publikation: Inspektion av arbetsförhållanden ombord på fartyg i Riktlinjer för förfaranden.

4) Bilaga I: Hamnstatskontrollförfaranden till Parisavtalet (MOU).

BILAGA V

A. FARTYGSKATEGORIER SOM SKALL GENOMGÅ UTÖKAD INSPEKTION (enligt artikel 7.1)

1. Gastankfartyg och kemikalietankfartyg som är äldre än 10 år, enligt konstruktionsdatum angivet i fartygets säkerhetscertifikat.

2. Bulklastfartyg som är äldre än 12 år enligt konstruktionsdatum angivet i fartygets säkerhetscertifikat.

3. Oljetankfartyg med bruttodräktighet över 3000 som är äldre än 15 år enligt byggnadsdatum angivet i fartygets säkerhetscertifikat.

4. Passagerarfartyg som är äldre än 15 år, utom de passagerarfartyg som avses i artikel 2 a och 2 b i rådets direktiv 1999/35/EG av den 29 april 1999 om ett system med obligatoriska besiktningar för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik.

B. UPPGIFTER SOM SKALL LÄMNAS TILL DEN BEHÖRIGA MYNDIGHETEN (enligt artikel 7.3 a)

A. Namn

B. Flaggstat

C. I tillämpliga fall, fartygets IMO-identifikationsnummer

D. Dödvikt

E. Fartygets konstruktionsdatum, angivet i fartygets säkerhetscertifikat

F. För tankfartyg:

F.a) Konstruktion: enkelskrov, enkelskrov med segregerade barlasttankar, dubbelskrov

F.b) Last- och barlasttankarnas tillstånd: fullastade, tomma, inerta

F.c) Lastens volym och art

G. Beräknad ankomsttid till anlöpshamnen eller lotsstation, enligt den behöriga myndighetens krav

H. Beräknad liggetid

I. Planerad verksamhet under tiden i hamn (lastning, lossning, övrigt)

J. Planerade lagstadgade besiktningar och omfattande underhålls- och reparationsarbeten som skall utföras när fartyget ligger i anlöpshamnen.

C. FÖRFARANDEN VID UTÖKAD INSPEKTION AV VISSA FARTYGSKATEGORIER (enligt artikel 7.5)

Den utökade inspektionen måste omfatta minst följande punkter, förutsatt att den är praktiskt genomförbar och med förbehåll för begränsningar med hänsyn till personers, fartygets eller hamnens säkerhet. Inspektörerna måste vara medvetna om att inspektionen kan äventyra det säkra utförandet av vissa arbetsmoment ombord, t.ex. lasthantering, om kontroller som direkt inverkar på dessa måste utföras under arbetets gång.

1. FARTYG I ALLMÄNHET (alla kategorier i avsnitt A)

Black-out och start av nödgenerator.

Inspektion av nödbelysning.

Funktionskontroll av nödbrandpump med två brandslangar anslutna till huvudbrandledningen.

Funktionskontroll av länspumpar.

Stängning av vattentäta dörrar.

Sjösättning av en livbåt.

Test av fjärrmanövrerade nödstoppsanordningar för t.ex. pannor, ventilationssystem och bränslepumpar.

Test av styrinrättning inklusive reservstyrinrättning.

Inspektion av nödkraftkälla till radioinstallationer.

Inspektion, och i den utsträckning det är möjligt, kontroll av länsvattenseparator i maskinrummet.

2. GASTANKFARTYG OCH KEMIKALIETANKFARTYG

För gastankfartyg och kemikalietankfartyg skall en utökad inspektion omfatta följande moment utöver dem som finns förtecknade i punkt 1:

Övervaknings- och säkerhetsanordningar för lasttankar med avseende på temperatur, tryck och nivå.

Syrehaltmätare och indikatorer för explosionsrisk och deras kalibrering. Tillgång till varningsanordningar för kemikalier med ett tillräckligt antal gasindikatorrör för analys av fartygets last.

Utrustning med lämpliga andningsskydd och ögonskydd för varje person ombord vid nödutrymning av hytter (om så fordras för de produkter som finns förtecknade i det internationella föroreningsskyddscertifikatet eller i föroreningsskyddscertifikatet för transport av farliga kemikalier i bulk eller transport av flytande gaser i bulk).

Kontroll av att produkter som transporteras finns medtagna i det internationella föroreningsskyddscertifikatet eller i föroreningsskyddscertifikatet för transport av farliga kemikalier i bulk eller transport av flytande gaser i bulk.

Fasta anläggningar för brandsläckning på däck med skum, kemikalier i pulverform eller andra ämnen som krävs för transport av den aktuella lasten.

3. BULKFARTYG

För bulkfartyg skall en utökad inspektion omfatta följande moment utöver dem som finns förtecknade i punkt 1:

Eventuell korrosion av fundament för däcksmaskineri.

Eventuell deformering och/eller korrosion av lastluckor.

Eventuella sprickor eller lokal korrosion på tvärskeppsskott.

Tillträde till lastutrymmen

Kontroll av att följande handlingar finns ombord, granskning av dem och bekräftelse av att flaggstaten eller klassificeringssällskapet har godkänt dem:

1) Rapporter från konstruktionsbesiktningar.

2) Sjövärdighetsrapporter.

3) Rapporter från tjockleksmätningar.

4) Det beskrivande dokument som avses i IMO-resolution A.744(18).

4. OLJETANKFARTYG

För oljetankfartyg skall en utökad inspektion omfatta följande moment utöver dem som finns förtecknade i punkt 1:

Fasta anläggningar på däck för brandsläckning med skum.

Brandsläckningsutrustning i allmänhet.

Inspektion av brandsläckare i maskineriutrymmen, pumprum och hytter.

Kontroll av tryck och syremängd i inertgassystemet.

Barlasttankar: minst en av barlasttankarna i lastområdet skall i första hand undersökas från inspektionsluckan/ingångsluckan på däck och inifrån om inspektören konstaterar att det finns otvetydiga skäl för ytterligare inspektion.

Kontroll av att följande handlingar finns ombord, granskning av dem och bekräftelse av att flaggstaten eller klassificeringssällskapet har godkänt dem:

1) Rapporter från konstruktionsbesiktningar.

2) Sjövärdighetsrapporter.

3) Rapporter från tjockleksmätningar.

4) Det beskrivande dokument som avses i IMO-resolution A.744(18).

5. PASSAGERARFARTYG SOM INTE OMFATTAS AV DIREKTIV 1999/35/EG

För passagerarfartyg kan en utökad inspektion också omfatta följande moment utöver dem som finns förtecknade i punkt 1:

Test av anordningar för upptäckande av brand och brandlarmssystem.

Test av branddörrarnas stängningsfunktioner.

Test av allmänna högtalarsystem.

Brandövning där alla olika typer av skyddsutrustning för brandmän måste demonstreras och en del av cateringpersonalen delta.

Demonstration som visar att nyckelpersoner i besättningen är förtrogna med skadekontrollplanen.

Om det bedöms nödvändigt, kan inspektionen fortsätta medan fartyget är på resa till eller från en medlemsstats hamn, efter tillstånd från befälhavare eller den som är ansvarig för fartygstransporten. Inspektörer får inte hindra fartygets drift och inte heller skapa situationer som, enligt befälhavarens åsikt, kan utgöra en säkerhetsrisk för passagerare, besättning eller fartyg.

BILAGA VI

Introduktion

Innan beslut fattas om huruvida brister som upptäckts ombord under en inspektion, utgör grund för kvarhållande av fartyget måste inspektören följa riktlinjerna i nedanstående avsnitt 1 och 2.

Avsnitt 3 innehåller exempel på brister som i och för sig själva utgör anledning till kvarhållande av fartyget (se artikel 9.3).

Om grunden för kvarhållande är skador till följd av en olycka som fartyget har råkat ut för på väg till en hamn skall inte beslut om kvarhållande utfärdas, under förutsättning att

1) vederbörlig hänsyn har tagits till kraven i regel I/11(c) i SOLAS 74 om anmälan till flaggstatsadministrationen, den utsedde inspektören eller den erkända organisationen som ansvarar för utfärdandet av det tillämpliga certifikatet,

2) befälhavaren eller redaren, innan fartyget anlöper hamnen, har överlämnat uppgifter till hamnstatskontrollmyndigheten om omständigheterna kring olyckan och de skador som har uppstått samt information om den anmälan till flaggstatens administration som krävs,

3) lämpliga avhjälpande åtgärder har vidtagits från fartygets sida och att dessa är till myndighetens belåtenhet,

4) myndigheten, efter att ha underrättats om att de avhjälpande åtgärderna har vidtagits, har försäkrat sig om att de brister som utgjorde en otvetydig fara för säkerhet, hälsa eller miljö har rättats till.

1. Huvudsakliga kriterier

När en inspektör enligt sin sakkunniga bedömning överväger om ett fartyg skall kvarhållas eller ej skall han använda sig av följande kriterier:

Tidpunkt Fartyg som utgör sjösäkerhetsrisk skall kvarhållas vid det första inspektionsbesöket oavsett hur länge fartyget ämnar stanna i hamn.

Kriterium Fartyget skall kvarhållas om bristerna är av så allvarlig natur att inspektören måste göra en avsyning för att försäkra sig om att bristerna har rättats innan fartyget får gå till sjöss. Ä ven om det inte är nödvändigt att kvarhålla fartyget i varje enskilt fall, skall inspektörens bedömning att en avsyning är nödvändig betraktas som ett mått på bristernas svårighetsgrad. Det betyder att myndigheten på ett eller annat sätt måste kontrollera att bristerna har rättats till före fartygets avgång, helst genom ett återbesök.

2. Tillämpning av huvudsakliga kriterier

När beslut fattas om huruvida fartygets brister är så allvarliga att kvarhållande är nödvändigt skall inspektören försäkra sig om att:

1) fartyget har aktuell, giltig dokumentation

2) fartyget har den minimibesättning som krävs enligt Minimum Safe Manning Document

Under inspektionen måste inspektören även försäkra sig om att fartyget och/eller dess besättning kan:

3) framföra fartyget utan risk under hela den förestående resan

4) på ett säkert sätt hantera, transportera och övervaka lasten under hela den förestående resan

5) på ett säkert sätt driva maskinrummet under hela den förestående resan

6) hålla drifts- och styrfunktioner i stånd under hela den förestående resan

7) effektivt släcka eventuella bränder i alla fartygsutrymmen under hela den förestående resan

8) kunna lämna fartyget snabbt och säkert i en eventuell nödsituation och utföra räddningsuppdrag under hela den förestående resan

9) hindra miljöföroreningar under hela den förestående resan

10) upprätthålla stabilitet under hela den förestående resan

11) förbli vattentätt under hela den förestående resan

12) upprätthålla kommunikationer i eventuella nödsituationer under hela den förestående resan

13) upprätthålla riskfri och god arbetsmiljö ombord under hela den förestående resan

14) lämna så mycket information som möjligt vid olycksfall

Om bedömningen enligt någon av dessa punkter med tanke på alla brister som uppdagats är negativ skall inspektören allvarligt överväga att kvarhålla fartyget. En kombination av flera brister av mindre allvarlig natur kan också utgöra anledning för kvarhållande.

Som vägledning för inspektörer som skall använda dessa riktlinjer följer en uppräkning av brister som är av så allvarlig art att de utgör grund för kvarhållande. Bristerna är ordnade under de konventioner och/eller koder, som kan vara aktuella för ett visst fartyg. Förteckningen är inte fullständig.

De brister som utgör grund för kvarhållande inom ramen för STCW 78 och som finns förtecknade under punkt 3.8 nedan är dock de enda grunderna för kvarhållande enligt denna konvention.

3.1. Allmänt

1) Avsaknad av giltiga certifikat och handlingar som krävs enligt aktuella bestämmelser. Fartyg är emellertid inte berättigade att använda certifikat från en viss konvention eller andra konventionsdokument om dess flaggstat inte är part till en konvention (aktuella dokument) eller inte har antagit en viss konvention. Därför skall avsaknad av sådana dokument inte i sig utgöra anledning att kvarhålla fartyget, men när man tillämpar riktlinjen för ”no more favourable treatment” måste fartyget ändå i huvudsak uppfylla kraven i bestämmelserna.

3.2. Områden under SOLAS-konventionen (hänvisningar inom parentes)

1) Bristande funktionsduglighet i framdrivnings- eller andra nödvändiga maskinsystem, inklusive elektricitetsanläggningar.

2) Bristande renlighet i maskineriutrymmen, för stora mängder oljeblandat slagvatten, oljedränkt ytterisolering på ledningar och rör, inklusive avgassystemet i maskinrummet, bristande funktion på länspumpsarrangemang.

3) Bristande funktion på nödgeneratorer, belysning, batterier och omkopplare.

4) Bristande funktion av huvudstyrinrättning och nödstyrinrättning

5) Avsaknad, otillräcklig kapacitet eller allvarligt slitage och åldring på personlig livräddningsutrustning, livräddningsfarkoster och deras sjösättningsanordningar

6) Avsaknad av, eller icke godkända eller påtagligt slitna och åldrade anordningar för att upptäcka brand, brandlarm, brandbekämpningsutrustning, fasta brandsläckningsinstallationer, ventilationsventiler, brandspjäll, snabbstängningsanordningar som inte uppfyller sina användningskrav.

7) Avsaknad av eller påtagligt slitna och åldrade eller bristfälligt fungerande brandsläckningsanordningar på lastdäck i oljelastfartyg.

8) Avsaknad av eller allvarligt skadade ljus-, skylt- eller ljudsignaler

9) Avsaknad av eller bristfälligt fungerande radioutrustning för larm- och säkerhetskommunikation.

10) Avsaknad av eller bristfälligt fungerande navigeringsutrustning, med hänvisning till bestämmelserna i SOLAS-regulation V/12(o)

11) Avsaknad av korrekta sjökorträttade navigeringskartor och/eller andra aktuella manualer och publikationer nödvändiga för hela den förestående resan. Elektroniska sjökort får användas i stället för sjökort.

12) Avsaknad av gnistfri frånluftsventilation för lastpumprum (SOLAS-regulation 11-2/59.3.1).

13) Allvarliga operativa brister, såsom beskrivs i avdelning 5.5 i bilaga I till MOU.

14) Besättningens antal, sammansättning eller certifiering överensstämmer inte med dokumentet om säker bemanning.

15) Underlåtenhet att genomföra det utökade inspektionsprogrammet enligt kapitel XI regel 2 i SOLAS 74.

16) Avsaknad av eller bristfälligt fungerande färdskrivare (VDR), när sådan är obligatorisk.

3.3. Områden under IBC-koden (hänvisningar inom parentes)

1) Transport av last som består av ämnen som inte är angivna i Certificate of Fitness eller avsaknad av lastinformation (16.2)

2) Obefintliga eller skadade högtryckssäkerhetsventiler (8.2.3)

3) Elektriska installationer som inte är säkra i sig själva eller inte uppfyller kodens krav (10.2.3)

4) Källor för antändning i farliga områden hänvisade till i 10.2 (11.3.15)

5) Överträdelse av särskilda krav (15)

6) Överskridande av maximalt tillåten lastkvantitet per tank (16.1)

7) Otillräcklig värmeisolering av känsliga produkter (16.6)

3.4. Områden under IGC-koden (hänvisningar i parentes)

1) Transport av last som består av ämnen som inte är angivna i Certificate of Fitness eller avsaknad av information om lasten (18.1)

2) Obefintliga stängningsdon till bostads- och allmänna utrymmen (18.1)

3) Icke gastäta skott (3.3.2)

4) Bristfälligt fungerande luftlås (3.6)

5) Obefintliga eller bristfälligt fungerande snabbstängningsventiler (5.6)

6) Obefintliga eller bristfälligt fungerande säkerhetsventiler (8.2)

7) Elektriska installationer som inte är säkra i sig själva eller inte uppfyller kodens krav (10.2.4)

8) Icke fungerande ventilationssystem i lastutrymmen (12.1)

9) Icke fungerande trycklarm för lasttankar (13.4.1)

10) Icke fungerande system för upptäckande av gas eller giftig gas (13.6)

11) Transport av ämnen som måste inhiberas utan giltigt inhibitorcertifikat (17/19)

3.5. Områden under Load Lines-konventionen

1) Betydande korrosion eller rostskador på plåtar och viktiga delar av skrov och däcksförstärkningar som påverkar sjövärdighet och lokal styrka, om inte tillfredsställande temporära reparationer gjorts inför avgång till hamn där permanenta reparationer skall utföras

2) Påvisat dålig stabilitet

3) Avsaknad av tillräcklig och pålitlig information, enligt föreskrivna regler, som tillåter befälhavaren att snabbt och med enkla medel lasta och ballasta fartyget på ett sådant sätt att säkra stabilitetsegenskaper bibehålls under hela resan och under alla omständigheter och varierade förhållanden och så att fartyget inte utsätts för överdriven yttre stress

4) Obefintliga, påtagligt slitna eller obrukbara stängningsdon eller stängningsanordningar för luckarrangemang och vattentäta dörrar

5) Överlastning

6) Avsaknad av eller oläsbart aktuellt lastmärke

3.6. Områden under MARPOL-konventionen, bilaga I (hänvisningar inom parentes)

1) Avsaknad av, allvarligt slitage eller bristande funktion på filtrerings/separeringsutrustning för oljehaltigt lastvatten, övervaknings- och kontrollsystem för oljeutsläpp eller 15 ppm larmanordningar.

2) Otillräcklig återstående kapacitet i uppsamlingstankar för länsvatten och/eller spillolja för hela den förestående resan.

3) Avsaknad av oljedagbok (Oil Record Book) (20.5)

4) Olagligt utsläppsarrangemang

5) Besiktningsrapporter saknas eller uppfyller inte regel 13 G.3 b i Marpol-konventionen.

3.7. Områden under MARPOL-konventionen, bilaga II (hänvisningar inom parentes)

1) Avsaknad av P& M-manual

2) Lasten är inte kategoriserad (3.4)

3) Avsaknad av lastdagbok (Cargo Record Book) (9.6)

4) Transport av oljelika ämnen utan att uppfylla kraven i aktuella bestämmelser eller avsaknad av korrekt tilläggscertifikat. (SIC! 5.)

5) Olagligt utsläppsarrangemang

3.8. Områden under STCW-konventionen

1) Sjöfolket saknar certifikat, vederbörligt certifikat, giltig dispens eller skriftligt bevis för att en ansökan om intyg om erkännande har lämnats in till flaggstatens administration.

2) De i flaggstaten tillämpliga bestämmelserna om säker bemanning är inte uppfyllda.

3) Vakthållningen på brygga eller i maskinrum uppfyller inte de krav som flaggstaten ställer på fartyget.

4) I vakten saknas en person med behörighet att sköta den utrustning som är nödvändig för säker navigering, radiokommunikation i säkerhetssyfte eller för att förhindra förorening av havet.

5) Bevis saknas för att det finns yrkesmässig kompetens för att utföra de arbetsuppgifter som har tilldelats de ombordanställda och som rör fartygets säkerhet och förhindrande av förorening.

6) Personer som är tillräckligt utvilade och i övrigt tjänstgöringsdugliga saknas för den första vakten vid början av en resa och för följande avlösande vakter.

3.9. Områden under ILO-konventionen

1) Otillräcklig mängd proviant för resa till nästa hamn

2) Otillräcklig mängd dricksvatten för resa till nästa hamn

3) Oacceptabla sanitära förhållanden ombord

4) Ingen värme i bostäder på fartyg som trafikerar områden med låg temperatur

5) Oacceptabla mängder sopor, utrustning eller last som utgör hinder för framkomligheten eller andra farliga förhållanden i passager och allmänna utrymmen

3.10. Omständigheter som inte kräver kvarhållande, men där t.ex. lastnings-/lossningsarbete måste avbrytas

1) Bristfällig funktion hos (eller dåligt underhåll av) inertgassystem, lasthanteringssystem eller maskineri utgör tillräcklig anledning att avbryta lastnings/-lossningsarbete.

BILAGA VII

1) Inspektören måste vara bemyndigad att utföra hamnstatskontroll av behörig myndighet i en medlemsstat.

2)

Antingen

måste inspektören ha praktiserat minst ett år som flaggstatsinspektör och ha utfört besiktningar och certifieringar enligt konventionerna

och inneha

a) behörighet som sjökapten vilket berättigar honom att föra fartyg på 1600 GT eller mer (se STCW Reg. II/2) eller

b) behörighet som maskinchef som gör det möjligt för den personen att sköta den uppgiften på fartyg vars huvudkraftkälla har en kapacitet på 3000 kW eller mer (se STCW, Reg. III/2) eller

c) ha avlagt civilingenjörsexamen på skeppsbyggnadslinje, maskinteknisk ingenjörsexamen eller ingenjörsexamen på det marina området och ha praktiserat inom det området i minst 5 år.

Inspektörer till vilka hänvisning görs i a och b måste ha minst 5 års sjöpraktik som antingen däcksbefäl eller maskinbefäl.

eller måste inspektören

inneha en relevant universitetsexamen eller motsvarande praktiska erfarenhet, och

ha utbildats och examinerats vid en skola för fartygsinspektörer, och

ha minst 2 års praktik som flaggstatsinspektör och ha utfört besiktningar och certifieringar enligt konventionerna.

3) ha färdighet att meddela sig muntligen och skriftligen med sjöfarare på det språk som oftast talas till sjöss.

4) ha tillräcklig kännedom om bestämmelser i internationella konventioner och de föreskrivna rutinerna för hamnstatskontroll.

5) Inspektörer som inte uppfyller dessa krav kan ändå godtas om de är anställda hos den behöriga myndigheten i en medlemsstat som utför hamnstatskontroll när detta direktiv antas.

BILAGA VIII

I. Den information som offentliggörs enligt artikel 15.1 skall omfatta följande:

Fartygets namn.

IMO-nummer.

Typ av fartyg.

Bruttodräktighet (brt).

Byggnadsår, angivet i fartygets säkerhetscertifikat.

Fartygets ägare eller den som är ansvarig för fartygstransporten: namn och adress.

För fartyg som transporterar flytande eller fasta laster i bulk: namn och adress till den befraktare som är ansvarig för valet av fartyg samt typ av befraktning.

Flaggstat.

I tillämpliga fall, klassificeringssällskap som för detta fartyg har utfärdat klasscertifikat.

Klassificeringssällskap, och om det är tillämpligt, annan organisation som på flaggstatens vägnar för detta fartyg har utfärdat certifikat enligt konventionerna, med uppgift om vilka certifikat det gäller.

Hamn och dag för den senaste utökade inspektionen, med uppgift om ett eventuellt kvarhållande.

Hamn och dag för den senaste särskilda besiktningen och uppgift om den organisation som utfört besiktningen.

Antal kvarhållanden under de föregående 24 månaderna.

Land och hamn för kvarhållandet.

Dag då kvarhållandet hävdes.

Kvarhållandets varaktighet, i dagar.

Antal konstaterade brister samt en klar och tydlig motivering av kvarhållandet.

Beskrivning av hur den behöriga myndigheten och, i tillämpliga fall, klassificeringssällskapet har följt upp kvarhållandet.

Uppgift om ett eventuellt förbud mot tillträde till någon av gemenskapens hamnar och en klar och tydlig motivering av förbudet.

Uppgift om huruvida klassificeringssällskap eller annan privat organisation som utförde besiktningen har ett ansvar för de brister som ensamma eller tillsammans med andra brister ledde till ett kvarhållande.

Beskrivning av de åtgärder som vidtagits i det fall ett fartyg tillåtits fortsätta till närmaste lämpliga reparationsvarv eller vägrats tillträde till någon hamn i gemenskapen.

II. Den information om inspekterade fartyg som offentliggörs enligt artikel 15.2 skall omfatta följande:

Fartygets namn.

IMO-nummer.

Typ av fartyg.

Bruttodräktighet.

Konstruktionsår.

Fartygets ägare eller den som är ansvarig för fartygstransporten: namn och adress.

För fartyg som transporterar flytande eller fasta laster i bulk: namn och adress till den befraktare som är ansvarig för valet av fartyg samt typ av befraktning.

Flaggstat.

I tillämpliga fall, klassificeringssällskap som för detta fartyg har utfärdat klasscertifikat.

Klassificeringssällskap, och, om det är tillämpligt, annan organisation som på flaggstatens vägnar för detta fartyg har utfärdat certifikat enligt konventionerna, med uppgift om vilka certifikat det gäller.

Land, hamn och inspektionsdatum.

Antal brister och bristernas art.

BILAGA IX

Inspektionsrapporten skall innehålla minst följande punkter:

I. Allmänna uppgifter

1. Behörig myndighet som sammanställt rapporten.

2. Dag och ort för inspektionen.

3. Det inspekterade fartygets namn.

4. Flaggstat.

5. Typ av fartyg.

6. IMO-nummer.

7. Anropssignal.

8. Bruttodräktighet.

9. Dödvikt (i tillämpliga fall).

10. Konstruktionsår, angivet i fartygets säkerhetscertifikat.

11. I tillämpliga fall, klassificeringssällskap som för detta fartyg har utfärdat klasscertifikat.

12. Klassificeringssällskap, och, om det är tillämpligt, annan organisation som på flaggstatens vägnar för detta fartyg har utfärdat certifikat enligt konventionerna.

13. Fartygets ägare eller den som är ansvarig för fartygstransporten: namn och adress.

14. För fartyg som transporterar flytande eller fasta laster i bulk: namn och adress till den befraktare som är ansvarig för valet av fartyget samt typ av befraktning.

15. Dag då inspektionsrapporten avslutades.

16. Uppgift om att närmare information om en inspektion eller ett kvarhållande kan komma att offentliggöras.

II. Uppgifter om inspektionen

1. Certifikat enligt gällande internationella konventioner, utfärdande myndighet eller organisation med uppgift om datum för utfärdande och giltighetstid.

2. Delar av fartyget som har inspekterats (i fall av mer ingående eller utökad inspektion).

3. Typ av inspektion (inspektion, mer ingående inspektion, utökad inspektion).

4. Bristernas art.

5. Vidtagna åtgärder.

III. Ytterligare uppgifter i fall av kvarhållande

1. Dag då beslut om kvarhållande fattades.

2. Dag då kvarhållandet hävdes.

3. Beskrivning av de brister som föranledde kvarhållandet (hänvisningar till konventioner, om tillämpligt).

4. Uppgifter om den senaste årliga eller mellanliggande besiktningen.

5. Uppgift om huruvida klassificeringssällskap eller annan privat organisation som utförde besiktningen har ett ansvar för de brister som ensamma eller tillsammans med andra brister ledde till kvarhållande.

6. Vidtagna åtgärder.

BILAGA X

Medlemsstaterna skall senast den 1 april varje år till kommissionen lämna följande uppgifter om det föregående året:

Antalet inspektörer som för medlemsstatens räkning arbetar med hamnstatskontroll av fartyg.

Nedanstående tabell skall användas när uppgifterna lämnas till kommissionen:

Uppgifterna skall lämnas både för medlemsstaten som helhet och för var och en av medlemsstatens hamnar. I denna bilaga avses med hamn en enskild hamn eller det geografiska område med eventuellt flera enskilda hamnar som en inspektör eller en grupp av inspektörer har hand om. En och samma inspektör kan också vara verksam i flera hamnar eller geografiska områden.

Totala antalet individuella fartyg som anlöpt medlemsstatens hamnar.

Medlemsstaterna skall antingen

a) varje halvår till kommissionen lämna uppgifter om individuella fartygsrörelser i deras hamnar, med undantag för regelbunden färjetrafik, med uppgift om fartygens IMO-nummer och ankomstdag, eller

b) lämna uppgifter till Sirenac om IMO-nummer och ankomstdag för de fartyg som dagligen anlöpt deras hamnar, med undantag för regelbunden färjetrafik.

Medlemsstaterna skall tillställa kommissionen en förteckning över regelbunden färjetrafik enligt a och b ovan senast sex månader efter genomförandet av detta direktiv och därefter varje gång som ändringar görs i denna färjetrafik.

BILAGA XI

A. KATEGORIER AV FARTYG SOM KAN VÄGRAS TILLTRÄDE TILL GEMENSKAPENS HAMNAR (enligt artikel 7b.1)

1. Gastankfartyg och kemikalietankfartyg

2. Bulkfartyg

3. Oljetankfartyg

4. Passagerarfartyg

B. FÖRFARANDEN VID VÄGRAT TILLTRÄDE TILL GEMENSKAPENS HAMNAR (enligt artikel 7b.2)

Om förutsättningarna enligt artikel 7b föreligger, skall den behöriga myndigheten i den hamn i vilken fartyget kvarhölls för andra respektive tredje gången skriftligen underrätta befälhavaren och ägaren, eller den som är ansvarig för fartygstransporten, om att förbud mot tillträde utfärdats för fartyget.

Den behöriga myndigheten skall också underrätta flaggstatens administration, det berörda klassificeringssällskapet, de övriga medlemsstaterna, Europeiska gemenskapernas kommission, ”Centre Administratif des Affaires Maritimes” och MOU:s sekretariat.

Förbudet mot tillträde skall träda i kraft så snart fartyget har getts tillstånd att lämna hamnen, efter det att de brister som föranledde kvarhållandet har avhjälpts.

För att förbudet mot tillträde skall kunna upphävas, måste ägaren eller den som är ansvarig för fartygstransporten rikta en formell begäran till den behöriga myndigheten i den medlemsstat som utfärdade förbudet mot tillträde. Till denna begäran skall fogas ett intyg från flaggstatsadministrationen om att fartyget uppfyller alla tillämpliga bestämmelser i de internationella konventionerna. I tillämpliga fall skall till begäran dessutom fogas ett intyg från det klassificeringssällskap som klassificerat fartyget. Av detta intyg skall framgå att fartyget uppfyller klassificeringssällskapets klassificeringsnormer.

Förbudet mot tillträde får endast upphävas efter det att fartyget har inspekterats på nytt i en överenskommen hamn av inspektörer från den behöriga myndigheten i den medlemsstat som utfärdade förbudet mot tillträde och om denna medlemsstat får tillräckliga bevis på att fartyget till fullo uppfyller tillämpliga krav i de internationella konventionerna.

Om den överenskomna hamnen ligger i gemenskapen får den behöriga myndigheten i den medlemsstat där anlöpshamnen ligger, med samtycke från den behöriga myndigheten i den medlemsstat som utfärdade förbudet mot tillträde, bevilja att fartyget fortsätter till denna anlöpshamn uteslutande för kontroll av att fartyget uppfyller de villkor som anges i punkt 2.

Den förnyade inspektionen skall utgöras av en utökad inspektion som måste omfatta åtminstone de relevanta punkterna i avsnitt C i bilaga V.

Alla kostnader för den utökade inspektionen skall bäras av fartygets ägare eller den som är ansvarig för fartygstransporten.

Om resultatet av den utökade inspektionen tillfredsställer medlemsstaten i enlighet med punkt 2 måste förbudet mot tillträde hävas. Fartygets ägare eller den som är ansvarig för fartygstransporten skall skriftligen informeras om detta.

Den behöriga myndigheten skall också skriftligen meddela flaggstatens administration, det berörda klassificeringssällskapet, de övriga medlemsstaterna, kommissionen, ”Centre Administratif des Affaires Maritimes” och MOU:s sekretariat.

Uppgifter om fartyg som har vägrats tillträde till gemenskapens hamnar skall finnas tillgängliga i Sirenac-systemet och offentliggöras i enlighet med bestämmelserna i artikel 15 och bilaga VIII.

BILAGA XII

Fartyg i följande klasser måste, i den mån de anlöper en hamn i en av gemenskapens medlemsstater, vara utrustade med ett VDR-system som uppfyller de standarder om prestanda som anges i IMO:s resolution A.861(20) och uppfyller de provningsstandarder som fastställs i Internationella elektroniska kommissionens (IEC) standard nr 61996:

passagerarfartyg byggda den 1 juli 2002 eller senare,

ro-ro-passagerarfartyg byggda före den 1 juli 2002, inte senare än den första översikten den 1 juli 2002 eller senare,

andra passagerarfartyg än ro-ro-passagerarfartyg byggda före den 1 juli 2002, inte senare än den 1 januari 2004,

andra fartyg än passagerarfartyg med en bruttodräktighet på minst 3000 ton, byggda den 1 juli 2002.

Fartyg i följande klasser byggda före den 1 juli 2002 måste, i den mån de anlöper en hamn i en av gemenskapens medlemsstater, vara utrustade med ett VDR-system som uppfyller relevanta IMO-standarder:

lastfartyg med en bruttodräktighet på minst 20000 ton senast det datum som fastställts av IMO eller, om det inte finns något beslut av IMO, senast den 1 januari 2007,

lastfartyg med en bruttodräktighet på minst 3000 ton men mindre än 20000 bruttoton, senast det datum som fastställts av IMO eller, om det inte finns något beslut av IMO, senast den 1 januari 2008.

1 EGT nr C 107, 15.4.1994, s. 14 och EGT nr C 347, 8.12.1994, s. 15.

2 EGT nr C 393, 31.12.1994, s. 50.

3 Europaparlamentets yttrande av den 27 oktober 1994 (EGT nr C 347, 8.12.1994, s. 15), Rådets gemensamma ståndpunkt av den 14 mars 1995 (EGT nr C 93, 13.4.1995, s. 25) och Europaparlamentets beslut av den 18 maj 1995 (ännu inte offentliggjort i EGT) (SIC! EGT nr C 151, 19.6.1995, s. 227).

4 EGT nr C 271, 7.10.1993, s. 1.

5 EGT nr L 247, 5.10.1993, s. 19.

6 EGT L 324, 29.11.2002, s. 1.

7 EGT L 319, 12.12.1994, s. 28.

8 EGT L 138, 1.6.1999, s. 1.