333-26

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Högsta förvaltningsdomstolen fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.

BAKGRUND

1Pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar beskattas på olika sätt. För att en försäkring ska vara en pensionsförsäkring måste vissa villkor vara uppfyllda. Försäkringen får t.ex. inte medföra rätt till andra försäkringsbelopp än ålderspension, sjukpension eller efterlevandepension. Villkoren syftar till att endast försäkringar som tjänar ett verkligt pensioneringsändamål ska omfattas av reglerna för pensionsförsäkringar. 2. AA överväger att teckna en depåförsäkring för tjänstepension hos livförsäkringsföretaget X AB och att låta X AB placera hela eller delar av hans försäkringskapital i kapitalandelsbevis som ges ut av Y AB. I samband med det avser han att teckna ett bolån hos bostadskreditinstitutet Z AB. De tre bolagen har ägarkopplingar till varandra. 3. Bostadskreditinstitutet Z AB kommer att finansieras delvis genom lån från Y AB. Dessa lån förväntas löpa till lägre ränta än marknadsränta. Verksamheten i Y AB kommer huvudsakligen att bestå i att ge ut kapitalandelsbevis och låna ut pengar till Z AB. Kapitalandelsbevisen kommer att ge avkastning i form av årlig kupongränta som bestäms med utgångspunkt i bl.a. de räntebetalningar som Y AB får från Z AB. 4. En person som låter X AB förvalta dennes försäkringskapital och som tecknar ett bolån hos Z AB samt väljer att placera sitt försäkringskapital i de kapitalandelsbevis som ges ut av Y AB får rabatt på räntan på bolånet hos Z AB. Storleken på rabatten beror på hur mycket kapital som placeras i kapitalandelsbevisen. 5. AA ansökte om förhandsbesked för att få veta om försäkringen uppfyller villkoren för att vara en pensionsförsäkring. 6. Skatterättsnämnden fann att försäkringen inte uppfyller villkoren för att klassificeras som en pensionsförsäkring. Nämnden ansåg att AA genom det beskrivna förfarandet avstår från marknadsmässig avkastning på försäkringskapitalet mot en lägre räntekostnad på bolånet, och att det därmed finns en sådan koppling mellan försäkringskapitalet och bolånerabatten att han får anses förfoga över försäkringskapitalet och att transaktionerna inte heller genomförs för att uppfylla renodlade pensioneringsändamål.

YRKANDEN M.M.

7AA yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska ändra förhandsbeskedet och slå fast att försäkringen uppfyller villkoren för att klassificeras som pensionsförsäkring. 8. Skatteverket anser att förhandsbeskedet ska fastställas.

SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET

9De villkor som en försäkring måste uppfylla för att vara en pensionsförsäkring framgår av 58 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Ett av dessa villkor är enligt 6 § att försäkringen inte får medföra rätt till andra försäkringsbelopp än sådana som betalas ut som ålderspension, sjukpension eller efterlevandepension. 10. Regleringen i 58 kap. inkomstskattelagen syftar till att säkerställa att kapitalet i en pensionsförsäkring endast används för vissa renodlade pensioneringsändamål. Avtal som innebär att försäkringstagaren eller förmånstagaren tillförs medel ur eller på annat sätt förfogar över försäkringskapitalet i strid med bestämmelserna i 58 kap. medför att försäkringen inte uppfyller villkoren för att vara en pensionsförsäkring (jfr prop. 1975/76:31 s. 117 och HFD 2015 ref. 9). 11. AA överväger att teckna en depåförsäkring hos X AB och låta placera en del av sitt försäkringskapital i kapitalandelsbevis utgivna av Y AB som i sin tur lånar ut pengar till Z AB mot en ränta som understiger marknadsränta. Han avser vidare att ta upp ett bolån hos Z AB och mot att han placerar en del av försäkringskapitalet i kapitalandelsbevisen får han rabatt på räntan på bolånet hos Z AB. Rabattens storlek beror på hur mycket kapital som placeras på det sättet. 12. Avkastningen på de kapitalandelsbevis som Y AB ger ut får förmodas påverkas negativt av att bolaget lånar ut pengar till Z AB mot en ränta som understiger marknadsränta. Den utlåningen möjliggör i sin tur för Z AB att ge AA rabatt på räntan på hans bolån hos Z AB. Högsta förvaltningsdomstolen delar Skatterättsnämndens bedömning att AA genom det beskrivna förfarandet får anses avstå från marknadsmässig avkastning på försäkringskapitalet mot en lägre räntekostnad på bolånet. Han får härigenom anses förfoga över försäkringskapitalet på ett sätt som strider mot villkoret i 58 kap. 6 § inkomstskattelagen. 13. Förhandsbeskedet ska därmed fastställas.

I avgörandet har deltagit justitieråden Henrik Jermsten, Margit Knutsson, Leif Gäverth, Mikael Westberg och Karin Attorps. Föredragande har varit justitiesekreteraren Erika Karlsson.