KamR Göteborg mål 1110-26

KLAGANDE

Beijer Byggmaterial AB, 556012-5220 Ombud:

MOTPART

Åstorps kommun

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Förvaltningsrätten i Malmös dom den 11 februari 2026 i mål nr 12508-25, se bilaga A

SAKEN

Offentlig upphandling

KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE

Kammarrätten avslår överklagandet.

YRKANDEN M.M.

Beijer Byggmaterial AB (Beijer) yrkar detsamma som i förvaltningsrätten och anför följande.

Förvaltningsrätten har inte beaktat vad bolaget anfört om risken för att missgynnas och därmed lida skada om kommunen väljer bort Beijer enbart på grund av att bolagets verksamhetsställe inte är beläget tillräckligt nära centrala Åstorp. Att Beijer tilldelats kontrakt inom ramen för upphandlingen förändrar inte att kommunens indikativa avropsmodell inneburit eller riskerar att innebära skada för bolaget. En avropsmodell som är oförenlig med lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, LOU, innebär per definition att en leverantör kan komma att missgynnas. Som ramavtalsleverantör har bolaget en berättigad förväntan att avrop ska ske i enlighet med lag och avtal. Eftersom Beijer inte kan förutse på vilka grunder kommunen kommer att välja mellan ramavtalsleverantörerna innebär kommunens tillämpning av modellen en konkret risk för godtyckliga avrop.

Det går inte heller att utläsa var ett eventuellt utlämningsställe skulle kunna inrättas av Beijer för att uppnå ett bättre geografiskt läge i förhållande till andra anbudsgivare. Bolaget hade t.ex. kunna använda sig av en portabel minibutik i form av en container för att stärka sin närvaro i kommunen om det hade gått att förutse hur kommunen kommer att lägga sina avrop. Leverantörerna saknar vidare möjlighet att i förväg bedöma vilket utbud som förväntas vid en framtida beställningstidpunkt. Frågor om sortimentsbredd och tillgänglighet är typiskt sett krav på kvalitet och omfattning i ramavtalet och bör vara fastställda i förväg.

Därtill har avropsmodellen medfört att Beijer hindrats från att lämna sitt mest konkurrenskraftiga anbud och saknat möjlighet att bedöma och planera de resurser som krävs för att fullgöra ramavtalet, vilket i sig innebär skada eller konkret skaderisk.

Bolaget åberopar en kartbild över de olika leverantörernas geografiska belägenhet.

Åstorps kommun anser att överklagandet ska avslås och anför följande.

Något ensidigt eller systematiskt gynnande av leverantörer baserat på geografisk närhet förekommer inte. Resonemangen om att kommunen skulle komma att bortse från pris eller kvalitet saknar stöd och är spekulationer som inte uppfyller kravet på konkretiserad skaderisk.

Eftersom behoven är omöjliga att förutse krävs ett flexibelt ramavtal. Beställning av varor kommer i stor utsträckning att ske i akuta situationer och behoven kan uppstå var som helst inom kommunen, vilket kommer att missgynna eller gynna alla leverantörer på samma sätt. Vid inköp till större värden ska beställaren göra en förnyad konkurrensutsättning. Den indikativa rangordningen skapar förutsättningar för fortsatt konkurrens bland ramavtalsleverantörerna. Beijer kan t.ex. konkurrera genom att erbjuda snabba -cont

Det bestrids att Beijer inte haft möjlighet att lämna ett optimalt anbud eller planera sin verksamhet. Praxis visar att när en leverantör har antagits till ett ramavtal är tröskeln för att visa skada särskilt hög eftersom leverantören fortfarande deltar i konkurrensen vid avrop. Beijers påståenden om skada är allmänt hållna och spekulativa teorier som inte visar på någon konkret eller beaktansvärd risk för skada. Beijers uppfattning att en konstaterad brist i avropsmodellen i sig innebär att skaderekvisitet är uppfyllt saknar stöd i praxis. Tvärtom följer av HFD 2013 ref. 53 att det krävs en konkretiserad skaderisk.

SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE

Kammarrätten instämmer i förvaltningsrättens bedömning att det med hänsyn till de behov som upphandlingen avser att tillgodose inte har kommit fram något annat än att den valda avropsmodellen i och för sig är lämplig, effektiv och nödvändig.

Vid en avropsmodell av aktuellt slag möter det dock svårigheter att fullt ut tillgodose de krav på förutsebarhet och transparens som ställs. Kammarrätten instämmer därför i förvaltningsrättens slutsats att upphandlingen får anses strida mot de upphandlingsrättsliga principerna i dessa avseenden.

Frågan är då om Beijer har visat att bolaget lidit eller kan komma att lida skada av överträdelsen.

Beijer har anfört att en avropsmodell som är oförenlig med LOU per definition innebär att en leverantör kan komma att missgynnas. Kammarrätten konstaterar att ett sådant synsätt inte är förenligt med det krav på skada som lagstiftningen ställer upp.

Beijer har vidare anfört att bristen på förutsebarhet för avrop inneburit att bolaget varit förhindrat att lämna sitt mest konkurrenskraftiga anbud. Bolagets beskrivning av hur avropskriteriernas utformning haft en sådan effekt är dock mycket allmänt hållen. Liksom förvaltningsrätten anser kammarrätten därför att vad bolaget anfört i denna del inte på ett tydligt och konkret sätt visar att det lidit eller kan komma att lida skada.

Beijer har dock också, inom preklusionsfristen, fört fram att bolaget riskerar att lida skada genom att det vid framtida avrop inte kommer att behandlas lika i jämförelse med andra ramavtalsleverantörer som har verksamhetsställen centralt i Åstorp. I denna del noterar kammarrätten att Beijer varken genom sin argumentation eller vad det åberopat förmått visa att dess geografiska placering innebär en nackdel i konkurrenshänseende.

Inte heller i övrigt har Beijer på ett tydligt och konkret sätt redogjort för hur bristerna i fördelningsnyckeln har påverkat bolagets möjligheter att konkurrera om framtida avrop.

Sammantaget bedömer därför kammarrätten att Beijer inte har visat att avropskriteriernas utformning inneburit eller kan antas komma att innebära skada för bolaget. Det saknas därmed grund för ingripande.

Överklagandet ska därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B (KR-09).

I avgörandet har deltagit kammarrättsrådet Niclas Falkendal (ordförande), tf. kammarrättsassessorn Linnea Roslund (referent) och kammarrättsrådet Roger Petersson.