KamR Sundsvall mål 1738-22

KLAGANDE

Region Jämtland Härjedalen Ombud: Jurist

MOTPART

DRT Solutions AB, 559082-4115 Ombud: Chefsjurist

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Förvaltningsrätten i Härnösands dom den 16 juni 2022 i mål nr 196-22, se bilaga A

SAKEN

Ogiltighet av avtal vid offentlig upphandling

KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE

Kammarrätten ändrar förvaltningsrättens dom på så sätt att avtalet den 29 augusti 2021 mellan Region Jämtland Härjedalen och Malmator AB får bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse.

YRKANDEN M.M.

Region Jämtland Härjedalen yrkar i första hand att ansökan ska avslås och i andra hand att avtalet ändå ska få bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse.

DRT Solutions AB (DRT) anser att överklagandet ska avslås.

VAD PARTERNA ANFÖR I KAMMARRÄTTEN

Regionen hänvisar till vad som tidigare anförts och tillägger i huvudsak följande till stöd för sin talan.

Värdet av aktuellt avtal framgår av inskickat avtal. Där anges hur mycket kontraktet är värt per månad och per år. Regionen utför varje månad runt 3 000 sjukresor och 2 000 färdtjänstresor med taxi. Samtidigt handläggs cirka 3 000 bidragsärenden för sjukresor med eget resande. Därtill planeras, samordnas och beställs resor med närtrafik, kompletteringstrafik och fasta linjer. På ett år hanteras 150 000 resor med särskild kollektivtrafik. Vid varje resa krävs samordning och informationsförmedling mellan reseservice, taxibolagens trafikledningar och de faktiska fordonen. Informationen innehåller samplanering och uppgifter om varje resenärs specifika behov under resan. Informationen behöver förmedlas i realtid. Sjukresor med taxi nyttjas av patienter med särskilt behov av stöd och för att säkerställa patientsäkerheten krävs rätt information vid varje transport.

Det krävs en relativt avancerad planering och samordning i flera steg mellan resenär, reseservice, trafikledning och mottagande kommunala insatser. Utan denna koordination av resenärer, fordon och information skulle inte särskild kollektivtrafik kunna utföras. Patienter och medborgare skulle inte kunna utnyttja sjukresor, omsorgsresor, färdtjänst och kompletteringstrafik utan en fullgod samordning och informationsöverflyttning på ett säkert sätt.

För att hantera resorna, samordna och lägga service- och omsorgsnivåer krävs ett särskilt systemstöd. Utan möjligheter att samordna och förmedla rätt information påverkas patientsäkerheten och de samhällsfunktioner som ligger till grund för att sjukvården ska kunna genomföras. DRT:s synsätt att planering kan genomföras med manuell metod tyder på bristande insikt i den omfattning av resor och nivå av samordning som krävs. Regionen är huvudman för sjukresor vilket är många fler än kommunernas färdtjänstresor. Sjukresorna går inte heller att jämföra med en kommuns färdtjänstresor, som enbart riktar sig mot medborgares privatresor. Sjukresorna riktar sig till en hel regions patienter och dess resor till och från akut eller planerad sjukvård. Om information ska kunna förmedlas på ett patientsäkert sätt med historik och spårbarhet krävs ett stödsystem som uppfyller särskilda behovskrav. Resorna är samhällsviktiga och en förutsättning för patienters och medborgares säkerhet och sjukvårdens funktioner. Denna mängd resor kan inte beställas, koordineras och samplaneras utan stödsystem. Även rätt system och arbetet med koordineringen är livsviktigt. Kan inte resorna utföras, kan inte heller sjukvården genomföras. Om inte stödsystemet används faller den särskilda kollektivtrafiken inom några timmar. Utan effektiv samordning skulle det gå åt 3–5 gånger fler fordon än vad som existerar i Region Jämtland Härjedalen idag. För att koordinera uppåt 8 000–10 000 resor i månaden och samplanera dessa i realtid mot ett hundratal bilar från ett tiotal trafikutövare krävs ett systemstöd. Det finns sådana exceptionella omständigheter som medför att avtalet ska få bestå med hänsyn till tvingande allmänintresse.

DRT hänvisar till vad som tidigare anförts och tillägger i huvudsak följande till stöd för sin inställning.

Regionen har tidigare fått ett avtal om köp av programvarulicens till transportplaneringssystemet SAM3001 ogiltigförklarat i ett avgörande som vann laga kraft den 29 juni 2021. Programvaran har inte på något sätt förbrukats under avtalstiden utan har kunnat lämnas tillbaka. Återgång av prestationerna har varit möjlig utan att det uppkommit någon kostnad för Malmator AB som bolaget inte skulle haft om avtalet aldrig kommit till stånd. I stället för att verkställa rättelse tecknade regionen det i allt väsentligt likalydande, nu aktuella, avtalet om köp av samma programvarulicens som började gälla den 1 juli 2021. Avtalets värde sattes precis under den lagstadgade värdegräns som tillåter direktupphandling.

Då det tidigare avtalet mellan regionen och Malmator AB ogiltigförklarats är detta en civilrättslig nullitet. Avtalet finns inte och har i rättslig mening aldrig funnits. Eftersom Regionen underlåtit att verkställa återgång och låtit prestationerna bestå har det under 2021 uppkommit ett nytt köp i ett nytt direktupphandlat avtal, enligt vilket regionen behåller programvaran och låter Malmator AB behålla redan utbetalade ersättningar. Även värdet av detta köp ska räknas in vid bedömningen av om värdegränsen för lågt värde överskridits. Regionen har försökt kringgå regelverket om ogiltighet av avtal och sätta det unionsrättsliga sanktionssystemet ur spel, vilket inte är förenligt med åtagandet att genomföra effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner och inte lagstiftarens avsikt med undantagsbestämmelsen om direktupphandling vid lågt värde.

När det gäller om avtalet ska få bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse kan regionens behov utföras genom manuella åtgärder.

SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE

Frågorna i målet

Kammarrätten konstaterar att det i målet aktuella avtalet mellan regionen och Malmator AB numera har löpt ut. Det finns dock inget hinder för kammarrätten att ändå pröva frågan om avtalets giltighet i sak (jfr prop. 2009/10:180 s. 361 och kammarrättens dom den 12 november 2020 i mål nr 1480-20). Det förhållandet att avtalet numera har löpt ut påverkar inte heller prövningen av om avtalet ska få bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse.

Den första fråga kammarrätten har att pröva i målet är om förutsättningarna för direktupphandling på grund av att kontraktsvärdet understiger tröskelvärdet är uppfyllda. Om så inte är fallet och förutsättningarna för ogiltigförklaring enligt 20 kap. 13 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, LOU, är uppfyllda är frågan om avtalet ändå ska få bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 20 kap. 14 § LOU.

Finns grund för att ogiltigförklara avtalet?

I det aktuella avtalet anges en viss månadskostnad för kontraktet och att giltighetstiden avser en period om längst 17 månader. Vidare anges att avtalet är upprättat till följd av en direktupphandling, att det medför att avtalet är begränsat i värde till 615 312 kr och att det innebär att avtalet upphör att gälla oaktat angiven avtalstid om sammanlagda köp inom avtalet har uppgått till det värdet. Kammarrätten anser att värdet av kontraktet ska beräknas utifrån den angivna månadskostnaden multiplicerat med avtalets längsta giltighetstid om 17 månader. Vid en sådan beräkning är avtalets kontraktsvärde strax över 600 000 kr.

När det gäller avtalet som tidigare ogiltigförklarats av förvaltningsrätten har det inte framkommit annat än att regionen under perioden januari–juni 2021 har fortsatt att nyttja upphandlingsföremålet. Kammarrätten instämmer i förvaltningsrättens bedömning att det finns skäl att vid beräkning av kontraktets värde väga samman avtalens värden. Vid en sådan beräkning ska alltså även perioden januari–juni 2021 beaktas. Det kan därmed konstateras att det sammanlagda kontraktsvärdet för avtalen överstiger tröskelvärdet för direktupphandling.

Regionen har gjort gällande att avtalet upphör att gälla när summan av det som regionen betalat under perioden januari–juni 2021 tillsammans med det som betalas från och med juli 2021 sammantaget uppgår till 615 312 kr. Kammarrätten konstaterar att det inte går att utläsa av det nu aktuella avtalet att det funnits en avsikt att beräkna värdet av detta avtal på det sättet. Det anges endast att aktuellt avtal är begränsat i värde. Vad regionen framför i detta avseende förändrar således inte kammarrättens bedömning.

Sammanfattningsvis anser kammarrätten alltså att kontraktsvärdet överstiger tröskelvärdet för direktupphandling. Det har alltså inte varit tillåtet att använda sådan upphandling och förutsättningarna för ogiltigförklaring av avtalet enligt 20 kap. 13 § LOU är uppfyllda.

Ska avtalet ändå få bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse?

Sjuk- och färdtjänstresor utgör sådana allmänintressen som avses i 20 kap. 14 § LOU. För att ett avtal ska få bestå krävs därtill att avtalet verkligen är en nödvändig förutsättning för att transporterna ska kunna genomföras (se rättsfallet HFD 2019 ref. 18).

I målet är det visserligen inte fråga om faktiska sjuk- och färdtjänstresor utan om ett datorsystem för planering och samordning av sådana resor. Kammarrätten anser emellertid att det saknas skäl att ifrågasätta regionens uppgifter om att datorsystemet har en sådan koppling till verksamheten med resorna att dessa svårligen kan genomföras utan systemet. Vid bedömningen beaktar kammarrätten att det är fråga om tjänster som påverkar människors liv och hälsa och att enskilda i samhället därmed skulle drabbas om tjänsterna inte kan utföras. Det rör sig vidare om ett mycket stort antal resor per månad över ett stort geografiskt område och utan en effektiv samordning skulle verksamheten riskera att kräva många fler fordon än vad som idag finns inom regionen. Sammantaget anser kammarrätten därför att det finns sådana omständigheter som medför att avtalet ska få bestå på grund av tvingande hänsyn till allmänintresse.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B (formulär 9).

Jessica Lovén Martin Hamrin Rebecca Larsson kammarrättsråd kammarrättsråd tf. kammarrättsassessor ordförande referent