Prop. 2009/10:180
Nya rättsmedel på upphandlingsområdet
1
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 8 april 2010
Mats Odell
Anders Borg
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag till lag om ändring i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, förkortad LOU, och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, förkortad LUF. Förslagen innehåller bestämmelser om bl.a. nya rättsmedel (ogiltighet och sanktionsavgift), konkurrenspräglad dialog, elektronisk auktion, miljöhänsyn och sociala hänsyn samt regelförenklingar.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (ändringsdirektivet) genomförs i svensk rätt. Bestämmelser om avtalsspärr införs, dvs. en period under vilken avtal inte får ingås. Avtalsspärren gäller i tio eller 15 dagar, beroende på kommunikationssätt, från det att den upphandlande myndigheten eller enheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet till anbudssökandena och anbudsgivarna. Bestämda tidsfrister för att komma in med en ansökan om överprövning av en upphandling införs. Tidsfristen sammanfaller med avtalsspärren. När en ansökan om överprövning kommit in till förvaltningsrätten förlängs avtalsspärren och gäller, som huvudregel, till dess att förvaltningsrätten prövat upphandlingen, s.k. förlängd avtalsspärr. För att säkerställa möjligheten till överklagande får avtal inte heller ingås förrän tio dagar gått från det att förvaltningsrätten avgjort målet.
Leverantörer ges möjlighet att föra talan om ogiltighet av ett avtal som har slutits mellan upphandlande myndighet eller enhet och annan leverantör. Ogiltigförklaring av ett avtal ska kunna ske bl.a. vid s.k. otillåten direktupphandling och vid överträdelse av bestämmelserna om
2
avtalsspärr i kombination med överträdelse av någon annan bestämmelse i LOU eller LUF. Ett avtal, som är drabbat av en ogiltighetsgrund, ska få bestå om det föreligger tvingande hänsyn till ett allmänintresse. I överensstämmelse med vad som i dag gäller för att ansöka om överprövning av upphandlingar föreslås att mål om överprövning av avtals giltighet ska prövas av de allmänna förvaltningsdomstolarna. Bestämda tidsfrister för att ansöka om överprövning av ett avtals giltighet införs. För att undgå att ett avtal i vissa fall kan komma att förklaras ogiltigt föreslås att upphandlande myndigheter och enheter ska kunna offentliggöra sin avsikt att upphandla och iaktta en särskild avtalsspärr om tio dagar innan avtal ingås, s.k. förhandsinsyn.
Bestämmelser om avtalsspärr och om ogiltighet av avtal föreslås även gälla vid upphandlingar som inte omfattas av direktivens tillämpningsområde.
En tidsfrist införs för att komma in med en ansökan om överprövning av beslut att avbryta en upphandling.
I enlighet med ändringsdirektivet införs en alternativ sanktion till att ogiltigförklara avtal för vissa situationer. Dessa situationer är när ett avtal får bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse och när ett avtal består trots bristande iakttagelse av en avtalsspärr. Det föreslås att en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) ska påföras upphandlande myndigheter och enheter i dessa fall. Därutöver lämnas förslag om att upphandlingsskadeavgift ska kunna påföras upphandlande myndigheter och enheter även i ett annat fall, nämligen vid otillåten direktupphandling. Det föreslås att tillsynsmyndigheten, dvs. Konkurrensverket, ska ansöka om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift hos allmän förvaltningsdomstol. Upphandlingsskadeavgiften föreslås uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får dock inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet. Avgiften föreslås tillfalla staten.
Tillsynsmyndigheten föreslås få befogenhet att förelägga en upphandlande myndighet eller enhet och den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet att lämna uppgifter och handlingar.
I propositionen föreslås även att ett nytt upphandlingsförfarande, konkurrenspräglad dialog, ska få användas och att det införs bestämmelser om elektroniska auktioner. Vidare föreslås att det införs en möjlighet att inrätta och nyttja inköpscentraler för upphandling. Förslagen genomför bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 (det klassiska direktivet) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 (försörjningsdirektivet). Vidare föreslås en bestämmelse som anger att upphandlande myndigheter och enheter bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn i sina upphandlingar om upphandlingens art motiverar detta.
Slutligen föreslås förenklande åtgärder när det gäller att hämta in uppgifter om leverantörers kapacitet och redlighet. En upphandlande myndighet eller enhet ska bl.a. ansvara för att begära in uppgifter från Skatteverket och Kronofogdemyndigheten om huruvida en leverantör betalar skatter och socialförsäkringsavgifter.
Fasta direktupphandlingsgränser föreslås motsvarande 15 procent av ett tröskelvärde i respektive lag (ca 287 000 kronor i LOU och
3
ca 577 000 kronor i LUF). Förslaget kompletteras med bestämmelser för beräkning av värdet av ett avtal som en upphandlande myndighet eller enhet avser att direktupphandla. Värdet ska enligt förslaget uppskattas till det totala beloppet som kan komma att betalas enligt avtalet, exempelvis ska options- och förlängningsklausuler betraktas som om de utnyttjas.
En form av direktupphandling över EU:s tröskelvärden är förhandlat förfarande utan föregående annonsering. Möjligheten att direktupphandla enligt någon av dessa grunder föreslås införas för upphandlingar även under tröskelvärdena.
Vid upphandling under tröskelvärdena föreslås även att en leverantör ska få åberopa andra företags kapacitet.
I propositionen föreslås slutligen lagändringar i syfte att anpassa LOU och LUF till Lissabonfördraget.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 15 juli 2010.
4
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut .................................................................8 2 Lagtext..............................................................................................9 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1091) om
offentlig upphandling.........................................................9
2.2
Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster ..............................................52
2.3
Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400)
................................................84
3 Ärendet och dess beredning............................................................86 4 Gällande rätt ...................................................................................88
4.1
Allmänt om upphandlingslagarna ....................................88
4.2
De grundläggande principerna .........................................88
4.3 Direktivstyrd upphandling ...............................................91 4.4 Upphandling under tröskelvärdena och av B-tjänster ......96
4.5
Rättsmedel........................................................................98
5 Ändringsdirektivet ..........................................................................99 5.1 Inledning ..........................................................................99
5.2
Ändringsdirektivets huvudsakliga innehåll....................100
6
Avtalsspärr m.m............................................................................106
6.1
Avtalsspärr efter underrättelse om tilldelningsbeslut.....106
6.2 Underrättelse om tilldelningsbeslut................................111 6.2.1 Berörda anbudssökande och anbudsgivare....111
6.2.2
Information om avtalsspärr och skäl för
beslutet ..........................................................112
6.3 Undantag från avtalsspärr ..............................................115 6.4 Förlängd avtalsspärr.......................................................119 6.5 Tiodagarsfrist .................................................................125
7 Överprövning av avtals giltighet...................................................127
7.1
Avtal som kan förklaras ogiltiga ....................................127
7.2
När ogiltigförklaring av ett avtal inte får ske .................137
7.2.1 Tvingande hänsyn till ett allmänintresse .......137 7.2.2 Överträdelse av avtalsspärr ...........................139 7.2.3 Underrättelse vid förnyad
konkurrensutsättning inom ett ramavtal ........141
7.2.4 Förhandsinsyn inom det direktivstyrda området..........................................................142 7.2.5 Förhandsinsyn inom det icke
direktivstyrda området ..................................143
8 Vissa domstolsfrågor och tidsfrister .............................................146
8.1
Rättens beslut före och efter ingående av avtal..............146
8.2 Interimistiska beslut .......................................................151 8.3 Vitesbestämmelsen i försörjningslagen..........................153 8.4 Preklusionsfrist ..............................................................155
8.4.1
Ändringsdirektivet.........................................155
5
8.4.2 Preklusionsfrist i
upphandlingslagstiftningen........................... 155
8.5
Underrättelse om en ansökan om överprövning ............ 161
8.6 Ska en ansökan om överprövning först lämnas till den upphandlande myndigheten eller enheten? ............. 162
8.7
Tidsfrister för ansökan om överprövning ...................... 163
8.7.1
Tidsfrist för ansökan om överprövning av en upphandling ............................................. 163
8.7.2 Tidsfrist för ansökan om överprövning av
ett beslut att avbryta en upphandling ............ 166
8.7.3
Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet..................................... 168
8.8 Beräkning av vissa tider ................................................ 170
8.9
Domstolens prövning när avtal har ingåtts .................... 172
8.10
Talerätt i mål om överprövning ..................................... 175
9 Särskild avgift .............................................................................. 181
9.1
En särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) på upphandlingsområdet .................................................... 181
9.2 Överträdelser som ska kunna leda till upphandlingsskadeavgift ............................................... 184
9.3
Upphandlande myndigheter respektive enheter som kan påföras upphandlingsskadeavgift............................ 190
9.4 Strikt ansvar kontra uppsåt eller oaktsamhet ................. 192
9.5
Beräkning av upphandlingsskadeavgiftens storlek........ 194
9.6
Överträdelsens sanktionsvärde ...................................... 196
9.7 Uppbärare av upphandlingsskadeavgift......................... 199 9.8 Handläggande myndighet.............................................. 200
9.9
Domstols prövning av upphandlingsskadeavgift........... 201
9.10
Tidsfrister för talan om upphandlingsskadeavgift m.m................................................................................ 206
9.11 Vissa övriga frågor om förfarandet hos tillsynsmyndigheten och domstolarna ........................... 209
9.12
Betalning av upphandlingsskadeavgift.......................... 210
9.13 Preskription ................................................................... 211 9.14 Kvarstad ........................................................................ 212
9.15
Skatterättsliga konsekvenser ......................................... 212
10 Tillsynsfrågor m.m....................................................................... 213 10.1 Föreläggande att lämna uppgift eller handling m.m. ..... 213
10.2
Ytterligare möjligheter att ingripa vid upphandlingar ... 217
10.3 Åtgärder mot domstolstrots ........................................... 219 10.4 Granskning och medling................................................ 221
11 Skadestånd ................................................................................... 221 11.1 Skadestånd till anbudsgivare och anbudssökande
som har deltagit i en upphandling.................................. 221
11.2
Skadestånd när ett avtal har ogiltigförklarats ................ 225
12 Konkurrenspräglad dialog............................................................ 227
12.1
Konkurrenspräglad dialog införs................................... 227
12.2 Annonsering m.m. ......................................................... 230
6
12.3 Förutsättningar för att inleda en konkurrenspräglad
dialog .............................................................................230
12.4
Genomförandet av en konkurrenspräglad dialog ...........232
12.5 Möjlighet att bestämma att dialogen ska genomföras i successiva steg .............................................................233
12.6
Avslutande av dialogen och underrättelse om beslut under pågående dialog samt möjlighet till överprövning ..................................................................234
12.7 Uppmaning att klarlägga och precisera ett anbud ..........237
12.8
Värdering och antagande av anbud ................................238
12.9
Anbud på andra anbudsgivares förslag ..........................239
12.10 Krav på kompetens hos en upphandlande myndighet ....239 12.11 Vägledning.....................................................................240
12.12
Anbudsgivares rätt till ersättning ...................................241
12.13
Sekretess hos upphandlande myndighet för innehåll i förslag på lösningar........................................................242
13
Elektronisk auktion.......................................................................243
13.1 Elektronisk auktion enligt direktiven .............................243 13.2 Elektronisk auktion i upphandlingslagarna ....................245 13.3 Förutsättningar för att använda elektronisk auktion
m.m. ...............................................................................247
13.4 Genomförandet av en elektronisk auktion .....................251 13.5 Överprövning .................................................................254
13.6
Sekretess ........................................................................256
14 Inköpscentraler .............................................................................258
14.1
Tidigare överväganden...................................................258
14.2
Inköpscentraler i upphandlingslagarna...........................259
14.3 Regleringen av inköpscentraler......................................262 14.4 Ansvaret för att bestämmelserna iakttas.........................264 14.5 Vissa frågor rörande kommuner och landsting ..............266
15 Miljöhänsyn och sociala hänsyn ...................................................267 16 Regelförenklingar i upphandlingslagarna .....................................273 16.1 Inledning ........................................................................273 16.2 Inhämtande av uppgifter ................................................274
16.2.1
Bakgrund.......................................................274
16.2.2 Uppgifter från offentliga register om skatter och socialförsäkringsavgifter.............275 16.2.3 Bevis på leverantörens lämplighet ................279
16.3
Upphandling som inte omfattas av direktiven................284
16.3.1 Bakgrund.......................................................284 16.3.2 Beloppsgränser för direktupphandling ..........285
16.3.3
Principer för beräkning av kontraktets
värde ...........................................................292
16.3.4 Direktupphandling när förhandlat förfarande utan föregående annonsering är tillämpligt ......................................................294
16.3.5
Rätt att åberopa andra företags kapacitet.......296
7
16.3.6 Ansvar för att hämta in uppgifter från offentliga register om skatter och
socialförsäkringsavgifter .............................. 297
16.3.7 Bevis på leverantörens lämplighet................ 298 16.3.8 Ramavtal....................................................... 299
16.3.9
Upphandling enligt 15 kap. LOU och LUF som rör rikets säkerhet och försvarsupphandling ..................................... 301
16.3.10 Kvalificeringssystem blir tillämpliga vid
upphandlingar enligt 15 kap. LUF................ 303
16.3.11
Några mindre regelförenklingsåtgärder och lagtekniska ändringar............................. 303
16.4 Begreppet skriftlig......................................................... 305
16.4.1
Förtydligande av begreppet skriftlig............. 305
16.4.2
Formen för att lämna anbudsansökningar och anbud ..................................................... 307
17
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser................................ 310
18 Konsekvensanalys........................................................................ 311 19 Författningskommentar................................................................ 316
19.1
Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1091) om
offentlig upphandling .................................................... 316
19.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi,
transporter och posttjänster............................................ 375
19.3
Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ............................................. 399
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 april 2010......... 400
8
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling,
2. lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster,
3. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
9
2.1
2 Lagtext
Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2007:1091) om offentlig upphandling
dels att 15 kap. 6, 7, 10 och 14 §§ samt 16 kap. ska upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 15 kap. 6, 7, 10 och 14 §§ ska utgå,
dels att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 1 och 23 §§, 3 kap. 1 och 2 §§, 4 kap. 1, 2, 4–6 §§, 7 kap. 3 §, 8 kap. 3, 5, 6 och 10–12 §§, 9 kap. 1, 9 och 12 §§, 10 kap. 2 §, 11 kap. 3, 4 och 15 §§, 12 kap. 2 och 4 §§, 13 kap. 1 och 5 §§, 14 kap. 2 §, 15 kap. 2–5, 9, 15, 17–19 och 21–23 §§ samt rubrikerna närmast före 4 kap. 1 §, 8 kap. 3, 10–12 §§, 15 kap. 4, 5 och 22 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas fyra nya kapitel, 5 a, 16, 17 och 18 kap., 25 nya paragrafer, 1 kap. 9 a §, 2 kap. 6 a, 9 a och 10 a §§, 4 kap. 10– 22 §§, 7 kap. 4 §, 10 kap. 4 §, 11 kap. 17 §, 15 kap. 3 a, 5 a, 13 a, 13 b och 15 a §§, samt närmast före 4 kap. 10, 12–14, 16–18 och 20–22 §§, 7 kap. 4 §, 11 kap. 17 § samt 15 kap. 3 a, 5 a, 13 b och 15 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
I denna lag finns föreskrifter om – lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser (1 kap.),
– definitioner (2 kap.), – tröskelvärden (3 kap.), – upphandlingsförfaranden (4 kap.), – ramavtal (5 kap.),
– elektronisk auktion (5 a kap.),
– tekniska specifikationer och särskilda kontraktsvillkor i förfrågningsunderlag m.m. (6 kap.),
– annonsering av upphandling (7 kap.), – tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud m.m. (8 kap.),
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (EUT L 335, 20.12.2007, s. 31, Celex 32007L0066) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 30.4.2004, s. 114, Celex 32004L0018), senast ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr 1177/2009 (EUT L 134, 1.12.2009, s. 64, Celex 32009R1177).
10
– kommunikation, information och dokumentation (9 kap.), – uteslutning av leverantörer (10 kap.), – kontroll av leverantörers lämplighet och val av deltagare m.m. (11 kap.),
– tilldelning av kontrakt (12 kap.), – byggkoncessioner (13 kap.), – projekttävlingar på tjänsteområdet (14 kap.), – upphandling som inte omfattas av direktivet (15 kap.), och
– upphandling som inte omfattas av direktivet (15 kap.),
– överprövning, skadestånd m.m. (16 kap.).
– avtalsspärr, överprövning och skadestånd (16 kap.),
– upphandlingsskadeavgift (17 kap.), och
– tillsyn (18 kap.).
Till lagen hör följande bilagor: – Förteckning över byggentreprenadkontrakt (bilaga 1) – Förteckning över tjänstekontrakt (A-tjänster) (bilaga 2) – Förteckning över tjänstekontrakt (B-tjänster) (bilaga 3) – Definition av vissa tekniska specifikationer (bilaga 4)
2 §
Denna lag gäller för offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster samt av byggkoncessioner. Lagen gäller även när upphandlande myndigheter anordnar projekttävlingar. Vad som avses med offentlig upphandling och upphandlande myndighet anges i 2 kap. 13 § respektive 19 §.
Endast 15 och 16 kap. tillämpas i fråga om offentlig upphandling som
1. avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster),
2. avser andra kontrakt, vars värde understiger de tröskelvärden som anges i lagen,
3. görs på försvarsområdet och som avser varor eller tjänster som omfattas av artikel 296 i EGfördraget, eller
3. görs på försvarsområdet och som avser varor eller tjänster som omfattas av artikel 346 i EUFfördraget, eller
4. omfattas av sekretess eller andra särskilda begränsningar med hänsyn till rikets säkerhet.
I fråga om offentlig upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 2 (A-tjänster) tillämpas inte 13 och 14 kap.
En upphandling som avser både A-tjänster och B-tjänster skall anses vara en upphandling av Atjänster om värdet av A- tjänsterna överstiger värdet av B-tjänsterna. I annat fall skall upphandlingen i sin helhet anses vara en upphandling av B-tjänster.
En upphandling som avser både A-tjänster och B-tjänster ska anses vara en upphandling av A-tjänster om värdet av A-tjänsterna överstiger värdet av B-tjänsterna. I annat fall ska upphandlingen i sin helhet anses vara en upphandling av B-tjänster.
I fråga om tjänstekoncessioner gäller endast 1 kap. 12 §.
9 a §
Upphandlande myndigheter bör beakta miljöhänsyn och sociala
11
hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
2 kap.
1 §
Med anbudssökande avses den som ansöker om att få delta i ett selektivt eller förhandlat förfarande eller i ett urvalsförfarande enligt 15 kap.
Med anbudssökande avses den som ansöker om att få delta i ett selektivt eller förhandlat förfarande, i en konkurrenspräglad dialog eller i ett urvalsförfarande enligt 15 kap.
6 a §
Med elektronisk auktion avses en upprepad process med hjälp av elektroniska medel för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden.
9 a §
Med inköpscentral avses en upphandlande myndighet som
1. ingår ramavtal om byggentreprenader, varor eller tjänster som är avsedda för andra upphandlande myndigheter, eller
2. medverkar vid en offentlig upphandling i egenskap av ombud åt flera upphandlande myndigheter.
10 a §
Med konkurrenspräglad dialog avses ett förfarande som varje leverantör kan begära att få delta i och där den upphandlande myndigheten för en dialog med de anbudssökande som har bjudits in att delta i detta förfarande.
23 §
Med direktupphandling avses ett förfarande utan krav på anbud.
Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i viss form.
12
3 kap.
1 §
Denna lag skall tillämpas på kontrakt vilkas värde beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som Europeiska gemenskapernas kommission vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om kontraktet avser
Denna lag ska tillämpas på kontrakt vilkas värde beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om kontraktet avser
1. a) varor som upphandlas av en central statlig myndighet, i fråga om sådana myndigheter inom försvarsområdet dock endast då kontraktet avser produkter som anges i bilaga V till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster, senast ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr 2083/2005,
1. b) tjänster som upphandlas av en central statlig myndighet, om inte annat följer av andra stycket,
2. varor och tjänster i andra fall än som avses i 1, eller
3. byggentreprenader. Vid upphandling som görs av en central statlig myndighet tillämpas samma tröskelvärde som gäller enligt första stycket 2, om upphandlingen avser
1. sådana forsknings- och utvecklingstjänster som omfattas av kategori 8 i bilaga 2,
2. sådana telekommunikationstjänster i kategori 5 i bilaga 2, vilkas referensnummer i CPV-nomenklaturen motsvarar referensnumren CPC 7524, 7525 och 7526, eller
3. sådana tjänster som anges i bilaga 3 (B-tjänster). Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor samt en förteckning över de försvarsprodukter som avses i första stycket 1. a).
Särskilda bestämmelser om tröskelvärden vid projekttävlingar finns i 14 kap. 2 och 3 §§.
Värdet av kontraktet skall beräknas exklusive mervärdesskatt.
Värdet av kontraktet ska beräknas exklusive mervärdesskatt.
2 §
Denna lag skall tillämpas på kontrakt som upphandlas av någon annan än en upphandlande myndighet eller av en upphandlande myndighet för någon annans räkning, om mer än hälften av kostnaden för kontraktet täcks av direkta bidrag från en upphandlande myndighet och kontraktets värde beräknas uppgå till minst de
Denna lag ska tillämpas på kontrakt som upphandlas av någon annan än en upphandlande myndighet eller av en upphandlande myndighet för någon annans räkning, om mer än hälften av kostnaden för kontraktet täcks av direkta bidrag från en upphandlande myndighet och kontraktets värde beräknas uppgå till minst de
op. 2009/10:180
13
Pr belopp (tröskelvärden) som
Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om kontraktet avser
belopp (tröskelvärden) som
Europeiska gemenskapernas kommission vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om kontraktet avser
1. en byggentreprenad som gäller uppförande av sjukhus, anläggningar för sport, rekreation och fritid, skol- eller universitetsbyggnader eller byggnader för administrationsändamål, eller
2. tjänster som har samband med en byggentreprenad som avses i 1. Den upphandlande myndighet som lämnar ett sådant bidrag skall se till att bestämmelserna i denna lag tillämpas om kontraktet upphandlas av någon annan än myndigheten.
Den upphandlande myndighet som lämnar ett sådant bidrag ska se till att bestämmelserna i denna lag tillämpas om kontraktet upphandlas av någon annan än myndigheten.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
4 kap.
Öppet, selektivt och förhandlat förfarande
Öppet, selektivt och förhandlat förfarande samt konkurrens-
präglad dialog
1 §
Vid offentlig upphandling skall öppet eller selektivt förfarande användas.
Vid offentlig upphandling ska öppet eller selektivt förfarande användas.
Förhandlat förfarande med eller utan föregående annonsering får dock användas under de förutsättningar och på det sätt som anges i 2–9 §§.
Förhandlat förfarande med eller utan föregående annonsering får dock användas under de förutsättningar och på det sätt som anges i 2–9 §§.
Konkurrenspräglad dialog får användas under de förutsättningar och på det sätt som anges i 10
–
21 §§.
2 §
Förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas
1. om de anbud som lämnats vid ett öppet eller ett selektivt förfarande är ogiltiga eller inte kan godtas med hänsyn till vad som föreskrivs i
1. om de anbud som lämnats vid ett öppet eller ett selektivt förfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog är ogiltiga eller inte kan godtas med hänsyn till vad som föreskrivs i
a) 1 kap. 10 § andra stycket om att juridiska personer i vissa fall skall uppge namn och yrkes-
a) 1 kap. 10 § andra stycket om att juridiska personer i vissa fall ska uppge namn och yrkes-
14
kvalifikationer på personer som skall utföra en tjänst som omfattas av upphandlingen,
kvalifikationer på personer som ska utföra en tjänst som omfattas av upphandlingen,
b) 6 kap. 9 § andra och fjärde styckena om att otillåtna alternativa anbud inte får beaktas respektive att endast alternativa anbud som uppfyller ställda minimikrav får beaktas,
c) 6 kap. 11 § om att en anbudsgivare skall ange hur stor del som kan komma att läggas ut på tredje man,
c) 6 kap. 11 § om att en anbudsgivare ska ange hur stor del som kan komma att läggas ut på tredje man,
d) 6 kap. 12 § andra stycket om att anbudsgivare och anbudssökande skall bekräfta att hänsyn tagits till bestämmelserna om arbetarskydd och arbetsvillkor vid utformning av anbudet,
d) 6 kap. 12 § andra stycket om att anbudsgivare och anbudssökande ska bekräfta att hänsyn tagits till bestämmelserna om arbetarskydd och arbetsvillkor vid utformning av anbudet,
e) 9 kap. 8 § andra stycket om att en leverantör skall förtydliga och komplettera handlingar som getts in,
e) 9 kap. 8 § andra stycket om att en leverantör ska förtydliga och komplettera handlingar som getts in,
f) 10 kap. om uteslutning av leverantörer,
g) 11 kap. om kontroll av leverantörers lämplighet och val av leverantörer m.m., eller
h) 12 kap. om tilldelning av kontrakt,
2. om det som skall upphandlas är av sådant slag eller förenat med sådana risker att det på grund av särskilda omständigheter inte går att ange något totalpris i förväg,
2. om det som ska upphandlas är av sådant slag eller förenat med sådana risker att det på grund av särskilda omständigheter inte går att ange något totalpris i förväg,
3. för finansiella och intellektuella tjänster som är av sådan art att det inte går att utarbeta tillräckligt exakt förfrågningsunderlag för att kunna genomföra upphandlingen genom att välja det bästa anbudet enligt bestämmelserna för öppna eller selektiva förfaranden, eller
4. för byggentreprenad, som endast har forsknings-, provnings- eller utvecklingsändamål och som inte syftar till vinst eller till att täcka forsknings- och utvecklingskostnader.
Första stycket 1 gäller bara om villkoren för kontraktet i förhållande till den tidigare upphandlingen inte ändras väsentligt.
4 §
En upphandlande myndighet får i annonsen eller i förfrågningsunderlaget ange att förhandlat förfarande med föregående annonsering skall äga rum i successiva steg för att minska det antal anbud som förhandlingen skall omfatta. Därvid skall de tilldelningskriterier tillämpas som anges i annonsen om upphandlingen eller i förfrågningsunderlaget. Det slut-
En upphandlande myndighet får i annonsen eller i förfrågningsunderlaget ange att förhandlat förfarande med föregående annonsering ska äga rum i successiva steg för att minska det antal anbud som förhandlingen ska omfatta. Därvid ska de tilldelningskriterier tilllämpas som anges i annonsen om upphandlingen, i förfrågningsunderlaget eller i det beskrivande
15
liga antalet anbud skall alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lämpliga anbudssökande eller anbudsgivare.
dokumentet. Det slutliga antalet anbud ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lämpliga anbudssökande eller anbudsgivare.
5 §
En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt som avser byggentreprenader, varor och tjänster om
1. det vid ett öppet eller selektivt förfarande inte lämnats några anbudsansökningar eller inte lämnats några anbud eller inte lämnats några lämpliga anbud och de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt,
2. det som skall upphandlas av tekniska eller konstnärliga skäl eller på grund av ensamrätt kan fullgöras av endast en viss leverantör, eller
2. det som ska upphandlas av tekniska eller konstnärliga skäl eller på grund av ensamrätt kan fullgöras av endast en viss leverantör, eller
3. det är absolut nödvändigt att tilldela kontraktet, men synnerlig brådska, orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses av den upphandlande myndigheten gör det omöjligt att hålla tidsfristerna vid öppet, selektivt eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Om
Europeiska gemen-
skapernas kommission begär det, skall den upphandlande myndigheten i en rapport till kommissionen redovisa sådana ärenden där bestämmelsen i första stycket 1 har tillämpats av myndigheten.
Om Europeiska kommissionen begär det, ska den upphandlande myndigheten i en rapport till kommissionen redovisa sådana ärenden där bestämmelsen i första stycket 1 har tillämpats av myndigheten.
6 §
I de fall som avses i 2 § 1 får en upphandlande myndighet avstå från att annonsera om upphandling, om den i ett förhandlat förfarande bjuder in endast anbudsgivare som uppfyller kraven i 10 och 11 kap. och som i ett föregående öppet eller selektivt förfarande har lämnat anbud som uppfyller de formella kraven vid upphandlingen. I förfarandet får inte andra än sådana anbudsgivare delta.
I de fall som avses i 2 § 1 får en upphandlande myndighet avstå från att annonsera om upphandling, om den i ett förhandlat förfarande bjuder in endast anbudsgivare som uppfyller kraven i 10 och 11 kap. och som i ett föregående öppet eller selektivt förfarande eller i en föregående konkurrenspräglad dialog har lämnat anbud som uppfyller de formella kraven vid upphandlingen. I förfarandet får inte andra än sådana anbudsgivare delta.
16
Konkurrenspräglad dialog
Förutsättningar
10 §
En upphandlande myndighet får använda sig av konkurrenspräglad dialog vid tilldelning av ett särskilt komplicerat kontrakt och då öppet eller selektivt upphandlingsförfarande inte medger tilldelning av kontraktet.
11 §
Ett kontrakt anses som särskilt komplicerat, om det inte rimligen kan krävas av en upphandlande myndighet att den ska kunna
1. definiera de prestanda- eller funktionskrav enligt 6 kap. 3 § som kan tillgodose myndighetens behov eller med vilka dess mål kan uppnås, eller
2. ange den rättsliga eller finansiella utformningen av ett projekt.
Annonsering
12 §
Om en upphandlande myndighet avser att använda sig av en konkurrenspräglad dialog, ska den i en annons ange detta. I annonsen eller i ett beskrivande dokument ska myndigheten ange sina behov och krav.
Inledande av dialog
13 §
Den upphandlande myndigheten ska inleda en dialog med de anbudssökande som har valts ut med tillämpning av 10 och 11 kap.
Dialogens syfte ska vara att identifiera och bestämma hur den upphandlande myndighetens behov bäst kan tillgodoses. Under dialogen får myndigheten disku-
17
tera alla aspekter av kontraktet med de utvalda anbudssökandena, för att nå fram till en eller flera lösningar som kan tillgodose myndighetens behov och utgöra grunden för de anbud som de utvalda anbudssökandena bjuds in att lämna.
Genomförande av dialogen
14 §
Den upphandlande myndigheten får bestämma att dialogen ska genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras under dialogen. I så fall ska det anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.
15 §
Den upphandlande myndigheten ska fortsätta dialogen fram till dess att myndigheten har funnit den eller de lösningar som tillgodoser myndighetens behov. Dialogen ska därefter förklaras avslutad och de deltagande anbudssökandena ska snarast möjligt skriftligen underrättas om detta.
Uppmaning att lämna slutgiltiga anbud
16 §
När en underrättelse har lämnats enligt 15 §, ska den upphandlande myndigheten uppmana de deltagande anbudssökandena att lämna sina slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som har lagts fram och preciserats under dialogen. Anbuden ska innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genomförande.
18
Klarläggande och precisering av anbud
17 §
Den upphandlande myndigheten får uppmana en deltagande anbudsgivare att klarlägga och precisera sitt anbud.
Sådana åtgärder eller kompletterande upplysningar får dock inte leda till att grundläggande delar av anbudet eller inbjudan att lämna anbud ändras så att det snedvrider konkurrensen eller leder till diskriminering.
Värdering av anbud
18 §
Den upphandlande myndigheten ska värdera anbuden på grundval av tilldelningskriterierna. Tilldelningskriterierna ska anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.
19 §
Den upphandlande myndigheten ska anta det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga.
Precisering av anbud eller bekräftande av åtaganden
20 §
Den upphandlande myndigheten får uppmana den anbudsgivare vars anbud har identifierats som det ekonomiskt mest fördelaktiga att precisera vissa aspekter i anbudet eller att bekräfta åtaganden som anges där.
En sådan precisering eller ett sådant bekräftande får dock inte leda till
1. att väsentliga delar av anbudet eller inbjudan ändras,
2. att konkurrensen snedvrids, eller
3. diskriminering.
19
Priser eller betalning till deltagare
21 §
Den upphandlande myndigheten får bestämma att priser eller betalning ska ges till deltagarna i dialogen.
Inköpscentraler
22 §
En upphandlande myndighet får anskaffa byggentreprenader, varor och tjänster med hjälp av en inköpscentral.
5 a kap. Elektronisk auktion
Tillämpningsområdet
1 §
En upphandlande myndighet får, om förfrågningsunderlaget kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet, som en avslutande del av ett upphandlingsförfarande genomföra en elektronisk auktion vid
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. ett sådant förhandlat förfarande som får användas i det fall som avses i 4 kap. 2 § 1,
4. förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 5 kap. 7 §,
5. förenklat förfarande, och
6. urvalsförfarande.
2 §
Den elektroniska auktionen ska möjliggöra en rangordning på grund av automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på
1. priser, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som erbjudit det lägsta priset, eller
2. priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i förfrågningsunderlaget, när kon-
20
traktet ska tilldelas den leverantör som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.
3 §
Om elektronisk auktion kommer att användas, ska den upphandlande myndigheten ange det i annonsen om upphandling.
Förfrågningsunderlag
4 §
Av förfrågningsunderlaget ska bl.a. framgå
1. de delar av anbuden, vars värden kan kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal, som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,
2. de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för föremålet för upphandlingen,
3. vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,
4. relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts, och
6. relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.
Första utvärdering av anbud
5 §
Innan en upphandlande myndighet inleder en elektronisk auktion, ska myndigheten genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fast-
21
ställda viktningen för dessa.
Inbjudan att lämna nya priser eller värden m.m.
6 §
Alla anbudsgivare som har lämnat godtagbara anbud ska bjudas in med elektroniska medel att lämna nya priser eller värden.
En inbjudan ska innehålla alla relevanta upplysningar för individuell anslutning till den elektroniska utrustning som används och uppgift om vid vilken tidpunkt den elektroniska auktionen kommer att inledas, genomföras och avslutas.
7 §
Vid tilldelning av kontrakt på grundval av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska inbjudan åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av den berörda anbudsgivarens anbud som gjorts i enlighet med viktningen av tilldelningskriterierna.
8 §
I inbjudan ska anges den matematiska formel som används för att vid den elektroniska auktionen automatiskt bestämma rangordningen med hänsyn till de nya priser och nya värden som lämnas under auktionen.
Den matematiska formeln ska innefatta den i annonsen eller i förfrågningsunderlaget angivna viktningen av alla de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Om kriterieviktningen angetts som intervall ska dessa i förväg fastställas till ett bestämt värde.
Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler ges för varje anbud.
22
9 §
Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter den dag då inbjudan har skickats ut.
10 §
Den elektroniska auktionen får genomföras i flera på varandra följande etapper.
Upplysningar till anbudsgivarna
11 §
Under varje etapp i en elektronisk auktion ska den upphandlande myndigheten omedelbart meddela varje anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de ska ha kännedom om sin plats i rangordningen.
Den upphandlande myndigheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden, under förutsättning att detta har angetts i förfrågningsunderlaget.
Den upphandlande myndigheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
Avslutande av en elektronisk auktion
12 §
En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande myndigheten
1. vid den tidpunkt då auktionen enligt inbjudan att delta i auktionen ska avslutas,
2. när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. då det antal auktionsetapper som fastställts i inbjudan att delta i auktionen har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 ska den upphandlande myndigheten i inbjudan att delta i
23
auktionen ange hur långt efter det att den har tagit emot det sista budet som den kommer att avsluta auktionen.
I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje etapp i auktionen anges i inbjudan att delta i auktionen.
13 §
När den elektroniska auktionen har avslutats, ska den upphandlande myndigheten tilldela kontraktet på grundval av resultatet av den elektroniska auktionen.
7 kap.
3 §
En upphandlande myndighet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal skall till
Europeiska gemenskapernas kommission skicka en annons om upphandlingsresultatet senast 48 dagar efter det att kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts (efterannonsering).
En upphandlande myndighet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal ska till
Europeiska kommissionen skicka en annons om upphandlingsresultatet senast 48 dagar efter det att kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts (efterannonsering).
Bestämmelserna i första stycket gäller inte för tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.
Annonsering vid förhandsinsyn
4 §
En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 4 kap. 5–9 §§ får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska kommissionen (förhandsinsyn).
8 kap.
Tidsfrister vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering
Tidsfrister vid selektivt förfarande , konkurrenspräglad dialog och förhandlat förfarande med föregående annonsering
24
3 §
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering skall tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vara minst 37 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog och förhandlat förfarande med föregående annonsering ska tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vara minst 37 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Vid selektivt förfarande skall tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 40 dagar från den dag då en inbjudan enligt 10 § skickades till utvalda anbudssökande.
Vid selektivt förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 40 dagar från den dag då en inbjudan enligt 10 § skickades till utvalda anbudssökande.
Det som anges i första och andra styckena gäller om inte något annat följer av 4–8 §§.
5 §
Om en annons utarbetas och skickas med elektroniska medel, får tidsfristerna enligt 2 och 4 §§ för att komma in med anbud vid öppet förfarande och tidsfristen enligt 3 § första stycket för att komma in med anbudsansökningar vid selektivt eller förhandlat förfarande med föregående annonsering, förkortas med sju dagar.
Om en annons utarbetas och skickas med elektroniska medel, får tidsfristerna enligt 2 och 4 §§ för att komma in med anbud vid öppet förfarande och tidsfristen enligt 3 § första stycket för att komma in med anbudsansökningar vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog eller förhandlat förfarande med föregående annonsering, förkortas med sju dagar.
6 §
Tidsfristerna för att komma in med anbud vid öppet och selektivt förfarande får, utöver vad som följer av 5 §, förkortas med fem dagar, om den upphandlande myndigheten med elektroniska medel ger fri, direkt och fullständig tillgång till hela förfrågningsunderlaget från den dag då annonsen om upphandlingen skickades till Europeiska gemenskapernas kommission för publicering. Den Internetadress där förfrågningsunderlaget finns tillgängligt skall anges i annonsen.
Tidsfristerna för att komma in med anbud vid öppet och selektivt förfarande får, utöver vad som följer av 5 §, förkortas med fem dagar, om den upphandlande myndigheten med elektroniska medel ger fri, direkt och fullständig tillgång till hela förfrågningsunderlaget från den dag då annonsen om upphandlingen skickades till Europeiska kommissionen för publicering. Den Internetadress där förfrågningsunderlaget finns tillgängligt ska anges i annonsen.
25
Inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla
Inbjudan att komma in med anbud, att förhandla eller att föra
dialog
Skriftlig inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla vid selektivt respektive förhandlat förfarande
Skriftlig inbjudan att komma in med anbud, att förhandla eller att föra dialog vid selektivt respektive förhandlat förfarande eller konkurrenspräglad dialog
10 §
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering skall en upphandlande myndighet vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att komma in med anbud eller att förhandla.
Vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog och förhandlat förfarande med föregående annonsering ska en upphandlande myndighet vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att komma in med anbud, att delta i dialogen eller att förhandla.
Inbjudan skall innehålla förfrågningsunderlaget. Om förfrågningsunderlaget är direkt tillgängligt med elektroniska medel, är det dock tillräckligt att inbjudan innehåller en uppgift om var underlaget hålls tillgängligt.
En inbjudan ska innehålla förfrågningsunderlaget eller, i förekommande fall, det beskrivande dokumentet. Om förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet är direkt tillgängligt med elektroniska medel, är det dock tillräckligt att inbjudan innehåller en uppgift om var underlaget hålls tillgängligt.
En inbjudan skall dessutom innehålla minst uppgift om
En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om
1. tidsfristen för att begära kompletterande handlingar, om det är aktuellt, samt belopp och betalningssätt, om det skall betalas en avgift för handlingarna,
1. tidsfristen för att begära kompletterande handlingar, om det är aktuellt, samt belopp och betalningssätt, om det ska betalas en avgift för handlingarna,
2. sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet skall skickas och på vilket eller vilka språk det skall skrivas,
2. sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det eller de språk som ska användas,
3. en hänvisning till annonsen om upphandlingen,
4. vilka handlingar som skall bifogas,
4. vilka handlingar som ska bifogas,
5. den inbördes viktningen av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller kriteriernas prioritets-
5. den inbördes viktningen av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller kriteriernas prioritets-
26
ordning, om dessa upplysningar inte framgår av annonsen om upphandling eller av förfrågningsunderlaget och
ordning, om dessa upplysningar inte framgår av annonsen om upphandling, det beskrivande dokumentet eller av förfrågningsunderlaget, och
6. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Om någon annan än den upphandlande myndigheten skall lämna ut förfrågningsunderlaget
Om någon annan än den upphandlande myndigheten ska lämna ut förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet
11 §
Om någon annan än den upphandlande myndigheten på begäran skall lämna ut hela eller delar av förfrågningsunderlaget, skall adressen anges i inbjudan. Om en tidsfrist gäller för en sådan begäran och om en avgift skall betalas för de begärda handlingarna, skall upplysning om fristen och avgiften samt betalningsvillkor anges i inbjudan.
Om någon annan än den upphandlande myndigheten på begäran ska lämna ut hela eller delar av förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterande handlingarna, ska adressen anges i inbjudan. Om en tidsfrist gäller för en sådan begäran och om en avgift ska betalas för de begärda handlingarna, ska upplysning om fristen och avgiften samt betalningsvillkor anges i inbjudan.
De begärda handlingarna skall skickas till leverantörerna så snart som möjligt efter det att begäran har tagits emot.
De begärda handlingarna ska skickas till leverantörerna så snart som möjligt efter det att begäran har tagits emot.
Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar vid selektivt och förhandlat förfarande
Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar vid selektivt och förhandlat förfarande samt konkurrenspräglad dialog
12 §
Den upphandlande myndigheten skall vid selektivt och förhandlat förfarande lämna ut kompletterande upplysningar om förfrågningsunderlaget eller kompletterande handlingar senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar begärts i god tid.
Den upphandlande myndigheten ska vid selektivt och förhandlat förfarande samt vid konkurrenspräglad dialog lämna ut kompletterande upplysningar om förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller kompletterande handlingar senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar begärts i god tid.
Vid påskyndat förfarande enligt Vid påskyndat förfarande enligt
27
8 § andra stycket skall denna tidsfrist vara fyra dagar.
8 § andra stycket ska denna tidsfrist vara fyra dagar.
9 kap.
1 §
Anbudsansökningar och anbud skall lämnas skriftligen om inte något annat följer av andra eller tredje stycket.
Anbudsansökningar och anbud ska lämnas skriftligen om inte något annat följer av tredje stycket.
En upphandlande myndighet får bestämma att anbudsansökningar och anbud skall lämnas med något elektroniskt medel.
En upphandlande myndighet får bestämma att anbudsansökningar och anbud ska lämnas med ett elektroniskt medel eller på något annat sätt.
Myndigheten får tillåta att en anbudsansökan görs per telefon. Myndigheten skall i en annons ange hur anbudsansökningar får lämnas och i en annons eller ett förfrågningsunderlag ange hur anbud får lämnas.
Myndigheten ska i en annons ange hur anbudsansökningar får lämnas och i en annons eller ett förfrågningsunderlag ange hur anbud får lämnas.
9 §
En upphandlande myndighet skall snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt och om skälen för besluten.
En upphandlande myndighet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt och om skälen för besluten. I underrättelsen ska myndigheten ange den period under vilken avtal enligt 16 kap. 6 § inte får ingås (avtalsspärr).
En sådan underrättelse skall lämnas även när en upphandlande myndighet beslutar att avbryta en upphandling för vilken det har gått ut inbjudan att lämna anbud samt vid beslut att göra om upphandlingen.
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande myndighet beslutar att avbryta en upphandling för vilken det har gått ut inbjudan att lämna anbud samt vid beslut att göra om upphandlingen.
I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
12 §
En upphandlande myndighet skall för varje upphandling upprätta ett protokoll där bl.a. skall framgå skälen till att
En upphandlande myndighet ska för varje upphandling upprätta ett protokoll där bl.a. ska framgå skälen till att
28
1. ett anbud som ansetts vara onormalt lågt förkastats,
2. ett kontrakt eller ramavtal inte tilldelats en leverantör, och 3. förhandlat förfarande enligt bestämmelserna i 4 kap. 2–8 §§ tillämpats.
En upphandlande myndighet är skyldig att på Europeiska gemenskapernas kommissions begäran sända protokollet eller huvuddragen i det till kommissionen.
En upphandlande myndighet är skyldig att på Europeiska kommissionens begäran sända protokollet eller huvuddragen i det till kommissionen.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vad ett protokoll skall innehålla.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vad ett protokoll ska innehålla.
10 kap.
2 §
En leverantör får uteslutas från att delta i en upphandling, om leverantören
1. är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning eller är föremål för ackord eller tills vidare har inställt sina betalningar eller är underkastad näringsförbud,
2. är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, tvångsförvaltning, ackord eller annat liknande förfarande,
3. genom lagakraftvunnen dom är dömd för brott avseende yrkesutövningen,
4. har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen och den upphandlande myndigheten kan visa detta,
5. inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker, eller
6. i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av denna bestämmelse.
6. i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av bestämmelserna i 10 eller 11 kap.
Är leverantören en juridisk person, får leverantören uteslutas om en företrädare för den juridiska personen har dömts för brott som avses i första stycket 3 eller gjort sig skyldig till sådant fel som avses i första stycket 4.
Myndigheten får begära att en leverantör visar att det inte finns någon grund för att utesluta leverantören med stöd av första stycket 1, 2, 3 eller 5.
Myndigheten får, utom i de fall som avses i 4 §, begära att en leverantör visar att det inte finns någon grund för att utesluta leverantören med stöd av första stycket 1, 2, 3 eller 5.
4 §
Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden
29
avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 2 § första stycket 5 ska den upphandlande myndigheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet.
11 kap.
3 §
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får den upphandlande myndigheten begränsa antalet anbudssökande som den kommer att bjuda in att lämna anbud eller att förhandla.
Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog får den upphandlande myndigheten begränsa antalet anbudssökande som den kommer att bjuda in att lämna anbud, förhandla med eller inleda en dialog med.
Den upphandlande myndigheten skall i annonsen ange
Den upphandlande myndigheten ska i annonsen ange
1. vilka kriterier eller regler som den kommer att tillämpa vid valet av anbudssökande, och
2. det lägsta antal anbudssökande som kommer att inbjudas och, om ett högsta antal kommer att inbjudas, detta antal.
2. det lägsta antal anbudssökande som kommer att bjudas in och, om ett högsta antal kommer att bjudas in, detta antal.
4 §
Antalet anbudssökande som bjuds in att delta vid ett selektivt förfarande och vid ett förhandlat förfarande med föregående annonsering skall vara tillräckligt stort för att en effektiv konkurrens skall kunna uppnås. Antalet anbudssökande som bjuds in att delta vid ett selektivt förfarande får inte vara mindre än fem och vid förhandlat förfarande med föregående annonsering inte mindre än tre.
Antalet anbudssökande som bjuds in att delta vid ett selektivt förfarande, vid ett förhandlat förfarande med föregående annonsering eller vid en konkurrenspräglad dialog ska vara tillräckligt stort för att en effektiv konkurrens ska kunna uppnås. Antalet anbudssökande som bjuds in att delta vid ett selektivt förfarande får inte vara mindre än fem och vid förhandlat förfarande med föregående annonsering eller vid en konkurrenspräglad dialog inte mindre än tre.
15 §
Om en upphandlande myndighet i de fall som avses i 11 § andra stycket 7 kräver att få tillgång till ett av ett oberoende organ upp-
Om en upphandlande myndighet i de fall som avses i 11 § andra stycket 7 kräver att få tillgång till ett av ett oberoende organ upp-
30
rättat certifikat som intygar att leverantören uppfyller vissa miljöledningsstandarder, skall myndigheten hänvisa till förordning (EG) nr 761/2001 av den 19 mars 2001 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljöredovisningsordning (EMAS) eller till miljöledningsstandarder som bygger på relevanta europeiska eller internationella standarder. Miljöledningsstandarderna skall vara certifierade av organ som uppfyller gemenskapslagstiftningen eller internationella standarder för certifiering.
rättat certifikat som intygar att leverantören uppfyller vissa miljöledningsstandarder, ska myndigheten hänvisa till förordning (EG) nr 761/2001 av den 19 mars 2001 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljöredovisningsordning (EMAS) eller till miljöledningsstandarder som bygger på relevanta europeiska eller internationella standarder. Miljöledningsstandarderna ska vara certifierade av organ som uppfyller unionslagstiftningen eller internationella standarder för certifiering.
Myndigheten skall godta likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade inom EES. Den skall även godta andra bevis på likvärdiga miljöledningsåtgärder som lämnas av leverantörer.
Myndigheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade inom EES. Den ska även godta andra bevis på likvärdiga miljöledningsåtgärder som lämnas av leverantörer.
Begränsad kontroll
17 §
En upphandlande myndighet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som rör leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett öppet förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som myndigheten avser att tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 9 kap. 9 § första stycket.
I ett selektivt eller förhandlat förfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när
31
det gäller de anbudssökande som myndigheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
12 kap.
2 §
Den upphandlande myndigheten skall ange hur sådana kriterier som avses i 1 § andra stycket kommer att viktas inbördes vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Kriterieviktningen får anges som intervall med en lämplig största tillåtna spridning. Om det enligt den upphandlande myndigheten inte är möjligt att ange viktningen av de olika kriterierna, skall dessa anges i fallande prioritetsordning.
Viktningen av kriterierna eller kriteriernas prioritetsordning skall anges i
Den upphandlande myndigheten ska ange hur sådana kriterier som avses i 1 § andra stycket kommer att viktas inbördes vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Kriterieviktningen får anges som intervall med en lämplig största tillåtna spridning. Om det enligt den upphandlande myndigheten inte är möjligt att ange viktningen av de olika kriterierna, ska dessa anges i fallande prioritetsordning.
Viktningen av kriterierna eller kriteriernas prioritetsordning ska anges i
1. annonsen om upphandlingen,
1. annonsen om upphandlingen,
2. förfrågningsunderlaget, eller i 2. förfrågningsunderlaget,
3. en inbjudan att lämna anbud eller att delta i förhandlingar
3. en inbjudan att lämna anbud eller att delta i förhandlingar, eller i
4. det beskrivande dokumentet.
4 §
Om en upphandlande myndighet finner att ett anbud är onormalt lågt på grund av att anbudsgivaren har fått statligt stöd, får myndigheten begära en förklaring av anbudsgivaren. Kan anbudsgivaren inte efter en sådan begäran och inom en skälig tidsfrist som angetts av den upphandlande myndigheten visa att det är fråga om ett med EG-fördraget förenligt stöd, får anbudet förkastas.
Om en upphandlande myndighet finner att ett anbud är onormalt lågt på grund av att anbudsgivaren har fått statligt stöd, får myndigheten begära en förklaring av anbudsgivaren. Kan anbudsgivaren inte efter en sådan begäran och inom en skälig tidsfrist som angetts av den upphandlande myndigheten visa att det är fråga om ett med EUF-fördraget förenligt stöd, får anbudet förkastas.
En upphandlande myndighet som förkastar ett anbud enligt första stycket skall underrätta
Europeiska gemenskapernas kommission om det.
En upphandlande myndighet som förkastar ett anbud enligt första stycket ska underrätta
Europeiska kommissionen om det.
32
13 kap.
1 §
Om inte något annat följer av 1 kap. tillämpas bestämmelserna i detta kapitel vid upphandling av en byggkoncession, om kontraktet har ett värde som uppgår till minst det belopp (tröskelvärde) som
Europeiska gemenskapernas kommission vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om. Värdet skall beräknas enligt de regler för byggentreprenader som gäller enligt 3 kap. 3–5, 7 och 8 §§.
Om inte något annat följer av 1 kap. tillämpas bestämmelserna i detta kapitel vid upphandling av en byggkoncession, om kontraktet har ett värde som uppgår till minst det belopp (tröskelvärde) som
Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om. Värdet ska beräknas enligt de regler för byggentreprenader som gäller enligt 3 kap. 3–5, 7 och 8 §§.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
5 §
Om den som tilldelas en byggkoncession inte är en upphandlande myndighet, skall kontraktet innehålla villkor om att koncessionshavaren, om han avser att tilldela tredje man ett byggentreprenadkontrakt, som uppgår till det värde (tröskelvärde) som
Europeiska gemenskapernas kommission vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, skall annonsera sådan upphandling och ange tidsfrister enligt andra och tredje styckena.
Om den som tilldelas en byggkoncession inte är en upphandlande myndighet, ska kontraktet innehålla villkor om att koncessionshavaren, om han avser att tilldela tredje man ett byggentreprenadkontrakt, som uppgår till det värde (tröskelvärde) som
Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, ska annonsera sådan upphandling och ange tidsfrister enligt andra och tredje styckena.
Annonseringen skall ske enligt föreskrifterna i 7 kap. 1 §.
Annonseringen ska ske enligt föreskrifterna i 7 kap. 1 §.
Annonsering krävs dock inte i sådana fall då en upphandlande myndighet enligt 4 kap. 5 eller 8 § har fått använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering.
Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud skall anges enligt 8 kap. 3 §. Tidsfrister får förkortas enligt 8 kap. 5 och 6 §§ och förlängas enligt 8 kap. 7 §.
Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud ska anges enligt 8 kap. 3 §. Tidsfrister får förkortas enligt 8 kap. 5 och 6 §§ och förlängas enligt 8 kap. 7 §.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
33
14 kap.
2 §
Tröskelvärdet vid projekttävlingar är de värden som
Europeiska gemenskapernas kommission vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om tävlingen
Tröskelvärdet vid projekttävlingar är de värden som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om tävlingen
1. anordnas av en central statlig myndighet,
2. a) anordnas av en annan upphandlande myndighet, eller
2. b) anordnas av alla upphandlande myndigheter och avser sådana forsknings- och utvecklingstjänster som omfattas av kategori 8 i bilaga 2 (A-tjänster), telekommunikationstjänster i kategori 5 i bilagan, vilkas positioner i CPV-nomenklaturen motsvarar referensnumren CPC 7524, 7525 och 7526 eller sådana tjänster som anges i bilaga 3 (B-tjänster).
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
15 kap.
2 §
Vid offentlig upphandling enligt detta kapitel tillämpas även 1 kap., 2 kap., 5 kap., 11 kap. 6 §, 13 kap. och 16 kap.
Vid offentlig upphandling enligt detta kapitel tillämpas även
– 1 kap. (lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser),
– 2 kap. (definitioner), – 4 kap. 22 § (inköpscentraler), – 5 kap. (ramavtal), utom såvitt avser 5 kap. 5 § beträffande kravet på minst tre leverantörer för sådana ramavtal som omfattas av 5 kap. 6 §,
– 6 kap. 4 § (uppgifter om ursprung, tillverkning m.m.),
– 6 kap. 7 § (miljömärken), – 6 kap. 13 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt),
– 8 kap. 11 § (om någon annan än den upphandlande myndigheten ska lämna ut förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet),
– 8 kap. 12 § (tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar vid selektivt och förhandlat förfarande samt konkurrenspräglad dialog),
– 11 kap. 6 § (krav på registrering),
34
– 13 kap. (byggkoncessioner), – 16 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd),
– 17 kap. (upphandlingsskadeavgift), och
– 18 kap. (tillsyn).
Vid offentlig upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 3 (B tjänster) tillämpas även 6 kap. 1–8 §§, om värdet av kontraktet uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap.
Vidare tillämpas bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 4 kap. 1 § tredje stycket, 4, 6 och 10–21 §§, 8 kap. 3 § första stycket, 5 och 10 §§ samt 11 kap. 3 och 4 §§.
En upphandlande myndighet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 7 kap.
Vid offentlig upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 3 (B-tjänster) tillämpas även 6 kap. 1–3, 5, 6 och 8 §§, när värdet av kontraktet uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap.
En upphandlande myndighet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 7 kap.
3 §
En offentlig upphandling enligt detta kapitel skall göras genom förenklat förfarande eller urvalsförfarande.
En offentlig upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat förfarande eller urvalsförfarande.
Direktupphandling får dock användas om kontraktets värde är lågt eller om det finns synnerliga skäl. Den upphandlande myndigheten skall vid behov besluta riktlinjer för användning av sådant förfarande.
Direktupphandling får dock användas om kontraktets värde uppgår till högst 15 procent av det tröskelvärde som avses i 3 kap. 1 § första stycket 2 och andra stycket.
Vidare får direktupphandling användas i tillämplig omfattning i de fall förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering som avses i 4 kap. 5–9 §§ är uppfyllda eller om det finns synnerliga skäl.
Konkurrenspräglad dialog får, i enlighet med 2 §, användas om inte förenklat förfarande eller urvalsförfarande medger tilldelning av kontrakt.
Beräkning av värdet av ett kontrakt
3 a §
Värdet av ett kontrakt ska upp-
35
skattas till det totala belopp som ska betalas enligt kontraktet. En upphandling får inte delas upp i syfte att kringgå bestämmelserna i denna lag.
Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler beaktas som om de utnyttjats.
Vid beräkningen ska den upphandlande myndigheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten under räkenskapsåret.
Annonsering vid förenklat för-
farande
Annonsering
4 §
Vid förenklat förfarande skall den upphandlande myndigheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Vid förenklat förfarande ska den upphandlande myndigheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Vid urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Myndigheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
Begäran om anbud utan föregående annonsering
Innehåll i en annons m.m.
5 §
En upphandlande myndighet får utan föregående annonsering begära anbud genom att skicka en skrivelse till endast en leverantör om.
En annons om upphandling enligt 4 § ska innehålla uppgift om föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande myndigheten.
1. det vid ett annonserat förenklat förfarande inte lämnats några anbud eller inte lämnats några lämpliga anbud och under
36
förutsättning att kontraktsvillkoren i förfrågningsunderlaget inte ändras väsentligt,
2. det gäller varor som framställs enbart för forsknings-, utvecklings-, experiment- eller studieändamål och under förutsättning att framställningen inte sker i vinstsyfte eller för att täcka forsknings- och utvecklingskostnader,
3. det som skall upphandlas av tekniska eller konstnärliga skäl eller på grund av ensamrätt kan levereras av endast en viss leverantör, eller
4. det gäller ytterligare leveranser från den ursprungliga leverantören, avsedda antingen som delersättning för eller tillägg till tidigare leveranser och ett byte av leverantör skulle medföra oskäliga tekniska eller ekonomiska olägenheter.
Vid förenklat förfarande ska det dessutom framgå
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande.
Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. hur en anbudsansökan får lämnas, och
2. den dag ansökan senast ska ha kommit in.
Annonsering vid förhandsinsyn
5 a §
En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling enligt 3 § andra stycket får annonsera sin avsikt i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig (förhandsinsyn).
Regeringen meddelar föreskrifter om innehållet i en annons
37
om förhandsinsyn.
9 §
Anbudssökande och anbudsgivare skall ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 6 §.
Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 4 § andra stycket.
13 a §
Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 10 kap. 2 § första stycket 5 ska den upphandlande myndigheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet.
Begränsad kontroll
13 b §
En upphandlande myndighet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som rör leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett förenklat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som myndigheten avser att bjuda in till förhandling eller, om ingen förhandling sker, den eller de anbudsgivare som myndigheten avser tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling respektive underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 19 §.
I ett urvalsförfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog ska uppgifterna enligt första stycket
38
begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som myndigheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
15 §
En upphandlande myndighet skall pröva alla de anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av andra stycket eller 13 §.
En upphandlande myndighet ska pröva alla de anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 13 §.
En upphandlande myndighet får förkasta en ansökan eller ett anbud av samma skäl som en myndighet får utesluta en anbudssökande eller anbudsgivare enligt 13 § första och andra styckena.
Tillgång till andra företags kapacitet
15 a §
En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från de andra företagen eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.
17 §
Den upphandlande myndigheten får förkasta ett anbud om den finner att priset är onormalt lågt.
Anbudet får dock förkastas först sedan myndigheten skriftligen begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått tillfredsställande svar.
En upphandlande myndighet får förkasta ett anbud om den finner att priset är onormalt lågt. Anbudet får dock förkastas först sedan myndigheten skriftligen begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått tillfredsställande svar.
18 §
En upphandlande myndighet skall anteckna skälen för sina beslut och annat av betydelse vid upphandlingen. Detta gäller dock inte vid tilldelning av kontrakt som avser lågt värde.
En upphandlande myndighet ska anteckna skälen för sina beslut och annat av betydelse vid upphandlingen. Detta gäller dock inte vid tilldelning av kontrakt vilkas värde uppgår till högst det i 3 § andra stycket angivna värdet.
39
19 §
Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande skall den upphandlande myndigheten till anbudssökande och anbudsgivare lämna underrättelse om de beslut som avses i 9 kap. 9 § och sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.
Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som avses i 9 kap. 9 § och lämna sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.
Vid direktupphandling och vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 och 4 skall den upphandlande myndigheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
Vid direktupphandling och vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 och 4 ska den upphandlande myndigheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket.
21 §
Om ett kontrakt som avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster) uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap., skall den upphandlande myndigheten senast inom 48 dagar efter det att kontraktet tilldelats meddela
Europeiska gemenskapernas kommission om det. I meddelandet skall den upphandlande myndigheten ange om den godkänner att meddelandet publiceras.
Om ett kontrakt som avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster) uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap., ska den upphandlande myndigheten senast inom 48 dagar efter det att kontraktet tilldelats meddela
Europeiska kommissionen om det.
Upphandling som rör rikets
säkerhet m.m.
Undantag vid upphandling som
rör rikets säkerhet m.m.
22 §
I fråga om upphandling som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 och 4 får regeringen i enskilda fall besluta om
1. undantag från bestämmelserna om annonsering i detta kapitel, och
2. de undantag i övrigt från bestämmelserna i detta kapitel som är nödvändiga med hänsyn till försvars- och säkerhetspolitiska intressen.
Härutöver får regeringen överlåta till en upphandlande myndighet att själv besluta om sådana undantag som avses i första stycket.
Försvarets materielverk får besluta om sådana undantag som avses i första stycket om upphandlingen
40
1. avser tillägg till en upphandling där regeringen tidigare beslutat om undantag med stöd av första stycket,
2. avser materiel eller tjänster inom ramen för en av Sverige träffad internationell överenskommelse om mellanstatlig samverkan i fråga om försörjning av materiel eller tjänster, eller
2. avser varor, tjänster eller byggentreprenader inom ramen för en av Sverige träffad internationell överenskommelse om mellanstatlig samverkan i fråga om försörjning av varor, tjänster eller byggentreprenader, eller
3. har ett värde som understiger 25 000 000 kronor. Försvarets radioanstalt och Säkerhetspolisen får besluta om sådana undantag som avses i första stycket om upphandlingens värde understiger 5 000 000 kronor.
Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt och Säkerhetspolisen får besluta om sådana undantag som avses i första stycket om upphandlingens värde understiger 5 000 000 kronor.
23 §
Bestämmelserna i 14 kap. 1 § första stycket, 4 och 6–9 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 14 kap. 2 §, om inte tävlingen avser lågt värde.
Bestämmelserna i 14 kap. 1 § första stycket, 4 och 6–9 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 14 kap. 2 §, om tävlingens värde uppgår till högst det i 3 § andra stycket angivna värdet.
Vid anordnande av projekttävlingar skall 3 § tillämpas. En projekttävling skall annonseras enligt 4 eller 6 §.
Vid anordnande av projekttävlingar ska 3 § tillämpas. En projekttävling ska annonseras enligt 4 eller 5 §.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna skall tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, skall vinnaren respektive vinnarna inbjudas att delta i förhandlingar.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, ska vinnaren respektive vinnarna bjudas in att delta i förhandlingar.
16 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
Ansökan om överprövning
1 §
En leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får i en framställning till allmän förvaltningsdomstol ansöka om åtgärd enligt 5 eller 15 § (ansökan om överprövning).
Behörig domstol
41
2 §
En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Förbud mot överklagande
3 §
Ett beslut som denna lag är tilllämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900) .
Interimistiska beslut
4 §
I fall då avtalsspärr enligt 6, 8 eller 9 § inte gäller får rätten besluta att den upphandlande myndigheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts. Rätten får också besluta att, till dess något annat har bestämts, ett avtal inte får fullgöras.
Rätten får avstå från att fatta interimistiska beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Regler om interimistiskt beslut vid förlängd avtalsspärr finns i 9 §.
Överprövning av en upphandling
5 §
Om den upphandlande myndigheten har brutit mot de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
42
Avtalsspärr
6 §
Om en upphandlande myndighet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 § och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän tio dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande myndighet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
Undantag från avtalsspärr
7 §
Avtalsspärr gäller inte 1. vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 eller 4, om undantag har beslutats med stöd av 15 kap. 22 §,
2. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 4 kap. 5– 9 §§,
3. vid tilldelning av kontrakt på grund av ramavtal enligt 5 kap. 7 §, eller
4. vid direktupphandling enligt 15 kap. 3 § andra stycket.
Avtalsspärr vid förhandsinsyn
8 §
Vid förhandsinsyn enligt 7 kap. 4 § eller 15 kap. 5 a § får den upphandlande myndigheten inte ingå
43
avtal förrän tio dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerats.
Förlängd avtalsspärr
9 §
Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 6 eller 8 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Tiodagarsfrist
10 §
När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 9 §, får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 4 §, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet.
När Regeringsrätten har fattat ett beslut enligt 4 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling
11 §
En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av sådan avtalsspärr som avses i 6 eller 8 §.
12 §
En ansökan om överprövning av
44
ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan tio dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för detta.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från utskickandet.
När överprövning av en upphandling inte längre får ske
13 §
Överprövning av en upphandling får inte ske efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör.
14 §
Om den upphandlande myndigheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 4, 6, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 15–17 §§.
Överprövning av ett avtals giltighet
15 §
Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits
1. utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1 eller 2 §, 13 kap. 2 eller 5 §, 14 kap. 5 § eller 15 kap. 4 eller 6 §, eller
2. enligt ett förfarande i 5 kap. 7 § utan att de villkor har följts
45
som framgår av den paragrafen eller av det ramavtal som ligger till grund för det nya anbudsförfarandet och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med ett interimistiskt beslut enligt 4 §, bestämmelserna om avtalsspärr i 6, 8 eller 9 §, tiodagarsfristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
När ett avtal inte får ogiltigförklaras
16 §
Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 15 § är uppfyllda.
17 §
Bestämmelserna om ogiltighet i 15 § ska inte tillämpas
1. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet med stöd av ramavtal enligt 5 kap. 7 §, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 9 kap. 9 § första stycket, samt iakttagit en avtalsspärr enligt 6 §, eller
2. om en upphandlande myndighet genom förhandsinsyn enligt 7 kap. 4 § eller 15 kap. 5 a § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 8 §.
46
Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet
18 §
En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.
Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att
1. Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 7 kap. 3 § eller ett meddelande enligt 15 kap. 21 §, eller
2. den upphandlande myndigheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.
Beräkning av vissa tider
19 §
Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt 10 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen ( 1930:173 ) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Skadestånd
20 §
En upphandlande myndighet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i en offentlig upphandling och som har haft kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosätt-
47
andet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.
21 §
Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 15 § genom ett avgörande som har vunnit laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
17 kap. Upphandlingsskadeavgift
Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift
1 §
Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande myndighet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) om
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 16 kap. 6, 8 eller 9 §,
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 16 kap. 16 §, eller
3. myndigheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1 eller 2 §, 13 kap. 2 eller 5 §, 14 kap. 5 § eller, 15 kap. 4 eller 6 §.
2 §
Tillsynsmyndigheten ska hos all-
48
män förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses i 1 § 3.
Behörig domstol
3 §
En ansökan om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Avgiftens storlek
4 §
Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet.
Beräkningen av kontraktsvärdet ska ske enligt 3 kap. 3 och 4 §§ eller 15 kap. 3 a §.
5 §
Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.
Tidsfrister för ansökan om avgift
6 §
En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den
49
tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har vunnit laga kraft.
7 §
När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 18 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft.
När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 18 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
Betalning av avgift m.m.
8 §
Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
9 §
Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att avgörandet beträffande avgiften har vunnit laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen ( 1993:891 ) om indrivning av statliga fordringar m.m.
10 §
En beslutad upphandlingsskade-
50
avgift faller bort, om avgörandet beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har vunnit laga kraft.
18 kap. Tillsyn
Allmänna bestämmelser om tillsyn
1 §
Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som utövar tillsyn över den offentliga upphandlingen enligt denna lag.
2 §
Vid sin tillsyn får myndigheten inhämta alla nödvändiga upplysningar för sin tillsynsverksamhet från upphandlande myndigheter eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet. Upplysningarna ska i första hand inhämtas genom skriftligt förfarande. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande myndigheten.
3 §
En upphandlande myndighet och den som kan antas vara en upphandlande myndighet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.
Föreläggande
4 §
Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande myndighet eller den som kan
51
antas vara en upphandlande myndighet att lämna uppgift, att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av handlingen.
Ett föreläggande enligt första stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart hos allmän förvaltningsdomstol.
Behörig domstol
5 §
Tillsynsmyndighetens föreläggande enligt 4 § får överklagas hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 15 juli 2010.
2. Äldre bestämmelser gäller för upphandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.
52
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster
dels att 15 kap. 6, 7, 10 och 14 §§ samt 16 kap. ska upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 15 kap. 6, 7, 10 och 14 §§ ska utgå,
dels att 1 kap. 1, 12, 13, 18 och 23 §§, 2 kap. 26 §, 3 kap. 1 §, 7 kap. 6 §, 8 kap. 7 §, 9 kap. 1 och 9 §§, 10 kap. 3 §, 11 kap. 3 och 12 §§, 12 kap. 4 §, 13 kap. 2 och 7 §§, 14 kap. 1 §, 15 kap. 2–5, 9, 15, 17–19 och 21–23 §§ samt rubrikerna närmast före 15 kap. 4, 5 och 22 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas fyra nya kapitel, 5 a, 16, 17 och 18 kap., tolv nya paragrafer, 1 kap. 24 a §, 2 kap. 6 a och 9 a §§, 4 kap. 4 §, 7 kap. 7 §, 10 kap. 5 §, 11 kap. 13 §, 15 kap. 3 a, 5 a, 13 a, 13 b och 15 a §§, samt närmast före 4 kap. 4 §, 7 kap. 7 §, 11 kap. 13 § samt 15 kap. 3 a, 5 a, 13 b och 15 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
I denna lag finns föreskrifter om – lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser (1 kap.),
– definitioner (2 kap.), – tröskelvärden (3 kap.), – upphandlingsförfaranden (4 kap.), – ramavtal (5 kap.),
– elektronisk auktion (5 a kap.),
– tekniska specifikationer och särskilda kontraktsvillkor i förfrågningsunderlag m.m. (6 kap.),
– annonsering av upphandling (7 kap.), – tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud m.m. (8 kap.),
– kommunikation, information och dokumentation (9 kap.), – uteslutning av leverantörer (10 kap.), – kvalificering och urvalsbedömning (11 kap.), – tilldelning av kontrakt (12 kap.),
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (EUT L 335, 20.12.2007, s. 31, Celex 32007L0066) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet) (EUT L 134, 30.4.2004, s. 1, Celex 32004L0017) senast ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr 1177/2009 (EUT L 134, 1.12.2009, s. 64, Celex 32009R1177).
53
– projekttävlingar på tjänsteområdet (13 kap.), – anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land (14 kap.) – upphandling som inte omfattas av direktivet (15 kap.) och
– upphandling som inte omfattas av direktivet (15 kap.),
– överprövning, skadestånd m.m. (16 kap.).
– avtalsspärr, överprövning och skadestånd (16 kap.),
– upphandlingsskadeavgift (17 kap.), och
– tillsyn (18 kap.).
Till lagen hör följande bilagor – Förteckning över byggentreprenadkontrakt (bilaga 1)
– Förteckning över tjänstekontrakt (A-tjänster) (bilaga 2)
– Förteckning över tjänstekontrakt (B-tjänster) (bilaga 3)
– Definition av vissa tekniska specifikationer (bilaga 4)
Till lagen hör följande bilagor: – Förteckning över byggentreprenadkontrakt (bilaga 1)
– Förteckning över tjänstekontrakt (A-tjänster) (bilaga 2)
– Förteckning över tjänstekontrakt (B-tjänster) (bilaga 3)
– Definition av vissa tekniska specifikationer (bilaga 4)
12 §
Denna lag gäller inte för anskaffningar som görs vid återförsäljning eller uthyrning till tredje man, om den upphandlande enheten inte har någon särskild rättighet eller ensamrätt att sälja eller hyra ut föremålet för kontraktet och även andra har rätt att sälja eller hyra ut det på samma villkor som den upphandlande enheten.
En upphandlande enhet är skyldig att på begäran av Europeiska gemenskapernas kommission anmäla de varukategorier och verksamheter som den anser vara undantagna enligt första stycket.
En upphandlande enhet är skyldig att på begäran av Europeiska kommissionen anmäla de varukategorier och verksamheter som den anser vara undantagna enligt första stycket.
13 §
Denna lag gäller inte vid upphandling som görs för att i ett land som inte är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) utöva sådan verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 4–10 §§ utan fysisk användning av något nät eller geografiskt område i ett eller flera EES-länder.
En upphandlande enhet är skyldig att på begäran av Europeiska gemenskapernas kommission anmäla de verksamheter som den anser vara undantagna enligt första stycket.
En upphandlande enhet är skyldig att på begäran av Europeiska kommissionen anmäla de verksamheter som den anser vara undantagna enligt första stycket.
18 §
På begäran av Europeiska gemenskapernas kommission skall en upphandlande enhet som tilldelat ett kontrakt med tillämpning av något av undantagen i 15 eller
På begäran av Europeiska kommissionen ska en upphandlande enhet som tilldelat ett kontrakt med tillämpning av något av undantagen i 15 eller 17 §
54
17 § lämna uppgifter till kommissionen om namnen på de berörda företagen eller samriskföretagen och om de berörda kontraktens art och värde samt tillhandahålla det underlag som kommissionen anser vara nödvändigt för att visa att relationerna mellan företaget eller samriskföretaget och den upphandlande enheten motsvarar kraven i 15– 17 §§.
lämna uppgifter till kommissionen om namnen på de berörda företagen eller samriskföretagen och om de berörda kontraktens art och värde samt tillhandahålla det underlag som kommissionen anser vara nödvändigt för att visa att relationerna mellan företaget eller samriskföretaget och den upphandlande enheten motsvarar kraven i 15–17 §§.
23 §
Denna lag gäller inte om det fastställts enligt det särskilda förfarande som anges i artikel 30 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, senast ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr 2083/20056, att verksamheten är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde.
Denna lag gäller inte om det fastställts enligt det särskilda förfarande som anges i artikel 30 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, senast ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr 2083/2005, att verksamheten är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde.
Europeiska gemenskapernas kommission prövar efter begäran från en upphandlande enhet om förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda för viss verksamhet.
Europeiska kommissionen prövar efter begäran från en upphandlande enhet om förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda för viss verksamhet.
24 a §
Upphandlande enheter bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
2 kap.
6 a §
Med elektronisk auktion avses en upprepad process med hjälp av elektroniska medel för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden.
55
9 a §
Med inköpscentral avses en upphandlande myndighet som
1. ingår ramavtal om byggentreprenader, varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande enheter, eller
2. medverkar vid en upphandling i egenskap av ombud åt flera upphandlande enheter.
26 §
Med direktupphandling avses ett förfarande utan krav på anbud.
Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i viss form.
3 kap.
1 §
Denna lag skall tillämpas på kontrakt vilkas värde beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som Europeiska gemenskapernas kommission vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om kontraktet avser
Denna lag ska tillämpas på kontrakt vilkas värde beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om kontraktet avser
1. varu- eller tjänstekontrakt, eller
2. byggentreprenadkontrakt. Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
Särskilda bestämmelser om tröskelvärden vid projekttävlingar finns i 13 kap. 2 och 3 §§.
Värdet av kontraktet skall beräknas exklusive mervärdesskatt.
Värdet av kontraktet ska beräknas exklusive mervärdesskatt.
4 kap.
Inköpscentraler
4 §
En upphandlande enhet får anskaffa byggentreprenader, varor och tjänster med hjälp av en inköpscentral.
56
5 a kap. Elektronisk auktion
Tillämpningsområdet
1 §
En upphandlande enhet får, om förfrågningsunderlaget kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet, som en avslutande del av ett upphandlingsförfarande genomföra en elektronisk auktion vid
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande, 3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förenklat förfarande, och
5. urvalsförfarande.
2 §
Den elektroniska auktionen ska möjliggöra en rangordning på grund av automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på
1. priser, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som erbjudit det lägsta priset, eller
2. priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i förfrågningsunderlaget, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.
3 §
Om elektronisk auktion kommer att användas, ska den upphandlande enheten ange det i annonsen om upphandling.
Förfrågningsunderlag
4 §
Av förfrågningsunderlaget ska bl.a. framgå
1. de delar av anbuden, vars värden kan kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal, som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,
2. de eventuella gränserna för
57
de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för föremålet för upphandlingen,
3. vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,
4. relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts, och
6. relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.
Första utvärdering av anbud
5 §
Innan en upphandlande enhet inleder en elektronisk auktion, ska enheten genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fastställda viktningen för dessa.
Inbjudan att lämna nya priser eller värden m.m.
6 §
Alla anbudsgivare som har lämnat godtagbara anbud ska bjudas in med elektroniska medel att lämna nya priser eller värden.
En inbjudan ska innehålla alla relevanta upplysningar för individuell anslutning till den elektroniska utrustning som används och uppgift om vid vilken tidpunkt den elektroniska auktionen kommer att inledas, genomföras och avslutas.
7 §
Vid tilldelning av kontrakt på
58
grundval av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska inbjudan åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av den berörda anbudsgivarens anbud som gjorts i enlighet med viktningen av tilldelningskriterierna.
8 §
I inbjudan ska anges den matematiska formel som används för att vid den elektroniska auktionen automatiskt bestämma rangordningen med hänsyn till de nya priser och nya värden som lämnas under auktionen.
Den matematiska formeln ska innefatta den i annonsen eller i förfrågningsunderlaget angivna viktningen av alla de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Om kriterieviktningen angetts som intervall ska dessa i förväg fastställas till ett bestämt värde.
Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler ges för varje anbud.
9 §
Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter den dag då inbjudan har skickats ut.
10 §
Den elektroniska auktionen får genomföras i flera på varandra följande etapper.
Upplysningar till anbudsgivarna
11 §
Under varje etapp i en elektronisk auktion ska den upphandlande enheten omedelbart meddela varje anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de ska ha kännedom om sin plats i rangordningen.
59
Den upphandlande enheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden, under förutsättning att detta har angetts i förfrågningsunderlaget.
Den upphandlande enheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
Avslutande av en elektronisk auktion
12 §
En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande enheten
1. vid den tidpunkt då auktionen enligt inbjudan att delta i auktionen ska avslutas,
2. när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. då det antal auktionsetapper som fastställts i inbjudan att delta i auktionen har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 ska den upphandlande enheten i inbjudan att delta i auktionen ange hur långt efter det att den har tagit emot det sista budet som den kommer att avsluta auktionen.
I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje etapp i auktionen anges i inbjudan att delta i auktionen.
13 §
När den elektroniska auktionen har avslutats, ska den upphandlande enheten tilldela kontraktet på grundval av resultatet av den elektroniska auktionen.
60
7 kap.
6 §
En upphandlande enhet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal skall till Europeiska gemenskapernas kommission skicka en annons om upphandlingsresultatet senast två månader efter det att kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts (efterannonsering).
En upphandlande enhet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal ska till Europeiska kommissionen skicka en annons om upphandlingsresultatet senast två månader efter det att kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts (efterannonsering).
Bestämmelserna i första stycket gäller inte för tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.
Annonsering vid förhandsinsyn
7 §
En upphandlande enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 4 kap. 2 eller 3 § får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska kommissionen (förhandsinsyn).
8 kap.
7 §
Tidsfristerna för att komma in med anbud vid öppet förfarande enligt 2 och 5 §§ får, utöver vad som följer av 6 §, förkortas med fem dagar, om den upphandlande enheten med elektroniska medel ger fri, direkt och fullständig tillgång till förfrågningsunderlaget från den dag då annonsen om upphandlingen skickades till
Europeiska gemenskapernas kommission för publicering.
Tidsfristerna för att komma in med anbud vid öppet förfarande enligt 2 och 5 §§ får, utöver vad som följer av 6 §, förkortas med fem dagar, om den upphandlande enheten med elektroniska medel ger fri, direkt och fullständig tillgång till förfrågningsunderlaget från den dag då annonsen om upphandlingen skickades till
Europeiska kommissionen för publicering.
Tidsfristen för att komma in med anbud vid selektivt förfarande eller förhandlat förfarande enligt 4 § andra stycket får förkortas med fem dagar, om den upphandlande enheten ger fri, direkt och fullständig tillgång med elektroniska medel till förfrågningsunderlaget från den dag då annonsen om
Tidsfristen för att komma in med anbud vid selektivt förfarande eller förhandlat förfarande enligt 4 § andra stycket får förkortas med fem dagar, om den upphandlande enheten ger fri, direkt och fullständig tillgång med elektroniska medel till förfrågningsunderlaget från den dag då annonsen om
rop. 2009/10:180
61
P upphandlingen skickades till
Europeiska kommissionen för publicering. Tidsfristen får dock aldrig vara kortare än den minsta tid som anges i 4 § andra stycket.
upphandlingen skickades till
Europeiska gemenskapernas kommission för publicering. Tidsfristen får dock aldrig vara kortare än den minsta tid som anges i 4 § andra stycket.
Den Internetadress där förfrågningsunderlaget finns tillgängligt skall anges i annonsen.
Den Internetadress där förfrågningsunderlaget finns tillgängligt ska anges i annonsen.
9 kap.
1 §
Anbudsansökningar och anbud skall lämnas skriftligen om inte något annat följer av andra eller tredje stycket.
En upphandlande enhet får bestämma att anbudsansökningar och anbud skall lämnas med något elektroniskt medel.
Anbudsansökningar och anbud ska lämnas skriftligen om inte något annat följer av tredje stycket.
En upphandlande enhet får bestämma att anbudsansökningar och anbud ska lämnas med ett elektroniskt medel eller på något annat sätt.
Enheten får tillåta att en anbudsansökan görs per telefon. Enheten skall i en annons ange hur anbudsansökningar får lämnas och i en annons eller ett förfrågningsunderlag ange hur anbud får lämnas.
Enheten ska i en annons ange hur anbudsansökningar får lämnas och i en annons eller ett förfrågningsunderlag ange hur anbud får lämnas.
9 §
En upphandlande enhet skall snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt och om skälen för besluten.
En upphandlande enhet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt och om skälen för besluten. I underrättelsen ska enheten ange den period under vilken avtal enligt 16 kap. 6 § inte får ingås (avtalsspärr).
En sådan underrättelse skall lämnas även när en upphandlande enhet beslutar att avbryta en upphandling för vilken det har gått ut inbjudan att lämna anbud samt vid beslut att göra om upphandlingen.
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande enhet beslutar att avbryta en upphandling för vilken det har gått ut inbjudan att lämna anbud samt vid beslut att göra om upphandlingen.
I underrättelsen ska skälen för
62
beslutet anges.
10 kap.
3 §
En upphandlande enhet får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller i en upphandling, om leverantören
1. är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning eller är föremål för ackord eller tills vidare har inställt sina betalningar eller är underkastad näringsförbud,
2. är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, tvångsförvaltning, ackord eller annat liknande förfarande,
3. genom lagakraftvunnen dom är dömd för brott avseende yrkesutövningen,
4. har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen och den upphandlande enheten kan visa detta,
5. inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker, eller
6. i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av denna bestämmelse.
6. i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av bestämmelserna i 10 eller 11 kap.
Är leverantören en juridisk person, får leverantören uteslutas om en företrädare för den juridiska personen har dömts för brott som avses i första stycket 3 eller gjort sig skyldig till sådant fel som avses i första stycket 4.
Enheten får begära att en leverantör visar att det inte finns någon grund för att utesluta leverantören med stöd av första stycket 1, 2, 3 eller 5.
Enheten får, utom i de fall som avses i 5 §, begära att en leverantör visar att det inte finns någon grund för att utesluta leverantören med stöd av första stycket 1, 2, 3 eller 5.
5 §
Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 3 § första stycket 5 ska den upphandlande enheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet.
63
11 kap.
3§
Den upphandlande enheten skall ange kriterier och regler för urval till ett kvalificeringssystem, och i den utsträckning som framgår av 10 kap., grunder för uteslutning från ett sådant system. Detta kan göras genom en hänvisning till andra företags kvalificeringssystem.
Den upphandlande enheten ska ange kriterier och regler för urval till ett kvalificeringssystem, och i den utsträckning som framgår av 10 kap., grunder för uteslutning från ett sådant system. Detta kan göras genom en hänvisning till andra företags kvalificeringssystem.
Kriterierna och reglerna skall tillhandahållas den leverantör som begär det.
Kriterierna och reglerna ska tillhandahållas den leverantör som begär det.
En leverantör kan när som helst kan ansöka om att bli kvalificerad.
En leverantör kan när som helst ansöka om att bli kvalificerad.
Kriterierna och villkoren för urval får vid behov uppdateras. Berörda leverantörer skall underrättas om de ändringar som gjorts.
Kriterierna och villkoren för urval får vid behov uppdateras. Berörda leverantörer ska underrättas om de ändringar som gjorts.
12 §
När det gäller byggentreprenad- eller tjänstekontrakt kan en upphandlande enhet, när det behövs, kräva att leverantörerna anger de åtgärder för miljöledning som de kommer att tillämpa när kontraktet fullgörs, för att därigenom kontrollera deras tekniska förmåga.
Om den upphandlande enheten i ett sådant fall kräver att få tillgång till ett av ett oberoende organ upprättat certifikat som intygar att leverantören uppfyller vissa miljöledningsstandarder, skall enheten hänvisa till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 761/2001 av den 19 mars 2001 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljöredovisningsordning (EMAS) eller till miljöledningsstandarder som bygger på relevanta europeiska eller internationella standarder. Miljöledningsstandarderna skall vara certifierade av organ som uppfyller gemenskapslagstiftningen eller relevanta europeiska eller internationella standarder för certifiering.
Om den upphandlande enheten i ett sådant fall kräver att få tillgång till ett av ett oberoende organ upprättat certifikat som intygar att leverantören uppfyller vissa miljöledningsstandarder, ska enheten hänvisa till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 761/2001 av den 19 mars 2001 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljöredovisningsordning (EMAS) eller till miljöledningsstandarder som bygger på relevanta europeiska eller internationella standarder. Miljöledningsstandarderna ska vara certifierade av organ som uppfyller unionslagstiftningen eller relevanta europeiska eller internationella standarder för certifiering.
Enheten skall godta likvärdiga intyg från andra organ som är
Enheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ som är
64
etablerade inom EES. Den skall även godta andra bevis på likvärdiga miljöledningsåtgärder som lämnas av leverantörerna.
etablerade inom EES. Den ska även godta andra bevis på likvärdiga miljöledningsåtgärder som lämnas av leverantörerna.
Begränsad kontroll
13 §
En upphandlande enhet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som rör leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett öppet förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som enheten avser att tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 9 kap. 9 § första stycket.
I ett selektivt eller förhandlat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som enheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
12 kap.
4 §
Om en upphandlande enhet finner att ett anbud är onormalt lågt på grund av att anbudsgivaren har fått statligt stöd, får enheten begära en förklaring av anbudsgivaren. Kan anbudsgivaren inte efter en sådan begäran och inom en skälig tidsfrist som angetts av den upphandlande enheten visa att det är fråga om ett med EGfördraget förenligt stöd, får anbudet förkastas.
Om en upphandlande enhet finner att ett anbud är onormalt lågt på grund av att anbudsgivaren har fått statligt stöd, får enheten begära en förklaring av anbudsgivaren. Kan anbudsgivaren inte efter en sådan begäran och inom en skälig tidsfrist som angetts av den upphandlande enheten visa att det är fråga om ett med EUFfördraget förenligt stöd, får anbudet förkastas.
65
En upphandlande enhet som förkastar ett anbud enligt första stycket skall underrätta
Europeiska gemenskapernas kommission om det.
En upphandlande enhet som förkastar ett anbud enligt första stycket ska underrätta Europeiska kommissionen om det.
13 kap.
2 §
Tröskelvärdet vid projekttävlingar är de värden som
Europeiska gemenskapernas kommission vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om.
Tröskelvärdet vid projekttävlingar är de värden som
Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
7 §
Resultatet av en projekttävling skall sändas till Europeiska gemenskapernas kommission inom två månader efter det att projekttävlingen har avslutats.
Resultatet av en projekttävling ska sändas till Europeiska kommissionen inom två månader efter det att projekttävlingen har avslutats.
14 kap.
1 §
För anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land, med vilket Europeiska gemenskapen inte har slutit avtal som tillförsäkrar företag från gemenskapen jämförbart och faktiskt tillträde till marknaden i detta tredje land, tillämpas 2 och 3 §§.
För anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land, med vilket Europeiska unionen inte har slutit avtal som tillförsäkrar företag från unionen jämförbart och faktiskt tillträde till marknaden i detta tredje land, tillämpas 2 och 3 §§.
Bestämmelserna i 1–3 §§ tillämpas inte om något annat följer av åtaganden som gemenskapen eller Sverige har med tredje land.
Bestämmelserna i 1–3 §§ tillämpas inte om något annat följer av åtaganden som unionen eller Sverige har med tredje land.
15 kap.
2 §
Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även 1 kap., 2 kap., 5 kap. och 16 kap. 1–10 §§.
Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även
– 1 kap. (lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser),
66
– 2 kap. (definitioner), – 4 kap. 4 § (inköpscentraler), – 5 kap. (ramavtal), – 6 kap. 4 § (uppgifter om ursprung, tillverkning m.m.),
– 6 kap. 7 § (miljömärken), – 6 kap. 14 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt),
– 8 kap. 12 § (om någon annan än den upphandlande enheten ska lämna ut förfrågningsunderlaget),
– 8 kap. 13 § (tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar vid selektivt och förhandlat förfarande),
– 16 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd),
– 17 kap. (upphandlingsskadeavgift), och
– 18 kap. (tillsyn).
Vid upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 3 (Btjänster) tillämpas även 6 kap. 1– 8 §§, om värdet av kontraktet uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap.
Vid upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 3 (Btjänster) tillämpas även 6 kap. 1–3, 5, 6 och 8 §§, när värdet av kontraktet uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap.
En upphandlande enhet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 7 kap.
Ett särskilt kvalificeringssystem enligt 11 kap. 2 § får tillämpas vid användning av urvalsförfarande för tilldelning av kontrakt eller ramavtal enligt detta kapitel.
En upphandlande enhet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 7 kap.
3 §
En upphandling enligt detta kapitel skall göras genom förenklat förfarande eller urvalsförfarande.
En upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat förfarande eller urvalsförfarande.
Direktupphandling får dock användas om kontraktets värde är lågt eller om det finns synnerliga skäl. Den upphandlande enheten skall vid behov besluta riktlinjer för användning av sådant förfarande.
Direktupphandling får dock användas om kontraktets värde uppgår till högst 15 procent av det tröskelvärde som avses i 3 kap. 1 § första stycket 1. Vidare får direktupphandling användas i tillämplig omfattning i de fall då förutsättningarna för tilldelning av kontrakt utan föregående annonsering som avses i 4 kap. 2 och 3 §§ är
67
uppfyllda eller om det finns synnerliga skäl.
Beräkning av värdet av ett kontrakt
3 a §
Värdet av ett kontrakt ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas enligt kontraktet. En upphandling får inte delas upp i syfte att kringgå bestämmelserna i denna lag.
Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler beaktas som om de utnyttjats.
Vid beräkningen ska den upphandlande enheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av enheten under räkenskapsåret.
Annonsering vid förenklat för-
farande
Annonsering
4 §
Vid förenklat förfarande skall den upphandlande enheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Vid förenklat förfarande ska den upphandlande enheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Vid urvalsförfarande ska den upphandlande enheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig. Enheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
Begäran om anbud utan föregående annonsering
Innehåll i en annons m.m.
5 §
En upphandlande enhet får utan En annons om upphandling
68
föregående annonsering begära anbud genom att skicka en skrivelse till endast en leverantör om
1. det vid annonserat förenklat förfarande inte lämnats några anbud eller inte lämnats några lämpliga anbud och under förutsättning att kontraktsvillkoren i förfrågningsunderlaget inte ändras väsentligt,
2. det gäller varor som framställs enbart för forsknings-, utvecklings-, experiment- eller studieändamål och under förutsättning att framställningen inte sker i vinstsyfte eller för att täcka forsknings- och utvecklingskostnader,
3. det som skall upphandlas av tekniska eller konstnärliga skäl eller på grund av ensamrätt kan levereras av endast en viss leverantör, eller
4. det gäller ytterligare leveranser från den ursprungliga leverantören, avsedda antingen som delersättning för eller tillägg till tidigare leveranser och ett byte av leverantör skulle medföra oskäliga tekniska eller ekonomiska olägenheter.
enligt 4 § ska innehålla uppgift om föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande enheten.
Vid förenklat förfarande ska det dessutom framgå
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande.
Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. hur en anbudsansökan får lämnas, och
2. den dag ansökan senast ska ha kommit in.
Annonsering vid förhandsinsyn
5 a §
En upphandlande enhet som
69
avser att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling enligt 3 § andra stycket får annonsera sin avsikt i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig (förhandsinsyn).
Regeringen meddelar föreskrifter om innehållet i en annons om förhandsinsyn.
9 §
Anbudssökande och anbudsgivare skall ges skälig tid att komma in med ansökningar eller anbud. Tiden för att få komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 6 §.
Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 4 § andra stycket.
13 a §
Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 10 kap. 3 § första stycket 5 ska den upphandlande enheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet.
Begränsad kontroll
13 b §
En upphandlande enhet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som rör leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett förenklat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som enheten avser att bjuda in till förhandling eller, om ingen förhandling sker, den eller de anbudsgivare som enheten avser
70
tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling respektive underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 19 §.
I ett urvalsförfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som enheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
15 §
En upphandlande enhet skall pröva alla de anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av andra stycket eller 13 §.
En upphandlande enhet får förkasta en ansökan eller ett anbud av samma skäl som en enhet får utesluta en anbudssökande eller anbudsgivare enligt 13 § första och andra styckena.
En upphandlande enhet ska pröva alla de anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 13 §.
Tillgång till andra företags kapacitet
15 a §
En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från de andra företagen eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.
17 §
Den upphandlande enheten får förkasta ett anbud om den finner att priset är onormalt lågt. Anbudet får dock förkastas först sedan enheten skriftligen begärt förklaring till det låga anbudet och inte fått tillfredsställande svar.
En upphandlande enhet får förkasta ett anbud om den finner att priset är onormalt lågt. Anbudet får dock förkastas först sedan enheten skriftligen begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått tillfredsställande svar.
18 §
En upphandlande enhet skall anteckna skälen för sina beslut och
En upphandlande enhet ska anteckna skälen för sina beslut och
71
annat av betydelse vid upphandlingen. Detta gäller dock inte vid tilldelning av kontrakt som avser lågt värde.
annat av betydelse vid upphandlingen. Detta gäller dock inte vid tilldelning av kontrakt vilkas värde uppgår till högst det i 3 § andra stycket angivna värdet.
19 §
Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande skall den upphandlande enheten till anbudssökande och anbudsgivare lämna underrättelse om de beslut som avses i 9 kap. 9 § och sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.
Vid direktupphandling och vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 skall den upphandlande enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande ska den upphandlande enheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som avses i 9 kap. 9 § och lämna sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.
Vid direktupphandling och vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 ska den upphandlande enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket.
21 §
Om ett kontrakt som avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster) uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap., skall den upphandlande enheten senast inom 60 dagar efter det att kontraktet tilldelats meddela Europeiska gemenskapernas kommission om det. I meddelandet skall den upphandlande enheten ange om den godkänner att meddelandet publiceras.
Om ett kontrakt som avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster) uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap., ska den upphandlande enheten senast inom 60 dagar efter det att kontraktet tilldelats meddela Europeiska kommissionen om det.
Upphandling som rör rikets
säkerhet m.m.
Undantag vid upphandling som
rör rikets säkerhet m.m.
22 §
I fråga om kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 får regeringen i enskilda fall meddela beslut om
I fråga om upphandling som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 får regeringen i enskilda fall besluta om
1. undantag från bestämmelserna om annonsering i detta kapitel, och
2. de undantag i övrigt från bestämmelserna i detta kapitel som är nödvändiga med hänsyn till försvars- och säkerhetspolitiska intressen.
Härutöver får regeringen i
72
enskilda fall överlåta till en upphandlande enhet att själv besluta om sådana undantag som avses i första stycket.
23 §
Bestämmelserna i 13 kap. 1 § första stycket, 4, 6 och 8–10 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 13 kap. 2 §, om inte tävlingen avser lågt värde.
Bestämmelserna i 13 kap. 1 § första stycket, 4, 6 och 8–10 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 14 kap. 2 §, om tävlingens värde uppgår till högst det i 3 § andra stycket angivna värdet.
Vid anordnande av projekttävlingar skall 3 § tillämpas. En projekttävling skall annonseras enligt 4 eller 6 §.
Vid anordnande av projekttävlingar ska 3 § tillämpas. En projekttävling ska annonseras enligt 4 eller 5 §.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna skall tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, skall vinnaren respektive vinnarna inbjudas att delta i förhandlingar.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, ska vinnaren respektive vinnarna bjudas in att delta i förhandlingar.
16 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
Ansökan om överprövning
1 §
En leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får i en framställning till allmän förvaltningsdomstol ansöka om åtgärd enligt 5 eller 15 § (ansökan om överprövning).
Behörig domstol
2 §
En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
73
Förbud mot överklagande
3 §
Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900) .
Interimistiska beslut
4 §
I fall då avtalsspärr enligt 6, 8 eller 9 § inte gäller får rätten besluta att den upphandlande enheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts. Rätten får också besluta att, till dess något annat har bestämts, ett avtal inte får fullgöras.
Rätten får avstå från att fatta interimistiska beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Regler om interimistiskt beslut vid förlängd avtalsspärr finns i 9 §.
Överprövning av en upphandling
5 §
Om den upphandlande enheten har brutit mot de grundläggande principerna i 1 kap. 24 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
Avtalsspärr
6 §
Om en upphandlande enhet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 § och underrättelsen har
74
skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande enheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän tio dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande enhet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
Undantag från avtalsspärr
7 §
Avtalsspärr gäller inte 1. vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3, om undantag har beslutats med stöd av 15 kap. 22 §,
2. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 4 kap. 2 eller 3 §, eller
3. vid direktupphandling enligt 15 kap. 3 § andra stycket.
Avtalsspärr vid förhandsinsyn
8 §
Vid förhandsinsyn enligt 7 kap. 7 § eller 15 kap. 5 a § får den upphandlande enheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerats.
Förlängd avtalsspärr
9 §
Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 6 eller 8 § att gälla under hand-
75
läggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Tiodagarsfrist
10 §
När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 9 §, får den upphandlande enheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 4 §, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet.
När Regeringsrätten har fattat ett beslut enligt 4 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling
11 §
En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av sådan avtalsspärr som avses i 6 eller 8 §.
12 §
En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan tio dagar har gått från det att den upphandlande enheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för detta.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elek-
76
troniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från utskickandet.
När överprövning av en upphandling inte längre får ske
13 §
Överprövning av en upphandling får inte ske efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande enheten och en leverantör.
14 §
Om den upphandlande enheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 4, 6, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 15–17 §§.
Överprövning av ett avtals giltighet
15 §
Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande enhet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1, 2, 3, 4 eller 5 §, 13 kap. 5 § eller 15 kap. 4 eller 6 §.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med ett interimistiskt beslut enligt 4 §, bestämmelserna om avtalsspärr i 6, 8 eller 9 § eller tiodagarsfristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 1 kap. 24 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har
77
överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
När ett avtal inte får ogiltigförklaras
16 §
Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 15 § är uppfyllda.
17 §
Bestämmelserna om ogiltighet i 15 § ska inte tillämpas om en upphandlande enhet genom förhandsinsyn enligt 7 kap. 7 § eller 15 kap. 5 a § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 8 §.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet
18 §
En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex måndader från det att avtalets slöts.
Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att
1. Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 7 kap. 6 § eller ett meddelande enligt 15 kap. 21 §, eller
2. den upphandlande enheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.
78
Beräkning av vissa tider
19 §
Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt 10 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen ( 1930:173 ) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Skadestånd
20 §
En upphandlande enhet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i en upphandling och som har haft kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.
21 §
Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande enheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 15 § genom ett avgörande som har vunnit laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
79
17 kap. Upphandlingsskadeavgift
Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift
1 §
Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande enhet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) om
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 16 kap. 6, 8 eller 9 §,
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 16 kap. 16 §, eller
3. enheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1, 2, 3, 4 eller 5 §, 13 kap. 5 §, eller 15 kap. 4 eller 6 §.
2 §
Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses i 1 § 3.
Behörig domstol
3 §
En ansökan om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sin hemvist.
80
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Avgiftens storlek
4 §
Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet.
Beräkningen av kontraktsvärdet ska ske enligt 3 kap. 2 och 3 §§ eller 15 kap. 3 a §.
5 §
Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.
Tidsfrister för ansökan om avgift
6 §
En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har vunnit laga kraft.
7 §
När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 18 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft.
81
När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 18 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
Betalning av avgift m.m.
8 §
Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
9 §
Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att avgörandet beträffande avgiften har vunnit laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen ( 1993:891 ) om indrivning av statliga fordringar m.m.
10 §
En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har vunnit laga kraft.
18 kap. Tillsyn
Allmänna bestämmelser om tillsyn
1 §
Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som utövar tillsyn över upphandling enligt denna lag.
82
2 §
Vid sin tillsyn får myndigheten inhämta alla nödvändiga upplysningar för sin tillsynsverksamhet från upphandlande enheter eller den som kan antas vara en upphandlande enhet. Upplysningarna ska i första hand inhämtas genom skriftligt förfarande. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande enheten.
3 §
En upphandlande enhet och den som kan antas vara en upphandlande enhet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.
Föreläggande
4 §
Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande enhet eller den som kan antas vara en upphandlande enhet att lämna uppgift, att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av handlingen.
Ett föreläggande enligt första stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart hos allmän förvaltningsdomstol.
Behörig domstol
5 §
Tillsynsmyndighetens föreläggande enligt 4 § får överklagas hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar
83
sig till har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 15 juli 2010.
2. Äldre bestämmelser gäller för upphandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.
84
2.3 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 19 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 kap.
3 §
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Begreppet tjänst omfattar inte arbete som för en myndighets behov utförs av dess egen eller någon annan myndighets personal, om det inte är fråga om ett arbete som en myndighet i konkurrens med andra myndigheter eller enskilda erbjuder sig att utföra.
Om ett ärende enligt första stycket rör upphandling, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts. Sekretessen enligt detta stycke gäller inte vid ett ansökningsförfarande enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem.
Om ett ärende enligt första stycket rör upphandling, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts. Under en elektronisk auktion får dock lämnas sådana uppgifter som avses i 5 a kap. 11 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller 5 a kap. 11 § lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Sekretessen enligt detta stycke gäller inte vid ett ansökningsförfarande enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem.
Om ett ärende enligt första stycket rör försäljning av lös egendom för det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts.
85
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffande handling som anger villkoren i slutet avtal gäller sekretessen dock längst till dess två år, eller hos statliga affärsverk och Försvarets materielverk samt i kommunal affärsverksamhet fem år, har gått från det avtalet slöts.
Denna lag träder i kraft den 15 juli 2010.
86
7.
3 Ärendet och dess beredning
Europaparlamentet och rådet antog den 11 december 2007 ett direktiv (2007/66/EG) om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (ändringsdirektivet).1 Medlemsstaterna ska ha genomfört direktivet den 20 december 2009. Ändringsdirektivet finns som bilaga 1.
Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (första rättsmedelsdirektivet)2finns som bilaga 2. Rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (andra rättsmedelsdirektivet)3 finns som bilaga 3.
Kommissionens förordning (EG) nr 1150/2009 av den 10 november 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1564/2005 i fråga om standardformulär för offentliggörande av meddelanden inom ramen för anbudsförfaranden i enlighet med rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG4 finns som bilaga 4.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (det klassiska direktivet)5 finns som bilaga 5. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet)6 finns som bilaga 6. Direktiven har genomförts i svensk rätt genom en tidigare lagstiftningsåtgärd (prop. 2006/07:128).
Det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet har senast ändrats genom kommissionens förordning (EG) nr 1177/2009 av den 30 november 2009 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG, 2004/18/EG och 2009/81/EG avseende de tröskelvärden som ska tillämpas vid upphandlingsförfaranden7, som finns som bilaga
Upphandlingsutredningen 2004 lämnade i slutbetänkandet Nya upphandlingsregler 2 (SOU 2006:28) bl.a. förslag på införande av ett nytt upphandlingsförfarande – konkurrenspräglad dialog – och bestämmelser om elektronisk auktion samt regler om att en upphandlande myndighet och enhet bör ställa miljökrav och sociala krav i sina upphandlingar i den utsträckning det är påkallat med hänsyn till upphandlingens art. Utredningen föreslog även att bestämmelser om inköpscentraler skulle
1 EUT L 335, 20.12.2007, s. 31 (Celex 32007L0066). 2 EGT L 395, 30.12.1989, s. 33, Svensk specialutgåva: Område 6 Volym 3 s. 48 (Celex 31989L0665). 3 EGT L 76, 23.3.1992, s. 14, Svensk specialutgåva: Område 6 Volym 3 s. 127 (Celex 31992L0013). 4 EUT L 313, 28.11.2009, s. 3 (Celex 32009R1150). 5 EUT L 134, 30.4.2004, s. 114 (Celex 32004L0018). 6 EUT L 134, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0017). 7 EUT L 134, 1.12.2009, s. 64 (Celex 32009R1177).
87
tt återkomma till utredningens förslag om
dy
ns som bilaga 11. Promemorians
la
nns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr
Fi2009/4872).
rslag som finns som bilaga 14. Lagrådets yttrande
fi
t
L
geringen anser därför att frågan bör övervägas i
et
4, 15, 16.3.3, 16.3.11 samt i författningskommentaren till
la
en har gjort bedömningen att
L
vissa redaktionella ändringar gjorts i förhållande till
lagrådsremissen. föras in i upphandlingslagarna. En sammanfattning av utredningens betänkande finns som bilaga 8 och utredningens lagförslag finns som bilaga 9. Upphandlingsutredningens förslag har remissbehandlats (dnr Fi2006/1649). En förteckning över remissinstanserna finns som bilaga 10. Regeringen avser a
namiskt inköpssystem. Inom Finansdepartementet har tagits fram en departementspromemoria, Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet (Ds 2009:30). I promemorian lämnades förslag på genomförande av ändringsdirektivet i svensk rätt. Vidare lämnades förslag om dels införande av en särskild avgift, marknadsskadeavgift, dels förslag som syftar till att förenkla upphandlingsförfarandet i vissa delar. Slutligen lämnades ett förslag om inköpscentraler. En sammanfattning av departementspromemorian fin
gförslag finns som bilaga 12. Departementspromemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns som bilaga 13. En sammanställning av remissyttrandena fi
Lagrådet
Regeringen beslutade den 17 december 2009 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagfö
nns som bilaga 15.
Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit att 16 kap. LOU och LUF ska redigeras om i väsentliga delar. Lagrådet har ansett att de viktiga reglerna om avtalsspärr bör lyftas fram och sammanföras i ett särskilt avsnitt som lämpligen kan placeras först i kapitlet. Lagrådet har vidare ansett att i ett följande avsnitt bör tas in regler om dels överprövning av upphandling, dels överprövning av ingångna avtals giltighet. Kapitlet bör, enlig
agrådets mening, avslutas med regleringen av rätten till skadestånd.
Regeringen ser fördelar med Lagrådets förslag till disposition av 16 kap. LOU och LUF. Förslaget skulle emellertid innebära stora förändringar i ett sent skede av lagstiftningsprocessen och behöver övervägas ytterligare. Re
t annat sammanhang. Lagrådets synpunkter i övrigt har i allt väsentligt beaktats. Lagrådets synpunkter och förslag behandlas i avsnitten 6.1, 7.1, 8.2 , 8.7.2, 8.7.3, 8.8, 9.1, 9.2 , 9.5 , 9.6 , 9.7 , 10.1, 11.1 , 11.2 , 12.2, 12.6 , 12.7, 12.11 , 13.2, 13.3 , 13.
garna. I förhållande till lagrådsremissen har i propositionen lagts till förslag till ändringar i LOU och LUF i syfte att anpassa dessa till Lissabonfördraget. De föreslagna lagändringarna är av sådan saklig och lagteknisk enkel beskaffenhet att regering
agrådets hörande skulle sakna betydelse.
Därutöver har
88
4.1
4.2
4 Gällande rätt
Allmänt om upphandlingslagarna
Den 1 januari 2008 ersattes lagen (1992:1528) om offentlig upphandling, förkortad ÄLOU, av lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, förkortad LOU, och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, förkortad LUF. Genom LOU genomfördes Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (det klassiska direktivet). Genom LUF genomfördes Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet).
LOU reglerar förfarandena m.m. för offentlig upphandling som görs av myndigheter, kommuner, landsting samt bolag, föreningar, delägarförvaltningar, samfälligheter och stiftelser som tillgodoser ett behov i det allmännas intresse under förutsättning att behovet inte är av kommersiell eller industriell karaktär (offentligt styrda organ).
LUF reglerar förfarandena m.m. för upphandling som görs av myndigheter och offentligt styrda organ men också av dels företag vilka en myndighet har ett bestämmande inflytande över (offentliga företag), dels privata företag som bedriver verksamheter med stöd av en särskild rättighet eller ensamrätt inom försörjningssektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster.
De grundläggande principerna
Principernas tillämpning
Upphandlingsdirektivens bestämmelser är inte tillämpliga på alla offentliga upphandlingskontrakt. Vissa kontrakt omfattas inte alls eller endast delvis av bestämmelserna. Det gäller exempelvis kontrakt vars värde understiger de tröskelvärden som anges i direktiven, kontrakt som avser B-tjänster (vissa slag av tjänster som räknas upp i bilaga 3 till LOU och LUF, t.ex. juridiska tjänster och utbildning). Byggkoncessioner omfattas däremot av det klassiska direktivet men inte av försörjningsdirektivet.
Enbart den omständigheten att unionslagstiftaren har ansett att de reglerade förfaranden som föreskrivs i upphandlingsdirektiven inte är lämpade för offentliga upphandlingar av lägre värde innebär enligt EUdomstolen emellertid inte att dessa upphandlingar faller utanför unionsrättens tillämpningsområde. Det gäller i synnerhet principen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) om icke-diskriminering.
Kontrakt som avser B-tjänster omfattas också av EUF-fördragets grundläggande friheter och allmänna rättsprinciper om kontraktet är av ett bestämt gränsöverskridande intresse (mål nr C-507/03 Kommissionen mot Irland, REG 2007 s. I-09777, p. 29). I ett unionsrättsligt perspektiv
89
är således de grundläggande friheterna och rättsprinciperna endast tillämpliga på kontrakt som i tillräcklig utsträckning sammanhänger med den inre marknadens funktion.
Enligt Europeiska kommissionen är det de enskilda upphandlande myndigheternas och enheternas ansvar att avgöra om en planerad upphandling kan vara av intresse för ekonomiska aktörer i andra medlemsstater. Kommissionen har uttalat att ett sådant beslut grundas på en bedömning av de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet, t.ex. föremålet för kontraktet, kontraktets uppskattade värde, de särskilda förhållandena inom den berörda sektorn (marknadens storlek och struktur, handelspraxis osv.) och den geografiska lokaliseringen för utförandet. Om den upphandlande myndighetens eller enhetens slutsats är att kontraktet i fråga är av betydelse för den inre marknaden ska det tilldelas i enlighet med de grundläggande principerna.8
Vissa av de grundläggande friheterna och principerna framgår av direktiven om upphandling; övriga framgår av fördragen eller EUdomstolens praxis. I artikel 2 i det klassiska direktivet anges att upphandlande myndigheter ska behandla ekonomiska aktörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt förfara på ett öppet sätt. Artikel 10 i försörjningsdirektivet innehåller en motsvarande bestämmelse. Artiklarna är genomförda genom 1 kap. 9 § LOU respektive 1 kap. 24 § LUF.
Till ledning för tillämpningen av 1 kap. 9 § LOU finns beaktandesats 2 i det klassiska direktivet. I beaktandesatsen anförs följande.
”Tilldelning av kontrakt som ingås i medlemsstaterna för statens räkning, för enheter på regional eller lokal nivå samt andra offentligrättsliga organ omfattas av kravet på respekt för principerna i fördraget, särskilt principen om fri rörlighet för varor, principen om etableringsfrihet och principen om frihet att tillhandahålla tjänster samt de principer som följer av dessa, t.ex. principen om likabehandling, principen om icke-diskriminering, principen om ömsesidigt godkännande, proportionalitetsprincipen och öppenhetsprincipen. För offentliga kontrakt över ett visst värde är det dock tillrådligt att upprätta bestämmelser om samordning inom gemenskapen av nationella förfaranden för tilldelning av sådana kontrakt på grundval av dessa principer för att sörja för att de får effekt och för att garantera att offentlig upphandling öppnas för konkurrens. Bestämmelserna om samordning bör därför tolkas i överensstämmelse med såväl de ovannämnda reglerna och principerna som andra bestämmelser i fördraget.”
Till ledning för tillämpningen av 1 kap. 24 § LUF har beaktandesats 9 i försörjningsdirektivet motsvarande innehåll.
Utfärdas nationella bestämmelser om upphandling under i direktiven angivna tröskelvärden eller som annars inte direkt omfattas av de bestämmelser som genomför direktiven om offentlig upphandling, ska de
8 Kommissionens tolkningsmeddelande om gemenskapsrättens tillämplighet på upphandlingskontrakt som inte, eller bara delvis, omfattas av direktiven om offentlig upphandling (2006/C 179/02), s. 2.
90
således vara förenliga med dessa friheter och principer (mål nr C-27/86 SA Constructions et entreprises industrielles (CEI) m.fl., REG 1987 s. 03347, p. 15).
Principerna om likabehandling och icke-diskriminering
Principen om icke-diskriminering förutsätter att anbudssökande och anbudsgivare från andra orter behandlas på samma sätt som t.ex. företag med verksamhet på en viss ort eller i den egna kommunen (mål nr C-31/87, Gebroeders Beentjes, REG 1988 s. 04635 och mål nr C-243/89, Kommissionen mot Danmark, REG 1993 s. I-03353).
Kommissionen nämner i sitt tolkningsmeddelande om upphandling under tröskelvärdena och av B-tjänster9 att principen om ickediskriminering exempelvis medför att kravspecifikationerna på en vara eller tjänst inte får innehålla uppgifter om tillverkare, ursprung eller särskilt framställningsförfarande, och inte heller någon hänvisning till varumärke, patent eller typ, ursprung eller tillverkning, såvida detta inte motiveras av föremålet för upphandlingen och åtföljs av orden ”eller likvärdig” (mål nr C-59/00 Bent Mousten Veestergard, REG 2001 s. I-09505, p. 21–24). Enligt kommissionen är det under alla omständigheter lämpligt att använda mer allmänna beskrivningar av utförande och funktioner.
Öppenhetsprincipen
Enligt EU-domstolen medför principerna om likabehandling och ickediskriminering att det finns en skyldighet att lämna insyn i upphandlingsförfarandet. Detta krav på öppenhet syftar till att garantera varje tänkbar anbudsgivare att förfarandet är öppet för konkurrens och att det går att kontrollera om det är opartiskt (mål nr C-458/03 Parking Brixen, REG 2005 s. I-08585, p. 49, se även mål nr C-324/98, Telaustria, REG 200 s. I-10745, p. 61–62). Kravet på öppenhet innebär att ett företag som är beläget i en annan medlemsstat ska ha tillgång till relevanta uppgifter om upphandlingen innan kontraktet har tilldelats, så att detta företag, om det så önskar, har möjlighet att uttrycka sitt intresse för att få kontraktet (mål nr C-231/03 Coname, REG 2005 s. I-07287, p. 20).
Principen om ömsesidigt erkännande
Om anbudssökanden eller anbudsgivaren ombeds lämna in certifikat, examensbevis eller andra slag av dokument för att styrka behörighet gäller principen om ömsesidigt erkännande. Principen innebär att den upphandlande myndigheten eller enheten ska godta utländsk dokumentation för att styrka kvalifikationskrav m.m. om de utfärdats av andra medlemsstaters behöriga organ.
9 Kommissionens tolkningsmeddelande, 2006/C 179/02.
91
4.3
Proportionalitetsprincipen
Proportionalitetsprincipen förutsätter att kraven på upphandlingsförfarandet står i rimlig proportion till de mål som eftersträvas. Upphandlingens art och värde ska därför beaktas exempelvis när villkoren för att få delta i upphandlingen fastställs. Uppställda krav får inte heller vara onödiga eller oproportionerliga (se t.ex. mål nr C-234/03, Contse, REG 2005 s. I-09315, p. 43 och 55).
Vidare ska tidsfristerna för en intresseanmälan och för att lämna anbud vara tillräckligt långa för att företag från andra medlemsstater ska kunna göra en tillfredsställande bedömning och kunna utarbeta ett anbud.
Direktivstyrd upphandling
Tillämpningsområde, undantag och definitioner
LOU gäller vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster samt av byggkoncessioner. Även LUF reglerar förfarandena m.m. för upphandling av varor, tjänster och byggentreprenader. Avgörande för om en upphandling ska göras enligt LUF är, som tidigare berörts, vilken typ av verksamhet som en upphandlande enhet bedriver. Båda lagarna innehåller såväl bestämmelser som omfattas av direktiven, som bestämmelser som faller utanför direktivens tillämpningsområde.
I respektive lag anges ett antal olika undantag från lagens tillämpningsområde. Exempelvis gäller lagarna inte sådana kontrakt som avser förvärv, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller någon annan rättighet till fastighet. LOU och LUF är inte heller tillämpliga på t.ex. tjänstekontrakt som tilldelas en upphandlande myndighet som har en särskild rättighet eller ensamrätt att utföra tjänsten.
Tröskelvärden
De bestämmelser i respektive lag som genomför direktiven är tillämpliga när värdet av upphandlingen uppgår till vissa närmare angivna värden (tröskelvärden). Bestämmelser om tröskelvärden och hur värdet av ett upphandlingskontrakt ska beräknas återfinns i 3 kap. LOU respektive LUF. Det finns olika tröskelvärden beroende på vad som ska upphandlas och om upphandlingen företas av en myndighet i den klassiska sektorn eller av en enhet inom någon av försörjningssektorerna. Vilka tröskelvärden som ska gälla fastställs på unionsnivå med beaktande av Världshandelsorganisationens (WTO) upphandlingsavtal (GPA). De nya tröskelvärdena framgår av kommissionens förordning (EG) nr 1177/200910. Förordningen trädde i kraft den 1 januari 2010. För de medlemsstater som inte är med i den monetära unionen fastställs och revideras motvärden i nationella valutor till de i EUförordningen angivna tröskelvärdena i euro. Motvärdena till de i förordning 1177/2009 angivna värdena har offentliggjorts genom meddelande (2009/C 292/01) i
10 EUT L 314, 1.12.2009, s. 64
92
Europeiska unionens tidning (EUT). Av regeringens tillkännagivande (2010:53) om tröskelvärden vid offentlig upphandling framgår följande belopp.
Upphandlingens föremål
Statliga myndigheter
Övriga
Varor och tjänster 1 243 375 kr 1 919 771 kr
Upphandlingens föremål
Alla upphandlande myndigheter
Byggentreprenader 48 193 215 kr
Följande tröskelvärden gäller i försörjningssektorerna.
Upphandlingens föremål
Alla upphandlande enheter
Varor och tjänster 3 849 489 kr Byggentreprenader 48 193 215 kr
A- och B-tjänster
Vid upphandling är tjänster kategoriserade som s.k. A- eller B-tjänster. Till A-tjänster räknas sådana tjänster som traditionellt sett ansetts lämpa sig väl för gränsöverskridande handel, exempelvis landtransporter, datatjänster, revision och fastighetsförvaltning. B-tjänster är sådana tjänster som unionslagstiftaren a priori betraktat som mindre väl lämpade för gränsöverskridande handel. Vilka tjänster som är B-tjänster framgår av bilaga 3 till LOU och LUF. Uppräkningen i bilagan innehåller exempelvis hotell och restaurangtjänster, järnvägstransport, sjötransport, hjälptjänster och tjänster i anslutning till transporter samt juridiska tjänster.
Europeiska kommissionen har tagit fram en s.k. CPV-nomenklatur för varor, tjänster och byggentreprenader.11 CPV-nomenklaturen ska användas vid annonsering i EUT – Tenders Electronic Daily (TED). I nomenklaturen har varje vara, tjänst, etc. en sifferkod. Om en tjänst inte återfinns bland CPV-numren är den en B-tjänst av typen ”övriga tjänster”.
Om upphandlingen avser en kombination av varor och tjänster, ska myndigheten tillämpa överviktsprincipen och följa de regler som gäller för den produkt som dominerar värdemässigt. Detsamma gäller om upphandlingen avser en blandning av A- och B-tjänster.
Vid upphandling som är av gränsöverskridande intresse ska de grundläggande unionsrättsliga principerna tillämpas. Offentlig upphandling av B-tjänster över tröskelvärdena måste också hänvisa till
11 Kommissionens förordning 213/2008/EG av den 28 november 2007 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning 2195/2002/EG om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG respektive 2004/18/EG om förfaranden vid offentlig upphandling, när det gäller revidering av CPV.
93
europeiska specifikationer och standarder i de fall förfrågningsunderlaget innehåller en teknisk beskrivning. När upphandlingen är avslutad ska myndigheten inom 48 dagar annonsera resultatet av sådana upphandlingar i EUT. Upphandling av B-tjänster, oavsett värde ska ske enligt 15 kap. LOU och LUF.
Upphandlingsförfaranden
Vid offentlig upphandling enligt LOU ska ett öppet eller ett selektivt förfarande tillämpas. Det förhandlade förfarandet med eller utan föregående annonsering får dock enligt LOU användas vid upphandling under vissa särskilt angivna omständigheter. Vid upphandling enligt LUF får emellertid förhandlat förfarande med föregående annonsering användas som ett huvudförfarande jämte öppet eller selektivt förfarande. Upphandlingsförfarandena regleras i 4 kap. i respektive lag.
Med öppet förfarande avses ett annonserat förfarande där alla leverantörer som vill får lämna anbud. Ett selektivt förfarande ska annonseras och alla intresserade leverantörer får ansöka om att få lämna anbud men endast de som bjudits in av den upphandlande myndigheten eller enheten får göra det. I ett förhandlat förfarande får den upphandlande myndigheten eller enheten bjuda in utvalda leverantörer och förhandla om kontraktsvillkoren med en eller flera av dem. Enligt 4 kap. 2 § LOU får förhandlat förfarande med föregående annonsering användas
1. om de anbud som lämnats vid ett öppet eller selektivt förfarande är ogiltiga eller inte kan godtas med hänsyn till vad som särskilt föreskrivits i vissa angivna lagrum,
2. om det som ska upphandlas är av sådant slag eller förenat med sådana risker att det på grund av särskilda omständigheter inte går att ange något totalpris i förväg,
3. för finansiella eller intellektuella tjänster som är av sådan art att det inte går att utarbeta tillräckligt exakt förfrågningsunderlag i ett öppet eller selektivt förfarande, eller
4. för byggentreprenad, som endast har forsknings-, provnings- eller utvecklingsändamål och som inte syftar till vinst eller till att täcka forsknings- och utvecklingskostnader.
Det slutliga antalet anbudsgivare som den upphandlande myndigheten förhandlar med ska, om möjligt, vara så stort att effektiv konkurrens uppnås.
Till skillnad mot förhandlat förfarande med föregående annonsering får, enligt båda upphandlingslagarna, motsvarande förfarande utan föregående annonsering endast ske under vissa omständigheter. Det innebär att en direktupphandling kan göras på så sätt att den upphandlande myndigheten eller enheten kan vända sig direkt till en leverantör. Sådant förfarande får enligt 4 kap. 5 § LOU användas vid upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster om
1. det vid ett öppet eller selektivt förfarande inte lämnats några anbudsansökningar eller anbud eller inte lämnats några lämpliga anbud och de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt,
94
2. det som ska upphandlas av tekniska eller konstnärliga skäl eller på grund av ensamrätt kan fullgöras av endast en viss leverantör, eller
3. det är absolut nödvändigt att tilldela kontraktet, men synnerlig brådska, orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses av den upphandlande myndigheten eller enheten gör det omöjligt att hålla tidsfristerna vid öppet, selektivt eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
En upphandlande enhet får enligt LUF även använda det aktuella förfarandet i vissa andra i lagen angivna fall.
Ramavtal
I 5 kap. LOU och LUF regleras att upphandlande myndigheter respektive enheter får ingå ramavtal om offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster. En eller flera upphandlande myndigheter eller enheter får ingå ramavtal med en eller flera leverantörer i syfte att fastställa villkoren för senare tilldelning av kontrakt under en angiven tidsperiod. Olika regler gäller sedan enligt LOU och LUF för tilldelning av kontrakt inom ett ramavtal.
Tilldelningen av kontrakt som grundar sig på ett ramavtal får enligt LOU inte väsentligen avvika från villkoren i avtalet. Ramavtalet får inte löpa under längre tid än fyra år (inklusive options- och förlängningsklausuler) om det inte finns särskilda skäl.
Enligt LOU ska kontrakt, som grundar sig på ett ramavtal som slutits med en enda leverantör, tilldelas i enlighet med villkoren i ramavtalet. Viss möjlighet till skriftligt samråd med leverantör finns. Vid behov får leverantören också uppmanas att komplettera sitt anbud.
Om ett ramavtal ingås med flera leverantörer ska dessa vara minst tre, under förutsättning att det finns minst tre leverantörer som uppfyller kraven. Kontrakt som grundar sig på ramavtalet tilldelas antingen
• genom tillämpning av villkoren i ramavtalet, eller
• om alla villkoren inte är fastställda i ramavtalet, efter en förnyad konkurrensutsättning.
Tilldelning av ett kontrakt på grundval av ett ramavtal med flera leverantörer där alla villkor är fastställda, ska om inte särskilda skäl föranleder annat, ske i enlighet med en i ramavtalet fastställd rangordning eller annan anvisning. Om inte alla villkor fastställts ska leverantören på nytt bjudas in att lämna anbud i enlighet med de villkor som fastställts i ramavtalet, s.k. förnyad konkurrensutsättning. Villkoren får om det är nödvändigt preciseras och vid behov kompletteras med andra villkor som angetts i förfrågningsunderlaget till ramavtalet.
Tilldelning av kontrakt inom ett ramavtal har inte närmare reglerats i LUF. Det anges att upphandlande enheter får tilldela kontrakt utan föregående annonsering om kontraktet bygger på ett ramavtal som upphandlats i enlighet med lagens bestämmelser.
Bestämmelserna om ramavtal i LOU och LUF gäller även vid upphandling enligt 15 kap., dvs. under tröskelvärdena och av B-tjänster, oavsett värde.
95
Upphandlingsprocessen
I 6–12 kap. LOU och LUF regleras hur själva upphandlingen ska gå till. Där anges bl.a. hur tekniska specifikationer får utformas, under vilka omständigheter som de upphandlande myndigheterna och enheterna ska respektive får utesluta en leverantör från att delta, vilka krav som får ställas på leverantörerna samt hur kontrakten ska tilldelas.
Leverantörens kapacitet och lämplighet
Innan den upphandlande myndigheten eller enheten tilldelar ett kontrakt ska den kontrollera lämpligheten hos de leverantörer som inte har uteslutits.
I 11 kap. 6 § LOU anges att en upphandlande myndighet får begära att en anbudssökande och anbudsgivare visar att han eller hon är registrerad i ett aktiebolags- eller handelsregister eller motsvarande som förs i det land där leverantörens verksamhet är etablerad. Anbudssökanden eller anbudsgivaren kan också avge en utsaga på heder och samvete etc. eller visa upp ett intyg. Den upphandlande myndigheten får också kräva ett särskilt tillstånd om det krävs för att utföra den aktuella tjänsten. Bestämmelsen gäller även vid upphandling enligt 15 kap. LOU.
En upphandlande myndighet får vidare ställa krav på en lägsta nivå för anbudssökandes och anbudsgivares ekonomiska samt tekniska och yrkesmässiga kapacitet. Omfattningen av den information som ska lämnas och de lägsta kapacitetskravnivåerna för ett visst kontrakt ska vara relevant och stå i proportion till kontraktsföremålet. Kapacitetskraven ska framgå av annonsen.
Listan över bevis på den ekonomiska ställningen omfattar exempelvis bankintyg, uppgifter om företagets omsättning och balansräkning (se 11 kap. 7 § LOU). Listan är således inte uttömmande. Det är däremot listan över vilka bevis som den upphandlande myndigheten enligt 11 kap. 11 § får ställa på leverantörens tekniska kapacitet (mål nr C-27/86 SA Constructions et enterprises industrielles (CEI) m.fl., REG 1987 s. 03347). Motsvarande bestämmelser saknas i LUF och gäller inte heller vid upphandling enligt 15 kap. LOU.
Tillgång till andra företags kapacitet
Vid upphandling över tröskelvärdena i LOU och LUF finns möjlighet för en leverantör att när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags ekonomiska, tekniska och yrkesmässiga kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från företagen i fråga eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras. Motsvarande bestämmelse saknas i 15 kap. LOU och LUF.
96
4.4 Upphandling under tröskelvärdena och av B-tjänster
Inledning
Bestämmelserna i 15 kap. LOU respektive LUF reglerar upphandling som helt eller delvis faller utanför direktivens tillämpningsområden.
Bestämmelserna anvisar vilka alternativa upphandlingsförfaranden – ramavtal, förenklat förfarande eller urvalsförfarande – som kan användas vid upphandling som inte behöver följa de direktivstyrda bestämmelserna.
Av 15 kap. 3 § LOU respektive LUF framgår också att direktupphandling får ske om kontraktets värde är lågt eller om det finns synnerliga skäl.
Enligt EU-domstolens praxis ska de grundläggande unionsrättsliga principerna som kommer till uttryck i fördraget tillämpas vid upphandling som har ett samband med den gemensamma inre marknaden. EU-domstolens praxis är lagfäst i direktiven om upphandling, vilka i sin tur är genomförda genom hänvisningen till 1 kap. (1 kap. 9 § LOU respektive 1 kap. 24 § LUF ) i 15 kap. 2 § respektive lag.
Enligt 1 kap. 2 § andra stycket LOU får bestämmelserna i 15 kap. samma lag tillämpas vid offentlig upphandling av
• B-tjänster,
• andra kontrakt vars värde inte överstiger gällande tröskelvärden,
• viss upphandling på försvarsområdet, och
• upphandling som omfattas av sekretess eller andra särskilda begränsningar med hänsyn till rikets säkerhet.
Kontrakt vars värde inte uppgår till gällande tröskelvärden
Som ovan anges får förfarandena i 15 kap. LOU och LUF användas vid upphandling av andra kontrakt vars värde inte uppgår till gällande tröskelvärden.
Av uttrycket ”andra kontrakt” i 1 kap. 2 § andra stycket LOU följer att 15 kap. får tillämpas på kontrakt avseende varor, tjänster och byggentreprenader samt byggkoncessioner och projekttävlingar. Härigenom framgår att även byggkoncessioner och projekttävlingar omfattas av 15 kap. under förutsättning att värdet av koncessionen eller projekttävlingen inte överstiger tillämpligt tröskelvärde (prop. 2006/07:128 s. 425).
Upphandling inom denna kategori avser även A-tjänster. Vad som ska anses utgöra byggentreprenad eller A-tjänst framgår av bilagorna 1 och 2 till LOU respektive LUF och den ovan nämnda CPV-nomenklaturen för varor, tjänster och byggentreprenader.
Viss försvarsupphandling och upphandling som omfattas av sekretess eller andra särskilda begränsningar med hänsyn till rikets säkerhet
Upphandlingar av försvarsprodukter och sådana upphandlingar som omfattas av sekretess eller andra särskilda begränsningar med hänsyn till
97
rikets säkerhet är undantagna från de förfaranden som gäller över tröskelvärdena. Undantaget för försvarsupphandlingar avser varor och tjänster som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget. Vad som avses är offentlig upphandling av försvarsprodukter utan civil användning. Sådana upphandlingar omfattas endast av 15 och 16 kap. LOU.
Upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet regleras numera genom ett direktiv 2009/81/EG om samordning av förfaranden vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiv 2004/17/EG och 2004/18/EG. Försvars- och säkerhetsupphandlingsutredningen har i betänkandet Upphandling på försvarsområdet (SOU 2010:13) föreslagit hur direktivet kan genomföras i svensk rätt. Betänkandet har remitterats.
Direktupphandling vid ”lågt värde”
Enligt 2 kap. 23 § LOU och 2 kap. 26 § LUF avses med direktupphandling ett förfarande utan krav på anbud. Enligt 15 kap. 3 § LOU respektive LUF får direktupphandling användas, om kontraktets värde är lågt eller om det föreligger synnerliga skäl.
Varje upphandlande myndighet eller enhet fattar själv beslut om riktlinjer för vad som är lågt värde, dvs. var gränsen för direktupphandling ska ligga. Vad som ska anses utgöra lågt värde kan dock bli föremål för domstolsprövning och bestäms således ytterst genom rättspraxis.
Direktupphandling vid synnerliga skäl
Synnerliga skäl är den andra grunden som motiverar att direktupphandling får ske. Uttrycket synnerliga skäl innebär att direktupphandling endast får utnyttjas i undantagsfall.
Annonseringsskyldighet vid förenklad upphandling och urvalsupphandling
Vid förenklat förfarande ska den upphandlande myndigheten eller enheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Vid tillämpning av urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten eller enheten publicera en ansökningsinbjudan genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Oavsett valet av upphandlingsförfarande ska annonseringssättet och databasen vara så kända att effektiv konkurrens uppnås. Att en myndighet eller enhet annonserar på sin egen hemsida bör i allmänhet inte anses vara tillräckligt, och inte heller att en kommun annonserar i en lokal tidning eller på kommunens anslagstavla (prop. 1999/2000:128 s. 26).
98
4.5
Undantag från annonseringsskyldigheten vid förenklad upphandling
En upphandlande myndighet eller enhet får enligt 15 kap. 4 och 5 §§ LOU och LUF utan föregående annonsering begära anbud genom att skicka en skrivelse till endast en leverantör enligt i bestämmelserna angivna förutsättningar. Det gäller t.ex. om det vid ett annonserat förenklat förfarande inte lämnats några anbud eller om det avser varor som framställs enbart för forsknings-, utvecklings-, experiment- eller studieändamål och under förutsättning att framställningen inte sker i vinstsyfte eller för att täcka forsknings- och utvecklingskostnader. Detsamma gäller om det som ska upphandlas av tekniska eller konstnärliga skäl eller på grund av ensamrätt kan levereras av endast en viss leverantör eller det gäller ytterligare leveranser från den ursprungliga leverantören.
Rättsmedel
Överprövning – under pågående upphandling
Överprövning enligt LOU och LUF kan ske av samtliga beslut under upphandlingsprocessen. Enligt 16 kap. 1 § första stycket LOU och LUF får en leverantör som anser sig ha lidit eller kan komma att lida skada enligt 2 § hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om åtgärder enligt den paragrafen. Ansökan görs enligt 16 kap. 3 § LOU respektive 16 kap. 4 § LUF, hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten eller enheten har sitt hemvist. Av 16 kap. 1 § andra och tredje styckena LOU och LUF framgår att domstolen inte får pröva en ansökan om överprövning efter en viss tidpunkt. Vid direktupphandling får en ansökan inte prövas efter den tidpunkt då det finns ett avtal om upphandlingen. Vid tillämpning av ett annat upphandlingsförfarande får en ansökan som huvudregel inte prövas efter den tidpunkt då det finns ett kontrakt. Att bestämmelserna skiljer sig åt i detta hänseende beror på att det vid direktupphandlingar inte finns något krav på upphandlingskontrakt och ett avtal kan därför vara slutet även om det inte finns något skriftligt undertecknat avtal (prop. 2001/02:142 s. 100). En ansökan som gäller annan upphandling än direktupphandling får dock prövas till dess att tio dagar gått från det att den upphandlande myndigheten eller enheten lämnat underrättelse om tilldelningsbeslut eller beslut om att sluta ramavtal eller rätten, om den har fattat ett interimistiskt beslut, upphävt det beslutet. Från denna s.k. tiodagarsregel görs i 16 kap. 1 § fjärde stycket LOU och LUF vissa undantag.
Om den upphandlande myndigheten eller enheten har brutit mot någon bestämmelse och detta har medfört att leverantören lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten enligt 16 kap. 2 § första stycket LOU och LUF besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse gjorts.
Av RÅ 2005 ref. 47 framgår att domstolen ska välja vilken av dessa åtgärder som ska vidtas oavsett hur yrkandet utformats. I det refererade målet yrkade en leverantör att upphandlingen skulle göras om men Regeringsrätten beslutade om rättelse. Domstolen är således inte bunden av vilken åtgärd som yrkas.
99
5.1
Även om en rättelse kan avse olika delar av förfarandet innebär ett avgörande om rättelse normalt att den upphandlande myndigheten eller enheten måste fatta ett nytt tilldelningsbeslut.
Inom försörjningssektorerna får rätten enligt 16 kap. 2 § första stycket LUF förbjuda den upphandlande enheten vid vite att fortsätta upphandlingen utan att avhjälpa bristerna.
Enligt 16 kap. 4 § LOU och 16 kap. 5 § LUF får ett beslut som respektive lag är tillämplig på inte överklagas med stöd av kommunallagen (1991:900).
Skadestånd – efter avslutad upphandling
En upphandlande myndighet eller enhet som inte följt bestämmelserna i LOU eller LUF ska, enligt 16 kap. 5 § LOU och 16 kap. 6 § LUF, ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör.
En anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i en upphandling är, enligt 16 kap. 7 § LUF, berättigad till ersättning för kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i LUF menligt har påverkat möjligheterna att tilldelas kontraktet. Högsta domstolen har bedömt storleken av skadestånd vid brott mot ÄLOU och uttalat sig om vad som bör gälla vid skadestånd dels på grund av fel vid en genomförd upphandling, dels när beställaren inte infordrat något anbud (NJA 2007 s. 349). Av 16 kap. 6 § LOU och 16 kap. 8 § LUF framgår att talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år.
Tillsyn
Konkurrensverket utövar tillsyn över den offentliga upphandlingen. Konkurrensverket får hämta in alla nödvändiga upplysningar från upphandlande myndigheter eller enheter och dessa är skyldiga att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn (16 kap. 7 och 8 §§ LOU respektive 16 kap. 9 och 10 §§ LUF).
Granskning och medling enligt LUF
I 16 kap. 11 § LUF finns bestämmelser om oberoende granskning av upphandlingsrutiner på begäran av en upphandlande enhet. Bestämmelser om ett särskilt medlingsförfarande för försörjningssektorerna finns i 16 kap. 12–14 §§ LUF.
5 Ändringsdirektivet
Inledning
Det finns två rättsmedelsdirektiv som syftar till att säkerställa efterlevanden av upphandlingsreglerna. Det första direktivet avser upphandling inom den klassiska sektorn – rådets direktiv 89/665/EEG av
100
5.2
den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (första rättsmedelsdirektivet). Det andra avser upphandling inom försörjningssektorerna – rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (andra rättsmedelsdirektivet).
Rättsmedelsdirektiven har genomförts i svensk rätt genom bestämmelserna om överprövning m.m. som finns i 16 kap. LOU och 16 kap. LUF. Sedan genomförandet av direktiven har bestämmelserna i svensk rätt ändrats vid ett flertal tillfällen, bl.a. på grund av utvecklingen av EU-domstolens praxis. Ett direktiv om ändring av de båda rättsmedelsdirektiven har beslutats. Detta direktiv, Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (ändringsdirektivet), skulle ha varit genomfört i svensk rätt senast den 20 december 2009.
Det övergripande syftet med ändringsdirektivet är att komma till rätta med två väsentliga problem. Det första problemet är att en upphandlande myndighet eller enhet skyndar sig att teckna ett upphandlingskontrakt, dvs. ingår avtal för att på så sätt stänga möjligheten till överprövning (”race to signature”). Genom ändringsdirektivet införs bestämmelser som innebär att upphandlande myndigheter och enheter förbjuds att ingå avtal inom en viss tid efter det att underrättelse om tilldelningsbeslutet har skickats till berörda anbudssökande och anbudsgivare (avtalsspärr). Det andra problemet är att det saknas effektiva rättsmedel mot otillåtna direktupphandlingar av kontrakt, dvs. upphandlingar som sker utan vederbörlig annonsering. För att komma till rätta med detta införs bestämmelser om ogiltighet av avtal som påföljd vid otillåten direktupphandling.
Ändringsdirektivet är uppbyggt på så sätt att det har ett antal gemensamma beaktandesatser som följs av ändringar i respektive rättsmedelsdirektiv. Ändringarna är sakligt sett i allt väsentligt desamma i båda rättsmedelsdirektiven. Vissa ändringar görs i befintliga artiklar, men de viktigaste förändringarna görs genom att sex nya artiklar, 2a–2f införs i båda rättsmedelsdirektiven. För det fall inget annat anges avser ändringarna i det följande – även när endast en artikel anges – båda rättsmedelsdirektiven.
Ändringsdirektivets huvudsakliga innehåll
Tillämpningsområde (artikel 1)
Enligt ändringsdirektivets artikel 1.1 är rättsmedelsdirektiven tillämpliga på sådana upphandlingar som täcks av förfarandedirektiven (jfr även artikel 81 i det klassiska direktivet och artikel 72 i försörjningsdirektivet). Om en upphandling är av sådant slag att den uttryckligen undantas från förfarandedirektivens tillämpningsområden, är rättsmedelsdirektiven inte tillämpliga. I ändringsdirektivets beaktandesats 2 hänvisas
101
till EU-domstolens praxis angående tolkningen av vad som utgör ett avtal som omfattas av tillämpningsområdet för förfarandedirektiven.
Förfarandedirektiven omfattar sådana upphandlingar, vars värde uppgår till minst vissa angivna tröskelvärden. Enligt förfarandedirektiven är dock viss upphandling över tröskelvärdena undantagen från direktivens tillämpningsområde.
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att garantera att ett upphandlingsbeslut gällande avtal kan prövas effektivt, och i synnerhet så skyndsamt som möjligt enligt villkoren i artiklarna 2–2f i ändringsdirektivet.
Period under vilken avtal inte får ingås (artikel 2a)
Medlemsstaterna ska införa bestämmelser som förbjuder att avtal om upphandling ingås under en viss tid efter underrättelse om tilldelningsbeslutet (avtalsspärr). Denna avtalsspärr ska göra det praktiskt möjligt för berörda anbudssökande eller anbudsgivare att begära överprövning av tilldelningsbeslutet. Avtalsspärrens längd beror bl.a. på den upphandlande myndighetens eller enhetens val av kommunikationsmedel.
Tidsfristen för en avtalsspärr ska enligt artikel 2a.2 vara minst tio kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att underrättelse om tilldelningsbeslutet skickats till berörda anbudssökande eller anbudsgivare med telefax eller elektroniska medel.
Om andra kommunikationsmedel används ska tidsfristen vara minst 15 kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att underrättelse om tilldelningsbeslutet översändes till berörda anbudssökande eller anbudsgivare. Alternativt ska tidsfristen vara tio kalenderdagar från och med dagen efter det att beslutet om tilldelning har erhållits.
I artikel 2a.2 preciseras när anbudssökande och anbudsgivare ska anses vara berörda av ett tilldelningsbeslut.
Artikeln föreskriver också att underrättelsen om tilldelningsbeslutet, utöver en kortfattad redogörelse för skälen till beslutet såsom föreskrivs i förfarandedirektiven, ska innehålla information om den exakta tiden för avtalsspärrens längd.
Undantag från avtalsspärr (artikel 2b)
Enligt artikel 2b får medlemsstaterna införa undantag från kravet på avtalsspärr i vissa fall. Detta gäller om
a) förfarandedirektiven inte kräver att upphandlingen föregås av annonsering i EUT,
b) den enda berörda anbudsgivaren är den som har tilldelats kontraktet och inga anbudssökande berörs,
c) kontraktet tilldelas på grundval av ett ramavtal enligt artikel 32 i det klassiska direktivet, eller inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem
102
enligt artikel 33 i det klassiska direktivet eller artikel 15 i försörjningsdirektivet.12
För det fall undantagen enligt c) införts ska medlemsstaterna säkerställa att avtalet kan ogiltigförklaras i enlighet med artikel 2d och 2e om den upphandlande myndigheten eller enheten överträtt bestämmelserna om förnyad konkurrensutsättning13 och om det enskilda kontraktsvärdet beräknas uppgå till eller överstiga tillämpliga tröskelvärden.
I sammanhanget bör noteras att LUF inte innehåller några bestämmelser om förnyad konkurrensutsättning vid ramavtal (se prop. 2006/07:128 s. 176 ff.).
Förlängd avtalsspärr (artikel 1.5 och artikel 2.3)
Medlemsstaterna får enligt artikel 1.5 kräva att den berörda personen först ska lämna in en ansökan om prövning till den upphandlande myndigheten (omprövning). I det fallet ska medlemsstaterna se till att inlämnandet av en sådan ansökan omedelbart medför att avtalet tills vidare inte får ingås under vissa i artikeln närmare angivna tidsfrister (förlängd avtalsspärr).
Medlemsstaterna ska, enligt artikel 2.3, införa bestämmelser som innebär att en ansökan, till ett organ som är oberoende av den upphandlande myndigheten eller enheten, om prövning eller om interimistiska åtgärder ska utlösa ett förbud att ingå avtal om upphandlingen till dess att första instans fattat ett interimistiskt beslut eller prövat målet i sak. Sådan förlängd avtalsspärr vid överprövning är obligatorisk endast i första instans och är avsedd att, i förekommande fall, förlänga avtalsspärren i artikel 2a.2 respektive den särskilda avtalsspärr som enligt artikel 2d.4 och 2d.5 ska gälla vid frivillig förhandsinsyn.
Ogiltighet (artikel 2d.1 och 2d.2)
Medlemsstaterna ska införa bestämmelser som innebär att avtal ska kunna ogiltigförklaras av ett oberoende prövningsorgan. Ogiltighet ska enligt artikel 2d.1 föreskrivas
a) om den upphandlande myndigheten eller enheten har tilldelat ett kontrakt utan föregående annonsering i EUT utan att detta är tillåtet i enlighet med förfarandedirektiven,
b) vid överträdelse av bestämmelserna om avtalsspärr (artikel 1.5, 2.3 eller 2a.2) om överträdelsen har berövat den anbudsgivare som ansökt om överprövning möjligheten att rikta anspråk före ingåendet av avtalet, i kombination med en överträdelse av förfarandebestämmelserna, om den
12 Unionens bestämmelser om dynamiska inköpssystem är inte genomförda i Sverige. Förslag om bestämmelser om dynamiska inköpssystem har lämnats av 2004 års Upphandlingsutredning i slutbetänkandet Nya upphandlingsregler 2, s. 129 ff. (SOU 2006:28) och bereds för närvarande inom Regeringskansliet. 13 Se artikel 32.4 andra stycket andra strecksatsen och artikel 33.5 eller 33.6 i det klassiska direktivet, samt artikel 15.5 eller 15.6 försörjningsdirektivet.
103
överträdelsen har påverkat möjligheterna för anbudsgivaren att erhålla kontraktet,
c) vid överträdelse av bestämmelserna om förnyad konkurrensutsättning i fråga om kontrakt som bygger på ramavtal eller dynamiska inköpssystem om medlemsstaten infört undantag från avtalsspärr (se artikel 2b.c andra stycket).
Enligt artikel 2d.2 ska följderna av att ett avtal anses vara ogiltigt bestämmas i nationell lagstiftning. Det får därför i nationell lagstiftning föreskrivas ett retroaktivt upphörande av alla avtalsskyldigheter eller en begränsning av upphörandet till att omfatta de skyldigheter som ännu inte har fullgjorts. Om upphörandet av avtalsskyldigheter begränsas till att omfatta de skyldigheter som ännu inte fullgjorts, ska medlemsstaten föreskriva att det finns möjlighet att påföra alternativa sanktioner enligt artikel 2e.2.
Undantag från ogiltighet (artikel 2d.3)
Artikel 2d.3 medger att medlemsstaterna gör undantag från kravet på ogiltighet om tvingande hänsyn till ett allmänintresse kräver att avtalets giltighet bör upprätthållas. I detta fall ska medlemsstaten föreskriva alternativa påföljder enligt artikel 2e.2, som ska tillämpas i stället.
Ekonomiska intressen av att avtalets giltighet upprätthålls får endast beaktas som tvingande hänsyn om ogiltighet i undantagsfall skulle leda till oproportionerliga följder.
Ekonomiska intressen med direkt koppling till avtalet i fråga ska emellertid inte utgöra tvingande hänsyn till ett allmänintresse. Som exempel på sådana hänsyn anges kostnader för förseningar i samband med fullgörandet av avtalet, kostnader i samband med att ett nytt upphandlingsförfarande inleds, kostnader i samband med byte av ekonomisk aktör och kostnader för rättsliga skyldigheter i samband med ogiltighet.
Förhandsinsyn (artikel 2d.4 och 2d.5)
Medlemsstaterna är skyldiga att införa bestämmelser som gör det möjligt för en upphandlande myndighet eller enhet att undvika ogiltighet av ett ingånget avtal enligt artikel 2d.1a, dvs. om den upphandlande myndigheten eller enheten tilldelat ett kontrakt utan föregående offentliggörande om offentlig upphandling i EUT utan att detta är tillåtet enligt förfarandedirektiven. Detta ska göras genom ett förfarande med förhandsinsyn. Enligt artikel 2d.4 ska den upphandlande myndigheten eller enheten, om den anser att tilldelning av ett kontrakt utan föregående annonsering är tillåtet enligt förfarandedirektiven, kunna annonsera sin avsikt att direkttilldela ett kontrakt i EUT med angivande av bl.a. motiveringen för beslutet (se artikel 3a). Avtal får därefter inte ingås förrän efter en viss tid, minst tio dagar räknat från dagen efter annonseringen. Om annonsering på detta sätt skett innan avtal har slutits och avtalsspärren har respekterats, kan avtalet inte förklaras ogiltigt. Standardformulär för annonseringen finns i kommissionens förordning (EG) nr 1150/2009 av den 10 november 2009 om ändring av förordning
104
(EG) nr 1564/2005 i fråga om standardformulär för offentliggörande av meddelanden inom ramen för anbudsförfaranden i enlighet med rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG14.
Underrättelse om tilldelningsbeslut (artikel 2d.5)
Om en medlemsstat med stöd av artikel 2b.c föreskriver undantag från avtalsspärren vid tilldelning av kontrakt efter förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal eller vid tilldelning av ett kontrakt som grundar sig på ett dynamiskt inköpssystem ska avtalet enligt artikel 2d.1c kunna ogiltigförklaras.
Enligt artikel 2d.5 ska den upphandlande myndigheten eller enheten för att undvika att ett sådant avtal kan komma att förklaras ogiltigt kunna sända en underrättelse om tilldelningsbeslutet, med en kort redogörelse för skälen till beslutet, till berörda anbudssökande och anbudsgivare samt därefter iaktta en avtalsspärr om tio eller 15 dagar, beroende på kommunikationsmedel, innan avtal sluts.
Detta förutsätter att den upphandlande myndigheten eller enheten anser att kontraktstilldelningen är i enlighet med artikel 32.4 andra stycket andra strecksatsen eller artikel 33.5 och 33.6 i det klassiska direktivet, respektive artikel 15.5 och 15.6 i försörjningsdirektivet.
Alternativa sanktioner (artikel 2e)
Medlemsstaterna är skyldiga att införa bestämmelser om alternativa sanktioner i vissa fall.
Vid överträdelser av bestämmelserna om avtalsspärr (artikel 1.5, 2.3 eller 2a.2) som inte omfattas av artikel 2d.1b, ska medlemsstaterna föreskriva ogiltighet av avtal enligt artikel 2d.1–2e.3 eller alternativa sanktioner. Medlemsstaterna får föreskriva att prövningsorganet får besluta om en överträdelse ska medföra ogiltighet eller en alternativ sanktion.
De alternativa sanktionerna ska utgöras av att den upphandlande myndigheten eller enheten åläggs avgifter eller att avtalstidens längd förkortas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.
I artikeln klargörs att skadestånd inte är någon lämplig sanktion.
Tidsfrister (artikel 2c och artikel 2f)
Artikel 2c anger minimitider när en medlemsstat föreskriver om tidsfrister för att ge in en ansökan om prövning av ett beslut av en upphandlande myndighet. Fristens längd beror bl.a. på den upphandlande myndighetens val av kommunikationsmedel.
Tidsfristen ska vara minst tio kalenderdagar räknat från och med dagen efter den dag då den upphandlande myndighetens beslut översändes till anbudssökanden eller anbudsgivaren, om telefax eller elektroniska medel
14 EUT L 313, 28.11.2009, s. 3
105
används, eller, om andra kommunikationsmedel används, antingen minst 15 kalenderdagar räknat från och med dagen efter den dag då den upphandlande myndighetens beslut översändes till anbudssökanden eller anbudsgivaren eller minst tio kalenderdagar räknat från och med dagen efter den dag då den upphandlande myndighetens beslut erhölls.
När det gäller en ansökan om prövning av beslut som avses i artikel 2.1b, som inte är föremål för ett särskilt meddelande, ska tidsfristen vara minst tio kalenderdagar räknat från och med den dag det berörda beslutet offentliggörs.
Enligt artikel 2f.1a får medlemsstaterna förskriva att en ansökan om prövning avseende ogiltighet av ett avtal enligt artikel 2d.1 ska göras före utgången av minst 30 kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att
– den upphandlande myndigheten eller enheten har annonserat kontraktstilldelningen i enlighet med bestämmelserna om efterannonsering i förfarandedirektiven (artiklarna 35.4, 36 och 37 i det klassiska direktivet respektive artiklarna 43 och 44 i försörjningsdirektivet), under förutsättning att meddelandet innehåller en motivering av den upphandlande myndighetens eller enhetens beslut att tilldela kontraktet utan föregående annonsering i EUT, eller
– den upphandlande myndigheten eller enheten har underrättat berörda anbudssökande och anbudsgivare om avtalets ingående under förutsättning att denna information innehåller en sammanfattning av skälen enligt artikel 41.2 och 41.3 i det klassiska direktivet respektive artikel 49.2 i försörjningsdirektivet. Detta alternativ gäller också för tilldelning av kontrakt som bygger på ramavtal när undantag gjorts från kravet på avtalsspärr enligt artikel 2b.c.
Medlemsstaterna får enligt artikel 2f.1b föreskriva att en ansökan om prövning i enlighet med artikel 2d.1 under alla omständigheter ska göras före utgången av minst sex månader räknat från och med dagen efter det att avtalet slöts.
Enligt artikel 2f.2 ska i alla övriga fall tidsfristerna för att ansöka om prövning fastställas i nationell lagstiftning om inte annat förskrivs i artikel 2c.
Korrigeringsmekanism (artikel 3 respektive artikel 8)
Bestämmelser i första och andra rättsmedelsdirektivet om kommissionens möjlighet att ingripa mot överträdelser av unionsrätten i samband med upphandling kvarstår enligt ändringsdirektivet. Möjligheten för kommissionen att inleda detta förfarande begränsas dock till allvarliga överträdelser (jfr beaktandesats 28).
Granskning och medling (beaktandesatserna 29 och 30)
Inom försörjningssektorerna finns, enligt nu gällande bestämmelser, en möjlighet för en upphandlande enhet att få sina rutiner granskade av en oberoende granskare i syfte att bedöma om rutinerna stämmer överens med upphandlingsreglerna (artiklarna 3–7 i andra rättsmedelsdirektivet och 16 kap. 11 § LUF). Vidare finns inom försörjningssektorerna en
106
6.1
möjlighet att få till stånd ett särskilt medlingsförfarande (artiklarna 9–11 i andra rättsmedelsdirektivet och 16 kap. 12–14 §§ LUF). Enligt beaktandesatserna 29 och 30 i ändringsdirektivet har dessa båda möjligheter utnyttjats i mycket begränsad omfattning och bestämmelserna om dessa förfaranden har därför upphävts.
6 Avtalsspärr m.m.
Avtalsspärr efter underrättelse om tilldelningsbeslut
Regeringens förslag: Om en upphandlande myndighet eller enhet enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, förkortad LOU, respektive lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, förkortad LUF, är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut ska den upphandlande myndigheten eller enheten inte få ingå avtal (avtalsspärr) förrän tio dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten eller enheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslut med ett elektroniskt medel. Om underrättelsen skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare ska avtal inte få ingås förrän 15 dagar har gått.
Om en längre avtalsspärr än den lagstadgade minimifristen angetts i underrättelsen om tilldelningsbeslut ska avtal om upphandling inte få ingås förrän den angivna perioden har gått.
Avtalsspärr ska gälla såväl för upphandlingar inom det direktivstyrda området som för upphandlingar som inte omfattas av direktivet.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
I promemorian föreslås dock inte att det av bestämmelserna ska framgå att avtalsspärren ska vara 15 dagar om underrättelse om tilldelningsbeslut skickats på annat sätt än med elektroniska medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrar sig i frågan tillstyrker förslaget. Stockholms kommun har inget att erinra mot förslaget. Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) anser i princip att en avtalsspärr i 15 kap. LOU inte är nödvändig, men motsätter sig inte regleringen. Kammarkollegiet avstyrker att regler om avtalsspärr införs för det icke direktivstyrda området. Vägverket föreslår att tidsfristerna i bl.a. 16 kap. 6 § formuleras på följande sätt: ”… före utgången av en tidsfrist på minst tio dagar räknat från och med dagen efter det att …”.
Det ska inte vara nödvändigt att konsultera förarbetena när lagtexten på ett enkelt sätt kan utformas tydligare. Malmö kommun tillstyrker förslaget, men anser att det är tveksamt om det är en lämplig ordning att den längre avtalsspärren ska gälla om både elektroniskt meddelande och skriftlig underrättelse används. Flera remissinstanser, bl.a. Kammarrätten i Göteborg och Konkurrensverket, anser att det i lagtexten bör förtydligas att tidsfristen om 15 dagar gäller när elektroniska underrättelser används i kombination med andra underrättelsesätt. Försvarets materielverk (FMV)
107
anser att det möjligen kan ifrågasättas om det finns något behov av en bestämmelse som ger möjlighet till en frivillig längre avtalsspärr. Almega anför att vid de tillfällen då upphandlande myndighet väljer att förlänga avtalsspärren bör denna information förmedlas till anbudsgivarna vid ett tidigare tillfälle än tillsammans med tilldelningsbeslutet.
Konkurrenskommissionen förordar att regelverket förtydligas med en bestämmelse om att den upphandlande myndigheten, om underrättelse om tilldelningsbeslut skickas på annat sätt än elektroniskt, inte får använda sig av ett medel för befordran som normalt tar mer än fem dagar i anspråk till dess försändelsen kommer mottagaren tillhanda.
Förtydligandet skulle motverka illojal regeltolkning genom anlitande av särskilt långsamma befordringsmedel (B-post eller motsvarande). Konkurrenskommissionen förordar även att bestämmelsen i 9 kap. 10 § LOU ska anpassas så att begärda upplysningar ska lämnas snarast möjligt och senast inom fem dagar från det att en skriftlig begäran därom kom in.
Kammarrätten i Stockholm föreslår att bestämmelserna om avtalsspärr i 16 kap. 6–8 §§ placeras exempelvis i 12 kap. eftersom dessa inte i sig behandlar överprövning. Detta skulle också göra 16 kap. mer överskådligt. FMV förutsätter att lokutionen ”avtal inte får ingås” inte förhindrar en tillämpning där villkorade kontrakt ingås.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 2a.2 i ändringsdirektivet föreskriver att ett avtal inte får ingås förrän en viss tid efter det att en underrättelse om tilldelningsbeslut skickats till berörda anbudssökande och anbudsgivare. Syftet med denna bestämmelse om avtalsspärr är att garantera att anbudssökande och anbudsgivare har möjlighet att få ett beslut om tilldelning av ett kontrakt överprövat innan avtal ingås (se artikel 2a.1 och beaktandesats 4 i ändringsdirektivet).
Avtalsspärren ska vara minst tio kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att underrättelse om tilldelningsbeslut skickats till berörda anbudssökande och anbudsgivare om telefax eller elektroniska medel används. Om andra kommunikationsmedel används får avtal inte ingås före utgången av en period om minst 15 kalenderdagar från och med dagen efter det att underrättelsen skickats. Direktivet ger i sistnämnda hänseende även en alternativ möjlighet genom att avtalsspärren får begränsas till tio kalenderdagar från och med dagen efter att underrättelsen om tilldelningsbeslutet har mottagits.
Vid en jämförelse mellan ändringsdirektivets bestämmelse om avtalsspärr och den nu gällande tiodagarsregeln i 16 kap. 1 § tredje stycket LOU och LUF kan konstateras att den senare i sig inte innebär något förbud att ingå avtal om upphandling utan endast reglerar när en domstol senast får pröva en ansökan om överprövning.
För direktivstyrda upphandlingar reglerar 9 kap. 9 § första stycket LOU och LUF upphandlande myndighets respektive enhets skyldighet att skicka underrättelse om tilldelningsbeslut. För upphandlingar som inte omfattas av direktivet regleras underrättelseskyldigheten i 15 kap. 19 § LOU och LUF.
Ändringsdirektivet kräver att avtalsspärr införs inom det direktivstyrda området. Rättsmedelsdirektivens bestämmelser gäller i princip inte för upphandlingar under tröskelvärdena, men ett visst rättsligt skydd måste
108
garanteras.15 Det bedöms att nu gällande bestämmelser om överprövning uppfyller EU-rättens krav i detta avseende. Det är således inte nödvändigt att för upphandlingar under tröskelvärdena införa bestämmelser om bl.a. avtalsspärr på grund av ändringarna i rättsmedelsdirektiven.
Med hänsyn till att upphandlingar utanför det direktivstyrda området utgör den större delen av alla upphandlingar i Sverige finns det dock anledning att säkerställa att det finns goda förutsättningar för överprövning innan avtal om upphandling sluts. Regeringen anser därför att regleringen om avtalsspärr bör införas även i fråga om upphandlingar enligt 15 kap. LOU och LUF.
Avtalsspärren i de båda lagarna ska beräknas med utgångspunkt i den underrättelse om tilldelningsbeslut som den upphandlande myndigheten eller enheten enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 § LOU och LUF ska skicka. Det finns alltså en koppling mellan underrättelsen om tilldelningsbeslut och avtalsspärren på så sätt att skyldigheten att skicka en sådan underrättelse utlöser avtalsspärren. När det inte föreligger någon skyldighet att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut kommer följaktligen inte heller någon avtalsspärr att gälla. Exempelvis kommer avtalsspärr inte att gälla i de fall det endast finns en anbudsgivare (jfr prop. 2001/02:142 s. 81).
Bestämmelserna om avtalsspärr är riktade till den upphandlande myndigheten respektive enheten. Regeringen anser därför, på sätt som
Lagrådet har föreslagit, att det för tydlighets skull i lagtexten uttryckligen bör anges att det är den upphandlande myndigheten eller enheten som inte får ingå avtal under den tid avtalsspärren löper.
Det är angeläget att avtalsspärren inte är längre än nödvändigt. Den i direktivet angivna minimifristen har fastslagits efter en avvägning mellan effektivitet och rättssäkerhet samt motsvarar tidsmässigt den i dag gällande tiodagarsfristen i LOU och LUF. En längre period än den i ändringsdirektivet angivna minimifristen bör inte föreskrivas i upphandlingslagarna. Om en upphandlande myndighet eller enhet har skickat underrättelsen om tilldelningsbeslutet med ett elektroniskt medel ska därmed avtal inte få ingås förrän tio dagar har gått. Eftersom en underrättelse om tilldelningsbeslut också kan skickas på annat sätt ska även den i direktivet föreskrivna längre fristen införas i LOU och LUF. Om den upphandlande myndigheten eller enheten skickar underrättelsen om tilldelningsbeslutet på annat sätt än med ett elektroniskt medel ska således avtal inte få ingås förrän 15 dagar har gått.
I artikel 2a.2 i ändringsdirektivet föreskrivs att avtal inte får ingås före utgången av en tidsfrist på minst tio eller 15 kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet översändes till de berörda anbudsgivarna och anbudssökandena. I 16 kap. 1 § tredje stycket LOU och LUF anges att en ansökan om överprövning får prövas till dess att tio dagar gått från det att den upphandlande myndigheten eller enheten lämnat underrättelse om tilldelningsbeslutet
15 Se kommissionens tolkningsmeddelande om gemenskapsrättens tillämplighet på upphandlingskontrakt som inte, eller bara delvis, omfattas av direktiven om offentlig upphandling (2006/C 179/02)
109
till anbudssökandena eller anbudsgivarna. Den föreslagna formuleringen avseende avtalsspärrens längd anknyter således till formuleringen avseende den i dag gällande tiodagarsregeln i LOU och LUF. Detta uttryckssätt, och hur tiodagarsregeln därmed ska beräknas, bedöms vara väletablerat och välfungerande. Regeringen anser med hänsyn härtill att det är lämpligt att uttrycka avtalsspärren på samma sätt som i dag görs avseende tiodagarsregeln i LOU och LUF.
Den kortare tidsfrist som ändringsdirektivet medger om tio kalenderdagar efter mottagande av en underrättelse som skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel, kan förkorta avtalsspärrperioden något. Emellertid innebär en sådan möjlighet att det blir nödvändigt för den upphandlande myndigheten eller enheten att säkra bevisning om att underrättelsen har mottagits. Eftersom tidsfristen i detta fall är avhängig mottagandet är det inte heller möjligt att på förhand veta, och i underrättelsen exakt ange, när tidsfristen löper ut. Tidsfristen torde i dessa fall få utgå från när den siste av anbudssökandena eller anbudsgivarna mottar underrättelsen. Om detta kan emellertid övriga anbudssökande och anbudsgivare inte ha någon kännedom. Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att en alternativ tidsfrist med utgångspunkt från mottagandet av underrättelsen inte bör införas i LOU och LUF.
Det kan tänkas att en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare saknar möjlighet att elektroniskt ta emot en underrättelse om tilldelningsbeslut och att den upphandlande myndigheten eller enheten därför skickar underrättelsen med ett elektroniskt medel till vissa och på ett annat sätt till andra. I en sådan situation måste den längre tidsfristen om 15 dagar iakttas för att samtliga anbudssökande och anbudsgivare ska få den i direktivet förskrivna minimifristen på sig att avgöra om man vill ansöka om överprövning. Detta bör enligt regeringens mening, som flera remissinstanser har föreslagit, framgå av lagtexten och uttryckas genom formuleringen att underrättelsen skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel ”till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare”.
Om den upphandlande myndigheten eller enheten inte samma dag skickar underrättelsen om tilldelningsbeslutet till samtliga anbudssökande eller anbudsgivare, måste avtalsspärrens längd anges utifrån den dag då den sista underrättelsen skickas.
De i ändringsdirektivet och i LOU och LUF angivna fristerna är minimifrister. Något hinder för en upphandlande myndighet eller enhet att på frivillig väg iaktta en längre avtalsspärr än de angivna minimitiderna finns alltså inte. En upphandlande myndighet eller enhet torde dock vanligtvis ha intresse av att få ingå avtal så snart som möjligt efter underrättelse om tilldelningsbeslut och därmed iaktta minimifristerna. För tydlighets skull bedömer regeringen emellertid att det är lämpligt att uttryckligen reglera att en upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att iaktta en angiven längre avtalsspärr. Om en upphandlande myndighet eller enhet i underrättelsen om tilldelningsbeslut anger en längre avtalsspärr ska avtal därmed inte få ingås förrän den i underrättelsen angivna perioden har gått.
Om en upphandlande myndighet eller enhet avser att tillämpa en längre avtalsspärr än den i LOU eller LUF föreskrivna minimifristen kan det, som Almega föreslagit, vara lämpligt att informera leverantörerna om det
110
vid ett tidigare skede än då underrättelse om tilldelningsbeslut skickas. En avvikande avtalsspärr skulle kunna tänkas vara av intresse för leverantörerna redan när de bestämmer sig för att lämna in en ansökan om att få lämna anbud eller ett anbud, särskilt om den upphandlande myndigheten eller enheten avser att tillämpa en avtalsspärr som avsevärt avviker från minimifristerna Att iaktta en längre avtalsspärr torde emellertid inte bli vanligt förekommande. Vidare är syftet med avtalsspärren att leverantörerna ska ges möjlighet att ansöka om överprövning och i det avseendet kan en längre avtalsspärr inte innebära någon nackdel för leverantörerna. Till detta kommer att ändringsdirektivet inte innehåller någon skyldighet för en upphandlande myndighet eller enhet att meddela avtalsspärrens längd tidigare än i underrättelsen om tilldelningsbeslutet. Regeringen anser därför att någon skyldighet för en upphandlande myndighet eller enhet att tidigare än i underrättelsen om tilldelningsbeslutet ange avtalsspärrens längd därför inte bör finnas i LOU och LUF.
Ändringsdirektivet reglerar inte med vilken typ av kommunikationsmedel en upphandlande myndighet eller enhet ska skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut, utan endast den period under vilken avtal inte får ingås efter en sådan underrättelse. Periodens längd varierar beroende på vilket kommunikationsmedel den upphandlande myndigheten eller enheten väljer. Detsamma gäller enligt förslaget avseende LOU och LUF. Avtalsspärrens längd är således anpassad till att det tar längre tid för en underrättelse som sker på annat sätt än genom ett elektroniskt medel att nå fram till leverantörerna. Befordringssätt som tar längre tid än fem dagar för att nå adressaten torde inte vara vanligt förekommande. Till skillnad från Konkurrenskommissionen anser regeringen därför att det varken är nödvändigt eller lämpligt att reglera att det befordringssätt genom vilket underrättelse sker inte får ta mer än viss tid i anspråk. I sammanhanget kan emellertid framhållas att syftet med avtalsspärren är att leverantörer ska få en viss tid på sig för att avgöra om man önskar ansöka om överprövning och att ge in en ansökan till förvaltningsrätten. Det är därför naturligtvis inte acceptabelt att en upphandlande myndighet eller enhet genom att använda särskilt långsamma befordringssätt försöker förkorta denna tid.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud under anbudets giltighetstid. Att detta gäller även om leverantören har underrättats om att dennes anbud inte har antagits är en civilrättslig specialreglering i upphandlingslagarna (se 9 kap. 11 § och 15 kap. 19 § LOU respektive LUF). Civilrättslig bundenhet för den upphandlande myndigheten eller enheten i förhållande till den vinnande leverantören kan uppstå genom underrättelsen om tilldelningsbeslutet, som avtalsrättsligt kan anses utgöra en accept. För att undvika att civilrättslig bundenhet uppstår i förhållande till en viss leverantör innan upphandlingen är avslutad har i förarbetena till lagstiftningen uttalats att en upphandlande enhet bör se till att i förfrågningsunderlaget ange att avtal sluts genom ett upphandlingskontrakt och att enheten för tiden fram till upphandlingens avslutande kan välja att ingå ett villkorat avtal (prop. 2001/02:142 s. 78, se även prop. 2006/07:128 s. 381).
Enligt regeringens mening finns det även fortsättningsvis behov för upphandlande myndigheter och enheter att se till att civilrättslig
111
6.2
bundenhet inte uppkommer genom underrättelsen om tilldelningsbeslutet. Detta eftersom avtalsspärren innebär att avtal inte får ingås under en viss tid efter underrättelse om tilldelningsbeslut. Ett avtal som ingås i strid mot avtalsspärren kan komma att förklaras ogiltigt (se avsnitt 7.1) o ch leda till skadeståndsanspråk från den avtalsslutande leverantören (se avsnitt 11.2 ) eller kan medföra att den upphandlande myndigheten eller enheten påförs upphandlingsskadeavgift (se avsnitt 9.2 ). Enligt regeringens mening, och som FMV ifrågasatt, innebär förslaget om avtalsspärr inget hinder mot att upphandlande myndigheter och enheter även fortsättningsvis ingår villkorade avtal.
I 9 kap. 10 § LOU och LUF föreskrivs att upplysningar ska lämnas snarast möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in. Bestämmelserna genomför artikel 41.2 i det klassiska direktivet respektive artikel 49.2 i försörjningsdirektivet. De i LOU och LUF föreskrivna tiderna för att lämna upplysningar överensstämmer med de tider som anges i direktiven. Regeringen anser därför, till skillnad från
Konkurrenskommissionen, att 9 kap. 10 § LOU och LUF inte bör ändras.
Kammarrätten i Stockholm har föreslagit att bestämmelserna om avtalsspärr i 16 kap. 6–8 §§ bör tas in i exempelvis 12 kap. Avtalsspärren har betydelse för möjligheterna till överprövning och det bedöms vara av värde att bestämmelserna om avtalsspärr och förlängd avtalsspärr, så långt det är möjligt, återfinns i nära anslutning till varandra i de aktuella lagarna. Bestämmelserna om avtalsspärr bör därför, enligt regeringens mening, tas in i 16 kap. om överprövning, skadestånd m.m. i LOU och
LUF.
Underrättelse om tilldelningsbeslut
6.2.1 Berörda anbudssökande och anbudsgivare
Regeringens bedömning: Berörda anbudssökande och anbudsgivare i ändringsdirektivets mening omfattas av nuvarande reglering av underrättelseskyldigheten avseende tilldelningsbeslut. Någon lagändring behöver därför inte göras i detta avseende.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Den enda remissinstansen som yttrar sig specifikt i frågan, Vägverket, anför att ändringsdirektivet innebär att tilldelningsbeslut inte måste meddelas anbudssökande som fått information om avslag för att tidsfristen ska börja löpa och föreslår ett tillägg i 9 kap. 9 § första stycket med följande lydelse: ”… anbudssökande som inte har lämnats upplysningar om skälen för att leverantörens ansökan avslagits…”. Förslaget kan, enligt verket, leda till att upphandlande myndigheter på eget initiativ upplyser anbudssökande om skälen för ett avslag redan i samband med att urvalet har genomförts.
Detta skulle dels innebära att anbudssökande inte behöver vara i ovisshet om avslaget längre än nödvändigt, dels att kretsen leverantörer som ansöker om överprövning i ett sent skede av upphandlingen minskar.
Skälen för regeringens bedömning: I artikel 2a i ändringsdirektivet förtydligas att anbudsgivare ska anses berörda om de ännu inte definitivt
112
har uteslutits från upphandlingsförfarandet. Anbudssökande ska enligt artikeln anses berörda om den upphandlande myndigheten eller enheten inte har lämnat information om varför ansökan om att få lämna anbud har avslagits före underrättelsen om tilldelningsbeslutet.
Underrättelseskyldigheten avseende tilldelningsbeslut inom det direktivstyrda området regleras i 9 kap. 9 § första stycket LOU respektive LUF. En upphandlande myndighet eller enhet ska enligt dessa bestämmelser snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som fattats om att tilldela ett kontrakt eller att sluta ett ramavtal och om skälen för besluten. I de fall en leverantör har uteslutits från upphandlingsförfarandet och detta har bekräftats genom en lagakraftvunnen dom finns inget krav på underrättelse. Leverantören är i det fallet inte att betrakta som berörd i ändringsdirektivets mening.
Sammanfattningsvis följer att berörda anbudssökande och anbudsgivare i ändringsdirektivets mening får anses omfattas av nu gällande underrättelseskyldighet i LOU och LUF. Någon ändring av upphandlingslagarna, som Vägverket har föreslagit, på grund av direktivet är därför inte nödvändig i fråga om vilka leverantörer som ska underrättas om tilldelningsbeslutet. Vidare finns redan i dag möjligheten för en upphandlande myndighet eller enhet att vid ett tidigare stadium av upphandlingen utesluta en leverantör och att underrätta denne om beslutet (jfr prop. 2006/07:128 s. 240). Med hänsyn till detta anser regeringen att det inte är nödvändigt att göra något tillägg med anledning av att det nu införs bestämmelser om avtalsspärr i de båda lagarna.
6.2.2 Information om avtalsspärr och skäl för beslutet
Regeringens förslag: En underrättelse om tilldelningsbeslut enligt
LOU och LUF ska inkludera information om avtalsspärrens längd.
Regeringens bedömning: Bestämmelserna i LOU och LUF om underrättelse om tilldelningsbeslut behöver inte kompletteras med anledning av ändringsdirektivets krav på att skäl för beslutet ska anges.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig särskilt i frågan. Vägverket föreslår att informationen om avtalsspärr i 9 kap. 9 § utformas i överensstämmelse med ändringsdirektivets terminologi, vilket innebär ett enligt Vägverket mer lättförståeligt språk. Advokatfirman
Sundstrand anför att det genom ändringsdirektivet har införts ett krav om att tilldelningsbesluten enligt LOU och LUF, utöver att ange vilken anbudsgivare som vann upphandlingen och varför, måste innehålla information om varför samtliga berörda anbudssökandens ansökningar respektive anbudsgivares anbud inte antagits. En lagändring av 9 kap. 9 §
LOU och LUF är därför nödvändig. Sveriges advokatsamfund anser att ett förtydligande bör göras i 9 kap. 9 § om vilken information som ska finnas med i underrättelser till anbudssökande och anbudsgivare. Även om 9 kap. 9 § LOU och LUF sträcker sig längre än vad som gäller enligt
113
förfarandedirektiven och därmed skulle kunna anses inrymma den ytterligare information som krävs i artikel 2a.2 fjärde stycket i ändringsdirektivet, är detta enligt samfundet svårt att läsa ut.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I artikel 2a.2 fjärde stycket i ändringsdirektivet föreskrivs att underrättelsen om tilldelningsbeslutet ska åtföljas av viss information utöver de uppgifter underrättelsen ska innehålla enligt förfarandedirektiven. Skälen för bestämmelsen utvecklas i direktivets beaktandesatser 6 och 7.
Enligt artikel 2a.2 fjärde stycket första strecksatsen i ändringsdirektivet ska underrättelsen om tilldelningsbeslutet åtföljas av ”den kortfattade redogörelse för skälen till beslutet som föreskrivs i artikel 41.2” i det klassiska direktivet, om inget annat föreskrivs i artikel 41.3 i det direktivet, respektive artikel 49.2 i försörjningsdirektivet.
Artikel 41.2 och 49.2 i förfarandedirektiven har genomförts i svensk rätt genom 9 kap. 10 § LOU respektive LUF. Paragraferna reglerar upplysningar som en upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att lämna på begäran av en leverantör som inte har tilldelats ett kontrakt.
Bestämmelsen i artikel 2a.2 fjärde stycket första strecksatsen i ändringsdirektivet får förstås så att underrättelsen om tilldelningsbeslutet ska åtföljas av en sammanfattning av de skäl som ska anges enligt artikel 41.2 i det klassiska direktivet respektive artikel 49.2 i försörjningsdirektivet. Detta innebär alltså att ändringsdirektivet föreskriver att underrättelsen om tilldelningsbeslutet ska åtföljas av en sammanfattning av de skäl som enligt 9 kap. 10 § LOU och LUF ska lämnas på begäran av en leverantör.
I beaktandesatserna 6 och 7 i ändringsdirektivet anges följande.
”(6) Perioden under vilken avtal inte får ingås bör ge de berörda anbudsgivarna tillräckligt lång tid för att granska tilldelningsbeslutet och bedöma om ett prövningsförfarande bör inledas. När de berörda anbudsgivarna underrättas om tilldelningsbeslutet bör de få den relevanta information som är nödvändig för att de ska kunna ansöka om effektiv prövning. Detsamma gäller på motsvarande sätt för anbudssökandena om den upphandlande myndigheten eller den upphandlande enheten inte i rätt tid tillhandahållit information om avslaget på deras ansökan.
(7) Denna relevanta information omfattar särskilt den kortfattade redogörelsen för skälen till beslutet som föreskrivs i artikel 41 i direktiv 2004/18/EG och artikel 49 i direktiv 2004/17/EG. Eftersom längden på den period under vilken avtal inte får ingås varierar mellan medlemsstaterna, är det också viktigt att berörda anbudsgivare och anbudssökande underrättas om den period de faktiskt har till förfogande för att ansöka om prövning.”
Av beaktandesatserna framgår således att syftet med skyldigheten enligt artikel 2a fjärde stycket första strecksatsen i ändringsdirektivet är att ge den relevanta information som är nödvändig för att leverantörer ska kunna ansöka om effektiv prövning.
I 9 kap. 9 § LOU och LUF föreskrivs att en underrättelse enligt paragrafen ska innehålla skälen för besluten. Genom bestämmelsen har artikel 41.1 i det klassiska direktivet genomförts i svensk rätt. Såsom anges i förarbetena till bestämmelsen (prop. 2006/07:128 s. 378) synes
114
av artikel 41.1 följa att skälen för ett beslut ska anges endast om beslutet innebär att ett ramavtal inte sluts, att kontrakt inte tilldelas efter det att en inbjudan att lämna anbud utgått eller att förfarandet ska börja om. Enligt 9 kap. 9 § LOU ska emellertid skälen för besluten alltid anges. Den i LOU föreskrivna skyldigheten för en upphandlande myndighet att lämna skäl för beslut som fattats sträcker sig således längre än vad som gäller enligt det klassiska direktivet.
Motsvarande gäller för 9 kap. 9 § LUF, som genomför artikel 49.1 i försörjningsdirektivet i svensk rätt. I förarbetena till bestämmelsen (prop. 2006/07:128 s. 522) ansåg regeringen att det inte finns någon anledning att begränsa skyldigheten att lämna skäl för upphandlingsbeslut till de fall enheten beslutat att inte fullfölja ett påbörjat upphandlingsförfarande.
I förarbetena till ÄLOU (prop. 2001/02:142 s. 59–61) uttalade regeringen följande. För att en leverantör ska kunna bedöma om det finns anledning att ansöka om överprövning innan upphandlingen får avslutas och överprövning inte längre är möjlig bör upphandlande enheter vara skyldiga att på eget initiativ lämna upplysningar om tilldelningsbeslutet i så nära anslutning till beslutet som möjligt. Endast om skälen för tilldelningsbeslutet redovisas har en missnöjd leverantör möjlighet att bedöma om det finns möjlighet att ansöka om överprövning. Det är viktigt att upphandlande enheter utformar informationen om tilldelningsbeslutet på ett sådant sätt att det framgår vilka omständigheter som legat till grund för enhetens beslut att anta ett visst anbud. Om upphandlingen har skett enligt reglerna i [Ä]LOU kan tydligt utformade skäl leda till att en leverantör avstår från att begära överprövning. Genom att utforma skälen på ett tydligt sätt kan således den upphandlande enheten i viss utsträckning undvika att upphandlingen fördröjs i onödan. Det får därför antas ligga i de upphandlande enheternas intresse att tydligt redovisa skälen för tilldelningsbeslutet så att anbudssökande, anbudsgivare och andra leverantörer får klart för sig varför upphandlingskontraktet tilldelats en viss anbudsgivare. Någon reglering av detta behövs således inte.
Vidare uttalade regeringen i nämnda förarbeten att alltför intetsägande uppgifter varför en viss eller vissa leverantörer tilldelats upphandlingskontraktet kan innebära att enheten inte kan anses ha lämnat tillräckliga upplysningar om skälen för beslutet (prop. 2001/02:142 s. 97).
Av upplysningarna enligt 9 kap. 9 § ska alltså omständigheterna som legat till grund för beslutet framgå tydligt så att en anbudssökande eller anbudsgivare kan avgöra om man vill ansöka om överprövning av upphandlingen. Vilka upplysningar som bör lämnas för att uppfylla detta måste avgöras med hänsyn till omständigheterna i varje enskild upphandling. Regeringen anser därför, till skillnad från Sveriges advokatsamfund, att det inte är lämpligt att i LOU och LUF reglera vilken information som ska finnas i en underrättelse om tilldelningsbeslut. Den skyldighet som nu aktualiseras genom artikel 2a fjärde stycket första strecksatsen i ändringsdirektivet att lämna en kortfattad redogörelse för de skäl som på begäran av anbudssökande eller anbudsgivare ska lämnas enligt 9 kap. 10 § LOU respektive LUF syftar, som nämnts ovan, till att ge anbudssökande och anbudsgivare tillräcklig information för att kunna bedöma om ett prövningsförfarande bör
115
6.3
inledas. Ändringsdirektivet kräver alltså inte att underrättelsen om tilldelningsbeslutet innehåller en fullständig redogörelse av de upplysningar som ska lämnas på begäran. Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att den information som åsyftas redan lämnas enligt gällande rätt genom skyldigheten i 9 kap. 9 § LOU och LUF. Syftet med den kompletterande uppgiftsskyldigheten är därmed redan uppnått. Regeringen delar således inte Advokatfirman Sundstrands tolkning av ändringsdirektivet i detta avseende. Vidare anser regeringen att en skyldighet för upphandlande myndigheter och enheter att lämna ytterligare information i underrättelsen om tilldelningsbeslutet vore allt för långtgående. Någon ändring av 9 kap. 9 § i de båda upphandlingslagarna med anledning av vad som föreskrivs i artikel 2a fjärde stycket första strecksatsen i ändringsdirektivet bedöms därför inte vara nödvändig.
Av artikel 2a.2 fjärde stycket andra strecksatsen i ändringsdirektivet framgår att underrättelsen om tilldelningsbeslutet ska innehålla en exakt uppgift om avtalsspärrens längd. Regleringarna i 9 kap. 9 § första stycket LOU och LUF bör därför kompletteras i detta avseende.
Undantag från avtalsspärr
Regeringens förslag: Avtalsspärr ska inte gälla
1. vid tilldelning av kontrakt avseende väsentliga säkerhetsintressen enligt artikel 346 i EUF-fördraget när undantag har beslutats med stöd av 15 kap. 22 § LOU eller LUF,
2. vid tilldelning av kontrakt utan föregående annonsering enligt 4 kap. 5–9 §§ LOU eller 4 kap. 2 och 3 §§ LUF,
3. vid tilldelning av kontrakt på grund av ramavtal efter förnyad konkurrensutsättning enligt 5 kap. 7 § LOU, eller
4. vid direktupphandling enligt 15 kap. 3 § andra stycket LOU eller LUF.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Många av de remissinstanser som yttrar sig i frågan är positiva till förslaget. Konkurrensverket, Halmstads kommun,
Malmö kommun och Konkurrenskommissionen tillstyrker förslaget. Skåne läns landsting och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) tillstyrker förslaget vad gäller undantag från avtalsspärr vid förhandlad upphandling utan annonsering, direktupphandling och vid tilldelning av kontrakt vid förnyad konkurrensutsättning. Några remissinstanser uttalar sig positivt om förslaget om undantag från avtalsspärr vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal. Skatteverket och Kammarkollegiet anser att det, för att inget missförstånd ska uppstå, av lagtexten eller på annat sätt bör framgå att när man använder sig av ramavtal med samtliga villkor fastställda så gäller inte avtalsspärren. Kammarkollegiet menar även att det kan finnas behov av att tydligare förklara hur myndigheterna i praktiken ska tillämpa det aktuella regelverket. Transportstyrelsen har svårt att förstå logiken i att ha ett undantag om det förutsätter att avtalet måste kunna ogiltigförklaras vid
116
överträdelser av bestämmelserna om förnyad konkurrensutsättning och det enda sättet att vara säker på att undgå ogiltigförklaring i ett senare skede är att skicka tilldelningsbeslut och iaktta en särskild avtalsspärr.
Länsrätten i Stockholms län ifrågasätter förslaget om undantag från avtalsspärr när det gäller tilldelning av kontrakt på grund av ett ramavtal efter förnyad konkurrensutsättning och anser att frågan bör utredas ytterligare. Det är inte ovanligt att det i detta skede framkommer skäl för en leverantör att begära överprövning av tilldelningsbeslutet och det framstår som lika angeläget att möjligheten till begäran om överprövning av den upphandlande myndighetens eller enhetens beslut garanteras i denna situation som vid ett ordinärt tilldelningsbeslut. Den föreslagna ordningen innebär också att förvaltningsrätterna, när en ansökan om överprövning kommer in, måste bedöma huruvida avtalsspärr gäller eller inte. Advokatfirman Delphi avstyrker förslaget om undantag från avtalsspärr vid kontrakt som tilldelas efter förnyad konkurrensutsättning på grund av ett ramavtal. För att öka transparensen hade det varit en bättre ordning att iakttagande av avtalsspärr varit obligatoriskt vid tilldelningar av kontrakt efter förnyad konkurrensutsättning när dessa var av större värde. En lämplig gräns vore när värdet överstiger det värde som föreslås bli gräns för direktupphandling. Post- och telestyrelsen (PTS) anser att det av lagtexten ska framgå att det finns möjlighet för upphandlande myndigheter och enheter att annonsera sin avsikt att tilldela kontrakt efter avrop från ramavtal efter förnyad konkurrensutsättning enligt 5 kap. 7 §, varefter en särskild avtalsspärr inträder.
Skälen för regeringens förslag
Undantag enligt ändringsdirektivet
Ändringsdirektivet medger vissa undantag från bestämmelsen om avtalsspärr. Ett sådant undantag innebär att den upphandlande myndigheten eller enheten omedelbart kan ingå avtal, vilket medför att förutsättningarna för en leverantör att få till stånd en överprövning av ett beslut om upphandling minskar.
Enligt artikel 2b i ändringsdirektivet får medlemsstaterna göra undantag från avtalsspärren i några särskilt angivna fall. Skälen till undantagen utvecklas i direktivets beaktandesatser 8–10. Undantag från bestämmelsen om avtalsspärr får göras bl.a. om
a) förfarandedirektiven inte kräver att upphandlingen föregås av annonsering i EUT,
b) den enda berörda anbudsgivaren är den som har tilldelats kontraktet och det saknas berörda anbudssökande, eller
c) kontraktet tilldelas efter förnyad konkurrensutsättning på grund av ett ramavtal enligt artikel 32 i det klassiska direktivet (5 kap. 7 § LOU).
Undantag när det inte krävs annonsering i EUT (a)
Förfarandedirektiven medger undantag från annonseringskravet i ett flertal fall. Dessa har genomförts i svensk rätt genom 4 kap. 5–9 §§ LOU
117
respektive 4 kap. 2 och 3 §§ LUF. I de fall som anges i dessa bestämmelser är det tillåtet för upphandlande myndigheter och enheter att tilldela kontrakt utan föregående annonsering. Undantagen i lagarna omfattar i allt väsentligt samma situationer.
Gemensamt för de situationer som undantas från annonseringskravet är att antalet potentiella leverantörer är begränsat. Ofta är det bara en eller ett fåtal leverantör som, av olika anledningar, kan komma i fråga för kontraktstilldelning. I vissa fall medger inte omständigheterna att annonsering görs, exempelvis om det på grund av synnerlig brådska inte är möjligt att hålla de tidsfrister som annars gäller. Undantag får också, under vissa förutsättningar, göras i fråga om kompletteringar från en redan upphandlad leverantör. Vidare får undantag göras i vissa andra situationer där annonsering normalt inte är möjlig, exempelvis vid upphandling av varor på en råvarumarknad eller i samband med exekutiva förfaranden. Under vissa förutsättningar får ett tjänstekontrakt som följer på en projekttävling tilldelas efter förhandlat förfarande utan föregående annonsering.
I de fall en upphandlande myndighet eller enhet i strid med förfarandebestämmelserna underlåter att annonsera en upphandling är det fråga om en otillåten direktupphandling.
Som beskrivits i det föregående innebär ett undantag från avtalsspärren att förutsättningarna för en överprövning av en upphandling minskar. Med hänsyn till de situationer som här kan komma i fråga är emellertid behovet av en sådan möjlighet mycket begränsat. Det anförda leder till slutsatsen att undantag från avtalsspärr bör göras i samtliga nu aktuella fall där annonsering inte krävs. För ett sådant generellt undantag talar också det förhållandet att regleringen därmed blir enhetlig och för tillämparna mer överskådlig.
Förfarandedirektiven kräver inte heller föregående annonsering i EUT i fråga om upphandling av B-tjänster som uppgår till eller överstiger tröskelvärdena. Upphandling av B-tjänster regleras i 15 kap. LOU respektive LUF. De föreslagna bestämmelserna om underrättelse om tilldelningsbeslut i 15 kap. 19 § LOU respektive LUF gäller även för Btjänster. Efter tilldelning av kontrakt ska vidare efterannonsering ske enligt 15 kap. 21 § LOU och LUF. Med hänsyn till vikten av att det finns en reglering som även i dessa fall garanterar möjligheten till överprövning av tilldelningsbeslutet vid upphandlingar bör dessa omfattas av bestämmelsen om avtalsspärr och därför inte undantas.
Beträffande frågan om avtalsspärr för upphandlingar som inte regleras i förfarandedirektiven och för vilka bestämmelser tagits in i 15 kap. LOU och LUF, se nedan.
Undantag när det endast finns en anbudsgivare och inga berörda anbudssökande (b)
I de fall när det endast finns en anbudsgivare och inga berörda anbudssökande är det naturligtvis rimligt att inte ställa krav på en avtalsspärr. Denna situation innebär att det inte föreligger någon skyldighet enligt LOU eller LUF att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslutet (jfr prop. 2000/01:142 s. 81) och därmed gäller inte
118
heller någon avtalsspärr. Det finns därför inget behov av att i de båda lagarna särskilt reglera detta genom att göra undantag från avtalsspärren.
Undantag vid tilldelning av kontrakt på grund av ramavtal efter förnyad konkurrensutsättning (c)
Om ett ramavtal har slutits med flera leverantörer och om inte alla villkor är angivna i ramavtalet, ska leverantörerna bjudas in för att på nytt lämna anbud i enlighet med de villkor som anges i ramavtalet. Bestämmelser om en sådan förnyad konkurrensutsättning finns endast för den klassiska sektorn och regleras i 5 kap. 7 § LOU. Underrättelseskyldighet om tilldelningsbeslutet enligt 9 kap. 9 § första stycket LOU gäller även vid tilldelning av kontrakt på grund av ramavtal. Med hänsyn till vikten av ett effektivt förfarande vid denna typ av upphandlingar, bör emellertid avtalsspärr inte gälla här. En upphandlande myndighets behov av att vid förnyad konkurrensutsättning snabbt kunna få tillgång till det som upphandlats kan finnas såväl vid större värden som vid mindre värden. Det bedöms därför inte lämpligt att låta värdet styra om en avtalsspärr ska gälla eller inte.
Om undantaget från avtalsspärr genomförs föreskriver ändringsdirektivets artikel 2d.1c att överträdelser av bestämmelserna om förnyad konkurrensutsättning ska kunna medföra ogiltighet av ett ingånget avtal eller alternativa sanktioner. Den föreslagna möjligheten att överpröva avtal innebär att det, även med ett undantag från avtalsspärren, kommer att vara möjligt för leverantörer att få till stånd en överprövning.
Vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal kan dock upphandlande myndigheter enligt artikel 2d.5 i direktivet utnyttja möjligheten att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslutet i kombination med att iaktta en särskild avtalsspärr för att undvika att avtalet ogiltigförklaras. Denna möjlighet föreslås införas i 16 kap. 17 § LOU (se även avsn itt 7.2.3). Därmed möjliggörs en överprövning av den förnyade konkurrensutsättningen innan avtal ingås. Den upphandlande myndigheten kan genom att frivilligt iaktta en avtalsspärr säkerställa att det avtal som därefter ingås inte kan komma att förklaras ogiltigt.
När en ansökan om överprövning av en förnyad konkurrensutsättning på grund av ett ramavtal kommer in till förvaltningsrätten, måste domstolen ta ställning till om en avtalsspärr gäller eller inte. Detta har betydelse för om en förlängd avtalsspärr inträder eller om förvaltningsrätten behöver överväga att fatta ett interimistiskt beslut om att avtal inte får ingås (se avsnitt 8.2 ).
Vad gäller avrop från ramavtal där samtliga villkor är fastställda uttalade regeringen i förarbetena till LOU (prop. 2006/07:128 s. 165) följande vad gäller skyldigheten att upplysa om tilldelningsbeslut.
”Om någon förnyad konkurrensutsättning inte sker, har den leverantör som är part i ramavtalet eller de leverantörer som är parter i ramavtalet inte längre ställning av anbudsgivare eller anbudssökande; någon ytterligare anbudsgivning har ju inte skett. En rimlig tolkning kan därför vara att någon underrättelseskyldighet inte föreligger i dessa fall.”
119
6.4
Såsom behandlats i avsnitt 6.1 är d et skyldigheten att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslutet som utlöser avtalsspärren. I de fall någon sådan skyldighet inte finns gäller alltså inte någon avtalsspärr. Det bedöms inte finnas något behov av att särskilt reglera detta i LOU (jfr vad som anförts ovan om underrättelse om tilldelningsbeslut när det endast finns en anbudsgivare och inga berörda anbudssökande).
Undantag utanför det direktivstyrda området
Vissa upphandlingar på försvarsområdet och sådana upphandlingar som omfattas av sekretess eller andra begränsningar med hänsyn till rikets säkerhet omfattas inte av förfarandedirektivens tillämpningsområde (1 kap. 2 § andra stycket 3 eller 4 LOU och 1 kap. 2 § andra stycket 3 LUF). Med stöd av 15 kap. 22 § LOU och LUF får undantag beslutas från annonseringskravet och andra bestämmelser i 15 kap. för sådana upphandlingar. Upphandlingar avseende sådana väsentliga säkerhetsintressen bör inte, när ett undantag har beslutats, omfattas av avtalsspärr. I dag gäller inte heller tiodagarsregeln för dessa upphandlingar (se 16 kap. 2 § fjärde stycket 1 LOU och LUF).
I detta lagstiftningsärende föreslås att direktupphandling enligt 15 kap. 3 § andra stycket LOU och LUF ska vara tillåtet upp till vissa belopp (se avsnitt 16.3.2). En ligt nu gällande reglering gäller inte någon tiodagarsregel vid direktupphandling. Någon avtalsspärr bör inte heller gälla för sådana upphandlingar. Även de grunder för upphandling utan föregående annonsering motsvarande 4 kap. 5–9 §§ LOU respektive 4 kap. 2 och 3 §§ LUF som införs i 15 kap. LOU och LUF föreslås omfattas av begreppet direktupphandling (se avsnitt 16.3.4 ). Av samma skäl som angetts ovan avseende undantaget från avtalsspärr för sådana upphandlingar inom det direktivstyrda området bör enligt regeringens mening direktupphandling på dessa grunder också undantas från avtalsspärren.
Förlängd avtalsspärr
Regeringens förslag: Vid en ansökan om överprövning ska avtalsspärr efter underrättelse om tilldelningsbeslut eller avtalsspärr vid förhandsinsyn fortsätta att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr). Rätten ska få besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Flertalet av de remissinstanser som yttrar sig tillstyrker eller har inget att erinra mot införande av en förlängd avtalsspärr, bl.a. Post- och telestyrelsen (PTS),
Transportstyrelsen, Sveriges Offentliga Inköpare (SOI), Läkemedelsindustriföreningen, Johnson & Johnson och Advokatfirman Lindahl KB. Kammarrätten i Sundsvall och Kammarrätten i Jönköping anser att den förlängda avtalsspärren även bör gälla i kammarrätt. Kammarrätten i
120
Göteborg, Almega, Företagarna, Swedish Medtech, Konkurrenskommissionen och Advokatfirman Delphi anser att förlängd avtalsspärr bör gälla i kammarrätt och i Regeringsrätten. Länsrätten i Skåne län, Länsrätten i Värmlands län, Försvarets materielverk (FMV), Verket för högskoleservice (VHS), Konkurrensverket, Halmstads kommun, Malmö kommun, Uppsala kommun, Skåne läns landsting och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) tillstyrker specifikt att avtalsspärren endast bör gälla i förvaltningsrätt. Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget och anser att den förlängda avtalsspärren i stället ska gälla till dess annat har beslutats. Den föreslagna ordningen är onödigt betungande för en upphandlande myndighet eller enhet i det fall åberopade omständigheter i en ansökan om överprövning med nuvarande ordning inte skulle anses kunna läggas till grund för att intermistiskt stoppa upphandlingen. SOI anser att det måste vara obligatoriskt att förvaltningsrätten gör en förhandsbedömning så att ärenden utan giltig grund inte fördröjer upphandlingsprocessen. Konkurrensverket anför att det kan finnas skäl att i propositionen särskilt ange att den förlängda avtalsspärren ska anses inträda per automatik så snart en ansökan om överprövning kommit in i rätt tid till förvaltningsrätten. Täby kommun anser att det bör tydliggöras t.ex. om den upphandlande myndigheten kommer att få veta att förlängd avtalsspärr har inträtt. VHS anser att det kan bli svårt för såväl den upphandlande myndigheten som för förvaltningsdomstolen att avgöra om en handling inkommit före utgången av avtalsspärren. Kammarrätten i Sundsvall anför att det av förslaget inte framgår när den förlängda avtalsspärren inträder och om det krävs något i formellt hänseende för att den förlängda avtalsspärren ska inträda per automatik. Kammarrätten frågar om det t.ex. räcker med att en ansökan om överprövning anhängiggörs per fax (jfr RÅ 2002 not. 206). Kammarrätten i Göteborg anför att domstolarnas handläggning av yrkanden om interimistiska beslut i mål enligt LOU och LUF numera innehåller mycket små inslag av bedömningsmoment och att en förlängd avtalsspärr som omfattar samtliga instanser är ett betydligt mer ändamålsenligt och effektivt alternativ än nuvarande lösning med interimistiska beslut. En förlängd avtalsspärr skulle inte innebära några betydande förändringar för part. Kammarrätten i Jönköping anför att yrkande om interimistiska åtgärder är mer regel än undantag och att kammarrätten normalt fattar beslut om inhibition i dessa mål för att få erforderligt rådrum. Om förlängd avtalsspärr skulle gälla även under handläggningen i kammarrätt skulle rätten även ha möjlighet att fatta ett särskilt beslut om upphävande av spärren för att motverka missbruk. Sunne kommun anser att det är bra att det inte längre krävs interimistiska beslut i länsrätt, men anser att det kan bli krångligt med olika förfaranden i olika instanser. Företagarna anser att risken för att de små företagen kommer att missa att yrka på interimistiskt förbud i högre domstolsinstanser är uppenbar och det kommer att leda till onödiga rättsförluster för små företag. Stockholms Handelskammare välkomnar möjligheten till förlängd avtalsspärr i länsrätten, men anser att det är olyckligt att reglerna inte är likartade. Olika regler ger lätt upphov till problem för de leverantörer som inte har möjlighet att anlita juridisk kompetens för sin överklagan. Den omständigheten borde väga tyngre än den farhåga om fördröjning av upphandlingsprocessen som pekas på i
121
promemorian. Advokatfirman Delphi anför att en ordning enligt vilken interimistiskt beslut krävs i högre instans men, i normalfallet, inte i länsrätt riskerar att göra överprövningsförfarandet än mer svåröverskådligt för leverantörer. Det finns även överhängande risk för att leverantörer förbiser att det i överrätt krävs ett interimistiskt beslut för att domstolen ska kunna pröva målet och därmed går miste om sin möjlighet till ett överklagande. Kammarrätten i Sundsvall anser att det är bra att det finns en möjlighet för rätten att upphäva den förlängda avtalsspärren. Det framgår dock inte tydligt om detta ska ske ex officio eller om det krävs ett yrkande från part. Advokatfirman Delphi avstyrker möjligheten för rätten att upphäva den förlängda avtalsspärren. I de fall då rätten anser att en ansökan om överprövning är uppenbart ogrundad kan rätten skyndsamt skilja sig från målet slutligt genom att avslå leverantörens ansökan om överprövning. Kammarrätten i Jönköping och
Domstolsverket anser att det i motiven närmare bör anges eller ges exempel på när upphävande av avtalsspärr bör ske. Stockholms
Handelskammare ställer sig frågande inför rättens möjlighet att omedelbart upphäva en förlängd avtalsspärr. Att leverantörens möjlighet till överprövning minskar är mycket olyckligt. Det kan inte anses tillfredsställande att möjligheten, som det uttrycks i promemorian, sannolikt endast kommer att användas i undantagsfall. Sveriges advokatsamfund, Länsrätten i Östergötlands län, Läkemedelsindustriföreningen och Advokatfirman Delphi anser att en tiodagarsfrist bör gälla även efter interimistiskt upphävande av en förlängd avtalsspärr. Sveriges advokatsamfund anför att upphävande av en förlängd avtalsspärr är att jämställa med upphävande av intermistiska beslut, för vilka tiodagarsfristen föreslås gälla, och anser att det saknas skäl att reglera dessa situationer olika. Advokatfirman Delphi anför att förslaget innebär en försämring jämfört med hur reglerna fungerar i dag och att jämförelsen med rättens beslut att avslå ett yrkande om interimistiskt beslut är missvisande. En leverantör som ansöker om överprövning skickar i normalfallet sin ansökan till länsrätten i så god tid att leverantören, inom den nu gällande tiodagarsfristen, vid ett eventuellt avslag hinner överklaga beslutet till kammarrätten eller Regeringsrätten. Förslaget innebär i praktiken att en underinstans ges möjlighet att besluta om huruvida målet ska prövas i högre instans eller inte, vilket av rättssäkerhetsskäl framstår som klart olämpligt. Sunne kommun anser att det är oklart om kontrakt kan ingås direkt om länsrätten förordnar att en förlängd avtalsspärr inte ska gälla och att därför bör ny frist för överklagande införas såsom i dag.
Skälen för regeringens förslag
Enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet ska medlemsstaterna, när ett organ i första instans som är oberoende av den upphandlande myndigheten ska pröva ett beslut om tilldelning av kontrakt, se till att den upphandlande myndigheten eller enheten inte kan ingå avtalet innan prövningsorganet har fattat ett beslut om ansökan om provisoriska åtgärder eller om prövning. Uppskovet ska inte upphöra före utgången av avtalsspärren efter underrättelse om tilldelningsbeslut, inklusive sådan underrättelse
122
som får skickas vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal, eller avtalsspärren vid förhandsinsyn.
Förhandsinsyn är ett särskilt förfarande enligt vilket en upphandlande myndighet eller enhet som inte är skyldig att iaktta en avtalsspärr frivilligt kan annonsera sin avsikt att tilldela ett kontrakt utan föregående annonsering och iaktta en avtalsspärr. Förfarandet med förhandsinsyn behandlas i avsn itt 7.2.4 .
Skälen för artikel 2.3 i ändringsdirektivet utvecklas i beaktandesats 12.
”(12) Om en ansökan om prövning lämnas in strax innan den minimiperiod under vilken avtal inte får ingås löper ut, bör detta inte få till följd att det behöriga prövningsorganet berövas den tid som är nödvändig för att agera, särskilt för att förlänga den period under vilken avtal inte får ingås. Därför är det nödvändigt att det fastställs en oberoende minimiperiod som inte bör löpa ut förrän prövningsorganet har fattat ett beslut om ansökningen. Detta bör inte hindra prövningsorganet från att göra en förhandsbedömning av om prövningen som sådan kan tas upp. Medlemsstaterna får föreskriva att denna period ska löpa ut antingen när prövningsorganet har fattat ett beslut om ansökningen om provisoriska åtgärder, inbegripet ytterligare förlängning av perioden under vilken avtal inte får ingås, eller när prövningsorganet har fattat ett beslut i sak, särskilt avseende en ansökan om åsidosättande av ett olagligt beslut.”
Av direktivtexten och beaktandesatsen framgår att det endast är obligatoriskt att införa en förlängd avtalsspärr i de fall en avtalsspärr gäller. Upphandlingar som inte omfattas av eller som uttryckligen undantagits från avtalsspärren bör inte heller omfattas av en bestämmelse om förlängd avtalsspärr vid en eventuell ansökan om överprövning. Om en leverantör ansöker om överprövning i ett sådant fall får leverantören framställa ett yrkande om interimistiskt beslut för att förhindra att avtal får ingås. Det motsvarar dagens ordning där en leverantör är hänvisad till att yrka att domstolen interimistiskt ska förordna att upphandlingen inte får avslutas.
Det är obligatoriskt för medlemsstaterna att införa en bestämmelse om förlängd avtalsspärr endast i första instans, dvs. i förvaltningsrätten. En förlängd avtalsspärr även i överinstanserna, något som flera remissinstanser har förordat, skulle i och för sig vara systematisk genom att förfarandet på så sätt inte skulle skilja sig åt mellan instanserna.
I de flesta typer av domstolsförfaranden gäller som regel att den som vänder sig till domstol för att få till stånd ett visst avgörande också själv måste framställa ett eventuellt yrkande om interimistiska åtgärder. Den som har ett intresse av en interimistisk åtgärd för att säkra det slutliga avgörandet får således också framställa ett yrkande om detta och lägga fram utredning som visar att det finns förutsättningar för åtgärden. I förvaltningsprocessen kan inhibition beslutas ex officio, dvs. på domstolens eget initiativ utan yrkande av part. Normalt fattas dock ett sådant beslut först efter yrkande av part.
Ändringsdirektivets bestämmelse om en förlängd avtalsspärr vid ansökan om överprövning innebär, såsom Konkurrensverket har varit inne på, att den förlängda avtalsspärren kommer till stånd automatiskt
123
utan krav på yrkande eller utredning så snart en ansökan om överprövning har kommit in till domstolen. Den leverantör som begär överprövning behöver alltså inte agera på annat sätt för att få till stånd den förlängda avtalsspärren.
Några remissinstanser har berört frågan om vid vilken tidpunkt en ansökan om överprövning ska anses ha kommit in och om det krävs något i formellt hänseende avseende en sådan ansökan för att den förlängda avtalsspärren ska börja löpa.
Vid vilken tidpunkt en ansökan om överprövning enligt LOU eller LUF har kommit in till domstolen bör följa allmänna förvaltningsprocessrättsliga principer för när en handling ska anses ha kommit in till en domstol. Det är emellertid i upphandlingsmål av stor vikt att domstolen, vilket Täby kommun har frågat, snarast underrättar en upphandlande myndighet eller enhet om att en ansökan om överprövning har kommit in till domstolen och att en förlängd avtalsspärr därmed gäller. Detta torde inte innebära någon förändring jämfört med hur domstolarna i dag hanterar underrättelser till upphandlande myndigheter och enheter om att en ansökan om överprövning har kommit in. En upphandlande myndighet eller enhet kan överväga att vänta ytterligare en tid efter avtalsspärrens utgång för att säkerställa att en ansökan om överprövning inte anhängiggjorts vid domstol. Att vänta med att ingå avtal i det fall en avtalsspärr gäller innebär inte att ytterligare leverantörer ges möjlighet att ansöka om överprövning, jfr avsn itt 8.7.1 .
Om en ansökan om överprövning som har kommit in till förvaltningsrätten inte uppfyller de formkrav som ställs på en överklagandehandling, exempelvis vad gäller egenhändigt undertecknande, kan domstolen kontakta leverantören för komplettering och domstolen har även möjlighet att förelägga leverantören att komplettera sin ansökan vid äventyr av avvisning. Med hänsyn till upphandlingsmålens karaktär är det naturligtvis viktigt att tidsfristen för komplettering är kort. Detta torde göra sig gällande redan i dag, men blir särskilt viktigt mot bakgrund av att en inkommen ansökan om överprövning automatiskt utlöser en förlängd avtalsspärr. Om domstolen har anledning att tro att leverantören exempelvis undanhåller sig delgivning av föreläggandet i syfte att fördröja processen och ansökan om överprövning uppenbarligen saknar grund finns möjligheten för domstolen att upphäva den förlängda avtalsspärren, se nedan.
Flera remissinstanser har ansett att förlängd avtalsspärr bör införas även i överinstans. Regeringen ser både för- och nackdelar med en förlängd avtalsspärr i överrätt. En sådan spär skulle göra systemet mer enhetligt och därmed minska risken för att leverantörer drabbas av rättsförluster på grund av att det av misstag inte framställs ett interimistiskt yrkande i överinstans. Mot bakgrund av att Regeringsrätten är prejudikatinstans är det emellertid, enligt regeringens mening, inte lämpligt att en förlängd avtalsspärr ska gälla under den domstolens prövning. I Regeringsrätten bör det därför även fortsättningsvis krävas att en leverantör framställer ett interimistiskt yrkande. Även om förlängd avtalsspärr införs i kammarrätt skulle systemet därmed inte bli enhetligt i alla instanser. En förlängd avtalsspärr i överrätt riskerar också att bidra till en fördröjning av upphandlingsprocessen.
124
En förlängd avtalsspärr innebär att avtalsspärren efter underrättelse om tilldelningsbeslut eller efter förhandsinsyn, fortsätter att gälla. Det bör inte kunna uppstå något avbrott i den förlängda avtalsspärren, varefter den börjar gälla igen. Eftersom en förlängd avtalsspärr skulle inträda automatiskt när ett överklagande kommit in till domstolen skulle en ordning där ett sådant avbrott tillåts innebära stora problem för upphandlande myndigheter och enheter. Om förlängd avtalsspärr införs i kammarrätt skulle den förlängda avtalsspärren därför behöva överensstämma med överklagandetiden. Tiden för att överklaga en förvaltningsrätts avgörande är enligt 6 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) tre veckor. Regeringen anser att en förlängd avtalsspärr om tre veckor efter förvaltningsrättens avgörande är en allt för lång tid och skulle innebära en oskälig fördröjning av upphandlingsprocessen jämfört med dagens ordning. Inom ramen för nuvarande förslag är det inte heller möjligt att göra de överväganden som krävs för att genomföra en generell förkortning av överklagandetiden i upphandlingsmål.
Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att övervägande skäl talar för att den lämpligaste lösningen är att en förlängd avtalsspärr införs endast i första instans. I överinstanserna bör leverantören vara hänvisad till att yrka att rätten interimistiskt ska förordna att avtal om upphandling inte får ingås. Detta motsvarar vad som gäller i dag.
Av artikel 2.3 i ändringsdirektivet framgår att den förlängda avtalsspärren ska gälla till dess domstolen förordnat interimistiskt eller till dess rätten har skiljt målet ifrån sig.
Eftersom en förlängd avtalsspärr i princip har samma syfte som ett interimistiskt beslut, dvs. att hindra att avtal om upphandling ingås för att möjliggöra överprövning av tilldelningsbeslutet, finns det egentligen inga processuella skäl för att den bör upphöra och ersättas av ett interimistiskt beslut. En leverantör har inget intresse av detta och för domstolens del innebär det merarbete. För en upphandlande myndighet eller enhet kan det förstås finnas ett intresse av att den förlängda avtalsspärren omedelbart ska upphävas, dock utan att ersättas av ett interimistiskt beslut.
Utgångspunkten vad gäller upphandlingar där en förlängd avtalsspärr gäller bör vara att ett avtal inte ska få ingås under den tid tilldelningsbeslutet är föremål för handläggning i förvaltningsrätten. Sammanfattningsvis anser regeringen att den förlängda avtalsspärren bör gälla till dess förvaltningsrätten har avgjort målet och således inte endast till dess rätten fattat ett interimistiskt beslut. Behovet av att fatta interimistiska beslut vid handläggning av mål i förvaltningsrätt kommer därmed sannolikt att minska.
För att undvika orimliga konsekvenser bör det finnas möjlighet för rätten att i ett mål om överprövning av beslut om upphandling omedelbart upphäva en förlängd avtalsspärr. Någon tiodagarsfrist (se följande avsnitt) bör enligt regeringens mening inte gälla efter upphävande av den förlängda avtalsspärren. Om domstolen skiljer sig från målet utan att upphäva den förlängda avtalsspärren gäller en tiodagarsfrist. Effekten av att den förlängda avtalsspärren upphävs blir att den upphandlande myndigheten eller enheten omedelbart får ingå avtal om upphandling. Situationen kan jämföras med när domstolen, enligt gällande rätt, avslår ett yrkande om interimistiskt beslut att
125
6.5
upphandlingen inte får avslutas och tiodagarsfristen har löpt ut. Om avtal
ingås ska målet inte prövas (se avsnitt 8.9).
Därmed minskar
leverantörens möjlighet till överprövning av ett beslut om upphandling. Möjligheten att upphäva en förlängd avtalsspärr bör därför användas endast i undantagsfall och med försiktighet. Upphävande torde, vilket
Kammarrätten i Sundsvall har varit inne på, som huvudregel ske på yrkande av part (jfr Regeringsrättens dom den 13 november 2009 i mål nr 7287-08).
Tiodagarsfrist
Regeringens förslag: När en förlängd avtalsspärr gäller ska avtal inte få ingås förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett interimistiskt beslut om att avtal inte får ingås, ska avtal inte få ingås förrän tio dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt det interimistiska beslutet.
När Regeringsrätten har fattat ett interimistiskt beslut om att avtal inte får ingås och beslutar att visa målet åter till lägre instans, ska avtal inte få ingås förrän tio dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten ska kunna förordna att tiodagarsfristen inte ska gälla.
Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av några av remissinstanserna, bl.a. av Konkurrensverket och Konkurrenskommissionen, men avstyrks delvis av andra. Advokatfirman Delphi anför att en tiodagarsfrist måste gälla även för kammarrätterna. Sveriges advokatsamfund och
Advokatfirman Delphi avstyrker förslaget om att rätten ska ges möjlighet att förordna att tiodagarsfristen inte ska gälla. Sveriges advokatsamfund anser att det strider mot syftet med bestämmelsen och kan få till följd att beslut och avgöranden inte kan överklagas. Advokatfirman Delphi anser att det framstår som fullständigt orimligt att en domstol som avslagit en ansökan om överprövning också kan göra sitt avgörande oöverklagbart. Advokatfirman Delphi ifrågasätter om begreppet ”rätten” i denna del också inkluderar kammarrätterna. Advokatfirman Sundstrand anser att inskränkningar i tiodagarsfristen inte ska införas i annat fall än då det uttryckligen är tillåtet i upphandlingsdirektiven. Post- och telestyrelsen (PTS) och Konkurrensverket anser att det av lagtexten bör framgå att när en förlängd avtalsspärr gäller får avtal inte ingås förrän tio dagar gått från det att rätten har skiljt sig från målet. Konkurrensverket anför att den föreslagna formuleringen kan ge intrycket att endast avgöranden efter prövning i sak omfattas av bestämmelsen och således inte när rätten har skiljt sig från ett mål genom att avvisa eller avskriva en ansökan.
Kammarrätten i Jönköping och Försvarets materielverk (FMV) anser att det i motiven bör ges exempel på eller vägledning för när beslut om att upphäva tiodagarsfristen bör fattas. Konkurrenskommissionen förordar att Domstolsverkets informationsmaterial till överprövningssökande m.m. om hur man överklagar ska anpassas.
126
Skälen för regeringens förslag: I dag gäller att rätten kan interimistiskt förordna att en upphandling inte får avslutas (16 kap. 2 § andra stycket LOU och LUF). Enligt gällande rätt får en upphandling prövas till dess att tio dagar har gått från det att rätten, om den har fattat ett interimistiskt beslut, upphävt det beslutet (16 kap. 1 § tredje stycket 2
LOU och LUF). Syftet med denna s.k. tiodagarsregel är att möjliggöra ett överklagande (jfr prop. 2001/02:142 s. 77).
Nu föreslås att rätten, i stället för nuvarande förbud mot att avsluta upphandlingen, ska kunna interimistiskt förordna att avtal om upphandling inte får ingås (se avsn itt 8.2 ). För att möjliggöra överklagande efter upphävande av ett sådant interimistiskt beslut av förvaltningsrätt eller kammarrätt bör en period under vilken avtal inte får ingås tas in i LOU och LUF. Ett interimistiskt beslut kan upphävas genom ett särskilt beslut under handläggningen eller upphör annars att gälla när domstolen avgör målet. I begreppet ”avgjort målet” innefattas när rätten skiljt sig ifrån målet såväl genom dom som genom slutligt beslut om avskrivning, avvisning eller återförvisning. Regeringen anser därför, till skillnad från Konkurrensverket och PTS, att begreppet är lämligt att använda i sammanhanget.
Vidare föreslås att det i de båda lagarna ska införas en förlängd avtalsspärr med innebörd att avtal om upphandling inte får ingås under handläggningen i förvaltningsrätten (se föregående avsnitt). Den förlängda avtalsspärren fyller till viss del samma funktion som den i dag gällande möjligheten för rätten att fatta interimistiska beslut. Vid bifall till en leverantörs talan torde det slutliga avgörandet ersätta den förlängda avtalsspärren och innebära att avtal om upphandling inte får ingås (jfr RÅ 2005 ref. 17). För att effektivt möjliggöra ett överklagande av en förvaltningsrätts avslag på en leverantörs ansökan om överprövning bör en upphandlande myndighet eller enhet vara förhindrad att ingå avtal under en viss period efter förvaltningsrättens avgörande.
Om Regeringsrätten i ett mål fattar ett interimistiskt beslut om att avtal inte får ingås och sedan beslutar att visa målet åter till lägre instans bör den upphandlande myndigheten eller enheten också vara förhindrad att ingå avtal under en viss period efter Regeringsrättens återförvisning. Detta krävs för att säkerställa att underinstansen ska kunna pröva målet.
En tiodagarsperiod under vilken avtal inte får ingås skulle motsvara dagens tiodagarsregel efter upphävande av ett interimistiskt beslut. Vidare skulle denna period motsvara den i ändringsdirektivet föreskrivna minimitiden för avtalsspärren efter underrättelse om tilldelningsbeslut. En tiodagarsperiod under vilken avtal inte får ingås bedöms sammanfattningsvis som väl avvägd.
Att tiodagarsfristen skiljer sig från besvärstiden om tre veckor, vilket
Konkurrenskommissionen har berört, motsvarar vad som gäller i dag. Ett överklagande som kommer in efter att tiodagarsfristen har löpt ut ska inte prövas om avtal har slutits. För att leverantören inte ska riskera att lida någon rättsförlust är det viktigt att denne uppmärksammas på tiodagarsfristen. Sådana upplysningar bedöms kunna lämnas i en sedvanlig överklagandehänvisning.
För att undvika att tiodagarsfristen leder till orimliga konsekvenser anser regeringen att det, även med beaktande av remisskritiken, bör införas en möjlighet för rätten att förordna att tiodagarsfristen inte ska
127
7.1
gälla. Ett sådant förordnande innebär att den upphandlande myndigheten eller enheten omedelbart får ingå avtal. Om avtal ingås ska rätten inte pröva ett överklagande (se avsnitt 8.9 ). Möjligheten att förordna att tiodagarsfristen inte ska gälla är därför avsedd att användas i undantagsfall och med stor försiktighet. Situationen kan jämföras med de överväganden som görs när rätten avslår ett yrkande om ett interimistiskt beslut.
7 Överprövning av avtals giltighet
Avtal som kan förklaras ogiltiga
Regeringens förslag: Ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör ska kunna förklaras ogiltigt av allmän förvaltningsdomstol
1. om avtalet har slutits utan att upphandlingen annonserats enligt bestämmelserna i LOU respektive LUF,
2. om underrättelse om tilldelningsbeslut inte skickats enligt bestämmelserna i LOU respektive LUF eller vid överträdelse av bestämmelserna om avtalsspärr, interimistiskt beslut eller tiodagarsfrist i kombination med viss annan överträdelse om detta medfört att leverantören lidit eller kan komma att lida skada, eller
3. vid överträdelse av bestämmelserna om förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal och detta har medfört att leverantören lidit eller kan komma att lida skada.
Bestämmelserna om ogiltighet av avtal ska gälla såväl upphandlingar inom det direktivstyrda området som upphandlingar som inte omfattas av direktivet.
Regeringens bedömning: Rättsverkningarna av att ett avtal har förklarats ogiltigt bör inte regleras särskilt.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser tillstyrker förslaget. Ett flertal remissinstanser avstyrker möjligheten att ogiltigförklara avtal inom det icke direktivstyrda området. Några remissinstanser uttalar att om möjligheten att ogiltigförklara avtal ändå ska införas för det icke direktivstyrda området bör den föreslagna direktupphandlingsgränsen höjas. Stockholms kommun anför att den föreslagna ordningen kommer att leda till slentrianmässig användning av institutet förhandsinsyn.
Förslaget ökar affärsrisken för de parter som sluter avtal med upphandlande myndigheter och enheter samt kan verka avskräckande på intresset att sluta avtal med det offentliga. Förslaget kan också slå hårt mot avtal inom vård och omsorg. Om regleringen ändå genomförs får det antas att liknande situationer kan hanteras via möjligheten att underlåta ogiltigförklaring om det föreligger tvingande hänsyn till ett allmänintresse. Malmö kommun anser att det i 15 kap. LOU och LUF borde ges utrymme för en diskretionär avvägning, så att ogiltigheten inte är obligatorisk och att lagförslaget enbart är acceptabelt om ogiltighet
128
inte kan följa med avtal som enligt EU-rätten, och enligt det temporära lagförslaget i Ds 2009:36, betraktas som interna avtal. Vägverket föreslår att hänvisningen till lagrummen 7 kap. 4 § och 15 kap. 5 a § stryks ur 16 kap. 14 § 1. Förslaget till lagtext är formulerat som att rätten ska besluta att ett avtal är ogiltigt om avtalet slutits utan föregående annonsering om förhandsinsyn. Någon skyldighet för myndigheten att annonsera förhandsinsyn finns dock inte, varför ogiltighet inte bör kunna bli följden då så inte skett. Vägverket anser vidare att bestämmelsen om ogiltighet av kontrakt som grundar sig på ramavtal efter en förnyad konkurrensutsättning ska utformas i enlighet med ändringsdirektivet.
Verket för högskoleservice (VHS) och Ekonomistyrningsverket (ESV) anser att ogiltigförklarande av avtal vid en förnyad konkurrensutsättning endast bör kunna ske för avrop som överstiger tröskelvärdet. Transportstyrelsen undrar om bestämmelserna motsatsvis kan tolkas så att om kontraktsvärdet för de enskilda avropen vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal är under de nämnda tröskelvärdena så kan ogiltighet inte åberopas. Kammarrätten i Stockholm förordar att rubriken lyder överprövning av giltighet av avtal. Advokatfirman Lindahl KB har ingen erinran mot att en ogiltighetssanktion införs, men anser att det av lagstiftningen eller dess förarbeten tydligt bör framgå om en ogiltigförklaring av avtalet enligt upphandlingslagarna innebär att avtalet blir civilrättsligt ogiltigt. Kammarrätten i Göteborg anser att följderna av att ett avtal förklaras ogiltigt bör regleras och Stockholms läns landsting anser att rättsverkningarna bör framgå av lagtexten eller i vart fall ytterligare utvecklas i den fortsatta beredningen av lagförslaget. Västra Götalands läns landsting anser att rättsverkningarna bör regleras särskilt, utom såvitt avser skadestånd vid ogiltighet av avtal. Almega och Företagarna efterfrågar ett förtydligande om effekten av ett ogiltigförklarande för leverantören. Banverket och Byggherrarna anser att ogiltighet och återgång av redan uppburna prestationer är en för svensk rättsordning udda och något märklig regel. Skatteverket förordar en begränsning av upphörandet till de skyldigheter som ännu inte har fullgjorts och införande av en alternativ sanktion som innebär att avtalstidens längd förkortas. VHS föreslår att avtal ska ogiltigförklaras för framtida prestationer och Jönköpings kommun anser att man bör överväga den möjligheten. Johnson & Johnson anser att rättsföljden, vad gäller avtal som omfattar förbrukningsartiklar, ska begränsas till att endast omfatta de avtalsskyldigeter som ännu inte fullgjorts och att de rättsverkningar som föreslagits bör utvecklas i den fortsatta beredningen av lagförslaget. Domstolsverket, Skåne läns landsting och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anför att alternativa sanktioner bör vara huvudregel för prestationer som inte rimligen kan återgå. Västra Götalands läns landsting anser att det även borde finnas utrymme för alternativa sanktioner och Halmstads kommun anser att alternativa sanktioner behövs samt att en annan praktisk fråga som måste lösas är hur inköpen ska göras under det avtalslösa tillståndet. Swedish Medtech anser att alternativa sanktioner behövs när prestationerna inte kan gå åter. Täby kommun anser att det kommer att bli praktiskt bekymmersamt att tillämpa avtalsrättsliga principer, dvs. att prestationer ska gå åter. Stockholms Handelskammare anför att en återgång av prestationen och
129
återställande av förmögenhetsläget verkar vara en i vissa fall mycket svår uppgift. Vid flera tillfällen kommer leverantörer att ha lagt ner arbete som inte kan återgå och någon möjlighet att få ersättning i efterhand för förluster genom att t.ex. väcka talan mot beställaren och kräva skadestånd är inte troligt. Försvarets materielverk (FMV) ifrågasätter om det inte borde övervägas en alternativ lösning för de fall som inte riktigt inryms under ”tvingande hänsyn till ett allmänintresse” men ändå medför stora ekonomiska, praktiska och andra problem om redan utförda prestationer ska återgå. IT & Telekomföretagen framhåller att lagen bör inkludera att styrkta kostnader för leverantör som har slutit ett avtal som blir ogiltigförklarat ska ersättas av felande myndighet efter påpekande från leverantören. Kammarrätten i Stockholm anför att genom att prövningen läggs på förvaltningsdomstolarna bryts en mycket lång rättstradition enligt vilken giltigheten av avtal prövas av allmän domstol. Det kan naturligtvis finnas praktiska skäl som talar för den föreslagna lösningen. Kammarrätten saknar dock en mer ingående analys av förutsättningarna för de olika alternativen. Konkurrensverket och
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att det, med hänsyn till att prövningen sker utifrån det upphandlingsrättsliga regelverket, är lämpligt att låta prövningen av ett avtals giltighet ske i allmän förvaltningsdomstol. Sigtuna kommun anför att kommunen kan ansluta sig till ståndpunkten att den aktuella typen av mål om ogiltigförklarande av avtal bör handläggas av allmän förvaltningsdomstol. Transportstyrelsen anser att det bör övervägas om inte denna typ av bedömning skulle vara bättre lämpad att göras av de allmänna domstolarna eller ännu hellre av en specialdomstol.
Advokatfirman Lindahl KB föreslår att lagstiftaren närmare analyserar vilket domstolsslag som lämpligast bör handlägga målen om upphandlingsrättsliga sanktioner.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Inledning
Artikel 2d i ändringsdirektivet föreskriver en skyldighet för medlemsstaterna att införa bestämmelser som innebär att avtal om upphandling under vissa förutsättningar ska kunna förklaras ogiltiga. I artikel 2d.1a–c anges de överträdelser som ska kunna medföra ogiltighet. Ogiltighet ska kunna följa om den upphandlande myndigheten eller enheten har tilldelat ett kontrakt utan föregående offentliggörande i EUT utan att detta är tillåtet enligt förfarandedirektiven (otillåten direktupphandling) och vid vissa andra allvarligare överträdelser av direktivens bestämmelser.
Tilldelning av kontrakt utan föregående annonsering i strid med förfarandebestämmelserna
Artikel 2d.1a i ändringsdirektivet föreskriver ogiltighet av avtal i de fall en upphandlande myndighet eller enhet har tilldelat ett kontrakt utan föregående annonsering i EUT utan att det är tillåtet enligt det klassiska direktivet eller försörjningsdirektivet.
130
I beaktandesatserna 13 och 14 i ändringsdirektivet redogörs närmare för syftet med och innehållet i bestämmelserna om ogiltighet vid otillåten direkttilldelning. Av dessa framgår följande.
”(13) För att bekämpa otillåten direkttilldelning, som av EGdomstolen har betecknats som den allvarligaste överträdelsen av gemenskapslagstiftningen om offentlig upphandling som en upphandlande myndighet eller en upphandlande enhet kan begå, bör effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner föreskrivas. Ett avtal som har ingåtts till följd av en otillåten direkttilldelning bör därför i princip anses vara ogiltigt. Ogiltigheten bör inte vara automatisk utan bör konstateras av eller vara resultatet av ett beslut som fattats av ett oberoende prövningsorgan.
(14) Ogiltighet är det effektivaste sättet att återupprätta konkurrens och skapa nya affärsmöjligheter för de ekonomiska aktörer som på olagligt sätt har berövats sina konkurrensmöjligheter. Direkttilldelning i den mening som avses i detta direktiv bör omfatta all upphandling där inget föregående offentliggörande av ett meddelande om offentlig upphandling har gjorts i Europeiska unionens officiella tidning enligt direktiv 2004/18/EG. Detta motsvarar ett förfarande utan föregående meddelande om upphandling enligt direktiv 2004/17/EG.”
Det finns fall där direkttilldelning är tillåten. Av beaktandesats 15 i ändringsdirektivet framgår att direkttilldelning i direktivets mening kan vara motiverad när det gäller undantagen i artiklarna 10–18 i det klassiska direktivet samt vid tillämpning av artikel 21, 31, 61, eller 68 i det klassiska direktivet eller ett internt kontrakt som tilldelats i enlighet med upphandlingslagstiftningen enligt EU-domstolens tolkning.16 Vidare framgår av beaktandesats 16 i ändringsdirektivet att direkttilldelning i direktivets mening kan vara motiverad för de avtal som uppfyller villkoren för undantag eller särskilda överenskommelser enligt artiklarna 5.2, 18–26, 29–30, eller artikel 62 i försörjningsdirektivet i de fall artikel 40.3 tillämpas eller för tilldelning av ett tjänstekontrakt enligt artikel 32 i försörjningsdirektivet.17
I 7 kap. 1 § LOU föreskrivs att en upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal ska annonsera upphandlingen, om inte något annat följer av 4 kap. 5–8 §§. I 13 kap. 2 § LOU föreskrivs att en upphandlande myndighet ska annonsera en upphandling av byggkoncessioner. I 14 kap. 5 § LOU föreskrivs att projekttävlingar på tjänsteområdet ska annonseras. I 14 kap. 10 § hänvisas till 4 kap. 9 § LOU, enligt vilken undantag från annonseringskravet vid projekttävlingar på tjänsteområdet får göras i vissa fall.
För försörjningssektorerna föreskrivs på motsvarande sätt i 7 kap. 1 § LUF att en upphandlande enhet som avser att tilldela ett kontrakt eller
16 Hur de angivna artiklarna är genomförda i LOU framgår av en sammanställning i prop. 2006/07:128, del 2, s. 474 ff. 17 Hur de angivna artiklarna är genomförda i LUF framgår av en sammanställning i prop. 2006/07:128, del 2, s. 479 ff.
131
ingå ett ramavtal ska annonsera upphandlingen, om inte något annat följer av 4 kap. 2 § LUF. Byggkoncessioner omfattas inte av försörjningslagens tillämpningsområde. För projekttävlingar på tjänsteområdet föreskrivs i 13 kap. 5 § LUF att dessa ska annonseras. Enligt 4 kap. 3 § LUF får undantag från annonseringskravet göras i vissa fall.
Ändringsdirektivets bestämmelser om ogiltighet av avtal bör i denna del genomföras på så sätt att ogiltighet föreskrivs i de fall en upphandlande myndighet eller enhet i strid med de angivna bestämmelserna i LOU respektive LUF har slutit avtal utan att annonsering har ägt rum.
Upphandlande myndigheter och enheter kan frivilligt genomföra förhandsinsyn för att säkerställa att ett avtal som ingås utan att upphandlingen har annonserats enligt LOU eller LUF inte ska kunna förklaras ogiltigt (se avsnitt 7.2.4 oc h 7.2.5) . Utebliven annonsering i sig ska alltså inte kunna leda till att ett avtal förklaras ogiltigt. Lagtexten om vilka fall av utebliven annonsering som ska föranleda att ett avtal förklaras ogiltigt bör därför utformas på det sätt Vägverket har föreslagit.
Ändringsdirektivet kräver endast att medlemsstaterna inför möjligheten att ogiltigförklara avtal för upphandlingar som omfattas av förfarandedirektivens tillämpningsområde. I 15 kap. LOU och LUF regleras icke direktivstyrda upphandlingar. Även vid sådana upphandlingar finns regler om annonsering. Frågan om vilka rättsmedel och vilka regleringar som behövs utanför det direktivstyrda området har varit och är fortfarande föremål för diskussion. Hittills har samma rättsmedel gällt för det direktivstyrda och det icke direktivstyrda området. Regeringen finner inte skäl att frångå denna ordning. En stor del av de upphandlingar som genomförs ligger under EU:s tröskelvärden och bedömningen görs att det behövs effektiva sanktioner mot otillåten direktupphandling även för upphandlingar utanför det direktivstyrda området. Möjligheten att ogiltigförklara ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör bör därför, även med beaktande av vad remissinstanserna har anfört, införas även vid underlåtenhet att följa bestämmelserna om föregående annonsering i 15 kap. LOU och LUF. Till skillnad från Malmö kommun anser regeringen att det inte finns anledning att vid tillämpning av 15 kap. LOU och LUF göra avsteg från de bedömningsgrunder för ogiltighet som föreslås gälla över tröskelvärdena.
Av Regeringsrättens avgörande i RÅ 2008 ref. 26 (SYSAV) följer att staten, kommuner och landsting är skyldiga att upphandla när de anskaffar varor och tjänster m.m. från hel- eller delägda företag. Regeringen har i propositionen Upphandling från statliga och kommunala företag (prop. 2009/10:134), föreslagit ett temporärt undantag i LOU från denna skyldighet. Bestämmelsen gäller under förutsättning att två villkor är uppfyllda. Dessa villkor motsvarar de s.k. kontroll- och verksamhetskriterierna (Teckal-kriterierna) som har slagits fast i EU-domstolens praxis. Bestämmelsen föreslås träda i kraft den 1 juli 2010 och föreslås upphävas fr.o.m. den 1 januari 2013. När kontroll- och verksamhetskriterierna är uppfyllda utgör det avtal som sluts inte ett kontrakt i upphandlingslagstiftningens mening. Regeringen har vidare tillsatt en utredning, Utredningen om kommunala företag (Fi 2009:08), för att mer ingående utreda frågan om det i ett längre perspektiv finns
132
behov av en bestämmelse motsvarande kontroll- och verksamhetskriterierna (dir. 2009:81). Utredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 30 november 2010.
Överträdelse av bestämmelserna om avtalsspärr
Artikel 2d.1b i ändringsdirektivet föreskriver ogiltighet av avtal vid överträdelser av direktivets bestämmelser om avtalsspärr under vissa närmare angivna förutsättningar. Genomförandet av ändringsdirektivets bestämmelser om avtalsspärr behandlas i avsn itt 6. Av beaktandesats 18 i ändringsdirektivet framgår att syftet med bestämmelsen om ogiltighet av avtal är att förebygga allvarliga överträdelser av bestämmelserna om avtalsspärr.
Ändringsdirektivets bestämmelser om avtalsspärr föreslås i detta lagstiftningsärende genomföras såväl för direktivstyrda upphandlingar som för upphandlingar som inte omfattas av direktivet. Mot denna bakgrund, och med beaktande av behovet av effektiva sanktioner även för upphandlingar enligt 15 kap. LOU och LUF, bör möjligheten att ogiltigförklara avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör vid överträdelser av bestämmelserna om avtalsspärr inte bara gälla inom det direktivstyrda området, utan även för icke direktivstyrda upphandlingar.
Det är obligatoriskt för medlemsstaterna att införa bestämmelser som medför ogiltighet av avtal om en överträdelse av avtalsspärren har berövat sökanden möjligheten att rikta anspråk innan avtalet slöts, om den upphandlande myndigheten dessutom gjort sig skyldig till en överträdelse av förfarandebestämmelserna som har påverkat möjligheterna för anbudsgivaren att erhålla kontraktet.
Enligt artikel 2d.1b ska en överträdelse av avtalsspärren medföra ogiltighet under vissa angivna förutsättningar. Överträdelsen ska ha berövat klaganden möjligheten att rikta anspråk innan avtalet slöts. Detta rekvisit bör förstås så att klaganden genom överträdelsen förhindrats att få upphandlingen rättsligt prövad innan avtalet slöts.
En överträdelse av bestämmelsen om förlängd avtalsspärr i förvaltningsrätt får anses i sig innebära att klaganden berövats möjligheten att få upphandlingen rättsligt prövad innan avtal har slutits, eftersom överträdelsen i dessa fall sker under pågående process.
I vilka avseenden en överträdelse av bestämmelsen om avtalsspärr efter tilldelningsbeslut enligt artikel 2a.2 kan anses ha berövat leverantören möjligheten att få upphandlingen prövad innan avtal slöts, kan tänkas skifta beroende på vilket synsätt man anlägger vid tolkningen av bestämmelsen. Med ett synsätt kan hävdas att det kan skifta från fall till fall, beroende på när avtalet sluts. Det kunde då hävdas att om avtal sluts i mycket nära anslutning till tilldelningsbeslutet, får en leverantör som huvudregel anses ha berövats möjligheten till överprövning innan avtal har slutits. I de fall överträdelsen däremot endast avser en kortare tid i slutet av spärrperioden, kan avvägningen om leverantören berövats möjligheten till överprövning få anses bero på omständigheterna i det enskilda fallet. Är det fråga om en mer komplicerad upphandling är det tänkbart att även en överträdelse genom att avtal har slutits i nära
133
anslutning till avtalsspärrens utgång får anses ha berövat klaganden möjligheten att rikta anspråk innan avtal har slutits i artikelns mening. Även leverantörens förutsättningar att bedöma eventuella felaktigheter och föra talan i domstol bör kunna ha betydelse.
Ett annat och mer rimligt synsätt är att hävda att rekvisitet är uppfyllt så snart ett avtal har slutits före avtalsspärrens utgång och detta förhindrar en leverantör, som så önskar, att få upphandlingen överprövad innan avtal slutits.
Ett genomförande av artikel 2d.1b i denna del, i nära anslutning till direktivtexten, medför tillämpningsproblem, eftersom det helt enkelt kan anses vara svårt att bedöma om rekvisitet är uppfyllt när det gäller avtal som ingås i strid med den avtalsspärr som ska gälla efter underrättelse om tilldelningsbeslut. Det kan inte heller anses vara en lämplig lösning att ange att överträdelser inom en viss angiven tid ska kunna medföra ogiltighet. Genomförandet av bestämmelsen ska därför enligt regeringens mening inte begränsas på det sättet. En överträdelse av en bestämmelse om avtalsspärr får anses ha berövat leverantören möjligheten att rikta anspråk innan avtal slöts.
För att ogiltighet ska följa krävs vidare att överträdelsen av avtalsspärren kombineras med en sådan överträdelse av förfarandebestämmelserna som har inverkat på leverantörens möjlighet att erhålla kontraktet. Detta rekvisit bör i LOU och LUF lämpligen uttryckas så att leverantören lidit eller kan komma att lida skada. Detta överensstämmer med gällande reglering i LOU och LUF av vilka leverantörer som får ansöka om överprövning och förutsättningarna för rätten att ingripa mot en upphandling. Vidare bör, såsom anges när det gäller förutsättningarna för överprövning av en upphandling, för ogiltighet krävas att de grundläggande principerna enligt 1 kap. 9 § LOU respektive 1 kap. 24 § LUF eller någon annan bestämmelse i lagarna har överträtts.
Med en sådan tolkning ställs inte ett högre krav för ett ingripande i form av ogiltighet än som gäller för överprövning av en upphandling i övrigt (jfr nuvarande 16 kap. 2 § LOU och LUF och 16 kap. 5 § LOU och LUF i författningsförslaget). En upphandlande myndighet eller enhet bör inte komma i en bättre position genom att ingå avtal och bryta mot avtalsspärren. Det finns således ett värde i att de skaderekvisit som gäller vid överprövning av tilldelningsbeslut och vid överprövning av avtal överensstämmer. Sammanfattningsvis bör således artikel 2d.1b i ändringsdirektivet genomföras på så sätt att en överträdelse av en bestämmelse om avtalsspärr, i kombination med en överträdelse av de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § LOU respektive 1 kap. 24 § LUF eller någon annan bestämmelse i lagarna som medfört att leverantören lidit eller kan komma att lida skada, utgör grund för ogiltighet av ett avtal som slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör.
Lagrådet har avseende den föreslagna 16 kap. 5 § anfört att den svepande hänvisningen till ”någon annan bestämmelse i denna lag” gör att en rad olika brott mot lagen kan utlösa en domstolsåtgärd och att det vidsträckta tillämpningsområdet är ägnat att väcka betänkligheter. Som
Lagrådet har påpekat framgår det dock t.ex. av EU-domstolens dom i
134
målet Stadt Halle18 att varje åtgärd som vidtas av en upphandlande myndighet i samband med en offentlig upphandling och som kan ha rättslig verkan utgör ett beslut som kan bli föremål för ansökan om överprövning (jfr även prop. 2006/07:128 s. 163 och 240 f.). Lagrådet har också anfört att formuleringen – som återkommer i ett par andra föreslagna paragrafer, som inte har någon motsvarighet i gällande rätt – alltså får godtas.
Utöver bestämmelserna om avtalsspärr finns i LOU och LUF bestämmelser om interimistiskt beslut och tiodagarsfrist som också innebär ett förbud mot att ingå avtal. Regeringen anser att ett avtal som ingås i strid mot en sådan bestämmelse, under samma förutsättningar som gäller vid överträdelse av en avtalspärr, bör kunna förklaras ogiltigt. Förutom överträdelsen av det interimistiska beslutet eller tiodagarsfristen ska alltså någon annan bestämmelse i LOU eller LUF ha överträtts och detta ska ha medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Avtalsspärren utlöses av underrättelsen om tilldelningsbeslutet enligt 9 kap. 9 § eller 15 kap. 19 § LOU respektive LUF. Om en upphandlande myndighet eller enhet, trots att skyldighet föreligger, inte skickar en sådan underrättelse börjar någon avtalsspärr därmed inte löpa. Ett avtal som ingås i en sådan situation bör, enligt regeringens mening, kunna förklaras ogiltigt. I promemorian (s. 333) och i lagrådsremissen (s. 338) gjordes bedömningen att bestämmelserna om ogiltighet vid överträdelse av avtalsspärren får anses täcka även den situationen. Lagrådet har emellertid ansett att bestämmelserna bör förtydligas ut så att de inte bara täcker överträdelser av bestämmelserna om avtalsspärr utan också fall då avtal har slutits utan föregående underrättelse om tilldelningsbeslut. Regeringen föreslår därför att lagtexten ska kompletteras i detta avseende.
Överträdelse av bestämmelserna om förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal
I avsn itt 6.3 föreslås ett undantag från bestämmelsen om avtalsspärr såvitt gäller tilldelning av kontrakt efter förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal. Bestämmelser om förnyad konkurrensutsättning vid kontrakt som tilldelas på grund av ramavtal återfinns i 5 kap. 7 § LOU.
Av artikel 2.1c jämförd med artikel 2b.c andra stycket i ändringsdirektivet följer att om detta undantag införs, ska medlemsstaterna säkerställa att avtalet kan förklaras ogiltigt, om det föreligger en överträdelse av bestämmelserna om förnyad konkurrensutsättning i artikel 32.4 andra stycket andra strecksatsen i det klassiska direktivet, och kontraktsvärdet uppskattas motsvara eller överstiga tröskelvärdena i artikel 7 i det klassiska direktivet.
Skälen för bestämmelsen i artikel 2b.c andra stycket framgår av beaktandesats 9 enligt vilken en obligatorisk avtalsspärr kan inverka på de effektivitetsvinster som är syftet med de här aktuella förfarandena och att medlemsstaterna därför, i stället för en avtalsspärr, ska kunna
18 C-26/03, REG 2005 s. I-00001, p. 34 ff.
135
föreskriva ogiltighet vid överträdelser av bestämmelserna om förnyad konkurrensutsättning. Möjligheten att ogiltigförklara avtal bör införas för upphandlingar såväl över som under tröskelvärdena, jfr vad som anförts ovan. Enligt regeringens bedömning finns inte något tillräckligt tungt skäl att vad gäller förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal göra undantag så att endast avrop över tröskelvärdena skulle omfattas av regleringen.
Bestämmelser om förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal finns inte för försörjningssektorerna.
Ändringsdirektivets bestämmelser om ogiltighet av avtal innefattar inte några särskilda föreskrifter om vilka överträdelser som ska medföra ogiltighet. Som i övrigt bör de överträdelser som avses här leda till ogiltigförklaring av avtalet i fråga, om överträdelsen inverkat på anbudsgivarens möjligheter att erhålla kontraktet. Eventuella brister i förfarandet som inte påverkar utgången av en förnyad konkurrensutsättning ska således inte föranleda någon ogiltighet.
Domstolsprövning
I artikel 2d.1 i ändringsdirektivet föreskrivs att medlemsstaterna ska se till att ett prövningsorgan som är oberoende av den upphandlande myndigheten eller enheten förklarar ett avtal ogiltigt eller att ogiltigheten beror på ett beslut från ett sådant prövningsorgan. Vidare anges i beaktandesats 13 i ändringsdirektivet, vad gäller otillåten direkttilldelning, att ogiltigheten inte bör vara automatisk utan bör konstateras av eller vara resultatet av ett beslut som fattats av ett oberoende prövningsorgan.
Att domstol ska förklara ett avtal ogiltigt bedöms leda till en större förutsebarhet om giltigheten av upphandlingsavtal och därmed till större rättssäkerhet än om avtalet skulle vara ogiltigt redan från tillkomsten. Ogiltighet av ett avtal som har slutits mellan upphandlande myndighet eller enhet och leverantör bör därför bero av att en domstol förklarar avtalet ogiltigt. Om talan om ogiltighet inte väcks alls, eller inte väcks inom föreslagna tidsfrister (se avsn itt 8.7.3), ska avtalet alltså gälla.
Överprövning av upphandlingar sker i dag i allmän förvaltningsdomstol efter ansökan av en leverantör. Någon ändring av denna ordning är enligt regeringens mening inte aktuell. En talan om ogiltighet av ett avtal innebär att domstolen ska pröva om bestämmelserna i upphandlingslagarna har iakttagits. Prövningen kan komma att avse bestämmelserna om annonsering, avtalsspärr eller förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal och bedömningen av om ett fel som har begåtts medfört att en leverantör lidit eller kan komma att lida skada. Dessa bedömningar kan i stor utsträckning aktualiseras även i mål om överprövning innan avtal har slutits och passar således väl för handläggning i allmän förvaltningsdomstol. I likhet med flera av remissinstanserna, bl.a. Konkurrensverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Sigtuna kommun, anser regeringen mot denna bakgrund att det är ändamålsenligt att även prövningen av ett avtals giltighet sker i allmän förvaltningsdomstol. De i följande avsnitt föreslagna undantagen från att ett avtal ska förklaras ogiltigt medför inte
136
att regeringen gör någon annan bedömning av frågan om vilket domstolsslag som ska överpröva avtal enligt upphandlingslagstiftningen. Till skillnad från bl.a. Kammarrätten i Stockholm och Advokatfirman
Lindahl KB anser regeringen därför att någon ytterligare analys av vilket domstolsslag som ska pröva frågor om bl.a. ogiltighet av avtal inte behövs. Sammanfattningsvis föreslår regeringen således att även dessa frågor ska prövas av de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Vad gäller frågan om vem som ska vara part i ett mål om överprövning av ett avtals giltighet, se avsnitt 8.10.
För att tydliggöra vad domstolens överprövning avser bör det, i linje med vad Kammarrätten i Stockholm har föreslagit, av rubriken till de aktuella paragraferna i LOU och LUF framgå att prövningen avser ett avtals giltighet.
Följden av att ett avtal förklaras ogiltigt
I artikel 2d.2 i ändringsdirektivet anges att följden av att ett avtal anses vara ogiltigt ska bestämmas i nationell lagstiftning. Enligt artikeln får det i nationell lagstiftning föreskrivas ett retroaktivt upphörande av alla avtalsskyldigheter eller en begränsning av upphörandet till att omfatta de skyldigheter som ännu inte har fullgjorts. Det är alltså fråga om en civilrättslig ogiltighet. Såvitt gäller alternativet att ogiltighet endast omfattar ännu inte fullgjorda förpliktelser ska medlemsstaterna föreskriva tillämpning av sådana alternativa sanktioner som anges i artikel 2e.2. En alternativ sanktion ska utgöras av att den upphandlande myndigheten eller enheten åläggs avgifter eller att avtalstidens längd förkortas. Beviljande av skadestånd är inte någon lämplig alternativ sanktion.
I promemorian gjordes bedömningen att ogiltigförklaringen bör innebära ett retroaktivt upphörande av alla avtalsskyldigheter. I promemorian gjordes också bedömningen att rättsverkningarna av att ett avtal förklaras ogiltigt inte bör regleras särskilt.
Flera remissinstanser har kritiserat förslaget och ansett att ogiltigförklaringen endast bör avse framtida förpliktelser.
Regeringen ifrågasätter om en sådan lösning i praktiken skulle vara lämpligare. I båda fallen kan praktiska problem uppkomma vid avtalets upphörande. Ett tungt vägande skäl för att ogiltigheten ska medföra ett retroaktivt upphörande av alla skyldigheter är att det torde ha en större preventiv effekt på upphandlande myndigheter och enheter än om ogiltigheten begränsas till att omfatta de skyldigheter som ännu inte har fullgjorts. Vidare torde leverantörer allmänt sett ha ett större intresse av att föra talan om ogiltighet av avtal om bifall till talan skulle innebära en möjlighet att vid en förnyad upphandling tilldelas hela kontraktet och inte enbart det som eventuellt inte redan har fullgjorts. Övervägande skäl talar därför, enligt regeringens mening, för att ogiltigheten ska medföra ett retroaktivt upphörande av alla avtalsskyldigheter. Lösningen får även antas överensstämma med vad som i hög grad gäller i andra förmögenhetsrättsliga sammanhang. Det är inte nödvändigt eller lämpligt att i LOU och LUF reglera rättsverkningarna av en domstols ogiltigförklaring av ett avtal. Eftersom ogiltigheten innebär ett retroaktivt
137
7.2
upphörande av alla avtalsskyldigheter kräver ändringsdirektivet därmed inte att någon alternativ sanktion – utöver ogiltigförklaringen – ska påföras den upphandlande myndigheten eller enheten.
Frågan om möjligheten till skadestånd för en leverantör som har ingått ett avtal som sedan förklaras ogiltigt behandlas i avsnitt 11.2.
När ogiltigförklaring av ett avtal inte får ske
7.2.1 Tvingande hänsyn till ett allmänintresse
Regeringens förslag: Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska domstolen besluta att avtalet får bestå.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig särskilt om förslaget. Av dessa tillstyrks det av Konkurrensverket. Försvarets materielverk (FMV) anför att det är väsentligt att undantaget faktiskt blir möjligt att tillämpa och inte tolkas allt för restriktivt och att det nya försvarsupphandlingsdirektivet innehåller bestämmelser som skulle kunna tjäna till ledning för tolkning av begreppet. Verket anser att det är bra att det är fråga om en helhetslösning såtillvida att det inte kan bli fråga om att endast en del av ett avtal får bestå medan en annan del förklaras ogiltigt. Om en alternativ lösning avseende rättsverkningarna av ogiltighet inte införs för de fall som inte riktigt inryms under tvingande hänsyn till ett allmänintresse men ändå medför stora ekonomiska, praktiska och andra problem om redan utförda prestationer ska återgå, utgår FMV från att tolkningen måste påverkas även av vissa sådana faktorer och därmed bli något mindre restriktiv än vad som annars skulle vara fallet. Konkurrenskommissionen förordar att det i lagtexten tydligt anges att det är den upphandlande myndigheten som har bevisbördan för att det föreliggersådana exceptionella omständigheter som kan medföra att ett avtal får bestå.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 2d.3 i ändringsdirektivet får medlemsstaterna föreskriva att ett avtal som är behäftat med en ogiltighetsgrund inte behöver ogiltigförklaras om tvingande hänsyn till ett allmänintresse kräver att avtalets giltighet bör upprätthållas. I ett sådant fall ska medlemsstaterna föreskriva alternativa sanktioner.
Av nämnda artikel framgår att hänsyn till ekonomiska intressen endast kan tas i begränsad omfattning vid bedömningen av vad som utgör tvingande hänsyn till ett allmänintresse. I andra stycket föreskrivs att ekonomiska intressen av att avtalets giltighet upprätthålls endast får betraktas som tvingande hänsyn om ogiltighet i undantagsfall skulle leda till oproportionerliga följder. I artikelns tredje stycke klargörs att ekonomiska intressen med direkt koppling till avtalet i fråga inte ska utgöra tvingande hänsyn till ett allmänintresse. Ekonomiska intressen med direkt koppling till avtalet omfattar bl.a. kostnader för förseningar i samband med fullgörandet av avtalet, kostnader i samband med inledandet av ett nytt upphandlingsförfarande, i samband med byte av
138
ekonomisk aktör samt kostnader för rättsliga skyldigheter i samband med ogiltighet.
Motiven för artikeln utvecklas i beaktandesatserna 22–24. I beaktandesats 22 anges bl.a. att medlemsstaterna, för att säkerställa att de sanktioner som tillämpas är proportionerliga, får ge det behöriga prövningsorganet möjlighet att inte ifrågasätta avtalet eller att erkänna alla eller vissa tidsmässiga verkningar av det, om exceptionella omständigheter i det aktuella fallet gör det nödvändigt att respektera vissa tvingande hänsyn till ett allmänintresse. I dessa fall bör i stället alternativa sanktioner tillämpas.
Av beaktandesats 23 framgår att förhandlat förfarande utan annonsering – enligt artikel 31 i det klassiska direktivet och artikel 40.3 i försörjningsdirektivet – i undantagsfall bör tillåtas omedelbart efter ett avtals upphörande. Om de återstående avtalsskyldigheterna av tekniska eller andra tvingande skäl i det skedet endast kan fullgöras av den leverantör som har tilldelats kontraktet, kan det vara berättigat att anse att tvingande hänsyn föreligger. Bestämmelserna i artikel 31 i det klassiska direktivet har genomförts i 4 kap. 5 och 7–9 §§ LOU. Bestämmelserna i artikel 40.3 i försörjningsdirektivet har genomförts i 4 kap. 2 och 3 §§ LUF.
Begreppet tvingande hänsyn till allmänintresset finns, som FMV har påpekat, även i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG.
I artikel 4.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (tjänstedirektivet)19 finns följande definition av tvingande hänsyn till allmänintresset.
”tvingande hänsyn till allmänintresset: hänsyn som domstolen i sin rättspraxis bedömt som tvingande på grund av allmänintresset, t.ex. följande: allmän ordning, allmän säkerhet, skydd för människors liv och hälsa, folkhälsa, bibehållen ekonomisk jämvikt i det sociala trygghetssystemet, konsumentskydd och skydd av såväl tjänstemottagare som arbetstagare, rättvisa handelstransaktioner, kamp mot bedrägerier, skydd av miljö och stadsmiljö, djurhälsa, immateriella rättigheter, bevarande av det nationella historiska och konstnärliga kulturarvet, socialpolitiska och kulturpolitiska mål.”
Begreppet tvingande hänsyn till allmänintresset förekommer även inom andra områden i EU-rätten och har utvecklats i EU-domstolens praxis. Eftersom det utgör ett skäl för undantag från den fria rörligheten, tolkar EU-domstolen begreppet restriktivt.
Bestämmelser om ogiltigförklaring av avtal utan möjlighet till undantag beroende på omständigheterna i ett enskilt fall bedöms kunna få oproportionerliga följder. Ändringsdirektivets möjlighet till undantag
19 EUT L 376, 27.12.2006, s. 36 (Celex 32006L0123).
139
från kravet på att ett avtal ska förklaras ogiltigt om det föreligger tvingande hänsyn till ett allmänintresse bör därför införas i LOU och LUF. Bestämmelserna ska tillämpas restriktivt och det är endast exceptionella omständigheter som ska medföra att ett avtal får bestå. Det ligger, enligt regeringens mening, i sakens natur att den som åberopar att en sådan undantagssituation föreligger, dvs. den upphandlande myndigheten eller enheten, också har bevisbördan för detta. Det bedöms inte, såsom Konkurrenskommissionen förordat, nödvändigt att i lagtext reglera bevisbördans placering.
Det ankommer på de allmänna förvaltningsdomstolarna att, utifrån de särskilda omständigheterna i ett enskilt mål om överprövning av ett avtals giltighet, tolka begreppet tvingande hänsyn till ett allmänintresse och bedöma om förutsättningarna för att låta avtalet bestå är uppfyllda.
När det gäller frågan om avtal ska bestå av tvingande hänsyn till allmänintresset kan det finnas situationer där endast en del av avtalet måste bestå av denna hänsyn. Om motivet att upprätthålla avtalet av hänsyn till allmänintresset endast är hänförligt till den inledande delen av ett långvarigt avtal skulle tidsaspekten också kunna vägas in. En prövning av om så är fallet skulle emellertid medföra ytterligare komplexitet, både i befintligt regelverk och vid prövningen av ett enskilt fall. Undantaget som ger möjlighet att låta ett avtal bestå av tvingande hänsyn till allmänintresset föreslås därför genomföras på samma enhetliga sätt som andra frågor rörande ogiltighet. Domstolen ska således kunna välja att ogiltigförklara hela avtalet eller låta hela avtalet bestå om tvingande hänsyn kan anses föreligga.
För det fall en domstol beslutar att ett avtal ska bestå av hänsyn till allmänintresset, kräver ändringsdirektivet att en alternativ sanktion ska påföras (se avsnitt 9.2).
Möjligheten för en domstol att förklara ett avtal ogiltigt föreslås införas även för upphandlingar under EU:s tröskelvärden. För sådana upphandlingar bedöms också finnas behov av en ventil i form av en möjlighet att avstå från ogiltigförklaring om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse.
7.2.2 Överträdelse av avtalsspärr
Regeringens förslag: En överträdelse av enbart en bestämmelse om avtalsspärr eller en överträdelse av en bestämmelse om avtalsspärr i kombination med överträdelse av någon annan bestämmelse i upphandlingslagarna som inte inneburit att leverantören lidit eller kan komma att lida skada, ska inte medföra att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en eller flera leverantörer kan förklaras ogiltigt.
Regeringens bedömning: Det bedöms inte nödvändigt att särskilt reglera att ogiltigförklaring av avtal inte ska ske i ovan angivna situationer.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
140
Remissinstanserna:
Konkurrensverket tillstyrker förslaget.
Konkurrenskommissionen anser att bestämmelsen om att en överträdelse av avtalsspärr ska medföra ogiltighet endast om den klagande leverantören lidit eller kan komma att leda skada, öppnar för osäkerhet om när ogiltighet kan komma att drabba ett avtal och att avtalsspärren därför bör gälla utan undantag. Övriga remissinstanser har inte några invändningar mot promemorians förslag och bedömning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 2e.1 i ändringsdirektivet får medlemsstaterna föreskriva att ett avtal som har slutits i strid mot en bestämmelse om avtalsspärr i andra fall än som ska sanktioneras genom ogiltighet av avtalet enligt artikel 2d.1b antingen ska ogiltigförklaras eller att en alternativ sanktion ska påföras.
Medlemsstaterna får föreskriva att prövningsorganet, efter att ha undersökt alla relevanta omständigheter, får besluta om avtalet bör anses vara ogiltigt eller om alternativa sanktioner bör åläggas.
I avsnitt 7.1 föreslås i v ilka situationer ett avtal som slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en eller flera leverantörer ska kunna ogiltigförklaras vid överträdelse av en bestämmelse om avtalsspärr. Enligt förslaget krävs, förutom överträdelsen av avtalsspärren, att någon annan bestämmelse i LOU eller LUF har överträtts och att detta medfört att leverantören lidit eller kan komma att lida skada.
Av beaktandesats 18 i ändringsdirektivet framgår att möjligheten att ogiltigförklara avtal syftar till att förebygga allvarliga överträdelser av bestämmelser om avtalsspärr som har inverkat på möjligheterna för den anbudsgivare som ansöker om prövning att erhålla kontraktet. I beaktandesats 19 i ändringsdirektivet anges att när det gäller andra överträdelser av formella krav kan medlemsstaterna anse att principen om ogiltighet är olämplig och att i dessa fall bör medlemsstaterna ha rätt att föreskriva andra alternativa sanktioner.
Ogiltigförklaring av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör är en mycket ingripande sanktion. När enbart en bestämmelse om avtalsspärr överträtts, eller när en avtalsspärr och någon annan bestämmelse i LOU eller LUF överträtts utan att det medfört att en leverantör lidit eller kan komma att lida skada, har rätt leverantör tilldelats kontraktet. Regeringen ansluter sig till den bedömning som gjorts i promemorian att det varken ur leverantörsperspektiv eller från effektivitetssynpunkt är rimligt att en överträdelse som inte påverkat leverantörens möjlighet att tilldelas kontraktet ska kunna leda till ogiltigförklaring av det avtal som slutits mellan den upphandlande myndigheten eller enheten och en leverantör. Regeringen anser därför, till skillnad från Konkurrenskommissionen, att sådana överträdelser inte bör kunna leda till att ett avtal kan ogiltigförklaras enligt LOU eller LUF. När detta undantag från möjligheten att ogiltigförklara avtal införs i svensk rätt kräver ändringsdirektivet att sådana överträdelser i stället ska leda till att en alternativ sanktion påförs den upphandlande myndigheten eller enheten (se avsn itt 9.2 ). En överträdelse av en bestämmelse om avtalsspärr kommer, under förutsättning att en leverantör ansöker om överprövning, alltså att innebära någon form av sanktion för den upphandlande myndigheten eller enheten.
141
Av samma skäl som angetts ovan bör även icke direktivstyrda upphandlingar omfattas av undantaget från ogiltighet.
Undantaget från möjligheten att förklara ett avtal ogiltigt behöver inte särskilt regleras i LOU och LUF utan följer av utformningen av bestämmelsen om i vilka fall avtal kan förklaras ogiltiga.
7.2.3 Underrättelse vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal
Regeringens förslag: Vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal ska en upphandlande myndighet i samband med underrättelsen om tilldelningsbeslutet kunna iaktta en avtalsspärr om tio eller 15 dagar, beroende på vilket kommunikationsmedel som används för att skicka underrättelsen. Om en sådan avtalsspärr har iakttagits ska ett ingånget avtal inte kunna ogiltigförklaras.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Den enda remissinstans som yttrar sig i frågan,
Konkurrensverket tillstyrker förslaget och anför att även om det av lydelsen av 16 § får anses följa att den upphandlande myndigheten likaledes måste iaktta en förlängd avtalsspärr enligt 9 och 10 §§ som automatiskt inträder vid en ansökan om överprövning av beslut, bör detta förhållande tydliggöras.
Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 6.3 ha r föreslagits undantag från avtalsspärr vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal.
Vidare har i avsnitt 7.1 föreslag its att ett avtal som slutits i strid med bestämmelserna om förnyad konkurrensutsättning ska kunna förklaras ogiltigt.
Av artikel 2d.5 i ändringsdirektivet framgår att medlemsstaterna ska föreskriva att ett avtal inte ska kunna förklaras ogiltigt om den upphandlande myndigheten anser att tilldelning av kontraktet är förenligt med bestämmelserna om förnyad konkurrensutsättning och skickar en underrättelse om tilldelningsbeslutet till anbudsgivarna samt iakttar en avtalsspärr innan avtalet ingås. Avtalsspärren ska vara minst tio eller 15 kalenderdagar, beroende på om elektroniska medel eller postgång använts, räknat från och med dagen efter det att beslutet översändes eller minst tio kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet har erhållits.
En upphandlande myndighet som vill försäkra sig om att ett avtal som ingås efter förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal kan alltså frivilligt iaktta en avtalsspärr efter att ha skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet.
Avtalsspärren efter underrättelse om tilldelningsbeslut vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal i LOU bör vara densamma som i övrigt gäller efter underrättelse om tilldelningsbeslut, dvs. tio eller 15 dagar beroende på om underrättelsen skickats med ett elektroniskt medel eller på annat sätt (jfr avsn itt 6.1). Vi dare bör det även i detta fall stå en upphandlande myndighet fritt att iaktta en längre avtalsspärr.
Om den upphandlande myndigheten väljer att iaktta en avtalsspärr enligt 16 kap. 6 § och en ansökan om överprövning anhängiggörs i rätt
142
tid följer, som Konkurrensverket framhåller, av 16 kap. 9 § att en förlängd avtalsspärr inträder och av 16 kap. 10 § att en tiodagarsfrist gäller efter förvaltningsrättens avgörande.
7.2.4 Förhandsinsyn inom det direktivstyrda området
Regeringens förslag: Upphandlande myndigheter och enheter ska till
Europeiska kommissionen få skicka en annons om sin avsikt att upphandla ett kontrakt utan föregående annonsering enligt 4 kap. 5– 9 §§ LOU eller 4 kap. 2 och 3 §§ LUF samt iaktta en särskild avtalsspärr genom att inte ingå avtal förrän tio dagar gått från det att annonsen har publicerats (förhandsinsyn).
När förfarandet med förhandsinsyn har iakttagits ska ett avtal som slutits mellan den upphandlande myndigheten eller enheten och en leverantör inte kunna förklaras ogiltigt.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i denna del tillstyrker förslaget, bl.a. Konkurrensverket, Sunne kommun,
Malmö kommun och Stockholms läns landsting. Företagarna utgår från att förhandsinsynen inte påverkar möjligheten för Konkurrensverket att vid behov ingripa med marknadsskadeavgift. Advokatfirman Delphi anser att det bör tydliggöras att Konkurrensverket även om förhandsinsynsförfarandet iakttagits kan föra talan om marknadsskadeavgift om verket finner att grund för förhandlat förfarande utan föregående annonsering inte förelegat och att möjlighet ska finnas för domstol att lämna förhandsinsynsförfarandet utan avseende och ogiltigförklara avtal i de fall då användandet av förhandsinsyn har varit uppenbart ogrundat. Konkurrenskommissionen avstyrker tidsfristen om tio dagar som allt för kort för att berörda leverantörer ska ges effektiv möjlighet att uppmärksamma och reagera mot otillåtna direkttilldelningar och anser att en tidsfrist på 30 dagar framstår som mer ändamålsenlig från rättssäkerhetssynpunkt.
Skälen för regeringens förslag: Medlemsstaterna är enligt artikel 2d.4 i ändringsdirektivet skyldiga att införa bestämmelser om förhandsinsyn.
Bestämmelserna innebär att en upphandlande myndighet eller enhet som anser att det är tillåtet att genomföra en upphandling utan föregående annonsering enligt 4 kap. 5–9 §§ LOU eller 4 kap. 2 och 3 §§ LUF ska ha möjlighet att genom ett särskilt meddelande i EUT annonsera sin avsikt att tilldela kontraktet. Om den upphandlande myndigheten eller enheten iakttar en avtalsspärr om minst tio dagar från dagen efter publiceringen kan avtalet inte ogiltigförklaras, även om annonsering skulle ha skett enligt förfarandebestämmelserna.
Förhandsinsyn är avsedd att tillämpas när upphandlande myndigheter eller enheter känner sig osäkra på om rätt bedömning gjorts av omständigheterna i den enskilda upphandlingen. När förfarandet iakttagits kan upphandlande myndigheter och enheter vara säkra på att ett ingånget avtal inte kan komma att ogiltigförklaras. Det ankommer således på berörda intressenter att bevaka publiceringar av upphandlingar och att ansöka om överprövning i händelse av att myndigheten eller enheten inte
143
kan anses uppfylla kriterierna för att upphandla utan föregående annonsering.
Institutet förhandsinsyn säkerställer att ett avtal inte kan komma att ogiltigförklaras. Det hindar emellertid inte att en särskild avgift påförs eller att skadeståndsskyldighet gentemot en leverantör inträder.
Genom förhandsinsynen kan leverantörer som anser att en upphandlande myndighet eller enhet inte har grund för att tilldela ett kontrakt utan föregående annonsering ansöka om överprövning. Regeringen anser att denna möjlighet, tillsammans med tillsynsmyndighetens möjlighet att föra talan om en särskild avgift (se avsnitt 9 ) och leverantörers möjlighet att väcka talan om skadestånd, innebär att det finns tillräckliga möjligheter att ingripa mot ett felaktigt förfarande. Det bör därför inte, som
Advokatfirman Delphi har varit inne på, i LOU och LUF införas någon möjlighet att ogiltigförklara ett avtal på grund av att det har varit uppenbart ogrundat att tillämpa institutet förhandsinsyn.
Innehållet i det meddelande som ska publiceras i EUT beskrivs i artikel 3a i ändringsdirektivet. Meddelandet ska innehålla den upphandlande myndighetens eller enhetens namn och kontaktuppgifter, en beskrivning av avtalets ändamål, en motivering till varför myndigheten eller enheten beslutat att tilldela kontraktet utan föregående annonsering om upphandlingen, namn och kontaktuppgifter på den aktör som tilldelats kontraktet, samt, i förekommande fall, andra uppgifter som den upphandlande myndigheten eller enheten anser vara användbara. Annonsens format är reglerad i kommissionens förordning (EG) nr 1150/200920.
Den i ändringsdirektivet angivna kortaste avtalsspärren om tio dagar vid förhandsinsyn motsvarar avtalsspärren efter det att en underrättelse om tilldelningsbeslut har skickats till anbudssökandena och anbudsgivarna med ett elektroniskt medel (se avsn itt 6.1).
Konkurrenskommissionen anser att en tidsfrist om tio dagar är alltför kort. Med hänsyn till att direktivets minimifrister har valts vid genomförande av andra bestämmelser i LOU och LUF anser dock regeringen att denna är väl avvägd även för förhandsinsyn. Vid förhandsinsyn enligt upphandlingslagarna ska avtalsspärren därför vara tio dagar.
7.2.5 Förhandsinsyn inom det icke direktivstyrda området
Regeringens förslag: Upphandlande myndigheter och enheter ska få publicera ett särskilt meddelande om sin avsikt att genomföra en direktupphandling och iaktta en särskild period med avtalsspärr genom att inte ingå avtal förrän tio dagar gått från det att annonsen har publicerats. Publicering ska ske i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig.
20 Kommissionens förordning (EG) nr 1150/2009 av den 10 november 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1564/2005 i fråga om standardformulär för offentliggörande av meddelanden inom ramen för anbudsförfaranden i enlighet med rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG (EUT L 313, 28.11.2009, s. 3, Celex 32009R1150).
144
När förfarandet med förhandsinsyn har iakttagits ska ett avtal som slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör inte kunna förklaras ogiltigt.
Det ska upplysas om att regeringen meddelar föreskrifter om innehållet i en annons om förhandsinsyn.
Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med regeringens förslag utom vad avser att annonsering ska ske i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig. I promemorian föreslås att annonsering skulle ske i en för ändamålet inrättad nationell databas och bedömningen gjordes att en myndighet borde få i uppgift att ansvara för den nationella databasen.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Konkurrensverket,
Sunne kommun och Stockholms läns landsting tillstyrker förslaget. Domstolsverket, Skåne läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) avstyrker förslaget eftersom de anser att möjligheten att förklara avtal ogiltiga inte ska införas utanför det direktivstyrda området. Domstolsverket anför att om förslaget om ogiltighet genomförs för upphandlingar enligt 15 kap. motsätter sig verket i och för sig inte ett införande av förhandsinsynsförfarandet även för de icke direktivstyrda upphandlingarna. Malmö kommun tillstyrker metoden med förhandsinsyn för att garantera avtalets orubblighet och anför att om det även vid direktupphandling ska kunna följa obligatorisk ogiltighet är metoden med förhandsinsyn en lämplig lösning att eliminera ogiltighetspåföljden. Transportstyrelsen ställer sig tveksam till att införa regler för direktupphandling som formaliserar denna upphandlingsform genom att myndigheter tvingas iaktta en avtalsspärr för att försäkra sig om avtalets giltighet. Företagarna anför att institutet förhandsinsyn utgör en säkerhetsventil för de inblandade parterna i fråga om risken för framtida ogiltighetstalan och skapar en ökad transparens kring direktupphandlingar, vilket är välkommet i sig. Konkurrensverket anser att det bör framgå att upphandlande myndigheter och enheter på liknande sätt som enligt artikel 3a i ändringsdirektivet ska motivera skälen för att tilldela ett kontrakt utan föregående offentliggörande i en allmänt tillgänglig databas eller liknande. Det kan också övervägas om särskilt upprättade formulär ska finnas för detta ändamål. Domstolsverket ser ingen anledning till att förhandsinsyn för upphandlingar enligt 15 kap. ska publiceras i en egen databas, utan anser att det vore enklare att ha en och samma databas för samtliga annonser vid upphandling enligt 15 kap. Fortifikationsverket anser det mindre lämpligt att leverantörer ska behöva bevaka flera databaser och avstyrker förslaget att en myndighet ska ansvara för en sådan databas. Sådana meddelanden bör publiceras i en allmänt tillgänglig databas, så att samma regler gäller som för annonsering i andra sammanhang. Konkurrensverket avstyrker förslaget att det införs en särskild nationell databas för förhandsinsyn avseende upphandlingar enligt 15 kap. LOU och LUF. Kammarkollegiet anser att frågan om vilka databaser som ska finnas tillgängliga inom upphandlingsområdet bör utredas särskilt. Antingen bör man överväga att etablera en myndighetsdriven gemensam nationell databas för all
145
annonsering i samband med upphandling under tröskelvärdena eller så bör man hålla fast vid nuvarande annonseringsförfarande med marknadsdrivna annonsdatabaser. Verket för högskoleservice (VHS) anser att det möjligen skulle kunna ifrågasättas om inrättandet av en nationell databas för att hantera förhandsinsyn enligt 15 kap. är det mest ändamålsenliga. Enligt VHS erfarenheter begär de kommersiella databaser som existerar i dag information från varandra, så att samma information finns hos samtliga av dessa. Samtidigt ser VHS vissa fördelar med att inrätta en databas som ägs av staten, varför förslaget tillstyrks. Man har tidigare tagit ställning för att låta marknaden hantera annonsdatabaser, något som i och för sig fungerat väl. I samband med att ett beslut enligt ovan fattas, bör man dock överväga den fortsatta hanteringen av frågan. Skåne läns landsting och SKL har inget att erinra mot förslaget att publiceringen av meddelandet om förhandsinsyn ska ske i en nationell databas som inrättas för ändamålet vid upphandling enligt 15 kap. LOU och LUF. Det blir dock något förvirrande om upphandlingar vid förenklad upphandling och urvalsupphandling ska annonseras i allmänt tillgängliga databaser, upphandling enligt LOV i Kammarkollegiets för ändamålet upprättade särskilda databas och nu ytterligare en särskild databas. Halmstads kommun anser att det enklaste vore att ha en databas för samtliga annonser vid upphandling enligt 15 kap. LOU och LUF samt LOV.
Skälen för regeringens förslag: Som behandlats ovan kräver ändringsdirektivet att bestämmelser om förhandsinsyn införs för upphandlingar över tröskelvärdena i vissa situationer. Det föreslås att det i 15 kap. LOU och LUF införs ett antal nya grunder för direktupphandling (se avsn itt 16.3.4). D essa grunder motsvarar de situationer där upphandling får ske utan föregående annonsering enligt 4 kap. 5–9 §§ LOU och 4 kap. 2 och 3 §§ LUF. Det finns därför skäl att överväga att även i 15 kap. LOU och LUF införa bestämmelser om förhandsinsyn vid direktupphandling.
Det som talar för en förhandsinsyn är att upphandlande myndigheter och enheter som känner sig osäkra på om de har gjort rätt bedömning av omständigheterna i den enskilda upphandlingen, har möjlighet att genom förhandsinsynen försäkra sig om att inte drabbas av att ett avtal förklaras ogiltigt. Samtidigt ges tänkbara leverantörer möjlighet att ansöka om överprövning av den upphandlande myndighetens eller enhetens beslut. Om leverantörens talan vinner bifall har han eller hon normalt möjlighet att konkurrera om kontraktet i en kommande upphandling, förutsatt att den upphandlande myndighetens eller enhetens behov kvarstår. Därför antas det föreligga incitament för leverantörerna att bevaka de upphandlingar som offentliggörs i enlighet med förslaget.
Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att det finns skäl för att införa bestämmelser om en frivillig förhandsinsyn vid direktupphandling enligt 15 kap. LOU och LUF.
Förutom de grunder för direktupphandling som motsvarar upphandling utan föregående annonsering enligt 4 kap. 5–9 §§ LOU eller 4 kap. 2 och 3 §§ LUF föreslås att det ska fastställas en direktupphandlingsgräns (se avsnitt 16.3.2 ). Det bör vara möjligt att tillämpa förfarandet med förhandsinsyn även vid sådan direktupphandling.
146
8.1
Avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 15 kap. LOU och LUF bör vara lika lång som vid förhandsinsyn över tröskelvärdena dvs. minst tio dagar från publiceringen.
Innehållet i ett offentliggörande får uppfattas som ett formkrav för den frivilliga förhandsinsynen och därmed en förutsättning för att ett avtal inte ska kunna förklaras ogiltigt. Dessa krav kan, i likhet med vad som föreslås gälla vid förhandsinsyn över tröskelvärdena (jfr vad som anförts ovan avseende artikel 3a i ändringsdirektivet), regleras genom förordning.
I promemorian gjordes bedömningen att förhandsinsyn enligt 15 kap. LOU och LUF skulle ske genom offentliggörande i en nationell databas som inrättas för ändamålet. Det ansågs mindre lämpligt att överlåta till marknadens aktörer att ansvara för publiceringen av förhandsinsynsannonser. Det ansågs inte rimligt för leverantörerna att behöva bevaka flera databaser och hinna med att utforma en ansökan om överprövning under avtalsspärrens tio dagar. Många remissinstanser har dock framfört kritik mot förslaget. Kritiken har i huvudsak bestått i att det skulle innebära en belastning på grund av att leverantörerna måste bevaka ytterligare en databas. Regeringen ansluter sig till vad som har framförts i denna del och gör därför bedömningen att publicering av annonser om förhandsinsyn enligt 15 kap. LOU och LUF bör ske på samma sätt som annonser om upphandling i övrigt för det icke direktivstyrda området, dvs. i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig.
8 Vissa domstolsfrågor och tidsfrister
Rättens beslut före och efter ingående av avtal
Regeringens bedömning: Rätten bör i enlighet med nu gällande ordning, vid bifall till ett yrkande om överprövning av en upphandling, få besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts. Efter det att avtal har slutits bör rätten i ett mål om överprövning enbart kunna besluta om ogiltigförklaring av avtalet.
Promemorians förslag: Överensstämmer inte med regeringens bedömning. I promemorian föreslås att innan avtal har slutits mellan upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör ska rätten, vid bifall till en leverantörs talan – i stället för att som enligt gällande rätt besluta att en upphandling ska göras om eller får avslutas först sedan rättelse gjorts – besluta om upphävande av det beslut om upphandling som överprövningen avser. Efter det att avtal har slutits ska rätten i ett mål om överprövning enbart kunna besluta om ogiltigförklaring av ett avtal.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som tar upp frågan särskilt är det är något fler som tillstyrker förslaget än som avstyrker det. Några remissinstanser uttrycker tveksamhet till förslaget. Domstolsverket anför att prövningen i domstol kan bli något enklare och att det bör vara upp till den upphandlande myndigheten att avgöra hur denna vill agera i fråga
147
om en upphandling ska göras om eller rättas eller inte alls komma till stånd. Stockholms läns landsting anför att det är korrekt att det endast är den upphandlande myndigheten som, precis som vilken annan köpare som helst, avgör hur man bör agera i fråga om en upphandling ska ske eller inte. Svenskt Näringsliv anser att det bör ankomma på den felande upphandlande myndigheten att själv avgöra på vilket sätt regelöverträdelsen ska botas. Kammarrätten i Göteborg anför att institutet rättelse inte sällan är praktiskt olämpligt och innebär tillämpningsproblem för domstolen. Halmstads kommun, Skåne läns landsting och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anför att en rättelse lätt kan skapa fel i andra delar av upphandlingen, så att andra leverantörer, och inte minst den upphandlande myndigheten eller enheten, drabbas negativt av domstolens beslut. I många fall har den upphandlande myndigheten eller enheten, trots domstolens beslut om rättelse ansett sig inte kunna följa domstolens beslut utan avbrutit upphandlingen och gjort om den. Följden har ofta blivit att även avbrytandet har blivit föremål för överprövning, varvid avbrytandet trots allt har godtagits om den upphandlande myndigheten eller enheten har kunnat visa sakliga skäl för avbrytandet. Malmö kommun anför att den nuvarande ordningen ofta blir knepig och ibland direkt opassande, när t.ex. anbudens giltighetstider har gått ut eller det föreligger andra omständigheter som kommer fram vid den nya prövningen.
Konkurrenskommissionen anför att en effekt av förslaget torde kunna bli att myndigheter och enheter i större utsträckning avbryter och gör om felaktiga upphandlingar i stället för att rätta sig genom exempelvis nytt tilldelningsbeslut. Detta riskerar på sikt att leda till en ökning av antalet mål om skadestånd enligt LOU och LUF genom att leverantörer som rätteligen skulle ha vunnit den första upphandlingen söker kompensation. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet påtalar behovet av tydliga förarbeten avseende den upphandlande myndighetens ramar eller riktlinjer när den ska besluta om rättelse eller att göra om upphandlingen. Konkurrensverket, Sunne kommun och Företagarna anser att nuvarande ordning är väletablerad och välfungerande. Förslaget bedöms bl.a. innebära en försämring avseende leverantörernas rättsskydd. Även Sveriges advokatsamfund anser att nuvarande ordning fungerar väl och att domstolarnas rättspraxis bidrar till en ökad förståelse och efterlevnad av upphandlingsreglerna. Länsrätten i Skåne län anser att nuvarande ordning är väl inarbetad och medför domslut som är tydliga och begripliga både för upphandlande myndigheter respektive enheter och leverantörer samt att det finns en risk att ett domslut enligt förslaget medför en osäkerhet hos upphandlande myndigheter och enheter om hur domen ska efterföljas. Advokatfirman Delphi anser att nuvarande ordning har visat sig vara både välfungerande och välbehövlig samt anför att det är ytterst ovanligt att domstolarna väljer fel påföljd. Det är en i det närmaste orimlig arbetsbörda att lägga på de mindre upphandlande myndigheterna och enheterna att känna till den ganska omfattande praxis som finns. Förslaget ter sig mycket udda, för att inte säga ogenomförbart, i de mål där en leverantörs ansökan om överprövning medges av den upphandlande myndigheten eller enheten. Post- och telestyrelsen (PTS) anser att förslaget äventyrar rättssäkerheten. Läkemedelsindustriföreningen ser en risk i att olika upphandlande myndigheter kan komma
148
att välja olika rättsföljder trots att förutsättningarna är i allt väsentligt desamma, och leverantörer därigenom inte kommer att likabehandlas. Några remissinstanser, bl.a. PTS och Stockholms Handelskammare ser en risk för att förslaget leder till fler överprövningsprocesser. Sveriges advokatsamfund anför att i den mån ändrade förhållanden i ett enskilt fall kan beaktas i valet av lämplig åtgärd bör detta, efter åberopande av omständigheterna av den upphandlande myndigheten eller enheten, prövas inom ramen för domstolsförfarandet. Om den upphandlande myndigheten eller enheten först efter meddelad dom upplever sig förhindrad att verkställa denna på grund av därefter ändrade förhållanden, finns möjlighet att besluta att avbryta upphandlingen under förutsättning att sakliga skäl för detta kan anses föreligga. Länsrätten i
Värmlands län vill att möjligheten att upphäva beslut om upphandling införs som tillägg till övriga ingripanden. Kammarrätten i Göteborg,
Konkurrensverket och Sveriges advokatsamfund invänder mot att begreppet ”beslut” används i sammanhanget. Konkurrensverket anser att ordet kan ge en felaktig uppfattning om att endast mer kvalificerade moment, såsom tilldelningsbeslut, i upphandlingsprocessen kan överprövas. Sveriges advokatsamfund påpekar att en överprövning i vissa fall till och med rör en icke företagen åtgärd och att ett domslut att upphäva beslutet i ett sådant fall framstår som konstruerat. Konkurrensverket delar bedömningen att en ogiltigförklaring av ett avtal får anses innebära att ett tilldelningsbeslut inte längre gäller, men anser att denna rättsföljd torde kunna tydliggöras.
Skälen för regeringens bedömning
Rättens beslut innan avtal har slutits
En domstols överprövning av en upphandling resulterar, enligt nu gällande bestämmelser i 16 kap. 2 § första stycket LOU och LUF, vid bifall till en leverantörs talan, i ett förordnande om att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts. Bestämmelserna om vad domstols överprövning ska utmynna i har haft denna utformning sedan införandet av ÄLOU. I förarbetena till ÄLOU angavs inte de närmare skälen för utformningen av bestämmelserna.
Bestämmelserna i 16 kap. 2 § första stycket LOU och LUF motsvarar artiklarna 2.1b i första och andra rättsmedelsdirektiven.
Enligt artikel 2.1b i första rättsmedelsdirektivet ska medlemsstaterna se till att införda bestämmelser om prövning enligt artikel 1 innefattar behörighet att antingen åsidosätta eller garantera åsidosättande av olagliga beslut, vilket innefattar undanröjandet av diskriminerande tekniska, ekonomiska eller finansiella specifikationer i anbuds- eller kontraktshandlingarna eller i varje annat dokument som har samband med upphandlingen. Någon ändring i sak av bestämmelsen har inte skett genom ändringsdirektivet. Motsvarande bestämmelse finns i artikel 2.1b i andra rättsmedelsdirektivet, vilken inte har ändrats genom ändringsdirektivet.
Enligt artikel 1.1 i första respektive andra rättsmedelsdirektivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att garantera att en upphandlande myndighets eller enhets
149
beslut gällande avtal som omfattas av det klassiska direktivet respektive försörjningsdirektivet kan prövas effektivt och i synnerhet så skyndsamt som möjligt enligt villkoren i artiklarna 2–2f i respektive rättsmedelsdirektiv, när det görs gällande att sådana beslut har inneburit en överträdelse av unionslagstiftningen om offentlig upphandling respektive upphandling eller nationella bestämmelser som införlivar denna lagstiftning.
Upphandlingsutredningen uttalade i sitt slutbetänkande (SOU 2006:28 s. 312) att det kan övervägas om inte domstolens prövning borde begränsas till ett konstaterande av om det överprövade beslutet strider mot upphandlingslagstiftningen eller inte. Utredningen tog upp denna principiella fråga om vad en överprövning ska utmynna i under avsnittet Avslutande synpunkter och endast ett fåtal remissinstanser, bl.a. SKL och Länsrätten i Stockholms län, behandlade frågan. De remissinstanser som uttalade sig var positiva till vad utredningen anfört.
Som utredningen konstaterade i slutbetänkandet förefaller dagens regler om överprövning gå längre än vad rättsmedelsdirektiven kräver genom att domstolen ska ange hur den upphandlande myndigheten eller enheten ska agera (SOU 2006:28 s. 312). Genom att begränsa domstolens prövning till ett konstaterande av om det överprövade beslutet strider mot upphandlingslagstiftningen eller inte skulle det, enligt utredningen, tydligt framgå att det endast är den upphandlande myndigheten eller enheten som, precis som vilken annan köpare som helst, bestämmer om en upphandling ska ske. Samtidigt kan överprövningen, anförde utredningen, bli något enklare att genomföra för domstolen som inte behöver ta ställning till hur den upphandlande enheten ska förfara. Utredningen ansåg vidare att det för leverantören inte skulle innebära någon rättsförlust, eftersom det inte heller med dagens regler går att tvinga fram en ny upphandling.
Det torde emellertid inte vara tillräckligt för att uppfylla rättsmedelsdirektivens krav att domstolen enbart konstaterar att en överträdelse föreligger. Enligt rättsmedelsdirektiven ska den upphandlande myndighetens eller enhetens beslut kunna åsidosättas. Bestämmelserna i LOU och LUF skulle därför utformas så att domstolens överprövning, vid bifall till en leverantörs talan, ska utmynna i ett upphävande av ett olagligt upphandlingsbeslut, i stället för ett förordnande om att en upphandling ska göras om eller inte får avslutas förrän rättelse gjorts.
Som utredningen konstaterade finns det inte någon möjlighet att tvinga en upphandlande myndighet eller enhet att genomföra en upphandling, även om det i och för sig är möjligt att överpröva ett beslut att avbryta en upphandling. Till detta kommer att det kan vara svårt för en domstol att ta ställning till vilken åtgärd som är lämpligast i det enskilda fallet, dvs. rättelse eller att upphandlingen görs om. Dessutom kan förhållandena när domen meddelas ha ändrats, vilket kan påverka möjligheterna för den upphandlande myndigheten eller enheten att verkställa domen. Om domstolen föreskriver att en upphandling ska rättas kan exempelvis förhållandena vara sådana när domen meddelas att det är lämpligare att den upphandlande myndigheten eller enheten gör om upphandlingen. Det anförda talar, enligt regeringens mening, för att det är mer ändamålsenligt att överlåta till den upphandlande myndigheten eller
150
enheten att närmare besluta hur den ska agera om domstolen har funnit att en ansökan om överprövning ska bifallas. För domstolarnas del skulle, som flera remissinstanser är inne på, en sådan förändring inte vara till nackdel samtidigt som den lämnar utrymme för de upphandlande myndigheterna och enheterna att, med hänsyn till den situation som råder när domen meddelas, avgöra hur man bör agera. Till detta kommer att det närmast anses gälla en åberopsbörda i överprövningsmål enligt LOU och LUF, dvs. rätten bör inte beakta omständigheter som inte har åberopats av parterna (jfr Regeringsrättens dom den 13 november 2009, mål nr 7287-08), samtidigt som rätten oavsett utformningen av parts yrkande kan välja vilken rättsföljd – rättelse eller göra om upphandlingen – som ett bifall till ansökan ska resultera i (jfr RÅ 2005 ref. 47). Denna något motstridiga ordning skulle upphöra om rättens beslut vid bifall inte kan leda till en annan utgång i målet än att beslutet om upphandling upphävs.
Det finns således flera fördelar med en ändring av rådande ordning och det är många remissinstanser som instämmer i den bedömningen. Regeringen konstaterar dock att många remissinstanser är kritiska till förslaget i promemorian och är inte heller övertygade om fördelarna med en ändring. Länsrätten i Skåne län och PTS anser att förslaget medför ökad ovisshet om följderna av en framgångsrik talan i domstol. Vissa remissinstanser, bl.a. Länsrätten i Östergötlands län och Johnson &
Johnson, hävdar att det finns en risk för fler överprövningar och att det ställer mycket höga krav på kompetens hos de upphandlande myndigheterna respektive enheterna att veta när rättelse eller att göra om ska vara följden av rättens avgörande. Enligt regeringens mening visar dessa synpunkter och övriga argument mot förslaget i promemorian att det finns flera svagheter i förslaget. Dessutom framkommer att den nuvarande ordningen enligt många remissinstanser fungerar väl. Vid en samlad bedömning av övervägandena i promemorian och de synpunkter som framförts i denna fråga, är regeringen för närvarande inte övertygad om att fördelarna med en ändring enligt förslaget i promemorian överväger nackdelarna. Någon ändring i förhållande till gällande ordning föreslås därför inte.
Rättens beslut efter att avtal har slutits; ogiltigförklarande av avtal
I enlighet med vad som anförts i det föregående kan en överprövning av en upphandling, enligt gällande rätt, vid bifall till en leverantörs talan, utmynna i ett förordnande om att upphandlingen ska göras om eller får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
Det föreslagna genomförandet av ändringsdirektivets bestämmelser om avtalsspärr och de till avtalsspärren kopplade tidsfristerna för ansökan om överprövning syftar till att upphandlingar inom viss tid ska kunna överprövas innan avtal har slutits. Domstolen föreslås i dessa fall kunna besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts. Vidare föreslås att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör ska kunna ogiltigförklaras, se avsnitt 7.1. Dä rmed kan ingripande ske i behövlig omfattning även efter att avtal har slutits. Av ogiltigförklaring av ett avtal får anses följa att exempelvis ett tilldelningsbeslut inte längre
151
8.2
gäller. Något behov av att vid en överprövningsprocess efter det att ett avtal har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör, vid sidan om möjligheten att ogiltigförklara avtalet, ge domstolarna möjlighet att förordna om att en upphandling ska göras om eller att ett beslut om upphandling ska upphävas finns därför inte.
Interimistiska beslut
Regeringens förslag: Rätten ska kunna fatta ett interimistiskt beslut med innebörd att en upphandlande myndighet eller enhet inte får ingå avtal eller att ett avtal inte får fullgöras innan något annat har beslutats.
I likhet med vad som gäller i dag ska det anges särskilt att rätten får låta bli att fatta ett interimistiskt beslut när den skada eller olägenhet som beslutet skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Promemorians förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens. I promemorian föreslås emellertid inte att det av lagtexten ska framgå att rätten endast får fatta ett interimistiskt beslut om att avtal inte får ingås när avtalsspärr inte gäller.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrar sig i frågan tillstyrks förslaget av Fortifikationsverket, Länsrätten i Skåne län och
Konkurrenskommissionen. Kammarrätten i Sundsvall ifrågasätter avsaknaden av möjligheten att förordna att upphandlingen inte får fortsätta överensstämmer med artikel 2.1a i direktivet. Länsrätten i Stockholms län anser att det bör tydliggöras att rätten endast kan besluta interimistiskt när avtalsspärr eller förlängd avtalsspärr inte gäller.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 16 kap. 2 § andra stycket LOU och LUF får rätten omedelbart besluta att en upphandling inte får avslutas innan något annat har beslutats. Rätten får dock låta bli att fatta ett sådant interimistiskt beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Bestämmelser om interimistiskt beslut finns i artikel 2.1 a i första och andra rättsmedelsdirektiven. Någon förändring i sak av bestämmelserna har inte skett genom ändringsdirektivet.
Vad gäller överprövning av en upphandling kommer införandet av en förlängd avtalsspärr i förvaltningsrätten, som inträder när en ansökan om överprövning kommit in till domstolen, sannolikt att minska behovet av interimistiska beslut i upphandlingsprocessen (se avsnitt 6.4). De n förlängda avtalsspärren innebär nämligen att avtal inte får ingås och det finns därför, som Länsrätten i Stockholms län varit inne på, inget behov av något interimistiskt förordnande. För processen i överrätt kommer emellertid behovet av interimistiska beslut sannolikt att kvarstå. Vidare gäller inte avtalsspärr för alla upphandlingar. Det innebär att bestämmelsen om förlängd avtalsspärr inte heller blir tillämplig. I dessa fall kommer det att finnas ett behov av en möjlighet för leverantörer som ansöker om överprövning att få till stånd ett interimistiskt beslut som
152
förhindrar den upphandlande myndigheten eller enheten att ingå avtal om upphandling. Bestämmelser som innebär en möjlighet för rätten att fatta interimistiska beslut ska därför finnas kvar i LOU och LUF.
För att knyta an till avtalsspärren bör ett interimistiskt förordnande, till skillnad från nuvarande förbud mot att avsluta upphandlingen, i stället ha innebörden att avtal om upphandling inte får ingås innan något annat har beslutats. Denna möjlighet bedöms motsvara vad som i dag gäller avseende interimistiska förordnanden enligt LOU och LUF. Att hindra att avtal sluts bedöms vara tillräckligt för att säkerställa att ett eventuellt bifall till en leverantörs talan mot ett beslut om upphandling blir verkningsfullt. Det bör därför inte, vilket Kammarrätten i Sundsvall frågat, på grund av artikel 2.1a i första och andra rättsmedelsdirektiven vara nödvändigt att i LOU och LUF införa en möjlighet för rätten att kunna förordna att en upphandling inte får fortsätta.
Lagrådet har ansett att det av lagtexten uttryckligen bör framgå att bestämmelsen om att avtal inte får ingås tar sikte på situationer då det inte gäller någon avtalsspärr och då det alltså inte finns något direkt förbud enligt lagen att ingå avtal. Regeringen instämmer i denna bedömning och paragrafen i LOU och LUF om interimistiska beslut bör därför utformas i enlighet med det. Vidare anser regeringen att det för tydlighets skull av lagtexten bör framgå att förbudet mot att ingå avtal är riktat till den upphandlande myndigheten respektive enheten (jfr avsnitt 6.1).
Vidare föreslås en möjlighet för leverantörer att ansöka om överprövning av avtal som slutits mellan en upphandlande myndighet respektive enhet och en leverantör (se avsni tt 7). Vid bifall till en sådan talan ska rätten ogiltigförklara det överprövade avtalet. För att hindra avtalet från att fullgöras under tiden det är föremål för rättens prövning, och därigenom säkerställa att en eventuell ogiltigförklaring får verkan, bör rätten ha möjlighet att interimistiskt förordna att avtalet om upphandling inte får fullgöras. Av rättsmedelsdirektiven följer att medlemsstaterna får föreskriva att en skadeavvägning får göras vid bedömningen av om ett interimistiskt beslut ska fattas (artikel 2.5 i första och artikel 2.4 i andra rättsmedelsdirektivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet). När ÄLOU infördes fick skadebedömningen avse inte bara interimistiska åtgärder utan även avgöranden i sak (prop. 1992/93:88 s. 102). I samband med vissa andra ändringar av ÄLOU som trädde i kraft den 1 juli 1996 ändrades även bestämmelserna om överprövning bl.a. på så sätt att skadeavvägningen kom att avse endast interimistiska beslut (prop. 1995/96:165 s. 15 och 18), vilket är i överensstämmelse med rättsmedelsdirektiven. Den nu gällande möjligheten för rätten att låta bli att fatta ett interimistiskt beslut om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören föreslås kvarstå.
Förutom ovanstående möjligheter för rätten att fatta interimistiska beslut föreslås i avsn itt 6.4 att rätten interimistiskt ska kunna besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
153
8.3 Vitesbestämmelsen i försörjningslagen
Regeringens förslag: Bestämmelsen i LUF om möjlighet för rätten att vid vite förbjuda en upphandlande enhet att fortsätta en upphandling utan att avhjälpa bristerna ska upphävas.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast en remissinstans yttrar sig specifikt i frågan. Konkurrenskommissionen avstyrker förslaget och förordar att en motsvarande bestämmelse införs i LOU. Kommissionen anför att syftet med vitet ska vara att skapa en effektiv press på upphandlande enheter och myndigheter att korrekt iaktta bestämmelserna om upphandling, också för de fall att andra sanktionsmedel kan vara parallellt tillämpliga.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 16 kap. 2 § första stycket sista meningen LUF finns en möjlighet för rätten att vid vite förbjuda en upphandlande enhet att fortsätta en upphandling utan att avhjälpa bristerna. Det krävs ett särskilt förordnande av domstolen i det enskilda målet och möjligheten har sällan använts.
Vitesbestämmelsen har sitt ursprung i andra rättsmedelsdirektivet och hade en motsvarighet i ÄLOU.
Enligt artikel 2.1c i andra rättsmedelsdirektivet, vilken inte ändrats i och med ändringsdirektivet, ska medlemsstaterna se till att prövningsorganet ges behörighet att så tidigt som möjligt och, om det är nödvändigt, efter egna beslut i sak själv vidta andra åtgärder än de som anges (i 2.1a och b) för att rätta konstaterad överträdelse, förebygga att berörda intressen lider skada eller, där inte rättelse kunnat ske eller överträdelse förebyggas, besluta om föreläggande att betala en viss summa till berörda intressen. Enligt artikel 2.5 i andra rättsmedelsdirektivet, måste den ersättning som ska utgå sättas högt nog för att avskräcka den upphandlande enheten från att begå eller fortsätta med en överträdelse. Utbetalningen av ersättningen kan, enligt bestämmelsen, villkoras av ett slutligt framtida avgörande om att överträdelse faktiskt har skett.
Enligt förarbetena till den nu aktuella bestämmelsen i LUF är avsikten att domstolen vid en upphandling inom försörjningssektorerna ska kunna välja förbudsföreläggandet i stället för att förordna att upphandlingen ska göras om eller får avslutas först sedan rättelse gjorts (Ds 1992:62 s. 94 f.). Detta alternativ torde, enligt nämnda förarbeten, ha tillkommit av det skälet att de upphandlande enheterna just avseende försörjningssektorerna inte alltid är myndigheter utan även kan vara privata företag. Avseende beloppets storlek uttalades att detta får avvägas i förhållande till den avhållande effekt det ska uppnå. Vidare hänvisades till att det i tidigare direktivförslag angetts att beloppet skulle fastställas till minst en procent av upphandlingens värde, men att det inte längre återfinns i direktivtext och inte heller har överförts till lagtext. Emellertid framgår det, enligt promemorian, av bakgrundsmaterialet till direktivtexten (dvs. ”explanatory memorandum”) att beloppet inte borde understiga en procent av kontraktsvärdet.
Uttalandet avseende vitesbeloppets storlek upprepades i propositionen (prop. 1992/93:88 s. 101 f.).
154
Enligt artikel 2.1 i andra rättsmedelsdirektivet är medlemsstaterna inte skyldiga att ha bestämmelsen i 2.1c i nationell rätt. Medlemsstaterna ska nämligen se till att prövningsorganet har behörighet antingen att vidta interimistiska åtgärder (artikel 2.1a) och undanröja eller låta undanröja beslut (artikel 2.1b) eller att bl.a. besluta om föreläggande att betala en viss summa till berörda intressen (artikel 2.1c) och i bägge fallen att tillerkänna skadestånd (artikel 2.1d).
I beaktandesatserna till andra rättsmedelsdirektivet anges bl.a. följande. Hänsyn måste tas till vissa rättsordningars egenart, och medlemsstaterna måste därför ha flera likvärda alternativ att välja mellan när de utrustar prövningsorganen med rättsmedel. Ett alternativ är att ge prövningsorganen behörighet att ingripa direkt i upphandlingsförfarandena så att de kan uppskjuta verkställighet eller undanröja beslut och diskriminerande villkor ur upphandlingsdokument eller tillkännagivanden. Ett annat alternativ är att prövningsorganet får rätt att sätta tillräcklig indirekt press på upphandlarna och därmed förmå dem att vidta rättelse eller avhålla dem från att begå överträdelse och sålunda förebygga att skada uppstår. Möjlighet att begära skadestånd ska alltid finnas.
Av förarbetena till ÄLOU (prop. 1992/93:88 s. 102) framgår att regeringen vid genomförandet av andra rättsmedelsdirektivet ansåg att bestämmelsen om att rätten ska besluta om att en upphandling ska göras om eller får avslutas först sedan rättelse har gjorts motsvarar artikel 2.1 i andra rättsmedelsdirektivet och att bestämmelsen om vitesföreläggande motsvarar artikel 2.1c i andra rättsmedelsdirektivet. Vidare anges att bestämmelsen om interimistiska åtgärder motsvarar artiklarna 2.1a och 2.1c i andra rättsmedelsdirektivet.
Artikel 2.1a i andra rättsmedelsdirektivet har således genomförts i svensk rätt. Bestämmelsen i 16 kap. 2 § första stycket LUF uppfyller kraven i artikel 2.1b i andra rättsmedelsdirektivet. Genom införandet av vitesbestämmelsen i LUF har Sverige dessutom införlivat artikel 2.1c och därmed gått längre än vad andra rättsmedelsdirektivet kräver.
Ovan har föreslagits att möjligheten för rätten att meddela interimistiskt beslut kvarstår i de fall en avtalsspärr inte gäller (se avsnitt 8.2). Såled es kommer svensk rätt även fortsättningsvis att uppfylla andra rättsmedelsdirektivets krav och det krävs därför inte att någon vitesbestämmelse ska finnas. Mot denna bakgrund, och då vitesbestämmelsen sällan har använts, anser regeringen till skillnad mot
Konkurrenskommissionen, att bestämmelsen bör tas bort ur LUF. Det finns inte anledning att tro att behovet av en vitesbestämmelse skulle vara större inom den klassiska sektorn än inom försörjningssektorerna.
Det klassiska direktivet innehåller inte heller någon motsvarande bestämmelse. En möjlighet för rätten att vid vite förbjuda en upphandlande myndighet att fortsätta en upphandling utan att avhjälpa bristerna bör därför inte, vilket Konkurrenskommissionen har förordat, införas i LOU.
155
8.4 Preklusionsfrist
8.4.1 Ändringsdirektivet
Ändringsdirektivets artikel 2c om tidsfrister för ansökan om överprövning reglerar möjligheten för medlemsstaterna att införa preklusionsfrister avseende de inledande delarna i en upphandling. Med preklusionsfrist menas att vissa av de inledande momenten i en upphandling får överprövas inom viss tid och kan därefter inte ligga till grund för prövning i ett senare skede av upphandlingsförfarandet. För alla beslut som är föremål för ett särskilt meddelande gäller samma tidsfrister om tio eller 15 dagar som gäller för avtalspärren. I fråga om sådana beslut under ett upphandlingsförfarande som avses i artikel 2.1b och som inte är föremål för ett särskilt meddelande, ska tidsfristen vara minst tio kalenderdagar räknat från och med den dag det berörda beslutet offentliggörs. Till denna typ av beslut hör bl.a. förfrågningsunderlaget. I artikel 2.1b exemplifieras detta med att prövningsorganet ska ha befogenheter att undanröja diskriminerande tekniska, ekonomiska eller finansiella specifikationer i anbudsinfordran, kontraktshandlingarna eller något annan dokument som avser tilldelningsförfarandet. Det kan också vara fråga om t.ex. beslut om att utesluta anbudssökande.
8.4.2 Preklusionsfrist i upphandlingslagstiftningen
Regeringens bedömning: En preklusionsfrist för ansökningar om överprövning avseende de inledande momenten i en upphandling bör inte införas.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat.Länsrätten i Skåne län,
Verket för högskoleservice (VHS), Banverket, Konkurrensverket, Västra Götalands läns landsting, Företagarna, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Sveriges Arkitekter och Konkurrenskommissionen instämmer i den bedömning som görs i promemorian. VHS ser stora tillämpningsproblem med en preklusionsregel på grund av oundvikliga gränsdragningsproblem kring om en klagan rör ett krav i sig självt, eller om det rör tillämpningen av kravet. Domstolarna kommer enligt verket sannolikt att i de fallen gå på det minst ingripande alternativet, varför en preklusionsregel i praktiken kommer att ha liten effekt. Banverket anser mot bakgrund av den analys som gjorts i promemorian att det i nuläget inte är befogat att införa regler om preklusion. Banverket framhåller att det inom bygg- och anläggningsbranschen finns en tradition av att frivilligt nyttja de standardavtal som framförhandlats genom Byggandets
Kontraktskommitté. Vidare förs diskussioner genom forumet Förnyelse i Anläggningsbranschen (FIA) som syftar till att effektivisera branschen på olika sätt. Inom FIA har bl.a. en rekommendation utfärdats som innebär att anbudsgivarna ska verka för att i ett så tidigt skede som möjligt påtala brister som upptäcks i förfrågningsunderlagen. Enligt verkets bedömning har denna rekommendation haft effekt. Konkurrensverket, Företagarna och Konkurrenskommissionen uppger att
156
det erfarenhetsmässigt är vanligt att det först i samband med tilldelningsbeslutet står klart för en leverantör att det funnits felaktigheter i förfrågningsunderlaget. Västra Götalands läns landsting och SKL anser att övervägande skäl talar emot att preklusionsfrist införs, men anser att någon form av frist borde införas i skadeståndsmål, dvs. har man inte sökt begränsa sin skada eller den skada man som leverantör kan komma att lida genom att inte ansöka om överprövning, borde det få konsekvenser i en senare skadeståndsprocess. En sådan reglering kan tvinga fram överprövningsprocesser, något som Upphandlingsutredningen förde fram, men risken för det får anses liten.
Länsrätten i Stockholms län anser att frågan bör utredas ytterligare.
Flera remissinstanser bl.a. Försvarsmakten, Riksgäldskontoret,
Ekonomistyrningsverket (ESV), Skatteverket och Stockholms kommun avstyrker promemorians bedömning. Försvarsmakten och Göteborgs kommun anser att mycket tid skulle kunna sparas om en upphandlande myndighet efter överprövning i tidigt skede kunde avbryta och göra om en upphandling där förfrågningsunderlaget innehåller någon brist eller felaktighet i stället för att behöva vänta till en överprövning i samband med tilldelningsbeslutet. ESV och Fortifikationsverket anser att en preklusionsfrist skulle effektivisera processföringen. Alternativt kunde förutsättningarna att tilldelas skadestånd skärpas genom att ställa krav på att de fel som begåtts också är det direkta skälet till att en anbudsgivare inte tilldelats kontraktet. Skatteverket anser att det i promemorian framförda argumentet om risk för parallella processer, finns redan i dag. Transportstyrelsen anser att det bör vara rimligt att en leverantör som upptäcker ett fel i förfrågningsunderlaget också påtalar det så tidigt som möjligt. EU-domstolen har i sin praxis bekräftat att preklusionsfrister är förenliga med unionsrätten, däribland de båda rättsmedels-direktiven.
Vidare har domstolen bekräftat att skyndsamhets- och effektivitetsmålen i direktiven inte är uppfyllda då en leverantör väntar med en ansökan om överprövning tills tilldelningsbeslutet fattats om det leverantören vill klaga på är hänförligt till beslut i upphandlingsprocessen innan tilldelningsbeslut fattats, t.ex. i förfrågningsunderlaget.
Arbetsförmedlingen anser att processen skulle bli effektivare, kvalitén höjas och belastningen på domstolarna skulle minska om en preklusionsfrist infördes. Stockholms kommun vill även framföra de icke klagande leverantörernas intressen. Även dessa torde föredra att upphandlingen inte överprövas i samband med tilldelningsbeslutet om frågan kan avgöras tidigare. Om felaktigheter i förfrågningsunderlaget upptäcks tidigare besparar de sig arbetet att skriva anbud i en upphandling som sedan inte får avslutas. Östersunds kommun och Skåne läns landsting anser att det är alltför vanligt förekommande i dag att leverantörer uppfattar något oklart i förfrågningsunderlaget, men väljer att avvakta tilldelningsbeslutet och därefter begära överprövning om de inte tilldelas kontraktet. Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) menar att en positiv effekt med preklusionsfrist är att leverantören de facto ger sig tid att läsa förfrågningsunderlaget, sätta sig in i myndighetens behov, väcka frågor och ifrågasätta dess innehåll. SOI bedömer att detta skulle medföra att misstag kan rättas till utan domstolsprövning och en efterfrågad dialog med leverantören inleds.
157
Skälen för regeringens bedömning
Inledning
Upphandlingsutredningen fick genom tilläggsdirektiv i uppdrag att överväga införandet av en preklusionsfrist vid överprövning (dir. 2005:39). Skälet för detta var bl.a. att det efter införandet av nya regler om överprövning 2002 konstaterades en markant ökning av antalet överprövningar, vilket kunde leda till ökade kostnader för upphandlingsförfarandet.
Utredningen konstaterade att det är uppenbart att det finns fördelar med en preklusionsfrist. För det första får leverantören en press på sig att agera snabbt för att få en viss fråga prövad. Det kan även förmodas vara lättare att rätta till ett fel om det uppmärksammas på ett tidigt stadium av upphandlingen. Vidare torde en preklusionsfrist underlätta domstolens prövning av tilldelningsbeslutet, eftersom domstolen inte behöver befatta sig med invändningar som avser tidigare led i förfarandet. Slutligen torde domstolens behov av att tillgripa interimistiskt beslut för att skaffa sig tid att genomföra överprövningen minska genom en preklusionsfrist.
Utredningen framhöll också ett antal nackdelar. Om en prövning sker redan före anbudstidens utgång kan den upphandlande myndigheten eller enheten dra sig för att gå vidare med upphandlingen. Med en preklusionsfrist kan det också förekomma att domstolarna prövar olika beslut som den upphandlande enheten fattat på ett tidigt stadium av upphandlingen. Mer eller mindre parallella processer i olika instanser leder, enligt utredningen, erfarenhetsmässigt till problem.
Vidare anförde utredningen att om en felaktighet inte har åberopats i rätt tid, ska domstolen när den genomför en överprövning bortse från felaktigheten och inte ex officio lägga den till grund för sin bedömning. Bristfälliga förfaranden kan alltså fortgå utan möjligheter till korrigering, vilket inte bidrar till en korrekt tillämpning av de unionsrättsliga upphandlingsbestämmelserna.
Utredningen anförde att även vissa leverantörsaspekter kan anläggas. Det är inte otänkbart att en leverantör som anser sig ha en rimlig chans att få kontraktet avstår från att begära överprövning på ett så tidigt stadium som en preklusionsfrist kräver av rädsla för att framstå som ”besvärlig” inför sin potentiella avtalspart. En preklusionsfrist riskerar då att inte få den avsedda effekten, dvs. att tidiga överträdelser överprövas så snart som möjligt. Med den nu angivna utgångspunkten skulle en preklusionsfrist rentav kunna tänkas leda till att färre överträdelser kom under prövning jämfört med om fristen inte hade funnits. Utredningen ansåg att detta skulle strida mot det övergripande syftet med rättsmedelsdirektiven. Ytterligare en tänkbar nackdel med en preklusionsfrist, som utredningen förde fram, är att en sådan frist kan tvinga fram ansökningar om överprövning från en leverantör som inte, i en framtida skadeståndsprocess, vill drabbas av en invändning från motparten om att leverantören inte sökt begränsa sin skada.
Avslutningsvis anfördes att en preklusionsfrist väcker vissa sekretessfrågor. För uppgift som rör anbudsansökningar eller anbud gäller absolut sekretess till dess att samtliga anbud offentliggjorts eller tilldelningsbeslut fattats eller upphandlingen avbrutits, (dåvarande 6 kap.
158
2 § tredje stycket sekretesslagen [1980:100]). Därefter gäller inte längre den absoluta sekretessen utan uppgifterna är offentliga, förutsatt att någon annan sekretessbestämmelse inte är tillämplig. Det kan, enligt utredningen, inte uteslutas att EU-domstolens generösa tolkning av begreppet beslut i rättsmedelsdirektiven innebär att uppgifter som träffas av den absoluta sekretessen skulle kunna utgöra beslut i EU-domstolens mening.
Mot den angivna bakgrunden kom utredningen till slutsatsen att nackdelarna med en preklusionsfrist väger något tyngre än fördelarna. Remissutfallet i fråga om utredningens slutsats om en preklusionsfrist var blandat. Flertalet av de remissinstanser som yttrade sig var positiva till att införa en preklusionsfrist. Många remissinstanser delade emellertid utredningens bedömning att en preklusionsfrist inte borde införas. Några remissinstanser uttryckte att ändringarna i rättsmedelsdirektiven borde avvaktas och att frågan därefter utredas ytterligare.
För- och nackdelar med preklusionsfrist
Som beskrivits i inledningen till detta avsnitt medger ändringsdirektivet att medlemsstaterna får införa preklusionsfrister, dvs. bestämda frister inom vilken talan måste väckas för vissa beslut i upphandlingsförfarandet som föregår tilldelningsbeslutet. Det kan t.ex. röra innehållet i förfrågningsunderlaget eller beslut om uteslutning av anbudssökande. Att bestämmelser av detta slag redan tidigare varit tillåtna och är i överensstämmelse med den effektivitetsprincip som följer av rättsmedelsdirektiven under vissa förutsättningar framgår bl.a. av EUdomstolens dom i målet C-470/99 Universale-Bau AG m.fl.
Frågan om införandet av en preklusionsfrist kan numera bedömas med beaktande av de förslag till genomförande av ändringsdirektivet, vilket Upphandlingsutredningen saknade möjlighet att göra.
Antalet ansökningar om överprövning har ökat de senaste åren. Under åren 2002–2008 uppgick antalet mål som kom in till länsrätterna årligen till 343, 875, 1125, 1280, 1539, 1128 respektive 1428. Det var väntat att de regeländringar som trädde i kraft 2002 skulle medföra en ökning av antalet överprövningsmål.21 Enligt Konkurrensverkets rapport Länsrätternas domar om offentlig upphandling (2007:2) överprövas mellan två och tre procent av de annonserade upphandlingarna.22 Syftet med en preklusionsfrist är emellertid inte att minska antalet överprövningar utan att påskynda upphandlingsprocessen i de fall överprövning sker. Ju fler överprövningar som äger rum, desto viktigare blir det dock att överprövningsförfarandet inte i onödan leder till att upphandlingsprocessen drar ut på tiden.
Ett av de främsta skälen för att införa en preklusionsfrist är att det relativt ofta förekommer överprövningar som avser enbart inledande beslut under upphandlingsprocessen och som hade kunnat prövas i ett tidigare skede. I flera remissyttranden, bl.a. från Försvarsmakten och
Göteborgs kommun, anförs allmänt att så är fallet. I den nämnda
21Prop. 2002/02:142 s. 90 ff. 22 Konkurrensverket, Länsrätternas domar om offentlig upphandling (2007:2), s. 7.
159
rapporten från Konkurrensverket görs en närmare analys av de vanligaste grunderna för ansökan om överprövning. Det anges att en av de mest frekvent åberopade grunderna i de granskade avgörandena är att förfrågningsunderlaget varit behäftat med fel i något avseende.23 Det torde dessutom vara enklare och mindre kostsamt att rätta till ett fel om det uppmärksammas i inledningen av upphandlingen än när den avslutats. Leverantörer som upptäcker eventuella fel i de inledande momenten, tvingas agera i stället för att avvakta hur ett senare tilldelningsbeslut utfaller för deras del innan de ansöker om överprövning. Bestämmelser om preklusionsfrister skulle således kunna främja syftet med rättsmedelsdirektivet, nämligen att säkra att de unionsrättsliga upphandlingsreglerna tillämpas effektivt, i synnerhet i ett skede då överträdelser kan korrigeras, något som bl.a. ESV och
Fortifikationsverket har framhållit. EU-domstolen har i flera avgöranden, t.ex. målen Universale-Bau AG m.fl. och C-327/00 Santex, REG 2003 s.
I-01877, uttalat intresset av en effektiv och skyndsam överprövning samt att fastställande av skäliga frister för att väcka talan vid äventyr av preklusion utgör en tillämpning av principen om rättssäkerhet. I den sistnämnda domen behandlades frågan om villkor för prövning, trots att fristen för att väcka talan för ett särskilt meddelande löpt ut. Domstolen uttalade bl.a. att en nationell preklusionsfrist om 60 dagar var skälig. Tidsfristen löpte från dagen för delgivning av beslutet och eller från det att leverantören fått fullständig kännedom om beslutet. I praktiken innebar fristen i sig därför inte att det blev omöjligt eller orimligt svårt för den enskilde att hävda sina rättigheter enligt unionsrätten, vilket var en förutsättning för att fristen skulle godtas. Om de nationella myndigheterna emellertid agerat på ett sådant sätt att det blivit omöjligt eller orimligt svårt att utöva de unionsrättsliga rättigheterna som tillkommer en unionsmedborgare är den nationella domstolen, enligt EUdomstolen, skyldig att underlåta att tillämpa nationella preklusionsbestämmelser. Det kan exempelvis finnas situationer där det inte kan anses stå klart att anbudsunderlaget är i strid med unionsrättsliga principer förrän vid tilldelningsbeslutet.
Att generellt prekludera möjligheten att beakta omständigheter som föregår tilldelningsbeslutet kan alltså kräva ett genomförande av någon form av ventil i de nationella bestämmelserna som erkänner tillämpningen av unionsrätten och som gör det möjligt för domstolarna att ändå beakta sådana villkor i en senare prövning, även om dessa skulle vara prekluderade på grund av möjligheten för leverantörerna att angripa villkoren enligt ett tidigare förfarande.
Det som talar mot att införa en preklusionsfrist är, enligt regeringens mening, framför allt följande. I Konkurrensverkets rapport påtalas som nämnts att det ofta är de inledande momenten i en upphandling, såsom utformningen av förfrågningsunderlaget, som leder till ansökningar om överprövning. Det konstateras dock samtidigt att det är vanligt att en leverantör klagar på såväl förfrågningsunderlagets utformning som hur anbudsutvärderingen har genomförts. Enligt rapporten upptäcks felaktigheter i förfrågningsunderlaget ofta först när anbudsgivarna tar del
23 Konkurrensverket, Länsrätternas domar om offentlig upphandling (2007:2), s. 57.
160
av tilldelningsbeslutet, eftersom det dessförinnan inte alltid stått klart hur den upphandlande myndigheten eller enheten avsett att tolka eller tillämpa förfrågningsunderlaget.24 I linje med vad Konkurrenskommissionen anför i sitt remissvar har det även i andra sammanhang framförts att det inte är ovanligt att en anbudsgivare först vid tilldelningsbeslutet får klart för sig vad förfrågningsunderlaget har betytt för utvärderingen och först då har tillräcklig information för att avgöra om det finns anledning att begära överprövning eller inte.
Som flera remissinstanser framför får det anses vara betungande för leverantörer att lägga ner kostnader och resurser på att inventera de rättsliga förutsättningarna som följer av förfrågningsunderlag m.m. innan en preklusionsfrist löper ut, alternativt förlora möjligheten att åberopa de omständigheter som ligger till grund för ett senare felaktigt tilldelningsbeslut. En sådan rättsförlust skulle i och för sig kunna förhindras genom att, som tidigare anförts, en preklusionsfrist kompletteras med någon form av ventil som gör det möjligt att i vissa fall ändå efter tilldelningsbeslutet kunna åberopa omständigheter som hänför sig till de inledande momenten i en upphandling och som därför normalt prekluderats. Det får dock antas att gränsdragningsproblem skulle uppstå med en sådan reglering och därmed svårigheter för leverantörer att förutse i vilka fall omständigheter verkligen skulle vara prekluderade eller vara möjliga att åberopa i en process efter tilldelningsbeslutet.
Även om införandet av en preklusionsfrist kompletteras med en ventil av något slag finns således enligt regeringens mening en viss risk för ett ökat antal överprövningar som sker för säkerhets skull, eftersom leverantören kanske inte alltid vågar avvakta tilldelningsbeslutet. Utredningen påpekade också att en domstol vid en senare överprövning kan behöva bortse från felaktigheter som är prekluderade och inte ex officio lägga dem till grund för sin bedömning. Utredningen menade att bristfälliga förfaranden därför skulle kunna fortgå utan möjligheter till korrigering och att detta inte skulle bidra till en korrekt tillämpning av de unionsrättsliga upphandlingsbestämmelserna.
Det kan tilläggas att även om det, som utredningen befarat, kan tänkas förekomma att leverantörer tvekar att rikta anmärkningar mot en upphandling i ett tidigt skede, är det som flera remissinstanser påpekar, inte heller ovanligt att leverantörer kontaktar upphandlande myndigheter eller enheter med anledning av t.ex. oklarheter i förfrågningsunderlaget. Någon överhängande risk för att leverantörer avhåller sig att klaga av rädsla för att hamna i dålig dager bör således inte vara avgörande för frågan. Samtidigt kan det vara än mer viktigt att markera att många av de problem som preklusionsfrister avser att avhjälpa tidigt i upphandlingsprocessen ofta kan avhjälpas genom att leverantörer kontaktar upphandlande myndigheter eller enheter för att påtala eventuella fel eller brister i underlaget. En sådan praktisk lösning torde i flertalet fall vara mycket enklare och billigare alternativ för alla inblandade än att hänvisa frågan till domstol, vilket införandet av preklusionsfrister skulle signalera.
24 Konkurrensverket, Länsrätternas domar om offentlig upphandling (2007:2), s. 72.
161
8.5
Vid en sammanvägning av skälen för och mot att införa en preklusionsfrist anser regeringen att nackdelarna får anses överväga de fördelar som finns. Även enligt nu gällande ordning har leverantörerna möjlighet att begära överprövning även innan tilldelningsbeslutet har fattats. Detta kan ske utan risk för att domstolen tvingas bortse från omständigheter vid en eventuell senare bedömning av tilldelningsbeslutet. Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att det för närvarande inte föreligger skäl för att införa preklusionsfrister i upphandlingslagstiftningen.
Underrättelse om en ansökan om överprövning
Regeringens bedömning: Krav bör inte ställas på att leverantören ska underrätta den upphandlande myndigheten eller enheten om sin avsikt att begära överprövning.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna:Remissutfallet är blandat. Fortifikationsverket,
Konkurrensverket, Transportstyrelsen, Företagarna, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Konkurrenskommissionen instämmer i bedömningen. Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) anser att ett sådant krav skulle möjliggöra en bättre dialog med leverantören kring skälen för överprövningen, vilket skapar en ömsesidig förståelse för respektive parts ståndpunkter och bidrar till långsiktiga och hållbara förbättringar. Länsrätten i Stockholms län anser att det bör ställas krav på leverantörer att underrätta den upphandlande myndigheten eller enheten om sin avsikt att begära överprövning och att de närmare formerna för sådan underrättelse bör utredas ytterligare. Genom de föreslagna förändringarna om förlängd avtalsspärr och ogiltighet av avtal kommer det sannolikt att framstå som mycket angeläget för en upphandlande myndighet att, innan avtal ingås, få en bekräftelse på att någon ansökan om överprövning inte kommit in till domstol. Länsrätten ställer sig frågande till hur denna information ska komma den upphandlande myndigheten till handa. Med den nu föreslagna ordningen kan det förväntas att domstolen kommer att få ta emot många förfrågningar om huruvida en ansökan om överprövning kommit in. Att förmedla denna information kan befaras medföra en stor arbetsbelastning för rätten. Ordningen riskerar att även medföra frågor om ansvar och skadeståndsskyldighet. Arbetsförmedlingen anför att en skyldighet att underrätta den upphandlande myndigheten med stor sannolikhet skulle minska belastningen på domstolen. Advokatfirman Delphi anför att förfarandet att kontakta den upphandlande myndigheten respektive enheten för att bereda denna möjlighet att, efter att ha tagit del av leverantörens argument, vidta frivillig rättelse (omprövning) ofta kan vara ett effektivt sätt att undvika en dyr och lång överprövning.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 1.4 i ändringsdirektivet får medlemsstaterna föreskriva att den som vill utnyttja ett prövningsförfarande ska underrätta den upphandlande myndigheten eller enheten om den påstådda överträdelsen och om sin
162
8.6
avsikt att ansöka om prövning, under förutsättning att detta inte påverkar den minimiperiod under vilken avtal inte får ingås i enlighet med artikel 2a.2 eller några andra tidsfrister för ansökan om prövning i enlighet med artikel 2c.
Det är i dag domstolen som ombesörjer att en upphandlande myndighet eller enhet underrättas om att en ansökan om överprövning har kommit in till domstolen. För att inte avtal ska ingås i strid med den förslagna avtalsspärren finns det skäl för att tillförsäkra att en upphandlande myndighet eller enhet snabbt får kännedom om att en upphandling kommer att överprövas.
Regeringen föreslår nu att lagen (1930:173) om lagstadgad tid ska beaktas vid beräkningen av avtalsspärren och tidsfristen för att ansöka om överprövning, se avsn itt 8.8 . Förslaget bör bidra till att minska risken för att avtal ingås utan att domstolen hinner meddela den upphandlande myndigheten eller enheten.
Som ett led i den processuella handläggningen av mål, hanterar domstolarna effektivt denna administration i dag och ska även fortsättningsvis ombesörja detta. Regeringen bedömer, även med beaktande av de kritiska synpunkter som framförts, att den nuvarande ordningen inte behöver kompletteras med ett krav på en leverantör om att underrätta den upphandlande myndigheten eller enheten. Ändringsdirektivets artikel 1.4 bör således inte genomföras i svensk rätt.
Ska en ansökan om överprövning först lämnas till den upphandlande myndigheten eller enheten?
Regeringens bedömning: Krav bör inte ställas på att en ansökan om överprövning först lämnas till den upphandlande myndigheten eller enheten.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrar sig särskilt i frågan, bl.a. Fortifikationsverket, Transportstyrelsen, Arbetsförmedlingen, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges Offentliga
Inköpare, Advokatfirman Delphi och Konkurrenskommissionen, instämmer i bedömningen. Länsrätten i Östergötlands län anser att frågan borde utredas vidare. Enligt domstolen visar erfarenheten att många gånger är den upphandlande myndigheten respektive enheten minst lika angelägen om en skyndsam handläggning som sökanden.
Omprövningsförfarandet torde därmed ske skyndsamt och inte påverka den totala handläggningstiden av en begäran om överprövning nämnvärt. Tvärtom finns möjlighet att vissa yrkanden om överprövningar inte behöver komma under förvaltningsdomstolarnas prövning.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 1.5 i ändringsdirektivet får medlemsstaterna kräva att den berörda personen först ska lämna in en ansökan om prövning till den upphandlande myndigheten respektive enheten. I det fallet ska medlemsstaterna se till att inlämnandet av en sådan ansökan omedelbart medför att avtalet tills vidare inte får ingås. Den förlängda period under vilken avtal inte får
163
8.7
ingås ska, beroende på kommunikationsmedel, vara minst tio eller 15 kalenderdagar från och med dagen efter det att den upphandlande myndigheten sände ett svar till den berörda personen, eller minst tio kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att ett svar erhölls. Medlemsstaterna ska besluta om lämpliga kommunikationsmedel, inbegripet telefax eller elektroniska medel, som ska användas för ansökningar om prövning.
Enligt gällande rätt ska en ansökan om överprövning enligt LOU och LUF ges in till domstol. En anledning till att en sådan ansökan i stället först skulle ges in till den upphandlande myndigheten eller enheten är att myndigheten eller enheten skulle ompröva sitt beslut. I ett förvaltningsärende sker detta exempelvis innan ett ärende överlämnas till domstolen för prövning. Bland annat i syfte att påskynda upphandlingsförfarandet finns inget sådant omprövningsförfarande enligt upphandlingslagarna. Detta hindrar dock inte att en myndighet eller enhet i praktiken kan korrigera ett beslut efter påpekande från någon anbudsgivare.
Det är frivilligt för medlemsstaterna att genomföra ändringsdirektivets bestämmelser om att en ansökan om prövning först ska ges in till den upphandlande myndigheten eller enheten. De krav på snabb handläggning som hänvisats till tidigare gör sig alltjämt gällande och, i likhet med det stora flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan, gör regeringen bedömningen att övervägande skäl talar för att behålla nuvarande ordning för upphandlingsprocessen. Det föreslås därför inte att en ansökan om överprövning först ska lämnas till den upphandlande myndigheten eller enheten.
Tidsfrister för ansökan om överprövning
8.7.1 Tidsfrist för ansökan om överprövning av en upphandling
Regeringens förslag: En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av avtalsspärren.
Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens. I promemorian föreslås dock att det ska anges att en ansökan om överprövning av ett beslut om upphandling ska ha kommit in till länsrätten före utgången av avtalsspärren.
Remissinstanserna:Flera remissinstanser tillstyrker förslaget, bl.a.
Konkurrensverket, som dock förutsätter att bestämmelsen om avtalsspärr klargörs på lämpligt sätt. Kammarrätten i Stockholm anför att det ter sig främmande i det svenska rättssystemet att den upphandlande myndigheten kan välja avtalsspärr under en längre period och på detta sätt påverka fristen för överprövning.Sveriges advokatsamfund anför att det för att anbudssökande och anbudsgivare inte ska gå miste om sin rätt till en effektiv prövning, är väsentligt att bestämmelserna om tidsfrister är tydliga och föreslår därför en tidsfrist om 15 dagar från det att underrättelse om tilldelningsbeslut skickats, oavsett på vilket sätt underrättelse har skickats. Stockholms Handelskammare anser att tiodagarsfristen för att ansöka om överprövning ska avse arbetsdagar i
164
stället för kalenderdagar. Advokatfirman Delphi avstyrker förslaget och anser att ordningen som gäller i dag, dvs. att domstolen alltid är behörig att pröva ett överprövningsmål så länge upphandlingskontrakt inte har tecknats, bör bestå. Om detta inte är tänkt att gälla enligt förslaget måste lagtexten justeras eftersom den i detta avseende är högst oklar och motstridig. Även Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) framför liknande synpunkter.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 2c i ändringsdirektivet innehåller för medlemsstaterna frivilliga bestämmelser om tidsfrister för ansökan om överprövning. De frister för att komma in med en ansökan om överprövning som medlemsstaterna får införa ska motsvara minst den period som gäller för avtalsspärr, dvs. tio kalenderdagar om fax eller elektroniska medel används och 15 kalenderdagar om beslutet skickas på annat sätt. Om ansökan om överprövning gäller ett beslut som inte är föremål för någon särskild underrättelse, ska tidsfristen vara minst tio kalenderdagar från den dag då beslutet offentliggörs.
Nu gällande bestämmelser om tidsfrister för överprövning av upphandlingar återfinns i 16 kap. 1 § andra–fjärde styckena LOU och LUF. Enligt bestämmelserna är en upphandling att anse som avslutad först sedan ett upphandlingskontrakt föreligger och det har gått tio dagar från det att den upphandlande myndigheten eller enheten underrättat anbudsgivare och anbudssökande om tilldelningsbeslutet. Denna tidsfrist för överprövning löper från den dag då den upphandlande myndigheten eller enheten lämnat upplysningar om tilldelningsbeslutet till anbudssökande och anbudsgivare. Om förvaltningsrätten fattar ett interimistiskt beslut i frågan, får upphandlingen inte avslutas innan något annat har beslutats. Först sedan allmän förvaltningsdomstol upphävt det interimistiska beslutet kan upphandlingen avslutas. För att leverantörerna ska ha en möjlighet att ta tillvara sin rätt att överklaga räknas en ny tidsfrist om tio dagar från den dag då det interimistiska beslutet upphävdes.
Av Regeringsrättens avgörande i RÅ 2005 ref. 10 följer att ett avtal som en upphandlande myndighet eller enhet har slutit utan att ha iakttagit sin skyldighet att tillämpa LOU, dvs. genom en otillåten direktupphandling, inte har utgjort hinder mot överprövning.
Vid direktupphandling i enlighet med LOU eller LUF gäller att en ansökan inte får prövas efter den tidpunkt då det finns ett avtal om upphandlingen.
Regeringsrätten har i RÅ 2007 ref. 28 konstaterat att den s.k. söndagsregeln i 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid inte är tillämplig på tiodagarsregeln.
Med hänsyn till genomförandet av bestämmelserna om avtalsspärr bör tidsfristerna för en ansökan om överprövning kopplas till den spärrperiod om tio eller 15 dagar som gäller beroende på om elektroniska medel eller andra kommunikationsmedel används för att underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om tilldelningsbeslutet. Om den upphandlande myndigheten eller enheten skickar underrättelsen till vissa anbudssökande eller anbudsgivare med ett elektroniskt medel och på annat sätt till andra, är avtalsspärren 15 dagar. Om den upphandlande myndigheten eller enheten inte samma dag skickar underrättelsen om tilldelningsbeslutet till samtliga anbudssökande eller anbudsgivare, måste
165
avtalsspärrens längd anges utifrån den dag då den sista underrättelsen skickas. En längre tidsfrist för att ansöka om överprövning, utöver den tid under vilken avtalsspärren löper, bör inte vara nödvändig. Att tidsfristen för att ansöka om överprövning av en upphandling överensstämmer med avtalsspärren bedöms enkelt och tydligt för upphandlande myndigheter och enheter samt leverantörer. Regeringen anser, till skillnad från Sveriges advokatsamfund, att fristens längd inte bör vara oberoende av hur underrättelsen om tilldelningsbeslutet skickats. Om fristens längd skulle bestämmas till 15 dagar oberoende av hur tilldelningsbeslutet skickas, anser regeringen att fristen skulle bli väl lång med hänsyn till upphandlingsmålens förturskaraktär. I praktiken innebär förslaget om tidsfrister på tio eller 15 dagar kopplat till avtalsspärren att leverantörer kommer att ha samma eller en något längre tidsfrist att ansöka om överprövning jämfört med vad som gäller i dag. Vidare innebär i vissa fall förslaget om att den s.k. söndagsregeln ska tillämpas en förlängning av tidsfristen för att ansöka om överprövning jämfört med i dag, se avsnitt 8.8. Sål edes kan minimifristerna i ändringsdirektivet användas och tidsfristen för ansökan om överprövning av en upphandling enligt LOU och LUF ska bestämmas till den period under vilken avtalsspärr gäller.
Om en ansökan om överprövning av en upphandling kommer in till förvaltningsrätten efter det att spärrperioden löpt ut, ska ansökan avvisas.
För upphandlingar där någon avtalsspärr inte gäller föreslås inte någon fastställd tidsfrist för att komma in med en ansökan om överprövning av upphandlingen. Av förslaget till 16 kap. 13 § LOU och LUF följer att domstolen inte ska pröva ett sådant mål om avtal har ingåtts, se avsnitt 8.9.
Vad gäller överprövning av ramavtal uttalade Upphandlingsutredningen (SOU 2006:28 s. 307 f.) att endast ett ramavtal som är ömsesidigt förpliktande för parterna torde bryta möjligheten till överprövning beträffande förfarandet för att tilldela ramavtalet. Andra ramavtal utgör inte upphandlingskontrakt och bryter inte möjligheten till överprövning. Upphandlingsutredningen ansåg att en sådan ordning inte är rationell och minskar förutsebarheten för avtalsparterna.
Ramavtal där samtliga villkor inte är fastställda har av domstol bedömts inte utgöra ett upphandlingskontrakt (se Kammarrättens i Stockholm dom den 10 november 2008 i mål nr 5365-08). Därmed skulle en i tiden i princip evig rätt att överklaga gälla för sådana avtal.
I och med förslaget att en ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till domstolen innan avtalsspärren efter underrättelse om tilldelningsbeslutet har löpt ut är det inte längre avgörande för när överprövning kan ske att ett kontrakt föreligger. Det kommer därmed inte längre att gälla en evig rätt att överklaga beslut om tilldelning av ramavtal där samtliga villkor inte är fastställda.
166
8.7.2 Tidsfrist för ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling
Regeringens förslag: En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan tio dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten eller enheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet att avbryta upphandlingen. Om underrättelsen skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från utskickandet.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås dock att tidsfristen ska beräknas utifrån en sådan underrättelse som en upphandlande myndighet respektive enhet är skyldig att skicka enligt 9 kap. 9 § andra stycket eller 15 kap. 19 § LOU respektive LUF. I promemorian föreslås inte att det av bestämmelserna ska framgå att tidsfristen för att ansöka om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska vara 15 dagar om underrättelsen skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare.
Remissinstanserna: Det stora flertalet av de remissinstanser som yttrar sig särskilt i frågan tillstyrker förslaget. Sveriges advokatsamfund föreslår att tidsfristen ska vara 15 dagar från det att underrättelse skickats om beslutet att avbryta upphandlingen, oavsett på vilket sätt underrättelse har skickats.
Skälen för regeringens förslag: Ett beslut att avbryta en upphandling kan bli föremål för överprövning av allmän förvaltningsdomstol (se EUdomstolens domar i mål nr C-92/00 HI, REG 2005, s. I-05553 och mål nr
C-15/04 Koppensteiner, REG 2005, s. I-04855 samt RÅ 2005 ref. 62).
Upphandlingsutredningen ansåg i sitt slutbetänkande (SOU 2006:28 s. 311 f.), med hänvisning till RÅ 2005 ref. 62, att det av rättssäkerhetsskäl inte är godtagbart att möjligheten att begära överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling i princip är obegränsad i tiden och att överprövningsreglerna därför snarast borde kompletteras med en regel som begränsar denna möjlighet till viss tid efter det att den upphandlande enheten underrättat leverantörerna om att upphandlingen avbrutits. Utredningen behandlade denna fråga i avsnittet Avslutande synpunkter och ansåg sig i det sena skedet inte ha utrymme att överväga de övriga ändringar av upphandlingsreglerna som Regeringsrättens avgörande kunde komma att aktualisera. Utredningen lämnade dock ett förslag på hur bestämmelsen skulle kunna utformas. Förslaget innebar att en begäran om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling inte skulle få göras senare än tre veckor från den dag då underrättelse om detta skickats till anbudssökandena eller anbudsgivarna.
Regeringen anser att det är otillfredsställande att tiden för att ansöka om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling är obegränsad. I likhet med vad som föreslagits i promemorian och som tillstyrkts av flera remissinstanser gör regeringen därför bedömningen att det i LOU
167
och LUF bör införas en tidsfrist för att ansöka om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling.
Enligt 9 kap. 9 § andra stycket och, genom en hänvisning, 15 kap. 19 § LOU och LUF inträder en skyldighet för upphandlande myndigheter respektive enheter att skicka en underrättelse om beslutet att avbryta upphandlingen när en inbjudan att lämna anbud har gått ut. Lagrådet har funnit att regleringen inte bör begränsas till underrättelser enligt 9 kap. 9 § andra stycket eller 15 kap. 19 § LOU och LUF. Lagrådet anför att effekten av att inte skicka ut en underrättelse om ett avbrytandebeslut är att det inte uppkommer någon öveprövningsfrist, medan en sådan frist uppkommer, om myndigheten underrättar om sitt beslut och också anger skälen för detta.
Regeringen anser att en evig tidsfrist för att ansöka om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling inte bör gälla om en upphandlande myndighet respektive enhet beslutat att avbryta upphandlingen i ett tidigare skede än när en underrättelseskyldighet uppkommer och frivilligt har skickat en underrättelse om beslutet samt har angett skälen för det. Tidsfristen för att ansöka om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling bör därför, som Lagrådet har föreslagit, inte knytas till underrättelseskyldigheten enligt 9 kap. 9 § andra stycket eller 15 kap. 19 § LOU och LUF, utan bör beräknas utifrån den tidpunkt då den upphandlande myndigheten eller enheten skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för detta.
Tidsfristen bör bestämmas till tio eller 15 kalenderdagar, beroende på om underrättelsen om beslutet att avbryta upphandlingen skickats med ett elektroniskt medel eller på annat sätt. Om underrättelsen skickats till vissa anbudssökande eller anbudsgivare med ett elektroniskt medel och på annat sätt till andra, anser regeringen att tidsfristen, såsom gäller vid avtalsspärr efter underrättelse om tilldelningsbeslut, bör vara 15 dagar (jfr avsnitt 6.1 ).
Om den upphandlande myndigheten eller enheten inte skickar underrättelsen om att avbryta upphandlingen till samtliga anbudssökande eller anbudsgivare samma dag ska tidsfristen utgå från den dag då den sista underrättelsen har skickats.
Regeringen anser, till skillnad från Sveriges advokatsamfund, att det är mest ändamålsenligt att fristens längd bör bero på hur underrättelsen om beslutet har skickats. Tidsfristen för att ansöka om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling kommer då att motsvara tidsfristen för att ansöka om överprövning av en upphandling efter underrättelse om tilldelningsbeslut (jfr föregående avsnitt).
168
8.7.3 Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet
Regeringens förslag: En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts. En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått
1. från det att Europeiska kommissionen har publicerat en efterannons eller ett meddelande om resultatet av en upphandling, eller
2. från det att anbudssökandena och anbudsgivarna skriftligen har underrättats om att ett avtal har slutits, inbegripet avtal som ingås genom förnyad konkurrensutsättning enligt 5 kap. 7 § LOU, under förutsättning att underrättelsen innehåller en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 § LOU respektive LUF.
Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian förslås att det i LOU och LUF ska anges att en efterannons ska innehålla en motivering till att upphandlingen inte annonserats.
Vidare föreslås i promemorian att den skriftliga underrättelsen till anbudssökandena och anbudsgivarna ska innehålla sådana upplysningar om tilldelningsbeslutet som avses i 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 § LOU respektive LUF.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som yttrar sig särskilt i frågan tillstyrker förslaget, bl.a. Stockholms kommun, Uppsala kommun, Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) och Advokatfirman Delphi.
Fortifikationsverket, Malmö kommun och Skåne läns landsting. Även Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) tillstyrker förslaget, med undantaget att ogiltighet inte bör gälla för upphandlingar utanför direktivstyrt område. Transportstyrelsen anser att tidsfristen för ansökan om överprövning av avtal kommer att innebära en onödigt lång tid av ovisshet beträffande avtalets giltighet för såväl myndigheten som för den valde leverantören. Arbetsförmedlingen anser att tidsfristen borde harmonisera med de tider som gäller för beslut om upphandling, förutom sexmånadersfristen som får anses vara rimlig. Eftersom ändringsdirektivet föreskriver minimifrister tillstyrker Arbetsförmedlingen förslaget med anmärkning. Stockholms Handelskammare anser att sexmånadersfristen är för kort. En upphandlande enhet som vill förkorta möjligheten till överklagande agerar vanligtvis på så sätt att den föreslagna 30-dagarsfristen gäller. Direktupphandling kan också undanhållas uppmärksamhet under en längre tid. I vissa branscher börjar inte avtalen tillämpas förrän efter flera månader.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 2f i ändringsdirektivet finns särskilda bestämmelser om tidsfrister för ansökan om överprövning av avtal enligt artikel 2d.1.
Medlemsstaterna får enligt artikel 2f föreskriva att en ansökan om prövning av ett avtal i enlighet med artikel 2d.1 ska göras före utgången av minst 30 kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att den upphandlande myndigheten har offentliggjort ett meddelande om tilldelning av kontraktet i enlighet med artikel 35.4 samt artiklarna 36
169
och 37 i det klassiska direktivet. Detta gäller under förutsättning att meddelandet innehåller en motivering av den upphandlande myndighetens beslut att tilldela kontraktet utan föregående offentliggörande av ett meddelande om offentlig upphandling i EUT. Detsamma gäller om den upphandlande myndigheten har underrättat de berörda anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtal har slutits, under förutsättning att underrättelsen innehåller en sådan kortfattad redogörelse för skälen till beslutet som avses i artikel 41.2 i det klassiska direktivet, om inget annat föreskrivs i artikel 41.3 i det direktivet. Detta alternativ gäller även i de fall som avses i artikel 2b.c i ändringsdirektivet. Medlemsstaterna får vidare föreskriva att en ansökan om prövning av ett avtal enligt artikel 2d.1 under alla omständigheter ska göras före utgången av minst sex månader räknat från och med dagen efter det att avtalet slöts.
Ogiltigförklaring av ett avtal är en mycket ingripande åtgärd. Upphandlande myndigheter och enheter bör därför vid någon tidpunkt kunna vara säkra på att ett avtal som slutits inte kan komma att förklaras ogiltigt. Av rättssäkerhetsskäl anser regeringen därför att det i LOU och LUF ska införas tidsfrister för att ansöka om överprövning av giltigheten av ett avtal. Regeringen har i avsn itt 7.1 föreslag it att även avtal under tröskelvärdena ska kunna förklaras ogiltiga.
De i ändringsdirektivet angivna minimifristerna bedöms, även med beaktande av remisskritiken, vara väl avvägda och längre tidsfrister bör därför inte införas i LOU och LUF.
Tidsfristen för att ansöka om överprövning av ett avtals giltighet ska därmed vara sex månader från det att avtalet slöts. En upphandlande myndighet eller enhet ska dock kunna förkorta tidsfristen genom att vidta vissa åtgärder.
Den förkortade tidsfristen bör därmed, i enlighet med vad som tidigare anförts, vara 30 dagar från det att Europeiska kommissionen publicerat en annons eller ett meddelande. I artikel 2f.1a första strecksatsen i ändringsdirektivet anges att meddelandet ska innehålla en motivering av den upphandlande myndighetens beslut att tilldela kontraktet utan föregående offentliggörande av ett meddelande om offentlig upphandling i EUT. Standardformulär för offentliggörande av meddelanden i EUT som ska användas vid meddelande om tilldelning av kontrakt finns i en EU-förordning25. Av den framgår att en annons ska innehålla en motivering till att kontraktet tilldelats utan föregående offentliggörande av ett meddelande om upphandling i EUT. Förordningen är direkt tillämplig och regeringen gör därför bedömningen att motiveringsskyldigheten inte behöver framgå av LOU och LUF.
Tidsfristen för att ansöka om överprövning av giltigheten av ett avtal bör även vara 30 dagar från det att en upphandlande myndighet eller enhet skickat en underrättelse om att avtal slutits och lämnat en sammanfattning av de upplysningar som avses i 9 kap. 10 § LOU respektive LUF. Av ändringsdirektivet får anses framgå att det inte krävs
25 Se bilaga I i kommissionens förordning (EG) nr 1150/2009 av den 10 november 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1564/2005 i fråga om standardformulär för offentliggörande av meddelanden inom ramen för anbudsförfaranden i enlighet med rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG, EUT L 313, 28.11.2009, s. 3 (Celex 32009R1150).
170
8.8
att underrättelsen för att förkorta tidsfristen för att ansöka om överprövning av ett avtals giltighet innehåller samtliga de upplysningar som ska lämnas på begäran av en leverantör (jfr vad som anförts i avsnitt 6.2.2). Denn a tidsfrist omfattar avtal som slutits efter förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 5 kap. 7 § LOU.
I promemorian föreslogs att paragraferna i LOU och LUF som innehåller tidsfrister för att ansöka om överprövning av ett avtals giltighet skulle inledas med de bestämmelser som innehåller 30dagarsfristen. Lagrådet har emellertid ansett att paragraferna i stället bör inledas med sexmånadersfristen. Regeringen instämmer i denna bedömning och föreslår därför att 16 kap. 18 § LOU och LUF ska utformas som Lagrådet har förordat.
Beräkning av vissa tider
Regeringens förslag: Vid beräkningen av avtalsspärrens och tiodagarsfristens längd samt tidsfrister för ansökan om överprövning ska tillämpas vad som gäller enligt den s.k. söndagsregeln i 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förutom vad gäller att söndagsregeln ska tillämpas vid beräkning av tiodagarsfristens längd.
Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser som yttrar sig särskilt om förslaget tillstyrker det. Advokatfirman Sundstrand anser att det bör klargöras att de frister som anges i LOU och LUF och som har sin grund i ett av EU-direktiven på området, omfattas av rådets förordning (EEG; Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister. I förordningen anges, till skillnad från i lagen om lagstadgad tid, att dag löper ut kl. 24.00. Det kan, uppger advokatfirman, tyckas självklart, men har i flera fall lett till att tidsfrister felaktigt ansetts löpa ut vid olika klockslag under dagen.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid får, om den tid då enligt lag eller särskild författning en åtgärd senast ska vidtas infaller på en söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton, åtgärden vidtas nästa vardag (söndagsregeln).
Av 16 kap. 1 § tredje stycket LOU och LUF i nuvarande lydelse framgår att en ansökan om överprövning, vid annan upphandling än direktupphandling, som huvudregel får prövas till dess att tio dagar gått från det att den upphandlande myndigheten eller enheten lämnat en underrättelse enligt 9 kap. 9 § eller rätten, om den har fattat ett interimistiskt beslut, upphävt det beslutet.
Regeringsrätten konstaterade i RÅ 2007 ref. 28 att söndagsregeln är tillämplig i de fall det är föreskrivet att en åtgärd ska vidtas senast en viss dag och att söndagsregeln därför inte är tillämplig på tiodagarsregeln i LOU och LUF.
Det föreslås att det i 16 kap. LOU och LUF ska tas in bestämmelser om avtalsspärr och tiodagarsfrist (se avsnitt 6 ). Dessa bestämmelser innebär
171
att upphandlande myndigheter och enheter inte får sluta avtal förrän en viss tid har gått och således inte att en åtgärd ska vidtas senast en viss dag. Söndagsregeln kommer därför, utan en reglering i lagarna, inte att vara tillämplig vid beräkningen av avtalsspärrens och tiodagarsfristens längd.
Vidare föreslås tidsfrister för när en ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten (se avsnitt 8.7.1). Den tidsfristen kopplas direkt till avtalsspärren. En tidsfrist föreslås även för när en ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska ha kommit in till förvaltningsrätten (se avsnitt 8.7.3). Det föreslås även en tidsfrist för att ansöka om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling (se avsnitt 8.7.2). Tids fristerna för att ansöka om överprövning innebär att en ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten senast en viss dag och söndagsregeln torde därför vara tillämplig på dessa tidsfrister.
Att söndagsregeln torde vara tillämplig på tidsfristen för att ansöka om överprövning av en upphandling, men inte på bestämmelserna om avtalsspärr, kan exempelvis innebära att avtal får slutas en lördag, medan ansökan om överprövning inte behöver ha kommit in till förvaltningsrätten förrän följande måndag. Regeringen föreslår att en ansökan om överprövning av en upphandling inte ska prövas efter den tidpunkt då avtal har slutits mellan upphandlande myndighet och leverantör (se avsnitt 6.3.1). Det bedöms därför som viktigt att avtalsspärrens längd överensstämmer med den senaste tidpunkten för att ansöka om överprövning.
Sammanfattningsvis görs bedömningen att en bestämmelse enligt vilken hänsyn ska tas till lördagar, söndagar och helgdagar bör tas in i 16 kap. LOU och LUF. Detta skulle kunna göras genom en hänvisning till 2 § lagen om beräkning av lagstadgad tid.
Lagrådet har ansett att förhållandet mellan söndagsregeln och rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister bör belysas.
Förordningen ska, om inte annat föreskrivits, tillämpas på de rättsakter som har antagits eller kommer antas av rådet eller kommissionen (artikel 1 i förordningen). I artikel 3.4 i förordningen anges att om sista dagen av en tidsfrist som inte uttrycks i timmar infaller på en helgdag, söndag eller lördag ska tidsfristen upphöra vid påföljande arbetsdags sista timme.
Enligt regeringens mening torde, vilket Advokatfirman Sundstrand berört, tillämpningen av söndagsregeln i lagen om beräkning av lagstadgad tid överensstämma med vad som föreskrivs i artikel 3.4 i förordningen om att fristen ska upphöra vid påföljande arbetsdags sista timme.
En tillämpning av söndagsregeln synes dock, som Lagrådet har påpekat, i vissa fall medföra en längre tidsfrist för att ansöka om överprövning än vad som föreskrivs i artikel 3.4 i förordningen. Söndagsregeln innebär nämligen att, om sista dagen för att komma in till förvaltningsrätten med en ansökan om överprövning infaller på midsommarafton, julafton eller nyårsafton, får ansökan komma in nästföljande vardag.
Ändringsdirektivet innehåller för medlemsstaterna frivilliga bestämmelser om tidsfrister för att komma in med en ansökan om prövning av en upphandlande myndighets respektive enhets beslut eller
172
8.9
ogiltighet av ett avtal (artikel 2c och 2f). Bestämmelserna är utformade som minimifrister. Det står således medlemsstater som önskar införa sådana frister fritt att i den nationella rätten föreskriva längre tidsfrister för att ansöka om prövning.
Regeringen föreslår att ändringsdirektivets minimifrister för att ansöka om prövning ska genomföras som tidsfrister för att ansöka om överprövning av en upphandling eller av ett avtals giltighet enligt LOU och LUF (se 16 kap. 11 och 18 §§ LOU och LUF).
En tillämpning av söndagsregeln i 2 § lagen om beräkning av lagstadgad tid på tidsfristerna för att ansöka om överprövning enligt LOU och LUF innebär att ändringsdirektivets minimifrister uppfylls, och innebär t.o.m. en längre tidsfrist i vissa fall. Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att det inte möter några hinder att vid beräkningen av tidsfristerna för att ansöka om överprövning enligt LOU och LUF tillämpa söndagsregeln.
För att regleringen ska bli enhetlig bör söndagsregeln vidare gälla alla bestämmelser om avtalsspärr och, som Lagrådet har påpekat, tiodagarsfristen.
Sammanfattningsvis föreslår därför regeringen att vid beräkningen av avtalsspärrens och tiodagarsfristens längd samt tidsfrister för att ansöka om överprövning ska 2 § i lagen om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Domstolens prövning när avtal har ingåtts
Regeringens förslag: En ansökan om överprövning av en upphandling ska inte prövas efter den tidpunkt då avtal har slutits mellan en upphandlande myndighet respektive enhet och en eller flera leverantörer.
Om den upphandlande myndigheten eller enheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid mot ett interimistiskt beslut att avtal inte får ingås, en avtalsspärr eller ett förbud mot att ingå avtal efter förvaltningsrätts avgörande eller efter upphävande av ett interimistiskt beslut ska rätten, på yrkande av en leverantör, överpröva avtalets giltighet.
Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat.Fortifikationsverket och Arbetsförmedlingen tillstyrker förslaget. Även Konkurrensverket tillstyrker förslaget, men efterfrågar ett närmare angivande av omfattningen av domstolens processledningsskyldighet och anför att det eventuellt kan tydliggöras i lagtexten att domstolen är skyldig att bereda leverantören tillfälle att ändra sin talan till att avse överprövning av avtal.
Konkurrenskommissionen tillstyrker förslaget, men anser att en bestämmelse bör införas som ger domstolen skyldighet att upplysa klaganden att talan bör ändras till att avse överprövning av avtalet i stället för av beslutet om upphandling. Kammarrätten i Sundsvall anför att det av lagtexten inte framgår vad som gäller avseende domstolens processledning. Enligt promemorian är det domstolen som ska bereda
173
leverantören möjlighet att justera sin talan. Det bör framgå av lagtexten. I promemorian har vidare inte berörts i vilken utsträckning partsställningen påverkas av att en taleändring sker, t.ex. om ett avtal berör flera leverantörer. Kammarrätten i Göteborg uttrycker tveksamhet inför förslaget, särskilt vad gäller taleändring i överinstans och anför att förslaget dessutom medför en ökad administrativ belastning för domstolarna. Länsrätten i Stockholms län tillstyrker förslaget att ett beslut om upphandling inte ska prövas efter den tidpunkt då avtal har slutits mellan upphandlande myndighet eller enhet och leverantör. Länsrätten anser emellertid att förslaget är otydligt i den del det gäller leverantörers ändring av talan från att avse överprövning av tilldelningsbeslut till att avse överprövning av ett avtal. Det bedöms lämpligt att en leverantör, som får kännedom om att avtal har slutits, på eget initiativ kan justera sin talan, men förslaget avstyrks i den mån det avser en skyldighet för rätten att aktivt agera för att erbjuda en leverantör möjlighet att ändra sin talan till att avse annan rättsföljd.
Transportstyrelsen anser att om en leverantör medges ändra sin talan under en pågående överprövning av ett upphandlingsbeslut finns det risk dels för att många leverantörer kommer att försöka ändra sin talan, dels för att leverantörerna kommer att lämna dubbla yrkanden, å ena sidan för upphandlingsbeslutet och å andra sidan för ogiltighet av avtalet. En sådan ordning främjar inte en effektiv processhantering.
Skälen för regeringens förslag: I nu gällande lydelse av 16 kap. 1 §
LOU respektive LUF föreskrivs att en ansökan om överprövning vid direktupphandling inte får prövas efter den tidpunkt då det finns ett avtal om upphandlingen. Vid annat förfarande än direktupphandling får ansökan om överprövning inte prövas efter den tidpunkt då det finns ett kontrakt. Ansökan får dock prövas till dess att tio dagar gått från det att den upphandlande myndigheten lämnat en underrättelse enligt 9 kap. 9 § LOU eller LUF till anbudssökandena eller anbudsgivarna, eller rätten, om den har fattat ett interimistiskt beslut, upphävt det beslutet. Bestämmelsens utformning medför att parterna, dvs. den upphandlande myndigheten eller enheten och leverantören, kan vara civilrättsligt bundna av ett avtal trots att avtalet inte är ett kontrakt i den mening som avses i LOU och LUF. (I ÄLOU användes benämningen upphandlingskontrakt. I propositionen som föregick lagändringen anfördes att någon ändring i sak inte var avsedd, prop. 2006/07:128 s. 302). Upphandlingen är därför inte avslutad och kan fortfarande överprövas av domstol.
Domstolen ska således enligt gällande rätt vid överprövningen bortse från ett avtal som kan vara civilrättsligt bindande om avtalet inte utgör ett kontrakt som avses i LOU och LUF (prop. 2001/02:142 s. 178 och RÅ 2005 ref. 10). Om domstolen förklarar att upphandlingen ska göras om kan en upphandlande myndighet eller enhet dock rimligen inte fullfölja avtalet. Vid införandet av den nuvarande tiodagarsregeln anförde regeringen därför att en upphandlande enhet, för att undvika civilrättslig bundenhet i förhållande till viss leverantör innan upphandlingen är avslutad, bör ange i förfrågningsunderlaget att avtal sluts genom ett upphandlingskontrakt (prop. 2001/02:142 s. 78).
Det föreslås i enlighet med ändringsdirektivet att ett avtal i vissa fall ska kunna förklaras ogiltigt. Med hänsyn till att avtal ska kunna ogiltigförklaras, gör regeringen bedömningen att den nu rådande
174
skiljelinjen mellan vad som är ett civilrättsligt giltigt avtal respektive ett kontrakt enligt LOU och LUF inte behöver upprätthållas. Som anförts ovan påverkar en överprövning av upphandlingen inte den civilrättsliga giltigheten av ett avtal. Eftersom möjligheten att ogiltigförklara ett avtal införs, är det enligt regeringens mening mer lämpligt att leverantören när avtal ingåtts ansöker om överprövning av avtalet, varvid rätten kan komma att ogiltigförklara det ingångna avtalet. Överprövning av en upphandling föreslås därför inte kunna ske sedan avtal slutits.
Som tidigare redogjorts för föreslås att det i LOU och LUF införs förbud att ingå avtal vid avtalsspärr (se avsn itt 6.1 ), när rätten meddelat interimistiskt beslut om att avtal inte får ingås (se avsn itt 8.2) oc h under en viss period efter det att förvaltningsrätten avgjort målet eller efter det att en domstol upphävt ett interimistiskt beslut om att avtal inte får ingås (se avsnitt 6.5). Om en upphandlande myndighet eller enhet trots detta ingår avtal med en leverantör i strid med dessa bestämmelser, skulle rätten enligt den föreslagna ordningen inte längre kunna överpröva upphandlingen. Ett pågående mål skulle således få skrivas av från vidare handläggning och leverantören skulle vara hänvisad till att ge in en ny ansökan till förvaltningsrätten och i stället yrka att avtalets giltighet ska överprövas. En sådan ordning bedöms av flera anledningar inte vara rimlig. Det torde för en leverantör framstå som både svårförståeligt och onödigt komplicerat att en upphandlande myndighets handlande i strid med bestämmelserna skulle medföra att målet ska skrivas av och att leverantören, om denne önskar rättens prövning av avtalet, måste väcka en ny talan. En sådan ordning skulle även i flera fall leda till ökade processkostnader bl.a. för leverantören.
För att undvika att målet skrivs av om en upphandlande myndighet eller enhet ingår avtal när domstolsprövning inletts, föreslås att leverantören ska kunna ändra sin talan. Leverantören ska alltså medges möjlighet att justera yrkandet om överprövning av en upphandling till att yrka överprövning av avtalets giltighet. Enligt regeringens mening överväger fördelarna med en sådan ordning nackdelarna när som i den beskrivna situationen alternativet är att målet skrivs av från vidare handläggning. I sammanhanget kan nämnas att 13 kap. 3 § första stycket 1 rättegångsbalken innehåller en taleändringsregel som i praxis har kommit att tolkas vitt och innebär en relativt långtgående möjlighet till taleändring i samtliga instanser. Partsställningen påverkas, vilket
Kammarrätten i Sundsvall ifrågasatt, inte av att målet i stället kommer att avse avtalets giltighet. För det fall avtal ingås under prövningen i överrätt, får det bli en fråga för rätten att ta ställning till om det justerade yrkandet kan prövas i sak av överrätten som första instans eller om målet lämpligen bör återförvisas till underinstansen.
En leverantör som får kännedom om att ett avtal har slutits i strid med någon av de aktuella bestämmelserna kan i ett mål om överprövning av en upphandling på eget initiativ framställa ett yrkande om att överprövningen i stället ska avse avtalets giltighet. Några remissinstanser har tagit upp frågan om en skyldighet för rätten att bereda en leverantör tillfälle att ändra sin talan. En sådan ordning skulle visserligen innebära vissa fördelar för leverantören. En påtaglig nackdel är dock enligt regeringens mening att skyldigheten skulle vara allt för betungande för domstolen. Vidare innebär det att ett mål om överprövning av en
175
8.10
upphandling avskrivs i en sådan situation inte någon rättsförlust för leverantören eftersom denne fortfarande har möjlighet att ansöka om överprövning av avtalet. Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att det i LOU och LUF inte bör införas någon skyldighet för rätten att bereda en leverantör tillfälle att justera sitt yrkande till att avse överprövning av avtalets giltighet. Det torde dock, enligt regeringens mening, i de flesta fall vara lämpligt att en domstol som får kännedom om att avtal har slutits underrättar leverantören om detta. Därmed får leverantören kännedom om att avtal har ingåtts och får möjlighet att justera sitt yrkande.
Talerätt i mål om överprövning
Regeringens bedömning: Konkurrensverket eller branschorganisationer bör inte ges talerätt i mål om överprövning enligt LOU och
LUF.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Något fler remissinstanser tillstyrker förslaget än avstyrker det.Ekonomistyrningsverket (ESV), Fortifikationsverket, Verket för högskoleservice (VHS),
Arbetsförmedlingen, Malmö kommun, Skåne läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) tillstyrker förslaget. Konkurrensverket och Länsrätten i Skåne län har inget att erinra mot att verket och branschorganisationer inte ges talerätt i överprövningsmål. Konkurrensverket anför att så länge verkets möjligheter att ingripa är inriktade på allvarliga överträdelser och principiellt viktiga frågor samt är verkningsfulla och praktiskt genomförbara, torde det inte vara påkallat att verket kan föra talan i överprövningsmål. En talerätt i överprövningsmål kan enligt
Konkurrensverket antas medföra förväntningar hos leverantörer som inte står i överensstämmelse med som skulle vara praktiskt möjligt att tillgodose. Svenskt Näringsliv och Konkurrenskommissionen avstyrker förslaget. Svenskt Näringsliv anför att de missförhållanden som länge förevarit mer än väl torde motivera att tillsynsmyndigheten ges möjlighet att driva mål där utgången är av särskilt intresse för rättstillämpningen samt att Upphandlingskommitténs förslag om talerätt för branschorganisationer borde genomföras. Konkurrenskommissionen anför att genom att medge även tillsynsmyndigheten och berörda branschorganisationer talerätt skulle obalansen mellan leverantörer och upphandlande myndigheter respektive enheter minska. Vidare skulle domstolarnas arbete underlättas genom en genomgående högre kvalitet på ansökningarna om överprövning. Transportstyrelsen avstyrker förslaget om att Konkurrensverket inte ska få talerätt och anser att en talerätt för verket vore bra för att få upp principiellt viktiga frågor till bedömning och bidra till en mer enhetlig praxis. Byggherrarna förordar utökade möjligheter till ingripanden från Konkurrensverket under förutsättning att av Byggherrarna föreslagna regelförenklingar under tröskelvärdena vinner gehör. Tillväxtverket anser att resonemangen om
176
att exempelvis Konkurrensverket eller branschorganisationer får talerätt är tilltalande och anser att det är bra att Konkurrensverket får möjlighet att föra talan vid otillåten direktupphandling, men att förslagen kunde ha varit mer långtgående även inom andra delar av upphandlingsområdet.
Almega och Almega Serviceentreprenörerna anser att tillsynsmyndigheten bör ha möjlighet att driva överprövningsmål och, i andra hand, att branschorganisationer ska få rätt att föra talan. Företagarna anser att det är av stor vikt att Konkurrensverket som tillsynsmyndighet ges tillräckligt mandat för att effektivt kunna övervaka och ingripa mot överträdelser av upphandlingsreglerna. Om Konkurrensverket ges sådan talerätt kan accepteras att branschorganisationer inte ges talerätt i upphandlingsmål. Sveriges Arkitekter anser att det i och för sig finns skäl som talar för att ge branschorganisationer talerätt i mål om överprövning.
Samtidigt inser Sveriges Arkitekter att skäl också talar emot varför förbundet avstår att entydigt uttala sig för införande av en talerätt för branschorganisationer. Beträffande talerätt för leverantörer efterlyser
Kammarrätten i Göteborg en närmare analys av rättsläget och behovet av eventuell lagändring vad gäller talerätt för en leverantör som först tilldelats kontrakt men vars anbud efter överprövning uteslutits från utvärdering. Stockholms läns landsting har framfört att det vid talan om ogiltighet av avtal bör klarläggas vem som kan vara part i målet. Det bör finnas en lagfäst möjlighet för den leverantör som ingick avtalet att yttra sig i målet. Denne leverantör är i allra högst grad berörd av saken. Konkurrenskommissionen anser att lagstiftaren bör överväga att införa bestämmelser som medger rätt för leverantör som är part i det aktuella avtalet att intervenera i mål om överprövning, och där ges möjlighet att argumentera i egen sak innan frågan om ogiltighet slutligt prövas av rätten (jfr 14 kap. 9 § rättegångsbalken). Banverket anser att under förutsättning att förslaget om överprövning av avtal under tröskelvärdena inte införs och att avtalsspärren inte ska gälla under vissa nedan angivna gränsvärden, bör Konkurrensverket ges ökade befogenheter att föra talan mot upphandlande instanser.
Skåne läns landsting och SKL anser att regeringen bör överväga att införa en ansökningsavgift i mål om överprövning. Sveriges
Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) anser att problemet med de talrika ansökningarna om överprövning behöver uppmärksammas och åtgärdas.
Ett sätt skulle kunna vara att införa en ansökningsavgift och ett annat sätt skulle kunna vara att låta den förlorande parten stå för motpartens rättegångskostnader.
Skälen för regeringens bedömning
Tidigare överväganden
Ändringsdirektivet innebär inte några sakliga förändringar i förhållande till första och andra rättsmedelsdirektivet i fråga om vem som ska ha talerätt i mål om överprövning. Enligt artikel 1.3 i ändringsdirektivet ska medlemsstaterna se till att prövningsförfarandena ska vara tillgängliga på de villkor som medlemsstaterna själva anger, åtminstone för var och en som har eller har haft intresse av att få sluta ett visst avtal och som har lidit skada eller riskerar att lida skada till följd av en påstådd
177
överträdelse. Ändringsdirektivet innehåller således vissa krav avseende vem som ska vara taleberättigad. Bestämmelserna i LOU och LUF om leverantörs talerätt bedöms uppfylla dessa krav.
Vid flera tillfällen har frågan aktualiserats om talerätt i mål om överprövning, förutom de leverantörer som anses ha talerätt enligt nu gällande ordning, även ska tillkomma tillsynsmyndigheten och sammanslutningar av leverantörer (branschorganisationer).
När ÄLOU infördes ansåg departementschefen att tillsynsmyndigheten inte borde ha talerätt. Departementschefen anförde att om det skulle visa sig att det uppkommer ett behov av att någon annan än de inblandade parterna i en upphandling ska ha möjlighet att gripa in medan upphandlingen pågår, antingen via domstol eller på annat sätt, fick den frågan aktualiseras i ett senare sammanhang (prop. 1992/93:88 s. 43).
Upphandlingskommittén föreslog i delbetänkandet Effektivare offentlig upphandling – För fortsatt välfärd, trygghet och tillväxt (SOU 1999:139 s. 328) att det av kommittén förordade Konkurrens- och upphandlingsverket skulle ges talerätt i överprövningsmål. Talerätten för leverantörer föreslogs också omfatta branschorganisationer (se SOU 1999:139 s. 329).
I propositionen Offentlig upphandling i informationssamhället (prop. 1999/2000:128 s. 18 f) konstaterades att remissinstanserna över lag delade kommitténs bedömning att det är motiverat att ge tillsynsmyndigheten en lagtillämpande roll och att myndigheten bör ges talerätt i domstol. Det angavs att några remissinstanser ifrågasatte om branschorganisationer borde ges talerätt och om även tillsynsmyndigheten borde ha talerätt i överprövningsmål. Regeringen konstaterade att de förslag som kommittén lämnat i denna del fått ett positivt gensvar samtidigt som de aktualiserade vissa frågor om den närmare utformningen av en stärkt tillsyn, såväl när det gällde regelverket som organisationen. Dessa frågor ansåg regeringen behövde övervägas ytterligare och Upphandlingskommitténs förslag ledde inte till lagstiftning. Upphandlingsutredningen 2004 behandlade inte frågan om talerätt i sitt slutbetänkande. Några remissinstanser tog däremot upp frågan som angelägen.
I rapporten Statliga bolag och offentlig upphandling (RiR 2006:15) rekommenderade Riksrevisionen regeringen att överväga att ge Nämnden för offentlig upphandling (NOU) rätt att föra talan i domstol i upphandlingsärenden.
Stockholms Handelskammare uttalade i sin analys Åtgärder för en effektivare offentlig upphandling (2008:2) att tillsynsfunktionen bör stärkas genom att en talerätt införs för Konkurrensverket samt för näringslivs- och branschorganisationer för överprövning av upphandlingsärenden.
Talerätt för Konkurrensverket
Sedan den 1 september 2007 är Konkurrensverket tillsynsmyndighet över den offentliga upphandlingen enligt LOU och LUF. Enligt nu gällande bestämmelser om tillsyn i 16 kap. 7 och 8 §§ LOU samt 16 kap. 9 och 10 §§ LUF får tillsynsmyndigheten hämta in upplysningar från upphand-
178
lande myndigheter och enheter. Dessa är skyldiga att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär. Tillsynsmyndigheten saknar i övrigt enligt gällande rätt befogenheter att tvinga en upphandlande myndighet eller enhet att vidta en viss åtgärd vid en regelöverträdelse utan är hänvisad till frivilliga lösningar.
Inom ramen för sin tillsyn på upphandlingsområdet har Konkurrensverket haft möjlighet att föra talan enligt lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende vid upphandling. Denna lag har dock visat sig sakna praktisk betydelse som ett verktyg för att effektivisera den offentliga upphandlingen (se prop. 2007/08:135 s. 238) och har upphört att gälla efter den 31 oktober 2008 (SFS 2008:587).
Som ovan nämnts föreslog Upphandlingskommittén i sitt delbetänkande (SOU 1999:139 s. 328) att det av kommittén förordade Konkurrens- och upphandlingsverket skulle ges talerätt i mål om överprövning. Som skäl för detta anförde kommittén följande. Enligt en rapport från NOU – Effekter av lagen om offentlig upphandling (NOU januari 1998) – hade omkring 40 procent av tillfrågade leverantörer övervägt att klaga på en upphandling men avstått främst på grund av rädsla för s.k. svartlistning. Vidare kunde man enligt kommittén misstänka, att vissa lagöverträdelser sällan eller aldrig beivras, eftersom leverantörer inte känner till dem eller är tillräckligt intresserade av att beivra dem. Det kunde röra sig om grundläggande regler som inte efterlevs, t.ex. annonseringsreglerna. I detta skede av upphandlingsprocessen menade kommittén att få leverantörer anser det mödan värt att begära överprövning och därmed kunde uppenbara regelöverträdelser undgå att beivras. Att leverantörer avstår från att begära överprövning av rädsla för att riskera s.k. svartlistning har påtalats även av branschorganisationer.
Enligt regeringen kan argumentet om s.k. svartlistning inte anses väga tungt. Det torde i många fall vara praktiskt svårt att hemlighålla vilken leverantör som står bakom ett klagomål, även om talan förs av någon annan. Det finns således enligt regeringens mening inte skäl att av denna anledning ge Konkurrensverket talerätt. Ett argument för talerätt som enligt regeringen väger tyngre är om Konkurrensverket skulle kunna föra talan i mål av mer principiellt intresse eller där det annars finns särskilda skäl för Konkurrensverket att föra talan. Vidare skulle eventuellt en talerätt för Konkurrensverket i överprövningsmål ge bättre förutsättningar för en effektiv tillsyn. Andra åtgärder inom ramen för tillsynsverksamheten torde få större tyngd med vetskapen om att det finns en möjlighet för Konkurrensverket att – oberoende av leverantörerna – ansöka om överprövning.
Argument mot att ge Konkurrensverket talerätt är att möjligheterna till ingripande inom ramen för överprövningsprocessen – att en upphandling ska göras om eller inte får avslutas förrän rättelse gjorts och ogiltigförklaring av avtal – utgör ingrepp i avtalsförhållandet mellan den upphandlande myndigheten eller enheten och den vinnande leverantören. Dessa åtgärder passar enligt regeringen mindre bra för ingripande genom det allmännas försorg. Om ingen leverantör önskar föra talan avseende den aktuella upphandlingen kan det ses som principiellt tveksamt att tillsynsmyndigheten ska ingripa med följd exempelvis att ett civilrättsligt avtal ogiltigförklaras. Som tidigare nämnts är tanken i rättsmedels-
179
direktiven att prövningsförfarandena inom upphandlingsområdet i allt väsentligt ska vara leverantörsdrivna. Den leverantörsdrivna överprövningsprocessen föreslås nu kompletteras med en rätt för Konkurrensverket att väcka talan om en sanktion bl.a. vid otillåten direktupphandling, som är en särskilt allvarlig överträdelse av upphandlingsbestämmelserna.
Vid en sammanvägning av olika synpunkter anser regeringen att det i och för sig finns argument som gör sig gällande för att ge Konkurrensverket talerätt i överprövningsmål, och då främst när det gäller principiellt viktiga mål. Dessa argument är dock enligt regeringens mening inte tillräckligt starka för att frångå de utgångspunkter som såväl direktiven som upphandlingslagarna bygger på, dvs. att det i princip ska vara leverantörerna som bestämmer om en upphandling ska överprövas i domstol. Dessutom föreslås denna ordning kompletteras med att Konkurrensverket i vissa fall får möjlighet att föra talan om en sanktion. Det bör även beaktas att inte heller Konkurrensverket är övertygat om fördelarna med en rätt för verket att föra talan i överprövningsmål. Sammanfattningsvis anser regeringen således att Konkurrensverket inte bör få talerätt i mål om överprövning.
Talerätt för branschorganisationer eller leverantörer i vissa fall
Som ovan nämnts ansåg Upphandlingskommittén i sitt delbetänkande (SOU 1999:139 s. 329) att branschorganisationer skulle ges talerätt i mål om överprövning. Som skäl anförde kommittén följande. I många överprövningsmål är leverantörerna förhållandevis små och saknar de resurser och den kompetens som krävs för att tillvarata sina rättigheter. De upphandlande enheterna har däremot ofta egen kompetens eller åtminstone tillgång till den sakkompetens som krävs vid överprövningar. Genom att ge branschorganisationer talerätt skulle detta s.k. stor-litenförhållande kunna ges en bättre balans. Ett annat tungt skäl för att ge branschorganisationer talerätt är att leverantörer ofta är rädda för svartlistning. Även om en upphandlande enhet i många fall kan räkna ut vem som klagar så kan branschorganisationens talerätt vara avgörande för om regelöverskridandet kommer att beivras eller inte. Branschorganisationerna kan också utifrån sina upphandlingskunskaper komma att förhindra klagomål som saknar grund. Branschorganisationerna kan förmodas föra talan i sin medlems intresse och därför föreligger knappast något hinder mot att ge branschorganisationen talerätt jämte leverantören. Kommittén föreslog däremot inte att andra statliga tillsynsmyndigheter, kommunförbunden, sammanslutningar av arbetstagare, konsumentorganisationer och miljöorganisationer skulle få talerätt i överprövningsmål.
Vid bedömningen av behovet av en talerätt för branschorganisationer finns till en början anledning att erinra om att varken upphandlingslagstiftningen eller processbestämmelserna för mål i allmän förvaltningsdomstol innehåller något formellt hinder mot att branschorganisationer uppträder som ombud för medlemsföretag. Detta kan vara ett sätt att uppnå en bättre balans i fråga om resurser och kompetens mellan parterna. Vad gäller frågan om svartlistning hänvisas till vad som anförts
180
angående Konkurrensverkets talerätt. Även när det gäller huruvida branschorganisationer ska medges talerätt, gör sig principen i direktiven om leverantörsdrivna processer gällande. Om ingen leverantör är intresserad av att begära överprövning, kan det ifrågasättas om det är lämpligt att en branschorganisation ska kunna göra det. En branschorganisation kan även förmodas ha flera lojaliteter på så sätt att även den vinnande leverantören i en upphandling kanske tillhör den aktuella branschorganisationen. Mot denna bakgrund är enligt regeringens mening de argument som framförs för talerätt för branschorganisationer inte tillräckligt övertygande för att det bör skapas en sådan ordning.
Vad gäller frågan om talerätt för leverantörer bör utvidgas jämfört med vad som gäller för närvarande har bl.a. Kammarrätten i Göteborg efterlyst en närmare analys av det uppkomna rättsläget. Domstolen anser att behovet av en eventuell lagändring bör övervägas när det gäller talerätten för en leverantör som först tilldelats ett kontrakt, men vars anbud efter överprövning uteslutits från utvärdering. Praxis i kammarrätterna skiljer sig åt beträffande om denne leverantör kan ansöka om överprövning av det nya tilldelningsbeslutet. Stockholms läns landsting har framfört att det vid talan om ogiltighet av avtal bör klarläggas vem som kan vara part i målet. Det bör enligt landstinget finnas en lagfäst möjlighet för den leverantör som ingick avtalet att yttra sig i målet. Denne leverantör är i allra högsta grad berörd av saken.
Konkurrenskommissionen har angett att det bör övervägas om bestämmelser ska införas som medger rätt för en leverantör som är part i det aktuella avtalet att intervenera i mål om överprövning, och där ges möjlighet att argumentera i egen sak innan frågan om ogiltighet slutligt prövas av rätten (jfr 14 kap. 9 § rättegångsbalken).
När det gäller dessa frågor kan konstateras att det i promemorian inte finns några överväganden eller förslag i dessa avseenden. Det saknas därför tillräckligt underlag för att ta ställning ett eventuellt behov av reglering i lag av dessa frågor. Regeringen avser därför att följa rättsutvecklingen på området för att eventuellt återkomma om frågorna inte blir avgjorda genom en enhetlig praxis.
Beträffande den av Skåne läns landsting och SKL framförda synpunkten om att det bör övervägas om ansökningsavgift ska införas i mål om överprövning, har inte heller denna fråga övervägts i promemorian. Frågan om ansökningsavgifter bör övervägas i ett annat sammanhang än i nu aktuellt lagstiftningsärende. Det kan konstateras att ansökningsavgifter inte förekommer i förvaltningsprocessen och det skulle således vara fråga om avsteg från vad som normalt gäller inom denna processordning. SABO har framfört att det kan finnas skäl att införa ordningen att förlorande part får stå för motpartens kostnader. Detta skulle kunna vara ett sätt att åtgärda det problem som, enligt SABO, råder med talrika ansökningar om överprövning. Regeringen anser dock att denna fråga, likhet med ansökningsavgifter, får övervägas i ett annat sammanhang. Det bör emellertid noteras att fördelning av rättegångskostnader numera inte förekommer i förvaltningsprocessen.
181
9.1
9 Särskild avgift
En särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) på upphandlingsområdet
Regeringens förslag: En möjlighet att påföra upphandlande myndigheter och enheter en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) ska införas.
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. I promemorian föreslås emellertid att avgiften ska benämnas marknadsskadeavgift.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrar sig i frågan är positiva till förslaget. Försvarets Materielverk (FMV) och Stockholms kommun delar promemorians bedömning att en avgift är lämpligare och mindre komplicerat än förkortning av avtalstidens längd. Kammarrätten i
Göteborg, Kammarkollegiet, Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) och Verket för högskoleservice (VHS) anför att en utvärdering av effekterna bör göras efter viss tid. Skövde kommun ställer sig tveksam till införandet av marknadsskadeavgift. Advokatfirman Sundstrand anför att förkortad avtalstid ska väljas som sanktion i stället. Försvarsmakten anser att marknadsskadeavgift borde fungera som en alternativ sanktion till skadestånd. Kammarrätten i Göteborg anför att benämningen kan leda till begreppsförväxling med marknadsstörningsavgift enligt marknadsföringslagen (2008:486).
Skälen för regeringens förslag: Medlemsstaterna är enligt artikel 2e.1 ändringsdirektivet skyldiga att införa bestämmelser om alternativa sanktioner i vissa fall när ett avtal får bestå trots att grund för ogiltighet föreligger. En sådan sanktion ska påföras om rätten beslutat att ett avtal får bestå med hänsyn till ett tvingande allmänintresse samt vid överträdelse av en bestämmelse om avtalsspärr som inte ska föranleda ogiltighet av avtalet. Alternativa sanktioner ska enligt artikel 2e.2 i ändringsdirektivet vara avgifter eller förkortning av avtalstidens längd.
Skadestånd är enligt direktivet inte lämpligt som sanktion. De alternativa sanktionerna måste vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Det finns inte något som hindrar att såväl sanktionsavgift som förkortning av avtalstidens längd införs.
Upphandlingskommittén föreslog bl.a. att en särskild marknadsskadeavgift på talan av bl.a. det då föreslagna Konkurrens- och upphandlingsverket skulle kunna påföras upphandlande enheter som uppsåtligen eller av oaktsamhet i väsentligt hänseende brutit mot ÄLOU genom att exempelvis ha gjort sig skyldig till en otillåten direktupphandling (SOU 1999:139 s. 325 f.). Syftet med en marknadsskadeavgift skulle enligt kommittén vara att förebygga den skada som en otillåten direktupphandling eller annat otillbörligt beteende kan föra med sig. Flertalet remissinstanser tillstyrkte förslaget om att införa marknadsskadeavgift som en sanktionsform.
Av den undersökning som redovisades i Konkurrensverkets rapport Konkurrensen i Sverige 2007, framgår att många upphandlande enheter
182
inte följer upphandlingsreglerna. Exempelvis annonseras inte upphandlingen eller så underlåts efterannonsering.
Konkurrensverket framhöll i rapporten Åtgärder för bättre konkurrens, Delrapport 2, att verket som tillsynsmyndighet behöver verkningsfulla rättsmedel och att marknadsskadeavgift skulle vara ett sådant effektivt rättsmedel.
Det kan konstateras att det finns förhållandevis få rapporter och undersökningar som belyser i vilken utsträckning LOU och LUF efterlevs av de upphandlande myndigheterna och enheterna. Det material som finns ger emellertid en relativt samstämmig bild avseende fel och brister vid den offentliga upphandlingen. Klagomål och kritik mot att reglerna inte följs har riktats mot nästan alla slags upphandlande enheter. Detta bekräftas av de remissvar som lämnades över Upphandlingskommitténs förslag om att införa sanktionsmöjligheter för tillsynsmyndigheten (prop. 1999/2000:128 s. 18 f.). På senare tid har denna bild åter bekräftats av bl.a. Konkurrensverket. Sannolikt finns även ett stort mörkertal med avvikelser som inte uppmärksammas och som inte kommer till tillsynsmyndighetens kännedom.
På unionsnivå har problemet med bristande efterlevnad av upphandlingslagstiftningen föranlett antagandet av ändringsdirektivet. Det främsta syftet med ändringsdirektivet är som tidigare påpekats att komma till rätta med främst två problem; dels att upphandlande myndighet eller enhet tecknar upphandlingskontrakt i syfte att stänga möjligheten till överprövning, vilket upplevs av konkurrerande företag som ett sätt att kringgå regelverket, dels att det saknas effektiva rättsmedel mot otillåtna direktupphandlingar, dvs. upphandlingar som sker utan vederbörlig annonsering.
När det gäller de alternativa sanktionerna att förkorta avtalstidens längd och att påföra en avgift, som föreskrivs i ändringsdirektivet, är en tänkbar lösning att införa båda sanktionsformerna och därmed överlämna åt tillämpande myndigheter att i det enskilda fallet bestämma om avtalstidens längd ska förkortas eller om en avgift är mer lämplig. Behovet av två alternativa sanktioner bedöms dock vara begränsat. Vidare talar vikten av förutsebarhet när det gäller sanktioner mot att införa två alternativ. Dessutom får förutsättningarna för en enhetlig rättstillämpning antas öka om endast en möjlig sanktion finns. Slutligen innebär en begränsning till en sanktion ett mindre komplicerat regelverk. Mot denna bakgrund anser regeringen att endast en alternativ sanktion bör införas.
Vid bedömning av vilken sanktion som ska väljas bör bl.a. följande beaktas. När det gäller förkortning av avtalstidens längd är det en form av sanktion som inte alls tycks förekomma inom svensk rätt, vilket bedöms kunna leda till tillämpningssvårigheter om detta alternativ skulle väljas. Dessutom finns en risk att det blir svårt att förutse vilken sanktionen blir, vilket får ses som en betydande nackdel särskilt när fråga är om ett rättsligt ingripande. Vidare skulle en sådan sanktion även påverka den leverantör som slutit avtalet med den upphandlande myndigheten eller enheten. Det skulle t.ex. kunna leda till negativa konsekvenser rent ekonomiskt för en leverantör att avtalstiden förkortas. Det finns således, enligt regeringens mening, flera skäl som talar mot att införa denna form av sanktion.
183
En sanktionsavgift är en ekonomisk sanktion som åläggs en fysisk eller juridisk person på grund av ett rättsstridigt beteende. Sanktionsavgifter kan vara repressiva eller vinstbegränsande. För att fastställa sanktionsavgifter används ofta schabloner. Ansvaret är vanligtvis strikt, dvs. skyldigheten att betala en avgift uppkommer när ett regelbrott objektivt kan konstateras. Beloppens storlek varierar kraftigt, bl.a. beroende på förhållandena inom respektive område.
Avgiften kan användas vid sidan av eller i stället för skadestånd, vite, straff och förverkande. Det viktigaste skälet för att införa sanktionsavgifter har varit att lagstiftaren velat öka efterlevnaden av reglerna inom särskilda områden. Sanktionsavgifter har ofta förmodats föra med sig en effektivisering jämfört med straffrättsliga förfaranden, eftersom de anses erbjuda en snabb, enkel och billig lösning på de problem som beivrandet av regelbrott utgör.
Regeringen utvecklade i förarbetena till bestämmelserna om förverkande i 36 kap. 4 § brottsbalken sex principer som skulle utgöra en god grund för ett system med sanktionsavgifter (prop. 1981/82:142 s. 24 f.). Riktlinjerna behandlades av Justitieutskottet och antogs av riksdagen (bet. 1981/82:JuU53, rskr. 1981/82:328). Principerna kan sammanfattas på följande sätt. Sanktionsavgifter kan vara ändamålsenliga bl.a. i fall där regelöverträdelser är särskilt frekventa. Sådan avgift bör få förekomma endast inom speciella och klart avgränsade rättsområden. Bestämmelserna om beräkning av avgiftsbeloppet bör så långt som möjligt konstrueras så att de utgår från ett mätbart moment i överträdelsen, som gör det möjligt att förutse och fastställa hur stor avgiften ska bli i det enskilda fallet. Det bör, beroende på det aktuella rättsområdets natur, särskilt prövas om uppsåt eller oaktsamhet ska förutsättas för avgiftsskyldighet eller om denna skyldighet ska bygga på strikt ansvar. Straffrättsliga bestämmelser och bestämmelser om sanktionsavgift bör kunna vara tillämpliga vid sidan av varandra. Om avgiftsskyldigheten görs beroende av om uppsåt eller oaktsamhet förelegat eller om det i övrigt finns utrymme för betydande skönsmässiga bedömningar är det lämpligt att prövningen överlämnas till allmän domstol. I övrigt kan prövningen överlämnas till de administrativa myndigheter som är verksamma på det aktuella området.
För det fall det införs en sanktionsavgift på upphandlingsområdet kan konstateras att det är upphandlande myndigheter respektive enheter som skulle komma att påföras sanktionen. Det är således fråga om statliga och kommunala myndigheter samt bolag, föreningar m.fl. som tillgodoser ett behov i det allmännas intresse i enlighet med vad som närmare föreskrivs om offentligt styrda organ i 2 kap. 12 § LOU och LUF. Därutöver är LUF tillämplig även för övriga (privata) företag som bedriver verksamhet inom försörjningssektorerna med stöd av särskilda rättigheter eller ensamrätt. Det kan visserligen ifrågasättas om t.ex. statliga myndigheter ska kunna påföras en sanktionsavgift på upphandlingsområdet. Det finns dock starka skäl för att sanktionsbestämmelserna ska vara desamma för alla slag av upphandlande myndigheter och enheter. Vidare kan statliga myndigheter vid upphandling anses uppträda i privaträttslig egenskap, dvs. likställda med andra privata organ som köper varor och tjänster. Ett undantag från sanktionsavgift för statliga myndigheter bör därför inte införas.
184
9.2
Som berörts inledningsvis i detta avsnitt har under flera år från olika håll bland dem som är berörda av upphandlingslagstiftningen i Sverige uttryckts starka önskemål om att införa en sanktionsavgift. Upphandlingskommitténs förslag om att införa en avgift benämnd marknadsskadeavgift bemöttes positivt av flertalet remissinstanser. Vidare förekommer sanktionsavgifter på flera rättsområden i Sverige. Sammanfattningsvis anser regeringen därför att övervägande skäl talar för att en sanktionsavgift bör väljas som den alternativa sanktionen enligt ändringsdirektivet. Det bör påpekas att sanktionsavgiften är en alternativ sanktion till ogiltighet och att skadestånd, som ju kan utgå till en leverantör, är en annan fråga. Om möjligheten att påföra en sanktion skulle införas som ett alternativ till skadestånd, vilket framförs av
Försvarsmakten, skulle det kunna drabba leverantörer som lidit skada på grund av upphandlande myndighets respektive enhets överträdelse om de i vissa fall inte skulle kunna medges skadestånd. Någon sådan ändring av rätten till skadestånd bör inte införas.
När det gäller benämningen av sanktionsavgiften kan konstateras att det begrepp som har föreslagits i promemorian är marknadsskadeavgift, vilket är det begrepp som använts under en längre tid vid diskussion om en sanktionsavgift inom upphandlingsområdet. Kammarrätten i
Göteborg har påpekat att det finns en viss förväxlingsrisk med marknadsstörningsavgift. Lagrådet har instämt i uppfattningen att beteckningen kan missuppfattas och har anfört att en jämförelse med liknande avgifter ger vid handen att dessa har benämnts med utgångspunkt i den företeelse som är central för respektive lag. Lagrådet har ansett att det är naturligt att den särskilda avgiften enligt de båda upphandlingslagarna bör benämnas upphandlingsskadeavgift.
Regeringen gör samma bedömning som Lagrådet och föreslår därför att den särskilda avgiften ska benämnas upphandlingsskadeavgift.
I likhet med vad som påpekats av Kammarrätten i Göteborg,
Kammarkollegiet, SOI och VHS anser regeringen att det efter viss tid bör ske en utvärdering av användningen av sanktionsavgift på upphandlingsområdet.
Överträdelser som ska kunna leda till upphandlingsskadeavgift
Regeringens förslag: Upphandlingsskadeavgift ska påföras en upphandlande myndighet eller enhet om rätten i ett lagakraftvunnet avgörande har slagit fast att ett avtal får bestå
1. trots att avtalet har slutits utan att avtalsspärren iakttagits, eller
2. på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse. Upphandlingsskadeavgift ska få påföras när en upphandlande myndighet eller enhet och en eller flera leverantörer har slutit avtal utan att upphandlingen har annonserats på sätt som är föreskrivet i LOU eller LUF.
Regeringens bedömning: Övriga överträdelser av LOU eller LUF bör inte föranleda någon upphandlingsskadeavgift.
op. 2009/10:180
185
Pr
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens, förutom att avgiften benämns marknadsskadeavgift.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inte några invändningar mot förslaget eller bedömningen. Läkemedelsindustriföreningen välkomnar marknadsskadeavgift vid otillåtna direktupphandlingar. Konkurrensverket tillstyrker att marknadsskadeavgift ska kunna påföras såväl inom som utanför det direktivstyrda området. Verket anser vidare att marknadsskadeavgift ska kunna aktualiseras även vid domstolstrots och vid vissa andra överträdelser som styrande och otillbörligt gynnande kravspecifikationer, användning av godtyckliga utvärderingskriterier och manipulerade anbudsprövningar. En möjlighet att påföra marknadsskadeavgift vid grova åsidosättanden av de grundläggande EU-rättsliga principerna framstår enligt Konkurrensverket som angelägen. Advokatfirman Delphi anser att marknadsskadeavgift bör kunna påföras vid domstolstrots och andra allvarliga överträdelser.
Länsrätten i Värmlands län anser att marknadsskadeavgift ska kunna påföras vid domstolstrots och Sveriges advokatsamfund samt Företagarna anser att detta bör övervägas.
Kammarrätten i Göteborg anser att det kan finnas anledning att närmare utreda behovet av att införa en marknadsskadeavgift i de situationer som inte regleras i ändringsdirektivet, dvs. vid upphandlingar under tröskelvärdena och vid otillåtna direktupphandlingar. Domstolsverket avstyrker starkt införandet av marknadsskadeavgift i andra situationer än vad ändringsdirektivet föreskriver. Göteborgs kommun och Stockholms kommun avstyrker förslaget att införa marknadsskadeavgift för otillåtna direktupphandlingar. Kammarrätten i Sundsvall anser att påförandet av sanktionsavgift bör koncentreras till grova åsidosättanden av grundläggande EU-rättsliga principer. Banverket avstyrker förslaget att införa ytterligare rättsmedel utanför det direktivstyrda området, dvs. under tröskelvärdena. Skåne läns landsting anser att inga ytterligare åtgärder behövs mot domstolstrots. Advokatfirman Delphi anför att det bör tydliggöras att talan om marknadsskadeavgift ska kunna föras även om förhandsinsynsförfarandet iakttagits om grund för det inte har förelegat. Företagarna utgår från att förhandsinsynen inte påverkar möjligheten för tillsynsmyndigheten att vid behov ingripa med marknadsskadeavgift.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Överträdelse av avtalsspärr
Som behandlats i avsn itt 7.2.2 bedöms det olämpligt att ett avtal ska kunna förklaras ogiltigt när det enbart skett en överträdelse av en bestämmelse om avtalsspärr eller när överträdelsen av bestämmelsen kombinerats med överträdelse av någon annan bestämmelse i LOU eller LUF, utan att det medfört att leverantören lidit eller kan komma att lida skada. I dessa fall kräver ändringsdirektivet att en alternativ sanktion påförs. Ändringsdirektivet föreskriver dock inte en så långtgående reglering att ett sanktionsärende ska initieras i varje fall av bristande iakttagande av avtalsspärren som kan tänkas uppmärksammas av tillsynsmyndigheten, utan tar sikte endast på skyldigheten att
186
tillhandahålla ett effektivt rättsmedel för de upphandlingar som varit föremål för rättslig prövning på talan av en leverantör i mål om överprövning av avtal.
Påförande av upphandlingsskadeavgift aktualiseras således endast i de fall där domstol prövat frågan om ett avtal är ogiltigt på grund av bl.a. bristande iakttagande av avtalsspärren. Om domstolen förklarar att avtalet är ogiltigt för att ett ytterligare fel begåtts som påverkat utgången i upphandlingen, faller frågan om alternativ sanktion. Om avtalet däremot får bestå, trots bristande iakttagelse av avtalsspärren, ska tillsynsmyndigheten med åberopande av lagakraftvunnet avgörande ansöka om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift.
När det gäller frågan om sanktionen ska införas även i fråga om upphandlingar som inte omfattas av förfarandedirektiven, dvs. under tröskelvärdena och för s.k. B-tjänster, avstyrker Domstolsverket och
Banverket förslaget i promemorian om att även sådana upphandlingar ska omfattas av systemet med avgift. Frågan om vilka rättsmedel och vilka regleringar som behövs utanför det direktivstyrda området har aktualiserats tidigare. Någon samstämmig uppfattning bland berörda parter har emellertid inte uppnåtts beträffande vad som bör gälla på det inte direktivstyrda området. De flesta upphandlingar som genomförs är upphandlingar som inte uppgår till tröskelvärdena i förfarandedirektiven och det är enligt regeringens mening mycket viktigt att upphandlingsreglerna följs även när fråga är om upphandlingar som uppgår till lägre belopp. Det kan konstateras att hittills har gällt samma rättsmedel enligt LOU och LUF för det direktivstyrda som det inte direktivstyrda området. Regeringen finner med hänsyn till det anförda inte heller att det beträffande nu aktuell fråga finns skäl att frångå denna ordning, och föreslår därför att upphandlingsskadeavgift ska påföras även vid upphandlingar som inte omfattas av förfarandedirektiven.
När avtal får bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse
Det kan synas vara en ingripande åtgärd att utkräva en sanktion när det konstaterats att ett avtal, som innebär att en otillåten direktupphandling genomförts, ska bestå på grund av tvingande hänsyn till allmänintresse. Vad som kan avses med tvingande hänsyn till ett allmänintresse har utvecklats i avsnitt 6.2.2 om undantag från ogiltighet av avtal. Det följer emellertid av ändringsdirektivet att en alternativ sanktion till ogiltighet ska föreskrivas i dessa fall.
Med hänsyn till att fråga är om en alternativ sanktion, ska upphandlingsskadeavgift påföras endast i de fall en domstol i ett lagakraftvunnet avgörande konstaterat att ett avtal ska bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse.
Av de skäl som framförts anser regeringen att upphandlingsskadeavgift ska påföras även för upphandlingar som inte omfattas av förfarandedirektiven.
187
När avtal har slutits utan vederbörlig annonsering
I promemorian föreslås i enlighet med ändringsdirektivet att en leverantör ska kunna begära överprövning och yrka att ett avtal förklaras ogiltigt när annonsering inte skett i enlighet med vad som krävs enligt LOU eller LUF, s.k. otillåten direktupphandling (se avsnitt 7.1).
Skälet för att dessutom införa en administrativ sanktion i dessa fall är enligt promemorian i huvudsak att hotet att drabbas av ogiltighet inte bedöms som tillräckligt för att komma tillrätta med otillåtna direktupphandlingar. Det är dock i dessa fall inte fråga om någon alternativ sanktion enligt ändringsdirektivet. Några remissinstanser, bl.a.
Göteborgs kommun och Stockholms kommun, anser att regleringen inte bör gå utöver direktivet i detta hänseende och anser således att en särskild avgift inte ska kunna påföras vid otillåten direktupphandling.
Stockholms kommun hänför sig till det i promemorian angivna exemplet på otillåten direktupphandling när upphandlande myndighet fortsätter att köpa från ett avtal som löpt ut och som saknar förlängningsmöjligheter. Stockholms stad anser att i de fall en överprövning yrkas är det svårt att veta hur lång tid domstolsprocessen kommer att ta. Resultatet blir allt som oftast, uppger Stockholms stad vidare, att en upphandlande myndighet befinner sig i en situation där det gamla avtalet löpt ut och en ny upphandling inte är avslutad. Att i en sådan situation bli påförd en särskild avgift på grund av otillåten direktupphandling gagnar varken leverantörer eller upphandlande myndigheter/enheter.
Som framgått bedöms inom EU s.k. otillåten direktupphandling vara en av de mer allvarliga överträdelserna av direktiven om upphandling. Även i Sverige har vid ett flertal tillfällen framförts att det inte finns några effektiva sanktioner mot att inköp som omfattas av LOU och LUF görs utan att föreskriven annonsering sker. I en granskning som Riksdagens revisorer genomförde på uppdrag av Riksdagens finansutskott (Rapport 1997/98:3) uttalade revisorerna beträffande otillåten direktupphandling bl.a. att det inte finns några effektiva sanktioner mot upphandlingar som görs vid sidan av lagen. I sitt remissvar över revisorernas rapport anförde Konkurrensverket att otillåten direktupphandling är en av de vanligaste och allvarligaste överträdelserna av LOU samt att de nuvarande svaga sanktionsreglerna bidrar till att många myndigheter inte tar upphandlingsreglerna på allvar.
Dåvarande NOU analyserade på uppdrag av Upphandlingskommittén några av upphandlingens problemområden (Rapport 1999-08-19 dnr 52/99-28). NOU:s analyser baserades på en kartläggning av påtalade fel och brister, en studie av överprövnings- och skadeståndsmål samt myndighetens egna erfarenheter från sin tillsynsverksamhet. Den i särklass mest förekommande påtalade bristen i efterlevnaden av regelverket var otillåten direktupphandling. Av de domstolsavgöranden som ingick i kartläggningen och som avsåg överprövning av påstådd otillåten direktupphandling prövades knappt hälften i sak. Anledningen därtill var oftast att upphandlingen var avslutad vid beslutstillfället och att domstolen därför var förhindrad att pröva målet i sak. Ett fåtal av domstolsavgörandena i kartläggningen utgjordes av skadeståndsmål. Inte i något fall dömdes skadestånd ut. Enligt NOU:s bedömning kunde det låga antalet skadeståndsmål förmodas bero bl.a. på att leverantören vid
188
fall av otillåten direktupphandling är medveten om svårigheten att erhålla ersättning i kombination med risken att bli ersättningsskyldig för motpartens rättegångskostnader. Till NOU hade framförts uppfattningen att vetskapen om avsaknaden av rättsmedel vid otillåtna direktupphandlingar har spritt sig bland upphandlande enheter. NOU bedömde att risken finns att vissa enheter väljer att genomföra en otillåten direktupphandling hellre än att riskera invändningar mot en genomförd upphandling.
Det får enligt regeringens mening anses klart att det finns ett problem med otillåtna direktupphandlingar. Det kan vidare antas att leverantörer i viss utsträckning har mindre incitament att föra talan om ogiltighet i dessa fall än i de fall när en upphandling faktiskt har genomförts. Vid en otillåten direktupphandling har de inte deltagit i någon upphandling och känner därför kanske inte till de närmare omständigheterna vid förvärvet av varan eller tjänsten. Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att möjligheten att föra talan om ogiltighet i dessa fall inte är tillräckligt utan behöver kompletteras med en möjlighet att påföra en sanktion i form av upphandlingsskadeavgift.
Avgörande för om otillåten direktupphandling ska anses föreligga är om tilldelning av kontrakt i strid med bestämmelserna i LOU och LUF skett utan föregående offentliggörande av upphandlingen i fråga. Det innebär exempelvis att i de fall förhandlat förfarande utan föregående annonsering genomförts, trots att det inte varit tillåtet, utgör det en form av otillåten direktupphandling varvid bestämmelserna om upphandlingsskadeavgift kan aktualiseras. Ett annat fall är om en upphandlande myndighet eller enhet, för att undgå risken att få ett avtal ogiltigförklarat, har iakttagit bestämmelserna om s.k. förhandsinsyn (4 kap. 5–9 §§ LOU eller 4 kap. 2 och 3 §§ LUF). I ett sådant fall ska upphandlingsskadeavgift kunna påföras om det visar sig att det inte var fråga om någon av de situationer när förhandsinsyn får användas.
Upphandlingsdirektiven tar endast sikte på upphandlingar över EU:s tröskelvärden där annonsering i EUT är ett krav. Vid upphandling under tröskelvärdena finns möjligheter till offentliggörande på annat sätt än i EUT. Otillåten direktupphandling under tröskelvärdena ska således anses vara för handen när avtal slutits utan att det skett sådan i lag föreskriven annonsering. Annonsering i EUT, vilket normalt förekommer för upphandlingar över EU:s tröskelvärden, godtas naturligtvis även för upphandlingar som understiger dessa värden. Ett ingripande med upphandlingsskadeavgift föreslås kunna ske för upphandlingar som överstiger den direktupphandlingsgräns som föreslås i i LOU respektive LUF på 15 procent av EU:s tröskelvärden.
Ett typexempel på en otillåten direktupphandling är när upphandlaren delar upp ett köp i flera mindre inköp i syfte att komma under det tröskelvärde som ställer krav på ett visst upphandlingsförfarande. Ett annat exempel är när en upphandlande myndighet eller enhet förlänger, utvidgar eller ändrar ett avtal med befintlig leverantör, trots att en sådan option inte finns i det ursprungliga avtalet. I realiteten innebär en sådan ändring av avtal att ett nytt avtal sluts, vilket skulle ha föregåtts av ett offentliggörande. Otillåten direktupphandling föreligger också när en upphandlande myndighet eller enhet använder ett ramavtal som andra myndigheter eller enheter har slutit, utan att avtalet ger möjlighet för
189
andra att göra avrop från avtalet än de som har slutit avtalet. Som ett sista exempel kan anges det fallet då en domstol förklarat ett avtal ogiltigt, men där avtalsparterna fortsätter att följa avtalet. Eftersom det förstnämnda avtalet är ogiltigt, får det fortsatta utbytet av prestationer anses innebära en ny otillåten direktupphandling. Beträffande den av
Stockholms kommun anförda synpunkten om avgift i fall när t.ex. en domstolsprocess pågår, kan nämnas att överträdelser som kan leda till upphandlingsskadeavgift föreslås sanktioneras olika hårt beroende på vilket sanktionsvärde överträdelsen kan anses ha (se vidare avsnitt 9.6).
Vid otillåten direktupphandling får tillsynsmyndigheten ansöka om påförande av upphandlingsskadeavgift utan att det dessförinnan har fastslagits i ett avgörande att en sådan överträdelse har skett.
I promemorian föreslogs att tillsynsmyndigheten ska ansöka om upphandlingsskadeavgift när allmän förvaltningsdomstol i ett mål om överprövning av ett avtal har beslutat att avtalet får bestå trots att en avtalsspärr har överträtts eller på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse. Vidare föreslogs att tillsynsmyndigheten får ansöka om avgift vid otillåten direktupphandling. Lagrådet har starkt ifrågasatt om en sådan uppdelning är meningsfull och har ansett att man bör avstå från att göra en sådan uppdelning. Det bör, enligt Lagrådets mening, vara tillräckligt att ange att domstolen beslutar om avgift efter ansökan av tillsynsmyndigheten. Det får förutsättas att tillsynsmyndigheten noga följer utvecklingen på upphandlingsområdet och gör en ansökan när det med hänsyn till samtliga omständigheter är befogat. Den nu föreslagna ordningen får enligt Lagrådets mening anses uppfylla kraven i artikel 2e i ändringsdirektivet.
Av artikel 2e i ändringsdirektivet följer att medlemsstater i vissa situationer får välja mellan att föreskriva antingen ogiltighet eller alternativa sanktioner. Regeringen föreslår att det enligt LOU och LUF ska ankomma på allmän förvaltningsdomstol att överpröva ett avtals giltighet (se avsnitt 7.1 ) och att besluta om upphandlingsskadeavgift (se avsnitt 9.9 ). I de fall upphandlingsskadeavgift ska utgå som en alternativ sanktion enligt ändringsdirektivet ska alltså avgiften, när en leverantör har ansökt om överprövning av ett avtal, utgå i stället för att avtalet förklaras ogiltigt. Regeringen gör därför i denna fråga en annan bedömning än Lagrådet och anser att det för att säkerställa att kraven i artikel 2e i ändringsdirektivet uppfylls i LOU och LUF bör föreskrivas att tillsynsmyndigheten i dessa fall har en skyldighet att ansöka om upphandlingsskadeavgift. Upphandlingsskadeavgift vid otillåten direktupphandling är däremot inte någon alternativ sanktion till ogiltighet och det är därför enligt regeringens mening lämpligt att tillsynsmyndigheten får ansöka om upphandlingsskadeavgift i dessa fall.
Mot bakgrund av det ovan anförda anser regeringen vidare, till skillnad från Lagrådet, att bestämmelserna bör placeras i två paragrafer och att bestämmelsen om avgift när ett avtal får bestå trots att det har ingåtts i strid med bestämmelserna om avtalsspärr eller på grund av tvingande hänsyn till ett tvingande allmänintresse ska behållas i punkterna 1 respektive 2. I förhållande till vad som föreslogs i promemorian och i lagrådsremissen bör emellertid, med anledning av vad Lagrådet har anfört om att den inledande regeln ska ta sikte på domstolens uppgifter och ange vilka förutsättningar som gäller för ett avgiftsbeslut,
190
9.3
paragraferna byta plats med varandra. Paragraferna bör även i övrigt redigeras om något med anledning av den lydelse som Lagrådet har förordat.
Upphandlingsskadeavgift vid andra överträdelser av LOU och LUF
Som framgått av föregående avsnitt föreslår regeringen, i likhet med förslaget i promemorian, att avgift ska kunna påföras i de fall då det i ändringsdirektivet är föreskrivet att medlemsstaterna ska införa alternativa sanktioner till ogiltighet av avtal. I promemorian har dessutom föreslagits att avgift ska kunna påföras även vid otillåten direktupphandling. Många remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inte haft några invändningar mot detta. Regeringen instämmer i den bedömningen och föreslår därför att upphandlingsskadeavgift ska kunna påföras även i dessa fall. Vissa remissinstanser, bl.a. Konkurrensverket och Advokatfirman Delphi, anser dock att avgift även ska kunna påföras i andra fall och särskilt har det framförts att domstolstrots borde kunna leda till att avgift påförs. Konkurrensverket har tidigare, i rapporten Åtgärder för bättre konkurrens Delrapport 2, föreslagit att marknadsskadeavgift eller ett s.k. avgiftsföreläggande borde kunna bli ett verksamt instrument även för att motverka bl.a. bristande annonsering och ”riktade” eller diskriminerande förfrågningsunderlag.
I denna fråga ansluter sig dock regeringen till den bedömning som gjorts i promemorian, nämligen att de nya rättsmedel som införs i form av möjlighet att förklara ett ingånget avtal ogiltigt samt i vissa fall påföra avgift redan är så stora förändringar i upphandlingslagarna att effekterna av dessa bör utvärderas innan det övervägs om ytterligare överträdelser borde kunna bli föremål för sanktioner. Regeringen avser att återkomma i frågan om hur och när en utvärdering av reglerna om upphandlingsskadeavgift bör göras.
Upphandlande myndigheter respektive enheter som kan påföras upphandlingsskadeavgift
Regeringens förslag: Upphandlingsskadeavgift ska kunna påföras upphandlande myndigheter respektive upphandlande enheter.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga remissinstanser yttrar sig särskilt i denna fråga.
Skälen för regeringens förslag: Upphandlande myndigheter är benämningen på de myndigheter och organ som ska tillämpa LOU. I 2 kap. 19 § LOU anges att med upphandlande myndighet avses statliga och kommunala myndigheter och att med myndighet ska jämställas
1. beslutande församlingar i kommuner och landsting,
2. offentligt styrda organ som avses i 12 §, och
3. sammanslutningar av en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1 eller sammanslutningar av ett eller flera organ enligt 2.
op. 2009/10:180
191
Pr
Av förarbetena till nämnda bestämmelse framgår också att sammanslutningar i enlighet med andra stycket punkt 3 även kan förekomma mellan de kategorier som anges i denna punkt, t.ex. mellan kommuner och deras bolag (prop. 2006/07:128 s. 307).
Av 2 kap. 12 § LOU följer att med offentligt styrda organ avses sådana bolag, föreningar, delägarförvaltningar, särskilt bildade samfällighetsföreningar och stiftelser som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierade av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
Motsvarande bestämmelser som definierar upphandlande enheter, vilka omfattas av skyldigheten att upphandla enligt LUF finns i 2 kap. 12 och 20 §§ LUF. Lagen omfattar upphandling som görs av dels myndigheter och organ, dels företag över vilka en myndighet har ett bestämmande inflytande (offentliga företag). Därutöver gäller lagen för övriga (privata) företag, som bedriver verksamhet inom försörjningssektorerna med stöd av särskilda rättigheter eller ensamrätt.
Den krets som ska omfattas av det administrativa sanktionssystemet ska vara densamma som är skyldig att följa upphandlingslagstiftningen. Upphandlingsskadeavgift föreslås således kunna åläggas upphandlande myndigheter och enheter.
Avgränsningen i lagstiftningen klargör att en upphandlande myndighet eller enhet inte nödvändigtvis är identisk med den som har anlitats för uppdraget att sköta upphandlingen. Exempelvis kan en privat näringsidkare med särskild kompetens få i uppdrag att ombesörja en upphandling för myndighetens eller enhetens räkning. Vilket ansvar en uppdragstagare ska ha i sådana fall är något som inte kommer att hanteras inom ramen för sanktionssystemet. Det är även vanligt förekommande att upphandling samordnas på så sätt att en upphandlande myndighet sköter upphandlingen på uppdrag av andra myndigheter. Ett exempel på detta är den statliga inköpssamordningen som ombesörjs av elva olika myndigheter, men som tillgodoser inköp för över 600 olika myndigheter. Om en upphandlande myndighet har i uppdrag att sköta en upphandling för en annan upphandlande myndighet bör den senare myndigheten kunna förlita sig på att upphandlingsförfarandet går korrekt tillväga. Ansvaret för ett lagenligt förfarande ska under sådana förhållanden vila på endast den myndighet som har åtagit sig uppdraget att upphandla. I exemplet med den statliga inköpssamordningen är det således de elva inköpande myndigheterna som riskerar att åläggas en upphandlingsskadeavgift (se avsnitt 6.12.13 om inköpscentraler). Något solidariskt ansvar föreslås alltså inte. Vad som nu sagts om avgränsningen av ansvaret för upphandlande myndigheter enligt LOU ska även gälla upphandlande enheter enligt LUF.
En annan fråga kan också vara att bestämma vilket kontraktsvärde som är hänförligt till respektive upphandlande myndighet eller enhet.
192
9.4
Eftersom något solidariskt ansvar inte föreslås, bör vardera upphandlande myndighet eller enhet under sådana förhållanden bära ansvar endast för sin andel av den otillåtna åtgärd som kan anses föranleda påförandet av upphandlingsskadeavgift.
Strikt ansvar kontra uppsåt eller oaktsamhet
Regeringens förslag: Upphandlingsskadeavgift ska kunna tas ut oberoende av om överträdelsen har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Strikt ansvar ska alltså gälla.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte några invändningar mot förslaget. Konkurrensverket, Sveriges Kommuner och
Landsting (SKL), Stockholms Handelskammare och Konkurrenskommissionen tillstyrker strikt ansvar. Försvarets materielverk (FMV) anför att det kan finnas skäl att ifrågasätta skälen för promemorians val av strikt ansvar. De sanktionssystem som förefaller förete mest likheter med de nu föreslagna och som finns inom konkurrensrätten och marknadsrätten och produktsäkerhetsområdet erfordrar subjektiva rekvisit såsom uppsåt och oaktsamhet för tillämpning. Resonemanget i promemorian om att upphandlande myndigheter och enheter har god kännedom om regelverket och att överträdelser därför kan antas bero på uppsåt eller oaktsamhet ifrågasätts, särskilt mot bakgrund av de nu aktuella lagförslagen och kommande särskilda reglering på försvarsområdet. Lagregleringarna kommer att medföra ytterligare komplexitet.
Skälen för regeringens förslag: Upphandlingskommittén föreslog att marknadsskadeavgift skulle kunna påföras upphandlande enheter som uppsåtligen eller av oaktsamhet i väsentligt hänseende brutit mot gällande regler. Kommittén angav att det inte var möjligt att exakt ange när avgiften skulle kunna dömas ut, men angav åtta typsituationer när avgift borde aktualiseras. Att sanktionen var kopplad till ett krav på uppsåt eller oaktsamhet hos den upphandlande enhetens företrädare var efter mönster från konkurrenslagen (SOU 1999:139 s. 325 f).
Utredningen gjorde inga överväganden om ett administrativt sanktionssystem med strikt ansvar.
Vid utformningen av reglerna om konkurrensskadeavgift som numera finns i konkurrenslagen (2008:579), påtalade regeringen att EU-rätten fordrar de subjektiva rekvisiten uppsåt eller oaktsamhet. För de sanktionsavgifter som redan fanns i lagstiftningen konstaterades dock att de nästan undantagslöst kan påföras utan hänsyn till subjektiva omständigheter (prop. 1992/93:56 s. 30). Inom marknadsrätten och produktsäkerhetsområdet har konstruktioner valts som uppvisar stora likheter med sanktionssystemet på konkurrensrättens område. I övrigt är det dock normalt med administrativa sanktionssystem som är baserade på idén om avkriminalisering och strikt ansvar vid överträdelser av vissa klara och tydliga bestämmelser.
193
Avgiftsskyldighet som bygger på strikt ansvar bidrar till en förenkling och effektivisering av ett sanktionssystem. Bedömningsinslaget blir betydligt mindre än om det för ansvar skulle krävas oaktsamhet eller uppsåt. För att en konstruktion med strikt ansvar ska vara försvarbar från rättssäkerhetssynpunkt bör det finnas ett starkt stöd för en presumtion att överträdelser på området inte kan ske på annat sätt än som en följd av uppsåt eller oaktsamhet.
Samtidigt som det finns skäl för att hantera överträdelser i administrativ ordning, finns det skäl som talar för ett mer straffrättsliknande förfarande med krav på uppsåt eller oaktsamhet. En strävan efter effektivisering kan innebära risker från rättssäkerhetssynpunkt. Det uppställs normalt inte riktigt samma krav på rättssäkerhet i fråga om regler vars efterlevnad upprätthålls genom hot om administrativa sanktioner som beträffande regler som beivras straffrättsligt. Anledningen är just att effektivitetsaspekter brukar sättas i förgrunden vid användning av administrativa sanktioner, medan krav på rättsäkerhet gör sig starkare gällande inom det straffrättsliga området. Detta hänger i sin tur samman med att straff främst är avsett att användas som en reaktion på gärningar som samhället anser vara särskilt klandervärda eller allvarliga. Administrativa sanktioner är däremot vanligast inom rättsområden där argumenten för att införa eller bibehålla hot om straff inte är lika starka. Det bör dock poängteras att ett införande av administrativa sanktioner inte måste innebära en försämring från rättssäkerhetssynpunkt i förhållande till ett straffrättsligt förfarande. Kraven på effektivitet och rättssäkerhet måste naturligtvis balanseras vid utformningen av ett system med administrativa sanktioner och höga krav måste ställas på förutsägbarhet i fråga om administrativa sanktioner. Detta krav gäller i särskilt hög grad för sanktionsavgifter.
I fråga om sanktioner för att förebygga kommunalt domstolstrots på bl.a. socialtjänstens område yttrade regeringen att när det gäller sanktionsavgifter anses normalt det strikta ansvaret godtagbart när de som kan tänkas bli avgiftsskyldiga kan förväntas ha god kännedom om gällande föreskrifter och dessutom ha en särskild anledning att vaka över att dessa föreskrifter inte överträds. Enligt regeringens mening behöver det inte uppställas något krav på uppsåt eller oaktsamhet för att avgiftsskyldighet ska uppstå i sådana fall (prop. 2001/02:122 s. 24).
Även med beaktande av vad som anförts av FMV om komplexiteten i regelverket bör inte förutsättas annat än att upphandlande myndigheter och enheter kan förväntas ha god kännedom om upphandlingsreglerna. I enlighet med regeringens tidigare, i detta avsnitt återgivna, uttalanden i samband med införande av konkurrenslagen bör således inte anses erforderligt att uppställa ett krav på uppsåt eller oaktsamhet för att sanktionsavgift ska kunna påföras. Mot bakgrund av det anförda föreslår regeringen således att strikt ansvar ska gälla.
Det finns ett antal andra förutsättningar för att strikt ansvar ska vara försvarbart från rättssäkerhetssynpunkt. Bland annat måste den presumtion som det strikta ansvaret innebär hållas inom rimliga gränser. Myndigheten eller enheten får inte åläggas en orimlig bevisbörda för att undgå avgift. Det måste också finnas ett utrymme för att inte påföra en avgift om det skulle anses obilligt. Beräkningen av avgiftens storlek och
194
9.5
förutsättningarna för att i vissa fall underlåta att påföra avgift alternativt besluta om eftergift behandlas i det följande.
Beräkning av upphandlingsskadeavgiftens storlek
Regeringens förslag: Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor, dock maximalt tio procent av kontraktsvärdet.
Promemorians förslag: Avgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 5 000 000 kronor, dock maximalt till tio procent av kontraktsvärdet.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Många remissinstanser har inte yttrat sig särskilt i frågan.Försvarets materielverk (FMV),
Fortifikationsverket, Verket för högskolservice (VHS), Transportstyrelsen, Arbetsförmedlingen, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Malmö kommun och Skåne läns landsting tillstyrker förslaget. Rikstrafiken anför att förslaget ligger på en väl avvägd nivå. Täby kommun anser att för en kommun med begränsade resurser finns en avskräckande effekt redan med belopp på lägre nivå än 5 000 000 kronor. Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Östergötlands län och Länsrätten i Värmlands län anser dock att föreslaget övre belopp är för lågt. Länsrätten i Skåne län anser att det övre taket är ett påfallande lågt belopp. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet är kritisk till föreslaget belopp och anför att det framstår som alltför ringa för att få avsedd verkan och nämner den norska regleringen enligt vilken taket är 15 procent av kontraktsbeloppet. Kammarrätten i Jönköping, Kommerskollegiet, Post- och telestyrelsen (PTS), Konkurrensverket, Företagarna och Advokatfirman Delphi anser att det inte behövs dubbla tak utan att marknadsskadeavgift alltid ska kunna utgå med maximalt tio procent av kontraktsvärdet. Svenskt Näringsliv anser att högsta beloppet bör vara 20 000 000 kronor. Stockholms Handelskammare anser att det helst inte bör finnas någon högsta nivå angiven. Konkurrenskommissionen förordar att marknadsskadeavgiften alltid ska utgå med tio procent av kontraktsvärdet och att någon övre beloppsgräns inte behövs.
När det gäller avgiftens nedre gräns anser Länsrätten i Skåne län att den är påfallande låg. Almega anser att den bör vara 200 000 kronor och dessutom alltid tio procent av kontraktsvärdet. Svenskt Näringsliv anser att föreslaget belopp framstår som orimligt lågt och knappast kan anses avskräckande. Beloppet bör fastställas till minst 200 000 kronor.
Kammarrätten i Göteborg och Länsrätten i Stockholms län anser att det måste anges hur kontraktsvärdet ska beräknas. Konkurrensverket anför att det ska tydliggöras att förlängningsklausuler och optioner ska räknas med vid kontraktets värde.
Skälen för regeringens förslag: Sanktionsavgifter har, som berörts, regelmässigt ett repressivt och ett vinstbegränsande inslag, vilket medför att avgifterna ofta uppgår till belopp som överstiger de böter som kan komma i fråga för brott som kan bedömas vara av liknande svårighetsgrad som överträdelsen.
195
Sanktionsavgifter förekommer inom flera rättsområden och det kan konstateras att beräkningen av avgifternas storlek varierar mellan olika regleringar. Några exempel är följande. Enligt konkurrenslagen får konkurrensskadeavgiften inte överstiga tio procent av företagets omsättning föregående räkenskapsår. I marknadsföringslagen (2008:486) föreskrivs att marknadsstörningsavgiften ska fastställas till lägst 5 000 kronor och högst 5 000 000 kronor. Avgiften får dock inte överstiga tio procent av näringsidkarens årsomsättning, närmast föregående räkenskapsår. Enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse får straffavgiften bestämmas till lägst 5 000 kronor och högst 50 000 000 kronor. Den får dock inte överstiga tio procent av kreditinstitutets omsättning. Enligt socialtjänstlagen (2001:453) ska en kommun i vissa fall åläggas en särskild avgift, som ska fastställas till lägst 10 000 kronor och högst 1 000 000 kronor. I föreskrifter till miljöbalken föreskrivs att miljösanktionsavgift ska uppgå till lägst 1 000 kronor och högst 1 000 000 kronor. Skattetillägg enligt taxeringslagen (1990:324) ska bestämmas till 40 eller i vissa fall tio procent av skatten på det belopp som, om den oriktiga uppgiften godtagits, vid taxeringen inte skulle ha påförts den skattskyldige.
Flera remissinstanser, bl.a. flera domstolar, Konkurrensverket,
Företagarna och Svenskt Näringsliv, anför att det i promemorian föreslagna taket angivet i antal kronor är ett för lågt belopp som, när det gäller större upphandlingar, inte kan anses vara så effektivt och avskräckande som krävs i ändringsdirektivet. Vad gäller valet mellan att ha ett tak som anges i ett belopp eller en procentsats konstaterar regeringen att det i svensk lagstiftning finns exempel på båda alternativen. Vissa remissinstanser anser att taket endast bör anges i procentsats av kontraktsvärdet. Följden blir annars, anser dessa, att upphandlingar vars kontraktsvärde är mycket högt behandlas relativt lindrigt jämfört med upphandlingar till lägre värden. Regeringen instämmer till viss del i dessa synpunkter och understryker därför att det inte är avsikten att upphandlingar till lägre värden proportionellt ska sanktioneras hårdare än upphandlingar som uppgår till mer betydande värden. Beträffande otillåtna direktupphandlingar, där tillsynsmyndigheten kan välja om en ansökan ska göras, kan det tvärtom antas att det kommer att bli upphandlingar som uppgår till förhållandevis höga värden som i störst utsträckning kommer att bli föremål för ansökningar om upphandlingsskadeavgift.
När det, som i förevarande fall, är fråga om att införa en ny sanktion på ett rättsområde kan det finnas goda skäl för att, i likhet med vad som gäller för beräkningen av en sanktionsavgift på flera andra rättsområden, ha ett beloppsbestämt intervall. Det ger, som framfördes i promemorian, ett tydligare formulerat och förutsägbart sanktionssystem. Regeringen anser således att beloppsgränser får anses fylla en viktig funktion på detta område. Vid bestämmande av till vilket belopp upphandlingsskadeavgift som högst ska kunna uppgå, måste hänsyn tas till att de flesta upphandlande myndigheter respektive enheter är skattefinansierade. Det är således ytterst skattemedel som i många fall kommer att användas för att betala en påförd sanktion, vilket enligt regeringens uppfattning är en omständighet som särskilt bör beaktas. Det förhållandet att det främst är fråga om skattefinansierade verksamheter som kan komma att få betala
196
9.6
upphandlingsskadeavgift, innebär dock även att det är viktigt att avgiften kan bestämmas till ett så högt belopp att det blir avskräckande. Ett av syftena med upphandlingsskadeavgift är att säkerställa att upphandlingsreglerna iakttas och att skattemedlen används på ett korrekt sätt. Regeringen anser bl.a. med hänsyn till den kritik som framförts, att det i promemorian föreslagna beloppstaket är allt för lågt. Det finns därför anledning att överväga om detta bör bestämmas till högre belopp än föreslagna 5 000 000 kronor. Även ändringsdirektivets krav på att sanktionen ska vara effektiv och avskräckande måste som påtalats beaktas i detta avseende. Med hänsyn till det anförda finner regeringen sammanfattningsvis att det föreslagna beloppstaket bör fördubblas och uppgå till 10 000 000 kronor. Som regeringen uttalat ovan i avsn itt 9.2 bör en utvärdering göras av reglerna om upphandlingsskadeavgift när dessa har tillämpats någon tid och erfarenhet kan dras av utfallet. En sådan utvärdering bör naturligen även omfatta avgiftens storlek och beräkningen av den.
När det gäller det lägsta beloppet för upphandlingsskadeavgiften har vissa remissinstanser ansett att det bör bestämmas till väsentligt högre belopp än det i promemorian föreslagna beloppet om 10 000 kronor. Regeringen anser dock även med beaktande av vad som anförts i detta sammanhang att det inte finns skäl att föreslå en högre lägsta gräns. Avsikten är dock inte att upphandlingsskadeavgift ska påföras med belopp som är i nivå med det lägsta beloppet. Vad som bör påverka beloppets storlek behandlas i nästa avsnitt om sanktionsvärdet.
Den föreslagna lösningen med beloppsintervall innebär en hög grad av förutsebarhet och blir även förhållandevis enkel att tillämpa. För att minska risken för en orimligt hög avgift vid upphandlingar som uppgår till förhållandevis låga värden, bör avgiften även knytas till värdet på den aktuella upphandlingen. Regeringen anser därför att avgiften inte bör kunna uppgå till högre belopp än tio procent av värdet på upphandlingen i fråga, dvs. kontraktsvärdet. Som påpekats av Kammarrätten i Göteborg,
Länsrätten i Stockholms län och Konkurrensverket är det viktigt att veta hur fastställande av kontraktsvärdet närmare ska ske. I 3 kap. 3 och 4 §§
LOU respektive 3 kap. 2 och 3 §§ LUF samt 15 kap. 3 a § LOU respektive LUF beskrivs hur kontraktsvärdet beräknas. Dessa bestämmelser bör enligt regeringens mening vara utgångspunkt även när det gäller beräkning av kontraktsvärdet vid fastställande av marknadsavgiftens storlek. I bestämmelserna anges vidare att optioner och förlängningsklausuler ska beaktas som om de utnyttjats. Såsom
Lagrådet har föreslagit, anser regeringen att det i lagtexten bör hänvisas till dessa bestämmelser om hur kontraktsvärdet beräknas.
Överträdelsens sanktionsvärde
Regeringens förslag: Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till sanktionsvärdet. I ringa fall ska någon avgift inte påföras. Om det finns synnerliga skäl ska avgiften få efterges.
197
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte några invändningar mot förslaget. Kammarrätten i Stockholm anser att det bör framgå av bestämmelsen att övriga ekonomiska konsekvenser regelmässigt ska beaktas eftersom det anges i författningskommentaren.
Konkurrensverket anför att det är viktigt att utgångspunkterna för bedömningen av sanktionsvärdet tydliggörs i lagens förarbeten så att den framtida tillämpningen blir förutsägbar. Promemorian ger inte tillräcklig vägledning i detta avseende. Den aktuella upphandlingens värde bör enligt verket vara utgångspunkten vid bedömningen av avgiftens storlek. Länsrätten i Stockholms län anser att synnerliga skäl måste definieras. Almega och Svenskt Näringsliv anser att inga överträdelser av den typ som kan föranleda marknadsskadeavgift kan betraktas som ringa och ställer sig frågan till resonemanget i promemorian att avgiften helt skulle kunna falla bort. Företagarna ifrågasätter förslaget att avgift inte ska utgå i ringa fall. Det är svårt att föreställa sig vad som skulle kunna vara ett ringa fall, åtminstone när det handlar om otillåten direktupphandling. Konkurrenskommissionen avstyrker att hänsyn ska tas till sanktionsvärdet eller att avgift inte ska påföras i ringa fall och anser att motiveringen är otydlig och inte ger tillräcklig vägledning. En ordning med subjektiva rekvisit och skälighetsbedömningar passar inte när avgiften ska påföras det allmänna och tillfalla staten.
Skälen för regeringens förslag: Enligt ändringsdirektivet, artikel 2e.2, får medlemsstaterna ge prövningsorganet stort utrymme för egen bedömning för att ta hänsyn till alla relevanta omständigheter, bl.a. hur allvarlig överträdelsen är och den upphandlande myndighetens eller enhetens agerande.
Inom de givna beloppsramarna bör beslutande instans ha ett betydande utrymme att fastställa avgiftens storlek. Det bör dock erinras om att det i ändringsdirektivet föreskrivs att de alternativa sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Syftet med förslaget är att ju allvarligare överträdelsen kan anses vara, desto högre belopp bör sanktionsavgiften fastställas till. Vid bedömningen av sanktionsvärdet bör även vägas in hur klar överträdelsen kan anses vara. Om det t.ex. är så att rättsläget är oklart bör det påverka sanktionsvärdet så att överträdelsen anses mindre allvarlig. Som framgått tidigare (se avsnitt 9.2) an ses exempelvis otillåtna direktupphandlingar vara en av de allvarligaste överträdelserna inom upphandlingsområdet, vilket bör leda till att sanktionsvärdet i dessa fall ofta kan anses vara högt. Om det däremot i visst fall är oklart i rättspraxis huruvida en viss vara eller tjänst ska upphandlas och någon upphandling inte har skett, bör sanktionsvärdet anses relativt lågt just i det fallet, trots att det konstateras att upphandlingsbestämmelserna skulle ha iakttagits. Detsamma bör gälla i en situation, som påpekats av Stockholms kommun, då upphandlande myndighet fortsätter att köpa varor eller tjänster från ett avtal som löpt ut, men där ett nytt avtal inte kan ingås på grund av en pågående överprövningsprocess. Vidare kan avtalstidens längd och värdet påverka sanktionsvärdet på så sätt att sanktionsvärdet anses högre om en otillåten direktupphandling gjorts och avtalet i fråga avser en förhållandevis lång tid eller högt värde. När det är fråga om avtal som löper under lång tid kan det antas att andra leverantörer som skulle ha kunnat komma i fråga
198
löper större skada än vid ett kortvarigt avtal som möjliggjort en upphandling med konkurrensutsättning ha gjorts efter en kortare tid.
När ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse kan det antas att det åtminstone i vissa fall kan vara fråga om en överträdelse där sanktionsvärdet är förhållandevis lågt. Överträdelser kan i en del av dessa fall snarare antas bero på de allmänna omständigheterna än på ett medvetet kringgående av upphandlingslagstiftningen. Det är dock viktigt att påpeka att det följer av ändringsdirektivet att en sanktion ska påföras även i dessa fall.
Även förhållanden hos den upphandlande myndigheten eller enheten bör tillmätas betydelse vid bedömningen av sanktionsvärdet. Det kan exempelvis från den upphandlande myndighetens eller enhetens sida vara fråga om ett upprepat beteende ifråga om att inte iaktta avtalsspärren eller att företa otillåtna direktupphandlingar. Ett sådant upprepat handlande bör ses som en försvårande omständighet. Det förhållandet att upphandlande myndighet eller enhet på annat sätt drabbats negativt kan däremot i vissa fall ses som en förmildrande omständighet.
I sällsynta fall, när överträdelsen får anses ringa, bör det kunna aktualiseras om någon avgift över huvud taget ska påföras. Några remissinstanser, Almega, Svenskt Näringsliv och Företagarna, ställer sig frågande till att avgiften skulle kunna falla bort helt med hänsyn till att den ska påföras i allvarliga fall. Regeringen vill med anledning av dessa synpunkter understrykas att utgångspunkten är att bestämmelsen bör komma till användning endast i sällsynta fall och det ska i detta sammanhang även erinras om att det i de direktivstyrda fallen följer att det ska finnas en alternativ sanktion till ogiltighet i dessa fall, varför utrymmet att anse en överträdelse som ringa och underlåta att påföra en avgift är ytterst begränsat. Trots detta anser regeringen att det, i överensstämmelse med vad som gäller enligt många andra svenska system med sanktionsavgifter, exempelvis enligt marknadsföringslagen och konkurrenslagen, är motiverat med en bestämmelse av detta slag. Att ge ett exempel på vad som skulle kunna vara ett ringa fall låter sig svårligen göras på förhand, men vid tillämpningen bör således beaktas att det i de direktivstyrda fallen är föreskrivet en sanktion och det bör därför vara i rena undantagsfall som en överträdelse kan anses vara ringa.
Om det i det enskilda fallet föreligger synnerliga skäl ska avgiften kunna efterges. Länsrätten i Stockholms län anser att synnerliga skäl måste definieras. Med synnerliga skäl åsyftas närmast situationer där det skulle framstå som orimligt eller stötande att ta ut avgiften. Det får således ses som en form av ventil som, i likhet med vad regeringen anfört ovan, inte är avsedd att tillämpas annat än i rena undantagsfall. Den närmare innebörden av begreppet får lämpligen utvecklas i rättspraxis. Ett tänkbart exempel på fall då avgiften bör kunna efterges, vilket
Lagrådet har efterfrågat, skulle kunna röra direktupphandlingar som inte riktigt anses nå upp till kravet på synnerliga skäl i 15 kap. 3 § andra stycket. Den regeln är avsedd främst för sådana oförutsedda händelser som inte den upphandlande myndigheten själv kunnat råda över (jfr prop. 2001/02:142 s. 99). Att den upphandlande enheten råkat i brådska beroende på egen bristande planering grundar alltså inte rätt till direktupphandling. Det kan emellertid tänkas att en upphandlande myndighet, på grund av eget agerande, har hamnat i en situation där
199
9.7
myndigheten anser sig tvungen att direktupphandla exempelvis för att människors liv eller hälsa annars skulle riskeras. Om detta inte skulle anses utgöra synnerliga skäl enligt 15 kap. 3 § andra stycket är det tänkbart att det skulle framstå som orimligt eller stötande att upphandlingsskadeavgift ska beslutas på grund av den otillåtna direktupphandlingen och att eftergift därför skulle kunna komma i fråga. Emellertid bör i detta sammanhang erinras om att för det fall en leverantör har fört talan om ogiltighet av avtalet, och rätten har beslutat att avtalet får bestå på grund av ett tvingande allmänintresse, så är det i målet om upphandlingsskadeavgift fråga om en situation där ändringsdirektivet kräver att en sanktion ska påföras.
Uppbärare av upphandlingsskadeavgift
Regeringens förslag: Upphandlingsskadeavgifter ska tillfalla staten.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte några invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Av beaktandesats 19 i ändringsdirektivet framgår att sanktionsavgifter ska betalas till ett organ som är oberoende av den upphandlande myndigheten eller enheten.
Särskilda avgifter tillfaller normalt staten. Med hänsyn till att många av de upphandlande myndigheter och enheter som finns i Sverige är statliga myndigheter och andra statliga subjekt kan dessa också komma att påföras upphandlingsskadeavgift. En fråga som bör tas ställning till i detta sammanhang är om det kan anses verkningsfullt att påföra statliga myndigheter en statlig sanktionsavgift.
Upphandlingskommittén föreslog att en marknadsskadeavgift skulle tillfalla staten. Några remissinstanser tog upp frågan om staten kan vara motpart till sig själv. Statliga myndigheter är nämligen inte självständiga juridiska enheter (rättssubjekt) utan utgör delar av rättssubjektet staten. Staten skulle därmed inte kunna dömas att betala sanktionsavgifter av en annan statlig myndighet.
Statlig verksamhet bedrivs i olika former. Från de utgångspunkter som här är relevanta kan anläggas samma betraktelsesätt på ett affärsdrivande verk som på ett statligt bolag. Båda bedriver sådant slag av verksamhet att de måste behandlas på samma sätt när det gäller att bedöma deras agerande på marknaden. Huvuddelen av de statliga myndigheternas aktiviteter avser dock renodlat offentligrättslig verksamhet. I den delen måste andra överväganden göras.
Det nu sagda kan belysas enligt följande. Beträffande konkurrensskadeavgift har det i förarbetena till konkurrenslagen anförts att sådan avgift kan tas ut också av offentligrättsliga subjekt såsom kommunala och statliga inrättningar av olika slag i den mån de agerar som företag (prop. 1992/93:56 s. 91). Motsvarande eller liknande sanktioner förekommer också enligt annan lagstiftning. Enligt 29 § marknadsföringslagen får vid vissa fall av otillbörlig marknadsföring en näringsidkare åläggas att betala en marknadsstörningsavgift. Detta gäller även offentligrättsliga subjekt såsom kommunala eller statliga
200
9.8
inrättningar om de är att betrakta som näringsidkare (prop. 2007/08:115 s. 66). Också företagsbot enligt 36 kap. 7 § brottsbalken kan komma i fråga mot en näringsidkare som utgörs av ett statligt affärsdrivande verk (prop.1985/86:23 s. 26 f. och s. 62). Enligt befintlig lagstiftning är det således möjligt att ålägga offentligrättsliga organ att betala sanktionsavgifter m.m. i den mån de utövar näringsverksamhet.
Som tidigare nämnts finns det starka skäl för att sanktionsbestämmelserna ska vara desamma för alla slag av upphandlande myndigheter och enheter. Vidare kan statliga myndigheter vid upphandling anses uppträda i privaträttslig egenskap, dvs. likställda med privata organ som köper varor och tjänster. Ett undantag från sanktionsavgift för statliga myndigheter bör därför inte införas. Syftet med ändringsdirektivets regler om avgifter är att de ska ha en preventiv effekt, dvs. vara avskräckande. Som Lagrådet har framhållit är det, för att detta syfte ska kunna säkerställas, naturligtvis viktigt att det upprätthålls en strikt budgetdisciplin för att avgiften ska bli kännbar också för en felande statlig myndighet. Upphandlingsskadeavgift kommer även att kunna påföras andra upphandlande myndigheter och enheter än statliga myndigheter. Det kan t.ex. vara en kommun som kan komma att påföras en sådan avgift. Det kan i detta sammanhang påpekas att möjligheten att påföra kommuner sanktionsavgifter som tillfaller staten, redan förekommer i andra författningar såsom exempelvis socialtjänstlagen. Sammanfattningsvis föreslår regeringen således att upphandlingsskadeavgifter ska tillfalla staten.
Handläggande myndighet
Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska handlägga ärenden om upphandlingsskadeavgift.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte några synpunkter i frågan. Skälen för regeringens förslag: I 16 kap. 7 § LOU respektive 16 kap. 9 § LUF anges att regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som utövar tillsyn över den offentliga upphandlingen enligt LOU och
LUF. Enligt 1 § förordningen (2007:1117) med instruktion för Konkurrensverket är verket förvaltningsmyndighet för bl.a. den offentliga upphandlingen. I 3 § samma förordning föreskrivs att Konkurrensverket ska fullgöra de uppgifter som följer av 16 kap. 7 § LOU och 16 kap. 9 § LUF.
Regeringen anslutser sig till den bedömning som gjordes i promemorian att det är lämpligt att tillsynsmyndigheten ska handlägga ärenden om avgift, vilket därför föreslås. Förslaget innebär att tillsynsmyndigheten ska eller får ingripa vid viss bristande efterlevnad av upphandlingslagarna. Tillsynsmyndigheten har dessutom enligt gällande rätt möjlighet att hämta in handlingar hos myndigheter för sin tillsynsverksamhet.
Möjligheten för tillsynsmyndigheten att agera är självständig när avtal har slutits utan föregående annonsering om upphandlingen. Tillsyns-
201
9.9
myndigheten ska således agera på eget initiativ i dessa fall och ska inte behöva avvakta ett avgörande i vilken fastslagits att upphandlingsbestämmelserna inte iakttagits.
Domstols prövning av upphandlingsskadeavgift
Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska ansöka hos förvaltningsrätten om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift.
Mål om upphandlingsskadeavgift ska omfattas av systemet med prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.
Regeringens bedömning: Mål om upphandlingsskadeavgift bör inte specialdestineras till viss förvaltningsrätt.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. I promemorian behandlas inte frågan om specialdestinering av mål om avgift.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i frågan.Länsrätten i Skåne län instämmer i promemorians bedömning att det är lämpligast att avgiften utdöms av domstol efter ansökan av tillsynsmyndigheten samt att ansökningarna hanteras av allmänna förvaltningsdomstolar. Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter om de rättsliga och processekonomiska vinsterna med att pröva mål om marknadsskadeavgift i allmän förvaltningsdomstol är så stora att de talar för en sådan lösning. Det finns, anser kammarrätten, stora likheter med konkurrensskadeavgift som prövas av Stockholms tingsrätt som första instans. Advokatfirman Lindahl KB föreslår att lagstiftaren närmare analyserar vilket domstolsslag som lämpligast bör handlägga målen om upphandlingsrättsliga sanktioner. Det är mycket möjligt att dagens ordning, med allmänna förvaltningsdomstolar som hanterar överprövningsmålen och allmänna domstolar som hanterar skadeståndsmålen, är den lämpligaste. I den situationen framstår det som mest ändamålsenligt att allmän förvaltningsdomstol även handlägger målen om marknadsskadeavgift. Särskilt med hänsyn till att en ogiltighetspåföljd ska införas, som får civilrättslig verkan, finns det emellertid anledning för lagstiftaren att på nytt pröva om det är lämpligt att ha kvar en ordning som innebär att mål om sanktioner mot upphandlingsreglerna är fördelade på olika domstolsslag. Vidare föreslår man att lagstiftaren ser över behovet av åtgärder för att främja en snabb och effektiv handläggning av överprövningsmål samt möjligheten att förlägga dessa mål till särskilda avdelningar och prövas av domare som är specialiserade på detta rättsområde.
Kammarrätten i Göteborg, Konkurrensverket och Konkurrenskommissionen anser att målen om marknadsskadeavgift ska hanteras av endast en av förvaltningsrätterna med hänsyn till att det kan antas att dessa mål kan blir relativt få till antalet och att det skulle bidra till en enhetligare rättstillämpning. Konkurrensverket föreslår Förvaltningsrätten i Stockholm. Kammarrätten i Stockholm anför att dessa mål med största sannolikhet inte kommer att bli frekventa och hanteringen bör då
202
efter modell av hanteringen i Marknadsdomstolen, ske i en särskild utpekad förvaltningsrätt med möjlighet att överklaga till tillämplig kammarrätt. Ekonomistyrningsverket (ESV) vill understryka vikten av enhetlig rättstillämpning och anser att upphandlingsmålen generellt ska koncentreras till en eller mycket få domstolar. Kammarrätten i
Jönköping, Kammarrätten i Sundsvall och Länsrätten i Värmlands län anser emellertid att målen inte ska specialdestineras.
Kammarrätten i Sundsvall ifrågasätter om skyndsamhetskravet i direktiven är uppfyllt. Upphandlingsmål är visserligen enligt domstolarnas arbetsordningar klassificerade som förtursmål, men frågan är om det räcker för att åstadkomma en prövning inom rimlig tid, detta också mot bakgrund av länsrätternas arbetsbörda och då upphandlingsmålen inte är de enda mål som ska handläggas med förtur. Enligt kammarrättens erfarenhet kan länsrätternas handläggning dra ut på tiden utan att det kan anses motiverat. För att garantera att förfarandet inte drar ut på tiden kunde en reglering i LOU övervägas, enligt vilken länsrätten ska pröva målen skyndsamt eller att målen ska avgöras inom viss tid.
Vidare efterlyser kammarrätten en djupare rättslig analys om vad som gäller processuellt i upphandlingsmål i relation till reglerna i förvaltningsprocesslagen (1971:291). En sådan analys skulle kunna innehålla en bedömning av rättsläget när det gäller vilken typ av talan som förs i upphandlingsmål, hur kraven på egenhändigt undertecknande i förvaltningsprocesslagen ska tolkas, vilka beviskrav som ställs och vidare hur tydligt ett åberopande av part måste vara för att kunna beaktas. Eftersom alla parter enligt kammarrättens mening inte utan vidare kan anses jämställda kan vidare ifrågasättas vilket utrymme det finns för domstolens processledning i upphandlingsmål och vilket utrymme utredningsskyldigheten enligt 8 § förvaltningsprocesslagen har.
Banverket förordar att förvaltningsdomstolarna förstärks med representanter från beställar- och utförarsidan för att ytterligare höja förståelsen och kvalitén på avgörandena från länsrätterna.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Inom många områden överlåts till förvaltningsmyndigheterna som är verksamma på området att ålägga avgiftsskyldighet. Vissa principiella betänkligheter mot detta uppkommer dock i upphandlingssammanhang av den anledningen att det kan vara fråga om att en myndighet bedömer en annan myndighets handlande. Rent principiellt talar detta för att frågan om att påföra en upphandlingsskadeavgift ska hanteras av domstol. Vidare bör beaktas att bedömningen av om t.ex. avtalsspärr har iakttagits eller om en otillåten direktupphandling har gjorts, prövas av domstol i första instans i målen om överprövning. Det finns mot den bakgrunden skäl för att detsamma ska gälla även när det gäller påförande av upphandlingsskadeavgift. Hänsyn bör även tas till vad som bäst främjar rättssäkerheten. Det gör sig i och för sig främst gällande när påförande av en sanktion är beroende av om överträdelsen skett med uppsåt eller av oaktsamhet och när reglerna är utformade på sådant sätt att det finns utrymme för skönsmässiga bedömningar. När det gäller upphandlingsskadeavgift gör regeringen bedömningen att det är lämpligast att avgiften utdöms av domstol efter ansökan av tillsynsmyndigheten.
Frågan är därefter om dessa mål ska prövas i allmän domstol eller i allmän förvaltningsdomstol. Kammarrätten i Göteborg och
203
Advokatfirman Lindahl KB ifrågasätter om det bör vara allmänna förvaltningsdomstolar och inte allmänna domstolar eller en av de allmänna domstolarna, som hanterar dessa mål. Sistnämnda remissinstans påpekar att frågan gör sig särskilt aktuell när sanktionen ogiltighet av avtal införs. Regeringen gör i denna fråga, i likhet med det resonemang som har utvecklats närmare i avsnitt 7.1 , bedömningen att överprövning av upphandling och överprövning av avtal bör göras av samma slag av domstol och att detta bör vara allmänna förvaltningsdomstolar. När det gäller mål om upphandlingsskadeavgift i anledning av otillåten direktupphandling måste, i de fall frågan om otillåten direktupphandling inte har prövats i ett överprövningsmål, först prövas om otillåten direktupphandling har skett. Ett sådant mål överensstämmer i denna del mycket med ett överprövningsmål. Det talar för att samtliga mål om upphandlingsskadeavgift ska handläggas av det domstolsslag som hanterar överprövningsmålen. Till detta kommer det argument som framfördes i promemorian, nämligen att merparten av målen enligt LOU och LUF hanteras av de allmänna förvaltningsdomstolarna. Under de fyra senaste åren rör det sig hos förvaltningsrätterna om cirka 1 250 överprövningar årligen. De allmänna domstolarna hanterar skadeståndsmål till följd av felaktig upphandling och dessa mål uppgår till några få mål per år. Enligt regeringen finns således både rättsliga och processekonomiska fördelar med att mål om upphandlingsskadeavgift prövas av de allmänna förvaltningsdomstolarna. Mot denna bakgrund föreslår regeringen därför att målen om upphandlingsskadeavgift ska prövas av de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Därefter uppkommer frågan om dessa mål, i likhet med vad som gäller för överprövningsmålen, bör hanteras av samtliga förvaltningsdomstolar eller om de, som framförs av Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Göteborg, Konkurrensverket, Ekonomistyrningsverket (ESV) och
Konkurrenskommissionen bör handläggas av endast en av underinstanserna respektive en av kammarrätterna. Det som lyfts fram av vissa av remissinstanserna i denna fråga är att en specialdestinering skulle leda till enhetligare rättstillämpning och att det dessutom kan antas komma att röra sig om relativt få mål.
Den 15 februari 2010 trädde en lagändring i kraft enligt vilken flertalet länsrätter har lagts samman och i stället för tidigare 23 länsrätter har tolv förvaltningsrätter skapats, vilket är den nya benämningen på dessa domstolar (se t.ex. SFS 2009:853 respektive 2009:854). Syftet med denna förändring är bl.a. att skapa en verksamhet som långsiktigt håller en hög kvalitet och effektivitet. För att kunna garantera en hög kvalitet är det regeringens uppfattning att domstolarna bör vara dimensionerade på ett sätt som ger möjlighet till specialisering, kompetensutveckling och en väl fungerande beredningsorganisation (prop. 2008/09:165 s. 108 och 109, bet. 2008/09 JuU23, rskr. 2008/09:290). Vidare har regeringen lämnat ett uppdrag till en särskild utredare som bl.a. ska analysera om det finns ett behov av särskilda åtgärder för vissa måltyper i organisatoriskt eller processuellt hänseende i syfte att åstadkomma särskild snabbhet eller särskild kompetens i domstolsförfarandet, den s.k. Målutredningen (Ju 2008:11). Uppdraget skulle ursprungligen redovisas senast den 31 december 2009 (dir. 2008:49). Genom ett tilläggsdirektiv har emellertid utredningstiden förlängts och uppdraget ska redovisas senast den 15 juni
204
2010 (dir. 2009:113). Organisationsförändringen i första instans skapar ökade förutsättningar för att hantera även nya måltyper som mål om upphandlingsskadeavgift på ett effektivt och rättssäkert sätt. Med hänsyn härtill och till det pågående arbetet i nämnda utredning, anser regeringen att det inte finns tillräckligt starka skäl som talar för att nu frångå ordningen att specialdestinering av vissa måltyper till vissa domstolar som huvudregel bör undvikas. Målen om upphandlingsskadeavgift föreslås därför hanteras av den domstol som har prövat eller skulle ha prövat ett mål om överprövning avseende den aktuella upphandlande myndigheten eller enheten.
Av 16 kap. 3 § LOU och 16 kap. 4 § LUF andra stycket i respektive bestämmelse framgår att prövningstillstånd krävs vid överklagande av överprövningar till kammarrätten. När det gäller mål om sanktioner enligt andra författningar än LOU och LUF fordras det som regel prövningstillstånd i kammarrätten för att ett överklagande ska tas upp i sak. Det bedöms inte föreligga skäl för att göra ett undantag för ansökningar om utdömande av upphandlingsskadeavgift. Systemet med prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt ska därför även omfatta dessa mål.
När det härefter gäller det av Banverket lämnade förslaget om ”representanter från beställar- respektive utförarsidan”, dvs. en form av särskilda ledamöter i upphandlingsmål och Advokatfirman Lindalhs förslag om fördelning av effektivitetsskäl av överprövningsmålen till vissa avdelningar anser regeringen, med hänsyn till den tidigare nämnda Målutredningen, att det inte finns anledning att nu ta ställning till dessa synpunkter. Detsamma gäller Kammarrättens i Sundsvall påpekande att det bör övervägas införande av regler om skyndsam hantering av mål enligt upphandlingslagarna.
Kammarrätten i Sundsvall efterlyser vidare en djupare analys om vad som gäller processuellt i upphandlingsmål och ger exempel på olika frågeställningar som bör ingå i en sådan anlys. Det ifrågasätts bl.a. vilket utrymme som finns för domstolens processledning respektive utredningsskyldighet i upphandlingsmålen. Regeringen instämmer i bedömningen att det finns en rad processuella frågor beträffande upphandlingsmålen som är olösta. När det gäller frågor om processledning och rättens utredningsskyldighet, är den tidigare nämnda domen från Regeringsrätten av intresse (dom den 13 november 2009, mål nr 7287-08). I målet var fråga om länsrätten hade rätt att grunda sin dom på omständigheter som inte åberopats av det bolag som yrkat överprövning. Regeringsrätten konstaterade bl.a. att frågan om en domstol har rätt att lägga omständigheter som sökanden inte åberopat till grund för prövningen inte bestäms av EU-rätten utan regleras i den nationella rätten. Eftersom det inte finns någon specialreglering i LOU är det de allmänna bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen (FPL) som ska tillämpas. Bestämmelserna i FPL om domstolarnas utredningsansvar ger uttryck för den s.k. officialprincipen. Motsatsen till denna princip är förhandlingsprincipen enligt vilken, i dess renodlade form, ansvaret för utredningen helt ligger på parterna. Regeringsrätten konstaterade att när FPL infördes, var det förmodligen inte aktuellt att den skulle reglera handläggningen av mål om tvister mellan två enskilda. Mål om offentlig upphandling, anförde Regeringsrätten vidare, gäller i princip ekonomiska förhållanden
205
mellan enskilda näringsidkare. De har alltså större likhet med sådana mål där man inom allmänna processrätten tillämpar förhandlingsprincipen än med mål som är typiska i förvaltningsdomstolarna och för vilka FPL har konstruerats. Det leder enligt Regeringsrätten till slutsatsen att officialprincipen måste tillämpas försiktigt i mål om offentlig upphandling. Som huvudprincip bör krävas att den part som gör gällande att en upphandling är felaktig på ett klart sätt anger vilka omständigheter han grundar sin talan på.
Genom detta avgörande anser regeringen att en del av de frågeställningar som Kammarrätten i Sundsvall har pekat på, har belysts av Regeringsrätten.
Bör mål i domstol om ogiltighet även kunna gälla upphandlingsskadeavgift?
Artikel 2e i ändringsdirektivet synes vara utformad så att det är samma prövningsorgan som kan besluta både om ogiltighet och alternativ sanktion. Fråga uppkommer om domstolen i ett mål om överprövning av avtal (ogiltighet) på eget initiativ även skulle kunna ta upp frågan om upphandlingsskadeavgift. Detta är dock något som skulle framstå som främmande för svensk förvaltningsprocessrätt.
Ett annat alternativ skulle vara att tillsynsmyndigheten i ett mål om överprövning intervenerade som part med ett yrkande om upphandlingsskadeavgift när det är sannolikt att avtalsspärren inte iakttagits. En sådan ordning bedöms dock som både kostsam, praktiskt svårhanterlig och betungande tidsmässigt. Det är även tveksamt om det är lämpligt att låta en utomstående myndighet föra en process tillsammans med en eller flera leverantörer i mål som kan föranleda civilrättsliga följder för en annan självständig myndighet samt den vinnande leverantören. Sammantaget anser regeringen att det är en lämpligare ordning att hålla isär leverantörens möjligheter till överprövning och tillsynsmyndighetens roll att tillvarata det allmänna intresset av att bestämmelserna på upphandlingsområdet efterlevs. Tillsynsmyndigheten ska således i ett nytt, separat mål ansöka om att en upphandlande myndighet eller enhet ska påföras en avgift.
206
9.10 Tidsfrister för talan om upphandlingsskadeavgift m.m.
Regeringens förslag: En ansökan om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift ska, när ansökan grundas på 17 kap. 2 § 1 eller 2, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det beslut vilken ansökan grundas på har vunnit laga kraft.
När ansökan grundas på 17 kap. 2 § 3 och
1. en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtal inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 18 § föreskrivna tidsfrister får ansökan inte göras förränfristen har löpt ut och beslut i anledning av överprövningen vunnit laga kraft, dock senast sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut vunnit laga kraft, eller
2. ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtal inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 18 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
Regeringens bedömning: I förordning bör föreskrivas att tillsynsmyndigheten ska erhålla domstolarnas avgöranden i mål om upphandling.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens, utom såvitt gäller att det i promemorian föreslås att tidsfristen ska vara två år i de fall ingen leverantör har ansökt om överprövning.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna yttrar sig inte i frågan. Länsrätten i Stockholms län och Konkurrenskommissionen tillstyrker förslaget. Ekonomistyrningsverket (ESV), Fortifikationsverket och Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) föreslår att tidsgränsen om två år ska sänkas till sex månader. Försvarsmakten,
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Skåne läns landsting och Stockholms läns landsting föreslår ett år.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Inom straffrätten finns bestämmelser om åtals- respektive påföljdspreskription (35 kap. brottsbalken). Åtalspreskription innebär att påföljd inte får ådömas om preskription inträtt medan påföljdspreskription innebär att ådömd påföljd bortfaller efter viss angiven tid. Det finns flera skäl bakom reglerna om preskription. Från allmänpreventiv synpunkt är det inte lika angeläget att beivra överträdelser när en längre tid förflutit. Det kan vidare tyckas rimligt att den som begått överträdelsen vid någon tidpunkt ska kunna inrätta sig efter att det inte blir någon reaktion från samhället i anledning av brottet.
Administrativa sanktionsavgifter uppvisar stora likheter med bötesstraff. Det bör därför även för upphandlingsskadeavgift finnas bestämmelser om under hur lång tid ansvar kan utkrävas. I likhet med vad som gäller för många andra sanktionsavgifter behöver således fastställas hur lång tid som tillsynsmyndigheten ska ha på sig för att ansöka om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift. Även tidpunkten från när fristen ska beräknas och hur fristen ska iakttas behöver bestämmas.
207
En tvåårig frist för leverantörens möjlighet att väcka talan om skadestånd föreslogs i det ursprungliga förslaget till LOU, Offentlig upphandling och EES – ett lagförslag (Ds 1992:4), men ändrades till ett år efter invändningar från bl.a. dåvarande Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Enligt förbunden kunde det inte anses rimligt att en upphandlande enhet skulle behöva leva i ovisshet i två år när det gäller eventuell skadeståndstalan på grund av procedurfel. Dessutom framhölls att en anbudsgivare som vill ifrågasätta upphandlingen och kräva skadestånd rimligen bör göra detta i anslutning till upphandlingen. Upphandlingskommittén föreslog sedermera att talan om såväl marknadsskadeavgift som skadestånd skulle bestämmas till två år efter det att avtal tecknats (SOU 1999:139 s. 326). Invändningar liknande dem som tidigare anförts mot en längre frist för skadeståndstalan framfördes även under remissbehandlingen av Upphandlingskommitténs förslag. Sedan ÄLOU infördes har leverantörens tidsfrist för att väcka talan om skadestånd varit ett år.
I och med genomförandet av ändringsdirektivet kommer leverantörens möjlighet att begära överprövning att förändras väsentligt. En ansökan om överprövning av ett avtal kan ges in under en period om sex månader. Om ett avtal har slutits trots allvarliga fel under upphandlingsförfarandet, exempelvis genom otillåten direktupphandling, kommer således den upphandlande myndigheten eller enheten som regel att sväva i ovisshet om avtalets giltighet under denna tidsrymd. Därtill kan en leverantör väcka talan om skadestånd inom ett år.
Det är viktigt att framhålla att förslaget gör skillnad på tillsynsmyndighetens roll och leverantörernas ekonomiska intresse av att upphandlingen går rätt tillväga och att tilldelningen av kontraktet går till den leverantör som lämnar det mest fördelaktiga anbudet. Det primära syftet med tillsynsmyndighetens roll är att tillvarata samhällets intresse av konkurrensutsättning och följaktligen att förbrukningen av allmänna medel sker ändamålsenligt och kostnadseffektivt. Vid bestämmande av vilka preskriptionsfrister som bör gälla, måste en avvägning göras mellan dels tillsynsmyndighetens behov av att ha tillräckligt med tid för att utreda om talan om upphandlingsskadeavgift ska väckas, dels upphandlande myndigheters och enheters intresse av att under endast en begränsad tid inte veta om en talan om sanktion kommer att väckas.
När det gäller tillsynsmyndighetens ansökan om upphandlingsskadeavgift, ska beaktas att förhållandena skiljer sig mellan å ena sidan de fall då en ansökan grundas på att en avtalsspärr inte har iakttagits respektive då ett avtal förklarats få bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse och å andra sidan otillåten direktupphandling. I de förstnämnda fallen finns alltid ett avgörande i ett överprövningsmål avseende överprövning av avtal. I dessa fall bör sex månader från den tidpunkt då domstolens beslut vann laga kraft, vara en väl avvägd tid mellan tillsynsmyndighetens behov av tid för utredning och upphandlande myndigheters respektive enheters intresse av att inte under en längre period sväva i ovisshet om en talan om sanktion kommer att väckas.
När det gäller otillåten direktupphandling får tillsynsmyndigheten däremot väcka talan oberoende av om det finns ett avgörande från domstol avseende överprövning på talan av leverantör. Det bör därför
208
införas bestämmelser för att i dessa fall undvika parallella processer; dvs. att ett mål om överprövning av avtal pågår samtidigt i samma eller annan instans som ett mål om upphandlingsskadeavgift när det gäller samma avtal. I 16 kap. 17 § anges de frister inom vilka en ansökan om överprövning av avtal från en leverantör ska ha kommit in till förvaltningsrätten. För att undvika parallella processer föreslås därför att tillsynsmyndighetens ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten tidigast då aktuell tidsfrist i nämnda bestämmelse löpt ut och, om en eller flera leverantörer ansökt om överprövning, beslut i anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. Om flera leverantörer ansökt om överprövning och målen avgörs genom olika beslut i förvaltningsrätten eller talan förs vidare till överinstans endast i något av målen, vinner besluten laga kraft vid olika tidpunkter. I dessa fall ska tillsynsmyndighetens ansökan ges in först när samtliga avgöranden i anledning av överprövning av avtalet har vunnit laga kraft. Även den bortre gränsen för ansökan bör lämpligen knytas till att beslut om överprövning vunnit laga kraft. I likhet med vad regeringen föreslår beträffande ansökan som grundas på 17 kap. 1 § 1 eller 2 bör tillsynsmyndigheten anses få tillräckligt med tid för sin utredning om ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att beslut om överprövning har vunnit laga kraft. Om det finns flera avgöranden är utgångspunkten den dom eller det beslut som senast vann laga kraft.
I de fall ingen leverantör ansöker om överprövning inom den föreskrivna tiden (16 kap. 17 §), kan det många gånger tänkas att tillsynsmyndigheten får svårare att få vetskap om förvärvet i fråga och de närmare omständigheterna kring detta. I promemorian föreslogs att tillsynsmyndigheten i dessa fall skulle få två år på sig att ge in en ansökan. Vissa remissinstanser har framfört att den föreslagna tidsfristen är för lång. Stockholms läns landsting anför t.ex. att det inte kan anses rimligt att en upphandlande myndighet ska behöva leva i ovisshet i två år när det gäller eventuellt påförande av avgift. Det skulle enligt landstinget vara mer skäligt att tidsfristen sammanfaller med leverantörers tidsfrist att väcka talan om skadestånd, dvs. ett år från den tidpunkt då avtalet slöts. Försvarsmakten anför att kombinationen av strikt ansvar och en tidsfrist om två år är väldigt långtgående.
Ett alternativ till den i promemorian föreslagna regleringen är att endast införa bestämmelser om den bortre gränsen för tillsynsmyndigheten att ge in en ansökan om upphandlingsskadeavgift. Denna gräns skulle lämpligen knytas till viss tid från det att beslut i överprövningsmål har vunnit laga kraft. Avsikten skulle dock vara att tillsynsmyndigheten, även i avsaknad av uttryckliga regler om detta, skulle avvakta med att ge in en ansökan till dess att domstolarna genom beslut som vunnit laga kraft avgjort målen i anledning av överprövning av avtalet i fråga. Detta skulle kunna utvecklas närmare i t.ex. författningskommentaren. Vid en avvägning mellan dessa alternativ, får dock övervägande skäl anses tala för att frister för att ge in en ansökan avseende upphandlingsskadeavgift, ska regleras uttryckligen såväl när det gäller tidpunkten för att tidigast ge in en ansökan som tidpunkten för att senast ge in en sådan. Det finns enligt regeringens mening goda grunder för att samma tidsfrist bör gälla för att ge in en ansökan om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskade-
209
9.11
avgift som för att väcka talan om skadestånd. I likhet med vad flera remissinstanser har framfört anser regeringen att tidsfristen i dessa fall bör begränsas till ett år från den tidpunkt då avtalet slöts. Det får anses vara tillräckligt med tid för att tillsynsmyndigheten ska kunna införskaffa tillräcklig utredning för att ge in en ansökan till domstolen.
Beträffande tillsynsarbetet är det viktigt att ha i åtanke att tillsynsmyndigheten inte har samma insyn beträffande en upphandling som en leverantör normalt har. För att underlätta arbetet för tillsynsmyndigheten görs därför bedömningen att det i förordning bör föreskrivas att domstolarna ska sända samtliga avgöranden i upphandlingsmål till tillsynsmyndigheten.
Vissa övriga frågor om förfarandet hos tillsynsmyndigheten och domstolarna
Regeringens bedömning: Rätten till muntlig förhandling bör inte regleras särskilt i LOU och LUF.
Bestämmelserna om upphandlingsskadeavgift uppfyller Europakonventionens krav på rättssäkerhetsgarantier.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna har inte haft några invändningar mot bedömningen. Länsrätten i Skåne län instämmer i bedömningen att det beträffande muntlig förhandling inte behövs någon särreglering när det gäller mål om marknadsskadeavgift.
Kammarrätten i Göteborg ställer sig tveksam till om artikel 6 i
Europakonventionen är tillämplig i den aktuella situationen och efterlyser en utförligare analys i frågan.
Skälen för regeringens bedömning: När det gäller rätt till muntlig förhandling i mål om upphandlingsskadeavgift bedöms det inte vara erforderligt med någon särreglering, utan i likhet med vad som gäller för mål om överprövning får denna fråga bedömas i enlighet med vad som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Beträffande frågan om tillämpligheten av artikel 6 i den europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) kan bl.a. följande sägas. Europakonventionen gäller sedan den 1 januari 1995 som svensk lag. Artikel 6 i konventionen garanterar var och en rätten till domstolsprövning och en rättssäker process i en opartisk domstol som upprättats enligt lag, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott.
Det får enligt regeringens mening anses sannolikt att upphandlingsskadeavgift skulle anses innefatta en anklagelse om brott. Vidare står det klart att det finns privata aktörer som ska tillämpa LUF och som tillhör den krets som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 6 i Europakonventionen. Redan detta förhållande utgör tillräckliga skäl att säkerställa att regleringen om upphandlingsskadeavgift är förenlig med konventionens krav på rättssäkerhetsgarantier. Med beaktande av värdet av en enhetlig reglering och då det inte kan uteslutas
210
9.12
att det även kan finnas andra aktörer som omfattas av konventionens tillämpningsområde, bör bestämmelserna dock gälla generellt och utformas på samma sätt i båda lagarna. Den särskilda frågan om rätten till muntlig förhandling i mål om upphandlingsskadeavgift, som föreslås inte regleras särskilt, får därmed avgöras enligt förvaltningsprocesslagens bestämmelser och då tolkas i ljuset av artikel 6 i konventionen i det enskilda fallet.
Förslaget om att införa upphandlingsskadeavgift innebär att tillsynsmyndigheten får mandat att avgöra i vilka fall det anses erforderligt att ingripa från samhällets sida när det gäller otillåten direktupphandling. I vissa fall åläggs tillsynsmyndigheten en skyldighet att ingripa (se avsn itt 9.2). Tillsyn smyndighetens beslut om hur verket ska förfara i ett viss enskilt ärende är ett led i den tillsynsverksamhet och den myndighetsutövning som myndigheten bedriver. Inom ramen för denna myndighetsutövning kan tillsynsmyndigheten i vissa fall avstå från att driva ett ärende om upphandlingsskadeavgift. Att den som är anmälare, dvs. den som har begärt att tillsynsmyndigheten ska vidta en åtgärd, normalt inte anses ha talerätt i fråga om sådana beslut följer av allmänna principer om överklagande.
Enligt förslaget kommer tillsynsmyndighetens handläggning av enskilda ärenden att bli delvis reglerad i LOU och LUF. Om det saknas bestämmelser i dessa lagar gäller förvaltningslagen (1986:223). Förvaltningslagen innehåller bestämmelser om bl.a. en myndighets serviceskyldighet, parts ställning vid handläggningen av ett ärende och muntlig handläggning. Enligt lagens 4 § omfattar myndighetens serviceskyldighet hjälp till enskilda. Med enskilda avses inte bara enskilda individer utan också företag, organisationer och andra privaträttsliga subjekt. Däremot avses i princip inte organ för det allmänna, t.ex. kommuner. Enligt regeringens slutsats kan dock ett sådant organ i vissa fall ha samma ställning som en enskild, t.ex. när staten eller en kommun äger en fastighet (prop. 1985/86:80 s. 59, prop. 1971:30, del 2 s. 334).
Betalning av upphandlingsskadeavgift
Regeringens förslag: I LOU och LUF ska införas bestämmelser om betalning av upphandlingsskadeavgift som innebär att tillsynsmyndigheten får ansvaret för att hantera inbetalning och möjlighet att lämna ärendet för indrivning. Betalning ska ske inom 30 dagar från det att avgörandet vann laga kraft.
Det ska även införas en möjlighet för domstolen att besluta om att betalning av avgiften får ske senare än inom trettio dagar efter det att avgörandet har vunnit laga kraft.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i dessa frågor. Länsrätten i Skåne län tillstyrker
211
9.13
förslaget att domstolen ska få besluta om att betalning av avgiften får ske senare än i lagen angiven tid.
Skälen för regeringens förslag: Konkurrensverket är tillsynsmyndighet och administrerar inbetalningar av konkurrensskadeavgift (3 kap. 22 § konkurrenslagen). Tillsynsmyndigheten bör ges ansvaret även för hanteringen av inbetalning av upphandlingsskadeavgift. En i andra lagar redan förekommande väl avvägd tid för att betala avgiften är 30 dagar från det att avgörandet har vunnit laga kraft.
Det kan inte uteslutas att en upphandlande myndighet eller enhet kan drabbas av likviditetsbrist och att detta kan påverka möjligheten att tillhandahålla den service som den ska utföra. Domstolen ska därför kunna beakta även tillfälliga ekonomiska svårigheter vid tidpunkten för avgörandet. I likhet med vad som gäller för betalning av bl.a. konkurrensskadeavgift enligt konkurrenslagen och sanktionsavgift enligt 43 § produktsäkerhetslagen (2004:451) föreslår därför regeringen en möjlighet för domstolen att besluta att inbetalningen av upphandlingsskadeavgift får ske senare än den angivna tiden om 30 dagar.
Utgångspunkten är att den som påförs upphandlingsskadeavgift kommer att betala i tid. För det fall detta i något fall inte sker, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
Preskription
Regeringens förslag: Ett krav på upphandlingsskadeavgift ska falla bort om verkställighet inte har skett inom fem år från det att avgörandet har vunnit laga kraft.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i frågan. Skövde kommun ställer sig positiv till att påförd avgift ska bortfalla om domen inte har kunnat verkställas inom fem år. Svenskt
Näringsliv anser att den föreslagna bestämmelsen är ovärdig ett samhälle som gör anspråk på att ställa höga rättsliga krav på sina myndigheter och borde inte behövas. Konkurrenskommissionen avstyrker förslaget. Av samma skäl som att en bestämmelse om kvarstad inte behöver införas i lagarna kan det rimligen krävas att upphandlande myndigheter och enheter, vilka till övervägande del utgör myndigheter och offentliga företag, ska göra rätt för sig i fråga om utdömda marknadsskadeavgifter och inte undkomma sanktionen genom att underlåta betalning och göra sig oåtkomliga för exekutiva åtgärder.
Skälen för regeringens förslag: I promemorian gjordes bedömningen att det bör finnas en gräns för under hur lång tid ett beslut om upphandlingsskadeavgift ska få verkställas. Förutom privata företag som kan vara upphandlande enheter enligt LUF, är det offentliga organ som kan komma att påföras upphandlingsskadeavgift. Till skillnad från vad vissa remissinstanser gett uttryck för anser regeringen att den omständigheten inte ska medföra att det inte ska finnas en bortre gräns
212
9.14
för när verkställighet senast ska få ske. Enligt 35 kap. 7 § brottsbalken bortfaller ådömda böter och utdömt vite när fem år har förflutit från det att avgörandet vann laga kraft. Denna tidsfrist för verkställighet tjänar även som förebild inom ett flertal administrativa sanktionssystem, som i vissa fall också omfattar offentliga organ, och bör därför gälla även enligt upphandlingslagstiftningen. Tidsfristen för verkställighet av beslutad upphandlingsskadeavgift föreslås vara fem år i enlighet med vad som gäller enligt nämnda bestämmelse i brottsbalken och i flera andra författningar (t.ex. 3 kap. 23 § konkurrenslagen). En utdömd upphandlingsskadeavgift ska därför falla bort om verkställighet inte har skett inom fem år från det att avgörandet har vunnit laga kraft.
Kvarstad
Regeringens bedömning: Det finns inte något behov av att säkerställa anspråk på upphandlingsskadeavgift genom beslut om kvarstad.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Konkurrenskommissionen tillstyrker promemorians bedömning. I övrigt yttrar sig inte remissinstanserna i frågan.
Skälen för regeringens bedömning: Inom flertalet andra rättsområden finns bestämmelser som gör det möjligt att säkerställa anspråk på administrativa sanktioner genom att rätten får besluta om kvarstad. Ett sådant beslut innebär att den som blir föremål för en talan inte får förfoga över viss egendom.
Vad gäller det aktuella området ska sanktionen betalas av upphandlande myndigheter och enheter. I likhet med Konkurrenskommissionen gör regeringen bedömningen att det inte föreligger något behov av bestämmelser om att säkerställa anspråk på upphandlingsskadeavgift som åläggs någon i denna krets.
9.15 Skatterättsliga konsekvenser
Regeringens bedömning: Upphandlingsskadeavgiften bör inte vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Konkurrenskommissionen tillstyrker promemorians bedömning. I övrigt yttrar sig inte remissinstanserna särskilt i frågan.
Skälen för regeringens bedömning: Av 9 kap. 9 § inkomstskattelagen (1999:1229) följer att bl.a. offentligrättsliga sanktionsavgifter inte får dras av vid inkomsttaxeringen. I förarbetena till bestämmelsen anges att alla offentligrättsliga sanktionsavgifter som inte uttryckligen undantagits i respektive lag omfattas (prop. 1999/2000:2 del 2, s. 110 ff.). För att upphandlingsskadeavgiften ska få avsedd effekt ska
213
10.1
utgiften inte vara avdragsgill. Det behövs ingen ytterligare reglering för att uppnå det önskade resultatet.
10 Tillsynsfrågor m.m.
Föreläggande att lämna uppgift eller handling m.m.
Regeringens förslag: Tillsynsmyndighetens möjlighet att hämta in upplysningar från upphandlande myndigheter och enheter ska kompletteras med en möjlighet att hämta in upplysningar även från den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet. Även bestämmelserna om upphandlande myndigheters och enheters skyldighet att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär ska omfatta den som kan antas vara upphandlande myndighet eller enhet.
Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn ska myndigheten kunna förelägga dem som är eller kan antas vara upphandlande myndigheter eller enheter att lämna uppgift, att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av handlingen.
Föreläggandet ska kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Tillsynsmyndigheten ska vara motpart i domstol. De aktuella målen ska omfattas av systemet med prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller har inte haft något att erinra mot förslagen. Kammarrätten i Stockholm anser att grunderna för förvaltningsdomstolarnas prövning av föreläggandet ska framgå av lagtexten. Länsrätten i Skåne län,
Fortifikationsverket, Transportstyrelsen och Konkurrenskommissionen tillstyrker förslaget. Konkurrensverket avstyrker förslaget i dess nuvarande utformning och anför att ett föreläggande om att tillhandahålla upplysningar bör kunna förenas med vite för att vara effektivt. Såväl
Konkurrensverket som den tidigare tillsynsmyndigheten, Nämnden för offentlig upphandling (NOU), har vid upprepade tillfällen haft problem med att upphandlande myndigheter eller enheter inte efterkommit tillsynsmyndighetens begäran om information; detta gäller såväl statliga som kommunala myndigheter och bolag. Det faktum att tillsynsmyndigheten nu föreslås kunna föra talan om påförande av marknadsskadeavgift torde inte öka upphandlande myndigheters benägenhet att tillhandahålla informationen. Vidare kan befaras att vissa upphandlande myndigheter och enheter kommer att sakna intresse av att överklaga osanktionerade förelägganden. Det har framförts argument om att ett föreläggande gentemot offentliga och privata rättssubjekt vid äventyr av vite att lämna uppgift eller handling i vissa situationer skulle kunna vara tveksamt med hänsyn till skyddet mot självangivelse i Europakonventionen eller rätten till försvar i EU-rätten. Av praxis från Europadomstolen och EU-domstolen följer emellertid att skyldighet med
214
tvång för företag att tillhandahålla skriftlig och muntlig dokumentation är förenligt med skyddet mot självangivelse, så länge företaget därigenom inte tvingas erkänna förekomsten av en lagöverträdelse som det ankommer på tillsynsmyndigheten att bevisa. En tillsynsmyndighet har följaktligen rätt att vid vite ålägga ett företag att lämna alla nödvändiga upplysningar om faktiska omständigheter som företaget kan ha kännedom om samt överlämna därtill hörande dokumentation som företaget kan ha kännedom om som företaget innehar, även om den utlämnade informationen kan användas i ett senare ärende om lagöverträdelse. Verket har behov av att vitesförelägga avseende handlingar av bokförings- och avtalskaraktär för att få utrett det faktiska förloppet och de faktiska omständigheterna i ett enskilt ärende. Ett vitesföreläggande skulle enligt verkets uppfattning inte ta sikte på handlingar eller upplysningar som tvingar den upphandlande myndigheten att utveckla sin inställning eller på annat sätt riskera att medge eller erkänna en överträdelse.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 16 kap. 7 § LOU respektive 16 kap. 9 § LUF får tillsynsmyndigheten, dvs. Konkurrensverket, hämta in alla nödvändiga upplysningar från upphandlande myndigheter eller enheter. Upplysningarna ska i första hand hämtas in genom skriftligt förfarande. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna hämtas in genom besök hos den upphandlande myndigheten eller enheten. Enligt 16 kap. 8 § LOU respektive 16 kap. 10 § LUF är en upphandlande myndighet eller enhet skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.
Motsvarande bestämmelser fanns i ÄLOU. Tillsyn utövades av dåvarande NOU. Vid ÄLOU:s tillkomst infördes inga bestämmelser om rätt för tillsynsmyndigheten att få del av handlingar, men i förarbetena förutskickades att tillsynsmyndigheten borde få en sådan rätt (prop. 1992/93:88 s. 44 f.). I förarbetena till den ändring av ÄLOU genom vilken tillsynsmyndigheten fick rätt att få del av upplysningar uttalade regeringen bl.a. följande. Nämnden bör inte ges rätt att ta del av den upphandlande enhetens samtliga böcker och affärshandlingar, utan endast de handlingar som avser en eller flera bestämda upphandlingar. Det är nödvändigt att nämnden kan få tillgång till alla nödvändiga handlingar i ett upphandlingsärende. Detta är ett naturligt inslag i den tillsynsuppgift som nämnden har. Nämndens rätt att begära upplysningar är avhängig av att rätten utövas vid fullgörandet av nämndens tillsyn över den offentliga upphandlingen. Det inhämtande som avses ska gälla alla nödvändiga upplysningar som behövs för tillsynsfunktionen. De tillsynsmöjligheter som nu ges nämnden kan bedömas tillräckliga åtminstone inledningsvis. Det kan vidare förutsättas att det inte kommer att stöta på några särskilda svårigheter för nämnden att få ta del av de upplysningar man begär (prop. 1993/94:227 s. 19 f. och 26 f.).
Till skillnad från vad som förutsattes vid bestämmelsernas tillkomst har det visat sig att tillsynsmyndigheten ibland har svårigheter att få begärda upplysningar. Exempelvis kan det i vissa fall råda delade meningar om ett visst organ är en upphandlande myndighet eller enhet. Det kan då förekomma att tillsynsmyndigheten vägras de upplysningar som begärs. Det förekommer även att vissa organ, som ostridigt är
215
upphandlande myndigheter eller enheter, inte på ett effektivt sätt tillmötesgår tillsynsmyndighetens begäran om få ut handlingar som behövs för tillsynen.
För att åtgärda problemet bör tillsynsmyndighetens befogenheter skärpas. Regeringen föreslår därför att tillsynsmyndigheten får möjlighet att förelägga en upphandlande myndighet eller enhet att lämna uppgifter och att visa upp handlingar. För att komma till rätta med att vissa organ inte anser sig vara upphandlande myndigheter eller enheter och därför inte efterkommer tillsynsmyndighetens begäran, föreslås vidare att ett sådant föreläggande även ska kunna riktas mot den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet. Av samma skäl bör nu gällande tillsynsbestämmelser om rätt att hämta in respektive skyldighet att tillhandahålla upplysningar utvidgas till att även omfatta den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet. Det kan dock nämnas att det även förekommer domstolsavgöranden där frågan om ett visst organ är skyldigt att tillämpa upphandlingslagstiftningen uttryckligen har prövats. Högsta domstolen har exempelvis i ett skadeståndsmål enligt ÄLOU prövat om en samfällighetsförening för väghållning var en upphandlande enhet (se NJA 2003 s. 683). Vidare har förvaltningsdomstolarna under år 2009 och 2010 avgjort mål där frågan har ställts på sin spets (se avsnitt 10.2). Ett av målen har rört Svenska Spel AB i vilket länsrätten och kammarrätten har funnit att bolaget utgör en upphandlande myndighet. Regeringsrätten beslutade i målet den 23 februari 2010 att inte meddela prövningstillstånd (mål nr 7761-09).
Lagrådet har mot denna bakgrund ifrågasatt om bestämmelsen i denna del är ändamålsenlig, men har inte motsatt sig att den införs.
Konkurrensverket efterlyser en möjlighet att förena föreläggandet med vite för att öka effektiviteten. Regeringen instämmer i bedömningen att ett vite i vissa fall skulle kunna öka föreläggandets effektivitet när det gäller tillsynen enligt LOU och LUF. Vidare anser regeringen att det är viktigt att tillsynsmyndigheten kan bedriva en tillsyn som är så effektiv som är möjligt och rimligt, med beaktande av de krav på rättssäkerhet som följer av bl.a. Sveriges internationella åtaganden. Frågan är om det med beaktande av det anförda kan och bör införas en möjlighet till föreläggande vid vite i LOU och LUF.
Utgångspunkten för tillsynsverksamheten måste vara att tillsynen kan leda till att tillsynsmyndigheten upptäcker att det har begåtts överträdelser mot LOU eller LUF. Vissa överträdelser av lagstiftningen kan leda till att tillsynsmyndigheten ansöker om upphandlingsskadeavgift. Som tidigare anförts (avsnitt 9.11 ) gör regeringen bedömningen att den föreslagna regleringen om upphandlingsskadeavgift är förenlig med kraven på rättssäkerhetsgrantier enligt bl.a. artikel 6 i Europakonventionen. Som också framhållis i det ovan nämnda avsnittet står det klart att det finns privata aktörer som ska tillämpa LUF och som tillhör den krets som omfattas av tillämpningsområdet för nämnda artikel i konventionen.
Regeringen har bl.a. när det gäller skattetillägg enligt taxeringslagen (1990:324) övervägt de rättssäkerhetskrav som följer av att en sanktionsavgift omfattas av artikeln (prop. 2002/03:106 s. 61 ff, 178 ff). Således har gjorts bedömningen att den s.k. passivitetsrätten innebär att bestämmelser som reglerar enskildas skyldighet att medverka i
216
skatteutredningar ska utformas på ett sådant sätt att inte åtgärder kan vidtas i skatteutredningen som står i strid med den skattskyldiges rätt att inte behöva belasta sig själv när det finns risk för att skattetillägg ska tas ut. Den enskilde får rimligen inte tvingas att lämna uppgifter i en skatteutredning som sedan kan användas mot honom i en skattetilläggsprocess. Detta hindrar emellertid inte att frågor ställs eller att uppgifter begärs in. Regeringen hänvisade vidare till överväganden kring vitesförbud och artikel 6 som gjordes i förarbetena till lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter (prop. 2001/02:25) och vidhöll sin uppfattning att det inte kan anses i sig oförenligt med Europakonventionen att förelägga en enskild att komma in med handlingar och uppgifter, inbegripet deklarationshandlingar när föreläggandet inte är vitessanktionerat. Det ansågs vidare inte heller finnas något principiellt hinder mot att vitesförelägga den skattskyldige att lämna uppgifter om andra frågor än den frågan som har betydelse för om grund för skattetillägg föreligger, dvs. den oriktiga uppgiften. När det däremot finns anledning att anta att den skattskyldige begått en gärning som kan leda till skattetillägg och föreläggandet avser en utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen, ska den enskilde inte få föreläggas vid vite. Den aktuella bestämmelsen i 3 kap. 6 § taxeringslagen har följande lydelse:
”Ett föreläggande enligt 5 § får förenas med vite, om det finns anledning att anta att det annars inte följs.
Första stycket gäller inte, om det finns anledning att anta att den skattskyldige eller, om denne är en juridisk person, ställföreträdare för den skattskyldige har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till skattetillägg och föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.”
När det gäller tillsynen enligt LUF kan de uppgifter som tillsynsmyndigheten begär utlämnade antas ha betydelse för bedömningen av om grund för upphandlingsskadeavgift föreligger. I de fallen anser regeringen, i likhet med ovan redovisade överväganden kring skattetillägg, att ett vitessanktionerat föreläggande inte bör införas. I den mån tillsynsmyndigheten önskar få in uppgifter om andra frågor än sådana som kan leda till upphandlingsskadeavgift, torde det emellertid enligt regeringens tidigare resonemang inte finnas hinder mot att vitesförelägga enheten. Som framgår av den återgivna bestämmelsen, skulle det vara möjligt att föreskriva att det i vissa fall är tillåtet med ett vitessanktionerat föreläggande.
Det torde emellertid vara förenat med betydande tillämpningssvårigheter för tillsynsmyndigheten att avgöra i vad mån ett föreläggande gäller uppgifter som inte kan leda till upphandlingsskadeavgift och därför kan förenas med vite eller i vad mån det är fråga om uppgifter som skulle kunna leda till en talan om upphandlingsskadeavgift och ett vitessanktionerat föreläggande därför inte är tillåtet. En bestämmelse av det angivna slaget skulle även kunna tänkas leda till fall då ett vitessanktionerat föreläggande lett till att tillsynsmyndigheten erhåller uppgifter som den inte kan använda i ett mål om upphandlingsskadeavgift. Det skulle t.ex. kunna stå klart att en
217
10.2
allvarlig överträdelse av LUF har skett, men att talan om upphandlingsskadeavgift ändå inte kan väckas på grund av vitesföreläggandet. Vid en bedömning av skälen för och emot möjligheten att införa ett vitessanktionerat föreläggande att användas i vissa fall, anser regeringen att de tidigare angivna effektivitetsskälen för vite inte uppväger de tillämpningssvårigheter som kan förutses. De ovan redovisade övervägandena angående privata aktörer som omfattas av LUF och regleringens förhållande till artikel 6 i Europakonventionen, har i och för sig inte motsvarande relevans beträffande de myndigheter som omfattas av LOU. Regleringen i LOU och LUF bör dock vara enhetlig i detta avseende. Mot denna bakgrund föreslår regeringen därför inte att tillsynsmyndigheten i några fall ska kunna meddela vitessanktionerade förelägganden. Regeringen avser emellertid att följa utvecklingen och, för det fall det skulle visa sig att det finns ett sådant behov, återkomma i frågan.
Frågan om sekretess för uppgifter som lämnades till dåvarande NOU har behandlats i förarbetena till den ändring av ÄLOU varigenom tillsynsmyndigheten gavs rätt att hämta in upplysningar (prop. 1993/94:227 s. 20).
Föreläggandet bör kunna överklagas av den som föreläggandet riktas till. Därför föreslår regeringen att bestämmelser som reglerar detta tas in i LOU och LUF. Överklagande bör ske till allmän förvaltningsdomstol och målen bör omfattas av systemet med prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.
Av 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) framgår att om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut hos förvaltningsrätten ska den myndighet som först beslutade i saken vara den enskildes motpart sedan handlingarna i ärendet överlämnats till domstolen. Om en myndighet överklagar ett föreläggande blir tillsynsmyndigheten således, enligt bestämmelsen, inte myndighetens motpart. En bestämmelse som föreskriver att tillsynsmyndigheten blir motpart i domstol om ett föreläggande överklagas bör därför tas in i LOU och LUF.
Ytterligare möjligheter att ingripa vid upphandlingar
Regeringens bedömning: Tillsynsmyndigheten bör inte ges några ytterligare möjligheter att ingripa vid upphandlingar.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna uttalar sig inte särskilt i frågan. Konkurrensverket instämmer inte i bedömningen och anför att verket bör ges möjlighet att föra fastställelsetalan i frågan om ett visst organs upphandlingsrättsliga status samt möjlighet att vid vite kunna ålägga en upphandlande myndighet att upphöra med eller inte upprepa ett visst beteende. När det gäller frågan att få den upphandlingsrättsliga statusen fastställd anger verket att det i ett överprövningsmål kan uppstå en situation när domstol bedömer att ett visst rättssubjekt är att betrakta som en upphandlande myndighet, men att ansökan om överprövning ska avslås av andra skäl. I ett sådant läge kan
218
den upphandlande myndigheten, enligt verket, inte överklaga domen eftersom den inte gått myndigheten emot. Verket anför att rättsverkningarna av en sådan dom får anses tämligen oklara. En fastställelseprocess skulle bli av renodlat rättslig karaktär och därmed enligt verket ge processekonomiska fördelar. Eventuella svårigheter till följd av att ett visst organ som tidigare fastställts utgöra en upphandlande myndighet genomgår förändringar som är av betydelse för den upphandlingsrättsliga statusen, kan enligt verket undvikas genom att organ ges en generell rätt att föra en negativ fastställelsetalan avseende sin egen status där Konkurrensverket uppträder som motpart. Förbudsvite är ett framåtsyftande rättsmedel och har en omedelbar handlingsdirigerande effekt i det enskilda fallet. Ett förbudsvite skulle enligt verket kunna användas exempelvis när en upphandlande myndighet eller enhet vid upprepade tillfällen använder sig av otillbörligt styrande kravspecifikationer som i praktiken innebär att endast en viss leverantör eller kategori av leverantörer kan komma i fråga, eller tillämpar godtyckliga eller preciserade utvärderingskriterier som inte motsvarar kraven på likabehandling och transparens.
Skälen för regeringens bedömning: Som framgår av avsn itt 9.1 föreslås att tillsynsmyndigheten ska få föra talan om upphandlingsskadeavgift bl.a. vid otillåten direktupphandling. Vidare föreslås att tillsynsmyndigheten ska kunna förelägga en upphandlande myndighet respektive enhet eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet att lämna uppgifter eller att visa upp handlingar (se föregående avsnitt). Dessutom ska leverantörer kunna föra talan om ett avtal ska ogiltigförklaras. Sammantaget är det således en rad förändringar som kan förväntas innebära att regelefterlevnaden vid upphandlingar ökar.
I de fall det råder delade meningar om ett visst organ är en upphandlande myndighet respektive enhet eller inte, måste rätten redan enligt nu gällande ordning ta ställning till den frågan i mål om överprövning. Som exempel på mål där frågan om ett organ utgör en upphandlande myndighet eller inte på senare tid uttryckligen har prövats, kan nämnas avgöranden från Länsrätten i Stockholms län, dom den 27 februari 2009 i mål nr 24751-08, avseende Jernhusen AB och Kammarrätten i Stockholm, dom den 19 november 2009 i mål nr 6937-09, avseende Svenska Spel AB. Regeringsrätten beslutade i målet avseende Svenska Spel AB den 23 februari 2010 att inte meddela prövningstillstånd (mål nr 7761-09). Den upphandlingsrättsliga statusen kommer på samma sätt kunna aktualiseras i mål om upphandlingsskadeavgift. Eftersom det är Konkurrensverket som har talerätt, så är verket inte längre hänvisad till att någon leverantör väcker talan om överprövning. I de fall Konkurrensverket anser att ett organ är en upphandlande myndighet eller enhet som inte iakttar upphandlingslagstiftningen och verket därför anser att otillåten direktupphandling skett, kan verket ansöka om påförande av upphandlingsskadeavgift.
Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att det åtminstone för närvarande inte finns behov att ge tillsynsmyndigheten möjlighet att föra en fastställelsetalan eller att förelägga en upphandlande myndighet eller enhet att upphöra med eller att inte upprepa ett visst beteende. Felaktiga upphandlingar kan bli föremål för överprövning på talan av
op. 2009/10:180
219
10.3
Pr leverantör och regeringen har även gjort bedömningen att Konkurrensverket inte bör ges talerätt i mål om överprövning (se avsnitt 8.10 ). Det bedöms inte heller i övrigt finnas behov av någon ytterligare möjlighet för tillsynsmyndigheten att ingripa vid upphandlingar.
Åtgärder mot domstolstrots
Regeringens bedömning: Det bör inte införas några särskilda bestämmelser riktade mot upphandlande myndigheter eller enheter som underlåter att rätta sig efter en domstols avgörande (domstolstrots).
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna framför inga invändningar mot bedömningen. Konkurrensverket anser att marknadsskadeavgift ska kunna dömas ut även när en upphandlande myndighet eller enhet underlåter att efterkomma ett lagakraftvunnet domstolsavgörande i mål enligt 16 kap. LOU eller LUF. Länsrätten i
Värmlands län och Advokatfirman Delphi anser att marknadsskadeavgift ska kunna påföras vid domstolstrots och Sveriges advokatsamfund samt Företagarna anser att detta bör övervägas.
Skälen för regeringens bedömning: Det saknas sanktioner i LOU om en upphandlande myndighet underlåter att följa domstols avgörande med innebörd att en upphandling ska rättas eller göras om, förutom möjligheten till skadestånd för en leverantör. Detsamma gäller för det fall rätten, enligt LUF, beslutar att en upphandling ska göras om. I 16 kap. 2 § första stycket sista meningen LUF finns visserligen i dag en möjlighet för rätten att vid vite förbjuda en upphandlande enhet att fortsätta en upphandling utan att avhjälpa bristerna. Det föreslås dock, som behandlats ovan (se av snitt 8.3 ), att denna bestämmelse tas bort.
Det har från olika håll påpekats att det förekommer att upphandlande myndigheter eller enheter väljer att inte följa domstolars avgöranden i mål om överprövning och åsikten har framförts att det behövs möjligheter till ingripande mot sådant agerande. I rapporten Statliga bolag och offentlig upphandling (RiR 2006:15) uttalade Riksrevisionen att förekomsten av domstolstrots visar att det är en påtaglig brist i lagstiftningen att inga sanktioner utgår mot ett offentligt ägt bolag som döms att göra om en upphandling enligt [Ä]LOU, men väljer att inte följa domstolens beslut. I sitt remissvar på slutbetänkandet från Upphandlingsutredningen 2004 anförde Riksrevisionen att det är en brist att utredningen inte behandlar frågan om de fall av domstolstrots som förekommer i upphandlingsmål. Med anledning av det som kommit fram i granskningen av statliga bolag och offentlig upphandling kan det, enligt Riksrevisionen, finnas skäl för regeringen att överväga hur väl den svenska lagstiftningen uppfyller rättsmedelsdirektiven inom upphandlingsområdet. Det gäller, anförde Riksrevisionen, främst de krav som innebär att medlemsländerna är skyldiga att införa bestämmelser som garanterar att domstolarnas beslut följs.
220
I beslut rörande anmälningar om domstolstrots i upphandlingsärenden uttalade Justitieombudsmannen att det finns ett behov av ytterligare sanktionsmöjligheter på området (Justitieombudsmannens beslut den 29 juni 2007, dnr 3006-2005 och den 19 november 2007, dnr 1282-2007).
Stockholms Handelskammare uttalade i sin analys Åtgärder för en effektivare offentlig upphandling (2008:2) att det är oacceptabelt att domstolstrots tillåts fortgå utan att det åtföljs av sanktioner. Avsaknaden av sanktioner vid domstolstrots torde, enligt handelskammaren, vara i strid med rättsmedelsdirektiven och unionsrätten.
Enligt artikel 2.8 i första rättsmedelsdirektivet, i dess lydelse enligt ändringsdirektivet, ska medlemsstaterna se till att de beslut som fattas av de behöriga prövningsorganen kan verkställas effektivt. Motsvarande bestämmelse fanns tidigare i artikel 2.7 i första rättsmedelsdirektivet. Enligt artikel 2.8 i andra rättsmedelsdirektivet, vilken inte ändrats i och med ändringsdirektivet, ska medlemsstaterna se till att prövningsorganens beslut verkligen åtföljs.
Att en upphandlande myndighet eller enhet väljer att inte följa ett domstolsavgörande är givetvis högst otillfredsställande och väcker frågan hur detta problem, när det uppstår, kan lösas. Regeringen föreslår, i nu aktuellt lagstiftningsärende, införande av nya rättsmedel. Dels föreslås att det införs bestämmelser som möjliggör för allmän förvaltningsdomstol att i vissa angivna situationer, på talan av leverantör, förklara ett avtal ogiltigt (se avsnitt 7 ), dels på talan av Konkurrensverket döma ut upphandlingsskadeavgift (se avsn itt 9). Dessa n ya rättsmedel syftar till att förbättra regelefterlevnaden vid offentlig upphandling och att öka möjligheterna för effektiva ingripanden vid överträdelser av upphandlingsbestämmelserna.
De föreslagna rättsmedlen ogiltighet av avtal och upphandlingsskadeavgift torde kunna tillgripas även i vissa fall när domstolstrots föreligger. Om en upphandlande myndighet eller enhet, i strid mot en domstols avgörande, fortsätter att tillämpa ett avtal som förklarats ogiltigt eller sluter ett avtal i enlighet med ett upphävt tilldelningsbeslut, torde det kunna betraktas som en otillåten direktupphandling, varpå avtalet (återigen) kan förklaras ogiltigt eller upphandlingsskadeavgift påföras. De föreslagna bestämmelserna bör således även vara effektiva för att åtgärda en eventuell ovilja hos en upphandlande myndighet eller enhet att följa en domstols avgörande. Rättsmedelsdirektivens krav på att medlemsstaterna ska se till att domstolars avgöranden verkligen följs får härigenom anses vara uppfyllda.
Mot bakgrund av det anförda gör regeringen bedömningen att de nya rättsmedel som föreslås, även bör kunna få effekt om en upphandlande myndighet eller enhet gör sig skyldig till domstolstrots. Som anförts i avsnitt 9.2 ska en utvärdering av systemet med upphandlingsskadeavgift göras efter viss tid. I en sådan utvärdering bör, som anförts av
Företagarna och Sveriges advokatsamfund, ingå att överväga om avgift ska kunna påföras även vid domstolstrots.
221
10.4 Granskning och medling
Regeringens förslag: Bestämmelserna i LUF om möjlighet att begära granskning och medling ska tas bort.
Promemorians förslag överensstämmer med promemorians. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna framför inga synpunkter i denna fråga. Transportstyrelsen, Arbetsförmedlingen och
Konkurrenskommissionen tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Inom försörjningssektorerna finns enligt 16 kap. 11 § LUF en möjlighet för en upphandlande enhet att få sina rutiner granskade av en oberoende granskare i syfte att bedöma om rutinerna stämmer överens med upphandlingsreglerna.
Inom försörjningssektorerna finns också en möjlighet enligt 16 kap. 12–14 §§ LUF att få till stånd ett särskilt medlingsförfarande
Enligt beaktandesatserna 29 och 30 i ändringsdirektivet har dessa båda möjligheter utnyttjats i mycket begränsad omfattning och bestämmelserna om dessa förfaranden har därför upphävts.
Såvitt är känt har bestämmelserna om granskning och medling i LUF inte heller använts i någon nämnvärd utsträckning. Regeringen gör därför bedömningen att dessa bestämmelser kan tas bort.
11 Skadestånd
11.1 Skadestånd till anbudsgivare och anbudssökande som har deltagit i en upphandling
Regeringens förslag: Reglerna om skadestånd i LOU ska kompletteras med en bestämmelse som anger att anbudsgivare och anbudssökande som deltagit i en upphandling är berättigad till ersättning för kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om den upphandlande myndigheten har åsidosatt bestämmelserna i LOU och detta har menligt påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. I promemorian föreslås dock att bestämmelsen ska tas in i en egen paragraf och ha en något annan lydelse.
Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna yttrar sig inte i frågan. Av dem som yttrar sig är majoriteten positiva till förslaget.
Försvarets materielverk (FMV), Transportstyrelsen, Arbetsförmedlingen och Konkurrenskommissionen tillstyrker förslaget. Tillväxtverket anser att det är positivt att även leverantörer som deltagit i upphandling och lämnat anbud får möjlighet att få skadestånd för de kostnader som anbudsförfarandet har åsamkat. Stockholms kommun har inget att erinra mot att tidigare gällande praxis om skadestånd kodifieras. Skatteverket anser att föreslagen reglering får anses konsekvent, men det skulle behövas en tydligare reglering av vad som kan anses som liden skada.
222
Gränsen för vad som kan anses som risk för skada är alldeles för låg.
Stockholms läns landsting avstyrker förslaget då ändringen inte kan motiveras av direktivet och kan medföra stora kostnader för upphandlande myndigheter. Konkurrenskommissionen förordar att den s.k. ettårsfristen för att väcka talan om skadestånd enligt LOU och LUF upphävs och ersätts med att talan om skadestånd ska kunna väckas så länge det upphandlade avtalsförhållandet pågår. Talan ska dock alltid kunna väckas inom ett år från den tidpunkt som följer av 16 kap. 1 § andra–fjärde styckena LOU eller LUF.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 16 kap. 7 § LUF i nuvarande lydelse är anbudsgivare och anbudssökande som deltagit i en upphandling berättigade till ersättning för kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om den upphandlande enheten åsidosatt bestämmelserna i LUF och detta menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet. Bestämmelsen ger således rätt till ersättning med det negativa kontraktsintresset. Bestämmelsen genomför artikel 2.7 i andra rättsmedelsdirektivet.
LOU innehåller inte någon motsvarande bestämmelse om ersättning för nedlagda kostnader (det negativa kontraktsintresset) för de leverantörer som inte är berättigade till ersättning med belopp som motsvarar det positiva kontraktsintresset. Inte heller det bakomliggande första rättsmedelsdirektivet innehåller någon sådan bestämmelse.
Båda lagarna innehåller en generell bestämmelse om skadestånd. Enligt nuvarande 16 kap. 5 § LOU och 16 kap. 6 § LUF ska en upphandlande myndighet respektive en upphandlande enhet som inte följt bestämmelserna i respektive lag ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör. Den generella skadeståndsbestämmelsen i båda lagarna ger rätt till skadestånd avseende hela den lidna skadan, inklusive det positiva kontraktsintresset (prop. 1992/93:88 sid. 102 f.).
I samband med införandet av ÄLOU, som föregick nu gällande LOU och LUF och som innehöll samma skadeståndsbestämmelser som nuvarande lagstiftning, ansåg Lagrådet att tillämpningen av bestämmelsen var oklar med hänsyn till dess samband med den generella skadeståndsbestämmelsen (prop. 1992/93:88 s. 140 f.).
Med hänsyn till att bestämmelsen var hämtad direkt från direktivet ansågs den motiverad och kunde inte klart konstateras vara obehövlig (prop. 1992/93:88 s. 103). Den togs därför in i lagen.
Högsta domstolen (HD) har i rättsfallet NJA 2000 s. 712 behandlat frågan om skadestånd enligt ÄLOU och därvid uttalat beträffande möjligheterna till ersättning för det negativa intresset att, i avsaknad av sakskäl som talar för annat, får samma principer som gäller inom försörjningssektorerna enligt 7 kap. 7 § i ÄLOU antas var tillämpliga vid annan upphandling som regleras i lagen. Domstolen prövade frågan om skadeståndets storlek och beräkning vid upphandling inom den klassiska sektorn där endast den generella skadeståndsbestämmelsen grundar rätt till ersättning. Domstolen konstaterade att bestämmelsen ska tolkas så att den inte är begränsad till vad som motsvarar leverantörens kostnader som han haft för upphandlingen, utan den ger möjlighet att döma ut ersättning med ett belopp upp till vad som motsvarar utebliven vinst. Det får enligt domstolen anses stå klart att beviskravet för att leverantören förlorat
223
kontraktet till följd av överträdelsen måste vara högre i dessa fall än när ersättningsyrkandet avser kostnader.
HD slog fast att ett krav på att leverantören alltid skall styrka att just han förlorat kontraktet till följd av överträdelsen skulle medföra att rätten till ersättning i praktiken blev urholkad på ett sätt som i vart fall inte står i god samklang med det preventiva syfte som direktivens bestämmelser om rätt till skadestånd har. Vidare anförde HD följande.
”Frågan om beviskravet för rätt till skadestånd kan emellertid inte ses helt oberoende från frågan om beräkningen av skadeståndet. Ett sänkt beviskrav innebär ofrånkomligen att en upphandlande enhet riskerar att få betala ersättning till flera leverantörer trots att endast en av leverantörerna skulle kunna ha fått kontraktet. Om ersättningen under alla förhållanden skulle bestämmas enligt samma principer som tillämpas inom ramen för kontraktsförhållanden skulle detta kunna leda till orimligt betungande ersättningsskyldigheter. Skadeståndsskyldigheten enligt LOU har emellertid i väsentliga hänseenden andra ändamål än skadeståndsskyldighet inom kontraktsförhållanden. Man kan inte redan av den omständigheten att 7 kap 6 § lämnar utrymme för full ersättning för utebliven vinst dra den slutsatsen att ersättningen alltid skall bestämmas med stöd av samma principer som tillämpas inom ramen för skadestånd i kontraktsförhållanden. Goda skäl kan anföras för att ersättningen som regel bör utgå med ett med hänsyn till bl a överträdelsens karaktär, nedlagda kostnader och utsikter till vinst uppskattat skäligt belopp (jfr Hellner, Skadeståndsrätt, 5 uppl, s 468). Att full ersättning för beräknad utebliven vinst dömdes ut under de särskilda förhållanden som var vid handen i NJA 1998 s. 873 kan inte anses utgöra hinder för att lägga en sådan allmän princip till grund för beräkningen av skadeståndet. En sådan princip lämnar utrymme för att beakta om också andra leverantörer än den som väckt talan måste bedömas ha haft goda möjligheter att erhålla kontraktet.
Övervägande skäl får därför anses tala för att det bör vara tillräckligt att en leverantör kan visa att det är sannolikt att han förlorat kontraktet till följd av överträdelsen för att han skall kunna få skadestånd med ett högre belopp än som motsvarar de kostnader som han kan ha haft.”
I rättsfallet NJA 2007 s. 349 bekräftar HD att den skönsmässiga bedömning av skadeståndets storlek som domstolen gjorde i rättsfallet ovan inte utesluter att andra leverantörer kan få ersättning för nedlagda kostnader utöver ersättningen för det positiva intresset som utgått till den leverantör som kan visa att han skulle haft en realistisk möjlighet att erhålla kontraktet.
För upphandlingar som omfattas av LOU finns således, trots frånvaron av en uttrycklig bestämmelse därom, möjligheten att döma ut ersättning för det negativa intresset för leverantör som lidit skada på grund av ett fel i en upphandling.
I samband med de nu gällande LOU och LUF, som innehåller samma skadeståndsbestämmelser som ÄLOU, ansåg Lagrådet (prop. 2006/07:128 del 2 s. 649) att det borde övervägas om bestämmelsen om
224
skadestånd upp till det negativa intresset i LUF behövs med hänsyn till den praxis som utvecklats i anslutning till tillämpningen av den generella skadeståndsbestämmelsen i ÄLOU. Lagrådet hänvisade därvid till det ovan angivna rättsfallet NJA 2000 s. 712. Lagrådet ansåg vidare att om bestämmelsen behövs borde det, mot bakgrund av HD:s ställningstagande i nämnda rättsfall, övervägas om det i förtydligande syfte bör föreskrivas motsvarande för den klassiska sektorn.
Som Lagrådet framhöll kan det ifrågasättas om bestämmelsen om ersättning för det negativa intresset i LUF behövs med hänsyn till att HD uttalat att möjligheten finns att döma ut ersättning till det negativa intresset utan hinder av att ersättning utgår med högre belopp till annan leverantör som gjort sannolikt att han eller hon förlorat kontraktet.
Bestämmelsen i LUF om ersättning till det negativa intresset följer av rättsmedelsdirektivet och det är därför inte lämpligt att den tas bort. Lagstiftningen om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna tillämpas av ett stort antal myndigheter, kommuner och samhällsägda bolag samt berör ett stort antal företag i egenskap av anbudssökande och anbudsgivare. Det är därför värdefullt att det i lagen uttryckligen klargörs att ersättning för det negativa intresset kan dömas ut till den anbudssökande eller anbudsgivare vars möjligheter att tilldelas kontraktet menligt har påverkats av att bestämmelserna i lagen även om han inte kan göra sannolikt att han förlorat kontraktet.
Med hänsyn till att det numera är klarlagt av HD att det negativa intresset kan utgå även vid offentlig upphandling inom den klassiska sektorn och behovet av klargörande gör sig gällande i lika hög grad vid upphandlingar inom denna sektor bör, enligt regeringens mening, en kompletterande regel efter mönster av bestämmelsen om ersättning för det negativa intresset i LUF föras in i LOU.
Den nya bestämmelsen om skadestånd till anbudssökande och anbudsgivare som har deltagit i en upphandling är inte avsedd att påverka den praxis som utvecklats avseende den generella skadeståndsbestämmelsen i LOU.
I lagrådsremissen föreslogs att den nya bestämmelsen skulle tas in i en separat paragraf. Lagrådet har emellertid ansett att förslaget innebär en dubbelreglering av rätten till ersättning för kostnader, som är ägnad att vålla missförstånd. Lagrådet har därför föreslagit att bestämmelsen tas in i ett andra stycke i samma paragraf som den befintliga skadeståndsbestämmelsen. Regeringen instämmer i detta och bestämmelsen i LOU bör därför utformas som Lagrådet har förordat. Vidare anser regeringen att motsvarande ändring bör göras i LUF.
225
11.2 Skadestånd när ett avtal har ogiltigförklarats
Regeringens förslag: Bestämmelserna i LOU och LUF om inom vilken tid en talan om skadestånd ska väckas ska kompletteras så att en skadeståndstalan med anledning av att ett avtal har ogiltigförklarats ska väckas inom ett år från den tidpunkt då avtalet har förklarats ogiltigt genom ett avgörande som har vunnit laga kraft.
Regeringens bedömning: En leverantör som har lidit skada till följd av att ett avtal har förklarats ogiltigt kan ha rätt till skadestånd enligt befintliga skadeståndsbestämmelser i LOU och LUF.
Promemorians bedömning: Överensstämmer inte med regeringens. I promemorian uttalas att frågan om skadestånd får avgöras mot bakgrund av allmänna skadeståndsrättsliga principer. Promemorian innehåller inte något förslag om komplettering av tidsfristen för att väcka skadeståndstalan.
Remissinstanserna: Konkurrensverket och Västra Götalands läns landsting delar bedömningen i promemorian att någon särskild lagstiftning inte behöver införas. Den avvägning som ska göras vid bedömningen av krav från leverantörer bör kunna ske utifrån allmänna skadeståndsrättsliga principer i skadeståndslagen. Domstolsverket,
Konkurrensverket och Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att det i motiven bör tydliggöras att allmänna skadeståndsrättsliga regler ska gälla eftersom det inte framgår av ordalydelsen till den föreslagna bestämmelsen i 16 kap. 19 §. Skåne läns landsting och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) delar uppfattningen i promemorian, men anför att enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer kan den som är berättigad till ersättning för det positiva kontraktsintresset inte få ersättning också för det negativa kontraktsintresset, som sägs i promemorian.
Konkurrenskommissionen förordar att den s.k. ettårsfristen för talan om skadestånd vid offentlig upphandling enligt 16 kap. 6 § LOU och 16 kap. 8 § LUF upphävs och ersätts med att talan om skadestånd ska kunna väckas vid allmän domstol så länge det upphandlande avtalsförhållandet pågår. Talan ska dock alltid kunna väckas inom ett år från den tidpunkt som följer av 16 kap. 1 § andra till fjärde styckena LOU eller LUF.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt 16 kap. 5 §
LOU och 16 kap. 6 § LUF ska en upphandlande myndighet eller enhet som inte har följt bestämmelserna i respektive lag ersätta därigenom uppkommen skada för leverantör. I 16 kap. 6 § LOU och 16 kap. 8 § LUF förskrivs att talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom viss tid.
Den praxis som utvecklats rör skadestånd i situationen att en leverantör till följd av överträdelse av bestämmelserna om upphandling inte har tilldelats ett kontrakt och därför lidit skada.
Med hänsyn till förslaget om att avtal ska kunna ogiltigförklaras uppkommer fråga om skadestånd ska kunna utgå även i andra fall. Det som närmast avses är om en leverantör som har slutit ett avtal som ogiltigförklaras bör ha rätt till skadestånd.
226
Regeringen anser att det är rimligt att det finns möjlighet att få skadestånd för en leverantör som lider skada på grund av att en upphandlande myndighet eller enhet under en upphandling har begått ett fel som medfört att avtalet förklarats ogiltigt. Inte minst preventiva skäl talar för en sådan ordning.
Skadeståndsbestämmelserna i 16 kap. 5 § LOU och 16 kap. 6 § LUF är till sin ordalydelse tillämpliga även på en sådan situation och det bedöms lämpligt att en leverantör som lidit skada på grund av att ett avtal har förklarats ogiltigt ska kunna ansöka om skadestånd enligt de bestämmelserna. Någon lagändring är därför inte nödvändig. Bestämmelserna om ogiltighet innebär dock att nya situationer kan uppkomma. Det kan tänkas att en leverantör som har ingått ett avtal och börjat fullgöra detta har haft andra kostnader än en leverantör som inte har tilldelats kontraktet. Som exempel kan nämnas att leverantören har ingått hyresavtal eller anställningsavtal som löper med uppsägningstid, oaktat att leverantörens avtal med myndigheten har förklarats ogiltigt. Det kan även uppkomma kostnader med anledning av avtal som ingåtts med underleverantörer. I vilken mån skadestånd ska utgå i ett enskilt fall får även fortsättningsvis bli en fråga för rättstillämpningen.
De kriterier för skadeståndsskyldighet och skadeståndets beräkning som HD fastställt i sin praxis bör kunna ge vägledning även för bedömningen av de nytillkomna fallen. Därav kan utläsas att ersättningen som regel bör utgå med uppskattat skäligt belopp, med hänsyn till bl.a. överträdelsens karaktär, nedlagda kostnader och utsikter till vinst (se rättsfallen NJA 2000 s. 712 och 2007 s. 349). Vid den skälighetsbedömning som enligt rättspraxis ska göras bör frågan om en leverantör varit i god eller ond tro i förhållande till myndighetens regelöverträdelse kunna beaktas.
Enligt gällande preskriptionsregler i LOU och LUF ska en talan om skadestånd väckas inom ett år från den tidpunkt då avtal slutits mellan upphandlande myndighet och leverantör. Ett avtal kan, med hänsyn till bl.a. domstolens handläggningstid, ha löpt ut under viss tid innan det ogiltigförklaras. Detta kan i vissa fall leda till att en leverantörs skadeståndsanspråk är preskriberat när avtalet förklaras ogiltigt. För att en leverantör som drabbas av att ett avtal förklaras ogiltigt ska ha möjlighet att hinna väcka talan om skadestånd bör tidsfristen i LOU och LUF för talans väckande därför kompletteras. Regeringen anser, som
Lagrådet har föreslagit, att tidsfristen i dessa fall bör fastställas till ett år från den tidpunkt avtalet har förklarats ogiltigt genom ett avgörande som har vunnit laga kraft. Den kommer därmed att motsvara den tid om ett år från det att ett avtal slöts som gäller för en leverantör som inte tilldelats ett kontrakt. För att införa ytterligare ändringar av preskriptionstiden, som påtalas av Konkurrenskommissionen, saknas emellertid underlag i nu aktuellt lagstiftningsärende.
227
12.1
12 Konkurrenspräglad dialog
Konkurrenspräglad dialog införs
Regeringens förslag: Upphandlingsförfarandet konkurrenspräglad dialog ska införas i LOU.
Förfarandet ska kunna användas vid upphandling såväl inom som utanför det direktivstyrda området.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget. Svenska Bussbranschens Riksförbund avstyrker förslaget såvitt avser upphandling av tjänster som skolskjutstrafik m.m. Länsrätten i
Östergötlands län, dåvarande Nämnden för offentlig upphandling (NOU), och Konkurrenskommissionen avstyrker att förfarandet ska göras tillgängligt även för de upphandlingar som genomförs av bestämmelserna i nuvarande 15 kap. Dåvarande Verket för förvaltningsutveckling (Verva) har mycket svårt att tro att konkurrenspräglad dialog kommer att få något större genomslag i Sverige, men anser trots detta att det inte finns anledning att avstå från möjligheten att tillämpa förfarandet. Kammarrätten i Göteborg, NOU och Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) avstyrker benämningen på förfarandet. Alternativa förslag på namn som lämnas är dialogupphandling och flexibelt upphandlingsförfarande. Länsrätten i Östergötlands län anför vidare att bestämmelserna torde bli svårtillämpade för såväl de som ska upphandla som för rättstillämpningen. Mer vägledande förarbetsuttalanden är därför av värde.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 29 i det klassiska direktivet får medlemsstaterna genomföra bestämmelser om konkurrenspräglad dialog. Detta förfarande får användas, enligt de närmare förutsättningar som anges i artikeln, av en upphandlande myndighet som genomför särskilt komplicerade kontrakt, om myndigheten i fråga anser att användningen av öppet eller selektivt förfarande inte medger tilldelning av kontraktet. Den upphandlande myndigheten ska offentliggöra ett meddelande om upphandling och inleda en dialog med de anbudssökande som valts ut på närmare föreskrivet sätt. Syftet med dialogen är att identifiera och definiera hur myndighetens behov bäst kan tillgodoses. Under dialogen får den upphandlande myndigheten inte röja för de övriga deltagarna vilka lösningar en deltagare har föreslagit. Efter att ha förklarat dialogen avslutad ska myndigheten uppmana deltagarna att lämna sitt slutgilitga anbud. Tilldelning av kontrakt ska ske enbart på det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, se avsni tt 12.8.
Kommissionen har utarbetat ”Explanatory Notes – Competitive Dialogue – Classic Directive” avseende konkurrenspräglad dialog.
Enligt gällande bestämmelser i LOU kan upphandlingar ske genom något av förfarandena öppet eller selektivt förfarande. Därutöver finns möjlighet att upphandla genom förhandlat förfarande med föregående annonsering eller förhandlat förfarande utan föregående annonsering under vissa i lagen givna förutsättningar. Vid upphandling som inte
228
omfattas av direktivet kan en upphandlande myndighet även använda förenklat förfarande, urvalsförfarande, och under vissa givna förutsättningar direktupphandling.
Förfarandet konkurrenspräglad dialog är ett komplement till redan befintliga former av upphandling. Förfarandet präglas särskilt, som berörts, av att det innefattar möjlighet för den upphandlande myndigheten att föra en dialog med utvalda leverantörer i syfte att identifiera och definiera hur myndighetens behov bäst ska kunna tillgodoses. Det ska vara möjligt att använda oavsett om upphandlingen avser byggentreprenader, varor eller tjänster. Avsikten är att konkurrenspräglad dialog ska vara en flexibel procedur för tilldelning av särskilt komplicerade kontrakt när ett öppet eller selektivt förfarande inte medger tilldelning av kontrakt. Förfarandet ska bidra till att skapa goda förutsättningar för ett effektivt resursutnyttjande och förmånliga inköpsvillkor för det allmänna. Konkurrenspräglad dialog kommer att kunna användas när det är omöjligt att utforma någon mer exakt specifikation, samt i de fall när det inte går att utforma specifikationer som gör det möjligt att värdera alla lösningar som marknaden kan erbjuda. Förfarandet är möjligt att använda när den upphandlande myndigheten i stort känner till vilket slutresultat som ska uppnås, men där myndigheten inte i förväg kan fastställa hur resultatet ska uppnås på bästa sätt i form av t.ex. finansiering, rättsfrågor eller tekniska lösningar.
Genom att leverantörerna använder dialogfasen för att presentera sina egna individuella lösningar, kan förfarandet antas leda till ökad kompetens och erfarenhet hos upphandlande myndigheter. Dialogen ökar också möjligheten att beakta t.ex. tekniska innovationer när den upphandlande myndigheten fortlöpande kan diskutera och väga unika lösningar mot varandra. Det är således sannolikt att upphandling genom konkurrenspräglad dialog kan stimulera framväxten av ny teknik och design av hög kvalitet.
Upphandlingsutredningen redovisade i sitt betänkande vad som framkommit vid en undersökning av hur några andra medlemsstater ställt sig till förfarandet och därvid närmare studerat hur Belgien, Danmark, Finland, Nederländerna Storbritannien och Österrike genomfört direktivet i denna del (SOU 2006:28). Även Norge har infört möjligheten att använda detta upphandlingsförfarande. Bland andra Danmark och Norge har infört förfarandet endast inom det direktivstyrda området. I Norge framhålls emellertid att förhandlad upphandling även kan nyttjas för upphandling enligt modellen för konkurrenspräglad dialog och att det därmed är möjligt för uppdragsgivaren att använda konkurrenspräglad dialog även under EU:s tröskelvärden (Höringsnotat den 6 april 2005 med forslag till ny forskrift om offentlige anskaffelser, s. 30).
Vissa remissinstanser, Länsrätten i Östergötlands län, dåvarande NOU och Konkurrenskommissionen, har varit kritiska till utredningens förslag att förfarandet skulle vara tillgängligt även för upphandlingar utanför det direktivstyrda området, dvs. som genomförs med stöd av bestämmelserna i nuvarande 15 kap. LOU. Det måste emellertid beaktas att det inte endast är byggentreprenaden, varan eller tjänsten i sig som kan vara komplicerad att upphandla. Många gånger kan frågeställningen i stället röra vilken finansieringsform eller i vilken rättslig form verksamheten ska bedrivas. En utvärdering genom konkurrenspräglad dialog kan
229
således många gånger vara en avvägning mellan att driva verksamhet i egen eller privat regi, alternativt i konstellationer av offentlig och privat samverkan. Regelverket för upphandling bör i vidaste mån möjliggöra att upphandlande myndigheter kan utvärdera och använda sig av privata alternativ vid all form av upphandling. Upphandling utanför det direktivstyrda området, dvs. upphandling enligt 15 kap. LOU, omfattar bl.a. upphandling av B-tjänster. Exempel på sådana tjänster är undervisning, hälsovård och socialtjänster. Det får anses angeläget ur konkurrenssynpunkt att upphandlande myndigheter medges ett så stort handlingsutrymme som möjligt att utvärdera nya former för samarbeten och finansiering, samt att öka det privata inslaget, även inom dessa sektorer. Den möjlighet som konkurrenspräglad dialog ger till diskussion med leverantörer innan de slutliga anbuden lämnas bör kunna bidra till att precisera den upphandlande myndighetens behov och krav och därigenom bidra också till att genomgående förbättra upphandlingens kvalitet i fråga om finansiering, rättsförhållanden, och tillvaratagande av ny teknik när det gäller särskilt komplicerade kontrakt. Sammanfattningsvis anser därför regeringen, i likhet med utredningen och majoriteten av remissinstanserna, att förfarandet konkurrenspräglad dialog ska vara möjligt att använda för upphandlande myndigheter såväl inom som utanför det direktivstyrda området.
När det gäller den av Svenska Bussbranschens Riksförbund lämnade synpunkten att förfarandet inte bör kunna användas i fråga om upphandling av skolskjuts etc., kan konstateras att kontrakt av nämnda slag normalt sett är relativt okomplicerade, vilket gör att det snarare är öppen eller selektiv upphandling som är lämpliga upphandlingsformer för nämnda tjänster. Upphandling genom konkurrenspräglad dialog torde därför normalt inte komma ifråga för upphandling av exempelvis skolskjuts eller sjukresor.
Vissa remissinstanser, Kammarrätten i Göteborg, SOI och dåvarande
NOU, har föreslagit att det nya förfarandet inte ska kallas konkurrenspräglad dialog. De har bl.a. framfört att benämningen riskerar att leda tankarna fel eftersom det handlar om ett nytt upphandlingsförfarande och ordet ”-upphandling” därför bör finnas med i benämningen. När det gäller frågan vad förfarandet ska kallas gör regeringen emellertid bedömningen att uttrycket konkurrenspräglad dialog bör användas dels med tanke på att det numera är ett välkänt och inarbetat begrepp, dels med hänsyn till att det är hämtat från direktivet (beträffande befintliga bestämmelser har lagstiftaren valt att ligga så nära upphandlingsdirektiven som möjligt vid genomförandet, prop. 2006/07:128, del II, s. 595). Vidare visar placeringen av de aktuella bestämmelserna i 4 kap.
LOU, vilket är ett kapitel som behandlar olika upphandlingsförfaranden, att det är fråga om ett särskilt förfarande.
230
12.2 Annonsering m.m.
Regeringens förslag: Den upphandlande myndigheten ska annonsera en upphandling som ska göras genom konkurrenspräglad dialog.
Regeringens bedömning: Uttrycket beskrivande dokument bör användas i lagtexten, men behöver inte definieras särskilt.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Dåvarande Nämnden för offentlig upphandling (NOU) anser att det tydligare bör framgå av lagstiftningen vad som menas med ett beskrivande dokument, t.ex. genom att begreppet definieras. Övriga remissinstanser yttrar sig inte i frågan.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Utredningen föreslår en bestämmelse om att den upphandlande myndigheten ska annonsera en upphandling som ska göras genom konkurrenspräglad dialog. I annonsen eller i ett beskrivande dokument ska myndigheten ange sina behov och krav. Bestämmelsen motsvarar artikel 29.2 i det klassiska direktivet. I förslaget till författningskommentar uttalar utredningen bl.a. att ett beskrivande dokument är en kompletterande handling där uppdraget som upphandlingen avser beskrivs närmare (SOU 2006:28 s. 382).
Den upphandlande myndigheten ska annonsera en upphandling som ska göras genom konkurrenspräglad dialog. Den upphandlande myndighetens behov och krav kan anges redan i annonsen. Något beskrivande dokument behövs då inte. Om myndighetens krav och önskemål är mer omfattande än vad som framgår av en sedvanlig annonsering kan ett beskrivande dokument vara ett lämpligt underlag för en konkurrenspräglad dialog. Den upphandlande myndigheten bör kunna utforma ett beskrivande dokument på det sätt som den själv bedömer är behövligt i det aktuella fallet med iakttagande av de allmänna principer som gäller inom upphandlingslagstiftningen. Några särskilda krav på innehåll eller utformning av ett beskrivande dokument, utöver de som redan framgår av den föreslagna bestämmelsen, anser regeringen därför inte behövs. Någon särskild definition av begreppet beskrivande dokument föreslås därför inte.
Lagrådet har ansett att den paragraf i LOU som innehåller bestämmelser om annonsering och beskrivande dokument bör förtydligas. Regeringen, som delar Lagrådets bedömning, anser också att skyldigheten att annonsera tydligt ska framgå av lagtexten.
12.3 Förutsättningar för att inleda en konkurrenspräglad dialog
Regeringens förslag: Konkurrenspräglad dialog ska få användas vid tilldelning av särskilt komplicerade kontrakt om öppet eller selektivt upphandlingsförfarande, alternativt förenklat förfarande eller urvalsförfarande inte medger tilldelning av kontrakt.
231
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen har föreslagit att en upphandlande myndighet ska få använda sig av konkurrenspräglad dialog vid tilldelning av särskilt komplicerade kontrakt, om den anser att användningen av öppet eller selektivt upphandlingsförfarande inte medger tilldelning av kontrakt.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna framför inte någon invändning mot förslaget. Silf Competence avstyrker utredningens förslag och anför att överväganden på objektiva grunder ska bestämma om konkurrenspräglad dialog får användas. Riksgäldskontoret påpekar att utredningen har en ”normalt kunnig och insiktsfull upphandlande enhet” som utgångspunkt för bedömningen av vad som är ett särskilt komplicerat kontrakt. Detta riskerar att bli svårtillämpat i praktiken eftersom upphandlande myndigheter kan vara allt från stora centrala myndigheter eller landsting till små myndigheter eller små kommuner.
Fråga uppkommer om särskilt komplicerade kontrakt i praktiken endast är stora infrastruktur- eller försvarsprojekt eller även mer vardagliga projekt som införande av ett dokumenthanteringssystem på en medelstor myndighet. Arbetsgivarföreningen KFO anför att utredningen inte har givit någon klar definition av hur gränsen mellan särskilt komplicerade kontrakt och övriga kontrakt ska dras och att den bristen bör åtgärdas innan förfarandet införs.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 28 andra stycket andra meningen i det klassiska direktivet får, under de särskilda förhållanden som uttryckligen anges i artikel 29, en upphandlande myndighet vid offentlig upphandling tillämpa den konkurrenspräglade dialogen.
Vissa särskilda förutsättningar för att få tillämpa förfarandet konkurrenspräglad dialog måste således vara uppfyllda. I annat fall är den upphandlande myndigheten hänvisad till öppet eller selektivt förfarande eller annat lämpligt förfarande enligt LOU.
Av artikel 29.1 första stycket i direktivet framgår att vid särskilt komplicerade kontrakt får medlemsstaterna föreskriva att den upphandlande myndigheten, om den anser att användningen av öppet eller selektivt förfarande inte medger tilldelning av kontrakt, får använda sig av en konkurrenspräglad dialog.
I beaktandesats 31 i direktivet framgår bl.a. följande. Upphandlande myndigheter som genomför särskilt komplicerade projekt kan objektivt sett vara oförmögna att specificera vilka medel som kan tillgodose deras behov eller bedöma vad marknaden kan erbjuda i form av tekniska och/eller finansiella och rättsliga lösningar, utan att därmed behöva utsättas för någon kritik. Det understryks såldes att bedömningen av om konkurrenspräglad dialog får användas ska ske på objektiva grunder.
Utredningen framhåller att bedömningen av om ett kontrakt är särskilt komplicerat ska göras med utgångspunkt i kontraktet som sådant och inte i den upphandlande myndighetens subjektiva uppfattning om sin förmåga att genomföra en öppen eller selektiv upphandling. Bedömningen ska i stället ske utifrån vad som för en normalt kunnig och insiktsfull personal på en upphandlande myndighet framstår som särskilt komplicerat. Konkurrenspräglad dialog är ett upphandlingsförfarande vid sidan av andra förfaranden. De allmänna unionsrättsliga principer som generellt ska tillämpas vid upphandling ska därför tillämpas också vid användning av konkurrenspräglad dialog (SOU 2006:28 s. 122 och 123).
232
12.4
Det ska således inte enbart vara den aktuella myndighetens uppfattning om vad som är ett särskilt komplicerat kontrakt som är avgörande för om konkurrenspräglad dialog ska få användas. Denna bedömning ska kunna göras på mer objektiva grunder. Det sagda utesluter dock inte att det eventuellt i praktiken kommer att ställas lägre krav på en liten myndighet utan större resurser än på en större myndighet, vilket påpekas av
Riksgäldskontoret. Utgångspunkten är dock som angetts att det är kontraktet i sig som ska vara särskilt komplicerat för att konkurrenspräglad dialog ska få användas.
Regeringen föreslår att bedömningen av när konkurrenspräglad dialog får tillämpas ska göras utifrån vad som rimligen kan krävas av en upphandlande myndighet. Konkurrenspräglad dialog får således användas om det inte rimligen kan begäras att en myndighet ska kunna definiera de prestanda- och funktionskrav som kan tillgodose dess behov eller med vilka dess mål kan uppnås. Detsamma gäller när det inte rimligen kan begäras av en myndighet att den ska kunna ange den rättsliga eller finansiella utformningen av ett projekt.
När det gäller frågan vad som är särskilt komplicerade kontrakt är utgångspunkten att förfarandet är tänkt för situationer då den upphandlande myndigheten vet vad den önskar uppnå för resultat, men inte kan avgöra hur detta resultat ska uppnås. Utredningen hänvisade till att man i Danmark som exempel på särskilt komplicerade kontrakt angivit upphandlingar på områden där den tekniska utvecklingen går snabbt (a. betänkande s. 117). Det är ofrånkomligt att frågan om vad som är särskilt komplicerade kontrakt får avgöras från fall till fall och att den närmare avgränsningen kommer att utvecklas i rättspraxis.
Genomförandet av en konkurrenspräglad dialog
Regeringens förslag: När förutsättningar för konkurrenspräglad dialog föreligger och den upphandlande myndigheten beslutat att använda sig av förfarandet ska den inleda en dialog med de anbudssökande som har valts ut. Dialogens syfte ska vara att identifiera och bestämma hur den upphandlande myndighetens behov bäst kan tillgodoses. Under dialogen ska myndigheten få diskutera alla aspekter av kontraktet med de utvalda anbudssökandena.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i frågan. Västra Götalands läns landsting, dåvarande Verket för förvaltningsutveckling (Verva) och Sveriges Kommuner och
Landsting (SKL) anför att det är en begränsande faktor att dialogen måste föras individuellt med varje enskild deltagare och endast avse den deltagarens lösning. Det är endast i de fall deltagaren ger sitt samtycke som en lösning kan bli föremål för diskussion och läggas till grund för själva anbudsgivningen. Stockholms läns landsting anför att förfarandet gör det möjligt för den upphandlande myndigheten att föra en dialog med utvalda leverantörer för att komma fram till hur myndighetens behov bäst kan tillgodoses. Dåvarande Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) ställer sig
233
12.5
positiv och anför att möjligheten till diskussion med leverantörer innan de slutliga anbuden lämnas bör kunna bidra till att precisera den upphandlande myndighetens behov och krav och därigenom bidra också till att förbättra upphandlingars kvalitet särskilt i komplicerade kontrakt.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 29.3 första stycket i det klassiska direktivet ska den upphandlande myndigheten inleda en dialog med de anbudssökande som valts ut enligt bestämmelserna i artiklarna 44–52, där dialogens syfte ska vara att identifiera och definiera hur dess behov bäst ska kunna tillgodoses. Under denna dialog får myndigheten diskutera alla aspekter av kontraktet med de utvalda anbudssökandena. I artikelns tredje stycke anges att den upphandlande myndigheten inte får röja för de andra deltagarna vilka lösningar en deltagare har föreslagit eller annan konfidentiell information som någon deltagare har lämnat utan dennes samtycke.
Syftet med förfarandet konkurrenspräglad dialog är just att genom att kunna föra dialoger med olika potentiella leverantörer kunna identifiera och definiera hur myndighetens behov bäst kan tillgodoses när detta inte står klart för myndigheten. Det är fråga om en dialog, dvs. som förs individuellt mellan den upphandlande myndigheten och varje enskild deltagare och endast avser den deltagarens lösning. Det kan som några remissinstanser, Västra Götalands läns landsting, Verva och SKL, anfört uppfattas som begränsande. Det får dock beaktas att det skulle kunna leda till att färre leverantörer önskar delta i en konkurrenspräglad dialog om en föreslagen lösning även skulle kunna offentliggöras för andra potentiella leverantörer. En ingiven lösning får den upphandlande myndigheten inte utan samtycke avslöja för andra deltagare. Avsikten i direktivet torde emellertid, med hänsyn till vad som uttrycks om samtycke i tredje stycket i artikeln, vara att om samtycke lämnas kan en lösning dock bli föremål för allmän diskussion mellan den upphandlande myndigheten och flera deltagare. Om en sådan allmän diskussion kan föras är således något som får bestämmas ifrån fall till fall beroende främst på anbudssökandenas önskemål och medgivanden.
Möjlighet att bestämma att dialogen ska genomföras i successiva steg
Regeringens förslag: Den upphandlande myndigheten ska kunna bestämma att dialogen ska genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras under dialogen. Detta ska anges i annonsen eller det beskrivande dokumentet.
Utredningens förslag överensstämmer med utredningens. Remissinstanserna: Inga remissinstanser yttrar sig särskilt i denna fråga.
Skälen för regeringens förslag: I beaktandesats 41 i det klassiska direktivet anges att det med hänsyn till den flexibilitet som kan behövas och till de alltför höga kostnaderna som hör samman med upphandlingsmetoder, bör tillåtas att den upphandlande myndigheten genomför förfarandet i successiva steg. Syftet är att på grundval av på
234
12.6
förhand angivna tilldelningskriterier efterhand minska det antal anbud som myndigheten fortsätter att diskutera eller förhandla om. Begränsningen bör garantera verklig konkurrens under förutsättning att det finns tillräckligt antal lämpliga lösningar eller anbudssökande.
Om den upphandlande myndigheten avser att genomföra dialogen i successiva steg, ska det anges i annonsen eller det beskrivande dokumentet. När det gäller genomförande av en dialog i successiva steg är det förslag på lösningar och inte leverantörer som ska väljas bort under dialogfasen. Om en leverantör har lämnat flera förslag till olika lösningar är denne således kvar i dialogen så länge inte samtliga av den leverantören lämnade lösningar har uteslutits.
Avslutande av dialogen och underrättelse om beslut under pågående dialog samt möjlighet till överprövning
Regeringens förslag: Den upphandlande myndigheten ska fortsätta dialogen fram till dess att myndigheten har funnit den eller de lösningar som tillgodoser dess behov. Dialogen ska då förklaras avslutad.
En upphandlande myndighet ska vara skyldig att underrätta de anbudssökande om att den konkurrenspräglade dialogen har avslutas.
Utredningens förslag: Överensstämmer endast delvis med regeringens. Utredningen föreslår att en upphandlande myndighet ska vara skyldig att underrätta anbudssökandena om beslut om att använda konkurrenspräglad dialog, att välja ut vissa leverantörer med vilka dialogen ska inledas, att utesluta en lösning, att avsluta dialogen, och beslut som avser ändringar i det valda anbudet.
Remissinstanserna: De remissinstanser yttrar sig är i huvudsak kritiska. Flera av dem anser att möjligheterna till överprövning behöver klargöras. Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) tillstyrker att det ska vara möjligt att överpröva ett beslut om att konkurrenspräglad dialog ska användas. Kammarrätten i Jönköping anför att utredningen öppnar för överprövningar i upp till sex led under förfarandet. Det framgår inte av betänkandet om en ansökan om överprövning ska kunna anhängiggöras så snart en missnöjd leverantör fått del av sådan underrättelse. Om så är tanken, bör det övervägas om en sådan ordning är den ur rättssäkerhets- och effektivitetshänseende mest optimala, inte minst mot bakgrund av den risk för samtidigt pågående överprövningar av olika delar av upphandlingen som utredningen själv anfört som ett skäl mot ett införande av preklusionsfrister. Skatteverket avstyrker förslaget och anför att minst fyra beslut kan komma att bli föremål för överprövning, vars tidsutdräkt helt förtar den positiva effekten av att tillämpa förfarandet konkurrenspräglad dialog. Ekonomistyrningsverket (ESV) anser att det inte bör införas en underrättelseskyldighet för beslut om att välja ut vissa leverantörer för inledande av dialogen eller för beslut om att utesluta en lösning. Verket anser att det inte heller bör införas särskilda underrättelseskyldigheter för de beslut som fattas under
235
förfarandet utöver de som är föreskrivna i direktivet. Vidare anförs att en möjlighet att begära överprövning av beslutet att avsluta dialogen innebär att det i praktiken är leverantören som kan avgöra när dialogen avslutas och inte den upphandlande myndigheten. Leverantören kan härigenom förlänga dialogen med upphandlande myndigheten även om den själv anser att den funnit en lösning som tillgodoser dess behov. Silf
Competence avstyrker i huvudsak den föreslagna underrättelseskyldigheten. Inställningen motiveras med att förslagen inte har någon motsvarighet i direktivet samt att det saknas anledning att ställa strängare krav på upphandlande myndigheters informationsplikt vid konkurrenspräglad dialog än vid selektiv eller förhandlad upphandling. Vägverket anför bl.a. att om underrättelseskyldighet införs, bör det beaktas att motsvarande skyldighet bör införas även avseende förfarandena selektivt och förhandlat förfarande liksom urvalsupphandling, eftersom dessa förfaranden i vissa delar följer samma steg i en upphandling och skäl saknas för att hantera frågan olika i dessa förfaranden. Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) anför bl.a. att det måste klargöras vilken möjlighet till överprövning som föreligger i olika faser av processen. Riksgäldskontoret och Karlstads kommun anför att vissa begränsningar bör införas för rätten till överprövning, eftersom upphandlingsformen annars kan bli väldigt utdragen. Riksgäldskontoret anför även att preklusionsfrister med fördel kan användas för denna upphandlingsprocess.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 29.6 första stycket i det klassiska direktivet ska den upphandlande myndigheten efter att ha förklarat dialogen avslutad och efter att ha informerat deltagarna om detta uppmana dem att lämna sitt slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som lagts fram och specificerats under dialogen. Dessa anbud ska innehålla alla de faktorer och villkor som leverantören anser är nödvändiga för projektets genomförande.
Enligt de allmänna reglerna i artikel 41.1 i direktivet ska den upphandlande myndigheten underrätta anbudssökande och anbudsgivare om tilldelningen av ett kontrakt. Denna artikel är genomförd i 9 kap. 9 § LOU.
När det gäller konkurrenspräglad dialog anges i artikel 29.6 en skyldighet för den upphandlande myndigheten att informera deltagarna i en konkurrenspräglad dialog om sitt beslut att avsluta dialogen. Någon skyldighet att dessförinnan underrätta sökandena om beslut rörande en konkurrenspräglad dialog föreskrivs inte.
Frågan är om det finns anledning att gå utöver direktivet i detta hänseende och, såsom utredningen har föreslagit, föreskriva en skyldighet att underrätta anbudssökanden även rörande andra beslut. Utredningen föreslår en skyldighet för upphandlande myndighet att underrätta om en rad olika beslut under upphandlingsförfarandet som kan vara av särskilt intresse från leverantörernas perspektiv. Genom att formalisera processen på detta sätt finns det dock, som flera remissinstanser, bl.a. Skatteverket, har påpekat, en risk för att tidsutdräkten riskerar att bli så stor på grund av domstolsprocesser att det blir ointressant för upphandlande myndigheter att tillämpa det nya förfarandet.
236
Ett alternativ är att i stället överlåta på de upphandlande myndigheterna att hantera och planera den närmare utformningen av förfarandet. Samtidigt måste dock beaktas att konkurrenspräglad dialog kan involvera stora kostnader och risker för såväl upphandlande myndigheter som leverantörer. Fel och brister i förfarandet bör därför påtalas och rättas så tidigt som möjligt i upphandlingsprocessen. Erfarenheter från Storbritannien visar t.ex. att en konkurrenspräglad dialog med tre anbudsgivare och tre dialogomgångar jämte utvärderingar tar i snitt 80 veckor att genomföra, oräknat den tid det tar för myndigheten att ta fram underlaget för förfarandet. Det normala förfarandet torde således vara att den upphandlande myndigheten håller en nära kontakt med de anbudssökande och underrättar om sina beslut fortlöpande under dialogen. Som anförs av Riksgäldskontoret och Karlstads kommun kan överprövningar under den pågående dialogen leda till att upphandlingsformen blir påtagligt utdragen. Detta talar enligt regeringens mening mot att i denna del gå utöver direktivet och införa bestämmelser om formell underrättelseskyldighet under förfarandet enligt utredningens förslag.
Det kan vidare tilläggas att det i avsnitt 8.7.1 föresl ås bl.a. en generell möjlighet till överprövning inom tio eller 15 dagar från tilldelningsbeslutet när upphandling med avtalsspärr ska iakttas. Finns endast en anbudsgivare behöver avtalsspärr inte iakttas. De föreslagna bestämmelserna om överprövning är tillämpliga på alla upphandlingsförfaranden. Någon särreglering för konkurrenspräglad dialog föreslås således inte. Enligt förslaget finns inget som hindrar att en ansökan om överprövning av ett beslut ges in före tilldelningsbeslutet. Enligt förslaget finns det inte heller någon bestämmelse som utesluter möjligheten för leverantörer att åberopa omständigheter under upphandlingsförfarandet som har föregått tilldelningsbeslutet. Leverantörens möjlighet att angripa fel och brister i ett förfarande är således inte beroende av en föreskriven skyldighet att underrätta om beslut som föregår tilldelningsbeslutet. En nackdel med denna ordning är, som
Riksgäldskontoret varit inne på, att en leverantör kan avvakta utvecklingen av dialogen och åberopa invändningar mot tidigare beslut i proceduren. Denna ordning gäller dock genomgående för alla förfaranden. I avsnitt 8.4 över vägs införande av en preklusionsfrist i
LOU och LUF. Regeringen gör därvid bedömningen att det inte bör införas en preklusionsfrist generellt i LOU och LUF och det finns inte anledning att göra någon annan bedömning när det gäller konkurrenspräglad dialog. Skulle det förekomma fel i förfarandet, är det naturligtvis positivt för alla intressenter att det påtalas och rättas så tidigt som möjligt i förfarandet. Normalt torde detta ofta kunna ske under den dialog myndigheten för med anbudssökandena, alternativt genom överprövning.
Sammanfattningsvis gör regeringen således bedömningen att det inte finns något behov av att gå utöver den underrättelseskyldighet som direktivet föreskriver. Det föreslås därför en underrättelseskyldighet för beslut om att avsluta dialogen, men inte någon skyldighet att underrätta om andra beslut under förfarandet.
Lagrådet har erinat om att frågan huruvida ett beslut under upphandlingen ska meddelas särskilt eller först senare, t.ex. i anslutning till dialogfasens avslutande eller i samband med ett tilldelningsbeslut, får
237
12.7
avgöras från fall till fall. EU-domstolen har uttalat26 att en upphandlande enhet som har kännedom om alla omständigheter som behövs för att fatta ett beslut om en leverantör ska delta i upphandlingen, men ändå fördröjer ett sådant beslut, fråntar leverantören möjlighet att åberopa EU-rättens bestämmelser under tid då överträdelsen fortfarande kan rättas på ett effektivt sätt. Mot den bakgrunden bör exempelvis en leverantör som utesluts från upphandlingen på grund av att vederbörande gjort sig skyldig till sådan brottslighet som avses i 10 kap. 1 § få besked om detta genom ett särskilt beslut (se prop. 2006/07:128 s. 378).
Uppmaning att klarlägga och precisera ett anbud
Regeringens förslag: Den upphandlande myndigheten ska få uppmana en deltagande anbudsgivare att klarlägga och precisera ett anbud. Detta får dock inte innebära att grundläggande delar av anbudet eller inbjudan att lämna anbud ändras så att det snedvrider konkurrensen eller leder till diskriminering.
Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens. Utredningen föreslår emellertid att konkurrensen inte får påverkas.
Remissinstanserna: Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anför att det är en nackdel med förfarandet jämfört med förhandlat förfarande att det inte är tillåtet att förhandla eller att föra en dialog i tilldelningsfasen, dvs. när leverantörerna har lämnat sina slutliga anbud.
Eftersom det handlar om särskilt komplicerade upphandlingar är det obegripligt varför det inte är tillåtet att förhandla med leverantörerna i tilldelningsfasen. Övriga remissinstanser har inga invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 29.6 andra stycket i det klassiska direktivet får slutgiltiga anbud klarläggas, preciseras och finjusteras på begäran av den upphandlande myndigheten. Sådana klarlägganden, preciseringar, finjusteringar eller kompletteringar får dock inte leda till att grundläggande delar av anbudet eller inbjudan att lämna anbud ändras, eftersom en sådan ändring riskerar att snedvrida konkurrensen eller ha en diskriminerande effekt.
För det fall mer omfattande förhandlingar eller ändringar av ett anbud skulle medges i detta skede, skulle det vara svårt att förhindra att konkurrensen mellan olika leverantörer skulle snedvridas och begränsning av konkurrensen uppstå. Utrymmet för att med stöd av denna bestämmelse ändra ett anbud är således mycket begränsat. Det gäller särskilt grundläggande delar av ett anbud.
Utredningen har föreslagit att den aktuella bestämmelsen i LOU ska utformas med uttrycket att konkurrensen inte får påverkas. Lagrådet har påpekat att det föreligger en väsentlig skillnad mellan att konkurrensen påverkas och att konkurrensen snedvrids, som föreslås avseende den
26 se EU-domstolens dom den 3 mars 2005 i de förenade målen C-21/03 och C-34/03 Fabricom SA mot Belgiska staten, REG 2005, s. I–1559.
238
12.8
föreslagna bestämmelsen i följande avsnitt. Lagrådet har ansett att om den skillnaden är avsedd bör den kommenteras.
I artikel 29.6 andra stycket i det klassiska direktivet används, som ovan nämns, uttrycket ”riskerar att snedvrida konkurrensen”. Detta överensstämmer med uttryckssättet i artikel 29.7 andra stycket i det klassiska direktivet (se följande avsnitt). I direktivet finns det alltså inte någon skillnad mellan bestämmelserna och någon skillnad bör därför inte heller göras i LOU. Regeringen föreslår därför att ett klarläggande eller en precisering av ett anbud inte ska få innebära att grundläggande delar av anbudet eller inbjudan att lämna anbud ändras så att det snedvrider konkurrensen eller leder till diskriminering.
Värdering och antagande av anbud
Regeringens förslag: Den upphandlande myndigheten ska värdera anbuden på grundval av tilldelningskriterierna, som ska anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet, och anta det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Den upphandlande myndigheten ska kunna uppmana den anbudsgivare vars anbud har identifierats som det ekonomiskt mest fördelaktiga att precisera vissa aspekter i anbudet eller att bekräfta åtaganden som anges där. Detta får dock inte leda till ändring av väsentliga delar av anbudet eller inbjudan, snedvridning av konkurrensen eller diskriminering.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte några invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: I artikel 29.7 första stycket i det klassiska direktivet anges att den upphandlande myndigheten ska välja det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga enligt artikel 53. I artikel 53 anges olika kriterier som är kopplade till föremålet för det offentliga kontraktet i fråga, t.ex. kvalitet, pris, tekniska fördelar, estetiska och funktionella egenskaper, miljöegenskaper, driftkostnader, kostnadseffektivitet, eftermarknadsservice och tekniskt stöd, leveransdag och leveranstid eller tid för fullgörandet. I artikel 29.7 andra stycket anges att på den upphandlande myndighetens begäran kan den anbudsgivare vars anbud har identifierats som det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet anmodas att klargöra vissa aspekter i anbudet eller att bekräfta åtaganden som anges i detta. Detta får dock ske under förutsättning att det inte leder till ändring av väsentliga delar av anbudet eller inbjudan att lämna anbud, snedvridning av konkurrensen eller diskriminering.
Med hänsyn till komplexiteten i upphandlingar av det aktuella slaget är det uteslutet att endast priset kan vara avgörande för val av leverantör. Som exempel på vad som vid sidan av priset kan ges betydelse ger uppräkningen i artikel 53 en vägledning. Det är således en rad olika kriterier som kan tillmätas betydelse. Vilka som är aktuella i det enskilda fallet, får enligt regeringens mening fastställas beroende på vad dialogen avser.
239
12.9 Anbud på andra anbudsgivares förslag
Regeringens bedömning: Det är inte uteslutet att andra anbudsgivare kan få lägga anbud på konkurrerande anbudsgivares förslag till lösning. Detta förutsätter dock att den konkurrerande anbudsgivaren ger samtycke till att erforderlig information om lösningen lämnas som underlag för anbudsgivningen.
Utredningen lämnar inte något förslag eller uttalar sig närmare i denna fråga.
Remissinstanserna: Bland andra Riksgäldskontoret påpekar att det inte är klarlagt om andra leverantörer får lägga anbud på annan leverantörs förslag till lösning.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 29.6 första stycket i det klassiska direktivet ska den upphandlande myndigheten, efter att ha förklarat dialogen avslutad och efter att ha informerat deltagarna om detta, uppmana dem att lämna sina slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som lagts fram och specificerats under dialogen. Dessa anbud ska innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genomförande.
Upphandlingsutredningen anger att den utgår från att det i regel är fråga om att varje leverantörs slutliga anbud ska avse den leverantörens lösning (SOU 2006:28 s. 126). Regeringen anser dock att direktivet ska tolkas så att det inte är uteslutet att andra leverantörer ska få lägga anbud på konkurrerande leverantörers förslag till lösning. Eftersom de lösningar som föreslås ska behandlas konfidentiellt, förutsätter detta dock att den konkurrerande leverantören ger samtycke till att erforderlig information om lösningen lämnas som underlag för anbudsgivning. För en leverantör kan det vara förknippat med betydande risker att lämna ut information till konkurrenter. Det torde inte heller föreligga något intresse av att bjuda in till ytterligare konkurrens om den egna lösningen valts ut. Sammanfattningsvis bör det dock enligt regeringens mening vara möjligt att bereda konkurrerande leverantörer att lämna anbud på en anbudsgivares förslag till lösning.
12.10 Krav på kompetens hos en upphandlande myndighet
Regeringens bedömning: Det bör inte anges formella kompetenskrav på de personer som hanterar en konkurrenspräglad dialog.
Utredningen yttrar sig inte i frågan. Remissinstanserna: Konkurrensverketanför att införandet av möjligheten att använda t.ex. konkurrenspräglad dialog får anses innebära ytterligare krav på att de upphandlande myndigheterna har hög beställarkompetens. Den valda utformningen av konkurrenspräglad dialog kan t.ex. oavsiktligt medföra att konkurrensen helt eller delvis sätts ur spel mellan leverantörerna. Det finns t.ex. risk att inköparen ger en leverantör mer information än andra leverantörer om upphandlingens omfattning och inriktning. Risk finns också att leverantörer får tillgång
240
12.11
till varandras idéer eller tekniska lösningar på ett sätt som undergräver förtroendet för den offentliga upphandlingen. Sveriges Arkitekter och
Svensk Teknik och Design (STD) förordar ett kompetenskrav motsvarande det som ställs på en jury i en projekttävling på personer som handhar en konkurrenspräglad dialog.
Skälen för regeringens bedömning: Vid användandet av konkurrenspräglad dialog torde det ofta röra sig om betydande offentliga ekonomiska satsningar, vilket kräver gedigen kompetens hos dem som genomför upphandlingen för den upphandlande myndigheten. Sådan kompetens finns normalt hos myndigheterna. I den mån särskild kunskap på ett visst område behövs, kan myndigheten inhämta sådan kunskap särskilt för att tillförsäkra sig om att den offentliga investeringen utfaller på bästa möjliga sätt. Något behov av ett särskilt i författning föreskrivet krav på kompetens för att ombesörja en konkurrenspräglad dialog bedöms därför inte föreligga. Däremot har regeringen, som framgår av följande avsnitt, gett en myndighet i uppdrag att ta fram en vägledning för detta upphandlingsförfarande.
Vägledning
Regeringens bedömning: En myndighet bör ges i uppdrag att ta fram en vägledning för förfarandet konkurrenspräglad dialog.
Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna: Flera remissinstanser anför att bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog kan bli svårtillämpade och att det finns flera oklarheter som riskerar att skapa rättsosäkerhet. Verket för högskoleservice (VHS) föreslår att en vägledning tas fram. Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) föreslår att en handbok tas fram.
Skälen för regeringens bedömning: Konkurrenspräglad dialog ska vara en flexibel procedur för tilldelning av särskilt komplicerade kontrakt när ett öppet eller selektivt förfarande inte medger tilldelning av kontrakt.
Förfarandet ska bidra till att skapa goda förutsättningar för ett effektivt resursutnyttjande och förmånliga inköpsvillkor för det allmänna. Konkurrenspräglad dialog får användas när den upphandlande myndigheten känner till vilket slutresultat som ska uppnås, men där myndigheten inte i förväg kan fastställa hur resultatet ska uppnås på bästa sätt i form av t.ex. finansiering, rättsfrågor såsom ägarförhållanden m.m. eller tekniska lösningar. Utöver direktivbestämmelserna om konkurrenspräglad dialog, finns som angetts ovan av kommissionen utarbetade Explanatory Notes – Competitive Dialogue – Classic Directive avseende förfarandet.
Det är angeläget att denna upphandlingsform kan användas på ett ändamålsenligt sätt som gynnar alla inblandade. Konkurrenspräglad dialog innebär också ett nytt sätt för upphandlande myndigheter och leverantörer att kommunicera med varandra. Ur konkurrenssynpunkt innebär denna dialog både möjligheter och risker. Möjligheterna är bl.a. att dialogen ger ökat utrymme att beakta specifika lösningar som kan stimulera framväxten av ny teknik samt nya finansiella och rättsliga
op. 2009/10:180
241
12.12
Pr
lösningar. Den erbjuder således gynnsamma förutsättningar för upphandlande myndigheter att driva fram nya och bättre alternativ för framtiden. Det finns dock risker med förfarandet, som några remissinstanser också har påpekat. Under dialogen kommer den upphandlande myndigheten att få ta del av leverantörernas förslag på lösningar. Sådan information kan ofta innehålla företagshemligheter som inte får spridas till konkurrenterna. Här finns således en risk att andra leverantörer får tillgång till varandras idéer eller tekniska lösningar på ett sätt som undergräver förtroendet för den offentliga upphandlingen. Vägledning om bra rutiner för att säkerställa att information hanteras på ett korrekt sätt kan därför behövas. Det finns också en risk att konkurrensen helt eller delvis sätts ur spel mellan leverantörerna om en leverantör, oavsiktligt, får mer information än andra leverantörer om upphandlingens omfattning och inriktning. Konkurrensaspekten talar även här för vikten av rutiner som säkerställer likabehandling av leverantörerna.
Mot denna bakgrund gör regeringen, i likhet med VHS och ITPS, bedömningen att det bör tas fram en vägledning för förfarandet konkurrenspräglad dialog. Regeringen har den 18 mars 2010 beslutat att ge Kammarkollegiet i uppdrag att utforma och publicera en vägledning om konkurrenspräglad dialog och elektronisk auktion (dnr Fi2010/1674). Regeringen anser att en vägledning som beskriver goda rutiner för genomförandet av konkurrenspräglad dialog kan bidra till ökad klarhet, rättssäkerhet och förutsebarhet kring regelverkets tillämpning. Vägledningen ska vara ett stöd för upphandlande myndigheter och leverantörer som vill genomföra respektive delta i en konkurrenspräglad dialog. Denna vägledning bör kunna avhjälpa den brist som Lagrådet har pekat på, dvs. att bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog, i såväl lagtext som direktiv, är relativt knapphändiga och i flera avseenden framstår som oklara.
Vidare kan det övervägas om det, när lagstiftningen har varit i kraft en tid, bör göras en utvärdering av hur förfarandet kommit att användas.
Anbudsgivares rätt till ersättning
Regeringens förslag: Den upphandlande myndigheten ska bestämma om priser eller betalning ska ges till deltagarna i en konkurrenspräglad dialog.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig särskilt i frågan,
Sveriges Arkitekter och Svensk Teknik och Design, föreslår att betalning ska utgå till deltagare i en konkurrenspräglad dialog.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 29.6 i det klassiska direktivet får den upphandlande myndigheten besluta om priser och betalning till deltagarna i dialogen.
Utredningen föreslår att direktivets bestämmelse genomförs i enlighet med dess lydelse.
242
12.13
Det kan inte anses vara ekonomiskt försvarbart att generellt föreskriva att deltagare, eller deltagare med förslag på lösningar som nått en viss nivå i förfarandet, ska tillerkännas ersättning. Det får i stället anses ligga inom ramen för de upphandlande myndigheternas kompetens att själva bestämma när det är befogat att låta ekonomisk kompensation utgå till deltagarna. Regeringen föreslår därför att den upphandlande myndigheten ska få bestämma i fråga om utdelning av priser eller fastställande av ersättning till deltagare i en konkurrenspräglad dialog.
Sekretess hos upphandlande myndighet för innehåll i förslag på lösningar
Regeringens bedömning: Nödvändiga bestämmelser om sekretess och skydd för företagshemligheter hos upphandlande myndigheter finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) respektive lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Någon särskild bestämmelse om sekretess för innehåll som lämnas under pågående konkurrenspräglad dialog bör inte införas.
Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens bedömning. Utredningen föreslår en bestämmelse i LOU enligt vilken den upphandlande myndigheten ska se till att alla deltagande leverantörer behandlas lika under dialogen och därvid särskilt beakta att upplysningar inte får lämnas ut på sådant sätt att någon eller några leverantörer gynnas i förhållande till andra.
Remissinstanserna: Dåvarande Nämnden för offentlig upphandling (NOU) ifrågasätter om förslaget är helt utrett i förhållande till gällande sekretessregler, bl.a. när det gäller bibehållandet av företagshemligheter.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 29.3 andra och tredje styckena i det klassiska direktivet ska den upphandlande myndigheten garantera lika behandling av samtliga anbudsgivare under dialogen. De ska i synnerhet inte särbehandla någon genom att lämna ut information som kan gynna vissa anbudsgivare i förhållande till andra.
Den upphandlande myndigheten får inte röja för de övriga deltagarna vilka lösningar en deltagare har föreslagit eller annan konfidentiell information som någon deltagare har lämnat utan dennes samtycke. Utredningen föreslår att en bestämmelse tas in i LOU som motsvarar nämnda artiklar i direktivet.
Enligt 19 kap. 3 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) råder i ärenden om upphandling s.k. absolut sekretess för uppgifter som rör ett anbud. Denna sekretess gäller till skydd för det allmännas ekonomiska intressen men eftersom den är absolut – dvs. sekretessen gäller utan någon skadeprövning för de uppgifter som omfattas av bestämmelsen – blir följden att även uppgifter om enskildas ekonomiska förhållanden skyddas under tiden fram till dess att alla anbud offentliggörs eller ett tilldelningsbeslut fattats. Uppgifterna omfattas alltid av sekretess.
Efter tilldelningsbeslutet tillgodoses enskildas behov av sekretess genom bestämmelserna i 31 kap. 16–18 §§ offentlighets- och sekretess-
243
13.1
lagen. Enligt dessa bestämmelser får enskilds affärs- eller driftförhållanden inte lämnas ut om det av särskild anledning kan antas att det är till skada för den enskilde. Sekretess gäller för uppgift i allmän handling i högst 20 år. Är det en handling som innehåller villkoren i ett slutet avtal gäller dock sekretessen längst till dess två år har förflutit från det avtalet slöts, eller högst fem år när fråga är om en sådan handling hos ett statligt affärsverk, Försvarets materielverk eller i en kommunal affärsverksamhet. Enligt 31 kap. 19 § samma lag får dock regeringen för ett särskilt fall förordna om undantag från sekretessen, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas.
I 9 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen erinras bl.a. om att även uppgifter om att bestämmelser om tystnadsplikt för företagshemligheter finns, förutom i offentlighets- och sekretesslagen, även i lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Enligt 1 § lagen om skydd för företagshemligheter avses med företagshemligheter i den lagen, sådan information om affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada för honom i konkurrenshänseende. Enligt 6 § samma lag är den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos en näringsidkare som han i förtroende har fått del av i samband med en affärsförbindelse med näringsidkaren skadeståndsskyldig gentemot honom.
Som framgår omfattar lagen ett skydd för företagshemligheter såväl i det privata näringslivet som i det allmännas verksamhet. För myndigheter och organ som omfattas av offentlighets- och sekretesslagen är lagen om skydd för företagshemligheter dock subsidiär till offentlighets- och sekretesslagen (prop. 1987/88:155, bet. 1989/90:LU37). En uppgift hos en myndighet kan utgöra en företagshemlighet endast så länge som sekretess gäller för uppgiften (prop. 1987/88:155 s. 54 och Lenberg, Geijer och Tansjö, Offentlighets- och sekretesslagen – En kommentar, s. 9:3:1).
Uppgifter som omfattas av sekretess hos myndigheter regleras i offentlighets- och sekretesslagen. Därutöver finns vissa bestämmelser om tystnadsplikt i lagen om företagshemligheter. Mot denna bakgrund anser regeringen att det inte behövs några särskilda bestämmelser om sekretess för förfarandet konkurrenspräglad dialog hos upphandlande myndigheter.
Utredningens förslag på bestämmelse innehåller även krav på likabehandling av alla deltagande leverantörer. Av 1 kap. 9 § LOU framgår dock redan att leverantörer bl.a. ska behandlas likvärdigt och ickediskriminerande. Någon ytterligare reglering med krav på likabehandling vid konkurrenspräglad dialog behövs således inte.
13 Elektronisk auktion
Elektronisk auktion enligt direktiven
Enligt artikel 54.1 i det klassiska direktivet och artikel 56.1 i försörjningsdirektivet får medlemsstaterna tillåta användning av
244
elektroniska auktioner vid upphandling. Av artikel 1.7 i det klassiska direktivet framgår vad som avses med begreppet.
”elektronisk auktion: en upprepad process med hjälp av elektroniska medel för att presentera nya lägre priser och/eller nya värden för vissa delar av anbuden, vilken genomförs efter en första fullständig utvärdering av anbuden och möjliggör en rangordning på grundval av automatiska utvärderingsmetoder.
Följaktligen kan vissa tjänstekontrakt och vissa byggentreprenadkontrakt som innehåller intellektuella prestationer, såsom projekteringen av byggentreprenader, inte bli föremål för elektronisk auktion.”
Motsvarande bestämmelse finns i artikel 1.6 i försörjningsdirektivet.
Elektroniska auktioner behandlas också i beaktandesats 14 i det klassiska direktivet.
”Eftersom förfarandet med elektroniska auktioner kommer att få ökad omfattning bör det införas en gemenskapsdefinition av sådana auktioner och fastställas särskilda regler för dessa för att garantera att de genomförs på ett sådant sätt att principerna om likabehandling, icke-diskriminering och öppenhet iakttas fullt ut. Det bör därför föreskrivas att de elektroniska auktionerna endast gäller sådana byggentreprenad- varu- och tjänstekontrakt för vilka det kan fastställas exakta specifikationer. Detta kan bland annat gälla i fråga om återkommande varu-, byggentreprenad- och tjänstekontrakt. I samma syfte bör det också föreskrivas att anbudsgivarnas rangordning måste kunna fastställas under hela den elektroniska auktionen. Användningen av elektroniska auktioner ger de upphandlande myndigheterna möjlighet att uppmana anbudsgivarna att erbjuda nya lägre priser och, när kontraktet tilldelas den anbudsgivare som lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, även att förbättra andra aspekter av anbudet än priset. För att säkerställa respekt för principen om öppenhet bör endast de aspekter som kan utvärderas automatiskt på elektronisk väg, utan ingripande och/eller bedömning från den upphandlande myndighetens sida, bli föremål för elektronisk auktion, dvs. sådana aspekter som kan kvantifieras så att de kan uttryckas i siffror eller procenttal. Däremot bör sådana aspekter av anbudsgivningen som innebär en bedömning av aspekter som inte kan kvantifieras inte bli föremål för elektronisk auktion. Följaktligen bör vissa byggentreprenadkontrakt som innehåller intellektuella prestationer, såsom projekteringen av byggentreprenader, inte bli föremål för elektronisk auktion.”
Motsvarande anges för försörjningssektorerna i beaktandesats 22 i försörjningsdirektivet.
Ytterligare bestämmelser om elektroniska auktioner finns i artikel 54.2–8 i det klassiska direktivet och i artikel 56.2–9 i försörjningsdirektivet.
245
13.2 Elektronisk auktion i upphandlingslagarna
Regeringens förslag: Bestämmelser om elektroniska auktioner ska införas i LOU och LUF.
Elektronisk auktion ska kunna användas såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde.
Regeringens bedömning: En myndighet bör ges i uppdrag att ta fram en vägledning för elektroniska auktioner.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen pekar på att den kommande utvecklingen av användningen av elektroniska auktioner bör följas och att eventuella negativa effekter bör uppmärksammas, men föreslår inte att någon vägledning ska tas fram.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker förslaget.
Dåvarande Nämnden för offentlig upphandling (NOU) saknar en beskrivning av de för- och nackdelar som kan finnas med användningen av elektroniska auktioner. Arbetsgivarföreningen KFO anser att de av utredningen noterade riskerna med elektroniska auktioner måste tas i beaktande på så sätt att effektiva övervakningssystem utformas innan beslut om ett införande. Flera remissinstanser påtalar att det är angeläget att användningen av elektroniska auktioner följs noggrant så att eventuella negativa effekter kan uppmärksammas och andra att en uppföljning eller utvärdering bör göras när det nya regelverket varit i kraft en tid. Institutet för tillväxtpolitiska studier anser att en handbok bör tas fram och Verket för högskoleservice (VHS) anser att en vägledning bör utarbetas med ett antal goda exempel på hur elektroniska auktioner kan genomföras. VHS anser även att en objektiv utvärdering bör göras av de elektroniska auktioner som påbörjats av ett antal upphandlande enheter. Stockholms Handelskammare anser att det vore önskvärt med en närmare beskrivning av hur systemet med elektroniska auktioner tillämpas i andra medlemsstater. Dåvarande Verket för förvaltningsutveckling (Verva) framhåller vikten av en samordnad styrning av utvecklingen.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: En elektronisk auktion är inte ett fullständigt upphandlingsförfarande utan kan ingå som en avslutande del i ett annat upphandlingsförfarande. Användningen av elektroniska auktioner kan bidra till effektivitetsförbättringar och därmed till kostnadsminskningar samt kan dessutom leda till lägre priser på det som upphandlas. Eftersom ett av de krav som ska vara uppfyllda för att elektroniska auktioner ska få användas är att kontrakt kan tilldelas direkt med ledning av resultatet av auktionen kommer förfrågningsunderlaget och tilldelningskriterierna att behöva fastställas med stor noggrannhet.
Ett förfarande som innefattar en elektronisk auktion kan därför innebära att en bättre kvalitet i upphandlingarna uppnås. Vidare kräver användningen av elektroniska auktioner att de deltagande leverantörerna vid varje tidpunkt ska ha kännedom om sin plats i rangordningen, vilket kan bidra till en ökad öppenhet. Av naturliga skäl kommer priset sannolikt att få en dominerande betydelse vid upphandling där
246
elektroniska auktioner används. En utveckling som innebär att detta sker på bekostnad av angelägna och rimliga krav på kvaliteten hos det som upphandlas är naturligtvis inte önskvärd. Sådana effekter följer dock inte nödvändigtvis av att elektroniska auktioner används.
Utredningen (SOU 2006:28 s. 149–152) hänvisar till Statskontorets rapport Underlag till nationell plan för att införa elektronisk offentlig upphandling (2005:27). Vidare redovisar utredningen att möjligheten att använda elektroniska auktioner införts i Belgien, Finland, Nederländerna Storbritannien och Österrike i nära anslutning till direktivtexten. Utredningen redogör också för hur Danmark har genomfört möjligheten att använda elektronisk auktion vid upphandling och för ett förslag avseende genomförande i Norge.
Elektroniska auktioner används vid upphandling inom den privata sektorn. Det har också förekommit att elektroniska auktioner har använts vid upphandling inom den offentliga sektorn. Elektroniska auktioner förekommer således redan i dag och det kan antas att omfattningen kommer att öka. Att förfarandet kommer att få ökad omfattning har också angetts som skäl för att i direktiven ta in regler om förfarandet (beaktandesats 14 i det klassiska direktivet och beaktandesats 22 i försörjningsdirektivet). En lagreglering av möjligheten för upphandlande myndigheter och enheter att använda sig av elektronisk auktion är också efterfrågad av såväl företrädare för näringslivet som för den offentliga sektorn.
Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att fördelarna med att kunna använda elektroniska auktioner överstiger nackdelarna. En nackdel kan, som beskrivits ovan, vara att priset får för stor betydelse i förhållande till rimliga kvalitetskrav. För att garantera att elektroniska auktioner genomförs på ett sådant sätt att principerna om likabehandling, icke-diskriminering och öppenhet iakttas fullt ut bör förfarandet författningsregleras. Bestämmelser om elektroniska auktioner bör därför införas i LOU och LUF. Det saknas enligt regeringens mening anledning att begränsa möjligheten att använda elektroniska auktioner till upphandling inom det direktivstyrda området. Elektroniska auktioner ska därför kunna genomföras även vid upphandlingar som faller utanför direktivens tillämpningsområde.
I likhet med utredningen och flera remissinstanser ser regeringen en risk för att elektroniska auktioner kan medföra vissa icke önskvärda effekter. En myndighet bör därför ges i uppdrag att utarbeta en vägledning avseende tillämpningen av bestämmelserna om elektroniska auktioner. Regeringen har den 18 mars 2010 beslutat att ge Kammarkollegiet i uppdrag att utforma och publicera en vägledning om konkurrenspräglad dialog och elektronisk auktion (dnr Fi2010/1674). Regeringen anser att en vägledning som beskriver goda rutiner för genomförandet av elektronisk auktion kan bidra till ökad klarhet, rättssäkerhet och förutsebarhet kring regelverkets tillämpning. Vägledningen ska vara ett stöd för upphandlande myndigheter och enheter samt leverantörer som vill genomföra respektive delta i en elektronisk auktion. Genom vägledningen kan bestämmelserna om elektronisk auktion, vilket Lagrådet har efterfrågat, närmare belysas och exemplifieras på ett ändamålsenligt sätt. Vidare kan det övervägas om det, när lagstiftningen har varit i kraft en tid, bör göras en utvärdering av
247
13.3
hur elektroniska auktioner kommit att användas för att uppmärksamma eventuella negativa effekter.
Förutsättningar för att använda elektronisk auktion m.m.
Regeringens förslag: En definition av begreppet elektronisk auktion ska tas in i LOU och LUF. En upphandlande myndighet eller enhet ska, om förfrågningsunderlaget kan fastställas med tillräcklig exakthet, få använda elektronisk auktion vid
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt LUF,
4. förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt LOU, om de anbud som lämnats vid ett öppet eller ett selektivt förfarande är ogiltiga eller inte kan godtas,
5. förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt LOU,
6. förenklat förfarande, och
7. urvalsförfarande. En upphandlande myndighet eller enhet som avser använda elektronisk auktion ska ange det i annonsen om upphandling.
En elektronisk auktion ska möjliggöra en rangordning på grund av automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på
1. pris, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som erbjudit det lägsta priset, eller
2. pris eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i förfrågningsunderlaget, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.
Av förfrågningsunderlaget ska bl.a. framgå
1. de delar av anbuden, vars värden kan kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal, som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,
2. de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för föremålet för upphandlingen,
3. vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och, i förekommande fall, när detta kommer att ske,
4. relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts, och
6. relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningens definition av begreppet elektronisk auktion skiljer sig dock delvis från regeringens förslag. Vidare föreslår utredningen en bestämmelse i LUF om elektronisk auktion vid förnyad kon-
248
kurrensutsättning inom ett ramavtal. I utredningens förslag saknas även hänvisning till vid vilka icke-direktivstyrda upphandlingsförfaranden elektronisk auktion ska kunna användas. Utredningen föreslår att uttrycket ”komponenter” skulle användas för att uttrycka vad i anbuden som ska vara föremål för en elektronisk auktion.
Remissinstanserna: Några remissinstanser har synpunkter på utredningens förslag. Sveriges Offentliga Inköpare(SOI) anser att förfarandet ska kunna användas även för t.ex. intellektuella prestationer.
Om kraven kan fastställas med tillräcklig precision torde, enligt SOI, inget hinder för tillämpningen föreligga avseende intellektuella prestationer. Banverket förutsätter att elektronisk auktion kan användas även inom försörjningssektorerna vid nyttjandet av förnyad konkurrensutsättning, men anser det värdefullt om regeringen klargör detta. Silf
Competence anser att en begränsning av elektroniska auktioner till de fall då lägsta pris utgör den enda utvärderingsgrunden bör övervägas eftersom det skulle innebära större säkerhet vid anbudsutvärderingen och ytterligare öka transparensen. Ett annat alternativ är, enligt Silf
Competence, att inskränka möjligheten att utvärdera anbuden med tillämpning av utvärderingsgrunden det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet till fall då utvärderingskriterierna går att numeriskt jämföra mellan olika anbud exempelvis pris, leveranstid, bensinförbrukning, toxicitet m.m. Det torde knappast gå att i andra fall fastställa en formel för anbudsutvärderingen, som automatiskt går att tillämpa såsom direktivet kräver. Dåvarande Nämnden för offentlig upphandling (NOU) saknar anpassning av bestämmelserna till upphandling utanför det direktivstyrda området.
Skälen för regeringens förslag
Definition
Som ovan angetts (avsn itt 13.1) defi nieras begreppet elektronisk auktion i artikel 1.7 i det klassiska direktivet och i artikel 1.6 i försörjningsdirektivet. En definition av begreppet bör tas in i 2 kap. LOU och LUF. Utredningen föreslog en lydelse i nära anslutning till direktivens bestämmelser.
I andra stycket i artikel 1.7 i det klassiska direktivet respektive artikel 1.6 i försörjningsdirektivet anges att vissa tjänstekontrakt och vissa byggentreprenadkontrakt som innehåller intellektuella prestationer, såsom projekteringen av byggentreprenader, inte kan bli föremål för elektronisk auktion. Formuleringen är emellertid otydlig. Det framgår inte om avsikten är att utesluta vissa men inte alla kontrakt som innehåller intellektuella prestationer eller om vissa kontrakt ska uteslutas, nämligen alla sådana som innehåller intellektuella prestationer. De danska, engelska, franska och tyska språkversionerna skapar ingen klarhet på denna punkt. Inte heller beaktandesats 14 i det klassiska direktivet eller beaktandesats 22 i försörjningsdirektivet ger någon ledning. Det kan, som bl.a. SOI varit inne på, i vart fall teoretiskt tänkas att elektronisk auktion kan användas även vid tilldelning av kontrakt, som innehåller intellektuella prestationer. Det skulle förutsätta att de intellektuella prestationerna faktiskt kan åsättas ett värde som kan ligga
249
till grund för de deltagande leverantörernas rangordning före auktionen och som antingen hålls utanför auktionen eller ingår i denna. En sådan uppfattning strider inte mot formuleringen i direktiven. Begränsningen av användningen av elektroniska auktioner kommer i detta fall att ligga enbart i att användningen förutsätter att endast sådana värden som kan bedömas automatiskt får ingå i auktionen och ska ligga till grund för tilldelningen av kontraktet. På grund av den i direktivet valda utformningen av bestämmelsen synes det dock inte vara möjligt att använda elektronisk auktion som led i ett upphandlingsförfarande som innehåller projektering av byggentreprenader. Sammanfattningsvis gör regeringen bedömningen att det faktum att intellektuella prestationer ingår i föremålet för en upphandling inte i sig utesluter genomförande av en elektronisk auktion.
Andra styckena i artiklarna uttrycker en följd av vad som regleras i första styckena och i artikel 54.2 i det klassiska direktivet respektive artikel 56.2 i försörjningsdirektivet avseende att förfrågningsunderlaget ska fastställas med tillräcklig exakthet. Formuleringen lämpar sig, enligt regeringens mening, inte som en definition av begreppet elektronisk auktion.
I lagrådsremissen föreslogs att definitionen skulle utformas i enlighet med första styckena i artikel 1.7 i det klassiska direktivet respektive artikel 1.6 i försörjningsdirektivet. Lagrådet har emellertid ansett att det i definitionen finns en beskrivning av mer materiell karaktär, vars innehåll lämpligen hör hemma i de inledande paragraferna i 5 a kap i LOU. Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Vidare anges det i artikel 1.7 i det klassiska direktivet att en elektronisk auktion ska genomföras efter en första fullständig utvärdering av anbuden. Detta framgår emellertid, som Lagrådet har antecknat, även av den föreslagna bestämmelsen i 5 a kap. 5 §, vilken genomför artikel 54.4 första stycket i det klassiska direktivet. Definitionen i LOU och LUF bör därför utformas i enlighet med vad Lagrådet har förordat.
Upphandlingsförfaranden
Av artikel 54.2 i det klassiska direktivet27 framgår att elektronisk auktion får användas vid öppna eller selektiva eller, under vissa förutsättningar, förhandlande förfaranden om förfrågningsunderlaget kan fastställas med tillräcklig exakthet. Under samma omständigheter får elektronisk auktion användas för förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal. Den elektroniska auktionen ska grundas på antingen priser enbart, när kontraktet ges till det lägsta priset, eller priser och/eller nya värden på aspekter i anbuden som angetts i förfrågningsunderlaget när kontraktet ges till det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.
Motsvarande bestämmelser finns i artikel 56.2 i försörjningsdirektivet. I försörjningsdirektivet saknas dock begränsningen vid förhandlat förfarande med föregående annonsering att vissa förutsättningar ska vara uppfyllda och bestämmelsen om förnyad konkurrensutsättning.
27 I dess lydelse enligt rättelse EUT L 134 av den 30 april 2004
250
Vad gäller kravet på att förfrågningsunderlaget ska kunna fastställas med tillräcklig exakthet anges i direktivens beaktandesatser (14 i klassiska direktivet respektive 22 i försörjningsdirektivet) att det kan bl.a. gälla återkommande varu-, byggentreprenad- och tjänstekontrakt. Som ovan nämnts framgår av artikel 1.7 andra stycket i det klassiska direktivet och artikel 1.6 andra stycket i försörjningsdirektivet att vissa tjänstekontrakt och vissa byggentreprenadkontrakt som innehåller intellektuella prestationer, såsom projekteringen av byggentreprenader, inte kan bli föremål för elektroniska auktioner.
Elektronisk auktion kan enligt direktiven genomföras vid upphandling baserat på lägsta pris eller på ekonomiskt mest fördelaktiga anbud. Silf
Competence har anfört att möjligheten att använda sig av elektroniska auktioner bör begränsas till de fall då lägsta pris utgör den enda utvärderingsgrunden. Även andra komponenter i ett anbud kan dock vara av sådan art att de är möjliga att kvantifiera och därmed väl lämpa sig för en elektronisk auktion. De värden som är föremål för en elektronisk auktion ska kunna uttryckas i siffror eller procenttal. Mot denna bakgrund, och med hänsyn till direktivens utformning, gör regeringen bedömningen att det inte är ändamålsenligt med en begränsning i LOU och LUF av möjligheten att använda sig av elektroniska auktioner till fall då lägsta pris utgör den enda utvärderingsgrunden. Det är dock viktigt att en elektronisk auktion inte genomförs så att ett lågt pris åstadkoms på bekostnad av rimlig kvalitet. I praktiken torde elektroniska auktioner främst komma att användas när priset kan tillåtas vara den avgörande faktorn i utvärderingen utan att detta inkräktar på kvalitetskraven.
Enligt det klassiska direktivet får elektronisk auktion användas vid förhandlat förfarande med föregående annonsering, om de anbud som lämnats vid ett öppet eller ett selektivt förfarande är ogiltiga eller inte kan godtas. Begränsningen vad gäller förhandlat förfarande med föregående annonsering inom den klassiska sektorn torde vara föranledd av att de övriga grunderna för att använda förfarandet typiskt sett är av sådan karaktär att det knappast finns möjlighet att använda elektroniska auktioner under upphandlingen (se artikel 30.1 i det klassiska direktivet och 4 kap. 2 § LOU). I LUF finns inte någon begränsning vad gäller rätten att använda förhandlat förfarande med föregående annonsering. Följaktligen finns inte heller någon motsvarande begränsning vad gäller användningen av elektroniska auktioner vid detta förfarande. Dock gäller naturligtvis de generella kraven för att elektronisk auktion ska få användas, bl.a. att förfrågningsunderlaget ska kunna fastställas med tillräcklig exakthet.
LUF innehåller inga regler om förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal. Regeringen uttalade dock i förarbetena till LOU och LUF (prop. 2006/07:128 s. 177) avseende ramavtal inom försörjningssektorerna, att ingenting hindrar att kontrakt tilldelas i enlighet med ett förfarande där leverantörerna som är parter i ramavtalet bereds tillfälle att komma in med nya anbud, under den självklara förutsättningen att de grundläggande principerna respekteras. Ett sådant förfarande kan, enligt regeringens mening, genomföras i överensstämmelse med den klassiska lagens bestämmelser om förnyad konkurrensutsättning. Av naturliga skäl innehåller försörjningsdirektivet inte heller några bestämmelser om elektroniska auktioner vid förnyad konkurrensutsättning. Generellt tillåts
251
13.4
större frihet vid upphandling inom försörjningssektorerna jämfört med upphandling inom den klassiska sektorn. I likhet med Banverket anser regeringen att det inte finns något hinder mot att vid förnyad konkurrensutsättning inom försörjningssektorerna tillämpa elektroniska auktioner under förutsättning att de grundläggande principerna respekteras.
Såsom regeringen anfört i föregående avsnitt saknas anledning att begränsa möjligheten att genomföra elektroniska auktioner till upphandling inom det direktivstyrda området. Även vid upphandling utanför det direktivstyrda området ska alltså elektroniska auktioner kunna genomföras. Såsom dåvarande NOU har påpekat saknar dock utredningens förslag anpassning till det icke-direktivstyrda området såtillvida att en upphandlande myndighet som vill genomföra en elektronisk auktion under tröskelvärdena hänvisas till en bestämmelse som endast reglerar direktivstyrda förfaranden. Upphandling enligt 15 kap. LOU och LUF ska göras genom förenklat förfarande eller urvalsförfarande (15 kap. 3 § LOU och LUF). Dessa förfaranden motsvarar för upphandling inom det icke-direktivstyrda området i princip öppet förfarande och selektivt förfarande inom det direktivstyrda området. I LOU och LUF ska därför föreskrivas att elektronisk auktion får genomföras även vid dessa förfaranden.
Annonsering och förfrågningsunderlag
Enligt artikel 54.3 i det klassiska direktivet och artikel 56.3 i försörjningsdirektivet ska en upphandlande myndighet respektive enhet som beslutar att använda elektronisk auktion ange detta i meddelandet om upphandling. Vidare anges vilka upplysningar förfrågningsunderlaget bl.a. ska innehålla. Bestämmelser med ett innehåll som motsvarar direktivets bestämmelser bör införas i LOU och LUF.
Av artikel 54.2 i det klassiska direktivet och artikel 56.2 i försörjningsdirektivet anges att en elektronisk auktion ska avse ”aspekter i anbuden”. Uttrycket ”aspekter” finns även i arktikel 54.3 a i det klassiska direktivet och artikel 56.3 a i försörjningsdirektivet. Utredningen föreslog att uttrycket ”komponenter i anbuden” skulle användas. Lagrådet har emellertid ansett att det uttrycket är svårt att förstå och att det förefaller som om det uttryck som bättre skulle motsvara ”features” i den engelska utgåvan av direktiven skulle kunna vara ”delar av anbud”. Regeringen instämmer i denna bedömning och de bestämmelser i LOU och LUF som genomför de aktuella artiklarna i direktiven bör därför utformas i enlighet med vad Lagrådet har föreslagit.
Genomförandet av en elektronisk auktion
Regeringens förslag: Innan en upphandlande myndighet eller enhet inleder en elektronisk auktion ska myndigheten eller enheten genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fastställda viktningen för dessa.
I LOU och LUF ska tas in bestämmelser om inbjudan att delta i och inledande av en elektronisk auktion samt om vilka upplysningar som
252
ska eller får lämnas till anbudsgivarna under varje etapp i en elektronisk auktion.
Vidare ska införas bestämmelser om avslutande av en elektronisk auktion och om att den upphandlande myndigheten eller enheten, efter att ha stängt den elektroniska auktionen, ska tilldela kontraktet på grundval av resultatet av densamma.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i frågan. Enligt dåvarande Nämnden för offentlig upphandling (NOU) saknas konsekvenser för kravet på undertecknande av anbud under auktionen. Även frågan hur bindande de elektroniska anbuden under auktionen är och om dessa tar över det ursprungliga skriftliga anbudet förtjänar en utförligare analys. Ekonomistyrningsverket (ESV) undrar hur bestämmelsen om att utvärderingskriterierna får anges i fallande prioritetsordning i stället för genom viktning förhåller sig till elektronisk auktion, där viktning är obligatorisk och ska anges samt om kravet på viktning kan efterges under tröskelvärdena eller om det ska kvarstå vid tillämpning av elektronisk auktion.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 54.4 i det klassiska direktivet och artikel 56.4 i försörjningsdirektivet föreskriver att den upphandlande myndigheten respektive enheten, innan en elektronisk auktion inleds, ska genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fastställda viktningen för dessa. Alla anbudsgivare som har lämnat godtagbara anbud ska samtidigt bjudas in med elektroniska medel för att lämna nya priser och/eller värden.
Inbjudan ska innehålla alla relevanta upplysningar om den individuella anslutningen till den elektroniska utrustning som används samt vilken dag och tid den elektroniska auktionen kommer att inledas. Den elektroniska auktionen får ske i flera på varandra följande etapper. Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter det datum då inbjudan har skickats ut.
Enligt artikel 54.5 i det klassiska direktivet och artikel 56.5 i försörjningsdirektivet ska, om tilldelningen av kontraktet kommer att ske på grundval av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, inbjudan åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av den berörda anbudsgivarens anbud som gjorts i enlighet med viktningen i artikel 53.2 första stycket respektive artikel 55.2 första stycket. I inbjudan ska även anges den matematiska formel som används för att vid den elektroniska auktionen bestämma den nya automatiska rangordningen med avseende på de nya priser och/eller värden som lämnas. Denna formel ska innefatta viktningen av alla de kriterier som fastställts för att bestämma det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, i enlighet med meddelandet om upphandling eller förfrågningsunderlaget. I detta syfte ska emellertid förekommande intervall i förväg reduceras med ett bestämt värde. Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler ges för varje alternativ.
Enligt regeringens mening bör bestämmelser som genomför artikel 54.4 och 5 i det klassiska direktivet samt artikel 56.4 och 5 i försörjningsdirektivet tas in i LOU respektive LUF. Utredningen föreslog att alla anbudsgivare som lämnat giltiga anbud ska bjudas in med elektroniska
253
medel att lämna nya priser eller värden. Lagrådet har påpekat att detta är avsett att motsvara direktivets ”admissible tenders”, vilket i den svenska utgåvan av direktiven översatts som ”godtagbara anbud”. Lagrådet har därför föreslagit att uttrycket ”giltiga anbud” ersätts av ”godtagbara anbud”. Regeringen instämmer i detta. I bestämmelserna i LOU och LUF som genomför artikel 54.4 i det klassiska direktivet och artikel 56.4 i försörjningsdirektivet ska därför användas uttrycket ”godtagbara anbud”. I den svenska språkversionen av artikel 54.5 i det klassiska direktivet och artikel 56.5 i försörjningsdirektivet anges att eventuellt förekommande intervall i förväg ska reduceras med ett bestämt värde. I den engelska språkversionen anges i stället att ”any ranges shall, however, be reduced beforehand to a specified value”. De danska, franska och tyska språkversionerna ger inte någon entydig vägledning i frågan. Regeringen anser, att det i den bestämmelse som införs i LOU och LUF bör anges att förekommande intervall ska fastställas till ett bestämt värde.
Artikel 53.2 första stycket i det klassiska direktivet och artikel 55.2 första stycket i försörjningsdirektivet om viktning har genomförts i svensk rätt genom 12 kap. 2 § första stycket LOU och LUF. Av 12 kap. 2 § första stycket i de båda lagarna framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten ska ange hur sådana kriterier som är kopplade till föremålet för kontraktet kommer att viktas inbördes vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. För upphandlingar utanför det direktivstyrda området framgår av 15 kap. 16 § LOU och LUF att den upphandlande myndigheten respektive enheten antingen ska ange hur de olika kriterierna viktas vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga eller ange kriterierna i fallande prioritetsordning. Vid genomförande av en elektronisk auktion kräver direktiven att utvärderingskriterierna viktas. Det finns inte anledning att i detta avseende göra någon annan bedömning vad gäller upphandling utanför det direktivstyrda området. Om en upphandlande myndighet önskar genomföra en elektronisk auktion vid upphandling där kontraktet ska tilldelas på grundval av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet med tillämpning av 15 kap., krävs således viktning av kriterierna. Möjligheten att ange kriterierna i fallande prioritetsordning kan alltså inte utnyttjas av en upphandlande myndighet eller enhet som önskar genomföra en elektronisk auktion.
Dåvarande NOU har frågat hur kravet på undertecknande av anbud ska tillgodoses under auktionen och har anfört att frågan hur bindande de elektroniska anbuden under auktionen är och huruvida dessa tar över det ursprungliga skriftliga anbudet förtjänar en utförligare analys. Enligt upphandlingslagarna krävs att anbud lämnas skriftligen (se 9 kap. 1 § LOU och LUF). Att kravet på skriftlighet även kan uppfyllas elektroniskt behandlas i avsn itt 16.4.1 . Kravet på att ett anbud ska lämnas skriftligen innebär inte att det måste vara undertecknat för att vara giltigt. Regeringen gör bedömningen att det vid en elektronisk auktion är naturligt att ett senare lämnat anbud tar över ett tidigare lämnat anbud.
Av artikel 54.6 i det klassiska direktivet och artikel 56.6 i försörjningsdirektivet framgår vilka upplysningar en upphandlande myndighet respektive enhet ska eller får lämna under varje auktionsetapp. Om elektroniska auktioner ska kunna hållas krävs att anbudsgivarna får viss information om andra anbudsgivares bud. Som ett
254
13.5
absolut minimum gäller att en anbudsgivare måste få information om dennes bud är det bästa anbudet eller inte. Utan den informationen kan anbudsgivaren inte veta om ett nytt anbud behöver lämnas eller inte. Direktiven går ett steg längre genom att kräva att anbudsgivarna vid varje tillfälle ska ha kännedom om sin plats i rangordningen. I direktiven föreskrivs vidare att den upphandlande myndigheten eller enheten får meddela andra upplysningar om andra priser eller värden som har lämnats och om antalet deltagare i den aktuella auktionsetappen. Den upphandlande myndigheten eller enheten kan i förfrågningsunderlaget föreskriva vilka skillnader som krävs mellan anbuden. Om krav på sådana skillnader ställs upp måste en deltagare i auktionen kunna jämföra sitt eget anbud med det bästa anbudet och, om ett nytt anbud ska lämnas, anpassa detta så att skillnaden mellan det nya anbudet och det dittills bästa anbudet uppgår till minst den i förfrågningsunderlaget föreskrivna skillnaden. Bestämmelser som tillåter utlämnande av sådana uppgifter bör därför tas in i LOU och LUF. Utredningen föreslog formuleringen att den upphandlande myndigheten eller enheten kan lämna upplysningar om andra priser eller värden som har lämnats och om antalet deltagare i den aktuella auktionsetappen. Regeringen anser att det, i enlighet med direktiven, bör uttryckas att upplysningarna får lämnas ut. Syftet med utlämnandet av upplysningar är att den elektroniska auktionen ska kunna genomföras. Vad gäller frågan om sekretess för uppgifter som ska kunna lämnas ut under en elektronisk auktion hänvisas till avsn itt 13.6 .
I artikel 54.7 i det klassiska direktivet och artikel 56.7 i försörjningsdirektivet föreskrivs hur den upphandlande myndigheten eller enheten ska avsluta en elektronisk auktion. I artikel 54.8 i det klassiska direktivet och artikel 56.8 i försörjningsdirektivet föreskrivs att den upphandlande myndigheten respektive enheten, efter att ha stängt den elektroniska auktionen, ska tilldela kontraktet i enlighet med artikel 53 respektive artikel 55 på grundval av resultaten av den elektroniska auktionen. Regeringen föreslår att bestämmelser motsvarande dessa artiklar tas in i de båda upphandlingslagarna.
I artikel 54.8 i det klassiska direktivet och i artikel 56.9 i försörjningsdirektivet anges att en upphandlande myndighet inte får utnyttja elektroniska auktioner på otillbörligt sätt eller på ett sätt som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen eller så att föremålet för kontraktet, så som det utlystes genom meddelandet om upphandling och fastställdes i förfrågningsunderlaget, ändras. Regeringen anser dock att detta följer redan av de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § LOU respektive 1 kap. 24 § LUF. Det är därför, till skillnad från utredningens förslag, enligt regeringens mening inte nödvändigt att särskilt reglera detta.
Överprövning
Regeringens bedömning: Det är inte nödvändigt att särskilt reglera frågan om överprövning vid elektroniska auktioner. Överprövning bör kunna ske av samtliga beslut under en elektronisk auktion.
255
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser framför inte några invändningar mot bedömningen. Enligt dåvarande Nämnden för offentlig upphandling (NOU) är det oklart vad som händer t.ex. om en anbudsgivare under pågående budgivning ansöker om överprövning av ett beslut i domstol. Kammarrätten i Göteborg anser att det inte kan uteslutas att ett system med konstruktion av en matematisk formel som aktualiseras vid en elektronisk auktion kan bereda domstolen vissa problem och att det ändamålsenliga med överprövning i detta avseende därför kan diskuteras. Flera remissinstanser anser att det inte bör vara möjligt att överpröva beslut i samband med förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal eftersom priset många gånger kommer att vara den avgörande faktorn och det kan avse produkter som ska levereras omgående. Dåvarande Verket för förvaltningsutveckling (Verva) anser att om regeringen väljer att införa en möjlighet att överpröva, så måste någon form av beloppsgräns för överprövning av avrop införas och att en lämplig gräns skulle kunna vara samma gräns som införs för direktupphandling. Kiruna kommun anser att tilldelningsbeslut inte ska kunna överprövas när lägsta pris varit avgörande när det gäller avropsförfrågan på ramavtal. Flera remissinstanser anser vidare att det inte bör ställas krav på att tilldelningsbeslut ska lämnas vid förnyad konkurrensutsättning.
Skälen för regeringens bedömning: En elektronisk auktion kan sägas vara en metod för att genomföra kontraktstilldelningen. Det är, som tidigare nämnts, alltså inte fråga om ett särskilt upphandlingsförfarande, utan en elektronisk auktion ingår som den sista delen i ett annat förfarande. Det är således de vanliga reglerna för det valda förfarandet som ska tillämpas. På samma sätt som beträffande andra tilldelningsbeslut bör därmed ett tilldelningsbeslut som är resultatet av en elektronisk auktion kunna bli föremål för överprövning. En upphandlande myndighets eller enhets möjligheter att använda sig av systemet med elektroniska auktioner är inte obegränsade. Därför bör den upphandlande myndighetens eller enhetens beslut att använda sig av en elektronisk auktion, vilket ska anges i annonsen om upphandling, kunna överprövas.
Beträffande genomförandet av själva auktionen kan en leverantör begära överprövning av ett agerande från den upphandlande myndighetens eller enhetens sida som har rättslig verkan och som leverantören anser vara olagligt och till skada för honom eller henne. Vad som kan antas vara av särskilt intresse för leverantörerna när systemet med elektroniska auktioner används är den matematiska formel som tillämpas för att vid varje givet tillfälle fastställa rangordningen mellan anbuden. Formeln ska framgå av inbjudan och kommer därför till berörda leverantörers kännedom. Dessa har då möjlighet att begära överprövning av beslutet att tillämpa en viss formel utan att avvakta information om tilldelningsbeslutet. Att överprövning av en matematisk formel, som Kammarrätten i Göteborg har anfört, kan bereda domstolarna vissa problem utgör enligt regeringens mening inte skäl för att göra undantag från principen att samtliga beslut under en upphandling ska kunna överprövas. Regeringen anser vidare att det inte finns behov av någon särskild reglering av vilka beslut vid en elektronisk auktion
256
13.6
som kan bli föremål för överprövning. Begreppet beslut i rättsmedelsdirektivens mening ska tolkas extensivt (prop. 2006/07:128 s. 163). Ett beslut behöver inte på något sätt vara kvalificerat till sin natur eller till sitt innehåll för att kunna bli föremål för prövning. I sammanhanget kan påpekas att regeringen, såsom framgår av avsnitt 8.4 , anser att en preklusionsfrist inte bör införas i upphandlingslagstiftningen.
Dåvarande NOU har anfört att det är oklart vad som händer om en anbudsgivare under pågående budgivning ansöker om överprövning av ett beslut i domstol. Regeringen föreslår (se avsn itt 6.1) att en upphandlande myndighet eller enhet inte ska få ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att en underrättelse om tilldelningsbeslutet har skickats med elektroniska medel, s.k. avtalsspärr. För de upphandlingar där någon avtalsspärr inte gäller kan rätten, vid en ansökan om överprövning, interimistiskt besluta att avtal inte får ingås. Fram till dess att avtal har slutits kan ett beslut om upphandling överprövas av domstol. Den upphandlande myndigheten eller enheten torde således kunna fortsätta en pågående upphandling fram till den tidpunkt avtal ska slutas, men får inte ingå avtalet. Det innebär att den elektroniska auktionen kan fortsätta även om en leverantör ansöker om överprövning under den pågående auktionen. Däremot får, när den elektroniska auktionen har avslutats, avtal inte ingås i strid mot en avtalsspärr eller ett interimistiskt beslut att avtal inte får ingås. Om domstolen sedan bifaller leverantörens talan, får upphandlingen naturligtvis inte avslutas i enlighet med resultatet av den elektroniska auktionen.
Flera remissinstanser har ansett att det vid en elektronisk auktion inte ska vara möjligt att ansöka om överprövning vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal eller att tilldelningsbeslut inte ska behöva lämnas. Remissinstanserna har anfört att priset i många fall är det avgörande och att det ofta avser varor som ska levereras omedelbart. Detta resonemang gäller, enligt regeringens bedömning, inte enbart vid förnyad konkurrensutsättning genom elektronisk auktion, utan vid förnyad konkurrensutsättning i allmänhet. I avsn itt 6.3 föreslår regeringen att någon avtalsspärr inte ska gälla vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal. Den upphandlande myndigheten kan således ingå avtal omedelbart efter underrättelsen om tilldelningsbeslutet. Detta är föranlett av effektivitetsskäl. Rättssäkerhetsgarantierna tillgodoses genom att ett avtal som har slutits i strid med upphandlingslagstiftningen kan komma att förklaras ogiltigt i ett mål om överprövning (se avsnitt 7.1 och f örslaget till 16 kap. 14 § 3 LOU). Regeringen gör därför bedömningen att det inte finns behov av någon särskild reglering av överprövning eller underrättelse om tilldelningsbeslut vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal genom elektronisk auktion.
Sekretess
Regeringens förslag: I offentlighets- och sekretesslagen ska införas bestämmelser som vid en elektronisk auktion möjliggör utlämnande av uppgifter om plats i rangordningen och även uppgifter om priser eller värden och antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
257
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningens förslag innehåller dock en begränsning på så sätt att utlämnande av vissa uppgifter endast ska kunna ske om det behövs för att en anbudsgivare ska kunna lämna ett nytt anbud.
Remissinstanserna: Dåvarande Verket för förvaltningsutveckling (Verva) anför att en ändring i sekretesslagen avseende den absoluta sekretessen är viktig för att elektroniska auktioner ska kunna förverkligas. Övriga remissinstanser yttrar sig inte i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Det är uppenbart att upphandlande myndigheter och enheter normalt har ett starkt intresse av att innehållet i anbud och anbudsansökningar inte offentliggörs på ett sådant sätt att konkurrensen försämras. Även en anbudsgivare har ett berättigat intresse av att anbudet inte offentliggörs. Kravet på likabehandling innebär också att information om innehållet i anbudet inte får lämnas till vissa anbudsgivare men inte till andra.
Artikel 54.6 i det klassiska direktivet och artikel 56.6 i försörjningsdirektivet innehåller bestämmelser om upplysningar som ska eller får lämnas till anbudsgivare under en elektronisk auktion. Artiklarna föreslås genomföras i 5 a kap. 11 § LOU och LUF och har behandlats ovan i avsnitt 13.4.
I 19 kap. 3 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen finns bestämmelser om sekretess i ärenden om upphandling för uppgifter som bl.a. rör anbud. En sådan uppgift får inte lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet förrän alla anbud offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts. Denna sekretess gäller till skydd för det allmännas ekonomiska intressen, men eftersom den är absolut – dvs. sekretessen gäller utan någon skadeprövning för de uppgifter som omfattas av bestämmelsen – blir följden att även uppgifter om enskildas ekonomiska förhållanden skyddas.
Som dåvarande Verva påpekat bör, enligt regeringens mening, bestämmelserna om anbudssekretess kompletteras med en bestämmelse som gör det möjligt att lämna ut vissa uppgifter, i syfte att säkerställa att elektroniska auktioner ska kunna användas i praktiken. Under en elektronisk auktion bör därför på det sätt som anges i direktiven uppgifter om en anbudsgivares plats i rangordningen få lämnas ut och även uppgifter om priser eller värden samt antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
Utredningen föreslog en begränsning i vad gäller utlämnande av uppgifter om priser eller värden och antalet deltagare i den elektroniska auktionen. Enligt utredningen skulle sådana uppgifter få lämnas ut om det behövs för att en anbudsgivare ska kunna lämna ett nytt anbud. Direktiven innehåller emellertid inte någon sådan begränsning, utan anger endast att uppgifterna får lämnas ut och, vad gäller uppgifter om priser eller värden, att det i så fall ska anges i förfrågningsunderlaget. Mot denna bakgrund anser regeringen att det i offentlighets- och sekretesslagen inte bör göras någon begränsning av att utlämnandet ska vara nödvändigt för att en anbudsgivare ska kunna lämna ett nytt anbud. Som framgår av avsnitt 13.4 är dock syftet med utlämnandet av uppgifterna att den elektroniska auktionen ska kunna genomföras.
258
14.1
14 Inköpscentraler
Tidigare överväganden
I det klassiska direktivet och i försörjningsdirektivet finns bestämmelser som ger medlemsstaterna möjlighet att införa bestämmelser om inköpscentraler. Med inköpscentral avses en upphandlande myndighet som anskaffar varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande myndigheter eller enheter. Med inköpscentral avses även en upphandlande myndighet som genomför offentlig upphandling respektive tilldelar offentliga kontrakt eller ingår ramavtal om byggentreprenader, varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande myndigheter eller enheter. Två huvudtyper av centraliserad upphandling kan urskiljas i direktiven. En typ av inköpscentral upphandlar byggentreprenader, varor och tjänster för vidareförsäljning till andra upphandlande myndigheter, dvs. en form av grossistverksamhet. En annan typ av inköpscentral upphandlar ramavtal för varor och tjänster, som sedan andra upphandlande myndigheter kan göra avrop ifrån.
Upphandlingsutredningen föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 2006:28)
att bestämmelser om inköpscentraler skulle införas i upphandlingslagarna. Vidare föreslogs att ansvaret för att gällande bestämmelser följs vid anskaffning genom en inköpscentral ska vila på den upphandlande myndigheten eller enheten som anlitar inköpscentralen. Utredningen ansåg att det i Sverige inte fanns några myndigheter som uppträder som inköpscentraler och beskrev därför endast i begränsad omfattning behovet och konsekvenserna av den föreslagna lagstiftningen om inköpscentraler. En majoritet av remissinstanserna tillstyrkte att det i lagstiftningen införs bestämmelser om inköpscentraler. Flera remissinstanser ansåg, till skillnad från utredningen, att den statliga inköpssamordningen uppfyller kriterierna i direktivet för en inköpscentral. Utredningens betänkande ledde i denna del inte till lagstiftning och i LOU och LUF saknas således bestämmelser om inköpscentraler.
För att utreda behovet och konsekvenserna av vad förslagen innebär för små och medelstora företag, upphandlande myndigheter och myndigheter som avropar från ramavtalen fick Statskontoret i juni 2008 regeringens uppdrag att utreda detta samt lämpligheten av att införa bestämmelser i enlighet med de förslag till bestämmelser som Upphandlingsutredningen lämnat. Statskontoret redovisade uppdraget i en promemoria den 17 november 2008 (dnr Fi2008/4012). Statskontoret föreslog i promemorian att bestämmelser om inköpscentraler ska införas. Enligt Statskontoret förekommer redan inköpscentraler i Sverige och direktivens bestämmelser om inköpscentraler i svensk lagstiftning är en önskvärd kodifiering av redan existerande praxis.
I uppdraget till Statskontoret ingick även att göra en översyn av den statliga inköpssamordningen och en analys av behovet av verksamheten. Vidare fick Statskontoret i uppdrag att kartlägga och beskriva hur andra jämförliga EU-länder och den Europeiska kommissionen arbetar i syfte att öka små och medelstora företags möjligheter att delta i samordnade upphandlingar. Statskontoret skulle vidare lämna förslag på hur den statliga inköpssamordningen, särskilt de ramavtalsupphandlande myndigheterna, bör utveckla sina metoder för att beakta små och medelstora
259
14.2
företags medverkande i upphandlingarna. Denna del av uppdraget överlämnades den 12 juni 2009. Rapporten 2009:12 (En effektivare statlig inköpssamordning – analys och förslag) har remissbehandlats (dnr Fi2008/4012). Regeringen har i propositionen Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och tillväxt (prop. 2009/10:175) gjort bedömningen att det finns ett fortsatt behov av en centraliserad inköpssamordning och att den statliga inköpssamordningen kan effektiviseras. Hur den statliga inköpssamordningen ska organiseras är för närvarande föremål för överväganden inom Regeringskansliet.
Inköpscentraler i upphandlingslagarna
Regeringens förslag: Bestämmelser om inköpscentraler ska införas i
LOU och LUF.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som yttrar sig i frågan, bl.a. Skatteverket och Kammarkollegiet, välkomnar eller tillstyrker förslaget. Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) vill särskilt tillstyrka förslaget om införande av inköpscentraler. Läkemedelsindustriföreningen välkomnar klargörande beträffande i vilken utsträckning upphandlande myndigheter inom ramen för LOU kan använda sig av andra enheter för inköp, dvs. den föreslagna regleringen av inköpscentraler.
Konkurrensverket tillstyrker förslaget men anför att mindre företags möjligheter att delta i upphandlingar måste beaktas och konkurrensen upprätthållas. Det finns en risk att samordnade upphandlingar kan påverka konkurrensen negativt genom att försämra för små och medelstora företag att delta. Emellertid kan samordnade upphandlingar som avser stora värden vara av större intresse för marknadens aktörer, vilket bidrar till att skärpa konkurrensen. Verket föreslår att det bör framgå av åtminstone förarbetena att inköpscentraler inte får användas så att konkurrensen förhindras, begränsas eller snedvrids. Tillväxtverket anser att förslaget är problematiskt och att en ökad utveckling av stora, samlade upphandlingar kommer att inverka negativt på små företags möjligheter att verka som leverantörer till den offentliga sektorn. Konkurrenskommissionen avstyrker förslaget och anför att ökad användning av inköpscentraler riskerar att leda till centraliserade förfaranden med omotiverat stora inköpsvolymer, vilket kan medföra att större leverantörer gynnas på bekostnad av mindre leverantörer. Sveriges Arkitekter avstyrker förslaget och anför att förslaget bör utredas ytterligare med utgångspunkt från hur en fungerande marknad ska kunna erhållas. Vidare anförs bl.a. att antalet köpare minskar och de leverantörer som exempelvis inte kommer i fråga för ett ramavtal kan få svårt att bedriva fortsatt verksamhet. En inköpscentral kan komma att bli närmast en kartell, vilket på sikt ger minskad konkurrens, dvs. en utveckling som går stick i stäv med vad regelverket för offentlig upphandling ytterst syftar till. Swedish Medtech är kritisk till inköpscentraler inom medicinteknikområdet vad gäller försörjningen av exempelvis förbrukningsartiklar till kommuner och landsting. Branschen
260
består av många små företag med mycket stora kunder. Med inköpscentraler blir kunderna ännu större och mindre företag riskerar att slås ut vilket ökar marknadskoncentrationen på leverantörssidan.
Skälen för regeringens förslag: Upphandlingsutredningen föreslog år 2006 att bestämmelser om inköpscentraler skulle införas. Förslaget bemöttes som nämnts positivt av majoriteten av de dåvarande remissinstanserna. Som framgått ovan anförde Statskontoret i sin promemoria att inköpscentraler används redan i dag och anger den statliga inköpssamordningen som exempel på det. Statskontorets uppfattning vinner stöd av vad flera remissinstanser uttalat. Flertalet remissinstanser är även positiva till att en reglering om inköpscentraler införs.
Enligt regeringens mening är det förhållandet att inköpscentraler redan används ett tungt vägande skäl för att det bör införas uttryckliga regler på området. Till detta kommer att det finns flera fördelar med att kunna samordna upphandlingar på det sätt som kan göras genom inköpscentraler. När det gäller den statliga inköpssamordningen är det övergripande syftet att förenkla den statliga förvaltningens anskaffning av vissa varor och tjänster och åstadkomma mer förmånliga inköpsvillkor. Den absoluta merparten av den statliga upphandlingen, drygt 90 procent, är dock enligt Statskontorets rapport 2009:12 (s. 95) inte föremål för samordning utan genomförs av myndigheterna själva.
Vissa remissinstanser framför emellertid även farhågor om att en omfattande användning av inköpscentraler skulle kunna leda till stora inköpsvolymer, vilket kan gynna de större företagen, men missgynna små och medelstora företag. I det tidigare nämnda uppdraget åt Statskontoret, som presenterades i rapporten 2009:12, ingick även att kartlägga leverantörsstrukturer och öka små och medelstora företags möjligheter att delta i samordnade upphandlingar. Enligt Statskontoret är bilden inte entydig i fråga om samordnade upphandlingar som äger rum inom ramen för den centrala inköpssamordningen utestänger små och medelstora företag (rapporten s. 98–100). Å ena sidan är representationen av små och medelstora företag relativt hög bland leverantörerna till den statliga inköpssamordningen. Andelen små och medelstora företag bland leverantörerna är i detta sammanhang drygt 70 procent, varav flertalet är företag som sysselsätter färre än 50 personer. Variationen mellan olika produktområden är emellertid stor. För ett drygt 30-tal produktområden är andelen små och medelstora företag 100 procent av leverantörerna. För andra produktområden är bilden den motsatta och samtliga leverantörer är att betrakta som stora företag. En förklaring till det relativt höga deltagandet av små och medelstora företag i den statliga inköpssamordningen är enligt Statskontoret sannolikt de åtgärder som de ramavtalsansvariga myndigheterna vidtagit för att öka möjligheterna för denna typ av företag att bli ramavtalsleverantörer. Det gäller framför allt regionala uppdelningar av ramavtalen och efterfrågan av specialistkompetenser. Vidare finns det enligt Statskontorets uppfattning en medvetenhet bland de ramavtalsansvariga myndigheterna om vikten av att inte i onödan stänga ute små och medelstora företag från att lämna anbud eller på annat sätt över tid riskera att koncentrera leverantörsmarknaderna. Statskontoret anför även att det finns en risk att den anhopning av efterfrågan som samordnad upphandling av ramavtal
261
innebär, leder till att leverantörsmarknaderna på sikt kommer att koncentreras och konkurrensen försvagas. Statskontoret bedömer dock att en sådan utveckling inte är särskilt trolig. Den statliga inköpssamordningen har funnits i över 40 år och haft ett liknande arbetssätt över tid och har enligt Statskontoret inte lett till en koncentrerad leverantörsmarknad. Risken för en monopolisering av leverantörsmarknaden för de produkter som upphandlas inom ramen för den statliga inköpssamordningen är enligt Statskontoret begränsad. Konkurrensverket har i ett samrådsyttrande till rapporten (bilaga 5) bl.a. anfört att det anser att analysen och slutsatserna om effekterna för små företag och aktuella marknader till följd av berörd inköpssamordning i vissa delar har ett otillräckligt underlag. Det finns enligt Konkurrensverket många indikationer på att rapportens ganska ljusa bild av situationen för de små företagen inte speglar de faktiska förhållandena.
Enligt Statskontoret kan således en helt entydig bild inte erhållas av hur små och medelstora företag påverkas av samordnad upphandling som den statliga inköpssamordningen. Argumenten för att införa bestämmelser om inköpscentraler kvarstår dock enligt regeringens mening främst av det skälet att denna typ av upphandling redan existerar i praktiken och att det finns fördelar med att kunna använda sig av inköpscentraler. Statskontoret anförde i rapporten att införande av direktivens bestämmelser om inköpscentraler i svensk lagstiftning får ses som en önskvärd kodifiering av redan existerande praxis. Enligt Statskontoret kan det vidare förefalla märkligt om vi i Sverige har för avsikt att bedriva verksamhet i form av inköpscentraler och inte använder oss av möjligheten att reglera företeelsen, inte minst mot bakgrund av det förfarande med samordnad upphandling av ramavtal som Sverige under lång tid bedrivit förefaller ha varit en av de modeller som inspirerat tillkomsten av det aktuella direktivet. Om bestämmelser om inköpscentraler inte införs, finns till och med risken att sådan verksamhet kan komma att bli bedömd som olaglig. En parallell kan dras till hur regeringen resonerade kring att införa bestämmelserna om ramavtal i svensk lagstiftning (prop. 2006/07:128, s. 167). Regeringen anförde att om bestämmelserna om ramavtal inte införs, är det inte uteslutet att domstolarna vid en framtida prövning skulle göra bedömningen att ramavtal över huvud taget inte kan användas. För införandet av bestämmelser om inköpscentraler talar även att Danmark och Finland infört det klassiska direktivets bestämmelser om inköpscentraler i sina respektive nationella upphandlingslagstiftningar.
De farhågor som framförs angående små och medelstora företags möjligheter att delta i upphandlingar av det slaget måste enligt regeringen emellertid beaktas och koncentration av leverantörer eller t.o.m. monopolisering förhindras. Användningen av inköpscentraler bör inte få ske på så sätt att konkurrensen förhindras, begränsas eller snedvrids. Snarare ser regeringen en möjlighet för inköpscentraler att mer medvetet än andra upphandlare kunna arbeta för att små- och medelstora företag inkluderas. Inköpscentraler, som specialiserar sig på upphandling, kan ha bättre möjlighet att utveckla sina metoder än upphandlande myndigheter respektive enheter vars kärnverksamhet är något helt annat. Det kan t.ex. handla om att dela upp stora kontrakt i
262
14.3
mindre delar eller andra åtgärder inom ramen för vad upphandlingslagstiftningen tillåter för att främja små och medelstora företag. Som tidigare nämnts har regeringen i propositionen Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och tillväxt (prop. 2009/10:175) funnit att det finns ett fortsatt behov av en centraliserad inköpssamordning och att den statliga inköpssamordningen kan effektiviseras. Hur den statliga inköpssamordningen ska organiseras är för närvarande föremål för övervägande inom Regeringskansliet. De skäl som talar för att införa bestämmelser om inköpscentraler – de används redan i dag och fyller en viktig funktion – innebär dock att övervägande skäl talar för att en reglering ska införas nu. Sammanfattningsvis anser regeringen, i likhet med det stora flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan, att regler om inköpscentraler bör införas.
Regleringen av inköpscentraler
Regeringens förslag: Med inköpscentral ska avses en upphandlande myndighet som ingår ramavtal om byggentreprenader, varor eller tjänster som är avsedda för andra upphandlande myndigheter eller för upphandlande enheter, eller medverkar vid en upphandling i egenskap av ombud åt flera upphandlande myndigheter eller enheter. En upphandlande myndighet eller enhet ska få anskaffa byggentreprenader, varor eller tjänster med hjälp av en inköpscentral.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna är positiva till promemorians förslag. Länsrätten i Stockholms län välkomnar i huvudsak förslaget avseende författningsregleringen. Länsrätten i Skåne län anför att föreslagna bestämmelser förenklar hanteringen av mål om överprövning. Skatteverket anser att förslaget i princip är en kodifiering av gällande hantering. Kammarkollegiet anser att det blir ett fungerande regelverk som ges ett tydligt uttryck i lagtexten. Svenskt Näringsliv anser att det finns uppenbara risker för snedvriden konkurrens m.m. med ökade möjligheter till centraliserade upphandlingar. Man kan dock acceptera att en bestämmelse om inköpscentraler införs om den föreslagna lagtexten kompletteras, så att det som står i promemorian står klart också för den praktiske tillämparen. Försvarets materielverk (FMV) ifrågasätter om direktivet medger införande av endast en del av inköpsförfarandet genom att utesluta grossistfunktionen och möjligheten att vara ombud åt endast en upphandlande myndighet och redogör närmare för hur FMV:s upphandlingar i eget namn åt Försvarsmakten går till. Försvarsmakten noterar att begreppet ”inköpscentral” som det definierats i 2 kap. 9 a §
LOU inte stämmer in på den relation som föreligger mellan Försvarsmakten och FMV. Försvarsmakten uppdrar åt FMV bl.a. att anskaffa material och förnödenheter. Dessa upphandlingar som görs i FMV:s namn resulterar inte alltid i ramavtal. Almega anför att det är viktigt att hindra att offentlig sektor bygger upp offentligt ägda grossistled, exempelvis genom att bygga upp grossistlager eller fungera som mellanhand vid personalbemanning. Almega menar att det finns
263
goda grunder för att reglera detta. Svenskt Näringsliv anser att vad som avses med grossistverksamhet lämpligen kan klarläggas i propositionen.
Skälen för regeringens förslag: Vid bestämmande av hur bruket av inköpscentraler bör regleras ska utgångspunkten vara artiklarna 1.10 och 11 i det klassiska direktivet och artiklarna 1.8 och 29 i försörjningsdirektivet. Det är frivilligt att införa bestämmelser om inköpscentraler. I likhet med vad som anförts av Upphandlingsutredningen (SOU 2006:28 s. 160) och av Statskontoret (promemorian s. 30 och 31) görs bedömningen att det i direktiven överlämnas åt medlemsstaterna att bestämma om och i vilken utsträckning en upphandlande myndighet eller enhet ska få använda sig av inköpscentraler. Som framgått tycks den allmänna uppfattningen vara att Sverige i praktiken redan har inköpscentraler i direktivens mening när det gäller samordnad upphandling av ramavtal och funktionen att agera som ombud. Det är således inte i första hand fråga om att öppna för en typ av upphandlingsverksamhet utan om lämpligheten av att kodifiera den praxis som finns. I likhet med vad som föreslagits i promemorian anser regeringen därför att det bör införas bestämmelser om att en inköpscentral i enlighet med direktiven ska kunna ingå ramavtal samt medverka vid en upphandling såsom ombud åt flera upphandlande myndigheter eller enheter. Det skapas därmed en tydligare rättslig grund för den samordnade upphandling som redan bedrivs och verksamheten riskerar inte att bli olaglig.
När det gäller funktionen att medverka vid en upphandling som ombud uppkommer fråga om inköpscentralen kan vara ombud åt en eller om det måste vara flera myndigheter respektive enheter. FMV efterlyser ett klargörande beträffande promemorians bedömning att en inköpscentral ska vara ombud åt flera myndigheter. Det kan i detta sammanhang nämnas att Upphandlingsutredningens tolkning var att inköpscentralen kan vara ombud åt en eller flera upphandlande myndigheter/enheter (SOU 2006:28 s. 165). I denna fråga instämmer regeringen dock i den bedömning som gjorts av såväl Statskontoret som i den remitterade promemorian, dvs. att direktiven föreskriver att inköpscentralen ska vara ombud åt flera myndigheter samtidigt. Däremot omfattas inte situationen att en myndighet agerar ombud åt en enskild upphandlande myndighet. Denna uppfattning grundas på att det i direktivet anges att det är fråga om centraliserad upphandling. Av beaktandesats 15 i det klassiska direktivet framgår bl.a. att det bör införas en unionsdefinition av den inköpscentral som står till de upphandlande myndigheternas förfogande.
Enligt direktiven kan en inköpscentral även agera grossist. Statskontoret har ansett att det är tveksamt om denna typ av upphandling för närvarande förekommer i Sverige. Det finns vidare enligt Statskontoret anledning att förhålla sig kritisk till att införa bestämmelser om grossistverksamhet i upphandlingslagstiftningen. Dels förefaller det inte finnas något behov, dels skulle inköpscentralen/grossisten ta en affärsmässig risk genom att upphandla produkter för vidareförsäljning. Det som enligt Statskontoret talar mot att avstå från grossistfunktionen är att föreställningen av vad en grossist är för något kan komma att förändras i takt med att alltmer av handeln sker på elektronisk väg. Det kan inte uteslutas, menar Statskontoret, att grossistfunktionen i framtiden framstår som ändamålsenlig, men sammanfattningsvis väger skälen mot
264
14.4
att införa bestämmelser om grossistfunktionen tyngre än ett osäkert framtida behov.
När det gäller en inköpscentrals funktion som grossist, dvs. att inköpscentralen själv anskaffar varor eller tjänster som ska användas av andra, tycks detta inte förekomma i Sverige, vilket sannolikt är förklaringen till att ingen av remissinstanserna har efterlyst att denna funktion ska införas. Tvärtom anför t.ex. Almega att det finns anledning att införa en reglering som förhindrar en utveckling mot att offentlig sektor skapar grossistlager. Det har således enligt regeringens uppfattning inte framkommit något behov av att införa en sådan möjlighet i upphandlingslagarna. Även om det i framtiden skulle framstå som ändamålsenligt med en sådan funktion, talar därför övervägande skäl mot att för närvarande införa bestämmelser som möjliggör för en inköpscentral att agera grossist. Regeringen instämmer således i den bedömning som gjorts av Statskontoret och i den remitterade promemorian att grossistfunktionen inte bör införas. Det bedöms inte behövas någon uttrycklig reglering som förbjuder grossistverksamhet i detta sammanhang. Med hänsyn till att inköpscentraler regleras endast såvitt gäller samordnade upphandlingar av ramavtal och funktionen att agera ombud, följer motsatsvis att grossistfunktionen inte är tillåten.
I enlighet med direktiven (artikel 1.10 i det klassiska direktivet och artikel 1.8 i försörjningsdirektivet) måste en inköpscentral vara en upphandlande myndighet. En upphandlande enhet enligt försörjningsdirektivet eller annat privaträttsligt subjekt kan därför inte ha funktionen som en inköpscentral.
Den som avser att anlita en inköpscentral, till exempel som ombud, behöver inte upphandla den tjänsten.
Ansvaret för att bestämmelserna iakttas
Regeringens bedömning: Den myndighet som tecknar ramavtal ska vara ansvarig och bli motpart vid en eventuell domstolsprövning. Om myndigheten är ombud i upphandlingen ska det däremot vara den myndighet som anlitar inköpscentralen som är ansvarig för att bestämmelserna iakttas.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som yttrar sig i frågan, bl.a. Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Skåne län,
Riksgäldskontoret, Halmstads kommun och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), instämmer i promemorians bedömning. Skatteverket anser att promemorians förslag är tydligt och fördelar ansvaret utifrån de två olika roller inköpscentralen kan inneha. Halmstads kommun, Västra Götalands läns landsting och SKL anför att ansvarsfördelningen bör framgå av författningstexten. Fortifikationsverket tillstyrker förslaget men anser att ett förtydligande krävs avseende ansvaret för inköpscentralen respektive de enheter som utnyttjar inköpscentralens avtal. Verket för högskoleservice (VHS) anser att ansvar för eventuella fel som begås principiellt bör ligga på den upphandlande myndighet som
265
anlitar en inköpscentral. Detta ansvar bör principiellt gälla både ramavtalsupphandlingen och efterföljande tillämpningen av det ramavtal som tecknas. Denna inställning är dock principiell. I praktiken kommer den myndighet som anlitar en inköpscentral behöva reglera ansvarsfrågan, vilket innebär att det är inköpscentralen som i praktiken kommer att stå för det slutliga ansvaret för eventuella fel i själva ramavtalet. Advokatfirman Sundstrand anser att bestämmelserna rörande ansvarsfördelningen är oklara och måste fastställas eller utredas ytterligare innan förslaget läggs fram. Advokatfirman Delphi anser att bedömningen rörande ansvarsfördelningen är felaktig. Eftersom bestämmelserna om inköpscentraler utgör ett undantag från skyldigheten att tillämpa procedurdirektivens bestämmelser är det dess uppfattning dels att bestämmelserna ska tolkas restriktivt, dels att den upphandlande myndigheten eller enheten som gör gällande att undantaget är tillämpligt både har bevisbördan för och är ansvarig för att undantagets tillämpning är uppfyllda. Konkurrensverket anser att det kan finnas behov av riktlinjer eller allmänna råd för hur en inköpscentral ska vara organiserad och hur beslut, ansvarsfrågor etc. bör hanteras.
Skälen för regeringens bedömning: En viktig fråga när det gäller bruket av inköpscentraler är vem som är ansvarig för att regelverket följs och som således kan komma att bli motpart i en eventuell process om överprövning eller skadestånd. Upphandlingsutredningen ansåg att det ansvaret skulle läggas på den upphandlande myndighet eller enhet som anlitar en inköpscentral. I Statskontorets promemoria samt i den remitterade promemorian anses däremot att den ansvarsfördelning mellan ramavtalsupphandlande myndigheter och avropande myndigheter som etablerats i praxis bör gälla, dvs. att den myndighet som tecknar ramavtalet är ansvarig, och att någon särskild reglering av denna fråga inte behövs.
När det gäller ansvarsfördelningen mellan inköpscentraler och upphandlande myndigheter anges i direktiven att en upphandlande myndighet eller enhet som gör sina inköp med hjälp av en inköpscentral kan göra detta utan att själv iaktta direktivens förfaranderegler, givet att inköpscentralen gjort det. Enligt Statskontorets bedömning är avsikten med denna formulering inte att införa någon ny ansvarsfördelning vid överprövningar etc. Direktivets lydelse bör i stället ses som en bekräftelse på att dagens ordning kan fortsätta att gälla, dvs. att den myndighet som tecknar ramavtalet är ansvarigt. I ombudsfallet däremot bör, i enlighet med praxis, den myndighet som anlitar inköpscentralen få bära ansvaret för att allt går rätt till. Vidare anser Statskontoret att den ansvarsfördelning mellan ramavtalsupphandlande myndigheter och avropande myndigheter som etablerats i praxis är ändamålsenlig och att ansvarsfrågan därför inte behöver regleras särskilt.
Regeringen ansluter sig till den tolkning av direktiven som görs av Statskontoret och i promemorian, nämligen att direktiven ska förstås så att den ordning som gäller enligt praxis, dvs. att den myndighet som tecknar ramavtal är ansvarig, är tillåten. Mycket talar också för en sådan ordning. Det framstår som den mest naturliga lösningen att den som genomför en upphandling och är insatt i de olika frågorna är den som är ansvarig för att den genomförs i enlighet med upphandlingslagstiftningen. Vid förnyad konkurrensutsättning är det dock den
266
14.5
avropande myndigheten eller enheten som blir ansvarig för att det sker med iakttagande av aktuella bestämmelser. I de rena ombudsfallen är det däremot, i enlighet med allmänna rättsliga principer, den upphandlande myndigheten eller enheten som anlitat en inköpscentral som ombud som är ansvarig.
Vissa remissinstanser, bl.a. Advokatfirman Sundstrand, anser att frågan om ansvarsfördelningen bör författningsregleras. Med hänsyn till att överväganden om ansvarsfördelningen överensstämmer med nuvarande praxis och att det inte har gjorts gällande att det vållat några problem i praktiken torde uttryckliga bestämmelser rörande ansvarsfördelningen emellertid inte behöva införas.
När det gäller Konkurrensverkets önskemål om riktlinjer eller allmänna råd om inköpscentraler bedömer regeringen att behovet av detta bör vara begränsat med hänsyn till att användningen av inköpscentraler redan sker och att de bestämmelser som föreslås är en kodifiering av praxis.
Vissa frågor rörande kommuner och landsting
Regeringens bedömning: Regeringen tar nu inte ställning till frågan om kommuners och landstings möjligheter att avropa från statliga ramavtal eller till frågan om en ändring i kommunallagen (1991:900) beträffande kommuners och landstings möjlighet att delegera till någon annan att fatta tilldelningsbeslut.
Promemorian behandlar inte frågorna. Remissinstanserna: Konkurrensverket framför att statliga inköpscentraler inte bör få samordna inköp för den kommunala sektorn och vice versa. Almega, Företagarna och Svenskt Näringsliv anser att det ska anges att statens centraliserade inköp bör begränsas till att enbart avse statens inköp och kommunerna bör således inte få använda sig av samma avtal eftersom en ökad centralisering av de offentliga inköpen också leder till att konkurrensen begränsas. Svenskt Näringsliv anser vidare att en bestämmelse om inköpscentraler bör kompletteras med att regeringen utfärdar instruktioner till de statliga myndigheterna om att inte vidare acceptera att kommuner använder sig av de statliga inköpsavtalen.
Länsrätten i Stockholms län anser att det skulle vara en stor lättnad i administrativt hänseende om förslagen i Ds 2004:37 (Samordnad upphandling angående kommunala inköpscentraler) kunde införas. Även Halmstads kommun, Skåne läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) anför att det krävs, för att bestämmelserna om inköpscentraler ska bli riktigt ändamålsenliga för kommuner och landsting, att det görs en ändring i kommunallagen (1991:900) som möjliggör delegation av tilldelningsbeslut utanför den egna kommunen eller landstinget. De anför vidare att om förslaget i Statskontorets rapport 2009:12 (En effektivare statlig inköpssamordning) om att kommuner och landsting inte längre ska få avropa från de statliga ramavtalen genomförs, kommer sannolikt samordningen mellan kommuner och landsting öka och därmed behovet
267
av smidiga delegationsbestämmelser. Malmö kommun anför att om kommuner inte längre ska få avropa från statliga ramavtal måste i framtiden alternativa vägar sökas i kommunerna.
Skälen för regeringens bedömning: Frågan om kommuner och landstings ska få använda sig av de statliga ramavtalen har behandlats i
Statskontorets rapport 2009:12. I rapporten föreslår Statskontoret att en ny upphandlingsmyndighet ska inrättas. Myndigheten ska vara en inköpscentral i EU-direktivens mening. Den ska enligt Statskontorets förslag svara för upphandling och förvaltning av ramavtal eller andra gemensamma avtal för statsförvaltningens räkning. Myndighetens verksamhet ska vidare enligt Statskontorets förslag begränsas till den statliga sektorn och upphandling för myndigheternas räkning. Kommunerna ska med andra ord enligt förslaget inte längre få avropa från de statliga ramavtalen. Rapporten har remissbehandlats. Som framgått ovan (avsnitt 14.2 ) har regeringen i propositionen Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och tillväxt (prop. 2009/10:175) funnit att det finns ett fortsatt behov av en centraliserad inköpssamordning och att den statliga inköpssamordningen kan effektiviseras. Hur den statliga inköpssamordningen ska organiseras är för närvarande föremål för överväganden inom Regeringskansliet. Regeringen har mot den bakgrunden inte anledning att nu ta ställning till eller lämna ett förslag rörande kommuners och landstings rätt att använda sig av de statliga ramavtalen.
Frågan om att ge kommuner och landsting möjlighet att delegera tilldelningsbeslut, behandlades i departementspromemorian Samordnad upphandling (Ds 2004:37). Flera remissinstanser, bland annat SKL, föreslår att förslaget i promemorian om möjlighet att delegera tilldelningsbeslut ska införas. Förslaget i promemorian kräver dock ytterligare beredning. Det finns därför inte förutsättningar att nu ta ställning till förslaget. Regeringen avser att återkomma i den frågan.
15 Miljöhänsyn och sociala hänsyn
Regeringens förslag: Bestämmelser ska införas i LOU och LUF som anger att upphandlande myndigheter och enheter bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn i sina upphandlingar om upphandlingens art motiverar detta.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock en annan lagteknisk utformning av bestämmelserna om särskilda villkor om fullgörande i 6 kap. 13 § LOU och 6 kap. 14 § LUF flyttas över till den föreslagna bestämmelsen.
Vidare föreslog utredningen att det anges uttryckligen i bestämmelserna att kraven ska vara förenliga med unionsrätten.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget men det avstyrks av några instanser. Dåvarande Nämnden för offentlig upphandling (NOU) anser att det bör tydliggöras vilka krav som avses och att det bör tas fram vägledningar och verktyg. Vidare anser
268
NOU att det är olämpligt att föra samman krav enligt denna bestämmelse med sådana särskilda krav som avses i andra stycket av den föreslagna bestämmelsen.
Myndigheten för handikappolitisk samordning
(Handisam) föredrar en regel enligt vilken det är obligatoriskt att beakta miljöfrågor och sociala frågor i den utsträckning det är påkallat med hänsyn till upphandlingens art och att det ska vara obligatoriskt att ställa miljökrav och sociala krav i den utsträckning det är påkallat med hänsyn till upphandlingens art. Kammarrätten i Jönköping och Länsrätten i Östergötlands län ifrågasätter ändamålsenligheten i ett förslag med en s.k. bör-regel. Kommerskollegium framhåller att det inte är möjligt att ”exportera” miljökrav, dvs. att ställa miljökrav på tillverkning eller transporter som sker utanför Sverige och vill lyfta fram den osäkerhet som uppstår för utländska leverantörer vid krav på miljövänlig produktion av en vara. Osäkerheten gäller om förbudet mot att exportera miljökrav innebär att den utländske leverantören utesluts från att delta i upphandlingen eller att denne inte behöver uppfylla miljökravet. Statskontoret anser att lagstiftningen inte bör skärpas genom att börregler införs eftersom detta kan innebära att upphandlande enheter trots bristande resurser och kompetens mer eller mindre känner sig tvingade att ställa sådana krav. IT-företagen och Konkurrenskommissionen anser att miljökrav och sociala krav bör behandlas i annan lagstiftning. Institutet för tillväxtpolitiska studier anser att krav att uppfylla andra mål än fri och rättvis konkurrens försvårar eller omöjliggör en korrekt utvärdering och att den offentliga upphandlingen bör, för att undvika ökad risk för handelshindrande och diskriminerande krav, hållas fri från sådana tillkommande börregler eller krav. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet förespråkar en bestämmelse som anger att upphandlande myndigheter/enheter ska göra en bedömning om vilka miljökrav som myndigheten/enheten ska ställa.
Skälen för regeringens förslag
De nu gällande direktiven 2004/18/EG om offentlig upphandling och 2004/17/EG om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster innehåller bestämmelser som klargör hur miljöhänsyn och sociala hänsyn kan integreras i upphandlingsförloppets olika delar. Bestämmelserna har genomförts i LOU och LUF och behandlas i förarbetena till lagarna (prop. 2006/07:128 s. 194 ff).
Miljöhänsyn och sociala hänsyn kan beaktas i upphandlingens olika faser. Bland annat kan sådana hänsyn anges i de tekniska specifikationerna. I 6 kap. 1 § andra stycket i båda lagarna anges att specifikationerna bör när det är möjligt bestämmas med hänsyn till kriterier avseende tillgänglighet för personer med funktionshinder eller utformning med tanke på samtliga användares behov. Av 6 kap. 3 § framgår också att miljöegenskaper kan beaktas i de tekniska specifikationerna. I 6 kap. 7 § anges under vilka omständigheter en upphandlande myndighet eller enhet kan använda sig av miljömärken vid krav om miljöegenskaper. Som framgår av andra stycket av bestämmelsen kan den upphandlande myndigheten eller enheten ställa krav på att specificerade kriterier för miljömärken ska vara uppfyllda och
269
att miljömärket är ett bevis på att kraven är uppfyllda. Dock måste även annat lämpligt bevis godtas av den upphandlande myndigheten eller enheten. Av 6 kap. 4 § framgår i vilken utsträckning en upphandlande myndighet eller enhet kan ställa krav på tillverkning eller särskilt framställningssätt. I 6 kap. 12 § LOU och 6 kap. 13 § LUF finns bestämmelser om information om bl.a. miljöskydd, arbetarskydd och arbetsvillkor samt krav om arbetarskydd och arbetsvillkor.
I båda lagarna finns bestämmelser om särskilda villkor för fullgörande av kontrakt (6 kap. 13 § LOU och 6 kap. 14 § LUF). Bestämmelserna anger att den upphandlande myndigheten eller enheten får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt får fullgöras.
I 10 kap. LOU och LUF finns bestämmelser om uteslutning av leverantörer. Av 10 kap. 2 § första stycket 3 och 4 LOU och 10 kap. 3 § första stycket 3 och 4 LUF framgår att en leverantör får uteslutas från att delta i upphandlingen om leverantören genom lagakraftvunnen dom är dömd för brott avseende yrkesutövningen respektive har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen och den upphandlande myndigheten eller enheten kan visa detta. De relaterade bestämmelserna avser inte uttryckligen miljöhänsyn och sociala hänsyn, men är naturligtvis tillämpliga på brott mot miljölagstiftning och social lagstiftning samt allvarliga fel i yrkesutövningen som rör miljöfrågor och sociala frågor.
Vid valet av deltagare i ett upphandlingsförfarande kan den upphandlande myndigheten enligt 11 kap. 11 § andra stycket 7 LOU ställa krav på bevis om de miljöskyddsåtgärder som leverantören kommer att tillämpa när kontraktet fullgörs. Bestämmelsen gäller vid upphandling av byggentreprenader och tjänster. Motsvarande bestämmelse återfinns inte i LUF men sådana krav kan ställas upp även inom försörjningssektorerna. Av 11 kap. 15 § LOU och 11 kap. 12 § LUF framgår i vilken utsträckning leverantören kan krävas uppfylla standarder för miljöledning.
I 12 kap. 1 § andra stycket båda lagarna anges exempel på kriterier som de upphandlande myndigheterna och enheterna kan använda sig av vid anbudsutvärderingen. Bland annat anges miljöegenskaper som ett sådant kriterium.
Gemensamt för samtliga typer av krav är att de ska vara förenliga med principerna för (offentlig) upphandling enligt 1 kap. 9 § LOU och 1 kap. 24 § LUF. Myndigheterna och enheterna bör säkerställa att de villkor som de avser att ställa upp är uppföljningsbara och kontrollerbara. Krav som inte följs upp och kontrolleras av den upphandlande myndigheten eller enheten är inte förenliga med EU-domstolens praxis.
I Upphandlingsutredningens slutbetänkande (SOU 2006:28) Nya upphandlingsregler 2 görs en omfattande genomgång av de EU-rättsliga förutsättningarna och EU-domstolens praxis rörande miljöhänsyn och sociala hänsyn i offentlig upphandling.
I en handbok som publicerats av Europeiska kommissionen görs uttalanden om möjligheterna enligt de nya upphandlingsdirektiven att ställa miljökrav vid upphandling.28 Kommissionen håller även på att ta fram en motsvarande handbok avseende sociala krav i offentlig
28 Att köpa grönt! Handbok om miljöanpassad offentlig upphandling.
270
upphandling.29 Synpunkter på ett utkast till handboken har inhämtats från medlemsstaterna inför publiceringen av en slutversion.
Konkurrensverket har tagit fram ett informationsmaterial om lagarna om offentlig upphandling och möjligheterna att ställa miljökrav.30
Miljöstyrningsrådets upphandlingskriterier består av förslag till miljökrav som kan användas vid upphandling av varor, tjänster och entreprenader. Under varje kriterieområde finns även relaterad information och vägledningar. Miljöstyrningsrådet har också tagit fram en vägledning beträffande sociala och etiska krav i offentlig upphandling. Rådet arbetar även med andra former av stöd såsom olika slags utbildningar, bl.a. en webbaserad utbildning och helpdesk på sin hemsida samt arrangerar konferenser och seminarier. På Miljöstyrningsrådets hemsida tillhandahålls en webbaserad utbildning rörande miljöhänsyn i offentlig upphandling.
Många myndigheter, landsting, kommuner och andra upphandlande myndigheter och enheter har antagit en policy eller riktlinjer för miljöhänsyn i upphandlingsverksamheten. För att se i vilken utsträckning miljökrav ställs i offentliga upphandlingar i Sverige låter Naturvårdsverket regelbundet genomföra enkätundersökningar. Målgruppen för undersökningen är samtliga upphandlingsansvariga inom offentlig sektor; kommuner, landsting och myndigheter. Undersökningen har i denna form genomförts åren 2004, 2007 och nu senast 2009. Av den senaste undersökningen framgår bl.a. att 82 procent av organisationerna uppger att de har en policy eller riktlinjer för att beakta miljöhänsyn i offentlig upphandling. Vidare svarar 57 procent att de alltid eller oftast ställer miljökrav vid upphandlingar.
Regeringen gör bedömningen att de upphandlande myndigheterna och enheterna har gott stöd av olika verktyg och vägledningar när det gäller att bestämma hur de ska integrera miljöhänsyn och sociala hänsyn i sina upphandlingar. Regeringen konstaterar vidare att flertalet upphandlande myndigheter och enheter har en hög ambition och beredskap när det gäller att beakta miljöhänsyn i sina upphandlingar.
Nationell handlingsplan för ökade miljökrav vid offentlig upphandling
Den 8 mars 2007 överlämnade regeringen till riksdagen en handlingsplan för ökade miljökrav vid offentlig upphandling (skr. 2006/07:54). I handlingsplanen uttalade regeringen att miljökrav i dag inte ställs i den utsträckning som är möjlig. Den offentliga sektorn bör så långt som möjligt enligt lagen om offentlig upphandling och unionsrätten ställa miljökrav vid upphandling. I planen angavs följande tre inriktningsmål. Andelen offentliga upphandlingar med välformulerade miljökrav bör öka, andelen statliga ramavtal med välformulerade miljökrav bör öka samt andelen myndigheter inom stat, kommun och landsting som regelbundet ställer välformulerade miljökrav bör öka.
29 Buying social: a guide to taking account of social considerations in public procurement. 30 Miljökrav i offentlig upphandling, juni 2008.
271
Miljöhänsyn inom EU
Europeiska kommissionen presenterade ett meddelande om offentlig upphandling för en bättre miljö den 16 juli 2008. Meddelandet syftar till att öka miljökraven vid offentlig upphandling för att minska miljöpåverkan av offentlig konsumtion samt stimulera utvecklingen av miljöinnovation, -produkter och -tjänster inom EU. Genom att harmonisera miljökriterierna inom EU minskar även risken att snedvrida den inre marknaden och bör även leda till minskade administrativa kostnader för både upphandlande enheter och leverantörer. Kommissionen föreslår formalisering av ett samrådsförfarande för framtagande av gemensamma frivilliga miljökriterier för produkt- och tjänstegrupper i ett nära samarbete med medlemsstater, experter, näringsliv och andra berörda aktörer. Kommissionen föreslår som ett övergripande politiskt vägledande mål att 50 procent av upphandlingen per medlemsstat ska vara miljöanpassad till 2010. Konkurrenskraftrådets slutsatser per den 25–26 september 2008 välkomnar kommissionens meddelande.
Antidiskrimineringsvillkor i upphandlingskontrakt
Sedan den 1 juli 2006 gäller förordningen (2006:260) om antidiskrimineringsvillkor i upphandlingskontrakt. Genom förordningen åläggs vissa statliga myndigheter att i sina upphandlingskontrakt ställa villkor som syftar till att motverka diskriminering hos leverantören. Syftet med förordningen är att öka medvetenheten om och efterlevnaden av diskrimineringslagen (2008:567).
Närmare om regelns utformning
Regeringen konstaterar i likhet med utredningen att varken unionsrätten eller nationell rätt hindrar bestämmelser av den karaktären som nu är aktuella i upphandlingslagarna. Frågan gäller i stället om det är lämpligt att göra det och hur bestämmelserna, om sådana ska införas, bör vara utformade.
Mot införandet av en sådan regel som utredningen har föreslagit, nämligen att de upphandlande myndigheterna ”bör ställa miljökrav och sociala krav” kan, som också utredningen konstaterat, anföras att lagstiftning inte ska användas för att ställa upp moraliska eller etiska uppföranderegler. I motiven till regeringsformen uttalas att lagbegreppet endast kan omfatta rättsregler, och att sådana regler i princip kännetecknas av att de är bindande för myndigheter och enskilda (prop. 1973:90 s. 203). I doktrin har dock konstaterats att det också förekommer lagregler som är formulerade som rekommendationer, vilket brukar markeras genom användningen av ordet ”bör”.31 Vidare har det under senare år blivit allt vanligare att en lag innehåller s.k. målsättningsstaganden som inte är rättsligt bindande utan endast anger mål för den
31 Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 3 uppl., s. 43.
272
offentliga verksamheten. Enligt Strömberg torde det vara svårt för riksdag och regering att finna någon annan form än författningsformen, om man vill meddela ”mjukare” direktiv och samtidigt ge dem tillräcklig publicitet.32
Regeringen bedömer att det finns skäl som talar för att sådana bestämmelser införs i upphandlingslagarna, inte minst mot bakgrund av den ökade betoningen av miljöaspekter och sociala aspekter i unionsrätten och Sveriges inställning i dessa frågor. Under lagstiftningsarbetet med de nya upphandlingsdirektiven intogs från svensk sida ståndpunkten att miljöhänsyn och sociala hänsyn ska integreras i upphandlingsprocessen så att det framgår i vilken utsträckning man kan väga in sådana hänsyn i de olika faserna i upphandlingsförfarandet.
Svagheten med en regel av den karaktär som utredningen har föreslagit är naturligtvis, som också utredningen och några remissinstanser har påpekat, att den enbart är ett målsättingsstadgande. Det finns därför inte någon möjlighet att med stöd av en sådan regel kräva av upphandlande myndigheter och enheter att de ska ställa miljökrav eller sociala krav eller att framgångsrikt klandra en upphandling för att sådana krav inte har ställts.
Regeringen anser trots detta att det finns starka skäl att skapa incitament för de upphandlande myndigheter och enheter som ännu inte prövar möjligheten att integrera miljöhänsyn och sociala hänsyn i sina upphandlingar. Den ovan nämnda nationella handlingsplanens inriktningsmål talar också för att en generell bestämmelse bör införas. Mot denna bakgrund anser regeringen sammanfattningsvis att en bestämmelse som framhåller vikten av att upphandlande myndigheter och enheter ställer miljöhänsyn och sociala hänsyn i sina upphandlingar bör införas i LOU och LUF.
Några remissinstanser har föreslagit en obligatorisk regel i upphandlingslagarna. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet föreslår en bestämmelse enligt vilken det vore obligatoriskt för de upphandlande myndigheterna och enheterna att göra en bedömning om vilka miljökrav som myndigheten eller enheten ska ställa. Enligt detta förslag skulle underlåtenheten att göra en bedömning av vilka miljökrav som myndigheten eller enheten ska ställa kunna bli föremål för prövning i domstol. Det skulle emellertid enligt regeringens mening inte vara möjligt att följa upp och kontrollera om den upphandlande myndigheten eller enheten har gjort en sådan bedömning. Med hänsyn till det anförda anser regeringen att en sådan bestämmelse inte bör införas i upphandlinglagstiftningen.
För att skapa harmoni med redan befintliga regler i LOU och LUF om hur miljöhänsyn och sociala hänsyn får beaktas har regeringen valt att utforma bestämmelsen på ett delvis annat sätt än utredningen. Den av regeringen föreslagna bestämmelsen är också utformad som ett målsättningsstadgande. Den bör därför som utredningen föreslagit tas in i det inledande kapitlet med allmänna bestämmelser. Lagrådet har ansett att det vore en fördel om bestämmelsen kunde utformas mer i enlighet med den karaktär den sägs vara avsedd att ha. En möjlig formulering
32 A. a. s. 43 f.
273
16.1
skulle, enligt Lagrådet, kunna vara att myndigheten bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn om upphandlingens art motiverar detta. Regeringen anser att bestämmelsen bör utformas i enlighet med Lagrådets förslag.
I utredningens förslag återfinns ett andra stycke som är avsett att ersätta bestämmelsen om särskilda villkor för fullgörande av kontrakt i 6 kap. 13 § LOU och 6 kap. 14 § LUF och som anger att upphandlande myndigheter och enheter får ställa även andra krav på hur kontraktet ska fullgöras. I 6 kap. regleras utöver särskilda kontraktsvillkor de tekniska specifikationer som ska anges i upphandlingsförfarandet. Enligt regeringens mening bör därför bestämmelsen till skillnad från vad utredningen föreslagit även fortsättningsvis vara intagen i 6 kap. Vidare innehåller utredningens förslag ett tredje stycke som föreskriver att krav som ska beaktas enligt bestämmelsen ska vara förenliga med unionsrätten och anges i annonsen om upphandling, i förfrågningsunderlaget eller, vid konkurrenspräglad dialog, i det beskrivande dokumentet. Detta framgår redan av bestämmelserna om principer för (offentlig) upphandling i 1 kap. 9 § LOU och 1 kap. 24 § LUF. En sådan bestämmelse bör därför enligt regeringens mening inte tas in i lagarna.
Att miljöhänsyn och sociala hänsyn bör beaktas om upphandlingens art motiverar detta innebär framför allt att eventuella krav ska vara förenliga med principerna i 1 kap. 9 § LOU och 1 kap. 24 § LUF samt att kraven i fråga är relevanta. Vidare ska sådana krav enligt praxis från EUdomstolen vara uppföljningsbara och kontrollerbara samt faktiskt följas upp och kontrolleras av den upphandlande myndigheten och enheten (se EU-domstolens dom i mål C-448/01 Wienstrom, REG 2003 s. 14527). Den upphandlande myndigheten och enheten bör ha förvissat sig om att krav som övervägs är förenliga med de allmänna principerna.
16 Regelförenklingar i upphandlingslagarna
Inledning
I propositionen lämnas förslag på regelförenklingar i LOU och LUF. Vissa förslag avser såväl upphandlingar som omfattas av direktiven som upphandlingar som inte eller endast delvis omfattas av dessa. I de fall ändringar föreslås av de direktivstyrda bestämmelserna föreslås också motsvarande följdändringar av de icke direktivstyrda bestämmelserna i 15 kap. LOU och LUF.
Därutöver föreslås i regelförenklande syfte några ändringar i 15 kap. i de båda lagarna samt även smärre justeringar i samma syfte.
274
16.2 Inhämtande av uppgifter
16.2.1 Bakgrund
Förenklad hantering avseende skattekontroll
I regeringens skrivelse Regelförenklingsarbetet (skr. 2007/08:131) behandlas bl.a. regeringens mål att minska företagens administrativa kostnader med minst 25 procent till hösten 2010. I samband med Regeringskansliets regelförenklingsarbete har bl.a. Företagarna och Svenskt Näringsliv framfört förslag (dnr Fi2006/1649) om att överföra ansvaret på de upphandlande myndigheterna och enheterna att hämta in uppgifter från offentliga register (se avsn itt 16.3). Vida re har kommissionen inom ramen för det s.k. småföretagarstadgan (”Small Business Act”) i juni 2008 presenterat ett tjänstemannameddelande med en europeisk ”code of best practice” för att underlätta för små och medelstora företag att delta i offentliga upphandlingar.33 Meddelandet syftar till att ge medlemsstaterna och deras upphandlande myndigheter vägledning om hur unionsrätten kan tillämpas för att underlätta för små och medelstora företag att delta i offentliga upphandlingar. Vidare ger meddelandet exempel på nationella bestämmelser och metoder för att främja små och medelstora företags deltagande i upphandlingar.
Meddelandet innehåller förslag som ligger i linje med Företagarnas och Svenskt Näringslivs förslag ovan om att lägga ansvaret för viss kontroll av anbudssökande och anbudsgivare på de upphandlande myndigheterna och enheterna. I ett antal medlemsstater såsom Nederländerna, Belgien, Italien och Ungern får upphandlande myndigheter inte kräva eller kommer i framtiden inte att få kräva att anbudsgivare tillhandahåller uppgifter, som den upphandlande myndigheten enkelt och kostnadsfritt kan få verifierade i en tillförlitlig och elektroniskt tillgänglig databas.
I samband med regelförenklingsarbetet har vidare bl.a. Företagarna påpekat att inhämtande av bevis m.m. skulle kunna begränsas till de företag som faktiskt slutligen är med och tävlar om kontrakten. Dåvarande Verket för näringslivsutveckling (Nutek) har också pekat på den omfattande hanteringen av handlingar och försökt att beräkna företagens administrativa kostnader för att delta i offentliga upphandlingar. Sådana beräkningar har emellertid visat sig svåra att göra med anledning av företagens skiftande kompetens och att kraven i olika upphandlingar varierar samt att upphandlingsstatistiken är undermålig. Nutek konstaterar dock att kostnaderna uppgår till miljardbelopp.34
Kontroll av anbudssökandes och anbudsgivares lämplighet
Kommissionen konstaterar i sitt tjänstemannameddelande, SEC (2008) 2193, i samband med småföretagarstadgan att små och medelstora företags vanligaste klagomål mot offentlig upphandling rör den
33 Commission staff working document, European code of best practices facilitating access by SMEs to public procurement contracts, SEC 2008 (2193). 34 Småföretag och offentlig upphandling, Hinder och möjligheter för småföretag att delta i offentliga upphandlingar (R 2005:21)
275
administrativa bördan, vilken är betydligt mer kännbar för dem än för större företag med större resurser och specialistkapacitet. Kommissionen påtalar att direktiven kräver att upphandlingskontrakt ska tilldelas efter det att den upphandlande myndigheten eller enheten kontrollerat leverantörens lämplighet att utföra de aktuella uppdragen. Kommissionen avser i sammanhanget de omständigheter som beskrivs i bl.a. de obligatoriska och fakultativa uteslutningsgrunderna samt bestämmelserna om leverantörens ekonomiska och tekniska kapacitet samt förmåga.
Kommissionen påtalar vidare att det är medlemsstaterna som bestämmer om detaljerna kring när och hur bevis, intyg, certifikat, betyg etc. ska sändas in till den upphandlande myndigheten eller enheten innan kontrakt tilldelas. Medlemsstaterna får kräva att anbudssökande och anbudsgivare på heder och samvete intygar att de uppfyller de krav som ställs på lämplighet. Enligt kommissionen behöver endast den leverantör som lämnat det bästa anbudet sända in relevanta handlingar inom angiven tidsfrist.
Den upphandlande myndigheten eller enheten kan vid vissa förfaranden välja att begränsa antalet lämpliga anbudssökanden eller anbudsgivare som den avser att bjuda in att lämna anbud eller förhandla med. Kommissionen konstaterar att de som väljs ut ska uppfylla lämplighetskraven och vara minst så många som upphandlingsdirektiven kräver. Syftet är att åstadkomma en verklig konkurrens som sker på lika villkor mellan de utvalda leverantörerna.
16.2.2 Uppgifter från offentliga register om skatter och socialförsäkringsavgifter
Regeringens förslag: Den upphandlande myndigheten eller enheten ska ansvara för att begära in uppgifter från Skatteverket och
Kronofogdemyndigheten om huruvida en leverantör sköter sina skatter och socialförsäkringsavgifter.
Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Promemorian innehåller utöver regeringens förslag även bestämmelser som anger att uppgifterna ska hämtas in i ett öppet förfarande innan anbudsgivarna underrättas om beslutet eller vid selektiv eller förhandlad upphandling innan anbudsgivningen eller förhandlingen börjar.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Majoriteten remissinstanser tillstyrker förslaget. Konkurrensverket tillstyrker förslaget och anser att det är viktigt att det tydligt framgår av i vart fall förarbetena att uppgifterna endast bör inhämtas från de utländska leverantörer som valts ut att få delta i anbudsgivning eller förhandling i selektivt eller förhandlat förfarande eller den utländske anbudsgivare som ska tilldelas kontraktet.
Ett flertal remissinstanser ifrågasätter om förslaget är förenligt med de grundläggande principerna om likabehandling och icke-diskriminering.
Sveriges advokatsamfund, Advokatfirman Delphi och Advokatfirman Sundstrand avstyrker förslaget. Advokatfirman Delphi anser att förslaget innebär att den upphandlande myndigheten eller enheten bryter mot den absoluta anbudssekretessen. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Täby kommun och Skåne läns landsting har också berört frågan om
276
förslagets förenlighet med reglerna om anbudssekretess i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Några remissinstanser ifrågasätter om förslaget är förenligt med bestämmelserna i 11 kap. 1 § LOU och LUF om kontroll av leverantörers lämplighet innan kontrakt tilldelas. Dessa moment ska ske i två separata steg. Försvarets materielverk (FMV), Sveriges advokatsamfund och Advokatfirman Delphi anser att förslaget är oförenligt med anbudsutvärdering som görs med relativa metoder, dvs. metoder där priset i ett anbud jämförs med priset i anbudet med lägst anbudspris.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 10 kap. 2 § LOU och 10 kap. 3 § LUF får upphandlande myndigheter och enheter utesluta leverantörer från att delta i en upphandling eller delta i ett kvalifikationssystem om leverantören inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker. Myndigheten eller enheten får, enligt tredje stycket i paragrafen i respektive lag, begära att en leverantör visar att det inte finns någon grund för uteslutning.
Normalt ställer de upphandlande myndigheterna och enheterna krav på att leverantörerna till anbudsansökan eller anbudet ska bifoga uppgifter om hur han eller hon sköter sina skatter och avgifter. Leverantören kan visa hur han eller hon skött sådana skyldigheter i Sverige genom att skicka in uppgifter från Skatteverket och Kronofogdemyndigheten. Leverantören begär ut dessa uppgifter genom att skicka en blankett till Skatteverket. Blanketten (SKV 4820) ger svar på om leverantören är registrerad i organisationsnummerregistret, som arbetsgivare, eller för F-, FA- eller A-skatt. Vidare lämnas uppgifter om leverantörens arbetsgivaravgifter de senaste tre månaderna, om leverantören har restförda skatteskulder samt om avbetalningsplan finns och hur den i så fall har följts. Blanketten kan användas av alla som vill få information om ett företag i förekommande fall sköter sina skatter och avgifter. Enligt uppgift lämnar Skatteverket normalt svar samma dag eller per den dag som anges i begäran.
Om en anbudssökande eller anbudsgivare inte lämnar begärda uppgifter inom den frist som gäller för att lämna anbudsansökan eller anbud kan han eller hon uteslutas från fortsatt deltagande i upphandlingen. Detta uppfattas av många upphandlande myndigheter och enheter samt leverantörer som alltför onyanserat. Det förhållandet att en anbudsgivare förbisett att bifoga en ifylld blankett om skatter och avgifter kan medföra att konkurrenskraftiga anbudsgivare utesluts och att konkurrensen i den enskilda upphandlingen blir lidande.
Regeringen gör bedömningen att det finns skäl att lägga ansvaret för att begära in uppgifter om anbudssökanden och anbudsgivaren har betalat skatter och avgifter i Sverige på de upphandlande myndigheterna och enheterna i syfte att underlätta den administrativa bördan för företagen i offentlig upphandling.
I promemorian gjordes bedömningen att uppgifterna endast behöver hämtas in beträffande de anbudssökande som valts ut att få delta i anbudsgivning eller förhandling i selektivt eller förhandlat förfarande eller den anbudsgivare som ska tilldelas kontraktet och att uppgifterna vid öppet förfarande ska hämtas in innan anbudsgivarna underrättas om tilldelningsbeslutet. Vid selektivt eller förhandlat förfarande ska
277
uppgifterna, enligt förslaget i promemorian, hämtas in senast innan anbudsgivningen eller förhandlingen påbörjas.
Enligt 19 kap. 3 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess för uppgift som hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse m.m. om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Regeringen anser att det kan finnas en risk för att uppgift om identiteten av en viss anbudssökande eller anbudsgivare kan röjas i samband med att Skatteverkets blankett SKV 4820 begärs in och att det därmed kan härledas vilken eller vilka som kan komma i fråga för inbjudan till anbudsgivning eller förhandling, vilket kan innebära att den upphandlande myndigheten eller enheten kan komma att lida skada av att uppgiften röjs, t.ex. genom kartellbildning eller annat samarbete anbudsgivarna emellan. Den nu föreslagna bestämmelsen bör därför inte utformas helt i överensstämmelse med förslaget i promemorian. Bestämmelsen bör inte generellt föreskriva att uppgifterna ska samlas in enbart beträffande de anbudsgivare som ska tilldelas kontraktet eller de anbudssökande som valts ut att få delta i anbudsgivning eller förhandling. Det bör i stället överlåtas till den upphandlande myndigheten och enheten att från fall till fall avgöra om det föreligger risk att identiteten av en anbudssökande eller anbudsgivare röjs och om det kan antas att den upphandlande myndigheten eller enheten skulle lida skada av detta. Bestämmelsen har därför begränsats till en skyldighet för den upphandlande myndigheten och enheten att hämta in uppgifter om huruvida leverantören har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige från behörig myndighet. Regeringen delar Konkurrensverkets uppfattning, att i de fall den upphandlande myndigheten eller enheten väljer att infordra uppgifter enbart av den eller dem som ska tilldelas kontraktet eller de anbudssökande som valts ut att få delta i anbudsgivning eller förhandling, bör även de intyg som infordras av leverantörer etablerade i andra länder begränsas till motsvarande anbudsgivare eller krets av anbudssökande.
I de fall den upphandlande myndigheten eller enheten bedömer att uppgifterna kan hämtas in av en begränsad krets bör den upphandlande myndigheten eller enheten ange i annonsen eller förfrågningsunderlaget att bevisen kommer att krävas in på angivet sätt. Uppgifterna bör hämtas in senast innan anbudsgivarna underrättas om tilldelningsbeslutet i öppet förfarande och senast innan anbudsgivningen eller förhandlingen påbörjas i selektivt respektive förhandlat förfarande. Anbudssökandena och anbudsgivarna ska i enlighet med proportionalitetsprincipen ges en skälig frist att komma in med uppgifterna.
Några remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund, Advokatfirman
Delphi och Advokatfirman Sundstrand, ifrågasätter om bestämmelsen står i överensstämmelse med principen om likabehandling och ickediskriminering med hänsyn till att upphandlande myndigheter och enheter enbart har ansvaret för att begära in uppgifterna beträffande svenska anbudssökande och anbudsgivare. Likabehandlingsprincipen innebär enligt fast praxis att lika situationer inte får behandlas olika såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (se t.ex. EUdomstolens dom i mål C-810/79 Überschär, REG 1980 s. 2747). Den lättnad som bestämmelsen ger för svenska anbudssökande och anbudsgivare är en skillnad som inte innebär någon ytterligare börda för
278
de anbudssökande och anbudsgivare som är etablerade i någon annan medlemsstat jämfört med vad som föreskrivs i direktiven. De icke svenska anbudssökandena och anbudsgivarna behandlas helt i överensstämmelse med direktivens bestämmelser om bevis om ekonomisk och finansiell ställning samt teknisk och/eller yrkesmässig kapacitet. Regeringen gör därför bedömningen att den skillnad mellan aktörer som förslaget innebär är sakligt motiverad och inte oproportionerlig och därför i överensstämmelse med likabehandlingsprincipen och kravet på icke-diskriminering.
Några remissinstanser ifrågasätter om förfarandet är förenligt med bestämmelserna om kontroll av leverantörers lämplighet och tilldelning av kontrakt, dvs. att bedömningen av leverantörers lämplighet och anbudsutvärderingen inte hålls åtskilda i separata faser. Kvalificeringen av anbudssökande och anbudsgivare görs på grundval av de uppgifter som angetts i ansökan respektive anbudet. Efter att den krets av lämpliga anbudssökanden och anbudsgivare sålunda fastställts kan anbuden utvärderas. Att de relevanta leverantörerna ombeds styrka de i ansökan eller anbudet angivna uppgifterna först i efterhand innebär inte, enligt regeringens mening, att förfarandet med olika faser för kvalificering och anbudsutvärdering åsidosatts. För det fall bevisningen rörande någon leverantör visar att han eller hon rätteligen inte skulle ha bedömts som kvalificerad ska den leverantören givetvis uteslutas. Om antalet kvalificerade anbudssökande som bjuds in till anbudsgivning i selektivt förfarande eller till förhandling i förhandlat förfarande med föregående annonsering kommer att understiga föreskrivet antal i 11 kap. 4 § LOU, ska den upphandlande myndigheten bjuda in ytterligare en anbudssökande att ersätta den som uteslutits under förutsättning att denne uppfyller kvalificeringskraven. Samma förhållande gäller om den upphandlande myndigheten enligt 11 kap. 3 § andra stycket 2 LOU föreskrivit en begränsning av antalet anbudssökande och antalet inbjudna understiger det föreskrivna antalet i strid med 11 kap. 5 § andra stycket LOU. Med hänsyn till det ovan anförda gör regeringen bedömningen att förslaget inte står i strid med bestämmelserna i fråga. Sammanfattningsvis föreslår regeringen således att den upphandlande myndigheten och enheten ska ansvara för att uppgifter hämtas in om en anbudssökandes eller anbudsgivares skyldigheter gällande skatt och sociala avgifter har fullgjorts enligt Skatteverket och Kronofogdemyndigheten.
279
16.2.3 Bevis på leverantörens lämplighet
Regeringens förslag: Den upphandlande myndigheten eller enheten ska få begränsa kontrollen av intyg, certifikat, betyg och andra handlingar som rör anbudssökandes och anbudsgivares kapacitet och redlighet till
1. den eller de anbudsgivare som den upphandlande myndigheten eller enheten valt att tilldela kontraktet eller ramavtalet i ett öppet förfarande, och
2. de anbudssökande eller anbudsgivare som har bjudits in att delta i anbudsgivning eller förhandling i ett selektivt eller förhandlat förfarande.
Bevis enligt den första punkten ska tillhandahållas den upphandlande myndigheten eller enheten innan anbudsgivarna underrättas om tilldelningsbeslutet. Bevis enligt andra punkten ska tillhandahållas den upphandlande myndigheten eller enheten innan inbjudan till anbudsgivningen eller förhandlingen sker.
En leverantör, som på den upphandlande myndighetens eller enhetens begäran inte inom angiven tidsfrist tillhandahåller relevanta bevis, kan komma att uteslutas från att delta i upphandlingen.
Bestämmelsen i 10 kap. 2 § första stycket 6 LOU och 10 kap. 3 § första stycket LUF, som ger den upphandlande myndigheten eller enheten rätt att utesluta en leverantör som i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar, ska ändras till att omfatta även bevis om registrering, ekonomisk ställning samt teknisk och yrkesmässig kapacitet.
Tidsfristen för att lämna in bevis ska vara skälig.
Regeringens bedömning: Någon särskild sanktion för det fall en anbudssökande eller anbudsgivare inte i rätt tid ger in bevis att de uppfyller ställda krav på lämplighet bedöms inte nödvändig.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i allt väsentligt med regeringens.
Remissinstanserna: En klar majoritet av de remissinstanser som yttrar sig i frågan tillstyrker förslaget, däribland Länsrätten i Skåne län,
Konkurrensverket, Statskontoret, Fortifikationsverket, Tillväxtverket, Transportstyrelsen, Arbetsförmedlingen, Stockholms kommun, Malmö kommun, Sveriges arkitekter, Almega och Konkurrenskommissionen.
Konkurrensverket förordar att det i förarbetena lämnas förtydliganden om vad som ska gälla om det bästa anbudet visar sig inte vara kvalificerat. Länsrätten i Östergötlands län, Sveriges advokatsamfund och Advokatfirman Delphi avstyrker förslaget. De anser att förslaget leder till en otydlig uppdelning av kvalificeringsfasen och utvärderingsfasen. Vidare kan icke lämpliga anbudsgivare komma att betunga upphandlingsförfarandet. Verket för högskoleservice (VHS) och
Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) anser att det är onödigt att föra in bestämmelsen i lagarna eftersom förfarandet är tillåtet att tillämpa redan i dag. Skatteverket anser att det är olämpligt att avvakta med en kontroll av ett kvalificeringskrav i nära anslutning till val av leverantör. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Sunne kommun påtalar att förslaget kan vara oförenligt med anbudsutvärdering som görs med
280
relativa metoder, dvs. metoder där priset i ett anbud jämförs med priset i anbudet med lägst anbudspris.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Av 10 kap. LOU och LUF framgår de obligatoriska och fakultativa grunderna för att utesluta leverantörer från att delta i offentliga upphandlingar över tröskelvärdena (se avsnitt 4.3 ).
I 10 kap. 3 § LOU och 10 kap. 4 § LUF anges vad den upphandlande myndigheten respektive enheten ska godta som bevis för att det inte finns grund för att utesluta en leverantör vid upphandling över tröskelvärdena.
I 11 kap. LOU och LUF anges vilka krav på bevis den upphandlande myndigheten respektive enheten får ställa på leverantörernas ekonomiska ställning, tekniska förmåga och kapacitet samt beträffande registrering i aktiebolags- eller handelsregister eller motsvarande register (avsn itt 4.3).
Nämnda bestämmelser har i allmänhet tolkats på så vis att bevisen ska begäras in och kontrolleras i förhållande till samtliga anbudssökande eller anbudsgivare. Det skapar i många upphandlingar en omfattande pappershantering för både leverantörer, upphandlande myndigheter och enheter, vilket påtalats av bl.a. dåvarande Verket för näringslivsutveckling (Nutek). Som framgått ovan har problemet också berörts av Företagarna inom ramen för Regeringskansliets regelförenklingsarbete och av kommissionen i samband med småföretagarstadgan.
I syfte att begränsa den administrativa bördan för företagen och därmed underlätta för dessa att delta i upphandlingar föreslås att en upphandlande myndighet eller enhet vid öppet förfarande får begränsa kontrollen på så sätt att bevis måste begäras in endast från den leverantör som myndigheten eller enheten har för avsikt att tilldela kontraktet eller ramavtalet (punkt ett i förslaget). Anbudsgivaren ska tillhandahålla bevisen innan den upphandlande myndigheten eller enheten underrättar anbudsgivarna om tilldelningsbeslutet (9 kap. 9 § LOU eller LUF).
Vid selektivt och förhandlat förfarande ska den upphandlande myndigheten eller enheten endast kontrollera att de leverantörer som erbjuds att delta i anbudsgivningen eller förhandlingen uppfyller leverantörskraven (punkt två i förslaget). Vid dessa upphandlingsförfaranden ska bevisen tillhandahållas den upphandlande myndigheten eller enheten innan den påbörjar anbudsgivning eller förhandling.
Bestämmelsen i 10 kap. 2 § första stycket 6 LOU och 10 kap. 3 § första stycket 6 LUF, som reglerar möjligheten att utesluta en leverantör från upphandlingen om denne i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av denna bestämmelse, överensstämmer inte i alla avseenden med motsvarande bestämmelse i direktiven. Bestämmelsen i upphandlingslagarna grundar uteslutning om handlingar enligt 10 kap. 2 § LOU och 10 kap. 3 § LUF som begärts in inte lämnats till den upphandlande myndigheten respektive enheten. I direktiven anges (artikel 45. 2 g i det klassiska direktivet och artikel 54.4 i försörjningsdirektivet) att rätt till uteslutning föreligger i de fall den ekonomiske aktören i allvarlig omfattning lämnat oriktiga uppgifter beträffande den information eller underlåtit lämna den information som
281
kan begäras enligt det avsnitt i direktiven där bestämmelsen återfinns. Avsnittet i fråga i direktiven behandlar inte bara reglerna om uteslutning utan även regler om behörighet att utöva yrkesverksamhet, ekonomisk och finansiell ställning, teknisk och/eller yrkesmässig kapacitet, kvalitetsstandarder, standarder för miljöledning, kompletterande handlingar och upplysningar samt officiella förteckningar över godkända ekonomiska aktörer och certifiering genom offentligrättsliga eller privaträttsliga organ. Med hänsyn till detta bör regleringarna i 10 kap. 2 § första stycket 6 LOU och 10 kap. 3 § första stycket 6 LUF ändras på så sätt att de omfattar möjlighet till uteslutning på samtliga de i direktivet angivna grunderna. Regleringarna kommer således att ge den upphandlande myndigheten eller enheten rätt att utesluta den leverantör som i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av 10 kap. eller 11 kap. LOU eller LUF.
Den upphandlande myndigheten eller enheten ska fastställa en tidsfrist inom vilken handlingarna ska hämtas in. Om en leverantör inte kan tillhandahålla bevisen inom angiven tidsfrist kan denne i likhet med förslaget i promemorian uteslutas ur upphandlingen enligt 10 kap. 2 § första stycket punkt 6 LOU respektive 10 kap. 3 § första stycket punkt 6 LUF. Den upphandlande myndigheten eller enheten får i annonsen under rubriken kompletterande upplysningar/information35 ange att handlingarna ska tillhandahållas den upphandlande myndigheten eller enheten inom ett visst antal dagar efter dess begäran.
Tidsfristen för att ge in handlingar bör vara skälig. Vid bedömning av vad som är en skälig tidsfrist kan den upphandlande myndigheten eller enheten utgå från att de aktuella handlingarna normalt finns tillgängliga hos leverantören redan vid tidpunkten för ansökan eller anbudets inlämnande. Vid bedömningen av vad som är en skälig tidsfrist behöver den upphandlande myndigheten eller enheten därför endast ta hänsyn till hur lång tid det kan tänkas ta att per post tillhandahålla de önskade bevisen. Naturligtvis bör hänsyn tas till postgången från anbudssökande och anbudsgivare från andra länder. De upphandlande myndigheterna och enheterna bör i annonsen om upphandlingen eller i förfrågningsunderlaget ange hur de begärda handlingarna kommer att begäras in.
Det bedöms inte nödvändigt att i enlighet med kommissionens förslag i ovan nämnda tjänstemannameddelande reglera att den upphandlande myndigheten eller enheten ska kräva att anbudssökande och anbudsgivare på heder och samvete intygar att de uppfyller ställda krav. Det ankommer visserligen på den upphandlande myndigheten eller enheten att i annonsen eller förfrågningsunderlaget tillförsäkra sig om att anbudssökande och anbudsgivare är lämpade för att utföra uppdraget. Under alla omständigheter gäller att den upphandlande myndigheten eller enheten ska genomföra ett urval på grundval av de urvalskriterier som har ställts upp i upphandlingen. Den föreslagna bestämmelsen är i likhet med förslaget i promemorian fakultativ, vilket innebär att den som
35 Se avsnitt VI i de standardformulär som ska användas för meddelande om olika upphandlingsförfaranden.
282
upphandlar redan i ett tidigare skede kan begära in bevis etc. om det av någon anledning kan anses lämpligare i den enskilda upphandlingen. Den föreslagna bestämmelsen bedöms få genomslagskraft eftersom den, förutom att minska den administrativa bördan för leverantörer, även minskar bördan för de upphandlande myndigheterna och enheterna.
Reglerna om elektronisk anbudsansökning och anbudsgivning innehåller en begränsning av överföring av sådana handlingar som inte finns i elektronisk form. En särskild reglering som medger undantag för elektronisk kommunikation finns i 9 kap. 4 § LOU och LUF. I bestämmelserna anges att intyg etc., som inte finns tillgängliga i elektronisk form, ska lämnas in före utgången av tidsfristen för att lämna anbudsansökan eller anbud. Bestämmelsen har sin motsvarighet i upphandlingsdirektiven (se exempelvis artikel 42.5 d i det klassiska direktivet) men har inte kommenterats av kommissionen i tjänstemannameddelandet. I de fall handlingarna inte finns tillgängliga i elektronisk form kommer bestämmelsen att bli tillämplig också beträffande fristen i de nu föreslagna bestämmelserna. De flesta av de aktuella dokumenten bör dock på ett relativt enkelt sätt kunna skannas in och därefter skickas i elektronisk form till den upphandlande myndigheten eller enheten. Bestämmelsen om uteslutning på grund av att begärda handlingar inte kommit in i rätt tid är vidare fakultativ och gäller om upplysningsplikten åsidosatts i något väsentligt hänseende. De ger således utrymme att beakta att vissa handlingar inte kan göras elektroniskt överförbara.
Några remissinstanser, bl.a. Länsrätten i Östergötlands län, Sveriges advokatsamfund och Advokatfirman Delphi, ifrågasätter om förfarandet är förenligt med bestämmelserna om kontroll av leverantörers lämplighet och tilldelning av kontrakt, dvs. att bedömningen av leverantörers lämplighet och anbudsutvärderingen inte hålls åtskilda i separata faser. Kvalificeringen av anbudssökande och anbudsgivare görs på grundval av de uppgifter som angetts i ansökan respektive anbudet. Efter att den krets av lämpliga anbudssökanden och anbudsgivare sålunda fastställts kan anbuden utvärderas. Att de relevanta leverantörerna ombeds styrka de i ansökan eller anbudet angivna uppgifterna först i efterhand innebär inte, enligt regeringens mening, att förfarandet med olika faser för kvalificering och anbudsutvärdering åsidosatts. För det fall bevisningen rörande någon leverantör visar att han eller hon rätteligen inte skulle ha bedömts som kvalificerad ska anbudet givetvis förkastas. Om antalet kvalificerade anbudssökande som bjuds in till anbudsgivning i selektivt förfarande eller till förhandling i förhandlat förfarande med föregående annonsering kommer att understiga föreskrivet antal i 11 kap. 4 § LOU, ska den upphandlande myndigheten bjuda in ytterligare en anbudssökande att ersätta den som uteslutits under förutsättning att denne uppfyller kvalificeringskraven. Samma förhållande gäller om den upphandlande myndigheten enligt 11 kap. 3 § andra stycket 2 LOU föreskrivit en begränsning av antalet anbudssökande och antalet inbjudna understiger det föreskrivna antalet i strid med 11 kap. 5 § andra stycket LOU. Med hänsyn till det ovan anförda gör regeringen bedömningen att förslaget inte står i strid med bestämmelserna i fråga.
Vissa remissinstanser, bl.a. Konkurrensverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Sunne kommun och Advokatfirman Delphi, har påtalat att förslaget kan medföra problem i samband med
283
användande av s.k. relativa utvärderingsmodeller om det efter utvärderingen visar sig att det mest fördelaktiga anbudet rätteligen inte skulle ha kvalificerats. I en sådan situation skulle den upphandlande myndigheten eller enheten inte kunna tilldela kontraktet till nummer två i utvärderingen eftersom anbuden påverkat varandra. Den upphandlande myndigheten eller enheten skulle därför tvingas göra om upphandlingen. Den upphandlande myndighet och enhet som önskar använda sig av sådana relativa utvärderingsmodeller bör överväga om det föreslagna förfarandet att begränsa kontrollen till en mindre krets av anbudssökande och anbudsgivare är lämpligt i kombination med en relativ utvärderingsmodell. Eftersom regeln om begränsad kontroll är fakultativ kan den upphandlande myndigheten eller enheten avstå från att använda den. Regeringen anser därför att förslaget är förenligt med bestämmelserna om utvärdering av anbud.
Särskilt sanktionssystem vid uteblivna bevis och intyg m.m.
Kommissionen anger i tjänstemannameddelandet SEC (2008) 2193, att medlemsstaterna måste tillhandahålla ett effektivt, proportionellt och avskräckande sanktionssystem som ska tillämpas om den anbudsgivare, som lämnat det bästa anbudet, inte kan tillhandahålla relevanta bevis etc. innan tidsfristen för detta löpt ut eller befinns oförmögen att leva upp till ett eller flera uppställda lämplighetskrav. I vilket fall som helst, konstaterar kommissionen, får en sådan anbudsgivare inte tilldelas kontraktet. Kommissionens meddelande är dock svårtolkat i denna del. Det är oklart om kommissionen anser det vara en tillräcklig sanktion att under angivna omständigheter utesluta den ”bästa” anbudsgivaren från upphandlingen. Den rättsliga grunden för att kräva att medlemsstaterna inför ett särskilt sanktionssystem saknas emellertid i upphandlingsdirektiven. Mot den bakgrunden anser regeringen att det, utöver kravet på obligatorisk uteslutning, inte behöver införas ett särskilt system för att sanktionera sådana leverantörer som inte i rätt tid kan tillhandahålla bevis på att de lever upp till ställda lämplighetskrav.
Kontraktet får, enligt kommissionen, i stället tilldelas den näst bästa anbudsgivaren om detta angetts i förfrågningsunderlaget. Det kan dock ifrågasättas om det verkligen är nödvändigt att ange denna omständighet i förfrågningsunderlaget. Oavsett om den föreslagna bestämmelsen genomförs i svensk rätt torde det vara en självklarhet att den upphandlande myndigheten eller enheten tilldelar kontraktet till den som lämnat det näst bästa, och med ställda krav överensstämmande, anbudet om den bästa anbudsgivaren diskvalificerat sig. Det anses således inte nödvändigt att i lagen reglera att det ska framgå av förfrågningsunderlaget att kontraktet i sådana fall kommer att tilldelas den som har lämnat det näst bästa anbudet.
284
16.3 Upphandling som inte omfattas av direktiven
16.3.1 Bakgrund
Upphandlingsutredningen hade enligt tilläggsdirektiv (dir. 2005:39) i uppdrag att bl.a. göra en allmän översyn av 6 kap. ÄLOU, som motsvarar 15 kap. i nu gällande lag. Översynen skulle bl.a. göras i syfte att förenkla reglerna i kapitlet. Utredningen föreslog bl.a. bestämmelser om fasta direktupphandlingsgränser. Någon genomgripande förändring av bestämmelserna som inte omfattas av direktivet eller endast delvis omfattas av direktivet föreslogs inte. Bestämmelserna i 15 kap. i de båda lagarna motsvarar därför i huvudsak lagarnas bestämmelser för upphandlingar som omfattas av direktiven. Ett fåtal remissinstanser har efterlyst en separat lag för upphandling under tröskelvärdena och av B-tjänster. En separat lag anses öka tydligheten och möjligheterna att anpassa bestämmelserna till nationella förutsättningar och önskemål. Vidare har önskemålet om en särskild lag tagits upp i ett antal skrivelser från bl.a. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), dåvarande Verket för förvaltningsutveckling (Verva) och Ekonomistyrningsverket (ESV), i samband med Regeringskansliets regelförenklingsarbete (skr. 2007/08:131). I det sammanhanget har också påtalats att s.k. överreglering och ordningsbestämmelser samt regler som också finns i annan lagstiftning bör tas bort eller förenklas.
Finansdepartementet bjöd under hösten 2007 in myndigheter och intresseorganisationer inom ramen för Regeringskansliets regelförenklingsarbete till ett möte om regelförenkling av upphandlingslagstiftningen. Deltagarna bereddes också möjlighet att komma in med förslag på förenklingar av upphandlingsbestämmelserna (dnr Fi2006/1649).
Konkurrensverket har av regeringen fått i uppdrag att lämna förslag till åtgärder som stärker konkurrensen i Sverige. Som en delredovisning av uppdraget har verket i februari 2009 avgett en rapport, Åtgärder för bättre konkurrens, delrapport 2, som innehåller vissa förslag inom upphandlingsområdet.
En särskild lag för upphandlingar som inte omfattas av direktiven?
Regeringens bedömning: Nuvarande ordning bör behållas, med särskilda kapitel i LOU och LUF som reglerar upphandling som inte eller endast till viss del omfattas av upphandlingsdirektiven. Någon särskild lagstiftning för sådan upphandling bör således inte införas.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna yttrar sig inte i frågan. Konkurrenskommissionen tillstyrker förslaget och Konkurrensverket delar bedömningen att det inte bör införas någon särskild lag för upphandlingar som inte omfattas av direktivet.
Skälen för regeringens bedömning: Som angetts i tidigare avsnitt ska även sådan upphandling som omfattas av 15 kap. LOU respektive LUF följa de grundläggande unionsrättsliga principerna (se avsn itt 4.2 ).
285
Utrymmet för att i en separat lag anpassa bestämmelserna till nationella förutsättningar och önskemål är därför begränsat.
Antalet regler i en ny separat lagstiftning, vilken inkluderar upphandling i den klassiska sektorn och försörjningssektorerna, kan beräknas till mellan 80 och 100 paragrafer. En separat lag måste nämligen innehålla de relativt omfattande bestämmelser som finns i LOU och LUF om tillämpningsområde, undantag och definitioner eftersom en ändamålsenlig lagstiftningsteknik och önskemålet om översiktlighet inte tillåter omfattande hänvisningar till annan lagstiftning. Flera bestämmelser tydliggör också de grundläggande unionsrättsliga principerna. Det finns således mycket som talar för att en separat lagstiftning inte leder till ökad överskådlighet.
I samband med kritiken mot att vissa regler upplevs onödiga på grund av att de exempelvis är av ordningskaraktär och redan förekommer i annan lagstiftning, bör beaktas att inte alla upphandlande myndigheter och enheter omfattas av exempelvis tryckfrihetsförordningens offentlighetsprincip, förvaltningslagen (1986:223) eller arkivlagen (1990:782). Vissa begränsade revideringar av 15 kap. i lagarna gjordes också i och med den senaste lagändringen (se exempelvis 15 kap. 20 § LOU, prop. 2006/07:128 s. 439) och några föreslås i detta lagstiftningsärende.
Regeringen gör således bedömningen att en separat lag inte i någon nämnvärd omfattning skulle bidra till ökad överskådlighet, tydlighet eller ge utrymme för nationella anpassningar och önskemål. Vidare kan bestämmelserna i direktiven ofta ha stort värde för de upphandlande myndigheterna och enheterna samt domstolarna vid tolkning av bestämmelserna i kapitlen rörande icke direktivstyrda upphandlingar. Att bestämmelserna i 15 kap. i LOU och LUF ska tolkas i ljuset av de direktivstyrda bestämmelserna talar också för en för båda regelsystemen gemensam lag. Mot den bakgrunden behålls bestämmelserna i 15 kap. LOU respektive LUF.
Förslagen bygger i likhet med förslaget i promemorian på att 15 kap. LOU och LUF i stort behåller sin tidigare struktur baserad på en i förhållande till upphandlingsprocessen kronologisk ordning. Reglerna i kapitlen omfattar i stor utsträckning hänvisningar till bestämmelser i övriga kapitel vilka är tillämpliga också vid upphandling som regleras i 15 kap. Därvid har den principen eftersträvats att sådana hänvisningar till bestämmelser som regelmässigt ska övervägas i samtliga upphandlingar har försetts med en egen rubrik (t.ex. tekniska specifikationer, kommunikationsmedel vid offentlig upphandling samt mottagande och öppnande av anbud). Övriga hänvisningar återfinns i en av de inledande paragraferna om tillämpliga bestämmelser.
16.3.2 Beloppsgränser för direktupphandling
Regeringens förslag: Begreppet direktupphandling ska i LOU och
LUF definieras som en upphandling utan krav på anbud i viss form.
I LOU ska direktupphandling få användas om kontraktets värde uppgår till högst 15 procent av det tröskelvärde som gäller för kommuner och landsting vid upphandling av varor och tjänster, som i dag uppgår till 1 919 771 kronor, dvs. ca 287 000 kronor.
286
I LUF ska direktupphandling få användas om kontraktets värde uppgår till högst 15 procent av det tröskelvärde som gäller vid upphandling av varor och tjänster som i dag uppgår till 3 849 489 kronor, dvs. ca 577 000 kronor. Direktupphandlingsgränserna gäller vid upphandling av såväl byggentreprenader som varor och tjänster.
Kravet på upphandlande myndigheter och enheter att vid behov införa riktlinjer för direktupphandling ska tas bort.
Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens med den skillnaden att beloppen i regeringens förslag ändrats med hänsyn till nya tröskelvärden enligt kommissionens förordning (EG) nr 1177/2009.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser kommenterar inte den föreslagna ändringen av definitionen av direktupphandling.
Konkurrensverket och Försvarets materielverk (FMV) tillstyrker förslaget. Kammarrätten i Stockholm föreslår att definitionen ändras till ”en upphandling utan krav på anbud i viss form”. En majoritet av remissinstanserna tillstyrker att fasta gränser införs. Förslaget avstyrks dock av Ekonomistyrningsverket (ESV), Skatteverket, Fortifikationsverket, Kammarkollegiet, Transportstyrelsen, Stockholms kommun, Täby kommun, Östersunds kommun, Gällivare kommun, Sveriges offentliga Inköpare (SOI), Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Konkurrenskommissionen och Swedish Medtech avstyrker att fasta gränser införs. Majoriteten av dessa anser att skiftande förhållanden mellan olika typer av upphandlande myndigheter och enheter rörande storlek och verksamhet samt olika typer av upphandlingar motiverar olika gränsvärden. De föreslagna beloppen för direktupphandling tillstyrks av Länsrätten i Skåne län, Statskontoret,
Konkurrensverket, Verket för högskoleservice (VHS), Tillväxtverket,
Jönköpings kommun, Sunne kommun, Advokatfirman Delphi och Advokatfirman Lindahl KB. Flertalet remissinstanser avstyrker förslaget vad gäller beloppens storlek. Svenskt Näringsliv, Almega serviceentreprenörerna, Företagarna, Stockholms Handelskammare och
Konkurrenskommissionen anser att direktupphandlingsgränsen är för hög och förespråkar en gräns vid 200 000 kronor. Konkurrenskommissionen föreslår att direktupphandlingsgränsen bestäms till 9 procent av tröskelvärdet, dvs. 172 000 kronor. Flera remissinstanser anser att direktupphandlingsgränsen är för låg. Domstolsverket, Halmstads kommun,
Malmö kommun, Stockholms läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Sveriges arkitekter och Johnson & Johnson Nordic föreslår en gräns för direktupphandling i
LOU som är gemensam för den föreslagna gränsen för LUF, dvs. ca 573 000 kronor.
Riksgäldskontoret,
ESV, Fortifikationsverket,
Kammarkollegiet, Transportstyrelsen, Östersunds kommun, Skåne läns landsting, SKL, SABO, Sveriges arkitekter, Byggherrarna och OPIC föreslår att direktupphandlingsgränsen i linje med vad som gäller i Danmark och Norge bestäms till 600 000 kronor. Lantmäteriet och
Skövde kommun föreslår att beloppsgränsen bestäms till 20 procent av tröskelvärdet, dvs. ca 381 000 kronor. Kammarkollegiet, Arbetsförmedlingen, VHS, SOI och Foyen Advokatfirma föreslår ett system med en gräns över direktupphandlingsgränsen. Upphandlingar
287
med värde mellan de två gränserna skulle omfattas av ett krav på konkurrensutsättning genom att tre leverantörer tillfrågas i stället för krav på annonsering. VHS och SOI föreslår att reglerna för sådana upphandlingar kompletteras med ett krav på efterannonsering. För upphandlingar över den övre gränsen skulle enligt förslaget krav på annonsering föreligga. Att det föreslagna beloppet gäller generellt för varu-, tjänste- och byggentreprenadupphandlingar kommenteras inte av flertalet remissinstanser. Konkurrensverket tillstyrker förslaget i denna del. Fortifikationsverket anser att en ytterligare höjd beloppsgräns för byggentreprenader bör övervägas. Banverket, Vägverket, Transportstyrelsen, SKL, Jönköpings kommun, SABO, Skåne läns landsting, Byggherrarna, Foyen Advokatfirma och Advokatfirman Sundstrand anser att gränsvärdet för direktupphandling bör sättas högre och anpassas efter tröskelvärdet för byggentreprenader. Vägverket framhåller att under byggentreprenader inträffar inte sällan händelser eller behov uppstår som gör det nödvändigt att snabbt kunna beställa ett arbete. Alla behov kan inte förutses och täckas in och bestämmelserna om tilläggsbeställningar är inte alltid tillämpliga. Dessutom är det inte alltid den befintliga leverantören som är den lämpligaste för ett sådant tillkommande behov. FMV anser att högre gräns bör gälla för försvarsupphandlingar. Konkurrenskommissionen anser att direktupphandlingsgränsen som föreslagits för upphandlingar enligt LOU också ska gälla för upphandlingar enligt LUF. Banverket och Vägverket föreslår att det införs bestämmelser i lagarna som ger de upphandlande myndigheterna och enheterna möjlighet att upprätta och tillämpa kvalificeringssystem för upphandlingar som omfattas av 15 kap. i lagarna.
Skälen för regeringens förslag
Begreppet direktupphandling
Begreppet direktupphandling definieras i 2 kap. 23 § LOU respektive 2 kap. 26 § LUF. Där anges att med direktupphandling avses ett förfarande utan krav på anbud.
Bestämmelserna fick sin nuvarande utformning genom en lagändring år 2000 (prop. 1999/2000:128, bet. 2000/01:FiU8). Den tidigare lydelsen angav att med direktupphandling skulle avses upphandling utan infordrande av skriftliga anbud. Definitionen ändrades i syfte att tillåta att anbud lämnas genom elektronisk överföring eller på annat sätt. Definitionen av direktupphandling framstår emellertid som missvisande eftersom anbud i någon form alltid lämnas i samband med att en upphandlande myndighet eller enhet har för avsikt att ingå avtal med en leverantör. Regeringen delar Kammarrättens i Stockholm uppfattning att definitionen kan göras enklare. Med hänsyn till detta föreslås därför att definitionen av direktupphandling preciseras i de båda upphandlingslagarna till att avse en upphandling utan krav på anbud i viss form.
288
Beloppsgräns för direktupphandling
Upphandlingsutredningen föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 2006:28) att direktupphandling ska få användas om upphandlingens värde uppgår till högst tio procent av det tröskelvärde som gäller för upphandling av varor och tjänster och till högst en procent av det tröskelvärde som gäller för upphandling av byggentreprenader. Om det finns särskilda skäl föreslogs att gränsen, när det gäller varor och tjänster, dras vid 20 procent av tröskelvärdet. Den nuvarande möjligheten att direktupphandla vid synnerliga skäl behölls. De upphandlande myndigheterna ska enligt förslaget fastställa riktlinjer för direktupphandling. Förslaget inbegriper en skyldighet att dokumentera beslut att använda direktupphandling och skälen härför när förfarandet används på grund av synnerliga skäl eller när kontraktsvärdet uppgår till minst 20 procent av de värden som i normalfallet föreslås gälla för sådant förfarande. Remissutfallet bland dem som lämnat yttrande angående regelverket kring fasta direktupphandlingsvärden får anses vara blandat, dock med viss tonvikt åt det kritiska hållet.
Utredningen fann att bestämmelsen som medger direktupphandling i ÄLOU, dvs. uttrycket ”lågt värde”, tillämpats med stora variationer av de upphandlande myndigheterna. Den av enskilda upphandlande myndigheter själva fastställda direktupphandlingsgränsen varierar enligt utredningen mellan 0,3 prisbasbelopp och 10 prisbasbelopp. Medelvärdet varierar mellan 2,5 prisbasbelopp (upphandling av varor hos kommunerna) och 4,97 prisbasbelopp (upphandling av tjänster hos landstingen). De stora skillnaderna tillämpades enligt utredningen utan någon direkt koppling till de särskilda upphandlingarnas svårighetsgrad och kostnaderna för dem.
De kraftiga variationerna i tillämpningen av uttrycket ”lågt värde” visar på ett stort mått av godtycke vid användningen av direktupphandling. Regeringen gör därför bedömningen att uttrycket ”lågt värde” bör ersättas med ett i lagen angivet belopp.
Beträffande direktupphandlingsgränsens storlek lät utredningen ett medelvärde av de av de upphandlande myndigheterna redovisade direktupphandlingsgränserna bilda utgångspunkt för sitt förslag för upphandling av varor och tjänster. Utredningen utgick således från värdet 5 prisbasbelopp eller ca 200 000 kronor och föreslog att värdet skulle bestämmas till 10 procent av tillämpligt tröskelvärde. För byggentreprenader föreslog utredningen ett högre värde.
I likhet med vad som föreslogs i promemorian gör regeringen bedömningen att uppgifter om tillämpade direktupphandlingsgränser bör ligga till grund för bestämmelsen om direktupphandling.
Utredningen föreslog vidare att direktupphandlingsgränserna skulle fastställas i förhållande till de olika tröskelvärdena. Det resulterade emellertid i ett flertal olika beloppsgränser beroende av vad som var föremålet för upphandlingen och vem som upphandlade. I förenklande syfte bör beloppsgränserna, enligt regeringens mening, fastställas i förhållande till enbart ett tröskelvärde per lag, dvs. ett för upphandlingar enligt LOU och ett för upphandlingar enligt LUF. Tröskelvärdena regleras i 3 kap. 1 § LOU och LUF, där en hänvisning görs till de värden som kommissionen fastställt eller lämnat meddelande om. Aktuella
289
tröskelvärden tillkännages av regeringen i Svensk författningssamling. I likhet med förslaget i promemorian görs bedömningen att i LOU bör tröskelvärdet i 3 kap. 1 § första stycket 2, som gäller för kommuner och landsting m.fl. typer av upphandlande myndigheter vid upphandling av varor och tjänster, vilket i dag uppgår till 1 919 771 kronor, ligga till grund för direktupphandlingsgränsen. Det tröskelvärde i LUF som bör ligga till grund för direktupphandlingsgränsen är det värde enligt 3 kap. 1 § första stycket 1, som gäller vid upphandling av varor och tjänster, vilket i dag uppgår till 3 849 489 kronor.
Utredningen föreslog vidare att direktupphandling skulle medges upp till det dubbla värdet, dvs. 20 procent av tröskelvärdet, om det finns särskilda skäl. I promemorian gjordes bedömningen att utredningens förslag i denna del med dubbla värdegränser inte sammanföll med det regelförenklingssyfte som eftersträvades i promemorian. Regeringen delar denna bedömning. Vidare kan det antas att rekvisitet särskilda skäl skulle leda till oklara bedömningar om vilket värde som är tillämpligt vid direktupphandling. Med hänsyn till att den av utredningen föreslagna möjligheten till direktupphandling upp till 20 procent av kontraktets värde inte föreslogs i promemorian, bör gränsen i gengäld fastställas till ett högre belopp än de ca 200 000 kronor som utredningen utgick från. I promemorian har föreslagits att den generella gränsen för direktupphandling bör vara 15 procent av tröskelvärdet, vilket motsvarar ca 287 000 kronor vid upphandling enligt LOU.
Flertalet av de remissinstanser som föreslagit högre direktupphandlingsgräns har ifrågasatt den ekonomiska nyttan av en annonserad upphandling enligt 15 kap. LOU eller LUF vid värden under de av instanserna föreslagna beloppsgränserna.
I en rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO), Regelverk och praxis i offentlig upphandling (2009:2) behandlas frågan om avvägning mellan å ena sidan vinster av annonsering och konkurrensutsättning av upphandlingar och å andra sidan kostnader för upphandlingsförfarandet. Huvudslutsatsen i rapporten är att den potentiella vinsten med formellt genomförda upphandlingar är stor. Vinsten varierar enligt rapporten från upphandling till upphandling, men genomsnittsvärdet ligger så högt som mellan 20 och 25 procent av värdet, när priset i den formella upphandlingen jämförs med priset hos en slumpmässigt vald leverantör. En annan observation av betydelse för utformningen av regelverket är att kostnaderna för formaliserade upphandlingar hos den som upphandlar generellt är lägre än vad opinionsbildningen har tenderat att göra gällande. Skillnaderna torde bero på att det i debatten ofta inte görs åtskillnad mellan de kostnader som finns vid alla inköp och de kostnader som specifikt hänför sig till upphandlingsregelverket.
Beräkningarna i rapporten visar även att konkurrensutsättning och annonsering av upphandlingar lönar sig redan vid låga värden. I en upphandling av enklaste slag är en övergång från direktupphandling till konkurrensutsättning med förfrågan till tre leverantörer motiverad när värdet av upphandlingen uppgår till 26 600 kronor. En övergång från direktupphandling till annonserad upphandling är motiverad när värdet av upphandlingen uppgår till 37 800 kronor. En övergång från upphandling riktad till tre leverantörer till annonserad upphandling är
290
motiverad när värdet av upphandlingen uppgår till 90 700 kronor (rapporten s. 85). Brytpunkten, då besparingen för annonserad upphandling jämfört med direktupphandling överstiger kostnaden för upphandlingen ligger för en upphandling av enklaste slag således vid 37 800 kronor. Under förutsättning av ett bibehållet preciserat regelverk för upphandling av nuvarande omfattning och med en fastslagen gräns för direktupphandling visar rapportens beräkningar på ett gränsvärde på omkring 40 000 kronor. Inkluderas också anbudsgivarens kostnader blir gränsvärdet omkring 45 000 kronor. Antas dessutom att kostnaden för kravspecifikation enbart är en tillkommande kostnad för konkurrensutsatt upphandling som inte belastar en direktupphandling stiger gränsvärdet till omkring 65 000 kronor.
I rapporten konstateras vidare att vid valet av tröskelvärde krävs självfallet marginaler. I det sammanhanget förs följande resonemang i rapporten. Krav på att en upphandling ska löna sig i en majoritet av fallen och inte bara genomsnittligt kan motivera att gränsvärdet höjs. Kräver man att en upphandling ska löna sig i två tredjedelar av fallen, bör gränsvärdet höjas med en faktor 2. Vill man att upphandlingen ska löna sig i tre fjärdedelar av fallen, bör gränsvärdet höjas med en faktor 2,5. Enligt beräkningar är därmed en gräns för lågt värde på omkring 100 000 kronor försvarbar. Det finns dock skäl som talar emot ett snävt satt gränsvärde ovanför vilket regelverket ska gälla. Det räcker inte att en upphandling lönar sig i genomsnitt; det krävs att den är försvarbar i det stora flertalet upphandlingar. Ett annat skäl är att visst utrymme för anbudsgivarnas kostnader kan anses motiverat, vilket talar för en högre gräns. Både statliga och kommunala myndigheter lämnas friheter i sin styrning på andra områden, och detsamma är naturligt att göra när det gäller upphandlingar. Å andra sidan kan man förvänta att en relativt stor grupp av upphandlingar kommer att hamna precis under upphandlingsgränsen därför att både upphandlare och leverantör vill tillämpa enklast möjliga procedur. Denna omständighet talar för att direktupphandlingsgränsen inte bör bestämmas till ett för högt belopp. Till bilden hör också de vinster i form av minskad risk för otillbörliga hänsyn som inte finns med explicit i kalkylerna, liksom de gynnsamma effekterna på konkurrensen inom den privata sfären. Om man dessutom antar att leverantörerna uppträder mer strategiskt i sin anbudsgivning än vad som antagits i grundkalkylen, ökar lönsamheten hos den formella upphandlingen, vilket i så fall skulle motivera ett lägre gränsvärde. Mot ovanstående bakgrund framstår i detta fall ett gränsvärde på omkring 150 000–200 000 kronor, eller 4 till 5 basbelopp, som väl avvägt (rapporten s. 125 f).
Med hänsyn till rapportens resultat anser regeringen, trots att flera remissinstanser avstyrkt de föreslagna direktupphandlingsgränserna, att 287 000 kronor inte är ett för lågt belopp. Förslaget innehåller en marginal som säkerställer att de allra flesta upphandlingar som överstiger direktupphandlingsgränsen motiverar annonsering. Regeringen gör därför bedömningen att de föreslagna direktupphandlingsgränserna är väl avvägda.
Regeringen kan vidare konstatera att förslaget från vissa remissinstanser, att införa ytterligare ett gränsvärde över direktupphandlingsgränsen mellan vilka upphandlingar skulle konkurrensutsättas utan
291
annonsering genom att förfrågningsunderlaget skickas till tre utvalda leverantörer, inte vinner stöd av rapportens resultat.
Beräkningarna i ESO-rapporten gör sig gällande även i upphandlingar av byggentreprenader. Många byggentreprenader, även sådana av mindre värde, är betydelsefulla för små byggföretag. Detta ska vägas mot att de upphandlande myndigheterna och enheterna tvingas annonsera byggentreprenader vilkas värde överstiger direktupphandlingsgränsen. Med hänsyn till upphandlingarnas betydelse för de små företagen och annonseringens betydelse för konkurrensen samt att det är en relativt enkel åtgärd att annonsera en upphandling gör regeringen bedömningen att samma direktupphandlingsgräns ska gälla för byggentreprenadkontrakt som för varu- och tjänstekontrakt.
Beloppsgränsen för direktupphandling blir i enlighet med förslaget i promemorian dubbelt så högt i LUF som i LOU, vilket är avsett att återspegla den skillnad som råder mellan tillämpliga tröskelvärden i de två lagarna. Med hänsyn till att försörjningsdirektivet syftar till ett mer flexibelt förfarande med friare former än i det klassiska direktivet finns det anledning att vid upphandling under tröskelvärdena inom försörjningssektorerna tillåta en större grad av frihet än vid motsvarande upphandling inom den klassiska sektorn. Sammanfattningsvis föreslår regeringen mot den angivna bakgrunden att direktupphandlingsgränsen bör fastställas till 15 procent av de angivna tröskelvärdena. De föreslagna direktupphandlingsgränserna uppgår således till 287 000 kronor i LOU och 577 000 kronor i LUF. Gränserna är avsedda att gälla alla typer av upphandlingar, dvs. upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster.
Ett nytt direktiv om upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet (2009/81/EG) har antagits av Europaparlamentet och rådet. Direktivet ska ha införlivats senast den 21 augusti 2011. Försvars och säkerhetsupphandlingsutredningen (Fi 2009:02) har i betänkandet Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet (SOU 2010:13) lämnat förslag på hur direktivet kan genomföras i svensk rätt. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Någon särskild direktupphandlingsgräns för försvars- och säkerhetsupphandling i LOU är därför inte aktuell i detta lagstiftningsärende.
Ett par remissinstanser har föreslagit att det införs bestämmelser i lagarna som ger upphandlande myndigheter och enheter möjlighet att upprätta och tillämpa kvalificeringssystem för upphandlingar som omfattas av 15 kap. i lagarna. Regeringen tar inte nu ställning till förslaget men utesluter inte att det kan finnas skäl att återkomma i frågan.
Kopplingen av direktupphandlingsgränserna till tröskelvärden medför att gränserna ändras i samband med revision av tröskelvärdena. Europeiska kommissionen ska enligt direktiven (artikel 69 i försörjningsdirektivet och artikel 78 i det klassiska direktivet) kontrollera och vid behov revidera värdena. Revideringen ska göras vartannat år och beräknas utifrån en genomsnittlig dagskurs för euro. Vidare ska kommissionen på samma sätt beräkna motvärdena till tröskelvärdena uttryckta i de nationella valutor som inte deltar i den monetära unionen. Tröskelvärdena uttryckta såväl i euro som övriga valutor ska publiceras i Europeiska unionens officiella tidning (EUT). Genom kopplingen till tröskelvärdena kommer således direktupphandlingsgränserna att gälla två
292
år i taget. Kommissionen har i förordningen (EG) nr 1177/2009 fastställt nya tröskelvärden som gäller från den 1 januari 2010. Vidare har kommissionen i ett meddelande (2009/C 292/01) fastställt de till förordningens tröskelvärden korresponderande motvärden i andra valutor än euro. Regeringen har beslutat ett tillkännagivande (SFS 2010:53) av tröskelvärden vid offentlig upphandling. Tillkänangivandet rör de av kommissionen meddelade motvärdena i svenska kronor till de i förordningen angivna tröskelvärdena.
Riktlinjer för direktupphandling
De upphandlande myndigheternas och enheternas behov av att besluta om riktlinjer för direktupphandling torde minska i och med att beloppsgränser och vissa beräkningsregler fastslås i upphandlingslagarna. Det föreslås därför att bestämmelsen om att vid behov besluta om riktlinjer för direktupphandling upphävs.
Flera remissinstanser har föreslagit att kravet på riktlinjer för direktupphandling ska bibehållas i lagarna. Detta synes främst vara betingat av att samma instanser föreslagit betydligt högre direktupphandlingsgräns än den i promemorian.
Det finns naturligtvis inget som hindrar att myndigheterna och enheterna utan reglering i lag upprättar riktlinjer exempelvis om hur konkurrensutsättningen ska gå till och dokumenteras. Även vid direktupphandling är det lämpligt att göra prisjämförelser mellan olika leverantörer där detta är möjligt. Vidare är det angeläget att klargöra i vilken omfattning direktupphandling får ske och vilken eller vilka befattningshavare hos myndigheten eller enheten som ska få göra direktupphandlingar. Det får emellertid anses ligga i de upphandlande myndigheternas och enheternas eget intresse att upprätta sådana riktlinjer. Ett krav i lagen att riktlinjer ska antas av de upphandlande myndigheterna och enheterna bedöms därför inte vara nödvändigt.
16.3.3 Principer för beräkning av kontraktets värde
Regeringens förslag: Värdet av ett kontrakt som omfattas av 15 kap.
LOU och LUF ska, vid tillämpning av de föreslagna reglerna om fasta direktupphandlingsgränser, uppskattas till det totala beloppet som ska betalas enligt kontraktet. En upphandling ska inte få delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna i lagen. Options- och förlängningsklausuler ska beaktas som om de utnyttjats.
Vid beräkningen ska de upphandlande myndigheterna och enheterna beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten respektive enheten under räkenskapsåret.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Promemorian innehåller dock inte förslag om options- och förlängningsklausuler eller förslag om tidsgräns inom vilken direktupphandlingar av samma slag ska beaktas vid beräkning av kontraktets värde.
op. 2009/10:180
293
Pr
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser kommenterar inte förslaget. Konkurrensverket föreslår att bestämmelsen förtydligas på så sätt, att det ska framgå att förlängningsklausuler och optioner ska räknas med i beloppet. Stockholms kommun framför att förslaget bör förtydligas så att det framgår hur olika typer av tjänstekontrakt ska avgränsas från varandra och hur kontraktstiden ska beaktas vid beräkningen. Vägverket och Konkurrenskommissionen föreslår att det av bestämmelsen ska framgå att beloppet ska avse upphandlingar som görs under ett år. Foyen
Advokatfirma anser att det närmare bör analyseras om direktupphandling ska gälla på årsbasis eller för varje upphandling, om direktupphandlingsgränsen ska gälla hela den upphandlande myndigheten eller för en enskild driftsenhet samt hur olika typer av kontrakt ska avgränsas.
Skälen för regeringens förslag: Med hänsyn till att fasta belopp för direktupphandling föreslås gör regeringen i likhet med förslaget i promemorian bedömningen att det också bör införas bestämmelser för beräkning av värdet av ett kontrakt som myndigheter och enheter avser att upphandla med stöd av de föreslagna bestämmelserna om fasta värden för direktupphandling. Värdet av kontraktet ska uppskattas till det totala beloppet som kan komma att betalas enligt kontraktet, exempelvis ska options- och förlängningsklausuler betraktas som om de utnyttjas. I likhet med Konkurrensverket anser regeringen att det bör framgå av lagtexten. Det är givetvis den upphandlande myndigheten eller enheten som uppskattar kontraktsvärdet.
Reglerna bör förhindra att en upphandling enligt 15 kap. LOU eller LUF delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna i denna lag. Bestämmelsen bör således förbjuda uppdelningar av upphandlingar som görs i avsikt att underskrida tillämpliga beloppsgränser. Den innebär naturligtvis inget förbud mot att dela upp en upphandling i delkontrakt. Upphandlingar som har ett naturligt samband i tid och beträffande innehåll bör dock inte upphandlas separat. Den upphandlande myndigheten eller enheten ansvarar således för att se till att de upphandlingar som görs inom myndigheten respektive enheten inte överskrider direktupphandlingsbeloppen. Det innebär vidare att en upphandlande myndighet måste ha kontroll över vilka upphandlingar som görs inom myndighetens samtliga avdelningar. Samtliga upphandlingar av samma slag inom samma upphandlande myndighet bör läggas till grund för beräkningen av kontraktets värde.
De bestämmelser med beräkningsprinciper som föreslås har sin förebild i reglerna om beräkning av värdet av ett kontrakt och om förbud i vissa fall mot att dela upp en upphandling som gäller för upphandlingar som omfattas av direktiven (3 kap. 3 och 5 §§ LOU respektive 3 kap. 2 och 4 §§ LUF). Vid behov av vägledning för tolkningen av bestämmelsernas närmare innebörd får stöd sökas i förarbeten och praxis avseende dessa bestämmelser.
Regeringen anser att upphandlingar som görs under en viss period ska omfattas av beräkningen av direktupphandlingsgränsen. Som Vägverket och Konkurrenskommissionen är inne på anser regeringen att ett år är en lämplig period som ansluter till bestämmelserna i 3 kap. 10 § LOU och 3 kap. 9 § LUF om beräkning av kontraktets värde vid tröskelvärdesberäkningen av varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer
294
eller som ska förnyas. I lagrådsremissen föreslogs att den upphandlande myndigheten eller enheten ska beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten respektive enheten senare än ett år tillbaka. Som Lagrådet har uttalat leder emellertid konstruktionen till att varje ny dag är sista dagen på en ny tolvmånadersperiod. Som Lagrådet har förordat bör, enligt regeringens mening, i stället en hänvisning göras till en fast tidsperiod. Regeringen anser att det är lämpligt att denna period anges till räkenskapsår.
16.3.4 Direktupphandling när förhandlat förfarande utan föregående annonsering är tillämpligt
Regeringens förslag: Vid upphandling enligt 15 kap. LOU eller LUF ska en upphandlande myndighet eller enhet få använda direktupphandling när förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt bestämmelserna i 4 kap. LOU och LUF är uppfyllda.
Bestämmelserna om begäran om anbud utan föregående annonsering i 15 kap. 5 § båda lagarna ska upphävas.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett mindre antal av remissinstanserna yttrar sig i frågan. Länsrätten i Skåne län, Sveriges Kommuner och
Landsting (SKL), Stockholms läns landsting, Svenskt Näringsliv, Konkurrenskommissionen och Försvarets materielverk (FMV) tillstyrker förslaget. FMV ifrågasätter dock benämningen direktupphandling för de förfaranden som avses med förhandlat förfarande utan föregående annonsering.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 4 kap. 5–9 §§ LOU och 4 kap. 2 och 3 §§ LUF får i vissa fall förhandlat förfarande utan föregående annonsering tillämpas, vilket innebär att när angivna förutsättningar föreligger får en direktupphandling göras. De förutsättningar i upphandlingsdirektiven som tillåter förhandlad upphandling utan annonsering kan enligt kommissionens tolkningsmeddelande om icke direktivstyrd upphandling m.m. även gälla vid upphandling under tröskelvärdena och av B-tjänster oavsett värde36.
Med förhandlat förfarande avses i 2 kap. 9 § LOU och LUF ett förfarande där den upphandlande myndigheten eller enheten bjuder in utvalda leverantörer och förhandlar om kontraktsvillkoren med en eller flera av dem. Regeringen ansluter sig till den bedömning som görs i promemorian nämligen att det saknas skäl för att ha strängare bestämmelser i 15 kap. LOU och LUF än vad som gäller vid upphandling över tröskelvärdena. Enligt regeringen bör därför motsvarande bestämmelser införas i 15 kap. i båda lagarna för att förenkla dessa upphandlingar.
36 Kommissionens tolkningsmeddelande om gemenskapsrättens tillämplighet på upphandlingskontrakt som inte, eller bara delvis, omfattas av direktiven om offentlig upphandling (2006/C 179/02).
295
I 15 kap. 5 § LOU och LUF, vilken bestämmelse innehåller krav på skriftlighet, får den upphandlande myndigheten eller enheten, under angivna förutsättningar, begära anbud genom att skicka en skrivelse till endast en leverantör. I regelförenklande syfte kan kravet på ett skriftligt förfarande utgå. Förfarandet regleras inte närmare vid upphandling enligt 4 kap. LOU och LUF. Regeringen bedömer därför att det inte finns anledning att reglera om förfarandet ska vara skriftligt eller inte under tröskelvärdena. Det särskilt reglerade förfarandet i 15 kap. 5 § LOU och LUF föreslås därför utgå.
Vägledning om hur övriga grunder för förhandlat förfarande utan föregående annonsering ska tolkas får sökas i praxis och förarbeten till motsvarande bestämmelser över tröskelvärdena.
I de fall förutsättningar för förhandlat förfarande utan föregående annonsering är uppfyllda i en upphandling som inte bedöms uppgå till tröskelvärdet i tillämpligt direktiv, behöver upphandlingen inte avbrytas och ett nytt förfarande påbörjas om det visar sig i ett senare skede att upphandlingen överstiger tröskelvärdet. Om upphandlingen överstiger tröskelvärdena, och således omfattas av 4 kap. LOU eller LUF, ska den upphandlande myndigheten eller enheten tillämpa bestämmelserna om protokoll i 9 kap. 12 § LOU respektive 9 kap. 14 § LUF och om efterannonsering i 7 kap. 3 § LOU respektive 7 kap. 6 § LUF samt upphandlingsförordningen (2007:1099). Genom förslaget om förhandsinsyn (se avsnitt 6.2.2) kan upphandlande myndigheter och enheter få prövat i domstol om deras skäl för att tillämpa förhandlat förfarande utan föregående annonsering eller direktupphandling är förenliga med gällande rätt. Det innebär också en möjlighet för leverantörerna att, innan kontrakt sluts, ansöka om överprövning av sådana direktupphandlingar som de anser oförenliga med lagstiftningen. Det är därför angeläget att den upphandlande myndigheten eller enheten följer bestämmelserna i 15 kap. 18 § LOU och LUF och dokumenterar vilka skäl som ligger till grund för beslutet att tillämpa direktupphandling om värdet överstiger direktupphandlingsbeloppet. Det åligger nämligen den som ansvarar för upphandlingen att kunna visa, vid exempelvis en eventuell domstolsprocess eller på begäran av tillsynsmyndigheten, att det föreligger godtagbara skäl. Dokumentationskravet är således ett uttryck för transparens- och öppenhetsprincipen och gäller givetvis när den upphandlande myndigheten eller enheten har för avsikt att tillämpa direktupphandling.
I likhet med vad som gäller enligt nuvarande lagstiftning bör enligt regeringens mening direktupphandling få användas om det föreligger synnerliga skäl.
FMV har ifrågasatt benämningen direktupphandling för sådana upphandlingar som omfattas av 15 kap. LOU och LUF där förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering är tillämpliga. Regeringen anser dock att det vore onödigt att tynga bestämmelserna i 15 kap. LOU och LUF med två olika benämningar för sådana upphandlingar som har samma innebörd.
296
16.3.5 Rätt att åberopa andra företags kapacitet
Regeringens förslag: Vid behov ska en leverantör, när det gäller ett visst kontrakt, få åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från företagen i fråga eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna:
Försvarets materielverk (FMV),
Konkurrensverket, Tillväxtverket, Almega, Företagarna, Konkurrenskommissionen tillstyrker förslaget. FMV anser det dock mindre lyckat att 15 kap 15 a § och 11 kap 12 § inte är likalydande.
Verket för högskoleservice (VHS) avstyrker förslaget eftersom det redan i dag är tillåtet att åberopa andra företags kapacitet och att det därför inte är nödvändigt att skapa en ny regel med denna innebörd. Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) anser också att regeln är onödig.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 11 kap. 12 § LOU och 11 kap. 5 § LUF får en leverantör vid behov och när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags ekonomiska, tekniska och yrkesmässiga kapacitet.
Leverantören ska genom att tillhandahålla bevis om ett åtagande från företagen i fråga eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras. Bestämmelsen infördes i LOU och LUF i samband med genomförandet av upphandlingsdirektiven. Behovet att stödja sig på annan leverantörs kapacitet gör sig i lika hög grad gällande vid upphandlingar som inte omfattas av direktiven, varför denna möjlighet uttryckligen bör framgå av lagen.
Konkurrensverket har i en skrivelse den 30 juni 2008 till Finansdepartementet (dnr Fi2008/4209) påpekat att möjligheten att åberopa annan leverantörs kapacitet även bör tydliggöras i 15 kap. LOU och LUF för att underlätta för små och medelstora företag att delta i offentliga upphandlingar.
Kommissionen lyfter fram upphandlingsdirektivens motsvarande bestämmelser i sitt tjänstemannameddelande inom ramen för småföretagarstadgan som syftar till att öka små och medelstora företags möjligheter att delta i offentlig upphandling (se avsnitt 16.2.1 ). I meddelandet konstateras att den grupp som lämnar ett gemensamt anbud kan förlita sig på gruppmedlemmarnas kapacitet. Detta framgår redan av definitionen av begreppet leverantör i 2 kap. 11 § LOU respektive LUF. Vidare kan gruppen, enligt kommissionens meddelande, förlita sig på ett annat företags kapacitet, dvs. ett företag som inte ingår i gruppen. Kommissionen förordar också att de upphandlande myndigheterna informerar om den aktuella möjligheten i annonsen som föregår en upphandling.
Även vid upphandling som omfattas av 15 kap. LOU och LUF torde det finnas behov för små och medelstora företag att kunna förlita sig på andra företags kapacitet för att kunna delta i upphandlingar. Ett sådant exempel kan vara att det krävs viss specialistkompetens vid utförandet av en viss del av det kontrakt som upphandlas.
297
Mot denna bakgrund har i promemorian föreslagits att det tydliggörs att det även vid upphandling enligt bestämmelserna i 15 kap. LOU och LUF är möjligt för ett företag att åberopa andra företags kapacitet. Som påtalats av VHS och SOI medger redan dagens bestämmelser att en anbudsgivare kan åberopa annat företags kapacitet. Den föreslagna bestämmelsen är således ett förtydligande av vad som redan gäller. I promemorian har det dock bedömts värdefullt att såsom i bestämmelserna över tröskelvärdena ange uttryckligen att anbudssökande och anbudsgivare har rätt att åberopa andra företags kapacitet. Regeringen delar denna bedömning. Bestämmelsen ska i allt väsentligt tolkas på samma sätt som sin motsvarighet över tröskelvärdena och den bör så långt möjligt utformas i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i 11 kap. LOU och LUF. Den skillnaden föreligger emellertid jämfört med motsvarande bestämmelse i 11 kap. att den här föreslagna bestämmelsen inte är begränsad till ”ekonomisk, teknisk och yrkesmässig kapacitet”. Skillnaden beror på att reglerna i 15 kap. inte innehåller lika preciserade bestämmelser om urval av deltagare som de direktivstyrda delarna. Den föreslagna bestämmelsen ger därför anbudssökande och anbudsgivare rätt att vid de angivna förhållandena åberopa andra företags kapacitet.
I 11 kap. LOU regleras bl.a. vilka bevis som den upphandlande myndigheten får kräva av leverantören för att kunna bedöma hans eller hennes ekonomiska, tekniska och yrkesmässiga kapacitet. Motsvarande reglering saknas i LUF. De krav som ställs på leverantörens kapacitet och bevis om kapaciteten ska vara förenliga med de grundläggande unionsrättsliga principerna (dvs. icke-diskriminering, likabehandling, öppenhet, proportionalitet och ömsesidigt erkännande).
16.3.6 Ansvar för att hämta in uppgifter från offentliga register om skatter och socialförsäkringsavgifter
Regeringens förslag: Den upphandlande myndigheten eller enheten ska ansvara för att hämta in uppgifter från Skatteverket och
Kronofogdemyndigheten om huruvida en leverantör sköter sina skatter och socialförsäkringsavgifter.
Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Promemorian innehåller utöver regeringens förslag även bestämmelser som anger att i ett förenklat förfarande, som genomförs utan förhandling, ska uppgifterna hämtas in innan anbudsgivarna underrättas om tilldelningsbeslutet och vid urvalsförfarande eller förenklat förfarande där förhandling kan förekomma, ska uppgifterna hämtas in innan inbjudan till anbudsgivning respektive förhandling skickas ut.
Remissinstanserna: Remissinstanserna framför de synpunkter som redov isas i 16.2.2.
Skälen för regeringens förslag: I överensstämmelse med förslagen om ändrade bestämmelser när det gäller ansvar för kontroll avseende skatter och socialförsäkringsavgifter ska den upphandlande myndigheten eller enheten begära in sådana uppgifter från Skatteverket eller
298
Kronofogdemyndigheten även vid upphandlingar som omfattas av 15 kap. LOU och LUF (se avsnitt 16.2.2 ).
I promemorian gjordes bedömningen att uppgifterna endast behöver hämtas in beträffande de anbudssökande som valts ut att få delta i anbudsgivning vid urvalsförfarande eller den eller de anbudsgivare som valts ut att få delta i förhandling vid förenklat förfarande där förhandling kan förekomma samt den eller de anbudsgivare som myndigheten eller enheten avser tilldela kontraktet vid förenklat förfarande där förhandling inte förekommer. Regeringen anser att det kan finnas en risk för att uppgift om identiteten av en viss anbudssökande eller anbudsgivare kan röjas i samband med att Skatteverkets blankett 4820 begärs in och att det därmed kan härledas vilken eller vilka som kan komma i fråga för inbjudan till anbudsgivning eller förhandling, vilket kan innebära att den upphandlande myndigheten eller enheten kan komma att lida skada av att uppgiften röjs. Bestämmelsen bör därför inte generellt föreskriva att uppgifterna ska samlas in enbart beträffande de anbudsgivare som ska tilldelas kontraktet eller de anbudssökande som valts ut att få delta i anbudsgivning eller förhandling. Det bör i stället överlåtas till den upphandlande myndigheten och enheten att från fall till fall avgöra om det föreligger risk att identiteten av anbudssökande och anbudsgivare röjs och om det kan antas att den upphandlande myndigheten eller enheten skulle lida skada av detta (se avsnitt 16.2.2). I överensstämmelse med förslaget om ändrade regler avseende uppgifter från offentliga register om skatter och socialförsäkringsavgifter vid upphandlingar enligt direktiven, ska de upphandlande myndigheterna och enheterna ansvara för att sådana uppgifter hämtas in också vid upphandlingar enligt 15 kap. i LOU och LUF (se avsnitt 16.2.2 ).
16.3.7 Bevis på leverantörens lämplighet
Regeringens förslag: Den upphandlande myndigheten eller enheten ska få begränsa kontrollen av intyg, certifikat, betyg och andra handlingar som rör anbudssökandes och anbudsgivares kapacitet och redlighet till
1. den anbudsgivare som den upphandlande myndigheten eller enheten avser att tilldela kontraktet i ett förenklat förfarande där förhandling inte äger rum, och
2. de anbudssökande eller anbudsgivare som bjudits in att delta i anbudsgivning eller förhandling i ett urvalsförfarande eller förenklat förfarande.
Bevis enligt den första punkten ska tillhandahållas den upphandlande myndigheten eller enheten innan anbudsgivarna underrättas om tilldelningsbeslutet. Motsvarande bevis enligt den andra punkten ska tillhandahållas den upphandlande myndigheten eller enheten innan inbjudan skickas ut.
En leverantör, som på den upphandlande myndighetens eller enhetens begäran inte inom angiven tidsfrist tillhandahåller relevanta bevis, kan komma att uteslutas från att delta i upphandlingen.
Tidsfristen för att lämna in bevis ska vara skälig.
299
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna framför de synpunkter som redovisas i avsnitt 16.2.3.
Skälen för regeringens förslag: I likhet med vad som gäller för de direktivstyrda upphandlingarna finns det skäl att begränsa hanteringen av dokument i förfarandena som regleras i 15 kap. LOU och LUF.
Kontrollen får således begränsas på så sätt att handlingar begärs in enbart av den anbudsgivare som ska tilldelas kontraktet i ett förenklat förfarande där det inte kommer att bjudas in till förhandling om anbuden. Handlingarna ska ha getts in innan underrättelsen om tilldelningsbeslutet skickas. Vidare får i ett urvalsförfarande eller ett förenklat förfarande som föregås av förhandling, handlingarna begäras in enbart av dem som ska bjudas in till anbudsgivning eller förhandling. Handlingarna ska ha kommit in innan inbjudan till anbudsgivning eller förhandling skickas.
Den upphandlande myndigheten eller enheten ska fastställa en tidsfrist inom vilken handlingarna ska ges in. Fristen ska vara skälig. Det kan exempelvis vara ett par dagar räknat från dagen då myndigheten eller enheten begärde in bevisen. Om en leverantör inom angiven tidsfrist inte kan tillhandahålla bevisen kan denne uteslutas ur upphandlingen enligt 15 kap. 13 § andra stycket båda lagarna jämfört med 10 kap. 2 § första stycket 6 LOU och 10 kap. 3 § första stycket 6 LUF.
Förslaget till justering av 10 kap. 2 § första stycket 6 LOU och 10 kap. 3 § första stycket 6 LUF (se avsnitt 16.2.3 ovan)får tillämpning även vid upphandlingar som genomförs enligt bestämmelserna i 15 kap. i de båda lagarna.
16.3.8 Ramavtal
Regeringens förslag: Bestämmelserna om ramavtal i 15 kap. LOU ska ändras så att ramavtal där alla villkor är fastställda ska kunna ingås med ett valfritt antal leverantörer.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som uttalar sig i frågan tillstyrker förslaget, däribland Länsrätten i Skåne, Statskontoret,
Verket för högskoleservice, Konkurrensverket, Transportstyrelsen, Halmstads kommun, Jönköpings kommun, Täby kommun, Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) och Konkurrenskommissionen. Kammarrätten i Stockholm, Konkurrensverket och Täby kommun anser dock att lagtexten bör utformas på ett mindre komplicerat sätt. Konkurrenskommissionen framhåller att det är viktigt att det av lagtexten tydligt framgår att parallella ramavtal med flera leverantörer ska rangordnas och att avrop ska ske i enlighet med rangordningen. Halmstads kommun, Skåne läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Sveriges arkitekter anser att förslaget är otillräckligt och att reglering av ramavtal i 15 kap. LOU bör utformas på samma sätt som i LUF. SOI anser att bestämmelserna om ramavtal bör förenklas ytterligare så att bestämmelserna om parallella ramavtal i 15 kap. LOU tas bort. Advokatfirman Delphi avstyrker förslaget och välkomnar en ökad harmonisering mellan upphandlingar inom och utanför det
300
direktivstyrda området och ser ingen anledning till att i detta avseende införa en specialreglering för ramavtal i 15 kap. LOU.
Skälen för regeringens förslag: I LOU infördes en bestämmelse i 15 kap. 2 § andra stycket, som klargör att reglerna om ramavtal i 5 kap.
LOU gäller också vid offentliga upphandlingar enligt 15 kap. LOU.
Ramavtal kan av den upphandlande myndigheten ingås med enbart en leverantör eller med flera leverantörer. Avtal med flera leverantörer är enligt lagstiftningen av två typer, dels sådana där alla villkor är fastställda, dels sådana där något eller några villkor inte fastställts i ramavtalet. Om ramavtal slutits av den förstnämnda typen har den upphandlande myndigheten rätt att göra en beställning från avtalet på grundval av villkoren i avtalet. Är det fråga om ramavtal där alla villkor inte har fastställts måste den upphandlande myndigheten före tilldelningen av kontrakt enligt bestämmelser i lagen genomföra en förnyad konkurrensutsättning.
För båda typerna av ramavtal som ingås med flera leverantörer gäller i enlighet med vad som stipuleras i direktivet att dessa ska vara minst tre till antalet, om det finns ett tillräckligt antal leverantörer som uppfyller urvalskriterierna och ett tillräckligt antal godtagbara anbud som uppfyller tilldelningskriterierna. Några remissinstanser anser att bestämmelsen bör utformas på ett mindre komplicerat sätt. I enlighet med Kammarrättens i
Stockholm förslag har bestämmelsen ändrats så, att den uttryckligen avser undantag från kravet på att ramavtalet ska ingås med minst tre.
Kritik har framförts mot regleringen av ramavtal av bl.a. SKL i en skrivelse till regeringen (dnr Fi2006/3609). Kritiken gäller bl.a. kravet att ramavtal som tecknas med flera leverantörer måste vara minst tre.
Skälet till att antalet måste vara minst tre får antas vara att konkurrensen ska upprätthållas vid det efterföljande skedet av upphandlingen, dvs. vid tilldelning av det enskilda kontraktet. Detta är naturligtvis av största betydelse vid den typ av ramavtal där alla villkor inte är fastställda och därför en förnyad konkurrensutsättning ska föregå själva tilldelningen av kontraktet. Kravet framstår emellertid som mindre befogat vid den typ av ramavtal där samtliga villkor är fastställda i ramavtalet. Här görs ju enbart en beställning från ramavtalet utan vidare reglering av villkoren. Bestämmelsen bör därför ändras på så sätt, att ramavtal som slutits med flera leverantörer och där samtliga villkor fastställts ska kunna ingås med valfritt antal leverantörer.
Några remissinstanser, bl.a. SKL, anser att reglerna om ramavtal bör utformas i överensstämmelse med LUF. Konkurrenskommissionen anser att det av lagregeln uttryckligen bör framgå att ramavtal med flera leverantörer bör rangordnas. Vid utformningen av den nuvarande lagen ansåg regeringen och riksdagen att reglerna om ramavtal över tröskelvärdena ska gälla för upphandlingar under dessa värden. Därvid togs också ställning till att beställningar från ramavtal där samtliga villkor fastställts ska göras med hjälp av något slags anvisning, t.ex. rangordning (prop. 2006/07:128 s. 178 f., bet. 2007/08:FiU7). Regeringen gör ingen annan bedömning i nu aktuellt lagstiftningsärende.
301
16.3.9 Upphandling enligt 15 kap. LOU och LUF som rör rikets säkerhet och försvarsupphandling
Regeringens förslag: Andra stycket i 15 kap. 22 § LOU och LUF om upphandling som rör rikets säkerhet m.m. ska upphävas.
En justering av lagtexten görs som innebär att begreppet materiel ersätts med varor och byggentreprenader.
Försvarsmakten ska i vissa fall få besluta om undantag från bestämmelserna i 15 kap., om upphandlingens värde understiger 5 000 000 kronor.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser berör inte frågan.
Konkurrensverket och Konkurrenskommissionen tillstyrker förslaget.
Kommissionen förordar dock att det i lagtexten, på samma sätt som vid direktupphandling, införs en bestämmelse att en upphandling inte får delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna i LOU och LUF.
Försvarets materielverk (FMV) avstyrker förslaget att 15 kap. 22 § andra stycket ska upphävas. Det är med stöd av det aktuella andra stycket som regeringen kan bevilja en hemställan att verket begär att få rikta en upphandling av något relevant skäl till en viss leverantör och att i övrigt få besluta om nödvändiga undantag från LOU. Försvarets radioanstalt ifrågasätter förslaget att upphäva 15 kap. 22 § andra stycket och framför att en delegering av beslutanderätten enligt 15 kap. 22 § till en myndighet enligt andra stycket kan t.ex. användas vid mer rutinmässiga upphandlingsförfaranden (prop. 1999/2000:128, s. 31). Ett sådant beslut om delegering kan bl.a. ske genom regleringsbrev eller särskilt regeringsbeslut. Det övergripande syftet med förslagen i promemorian är att underlätta för myndigheterna i upphandlingsförfarandet. Fortifikationsverket ifrågasätter i egenskap av statlig fastighetsägare och byggherre att FMV getts rätt att besluta om undantag enligt 15 kap. 22 § avseende upphandlingar rörande byggentreprenader. Verket har bland sina uppgifter enligt gällande instruktion att ansvara för "anskaffning av mark samt för etablering, förvaltning och avyttring av byggnader, anläggningar m.m. för försvarets behov i samband med internationella fredsbevarande och humanitära insatser". FMV har såvitt känt inte bland sina uppgifter att genomföra upphandling av byggentreprenader. Mot denna bakgrund ifrågasätter verket att FMV skall ges rätten att fatta beslut om undantag avseende byggentreprenader.
Skälen för regeringens förslag: I 1 kap. 2 § andra och tredje styckena 3 och 4 LOU anges att 15 och 16 kap. LOU är tillämpliga på offentlig upphandling som görs på försvarsområdet och som avser varor eller tjänster som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller av sekretess eller andra särskilda begränsningar med hänsyn till rikets säkerhet.
Motsvarande reglering finns i LUF (1 kap. 2 § andra och tredje styckena 3 LUF).
I 15 kap. 22 § LOU respektive LUF regleras under vilka förutsättningar som regeringen får besluta om undantag från bestämmelserna i 15 kap. respektive lag vid försvars- och säkerhetsupphandlingar. Undantag får enligt bestämmelsernas första stycke ske
1. från bestämmelserna om annonsering, och
302
2. i övrigt från bestämmelserna i 15 kap. LOU eller LUF om det är nödvändigt med hänsyn till försvars- och säkerhetspolitiska intressen.
Vidare får regeringen enligt bestämmelsernas andra stycke, i enskilda fall, överlåta till en upphandlande myndighet eller enhet att själv besluta om sådana undantag som avses i bestämmelsens första stycke.
Regeringen gör emellertid bedömningen att bestämmelserna i andra stycket är onödiga, eftersom regeringen redan genom att besluta om ett fullständigt undantag från bestämmelserna i 15 kap. med stöd av 15 kap. 22 § första stycket i respektive lag, i enskilda fall, kan ge den upphandlande myndigheten eller enheten en motsvarande frihet. I enlighet med förslaget i promemorian bör därför andra stycket upphävas. Som Försvarets radioanstalt påpekar infördes bestämmelsen i syfte att åstadkomma en delegering av beslutanderätten till en myndighet att användas vid mer rutinmässiga upphandlingsförfaranden (prop. 1999/2000:128, s. 31). Vid lagrådsbehandlingen av förslaget till LOU och LUF påpekade Lagrådet att flera bemyndiganden i lagrådsremissen rörde förhållanden som avses i 8 kap. 2 § regeringsformen och att utrymme därför inte torde finnas att i den avsedda omfattningen delegera normgivningen (prop. 2006/07:128 s. 440 f). Bestämmelsen utformades därför så att regeringens beslut uttryckligen endast kan avse enskilda fall. Därmed kan bestämmelsen i 15 kap. 22 § andra stycket inte användas till att delegera beslutanderätten till en myndighet på sätt som avsågs i lagändringen enligt prop. 1999/2000:128. Bestämmelsen är därför överflödig. I syfte att åstadkomma en konsekvent terminologi i lagarna ersätts begreppet materiel i 15 kap. 22 § LOU med varor och byggentreprenader.
Slutligen ges Försvarsmakten rätt att, i fråga om sådan upphandling som avses i 1 kap. 2 § andra och tredje styckena 3 och 4 LOU, besluta om undantag från bestämmelserna i 15 kap. om upphandlingens värde understiger 5 000 000 kronor. Försvarets radioanstalt och Säkerhetspolisen har motsvarande undantag. Försvarsmakten genomför årligen ett stort antal upphandlingar som omfattas av 1 kap. 2 § andra och tredje styckena 3 och 4 LOU. Som framgått ovan (avsn itt 4.4 ) regleras upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet numera genom direktiv 2009/81/EG om samordning av förfaranden vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiv 2004/17/EG och 2004/18/EG. Som angetts i avsnitt 16.3.2 har Försvars- och säkerhetsupphandlingsutredningen i betänkandet Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet (SOU 2010:13) föreslagit hur direktivet kan genomföras i svensk rätt.
Fortifikationsverket ifrågasätter om FMV:s behörighet i 15 kap. 22 § tredje stycket bör omfatta byggentreprenader. Regeringen anser dock att bestämmelsen i fråga bör, med hänsyn till att t.ex. ombyggnader i Försvarets materielverks egna lokaler kan kräva undantag enligt 15 kap. 22 § tredje stycket, omfatta även byggentreprenader.
303
16.3.10 Kvalificeringssystem blir tillämpliga vid upphandlingar enligt 15 kap. LUF
Regeringens förslag: En bestämmelse ska införas som gör det möjligt att tillämpa kvalificeringssystem för urval på förhand vid upphandling som görs enligt bestämmelserna om urvalsförfarande i 15 kap. LUF.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Dåvarande Nämnden för offentlig upphandling (NOU) och Banverket tillstyrker förslaget. Övriga remissinstanser yttrar sig inte i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i LUF medger inte uttryckligen att en upphandlande enhet, som upprättat och använder ett särskilt kvalificeringssystem för urval på förhand av leverantörer enligt 11 kap. 2 § LUF, får använda systemet vid upphandlingar enligt 15 kap.
LUF. För upphandlingar som omfattas av 15 kap. LUF gäller annonseringskravet i 15 kap. 4 § LUF även om den upphandlande enheten har ett särskilt kvalificeringssystem. Systemet kan inte utnyttjas om upphandlingens värde understiger tröskelvärdet. Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att reglerna i 15 kap. LUF bör tillföras en bestämmelse, som medger att upphandlande enheter som har ett särskilt kvalificeringssystem enligt 11 kap. 2 § LUF kan utnyttja systemet för upphandlingar inom systemet vilka inte omfattas av direktivet. Som en förutsättning för att kunna utnyttja systemet för sådana upphandlingar bör gälla att urvalsförfarandet tillämpas på upphandlingen.
16.3.11 Några mindre regelförenklingsåtgärder och lagtekniska ändringar
Regeringens förslag: Bestämmelserna om krav att det ska framgå om ett anbud kan komma att antas utan föregående förhandling och om rätt för en leverantör att på begäran få förfrågningsunderlaget på samma villkor som andra leverantörer ska, liksom några andra onödiga regler, upphävas.
Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås emellertid att bestämmelsen i 15 kap. 2 § tredje stycket LOU och LUF om att annonser om upphandlingar får publiceras på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 7 kap. ska utgå.
Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig i frågan tillstyrker förslaget, helt eller delvis. Förslaget i dess helhet tillstyrks av
Konkurrensverket och Fortifikationsverket. Även Konkurrenskommissionen tillstyrker förslaget men avstyrker att rätten för en leverantör att på begäran få förfrågningsunderlaget på samma villkor som andra leverantörer ska utmönstras ut lagtexten.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i 15 kap. 2 § tredje stycket LOU och LUF enligt nu gällande lydelse upplyser om att annonser om upphandlingar får publiceras i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med bestämmelserna i 7 kap. LOU och LUF.
Bestämmelsen är således en ren upplysning till upphandlande
304
myndigheter och enheter. I promemorian gjordes bedömningen att lagstiftningen inte bör tyngas av upplysningar som kan tillhandahållas på annat håll, t.ex. från tillsynsmyndigheten, EU:s publikationskontor eller de privata aktörer som tillhandahåller allmänt tillgängliga elektroniska databaser. I 16 kap. 18 andra stycket 1 LOU och LUF föreslås emellertid en bestämmelse enligt vilken upphandlande myndigheter respektive enheter ska kunna förkorta den tidsfrist som gäller för att ansöka om överprövning av ett avtals giltighet. Tidsfristen förkortas genom publicering av en efterannons enligt 7 kap. 3 § eller ett meddelande enligt 15 kap. 21 §. Bestämmelserna i 15 kap. 21 § LOU och LUF gäller Btjänster över tröskelvärdena. Som Lagrådet har påpekat finns däremot ingen särskild bestämmelse i 15 kap. LOU och LUF om efterannonsering för upphandlingar under tröskelvärdena. Då det även i detta fall bör finnas möjlighet att förkorta tiden bör, enligt Lagrådet, lämpligen bestämmelsen som upplyser att annonsering enligt 7 kap. får göras även vid upphandling enligt 15 kap., kvarstå. Regeringen instämmer i denna bedömning och anser alltså att bestämmelsen inte ska tas bort ur LOU och LUF.
I 15 kap. 7 § andra stycket LOU och LUF regleras att det av förfrågningsunderlaget ska framgå om ett anbud kan komma att antas utan föregående förhandling. Av bestämmelsens tredje stycke framgår vidare att en leverantör, som inte särskilt tillfrågats, har rätt att på begäran få förfrågningsunderlaget på samma villkor som andra leverantörer. Båda bestämmelserna har sitt ursprung i det äldre regelverk som tillämpades innan Sverige ingick i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och motsvarande regleringar saknas vid upphandling över tröskelvärdena.
Bestämmelsens andra stycke kan motiveras av att leverantören ska kunna lämna sitt bästa anbud om förhandlingar troligen inte kommer i fråga. I annat fall kan leverantören lägga på en ”förhandlingsmån” i syfte att ha något att förhandla om. Enligt promemorian kan den osäkerhet som uppkommer, om huruvida förhandlingar kommer att ske eller inte, vara gynnsam för konkurrensen. Det kan i sin tur bidra till kostnadsbesparingar för de upphandlande myndigheterna och enheterna. Vidare finns det enligt promemorian ingen anledning att förlänga upphandlingsförfarandet i onödan. Av bestämmelsens ordalydelse kan det inte heller uteslutas, att förhandlingar kan komma i fråga, även om den lagstadgade upplysningen lämnats i förfrågningsunderlaget. Regeringen delar den bedömning som görs i promemorian att bestämmelsen bör upphävas.
Bestämmelsen i 15 kap. 7 § tredje stycket LOU och LUF har sitt ursprung i äldre regelverk som innehöll bestämmelser om ett förfarande som medgav att upphandlande myndigheter, utan föregående annonsering, kunde tillfråga ett visst antal leverantörer. Bestämmelsen i 15 kap. 7 § tredje stycket kan även ha haft viss betydelse i samband med tillämpningen av 15 kap. 5 § LOU och LUF. Genom förslagen om ökade möjligheter att använda direktupphandling upphävs emellertid 15 kap. 5 § LOU och LUF. Bestämmelsen har inte heller någon motsvarighet i direktiven. Bestämmelsen bör därför, enligt regeringens mening, utgå.
I 15 kap. 15 § andra stycket LOU och LUF anges att en upphandlande myndighet eller enhet får förkasta en ansökan eller ett anbud av samma skäl som en myndighet får utesluta en anbudssökande eller anbudsgivare
305
16.4
enligt 13 § första och andra styckena. I 13 § hänvisas till bestämmelserna om de obligatoriska och fakultativa uteslutningsgrunderna i 10 kap. 1– 3 §§. Bestämmelsen får anses överflödig eftersom, om det finns grund för att utesluta en anbudssökande eller anbudsgivare, leverantörens ansökan eller anbud automatiskt kommer att förkastas. Bestämmelsen bör därför upphävas.
I 15 kap. 21 § LOU och LUF återfinns bestämmelser om meddelande till kommissionen om resultatet av en upphandling av B-tjänster. Av paragrafens sista mening framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten i meddelandet ska ange om den godkänner att meddelandet publiceras. Denna skyldighet framgår av de annonseringsformulär som enligt kommissionens förordning37 är obligatoriska att tillämpa i samband med denna form av efterannonsering. Regeringen anser därför att bestämmelsen i denna del bör upphävas.
Begreppet skriftlig
16.4.1 Förtydligande av begreppet skriftlig
Regeringens bedömning: Det bör inte införas något förtydligande av begreppet skriftlig i LOU och LUF.
Promemorians förslag: Överensstämmer inte med regeringens bedömning. I promemorian föreslås att ett förtydligande av begreppet skriftlig ska tas in i upphandlingslagarna. Med begreppet skriftlig i LOU och LUF ska enligt förslaget avses även uppgifter i läsbar form som går att överföra och lagra med elektroniska medel.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Fortifikationsverket,
Vägverket, Konkurrensverket, Tillväxtverket, Transportstyrelsen, Arbetsförmedlingen, Stockholms kommun, Skåne läns landsting, Stockholms läns landsting, Almega, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Konkurrenskommissionen, tillstyrker förslaget. Försvarets materielverk (FMV) tillstyrker införandet av en definition av begreppet skriftlig, men anser att definitionen bör överensstämma med det klassiska direktivets definition. Det ger ett märkligt intryck och kan därför skapa osäkerhet om betydelsen av begreppet skriftlig om definitionen, som i förslaget, utgår från att begreppet till en del anses ha en given betydelse och därmed inte är fullständig. Även Vägverket anser att den föreslagna definitionen bör utformas i enlighet med definitionen i förfarandedirektivet. Sigtuna kommun avstyrker förslaget och anser att den föreslagna bestämmelsen ger otvetydigt intryck av att ha en konstitutiv verkan på så sätt att den modifierar vad som annars skulle gälla för ett krav på skriftlighet. Även om det tidigare kunde föreligga vissa
37 Kommissionens förordning 2009/1150/EG av den 10 november 2009 om ändring av förordningen (EG) nr 1564/2005 i fråga om standardformulär för offentliggörande av meddelanden inom ramen för anbudsförfaranden i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG (EUT L 313, 28.11.2009, s. 3, Celex 32009R1150).
306
meningsskiljaktigheter i denna fråga får det numera anses klarlagt att ett krav på skriftlighet kan uppfyllas även elektroniskt.
Skälen för regeringens bedömning: I LOU och LUF finns flera bestämmelser med krav på skriftlighet, bl.a. 2 kap. 10 § och 9 kap. 1 §.
Av lagarna framgår dock inte uttryckligen vad som avses med begreppet skriftlig. Detta framgick inte heller av ÄLOU. De nämnda bestämmelserna hindrar inte en upphandlande myndighet respektive enhet från att bestämma att elektroniska överföringar ska användas vid en upphandling. Skriftlighetsbegreppet synes dock ha olika innebörd i de två bestämmelserna. Enligt 2 kap. 10 § LOU och LUF avses med kontrakt ett skriftligt avtal […] som undertecknas av parterna eller signeras av dem med en elektronisk signatur. Begreppet skriftlig i 2 kap. 10 § LOU och LUF innefattar alltså elektroniska överföringar. I förarbetena till LOU och LUF (prop. 2006/07:128 s. 214) uttalade regeringen avseende 9 kap. 1 § första stycket LOU och LUF att den upphandlande myndigheten respektive enheten inte är skyldig att ta emot elektroniska anbud för det fall skriftliga anbud begärts. Regeringen och riksdagen har således tidigare ansett att elektroniska överföringar inte omfattas av begreppet skriftlig i 9 kap. 1 § första stycket LOU och LUF.
I artikel 1.12 i det klassiska direktivet anges att betydelsen av beteckningen skriftlig i direktivet är följande.
”skriftlig: varje enhet av ord eller siffror som kan läsas, återges och sedan meddelas. Denna enhet kan innehålla uppgifter som går att överföra och lagra med elektroniska medel.”
Artikel 1.11 i försörjningsdirektivet innehåller motsvarande föreskrift, med det undantaget att det anges […] uppgifter som går att överföra eller lagra med elektroniska medel. Här synes det dock vara fråga om en felaktig översättning då det i de engelska, franska och tyska versionerna av försörjningsdirektivet, precis som i det klassiska direktivet, föreskrivs överföra och lagra.
I promemorian föreslogs att det i LOU och LUF skulle förtydligas att med begreppet skriftlig skulle avses även uppgifter i läsbar form som går att överföra och lagra med elektroniska medel.
Regeringsrätten har i avgörandet RÅ 2009 ref. 70 tagit ställning till om Vägverket genom att göra ett tilldelningsbeslut tillgängligt på en Internetadress skriftligen har underrättat anbudsgivarna. Regeringsrätten uttalade bl.a. följande. Regeringsrätten konstaterar inledningsvis att upphandlingsförfarandet fram till tidpunkten för tilldelningsbeslutet – med undantag för lämnande av anbud – har skett elektroniskt över Internet i enlighet med bestämmelserna i de upphandlingsföreskrifter som Vägverket utfärdat för upphandlingen. I dessa föreskrifter anges vidare att när beslut om leverantör och anbud har fattats meddelas samtliga anbudsgivarna via den Internetadress som anges i annonsen för hämtning av förfrågningsunderlaget. Vägverkets beslut om tilldelning hade utformats som ett sedvanligt beslut med tillhörande upphandlingsprotokoll, vilket den mottagande anbudsgivaren efter den elektroniska överföringen kunnat ta del av i läsbar form och efter eget önskemål. Mot bakgrund av det nu anförda fann Regeringsrätten att
op. 2009/10:180
307
Pr Vägverket fick anses ha underrättat anbudsgivarna om sitt tilldelningsbeslut på ett sätt som uppfyller kraven i LOU.
Som Sigtuna kommun har anfört får det numera anses klarlagt att ett krav på skriftlighet kan uppfyllas även elektroniskt. Mot denna bakgrund anser regeringen att det inte finns något behov av att i LOU och LUF förtydliga vad som avses med begreppet skriftlig. Något sådant förtydligande bör därför inte införas i upphandlingslagarna.
16.4.2 Formen för att lämna anbudsansökningar och anbud
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska få bestämma att anbudsansökningar och anbud ska lämnas med ett elektroniskt medel eller på något annat sätt.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig särskilt i frågan. Av dessa tillstyrks förslaget av Tillväxtverket och Sigtuna kommun. Sigtuna kommun föreslår dock att bestämmelsen i 9 kap. 1 § andra stycket ges en enklare utformning: ”En upphandlande myndighet får bestämma i vilken form anbudsansökningar och anbud ska lämnas”.
FMV anser att lokutionen på ”annat sätt” i 9 kap. 1 § andra stycket inte är önskvärt tydlig och ifrågasätter om det inte vore tydligare med en lösning i linje med förslagen i tidigare utredningar, dvs. en särskild bestämmelse om kommunikationssätt, som även är direktivets lösning. Konkurrenskommissionen avstyrker förslaget. En ordning liknande den nuvarande där myndigheter tillåts ange att anbudsansökningar och anbud kan lämnas med ett elektroniskt medel eller på annat sätt framstår som mer ändamålsenlig ur rättssäkerhetssynpunkt. Ett problem med tillämpning av elektroniska system för anbudsgivning är att de icke sällan fordrar kompatibel teknisk programvara hos leverantörerna. För det fall att särskild programvara fordras för möjligheten att lämna elektroniskt anbud bör det i lagtexten inskrivas ett krav på att programvaran ska hållas kostnadsfritt tillgänglig av den upphandlande myndigheten eller enheten samt vara kompatibel med de flesta på marknaden förekommande operativsystemen. En föreskrift om elektronisk anbudsgivning bör kompletteras med att anbudsmottagningen i ett sådant fall sker på den upphandlande myndighetens eller enhetens risk.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 9 kap. 1 § första stycket LOU och LUF ska anbudsansökningar och anbud lämnas skriftligen. Enligt 9 kap. 1 § andra stycket LOU och LUF i nuvarande lydelse, får en upphandlande myndighet respektive enhet bestämma att anbudsansökningar och anbud ska lämnas med något elektroniskt medel.
Genom RÅ 2009 ref. 70, som behandlats i föregående avsnitt, har det klarlagts att ett krav på skriftlighet kan uppfyllas även elektroniskt. Mot denna bakgrund har bedömningen gjorts att begreppet skriftlig inte behöver förtydligas i LOU och LUF. För att behålla den upphandlande myndighetens respektive enhetens bestämmanderätt över i vilken form anbudsansökningar och anbud ska lämnas (jfr även artikel 42.1 i det
308
klassiska direktivet och artikel 48.1 i försörjningsdirektivet) måste bestämmelserna i 9 kap. 1 § andra stycket LOU och LUF ändras.
Upphandlingsutredningen föreslog i sitt delbetänkande (SOU 2005:22 s. 323) följande lydelse av en bestämmelse som reglerar formen för kommunikation och informationsutbyte.
”En upphandlande myndighet får bestämma om kommunikation och informationsutbyte i förfaranden enligt denna lag för tilldelning av kontrakt som avser byggentreprenader, varor eller tjänster ska ske per post, per telefax eller med elektroniska medel. En ansökan om att få lämna anbud får även göras muntligen.”
Motsvarande bestämmelse föreslogs avseende LUF (se SOU 2005:22 s. 527).
I lagrådsremissen Ny lagstiftning om offentlig upphandling och upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster föreslog regeringen en bestämmelse vars första och andra stycke skulle ges följande lydelse (s. 31 f.).
”En upphandlande myndighet får välja om kommunikation och informationsutbyte vid en upphandling ska ske per post, per telefax eller med något annat elektroniskt medel eller kombinationer av dessa kommunikationsmedel.
Myndigheten får tillåta att en anbudsansökan görs per telefon.”
Motsvarande bestämmelse föreslogs i LUF (se lagrådsremissen s. 89).
Lagrådet ansåg att den grundläggande regeln att kommunikationen ska ske skriftligen bör anges i inledningen av paragrafen (prop. 2006/07:128 bilaga 14 s. 626) och därför fick bestämmelserna i LOU och LUF den nuvarande utformningen (se prop. 2006/07:128 s. 214).
De sätt för kommunikation och informationsutbyte som anges i förfarandedirektiven (artikel 42.1 respektive 48.1) är post, fax, elektroniska medel, telefon eller en kombination av dessa medel.
Såsom regeringen uttalade i förarbetena till 9 kap. 1 § LOU och LUF (prop. 2006/07:128 s. 214) ställs uttrycket per post i direktivet i motsats till telefax och elektroniska medel. Det kan därför antas att uttrycket är avsett att beteckna överbringande på något sätt i pappersform. Uttrycket per post bör därför anses omfatta såväl postförsändelser i vanlig mening som andra sätt att överbringa handlingar i pappersform, exempelvis att anbud lämnas personligen eller med bud till den upphandlande myndigheten eller enheten.
I paragrafen kan elektroniska medel ställas mot överbringande i pappersform genom uttrycket ”på annat sätt”. En sådan formulering föreslås även avseende avtalsspärr (se avsnitt 6.1) och tidsfrister för att ansöka om överprövning av beslut att avbryta en upphandling (se avsnitt 8.7.2). Ä ven med beaktande av vad Sigtuna kommun och FMV har anfört anser regeringen därför att det är lämpligt att använda uttrycket ”på annat sätt” i den nu aktuella bestämmelsen.
I förarbetena till 2 kap. 6 § LOU (prop. 2006/07:128 s. 300) uttalades att definitionen av elektroniska medel ansluter till den definition av elektronisk kommunikation som finns i 1 kap. 7 § lagen (2003:389) om
rop. 2009/10:180
309
P elektronisk kommunikation och definitionerna av elektronisk kommunikationstjänst och elektroniskt kommunikationsnät.
Till skillnad från vad som synes gälla enligt förfarandedirektiven, omfattas telefax av definitionen elektroniskt medel i LOU och LUF. Att så är fallet framgår också av 9 kap. 5 § LOU och LUF enligt vilken en upphandlande myndighet respektive enhet får begära att en anbudsansökan som görs per telefax ska bekräftas genom ett annat elektroniskt medel. I 9 kap. 1 § andra stycket i lagarna ska därför anges att upphandlande myndighet eller enhet får bestämma att anbudsansökningar och anbud ska lämnas med ett elektroniskt medel eller på annat sätt.
Om den upphandlande myndigheten eller enheten inte anger någon särskild form för hur anbudsansökningar och anbud ska lämnas kan leverantörerna alltså välja att lämna sådana per post eller med ett elektroniskt medel. Om den upphandlande myndigheten eller enheten endast önskar motta elektroniska anbud får myndigheten ange det. Detsamma gäller om den upphandlande myndigheten eller enheten endast önskar motta anbudsansökningar och anbud per post. Den föreslagna ändringen i 9 kap. 1 § andra stycket LOU och LUF är en följd av att det numera är klarlagt att kravet på skriftlighet kan fullgöras även elektroniskt. Förslaget innebär, enligt regeringens mening, inte någon förändring av den bestämmanderätt som upphandlande myndigheter och enheter enligt gällande rätt har avseende i vilken form anbudsansökningar och anbud ska lämnas, något som Konkurrenskommissionen verkar ha varit inne på.
I förarbetena till LOU och LUF (prop. 2006/07:128 s. 214) uttalade regeringen följande avseende att ställa krav på kommunikationssätt.
”Att ställa krav på ett visst kommunikationssätt kan emellertid medföra att kravet på icke-diskriminering inte uppfylls vid upphandlingen. Den upphandlande myndigheten respektive upphandlande enheten bör därför i varje enskilt fall ta ställning till vilket kommunikationssätt som skall användas för att inte riskera att diskriminera vissa leverantörer. I de flesta branscher är det emellertid möjligt att ställa ett ovillkorligt krav på att anbud skall lämnas elektroniskt utan att det kan anses vara diskriminerande gentemot vissa leverantörer.”
Detta resonemang gäller även fortsättningsvis. En upphandlande myndighet eller enhet som överväger att kräva att anbudsansökningar eller anbud ska lämnas elektroniskt bör alltså i varje enskilt fall avgöra om det är lämpligt.
En upphandlande myndighet eller enhet som anger att anbudsansökningar eller anbud ska lämnas elektroniskt måste beakta vad som föreskrivs i 9 kap. 2 § LOU och LUF, nämligen att vid kommunikation med elektroniska medel ska dessa vara icke-diskriminerande, allmänt tillgängliga och möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara som i allmänhet används. Regeringen anser, till skillnad från Konkurrenskommissionen, att det inte är nödvändigt att därutöver reglera frågan om krav på programvaran.
När en handling ska anses ha kommit in till en myndighet och på vems risk avsändande sker gäller inte enbart upphandlingslagstiftningen och
310
inte heller enbart vid elektronisk kommunikation. Regeringen anser därför att det i nu aktuellt lagstiftningsärende inte finns skäl att, som Konkurrenskommissionen förordat, reglera på vems risk anbudsmottagning sker när elektroniska medel används.
17 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: De föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 15 juli 2010. Äldre bestämmelser ska gälla för upphandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.
Promemorians förslag: I promemorian föreslås att bestämmelserna ska träda i kraft den 1 juni 2010.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i dessa frågor. Advokatfirman Lindahl KB föreslår att det klargörs vad som gäller för beslut om marknadsskadeavgift för upphandlingar, t.ex. otillåten direktupphandling, som genomförts före de nya reglernas ikraftträdande.
Skälen för regeringens förslag: De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 15 juli 2010.
De föreslagna ändringarna av upphandlingslagarna, däribland bestämmelser om ogiltighet av avtal och upphandlingsskadeavgift, ska gälla enbart för upphandlingar som har påbörjats efter lagens ikraftträdande. De nya regleringarna kan således inte tillämpas på upphandlingar som påbörjats före ikraftträdandet. Jämfört med lagrådsremissen har övergångsbestämmelserna i LOU justerats något.
En upphandling får anses påbörjad när den upphandlande myndigheten eller enheten beslutat om vilket upphandlingsförfarande som ska tillämpas eller senast när myndigheten eller enheten genom annons eller på annat sätt beslutat att begära in anbud (prop. 2006/07:128 del I, s. 447 och 568). När det gäller otillåten direktupphandling, dvs. när ett avtal har slutits utan att upphandlingen har annonserats enligt bestämmelserna i LOU eller LUF, får en sådan anses påbörjad först när avtalet har slutits, om inte myndigheten eller enheten kan visa att ett upphandlingsförfarande enligt lagarna rent faktiskt har påbörjats vid en tidigare tidpunkt.
311
18 Konsekvensanalys
Regeringens bedömning: Ett ökat antal upphandlingar kommer att konkurrensutsättas, vilket i sin tur leder till minskade kostnader för inköp för staten, kommuner, landsting och verksamheter inom försörjningssektorerna.
Marknaden kommer att bli mer tillgänglig för företagen, vilket leder till nya affärsmöjligheter och ökad konkurrens.
Konkurrensverket får nya arbetsuppgifter för vilka anslag redan beviljats.
Måltillströmningen till de allmänna förvaltningsdomstolarna förväntas öka.
Förslaget kommer att öka företagandet och har därigenom en positiv effekt på sysselsättningen.
Förslaget påverkar inte den offentliga servicen i olika delar av landet, jämställdheten mellan män och kvinnor eller möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.
Förslaget kommer inte heller att medföra några negativa konsekvenser för miljön.
Promemorians bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. Regeringens konsekvensanalys är dock mer utförlig än promemorians.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna yttrar sig inte över konsekvensanalysen. Regelrådet avstyrker förslagen i promemorian och anser att konsekvensutredningen är bristfällig. Regelrådet anför att promemorian inte innehåller någon tillräcklig beskrivning av de administrativa effekter som förslagen kan medföra för berörda företag och att man därför inte kan bedöma om de från administrativ synpunkt lämpligaste lösningarna valts. Kammarrätten i Stockholm anför att en ökad tillströmning av arbetskrävande och komplicerade mål kan förutses för de allmänna förvaltningsdomstolarna och att förvaltningsdomstolarna, för ett effektivt genomförande av det föreslagna regelverket, måste tillskjutas resurser. Kammarrätten förutsätter en anslagsökning som täcker de tillkommande uppgifterna för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Länsrätten i Stockholms län konstaterar att det i promemorian inte presenteras någon uppskattning av den ökade arbetsbördan för länsrätterna annat än i mycket allmänna ordalag. Det kan enligt länsrättens bedömning förväntas att förslaget sammantaget kommer att innebära en ökning av måltillströmningen och att större resurser än i dag behöver tas i anspråk hos domstolarna. Länsrätten utgår från att tillräckliga medel kommer att tilldelas förvaltningsdomstolarna.
Domstolsverket anför att förslagen med största sannolikhet kommer att leda till en väsentlig ökning av antalet upphandlingsmål i de allmänna förvaltningsdomstolarna och utgår ifrån att domstolarna kommer att erhålla ökade anslag.
312
Skälen för regeringens bedömning
Statsfinansiella konsekvenser
De nya rättsmedel och den föreslagna ändringen av direktupphandlingsgränsen kommer sannolikt att medföra att antalet upphandlingar som konkurrensutsätts ökar. De föreslagna ändringarna är till stor del föranledda av genomförande av det s.k. ändringsdirektivet (se avsn itt 5).
Genom ökad konkurrensutsättning kommer varor och tjänster att upphandlas till lägre kostnader av staten och statliga bolag. Samhällets inköpskostnader kommer därmed att minska. De administrativa utgifterna för att upphandla bedöms inte vara alltför betungande. Sammantaget leder förslaget därmed till att statens utgifter kommer att minska. Något säkerställt empiriskt underlag för att mäta besparingarna finns dock inte. Det är därför inte möjligt att mer konkret uppskatta hur stor minskning av utgifterna som förslaget kommer att föranleda. I en rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO), Regelverk och praxis i offentlig upphandling (2009:2) behandlas frågan om avvägning mellan å ena sidan vinster av annonsering och konkurrensutsättning av upphandlingar och å andra sidan kostnader för upphandlingsförfarandet. Huvudslutsatsen i rapporten är att den potentiella vinsten med formellt genomförda upphandlingar är stor. Vinsten varierar enligt rapporten från upphandling till upphandling, men genomsnittsvärdet ligger så högt som mellan 20 och 25 procent av värdet, när priset i den formella upphandlingen jämförs med priset hos en slumpmässigt vald leverantör. En annan observation av betydelse för utformningen av regelverket är att kostnaderna för formaliserade upphandlingar hos den som upphandlar generellt är lägre än vad opinionsbildningen har tenderat att göra gällande. Skillnaderna torde bero på att man i debatten ofta inte skiljer mellan de kostnader som man har vid alla inköp och de kostnader som specifikt hänför sig till upphandlingsregelverket. Beräkningarna i rapporten visar även att konkurrensutsättning och annonsering av upphandlingar lönar sig redan vid låga värden (se även avsnitt 16.3.2).
Med förfarandet konkurrenspräglad dialog ges upphandlande myndigheter ett effektivt instrument för att hantera särskilt komplexa upphandlingar. Genom förfarandet ökar möjligheterna att beakta tekniska innovationer när den upphandlande myndigheten fortlöpande kan diskutera och väga unika lösningar mot varandra. Förfarandet kan således stimulera framväxten av ny teknik. Marknadens möjligheter att finna nya former av finansiering och rättsfrågor såsom ägarkonstellationer kan också utvärderas. Förfarandet kan därmed även vara ett effektivt instrument att finna privata alternativ eller nya former av samarbeten för att genomföra offentlig verksamhet. Samtidigt bör konkurrenspräglad dialog kunna minska kostnaderna för särskilt komplicerade upphandlingar, bl.a. genom att de anbudssökande tillåts presentera innovativa lösningar och förslag som myndigheten kostnadseffektivt kan få ta del av. För att underlätta användningen av konkurrenspräglad dialog bör en vägledning tas fram.
313
Elektroniska auktioner kan förväntas leda till lägre priser och även bättre villkor i övrigt för upphandlande myndigheter och enheter. Kostnaderna för inköp av varor och tjänster för staten, kommuner, landsting och verksamheter inom försörjningssektorerna torde därmed minska. Hur stora dessa besparingar kan komma att bli till följd av införandet av bestämmelser om konkurrenspräglad dialog och elektronisk auktion går emellertid inte att uppskatta. Risken för eventuella negativa effekter av elektroniska auktioner bedöms minska genom att en vägledning bör tas fram.
Regeringen har den 18 mars 2010 beslutat att ge Kammarkollegiet i uppdrag att utforma och publicera en vägledning om konkurrenspräglad dialog och elektronisk auktion (dnr Fi2010/1674).
De utökade möjligheterna för leverantörerna att begära överprövning, och Konkurrensverkets nya tillsynsroll, bedöms leda till att antalet rättsprocesser kommer att öka på området. Ett anslag om 10 000 000 kronor för denna nya tillsynsverksamhet har redan lämnats till Konkurrensverket i budgetpropositionen för år 2009 (prop. 2008/09:1, utgiftsområde 2, avsnitt 4 och 13). Något ytterligare behov av resurser bedöms för närvarande inte föreligga.
Förslagen har i stora delar beretts med en referensgrupp bestående av representanter för bl.a. myndigheter, kommuner och näringsliv. Under denna beredning har framkommit att förslaget medför ökade krav på kompetens för att upphandla och ett ökat behov av samordning. Detta behov kan till viss del tillgodoses av det upphandlingsstöd som Kammarkollegiet i budgetpropositionen för år 2009 (prop. 2008/09:1) fått i uppdrag att utveckla. Vidare visar Statskontorets rapport En effektivare statlig inköpssamordning – analys och förslag (dnr Fi2008/4012) att en samordnad upphandling medför betydande besparingar. En ökad samordning och en ökad grad av centraliserad upphandling kan således leda till vissa besparingar.
Konsekvenser för kommuner och landsting
I likhet med statens utgifter bedöms effekten av en ökad konkurrensutsättning leda till lägre kostnader för kommuner och landsting. Detta uppväger de ökade administrativa kostnaderna för att upphandla. Förslagen om förenklingar för upphandlingar som inte omfattas av det direktivstyrda området kan också förväntas ha en viss positiv effekt. Även för kommuner och landsting saknas emellertid data för att uppskatta hur stora besparingarna kommer att bli.
I likhet med vad som anförts om konsekvenserna för de statliga finanserna, bör konkurrenspräglad dialog kunna minska kostnaderna för särskilt komplicerade upphandlingar, bl.a. genom att de anbudssökande tillåts presentera innovativa lösningar och förslag som kommuner och landsting kostnadseffektivt kan få ta del av. I vilken omfattning konkurrenspräglad dialog kommer att användas går dock inte att förutse.
Användningen av elektronisk auktion torde leda till att kostnaderna för inköp av varor och tjänster för kommuner, landsting och verksamheter inom försörjningssektorerna minskar. Hur stora dessa besparingar kan komma att bli är emellertid mycket svåra att uppskatta, bl.a. med hänsyn
314
till att det är svårt att förutse i hur stor omfattning användningen kommer att bli. Elektronisk auktion har enligt uppgift använts ett fåtal gånger av kommuner och uppges ha lett till avsevärda besparingar. Det har, som ovan nämnts, framförts att förslaget leder till ett ökat behov av centralisering av upphandlingar. Även inom kommuner och landsting gör sig sannolikt fördelarna av samordnad upphandling gällande.
Bestämmelserna om miljöhänsyn och sociala hänsyn torde inte medföra påtagligt högre kostnader för de upphandlande myndigheterna och enheterna med hänsyn till att de redan i dag beaktar sådana hänsyn i stor omfattning. Vidare innehåller bestämmelsen en begränsning så tillvida att den upphandlande myndigheten eller enheten bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn om upphandlingens art motiverar detta. De har således rätt att avstå från fördyrande krav.
Konsekvenser för företagen
Genom den föreslagna ändringen av direktupphandlingsgränsen och de nya rättsmedel som föreslås bör antalet upphandlingar som konkurrensutsätts öka. Den offentliga marknaden kommer därmed att bli mer tillgänglig för företagen. Detta ger företagen ökade möjligheter att få avsättning för produkter till staten, kommuner, landsting och verksamheter inom försörjningssektorerna. Genom ökad konkurrens på upphandlingsmarknaden ökar också möjligheterna för företagen att öka sin produktivitetstillväxt. Det går inte att ange hur många företag som kommer att omfattas av regelförändringarna. I den tidigare nämnda rapporten till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO), Regelverk och praxis i offentlig upphandling (2009:2), hänvisas till en undersökning som gjordes år 2006 (s. 39). Enligt denna undersökning är det totala antalet upphandlingar per år svåruppskattat, men torde ligga någonstans mellan 1 000 000 och 10 000 000. Antalet formaliserade upphandlingar kan uppskattas till ett par hundra tusen. Vidare anges att en sammanfattande bedömning är att den upphandlingspliktiga volymen uppgick till 450–535 miljarder kronor år 2006, vilket motsvarade 15,5– 18,5 procent av BNP.
Dåvarande Verket för näringslivsutveckling (Nutek) har försökt mäta företagens administrativa kostnader för att delta i offentliga upphandlingar. Nuteks rapport Offentlig upphandling – vad tycker företagen är krångligt? (R 2008:06) bekräftar emellertid att sådana mätningar kan vara svåra att dra några säkra slutsarser av. En öppnare upphandlingsmarknad leder dock till fler upphandlingar. Det är därför naturligt att dessa nya affärsmöjligheter måste administreras. Företagen får här göra en avvägning mellan möjligheten att vinna en upphandling och de administrativa kostnaderna för att delta i upphandlingen.
Den föreslagna möjligheten för företag att samverka även om upphandlingar som understiger EU:s tröskelvärden kan väntas ha en viss positiv effekt på små och medelstora företags möjligheter att konkurrera om upphandlingsavtal.
Små och medelstora företag bedöms ha stor delaktighet i ramavtal. Frågan om små och medelstora företags möjligheter att delta i centraliserade upphandlingar har behandlas av Statskontoret i rapporten
315
En effektivare statlig inköpssamordning – analys och förslag (2009:12). Enligt Statskontoret kan en helt entydig bild inte erhållas av hur små och medelstora företag påverkas av samordnad upphandling som den statliga inköpssamordningen. Det kan dock konstateras att förslaget om inköpscentraler i stort sett är en kodifiering av praxis och att de föreslagna reglerna därför inte bör påverka företagen i någon större utsträckning. Hur de små och medelstora företagen påverkas av samordnad upphandling behandlas mer utförligt i avsnitt 14.2 om inköpscentraler. De föreslagna regelförenklingarna minskar företagens administrativa börda vid upphandlingar, vilket sannolikt betyder mer för små och medelstora företag än för stora företag.
En möjlighet till fortbildning kommer också att finnas tillgänglig för små och medelstora företag hos Kammarkollegiet som i budgetpropositionen för år 2009 (prop. 2008/09:1) fått i uppdrag att inrätta ett upphandlingsstöd. Även tillsynsmyndigheten, Konkurrensverket, tillhandahåller information på upphandlingsområdet. Vidare bedöms den plattform för elektronisk upphandling som Kammarkollegiet fått i uppdrag att utveckla få stor betydelse för företagen.
Konsekvenser för Konkurrensverket
Konkurrensverket föreslås få en förändrad tillsynsroll som kan förväntas medföra ett behov av ändrade arbetsmetoder. Förändringen medför också en ökad arbetsbelastning.
Konkurrensverket har redan beviljats anslag om 10 000 000 kronor för denna nya tillsynsverksamhet (prop. 2008/09:1). Ianspråktagande av resurser för arbetet ska rymmas inom ramen för detta anslag.
Konsekvenser för Sveriges domstolar
Eftersom antalet upphandlingar sannolikt kommer att öka, är det följdriktigt att anta att antalet ansökningar om överprövning kommer att öka i allmän förvaltningsdomstol. Vidare kommer mål om överprövning av avtal att vara en ny företeelse i domstolarna. Konkurrensverkets nya tillsynsroll kommer också medföra nya typer av mål som ska hanteras av de allmänna förvaltningsdomstolarna. De föreslagna ändringarna kan förväntas medföra en ökad måltillströmning i dessa domstolar. Det saknas dock beräkningar för hur stort antal nya mål som kommer att genereras. Lagstiftningens ändamål är att långsiktigt kunna öka de upphandlande myndigheternas och enheternas regelefterlevnad, varför det kan antas att lagändringarna inledningsvis kommer att medföra en ökad måltillströmning som med tiden kommer att avta och plana ut.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 15 juli 2010. De allmänna förvaltningsdomstolarna har kompenserats med 1 750 000 kronor för 2010 och med 3 500 000 kronor per år för 2011 och 2012. Därefter ska en utvärdering göras av de faktiska kostnaderna.
För de allmänna domstolarna förväntas förslaget inte medföra någon större effekt.
316
19.1
Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen
Förslagen i övrigt bedöms inte ha någon påverkan på den kommunala självstyrelsen.
Konsekvenser för sysselsättningen
En större upphandlingsmarknad kommer att leda till ett ökat intresse för nya företag att etablera sig och konkurrera på denna marknad. Detta bedöms ha en positiv effekt på sysselsättningen.
Övriga konsekvenser
Förslaget bedöms inte ha några konsekvenser för den offentliga servicen i olika delar av landet, jämställdheten mellan män och kvinnor samt möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen. Förslaget innebär att det vid upphandling kommer att tas ökad hänsyn till miljön och till sociala frågor.
19 Författningskommentar
Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling
1 kap.
1 § I denna lag finns föreskrifter om
– lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser (1 kap.),
– definitioner (2 kap.), – tröskelvärden (3 kap.), – upphandlingsförfaranden (4 kap.), – ramavtal (5 kap.), – elektronisk auktion (5 a kap.), – tekniska specifikationer och särskilda kontraktsvillkor i förfrågningsunderlag m.m. (6 kap.),
– annonsering av upphandling (7 kap.), – tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud m.m. (8 kap.), – kommunikation, information och dokumentation (9 kap.), – uteslutning av leverantörer (10 kap.), – kontroll av leverantörers lämplighet och val av deltagare m.m. (11 kap.), – tilldelning av kontrakt (12 kap.), – byggkoncessioner (13 kap.), – projekttävlingar på tjänsteområdet (14 kap.), – upphandling som inte omfattas av direktivet (15 kap.), – avtalsspärr, överprövning och skadestånd (16 kap.), – upphandlingsskadeavgift (17 kap.), och – tillsyn (18 kap.). Till lagen hör följande bilagor: – Förteckning över byggentreprenadkontrakt (bilaga 1) – Förteckning över tjänstekontrakt (A-tjänster) (bilaga 2)
317
– Förteckning över tjänstekontrakt (B-tjänster) (bilaga 3) – Definition av vissa tekniska specifikationer (bilaga 4)
Paragrafen, som beskriver lagens innehåll, är ändrad mot bakgrund av de nya kapitel om elektronisk auktion (5 a kap.), avtalsspärr, överprövning och skadestånd (16 kap.), upphandlingsskadeavgift (17 kap.) och tillsyn (18 kap.) som föreslås införas i lagen.
2 § Denna lag gäller för offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster samt av byggkoncessioner. Lagen gäller även när upphandlande myndigheter anordnar projekttävlingar. Vad som avses med offentlig upphandling och upphandlande myndighet anges i 2 kap. 13 § respektive 19 §.
Endast 15 och 16 kap. tillämpas i fråga om offentlig upphandling som
1. avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster),
2. avser andra kontrakt, vars värde understiger de tröskelvärden som anges i lagen,
3. görs på försvarsområdet och som avser varor eller tjänster som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget, eller
4. omfattas av sekretess eller andra särskilda begränsningar med hänsyn till rikets säkerhet.
I fråga om offentlig upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 2 (Atjänster) tillämpas inte 13 och 14 kap.
En upphandling som avser både A-tjänster och B-tjänster ska anses vara en upphandling av A-tjänster om värdet av A-tjänsterna överstiger värdet av Btjänsterna. I annat fall ska upphandlingen i sin helhet anses vara en upphandling av B-tjänster.
I fråga om tjänstekoncessioner gäller endast 1 kap. 12 §.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
9 a § Upphandlande myndigheter bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
Bestämmelsen är ny och anger att upphandlande myndigheter bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art medger detta. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets föreslag.
Bestämmelsen har karaktären av målsättningsstadgande och är avsedd att framhålla vikten av att myndigheter beaktar miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling. Den anger att den upphandlande myndigheten bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn i upphandlingar i vissa fall och överlåter till myndigheten att utifrån bestämmelserna i lagen bedöma på vilket sätt och i vilket skede i upphandlingen sådana hänsyn ska tas. Bestämmelsen ger i sig inte något stöd för att påkalla domstolsprövning av en upphandling där myndigheten inte har tagit några miljöhänsyn eller sociala hänsyn.
Bestämmelsen behandlas i avsnitt 15.
318
2 kap.
1 § Med anbudssökande avses den som ansöker om att få delta i ett selektivt eller förhandlat förfarande, i en konkurrenspräglad dialog eller i ett urvalsförfarande enligt 15 kap.
Paragrafen är ändrad med anledning av att förfarandet konkurrenspräglad dialog införs i lagen. Av paragrafen framgår att den som ansöker om att delta i en konkurrenspräglad dialog omfattas av begreppet anbudssökande.
6 a § Med elektronisk auktion avses en upprepad process med hjälp av elektroniska medel för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden.
Paragrafen är ny och genomför, tillsammans med 5 kap. 2 §, artikel 1.7 i det klassiska direktivet. Den behandlas i avsnitt 13.
Paragrafen innehåller en definition av begreppet elektronisk auktion. Av definitionen framgår att den elektroniska auktionen kan avse priser eller värden. Paragrafen har utformats som Lagrådet har förordat. Närmare bestämmelser om elektronisk auktion finns i 5 a kap.
9 a § Med inköpscentral avses en upphandlande myndighet som
1. ingår ramavtal om byggentreprenader, varor eller tjänster som är avsedda för andra upphandlande myndigheter, eller
2. medverkar vid en offentlig upphandling i egenskap av ombud åt flera upphandlande myndigheter.
Paragrafen är ny och genomför, tillsammans med 4 kap. 22 §, artikel 1.10 i det klassiska direktivet. Förslaget behandlas närmare i avsn itt 14.
I enlighet med vad som föreskrivs i direktivet får endast en upphandlande myndighet vara inköpscentral. I de fall inköpscentralen medverkar som ombud i en upphandling krävs att upphandlingen rör flera myndigheter. Funktionen som ombud ska således vara i förhållande till flera myndigheter vid en och samma upphandling.
10 a § Med konkurrenspräglad dialog avses ett förfarande som varje leverantör kan begära att få delta i och där den upphandlande myndigheten för en dialog med de anbudssökande som har bjudits in att delta i detta förfarande.
Paragrafen är ny och genomför, tillsammans med 4 kap. 13 §, artikel 1.11 c i det klassiska direktivet. Paragrafen, som innehåller en definition av konkurrenspräglad dialog, har utformats i enlighet med vad Lagrådet har föreslagit. Förslaget behandlas närmare i avsnitt 12.
23 § Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i viss form.
Bestämmelsen har ändrats så att det framgår att anbud alltid lämnas vid direktupphandling men att lagen inte kräver att anbudet ska ha viss form. Anbudet kan således vara muntligt eller skriftligt. Förslaget behandlas närmare i av snitt 16.3.2.
319
3 kap.
1 § Denna lag ska tillämpas på kontrakt vilkas värde beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om kontraktet avser
1. a) varor som upphandlas av en central statlig myndighet, i fråga om sådana myndigheter inom försvarsområdet dock endast då kontraktet avser produkter som anges i bilaga V till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster, senast ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr 2083/2005,
1. b) tjänster som upphandlas av en central statlig myndighet, om inte annat följer av andra stycket,
2. varor och tjänster i andra fall än som avses i 1, eller
3. byggentreprenader. Vid upphandling som görs av en central statlig myndighet tillämpas samma tröskelvärde som gäller enligt första stycket 2, om upphandlingen avser
1. sådana forsknings- och utvecklingstjänster som omfattas av kategori 8 i bilaga 2,
2. sådana telekommunikationstjänster i kategori 5 i bilaga 2, vilkas referensnummer i CPV-nomenklaturen motsvarar referensnumren CPC 7524, 7525 och 7526, eller
3. sådana tjänster som anges i bilaga 3 (B-tjänster). Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor samt en förteckning över de försvarsprodukter som avses i första stycket 1. a).
Särskilda bestämmelser om tröskelvärden vid projekttävlingar finns i 14 kap. 2 och 3 §§.
Värdet av kontraktet ska beräknas exklusive mervärdesskatt.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
2 § Denna lag ska tillämpas på kontrakt som upphandlas av någon annan än en upphandlande myndighet eller av en upphandlande myndighet för någon annans räkning, om mer än hälften av kostnaden för kontraktet täcks av direkta bidrag från en upphandlande myndighet och kontraktets värde beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om kontraktet avser
1. en byggentreprenad som gäller uppförande av sjukhus, anläggningar för sport, rekreation och fritid, skol- eller universitetsbyggnader eller byggnader för administrationsändamål, eller
2. tjänster som har samband med en byggentreprenad som avses i 1. Den upphandlande myndighet som lämnar ett sådant bidrag ska se till att bestämmelserna i denna lag tillämpas om kontraktet upphandlas av någon annan än myndigheten.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
320
4 kap.
Öppet, selektivt och förhandlat förfarande samt konkurrenspräglad dialog
1 § Vid offentlig upphandling ska öppet eller selektivt förfarande användas.
Förhandlat förfarande med eller utan föregående annonsering får dock användas under de förutsättningar och på det sätt som anges i 2–9 §§.
Konkurrenspräglad dialog får användas under de förutsättningar och på det sätt som anges i 10–21 §§.
Rubriken som föregår paragrafen är ändrad så att det framgår att konkurrenspräglad dialog omfattas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka förfaranden som får användas vid offentlig upphandling och behandlas bl.a. i avsnitt 12.
Tredje stycket är nytt och genomför delvis artikel 28 i det klassiska direktivet. I tredje stycket markeras, i linje med vad som gäller för det förhandlade upphandlingsförfarandet, att en konkurrenspräglad dialog får användas endast under vissa förutsättningar. Som huvudregel gäller oförändrat att öppet eller selektivt förfarande ska användas.
2 § Förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas
1. om de anbud som lämnats vid ett öppet eller ett selektivt förfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog är ogiltiga eller inte kan godtas med hänsyn till vad som föreskrivs i
a) 1 kap. 10 § andra stycket om att juridiska personer i vissa fall ska uppge namn och yrkeskvalifikationer på personer som ska utföra en tjänst som omfattas av upphandlingen,
b) 6 kap. 9 § andra och fjärde styckena om att otillåtna alternativa anbud inte får beaktas respektive att endast alternativa anbud som uppfyller ställda minimikrav får beaktas,
c) 6 kap. 11 § om att en anbudsgivare ska ange hur stor del som kan komma att läggas ut på tredje man,
d) 6 kap. 12 § andra stycket om att anbudsgivare och anbudssökande ska bekräfta att hänsyn tagits till bestämmelserna om arbetarskydd och arbetsvillkor vid utformning av anbudet,
e) 9 kap. 8 § andra stycket om att en leverantör ska förtydliga och komplettera handlingar som getts in,
f) 10 kap. om uteslutning av leverantörer,
g) 11 kap. om kontroll av leverantörers lämplighet och val av leverantörer m.m., eller
h) 12 kap. om tilldelning av kontrakt,
2. om det som ska upphandlas är av sådant slag eller förenat med sådana risker att det på grund av särskilda omständigheter inte går att ange något totalpris i förväg,
3. för finansiella och intellektuella tjänster som är av sådan art att det inte går att utarbeta tillräckligt exakt förfrågningsunderlag för att kunna genomföra upphandlingen genom att välja det bästa anbudet enligt bestämmelserna för öppna eller selektiva förfaranden, eller
4. för byggentreprenad, som endast har forsknings-, provnings- eller utvecklingsändamål och som inte syftar till vinst eller till att täcka forsknings- och utvecklingskostnader.
Första stycket 1 gäller bara om villkoren för kontraktet i förhållande till den tidigare upphandlingen inte ändras väsentligt.
321
Paragrafen innehåller bestämmelser om när förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas.
Första punkten motsvarar artikel 30.1 a första stycket i det klassiska direktivet och ändras till följd av att möjligheten att använda en konkurrenspräglad dialog införs.
4 § En upphandlande myndighet får i annonsen eller i förfrågningsunderlaget ange att förhandlat förfarande med föregående annonsering ska äga rum i successiva steg för att minska det antal anbud som förhandlingen ska omfatta.
Därvid ska de tilldelningskriterier tillämpas som anges i annonsen om upphandlingen, i förfrågningsunderlaget eller i det beskrivande dokumentet. Det slutliga antalet anbud ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lämpliga anbudssökande eller anbudsgivare.
Paragrafen motsvarar artikel 44.4 i det klassiska direktivet. Den har med redaktionella ändringar utformats i enlighet med bestämmelsen i direktivet. Ändringen är en följd av att möjligheten att använda en konkurrenspräglad dialog införs. Den nuvarande lydelsen kommenteras i prop. 2006/07:128 s. 325 ff. Nu aktuella ändringar behandlas i avsnitt 12.2 .
5 § En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt som avser byggentreprenader, varor och tjänster om
1. det vid ett öppet eller selektivt förfarande inte lämnats några anbudsansökningar eller inte lämnats några anbud eller inte lämnats några lämpliga anbud och de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt,
2. det som ska upphandlas av tekniska eller konstnärliga skäl eller på grund av ensamrätt kan fullgöras av endast en viss leverantör, eller
3. det är absolut nödvändigt att tilldela kontraktet, men synnerlig brådska, orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses av den upphandlande myndigheten gör det omöjligt att hålla tidsfristerna vid öppet, selektivt eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Om Europeiska kommissionen begär det, ska den upphandlande myndigheten i en rapport till kommissionen redovisa sådana ärenden där bestämmelsen i första stycket 1 har tillämpats av myndigheten.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
6 § I de fall som avses i 2 § 1 får en upphandlande myndighet avstå från att annonsera om upphandling, om den i ett förhandlat förfarande bjuder in endast anbudsgivare som uppfyller kraven i 10 och 11 kap. och som i ett föregående öppet eller selektivt förfarande eller i en föregående konkurrenspräglad dialog har lämnat anbud som uppfyller de formella kraven vid upphandlingen. I förfarandet får inte andra än sådana anbudsgivare delta.
Paragrafen motsvarar, med vissa redaktionella ändringar, artikel 30.1 a andra stycket i det klassiska direktivet. Ändringen är en följd av att möjligheten att använda en konkurrenspräglad dialog införs.
322
Konkurrenspräglad dialog
Förutsättningar
10 § En upphandlande myndighet får använda sig av konkurrenspräglad dialog vid tilldelning av ett särskilt komplicerat kontrakt och då öppet eller selektivt upphandlingsförfarande inte medger tilldelning av kontraktet.
Rubrikerna som föregår paragrafen är nya. Huvudrubriken har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Även paragrafen är ny. Den motsvarar artikel 29.1 första stycket i det klassiska direktivet. Paragrafen anger när konkurrenspräglad dialog får användas som upphandlingsform. I vilka fall en upphandlande myndighet får använda konkurrenspräglad dialog avgörs även med ledning av 11 §. En jämförelse med vad som enligt 11 § är ”särskilt komplicerade kontrakt” visar att utrymmet för myndighetens subjektiva bedömningar är begränsat. För att ett kontrakt ska anses särskilt komplicerat krävs att den upphandlande myndigheten, objektivt sett, t.ex. inte kan definiera de tekniska medel som kan tillgodose dess behov eller mål. Det kan även anses särskilt komplicerat att specificera den rättsliga eller finansiella utformningen av ett projekt. Denna fråga berörs även i kommentaren till 11 §. Förslaget behandlas i avsn itt 12.3.
11 § Ett kontrakt anses som särskilt komplicerat, om det inte rimligen kan krävas av en upphandlande myndighet att den ska kunna
1. definiera de prestanda- eller funktionskrav enligt 6 kap. 3 § som kan tillgodose myndighetens behov eller med vilka dess mål kan uppnås, eller
2. ange den rättsliga eller finansiella utformningen av ett projekt.
Bestämmelsen motsvarar, med vissa redaktionella ändringar, artikel 1.11c andra stycket i det klassiska direktivet.
I nämnda artikel i direktivet sägs att ett kontrakt anses vara särskilt komplicerat om de upphandlande myndigheterna ”inte objektivt kan definiera de tekniska medel --- som kan tillgodose deras behov eller mål” eller ”inte kan objektivt specificera den rättsliga och/eller finansiella utformningen av ett projekt”. Formuleringarna i den svenska språkversionen av direktivet kan uppfattas så att den upphandlande myndigheten ska sakna förmåga att åstadkomma en objektiv definition eller specifikation, oavsett om det beror på myndighetens bristande kompetens eller på upphandlingens komplexitet. Av de engelska och tyska språkversionerna av direktivet framgår att kontrakt ska anses särskilt komplicerade då de upphandlande myndigheterna ”are not objectively able to” respektive då en upphandlande myndighet ”objektiv nicht in der Lage ist”. Dessa formuleringar innebär att det inte endast är den enskilda upphandlande myndighetens egen uppfattning om sin förmåga att genomföra en öppen eller selektiv upphandling som tillåts avgöra om det är fråga om ett särskilt komplicerat kontrakt. Denna tolkning styrks av vad som sägs i beaktandesats 31 där de danska, engelska och tyska språkversionerna av direktivet med olika formuleringar anger att den upphandlande myndighetens oförmåga inte får bero på myndigheten.
323
Den avsedda innebörden av artikeln får anses vara att ett kontrakt är att anse som särskilt komplicerat om det för en normalt kunnig och insiktsfull upphandlande myndighet framstår som särskilt komplicerat.
Att det inte endast är den aktuella upphandlande myndighetens egen uppfattning om huruvida ett kontrakt är särskilt komplicerat som är avgörande, uttrycks i bestämmelsen så att det inte rimligen kan krävas av den upphandlande myndigheten att den ska kunna definiera aktuella krav eller ange den närmare utformningen av ett projekt. Exempel på kontrakt som kan vara särskilt komplicerade är större integrerade projekt för transportinfrastruktur, stora datanät eller projekt som omfattar komplicerad och strukturerad finansiering vars ekonomiska och rättsliga upplägg inte kan fastställas i förväg. Detta innebär inte att t.ex. alla kontrakt som avser stora datanät är särskilt komplicerade. Bedömningen av svårighetsgraden beror bl.a. på om den upphandlande myndigheten söker lösningar som kräver utveckling av ny och för myndigheten okänd teknik. Svårighetsgraden får också antas minska med ökande erfarenhet av hanteringen av likartade komplicerade kontrakt. Ett annat exempel på när det kan vara befogat att använda en konkurrenspräglad dialog kan vara att en upphandlande myndighet ska skapa en landförbindelse men inte kan avgöra om detta behov bäst tillgodoses genom en bro eller en tunnel, även om myndigheten kan utarbeta tekniska specifikationer för båda alternativen.
Exempel på komplicerad rättslig eller finansiell utformning kan hämtas från området för offentlig och privat samverkan, där en del av lösningen kan vara formerna för samarbetet. Ett annat exempel kan vara att myndigheten har svårt att förutse om leverantörerna på marknaden är beredda att stå den ekonomiska risk som en koncessionslösning innebär. I övrigt ligger det i sakens natur att bedömningen av om det är fråga om särskilt komplicerade kontrakt måste göras från fall till fall.
Bestämmelsen behandlas i avsnitt 12.3.
Annonsering
12 § Om en upphandlande myndighet avser att använda sig av en konkurrenspräglad dialog, ska den i en annons ange detta. I annonsen eller i ett beskrivande dokument ska myndigheten ange sina behov och krav.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 12.2 . Den motsvarar artikel 29.2 i det klassiska direktivet. Den har huvudsakligen utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Skyldigheten att annonsera framgår dock uttryckligen av paragrafen. Paragrafen innehåller ett krav på annonsering vid upphandling genom konkurrenspräglad dialog. Bestämmelser om annonsering finns även i 7 kap. och 15 kap.. För en kommentar om den nuvarande lydelsen av bestämmelserna i 7 kap. om annonsering, se prop. 2006/07:128 s. 353 ff.
Ett ”beskrivande dokument” är en kompletterande handling till annonseringen där uppdraget som upphandlingen avser beskrivs närmare. Det finns inget krav på att upprätta ett beskrivande dokument. Kan nödvändig information lämnas redan i annonsen, är detta tillräckligt.
Förfrågningsunderlaget vid en konkurrenspräglad dialog måste ge en god beskrivning av den upphandlande myndighetens behov och
324
önskemål. I inledningen av en konkurrenspräglad dialog kan det dock vara svårt för en upphandlande myndighet att ange urvalskriterier, eftersom den då inte har vetskap om den lösning som bäst motsvarar dess behov. Detta leder till att myndigheten får använda sig av generella urvalskriterier som exempelvis kvalitet och pris. Urvalskriterierna får inte ändras efter dialogfasen. Kriterierna bör dock inte vara för allmänt hållna och bör i vart fall preciseras i sådan omfattning att de ger en uppfattning om hur myndigheten ska gå tillväga för att värdera leverantörerna.
Inledande av dialog
13 § Den upphandlande myndigheten ska inleda en dialog med de anbudssökande som har valts ut med tillämpning av 10 och 11 kap.
Dialogens syfte ska vara att identifiera och bestämma hur den upphandlande myndighetens behov bäst kan tillgodoses. Under dialogen får myndigheten diskutera alla aspekter av kontraktet med de utvalda anbudssökandena, för att nå fram till en eller flera lösningar som kan tillgodose myndighetens behov och utgöra grunden för de anbud som de utvalda anbudssökandena bjuds in att lämna.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är också ny och behandlas i avsnitt 12.4 . Bestämmelserna motsvarar artikel 29.3 första stycket i det klassiska direktivet och genomför, tillsammans med 2 kap. 10 a § artikel 1.11 c i det klassiska direktivet.
I 10 och 11 kap. finns bestämmelser om uteslutning av leverantörer respektive bestämmelser om kontroll av leverantörers lämplighet och förmåga att genomföra ett kontrakt.
Dialogen kan omfatta inte endast tekniska utan även ekonomiska och juridiska aspekter, vilket framgår av uttrycket ”alla aspekter”.
Paragrafen genomför också, vilket Lagrådet har föreslagit, delvis det klassiska direktivets definition av konkurrenspräglad dialog genom att det föreskrivs att dialogen syftar till att nå fram till en eller flera lösningar som kan tillgodose myndighetens behov och som utgör grunden för de anbud som de utvalda anbudssökandena bjuds in att lämna.
Genomförande av dialogen
14 § Den upphandlande myndigheten får bestämma att dialogen ska genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras under dialogen. I så fall ska det anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen motsvarar artikel 29.4 i det klassiska direktivet. Den är ny och behandlas i avsnitt 12.5. En motsvarande paragraf om successiva steg vid förhandlat förfarande med föregående annonsering finns i 4 kap. 4 §.
När det gäller successiva steg för att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras i en konkurrenspräglad dialog är det förslag på lösningar och inte leverantörer som väljs bort i dialogfasen. En leverantör som har föreslagit flera lösningar är med i dialogen så länge inte alla lösningarna har uteslutits.
325
Vid den slutgiltiga anbudsgivningen är det normalt fråga om att leverantörerna lämnar anbud som avser vars och ens egen lösning. Detta beror på att myndigheten inte utan den enskilde leverantörens tillstånd får lämna ut information om dennes anbud till övriga leverantörer, se kommentaren till 16 §.
15 § Den upphandlande myndigheten ska fortsätta dialogen fram till dess att myndigheten har funnit den eller de lösningar som tillgodoser myndighetens behov. Dialogen ska därefter förklaras avslutad och de deltagande anbudssökandena ska snarast möjligt skriftligen underrättas om detta.
Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 12.6.
Paragrafens första mening motsvarar artikel 29.5 i det klassiska direktivet.
Det finns ingen tidsgräns för när dialogen ska vara avslutad. Den upphandlande myndigheten kan fortsätta dialogen till dess att en eller flera nöjaktiga lösningar har presenterats. Om en sådan lösning inte presenteras kan den upphandlande myndigheten, under samma förutsättningar som gäller vid andra upphandlingsförfaranden, avbryta upphandlingen.
I andra meningen föreskrivs en skyldighet för den upphandlande myndigheten att underrätta anbudssökandena om att dialogen är avslutad. Motsvarande bestämmelse finns i artikel 29.6 första stycket i direktivet. Bestämmelsen har dock utformats redaktionellt med beaktande av bestämmelsen om underrättelse om beslut enligt 9 kap. 9 §.
Lagrådet har erinrat om att frågan om ett beslut ska meddelas särskilt eller först senare får avgöras från fall till fall (se avsn itt 12.6).
Uppmaning att lämna slutgiltiga anbud
16 § När en underrättelse har lämnats enligt 15 §, ska den upphandlande myndigheten uppmana de deltagande anbudssökandena att lämna sina slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som har lagts fram och preciserats under dialogen. Anbuden ska innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genomförande.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Även paragrafen är ny och motsvarar artikel 29.6 första stycket i det klassiska direktivet. Som Lagrådet har föreslagit har begreppet ”anbudsgivare” ersatts med ”anbudssökandena”.
Under pågående dialog får alla aspekter av kontraktet diskuteras, se kommentaren till 10 §. När dialogen förklarats avslutad enligt 15 § inleds det slutgiltiga anbudsförfarandet. Det finns inget som hindrar att en uppmaning att lämna slutgiltiga anbud lämnas samtidigt med underrättelsen enligt 15 § om att dialogen är avslutad.
Vid den slutgiltiga anbudsgivningen är det normalt fråga om att leverantörerna lämnar anbud som avser vars och ens egen lösning. Detta beror på att myndigheten inte utan den enskilde leverantörens tillstånd får lämna ut information om dennes anbud till övriga leverantörer. Det bör dock inte möta något formellt hinder att den upphandlande myndigheten använder sig av en leverantörs lösning eller delar av den vid infordrande av de slutliga anbuden, förutsatt att den upphandlande
326
myndigheten generellt förbehållit sig den rätten eller träffar avtal med leverantören om det.
Klarläggande och precisering av anbud
17 § Den upphandlande myndigheten får uppmana en deltagande anbudsgivare att klarlägga och precisera sitt anbud.
Sådana åtgärder eller kompletterande upplysningar får dock inte leda till att grundläggande delar av anbudet eller inbjudan att lämna anbud ändras så att det snedvrider konkurrensen eller leder till diskriminering.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 12.7 . Den motsvarar artikel 29.6 andra stycket i det klassiska direktivet.
Paragrafen gör det möjligt för en upphandlande myndighet att anmoda en deltagande leverantör att förtydliga innehållet eller finjustera sitt anbud innan den upphandlande myndigheten beslutar om att anta det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Utrymmet för ändringar är begränsat. Paragrafen ger t.ex. inte utrymme för att förhandla med anbudsgivarna om de anbud som de har lämnat för att anpassa anbuden till de krav som den upphandlande myndigheten har angett och för att få fram det bästa anbudet. Detta är frågor som i stället får hanteras under dialogen. Det bör dock vara möjligt att göra såväl ekonomiska som materiella ändringar så länge dessa inte leder till att grundläggande delar av kontraktet ändras. I samband härmed erinras om vad som sägs i beaktandesatsen 31 i direktivet om att den konkurrenspräglade dialogen inte får ”användas på ett sådant sätt att konkurrensen begränsas eller snedvrids, särskilt inte genom att grundläggande delar av anbuden ändras, genom att nya väsentliga krav åläggs den utvalda anbudsgivaren eller genom att någon annan anbudsgivare än den som lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet kan komma i fråga”.
Som framgår i avsn itt 12.7 har Lagrådets synpunkt att det föreligger en väsentlig skillnad mellan att konkurrensen påverkas och att konkurrensen snedvrids beaktats.
Värdering av anbud
18 § Den upphandlande myndigheten ska värdera anbuden på grundval av tilldelningskriterierna. Tilldelningskriterierna ska anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny och behandlas i avsn itt 12.8. Den motsvarar artikel 29.7 i det klassiska direktivet.
Angående värdering av anbuden på grundval av tilldelningskriterier, se kommentaren till 12 §.
19 § Den upphandlande myndigheten ska anta det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga.
Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 12.8 . Den har utformats i enlighet med vad Lagrådet har förordat.
327
Paragrafen motsvarar artikel 29.1 andra stycket i det klassiska direktivet. I artikel 29.7 i direktivet finns en bestämmelse som innebär att den upphandlande myndigheten ska välja det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga enligt direktivets artikel 53. Paragrafen, som täcker båda artiklarna i direktivet, har utformats i enlighet med 12 kap. 1 § första stycket 1. Exempel på kriterier som får beaktas vid värdering av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet finns även i 12 kap. 1 § andra stycket. Denna bestämmelse kommenteras i prop. 2006/07:128 s. 404 f.
Eftersom det vid användning av en konkurrenspräglad dialog ska vara fråga om särskilt komplicerade kontrakt, finns det naturligt nog ingen möjlighet att låta endast priset avgöra valet av leverantör.
Precisering av anbud eller bekräftande av åtaganden
20 § Den upphandlande myndigheten får uppmana den anbudsgivare vars anbud har identifierats som det ekonomiskt mest fördelaktiga att precisera vissa aspekter i anbudet eller att bekräfta åtaganden som anges där.
En sådan precisering eller ett sådant bekräftande får dock inte leda till
1. att väsentliga delar av anbudet eller inbjudan ändras,
2. att konkurrensen snedvrids, eller
3. diskriminering.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 12.7 . Den motsvarar artikel 29.7 andra stycket i det klassiska direktivet.
Paragrafen gör det möjligt för upphandlande myndigheten att anmoda den vinnande anbudsgivaren att förtydliga innehållet i anbudet. Utrymmet för ändringar är emellertid begränsat. Syftet med bestämmelsen är främst att klarlägga, precisera och finjustera detaljer i anbudet.
Det är möjligt för den upphandlande myndigheten att anmoda den anbudsgivare vars anbud har identifierats som det ekonomiskt mest fördelaktiga att bekräfta åtaganden som gjorts i anbudet. Detta bör också innebära att anbudsgivaren skulle kunna dra tillbaka ett åtagande som gjorts i anbudet. Ett sådant återtagande får dock inte vara av sådan beskaffenhet att det kan anses innebära en ändring av någon väsentlig del av anbudet.
Den upphandlande myndigheten ges inte utrymme att ingå i förhandlingar med anbudsgivaren om det utvalda anbudet. I en konkurrenspräglad dialog ska i stället alla förhandlingar företas innan dialogen förklaras avslutad.
Priser eller betalning till deltagare
21 § Den upphandlande myndigheten får bestämma att priser eller betalning ska ges till deltagarna i dialogen.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är också ny och behandlas i avsn itt 12.12. Bestä mmelsen motsvarar artikel 29.8 i det klassiska direktivet.
328
Denna bestämmelse klargör att den upphandlande myndigheten får besluta om att ersättning ska utgå till de anbudssökande i dialogen. Det ankommer på myndigheten att besluta om, när och under vilka förutsättningar betalning eventuellt ska utgå. Villkoren för att erhålla priser eller betalning ska vara utformade på ett sådant sätt att de inte innebär någon diskriminering av övriga deltagare i dialogen.
Inköpscentraler
22 § En upphandlande myndighet får anskaffa byggentreprenader, varor och tjänster med hjälp av en inköpscentral.
Rubriken är ny. Även bestämmelsen är ny och genomför, tillsammans med 2 kap. 9 a §, artikel 1.10 i det klassiska direktivet. Bestämmelsen behandlas i avsn itt 14 .
En upphandlande myndighet eller enhet får förvärva byggentreprenader, varor och tjänster via en inköpscentral. Detta kan ske dels genom att inköpscentralen ingår ramavtal som myndigheten får beställa från, dels genom att inköpscentralen i egenskap av ombud genomför en upphandling åt upphandlande myndigheter. Att anlita en inköpscentral kräver inte en upphandling. Däremot måste inköpscentralen vid genomförande av upphandlingar naturligtvis iaktta reglerna i LOU.
5 a kap. Elektronisk auktion
Kapitlet är nytt och innehåller bestämmelser om elektronisk auktion. En elektronisk auktion är inte ett fullständigt upphandlingsförfarande, utan kan ingå som en avslutande del i ett annat upphandlingsförfarande. Utredningen föreslog en placering i anslutning till kapitlet om kontraktstilldelning. Regeringen anser dock att kapitlet i stället bör placeras i anslutning till kapitlen om upphandlingsförfaranden och ramavtal. En definition av begreppet elektronisk auktion finns i 2 kap. 6 a §.
Bestämmelserna genomför artikel 54 i det klassiska direktivet och behandlas i avsn itt 13 .
I artikel 54.8 andra stycket i det klassiska direktivet finns en bestämmelse om att en upphandlande myndighet inte får använda elektroniska auktioner på ett otillbörligt sätt eller på ett sådant sätt att konkurrensen förhindras, begränsas eller snedvrids. Utredningen har föreslagit att en sådan bestämmelse ska tas in i LOU. Detta får emellertid anses följa redan av de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § LOU (jfr prop. 2006/07:128 s. 333 angående motsvarande bestämmelser avseende ramavtal). Det bedöms därför inte nödvändigt att i LOU ta in en sådan bestämmelse. Någon bestämmelse motsvarande den av utredningen föreslagna bestämmelsen (14 a kap. 12 § LOU) finns därför inte med i regeringens förslag.
329
Tillämpningsområdet
1 § En upphandlande myndighet får, om förfrågningsunderlaget kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet, som en avslutande del av ett upphandlings-
förfarande
genomföra en elektronisk auktion vid
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. ett sådant förhandlat förfarande som får användas i det fall som avses i 4 kap. 2 § 1,
4. förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 5 kap. 7 §,
5. förenklat förfarande, och
6. urvalsförfarande.
Rubriken är ny. Paragrafen är ny och genomför artikel 54.2 första och andra styckena i det klassiska direktivet. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 13.3 .
I paragrafen anges vid vilka förfaranden elektronisk auktion får användas. För att det tydligt ska framgå att elektronisk auktion inte utgör ett fullständigt upphandlingsförfarande utan endast kan ingå som en avslutande del i ett upphandlingsförfarande framgår detta, som Lagrådet har förordat, direkt av lagtexten. Elektronisk auktion får enligt punkterna 1 och 2 användas vid öppet och selektivt förfarande. Enligt punkten 3 får elektronisk auktion genomföras vid förhandlat förfarande med föregående annonsering, om förfarandet får användas på grund av att de anbud som har lämnats vid ett öppet eller selektivt förfarande är ogiltiga eller inte kan godtas. De övriga fall då förhandlat förfarande med eller utan föregående annonsering får användas (t.ex. då något totalpris inte kan anges, då upphandlingen avser finansiella eller intellektuella tjänster, då det är fråga om forskningsändamål eller om kompletterande leveranser) är typiskt sett av sådan karaktär att det knappast finns möjlighet att använda elektronisk auktion under upphandlingen. Punkten har utformats som Lagrådet har föreslagit. Att elektroniska auktioner kan användas vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal framgår av punkten 4. Elektronisk auktion torde även kunna användas vid upphandling av själva ramavtalet, om förutsättningarna för användning av elektroniska auktioner i övrigt är uppfyllda. Enligt artikel 32.2 i det klassiska direktivet ska en upphandlande myndighet som ämnar sluta ett ramavtal följa förfarandebestämmelserna fram till tilldelningen av kontraktet som grundar sig på ramavtalet. Denna bestämmelse har genomförts i svensk rätt genom 5 kap. 1 § LOU, vari föreskrivs att en upphandlande myndighet får ingå ramavtal med tillämpning av bestämmelserna om offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster i denna lag. Tilldelningen av kontraktet torde därmed kunna föregås av en elektronisk auktion. Det är dock tveksamt om denna möjlighet kan utnyttjas i praktiken. Det torde i vart fall inte vara möjligt i de fall ramavtalet inte innehåller alla villkor för tilldelning av kontraktet, dvs. när en förnyad konkurrensutsättning ska ske.
Elektronisk auktion kan genomföras även vid upphandling enligt 15 kap. Detta framgår av punkterna 5 och 6. Förenklat förfarande och urvalsförfarande motsvarar för det icke-direktivstyrda området i princip öppet förfarande respektive selektivt förfarande inom det direktivstyrda området.
330
Av första ledet i bestämmelsen framgår att det krävs att förfrågningsunderlaget kan fastställas med tillräcklig exakthet. Detta innebär att elektronisk auktion inte är avsedd att användas vid mer komplicerade upphandlingar. Vid användning av öppet och selektivt förfarande samt förenklat förfarande och urvalsförfarande ska förfrågningsunderlaget vara tillräckligt preciserat innan de ursprungliga anbuden lämnas eftersom dessa förfaranden ger mycket begränsat utrymme för ändringar. Vid förhandlat förfarande torde krävas att förfrågningsunderlaget är fastställt med tillräcklig exakthet först då den elektroniska auktionen ska inledas.
2 § Den elektroniska auktionen ska möjliggöra en rangordning på grund av automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på
1. priser, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som erbjudit det lägsta priset, eller
2. priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i förfrågningsunderlaget, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.
Paragrafen är ny och genomför, tillsammans med 2 kap. 6 a §, artikel 1.7 i det klassiska direktivet och artikel 54.2 tredje stycket i det klassiska direktivet. Bestämmelsen behandlas i avsn itt 13.3.
Endast sådana kriterier som kan bli föremål för automatisk utvärdering kan ingå i en elektronisk auktion. Det finns alltså vid en elektronisk auktion inte utrymme för subjektiva bedömningar.
Den elektroniska auktionen ska grundas antingen på priser eller på priser eller nya värden, beroende på om kontraktet ska tilldelas på grund av lägsta pris eller det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.
Paragrafen har utformats på det sätt Lagrådet har förordat.
3 § Om elektronisk auktion kommer att användas, ska den upphandlande myndigheten ange det i annonsen om upphandling.
Paragrafen är ny och genomför artikel 54.3 första stycket i det klassiska direktivet. Bestämmelsen behandlas i avsn itt 13.3.
I paragrafen föreskrivs att en upphandlande myndighet som avser använda sig av en elektronisk auktion under en upphandling ska ange det i annonsen. Av bestämmelsen följer alltså att en elektronisk auktion inte får hållas om det inte har angetts i annonsen om upphandling.
Förfrågningsunderlag
4 § Av förfrågningsunderlaget ska bl.a. framgå
1. de delar av anbuden, vars värden kan kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal, som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,
2. de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för föremålet för upphandlingen,
3. vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,
4. relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts, och
331
6. relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Även paragrafen är ny och genomför artikel 54.3 andra stycket i det klassiska direktivet. Den behandlas i avsn itt 13.3.
I paragrafen regleras vad som ska framgå av förfrågningsunderlaget när en upphandlande myndighet avser genomföra en elektronisk auktion.
Första utvärdering av anbud
5 § Innan en upphandlande myndighet inleder en elektronisk auktion, ska myndigheten genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fastställda viktningen för dessa.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny och genomför artikel 54.4 första stycket i det klassiska direktivet. Bestämmelsen behandlas i avsn itt 13.4.
I paragrafen föreskrivs att den upphandlande myndigheten, innan den inleder en elektronisk auktion, ska genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden.
Det första anbud som lämnas måste vara fullständigt i den meningen att det anger alla de egenskaper som ska bli föremål för utvärdering vid kontraktstilldelningen. Även de egenskaper som kan omfattas av den elektroniska auktionen ska vara angivna. Vid användning av förhandlat förfarande måste anbuden vara fullständiga i vart fall innan auktionen inleds.
Inbjudan att lämna nya priser eller värden m.m.
6 § Alla anbudsgivare som har lämnat godtagbara anbud ska bjudas in med elektroniska medel att lämna nya priser eller värden.
En inbjudan ska innehålla alla relevanta upplysningar för individuell anslutning till den elektroniska utrustning som används och uppgift om vid vilken tidpunkt den elektroniska auktionen kommer att inledas, genomföras och avslutas.
Rubriken är ny. Paragrafen är ny och genomför, tillsammans med 9 och 10 §§, artikel 54.4 andra stycket i det klassiska direktivet. Den behandlas i avsn itt 13.4 . Som Lagrådet har föreslagit har uttrycket ”giltiga anbud” ersatts av ”godtagbara anbud”.
Paragrafen reglerar vilka anbudsgivare som ska bjudas in att lämna nya priser eller värden, hur detta ska gå till och vilken information inbjudan ska innehålla. Av 12 §, som rör avslutande av en elektronisk auktion, framgår också vissa uppgifter som en inbjudan ska innehålla. Dessa uppgifter rör inte den tidpunkt vid vilken den elektroniska auktionen kommer att inledas. Därför anges i paragrafen att en inbjudan även ska innehålla uppgift om vid vilken tidpunkt den elektroniska auktionen kommer att genomföras och avslutas.
7 § Vid tilldelning av kontrakt på grundval av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska inbjudan åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av den
332
berörda anbudsgivarens anbud som gjorts i enlighet med viktningen av tilldelningskriterierna.
Paragrafen är ny och genomför artikel 54.5 första stycket i det klassiska direktivet. Den behandlas i avsn itt 13.4 .
I paragrafen anges att inbjudan att lämna nya priser eller värden ska åtföljas av resultatet av den bedömning som gjorts av anbudsgivarens anbud.
För att resultatet av utvärderingen ska kunna tjäna som underlag för den elektroniska auktionen synes det inte vara tillräckligt att anbudsgivaren får kännedom om den sammanlagda bedömning som gjorts av hans anbud. I stället måste information lämnas om det separata resultatet beträffande varje del av anbuden som ska ingå i auktionsförfarandet.
8 § I inbjudan ska anges den matematiska formel som används för att vid den elektroniska auktionen automatiskt bestämma rangordningen med hänsyn till de nya priser och nya värden som lämnas under auktionen.
Den matematiska formeln ska innefatta den i annonsen eller i förfrågningsunderlaget angivna viktningen av alla de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Om kriterieviktningen angetts som intervall ska dessa i förväg fastställas till ett bestämt värde.
Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler ges för varje anbud.
Paragrafen är ny och genomför artikel 54.5 andra och tredje styckena i det klassiska direktivet. Den behandlas i avsnitt 13.4 .
Paragrafen reglerar den matematiska formel som ska användas för att möjliggöra den automatiska utvärderingen av nya priser eller värden under den elektroniska auktionen.
Andra stycket andra meningen syftar på den möjlighet som finns att ange betydelsen av olika kriterier som intervall med en lämplig största tillåtna spridning (se 12 kap. 2 § LOU och artikel 53.2 andra stycket i det klassiska direktivet). I den svenska språkversionen av direktivet anges att eventuellt förekommande intervall i förväg ska reduceras med ett bestämt värde. I den engelska språkversionen anges i stället att ”any ranges shall, however, be reduced beforehand to a specified value”. De danska, franska och tyska språkversionerna ger ingen entydig vägledning i frågan. I paragrafen har därför angetts att förekommande intervall ska fastställas till ett bestämt värde.
9 § Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter den dag då inbjudan har skickats ut.
Paragrafen är ny och genomför, tillsammans med 6 och 10 §§, artikel 54.4 andra stycket i det klassiska direktivet. Den behandlas i avsn itt 13.4 .
I paragrafen föreskrivs att den elektroniska auktionen inte får påbörjas tidigare än två arbetsdagar efter den dag då inbjudan har skickats ut. Enligt artikel 2.2 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister avses med arbetsdagar alla dagar utom helgdagar, söndagar och lördagar. Bestämmelser om inbjudan finns i 6–8 §§.
333
10 § Den elektroniska auktionen får genomföras i flera på varandra följande etapper.
Paragrafen är ny och genomför, tillsammans med 6 och 9 §§, artikel 54.4 andra stycket i det klassiska direktivet. Den behandlas i av snitt 13.4.
En elektronisk auktion får genomföras i flera etapper. I 11 § regleras vilka upplysningar som ska eller får lämnas ut under en etapp i en elektronisk auktion.
Upplysningar till anbudsgivarna
11 § Under varje etapp i en elektronisk auktion ska den upphandlande myndigheten omedelbart meddela varje anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de ska ha kännedom om sin plats i rangordningen.
Den upphandlande myndigheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden, under förutsättning att detta har angetts i förfrågningsunderlaget.
Den upphandlande myndigheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
Rubriken är ny. Paragrafen är också ny och genomför artikel 54.6 i det klassiska direktivet. Den behandlas i avsn itt 13.4 .
Paragrafen föreskriver vilka upplysningar en upphandlande myndighet ska eller får lämna till anbudsgivarna under varje etapp i en elektronisk auktion.
Sista meningen i artikel 54.6 i det klassiska direktivet föreskriver att den upphandlande myndigheten under inga omständigheter får röja anbudsgivarnas identitet under genomförandet av de olika etapperna i den elektroniska auktionen. Detta bedöms följa av bestämmelsen om anbudssekretess i 19 kap. 3 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen och någon särskild bestämmelse behöver därför inte tas in i LOU.
För att möjliggöra utlämnande till anbudsgivare av uppgifter under en elektronisk auktion föreslås en ändring av 19 kap. 3 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen, se författningskommentaren till den paragrafen.
Avslutande av en elektronisk auktion
12 § En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande myndigheten
1. vid den tidpunkt då auktionen enligt inbjudan att delta i auktionen ska avslutas,
2. när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. då det antal auktionsetapper som fastställts i inbjudan att delta i auktionen har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 ska den upphandlande myndigheten i inbjudan att delta i auktionen ange hur långt efter det att den har tagit emot det sista budet som den kommer att avsluta auktionen.
I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje etapp i auktionen anges i inbjudan att delta i auktionen.
334
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny och genomför artikel 54.7 i det klassiska direktivet. Den behandlas i avsnitt 13.4 .
I paragrafen anges hur den upphandlande myndigheten ska avsluta en elektronisk auktion.
Enligt artikel 54.7 i det klassiska direktivet ska auktionen avslutas ”på ett eller flera av följande sätt”. Som bestämmelsen i paragrafen har utformats uppnås att en viss auktion kan avslutas på flera alternativa sätt, förutsatt att detta anges i förväg. Någon särskild bestämmelse motsvarande den i direktivet behövs därför inte.
13 § När den elektroniska auktionen har avslutats, ska den upphandlande myndigheten tilldela kontraktet på grundval av resultatet av den elektroniska auktionen.
Paragrafen är ny och genomför artikel 54.8 första stycket i det klassiska direktivet. Den behandlas i avsn itt 13.4 .
Den upphandlande myndigheten ska tilldela kontraktet på grundval av resultatet av den elektroniska auktionen. Inga andra omständigheter än resultatet av auktionen får inverka på tilldelningen av kontraktet. Resultatet ska komma fram automatiskt och utan något inslag av subjektiv bedömning från den upphandlande myndighetens sida.
7 kap.
3 § En upphandlande myndighet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal ska till Europeiska kommissionen skicka en annons om upphandlingsresultatet senast 48 dagar efter det att kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts (efterannonsering).
Bestämmelserna i första stycket gäller inte för tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
Annonsering vid förhandsinsyn
4 § En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 4 kap. 5–9 §§ får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska kommissionen (förhandsinsyn).
Rubriken är ny. Bestämmelsen är också ny och genomför tillsammans med den föreslagna bestämmelsen i 16 kap. 8 § artikel 2d.4 i ändringsdirektivet. Förslaget behandlas i avsn itt 7.2.4 .
I 4 kap. 5–9 §§ LOU finns bestämmelser som möjliggör förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid upphandlingar inom det direktivstyrda området.
För att den upphandlande myndigheten ska kunna försäkra sig om att ett avtal inte kan komma att ogiltigförklaras, införs ett förfarande där myndigheten kan ge förhandsinsyn i upphandlingen. Förhandsinsynen innebär att myndigheten ska annonsera avsikten att tilldela ett kontrakt efter förhandlat förfarande utan föregående annonsering och därefter iaktta en avtalsspärr innan avtalet sluts, se 16 kap. 17 § 2.
335
Genom förfarandet med förhandsinsyn ges leverantörer möjlighet att ansöka om överprövning av en upphandling innan avtal har slutits. En ansökan om överprövning ska ske inom den tid som gäller för den för förhandsinsyn särskilt föreskrivna avtalsspärren, se kommentarerna till 16 kap. 8 och 11 §§.
Vid förhandsinsyn enligt den aktuella bestämmelsen ska annonsering ske i EUT. Blanketter och format för frivillig förhandsannonsering regleras i kommissionens förordning (EG) nr 1150/2009 av den 10 november 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1564/2005 i fråga om standardformulär för offentliggörande av meddelanden inom ramen för anbudsförfaranden i enlighet med rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG38. Förarbetena till LOU och LUF (prop. 2006/07:128 s. 353 f.) innehåller en mer allmän beskrivning av hur annonseringen ska gå till.
8 kap.
Tidsfrister vid selektivt förfarande , konkurrenspräglad dialog och förhandlat förfarande med föregående annonsering
3 § Vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog och förhandlat förfarande med föregående annonsering ska tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vara minst 37 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Vid selektivt förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 40 dagar från den dag då en inbjudan enligt 10 § skickades till utvalda anbudssökande.
Det som anges i första och andra styckena gäller om inte något annat följer av 4–8 §§.
Rubriken som föregår paragrafen är ändrad så att det framgår att även konkurrenspräglad dialog omfattas.
Paragrafen motsvarar artikel 38.3 i det klassiska direktivet. Paragrafens första stycke är ändrat till följd av att möjligheten att använda en konkurrenspräglad dialog införs.
Av kommissionens förordning (EG) nr 1564/2005 av den 7 september 2005 om fastställande av standardformulär för offentliggörande av meddelanden inom ramen för anbudsförfaranden i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17//EG och 2004/18/EG39framgår att sista datum för mottagande av anbud eller anbudsansökningar ska anges (bilaga II: Standardformulär 2 ”Meddelande om upphandling”, s. 9).
5 § Om en annons utarbetas och skickas med elektroniska medel, får tidsfristerna enligt 2 och 4 §§ för att komma in med anbud vid öppet förfarande och tidsfristen enligt 3 § första stycket för att komma in med anbudsansökningar vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog eller förhandlat förfarande med föregående annonsering, förkortas med sju dagar.
38 EUT L 313, 28.11.2009, s. 3 (Celex 32009R1150). 39 EUT L 257, 1.10.2005, s. 1 (Celex 32005R1564).
336
Paragrafen är ändrad till följd av att möjligheten att använda en konkurrenspräglad dialog införs.
6 § Tidsfristerna för att komma in med anbud vid öppet och selektivt förfarande får, utöver vad som följer av 5 §, förkortas med fem dagar, om den upphandlande myndigheten med elektroniska medel ger fri, direkt och fullständig tillgång till hela förfrågningsunderlaget från den dag då annonsen om upphandlingen skickades till Europeiska kommissionen för publicering. Den Internetadress där förfrågningsunderlaget finns tillgängligt ska anges i annonsen.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
Inbjudan att komma in med anbud, att förhandla eller att föra dialog
Skriftlig inbjudan att komma in med anbud, att förhandla eller att föra dialog vid selektivt respektive förhandlat förfarande eller konkurrenspräglad dialog
10 § Vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog och förhandlat förfarande med föregående annonsering ska en upphandlande myndighet vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att komma in med anbud, att delta i dialogen eller att förhandla.
En inbjudan ska innehålla förfrågningsunderlaget eller, i förekommande fall, det beskrivande dokumentet. Om förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet är direkt tillgängligt med elektroniska medel, är det dock tillräckligt att inbjudan innehåller en uppgift om var underlaget hålls tillgängligt.
En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om
1. tidsfristen för att begära kompletterande handlingar, om det är aktuellt, samt belopp och betalningssätt, om det ska betalas en avgift för handlingarna,
2. sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det eller de språk som ska användas,
3. en hänvisning till annonsen om upphandlingen,
4. vilka handlingar som ska bifogas,
5. den inbördes viktningen av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller kriteriernas prioritetsordning, om dessa upplysningar inte framgår av annonsen om upphandling, det beskrivande dokumentet eller av förfrågningsunderlaget, och
6. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Rubrikerna som föregår paragrafen är ändrade så att det framgår att konkurrenspräglad dialog omfattas.
Första stycket medger möjlighet att lämna en skriftlig inbjudan till möjliga anbudssökande att delta i en konkurrenspräglad dialog.
Av andra stycket framgår vilken dokumentation som ska bifogas en inbjudan. Om ett beskrivande dokument tagits fram för den konkurrenspräglade dialogen, ska detta bifogas med inbjudan. Det är också möjligt att inbjudan innehåller en uppgift om var det beskrivande dokumentet hålls direkt tillgängligt med elektroniska medel.
Ändringen i tredje stycket andra punkten motsvarar i sak artikel 40.5 första stycket c i det klassiska direktivet och är en följd av att möjligheten att använda en konkurrenspräglad dialog införs.
337
I konkurrenspräglad dialog finns ingen förutbestämd sista dag för anbud. För konkurrenspräglad dialog ska i stället anges uppgift om när dialogens inleds samt vilket eller vilka språk som den upphandlande myndigheten för dialogen på.
Av femte punkten i tredje stycket framgår att den inbördes viktningen av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller dess prioritetsordning inte behöver anges särskilt i en inbjudan till en konkurrenspräglad dialog om detta framgår av annonsen eller det beskrivande dokumentet.
Om någon annan än den upphandlande myndigheten ska lämna ut förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet
11 §Om någon annan än den upphandlande myndigheten på begäran ska lämna ut hela eller delar av förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterande handlingarna, ska adressen anges i inbjudan. Om en tidsfrist gäller för en sådan begäran och om en avgift ska betalas för de begärda handlingarna, ska upplysning om fristen och avgiften samt betalningsvillkor anges i inbjudan.
De begärda handlingarna ska skickas till leverantörerna så snart som möjligt efter det att begäran har tagits emot.
Rubriken som föregår paragrafen är ändrad med anledning av att förfarandet konkurrenspräglad dialog införs.
Paragrafen är ändrad till följd av att möjligheten att använda en konkurrenspräglad dialog införs. Bland annat har i överensstämmelse med artikel 40.3 i det klassiska direktivet lagts till kompletterande handlingar. Benämningen finns redan i nu gällande lagstiftning i 8 kap. 12 §.
Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar vid selektivt och förhandlat förfarande samt konkurrenspräglad dialog
12 § Den upphandlande myndigheten ska vid selektivt och förhandlat förfarande samt vid konkurrenspräglad dialog lämna ut kompletterande upplysningar om förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller kompletterande handlingar senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar begärts i god tid.
Vid påskyndat förhandlat förfarande enligt 8 § andra stycket ska denna tidsfrist vara fyra dagar.
Rubriken som föregår paragrafen är ändrad så att det framgår att konkurrenspräglad dialog omfattas.
Paragrafen är ändrad till följd av att möjligheten att använda en konkurrenspräglad dialog införs.
9 kap.
1 § Anbudsansökningar och anbud ska lämnas skriftligen om inte något annat följer av tredje stycket.
En upphandlande myndighet får bestämma att anbudsansökningar och anbud ska lämnas med ett elektroniskt medel eller på något annat sätt.
Myndigheten får tillåta att en anbudsansökan görs per telefon.
338
Myndigheten ska i en annons ange hur anbudsansökningar får lämnas och i en annons eller ett förfrågningsunderlag ange hur anbud får lämnas.
Paragrafen är ändrad till följd av att det numera är klarlagt att ett krav på skriftlighet kan uppfyllas elektroniskt (se RÅ 2009 ref. 70).
En upphandlande myndighet får, enligt gällande rätt, bestämma i vilken typ av skriftlig form anbudsansökningar och anbud ska lämnas.
I paragrafens första stycke stryks hänvisningen till andra stycket. För att behålla upphandlande myndigheters bestämmanderätt över vilken typ av skriftlig form som anbudsansökningar och anbud ska lämnas justeras paragrafens andra stycke så att det föreskrivs att myndigheten får bestämma att anbudsansökningar och anbud ska ges in med ett elektroniskt medel eller på annat sätt. Uttrycket ”på annat sätt” avser överbringande i annan skriftlig form än elektronisk, t.ex. postgång, personligt överlämnande eller överlämnande med bud. Vad som avses med elektroniska medel regleras i 2 kap. 6 §. Förslaget behandlas närmare i av snitt 16.4.2.
9 § En upphandlande myndighet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt och om skälen för besluten. I underrättelsen ska myndigheten ange den period under vilken avtal enligt 16 kap. 6 § inte får ingås (avtalsspärr).
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande myndighet beslutar att avbryta en upphandling för vilken det har gått ut inbjudan att lämna anbud samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
Paragrafen motsvarar delvis nu gällande 9 kap. 9 §, som genomför artikel 41.1 i det klassiska direktivet, och reglerar upphandlande myndighets skyldighet att skicka beslut om bl.a. tilldelning av kontrakt till anbudssökande och anbudsgivare samt underrättelsens innehåll. Paragrafen bidrar till genomförandet av artikel 2a.2 i första rättsmedelsdirektivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet. Bestämmelsen behandlas närmare i avsn itt 6.2 .
Paragrafens första stycke kompletteras med att i tilldelningsbeslutet ska avtalsspärrens längd anges.
Såsom framgår av kommentaren till 16 kap. 6 § utlöser underrättelseskyldigheten avseende tilldelningsbeslut, enligt denna paragraf, avtalsspärren. Om underrättelsen inte uppfyller de krav som anges börjar avtalsspärren inte att löpa.
Paragrafens andra stycke om underrättelse vid beslut om att avbryta eller göra om en upphandling hänvisar i nu gällande lydelse till underrättelse enligt första stycket. Andra stycket justeras med anledning av att det inte ska gälla någon avtalsspärr efter en sådan underrättelse. Någon förändring i sak är inte avsedd genom ändringen. Det föreslås att den yttersta tidsfristen för att ansöka om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling begränsas till tio eller 15 dagar, beroende på kommunikationssätt, från det att underrättelsen har skickats (se förslaget till 16 kap. 12 §, vilket behandlas närmare i avsni tt 8.7.2). Om underrättelsen inte uppfyller de angivna kraven börjar tidsfristen inte att löpa.
339
12 § En upphandlande myndighet ska för varje upphandling upprätta ett protokoll där bl.a. ska framgå skälen till att
1. ett anbud som ansetts vara onormalt lågt förkastats,
2. ett kontrakt eller ramavtal inte tilldelats en leverantör, och
3. förhandlat förfarande enligt bestämmelserna i 4 kap. 2–8 §§ tillämpats. En upphandlande myndighet är skyldig att på Europeiska kommissionens begäran sända protokollet eller huvuddragen i det till kommissionen.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vad ett protokoll ska innehålla.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
10 kap.
2 § En leverantör får uteslutas från att delta i en upphandling, om leverantören
1. är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning eller är föremål för ackord eller tills vidare har inställt sina betalningar eller är underkastad näringsförbud,
2. är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, tvångsförvaltning, ackord eller annat liknande förfarande,
3. genom lagakraftvunnen dom är dömd för brott avseende yrkesutövningen,
4. har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen och den upphandlande myndigheten kan visa detta,
5. inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker, eller
6. i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av bestämmelserna i 10 eller 11 kap.
Är leverantören en juridisk person, får leverantören uteslutas om en företrädare för den juridiska personen har dömts för brott som avses i första stycket 3 eller gjort sig skyldig till sådant fel som avses i första stycket 4.
Myndigheten får, utom i de fall som avses i 4 §, begära att en leverantör visar att det inte finns någon grund för att utesluta leverantören med stöd av första stycket 1, 2, 3 eller 5.
Paragrafens första stycke punkt 6 har ändrats så att den står i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i direktivet. Förslaget behandlas i avsn itt 16.2.3.
Paragrafens andra stycke, sjätte punkten, har ändrats såtillvida att en leverantör får uteslutas från att delta i en upphandling om inte relevanta bevis ges in inom den tidsfrist som den upphandlande myndigheten angett. Paragrafens tredje stycke har ändrats såtillvida att upphandlande myndigheter inte längre får begära in sådana upplysningar från leverantörerna som de enligt den föreslagna bestämmelsen i 4 § är skyldiga att själva inhämta.
4 § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 2 § första stycket 5 ska den upphandlande myndigheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet.
Bestämmelsen är ny. I 10 kap. 2 § LOU anges att upphandlande myndigheter får utesluta leverantörer från att delta i en upphandling om leverantören inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i det egna landet eller i det land där
340
upphandlingen sker. Myndigheten får begära att en leverantör visar att det inte finns någon grund för uteslutning.
I denna bestämmelse föreslås att den upphandlande myndigheten från behörig myndighet, dvs. Skatteverket och Kronofogdemyndigheten, ska ansvara för att inhämta uppgifter om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige. Skyldigheten infaller när den upphandlande myndigheten har för avsikt att beakta dessa uppgifter i en upphandling.
Förslaget behandlas i avsnitt 16.2.2.
11 kap.
3 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog får den upphandlande myndigheten begränsa antalet anbudssökande som den kommer att bjuda in att lämna anbud, förhandla med eller inleda en dialog med.
Den upphandlande myndigheten ska i annonsen ange
1. vilka kriterier eller regler som den kommer att tillämpa vid valet av anbudssökande, och
2. det lägsta antal anbudssökande som kommer att bjudas in och, om ett högsta antal kommer att bjudas in, detta antal.
Första stycket motsvarar artikel 44.3 första stycket i det klassiska direktivet. Ändringen är en följd av att möjligheten att använda en konkurrenspräglad dialog införs.
4 § Antalet anbudssökande som bjuds in att delta vid ett selektivt förfarande, vid ett förhandlat förfarande med föregående annonsering eller vid en konkurrenspräglad dialog ska vara tillräckligt stort för att en effektiv konkurrens ska kunna uppnås. Antalet anbudssökande som bjuds in att delta vid ett selektivt förfarande får inte vara mindre än fem och vid förhandlat förfarande med föregående annonsering eller vid en konkurrenspräglad dialog inte mindre än tre.
Paragrafen är ändrad och motsvarar artikel 44.3 andra stycket i det klassiska direktivet. Ändringen är en följd av att möjligheten att använda en konkurrenspräglad dialog införs.
15 § Om en upphandlande myndighet i de fall som avses i 11 § andra stycket 7 kräver att få tillgång till ett av ett oberoende organ upprättat certifikat som intygar att leverantören uppfyller vissa miljöledningsstandarder, ska myndigheten hänvisa till förordning (EG) nr 761/2001 av den 19 mars 2001 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljöredovisningsordning (EMAS) eller till miljöledningsstandarder som bygger på relevanta europeiska eller internationella standarder. Miljöledningsstandarderna ska vara certifierade av organ som uppfyller unionslagstiftningen eller internationella standarder för certifiering.
Myndigheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade inom EES. Den ska även godta andra bevis på likvärdiga miljöledningsåtgärder som lämnas av leverantörer.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
341
Begränsad kontroll
17 § En upphandlande myndighet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som rör leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett öppet förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som myndigheten avser att tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 9 kap. 9 § första stycket.
I ett selektivt eller förhandlat förfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som myndigheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
Rubriken är ny. Paragrafen är ny och möjliggör för de upphandlande myndigheterna och för leverantörerna att reducera antalet intyg, certifikat, bevis eller liknande handlingar som måste hanteras vid en upphandling i syfte att visa leverantörens lämplighet att utföra ett visst kontrakt. I 10 och 11 kap. finns bestämmelser som reglerar de upphandlande myndigheternas möjligheter att ställa krav på att leverantörerna intygar sin kapacitet, lämplighet och redlighet i samband med en viss upphandling.
Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 16.2.3.
12 kap.
2 § Den upphandlande myndigheten ska ange hur sådana kriterier som avses i 1 § andra stycket kommer att viktas inbördes vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Kriterieviktningen får anges som intervall med en lämplig största tillåtna spridning. Om det enligt den upphandlande myndigheten inte är möjligt att ange viktningen av de olika kriterierna, ska dessa anges i fallande prioritetsordning.
Viktningen av kriterierna eller kriteriernas prioritetsordning ska anges i
1. annonsen om upphandlingen,
2. förfrågningsunderlaget,
3. en inbjudan att lämna anbud eller att delta i förhandlingar, eller i
4. det beskrivande dokumentet.
Fjärde punkten i paragrafens andra stycke är ny. Av andra stycket framgår att viktningen av kriterierna eller kriteriernas prioritetsordning vid en konkurrenspräglad dialog ska anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. I avsnitt 12.2 berörs frågor om annonsering och beskrivande dokument när det gäller konkurrenspräglad dialog.
4 § Om en upphandlande myndighet finner att ett anbud är onormalt lågt på grund av att anbudsgivaren har fått statligt stöd, får myndigheten begära en förklaring av anbudsgivaren. Kan anbudsgivaren inte efter en sådan begäran och inom en skälig tidsfrist som angetts av den upphandlande myndigheten visa att det är fråga om ett med EUF-fördraget förenligt stöd, får anbudet förkastas.
En upphandlande myndighet som förkastar ett anbud enligt första stycket ska underrätta Europeiska kommissionen om det.
342
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
13 kap.
1 § Om inte något annat följer av 1 kap. tillämpas bestämmelserna i detta kapitel vid upphandling av en byggkoncession, om kontraktet har ett värde som uppgår till minst det belopp (tröskelvärde) som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om. Värdet ska beräknas enligt de regler för byggentreprenader som gäller enligt 3 kap. 3–5, 7 och 8 §§.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
5
§ Om den som tilldelas en byggkoncession inte är en upphandlande myndighet, ska kontraktet innehålla villkor om att koncessionshavaren, om han avser att tilldela tredje man ett byggentreprenadkontrakt, som uppgår till det värde (tröskelvärde) som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, ska annonsera sådan upphandling och ange tidsfrister enligt andra och tredje styckena.
Annonseringen ska ske enligt föreskrifterna i 7 kap. 1 §. Annonsering krävs dock inte i sådana fall då en upphandlande myndighet enligt 4 kap. 5 eller 8 § har fått använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering.
Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud ska anges enligt 8 kap. 3 §. Tidsfrister får förkortas enligt 8 kap. 5 och 6 §§ och förlängas enligt 8 kap. 7 §.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
14 kap.
2 § Tröskelvärdet vid projekttävlingar är de värden som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om tävlingen
1. anordnas av en central statlig myndighet,
2. a) anordnas av en annan upphandlande myndighet, eller
2. b) anordnas av alla upphandlande myndigheter och avser sådana forsknings- och utvecklingstjänster som omfattas av kategori 8 i bilaga 2 (A-tjänster), telekommunikationstjänster i kategori 5 i bilagan, vilkas positioner i CPVnomenklaturen motsvarar referensnumren CPC 7524, 7525 och 7526 eller sådana tjänster som anges i bilaga 3 (B-tjänster).
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
343
15 kap.
2 § Vid offentlig upphandling enligt detta kapitel tillämpas även
– 1 kap. (lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser),
– 2 kap. (definitioner), – 4 kap. 22 § (inköpscentraler), – 5 kap. (ramavtal), utom såvitt avser 5 kap. 5 § beträffande kravet på minst tre leverantörer för sådana ramavtal som omfattas av 5 kap. 6 §,
– 6 kap. 4 § (uppgifter om ursprung, tillverkning m.m.), – 6 kap. 7 § (miljömärken), – 6 kap. 13 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt), – 8 kap. 11 § (om någon annan än den upphandlande myndigheten ska lämna ut förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet),
– 8 kap. 12 § (tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar vid selektivt och förhandlat förfarande samt konkurrenspräglad dialog),
– 11 kap. 6 § (krav på registrering), – 13 kap. (byggkoncessioner), – 16 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd), – 17 kap. (upphandlingsskadeavgift), och – 18 kap. (tillsyn). Vidare tillämpas bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 4 kap. 1 § tredje stycket, 4, 6 och 10–21 §§, 8 kap. 3 § första stycket, 5 och 10 §§ samt 11 kap. 3 och 4 §§.
Vid offentlig upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 3 (B-tjänster) tillämpas även 6 kap. 1–3, 5, 6 och 8 §§, när värdet av kontraktet uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap.
En upphandlande myndighet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 7 kap.
Paragrafen reglerar vilka bestämmelser som är tillämpliga enligt detta kapitel vid all offentlig upphandling och motsvarar delvis nuvarande 2 § första stycket.
Paragrafen kommenteras närmare i avsnitt 16.3 . Paragrafens första stycke har utformats med strecksatser i enlighet med vad Lagrådet har rekommenderat. Hänvisningen till bestämmelserna om ramavtal kommenteras i avsn itt 16.3.8 . Hänvisningen till bestämmelserna i 6 kap. 4 och 7 §§ motsvarar nuvarande 15 kap. 7 §, som upphävs med anledning av vad Lagrådet har anfört. Detta innebär dock ingen förändring jämfört med vad som nu gäller. Hänvisningen till bestämmelsen om särskilda villkor för fullgörande av kontrakt i 6 kap. 13 § motsvarar nuvarande 15 kap. 14 §, som upphävs, och innebär ingen förändring i sak jämfört med nuvarande lag.
Bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog över tröskelvärdena kommer att vara tillämpliga även vid upphandling som inte omfattas av direktivet. I paragrafens andra stycke finns därför en hänvisning till de bestämmelser som ska tillämpas även vid upphandling genom konkurrenspräglad dialog som inte omfattas av direktivet. När upphandling genom konkurrenspräglad dialog får användas enligt detta kapitel framgår av 3 §.
Det nuvarande andra stycket placeras, med en mindre redaktionell ändring, i paragrafens tredje stycke.
344
Upplysningen i nu gällande tredje stycke om att en upphandlande myndighet får publicera annonser om upphandling på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 7 kap. kvarstår, som Lagrådet har ansett, men tas in i paragrafens fjärde stycket, se avsn itt 16.3.11 .
3 § En offentlig upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat förfarande eller urvalsförfarande.
Direktupphandling får dock användas om kontraktets värde uppgår till högst 15 procent av det tröskelvärde som avses i 3 kap. 1 § första stycket 2 och andra stycket. Vidare får direktupphandling användas i tillämplig omfattning i de fall förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering som avses i 4 kap. 5–9 §§ är uppfyllda eller om det finns synnerliga skäl.
Konkurrenspräglad dialog får, i enlighet med 2 §, användas om inte förenklat förfarande eller urvalsförfarande medger tilldelning av kontrakt.
Paragrafen motsvaras delvis av nuvarande 3 §.
Andra stycket, första meningen är ny och fastställer den direktupphandlingsgräns som föreslås gälla vid upphandling av varor, tjänster och byggentreprenader. Förslaget behandlas närmare i avsnitt 16.3.2 . I andra meningen anges att direktupphandling får användas i tillämplig omfattning om förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 4 kap. 5–9 §§ är uppfyllda. Med i tillämplig omfattning avses att öppet eller selektivt förfarande i 4 kap. 5 § första stycket, första punkten och 6 § omfattar förenklat förfarande eller urvalsförfarande i enlighet med 15 kap. De upphandlingsförfaranden som är tillämpliga i 15 kap. är förenklat förfarande och urvalsförfarande.
Förslaget behandlas i avsnitt 16.3.4.
Därutöver kan i enlighet med tidigare lagstiftning direktupphandling användas om det föreligger synnerliga skäl. Uttrycket synnerliga skäl överlappar naturligtvis vad som anges om synnerlig brådska i de ovan relaterade bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering. I uttrycket synnerliga skäl ligger dock inte enbart synnerlig brådska. Detta klargjordes i samband med att motsvarande bestämmelse i 6 kap. 2 § andra stycket ÄLOU ändrades på så sätt att uttrycket ”synnerliga skäl, såsom synnerlig brådska orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses och inte heller beror på den upphandlande enheten” ersattes av enbart ”synnerliga skäl”. I propositionen (prop. 2001/02:142 s. 99) angavs följande beträffande den ändrade bestämmelsen.
”Regeln är som tidigare avsedd främst för sådana oförutsedda händelser som inte den upphandlande enheten själv kunnat råda över. Att den upphandlande enheten råkat i brådska beroende på egen bristande planering grundar inte rätt till direktupphandling. Extra förmånliga köp vid t.ex. auktioner kan göras genom direktupphandling. Den upphandlande enheten måste dock i sådana fall kunna visa att det varit fråga om ett erbjudande väsentligt under marknadsvärdet. Det är således den upphandlande enheten som har bevisbördan för att sådana omständigheter föreligger som medger direktupphandling. Vidare bör vissa hälso- och sjukvårdstjänster samt socialtjänster kunna
345
direktupphandlas. Det är främst sådana tjänster där relationen mellan vårdgivare och vård- eller omsorgstagare skulle störas och vården eller omsorgen därmed försämras eller sådana situationer där det endast finns ett möjligt vård- och boendealternativ på grund av vårdbehov eller anhöriganknytning. Vidare bör sådana fall där patientens fria val av vårdgivare omöjliggör upphandling enligt reglerna för förenklad upphandling eller urvalsupphandling grunda rätt till direktupphandling.”
Paragrafens tredje stycke är nytt och öppnar möjligheten att använda konkurrenspräglad dialog vid upphandling under tröskelvärdena och av B-tjänster. I detta stycke anges när konkurrenspräglad dialog får användas som upphandlingsform. I vilka fall en upphandlande myndighet får använda konkurrenspräglad dialog avgörs även med ledning av 4 kap. 11 §. Vad som sägs i 4 kap. 11 § om ”särskilt komplicerade kontrakt” visar att utrymmet för myndighetens subjektiva bedömningar är begränsat. För att ett kontrakt ska anses särskilt komplicerat krävs att den upphandlande myndigheten, objektivet sett, antingen inte kan definiera de tekniska medel som kan tillgodose dess behov eller mål eller specificera den rättsliga eller finansiella utformningen av ett projekt i ett förenklat förfarande eller ett urvalsförfarande. Se även i kommentaren till 4 kap. 11 §.
Beräkning av värdet av ett kontrakt
3 a § Värdet av ett kontrakt ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas enligt kontraktet. En upphandling får inte delas upp i syfte att kringgå bestämmelserna i denna lag.
Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler beaktas som om de utnyttjats.
Vid beräkningen ska den upphandlande myndigheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten under räkenskapsåret.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny. Den motsvaras av bestämmelserna i 3 kap. 3 § första meningen, 3 kap. 5 § och 3 kap. 10 § rörande beräkning av ett kontrakts värde att jämföras med tillämpligt tröskelvärde.
Värdet ska, enligt första stycket, uppskattas till det totala beloppet som kan komma att betalas enligt avtalet. Uppdelningar av upphandlingar som görs i avsikt att underskrida tillämpliga tröskelvärden eller beloppsgränser förbjuds. Bestämmelsen innebär givetvis inget förbud mot att dela upp en upphandling i delkontrakt. Upphandlingar som har ett naturligt samband i tid och beträffande innehåll bör dock inte upphandlas separat. Den upphandlande myndigheten ansvarar för att se till att de upphandlingar som görs inom myndigheten inte överskrider det i lagen angivna direktupphandlingsbeloppet eller tröskelvärdena.
Enligt paragrafens andra stycke ska options- och förlängningsklausuler beaktas som om de utnyttjats.
Enligt paragrafens tredje stycke ska den upphandlande myndigheten vid beräkningen beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av
346
myndigheten under, som Lagrådet har föreslagit, räkenskapsåret. Det är den upphandlande myndigheten som uppskattar kontraktsvärdet.
Vid behov av vägledning för tolkningen av bestämmelsen får stöd sökas i motiven för och praxis avseende motsvarande bestämmelser över tröskelvärdena.
Annonsering
4 § Vid förenklat förfarande ska den upphandlande myndigheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Vid urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Myndigheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
Rubriken är ändrad så att den inte endast omfattar annonsering vid förenklat förfarande. Paragrafen motsvarar nu gällande 4 § samt 6 § första och tredje styckena. Regleringen i nuvarande 6 § andra stycket av innehåll i en annons har tagits in i 5 §.
Innehåll i en annons m.m.
5 § En annons om upphandling enligt 4 § ska innehålla uppgift om föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande myndigheten.
Vid förenklat förfarande ska det dessutom framgå
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande. Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. hur en anbudsansökan får lämnas, och
2. den dag ansökan senast ska ha kommit in.
Rubriken är ändrad. Paragrafen är ändrad och reglerar vad som ska framgå av annonsen eller av förfrågningsunderlaget. Paragrafen motsvarar delvis nu gällande 6 § andra stycket och 10 §. Nuvarande paragraf ersätts av bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering i 4 kap. som grund för direktupphandling (se 15 kap. 3 §). Vidare utgår bestämmelsen med krav på skriftligt förfarande i regelförenklande syfte, se avsnitt 16.3.4 .
Enligt första stycket ska det av annonsen framgå föremålet för upphandlingen, dvs. vilken vara, tjänst eller byggentreprenad som den upphandlande myndigheten har för avsikt att träffa avtal om. Det kan lämpligen ske genom att föremålet för upphandlingen kodas i enlighet med den nomenklatur som gäller vid upphandlingar över tröskelvärdena (CPV-nomenklaturen). Vidare ska det framgå vem som ansvarar för upphandlingen. Det innebär att det åtminstone ska framgå vilken myndighet som är upphandlande myndighet och kontaktuppgifter i form av e-postadress och telefonnummer till den person som ansvarar för att genomföra upphandlingen.
347
Paragrafens andra och tredje stycken motsvarar nu gällande 6 § andra stycket och 10 §.
Annonsering vid förhandsinsyn
5 a § En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling enligt 3 § andra stycket får annonsera sin avsikt i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig (förhandsinsyn).
Regeringen meddelar föreskrifter om innehållet i en annons om förhandsinsyn.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny och kommenteras närmare i avsnitt 7.2.5. M öjligheten för en upphandlande myndighet som vill direktupphandla ett kontrakt att genom förhandsinsyn försäkra sig om att det avtal som ingås inte kan komma att ogiltigförklaras har en motsvarighet inom det direktivstyrda området i 7 kap. 4 §, se kommentaren till den paragrafen. Annonseringsbestämmelserna skiljer sig dock åt då publicering av en annons om förhandsinsyn vid direktupphandling ska ske i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig.
9 § Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 4 § andra stycket.
Bestämmelsen är oförändrad bortsett från att det nu hänvisas till 4 § andra stycket. Tidigare hänvisades i paragrafen till 6 §.
13 a § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 10 kap. 2 § första stycket 5 ska den upphandlande myndigheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet.
Bestämmelsen är ny. Av 13 § andra stycket jämfört med 10 kap. 2 § första stycket 5 framgår att en upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling om leverantören inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker. Myndigheten får enligt tredje stycket av sistnämnda föreskrift begära att en leverantör visar att det inte finns någon grund för uteslutning.
Bestämmelsen ska tolkas på samma sätt som motsvarande bestämmelse över tröskelvärdena. Förslaget behandlas ytterligare i avsnitt 16.3.6 .
Begränsad kontroll
13 b § En upphandlande myndighet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som rör leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett förenklat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som myndigheten avser att bjuda in till förhandling eller, om ingen förhandling sker, den eller de anbuds-
348
givare som myndigheten avser tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling respektive underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 19 §.
I ett urvalsförfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som myndigheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är också ny och möjliggör för de upphandlande myndigheterna och leverantörerna att reducera antalet intyg, certifikat, bevis eller liknande handlingar som måste hanteras vid en upphandling i syfte att visa leverantörens lämplighet att utföra ett visst kontrakt.
Bestämmelserna ska tolkas på samma sätt som motsvarande bestämmelser över tröskelvärdena (10 kap. 4 §). Förslaget behandlas närmare i av snitt 16.3.7.
15 § En upphandlande myndighet ska pröva alla de anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 13 §.
Paragrafen motsvarar nuvarande första stycket. Andra stycket har utgått, eftersom bestämmelsen får anses överflödig. Den föreslagna bestämmelsen behandlas i avsnitt 16.3.11.
Tillgång till andra företags kapacitet
15 a § En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från de andra företagen eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.
Rubriken är ny. Paragrafen är ny men motsvaras delvis av 11 kap. 12 § som gäller vid upphandling över tröskelvärdena. Den behandlas i avsnitt 16.3.5 . Paragrafen ska i allt väsentligt tolkas på samma sätt som sin motsvarighet över tröskelvärdena.
17 § En upphandlande myndighet får förkasta ett anbud om den finner att priset är onormalt lågt. Anbudet får dock förkastas först sedan myndigheten skriftligen begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått tillfredsställande svar.
I paragrafen har endast en redaktionell ändring gjorts. ”Den upphandlande myndigheten” har ändrats till ”En upphandlande myndighet”.
18 § En upphandlande myndighet ska anteckna skälen för sina beslut och annat av betydelse vid upphandlingen. Detta gäller dock inte vid tilldelning av kontrakt vilkas värde uppgår till högst det i 3 § andra stycket angivna värdet.
Paragrafen motsvarar nuvarande 18 § med den skillnaden att den i andra meningen hänvisar till direktupphandling enligt 3 § andra stycket, första meningen. Paragrafen innebär bl.a. att den upphandlande myndigheten ansvarar för att anteckna skälen för beslutet att tillämpa direktupphandling. Det får anses åligga myndigheten att kunna visa, vid exempelvis en eventuell domstolsprocess eller på begäran av
349
tillsynsmyndigheten, att det föreligger godtagbara skäl för att tillämpa direktupphandling.
19 § Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som avses i 9 kap. 9 § och lämna sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.
Vid direktupphandling och vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 och 4 ska den upphandlande myndigheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket.
Paragrafen är oförändrad bortsett från ett par mindre ändringar. Av 9 kap. 9 § framgår att en underrättelse enligt den paragrafen ska vara skriftlig och lämnas snarast möjligt. Detta framgår nu uttryckligen av förevarande paragraf.
21 § Om ett kontrakt som avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster) uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap., ska den upphandlande myndigheten senast inom 48 dagar efter det att kontraktet tilldelats meddela Europeiska kommissionen om det.
Sista meningen i den nu gällande paragrafen rörande godkännande av publicering har utgått eftersom detta framgår av standardformulär. Bestämmelsen kommenteras i avsn itt 16.3.11 . Vidare har ”Europeiska gemenskapernas kommission” ändrats till ”Europeiska kommissionen” till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft.
Undantag vid upphandling som rör rikets säkerhet m.m.
22 § I fråga om upphandling som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 och 4 får regeringen i enskilda fall besluta om
1. undantag från bestämmelserna om annonsering i detta kapitel, och
2. de undantag i övrigt från bestämmelserna i detta kapitel som är nödvändiga med hänsyn till försvars- och säkerhetspolitiska intressen.
Försvarets materielverk får besluta om sådana undantag som avses i första stycket om upphandlingen
1. avser tillägg till en upphandling där regeringen tidigare beslutat om undantag med stöd av första stycket,
2. avser varor, tjänster eller byggentreprenader inom ramen för en av Sverige träffad internationell överenskommelse om mellanstatlig samverkan i fråga om försörjning av varor, tjänster eller byggentreprenader, eller
3. har ett värde som understiger 25 000 000 kronor.
Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt och Säkerhetspolisen får besluta om sådana undantag som avses i första stycket om upphandlingens värde understiger 5 000 000 kronor.
Rubriken är ändrad så att det framgår att den gäller undantag vid upphandling. Paragrafen reglerar undantag vid försvarsupphandlingar och upphandlingar som gäller rikets säkerhet.
Nuvarande andra stycket, som gäller regeringens rätt att överlåta till en upphandlande myndighet att själv besluta om undantag, upphävs.
350
Bestämmelserna är onödiga, eftersom regeringen redan genom att besluta om ett fullständigt undantag från bestämmelserna i 15 kap. med stöd av 15 kap. 22 § första stycket i respektive lag, i enskilda fall, kan ge den upphandlande myndigheten eller enheten en motsvarande frihet.
Vidare ändras, i andra stycket, begreppet materiel till byggentreprenader och varor. Detta för att överensstämma med begreppen i övrigt i lagen. Slutligen bemyndigas Försvarsmakten, i tredje stycket, att besluta om sådana undantag som avses i första stycket om upphandlingens värde understiger 5 000 000 kronor. Förslagen behandlas närmare i av snitt 16.3.9.
23 § Bestämmelserna i 14 kap. 1 § första stycket, 4 och 6–9 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 14 kap. 2 §, om tävlingens värde uppgår till högst det i 3 § andra stycket angivna värdet.
Vid anordnande av projekttävlingar ska 3 § tillämpas. En projekttävling ska annonseras enligt 4 eller 5 §.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, ska vinnaren respektive vinnarna bjudas in att delta i förhandlingar.
Paragrafens första stycke är ändrat så att det hänvisar till den direktupphandlingsgräns som anges i 3 § andra stycket. I övrigt har den ändrats redaktionellt.
16 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
Det nuvarande 16 kap. om överprövning, skadestånd m.m. i LOU upphävs och ersätts med ett nytt kapitel – benämnt avtalsspärr, överprövning och skadestånd – med följande bestämmelser.
Genom de föreslagna bestämmelserna genomförs merparten av ändringsdirektivets bestämmelser. Ändringsdirektivet tar sikte på rättsmedel för upphandlingar inom det direktivstyrda området. Förslagen har dock fått en enhetlig utformning och omfattar således även upphandling under EU:s tröskelvärden.
Lagrådet har föreslagit att 16 kap. ska redigeras om i väsentliga delar.
Regeringen, som ser fördelar med Lagrådets förslag till disposition av kapitlet, anser emellertid att det skulle innebära stora förändringar i ett sent skede i lagstiftningsprocessen och behöver övervägas ytterligare. Regeringen anser därför att frågan bör övervägas i ett annat sammanhang (se avsnitt 3 ).
Bestämmelserna om tillsyn är, som Lagrådet har föreslagit, flyttade till det nya 18 kap.
Ansökan om överprövning
1 § En leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får i en framställning till allmän förvaltningsdomstol ansöka om åtgärd enligt 5 eller 15 § (ansökan om överprövning).
Rubriken är ny. Bestämmelsen motsvarar delvis nuvarande 16 kap. 1 § första stycket och genomför artikel 1.3 i ändringsdirektivet.
351
I paragrafen regleras en leverantörs talerätt. En leverantör kan ansöka om överprövning av såväl en upphandling som ett avtal som slutits mellan en upphandlande myndighet och en eller flera leverantörer.
Behörig domstol
2 § En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Rubriken som som föregår paragrafen motsvarar rubriken närmast före nuvarande 16 kap. 3 §. Paragrafen motsvarar nuvarande 16 kap. 3 §.
Förbud mot överklagande
3 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900) .
Rubriken som föregår paragrafen motsvarar rubriken närmast före nuvarande 16 kap. 4 §. Paragrafen motsvarar nuvarande 16 kap. 4 §.
Interimistiska beslut
4 § I fall då avtalsspärr enligt 6, 8 eller 9 § inte gäller får rätten besluta att den upphandlande myndigheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten får också besluta att, till dess något annat har bestämts, ett avtal inte får fullgöras.
Rätten får avstå från att fatta interimistiska beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Regler om interimistiskt beslut vid förlängd avtalsspärr finns i 9 §.
Rubriken är ny. Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 16 kap. 2 § andra stycket och genomför artikel 2.1a och 2.5 i ändringsdirektivet. Förslaget behandlas närmare i avsn itt 8.2 .
En motsvarighet till bestämmelsen i första stycket första meningen finns i nu gällande 16 kap. 2 § andra stycket första meningen LOU. Bestämmelser om avtalsspärr införs i syfte att möjliggöra överprövning av en upphandling innan avtal om upphandling ingås. Avtalsspärr gäller dock inte för alla upphandlingar och endast i första instans, se 16 kap. 6, 8 och 9 §§. Behov av att kunna fatta interimistiska beslut med motsvarande innebörd som en avtalsspärr, dvs. att den upphandlande myndigheten inte får ingå avtal, kan därför finnas i förvaltningsrätten för de upphandlingar där någon avtalsspärr inte gäller och i överinstanserna. Vad gäller förutsättningarna för att interimistiskt besluta att avtal inte ska få ingås torde vägledning kunna hämtas från praxis avseende interimistiska beslut att upphandlingen inte får avslutas.
Första stycket andra meningen innehåller en ny bestämmelse. Vid överprövning av ett avtals giltighet kan det finnas anledning för rätten att överväga behovet av ett interimistiskt beslut om att avtalet inte får fullgöras innan något annat har beslutats. Om t.ex. ett avtal är på väg att fullgöras, kan den klagande leverantörens möjligheter att konkurrera om avtalet vid en korrekt utförd upphandling gå förlorad. Vid bedömningen
352
av om det finns behov av ett sådant beslut måste rätten dock även väga in att ett beslut kan medföra betydande praktiska och ekonomiska olägenheter för avtalsparterna.
Ett interimistiskt beslut upphör att gälla när domstolen avgör målet slutligt.
Bestämmelsen i andra stycket motsvarar nuvarande 16 kap. 2 § sista meningen. En förändring är att bestämmelsen även är tillämplig vid rättens bedömning av om det finns behov av att förordna att ett avtal inte ska få fullgöras innan något annat har beslutats.
Första och andra styckena är huvudsakligen utformade som Lagrådet har förordat.
Tredje stycket innehåller en hänvisning till den möjlighet som finns för rätten att upphäva en förlängd avtalsspärr, se 9 § och kommentaren till den paragrafen.
Överprövning av en upphandling
5 § Om den upphandlande myndigheten har brutit mot de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
Rubriken är ny. Paragrafen motsvarar nuvarande 16 kap. 2 § första stycket. Den genomför artikel 2.1b i ändringsdirektivet. Förslaget behandlas i avsn itt 8.1.
Avtalsspärr
6 § Om en upphandlande myndighet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 § och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän tio dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande myndighet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
Rubriken är ny. Paragrafen är ny och genomför artikel 2a.2 första stycket i ändringsdirektivet. Förslaget behandlas i avsn itt 6.1.
Paragrafen, som har utformats som Lagrådet har förordat, anger när avtalsspärr gäller. När avtalsspärren gäller får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal. Syftet är att ge anbudssökande och anbudsgivare rådrum att överväga behovet av överprövning av upphandlingen. I förening med övriga bestämmelser om avtalsspärr är syftet också att möjliggöra en överprövning innan avtal sluts.
Paragrafen är tillämplig på såväl upphandlingar inom det direktivstyrda området som upphandlingar som inte omfattas av direktivet.
353
Avtalsspärren börjar löpa när en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 § skickas till anbudssökandena och anbudsgivarna.
I de fall det inte föreligger en skyldighet att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt någon av de angivna paragraferna gäller inte någon avtalsspärr. Därutöver anges i 16 kap. 7 § vissa situationer då någon avtalsspärr inte behöver iakttas.
Första stycket anger att avtalsspärren gäller i tio dagar från det att underrättelsen om tilldelningsbeslutet skickats med ett elektroniskt medel, exempelvis med e-post eller telefax (jfr avsnitt 16.4.2 ).
Såsom avseende nu gällande tiodagarsfrist är den påföljande dagen den första som ska räknas vid beräkning av avtalsspärrens längd (jfr prop. 2001/02:142 s. 101 och artikel 3.1 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder datum och frister40). Avtalsspärrens längd överensstämmer därmed med artikel 2a.2 i ändringsdirektivet, enligt vilken avtal inte får ingås före utgången av minst tio kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet översändes.
Av andra stycket framgår att avtalsspärren gäller i 15 dagar från det att underrättelsen skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel. Med detta avses skriftligt överbringande i annan form än elektronisk, t.ex. genom postgång, personligt överlämnande eller överlämnande med bud. Den längre tidsfristen gäller naturligtvis om den upphandlande myndigheten skickat underrättelsen till samtliga anbudssökande eller anbudsgivare på annat sätt än med ett elektroniskt medel. Det kan emellertid tänkas att en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare saknar möjlighet att elektroniskt ta emot en underrättelse om tilldelningsbeslut och att den upphandlande myndigheten eller enheten därför skickar underrättelsen med ett elektroniskt medel till vissa och på ett annat sätt till andra. I en sådan situation måste den längre tidsfristen om 15 dagar iakttas för att samtliga anbudssökande och anbudsgivare ska få den i direktivet föreskrivna minimifristen på sig att avgöra om man vill ansöka om överprövning. I paragrafen föreskrivs därför att den längre tidsfristen ska iakttas om den upphandlande myndigheten skickat underrättelsen på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare. Av 9 kap. 9 § första stycket och, genom en hänvisning, 15 kap. 19 § framgår att avtalsspärrens längd ska anges i underrättelsen om tilldelningsbeslutet.
Av 16 kap. 19 § följer att 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid ska tillämpas vid beräkningen av avtalsspärrens längd.
Det står en upphandlande myndighet fritt att ange en längre avtalsspärr än de i första eller andra stycket föreskrivna minimifristerna. Av det tredje stycket följer att en sådan längre avtalsspärr måste iakttas av den upphandlande myndigheten.
40 EGT L 124, 8.6.1971 s. 1 (Celex 31971R1182).
354
Undantag från avtalsspärr
7 § Avtalsspärr gäller inte
1. vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 eller 4, om undantag har beslutats med stöd av 15 kap. 22 §,
2. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 4 kap. 5–9 §§,
3. vid tilldelning av kontrakt på grund av ramavtal enligt 5 kap. 7 §, eller
4. vid direktupphandling enligt 15 kap. 3 § andra stycket.
Rubriken är ny. Paragrafen är ny, men motsvarar delvis vad som gäller enligt nuvarande 16 kap. 1 § fjärde stycket 1. Paragrafen genomför artikel 2b i första rättsmedelsdirektivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet. Paragrafens innehåll har utformats enligt bilaga 2 till
Lagrådets yttrande. Förslaget behandlas i avsnitt 6.3.
Av paragrafen framgår när bestämmelsen om avtalsspärr i 16 kap. 6 § inte är tillämplig.
Första punkten motsvarar i princip nuvarande 16 kap. 1 § fjärde stycket 1. Avtalsspärr gäller inte vid upphandling som rör rikets säkerhet m.m. när undantag beslutats enligt 15 kap. 22 §.
Andra punkten avser ett undantag från avtalsspärr vid upphandling som får ske genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering.
Genom möjligheten till förhandsinsyn enligt 7 kap. 4 § följt av en avtalsspärr enligt 16 kap. 8 § kan dock en upphandlande myndighet ändå frivilligt välja att iaktta en avtalsspärr för att undgå risken att avtalet om upphandling förklaras ogiltigt, se kommentaren till 16 kap. 17 §.
Tredje punkten avser ett undantag från avtalsspärr vid tilldelning av kontrakt efter förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 5 kap. 7 §.
I fjärde punkten görs ett undantag från avtalsspärr vid direktupphandling enligt 15 kap. 3 § andra stycket.
Avtalsspärr vid förhandsinsyn
8 § Vid förhandsinsyn enligt 7 kap. 4 § eller 15 kap. 5 a § får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerats.
Rubriken är ny. Även paragrafen är ny och genomför tillsammans med 7 kap. 4 § artikel 2d.4 i ändringsdirektivet. Förslaget behandlas i avsnitt 7.2.4 och 7.2.5.
I paragrafen återges tidsfristen för den avtalsspärr som ska iakttas vid förhandsinsyn. Om förhandsinsyn enligt 7 kap. 4 § eller 15 kap. 5 a § är korrekt utförd och avtalsspärren enligt denna paragraf är iakttagen, tillämpas inte bestämmelserna om ogiltighet av avtal på upphandlingen, se 16 kap. 17 § 2.
Förlängd avtalsspärr
9 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 6 eller 8 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
355
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny och genomför artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Den har delvis utformats med beaktande av vad Lagrådet har föreslagit. Paragrafen behandlas i av snitt 6.4.
Enligt första stycket gäller en förlängd avtalsspärr intill dess förvaltningsrätten har avgjort målet. Den förlängda avtalsspärren gäller endast i första instans – dvs. inte i kammarrätt eller i Regeringsrätten – och för upphandlingar som omfattas av avtalsspärr enligt 6 § eller avtalsspärr vid förhandsinsyn enligt 8 §.
Vid prövning i högre instans och vid upphandlingar som inte omfattas av bestämmelserna om avtalsspärr får rätten, i den mån det är behövligt, med stöd av 16 kap. 4 § förordna interimistiskt att avtal om upphandling inte får ingås.
Syftet med bestämmelsen om förlängd avtalsspärr är att tillförsäkra att domstolen får tid att överpröva upphandlingen innan avtal ingås. För de fall en avtalsspärr ska iakttas följer av 16 kap. 11 § att en ansökan om överprövning ska ha kommit in före utgången av avtalsspärren. Den förlängda avtalsspärren inträder automatiskt så snart en ansökan om överprövning i rätt tid kommit in till förvaltningsrätten. Det är viktigt att den upphandlande myndigheten så snart som möjligt får kännedom om att en förlängd avtalsspärr har inträtt.
Bestämmelsen om förlängd avtalsspärr i denna paragraf är riktad till den upphandlande myndigheten. Omständigheten att en förlängd avtalsspärr börjar löpa innebär således inte att det ges en ytterligare tidsfrist för andra leverantörer att komma in med en ansökan om överprövning. Lagtekniskt framgår detta av 16 kap. 11 § som endast hänvisar till tidsfristerna för avtalsspärr i 16 kap. 6 och 8 §§, se även kommentaren till 16 kap. 11 §.
Enligt andra stycket får rätten besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla. Genom denna möjlighet lämnas ett utrymme för domstolen att i ett enskilt mål avgöra om den förlängda avtalsspärren ska upphävas. Ett beslut om upphävande av en förlängd avtalsspärr innebär att avtal om upphandling omedelbart får ingås. Upphävande av den förlängda avtalsspärren riskerar alltså att leda till att en ansökan om överprövning av beslut om upphandling inte kommer att tas upp till prövning i sak (jfr 16 kap. 13 §). Denna omständighet bör nogsamt vägas in vid bedömningen av om ett beslut i fråga om upphävande av en förlängd avtalsspärr ska fattas. Upphävande bör endast komma i fråga i rena undantagsfall. Rätten torde vanligtvis besluta om upphävande av den förlängda avtalsspärren på yrkande av part (se vidare avsn itt 6.4).
Det kan finnas flera leverantörer som önskar ansöka om överprövning av en upphandling. En domstol kan inte upphäva en avtalsspärr som gäller efter underrättelse om tilldelningsbeslut eller vid förhandsinsyn (16 kap. 6 respektive 8 §). Om avtalsspärren enligt 16 kap. 6 eller 8 § inte har löpt ut får en upphandlande myndighet därför, även om rätten i ett mål om överprövning upphävt den förlängda avtalsspärren, inte ingå avtal förrän avtalsspärren efter underrättelse om tilldelningsbeslut eller vid förhandsinsyn har löpt ut.
I 16 kap. 10 § regleras att i de fall en förlängd avtalsspärr gäller under handläggningen i förvaltningsrätten, får avtal inte ingås förrän efter tio dagar från det förvaltningsrätten har avgjort målet.
356
Tiodagarsfrist
10 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 9 §, får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 4 §, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet.
När Regeringsrätten har fattat ett beslut enligt 4 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny och har i allt väsentligt utformats som Lagrådet har förordat. Förslaget behandlas närmare i av snitt 6.5 .
Paragrafen innehåller en tiodagarsfrist under vilken den upphandlande myndigheten inte får ingå avtal efter det att rätten har avgjort ett mål eller upphävt ett interimistiskt beslut. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att överprövning kan ske. En likartad bestämmelse avseende upphävda interimistiska beslut finns i nuvarande 16 kap. 1 § tredje stycket 2 LOU.
Av första stycket följer att om en förlängd avtalsspärr gäller under handläggningen i förvaltningsrätten får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet. För det fall förvaltningsrätten bifaller en leverantörs ansökan om överprövning ersätts den förlängda avtalsspärren av avgörandet i sak. Avser överprövningen t.ex. tilldelningsbeslutet får avtal då inte ingås.
I andra stycket föreskrivs att om en förvaltningsrätt eller en kammarrätt interimistiskt har förordnat att avtal inte får ingås, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller har upphävt det interimistiska beslutet. Ett interimistiskt beslut kan upphävas genom ett särskilt beslut och upphör annars att gälla när målet avgörs slutligt (jfr kommentaren till 16 kap. 4 §). Genom avgränsningen till förvaltningsrätt eller kammarrätt tydliggörs att något förbud att ingå avtal inte ska gälla i tio dagar efter det att Regeringsrätten har avgjort ett mål eller upphävt ett interimistiskt beslut. Med begreppet ”avgjort målet” avses även situationen att en kammarrätt har upphävt den överklagade domen och återförvisat målet till förvaltningsrätten. Vid en återförvisning till förvaltningsrätten återinträder inte den förlängda avtalsspärr som kan ha gällt under förvaltningsrättens första prövning, utan förvaltningsrätten är hänvisad till att fatta ett interimistiskt beslut för att avtal inte ska få ingås när tiodagarsfristen efter återförvisningsbeslutet löpt ut.
Av tredje stycket framgår att om Regeringsrätten i ett mål om överprövning har fattat ett interimistiskt beslut att avtal inte får ingås och därefter visar målet åter till lägre instans får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att Regeringsrätten fattade beslutet om återförvisning. Tredje stycket är naturligtvis inte tillämpligt om Regeringsrätten i och för sig har fattat ett interimistiskt beslut, men detta har upphävts vid tidpunkten för återförvisningen.
357
Förhållandet att förbudet mot att ingå avtal gäller i tio dagar är betingat av att tidsfristerna ska vara så enhetliga som möjligt. Som jämförelse ska avtalsspärrens längd efter underrättelse om tilldelningsbeslut med ett elektroniskt medel vara tio dagar, se 16 kap. 6 §.
Det ska anmärkas att förbudet mot att ingå avtal enligt denna paragraf är kortare än den tid om tre veckor som gäller för överklagande av en domstols avgörande. Om ett överklagande kommer in efter det att perioden har löpt ut, finns risk för att avtal har slutits och att överklagandet därmed inte tas upp till prövning, se 16 kap. 13 § (jfr Justitieombudsmannens beslut den 13 februari 2009 med dnr 5604-2008 och 523-2009). Upplysning om den period under vilken avtal inte får ingås bedöms dock kunna lämnas i en sedvanlig anvisning om hur man överklagar.
För att undvika orimliga konsekvenser bör rätten kunna förordna att någon tiodagarsfrist inte ska gälla (jfr möjligheten att upphäva en förlängd avtalsspärr enligt 16 kap. 9 § och kommentaren till den bestämmelsen). En sådan möjlighet finns i paragrafens fjärde stycke. Eftersom ett sådant förordnande kan förta leverantören rätten till överprövning (jfr 16 kap. 13 §) bör möjligheten användas i undantagsfall och med stor försiktighet. Situationen kan jämföras med de överväganden som görs när rätten avslår ett yrkande om interimistiskt beslut.
Domstolen kan inte upphäva en avtalsspärr efter underrättelse om tilldelningsbeslut eller vid förhandsinsyn (16 kap. 6 respektive 8 §). Det kan finnas flera leverantörer som vill ansöka om överprövning av samma upphandling. Om en sådan avtalsspärr löper innebär det ett förbud för den upphandlande myndigheten att ingå avtal oavsett vad rätten förordnat i ett enskilt mål med stöd av denna bestämmelse (jfr också kommentaren till 16 kap. 9 §).
Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling
11 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av sådan avtalsspärr som avses i 6 eller 8 §.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny och genomför artikel 2c i ändringsdirektivet. Den har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Paragrafen behandlas i avsnitt 8.7.1.
Paragrafen innehåller tidsfrister för att ansöka om överprövning av en upphandling där en avtalsspärr ska iakttas. Tidsfristerna för att komma in med en sådan ansökan är desamma som för avtalsspärren eller avtalsspärren vid förhandsinsyn, se kommentaren till 16 kap. 6 och 8 §§. Vid en ansökan om överprövning av en upphandling där avtalsspärr gäller enligt 6 § är tidsfristen därmed normalt tio eller 15 dagar beroende på om tilldelningsbeslutet skickas till anbudssökandena och anbudsgivarna med ett elektroniskt medel eller på annat sätt. Tidsfristen kan dock vara längre om detta anges särskilt i underrättelsen om tilldelningsbeslutet. En ansökan om överprövning av en upphandling där avtalsspärr vid förhandsinsyn gäller enligt 8 § ska ha kommit in innan tio dagar gått från publiceringen av annonsen i EUT eller i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig (jfr 7 kap. 4 § respektive 15 kap. 5 a §).
358
Av 16 kap. 19 § följer också att 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid ska tillämpas vid beräkningen av avtalsspärren och om en ansökan om överprövning har kommit in i tid. En ansökan som kommit in för sent ska inte tas upp till prövning.
I 16 kap. 13 § finns en handlingsregel för domstolarna med innebörd att en ansökan om överprövning av en upphandling inte ska prövas efter den tidpunkt då avtal slutits mellan upphandlande myndighet och leverantör.
12 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan tio dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för detta.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från utskickandet.
Paragrafen är ny. Förslaget behandlas i avsnitt 8.7.2. Parag rafen har huvudsakligen utformats som Lagrådet har förordat.
Enligt 9 kap. 9 § andra stycket föreligger en skyldighet för en upphandlande myndighet eller enhet att skicka en underrättelse om bl.a. ett beslut om att avbryta en upphandling. Skyldigheten för upphandlande myndigheter och enheter att underrätta om avbrytandet inträder när en inbjudan att lämna anbud har gått ut. Motsvarande skyldighet finns för upphandlingar som inte omfattas av direktivet genom hänvisningen i 15 kap. 19 § till 9 kap. 9 §. Paragrafen omfattar även situationen när en upphandlande myndighet avbryter upphandlingen i ett tidigare skede och då väljer att frivilligt skicka en underrättelse om beslutet och ange skälen för detta.
Ett beslut att avbryta en upphandling kan överprövas av allmän förvaltningsdomstol, se RÅ 1995 ref. 62. Enligt nuvarande praxis finns i princip en evig rätt att överklaga beslut att avbryta en upphandling.
I paragrafen fastställs en tidsfrist för att komma in med en ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling om tio eller 15 dagar från det att en underrättelse om beslutet skickats till anbudssökandena och anbudsgivarna. Vilken tidsfrist som gäller är beroende av vilket kommunikationsmedel den upphandlande myndigheten använder för att skicka underrättelsen och den påföljande dagen är den första som ska räknas vid beräkningen av tidsfristens längd, se kommentaren till 16 kap. 6 §.
När överprövning av en upphandling inte längre får ske
13 § Överprövning av en upphandling får inte ske efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 16 kap. 1 § andra och tredje styckena och behandlas i avsnitt 8.9.
En ansökan om överprövning av en upphandling ska inte prövas efter den tidpunkt då ett avtal har slutits. Vid upphandlingar då någon
359
avtalsspärr inte gäller ska en ansökan för att kunna tas upp till prövning ha kommit in före det att avtal har ingåtts. Målet ska avskrivas om avtal har ingåtts. Detta överensstämmer med vad som i dag gäller vid överprövning av direktupphandling. Paragrafen har i allt väsentligt utformats som Lagrådet har förordat.
14 § Om den upphandlande myndigheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 4, 6, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 15–17 §§.
Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 8.9.
Paragrafen, som har utformats som Lagrådet har förordat, reglerar domstolens prövning i den situationen att ett avtal, efter att ett mål om överprövning av en upphandling har anhänggigjorts, ingås i strid mot en bestämmelse som innebär ett förbud mot att ingå avtal. Dessa bestämmelser är interimistiskt beslut att avtal inte får ingås enligt 16 kap. 4 §, avtalsspärr enligt 16 kap. 6, 8 eller 9 § och förbud mot att ingå avtal efter förvaltningsrätts dom eller efter upphävande av ett interimistiskt beslut enligt 16 kap. 10 §.
Av 16 kap. 13 § framgår att en ansökan om överprövning inte ska prövas efter den tidpunkt då ett avtal har slutits. För att en leverantör, på grund av att en upphandlande myndighet har slutit ett avtal i strid mot ett förbud, inte ska behöva anhängiggöra ett mål om överprövning av avtalets giltighet föreskrivs i förevarande paragraf att rätten i stället, på yrkande av en leverantör, ska överpröva avtalets giltighet. Om leverantören inte önskar att avtalets giltighet ska överprövas ska rätten avskriva målet.
Om en upphandlande myndighet i strid mot ett förbud ingår ett avtal ska en leverantör som har ansökt om överprövning av en upphandling således normalt inte vara tvungen att ge in en ansökan om överprövning av avtalets giltighet. Detta är en förändring jämfört med vad som i dag gäller. Enligt gällande rätt kan en upphandlande myndighet och en leverantör vara civilrättsligt bundna av ett avtal som inte utgör ett kontrakt i den mening som avses i LOU. Upphandlingen är därför inte avslutad och kan fortfarande överprövas av domstol. Genom den förslagna ordningen undviks den situation som i dag kan uppkomma att en upphandlande myndighet är civilrättsligt bunden av ett avtal, samtidigt som rätten beslutat att upphandlingen ska göras om.
En leverantör som får kännedom om att ett avtal har slutits i strid mot någon av de aktuella bestämmelserna kan naturligtvis på eget initiativ framställa ett yrkande om att överprövningen ska avse avtalets giltighet. En domstol som har fått kännedom om att ett avtal har slutits och därför överväger att avskriva målet torde i många fall upplysa leverantören om detta innan avskrivning sker. Därmed kan leverantören, om denne så önskar, justera sitt yrkande.
Om avtalet har ingåtts efter det att förvaltningsrätten avgjort målet måste överinstansen ta ställning till om instansordningsprincipen medger att överprövning av avtalet sker i överrätten eller om målet ska visas åter till underinstansen för prövning.
360
Överprövning av ett avtals giltighet
15 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits
1. utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1 eller 2 §, 13 kap. 2 eller 5 §, 14 kap. 5 §, eller 15 kap. 4 eller 6 §, eller
2. enligt ett förfarande i 5 kap. 7 § utan att de villkor har följts som framgår av den paragrafen eller av det ramavtal som ligger till grund för det nya anbudsförfarandet och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med ett interimistiskt beslut enligt 4 §, bestämmelserna om avtalsspärr i 6, 8 eller 9 § eller tiodagarsfristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Rubriken är ny. Paragrafen är ny och genomför artikel 2d.1 och 2 i ändringsdirektivet. Den har i allt väsentligt utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Paragrafen behandlas i avsnitt 7.1.
Paragrafen innehåller en uttömmande uppräkning av de fall av felaktig eller underlåten upphandling som kan föranleda att en domstol förklarar ett ingånget avtal ogiltigt.
Av första stycket första punkten framgår att ett ingånget avtal ska förklaras ogiltigt om det inte föregåtts av att upphandlingen annonserats i enlighet med vad som föreskrivs i denna lag. Ett avtal som kan förklaras ogiltigt enligt denna punkt har inte varit föremål för något formellt upphandlingsförfarande. Bestämmelsen tar dock endast sikte på kravet på att annonsera en upphandling. Om en upphandlande myndighet annonserat eller gjort motsvarande offentliggörande av upphandlingen, blir det allmänt känt att ett upphandlingsförfarande inletts. Ett felaktigt förfarande kan därefter angripas av leverantör, bl.a. genom att ansöka om överprövning av upphandlingen enligt 16 kap. 5 §. Fel under upphandlingsförfarandet kan även leda till ogiltighet enligt andra eller tredje punkten i denna paragraf.
Bestämmelsen omfattar alla former av ingångna avtal, t.ex. kontrakt eller ramavtal, som normalt skulle ha föregåtts av ett upphandlingsförfarande enligt lagen. Avtal som inte omfattas av lagen berörs inte av bestämmelsen. Upphandlingslagstiftningen omfattar onerösa fång, dvs. när en upphandlande myndighet eller enhet gör en anskaffning av en tillgång mot betalning. Transaktioner av benefik karaktär, t.ex. gåvor, omfattas inte. I de fall gränsdragningsfrågor uppkommer får en helhetsbedömning av samtliga förekommande omständigheter belysa hur avtalets egentliga karaktär ska kategoriseras. Enligt 16 kap. 1 § krävs att en leverantör som ansöker om överprövning av ett avtals giltighet ska anse sig ha lidit eller kunna komma att lida skada.
Första stycket andra punkten gäller endast för upphandling genom förnyad konkurrensutsättning av leverantörerna inom ett ramavtal.
Bestämmelsen är föranledd av att det inte finns något krav på att iaktta en avtalsspärr vid förnyad konkurrensutsättning, se 16 kap. 7 § 3. Under
op. 2009/10:180
361
Pr
sådana förhållanden kräver genomförandet av artikel 2d.1c i ändringsdirektivet att ett ingånget avtal ska kunna förklaras ogiltigt. En förnyad konkurrensutsättning ska följa de villkor som är uppställda i 5 kap. 7 § eller i ramavtalet. Om så inte har skett, och detta har medfört att leverantören lidit eller kan komma att lida skada, ska ett ingånget avtal förklaras ogiltigt.
En upphandlande myndighet som så önskar kan tillförsäkra sig om att ett avtal som slutits efter förnyad konkurrensutsättning inte kan förklaras ogiltigt av domstol. Detta sker genom en underrättelse om tilldelningsbeslutet och iakttagande av en avtalsspärr innan avtalet ingås, se 16 kap. 17 § 1.
Av andra stycket framgår under vilka omständigheter ett ingånget avtal ska förklaras ogiltigt när det förekommit ett upphandlingsförfarande. Det första villkoret som ska vara uppfyllt för ogiltighet är att avtalet har ingåtts utan att den upphandlande myndigheten iakttagit en avtalsspärr som gäller enligt 16 kap. 6, 8 eller 9 §, tiodagarsfristen enligt 16 kap. 10 § eller att avtalet slutits i strid med ett interimistiskt beslut enligt 16 kap. 4 §. Inte i något av dessa fall har den upphandlande myndigheten haft rätt att ingå avtal. Det är exempelvis inte tillåtet att sluta avtal direkt efter ett tilldelningsbeslut när en avtalsspärr gäller. Stycket omfattar också att den upphandlande myndigheten ingår avtal utan att, när så skulle ha gjorts, dessförinnan ha meddelat ett tilldelningsbeslut som uppfyller kraven i 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 § och någon avtalsspärr därför inte börjat löpa.
Som ett andra villkor för ogiltighet enligt andra stycket ankommer det på leverantören att påvisa förekomsten av fel i upphandlingsförfarandet i övrigt genom att de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § eller någon annan bestämmelse i lagen ska ha överträtts. Felet ska vara av sådan art att det har medfört att leverantören lidit eller kan komma att lida skada. Dessa villkor motsvaras av nuvarande 16 kap. 2 § första stycket. För det fall felet inte har medfört att en leverantör har lidit eller kan komma att lida skada, ska avtalet således inte förklaras ogiltigt. En sådan utgång i ett mål om överprövning enligt denna punkt, ska leda till att tillsynsmyndigheten ansöker om att upphandlingsskadeavgift ska påföras i enlighet med vad som föreskrivs i 17 kap.
I 16 kap. 18 § regleras de tidsfrister som gäller för att ansöka om överprövning av ett avtals giltighet.
Om avtalet förklaras ogiltigt innebär det att det är civilrättsligt ogiltigt och inte kan göras gällande. Skyldigheten att fullgöra avtalet bortfaller alltså för båda parter. Har förpliktelserna i avtalet helt eller delvis uppfyllts är huvudregeln att prestationerna ska återgå. Om en återgång av prestationerna inte är möjlig är utgångspunkten att det förmögenhetsläge som gällde innan det ogiltiga avtalet slöts ska återställas. Om exempelvis varor som levererats redan förbrukats eller tjänster redan utförts kan parterna få utge ersättning för den nytta de haft av varandras prestationer. En annan tänkbar situation är en byggnad som uppförts till hälften när avtalet förklaras ogiltigt. I en sådan situation får ersättning lämnas för de prestationer som redan har utförts, medan framtida prestationer inte får utföras.
362
Den upphandlande myndigheten kan också bli skadeståndsskyldig gentemot leverantören. Rätten till skadestånd till leverantör då ett avtal har förklarats ogiltigt regleras i 16 kap. 20 § och behandlas i avsnitt 11.2 .
Av ogiltigförklaring av ett avtal får anses följa att exempelvis ett tilldelningsbeslut inte längre gäller.
Även när det föreligger skäl för att förklara ett avtal ogiltigt enligt någon bestämmelse i denna paragraf, kan domstolen under de förutsättningar som gäller enligt 16 kap. 16 § förklara att ett ingånget avtal får bestå. Ett avtal ska inte heller ogiltigförklaras under de förutsättningar som anges i 16 kap. 17 §.
När ett avtal inte får ogiltigförklaras
16 § Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 15 § är uppfyllda.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny och genomför artikel 2d.3 i ändringsdirektivet. Förslaget behandlas i avsn itt 7.2.1.
På talan av en leverantör ska rätten besluta om ogiltighet enligt de förutsättningar som anges i 15 §. I denna paragraf föreskrivs emellertid att ett avtal som slutits mellan upphandlande myndighet och leverantör ska få bestå, trots skäl för ogiltighet, på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse.
Uttrycket tvingande hänsyn till allmänintresset förekommer inom andra områden i unionsrätten. I artikel 36 i EUF-fördraget finns t.ex. en uppräkning av de skäl som kan utgöra grund för att inskränka den fria rörligheten. Hänsyn kan exempelvis tas till allmän säkerhet, skydd för människors liv och hälsa, folkhälsa, bibehållen ekonomisk jämvikt i det sociala trygghetssystemet, konsumentskydd och skydd av såväl tjänstemottagare som arbetstagare, rättvisa handeltransaktioner, kamp mot bedrägerier, skydd av miljö och stadsmiljö, djurhälsa, immateriella rättigheter, bevarande av det nationella historiska och konstnärliga kulturarvet, socialpolitiska och kulturpolitiska mål.
Undantagen har ofta varit föremål för EU-domstolens prövning. Eftersom hänsyn till allmänintresset utgör ett skäl för undantag från den fria rörligheten, är utgångspunkten att begreppet ska tolkas restriktivt.
Begränsad vikt får läggas till ekonomiska intressen inom ramen för allmänintresset. Ekonomiska intressen med direkt koppling till avtalet i fråga ska t.ex. inte anses utgöra tvingande hänsyn till ett allmänintresse. Med direkt koppling till avtalet avses, enligt direktivets artikel 2d.3, bl.a. kostnader för förseningar i samband med fullgörandet av avtalet, kostnader i samband med inledandet av ett nytt upphandlingsförfarande, kostnader i samband med byte av ekonomisk aktör samt kostnader för rättsliga skyldigheter i samband med ogiltighet.
Ekonomiska intressen av att avtalets giltighet upprätthålls får dock beaktas om ogiltighet skulle leda till orimliga eller oproportionerliga följder. Stor vikt bör här läggas vid myndigheternas tillhandahållande av allmän service till samhället. Det ankommer på domstolarna att göra en skälig avvägning mellan detta allmänna intresse och leverantörens intresse av att det ingångna avtalet förklaras ogiltigt i syfte att en ny upphandling ska företas.
363
För det fall en domstol beslutar att ett avtal ska bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska tillsynsmyndigheten väcka talan om upphandlingsskadeavgift, se 17 kap. 1 och 2 §.
17 § Bestämmelserna om ogiltighet i 15 § ska inte tillämpas
1. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet med stöd av ramavtal enligt 5 kap. 7 §, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 9 kap. 9 § första stycket, samt iakttagit en avtalsspärr enligt 6 §, eller
2. om en upphandlande myndighet genom förhandsinsyn enligt 7 kap. 4 § eller 15 kap. 5 a § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 8 §.
Paragrafen är ny och genomför artikel 2d.4 och 5 i första rättsmedelsdirektivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet. Förslaget behandlas i avsn itt 7.2.3 , 7.2.4 oc h 7.2.5 .
Paragrafen innehåller vissa handlingsregler för upphandlande myndighet som, om de följs, innebär att ett ingånget avtal inte ska förklaras ogiltigt av domstol.
I första punkten finns ett förfarande som upphandlande myndighet kan tillgripa vid en förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal. Av 16 kap. 15 § 3 följer att en felaktigt genomförd förnyad konkurrensutsättning kan föranleda att ett ingånget avtal kan förklaras ogiltigt av domstol. För att inte riskera att drabbas av ogiltighet kan den upphandlande myndigheten underrätta berörda leverantörer om tilldelningsbeslutet enligt 9 kap. 9 § och iaktta en avtalsspärr innan avtalet ingås. Avtalsspärrens längd är tio eller 15 dagar beroende på om underrättelsen skickats med ett elektroniskt medel eller på annat sätt, se kommentaren till 16 kap. 6 §. Är nämnda krav uppfyllda, ska inte domstolen ogiltigförklara avtalet. I detta hänseende saknar det betydelse om förfarandet varit behäftad med något fel.
Under den tid som avtalsspärren gäller har en leverantör möjlighet att ansöka om överprövning av upphandlingen. En sådan prövning sker enligt 16 kap. 5 § och kan föranleda ett förordnande att upphandlingen ska göras om eller får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
Av andra punkten följer ett ytterligare förfarande som har effekten att domstol inte ska ogiltigförklara ett ingånget avtal om upphandling. Enligt 7 kap. 4 § och 15 kap. 5 a § kan en upphandlande myndighet annonsera sin avsikt att ingå ett avtal. En sådan annonsering, följt av iakttagelse av avtalsspärr om tio dagar föranleder att avtal som slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör inte kan förklaras ogiltigt.
Vill en leverantör angripa en upphandling som tillkännages genom förhandsinsyn får detta ske genom en ansökan överprövning av upphandlingen. Det ankommer på leverantören att bevaka den förhandsinsyn som annonseras för att kunna tillvarata rätten till överprövning av upphandlingen.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet
18 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.
364
Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att
1. Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 7 kap. 3 § eller ett meddelande enligt 15 kap. 21 §, eller 2. den upphandlande myndigheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är också ny och genomför artikel 2f i ändringsdirektivet. Förslaget behandlas i avsnitt 8.7.3.
En förändring jämfört med vad som i dag gäller är att giltigheten av ett ingånget avtal kan överprövas. I denna paragraf, som i allt väsentligt har utformats som Lagrådet har förordat, framgår de särskilda tidsfrister som gäller för en ansökan om överprövning av ett ingånget avtal. För överprövning av en upphandling och av ett beslut att avbryta en upphandling gäller de tidsfrister som framgår av 16 kap. 11 respektive 12 §.
Av första stycket följer att tidsfristen för att komma in med en ansökan om överprövning av ett avtals giltighet är sex månader, om inte den upphandlande myndigheten vidtar någon av de åtgärder för att förkorta tidsfristen som anges i andra stycket.
I andra stycket beskrivs i vilka fall tidsfristen för att komma in med en ansökan om överprövning förkortas. Tidsfristen för att komma in med en ansökan om överprövning av ett avtals giltighet är i dessa fall 30 dagar.
Första punkten i andra stycket anger en kortare tidsfrist för de fall den upphandlande myndigheten tillkännagivit en tilldelning av ett kontrakt eller ett ramavtal i en efterannons enligt 7 kap. 3 § eller ett meddelande om resultatet av en upphandling enligt 15 kap. 21 §. Av bestämmelsen framgår att tidsfristen är 30 dagar från det att kommissionen har publicerat annonsen eller meddelandet. De krav som uppställs för en efterannons eller ett meddelande om resultatet av en upphandling måste vara uppfyllda för att den kortare tidsfristen ska vara tillämplig. I annat fall gäller den tidsfrist som framgår av första stycket.
Bestämmelserna i 7 kap. 3 § om efterannonsering och 15 kap. 21 § om meddelande av resultatet av en upphandling avser upphandlingar inom det direktivstyrda området respektive B-tjänster över tröskelvärdena. Det saknas motsvarande bestämmelser om publicering av annons eller meddelande om tilldelning av kontrakt för det icke direktivstyrda området. En upphandlande myndighet som för en upphandling under tröskelvärdena önskar förkorta tidsfristen för ansökningar om överprövning av ett avtals giltighet får därför genomföra en annonsering enligt de bestämmelser som omfattas av direktivens tillämpningsområde (se också kommentaren till 15 kap. 2 § fjärde stycket). Andra punkten i andra stycket anger en kortare tidsfrist när en upphandlande myndighet skickat en underrättelse om att avtalet slutits och lämnat vissa upplysningar. De upplysningar är sådana som avses i 9 kap. 10 §, som annars ska lämnas på begäran av leverantör. Av direktivet får följa att det inte krävs en fullständig redogörelse för sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §, utan en sammanfattning av dessa upplysningar (jfr avsnitt
365
6.2.2). Om en berörd anbudssökande och anbudsgivare inte erhållit en underrättelse gäller den längre tidsfristen som framgår av första stycket.
Den kortare tidsfrist som framgår av andra stycket är motiverad av en avvägning mellan den upphandlande myndighetens intresse av att kunna avsluta en upphandling och leverantörens intresse av ett korrekt upphandlingsförfarande. Genom en publicering av en efterannons eller ett meddelande om resultatet av en upphandling eller genom en underrättelse kan berörda leverantörer, anbudssökande eller potentiella anbudssökande förväntas bli varse om tilldelningen av ett avtal och agera relativt omgående utifrån denna information.
För att säkerställa om en ansökan kommit in i rätt tid får domstolen vid behov hämta in information om avtalet från den upphandlande myndigheten.
Vem som är taleberättigad framgår av 16 kap. 1 §. En överprövning av ett avtals giltighet ska ske enligt de förutsättningar som anges i 16 kap. 15–17 §§.
Beräkning av vissa tider
19 § Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt 10 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen ( 1930:173 ) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Rubriken är ny och har utformats som Lagrådet har förordat. Paragrafen är ny och har utformats som Lagrådet har förordat. Förslaget behandlas närmare i av snitt 8.8 .
Enligt 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid får, om den tid då enligt lag eller särskild författning en åtgärd senast ska vidtas infaller på en söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton, åtgärden vidtas nästa vardag (söndagsregeln).
I paragrafen kopplas beräkningen av avtalsspärrens längd till söndagsregeln. Upphandlande myndigheter måste således beakta att avtalsspärrens längd ska beräknas på så sätt att om sista dag för avtalsspärren infaller på någon av dagarna som är uppräknade i söndagsregeln, ska sista dag för spärren i stället anses infalla nästa vardag. Detta innebär att avtal får ingås tidigast dagen därefter, oavsett om det är en helgdag eller inte. Detsamma gäller, som Lagrådet har påpekat, tiodagarsfristens längd.
Tidsfristerna för att ansöka om överprövning av en upphandling sammanfaller med de tidsfrister under vilka avtalsspärr gäller. På tidsfristerna för att ansöka om överprövning torde dock söndagsregeln vara direkt tillämplig, utan att någon särskild hänvisning behöver göras. För tydlighets skull tas dock en sådan hänvisning in i paragrafen. Således ska tidsfristerna för att ansöka om överprövning av såväl en upphandling som ett avtals giltighet beräknas med iakttagande av söndagsregeln.
Skadestånd
20 § En upphandlande myndighet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i en offentlig upphandling och som har haft
366
kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.
Rubriken motsvarar den rubrik som föregår nuvarande 16 kap. 5 §. Paragrafen är delvis ny och har utformats som Lagrådet har föreslagit.
Första stycket motsvarar nuvarande 16 kap. 5 § och genomför artikel 2.1c i ändringsdirektivet. Medlemsstaterna är skyldiga att se till att en leverantör som har eller har haft intresse av att få ett offentligt kontrakt om inköp av t.ex. tjänster och som har lidit eller kan komma att lida skada till följd av en påstådd överträdelse av bestämmelserna om upphandling kan beviljas skadestånd (jfr prop. 2006/07:128 s. 444).
Andra stycket, som reglerar rätten till skadestånd för det negativa kontraktsintresset till anbudssökande och anbudsgivare som har deltagit i en upphandling, är nytt och behandlas närmare i avsn itt 11.1.
21 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 15 § genom ett avgörande som har vunnit laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 16 kap. 6 § och har i allt väsentligt utformats enligt Lagrådets förslag. Möjligheten enligt 16 kap. 15 § att ogiltigförklara ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör innebär att skadeståndstalan enligt LOU kan aktualiseras i nya situationer. Med anledning av detta införs en tidsfrist för att väcka talan om skadestånd på grund av att ett avtal förklarats ogiltigt. Tidsfristen är ett år från det att avtalet har ogiltigförklarats genom ett avgörande som har vunnit laga kraft. Förslaget behandlas i avsn itt 11.2.
17 kap. Upphandlingsskadeavgift
Genom kapitlet inrättas ett sanktionssystem, en särskild avgift på upphandlingsområdet. Avgiften benämns, som Lagrådet har förordat, upphandlingsskadeavgift.
Vissa bestämmelser om upphandlingsskadeavgift genomför ändringsdirektivets krav på alternativa sanktioner.
I promemorian och i lagrådsremissen föreslogs att 17 kap. även skulle innehålla bestämmelserna om tillsyn. Dessa bestämmelser har emellertid, som Lagrådet har förslagit, brutits ut och placerats i ett nytt 18 kap.
Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift
1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande myndighet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) om
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 16 kap. 6, 8 eller 9 §,
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 16 kap. 16 §, eller
367
3. myndigheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1 eller 2 §, 13 kap. 2 eller 5 §, 14 kap. 5 §, eller 15 kap. 4 eller 6 §.
Rubriken är ny. Paragrafen är ny och punkterna 1 och 2 genomför, tillsammans med 17 kap. 2 § första stycket, artikel 2e.2 i ändringsdirektivet. Förslaget behandlas i avsnitt 9.2 .
Paragrafen reglerar förutsättningarna för allmän förvaltningsdomstol att, efter ansökan av tillsynsmyndigheten enligt 17 kap. 2 §, döma ut upphandlingsskadeavgift. Paragrafens placering följer vad Lagrådet har förordat om att den inledande regeln ska ta sikte på domstolens uppgifter och ange vilka förutsättningar som gäller för ett avgiftsbeslut.
Enligt 17 kap. 2 § är tillsynsmyndigheten skyldig att ansöka om att en upphandlande myndighet ska påföras upphandlingsskadeavgift i de fall som regleras i första och andra punkten i denna paragraf, medan tillsynsmyndigheten får ansöka om åläggande av upphandlingsskadeavgift i fall som regleras i tredje punkten i paragrafen.
Den första punkten föreskriver att allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift om en domstol i ett mål om överprövning av ett avtal konstaterat att avtalet slutits i strid med en avtalsspärr, men avtalet inte har förklarats ogiltigt. Situationen kan vara den att det inte förekommit något annat fel under förfarandet eller att ett fel som förekommit under förfarandet inte medfört att leverantören lidit eller kan komma att lida skada, se 16 kap. 15 § andra stycket. Ingripande får endast ske om det finns ett lagakraftvunnet avgörande från allmän förvaltningsdomstol med denna innebörd. Enligt 16 kap. 15 § andra stycket kan ett avtal vidare, under samma förutsättningar som vid överträdelse av en avtalsspärr, förklaras ogiltigt om det ingåtts i strid mot ett interimistiskt beslut eller tiodagarsfristen eller innan en underrättelse om tilldelningsbeslut har skickats. Om ett avtal i en sådan situation får bestå ska emellertid någon upphandlingsskadeavgift inte påföras.
Av den andra punkten framgår att allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift när en domstol i ett mål om överprövning av ett avtal förklarat att tvingande hänsyn till ett allmänintresse utgör skäl för att låta avtalet bestå. Punkten innehåller kumulativa rekvisit för att aktualisera en sanktion. Av domstolens dom ska det framgå att det finns skäl för att förklara avtalet ogiltigt. Därefter ska domstolen ha konstaterat att avtalet, trots detta, får bestå av tvingande hänsyn till allmänintresset. Ingripande får endast ske om det finns ett lagakraftvunnet avgörande från allmän förvaltningsdomstol med denna innebörd.
Av den tredje punkten framgår att upphandlingsskadeavgift får beslutas om en upphandlande myndighet slutit ett avtal utan att annonsera upphandlingen på sätt som krävs enligt lagen.
Till skillnad från punkterna 1 och 2 krävs inte för beslut om upphandlingsskadeavgift enligt punkten 3 att frågan varit föremål för bedömning av allmän förvaltningsdomstol i ett mål om överprövning av avtal. Utdömande enligt punkten 3 kan således ske oberoende av om en sådan talan förts av någon leverantör. Förutsättningarna för att besluta om upphandlingsskadeavgift överensstämmer med förutsättningarna för
368
att i ett mål om överprövning av avtal ogiltigförklara ett avtal med stöd av 16 kap. 15 § 1.
Krav på föregående annonsering finns i 7 kap. 1 och 2 §§, 13 kap. 2 och 5 §§, 14 kap. 5 § samt 15 kap. 4 och 6 §§. Det förhållandet att annonsering skett genom s.k. förhandsinsyn enligt 7 kap. 4 § eller 15 kap. 5 a § i ett fall där grund för ogiltighet förelegat, medför inte att möjligheten att påföra upphandlingsskadeavgift bortfaller.
Denna bestämmelse omfattar inte krav på annonsering om resultatet av en upphandling (efterannonsering).
Bestämmelsen tar sikte på att annonsering inte skett och inte på brister i utformningen av annonseringen. Fel eller brister i annonseringen ska således normalt inte föranleda någon upphandlingsskadeavgift. Om annonseringen är behäftad med sådana allvarliga fel och brister att den inte kan härleda leverantören till att en upphandling ska ske, torde det dock kunna anses att någon annonsering inte har skett.
För bestämmelsens tillämpning fordras också att den upphandlande myndigheten har slutit avtal med en leverantör. Med detta menas ett civilrättsligt bindande avtal.
Bestämmelsen är utformad med strikt ansvar. Bristande kännedom om gällande rätt eller misstag om lagstiftningens innehåll utgör inte någon ursäkt för en överträdelse.
Den upphandlande myndighet som ombesörjer upphandlingen bär risken att drabbas av en sanktion. Om en upphandlande myndighet åtar sig att upphandla för en annan upphandlande myndighets räkning, är det den förstnämnda myndigheten som svarar för upphandlingens riktighet. Om upphandlingen ombesörjs av annan än en upphandlande myndighet är det dock den upphandlande myndighet som beställt upphandlingen som bär risken att drabbas av en sanktion i händelse av bristande regelefterlevnad.
2 § Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses i 1 § 3.
Paragrafen är ny och dess första stycke bidrar, tillsammans med 17 kap. 1 §, till genomförandet av artikel 2e.2 i ändringsdirektivet. Förslaget behandlas i avsn itt 9.
Paragrafen reglerar när tillsynsmyndigheten ska respektive får ingripa genom att hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet ska betala en upphandlingsskadeavgift.
Första stycket avser de situationer när tillsynsmyndigheten har en skyldighet att ansöka om upphandlingsskadeavgift. Av 17 kap. 1 § framgår att överträdelsen ska vara konstaterad av allmän förvaltningsdomstol vid en överprövning av avtal som gjorts efter en ansökan av en leverantör. De situationer som avses är när en domstol i ett mål om överprövning av avtal funnit att avtalet ska bestå trots överträdelse av avtalsspärr eller på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse, se kommentaren till 17 kap. 1 § 1 och 2. Ett ingripande
369
från tillsynsmyndigheten får inte ske förrän domstolens avgörande i målet om överprövning av avtalet vunnit laga kraft.
Andra stycket avser de situationer när tillsynsmyndigheten får ansöka om upphandlingsskadeavgift och omfattar upphandlingar som inte annonserats i enlighet med lagen, se kommentaren till 17 kap. 1 § 3.
Behörig domstol
3 § En ansökan om att en upphandlande myndighet ska betala upphand-
lingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är också ny. Paragrafen har placerats med beaktande av vad Lagrådet har anfört.
Av första stycket framgår vilken förvaltningsrätt som är behörig att pröva tillsynsmyndighetens ansökan om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift. Förslaget behandlas i avsnitt 9.9.
Av andra stycket framgår att det krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.
Avgiftens storlek
4 § Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet.
Beräkningen av kontraktsvärdet ska ske enligt 3 kap. 3 och 4 §§ eller 15 kap. 3 a §.
Rubriken är ny och har utformats som Lagrådet har föreslagit. Paragrafen är ny och genomför delvis artikel 2e.2 i ändringsdirektivet. Förslaget behandlas i avsn itt 9.5.
Paragrafen anger det lägsta och högsta belopp som upphandlingsskadeavgift kan fastställas till. Det föreskrivs en begränsning avseende hur högt belopp avgiften får uppgå till beräknat i relation till kontraktsvärdet av den upphandling som bedömts föranleda en särskild avgift. Bestämmelser om beräkning av kontraktsvärdet finns i 3 kap. 3 och 4 §§ samt 15 kap. 3 a §. Hänvisning till dessa bestämmelser görs i enlighet med vad Lagrådet har föreslagit.
Det ankommer på tillsynsmyndigheten att ange de omständigheter som åberopas till stöd för yrkandet. Det kan även vara lämpligt att tillsynsmyndigheten yrkar att upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till ett visst belopp.
5 § Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.
Paragrafen är ny. Förslaget behandlas i avsnitt 9.6.
Domstolen har stort utrymme att ta hänsyn till alla relevanta omständigheter inom ramen för upphandlingsskadeavgiftens avskräckande syfte. Detta innebär att hänsyn ska tas till såväl försvårande
370
som förmildrande omständigheter. Utgångspunkten bör dock vara att avgiften bestäms så att myndigheten avhåller sig från överträdelser av lagen samt att även andra avhåller sig från överträdelser. Ju allvarligare överträdelsen kan anses vara, desto högre belopp bör sanktionsavgiften fastställas till. Exempelvis kan beaktas om den upphandlande myndighetens agerande är att betrakta som särskilt klandervärt. Upprepade överträdelser bör ses som en försvårande omständighet. Vid bedömningen av sanktionsvärdet bör vägas in hur klar överträdelsen kan anses vara. Om rättsläget är oklart bör det påverka sanktionsvärdet så att överträdelsen anses mindre allvarlig. Vikt kan också läggas vid om avtalet i fråga fortfarande är giltigt. Att ett avtal har förklarats ogiltigt på grund av att det föregåtts av en otillåten direktupphandling kan alltså, vilket Lagrådet har tagit upp, påverka upphandlingsskadeavgiftens storlek i sänkande riktning. I vissa fall kan andra olägenheter eller negativa ekonomiska konsekvenser för den upphandlande myndigheten ses som en förmildrande omständighet. När ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse kan det antas att det åtminstone i vissa fall kan vara fråga om en överträdelse där sanktionsvärdet är förhållandevis lågt. Överträdelser kan i en del av dessa fall snarare antas bero på de allmänna omständigheterna än på ett medvetet kringgående av upphandlingslagstiftningen. Det följer emellertid av ändringsdirektivet att en sanktion ska påföras i dessa fall. Förmildrande omständigheter kan föranleda att upphandlingsskadeavgiften bestäms till ett lågt belopp och i ringa fall inte alls döms ut.
I paragrafen ges möjlighet att efterge avgiften helt om det finns synnerliga skäl. Som framgår av formuleringen ska denna möjlighet användas restriktivt och främst ses som en ventil för rena undantagsfall. Ett tänkbart exempel på fall då avgiften bör kunna efterges, vilket Lagrådet har efterfrågat, skulle kunna röra direktupphandlingar som inte riktigt anses nå upp till kravet på synnerliga skäl i 15 kap. 3 § andra stycket. Den regeln är avsedd främst för sådana oförutsedda händelser som inte den upphandlande myndigheten själv kunnat råda över (jfr prop. 2001/02:142 s. 99). Att den upphandlande enheten råkat i brådska beroende på egen bristande planering grundar alltså inte rätt till direktupphandling. Det kan emellertid tänkas att en upphandlande myndighet, på grund av eget agerande, har hamnat i en situation där myndigheten anser sig tvungen att direktupphandla exempelvis för att människors liv eller hälsa annars skulle riskeras. Om detta inte skulle anses utgöra synnerliga skäl enligt 15 kap. 3 § andra stycket är det tänkbart att det skulle framstå som orimligt eller stötande att upphandlingsskadeavgift ska beslutas på grund av den otillåtna direktupphandlingen och att eftergift därför skulle kunna komma i fråga. Emellertid bör i detta sammanhang erinras om att för det fall en leverantör har fört talan om ogiltighet av avtalet, och rätten har beslutat att avtalet får bestå på grund av ett tvingande allmänintresse, så är det i målet om upphandlingsskadeavgift fråga om en situation där ändringsdirektivet kräver att en sanktion ska påföras.
371
Tidsfrister för ansökan om avgift
6 § En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har vunnit laga kraft.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny och anger inom vilken tid tillsynsmyndigheten ska väcka talan om upphandlingsskadeavgift när en domstol beslutat att ett avtal får bestå trots att föreskriven avtalsspärr inte har iakttagits eller att det får bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 16 kap. 16 §. I dessa fall ska tillsynsmyndigheten genom förvaltningsdomstolens försorg alltid ha tillgång till en domstols beslut i anledning av att en leverantör har ansökt om överprövning. Förslaget behandlas i av snitt 9.10 .
7 § När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 18 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft.
Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft.
När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 18 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
Paragrafen är ny och anger inom vilken tid tillsynsmyndigheten ska väcka talan om upphandlingsskadeavgift med anledning av otillåten direktupphandling. Paragrafen har i allt väsentligt utformats som
Lagrådet har föreslagit. Förslaget behandlas i avsnitt 9.10.
Till skillnad mot vad som gäller enligt de fall för vilka tidsfristen regleras i 17 kap. 6 § är möjligheten att få en talan om upphandlingsskadeavgift prövad på denna grund inte avhängig av att det finns ett domstolsavgörande rörande överprövning. I en del mål om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 3 finns det således ett avgörande angående överprövning, medan det i andra mål inte har väckts någon talan av en leverantör. För att undvika parallella processer; dvs. att ett mål om överprövning av avtal och ett mål om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift pågår samtidigt när det gäller samma avtal, ska tillsynsmyndigheten i dessa fall avvakta viss tid med att ge in en ansökan om upphandlingsskadeavgift.
I första stycket behandlas situationen att en eller flera leverantörer ansöker om överprövning av ett avtals giltighet. I 16 kap. 18 § anges inom vilken tid en leverantör ska ge in en ansökan om överprövning till förvaltningsrätten. Tillsynsmyndighetens ansökan får därför inte göras förrän föreskriven tidsfrist löpt ut och beslut i anledning av denna talan vunnit laga kraft. För det fall flera leverantörer ansökt om överprövning av det aktuella avtalet och dessa mål avgörs genom olika beslut, ska samtliga avgöranden ha vunnit laga kraft innan tillsynsmyndigheten får ge in ansökan. Den bortre gränsen för att ge in ansökan är sex månader från det att beslut i anledning av överprövningen av avtalet i fråga vunnit
372
laga kraft. Härmed avses det senast lagakraftvunna beslutet, om flera mål om överprövning avgjorts.
Andra stycket reglerar situationen att ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtal inom de frister som anges i 16 kap. 18 §. Det ligger i sakens natur, såsom bestämmelserna har utformats, att tillsynsmyndigheten alltid måste avvakta att den tidsfristen har löpt ut innan en ansökan tidigast kan ges in. I dessa fall har tillsynsmyndigheten många gånger svårare såväl att få vetskap om det förvärv som skett, som att utreda de närmare omständigheterna kring avtal etc.
Tillsynsmyndigheten har i dessa fall medgetts en bortre gräns på ett år från det att avtalet i fråga slöts för att väcka talan.
Betalning av avgift m.m.
8 § Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
Rubriken är ny. Bestämmelsen är också ny. Förslaget behandlas i avsnitt 9.7.
9 § Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att avgörandet beträffande avgiften har vunnit laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen ( 1993:891 ) om indrivning av statliga fordringar m.m.
Paragrafen är ny och har utformats enligt Lagrådets förslag. Förslaget behandlas i 9.12.
I första stycket anges den tidsfrist inom vilken upphandlingsskadeavgift ska betalas.
10 § En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har vunnit laga kraft.
Paragrafen är ny och har utformats som Lagrådet har föreslagit. Av den föreslagna bestämmelsen framgår att upphandlingsskadeavgiften faller bort om inte verkställighet har kunnat ske inom fem år från det att den allmänna förvaltningsdomstolens avgörande vann laga kraft. Detta motsvarar vad som gäller enligt 35 § marknadsföringslagen (2008:486) och 3 kap. 23 § konkurrenslagen (2008:579).
18 kap. Tillsyn
Kapitlet är nytt och innehåller bestämmelser om tillsyn. Bestämmelserna om tillsyn har, som Lagrådet har föreslagit, placerats i ett eget kapitel.
Allmänna bestämmelser om tillsyn
1 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som utövar tillsyn
över den offentliga upphandlingen enligt denna lag.
373
Rubriken är ny. Bestämmelsen motsvarar delvis nuvarande 16 kap. 7 § och behandlas i avsnitt 10. A v förordningen (2007:1117) med instruktion för Konkurrensverket framgår att verket är tillsynsmyndighet.
2 § Vid sin tillsyn får myndigheten inhämta alla nödvändiga upplysningar för sin tillsynsverksamhet från upphandlande myndigheter eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet. Upplysningarna ska i första hand inhämtas genom skriftligt förfarande. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande myndigheten.
Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 16 kap. 7 § och behandlas i avsnitt 10.
För att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva effektiv tillsyn får myndigheten rätt att inhämta upplysningar även från den som kan antas vara en upphandlande myndighet. Skyldigheten att tillhandahålla sådana upplysningar regleras i 18 kap. 3 §.
3 § En upphandlande myndighet och den som kan antas vara en upphandlande myndighet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.
Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 16 kap. 8 § och behandlas i avsnitt 10.
För att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva effektiv tillsyn är även den som kan antas vara en upphandlande myndighet skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn. Tillsynsmyndighetens rätt att inhämta upplysningar regleras i 18 kap. 2 §.
Föreläggande
4 § Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande myndighet eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet att lämna uppgift, att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av handlingen.
Ett föreläggande enligt första stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart hos allmän förvaltningsdomstol.
Rubriken är ny. Paragrafen är också ny och behandlas i avsnitt 10.1.
Paragrafen ger tillsynsmyndigheten rätt att förelägga en upphandlande myndighet att lämna uppgift, att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av handlingen. Paragrafen kompletterar tillsynsmyndighetens rätt att inhämta upplysningar och upphandlande myndigheters skyldighet att tillhandahålla sådana upplysningar enligt 18 kap. 2 och 3 §§. Den tar inte sikte på andra uppgifter eller handlingar än sådana som tillsynsmyndigheten i dag har rätt att inhämta inom ramen för sin tillsyn. Tillsynsmyndigheten kan dock välja att tillgripa ett föreläggande, exempelvis om myndigheten har anledning att tro att uppgifterna annars inte skulle tillhandahållas. Möjligheten att utfärda ett föreläggande
374
avgränsas av att uppgiften eller handlingen ska behövas för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva tillsyn enligt lagen.
Ett föreläggande får enligt paragrafen även riktas mot den som kan antas vara en upphandlande myndighet. Därigenom klargörs att den som av tillsynsmyndigheten bedöms vara en upphandlande myndighet inte kan vägra att lämna uppgifter eller handlingar till tillsynsmyndigheten. Om den som föreläggandet riktar sig till har en avvikande åsikt i frågan om tillsynsmyndigheten har haft fog för föreläggandet får föreläggandet överklagas, vilket framgår av andra stycket. En definition av upphandlande myndighet finns i 2 kap. 19 § och offentligt styrda organ definieras i 2 kap. 12 §.
I tredje stycket föreskrivs att tillsynsmyndigheten ska vara motpart i domstol när ett föreläggande överklagas.
Behörig domstol
5 §
Tillsynsmyndighetens föreläggande enligt 4 § får överklagas hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är också ny.
Av första stycket framgår till vilken förvaltningsrätt tillsynsmyndighetens föreläggande enligt 18 kap. 2 § att lämna uppgifter eller handlingar ska överklagas. Förslaget behandlas i avsnitt 10.
Av andra stycket framgår att det krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 15 juli 2010.
2. Äldre bestämmelser gäller för upphandlingar som påbörjats före ikraftträdandet.
Av första punkten framgår när de föreslagna bestämmelserna ska träda i kraft.
Av andra punkten framgår avgränsningen mellan tillämpningen av nuvarande och de nya föreslagna bestämmelserna. En upphandling får anses påbörjad när den upphandlande myndigheten beslutat om vilket upphandlingsförfarande som ska tillämpas eller senast när myndigheten genom annons eller på annat sätt beslutat att begära in anbud (prop. 2006/07:128 del I, s. 447). Åtgärder i strid mot de föreslagna bestämmelserna som vidtagits som ett led i en påbörjad upphandling ska inte kunna leda till att avtalet ogiltigförklaras eller föranleda något ingripande i form av särskild avgift (upphandlingsskadeavgift). När det gäller otillåten direktupphandling, dvs. när ett avtal har slutits utan att upphandlingen har annonserats enligt bestämmelserna i LOU, får en sådan anses påbörjad först när avtalet har slutits om inte myndigheten eller enheten kan visa att ett upphandlingsförfarande enligt lagen rent faktiskt har påbörjats vid en tidigare tidpunkt.
375
19.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster
1 kap.
1 § I denna lag finns föreskrifter om
– lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser (1 kap.),
– definitioner (2 kap.), – tröskelvärden (3 kap.), – upphandlingsförfaranden (4 kap.), – ramavtal (5 kap.), – elektronisk auktion (5 a kap.), – tekniska specifikationer och särskilda kontraktsvillkor i förfrågningsunderlag m.m. (6 kap.),
– annonsering av upphandling (7 kap.), – tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud m.m. (8 kap.), – kommunikation, information och dokumentation (9 kap.), – uteslutning av leverantörer (10 kap.), – kvalificering och urvalsbedömning (11 kap.), – tilldelning av kontrakt (12 kap.), – projekttävlingar på tjänsteområdet (13 kap.), – anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land (14 kap.), – upphandling som inte omfattas av direktivet (15 kap.), – avtalsspärr, överprövning och skadestånd (16 kap.), – upphandlingsskadeavgift (17 kap.), och – tillsyn (18 kap.). Till lagen hör följande bilagor: – Förteckning över byggentreprenadkontrakt (bilaga 1) – Förteckning över tjänstekontrakt (A-tjänster) (bilaga 2) – Förteckning över tjänstekontrakt (B-tjänster) (bilaga 3) – Definition av vissa tekniska specifikationer (bilaga 4)
Paragrafen, som beskriver lagens innehåll, är ändrad mot bakgrund av de nya kapitel om elektronisk auktion (5 a kap.), avtalsspärr, överprövning och skadestånd (16 kap.), upphandlingsskadeavgift (17 kap.) och tillsyn (18 kap.) som föreslås införas i lagen.
12 § Denna lag gäller inte för anskaffningar som görs vid återförsäljning eller uthyrning till tredje man, om den upphandlande enheten inte har någon särskild rättighet eller ensamrätt att sälja eller hyra ut föremålet för kontraktet och även andra har rätt att sälja eller hyra ut det på samma villkor som den upphandlande enheten.
En upphandlande enhet är skyldig att på begäran av Europeiska kommissionen anmäla de varukategorier och verksamheter som den anser vara undantagna enligt första stycket.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
13 § Denna lag gäller inte vid upphandling som görs för att i ett land som inte är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) utöva sådan verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 4–10 §§
376
utan fysisk användning av något nät eller geografiskt område i ett eller flera EES- länder.
En upphandlande enhet är skyldig att på begäran av Europeiska kommissionen anmäla de verksamheter som den anser vara undantagna enligt första stycket.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
18 § På begäran av Europeiska kommissionen ska en upphandlande enhet som tilldelat ett kontrakt med tillämpning av något av undantagen i 15 eller 17 § lämna uppgifter till kommissionen om namnen på de berörda företagen eller samriskföretagen och om de berörda kontraktens art och värde samt tillhandahålla det underlag som kommissionen anser vara nödvändigt för att visa att relationerna mellan företaget eller samriskföretaget och den upphandlande enheten motsvarar kraven i 15–17 §§.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
23 § Denna lag gäller inte om det fastställts enligt det särskilda förfarande som anges i artikel 30 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, senast ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr 2083/2005, att verksamheten är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde.
Europeiska kommissionen prövar efter begäran från en upphandlande enhet om förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda för viss verksamhet.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar. Vidare har en redaktionell ändring gjorts.
24 a § Upphandlande enheter bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
Bestämmelsen är ny och motsvarar 1 kap. 9 a § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
2 kap.
6 a § Med elektronisk auktion avses en upprepad process med hjälp av elektroniska medel för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden.
Paragrafen är ny och genomför, tillsammans med 5 a kap. 2 §, artikel 1.6 i försörjningsdirektivet. Den motsvarar 2 kap. 6 a § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
9 a § Med inköpscentral avses en upphandlande myndighet som
1. ingår ramavtal om byggentreprenader, varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande enheter, eller
2. medverkar vid en upphandling i egenskap av ombud åt flera upphandlande enheter.
377
Paragrafen är ny och genomför, tillsammans med 4 kap. 4 §, artikel 1.8 i försörjningsdirektivet. Förslaget behandlas närmare i avsnitt 14 oc h motsvarar 2 kap. 9 a § LOU, se kommentaren till den paragrafen. Av paragrafen framgår att det är en upphandlande myndighet som kan vara inköpscentral. En upphandlande enhet enligt försörjningsdirektivet eller ett privaträttsligt subjekt får således inte ha den funktionen.
26 § Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i viss form.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 23 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
3 kap.
1 § Denna lag ska tillämpas på kontrakt vilkas värde beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om kontraktet avser
1. varu- eller tjänstekontrakt, eller
2. byggentreprenadkontrakt. Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
Särskilda bestämmelser om tröskelvärden vid projekttävlingar finns i 13 kap. 2 och 3 §§.
Värdet av kontraktet ska beräknas exklusive mervärdesskatt.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
4 kap.
Inköpscentraler
4 § En upphandlande enhet får anskaffa byggentreprenader, varor och tjänster med hjälp av en inköpscentral.
Rubriken är ny. Paragrafen är ny och genomför, tillsammans med 2 kap. 9 a §, artikel 1.8 i försörjningsdirektivet. Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 14 o ch motsvarar 4 kap. 22 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
5 a kap. Elektronisk auktion
Kapitlet är nytt och behandlar elektroniska auktioner. En elektronisk auktion är inte ett fullständigt upphandlingsförfarande, utan kan ingå som en avslutande del i ett annat upphandlingsförfarande. Utredningen föreslog en placering i anslutning till kapitlet om kontraktstilldelning. Regeringen anser dock att kapitlet i stället bör placeras i anslutning till kapitlen om upphandlingsförfaranden och ramavtal. Bestämmelserna genomför artikel 56 i försörjningsdirektivet och behandlas i avsnitt 13. Bestämmelserna motsvarar i hög utsträckning 5 a kap. LOU, se kommentaren till det kapitlet.
Begreppet elektronisk auktion definieras i 2 kap. 6 a §.
378
I artikel 56.9 i försörjningsdirektivet finns en bestämmelse om att en upphandlande enhet inte får använda elektroniska auktioner på ett otillbörligt sätt eller på ett sådant sätt att konkurrensen förhindras, begränsas eller snedvrids Utredningen har föreslagit att en sådan bestämmelse ska tas in i LUF. Detta får emellertid anses följa redan av de grundläggande principerna i 1 kap. 24 § LUF (jfr prop. 2006/07:128 s. 492 f. angående motsvarande bestämmelser avseende ramavtal). Någon bestämmelse motsvarande den av utredningen föreslagna bestämmelsen (17 a kap. 12 § LUF) finns inte med i regeringens förslag.
Tillämpningsområdet
1 § En upphandlande enhet får, om förfrågningsunderlaget kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet, som en avslutande del av ett upphandlingsförfarande genomföra en elektronisk auktion vid
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förenklat förfarande, och
5. urvalsförfarande.
Rubriken är ny. Paragrafen är ny och genomför artikel 56.2 första och andra styckena i försörjningsdirektivet.
Paragrafen motsvarar i stora delar 5 a kap. 1 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Av punkten 3 framgår att inom försörjningssektorerna får elektronisk auktion genomföras vid förhandlat förfarande med föregående annonsering. I bestämmelsen saknas alltså den begränsning vad gäller användning av elektronisk auktion vid förhandlat förfarande med föregående annonsering som finns i LOU.
Vidare föreligger en skillnad jämfört med motsvarande paragraf i LOU vad gäller förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal. Försörjningsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om förnyad konkurrensutsättning. Direktivet innehåller inte heller någon bestämmelse som reglerar elektronisk auktion vid förnyad konkurrensutsättning. Någon bestämmelse avseende elektronisk auktion vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal införs därför inte heller i LUF. Det står dock en upphandlande enhet fritt att även inom försörjningssektorerna använda sig av bestämmelserna om förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal i LOU (jfr prop. 2006/07:128 s. 177). Under förutsättning att de grundläggande principerna respekteras bör en elektronisk auktion kunna genomföras vid ett sådant förfarande.
2 § Den elektroniska auktionen ska möjliggöra en rangordning på grund av automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på
1. priser, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som erbjudit det lägsta priset, eller
2. priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i förfrågningsunderlaget, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.
379
Paragrafen är ny och genomför, tillsammans med 2 kap. 6 a §, artikel 1.6 i försörjningsdirektivet och artikel 56.2 tredje stycket i försörjningsdirektivet. Den motsvarar 5 a kap. 2 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
3 § Om elektronisk auktion kommer att användas, ska den upphandlande enheten ange det i annonsen om upphandling.
Paragrafen är ny och genomför artikel 56.3 första stycket i försörjningsdirektivet. Den motsvarar 5 a kap. 3 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Förfrågningsunderlag
4 § Av förfrågningsunderlaget ska bl.a. framgå
1. de delar av anbuden, vars värden kan kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal, som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,
2. de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för föremålet för upphandlingen,
3. vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,
4. relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts, och
6. relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny och genomför artikel 56.3 andra stycket i försörjningsdirektivet. Den motsvarar 5 a kap. 4 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Första utvärdering av anbud
5 § Innan en upphandlande enhet inleder en elektronisk auktion, ska enheten genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fastställda viktningen för dessa.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny och genomför artikel 56.4 första stycket i försörjningsdirektivet. Den motsvarar 5 a kap. 5 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Inbjudan att lämna nya priser eller värden m.m.
6 § Alla anbudsgivare som har lämnat godtagbara anbud ska bjudas in med elektroniska medel att lämna nya priser eller värden.
Inbjudan ska innehålla alla relevanta upplysningar för individuell anslutning till den elektroniska utrustning som används och uppgift om vid vilken tidpunkt den elektroniska auktionen kommer att inledas, genomföras och avslutas.
Rubriken är ny. Paragrafen är ny och genomför, tillsammans med 9 och 10 §§, artikel 56.4 andra stycket i försörjningsdirektivet. Den motsvarar 5 a kap. 6 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
380
7 § Vid tilldelning av kontrakt på grundval av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska inbjudan åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av den berörda anbudsgivarens anbud som gjorts i enlighet med viktningen av tilldelningskriterierna.
Paragrafen är ny och genomför artikel 56.5 första stycket i försörjningsdirektivet. Den motsvarar 5 a kap. 7 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
8 § I inbjudan ska anges den matematiska formel som används för att vid den elektroniska auktionen automatiskt bestämma rangordningen med hänsyn till de nya priser och nya värden som lämnas under auktionen.
Den matematiska formeln ska innefatta den i annonsen eller i förfrågningsunderlaget angivna viktningen av alla de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga.. Om kriterieviktningen angetts som intervall ska dessa i förväg fastställas till ett bestämt värde.
Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler ges för varje anbud.
Paragrafen är ny och genomför artikel 56.5 andra och tredje styckena i försörjningsdirektivet. Den motsvarar 5 a kap. 8 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
9 § Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter den dag då inbjudan har skickats ut.
Paragrafen är ny och genomför, tillsammans med 6 och 10 §§, artikel 56.4 andra stycket i försörjningsdirektivet. Den motsvarar 5 a kap. 9 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
10 § Den elektroniska auktionen får genomföras i flera på varandra följande etapper.
Paragrafen är ny och genomför, tillsammans med 6 och 9 §§, artikel 56.4 andra stycket i försörjningsdirektivet. Den motsvarar 5 a kap. 10 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Upplysningar till anbudsgivarna
11 § Under varje etapp i en elektronisk auktion ska den upphandlande enheten omedelbart meddela varje anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de ska ha kännedom om sin plats i rangordningen.
Den upphandlande enheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden, under förutsättning att detta har angetts i förfrågningsunderlaget.
Den upphandlande enheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
Rubriken är ny. Paragrafen är ny och genomför artikel 56.6 i försörjningsdirektivet. Den motsvarar 5 a kap. 11 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
381
Avslutande av en elektronisk auktion
12 § En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande enheten
1. vid den tidpunkt då auktionen enligt inbjudan att delta i auktionen ska avslutas,
2. när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. då det antal auktionsetapper som fastställts i inbjudan att delta i auktionen har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 ska den upphandlande enheten i inbjudan att delta i auktionen ange hur långt efter det att den har tagit emot det sista budet som den kommer att avsluta auktionen.
I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje etapp i auktionen anges i inbjudan att delta i auktionen.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny och genomför artikel 56.7 i försörjningsdirektivet. Den motsvarar 5 a kap. 12 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
13 § När den elektroniska auktionen har avslutats, ska den upphandlande enheten tilldela kontraktet på grundval av resultatet av den elektroniska auktionen.
Paragrafen är ny och genomför artikel 56.8 i försörjningsdirektivet. Den motsvarar 5 a kap. 13 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
7 kap.
6 § En upphandlande enhet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal ska till Europeiska kommissionen skicka en annons om upphandlingsresultatet senast två månader efter det att kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts (efterannonsering).
Bestämmelserna i första stycket gäller inte för tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
Annonsering vid förhandsinsyn
7 § En upphandlande enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 4 kap. 2 eller 3 § får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska kommissionen (förhandsinsyn).
Rubriken är ny. Bestämmelsen är ny och genomför tillsammans med 16 kap. 9 § artikel 2d.4 i ändringsdirektivet. Förslaget behandlas i avsnitt 7.2.4.
För att en upphandlande enhet ska kunna försäkra sig om att ett avtal som slutits efter förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 4 kap. 2 eller 3 § inte kan komma att ogiltigförklaras kan enheten genomföra en förhandsannonsering med iakttagande av en avtalsspärr. Paragrafen motsvarar 7 kap. 4 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
382
8 kap.
7 § Tidsfristerna för att komma in med anbud vid öppet förfarande enligt 2 och 5 §§ får, utöver vad som följer av 6 §, förkortas med fem dagar, om den upphandlande enheten med elektroniska medel ger fri, direkt och fullständig tillgång till förfrågningsunderlaget från den dag då annonsen om upphandlingen skickades till Europeiska kommissionen för publicering.
Tidsfristen för att komma in med anbud vid selektivt förfarande eller förhandlat förfarande enligt 4 § andra stycket får förkortas med fem dagar, om den upphandlande enheten ger fri, direkt och fullständig tillgång med elektroniska medel till förfrågningsunderlaget från den dag då annonsen om upphandlingen skickades till Europeiska kommissionen för publicering. Tidsfristen får dock aldrig vara kortare än den minsta tid som anges i 4 § andra stycket.
Den Internetadress där förfrågningsunderlaget finns tillgängligt ska anges i annonsen.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
9 kap.
1 § Anbudsansökningar och anbud ska lämnas skriftligen om inte något annat följer av tredje stycket.
En upphandlande enhet får bestämma att anbudsansökningar och anbud ska lämnas med ett elektroniskt medel eller på något annat sätt.
Enheten får tillåta att en anbudsansökan görs per telefon. Enheten ska i en annons ange hur anbudsansökningar får lämnas och i en annons eller ett förfrågningsunderlag ange hur anbud får lämnas.
Paragrafen motsvarar delvis nu gällande 9 kap. 1 §. Förslaget behandlas i avsnitt 16.4.2 . Paragrafen motsvarar 9 kap. 1 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
9 § En upphandlande enhet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt och om skälen för besluten. I underrättelsen ska enheten ange den period under vilken avtal enligt 16 kap. 6 § inte får ingås (avtalsspärr).
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande enhet beslutar att avbryta en upphandling för vilken det har gått ut inbjudan att lämna anbud samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
Paragrafen motsvarar delvis nu gällande 9 kap. 9 § och bidrar till genomförande av artikel 2a.2 i andra rättsmedelsdirektivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet. Förslaget behandlas närmare i avsn itt 6.2 och motsvarar 9 kap. 9 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
10 kap.
3 § En upphandlande enhet får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller i en upphandling, om leverantören
383
1. är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning eller är föremål för ackord eller tills vidare har inställt sina betalningar eller är underkastad näringsförbud,
2. är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, tvångsförvaltning, ackord eller annat liknande förfarande,
3. genom lagakraftvunnen dom är dömd för brott avseende yrkesutövningen,
4. har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen och den upphandlande enheten kan visa detta,
5. inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker, eller
6. i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av bestämmelserna i 10 eller 11 kap.
Är leverantören en juridisk person, får leverantören uteslutas om en företrädare för den juridiska personen har dömts för brott som avses i första stycket 3 eller gjort sig skyldig till sådant fel som avses i första stycket 4.
Enheten får, utom i de fall som avses i 5 §, begära att en leverantör visar att det inte finns någon grund för att utesluta leverantören med stöd av första stycket 1, 2, 3 eller 5.
Bestämmelsen i paragrafens första stycke punkt 6 har ändrats så att den står i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i direktivet. Förslaget behandlas i avsn itt 16.2.3.
Paragrafens tredje stycke har ändrats såtillvida att upphandlande enheter inte längre får begära in sådana upplysningar från leverantörerna som de enligt den föreslagna bestämmelsen i 5 § är skyldiga att själva inhämta.
5 § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 3 § första stycket 5 ska den upphandlande enheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet.
Bestämmelsen motsvarar i stort 10 kap. 4 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
11 kap.
3 § Den upphandlande enheten ska ange kriterier och regler för urval till ett kvalificeringssystem, och i den utsträckning som framgår av 10 kap., grunder för uteslutning från ett sådant system. Detta kan göras genom en hänvisning till andra företags kvalificeringssystem.
Kriterierna och reglerna ska tillhandahållas den leverantör som begär det. En leverantör kan när som helst ansöka om att bli kvalificerad. Kriterierna och villkoren för urval får vid behov uppdateras. Berörda leverantörer ska underrättas om de ändringar som gjorts.
I paragrafens tredje stycke har en redaktionell ändring gjorts så att ett felaktigt ”kan” har strukits.
12 § När det gäller byggentreprenad- eller tjänstekontrakt kan en upphandlande enhet, när det behövs, kräva att leverantörerna anger de åtgärder för miljöledning som de kommer att tillämpa när kontraktet fullgörs, för att därigenom kontrollera deras tekniska förmåga.
384
Om den upphandlande enheten i ett sådant fall kräver att få tillgång till ett av ett oberoende organ upprättat certifikat som intygar att leverantören uppfyller vissa miljöledningsstandarder, ska enheten hänvisa till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 761/2001 av den 19 mars 2001 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljöredovisningsordning (EMAS) eller till miljöledningsstandarder som bygger på relevanta europeiska eller internationella standarder. Miljöledningsstandarderna ska vara certifierade av organ som uppfyller unionslagstiftningen eller relevanta europeiska eller internationella standarder för certifiering.
Enheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade inom EES. Den ska även godta andra bevis på likvärdiga miljöledningsåtgärder som lämnas av leverantörerna.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
Begränsad kontroll
13 § En upphandlande enhet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som rör leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett öppet förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som enheten avser att tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 9 kap. 9 § första stycket.
I ett selektivt eller förhandlat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som enheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
Rubriken är ny. Paragrafen är också ny och motsvarar 11 kap. 17 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
12 kap.
4 § Om en upphandlande enhet finner att ett anbud är onormalt lågt på grund av att anbudsgivaren har fått statligt stöd, får enheten begära en förklaring av anbudsgivaren. Kan anbudsgivaren inte efter en sådan begäran och inom en skälig tidsfrist som angetts av den upphandlande enheten visa att det är fråga om ett med EUF-fördraget förenligt stöd, får anbudet förkastas.
En upphandlande enhet som förkastar ett anbud enligt första stycket ska underrätta Europeiska kommissionen om det.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
13 kap.
2 § Tröskelvärdet vid projekttävlingar är de värden som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
385
7 § Resultatet av en projekttävling ska sändas till Europeiska kommissionen inom två månader efter det att projekttävlingen har avslutats.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
14 kap.
1 § För anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land, med vilket
Europeiska unionen inte har slutit avtal som tillförsäkrar företag från unionen jämförbart och faktiskt tillträde till marknaden i detta tredje land, tillämpas 2 och 3 §§.
Bestämmelserna i 1–3 §§ tillämpas inte om något annat följer av åtaganden som unionen eller Sverige har med tredje land.
Paragrafen ändras till följd av att Lissabonfördraget har trätt i kraft och att konsekvensändringar ska göras av berörda författningar.
15 kap.
2 § Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även
– 1 kap. (lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser),
– 2 kap. (definitioner), – 4 kap. 4 § (inköpscentraler), – 5 kap. (ramavtal), – 6 kap. 4 § ( uppgifter om ursprung, tillverkning m.m.), – 6 kap. 7 § (miljömärken), – 6 kap. 14 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt), – 8 kap. 12 § (om någon annan än den upphandlande enheten ska lämna ut förfrågningsunderlaget),
– 8 kap. 13 § (tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar vid selektivt och förhandlat förfarande),
– 16 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd), – 17 kap. (upphandlingsskadeavgift), och – 18 kap. (tillsyn).
Vid upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 3 (B-tjänster) tillämpas även 6 kap. 1–3, 5, 6 och 8 §§, när värdet av kontraktet uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap.
Ett särskilt kvalificeringssystem enligt 11 kap. 2 § får tillämpas vid användning av urvalsförfarande för tilldelning av kontrakt eller ramavtal enligt detta kapitel.
En upphandlande enhet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 7 kap.
Paragrafens första stycke motsvarar i stort 15 kap. 2 § första stycket LOU, se kommentaren till den paragrafen. Det tredje stycket är nytt. Förslaget i denna del behandlas närmare i avsnitt 16.3.10. Paragrafe ns nuvarande tredje stycke placeras i stället i det fjärde stycket, se kommentaren till 15 kap. 2 § fjärde stycket LOU.
3 § En upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat förfarande eller urvalsförfarande.
Direktupphandling får dock användas om kontraktets värde uppgår till högst 15 procent av det tröskelvärde som avses i 3 kap. 1 § första stycket 1. Vidare får
386
direktupphandling användas i tillämplig omfattning i de fall då förutsättningarna för tilldelning av kontrakt utan föregående annonsering som avses i 4 kap. 2 och 3 §§ är uppfyllda eller om det finns synnerliga skäl.
Paragrafen motsvaras delvis av nuvarande 3 § första stycket.
Bestämmelsen i andra stycket, första meningen är ny och fastställer den beloppsgräns som gäller för direktupphandling av varor, tjänster och byggentreprenader. Förslaget behandlas närmare i avsn itt 16.3.2. I andra meningen anges att direktupphandling får användas i tillämplig omfattning om förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 4 kap. 2 och 3 §§ är uppfyllda. De upphandlingsförfaranden som är tillämpliga i 15 kap. är förenklat förfarande och urvalsförfarande. Förslaget behandlas i avsnitt 16.3.4.
Därutöver kan i enlighet med tidigare lagstiftning direktupphandling användas om det föreligger synnerliga skäl. Uttrycket synnerliga skäl överlappar naturligtvis vad som anges om synnerlig brådska i de ovan relaterade bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering. I uttrycket synnerliga skäl ligger dock inte enbart synnerlig brådska. Detta klargjordes i samband med att motsvarande bestämmelse i 6 kap. 2 § andra stycket ÄLOU ändrades på så sätt att uttrycket ”synnerliga skäl, såsom synnerlig brådska orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses och inte heller beror på den upphandlande enheten” ersattes av enbart ”synnerliga skäl”. I propositionen (prop. 2001/02:142 s. 99) angavs följande beträffande den ändrade bestämmelsen.
”Vidare har orden "såsom synnerlig brådska orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses och inte heller beror på den upphandlande enheten" utgått. Regeln är som tidigare avsedd främst för sådana oförutsedda händelser som inte den upphandlande enheten själv kunnat råda över. Att den upphandlande enheten råkat i brådska beroende på egen bristande planering grundar inte rätt till direktupphandling. Extra förmånliga köp vid t.ex. auktioner kan göras genom direktupphandling. Den upphandlande enheten måste dock i sådana fall kunna visa att det varit fråga om ett erbjudande väsentligt under marknadsvärdet. Det är således den upphandlande enheten som har bevisbördan för att sådana omständigheter föreligger som medger direktupphandling. Vidare bör vissa hälso- och sjukvårdstjänster samt socialtjänster kunna direktupphandlas. Det är främst sådana tjänster där relationen mellan vårdgivare och vård- eller omsorgstagare skulle störas och vården eller omsorgen därmed försämras eller sådana situationer där det endast finns ett möjligt vård- och boendealternativ på grund av vårdbehov eller anhöriganknytning. Vidare bör sådana fall där patientens fria val av vårdgivare omöjliggör upphandling enligt reglerna för förenklad upphandling eller urvalsupphandling grunda rätt till direktupphandling.”
387
Beräkning av värdet av ett kontrakt
3 a § Värdet av ett kontrakt ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas enligt kontraktet. En upphandling får inte delas upp i syfte att kringgå bestämmelserna i denna lag.
Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler beaktas som om de utnyttjats.
Vid beräkningen ska den upphandlande enheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av enheten under räkenskapsåret.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen motsvarar 15 kap. 3 a § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Annonsering
4 § Vid förenklat förfarande ska den upphandlande enheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Vid urvalsförfarande ska den upphandlande enheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Enheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
Rubriken är ändrad så att den inte endast avser annonsering vid förenklat förfarande. Paragrafen motsvarar 15 kap. 4 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Innehåll i en annons m.m.
5 § En annons om upphandling enligt 4 § ska innehålla uppgift om föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande enheten.
Vid förenklat förfarande ska det dessutom framgå
1. hur anbud får lämnas, 2 den dag då anbud senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande. Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. hur en anbudsansökan får lämnas, och
2. den dag ansökan senast ska ha kommit in.
Rubriken är ny. Paragrafen motsvarar 15 kap. 5 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Annonsering vid förhandsinsyn
5 a § En upphandlande enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling enligt 3 § andra stycket får annonsera sin avsikt i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig (förhandsinsyn).
Regeringen meddelar föreskrifter om innehållet i en annons om förhandsinsyn.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen motsvarar 15 kap. 5 a § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
388
9 § Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 4 § andra stycket.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 9 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
13 a § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende
socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 10 kap. 3 §
första stycket 5
ska den upphandlande enheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 13 a § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Begränsad kontroll
13 b § En upphandlande enhet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som rör leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett förenklat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som enheten avser att bjuda in till förhandling eller, om ingen förhandling sker, den eller de anbudsgivare som enheten avser tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling respektive underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 19 §.
I ett urvalsförfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som enheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen motsvarar 15 kap. 13 b § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
15 § En upphandlande enhet ska pröva alla de anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 13 §.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 15 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Tillgång till andra företags kapacitet
15 a § En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från de andra företagen eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.
Rubriken är ny. Paragrafen motsvarar 15 kap. 15 a § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
17 § En upphandlande enhet får förkasta ett anbud om den finner att priset är onormalt lågt. Anbudet får dock förkastas först sedan enheten skriftligen begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått tillfredsställande svar.
389
Paragrafen har justerats redaktionellt. ”Den upphandlande enheten” har ersatts med ”En upphandlande enhet”.
18 § En upphandlande enhet ska anteckna skälen för sina beslut och annat av betydelse vid upphandlingen. Detta gäller dock inte vid tilldelning av kontrakt vilkas värde uppgår till högst det i 3 § andra stycket angivna värdet.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 18 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
19 § Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande ska den upphandlande enheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som avses i 9 kap. 9 § och lämna sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.
Vid direktupphandling och vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 ska den upphandlande enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 19 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
21 § Om ett kontrakt som avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster) uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap., ska den upphandlande enheten senast inom 60 dagar efter det att kontraktet tilldelats meddela Europeiska kommissionen om det.
Bestämmelsen motsvarar 15 kap. 21 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Undantag vid upphandling som rör rikets säkerhet m.m.
22 § I fråga om upphandling som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 får regeringen i enskilda fall besluta om
1. undantag från bestämmelserna om annonsering i detta kapitel, och
2. de undantag i övrigt från bestämmelserna i detta kapitel som är nödvändiga med hänsyn till försvars- och säkerhetspolitiska intressen.
Rubriken är ändrad så att det framgår att den gäller undantag vid upphandling. Paragrafen motsvarar 15 kap. 22 § första och andra stycket LOU, se kommentaren till den paragrafen.
23 § Bestämmelserna i 13 kap. 1 § första stycket, 4, 6 och 8–10 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 14 kap. 2 §, om tävlingens värde uppgår till högst det i 3 § andra stycket angivna värdet.
Vid anordnande av projekttävlingar ska 3 § tillämpas. En projekttävling ska annonseras enligt 4 eller 5 §.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av
vinnarna, ska vinnaren respektive vinnarna bjudas in att delta i förhandlingar.
Första stycket hänvisar till den i 3 § andra stycket föreskrivna direktupphandlingsgränsen.
390
16 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
Det nuvarande 16 kap. om överprövning, skadestånd m.m. i LUF upphävs och ersätts med ett nytt kapitel – benämnt avtalsspärr, överprövning och skadestånd – med följande bestämmelser.
Genom de föreslagna bestämmelserna genomförs merparten av ändringsdirektivets bestämmelser. Utformningen är i huvudsak föranledd av nämnda genomförande. Ändringsdirektivet tar sikte på rättsmedel för upphandlingar inom det direktivstyrda området. Förslagen har dock fått en enhetlig utformning och omfattar således även upphandling under EU:s tröskelvärden. Den delen av genomförandet får anses vara frivillig.
Lagrådet har föreslagit att 16 kap. ska redigeras om i väsentliga delar.
Regeringen, som ser fördelar med Lagrådets förslag, anser emellertid att det skulle innebära stora förändringar i ett sent skede i lagstiftningsprocessen och behöver övervägas ytterligare. Regeringen anser därför att frågan bör övervägas i ett annat sammanhang (se avsnitt 3 ).
Bestämmelserna om tillsyn är, som Lagrådet har föreslagit, flyttade till det nya 18 kap.
Ansökan om överprövning
1 § En leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får i en framställning till allmän förvaltningsdomstol ansöka om åtgärd enligt 5 eller 15 § (ansökan om överprövning).
Rubriken är ny. Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 16 kap. 1 § första stycket och genomför artikel 1.3 i ändringsdirektivet.
I paragrafen regleras en leverantörs talerätt. En leverantör kan ansöka om överprövning av såväl en upphandlande enhets beslut om upphandling som ett avtal som slutits mellan en upphandlande enhet och en eller flera leverantörer.
Behörig domstol
2 § En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Rubriken motsvarar rubriken närmast före nuvarande 16 kap. 4 §. Paragrafen motsvarar nuvarande 16 kap. 4 § LUF.
Förbud mot överklagande
3 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900) .
Rubriken motsvarar rubriken närmast före nuvarande 16 kap. 5 §. Paragrafen motsvarar nuvarande 16 kap. 5 § LUF.
391
Interimistiska beslut
4 § I fall då avtalsspärr enligt 6, 8 eller 9 § inte gäller får rätten besluta att den upphandlande enheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts. Rätten får också besluta att, till dess något annat har bestämts, ett avtal inte får fullgöras.
Rätten får avstå från att fatta interimistiska beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Regler om interimistiskt beslut vid förlängd avtalsspärr finns i 9 §.
Rubriken är ny. Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 16 kap. 2 § andra stycket och genomför artikel 2.1a i första rättsmedelsdirektivet och artikel 2.4 i första rättsmedelsdirektivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet. Förslaget behandlas närmare i avsn itt 8.2 och m otsvarar 16 kap. 4 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Överprövning av en upphandling
5 § Om den upphandlande enheten har brutit mot de grundläggande principerna i 1 kap. 24 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
Rubriken är ny. Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 16 kap. 2 § första stycket. Paragrafen genomför artikel 2.1b i första rättsmedelsdirektivet.
Rättens möjlighet att vid vite förbjuda den upphandlande enheten att fortsätta upphandlingen utan att avhjälpa bristerna tas bort. Förslaget behandlas närmare i avsn itt 8.3 .
Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 8.1 och m otsvarar 16 kap. 5 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Avtalsspärr
6 § Om en upphandlande enhet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 § och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande enheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän tio dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande enhet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
Rubriken är ny. Paragrafen är ny. Första och andra styckena genomför artikel 2a.2 första stycket i ändringsdirektivet. Förslaget behandlas närmare i av snitt 6.1 och m otsvarar 16 kap. 6 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
392
Undantag från avtalsspärr
7 § Avtalsspärr gäller inte
1. vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3, om undantag har beslutats med stöd av 15 kap. 22 §,
2. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 4 kap. 2 eller 3 §, eller
3. vid direktupphandling enligt 15 kap. 3 § andra stycket.
Rubriken är ny. Paragrafen är ny, men motsvarar delvis vad som gäller enligt nuvarande 16 kap. 1 § fjärde stycket 1. Paragrafen genomför artikel 2 b i andra rättsmedelsdirektivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet. Förslaget behandlas i avsn itt 6.3 och motsvarar 16 kap. 7 § 1, 2, 4 och 5 LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Avtalsspärr vid förhandsinsyn
8 § Vid förhandsinsyn enligt 7 kap. 7 § eller 15 kap. 5 a § får den upphandlande enheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerats.
Rubriken är ny. Paragrafen är ny och genomför, tillsammans med 7 kap. 7 § artikel 2d.4 i ändringsdirektivet. Förslaget behandlas i avsn itt 7.2.4 och 7.2.5. Parag rafen motsvarar 16 kap. 8 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Förlängd avtalsspärr
9 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 6 eller 8 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny och genomför artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Förslaget behandlas i avsn itt 6.4 oc h överensstämmer med 16 kap. 9 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Tiodagarsfrist
10 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 9 § får den upphandlande enheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 4 § får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet.
När Regeringsrätten har fattat ett beslut enligt 4 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny. Förslaget behandlas närmare i avsn itt 6.5 och överensstämmer med 16 kap. 10 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
393
Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling
11 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av sådan avtalsspärr som avses i 6 eller 8 §.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny och genomför artikel 2c i ändringsdirektivet. Förslaget behandlas i avsnitt 8.7.1 oc h överensstämmer med 16 kap. 11 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
12 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan tio dagar har gått från det att den upphandlande enheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för detta.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från utskickandet.
Paragrafen är ny. Den behandlas i avsnitt 8.7.2 och m otsvarar 16 kap. 12 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
När överprövning av en upphandling inte längre får ske
13 § Överprövning av en upphandling får inte ske efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande enheten och en leverantör.
Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 16 kap. 1 § andra och tredje stycket. Förslaget behandlas i avsn itt 8.9 och motsvarar 16 kap. 13 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
14 § Om den upphandlande enheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 4, 6, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 15–17 §§.
Bestämmelsen är ny och behandlas i avsnitt 8.9. Para grafen motsvarar 16 kap. 14 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Överprövning av ett avtals giltighet
15 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande enhet och en leverantör är ogiltigt om avtalet har slutits
utan föregående
annonsering enligt 7 kap. 1, 2, 3, 4 eller 5, 13 kap. 5 §, eller 15 kap. 4 eller 6 §.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med ett interimistiskt beslut enligt 4 §, bestämmelserna om avtalsspärr i 6, 8 eller 9 § eller tiodagarsfristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 1 kap. 24 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Rubriken är ny. Paragrafen är ny och genomför artikel 2d.1 och 2 i ändringsdirektivet. Förslaget behandlas i avsn itt 7.1 och motsvarar
394
16 kap. 15 § första stycket 1 och andra stycket LOU, se kommentaren till den paragrafen.
När ett avtal inte får ogiltigförklaras
16 § Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 15 § är uppfyllda.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny och genomför artikel 2d.3 i ändringsdirektivet. Förslaget behandlas i avsnitt 7.2.1 oc h överensstämmer med 16 kap. 16 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
17 § Bestämmelserna om ogiltighet i 15 § ska inte tillämpas om en upphandlande enhet genom förhandsinsyn enligt 7 kap. 7 § eller 15 kap. 5 a § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 8 §.
Paragrafen är ny och genomför artikel 2d.4 i andra rättsmedelsdirektivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet. Förslaget behandlas i avsn itt 7.2.4 och 7.2.5 . Paragrafen motsvarar 16 kap. 17 § 2 LOU.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet
18 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer
av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.
Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att
1. Europeiska kommissinen har publicerat en annons enligt 7 kap. 6 § eller ett meddelande enligt 15 kap. 21 §, eller
2. den upphandlande enheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.
Rubriken är ny. Paragrafen är också ny och genomför artikel 2f i ändringsdirektivet. Förslaget behandlas i avsnitt 8.7.3 och motsvarar 16 kap. 18 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Beräkning av vissa tider
19 § Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt 10 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen ( 1930:173 ) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Rubriken är ny. Paragrafenär ny. Förslaget behandlas i avsnitt 8.8 och motsvarar 16 kap. 19 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Skadestånd
20 § En upphandlande enhet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i en upphandling och som har haft kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av
395
bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.
Rubriken motsvarar den rubrik som föregår nuvarande 16 kap. 6 §.
Första stycket motsvarar nuvarande 16 kap. 6 §. Andra stycket motsvarar nuvarande 16 kap. 7 §, men har formulerats som Lagrådet har föreslagit avseende 16 kap. 20 § LOU, se också avsnitt 11.1.
21 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande enheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 15 § genom ett avgörande som har vunnit laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 16 kap. 8 § LUF. Paragrafen motsvarar 16 kap. 21 § LOU, se kommentaren till den paragrafen. Förslaget behandlas i avsn itt 11.2 .
17 kap. Upphandlingsskadeavgift
Kapitlet är nytt. Förslaget behandlas i avsni tt 9. Geno m kapitlet inrättas ett sanktionssystem, en särskild avgift på upphandlingsområdet. Avgiften benämns, som Lagrådet har förordat, upphandlingsskadeavgift.
Vissa bestämmelser om upphandlingsskadeavgift genomför ändringsdirektivets krav på alternativa sanktioner.
I promemorian och i lagrådsremissen föreslogs att 17 kap. även skulle innehålla bestämmelserna om tillsyn. Dessa bestämmelser har emellertid, som Lagrådet har förslagit, brutits ut och placerats i ett nytt 18 kap.
Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift
1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande enhet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) om
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 16 kap. 6, 8 eller 9 §,
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 16 kap. 16 §, eller
3. enheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1, 2, 3, 4 eller 5 §, 13 kap. 5 §, eller 15 kap. 4 eller 6 §.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är också ny. Punkterna 1 och 2 genomför, tillsammans med 17 kap. 2 § första stycket, artikel 2e.2 i ändringsdirektivet. Förslaget behandlas i avsn itt 9.2 oc h motsvarar 17 kap. 1 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
2 § Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses i 1 § 3.
396
Paragrafen är ny. Paragrafens första stycke bidrar, tillsammans med 17 kap. 1 §, till genomförandet av artikel 2e.2 i ändringsdirektivet. Förslaget behandlas i avsni tt 9 och motsvarar 17 kap. 2 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Behörig domstol
3 § En ansökan om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Även paragrafen är ny och motsvar 17 kap. 3 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Avgiftens storlek
4 § Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet.
Beräkningen av kontraktsvärdet ska ske enligt 3 kap. 2 och 3 §§ eller 15 kap. 3 a §.
Rubriken är ny. Paragrafen är också ny och genomför delvis artikel 2e.2 i ändringsdirektivet. Förslaget behandlas i avsnitt 9.5 och överensstämmer med 17 kap. 4 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
5 § Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.
Paragrafen är ny. Förslaget behandlas i avsnitt 9.6 och överensstämmer med 17 kap. 5 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Tidsfrister för ansökan om avgift
6 § En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har vunnit laga kraft.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny. Förslaget behandlas i avsnitt 9.10 och öve rensstämmer med 17 kap. 6 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
7 § När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 18 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft.
Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft.
När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 18 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
397
Paragrafen är ny. Förslaget behandlas i avsnitt 9.7 oc h överensstämmer med 17 kap. 7 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Betalning av avgift m.m.
8 § Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
Rubriken är ny. Paragrafen är ny. Förslaget behandlas i avsnitt 9.12 och överensstämmer med 17 kap. 8 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
9 § Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att avgörandet beträffande avgiften har vunnit laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen ( 1993:891 ) om indrivning av statliga fordringar m.m.
Paragrafen är ny. Förslaget behandlas i avsnitt 9.13 och överensstämmer med 17 kap. 9 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
10 § En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har vunnit laga kraft.
Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 16 kap. 9 §. Paragrafen motsvarar 17 kap. 10 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
18 kap. Tillsyn
Kapitlet är nytt och innehåller bestämmelser om tillsyn. Bestämmelserna om tillsyn har, som Lagrådet har föreslagit, placerats i ett eget kapitel.
Allmänna bestämmelser om tillsyn
1 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som utövar tillsyn över upphandling enligt denna lag.
Rubriken är ny. Bestämmelsen motsvarar delvis nuvarande 16 kap. 9 §. Paragrafen motsvarar 18 kap. 1 § LOU, se kommentaren till den paragrafen. Av förordningen (2007:1117) med instruktion för Konkurrensverket framgår att verket är tillsynsmyndighet.
2 § Vid sin tillsyn får myndigheten inhämta alla nödvändiga upplysningar för sin tillsynsverksamhet från upphandlande enheter eller den som kan antas vara en upphandlande enhet. Upplysningarna ska i första hand inhämtas genom skriftligt förfarande. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande enheten.
Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 16 kap. 9 §. Förslaget behandlas i avsnitt 10.1. Paragrafen motsvarar 18 kap. 2 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
398
3 § En upphandlande enhet och den som kan antas vara en upphandlande enhet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.
Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 16 kap. 10 §. Förslaget behandlas i avsn itt 10.1. Para grafen motsvarar 18 kap. 3 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Föreläggande
4 § Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande enhet eller den som kan antas vara en upphandlande enhet att lämna uppgift, att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av handlingen.
Ett föreläggande enligt första stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart hos allmän förvaltningsdomstol.
Rubriken är ny. Paragrafen är ny. Förslaget behandlas i avsnitt 10.1 . och motsvarar 18 kap. 4 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Behörig domstol
5 § Tillsynsmyndighetens föreläggande enligt 4 § får överklagas hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Rubriken som föregår paragrafen är ny. Även paragrafen är ny och motsvar 18 kap. 5 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 15 juli 2010.
2. Äldre bestämmelser gäller
för upphandlingar som har påbörjats före
ikraftträdandet.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna överensstämmer med de som föreslås avseende LOU, se kommentaren till dessa.
399
19.3 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
19 kap.
3 § Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Begreppet tjänst omfattar inte arbete som för en myndighets behov utförs av dess egen eller någon annan myndighets personal, om det inte är fråga om ett arbete som en myndighet i konkurrens med andra myndigheter eller enskilda erbjuder sig att utföra.
Om ett ärende enligt första stycket rör upphandling, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts. Under en elektronisk auktion får dock lämnas sådana uppgifter som avses i 5 a kap. 11 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller 5 a kap. 11 § lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Sekretessen enligt detta stycke gäller inte vid ett ansökningsförfarande enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem.
Om ett ärende enligt första stycket rör försäljning av lös egendom för det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffande handling som anger villkoren i slutet avtal gäller sekretessen dock längst till dess två år, eller hos statliga affärsverk och Försvarets materielverk samt i kommunal affärsverksamhet fem år, har gått från det avtalet slöts.
Andra stycket, i vilket föreskrivs absolut sekretess för anbud under en upphandling, är ändrat till följd av att vissa uppgifter måste kunna lämnas ut för att en elektronisk auktion ska kunna genomföras, jfr 5 a kap. 11 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 13.6.
400
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 april 2010
Närvarande: statsråden, Odell, ordförande, Ask, Husmark Pehrsson, Larsson, Erlandsson, Carlgren, Hägglund, Björklund, Borg, Billström, Adelsohn Liljeroth, Björling, Krantz, Ohlsson
Föredragande: statsrådet Odell
Regeringen beslutar proposition 2009/10:180 Nya rättsmedel på upphandlingsområdet
1
Innehållsförteckning
Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (ändringsdirektivet) ................................................................3 Bilaga 2 Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (första rättsmedelsdirektivet) .........19 Bilaga 3 Rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport och telekommunikationssektorerna (andra rättsmedelsdirektivet) 22 Bilaga 4 Kommissionens förordning (EG) nr 1150/2009 av den 10 november 2009 om ändring i förordning (EG) nr 1564/2005 i fråga om standardformulär för offentliggörande av meddelanden inom ramen för anbudsförfaranden i enlighet med rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG ....................................................................28 Bilaga 5 Europaparlamentet och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (det klassiska direktivet)..........................................61 Bilaga 6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet).............................188 Bilaga 7 Kommissionens förordning (EG) nr 1177/2009 av den 30 november 2009 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG, 2004/18/EG och 2009/81/EG avseende de tröskelvärden som ska tillämpas vid upphandlingsförfaranden ..............................301 Bilaga 8 Sammanfattning av slutbetänkandet Nya upphandlingsregler 2 (SOU 2006:28) ................................................................303 Bilaga 9 Lagförslag i slutbetänkandet Nya upphandlingsregler 2 (SOU 2006:28) ...................................................................315 Bilaga 10 Förteckning över remissinstanserna avseende
slutbetänkandet Nya upphandlingsregler 2 (SOU 2006:28) ...................................................................383
Bilaga 11 Sammanfattning av departementspromemorian Nya
rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet (Ds 2009:30).......................................................................385
2
Bilaga 12 Lagförslag i departementspromemorian Nya rättsmedel
m.m. på upphandlingsområdet (Ds 2009:30) .....................387
Bilaga 13 Förteckning över remissinstanserna avseende
departementspromemorian Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet (Ds 2009:30) ...................................435
Bilaga 14 Lagförslag i lagrådsremissen Nya rättsmedel m.m. på
upphandlingsområdet .........................................................436
Bilaga 15 Lagrådets yttrande..............................................................502
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2007/66/EG
av den 11 december 2007
om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för
prövning av offentlig upphandling
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artikel 95,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit-
téns yttrande (1),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och
av följande skäl:
(1)
Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989
om samordning av lagar och andra författningar för
prövning av offentlig upphandling av varor och bygg-
och anläggningsarbeten (4) och direktiv 92/13/EEG av
den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra
författningar om gemenskapsregler om upphandlingsför-
faranden tillämpade av företag och verk inom vatten-,
energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (5),
gäller prövning av upphandling som utförts av upphand-
lande myndigheter i enlighet med artikel 1.9 i Europa-
parlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31
mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig
upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (6)
respektive upphandlande enheter i enlighet med artikel 2
i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av
den 31 mars 2004 om samordning av förfaranden vid
upphandling på områdena vatten, energi, transporter och
posttjänster (försörjningsdirektivet) (7). Syftet med direkt-
iven 89/665/EEG och 92/13/EEG är att säkerställa en
effektiv tillämpning av direktiven 2004/18/EG och
2004/17/EG.
(2)
Direktiven 89/665/EEG och 92/13/EEG är därför endast
tillämpliga på de avtal som omfattas av tillämpningsom-
rådet för direktiven 2004/18/EG och 2004/17/EG enligt
Europeiska gemenskapernas domstols tolkning oavsett
det anbudsförfarande eller meddelande om konkurrensut-
satt upphandling som använts, däribland projekttävlingar,
kvalificeringssystem och dynamiska inköpssystem. Enligt
EG-domstolens rättspraxis bör medlemsstaterna se till att
det finns möjligheter till effektiv och skyndsam rättslig
prövning av de upphandlande myndigheternas och de
upphandlande enheternas beslut om ett särskilt kontrakt
kan hänföras till den personkrets som direktiven
2004/18/EG och 2004/17/EG är tillämpliga på eller till
deras materiella tillämpningsområde.
(3)
Samråd med de berörda parterna och EG-domstolens
rättspraxis har visat på ett antal brister i medlemsstater-
nas prövningsförfaranden. På grund av dessa brister är
det inte alltid möjligt att med tillämpning av de
SV
20.12.2007
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/31
(1) EUT C 93, 27.4.2007, s. 16.
(2) EUT C 146, 30.6.2007, s. 69.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 21 juni 2007 (ännu ej of-
fentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 15 november 2007.
(4) EUT L 395, 30.12.1989, s. 33. Direktivet ändrat genom direktiv
92/50/EEG (EGT L 209, 24.7.1992, s. 1).
(5) EGT L 76, 23.3.1992, s. 14. Direktivet senast ändrat genom direktiv
2006/97/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 107).
(6) EUT L 134, 30.4.2004, s. 114. Direktivet senast ändrat genom
direktiv 2006/97/EG.
(7) EUT L 134, 30.4.2004, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv
2006/97/EG.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 1
3
förfaranden
som
inrättades
genom
direktiven
89/665/EEG och 92/13/EEG se till att gemenskapslag-
stiftningen följs, särskilt inte i ett skede när överträdelser
ännu kan rättas till. De garantier för insyn och likabe-
handling som eftersträvas i dessa direktiv bör därför för-
stärkas för att säkerställa att gemenskapen som helhet
fullt ut drar nytta av de positiva effekterna av den mo-
dernisering och förenkling av reglerna för offentlig upp-
handling
som
åstadkommits
genom
direktiven
2004/18/EG och 2004/17/EG. För att det ska bli möjligt
att uppnå de resultat som eftersträvas av gemenskapslag-
stiftaren
bör
därför
direktiven
89/665/EEG
och
92/13/EEG ändras genom tillägg av nödvändiga förtydli-
ganden.
(4)
Av de brister som konstaterats kan särskilt framhållas
avsaknaden av en tidsfrist som möjliggör en effektiv
prövning mellan beslutet att tilldela ett kontrakt och in-
gåendet av avtalet i fråga. Detta medför ibland att de
upphandlande myndigheterna och de upphandlande en-
heterna skyndar sig att underteckna kontraktet i avsikt att
göra det ifrågasatta beslutets verkningar oåterkalleliga.
För att åtgärda denna brist, som allvarligt hindrar ett
effektivt rättsligt skydd för de berörda anbudsgivarna,
dvs. de som ännu inte har uteslutits definitivt, är det
nödvändigt att införa en minimiperiod, under vilken
det aktuella avtalet inte får ingås, oavsett om avtalet ingås
i och med att kontraktet undertecknas.
(5)
Vid fastställandet av minimilängden av den period under
vilken avtal inte får ingås ska hänsyn tas till olika kom-
munikationsmedel. Om snabba kommunikationsmedel
används kan en kortare period fastställas än om andra
kommunikationsmedel används. I detta direktiv fastställs
endast minimiperioder under vilka avtal inte får ingås.
Medlemsstaterna har rätt att införa eller behålla perioder
som är längre än dessa. Medlemsstaterna har också rätt
att besluta vilken period som bör gälla om olika kom-
munikationsmedel används samtidigt.
(6)
Perioden under vilken avtal inte får ingås bör ge de be-
rörda anbudsgivarna tillräckligt lång tid för att granska
tilldelningsbeslutet och bedöma om ett prövningsförfa-
rande bör inledas. När de berörda anbudsgivarna under-
rättas om tilldelningsbeslutet bör de få den relevanta in-
formation som är nödvändig för att de ska kunna ansöka
om effektiv prövning. Detsamma gäller på motsvarande
sätt för anbudssökandena om den upphandlande myn-
digheten eller den upphandlande enheten inte i rätt tid
tillhandahållit information om avslaget på deras ansökan.
(7)
Denna relevanta information omfattar särskilt den kort-
fattade redogörelsen för skälen till beslutet som föreskrivs
i artikel 41 i direktiv 2004/18/EG och artikel 49 i di-
rektiv 2004/17/EG. Eftersom längden på den period un-
der vilken avtal inte får ingås varierar mellan medlems-
staterna, är det också viktigt att berörda anbudsgivare
och anbudssökande underrättas om den period de fak-
tiskt har till förfogande för att ansöka om prövning.
(8)
Denna minimiperiod under vilken avtal inte får ingås är
inte avsedd att tillämpas om det enligt direktiv
2004/18/EG eller direktiv 2004/17/EG inte krävs att ett
föregående offentliggörande av ett meddelande om of-
fentlig upphandling har gjorts i Europeiska unionens offici-
ella tidning, särskilt i fall av synnerlig brådska enligt arti-
kel 31.1 c i direktiv 2004/18/EG eller artikel 40.3 d i
direktiv 2004/17/EG. I dessa fall är det tillräckligt att
föreskriva effektiva prövningsförfaranden efter det att av-
talet har ingåtts. En minimiperiod är inte heller nödvän-
dig om den enda berörda anbudsgivaren är den som
tilldelats kontraktet och ingen anbudssökande berörs. I
detta fall återstår det ingen annan person i anbudsförfa-
randet som har ett intresse av att erhålla underrättelsen
och som kan utnyttja perioden under vilken avtal inte får
ingås till att ansöka om effektiv prövning.
(9)
När det gäller kontrakt som grundar sig på ett ramavtal
eller ett dynamiskt inköpssystem kan slutligen en obliga-
torisk period under vilken avtal inte får ingås inverka på
de effektivitetsvinster som är syftet med dessa anbudsför-
faranden. Istället för att införa en obligatorisk period
under vilken avtal inte får ingås kan medlemsstaterna
därför föreskriva ogiltighet som effektiv sanktion i enlig-
het med artikel 2d i direktiven 89/665/EEG och
92/13/EEG vid överträdelser av artikel 32.4 andra stycket
andra strecksatsen och av artikel 33.5 och 33.6 i direktiv
2004/18/EG samt artikel 15.5 och 15.6 i direktiv
2004/17/EG.
(10)
I sådana fall som avses i artikel 40.3 i direktiv
2004/17/EG kräver inte kontrakt som grundar sig på
ett ramavtal att ett föregående offentliggörande av ett
meddelande om upphandling har gjorts i Europeiska uni-
onens officiella tidning. I sådana fall bör den period under
vilken avtal inte får ingås inte vara obligatorisk.
(11)
När en medlemsstat kräver att en person som avser att
utnyttja ett prövningsförfarande ska underrätta den upp-
handlande myndigheten eller den upphandlande enheten
om denna avsikt, är det nödvändigt att klargöra att detta
inte bör påverka perioden under vilken avtal inte får
ingås eller någon annan tidsfrist som gäller för ansökan
om prövning. När en medlemsstat kräver att den berörda
personen i första hand ska lämna sin ansökan om pröv-
ning till den upphandlande myndigheten eller den upp-
handlande enheten, är det nödvändigt att den personen
förfogar över en rimlig minimiperiod för att kunna vända
sig till det behöriga prövningsorganet innan avtalet ingås,
om den personen skulle vilja invända mot den upphand-
lande myndighetens eller den upphandlande enhetens
svar eller avsaknad av svar.
SV
L 335/32
Europeiska unionens officiella tidning
20.12.2007
Prop. 2009/10:180
Bilaga 1
4
(12)
Om en ansökan om prövning lämnas in strax innan den
minimiperiod under vilken avtal inte får ingås löper ut,
bör detta inte få till följd att det behöriga prövningsor-
ganet berövas den tid som är nödvändig för att agera,
särskilt för att förlänga den period under vilken avtal inte
får ingås. Därför är det nödvändigt att det fastställs en
oberoende minimiperiod som inte bör löpa ut förrän
prövningsorganet har fattat ett beslut om ansökningen.
Detta bör inte hindra prövningsorganet från att göra en
förhandsbedömning av om prövningen som sådan kan
tas upp. Medlemsstaterna får föreskriva att denna period
ska löpa ut antingen när prövningsorganet har fattat ett
beslut om ansökningen om provisoriska åtgärder, inbe-
gripet ytterligare förlängning av perioden under vilken
avtal inte får ingås, eller när prövningsorganet har fattat
ett beslut i sak, särskilt avseende en ansökan om åsido-
sättande av ett olagligt beslut.
(13)
För att bekämpa otillåten direkttilldelning, som av EG-
domstolen har betecknats som den allvarligaste överträ-
delsen av gemenskapslagstiftningen om offentlig upp-
handling som en upphandlande myndighet eller en upp-
handlande enhet kan begå, bör effektiva, proportionella
och avskräckande sanktioner föreskrivas. Ett avtal som
har ingåtts till följd av en otillåten direkttilldelning bör
därför i princip anses vara ogiltigt. Ogiltigheten bör inte
vara automatisk utan bör konstateras av eller vara resul-
tatet av ett beslut som fattats av ett oberoende prövning-
sorgan.
(14)
Ogiltighet är det effektivaste sättet att återupprätta kon-
kurrens och skapa nya affärsmöjligheter för de ekono-
miska aktörer som på olagligt sätt har berövats sina
konkurrensmöjligheter. Direkttilldelning i den mening
som avses i detta direktiv bör omfatta all upphandling
där inget föregående offentliggörande av ett meddelande
om offentlig upphandling har gjorts i Europeiska unionens
officiella tidning enligt direktiv 2004/18/EG. Detta mot-
svarar ett förfarande utan föregående meddelande om
upphandling enligt direktiv 2004/17/EG.
(15)
Direkttilldelning i den mening som avses i detta direktiv
kan vara motiverad när det gäller undantagen i artiklarna
10
–18 i direktiv 2004/18/EG, tillämpningen av artikel
31, 61 eller 68 i direktiv 2004/18/EG, tilldelningen av
ett tjänstekontrakt i enlighet med artikel 21 i direktiv
2004/18/EG eller ett internt kontrakt som tilldelats på
lagligt sätt enligt EG-domstolens tolkning.
(16)
Detsamma gäller för de avtal som uppfyller villkoren för
undantag eller särskilda överenskommelser i enlighet med
artikel 5.2, artiklarna 18
–26, artiklarna 29 och 30 eller
artikel 62 i direktiv 2004/17/EG, för de fall där artikel
40.3 i direktiv 2004/17/EG tillämpas eller för tilldel-
ningen av ett tjänstekontrakt i enlighet med artikel 32 i
direktiv 2004/17/EG.
(17)
Ett prövningsförfarande bör finnas tillgängligt åtminstone
för varje person som har eller har haft ett intresse av att
erhålla ett särskilt kontrakt och som har skadats eller
riskerar att skadas av en påstådd överträdelse.
(18)
I syfte att förebygga allvarliga överträdelser av skyldig-
heten att beakta den period under vilken avtal inte får
ingås och den automatiska förlängningen av den period
under vilken avtal inte får ingås, vilka är nödvändiga
förutsättningar för effektiva prövningar, bör effektiva
sanktioner tillämpas. Därför bör avtal som ingås med
åsidosättande av den period under vilken avtal inte får
ingås och den automatiska förlängningen av den period
under vilken avtal inte får ingås i princip anses vara
ogiltiga om de kombineras med överträdelser av direktiv
2004/18/EG eller direktiv 2004/17/EG, om dessa över-
trädelser har inverkat på möjligheterna för den anbudsgi-
vare som ansöker om prövning att erhålla kontraktet.
(19)
När det gäller andra överträdelser av formella krav kan
medlemsstaterna anse att principen om ogiltighet är
olämplig. I dessa fall bör medlemsstaterna ha rätt att
föreskriva andra alternativa sanktioner. Som alternativa
sanktioner bör endast betraktas åläggande av avgifter
vilka ska betalas till ett organ som är oberoende av
den upphandlande myndigheten eller enheten, eller för-
kortning av avtalstidens längd. Det är medlemsstaterna
som ska fastställa detaljerna för alternativa sanktioner
och reglerna för tillämpningen av dem.
(20)
Detta direktiv bör inte utesluta att strängare sanktioner
tillämpas enligt nationell lagstiftning.
(21)
Det mål som måste uppnås när medlemsstaterna faststäl-
ler regler som säkerställer att ett avtal ska anses vara
ogiltigt är att avtalsparternas rättigheter och skyldigheter
bör upphöra att tillvaratas och fullgöras. Följderna av att
ett avtal anses vara ogiltigt bör fastställas i nationell lag-
stiftning. Därför kan nationell lagstiftning till exempel
föreskriva ett retroaktivt upphörande av alla avtalsskyl-
digheter (ex tunc) eller omvänt begränsa upphörandet till
att omfatta de skyldigheter som ännu inte har fullgjorts
(ex nunc). Detta bör inte leda till att verkningsfulla sank-
tioner inte tillämpas om avtalsskyldigheterna redan har
fullgjorts antingen fullt ut eller nästan fullt ut. I sådana
fall bör medlemsstaterna även föreskriva alternativa sank-
tioner, med beaktande av i vilken utsträckning ett avtal
fortfarande är giltigt i enlighet med nationell lagstiftning.
Likaledes måste följderna av eventuell återbetalning av
belopp som kan ha utbetalats liksom andra former av
eventuell restitution, inbegripet restitution i värde när
restitution in natura inte är möjlig, fastställas i nationell
lagstiftning.
SV
20.12.2007
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/33
Prop. 2009/10:180
Bilaga 1
5
(22)
För att säkerställa att de sanktioner som tillämpas är
proportionella får dock medlemsstaterna ge det behöriga
prövningsorganet möjlighet att inte ifrågasätta avtalet el-
ler att erkänna alla eller vissa tidsmässiga verkningar av
det, om exceptionella omständigheter i det aktuella fallet
gör det nödvändigt att respektera vissa tvingande hänsyn
till ett allmänintresse. I dessa fall bör alternativa sanktio-
ner tillämpas i stället. Ett prövningsorgan som är obe-
roende av den upphandlande myndigheten eller den upp-
handlande enheten bör undersöka alla relevanta omstän-
digheter för att fastställa om tvingande hänsyn till ett
allmänintresse kräver att verkningarna av avtalet bör
upprätthållas.
(23)
I undantagsfall bör användning av det förhandlade för-
farandet tillåtas omedelbart efter avtalets upphörande
utan offentliggörande av meddelandet om upphandling
enligt artikel 31 i direktiv 2004/18/EG eller artikel
40.3 i direktiv 2004/17/EG. Om de återstående avtals-
skyldigheterna av tekniska eller andra tvingande skäl i det
skedet endast kan fullgöras av den ekonomiska aktör
som har tilldelats kontraktet, kan det vara berättigat att
anse att tvingande hänsyn föreligger.
(24)
Ekonomiska intressen av att avtalets giltighet upprätthålls
får endast betraktas som tvingande hänsyn om ogiltighet
i undantagsfall skulle leda till oproportionerliga följder.
Ekonomiska intressen med direkt koppling till avtalet i
fråga bör emellertid inte utgöra tvingande hänsyn.
(25)
Dessutom kräver rättssäkerheten på längre sikt beträf-
fande de beslut som fattas av de upphandlande myndig-
heterna och de upphandlande enheterna att det fastställs
en rimlig minsta preskriptionstid för prövning av beslutet
i syfte att fastställa att avtalet är ogiltigt.
(26)
För att undvika rättsosäkerhet till följd av ogiltighet bör
medlemsstaterna föreskriva om ett undantag från beslut
om ogiltighet i de fall då den upphandlande myndigheten
eller den upphandlande enheten anser att direkttilldelning
av kontrakt utan föregående offentliggörande av ett med-
delande om offentlig upphandling i Europeiska unionens
officiella tidning är tillåten i enlighet med direktiven
2004/18/EG och 2004/17/EG och den har tillämpat en
minimiperiod under vilken avtal inte får ingås för att
möjliggöra effektiva rättsmedel. Det frivilliga offentliggö-
rande som medför denna period under vilken avtal inte
får ingås innebär ingen utvidgning av skyldigheterna en-
ligt direktiven 2004/18/EG och 2004/17/EG.
(27)
Eftersom detta direktiv förstärker nationella prövningsför-
faranden, särskilt i samband med otillåten direkttilldel-
ning, bör de ekonomiska aktörerna uppmuntras att ut-
nyttja dessa nya mekanismer. Med hänsyn till rättssäker-
heten begränsas möjligheten att förklara att ett avtal är
ogiltigt till en viss period. Dessa gränsers verkan bör
respekteras.
(28)
Effektiviseringen av de nationella prövningsförfarandena
genom detta direktiv bör främja att de berörda perso-
nerna i högre grad utnyttjar möjligheterna att ansöka
om interimistiskt förfarande innan avtalet ingås. Mot
den bakgrunden bör korrigeringsmekanismen fokuseras
på allvarliga överträdelser av gemenskapsbestämmelserna
om offentlig upphandling.
(29)
Det frivilliga granskningssystem som föreskrivs i direktiv
92/13/EEG, enligt vilket de upphandlande enheterna har
möjlighet att genom regelbundna kontroller låta fastställa
att deras förfaranden för kontraktstilldelning överens-
stämmer med bestämmelserna, har nästan aldrig använts.
Det kan därför inte uppnå sitt mål, nämligen att för-
hindra ett betydande antal överträdelser av gemenskaps-
lagstiftningen om upphandling. Däremot kan den skyl-
dighet som medlemsstaterna åläggs genom direktiv
92/13/EEG att se till att ackrediterade organ ständigt
finns tillgängliga för detta ändamål, utgöra en förvalt-
ningskostnad som inte längre är motiverad i avsaknad
av en reell efterfrågan från de upphandlande enheternas
sida. Därför bör granskningssystemet avskaffas.
(30)
Det
medlingsförfarande
som
föreskrivs
i
direktiv
92/13/EEG har inte heller det tilldragit sig något verkligt
intresse från de ekonomiska aktörernas sida. Detta beror
dels på att det inte är möjligt att enbart genom det
utverka tvingande provisoriska åtgärder som i tid kan
hindra att ett avtal ingås på olagligt sätt, dels på att det
inte lätt kan förenas med iakttagandet av de särskilt korta
tidsfrister som gäller för rättsmedel i form av provisoriska
åtgärder och åsidosättande av beslut som fattats på olag-
ligt sätt. Dessutom har medlingsförfarandets potentiella
verkningsfullhet ytterligare försvagats genom svårighe-
terna med att upprätta en fullständig och tillräckligt om-
fattande förteckning över oberoende medlare i varje med-
lemsstat, som ständigt är tillgängliga och kan handlägga
medlingar med mycket kort varsel. Därför bör medlings-
förfarandet avskaffas.
(31)
Kommissionen bör ha rätt att begära att medlemsstaterna
förser den med information om nationella prövningsför-
faranden, i proportion till syftet, genom medverkan av
den rådgivande kommittén för offentliga upphandlings-
kontrakt vid fastställandet av informationens omfattning
och art. Endast om dessa uppgifter tillhandahålls blir det
möjligt att korrekt bedöma följderna av de ändringar
som införs genom detta direktiv efter en tillräckligt
lång tillämpningsperiod.
SV
L 335/34
Europeiska unionens officiella tidning
20.12.2007
Prop. 2009/10:180
Bilaga 1
6
(32)
Kommissionen bör se över medlemsstaternas framsteg
och avlägga rapport till Europaparlamentet och rådet
om detta direktivs verkan senast tre år efter utgången
av fristen för dess genomförande.
(33)
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra direkt-
iven 89/665/EEG och 92/13/EEG bör antas i enlighet
med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999
om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av
kommissionens genomförandebefogenheter (1).
(34)
Eftersom målen för detta direktiv, nämligen effektivare
förfaranden för prövning av offentlig upphandling som
omfattas av direktiven 2004/18/EG och 2004/17/EG, av
de skäl som anges ovan, inte i tillräcklig utsträckning kan
uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan
uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åt-
gärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i
fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i
samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är
nödvändigt för att uppnå dessa mål, samtidigt som prin-
cipen om medlemsstaternas självständighet i processuella
frågor följs.
(35)
I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet
om bättre lagstiftning (2) bör medlemsstaterna för egen
del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller
som visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och
införlivandeåtgärderna samt offentliggöra dessa tabeller.
(36)
Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheterna
och följer de principer som erkänns särskilt i Europeiska
unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Detta direktiv syftar särskilt till att fullt ut säkerställa
rätten till effektiva rättsmedel och opartiska domstolar i
enlighet med artikel 47 första och andra styckena i stad-
gan.
(37)
Direktiven 89/665/EEG och 92/13/EEG bör därför ändras
i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar av direktiv 89/665/EEG
Direktiv 89/665/EEG ska ändras på följande sätt:
1. Artiklarna 1 och 2 ska ersättas med följande:
”Artikel 1
Tillämpningsområde och tillgängliga
prövningsförfaranden
1.
Detta direktiv ska tillämpas på avtal som avses i Euro-
paparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31
mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig
upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (*), så-
vida inte sådana avtal omfattas av undantag i enlighet med
artiklarna 10
–18 i det direktivet.
Avtal enligt detta direktiv inbegriper offentliga kontrakt,
ramavtal, byggkoncessioner och dynamiska inköpssystem.
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att garan-
tera att en upphandlande myndighets beslut gällande avtal
som omfattas av direktiv 2004/18/EG kan prövas effektivt,
och i synnerhet så skyndsamt som möjligt enligt villkoren i
artiklarna 2
–2f i detta direktiv, när det görs gällande att
sådana beslut har inneburit en överträdelse av gemenskaps-
lagstiftningen om offentlig upphandling eller nationella be-
stämmelser som införlivar denna lagstiftning.
2.
Medlemsstaterna ska se till att det inte sker någon
diskriminering mellan företag som åberopar skada i samband
med ett tilldelningsförfarande till följd av den skillnad som
görs enligt detta direktiv mellan nationella bestämmelser om
genomförande av gemenskapslagstiftningen och andra natio-
nella bestämmelser.
3.
Medlemsstaterna ska se till att prövningsförfarandena
ska vara tillgängliga på de villkor som medlemsstaterna själva
anger, åtminstone för var och en som har eller har haft
intresse av att få ingå ett visst avtal och som har lidit skada
eller riskerar att lida skada till följd av en påstådd överträ-
delse.
SV
20.12.2007
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/35
(1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut
2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).
(2) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 1
7
4.
Medlemsstaterna får föreskriva att den som vill utnyttja
ett prövningsförfarande ska underrätta den upphandlande
myndigheten om den påstådda överträdelsen och om sin
avsikt att ansöka om prövning, under förutsättning att detta
inte påverkar den minimiperiod under vilken avtal inte får
ingås i enlighet med artikel 2a.2 eller några andra tidsfrister
för ansökan om prövning i enlighet med artikel 2c.
5.
Medlemsstaterna får kräva att den berörda personen
först ska lämna in en ansökan om prövning till den upp-
handlande myndigheten. I det fallet ska medlemsstaterna se
till att inlämnandet av en sådan ansökan omedelbart medför
att avtalet tillsvidare inte får ingås.
Medlemsstaterna ska besluta om lämpliga kommunikations-
medel, inbegripet telefax eller elektroniska medel, som ska
användas för ansökningar om prövning i enlighet med första
stycket.
Den förlängda period under vilken avtal inte får ingås som
avses i första stycket ska inte upphöra före utgången av en
tidsfrist på minst 10 kalenderdagar räknat från och med
dagen efter det att den upphandlande myndigheten sände
ett svar, om telefax eller elektroniska medel används, eller,
om andra kommunikationsmedel används, före utgången av
en tidsfrist på minst 15 kalenderdagar räknat från och med
dagen efter det att den upphandlande myndigheten sände ett
svar, eller minst 10 kalenderdagar räknat från och med da-
gen efter det att ett svar erhölls.
Artikel 2
Krav på prövningsförfaranden
1.
Medlemsstaterna ska se till att de åtgärder som vidtas
vad avser prövningsförfarandena i artikel 1 innehåller be-
stämmelser om befogenheter att
a) vid första möjliga tillfälle och genom interimistiskt förfa-
rande vidta provisoriska åtgärder i syfte att korrigera den
påstådda överträdelsen eller förhindra att de berörda in-
tressena skadas ytterligare, inbegripet åtgärder för att
skjuta upp eller garantera uppskovet av förfarandet för
tilldelning av ett offentligt kontrakt eller av genomföran-
det av ett beslut som fattats av den upphandlande myn-
digheten,
b) antingen åsidosättande eller garantera åsidosättande av
beslut som fattats på olagligt sätt, inbegripet undanrö-
jande av diskriminerande tekniska, ekonomiska eller fi-
nansiella specifikationer i anbudsinfordran, kontrakt-
shandlingarna eller något annat dokument som avser till-
delningsförfarandet,
c) bevilja skadestånd till personer som skadats av en över-
trädelse.
2.
De befogenheter som avses i punkt 1 och i artiklarna
2d och 2e får tilldelas separata organ som ansvarar för olika
aspekter av prövningsförfarandet.
3.
När ett organ i första instans, som är oberoende av den
upphandlande myndigheten, ska pröva ett beslut om tilldel-
ning av kontrakt, ska medlemsstaterna se till att den upp-
handlande myndigheten inte kan ingå avtalet innan pröv-
ningsorganet har fattat ett beslut om ansökan om proviso-
riska åtgärder eller om prövning. Uppskovet ska inte upp-
höra före utgången av den period under vilken avtal inte får
ingås som avses i artiklarna 2a.2, 2d.4 och 2d.5.
4.
Utom i de fall som avses i punkt 3 och i artikel 1.5 ska
prövningsförfarandena inte nödvändigtvis medföra att de
upphandlingar som berörs av prövningen automatiskt skjuts
upp.
5.
Medlemsstaterna får föreskriva att det behöriga pröv-
ningsorganet får ta hänsyn till de sannolika följderna av
provisoriska åtgärder för alla berörda intressen som kan ska-
das, inklusive allmänintresset, och får besluta att inte vidta
sådana åtgärder om de negativa följderna kan väga tyngre än
fördelarna.
Ett beslut att inte bevilja provisoriska åtgärder ska inte på-
verka andra yrkanden från den person som begärt åtgär-
derna.
6.
Medlemsstaterna får föreskriva att när någon kräver
skadestånd på grund av att ett beslut har fattats på olagligt
sätt, ska det ifrågasatta beslutet först åsidosättas av ett organ
som har de nödvändiga befogenheterna.
7.
Utom i de fall som avses i artiklarna 2d
–2f ska verkan
av att de befogenheter har utövats som avses i punkt 1 i den
här artikeln på ett avtal som ingås till följd av tilldelningen
av det regleras i nationell lagstiftning.
Vidare får medlemsstaterna, utom i de fall där ett beslut ska
åsidosättas innan skadestånd beviljas, föreskriva att efter det
att ett avtal ingåtts i enlighet med artikel 1.5, punkt 3 i den
här artikeln eller artiklarna 2a
–2f ska prövningsorganets be-
fogenheter vara begränsade till beslut om skadestånd till den
som lidit skada av överträdelsen.
SV
L 335/36
Europeiska unionens officiella tidning
20.12.2007
Prop. 2009/10:180
Bilaga 1
8
8.
Medlemsstaterna ska se till att de beslut om fattas av de
behöriga prövningsorganen kan verkställas effektivt.
9.
Om de behöriga prövningsorganen inte är domstolar,
ska de alltid ge skriftliga skäl till sina beslut. Dessutom ska
det i ett sådant fall vidtas åtgärder för att garantera förfar-
anden, med vars hjälp en påstådd olaglig åtgärd av ett pröv-
ningsorgan eller en påstådd brist i utövandet av dess befo-
genheter kan bli föremål för domstolsprövning eller pröv-
ning av ett annat organ som är en domstol i enlighet med
artikel 234 i fördraget och är oberoende av den upphand-
lande myndigheten och prövningsorganet.
Medlemmarna av ett sådant oberoende organ ska utnämnas
och avgå ur tjänst på samma villkor som domarkårens med-
lemmar vad avser den myndighet som ansvarar för deras
utnämning, deras mandatperiod och deras avgång. Åtmin-
stone ordföranden för detta oberoende organ ska ha samma
juridiska och yrkesmässiga meriter som domarkårens med-
lemmar. Det oberoende organet ska fatta sina beslut enligt
ett förfarande under vilket båda parter har hörts och dessa
beslut ska vara rättsligt bindande genom de medel som varje
medlemsstat bestämmer.
___________
(*) EUT L 134, 30.4.2004, s. 114. Direktivet senast ändrat
genom rådets direktiv 2006/97/EG (EUT L 363,
20.12.2006, s. 107).
”
2. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 2a
Period under vilken avtal inte får ingås
1.
Medlemsstaterna ska se till att de personer som avses i
artikel 1.3 får de tidsfrister som krävs för att effektivt kunna
pröva de upphandlande myndigheternas beslut om tilldel-
ning av kontrakt, genom att införa de bestämmelser som
krävs för att uppfylla de minimikrav som anges i punkt 2
i den här artikeln och i artikel 2c.
2.
Avtal enligt beslut om tilldelning av ett kontrakt som
omfattas av direktiv 2004/18/EG får inte ingås före utgången
av en tidsfrist på minst 10 kalenderdagar räknat från och
med dagen efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet
översändes till de berörda anbudsgivarna och anbudssökan-
dena, om telefax eller elektroniska medel används eller, om
andra kommunikationsmedel används, före utgången av an-
tingen en tidsfrist på minst 15 kalenderdagar räknat från och
med dagen efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet
översändes till de berörda anbudsgivarna och anbudssökan-
dena, eller minst 10 kalenderdagar räknat från och med
dagen efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet
har erhållits.
Anbudsgivarna ska anses vara berörda om de ännu inte har
uteslutits definitivt. Ett uteslutande är definitivt om det har
meddelats de berörda anbudsgivarna, och antingen har an-
setts vara lagligt av ett oberoende prövningsorgan eller inte
längre kan bli föremål för ett prövningsförfarande.
Anbudssökande ska anses vara berörda om den upphand-
lande myndigheten inte har lämnat information om avslaget
på deras ansökan innan berörda anbudsgivare meddelats be-
slutet om tilldelning av kontraktet.
Meddelandet till de berörda anbudsgivarna och anbudssökan-
dena om beslutet om tilldelning av kontrakt ska åtföljas av
— den kortfattade redogörelse för skälen till beslutet som
föreskrivs i artikel 41.2 i direktiv 2004/18/EG, om inget
annat föreskrivs i artikel 41.3 i det direktivet, och
— en exakt angivelse av den period under vilken avtal inte
får ingås i enlighet med nationella bestämmelser som
införlivar denna punkt.
Artikel 2b
Undantag från perioden under vilken avtal inte får ingås
Medlemsstaterna får föreskriva att de tidsfrister som avses i
artikel 2a.2 inte ska tillämpas i följande fall:
a) Om direktiv 2004/18/EG inte kräver att ett föregående
meddelande om offentlig upphandling ska offentliggöras i
Europeiska unionens officiella tidning.
b) Om den enda berörda anbudsgivaren enligt artikel 2a.2 är
den som tilldelas kontraktet och ingen anbudssökande
berörs.
c) När det är fråga om ett kontrakt som grundar sig på ett
ramavtal i enlighet med artikel 32 i direktiv 2004/18/EG
och när det är fråga om ett särskilt kontrakt som grundar
sig på ett dynamiskt inköpssystem i enlighet med artikel
33 i det direktivet.
SV
20.12.2007
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/37
Prop. 2009/10:180
Bilaga 1
9
Om detta undantag åberopas ska medlemsstaterna säkerställa
att avtalet är ogiltigt i enlighet med artiklarna 2d och 2f i det
här direktivet
— om det föreligger en överträdelse av artikel 32.4 andra
stycket andra strecksatsen eller av artikel 33.5 eller 33.6 i
direktiv 2004/18/EG, och
— om kontraktsvärdet uppskattas motsvara eller överstiga
tröskelvärdena i artikel 7 i direktiv 2004/18/EG.
Artikel 2c
Tidsfrister för ansökan om prövning
När medlemsstaterna föreskriver att en ansökan om pröv-
ning av ett beslut av en upphandlande myndighet, som fat-
tats inom eller med anknytning till ett upphandlingsförfa-
rande som omfattas av direktiv 2004/18/EG, ska lämnas in
inom en viss tidsfrist, ska denna tidsfrist vara minst 10
kalenderdagar räknat från och med dagen efter den dag då
den upphandlande myndighetens beslut översändes till an-
budsgivaren eller anbudssökanden, om telefax eller elektro-
niska medel används, eller, om andra kommunikationsmedel
används, antingen minst 15 kalenderdagar räknat från och
med dagen efter den dag då den upphandlande myndighe-
tens beslut översändes till anbudsgivaren eller anbudssökan-
den eller minst 10 kalenderdagar räknat från och med dagen
efter den dag då den upphandlande myndighetens beslut
erhölls. Meddelandet till varje anbudsgivare eller anbudssö-
kande om den upphandlande myndighetens beslut ska åtföl-
jas av en kortfattad redogörelse för skälen till beslutet. När
det gäller en ansökan om prövning av beslut som avses i
artikel 2.1 b i det här direktivet, som inte är föremål för ett
särskilt meddelande, ska tidsfristen vara minst 10 kalender-
dagar räknat från och med den dag det berörda beslutet
offentliggörs.
Artikel 2d
Ogiltighet
1.
Medlemsstaterna ska se till att ett prövningsorgan som
är oberoende av den upphandlande myndigheten förklarar
ett avtal ogiltigt eller att ogiltigheten beror på ett beslut
från ett sådant prövningsorgan,
a) om den upphandlande myndigheten har tilldelat ett kon-
trakt utan föregående offentliggörande av ett meddelande
om offentlig upphandling i Europeiska unionens officiella
tidning utan att detta är tillåtet i enlighet med direktiv
2004/18/EG,
b) när det föreligger en överträdelse av artiklarna 1.5, 2.3
eller 2a.2 i detta direktiv, om denna överträdelse har
berövat den anbudsgivare som ansökt om prövning möj-
ligheten att rikta anspråk före ingåendet av avtalet, i
kombination
med
en
överträdelse
av
direktiv
2004/18/EG, om den överträdelsen har inverkat på möj-
ligheterna för den anbudsgivare som ansöker om pröv-
ning att erhålla kontraktet,
c) i de fall som avses i artikel 2b c andra stycket, om med-
lemsstaten har åberopat undantag från den period under
vilken avtal inte får ingås om de bygger på ett ramavtal
och ett dynamiskt inköpssystem.
2.
Följderna av att ett avtal anses vara ogiltigt ska bestäm-
mas i nationell lagstiftning.
I nationell lagstiftning får det därför föreskrivas ett retroak-
tivt upphörande av alla avtalsskyldigheter eller en begräns-
ning av upphörandet till att omfatta de skyldigheter som
ännu inte har fullgjorts. I det senare fallet ska medlemssta-
terna föreskriva tillämpning av andra sanktioner enligt
artikel 2e.2.
3.
Medlemsstaterna får föreskriva att det prövningsorgan
som är oberoende av den upphandlande myndigheten inte
behöver anse att ett avtal är ogiltigt, även om det har till-
delats på olagligt sätt av de skäl som anges i punkt 1, om
prövningsorganet finner, efter att ha undersökt alla relevanta
omständigheter, att tvingande hänsyn till ett allmänintresse
kräver att avtalets giltighet bör upprätthållas. I detta fall ska
medlemsstaterna föreskriva alternativa påföljder enligt artikel
2e.2 som ska tillämpas i stället.
Ekonomiska intressen av att avtalets giltighet upprätthålls får
endast betraktas som tvingande hänsyn om ogiltighet i un-
dantagsfall skulle leda till oproportionerliga följder.
Ekonomiska intressen med direkt koppling till avtalet i fråga
ska emellertid inte utgöra tvingande hänsyn till ett allmänin-
tresse. Ekonomiska intressen med direkt koppling till avtalet
omfattar bland annat kostnader för förseningar i samband
med fullgörandet av avtalet, kostnader i samband med inle-
dandet av ett nytt upphandlingsförfarande, kostnader i sam-
band med byte av ekonomisk aktör samt kostnader för rätts-
liga skyldigheter i samband med ogiltighet.
SV
L 335/38
Europeiska unionens officiella tidning
20.12.2007
Prop. 2009/10:180
Bilaga 1
10
4.
Medlemsstaterna ska föreskriva att punkt 1 a i den här
artikeln inte ska tillämpas om
— den upphandlande myndigheten anser att tilldelningen av
ett kontrakt utan föregående offentliggörande av ett med-
delande om offentlig upphandling i Europeiska unionens
officiella tidning är tillåten i enlighet med direktiv
2004/18/EG,
— den upphandlande myndigheten i Europeiska unionens of-
ficiella tidning har offentliggjort ett meddelande enligt ar-
tikel 3a där den uttrycker sin avsikt att ingå avtalet, och
— avtalet inte har ingåtts före utgången av en minsta tids-
frist på 10 kalenderdagar räknat från och med dagen
efter den dag då detta meddelande offentliggjordes.
5.
Medlemsstaterna ska föreskriva att punkt 1 c i den här
artikeln inte ska tillämpas om
— den upphandlande myndigheten anser att tilldelningen av
ett kontrakt är förenlig med artikel 32.4 andra stycket
andra strecksatsen eller artikel 33.5 och 33.6 i direktiv
2004/18/EG,
— den upphandlande myndigheten till berörda anbudsgivare
har överlämnat ett beslut om tilldelning av kontraktet
tillsammans med en kortfattad redogörelse för skälen
till beslutet i enlighet med artikel 2a.2, och
— avtalet inte har ingåtts före utgången av en tidsfrist på
minst 10 kalenderdagar räknat från och med dagen efter
det att beslutet om tilldelning av kontraktet översändes
till de berörda anbudsgivarna, om telefax eller elektro-
niska medel används, eller, om andra kommunikations-
medel används, före utgången av en tidsfrist på antingen
minst 15 kalenderdagar räknat från och med dagen efter
det att beslutet om tilldelning av kontraktet översändes
till de berörda anbudsgivarna eller minst 10 kalenderda-
gar räknat från och med dagen efter det att beslutet om
tilldelning av kontraktet har erhållits.
Artikel 2e
Överträdelser av detta direktiv och alternativa
sanktioner
1.
Vid överträdelse av artiklarna 1.5, 2.3 eller 2a.2 som
inte omfattas av artikel 2d.1 b ska medlemsstaterna före-
skriva ogiltighet i enlighet med artikel 2d.1
–2e.3 eller alter-
nativa sanktioner. Medlemsstaterna får föreskriva att det
prövningsorgan som är oberoende av den upphandlande
myndigheten ska besluta, efter att ha undersökt alla relevanta
omständigheter, om avtalet bör anses vara ogiltigt eller om
alternativa sanktioner bör åläggas.
2.
Alternativa sanktioner ska vara effektiva, proportionella
och avskräckande. De alternativa sanktionerna ska utgöras av
— att den upphandlande myndigheten åläggs avgifter, eller
— att avtalstidens längd förkortas.
Medlemsstaterna får ge prövningsorganet stort utrymme för
egen bedömning för att ta hänsyn till alla relevanta omstän-
digheter, bland annat hur allvarlig överträdelsen är, den upp-
handlande myndighetens agerande och, i de fall som avses i
artikel 2d.2, i vilken utsträckning avtalet fortfarande är gil-
tigt.
Beviljande av skadestånd är inte någon lämplig sanktion
enligt denna punkt.
Artikel 2f
Tidsfrister
1.
Medlemsstaterna får föreskriva att en ansökan om
prövning i enlighet med artikel 2d.1 ska göras
a) före utgången av minst 30 kalenderdagar räknat från och
med dagen efter det att
— den upphandlande myndigheten har offentliggjort ett
meddelande om tilldelning av kontraktet i enlighet
med artikel 35.4 samt artiklarna 36 och 37 i direktiv
2004/18/EG, under förutsättning att detta medde-
lande innehåller en motivering av den upphandlande
myndighetens beslut att tilldela kontraktet utan före-
gående offentliggörande av ett meddelande om offent-
lig upphandling i Europeiska unionens officiella tidning,
eller
— den upphandlande myndigheten har underrättat de
berörda anbudsgivarna och anbudssökandena om av-
talets ingående, under förutsättning att underrättelsen
innehåller en sådan kortfattad redogörelse för skälen
till beslutet som avses i artikel 41.2 i direktiv
2004/18/EG, om inget annat föreskrivs i artikel
41.3 i det direktivet; detta alternativ gäller även i de
fall som avses i artikel 2b c i det här direktivet,
b) under alla omständigheter före utgången av minst 6 må-
nader räknat från och med dagen efter det att avtalet
ingicks.
SV
20.12.2007
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/39
Prop. 2009/10:180
Bilaga 1
11
2.
I alla övriga fall, inklusive ansökningar om prövning i
enlighet med artikel 2e.1, ska tidsfristerna för ansökan om
prövning fastställas i nationell lagstiftning, om inte annat
föreskrivs i artikel 2c.
”
3. Artikel 3 ska ersättas med följande:
”Artikel 3
Korrigeringsmekanism
1.
Kommissionen får åberopa förfarandet enligt punk-
terna 2
–5, om den innan ett avtal ingås anser att en allvarlig
överträdelse av gemenskapsrätten om offentlig upphandling
har begåtts i samband med en offentlig upphandling som
omfattas av direktiv 2004/18/EG.
2.
Kommissionen ska underrätta den berörda medlemssta-
ten om de skäl som föranlett bedömningen att det föreligger
en allvarlig överträdelse, och ska kräva korrigering på lämp-
ligt sätt.
3.
Inom 21 kalenderdagar efter erhållandet av den under-
rättelse som avses i punkt 2 ska den berörda medlemsstaten
till kommissionen lämna
a) en bekräftelse på att överträdelsen har korrigerats,
b) en förklaring till varför ingen korrigering skett, eller
c) ett meddelande om att upphandlingsförfarandet har skju-
tits upp antingen av den upphandlande myndigheten på
eget initiativ eller på grundval av de befogenheter som
anges i artikel 2.1 a.
4.
En förklaring som överlämnats enligt punkt 3 b kan
bland annat hänvisa till att den påstådda överträdelsen redan
är föremål för rättsliga förfaranden eller andra prövningsför-
faranden eller en prövning i enlighet med artikel 2.9. I ett
sådant fall ska medlemsstaten underrätta kommissionen om
resultatet av dessa förfaranden så snart det blir känt.
5.
Om det har lämnats ett meddelande om att ett upp-
handlingsförfarande har skjutits upp i enlighet med punkt 3
c, ska medlemsstaten underrätta kommissionen när uppsko-
vet hävs eller om det har inletts något annat upphandlings-
förfarande som helt eller delvis gäller samma sak. Meddelan-
det ska bekräfta att den påstådda överträdelsen har korrige-
rats eller innehålla en förklaring till varför ingen korrigering
gjorts.
”
4. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 3a
Innehållet i ett meddelande om frivillig förhandsinsyn
Det meddelande som avses i artikel 2d.4 andra strecksatsen,
vars format ska antas av kommissionen i enlighet med det
rådgivande förfarande som avses i artikel 3b.2, ska innehålla
följande uppgifter:
a) Den upphandlande myndighetens namn och kontaktupp-
gifter.
b) En beskrivning av avtalets ändamål.
c) En motivering av den upphandlande myndighetens beslut
att tilldela kontraktet utan föregående offentliggörande av
ett meddelande om offentlig upphandling i Europeiska uni-
onens officiella tidning.
d) Namn och kontaktuppgifter avseende den ekonomiska
aktör som tilldelats kontraktet enligt tilldelningsbeslutet.
e) I förekommande fall, andra uppgifter som den upphand-
lande myndigheten eventuellt anser vara användbara.
Artikel 3b
Kommittéförfarande
1.
Kommissionen ska biträdas av den rådgivande kom-
mitté för offentliga bygg- och upphandlingskontrakt som
inrättats genom artikel 1 i rådets beslut 71/306/EEG av
den 26 juli 1971 (*) (nedan kallad
’kommittén’).
2.
När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 3 och
7 i rådets beslut av den 28 juni 1999 om de förfaranden
som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genom-
förandebefogenheter (**) tillämpas, med beaktande av be-
stämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
___________
(*) EGT L 185, 16.8.1971, s. 15. Beslutet ändrat genom
beslut 77/63/EEG (EGT L 13, 15.1.1977, s. 15).
(**) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom
beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).
”
SV
L 335/40
Europeiska unionens officiella tidning
20.12.2007
Prop. 2009/10:180
Bilaga 1
12
5. Artikel 4 ska ersättas med följande:
”Artikel 4
Genomförande
1.
Kommissionen får i samråd med kommittén uppmana
medlemsstaterna att till kommissionen lämna information
om tillämpningen av nationella prövningsförfaranden.
2.
Medlemsstaterna ska årligen delge kommissionen samt-
liga beslut, inklusive motiveringar, som deras prövningsorgan
fattat i enlighet med artikel 2d.3.
”
6. Följande artikel ska införas:
”Artikel 4a
Översyn
Senast den 20 december 2012 ska kommissionen se över
genomförandet av detta direktiv och avlägga rapport till Eu-
ropaparlamentet och rådet om dess verkan, särskilt med
avseende på de alternativa sanktionernas och tidsfristernas
verkan.
”
Artikel 2
Ändringar av direktiv 92/13/EEG
Direktiv 92/13/EEG ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 1 ska ersättas med följande:
”Artikel 1
Tillämpningsområde och tillgängliga
prövningsförfaranden
1.
Detta direktiv ska tillämpas på avtal som avses i Euro-
paparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31
mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling
på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (för-
sörjningsdirektivet) (*), såvida inte sådana avtal omfattas av
undantag i enlighet med artiklarna 5.2, 18
–26, 29 och 30
eller 62 i det direktivet.
Avtal enligt det här direktivet inbegriper varukontrakt, byg-
gentreprenadkontrakt, tjänstekontrakt, ramavtal och dyna-
miska inköpssystem.
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att garan-
tera att en upphandlande enhets beslut gällande avtal som
omfattas av direktiv 2004/17/EG kan prövas effektivt, och i
synnerhet så skyndsamt som möjligt enligt villkoren i artik-
larna 2
–2f i det här direktivet, när det görs gällande att
upphandlingsbeslutet har inneburit en överträdelse av
gemenskapslagstiftningen om upphandling eller nationella
bestämmelser som införlivar denna lagstiftning.
2.
Medlemsstaterna ska se till att det inte sker någon
diskriminering mellan företag som kan åberopa skada i sam-
band med ett tilldelningsförfarande till följd av den skillnad
som görs enligt detta direktiv mellan nationella bestämmel-
ser om genomförande av gemenskapslagstiftningen och
andra nationella bestämmelser.
3.
Medlemsstaterna ska se till att prövningsförfarandena
ska vara tillgängliga på de villkor som medlemsstaterna själva
anger, åtminstone för var och en som har eller har haft
intresse av att få ingå ett visst avtal och som har lidit skada
eller riskerar att lida skada till följd av en påstådd överträ-
delse.
4.
Medlemsstaterna får föreskriva att den som vill utnyttja
ett prövningsförfarande ska underrätta den upphandlande
enheten om den påstådda överträdelsen och om sin avsikt
att ansöka om prövning, under förutsättning att detta inte
påverkar den minimiperiod under vilken avtal inte får ingås i
enlighet med artikel 2a.2 eller några andra tidsfrister för
ansökan om prövning i enlighet med artikel 2c.
5.
Medlemsstaterna får kräva att den berörda personen
först ska lämna in en ansökan om prövning till den upp-
handlande enheten. I det fallet ska medlemsstaterna se till att
inlämnandet av en sådan ansökan omedelbart medför att
avtalet tillsvidare inte får ingås.
Medlemsstaterna ska besluta om lämpliga kommunikations-
medel, inbegripet telefax eller elektroniska medel, som ska
användas för ansökningar om prövning i enlighet med första
stycket.
Den förlängning av den tid under vilken avtal får ingås som
avses i första stycket ska inte upphöra före utgången av en
tidsfrist på minst 10 kalenderdagar räknat från och med
dagen efter det att den upphandlande enheten sände ett
svar, om telefax eller elektroniska medel används, eller, om
andra kommunikationsmedel används, före utgången av en
tidsfrist på minst 15 kalenderdagar räknat från och med
dagen efter det att den upphandlande enheten sände ett
svar, eller minst 10 kalenderdagar räknat från och med da-
gen efter det att ett svar erhölls.
___________
(*) EUT L 134, 30.4.2004, s. 1. Direktivet senast ändrat
genom rådets direktiv 2006/97/EG (EUT L 363,
20.12.2006, s. 107).
”
SV
20.12.2007
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/41
Prop. 2009/10:180
Bilaga 1
13
2. Artikel 2 ska ändras på följande sätt:
a) Titeln
”Krav på prövningsförfaranden” ska läggas till.
b) Punkterna 2
–4 ska ersättas med följande:
”2.
De befogenheter som anges i punkt 1 och i artik-
larna 2d och 2e får tilldelas separata organ som ansvarar
för olika aspekter av prövningsförfarandet.
3.
När ett organ i första instans, som är oberoende av
den upphandlande enheten, prövar ett beslut om tilldel-
ning av kontrakt, ska medlemsstaterna se till att den upp-
handlande enheten inte kan ingå avtalet innan prövning-
sorganet har fattat ett beslut om ansökan om provisoriska
åtgärder eller om prövning. Uppskovet ska inte upphöra
före utgången av den period under vilken avtal inte får
ingås som avses i artiklarna 2a.2, 2d.4 och 2d.5.
3a.
Utom i de fall som avses i punkt 3 och i artikel
1.5 ska prövningsförfarandena inte nödvändigtvis med-
föra att de upphandlingar som berörs av prövningen au-
tomatiskt skjuts upp.
4.
Medlemsstaterna får föreskriva att det behöriga
prövningsorganet får ta hänsyn till de sannolika följderna
av provisoriska åtgärder för alla berörda intressen som
kan skadas, inklusive allmänintresset, och får besluta att
inte vidta sådana åtgärder om de negativa följderna kan
väga tyngre än fördelarna.
Ett beslut att inte bevilja provisoriska åtgärder ska inte
påverka andra yrkanden från den person som begärt åt-
gärderna.
”
c) Punkt 6 ska ersättas med följande:
”6.
Utom i de fall som avses i artiklarna 2d
–2f ska
verkan av att de befogenheter har utövats som avses i
punkt 1 i den här artikeln på ett avtal som ingås till följd
av tilldelningen av det regleras i nationell lagstiftning.
Vidare får medlemsstaterna, utom i de fall där ett beslut
ska åsidosättas innan skadestånd beviljas, föreskriva att
efter det att ett avtal ingåtts i enlighet med artikel 1.5,
punkt 3 i den här artikeln eller artiklarna 2a
–2f ska pröv-
ningsorganets befogenheter vara begränsade till beslut om
skadestånd till den som lidit skada av överträdelsen.
”
d) I punkt 9 första stycket ska orden
”en rättslig instans eller
en domstol som avses i fördragets artikel 177
” ersättas
med orden
”en rättslig instans eller en domstol i den
mening som avses i artikel 234 i fördraget
”.
3. Följande artiklar 2a
–2f ska läggas till:
”Artikel 2a
Period under vilken avtal inte får ingås
1.
Medlemsstaterna ska se till att de personer som avses i
artikel 1.3 får de tidsfrister som krävs för att effektivt kunna
pröva de upphandlande enheternas beslut om tilldelning av
kontrakt, genom att införa de bestämmelser som krävs för
att uppfylla de minimikrav som anges i punkt 2 i denna
artikel och i artikel 2c.
2.
Avtal enligt beslut om tilldelning av ett kontrakt som
omfattas av direktiv 2004/17/EG får inte ingås före utgången
av en tidsfrist på minst 10 kalenderdagar räknat från och
med dagen efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet
översändes till de berörda anbudsgivarna och anbudssökan-
dena, om telefax eller elektroniska medel används, eller, om
andra kommunikationsmedel används, före utgången av an-
tingen en tidsfrist på minst 15 kalenderdagar räknat från och
med dagen efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet
översändes till de berörda anbudsgivarna och anbudssökan-
dena eller minst 10 kalenderdagar räknat från och med da-
gen efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet har
erhållits.
Anbudsgivarna ska anses vara berörda om de ännu inte har
uteslutits definitivt. Ett uteslutande är definitivt om det har
meddelats de berörda anbudsgivarna, och antingen har an-
setts vara lagligt av ett oberoende prövningsorgan eller inte
längre kan bli föremål för ett prövningsförfarande.
Anbudssökandena ska anses vara berörda om den upphand-
lande enheten inte har lämnat information om avslaget på
deras ansökan innan de berörda anbudsgivarna meddelats
beslutet om tilldelning av kontraktet.
SV
L 335/42
Europeiska unionens officiella tidning
20.12.2007
Prop. 2009/10:180
Bilaga 1
14
Meddelandet till de berörda anbudsgivarna och anbudssökan-
dena om beslutet om tilldelning av kontrakt ska åtföljas av
— den kortfattade redogörelse för skälen till beslutet som
avses i artikel 49.2 i direktiv 2004/17/EG, och
— en exakt angivelse av den period under vilken avtal inte
får ingås i enlighet med nationella bestämmelser som
införlivar denna punkt.
Artikel 2b
Undantag från perioden under vilken avtal inte får ingås
Medlemsstaterna får föreskriva att de tidsfrister som avses i
artikel 2a.2 inte ska tillämpas i följande fall:
a) Om direktiv 2004/17/EG inte kräver att ett föregående
meddelande om upphandling ska offentliggöras i Europe-
iska unionens officiella tidning.
b) Om den enda berörda anbudsgivaren enligt artikel 2a.2 är
den som tilldelas kontraktet och ingen anbudssökande
berörs.
c) När det är fråga om särskilda kontrakt som grundar sig
på ett dynamiskt inköpssystem i enlighet med artikel 15 i
direktiv 2004/17/EG.
Om detta undantag åberopas ska medlemsstaterna säkerställa
att avtalet är ogiltigt i enlighet med artiklarna 2d och 2f om
— det föreligger en överträdelse av artikel 15.5 eller 15.6 i
direktiv 2004/17/EG, och
— kontraktsvärdet uppskattas motsvara eller överstiga trös-
kelvärdena i artikel 16 i direktiv 2004/17/EG.
Artikel 2c
Tidsfrister för ansökan om prövning
När en medlemsstat föreskriver att en ansökan om prövning
av ett beslut av en upphandlande enhet, som fattats inom
eller med anknytning till ett upphandlingsförfarande som
omfattas av direktiv 2004/17/EG, ska lämnas in inom en
viss tidsfrist, ska denna tidsfrist vara minst 10 kalenderdagar
räknat från och med dagen efter den dag då den upphand-
lande enhetens beslut översändes till anbudsgivaren eller kan-
didaten, om telefax eller elektroniska medel används, eller,
om andra kommunikationsmedel används, antingen minst
15 kalenderdagar räknat från och med dagen efter den dag
då den upphandlande enhetens beslut översändes till anbuds-
givaren eller kandidaten eller minst 10 kalenderdagar räknat
från och med dagen efter den dag då den upphandlande
enhetens beslut erhölls. Meddelandet till varje anbudsgivare
eller kandidat om den upphandlande enhetens beslut ska
åtföljas av en kortfattad redogörelse för skälen till beslutet.
När det gäller en ansökan om prövning av beslut som avses i
artikel 2.1 b i det här direktivet, som inte är föremål för ett
särskilt meddelande, ska tidsfristen vara minst 10 kalender-
dagar räknat från och med den dag det berörda beslutet
offentliggörs.
Artikel 2d
Ogiltighet
1.
Medlemsstaterna ska se till att ett prövningsorgan som
är oberoende av den upphandlande enheten förklarar ett
avtal ogiltigt eller att ogiltighet beror på ett beslut från ett
sådant prövningsorgan,
a) om den upphandlande enheten har tilldelat ett kontrakt
utan föregående offentliggörande av ett meddelande om
upphandling i Europeiska unionens officiella tidning utan att
detta är tillåtet i enlighet med direktiv 2004/17/EG,
b) när det föreligger en överträdelse av artiklarna 1.5, 2.3
eller 2a.2, om denna överträdelse har berövat den an-
budsgivare som ansökt om prövning möjligheten att rikta
anspråk före avtalets ingående, när en sådan överträdelse
föreligger i kombination med en överträdelse av direktiv
2004/17/EG, om den överträdelsen har inverkat på möj-
ligheterna för den anbudsgivare som ansöker om pröv-
ning att erhålla kontraktet,
c) i de fall som avses i artikel 2b c andra stycket, om med-
lemsstaterna har åberopat undantag från den period un-
der vilken avtal inte får ingås om dessa bygger på ett
dynamiskt inköpssystem.
2.
Följderna av att ett avtal har ansetts vara ogiltigt ska
föreskrivas i nationell rätt.
I nationell rätt får det därför föreskrivas ett retroaktivt upp-
hörande av alla avtalsskyldigheter eller en begränsning av
upphörandet till att omfatta de skyldigheter som ännu inte
har fullgjorts. I det senare fallet ska medlemsstaterna före-
skriva tillämpning av andra påföljder enligt artikel 2e.2.
SV
20.12.2007
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/43
Prop. 2009/10:180
Bilaga 1
15
3.
Medlemsstaterna får föreskriva att det prövningsorgan
som är oberoende av den upphandlande enheten inte behö-
ver anse att ett avtal är ogiltigt, även om det har tilldelats på
olagligt sätt av de skäl som anges i punkt 1, om prövning-
sorganet finner, efter att ha undersökt alla relevanta omstän-
digheter, att tvingande hänsyn till ett allmänintresse kräver
att avtalets giltighet bör upprätthållas. I detta fall ska med-
lemsstaterna föreskriva alternativa påföljder enligt artikel
2e.2 som ska tillämpas i stället.
Ekonomiska intressen av att avtalets giltighet upprätthålls får
endast betraktas som tvingande hänsyn om ogiltighet i un-
dantagsfall skulle leda till oproportionerliga följder.
Ekonomiska intressen med direkt koppling till kontraktet i
fråga ska emellertid inte utgöra tvingande hänsyn till ett all-
mänintresse. Ekonomiska intressen med direkt koppling till
avtalet omfattar bland annat kostnader för förseningar i sam-
band med fullgörandet av avtalet, kostnader i samband med
inledandet av ett nytt upphandlingsförfarande, kostnader i
samband med byte av ekonomisk aktör samt kostnader för
rättsliga skyldigheter i samband med ogiltighet.
4.
Medlemsstaterna ska föreskriva att punkt 1 a i den här
artikeln inte ska tillämpas om
— den upphandlande enheten anser att tilldelningen av ett
kontrakt utan föregående offentliggörande av ett medde-
lande om upphandling i Europeiska unionens officiella tid-
ning är tillåten i enlighet med direktiv 2004/17/EG,
— den upphandlande enheten i Europeiska unionens officiella
tidning har offentliggjort ett meddelande enligt artikel 3a
där den uttrycker sin avsikt att ingå avtalet, och
— avtalet inte har ingåtts före utgången av en minsta tids-
frist på 10 kalenderdagar räknat från och med dagen
efter den dag då detta meddelande offentliggjordes.
5.
Medlemsstaterna ska föreskriva att punkt 1 c i den här
artikeln inte ska tillämpas om
— den upphandlande enheten anser att tilldelningen av ett
kontrakt är förenlig med artikel 15.5 och 15.6 i direktiv
2004/17/EG,
— den upphandlande enheten till berörda anbudsgivare har
överlämnat ett beslut om tilldelning av kontraktet till-
sammans med en kortfattad redogörelse för skälen till
beslutet i enlighet med artikel 2a.2, och
— avtalet inte har ingåtts före utgången av en tidsfrist på
minst 10 kalenderdagar räknat från och med dagen efter
det att beslutet om tilldelning av kontraktet översändes
till de berörda anbudsgivarna, om telefax eller elektro-
niska medel används, eller, om andra kommunikations-
medel används, före utgången av en tidsfrist på antingen
minst 15 kalenderdagar räknat från och med dagen efter
det att beslutet om tilldelning av kontraktet översändes
till de berörda anbudsgivarna eller minst 10 kalenderda-
gar räknat från och med dagen efter det att beslutet om
tilldelning av kontraktet har erhållits.
Artikel 2e
Överträdelser av detta direktiv och alternativa
sanktioner
1.
Vid överträdelse av artiklarna 1.5, 2.3 eller 2a.2 som
inte omfattas av artikel 2d.1 b ska medlemsstaterna före-
skriva ogiltighet i enlighet med artikel 2d.1
–2d.3 eller alter-
nativa sanktioner. Medlemsstaterna får föreskriva att det
prövningsorgan som är oberoende av den upphandlande en-
heten ska besluta, efter att ha undersökt alla relevanta om-
ständigheter, om avtalet bör anses vara ogiltigt eller om
alternativa sanktioner bör åläggas.
2.
Alternativa sanktioner ska vara effektiva, proportionella
och avskräckande. De alternativa sanktionerna ska utgöras av
— att den upphandlande enheten åläggs avgifter, eller
— att avtalstidens längd förkortas.
Medlemsstaterna får ge prövningsorganet stort utrymme för
egen bedömning för att ta hänsyn till alla relevanta faktorer,
bland annat hur allvarlig överträdelsen är, den upphandlande
enhetens agerande och, i de fall som avses i artikel 2d.2, i
vilken utsträckning avtalet fortfarande är giltigt.
Beviljande av skadestånd är inte någon lämplig sanktion
enligt denna punkt.
SV
L 335/44
Europeiska unionens officiella tidning
20.12.2007
Prop. 2009/10:180
Bilaga 1
16
Artikel 2f
Tidsfrister
1.
Medlemsstaterna får föreskriva att en ansökan om
prövning i enlighet med artikel 2d.1 ska göras
a) före utgången av minst 30 kalenderdagar räknat från och
med dagen efter det att
— den upphandlande enheten har offentliggjort ett med-
delande om tilldelning av kontrakt i enlighet med
artiklarna 43 och 44 i direktiv 2004/17/EG, under
förutsättning att detta meddelande innehåller en mo-
tivering av den upphandlande enhetens beslut att till-
dela kontraktet utan att ett föregående meddelande
om upphandling offentliggjorts i Europeiska unionens
officiella tidning, eller
— den upphandlande enheten har underrättat de berörda
anbudsgivarna och anbudssökandena om avtalets in-
gående, under förutsättning att underrättelsen innehål-
ler en sammanfattning av en sådan kortfattad redogö-
relse för skälen till beslutet som föreskrivs i artikel
49.2 i direktiv 2004/17/EG. Detta alternativ gäller
även i de fall som avses i artikel 2b.c i det här direkt-
ivet,
b) under alla omständigheter före utgången av minst 6 må-
nader räknat från och med dagen efter det att avtalet
ingicks.
2.
I alla övriga fall, inklusive ansökningar om prövning i
enlighet med artikel 2e.1, ska tidsfristerna för ansökan om
prövning fastställas i nationell lagstiftning, om inte annat
föreskrivs i artikel 2c.
”
4. Artiklarna 3
–7 ska ersättas med följande:
”Artikel 3a
Innehållet i ett meddelande om frivillig förhandsinsyn
Det meddelande som avses i artikel 2d.4 andra strecksatsen,
vars format ska antas av kommissionen i enlighet med det
rådgivande förfarande som avses i artikel 3b.2, ska innehålla
följande uppgifter:
a) Den upphandlande enhetens namn och kontaktuppgifter.
b) En beskrivning av avtalets ändamål.
c) En motivering av den upphandlande enhetens beslut att
tilldela kontraktet utan föregående offentliggörande av ett
meddelande om upphandling i Europeiska unionens officiella
tidning.
d) Namn och kontaktuppgifter avseende den ekonomiska
aktör som tilldelats kontraktet enligt tilldelningsbeslutet.
e) I förekommande fall andra uppgifter som den upphand-
lande enheten eventuellt anser vara användbara.
Artikel 3b
Kommittéförfarande
1.
Kommissionen ska biträdas av den rådgivande kom-
mitté för offentliga bygg- och upphandlingskontrakt som
inrättats genom artikel 1 i rådets beslut 71/306/EEG av
den 26 juli 1971 (*) (nedan kallad
’kommittén’).
2.
När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 3 och
7 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de
förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissio-
nens genomförandebefogenheter (**) tillämpas, med beak-
tande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
___________
(*) EGT L 185, 16.8.1971, s. 15. Beslutet ändrat genom
beslut 77/63/EEG (EGT L 13, 15.1.1977, s. 15).
(**) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom
beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).
”
5. Artikel 8 ska ersättas med följande:
”Artikel 8
Korrigeringsmekanism
1.
Kommissionen får åberopa förfarandet enligt punk-
terna 2
–5, om den innan ett avtal ingås anser att en allvarlig
överträdelse av gemenskapsrätten om upphandling har be-
gåtts i samband med en upphandling som omfattas av di-
rektiv 2004/17/EG eller i förhållande till artikel 27a i det
direktivet för de upphandlande enheter som omfattas av den
bestämmelsen.
2.
Kommissionen ska underrätta den berörda medlemssta-
ten om de skäl som föranlett bedömningen att det föreligger
en allvarlig överträdelse, och ska kräva korrigering på lämp-
ligt sätt.
3.
Inom 21 kalenderdagar efter erhållandet av den under-
rättelse som avses i punkt 2 ska den berörda medlemsstaten
till kommissionen lämna
a) en bekräftelse på att överträdelsen har korrigerats,
SV
20.12.2007
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/45
Prop. 2009/10:180
Bilaga 1
17
b) en förklaring till varför ingen korrigering skett, eller
c) ett meddelande om att upphandlingsförfarandet har skju-
tits upp antingen av den upphandlande enheten på eget
initiativ eller på grundval av de befogenheter som anges i
artikel 2.1 a.
4.
En förklaring som överlämnats enligt punkt 3b kan
bland annat hänvisa till att den påstådda överträdelsen redan
är föremål för rättslig prövning eller en prövning i enlighet
med artikel 2.9. I ett sådant fall ska medlemsstaten under-
rätta kommissionen om resultatet av dessa förfaranden så
snart det blir känt.
5.
Om det har lämnats ett meddelande om att ett upp-
handlingsförfarande har skjutits upp i enlighet med punkt
3c, ska den berörda medlemsstaten underrätta kommissionen
när uppskovet hävs eller om det har inletts något annat
upphandlingsförfarande som helt eller delvis gäller samma
sak. Det nya meddelandet ska bekräfta att den påstådda över-
trädelsen har korrigerats eller innehålla en förklaring till var-
för ingen korrigering gjorts.
”
6. Artiklarna 9
–12 ska ersättas med följande:
”Artikel 12
Genomförande
1.
Kommissionen får i samråd med kommittén uppmana
medlemsstaterna att till kommissionen lämna information
om tillämpningen av de nationella prövningsförfarandena.
2.
Medlemsstaterna ska årligen delge kommissionen samt-
liga beslut, inklusive motiveringar, som deras prövningsorgan
fattat i enlighet med artikel 2d.3.
Artikel 12a
Översyn
Senast den 20 december 2012 ska kommissionen se över
genomförandet av detta direktiv och avlägga rapport till Eu-
ropaparlamentet och rådet om dess verkan, särskilt med
avseende på de alternativa sanktionernas och tidsfristernas
verkan.
”
7. Bilagan ska utgå.
Artikel 3
Införlivande
1.
Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar
och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta
direktiv senast den 20 december 2009. De ska genast över-
lämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla
en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis-
ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis-
ningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2.
Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten
till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de
antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 4
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 5
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 11 december 2007.
På Europaparlamentets vägnar
H.-G. PÖTTERING
Ordförande
På rådets vägnar
M. LOBO ANTUNES
Ordförande
SV
L 335/46
Europeiska unionens officiella tidning
20.12.2007
Prop. 2009/10:180
Bilaga 1
18
Prop. 2009/10:180 Bilaga 2
19
Prop. 2009/10:180 Bilaga 2
20
Prop. 2009/10:180 Bilaga 2
21
Prop. 2009/10:180 Bilaga 3
22
Prop. 2009/10:180 Bilaga 3
23
Prop. 2009/10:180 Bilaga 3
24
Prop. 2009/10:180 Bilaga 3
25
Prop. 2009/10:180 Bilaga 3
26
Prop. 2009/10:180 Bilaga 3
27
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1150/2009
av den 10 november 2009
om ändring av förordning (EG) nr 1564/2005 i fråga om standardformulär för offentliggörande av
meddelanden inom ramen för anbudsförfaranden i enlighet med rådets direktiv 89/665/EEG och
92/13/EEG
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT
DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen,
med beaktande av rådets direktiv 89/665/EEG av den
21 december 1989 om samordning av lagar och andra författ
ningar för prövning av offentlig upphandling av varor och
bygg- och anläggningsarbeten, särskilt artikel 3a ( 1 ),
med beaktande av rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari
1992 om samordning av lagar och andra författningar om
gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av
företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekom
munikationssektorerna ( 2 ), särskilt artikel 3a,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfaran
dena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter
och posttjänster ( 3 ), särskilt artikel 44.1,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfaran
dena vid offentlig upphandling av varor, tjänster och byggentre
prenader ( 4 ), särskilt artikel 36.1,
efter samråd med rådgivande kommittén för offentlig upphand
ling, och
av följande skäl:
(1)
Enligt
direktiv
89/665/EEG
och
92/13/EEG,
ändrade
genom Europaparlamentets och rådets direktiv
2007/66/EG ( 5 ), får medlemsstaterna föreskriva en för
kortad tidsfrist för ansökan om prövning av giltigheten
av ett offentligt kontrakt om den upphandlande enheten
eller myndigheten i meddelandet om tilldelning av kont
raktet i fråga enligt direktiv 2004/17/EG eller
2004/18/EG har infört en motivering av sitt beslut att
tilldela kontraktet utan föregående offentliggörande av ett
meddelande om upphandling i Europeiska unionens offici
ella tidning.
(2) Standardformulären
för
meddelanden
om
tilldelning
av
kontrakt anges i bilagorna III och IV till kommissionens
förordning (EG) nr 1564/2005 av den 7 september 2005
om fastställande av standardformulär för offentliggörande
av meddelanden inom ramen för anbudsförfaranden i
enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/17/EG och 2004/18/EG ( 6 ). För att säkerställa att
direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG kan genomföras
fullständigt efter ändring genom direktiv 2007/66/EG
bör standardformulären för dessa meddelanden anpassas
så att upphandlande enheter och myndigheter kan införa
den motivering som avses i artikel 2f i direktiv
89/665/EEG och 92/13/EEG i dem.
(3) Enligt
direktiv
89/665/EEG
och
92/13/EEG
ska
ett
med
delande om frivillig förhandsinsyn användas för att på
frivillig väg säkerställa att information om kontrakt blir
känd innan avtal ingås. Det är nödvändigt att fastställa ett
standardformulär för detta meddelande.
(4)
Förordning
(EG)
nr
1564/2005
bör
därför
ändras
i
en
lighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Förordning (EG) nr 1564/2005 ska ändras på följande sätt:
1. Rubriken ska ersättas med följande:
”Kommissionens förordning (EG) nr 1564/2005 av den
7 september 2005 om standardformulär för offentliggörande
av meddelanden avseende offentlig upphandling”.
SV
28.11.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning
L
313/3
( 1 ) EGT L 395, 30.12.1989, s. 33.
( 2 ) EGT L 76, 23.3.1992, s. 14.
( 3 ) EUT L 134, 30.4.2004, s. 1.
( 4 ) EUT L 134, 30.4.2004, s. 114.
( 5 ) EUT L 335, 20.12.2007, s. 31.
( 6 ) EUT L 257, 1.10.2005, s. 1.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 4
28
2. Efter det första beaktandeledet ska genom följande beaktan
demeningar de däri citerade direktiven läggas till i förord
ningens rättsliga grund:
”med beaktande av rådets direktiv 89/665/EEG av den
21 december 1989 om samordning av lagar och andra för
fattningar för prövning av offentlig upphandling av varor
och bygg- och anläggningsarbeten (*), särskilt artikel 3a,
med beaktande av rådets direktiv 92/13/EEG av den
25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författ
ningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden
tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, trans
port- och telekommunikationssektorerna
(**), särskilt
artikel 3a,
___________
(*) EGT L 395, 30.12.1989, s. 33.
(**) EGT L 76, 23.3.1992, s. 14.”
3. Följande artikel ska införas som artikel 2a:
”Artikel 2a
Upphandlande myndigheter och enheter ska från och med
dagen för ikraftträdandet av de respektive nationella åtgär
derna för införlivande av Europaparlamentets och rådets di
rektiv 2007/66/EG (*), och senast från och med den
21 december 2009, använda det standardformulär som
anges i bilaga XIV till denna förordning för offentliggörandet
i Europeiska unionens offentliga tidning av det meddelande som
avses i artikel 3a i direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG.
___________
(*) EUT L 335, 20.12.2007, s. 31.”
4. Bilaga III ska ersättas med texten i bilaga I till den här
förordningen.
5. Bilaga VI ska ersättas med texten i bilaga II till den här
förordningen.
6. Texten i bilaga III till den här förordningen ska läggas till
som bilaga XIV.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att
den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 10 november 2009.
På kommissionens vägnar
Charlie McCREEVY
Ledamot av kommissionen
SV
L 313/4
Europeiska unionens officiella tidning
28.11.2009
Prop. 2009/10:180
Bilaga 4
29
BILAGA I
SV
28.11.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning
L
313/5
Prop. 2009/10:180
Bilaga 4
30
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
31
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
32
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
33
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
34
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
35
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
36
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
37
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
38
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
39
BILAGA II
SV
28.11.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
313/15
Prop. 2009/10:180
Bilaga 4
40
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
41
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
42
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
43
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
44
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
45
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
46
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
47
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
48
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
49
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
50
BILAGA III
SV
L 313/26
Europeiska unionens officiella tidning
28.11.2009
Prop. 2009/10:180
Bilaga 4
51
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
52
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
53
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
54
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
55
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
56
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
57
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
58
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
59
Prop. 2009/10:180 Bilaga 4
60
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/114
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2004/18/EG
av den 31 mars 2004
om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och
tjänster
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artikel 47.2 och artiklarna 55 och 95 i
detta,
med beaktande av kommissionens förslag (1),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kom-
mitténs yttrande (2),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (3),
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (4), på
grundval av det gemensamma utkast som förlikningskommit-
tén godkände den 9 december 2003, och
av följande skäl:
(1)
I samband med de nya ändringarna av rådets direktiv
92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av
förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster (5),
93/36/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av
förfarandet vid offentlig upphandling av varor (6) och
93/37/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av
förfarandena vid offentlig upphandling av byggentrepre-
nader (7), vilka ändringar är nödvändiga för att uppfylla
de krav på förenkling och modernisering som både
upphandlande myndigheter och ekonomiska aktörer
framförde i sina svar på kommissionens grönbok av
den 27 november 1996 bör texterna av tydlighetsskäl
omarbetas till en enda text. Det här direktivet bygger på
domstolens rättspraxis, särskilt dess rättspraxis om till-
delningskriterier, som tydliggör de upphandlande myn-
digheternas möjligheter att tillgodose den berörda all-
mänhetens behov, även på miljöområdet och/eller det
sociala området, förutsatt att dessa kriterier är kopplade
till kontraktsföremålet, att de inte ger den upphandlande
myndigheten obegränsad valfrihet samt att de uttryck-
ligen anges och överensstämmer med de grundprinciper
som anges i skäl 2.
(2)
Tilldelning av kontrakt som ingås i medlemsstaterna för
statens räkning, för enheter på regional eller lokal nivå
samt andra offentligrättsliga organ omfattas av kravet på
respekt för principerna i fördraget, särskilt principen om
fri rörlighet för varor, principen om etableringsfrihet
och principen om frihet att tillhandahålla tjänster samt
de principer som följer av dessa, t.ex. principen om
likabehandling, principen om icke-diskriminering, princi-
pen om ömsesidigt erkännande, proportionalitetsprinci-
pen och öppenhetsprincipen. För offentliga kontrakt
över ett visst värde är det dock tillrådligt att upprätta
bestämmelser om samordning inom gemenskapen av
nationella förfaranden för tilldelning av sådana kontrakt
på grundval av dessa principer för att sörja för att de får
effekt och för att garantera att offentlig upphandling
öppnas för konkurrens. Bestämmelserna om samordning
bör därför tolkas i överensstämmelse med såväl de
ovannämnda reglerna och principerna som andra be-
stämmelser i fördraget.
(3)
Bestämmelserna om samordning bör i största möjliga
utsträckning överensstämma med gällande förfaranden
och praxis i de enskilda medlemsstaterna.
(4)
Om ett offentligrättsligt organ lämnar in ett anbud i ett
förfarande för offentlig upphandling bör medlemsstater-
na se till att konkurrensen gentemot privata anbudsgi-
vare inte snedvrids.
(5)
I enlighet med artikel 6 i fördraget är miljöskyddskraven
integrerade i utformningen och genomförandet av den
av gemenskapens politik och verksamhet som avses i
artikel 3 i fördraget, särskilt i syfte att främja en hållbar
utveckling. I detta direktiv klargörs det därför hur de
upphandlande myndigheterna kan bidra till att skydda
miljön och främja en hållbar utveckling, samtidigt som
de garanteras att de för sina kontrakt kan erhålla det
bästa förhållandet mellan kvalitet och pris.
(
1
) EGT C 29 E, 30.1.2001, s. 11, och EGT C 203 E, 27.8.2002, s.
210.
(
2
) EGT C 193, 10.7.2001, s. 7.
(
3
) EGT C 144, 16.5.2001, s. 23.
(
4
) Europaparlamentets yttrande av den 17 januari 2002 (EGT C 271 E,
7.11.2002, s. 176), rådets gemensamma ståndpunkt av den
20 mars 2003 (EUT C 147 E, 24.6.2003, s. 1) och Europaparla-
mentets ståndpunkt av den 2 juli 2003 (ännu ej offentliggjord i
EUT). Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 janu-
ari 2004 och rådets beslut av den 2 februari 2004.
(
5
) EGT L 209, 24.7.1992, s. 1. Direktivet senast ändrat genom
kommissionens direktiv 2001/78/EG (EGT L 285, 29.10.2001, s. 1).
(
6
) EGT L 199, 9.8.1993, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kom-
missionens direktiv 2001/78/EG.
(
7
) EGT L 199, 9.8.1993, s. 54. Direktivet senast ändrat genom
kommissionens direktiv2001/78/EG.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
61
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/115
(6)
Ingenting i detta direktiv bör hindra vidtagande eller
genomförande av sådana åtgärder som behövs för att
skydda allmän ordning, allmän moral och allmän säker-
het, att skydda människors och djurs hälsa och liv eller
att bevara växter, i synnerhet med sikte på en hållbar
utveckling, under förutsättning att åtgärderna överens-
stämmer med fördraget.
(7)
Genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december
1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar
och på dess behörighetsområden, av avtalen i de multi-
laterala förhandlingarna från Uruguayrundan (1986
–
1994) (1) godkänns särskilt WTO- avtalet om offentlig
upphandling, nedan kallat
”avtalet”, som syftar till att
fastställa en multilateral ram för balanserade rättigheter
och skyldigheter i samband med offentlig upphandling
för att åstadkomma liberalisering och ökning av världs-
handeln. Enligt gemenskapens internationella rättigheter
och åtaganden till följd av godkännandet av avtalet skall
den ordning som fastställs i avtalet tillämpas för an-
budsgivare och varor från tredje land som har under-
tecknat avtalet. Avtalet har inte direkt effekt. En upp-
handlande myndighet som omfattas av avtalet och som
följer detta direktiv och tillämpar avtalet på ekonomiska
aktörer från tredje land som har undertecknat avtalet
bör således följa avtalet. Dessa bestämmelser om sam-
ordning bör också garantera att gemenskapens ekono-
miska aktörer får delta i offentlig upphandling på lika
gynnsamma villkor som de ekonomiska aktörerna från
tredje land som har undertecknat avtalet.
(8)
Innan ett upphandlingsförfarande inleds får den upp-
handlande myndigheten genom en
”teknisk dialog” söka
eller godta råd som kan användas när specifikationerna
utarbetas, dock under förutsättning att sådana råd inte
leder till hinder för konkurrensen.
(9)
Med hänsyn till de många olika typerna av offentliga
byggentreprenadkontrakt bör den upphandlande myn-
digheten kunna välja såväl gemensam som separat upp-
handling för utförande och projektering av byggentre-
prenader. Avsikten med detta direktiv är inte att faststäl-
la huruvida upphandlingen skall vara gemensam eller
separat. Beslut om separat eller gemensam upphandling
måste grundas på kvalitativa och ekonomiska kriterier,
som kan fastställas i nationell lagstiftning.
(10)
Ett kontrakt kan bedömas vara ett offentligt byggentre-
prenadkontrakt endast om det specifikt avser utförande
av de verksamheter som avses i bilaga I, även om
kontraktet kan omfatta utförandet av andra tjänster
som är nödvändiga för utförandet av dessa verksam-
heter. Offentlig upphandling av tjänster, inbegripet fastig-
hetsförvaltningstjänster, får i vissa fall omfatta byggen-
treprenad. Om emellertid sådan byggentreprenad är av
underordnad betydelse jämfört med kontraktets huvud-
innehåll och är en följd av eller ett komplement till
detta, kan det faktum att sådan byggentreprenad ingår i
upphandlingen inte anses vara ett tillräckligt skäl för att
klassificera kontraktet som ett offentligt byggentrepre-
nadkontrakt.
(11)
En gemenskapsdefinition av ramavtal bör fastställas, lik-
som särskilda regler för ramavtal som ingås för kontrakt
som omfattas av detta direktiv. Enligt dessa regler får en
upphandlande myndighet när den ingår ett ramavtal i
enlighet med bestämmelserna i detta direktiv om bland
annat offentliggörande, tidsfrister och villkor för anbuds-
givning, under ramavtalets löptid ingå kontrakt som
grundas på sådana ramavtal antingen genom att tillämpa
villkoren i ramavtalet eller, om inte samtliga villkor
fastställts i förväg, genom att på nytt inbjuda parterna i
ramavtalet att lämna anbud utan fastställda villkor. En
ny inbjudan att lämna anbud bör genomföras enligt
vissa regler som syftar till att garantera den nödvändiga
flexibiliteten och iakttagandet av de allmänna principer-
na, bland annat principen om likabehandling. Ramavta-
lets löptid bör därför begränsas och bör inte kunna
överstiga fyra år, utom i fall som är vederbörligen
styrkta av de upphandlande myndigheterna.
(12)
Nya förfaranden för elektronisk upphandling utvecklas
ständigt. Dessa förfaranden möjliggör ökad konkurrens
och förbättrad effektivitet vid offentlig upphandling,
särskilt genom de besparingar i tid och kostnader som
användningen medför. Den upphandlande myndigheten
får använda elektroniska upphandlingsförfaranden om
det sker i överensstämmelse med bestämmelserna i detta
direktiv och principerna om likabehandling, icke-diskri-
minering och öppenhet. I samma omfattning får ett
anbud som lämnas in av en anbudsgivare ha formen
av dennes elektroniska katalog, särskilt om förnyad
inbjudan att lämna anbud har gått ut i enlighet med
ett ramavtal eller ett dynamiskt inköpssystem har in-
förts, under förutsättning att anbudsgivaren använder de
kommunikationssätt som den upphandlande myndighe-
ten valt i enlighet med artikel 42.
(
1
) EGT L 336, 23.12.1994, s. 1.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
62
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/116
(13)
Med hänsyn till de elektroniska upphandlingsförfarande-
nas snabba utbredning bör man redan nu fastställa
lämpliga regler för att de upphandlande myndigheterna
till fullo skall kunna utnyttja de möjligheter som dessa
system erbjuder. I detta syfte är det lämpligt att definiera
ett fullständigt elektroniskt dynamiskt system för upp-
handling avsett för inköp av sådant som vanligen an-
vänds och fastställa särskilda regler för inrättandet och
driften av ett sådant system, för att säkerställa att varje
ekonomisk aktör som vill delta behandlas rättvist. Varje
ekonomisk aktör bör ha möjlighet att delta i ett sådant
system förutsatt att han har lämnat ett preliminärt
anbud som överensstämmer med förfrågningsunderlaget
och att han uppfyller urvalskriterierna. Denna upphand-
lingsteknik gör det möjligt för de upphandlande myn-
digheterna att
– genom upprättandet av en förteckning
över redan godkända anbudsgivare och genom möjlig-
heten för nya anbudsgivare att ansluta sig
– tack vare de
elektroniska medlen förfoga över ett särskilt stort urval
av anbud, och således att genom en omfattande kon-
kurrens säkerställa ett optimalt utnyttjande av de offent-
liga medlen.
(14)
Eftersom förfarandet med elektroniska auktioner kom-
mer att få ökad omfattning bör det införas en gemen-
skapsdefinition av sådana auktioner och fastställas sär-
skilda regler för dessa för att garantera att de genomförs
på ett sådant sätt att principerna om likabehandling,
icke-diskriminering och öppenhet iakttas fullt ut. Det
bör därför föreskrivas att de elektroniska auktionerna
endast gäller sådana byggentreprenad-, varu- och tjänste-
kontrakt för vilka det kan fastställas exakta specifikatio-
ner. Detta kan bland annat gälla i fråga om återkom-
mande varu-, byggentreprenad- och tjänstekontrakt. I
samma syfte bör det också föreskrivas att anbudsgivar-
nas rangordning måste kunna fastställas under hela den
elektroniska auktionen. Användningen av elektroniska
auktioner ger de upphandlande myndigheterna möjlighet
att uppmana anbudsgivarna att erbjuda nya lägre priser
och, när kontraktet tilldelas den anbudsgivare som läm-
nat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, även att
förbättra andra aspekter av anbudet än priset. För att
säkerställa respekt för principen om öppenhet bör en-
dast de aspekter som kan utvärderas automatiskt på
elektronisk väg, utan ingripande och/eller bedömning
från den upphandlande myndighetens sida, bli föremål
för elektronisk auktion, dvs. sådana aspekter som kan
kvantifieras så att de kan uttryckas i siffror eller pro-
centtal. Däremot bör sådana aspekter av anbudsgivning-
en som innebär en bedömning av aspekter som inte kan
kvantifieras inte bli föremål för elektronisk auktion.
Följaktligen bör vissa byggentreprenadkontrakt och
tjänstekontrakt som innehåller intellektuella prestationer,
såsom projekteringen av byggentreprenader, inte bli före-
mål för elektronisk auktion.
(15)
Vissa förfaranden för centralisering av inköp har utveck-
lats i medlemsstaterna. Flera upphandlande myndigheter
har till uppgift att göra anskaffningar eller genomföra
offentlig upphandling/ingå ramavtal för andra upphand-
lande myndigheter. Eftersom det rör sig om stora in-
köpsvolymer är det genom dessa förfaranden möjligt att
öka konkurrensen och förbättra effektiviteten i den
offentliga upphandlingen. Det bör därför införas en
gemenskapsdefinition av den inköpscentral som står till
de upphandlande myndigheternas förfogande. Det bör
även fastställas villkor enligt vilka, i överensstämmelse
med principerna om icke
‑diskriminering och likabe-
handling, de upphandlande myndigheter som anskaffar
byggentreprenader, varor och/eller tjänster med hjälp av
en inköpscentral kan anses ha iakttagit bestämmelserna
i detta direktiv.
(16)
För att de olikheter som råder i medlemsstaterna skall
kunna beaktas bör medlemsstaterna ges möjlighet att
föreskriva att de upphandlande myndigheterna får an-
vända sig av ramavtal, inköpscentraler, dynamiska in-
köpssystem, elektroniska auktioner och konkurrenspräg-
lad dialog i enlighet med definitionerna och bestämmel-
serna i detta direktiv.
(17)
Många olika tröskelvärden för tillämpningen av bestäm-
melserna om samordning leder till problem för de upp-
handlande myndigheterna. Dessutom bör tröskelvärdena
med hänsyn till den monetära unionen fastställas i euro.
Tröskelvärden i euro bör därför fastställas på ett sätt
som gör det enklare att tillämpa dessa bestämmelser
samtidigt som tröskelvärdena enligt avtalet, som uttrycks
i särskilda dragningsrätter, iakttas. I detta sammanhang
bör det också föreskrivas en återkommande översyn av
tröskelvärdena i euro så att de, vid behov, anpassas till
eventuella förändringar i eurons värde i förhållande till
de särskilda dragningsrätterna.
(18)
För tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv
och i övervakningssyfte bör indelningen av tjänster
göras i form av kategorier som motsvarar bestämda
nummer i en gemensam nomenklatur och sammanstäl-
las i två bilagor, II A och II B, enligt det system som
skall gälla. För tjänster i bilaga II B bör tillämpliga
bestämmelser i direktivet gälla utan att det påverkar
tillämpningen av särskilda gemenskapsbestämmelser för
de berörda tjänsterna.
(19)
När det gäller tjänstekontrakt bör full tillämpning av
detta direktiv under en övergångsperiod begränsas till
kontrakt för vilka dessa bestämmelser kommer att göra
det möjligt att utnyttja alla möjligheter till att öka
handeln över gränserna. Kontrakt för andra tjänster bör
övervakas under denna övergångsperiod innan beslut
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
63
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/117
fattas om full tillämpning av direktivet. Mekanismen för
sådan övervakning bör därför fastställas. Samtidigt bör
mekanismen göra det möjligt för de berörda parterna
att få tillgång till alla relevanta upplysningar.
(20)
Offentliga kontrakt som ingås av upphandlande myndig-
heter med verksamhet inom vatten-, energi-, transport-
och postsektorerna som avser sådan verksamhet omfat-
tas
av
Europaparlamentets
och
rådets
direktiv
2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av
förfarandena vid upphandling inom vatten-, energi-,
transport- och postsektorerna (1). Kontrakt som ingås av
upphandlande myndigheter inom ramen för deras trans-
portverksamhet till havs, längs kusterna och på inre
vattenvägar måste emellertid omfattas av detta direktiv.
(21)
Eftersom telekommunikationssektorn är utsatt för verk-
lig konkurrens till följd av att gemenskapsbestämmelser-
na om liberalisering av denna sektor har genomförts,
bör offentliga kontrakt på det området undantas från
detta direktivs tillämpningsområde, i den mån dessa
kontrakt huvudsakligen syftar till att ge den upphand-
lande myndigheten möjlighet att utöva vissa verksam-
heter inom telekommunikationssektorn. Dessa verksam-
heter fastställs genom definitionerna i artiklarna 1, 2
och 8 i rådets direktiv 93/38/EEG av den 14 juni 1993
om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter
som har verksamhet inom vatten-, energi
‑, transport-
och telekommunikationssektorerna (2) på så sätt att det
här direktivet inte är tillämpligt på kontrakt som har
undantagits
från
tillämpningsområdet
för
direktiv 93/38/EEG enligt artikel 8 i det direktivet.
(22)
Det bör anges när bestämmelserna om samordning av
förfarandena inte kan tillämpas av skäl som rör statens
säkerhet eller statshemligheter eller på grund av att
särskilda upphandlingsregler gäller enligt internationella
avtal som avser stationering av trupper eller gäller för
internationella organisationer.
(23)
Enligt artikel 163 i fördraget är stimulans av forskning
och teknisk utveckling ett sätt att stärka den vetenskap-
liga och teknologiska grunden för gemenskapens indu-
stri, och öppnandet av den offentliga upphandlingen av
tjänster kommer att bidra till att detta mål nås. Medfi-
nansiering av forskningsprogram bör inte omfattas av
detta direktiv. Det omfattar följaktligen endast sådana
kontrakt för forsknings- och utvecklingstjänster som
uteslutande är till nytta för den upphandlande myndig-
heten i dess egen verksamhet, förutsatt att de tjänster
som tillhandahålls helt bekostas av den upphandlande
myndigheten.
(24)
Inom ramen för tjänster har kontrakt för förvärv eller
hyra av fast egendom eller rättigheter till sådan egen-
dom särdrag som gör att regler för offentlig upphand-
ling inte bör tillämpas.
(25)
Vid offentlig upphandling av vissa audiovisuella tjänster
inom radio- och TV-området bör hänsyn kunna tas till
kulturella och sociala överväganden som gör att upp-
handlingsreglerna inte bör tillämpas. Av dessa skäl måste
det göras undantag för offentliga tjänstekontrakt som
avser anskaffning, utveckling, produktion eller sampro-
duktion av programmaterial som är färdigt för använd-
ning samt andra förberedande tjänster, t.ex. sådana
tjänster som har samband med manuskript eller ar-
tistuppträdanden vilka behövs för att genomföra pro-
grammet samt de kontrakt som gäller sändningstid.
Detta undantag bör dock inte tillämpas på tillhandahål-
landet av den tekniska utrustning som behövs för pro-
duktion, samproduktion och sändning av sådana pro-
gram. Med sändning bör avses överföring och distribu-
tion via någon form av elektroniskt nät.
(26)
Skiljemanna- och förlikningstjänster tillhandahålls vanli-
gen av organ eller personer som utnämnts eller valts på
ett sätt som inte kan underkastas reglerna för offentlig
upphandling.
(27)
I enlighet med avtalet omfattar detta direktiv inte sådana
finansiella tjänster som rör instrumenten för penning-
och valutapolitiken, statsskulden, förvaltningen av reser-
ver och annan politiskt beslutad verksamhet som inne-
fattar handel med värdepapper och andra finansiella
instrument, i synnerhet transaktioner för att förse en
(
1
) Se sid. 1 i detta nummer av EUT.
(
2
) EGT L 199, 9.8.1993, s. 84. Direktivet senast ändrat genom
kommissionens direktiv 2001/78/EG (EGT L 285, 29.10.2001, s. 1).
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
64
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/118
upphandlande myndighet med pengar eller kapital. Kon-
trakt i samband med utfärdande, försäljning, förvärv
eller överföring av värdepapper och andra finansiella
instrument omfattas därför inte. Tjänster som utförs av
centralbanker undantas också.
(28)
Sysselsättning och arbete är grundläggande faktorer när
det gäller att garantera lika möjligheter för alla och bidra
till social integration. Skyddade verkstäder och program
för skyddad anställning bidrar härvid effektivt till att
människor med funktionshinder kan komma in på eller
återvända till arbetsmarknaden. Sådana verkstäder kan
emellertid sakna möjlighet att få kontrakt under norma-
la konkurrensförhållanden. Det är därför lämpligt att
föreskriva att medlemsstaterna får reservera rätten att
delta i offentliga upphandlingsförfaranden för sådana
verkstäder eller föreskriva att kontrakten skall fullgöras
inom ramen för program för skyddad anställning.
(29)
De tekniska specifikationer som offentliga upphandlare
upprättar bör tillåta att den offentliga upphandlingen
öppnas för konkurrens. Det måste därför vara möjligt
att lämna anbud som baseras på olika tekniska lös-
ningar. De tekniska specifikationerna måste följaktligen
kunna bygga på prestanda- och funktionskrav och, om
det hänvisas till europeisk standard eller, i avsaknad av
sådan, till nationell standard, måste de upphandlande
myndigheterna beakta anbud som baseras på andra
likvärdiga lösningar. För att visa att en lösning är
likvärdig bör anbudsgivarna få använda alla former av
bevis. Den upphandlande myndigheten måste kunna
motivera alla beslut om att likvärdighet inte föreligger.
En upphandlande myndighet som vill fastställa miljökrav
i de tekniska specifikationerna för ett bestämt kontrakt
får föreskriva särskilda miljöegenskaper, t.ex. en viss
produktionsmetod, och/eller särskilda miljöeffekter för
grupper av varor eller tjänster. Den får, men är inte
skyldig att, använda lämpliga specifikationer som fast-
ställts för miljömärken, t.ex. det europeiska miljömärket,
(multi)nationella miljömärken eller andra miljömärken,
om kraven för märket har utarbetats och antagits på
grundval av vetenskapliga rön eller genom ett förfarande
i vilket de berörda parterna, t.ex. statliga organ, kon-
sumenter, tillverkare, distributörer och miljöorganisatio-
ner, kan delta och om miljömärket är tillgängligt för
samtliga berörda parter. Den upphandlande myndigheten
bör då det är möjligt fastställa tekniska specifikationer
för att ta hänsyn till kriterier avseende tillgänglighet för
funktionshindrade eller formgivning med tanke på samt-
liga användares behov. De tekniska specifikationerna bör
tydligt anges så att alla anbudsgivare vet vad de krav
som den upphandlande myndigheten fastställt omfattar.
(30)
Kompletterande information om upphandlingarna måste,
såsom är brukligt i medlemsstaterna, finnas i förfråg-
ningsunderlaget för varje upphandling eller i motsvaran-
de handlingar.
(31)
Upphandlande myndigheter som genomför särskilt kom-
plicerade projekt kan objektivt sett vara oförmögna att
specificera vilka medel som kan tillgodose deras behov
eller bedöma vad marknaden kan erbjuda i form av
tekniska och/eller finansiella och rättsliga lösningar,
utan att därmed behöva utsättas för någon kritik. Detta
kan bland annat inträffa vid genomförandet av större
integrerade projekt för transportinfrastruktur, stora data-
nät eller projekt som omfattar komplicerad och struktu-
rerad finansiering vars ekonomiska och rättsliga upp-
läggning inte kan fastställas i förväg. Om sådana kon-
trakt inte kan tilldelas genom användning av öppna eller
selektiva förfaranden, bör följaktligen ett flexibelt förfa-
rande föreskrivas som garanterar såväl konkurrensen
mellan de ekonomiska aktörerna som den upphandlande
myndighetens behov av att diskutera alla synpunkter på
kontraktet med varje enskild anbudssökande. Detta för-
farande får dock inte användas på ett sådant sätt att
konkurrensen begränsas eller snedvrids, särskilt inte
genom att grundläggande delar av anbuden ändras,
genom att nya väsentliga krav åläggs den utvalda an-
budsgivaren eller genom att någon annan anbudsgivare
än den som lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga
anbudet kan komma i fråga.
(32)
För att underlätta för små och medelstora företag att
delta i offentlig upphandling bör det fastställas bestäm-
melser om underleverantörer.
(33)
Villkoren för fullgörandet av ett kontrakt är förenliga
med detta direktiv om de inte är direkt eller indirekt
diskriminerande och om de anges i meddelandet om
upphandling eller i förfrågningsunderlaget. Villkoren kan
till exempel syfta till att främja yrkesutbildning på
arbetsplatsen och anställning av personer som har sär-
skilda svårigheter att komma in på arbetsmarknaden,
bekämpa arbetslöshet eller skydda miljön. Som exempel
kan nämnas skyldighet att i samband med fullgörandet
av ett kontrakt anställa långtidsarbetslösa eller att ge-
nomföra utbildning för arbetslösa eller ungdomar, att
följa bestämmelserna i grundläggande ILO-konventioner
(International Labour Organisation) om dessa inte har
införlivats med den nationella lagstiftningen eller att
anställa ett större antal personer med funktionshinder
än som krävs enligt den nationella lagstiftningen.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
65
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/119
(34)
Gällande lagar, förordningar och kollektivavtal rörande
anställningsvillkor och arbetarskydd, på såväl nationell
nivå som gemenskapsnivå, är tillämpliga vid fullgörandet
av ett offentligt kontrakt om dessa bestämmelser och
tillämpningen av dem överensstämmer med gemens-
kapsrätten. För gränsöverskridande verksamhet, när ar-
betstagare i en medlemsstat utför tjänster i en annan
medlemsstat i samband med fullgörandet av ett offent-
ligt kontrakt, fastställs i Europaparlamentets och rådets
direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om ut-
stationering av arbetstagare i samband med tillhandahål-
lande av tjänster (1) de minimivillkor som måste upp-
fyllas i värdlandet gentemot de utstationerade arbetsta-
garna. Om det i nationell rätt ingår bestämmelser i detta
avseende, kan det om dessa förpliktelser inte uppfylls
betraktas som ett allvarligt fel eller som ett brott mot
den ekonomiska aktörens yrkesetik, som kan medföra
att den ekonomiska aktören utesluts från det offentliga
upphandlingsförfarandet.
(35)
Med tanke på att den nya informations- och kommuni-
kationstekniken kan förenkla offentliggörandet av upp-
handlingar och göra upphandlingsförfarandet effektivare
och öppnare bör elektroniska medel jämställas med
traditionella medel för kommunikation och utbyte av
information. I så stor utsträckning som möjligt bör de
medel och den teknik som väljs vara förenliga med den
teknik som används i de andra medlemsstaterna.
(36)
Utvecklingen av en effektiv konkurrens inom offentlig
upphandling gör det nödvändigt att meddelanden om
upphandling från de upphandlande myndigheterna i
medlemsstaterna offentliggörs på gemenskapsnivå. Infor-
mationen i meddelandena måste göra det möjligt för de
ekonomiska aktörerna i gemenskapen att avgöra om
upphandlingen intresserar dem. De behöver således
tillräcklig information om föremålet för upphandlingen
och villkoren i samband med kontraktet. Det är därför
viktigt att förbättra de offentliggjorda meddelandenas
synlighet på olika sätt, t.ex. med hjälp av standardfor-
mulär för meddelanden om upphandling och den ge-
mensamma terminologin vid offentlig upphandling
(Common Procurement Vocabulary (CPV)) som enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
2195/2002 (2) kommer att utgöra referensnomenklatur
för offentlig upphandling. Vid selektiva förfaranden bör
offentliggörandet ha det särskilda syftet att ge de eko-
nomiska aktörerna i medlemsstaterna tillfälle att visa sitt
intresse för upphandlingarna genom att ansöka hos den
upphandlande myndigheten om att få lämna anbud på
angivna villkor.
(37)
Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av
den 13 december 1999 om ett gemenskapsramverk för
elektroniska signaturer (3) och Europaparlamentets och
rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om
vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjäns-
ter, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden
(
”direktiv om elektronisk handel”) (4) bör i samband med
detta direktiv vara tillämpliga på överföring av informa-
tion med elektroniska medel. Förfarandena för offentlig
upphandling och reglerna för projekttävlingar avseende
tjänster kräver en högre säkerhets- och sekretessnivå än
den som fastställs i dessa direktiv. Därför bör anord-
ningar för elektronisk mottagning av anbud, anbudsan-
sökningar samt ritningar och planer uppfylla särskilda
tilläggskrav. I detta syfte bör användning av elektroniska
signaturer, i synnerhet avancerade elektroniska signatu-
rer, i möjligaste mån uppmuntras. Frivilliga ackrediter-
ingssystem skulle dessutom kunna utgöra en gynnsam
ram för att höja nivån på tillhandahållandet av certifier-
ingstjänster för dessa anordningar.
(38)
Användning av elektroniska medel är tidsbesparande.
Minimitidsfristerna bör därför förkortas om elektroniska
medel används, dock under förutsättning att de är för-
enliga med den särskilda överföringsteknik som fastställs
på gemenskapsnivå.
(39)
Kontroll av anbudsgivarnas lämplighet vid öppna förfar-
anden och av anbudssökandenas lämplighet vid selektiva
och förhandlade förfaranden med offentliggörande av ett
meddelande om upphandling och vid konkurrenspräglad
dialog samt urval av anbudsgivare och anbudssökande
bör genomföras på öppna villkor. Det bör därför anges
vilka icke
‑diskriminerande kriterier den upphandlande
myndigheten får använda vid urval av deltagare och på
vilket sätt de ekonomiska aktörerna kan bevisa att de
uppfyller kriterierna. I syfte att åstadkomma öppenhet
bör den upphandlande myndigheten åläggas att, redan
vid inbjudan att lämna anbud, ange vilka urvalskriterier
den kommer att tillämpa samt vilka särskilda krav på
kapacitet som den eventuellt kommer att kräva av de
ekonomiska aktörerna för att de skall kunna delta i
upphandlingsförfarandet.
(40)
En upphandlande myndighet får begränsa antalet an-
budssökande i de selektiva och förhandlade förfarandena
med offentliggörande av ett meddelande om upphand-
ling samt i den konkurrenspräglade dialogen. En sådan
begränsning av antalet anbudssökande bör göras endast
på grundval av objektiva kriterier som anges i medde-
landet om upphandling. Dessa objektiva kriterier medför
(
1
) EGT L 18, 21.1.1997, s. 1.
(
2
) EGT L 340, 16.12.2002, s. 1.
(
3
) EGT L 13, 19.1.2000, s. 12.
(
4
) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
66
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/120
inte nödvändigtvis viktning. För kriterier som rör de
ekonomiska aktörernas personliga ställning kan det
räcka med en allmän hänvisning i meddelandet om
upphandling till de omständigheter som anges i artikel
45.
(41)
I konkurrenspräglad dialog och i förhandlade förfaran-
den med offentliggörande av ett meddelande om upp-
handling bör den upphandlande myndigheten, med hän-
syn till den flexibilitet som kan behövas samt till de
alltför höga kostnader som hör samman med upphand-
lingsmetoder, tillåtas att genomföra förfarandet i succes-
siva steg för att på grundval av på förhand angivna
tilldelningskriterier efterhand minska det antal anbud
som den fortsätter att diskutera eller förhandla om.
Denna begränsning bör garantera verklig konkurrens,
under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal
lämpliga lösningar eller anbudssökande.
(42)
Gemenskapsreglerna om ömsesidigt erkännande av ut-
bildnings-, examens- och andra behörighetsbevis gäller
när det krävs bevis på särskilda kvalifikationer för att
kunna delta i ett upphandlingsförfarande eller en pro-
jekttävling.
(43)
Det bör undvikas att offentliga kontrakt tilldelas ekono-
miska aktörer som har deltagit i en kriminell organisa-
tion eller som har befunnits skyldiga till bestickning
eller bedrägerier som riktar sig mot Europeiska gemen-
skapernas ekonomiska intressen eller penningtvätt. Den
upphandlande myndigheten bör vid behov begära lämp-
liga handlingar från anbudssökandena/anbudsgivarna
och skulle kunna, om det råder tvivel om anbudssökan-
denas/anbudsgivarnas personliga ställning, begära sam-
arbete med de behöriga myndigheterna i denna med-
lemsstat. Den upphandlande myndigheten bör utesluta
sådana ekonomiska aktörer om den genom en lagakraf-
tvunnen dom får kännedom om att sådana brott enligt
den nationella lagstiftningen har begåtts. Om det i
nationell rätt ingår sådana bestämmelser, kan överträdel-
se av miljölagstiftningen eller lagstiftningen om otillåten
samverkan vid offentlig upphandling som lett till lagak-
raftvunnen dom eller beslut med likvärdig effekt betrak-
tas som brott mot den ekonomiska aktörens yrkesetik
eller som ett allvarligt fel. Bristande efterlevnad av
nationella bestämmelser för genomförande av rådets
direktiv 2000/78/EG (1) och 76/207/EEG (2) om lika
behandling av arbetstagare som lett till lagakraftvunnen
dom eller beslut med likvärdig effekt kan betraktas som
ett brott mot den ekonomiska aktörens yrkesetik eller
som ett allvarligt fel.
(44)
I lämpliga fall, när byggentreprenadens eller tjänsternas
natur motiverar att åtgärder eller system för miljöled-
ning tillämpas vid fullgörandet av det offentliga kontrak-
tet, kan det krävas att sådana åtgärder eller system till-
lämpas. Miljöledningssystemen kan, oberoende av om de
är registrerade enligt gemenskapsinstrumenten, såsom
förordning (EG) nr 761/2001 (3) (EMAS), visa den eko-
nomiska aktörens tekniska kapacitet att fullgöra kontrak-
tet. Dessutom bör en beskrivning av de åtgärder den
ekonomiska aktören tillämpar för att garantera samma
miljöskyddsnivå godtas som alternativt bevis till de
registrerade systemen för miljöledning.
(45)
Detta direktiv ger medlemsstaterna möjlighet att upp-
rätta officiella förteckningar över godkända entreprenö-
rer, varuleverantörer eller tjänsteleverantörer eller införa
en certifiering genom offentliga eller privata organ samt
fastställa konsekvenserna av förekomsten i en sådan
förteckning eller innehavet av ett sådant certifikat vid
ett förfarande för offentlig upphandling i en annan
medlemsstat. När det gäller offentliga förteckningar över
godkända ekonomiska aktörer är det viktigt att ta hän-
syn till EG-domstolens rättspraxis i de fall en ekonomisk
aktör, som tillhör en grupp, som stöd för sin begäran
om registrering i förteckningen åberopar de ekonomiska,
finansiella och tekniska resurserna hos andra bolag i
gruppen. Det är i ett sådant fall den ekonomiska aktö-
rens sak att bevisa att han faktiskt kommer att ha
(
1
) Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrät-
tande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303,
2.12.2000, s. 16).
(
2
) Rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genom-
förandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga
om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt
arbetsvillkor (EGT L 39, 14.2.1976, s. 40). Direktivet ändrat genom
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG (EGT L 269,
5.10.2002, s. 15).
(
3
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 761/2001 av
den 19 mars 2001 om frivilligt deltagande för organisationer i
gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (EMAS)
(EGT L 114, 24.4.2001, s. 1).
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
67
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/121
tillgång till dessa medel under hela den tid han finns i
förteckningen. För registrering i förteckningen kan en
medlemsstat då fastställa nivån på de krav som skall
uppfyllas och i synnerhet, om t.ex. aktören åberopar de
finansiella resurserna hos ett annat bolag i gruppen, det
andra bolagets åtagande, vid behov solidariskt.
(46)
Kontraktstilldelningen bör ske på grundval av objektiva
kriterier som säkerställer att principerna om öppenhet,
icke-diskriminering och likabehandling iakttas och att
anbuden bedöms i verklig konkurrens med varandra.
Därför bör endast två tilldelningskriterier godkännas,
nämligen
”lägsta pris” och ”ekonomiskt mest fördelaktigt
anbud
”.
För att garantera att principen om likabehandling iakttas
vid kontraktstilldelning bör det fastställas en skyldighet
–
i enlighet med rättspraxis
– att garantera nödvändig
öppenhet, så att alla anbudsgivare i rimlig mån kan
informeras om de kriterier och villkor som kommer att
tillämpas för att urskilja det ekonomiskt mest fördelak-
tiga anbudet. En upphandlande myndighet bör därför
ange tilldelningskriterierna samt viktningen av de olika
kriterierna inbördes i så god tid att anbudsgivarna har
kännedom om dem vid utarbetandet av sina anbud. En
upphandlande myndighet får göra undantag från kravet
att ange viktning av tilldelningskriterierna i vederbörli-
gen styrkta fall, som de måste kunna motivera, när
denna viktning inte kan anges i förväg på grund av
upphandlingens komplicerade art. I dessa fall måste de
ange kriterierna i fallande prioriteringsordning.
När de upphandlande myndigheterna väljer att ge kon-
traktet till det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet,
skall de utvärdera anbuden för att fastställa vilket som
har det bästa förhållandet mellan kvalitet och pris. För
att göra detta skall de fastställa de ekonomiska och
kvalitativa kriterier som i sin helhet måste göra det
möjligt för den upphandlande myndigheten att fastställa
det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Fastställandet
av dessa kriterier beror på föremålet för upphandlingen,
eftersom dessa måste göra det möjligt att utvärdera varje
anbuds prestanda i förhållande till föremålet för upp-
handlingen, enligt definitionen i de tekniska specifikatio-
nerna, samt att utvärdera förhållandet mellan kvalitet
och pris i varje anbud.
För att garantera likabehandling bör tilldelningskriterier-
na göra det möjligt att jämföra anbuden och bedöma
dem på ett objektivt sätt. Om dessa villkor är uppfyllda,
kan ekonomiska och kvalitativa tilldelningskriterier, samt
de kriterier som gäller uppfyllande av miljökrav, göra
det möjligt för den upphandlande myndigheten att till-
godose den berörda offentliga enhetens behov, så som
de är formulerade i specifikationerna för upphandlingen.
Det är enligt samma villkor som en upphandlande
myndighet får använda kriterier som syftar till att till-
godose sociala krav som bland annat tillgodoser behov
– fastställda i specifikationerna för upphandlingen – hos
särskilt missgynnade befolkningsgrupper, till vilka för-
månstagarna/användarna av de byggentreprenader, varor
och tjänster som är föremål för upphandlingen hör.
(47)
I samband med offentliga tjänstekontrakt får tilldelnings-
kriterierna inte påverka tillämpningen av nationella be-
stämmelser om ersättning för vissa tjänster, till exempel
tjänster som utförs av arkitekter, ingenjörer eller advo-
kater, och vid offentliga varukontrakt får de inte påverka
tillämpningen av nationella bestämmelser om fasta pri-
ser på skolböcker.
(48)
Vissa tekniska villkor, särskilt sådana som rör meddelan-
den, statistiska rapporter och den nomenklatur som
används samt villkor för hänvisning till denna nomen-
klatur, kommer att behöva antas och ändras när de
tekniska kraven förändras. De förteckningar över upp-
handlande myndigheter som anges i bilagorna behöver
också uppdateras. Därför bör det införas ett smidigt och
snabbt beslutsförfarande för dessa ändamål.
(49)
De åtgärder som krävs för att genomföra detta direktiv
bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av
den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall till-
lämpas vid utövandet av kommissionens genomförande-
befogenheter. (1)
(50)
Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3
juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum
och frister (2) bör tillämpas vid beräkning av de tids-
frister som avses i detta direktiv.
(51)
Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyl-
digheter när det gäller de tidsfrister för införlivande och
tillämpning av direktiven 92/50/EEG, 93/36/EEG och
93/37/EEG som anges i bilaga XI.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
(
1
) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(
2
) EGT L 124, 8.6.1971, s. 1.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
68
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/122
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
AVDELNING I
Definitioner och allmänna principer
Artikel 1
— Definitioner
Artikel 2
— Principer för tilldelning av kontrakt
Artikel 3
— Beviljande av särskilda eller exklusiva rättigheter: bestämmelse om icke‑diskriminering
AVDELNING II
Regler om offentliga kontrakt
KAPITEL I
Allmänna bestämmelser
Artikel 4
— Ekonomiska aktörer
Artikel 5
— Villkor som rör WTO-avtal
Artikel 6
— Konfidentialitet
KAPITEL II
Tillämpningsområde
AVSNITT 1
— Tröskelvärden
Artikel 7
— Tröskelvärden för offentliga kontrakt
Artikel 8
— Kontrakt som subventioneras med mer än 50 % av upphandlande myndigheter
Artikel 9
— Metoder för beräkning av det uppskattade värdet på offentliga kontrakt, ramavtal och dynamiska
inköpssystem
AVSNITT 2
— Särskilda situationer
Artikel 10
— Upphandling på försvarsområdet
Artikel 11
— Offentliga kontrakt som tilldelas och ramavtal som ingås av inköpscentraler
AVSNITT 3
— Kontrakt som skall undantas
Artikel 12
— Kontrakt som tilldelas inom vatten-, energi-, transport- och postsektorerna
Artikel 13
— Särskilda undantag på telekommunikationsområdet
Artikel 14
— Kontrakt som omfattas av sekretess eller kräver särskilda säkerhetsåtgärder
Artikel 15
— Kontrakt som tilldelas i enlighet med internationella regler
Artikel 16
— Särskilda undantag
Artikel 17
— Tjänstekoncessioner
Artikel 18
— Tjänstekontrakt som tilldelas på grundval av en ensamrätt
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
69
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/123
AVSNITT 4
— Särskild ordning
Artikel 19
— Reserverade kontrakt
KAPITEL III
Regler som skall tillämpas på offentliga tjänstekontrakt
Artikel 20
— Tjänstekontrakt förtecknade i bilaga II A
Artikel 21
— Tjänstekontrakt förtecknade i bilaga II B
Artikel 22
— Mixade tjänstekontrakt avseende tjänster förtecknade i både bilaga II A och bilaga II B
KAPITEL IV
Särskilda regler om förfrågningsunderlag och kontraktshandlingar
Artikel 23
— Tekniska specifikationer
Artikel 24
— Alternativa anbud
Artikel 25
— Underentreprenad
Artikel 26
— Villkor för fullgörande av kontraktet
Artikel 27
— Skyldigheter avseende bestämmelser om beskattning, miljöskydd, arbetarskydd och arbetsvillkor
KAPITEL V
Förfaranden
Artikel 28
— Användning av öppet, selektivt och förhandlat förfarande och konkurrenspräglad dialog
Artikel 29
— Konkurrenspräglad dialog
Artikel 30
— Fall som motiverar det förhandlade förfarandet med offentliggörande avmeddelande om upphandling
Artikel 31
— Fall som motiverar användning av det förhandlade förfarandet utan offentliggörande av meddelande
om upphandling
Artikel 32
— Ramavtal
Artikel 33
— Dynamiska inköpssystem
Artikel 34
— Offentliga byggentreprenadkontrakt: särskilda regler för socialt betingade bostadsprojekt
KAPITEL VI
Regler för offentliggörande och öppenhet
AVSNITT 1
— Offentliggörande av meddelanden
Artikel 35
— Meddelanden
Artikel 36
— Utformning och offentliggörande av meddelanden
Artikel 37
— Icke-obligatoriskt offentliggörande
AVSNITT 2
— Tidsfrister
Artikel 38
— Tidsfrister för mottagande av anbudsansökan och anbud
Artikel 39
— Öppna förfaranden: Förfrågningsunderlag, kompletterande handlingar och upplysningar
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
70
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/124
AVSNITT 3
— Innehållet i informationen och sättet för överföring av denna
Artikel 40
— Inbjudan att lämna anbud, inbjudan att delta i dialogen eller att förhandla
Artikel 41
— Information till anbudssökande och anbudsgivare
AVSNITT 4
— Kommunikationssätt
Artikel 42
— Regler för kommunikation
AVSNITT 5
— Protokoll
Artikel 43
— Protokollens innehåll
KAPITEL VII
Upphandlingsförfarandets gång
AVSNITT 1
— Allmänna bestämmelser
Artikel 44
— Kontroll av lämplighet och val av deltagare samt tilldelning av kontrakt
AVSNITT 2
— Kvalitativa urvalskriterier
Artikel 45
— Anbudssökandes eller anbudsgivares personliga ställning
Artikel 46
— Behörighet att utöva yrkesverksamhet
Artikel 47
— Ekonomisk och finansiell ställning
Artikel 48
— Teknisk och/eller yrkesmässig kapacitet
Artikel 49
— Kvalitetssäkringsstandarder
Artikel 50
— Standarder för miljöledning
Artikel 51
— Kompletterande handlingar och upplysningar
Artikel 52
— Officiella förteckningar över godkända ekonomiska aktörer och certifiering genom offentligrättsliga
eller privaträttsliga organ
AVSNITT 3
— Kontraktstilldelning
Artikel 53
— Tilldelningsgrunder
Artikel 54
— Användning av elektroniska auktioner
Artikel 55
— Onormalt låga anbud
AVDELNING III
Regler om koncessioner avseende byggentreprenader
KAPITEL I
Regler tillämpliga på koncessioner avseende byggentreprenader
Artikel 56
— Tillämpningsområde
Artikel 57
— Undantag från tillämpningsområdet
Artikel 58
— Offentliggörande av meddelanden om koncessioner avseende byggentreprenader
Artikel 59
— Tidsfrister
Artikel 60
— Underentreprenad
Artikel 61
— Tilldelning av kompletterande byggentreprenader till koncessionshavaren
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
71
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/125
KAPITEL II
Regler om koncessionshavares upphandling när dessa är upphandlande myndigheter
Artikel 62
— Tillämpliga regler
KAPITEL III
Regler om koncessionshavares upphandling när dessa inte är upphandlande myndigheter
Artikel 63
— Regler om offentliggörande: tröskelvärden och undantag
Artikel 64
— Offentliggörande av meddelanden
Artikel 65
— Tidsfrister för mottagande av anbudsansökningar och anbud
AVDELNING IV
Regler om projekttävlingar på tjänsteområdet
Artikel 66
— Allmänna bestämmelser
Artikel 67
— Tillämpningsområde
Artikel 68
— Undantag från tillämpningsområdet
Artikel 69
— Meddelanden
Artikel 70
— Utformning och sätt för offentliggörande av meddelanden om projekttävlingar
Artikel 71
— Kommunikationssätt
Artikel 72
— Urval av deltagare i projekttävlingen
Artikel 73
— Juryns sammansättning
Artikel 74
— Juryns beslut
AVDELNING V
Skyldigheter att lämna uppgifter för statistikändamål, verkställighetsbefogenheter och slutbestämmelser
Artikel 75
— Skyldigheter att lämna uppgifter för statistikändamål
Artikel 76
— Statistikrapportens innehåll
Artikel 77
— Rådgivande kommitté
Artikel 78
— Revidering av tröskelvärden
Artikel 79
— Ändringar
Artikel 80
— Genomförande
Artikel 81
— Övervakningsmekanismer
Artikel 82
— Upphävande
Artikel 83
— Ikraftträdande
Artikel 84
— Adressater
BILAGOR
Bilaga I
— Förteckning över verksamhet som omfattas av artikel 1.2 b
Bilaga II
— Tjänster som omfattas av artikel 1.2 d
Bilaga II A
Bilaga II B
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
72
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/126
Bilaga III
— Förteckning över offentligrättsliga organ och kategorier av organ enligt artikel 1.9 andra stycket
Bilaga IV
— Centrala statliga myndigheter
Bilaga V
— Förteckning över varor enligt artikel 7 i fråga om offentliga upphandlingskontrakt från myndigheter
på försvarsområdet
Bilaga VI
— Definition av vissa tekniska specifikationer
Bilaga VII
— Information som skall finnas i meddelanden
Bilaga VII A
— Information som skall finnas i meddelanden om offentlig upphandling
Bilaga VII B
— Information som skall finnas i meddelanden om koncessioner avseende offentliga byggentreprenader
Bilaga VII C
— Information som skall finnas i meddelanden om kontrakt som tilldelas av koncessionshavare för
byggentreprenader, vilka inte är upphandlande myndigheter
Bilaga VII D
— Information som skall finnas i meddelanden om projekttävlingar avseende tjänster
Bilaga VIII
— Karakteristika för offentliggörandet
Bilaga IX
— Register
Bilaga IX A
— För byggentreprenadkontrakt
Bilaga IX B
— För varukontrakt
Bilaga IX C
— För tjänstekontrakt
Bilaga X
— Krav på utrustning för elektronisk mottagning av anbud, anbudsansökningar eller ritningar och
planer i projekttävlingarna
Bilaga XI
— Frister för införlivande och tillämpning (Artikel 80)
Bilaga XII
— Jämförelsetabell
AVDELNING I
DEFINITIONER OCH ALLMÄNNA PRINCIPER
Artikel 1
Definitioner
1.
I detta direktiv används följande beteckningar med de
betydelser som anges i punkterna 2
–15:
2. a) offentliga kontrakt: skriftliga kontrakt med ekonomiska
villkor som slutits mellan en eller flera ekonomiska
aktörer och en eller flera upphandlande myndigheter
och som avser utförande av byggentreprenad, leverans
av varor eller tillhandahållande av tjänster i den mening
som avses i detta direktiv.
b) offentliga byggentreprenadkontrakt: offentliga kontrakt som
avser antingen utförande eller såväl projektering som
utförande av sådana byggentreprenader som avser en av
de verksamheter som avses i bilaga I eller av en byggen-
treprenad, eller utförande, oavsett form, av en byggentre-
prenad som tillgodoser de behov som den upphandlande
myndigheten har specificerat. Med byggentreprenad avses
ett resultat av bygg- och anläggningsarbeten som i sig
fyller en teknisk eller ekonomisk funktion.
c) offentliga varukontrakt: andra offentliga kontrakt än de
som avses i b vilka avser köp, leasing, hyra eller hyrköp,
med eller utan möjlighet till köp, av varor.
Ett offentligt kontrakt som avser leverans av varor och
som dessutom som ett underordnat inslag omfattar
monterings- och installationsarbeten skall betraktas som
ett offentligt varukontrakt.
d) offentliga tjänstekontrakt: andra offentliga kontrakt än of-
fentliga byggentreprenad- eller varukontrakt som avser
utförande av sådana tjänster som anges i bilaga II.
Ett offentligt kontrakt som avser både varor och tjänster
enligt bilaga II skall anses vara ett offentligt tjänstekon-
trakt om värdet av tjänsterna ifråga är högre än värdet av
de varor som kontraktet omfattar.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
73
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/127
Ett offentligt kontrakt som avser tjänster enligt bilaga II
och omfattar sådan verksamhet enligt bilaga I som
endast är underordnad verksamhet i förhållande till kon-
traktets huvudändamål skall betraktas som ett offentligt
tjänstekontrakt.
3.
byggkoncession: ett kontrakt av samma typ som ett offent-
ligt byggentreprenadkontrakt med den skillnaden att ersätt-
ningen för arbetet endast utgörs av rätten att utnyttja anlägg-
ningen eller av dels en sådan rätt, dels betalning.
4.
tjänstekoncession: ett kontrakt av samma typ som ett
offentligt tjänstekontrakt med den skillnaden att ersättningen
för tjänsternas utförande utgörs antingen av endast rätten att
utnyttja tjänsten eller av dels en sådan rätt, dels betalning.
5.
ramavtal: ett avtal som ingås mellan en eller flera upp-
handlande myndigheter och en eller flera ekonomiska aktörer i
syfte att fastställa villkoren för tilldelningen av kontrakt under
en given tidsperiod, särskilt i fråga om tänkt pris och, i
tillämpliga fall, uppskattad kvantitet.
6.
dynamiskt inköpssystem: en helt elektronisk process för köp
av sådant som vanligen används och vars egenskaper så som
de är allmänt tillgängliga på marknaden tillfredsställer den
upphandlande myndighetens behov, som är tidsbegränsad och
under hela varaktigheten öppen för varje ekonomisk aktör som
uppfyller urvalskriterierna och som har lämnat ett preliminärt
anbud som överensstämmer med förfrågningsunderlaget.
7.
elektronisk auktion: en upprepad process med hjälp av
elektroniska medel för att presentera nya lägre priser och/eller
nya värden för vissa delar av anbuden, vilken genomförs efter
en första fullständig utvärdering av anbuden och möjliggör en
rangordning på grundval av automatiska utvärderingsmetoder.
Följaktligen kan vissa tjänstekontrakt och vissa byggentrepre-
nadkontrakt som innehåller intellektuella prestationer, såsom
projekteringen av byggentreprenader, inte bli föremål för elek-
tronisk auktion.
8.
entreprenör, varuleverantör och tjänsteleverantör: beteckningar
för varje fysisk eller juridisk person, offentlig enhet eller grupp
av sådana personer och/eller organ som på marknaden erbju-
der sig att utföra byggentreprenader och/eller tillhandahåller
byggentreprenader, varor eller tjänster.
Termen ekonomisk aktör betecknar såväl en varuleverantör
som en tjänsteleverantör och en entreprenör. Den används
enbart i syfte att förenkla texten.
En ekonomisk aktör som har lämnat ett anbud skall betecknas
anbudsgivare. Den som ansöker om att få lämna anbud vid ett
selektivt eller förhandlat förfarande eller en konkurrenspräglad
dialog skall betecknas anbudssökande.
9.
upphandlande myndigheter: statliga, regionala eller lokala
myndigheter och offentligrättsliga organ samt sammanslutning-
ar av en eller flera sådana myndigheter eller ett eller flera
sådana organ.
Med offentligrättsliga organ avses alla organ
a) som särskilt har inrättats för att tillgodose behov i det
allmännas intresse, förutsatt att behovet inte har industriell
eller kommersiell karaktär,
b) som är juridiska personer, och
c) vars verksamhet till största delen finansieras av statliga,
regionala eller lokala myndigheter, eller av andra offentlig-
rättsliga organ, eller vars verksamhet står under kontroll av
sådana organ, eller i vars förvaltningsorgan, styrelseorgan
eller kontrollorgan mer än hälften av ledamöterna utses av
statliga, regionala eller lokala myndigheter, eller av andra
offentligrättsliga organ.
Icke uttömmande förteckningar över sådana offentligrättsliga
organ och kategorier av organ som uppfyller villkoren i andra
stycket a, b och c finns i bilaga III. Medlemsstaterna skall till
kommissionen regelbundet anmäla ändringar i sina förteck-
ningar.
10.
Med inköpscentral avses en upphandlande myndighet
som
— anskaffar varor och/eller tjänster som är avsedda för upp-
handlande myndigheter, eller
— genomför offentlig upphandling eller ingår ramavtal om
byggentreprenader, varor eller tjänster som är avsedda för
upphandlande myndigheter.
11. a) öppet förfarande: förfarande där alla intresserade ekono-
miska aktörer får lämna anbud
b) selektivt förfarande: förfarande som varje ekonomisk aktör
kan begära att få delta i, men där endast sådana
ekonomiska aktörer får lämna anbud som får en in-
bjudan av den upphandlande myndigheten.
c) konkurrenspräglad dialog: förfarande som varje ekonomisk
aktör kan begära att få delta i och där den upphand-
lande myndigheten för en dialog med de anbudssökan-
de som har inbjudits att delta i detta förfarande, för att
nå fram till en eller flera lösningar som kan tillgodose
myndighetens behov och som utgör grunden för de
anbud som de utvalda anbudssökandena inbjuds att
lämna.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
74
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/128
Vid användning av det förfarande som avses i första
stycket skall ett offentligt kontrakt anses vara
”särskilt
komplicerat
”, om de upphandlande myndigheterna
— inte objektivt kan definiera de tekniska medel enligt
artikel 23.3 b, 23.3 c eller 23.3 d som kan till-
godose deras behov eller mål, och/eller
— inte kan objektivt specificera den rättsliga och/eller
finansiella utformningen av ett projekt,
d) förhandlat förfarande: förfarande där en upphandlande
myndighet vänder sig till utvalda ekonomiska aktörer
och förhandlar om kontraktsvillkoren med en eller flera
av dem,
e) projekttävling: förfarande på främst sådana områden som
stads- och landsbygdsplanering, arkitektur, formgiv-
ningsteknik och databehandling som innebär att den
upphandlande myndigheten får en ritning eller en pro-
jektbeskrivning som en jury utsett till vinnande bidrag i
en tävling med eller utan priser.
12.
skriftlig: varje enhet av ord eller siffror som kan läsas,
återges och sedan meddelas. Denna enhet kan innehålla upp-
gifter som går att överföra och lagra med elektroniska medel.
13.
elektroniska medel: medel som utnyttjar elektronik för
behandling (även digital kompression) och lagring av data
samt sänder, överför och mottar via kabel, radiovågor, på
optisk eller någon annan elektromagnetisk väg.
14.
Gemensam terminologi vid offentlig upphandling, nedan
kallad CPV (Common Procurement Vocabulary): den tillämpliga
nomenklatur vid offentlig upphandling som antagits genom
förordning (EG) nr 2195/2002, samtidigt som den står i över-
ensstämmelse med övrig befintlig nomenklatur.
Om det finns olika tolkningar av tillämpningsområdet för detta
direktiv till följd av eventuella skillnader mellan CPV-nomen-
klaturen och NACE-nomenklaturen enligt bilaga I eller mellan
CPV
‑nomenklaturen och CPC-nomenklaturen (provisorisk ver-
sion) enligt bilaga II skall NACE respektive CPC ha företräde.
15.
Vid tillämpningen av artikel 13, artikel 57 a och
artikel 68 b används följande beteckningar med de betydelser
som här anges:
a) publikt telenät: den allmänna telekommunikationsstruktur
som möjliggör överföring av signaler mellan bestämda nätt-
erminaler med hjälp av kablar, radiolänkar, optiska medel
eller andra elektromagnetiska medel,
b) nätterminaler: hela systemet av fysiska förbindelser och tek-
niska anslutningsspecifikationer som ingår i det publika
telenätet och som är nödvändiga för tillgång till det publika
nätet och effektiv kommunikation genom detta,
c) publika teletjänster: teletjänster som medlemsstaterna särskilt
har anförtrott ett eller flera telebolag att tillhandahålla,
d) teletjänster: tjänster som helt eller delvis består av överföring
och sändning av signaler via det publika telenätet med hjälp
av telekommunikationsteknik, med undantag för radio- och
TV
‑sändningar.
Artikel 2
Principer för tilldelning av kontrakt
Upphandlande myndigheter skall behandla ekonomiska aktörer
på ett likvärdigt och icke
‑diskriminerande sätt och förfara på
ett öppet sätt.
Artikel 3
Beviljande av särskilda eller exklusiva rättigheter: bestäm-
melse om icke-diskriminering
Om en upphandlande myndighet beviljar någon annan enhet
än en sådan upphandlande myndighet särskilda eller exklusiva
rättigheter att utöva en offentlig tjänsteverksamhet, skall den
handling varigenom denna rätt beviljas innehålla en bestäm-
melse om att den aktuella enheten i fråga om varukontrakt
som den tilldelar tredje man skall iaktta principen om icke-
diskriminering på grund av nationalitet.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
75
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/129
AVDELNING II
REGLER OM OFFENTLIGA KONTRAKT
KAPITEL I
Allmänna bestämmelser
Artikel 4
Ekonomiska aktörer
1.
Anbudssökande eller anbudsgivare som enligt lagstift-
ningen i sin etableringsstat har rätt att leverera den aktuella
tjänsten får inte uteslutas endast på grund av att lagstiftningen
i den medlemsstat där upphandlingen sker kräver att de skall
vara antingen fysiska eller juridiska personer.
Juridiska personer kan likväl åläggas att, när det gäller offent-
liga tjänste- och byggentreprenadkontrakt liksom offentliga
varukontrakt som dessutom omfattar tjänster och/eller monter-
ings- och installationsarbeten, i anbudet eller anbudsansökan
uppge namn och yrkeskvalifikationer på de personer som skall
utföra tjänsten.
2.
Grupper av ekonomiska aktörer får lämna anbud eller
anmäla sig som anbudssökande. De upphandlande myndighe-
terna får inte kräva att sådana grupper skall anta en viss
juridisk form för att få lämna ett anbud eller en anbudsansö-
kan, men de får kräva att den utsedda gruppen skall anta en
viss juridisk form när den blivit tilldelad kontraktet, om det
krävs för att kontraktet skall kunna fullgöras korrekt.
Artikel 5
Villkor som rör WTO-avtal
Vid tilldelning av offentliga kontrakt genom de upphandlande
myndigheterna skall medlemsstaterna mellan sig tillämpa lika
förmånliga villkor som de villkor som gäller för ekonomiska
aktörer i tredje land enligt Avtalet om offentlig upphandling
som ingåtts inom ramen för de multilaterala förhandlingarna i
Uruguayrundan (nedan kallat
”avtalet”). Medlemsstaterna skall
därför i den rådgivande kommitté för offentlig upphandling
som avses i artikel 77 samråda med varandra om vilka
åtgärder som skall vidtas vid tillämpningen av avtalet.
Artikel 6
Konfidentialitet
Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i detta
direktiv, särskilt bestämmelserna om upplysnings- och informa-
tionsskyldigheter i fråga om ingångna kontrakt och gentemot
anbudssökande och anbudsgivare enligt artikel 35.4 och artikel
41, och i enlighet med den nationella lagstiftning som gäller
för den upphandlande myndigheten, får denna inte offentliggö-
ra uppgifter som lämnats in och förklarats sekretessbelagda av
de ekonomiska aktörerna. Sådan information omfattar i syn-
nerhet tekniska hemligheter, affärshemligheter och konfidenti-
ella aspekter i anbuden.
KAPITEL II
Tillämpningsområde
AVSN I TT 1
Tröskelvärden
Artikel 7
Tröskelvärden för offentliga kontrakt
Detta direktiv skall tillämpas på offentliga kontrakt som inte
skall undantas enligt undantagen i artiklarna 10 och 11 och
12
–18 och vars värde exklusive mervärdesskatt beräknas uppgå
till minst följande tröskelvärden:
a) 162 000 euro för andra offentliga varu- och tjänstekontrakt
än dem som omfattas av punkt b tredje strecksatsen som
tilldelas av upphandlande myndigheter som är centrala stat-
liga myndigheter enligt bilaga IV; för upphandlande myndig-
heter på försvarsområdet skall detta bara gälla vid kontrakt
som avser produkter som omfattas av bilaga V.
b) 249 000 euro
— för offentliga varu- och tjänstekontrakt som tilldelas av
upphandlande myndigheter som inte finns förtecknade i
bilaga IV,
— för offentliga varukontrakt som tilldelas av upphandlan-
de myndigheter på försvarsområdet som finns förteckna-
de i bilaga IV, om dessa kontrakt gäller varor som inte
anges i bilaga V,
— för offentliga tjänstekontrakt som tilldelas av en upp-
handlande myndighet för tjänster i kategori 8 i bilaga II
A, telekommunikationstjänster i kategori 5, vilkas posi-
tioner i CPV motsvarar referensnumren CPC 7524,
7525 och 7526 och/eller de tjänster som återfinns i
bilaga II B.
c) 6 242 000 euro för offentliga byggentreprenadkontrakt.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
76
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/130
Artikel 8
Kontrakt som subventioneras med mer än 50 % av upp-
handlande myndigheter
Detta direktiv skall tillämpas på tilldelning av
a) kontrakt som får direkta bidrag på mer än 50 % av
finansieringen från upphandlande myndigheter och vars
uppskattade värde, exklusive mervärdesskatt, uppgår till
minst 6 242 000 euro,
— om dessa kontrakt gäller byggentreprenader som avses i
bilaga I,
— om dessa kontrakt avser uppförande av sjukhus, anlägg-
ningar för sport, rekreation och fritid, skol- eller univer-
sitetsbyggnader
eller
byggnader
för
admi-
nistrationsändamål,
b) tjänstekontrakt som får direkta bidrag på mer än 50 % av
finansieringen från upphandlande myndigheter och vars
uppskattade värde, exklusive mervärdesskatt, uppgår till
minst 249 000 euro om dessa kontrakt är förbundna med
ett byggentreprenadkontrakt enligt led a.
Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att de
upphandlande myndigheter som beviljar dessa bidrag ser till
att detta direktiv iakttas om kontrakten tilldelas av en eller
flera andra enheter, eller iaktta detta direktiv när den själv
tilldelar kontrakten i de andra enheternas namn och för deras
räkning.
Artikel 9
Metoder för beräkning av det uppskattade värdet på
offentliga kontrakt, ramavtal ochdynamiska inköpssystem
1.
Beräkningen av det uppskattade värdet av ett offentligt
kontrakt skall grunda sig på det totala beloppet efter avdrag
för mervärdesskatt som skall betalas enligt den upphandlande
myndighetens egen uppskattning. Vid denna beräkning skall
det uppskattade totalbeloppet beaktas, inbegripet varje form av
eventuell optionsrätt och eventuella klausuler om förlängning
av kontraktet.
Om den upphandlande myndigheten planerar för premier eller
utbetalningar till anbudssökande eller anbudsgivare skall den
beakta dessa när den beräknar det uppskattade värdet av
kontraktet.
2.
Denna uppskattning skall gälla vid den tidpunkt då det
meddelande om upphandling som avses i artikel 35.2 skickas
ut eller, om ett sådant meddelande inte krävs, vid den tidpunkt
då den upphandlande myndigheten inleder förfarandet för
kontraktstilldelning.
3.
Ingen byggnadsentreprenad eller planerat köp av en viss
mängd varor och/eller tjänster får delas upp i avsikt att kringgå
tillämpningen av detta direktiv.
4.
För offentliga byggentreprenadkontrakt skall det vid be-
räkningen av det uppskattade värdet tas hänsyn till beloppet
för entreprenaden samt det uppskattade totala värdet av de
varor som de upphandlade myndigheterna tillhandahåller ent-
reprenören för att byggentreprenaden skall kunna utföras.
5. a) Om en planerad byggentreprenad eller ett planerat köp
av tjänster kan innebära att flera kontrakt tilldelas sam-
tidigt i form av delkontrakt skall det uppskattade värdet
av samtliga delkontrakt beaktas.
Om det sammanlagda värdet av delkontrakten uppgår till
minst det tröskelvärde som anges i artikel 7 skall detta
direktiv tillämpas på tilldelningen av varje delkontrakt.
En upphandlande myndighet får emellertid avstå från att
tillämpa detta på delkontrakt vars uppskattade värde
exklusive mervärdesskatt understiger 80 000 euro när
det gäller tjänster och 1 miljon euro när det gäller
byggentreprenader, om det sammanlagda värdet av dessa
delkontrakt inte överstiger 20 % av det sammanlagda
värdet av alla delkontrakten.
b) Om en planerad anskaffning av likartade varor kan
innebära att flera kontrakt tilldelas samtidigt i form av
delkontrakt skall det uppskattade värdet av samtliga del-
kontrakt beaktas vid tillämpningen av artikel 7 a och 7
b.
Om det sammanlagda värdet av delkontrakten uppgår till
minst det tröskelvärde som anges i artikel 7 skall detta
direktiv tillämpas på tilldelningen av varje delkontrakt.
En upphandlande myndighet får emellertid avstå från att
tillämpa detta på delkontrakt vars uppskattade värde
exklusive mervärdesskatt understiger 80 000 euro, om
det sammanlagda värdet av dessa delkontrakt inte över-
stiger 20 % av det sammanlagda värdet av alla delkon-
trakten.
6.
För offentliga varukontrakt som avser leasing, hyra eller
hyrköp av varor skall det värde som skall tas till utgångspunkt
för beräkning av kontraktets uppskattade värde,
a) om de offentliga kontrakten har en bestämd löptid om
högst tolv månader, vara kontraktets totala uppskattade
värde under löptiden eller, om kontraktens löptid överstiger
tolv månader, kontraktets totala värde, inklusive det upp-
skattade restvärdet,
b) om de offentliga kontrakten löper på obestämd tid eller när
det gäller kontrakt som inte kan tidsbestämmas, månads-
värdet multiplicerat med 48.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
77
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/131
7.
I fråga om offentliga varu- eller tjänstekontrakt som
regelbundet återkommer eller som avses förnyas inom en viss
angiven period, skall beräkningen av det uppskattade värdet av
kontraktet grunda sig på
a) antingen det reella totala värdet av en följd av liknande
kontrakt som tilldelats under de föregående tolv månaderna
eller under det föregående räkenskapsåret, om möjligt korri-
gerat för att ta hänsyn till eventuella ändringar i kvantitet
eller värde under loppet av de tolv månader som följer efter
det första kontraktet,
b) eller vara det uppskattade totala värdet av en följd av
kontrakt som slutits under loppet av de tolv månader som
följer efter den första leveransen alternativt under räken-
skapsåret om detta är längre än tolv månader.
Metoden för beräkningen av det uppskattade värdet av ett
offentligt kontrakt får inte väljas i syfte att undanta det från
detta direktivs tillämpningsområde.
8.
För offentliga tjänstekontrakt skall följande värde tas som
utgångspunkt för att beräkna det uppskattade värdet av kon-
traktet:
a) För följande typer av tjänster:
i) Försäkringstjänster: den premie som skall betalas och
andra former av ersättning.
ii) Banktjänster och andra finansiella tjänster: arvoden, pro-
visioner, ränta och andra former av ersättning.
iii) Kontrakt som avser projektering: arvoden eller den
provision som skall betalas och andra former av ersätt-
ning.
b) För tjänstekontrakt som inte innehåller något totalpris skall
värdet av kontrakten
i) om kontrakten har en bestämd löptid om högst 48
månader: kontraktens uppskattade totala värde under
hela löptiden,
ii) om kontrakten löper på obestämd tid eller om kontrak-
tens löptid överstiger 48 månader: månadsvärdet multi-
plicerat med 48.
9.
För ramavtal och dynamiska inköpssystem är det värde
som skall beaktas det högsta uppskattade värdet exklusive
mervärdesskatt av samtliga planerade kontrakt under ramavta-
lets eller det dynamiska inköpssystemets hela löptid.
AVSN IT T 2
Särskilda situationer
Artikel 10
Upphandling på försvarsområdet
Detta direktiv skall tillämpas på offentliga kontrakt som till-
delas av upphandlande myndigheter på försvarsområdet, med
förbehåll för artikel 296 i fördraget.
Artikel 11
Offentliga kontrakt som tilldelas och ramavtal som ingås
av inköpscentraler
1.
Medlemsstaterna får fastställa möjlighet för den upphand-
lande myndigheten att anskaffa byggentreprenader, varor
och/eller tjänster med hjälp av en inköpscentral.
2.
En upphandlande myndighet som anskaffar byggentrepre-
nader, varor och/eller tjänster med hjälp av en inköpscentral
enligt artikel 1.10 skall anses ha följt detta direktiv, under
förutsättning att inköpscentralen har följt bestämmelserna.
AVSN I TT 3
Kontrakt som skall undantas
Artikel 12
Kontrakt som tilldelas inom vatten-, energi -, transport-
och postsektorerna
Detta direktiv skall inte tillämpas på offentliga kontrakt inom
ramen för direktiv 2004/17/EG som tilldelas av upphandlande
myndigheter vilka utövar en eller flera av de verksamheter som
anges i artiklarna 3
–7 i det direktivet i syfte att utöva denna
verksamhet, eller på offentliga kontrakt som enligt artikel 5.2
och artiklarna 19, 26 och 30 i det direktivet undantas från
dess tillämpningsområde.
Detta direktiv skall dock fortfarande tillämpas på offentliga
kontrakt som tilldelas av upphandlande myndigheter vilka
utövar en eller flera av de verksamheter som avses i artikel 6
i direktiv 2004/17/EG, när de tilldelas för dessa verksamheter,
så länge den berörda medlemsstaten åberopar den möjlighet
som anges i artikel 71 andra stycket i det direktivet för att
uppskjuta tillämpningen.
Artikel 13
Särskilda undantag på telekommunikationsområdet
Detta direktiv skall inte tillämpas på sådana offentliga kontrakt
som huvudsakligen syftar till att ge en upphandlande myndig-
het möjlighet att tillhandahålla eller driva publika telenät, eller
att för allmänheten tillhandahålla en eller flera teletjänster.
Artikel 14
Kontrakt som omfattas av sekretess eller kräver särskilda
säkerhetsåtgärder
Detta direktiv skall inte tillämpas på offentliga kontrakt som
omfattas av sekretess eller som enligt gällande lagar och andra
författningar i den aktuella medlemsstaten inte får genomföras
utan särskilda säkerhetsåtgärder, eller då detta krävs med
hänsyn till skyddet av denna medlemsstats vitala intressen.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
78
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/132
Artikel 15
Kontrakt som tilldelas i enlighet med internationella regler
Detta direktiv skall inte tillämpas på offentliga kontrakt som
omfattas av andra förfaranderegler och som tilldelas
a) i enlighet med ett internationellt avtal som i överensstäm-
melse med fördraget ingåtts mellan en medlemsstat och ett
eller flera tredje länder och som omfattar varor eller byg-
gentreprenader avsedda att utnyttjas i samband med att
signatärstaterna gemensamt uppför eller driver en anlägg-
ning, eller tjänster avsedda att utnyttjas i samband med att
signatärstaterna gemensamt genomför eller driver ett pro-
jekt; alla avtal skall lämnas till kommissionen som kan
rådfråga den rådgivande kommitté för offentlig upphandling
som avses i artikel 77,
b) företag i en medlemsstat eller ett tredje land i enlighet med
ett internationellt avtal som slutits i samband med stationer-
ing av trupper,
c) i enlighet med en internationell organisations särskilda för-
farande.
Artikel 16
Särskilda undantag
Detta direktiv skall inte tillämpas på sådana offentliga tjänste-
kontrakt som avser
a) förvärv eller hyra, oavsett finansieringsform, av mark, be-
fintliga byggnader eller annan fast egendom eller rättigheter
till sådan egendom; dock skall varje form av kontrakt om
finansiella tjänster som sluts samtidigt med, före eller efter
köpe- eller hyreskontraktet omfattas av detta direktiv,
b) anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av
programmaterial avsett för sändning som utförs av radio-
och TV-bolag samt kontrakt om sändningstid,
c) skiljemanna- och förlikningstjänster,
d) finansiella tjänster i samband med utfärdande, försäljning,
förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansi-
ella instrument, särskilt transaktioner för att förse de upp-
handlande myndigheterna med pengar eller kapital, samt
centralbankstjänster,
e) anställningskontrakt,
f) forsknings- och utvecklingstjänster, med undantag av sådana
vars resultat endast tillkommer en upphandlande myndighet
i dess egen verksamhet, förutsatt att den tillhandahållna
tjänsten helt och hållet betalas av den upphandlande myn-
digheten.
Artikel 17
Tjänstekoncessioner
Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i
artikel 3 skall detta direktiv inte tillämpas på tjänstekoncessio-
ner enligt artikel 1.4.
Artikel 18
Tjänstekontrakt som tilldelas på grundval av en ensamrätt
Detta direktiv skall inte tillämpas på offentliga tjänstekontrakt
som av en upphandlande myndighet tilldelas en annan upp-
handlande myndighet eller en sammanslutning av upphandlan-
de myndigheter på grundval av en ensamrätt som dessa
innehar enligt offentliggjorda lagar eller andra författningar
som är förenliga med fördraget.
AVSN I TT 4
Särskild ordning
Artikel 19
Reserverade kontrakt
Medlemsstaterna får reservera deltagandet i offentliga upphand-
lingsförfaranden för skyddade verkstäder eller föreskriva att
kontrakten skall fullgöras inom ramen för program för skyd-
dad anställning, om majoriteten av de berörda arbetstagarna är
personer med funktionshinder som på grund av funktions-
hindrets art eller svårighet inte kan utöva yrkesverksamhet på
normala villkor.
Denna bestämmelse skall nämnas i meddelandet om upphand-
ling.
KAPITEL III
Regler som skall tillämpas på offentliga tjänstekontrakt
Artikel 20
Tjänstekontrakt förtecknade i bilaga II A
Kontrakt avseende tjänster förtecknade i bilaga II A skall till-
delas enligt artiklarna 23
–55.
Artikel 21
Tjänstekontrakt förtecknade i bilaga II B
Kontrakt avseende tjänster förtecknade i bilaga II B omfattas
endast av bestämmelserna i artikel 23 och artikel 35.4.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
79
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/133
Artikel 22
Mixade tjänstekontrakt avseende tjänster förtecknade i
både bilaga II A och bilaga II B
Kontrakt avseende tjänster förtecknade såväl i bilaga II A som i
bilaga II B skall, om värdet av tjänsterna i bilaga II A överstiger
värdet av tjänsterna i bilaga II B, tilldelas enligt bestämmelserna
i artiklarna 23
–54. I övriga fall skall kontrakten tilldelas enligt
artikel 23 och artikel 35.4.
KAPITEL IV
Särskilda regler om förfrågningsunderlag och kontraktshand-
lingar
Artikel 23
Tekniska specifikationer
1.
Tekniska specifikationer enligt definitionen i punkt 1 i
bilaga VI skall ingå i kontraktshandlingarna, såsom meddelan-
den om upphandling, förfrågningsunderlag och kompletterande
handlingar. Då det är möjligt bör dessa tekniska specifikationer
fastställas för att ta hänsyn till kriterier avseende tillgänglighet
för funktionshindrade eller formgivning med tanke på samtliga
användares behov.
2.
De tekniska specifikationerna skall tillåta anbudsgivare att
delta på lika villkor och får inte innebära omotiverade hinder
mot att offentlig upphandling öppnas för konkurrens.
3.
Utan att det påverkar rättsligt bindande nationella teknis-
ka regler, i den utsträckning som de är förenliga med gemen-
skapsrätten, skall de tekniska specifikationerna vara utformade
på något av följande sätt:
a) Genom en hänvisning till de tekniska specifikationer som
definieras i bilaga VI och, i prioritetsordning, till sådana
nationella standarder som genomför europeiska standarder,
till europeiska tekniska godkännanden, till gemensamma
tekniska specifikationer, till internationella standarder, till
andra tekniska referenssystem som utarbetats av de euro-
peiska standardiseringsorganen eller, om sådana inte finns,
till nationella standarder eller nationella tekniska godkän-
nanden, eller till nationella tekniska specifikationer om
projektering, beräkning och utförande av byggentreprenader
samt materialanvändning. Varje sådan hänvisning skall följas
av orden
”eller likvärdigt”.
b) I form av prestanda eller funktionskrav, varvid miljöegen-
skaper kan ingå. Sådana parametrar måste dock vara så
specifika att anbudsgivarna kan bilda sig en bestämd upp-
fattning om föremålet för upphandlingen och den upphand-
lande myndigheten kan genomföra upphandlingen.
c) I form av prestanda eller funktionskrav enligt led b och, för
att påvisa att dessa prestanda eller funktionskrav antas vara
uppfyllda, med en hänvisning till specifikationerna i led a.
d) Med en hänvisning till specifikationerna i led a i fråga om
vissa egenskaper och med en hänvisning till de prestanda
eller funktionskrav som anges i led b i fråga om andra
egenskaper.
4.
Om en upphandlande myndighet väljer att hänvisa till
specifikationer enligt punkt 3 a, får den inte förkasta ett anbud
med motiveringen att varorna eller tjänsterna inte överens-
stämmer med specifikationer som den har hänvisat till, då
anbudsgivaren på lämpligt sätt och på ett sådant sätt som den
upphandlande myndigheten anser vara tillfredsställande i sitt
anbud visar att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt
uppfyller kraven enligt den angivna tekniska specifikationen.
Ett lämpligt sätt kan vara tillhandahållande av teknisk doku-
mentation från tillverkaren eller en provningsrapport från ett
erkänt organ.
5.
Om en upphandlande myndighet väljer att i enlighet med
punkt 3 ange prestanda eller funktionskrav, får den inte
förkasta ett anbud i fråga om byggentreprenader, varor eller
tjänster som överensstämmer med en nationell standard som
genomför en europeisk standard, med ett europeiskt tekniskt
godkännande, med en gemensam teknisk specifikation, med en
internationell standard eller med ett tekniskt referenssystem
som har utarbetats av ett europeiskt standardiseringsorgan,
om dessa specifikationer avser de prestanda eller funktionskrav
som den har fastställt.
Det åligger anbudsgivaren att på ett lämpligt sätt och på ett
sådant sätt som den upphandlande myndigheten anser vara
tillfredsställande i sitt anbud visa att den standardenliga
byggentreprenaden, varan eller tjänsten uppfyller den upphand-
lande myndighetens prestanda- eller funktionskrav.
Ett lämpligt sätt kan vara tillhandahållande av en teknisk
dokumentation från tillverkaren eller en provningsrapport från
ett erkänt organ.
6.
Om en upphandlande myndighet föreskriver miljöegen-
skaper i form av prestanda eller funktionskrav enligt punkt 3 b
får den använda detaljerade specifikationer, eller vid behov
delar av dessa, såsom de fastställts för europeiska, (multi)natio-
nella miljömärken eller andra miljömärken, under förutsättning
att
— de är lämpliga för att definiera egenskaperna hos de varor
eller tjänster som är föremål för upphandling,
— kraven för märket har utarbetats på grundval av veten-
skapliga rön,
— miljömärkena har antagits genom ett förfarande i vilket
samtliga berörda parter, t.ex. statliga organ, konsumenter,
tillverkare, distributörer och miljöorganisationer, får delta,
— miljömärkena är tillgängliga för samtliga berörda parter.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
80
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/134
Den upphandlande myndigheten får ange att de varor eller
tjänster som är försedda med miljömärket skall antas uppfylla
de tekniska specifikationer som fastställs i förfrågningsunderla-
get; den skall godkänna alla andra lämpliga bevismedel, såsom
teknisk dokumentation från tillverkaren eller en provningsrap-
port från ett erkänt organ.
7.
I denna artikel avses med erkända organ provnings- och
kalibreringslaboratorier samt organ för inspektion och certifier-
ing som uppfyller tillämpliga europeiska standarder.
Upphandlande myndigheter skall godta intyg från organ er-
kända i andra medlemsstater.
8.
Om det inte motiveras av föremålet för upphandlingen,
får tekniska specifikationer inte innehålla uppgifter om tillverk-
ning, ursprung eller särskilt framställningsförfarande, ej heller
hänvisningar till varumärke, patent eller typ, ursprung eller
tillverkning, om det får till följd att vissa företag eller produk-
ter gynnas eller att andra inte kan komma ifråga. Sådana
uppgifter eller hänvisningar skall i undantagsfall vara tillåtna,
om en tillräckligt tydlig och begriplig beskrivning av föremålet
för upphandlingen inte är möjlig genom tillämpning av punk-
terna 3 och 4. Sådana uppgifter eller hänvisningar skall följas
av orden
”eller likvärdigt”.
Artikel 24
Alternativa anbud
1.
Om kriteriet för kontraktstilldelning är det ekonomiskt
mest fördelaktiga anbudet, får den upphandlande myndigheten
tillåta anbudsgivare att lägga fram alternativa anbud.
2.
En upphandlande myndighet skall i meddelandet om
upphandling ange huruvida den godkänner alternativa anbud
eller inte. Om detta inte anges är alternativa anbud inte tillåtna.
3.
En upphandlande myndighet som tillåter alternativa an-
bud skall i förfrågningsunderlaget ange vilka minimikrav som
gäller för alternativa anbud och eventuella särskilda villkor som
gäller för redovisningen av anbuden.
4.
En upphandlande myndighet skall endast beakta de alter-
nativa anbud som uppfyller de ställda minimikraven.
Vid offentlig upphandling av varor och tjänster får en upp-
handlande myndighet som har tillåtit alternativa anbud inte
förkasta ett alternativt anbud enbart på grund av att anbudet,
om det antas, skulle bli antingen ett tjänstekontrakt och inte
ett offentligt varukontrakt, eller ett varukontrakt och inte ett
offentligt tjänstekontrakt.
Artikel 25
Underentreprenad
I förfrågningsunderlaget får en upphandlande myndighet begära
eller kan åläggas av en medlemsstat att begära att anbudsgiva-
ren i anbudet anger hur stor del av kontraktet som kan
komma att läggas ut på tredje part samt vilka underleverantö-
rer som föreslås.
En sådan angivelse skall inte påverka frågan om den ekono-
miska aktörens ansvar som huvudman.
Artikel 26
Villkor för fullgörande av kontraktet
En upphandlande myndighet får ställa särskilda krav på hur
kontraktet skall fullgöras under förutsättning att de är förenliga
med gemenskapsrätten samt att de anges i meddelandet om
upphandling eller i förfrågningsunderlaget. Dessa krav får bland
annat omfatta sociala hänsyn och miljöhänsyn.
Artikel 27
Skyldigheter avseende bestämmelser om beskattning, mil-
jöskydd, anställningsskydd och arbetsvillkor
1.
En upphandlande myndighet får, eller kan av en med-
lemsstat åläggas att, i förfrågningsunderlaget ange hos vilket
eller vilka organ en anbudssökande eller anbudsgivare kan få
relevanta uppgifter om skyldigheter avseende de bestämmelser
om beskattning, miljöskydd, arbetarskydd och arbetsvillkor
som gäller i den medlemsstat, region eller ort där tjänsterna
eller entreprenaden skall utföras och som skall tillämpas på
dessa entreprenader eller tjänster under fullgörandet av kon-
traktet.
2.
En upphandlande myndighet som tillhandahåller den in-
formation som avses i punkt 1 skall kräva av anbudsgivare
eller anbudssökande i ett upphandlingsförfarande att de bekräf-
tar att de vid utformningen av sina anbud har tagit hänsyn till
de skyldigheter avseende bestämmelser om arbetarskydd och
arbetsvillkor som gäller på den plats där tjänsten eller entre-
prenaden skall utföras.
Första stycket skall inte påverka tillämpningen av artikel 55 om
granskning av onormalt låga anbud.
KAPITEL V
Förfaranden
Artikel 28
Användning av öppet, selektivt och förhandlat förfarande
och konkurrenspräglad dialog
Vid offentlig upphandling skall en upphandlande myndighet
tillämpa nationella förfaranden som anpassats i enlighet med
detta direktiv.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
81
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/135
Den skall vid denna offentliga upphandling tillämpa det öppna
förfarandet eller det selektiva förfarandet. Under de särskilda
förhållanden som uttryckligen anges i artikel 29 får en upp-
handlande myndighet vid offentlig upphandling tillämpa den
konkurrenspräglade dialogen. I de särskilda fall och under de
särskilda förhållanden som uttryckligen anges i artiklarna 30
och 31, får den tillämpa det förhandlade förfarandet med eller
utan offentliggörande av ett meddelande om upphandling.
Artikel 29
Konkurrenspräglad dialog
1.
Vid särskilt komplicerade kontrakt får medlemsstaterna
föreskriva att den upphandlande myndigheten, om den anser
att användningen av öppet eller selektivt förfarande inte med-
ger tilldelning av kontrakt, får använda sig av en konkurren-
spräglad dialog enligt denna artikel.
Tilldelning av offentliga kontrakt skall ske enbart på grundval
av tilldelningskriteriet det ekonomiskt mest fördelaktiga anbu-
det.
2.
Den upphandlande myndigheten skall offentliggöra ett
meddelande om upphandling där den anger sina behov och
krav, som den skall definiera i detta meddelande och/eller i ett
beskrivande dokument.
3.
Den upphandlande myndigheten skall inleda en dialog
med de anbudssökande som valts ut enligt bestämmelserna i
artiklarna 44
–52, där dialogens syfte skall vara att identifiera
och definiera hur dess behov bäst skall kunna tillgodoses.
Under denna dialog får den diskutera alla aspekter av kontrak-
tet med de utvalda anbudssökandena.
Den upphandlande myndigheten skall under dialogen garantera
lika behandling av samtliga anbudsgivare. De skall i synnerhet
inte särbehandla någon genom att lämna ut information som
kan gynna vissa anbudsgivare i förhållande till andra.
Den upphandlande myndigheten får inte röja för de övriga
deltagarna vilka lösningar en deltagare har föreslagit eller
annan konfidentiell information som någon deltagare har läm-
nat utan dennes samtycke.
4.
Den upphandlande myndigheten får föreskriva att förfa-
randet skall äga rum i successiva steg för att minska det antal
lösningar som skall diskuteras under dialogen, på grundval av
de tilldelningskriterier som anges i meddelandet om upphand-
ling eller i det beskrivande dokumentet. Det skall anges i
meddelandet om upphandling eller i det beskrivande dokumen-
tet om denna möjlighet kommer att utnyttjas.
5.
Den upphandlande myndigheten skall fortsätta denna
dialog tills den kan identifiera lösningar som tillgodoser dess
behov, vid behov efter att ha jämfört dessa lösningar.
6.
Efter att ha förklarat dialogen avslutad och efter att ha
informerat deltagarna om detta skall den upphandlande myn-
digheten uppmana dem att lämna sitt slutgiltiga anbud på
grundval av den eller de lösningar som lagts fram och specifi-
cerats under dialogen. Dessa anbud skall innehålla alla de
faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genom-
förande.
På begäran av den upphandlande myndigheten får dessa anbud
klarläggas, preciseras och finjusteras. Sådana klarlägganden,
preciseringar, finjusteringar eller kompletteringar får dock inte
leda till att grundläggande delar av anbudet eller inbjudan att
lämna anbud ändras, eftersom en sådan ändring riskerar att
snedvrida konkurrensen eller ha en diskriminerande effekt.
7.
Den upphandlande myndigheten skall bedöma de inkom-
na anbuden på grundval av de i meddelandet om upphandling
eller i det beskrivande dokumentet fastställda tilldelningskriteri-
erna och välja det anbud som är det ekonomiskt mest fördel-
aktiga enligt artikel 53.
På den upphandlande myndighetens begäran kan den anbuds-
givare vars anbud har identifierats som det ekonomiskt mest
fördelaktiga anmodas att klargöra vissa aspekter i anbudet eller
att bekräfta åtaganden som anges i detta, under förutsättning
att det inte leder till ändring av väsentliga delar av anbudet
eller inbjudan att lämna anbud, snedvridning av konkurrensen
eller diskriminering.
8.
Den upphandlande myndigheten får besluta om priser
och betalning till deltagarna i dialogen.
Artikel 30
Fall som motiverar det förhandlade förfarandet med of-
fentliggörande av meddelande om upphandling
1.
En upphandlande myndighet får vid offentlig upphand-
ling tillämpa förhandlat förfarande efter att ha offentliggjort ett
meddelande om upphandling i följande fall:
a) Om ett anbud är ogiltigt eller om ett anbud som lämnats
vid ett öppet eller ett selektivt förfarande eller vid en
konkurrenspräglad dialog inte kan godtas med hänsyn till
nationella bestämmelser som överensstämmer med vad som
föreskrivs i artiklarna 4, 24, 25 och 27 samt i kapitel VII, i
den mån som de ursprungliga villkoren för kontraktet inte
ändrats väsentligt.
Den upphandlande myndigheten får avstå från att offentlig-
göra ett meddelande om upphandling om den i ett för-
handlat förfarande inbegriper endast alla anbudsgivare som
uppfyller kraven i artiklarna 45
–52 och som i ett före-
gående öppet eller selektivt förfarande eller konkurrenspräg-
lad dialog har lämnat anbud som uppfyller de formella
kraven för anbudsförfarandet.
b) I undantagsfall om byggentreprenaderna, varorna eller tjäns-
terna är av sådant slag eller är förenade med sådana risker
att det inte går att ange något totalpris i förväg.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
82
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/136
c) För tjänster, bland annat inom kategori 6 i bilaga II A och
intellektuella tjänster, t.ex. projektering av anläggningar, om
arten av de tjänster som skall tillhandahållas är sådan att
det inte går att utarbeta tillräckligt exakt förfrågningsunder-
lag för att kunna genomföra upphandlingen genom att välja
det bästa anbudet enligt bestämmelserna för öppna eller
selektiva förfaranden.
d) För offentliga byggentreprenadkontrakt, om byggentreprena-
den endast har forskning, provning eller utveckling som
ändamål och inte syftar till att nå lönsamhet eller täcka
forsknings- och utvecklingskostnader.
2.
I de fall som avses i punkt 1 skall den upphandlande
myndigheten förhandla med anbudsgivarna om de anbud som
de har lämnat, för att anpassa anbuden till de krav som den
upphandlande myndigheten har angivit i meddelandet om upp-
handling, förfrågningsunderlaget och de eventuella komplette-
rande handlingarna och för att få fram det bästa anbudet i
enlighet med artikel 53.1.
3.
Den upphandlande myndigheten skall under förhandling-
arna garantera lika behandling av samtliga anbudsgivare. De
skall i synnerhet inte särbehandla någon genom att lämna ut
information som kan gynna vissa anbudsgivare i förhållande
till andra.
4.
Den upphandlande myndigheten får föreskriva att det
förhandlade förfarandet skall äga rum i successiva steg för att
minska det antal anbud som det skall förhandlas om genom
tillämpning av de tilldelningskriterier som anges i meddelandet
om upphandling eller i förfrågningsunderlaget. Det skall anges
i meddelandet om upphandling eller i förfrågningsunderlaget
om denna möjlighet kommer att utnyttjas.
Artikel 31
Fall som motiverar användning av det förhandlade förfa-
randet utan offentliggörande av meddelande om upphand-
ling
En upphandlande myndighet får vid offentlig upphandling till-
ämpa det förhandlade förfarandet utan att dessförinnan ha
offentliggjort något meddelande om upphandling i följande fall:
1. För offentliga byggentreprenad-, varu- och tjänstekontrakt:
a) Om inga anbud eller inga lämpliga anbud eller inga
ansökningar har lämnats vid ett öppet eller selektivt
förfarande, förutsatt att de ursprungliga villkoren för
kontraktet inte väsentligt ändrats och att en rapport
lämnas till kommissionen, om den begär det.
b) Om kontraktet, av tekniska eller konstnärliga skäl eller
med hänsyn till skydd av ensamrätt, endast kan tilldelas
en bestämd ekonomisk aktör.
c) Om, när det är absolut nödvändigt, på grund av synner-
lig brådska till följd av omständigheter som den upp-
handlande myndigheten inte har kunnat förutse, det är
omöjligt att iaktta de tidsfrister som gäller vid öppna,
selektiva eller förhandlade förfaranden med offentliggö-
rande av meddelande om upphandling enligt artikel 30.
De omständigheter som åberopas som skäl för synnerlig
brådska får inte i något fall tillskrivas den upphandlande
myndigheten.
2. För offentliga varukontrakt:
a) Om varorna i fråga endast framställs för forsknings-,
experiment-, studie- eller utvecklingsändamål; denna be-
stämmelse skall inte avse tillverkning i en omfattning
som syftar till att göra produkten lönsam eller till att
täcka forsknings- och utvecklingskostnader.
b) Om det rör sig om kompletterande leveranser som utförs
av den ursprungliga varuleverantören och som syftar till
antingen att delvis ersätta gängse varuleveranser eller
anläggningar, eller till att utöka befintliga varuleveranser
eller anläggningar, i de fall ett byte av varuleverantör
skulle tvinga den upphandlande myndigheten att anskaffa
materiel med andra tekniska egenskaper med åtföljande
inkompatibilitet eller oproportionerliga tekniska svårighe-
ter vid användning och underhåll. Löptiden för sådana
kontrakt, liksom för återkommande kontrakt, får som
regel inte överstiga tre år.
c) Om det rör sig om varor som offererats och förvärvats
på en varumarknadsplats.
d) För inköp av varor på särskilt gynnsamma villkor, an-
tingen hos en varuleverantör som slutgiltigt avslutar sin
affärsverksamhet eller hos en god man eller en likvidator
vid insolvensförfarande, offentligt ackord eller förfarande
av liknande slag som finns i nationella lagar och andra
författningar.
3. För offentliga tjänstekontrakt om kontraktet följer på en
projekttävling och enligt tillämpliga regler skall tilldelas
vinnaren eller en av vinnarna av denna tävling. I det senare
fallet skall samtliga vinnare inbjudas att delta i förhand-
lingarna.
4. För offentliga tjänste- och byggentreprenadkontrakt:
a) Om det rör sig om kompletterande byggentreprenader
eller tjänster som inte ingår i det ursprungliga projektet
eller det ursprungliga kontraktet, men som genom oför-
utsedda omständigheter har blivit nödvändiga för att de
byggentreprenader eller tjänster som beskrivs i kontraktet
skall kunna utföras, förutsatt att kontraktet tilldelas den
ekonomiska aktör som utför dessa byggentreprenader
eller tjänster,
— om de kompletterande byggentreprenaderna eller
tjänsterna av tekniska eller ekonomiska skäl inte kan
avskiljas från det ursprungliga kontraktet utan stora
olägenheter för den upphandlande myndigheten,
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
83
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/137
eller
— om byggentreprenaderna eller tjänsterna, även om de
kan avskiljas från det ursprungliga kontraktet, är
absolut nödvändiga för att kontraktet skall kunna
fullföljas.
Det sammanlagda värdet av kontrakt som avser kom-
pletterande byggentreprenader eller tjänster får dock inte
överstiga 50 % av det ursprungliga kontraktets värde.
b) Om det rör sig om nya byggentreprenader eller tjänster
som är en upprepning av liknande tjänster eller byggen-
treprenader som av samma upphandlande myndighet
tilldelats samma ekonomiska aktör i ett ursprungligt
kontrakt, under förutsättning att de nya byggentreprena-
derna eller tjänsterna är i överensstämmelse med ett
grundläggande projekt, för vilket det ursprungliga kon-
traktet tilldelats genom ett öppet eller selektivt förfaran-
de.
Så snart som det första projektet blir föremål för upp-
handling skall den upphandlande myndigheten ange att
detta förfaringssätt kan bli aktuellt och i beräkningen ta
med det sammanlagda beräknade värdet för kommande
byggentreprenader eller tjänster vid tillämpning av be-
stämmelserna i artikel 7.
Detta förfaringssätt får bara användas under tre år efter
det att det ursprungliga kontraktet slöts.
Artikel 32
Ramavtal
1.
Medlemsstaterna får tillåta de upphandlande myndighe-
terna att sluta ramavtal.
2.
En upphandlande myndighet som ämnar sluta ett ram-
avtal skall följa de förfarandebestämmelser som anges i detta
direktiv i alla faser fram till tilldelningen av kontrakt som
grundar sig på detta ramavtal. Valet av parter i ramavtalet skall
ske med tillämpning av de tilldelningsgrunder som anges i
artikel 53.
Kontrakt som bygger på ett ramavtal som skall tilldelas i
enlighet med de förfaranden som avses i punkterna 3 och 4.
Dessa förfaranden får bara tillämpas mellan de upphandlande
myndigheterna och de ekonomiska aktörer som från början är
parter i ramavtalet.
Vid tilldelning av kontrakt som bygger på ett ramavtal får
parterna inte i något fall väsentligen ändra villkoren i detta
ramavtal, bland annat i det fall som avses i punkt 3.
Ett ramavtal får inte löpa längre än fyra år, utom i veder-
börligen styrkta undantagsfall, särskilt genom föremålet för
ramavtalet.
En upphandlande myndighet får inte använda ramavtal på
otillbörligt sätt eller på ett sådant sätt att konkurrensen för-
hindras, begränsas eller snedvrids.
3.
Om ett ramavtal sluts med en enda ekonomisk aktör,
skall kontrakt som bygger på detta ramavtal tilldelas i enlighet
med villkoren i ramavtalet.
Vid tilldelningen av sådana kontrakt får den upphandlande
myndigheten skriftligen samråda med den ekonomiska aktör
som är part i ramavtalet och vid behov anmoda denne att
komplettera sitt anbud.
4.
Om ett ramavtal sluts med flera ekonomiska aktörer
måste dessa vara minst tre till antalet, om det finns ett
tillräckligt antal ekonomiska aktörer som uppfyller urvalskrite-
rierna och/eller godtagbara anbud som uppfyller tilldelnings-
kriterierna.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som
ingåtts med flera ekonomiska aktörer kan ske antingen
— genom tillämpning av villkoren i ramavtalet utan förnyad
inbjudan att lämna anbud, eller
— om inte alla villkor är fastställda i ramavtalet, efter det att
parterna blivit föremål för förnyad inbjudan att lämna
anbud på grundval av samma villkor, som, om det är
nödvändigt skall preciseras, och, vid behov, andra villkor,
som anges i förfrågningsunderlaget till ramavtalet i enlighet
med följande förfarande:
a) För varje kontrakt som skall tilldelas skall den upphand-
lande myndigheten skriftligen samråda med de ekono-
miska aktörer som är i stånd att genomföra kontraktet.
b) Den upphandlande myndigheten skall fastställa en tids-
frist som är tillräcklig för att lämna in anbud beträffande
varje särskilt kontrakt, med hänsynstagande till faktorer
som hur komplext kontraktsföremålet är och den tid
som behövs för att lämna anbud.
c) Anbuden skall lämnas skriftligen, och innehållet i dem
skall vara hemligt tills den angivna svarstiden har löpt
ut.
d) Den upphandlande myndigheten skall tilldela varje en-
skilt kontrakt till den anbudsgivare som har lämnat det
bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som
anges i förfrågningsunderlaget till ramavtalet.
Artikel 33
Dynamiska inköpssystem
1.
Medlemsstaterna får föreskriva att de upphandlande myn-
digheterna skall ha möjlighet att använda dynamiska inköps-
system.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
84
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/138
2.
För att införa ett dynamiskt inköpssystem skall en upp-
handlande myndighet följa reglerna för det öppna förfarandet i
alla faser fram till tilldelningen av kontrakt inom ramen för
detta system. Samtliga anbudsgivare, som uppfyller urvalskrite-
rierna och som har lämnat ett preliminärt anbud som över-
ensstämmer med förfrågningsunderlaget och eventuella kom-
pletterande handlingar, skall få delta i systemet; de preliminära
anbuden får när som helst förbättras under förutsättning att de
fortsättningsvis överensstämmer med förfrågningsunderlaget.
För att genomföra systemet och för tilldelning av kontrakt
inom ramen för detta skall den upphandlande myndigheten
uteslutande använda elektroniska medel i enlighet med arti-
kel 42.2
–42.5.
3.
För att genomföra ett dynamiskt inköpssystem skall den
upphandlande myndigheten
a) offentliggöra ett meddelande om upphandling och ange att
det är fråga om ett dynamiskt inköpssystem,
b) i förfrågningsunderlaget bland annat ange vilken typ av köp
som detta system avser samt lämna all nödvändig informa-
tion om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som
används och de arrangemang och tekniska specifikationer
som är kopplade därtill,
c) så snart meddelandet har offentliggjorts och till dess att
inköpssystemet avvecklats, på elektronisk väg ge fri, direkt
och fullständig tillgång till förfrågningsunderlaget och alla
kompletterande handlingar samt i meddelandet ange den
Internetadress på vilken dessa handlingar kan konsulteras.
4.
Den upphandlande myndigheten skall under hela den tid
som det dynamiska inköpssystemet varar ge alla ekonomiska
aktörer möjlighet att lämna preliminära anbud för att få delta i
systemet på de villkor som anges i punkt 2. Den skall fullfölja
utvärderingen av det preliminära anbudet inom 15 dagar från
och med dess inlämnande. Den kan dock förlänga utvärder-
ingsperioden om ingen inbjudan att lämna anbud förekommer
under tiden.
Den upphandlande myndigheten skall snarast möjligt informera
den anbudsgivare som avses i första stycket om att han tagits
med i det dynamiska inköpssystemet eller att hans preliminära
anbud har förkastats.
5.
Varje särskilt kontrakt skall bli föremål för inbjudan att
lämna anbud. Före denna inbjudan skall den upphandlande
myndigheten offentliggöra ett förenklat meddelande om upp-
handling och uppmana alla berörda ekonomiska aktörer att
lämna ett preliminärt anbud i enlighet med punkt 4 inom en
tidsfrist som inte får underskrida 15 dagar räknat från den dag
då det förenklade meddelandet om upphandling avsändes. Den
upphandlande myndigheten får inte gå ut med denna inbjudan
att lämna anbud förrän samtliga preliminära anbud som läm-
nats in under denna tid har utvärderats.
6.
Den upphandlande myndigheten skall inbjuda alla an-
budsgivare som tas med i systemet att lämna ett anbud för
varje enskilt kontrakt som skall tilldelas inom systemet. I detta
syfte skall den fastställa en tillräcklig tidsfrist för att lämna
anbud.
Den upphandlande myndigheten skall tilldela kontraktet till
den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grund-
val av de tilldelningskriterier som angivits i det meddelande
om upphandling som använts för att inrätta det dynamiska
inköpssystemet. Dessa kriterier får vid behov preciseras i den
inbjudan som avses i första stycket.
7.
Ett dynamiskt inköpssystem får inte vara i mer än fyra år,
utom i vederbörligen berättigade undantagsfall.
Den upphandlande myndigheten får inte använda detta förfa-
rande så att det hindrar, begränsar eller snedvrider konkurren-
sen.
Inga administrativa avgifter får tas ut från de berörda ekono-
miska aktörerna eller deltagarna i systemet.
Artikel 34
Offentliga byggentreprenadkontrakt: särskilda regler för
socialt betingade bostadsprojekt
Om offentliga kontrakt gäller projektering och uppförande av
socialt betingade bostäder och det, på grund av att arbetet
beräknas bli omfattande, komplext och långvarigt, krävs pla-
nering från början genom ett nära samarbete i en grupp med
representanter för den upphandlande myndigheten, experter
och den entreprenör som kommer att ansvara för entreprena-
den, får ett särskilt tilldelningsförfarande användas för att välja
den entreprenör som är mest lämpad att ingå i gruppen.
Särskilt skall den upphandlande myndigheten i meddelandet
om upphandling ge en så precis beskrivning som möjligt av
byggentreprenaden, så att berörda entreprenörer kan bilda sig
en riktig uppfattning om projektet. Dessutom skall den upp-
handlande myndigheten, i enlighet med de kvalitativa urvals-
kriterierna i artiklarna 45
–52, i meddelandet om upphandling
ange vilka personliga, tekniska, ekonomiska och finansiella
villkor som anbudssökandena skall uppfylla.
Om detta förfarande används, skall den upphandlande myndig-
heten tillämpa bestämmelserna i artiklarna 2, 35, 36, 38, 39,
41, 42, 43 och 45
–52.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
85
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/139
KAPITEL VI
Regler för offentliggörande och öppenhet
AVSN IT T 1
Offentliggörande av meddelanden
Artikel 35
Meddelanden
1.
Den upphandlande myndigheten skall i ett förhandsmed-
delande som offentliggörs av kommissionen eller av myndig-
heten själv på sin
”upphandlarprofil” som avses i punkt 2 b i
bilaga VIII, informera om följande:
a) När det gäller varor: Det beräknade totala värdet av de
kontrakt eller ramavtal per varuområde som den avser att
tilldela under de närmaste 12 månaderna, om det beräknade
totala värdet enligt artiklarna 7 och 9 uppgår till minst
750 000 euro.
Varuområdet skall fastställas av den upphandlande myndig-
heten genom en hänvisning till CPV-nomenklaturen.
b) När det gäller tjänster: Det beräknade totala värdet av de
kontrakt eller ramavtal i varje enskild tjänstekategori enligt
bilaga II A som den upphandlande myndigheten avser att
tilldela under de kommande 12 månaderna, om det totala
beräknade värdet enligt artiklarna 7 och 9 uppgår till minst
750 000 euro.
c) När det gäller byggentreprenad: Väsentliga karakteristiska för
de kontrakt eller ramavtal som den upphandlande myndig-
heten avser att tilldela, där det uppskattade värdet är minst
lika med tröskelvärdet enligt artikel 7, varvid artikel 9 skall
beaktas.
Meddelandena enligt a och b skall snarast möjligt efter varje
budgetårs början översändas till kommissionen eller offentlig-
göras på myndighetens upphandlarprofil.
Meddelandet enligt c skall snarast möjligt efter det att ett
beslut fattats om tillstånd för den planering som gäller de
byggentreprenadkontrakt eller ramavtal som den upphandlande
myndigheten avser att tilldela översändas till kommissionen
eller offentliggöras på upphandlarprofilen.
En upphandlande myndighet som offentliggör ett förhandsmed-
delande på sin upphandlarprofil skall på elektronisk väg, i det
format och enligt de detaljerade förfaranden som anges i punkt
3 i bilaga VIII, till kommissionen översända ett meddelande om
offentliggörande av ett förhandsmeddelande om upphandlar-
profil.
Offentliggörande av meddelanden enligt a, b och c skall endast
vara obligatoriskt när de upphandlande myndigheterna tilläm-
par möjligheten att förkorta tidsfristerna för mottagande av
anbud i enlighet med artikel 38.4.
Denna punkt gäller inte för förhandlade förfaranden utan före-
gående offentliggörande av ett meddelande om upphandling.
2.
En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett
offentligt upphandlingskontrakt eller ingå ett ramavtal genom
ett öppet, selektivt eller, enligt villkoren i artikel 30, förhandlat
förfarande med offentliggörande av ett meddelande om upp-
handling eller, enligt villkoren i artikel 29, en konkurrenspräg-
lad dialog, skall informera om detta genom ett meddelande om
upphandling.
3.
En upphandlande myndighet som avser att införa ett
dynamiskt inköpssystem skall informera om detta genom ett
meddelande om upphandling.
En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett offentligt
kontrakt grundat på ett dynamiskt inköpssystem, skall infor-
mera om detta genom ett förenklat meddelande om upphand-
ling.
4.
En upphandlande myndighet som har tilldelat ett offent-
ligt kontrakt eller ingått ett ramavtal skall skicka ett medde-
lande om upphandlingsresultatet senast 48 dagar efter det att
kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts.
När det gäller ramavtal som ingåtts i enlighet med artikel 32
behöver den upphandlande myndigheten inte skicka något
meddelande om resultatet av tilldelningen av varje kontrakt
som grundar sig på ramavtalet.
Den upphandlande myndigheten skall sända ett meddelande
om resultatet av tilldelningen av kontrakt på grundval av ett
dynamiskt inköpssystem senast 48 dagar efter tilldelningen av
varje kontrakt. De får dock gruppera dessa meddelanden per
kvartal. I detta fall skall de sända de grupperade meddelandena
senast 48 dagar efter utgången av varje kvartal.
När det gäller offentliga tjänstekontrakt enligt bilaga II B skall
den upphandlande myndigheten i meddelandet ange om den
samtycker till att de offentliggörs. För dessa tjänstekontrakt
skall kommissionen enligt förfarandet i artikel 77.2 fastställa
regler om utarbetande av statistiska rapporter på grundval av
meddelandena och om hur rapporterna skall offentliggöras.
Viss information om tilldelning av kontrakt eller ingående av
ett ramavtal behöver inte offentliggöras, om detta skulle hindra
tillämpning av lag, strida mot allmänintresset, skada offentliga
eller privata ekonomiska aktörers berättigade kommersiella
intressen eller motverka en sund konkurrens dem emellan.
Artikel 36
Utformning och offentliggörande av meddelanden
1.
Meddelandena skall innehålla de upplysningar som anges
i bilaga VII A och i förekommande fall varje annan upplysning
som den upphandlande myndigheten anser vara till nytta, i
samma format som de standardformulär som antas av kom-
missionen i enlighet med förfarandet i artikel 77.2.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
86
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/140
2.
De meddelanden som den upphandlande myndigheten
skall sända till kommissionen skall överföras antingen genom
elektroniska medel i det format och enligt de förfaranden som
anges i punkt 3 i bilaga VIII, eller på annat sätt. Vid ett
påskyndat förfarande enligt artikel 38.8 skall meddelandena
sändas antingen per telefax eller genom elektroniska medel i
det format och enligt de förfaranden som anges i punkt 3 i
bilaga VIII.
Meddelandena skall offentliggöras enligt de tekniska krav för
offentliggörandet som anges i punkt 1 a och 1 b i bilaga VIII.
3.
Meddelanden som utarbetas och skickas med hjälp av
elektroniska medel i det format och enligt de förfaranden som
anges i punkt 3 i bilaga VIII skall offentliggöras senast fem
arbetsdagar efter det att de avsänts.
Meddelanden som inte översänds med hjälp av elektroniska
medel i det format och enligt de förfaranden som anges i
punkt 3 i bilaga VIII skall offentliggöras senast 12 dagar efter
det att de skickats eller, vid påskyndat förfarande enligt artikel
38.8, senast fem dagar efter det att de avsänts.
4.
Meddelanden om upphandling skall offentliggöras i sin
helhet på ett av Europeiska gemenskapens officiella språk som
den upphandlande myndigheten väljer, varvid endast den text
som offentliggörs i denna ursprungliga språkversion skall gälla.
Ett sammandrag av de väsentliga delarna i varje meddelande
skall offentliggöras på de andra officiella språken.
Kostnaderna för kommissionens offentliggörande av meddelan-
den skall belasta gemenskapen.
5.
Meddelandena och deras innehåll får inte offentliggöras
på nationell nivå före den dag då de skickas till kommissionen.
Meddelanden som offentliggörs på nationell nivå får inte inne-
hålla någon annan information än den som skickas till kom-
missionen eller offentliggörs på en upphandlarprofil i enlighet
med artikel 35.1 första stycket och skall innehålla en uppgift
om vilken dag meddelandet skickats till kommissionen eller
offentliggjorts på upphandlarprofilen.
Förhandsmeddelanden får inte offentliggöras på en upphandlar-
profil innan ett meddelande har skickats till kommissionen
som anger att offentliggörandet sker i denna form. De skall
innehålla en uppgift om vilken dag det har skickats dit.
6.
Om meddelandena inte skickas med hjälp av elektroniska
medel i det format och enligt de förfaranden som anges i
punkt 3 i bilaga VIII får de innehålla högst ca 650 ord.
7.
Den upphandlande myndigheten måste kunna bevisa
vilken dag ett meddelande har avsänts.
8.
Kommissionen skall till den upphandlande myndigheten
lämna en bekräftelse på offentliggörandet av den översända
informationen och ange datum för offentliggörandet. Denna
bekräftelse skall tjäna som bevis för offentliggörandet.
Artikel 37
Icke-obligatoriskt offentliggörande
En upphandlande myndighet får offentliggöra meddelanden om
offentlig upphandling enligt artikel 36 även om något sådant
offentliggörande inte krävs enligt detta direktiv.
AVSN I TT 2
Tidsfrister
Artikel 38
Tidsfrister för mottagande av anbudsansökan och anbud
1.
När en upphandlande myndighet fastställer tidsfrister för
mottagande av anbudsansökan och anbud skall den särskilt ta
hänsyn till hur komplex upphandlingen är och hur lång tid
som behövs för att utarbeta anbuden, utan att detta påverkar
de minimitidsfrister som fastställs i denna artikel.
2.
Vid ett öppet förfarande skall fristen för mottagande av
anbud vara minst 52 dagar från och med den dag då medde-
landet om upphandling avsändes.
3.
Vid selektiva förfaranden, förhandlade förfaranden med
offentliggörande av ett meddelande om upphandling enligt
artikel 30 och konkurrenspräglad dialog gäller följande:
a) Fristen för mottagande av anbudsansökan skall vara
minst 37 dagar från och med den dag då meddelandet om
upphandling avsänds.
b) Vid selektiva förfaranden skall fristen för mottagande av
anbud vara minst 40 dagar från och med den dag då
inbjudan avsänds.
4.
Om en upphandlande myndighet har offentliggjort ett
förhandsmeddelande, får fristen för mottagande av anbud enligt
punkterna 2 och 3 b som regel förkortas till 36 dagar, dock
under inga omständigheter till under 22 dagar.
Denna frist skall löpa från och med den dag då meddelandet
om upphandling avsändes vid öppet förfarande, och från och
med den dag då inbjudan att lämna anbud avsändes vid
selektivt förfarande.
Den förkortade tidsfrist som avses i första stycket skall medges
om förhandsmeddelandet har innehållit all den information
som krävs för det meddelande om upphandling som avses i
bilaga VII A, i den utsträckning denna information är till-
gänglig vid offentliggörandet av meddelandet och om förhands-
meddelandet avsänds för offentliggörande mellan 52 dagar och
12 månader före den dag då meddelandet om upphandling
avsändes.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
87
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/141
5.
Om meddelandena utarbetas och skickas med elektronis-
ka medel i det format och enligt de förfaranden som anges i
punkt 3 i bilaga VIII, får de frister för mottagande av anbud
som anges i punkterna 2 och 4 vid öppet förfarande, och den
frist för mottagande av en anbudsansökan om att deltaga i
anbudsgivning som anges i punkt 3 a vid selektivt förfarande
och förhandlat förfarande och konkurrenspräglad dialog förkor-
tas med 7 dagar.
6.
Fristerna för mottagande av anbud enligt punkterna 2
och 3 b ovan får förkortas med 5 dagar om den upphandlande
myndigheten med elektroniska medel och från och med of-
fentliggörandet av meddelandet om upphandling i enlighet med
bilaga VIII ger fri, direkt och fullständig tillgång till förfråg-
ningsunderlaget och samtliga kompletterande handlingar, med
angivande i meddelandet av den Internetadress där denna
dokumentation finns tillgänglig.
Denna förkortning får kumuleras med den förkortning som
anges i punkt 5.
7.
Om förfrågningsunderlaget och kompletterande handling-
ar och upplysningar, trots att detta begärts i tid, av någon
anledning inte tillhandahålls inom de tidsfrister som anges i
artiklarna 39 och 40 eller om anbud inte kan lämnas annat än
efter ett besök på plats eller efter en granskning på plats av
underlaget till förfrågningsunderlaget, skall fristerna för att
motta anbud förlängas så att alla ekonomiska aktörer skall
kunna få kännedom om all den information som behövs för
att utarbeta ett anbud.
8.
Om det, vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande
med offentliggörande av ett meddelande om upphandling
enligt artikel 30, på grund av tidsbrist inte är möjligt att
tillämpa de tidsfrister som anges i den här artikeln, får en
upphandlande myndighet
a) fastställa en frist för mottagande av anbudsansökan på
minst 15 dagar från och med den dag då meddelandet om
upphandling avsändes och på minst 10 dagar om medde-
landet skickades med elektroniska medel i det format och
på de villkor för överföring som anges i punkt 3 i bilaga
VIII, och
b) vid selektivt förfarande fastställa en frist för att motta anbud
på minst 10 dagar från och med den dag då inbjudan att
lämna anbud skickades.
Artikel 39
Öppna förfaranden: Förfrågningsunderlag, kompletterande
handlingar och upplysningar
1.
Om en upphandlande myndighet i ett öppet förfarande
inte ger oinskränkt, direkt och fullständig tillgång med elek-
troniska medel enligt artikel 38.6 till förfrågningsunderlaget
och samtliga kompletterande handlingar, skall förfrågningsun-
derlaget och de kompletterande handlingarna skickas till de
ekonomiska aktörerna inom 6 dagar efter det att begäran att
få ut handlingarna mottagits, förutsatt att begäran gjorts i god
tid före utgången av fristen för att lämna anbud.
2.
Den upphandlande myndigheten eller behöriga enheten
skall lämna ut kompletterande upplysningar om förfrågnings-
underlaget och de kompletterande handlingarna senast 6 dagar
före den tidpunkt då mottagande av anbud senast kan ske,
förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid.
AVSN I TT 3
Innehållet i informationen och sättet för överföring av denna
Artikel 40
Inbjudan att lämna anbud, inbjudan att delta i dialogen
eller att förhandla
1.
Vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog och
förhandlat förfarande med offentliggörande av ett meddelande
om upphandling enligt artikel 30 skall en upphandlande
myndighet samtidigt och skriftligen bjuda in alla utvalda an-
budssökande att lämna anbud eller att förhandla eller, vid
konkurrenspräglad dialog, att delta i dialogen.
2.
Inbjudan till anbudssökandena skall omfatta
— antingen ett exemplar av förfrågningsunderlaget eller det
beskrivande dokumentet och samtliga kompletterande
handlingar,
— eller uppgift om åtkomst till förfrågningsunderlaget och de
handlingar som anges i första strecksatsen om de görs
direkt tillgängliga med elektroniska medel i enlighet med
artikel 38.6.
3.
Om någon annan enhet än den ansvariga upphandlande
myndigheten har tillgång till förfrågningsunderlaget, det beskri-
vande dokumentet och/eller de kompletterande handlingarna,
skall adressen till den enhet från vilken förfrågningsunderlaget,
det beskrivande dokumentet och handlingarna kan begäras
anges i inbjudan, liksom i förekommande fall fristen för en
sådan begäran samt belopp och villkor för erläggande av en
avgift för att erhålla dessa dokument. De behöriga enheterna
skall skicka dessa handlingar till de ekonomiska aktörerna så
snart som möjligt efter det att de har mottagit begäran.
4.
Den upphandlande myndigheten eller behöriga enheten
skall lämna ut kompletterande upplysningar om förfrågnings-
underlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletteran-
de handlingarna senast 6 dagar före den tidpunkt då motta-
gande av anbud senast kan ske, förutsatt att sådana upplys-
ningar begärs i god tid. Vid påskyndat selektivt eller förhandlat
förfarande skall denna tidsfrist vara 4 dagar.
5.
En inbjudan att lämna anbud, att delta i dialogen eller att
förhandla skall dessutom minst innehålla följande:
a) En hänvisning till det offentliggjorda meddelandet om upp-
handling.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
88
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/142
b) Sista dag för mottagande av anbud samt uppgift om adress
dit anbuden skall skickas och om det eller de språk som
anbuden skall skrivas på.
c) Vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om vilken dag och på
vilken adress som samrådet skall börja och om vilket eller
vilka språk som skall användas.
d) Uppgift om vilka handlingar som eventuellt skall lämnas in,
antingen till stöd för de kontrollerbara uppgifter som an-
budssökanden har lämnat i enlighet med artikel 44 eller för
att komplettera de upplysningar som anges i den artikeln
och på de villkor som anges i artiklarna 47 och 48.
e) Viktningen av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller, i
förekommande fall, prioritetsordningen för tillämpningen av
kriterierna, om den inte anges i meddelandet om upphand-
ling, i förfrågningsunderlaget eller i det beskrivande doku-
mentet.
Om upphandlingen genomförs enligt reglerna i artikel 29, skall
dock de upplysningar som avses i b inte ingå i inbjudan att
delta i dialogen, men de skall anges i inbjudan att lämna
anbud.
Artikel 41
Information till anbudssökande och anbudsgivare
1.
En upphandlande myndighet skall snarast möjligt under-
rätta anbudssökande och anbudsgivare om de beslut som fattas
om slutandet av ett ramavtal, tilldelningen av ett kontrakt,
tillträde till ett dynamiskt inköpssystem, inklusive skälen till
beslutet att inte sluta ett ramavtal eller tilldela ett kontrakt för
vilket det har utgått inbjudan att lämna anbud eller att börja
om förfarandet eller inrätta ett dynamiskt inköpssystem; denna
information skall på begäran riktad till den upphandlande
myndigheten lämnas skriftligt.
2.
På begäran av berörd part skall en upphandlande myn-
dighet snarast möjligt underrätta
— varje anbudssökande vars ansökan avslagits om skälen till
att ansökan inte har godtagits,
— varje anbudsgivare vars anbud förkastats om skälen till att
anbudet inte har godtagits, bl.a., i de fall som avses i artikel
23.4 och 23.5, skälen till sitt beslut om att likvärdighet inte
föreligger eller sitt beslut att byggentreprenaden, varorna
eller tjänsterna inte uppfyller kraven i fråga om prestanda
eller funktion,
— varje anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud
om utformningen av och de relativa fördelarna med det
valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som till-
delats kontraktet eller parterna i ramavtalet.
Den tid detta tar i anspråk får under inga omständigheter
överstiga 15 dagar från det att en skriftlig begäran har motta-
gits.
3.
En upphandlande myndighet får emellertid besluta att
inte lämna ut viss information som anges i punkt 1 som rör
kontraktstilldelning, ingående av ett ramavtal eller tillträde till
ett dynamiskt inköpssystem, om detta skulle hindra tillämpning
av lag, strida mot allmänintresset, skada berättigade kommersi-
ella intressen för offentliga eller privata ekonomiska aktörer
eller motverka en sund konkurrens dem emellan.
AVSN I TT 4
Kommunikationssätt
Artikel 42
Regler för kommunikation
1.
All kommunikation och allt informationsutbyte som av-
ses i denna avdelning får efter den upphandlande myndig-
hetens eget val ske per post, fax eller elektroniska medel i
enlighet med punkterna 4 och 5, per telefon i de fall och
enligt de villkor som anges i punkt 6, eller genom en kombi-
nation av dessa medel.
2.
De valda kommunikationsmedlen måste vara allmänt till-
gängliga och således inte begränsa de ekonomiska aktörernas
tillträde till anbudsförfarandet.
3.
Kommunikationen, informationsutbytet och lagringen av
uppgifterna skall ske på ett sådant sätt att alla uppgifter och
den sekretess som gäller för anbuden och anbudsansökningar-
na bevaras och den upphandlande myndigheten inte tar del av
innehållet i anbuden och anbudsansökningarna förrän fristen
för att lämna anbud har löpt ut.
4.
De verktyg som skall användas för kommunikation med
elektroniska medel, liksom deras tekniska krav, skall vara icke-
diskriminerande, allmänt tillgängliga och kompatibla med in-
formations- och kommunikationsprodukter som i allmänhet
används.
5.
Följande regler skall gälla för anordningar för elektronisk
överföring och mottagning av anbud och anordningar för
elektronisk mottagning av anbudsansökningar:
a) Information om de specifikationer som är nödvändiga för
elektronisk inlämning av anbud och anbudsansökningar,
inbegripet kryptering, skall finnas tillgänglig för alla berörda
parter. Dessutom skall anordningar för elektronisk mottag-
ning av anbud och anbudsansökningar uppfylla kraven i
bilaga X.
b) Medlemsstaterna får, i överensstämmelse med artikel 5 i
direktiv 1999/93/EG, kräva att elektroniska anbud är för-
sedda med en avancerad elektronisk signatur i enlighet med
punkt 1 i den artikeln.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
89
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/143
c) Medlemsstaterna får införa eller behålla frivilliga ackrediter-
ingssystem i syfte att förbättra nivån på certifieringstjäns-
terna för dessa anordningar.
d) Anbudsgivare och anbudssökande skall åta sig att lämna in
de handlingar, certifikat och försäkringar som avses i artik-
larna 45
–50 och artikel 52, om dessa inte är tillgängliga i
elektronisk form, innan den fastställda tidsfristen för inläm-
ning av anbud eller anbudsansökningar har löpt ut.
6.
Följande regler skall gälla för överföring av anbudsansök-
ningar:
a) En anbudsansökan avseende ett offentligt upphandlingsförfa-
rande får göras skriftligen eller per telefon.
b) Om en anbudsansökan görs per telefon, skall en skriftlig
bekräftelse skickas före utgången av tidsfristen för dess
mottagande.
c) En upphandlande myndighet får kräva att en anbudsansö-
kan som görs per fax skall bekräftas per post eller elek-
troniska medel, om detta är nödvändigt för juridiskt bin-
dande bevis. Ett sådant krav skall anges av den upphand-
lande myndigheten i meddelandet om upphandling liksom
tidsfristen för bekräftelse per post eller elektroniska medel.
AVSN IT T 5
Protokoll
Artikel 43
Protokollens innehåll
För varje kontrakt, varje ramavtal och varje genomförande av
ett dynamiskt inköpssystem skall den upphandlande myndig-
heten upprätta ett protokoll, som minst skall innehålla följan-
de:
a) Den upphandlande myndighetens namn och adress, före-
målet för och värdet av kontraktet, ramavtalet eller det
dynamiska inköpssystemet.
b) Namnen på de utvalda anbudssökandena eller anbudsgivar-
na och skälen till att de valts.
c) Namnen på de ej godtagna anbudssökandena eller anbuds-
givarna och skälen till att de inte godtagits.
d) Skälen till att anbud som befunnits onormalt låga har
förkastats.
e) Namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet,
skälen till att hans anbud valts och, om det är känt, uppgift
om hur stor del av kontraktet eller ramavtalet som den
utvalda anbudsgivaren avser att lägga ut på tredje part.
f) Vid förhandlade förfaranden, de omständigheter enligt artik-
larna 30 och 31 som motiverar valet av förfarande.
g) När det gäller den konkurrenspräglade dialogen, de om-
ständigheter som anges i artikel 29 som motiverar valet av
förfarande.
h) I förekommande fall, skälen till att den upphandlande
myndigheten har beslutat att inte tilldela något kontrakt
eller ramavtal eller genomföra ett dynamiskt inköpssystem.
Den upphandlande myndigheten skall vidta lämpliga åtgärder
för att dokumentera genomförandet av tilldelningsförfaranden
som sker med hjälp av elektroniska medel.
Protokollet eller huvuddragen i detta skall tillställas kommissio-
nen, om den begär det.
KAPITEL VII
Upphandlingsförfarandets gång
AVSN I TT 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 44
Kontroll av lämplighet och val av deltagare samt tilldel-
ning av kontrakt
1.
Kontrakt skall tilldelas på grundval av kriterierna i artik-
larna 53 och 55 och med beaktande av artikel 24, efter det att
lämpligheten hos de ekonomiska aktörer som inte har uteslu-
tits enligt artiklarna 45 och 46 har kontrollerats av den upp-
handlande myndigheten enligt de kriterier för ekonomisk och
finansiell ställning samt yrkesmässig och teknisk kunskap eller
kapacitet som avses i artiklarna 47
–52 samt, i förekommande
fall, de icke-diskriminerande regler och kriterier som avses i
punkt 3.
2.
Den upphandlande myndigheten får kräva miniminivåer
för anbudssökandes och anbudsgivares kapacitet, enligt artik-
larna 47 och 48.
Omfattningen av den information som åsyftas i artiklarna 47
och 48 samt miniminivåerna för den kapacitet som krävs för
ett bestämt kontrakt skall ha samband med kontraktsföremålet
och stå i proportion till detta.
Dessa miniminivåer skall framgå av meddelandet om upphand-
ling.
3.
Vid selektiva och förhandlade förfaranden med offentlig-
görande av ett meddelande om upphandling samt i den kon-
kurrenspräglade dialogen får den upphandlande myndigheten
begränsa antalet lämpliga anbudssökande som den kommer att
inbjuda att lämna anbud, att förhandla respektive att delta,
under förutsättning att det finns tillräckligt många lämpliga
anbudssökande. De objektiva och icke-diskriminerande kriterier
eller regler som den upphandlande myndigheten kommer att
tillämpa skall framgå av meddelandet om upphandling, liksom
det lägsta antalet anbudssökande som den kommer att inbjuda
samt, i förekommande fall, det högsta antalet.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
90
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/144
Vid selektivt förfarande skall det lägsta antalet vara fem. Vid
förhandlat förfarande med offentliggörande av ett meddelande
om upphandling och i den konkurrenspräglade dialogen skall
det lägsta antalet vara tre. Under alla omständigheter skall
antalet anbudssökande vara tillräckligt stort för att verklig
konkurrens skall kunna garanteras.
En upphandlande myndighet skall inbjuda åtminstone så
många anbudssökande som det lägsta antal som fastställts på
förhand. Om antalet anbudssökande som uppfyller urvalskrite-
rierna och miniminivåerna är lägre än minimiantalet får den
upphandlande myndigheten fortsätta förfarandet genom att
inbjuda den eller de anbudssökande som har den erforderliga
kapaciteten. Den upphandlande myndigheten får inte i förfa-
randet inbegripa andra ekonomiska aktörer som inte har begärt
att få delta eller anbudssökande som inte har den erforderliga
kapaciteten.
4.
Om en upphandlande myndighet utnyttjar den möjlighet
som anges i artiklarna 29.4 och 30.4 att begränsa antalet
lösningar som skall diskuteras eller anbud som det skall
förhandlas om, skall den göra denna begränsning på grundval
av de tilldelningskriterier som den har angett i meddelandet
om upphandling, i förfrågningsunderlaget eller i det beskrivan-
de dokumentet. I slutfasen måste antalet vara tillräckligt stort
för att garantera verklig konkurrens, under förutsättning att det
finns ett tillräckligt antal lösningar eller lämpliga anbudssökan-
de.
AVSN IT T 2
Kvalitativa urvalskriterier
Artikel 45
Anbudssökandes eller anbudsgivares personliga ställning
1.
Om en upphandlande myndighet får kännedom om en
lagakraftvunnen dom som har meddelats på en eller flera av
följande grunder skall den utesluta denna anbudssökande eller
anbudsgivare från deltagande i förfarandet för tilldelning av ett
offentligt kontrakt.
a) Deltagande i en kriminell organisation enligt definitionen i
artikel 2.1 i rådets gemensamma åtgärd 98/773/RIF (1).
b) Bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den
26 maj 1997 (2) respektive artikel 3.1 i rådets gemensamma
åtgärd 98/742/RIF (3).
c) Bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventio-
nen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella
intressen (4).
d) Penningtvätt enligt definitionen i artikel 1 i rådets direktiv
91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att
förhindra att det finansiella systemet används för tvättning
av pengar (5).
Medlemsstaterna skall i enlighet med nationell lagstiftning och
i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen fastställa
villkoren för tillämpningen av denna punkt.
De får fastställa undantag från skyldigheten enligt första styck-
et, motiverat av tvingande allmänna intressen.
För tillämpningen av denna punkt skall den upphandlande
myndigheten vid behov begära att anbudssökandena eller an-
budsgivarna lämnar de handlingar som anges i punkt 3 och får
om de hyser tvivel beträffande anbudssökandens/anbudsgivar-
nas personliga ställning vända sig till de behöriga myndighe-
terna för att få den information om dessa anbudssökandes eller
anbudsgivares personliga ställning som de anser nödvändig.
Om informationen rör en anbudssökande eller anbudsgivare
som är etablerad i en annan stat än den upphandlande
myndigheten, får den upphandlande myndigheten begära sam-
arbete med de behöriga myndigheterna. I enlighet med den
nationella lagstiftningen i den medlemsstat där de anbudssö-
kande eller anbudsgivarna är etablerade, gäller denna anmodan
juridiska och/eller fysiska personer inklusive, vid behov, före-
tagschefer eller varje annan person som är behörig att före-
träda, fatta beslut om eller kontrollera anbudssökanden eller
anbudsgivaren.
2.
En ekonomisk aktör får uteslutas från deltagande i för-
farandet för tilldelning av ett offentligt kontrakt om han
a) är i konkurs eller likvidation, har avbrutit sin näringsverk-
samhet, är föremål för tvångsförvaltning, har ingått i ac-
kordsuppgörelse med borgenärer eller befinner sig i en
motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande
enligt nationella lagar och andra författningar,
b) är föremål för en ansökan om konkurs, tvångsförvaltning,
likvidation, ackord med borgenärer eller för något annat
liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författ-
ningar,
c) enligt lagakraftvunnen dom enligt de rättsliga bestämmelser
som gäller i landet är dömd för brott mot yrkesetiken,
d) har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen, som
på något sätt kan styrkas av den upphandlande myndig-
heten,
e) inte har fullgjort sina skyldigheter avseende erläggande av
sociala avgifter enligt de rättsliga bestämmelser som gäller i
det land där han är etablerad eller i det land där den
upphandlande myndigheten finns,
f) inte har fullgjort sina skyldigheter avseende erläggande av
skatter enligt de rättsliga bestämmelser som gäller i det land
där han är etablerad eller i det land där den upphandlande
myndigheten finns,
(
1
) EGT L 351, 29.1.1998, s, 1.
(
2
) EGT C 195, 25.6.1997, s. 1.
(
3
) EGT L 358, 31.12.1998, s. 2.
(
4
) EGT C 316, 27.11.1995, s. 48.
(
5
) EGT L 166, 28.6.1991, s. 77. Direktivet ändrat genom Europa-
parlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG (EGT L 344,
28.12.2001, s. 76).
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
91
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/145
g) i allvarlig omfattning lämnat oriktiga uppgifter beträffande
den information som kan begäras enligt detta avsnitt eller
har underlåtit att lämna sådan information.
Medlemsstaterna skall i enlighet med nationell rätt och med
hänsyn till gemenskapsrätten fastställa villkoren för tillämpning
av denna punkt.
3.
Den upphandlande myndigheten skall godta som tillräck-
ligt bevis för att den ekonomiska aktören inte befinner sig i
någon av de situationer som anges i punkt 1 och i punkt 2 a,
2 b, 2 c, 2 e och 2 f
a) för punkt 1 och punkt 2 a, 2 b, och 2 c ett utdrag ur
kriminalregistret eller, om detta inte är möjligt, en likvärdig
handling från den behöriga rättsliga eller administrativa
myndigheten i personens hemland eller ursprungsland som
visar att dessa krav är uppfyllda,
b) för punkt 2 e eller 2 f ett intyg från den behöriga myndig-
heten i den berörda medlemsstaten.
Om landet i fråga inte utfärdar några sådana handlingar eller
intyg, eller om dessa inte täcker samtliga fall som anges i
punkt 1 och i punkt 2 a, 2 b eller 2 c, kan de ersättas av en
försäkran under ed eller, i medlemsstater som saknar bestäm-
melser om försäkran under ed, av en högtidlig försäkran som
den behöriga personen avlägger inför en behörig rättslig eller
administrativ myndighet, notarius publicus eller en godkänd
yrkesorganisation i personens hemland eller ursprungsland.
4.
Medlemsstaterna skall ange vilka myndigheter och organ
som har behörighet att utfärda de handlingar, intyg eller för-
säkringar som anges i punkt 3 och underrätta kommissionen
om detta. Detta meddelande skall inte påverka tillämpningen
av lagstiftningen om dataskydd.
Artikel 46
Behörighet att utöva yrkesverksamhet
En ekonomisk aktör som vill delta i ett offentligt kontrakt får
anmodas att visa att han, i överensstämmelse med de villkor
som föreskrivs i den medlemsstat där han är etablerad, är
inskriven i yrkes- eller handelsregistret, eller att avlägga en
försäkran under ed eller att uppvisa ett intyg på det sätt som
anges i bilaga IX A för offentliga byggentreprenadkontrakt,
bilaga IX B för offentliga varukontrakt, och bilaga IX C för
offentliga tjänstekontrakt.
I samband med förfaranden för tilldelning av offentliga tjänste-
kontrakt får den upphandlande myndigheten anmoda anbuds-
sökande eller anbudsgivare att visa att de har ett särskilt
tillstånd eller är medlemmar i en särskild organisation i sitt
hemland, om detta krävs för att få tillhandahålla den aktuella
tjänsten.
Artikel 47
Ekonomisk och finansiell ställning
1.
Bevis på en ekonomisk aktörs ekonomiska och finansiella
ställning kan som regel utgöras av en eller flera av följande
referenser:
a) Lämpliga intyg från banker eller, i förekommande fall, bevis
på relevant ansvarsförsäkring för verksamheten.
b) Balansräkningar eller utdrag ur dem, om offentliggörande av
balansräkningar krävs enligt lagstiftningen i det land där
den ekonomiska aktören är etablerad.
c) Uppgift om företagets samlade omsättning och, i förekom-
mande fall, omsättningen för det verksamhetsområde som
upphandlingen gäller, för maximalt de tre senaste verksam-
hetsåren beroende på datum för bildandet av företaget eller
då den ekonomiska aktören inledde sin verksamhet, om
uppgifter om denna omsättning är tillgängliga.
2.
En ekonomisk aktör får vid behov och när det gäller ett
bestämt kontrakt åberopa andra enheters kapacitet oberoende
av den rättsliga arten av förbindelserna mellan leverantören
och dessa enheter. I detta fall skall han bevisa för den upp-
handlande myndigheten att han kommer att förfoga över de
nödvändiga resurserna, t.ex. genom att lägga fram ett åtagande
från enheterna.
3.
En grupp av ekonomiska aktörer enligt artikel 4 får på
samma villkor åberopa resurserna hos deltagare i gruppen eller
hos andra enheter.
4.
Den upphandlande myndigheten skall i meddelandet om
upphandling eller i inbjudan att lämna anbud specificera vilken
eller vilka av de i punkt 1 nämnda referenserna som den har
valt samt vilka andra referenser som skall företes.
5.
Om en ekonomisk aktör har ett godtagbart skäl för att
inte förete de referenser som den upphandlande myndigheten
begär, får han bevisa sin ekonomiska och finansiella ställning
med varje annan handling som den upphandlande myndig-
heten finner lämplig.
Artikel 48
Teknisk och/eller yrkesmässig kapacitet
1.
En ekonomisk aktörs tekniska och/eller yrkesmässiga
kapacitet skall bedömas och kontrolleras i enlighet med punk-
terna 2 och 3.
2.
Bevis på en ekonomisk aktörs tekniska kapacitet får
lämnas i en eller flera av följande former beroende på de
aktuella byggentreprenadernas, varornas eller tjänsternas art,
kvantitet eller betydelse och ändamål:
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
92
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/146
a) i) En förteckning över slutförda byggentreprenader under
de fem senaste åren, åtföljd av intyg om att de viktigaste
byggentreprenaderna utförts på ett tillfredsställande sätt.
Dessa intyg skall ange värde, tidpunkt och plats för
utförandet av byggentreprenaderna och huruvida de ut-
fördes enligt gängse branschnormer och slutfördes på ett
korrekt sätt. Om det är nödvändigt skall den behöriga
myndigheten sända dessa intyg direkt till den upphand-
lande myndigheten.
ii) En förteckning över de viktigaste leveranser eller tjänster
som utförts under de tre senaste åren, med angivande av
värde, tidpunkt och privata eller offentliga mottagare.
Bevis skall lämnas på varuleveranserna och de utförda
tjänsterna.
— i form av intyg som skall vara utfärdade eller atte-
sterade av den behöriga myndigheten om det gäller
köp av en upphandlande myndighet,
— om det gäller privata köp, i form av intyg från
köparen eller, om detta inte är möjligt, enbart genom
en försäkran från den ekonomiska aktören.
b) Uppgifter om tekniker och tekniska organ, vare sig de
tillhör den ekonomiska aktörens företag eller inte, i synner-
het om dem som ansvarar för kvalitetskontrollen och, i
fråga om offentliga byggentreprenader, uppgift om tekniker
och tekniska organ som entreprenören kan förfoga över för
att genomföra entreprenaden.
c) En beskrivning av varuleverantörens eller tjänsteleverantö-
rens tekniska utrustning och av de metoder som han
använder för att säkra kvaliteten samt av företagets under-
söknings- och forskningsresurser.
d) Om de aktuella varorna eller tjänsterna är komplexa eller i
undantagsfall är avsedda för ett särskilt ändamål, en kontroll
som den upphandlande myndigheten själv skall utföra eller
som på dennas vägnar utförs av ett behörigt organ i
varuleverantörens eller tjänsteleverantörens etableringsland,
förutsatt att detta organ ger sitt samtycke. Kontrollerna skall
utvisa varuleverantörens tillverkningskapacitet eller tjänste-
leverantörens tekniska kapacitet och om nödvändigt dennes
undersöknings- och forskningsresurser samt resurser för
kvalitetskontroll.
e) Uppgifter om tjänsteleverantörens eller entreprenörens ut-
bildnings- och yrkeskvalifikationer och/eller motsvarande
uppgifter om ledande personer i företaget, särskilt om den
eller dem som skall ansvara för tillhandahållande av tjäns-
terna eller leda byggentreprenaden.
f) Vid offentlig upphandling av byggentreprenader och tjänster,
och uteslutande i lämpliga fall, uppgifter om de miljö-
skyddsåtgärder den ekonomiska aktören kan komma att
tillämpa vid verkställandet av kontraktet.
g) Uppgift om antal anställda i medeltal per år hos tjänste-
leverantören eller entreprenören och antal anställda med
ledningsfunktion under de tre senaste åren.
h) Uppgift om vilka verktyg, maskiner och teknisk utrustning
som tjänsteleverantören eller entreprenören förfogar över för
att fullgöra kontraktet.
i) Upplysning om hur stor del av kontraktet som tjänste-
leverantören eventuellt kommer att lägga ut på underleve-
rantörer.
j) I fråga om de varor som skall levereras:
i) Prover, beskrivningar och/eller fotografier, vars äkthet
skall styrkas om den upphandlande myndigheten begär
det.
ii) Intyg som upprättas av officiella institutioner för kvali-
tetskontroll eller enheter för sådan kontroll av erkänd
kompetens och av vilka det skall framgå att varor som är
klart identifierade genom referenser överensstämmer med
vissa specifikationer eller standarder.
3.
En ekonomisk aktör får vid behov och i ett visst kontrakt
utnyttja andra enheters kapacitet, oberoende av den rättsliga
arten av förbindelserna mellan aktören och dessa enheter. I
detta fall skall han bevisa för den upphandlande myndigheten
att han kommer att förfoga över de resurser som är nödvän-
diga för fullgörandet av kontraktet, t.ex. genom att lägga fram
enheternas åtagande att förse den ekonomiska aktören med
nödvändiga resurser.
4.
På samma villkor får en sådan grupp av ekonomiska
aktörer som avses i artikel 4 åberopa kapaciteten hos delta-
garna i gruppen eller hos andra enheter.
5.
Vid förfaranden för tilldelning av offentliga varukontrakt
som gäller leverans på plats eller installation, tillhandahållande
av tjänster och/eller utförande av byggentreprenad får en eko-
nomisk aktörs förmåga att tillhandahålla tjänsterna eller utföra
installationen eller byggentreprenaden i synnerhet bedömas på
grundval av yrkeskunnande, effektivitet, erfarenhet och tillförlit-
lighet.
6.
Den upphandlande myndigheten skall i meddelandet om
upphandling eller i inbjudan att lämna anbud ange vilka av de
uppgifter som anges i punkt 2 som krävs.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
93
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/147
Artikel 49
Kvalitetssäkringsstandarder
Om en upphandlande myndighet kräver uppvisande av intyg
utfärdat av ett oberoende organ om att den ekonomiska
aktören iakttar vissa kvalitetssäkringsstandarder, skall myndig-
heten hänvisa till kvalitetssäkringssystem som bygger på rele-
vanta europeiska standarder på området som är certifierade av
organ vilka uppfyller europeiska standarder för certifiering. Den
skall godkänna likvärdiga intyg från organ som är etablerade i
andra medlemsstater. Den skall även godta andra bevis på
likvärdiga kvalitetssäkringsåtgärder som lämnas av ekonomiska
aktörer.
Artikel 50
Standarder för miljöledning
Om en upphandlande myndighet i de fall som avses i artikel
48.2 f kräver att få se certifikat som upprättats av ett obe-
roende organ och som intygar att den ekonomiska aktören
uppfyller vissa miljöledningsstandarder, skall myndigheten hän-
visa till gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning
(EMAS) eller till miljöledningsstandarder som bygger på rele-
vanta europeiska eller internationella standarder och som certi-
fierats av organ som uppfyller gemenskapslagstiftningen eller
internationella standarder för certifiering. Myndigheten skall
godta likvärdiga certifikat från organ i andra medlemsstater.
Den skall även godta andra bevis på likvärdiga miljölednings-
åtgärder som läggs fram av de ekonomiska aktörerna.
Artikel 51
Kompletterande handlingar och upplysningar
Den upphandlande myndigheten får anmoda de ekonomiska
aktörerna att komplettera eller förtydliga inlämnade certifikat
och handlingar med tillämpning av artiklarna 45
–50.
Artikel 52
Officiella förteckningar över godkända ekonomiska aktö-
rer och certifiering genom offentligrättsliga eller privat-
rättsliga organ
1.
Medlemsstaterna får införa antingen officiella förteckning-
ar över godkända entreprenörer, varuleverantörer eller tjänste-
leverantörer eller en certifiering genom offentligrättsliga eller
privaträttsliga certifieringsorgan.
Medlemsstaterna skall anpassa villkoren för registrering i dessa
förteckningar samt villkoren för utfärdande av certifikat genom
certifieringsorgan till artikel 45.1, 45.2 a
–d och g, artikel 46
samt artikel 47.1, 47.4, 47.5, artikel 48.1, 48.2, 48.5 och
48.6, artikel 49 och i förekommande fall artikel 50.
Medlemsstaterna skall också anpassa villkoren till artiklarna
47.2 och 48.3 när det gäller ansökningar om registrering från
ekonomiska aktörer som ingår i en grupp och som gör
gällande att de kan utnyttja resurser som ställs till deras
förfogande av andra företag i gruppen. Dessa ekonomiska
aktörer skall i så fall bevisa för den myndighet som upprättar
den officiella förteckningen att de förfogar över dessa resurser
under hela den tid som registreringsintyget på den officiella
förteckningen är giltigt och dessa bolag under denna tid fort-
sätter att uppfylla villkoren för kvalitativt urval enligt de
artiklar som anges i föregående stycke och som dessa aktörer
åberopar för att registreras.
2.
De ekonomiska aktörer som är registrerade i officiella
förteckningar eller har ett certifikat får vid varje upphandlings-
tillfälle för den upphandlande myndigheten visa ett registre-
ringsintyg utfärdat av den behöriga myndigheten eller ett
certifikat utfärdat av ett behörigt certifieringsorgan. Dessa intyg
eller certifikat skall innehålla de referenser som möjliggjort
registreringen/certifieringen samt klassificeringen enligt förteck-
ningen.
3.
För upphandlande myndigheter i andra medlemsstater
skall en registrering i en officiell förteckning eller ett certifikat
utfärdat av certifieringsorganet endast innebära en presumtion
för lämplighet med avseende på artikel 45.1, artikel 45.2 a
–d
och g, artikel 46, artikel 47.1 b och c samt artikel 48.2 a i,
48.2 b, 48.2 e, 48.2 g och 48.2 h för byggentreprenörer,
artikel 48.2 a ii, 48.2 b, 48.2 c, 48.2 d och 48.2 j för
varuleverantörer och artikel 48.2 a ii och 48.2 c
–i för tjänste-
leverantörer.
4.
Information som kan utläsas från registreringen i offici-
ella förteckningar eller certifieringen får inte ifrågasättas utan
motivering. När det gäller betalning av obligatoriska social-
försäkringsavgifter, skatter och avgifter får ytterligare ett intyg
från registrerade ekonomiska aktörer krävas vid varje upphand-
lingstillfälle.
Den upphandlande myndigheten i andra medlemsstater skall
endast tillämpa punkt 3 och första stycket i denna punkt till
förmån för ekonomiska aktörer som är etablerade i den med-
lemsstat som för den officiella förteckningen.
5.
För registrering av ekonomiska aktörer från andra med-
lemsstater i en officiell förteckning eller för certifiering genom
de organ som avses i punkt 1 får det inte krävas ytterligare
bevis eller uppgifter utöver vad som krävs av inhemska eko-
nomiska aktörer och under inga förhållanden andra än dem
som anges i artiklarna 45
–49 och vid behov 50.
En sådan registrering eller certifiering får dock inte åläggas
ekonomiska aktörer i andra medlemsstater för att de skall
kunna delta i en offentlig upphandling. Den upphandlande
myndigheten skall godkänna likvärdiga certifikat från organ
som är etablerade i andra medlemsstater. De skall även godta
andra likvärdiga bevismedel.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
94
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/148
6.
De ekonomiska aktörerna kan när som helst begära
registrering i en officiell förteckning eller utfärdande av ett
certifikat. De skall inom rimlig tid underrättas om det beslut
som fattats av den myndighet som upprättar förteckningen
eller av det behöriga certifieringsorganet.
7.
De certifieringsorgan som avses i punkt 1 skall uppfylla
europeiska standarder för certifiering.
8.
De medlemsstater som har officiella förteckningar eller
certifieringsorgan enligt punkt 1 är skyldiga att till kommissio-
nen och övriga medlemsstater meddela adressen till det organ
till vilket en begäran om registrering kan sändas.
AVSN IT T 3
Kontraktstilldelning
Artikel 53
Tilldelningsgrunder
1.
Utan att nationella lagar och andra författningar om
ersättning för vissa tjänster påverkas skall den upphandlande
myndigheten tillämpa följande kriterier vid tilldelning av offent-
liga kontrakt:
a) Om tilldelningen sker på grundval av det anbud som ur
den upphandlande myndighetens synvinkel är det ekono-
miskt mest fördelaktiga, olika kriterier som är kopplade till
föremålet för det offentliga kontraktet i fråga, t.ex. kvalitet,
pris, tekniska fördelar, estetiska och funktionella egenskaper,
miljöegenskaper, driftskostnader, kostnadseffektivitet, efter-
marknadsservice och tekniskt stöd, leveransdag och leve-
ranstid eller tid för fullgörandet.
b) I annat fall, enbart det lägsta priset.
2.
Utan att bestämmelserna i tredje stycket åsidosätts skall,
om tilldelningen sker enligt punkt 1 a, den upphandlande
myndigheten i meddelandet om upphandling, i förfrågnings-
underlaget eller, när det gäller den konkurrenspräglade dialo-
gen, i det beskrivande dokumentet ange hur de olika kriteri-
erna kommer att viktas inbördes vid bedömningen av vilket
anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga.
Kriterieviktningen får anges som intervall med en lämplig
största tillåtna spridning.
Om, enligt den upphandlande myndighetens åsikt, viktning inte
är möjlig av påvisbara skäl skall den upphandlande myndig-
heten i meddelandet om upphandling, i förfrågningsunderlaget
eller, när det gäller den konkurrenspräglade dialogen, i det
beskrivande dokumentet ange kriterierna i fallande prioritets-
ordning.
Artikel 54
Användning av elektroniska auktioner
1.
Medlemsstaterna får föreskriva att den upphandlande
myndigheten får genomföra elektroniska auktioner.
2.
Vid öppna eller selektiva eller förhandlade förfaranden får
den upphandlande myndigheten i det fall som avses i artikel
30.1 a besluta att tilldelningen av ett offentligt kontrakt skall
föregås av en elektronisk auktion om förfrågningsunderlaget
kan fastställas med tillräcklig exakthet.
Under samma omständigheter får elektronisk auktion användas
vid förnyad inbjudan att lämna anbud för parter i ett ramavtal
som avses i artikel 32.4 andra stycket andra strecksatsen, och
vid inbjudan att lämna anbud beträffande kontrakt som skall
tilldelas inom ramen för det dynamiska inköpssystem som
avses i artikel 33.
Den elektroniska auktionen skall grundas på:
— antingen priser enbart när kontraktet ges till det lägsta
priset,
— eller priser och/eller nya värden på aspekter i anbuden som
angetts i förfrågningsunderlaget när kontraktet ges till det
ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.
3.
En upphandlande myndighet som beslutar att använda
elektronisk auktion skall ange detta i meddelandet om upp-
handling.
Förfrågningsunderlaget skall bland annat innehålla följande
upplysningar:
a) de aspekter vilkas värden kommer att vara föremål för den
elektroniska auktionen, under förutsättning att dessa aspek-
ter är kvantifierbara, och kan uttryckas i siffror eller i
procent,
b) de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras,
baserade på en bedömning av specifikationerna för före-
målet för kontraktet,
c) vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för an-
budsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta
i förekommande fall kommer att ske,
d) relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska
auktionen,
e) på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud och särskilt
vilka minsta skillnader som i förekommande fall krävs
mellan anbuden,
f) relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som
används och om arrangemangen och de tekniska specifika-
tionerna för anslutning.
4.
Innan en elektronisk auktion inleds skall den upphand-
lande myndigheten genomföra en första fullständig utvärdering
av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fast-
ställda viktningen för dessa.
Alla anbudsgivare som har lämnat godtagbara anbud skall
samtidigt bjudas in med elektroniska medel för att lämna nya
priser och/eller nya värden. Inbjudan skall innehålla alla rele-
vanta upplysningar om den individuella anslutningen till den
elektroniska utrustning som används samt vilken dag och tid
den elektroniska auktionen kommer att inledas. Den elektro-
niska auktionen får ske i flera på varandra följande etapper.
Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två
arbetsdagar efter det datum då inbjudan har skickats ut.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
95
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/149
5.
Om tilldelningen av kontraktet kommer att ske på grund-
val av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet skall inbjudan
åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av den
berörda anbudsgivarens anbud som gjorts i enlighet med vikt-
ningen i artikel 53.2 första stycket.
I inbjudan skall även anges den matematiska formel som
används för att vid den elektroniska auktionen bestämma den
nya automatiska rangordningen med avseende på de nya priser
och/eller nya värden som lämnas. Denna formel skall innefatta
viktningen av alla de kriterier som fastställts för att bestämma
det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, i enlighet med
meddelandet om upphandling eller förfrågningsunderlaget. I
detta syfte skall emellertid eventuellt förekommande intervall i
förväg reduceras med ett bestämt värde.
Om alternativa anbud är tillåtna, skall separata formler ges för
varje alternativ.
6.
Under varje etapp i en elektronisk auktion skall den
upphandlande myndigheten omedelbart meddela alla anbudsgi-
vare åtminstone tillräckliga upplysningar för att de vid varje
tidpunkt skall ha kännedom om sin plats i rangordningen. Den
upphandlande myndigheten får också meddela andra upplys-
ningar om andra priser eller värden som har lämnats, under
förutsättning att detta anges i förfrågningsunderlaget. Den får
också när som helst meddela antalet deltagare i den aktuella
auktionsetappen. Den får emellertid under inga omständigheter
röja anbudsgivarnas identitet under genomförandet av de olika
etapperna i den elektroniska auktionen.
7.
Den upphandlande myndigheten skall avsluta den elek-
troniska auktionen på ett eller flera av följande sätt:
a) I inbjudan att delta i aktionen skall anges en på förhand
fastställd dag och tid när auktionen stängs.
b) När den inte längre erhåller några nya priser eller nya
värden som motsvarar kraven på minsta skillnader. I detta
fall skall de upphandlande myndigheterna i inbjudan att
delta i auktionen ange hur långt efter det att den har
mottagit det sista budet som den kommer att stänga den
elektroniska auktionen.
c) När det antal auktionsetapper som fastställts i inbjudan att
delta i auktionen har genomförts.
Om den upphandlande myndigheten har beslutat att stänga
den elektroniska auktionen enligt c, eventuellt i kombination
med villkoren i b, skall tidsplanen för varje auktionsetapp
anges i inbjudan att delta i auktionen.
8.
Efter att ha stängt den elektroniska auktionen skall den
upphandlande myndigheten tilldela kontraktet i enlighet med
artikel 53 på grundval av resultaten av den elektroniska
auktionen.
En upphandlande myndighet får inte utnyttja elektroniska
auktioner på otillbörligt sätt eller på ett sätt som hindrar,
begränsar eller snedvrider konkurrensen eller så att föremålet
för kontraktet, så som det utlystes genom meddelandet om
upphandling och fastställdes i förfrågningsunderlaget, ändras.
Artikel 55
Onormalt låga anbud
1.
Om det för ett visst kontrakt finns anbud som förefaller
vara onormalt låga i förhållande till varorna, byggentreprena-
den eller tjänsterna, skall den upphandlande myndigheten,
innan anbuden förkastas, skriftligen begära sådana förtydligan-
den om anbudens innehåll som den anser sig behöva.
Dessa förtydliganden kan särskilt gälla
a) ekonomiska kalkyler avseende sättet att tillhandahålla tjäns-
terna, sättet att tillverka varorna och byggmetoderna,
b) valda tekniska lösningar och/eller ovanligt gynnsamma för-
hållanden som anbudsgivaren kan räkna med för att utföra
byggentreprenaden, leverera varorna eller tillhandahålla
tjänsterna,
c) originaliteten i anbudsgivarens förslag med avseende på
byggentreprenader, varor och tjänster,
d) överensstämmelse med de bestämmelser om anställnings-
skydd och arbetsförhållanden som är i kraft på den ort där
tillhandahållandet skall ske,
e) möjligheten för anbudsgivaren att få statligt stöd.
2.
Den upphandlande myndigheten skall i samråd med
anbudsgivaren granska detta innehåll med beaktande av de
ingivna förklaringarna.
3.
Om en upphandlande myndighet fastställer att ett anbud
är onormalt lågt på grund av att anbudsgivaren har fått statligt
stöd, får anbudet förkastas enbart av denna anledning först
efter samråd med anbudsgivaren och om denne inom den
rimliga tidsfrist som fastställs av den upphandlande myndig-
heten inte kan bevisa att det berörda stödet har beviljats på
lagliga grunder. Om den upphandlande myndigheten förkastar
ett anbud under dessa omständigheter, skall den underrätta
kommissionen om detta.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
96
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/150
AVDELNING III
REGLER OM KONCESSIONER AVSEENDE BYGGENTREPRENADER
KAPITEL I
Regler tillämpliga på koncessioner avseende byggentreprena-
der
Artikel 56
Tillämpningsområde
Detta kapitel skall tillämpas på alla koncessioner avseende
byggentreprenader som en upphandlande myndighet sluter om
upphandlingskontraktet
har
ett
värde
på
minst
6 242 000 euro.
Detta värde skall beräknas enligt de regler för byggentreprena-
der som fastställs i artikel 9.
Artikel 57
Undantag från tillämpningsområdet
Denna avdelning skall inte tillämpas på koncessioner avseende
byggentreprenader som
a) beviljas i de fall som avses i artiklarna 13, 14 och 15,
avseende byggentreprenadkontrakt
b) beviljas av de upphandlande myndigheterna när de bedriver
en eller flera av de verksamheter som avses i artiklarna 3
–7
i direktiv 2004/17/EG när dessa koncessioner beviljas för att
bedriva dessa verksamheter.
Emellertid skall detta direktiv även fortsättningsvis tillämpas
på koncessionen avseende byggentreprenader som beviljas
av en upphandlande myndighet som bedriver en eller flera
av de verksamheter som avses i artikel 6 i direktiv
2004/17/EG och som beviljas för dessa verksamheter så
länge som den berörda medlemsstaten använder sig av den
möjlighet som avses i artikel 71 andra stycket i det direk-
tivet för att uppskjuta tillämpningen av detta.
Artikel 58
Offentliggörande av meddelanden om koncessioner avse-
ende byggentreprenader
1.
En upphandlande myndighet som önskar tilldela en kon-
cession avseende byggentreprenader skall informera om detta
genom ett meddelande.
2.
Meddelanden om koncessioner avseende byggentreprena-
der skall innehålla de upplysningar som anges i bilaga VII C
och i förekommande fall varje annan upplysning som den
upphandlande myndigheten anser vara till nytta i överensstäm-
melse med de standardformulär som kommissionen antagit i
enlighet med förfarandet i artikel 77.2.
3.
Meddelandena skall offentliggöras enligt bestämmelserna i
artikel 36.2
–36.8.
4.
Artikel 37 om offentliggörande av meddelanden skall
också tillämpas för koncessioner avseende byggentreprenader.
Artikel 59
Tidsfrister
Om en upphandlande myndighet önskar tilldela en koncession
avseende byggentreprenader skall fristen för att lämna in
anbudsansökningarna vara minst 52 dagar från och med den
dag då meddelandet om upphandling skickades, med undantag
för de fall som avses i artikel 38.5.
Artikel 38.7 skall tillämpas.
Artikel 60
Underentreprenad
En upphandlande myndighet får
a) antingen anmoda koncessionshavaren att anlita tredje man
upp till minst 30 % av det totala värdet av den byggentre-
prenad som koncessionen gäller, med möjlighet för de
anbudssökande att öka denna andel; denna minsta tillåtna
andel skall anges i koncessionsavtalet,
b) eller anmoda de koncessionssökande att själva i sina anbud
ange vilken procentsats av det totala värdet av den byggen-
treprenad som koncessionen gäller som de avser att lägga ut
på tredje man.
Artikel 61
Tilldelning av kompletterande byggentreprenader till kon-
cessionshavaren
Detta direktiv skall inte tillämpas på kompletterande byggentre-
prenader som inte ingår vare sig i det ursprungliga konces-
sionsprojektet eller i det ursprungliga kontraktet, vilka på
grund av oförutsedda omständigheter blivit nödvändiga för
utförande av byggentreprenaden enligt beskrivningen i konces-
sionsprojektet eller kontraktet, och som den upphandlande
myndigheten tilldelar koncessionshavaren, under förutsättning
att kontraktet tilldelas den ekonomiska aktör som utför denna
byggentreprenad
— om dessa kompletterande byggentreprenader tekniskt och
ekonomiskt inte kan skiljas från det ursprungliga kontraktet
utan stora olägenheter för de upphandlande myndigheterna,
eller
— om dessa byggentreprenader, även om de kan skiljas från
utförandet av det ursprungliga kontraktet, är strikt nödvän-
diga för dess fullständiga färdigställande.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
97
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/151
Det totala beloppet för de kontrakt som tilldelas för komplette-
rande byggentreprenader får dock inte överstiga 50 % av
beloppet för den ursprungliga byggentreprenaden som var
föremål för koncessionen.
KAPITEL II
Regler om koncessionshavares upphandling när dessa är upp-
handlande myndigheter
Artikel 62
Tillämpliga regler
Om koncessionshavaren är en upphandlande myndighet enligt
artikel 1.9, skall koncessionshavaren med avseende på de
arbeten som utförs av tredje man iaktta bestämmelserna i detta
direktiv om tilldelning av kontrakt avseende byggentreprenader.
KAPITEL III
Regler om koncessionshavares upphandling när dessa inte är
upphandlande myndigheter
Artikel 63
Regler om offentliggörande: tröskelvärden och undantag
1.
Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att
säkerställa att koncessionshavare som inte är upphandlande
myndigheter tillämpar bestämmelserna om offentliggörande i
artikel 64 när de tilldelar tredje man byggentreprenadkontrakt
om värdet av dessa kontrakt uppgår till minst 6 242 000 euro.
Det behövs dock inget offentliggörande om byggentreprenad-
kontraktet uppfyller villkoren i artikel 31.
Värdet av kontrakten skall beräknas enligt de regler för offent-
liga byggentreprenadkontrakt som fastställs i artikel 9.
2.
Företag som har gått samman för att få en koncession
eller anknutna företag skall inte anses som tredje man.
Med anknutna företag avses varje företag över vilket konces-
sionshavaren, direkt eller indirekt, kan utöva ett bestämmande
inflytande, varje företag som kan utöva ett sådant inflytande
över koncessionshavaren eller varje företag som tillsammans
med koncessionshavaren står under sådant inflytande av något
annat företag på grund av ägande eller finansiellt deltagande
eller på grund av de regler företaget lyder under. Ett bestäm-
mande inflytande från ett företag skall antas föreligga om
företaget, direkt eller indirekt, i förhållande till ett annat företag
a) innehar merparten av företagets tillskjutna kapital, eller
b) kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktie-
ägande eller motsvarande, eller
c) kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets admi-
nistrativa, styrande eller övervakande organ.
En uttömmande förteckning över dessa företag skall bifogas
ansökan om koncession. Förteckningen skall uppdateras när
ändringar inträffar i förhållandena mellan företagen.
Artikel 64
Offentliggörande av meddelanden
1.
En innehavare av en byggkoncession som inte är en
upphandlande myndighet och som önskar lägga ut ett byggen-
treprenadkontrakt på tredje man skall informera om detta
genom ett meddelande.
2.
Meddelandena skall innehålla de upplysningar som anges
i bilaga VII C och i förekommande fall varje annan upplysning
som innehavaren av byggkoncessionen anser vara till nytta, i
överensstämmelse med de standardformulär som kommissio-
nen antagit i enlighet med förfarandet i artikel 77.2.
3.
Meddelandet skall offentliggöras enligt bestämmelserna i
artikel 36.2
–36.8.
4.
Artikel 37 om frivilligt offentliggörande av meddelanden
skall också tillämpas.
Artikel 65
Tidsfrister för mottagande av anbudsansökningar och an-
bud
En innehavare av en byggkoncession som inte är en upphand-
lande myndighet och som skall tilldela ett kontrakt avseende
byggentreprenad skall fastställa en frist för att motta anbud-
sansökningar, vilken inte får understiga 37 dagar från och med
den dag då meddelandet om upphandling skickades, och en
frist för mottagande av anbud, som inte får understiga 40
dagar från och med den dag då meddelandet om upphandling
eller inbjudan att lämna anbud skickades.
Artikel 38.5, 38.6 och 38.7 skall tillämpas.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
98
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/152
AVDELNING IV
REGLER OM PROJEKTTÄVLINGAR PÅ TJÄNSTEOMRÅDET
Artikel 66
Allmänna bestämmelser
1.
Reglerna för att anordna en projekttävling skall fastställas
enligt artiklarna 66
–74 och skall hållas tillgängliga för dem
som är intresserade av att delta i projekttävlingen.
2.
Rätten att delta i projekttävlingar får inte begränsas
a) till en medlemsstats territorium, eller till en del av detta
territorium,
b) till att deltagarna skall vara antingen fysiska personer eller
juridiska personer, med hänvisning till att lagen i den
medlemsstat där projekttävlingen anordnas skulle kräva
detta.
Artikel 67
Tillämpningsområde
1.
Denna avdelning skall tillämpas på projekttävlingar som
anordnas av
a) upphandlande myndigheter som är centrala statliga myndig-
heter enligt bilaga IV, från och med ett tröskelvärde som är
minst 162 000 euro,
b) andra upphandlande myndigheter än dem i bilaga IV, från
och med ett tröskelvärde som är minst 249 000 euro,
c) alla upphandlande myndigheter, från och med ett tröskel-
värde som är minst 249 000 euro, om projekttävlingen
gäller tjänster i kategori 8 i bilaga II A, teletjänster i
kategori 5 vars position i CPV-nomenklaturen motsvarar
referensnumren CPC 7524, 7525 och 7526 och/eller de
tjänster som är förtecknade i bilaga II B.
2.
Denna avdelning skall tillämpas på
a) projekttävlingar som anordnas inom ramen för tilldelning
av ett offentligt tjänstekontrakt,
b) projekttävlingar med priser och/eller ersättningar till delta-
garna.
I a avses med
”tröskelvärde” det uppskattade värdet exklusive
mervärdesskatt av det offentliga tjänstekontraktet, inklusive
eventuella priser och/eller ersättningar till deltagarna.
I b avses med
”tröskelvärde” summan av priserna och ersätt-
ningarna, inklusive det uppskattade värdet exklusive mervärdes-
skatt av det offentliga tjänstekontrakt som senare kan tilldelas i
enlighet med artikel 31.3, om den upphandlande myndigheten
inte utesluter en sådan tilldelning i meddelandet om projekttäv-
ling.
Artikel 68
Undantag från tillämpningsområdet
Denna avdelning skall inte tillämpas på
a) de projekttävlingar avseende tjänster som avses i direktiv
2004/17/EG som anordnas av sådana upphandlande myn-
digheter som bedriver en eller flera av de verksamheter som
anges i artiklarna 3
–7 i det direktivet i syfte att fortsätta att
bedriva denna verksamhet, eller på sådana tävlingar som
inte omfattas av tillämpningsområdet för det här direktivet.
Emellertid skall detta direktiv även fortsättningsvis tillämpas
på projekttävlingar avseende tjänster som har anordnats av
en upphandlande myndighet som bedriver en eller flera av
de verksamheter som avses i artikel 6 i direktiv 2004/17/EG
och som anordnats för dessa verksamheter så länge som
den berörda medlemsstaten använder sig av den möjlighet
som avses i artikel 71 andra stycket i det direktivet för att
uppskjuta tillämpningen av detta.
b) de projekttävlingar som anordnas i sådana fall som avses i
artiklarna 13, 14 och 15 i detta direktiv för offentliga
tjänstekontrakt.
Artikel 69
Meddelanden
1.
En upphandlande myndighet som önskar anordna en
projekttävling skall informera om detta genom ett meddelande
om projekttävling.
2.
En upphandlande myndighet som har anordnat en pro-
jekttävling skall sända en kommunikation om resultatet av
projekttävlingen i enlighet med artikel 36 och skall vidare
kunna visa vilken dag meddelandet avsändes.
Sådan information om resultatet av tävlingen behöver inte
offentliggöras, om detta skulle hindra tillämpning av lag, strida
mot allmänintresset, skada offentliga eller privata företags
berättigade affärsintressen eller motverka en sund konkurrens
mellan tjänsteleverantörer.
3.
Artikel 37 om offentliggörande av meddelanden skall
också tillämpas för projekttävlingar.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
99
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/153
Artikel 70
Utformning och sätt för offentliggörande av meddelanden
om projekttävlingar
1.
De meddelanden som avses i artikel 69 skall innehålla de
upplysningar som anges i bilaga VII D i överensstämmelse med
de standardformulär som kommissionen antagit i enlighet med
förfarandet i artikel 77.2.
2.
Meddelandena skall offentliggöras enligt artikel 36.2
–
36.8.
Artikel 71
Kommunikationssätt
1.
Artikel 42.1, 42.2 och 42.4 skall tillämpas för alla
meddelanden om projekttävlingar.
2.
Meddelanden, utbyte och lagring av information skall ske
på ett sådant sätt att det säkerställs att integritet och sekretess
för de av tävlingsdeltagarna inlämnade uppgifterna bevaras
samt att juryn inte får ta del av innehållet i planer och projekt
innan tidsfristen för inlämnande har löpt ut.
3.
Följande regler skall tillämpas på utrustning för elektro-
niskt mottagande av planer och projekt:
a) Information om de nödvändiga specifikationerna för elek-
tronisk överföring av planer och ritningar, inklusive krypter-
ing, skall vara tillgänglig för de berörda parterna. Utrustning
för elektroniskt mottagande av planer och projekt skall
dessutom överensstämma med kraven i bilaga X.
b) Medlemsstaterna får införa eller behålla frivilliga ackrediter-
ingssystem som syftar till att höja nivån på certifierings-
tjänster för sådan utrustning.
Artikel 72
Urval av deltagare i projekttävlingen
Om deltagarantalet i en projekttävling är begränsat, skall den
upphandlande myndigheten fastställa entydiga och icke-diskri-
minerande kriterier för urvalet. Antalet tävlingsdeltagare som
inbjuds att delta skall under alla omständigheter vara så stort
att verklig konkurrens säkerställs.
Artikel 73
Juryns sammansättning
Juryn skall vara sammansatt uteslutande av fysiska personer
som är oberoende i förhållande till deltagarna i projekttäv-
lingen. Om det krävs särskilda yrkeskvalifikationer för att få
delta i en projekttävling, skall minst en tredjedel av ledamö-
terna i juryn ha dessa eller likvärdiga kvalifikationer.
Artikel 74
Juryns beslut
1.
Juryn skall vara självständig i sina beslut och yttranden.
2.
Den skall granska planer och projekt som tävlingsdelta-
garna har lagt fram anonymt och uteslutande utgå från de
kriterier som anges i meddelandet om projekttävlingen.
3.
Den skall ange sin rangordning av projekten, som gjorts
på grundval av varje projekts förtjänster, i ett protokoll som
skall undertecknas av dess medlemmar och innehålla kommen-
tarer och eventuella punkter som kan behöva klargöras.
4.
Anonymiteten skall respekteras tills juryn har avgett ett
yttrande eller meddelat ett beslut.
5.
Tävlingsdeltagarna kan vid behov uppmanas att besvara
frågor som juryn har noterat i protokollet i syfte att klargöra
projektets alla aspekter.
6.
Det skall upprättas fullständiga protokoll över dialogen
mellan jurymedlemmarna och tävlingsdeltagarna.
AVDELNING V
SKYLDIGHETER ATT LÄMNA UPPGIFTER FÖR STATISTIKÄNDAMÅL, VERKSTÄLLIGHETSBEFOGENHE-
TER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 75
Skyldigheter att lämna uppgifter för statistikändamål
För att resultaten av tillämpningen av detta direktiv skall kunna
bedömas skall medlemsstaterna senast den 31 oktober varje år
till kommissionen överlämna en statistikrapport, utformad i
enlighet med artikel 76, över de varukontrakt, tjänstekontrakt
och byggentreprenadkontrakt som den upphandlande myndig-
heten har tilldelat under det föregående året.
Artikel 76
Statistikrapportens innehåll
1.
För varje upphandlande myndighet som anges i bilaga IV
skall statistikrapporten minst omfatta följande uppgifter:
a) Antal tilldelade kontrakt och kontraktens värde när det
gäller kontrakt som omfattas av detta direktiv.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
100
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/154
b) Antal kontrakt och kontraktens värde för sådan tilldelning
av kontrakt som sker enligt undantag från avtalet.
Uppgifterna enligt led a i första stycket skall i största möjliga
utsträckning redovisas enligt följande uppdelning:
a) Använda upphandlingsförfaranden.
b) För varje förfarande byggentreprenader enligt bilaga I samt
varor och tjänster enligt bilaga II, identifierade efter kategori
i CPV-nomenklaturen.
c) Nationaliteten hos den ekonomiska aktör som tilldelades
kontraktet.
När kontrakt tilldelas genom förhandlat förfarande skall de
uppgifter som avses i led a i första stycket dessutom delas
upp med hänsyn till de förhållanden som anges i artiklarna 30
och 31 samt omfatta antalet kontrakt och värdet av de kon-
trakt som tilldelats av den medlemsstat eller tredje land som de
anbudsgivare som tilldelats kontraktet tillhör.
2.
För andra upphandlande myndigheter än dem som anges
i bilaga IV skall statistikrapporten minst omfatta följande upp-
gifter:
a) Antal tilldelade kontrakt och kontraktens värde uppdelade i
enlighet med punkt 1 andra stycket.
b) Totalt värde av kontrakten avseende sådan tilldelning som
sker enligt undantag från avtalet.
3.
Statistikrapporten skall klart ange alla andra statistiska
uppgifter som begärs enligt avtalet.
De uppgifter som avses i första stycket skall fastställas enligt
förfarandet i artikel 77.2.
Artikel 77
Rådgivande kommitté
1.
Kommissionen skall biträdas av Rådgivande kommittén
för offentliga upphandlingskontrakt, som inrättats genom arti-
kel 1 i rådets beslut 71/306/EEG (1), nedan kallad
”kommittén”.
2.
När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 3 och 7
i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel-
serna i artikel 8 i det beslutet.
3.
Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.
Artikel 78
Revidering av tröskelvärden
1.
Kommissionen skall vartannat år från och med detta
direktivs ikraftträdande kontrollera de tröskelvärden som fast-
ställs i artikel 7 och vid behov revidera dem i enlighet med
förfarandet i artikel 77.2.
Tröskelvärdena skall beräknas utifrån genomsnittlig dagskurs
för euro, uttryckt i särskilda dragningsrätter (SDR), under de
24 månader som slutar den sista dagen i augusti omedelbart
före den revidering som börjar gälla den 1 januari. Om det
behövs skall de reviderade tröskelvärdena avrundas nedåt till
närmaste tusental euro för att säkerställa iakttagandet av de
gällande tröskelvärdena enligt avtalet, uttryckta i SDR.
2.
Samtidigt med revideringen enligt punkt 1 skall kommis-
sionen enligt förfarandet i artikel 77.2 anpassa följande:
a) Tröskelvärdena i artikel 8 första stycket a, i artikel 56 och i
artikel 63.1 första stycket skall anpassas till det reviderade
tröskelvärdet för offentliga byggentreprenadkontrakt.
b) Tröskelvärdena i artikel 8 första stycket b och i artikel 67.1
a skall anpassas till det reviderade tröskelvärdet för offent-
liga tjänstekontrakt som tilldelats av de upphandlande myn-
digheter som anges i bilaga IV.
c) Tröskelvärdet i artikel 67.1 b och c skall anpassas till det
reviderade tröskelvärdet för offentliga tjänstekontrakt som
tilldelas av de upphandlande myndigheter som inte anges i
bilaga IV.
3.
Motvärdena till de tröskelvärden som fastställs enligt
punkt 1 i nationella valutor när det gäller de medlemsstater
som inte deltar i den monetära unionen skall i princip revide-
ras vartannat år från och med den 1 januari 2004. Beräk-
ningen av detta värde skall baseras på den genomsnittliga
dagskursen för dessa valutor uttryckt i euro under de 24
månader som slutar den sista dagen i augusti omedelbart före
den revidering som börjar gälla den 1 januari.
4.
De reviderade tröskelvärdena enligt punkt 1 och deras
motvärden i de nationella valutor som avses i punkt 3 skall
offentliggöras av kommissionen i Europeiska unionens officiella
tidning i början av november efter revideringen.
Artikel 79
Ändringar
Kommissionen
får ändra följande enligt förfarandet i artikel
77.2:
a) Den tekniska utformningen av de beräkningsmetoder som
avses i artikel 78.1 andra stycket och artikel 78.3.
(
1
) EGT L 185, 16.8.1971, s. 15. Beslutet ändrat genom beslut
77/63/EEG (EGT L 13, 15.1.1977, s. 15).
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
101
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/155
b) Formerna för hur de meddelanden som avses i artiklarna
35, 58, 64 och 69 samt de statistikrapporter som föreskrivs
i artikel 35.4 fjärde stycket och i artiklarna 75 och 76 skall
upprättas, överföras, mottas, översättas, insamlas och spri-
das.
c) De särskilda formerna för hänvisningar till särskilda positio-
ner i CPV-nomenklaturen i meddelandena.
d) Förteckningarna över offentligrättsliga organ och kategorier
av organ enligt bilaga III, när dessa, grundade på anmäl-
ningar från medlemsstaterna, visar sig nödvändiga.
e) Förteckningarna över de centrala statliga myndigheter som
avses i bilaga IV, efter de ändringar som är nödvändiga för
att följa avtalet.
f) Referensnumren till nomenklaturen i bilaga I, förutsatt att
detta direktivs materiella tillämpningsområde inte ändras
därigenom, och formerna för hänvisningar i meddelandena
till särskilda nummer i denna nomenklatur.
g) Referensnumren till nomenklaturen i bilaga II, förutsatt att
direktivets materiella tillämpningsområde inte ändras därige-
nom, och formerna för hänvisning i meddelandena till
särskilda nummer i denna nomenklatur inom de tjänste-
kategorier som anges i den bilagan.
h) Bestämmelserna om överföring och offentliggörande av de
uppgifter som avses i bilaga VIII, av skäl som hänger
samman med tekniska framsteg eller av administrativa skäl.
i) Bestämmelserna om och de tekniska krav på utrustningen
för elektronisk mottagning enligt punkterna a, f och g i
bilaga X.
Artikel 80
Genomförande
1.
Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i
lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa
detta direktiv senast den 31 januari 2006. De skall genast
underrätta kommissionen om detta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de inne-
hålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur
hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.
2.
Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna tex-
ten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de
antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 81
Övervakningsmekanismer
Enligt rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989
om samordning av lagar och andra författningar för prövning
av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggnings-
arbeten (1) skall medlemsstaterna genom effektiva, tillgängliga
och klara och tydliga mekanismer se till att detta direktiv
genomförs.
I detta syfte kan de bland annat utse eller inrätta ett oberoende
organ.
Artikel 82
Upphävande
Direktiv 92/50/EEG, med undantag av artikel 41, samt
direktiven 93/36/EEG och 93/37/EEG skall upphöra att gälla
med verkan från och med den dag som anges i artikel 80 utan
att detta påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller
fristerna för överföring och tillämpning enligt bilaga XI.
Hänvisningar till de upphävda direktiven skall anses som
hänvisningar till detta direktiv och skall läsas enligt jämförel-
setabellen i bilaga XII.
Artikel 83
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i
Europeiska unionens officiella tidning.
(
1
) EGT L 395, 30.12.1989, s. 33. Direktivet ändrat genom direktiv
92/50/EEG.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
102
Artikel 84
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 31 mars 2004
På Europaparlamentets vägnar
P. COX
Ordförande
På rådets vägnar
D. ROCHE
Ordförande
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/156
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
103
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/157
BILAGA I
FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHET SOM OMFATTAS AV ARTIKEL 1.2 b (
1
)
NACE (1)
CPV
‑kod
Avdelning F
Byggentreprenader
Huvud-
grupp
Grupp
Under-
grupp
Benämning
Anm.
45
Byggverksamhet
Omfattar:
— nybyggnad, renovering och normal re-
paration
45000000
45.1
Mark
‑ och grundarbeten
45100000
45.11
Rivning av hus; markar-
beten
Omfattar:
— rivning och rasering av byggnader och
andra anläggningar
— röjning av byggplatser
— markarbeten: schaktning, deponering,
nivellering av byggplatser, dikesgräv-
ning, bergrensning, sprängning etc.
— iordningställande av gruvarbetsplatser:
avtäckning samt annat iordningställan-
de av ägor och platser som innehåller
mineraler
Omfattar även:
— dränering av byggplatser
— dränering av jordbruks‑ eller skogs-
bruksmark
45110000
45.12
Markundersökning
Omfattar:
— provborrning och tagning av kärnprov
för byggande, för geofysiska, geologiska
eller liknande ändamål
Omfattar inte:
— borrning av källor för produktion av
råpetroleum eller naturgas jfr 11.20
— brunnsborrning jfr 45.25
— schaktsänkning jfr 45.25
— spårning av olje‑ och naturgasfält, ut-
förande av geofysiska, geologiska och
seismiska undersökningar jfr 74.20
45120000
45.2
Bygg
‑ och anläggnings-
arbeten
45200000
(1) Om tolkningen skiljer sig åt mellan CPV och NACE, skall NACE
‑nomenklaturen tillämpas.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
104
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/158
NACE (1)
CPV
‑kod
Avdelning F
Byggentreprenader
Huvud-
grupp
Grupp
Under-
grupp
Benämning
Anm.
45.21
Uppförande av hus och
andra byggnadsverk
Omfattar:
— byggande av alla slags byggnader
— byggande av anläggningar inom väg‑
och vattenbyggnad o.d.:
— broar, inklusive sådana för upphöjda
vägar, viadukter, tunnlar och tunnelba-
nor
— rörledningar för fjärrtransport, fjärrnät
för el och telekommunikation
— rörledningar i tätort, tätortsnät för el
och telekommunikation samt därmed
förknippade arbeten
— montering och uppförande på plats av
monteringsfärdiga byggnader
Omfattar inte:
— tjänster i anslutning till råpetroleum‑
och naturgasutvinning jfr 11.20
— uppförande av kompletta monterings-
färdiga byggnader av egentillverkade
delar av annat material än betong jfr
huvudgrupperna 20, 26 och 28
— anläggning av stadion, simbassänger,
idrottshallar, tennisbanor, golfbanor el-
ler andra idrottsanläggningar, exklusive
uppförande av byggnader jfr 45.23
— bygginstallationer jfr 45.3
— slutbehandling av byggnader jfr 45.4
— arkitektverksamhet och teknisk konsul-
tverksamhet jfr 74.20
— projektledning för byggande jfr 74.20
45210000
45.22
Takarbeten
Omfattar:
— byggande av tak
— taktäckning
— impregnering
45220000
45.23
Anläggning
av
vägar,
flygfält och idrottsan-
läggningar
Omfattar:
— anläggning av vägar, gator samt andra
kör
‑ och gångvägar
— anläggning av järnvägar
— anläggning av start‑ och landningsba-
nor på flygfält
— anläggning av stadion, simbassänger,
idrottshallar, tennisbanor, golfbanor el-
ler andra idrottsanläggningar, exklusive
uppförande av byggnader
— målning av vägmarkeringar och mar-
keringar på parkeringsplatser
Omfattar inte:
— förberedande markarbeten jfr 45.11
45230000
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
105
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/159
NACE (1)
CPV
‑kod
Avdelning F
Byggentreprenader
Huvud-
grupp
Grupp
Under-
grupp
Benämning
Anm.
45.24
Vattenbyggnad
Omfattar:
— anläggning av:
— vattenleder, hamn‑ och flodarbeten,
småbåtshamnar (marinor), slussar
etc.
— dammar, diken o.d.
— muddring
— undervattensarbete
45240000
45.25
Andra bygg
‑ och an-
läggningsarbeten
Omfattar:
— bygg‑ eller anläggningsverksamhet som
är specialiserad inom något för olika
slags konstruktioner gemensamt områ-
de och fordrar specialistkompetens eller
specialutrustning:
— grundläggning inklusive pålning
— borrning och byggande av brunnar,
schaktsänkning
— uppförande av icke egentillverkade
stålelement
— bockning av stål
— murning och stenläggning
— resning och nedmontering av bygg-
nadsställningar och arbetsplattfor-
mar,
inklusive
uthyrning
av
byggnadsställningar och arbetsplatt-
formar
— uppförande av skorstenar och in-
dustriugnar
Omfattar inte:
— uthyrning av byggnadsställningar utan
resning och nedmontering jfr 71.32
45250000
45.3
Bygginstallationer
45300000
45.31
Elinstallationer
Omfattar:
— installation i byggnader och andra an-
läggningar av:
elkablar och elarmatur
telekommunikationssystem
elvärmesystem
antenner
brandlarm
tjuvlarm
hissar och rulltrappor
åskledare etc.
45310000
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
106
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/160
NACE (1)
CPV
‑kod
Avdelning F
Byggentreprenader
Huvud-
grupp
Grupp
Under-
grupp
Benämning
Anm.
45.32
Isoleringsarbeten
Omfattar:
— installation i byggnader och andra an-
läggningar av värme
‑, ljud‑ eller vibra-
tionsisolering
Omfattar inte:
— impregnering jfr 45.22
45320000
45.33
VVS
‑arbeten
Omfattar:
— installation i byggnader och andra an-
läggningar av:
vattensystem samt sanitetsutrustning
gasarmaturer
värme
‑, ventilations‑, kyl‑ och luftkon-
ditioneringsutrustning
inklusive
led-
ningar
sprinklersystem
Omfattar inte:
— installation av elvärmesystem jfr 45.31
45330000
45.34
Andra bygginstallationer
Omfattar:
— installation av belysnings‑ och signal-
system till vägar, järnvägar, flygfält och
hamnar
— installation i byggnader och andra an-
läggningar av andra armaturer och an-
ordningar
45340000
45.4
Slutbehandling av bygg-
nader
45400000
45.41
Puts
‑, fasad‑ och stucka-
turarbeten
Omfattar:
— anbringande på byggnader och andra
anläggningar av invändig eller utvändig
puts och stuck inklusive närstående
basmaterial för putsning
45410000
45.42
Byggnadssnickeriarbeten
Omfattar:
— installation av icke egentillverkade dör-
rar, fönster, dörr
‑ och fönsterkarmar,
kök med fast inredning, trappor bu-
tiksinredning o.d., av trä eller andra
material
— invändig slutbehandling såsom arbete
med tak, väggbeklädnader av trä och
flyttbara skiljeväggar
Omfattar inte:
— läggning av parkett och andra golvbe-
läggningar av trä jfr 45.43
45420000
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
107
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/161
NACE (1)
CPV
‑kod
Avdelning F
Byggentreprenader
Huvud-
grupp
Grupp
Under-
grupp
Benämning
Anm.
45.43
Golv
‑ och väggbelägg-
ningsarbeten
Omfattar:
— läggning, uppsättning eller fastsättning
i byggnader och andra anläggningar av:
vägg
‑ eller golvplattor av keramiskt
material, betong eller huggen sten
parkett och andra golvbeläggningar av
trä
mattor samt golvbeläggningar av lino-
leum, inklusive av gummi eller plast
terrazzo
‑, marmor‑, granit‑ eller skiffer-
golv eller
‑väggar
tapeter
45430000
45.44
Måleri
‑ och glasmästeri-
arbeten
Omfattar:
— invändig och utvändig målning av
byggnader
— målning av anläggningar inom väg‑
och vattenbyggnad o.d.
— installation av glas, speglar etc.
Omfattar inte:
— installation av fönster jfr 45.42
45440000
45.45
Annan
slutbehandling
av byggnader
Omfattar:
— installation av privata simbassänger
— rengöring med ånga, blästring och lik-
nande behandling av fasader
— annan slutbehandling av byggnader
Omfattar inte:
— invändig rengöring av byggnader och
andra konstruktioner jfr 74.70
45450000
45.5
Uthyrning av bygg
‑ och
anläggningsmaskiner
med förare
45500000
45.50
Uthyrning av bygg
‑ och
anläggningsmaskiner
med förare
Omfattar inte:
— uthyrning av bygg‑ och anläggnings-
maskiner samt
‑utrustning utan förare
jfr 71.32
(1) Rådets förordning (EEG) nr 3037/90 av den 9 oktober 1990 om statistisk näringsgrensindelning i Europeiska gemenskapen
(EGT L 293, 24.10.1990, s. 1). Förordningen ändrad genom kommissionens förordning (EEG) nr 761/93 (EGT L 83, 3.4.1993, s. 1).
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
108
BILAGA II
TJÄNSTER SOM OMFATTAS AV ARTIKEL 1.2 d
BILAGA II A (
1
)
Kategori
Beskrivning
CPC-referensnummer (1)
CPV-referensnummer
1
Underhålls- och reparations-
tjänster
6112, 6122, 633,
886
Från 50100000 till 50982000
(utom 50310000 till 50324200 och
50116510
‑9, 50190000-3, 50229000-6,
50243000-0)
2
Landtransport (
2
), även säker-
hets-
och
kurirtransporter,
med undantag av postbeford-
ran
712 (utom 71235),
7512, 87304
Från 60112000-6 till 60129300-1
(utom 60121000 till 60121600,
60122200-1, 60122230-0) och från
64120000-3 till 64121200-2
3
Flygtransport av passagerare
och gods, med undantag av
postbefordran
73 (utom 7321)
Från 62100000-3 till 62300000-5
(utom 62121000-6, 62221000-7)
4
Postbefordran på land (
2
) och
i luften
71235, 7321
60122200-1, 60122230-0
62121000-6, 62221000-7
5
Telekommunikationstjänster
752
Från 64200000-8 till 64228200-2,
72318000-7 och
från 72530000-9 till 72532000-3
6
Finansiella tjänster:
a) Försäkringstjänster
b) Bank-
och
investerings-
tjänster (
3
)
ex 81, 812, 814
Från 66100000-1 till 66430000-3 och
från 67110000-1 till 67262000-1 (
1
)
7
Databehandlingstjänster
och
därmed
sammanhängande
tjänster
84
Från 50300000-8 till 50324200-4
Från 72100000-6 till 72591000-4
(utom 72318000-7 och från 72530000-9
till 72532000-3)
8
Forsknings- och utvecklings-
tjänster (
4
)
85
Från 73000000-2 till 73300000-5
(utom 73200000-4, 73210000-7,
7322000-0)
9
Redovisnings-, revisions- och
bokföringstjänster
862
Från 74121000-3 till 74121250-0
10
Marknads- och opinionsun-
dersökningar
864
Från 74130000-9 till 74133000-0 och
74423100-1, 74423110-4
11
Organisationskonsulttjäns-
ter (
5
) och därmed samman-
hängande tjänster
865, 866
Från 73200000-4 till 73220000-0
Från 74140000-2 till 74150000-5
(utom 74142200-8) och
74420000-9, 74421000-6,
74423000-0, 74423200-2,
74423210-5, 74871000-5,
93620000-0
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/162
(1) Vid olikheter i tolkningen mellan CPV och CPC skall CPC
‑nomenklaturen tillämpas.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
109
Kategori
Beskrivning
CPC-referensnummer (1)
CPV-referensnummer
12
Arkitekttjänster, tekniska kon-
sulttjänster och integrerade
tekniska tjänster, stadsplaner-
ing och landskapsarkitektur,
därmed sammanhängande ve-
tenskapliga och tekniska kon-
sulttjänster, teknisk provning
och analys
867
Från 74200000-1 till 74276400-8 och
från 74310000-5 till 74323100-0, och
74874000-6
13
Reklamtjänster
871
Från 74400000-3 till 74422000-3
(utom 74420000-9 och 74421000-6)
14
Fastighetsstädning och fastig-
hetsförvaltning
874, 82201-82206
Från 70300000-4 till 70340000-6 och
från 74710000-9 till 74760000-4
15
Förlags- och tryckeritjänster
mot arvode eller på kontrakt
88442
Från 78000000-7 till 78400000-1
16
Avlopps- och renhållnings-
tjänster, sanering och liknan-
de tjänster
94
Från 90100000-8 till 90320000-6 och
50190000-3, 50229000-6,
50243000-0
(1) CPV
‑nomenklatur (preliminär version) som används för att fastställa tillämpningsområdet för direktiv 92/50/EEG.
(2) Med undantag av järnvägstransport som omfattas av kategori 18.
(3) Med undantag av finansiella tjänster i samband med utfärdande, förvärv, försäljning eller överföring av värdepapper eller andra
finansiella instrument samt riksbankstjänster.
Dessutom undantas tjänster som avser förvärv eller hyra, oavsett finansieringsvillkor, av mark, befintliga byggnader eller annan fast
egendom eller som avser rättigheter till sådan egendom. Finansiella tjänster som tillhandahålls samtidigt med, före eller efter köpe
‑
eller hyreskontraktet, oberoende av form, skall dock omfattas av detta direktiv.
(4) Med undantag av forsknings
‑ och utvecklingstjänster som inte uteslutande är till förmån för den upphandlande myndigheten i dess
egen verksamhet, under förutsättning att dessa tjänster helt finansieras av den upphandlande myndigheten.
(5) Med undantag av medlings
‑ och förlikningstjänster.
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/163
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
110
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/164
BILAGA II B
Kategori
Beskrivning
CPC-referensnummer
CPV-referensnummer
17
Hotell- och restaurangtjänster
64
Från 55000000-0 till 55524000-9 och
från 93400000-2 till 93411000-2
18
Järnvägstransport
711
60111000-9 och
från 60121000-2 till 60121600-8
19
Sjötransport
72
Från 61000000-5 till 61530000-9 och
från 63370000-3 till 63372000-7
20
Hjälptjänster och tjänster i
anslutning till transporter
74
62400000-6, 62440000-8,
62441000-5, 62450000-1
Från 63000000-9 till 63600000-5
(utom 63370000-3, 63371000-0,
63372000-7) och
74322000-2, 93610000-7
21
Juridiska tjänster
861
Från 74110000-3 till 74114000-1
22
Rekrytering och urval av per-
sonal (
1
)
872
Från 74500000-4 till 74540000-6
(utom 74511000-4) och
från 95000000-2 till 95140000-5
23
Spanings- och säkerhetstjäns-
ter, med undantag av säker-
hetstransporter
873 (utom 87304)
Från 74600000-5 till 74620000-1
24
Undervisning och yrkesutbild-
ning
92
Från 80100000-5 till 80430000-7
25
Hälsovård och socialtjänster
93
74511000-4, och
från 85000000-9 till 85323000-9
(utom 85321000-5 och 85322000-2)
26
Fritids- och idrottsverksamhet
samt kulturverksamhet
96
Från 74875000-3 till 74875200-5 och
från 92000000-1 till 92622000-7
(utom 92230000-2)
27
Övriga tjänster (
2
)
(1) Med undantag av anställningskontrakt.
(2) Med undantag av kontrakt som avser förvärv, utveckling, produktion eller samproduktion av program som utförs av radio
‑ och
TV
‑bolag samt kontrakt om sändningstider.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
111
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/165
BILAGA III
FÖRTECKNING ÖVER OFFENTLIGRÄTTSLIGA ORGAN OCH KATEGORIER AV ORGAN ENLIGT ARTIKEL
1.9 ANDRA STYCKET
I. BELGIEN
Organ
A
— Agence fédérale pour l’Accueil des demandeurs d’Asile — Federaal Agentschap voor Opvang van Asielzoekers
— Agence fédérale pour la Sécurité de la Chaîne alimentaire — Federaal Agentschap voor de Veiligheid van de
Voedselketen
— Agence fédérale de Contrôle nucléaire — Federaal Agentschap voor nucleaire Controle
— Agence wallonne à l’Exportation
— Agence wallonne des Télécommunications
— Agence wallonne pour l'Intégration des Personnes handicapées
— Aquafin
— Arbeitsamt der Deutschsprachigen Gemeinschaft
— Archives générales du Royaume et Archives de l'Etat dans les Provinces — Algemeen Rijksarchief en Rijksarchief in
de Provinciën Astrid
B
— Banque nationale de Belgique — Nationale Bank van België
— Belgisches Rundfunk- und Fernsehzentrum der Deutschsprachigen Gemeinschaft
— Berlaymont 2000
— Bibliothèque royale Albert Ier — Koninklijke Bilbliotheek Albert I
— Bruxelles-Propreté – Agence régionale pour la Propreté — Net-Brussel – Gewestelijke Agentschap voor Netheid
— Bureau d'Intervention et de Restitution belge — Belgisch Interventie – en Restitutiebureau
— Bureau fédéral du Plan — Federaal Planbureau
C
— Caisse auxiliaire de Paiement des Allocations de Chômage — Hulpkas voor Werkloosheidsuitkeringen
— Caisse auxiliaire d'Assurance Maladie-Invalidité — Hulpkas voor Ziekte – en Invaliditeitsverzekeringen
— Caisse de Secours et de Prévoyance en Faveur des Marins — Hulp – en Voorzorgskas voor Zeevarenden
— Caisse de Soins de Santé de la Société Nationale des Chemins de Fer Belges — Kas der geneeskundige Verzorging
van de Nationale Maatschappij der Belgische Spoorwegen
— Caisse nationale des Calamités — Nationale Kas voor Rampenschade
— Caisse spéciale de Compensation pour Allocations familiales en Faveur des Travailleurs occupés dans les Entreprises
de Batellerie
— Bijzondere Verrekenkas voor Gezinsvergoedingen ten Bate van de Arbeiders der Ondernemingen
voor Binnenscheepvaart
— Caisse spéciale de Compensation pour Allocations familiales en Faveur des Travailleurs occupés dans les Entreprises
de Chargement, Déchargement et Manutention de Marchandises dans les Ports, Débarcadères, Entrepôts et Stations
(appelée habituellement «Caisse spéciale de Compensation pour Allocations familiales des Régions maritimes»)
—
Bijzondere Verrekenkas voor Gezinsvergoedingen ten Bate van de Arbeiders gebezigd door Ladings
– en Lossing-
sondernemingen en door de Stuwadoors in de Havens, Losplaatsen, Stapelplaatsen en Stations (gewoonlijk genoemd
„Bijzondere Compensatiekas voor Kindertoeslagen van de Zeevaartgewesten”)
— Centre d'Etude de l'Energie nucléaire — Studiecentrum voor Kernenergie
— Centre de recherches agronomiques de Gembloux
— Centre hospitalier de Mons
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
112
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/166
— Centre hospitalier de Tournai
— Centre hospitalier universitaire de Liège
— Centre informatique pour la Région de Bruxelles-Capitale — Centrum voor Informatica voor het Brusselse Gewest
— Centre pour l'Egalité des Chances et la Lutte contre le Racisme — Centrum voor Gelijkheid van Kansen en voor
Racismebestrijding
— Centre régional d'Aide aux Communes
— Centrum voor Bevolkings- en Gezinsstudiën
— Centrum voor landbouwkundig Onderzoek te Gent
— Comité de Contrôle de l’Electricité et du Gaz — Controlecomité voor Elekticiteit en Gas
— Comité national de l’Energie — Nationaal Comité voor de Energie
— Commissariat général aux Relations internationales
— Commissariaat-Generaal voor de Bevordering van de lichamelijke Ontwikkeling, de Sport en de Openluchtrecreatie
— Commissariat général pour les Relations internationales de la Communauté française de Belgique
— Conseil central de l'Economie — Centrale Raad voor het Bedrijfsleven
— Conseil économique et social de la Région wallonne
— Conseil national du Travail — Nationale Arbeidsraad
— Conseil supérieur de la Justice — Hoge Raad voor de Justitie
— Conseil supérieur des Indépendants et des petites et moyennes Entreprises — Hoge Raad voor Zelfstandigen en de
kleine en middelgrote Ondernemingen
— Conseil supérieur des Classes moyennes
— Coopération technique belge — Belgische technische Coöperatie
D
— Dienststelle der Deutschsprachigen Gemeinschaft für Personen mit einer Behinderung
— Dienst voor de Scheepvaart
— Dienst voor Infrastructuurwerken van het gesubsidieerd Onderwijs
— Domus Flandria
E
— Entreprise publique des Technologies nouvelles de l’Information et de la Communication de la Communauté
française
— Export Vlaanderen
F
— Financieringsfonds voor Schuldafbouw en Eenmalige Investeringsuitgaven
— Financieringsinstrument voor de Vlaamse Visserij- en Aquicultuursector
— Fonds bijzondere Jeugdbijstand
— Fonds communautaire de Garantie des Bâtiments scolaires
— Fonds culturele Infrastructuur
— Fonds de Participation
— Fonds de Vieillissement — Zilverfonds
— Fonds d'Aide médicale urgente — Fonds voor dringende geneeskundige Hulp
— Fonds de Construction d'Institutions hospitalières et médico-sociales de la Communauté française
— Fonds de Pension pour les Pensions de Retraite du Personnel statutaire de Belgacom — Pensioenfonds voor de
Rustpensioenen van het statutair Personeel van Belgacom
— Fonds des Accidents du Travail — Fonds voor Arbeidsongevallen
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
113
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/167
— Fonds des Maladies professionnelles — Fonds voor Beroepsziekten
— Fonds d'Indemnisation des Travailleurs licenciés en cas de Fermeture d'Entreprises — Fonds tot Vergoeding van de in
geval van Sluiting van Ondernemingen ontslagen Werknemers
— Fonds du Logement des Familles nombreuses de la Région de Bruxelles-Capitale — Woningfonds van de grote
Gezinnen van het Brusselse hoofdstedelijk Gewest
— Fonds du Logement des Familles nombreuses de Wallonie
— Fonds Film in Vlaanderen
— Fonds national de Garantie des Bâtiments scolaires — Nationaal Warborgfonds voor Schoolgebouwen
— Fonds national de Garantie pour la Réparation des Dégâts houillers — Nationaal Waarborgfonds inzake Kolenmij-
nenschade
— Fonds piscicole de Wallonie
— Fonds pour le Financement des Prêts à des Etats étrangers — Fonds voor Financiering van de Leningen aan Vreemde
Staten
— Fonds pour la Rémunération des Mousses — Fonds voor Scheepsjongens
— Fonds régional bruxellois de Refinancement des Trésoreries communales — Brussels gewestelijk Herfinancierings-
fonds van de gemeentelijke Thesaurieën
— Fonds voor flankerend economisch Beleid
— Fonds wallon d'Avances pour la Réparation des Dommages provoqués par des Pompages et des Prises d'Eau
souterraine
G
— Garantiefonds der Deutschsprachigen Gemeinschaft für Schulbauten
— Grindfonds
H
— Herplaatsingfonds
— Het Gemeenschapsonderwijs
— Hulpfonds tot financieel Herstel van de Gemeenten
I
— Institut belge de Normalisation — Belgisch Instituut voor Normalisatie
— Institut belge des Services postaux et des Télécommunications — Belgisch Instituut voor Postdiensten en Tele-
communicatie
— Institut bruxellois francophone pour la Formation professionnelle
— Institut bruxellois pour la Gestion de l'Environnement — Brussels Instituut voor Milieubeheer
— Institut d'Aéronomie spatiale — Instituut voor Ruimte – aëronomie
— Institut de Formation permanente pour les Classes moyennes et les petites et moyennes Entreprises
— Institut des Comptes nationaux — Instituut voor de nationale Rekeningen
— Institut d'Expertise vétérinaire — Instituut voor veterinaire Keuring
— Institut du Patrimoine wallon
— Institut für Aus- und Weiterbildung im Mittelstand und in kleinen und mittleren Unternehmen
— Institut géographique nationale — Nationaal geografisch Instituut
— Institution pour le Développement de la Gazéification souterraine — Instelling voor de Ontwikkeling van
-ondergrondse Vergassing-
— Institution royale de Messine — Koninklijke Gesticht van Mesen
— Institutions universitaires de droit public relevant de la Communauté flamande — Universitaire instellingen van
publiek recht afhangende van de Vlaamse Gemeenschap
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
114
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/168
— Institutions universitaires de droit public relevant de la Communauté française — Universitaire instellingen van
publiek recht afhangende van de Franse Gemeenschap
— Institut national d'Assurance Maladie-Invalidité — Rijksinstituut voor Ziekte – en Invaliditeitsverzekering
— Institut national d'Assurances sociales pour Travailleurs indépendants — Rijksinstituut voor de sociale Verzekeringen
der Zelfstandigen
— Institut national des Industries extractives — Nationaal Instituut voor de Extractiebedrijven
— Institut national de Recherche sur les Conditions de Travail — Nationaal Onderzoeksinstituut voor Arbeidsom-
standigheden
— Institut national des Invalides de Guerre, anciens Combattants et Victimes de Guerre — Nationaal Instituut voor
Oorlogsinvaliden, Oudstrijders en Oorlogsslachtoffers
— Institut national des Radioéléments — Nationaal Instituut voor Radio-Elementen
— Institut national pour la Criminalistique et la Criminologie — Nationaal Instituut voor Criminalistiek en Crimino-
logie
— Institut pour l'Amélioration des Conditions de Travail — Instituut voor Verbetering van de Arbeidsvoorwaarden
— Institut royal belge des Sciences naturelles — Koninklijk Belgisch Instituut voor Natuurwetenschappen
— Institut royal du Patrimoine culturel — Koninklijk Instituut voor het Kunstpatrimonium
— Institut royal météorologique de Belgique — Koninklijk meteorologisch Instituut van België
— Institut scientifique de Service public en Région wallonne
— Institut scientifique de la Santé publique – Louis Pasteur — Wetenschappelijk Instituut Volksgezondheid – Louis
Pasteur
— Instituut voor de Aanmoediging van Innovatie door Wetenschap en Technologie in Vlaanderen
— Instituut voor Bosbouw en Wildbeheer
— Instituut voor het archeologisch Patrimonium
— Investeringsdienst voor de Vlaamse autonome Hogescholen
— Investeringsfonds voor Grond- en Woonbeleid voor Vlaams-Brabant
J
— Jardin botanique national de Belgique — Nationale Plantentuin van België
K
— Kind en Gezin
— Koninklijk Museum voor schone Kunsten te Antwerpen
L
— Loterie nationale — Nationale Loterij
M
— Mémorial national du Fort de Breendonk — Nationaal Gedenkteken van het Fort van Breendonk
— Musée royal de l'Afrique centrale — Koninklijk Museum voor Midden-Afrika
— Musées royaux d'Art et d'Histoire — Koninklijke Musea voor Kunst en Geschiedenis
— Musées royaux des Beaux-Arts de Belgique — Koninklijke Musea voor schone Kunsten van België
O
— Observatoire royal de Belgique — Koninklijke Sterrenwacht van België
— Office central d'Action sociale et culturelle du Ministère de la Défense — Centrale Dienst voor sociale en culturele
Actie van het Ministerie van Defensie
— Office communautaire et régional de la Formation professionnelle et de l’Emploi
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
115
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/169
— Office de Contrôle des Assurances — Controledienst voor de Verzekeringen
— Office de Contrôle des Mutualités et des Unions nationales de Mutualités — Controledienst voor de Ziekenfondsen
en de Landsbonden van Ziekenfondsen
— Office de la Naissance et de l'Enfance
— Office de Promotion du Tourisme
— Office de Sécurité sociale d'Outre-Mer — Dienst voor de overzeese sociale Zekerheid
— Office for Foreign Investors in Wallonia
— Office national d'Allocations familiales pour Travailleurs salariés — Rijksdienst voor Kinderbijslag voor Werknemers
— Office national de l'Emploi — Rijksdienst voor Arbeidsvoorziening
— Office national de Sécurité sociale — Rijksdienst voor sociale Zekerheid
— Office national de Sécurité sociale des Administrations provinciales et locales — Rijksdienst voor sociale Zekerheid
van de provinciale en plaatselijke Overheidsdiensten
— Office national des Pensions — Rijksdienst voor Pensioenen
— Office national des Vacances annuelles — Rijksdienst voor jaarlijkse Vakantie
— Office national du Ducroire — Nationale Delcrederedienst
— Office régional bruxellois de l'Emploi — Brusselse gewestelijke Dienst voor Arbeidsbemiddeling
— Office régional de Promotion de l'Agriculture et de l'Horticulture
— Office régional pour le Financement des Investissements communaux
— Office wallon de la Formation professionnelle et de l’Emploi
— Openbaar psychiatrisch Ziekenhuis-Geel
— Openbaar psychiatrisch Ziekenhuis-Rekem
— Openbare Afvalstoffenmaatschappij voor het Vlaams Gewest
— Orchestre national de Belgique — Nationaal Orkest van België
— Organisme national des Déchets radioactifs et des Matières fissiles — Nationale Instelling voor radioactief Afval en
Splijtstoffen
P
— Palais des Beaux-Arts — Paleis voor schone Kunsten
— Participatiemaatschappij Vlaanderen
— Pool des Marins de la Marine marchande — Pool van de Zeelieden der Koopvaardij
R
— Radio et Télévision belge de la Communauté française
— Régie des Bâtiments — Regie der Gebouwen
— Reproductiefonds voor de Vlaamse Musea
S
— Service d'Incendie et d'Aide médicale urgente de la Région de Bruxelles-Capitale — Brusselse hoofdstedelijk Dienst
voor Brandweer en dringende medische Hulp
— Société belge d’Investissement pour les pays en développement — Belgische Investeringsmaatschappij voor Ontwink-
kelingslanden
— Société d’Assainissement et de Rénovation des Sites industriels dans l’Ouest du Brabant wallon
— Société de Garantie régionale
— Sociaal economische Raad voor Vlaanderen
— Société du Logement de la Région bruxelloise et sociétés agréées — Brusselse Gewestelijke Huisvestingsmaatschappij
en erkende maatschappijen
— Société publique d'Aide à la Qualité de l'Environnement
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
116
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/170
— Société publique d'Administration des Bâtiments scolaires bruxellois
— Société publique d'Administration des Bâtiments scolaires du Brabant wallon
— Société publique d'Administration des Bâtiments scolaires du Hainaut
— Société publique d'Administration des Bâtiments scolaires de Namur
— Société publique d'Administration des Bâtiments scolaires de Liège
— Société publique d'Administration des Bâtiments scolaires du Luxembourg
— Société publique de Gestion de l’Eau
— Société wallonne du Logement et sociétés agréées
— Sofibail
— Sofibru
— Sofico
T
— Théâtre national
— Théâtre royal de la Monnaie — De Koninklijke Muntschouwburg
— Toerisme Vlaanderen
— Tunnel Liefkenshoek
U
— Universitair Ziekenhuis Gent
V
— Vlaams Commissariaat voor de Media
— Vlaamse Dienst voor Arbeidsbemiddeling en Beroepsopleiding
— Vlaams Egalisatie Rente Fonds
— Vlaamse Hogescholenraad
— Vlaamse Huisvestingsmaatschappij en erkende maatschappijen
— Vlaamse Instelling voor technologisch Onderzoek
— Vlaamse interuniversitaire Raad
— Vlaamse Landmaatschappij
— Vlaamse Milieuholding
— Vlaamse Milieumaatschappij
— Vlaamse Onderwijsraad
— Vlaamse Opera
— Vlaamse Radio en Televisieomroep
— Vlaamse Reguleringsinstantie voor de Elektriciteit en Gasmarkt
— Vlaamse Stichting voor Verkeerskunde
— Vlaams Fonds voor de Lastendelging
— Vlaams Fonds voor de Letteren
— Vlaams Fonds voor de sociale Integratie van Personen met een Handicap
— Vlaams Informatiecentrum over Land en Tuinbouw
— Vlaams Infrastructuurfonds voor Persoonsgebonden Aangelegenheden
— Vlaams Instituut voor de Bevordering van het wetenschappelijk- en technologisch Onderzoek in de Industrie
— Vlaams Instituut voor Gezondheidspromotie
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
117
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/171
— Vlaams Instituut voor het Zelfstandig ondernemen
— Vlaams Landbouwinvesteringsfonds
— Vlaams Promotiecentrum voor Agro en Visserijmarketing
— Vlaams Zorgfonds
— Vlaams Woningsfonds voor de grote Gezinnen
II. DANMARK
Organ
Danmarks Radio
Det landsdækkende TV2
Danmarks Nationalbank
Sund og Bælt Holding A/S
A/S Storebælt
A/S Øresund
Øresundskonsortiet
Ørestadsselskabet I/S
Byfornyelsesselskabet København
Hovedstadsområdets Sygehusfællesskab
Statens og Kommunernes Indkøbsservice
Post Danmark
Arbejdsmarkedets Tillægspension
Arbejdsmarkedets Feriefond
Lønmodtagernes Dyrtidsfond
Naviair
Kategorier
— De Almene Boligorganisationer (organisationer för offentligt subventionerade bostäder),
— Lokale kirkelige myndigheder (lokala kyrkliga myndigheter),
— Andre forvaltningssubjekter (andra förvaltningsenheter).
III. TYSKLAND
1. Kategorier
Offentligrättsliga organ, inrättningar och stiftelser inrättade av staten, delstaterna eller lokala myndigheter, i synnerhet
följande:
1.1 Organ
— Wissenschaftliche Hochschulen und verfasste Studentenschaften (vetenskapliga högskolor och studentföreningar med
stadgar),
— berufsständige Vereinigungen (Rechtsanwalts-, Notar-, Steuerberater-, Wirtschaftsprüfer-, Architekten-, Ärzte- und
Apothekerkammern) [yrkesorganisationer (samfund för advokater, skatterådgivare, redovisningsexperter, arkitekter,
läkare och farmaceuter)],
— Wirtschaftsvereinigungen (Landwirtschafts-, Handwerks-, Industrie- und Handelskammern, Handwerksinnungen,
Handwerkerschaften) [sammanslutningar av ekonomisk karaktär (jordbrukskammare, närings- och hantverkskamma-
re, handels- och industrikammare, yrkesorganisationer för hantverkare, hantverkskooperativ)],
— Sozialversicherungen (Krankenkassen, Unfall- und Rentenversicherungsträger) [socialförsäkringar (sjukkassor, olycks-
falls- och pensionsförsäkringsinstitutioner)],
— kassenärztliche Vereinigungen (föreningar för läkare som är anslutna till kassan,
— Genossenschaften und Verbände (kooperativa bolag och förbund).
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
118
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/172
1.2 Inrättningar och stiftelser
Statligt kontrollerade enheter med allmännyttig, ej industriell eller kommersiell verksamhet, i synnerhet följande:
— Rechtsfähige Bundesanstalten (federala byråer med rättskapacitet),
— Versorgungsanstalten und Studentenwerke (organisationer för nationell solidaritet och student- och skolorganisatio-
ner),
— Kultur-, Wohlfahrts- und Hilfsstiftungen (kultur-, välgörenhets- och hjälpstiftelser).
2. Privaträttsliga juridiska personer
Statligt kontrollerade enheter med allmännyttig, ej industriell eller kommersiell verksamhet, inbegripet Kommunale
Versorgungsunternehmen (kommunala myndigheter), i synnerhet följande
— Gesundheitswesen (Krankenhäuser, Kurmittelbetriebe, medizinische Forschungseinrichtungen, Untersuchungs- und
Tierkörperbeseitigungsanstalten) [hälsa (sjukhus, hälsohem, medicinska forskningsinstitut, laboratorier och destruk-
tionsanläggningar)],
— Kultur (öffentliche Bühnen, Orchester, Museen, Bibliotheken, Archive, zoologische und botanische Gärten [kultur
(statliga teatrar, orkestrar, museer, bibliotek, arkiv, djurparker och botaniska trädgårdar],
— Soziales (Kindergärten, Kindertagesheime, Erholungseinrichtungen, Kinder- und Jugendheime, Freizeiteinrichtungen,
Gemeinschafts- und Bürgerhäuser, Frauenhäuser, Altersheime, Obdachlosenunterkünfte) [sociala frågor (förskolor,
daghem, vilohem, fritidshem och ungdomsgårdar, fritidsanläggningar, gemenskapslokaler, kvinnohus, ålderdomshem,
hem för bostadslösa],
— Sport (Schwimmbäder, Sportanlagen und -einrichtungen) [sport (simhallar, sportanläggningar)],
— Sicherheit (Feuerwehren, Rettungsdienste) [säkerhet (brandkår, räddningstjänst)],
— Bildung (Umschulungs-, Aus-, Fort- und Weiterbildungseinrichtungen, Volkshochschulen) [folkbildning (omskolnings-
centra, skolor för vuxenutbildning, fort- och vidareutbildning, folkhögskolor)],
— Wissenschaft, Forschung und Entwicklung (Großforschungseinrichtungen, wissenschaftliche Gesellschaften und Verei-
ne, Wissenschaftsförderung) [vetenskap, forskning och utveckling (stora forskningscentra, vetenskapliga bolag och
föreningar, främjande av vetenskap)],
— Entsorgung (Straßenreinigung, Abfall- und Abwasserbeseitigung) [renhållning (gatustädning, avfalls- och avlopps-
hantering)],
— Bauwesen und Wohnungswirtschaft (Stadtplanung, Stadtentwicklung, Wohnungsunternehmen, soweit im Allgemei-
ninteresse tätig, Wohnraumvermittlung) [fastigheter och bostäder (stadsplanering, stadsutveckling, fastighetsbolag,
bostadsförmedling)],
— Wirtschaft (Wirtschaftsförderungsgesellschaften) (ekonomi: bolag för främjande av ekonomi),
— Friedhofs- und Bestattungswesen (kyrkogårds- och begravningsväsen),
— Zusammenarbeit mit den Entwicklungsländern (Finanzierung, technische Zusammenarbeit, Entwicklungshilfe, Ausbil-
dung) [utvecklingsbistånd (finansiering, tekniskt samarbete, utvecklingsbistånd, utbildning)].
IV. GREKLAND
Kategorier
a) Offentliga företag och offentliga organ.
b) Privaträttsliga juridiska personer, som tillhör staten eller som regelbundet enligt tillämpliga bestämmelser finansieras
genom statliga medel med minst 50 % av den årliga budgeten eller genom att minst 51 % av bolagskapitalet ägs av
staten.
c) Privaträttsliga juridiska personer, som tillhör offentligrättsliga juridiska personer, som tillhör lokala organ på samtliga
nivåer, däribland den centrala sammanslutningen för lokala grekiska myndigheter (
Κ.Ε.Δ.Κ.Ε.), som tillhör lokala
myndigheter i kommunerna, samt företag och offentliga organ, och som tillhör juridiska personer enligt b ovan eller
regelbundet finansieras av dem, med minst 50 % av den årliga budgeten, enligt tillämpliga bestämmelser eller egna
stadgar, eller juridiska personer uppräknade ovan som äger minst 51 % av dessa offentligrättsliga juridiska personer
bolagskapital.
V. SPANIEN
Kategorier
— Offentligrättsliga organ som lyder under — «Ley de Contratos de las Administraciones Públicas», — andra än de
som ingår i
— «Administración General del Estado» (allmän statlig förvaltning).
— Offentligrättsliga organ som lyder under — «Ley de Contratos de las Administraciones Públicas», — andra än de
som ingår i
— «Administración de las Comunidades Autónomas» (förvaltning för självstyrande regioner).
— Offentligrättsliga organ som lyder under — «Ley de Contratos de las Administraciones Públicas», — andra än de
som ingår i
— Corporaciones Locales (lokala organ).
— Entidades Gestoras y los Servicios Comunes de la Seguridad Social (förvaltningsorgan och gemensamma social-
försäkringstjänster).
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
119
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/173
VI. FRANKRIKE
Organ
— Collège de France
— Conservatoire national des arts et métiers
— Observatoire de Paris
— Institut national d’histoire de l’art (INHA)
— Centre national de la recherche scientifique (CNRS)
— Institut national de la recherche agronomique (INRA)
— Institut national de la santé et de la recherche médicale (INSERM)
— Institut de recherche pour le développement (IRD)
— Agence nationale pour l'emploi (ANPE)
— Caisse nationale des allocations familiales (CNAF)
— Caisse nationale d'assurance maladie des travailleurs salariés (CNAMTS)
— Caisse nationale d'assurance vieillesse des travailleurs salariés (CNAVTS)
— Compagnies et établissements consulaires: chambres de commerce et d’industrie (CCI), chambres des métiers et
chambres d
’agriculture
— Office national des anciens combattants et victimes de guerre (ONAC)
Kategorier
1. Nationella allmänna inrättningar
— Vattenverk
— Arkitekturskolor
— Universitet
— Instituts universitaires de formation des maîtres (IUFM)
2. Inrättningar för förvaltning på regional nivå, departementsnivå eller lokal nivå
— collèges (högstadieskolor),
— lycées (gymnasieskolor),
— établissements publics hospitaliers (offentliga sjukhus),
— offices publics d'habitations à loyer modéré (OPHLM) (offentliga förmedlingar för bostäder med låg hyra).
3. Sammanslutningar av regionala och lokala myndigheter
— établissements publics de coopération intercommunale (allmänna inrättningar för interkommunalt samarbete),
— institutions interdépartementales et interrégionales (institutioner som berör flera olika departement eller regioner).
VII. IRLAND
Organ
— Enterprise Ireland [Marketing, technology and enterprise development]
— Forfás [Policy and advice for enterprise, trade, science, technology and innovation]
— Industrial Development Authority
— Enterprise Ireland
— FÁS [Industrial and employment training]
— Health and Safety Authority
— Bord Fáilte Éireann [Tourism development]
— CERT [Training in hotel, catering and tourism industries]
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
120
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/174
— Irish Sports Council
— National Roads Authority
— Údarás na Gaeltachta [Authority for Gaelic speaking regions]
— Teagasc [Agricultural research, training and development]
— An Bord Bia [Food industry promotion]
— An Bord Glas [Horticulture industry promotion]
— Irish Horseracing Authority
— Bord na gCon [Greyhound racing support and development]
— Marine Institute
— Bord Iascaigh Mhara [Fisheries Development]
— Equality Authority
— Legal Aid Board
Kategorier
— Regional Health Boards (Regionala sjukvårdsråd)
— Hospitals and similar institutions of a public character (Sjukhus och liknande allmänna inrättningar)
— Vocational Education Committees (Kommittéer för yrkesutbildning)
— Colleges and educational institutions of a public character (högstadieskolor och institutioner som meddelar allmän
utbildning)
— Central and Regional Fisheries Boards (centrala och regionala fiskeråd)
— Regional Tourism Organisations (regionala organ för turism)
— National Regulatory and Appeals bodies (Nationella organ för tillsyn och överklaganden, till exempel inom sektorn
för telekommunikation, energi, fysisk stadsplanering, etc...)
— Agencies established to carry out particular functions or meet needs in various public sectors (myndigheter som
inrättats för utföra särskilda funktioner eller svara för olika offentliga sektorers behov [e.g. Healthcare Materials
Management Board, Health Sector Employers Agency, Local Government Computer Services Board, Environmental
Protection Agency, National Safety Council, Institute of Public Administration, Economic and Social Research
Institute, National Standards Authority etc.])
— Other public bodies falling within the definition of a body governed by public law in accordance with Article 1 (7)
of this Directive. (Andra offentliga organ som motsvarar definitionen av ett offentligrättsligt organ enligt artikel 1.7 i
direktivet.)
VIII. ITALIEN
Organ
Società
”Stretto di Messina”
Ente autonomo mostra d
’oltremare e del lavoro italiano nel mondo
Ente nazionale per l
’aviazione civile – ENAC
Ente nazionale per l
’assistenza al volo – ENAV
ANAS S.p.A
Kategorier
— Enti portuali e aeroportuali (hamn- och flygplatsenheter),
— Consorzi per le opere idrauliche (konsortier för hydrauliska bygg- och anläggningsarbeten),
— Università statali, gli istituti universitari statali, i consorzi per i lavori interessanti le università (statliga universitet,
statliga universitetsinstitut, konsortier för universitetens anläggningsarbeten),
— Istituzioni pubbliche di assistenza e di beneficenza (offentliga hjälp- och välgörenhetsorgan),
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
121
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/175
— Istituti superiori scientifici e culturali, osservatori astronomici, astrofisici, geofisici o vulcanologici (vetenskapliga och
kulturella högskoleinstitut, astronomiska, astrofysiska, geofysiska och vulkanologiska observatorier),
— Enti di ricerca e sperimentazione (forsknings- och experimentenheter),
— Enti che gestiscono forme obbligatorie di previdenza e di assistenza (enheter som förvaltar obligatoriska sociala
trygghets- och hjälpsystem),
— Consorzi di bonifica (konsortier för markåtervinning),
— Enti di sviluppo e di irrigazione (utvecklings- och konstbevattningsenheter),
— Consorzi per le aree industriali (konsortier för industriområden),
— Comunità montane (samfälligheter i bergsområden),
— Enti preposti a servizi di pubblico interesse (enheter med ansvar för allmännyttiga tjänster),
— Enti pubblici preposti ad attività di spettacolo, sportive, turistiche e del tempo libero (offentliga enheter med ansvar
för kultur- och nöjesevenemang, sport-, turist- och fritidsaktiviteter),
— Enti culturali e di promozione artistica (kulturella och konstbefrämjande enheter).
IX. LUXEMBURG
Kategorier
— Statliga allmänna inrättningar som står under en regeringsmedlems överseende.
— Allmänna inrättningar som står under kommunernas överseende.
Kommunalförbund som upprättades i kraft av lagen av den 23 februari 2001 om kommunalförbund.
X. NEDERLÄNDERNA
Organ
Ministerie van Binnenlandse Zaken en Koninkrijksrelaties (Ministeriet för inrikesfrågor och rikets inre förbindelser)
— Nederlands Instituut voor Brandweer en rampenbestrijding (NIBRA)
— Nederlands Bureau Brandweer Examens (NBBE)
— Landelijk Selectie- en Opleidingsinstituut Politie (LSOP)
— 25 afzonderlijke politieregio’s
— Stichting ICTU (ICTU-stiftelsen)
Ministerie van Economische Zaken (Ekonomiministeriet)
— Stichting Syntens
— Van Swinden Laboratorium B.V.
— Nederlands Meetinstituut B.V.
— Instituut voor Vliegtuigontwikkeling en Ruimtevaart (NIVR)
— Stichting Toerisme Recreatie Nederland (TRN)
— Samenwerkingsverband Noord Nederland (SNN)
— Gelderse Ontwikkelingsmaatschappij (GOM)
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
122
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/176
— Overijsselse Ontwikkelingsmaatschappij (OOM)
— LIOF
— Noordelijke Ontwikkelingsmaatschappij (NOM)
— Brabantse Ontwikkelingsmaatschappij (BOM)
— Onafhankelijke Post en Telecommunicatie Autoriteit
Ministerie van Financiën (Finansministeriet)
— De Nederlandse Bank N.V.
— Autoriteit Financiële Markten
— Pensioen- & Verzekeringskamer
Ministerie van Justitie (Justitieministeriet)
— Stichting Reclassering Nederland (SRN)
— Stichting VEDIVO
— Voogdij- en gezinsvoogdij instellingen
— Stichting Halt Nederland (SHN)
— Particuliere Internaten
— Particuliere Jeugdinrichtingen
— Schadefonds Geweldsmisdrijven
— Centraal orgaan Opvang Asielzoekers (COA)
— Landelijk Bureau Inning Onderhoudsbijdragen (LBIO)
— Landelijke organisaties slachtofferhulp
— College Bescherming Persoongegevens
— Stichting Studiecentrum Rechtspleging (SSR)
— Raden voor de Rechtsbijstand
— Stichting Rechtsbijstand Asiel
— Stichtingen Rechtsbijstand
— Landelijk Bureau Racisme bestrijding (LBR)
— Clara Wichman Instituut
— Tolkencentra
Ministerie van Landbouw, Natuurbeheer en Visserij (Ministeriet för jordbruk, naturvård och fiske)
— Bureau Beheer Landbouwgronden
— Faunafonds
— Staatsbosbeheer
— Stichting Voorlichtingsbureau voor de Voeding
— Universiteit Wageningen
— Stichting DLO
— (Hoofd) productschappen
Ministerie van Onderwijs, Cultuur en Wetenschappen (Ministeriet för utbildning, kultur och vetenskap)
A. Algemene omschr ij vingen
— de openbare of uit de openbare kas bekostigde bijzondere scholen voor basisonderwijs in de zin van de Wet op het
primair onderwijs
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
123
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/177
— de openbare of uit de openbare kas bekostigde scholen voor speciaal onderwijs, voortgezet speciaal onderwijs, dan
wel instellingen voor speciaal en voortgezet onderwijs in de zin van de Wet op de expertisecentra
— de openbare of uit de openbare kas bekostigde bijzondere scholen of inrichtingen voor voortgezet onderwijs in de
zin van de Wet op het Voortgezet Onderwijs
— de openbare of uit de openbare kas bekostigde bijzondere instellingen in de zin van de Wet Educatie en
Beroepsonderwijs
— de openbare of uit de openbare kas bekostigde bijzondere scholen in de zin van de Experimentenwet Onderwijs
— de bekostigde universiteiten en hogescholen, de Open Universiteit, en de academische ziekenhuizen, bedoeld in de
Wet op het hoger onderwijs en wetenschappelijk onderzoek, alsmede de instellingen voor internationaal onderwijs
voorzover zij voor meer dan 50 % van overheidswege worden bekostigd Wetenschappelijk Onderzoek
— schoolbegeleidingsdiensten in de zin van de Wet op het primair onderwijs of de Wet op de expertisecentra
— landelijke pedagogische centra in de zin van de Wet subsidiëring landelijke onderwijsondersteunende activiteiten
— omroepverenigingen als bedoeld in de Mediawet
— fondsen als bedoeld in de Wet op het Specifiek Cultuurbeleid
— landelijke organen voor het beroepsonderwijs
— stichtingen als bedoeld in de Wet Verzelfstandiging Rijksmuseale Diensten
— overige musea, die voor meer dan 50 % door OCenW worden bekostigd
— overige organisaties en instellingen op het terrein van onderwijs, cultuur en wetenschappen die voor meer dan 50 %
door OcenW worden bekostigd
B. Nominatie ve opsomming
— Informatie Beheer Groep
— Stichting Participatiefonds voor het Onderwijs
— Stichting Uitvoering Kinderopvangregelingen/Kintent
— Stichting voor Vluchteling-Studenten UAF
— Koninklijke Nederlandse Academie van Wetenschappen
— Nederlandse organisatie voor internationale samenwerking in het hoger onderwijs (Nuffic)
— Stichting Nederlands Interdisciplinair Demografisch Instituut
— Nederlandse Organisatie voor Wetenschappelijk Onderzoek
— Nederlandse Organisatie voor toegepast-natuurwetenschappelijk onderzoek
— College van Beroep voor het hoger Onderwijs
— Vereniging van openbare bibliotheken NBLC
— Koninklijke Bibliotheek
— Stichting Muziek Centrum van de Omroep
— Stichting Ether Reclame
— Stichting Radio Nederland Wereldomroep
— Nederlandse Programma Stichting
— Nederlandse Omroep Stichting
— Commissariaat voor de Media
— Stichting Stimuleringsfonds Nederlandse Culturele Omroepproducties
— Stichting Lezen
— Dienst Omroepbijdragen
— Centrum voor innovatie en opleidingen
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
124
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/178
— Bedrijfsfonds voor de Pers
— Centrum voor innovatie van opleidingen
— Instituut voor Toetsontwikkeling (Cito)
— Instituut voor Leerplanontwikkeling
— Landelijk Dienstverlenend Centrum voor Studie- en Beroepskeuzevoorlichting
— Max Goote Kenniscentrum voor Beroepsonderwijs en Volwasseneneducatie
— Stichting Vervangingsfonds en Bedrijfsgezondheidszorg voor het Onderwijs
— BVE-Raad
— Colo, Vereniging kenniscentra beroepsonderwijs bedrijfsleven
— Stichting kwaliteitscentrum examinering beroepsonderwijs
— Vereniging Jongerenorganisatie Beroepsonderwijs
— Combo, Stichting Combinatie Onderwijsorganisatie
— Stichting Financiering Struktureel Vakbondsverlof Onderwijs
— Stichting Samenwerkende Centrales in het COPWO
— Stichting SoFoKles
— Europees Platform
— Stichting mobiliteitsfonds HBO
— Nederlands Audiovisueel Archiefcentrum
— Stichting minderheden Televisie Nederland
— Stichting omroep allochtonen
— Stichting multiculturele Activiteiten Utrecht
— School der Poëzie
— Nederlands Perscentrum
— Nederlands Letterkundig Museum en documentatiecentrum
— Bibliotheek voor varenden
— Christelijke bibliotheek voor blinden en slechtzienden
— Federatie van Nederlandse Blindenbibliotheken
— Nederlandse luister- en braillebibliotheek
— Federatie Slechtzienden- en Blindenbelang
— Bibliotheek Le Sage Ten Broek
— Doe Maar Dicht Maar
— ElHizjra
— Fonds Bijzondere Journalistieke Projecten
— Fund for Central and East European Book Projects
— Jongeren Onderwijs Media
Ministerie van Sociale Zaken en Werkgelegenheid (Arbetsmarknads- och socialministeriet)
— Sociale Verzekeringsbank
— Arbeidsvoorzieningsorganisatie
— Stichting Silicose Oud Mijnwerkers
— Stichting Pensioen- & Verzekeringskamer
— Sociaal Economische Raad (SER)
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
125
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/179
— Raad voor Werk en Inkomen (RWI)
— Centrale organisatie voor werk en inkomen
— Uitvoeringsinstituut werknemersverzekeringen
Ministerie van Verkeer en Waterstaat (Ministeriet för kommunikationer och offentliga arbeten)
— RDW Voertuig informatie en toelating
— Luchtverkeersbeveiligingsorganisatie (LVB)
— Nederlandse Loodsencorporatie (NLC)
— Regionale Loodsencorporatie (RLC)
Ministerie van Volkshuisvesting, Ruimtelijke Ordening en Milieu (Ministeriet för bostäder, fysisk planering och miljö)
— Kadaster
— Centraal Fonds voor de Volkshuisvesting
— Stichting Bureau Architectenregister
Ministerie van Volksgezondheid, Welzijn en Sport (Ministeriet för hälsovård, välfärd och idrott)
— Commissie Algemene Oorlogsongevallenregeling Indonesië (COAR)
— College ter beoordeling van de Geneesmiddelen (CBG)
— Commissies voor gebiedsaanwijzing
— College sanering Ziekenhuisvoorzieningen
— Zorgonderzoek Nederland (ZON)
— Keuringsinstellingen Wet medische hulpmiddelen:
— N.V. KEMA/Stichting TNO Certification
— College Bouw Ziekenhuisvoorzieningen (CBZ)
— College voor Zorgverzekeringen (CVZ)
— Nationaal Comité 4 en 5 mei
— Pensioen- en Uitkeringsraad (PUR)
— College Tarieven Gezondheidszorg (CTG)
— Stichting Uitvoering Omslagregeling Wet op de Toegang Ziektekostenverzekering (SUO)
— Stichting tot bevordering van de Volksgezondheid en Milieuhygiëne (SVM)
— Stichting Facilitair Bureau Gemachtigden Bouw VWS
— Stichting Sanquin Bloedvoorziening
— College van Toezicht op de Zorgverzekeringen organen ex artikel 14, lid 2c, Wet BIG
— Ziekenfondsen
— Nederlandse Transplantatiestichting (NTS)
— Regionale Indicatieorganen (RIO's)
XI. ÖSTERRIKE
Alla organ som är underkastade budgetkontroll av
”Rechnungshof” (revisionsrätten) — och som inte har industriell eller
kommersiell karaktär.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
126
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/180
XII. PORTUGAL
Kategorier
— Institutos públicos sem carácter comercial ou industrial (allmänna institut utan industriell eller kommersiell karaktär)
— Serviços públicos personalizados (offentliga organ som utgör en juridisk person)
— Fundações públicas (allmänna stiftelser)
— Estabelecimentos públicos de ensino, investigação científica e saúde (allmänna inrättningar för utbildning, veten-
skaplig forskning och hälsa)
XIII. FINLAND
Offentliga eller offentligt kontrollerade organisationer eller företag som inte har industriell eller kommersiell karaktär.
XVI. SVERIGE
Alla icke-kommersiella organisationer vars upphandling övervakas av Nämnden för offentlig upphandling.
XV. FÖRENADE KUNGARIKET
Organ
— Design Council
— Health and Safety Executive
— National Research Development Corporation
— Public Health Laboratory Service Board
— Advisory, Conciliation and Arbitration Service
— Commission for the New Towns
— National Blood Authority
— National Rivers Authority
— Scottish Enterprise
— Scottish Homes
— Welsh Development Agency
Kategorier
— Maintained schools (statsunderstödda skolor)
— Universities and Colleges financed for the most part by other contracting authorities, (Universitet och högskolor som
i de flesta fall finansieras av andra upphandlingsmyndigheter)
— National Museums and Galleries (Nationella gallerier och museer)
— Research Councils (Råd med uppgift att befrämja forskning)
— Fire Authorities (Myndigheter med uppgift att bekämpa skogsbränder)
— National Health Service Strategic Health Authorities (Nationella hälsovårdsmyndigheter)
— Police Authorities (Polismyndigheter)
— New Town Development Corporations (Statliga bolag för utveckling av nya städer)
— Urban Development Corporations (Statliga bolag för stadsutveckling)
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
127
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/181
BILAGA IV
CENTRALA STATLIGA MYNDIGHETER (
1
)
BELGIEN
— l'Etat
— de Staat
— staten
— les communautés
— de gemeenschappen
— gemenskaperna
— les commissions communautaires
— de gemeenschapscommissies
— gemenskaps-kommissionerna
— les régions
— de gewesten
— regionerna
— les provinces
— de provincies
— provinserna
— les communes
— de gemeenten
— kommunerna
— les centres publics d'aide sociale
— de
openbare
centra
voor
maatschappelijk welzijn
— socialkontoren
— les fabriques d'églises et les orga-
nismes chargés de la gestion du
temporel des autres cultes recon-
nus
— de kerkfabrieken en de instelling-
en die belast zijn met het beheer
van de temporalïen van de erken-
de erediensten
— kyrkofabriker och organ för övri-
ga erkända religioners egendoms-
förvaltning
— les sociétés de développement ré-
gional
— de gewestelijke ontwikkelings-
maatschappijen
— bolag för regional utveckling (fr),
regionala utvecklingsbolag (nl)
— les polders et wateringues
— de polders en wateringen
— dammar och bevattning
— les comités de remembrement des
biens ruraux
— de ruilverkavelingscomités
— kommittéer för fastighetsreglering
— les zones de police
— de politiezones
— polisdistrikten
— les associations formées par
plusieurs des pouvoirs adjudica-
teurs ci-dessus.
— de verenigingen gevormd door
een of meerdere aanbestedende
overheden hierboven.
— sammanslutningar av flera ovan-
stående upphandlingsmyndigheter
DANMARK
1. Folketinget
— Parlamentet
Rigsrevisionen
— Riksrevisionsverket
2. Statsministeriet
— Statsministerns kansli
3. Udenrigsministeriet
— Utrikesministeriet
4. Beskæftigelsesministeriet
— Arbetsmarknadsministeri-
et
5 styrelser og institutioner
— 5 styrelser och institutioner
5. Domstolsstyrelsen
6. Finansministeriet
5 styrelser og institutioner
— 5 styrelser och institutioner
7. Forsvarsministeriet
— Försvarsministeriet
Adskillige institutioner
— Flera institutioner
8. Indenrigs- og Sundhedsministeriet
— Inrikes- och
hälsovårdsministeriet
Adskillige styrelser og institutioner, herunder Statens
Serum Institut
— Flera styrelser och institutioner, därib-
land Statens Serum Institut
9. Justitsministeriet
— Justitieministeriet
Rigspolitichefen, 2 direktorater samt et antal styrelser
—
Rikspolischefen, 2 direktorat och ett antal styrelser
10. Kirkeministeriet
— Kyrkoministeriet
10 stiftsøvrigheder
— 10 domkapitel
11. Kulturministeriet
Departement samt et antal statsinstitutioner
— Departe-
ment och ett antal institutioner
12. Miljøministeriet
— Miljöministeriet
6 styrelser
(1) I detta direktiv avses med centrala statliga myndigheter sådana myndigheter som i vägledande syfte anges i den här bilagan samt, i den
mån som rättelser eller ändringar gjorts på nationell nivå, de enheter som har ersatt dem.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
128
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/182
13. Ministeriet for Flygtninge, Indvandrere og Integration
— Ministeriet för flyktingfrågor, invandrare och in-
tegration
1 styrelse
14. Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri
—
Ministeriet för livsmedel, jordbruk och fiske
9 direktorater og institutioner
— 9 direktorat och institu-
tioner
15. Ministeriet for Videnskab, Teknologi og herunder
Udvikling
— Ministeriet för vetenskap, teknik och
utveckling
Adskillige styrelser og institutioner, Forskningscenter Risø
og Statens uddannelsesbygninger
— Flera styrelser och
institutioner, forskningscentrumet Risø och Statens utbild-
ningsanstalter
16. Skatteministeriet
1 styrelse og institutioner
— 1 styrelse och ett antal
institutioner
17. Socialministeriet
3 styrelser og institutioner
— 3 styrelser och ett antal
institutioner
18. Trafikministeriet
— Transportministeriet
12
styrelser
og
institutioner,
herunder
Øresundsbrokonsortiet
— 12 styrelser och institutioner,
däribland Öresundsbrokonsortiet
19. Undervisningsministeriet
— Utbildningsministeriet
3 styrelser, 4 undervisningsinstitutioner og 5 andre insti-
tutioner
— 3 styrelser, 4 undervisningsinstitut och 5
andra institutioner
20. Økonomi- og Erhvervsministeriet
— Ekonomi- och
näringsministeriet
Adskillige styrelser og institutioner
— Flera styrelser och
institutioner
TYSKLAND
Auswärtiges Amt
Utrikesministeriet
Bundesministerium des Innern (nur zivile Güter)
Förbundsinrikesministeriet (endast civil materiel)
Bundesministerium der Justiz
Förbundsjustitieministeriet
Bundesministerium der Finanzen
Förbundsfinansministeriet
Bundesministerium für Wirtschaft und Technologie
Förbundsministeriet för ekonomi och teknik
Bundesministerium für Verbraucherschutz, Ernährung und
Landwirtschaft
Förbundsministeriet för konsumentskydd, livsmedel och
jordbruk
Bundesministerium für Arbeit und Sozialordnung
Förbundsministeriet för arbetsmarknadsfrågor och sociala
frågor
Bundesministerium der Verteidigung (keine militärischen
Güter)
Förbundsförsvarsministeriet (icke-militär materiel)
Bundesministerium für Familie, Senioren, Frauen und Ju-
gend
Förbundsministeriet för familje-, äldre-, kvinno- och ung-
domsfrågor
Bundesministerium für Gesundheit
Förbundsministeriet för hälsovård
Bundesministerium für Verkehr, Bau- und Wohnungswe-
sen
Förbundsministeriet för transport, byggande och bostads-
frågor
Bundesministerium für Umwelt, Naturschutz und Reaktor-
sicherheit
Förbundsministeriet för miljö, naturskydd och reaktor-
säkerhet
Bundesministerium für Bildung und Forschung
Förbundsministeriet för utbildning och forskning
Bundesministerium für wirtschaftliche Zusammenarbeit
und Entwicklung
Förbundsministeriet för ekonomiskt samarbete och ut-
veckling
GREKLAND
1.
Υπουργείο Εσωτερικών, Δημόσιας Διοίκησης και Αποκέν-
τρωσης
Ministeriet för inrikesfrågor, offentlig förvaltning
2.
Υπουργείο Εξωτερικών
Utrikesministeriet
3.
Υπουργείο Οικονομίας και Οικονομικών
Ministeriet för ekonomi och finansiella frågor
4.
Υπουργείο Ανάπτυξης
Ministeriet för utvecklingsfrågor
5.
Υπουργείο Δικαιοσύνης
Justitieministeriet
6.
Υπουργείο Εθνικής Παιδείας και Θρησκευμάτων
Ministeriet för utbildningsfrågor och religiösa frågor
7.
Υπουργείο Πολιτισμού
Kulturministeriet
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
129
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/183
8.
Υπουργείο Υγείας – Πρόνοιας
Ministeriet för hälsovård och välfärd
9.
Υπουργείο Περιβάλλοντος, Χωροταξίας και Δημοσίων
Έργων
Ministeriet för miljö, fysisk planering och offentliga arbe-
ten
10.
Υπουργείο Εργασίας και Κοινωνικών Ασφαλίσεων
Ministeriet för arbetsmarknadsfrågor och social trygghet
11.
Υπουργείο Μεταφορών και Επικοινωνιών
Ministeriet för transport och kommunikation
12.
Υπουργείο Γεωργίας
Jordbruksministeriet
13.
Υπουργείο Εμπορικής Ναυτιλίας
Ministeriet för handelsflottan
14.
Υπουργείο Μακεδονίας- Θράκης
Ministeriet för Makedonien och Trakien
15.
Υπουργείο Αιγαίου
Ministeriet för Egeiska havet
16.
Υπουργείο Τύπου και Μέσων Μαζικής Ενημέρωσης
Ministeriet för press och massmedier
17.
Γενική Γραμματεία Νέας Γενιάς
Generalsekretariatet för ungdomsfrågor
18.
Γενική Γραμματεία Ισότητας
Generalsekretariatet för jämställdhet
19.
Γενική Γραμματεία Κοινωνικών Ασφαλίσεων
Generalsekretariatet för social trygghet
20.
Γενική Γραμματεία Απόδημου Ελληνισμού
Generalsekretariatet för greker i utlandet
21.
Γενική Γραμματεία Βιομηχανίας
Generalsekretariatet för industri
22.
Γενική Γραμματεία Έρευνας και Τεχνολογίας
Generalsekretariatet för forskning och teknik
23.
Γενική Γραμματεία Αθλητισμού
Generalsekretariatet för idrott
24.
Γενική Γραμματεία Δημοσίων Έργων
Generalsekretariatet för offentliga arbeten
25.
Γενική Γραμματεία Εθνικής Στατιστικής Υπηρεσίας Ελλά-
δος
Nationella statistikorganet
26.
Εθνικός Οργανισμός Κοινωνικής Φροντίδας
Nationella välfärdsorganisationen
27.
Οργανισμός Εργατικής Κατοικίας
Organisationen för arbetstagares bostäder
28.
Εθνικό Τυπογραφείο
Nationella tryckeriet
29.
Γενικό Χημείο του Κράτους
Allmänna statslaboratoriet
30.
Ταμείο Εθνικής Οδοποιίας
Grekiska motorvägsfonden
31.
Εθνικό Καποδιστριακό Πανεπιστήμιο Αθηνών
Atens universitet
32.
Αριστοτέλειο Πανεπιστήμιο Θεσσαλονίκης
Thessalonikis universitet
33.
Δημοκρίτειο Πανεπιστήμιο Θράκης
Trakiens universitet
34.
Πανεπιστήμιο Αιγαίου
Egeiska universitetet
35.
Πανεπιστήμιο Ιωαννίνων
Ioanninas universitet
36.
Πανεπιστήμιο Πατρών
Patras universitet
37.
Πανεπιστήμιο Μακεδονίας
Makedoniens universitet
38.
Πολυτεχνείο Κρήτης
Kretas polytekniska skola
39.
Σιβιτανίδειος Δημόσια Σχολή Τεχνών και Επαγγελμάτων
Sivitanidios tekniska skola
40.
Αιγινήτειο Νοσοκομείο
Eginitio sjukhus
41.
Αρεταίειο Νοσοκομείο
Areteio sjukhus
42.
Εθνικό Κέντρο Δημόσιας Διοίκησης
Nationella centret för offentlig förvaltning
43.
Οργανισμός Διαχείρισης Δημοσίου Υλικού Α.Ε.
Offentliga materialförvaltningsorganet
44.
Οργανισμός Γεωργικών Ασφαλίσεων
Jordbrukarnas försäkringsorgan
45.
Οργανισμός Σχολικών Κτιρίων
Skolbyggnadsorganisationen
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
130
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/184
46.
Γενικό Επιτελείο Στρατού (
1
)
Arméns generalstab
47.
Γενικό Επιτελείο Ναυτικού (
1
)
Flottans generalstab
48.
Γενικό Επιτελείο Αεροπορίας (
1
)
Flygvapnets generalstab
49.
Ελληνική Επιτροπή Ατομικής Ενέργειας
Grekiska atomenergikommissionen
50.
Γενική Γραμματεία Εκπαίδευσης Ενηλίκων
Generalsekretariatet för vuxenutbildning
(1) Icke-krigsmateriel enligt bilaga V.
SPANIEN
Presidencia del Gobierno
Ministerio de Asuntos Exteriores
Ministerio de Justicia
Ministerio de Defensa
Ministerio de Hacienda
Ministerio de Interior
Ministerio de Fomento
Ministerio de Educación, Cultura y Deportes
Ministerio de Trabajo y Asuntos Sociales
Ministerio de Agricultura, Pesca y Alimentación
Ministerio de la Presidencia
Ministerio de Administraciones Públicas
Ministerio de Sanidad y Consumo
Ministerio de Economía
Ministerio de Medio Ambiente
Ministerio de Ciencia y Tecnología
FRANKRIKE
1. Ministerier
— Services du Premier ministre
— Ministère des affaires étrangères
— Ministère des affaires sociales, du travail et de la solidarité
— Ministère de l'agriculture, de l'alimentation, de la pêche et des affaires rurales
— Ministère de la culture et de la communication
— Ministère de la défense (
1
)
— Ministère de l'écologie et du développement durable
— Ministère de l'économie, des finances et de l'industrie
(1) Icke-krigsmateriel.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
131
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/185
— Ministère de l'équipement, des transports, du logement, du tourisme et de la mer
— Ministère de la fonction publique, de la réforme de l'Etat et de l'aménagement du territoire
— Ministère de l'intérieur, de la sécurité intérieure et des libertés locales
— Ministère de la justice
— Ministère de la jeunesse, de l'éducation nationale et de la recherche
— Ministère de l’outre-mer
— Ministère de la santé, de la famille et des personnes handicapées
— Ministère des sports
2. Nationella offentliga administrativa inrättningar
— Académie de France à Rome
— Académie de marine
— Académie des sciences d'outre-mer
— Agence centrale des organismes de sécurité sociale (ACOSS)
— Agence nationale pour l'amélioration des conditions de travail (ANACT)
— Agence nationale pour l'amélioration de l'habitat (ANAH)
— Agence nationale pour l'indemnisation des français d'outre-mer (ANIFOM)
— Assemblée permanente des chambres d'agriculture (APCA)
— Bibliothèque nationale de France
— Bibliothèque nationale et universitaire de Strasbourg
— Bibliothèque publique d'information
— Caisse des dépôts et consignations
— Caisse nationale des autoroutes (CNA)
— Caisse nationale militaire de sécurité sociale (CNMSS)
— Centre des monuments nationaux (CMN)
— Caisse de garantie du logement locatif social
— Casa de Velasquez
— Centre d'enseignement zootechnique
— Centre d'études du milieu et de pédagogie appliquée du ministère de l'agriculture
— Centre d'études supérieures de sécurité sociale
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
132
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/186
— Centres de formation professionnelle agricole
— Centre national d'art et de culture Georges Pompidou
— Centre national de la cinématographie
— Centre national d'études et de formation pour l'enfance inadaptée
— Centre national d'études et d'expérimentation du machinisme agricole, du génie rural, des eaux et des forêts
(CEMAGREF)
— Centre national des lettres
— Centre national de documentation pédagogique
— Centre national des oeuvres universitaires et scolaires (CNOUS)
— Centre hospitalier des Quinze-Vingts
— Centre national de promotion rurale de Marmilhat
— Centres d'éducation populaire et de sport (CREPS)
— Centres régionaux des œuvres universitaires (CROUS)
— Centres régionaux de la propriété forestière
— Centre de sécurité sociale des travailleurs migrants
— Commission des opérations de bourse
— Conseil supérieur de la pêche
— Conservatoire de l'espace littoral et des rivages lacustres
— Conservatoire national supérieur de musique de Paris
— Conservatoire national supérieur de musique de Lyon
— Conservatoire national supérieur d'art dramatique
— École centrale – Lyon
— École centrale des arts et manufactures
— Ecole du Louvre
— École française d'archéologie d'Athènes
— École française d'Extrême-Orient
— École française de Rome
— École des hautes études en sciences sociales
— École nationale d'administration
— École nationale de l'aviation civile (ENAC)
— École nationale des Chartes
— École nationale d'équitation
— École nationale du génie rural des eaux et des forêts (ENGREF)
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
133
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/187
— Écoles nationales d'ingénieurs
— École nationale d'ingénieurs des techniques des industries agricoles et alimentaires
— Écoles nationales d'ingénieurs des travaux agricoles
— Ecole nationale du génie de l’eau et de l’environnement de Strasbourg
— École nationale de la magistrature
— Écoles nationales de la marine marchande
— École nationale de la santé publique (ENSP)
— École nationale de ski et d'alpinisme
— École nationale supérieure agronomique – Montpellier
— École nationale supérieure agronomique – Rennes
— École nationale supérieure des arts décoratifs
— École nationale supérieure des arts et industries – Strasbourg
— École nationale supérieure des arts et industries textiles – Roubaix
— Écoles nationales supérieures d'arts et métiers
— École nationale supérieure des beaux-arts
— École nationale supérieure des bibliothécaires
— École nationale supérieure de céramique industrielle
— École nationale supérieure de l'électronique et de ses applications (ENSEA)
— École nationale supérieure des industries agricoles alimentaires
— École nationale supérieure du paysage
— Écoles nationales vétérinaires
— École nationale de voile
— Écoles normales nationales d'apprentissage
— Écoles normales supérieures
— École polytechnique
— École technique professionnelle agricole et forestière de Meymac (Corrèze)
— École de sylviculture - Crogny (Aube)
— École de viticulture et d'oenologie de la Tour-Blanche (Gironde)
— École de viticulture - Avize (Marne)
— Hôpital national de Saint-Maurice
— Établissement national des invalides de la marine (ENIM)
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
134
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/188
— Établissement national de bienfaisance Koenigswarter
— Établissement de maîtrise d'ouvrage des travaux culturels (EMOC)
— Établissement public du musée et du domaine national de Versailles
— Fondation Carnegie
— Fondation Singer-Polignac
— Fonds d’action et de soutien pour l’intégration et la lutte contre les discriminations
— Institut de l'élevage et de médecine vétérinaire des pays tropicaux (IEMVPT)
— Institut français d'archéologie orientale du Caire
— Institut français de l’environnement
— Institut géographique national
— Institut industriel du Nord
— Institut national agronomique de Paris-Grignon
— Institut national des appellations d'origine (INAO)
— Institut national d'astronomie et de géophysique (INAG)
— Institut national de la consommation (INC)
— Institut national d'éducation populaire (INEP)
— Institut national d'études démographiques (INED)
— Institut national des jeunes aveugles – Paris
— Institut national des jeunes sourds – Bordeaux
— Institut national des jeunes sourds – Chambéry
— Institut national des jeunes sourds – Metz
— Institut national des jeunes sourds – Paris
— Institut national du patrimoine
— Institut national de physique nucléaire et de physique des particules (I.N2.P3)
— Institut national de la propriété industrielle
— Institut national de recherches archéologiques préventives
— Institut national de recherche pédagogique (INRP)
— Institut national des sports et de l’éducation physique
— Instituts nationaux polytechniques
— Instituts nationaux des sciences appliquées
— Institut national supérieur de chimie industrielle de Rouen
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
135
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/189
— Institut national de recherche en informatique et en automatique (INRIA)
— Institut national de recherche sur les transports et leur sécurité (INRETS)
— Instituts régionaux d'administration
— Institut supérieur des matériaux et de la construction mécanique de Saint-Ouen
— Musée Auguste-Rodin
— Musée de l'armée
— Musée Gustave-Moreau
— Musée du Louvre
— Musée du quai Branly
— Musée national de la marine
— Musée national J.-J.-Henner
— Musée national de la Légion d'honneur
— Muséum national d'histoire naturelle
— Office de coopération et d'accueil universitaire
— Office français de protection des réfugiés et apatrides
— Office national de la chasse et de la faune sauvage
— Office national d'information sur les enseignements et les professions (ONISEP)
— Office des migrations internationales (OMI)
— Office universitaire et culturel français pour l'Algérie
— Palais de la découverte
— Parcs nationaux
— Syndicat des transports parisiens d’Ile-de-France
— Thermes nationaux - Aix-les-Bains
3. Övriga nationella offentliga organ
— Union des groupements d'achats publics (UGAP)
IRLAND
President
’s Establishment
Houses of the Oireachtas [Parliament] and European Parliament
Department of the Taoiseach [Prime Minister]
Central Statistics Office
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
136
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/190
Department of Finance
Office of the Comptroller and Auditor General
Office of the Revenue Commissioners
Office of Public Works
State Laboratory
Office of the Attorney General
Office of the Director of Public Prosecutions
Valuation Office
Civil Service Commission
Office of the Ombudsman
Chief State Solicitor
’s Office
Department of Justice, Equality and Law Reform
Courts Service
Prisons Service
Office of the Commissioners of Charitable Donations and Bequests
Department of the Environment and Local Government
Department of Education and Science
Department of Communications, Marine and Natural Resources
Department of Agriculture and Food
Department of Transport
Department of Health and Children
Department of Enterprise, Trade and Employment
Department of Arts, Sports and Tourism
Department of Defence
Department of Foreign Affairs
Department of Social and Family Affairs
Department of Community, Rural and Gaeltacht [Gaelic speaking regions] Affairs
Arts Council
National Gallery.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
137
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/191
ITALIEN
1. Upphandlande enheter
1. Presidenza del Consiglio dei Ministri
Ministerpresidentens kansli
2. Ministero degli Affari Esteri
Utrikesministeriet
3. Ministero dell
’Interno
Inrikesministeriet
4. Ministero della Giustizia
Justitieministeriet
5. Ministero della Difesa
Försvarsministeriet (
1
)
6. Ministero dell
’Economia e delle Finanze
Ekonomi- och finansministeriet (f.d. ekonomiministeriet
och finansministeriet)
7. Ministero delle Attività Produttive
Näringsministeriet (f.d. industri-, handels-, hantverks-, tu-
rism- och utrikeshandelsministeriet)
8. Ministero delle Comunicazioni
Kommunikationsministeriet (f.d. post- och telekommuni-
kationsministeriet)
9. Ministero delle Politiche agricole e forestali
Ministeriet för jord- och skogsbrukspolitik (f.d. ministeriet
för jordbrukstillgångar)
10. Ministero dell
’Ambiente e tutela del Territorio
Miljö- och naturvårdsministeriet (f.d. miljöministeriet)
11. Ministero delle Infrastrutture e Transporti
Infrastruktur- och transportministeriet (f.d. trafikministeri-
et och ministeriet för offentliga arbeten)
12. Ministero del Lavoro e delle politiche sociali
Arbetsmarknads- och socialministeriet (f.d. ministeriet för
arbetsmarknadsfrågor och social trygghet)
13. Ministero della Salute
Hälsovårdsministeriet
14. Ministero dell
’Istruzione, Università e Ricerca
Ministeriet för utbildning- universitet och forskning
15. Ministero per i Beni e le attività culturali
Ministeriet för kulturarv och kulturverksamhet
(1) Icke-krigsmateriel
2. Övriga nationella offentliga organ:
CONSIP SPA (Konsessionsinnehavare för offentliga infor-
mationstjänster) (
1
)
CONSIP (Concessionaria Servizi Informatici Pubblici)
(1) Inköpscentral för samtliga ministerier, och på begäran för andra offentliga organ utifrån ett medgivande eller ett ramavtal.
LUXEMBURG
1. Ministère de l
’Agriculture, de la Viticulture et du Développement rural: Administration des services techniques de
l
’agriculture.
2. Ministère des Affaires étrangères, du Commerce extérieur, de la Coopération et de la Défense: Armée.
3. Ministère de l'Education nationale, de la Formation professionnelle et des Sports: Lycées d
’enseignement secondaire
et d
’enseignement secondaire technique.
4. Ministère de l
’Environnement: Administration de l’environnement.
5. Ministère d
’Etat, département des Communications: Entreprise des P et T (Postes seulement).
6. Ministère de la Famille, de la Solidarité sociale et de la Jeunesse: Maisons de retraite de l
’Etat, Homes d’enfants.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
138
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/192
7. Ministère de la Fonction publique et de la Réforme administrative: Centre informatique de l
’Etat, Service central des
imprimés et des fournitures de bureau de l
’Etat.
8. Ministère de la Justice: Etablissements pénitentiaires.
9. Ministère de l
’Intérieur: Police grand-ducale, Service national de la protection civile.
10. Ministère des Travaux publics: Administration des bâtiments publics; Administration des ponts et chaussées.
NEDERLÄNDERNA
Ministerie van Algemene Zaken (Ministeriet för allmänna frågor)
— Bestuursdepartement (förvaltningsdepartementet)
— Bureau van de Wetenschappelijke Raad voor het Regeringsbeleid (Vetenskapliga rådet för regeringspolitik)
— Rijksvoorlichtingsdienst: (regeringens informationstjänst)
Ministerie van Binnenlandse Zaken en Koninkrijksrelaties (Ministeriet för inrikesfrågor och rikets inre
förbindelser)
— Bestuursdepartement (förvaltningsdepartementet)
— Agentschap Informatievoorziening Overheidspersoneel (IVOP) (Informationskontor: offentliganställda)
— Centrale Archiefselectiedienst (CAS) (Centrala arkivtjänsten)
— Algemene Inlichtingen‑ en Veiligheidsdienst (AIVD) (Allmänna underrättelse- och säkerhetstjänsten)
— Beheerorganisatie GBA (Centrala personal- och reseförvaltningen)
— Organisatie Informatie‑ en communicatietechnologie OOV (ITO) (Organisationen för informations- och kommunika-
tionsteknik)
— Korps Landelijke Politiediensten (Nationella polisbyrån)
Ministerie van Buitenlandse Zaken (Utrikesministeriet)
— Directoraat Generaal Regiobeleid en Consulaire Zaken (DGRC) (Generaldirektoratet för regionalpolitik och konsulära
frågor)
— Directoraat Generaal Politieke Zaken (DGPZ) (Generaldirektoratet för politiska frågor)
— Directoraat Generaal Internationale Samenwerking (DGIS) (Generaldirektoratet för internationellt samarbete)
— Directoraat Generaal Europese Samenwerking (DGES) (Generaldirektoratet för europeiskt samarbete)
— Centrum tot Bevordering van de Import uit Ontwikkelingslanden (CBI) (Centrum för främjande av import från
utvecklingsländer)
— Centrale diensten ressorterend onder P/PlvS (Centrala tjänster underställda generalsekreteraren/ställföreträdande
generalsekreteraren)
— Buitenlandse Posten (ieder afzonderlijk) (olika utländska beskickningar)
Ministerie van Defensie (Försvarsministeriet)
— Bestuursdepartement (förvaltningsdepartement)
— Staf Defensie Interservice Commando (DICO) (Försvarsstaben; interna stödtjänster)
— Defensie Telematica Organisatie (DTO) (Försvarets telematikorganisation)
— Centrale directie van de Dienst Gebouwen, Werken en Terreinen (Försvarets infrastruktur, det centrala direktoratet)
— De afzonderlijke regionale directies van de Dienst Gebouwen, Werken en Terreinen (Försvarets infrastruktur,
regionala direktorat)
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
139
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/193
— Directie Materieel Koninklijke Marine (Kungliga flottans materieldirektorat)
— Directie Materieel Koninklijke Landmacht (Kungliga arméns materieldirektorat)
— Directie Materieel Koninklijke Luchtmacht (Kungliga flygvapnets materieldirektorat)
— Landelijk Bevoorradingsbedrijf Koninklijke Landmacht (LBBKL) (Kungliga arméns materielavdelning)
— Defensie Pijpleiding Organisatie (DPO) (Försvarets organisation för rörledningar)
— Logistiek Centrum Koninklijke Luchtmacht (Kungliga flygvapnets logistikcentrum)
— Koninklijke Marine, Marinebedrijf (Kungliga flottan, underhållsavdelningen)
Ministerie van Economische Zaken (Ekonomiministeriet)
— Bestuursdepartement (förvaltningsdepartement)
— Centraal Bureau voor de Statistiek (CBS) (Statistiska centralbyrån)
— Centraal Planbureau (CPB) (Centrala planeringsbyrån)
— Bureau voor de Industriële Eigendom (BIE) (Byrån för industriell äganderätt)
— Senter (Senter)
— Staatstoezicht op de Mijnen (SodM) (Statens gruvinspektion)
— Nederlandse Mededingingsautoriteit (NMa) (Nederländska konkurrensmyndigheten)
— Economische Voorlichtingsdienst (EVD) (Informationstjänst för utrikeshandel)
— Nederlandse Onderneming voor Energie en Milieu BV (Novem) (Nederländska energi- och miljöorganisationen)
— Agentschap Telecom (Byrån för telekommunikation)
Ministerie van Financiën (Finansministeriet)
— Bestuursdepartement (förvaltningsdepartement)
— Belastingdienst Automatiseringscentrum (Skatte- och tullverkets datacenter)
— Belastingdienst (Skatte- och tullförvaltningen):
— de afzonderlijke Directies der Rijksbelastingen (olika direktorat inom skatte- och tullförvaltningen)
— Fiscale Inlichtingen‑ en Opsporingsdienst (incl. Economische Controle dienst (ECD) (Avdelningen för skatte-
information och skatteutredningar, inbegripet ekonomiska utredningar)
— Belastingdienst Opleidingen (Skatte- och tullförvaltningens utbildningsavdelning)
— Dienst der Domeinen (Statens egendomar)
Ministerie van Justitie (Justitieministeriet)
— Bestuursdepartement (förvaltningsdepartement)
— Dienst Justitiële Inrichtingen (Avdelningen för kriminalvårdsanstalter)
— Raad voor de Kinderbescherming (Barnskyddsrådet)
— Centraal Justitie Incasso Bureau (Centrala inkassobyrån)
— Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten)
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
140
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/194
— Immigratie en Naturalisatiedienst (Invandrings- och naturaliseringsmyndigheten)
— Nederlands Forensisch Instituut (Nederländska rättsmedicinska institutet)
— Raad voor de Rechtspraak (Rättsliga rådet)
Ministerie van Landbouw, Natuurbeheer en Visserij (Ministeriet för jordbruk, naturvård och fiske)
— Bestuursdepartement (förvaltningsdepartement)
— Agentschap Landelijke Service bij Regelingen (LASER) (Nationella byrån för genomförande av regleringsåtgärder)
— Agentschap Plantenziekte kundige Dienst (PD) (Byrån för växtskydd)
— Algemene Inspectiedienst (AID) (Allmänna lantbruks-, naturvårds- och fiskeinspektionen)
— De afzonderlijke Regionale Beleidsdirecties (enskilda regionala politiska direktorat)
— Agentschap Bureau Heffingen (Byrån för mineral- och gödselavgifter)
— Dienst Landelijk Gebied (DLG) (Byrån för landsbygdsutveckling)
— De afzonderlijke Regionale Beleidsdirecties (enskilda regionala politiska direktorat)
Ministerie van Onderwijs, Cultuur en Wetenschappen (Undervisnings-, kultur- och vetenskapsministeriet)
— Bestuursdepartement (förvaltningsdepartement)
— Inspectie van het Onderwijs (Undervisningsinspektionen)
— Inspectie Cultuurbezit (Kulturarvsinspektionen)
— Centrale Financiën Instellingen (Verket för institutionernas finansiering)
— Nationaal archief (Nationalarkivet)
— Rijksdienst voor de archeologie (Riksinspektionen för arkeologi)
— Rijksarchiefinspectie (Folkbokföringsinspektionen)
— Adviesraad voor Wetenschaps‑ en Technologiebeleid (Rådet för vetenskap och teknik)
— Onderwijsraad (Undervisningsrådet)
— Rijksinstituut voor Oorlogsdocumentatie (Riksinstitutet för krigsdokumentation)
— Instituut Collectie Nederland (Nederländska institutet för kulturarvet)
— Raad voor Cultuur (Kulturrådet)
— Rijksdienst voor de Monumentenzorg (Riksmyndigheten för bevarande av minnesmärken)
— Rijksdienst Oudheidkundig Bodemonderzoek (Riksmyndigheten för arkeologisk forskning)
Ministerie van Sociale Zaken en Werkgelegenheid (Arbetsmarknads- och socialministeriet)
— Bestuursdepartement (förvaltningsdepartement)
Ministerie van Verkeer en Waterstaat (Ministeriet för kommunikation och offentliga arbeten)
— Bestuursdepartement (förvaltningsdepartement)
— Directoraat–Generaal Luchtvaart (Generaldirektoratet för civil luftfart)
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
141
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/195
— Directoraat‑Generaal Goederenvervoer (Generaldirektoratet för godstrafik)
— Directoraat‑Generaal Personenvervoer (Generaldirektoratet för persontrafik)
— Directoraat‑Generaal Rijkswaterstaat (Generaldirektoratet för offentliga arbeten)
— Hoofdkantoor Directoraat‑Generaal Rijks Waterstaat (Generaldirektoratet för offentliga arbeten, huvudkontoret)
— De afzonderlijke regionale directies van Rijkswaterstaat (olika regionala direktorat för offentliga arbeten)
— De afzonderlijke specialistische diensten van Rijkswaterstaat (olika fackorgan för offentliga arbeten)
— Directoraat‑Generaal Water (Generaldirektoratet för vattenfrågor)
— Inspecteur‑Generaal, Inspectie Verkeer en Waterstaat (Generalinspektören, inspektionen för kommunikationer och
offentliga arbeten)
— Divisie Luchtvaart van de Inspecteur‑Generaal, Inspectie Verkeer en Waterstaat (luftfartsavdelningen)
— Divisie Vervoer van de Inspecteur‑Generaal, Inspectie Verkeer en Waterstaat (transportavdelningen)
— Divisie Scheepvaart van de Inspecteur‑Generaal, Inspectie Verkeer en Waterstaat (sjöfartsavdelningen)
— Centrale Diensten (centrala myndigheter)
— Koninklijk Nederlands Meteorologisch Instituut (KNMI) (Kungliga nederländska meteorologiska institutet)
Ministerie van Volkshuisvesting, Ruimtelijke Ordening en Milieubeheer (Ministeriet för bostadsfrågor, fysisk
planering och miljöfrågor)
— Bestuursdepartement (förvaltningsdepartement)
— Directoraat‑Generaal Wonen (Generaldirektoratet för bostadsfrågor)
— Directoraat‑Generaal Ruimte (Generaldirektoratet för fysisk planering)
— Directoraat General Milieubeheer (Generaldirektoratet för miljöfrågor)
— Rijksgebouwendienst (Verket för offentliga byggnader)
— VROM inspectie (VROM-inspektionen)
Ministerie van Volksgezondheid, Welzijn en Sport (Ministeriet för hälsovård, välfärd och idrott)
— Bestuursdepartement (förvaltningsdepartement)
— Inspectie Gezondheidsbescherming, Waren en Veterinaire Zaken (Inspektionen för hälsoskydd och veterinärhälsa)
— Inspectie Gezondheidszorg (Hälsovårdsinspektionen)
— Inspectie Jeugdhulpverlening en Jeugdbescherming (Ungdomsinspektionen)
— Rijksinstituut voor de Volksgezondheid en Milieu (RIVM) (Riksinstitutet för folkhälsa och miljöfrågor)
— Sociaal en Cultureel Planbureau (Byrån för social och kulturell planering)
— Agentschap t.b.v. het College ter Beoordeling van Geneesmiddelen (Läkemedelsmyndigheten)
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
142
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/196
Tweede Kamer der Staten
‑Generaal (parlamentets andra kammare)
Eerste Kamer der Staten
‑Generaal (parlamentets första kammare)
Raad van State (Rådgivande organet för lagfrågor)
Algemene Rekenkamer (Nederländska revisionsverket)
Nationale Ombudsman (Statens ombudsman)
Kanselarij der Nederlandse Orden (Kansliet för nederländska ordensväsendet)
Kabinet der Koningin (drottningens hovstat)
ÖSTERRIKE
1. Bundeskanzleramt
Förbundskanslerns kansli
2. Bundesministerium für auswärtige Angelegenheiten
Förbundsutrikesministeriet
3. Bundesministerium für Bildung, Wissenschaft und
Kultur
Förbundsministeriet för utbildning, vetenskap och kultur
4. Bundesministerium für Finanzen
Förbundsfinansministeriet
5. Bundesministerium für Gesundheit und Frauen
Förbundsministeriet för hälsovård och kvinnofrågor
6. Bundesministerium für Inneres
Förbundsinrikesministeriet
7. Bundesministerium für Justiz
Förbundsjustitieministeriet
8. Bundesministerium für Landesverteidigung
Förbundsförsvarsministeriet
9. Bundesministerium für Land- und Forstwirtschaft,
Umweltschutz und Wasserwirtschaft
Förbundsministeriet för för jord- och skogsbruk, miljö
samt vattenförvaltning
10. Bundesministerium für soziale Sicherheit, Generatio-
nen und Konsumentenschutz
Förbundsministeriet för social trygghet, generationsfrågor
och konsumentskydd
11. Bundesministerium für Verkehr, Innovation und Tech-
nologie
Förbundsministeriet för transport, innovation och teknik
12. Bundesministerium für Wirtschaft und Arbeit
Förbundsministeriet för ekonomi och arbetsmarknadsfrå-
gor
13. Bundesamt für Eich- und Vermessungswesen
Förbundskontoret för kalibrering och mätning
14. Österreichische Forschungs- und Prüfzentrum Arsenal
G.m.b.H
Österrikiska forsknings- och testcentret Arsenal G.m.b.H
15. Bundesprüfanstalt für Kraftfahrzeuge
Förbundsanstalten för bilprovning
16. Bundesbeschaffung G.m.b.H.
Förbundsanstalten för upphandling
17. Bundesrechenzentrum G.m.b.H.
Förbundsanstalten för databehandling
PORTUGAL
— Presidência do Conselho de Ministros;
Premiärministerns kansli
— Ministério das Finanças;
Finansministeriet
— Ministério da Defesa Nacional; (
1
)
Försvarsministeriet
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
143
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/197
— Ministério dos Negócios Estrangeiros e das Comunida-
des Portuguesas;
Utrikesministeriet och ministeriet för portugisiska sam-
fund i utlandet
— Ministério da Administração Interna;
Inrikesministeriet
— Ministério da Justiça;
Justitieministeriet
— Ministério da Economia;
Ekonomiministeriet
— Ministério da Agricultura, Desenvolvimento Rural e
Pescas;
Ministeriet för jordbruk, landsbygdsutveckling och fiske
— Ministério da Educação;
Utbildningsministeriet
— Ministério da Ciência e do Ensino Superior;
Ministeriet för vetenskap och högre utbildning
— Ministério da Cultura;
Kulturministeriet
— Ministério da Saúde;
Hälsovårdsministeriet
— Ministério da Segurança Social e do Trabalho;
Social- och arbetsmarknadsministeriet
— Ministério das Obras Públicas, Transportes e Habita-
ção;
Ministeriet för offentliga arbeten, transport och bostads-
frågor
— Ministério das Cidades, Ordenamento do Território e
Ambiente.
Ministeriet för stadsfrågor, fysisk planering och miljö
(1) Icke-militär materiel enligt bilaga V.
FINLAND
OIKEUSKANSLERINVIRASTO
– JUSTITIEKANSLERSÄM-
BETET
JUSTITIEKANSLERSÄMBETET
KAUPPA- JA TEOLLISUUSMINISTERIÖ
– HANDELS-
OCH INDUSTRIMINISTERIET
HANDELS- OCH INDUSTRIMINISTERIET
Kuluttajavirasto
– Konsumentverket
Konsumentverket
Kilpailuvirasto
– Konkurrensverket
Konkurrensverket
Kuluttajavalituslautakunta
– Konsumentklagonämnden
Konsumentklagonämnden
Patentti- ja rekisterihallitus
– Patent- och registerstyrelsen
Patent- och registerstyrelsen
LIIKENNE- JA VIESTINTÄMINISTERIÖ
– KOMMUNIKA-
TIONSMINISTERIET
KOMMUNIKATIONSMINISTERIET
Viestintävirasto
– Kommunikationsverket
Kommunikationsverket
MAA- JA METSÄTALOUSMINISTERIÖ
– JORD- OCH
SKOGSBRUKSMINISTERIET
JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIET
Elintarvikevirasto
– Livsmedelsverket
Livsmedelsverket
Maanmittauslaitos
– Lantmäteriverket
Lantmäteriverket
OIKEUSMINISTERIÖ
– JUSTITIEMINISTERIET
JUSTITIEMINISTERIET
Tietosuojavaltuutetun toimisto
– Dataombudsmannens
byrå
Dataombudsmannens byrå
Tuomioistuimet
– domstolar
Domstolar
Korkein oikeus
– Högsta domstolen
Högsta domstolen
Korkein hallinto-oikeus
– Högsta förvaltningsdomstolen
Högsta förvaltningsdomstolen
Hovioikeudet
– hovrätter
Hovrätter
Käräjäoikeudet
– tingsrätter
Tingsrätter
Hallinto-oikeudet
– förvaltningsdomstolar
Förvaltningsdomstolar
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
144
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/198
Markkinaoikeus
– Marknadsdomstolen
Marknadsdomstolen
Työtuomioistuin
– Arbetsdomstolen
Arbetsdomstolen
Vakuutusoikeus
– Försäkringsdomstolen
Försäkringsdomstolen
Vankeinhoitolaitos
– Fångvårdsväsendet
Fångvårdsväsendet
OPETUSMINISTERIÖ
– UNDERVISNINGSMINISTERIET
UNDERVISNINGSMINISTERIET
Opetushallitus
– Utbildningsstyrelsen
Utbildningsstyrelsen
Valtion elokuvatarkastamo
– Statens filmgranskningsbyrå
Statens filmgranskningsbyrå
PUOLUSTUSMINISTERIÖ
– FÖRSVARSMINISTERIET
FÖRSVARSMINISTERIET
Puolustusvoimat (
1
)
– Försvarsmakten
Försvarsmakten
SISÄASIAINMINISTERIÖ
– INRIKESMINISTERIET
INRIKESMINISTERIET
Väestörekisterikeskus
– Befolkningsregistercentralen
Befolkningsregistercentralen
Keskusrikospoliisi
– Centralkriminalpolisen
Centralkriminalpolisen
Liikkuva poliisi
– Rörliga polisen
Rörliga polisen
Rajavartiolaitos (
1
)
– Gränsbevakningsväsendet
Gränsbevakningsväsendet
SOSIAALI- JA TERVEYSMINISTERIÖ
SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSMINISTERIET
Työttömyysturvalautakunta
– Arbetslöshetsnämnden
Arbetslöshetsnämnden
Tarkastuslautakunta
– Prövningsnämnden
Prövningsnämnden
Lääkelaitos
– Läkemedelsverket
Läkemedelsverket
Terveydenhuollon oikeusturvakeskus
– Rättsskyddscentra-
len för hälsovården
Rättsskyddscentralen för hälsovården
Tapaturmavirasto
– Olycksfallsverket
Olycksfallsverket
Säteilyturvakeskus
– Strålsäkerhetscentralen
Strålsäkerhetscentralen
TYÖMINISTERIÖ
– ARBETSMINISTERIET
ARBETSMINISTERIET
Valtakunnansovittelijain toimisto
– Riksförlikningsmän-
nens byrå
Riksförlikningsmännens byrå
Valtion turvapaikanhakijoiden vastaanottokeskukset
– Stat-
liga förläggningar för asylsökande
Statliga förläggningar för asylsökande
Työneuvosto
– Arbetsrådet i Finland
Arbetsrådet
ULKOASIAINMINISTERIÖ
– UTRIKESMINISTERIET
UTRIKESMINISTERIET
VALTIOVARAINMINISTERIÖ
– FINANSMINISTERIET
FINANSMINISTERIET
Valtiontalouden tarkastusvirasto
– Statens revisionsverk
Statens revisionsverk
Valtiokonttori
– Statskontoret
Statskontoret
Valtion työmarkkinalaitos
– Statens arbetsmarknadsverk
Statens arbetsmarknadsverk
Verohallinto
– Skatteförvaltningen
Skatteförvaltningen
Tullilaitos
– Tullverket
Tullverket
Valtion vakuusrahasto
– Statsgarantifonden
Statsgarantifonden
YMPÄRISTÖMINISTERIÖ
– MILJÖMINISTERIET
MILJÖMINISTERIET
(1) Icke-krigsmateriel.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
145
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/199
SVERIGE
A
Akademien för de fria konsterna
Royal Academy of Fine Arts
Alkoholinspektionen
National Alcohol Board
Alkoholsortimentsnämnden
Alcoholic Beverages Product Range Board
Allmänna pensionsfonden
National Swedish Pension Fund
Allmänna reklamationsnämnden
National Board for Consumer Complaints
Ambassader
Embassies
Arbetsdomstolen
Labour Court
Arbetsgivarverk, statens
National Agency for Government Employers
Arbetslivsfonden
Working Lives Fund
Arbetslivsinstitutet
National Institute for Working Life
Arbetsmarknadsstyrelsen
National Labour Market Board
Arbetsmiljöfonden
Work Environment Fund
Arbetsmiljöinstitutet
National Institute of Occupational Health
Arbetsmiljönämnd, statens
Board of Occupational Safety and Health for Government
Employees
Arbetsmiljöverket
Swedish Work Environment Authority
Arkitekturmuseet
Swedish Museum of Architecture
Arrendenämnder (12)
Regional Tenancies Tribunals (12)
B
Banverket
National Rail Administration
Barnombudsmannen
Office of the Children´s Ombudsman
Beredning för utvärdering av medicinsk metodik, statens
Swedish Council on Technology Assessment in Health
Care
Besvärsnämnden för rättshjälp
Legal Aid Appeals Commission
Biografbyrå, statens
National Board of Film Censors
Biografiskt lexikon, svenskt
Dictionary of Swedish Biography
Birgittaskolan
Birgitta School
Blekinge tekniska högskola
Blekinge Institute of Technology
Bokföringsnämnden
Swedish Accounting Standards Board
Bostadskreditnämnd, statens (BKN)
National Housing Credit Guarantee Board
Boverket
National Board of Housing, Building and Planning
Brottsförebyggande rådet
National Council for Crime Prevention
Brottsoffermyndigheten
Criminal Victim Compensation and Support Authority
Brottsskadenämnden
Criminal Injuries Compensation Board
Byggforskningsrådet
Council for Building Research
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
146
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/200
C
Centrala försöksdjursnämnden
Central Committee for Laboratory Animals
Centrala studiestödsnämnden
National Board of Student Aid
Centralnämnden för fastighetsdata
Central Board for Real-Estate Data
D
Danshögskolan
University Collage of Dance
Datainspektionen
Data Inspection Board
Delegationen för utländska investeringar Sverige, ISA
Invest in Sweden Agency
Departementen
Ministries (Government Departments)
Domstolsverket
National Courts Administration
Dramatiska institutet
University Collage of Film, Radio, Television and Theatre
E
Ekeskolan
Eke School
Ekobrottsmyndigheten
Economic Crimes Bureau
Ekonomistyrningsverket
National Financial Management Authority
Elsäkerhetsverket
National Electrical Safety Board
Energimyndighet, statens
Swedish National Energy Administration
EU/FoU-rådet
Swedish EU-R&D Council
Exportkreditnämnden
Export Credits Guarantee Board
Exportråd, Sveriges
Swedish Trade Council
F
Fastighetsmäklarnämnden
Board of Supervision of Estate Agents
Fastighetsverk, statens
National Property Board
Fideikommissnämnden
Entailed Estates Council
Finansinspektionen
Financial Supervisory Authority
Fiskeriverket
National Board of Fisheries
Flygmedicincentrum
Aero Medical Centre
Flygtekniska försöksanstalten
Aeronautical Research Institute
Folkhälsoinstitut, statens
Institute of Public Health
Fonden för fukt- och mögelskador
National Organisation for Aid to Owners of Private Small
Houses
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhälls-
byggande, Formas
Swedish Research Council for Environment, Agricultural
Sciences and Spatial Planning
Fortifikationsverket
National Fortifications Administration
Förlikningsmannaexpedition, statens
National Conciliators' Office
Försvarets forskningsanstalt
National Defence Research Establishment
Försvarets materielverk
Defence Materiel Administration
Försvarets radioanstalt
National Defence Radio Establishment
Försvarshistoriska museer, statens
National Swedish Museums of Military History
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
147
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/201
Försvarshögskolan
National Defence College
Försvarsmakten
Swedish Armed Forces
Försäkringskassorna (21)
Social Insurance Offices (21)
G
Gentekniknämnden
Swedish Gene Technology Advisory Board
Geologiska undersökning, Sveriges
Geological Survey of Sweden
Geotekniska institut, statens
Swedish Geotechnical Institute
Giftinformationscentralen
Swedish Poisons Information Centre
Glesbygdsverket
National Rural Area Development Agency
Grafiska institutet och institutet för högre kommunika-
tion- och reklamutbildning
Graphic Institute and the Graduate School of Communi-
cations
Granskningsnämnden för radio och TV
Swedish Broadcasting Commission
Göteborgs universitet
Göteborg University
H
Handelsflottans kultur- och fritidsråd
Swedish Government Seamen
’s Service
Handelsflottans pensionsanstalt
Merchant Pensions Institute
Handikappombudsmannen
Office of the Disability ombudsman
Handikappråd, statens
National Council for the Disabled
Haverikommission, statens
Board of Accident Investigation
Historiska museer, statens
National Historical Museums
Hjälpmedelsinstitutet
Swedish Handicap Institute
Hovrätterna (6)
Courts of Appeal (6)
Hyresnämnder (12)
Regional Rent Tribunals (12)
Häktena (30)
Remand Prisons (30)
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
Committee on Medical Responsibility
Högskolan Dalarna
Dalarna University Collage
Högskolan i Borås
University Collage of Borås
Högskolan i Gävle
University Collage of Gävle
Högskolan i Halmstad
University Collage of Halmstad
Högskolan i Kalmar
University Collage of Kalmar
Högskolan i Karlskrona/Ronneby
University Collage of Karlskrona/Ronneby
Högskolan i Kristianstad
Kristianstad University Collage
Högskolan i Skövde
University Collage of Skövde
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla
University Collage of Trollhättan/Uddevalla
Högskolan på Gotland
Gotland University Collage
Högskoleverket
National Agency for Higher Education
Högsta domstolen
Supreme Court
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
148
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/202
I
Idrottshögskolan i Stockholm
Stockholm University Collage of Physical Education and
Sports
Inspektionen för strategiska produkter
National Inspectorate of Strategic Products
Institut för byggnadsforskning, statens
Council for Building Research
Institut för ekologisk hållbarhet, statens
Swedish Institute for Ecological Sustainability
Institut för kommunikationsanalys, statens
Swedish Institute for Transport and Communications
Analysis
Institut för psykosocial miljömedicin, statens
National Institute for Psycho-Social Factors and Health
Institut för särskilt utbildningsstöd, statens
Swedish National Attendants´ Service
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
Office of Labour Market Policy Evaluation
Institutet för rymdfysik
Swedish Institute of Space Physics
Institutionsstyrelse, statens
National Board of Institutional Care
Insättningsgarantinämnden
Deposit Guarantee Board
Integrationsverket
Swedish Integration Board
Internationella adoptionsfrågor, Statens nämnd för
National Board for Intercountry Adoptions
Internationella programkontoret för utbildningsområdet
International Programme Office for Education and Trai-
ning
J
Jordbruksverk, statens
Swedish Board of Agriculture
Justitiekanslern
Office of the Chancellor of Justice
Jämställdhetsombudsmannen
Office of the Equal Opportunities
K
Kammarkollegiet
Legal, Financial and Administrative Services Agency
Kammarrätterna (4)
Administrative Courts of Appeal (4)
Karlstads universitet
Karlstad University
Karolinska Institutet
Karolinska Institutet
Kemikalieinspektionen
National Chemicals Inspectorate
Kommerskollegium
National Board of Trade
Koncessionsnämnden för miljöskydd
National Franchise Board for Environment Protection
Konjunkturinstitutet
National Institute of Economic Research
Konkurrensverket
Swedish Competition Authority
Konstfack
College of Arts, Crafts and Design
Konsthögskolan
College of Fine Arts
Konstmuseer, statens
National Art Museums
Konstnärsnämnden
Arts Grants Committee
Konstråd, statens
National Art Council
Konsulat
Consulates
Konsumentverket
Swedish Consumer Agency
Kriminaltekniska laboratorium, statens
National Laboratory of Forensic Science
Kriminalvårdens regionkanslier (4)
Correctional Region Offices (4)
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
149
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/203
Kriminalvårdsanstalterna (35)
National/ Local Institutions (35)
Kriminalvårdsstyrelsen
National Prison and Probation Administration
Kristinaskolan
Kristina School
Kronofogdemyndigheterna (10)
Enforcement Services (10)
Kulturråd, statens
National Council for Cultural Affairs
Kungl. Biblioteket
Royal Library
Kungl. Konsthögskolan
Royal University Collage of Fine Arts
Kungl. Musikhögskolan
Royal University Collage of Music in Stockholm
Kungl. Tekniska högskolan
Royal Institute of Technology
Kustbevakningen
Swedish Coast Guard
Kvalitets- och kompetensråd, statens
National Council for Quality and Development
Kärnkraftinspektion, statens
Swedish Nuclear Power Inspectorate
L
Lagrådet
Council on Legislation
Lantbruksuniversitet, Sveriges
Swedish University of Agricultural Sciences
Lantmäteriverket
National Land Survey
Linköpings universitet
Linköping University
Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet
Royal Armoury
Livsmedelsverk, statens
National Food Administration
Ljud- och bildarkiv, statens
National Archive of Recorded Sound and Moving Images
Lotteriinspektionen
National Gaming Board
Luftfartsverket
Civil Aviation Administration
Luleå tekniska universitet
Luleå University of Technology
Lunds universitet
Lunds University
Läkemedelsverket
Medical Products Agency
Länsarbetsnämnderna (20)
County Labour Boards (20)
Länsrätterna (23)
County Administrative Courts (23)
Länsstyrelserna (21)
County Administrative Boards (21)
Lärarhögskolan i Stockholm
Stockholm Institute of Education
M
Malmö högskola
Malmö University
Manillaskolan
Manilla School, Special School for Deaf and Hard Hearing
Children
Marknadsdomstolen
Market Court
Medlingsinstitutet
National Mediation Office
Meteorologiska och hydrologiska institut, Sveriges
Swedish Meteorological and Hydrological Institute
Migrationsverket
Swedish Migration Board
Militärhögskolor
Military Academies
Mitthögskolan
Mid Sweden University
Moderna museet
Modern Museum
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
150
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/204
Museer för världskultur, statens
National Museums of World Culture
Musiksamlingar, statens
Music Library of Sweden
Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning
Swedish Agency for Advanced Vocational Education
Myndigheten för Sveriges nätuniversitet
Swedish Agency for Distance Education
Mälardalens högskola
University Collage of Mälardalen
N
Nationalmuseum
National Museum of Fine Arts
Nationellt centrum för flexibelt lärande
National agency for flexible learning
Naturhistoriska riksmuseet
Museum of Natural History
Naturvårdsverket
Swedish Environmental Protection Agency
Nordiska Afrikainstitutet
Nordic Africa Institute
Notarienämnden
Recorders Committee
Nämnden för offentlig upphandling
National Board for Public Procurement
O
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell
läggning
Office of the Ombudsman against Discrimination because
of Sexual Orientation
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
Office
of
the
Ethnic
Discrimination
Ombudsman
Advisory
Operahögskolan i Stockholm
University College of Opera, Stockholm
P
Patent- och registreringsverket
Patents and Registration Office
Patentbesvärsrätten
Court of Patent Appeals
Pensionsverk, statens
The National Government Employee Pensions Board
Person- och adressregisternämnd, statens
Co-ordinated Population and Address Register
Pliktverk, Totalförsvarets
National Service Administration
Polarforskningssekretariatet
Swedish Polar Research Secretariat
Polismyndigheter (21)
Police authorities (21)
Post- och telestyrelsen
National Post and Telecom Agency
Premiepensionsmyndigheten
Premium Pension Authority
Presstödsnämnden
Press Subsidies Council
R
Radio- och TV
–verket
Radio and TV Authority
Regeringskansliet
Government Offices
Regeringsrätten
Supreme Administrative Court
Revisorsnämnden
Supervisory Board of Public Accountants
Riksantikvarieämbetet
Central Board of National
Riksarkivet
National Archives
Riksbanken
Bank of Sweden
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
151
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/205
Riksdagens förvaltningskontor
Administration Department of the Swedish Parliament
Riksdagens ombudsmän
The Parliamentary Ombudsmen
Riksdagens revisorer
The Parliamentary Auditors
Riksförsäkringsverket
National Social Insurance Board
Riksgäldskontoret
National Debt Office
Rikspolisstyrelsen
National Police Board
Riksrevisionsverket
National Audit Bureau
Riksskatteverket
National Tax Board
Rikstrafiken
The National Public Transport Agency
Riksutställningar, Stiftelsen
Travelling Exhibitions Service
Riksåklagaren
Office of the Prosecutor- General
Rymdstyrelsen
National Space Board
Råd för byggnadsforskning, statens
Council for Building Research
Rådet för grundläggande högskoleutbildning
Council for Renewal of Undergraduate Education
Räddningsverk, statens
Swedish Rescue Services Agency
Rättshjälpsmyndigheten
National Legal Aid Authority
Rättsmedicinalverket
National Board of Forensic Medicine
S
Sameskolstyrelsen och sameskolor
Sami School Board and Sami Schools
Sametinget
Sami Parliament
Sjöfartsverket
Swedish Maritime Administration
Sjöhistoriska museer, statens
National Maritime Museums
Skattemyndigheterna (10)
Tax Offices (10)
Skogsstyrelsen
National Board of Forestry
Skolverk, statens
National Agency for Education
Smittskyddsinstitutet
Swedish Institute for Infectious Disease Control
Socialstyrelsen
National Board of Health and Welfare
Specialpedagogiska institutet
Swedish Institute for Special Needs Education
Specialskolemyndigheten
National Agency for Special Schools for the Deaf and
Hard of Hearing
Språk- och folkminnesinstitutet
Institute for Dialectology, Onomastics and Folklore
Research
Sprängämnesinspektionen
National Inspectorate of Explosives and Flammables
Statens personregisternämnd, SPAR-nämnden
Swedish Population Address Register Board
Statistiska centralbyrån
Statistics Sweden
Statskontoret
The Swedish Agency for Public Management
Stockholms universitet
Stockholm University
Strålskyddsinstitut, statens
Swedish Radiation Protection Authority
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll
Swedish
Board
for
Accreditation
and
Conformity
Assessment
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete, SIDA
Swedish
International
Development
Cooperation
Authority
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
152
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/206
Styrelsen för psykologiskt försvar
National Board of Psychological Defence
Svenska institutet
Swedish Institute
Säkerhetspolisen
Swedish Security Service
Södertörns högskola
University Collage of South Stockholm
T
Talboks- och punktskriftsbiblioteket
Library of Talking Books and Braille Publications
Teaterhögskolan
University Collage of Acting
Tekniska museet, stiftelsen
National Museum of Science and Technology
Tingsrätterna (72)
District and City Courts (72)
Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet
Judges Nomination Proposal Committee
Totalförsvarets forskningsinstitut
Swedish Defence Research Agency
Transportforskningsberedningen
Transport Research Board
Transportrådet
Board of Transport
Tullverket
Customs Administration
Turistdelegationen
Swedish Tourist Authority
U
Umeå universitet
Umeå University
Ungdomsstyrelsen
National Board for Youth Affairs
Uppsala universitet
Uppsala University
Utlänningsnämnden
Aliens Appeals Board
Utsädeskontroll, statens
Swedish Seed Testing and Certification Institute
V
Valmyndigheten
Election Authority
Vatten- och avloppsnämnd, statens
National Water Supply and Sewage Tribunal
Vattenöverdomstolen
Water Rights Court of Appeal
Verket för högskoleservice (VHS)
National Agency for Higher Education
Verket för innovationssystem (VINNOVA)
Swedish Agency for Innovation Systems
Verket för näringslivsutveckling (NUTEK)
Swedish Business Development Agency
Vetenskapsrådet
Swedish Research Council
Veterinärmedicinska anstalt, statens
National Veterinary Institute
Vägverket
Swedish National Road Administration
Vänerskolan
Väner School
Växjö universitet
Växjö University
Växtsortnämnd, statens
National Plant Variety Board
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
153
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/207
Å
Åklagarmyndigheterna
Regional Public Prosecution Offices (6)
Åsbackaskolan
Åsbacka School
Ö
Örebro universitet
Örebro University
Östervångsskolan
Östervång School
Överbefälhavaren
Supreme Commander of the Armed Forces
Överstyrelsen för civil beredskap
Swedish Agency for Civil Emergency Planning
FÖRENADE KUNGARIKET
— Cabinet Office
Civil Service College
Office of the Parliamentary Counsel
— Central Office of Information
— Charity Commission
— Crown Prosecution Service
— Crown Estate Commissioners (Vote Expenditure Only)
— HM Customs and Excise
— Department for Culture, Media and Sport
British Library
British Museum
Historic Buildings and Monuments Commission for England (English Heritage)
Imperial War Museum
Museums and Galleries Commission
National Gallery
National Maritime Museum
National Portrait Gallery
Natural History Museum
Royal Commission on Historical Manuscripts
Royal Commission on Historical Monuments of England
Royal Fine Art Commission (England)
Science Museum
Tate Gallery
Victoria and Albert Museum
Wallace Collection
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
154
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/208
— Department for Education and Skills
Higher Education Funding Council for England
— Department for Environment, Food and Rural Affairs
Agricultural Dwelling House Advisory Committees
Agricultural Land Tribunals
Agricultural Wages Board and Committees
Cattle Breeding Centre
Countryside Agency
Plant Variety Rights Office
Royal Botanic Gardens, Kew
Royal Commission on Environmental Pollution
— Department of Health
Central Council for Education and Training in Social Work
Dental Practice Board
National Board for Nursing, Midwifery and Health Visiting for England
National Health Service Strategic Health Authorities and Trusts
Prescription Pricing Authority
Public Health Service Laboratory Board
UK Central Council for Nursing, Midwifery and Health Visiting
— Department for International Development
— Department for National Savings
— Department for Transport
Maritime and Coastguard Agency
— Department for Work and Pensions
Disability Living Allowance Advisory Board
Independent Tribunal Service
Medical Boards and Examining Medical Officers (War Pensions)
Occupational Pensions Regulatory Authority
Regional Medical Service
Social Security Advisory Committee
— Department of the Procurator General and Treasury Solicitor
Legal Secretariat to the Law Officers
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
155
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/209
— Department of Trade and Industry
Central Transport Consultative Committees
Competition Commission
Electricity Committees
Employment Appeal Tribunal
Employment Tribunals
Gas Consumers' Council
National Weights and Measures Laboratory
Office of Manpower Economics
Patent Office
— Export Credits Guarantee Department
— Foreign and Commonwealth Office
Wilton Park Conference Centre
— Government Actuary's Department
— Government Communications Headquarters
— Home Office
Boundary Commission for England
Gaming Board for Great Britain
Inspectors of Constabulary
Parole Board and Local Review Committees
— House of Commons
— House of Lords
— Inland Revenue, Board of
— Lord Chancellor's Department
Circuit Offices and Crown, County and Combined Courts (England and Wales)
Combined Tax Tribunal
Council on Tribunals
Court of Appeal - Criminal
Immigration Appellate Authorities
Immigration Adjudicators
Immigration Appeals Tribunal
Lands Tribunal
Law Commission
Legal Aid Fund (England and Wales)
Office of the Social Security Commissioners
Pensions Appeal Tribunals
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
156
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/210
Public Trust Office
Supreme Court Group (England and Wales)
Transport Tribunal
— Ministry of Defence
Meteorological Office
Defence Procurement Agency
— National Assembly for Wales
Higher Education Funding Council for Wales
Local Government Boundary Commission for Wales
Royal Commission for Ancient and Historical Monuments in Wales
Valuation Tribunals (Wales)
Welsh National Health Service Authorities and Trusts
Welsh Rent Assessment Panels
Welsh National Board for Nursing, Midwifery and Health Visiting
— National Audit Office
— National Investment and Loans Office
— Northern Ireland Assembly Commission
— Northern Ireland Court Service
Coroners Courts
County Courts
Court of Appeal and High Court of Justice in Northern Ireland
Crown Court
Enforcement of Judgements Office
Legal Aid Fund
Magistrates Courts
Pensions Appeals Tribunals
— Northern Ireland, Department for Employment and Learning
— Northern Ireland, Department for Regional Development
— Northern Ireland, Department for Social Development
— Northern Ireland, Department of Agriculture and Rural Development
— Northern Ireland, Department of Culture, Arts and Leisure
— Northern Ireland, Department of Education
— Northern Ireland, Department of Enterprise, Trade and Investment
— Northern Ireland, Department of the Environment
— Northern Ireland, Department of Finance and Personnel
— Northern Ireland, Department of Health, Social Services and Public Safety
— Northern Ireland, Department of Higher and Further Education, Training and Employment
— Northern Ireland, Office of the First Minister and Deputy First Minister
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
157
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/211
— Northern Ireland Office
Crown Solicitor's Office
Department of the Director of Public Prosecutions for Northern Ireland
Forensic Science Agency of Northern Ireland
Office of Chief Electoral Officer for Northern Ireland
Police Service of Northern Ireland
Probation Board for Northern Ireland
State Pathologist Service
— Office of Fair Trading
— Office for National Statistics
National Health Service Central Register
Office of the Parliamentary Commissioner for Administration and Health Service Commissioners
— Office of the Deputy Prime Minister
Rent Assessment Panels
— Paymaster General's Office
— Postal Business of the Post Office
— Privy Council Office
— Public Record Office
— Royal Commission on Historical Manuscripts
— Royal Hospital, Chelsea
— Royal Mint
— Rural Payments Agency
— Scotland, Auditor-General
— Scotland, Crown Office and Procurator Fiscal Service
— Scotland, General Register Office
— Scotland, Queen's and Lord Treasurer's Remembrancer
— Scotland, Registers of Scotland
— The Scotland Office
— The Scottish Executive Corporate Services
— The Scottish Executive Education Department
National Galleries of Scotland
National Library of Scotland
National Museums of Scotland
Scottish Higher Education Funding Council
— The Scottish Executive Development Department
— The Scottish Executive Enterprise and Lifelong Learning Department
— The Scottish Executive Finance
— The Scottish Executive Health Department
Local Health Councils
National Board for Nursing, Midwifery and Health Visiting for Scotland
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
158
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/212
Scottish Council for Postgraduate Medical Education
Scottish National Health Service Authorities and Trusts
— The Scottish Executive Justice Department
Accountant of Court's Office
High Court of Justiciary
Court of Session
HM Inspectorate of Constabulary
Lands Tribunal for Scotland
Parole Board for Scotland and Local Review Committees
Pensions Appeal Tribunals
Scottish Land Court
Scottish Law Commission
Sheriff Courts
Scottish Criminal Record Office
Scottish Crime Squad
Scottish Fire Service Training Squad
Scottish Police College
Social Security Commissioners' Office
— The Scottish Executive Rural Affairs Department
Crofters Commission
Red Deer Commission
Rent Assessment Panel and Committees
Royal Botanic Garden, Edinburgh
Royal Commission on the Ancient and Historical Monuments of Scotland
Royal Fine Art Commission for Scotland
— The Scottish Executive Secretariat
— The Scottish Parliamentary Body Corporate
— Scottish Record Office
— HM Treasury
— Office of Government Commerce
— The Wales Office (Office of the Secretary of State for Wales)
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
159
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/213
BILAGA V
FÖRTECKNING ÖVER VAROR ENLIGT ARTIKEL 7 I FRÅGA OM OFFENTLIGA UPPHANDLINGSKONTRAKT
FRÅN MYNDIGHETER PÅ FÖRSVARSOMRÅDET (
1
)
Kapitel 25:
Salt; svavel; jord och sten; gips, kalk och cement
Kapitel 26:
Malm, slagg och aska
Kapitel 27:
Mineraliska bränslen, mineraloljor och destillationsprodukter av dessa; bituminösa ämnen; mineralvaxer
utom:
ex 27.10: särskilda motorbränslen
Kapitel 28:
Oorganiska kemikalier; organiska och oorganiska föreningar av ädla metaller, av sällsynta jordarts-
metaller, av radioaktiva grundämnen och av isotoper
utom:
ex 28.09: sprängämnen
ex 28.13: sprängämnen
ex 28.14: tårgas
ex 28.28: sprängämnen
ex 28.32: sprängämnen
ex 28.39: sprängämnen
ex 28.50: giftiga ämnen
ex 28.51: giftiga ämnen
ex 28.54: sprängämnen
Kapitel 29:
Organiska kemikalier
utom:
ex 29.03: sprängämnen
ex 29.04: sprängämnen
ex 29.07: sprängämnen
ex 29.08: sprängämnen
ex 29.11: sprängämnen
ex 29.12: sprängämnen
ex 29.13: giftiga ämnen
ex 29.14: giftiga ämnen
ex 29.15: giftiga ämnen
ex 29.21: giftiga ämnen
ex 29.22: giftiga ämnen
ex 29.23: giftiga ämnen
ex 29.26: sprängämnen
ex 29.27: giftiga ämnen
ex 29.29: sprängämnen
(1) Den offentliga lydelsen enligt direktivet är texten som återfinns i bilaga I punkt 3 i avtalet.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
160
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/214
Kapitel 30:
Farmaceutiska produkter
Kapitel 31:
Gödselmedel
Kapitel 32:
Garvämnes
‑ och färgämnesextrakter; garvsyror och garvsyraderivat; pigment och andra färgämnen;
lacker och andra målningsfärger; kitt och andra tätnings
‑ och utfyllningsmedel; tryckfärger, bläck och
tusch
Kapitel 33:
Eteriska oljor och resinoider; parfymerings
‑, skönhets‑ och kroppsvårdsmedel
Kapitel 34:
Tvål och såpa, organiska ytaktiva ämnen, tvättmedel, smörjmedel, konstgjorda vaxer, beredda vaxer,
puts
‑ och skurmedel, ljus och liknande artiklar, modelleringspastor s.k. dentalvax samt dentalpreparat på
basis av gips
Kapitel 35:
Proteiner; modifierad stärkelse; lim och klister; enzymer
Kapitel 37:
Varor för foto
‑ eller kinobruk
Kapitel 38:
Diverse kemiska produkter
utom:
ex 38.19: giftiga ämnen
Kapitel 39:
Plaster och plastvaror
utom:
ex 39.03: sprängämnen
Kapitel 40:
Gummi och gummivaror
utom:
ex 40.11: skottsäkra däck
Kapitel 41:
Oberedda hudar och skinn samt läder
Kapitel 42:
Lädervaror; sadelmakeriarbeten; reseffekter, handväskor och liknande artiklar; varor av tarmar
Kapitel 43:
Pälsskinn och konstgjord päls; varor av dessa material
Kapitel 44:
Trä och varor av trä; träkol
Kapitel 45:
Kork och varor av kork
Kapitel 46:
Varor av halm, esparto eller andra flätningsmaterial; korgmakeriarbeten
Kapitel 47:
Massa av ved eller andra fibrösa cellulosahaltiga material; avfall och förbrukade varor av papper eller
papp
Kapitel 48:
Papper och papp; varor av pappersmassa, papper eller papp
Kapitel 49:
Tryckta böcker, tidningar, bilder och andra produkter från den grafiska industrin
Kapitel 65:
Huvudbonader och delar till huvudbonader
Kapitel 66:
Paraplyer, parasoller, promenadkäppar, sittkäppar, piskor och ridspön samt delar till sådana artiklar
Kapitel 67:
Bearbetade fjädrar och dun samt varor tillverkade av fjädrar eller dun; konstgjorda blommor; varor av
människohår
Kapitel 68:
Varor av sten, gips, cement, asbest, glimmer eller liknande material
Kapitel 69:
Keramiska produkter
Kapitel 70:
Glas och glasvaror
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
161
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/215
Kapitel 71:
Naturpärlor och odlade pärlor, ädelstenar och halvädelstenar, ädla metaller och metaller med plätering
av ädel metall samt varor av sådana produkter; bijouterivaror
Kapitel 73:
Gjutjärn, järn och stål
Kapitel 74:
Koppar
Kapitel 75:
Nickel
Kapitel 76:
Aluminium
Kapitel 77:
Magnesium och beryllium
Kapitel 78:
Bly
Kapitel 79:
Zink
Kapitel 80:
Tenn
Kapitel 81:
Andra oädla metaller
Kapitel 82:
Verktyg, redskap, knivar, skedar och gafflar av oädel metall
utom:
ex 82.05: verktyg
ex 82.07: verktyg, delar
Kapitel 83:
Diverse varor av oädel metall
Kapitel 84:
Ångpannor, maskiner, apparater och mekaniska redskap
utom:
ex 84.06: motorer
ex 84.08: övriga motorer
ex 84.45: maskiner
ex 84.53: datorer
ex 84.55: delar av datorer under rubrik nr 84.53
ex 84.59: kärnreaktorer
Kapitel 85:
Elektriska maskiner och apparater, delar till sådana varor
utom:
ex 85.13: teleutrustning
ex 85.15: transmissionsapparater
Kapitel 86:
Lok och annan rullande järnvägs
‑ och spårvägsmateriel samt delar till sådan materiel; stationär järnvägs‑
och spårvägsmateriel samt delar till sådan materiel; mekanisk (inbegripet elektromekanisk) trafiksignale-
ringsutrustning av alla slag
utom:
ex 86.02: pansarlok, elektriska
ex 86.03: övriga pansarlok
ex 86.05: pansarvagnar
ex 86.06: underhålls
‑ och servicevagnar
ex 86.07: vagnar
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
162
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/216
Kapitel 87:
Fordon, andra än rullande järnvägs
‑ eller spårvägsmateriel samt delar och tillbehör till fordon
utom:
ex 87.08: stridsvagnar och andra bepansrade fordon
ex 87.01: traktorer
ex 87.02: militära fordon
ex 87.03: bärgningsbilar
ex 87.09: motorcyklar
ex 87.14: släpfordon
Kapitel 89:
Fartyg och annan flytande materiel
utom:
ex 89.01A: krigsfartyg
Kapitel 90:
Optiska instrument och apparater, foto
‑ och kinoapparater, instrument och apparater för mätning eller
kontroll, medicinska och kirurgiska instrument och apparater
utom:
ex 90.05: kikare
ex 90.13: diverse instrument, laser
ex 90.14: avståndsmätare
ex 90.28: elektriska och elektroniska mätinstrument
ex 90.11: mikroskop
ex 90.17: medicinska instrument
ex 90.18: redskap för sjukgymnastik
ex 90.19: ortopediska redskap
ex 90.20: röntgenapparater
Kapitel 91:
Ur och delar till ur
Kapitel 92:
Musikinstrument; apparater för inspelning och återgivning av ljud, apparater för inspelning och återgiv-
ning av bilder och ljud för television samt delar och tillbehör till sådana apparater
Kapitel 94:
Möbler; sängkläder, madrasser, resårbottnar till sängar, kuddar och liknande stoppade inredningsartiklar
utom:
ex 94.01A: flygplanssäten
Kapitel 95:
Varor och produkter av utskärnings
‑ eller pressmaterial
Kapitel 96:
Borstar, penslar, kvastar, dammvippor och såll
Kapitel 98:
Diverse artiklar
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
163
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/217
BILAGA VI
DEFINITION AV VISSA TEKNISKA SPECIFIKATIONER
I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
1. a) tekniska specifikationer: i fråga om offentliga byggentreprenadkontrakt, samtliga tekniska föreskrifter, vilka bland
annat skall upptas i de allmänna specifikationerna, med angivande av de egenskaper som krävs av ett material, en
produkt eller en vara för att materialet, produkten eller varan skall kunna beskrivas på ett sådant sätt att detta
lämpar sig för den upphandlande myndighetens planerade användning. Dessa egenskaper skall omfatta nivå på
miljöprestanda, projektering för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för funktionshindrade) och
bedömning av överensstämmelse, prestanda, säkerhet och mått, samt förfarandena vid bedömning av kvalitetssäk-
ring, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning och märkning samt produktions-
processer och
‑metoder. De skall även innefatta bestämmelser om projektering och kostnad, provnings‑ och
kontrollregler, villkoren för att entreprenaden skall antas, tekniken eller metoderna för byggnadsverksamheten
samt samtliga övriga tekniska villkor som den upphandlande myndigheten i enlighet med allmänna eller särskilda
förordningar har möjlighet att föreskriva i fråga om den fullbordade entreprenaden samt om ingående material
eller delar.
b) teknisk specifikation: i fråga om offentliga tjänste
‑ eller varukontrakt, en specifikation i ett dokument med
angivande av kraven på en produkts eller en tjänsts egenskaper, som kvalitetsnivåer, nivå på miljöprestanda,
projektering för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för funktionshindrade) och bedömning av
överensstämmelse, prestanda, produktens användningsområde, säkerhet eller mått, samt krav på produkten
angående den beteckning under vilken den saluförs, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder,
förpackning, märkning, bruksanvisningar, produktionsprocesser och
‑metoder samt förfaranden vid bedömning av
överensstämmelse.
2. standard: en teknisk specifikation som godkänts av ett erkänt standardiseringsorgan för upprepad och kontinuerlig
tillämpning, med vilken överensstämmelse inte är obligatorisk och som faller under en av följande kategorier:
— Internationell standard: en standard som antagits av ett internationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig
för allmänheten.
— Europeisk standard: en standard som antagits av ett europeiskt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för
allmänheten.
— Nationell standard: en standard som antagits av ett nationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för
allmänheten.
3. europeiskt tekniskt godkännande: en positiv teknisk bedömning av en produkts lämplighet för att användas för ett
bestämt ändamål, grundad på att de grundläggande kraven på byggentreprenaden är uppfyllda genom produktens
konstitutiva egenskaper tillsammans med de villkor som fastställts för användningen och utnyttjandet. Ett europeiskt
tekniskt godkännande skall utfärdas av ett organ för godkännande som för detta ändamål utsetts av medlemsstaten.
4. gemensam teknisk specifikation: en teknisk specifikation som har utarbetats i enlighet med ett förfarande som erkänts
av medlemsstaterna och som har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
5. teknisk referens: en produkt, med undantag för officiella standarder, som framställs av ett europeiskt standardisering-
sorgan i enlighet med förfaranden som anpassats till utvecklingen av marknadens behov.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
164
BILAGA VII
INFORMATION SOM SKALL FINNAS I MEDDELANDEN
BILAGA VII A
INFORMATION SOM SKALL FINNAS I MEDDELANDEN OM OFFENTLIG UPPHANDLING
MEDDELANDE OM OFFENTLIGGÖRANDE AV FÖRHANDSMEDDELANDE OM UPPHANDLARPROFIL
1. Land där den upphandlande myndigheten finns
2. Den upphandlande myndighetens namn
3. Internetadress för upphandlarprofilen (URL)
4. Referensnummer enligt CPV
‑nomenklaturen
FÖRHANDSMEDDELANDE
1. Den upphandlande myndighetens namn, adress, faxnummer, e-postadress samt i förekommande fall motsvarande
uppgifter för den enhet som kan lämna ytterligare information och, i fråga om tjänste- och byggentreprenadkontrakt,
de enheter som tillhandahåller information, t.ex. via den aktuella statliga webbplatsen, om det allmänna regelverk för
skatter, miljöskydd, anställningsskydd och arbetsvillkor som gäller på den plats där kontraktet skall fullgöras.
2. I tillämpliga fall, angivande av att det rör sig om ett offentligt kontrakt som är reserverat för skyddade verkstäder
eller ett kontrakt som skall fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning.
3. För offentliga byggentreprenadkontrakt: slag och omfattning av byggentreprenaden, plats för utförande; om
entreprenaden är uppdelad i flera delar, väsentliga särdrag för de olika delarna i förhållande till entreprenaden; om
möjligt en uppskattning av kostnadsramen för arbetet, referensnummer enligt nomenklaturen.
För offentliga varukontrakt: Slag och mängd eller värde avseende de produkter som skall levereras, nomenklaturens
referensnummer; referensnummer enligt nomenklaturen.
För offentliga tjänstekontrakt: planerad total upphandling i var och en av tjänstekategorierna enligt bilaga II A,
referensnummer enligt nomenklaturen.
4. Preliminärt datum när förfarandet för tilldelning av kontraktet eller kontrakten skall inledas, inom varje kategori när
det gäller offentlig upphandling av tjänster.
5. I tillämpliga fall, angivande av att det rör sig om ett ramavtal.
6. I tillämpliga fall, övriga upplysningar.
7. Datum då meddelandet avsänts eller då meddelandet om offentliggörande av detta meddelande om upphandlarprofil
avsänts.
8. Angivande av huruvida upphandlingen omfattas av avtalet.
MEDDELANDE OM UPPHANDLING
Öppna förfaranden, selektiva förfaranden, konkurrenspräglad dialog, förhandlade förfaranden:
1. Den upphandlande myndighetens namn, adress, telefon
‑ och faxnummer och e‑postadress.
2. I tillämpliga fall, angivande av att det rör sig om ett offentligt kontrakt som är reserverat för skyddade verkstäder
eller ett kontrakt som skall fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning.
3. a) Det valda upphandlingsförfarandet.
b) I tillämpliga fall, skäl till det påskyndade förfarandet (i fråga om selektiva och förhandlade förfaranden).
c) I tillämpliga fall, angivande av om det rör sig om ett ramavtal.
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/218
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
165
d) I tillämpliga fall, angivande av om det rör sig om ett dynamiskt inköpssystem.
e) I tillämpliga fall, användning av elektronisk auktion (vid öppna, selektiva eller förhandlade förfaranden, i det fall
som avses i artikel 30.1 a).
4. Typ av upphandling.
5. Plats för utförande/genomförande av byggentreprenaden, leverans av varorna eller tjänsterna.
6. a) För byggentreprenadkontrakt:
— Slag och omfattning av det arbete som skall utföras och allmän beskrivning av entreprenaden. Ange särskilt
option på fortsatt upphandling och, om möjligt, en uppskattning av tidpunkten för utnyttjande av optionen
samt antalet eventuella förlängningar. Om entreprenaden eller kontraktet är uppdelat i flera delar skall
storleksordningen på de olika delarna anges; referensnummer enligt nomenklaturen.
— Uppgifter om syftet med entreprenaden eller kontraktet när det senare även innebär projektering.
— När det gäller ramavtal, ange även ramavtalets planerade löptid, det totala beräknade värdet för entreprena-
den under hela ramavtalets löptid samt, i den utsträckning detta är möjligt, kontraktens värde och frekvens.
b) För varukontrakt:
— Slag av varor som skall levereras med särskilt angivande av om anbuden infordras med avseende på köp,
leasing, hyra, hyrköp eller en kombination av dessa, referensnummer enligt nomenklaturen. Mängd av de
varor som skall levereras med särskilt angivande av option på fortsatt upphandling och, om möjligt, en
uppskattning av tidpunkten för utnyttjande av optionen samt antalet eventuella förlängningar och referens-
nummer enligt nomenklaturen.
— I samband med tidsbegränsade kontrakt eller kontrakt som kan förnyas inom en given tid anges även, om
möjligt, tidsplanen för planerade senare varuupphandlingar.
— När det gäller ramavtal, ange även ramavtalets planerade löptid, det totala beräknade värdet för varorna
under hela ramavtalets löptid samt, i den utsträckning detta är möjligt, kontraktens värde och frekvens.
c) För tjänstekontrakt:
— Tjänstekategori och benämning. Referensnummer enligt nomenklaturen. Omfattning av de tjänster som skall
levereras. Ange särskilt option på fortsatt upphandling och, om möjligt, en uppskattning av tidpunkten för
utnyttjande av optionen samt antalet eventuella förlängningar. I samband med kontrakt som kan förnyas
inom en given tid anges även, om möjligt, tidsplanen för senare tjänsteupphandling.
När det gäller ramavtal, ange även ramavtalets planerade löptid, det totala beräknade värdet för tjänsterna
under hela ramavtalets löptid samt, i den utsträckning detta är möjligt, kontraktens värde och frekvens.
— Angivande av huruvida utförandet av tjänsten enligt lagar eller författningar är förbehållet en viss yrkesgrupp.
Hänvisning till lag eller författning.
— Angivande av huruvida juridiska personer skall ange namn och yrkeskvalifikationer på den personal som är
ansvarig för utförandet av tjänsten.
7. Om kontrakten är uppdelade i flera delar skall det anges om de ekonomiska aktörerna kan lämna anbud på en,
flera och/eller alla delar.
8. Sista datum för slutförande av byggentreprenaden/varu
‑/tjänsteleveranserna eller byggentreprenad-/varu‑/tjänstekon-
traktets varaktighet och, så långt det är möjligt, sista datum för påbörjande av byggentreprenaden eller sista datum
för påbörjande eller genomförande av varuleveransen eller tillhandahållandet av tjänsterna.
9. Tillåtelse av eller förbud mot alternativa anbud.
10. I förekommande fall, särskilda villkor för kontraktets fullgörande.
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/219
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
166
11. Öppna förfaranden:
a) Namn, adress, telefon
‑ och faxnummer samt e-postadress till den avdelning från vilken kontraktshandlingar och
förfrågningsunderlag kan beställas.
b) I förekommande fall, sista datum för sådan beställning.
c) I förekommande fall, belopp och betalningsvillkor för sådana dokument.
12. a) Sista datum för mottagande av anbud eller preliminära anbud, om det rör sig om införandet av ett dynamiskt
inköpssystem (öppna förfaranden).
b) Sista datum för mottagande av begäran om deltagande (selektiva och förhandlade förfaranden).
c) Adress till vilken dessa skall skickas.
d) Det eller de språk som dessa skall vara avfattade på.
13. Öppna förfaranden:
a) Personer som får närvara vid öppnandet av anbuden.
b) Datum, tid och plats för öppnandet.
14. I tillämpliga fall, de säkerheter och garantier som begärs.
15. Huvudsakliga villkor för finansiering och betalning och/eller hänvisning till de texter som innehåller villkoren.
16. I tillämpliga fall, den rättsliga form som en grupp ekonomiska aktörer som tilldelas kontrakt skall anta.
17. De urvalskriterier avseende de ekonomiska aktörernas personliga ställning som kan leda till att de utesluts och de
uppgifter som begärs som bevis på att de inte tillhör de kategorier som motiverar uteslutning. Urvalskriterier och
uppgifter om den ekonomiska aktörens personliga ställning samt de uppgifter och handlingar som krävs för
bedömningen av de ekonomiska och tekniska minimikrav som de ekonomiska aktörerna skall uppfylla. Minimis-
tandardnivåer som eventuellt krävs.
18. För ramavtal: planerat antal, i tillämpliga fall högsta antal, deltagande ekonomiska aktörer, planerad löptid och i
tillämpliga fall angivande av skälen till en löptid på över fyra år.
19. För konkurrenspräglad dialog och förhandlade förfaranden med offentliggörande av ett meddelande om upphand-
ling, ange i tillämpliga fall användning av ett förfarande i successiva etapper i syfte att gradvis minska antalet
lösningar att diskutera eller anbud att förhandla om.
20. För selektiva förfaranden, konkurrenspräglad dialog och förhandlade förfaranden med offentliggörande av ett
meddelande om upphandling, vid utnyttjande av möjligheten att minska antalet anbudssökande som ombeds
lämna ett anbud, delta i en dialog eller förhandla: planerat minsta antal och i tillämpliga fall högsta antal
anbudssökande samt de objektiva kriterier som skall användas för att utse dessa anbudssökande.
21. Den tid anbudsgivaren skall vara bunden av sitt anbud (öppna förfaranden).
22. I förekommande fall, namn och adress på ekonomiska aktörer som den upphandlande myndigheten redan utsett
(förhandlade förfaranden).
23. De kriterier som avses i artikel 53 och som skall användas vid tilldelning av kontrakt:
”lägsta pris” eller ”det
ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet
”. De kriterier som utgör det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet samt
deras inbördes viktning skall anges om de inte framgår av specifikationerna eller, vid konkurrenspräglad dialog, av
det beskrivande dokumentet.
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/220
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
167
24. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Exakta
uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov tjänstens namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-
postadress från vilken dessa upplysningar kan erhållas.
25. Datum för offentliggörande av förhandsmeddelande i enlighet med de tekniska specifikationer för offentliggörande
som anges i bilaga VIII eller uppgift om att sådant offentliggörande inte skall äga rum.
26. Datum då meddelandet avsänts.
27. Angivande av om kontraktet omfattas av avtalet om offentlig upphandling eller ej.
MEDDELANDE OM FÖRENKLAD UPPHANDLING INOM RAMEN FÖR ETT DYNAMISKT INKÖPSSYSTEM
1. Det land där den upphandlande myndigheten finns.
2. Den upphandlande myndighetens namn och e-postadress.
3. Hänvisning till offentliggörandet av det meddelande om upphandling som rör ett dynamiskt inköpssystem.
4. E
‑postadress där förfrågningsunderlaget och de kompletterande handlingarna för det dynamiska inköpssystemet finns
tillgängliga.
5. Föremålet för upphandlingen: Beskrivning genom koderna i CPV-nomenklaturen och upphandlingens mängd eller
omfattning.
6. Tidsperiod inom vilken preliminära anbud skall lämnas in.
MEDDELANDE OM TILLDELNING AV KONTRAKT
1.
Den upphandlande myndighetens namn och adress.
2.
Det valda upphandlingsförfarandet. Vid förhandlat förfarande utan föregående offentliggörande av meddelande
(artikel 28), motivering.
3.
För byggentreprenadkontrakt: slag och omfattning av de tjänster som skall tillhandahållas och en allmän beskriv-
ning av entreprenaden.
För varukontrakt: slag och mängd av de produkter som levereras, i förekommande fall, per leverantör; referens-
nummer enligt nomenklaturen.
För tjänstekontrakt: tjänstekategori och benämning; referensnummer enligt nomenklaturen; omfattning av upp-
handlade tjänster.
4.
Datum för tilldelning av kontrakt.
5.
Kriterier för tilldelning av kontrakt.
6.
Antal mottagna anbud.
7.
Namn och adress på den eller de ekonomiska aktörer som tilldelats kontrakt.
8.
Erlagt pris (minimum/maximum) eller prisklass.
9.
Det/de tilldelade kontraktens värde eller högsta och lägsta anbud som har beaktats vid tilldelningen av kontraktet.
10. Värde och omfattning av den del av kontraktet som eventuellt kan bli utlagt på tredje man.
11. Datum för offentliggörande av meddelandet om upphandling i enlighet med de tekniska specifikationer för
offentliggörande som återfinns i bilaga VIII.
12. Datum då meddelandet avsänts.
13. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Exakta
uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov tjänstens namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-
postadress från vilken dessa upplysningar kan erhållas.
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/221
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
168
BILAGA VII B
INFORMATION SOM SKALL FINNAS I MEDDELANDEN OM KONCESSIONER AVSEENDE OFFENTLIGA
BYGGENTREPRENADER
1. Den upphandlande myndighetens namn, adress, faxnummer och e
‑postadress.
2. a) Plats för utförande av entreprenaden.
b) Koncessionens syfte: slag och omfattning av prestationerna.
3. a) Sista datum för inlämnande av anbud.
b) Adress till vilken anbuden skall sändas.
c) Det eller de språk på vilket/vilka de skall avfattas.
4. Personliga, tekniska och finansiella villkor som skall uppfyllas av de anbudssökande.
5. Kriterier som kommer att användas vid tilldelning av kontrakt.
6. I tillämpliga fall, minsta procentandel av arbetet som läggs ut på tredje man.
7. Datum då meddelandet avsänts.
8. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Exakta
uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov tjänstens namn, adress, telefonnummer, faxnummer och
e-postadress från vilken dessa upplysningar kan erhållas.
BILAGA VII C
INFORMATION SOM SKALL FINNAS I MEDDELANDEN OM KONTRAKT SOM TILLDELAS AV KONCES-
SIONSHAVARE FÖR BYGGENTREPRENADER, VILKA INTE ÄR UPPHANDLANDE MYNDIGHETER
1. a) Plats för utförande.
b) Slag och omfattning av tjänsterna, allmänna karakteristika för arbetet.
2. Eventuell tidsfrist för utförandet.
3. Namn och adress på det organ där förfrågningsunderlaget och de kompletterande handlingarna kan begäras.
4. a) Tidsfrister för mottagande av anbudsansökningar och anbud.
b) Adress till vilken de skall sändas.
c) Det eller de språk på vilket/vilka de skall avfattas.
5. I tillämpliga fall, den säkerhet eller de garantier som krävs.
6. Personliga, tekniska och finansiella villkor som skall uppfyllas av de anbudssökande.
7. Kriterier som kommer att användas vid tilldelning av kontrakt.
8. Datum då meddelandet avsänts.
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/222
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
169
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/223
BILAGA VII D
INFORMATION SOM SKALL FINNAS I MEDDELANDEN OM PROJEKTTÄVLINGAR AVSEENDE TJÄNSTER
MEDDELANDE OM PROJEKTTÄVLING
1. Namn, adress, faxnummer och e
‑postadress för den upphandlande myndigheten och för de avdelningar där
kompletterande handlingar kan erhållas.
2. Beskrivning av projektet.
3. Typ av projekttävling: öppen eller selektiv.
4. Vid en öppen projekttävling: sista datum för inlämnande av projekt.
5. Vid en selektiv projekttävling:
a) Planerat antal deltagare.
b) I tillämpliga fall, namnet på de deltagare som redan utsetts.
c) Kriterier för urval av deltagare.
d) Sista datum för ansökan om deltagande.
6. I tillämpliga fall, ange om deltagande förbehålls en viss yrkesgrupp.
7. Kriterier vid bedömning av projekten.
8. I tillämpliga fall, namn på de jurymedlemmar som utsetts.
9. Ange om juryns beslut är bindande för den upphandlande myndigheten.
10. I tillämpliga fall, antal och värde på priserna.
11. I tillämpliga fall, ange de utbetalningar som skall göras till samtliga deltagare.
12. Ange huruvida de kontrakt som följer på projekttävlingen kommer att tilldelas vinnaren eller vinnarna i projekttäv-
lingen.
13. Datum då meddelandet avsänts.
MEDDELANDE OM RESULTATEN AV EN PROJEKTTÄVLING
1. Den upphandlande myndighetens namn, adress, faxnummer och e
‑postadress.
2. Beskrivning av projektet.
3. Totalt deltagarantal.
4. Antal utländska deltagare.
5. Tävlingens vinnare.
6. I tillämpliga fall, pris(er).
7. Hänvisning till meddelandet om projekttävlingen.
8. Datum då meddelandet avsänts.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
170
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/224
BILAGA VIII
KARAKTERISTIKA FÖR OFFENTLIGGÖRANDET
1. Offentliggörande av meddelanden
a) De upphandlande myndigheterna skall översända de meddelanden som avses i artiklarna 35, 58, 64 och 69 till
Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer i det format som krävs enligt kommissionens
direktiv 2001/78/EG av den 13 september 2001 om användning av standardformulär för offentliggörande av
meddelanden om offentlig upphandling (
1
). De förhandsmeddelanden som avses i artikel 35.1 första stycket om
upphandlarprofil enligt punkt 2 b skall även följa detta format, liksom även meddelandet om detta offentliggö-
rande.
b) De meddelanden som avses i artiklarna 35, 58, 64 och 69 skall offentliggöras av Byrån för Europeiska
gemenskapernas officiella publikationer eller av de upphandlande myndigheterna vid förhandsmeddelanden om
upphandlarprofil enligt artikel 35.1 första stycket.
De upphandlande myndigheterna kan därutöver offentliggöra denna information på Internet i form av den
”upphandlarprofil” som avses i punkt 2 b.
c) Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer skall till den upphandlande myndigheten sända en
bekräftelse på det offentliggörande som avses i artikel 36.8.
2. Offentliggörande av kompletterande upplysningar.
a) De upphandlande myndigheterna uppmanas att offentliggöra samtliga specifikationer och kompletterande hand-
lingar på Internet.
b) Upphandlarprofilen kan innehålla det förhandsmeddelande som avses i artikel 35.1 första stycket, uppgifter om
pågående upphandlingar, planerade inköp, tilldelade kontrakt, annullerade förfaranden samt all annan information
av allmänt intresse, såsom kontaktpunkter, telefon
‑ och faxnummer, post‑ och e‑postadress.
3. Format och förfaranden för överföring av meddelanden på elektronisk väg
Format och förfaranden för överföring av meddelanden på elektronisk väg är tillgängliga på följande Internetadress:
http://simap.eu.int.
(1) EGT L 285, 29.10.2001, s. 1.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
171
BILAGA IX
REGISTER (
1
)
(1) Vid tillämpningen av artikel 46 avses med yrkes- eller handelsregister de register som anges i denna bilaga och, i den mån ändringar
gjorts på nationell nivå, de register som ersatt de förra.
BILAGA IX A
FÖR BYGGENTREPRENADKONTRAKT
Yrkesregistren samt motsvarande försäkringar och intyg för varje medlemsstat:
— Belgien: Registre du Commerce, Handelsregister,
— Danmark: Erhvervs- og Selskabsstyrelsen,
— Tyskland: Handelsregister och Handwerksrolle,
— Grekland: Registret för avtalsslutande företag (Μητρώο Εργοληπτικών Επιχειρήσεων – MEEΠ) under ministeriet för miljö,
markplanering och anläggningsarbeten (Y
ΠΕΧΩΔΕ),
— Spanien: Registro Oficial de Empresas Clasificadas del Ministerio de Hacienda,
— Frankrike: Registre du commerce et des sociétés och Répertoire des métiers,
— Irland: leverantören kan åläggas att visa upp ett intyg från Registrar of Companies eller från Registrar of Friendly
Societies eller, i avsaknad av detta, ett intyg om att vederbörande under ed har försäkrat att han utövar yrket i det
land där han är etablerad, på en viss plats och under angiven firma,
— Italien: Registro della Camera di commercio, industria, agricoltura e artigianato,
— Luxemburg: Registre aux firmes och Rôle de la chambre des métiers,
— Nederländerna: Handelsregister,
— Österrike: Firmenbuch, Gewerberegister, Mitgliederverzeichnisse der Landeskammern,
— Portugal: Instituto dos Mercados de Obras Públicas e Particulares e do Imobiliário (IMOPPI),
— Finland: Kaupparekisteri – Handelsregistret,
— Sverige: Aktiebolags‑, handel eller föreningsregistren,
— Förenade kungariket: entreprenören kan åläggas att visa upp ett intyg från Registrar of Companies eller, i avsaknad av
detta, ett intyg om att vederbörande under ed har försäkrat att han utövar yrket i det land där han är etablerad, på
en viss plats och under angiven firma.
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/225
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
172
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/226
BILAGA IX B
FÖR VARUKONTRAKT
Yrkes
‑ och handelsregistren samt motsvarande försäkringar och intyg:
— Belgien: Registre du commerce – Handelsregister,
— Danmark: Erhvervs- og Selskabsstyrelsen,
— Tyskland: Handelsregister och Handwerksrolle,
— Grekland: Βιοτεχνικό ή Εμπορικό ή Βιομηχανικό Επιμελητήριο,
— Spanien: Registro Mercantil eller, för icke-registrerade personer, ett intyg om att vederbörande under ed har försäkrat
att han utövar yrket,
— Frankrike: Registre du commerce et des sociétés och Répertoire des métiers,
— Irland: leverantören kan åläggas att visa upp ett intyg från Registrar of Companies eller från Registrar of Friendly
Societies med uppgift om att leverantörens rörelse är incorporated eller registered, eller, om detta inte är fallet, ett intyg
om att vederbörande under ed har försäkrat att han utövar yrket i det land där han är etablerad, på en viss plats
och under angiven firma,
— Italien: Registro della Camera di commercio, industria, agricoltura e artigianato och Registro delle Commissioni provinciali per
l'artigianato,
— Luxemburg: Registre aux firmes och Rôle de la chambre des métiers,
— Nederländerna: Handelsregister,
— Österrike: Firmenbuch, Gewerberegister, Mitgliederverzeichnisse der Landeskammern,
— Portugal: Registo Nacional das Pessoas Colectivas,
— Finland: Kaupparekisteri – Handelsregistret,
— Sverige: Aktiebolags‑, handels‑ eller föreningsregistren,
— Förenade kungariket: leverantören kan åläggas att visa upp ett intyg från Registrar of Companies med uppgift om att
leverantörens rörelse är incorporated eller registered, eller, om detta inte är fallet, ett intyg om att vederbörande under
ed har försäkrat att han utövar yrket i det land där han är etablerad, på en viss plats och under angiven firma.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
173
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/227
BILAGA IX C
FÖR TJÄNSTEKONTRAKT
Yrkes
‑ och handelsregistren samt motsvarande försäkringar och intyg:
— Belgien: Registre du commerce – Handelsregister och Ordres professionnels – Beroepsorden,
— Danmark: Erhvervs‑ og Selskabsstyrelsen,
— Tyskland: Handelsregister, Handwerksrolle, Vereinsregister, Partnerschaftsregister och Mitgliedsverzeichnisse der Berufskammern
der Länder,
— Grekland: tjänsteleverantören kan åläggas att förete ett intyg om att vederbörande under ed inför en notarie
försäkrat att han utövar yrket i fråga; i fall som omfattas av gällande nationell lagstiftning, för tillhandahållandet av
sådana undersökningar som avses i bilaga II A, yrkesregistret
Μητρώο Μελετητών och Μητρώο Γραφείων Μελετών,
— Spanien: Registro Oficial de Empresas Clasificadas del Ministerio de Hacienda,
— Frankrike: Registre du commerce et des sociétés och Répertoire des métiers,
— Irland: tjänsteleverantören kan åläggas att visa upp ett intyg från Registrar of Companies eller från Registrar of Friendly
Societies eller, i avsaknad av detta, ett intyg om att vederbörande under ed har försäkrat att han utövar yrket i det
land där han är etablerad, på en viss plats och under angiven firma,
— Italien, Registro della Camera di commercio, industria, agricoltura e artigianato, Registro delle commissioni provinciali per
l'artigianato eller Consiglio nazionale degli ordini professionali,
— Luxemburg: Registre aux firmes och Rôle de la chambre des métiers,
— Nederländerna: Handelsregister,
— Österrike: Firmenbuch, Gewerberegister, Mitgliederverzeichnisse der Landeskammern,
— Portugal: Registo nacional das Pessoas Colectivas,
— Finland: Kaupparekisteri – Handelsregistret,
— Sverige: Aktiebolags‑, handels- eller föreningsregistren,
— Förenade kungariket: tjänsteleverantören kan åläggas att visa upp ett intyg från Registrar of Companies eller, i
avsaknad av detta, ett intyg om att vederbörande under ed har försäkrat att han utövar yrket i det land där han är
etablerad, på en viss plats och under angiven firma.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
174
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/228
BILAGA X
KRAV PÅ UTRUSTNING FÖR ELEKTRONISK MOTTAGNING AV ANBUD, ANBUDSANSÖKNINGAR ELLER
RITNINGAR OCH PLANER I PROJEKTTÄVLINGARNA
Utrustning för elektronisk mottagning av anbud och anbudsansökningar samt för översändning av ritningar och planer
skall, i fråga om teknik och lämpliga förfaranden, åtminstone garantera att
a) de elektroniska signaturerna för anbud, anbudsansökningar, ritningar och planer överensstämmer med de nationella
bestämmelserna enligt direktiv 1999/93/EG,
b) exakt tid och dag för mottagande av anbud, anbudsansökningar, ritningar och planer kan fastställas noggrant,
c) det inom rimliga gränser kan säkerställas att ingen har tillträde till de uppgifter som överförts enligt dessa krav före
utgången av de fastställda tidsfristerna,
d) det vid överträdelse av detta förbud mot tillträde finns rimliga garantier för att överträdelsen klart kan spåras,
e) endast behöriga personer får fastställa eller ändra datum för öppnande av mottagna uppgifter,
f) tillträde till samtliga eller en del av de insända uppgifterna i de olika etapperna av förfarandet för kontraktstilldelning
eller av projekttävlingen endast är möjlig om de behöriga personerna agerar samtidigt,
g) de insända uppgifterna inte kan göras tillgängliga förrän efter det fastställda datumet vid ett samtidigt agerande av de
behöriga personerna,
h) de uppgifter som mottagits och öppnats enligt dessa krav är tillgängliga endast för de personer som har behörighet
att få kännedom om dem.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
175
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/229
BILAGA XI
TIDSFRISTER FÖR INFÖRLIVANDE OCH TILLÄMPNING (Artikel 80)
Direktiv
Tidsfrister för införlivande och tillämpning
92/50/EEG (EGT L 209, 24.7.1992, s. 1)
Österrike, Finland, Sverige (*)
1 juli 1993
1 januari 1995
93/36/EEG (EGT L 199, 9.8.1993, s. 1)
Österrike, Finland, Sverige (*)
13 juni 1994
1 januari 1995
93/37/EEG (EGT L 199, 9.8.1993. s. 54)
kodifiering av direktiv:
— 71/305/EEG (EGT L 185, 16.8.1971, s. 5):
— EG 6
30 juli 1972
— DK, IRL, UK
1 januari 1973
— Grekland
1 januari 1981
— Spanien, Portugal
1 januari 1986
— Österrike, Finland, Sverige (*)
1 januari 1995
— 89/440/EEG (EGT L 210, 21.7.1989, s. 1):
— EG 9
19 juli 1990
— Grekland, Spanien, Portugal
1 mars 1992
— Österrike, Finland, Sverige (*)
1 januari 1995
97/52/EG (EGT L 328, 28.11.1997, s. 1)
13 oktober 1998
(*) EES: 1 januari 1994
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
176
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/230
BILAGA XII
JÄMFÖRELSETABELL (
1
)
Detta direktiv
Direktiv 93/37/EEG
Direktiv 93/36/EEG
Direktiv 92/50/EEG
Andra rättsakter
Artikel 1.1
Artikel 1 första stycket
anpassat
Artikel 1 första stycket
anpassat
Artikel 1
första stycket anpassat
Artikel 1.2 a
Artikel 1 a
första delen av
meningen
Artikel 1 a första och
sista delen av den
första meningen
Artikel 1 a
Ändrad
Artikel 1.2 b
Artikel 1 a och 1 c
anpassad
—
—
Artikel 1.2 c
första stycket
—
Artikel 1 a
andra delen av den
första meningen och
den andra meningen
anpassade
—
Artikel 1.2 c
andra stycket
—
Artikel 1 a anpassad
—
Artikel 1.2 d
första stycket
—
—
—
Ny
Artikel 1.2 d
andra stycket
—
—
Artikel 2 anpassad
Artikel 1.2 d
tredje stycket
—
—
Skäl 16 anpassat
Artikel 1.3
Artikel 1 d
—
—
Artikel 1.4
—
—
—
Ny
Artikel 1.5
—
—
—
Ny
Artikel 1.6
—
—
—
Ny
Artikel 1.7
—
—
—
Ny
Artikel 1.8
första stycket
—
—
Artikel 1 c
första meningen an-
passad
Artikel 1.8
andra stycket
—
—
—
Ny
Artikel 1.8
tredje stycket
Artikel 1 h
Artikel 1 c
Artikel 1 c
andra meningen
Ändrad
(1)
”Anpassad” betyder en ny skrivning utan ändring av de upphävda direktivens räckvidd. När räckvidden för de upphävda direktivens
bestämmelser har ändrats anges detta med
”ändrad”. Om ändringen gäller alla de tre upphävda direktiven är anmärkningen placerad i
den sista spalten. Om ändringen bara gäller ett eller två direktiv är anmärkningen placerad i spalten under det eller de direktiv som
berörs.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
177
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/231
Detta direktiv
Direktiv 93/37/EEG
Direktiv 93/36/EEG
Direktiv 92/50/EEG
Andra rättsakter
Artikel 1.9
Artikel 1 b anpassad
Artikel 1 b anpassad
Artikel 1 b anpassad
Artikel 1.10
—
—
—
Ny
Artikel 1.11
första stycket
Artikel 1 e anpassad
Artikel 1 d anpassad
Artikel 1 d anpassad
Artikel 1.11
andra stycket
Artikel 1 f anpassad
Artikel 1 e anpassad
Artikel 1 e anpassad
Artikel 1.11
tredje stycket
—
—
—
Ny
Artikel 1.11
fjärde stycket
Artikel 1 g anpassad
Artikel 1 f anpassad
Artikel 1 f anpassad
Artikel 1.11
femte stycket
—
—
Artikel 1 g anpassad
Artikel 1.12
—
—
—
Ny
Artikel 1.13
—
—
—
Ny
Artikel 1.14
—
—
—
Ny
Artikel 1.15
—
—
—
Ny
Artikel 2
Artikel 6.6
Artikel 5.7
Artikel 3.2
Ändrad
Artikel 3
—
Artikel 2.2
—
Artikel 4.1
Ny
Ny
Artikel 26.2 och 26.3
anpassad
Artikel 4.2
Artikel 21 ändrad
Artikel 18 anpassad
Artikel 26.1 ändrad
Artikel 5
Artikel 33a anpassad
Artikel 28 ändrad
Artikel 38a anpassad
Artikel 6
—
Artikel 15.2
—
Ändrad
Artikel 7 a och 7 b
—
Artikel 5.1 a anpassad
Artikel 7.1 a anpassad
Artikel 7 c
Artikel 6.1 a anpassad
—
—
Artikel 8
Artikel 2 och arti-
kel 6.1 b anpassad
—
Artikel 3.3 och artikel
7.1 a anpassad
Artikel 9.1
första stycket
—
Artikel 5.5
Artikel 7.2 och 7.7
Ändrad
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
178
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/232
Detta direktiv
Direktiv 93/37/EEG
Direktiv 93/36/EEG
Direktiv 92/50/EEG
Andra rättsakter
Artikel 9.1
andra stycket
—
—
—
Ny
Artikel 9.2
—
Artikel 5.1 b
—
Ändrad
Artikel 9.3
Artikel 6.4
Artikel 5.6
Artikel 7.3
andra delen av me-
ningen
Artikel 9.4
Artikel 6.5 anpassad
Artikel 9.5 a
Artikel 6.3 anpassad
—
Artikel 7.4
tredje stycket anpassat
Artikel 9.5 b
—
Artikel 5.4
—
Ändrad
Artikel 9.6
—
Artikel 5.2
—
Artikel 9.7
—
Artikel 5.3
Artikel 7.6
Artikel 9.8 a
—
—
Artikel 7.4
Ändrad
Artikel 9.8 b
—
—
Artikel 7.5
Ändrad
Artikel 9.9
—
—
—
Ny
Artikel 10
Ny
Artikel 3 anpassad
Artikel 4.1 anpassad
Artikel 11
—
—
—
Ny
Artikel 12
Artikel 4 a
Artikel 2 a
Artikel 1 a ii
Ändrad
Artikel 13
—
—
—
Ny
Artikel 14
Artikel 4 b
Artikel 2.1 b
Artikel 4.2
Artikel 15 a
Artikel 5 a anpassad
Artikel 4 a anpassad
Artikel 5 a anpassad
Artikel 15 b och 15 c
Artikel 5 b och 5 c
Artikel 4 b och 4 c
Artikel 5 b och 5 c
Artikel 16
—
—
Artikel 1 a iii-ix
anpassad
Artikel 17
—
—
—
Ny
Artikel 18
—
—
Artikel 6
Ändrad
Artikel 19
—
—
—
Ny
Artikel 20
—
—
Artikel 8
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
179
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/233
Detta direktiv
Direktiv 93/37/EEG
Direktiv 93/36/EEG
Direktiv 92/50/EEG
Andra rättsakter
Artikel 21
Artikel 9
Artikel 22
—
—
Artikel 10
Artikel 23
Artikel 10
Artikel 8
Artikel 14
Ändrad
Artikel 24.1-24.4 första
stycket
Artikel 19
Artikel 16.1
Artikel 24.1
Ändrad
Artikel 24.4
andra stycket
—
Artikel 16.2 anpassad
Artikel 24.2 anpassad
Artikel 25 första stycket
Artikel 20
första stycket
Artikel 17
första stycket
Artikel 25
första stycket
Ändrad
Artikel 25 andra stycket
Artikel 20
andra stycket
Artikel 17
andra stycket
Artikel 25
andra stycket
Artikel 26
—
—
—
Ny
Artikel 27 första stycket
Artikel 23.1
—
Artikel 28.1
Ändrad
Artikel 27 andra och
tredje styckena
Artikel 23.2
—
Artikel 28.2
Artikel 28 första stycket
Artikel 7.1 anpassad
Artikel 6.1 anpassad
Artikel 11.1 anpassad
Artikel 28 andra stycket
Artikel 7.4
Artikel 6.4
Artikel 11.4
Ändrad
Artikel 29
—
—
—
Ny
Artikel 30.1 a
Artikel 7.2 a
Artikel 6.2
Artikel 11.2 a
Artikel 30.1 b
Artikel 7.2 c
Ny
Artikel 11.2 b
Artikel 30.1 c
—
Artikel 11.2 c
Artikel 30.1 d
Artikel 7.2 b
—
—
Artikel 30.2-30.4
—
—
—
Ny
Artikel 31.1 a
Artikel 7.3 a
Artikel 6.3 a
Artikel 11.3 a
Artikel 31.1 b
Artikel 7.3 b
Artikel 6.3 c
Artikel 11.3 b
Artikel 31.1 c
Artikel 7.3 c
Artikel 6.3 d
Artikel 11.3 d
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
180
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/234
Detta direktiv
Direktiv 93/37/EEG
Direktiv 93/36/EEG
Direktiv 92/50/EEG
Andra rättsakter
Artikel 31.2 a
—
Artikel 6.3 b
—
Artikel 31.2 b
—
Artikel 6.3 e
—
Artikel 31.2 c
—
Ny
—
Artikel 31.2 d
—
Ny
—
Artikel 31.3
—
—
Artikel 11.3 c
Artikel 31.4 a
Artikel 7.3 d
—
Artikel 11.3 e
Artikel 31.4 b
Artikel 7.3 e
—
Artikel 11.3 f
Artikel 32
—
—
—
Ny
Artikel 33
—
—
—
Ny
Artikel 34 första och
andra stycket
Artikel 9 första och
andra styckena
—
—
Artikel 34 tredje stycket
Artikel 9 tredje stycket
Ändrad
Artikel 35.1
första stycket punkt a
första stycket
—
Artikel 9.1
första stycket
—
Artikel 35.1
första stycket punkt a
andra stycket
—
Artikel 9.1
andra stycket första
meningen
—
Ändrad
Artikel 35.1
första stycket punkt b
—
—
Artikel 15.1
Artikel 35.1
första stycket punkt c
Artikel 11.1
—
—
Artikel 35.1
andra stycket
—
Artikel 9.5
andra stycket
Artikel 17.2
andra stycket
Ändrad
Artikel 35.1
tredje stycket
Artikel 11.7
andra stycket
—
—
Ändrad
Artikel 35.1 fjärde,
femte och sjätte
styckena
—
—
—
Ny
Artikel 35.2
Artikel 11.2
Artikel 9.2
Artikel 15.2
Ändrad
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
181
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/235
Detta direktiv
Direktiv 93/37/EEG
Direktiv 93/36/EEG
Direktiv 92/50/EEG
Andra rättsakter
Artikel 35.3
—
—
—
Ny
Artikel 35.4
första stycket
Artikel 11.5
första meningen
Artikel 9.3
första meningen
Artikel 16.1
Ändrad
Artikel 35.4 andra och
tredje styckena
—
—
—
Ny
Artikel 35.4
fjärde stycket
Artikel 16.3 och 16.4
Artikel 35.4
femte stycket
Artikel 11.5
andra meningen
Artikel 9.3
andra meningen
Artikel 16.5
Ändrad
Artikel 36.1
Artikel 11.6
första stycket anpassat
Artikel 9.4
första meningen an-
passad
Artikel 17.1
första meningen an-
passad
Artikel 36.2
första stycket
Artikel 11.7
första meningen
Artikel 9.5
första stycket
Artikel 17.2
första stycket
Ändrad
Artikel 36.2
andra stycket
—
—
—
Ny
Artikel 36.3
Artikel 11.10
Artikel 9.8
Artikel 17.5
Ändrad
Artikel 36.4
Artikel 11.8 och
11.13
Artikel 9.6 och 9.11
Artikel 17.4 och 17.8
Ändrad
Artikel 36.5
Artikel 11.11 anpassad
Artikel 9.9 anpassad
Artikel 17.6 anpassad
Artikel 36.6
Artikel 11.13
andra meningen
Artikel 9.11
andra meningen
Artikel 17.8
andra meningen
Ändrad
Artikel 36.7
första stycket
Artikel 11.12
Artikel 9.10
Artikel 17.7
Artikel 36.7
andra stycket
—
—
—
Ny
Artikel 37
Artikel 17
Artikel 13
Artikel 21
Ändrad
Artikel 38.1
—
—
—
Ny
Artikel 38.2
Artikel 12.2 anpassad
Artikel 10.1 anpassad
Artikel 18.1 anpassad
Artikel 38.3
Artikel 13.1 och 13.3
anpassad
Artikel 11.1 och 11.3
anpassad
Artikel 19.1 och 19.3
anpassad
Ändrad
Artikel 38.4
Artikel 12.2 och
artikel 13.4 anpassade
Artikel 10.1a och
artikel 11.3a
anpassade
Artikel 18.2 och
artikel 19.4 anpassade
Artikel 38.5 och 38.6
—
—
—
Ny
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
182
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/236
Detta direktiv
Direktiv 93/37/EEG
Direktiv 93/36/EEG
Direktiv 92/50/EEG
Andra rättsakter
Artikel 38.7
Artikel 12.5
Artikel 10.4
Artikel 18.5
Ändrad
Artikel 38.8
Artikel 14.1
Artikel 12.1
Artikel 20.1
Ändrad
Artikel 39
Artikel 12.3 och 12.4,
artikel 13.6 och
artikel 14.2 anpassade
Artikel 10.2 och 10.3,
artikel 11.5 och artikel
12.2 anpassade
Artikel 18.3 och
18.4, artikel 19.6 och
artikel 20.2 anpassade
Artikel 40
Artikel 13.2 och arti-
kel 14.3
Artikel 11.2 och arti-
kel 12.3
Artikel 19.2 och arti-
kel 20.3
Ändrad
Artikel 41.1
Artikel 8.2
första meningen an-
passad
Artikel 7.2
första meningen an-
passad
Artikel 12.2
första meningen an-
passad
Artikel 41.2
Artikel 8.1
första stycket anpassat
Artikel 7.1
första stycket anpassat
Artikel 12.1
första stycket anpassat
Artikel 41.3
Artikel 8.1
andra stycket anpassat
Artikel 7.1
andra stycket anpassat
Artikel 12.1
andra stycket anpassat
Artikel 8.2
sista meningen
Artikel 7.2 sista me-
ningen
Artikel 12.2
sista meningen
Struken
Artikel 42.1, 42.3 och
42.6
Artikel 13.5 och arti-
kel 18.2
Artikel 11.4 och arti-
kel 15.3
Artikel 19.5 och arti-
kel 23.2
Ändrad
Artikel 42.2, 42.4 och
42.5
—
—
—
Ny
Artikel 43
Artikel 8.3
Artikel 7.3
Artikel 12.3
Ändrad
Artikel 44.1
Artikel 18.1 anpassad
Artikel 15.1 anpassad
Artikel 23.1 anpassad
Ändrad
Artikel 44.2
—
—
—
Ny
Artikel 44.3
Artikel 22
Artikel 23.3
Artikel 32.4
Ändrad
Artikel 44.4
—
—
—
Ny
Artikel 45.1
—
—
—
Ny
Artikel 45.2
första stycket
Artikel 24
första stycket anpassat
Artikel 20.1 anpassad
Artikel 29
första stycket anpassat
Artikel 45.2
andra stycket
—
—
—
Ny
Artikel 45.3
Artikel 24 andra och
tredje styckena anpas-
sade
Artikel 20.2 och 20.3
anpassad
Artikel 29 andra och
tredje styckena anpas-
sade
Artikel 45.4
Artikel 24
fjärde stycket
Artikel 20.4
Artikel 29
fjärde stycket
Ändrad
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
183
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/237
Detta direktiv
Direktiv 93/37/EEG
Direktiv 93/36/EEG
Direktiv 92/50/EEG
Andra rättsakter
Artikel 46 första stycket
Artikel 25
första meningen änd-
rad
Artikel 21.1 och 21.2
första meningen an-
passad
Artikel 30.1 och 30.3
första meningen an-
passad
Artikel 46 andra stycket
—
—
Artikel 30.2
Artikel 47.1 a och
47.1 b
Artikel 26.1 a och
26.1 b anpassad
Artikel 22.1 a och
22.1 b anpassad
Artikel 31.1 a och
31.1 b anpassad
Artikel 47.1 c
Artikel 26.1 c
Artikel 22.1 c
Artikel 31.1 c
Ändrad
Artikel 47.2 och 47.3
—
—
—
Ny
Artikel 47.4 och 47.5
Artikel 26.2 och 26.3
anpassad
Artikel 22.2 och 22.3
anpassad
Artikel 31.2 och 31.3
anpassad
Ändrad
Artikel 48.1 och 48.2
a-e och g-j
Artikel 27.1 anpassad
Artikel 23.1 anpassad
Artikel 32.2 anpassad
Artikel 48.2 f
—
—
Ny
Artikel 48.3 och 48.4
—
—
—
Ny
Artikel 48.5
Ny
Ny
Artikel 32.1 anpassad
Artikel 48.6
Artikel 27.2
Artikel 23.2
Artikel 32.3
Artikel 49
Ny
Ny
Artikel 33
Ändrad
Artikel 50
—
—
—
Ny
Artikel 51
Artikel 28
Artikel 24
Artikel 34
Artikel 52
Artikel 29
Artikel 25
Artikel 35
Ändrad
Artikel 53.1
Artikel 30.1 anpassad
Artikel 26.1 anpassad
Artikel 36.1 anpassad
Artikel 53.2
Artikel 30.2
Artikel 26.2
Artikel 36.2
Ändrad
Artikel 30.3
—
—
Struken
Artikel 54
—
—
—
Ny
Artikel 55
Artikel 30.4 första och
andra styckena
Artikel 27 första och
andra styckena
Artikel 37 första och
andra styckena
Ändrad
—
Artikel 30.4
tredje stycket
Artikel 27
tredje stycket
Artikel 37
tredje stycket
Struken
—
Artikel 30.4
fjärde stycket
—
—
Struken
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
184
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/238
Detta direktiv
Direktiv 93/37/EEG
Direktiv 93/36/EEG
Direktiv 92/50/EEG
Andra rättsakter
—
Artikel 31
—
—
Struken
—
Artikel 32
—
—
Struken
Artikel 56
Artikel 3.1 anpassad
Artikel 57
—
Ny
Artikel 58
Artikel 11.3, 11.6-
11.11 och 11.13
Ändrad
Artikel 59
Artikel 15
—
—
Artikel 60
Artikel 3.2
—
—
Artikel 61
Ny
—
—
Artikel 62
Artikel 3.3
Artikel 63
Artikel 3.4
Ändrad
Artikel 64
Artikel 11.4, 11.6 för-
sta stycket, 11.7 första
stycket och 11.9
—
—
Ändrad
Artikel 65
Artikel 16
Artikel 66
—
—
Artikel 13.3 och 13.4
Artikel 67.1
—
—
Artikel 13.1
första stycket och
13.2 första stycket
Artikel 67.2
Artikel 13.1 första till
tredje strecksatserna
och 13.2 första till
tredje strecksatserna
Ändrad
Artikel 68
—
—
Ny
Artikel 69.1
—
—
Artikel 15.3
Artikel 69.2
första stycket
—
—
Artikel 16.1 och 16.2
andra strecksatsen
Ändrad
Artikel 69.2
andra stycket och 69.3
—
—
Ny
Artikel 70
—
—
Artikel 17.1-17.2 för-
sta och
tredje styckena, 17.3-
17.6 och 17.8
Ändrad
Artikel 71
—
—
Ny
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
185
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/239
Detta direktiv
Direktiv 93/37/EEG
Direktiv 93/36/EEG
Direktiv 92/50/EEG
Andra rättsakter
Artikel 72
—
—
Artikel 13.5
Artikel 73
—
—
Artikel 13.6
första stycket
Artikel 74
—
—
Artikel 13.6
andra stycket
Ändrad
Artikel 33
Artikel 30
Artikel 38
Struken
Artikel 75
Artikel 34.1 anpassad
Artikel 31.1 anpassad
Artikel 39.1 anpassad
Artikel 76
Artikel 34.2
Artikel 31.2
Artikel 39.2
Ändrad
Artikel 39.2 d
andra stycket
Struken
Artikel 77.1
—
Artikel 32.1
Artikel 40.1
Artikel 77.2
Artikel 35.3
Artikel 32.2
Artikel 40.3
Ändrad
—
—
Artikel 40.2
Struken
Artikel 77.3
—
Artikel 32.3
Artikel 40.4
Ändrad
Artikel 78.1 och 78.2
Ny
Artikel 78.3 och 78.4
Artikel 6.2 a
Artikel 5.1 d
Artikel 7.1 c
Ändrad
Artikel 79 a
Artikel 6.1 b anpassad
Artikel 5.1 c
andra stycket anpassat
Artikel 7.1 b
andra stycket anpassat
Artikel 79 b
Artikel 35.2
—
Artikel 16.4
Ändrad
Artikel 79 c
—
—
—
Ny
Artikel 79 d
Artikel 35.1 anpassad
—
—
Artikel 79 e
Artikel 29.3 anpassad
—
Artikel 79 f
Artikel 35.2 anpassad
—
—
Ny
Artikel 79 g
—
—
—
Artikel 79 h och 79 i
—
—
—
Ny
Artikel 80
Artikel 81
Artikel 82
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
186
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/240
Detta direktiv
Direktiv 93/37/EEG
Direktiv 93/36/EEG
Direktiv 92/50/EEG
Andra rättsakter
Artikel 83
Artikel 84
Bilaga I
Bilaga II
Ändrad
Bilagorna II A och II B
—
—
Bilagorna I A och I B
Ändrade
Bilaga III
Bilaga I
—
—
Anslutningsakter-
na för Österrike,
Finland
och
Sverige
Ändrad
Bilaga IV
—
Bilaga I
—
Anslutningsakter-
na för Österrike,
Finland
och
Sverige
Ändrad
Bilaga V
—
Bilaga II
—
Ändrad
Bilaga VI
Bilaga III
Bilaga III
Bilaga II
Ändrad
Bilaga VII A, B, C och
D
Bilagorna IV, V och VI
Bilaga IV
Bilagorna III och IV
Ändrade
Bilaga VIII
—
—
—
Ny
Bilaga IX
Ändrad
Bilaga IX A
—
Artikel 21.2
—
Anslutningsakter-
na för Österrike,
Finland
och
Sverige
Ändrad
Bilaga IX B
—
—
Artikel 30.3
Anslutningsakter-
na för Österrike,
Finland
och
Sverige
Ändrad
Bilaga IX C
Artikel 25 anpassad
—
—
Anslutningsakter-
na för Österrike,
Finland
och
Sverige
Ändrad
Bilaga X
Ny
Bilaga XI
Ny
Bilaga XII
Ny
Prop. 2009/10:180
Bilaga 5
187
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/1
I
(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk)
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2004/17/EG
av den 31 mars 2004
om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och
posttjänster (försörjningsdirektivet)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artikel 47.2 och artiklarna 55 och 95 i
detta,
med beaktande av kommissionens förslag (1),
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttran-
de (2),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (3),
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (4), på
grundval av det gemensamma utkast som godkändes av förlik-
ningskommittén den 9 december 2003, och
av följande skäl:
(1)
I samband med de nya ändringarna av rådets direktiv
93/38/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av
upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet
inom vatten-, energi-, transport- och telekommunika-
tionssektorerna (5), vilka ändringar är nödvändiga för att
uppfylla de krav på förenkling och modernisering som
både upphandlande enheter och ekonomiska aktörer
framförde i sina svar på kommissionens grönbok av
den 27 november 1996 bör direktivet av tydlighetsskäl
omarbetas. Det här direktivet bygger på domstolens
rättspraxis, särskilt dess rättspraxis om tilldelningskriteri-
er, som tydliggör de upphandlande enheternas möjlig-
heter att tillgodose den berörda allmänhetens behov,
även på miljöområdet och/eller det sociala området,
förutsatt att dessa kriterier är kopplade till kontrakts-
föremålet, att de inte ger den upphandlande enheten
obegränsad valfrihet samt att de uttryckligen anges och
överensstämmer med de grundprinciper som anges i
skäl 9.
(2)
Ett viktigt skäl för att införa regler om samordning av
upphandlingsförfarandena på dessa områden är att na-
tionella myndigheter kan påverka en upphandlande en-
hets agerande på olika sätt, bland annat om de är
delägare eller företrädda i enhetens förvaltnings-, led-
nings- eller övervakningsorgan.
(3)
Ett annat viktigt skäl till att det behövs en samordning
av upphandlingsförfarandena för enheter som är verk-
samma på dessa områden är att de marknader där de
verkar är förhållandevis slutna på grund av att de
nationella myndigheterna har beviljat särskilda rättighe-
ter eller ensamrätt att försörja, tillhandahålla eller driva
de nät som används för tjänsterna i fråga.
(4)
Gemenskapslagstiftningen, särskilt rådets förordningar
(EEG) nr 3975/87 av den 14 december 1987 om
förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på
företag inom luftfartssektorn (6) och (EEG) nr 3976/87
av den 14 december 1987 om tillämpning av arti-
kel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av avtal och
samordnade förfaranden inom luftfartssektorn (7), syftar
till att skärpa konkurrensen mellan transportörer som
tillhandahåller allmänheten flygtransporter. Det är därför
inte lämpligt att i detta direktiv inbegripa sådana en-
heter. Med hänsyn till den konkurrens som råder inom
gemenskapssjöfarten vore det inte heller lämpligt att låta
kontrakt som upphandlas inom denna sektor omfattas
av reglerna i detta direktiv.
(
1
) EGT C 29 E, 30.1.2001, s. 112, och EGT C 203 E, 27.8.2002, s.
183.
(
2
) EGT C 193, 10.7.2001, s. 1.
(
3
) EGT C 144, 16.5.2001, s. 23.
(
4
) Europaparlamentets yttrande av den 17 januari 2002 (EGT C 271 E,
7.11.2002, s. 293), rådets gemensamma ståndpunkt av den
20 mars 2003 (EUT C 147 E, 24.6.2003, s. 1) och Europaparla-
mentets ståndpunkt av den 2 juli 2003 (ännu ej offentliggjord i
EUT). Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 januari
2004 och rådets beslut av den 2 februari 2004.
(
5
) EGT L 199, 9.8.1993, s. 84. Direktivet senast ändrat genom
kommissionens direktiv 2001/78/EG (EGT L 285, 29.10.2001, s. 1).
(
6
) EGT L 374, 31.12.1987, s. 1. Förordningen senast ändrad genom
förordning (EG) nr 1/2003 (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1).
(
7
) EGT L 374, 31.12.1987, s. 9. Förordningen senast ändrad genom
förordning (EG) nr 1/2003.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
188
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/2
(5)
Tillämpningsområdet för direktiv 93/38/EEG täcker för
närvarande vissa kontrakt som tilldelas av upphandlande
enheter med verksamhet inom telesektorn. En rättslig
ram, som nämns i den fjärde rapporten om genom-
förandet av EU:s lagstiftning på teleområdet från den 25
november 1998, har antagits för att öppna telesektorn.
En av följderna blev att effektiv konkurrens, både rätts-
ligt och faktiskt, infördes i denna sektor. Med hänsyn
härtill har kommissionen för kännedom offentliggjort en
förteckning över teletjänster (1) som redan kan undantas
från det direktivets tillämpningsområde i enlighet med
dess artikel 8. Ytterligare framsteg har konstaterats i den
sjunde rapporten om genomförandet av EU:s lagstiftning
på teleområdet från den 26 november 2001. Upphand-
lingen inom denna sektor behöver således inte längre
regleras.
(6)
Det finns följaktligen inte längre något behov av Rådgi-
vande kommittén för telekommunikationsupphandling,
som inrättades genom rådets direktiv 90/531/EEG (2).
(7)
Utvecklingen på telemarknaden bör dock fortfarande
bevakas, och en ny bedömning av situationen bör göras
om det visar sig att det inte längre råder effektiv kon-
kurrens inom denna sektor.
(8)
Upphandling av telefoni-, telex-, mobiltelefoni-, person-
söknings- och satellittjänster ingår inte i tillämpnings-
området för direktiv 93/38/EEG. Dessa tjänster undan-
togs därför att de ofta bara kunde tillhandahållas av en
enda tjänsteleverantör i ett visst geografiskt område på
grund av att verklig konkurrens saknades och att det
fanns särskilda rättigheter eller ensamrätt. Nu när effek-
tiv konkurrens råder inom telesektorn finns det inte
längre någon anledning att utelämna dessa tjänster.
Därför är det nödvändigt att upphandling av sådana
teletjänster ingår i tillämpningsområdet för det här di-
rektivet.
(9)
I syfte att säkerställa att de offentliga kontrakt som
tilldelas av enheter som bedriver verksamhet på område-
na vatten, energi, transporter och posttjänster öppnas
för konkurrens, är det lämpligt att utarbeta bestämmel-
ser för samordning inom gemenskapen när det gäller
offentliga kontrakt över ett visst värde. En sådan sam-
ordning bör bygga på de krav som följer av artiklarna
14, 28 och 49 i EG-fördraget och artikel 97 i Euratom-
fördraget, nämligen principen om likabehandling av
vilken principen om icke-diskriminering endast utgör
en särskild form, principen om ömsesidigt erkännande,
proportionalitetsprincipen samt principen om öppenhet.
Med beaktande av karaktären hos de områden som
berörs av en sådan samordning bör det genom denna
samordning skapas en ram för god affärssed som med-
ger största möjliga flexibilitet men som samtidigt slår
vakt om de nämnda principerna.
När det gäller offentliga kontrakt vars värde understiger
det värde vid vilket bestämmelserna om samordning
inom gemenskapen skall tillämpas, är det lämpligt att
erinra om den rättspraxis som utvecklats vid domstolen
och enligt vilken bestämmelserna och principerna i
ovannämnda fördrag skall tillämpas.
(10)
För att ett verkligt öppnande av marknaden och en
rättvis och balanserad tillämpning av reglerna om upp-
handling på områdena vatten, energi, transporter och
posttjänster skall säkerställas, måste de enheter som skall
omfattas av direktivet definieras på ett annat sätt än
genom hänvisning till deras rättsliga ställning. Man bör
således se till att likabehandling upprätthålls mellan
upphandlande enheter från den offentliga respektive
den privata sektorn. Man måste också, i överensstäm-
melse med artikel 295 i fördraget, se till att medlems-
staternas egendomsordning inte påverkas på något sätt.
(11)
Om ett offentligrättsligt organ lämnar in ett anbud i ett
upphandlingsförfarande bör medlemsstaterna se till att
konkurrensen gentemot privata anbudsgivare inte sned-
vrids.
(12)
I enlighet med artikel 6 i fördraget är miljöskyddskraven
integrerade i utformningen och genomförandet av ge-
menskapens politik och verksamhet enligt artikel 3 i
fördraget, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling.
I detta direktiv klargörs det därför hur de upphandlande
enheterna kan bidra till att skydda miljön och främja en
hållbar utveckling, samtidigt som de garanterar att de
för sina kontrakt kan erhålla det bästa förhållandet
mellan kvalitet och pris.
(13)
Ingenting i detta direktiv bör hindra att sådana åtgärder
vidtas eller genomförs som behövs för att skydda allmän
moral, allmän ordning eller allmän säkerhet, hälsa, män-
niskors och djurs liv eller att bevara växter, i synnerhet
med sikte på en hållbar utveckling, under förutsättning
att åtgärderna överensstämmer med fördraget.
(
1
) EGT C 156, 3.6.1999, s. 3.
(
2
) EGT L 297, 29.10.1990, s. 1. Direktivet senast ändrat genom
Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG (EGT L 164,
30.6.1994, s. 3).
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
189
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/3
(14)
Genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december
1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar
och på dess behörighetsområden, av avtalen i de multi-
laterala förhandlingarna från Uruguayrundan (1986
–
1994) (1) godkänns särskilt WTO-avtalet om offentlig
upphandling, nedan kallat
”avtalet”, som syftar till att
lägga fast en multilateral ram för balanserade rättigheter
och skyldigheter när det gäller offentlig upphandling och
därmed åstadkomma liberalisering och ökning av världs-
handeln. Enligt gemenskapens internationella rättigheter
och åtaganden till följd av godkännandet av avtalet skall
den ordning som fastställs i avtalet tillämpas på anbuds-
givare och varor från tredje land som har undertecknat
avtalet. Avtalet har ingen direkt verkan. En upphandlan-
de enhet som omfattas av avtalet och som följer detta
direktiv och tillämpar avtalet på ekonomiska aktörer
från tredje land som har undertecknat avtalet bör såle-
des följa avtalet. Detta direktiv bör också garantera att
gemenskapens ekonomiska aktörer får delta i offentlig
upphandling på lika gynnsamma villkor som ekonomis-
ka aktörerna från tredje land som har undertecknat
avtalet.
(15)
Innan ett upphandlingsförfarande inleds kan den upp-
handlande enheten genom en
”teknisk dialog” söka eller
godta råd som kan användas när specifikationerna utar-
betas, dock under förutsättning att sådana råd inte leder
till hinder för konkurrensen.
(16)
Med hänsyn till de många olika typerna av byggentre-
prenadkontrakt bör de upphandlande enheterna kunna
välja såväl gemensam som separat upphandling av kon-
trakt för projektering eller utförande av byggentrepre-
nad. Avsikten med detta direktiv är inte att fastställa
huruvida upphandlingen skall vara gemensam eller sepa-
rat. Beslut om separat eller gemensam upphandling bör
fattas i enlighet med kvalitativa och ekonomiska kriterier
som kan fastställas i nationell lagstiftning.
Ett kontrakt kan anses vara ett byggentreprenadkontrakt
endast om det specifikt avser utförande av den verksam-
het som avses i bilaga XII, även om kontraktet omfattar
utförandet av andra tjänster som är nödvändiga för att
utföra denna verksamhet. Tjänstekontrakt, särskilt inom
området för fastighetsförvaltningstjänster, får i vissa fall
omfatta byggentreprenad. Om sådan byggentreprenad är
av underordnad betydelse jämfört med föremålet för
upphandlingen, och är en möjlig följd av detta eller ett
komplement till det, kan det faktum att byggentreprena-
den ingår i upphandlingen emellertid inte anses vara ett
tillräckligt skäl för att klassificera kontraktet som byg-
gentreprenadkontrakt.
För beräkningen av det uppskattade värdet av ett byg-
gentreprenadkontrakt är det lämpligt att utgå från värdet
av själva byggentreprenaden tillsammans med det upp-
skattade värdet av de eventuella varor och tjänster som
de upphandlande enheterna ställer till entreprenörens
förfogande, i den mån dessa tjänster eller varor är
nödvändiga för att utföra entreprenaden. De tjänster
som åsyftas i detta stycke är de som tillhandahålls av
de upphandlande enheternas egen personal. Å andra
sidan följer beräkningen av värdet av tjänstekontrakten
de regler som är tillämpliga för tjänstekontrakt, oavsett
om de ställs till entreprenörens förfogande för senare
utförande av byggentreprenaden.
(17)
För att det skall gå att tillämpa procedurreglerna i detta
direktiv och för att det skall gå att utöva tillsyn defini-
eras tjänsteområdet bäst genom att delas upp i katego-
rier som svarar mot rubriker i en gemensam klassifika-
tion och sammanföras i två bilagor, XVII A och XVII B,
alltefter tillämplig ordning. För tjänster i bilaga XVIIB
bör relevanta bestämmelser i direktivet gälla utan att det
påverkar tillämpningen av särskilda gemenskapsbestäm-
melser för de berörda tjänsterna.
(18)
När det gäller tjänstekontrakt bör full tillämpning av
detta direktiv under en övergångstid begränsas till kon-
trakt för vilka dessa bestämmelser kommer att göra det
möjligt att utnyttja alla möjligheter till att öka handeln
över gränserna. Kontrakt för andra tjänster måste över-
vakas under denna övergångsperiod innan beslut fattas
om full tillämpning av direktivet. Mekanismen för sådan
övervakning behöver därför fastställas. Samtidigt bör
mekanismen göra det möjligt för de berörda parterna
att få tillgång till alla relevanta upplysningar.
(19)
Hinder för fritt tillhandahållande av tjänster bör undvi-
kas. Därför får tjänsteleverantörer vara antingen fysiska
eller juridiska personer. Detta direktiv bör emellertid inte
hindra att regler om villkor för att utöva en verksamhet
eller ett yrke tillämpas på nationell nivå, förutsatt att
dessa regler är förenliga med gemenskapsrätten.
(20)
Nya förfaranden för elektronisk upphandling utvecklas
ständigt. Dessa förfaranden möjliggör ökad konkurrens
och förbättrad effektivitet vid offentlig upphandling,
(
1
) EGT L 336, 23.12.1994, s. 1.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
190
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/4
särskilt genom tids- och kostnadsbesparing. Den upp-
handlande enheten får använda elektroniska upphand-
lingsförfaranden om det sker i överensstämmelse med
bestämmelserna i detta direktiv och principerna om
likabehandling, icke-diskriminering och öppenhet. I sam-
ma omfattning får ett anbud som lämnas av en anbuds-
givare, särskilt i samband med ett ramavtal eller i fall
där ett dynamiskt inköpssystem används, ha formen av
en elektronisk katalog från anbudsgivaren om denna
använder det kommunikationsmedel som har valts av
den upphandlande enheten i enlighet med artikel 48.
(21)
Med hänsyn till de elektroniska upphandlingsförfarande-
nas snabba utbredning bör man nu fastställa lämpliga
regler för att de upphandlande enheterna till fullo skall
kunna utnyttja de möjligheter som dessa system erbju-
der. I detta syfte är det lämpligt att definiera ett full-
ständigt elektroniskt dynamiskt system för upphandling
avsett för inköp av sådant som vanligen används och
fastställa särskilda regler för inrättandet och driften av
ett sådant system, för att garantera att varje ekonomisk
aktör som vill delta behandlas rättvist. Varje ekonomisk
aktör som lämnar ett preliminärt anbud i överensstäm-
melse med specifikationerna och uppfyller urvalskriteri-
erna bör tillåtas delta i ett sådant system. Denna upp-
handlingsteknik gör det möjligt för de upphandlande
enheterna att
– genom att upprätta en förteckning över
redan godkända anbudsgivare och genom möjligheten
för nya anbudsgivare att delta
– förfoga över ett särskilt
stort urval av anbud tack vare de elektroniska medlen,
och således genom en omfattande konkurrens garantera
ett optimalt utnyttjande av de finansiella medlen.
(22)
Eftersom förfarandet med elektroniska auktioner kom-
mer att få ökad omfattning bör det införas en gemen-
skapsdefinition av sådana auktioner och fastställas sär-
skilda regler för dessa för att garantera att de genomförs
på ett sådant sätt att principerna om likabehandling,
icke-diskriminering och öppenhet iakttas fullt ut. Det
bör därför föreskrivas att de elektroniska auktionerna
endast gäller sådana byggentreprenad-, varu- och tjänste-
kontrakt för vilka det kan fastställas exakta specifikatio-
ner. Detta kan bland annat gälla i fråga om återkom-
mande varu-, byggentreprenad- och tjänstekontrakt. I
samma syfte bör det också föreskrivas att anbudsgivar-
nas rangordning måste kunna fastställas under hela den
elektroniska auktionen. Användningen av elektroniska
auktioner ger de upphandlande myndigheterna möjlighet
att uppmana anbudsgivarna att erbjuda nya lägre priser
och, när kontraktet tilldelas den anbudsgivare som läm-
nat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, även att
förbättra andra aspekter av anbudet än priset. För att
säkerställa respekt för principen om öppenhet bör dock
endast de aspekter som kan utvärderas automatiskt på
elektronisk väg, utan ingripande och/eller bedömning
från den upphandlande myndighetens sida bli föremål
för elektronisk auktion, dvs. sådana aspekter som kan
kvantifieras så att de kan uttryckas i siffror eller pro-
centtal. Däremot bör sådana aspekter av anbudsgivning-
en som innebär en bedömning av aspekter som inte kan
kvantifieras inte bli föremål för elektronisk auktion.
Följaktligen bör vissa byggentreprenadkontrakt och
tjänstekontrakt som innehåller intellektuella prestationer,
såsom projekteringen av byggentreprenader, inte bli före-
mål för elektronisk auktion.
(23)
Vissa centraliserade förfaranden för inköp har utvecklats
i medlemsstaterna. Flera upphandlande myndigheter har
till uppgift att göra anskaffningar eller genomföra upp-
handling/ingå ramavtal för upphandlande enheter. Efter-
som det rör sig om stora inköpsvolymer är det genom
dessa förfaranden möjligt att öka konkurrensen och
förbättra effektiviteten i den offentliga upphandlingen.
Det bör därför införas en gemenskapsdefinition av de
inköpscentraler som används av de upphandlande enhe-
terna. Det bör även fastställas villkor enligt vilka, i
överensstämmelse med principerna om icke-diskriminer-
ing och likabehandling, de upphandlande enheter som
upphandlar byggentreprenader, varor och/eller tjänster
med hjälp av en inköpscentral kan anses ha iakttagit
bestämmelserna i detta direktiv.
(24)
För att ta hänsyn till de olikheter som råder i medlems-
staterna bör man ge medlemsstaterna möjlighet att välja
om de upphandlande enheterna får använda sig av
inköpscentraler, dynamiska inköpssystem och elektronis-
ka auktioner i enlighet med definitionerna och bestäm-
melserna i detta direktiv.
(25)
Det behövs en lämplig definition av begreppet särskilda
rättigheter eller ensamrätt. Definitionen innebär att det
faktum att en enhet i samband med nät-, hamn- eller
flygplatsarbeten kan utnyttja ett förfarande för expropri-
ation eller bruksrätt eller kan placera nätutrustning på,
under eller över allmän väg, i sig inte utgör någon
ensamrätt eller särskild rättighet i den mening som avses
i detta direktiv. Inte heller det faktum att en enhet
levererar dricksvatten, elektricitet, gas eller värme till ett
nät som drivs av en enhet som åtnjuter särskilda rättig-
heter eller ensamrätt som beviljats av en behörig myn-
dighet i den berörda medlemsstaten utgör i sig en
särskild rättighet eller ensamrätt i den mening som avses
i detta direktiv. På samma sätt kan inte rättigheter som
en medlemsstat beviljar ett begränsat antal företag, oav-
sett hur de beviljas, exempelvis genom tilldelning av
koncessioner, på grundval av objektiva kriterier, som är
proportionerliga och icke-diskriminerande och ger alla
berörda parter som uppfyller kriterierna möjlighet att
utnyttja dessa rättigheter, anses utgöra särskilda rättig-
heter eller ensamrätt.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
191
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/5
(26)
De upphandlande enheterna bör tillämpa gemensamma
upphandlingsbestämmelser för verksamhet som är inrik-
tad på vatten, och dessa regler bör även tillämpas när
upphandlande myndigheter enligt detta direktiv tilldelar
kontrakt för verksamhet som rör vattenbyggnadsprojekt,
konstbevattning och dränering samt bortledande och
rening av avloppsvatten. De upphandlingsregler som
föreslås för varukontrakt passar emellertid inte vid inköp
av vatten, eftersom det är nödvändigt att utnyttja källor
nära konsumtionsorten.
(27)
Vissa enheter som tillhandahåller busstransport i form
av allmänna kommunikationer är redan uteslutna från
tillämpningsområdet för direktiv 93/38/EEG. Sådana en-
heter bör även uteslutas från tillämpningsområdet för
det här direktivet. För att undvika en mångfald av
särskilda ordningar som endast tillämpas på vissa sekto-
rer, måste det allmänna förfarandet som tillåter att
effekterna av ett öppnande för konkurrens beaktas,
även gälla alla enheter som tillhandahåller busstransport
som inte är uteslutna från tillämpningsområdet för
direktiv 93/38/EEG enligt dess artikel 2.4.
(28)
För att beakta ett ytterligare öppnande av postsektorn i
gemenskapen för konkurrens och eftersom sådana tjäns-
ter tillhandahålls via ett nät av upphandlande myndig-
heter, offentliga företag och andra företag, bör det före-
skrivas att kontrakt som tilldelas av upphandlande en-
heter som tillhandahåller posttjänster bör omfattas av de
bestämmelser i detta direktiv, inklusive bestämmelserna i
artikel 30, som, utöver att garantera att principerna
i skäl 9 tillämpas, skapar en ram för god affärssed och
erbjuder större flexibilitet än bestämmelserna i Europa-
parlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31
mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig
upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (1).
När de åsyftade verksamheterna definieras måste hänsyn
tas till definitionerna i Europaparlamentets och rådets
direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om ge-
mensamma regler för utvecklingen av gemenskapens
inre marknad för posttjänster och för förbättring av
kvaliteten på tjänsterna (2).
Oavsett sin rättsliga ställning omfattas enheter som till-
handahåller posttjänster för närvarande inte av reglerna i
direktiv 93/38/EEG. Anpassningen av upphandlingsför-
farandena till detta direktiv kan därför ta längre tid att
genomföra för sådana enheter än för enheter som redan
omfattas av reglerna, som bara behöver anpassa sina
förfaranden till de ändringar som införs genom det här
direktivet. Det bör därför vara tillåtet att skjuta upp
tillämpningen av detta direktiv för att ge den ytterligare
tid som behövs för anpassningen. Med tanke på den
varierande situationen för sådana enheter bör medlems-
staterna kunna föreskriva en övergångsperiod för
tillämpningen av detta direktiv för de upphandlande
enheter som är verksamma inom postsektorn.
(29)
Kontrakt får tilldelas i syfte att tillgodose kraven hos
flera verksamheter som eventuellt omfattas av olika
rättsordningar. Det bör klargöras att den rättsordning
som är tillämplig på ett enskilt kontrakt som är avsett
att omfatta flera verksamheter bör omfattas av de regler
som är tillämpliga på den verksamhet som den främst
är avsedd för. Fastställandet av den verksamhet som
kontraktet främst är avsett för kan grundas på den
analys av de krav som det särskilda kontraktet måste
tillgodose som har utförts av den upphandlande enheten
i syfte att bedöma kontraktets värde och upprätta an-
budshandlingarna. I vissa fall, till exempel vid förvärv av
en enskild utrustning för att bedriva verksamhet där
information som gör det möjligt att bedöma använd-
ningsgraden inte finns tillgänglig, kan det vara objektivt
omöjligt att fastställa för vilken verksamhet kontraktet
främst är avsett. Det bör föreskrivas vilka regler som
gäller i sådana fall.
(30)
Utan att det påverkar gemenskapens internationella åta-
ganden måste genomförandet av detta direktiv förenklas,
särskilt med hjälp av enklare tröskelvärden och genom
att låta alla upphandlande enheter, oberoende av sektor,
omfattas av bestämmelserna om information till delta-
gare i upphandlingar när det gäller tilldelningsbeslut och
deras resultat. Dessutom bör tröskelvärdena med hänsyn
till den monetära unionen fastställas i euro på ett sätt
som gör det enklare att tillämpa dessa bestämmelser
samtidigt som tröskelvärdena enligt avtalet, som uttrycks
i särskilda dragningsrätter, iakttas. I detta sammanhang
bör det också föreskrivas en återkommande översyn av
tröskelvärdena i euro så att de, vid behov, anpassas till
eventuella förändringar i eurons värde i förhållande till
de särskilda dragningsrätterna. Vidare bör samma trös-
kelvärden tillämpas på projekttävlingar som på tjänste-
kontrakt.
(31)
Det bör anges när bestämmelserna om samordning av
förfarandena inte kan tillämpas av skäl som rör statens
säkerhet eller statshemligheter eller på grund av att
särskilda upphandlingsregler gäller enligt internationella
avtal som avser stationering av trupper eller gäller för
internationella organisationer.
(
1
) Se sid 1 i detta nummer av EUT.
(
2
) EGT L 15, 21.1.1998, s. 14. Direktivet senast ändrat genom förord-
ning (EG) nr1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
192
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/6
(32)
Det är lämpligt att utesluta vissa tjänste-, varu- och
byggentreprenadkontrakt som tilldelats ett anknutet före-
tag som har som sin huvudsakliga verksamhet att till-
handahålla dessa tjänster, varor eller byggentreprenader
till den grupp som den tillhör snarare än att erbjuda
dem på marknaden. Det är även lämpligt att utesluta
vissa tjänste-, varu- och byggentreprenadkontrakt som
tilldelats av en upphandlande enhet till ett samföretag,
bildat av ett antal upphandlande enheter för en verk-
samhet som omfattas av detta direktiv, och som enheten
ingår i. Det bör emellertid säkerställas att detta undantag
inte ger upphov till eventuell snedvridning av konkur-
rensen till förmån för företagen eller samföretag som är
anknutna till den upphandlande enheten. Det bör infö-
ras en lämplig uppsättning regler, särskilt när det gäller
såväl de maximigränser inom vilka företagen får erhålla
en del av sin omsättning från marknaden och över vilka
de förlorar möjligheten att tilldelas kontrakt utan kon-
kurrensutsättning, som sammansättningen av samföretag
och stabiliteten i förbindelserna mellan samföretagen
och de upphandlande enheter som de består av.
(33)
När det gäller tjänster har kontrakt för förvärv eller
arrende av fast egendom eller rättigheter till sådan egen-
dom särdrag som gör att tillämpningen av upphand-
lingsregler är olämplig.
(34)
Skiljemanna- och förlikningstjänster tillhandahålls vanli-
gen av organ eller personer som utnämnts eller valts på
ett sätt som inte kan underkastas upphandlingsreglerna.
(35)
I enlighet med avtalet inbegriper de finansiella tjänster
som omfattas av detta direktiv inte kontrakt som rör
utgivning, köp, försäljning och överföring av värdepap-
per eller andra finansiella instrument. I synnerhet om-
fattas inte de upphandlande enheternas transaktioner för
att skaffa pengar eller kapital.
(36)
Detta direktiv bör omfatta tillhandahållande av tjänster
endast om de grundar sig på kontrakt.
(37)
Enligt artikel 163 i fördraget är stimulans av forskning
och teknisk utveckling ett sätt att stärka den vetenskap-
liga och teknologiska grunden för gemenskapens indu-
stri, och öppnandet av upphandlingen av tjänster kom-
mer att bidra till att detta mål nås. Detta direktiv bör
inte omfatta medfinansiering av forsknings- och utveck-
lingsprogram. Det omfattar följaktligen endast sådana
kontrakt för forsknings- och utvecklingstjänster som
uteslutande är till nytta för den upphandlande enheten
i dess egen verksamhet, förutsatt att de tjänster som
tillhandahålls helt bekostas av den upphandlande en-
heten.
(38)
För att undvika en ökning av antalet särskilda ordningar
som endast tillämpas på vissa sektorer bör den särskilda
ordning, som inrättats genom artikel 3 i direktiv
93/38/EEG och artikel 12 i Europaparlamentets och
rådets direktiv 94/22/EG av den 30 maj 1994 om
villkoren för beviljande och utnyttjande av tillstånd för
prospektering efter samt undersökning och utvinning av
kolväten (1), som gäller för enheter som utnyttjar ett
geografiskt område för att undersöka förekomsten av
eller utvinna olja, gas, kol eller andra fasta bränslen,
ersättas med det allmänna förfarandet, som medger
undantag
för
direkt
konkurrensutsatta
sektorer.
Detta får dock inte påverka tillämpningen av kommis-
sionens beslut 93/676/EEG av den 10 december 1993
om att utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att
undersöka förekomsten av eller utvinna olja eller gas
inte i Nederländerna utgör en av de verksamheter som
anges i artikel 2.2 b i i rådets direktiv 90/531/EEG och
att enheter som bedriver sådan verksamhet inte i Neder-
länderna skall anses åtnjuta särskilda rättigheter eller
ensamrätt enligt artikel 2.3 b i samma direktiv (2),
kommissionens beslut 97/367/EG av den 30 maj 1997
om att utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att
undersöka förekomsten av eller utvinna olja eller gas
inte i Förenade kungariket utgör en av de verksamheter
som anges i artikel 2.2 b i i rådets direktiv 93/38/EEG
och att enheter som bedriver sådan verksamhet inte i
Förenade kungariket skall anses åtnjuta särskilda rättig-
heter eller ensamrätt enligt artikel 2.3 b i samma direk-
tiv (3), kommissionens beslut 2002/205/EG av den 4
mars 2002 efter en begäran från Österrike om tillämp-
ning av den särskilda ordning som föreskrivs i artikel 3
i direktiv 93/38/EEG (4) och kommissionens beslut
2004/74/EG efter en begäran från Tyskland om tillämp-
ning av den särskilda ordning som föreskrivs i artikel 3
i direktiv 93/38/EEG (5).
(39)
Sysselsättning och arbete är grundläggande faktorer när
det gäller att garantera lika möjligheter för alla och bidra
till social integration. Skyddade verkstäder och program
för skyddad anställning bidrar härvid effektivt till att
människor med funktionshinder kan komma in på eller
återvända till arbetsmarknaden. Sådana verkstäder kan
emellertid sakna möjlighet att få kontrakt under norma-
la konkurrensförhållanden. Det är därför lämpligt att
föreskriva att medlemsstaterna får reservera rätten att
delta i upphandlingsförfaranden för sådana verkstäder
eller föreskriva att kontrakten skall fullgöras inom ra-
men för program för skyddad anställning.
(
1
) EGT L 164, 30.6.1994, s. 3.
(
2
) EGT L 316, 17.12.1993, s. 41.
(
3
) EGT L 156, 13.6.1997, s. 55.
(
4
) EGT L 68, 12.3.2002, s. 31.
(
5
) EUT L 16, 23.1.2004, s. 57.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
193
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/7
(40)
Detta direktiv bör inte gälla kontrakt som avser utfö-
randet av en verksamhet enligt artiklarna 3
–7 eller
projekttävlingar som anordnas i syfte att bedriva en
sådan verksamhet, om verksamheten, i den medlemsstat
där den bedrivs, är direkt konkurrensutsatt på markna-
der med fritt tillträde. Det bör således införas ett förfa-
rande som skall kunna tillämpas på alla sektorer som
detta direktiv omfattar, och som tillåter att hänsyn tas
till effekterna av pågående eller kommande konkur-
rensutsättning. Ett sådant förfarande bör medge rätts-
säkerhet för de berörda enheterna och ett ändamålsenligt
beslutsförfarande, varigenom en enhetlig tillämpning av
gemenskapslagstiftningen på området kan garanteras
med kort tidsfrist.
(41)
En bedömning av direkt konkurrensutsättning bör göras
på grundval av objektiva kriterier, varvid hänsyn bör tas
till den berörda sektorns särdrag. Om relevant gemen-
skapslagstiftning om att öppna en viss sektor eller en
del av den har genomförts och tillämpas, skall detta
betraktas som en tillräcklig grund för att förutsätta att
tillträdet till marknaden i fråga är fritt. Den lagstiftning
som är relevant bör anges i en bilaga som kan upp-
dateras av kommissionen. Vid en sådan uppdatering bör
kommissionen särskilt beakta möjligheten att anta åtgär-
der som innebär att sektorer utöver dem för vilka en
lagstiftning redan anges i bilaga XI kommer att öppnas
för faktisk konkurrens, till exempel åtgärder avseende
järnvägstransporter. Om fritt tillträde till en viss mark-
nad inte följer av genomförandet av relevant gemen-
skapslagstiftning, måste det påvisas att tillträdet är fritt,
rättsligt och faktiskt. För detta ändamål skall en med-
lemsstats tillämpning av ett direktiv, till exempel
direktiv 94/22/EG där man öppnar en viss sektor för
konkurrens, på en annan sektor, till exempel kolsektorn,
beaktas enligt artikel 30.
(42)
De tekniska specifikationer som inköpare upprättar mås-
te tillåta att offentlig upphandling utsätts för konkurrens.
Det bör därför vara möjligt att lämna anbud som
återspeglar olika tekniska lösningar. De tekniska specifi-
kationerna bör följaktligen kunna bygga på prestanda-
och funktionskrav och, om det hänvisas till europeisk
standard eller, i avsaknad av sådan, till nationell stan-
dard, bör den upphandlande enheten beakta anbud som
baseras på andra likvärdiga lösningar som uppfyller de
upphandlande enheternas krav och är säkerhetsmässigt
likvärdiga. För att visa att en lösning är likvärdig bör
anbudsgivarna få använda alla former av bevis. Den
upphandlande enheten bör kunna motivera alla beslut
om att likvärdighet inte föreligger. En upphandlande
enhet som önskar fastställa miljökrav i de tekniska
specifikationerna vid en viss upphandling får föreskriva
särskilda miljöegenskaper, t.ex. en viss produktionsmetod
och/eller särskilda miljöeffekter för grupper av varor
eller tjänster. Den får, men är inte skyldig att, använda
de relevanta specifikationer som fastställs i miljömärken,
t.ex. det europeiska miljömärket, (multi)nationella miljö-
märken eller andra miljömärken, om kraven för märket
har utarbetats och antagits på grundval av vetenskapliga
rön genom ett förfarande i vilket alla berörda parter,
t.ex. statliga organ, konsumenter, tillverkare, distributörer
och miljöorganisationer, kan delta och om miljömärket
är tillgängligt för alla berörda parter. Den upphandlande
enheten bör, då detta är möjligt, fastställa tekniska
specifikationer för att beakta kriterier avseende tillgäng-
lighet för funktionshindrade eller formgivning med tan-
ke på samtliga användares behov. Dessa tekniska speci-
fikationer bör tydligt anges så att alla anbudsgivare
känner till vad som omfattas av de krav som den
upphandlande enheten har fastställt.
(43)
För att underlätta för små och medelstora företag att
delta i offentlig upphandling av kontrakt bör det fast-
ställas bestämmelser om underleverantörer.
(44)
Villkoren för fullgörandet av ett kontrakt är förenliga
med direktivet om de inte är direkt eller indirekt dis-
kriminerande och om de anges i meddelandet om upp-
handling eller i förfrågningsunderlaget. Villkoren kan till
exempel syfta till att främja yrkesutbildning på platsen
och anställning av personer som har särskilda svårig-
heter att komma in på arbetsmarknaden, bekämpa ar-
betslöshet eller skydda miljön. Som exempel kan näm-
nas skyldighet att i samband med fullgörandet av ett
kontrakt anställa långtidsarbetslösa eller att genomföra
utbildning för arbetslösa eller ungdomar, att i sak följa
bestämmelserna i grundläggande ILO-konventioner (In-
ternational labour organisation) om dessa inte har in-
förlivats med den nationella lagstiftningen eller att an-
ställa ett större antal personer med funktionshinder än
som krävs enligt den nationella lagstiftningen.
(45)
Gällande lagar, förordningar och kollektivavtal rörande
anställningsvillkor och arbetarskydd, på såväl nationell
nivå som gemenskapsnivå, är tillämpliga vid fullgörandet
av ett kontrakt om dessa bestämmelser och tillämp-
ningen av dem överensstämmer med gemenskapslagstift-
ningen. För gränsöverskridande verksamhet, när arbets-
tagare från en medlemsstat utför tjänster i en annan
medlemsstat i samband med fullgörandet av ett kon-
trakt, fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
194
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/8
96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering
av arbetstagare i samband med tillhandahållande av
tjänster (1) de minimivillkor som måste uppfyllas i värd-
landet gentemot de utstationerade arbetstagarna. Om det
i nationell rätt ingår bestämmelser i detta avseende, kan
det om dessa förpliktelser inte uppfylls betraktas som
ett allvarligt fel eller som ett brott mot den ekonomiska
aktörens yrkesetik, som kan medföra att den ekonomis-
ka aktören utesluts från det offentliga upphandlingsför-
farandet.
(46)
Med tanke på att den nya utvecklingen inom informa-
tions- och kommunikationsteknik kan förenkla offentlig-
görandet av upphandlingar och göra upphandlingsförfa-
randet effektivare och öppnare, bör elektroniska medel
jämställas med traditionella medel för kommunikation
och utbyte av information. I så stor utsträckning som
möjligt bör de medel och den teknik som väljs vara
förenliga med den teknik som används i de andra
medlemsstaterna.
(47)
Användning av elektroniska medel är tidsbesparande.
Minimitidsfristerna bör därför förkortas om elektroniska
medel används, dock under förutsättning att de är för-
enliga med den särskilda överföringsteknik som fastställs
på gemenskapsnivå. Det är dock nödvändigt att se till
att den samlade effekten av de förkortade tidsfristerna
inte leder till extremt korta tidsfrister.
(48)
Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av
den 13 december 1999 om ett gemenskapsramverk för
elektroniska signaturer (2) och Europaparlamentets och
rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om
vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjäns-
ter, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (3)
(
”direktiv om elektronisk handel”) bör i samband med
detta direktiv vara tillämpliga på överföring av informa-
tion med elektroniska medel. Förfarandena för offentlig
upphandling och reglerna för projekttävlingar avseende
tjänster kräver en högre säkerhets- och sekretessnivå än
den som fastställs i dessa direktiv. Därför bör anord-
ningar för elektronisk mottagning av anbud, anbudsan-
sökningar samt ritningar och planer uppfylla särskilda
tilläggskrav. I detta syfte bör användning av elektroniska
signaturer, i synnerhet avancerade elektroniska signatu-
rer, i möjligaste mån uppmuntras. Frivilliga ackrediter-
ingssystem skulle dessutom kunna utgöra en gynnsam
ram för att höja nivån på tillhandahållandet av certifier-
ingstjänster för dessa anordningar.
(49)
Deltagarna i ett upphandlingsförfarande bör informeras
om beslut att ingå ett ramavtal, att tilldela ett kontrakt
eller att avstå från förfarandet, inom tidsfrister som är
tillräckligt korta för att ansökningar om översyn skall
kunna lämnas in. Denna information bör därför lämnas
så snabbt som möjligt och i allmänhet inom 15 dagar
efter det att beslutet har fattats.
(50)
Det bör klargöras att en upphandlande enhet som
fastställer urvalskriterier i ett öppet förfarande bör göra
detta enligt objektiva regler och kriterier, precis som
urvalskriterierna vid selektiva eller förhandlade förfaran-
den bör vara objektiva. De objektiva reglerna och krite-
rierna liksom urvalskriterierna innebär inte nödvändigt-
vis att viktning måste ske.
(51)
Det är viktigt att ta hänsyn till EG-domstolens rätts-
praxis när en marknadsaktör, för att uppfylla urvalskri-
terierna eller, i samband med kvalificeringssystem, som
stöd för sin ansökan om kvalificering, åberopar de
ekonomiska, finansiella och tekniska resurserna hos and-
ra enheter, oavsett vilken form den rättsliga anknytning-
en mellan den ekonomiska aktören och dessa enheter
har. Det är i det senare fallet den ekonomiska aktörens
sak att bevisa att han faktiskt kommer att ha tillgång till
dessa resurser under hela kvalificeringstiden. För kvalifi-
ceringen kan en upphandlande enhet därför fastställa
nivån på de krav som skall uppfyllas och i synnerhet,
om t.ex. aktören åberopar den finansiella ställningen för
en annan enhet, begära att den andra enheten hålls
ansvarig, vid behov solidariskt.
Kvalificeringssystemen bör användas i enlighet med ob-
jektiva regler och kriterier som, enligt de upphandlande
enheternas eget val, kan avse ekonomiska aktörernas
kapacitet och/eller särdragen hos de byggentreprenader,
varor
eller
tjänster
som
omfattas
av
systemet.
I kvalificeringssyfte får de upphandlande enheterna ut-
föra egna tester för att utvärdera särdragen hos de
berörda byggentreprenaderna, varorna eller tjänsterna,
särskilt i fråga om överensstämmelse och säkerhet.
(52)
Gemenskapsreglerna om ömsesidigt erkännande av ut-
bildnings-, examens- och andra behörighetsbevis är
tillämpliga när det krävs bevis på särskilda kvalifikatio-
ner för att kunna delta i ett upphandlingsförfarande eller
en projekttävling.
(53)
I lämpliga fall, när byggentreprenadens och/eller tjänste-
rnas natur motiverar att åtgärder eller system för miljö-
ledning tillämpas vid fullgörandet av ett kontrakt, kan
(
1
) EGT L 18, 21.1.1997, s. 1.
(
2
) EGT L 13, 19.1.2000, s. 12.
(
3
) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
195
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/9
det krävas att sådana åtgärder eller system tillämpas.
Miljöledningssystemen kan, oberoende av om de är
registrerade enligt gemenskapsinstrument, såsom förord-
ning (EG) nr 761/2001 (1) (EMAS), visa den ekonomiska
aktörens tekniska kapacitet att fullgöra kontraktet. Dess-
utom bör en beskrivning av de åtgärder den ekonomis-
ka aktören tillämpar för att garantera samma miljö-
skyddsnivå godtas som alternativt bevis till de registre-
rade systemen för miljöledning.
(54)
Det bör undvikas att kontrakt tilldelas ekonomiska
aktörer som har deltagit i en kriminell organisation eller
som befunnits skyldiga till korruption eller bedrägerier
som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas ekono-
miska intressen eller till penningtvätt. Eftersom de upp-
handlande enheter som inte är upphandlande myndig-
heter kanske inte har tillgång till ovedersägliga bevis i
ärendet, är det lämpligt att låta de upphandlande enhe-
terna välja om kriterierna för uteslutning i artikel 45.1
i direktiv 2004/18/EG skall tillämpas eller ej. Skyldighet
att tillämpa artikel 45.1 bör därför begränsas enbart till
upphandlande enheter som är upphandlande myndig-
heter. I förekommande fall bör de upphandlande enhe-
terna anmoda dem som ansöker om kvalificering, an-
budssökande och anbudsgivare att lämna relevanta do-
kument och kan, när de hyser tvivel om dessa
ekonomiska aktörers personliga ställning, söka samarbe-
te med de behöriga myndigheterna i den berörda med-
lemsstaten. Uteslutning av sådana ekonomiska aktörer
bör ske så snart den upphandlande myndigheten får
kännedom om en dom som har vunnit laga kraft enligt
nationell lagstiftning rörande sådana överträdelser.
Om det i nationell lagstiftning ingår bestämmelser i
detta avseende, kan överträdelse av miljölagstiftningen
eller lagstiftningen om otillåten samverkan vid upphand-
ling som lett till lagakraftvunnen dom eller beslut med
likvärdig effekt betraktas som brott mot marknadsaktö-
rens yrkesetik eller som ett allvarligt fel.
Bristande efterlevnad av nationella bestämmelser för
genomförande av rådets direktiv 2000/78/EG (2) och
76/207/EEG (3) om lika behandling av arbetstagare som
lett till lagakraftvunnen dom eller beslut med likvärdig
effekt kan betraktas som ett brott mot den ekonomiska
aktörens yrkesetik eller som ett allvarligt fel.
(55)
Kontraktstilldelningen måste ske på grundval av objekti-
va kriterier som säkerställer att principerna om öppen-
het, icke-diskriminering och likabehandling iakttas och
att anbuden bedöms i verklig konkurrens med varandra.
Därför bör endast två tilldelningskriterier godkännas,
nämligen
”lägsta pris” och ”ekonomiskt mest fördelaktigt
anbud
”.
För att garantera att principen om likabehandling iakttas
vid kontraktstilldelning bör det fastställas en skyldighet
–
i enlighet med rättspraxis
– att garantera nödvändig
öppenhet, så att alla anbudsgivare i rimlig mån kan
informeras om de kriterier och villkor som kommer att
tillämpas för att urskilja det ekonomiskt mest fördelak-
tiga anbudet. En upphandlande enhet bör därför ange
tilldelningskriterierna samt viktningen av de olika krite-
rierna inbördes i så god tid att anbudsgivarna har
kännedom om dem vid utarbetandet av sina anbud. En
upphandlande enhet får göra undantag från kravet att
ange viktning av tilldelningskriterierna i vederbörligen
styrkta fall, som de måste kunna motivera, när denna
viktning inte kan anges i förväg, särskilt på grund av
upphandlingens komplicerade art. I dessa fall måste de
ange kriterierna i fallande prioriteringsordning.
När de upphandlande enheterna väljer att ge kontraktet
till det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, bör de
utvärdera anbuden för att fastställa vilket som har det
bästa förhållandet mellan kvalitet och pris. För att göra
detta bör de fastställa de ekonomiska och kvalitativa
kriterier som i sin helhet bör göra det möjligt för den
upphandlande enheten att fastställa det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet. Fastställandet av dessa kriterier
beror på föremålet för upphandlingen, eftersom de bör
göra det möjligt att utvärdera varje anbuds prestanda i
förhållande till föremålet för upphandlingen, enligt defi-
nitionen i de tekniska specifikationerna, samt att utvär-
dera förhållandet mellan kvalitet och pris för varje
anbud. För att garantera likabehandling bör tilldelnings-
kriterierna göra det möjligt att jämföra anbuden och
bedöma dem på ett objektivt sätt. Om dessa villkor är
uppfyllda, kan ekonomiska och kvalitativa tilldelnings-
kriterier, till exempel uppfyllande av miljökrav, göra det
möjligt för den upphandlande enheten att tillgodose den
berörda allmänhetens behov, så som de är formulerade i
specifikationerna för upphandlingen. Det är enligt sam-
ma villkor som en upphandlande enhet får använda
kriterier som syftar till att tillgodose sociala krav, särskilt
för att tillgodose behov
– fastställda i specifikationerna
för upphandlingen
– hos särskilt missgynnade befol-
kningsgrupper till vilka förmånstagarna/användarna av
de byggentreprenader, varor och tjänster som är föremål
för upphandlingen hör.
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 761/2001 av den
19 mars 2001 om frivilligt deltagande för organisationer i gemen-
skapens miljölednings- och miljörevisionsordning (EMAS) (EGT L
114, 24.4.2001, s. 1).
(
2
) Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrät-
tande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303,
2.12.2000, s. 16).
(
3
) Rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genom-
förandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga
om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt
arbetsvillkor (EGT L 39, 14.2.1976, s. 40). Direktivet ändrat genom
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG (EGT L 269,
5.10.2002, s. 15).
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
196
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/10
(56)
Tilldelningskriterierna bör inte få påverka tillämpningen
av nationella bestämmelser om ersättning för vissa
tjänster, t.ex. tjänster som tillhandahålls av arkitekter,
ingenjörer eller advokater.
(57)
Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3
juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum
och frister (1) bör tillämpas vid beräkning av de tids-
frister som anges i detta direktiv.
(58)
Detta direktiv påverkar inte gemenskapens eller med-
lemsstaternas gällande internationella åtaganden eller
tillämpningen av bestämmelserna i fördraget, särskilt
artiklarna 81 och 86 i detta.
(59)
Detta direktiv påverkar inte de tidsfrister som anges i
bilaga XXV och som medlemsstaterna skall iaktta för att
införliva och följa direktiv 93/38/EEG.
(60)
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna
rättsakt bör antas i enlighet med rådets beslut
1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden
som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens
genomförandebefogenheter (2).
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
INNEHÅLL
AVDELNING I
Allmänna bestämmelser om upphandling och projekttävlingar
KAPITEL I
Grundläggande termer
Artikel 1
Definitioner
KAPITEL II
Definition av de verksamheter och enheter som omfattas av detta direktiv
Avsnitt I
Enheter
Artikel 2
Upphandlande enheter
Avsnitt 2
Verksamheter
Artikel 3
Gas, värme och el
Artikel 4
Vatten
Artikel 5
Transporttjänster
Artikel 6
Posttjänster
Artikel 7
Undersökning av förekomsten av eller utvinning av olja, gas, kol eller andra fasta bränslen samt
om hamnar och flygplatser
Artikel 8
Förteckningar över upphandlande enheter
Artikel 9
Kontrakt som omfattar flera typer av verksamhet
KAPITEL III
Allmänna principer
Artikel 10
Principer för tilldelning av kontrakt
AVDELNING II
Bestämmelser om upphandling
Kapitel I
Allmänna bestämmelser
Artikel 11
Ekonomiska aktörer
Artikel 12
Villkor som rör WTO-avtal
Artikel 13
Konfidentialitet
(
1
) EGT L 124, 8.6.1971, s. 1.
(
2
) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
197
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/11
Artikel 14
Ramavtal
Artikel 15
Dynamiska inköpssystem
Kapitel II
Tröskelvärden och undantag
Avsnitt 1
Tröskelvärden
Artikel 16
Tröskelvärden för kontrakt
Artikel 17
Metoder för beräkning av det uppskattade värdet på kontrakt, ramavtal och dynamiska inköps-
system
Avsnitt 2
Kontrakt och koncessioner samt kontrakt som omfattas av särskilda bestämmelser
Und erav snit t 1
Artikel 18
Koncessioner för byggentreprenader och tjänster
Und erav snitt 2
Undantag som gäller alla upphandlande enheter och alla typer av kontrakt
Artikel 19
Kontrakt som tilldelas för återförsäljning eller uthyrning till tredje man
Artikel 20
Kontrakt som tilldelas för annat än utövande av verksamhet som omfattas av detta direktiv
eller för utövande av sådan verksamhet i tredje land
Artikel 21
Kontrakt som omfattas av sekretess eller kräver särskilda säkerhetsåtgärder
Artikel 22
Kontrakt som tilldelas i enlighet med internationella regler
Artikel 23
Kontrakt som tilldelas ett anknutet företag, ett samföretag eller en upphandlande enhet som
ingår i ett samföretag
Und erav snitt 3
Undantag som gäller alla upphandlande enheter men endast tjänstekontrakt
Artikel 24
Kontrakt som gäller vissa tjänster som är undantagna från detta direktivs tillämpningsområde
Artikel 25
Tjänstekontrakt som tilldelas på grundval av en ensamrätt
Und erav snitt 4
Undantag som endast gäller vissa upphandlande enheter
Artikel 26
Kontrakt tilldelade av vissa upphandlande enheter för upphandling av vatten och leverans av
energi eller bränslen avsedda för energiproduktion
Und erav snitt 5
Kontrakt som omfattas av särskilda bestämmelser samt bestämmelser om inköpscentraler och
om förfaranden för verksamhet som är utsatt för konkurrens
Artikel 27
Kontrakt som omfattas av särskilda bestämmelser
Artikel 28
Reserverade kontrakt
Artikel 29
Kontrakt som tilldelas och ramavtal som ingås av inköpscentraler
Artikel 30
Förfarande för att fastställa om en viss verksamhet är direkt konkurrensutsatt
KAPITEL III
Regler som skall tillämpas på tjänstekontrakt
Artikel 31
Tjänstekontrakt förtecknade i bilaga XVII A
Artikel 32
Tjänstekontrakt förtecknade i bilaga XVII B
Artikel 33
Mixade tjänstekontrakt som omfattar tjänster förtecknade i bilagorna XVII A och XVII B
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
198
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/12
KAPITEL IV
Särskilda regler om förfrågningsunderlag och kontraktshandlingar
Artikel 34
Tekniska specifikationer
Artikel 35
Tillhandahållande av tekniska specifikationer
Artikel 36
Alternativa utförandeanbud
Artikel 37
Underentreprenad
Artikel 38
Villkor för fullgörande av kontrakt
Artikel 39
Skyldigheter avseende bestämmelser om beskattning, miljöskydd, arbetarskydd och arbetsvillkor
KAPITEL V
Förfaranden
Artikel 40
Användning av öppet, selektivt och förhandlat förfarande
KAPITEL VI
Regler för offentliggörande och öppenhet
Avsnitt 1
Offentliggörande av meddelanden
Artikel 41
Förhandsmeddelanden och meddelanden om att det finns ett kvalificeringssystem
Artikel 42
Meddelanden om upphandling
Artikel 43
Meddelanden om kontraktstilldelning
Artikel 44
Utformning och offentliggörande av meddelanden
Avsnitt 2
Tidsfrister
Artikel 45
Tidsfrister för mottagande av anbudsansökningar och anbud
Artikel 46
Öppna förfaranden: Förfrågningsunderlag, kompletterande handlingar och upplysningar
Artikel 47
Inbjudan att lämna anbud eller att förhandla
Avsnitt 3
Kommunikation och information
Artikel 48
Regler för kommunikation
Artikel 49
Information till kvalificeringssökande, anbudssökande och anbudsgivare
Artikel 50
Information som skall bevaras om tilldelade kontrakt
KAPITEL VII
Upphandlingsförfarandets gång
Artikel 51
Allmänna bestämmelser
Avsnitt 1
Kvalificering och urvalsbedömning
Artikel 52
Ömsesidigt erkännande av administrativa, tekniska och ekonomiska villkor samt intyg, prover
och bevis
Artikel 53
Kvalificeringssystem
Artikel 54
Kvalitativa urvalskriterier
Avsnitt 2
Kontraktstilldelning
Artikel 55
Tilldelningsgrunder
Artikel 56
Användning av elektroniska auktioner
Artikel 57
Onormalt låga anbud
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
199
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/13
Avsnitt 3
Anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land och förhållandet till tredje land
Artikel 58
Anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land
Artikel 59
Förhållandet till tredje land när det gäller tjänstekontrakt
AVDELNING III
Regler om projekttävlingar på tjänsteområdet
Artikel 60
Allmän bestämmelse
Artikel 61
Tröskelvärden
Artikel 62
Undantagna projekttävlingar
Artikel 63
Regler för offentliggörande och öppenhet
Artikel 64
Kommunikationssätt
Artikel 65
Anordnande av projekttävlingar, val av deltagare och juryn
Artikel 66
Juryns beslut
AVDELNING IV
Skyldigheter att lämna uppgifter för statistikändamål, verkställighetsbefogenheter och slutbe-
stämmelser
Artikel 67
Skyldighet att lämna uppgifter för statistikändamål
Artikel 68
Kommittéförfarande
Artikel 69
Revidering av tröskelvärdena
Artikel 70
Ändringar
Artikel 71
Genomförande av direktivet
Artikel 72
Övervakningsmekanismer
Artikel 73
Upphävande
Artikel 74
Ikraftträdande
Artikel 754
Adressater
Bilaga I
Upphandlande enheter inom sektorerna för transport eller distribution av gas eller värme
Bilaga II
Upphandlande enheter inom sektorerna för produktion, transport eller distribution av el
Bilaga III
Upphandlande enheter inom sektorerna för produktion, transport eller distribution av dricks-
vatten
Bilaga IV
Upphandlande enheter på området järnvägstjänster
Bilaga V
Upphandlande enheter på området tjänster inom järnvägar i stadstrafik, spårvagnar, trådbussar
eller bussar
Bilaga VI
Upphandlande enheter på området posttjänster
Bilaga VII
Upphandlande enheter inom sektorerna för undersökning och utvinning av olja eller gas
Bilaga VIII
Upphandlande enheter inom sektorerna prospektering och utvinning av kol eller andra fasta
bränslen
Bilaga IX
Upphandlande enheter på området terminalfaciliteter för yttre eller inre hamnar eller andra
terminalfaciliteter
Bilaga X
Upphandlande enheter på området flygplatsfaciliteter
Bilaga XI
Förteckning över den gemenskapslagstiftning som avses i artikel 30.3
Bilaga XII
Förteckning över verksamheter som omfattas av artikel 1.2b
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
200
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/14
Bilaga XIII
Information som skall finnas i meddelanden om upphandling
A. Öppet förfarande
B. Selektivt förfarande
C. Förhandlat förfarande
D. Meddelande om förenklat anbudsförfarande inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem
Bilaga XIV
Information som skall finnas i meddelanden om att det finns ett kvalificeringssystem
Bilaga XV A
Information som skall finnas i periodiska meddelanden
Bilaga XV B
Information som skall finnas i meddelanden om offentliggörande i ett förhandsmeddelande av
en upphandlarprofil om upphandling inte utnyttjas
Bilaga XVI
Information som skall finnas i meddelanden om tilldelade kontrakt
Bilaga XVII A
Tjänster som omfattas av artikel 31
Bilaga XVII B
Tjänster som omfattas av artikel 32
Bilaga XVIII
Information som skall finnas i meddelanden om projekttävlingar
Bilaga XIX
Information som skall finnas i meddelanden om resultatet av en projekttävling
Bilaga XX
Karakteristika för offentliggörandet
Bilaga XXI
Definition av vissa tekniska specifikationer
Bilaga XXII
Översikt över de tidsfrister som avses i artikel 45
Bilaga XXIII
Bestämmelser i internationell arbetsrätt i den mening som avses i artikel 59.4
Bilaga XXIV
Krav på utrustning för elektronisk mottagning av anbud, anbudsansökningar, kvalificerings-
ansökningar eller ritningar och planer i projekttävlingarna
Bilaga XXV
Tidsfrister för införlivande och tillämpning
Bilaga XXVI
Jämförelsetabell
AVDELNING I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM UPPHANDLING OCH PROJEKTTÄVLINGAR
KAPITEL I
Grundläggande termer
Artikel 1
Definitioner
1.
I detta direktiv används följande beteckningar med de
betydelser som anges i denna artikel.
2. a) varu-, byggentreprenad- och tjänstekontrakt: skriftliga avtal
med ekonomiska villkor som sluts mellan en eller flera
av de upphandlande enheter som avses i artikel 2.2 och
en eller flera entreprenörer, varuleverantörer, eller tjänste-
leverantörer.
b) byggentreprenadkontrakt: kontrakt som avser antingen utfö-
rande eller såväl projektering som utförande av sådana
byggentreprenader som avser verksamheter som omfattas
av bilaga XII, eller av en byggentreprenad eller utförande,
oavsett form, av en byggentreprenad som tillgodoser de
behov som den upphandlande enheten har specificerat.
Med byggentreprenad avses ett resultatet av bygg- och
anläggningsarbeten som i sig fyller en ekonomisk eller
teknisk funktion.
c) varukontrakt: andra kontrakt än de som avses i b vilka
avser köp, leasing, hyra eller hyrköp, med eller utan
möjlighet till köp, av varor.
Ett kontrakt som avser leverans av varor och som dess-
utom som ett underordnat inslag omfattar monterings-
och installationsarbeten skall betraktas som ett varukon-
trakt.
d) tjänstekontrakt: andra kontrakt än byggentreprenad- eller
varukontrakt som avser tillhandahållande av sådana
tjänster som anges i bilaga XVII.
Ett kontrakt som avser både varor och tjänster enligt
bilaga XVII skall anses vara ett tjänstekontrakt om värdet
av tjänsterna ifråga är högre än värdet av de varor som
kontraktet omfattar.
Ett kontrakt som avser tjänster enligt bilaga XVII och
omfattar sådan verksamhet enligt bilaga XII som endast
är underordnad verksamhet i förhållande till kontraktets
huvudändamål skall betraktas som ett tjänstekontrakt.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
201
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/15
3. a) byggkoncession: ett kontrakt av samma typ som ett byg-
gentreprenadkontrakt, med den skillnaden att ersätt-
ningen för arbetet endast utgörs av rätten att utnyttja
anläggningen eller av dels en sådan rätt, dels betalning.
b) tjänstekoncession: ett kontrakt av samma typ som ett
tjänstekontrakt men med den skillnaden att ersättningen
för tjänsternas utförande utgörs antingen av endast rätten
att utnyttja tjänsten eller av dels en sådan rätt, dels
betalning.
4.
ramavtal: ett avtal som ingås mellan en eller flera av de
upphandlande enheter som avses i artikel 2.2 och en eller flera
ekonomiska aktörer i syfte att fastställa villkoren för tilldel-
ningen av kontrakt under en given tidsperiod, särskilt i fråga
om tänkt pris och, i tillämpliga fall, uppskattad kvantitet.
5.
dynamiskt inköpssystem: en helt elektronisk process för köp
av sådant som vanligen används och vars egenskaper så som
de är allmänt tillgängliga på marknaden tillfredsställer den
upphandlande enhetens behov, som är tidsbegränsad och under
hela varaktigheten öppen för varje ekonomisk aktör som upp-
fyller urvalskriterierna och som har lämnat ett preliminärt
anbud som överensstämmer med förfrågningsunderlaget.
6.
elektronisk auktion: en upprepad process med hjälp av
elektroniska medel för att presentera nya lägre priser, och/eller
nya värden för vissa delar av anbuden, vilken genomförs efter
en första fullständig utvärdering av anbuden och möjliggör en
rangordning på grundval av automatiska utvärderingsmetoder.
Följaktligen kan vissa tjänstekontrakt och vissa byggentrepre-
nadkontrakt som innehåller intellektuella prestationer, såsom
projekteringen av byggentreprenader, inte bli föremål för elekt-
ronisk auktion.
7.
entreprenör, varuleverantör eller tjänsteleverantör: en fysisk
eller juridisk person eller en sådan upphandlande enhet som
avses i artikel 2.2 a eller 2.2 b eller en grupp av sådana
personer och/eller enheter som på marknaden tillhandahåller
byggentreprenader, varor eller tjänster.
ekonomisk aktör: såväl en entreprenör som en varuleverantör
och en tjänsteleverantör. Denna term används enbart i syfte att
förenkla texten.
anbudsgivare: en ekonomisk aktör som lämnar ett anbud; och
anbudssökande: den som ansöker om att få delta i ett selektivt
eller förhandlat förfarande.
8.
inköpscentral: en upphandlande myndighet i den mening
som avses i artikel 2.1 a eller en upphandlande myndighet i
den mening som avses i artikel 1.9 i direktiv 2004/18/EG som
— anskaffar varor och/eller tjänster som är avsedda för upp-
handlande enheter eller
— tilldelar offentliga kontrakt eller ingår ramavtal om byggen-
treprenader, varor eller tjänster som är avsedda för upp-
handlande enheter.
9.
öppna, selektiva eller förhandlade förfaranden: de upphand-
lingsförfaranden som tillämpas av upphandlande enheter enligt
följande:
a) Vid öppna förfaranden får alla intresserade ekonomiska
aktörer lämna anbud.
b) Vid selektiva förfaranden får alla ekonomiska aktörer ansöka
om att få delta och endast anbudssökande som inbjuds att
delta av en upphandlande enhet får lämna anbud.
c) Vid förhandlat förfarande vänder sig den upphandlande
enheten till utvalda ekonomiska aktörer och förhandlar om
villkoren i kontraktet med en eller flera av dessa.
10.
Med projekttävling avses sådana förfaranden, främst på
sådana områden som stads- och landsbygdsplanering, arkitek-
tur, formgivningsteknik och databehandling, där en upphand-
lande enhet får en ritning eller en projektbeskrivning som en
jury utsett till vinnande bidrag i en tävling med eller utan
priser.
11.
skriftlig: varje enhet av ord eller siffror som kan läsas,
återges och sedan meddelas. Denna enhet kan innehålla upp-
gifter som går att överföra eller lagra med elektroniska medel.
12.
elektroniska medel: medel som utnyttjar elektronik för
behandling (även digital kompression) och lagring av data
samt sänder, överför och mottar via kabel, radiovågor, på
optisk eller någon annan elektromagnetisk väg.
13.
gemensam terminologi vid offentlig upphandling, nedan kal-
lad
”CPV” (Common Procurement Vocabulary): den tillämpliga
nomenklatur vid offentlig upphandling som antagits genom
förordning EG nr 2195/2002 av den 5 november 2002 (1),
och som överensstämmer med övrig befintlig nomenklatur.
Om det finns olika tolkningar av tillämpningsområdet för detta
direktiv till följd av eventuella skillnader mellan CPV-nomen-
klaturen och NACE-nomenklaturen enligt bilaga XII eller mel-
lan CPV-nomenklaturen och CPC-nomenklaturen (provisorisk
version) enligt bilaga XVII, skall NACE respektive CPC ha
företräde.
(
1
) EGT L 240, 16.12.2002, s. 1.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
202
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/16
KAPITEL II
Definition av de verksamheter och enheter som omfattas av
detta direktiv
Av s ni tt 1
Enheter
Artikel 2
Upphandlande enheter
1.
I detta direktiv används följande beteckningar med de
betydelser som här anges:
a) upphandlande myndighet: statlig, regional eller lokal myndig-
het, offentligrättsligt organ samt sammanslutning av en
eller flera sådana myndigheter eller ett eller flera sådana
organ.
Med
”offentligrättsligt organ” avses varje organ som
— särskilt har inrättats för att tillgodose behov i det
allmännas intresse, förutsatt att behovet inte har indu-
striell eller kommersiell karaktär,
— är en juridisk person, och
— till största delen finansieras av statliga, regionala eller
lokala myndigheter, eller andra offentligrättsliga organ,
eller organ vars verksamhet står under kontroll av
sådana organ, eller i vars förvaltningsorgan, styrelse-
organ eller kontrollorgan mer än hälften av ledamöter-
na utses av statliga, regionala eller lokala myndigheter,
eller av andra offentligrättsliga organ.
b) offentligt företag: varje företag över vilket en upphandlande
myndighet har ett direkt eller indirekt bestämmande infly-
tande till följd av ägarförhållande, finansiellt deltagande
eller gällande regler.
Bestämmande inflytande skall anses föreligga när en upp-
handlande myndighet, direkt eller indirekt, i förhållande till
ett företag
— äger större delen av det tecknade kapitalet i företaget,
eller
— kontrollerar röstmajoriteten för andelarna i företaget,
eller
— kan utse fler än hälften av medlemmarna i företagets
förvaltningsorgan, styrelseorgan eller övervakande or-
gan.
2.
Detta direktiv gäller upphandlande enheter som
a) är upphandlande myndigheter eller offentliga företag och
som bedriver någon av de verksamheter som avses i artik-
larna 3
–7,
b) om de inte är upphandlande myndigheter eller offentliga
företag, bedriver någon av de verksamheter som avses i
artiklarna 3
–7 eller någon kombination av dessa, och vilkas
verksamhet bygger på särskilda rättigheter eller ensamrätt,
som beviljats av en behörig myndighet i en medlemsstat.
3.
I detta direktiv avses med en särskild rättighet eller en
ensamrätt en rättighet som beviljats av en behörig myndighet i
en medlemsstat enligt lag eller annan författning som begrän-
sar utövandet av någon av de verksamheter som avses i
artiklarna 3
–7 till en eller flera enheter och som väsentligt
påverkar andra enheters möjligheter att bedriva samma typ av
verksamhet.
Av s ni tt 2
Verksamheter
Artikel 3
Gas, värme och el
1.
När det gäller gas och värme omfattar detta direktiv
följande typer av verksamhet:
a) Tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhanda-
hålla tjänster för allmänheten i samband med produktion,
transport eller distribution av gas eller värme.
b) Leverans av gas eller värme till dylika nät.
2.
Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande
myndighet levererar gas eller värme till ett nät som tillhanda-
håller tjänster för allmänheten, skall detta inte betraktas som
en verksamhet i den mening som avses i punkt 1 om
a) den berörda enhetens produktion av gas eller värme är en
oundviklig följd av utövandet av en annan verksamhet än
någon av dem som avses i punkt 1 eller 3 i denna artikel
eller i artiklarna 4
–7, och
b) leverans till det publika nätet endast syftar till att använda
denna produktion ekonomiskt och uppgår till högst 20 %
av enhetens omsättning, beräknat på de tre närmast före-
gående årens genomsnitt, innevarande år medräknat.
3.
När det gäller el omfattar detta direktiv följande typer av
verksamhet:
a) Tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhanda-
hålla tjänster för allmänheten i samband med produktion,
transport eller distribution av el.
b) Leverans av el till dylika nät.
4.
Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande
myndighet levererar el till ett nät som tillhandahåller tjänster
för allmänheten, skall detta inte betraktas som en verksamhet i
den mening som avses i punkt 3 om
a) den berörda enhetens produktion av el behövs för utövan-
det av en annan verksamhet än någon av dem som avses i
punkt 1 eller 3 i denna artikel eller i artiklarna 4
–7, och
b) leverans till det publika nätet endast är avhängigt av en-
hetens egen förbrukning och inte har överstigit 30 % av
dess totala produktion av energi, beräknat på de tre närmast
föregående årens genomsnitt, innevarande år medräknat.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
203
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/17
Artikel 4
Vatten
1.
Detta direktiv omfattar följande typer av verksamhet:
a) Tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhanda-
hålla tjänster för allmänheten i samband med produktion,
transport eller distribution av dricksvatten.
b) Leverans av dricksvatten till dylika nät.
2.
Detta direktiv omfattar även kontrakt eller projekttävling-
ar som tilldelas eller handläggs av en enhet som bedriver
någon av de verksamheter som avses i punkt 1 och som
a) har anknytning till vattenbyggnadsprojekt, konstbevattning
och dränering, förutsatt att den volym vatten som avses för
dricksvattenförsörjningen utgör mer än 20 % av den totala
volym vatten som tillhandahålls genom dessa projekt eller
konstbevattnings- och dräneringsanläggningar, eller
b) har anknytning till bortföring eller rening av avloppsvatten.
3.
Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande
myndighet levererar dricksvatten till ett nät, som tillhandahåller
tjänster för allmänheten, skall detta inte betraktas som en
verksamhet i den mening som avses i punkt 1 om
a) den berörda enhetens produktion av dricksvatten behövs för
utövandet av en annan verksamhet än någon av dem som
avses i artiklarna 3
–7, och
b) leverans till det publika nätet endast är avhängigt av en-
hetens egen förbrukning och inte har överstigit 30 % av
dess totala produktion av dricksvatten, beräknat på de tre
närmast föregående årens genomsnitt, innevarande år
medräknat.
Artikel 5
Transporttjänster
1.
Detta direktiv omfattar verksamhet som avser tillhanda-
hållande eller drift av nät i syfte att tillhandahålla tjänster för
allmänheten på områdena järnvägstransporter, automatiserade
system, spårvagnar, trådbussar, bussar eller linbana.
Ett nät för transporttjänster skall anses föreligga om tjänsten
tillhandahålls enligt villkor som fastställs av en behörig myn-
dighet i en medlemsstat, t.ex. i fråga om linjedragning, till-
gänglig transportkapacitet eller turtäthet.
2.
Detta direktiv omfattar inte de enheter som tillhandahål-
ler busstransporttjänster för allmänheten, vilka är uteslutna från
tillämpningsområdet för direktiv 93/38/EEG enligt dess arti-
kel 2.4.
Artikel 6
Posttjänster
1.
Detta direktiv skall omfatta verksamhet som avser till-
handahållande av posttjänster eller, enligt villkoren i punkt 2 c,
andra tjänster än posttjänster.
2.
Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 97/67/EG,
används i detta direktiv följande beteckningar med de betydel-
ser som här anges:
a) postförsändelse: en adresserad försändelse i den slutliga ut-
formning som den skall överlämnas i, oavsett vikt. Sådana
försändelser omfattar, förutom brevförsändelser, till exem-
pel böcker, kataloger, tidningar och tidskrifter samt post-
paket som innehåller varor med eller utan kommersiellt
värde, oavsett vikt.
b) posttjänster: insamling, sortering, transport och överlämnan-
de av postförsändelser. Dessa tjänster omfattar
— monopoliserande posttjänster: posttjänster som omfattas
eller får omfattas av monopol med stöd av artikel 7 i
direktiv 97/67/EG,
— andra posttjänster: posttjänster som inte får omfattas av
monopol med stöd av artikel 7 i direktiv 97/67/EG,
och
c) andra tjänster än posttjänster: tjänster på följande områden:
— tjänster som innebär förvaltning av posttjänster (tjänster
både före och efter försändelsen, till exempel närservi-
ce),
— mervärdestjänster som har anknytning till och utförs
helt och hållet med elektroniska medel (inbegripet säker
elektronisk överföring av kodade dokument, adresshan-
teringstjänster och överföring av registrerad e-post),
— tjänster som gäller försändelser som inte innefattas i led
a, till exempel oadresserad direktreklam,
— finansiella tjänster enligt definitionen i kategori 6 i
bilaga XVII A och i artikel 24 c inbegripet särskilt
postanvisningar och postgirobetalningar,
— filatelitjänster, och
— logistiktjänster (tjänster där fysisk leverans och/eller
magasinering kombineras med andra tjänster som inte
är posttjänster),
förutsatt att dessa tjänster tillhandahålls av en enhet som även
tillhandahåller posttjänster enligt led b första eller andra streck-
satsen och villkoren i artikel 30.1 inte är uppfyllda med
avseende på de tjänster som omfattas av dessa strecksatser.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
204
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/18
Artikel 7
Undersökning av förekomsten av eller utvinning av olja,
gas, kol eller andra fasta bränslen samt om hamnar och
flygplatser
Detta direktiv omfattar verksamhet som avser utnyttjande av
ett geografiskt område i syfte att
a) undersöka förekomsten av eller utvinna olja, gas, kol eller
andra fasta bränslen, eller
b) tillhandahålla flygplatser och kusthamnar och inlandsham-
nar eller andra terminaler för transport i luften, till havs
eller på inre vattenvägar.
Artikel 8
Förteckningar över upphandlande enheter
Icke uttömmande förteckningar över upphandlande enheter
enligt detta direktiv återfinns i bilagorna I
–X. Medlemsstaterna
skall regelbundet till kommissionen anmäla ändringar i sina
förteckningar.
Artikel 9
Kontrakt som omfattar flera typer av verksamhet
1.
För ett kontrakt som omfattar flera typer av verksamhet
gäller de regler som är tillämpliga på det som kontraktet
huvudsakligen är avsett för.
Valet mellan att tilldela ett enda kontrakt eller att tilldela ett
antal separata kontrakt får dock inte göras i syfte att undanta
detta från räckvidden för detta direktiv eller, i tillämpliga fall,
direktiv 2004/18/EG.
2.
Om en av de verksamheter som ett kontrakt är avsett för
omfattas av detta direktiv och en annan verksamhet omfattas
av det ovannämnda direktivet 2004/18/EG och om det är
omöjligt att på objektiva grunder avgöra vilken verksamhet
som kontraktet huvudsakligen är avsett för, skall kontraktet
tilldelas enligt det ovannämnda direktivet 2004/18/EG.
3.
Om en av de verksamheter som ett kontrakt är avsett för
omfattas av detta direktiv och en annan verksamhet inte
omfattas av vare sig detta direktiv eller det ovannämnda
direktivet 2004/18/EG samt om det är omöjligt att på objekti-
va grunder avgöra vilken verksamhet som kontraktet huvud-
sakligen är avsett för, skall kontraktet tilldelas enligt detta
direktiv.
KAPITEL III
Allmänna principer
Artikel 10
Principer för tilldelning av kontrakt
Upphandlande enheter skall behandla ekonomiska aktörer på
ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt förfara på ett
öppet sätt.
AVDELNING II
BESTÄMMELSER OM UPPHANDLING
KAPITEL I
Allmänna bestämmelser
Artikel 11
Ekonomiska aktörer
1.
Anbudssökande eller anbudsgivare, som enligt lagstift-
ningen i den medlemsstat där de är etablerade har rätt att
tillhandahålla den aktuella tjänsten, får inte uteslutas endast på
grund av att lagstiftningen i den medlemsstat där upphand-
lingen sker kräver att de skall vara antingen fysiska eller
juridiska personer.
Juridiska personer kan likväl åläggas att, när det gäller tjänste-
kontrakt och byggentreprenadkontrakt samt varukontrakt som
dessutom omfattar tjänster och/eller monterings- och installa-
tionsarbeten, i anbudet eller anbudsansökan uppge namn och
yrkeskvalifikationer på den personal som skall fullgöra kon-
traktet i fråga.
2.
Grupper av ekonomiska aktörer får lämna anbud eller
anmäla sig som anbudssökande. De upphandlande enheterna
får inte kräva att sådana grupper skall anta en viss juridisk
form för att få lämna ett anbud eller en anbudsansökan, men
de får kräva att den utsedda gruppen skall anta en viss juridisk
form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att
kontraktet skall kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.
Artikel 12
Villkor som rör WTO-avtal
Vid tilldelning av kontrakt genom de upphandlande enheterna
skall medlemsstaterna mellan sig tillämpa lika förmånliga vill-
kor som de villkor som gäller för ekonomiska aktörer i tredje
land enligt avtalet. Medlemsstaterna skall därför i Rådgivande
kommittén för offentlig upphandling samråda med varandra
om vilka åtgärder som skall vidtas vid tillämpningen av avtalet.
Artikel 13
Konfidentialitet
1.
En upphandlande enhet får, i samband med utskickandet
av tekniska specifikationer till berörda ekonomiska aktörer och
under den period då den bedömer de ekonomiska aktörernas
kvalifikationer och gör urval samt tilldelar kontrakt, ställa krav
för att skydda den konfidentiella karaktären av information
som den lämnar ut.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
205
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/19
2.
Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i
detta direktiv, särskilt bestämmelserna om upplysnings- och
informationsskyldigheter i fråga om ingångna kontrakt och
gentemot anbudssökande och anbudsgivare enligt artiklarna
43 och 49, och i enlighet med den nationella lagstiftning
som gäller för den upphandlande enheten, får denna inte
offentliggöra uppgifter som lämnats in och förklarats sekretess-
belagda av de ekonomiska aktörerna. Sådan information om-
fattar i synnerhet tekniska hemligheter, affärshemligheter och
konfidentiella aspekter i anbuden.
Artikel 14
Ramavtal
1.
En upphandlande enhet får betrakta ett ramavtal som ett
kontrakt i den mening som avses i artikel 1.2 och tilldela det i
enlighet med bestämmelserna i detta direktiv.
2.
Om en upphandlande enhet slutit ett ramavtal i enlighet
med detta direktiv, får den tillämpa artikel 40.3 i när den
tilldelar kontrakt inom ramavtalet.
3.
Om ett ramavtal inte har slutits i enlighet med detta
direktiv,
får
den
upphandlande
enheten
inte
tillämpa
artikel 40.3 i.
4.
En upphandlande enhet får inte använda ett ramavtal
otillbörligt i avsikt att hindra, begränsa eller snedvrida konkur-
rensen.
Artikel 15
Dynamiska inköpssystem
1.
Medlemsstaterna får föreskriva att de upphandlande enhe-
terna skall ha möjlighet att använda dynamiska inköpssystem.
2.
För att införa ett dynamiskt inköpssystem skall en upp-
handlande enhet följa reglerna för förfarandet, som skall vara
öppet. i alla faser fram till tilldelningen av kontrakt inom
ramen för detta system. Samtliga anbudsgivare som uppfyller
urvalskriterierna och som har lämnat ett preliminärt anbud
som överensstämmer med förfrågningsunderlaget och eventu-
ella kompletterande handlingar, skall få delta i systemet; de
preliminära anbuden får när som helst förbättras under förut-
sättning att de fortsättningsvis överensstämmer med förfråg-
ningsunderlaget. Den upphandlande enheten skall uteslutande
använda elektroniska medel i enlighet med artikel 48.2
–48.5
för att genomföra systemet och för tilldelning av kontrakt
inom ramen för detta.
3.
För att genomföra ett dynamiskt inköpssystem skall den
upphandlande enheten
a) offentliggöra ett meddelande om upphandling och ange att
det är fråga om ett dynamiskt inköpssystem,
b) i förfrågningsunderlaget bland annat ange vilken typ av köp
som detta system avser samt lämna all nödvändig informa-
tion om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som
används och de tekniska arrangemang och tekniska specifi-
kationer som är kopplade därtill,
c) så snart meddelandet har offentliggjorts och till dess att
inköpssystemet avvecklats, på elektronisk väg ge fri, direkt
och fullständig tillgång till förfrågningsunderlaget och alla
kompletterande handlingar samt i meddelandet ange den
Internetadress på vilken dessa handlingar kan konsulteras.
4.
Den upphandlande enheten skall under hela den tid som
det dynamiska inköpssystemet varar ge alla ekonomiska aktörer
möjlighet att lämna preliminära anbud för att få delta i
systemet på de villkor som anges i punkt 2. Den skall fullfölja
utvärderingen av det preliminära anbudet inom 15 dagar från
och med dess inlämnande. Den kan dock förlänga utvärder-
ingsperioden om ingen inbjudan att lämna anbud sker under
tiden.
Den upphandlande enheten skall snarast möjligt informera den
anbudsgivare som avses i första stycket om att han tagits med i
det dynamiska inköpssystemet eller att hans preliminära anbud
har förkastats.
5.
Varje särskilt kontrakt skall bli föremål för inbjudan att
lämna anbud. Före denna inbjudan skall den upphandlande
enheten offentliggöra ett förenklat meddelande om anbudsin-
bjudan och uppmana alla berörda ekonomiska aktörer att
lämna ett preliminärt anbud i enlighet med punkt 4 inom en
tidsfrist som inte får underskrida 15 dagar räknat från den dag
då det förenklade meddelandet om anbudsinbjudan avsändes.
Den upphandlande enheten får inte gå ut med denna inbjudan
att lämna anbud förrän samtliga preliminära anbud som läm-
nats in inom denna tidsfrist har utvärderats.
6.
Den upphandlande enheten skall inbjuda alla anbudsgiva-
re som tas med i systemet att lämna ett anbud för varje enskilt
kontrakt som skall tilldelas inom systemet. I detta syfte skall
den fastställa en tidsfrist för att lämna anbud.
Den upphandlande enheten skall tilldela kontraktet till den
anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval
av de tilldelningskriterier som anges i det meddelande om
upphandling som använts för att inrätta det dynamiska inköps-
systemet. Dessa kriterier får om det är lämpligt preciseras i den
inbjudan som avses i första stycket.
7.
Ett dynamiskt inköpssystem får inte vara i mer än fyra år,
utom i vederbörligen berättigade undantagsfall.
Den upphandlande enheten får inte använda detta förfarande
så att det hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen.
Inga avgifter får tas ut från de berörda ekonomiska aktörerna
eller deltagarna i systemet.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
206
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/20
KAPITEL II
Tröskelvärden och undantag
Av sni tt 1
Tröskelvärden
Artikel 16
Tröskelvärden för kontrakt
Detta direktiv skall tillämpas på alla upphandlingskontrakt som
inte skall undantas enligt artiklarna 19
–26 eller artikel 30 när
det gäller utövande av verksamheten i fråga, och vars värde
exklusive mervärdesskatt beräknas uppgå till minst följande
tröskelvärden:
a) 499 000 euro vid varu- och tjänstekontrakt.
b) 6 242 000 euro vid byggentreprenadkontrakt.
Artikel 17
Metoder för beräkning av det uppskattade värdet på kon-
trakt, ramavtal och dynamiska inköpssystem
1.
Beräkningen av det uppskattade värdet på ett kontrakt
skall grunda sig på det totala belopp, exklusive mervärdesskatt,
som skall betalas enligt den upphandlande enhetens egen upp-
skattning. Vid denna beräkning skall det uppskattade totalbe-
loppet beaktas, inbegripet varje form av eventuell optionsrätt
och eventuella klausuler om förlängning av kontraktet.
Om den upphandlande enheten planerar för premier eller
ersättningar till anbudssökande eller anbudsgivare, skall enhe-
ten beakta dessa när den beräknar det uppskattade värdet av
kontraktet.
2.
En upphandlande enhet får inte kringgå tillämpningen av
detta direktiv genom att dela upp byggentreprenadprojekt eller
planerade köp av en viss mängd varor och/eller tjänster eller
genom att välja speciella metoder att beräkna det uppskattade
kontraktsvärdet.
3.
För ramavtal och dynamiska inköpssystem är det värde
som skall beaktas det högsta uppskattade värdet, exklusive
mervärdesskatt, av samtliga planerade kontrakt under avtalets
eller systemets hela löptid.
4.
Vid tillämpning av artikel 16 skall den upphandlande
enheten i det uppskattade värdet av ett byggentreprenadkon-
trakt inbegripa såväl kostnaden för byggentreprenaden som
värdet på alla varor eller tjänster som enheten tillhandahåller
entreprenören för att byggentreprenaden skall kunna genom-
föras.
5.
Värdet av varor och tjänster som inte krävs för att ett
visst byggentreprenadkontrakt skall fullgöras får inte läggas till
byggentreprenadens kontraktsvärde, i de fall upphandlingen av
dessa varor och tjänster då skulle undantas från detta direktivs
tillämpningsområde.
6. a) Om en planerad byggentreprenad eller ett projekt för
köp av tjänster kan innebära att flera kontrakt tilldelas
samtidigt i form av delkontrakt, skall det uppskattade
värdet av samtliga delkontrakt beaktas.
Om det sammanlagda värdet av delkontrakten uppgår till
minst det tröskelvärde som anges i artikel 16, skall detta
direktiv tillämpas på tilldelningen av varje delkontrakt.
En upphandlande enhet får emellertid avstå från att
tillämpa detta på delkontrakt vars uppskattade värde
exklusive mervärdesskatt understiger 80 000 euro när
det gäller tjänster och 1 miljon euro när det gäller
byggentreprenader, om det sammanlagda värdet av dessa
delkontrakt inte överstiger 20 % av det sammanlagda
värdet av alla delkontrakten.
b) Om ett projekt för anskaffning av likartade varor kan
innebära att flera kontrakt tilldelas samtidigt i form av
delkontrakt, skall det uppskattade totala värdet av samt-
liga delkontrakt beaktas vid tillämpningen av artikel 16.
Om det sammanlagda värdet av delkontrakten uppgår till
minst det tröskelvärde som anges i artikel 16, skall detta
direktiv tillämpas på tilldelningen av varje delkontrakt.
En upphandlande myndighet får emellertid avstå från att
tillämpa detta på delkontrakt vars uppskattade värde,
exklusive mervärdesskatt, understiger 80 000 euro, om
det sammanlagda värdet av dessa delkontrakt inte över-
stiger 20 % av det sammanlagda värdet av alla delkon-
trakten.
7.
I fråga om varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet
återkommer eller som skall förnyas inom en viss period, skall
beräkningen av det uppskattade kontaktsvärdet grunda sig på
a) antingen det reella totala värdet av en följd av liknande
kontrakt som tilldelats under de föregående tolv månaderna
eller under det föregående räkenskapsåret, om möjligt korri-
gerat för att ta hänsyn till eventuella ändringar i kvantitet
eller värde under loppet av de tolv månader som följer efter
det första kontraktet,
b) eller det uppskattade totala värdet av en följd av kontrakt
som tilldelats under loppet av de tolv månader som följer
efter den första leveransen alternativt under räkenskapsåret
om detta är längre än tolv månader.
8.
Värdet på ett kontrakt som omfattar både varor och
tjänster skall beräknas utifrån det totala värdet på varorna och
tjänsterna, oberoende av hur de fördelar sig. Beräkningen skall
även inbegripa värdet på monterings- och installationsarbeten.
9.
Om en varuupphandling avser leasing, hyra eller hyrköp,
skall värdet som skall ligga till grund för beräkningen av det
uppskattade kontraktsvärdet vara följande:
a) För kontrakt på bestämd tid som uppgår till högst tolv
månader, det uppskattade totala värdet för hela kontraktsti-
den eller om denna är längre än tolv månader, det totala
värdet, inbegripet uppskattat restvärde.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
207
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/21
b) För kontrakt på obestämd tid eller kontrakt som inte kan
tidsbestämmas, månadsvärdet multiplicerat med 48.
10.
Vid beräkning av det uppskattade värdet på tjänstekon-
trakt skall följande belopp i förekommande fall tas med:
a) För försäkringstjänster: betalbar premie och andra former av
ersättning.
b) För banktjänster och andra finansiella tjänster: avgifter,
provisioner, ränta och andra former av ersättning.
c) För kontrakt som omfattar projektering: betalbara avgifter,
provisioner och andra former av ersättning.
11.
För tjänstekontrakt som inte anger något totalpris skall
kontraktsvärdet beräknas enligt följande:
a) För kontrakt på bestämd tid som uppgår till högst 48
månader: det totala värdet för hela kontraktstiden.
b) För kontrakt på obestämd tid eller kontrakt med mer än
48 månaders löptid: månadsvärdet multiplicerat med 48.
Av s ni tt 2
Kontrakt och koncessioner samt kontrakt som omfattas av
särskilda bestämmelser
UNDERAVSNITT 1
Artikel 18
Koncessioner för byggentreprenader och tjänster
Detta direktiv skall inte tillämpas på sådana byggkoncessioner
eller tjänstekoncessioner som beviljas av upphandlande enheter
som utför en eller flera av de verksamheter som avses i
artiklarna 3
–7, om dessa koncessioner tilldelas för utövande
av dessa verksamheter.
UNDERAVSNITT 2
undantag som gäller alla upphandlande enheter och alla typer
av kontrakt
Artikel 19
Kontrakt som tilldelas för återförsäljning eller uthyrning
till tredje man
1.
Detta direktiv gäller inte kontrakt som tilldelats för åter-
försäljning eller uthyrning till tredje man, förutsatt att den
upphandlande enheten inte har någon särskild rättighet eller
ensamrätt att sälja eller hyra ut föremålet för upphandling samt
att andra enheter fritt kan sälja eller hyra ut det på samma
villkor som den upphandlande enheten.
2.
De upphandlande enheterna skall på kommissionens be-
gäran till kommissionen anmäla samtliga varukategorier och
verksamheter som de anser vara undantagna enligt punkt 1.
Kommissionen får, i informationssyfte, regelbundet i Europeiska
unionens officiella tidning offentliggöra förteckningar över de
varukategorier och de verksamheter som den anser vara un-
dantagna. I detta sammanhang skall kommissionen ta hänsyn
till eventuella kommersiellt känsliga aspekter som den upp-
handlande enheten påpekar när den överlämnar informationen.
Artikel 20
Kontrakt som tilldelas för annat än utövande av verksam-
het som omfattas av detta direktiv eller för utövande av
sådan verksamhet i tredje land
1.
Detta direktiv gäller inte kontrakt som den upphandlande
enheten tilldelar för något annat än utövande av de typer av
verksamhet som anges i artiklarna 3
–7 eller för utövande av
sådana verksamheter i tredje land när verksamheten bedrivs
utan fysisk användning av något nät eller geografiskt område
inom gemenskapen.
2.
De upphandlande enheterna skall på kommissionens be-
gäran till kommissionen anmäla samtliga verksamheter som de
anser vara undantagna enligt punkt 1. Kommissionen får,
i informationssyfte, regelbundet i Europeiska unionens officiella
tidning offentliggöra förteckningar över de verksamhetskatego-
rier som den anser vara undantagna. I detta sammanhang skall
kommissionen ta hänsyn till eventuella kommersiellt känsliga
aspekter som den upphandlande enheten påpekar när den
överlämnar informationen.
Artikel 21
Kontrakt som omfattas av sekretess eller kräver särskilda
säkerhetsåtgärder
Detta direktiv skall inte tillämpas på kontrakt som en med-
lemsstat belagt med sekretess eller som enligt gällande lagar
och andra författningar i den berörda medlemsstaten inte får
fullgöras utan särskilda säkerhetsåtgärder, eller då detta krävs
med hänsyn till skyddet av denna medlemsstats grundläggande
säkerhetsintressen.
Artikel 22
Kontrakt som tilldelas i enlighet med internationella regler
Detta direktiv skall inte tillämpas på kontrakt som omfattas av
andra förfaranderegler och som tilldelas
a) i enlighet med ett internationellt avtal som i överensstäm-
melse med fördraget har ingåtts mellan en medlemsstat och
ett eller flera tredje länder och som omfattar varor, byggen-
treprenader, tjänster eller projekttävlingar för att signatärsta-
terna gemensamt skall genomföra eller driva ett projekt; alla
avtal skall lämnas till kommissionen som kan rådfråga den
rådgivande kommitté för offentlig upphandling, som avses i
artikel 68,
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
208
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/22
b) i enlighet med internationellt ingångna avtal om stationer-
ing av trupper och som avser företag i en medlemsstat eller
ett tredje land.
c) i enlighet med en internationell organisations särskilda för-
farande.
Artikel 23
Kontrakt som tilldelas ett anknutet företag, ett samföretag
eller en upphandlande enhet som ingår i ett samföretag
1.
I denna artikel avses med anknutet företag alla företag vars
årsräkenskaper konsolideras med den upphandlande enhetens
årsräkenskaper
enligt
kraven
i
rådets
sjunde
direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på
artikel 44.2 g i fördraget om sammanställd redovisning (1) (2)
eller, när det gäller enheter som inte omfattas av det direktivet,
företag över vilka en upphandlande enhet, direkt eller indirekt,
kan utöva ett bestämmande inflytande enligt artikel 2.1 b i det
här direktivet, eller företag som får utöva ett bestämmande
inflytande över en upphandlande enhet, eller företag som
gemensamt med den upphandlande enheten är underkastad
ett bestämmande inflytande från ett annat företag på grund
av ägarförhållanden, finansiellt deltagande eller regler som styr
det.
2.
Under förutsättning att villkoren i punkt 3 är uppfyllda
skall detta direktiv inte gälla kontrakt som
a) av en upphandlande enhet tilldelas ett anknutet företag, eller
b) av ett samföretag, bildat uteslutande av ett antal upphand-
lande enheter för att bedriva sådana verksamheter som avses
i artiklarna 3
–7, tilldelas ett företag som är anknutet till
någon av dessa upphandlande enheter.
3.
Punkt 2 skall tillämpas på
a) tjänstekontrakt under förutsättning att minst 80 % av det
anknutna företagets genomsnittliga omsättning när det gäl-
ler tjänster under de föregående tre åren härrör från leve-
rans av sådana tjänster till företag till vilka det är anknutet,
b) varukontrakt under förutsättning att minst 80 % av det
anknutna företagets genomsnittliga omsättning när det gäl-
ler varor under de föregående tre åren härrör från leverans
av sådana varor till företag till vilka det är anknutet,
c) byggentreprenadkontrakt under förutsättning att minst
80 % av det anknutna företagets genomsnittliga omsättning
när det gäller byggentreprenader under de föregående
tre åren härrör från leverans av sådana byggentreprenader
till företag till vilka det är anknutet.
När ett anknutet företag inte kan uppvisa sin omsättning för
de senaste tre åren beroende på tidpunkten för dess etablering
eller verksamhetens påbörjande, räcker det att företaget kan
påvisa att den omsättning som avses i a
–c är trovärdig, särskilt
genom prognoser för verksamheten.
Om mer än ett företag som är anknutet till den upphandlande
enheten tillhandahåller samma eller liknande tjänster, varor
eller byggentreprenader, skall ovannämnda procenttal beräknas
med hänsyn till den totala omsättning som härrör från till-
handahållandet av tjänster, varor respektive byggentreprenader
från dessa anknutna företag.
4.
Föreliggande direktiv skall inte tillämpas på kontrakt
a) som av ett samföretag, bildat uteslutande av ett antal upp-
handlande enheter för att bedriva verksamheter enligt artik-
larna 3
–7, tilldelas en av dessa upphandlande enheter, eller
b) av en upphandlande enhet tilldelas ett sådant samföretag
som enheten ingår i om samföretaget har bildats för att
utföra den aktuella verksamheten under en tid av minst
tre år och det i den handling som upprättats för bildandet
av samföretaget föreskrivs att de upphandlande enheter som
det består av kommer att ingå i samföretaget under minst
samma tid.
5.
En upphandlande enhet skall på kommissionens begäran
till kommissionen lämna följande information om tillämpning-
en av punkterna 2
–4:
a) Namnen på de berörda företagen eller samföretagen.
b) De berörda kontraktens art och värde.
c) Det underlag som kommissionen anser vara nödvändigt för
att bevisa att relationerna mellan företaget eller samföretaget
som tilldelas kontraktet och den upphandlande enheten
motsvarar kraven i denna artikel.
(
1
) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europa-
parlamentets och rådets direktiv 2001/65/EG (EGT L 283,
27.10.2001, s. 28).
(
2
) Redaktionell not: Direktivets titel har justerats för att hänsyn skall
tas till omnumreringen av artiklarna i fördraget i enlighet med
artikel 12 i Amsterdamfördraget; ursprungligen hänvisades det till
artikel 54.3 g i fördraget.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
209
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/23
UNDERAVSNITT 3
Undantag
som
gäller
alla
upphandlande
enheter
men
endast tjänstekontrakt
Artikel 24
Kontrakt som gäller vissa tjänster som är undantagna från
detta direktivs tillämpningsområde
Detta direktiv skall inte tillämpas på tjänstekontrakt
a) som avser förvärv eller hyra, oavsett finansieringsform, av
mark, befintliga byggnader eller annan fast egendom eller
rättigheter till sådan; dock skall varje form av kontrakt om
finansiella tjänster som sluts samtidigt med, före eller efter
förvärvs- eller hyreskontraktet omfattas av detta direktiv,
b) som avser skiljemanna- och förlikningstjänster,
c) som avser finansiella tjänster i samband med utfärdande,
försäljning, förvärv eller överlåtande av värdepapper eller
andra finansiella instrument, särskilt de upphandlande en-
heternas transaktioner för att skaffa pengar eller kapital,
d) som avser anställningskontrakt,
e) som avser forsknings- och utvecklingstjänster, med undantag
av sådana som uteslutande är till nytta för en upphandlande
enhet i dess egen verksamhet, förutsatt att den tillhandahåll-
na tjänsten betalas uteslutande av den upphandlande en-
heten.
Artikel 25
Tjänstekontrakt som tilldelas på grundval av en ensamrätt
Detta direktiv skall inte tillämpas på tjänstekontrakt som till-
delas en enhet som själv enligt artikel 2.1 a är en upphand-
lande myndighet, eller en sammanslutning av upphandlande
myndigheter, på grundval av en ensamrätt som de innehar
enligt offentliggjorda lagar eller andra författningar, förutsatt
att de är förenliga med fördraget.
UNDERAVSNITT 4
Undantag som endast gäller vissa upphandlande enheter
Artikel 26
Kontrakt tilldelade av vissa upphandlande enheter för
upphandling av vatten och leverans av energi eller bräns-
len avsedda för energiproduktion
Detta direktiv skall inte tillämpas på
a) kontrakt som avser anskaffning av vatten om de tilldelas av
en upphandlande enhet som utövar en eller båda av de
verksamheter som avses i artikel 4.1,
b) kontrakt för leverans av energi eller bränslen avsedda för
energiproduktion, om de tilldelas av en upphandlande enhet
som utövar en verksamhet som avses i artikel 3.1 och 3.3
eller artikel 7 led a.
UNDERAVSNITT 5
Kontrakt som omfattas av särskilda bestämmelser samt bestäm-
melser om inköpscentraler och om förfaranden för verksamhet
som är direkt konkurrensutsatt
Artikel 27
Kontrakt som omfattas av särskilda bestämmelser
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 skall Neder-
länderna, Förenade kungariket, Österrike och Förbundsrepubli-
ken Tyskland genom villkor för tillstånd eller genom andra
lämpliga åtgärder se till att enheter som är verksamma på
områden som anges i besluten 93/676/EEG, 97/367/EEG och
2002/205/EG och 2004/71/EG:
a) iakttar principerna om icke-diskriminering och konkur-
rensutsatt upphandling när de handlar upp varor, byggen-
treprenader och tjänster, särskilt när det gäller de upplys-
ningar som enheten skall lämna till ekonomiska aktörerna
om planerade upphandlingar,
b) lämnar upplysningar om kontraktstilldelningen till kommis-
sionen enligt kommissionens beslut 93/327/EEG (1) av den
13 maj 1993 om förutsättningarna för att upphandlande
enheter som utnyttjar geografiska områden i syfte att leta
efter eller att utvinna olja, gas, kol eller andra fasta bränslen
skall vara skyldiga att lämna upplysningar till kommissionen
om de upphandlingar de gör.
Artikel 28
Reserverade kontrakt
Medlemsstaterna får reservera rätten att delta i upphandlings-
förfaranden för skyddade verkstäder eller föreskriva att kon-
trakten skall fullgöras inom ramen för program för skyddad
anställning, om majoriteten av de berörda arbetstagarna är
personer med funktionshinder som på grund av funktions-
hindrets art eller svårighet inte kan utöva yrkesverksamhet på
normala villkor.
Denna artikel skall nämnas i meddelandet om upphandling.
(
1
) EGT L 129, 27.5.1993, s. 25.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
210
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/24
Artikel 29
Kontrakt som tilldelas och ramavtal som ingås av in-
köpscentraler
1.
Medlemsstaterna får föreskriva att en upphandlande enhet
får anskaffa byggentreprenader, varor och/eller tjänster med
hjälp av en inköpscentral.
2.
En upphandlande enhet som anskaffar byggentreprenader,
varor och/eller tjänster med hjälp av en inköpscentral i de fall
som föreskrivs i artikel 1.8 skall anses ha följt detta direktiv,
under förutsättning att inköpscentralen har följt det eller, när
det är lämpligt, direktiv 2004/18/EG.
Artikel 30
Förfarande för att fastställa om en viss verksamhet är
direkt konkurrensutsatt
1.
Kontrakt som syftar till att medge utförandet av en
verksamhet enligt artiklarna 3
–7 omfattas inte av detta direktiv
om den aktuella verksamheten i den medlemsstat där den
utövas är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt
tillträde.
2.
Vid tillämpning av punkt 1 skall bedömningen av om en
verksamhet är direkt konkurrensutsatt grundas på kriterier som
överensstämmer med fördragets konkurrensbestämmelser, t.ex.
vad varorna eller tjänsterna har för egenskaper, om det finns
alternativa varor eller tjänster, hur de är prissatta samt om fler
än en varu- eller tjänsteleverantör finns, reellt eller potentiellt,
på marknaden.
3.
Vid tillämpning av punkt 1 skall tillträdet till marknaden
betraktas som fritt om medlemsstaten har genomfört och
tillämpar de bestämmelser i gemenskapsrätten som anges i
bilaga XI.
Om fritt tillträde till en viss marknad inte kan förutsättas med
stöd av första stycket, måste det bevisas att tillträdet till
marknaden är fritt, rättsligt och faktiskt.
4.
När en medlemsstat anser att punkt 1, med beaktande av
punkterna 2 och 3, skall tillämpas på en viss verksamhet, skall
denna medlemsstat underrätta kommissionen och lämna all
relevant information, särskilt om alla lagar och andra författ-
ningar eller avtal som gäller iakttagande av kraven i punkt 1, i
förekommande fall tillsammans med ett utlåtande från en
oberoende nationell myndighet med behörighet för den be-
rörda verksamheten.
Kontrakt som syftar till att medge utförandet av en viss
verksamhet skall inte längre omfattas av detta direktiv om
kommissionen
— i enlighet med punkt 6 har antagit ett beslut i vilket det
fastställs att punkt 1 är tillämplig, och detta inom den
stipulerade tidsfristen, eller
— inte har antagit något beslut om sådan tillämpning inom
denna tidsfrist.
Om fritt tillträde till en viss marknad kan förutsättas med stöd
av punkt 3 första stycket, och om en oberoende nationell
myndighet med behörighet för den berörda verksamheten har
fastställt att punkt 1 är tillämplig, omfattas emellertid kontrakt
som syftar till att medge utförandet av en viss verksamhet inte
längre av detta direktiv om kommissionen inte, i enlighet med
punkt 6, antagit ett beslut i vilket det fastställs att punkt 1 inte
är tillämplig, och detta inom den stipulerade tidsfristen.
5.
När det föreskrivs i den berörda medlemsstatens lagstift-
ning får en upphandlande enhet begära att kommissionen
genom ett beslut i enlighet med punkt 6 fastställer att punkt
1 är tillämplig för en viss verksamhet. I ett sådant fall skall
kommissionen omedelbart informera den berörda medlemssta-
ten om detta.
Den medlemsstaten skall, med beaktande av punkterna 2 och
3, lämna relevant information till kommissionen, särskilt om
alla lagar och andra författningar eller avtal som gäller iaktta-
gande av kraven i punkt 1, i förekommande fall tillsammans
med ett utlåtande från en oberoende nationell myndighet med
behörighet för den berörda verksamheten.
Kommissionen får också på eget initiativ inleda förfarandet om
att anta ett beslut i vilket det fastställs att punkt 1 är tillämplig
på en viss verksamhet. I detta fall skall kommissionen omedel-
bart informera den berörda medlemsstaten om detta.
Om kommissionen, vid utgången av den frist som avses i
punkt 6, inte har fattat något beslut om att punkt 1 är
tillämplig på en viss verksamhet, skall punkt 1 anses vara
tillämplig.
6.
För att anta ett beslut med stöd av denna artikel, i
enlighet med förfarandet i artikel 68.2, skall kommissionen ha
en tidsfrist på tre månader räknat från den första arbetsdagen
efter det att den har mottagit meddelandet eller ansökan.
Tidsfristen kan dock förlängas en gång med högst tre månader
i vederbörligen berättigade fall, särskilt om uppgifterna i med-
delandet eller ansökan eller de bifogade dokumenten är ofull-
ständiga eller oriktiga eller om de förhållanden som redovisas
väsentligt förändras. Denna förlängning skall begränsas till en
månad om en oberoende nationell myndighet med behörighet
för den berörda verksamheten har fastställt att punkt 1 skall
tillämpas i de fall som avses i punkt 4 tredje stycket.
När en verksamhet i en viss medlemsstat redan är föremål för
ett förfarande med stöd av denna artikel, skall ytterligare
ansökningar rörande samma verksamhet i samma medlemsstat
innan den tidsfrist som gäller för den första ansökan har löpt
ut, inte betraktas som nya förfaranden utan behandlas inom
ramen för den första ansökan.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
211
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/25
Kommissionen skall anta tillämpningsföreskrifter för tillämp-
ning av punkterna 4
–7 i enlighet med förfarandet i artikel 68.2.
Dessa föreskrifter skall åtminstone innehålla följande:
a) Offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning, för
kännedom, av den dag då den tremånadersfrist som avses i
första stycket börjar och, om denna frist förlängs, tidpunk-
ten för förlängningen och den tid med vilken fristen har
förlängts.
b) Offentliggörande av den eventuella tillämpligheten av
punkt 1 i enlighet med punkt 4 andra eller tredje stycket
eller i enlighet med punkt 5 fjärde stycket.
c) Villkoren för överföring av eventuella utlåtanden från en
oberoende myndighet med behörighet för den berörda verk-
samheten beträffande frågor som rör punkterna 1 och 2.
KAPITEL III
Regler som skall tillämpas på tjänstekontrakt
Artikel 31
Tjänstekontrakt förtecknade i bilaga XVII A
Kontrakt avseende tjänster förtecknade i bilaga XVII A skall
tilldelas i enlighet med artiklarna 34
–59.
Artikel 32
Tjänstekontrakt förtecknade i bilaga XVII B
Kontrakt avseende tjänster förtecknade i bilaga XVII B omfattas
endast av artiklarna 34 och 43.
Artikel 33
Mixade tjänstekontrakt som omfattar tjänster förtecknade
i bilagorna XVII A och XVII B
Kontrakt avseende tjänster förtecknade såväl i bilaga XVII A
som i bilaga XVII B skall, om värdet av tjänsterna i bilaga XVII
A överstiger värdet av tjänsterna i bilaga XVII B, tilldelas enligt
artiklarna 34
–59. I övriga fall skall kontrakten tilldelas enligt
med artiklarna 34 och 43.
KAPITEL IV
Särskilda regler om förfrågningsunderlag och kontraktshand-
lingar
Artikel 34
Tekniska specifikationer
1.
Tekniska specifikationer enligt definitionen i punkt 1 i
bilaga XXI skall ingå i kontraktshandlingarna, såsom medde-
landen om upphandling, förfrågningsunderlag och komplette-
rande handlingar. När så är möjligt bör dessa tekniska specifi-
kationer fastställas med hänsyn till kriterier avseende tillgäng-
lighet för funktionshindrade eller formgivning med tanke på
samtliga användares behov.
2.
De tekniska specifikationerna skall tillåta anbudsgivare att
delta på lika villkor och får inte innebära omotiverade hinder
mot att offentlig upphandling öppnas för konkurrens.
3.
Utan att det påverkar bindande nationella tekniska regler,
i den utsträckning som de är förenliga med gemenskapsrätten,
skall de tekniska specifikationerna vara utformade på något av
följande sätt:
a) Genom en hänvisning till de tekniska specifikationer som
definieras
i
bilaga
XXI
och
i
prioritetsordning
till
sådana nationella standarder som genomför europeiska stan-
darder, till europeiska tekniska godkännanden, till gemen-
samma tekniska specifikationer, till internationella standar-
der, till andra tekniska referenssystem som utarbetats av de
europeiska standardiseringsorganen eller, om sådana inte
finns, till nationella standarder, till nationella tekniska god-
kännanden eller till nationella tekniska specifikationer om
projektering, beräkning och utförande av byggentreprenader
samt materialanvändning. Varje sådan hänvisning skall följas
av orden
”eller likvärdigt”.
b) I form av prestanda eller funktionskrav, varvid miljöegen-
skaper kan ingå. Sådana parametrar måste dock vara så
specifika att anbudsgivarna kan bilda sig en bestämd upp-
fattning om föremålet för upphandlingen och den upphand-
lande enheten kan genomföra upphandlingen.
c) I form av prestanda eller funktionskrav enligt b, för att
påvisa att dessa prestanda eller funktionskrav antas vara
uppfyllda, med en hänvisning till specifikationerna i a.
d) Med en hänvisning till specifikationerna i a i fråga om vissa
egenskaper och med en hänvisning till de prestanda eller
funktionskrav som anges i b i fråga om andra egenskaper.
4.
Om en upphandlande enhet väljer att hänvisa till specifi-
kationer enligt punkt 3 a, får den inte förkasta ett anbud med
motiveringen att varorna eller tjänsterna inte överensstämmer
med specifikationer som den har hänvisat till, när anbudsgiva-
ren på lämpligt sätt och på ett sådant sätt som den upp-
handlande enheten anser vara tillfredsställande i sitt anbud
visar att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt upp-
fyller kraven enligt de angivna tekniska specifikationerna.
Ett lämpligt sätt kan vara tillhandahållande av teknisk doku-
mentation från tillverkaren eller en provningsrapport från ett
erkänt organ.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
212
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/26
5.
Om en upphandlande enhet väljer att i enlighet med
punkt 3 ange prestanda eller funktionskrav, får den inte
förkasta ett anbud i fråga om varor, tjänster eller byggentre-
prenader som överensstämmer med en nationell standard som
genomför en europeisk standard, med ett europeiskt tekniskt
godkännande, med en gemensam teknisk specifikation, med en
internationell standard eller med ett tekniskt referenssystem
som har utarbetats av ett europeiskt standardiseringsorgan,
om dessa specifikationer avser de prestanda eller funktionskrav
som den har fastställt.
Det åligger anbudsgivaren att på ett lämpligt sätt och på ett
sådant sätt som den upphandlande enheten anser vara till-
fredsställande i sitt anbud visa att standardenliga varor, tjänster
eller byggentreprenader uppfyller den upphandlande enhetens
prestanda eller funktionskrav.
Ett lämpligt sätt kan vara tillhandahållande av teknisk doku-
mentation från tillverkaren eller en provningsrapport från ett
erkänt organ.
6.
Om en upphandlande enhet föreskriver miljöegenskaper i
form av prestanda eller funktionskrav enligt punkt 3 b, får den
använda detaljerade specifikationer eller, vid behov delar av
dessa, som fastställts för europeiska (multi)nationella miljömär-
ken eller andra miljömärken, under förutsättning att
— specifikationerna är lämpliga för att definiera egenskaperna
hos de varor eller tjänster som är föremål för upphand-
lingen,
— kraven för märket har utarbetats på grundval av veten-
skapliga rön,
— miljömärkena har antagits genom ett förfarande i vilket
samtliga berörda parter, t.ex. statliga organ, konsumenter,
tillverkare, distributörer och miljöorganisationer, får delta,
— miljömärkena är tillgängliga för alla berörda parter.
Den upphandlande enheten får ange att de varor eller tjänster
som är försedda med miljömärket skall antas uppfylla de
tekniska specifikationer som fastställs i förfrågningsunderlaget;
den skall godkänna alla andra lämpliga bevismedel, såsom
teknisk dokumentation från tillverkaren eller en provningsrap-
port från ett erkänt organ.
7.
I denna artikel avses med erkända organ provnings- och
kalibreringslaboratorier samt organ för certifiering och inspek-
tion som uppfyller tillämpliga europeiska standarder.
Upphandlande enheter skall godta intyg från erkända organ
som är etablerade i andra medlemsstater.
8.
Om det inte motiveras av föremålet för upphandlingen,
får tekniska specifikationer inte innehålla uppgifter om tillverk-
ning, ursprung eller särskilt framställningsförfarande, ej heller
hänvisningar till varumärke, patent eller typ, ursprung eller
tillverkning, om det får till följd att vissa företag eller produk-
ter gynnas eller att andra inte kan komma ifråga. Sådana
uppgifter eller hänvisningar skall i undantagsfall vara tillåtna,
om en tillräckligt tydlig och begriplig beskrivning av föremålet
för upphandlingen inte är möjlig genom tillämpning av punk-
terna 3 och 4. Sådana uppgifter eller hänvisningar skall följas
av orden
”eller likvärdigt”.
Artikel 35
Tillhandahållande av tekniska specifikationer
1.
En upphandlande enhet skall på begäran för sådana
ekonomiska aktörer som är intresserade av att erhålla ett
kontrakt, göra tillgängliga de tekniska specifikationer som
normalt förekommer i deras varu-, byggentreprenad- eller
tjänstekontrakt, alternativt de tekniska specifikationer som de
har för avsikt att tillämpa på kontrakt som omfattas av
periodiska vägledande meddelanden enligt artikel 41.1.
2.
Om sådana tekniska specifikationer finns i handlingar
som är tillgängliga för intresserade ekonomiska aktörer, räcker
det med en hänvisning till dessa handlingar.
Artikel 36
Alternativa utföranden
1.
Om kriteriet för kontraktstilldelning är det ekonomiskt
mest fördelaktiga anbudet, får en upphandlande enhet beakta
olika alternativa utföranden från anbudsgivare, när dessa alter-
nativa utföranden uppfyller de minimikrav som den upphand-
lande enheten fastställt.
En upphandlande enhet skall i förfrågningsunderlaget ange
huruvida den godkänner alternativa utföranden och, när detta
tillåts, vilka minimikrav som alternativa utföranden måste upp-
fylla samt informera om eventuella krav som gäller för hur de
skall presenteras.
2.
Vid tilldelning av varu- eller tjänstekontrakt får en upp-
handlande enhet som har tillåtit alternativa utföranden enligt
punkt 1 inte förkasta ett alternativ enbart på grund av att det,
om det antas, skulle bli antingen ett tjänstekontrakt i stället för
ett varukontrakt eller ett varukontrakt i stället för ett tjänste-
kontrakt.
Artikel 37
Underentreprenad
I förfrågningsunderlaget får en upphandlande enhet begära eller
kan åläggas av en medlemsstat att begära att anbudsgivaren i
anbudet anger hur stor del av kontraktet som kan komma att
läggas ut på tredje part samt vilka underleverantörer som
föreslås. En sådan angivelse skall inte påverka frågan om den
ekonomiska aktörens ansvar som huvudman.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
213
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/27
Artikel 38
Villkor för fullgörande av kontrakt
En upphandlande enhet får ställa särskilda krav på hur kon-
traktet skall fullgöras under förutsättning att kraven är fören-
liga med gemenskapsrätten samt att de anges i meddelandet
om upphandling eller i förfrågningsunderlaget. Dessa krav får
bland annat omfatta sociala hänsyn och miljöhänsyn.
Artikel 39
Skyldigheter avseende bestämmelser om beskattning, mil-
jöskydd, arbetarskydd och arbetsvillkor
1.
En upphandlande enhet får, eller kan av en medlemsstat
åläggas att, i förfrågningsunderlaget ange hos vilket eller vilka
organ en anbudssökande eller anbudsgivare kan få relevanta
uppgifter om skyldigheter avseende de bestämmelser om be-
skattning, miljöskydd, arbetarskydd och arbetsvillkor som gäller
i den medlemsstat, region eller ort där tjänsterna skall utföras
och som skall tillämpas på den byggentreprenad som utförs på
plats eller de tjänster som tillhandahålls under fullgörandet av
kontraktet.
2.
En upphandlande enhet som tillhandahåller den informa-
tion som avses i punkt 1 skall kräva av anbudsgivare eller
anbudssökande i ett upphandlingsförfarande att de skall bekräf-
ta att de vid utformningen av sina anbud har tagit hänsyn till
de skyldigheter avseende bestämmelser om arbetarskydd och
arbetsvillkor som gäller på den plats där tjänsten skall utföras.
Första stycket skall inte påverka tillämpningen av artikel 57.
KAPITEL V
Förfaranden
Artikel 40
Användning av öppet, selektivt och förhandlat förfarande
1.
Vid upphandling av varor, byggentreprenader eller tjäns-
ter skall en upphandlande enhet tillämpa förfaranden som
anpassats i enlighet med detta direktiv.
2.
En upphandlande enhet får välja något av de förfaranden
som beskrivs i artikel 1.9 a, 1.9 b eller 1.9 c, förutsatt att, om
inte annat följer av punkt 3, det har skett upphandling i
enlighet med artikel 42.
3.
En upphandlande enhet kan välja ett förfarande utan
föregående meddelande om upphandling i följande fall:
a) Om inga anbud eller inga lämpliga anbud eller inga ansök-
ningar har lämnats efter ett förfarande med föregående
meddelande om upphandling, under förutsättning att de
ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt.
b) Om kontraktet endast avser forsknings-, experiment-, studie-
eller utvecklingsändamål och inte syftar till vinst eller till att
täcka forsknings- och utvecklingskostnader samt på villkor
att kontraktet inte påverkar efterföljande konkurrensutsatt
kontraktstilldelning, avsedd särskilt för sådana ändamål.
c) Om kontraktet, av tekniska eller konstnärliga skäl eller med
hänsyn till skydd av ensamrätt, endast kan fullgöras av en
bestämd ekonomisk aktör.
d) Om, när det är absolut nödvändigt och på grund av
synnerlig brådska till följd av omständigheter som den upp-
handlande enheten inte har kunnat förutse, det är omöjligt
att iaktta de tidsfrister som gäller vid öppet förfarande,
selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregåen-
de konkurrensutsättning.
e) Om det rör sig om varukontrakt för kompletterande leve-
ranser som utförs av den ursprungliga varuleverantören och
som antingen syftar till att delvis ersätta gängse varor eller
anläggningar, eller till att utöka befintliga varor eller anlägg-
ningar, i de fall då ett byte av varuleverantör skulle tvinga
den upphandlande enheten att anskaffa materiel med andra
tekniska egenskaper med åtföljande inkompatibilitet eller
oproportionerliga tekniska svårigheter vid drift och under-
håll.
f) Om det rör sig om kompletterande byggentreprenader eller
tjänster som inte ingår i det ursprungliga projektet eller
omfattas av det första kontraktet som slutits, men som
genom oförutsedda omständigheter har blivit nödvändiga
för att kontraktet skall kunna fullgöras, förutsatt att kon-
traktet tilldelas den entreprenör eller tjänsteleverantör som
fullgör det ursprungliga kontraktet
— om de kompletterande byggentreprenaderna, eller tjäns-
terna av tekniska eller ekonomiska skäl inte kan avskiljas
från huvudkontraktet utan stora olägenheter för den
upphandlande enheten, eller
— om de kompletterande byggentreprenaderna eller tjänste-
rna, även om de kan avskiljas från det ursprungliga
kontraktet, är absolut nödvändiga för de senare skedena
i kontraktet.
g) Om det rör sig om byggentreprenadkontrakt, för nya
byggentreprenader som är en upprepning av liknande byg-
gentreprenader som utförs av en entreprenör som av sam-
ma upphandlande enhet tilldelats ett tidigare kontrakt, un-
der förutsättning att de nya byggentreprenaderna är i över-
ensstämmelse med ett ursprungligt projekt för vilket ett
första kontrakt tilldelades efter meddelad upphandling. I
samband med den ursprungliga upphandlingen skall det
anges att detta förfaringssätt kan bli aktuellt, och den upp-
handlande enheten skall beakta ett uppskattat totalt värde
för byggentreprenaderna vid tillämpning av bestämmelserna
i artiklarna 16 och 17.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
214
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/28
h) Om varorna är noterade och köps på en råvarumarknads-
plats.
i) Om kontraktstilldelningen sker utifrån ett ramavtal, under
förutsättning att villkoret i artikel 14.2 är uppfyllt.
j) Vid förmånliga inköp, när det är möjligt att anskaffa varor
genom att utnyttja särskilt förmånliga erbjudanden som
gäller under mycket kort tid, när priset ligger betydligt
under det normala marknadspriset.
k) Vid inköp av varor på särskilt förmånliga villkor, antingen
från en varuleverantör som har för avsikt att lägga ner sin
affärsverksamhet eller från konkursförvaltare eller likvidato-
rer, efter uppgörelse med fordringsägare eller motsvarande
förfarande i enlighet med nationell lagstiftning.
l) Om det aktuella tjänstekontraktet följer på en projekttävling
som anordnats enligt bestämmelserna i detta direktiv och
enligt gällande regler skall gå till vinnaren eller en av
vinnarna i projekttävlingen. I det senare fallet skall samtliga
vinnare inbjudas att delta i förhandlingar.
KAPITEL VI
Regler för offentliggörande och öppenhet
Av sni tt 1
Offentliggörande av meddelanden
Artikel 41
Förhandsmeddelanden och meddelanden om att det finns
ett kvalificeringssystem
1.
En upphandlande enhet skall minst en gång om året med
hjälp av ett sådant förhandsmeddelande som avses i bilaga XV
A, vilket skall offentliggöras av kommissionen eller enheten
själv, på sin
”upphandlarprofil” enligt punkt 2 b i bilaga XX
informera om följande:
a) När det gäller varor: Det beräknade totala värdet av de
kontrakt eller ramavtal per varuområde som den avser att
tilldela under de närmaste tolv månaderna, om det beräkna-
de totala värdet enligt artiklarna 16 och 17 uppgår till
minst 750 000 euro.
Varuområdet skall fastställas av den upphandlande enheten
genom en hänvisning till CPV-nomenklaturen.
b) När det gäller tjänster: Det beräknade totala värdet av de
kontrakt eller ramavtal i varje enskild tjänstekategori enligt
bilaga XVII A som den avser att tilldela under de komman-
de tolv månaderna, om det beräknade totala värdet enligt
artiklarna 16 och 17 uppgår till minst 750 000 euro.
c) När det gäller byggentreprenad: De väsentliga upplysningar-
na om de byggentreprenadkontrakt eller ramavtal som den
avser att tilldela under de kommande tolv månaderna, om
värdet uppgår till minst det tröskelvärde som anges i
artikel 16, med beaktande av bestämmelserna i artikel 17.
Meddelandena enligt leden a och b skall snarast möjligt efter
varje budgetårs början översändas till kommissionen eller of-
fentliggöras på upphandlarprofilen.
Meddelandet enligt led c skall snarast möjligt efter det att ett
beslut fattats om tillstånd för den planering som gäller de
byggentreprenadkontrakt eller ramavtal som den upphandlande
enheten avser att tilldela, översändas till kommissionen eller
offentliggöras på upphandlarprofilen.
En upphandlande enhet som offentliggör ett förhandsmedde-
lande på sin upphandlarprofil skall på elektronisk väg, i det
format och i enlighet med de förfaranden för överföring som
anges i punkt 3 i bilaga XX, till kommissionen översända ett
meddelande om offentliggörande av ett förhandsmeddelande på
upphandlarprofilen.
Offentliggörande av de meddelanden som avses i leden a
–c
skall endast vara obligatoriskt om de upphandlande enheterna
utnyttjar alternativet att förkorta de tidsfrister för mottagande
av anbud som fastställs i artikel 45.4.
Denna punkt skall inte gälla förfaranden utan föregående
meddelande om upphandling.
2.
En upphandlande enhet kan särskilt själv eller genom
kommissionens försorg låta offentliggöra förhandsmeddelanden
om omfattande projekt utan att upprepa information som
lämnats i ett tidigare förhandsmeddelande, förutsatt att det
tydligt framgår att det rör sig om tilläggsmeddelanden.
3.
Om en upphandlande enhet väljer att upprätta ett kvali-
ficeringssystem i enlighet med artikel 53, skall systemet offent-
liggöras genom ett sådant meddelande som avses i bilaga XIV,
där det skall anges vad kvalificeringssystemet har för syfte och
var reglerna för systemet finns tillgängliga. Om systemet gäller
längre tid än tre år, skall meddelandet offentliggöras varje år.
Om systemet gäller kortare tid än tre år, är det tillräckligt med
ett meddelande i början.
Artikel 42
Meddelanden om upphandling
1.
Vid varu-, byggentreprenad- eller tjänsteupphandling kan
meddelande om upphandling ske
a) genom ett
sådant
förhandsmeddelande
som avses i
bilaga XV A,
b) genom ett sådant meddelande om att det finns ett kvalifice-
ringssystem som avses i bilaga XIV, eller
c) genom ett sådant meddelande om upphandling som avses i
bilaga XIII A, XIII B eller XIII C.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
215
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/29
2.
När det gäller ett dynamiskt inköpssystem skall konkur-
rensutsättning ske genom ett sådant meddelande om upphand-
ling som avses i punkt 1 c, medan konkurrensutsättning när
det gäller upphandling som baseras på sådana system skall ske
genom det förenklade meddelande om upphandling som avses
i bilaga XIII D.
3.
Om konkurrensutsättning sker med hjälp av ett förhands-
meddelande
a) skall det av meddelandet framgå vilka varor, byggentrepre-
nader eller tjänster som kontraktet kommer att omfatta,
b) skall det i meddelandet anges att kontraktstilldelning kom-
mer att ske genom selektivt eller förhandlat förfarande utan
att något ytterligare meddelande om upphandling offentlig-
görs och att intresserade ekonomiska aktörer skall anmäla
sitt intresse skriftligt,
c) skall meddelandet offentliggöras i enlighet med bilaga XX
högst tolv månader före den dag då den inbjudan som
avses i artikel 47.5 skickas. Den upphandlande enheten skall
dessutom iaktta de tidsfrister som anges i artikel 45.
Artikel 43
Meddelanden om kontraktstilldelning
1.
En upphandlande enhet som har tilldelat ett kontrakt
eller ingått ett ramavtal skall senast två månader efter kon-
traktstilldelningen eller ingåendet av ramavtalet översända ett
sådant meddelande om kontraktstilldelningen som avses i
bilaga XVI på de villkor som kommissionen fastställer
i enlighet med förfarandet i artikel 68.2.
När det gäller kontraktstilldelning enligt ett ramavtal som
ingåtts i enlighet med artikel 14.2 behöver den upphandlande
enheten inte skicka något meddelande om kontraktstilldelning-
en för varje kontrakt som grundar sig på ramavtalet.
Den upphandlande enheten skall sända ett meddelande om
kontraktstilldelningen på grundval av ett dynamiskt inköps-
system senast två månader efter tilldelningen av varje kontrakt.
Den får dock samla dessa meddelanden per kvartal. I detta fall
skall de sända de samlade meddelandena senast två månader
efter utgången av varje kvartal.
2.
De uppgifter som lämnas enligt bilaga XVI i syfte att
offentliggöras skall offentliggöras i enlighet med bilaga XX. I
detta sammanhang skall kommissionen ta hänsyn till eventu-
ella kommersiellt känsliga aspekter som den upphandlande
enheten informerar om när den överlämnar uppgifterna, t.ex.
antal anbud, namn på ekonomiska aktörer och priser.
3.
Om en upphandlande enhet tilldelar ett tjänstekontrakt
om forskning och utveckling (FoU) genom ett förfarande utan
meddelande om upphandling i enlighet med artikel 40.3 b, får
den upphandlande enheten begränsa de uppgifter om tjäns-
ternas art och mängd som skall lämnas enligt bilaga XVI till
angivelsen
”forsknings- och utvecklingstjänster”.
Om en upphandlande enhet tilldelar ett kontrakt om forskning
och utveckling som inte kan tilldelas genom ett förfarande
utan meddelande om upphandling i enlighet med artikel 40.3
b, får den begränsa de uppgifter om tjänsternas art och mängd
som skall lämnas enligt bilaga XVI om det är nödvändigt med
hänsyn till skyddet av affärshemligheter.
I så fall skall den upphandlande enheten se till att de uppgifter
som offentliggörs i detta hänseende är minst lika utförliga som
uppgifterna i det meddelande om upphandling som offentlig-
görs i enlighet med artikel 42.1.
Om den upphandlande enheten använder ett kvalificerings-
system, skall den se till att dessa uppgifter är minst lika
utförliga som den kategori det hänvisas till i den lista över
kvalificerade tjänsteleverantörer som upprättas i enlighet med
artikel 53.7.
4.
När det gäller tilldelande av kontrakt avseende tjänster
som finns förtecknade i bilaga XVII B, skall den upphandlande
enheten i meddelandet ange om den samtycker till offentliggö-
rande.
5.
De uppgifter som lämnas i enlighet med bilaga XVI med
angivelsen att de inte är avsedda att offentliggöras skall endast
offentliggöras i förenklad form och i enlighet med bilaga XX
för statistiska ändamål.
Artikel 44
Utformning och offentliggörande av meddelanden
1.
Meddelandena skall innehålla de upplysningar som anges
i bilagorna XIII, XIV, XV A, XV B och XVI samt i förekom-
mande fall varje annan upplysning som den upphandlande
enheten anser vara till nytta, i samma format som de stan-
dardformulär som antas av kommissionen enligt förfarandet i
artikel 68.2.
2.
De meddelanden som en upphandlande enhet skall sända
till kommissionen skall översändas antingen med hjälp av
elektroniska medel, i det format och i enlighet med de förfar-
anden för överföring som anges i punkt 3 i bilaga XX, eller på
annat sätt.
De meddelanden som anges i artiklarna 41
–43 skall offentlig-
göras i enlighet med de tekniska krav för offentliggörande som
anges i punkt 1 a och 1 b i bilaga XX.
3.
Meddelanden som utarbetas och skickas med hjälp av
elektroniska medel i det format och i enlighet med de förfar-
anden för överföring som anges i punkt 3 i bilaga XX skall
offentliggöras senast fem dagar efter det att de avsänts.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
216
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/30
Meddelanden som inte skickas med hjälp av elektroniska medel
i det format och i enlighet med de förfaranden för överföring
som anges i punkt 3 i bilaga XX skall offentliggöras senast
tolv dagar efter det att de avsänts. I undantagsfall och om den
upphandlande enheten begär det skall de meddelanden om
upphandling som anges i artikel 42.1 c dock offentliggöras
inom fem dagar, under förutsättning att meddelandet skickats
med fax.
4.
Meddelanden om upphandling skall offentliggöras i sin
helhet på det av Europeiska gemenskapens officiella språk som
den upphandlande enheten väljer, varvid endast den text som
offentliggörs i denna ursprungliga språkversion skall gälla. Ett
sammandrag av de väsentliga delarna i varje meddelande skall
offentliggöras på de andra officiella språken.
Kostnaderna för kommissionens offentliggörande av meddelan-
den skall belasta gemenskapen.
5.
Meddelandena och deras innehåll får inte offentliggöras
på nationell nivå före den dag då de skickas till kommissionen.
Meddelanden som offentliggörs på nationell nivå får inte inne-
hålla någon annan information än den som skickas till kom-
missionen eller offentliggörs på en upphandlarprofil i enlighet
med artikel 41.1 första stycket och skall innehålla en uppgift
om vilken dag meddelandet skickats till kommissionen eller
upphandlarprofilen offentliggjorts.
Förhandsmeddelanden får offentliggöras på en upphandlarprofil
först när ett meddelande har skickats till kommissionen som
anger att offentliggörandet sker i denna form. De skall inne-
hålla en uppgift om vilken dag meddelandet skickades.
6.
Den upphandlande enheten skall se till att den kan bevisa
vilken dag ett meddelande har avsänts.
7.
Kommissionen skall till den upphandlande enheten lämna
en bekräftelse på offentliggörandet av den översända informa-
tionen och ange dag för offentliggörandet. Denna bekräftelse
skall tjäna som bevis för offentliggörandet.
8.
En upphandlande enhet får, i enlighet med punkterna 1
–
7, offentliggöra meddelanden om upphandling som inte om-
fattas av de krav på offentliggörande som anges i detta direktiv.
Av sni tt 2
Tidsfrister
Artikel 45
Tidsfrister för mottagande av anbudsansökningar och an-
bud
1.
När en upphandlande enhet fastställer tidsfristerna för
mottagande av anbudsansökningar och anbud skall den ta
särskild hänsyn till hur komplext kontraktet är och hur lång
tid som behövs för att utarbeta ett anbud, utan att detta
påverkar de minimitidsfrister som fastställs i denna artikel.
2.
Vid öppet förfarande skall tidsfristen för mottagande av
anbud vara minst 52 dagar från och med den dag då medde-
landet om upphandling avsändes.
3.
Vid selektiva förfaranden och förhandlade förfaranden
med föregående konkurrensutsättning gäller följande:
a) Tidsfristen för mottagande av anbudsansökningar efter ett
meddelande enligt artikel 42.1 c eller efter en inbjudan att
lämna anbud från en upphandlande enhet enligt artikel 47.5
skall i regel vara minst 37 dagar från och med den dag då
meddelandet eller inbjudan avsändes och får inte i något fall
vara kortare än 22 dagar, om meddelandet avsändes för
offentliggörande på annat sätt än med elektroniska medel
eller fax, och inte kortare än 15 dagar, om meddelandet
avsänds med elektroniska medel eller fax.
b) Tidsfristen för mottagande av anbud får fastställas enligt
överenskommelse mellan den upphandlande enheten och
de utvalda anbudssökandena, under förutsättning att alla
anbudssökande har haft lika lång tid på sig att utarbeta
och lämna anbud.
c) Om det inte går att komma överens om en tidsfrist för
mottagande av anbud, skall den upphandlande enheten
fastställa en tidsfrist som i regel skall vara minst 24 dagar
och inte i något fall kortare än 10 dagar från och med
dagen för inbjudan att lämna anbud.
4.
Om en upphandlande enhet har offentliggjort ett sådant
förhandsmeddelande som avses i artikel 41.1 i överensstäm-
melse med bilaga XX, skall tidsfristen för mottagande av anbud
vid öppna förfaranden i regel vara minst 36 dagar och inte i
något fall kortare än 22 dagar från och med den dag då
meddelandet avsändes.
Dessa kortare tidsfrister är tillåtna under förutsättning att det
förhandsmeddelandet, utöver de uppgifter som krävs enligt del
I i bilaga XV A, innehåller alla de uppgifter som krävs enligt
del II i bilaga XV A, i den mån de sistnämnda uppgifterna
fanns att tillgå när det offentliggjordes, och meddelandet av-
sändes för offentliggörande minst 52 dagar och högst tolv
månader före den dag då det meddelande om upphandling
som avses i artikel 42.1 c avsändes.
5.
Om meddelanden utarbetas och skickas med elektroniska
medel, i det format och i enlighet med de förfaranden för
överföring som anges i punkt 3 i bilaga XX, får tidsfristerna
för mottagande av anbudsansökningar vid selektivt eller för-
handlat förfarande samt för anbud vid öppet förfarande för-
kortas med sju dagar.
6.
Utom när tidsfristen är fastställd genom överenskommel-
se i enlighet med punkt 3 b får tidsfristerna för mottagande av
anbud vid öppet, selektivt eller förhandlat förfarande förkortas
med ytterligare fem dagar om den upphandlande enheten ger
obegränsad, direkt och fullständig tillgång via elektroniska
medel till alla förfrågningsunderlag och alla kompletterande
handlingar från och med den dag då det meddelande som
används
för
upphandling
offentliggörs
i
enlighet
med
bilaga XX. Den Internetadress där denna dokumentation finns
tillgänglig skall anges i meddelandet.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
217
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/31
7.
Vid öppet förfarande får den samlade effekten av de
förkortade tidsfristerna enligt punkterna 4
–6 inte i något fall
leda till en tidsfrist för mottagande av anbud som är kortare
än 15 dagar från och med den dag då meddelandet om
upphandling avsändes.
Om meddelandet om upphandling inte skickas med fax eller
elektroniska medel får den samlade effekten av de förkortade
tidsfristerna enligt punkterna 4
–6 vid öppet förfarande inte i
något fall leda till en tidsfrist för mottagande av anbud som är
kortare än 22 dagar från och med den dag då meddelandet om
upphandling avsändes.
8.
Efter ett meddelande offentliggjort enligt artikel 42.1 c
eller efter en inbjudan att lämna anbud från en upphandlande
enhet enligt artikel 47.5 får den samlade effekten av de
förkortade tidsfristerna enligt punkterna 4
–6 inte i något fall
leda till en tidsfrist för mottagande av anbud som är kortare
än 15 dagar från och med den dag då meddelandet om
upphandling eller inbjudan avsändes.
Vid selektivt eller förhandlat förfarande får den samlade effek-
ten av de förkortade tidsfristerna enligt punkterna 4
–6 inte i
något fall, utom när tidsfristen fastställts genom en överens-
kommelse i enlighet med punkt 3 b, leda till en tidsfrist för
mottagande av anbud som är kortare än 10 dagar från och
med den dag då inbjudan att lämna anbud avsändes.
9.
Om, av vilken orsak som helst, förfrågningsunderlaget
och kompletterande handlingar eller upplysningar, trots att de
begärts i god tid, inte har tillhandahållits inom de tidsfrister
som anges i artiklarna 46 och 47 eller om det inte går att
lämna anbud utan att först ha gjort ett besök på plats eller ha
granskat de handlingar som kompletterar förfrågningsunderla-
get på plats, skall tidsfristerna för mottagande av anbud, utom
när de fastställts genom en överenskommelse i enlighet med
punkt 3 b, förlängas i enlighet med detta, så att samtliga
berörda ekonomiska aktörer får tillgång till all information
som behövs för att utarbeta anbud.
10.
En kort översikt över tidsfristerna enligt denna artikel
finns i bilaga XXII.
Artikel 46
Öppna förfaranden: Förfrågningsunderlag, kompletterande
handlingar och upplysningar
1.
Om en upphandlande enhet i ett öppet förfarande inte
ger obegränsad, direkt och fullständig tillgång genom elektro-
niska medel enligt artikel 45.6 till förfrågningsunderlaget och
alla kompletterande handlingar, skall förfrågningsunderlaget och
de kompletterande handlingarna skickas till ekonomiska aktö-
rerna inom 6 dagar efter det att begäran att få ut handlingarna
mottagits, förutsatt att ansökan gjorts i tid före utgången av
tidsfristen för att lämna anbud.
2.
Den upphandlande enheten eller den behöriga enheten
skall lämna ut kompletterande information om förfrågnings-
underlaget senast sex dagar före fastställd sista dag för motta-
gande av anbud, förutsatt att informationen har begärts i tid.
Artikel 47
Inbjudan att lämna anbud eller att förhandla
1.
Vid selektiva och förhandlade förfaranden skall den upp-
handlande enheten samtidigt och skriftligt inbjuda alla utvalda
anbudssökande att lämna anbud eller att förhandla. Inbjudan
till de anbudssökande skall innehålla antingen
— ett exemplar av förfrågningsunderlaget och samtliga kom-
pletterande handlingar,
— eller uppgift om åtkomst till förfrågningsunderlaget och de
handlingar som anges i första strecksatsen om de görs
direkt tillgängliga med elektroniska medel i enlighet med
artikel 45.6.
2.
Om någon annan enhet än den ansvariga upphandlande
enheten har tillgång till förfrågningsunderlaget och/eller de
kompletterande handlingarna, skall adressen till den enhet från
vilken förfrågningsunderlaget och handlingarna kan begäras
anges i inbjudan, liksom i förekommande fall tidsfristen för
en sådan begäran samt belopp och villkor för erläggande av
avgift för att erhålla dessa handlingar. Den behöriga enheten
skall skicka dessa handlingar till ekonomiska aktörerna så snart
som möjligt efter det att den har mottagit begäran.
3.
Den upphandlande enheten eller den behöriga enheten
skall lämna ut kompletterande upplysningar om förfrågnings-
underlaget eller kompletterande handlingar senast sex dagar
före den fastställda tidsfristen för mottagande av anbud, förut-
satt att sådana upplysningar har begärts i god tid.
4.
Vidare skall inbjudan minst innehålla
a) om tillämpligt, tidsfristen för att begära kompletterande
handlingar samt belopp och betalningssätt om det skall
erläggas en avgift för handlingarna,
b) sista dag för mottagande av anbud samt uppgifter om till
vilken adress anbuden skall skickas och på vilket eller vilka
språk de skall avfattas,
c) en hänvisning till eventuella offentliggjorda meddelanden
om upphandling,
d) uppgifter om vilka handlingar som eventuellt skall bifogas,
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
218
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/32
e) tilldelningskriterier om de inte redovisas i meddelandet om
att det finns ett kvalificeringssystem vilket används för
konkurrensutsättning,
f) Viktningen av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller, i
förekommande fall, prioritetsordningen för tillämpningen av
kriterierna, om dessa upplysningar inte redovisas i medde-
landet om upphandling, meddelandet om att det finns ett
kvalificeringssystem eller förfrågningsunderlaget.
5.
Om konkurrensutsättning sker genom ett förhandsmed-
delande skall den upphandlande enheten senare inbjuda samt-
liga anbudssökande att bekräfta sitt intresse utifrån mer detal-
jerade upplysningar om upphandlingen och först därefter välja
anbudsgivare eller förhandlingsparter.
Inbjudan skall innehålla åtminstone följande upplysningar:
a) Typ och mängd, även varje option på ytterligare kontrakt
och om möjligt beräknad tidsfrist för optionen. När det
gäller kontrakt som kan förnyas, typ och mängd samt, om
möjligt, beräknad tidpunkt för kommande meddelanden om
upphandling av byggentreprenader, varor eller tjänster som
skall upphandlas.
b) Slag av förfarande: selektivt eller förhandlat.
c) Om tillämpligt, dag då varorna skall levereras eller byggen-
treprenaden eller tjänsteleveransen skall påbörjas eller avslu-
tas.
d) Inlämningsadress och sista dag för begäran att utfå an-
budsunderlag samt uppgift om på vilket eller vilka språk
ansökan skall avfattas.
e) Adress till den enhet som sköter upphandlingen och nöd-
vändiga upplysningar om hur specifikationerna och övriga
handlingar rekvireras.
f) Ekonomiska eller tekniska krav, ekonomiska garantier och
upplysningar som krävs från ekonomiska aktörerna.
g) Belopp och betalningssätt om en avgift skall erläggas för de
handlingar som gäller upphandlingsförfarandet.
h) Typ av kontrakt som upphandlingen syftar till: köp, leasing,
hyra eller hyrköp eller en kombination av dessa.
i) Kriterier för tilldelning av kontrakt samt inbördes viktning
eller, i förekommande fall, kriteriernas prioritetsordning, om
dessa upplysningar inte redovisas i det vägledande medde-
landet eller i förfrågningsunderlaget.
Av sni tt 3
Kommunikation och information
Artikel 48
Regler för kommunikation
1.
All kommunikation och allt informationsutbyte som av-
ses i denna avdelning får efter den upphandlande enhetens eget
val ske per post, fax eller elektroniska medel i enlighet med
punkterna 4 och 5, per telefon i de fall och enligt de villkor
som anges i punkt 6, eller genom en kombination av dessa
medel.
2.
De valda kommunikationsmedlen skall vara allmänt till-
gängliga och således inte begränsa de ekonomiska aktörernas
tillträde till anbudsförfarandet.
3.
Kommunikationen, informationsutbytet och lagringen av
uppgifterna skall ske på ett sådant sätt att alla uppgifter och
den sekretess som gäller för anbuden och anbudsansökningar-
na bevaras och den upphandlande enheten inte tar del av
innehållet i anbuden och anbudsansökningarna förrän tidsfris-
ten för att lämna anbud har löpt ut.
4.
De verktyg som skall användas för kommunikation med
elektroniska medel, liksom deras tekniska krav, skall vara icke-
diskriminerande, allmänt tillgängliga och kompatibla med in-
formations- och kommunikationsprodukter som i allmänhet
används.
5.
Följande regler skall gälla för anordningar för elektronisk
överföring och mottagning av anbud och anordningar för
elektronisk mottagning av anbudsansökningar:
a) Information om de specifikationer som är nödvändiga för
elektronisk inlämning av anbud och anbudsansökningar,
inbegripet kryptering, skall finnas tillgänglig för alla berörda
parter. Dessutom skall anordningar för elektronisk mottag-
ning av anbud och anbudsansökningar uppfylla kraven i
bilaga XXIV.
b) Medlemsstaterna får, i överenstämmelse med artikel 5 i
direktiv 1999/93/EG, kräva att elektroniska anbud är för-
sedda med en avancerad elektronisk signatur i enlighet med
punkt 1 i den artikeln.
c) Medlemsstaterna får införa eller behålla frivilliga ackrediter-
ingssystem i syfte att förbättra nivån på certifieringstjäns-
terna för dessa anordningar.
d) Anbudsgivare och anbudssökande skall åta sig att lämna in
de handlingar, intyg och försäkringar som avses i arti-
kel 52.2 och 52.3 och artiklarna 53 och 54, om dessa
inte är tillgängliga i elektronisk form, innan den fastställda
tidsfristen för anbudsgivningen eller anbudsansökningarna
har löpt ut.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
219
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/33
6.
Följande regler gäller för överföring av anbudsansökning-
ar:
a) En anbudsansökan avseende ett upphandlingsförfarande får
göras skriftligt eller per telefon.
b) Om en anbudsansökan görs per telefon, skall en skriftlig
bekräftelse skickas före utgången av tidsfristen för dess
mottagande.
c) En upphandlande enhet får kräva att en anbudsansökan
som görs per fax skall bekräftas per post eller elektroniska
medel, om detta är nödvändigt för juridiskt bindande bevis.
Ett sådant krav skall av den upphandlande enheten anges i
meddelandet om upphandling eller i den inbjudan som
avses i artikel 47.5 liksom tidsfristen för bekräftelse per
post eller elektroniska medel.
Artikel 49
Information till kvalificeringssökande, anbudssökande och
anbudsgivare
1.
En upphandlande enhet skall snarast underrätta de delta-
gande ekonomiska aktörerna om de beslut som fattas om
slutandet av ett ramavtal, tilldelningen av ett kontrakt eller
tillträde till ett dynamiskt inköpssystem, inklusive skälen till
att den har beslutat att inte sluta ett ramavtal eller tilldela ett
kontrakt efter konkurrensutsättning (se tidigare kommentarer)
eller att upprepa förfarandet eller inrätta ett dynamiskt inköps-
system; dessa upplysningar skall på begäran riktad till den
upphandlande enheten lämnas skriftligt.
2.
På begäran av berörd part skall upphandlande enheter
snarast möjligt underrätta
— varje anbudssökande vars ansökan avslagits om skälen till
att ansökan inte har godtagits,
— varje anbudsgivare vars anbud förkastats, om skälen till att
anbudet inte har godtagits, bl.a. i de fall som avses i artikel
34.4 och 34.5, skälen till sitt beslut om att likvärdighet inte
föreligger eller sitt beslut att byggentreprenaden, varorna
eller tjänsterna inte uppfyller kraven i fråga om prestanda
eller funktion,
— varje anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud
om utformningen av och de relativa fördelarna med det
valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som till-
delats kontraktet eller parterna i ramavtalet.
Den tid detta tar i anspråk får under inga omständigheter
överstiga 15 dagar från det att en skriftlig begäran har motta-
gits.
Den upphandlande enheten får dock besluta att inte lämna ut
viss information som rör kontraktstilldelningen eller slutandet
av ett ramavtal eller tillträde till ett dynamiskt inköpssystem
som anges i punkt 1, om detta skulle kunna hindra tillämp-
ning av lagen, strida mot allmänintresset, skada berättigade
kommersiella intressen för offentliga eller privata ekonomiska
aktörer, även kommersiella intressen för den marknadsaktör
som tilldelats kontraktet, eller motverka sund konkurrens mel-
lan dessa aktörer.
3.
En upphandlande enhet som upprättar och förvaltar ett
kvalificeringssystem skall inom rimlig tid underrätta de an-
budssökande om huruvida de kvalificerat sig.
Om beslutet kommer att ta längre tid än fyra månader efter
det att ansökan lämnats in, skall den upphandlande enheten
inom två månader efter det att ansökan lämnats in underrätta
den anbudssökande om orsakerna till att tidsfristen blivit
förlängd och meddela datum för när ansökan kommer att bli
godkänd eller avslås.
4.
Sökande vars kvalifikationer inte godkänns skall under-
rättas om beslutet så snart som möjligt och senast inom 15
dagar efter det att beslutet fattats. Skälen skall bygga på
kvalificeringskriterierna i artikel 53.2.
5.
En upphandlande enhet som upprättar och förvaltar ett
kvalificeringssystem får diskvalificera en marknadsaktör endast
av skäl som bygger på kriterierna i artikel 53.2. En planerad
diskvalificering skall föregås av ett skriftligt meddelande till den
ekonomiska aktören senast inom 15 dagar räknat från diskva-
lificeringen tillsammans med skälen till diskvalificeringen.
Artikel 50
Information som skall bevaras om tilldelade kontrakt
1.
En upphandlande enhet skall bevara sådan information
om varje kontrakt som behövs för att vid ett senare tillfälle
kunna motivera beslut om
a) kvalificering och val av ekonomiska aktörer samt kontrakt-
stilldelning,
b) tillämpning av förfaranden utan föregående meddelande om
upphandling i enlighet med artikel 40.3,
c) att inte tillämpa bestämmelserna i kapitlen III
–VI i denna
avdelning med stöd av undantag i kapitel II i avdelning I
och i kapitel II i denna avdelning.
Den upphandlande enheten skall vidta lämpliga åtgärder för att
dokumentera genomförandet av tilldelningsförfaranden som
sker med hjälp av elektroniska medel.
2.
Informationen skall bevaras minst fyra år från den dag då
kontraktet tilldelas, så att den upphandlande enheten under
denna period på begäran kan förse kommissionen med nöd-
vändiga upplysningar.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
220
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/34
KAPITEL VII
Upphandlingsförfarandets gång
Artikel 51
Allmänna bestämmelser
1.
Vid val av deltagare i upphandlingsförfaranden skall föl-
jande gälla:
a) En upphandlande enhet som har fastställt regler och krite-
rier för uteslutning av anbudsgivare eller anbudssökande i
enlighet med artikel 54.1, 54.2 eller 54.4 skall utesluta
ekonomiska aktörer som uppfyller dessa regler och kriterier.
b) Den upphandlande enheten skall välja ut anbudsgivare och
anbudssökande på grundval av de objektiva regler och
kriterier som har fastställts med stöd av artikel 54.
c) Vid selektiva och förhandlade förfaranden med meddelande
om upphandling skall den upphandlande enheten i före-
kommande fall i enlighet med artikel 54 begränsa antalet
utvalda anbudssökande med stöd av a och b.
2.
Om en upphandling sker med hjälp av ett meddelande
om att det finns ett kvalificeringssystem och i syfte att välja ut
deltagare i tilldelningsförfaranden för de specifika kontrakt som
omfattas av upphandlingen skall den upphandlande enheten
a) kvalificera ekonomiska aktörer i enlighet med bestämmel-
serna i artikel 53,
b) tillämpa de bestämmelser i punkt 1 som är relevanta för
selektiva eller förhandlade förfaranden på sådana kvalificera-
de ekonomiska aktörer.
3.
Den upphandlande enheten skall kontrollera att anbuden
från de anbudsgivare som valts ut på detta sätt överensstäm-
mer med de regler och krav som skall tillämpas på anbud samt
tilldela kontraktet på grundval av de kriterier som anges i
artiklarna 55 och 57.
Av sni tt 1
Kvalificering och urvalsbedömning
Artikel 52
Ömsesidigt erkännande av administrativa, tekniska och
ekonomiska villkor samt intyg, prover och bevis
1.
En upphandlande enhet som väljer ut deltagare till ett
selektivt eller förhandlat förfarande får inte, när den beslutar
om huruvida en sökande är kvalificerad eller uppdaterar sina
kriterier och regler för kvalificering,
a) ställa upp administrativa, tekniska eller ekonomiska villkor
för vissa ekonomiska aktörer som inte gäller för andra,
b) kräva prover eller bevis som redan finns i tillgängligt
objektivt material.
2.
Om en upphandlande enhet kräver uppvisande av intyg
utfärdat av ett oberoende organ på att den ekonomiska aktören
iakttar vissa kvalitetssäkringsstandarder, skall den hänvisa till
kvalitetssäkringssystem som bygger på relevanta europeiska
standarder och är certifierade av organ som uppfyller euro-
peiska certifieringsstandarder.
Enheten skall godkänna likvärdiga intyg från organ som är
etablerade i andra medlemsstater. Den skall även godta andra
bevis på likvärdiga kvalitetssäkringsåtgärder från de ekonomis-
ka aktörerna.
3.
För byggentreprenad- och tjänstekontrakt, och endast i
lämpliga fall, kan den upphandlande enheten kräva angivande
av åtgärder för miljöledning som den ekonomiska aktören
kommer att tillämpa när kontraktet fullgörs, för att därigenom
kontrollera den ekonomiska aktörens tekniska förmåga. Om en
upphandlande enhet i sådana fall kräver att få se intyg från ett
oberoende organ om att den ekonomiska aktören uppfyller
vissa miljöledningsstandarder, skall enheten hänvisa till EMAS
eller till miljöledningsstandarder som bygger på relevanta euro-
peiska eller internationella standarder och som certifierats av
organ som uppfyller gemenskapslagstiftningen eller relevanta
europeiska eller internationella standarder för certifiering.
Den upphandlande enheten skall godta likvärdiga intyg från
organ i andra medlemsstater. Den skall även godta andra bevis
på likvärdiga miljöledningsåtgärder från de ekonomiska aktö-
rerna.
Artikel 53
Kvalificeringssystem
1.
Upphandlande enheter som så önskar får upprätta och
förvalta ett kvalificeringssystem för ekonomiska aktörer.
Enheter som upprättar eller förvaltar ett kvalificeringssystem
skall garantera att ekonomiska aktörer när som helst kan
ansöka om att bli kvalificerade.
2.
Ett system enligt punkt 1 kan omfatta flera kvalificerings-
faser.
Det skall förvaltas på grundval av objektiva kriterier och regler
som fastställs av den upphandlande enheten.
Om kriterierna eller reglerna omfattar tekniska specifikationer
skall bestämmelserna i artikel 34 tillämpas. Kriterierna och
reglerna får uppdateras vid behov.
3.
De kriterier och regler för kvalificering som avses i
punkt 2 kan inbegripa de uteslutningskriterier som anges i
artikel 45 i direktiv 2004/18/EG enligt de villkor och krav
som anges där.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
221
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/35
När den upphandlande enheten är en upphandlande myndighet
i den mening som avses i artikel 2.1 a skall dessa kriterier och
bestämmelser inbegripa de uteslutningskriterier som anges i
artikel 45.1 i direktiv 2004/18/EG.
4.
När de kriterier och regler för kvalificering som avses i
punkt 2 innefattar krav rörande de ekonomiska aktörernas
ekonomiska och finansiella kapacitet kan dessa vid behov
åberopa andra enheters kapacitet, oavsett vilka juridiska band
som finns mellan de ekonomiska aktörerna och dessa enheter.
De skall då kunna bevisa för den upphandlande enheten att de
kommer att förfoga över de nödvändiga resurserna under hela
den period då kvalificeringssystemet är giltigt, t.ex. genom att
tillhandahålla ett åtagande från enheterna i fråga rörande detta.
På samma villkor kan en grupp av ekonomiska aktörer enligt
artikel 11 åberopas förmågan hos deltagarna i gruppen eller
andra enheter.
5.
När de kriterier och regler för kvalificering som avses i
punkt 2 innefattar krav rörande ekonomiska aktörernas teknis-
ka förmåga och/eller yrkeskunnande kan dessa vid behov
åberopa andra enheters förmåga, oavsett vilka juridiska band
som finns mellan de ekonomiska aktörerna och dessa enheter.
De skall då kunna bevisa för den upphandlande enheten att de
kommer att förfoga över de nödvändiga resurserna under hela
den period då kvalificeringssystemet är giltigt, t.ex. genom att
tillhandahålla ett åtagande från enheterna i fråga om att de
kommer att ställa de nödvändiga resurserna till marknadsaktö-
rens förfogande.
På samma villkor kan en grupp av ekonomiska aktörer enligt
artikel 11 åberopa förmågan hos deltagarna i gruppen eller
andra enheter.
6.
De kriterier och regler för kvalificering som avses i punkt
2 skall tillhandahållas de ekonomiska aktörerna om de begär
det. Om kriterierna eller reglerna uppdateras skall de berörda
ekonomiska aktörerna underrättas om detta.
Om en upphandlande enhet anser att vissa andra enheters eller
organs kvalificeringssystem uppfyller de krav som ställs, skall
den meddela de berörda ekonomiska aktörerna namnen på
dessa andra enheter eller organ.
7.
En lista över kvalificerade ekonomiska aktörer skall be-
varas; den kan delas upp i kategorier efter den typ av upp-
handling för vilken kvalificeringen är giltig.
8.
De upphandlande enheterna skall, när de upprättar och
förvaltar ett kvalificeringssystem, iaktta bestämmelserna i arti-
kel 41.3 angående meddelanden om att det finns ett kvalifice-
ringssystem, artikel 49.3
–49.5 om den information som skall
lämnas till ekonomiska operatörer som har ansökt om kvalifi-
cering, artikel 51.2 om urval av deltagare när upphandling sker
med hjälp av ett meddelande om att det finns ett kvalifice-
ringssystem samt bestämmelserna i artikel 52 om ömsesidigt
erkännande av administrativa, tekniska och ekonomiska villkor
samt intyg, prover och bevis.
9.
Om en upphandling sker med hjälp av ett meddelande
om att det finns ett kvalificeringssystem skall anbudsgivarna i
ett selektivt förfarande eller deltagarna i ett förhandlat förfa-
rande väljas ut bland de anbudssökande som kvalificerat sig
enligt detta system.
Artikel 54
Kvalitativa urvalskriterier
1.
Vid ett öppet förfarande skall en upphandlande enhet
fastställa urvalskriterier enligt objektiva regler och kriterier
som är tillgängliga för de berörda ekonomiska aktörerna.
2.
Vid ett selektivt eller förhandlat förfarande skall en upp-
handlande enhet välja ut anbudssökande enligt de objektiva
regler och kriterier som den har fastställt och som är till-
gängliga för de berörda ekonomiska aktörerna.
3.
Vid selektiva eller förhandlade förfaranden får den upp-
handlande enheten använda kriterier som grundas på ett
objektivt behov av att minska antalet anbudssökande till en
nivå som anses rimlig med tanke på speciella förhållanden i
samband med upphandlingsförfarandet och på de resurser som
behövs för att genomföra det. De utvalda anbudssökandena
skall dock vara tillräckligt många för att uppfylla kravet på
tillräcklig konkurrens.
4.
Kriterierna i punkterna 1 och 2 får omfatta de uteslut-
ningskriterier som anges i artikel 45 i direktiv 2004/18/EG på
de villkor och krav som anges där.
När den upphandlande enheten är en upphandlande myndighet
i den mening som avses i artikel 2.1 a skall de kriterier som
avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel inbegripa de uteslut-
ningskriterier som anges i artikel 45.1 i direktiv 2004/18/EG.
5.
När de kriterier som avses i punkterna 1 och 2 innefattar
krav rörande de ekonomiska aktörernas ekonomiska och finan-
siella kapacitet kan dessa vid behov och för ett visst kontrakt
åberopa andra enheters kapacitet, oavsett vilka juridiska band
som finns mellan de ekonomiska aktörerna och dessa enheter.
De skall då kunna bevisa för den upphandlande enheten att de
kommer att förfoga över de nödvändiga resurserna, t.ex. ge-
nom att lägga fram ett åtagande från enheterna.
På samma villkor kan en grupp av ekonomiska aktörer enligt
artikel 11 åberopa förmågan hos deltagarna i gruppen eller
andra enheter.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
222
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/36
6.
När de kriterier som avses i punkterna 1 och 2 innefattar
krav rörande de ekonomiska aktörernas tekniska förmåga
och/eller yrkeskunnande kan dessa vid behov och för ett visst
kontrakt åberopa andra enheters förmåga, oavsett vilka juridis-
ka band som finns mellan de ekonomiska aktörerna och dessa
enheter. De skall då kunna bevisa för den upphandlande en-
heten att de kommer att förfoga över de nödvändiga resurserna
för fullgörandet av kontraktet, t.ex. genom att tillhandahålla ett
åtagande från enheterna i fråga om att de kommer att ställa de
nödvändiga resurserna till den ekonomiska aktörens förfogan-
de.
På samma villkor kan en grupp av ekonomiska aktörer enligt
artikel 11 åberopa förmågan hos deltagarna i gruppen eller
andra enheter.
Av sni tt 2
Kontraktstilldelning
Artikel 55
Tilldelningsgrunder
1.
Utan att nationella lagar och andra författningar om
ersättning för vissa tjänster påverkas skall den upphandlande
enheten tillämpa följande kriterier vid tilldelning av kontrakt:
a) Om tilldelningen sker på grundval av det ur den upphand-
lande enhetens synvinkel ekonomiskt mest fördelaktiga an-
budet, olika kriterier som är kopplade till föremålet för
kontraktet ifråga, t.ex. leverans- eller genomförandetid,
driftskostnad, kostnadseffektivitet, kvalitet, estetiska och
funktionella egenskaper, miljöegenskaper, tekniska fördelar,
eftermarknadsservice och tekniskt stöd, åtagande när det
gäller reservdelar, fortlöpande leverans och pris.
b) I annat fall, enbart det lägsta priset.
2.
Utan att bestämmelserna i tredje stycket åsidosätts skall,
om tilldelningen sker enligt punkt 1 a, den upphandlande
enheten ange hur de olika kriterierna kommer att viktas
inbördes vid bedömningen av vilket anbud som är ekonomiskt
mest fördelaktigt.
Kriterieviktningen får anges som intervall med en lämplig
största tillåtna spridning. När den upphandlande enheten anser
att viktning inte är möjligt av påvisbara skäl, skall den ange
kriterierna i fallande prioritetsordning.
Denna relativa viktning eller prioritetsordning skall i förekom-
mande fall anges i meddelandet om upphandling, i den inbju-
dan om att bekräfta intresse som avses i artikel 47.5, i
inbjudan att lämna anbud eller att delta i förhandlingar eller i
förfrågningsunderlaget.
Artikel 56
Användning av elektroniska auktioner
1.
Medlemsstaterna får föreskriva att den upphandlande en-
heten får genomföra elektroniska auktioner.
2.
Vid öppna, selektiva eller förhandlade förfaranden med
föregående meddelande om upphandling får den upphandlande
enheten besluta att tilldelningen av ett kontrakt skall föregås av
en elektronisk auktion om förfrågningsunderlaget kan faststäl-
las med tillräcklig exakthet.
Under samma omständigheter får elektronisk auktion användas
vid konkurrensutsättning av tilldelning av kontrakt inom ra-
men för det dynamiska inköpssystem som avses i artikel 15.
Den elektroniska auktionen skall grundas på
a) antingen endast priser när kontraktet ges till det lägsta
priset,
b) eller priser och/eller nya värden på aspekter i anbuden som
angetts i förfrågningsunderlaget när kontraktet ges till det
ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.
3.
En upphandlande enhet som beslutar att utnyttja elekt-
ronisk auktion skall ange detta i meddelandet om upphandling.
Förfrågningsunderlaget skall bland annat innehålla upplysningar
om
a) de aspekter vilkas värden kommer att vara föremål för
elektronisk auktion om dessa aspekter är kvantifierbara så
att de kan uttryckas i siffror eller i procent,
b) de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras,
baserade på en bedömning av samtliga specifikationer för
föremålet för kontraktet,
c) vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för an-
budsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta
i förekommande fall kommer att ske,
d) relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska
auktionen,
e) på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna lägre anbud och
särskilt vilka minsta skillnader som i förekommande fall
krävs mellan anbuden,
f) relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som
används och om arrangemangen och de tekniska specifika-
tionerna för anslutning.
4.
Innan den elektroniska auktionen inleds skall den upp-
handlande enheten genomföra en första fullständig utvärdering
av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fast-
ställda viktningen.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
223
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/37
Alla anbudsgivare som har lämnat godtagbara anbud skall
samtidigt och med elektroniska medel bjudas in att lämna nya
priser och/eller nya värden. Inbjudan skall innehålla alla rele-
vanta upplysningar om den individuella anslutningen till den
elektroniska utrustning som används samt vilken dag och tid
den elektroniska auktionen kommer att inledas. Den elektro-
niska auktionen får ske i flera på varandra följande etapper.
Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än
två arbetsdagar efter det att inbjudan har skickats ut.
5.
Om tilldelningen sker på grundval av det ekonomiskt
mest fördelaktiga anbudet skall inbjudan åtföljas av resultatet
av en fullständig bedömning av det berörda anbudet som
genomförts
i
enlighet
med
viktningen
i
artikel
55.2
första stycket.
I inbjudan skall även anges den matematiska formel som
används för att vid den elektroniska auktionen bestämma den
nya automatiska rangordningen med avseende på de nya priser
och/eller nya värden som lämnas. Denna formel skall innefatta
viktningen av alla de kriterier som fastställts för att bestämma
det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, i enlighet med
meddelandet om upphandling eller förfrågningsunderlaget. I
detta syfte skall emellertid eventuellt förekommande intervall i
förväg reduceras med ett bestämt värde.
Om alternativa utföranden är tillåtna, skall separata formler ges
för varje alternativ.
6.
Under varje etapp i den elektroniska auktionen skall den
upphandlande enheten omedelbart meddela alla anbudsgivare
åtminstone tillräckliga upplysningar för att de vid varje tid-
punkt skall ha kännedom om sin plats i rangordningen. Den
upphandlande enheten kan också meddela andra upplysningar
om andra priser eller värden som har lämnats, under förutsätt-
ning att detta anges i förfrågningsunderlaget. Den får också när
som helst meddela antalet deltagare i den aktuella auktions-
etappen. Den får emellertid under inga omständigheter röja
anbudsgivarnas identitet under genomförandet av de olika
etapperna i den elektroniska auktionen.
7.
Den upphandlande enheten skall avsluta den elektroniska
auktionen på något av följande sätt:
a) I inbjudan att delta i auktionen skall anges en på förhand
fastställd dag och tid när auktionen stängs.
b) När den inte längre erhåller några nya priser eller nya
värden som motsvarar kraven på minsta skillnader. I detta
fall skall den upphandlande enheten i inbjudan att delta i
auktionen ange hur långt efter det att den har mottagit det
sista priset eller värdet som den kommer att avsluta den
elektroniska auktionen.
c) När det antal auktionsetapper som fastställs i inbjudan att
delta i auktionen har genomförts.
Om den upphandlande enheten har beslutat att avsluta den
elektroniska auktionen enligt c, eventuellt i kombination med
villkoren i b, skall tidsplanen för varje auktionsetapp anges i
inbjudan att delta i auktionen.
8.
Efter att ha avslutat den elektroniska auktionen skall den
upphandlande enheten tilldela kontraktet i enlighet med arti-
kel 55 på grundval av resultaten av den elektroniska auktionen.
9.
En upphandlande enhet får inte utnyttja elektroniska
auktioner på otillbörligt sätt eller på ett sätt som hindrar,
begränsar eller snedvrider konkurrensen eller så att föremålet
för kontraktet, så som det fastställs i det meddelande som
används för konkurrensutsättning och i förfrågningsunderlaget,
ändras.
Artikel 57
Onormalt låga anbud
1.
Om det för ett visst kontrakt finns anbud som förefaller
vara onormalt låga i förhållande till varorna, byggentreprena-
derna eller tjänsterna, skall den upphandlande enheten, innan
anbuden avslås, skriftligt begära sådana förtydliganden om
anbudens innehåll som den anser sig behöva.
Dessa förtydliganden kan särskilt gälla
a) besparingar avseende sättet att tillverka varorna, sättet att
tillhandahålla tjänsterna och byggmetoderna,
b) tekniska lösningar och/eller ovanligt gynnsamma förhållan-
den som anbudsgivaren kan räkna med för att leverera
varor, tillhandahålla tjänster eller utföra byggentreprenaden,
c) originaliteten i de varor, tjänster och byggentreprenader,
som föreslås av anbudsgivaren,
d) iakttagande av de bestämmelser om arbetarskydd och ar-
betsförhållanden som är i kraft på den ort där tillhandahål-
landet av byggentreprenaden, tjänsten eller varan skall ske,
e) möjligheten för anbudsgivaren att få statligt stöd.
2.
Den upphandlande enheten skall i samråd med anbudsgi-
varen granska detta innehåll med beaktande av de ingivna
förklaringarna.
3.
Om en upphandlande enhet fastställer att ett anbud är
onormalt lågt på grund av att anbudsgivaren har fått statligt
stöd, får anbudet förkastas enbart av denna anledning först
efter samråd med anbudsgivaren och om denne inom den
rimliga tidsfrist som fastställs av den upphandlande enheten
inte kan bevisa att det berörda stödet har beviljats på lagliga
grunder. Om den upphandlande enheten förkastar ett anbud
under dessa omständigheter, skall den underrätta kommissio-
nen om detta.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
224
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/38
Av sni tt 3
Anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land och
förhållandet till tredje land
Artikel 58
Anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land
1.
Denna artikel är tillämplig på anbud som omfattar varor
med ursprung i tredje land, med vilket gemenskapen inte har
slutit sådana multilaterala eller bilaterala avtal som tillförsäkrar
företag från gemenskapen jämförbart och faktiskt tillträde till
marknaden i detta tredje land. Den påverkar inte de åtaganden
som gemenskapen eller dess medlemsstater har gentemot
tredje land.
2.
Anbud som lämnas i samband med tilldelning av varu-
kontrakt kan förkastas om andelen varor med ursprung i tredje
land, fastställd enligt rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av
den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för
gemenskapen (1), uppgår till mer än 50 % av det totala värdet
av de varor som anbudet omfattar. I denna artikel betraktas
programvaror för utrustning till telenät som varor.
3.
Om två eller flera anbud är likvärdiga enligt tilldelnings-
kriterierna i artikel 55, skall företräde ges de anbud som inte
kan förkastas med stöd av punkt 2, om inte annat följer av
andra stycket. Vid tillämpningen av denna artikel betraktas
anbud som likvärdiga om prisskillnaden inte är större än 3 %.
Ett anbud skall dock inte ges företräde framför ett annat enligt
första stycket om detta skulle tvinga den upphandlande en-
heten att anskaffa utrustning med andra tekniska egenskaper
än den befintliga utrustningen, med åtföljande inkompatibilitet,
tekniska svårigheter vid drift och underhåll eller orimliga kost-
nader.
4.
Vid beräkningen av den andel varor med ursprung i
tredje land som avses i punkt 2 skall tredje land som omfattas
av bestämmelserna i detta direktiv till följd av ett rådsbeslut
enligt punkt 1 undantas från tillämpningen av denna artikel.
5.
Kommissionen skall, med början andra halvåret under det
första året efter det att detta direktiv trätt i kraft, varje år
lämna en rapport till rådet om de framsteg som gjorts i de
multilaterala och bilaterala förhandlingarna rörande det tillträde
företagen från gemenskapen har till marknaden i tredje land
inom de områden som omfattas av detta direktiv, om resultatet
av dessa förhandlingar och om den faktiska tillämpningen av
de ingångna avtalen.
Mot bakgrund av denna utveckling får rådet, på förslag av
kommissionen, med kvalificerad majoritet ändra bestämmelser-
na i denna artikel.
Artikel 59
Förhållandet till tredje land när det gäller tjänstekontrakt
1.
Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de
allmänna svårigheter deras företag rättsligt eller i praktiken
möter och rapporterar i samband med tilldelning av tjänste-
kontrakt i tredje land.
2.
Kommissionen skall rapportera till rådet före den 31
december 2005 och regelbundet därefter om öppnandet av
marknaden för tjänstekontrakt i tredje land och om hur
förhandlingarna framskrider med dessa länder, särskilt inom
ramen för WTO.
3.
Kommissionen skall genom framställningar till det be-
rörda tredje landet försöka rätta till situationen om den, på
grundval av antingen de rapporter som avses i punkt 2 eller
annan information, konstaterar att tredje land vid tjänsteupp-
handling
a) inte ger företag från gemenskapen ett faktiskt tillträde som
är jämförbart med det som gemenskapen ger företag från
detta land,
b) inte ger företag från gemenskapen nationell behandling eller
samma konkurrensmöjligheter som är tillgängliga för natio-
nella företag, eller
c) ger företag från andra tredje länder en gynnsammare be-
handling än företag från gemenskapen.
4.
Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de
svårigheter som deras företag rättsligt eller i praktiken möter
och rapporterar i samband med tilldelning av kontrakt i tredje
land och som beror på att de bestämmelser i internationell
arbetsrätt som anges i bilaga XXIII inte uppfylls.
5.
Under de förhållanden som anges i punkterna 3 och 4
får kommissionen när som helst föreslå att rådet beslutar att,
under en period som skall fastställas i beslutet, tillfälligt upp-
häva eller begränsa tilldelningen av tjänstekontrakt till
a) företag som omfattas av lagstiftningen i det berörda tredje
landet,
(
1
) EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2700/2000 (EGT
L 311, 12.12.2000, s. 17).
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
225
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/39
b) företag som är anknutna till företag enligt a med säte i
gemenskapen men som inte har någon direkt och faktisk
koppling till ekonomin i en medlemsstat,
c) företag som lämnar anbud på tjänster med ursprung i det
tredje landet i fråga.
Rådet skall utan dröjsmål fatta beslut med kvalificerad majo-
ritet.
Kommissionen får föreslå dessa åtgärder på eget initiativ eller
på begäran av en medlemsstat.
6.
Denna artikel påverkar inte gemenskapens åtaganden
gentemot tredje land enligt internationella avtal om offentlig
upphandling, särskilt inom ramen för WTO.
AVDELNING III
REGLER OM PROJEKTTÄVLINGAR PÅ TJÄNSTEOMRÅDET
Artikel 60
Allmän bestämmelse
1.
Reglerna för att anordna en projekttävling skall stå i
överensstämmelse med punkt 2 i denna artikel samt artiklar-
na 61 och 63
–66, och skall hållas tillgängliga för dem som är
intresserade av att delta i projekttävlingen.
2.
Rätten att delta i projekttävlingar får inte begränsas
a) till en medlemsstats territorium, eller till en del av detta
territorium,
b) till att deltagarna skall vara antingen fysiska personer eller
juridiska personer, med hänvisning till att lagen i den
medlemsstat där projekttävlingen anordnas skulle kräva
detta.
Artikel 61
Tröskelvärden
1.
Denna avdelning skall tillämpas på projekttävlingar som
ingår i en tjänsteupphandling och vars uppskattade värde ex-
klusive mervärdesskatt uppgår till minst 499 000 euro. I denna
punkt avses med tröskelvärde det uppskattade värdet exklusive
mervärdesskatt av tjänstekontraktet, inklusive eventuella priser
och/eller ersättningar till deltagarna.
2.
Denna avdelning skall tillämpas på alla projekttävlingar
där det totala värdet av priser och ersättningar till deltagarna
uppgår till minst 499 000 euro.
I denna punkt avses med tröskelvärde den totala summan av
priserna och ersättningarna, inklusive det uppskattade värdet
exklusive mervärdesskatt av de tjänstekontrakt som senare kan
ingås i enlighet med artikel 40.3, om den upphandlande
enheten inte utesluter en sådan tilldelning i meddelandet om
projekttävling.
Artikel 62
Undantagna projekttävlingar
Denna avdelning skall inte tillämpas på
1. projekttävlingar som anordnas i sådana fall som avses i
artiklarna 20
–22 för tjänstekontrakt,
2. projekttävlingar som anordnas för att i den berörda med-
lemsstaten bedriva en verksamhet på vilken artikel 30 skall
tillämpas enligt ett av kommissionen fastställt beslut eller
eftersom det får anses följa av punkt 4 andra eller tredje
stycket eller punkt 5 fjärde stycket i den artikeln.
Artikel 63
Regler för offentliggörande och öppenhet
1.
En upphandlande enhet som vill anordna en projekttäv-
ling skall informera om detta genom ett meddelande om
projekttävling. En upphandlande enhet som anordnat en pro-
jekttävling skall informera om resultaten genom ett meddelan-
de. Detta meddelande skall innehålla den information som
anges i bilaga XVIII och meddelandet om resultatet av en
projekttävling skall innehålla den information som anges i
bilaga XIX i samma format som de standardformulär som
kommissionen skall anta i enlighet med förfarandet i arti-
kel 68.2.
Resultatet av en projekttävling skall meddelas kommissionen
inom två månader efter det att projekttävlingen har avslutats
och på de villkor som kommissionen skall fastställa i enlighet
med förfarandet i artikel 68.2. I detta sammanhang skall
kommissionen respektera alla känsliga kommersiella aspekter
som de upphandlande enheterna eventuellt påpekar när de
lämnar denna information, rörande antalet projekt eller mot-
tagna planer, ekonomiska aktörernas identitet och anbudspris.
2.
Artikel 44.2
–8 skall också tillämpas på meddelanden om
projekttävlingar.
Artikel 64
Kommunikationssätt
1.
Artikel 48.1, 48.2 och 48.4 skall tillämpas på alla
meddelanden om projekttävlingar.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
226
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/40
2.
Meddelanden, utbyte och lagring av information skall ske
på ett sådant sätt att det säkerställs att integritet och sekretess
för de av tävlingsdeltagarna inlämnade uppgifterna bevaras
samt att juryn inte får ta del av innehållet i planer och projekt
innan tidsfristen för inlämnande har löpt ut.
3.
Följande regler skall tillämpas på utrustning för elektro-
niskt mottagande av planer och projekt:
a) Information om de nödvändiga specifikationerna för elek-
tronisk överföring av ritningar och planer och projekt,
inklusive kryptering, skall vara tillgängliga för de berörda
parterna. Utrustning för elektroniskt mottagande av planer
och projekt skall dessutom överensstämma med kraven i
bilaga XXIV.
b) Medlemsstaterna får införa eller behålla frivilliga ackrediter-
ingssystem i syfte att höja nivån på certifieringstjänsterna
för sådan utrustning.
Artikel 65
Anordnande av projekttävlingar, val av deltagare och
juryn
1.
Vid anordnandet av projekttävlingar skall en upphandlan-
de enhet tillämpa förfaranden som är anpassade till bestämmel-
serna i detta direktiv.
2.
Om deltagarantalet i en projekttävling är begränsat till ett
angivet antal deltagare skall den upphandlande enheten fast-
ställa entydiga och icke-diskriminerande kriterier för urvalet.
Antalet tävlingsdeltagare som inbjuds att delta skall under alla
omständigheter vara så stort att verklig konkurrens säkerställs.
3.
Juryn skall vara sammansatt uteslutande av fysiska per-
soner som är oberoende i förhållande till deltagarna i projekt-
tävlingen. Om det krävs särskilda yrkeskvalifikationer för att få
delta i en projekttävling skall minst en tredjedel av ledamö-
terna i juryn ha dessa eller likvärdiga kvalifikationer.
Artikel 66
Juryns beslut
1.
Juryn skall vara självständig i sina beslut och yttranden.
2.
Den skall granska planer och projekt som tävlingsdelta-
garna har lagt fram anonymt och uteslutande utgå från de
kriterier som anges i meddelandet om projekttävlingen.
3.
Den skall ange sin rangordning av projekten, som gjorts
på grundval av varje projekts förtjänster, i en rapport som skall
undertecknas av dess medlemmar och innehålla kommentarer
och eventuella punkter som kan behöva klargöras.
4.
Anonymiteten skall respekteras tills juryn har avgett ett
yttrande eller meddelat ett beslut.
5.
Tävlingsdeltagarna kan vid behov uppmanas att besvara
frågor som juryn har noterat i rapporten i syfte att klargöra
projektets alla aspekter.
6.
Det skall upprättas fullständiga protokoll över dialogen
mellan jurymedlemmarna och tävlingsdeltagarna.
AVDELNING IV
SKYLDIGHETER ATT LÄMNA UPPGIFTER FÖR STATISTIKÄNDAMÅL, VERKSTÄLLIGHETSBEFOGEN-
HETER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 67
Skyldighet att lämna uppgifter för statistikändamål
1.
Medlemsstaterna skall, enligt föreskrifter som skall fast-
ställas i enlighet med förfarandet i artikel 68.2, se till att
kommissionen varje år får en statistisk rapport om det totala
värdet, fördelat på medlemsstaterna och på de verksamhets-
kategorier som anges i bilagorna I
–X, av tilldelade kontrakt
som ligger under tröskelvärdena i artikel 16, men som i annat
fall skulle omfattas av bestämmelserna i detta direktiv.
2.
När det gäller de verksamhetskategorier som anges bila-
gorna II, III, V, IX och X skall medlemsstaterna se till att
kommissionen får en statistisk rapport om kontrakt som till-
delats, senast den 31 oktober 2004 för föregående år och
senast den 31 oktober varje år därefter, enligt föreskrifter som
skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 68.2. Den
statistiska rapporten skall innehålla den information som är
nödvändig för att kontrollera att avtalet tillämpas korrekt.
Den information som krävs enligt första stycket skall inte
omfatta information om kontrakt avseende sådana FoU-tjänster
som förtecknas i kategori 8 i bilaga XVII A, teletjänster i
kategori 5 i bilaga XVII A vilkas placeringar i CPV motsvarar
referensnumren CPC 7524, 7525 och 7526 eller de tjänster
som anges i bilaga XVII B.
3.
Föreskrifterna enligt punkterna 1 och 2 skall fastställas
på ett sätt som garanterar att
a) mindre upphandlingskontrakt kan utelämnas för att förenkla
de administrativa förfarandena, under förutsättning att stati-
stiken ändå blir användbar,
b) den tillhandahållna informationen behandlas konfidentiellt.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
227
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/41
Artikel 68
Kommittéförfarande
1.
Kommissionen skall biträdas av Rådgivande kommittén
för offentlig upphandling som inrättats genom artikel 1 i
rådets beslut 71/306/EEG (1), nedan kallad
”kommittén”.
2.
När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 3 och 7
i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel-
serna i artikel 8 i det beslutet.
3.
Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.
Artikel 69
Revidering av tröskelvärdena
1.
Kommissionen skall vartannat år från och med 30 april
2004 kontrollera de tröskelvärden som fastställs i artikel 16
och vid behov med avseende på andra stycket revidera dem i
enlighet med förfarandet i artikel 68.2.
Tröskelvärdena skall beräknas utifrån genomsnittlig dagskurs
för euro, uttryckt i särskilda dragningsrätter (SDR), under de
24 månader som slutar den sista dagen i augusti omedelbart
före den revidering som börjar gälla den 1 januari. Om det
behövs skall de reviderade tröskelvärdena avrundas nedåt till
närmaste tusental euro för att garantera iakttagandet av de
gällande tröskelvärdena enligt avtalet, uttryckta i SDR.
2.
Samtidigt med revideringen enligt punkt 1 skall kommis-
sionen enligt förfarandet i artikel 68.2 anpassa tröskelvärdena i
artikel 61 (projekttävlingar) till det reviderade tröskelvärdet för
tjänstekontrakt.
Motvärdet till de tröskelvärden som fastställs enligt punkt 1 i
nationella valutor när det gäller de medlemsstater som inte
deltar i den monetära unionen skall i princip revideras vartan-
nat år från och med den 1 januari 2004. Motvärdet skall
beräknas utifrån den genomsnittliga dagskursen för dessa val-
utor uttryckt i euro under de 24 månader som slutar den sista
dagen i augusti omedelbart före den revidering som börjar
gälla den 1 januari.
3.
Kommissionen skall offentliggöra de reviderade tröskel-
värdena enligt punkt 1, deras motvärde i nationella valutor och
de
anpassade
tröskelvärdena
enligt
punkt
2
i Europeiska unionens officiella tidning i början av november
efter revideringen.
Artikel 70
Ändringar
Kommissionen får ändra följande enligt förfarandet i arti-
kel 68.2:
a) Förteckningarna över upphandlande enheter i bilagorna I
–X
så att de uppfyller kriterierna i artiklarna 2
–7.
b) Formerna för hur de meddelanden som avses i artiklarna 41,
42, 43 och 63 skall upprättas, överföras, mottas, översättas,
insamlas och spridas.
c) Formerna för särskilda hänvisningar i meddelandena till
särskilda positioner i CPV-nomenklaturen.
d) Referensnumren i nomenklaturen i bilaga XVII, förutsatt att
direktivets materiella tillämpningsområde inte ändras därige-
nom, och formerna för hänvisning i meddelandena till
särskilda positioner i denna nomenklatur inom de tjänste-
kategorier som anges i denna bilaga.
e) Referensnumren i nomenklaturen i bilaga XII, förutsatt att
direktivets materiella tillämpningsområde inte ändras, och
formerna för hänvisning i meddelandena till de särskilda
positionerna i denna nomenklatur.
f) Bilaga XI.
g) Bestämmelserna om överföring och offentliggörande av
uppgifter enligt bilaga XX av skäl som hänger samman
med tekniska framsteg eller av administrativa skäl.
h) Bestämmelserna om och de tekniska kraven på utrustningen
för elektronisk mottagning enligt a, f och g i bilaga XXIV.
i) I syfte att i enlighet med artikel 67.3 förenkla formerna för
tillämpning och upprättande, överföring, mottagande, över-
sättning, insamling och spridning av statistiska rapporter
som föreskrivs i artiklarna 67.1 och 67.2.
j) De tekniska formerna för de beräkningsmetoder som avses i
artikel 69.1 och 69.2 andra stycket.
Artikel 71
Genomförande av direktivet
1.
Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra
författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv
senast 31 januari 2006. De skall genast underrätta kommissio-
nen om detta.
(
1
) EGT L 185, 16.8.1971, s. 15. Beslutet ändrat genom beslut
77/63/EEG (EGT L 13, 15.1.1977, s. 15).
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
228
Medlemsstaterna kan använda ytterligare 35 månader när den
tidsfrist löpt ut som anges i första stycket för att genomföra de
bestämmelser som är nödvändiga för att iaktta artikel 6 i detta
direktiv.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de inne-
hålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur
hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.
Bestämmelserna i artikel 30 skall tillämpas från och med 30
april 2004.
2.
Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna tex-
ten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de
antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 72
Övervakningsmekanismer
Enligt rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om
samordning av lagar och andra författningar om gemenskaps-
regler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och
verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikations-
sektorerna (1) skall medlemsstaterna genom effektiva, öppna
och klara och tydliga mekanismer se till att detta direktiv
genomförs.
I detta syfte kan de bland annat utse eller inrätta ett oberoende
organ.
Artikel 73
Upphävande
Direktiv 93/38/EEG upphör härmed att gälla utan att detta
påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfris-
terna för
införlivande med
nationell lagstiftning enligt
bilaga XXV.
Hänvisningar till det upphävda direktivet skall anses som
hänvisningar till detta direktiv och skall läsas enligt jämförel-
setabellen i bilaga XXVI.
Artikel 74
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i
Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 75
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 31 mars 2004
På Europaparlamentets vägnar
P. COX
Ordförande
På rådets vägnar
D. ROCHE
Ordförande
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/42
(
1
) EGT L 76, 23.3.1992, s. 14. Direktivet senast ändrat genom 1994
års anslutningsakt.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
229
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/43
BILAGA I
UPPHANDLANDE ENHETER INOM SEKTORERNA FÖR TRANSPORT ELLER DISTRIBUTION AV GAS
ELLER VÄRME
Belgien
— Distrigaz/NV Distrigaz
— Kommuner och interkommunala bolag, för denna del av deras verksamheter
Danmark
— Enheter som sköter gas- och värmeförsörjning, med stöd av godkännande enligt § 4 i lov om varmeforsyning, jfr
lovbekendtgørelse nr 772 av den 24 juli 2000
— Enheter som sköter transport av naturgas med stöd av tillstånd enligt § 10 i lov nr. 449 av den 31 maj 2000 om
naturgasforsyning
— Enheter som sköter transport av gas med stöd av tillstånd enligt bekendgørelse nr. 141 av den 13 mars 1974 om
rørledningsanlæg på dansk kontinentalsokkelområde til transport af kulbrinter
Tyskland
— Myndigheter, offentligrättsliga organ eller sammanslutningar av sådana, eller företag med staten som majoritetsägare
som försörjer andra med gas eller värme, eller driver ett nät för sådan försörjning till allmänheten, i enlighet med
§ 2.3 i Gesetzes über die Elektrizitäts- und Gasversorgung (Energiewirtschaftsgesetz) av den 24 april 1998, senast
ändrad den 10 november 2001
Grekland
— ”ΔΗΜΌΣΙΑ ΕΠΙΧΕΊΡΗΣΗ ΑΕΡΊΟΥ (Δ.ΕΠ.Α.) Α.Ε.” (offentligt gasbolag), som transporterar och distribuerar gas enligt
lag 2364/95, ändrad genom lagarna 2528/97, 2593/98 och 2773/99
Spanien
— Enagas, SA
— Bahía de Bizkaia Gas, S.L.
— Gasoducto Al Andalus, SA
— Gasoducto de Extremadura, SA
— Infraestructuras Gasistas de Navarra, SA
— Regasificadora del Noroeste, SA
— Sociedad de Gas de Euskadi, S.A
— Transportista Regional de Gas, SA
— Unión Fenosa de Gas, SA
— Bilbogas, SA
— Compañía Española de Gas, SA
— Distribución y Comercialización de Gas de Extramadura, SA
— Distribuidora Regional de Gas, SA
— Donostigas, SA
— Gas Alicante, SA
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
230
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/44
— Gas Andalucía, SA
— Gas Aragón, SA
— Gas Asturias, SA
— Gas Castilla – La Mancha, SA
— Gas Directo, SA
— Gas Figueres, SA
— Gas Galicia SDG, SA
— Gas Hernani, SA
— Gas Natural de Cantabria, SA
— Gas Natural de Castilla y León, SA
— Gas Natural SDG, SA
— Gas Natural de Alava, SA
— Gas Natural de La Coruña, SA
— Gas Natural de Murcia SDG, SA
— Gas Navarra, SA
— Gas Pasaia, SA
— Gas Rioja, SA
— Gas y Servicios Mérida, S.L.
— Gesa Gas, SA
— Meridional de Gas, SAU
— Sociedad del Gas Euskadi, SA
— Tolosa Gas, SA
Frankrike
— Société nationale des gaz du Sud-Ouest, med ansvar för transport av gas
— Gaz de France, som inrättats och bedriver verksamhet enligt den ändrade loi n
o
46-628 av den 8 april 1946 sur la
nationalisation de l'électricité et du gaz
— Enheter med ansvar för distribution av el i enlighet med artikel 23 i den ändrade loi n
o
46-628 av den 8 april
1946 sur la nationalisation de l'électricité et du gaz
— Compagnie française du méthane, med ansvar för transport av gas
— Lokala myndigheter eller sammanslutningar som bildats av de lokala myndigheterna, med ansvar för värme-
distribution
Irland
— Bord Gáis Éireann
— Andra enheter som kan ha tillstånd från Commission for Energy Regulation för distribution eller överföring av
naturgas enligt bestämmelserna i Gas Acts 1976 to 2002
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
231
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/45
— Enheter med tillstånd enligt Electricity Regulation Act 1999 och som i egenskap av operatörer för ”Combined Heat
and Power Plants
” har ansvar för värmedistribution
Italien
— SNAM Rete Gas SpA, S.G.M. och EDISON T. e S. för transport av gas
— Enheter med ansvar för distribution av gas, som omfattas av testo unico delle leggi sull’assunzione dei pubblici
servizi da parte dei comuni e delle province approvato con regio decreto 15 ottobre 1925, n. 2578 och av D.P.R. 4
ottobre 1986, n. 902
— Enheter med ansvar för distribution av värme till allmänheten, i enlighet med artikel 10 i legge 29 maggio 1982 n.
308
– Normer för begränsning av elförbrukning, utveckling av förnybara energikällor, kraftverk som använder annat
bränsle än kolväte
— Lokala enheter och deras konsortier som levererar värme till allmänheten
Luxemburg
— Société de transport de gaz SOTEG SA
— Gaswierk Esch-Uelzecht SA
— Service industriel de la Ville de Dudelange
— Service industriel de la Ville de Luxembourg
— Lokala myndigheter eller sammanslutningar som bildats av de lokala myndigheterna, med ansvar för värme-
distribution
Nederländerna
— Myndigheter för transport eller distribution av gas med stöd av ett tillstånd (vergunning) utfärdat av kommunala
myndigheter i enlighet med Gemeentewet
— Myndigheter på kommun- och provinsnivå för överföring eller distribution av gas i enlighet med Gemeentewet eller
Provinciewet
— Lokala myndigheter eller sammanslutningar av sådana, vilka tillhandahåller uppvärmning åt allmänheten
Österrike
— Myndigheter som i enlighet med Energiewirtchaftsgesetz, dRGB1 I S 1451/1935, respektive Gaswirtschaftsgesetz,
BGB1 I Nr. 121/2000, i gällande version, har befogenhet att överföra eller distribuera gas
— Myndigheter som enligt Gewerbeordnung, BGB1 Nr. 194/1994, i gällande version, har befogenhet att överföra eller
distribuera värme
Portugal
— Enheter som transporterar eller distribuerar gas i enlighet med artikel 1 i Decreto-Lei n
o
8/2000 av den 8 februari,
med undantag för punkterna 3 ii, 3 iii och 3 b i den nämnda artikeln
Finland
— Offentliga och andra enheter med ansvar för naturgasnätets överföringssystem och överföring eller distribution av
naturgas med stöd av ett tillstånd enligt 3 kap. 1 § eller 6 kap. 1 § naturgasmarknadslagen (508/2000) samt
kommunala enheter eller offentliga företag med ansvar för framställning, transport, distribution eller inmatning av
värme
Sverige
— Enheter som transporterar eller distribuerar gas eller värme med tillstånd enligt lagen (1978:160) om vissa
rörledningar
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
232
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/46
Förenade kungariket
— En offentlig gastransportör enligt avsnitt 7.1 i Gas Act 1986
— En person som utsetts till entreprenör för gasförsörjning enligt artikel 8 i Gas (Northern Ireland) Order 1996
— En lokal myndighet som tillhandahåller eller sköter ett fast nät som tillhandahåller eller kommer att tillhandahålla
tjänster för allmänheten i fråga om produktion, transport eller distribution av värme
— En person med tillstånd enligt avsnitt 6.1a i Electricity Act 1989, vars tillstånd omfattar bestämmelserna i avsnitt
10.3 i denna lag
— Northern Ireland Housing Executive
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
233
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/47
BILAGA II
UPPHANDLANDE ENHETER INOM SEKTORERNA FÖR PRODUKTION, TRANSPORT ELLER DISTRIBU-
TION AV EL
Belgien
— SA Electrabel SA Electrabel/NV ElectrabelNV Electrabel
— Kommuner och interkommunala bolag, för denna del av deras verksamheter
— SA Société de Production d'Electricité SA Société de Production d'Electricité/NV Elektriciteitsproductie Maatschap-
pijNV Elektriciteitsproductie Maatschappij
Danmark
— Enheter som sköter elproduktion med stöd av tillstånd enligt § 10 i lov om elforsyning, jfr lovbekendtgørelse nr
767 av den 28 augusti 2001
— Enheter som sköter eltransport med stöd av tillstånd enligt § 19 i lov om elforsyning, jfr lovbekendtgørelse nr 767
av den 28 augusti 2001
— Enheter som har systemansvar med stöd av tillstånd enligt § 27 i lov om elforsyning, jfr lovbekendtgørelse nr 767
av den 28 augusti 2001
Tyskland
— Myndigheter, offentligrättsliga organ eller sammanslutningar av sådana, eller företag med staten som majoritetsägare
som försörjer andra med gas eller värme, eller driver ett nät för sådan försörjning till allmänheten, i enlighet med §
2.3 i Gesetzes über die Elektrizitäts- und Gasversorgung (Energiewirtschaftsgesetz) av den 24 april 1998, senast
ändrad den 10 november 2001
Grekland
— ”ΔΗΜΌΣΙΑ ΕΠΙΧΕΊΡΗΣΗ ΗΛΕΚΤΡΙΣΜΟΎ Α.Ε.” (offentligt elbolag), inrättat genom lag 1468/1950 om inrättande av
ΔΕΗ och med verksamhet enligt lag 2773/1999 och presidentdekret 333/1999
— Företaget ”ΔΙΑΧΕΙΡΙΣΤΗΣ ΕΛΛΗΝΙΚΟΥ ΣΥΣΤΗΜΑΤΟΣ ΜΕΤΑΦΟΡΑΣ ΗΛΕΚΤΡΙΚΗΣ ΕΝΕΡΓΕΙΑΣ Α.Ε.”, även betecknat
”ΔΙΑΧΕΙΡΙΣΤΗΣ ΤΟΥ ΣΥΣΤΗΜΑΤΟΣ eller ΔΕΣΜΗΕ”, inrättat genom presidentdekret 328/2000 (ΦΕΚ 268) i enlighet
med artikel 14 i lag 2773/1999
Spanien
— Red Eléctrica de España, SA
— Endesa, SA
— Iberdrola, SA
— Unión Fenosa, SA
— Hidroeléctrica del Cantábrico, SA
— Electra del Viesgo, SA
— Otras entidades encargadas de la producción, transporte y distribución de electricidad en virtud de la Ley 54/1997,
de 27 de noviembre, del Sector eléctrico y su normativa de desarrollo.
Frankrike
— Electricité de France, som inrättats och bedriver verksamhet enligt den ändrade loi n
o
46-628 av den 8 april 1946
sur la nationalisation de l'électricité et du gaz
— Enheter som distribuerar el i enlighet med artikel 23 i den ändrade loi n
o
46-628 av den 8 april 1946 sur la
nationalisation de l'électricité et du gaz
— Compagnie nationale du Rhône
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
234
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/48
Irland
— The Electricy Supply Board
— ESB Independent Energy [ESBIE – elleveranser]
— Synergen Ltd [elproduktion]
— Viridian Energy Supply Ltd [elleveranser]
— Huntstown Power Ltd [elproduktion]
— Bord Gáis Éireann [elleveranser]
— Elleverantörer och elproducenter med tillstånd enligt Electricity Regulation Act 1999
Italien
— Bolag i Gruppo Enel som ansvarar för produktion, överföring och distribution av el, enligt decreto legislativo av
den 16 mars 1999, nr 79 och senare ändringar och tillägg
— Andra företag som opererar på koncessionsbasis enligt decreto legislativo av den 16 mars 1999, nr 79
Luxemburg
— Compagnie grand-ducale d´électricité de Luxembourg (CEGEDEL) som producerar eller distribuerar el enligt
convention du 11 novembre 1927 concernant l
’établissement et l’exploitation des réseaux de distribution d’énergie
électrique dans le Grand-Duché du Luxembourg, godkänd genom lag av den 4 januari 1928
— Lokala myndigheter med ansvar för transport eller distribution av el
— Societé électrique de l' Our (SEO)
— Syndicat des communes SIDOR
Nederländerna
— Myndigheter för distribution av el med stöd av ett tillstånd (vergunning) utfärdat av provinsmyndigheter i enlighet
med Provinciewet
Österrike
— Myndigheter som i enlighet med Elektrizitätswirtschafts- und Organisationsgesetz, BGB1 I Nr. 143/1998 i gällande
version, respektive i enlighet med Elektrizitätswirtschafts(wesen)gesetzen i de nio delstaterna driver ett överförings-
eller distributionsnät
Portugal
— GRUNDTILLSTÅND
— ELECTRICADADE DE PORTUGAL (EDP) som inrättats enligt Decreto-Lei n
o
182/95 av den 27 juli 1995, som
utformats i enlighet med Decreto-Lei n
o
56/97 av den 14 mars 1997
— EMPRESA ELÉCTRICA DOS AÇORES (EDA) som verkar i enlighet med Decreto‑Legislativo Regional n
o
15/96/A
av den 1 augusti 1996
— EMPRESA DE ELECTRIDADE DE MADEIRA (EEM) som verkar i enlighet med Decreto-Lei n
o
99/91 och Decreto-
Lei n
o
100/91, båda av den 2 mars 1991
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
235
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/49
— PRODUKTION AV ELENERGI
— Enheter som producerar el enligt Decreto-Lei n
o
183/95 av den 27 juli 1995, som utformats i enlighet med
Decreto
‑Lei n
o
56/97, av den 14 mars 1997, ändrad genom Decreto-Lei n
o
198/2000, av den 24 augusti 2000
— Oberoende elproducenter enligt Decreto-Lei n
o
189/88, av den 27 maj 1988, som utformats i enlighet med
Decreto-Lei n
o
168/99 av den 18 maj 1999, n
o
313/95 av den 24 november 1995, n
o
312/2001 av den 10
december 2001 och n
o
339-C2001 av den 29 december 2001
— TRANSPORT AV ELENERGI
— Enheter som transporterar el enligt Decreto-Lei n
o
185/95 av den 27 juli 1995, som utformats i enlighet med
Decreto-Lei n
o
56/97 av den 14 mars 1997
— DISTRIBUTION AV ELENERGI
— Enheter som distribuerar el enligt Decreto-Lei n
o
184/95 av den 27 juli 1995, som ändrats genom Decreto-Lei
n
o
56/97 av den 14 mars 1997, och Decreto-Lei n
o
344-B/82 av den 19 september 1982 och Decreto-Lei n
o
341/90 av den 30 oktober 1990
Finland
— Kommunala enheter och offentliga företag med ansvar för produktion av el samt enheter med ansvar för
upprätthållandet av nät för överföring eller distribution av el och för elöverföring, samt för elsystem, med stöd av
ett tillstånd enligt 4 eller 16 § elmarknadslagenelmarknadslagen (386/1995)
Sverige
— Enheter som transporterar eller distribuerar el med stöd av koncession som beviljats enligt ellagen (1997:857)
Förenade kungariket
— En person med tillstånd enligt avsnitt 6 i Electricity Act 1989
— En person med tillstånd enligt artikel 10.1 i Electricity (Northern Ireland) Order 1992
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
236
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/50
BILAGA III
UPPHANDLANDE ENHETER INOM SEKTORERNA FÖR PRODUKTION, TRANSPORT ELLER DISTRIBU-
TION AV DRICKSVATTEN
Belgien
— Aquinter
— Kommuner och interkommunala bolag, för denna del av deras verksamheter
— Sociéte wallonne des Eaux
— Vlaams Maatschappij voor Watervoorziening
Danmark
— Anläggningar för vattenförsörjning enligt definition i § 3.3 i lovbekendtgørelse nr. 130 om vandforsyning, gällande
från den 26 februari 1999
Tyskland
— Myndigheter som i enlighet med delstaternas Eigenbetriebsverordnungen eller -gesetzen utvinner eller distribuerar
vatten (egenföretagande i kommunal regi)
— Myndigheter som i enlighet med Gesetzen über die Kommunale Gemeinschaftsarbeit oder Zusammenarbeit der
Länder utvinner eller distribuerar vatten
— Myndigheter som utvinner vatten i enlighet med Gesetz über Wasser- und Bodenverbände av den 12 februari 1991,
senast ändrad den 15 maj 2002
— Kommunala företag som utvinner eller distribuerar vatten på grundval av Kommunalgesetze, särskilt Gemeindeve-
rordnungen der Länder
— Företag i enlighet med Aktiengesetz av den 6 september 1965, senast ändrad den 19 juli 2002, eller enligt GmbH-
Gesetz av den 20 april 1892, senast ändrad den 19 juli 2002, eller med rättslig ställning som Kommanditgesell-
schaft, vilka på grundval av ett särskilt avtal med regionala eller lokala myndigheter utvinner eller distribuerar vatten
Grekland
— ”Εταιρεία Υδρεύσεωςκαι ΑποχετεύσεωςΠρωτευούσηςΑ.Ε.” (”Ε.Υ.Δ.Α.Π.” eller ”Ε.Υ.Δ.Α.Π. Α.Ε.”) (Atens vattenbolag).
Bolagets rättsliga ställning regleras genom bestämmelserna i lag 2190/1920 och lag 2414/1996, samt av kom-
pletterande bestämmelser i lag 1068/ 80 och bestämmelser i lag 2744/1999
— ”Εταιρεία Ύδρευσηςκαι ΑποχέτευσηςΘεσσαλονίκηςΑ.Ε.” (”Ε.Υ.Α.Θ. Α.Ε.”) (Thessalonikis vattenbolag), som omfattas av
bestämmelserna i lag 2937/2001 (
ΦΕΚ 169 Α΄) och lag 2651/1998 (ΦΕΚ 248 Α΄)
— ”Δημοτική Επιχείρηση Ύδρευσηςκαι ΑποχέτευσηςΜείζονοςΠεριοχήςΒόλου” (”ΔΕΥΑΜΒ”) (Volosregionens vattenbolag),
verksamt enligt lag 890/1979
— ”ΔημοτικέςΕπιχειρήσειςΎδρευσης– Αποχέτευσης” (kommunala vattenbolag), som producerar eller distribuerar vatten
enligt lag 1069/80 av den 23 augusti 1980
— ”Σύνδεσμοι Ύδρευσης” (sammanslutningar av lokala myndigheter) verksamma enligt presidentdekret Π.Δ.410/1995, i
enlighet med
Κώδικα Δήμων και Κοινοτήτων (lagsamling för kommuner och regioner)
— ”Δήμοι και Κοινότητες” (kommuner och regioner) verksamma enligt presidentdekret Π.Δ.410/1995, i enlighet med
Κώδικα Δήμων και Κοινοτήτων (lagsamling för kommuner och regioner)
Spanien
— Mancomunidad de Canales de Taibilla
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
237
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/51
— Otras entidades públicas integradas o dependientes de las Comunidades Autónomas y de las Corporaciones locales
que actúan en el ámbito de la distribución de agua potable
— Otras entidades privadas que tienen concedidos derechos especiales o exclusivos por las Corporaciones locales en el
ámbito de la distribución de agua potable
Frankrike
— Territoriella sammanslutningar och lokala offentliga enheter som svarar för produktion eller distribution av dricks-
vatten
Irland
— Enheter som producerar eller distribuerar vatten enligt Local Government [Sanitary Services] Act 1878 to 1964
Italien
— Organ som svarar för förvaltningen av vattenförsörjning i olika skeden, enligt testo unico delle leggi sull’assunzione
dei pubblici servizi da parte dei comuni e delle province, godkänd genom regio decreto av den 15 oktober 1925 n.
2578 och av D.P.R. av den 4 oktober 1986, n. 902 samt decreto legislativo av den 18 augusti 2002, n. 267 recante
il testo unico delle leggi sull
’ordinamento degli enti locali, med särskild hänvisning från 112 till 116
— Ente autonomo acquedotto pugliese, (autonomt vattenverk i Apulien) inrättat genom R.D.L. av den 19 oktober
1919, n. 2060
— Ente acquedotti siciliani, (sicilianskt vattenverk) inrättat genom leggi regionali av den 4 september 1979, n. 2/2 och
av den 9 augusti 1980, n. 81
— Ente sardo acquedotti e fognature, (sardiskt vatten‑ och avloppsverk) inrättat genom lag av den 5 juli 1963, nr 9
Luxemburg
— Lokala myndigheter som ansvarar för distribution av vatten
— Kommunala sammanslutningar som ansvarar för produktion eller distribution av vatten, inrättade enligt lagen av
den 23 februari 2001 om inrättande av kommunala sammanslutningar syndicats de communes, såsom den ändrats
och kompletterats av lagen av den 23 december 1958 och lagen av den 29 juli 1981, samt enligt lagen av den 31
juli 1962 som syftar till att stärka dricksvattenförsörjningen i Storhertigdömet Luxemburg från reservoaren i
Esch
‑sur‑Sûre
Nederländerna
— Myndigheter för utvinning eller distribution av vatten i enlighet med Waterleidingwet
Österrike
— Kommuner och kommunförbund som utvinner, överför och distribuerar dricksvatten i enlighet med Wasserversor-
gungsgesetzen i de nio delstaterna
Portugal
— FLERKOMMUNALA SYSTEM – Företag som sammanför staten eller andra allmänna enheter, som innehar
majoriteten av bolagskapitalet, med privata företag, enligt Decreto-Lei n
o
379/93 av den 5 november 1993. Direkt
administration av staten är tillåten
— KOMMUNALA SYSTEM – Kommuner, kommunala sammanslutningar, kommunaliserade inrättningar, företag med
helt eller till största delen offentligägt kapital eller privata företag, i enlighet med Decreto-Lei n
o
379/93 av den 5
november 1993 och med lag nr 58/98, av den 18 augusti 1998
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
238
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/52
Finland
— Vattentjänstverk enligt 3 § (119/2001) lagen om vattentjänster
Sverige
— Lokala myndigheter och kommunala företag som producerar, transporterar eller distribuerar dricksvatten enligt lagen
(1970:244) om allmänna vatten och avloppsanläggningar
Förenade kungariket
— Ett företag med avtal som vattenleverantör eller som avloppsföretag enligt Water Industry Act 1991
— En vatten- och avloppsmyndighet som inrättats enligt avsnitt 62 i Local Government Act 1994 (Scotland)
— Department for Regional Development (Northern Ireland)
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
239
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/53
BILAGA IV
UPPHANDLANDE ENHETER PÅ OMRÅDET JÄRNVÄGSTJÄNSTER
Belgien
— Société nationale des Chemins de fer belges/Nationale Maatschappij der Belgische Spoorwegen
Danmark
— Danske statsbaner (DSB)
— Verksamhet med stöd av lag nr 1317 av den 20 december 2000 om amtskommunernes overtagelse af de statslige
ejerandele i privatbanerne
— Ørestadsselskabet I/S
Tyskland
— Deutsche Bahn AG
— Andra företag som utför spårbundna tjänster för allmänheten i enlighet med § 2.1 i Allgemeines Eisenbahngesetz av
den 27 december 1993, senast ändrad den 21 juni 2002
Grekland
— ”OργανισμόςΣιδηροδρόμων ΕλλάδοςΑ.Ε.” (”Ο.Σ.Ε. Α.Ε.”) (de grekiska järnvägarnas organisation), enligt lag 2671/98
— ”ΕΡΓΟΣΕ Α.Ε.”, enligt lag 2366/95
Spanien
— Ente público Gestor de Infraestructuras Ferroviarias (GIF)
— Red Nacional de los Ferrocarriles Españoles (RENFE)
— Ferrocarriles de Vía Estrecha (FEVE)
— Ferrocarrils de la Generalitat de Catalunya (FGC)
— Eusko Trenbideak (Bilbao)
— Ferrocarriles de la Generalitat Valenciana (FGV)
— Ferrocarriles de Mallorca
Frankrike
— Société nationale des chemins de fer français och andra järnvägsnät som är öppna för allmänheten, och som avses i
loi d'orientation des transports intérieurs n° 82-1153 av den 30 december 1982, avdelning II, kapitel 1
— Reseau ferré de France, offentlig institution som inrättats genom loi n
o
97-135 av den 13 februari 1997
Irland
— Iarnród Éireann [Irish Rail]
— Railway Procurement Agency
Italien
— Ferrovie dello Stato S.p.A. (Italienska järnvägen)
— Trenitalia S.p.A.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
240
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/54
— Organ, bolag och företag som tillhandahåller järnvägstjänster på koncessionsbasis, enligt artikel 10 i regio decreto av
den 9 maj 1912, nr 1447, che approva il testo unico delle disposizioni di legge per le ferrovie concesse all'industria
privata, le tramvie a trazione meccanica e gli automobili
— Organ, bolag och företag som tillhandahåller järnvägstjänster på koncessionsbasis enligt artikel 4 i lag av den 14
juni 1949, nr 410
– Concorso dello Stato per la riattivazione dei pubblici servizi di trasporto in concessione
— Organ, bolag och företag eller lokala myndigheter som tillhandahåller järnvägstjänster på koncessionsbasis enligt
artikel 14 i lag av den 2 augusti 1952, nr 1221
– Provvedimenti per l'esercizio ed il potenziamento di ferrovie e di
altre linee di trasporto in regime di concessione
— Organ, bolag och företag som tillhandahåller kollektiva transporttjänster enligt artiklarna 8 och 9 i decreto
legislativo av den 19 november 1997, nr 422
– Conferimento alle regioni ed agli enti locali di funzioni e compiti
in materia di trasporto pubblico locale, a norma dell'articolo 4, comma 4, della L. 15 marzo 1997, n. 59
–
modificato dal decreto legislativo 20 settembre 1999, n. 400 e dall
’art. 45 della legge 1°agosto 2002, n. 166
Luxemburg
— Chemin de fer luxembourgeois (CFL)
Nederländerna
— Upphandlande myndigheter för järnvägstransporttjänster
Österrike
— Österreichische Bundesbahnen
— Schieneninfrastrukturfinanzierungs-Gesellschaft mit begrenzterHaftung samt
— myndigheter som i enlighet med Eisenbahngesetz, BGB1 Nr. 60/1957 i nu gällande version har befogenhet att
tillhandahålla trafiktjänster
Portugal
— CP – Caminhos de Ferro de Portugal, E.P., enligt Decreto-Lei n
o
109/77 av den 23 mars 1977
— REFER, E.P., enligt Decreto-Lei n
o
104/97 av den 29 april 1977
— RAVE, S.A., enligt Decreto-Lei n
o
323-H/2000 av den 19 december 2000
— Fertagus, S.A., enligt Decreto-Lei n
o
189-B/99, av den 2 juni 1999
— Metro do Porto, S.A., enligt Decreto-Lei n
o
394-A/98 av den 15 december 1998, ändrad genom Decreto-Lei n
o
261/2001, av den 26 september 2001
— Normetro, S.A., enligt Decreto-Lei n
o
394-A/98 av den 15 december, ändrad genom Decreto
‑Lei n
o
261/2001, av
den 26 september 2001
— Metropolitano Ligeiro de Mirandela, S.A., enligt Decreto-Lei n
o
15/95 av den 8 februari 1995
— Metro do Mondego, S.A., enligt Decreto-Lei n
o
10/2002 av den 24 januari 2002
— Metro transportes do Sul, S.A., enligt Decreto-Lei n
o
337/99, av den 24 augusti 1999
— Kommunala organ och företag som erbjuder transporter enligt Lei n
o
159/99 av den 14 september 1999
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
241
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/55
— Offentliga myndigheter och företag som erbjuder järnvägstransporter enligt Lei n
o
10/90, av den 17 mars 1990
— Privata företag som erbjuder järnvägstransporter enligt Lei n
o
10/90 av den 17 mars 1990, när de innehar särskilda
eller exklusiva rättigheter
Finland
— Valtion Rautatiet Osakeyhtiö/Statsjärnvägarna Aktiebolag
Sverige
— Offentliga enheter som tillhandahåller järnvägstjänster i enlighet med förordningen (1996:734) om statens spåran-
läggningar, samt lagen (1990:1157) om järnvägssäkerhet
— Regionala och lokala offentliga enheter som driver regionala eller lokala järnvägskommunikationer enligt lagen
(1997:734) om ansvar för viss kollektiv persontrafik
— Privata enheter som tillhandahåller järnvägstjänster med tillstånd som utfärdats enligt förordning (1996:734) om
statens spåranläggningar, då dessa tillstånd överensstämmer med artikel 2.3 i direktivet
Förenade kungariket
— Railtrack plc
— Eurotunnel plc
— Northern Ireland Transport Holding company
— Northern Ireland Railways Company Limited
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
242
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/56
BILAGA V
UPPHANDLANDE ENHETER PÅ OMRÅDET TJÄNSTER INOM STADSTRAFIK, SPÅRVAGNAR, TRÅDBUS-
SAR ELLER BUSSAR
Belgien
— Société des Transports intercommunaux de Bruxelles/Maatschappij voor intercommunaal Vervoer te Brussel
— Société régionale wallonne du Transport och dess driftbolag (TEC Liège – Verviers, TEC Namur – Luxemburg, TEC
Brabant wallon, TEC Charleroi, TEC Hainaut)
— Vlaamse Vervoermaatschappij (De Lijn)
— privaträttsliga bolag med särskilda eller exklusiva rättigheter
Danmark
— Danske Statsbaner
— Enheter som tillhandahåller bussförbindelser (almindelige rutekørsel) med stöd av tillstånd enligt lovbekendtgørelse
nr. 738 av den 22 december 1999 om buskørsel
— Ørestadsselskabet I/S
Tyskland
— Företag som tillhandahåller tillståndspliktiga tjänster i offentlig närtrafik för personbefordran i enlighet med
Personenbeförderungsgesetz av den 21 mars 1961, senast ändrad den 21 augusti 2002
Grekland
— ”Ηλεκτροκίνητα Λεωφορεία ΠεριοχήςΑθηνών – ΠειραιώςΑ.Ε.” (”Η.Λ.Π.Α.Π. Α.Ε.”) (eldrivna bussar i Aten–Pireusom-
rådet), inrättade och verksamma enligt lagdekret 768/1970 (
Α΄273), lag 588/1977 (Α΄148) och lag 2669/1998
(
Α΄283)
— ”Ηλεκτρικοί Σιδηρόδρομοι Αθηνών – Πειραιώς” (”Η.Σ.Α.Π. Α.Ε.”) (elektriska järnvägar i Aten–Pireusområdet), inrättade
och verksamma i enlighet med lag 352/1976 (
Α΄ 147) och 2669/1998(Α΄283)
— ”ΟργανισμόςΑστικών Συγκοινωνιών Αθηνών Α.Ε.” (”Ο.Α.ΣΑ. Α.Ε.”) (Atens stadstrafikorganisation), inrättad och verksam
i enlighet med lag 2175/1993 (
Α΄211) och lag 2669/1998 (Α΄283)
— ”Εταιρεία Θερμικών Λεωφορείων Α.Ε.” (”Ε.Θ.Ε.Λ. Α.Ε.”), inrättat och verksamt i enlighet med lag 2175/1993 (Α΄211)
och lag 2669/1998 (
Α΄283)
— ”Αττικό Μετρό Α.Ε.” (Atens tunnelbana), inrättat och verksamt i enligt med lag 1955/1991
— ”ΟργανισμόςΑστικών Συγκοινωνιών Θεσσαλονίκης” (”Ο.Α.Σ.Θ.”) (Thessalonikis stadstafikorganisation), inrättad och
verksam i enlighet med dekret 3721/1957, lagdekret 716/1970, lag 866/79 och lag 2898/2001 (
Α΄71)
— ”Κοινό Ταμείο ΕίσπραξηςΛεωφορείων” (”κ.τ.ε.λ.”) (förenade bussbolag), verksamma enligt lag 2963/2001 (Α΄268)
— ”ΔημοτικέςΕπιχειρήσειςΛεωφορείων Ρόδου και Κω” (Rhodos och Kos kommunala bussföretag), även benämnda ”ΡΟΔΑ”
respektive
”ΔΕΑΣ ΚΩ”, verksamma enligt lag 2963/2001 (Α΄268)
Spanien
— Entidades que prestan servicios públicos de transporte urbano con arreglo a la Ley 7/1985, de 2 de abril,
Reguladora de las Bases de Régimen Local; Real Decreto legislativo 781/1986, de 18 de abril, por el que se
aprueba el texto refundido de las disposiciones legales vigentes en materia de régimen local y correspondiente
legislación autonómica en su caso
— Entidades que prestan servicios públicos de autobuses con arreglo a la disposición transitoria tercera de la Ley
16/1987, de 30 de julio, de Ordenación de los Transportes Terrestres
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
243
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/57
Frankrike
— Enheter som tillhandahåller allmänna kommunikationer enligt artikel 7-II i loi d'orientation des transports intérieurs
n° 82-1153 av den 30 december 1982
— Régie autonome des transports parisiens, Sociéte nationale des chemins de fer français och andra enheter som
tillhandahåller kommunikationer med stöd av tillstånd utfärdat av Syndicat des transports d'Ile-de-France enligt den
ändrade ordonnance n° 59-151 av den 7 januari 1959, och tillämpningsreglerna avseende organisationen av
passagerartransporterna i området Ile-de-France
— Reseau ferré de France, offentlig institution som inrättats genom lag nr 97-135 av den 13 februari 1997
Irland
— Iarnród Éireann [Irish Rail]
— Railway Procurement Agency
— Luas [Dublin Light Rail]
— Bus Éireann [Irish Bus]
— Bus Átha Cliath [Dublin Bus]
— Enheter som tillhandahåller allmänna transporttjänster enligt den ändrade Road Transport Act 1932
Italien
— Organ, bolag och företag som tillhandahåller kollektiva transporttjänster på järnväg, automatiserade system, spårväg,
trådbusslinje eller bussar eller som förvaltar infrastruktur för detta på nationell, regional eller lokal nivå
Dessa är till exempel:
— Organ, bolag och företag som tillhandahåller kollektiva transporttjänster på koncessionsbasis enligt lag av
den 28 september 1939, nr 1822
– Disciplina degli autoservizi di linea (autolinee per viaggiatori, bagagli e
pacchi agricoli in regime di concessione all'industria privata)
– art. 1, ändrad genom artikel 45 i decreto del
Presidente della Repubblica av den 28 juni 1955, nr 771
— Organ, bolag och företag som tillhandahåller kollektiva transporttjänster enligt artikel 1, nr 4 eller nr 15, i regio
decreto 15 ottobre 1925, n. 2578
– Approvazione del testo unico della legge sull'assunzione diretta dei pubblici
servizi da parte dei comuni e delle province.
— Organ, bolag och företag som tillhandahåller kollektiva transporttjänster enligt decreto legislativo 19 novembre
1997, n. 422
– Conferimento alle regioni ed agli enti locali di funzioni e compiti in materia di trasporto
pubblico locale, a norma dell'articolo 4, comma 4, della L. 15 marzo 1997, n. 59
– modificato dal decreto
legislativo 20 settembre 1999, n. 400 e dall
’art. 45 della legge 1°agosto 2002, n. 166
— Organ, bolag och företag som tillhandahåller kollektiva transporttjänster enligt artikel 113 i Testo Unico delle
leggi sull
’ordinamento degli Enti Locali approvato con legge 18 agosto 2000 n. 267 – modificato dall’art. 35
della legge 28 dicembre 2001, n. 448
— Organ, bolag och företag som opererar på koncessionsbasis enligt artikel 242 eller 256 i regio decreto 9 maggio
1912, n. 1447, som godkänner testo unico delle disposizioni di legge per le ferrovie concesse all'industria
privata, le tramvie a trazione meccanica e gli automobili
— Organ, bolag och företag och lokala myndigheter som opererar på koncessionsbasis enligt artikel 4 i legge 14
giugno 1949, n. 410
– Concorso dello Stato per la riattivazione dei pubblici servizi di trasporto in concessione.
— Organ, bolag och företag som opererar på koncessionsbasis enligt artikel 14 i legge 2 agosto 1952, n. 1221 –
Provvedimenti per l'esercizio ed il potenziamento di ferrovie e di altre linee di trasporto in regime di concessione
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
244
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/58
Luxemburg
— Chemins de fer du Luxembourg (CFL)
— Service communal des autobus municipaux de la Ville de Luxembourg
— Transports intercommunaux du canton d'Esch-sur-Alzette (TICE)
— Bussbolag som är verksamma enligt règlement grand-ducal av den 3 februari 1978 concernant les conditions
d
’octroi des autorisations d’établissement et d’exploitation des services de transports routiers réguliers de personnes
rémunérées
Nederländerna
— Offentliga trafikmyndigheter i enlighet med kapitel II (Openbaar Vervoer) i Wet Personenvervoer
Österrike
— Myndigheter med befogenhet att tillhandahålla trafiktjänster i enlighet med Eisenbahngesetz, BGB1 Nr. 60/1957, i
gällande version, respektive Kraftfahrliniengesetz, BGB1 Nr. 203/1999 i gällande version
Portugal
— Metropolitano de Lisboa, E.P., enligt Decreto-Lei n
o
439/78 av den 30 december
— Kommunala organ, kommunaliserade inrättningar och kommunala företag, som anges i Lei n
o
58/98 av den 18
augusti 1998, som erbjuder transporter enligt Lei n
o
159/99 av den 14 september 1999
— Offentliga myndigheter och offentliga företag som erbjuder järnvägstransporter enligt Lei n
o
10/90 av den 17 mars
1990
— Privata företag som erbjuder järnvägstransporter enligt Lei n
o
10/90 av den 17 mars 1990, när de innehar särskilda
eller exklusiva rättigheter
— Enheter som erbjuder transporter för allmänheten i enlighet med artikel 98 i Regulamento de Transportes em
Automóveis (Decreto n
o
37272 av den 31 december 1948)
— Enheter som erbjuder transporter för allmänheten i enlighet med Lei n
o
688/73, av den 21 december 1973
— Enheter som erbjuder transporter för allmänheten i enlighet med Decreto-Lei n
o
38144 av den 31 december 1950
Finland
— Enheter som med stöd av särskilda eller exklusiva rättigheter tillhandahåller transporttjänster inom linjetrafiken
enligt lagen om tillståndspliktig persontrafik på väg (343/1991) samt kommunala trafikverk och offentliga företag
som tillhandahåller allmänheten transporttjänster med buss, spårvagn eller metro eller som ansvarar för driften av
nät för tillhandahållande av sådana transporttjänster
Sverige
— Enheter som tillhandahåller järnvägs- eller spårvägstjänster i stadstrafik enligt lagen (1997:734) om ansvar för viss
kollektiv persontrafik samt lagen (1990:1157) om järnvägssäkerhet
— Offentliga eller privata enheter som tillhandahåller allmänna trådbuss- eller busskommunikationer enligt lagen
(1997:734 om ansvar för viss kollektiv persontrafik och yrkestrafiklagen (1998:490)
Förenade kungariket
— London Regional Transport
— London Underground Limited
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
245
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/59
— Transport for London
— Ett dotterbolag till Transport for London i enlighet med avsnitt 424.1 i Greater London Authority Act 1999
— Strathclyde Passenger Transport Executive
— Greater Manchester Passenger Transport Executive
— Tyne and Wear Passenger Transport Executive
— Brighton Borough Council
— South Yorkshire Passenger Transport Executive
— South Yorkshire Supertram Limited
— Blackpool Transport Services Limited
— Conwy County Borough Council
— En person som tillhandahåller lokala transporttjänster i London enligt avsnitt 179.1 i Greater London Authority Act
1999 (busstransporter) enligt en överenskommelse som ingåtts av Transport for London i avsnitt 156.2 i denna
stadga eller enligt avtal med ett dotterbolag för transporter enligt avsnitt 169 i denna stadga
— Northern Ireland Transport Holding Company
— En person som innehar tillstånd för vägtjänster enligt avsnitt 4.1 i Transport Act (Northern Ireland) 1967, som ger
tillstånd att tillhandahålla reguljära tjänster enligt detta tillstånd
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
246
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/60
BILAGA VI
UPPHANDLANDE ENHETER PÅ OMRÅDET POSTTJÄNSTER
BELGIEN
De Post/La Poste
DANMARK
Post Danmark, jf. Lov nr. 569 om Post Danmark A/S af 6. juni 2002.
TYSKLAND
—
GREKLAND
Ελληνικά Ταχυδρομεία ΕΛ.ΤΑ (det grekiska postverket), inrättat i enlighet med lag 496/70 och verksamt på grundval av
lag 2668/98 (ELTA)
SPANIEN
Correos y Telégrafos, S.A.
FRANKRIKE
La Poste
IRLAND
An Post plc
ITALIEN
Poste Italiane S.p.A.
LUXEMBURG
Entreprise des Postes et Télécommunications Luxembourg
NEDERLÄNDERNA
—
ÖSTERRIKE
Österreichische Post AG
PORTUGAL
CTT
– Correios de Portugal
FINLAND
—
SVERIGE
Posten Sverige AB
Posten Logistik AB
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
247
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/61
BLSI-I AB
DPD Nordic AB,
DPD Sverige AB
Falcon Air AB
Hultbergs Inrikes Transporter AB (HIT)
Posten Express AB
Posten Logistik AB
Poståkeriet Sverige AB
SwedeGiro AB
TAB
FÖRENADE KUNGARIKET
—
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
248
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/62
BILAGA VII
UPPHANDLANDE ENHETER INOM SEKTORERNA PROSPEKTERING OCH UTVINNING AV OLJA ELLER
GAS
Belgien
—
Danmark
Enheter enligt
— Lov om Danmarks undergrund, jfr lovbekendtgørelse nr. 526 av den 11 juni 2002
— Lov om kontinentalsoklen, jfr lovbekendtgørelse nr. 182 av den 1 maj 1979
Tyskland
— Företag i enlighet med Bundesberggesetz av den 13 augusti 1980
Grekland
— ”Ελληνικά Πετρέλαια Α.Ε.”, enligt lag nummer 2593/98 om omorganisation av Δ.Ε.Π. Α.Ε. och dess dotterbolag,
bolagsordning och andra bestämmelser
Spanien
— BG International Limited Quanum, Asesores & Consultores, S.A.
— Cambria Europe, Inc.
— CNWL oil (España), S.A.
— Compañía de investigación y explotaciones petrolíferas, S.A.
— Conoco limited
— Eastern España, S.A.
— Enagas, S.A.
— España Canadá resources Inc.
— Fugro – Geoteam, S.A.
— Galioil, S.A.
— Hope petróleos, S.A.
— Locs oil company of Spain, S.A.
— Medusa oil Ltd.
— Muphy Spain oil company
— Onempm España, S.A.
— Petroleum oil & gas España, S.A.
— Repsol Investigaciones petrolíferas, S.A.
— Sociedad de hidrocarburos de Euskadi, S.A.
— Taurus petroleum, AN.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
249
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/63
— Teredo oil limited
— Unión Fenosa gas exploración y producción, S.A.
— Wintersahll, AG.
— YCI España, L.C.
— Otras entidades que operan en virtud de la Ley 34/1998, de 7 de octubre, del Sector de hidrocarburos y su
normativa de desarrollo
Frankrike
— Enheter med ansvar för utvinning av olja eller gas enligt gruvlagstiftningen och dess tillämpningstexter, särskilt
décret n
o
95-427 av den 19 april 1995
Irland
— Enheter som beviljats authorisation, license, permit eller concession för prospektering eller utvinning av olja eller gas
enligt följande rättsliga bestämmelser:
— Continental Shelf Act 1968
— Petroleum and Other Minerals Development Act 1960
— Licensing Terms for Offshore Oil and Gas Exploration and Development 1992
— Petroleum (Produktion) Act (NI) 1964
Italien
— Organ som innehar autorizzazione, permesso, licenza eller concessione för prospektering eller utvinning av olja och
gas eller för lagring under jord av naturgas genom följande rättsakter:
— legge 10 febbraio 1953, n. 136,
— legge 11 gennaio 1957, n. 6, modificata dalla legge 21 luglio 1967, n. 613,
— legge 9 gennaio 1991, n. 9,
— decreto legislativo 25 novembre 1996, n. 625,
— legge 26 aprile 1974, n. 170, modificata dal decreto legislativo 23 maggio 2000, n. 164.
Luxemburg
—
Nederländerna
— Enheter enligt Mijnbouwwet (per 1 januari 2003)
Österrike
— Myndigheter som i enlighet med Mineralrohstoffgesetz, BGB1 I Nr. 38/1999, i gällande version, har befogenhet att
prospektera eller utvinna råolja eller gas
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
250
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/64
Portugal
Organ enligt
— Decreto-Lei n
o
109/94 av den 26 april och Portaria n
o
790/94 av den 5 september 1994
— Decreto-Lei n
o
82/94 av den 24 augusti och Despacho n
o
A-87/94 av den 17 januari 1994
Finland
—
Sverige
— Enheter som beviljats koncession för prospektering eller utvinning av olja eller gas enligt minerallagen (1991:45)
eller som har beviljats tillstånd enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln
Förenade kungariket
— En person som är verksam med stöd av tillstånd som beviljats eller har verkan som om det beviljats enligt
Petroleum Act 1998
— En person med tillstånd enligt Petroleum (Production) Act (Northern Ireland) 1964
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
251
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/65
BILAGA VIII
UPPHANDLANDE ENHETER INOM SEKTORERNA PROSPEKTERING OCH UTVINNING AV KOL OCH
ANDRA FASTA BRÄNSLEN
Belgien
—
Danmark
— Enheter med ansvar för prospektering eller utvinning av kol eller andra fasta bränslen enligt lovbekendtgørelse nr.
569 av den 30 juni 1997
Tyskland
— Företag för prospektering eller utvinning av kol eller andra fasta bränslen i enlighet med Bundesberggesetz av den
13 augusti 1980
Grekland
— ”Δημόσια Επιχείρηση Ηλεκτρισμού”, (offentligt elbolag) som prospekterar och utvinner kol eller andra fasta bränslen
enligt 1973 års lag om gruvdrift, ändrad genom lag av den 27 april 1976
Spanien
— Alto Bierzo, S.A.
— Antracitas de Arlanza, S.A.
— Antracitas de Gillon, S.A.
— Antracitas de La Granja, S.A.
— Antracitas de Tineo, S.A.
— Campomanes Hermanos, S.A.
— Carbones de Arlanza, S.A.
— Carbones de Linares, S.A.
— Carbones de Pedraforca, S.A.
— Carbones del Puerto, S.A.
— Carbones el Túnel, S.L.
— Carbones San Isidro y María, S.A.
— Carbonifera del Narcea, S.A.
— Compañia Minera Jove, S.A.
— Compañía General Minera de Teruel, S.A.
— Coto minero del Narcea, S.A.
— Coto minero del Sil, S.A.
— Empresa Nacional Carbonífera del Sur, S.A.
— Endesa, S.A.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
252
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/66
— Gonzalez y Diez, S.A.
— Hijos de Baldomero García, S.A.
— Hullas del Coto Cortés, S.A.
— Hullera Vasco-leonesa, S.A.
— Hulleras del Norte, S.A.
— Industrial y Comercial Minera, S.A.
— La Carbonífera del Ebro, S.A.
— Lignitos de Meirama, S.A.
— Malaba, S.A.
— Mina Adelina, S.A.
— Mina Escobal, S.A.
— Mina La Camocha, S.A.
— Mina La Sierra, S.A.
— Mina Los Compadres, S.A.
— Minas de Navaleo, S.A.
— Minas del Principado, S.A.
— Minas de Valdeloso, S.A.
— Minas Escucha, S.A.
— Mina Mora primera bis, S.A.
— Minas y explotaciones industriales, S.A.
— Minas y ferrocarriles de Utrillas, S.A.
— Minera del Bajo Segre, S.A.
— Minera Martín Aznar, S.A.
— Minero Siderúrgica de Ponferrada, S.A.
— Muñoz Sole hermanos, S.A.
— Promotora de Minas de carbón, S.A.
— Sociedad Anónima Minera Catalano-aragonesa
— Sociedad minera Santa Bárbara, S.A.
— Unión Minera del Norte, S.A.
— Union Minera Ebro Segre, S.A.
— Viloria Hermanos, S.A.
— Virgilio Riesco, S.A.
— Otras entidades que operan en virtud de la Ley 22/1973, de 21 de julio, de Minas y su normativa de desarrollo
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
253
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/67
Frankrike
— Enheter med ansvar för prospektering och utvinning av kol eller andra fasta bränslen enligt gruvlagstiftningen eller
dess tillämpningstexter, särskilt décret n
o
95-427 av den 19 april 1995
Irland
— Bord na Mona plc, som inrättats och är verksamt enligt Turf Development Act 1946 to 1998
Italien
— Carbosulcis S.p.A.
Luxemburg
—
Nederländerna
—
Österrike
— Myndigheter som i enlighet med Mineralrohstoffgesetz, BGB1 I Nr. 38/1999, i gällande version, har befogenhet att
prospektera eller utvinna kol eller andra fasta bränslen
Portugal
— Empresa Nacional de Urânio
Finland
— Enheter med särskild rättighet för prospektering och utvinning av fasta bränslen enligt lagen om rätt att överlåta
statlig fast egendom (973/2002)
Sverige
— Enheter som beviljats koncession för prospektering eller utvinning av kol eller andra fasta bränslen enligt mineral-
lagen (1991:45) eller lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter eller som har beviljats tillstånd enligt lagen
(1966:314) om kontinentalsockeln
Förenade kungariket
— Alla operatörer med tillstånd (enligt Coal Industry Act 1994)
— Department of Enterprise, Trade and Investment (Northern Ireland)
— En person som är verksam med stöd av prospekteringstillstånd, gruvavtal, gruvlicens eller gruvtillstånd enligt avsnitt
57.1 i Mineral Development Act (Northern Ireland) 1969
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
254
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/68
BILAGA IX
UPPHANDLANDE ENHETER PÅ OMRÅDET TERMINALFACILITETER FÖR YTTRE ELLER INRE HAMNAR,
ELLER ANDRA TERMINALFACILITETER
Belgien
— Gemeentelijk Havenbedrijf Antwerpen
— Havenbedrijf van Gent
— Maatschappij der Brugse Zeevaartinrichtingen
— Port autonome de Charleroi
— Port autonome de Namur
— Port autonome de Liège
— Port autonome du Centre et de l’Ouest
— Société régionale du Port de Bruxelles/Gewestelijke Vennootschap van de Haven van Brussel
— Zeekanaal en Watergebonden Grondbeheer Vlaanderen
Danmark
— Hamnar enligt definitionen i § 1 av lov nr. 326, av den 28 maj 1999 om havne
Tyskland
— Hamnar som helt eller delvis är underställda territoriella myndigheter (Länder, Kreise, Gemeinden)
— Inre hamnar som är underställda Hafenordnung i enlighet med delstaternas Wassergesetzen
Grekland
— ”ΟργανισμόςΛιμένοςΠειραιώςΑνώνυμη Εταιρεία” (”Ο.Λ.Π. Α.Ε.”) (Pireus hamnorganisation AB), enligt lag 2688/99
— ”ΟργανισμόςΛιμένοςΘεσσαλονίκηςAνώνυμη Εταιρία” (”Ο.Λ.Θ. Α.Ε.”) (Thessalonikis hamnorganisation AB), enligt lag
2688/99
— ”ΟργανισμόςΛιμένοςΑλεξανδρούποληςΑνώνυμη Εταιρεία” (”Ο.Λ.Α. Α.Ε.”) (Alexandropoulis hamnorganisation AB),
enligt lag 2932/01
— ”ΟργανισμόςΛιμένοςΒόλου Ανώνυμη Εταιρεία” (”Ο.Λ.Β. Α.Ε.”) (Volos hamnorganisation AB), enligt lag 2932/01
— ΟργανισμόςΛιμένοςΠατρών Ανώνυμη Εταιρεία (Ο.Λ.ΠΑ. Α.Ε.), enligt lag 2932/01.
— ”ΟργανισμόςΛιμένοςΕλευσίναςΑνώνυμη Εταιρεία” (”Ο.Λ.Ε. Α.Ε.”) (Elefsinas hamnorganisation AB), enligt lag 2932/01
— ”ΟργανισμόςΛιμένοςΗγουμενίτσαςΑνώνυμη Εταιρεία” (”Ο.Λ.ΗΓ. Α.Ε.”) (Igoumenitsas hamnorganisation AB), enligt lag
2932/01
— ”ΟργανισμόςΛιμένοςΗρακλείου Ανώνυμη Εταιρεία” (”Ο.Λ.Η. Α.Ε.”) (Heraklions hamnorganisation AB), enligt lag
2932/01
— ”ΟργανισμόςΛιμένοςΚαβάλαςΑνώνυμη Εταιρεία” (”Ο.Λ.Κ. Α.Ε.”) (Kalavas hamnorganisation AB), enligt lag 2932/01
— ”ΟργανισμόςΛιμένοςΚέρκυραςΑνώνυμη Εταιρεία” (”Ο.Λ.ΚΕ. Α.Ε.”) (Kerkiras hamnorganisation AB), enligt lag 2932/01
— ”ΟργανισμόςΛιμένοςΛαυρίου Ανώνυμη Εταιρεία” (”Ο.Λ.Λ. Α.Ε.”) (Lavrions hamnorganisation AB), enligt lag 2932/01
— ”ΟργανισμόςΛιμένοςΠατρών Ανώνυμη Εταιρεία” (”Ο.Λ.ΠΑ. Α.Ε.”) (Patras hamnorganisation AB), enligt lag 2932/01
— ”ΟργανισμόςΛιμένοςΡαφήναςΑνώνυμη Εταιρεία” (”Ο.Λ.Ρ. Α.Ε.”) (Rafinas hamnorganisation AB), enligt lag 2932/01
— Andra hamnar som omfattas av presidentdekret 649/1977 om ledning, organisation, drift och administrativ kontroll
av hamnar
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
255
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/69
Spanien
— Ente público Puertos del Estado
— Autoridad Portuaria de Alicante
— Autoridad Portuaria de Almería – Motril
— Autoridad Portuaria de Avilés
— Autoridad Portuaria de la Bahía de Algeciras
— Autoridad Portuaria de la Bahía de Cádiz
— Autoridad Portuaria de Baleares
— Autoridad Portuaria de Barcelona
— Autoridad Portuaria de Bilbao
— Autoridad Portuaria de Cartagena
— Autoridad Portuaria de Castellón
— Autoridad Portuaria de Ceuta
— Autoridad Portuaria de Ferrol – San Cibrao
— Autoridad Portuaria de Gijón
— Autoridad Portuaria de Huelva
— Autoridad Portuaria de Las Palmas
— Autoridad Portuaria de Málaga
— Autoridad Portuaria de Marín y Ría de Pontevedra
— Autoridad Portuaria de Melilla
— Autoridad Portuaria de Pasajes
— Autoridad Portuaria de Santa Cruz de Tenerife
— Autoridad Portuaria de Santander
— Autoridad Portuaria de Sevilla
— Autoridad Portuaria de Tarragona
— Autoridad Portuaria de Valencia
— Autoridad Portuaria de Vigo
— Autoridad Portuaria de Villagarcía de Arousa
— Otras entidades Portuarias de las Comunidades Autónomas de Andalucía, Asturias, Baleares, Canarias, Cantabria,
Cataluña, Galicia, Murcia, País Vasco y Valencia
Frankrike
— Port autonome de Paris, inrättad enligt loi n
o
68-917 om Port autonome de Paris
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
256
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/70
— Port autonome de Strasbourg, inrättad enligt avtalet av den 20 maj 1923 mellan staten och staden Strasbourg om
anläggandet av rhenhamnen i Strasbourg och utvidgningen av denna hamn, godkänt genom lagen av den 26 april
1924
— Självstyrande hamnar verksamma enligt artiklarna L.111-1 ff. enligt code des ports maritimes
— Icke självstyrande hamnar verksamma enligt artiklarna R-121-1 ff. enligt code des ports maritimes
— Hamnar som drivs av regionala eller lokala myndigheter eller bedriver verksamhet enligt koncession utfärdad av de
regionala eller lokala myndigheterna enligt artikel 6 i loi n
o
83-8 av den 22 juli 1983 som kompletterar loi n
o
83-8
av den 7 januari 1983 om fördelning av behörigheter mellan kommuner, departement och staten
— Voies navigables de France, offentlig institution i enlighet med bestämmelserna i artikel 124 i den ändrade loi n
o
90-
1168 av den 29 december 1990
Irland
— Hamnar verksamma enligt Harbours Acts 1946 to 2000
— Hamnen i Rosslare Harbour verksam enligt Fishguard and Rosslare Railways and Harbours Act 1899
Italien
— Statliga hamnar och andra hamnar som förvaltas av Capitanerie di Porto i enlighet med Codice della navigazione,
regio decreto av den 30 mars 1942, nr 327
— Autonoma hamnar (hamnorgan) inrättade genom speciallagar i enlighet med artikel 19 i Codice della navigazione,
regio decreto av den 30 mars 1942, nr 327
Luxemburg
— Port de Mertert inrättad och verksam enligt den ändrade lagen av den 22 juli 1963 om inrättande och drift av en
flodhamn vid Mosel
Nederländerna
— Upphandlande myndigheter på området för yttre och inre hamnar, eller andra terminalfaciliteter
Österrike
— Inre hamnar fullständigt eller delvis ägda av Länder och/eller Gemeinden
Portugal
— APDL – Administração dos Portos do Douro e Leixões, S.A. enligt Decreto-Lei n
o
335/98, av den 3 november 1998
— APL – Administração do Porto de Lisboa, S.A. enligt Decreto-Lei n
o
336/98 av den 3 november 1998
— APS – Administração do Porto de Sines, S.A. enligt Decreto-Lei n
o
337/98, av den 3 november 1998
— APSS – Administração dos Portos de Setúbal e Sesimbra, S.A. enligt Decreto-Lei n
o
338/98 av den 3 november
1998
— APA – Administração do Porto de Aveiro, S.A. enligt Decreto-Lei n
o
339/98 av den 3 november 1998
— IPN – Instituto Portuário do Norte enligt Decreto-Lei n
o
242/99 av den 28 juni 1999
— ICP – Instituto Portuário do Centro enligt Decreto-Lei n
o
243/99 av den 28 juni 1999
— IPS – Instituto Portuário do Sul enligt Decreto-Lei n
o
244/99 av den 28 juni 1999
— IDN – Instituto de Navegabilidade do Douro enligt Decreto-Lei n
o
138-A/97 av den 3 juni
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
257
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/71
Finland
— Hamnar som är verksamma i enlighet med lagen om kommunala hamnanordningar och trafikavgifter (955/1976)
samt hamnar som har anlagts med stöd av ett tillstånd enligt 3 § lagen om privata allmänna hamnar (1156/1994)
— Saimaan kanavan hoitokunta/Förvaltningsnämnden för Saima kanal
Sverige
— Hamnar och terminalanläggningar i enlighet med lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av
allmän farled och allmän hamn samt förordningen (1983:744) om trafiken på Göta kanal
Förenade kungariket
— En lokal myndighet verksam i ett geografiskt område som skall tillhandahålla yttre och inre hamnar eller andra
terminalanläggningar för befraktare till havs eller på inre vattenvägar
— En hamnmyndighet enligt avsnitt 57 i Harbours Act 1964
— British Waterways Board
— En hamnmyndighet enligt avsnitt 38.1 i Harbours Act (Northern Ireland) 1970
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
258
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/72
BILAGA X
UPPHANDLANDE ENHETER PÅ OMRÅDET FLYGPLATSFACILITETER
Belgien
— Belgocontrol
— Brussels International Airport Company
— Luchthaven van Deurne
— Luchthaven van Oostende
— SA Brussels South Charleroi Airport
— SA Société de Développement et de Promotion de l'Aéroport de Bierset
Danmark
— Flygplatser som drivs med stöd av tillstånd enligt § 55.1 i lov om luftfart, jfr lovbekendtgørelse nr. 543 av den 13
juni 2001
Tyskland
— Flygplatser sådana som avses i § 38.2 nr 1 i Luftverkehrs-Zulassungs-Ordnung av den 19 juni 1964, senast ändrad
den 21 augusti 2002
Grekland
— ”Υπηρεσία ΠολιτικήςΑεροπορίας” (”ΥΠΑ”) (den civila luftfartstjänsten), verksamt enligt lagdekret 714/70, ändrat enligt
lag 1340/83, och vars organisation fastställs genom presidentdekret 56/89 i dess senare ändrade lydelse
— Företaget ”ΔιεθνήςΑερολιμέναςΑθηνών” (Atens internationella flygplats) i Spata, verksamt enligt lag 2338/95
”Κύρωση ΣύμβασηςΑνάπτυξηςτου Νέου ΔιεθνούςΑεροδρομίου τηςΑθήναςστα Σπάτα”, inrättande av företaget ”Διεθνής
ΑερολιμέναςΑθηνών Α.Ε.”, godkännande av miljökrav och andra bestämmelser
— ”ΦορείςΔιαχείρισης” (förvaltningsorgan) enligt presidentdekret 158/02 ”Ίδρυση, κατασκευή, εξοπλισμός, οργάνωση,
διοίκηση, λειτουργία και εκμετάλλευση πολιτικών αερολιμένων από φυσικά πρόσωπα, νομικά πρόσωπα ιδιωτικού δικαίου
και ΟργανισμούςΤοπικήςΑυτοδιοίκησης” (ΦΕΚ Α 137)
Spanien
— Ente público Aeropuertos Españoles y Navegación Aérea (AENA)
Frankrike
— Flygplatser som drivs av offentliga organ enligt artiklarna L. 125-1, L.260-1 och L.270-1 i code de l´aviation civile
— Flygplatser som drivs inom ramen för koncession som beviljats av staten enligt artikel R.223‑2 i code de l´aviation
civile
— Flygplatser som drivs enligt arrêté préfectoral om tillstånd för tillfälligt utnyttjande
— Flygplatser som inrättats av ett offentligt kollektiv och omfattas av ett avtal enligt artikel L.221-1 i code de l´aviation
civile
Irland
— Flygplatserna i Dublin, Cork och Shannon, som drivs av Aer Rianta – Irish Airports
— Flygplatser som drivs med stöd av public use licence utfärdat enligt Irish Aviation Authority Act 1993, ändrad
genom Air Navigation and Transport (Amendment) Act, 1998 och där all reguljär flygtrafik genomförs av flygplan
med allmän transport av passagerare, post eller frakt
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
259
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/73
Italien
— AAAVTAG
— Organ för förvaltning av speciallagar
— Organ som förvaltar flygplatsanläggningar på koncessionsbasis enligt art. 694 i Codice della navigazione, regio
decreto av den 30 mars 1942, nr. 327
— R.A.I. Registro Aeronautico Italiano
Luxemburg
— Aéroport du Findel
Nederländerna
— Civila flygplatser i bruk enligt artikel 18 och följande i Luchtvaartwet
Österrike
— Myndigheter med befogenhet enligt Luftfahrgesetz, BGB1 Nr. 253/1957 i gällande version att tillhandahålla en
flygplats
Portugal
— ANA – Aeroportos de Portugal, S.A., inrättad enligt Decreto‑Lei n
o
404/98 av den 18 december 1998
— NAV – Empresa Pública de Navegação Aérea de Portugal, E.P., inrättad genom Decreto‑Lei n
o
404/98 av den 18
december 1998
— ANAM – Aeroportos e Navegação Aérea da Madeira, S.A., inrättad enligt Decreto‑Lei n
o
453/91 av den 11
december 1991
Finland
— Flygplatser som drivs av Ilmailulaitos/Luftfartsverket, en kommun eller ett offentligt företag med stöd av luftfarts-
lagen (281/1995)
Sverige
— Allmänna flygplatser som drivs enligt luftfartslagen (1957:297)
— Privata flygplatser som drivs med stöd av driftstillstånd i enlighet med den lag, där detta tillstånd motsvarar
kriterierna i artikel 2.3 i direktivet
Förenade kungariket
— En lokal myndighet som är verksam i ett geografiskt område med att tillhandahålla flygplatsfaciliteter eller andra
terminalfaciliteter för luftbefraktare
— En flygplatsoperatör enligt Airports Act 1986 som förvaltar en flygplats enligt economic regulation i Part IV i
denna Act
— Highland and Islands Airports Limited
— En flygplatsoperatör enligt Airports (Northern Ireland) Order 1994
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
260
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/74
BILAGA XI
FÖRTECKNING ÖVER DEN GEMENSKAPSLAGSTIFTNING SOM AVSES I ARTIKEL 30.3
A. TRANSPORT ELLER DISTRIBUTION AV GAS ELLER VÄRME
Europaparlamentets och rådets direktiv 98/30/EG av den 22 juni 1998 om gemensamma regler för den inre
marknaden för naturgas (
1
)
B. PRODUKTION, TRANSPORT ELLER DISTRIBUTION AV EL
Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre
marknaden för el (
2
)
C. PRODUKTION, TRANSPORT ELLER DISTRIBUTION AV DRICKSVATTEN
—
D. UPPHANDLANDE ENHETER PÅ OMRÅDET JÄRNVÄGSTJÄNSTER
—
E. UPPHANDLANDE ENHETER PÅ OMRÅDET TJÄNSTER INOM JÄRNVÄGAR I STADSTRAFIK, SPÅRVAGNAR,
TRÅDBUSSAR ELLER BUSSAR
—
F. UPPHANDLANDE ENHETER PÅ OMRÅDET POSTTJÄNSTER
Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för
utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (
3
)
G. UNDERSÖKNING OCH UTVINNING AV OLJA ELLER GAS
Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG av den 30 maj 1994 om villkoren för beviljande och utnyttjande
av tillstånd för prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten (
4
)
H. UNDERSÖKNING OCH UTVINNING AV KOL ELLER ANDRA FASTA BRÄNSLEN
—
I. UPPHANDLANDE ENHETER PÅ OMRÅDET KUSTHAMNAR ELLER INLANDSHAMNAR ELLER ANDRA TERMI-
NALFACILITETER
—
J. UPPHANDLANDE ENHETER PÅ OMRÅDET FLYGPLATSFACILITETER
—
(1) EGT L 204, 21.7.1998, s. 1.
(2) EGT L 27, 30.1.1997, s. 20.
(3) EGT L 15, 21.1.1998, s. 14. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/39/EG (EGT L 176,
5.7.2002, s. 21).
(4) EGT L 164, 30.6.1994, s. 3.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
261
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/75
BILAGA XII
FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHETER SOM OMFATTAS AV ARTIKEL 1.2 b (
1
)
NACE (1)
AVDELNING F
BYGGVERKSAMHET
CPV
‑kod
Huvud-
grupp
Grupp
Under-
grupp
Benämning
Anm.
45
Byggverksamhet
Omfattar:
— nybyggnad, renovering och normal re-
paration
45000000
45.1
Mark
‑ och grundarbeten
45100000
45.11
Rivning av hus; markar-
beten
Omfattar:
— rivning och rasering av byggnader och
andra anläggningar
— röjning av byggplatser
— markarbeten: schaktning, deponering,
nivellering och planering av byggplat-
ser,
dikesgrävning,
bergrensning,
sprängning etc.
— iordningställande av gruvarbetsplatser:
avtäckning samt annat iordningställan-
de av ägor och platser som innehåller
mineraler
Omfattar även:
— dränering av byggplatser
— dränering av jordbruks‑ eller skogs-
bruksmark
45110000
45.12
Markundersökning
Omfattar:
— provborrning och tagning av kärnprov
för byggande, för geofysiska, geologiska
eller liknande ändamål
Omfattar inte:
— borrning av källor för produktion av
råpetroleum eller naturgas, jfr 11.20
— brunnsborrning, jfr 45.25
— schaktsänkning, jfr 45.25
— spårning av olje‑ och naturgasfält, ut-
förande av geofysiska, geologiska och
seismiska undersökningar, jfr 74.20
45120000
45.2
Bygg
‑ och anläggnings-
arbeten
45200000
(1) Om tolkningen skiljer sig åt mellan CPV och NACE, skall NACE-nomenklaturen tillämpas.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
262
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/76
NACE (1)
AVDELNING F
BYGGVERKSAMHET
CPV
‑kod
Huvud-
grupp
Grupp
Under-
grupp
Benämning
Anm.
45.21
Uppförande av hus och
andra byggnadsverk
Omfattar:
— byggande av alla slags byggnader
— byggande av anläggningar inom väg‑
och vattenbyggnad o.d.:
— broar, inklusive sådana för upp-
höjda vägar, viadukter, tunnlar och
tunnelbanor
— rörledningar
för
fjärrtransport,
fjärrnät för el och telekommunika-
tion
— rörledningar i tätort, tätortsnät för
el och telekommunikation samt
därmed förknippade arbeten
— montering och uppförande på plats
av monteringsfärdiga byggnader
Omfattar inte:
— tjänster i anslutning till råpetroleum‑
och naturgasutvinning, jfr 11.20
— uppförande av kompletta prefabricera-
de anläggningar från egentillverkade
delar
som
inte
är
av
betong,
jfr avdelning 20, 26 och 28
— anläggning av stadion, simbassänger,
idrottshallar, tennisbanor, golfbanor el-
ler andra idrottsanläggningar, exklusive
uppförande av byggnader, jfr 45.23
— bygginstallationer, jfr 45.3
— slutbehandling av byggnader, jfr 45.4
— arkitektverksamhet och teknisk kon-
sultverksamhet, jfr 74.20
— projektledning för byggande, jfr 74.20
— projektledning för byggande, jfr 74.20
45210000
45.22
Takarbeten
Omfattar:
— byggande av tak
— taktäckning
— impregnering
45220000
45.23
Anläggning
av
vägar,
flygfält och idrottsan-
läggningar
Omfattar:
— anläggning av vägar, gator samt andra
kör
‑ och gångvägar
— anläggning av järnvägar
— anläggning av start‑ och landningsba-
nor på flygfält
— anläggning av stadion, simbassänger,
idrottshallar, tennisbanor, golfbanor el-
ler andra idrottsanläggningar, exklusive
uppförande av byggnader
— målning av vägmarkeringar och mar-
keringar på parkeringsplatser
Omfattar inte:
— förberedande markarbeten, jfr 45.11
45230000
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
263
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/77
NACE (1)
AVDELNING F
BYGGVERKSAMHET
CPV
‑kod
Huvud-
grupp
Grupp
Under-
grupp
Benämning
Anm.
45.24
Vattenbyggnad
Omfattar:
— anläggning av:
vattenleder, hamn
‑ och flodarbeten,
småbåtshamnar (marinor), slussar etc.
— dammar, diken o.d.
— muddring
— undervattensarbete
45240000
45.25
Andra bygg
‑ och an-
läggningsarbeten
Omfattar:
— bygg‑ eller anläggningsverksamhet som
är specialiserad inom något för olika
slags konstruktioner gemensamt områ-
de och fordrar specialistkompetens eller
specialutrustning:
grundläggning inklusive pålning
borrning och byggande av brunnar,
schaktsänkning
uppförande
av
icke
egentillverkade
stålelement
bockning av stål
murning och stenläggning
resning och nedmontering av bygg-
nadsställningar och arbetsplattformar,
inklusive uthyrning av byggnadsställ-
ningar och arbetsplattformar
uppförande av skorstenar och indu-
striugnar
Omfattar inte:
— uthyrning av byggnadsställningar utan
resning och nedmontering, jfr 71.32
45250000
45.3
Bygginstallationer
45300000
45.31
Elinstallationer
Omfattar:
— installation i byggnader och andra an-
läggningar av:
elkablar och elarmatur
telekommunikationssystem
elvärmesystem
antenner
brandlarm
tjuvlarm
hissar och rulltrappor
åskledare etc.
45310000
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
264
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/78
NACE (1)
AVDELNING F
BYGGVERKSAMHET
CPV
‑kod
Huvud-
grupp
Grupp
Under-
grupp
Benämning
Anm.
45.32
Isoleringsarbeten
Omfattar:
— installation i byggnader och andra an-
läggningar av värme
‑, ljud‑ eller vibra-
tionsisolering
Omfattar inte:
– impregnering, jfr 45.22
45320000
45.33
VVS
‑arbeten
Omfattar:
— installation i byggnader och andra an-
läggningar av:
vattensystem samt sanitetsutrustning
gasarmaturer
värme
‑, ventilations‑, kyl‑ och luftkon-
ditioneringsutrust-ning inklusive led-
ningar
sprinklersystem
Omfattar inte:
— installation av elvärmesystem, jfr 45.31
45330000
45.34
Andra bygginstallationer
Omfattar:
— installation av belysnings‑ och signal-
system till vägar, järnvägar, flygfält och
hamnar
— installation i byggnader och andra an-
läggningar av andra armaturer och an-
ordningar
45340000
45.4
Slutbehandling av bygg-
nader
45400000
45.41
Puts
‑, fasad‑ och stucka-
turarbeten
Omfattar:
— på byggnader och andra anläggningar
av invändig eller utvändig puts och
stuck inklusive närstående basmaterial
för putsning
45410000
45.42
Byggnadssnickeri-arbe-
ten
Omfattar:
— installation av icke egentillverkade dör-
rar, fönster, dörr
‑ och fönsterkarmar,
kök med fast inredning, trappor bu-
tiksinredning o.d., av trä eller andra
material
— invändig slutbehandling såsom arbete
med tak, väggbeklädnader av trä och
flyttbara skiljeväggar
Omfattar inte:
— läggning av parkett och andra golvbe-
läggningar av trä, jfr 45.43
45420000
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
265
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/79
NACE (1)
AVDELNING F
BYGGVERKSAMHET
CPV
‑kod
Huvud-
grupp
Grupp
Under-
grupp
Benämning
Anm.
45.43
Golv
‑ och väggbelägg-
nings-arbeten
Omfattar:
— läggning, uppsättning eller fastsättning
i byggnader och andra anläggningar av:
vägg
‑ eller golvplattor av keramiskt
material, betong eller huggen sten
parkett och andra golvbeläggningar av
trä
mattor samt golvbeläggningar av lino-
leum, inklusive av gummi eller plast
terrazzo
‑, marmor‑, granit‑ eller skiffer-
golv eller -väggar
tapeter
45430000
45.44
Måleri
‑ och glasmästeri-
arbeten
Omfattar:
— invändig och utvändig målning av
byggnader
— målning av anläggningar inom väg‑
och vattenbyggnad o.d.
— installation av glas, speglar etc.
Omfattar inte:
— installation av fönster, jfr 45.42
45440000
45.45
Annan
slutbehandling
av byggnader
Omfattar:
— installation av privata simbassänger
— rengöring med ånga, blästring och lik-
nande behandling av fasader
— annan slutbehandling av byggnader
Omfattar inte:
— invändig rengöring av byggnader och
andra konstruktioner, jfr 74.70
45450000
45.5
Uthyrning av bygg
‑ och
anläggningsmaskiner
med förare
45500000
45.50
Uthyrning av bygg
‑ och
anläggningsmaskiner
med förare
Omfattar inte:
— uthyrning av bygg‑ och anläggnings-
maskiner samt
‑utrustning utan förare,
jfr 71.32
(1) Rådets förordning (EEG) nr 3037/90 av den 9 oktober 1990 om statistisk näringsgrensindelning i Europeiska gemenskapen
(EGT L 293, 24.10.1990, s. 1). Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EEG) nr 761/93 av den 24 mars
1993 (EGT L 83, 3.4.1993, s. 1).
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
266
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/80
BILAGA XIII
INFORMATION SOM SKALL FINNAS I MEDDELANDEN OM UPPHANDLING
A. ÖPPET FÖRFARANDE
1. Den upphandlande enhetens namn, post
‑, telegram‑ och e‑postadress samt telefon‑, telex‑ och faxnummer.
2. I förekommande fall, ange om kontraktet är reserverat för skyddade verkstäder eller om dess fullgörande är
reserverat inom ramen för program för skyddad anställning.
3. Slag av kontrakt (varor, byggentreprenad eller tjänster samt angivande av om det gäller ett ramavtal) eller ett
dynamiskt inköpssystem.
Tjänstekategori enligt bilaga XVI A eller XVI B och beskrivning av denna (referensnummer enligt nomenklaturen).
I förekommande fall anges om anbuden infordras med avseende på köp, leasing, hyra eller hyrköp eller en
kombination av dessa.
4. Plats för leverans, utförande eller tillhandahållande.
5. För varor och byggentreprenader:
a) Slag och mängd av de varor som skall levereras (referensnummer enligt nomenklaturen). Ange särskilt option på
kompletterande köp och, om möjligt, en uppskattning av tidpunkten för utnyttjande av optionen samt antalet
eventuella förlängningar. I samband med återkommande kontrakt anges även, om möjligt, en preliminär tidsplan
för ytterligare upphandling för de produkter som skall upphandlas eller slag och omfattning av tjänsterna samt
en allmän beskrivning av arbetet (referensnummer enligt nomenklaturen).
b) Uppgift om leverantörerna kan lämna anbud på alla de efterfrågade varorna eller delar därav.
Om arbetet eller kontraktet i fråga om byggentreprenader är uppdelat i flera delar skall storleksordningen på de
olika delarna anges liksom möjligheten att lämna anbud på en, flera eller alla delar.
c) För byggentreprenadkontrakt: uppgifter om syftet med entreprenaden eller kontraktet när det senare även
innebär projektering.
6. För tjänster:
a) Slag och omfattning av de tjänster som skall levereras. Ange särskilt option på kompletterande köp och, om
möjligt, en uppskattning av den tid som står till förfogande för utnyttjande av optionen samt antalet eventuella
förlängningar. I samband med återkommande kontrakt anges, om möjligt, även en preliminär tidsplan för
ytterligare upphandling för de tjänster som skall upphandlas.
b) Angivande av om utförandet av tjänsten enligt lagar eller författningar är förbehållet en viss yrkesgrupp.
c) Hänvisning till lagar och andra författningar.
d) Uppgift om juridiska personer skall ange namn och yrkeskvalifikationer på den personal som är ansvarig för
utförandet av tjänsterna.
e) Uppgift om tjänsteleverantörer får lämna anbud på en del av tjänsterna ifråga.
7. Om möjligt, uppgift om det är tillåtet att lämna in alternativa anbud.
8. Tidsfrister för leverans eller utförande eller tjänstekontraktets varaktighet och om möjligt datum för påbörjandet.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
267
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/81
9. a) Adress från vilken kontraktshandlingar och förfrågningsunderlag kan beställas.
b) I förekommande fall, belopp och betalningssätt, om avgift skall erläggas för sådana dokument.
10. a) Sista datum för mottagande av anbud eller preliminära anbud när det rör sig om införandet av ett dynamiskt
inköpssystem.
b) Adress till vilken begäran skall skickas.
c) Det eller de språk som dessa skall vara avfattade på.
11. a) I förekommande fall, personer som får närvara vid öppnandet av anbuden.
b) Datum, tid och plats för öppnandet.
12. I tillämpliga fall, de säkerheter och garantier som begärs.
13. Huvudsakliga villkor för finansiering och betalning och/eller hänvisning till de texter som innehåller villkoren.
14. I tillämpliga fall, den rättsliga form som en grupp ekonomiska aktörer som tilldelas kontrakt skall anta.
15. Ekonomiska och tekniska minimikrav på den marknadsaktör som tilldelas kontraktet.
16. Den tid anbudsgivaren skall vara bunden av sitt anbud.
17. I förekommande fall, särskilda villkor för kontraktets fullgörande.
18. De kriterier som avses i artikel 54 och som skall användas vid tilldelning av kontrakt:
”lägsta pris” eller
”ekonomiskt mest fördelaktiga anbud”. De kriterier som utgör det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet samt
deras viktning, eller i förekommande fall deras ordningsföljd, skall anges, om de inte framgår av specifikationerna
eller i anbudsinfordran.
19. I förekommande fall, hänvisning till offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av det periodiska
meddelandet till eller meddelandet om offentliggörande av detta meddelande om upphandlarprofil för kontraktet.
20. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överklagande, eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e
‑postadress
till den avdelning från vilken informationen kan erhållas.
21. Datum då den upphandlande enheten avsänt meddelandet.
22. Datum då Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer mottagit meddelandet (skall uppges av
byrån).
23. Övriga upplysningar.
B. SELEKTIVT FÖRFARANDE
1. Den upphandlande enhetens namn, post
‑, telegram‑ och e‑postadress samt telefon‑, telex‑ och faxnummer.
2. I förekommande fall, ange om kontraktet är reserverat för skyddade verkstäder eller om dess fullgörande är
reserverat inom ramen för program för skyddad anställning.
3. Slag av kontrakt (varor, byggentreprenad eller tjänster samt angivande av om det gäller ett ramavtal).
Tjänstekategori enligt bilaga XVI A eller XVI B och beskrivning av denna (referensnummer enligt nomenklaturen).
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
268
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/82
I förekommande fall anges om anbuden infordras med avseende på köp, leasing, hyra eller hyrköp eller en
kombination av dessa.
4. Plats för leverans, utförande eller tillhandahållande.
5. För varor och byggentreprenader:
a) Slag och mängd av de varor som skall levereras (referensnummer enligt nomenklaturen). Ange särskilt option på
kompletterande köp och, om möjligt, en uppskattning av den tid som står till förfogande för utnyttjande av
optionen samt antalet eventuella förlängningar. I samband med återkommande kontrakt anges även, om möjligt,
en preliminär tidsplan för ytterligare upphandling för de produkter som skall upphandlas eller slag och
omfattning av tjänsterna samt en allmän beskrivning av arbetet (referensnummer enligt nomenklaturen).
b) Uppgift om leverantörerna kan lämna anbud på alla de efterfrågade varorna eller delar därav.
Om arbetet eller kontraktet i fråga om byggentreprenader är uppdelat i flera delar skall storleksordningen på de
olika delarna anges liksom möjligheten att lämna anbud på en, flera eller alla delar.
c) För byggentreprenadkontrakt: uppgifter om syftet med entreprenaden eller kontraktet när det senare även
innebär projektering.
6. För tjänster:
a) Slag och omfattning av de tjänster som skall levereras. Ange särskilt option på kompletterande köp och, om
möjligt, en uppskattning av den tid som står till förfogande för utnyttjande av optionen samt antalet eventuella
förlängningar. I samband med återkommande kontrakt anges, om möjligt, även en preliminär tidsplan för
ytterligare upphandling för de tjänster som skall upphandlas.
b) Angivande av om utförandet av tjänsten enligt lagar eller författningar är förbehållet en viss yrkesgrupp.
c) Hänvisning till lagar och andra författningar.
d) Angivande av huruvida juridiska personer skall ange namn och yrkeskvalifikationer på den personal som är
ansvarig för utförandet av tjänsten.
e) Uppgift om tjänsteleverantörer får lämna anbud på en del av tjänsterna ifråga.
7. Om möjligt, uppgift om det är tillåtet att lämna in alternativa anbud.
8. Tidsfrister för leverans eller utförande eller tjänstekontraktets varaktighet och om möjligt datum för påbörjandet.
9. I tillämpliga fall, den rättsliga form som en grupp ekonomiska aktörer som tilldelas kontrakt skall anta.
10. a) Sista datum för mottagande av begäran om deltagande.
b) Adress till vilken begäran skall skickas.
c) Det eller de språk som dessa skall vara avfattade på.
11. Sista datum för avsändande av inbjudan att lämna anbud.
12. I tillämpliga fall, de säkerheter och garantier som begärs.
13. Huvudsakliga villkor för finansiering och betalning och/eller hänvisning till de texter som innehåller villkoren.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
269
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/83
14. Upplysningar om den ekonomiska aktörens personliga ställning och de ekonomiska och tekniska minimikrav som
vederbörande skall uppfylla.
15. De kriterier som avses i artikel 55 och som skall användas vid tilldelning av kontrakt:
”lägsta pris” eller
”ekonomiskt mest fördelaktiga anbud”. De kriterier som utgör det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet samt
deras viktning, eller i förekommande fall deras ordningsföljd, skall anges, om de inte framgår av specifikationerna
eller i anbudsinfordran.
16. I förekommande fall, särskilda villkor för kontraktets fullgörande.
17. I förekommande fall, hänvisning till offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av det periodiska
meddelandet till eller meddelandet om offentliggörande av detta meddelande om upphandlarprofil för kontraktet.
18. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e
‑postadress
till den avdelning från vilken informationen kan erhållas.
19. Datum då den upphandlande enheten avsänt meddelandet.
20. Datum då Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer mottagit meddelandet (skall uppges av
byrån).
21. Övriga upplysningar.
C. FÖRHANDLAT FÖRFARANDE
1. Den upphandlande enhetens namn, post
‑, telegram‑ och e‑postadress samt telefon‑, telex‑ och faxnummer.
2. I förekommande fall, ange om kontraktet är reserverat för skyddade verkstäder eller om dess fullgörande är
reserverat inom ramen för program för skyddad anställning.
3. Slag av kontrakt (varor, byggentreprenad eller tjänster samt angivande av om det gäller ett ramavtal).
Tjänstekategori enligt bilaga XVI A eller XVI B och beskrivning av denna (referensnummer enligt nomenklaturen).
I förekommande fall anges om anbuden infordras med avseende på köp, leasing, hyra eller hyrköp eller en
kombination av dessa.
4. Plats för leverans, utförande eller tillhandahållande.
5. För varor och byggentreprenader:
a) Slag och mängd av de produkter som skall levereras (referensnummer enligt nomenklaturen). Ange särskilt
option på kompletterande köp och, om möjligt, en uppskattning av den tid som står till förfogande för
utnyttjande av optionen samt antalet eventuella förlängningar. I samband med återkommande kontrakt anges
även, om möjligt, en preliminär tidsplan för ytterligare upphandling för de produkter som skall upphandlas eller
slag och omfattning av tjänsterna samt en allmän beskrivning av arbetet (referensnummer enligt nomenklatu-
ren).
b) Uppgift om leverantörerna kan lämna anbud på alla de efterfrågade varorna eller delar därav.
Om arbetet eller kontraktet i fråga om byggentreprenader är uppdelat i flera delar skall storleksordningen på de
olika delarna anges liksom möjligheten att lämna anbud på en, flera eller alla delar.
c) För byggentreprenadkontrakt: uppgifter om syftet med entreprenaden eller kontraktet när det senare även
innebär projektering.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
270
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/84
6. För tjänster:
a) Slag och omfattning av de tjänster som skall levereras. Ange särskilt option på kompletterande köp och, om
möjligt, en uppskattning av den tid som står till förfogande för utnyttjande av optionen samt antalet eventuella
förlängningar. I samband med återkommande kontrakt anges, om möjligt, även en preliminär tidsplan för
ytterligare upphandling för de tjänster som skall upphandlas.
b) Angivande av om utförandet av tjänsten enligt lagar eller författningar är förbehållet en viss yrkesgrupp.
c) Hänvisning till lagar och andra författningar.
d) Uppgift om juridiska personer skall ange namn och yrkeskvalifikationer på den personal som är ansvarig för
utförandet av tjänsterna.
e) Uppgift om tjänsteleverantörer får lämna anbud på en del av tjänsterna.
7. Om möjligt, uppgift om det är tillåtet att lämna in alternativa anbud.
8. Tidsfrister för leverans eller utförande eller tjänstekontraktets varaktighet och om möjligt datum för påbörjandet.
9 I tillämpliga fall, den rättsliga form som en grupp ekonomiska aktörer som tilldelas kontrakt skall anta.
10. a) Sista datum för mottagande av begäran om deltagande.
b) Adress till vilken begäran skall skickas.
c) Det eller de språk som dessa skall vara avfattade på.
11. I förekommande fall, begärda säkerheter eller garantier.
12. Huvudsakliga villkor för finansiering och betalning och/eller hänvisning till de texter som innehåller villkoren.
13. Upplysningar om den ekonomiska aktörens personliga ställning och de ekonomiska och tekniska minimikrav som
vederbörande skall uppfylla.
14. De kriterier som avses i artikel 54 och som skall användas vid tilldelning av kontrakt:
”lägsta pris” eller
”ekonomiskt mest fördelaktiga anbud”. De kriterier som utgör det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet samt
deras viktning, eller i förekommande fall deras ordningsföljd, skall anges, om de inte framgår av specifikationerna
eller i inbjudan att förhandla.
15. I förekommande fall, namn och adress till de ekonomiska aktörer som den upphandlande enheten redan utsett.
16. I förekommande fall, datum för tidigare offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning.
17. I förekommande fall, särskilda villkor för kontraktets fullgörande.
18. I förekommande fall, hänvisning till offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av det periodiska
meddelandet eller meddelandet om offentliggörande av detta meddelande om upphandlarprofil för kontraktet.
19. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e
‑postadress
till den avdelning från vilken informationen kan erhållas.
20. Datum då den upphandlande enheten avsände meddelandet.
21. Datum då Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer mottagit meddelandet (skall uppges av
byrån).
22. Övriga upplysningar.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
271
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/85
D. MEDDELANDE OM FÖRENKLAT ANBUDSFÖRFARANDE INOM RAMEN FÖR ETT DYNAMISKT INKÖPS-
SYSTEM (
1
)
1. Land där den upphandlande enheten finns.
2. Den upphandlande enhetens namn och e
‑postadress.
3. Hänvisning till offentliggörandet av det meddelande om upphandling som rör ett dynamiskt inköpssystem.
4. E
‑postadress där de specifikationer och de kompletterande handlingar som rör ett dynamiskt inköpssystem finns
tillgängliga.
5. Föremålet för upphandlingen: Beskrivning genom hänvisningsnumren i CPV
‑nomenklaturen och mängden eller
omfattningen av de kontrakt som skall tilldelas.
6. Tidsperiod inom vilken de preliminära anbuden skall lämnas in.
(1) Bör införlivas i systemet för att senare ge möjlighet att deltaga när konkurrensen släpps fri på specifika marknader.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
272
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/86
BILAGA XIV
INFORMATION
SOM
SKALL
FINNAS
I
MEDDELANDEN
OM
ATT
DET
FINNS
ETT
KVALIFICERINGSSYSTEM
1. Den upphandlande enhetens namn, post
‑, telegram‑ och e‑postadress samt telefon‑, telex‑ och faxnummer.
2. I förekommande fall, ange om kontraktet är reserverat för skyddade verkstäder eller om dess fullgörande är
reserverat inom ramen för program för skyddad anställning.
3. Syftet med kvalificeringssystemet (beskrivning av de varor, tjänster eller byggentreprenader eller kategorier av dessa
som skall inköpas med hjälp av detta system
– referensnummer enligt nomenklaturen).
4. De villkor som ekonomiska aktörer skall uppfylla med tanke på deras kvalificering enligt det system och de
metoder med vilka vart och ett av dessa villkor skall kontrolleras. Om beskrivningen av villkoren och kontrollme-
toderna är omfattande och bygger på dokument som intresserade ekonomiska aktörer har tillgång till, räcker det
med en sammanfattning av de huvudsakliga villkoren och metoderna och en hänvisning till dessa dokument.
5. Den tid kvalificeringssystemet gäller och formaliteter för förnyande av systemet.
6. Uppgift om att meddelandet fungerar som inbjudan till anbudsgivning.
7. Adress från vilken ytterligare information och dokumentation om kvalificeringssystemet kan erhållas (när denna
adress inte är densamma som i punkt 1).
8. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e
‑postadress
till den avdelning från vilken informationen kan erhållas.
9. Om möjligt, de kriterier som enligt artikel 55 skall användas vid tilldelning av kontrakt:
”lägsta pris” eller
”ekonomiskt mest fördelaktiga anbud”. De kriterier som utgör det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet samt
deras viktning, eller i förekommande fall deras ordningsföljd, skall anges, om de inte framgår av specifikationerna
eller anbudsinfordran eller inbjudan att förhandla.
10. I förekommande fall, övriga upplysningar.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
273
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/87
BILAGA XV A
A. INFORMATION SOM SKALL FINNAS I PERIODISKA MEDDELANDEN
I. UPPLYSNINGAR SOM ALLTID SKALL LÄMNAS
1. Namn, post
‑, telegram‑ och e‑postadress samt telefon‑, telex‑ och faxnummer till den upphandlande enheten eller
till den enhet från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. a) För varukontrakt: Slag och mängd eller värde avseende de tjänster eller produkter som skall levereras;
referensnummer enligt nomenklaturen.
b) För byggentreprenadkontrakt: slag och omfattning av de tjänster som skall utföras, allmän beskrivning av arbetet
eller delar därav; referensnummer enligt nomenklaturen.
c) För tjänstekontrakt: planerad total upphandling i var och en av tjänstekategorierna enligt bilaga XVI A;
referensnummer enligt nomenklaturen.
3. Datum då meddelandet avsänts eller då meddelandet om offentliggörande av detta meddelande om upphandlar-
profil avsänts.
4. Datum då Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer mottagit meddelandet (skall uppges av
byrån).
5. I förekommande fall, övriga upplysningar.
II. UPPLYSNINGAR SOM ALLTID SKALL LÄMNAS NÄR MEDDELANDET FUNGERAR SOM MEDDELANDE OM
UPPHANDLING ELLER NÄR DET MÖJLIGGÖR EN FÖRKORTAD TIDSFRIST FÖR MOTTAGANDE AV ANSÖK-
NINGAR ELLER ANBUD
6. Uppgift om att intresserade leverantörer skall meddela den upphandlande enheten sitt intresse för kontraktet eller
kontrakten.
7. I förekommande fall, ange om kontraktet är reserverat för skyddade verkstäder eller om dess fullgörande är
reserverat inom ramen för program för skyddad anställning.
8. Tidsfrist för mottagande av begäran om att få en inbjudan att lämna anbud eller att förhandla.
9. Slag och mängd av de varor som skall levereras eller allmän beskrivning av arbetet eller tjänstekategorin enligt
bilaga XVI A samt benämning och angivande av om ett eller flera ramavtal planeras. Ange särskilt option på
kompletterande köp och en uppskattning av den tid som står till förfogande för utnyttjande av optionen samt
antalet eventuella förlängningar. I samband med återkommande kontrakt anges även preliminär tidsplan för
ytterligare upphandling.
10. Ange om det gäller köp, leasing, hyra, hyrköp eller en kombination av dessa.
11. Tidsfrister för leverans eller utförande eller kontraktets varaktighet och om möjligt datum för påbörjandet.
12. Adress till vilken intresserade företag skall vända sig för att skriftligen visa sitt intresse.
Sista datum för mottagande av intresseanmälningar.
Det eller de språk som tillåts för inlämnande av ansökan eller anbud.
13. Villkor av ekonomisk eller teknisk natur, finansiella och tekniska garantier som krävs av leverantörerna.
14. a) Preliminärt datum (om känt) när förfarandet för tilldelning av kontraktet eller kontrakten skall inledas.
b) Typ av tilldelningsförfarande (selektivt eller förhandlat).
c) Belopp och betalningssätt om avgift skall erläggas för dokument om hur tilldelningen sker.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
274
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/88
15. I förekommande fall, särskilda villkor för kontraktets eller kontraktens fullgörande.
16. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e
‑postadress
till den avdelning från vilken informationen kan erhållas.
17. Om möjligt, de kriterier som enligt artikel 55 skall användas vid tilldelning av kontrakt:
”lägsta pris” eller
”ekonomiskt mest fördelaktiga anbud”. De kriterier som utgör det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet samt
deras viktning, eller i förekommande fall deras ordningsföljd, skall anges, om de inte framgår av specifikationerna
eller inte finns angivna i inbjudan att bekräfta intresset enligt artikel 47.5 eller i anbudsinfordran eller inbjudan att
förhandla.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
275
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/89
BILAGA XV B
INFORMATION SOM SKALL FINNAS I MEDDELANDEN OM OFFENTLIGGÖRANDE I ETT FÖRHANDS-
MEDDELANDE AV EN UPPHANDLARPROFIL OM UPPHANDLING INTE UTNYTTJAS
1. Land där den upphandlande enheten finns.
2. Den upphandlande enhetens namn.
3. Internetadress för upphandlarprofilen (URL).
4. Referensnummer enligt CPV-nomenklaturen.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
276
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/90
BILAGA XVI
INFORMATION SOM SKALL FINNAS I MEDDELANDEN OM TILLDELADE KONTRAKT
I. Information som skall offentliggöras i
Europeiska unionens officiella tidning (
1
)
1. Den upphandlande enhetens namn och adress.
2. Slag av kontrakt (varor, byggentreprenader eller tjänster och referensnummer enligt nomenklaturen samt angivande
av om det gäller ett ramavtal).
3. Åtminstone en kort beskrivning av slag och mängd/omfattning av de varor, arbeten eller tjänster som skall
levereras.
4. a) Form av konkurrensutsättning (meddelande om kvalificeringssystemet, periodiskt meddelande, anbudsförfarande).
b) Hänvisning till offentliggörandet av meddelandet i Europeiska unionens officiella tidning.
c) Om kontrakt tilldelats utan konkurrensutsättning: de relevanta bestämmelserna enligt artiklarna 40.3 eller 32.
5. Förfarande vid tilldelning av kontrakt (öppet, selektivt eller förhandlat).
6. Antal mottagna anbud.
7. Datum för tilldelning av kontrakt.
8. Priset vid förmånliga inköp enligt artikel 39.3 j.
9. Namn och adress till den eller de ekonomiska aktörer som utsetts.
10. Ange i förekommande fall om ett kontrakt har blivit eller eventuellt kan bli uppdelat på underleverantörer.
11. Erlagt pris eller högsta och lägsta anbud som har beaktats vid tilldelningen av kontraktet.
12. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överprövning eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överprövning eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e
‑postadress
till den avdelning från vilken informationen kan erhållas.
13. Valfria upplysningar:
— Värde och omfattning av den del av kontraktet som har blivit eller eventuellt kan bli utlagt på tredje man.
— Kriterier för tilldelning av kontrakt.
II. Information som inte är avsedd att offentliggöras
14. Antal tilldelade kontrakt (när ett kontrakt har delats mellan flera leverantörer).
15. Värdet av varje tilldelat kontrakt.
16. Varornas eller tjänsternas ursprungsland (ursprung inom eller utom gemenskapen, i det senare fallet med angivande
av tredje land).
17. Tillämpade tilldelningskriterier (det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, lägsta pris).
(1) Uppgifterna i rubrikerna 6, 9 och 11 skall betraktas som upplysningar som inte skall publiceras när den upphandlande enheten anser
att en publicering skulle skada ett känsligt kommersiellt intresse.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
277
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/91
18. Tilldelades kontraktet en anbudsgivare som föreslagit alternativ enligt artikel 36.3?
19. Förkastades några anbud enligt artikel 57 på grund av att de var alltför låga?
20. Datum då den upphandlande enheten avsänt meddelandet.
21. För kontrakt som gäller tjänster enligt bilaga XVI B: den upphandlande enhetens samtycke till att meddelandet
offentliggörs (artikel J.4).
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
278
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/92
BILAGA XVII A (
1
)
TJÄNSTER SOM OMFATTAS AV ARTIKEL 31
Kategori
Beskrivning
CPC-referens-
nummer (1)
CPV-referensnummer
1
Underhålls- och reparationstjänster
6112, 6122, 633,
886
Från 50100000 till 50982000
(utom 50310000 till 50324200 och 50116510
‑9, 50190000-3,
50229000-6, 50243000-0)
2
Landtransport (
2
), även säkerhets- och
kurir-transporter, med undantag av post-
befordran
712 (utom
71235), 7512,
87304
Från 60112000-6 till 60129300-1
(utom 60121000 till 60121600, 60122200-1, 60122230-0) och
från 64120000-3 till 64121200-2
3
Flygtransport av passagerare och gods,
med undantag av postbefordran
73 (utom 7321)
Från 62100000-3 till 62300000-5
(utom 62121000-6, 62221000-7)
4
Postbefordran på land (
2
) och i luften
71235, 7321
60122200-1, 60122230-0
62121000-6, 62221000-7
5
Telekommunikationstjänster
752
Från 64200000-8 till 64228200-2,
72318000-7 och
från 72530000-9 till 72532000-3
6
Finansiella tjänster:
a) Försäkringstjänster
b) Bank- och investeringstjänster (
3
)
ex 81, 812, 814
Från 66100000-1 till 66430000-3 och
från 67110000-1 till 67262000-1 (
1
)
7
Databehandlingstjänster
och
därmed
sammanhängande tjänster
84
Från 50300000-8 till 50324200-4
Från 72100000-6 till 72591000-4
(utom 72318000-7 och från 72530000-9 till 72532000-3)
8
Forsknings- och utvecklingstjänster (
4
)
85
Från 73000000-2 till 73300000-5
(utom 73200000-4, 73210000-7, 7322000-0)
9
Redovisnings-, revisions- och bokförings-
tjänster
862
Från 74121000-3 till 74121250-0
10
Marknads- och opinionsundersökningar
864
Från 74130000-9 till 74133000-0 och
74423100-1, 74423110-4
11
Organisationskonsulttjänster (
5
) och där-
med sammanhängande tjänster
865, 866
Från 73200000-4 till 73220000-0
Från 74140000-2 till 74150000-5
(utom 74142200-8) och
74420000-9, 74421000-6,
74423000-0, 74423200-2,
74423210-5, 74871000-5,
93620000-0
(1) Vid olikheter i tolkningen mellan CPV och CPC skall CPC
‑nomenklaturen tillämpas.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
279
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/93
Kategori
Beskrivning
CPC-referens-
nummer (1)
CPV-referensnummer
12
Arkitekttjänster, tekniska konsulttjänster
och integrerade tekniska tjänster, stads-
planering och landskapsarkitektur, där-
med
sammanhängande
vetenskapliga
och
tekniska
konsulttjänster,
teknisk
provning och analys
867
Från 74200000-1 till 74276400-8 och
från 74310000-5 till 74323100-0, och 74874000-6
13
Reklamtjänster
871
Från 74400000-3 till 74422000-3
(utom 74420000-9 och 74421000-6)
14
Fastighetsstädning och fastighetsförvalt-
ning
874, 82201
–
82206
Från 70300000-4 till 70340000-6 och
från 74710000-9 till 74760000-4
15
Förlags- och tryckeritjänster mot arvode
eller på kontrakt
88442
Från 78000000-7 till 78400000-1
16
Avlopps- och renhållningstjänster, saner-
ing och liknande tjänster
94
Från 90100000-8 till 90320000-6 och
50190000-3, 50229000-6,
50243000-0
(1) CPV
‑nomenklatur (preliminär version) som används för att fastställa tillämpningsområdet för direktiv 92/50/EEG.
(2) Med undantag av järnvägstransport som omfattas av kategori 18.
(3) Med undantag av finansiella tjänster i samband med utfärdande, förvärv, försäljning eller överföring av värdepapper eller andra finansiella instrument samt
riksbankstjänster. Dessutom undantas tjänster som avser förvärv eller hyra, oavsett finansieringsvillkor, av mark, befintliga byggnader eller annan fast egendom eller
som avser rättigheter till sådan egendom. Finansiella tjänster som tillhandahålls samtidigt med, före eller efter köpe
‑ eller hyreskontraktet, oberoende av form, skall
dock omfattas av detta direktiv.
(4) Med undantag av forsknings
‑ och utvecklingstjänster som inte uteslutande är till förmån för den upphandlande myndigheten i dess egen verksamhet, under
förutsättning att dessa tjänster helt finansieras av den upphandlande myndigheten.
(5) Med undantag av medlings
‑ och förlikningstjänster.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
280
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/94
BILAGA XVII B
TJÄNSTER SOM OMFATTAS AV ARTIKEL 32
Kategori
Beskrivning
CPC-referensnummer
CPV-referensnummer
17
Hotell- och restaurangtjänster
64
Från 55000000-0 till 55524000-9 och
från 93400000-2 till 93411000-2
18
Järnvägstransport
711
60111000-9 och
från 60121000-2 till 60121600-8
19
Sjötransport
72
Från 61000000-5 till 61530000-9 och
från 63370000-3 till 63372000-7
20
Hjälptjänster och tjänster i anslutning till
transporter
74
62400000-6, 62440000-8,
62441000-5, 62450000-1
Från 63000000-9 till 63600000-5
(utom 63370000-3, 63371000-0,
63372000-7) och
74322000-2, 93610000-7
21
Juridiska tjänster
861
Från 74110000-3 till 74114000-1
22
Rekrytering och urval av personal (
1
)
872
Från 74500000-4 till 74540000-6
(utom 74511000-4) och
från 95000000-2 till 95140000-5
23
Spanings- och säkerhetstjänster, med un-
dantag av säkerhetstransporter
873 (utom 87304)
Från 74600000-5 till 74620000-1
24
Undervisning och yrkesutbildning
92
Från 80100000-5 till 80430000-7
25
Hälsovård och socialtjänster
93
74511000-4, och
från 85000000-9 till 85323000-9 (utom 85321000-5 och
85322000-2)
26
Fritids- och idrottsverksamhet samt kul-
turverksamhet
96
Från 74875000-3 till 74875200-5 och
från 92000000-1 till 92622000-7
(utom 92230000-2)
27
Övriga tjänster
(1) Med undantag av anställningskontrakt.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
281
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/95
BILAGA XVIII
INFORMATION SOM SKALL FINNAS I MEDDELANDEN OM PROJEKTTÄVLINGAR
1. Namn, post
‑, telegram‑ och e‑postadress, telefon‑, telex‑ och faxnummer till den upphandlande enheten och till den
enhet från vilken relevanta handlingar kan erhållas.
2. Projektbeskrivning (referensnummer enligt nomenklaturen).
3. Typ av projekttävling: öppen eller selektiv.
4. Vid en öppen projekttävling: slutdatum för mottagande av bidrag.
5. Vid en selektiv projekttävling:
a) Planerat antal deltagare eller största och minsta antal deltagare.
b) I tillämpliga fall, namn på redan utvalda deltagare.
c) Kriterier för att välja ut deltagare.
d) Slutdatum för mottagande av begäran om deltagande.
6. I tillämpliga fall, uppgift om när deltagande är förbehållet en viss yrkeskategori.
7. Kriterier för bedömning av bidragen.
8. I tillämpliga fall, namn på utvalda juryledamöter.
9. Uppgift om jurybeslut är bindande för den upphandlande enheten.
10. I tillämpliga fall, antal och värde av de priser som delas ut.
11. I tillämpliga fall, uppgifter angående ersättning till samtliga deltagare.
12. Uppgift om prisvinnarna är berättigade att tilldelas eventuella följdkontrakt.
13. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överprövning eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överprövning eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e
‑postadress
till den avdelning från vilken informationen kan erhållas.
14. Datum då meddelandet avsänts.
15. Datum då Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer mottog meddelandet.
16. Övriga upplysningar.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
282
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/96
BILAGA XIX
INFORMATION SOM SKALL FINNAS I MEDDELANDEN OM RESULTATET AV EN PROJEKTTÄVLING
1. Den upphandlande enhetens namn, post
‑ och telegramadress, telefon‑, telex‑ och faxnummer.
2. Projektbeskrivning (referensnummer enligt nomenklaturen).
3. Totalt antal deltagare.
4. Antal utländska deltagare.
5. Vinnare av tävlingen.
6. I förekommande fall, priset/priserna.
7. Övriga upplysningar.
8. Hänvisning till meddelandet om tävling.
9. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överprövning eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överprövning eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e
‑postadress
till den avdelning från vilken informationen kan erhållas.
10. Datum då meddelandet avsänts.
11. Datum då Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer mottog meddelandet.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
283
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/97
BILAGA XX
KARAKTERISTIKA FÖR OFFENTLIGGÖRANDET
1. Offentliggörande av meddelanden
a) De upphandlande enheterna skall översända de meddelanden som avses i artiklarna 41, 42, 43 och 63 till Byrån för
Europeiska gemenskapernas officiella publikationer i det format som krävs enligt kommissionens direktiv
2001/78/EG av den 13 september 2001 om ändring av bilaga IV till rådets direktiv 93/36/EEG, bilagorna IV, V
och VI till rådets direktiv 93/37/EEG, bilagorna III och IV till rådets direktiv 92/50/EEG, ändrat genom
direktiv 97/52/EG, samt bilagorna XII
–XV, XVII och XVIII till rådets direktiv 93/38/EEG, ändrat genom direktiv
98/4/EG om användning av standardformulär i offentliggjorda meddelanden (
1
). De som avses i artikel 41 första
stycket om upphandlarprofil enligt artikel 34.2 b skall även följa detta format, liksom även meddelandet om detta
offentliggörande.
b) De meddelanden som avses i artiklarna 41, 42, 43 och 63 skall offentliggöras av Byrån för Europeiska
gemenskapernas officiella publikationer eller av de upphandlande enheterna vid periodiska meddelanden om
upphandlarprofil enligt artikel 41.1 första stycket.
De upphandlande enheterna kan därutöver offentliggöra denna information på Internet i form av den
”upphandlar-
profil
” som avses i punkt 2 b.
c) Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer skall till de upphandlande enheterna sända en
bekräftelse på det offentliggörande som avses i artikel 44.8.
2. Offentliggörande av kompletterande upplysningar
a) De upphandlande enheterna kan offentliggöra samtliga specifikationer och kompletterande handlingar på Internet.
b) Upphandlarprofilen kan innehålla de periodiska meddelanden som avses i artikel 41.1, uppgifter om pågående
inbjudningar att lämna anbud, planerade inköp, tecknade kontrakt, annullerade förfaranden samt all annan
information av allmänt intresse, t.ex. kontaktpersoner, telefon
‑ och faxnummer, post‑ och e‑postadress.
3. Format och förfaranden för överföring av meddelanden på elektronisk väg
Format och förfaranden för överföring av meddelanden på elektronisk väg är tillgängliga på följande Internetadress:
”http://simap.eu.int”.
(1) EGT L 285, 29.10.2001, s. 1 och EGT L 214, 9.8.2002, s. 1.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
284
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/98
BILAGA XXI
DEFINITION AV VISSA TEKNISKA SPECIFIKATIONER
I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
1. a) teknisk specifikation: i fråga om tjänste
‑ eller varukontrakt, en specifikation i ett dokument med angivande av
kraven på en produkts eller en tjänsts egenskaper, som kvalitetsnivåer, miljöprestandanivåer, formgivning för alla
användningsområden (inklusive tillgänglighet för funktionshindrade) och bedömning av överensstämmelse, pre-
standa, produktens användningsområde, säkerhet eller mått, samt krav på produkten angående den beteckning
under vilken den saluförs, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning,
bruksanvisningar, produktionsförfaranden och
‑metoder liksom förfaranden vid bedömning av överensstämmelse.
b) tekniska specifikationer: i fråga om byggentreprenadkontrakt, samtliga tekniska föreskrifter, vilka bland annat skall
upptas i specifikationerna, med angivande av de egenskaper som krävs av ett material, en produkt eller en vara
för att materialet, produkten eller varan skall kunna beskrivas på ett sådant sätt att detta lämpar sig för den
upphandlande enhetens planerade användning. De tekniska kraven skall omfatta miljöprestandanivåer, formgiv-
ning med tanke på alla krav (inklusive tillgänglighet för funktionshindrade), bedömning av överensstämmelse,
bruksegenskaper, säkerhet eller dimensioner, inbegripet förfaranden för kvalitetskontroll, terminologi, symboler,
tester och testmetoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksanvisningar samt produktionsprocesser och
produktionsmetoder. De skall även innefatta bestämmelser om projektering och kostnad, provnings
‑ och
kontrollregler, villkoren för att entreprenaden skall antas, tekniken eller metoderna för byggnadsverksamheten
samt samtliga övriga tekniska villkor som den upphandlande enheten i enlighet med allmänna eller särskilda
förordningar har möjlighet att föreskriva i fråga om den fullbordade entreprenaden samt om ingående material
eller delar.
2. standard: en teknisk specifikation som godkänts av ett erkänt standardiseringsorgan för upprepad och kontinuerlig
tillämpning, med vilken överensstämmelse inte är obligatorisk och som faller under en av följande kategorier:
— ”Internationell standard”: standard som fastställts av ett internationellt standardiseringsorgan och som är allmänt
tillgänglig.
— ”Europeisk standard”: standard som fastställts av ett europeiskt standardiseringsorgan och som är allmänt
tillgänglig.
— ”Nationell standard”: standard som fastställts av ett nationellt standardiseringsorgan och som är allmänt till-
gänglig.
3. europeiskt tekniskt godkännande: positivt tekniskt utlåtande om användningen av en produkt, grundat på hur den
uppfyller väsentliga krav för byggnadsarbeten, genom sina egenskaper och angivna villkor för tillämpning och
användning. Ett europeiskt tekniskt godkännande skall utfärdas av ett organ för godkännande som för detta ändamål
utsetts av medlemsstaten.
4. gemensam teknisk specifikation: en teknisk specifikation som upprättats enligt ett förfarande som har erkänts av
medlemsstaterna i syfte att åstadkomma enhetlig tillämpning i alla medlemsstaterna och som har offentliggjorts i
Europeiska unionens officiella tidning.
5. teknisk referens: en produkt, med undantag för officiella standarder, som framställs av ett europeiskt standardiser-
ingsorgan i enlighet med förfaranden som anpassats till utvecklingen av marknadens behov.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
285
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/99
BILAGA XXII
ÖVERSIKT ÖVER DE TIDSFRISTER SOM AVSES I ARTIKEL 45
Öppet förfarande
Tidsfrist för mottagande av anbud
– utan periodiskt meddelande i förhand
Tidsfrist
Elektroniskt
avsändande av
meddelandet
Kontraktshandlin-
gar tillgängliga
via medel för
elektronisk
överföring
Elektroniskt
avsändande samt
”elektroniska”
kontraktshandlin-
gar
Effekt punkt 7,
första stycket
Effekt punkt 7,
andra stycket
52
45
47
40
Ingen
ingen
Med offentliggörande av periodiskt meddelande i förhand
A: Generell
tidsfrist
Elektroniskt
avsändande av
meddelandet
Kontraktshandlin-
gar tillgängliga
via medel för
elektronisk
överföring
Elektroniskt
avsändande samt
”elektroniska”
kontraktshandlin-
gar
Effekt punkt 7,
första stycket
Effekt punkt 7,
andra stycket
36
29
31
24
Ingen
ingen
B: Minsta tidsfrist
Elektroniskt
avsändande av
meddelandet
Kontraktshandlin-
gar tillgängliga
via medel för
elektronisk
överföring
Elektroniskt
avsändande samt
”elektroniska”
kontraktshandlin-
gar
Effekt punkt 7,
första stycket
Effekt punkt 7,
andra stycket
22
15
17
10
Tidsfristen på
10 dagar ändras
till 15 dagar
Tidsfristen på
17 dagar ändras
till 22 dagar
Selektivt och förhandlat förfarande
Tidsfrist för mottagande av begäran om deltagande
Generell tidsfrist
Elektroniskt
avsändande av
meddelandet
Kontraktshandlin-
gar tillgängliga
via medel för
elektronisk
överföring
Elektroniskt
avsändande samt
”elektroniska”
kontraktshandlin-
gar
Effekt punkt 8,
första stycket
Effekt punkt 8,
andra stycket
37
30
ej tillämplig
ej tillämplig
ingen
ej tillämplig
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
286
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/100
Minsta tidsfrist
Elektroniskt
avsändande av
meddelandet
Kontraktshandlin-
gar tillgängliga
via medel för
elektronisk
överföring
Elektroniskt
avsändande samt
”elektroniska”
kontraktshandlin-
gar
Effekt punkt 8,
första stycket
Effekt punkt 8,
andra stycket
22
15
ej tillämplig
ej tillämplig
ingen
ej tillämplig
Minsta tidsfrist
Elektroniskt
avsändande av
meddelandet
Kontraktshandlin-
gar tillgängliga
via medel för
elektronisk
överföring
Elektroniskt
avsändande samt
”elektroniska”
kontraktshandlin-
gar
Effekt punkt 8,
första stycket
Effekt punkt 8,
andra stycket
15
8
ej tillämplig
ej tillämplig
Tidsfristen på
8 dagar ändras
till 15 dagar
ej tillämplig
Tidsfrist för mottagande av anbud
A: Generell
tidsfrist
Elektroniskt
avsändande av
meddelandet
Kontraktshandlin-
gar tillgängliga
via medel för
elektronisk
överföring
Elektroniskt
avsändande samt
”elektroniska”
kontraktshandlin-
gar
Effekt punkt 8,
första stycket
Effekt punkt 8,
andra stycket
24
ej tillämplig
19
ej tillämplig
ej tillämplig
ingen
B: Minsta tidsfrist
Elektroniskt
avsändande av
meddelandet
Kontraktshandlin-
gar tillgängliga
via medel för
elektronisk
överföring
Elektroniskt
avsändande samt
”elektroniska”
kontraktshandlin-
gar
Effekt punkt 8,
första stycket
Effekt punkt 8,
andra stycket
10
ej tillämplig
5
ej tillämplig
ej tillämplig
Tidsfristen på
5 dagar ändras till
10 dagar
C: Avtalad
tidsfrist
Elektroniskt
avsändande av
meddelandet
Kontraktshandlin-
gar tillgängliga
via medel för
elektronisk
överföring
Elektroniskt
avsändande samt
”elektroniska”
kontraktshandlin-
gar
Effekt punkt 8,
första stycket
Effekt punkt 8,
andra stycket
ej tillämplig
ej tillämplig
ej tillämplig
ej tillämplig
ej tillämplig
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
287
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/101
BILAGA XXIII
BESTÄMMELSER I INTERNATIONELL ARBETSRÄTT I DEN MENING SOM AVSES I ARTIKEL 52.4
— Konvention nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten
— Konvention nr 98 om tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten
— Konvention nr 29 om tvångs- eller obligatoriskt arbete
— Konvention nr 105 om avskaffande av tvångsarbete
— Konvention nr 138 om minimiålder för tillträde till arbete
— Konvention nr 111 om diskriminering i anställning och yrkesutövning
— Konvention nr 100 om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde
— Konvention nr 182 om avskaffande av de värsta formerna av barnarbete
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
288
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/102
BILAGA XXIV
KRAV PÅ UTRUSTNING FÖR ELEKTRONISK MOTTAGNING AV ANBUD, ANBUDSANSÖKNINGAR, KVALI-
FICERINGSANSÖKNINGAR ELLER RITNINGAR OCH PLANER I PROJEKTTÄVLINGARNA
Utrustning för elektronisk mottagning av anbud, anbudsansökningar, kvalificeringsansökningar eller ritningar och planer
i projekttävlingar skall, i fråga om teknik och lämpliga förfaranden, åtminstone garantera att
a) de elektroniska signaturerna för anbud, anbudsansökningar, kvalificeringsansökningar eller ritningar och planer i
projekttävlingar överensstämmer med de nationella bestämmelserna enligt direktiv 1999/93/EG (
1
),
b) exakt tid och dag för mottagandet av anbud, anbudsansökningar, kvalificeringsansökningar samt ritningar och planer
kan fastställas noggrant,
c) det inom rimliga gränser kan säkerställas att ingen har tillträde till de uppgifter som överförts enligt dessa krav före
utgången av de fastställda tidsfristerna,
d) det vid överträdelse av detta förbud mot tillträde finns rimliga garantier för att överträdelsen klart kan spåras,
e) endast behöriga personer får fastställa eller ändra datum för öppnande av insända uppgifter,
f) tillträde till samtliga eller en del av de insända uppgifterna i de olika etapperna av kvalificeringsprocessen, förfarandet
för kontraktstilldelning eller av projekttävlingen endast är möjlig om de behöriga personerna agerar samtidigt,
g) de insända uppgifterna inte kan göras tillgängliga förrän efter det fastställda datumet vid ett samtidigt agerande av de
behöriga personerna,
h) de uppgifter som mottagits och öppnats enligt dessa krav är tillgängliga endast för de personer som har behörighet
att få kännedom om dem.
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer (EGT L 13, 19.1.2000, s.
12).
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
289
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/103
BILAGA XXV
TIDSFRISTER FÖR INFÖRLIVANDE OCH TILLÄMPNING
Directive
Time-limits for transposition
Time-limits for implementation
93/38/EEC (OJ L 199, 9.8.1993,
p. 84)
1.7.1994
Spain: 1.1.1997; Greece and Portugal:
1.1.1998
98/4/EC (OJ L 101, 1.4.1998, p. 1)
16.2.1999
Greece and Portugal: 16.2.2000
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
290
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/104
BILAGA XXVI
JÄMFÖRELSETABELL (
1
)
Detta direktiv
Direktiv 93/38/EEG
Artikel 1.1
Artikel 1.1, första meningen
Artikel 1.2.a
Artikel 1.4, första meningen,
Anpassad
Artikel 1.2.b, första meningen
Artikel 1.4.b, första meningen
Ändrad
Artikel 1.2.b, andra meningen
Artikel 14.10, andra meningen
Anpassad
Artikel 1.2.c, första stycket
Artikel 1.4.a
Anpassad
Artikel 1.2.c, andra stycket
Ny
Artikel 1.2.d, första stycket
Artikel 1.4.c, första delen
Anpassad
Artikel 1.2.d, andra stycket
Artikel 1.4, andra stycket
Anpassad
Artikel 1.2.d, tredje stycket
Ny
Artikel 1.3.a
Ny
Artikel 1.3.b
Ny
Artikel 1.4
Artikel 1.5
Anpassad
Artikel 1.5
Ny
Artikel 1.6
Ny
Artikel 1.7, första stycket
Artikel 1.6, in fine
Ändrad
Artikel 1.7, andra stycket
Ny
Artikel 1.7, tredje stycket
Artikel 1.6, första meningen
Anpassad
Artikel 1.8
Ny
Artikel 1.9.a - c
Artikel 1.7
Anpassad
Artikel 1.9.d
Artikel 1.16,
Anpassad
Artikel 1.10
Ny
Artikel 1.11
Ny
Artikel 1.12
Ny
Artikel 1.14 och.15
Upphävd
Artikel 2.1.a
Artikel 1.1
Artikel 2.1.b
Artikel 1.2
(1)
”Anpassad” innebär att ordalydelsen har ändrats utan att räckvidden av bestämmelsen i det upphävda direktivet ändrats. Om räckvidden
av bestämmelser i det upphävda direktivet har ändrats, markeras detta med ordet
”ändrad”.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
291
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/105
Detta direktiv
Direktiv 93/38/EEG
Artikel 2.2
Artikel 2.1
Anpassad
Artikel 2.3
Artikel 2.3
Ändrad
Artikel 3.1
Artikel 2.2.a.iii
Anpassad
Artikel 3.2
Artikel 2.5.b
Anpassad
Artikel 3.3
Artikel 2.2.a.ii
Anpassad
Artikel 3.4
Artikel 2.5.a
Anpassad
Artikel 4.1
Artikel 2.2.a.i
Anpassad
Artikel 4.2
Artikel 6.2
Anpassad
Artikel 4.3
Artikel 2.5.a
Anpassad
Artikel 5.1
Artikel 2.2.c
Ändrad
Artikel 5.2
Artikel 2.4
Ändrad
Artikel 6
Ny
Artikel 7
Artikel 2.2.b
Artikel 2.2.d
Upphävd
Artikel 8
Artikel 2.6
Ändrad
Artikel 9
Ny
Artikel 10
Artikel 4.2
Ändrad
Artikel 11.1, första stycket
Artikel 33.2
Artikel 11.1, andra stycket
Artikel 33.3
Ändrad
Artikel 11.2
Artikel 33.1
Ändrad
Artikel 12
Artikel 42.a
Artikel 13.1
Artikel 4.3
Artikel 13.2
Artikel 4.4
Ändrad
Artikel 14
Artikel 5
Artikel 15
Ny
Artikel 16
Artikel 14.1
Ändrad
Artikel 17.1
Artikel 14.2 och 6
Ändrad
Artikel 17.2
Artikel 14.13
Anpassad
Artikel 17.3
Artikel 14.9
Ändrad
Artikel 17.4
Artikel 14.11
Anpassad
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
292
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/106
Detta direktiv
Direktiv 93/38/EEG
Artikel 17.5
Artikel 14.12
Anpassad
Artikel 17.6.a, första stycket
Artikel 14.10, tredje meningen
Ändrad
Artikel 17.6.a, andra stycket
Artikel 14.10, andra stycket, andra meningen
Anpassad
Artikel 17.6.a, tredje stycket
Artikel 14.10, andra stycket, tredje meningen
Ändrad
Artikel 17.6.b, första stycket
Artikel 14.10, andra stycket, första meningen
Ändrad
Artikel 17.6.b, andra stycket
Artikel 14.10, andra stycket, andra meningen
Anpassad
Artikel 17.6.b, tredje stycket
Ny
Artikel 17.7
Artikel 14.7
Ändrad
Artikel 17.8
Artikel 14.8
Artikel 17.9
Artikel 14.4
Ändrad
Artikel 17.10
Artikel 14.3
Ändrad
Artikel 17.11
Artikel 14.5
Artikel 18
Ny
Artikel 19
Artikel 7
Artikel 20
Artikel 6.1 och 3
Anpassad
Artikel 21
Artikel 10
Artikel 22.a
Artikel 12, 1
Ändrad
Artikel 22.b
Artikel 12, 2
Artikel 22.c
Artikel 12, 3
Artikel 23.1
Artikel 1.3
Artikel 23.2
Artikel 13.1, första stycket, leden a och b
Ändrad
Artikel 23.3, första stycket, punkt a
Artikel 13.1, första stycket in fine
Ändrad
Artikel 23, första stycket, punkterna b och c
Ny
Artikel 23.3, andra stycket
Ny
Artikel 23.3, tredje stycket
Artikel 13.1, andra stycket
Ändrad
Artikel 23.4.a
Artikel 13.1, första stycket, punkt b
Ändrad
Artikel 23.4.b
Ny
Artikel 23.4 in fine
Ny
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
293
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/107
Detta direktiv
Direktiv 93/38/EEG
Artikel 23.5
Artikel 13.2
Ändrad
Artikel 24.a
Artikel 1.4.c.i
Artikel 24.b
Artikel 1.4.c.iii
Artikel 24.c
Artikel 1.4,c.iv
Ändrad
Artikel 24.d
Artikel 1 4.c.v
Artikel 24.e
Artikel 1.4.c,vi
Artikel 1.4.c.ii och bilaga XVI A, fotnot 2
Upphävd
Artikel 25
Artikel 11
Ändrad
Artikel 26.a
Artikel 9.1,a
Anpassad
Artikel 26.b
Artikel 9.1,b
Anpassad
Artikel 9.2
Upphävd
Artikel 3.1
Upphävd
Artikel 27
Artikel 3.2
Ändrad
Artikel 3.3
– 5
Upphävd
Artikel 28
Ny
Artikel 29
Ny
Artikel 30
Ny
Artikel 8
Upphävd
Artikel 31
Artikel 15
Anpassad
Artikel 32
Artikel 16
Artikel 33
Artikel 17
Artikel 34
Artikel 18 och artikel 34.4
Ändrad
Artikel 35
Artikel 19
Anpassad
Artikel 36 första stycket
Artikel 34.3
Ändrad
Artikel 36.2
Ny
Artikel 37
Artikel 27
Ändrad
Artikel 38
Ny
Artikel 39.1
Artikel 29.1
Ändrad
Artikel 39.2
Artikel 29.2
Artikel 40.1
Artikel 4.1
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
294
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/108
Detta direktiv
Direktiv 93/38/EEG
Artikel 40.2 och 3
Artikel 20.1 och 2
Artikel 41.1, första stycket
Artikel 22.1
Ändrad
Artikel 41.1, andra
– sjätte stycket
Ny
Artikel 41.2
Artikel 22.4
Artikel 41.3
Artikel 30.9
Anpassad
Artikel 42.1
Artikel 21.1
Artikel 42.2
Ny
Artikel 42.2.a och b
Artikel 21.2, a och b
Anpassad
Artikel 42.2.c, första meningen
Artikel 22.3, första meningen
Artikel 42.2.c, andra meningen
Artikel 22.3, andra meningen
Artikel 43.1
Artikel 24.1
Ändrad
Artikel 43.2
Artikel 24.2
Anpassad
Artikel 43.3
Artikel 24.3, första till tredje meningarna
Anpassad
Artikel 43.4
Artikel 24.3, fjärde meningen
Anpassad
Artikel 43.5
Artikel 24.4
Anpassad
Artikel 44.1
Ny
Artikel 44.2
Ny
Artikel 44.3, första stycket
Ny
Artikel 44.3, andra stycket, första meningen
Artikel 25.3, första meningen
Ändrad
Artikel 44.3, andra stycket, andra meningen
Artikel 25.3, andra meningen
Anpassad
Artikel 44.4, första stycket
Artikel 25.2
Ändrad
Artikel 44.4, andra stycket
Artikel 25.4
Artikel 44.5
Artikel 25.5
Ändrad
Artikel 44.6
Artikel 25.1
Artikel 44.7
Ny
Artikel 44.8
Ny
Artikel 25.3, tredje meningen
Upphävd
Artikel 45.1
Ny
Artikel 45.2
Artikel 26.1, första stycket, första meningen
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
295
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/109
Detta direktiv
Direktiv 93/38/EEG
Artikel 45.3
Artikel 26.2
Anpassad
Artikel 45.4
Artikel 26.1, andra och tredje meningarna
Anpassad
Artikel 45.5
– 8
Ny
Artikel 45.9
Artikel 28.3
Ändrad
Artikel 45.10
Ny
Artikel 46.1
Artikel 28.1
Ändrad
Artikel 46.2
Artikel 28.2
Ändrad
Artikel 47.1, första meningen
Artikel 28.4, första meningen
Artikel 47.1, andra meningen, första strecksat-
sen
Ny
Artikel 47.1, andra meningen, andra strecksat-
sen
Artikel 28.4, andra meningen
Ändrad
Artikel 47.2
Ny
Artikel 47.3
Artikel 28.2
Ändrad
Artikel 47.4, a
– d
Artikel 28.4, a
– d och f
Anpassad
Artikel 28.4.f
Upphävd
Artikel 47.4.e
Artikel 28.4.e
Ändrad
Artikel 47.4.f)
Ny
Artikel 47.5, a
– h
Artikel 21.2.c
Anpassad
Artikel 47.3, i
Ny
Artikel 48.1
Artikel 28.6 första och andra meningarna och
första strecksatsen
Ändrad
Artikel 48.2
Ny
Artikel 48.3
Artikel 28.6, andra och fjärde strecksatserna
Ändrad
Artikel 48.4
Ny
Artikel 48.5
Ny
Artikel 48.6
Artikel 28.5
Ändrad
Artikel 49.1
Artikel 41.3
Ändrad
Artikel 49.2, första stycket
Artikel 41.4, första stycket
Ändrad
Artikel 49.2, andra stycket
Artikel 41.2, andra stycket
Anpassad
Artikel 49.3
Artikel 30.4
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
296
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/110
Detta direktiv
Direktiv 93/38/EEG
Artikel 49.4
Artikel 30.6
Ändrad
Artikel 49.5
Artikel 30.8
Ändrad
Artikel 50.1
Artikel 41.1
Ändrad
Artikel 50.2
Artikel 41.2
Artikel 51
Ny
Artikel 52.1
Artikel 30.5
Ändrad
Artikel 52.2
Artikel 32
Ändrad
Artikel 52.3
Ny
Artikel 53.1
Artikel 30.1
Artikel 53.2
Artikel 30.2
Ändrad
Artikel 53.3
Ny
Artikel 53.4
Ny
Artikel 53.5
Ny
Artikel 53.6
Artikel 30.3
Artikel 53.7
Artikel 30.7
Artikel 53.8
Ny
Artikel 53.9
Artikel 21.3
Artikel 21.5
Upphävd
Artikel 54.1
Ny
Artikel 54.2
Artikel 31.1
Artikel 54.3
Artikel 31.3
Anpassad
Artikel 54.4, första stycket
Artikel 31.2
Anpassad
Artikel 54.4, andra stycket
Ny
Artikel 54.5
Ny
Artikel 54.6
Artikel 55.1
Artikel 34.1
Artikel 55.2
Artikel 34.2
Ändrad
Artikel 35.1 och 2
Upphävd
Artikel 56
Ny
Artikel 57.1 och 2
Artikel 34.5, första och andra styckena
Ändrad
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
297
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/111
Detta direktiv
Direktiv 93/38/EEG
Artikel 57.3
Artikel 34.5, tredje stycke
Ändrad
Artikel 58.1 och 2
Artikel 36.1 och 2
Artikel 58.3
Artikel 36.3 och 4
Anpassad
Artikel 58.4 och 5
Artikel 36.5 och 6
Artikel 59.1, 2, 3, 5 och 6
Artikel 37
Anpassad
Artikel 59.4
Ny
Artikel 60.1
Artikel 23.3
Artikel 60.2
Artikel 23.4
Artikel 61.1 och 2
Artikel 23.1 och 2
Ändrad
Artikel 62.1
Artikel 6.1, Artikel 12
Ändrad
Artikel 62.2
Ny
Artikel 63.1, första stycket
Artikel 21.4
Ändrad
Artikel 63.1, andra stycket
Artikel 24.1 och 2, andra meningen
Anpassad
Artikel 63.2
Artikel 25
Ändrad
Artikel 64
Ny
Artikel 65.1
Artikel 4.1
Anpassad
Artikel 65.2
Artikel 23.5
Artikel 65.3
Artikel 23.6, första stycket
Artikel 66
Artikel 23.6, andra stycket
Ändrad
Artikel 67
Artikel 42
Ändrad
Artikel 39
Upphävd
Artikel 68.1
Artikel 40.5
Ändrad
Artikel 68.2
Ny
Artikel 68.3
Ny
Artikel 69.1, första stycket
Artikel 14.15, första meningen
Ändrad
Artikel 69.1, andra stycket
Artikel 14.15, andra meningen
Ändrad
Artikel 69.2, första stycket
Ny
Artikel 69.2, andra stycket
Artikel 14.14, första och andra meningarna
Ändrad
Artikel 69.3
Artikel 14.14, tredje meningen och 15,
tredje meningen
Anpassad
Artikel 70.1, punkt a
Artikel 40.1
Ändrad
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
298
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/112
Detta direktiv
Direktiv 93/38/EEG
Artikel 70.1, punkt b
Artikel 40.2
Anpassad
Artikel 70.1, punkt c
Artikel 40.3
Ändrad
Artikel 70.1, punkt d
Artikel 40.3
Ändrad
Artikel 70.1, punkt e
Ny
Artikel 70.1, punkterna f, g och h
Ny
Artikel 70.1, punkt i
Artikel 40.2 och 42.2
Anpassad
Artikel 70.1, punkt j
Artikel 14.16
Anpassad
Artikel 40.4
Upphävd
Artikel 43 och artikel 44
Upphävd
Artikel 72
Ny
Bilaga I
Bilaga III
Anpassad
Bilaga II
Bilaga II
Anpassad
Bilaga III
Bilaga I
Anpassad
Bilaga IV
Bilaga VI
Anpassad
Bilaga V
Bilaga VII
Anpassad
Bilaga VI
Ny
Bilaga VII
Bilaga IV
Anpassad
Bilaga VIII
Bilaga V
Anpassad
Bilaga IX
Bilaga IX
Anpassad
Bilaga X
Bilaga VIII
Anpassad
Bilaga XI
Ny
Bilaga XII
Bilaga XI
Anpassad
Bilaga XIII, A till C
Bilaga XII
Ändrad
Bilaga XIII, D
Ny
Bilaga XIV
Bilaga XIII
Ändrad
Bilaga XV, A
Bilaga XIV
Ändrad
Bilaga XV, B
Ny
Bilaga XVI
Bilaga XV
Ändrad
Bilaga XVII A
Bilaga XVI A
Ändrad
Bilaga XVII B
Bilaga XVI B
Anpassad
Bilagorna XVIII och XIX
Bilagorna XVII och XVIII
Ändrad
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
299
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30.4.2004
L 134/113
Detta direktiv
Direktiv 93/38/EEG
Bilaga XX, punkt 1, a
Ny
Bilaga XX, punkt 1.b
Artikel 25.2
Ändrad
Bilaga XX, punkt 1.c
Ny
Bilaga XX, punkterna 2 och 3
Ny
Bilaga XXI, punkt 1
Artikel 1.8
Ändrad
Bilaga XXI, punkt 2, första meningen
Artikel 1.9
Anpassad
Bilaga XXI, punkt 2, första strecksatsen
Ny
Bilaga XXI, punkt 2, andra strecksatsen
Artikel 1.10
Ändrad
Bilaga XXI, punkt 2, tredje strecksatsen
Ny
Bilaga XXI, punkt 3
Artikel 1.12
Ändrad
Bilaga XXI, punkt 4
Artikel 1.11
Artikel 1.13
Upphävd
Bilaga XXII
Ny
Bilaga XXIII
Bilaga XXIV
Ny
Bilaga XXV
Ny
Bilaga XXVI
Ny
Prop. 2009/10:180
Bilaga 6
300
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1177/2009
av den 30 november 2009
om ändring av europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG, 2004/18/EG och 2009/81/EG
avseende de tröskelvärden som ska tillämpas vid upphandlingsförfaranden
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT
DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfaran
dena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter
och posttjänster ( 1 ), särskilt artikel 69,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfaran
dena vid offentlig upphandling av varor, tjänster och byggentre
prenader ( 2 ), särskilt artikel 78,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfaran
dena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader,
varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter
på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven
2004/17/EG och 2004/18/EG ( 3 ), särskilt artikel 68,
efter att ha hört rådgivande kommittén för offentlig upphand
ling, och
av följande skäl:
(1)
Genom
beslut
94/800/EG
av
den
22
december
1994
om
ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar och på
dess behörighetsområden, av avtalen i de multilaterala
förhandlingarna inom Uruguayrundan (1986–1994) ( 4 ),
godkände rådet avtalet om offentlig upphandling (nedan
kallad avtalet). Avtalet bör tillämpas på alla avtal om
offentlig upphandling vilkas värde uppgår till minst de
belopp (nedan kallade tröskelvärden) som anges i avtalet
uttryckta i särskilda dragningsrätter.
(2) Ett
av
syftena
med
direktiv
2004/17/EG
och
2004/18/EG
är att upphandlande enheter och myndigheter som til
lämpar dessa direktiv samtidigt ska kunna uppfylla kra
ven i avtalet. För att nå detta mål bör de tröskelvärden
som fastställs genom dessa direktiv om offentlig upp
handling och som också omfattas av avtalet anpassas
så att de uppgår till de belopp i euro, avrundade till
närmaste tusental, som motsvarar de tröskelvärden som
anges i avtalet.
(3) För
konsekvensens
skull
är
det
lämpligt
att
anpassa
också de tröskelvärden i direktiven 2004/17/EG och
2004/18/EG som inte omfattas av avtalet. Samtidigt
bör de tröskelvärden som fastställs i direktiv 2009/81/EG
anpassas till de ändrade tröskelvärdena enligt artikel 16 i
direktiv 2004/71/EG.
(4)
Direktiven
2004/17/EG,
2004/18/EG
och
2009/81/EG
bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Direktiv 2004/17/EG ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 16 ska ändras på följande sätt:
a) I led a ska beloppet ”412 000 euro” ersättas med
”387 000 euro”.
b) I led b ska beloppet ”5 150 000 euro” ersättas med
”4 845 000 euro”.
2. Artikel 61 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska beloppet ”412 000 euro” ersättas med
”387 000 euro”.
b) I punkt 2 ska beloppet ”412 000 euro” ersättas med
”387 000 euro”.
Artikel 2
Direktiv 2004/18/EG ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 7 ska ändras på följande sätt:
a) I led a ska beloppet ”133 000 euro” ersättas med
”125 000 euro”.
SV
L 314/64
Europeiska unionens officiella tidning
1.12.2009
( 1 ) EUT L 134, 30.4.2004, s. 1.
( 2 ) EUT L 134, 30.4.2004, s. 114.
( 3 ) EUT L 216, 20.8.2009, s. 76.
( 4 ) EGT L 336, 23.12.1994, s. 1.
Prop. 2009/10:180
Bilaga 7
301
b) I led b ska beloppet ”206 000 euro” ersättas med
”193 000 euro”.
c) I led c ska beloppet ”5 150 000 euro” ersättas med
”4 845 000 euro”.
2. I artikel 8 ska första stycket ändras på följande sätt:
a) I led a ska beloppet ”5 150 000 euro” ersättas med
”4 845 000 euro”.
b) I led b ska beloppet ”206 000 euro” ersättas med
”193 000 euro”.
3. I artikel 56 ska beloppet ”5 150 000 euro” ersättas med
”4 845 000 euro”.
4. I artikel 63.1 första stycket ska beloppet ”5 150 000 euro”
ersättas med ”4 845 000 euro”.
5. Artikel 67.1 ska ändras på följande sätt:
a) I led a ska beloppet ”133 000 euro” ersättas med
”125 000 euro”.
b) I led b ska beloppet ”206 000 euro” ersättas med
”193 000 euro”.
c) I led c ska beloppet ”206 000 euro” ersättas med
”193 000 euro”.
Artikel 3
Artikel 8 i direktiv 2009/81/EG ska ändras på följande sätt:
1. I led a ska beloppet ”412 000 euro” ersättas med
”387 000 euro”.
2. I led b ska beloppet ”5 150 000 euro” ersättas med
”4 845 000 euro”.
Artikel 4
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2010.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdat i Bryssel den 30 november 2009.
På kommissionens vägnar
Charlie McCREEVY
Ledamot av kommissionen
SV
1.12.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
314/65
Prop. 2009/10:180
Bilaga 7
302
303
Prop. 2009/10:180 Bilaga 8
Sammanfattning av slutbetänkandet Nya upphandlingsregler 2 (SOU 2006:28)
I detta slutbetänkande redovisas i enlighet med utredningens direktiv (dir. 2004:47) och tilläggsdirektiv (dir. 2005:39) utredningens överväganden beträffande
• frågan om det skall vara möjligt att vid upphandling använda konkurrenspräglad dialog, dynamiskt inköpssystem och elektronisk auktion,
• möjligheterna att ställa miljökrav, sociala krav och andra särskilda krav vid upphandling och möjligheten av att införa en bestämmelse om att miljökrav och sociala krav bör ställas vid upphandling,
• upphandling som inte alls eller endast delvis omfattas av EGdirektivens bestämmelser,
• införandet av en preklusionsfrist för överprövning och vissa andra frågor om överprövning, och
• frågan om ILO:s konvention nr 94 är förenlig med de nya EGdirektiven.
Utredningen tar också upp frågan om införandet av möjligheten att använda inköpscentraler vid upphandling.
Konkurrenspräglad dialog
Konkurrenspräglad dialog är ett förfarande som enligt det klassiska direktivet får användas vid särskilt komplicerade kontrakt. Det innefattar en möjlighet för den upphandlande myndigheten att föra en dialog med utvalda leverantörer i syfte att identifiera och definiera hur myndighetens behov bäst skall kunna tillgodoses.
Den möjlighet som den konkurrenspräglade dialogen ger till diskussion med leverantörer innan de slutliga anbuden lämnas bör kunna bidra till att precisera den upphandlande myndighetens behov och krav och därigenom bidra också till att förbättra upphandlingars kvalitet i fråga om särskilt komplicerade kontrakt.
Möjligheten att använda konkurrenspräglad dialog kan ha betydelse också genom att göra det lättare att ställa specifika krav, vilket kan stimulera framväxten av ny teknik.
Utredningen föreslår att bestämmelser om konkurrenspräglad dialog införs i den klassiska lagen. Förfarandet bör kunna användas även vid upphandling under tröskelvärdena m.m. De föreslagna bestämmelserna har utformats i nära anslutning till direktivtexten.
En konkurrenspräglad dialog är avsedd för särskilda situationer när öppet eller selektivt upphandlingsförfarande inte kan användas. Utredningen bedömer att det skall vara möjligt att överpröva ett beslut om att konkurrenspräglad dialog skall användas. En upphandlande myndighet föreslås vara skyldig att underrätta berörda leverantörer om beslut att inte välja ut en leverantör för deltagande i dialogen, att utesluta
304
Prop. 2009/10:180 Bilaga 8
en lösning och att avsluta en dialog. Sådana beslut kommer därför att kunna överprövas i anslutning till att beslutet fattats. Beslut som avser ändringar av ett slutgiltigt anbud eller ändringar i det valda anbudet kommer däremot i regel inte att kunna överprövas annat än i samband med en överprövning av tilldelningsbeslutet. Beträffande ändringar i ett valt anbud förefaller det troligt att främst skadestånd som remedium kommer i fråga.
Dynamiskt inköpssystem
Ett dynamiskt inköpssystem är ett nytt upphandlingsförfarande som regleras både i det klassiska direktivet och i försörjningsdirektivet. Förfarandet består av två steg. I det första steget skall systemet införas av en upphandlande myndighet/enhet, som därvid skall följa bestämmelserna om öppet förfarande. I det andra steget skall kontrakt tilldelas inom ramen för det dynamiska inköpssystemet. I båda stegen skall uteslutande elektroniska medel användas.
Användningen av elektroniska medel kan leda till effektivitetsförbättringar vid upphandling och därmed till kostnadsminskningar. Dynamiska inköpssystem kan bidra till dessa effekter och kan dessutom leda till lägre priser på det som upphandlas.
Utredningen föreslår att möjligheten att använda dynamiska inköpssystem öppnas. Det finns enligt utredningens bedömning inte anledning att begränsa användningen till upphandling över tröskelvärdena.
Utredningen betonar att en utveckling som innebär att priset får en stor, sannolikt dominerande, betydelse vid upphandlingar där dynamiska inköpssystem används på bekostnad av angelägna och rimliga krav på kvaliteten hos det som upphandlas inte är önskvärd och framhåller att den kommande utvecklingen av användningen av dynamiska inköpssystem bör följas så att eventuella negativa effekter kan uppmärksammas.
Användningen av ett dynamiskt inköpssystem kan medföra två särskilda slag av beslut, beslut om att ta med en leverantör i ett dynamiskt inköpssystem och beslut om att förkasta en leverantörs preliminära anbud. Effekten av att ett preliminärt anbud förkastas är att leverantören inte tas med i systemet. Ett beslut av det första slaget torde kunna överprövas på begäran av en leverantör som inte tilldelats ett kontrakt. Ett beslut av det andra slaget bör kunna överprövas på begäran av den leverantör vars preliminära anbud förkastats.
Elektronisk auktion
Elektroniska auktioner regleras både i det klassiska direktivet och i försörjningsdirektivet.
En elektronisk auktion är inte ett fullständigt upphandlingsförfarande. En elektronisk auktion kan föregå tilldelningen av kontrakt vid användning av öppet, selektivt eller förhandlat förfarande, vid förnyad
305
Prop. 2009/10:180 Bilaga 8
konkurrensutsättning då ramavtal används och när ett kontrakt skall tilldelas inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem.
Användningen av elektroniska medel kan leda till effektivitetsförbättringar vid upphandling och därmed till kostnadsminskningar. Elektroniska auktioner kan bidra till dessa effekter och kan dessutom leda till lägre priser på det som upphandlas.
Eftersom ett av de krav som skall vara uppfyllda för att elektroniska auktioner skall få användas är att kontrakt kan tilldelas direkt med ledning av resultatet av auktionen, kommer förfrågningsunderlaget och tilldelningskriterierna att behöva fastställas med stor noggrannhet. Ett förfarande som innefattar en elektronisk auktion kan därför innebära att en bättre kvalitet i upphandlingarna uppnås.
Vidare kräver användningen av elektroniska auktioner att de deltagande leverantörerna vid varje tidpunkt skall ha kännedom om sin plats i rangordningen, vilket kan bidra till en ökad öppenhet och därigenom minska risken för favorisering.
Utredningen finner att fördelarna med att kunna använda elektroniska auktioner överstiger nackdelarna och föreslår att möjligheten att använda elektroniska auktioner öppnas. Det finns enligt utredningens bedömning inte anledning att begränsa användningen till upphandling över tröskelvärdena.
Utredningen betonar att en utveckling som innebär att priset får en stor, sannolikt dominerande, betydelse vid upphandlingar där elektroniska auktioner används på bekostnad av angelägna och rimliga krav på kvaliteten hos det som upphandlas inte är önskvärd och framhåller att den kommande utvecklingen av användningen av elektroniska auktioner bör följas så att eventuella negativa effekter kan uppmärksammas.
För att elektroniska auktioner skall kunna användas i praktiken krävs att deltagarna i auktionen får kunskap om vissa uppgifter som enligt sekretesslagen omfattas av sekretess. Vad en deltagare uppenbarligen måste veta för att kunna lämna ett nytt anbud är värdet av det för tillfället bästa anbudet. Enligt direktiven krävs uttryckligen att deltagarna skall ha kännedom om sin aktuella rangordning i auktionen. Utredningen lämnar förslag till de ändringar i sekretesslagen som behövs för att uppgifter av aktuellt slag skall kunna lämnas.
Utredningen bedömer att det skall vara möjligt att överpröva beslut att använda en elektronisk auktion och beslut om den matematiska formel som skall användas för att fastställa rangordningen mellan anbuden. Vidare bör en leverantör kunna begära överprövning av ett agerande från den upphandlande myndighetens/enhetens sida under auktionen som han anser vara olagligt och till skada för honom.
Inköpscentraler
I båda de nya upphandlingsdirektiven finns bestämmelser som ger medlemsstaterna möjlighet att i sin nationella lagstiftning införa bestämmelser om inköpscentraler. Utredningen föreslog i delbetänkandet att denna möjlighet skulle utnyttjas, men pekade på att vissa frågor, bl.a. om hur en felaktig upphandling skulle kunna angripas, krävde analyser som inte kunnat göras inom ramen för delbetänkandet.
306
Prop. 2009/10:180 Bilaga 8
Utredningen föreslår även i detta betänkande att möjligheten att använda inköpscentraler skall föras in i lagstiftningen.
Utredningen tolkar EG-direktiven så att en inköpscentral kan antingen anskaffa varor eller tjänster för överlåtelse till en upphandlande myndighet/enhet eller som ombud för en upphandlande myndighet/enhet anskaffa byggentreprenader, varor eller tjänster eller ingå ramavtal.
I det fall en inköpscentral uppträder som ombud för en upphandlande myndighet/enhet skall frågan om tröskelvärdena uppnås eller inte bedömas efter den upphandlande myndighetens/enhetens förhållanden. Det är också myndigheten/enheten och inte ombudet (inköpscentralen) som bär ansvaret gentemot leverantörskollektivet för att upphandlingen eller ingåendet av ramavtal går rätt till.
Enligt utredningens mening är det även då en inköpscentral anskaffat varor eller tjänster och överlåter dem till en upphandlande myndighet/enhet den senare som bär ansvaret för att upphandlingen gått rätt till, eftersom förvärv från en inköpscentral får ske utan iakttagande av bestämmelserna om upphandling endast om inköpscentralen har iakttagit dessa bestämmelser.
Med hänvisning till RÅ 2005 ref. 10 (Ryanair-målet) anser utredningen att det, oavsett att avtal träffats om en otillåten anskaffning från en inköpscentral, kan finnas en i tiden obegränsad rätt att begära överprövning hos förvaltningsdomstol av denna anskaffning. Detta framstår som otillfredsställande, särskilt som prövningen endast undantagsvis kan leda till att upphandlingen kan rättas eller göras om. Det är i stället normalt endast en talan om skadestånd som kan leda till något materiellt resultat. Det är enligt utredningens uppfattning angeläget att denna fråga blir föremål för större uppmärksamhet än utredningen med sitt begränsade mandat och sin begränsade tid kunnat ägna den.
Utredningen pekar på att det är vissa risker förenade med en omfattande användning av inköpscentraler. Om en upphandlande myndighet i egenskap av inköpscentral anskaffar varor och tjänster och håller dem i lager för senare försäljning till andra upphandlande myndigheter/enheter uppkommer naturligtvis en affärsmässig risk. Anskaffning genom inköpscentraler kan också, på samma sätt som ramavtal, leda till stora inköpsvolymer, vilket kan gynna stora och missgynna små leverantörer. Det är därför angeläget att användningen av upphandling genom inköpscentraler sker med försiktighet och förnuft.
Som alltid när det gäller nya bestämmelser med osäkra effekter bör utvecklingen följas så att eventuella nackdelar eller missförhållanden kan upptäckas och åtgärdas.
Miljökrav, sociala krav och andra särskilda krav
Utredningen konstaterar att det vanligen är svårt att göra några bestämda uttalanden om tolkningen och tillämpningen av gemenskapens rättsakter och att detta gäller även i fråga om bestämmelserna om upphandling. Utredningen har inte ansett sig ha möjlighet att göra några långtgående uttalanden om den rätta innebörden av gemenskapsrätten, när denna är oklar. Utredningens målsättning har i stället varit att redogöra för rättsläget, sådant det uppfattas av utredningen, för att göra det möjligt att
307
Prop. 2009/10:180 Bilaga 8
på dagens kunskapsnivå ställa miljökrav, sociala krav och andra särskilda krav som inte strider mot gemenskapsrätten.
En upphandlande myndighet/enhet har rätt att själv bestämma om den skall tillgodose ett behov genom upphandling och vad som skall upphandlas för att tillgodose detta behov. Utredningen betonar vikten av att en upphandlande myndighet/enhet gör klart för sig vilket behovet är, eftersom det är en förutsättning för att den skall kunna ställa relevanta och befogade krav.
Utredningen behandlar möjligheterna att ställa särskilda krav i de tekniska specifikationerna, genom kvalifikationskraven på leverantörerna och vid utformningen av tilldelningskriterierna och eventuella särskilda villkor om hur kontraktet skall fullgöras.
Bedömningen av vad som är tillåtna och otillåtna krav görs i huvudsak med utgångspunkt i EG-domstolens praxis, där särskilt vissa centrala domar behandlas (PreussenElektra, EVN Wienstrom, Concordia, CEI,
Beentjes och Nord-Pas-de-Calais).
Enligt utredningens uppfattning innebär domarna att en upphandlande enhet får ställa krav på en leverantör som inte är av renodlat ekonomisk karaktär och att krav av sådant slag får användas vid bedömningen av vad som är ekonomiskt mest fördelaktigt. Allmänt gäller dock att kravet måste ha något samband med föremålet för upphandlingen och att det måste gå att kontrollera om en leverantör kan uppfylla ställda krav.
En skillnad mellan domar angående miljökrav och domar angående sociala krav förefaller vara att de sociala krav som varit aktuella behandlats som en egen kategori vid sidan av de kriterier som används för att avgöra vad som är ekonomiskt mest fördelaktigt. Miljökraven har däremot inordnats bland dessa kriterier. Om detta innebär någon skillnad i praktiken är svårt att säga.
En annan skillnad förefaller vara att i de mål som gällt miljökrav har det funnits en tydlig koppling mellan kraven och gemenskapens politik medan något sådant uttalat samband inte berörts i målen angående sociala krav. EG-domstolens acceptans av dessa senare krav kan möjligen snarare bero på att de EG-rättsliga upphandlingsreglerna ger medlemsstaten ett visst utrymme att tillämpa nationellt bestämda regler, förutsatt att dessa inte strider mot EG-fördraget.
Enligt utredningens tilläggsdirektiv skall utredningen göra en fördjupad analys av möjligheten att införa bestämmelser som innebär att den upphandlande enheten bör ställa miljökrav eller sociala krav.
Varken gemenskapsrätten eller nationell rätt hindrar att sådana bestämmelser förs in i upphandlingslagarna.
Utredningen anser inte att det är olämpligt att införa en ”bör-regel” i upphandlingslagarna. Givet att riksdag och regering vill framhålla betydelsen av att miljöhänsyn och sociala hänsyn tas vid upphandling framstår lagstiftning som ett effektivt sätt att ge spridning åt denna inställning.
En ”bör-regel” lägger inte några skyldigheter på de upphandlande myndigheterna/enheterna. Det skulle därför inte finnas någon möjlighet att med stöd av en sådan regel tvinga dem att ställa miljökrav eller sociala krav eller att framgångsrikt klandra en upphandling för att sådana krav inte ställts.
308
Prop. 2009/10:180 Bilaga 8
En ”bör-regel” föreslås begränsad till fall då det med hänsyn till upphandlingens art är påkallat med en sådan regel.
Upphandling under tröskelvärdena m.m. inom den klassiska sektorn
Enligt tilläggsdirektiven skall utredningen göra en allmän översyn av bestämmelserna i 6 kap. LOU, dvs. av bestämmelserna om upphandling under tröskelvärdena m.m. I denna del ingår att ta ställning till om en eller flera fasta gränser för direktupphandling skall införas i stället för det i LOU använda begreppet ”lågt värde”. Dessutom skall i bedömningen ingå en analys av möjligheterna för kommuner och/eller landsting att samarbeta om administrativa stödfunktioner.
Fast beloppsgräns för direktupphandling
Utredningen konstaterar att det idag finns stora skillnader mellan de gränser för direktupphandling som används av kommuner, landsting och statliga myndigheter. Det lägsta uppgivna värdet är 0,3 prisbasbelopp (statliga myndigheter, varor, tjänster och byggentreprenader) och det högsta 10 prisbasbelopp (kommuner, byggentreprenader). Medelvärdena varierar mellan 2,5 prisbasbelopp (kommuner, varor) och 4,97 prisbasbelopp (landsting, tjänster).
De olika ”låga värden” som bestämts av de enskilda upphandlande myndigheterna kan, men behöver inte, betyda att en myndighet som fastställt ett högre värde än en annan myndighet också har en högre kvalitet på sin upphandling. En fortsatt användning i lagen av uttrycket ”lågt värde” ger visserligen de upphandlande myndigheterna en viss frihet att bestämma ett individuellt ”lågt värde” men garanterar alltså inte att värdet står i relation till kvaliteten på myndigheternas upphandling. Enligt vad utredningen erfarit har det ”låga värdet” under årens lopp ökat, varför det kan finnas en risk för att det sker en fortsatt ökning av värdet, om den nuvarande bestämmelsen behålls.
Regleringen av den offentliga upphandling som ligger under tröskelvärdena m.m. får antas vara motiverad i första hand av önskemålet att kontrollera att offentliga medel används på bästa sätt, bl.a. genom att den konkurrens som finns utnyttjas. Detta önskemål varierar i styrka med värdet av den upphandling det är fråga om. Genom regleringen görs det också klart att grundläggande gemenskapsrättsliga principer, däribland likabehandlingsprincipen, skall tillämpas och att ett system för kontroll genom överprövning görs tillgängligt.
Samma skäl för att det finns ett behov av att reglera förfarandet för upphandling under tröskelvärdena m.m. talar enligt utredningens uppfattning också för att det inte kan överlåtas till de upphandlande myndigheterna att, inom ramen för vad de anser vara ett ”lågt värde”, fritt bestämma den övre gränsen för när direktupphandling får göras. Utredningen anser därför att uttrycket ”lågt värde” bör ersättas med ett i författning angivet belopp.
309
Prop. 2009/10:180 Bilaga 8
Utredningen föreslår att ett fast belopp om 10 procent av direktivets tröskelvärde om 236 000 euro skall tillämpas när det gäller upphandling av varor och tjänster och 1 procent av direktivets tröskelvärde om 5 923 000 euro när det gäller byggentreprenader. Om det finns särskilda skäl, kan direktupphandling av varor och tjänster göras upp till motsvarande 20 procent av tröskelvärdet 236 000 euro.
De upphandlande myndigheterna skall bestämma riktlinjer för sin direktupphandling. Det är därvid viktigt att de gör klart för sig i vilken omfattning direktupphandling får göras, vilken eller vilka befattningshavare hos myndigheten som skall få göra direktupphandlingar och inom vilka beloppsgränser. Riktlinjerna kommer naturligtvis att behöva vara av olika omfattning och komplexitet, beroende på varje upphandlande myndighets organisation och omfattningen och arten av myndighetens upphandling. För att det högre gränsvärdet (20 procent) för direktupphandling skall få tillämpas bör krävas att det av utfärdade riktlinjer framgår vilka omständigheter som berättigar till användning av det högre värdet och vem som har rätt att besluta om sådan direktupphandling.
Den nuvarande bestämmelsen i LOU om att direktupphandling får användas också om det finns synnerliga skäl föreslås finnas kvar.
Utredningen föreslår att anbud skall få begäras utan föregående annonsering även då det som skall upphandlas, på grund av den rätt som tredje man har att bestämma om val av leverantör, kan tillhandahållas av endast en viss leverantör. De fall som avses är t.ex. då en patients fria val av vårdgivare medför att det inte finns några alternativa leverantörer.
Annonsering m.m.
Annonskraven förenklas på så sätt att kravet på annonsering i en allmänt tillgänglig databas skall anses vara uppfyllt om enheten annonserar på en särskilt upprättad upphandlarprofil som finns tillgänglig på enhetens hemsida. Undantag bör dock gälla för B-tjänster över tröskelvärdena. I sådana fall bör det inte vara tillräckligt med annonsering på en särskilt upprättad upphandlarprofil på upphandlande myndighets hemsida utan annonsering bör, på samma sätt som gäller för närvarande, ske i databaser som finns hos sådana aktörer som tillhandahåller elektroniska databaser för annonseringsändamål.
För att det skall vara möjligt att i efterhand kontrollera att de principer som gäller vid all upphandling har iakttagits även vid direktupphandlingsförfarande föreslås att besluten och skälen härför i sådana upphandlingar dokumenteras. Något krav på särskild dokumentation föreslås inte gälla för upphandlingar som avser mycket låga värden. Gränsen bör dras vid 20 procent av de högsta värden som i normalfallet föreslås gälla för direktupphandling.
Utvärdering av pris och andra kriterier (”viktning”)
Enligt de nuvarande bestämmelserna i LOU skall en upphandlande myndighet ange vilka omständigheter den tillmäter betydelse vid
310
Prop. 2009/10:180 Bilaga 8
bedömningen av anbud. Omständigheterna skall om möjligt anges efter angelägenhetsgrad, med den viktigaste först. I delbetänkandet föreslogs att bestämmelserna i stället skulle utformas med utgångspunkt i de bestämmelser som föreslogs gälla vid upphandling över tröskelvärdena. Den upphandlande myndigheten skulle enligt förslaget antingen ange vilken relativ inbördes betydelse de olika kriterierna skulle ges vid bedömningen (”viktning”) eller ange kriterierna i fallande prioritetsordning.
Utredningen konstaterar att en tänkbar utgångspunkt för valet av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet är att ange de olika kriteriernas inbördes betydelse. Detta kan dock föra tanken till ofta använda matematiska modeller vars tillämpning kan leda till att ”fel” leverantör tilldelas kontraktet. I förhållande till de bestämmelser som gäller idag innebär ett krav på att de olika kriteriernas inbördes betydelse skall anges ingen förenkling. Kravet kan också leda till en ökad prisfixering på bekostnad av kvalitet.
Syftet att leverantörerna skall kunna förstå hur utvärderingen kommer att ske och att den upphandlande myndigheten skall kunna göra en korrekt utvärdering av anbuden kan i och för sig uppnås genom att olika kriteriers relativa betydelse redovisas men det skall vara tillräckligt att kriterierna anges i fallande prioritetsordning.
Småföretag
En ökad användning av direktupphandling kan leda till minskad öppenhet. Detta kan innebära att kontrakt tilldelas en redan känd leverantör, vilket skulle minska möjligheterna för nya företag att få delta i ett upphandlingsförfarande. Utredningen anser inte att det gagnar småföretagen att öka möjligheterna till användning av direktupphandling. För att få viss kontroll över att användningen av direktupphandling inte får för stor omfattning har utredningen föreslagit att fasta gränser för direktupphandling skall införas. Den restriktivitet som därigenom gäller kan enligt utredningens mening vara till fördel för småföretagen. En del av de problem som finns när det gäller småföretag och offentlig upphandling hänför sig enligt en rapport från Nutek till tillämpningen av regelsystemet. Några av de svårigheter som förekommer kan komma att minska om Nuteks förslag om en nationell upphandlingspolicy genomförs.
Samarbete mellan kommuner och/eller landsting om administrativa stödfunktioner
Med administrativa stödfunktioner får enligt utredningens uppfattning avses sådana funktioner som exempelvis löneadministration, fakturering av daghemsavgifter eller andra avgifter, bokföring och redovisning.
Uppgifter som fullgörs av en gemensam nämnd eller av ett kommunalförbund jämställs med uppgifter som fullgörs direkt av en kommun eller ett landsting och kräver därför inga särskilda
311
Prop. 2009/10:180 Bilaga 8
överväganden. Det är också tveksamt om sådana organ fullgör uppgifter som kan betecknas som administrativa stödfunktioner.
Ett samarbete kan även bestå i att viss gemensam verksamhet bedrivs, t.ex. en sopförbränningsanläggning eller en fjärrvärmecentral. Oavsett i vilken form verksamheten bedrivs kan inte heller sådan verksamhet betecknas som en administrativ stödfunktion.
Om en kommun (med vilket här avses även ett landsting) skall utföra administrativa stödfunktioner åt en annan kommun krävs att förhållandet regleras i ett avtal och att ersättning utgår till den kommun som utför uppgifterna. I ett sådant fall måste gällande bestämmelser om upphandling iakttas.
Förutsättningarna för en kommun att anlita en tillsammans med en annan kommun ägd juridisk person utan formella upphandlingsförfaranden (s.k. in-house-transaktioner) förutsätter enligt EGdomstolens praxis att var och en av delägarna kan utöva samma kontroll över den juridiska personen som den utövar över sin egen förvaltning. Den slutsats som enligt utredningens mening kan dras av denna praxis är att det inte finns någon möjlighet att underlåta att tillämpa bestämmelserna om upphandling vid transaktioner mellan en kommun och en av kommunen tillsammans med annan ägd juridisk person. I förekommande fall kan dock bestämmelserna om direktupphandling tillämpas.
Upphandling under tröskelvärdena m.m. inom försörjningssektorerna
Utredningens förslag i fråga om upphandling under tröskelvärdena m.m. inom försörjningssektorerna överensstämmer i allt väsentligt med de förslag som lämnats i fråga om upphandling under tröskelvärdena m.m. inom den klassiska sektorn. Direktupphandling får användas upp till ett belopp som motsvarar 10 procent (eller 20 procent om det finns särskilda skäl) av direktivets tröskelvärde 473 000 euro när det gäller varor och tjänster och 1 procent av direktivets tröskelvärde 5 923 000 euro när det gäller byggentreprenader. Dokumentationsplikt införs vid direktupphandling då värdet av kontraktet uppgår till minst 20 procent av de högsta värden som i normalfallet föreslås gälla för direktupphandling.
Möjligheten att använda direktupphandling då det finns synnerliga skäl bör kvarstå oförändrad.
Även vid upphandling inom försörjningssektorerna skall anbud få begäras utan föregående annonsering också när det som skall upphandlas, på grund av den rätt som tredje man har att bestämma om val av leverantör, kan tillhandahållas av endast en viss leverantör.
Det särskilda kvalificeringssystem för urval på förhand av leverantörer som förekommer i försörjningsdirektivet och har tagits in i försörjningslagen får användas också vid upphandling som inte omfattas av direktivet då urvalsförfarande används.
Bestämmelserna om annonsering och utvärdering av pris och andra kriterier utformas på samma sätt som i den klassiska lagen. De kriterier
312
Prop. 2009/10:180 Bilaga 8
som används då det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet väljs skall anges i fallande prioritetsordning, om inte deras inbördes relativa betydelse anges.
Överprövning
Utredningen har ett mycket begränsat uppdrag när det gäller bestämmelserna om överprövning. Utredningen skall analysera möjligheterna att införa en preklusionsfrist under upphandlingsförfarandet, bedöma behovet av ändringar i reglerna om överprövning och interimistiska beslut och analysera möjligheten att på annat sätt effektivisera överprövningsinstitutet.
Utredningen har funnit att en preklusionsfrist har både för- och nackdelar men att nackdelarna väger något tyngre än fördelarna. Utredningen lämnar dock ett förslag till hur bestämmelser om en preklusionsfrist kan utformas.
Med hänvisning till RÅ 2005 ref. 17 (den s.k. trängselskattedomen) har utredningen funnit att det inte är nödvändigt att göra några ändringar av bestämmelserna om överprövning och interimistiskt beslut.
Utredningen tar upp en annan fråga som har samband med tiodagarsfristen enligt 7 kap. 1 § LOU inom vilken en domstol måste pröva en ansökan om överprövning efter det att ett interimistiskt beslut har upphävts. Som utredningen uppfattat gällande bestämmelser innebär de att en ny tiodagarsfrist börjar löpa då det interimistiska beslutet upphävs och att varje leverantör som kan ansöka om överprövning – och alltså inte bara den leverantör som redan har gjort det – kan göra det inom den nya fristen. Utredningen föreslår att möjligheten att utnyttja den nya fristen skall stå öppen endast för den leverantör vars ansökan föranlett det interimistiska beslutet.
Utredningen tar också, i enlighet med vad som förutskickades i delbetänkandet (s. 278), upp frågan om överprövning av olika beslut som rör ramavtal.
Oavsett vilken karaktär ett ramavtal har föreslås att överprövning med avseende på förfarandet för att tilldela själva ramavtalet skall vara möjlig till dess att ett avtal föreligger och tiodagarsfristen löpt ut.
En anskaffning som görs i enlighet med ett ramavtal som inte innehåller samtliga villkor för senare tilldelning av kontrakt, dvs. efter en förnyad konkurrensutsättning, skall kunna överprövas på samma sätt som andra beslut om tilldelning av kontrakt. En anskaffning som görs i enlighet med ett ramavtal som innehåller samtliga villkor blir typiskt sett inte känd för berörda leverantörer förrän efter det att anskaffningen redan skett. När en sådan anskaffning görs är det inte fråga om någon upphandling utan om en tillämpning av ramavtalet. Utredningen gör bedömningen att anskaffningar av sådant slag bäst bedöms inom ramen för en skadeståndstalan och då enligt vad som i allmänhet gäller om skadestånd i avtalsrättsliga förhållanden. Någon överprövningsmöjlighet föreslås alltså inte.
313
Prop. 2009/10:180 Bilaga 8
Frågan om ILO:s konvention nr 94 är förenlig med de nya EG-direktiven
Utredningen har uppfattat sitt uppdrag när det gäller ILO:s konvention nr 94 så att utredningen skall undersöka om det finns några rättsliga hinder mot att Sverige ratificerar och tillämpar konventionen.
Konventionens syfte är att motverka social dumpning vid offentlig upphandling, dvs. att arbetsvillkor försämras till följd av konkurrens vid anbudsgivning. I konventionen föreskrivs att vissa arbetsvillkor (t.ex. lönevillkor) skall följa vad som gäller enligt nationella regler (bl.a. kollektivavtal).
Konventionen är från år 1949 och har ratificerats av nio EUmedlemsstater. Ratifikationerna är av gammalt datum och ligger alla i tiden före respektive stats medlemsskap. Utredningen konstaterar att kommissionen hittills inte sett sig föranlåten att vidta några åtgärder med anledning av tillämpningen av konventionens krav i de medlemsstater som ratificerat konventionen.
Utredningen tar upp frågan om Sverige i förhållande till gemenskapen har kompetens att ratificera konventionen, om en ratifikation kan ske i samarbete med gemenskapen eller om det helt faller inom gemenskapens kompetens att ingå internationella avtal på området. Utredningen anser sig inte kunna dra någon mer bestämd slutsats än att det förefaller uteslutet att Sverige skulle ha exklusiv kompetens inom hela det materiella område som konventionen täcker.
Utredningen jämför också konventionen med utstationeringsdirektivet och konstaterar att det finns vissa skillnader mellan dessa rättsakter. Betydelsen av skillnaderna skall inte överdrivas men de medför viss osäkerhet i fråga om möjligheten att ratificera konventionen.
Upphandlingsdirektiven hindrar inte att arbets- och anställningsvillkor tillämpas som i värdlandet bestämts i lag eller allmängiltigförklarade kollektivavtal, förutsatt att villkoren inte strider mot gemenskapsrätten. Direktiven ger inte något svar på frågan om även villkor som bestämts i andra kollektivavtal – av det slag som förekommer i Sverige – är förenliga med de gemenskapsrättsliga upphandlingsreglerna.
Upphandlingsdirektiven syftar till att undanröja hinder för den fria etableringsrätten och den fria rörligheten för tjänster. ILO-konventionens krav innebär att det är de arbetsvillkor som gäller där arbetet utförs som skall tillämpas. Det är ofrånkomligt att det kan uppkomma spänningar om de båda systemen skall förenas.
EG-domstolen har accepterat inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster, om inskränkningarna motiveras av tvingande hänsyn av allmänt intresse (bl.a. intresset av socialt skydd för arbetstagare och då särskilt inom byggsektorn). Domstolen har godtagit att nationella bestämmelser om minimilöner omfattar alla som utför arbete inom värdlandets territorium även om arbetet är endast tillfälligt. En förutsättning för att en inskränkning av arbetsgivarens frihet att tillhandahålla tjänster skall godtas är att den innebär att berörda arbetstagare får ett ”verkligt tilläggsskydd” jämfört med vad som annars skulle gälla. Domstolen har inte tagit ställning till om ILO-konventionens
314
Prop. 2009/10:180 Bilaga 8
krav på villkor som inte är ”mindre gynnsamma” än vad som följer av bl.a. kollektivavtal också kan godtas.
Ett införlivande av konventionens krav med svensk rätt innebär att villkor enligt svenska representativa kollektivavtal genom en lagstiftningsåtgärd blir tvingande avtalsinnehåll i offentliga upphandlingskontrakt så snart arbete utförs här enligt ett sådant kontrakt. Att svenska och utländska leverantörer därmed kommer att behandlas lika hindrar inte att tillämpningen av en sådan reglering kan utgöra en inskränkning i den fria rörligheten för tjänster. I vad mån inskränkningen är EG-rättsligt godtagbar beror bl.a. på om kollektivavtalens villkor kan anses ge de ifrågavarande arbetstagarna ett verkligt tilläggsskydd.
Den slutsats som enligt utredningen kan dras är att det i dagsläget får anses osäkert om en tillämpning av de krav konventionen ställer är förenliga med upphandlingsdirektiven och andra gemenskapsrättsliga regler. En annan sak är om en svensk ratifikation ändå kan vara lämplig. Utredningen utgår från att denna fråga kommer att behandlas i annat sammanhang.
315
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
Lagförslag i slutbetänkandet Nya upphandlingsregler 2 (SOU 2006:28)
1 Förslag till lag om ändring i lagen (0000:00) om offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (0000:00) om offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster
dels att 8 kap. 15 § och 17 kap. skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 8 kap. 15 § skall utgå,
dels att 2 kap. 10 §, 4 kap. 11 §, 5 kap. 2–4, 6, 11 och 12 §§, 7 kap. 1 och 2 §§, 8 kap. 17–20 §§, 9 kap. 7 §, 10 kap. 4 och 5 §§, 11 kap. 9 och 13 §§, 14 kap. 2 §, 16 kap. 5 och 6 §§ och 18 kap. 1 § samt rubriken närmast före 10 kap. 4 § skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 5 kap. 1 § skall lyda ”Användning av öppet och selektivt förfarande samt av konkurrenspräglad dialog och förhandlat förfarande”,
dels att det i lagen skall införas tre nya kapitel, 6 a, 14 a och 17, och arton nya paragrafer, 1 kap. 5 a §, 2 kap. 16 a, 17 a och 17 b §§, 4 kap. 11 a §, 5 kap. 2 a–2 l §§ och 18 kap. 1 a §, samt närmast före 1 kap. 5 a §, 4 kap. 11 a § och 5 kap. 2 a § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
Särskilda krav
5 a §
Upphandlande myndigheter bör ställa miljökrav och sociala krav vid upphandling, i den utsträckning det är påkallat med hänsyn till upphandlingens art.
Upphandlande myndigheter får ställa även andra krav på hur ett kontrakt skall fullgöras.
De krav som ställs enligt första eller andra stycket skall vara
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EGT L 134, 30.4.2004, s. 114, Celex 32004L0018).
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
316
förenliga med gemenskapsrätten och anges i annonsen om upphandling, i förfrågningsunderlaget eller, vid konkurrenspräglad dialog, i det beskrivande dokumentet.
2 kap.
10 §
Med anbudssökande avses en leverantör som ansöker om att få delta i ett selektivt eller förhandlat upphandlingsförfarande.
Med anbudssökande avses en leverantör som ansöker om att få delta i ett selektivt eller förhandlat upphandlingsförfarande eller i en konkurrenspräglad dialog.
16 a §
Med konkurrenspräglad dialog avses ett förfarande som varje leverantör kan begära att få delta i och där den upphandlande myndigheten för en dialog med de anbudssökande som har inbjudits att delta i detta förfarande för att nå fram till en eller flera lösningar som kan tillgodose mynighetens behov och som utgör grunden för de anbud som de utvalda anbudssökandena inbjuds att lämna.
17 a §
Med dynamiskt inköpssystem avses en helt elektronisk process för sedvanliga inköp av sådant som är allmänt tillgängligt på marknaden och som tillfredsställer den upphandlande myndighetens behov.
Ett dynamiskt inköpssystem är tidsbegränsat och under hela giltighetstiden öppet för varje leverantör som uppfyller urvalskriterierna och som har lämnat ett
317
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
preliminärt anbud som överensstämmer med förfrågningsunderlaget.
17 b §
Med elektronisk auktion avses en upprepad process med hjälp av elektroniska medel för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden, vilken genomförs efter en första fullständig utvärdering av anbuden och möjliggör en rangordning på grund av automatiska utvärderingsmetoder.
Som en följd av vad som sägs i första stycket kan vissa tjänste- och byggentreprenadkontrakt som innehåller intellektuella prestationer, såsom projekteringen av byggentreprenader, inte bli föremål för elektronisk auktion.
4 kap.
11 §
I det fall ett tjänstekontrakt tilldelas utan att något totalpris anges skall värdet utgöras av det fulla värdet av tjänsterna under kontraktets löptid, om denna är högst 48 månader och till månadsvärdet multiplicerat med talet 48, om löptiden är längre eller om kontraktet löper på obestämd tid.
Värdet av ett ramavtal skall beräknas till det högsta värdet exklusive mervärdesskatt av de kontrakt som planeras under avtalets löptid.
Ramavtal och dynamiskt inköpssystem
11 a §
Värdet av ett ramavtal eller av ett dynamiskt inköpssystem skall beräknas till det högsta värdet exklusive mervärdesskatt av de kontrakt som planeras under
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
318
avtalets löptid eller det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
5 kap.
2 §
Förhandlat upphandlingsförfarande får användas under de förutsättningar och på det sätt som anges i 3–10 §§.
Konkurrenspräglad dialog får användas under de förutsättningar och på det sätt som anges i 2 a– 2 l §§.
Förhandlat upphand-
lingsförfarande får användas under de förutsättningar och på det sätt som anges i 3–10 §§.
Konkurrenspräglad dialog
2 a §
En upphandlande myndighet får använda sig av konkurrenspräglad dialog vid tilldelning av särskilt komplicerade kontrakt, om den anser att användningen av öppet eller selektivt upphandlingsförfarande inte medger tilldelning av kontrakt.
2 b §
Ett kontrakt anses som särskilt komplicerat om den upphandlande myndigheten på objektiva grunder inte kan
1. definiera de prestanda- eller funktionskrav enligt 8 kap. 3–5 §§ som kan tillgodose myndighetens behov eller med vilka dess mål kan uppnås, eller
2. ange den rättsliga eller finansiella utformningen av ett projekt.
2 c §
Den upphandlande myndigheten skall anta det anbud som är det ur den upphandlande myndighetens synvinkel ekonomiskt mest för-
319
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
delaktiga.
2 d §
Den upphandlande myndigheten skall annonsera en upphandling som skall göras genom konkurrenspräglad dialog. I annonsen eller i ett beskrivande dokument skall myndigheten ange sina behov och krav.
2 e §
Den upphandlande myndigheten skall inleda en dialog med de leverantörer som har valts ut med tillämpning av 12 och 13 kap. Den upphandlande myndigheten skall snarast möjligt skriftligen underrätta en leverantör om att han inte valts ut och om skälen för detta.
Dialogens syfte skall vara att identifiera och bestämma hur den upphandlande myndighetens behov bäst kan tillgodoses. Under dialogen får myndigheten diskutera alla aspekter av kontraktet med de utvalda leverantörerna.
2 f §
Den upphandlande myndigheten skall under dialogen se till att alla deltagande leverantörer behandlas lika och därvid särskilt beakta att upplysningar inte får lämnas ut på sådant sätt att någon eller några leverantörer gynnas i förhållande till andra.
2 g §
Den upphandlande myndigheten kan bestämma att dialogen skall genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar som skall diskuteras under dialogen.
ilaga 9
320
B
Om denna möjlighet kommer att utnyttjas skall det anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.
Den upphandlande myndigheten skall snarast möjligt skriftligen underrätta en leverantör om att dennes lösning har uteslutits och om skälen för detta.
2 h §
Den upphandlande myndigheten skall fortsätta dialogen fram till dess att myndigheten har funnit den eller de lösningar som tillgodoser dess behov. Dialogen skall då förklaras avslutad och de deltagande leverantörerna informeras om detta.
2 i §
Då information enligt 2 h § lämnats skall den upphandlande myndigheten uppmana de deltagande leverantörerna att lämna sina slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som lagts fram och preciserats under dialogen. Anbuden skall innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genomförande.
2 j §
Den upphandlande myndigheten kan anmoda en deltagande leverantör att klarlägga, precisera och finjustera sitt anbud. Sådana åtgärder eller kompletterande upplysningar får dock inte innebära att grundläggande delar av anbudet eller inbjudan att lämna anbud ändras så att det påverkar konkurrensen eller leder till diskriminering.
321
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
2 k §
Den upphandlande myndigheten skall värdera anbuden på grundval av tilldelningskriterierna, som skall anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.
Myndigheten kan anmoda den leverantör som blivit vald att precisera vissa aspekter i anbudet eller att bekräfta åtaganden som anges i detta, under förutsättning att det inte leder till ändring av väsentliga delar av anbudet eller inbjudan att lämna anbud, snedvridning av konkurrensen eller diskriminering.
2 l §
Den upphandlande myndigheten får bestämma att priser eller betalning skall ges till deltagarna i dialogen.
3 §
Förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas
1. om de anbud som lämnats vid ett öppet eller selektivt förfarande är ogiltiga eller inte kan godtas med hänsyn till vad som föreskrivs i 1 kap. 6 § andra stycket, 8 kap. 11 § tredje stycket, 13 och 14 §§, 12 kap. 2 §, 13 kap. eller 14 kap. 3 §, dock endast om de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt,
Förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas
1. om de anbud som lämnats vid ett öppet eller selektivt förfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog är ogiltiga eller inte kan godtas med hänsyn till vad som föreskrivs i 1 kap. 6 § andra stycket, 8 kap. 11 § tredje stycket, 13 och 14 §§, 12 kap. 2 §, 13 kap. eller 14 kap. 3 §, dock endast om de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt,
2. om det som skall upphandlas är av sådant slag eller förenat med sådana risker att det på grund av särskilda omständigheter inte går att ange något totalpris i förväg,
3. i fråga om tjänster av sådan art att det inte går att utarbeta tillräckligt exakt förfrågningsunderlag för att kunna genomföra upphandlingen
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
322
genom att välja det bästa anbudet enligt bestämmelserna för öppna eller selektiva förfaranden, eller
4. i fråga om byggentreprenad, om entreprenaden endast har forsknings-, provnings- eller utvecklingsändamål och inte syftar till att nå lönsamhet eller att täcka forsknings- och utvecklingskostnader.
4 §
I fall som avses i 3 § 1 får en upphandlande myndighet avstå från att annonsera om upphandling, om den i ett förhandlat förfarande inbegriper endast anbudsgivare som uppfyller kraven i 12 eller 13 kap. och som i ett föregående öppet eller selektivt förfarande har lämnat anbud som uppfyller de formella kraven för anbudsförfarandet. I förfarandet får inte delta andra än sådana anbudsgivare.
I fall som avses i 3 § 1 får en upphandlande myndighet avstå från att annonsera om upphandling, om den i ett förhandlat förfarande inbegriper endast anbudsgivare som uppfyller kraven i 12 eller 13 kap. och som i ett föregående öppet eller selektivt förfarande eller i en föregående konkurrenspräglad dialog har lämnat anbud som uppfyller de formella kraven för anbudsförfarandet. I förfarandet får inte delta andra än sådana anbudsgivare.
6 §
En upphandlande myndighet får föreskriva att förhandlat förfarande enligt 3 § skall äga rum i successiva steg för att minska det antal anbud som förhandlingen skall omfatta. Därvid skall de tilldelningskriterier tillämpas som anges i annonsen om upphandlingen eller i förfrågningsunderlaget. I annonsen eller i förfrågningsunderlaget skall anges om denna möjlighet kommer att utnyttjas.
En upphandlande myndighet får föreskriva att förhandlat förfarande enligt 3 § skall äga rum i successiva steg för att minska det antal anbud som förhandlingen skall omfatta. Därvid skall de tilldelningskriterier tillämpas som anges i annonsen om upphandlingen, i förfrågningsunderlaget eller i det beskrivande dokumentet. I annonsen eller i förfrågningsunderlaget skall anges om denna möjlighet kommer att utnyttjas.
323
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
11 §
Vid selektivt upphandlingsförfarande och vid förhandlat upphandlingsförfarande med föregående annonsering får den upphandlande myndigheten begränsa antalet lämpliga anbudssökande som den kommer att inbjuda att delta i förfarandet genom att lämna anbud respektive att förhandla, under förutsättning att det finns tillräckligt många lämpliga anbudssökande.
Vid selektivt upphandlingsförfarande och vid förhandlat upphandlingsförfarande med föregående annonsering samt i den konkurrenspräglade dialogen får den upphandlande myndigheten begränsa antalet lämpliga anbudssökande som inbjuds att lämna anbud, att förhandla eller att delta, under förutsättning att det finns tillräckligt många lämpliga anbudssökande.
Den upphandlande myndigheten skall i annonsen ange
1. vilka objektiva och icke-diskriminerande kriterier eller regler som den kommer att tillämpa vid valet av deltagare,
2. det lägsta antal deltagare som kommer att inbjudas och, om ett högsta antal kommer att inbjudas, detta antal,
3. de miniminivåer som kan ha fastställts i fråga om deltagarnas ekonomiska, finansiella, tekniska och yrkesmässiga kapacitet. Miniminivåerna för den kapacitet som krävs för ett bestämt kontrakt skall ha samband med kontraktsföremålet och stå i proportion till detta.
12 §
Det lägsta antalet deltagare skall vid selektivt förfarande vara fem och vid förhandlat förfarande med föregående annonsering tre. Antalet deltagare skall dock alltid vara tillräckligt stort för att verklig konkurrens skall kunna garanteras.
Det lägsta antalet deltagare skall vid selektivt förfarande vara fem samt i den konkurrenspräglade dialogen och vid förhandlat förfarande med föregående annonsering tre. Antalet deltagare skall dock alltid vara tillräckligt stort för att verklig konkurrens skall kunna garanteras.
6 a kap. Dynamiskt inköpssystem
1 §
En upphandlande myndighet får använda sig av ett dynamiskt inköpssystem.
2 §
För att införa ett dynamiskt inköpssystem skall en upphand-
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
324
lande myndighet följa reglerna för öppet förfarande i alla faser fram till tilldelningen av kontrakt som görs inom ramen för systemet.
Alla anbudsgivare som uppfyller urvalskriterierna och som har lämnat ett preliminärt anbud som överensstämmer med kriterierna i förfrågningsunderlaget har rätt att delta i systemet.
Preliminära anbud kan förbättras under förutsättning att de fortfarande motsvarar kraven i förfrågningsunderlaget.
3 §
Då ett dynamiskt inköpssystem införs och då kontrakt tilldelas inom ramen för systemet skall den upphandlande myndigheten uteslutande använda elektroniska medel.
I fråga om elektroniska medel gäller vad som sägs i 11 kap. 1 § andra stycket, 2–4 och 6 §§.
4 §
För att införa ett dynamiskt inköpssystem skall den upphandlande myndigheten
1. offentliggöra en annons om upphandling och ange att det är fråga om ett dynamiskt inköpssystem,
2. ange i förfrågningsunderlaget vilken typ av köp som avses, och lämna all nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används och de arrangemang och tekniska specifikationer som avser utrustningen, och
3. så snart annonsering skett och under systemets hela giltighetstid på elektronisk väg ge fri,
325
ilaga 9 B
direkt och fullständig tillgång till förfrågningsunderlaget och alla kompletterande handlingar samt ange den Internetadress på vilken leverantörerna kan ta del av dessa handlingar.
5 §
Den upphandlande myndigheten skall under hela giltighetstiden för det dynamiska inköpssystemet ge varje leverantör möjlighet att lämna ett preliminärt anbud för att bli upptagen i systemet.
Utvärderingen av ett preliminärt anbud skall ske inom 15 dagar från det att anbudet lämnades.
Den upphandlande myndigheten kan förlänga utvärderingsperioden om ingen inbjudan att lämna anbud förekommer under tiden.
6 §
Den upphandlande myndigheten skall snarast möjligt underrätta en anbudsgivare som lämnat ett preliminärt anbud om han tagits med i det dynamiska inköpssystemet eller om anbudet har förkastats och om skälen till att anbudet förkastats.
7 §
Varje särskilt kontrakt skall bli föremål för inbjudan att lämna anbud. Före denna inbjudan skall den upphandlande myndigheten offentliggöra en förenklad annons och uppmana alla intresserade leverantörer att lämna ett preliminärt anbud inom en tid som inte får vara kortare än 15 dagar räknat från den dag då den förenklade annonsen skickades för
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
326
offentliggörande.
Den upphandlande myndigheten får inte offentliggöra inbjudan att lämna anbud på ett särskilt kontrakt förrän samtliga preliminära anbud som lämnats in under den tid som anges i första stycket har utvärderats.
I fråga om förenklad annons enligt första stycket gäller 9 kap. 9 §.
8 §
Den upphandlande myndigheten skall inbjuda alla anbudsgivare som tagits med i det dynamiska inköpssystemet att lämna anbud på varje särskilt kontrakt som skall tilldelas inom ramen för systemet. Den upphandlande myndigheten skall fastställa en tillräcklig tidsfrist för att lämna anbud.
9 §
Den upphandlande myndigheten skall tilldela kontraktet till den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som har angetts i den annons om upphandling som använts för att införa det dynamiska inköpssystemet.
Tilldelningskriterierna får vid behov preciseras i den inbjudan som avses i 8 §.
10 §
Ett dynamiskt inköpssystem får endast om det finns särskilda skäl ha längre giltighetstid än fyra år.
11 §
En upphandlande myndighet får inte använda dynamiskt inköps-
327
aga 9 Bil
system på ett sätt som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen.
12 §
Några administrativa avgifter får inte tas ut av leverantörer som vill delta eller deltar i ett dynamiskt inköpssystem.
7 kap.
1 §
En upphandlande myndighet får anskaffa byggentreprenader, varor och tjänster genom en inköpscentral.
En upphandlande myndighet får anskaffa varor och tjänster från en inköpscentral.
En upphandlande myndighet får också anskaffa byggentreprenader, varor och tjänster eller ingå ramavtal genom medverkan av en inköpscentral.
2 §
En upphandlande myndighet som anskaffar byggentreprenader, varor och tjänster genom en inköpscentral skall anses ha följt denna lag, under förutsättning att inköpscentralen har gjort det.
En upphandlande myndighet som anskaffar byggentreprenader, varor och tjänster enligt 1 § skall anses ha följt denna lag, under förutsättning att inköpscentralen har gjort det.
8 kap.
17 §
Vid selektivt förfarande och vid förhandlat förfarande med föregående annonsering skall en upphandlande myndighet vid ett och samma tillfälle till samtliga utvalda deltagare skicka en skriftlig inbjudan att lämna anbud eller att förhandla.
Inbjudan till anbudssökandena skall innehålla förfråg-
Vid selektivt förfarande, vid konkurrenspräglad dialog och vid förhandlat förfarande med föregående annonsering skall en upphandlande myndighet vid ett och samma tillfälle till samtliga utvalda deltagare skicka en skriftlig inbjudan att lämna anbud, att delta i dialogen eller att förhandla.
Inbjudan till anbudssökandena
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
328
ningsunderlaget och samtliga kompletterande handlingar eller uppgift om åtkomst till förfrågningsunderlaget och kompletterande handlingar, om de görs direkt tillgängliga med elektroniska medel.
skall innehålla förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet och samtliga kompletterande handlingar eller, om materialet görs direkt tillgängligt med elektroniska medel, uppgift om åtkomst.
18 §
I det fall någon annan enhet än den ansvariga upphandlande myndigheten på begäran skall lämna ut förfrågningsunderlaget eller de kompletterande handlingarna, skall adressen till denna enhet anges i inbjudan. Om en tidsfrist gäller för en sådan begäran och om en avgift skall betalas för handlingarna skall upplysning om fristen och avgiften samt betalningsvillkor anges i inbjudan.
I det fall någon annan enhet än den ansvariga upphandlande myndigheten på begäran skall lämna ut förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterande handlingarna, skall adressen till denna enhet anges i inbjudan. Om en tidsfrist gäller för en sådan begäran och om en avgift skall betalas för handlingarna skall upplysning om fristen och avgiften samt betalningsvillkor anges i inbjudan.
De begärda handlingarna skall skickas till leverantörerna så snart som möjligt efter det att begäran har mottagits.
19 §
Den upphandlande myndigheten eller den som avses i 16 § andra stycket skall lämna ut kompletterande upplysningar om förfrågningsunderlaget eller kompletterande handlingar senast sex dagar före den fastställda tidsfristen för mottagande av anbud, förutsatt att sådana upplysningar begärts i god tid.
Den upphandlande myndigheten eller den som avses i 16 § andra stycket skall lämna ut kompletterande upplysningar om förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller kompletterande handlingar senast sex dagar före den fastställda tidsfristen för mottagande av anbud, förutsatt att sådana upplysningar begärts i god tid.
Vid selektivt förfarande och vid påskyndat förhandlat förfarande enligt 10 kap. 8 § skall denna tidsfrist vara fyra dagar.
329
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
20 §
En inbjudan som avses i 17 § skall innehålla
1. en hänvisning till annonsen om upphandling,
2. uppgift om sista dag för mottagande av anbud samt uppgifter om till vilken adress anbuden skall skickas och på vilket eller vilka språk de skall avfattas,
3. uppgifter om vilka handlingar som skall bifogas,
4. den relativa inbördes betydelse av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller kriteriernas prioritetsordning, om dessa upplysningar inte redovisas i annonsen om upphandling eller i förfrågningsunderlaget.
3. vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om dag och plats för samrådets början samt om det språk som skall användas,
4. uppgifter om vilka handlingar som skall bifogas och
5. den relativa inbördes betydelse av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller kriteriernas prioritetsordning, om dessa upplysningar inte redovisas i annonsen om upphandling, i förfrågningsunderlaget eller i det beskrivande dokumentet.
9 kap.
7 §
En upphandlande myndighet som har tilldelat ett offentligt kontrakt eller ingått ett ramavtal skall, om inte annat följer av andra stycket till Europeiska gemenskapernas kommission skicka en annons om upphandlingsresultatet senast 48 dagar efter det att kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts.
En upphandlande myndighet som har tilldelat ett offentligt kontrakt eller ingått ett ramavtal skall, om inte annat följer av fjärde stycket, till Europeiska gemenskapernas kommission skicka en annons om upphandlingsresultatet senast 48 dagar efter det att kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts.
Har kontrakt tilldelats på grundval av ett dynamiskt inköpssystem skall den upphandlande myndigheten till Europeiska gemenskapernas kommission skicka en annons om resultatet av tilldelningen senast 48 dagar efter tilldelningen av varje enskilt kontrakt eller, om annonserna grupperas per kvartal, senast 48
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
330
dagar efter utgången av varje kvartal.
Avser det tilldelade kontraktet tjänster som anges i bilaga 3 till denna lag skall den upphandlande myndigheten ange om den samtycker till att kontraktet offentliggörs.
Vad som sägs i första stycket gäller inte i fråga om tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.
10 kap.
Tidsfrister vid selektivt förfarande och vid förhandlat förfarande med föregående annonsering
Tidsfrister vid selektivt förfarande, vid konkurrenspräglad
dialog och vid förhandlat för-
farande med föregående annonsering
4 §
Vid selektivt upphandlingsförfarande och vid förhandlat upphandlingsförfarande med föregående annonsering skall tidsfristen för mottagande av anbudsansökningar vara minst 37 dagar från den dag då meddelandet om upphandling skickades.
Vid selektivt upphandlingsförfarande skall tidsfristen för mottagande av anbud vara minst 40 dagar från den dag då inbjudan skickades.
Vid selektivt upphandlingsförfarande, vid konkurrenspräglad dialog och vid förhandlat upphandlingsförfarande med föregående annonsering skall tidsfristen för mottagande av anbudsansökningar vara minst 37 dagar från den dag då meddelandet om upphandling skickades.
Vid selektivt upphandlingsförfarande skall tidsfristen för mottagande av anbud vara minst 40 dagar från den dag då inbjudan skickades.
5 §
Om en annons utarbetas och skickas med elektroniska medel i enlighet med vad som gäller vid användandet av sådan teknik, får tidsfristerna enligt 2 eller 3 § för mottagande av anbud vid öppet förfarande och tidsfristen enligt 4 § för mottagande av anbudsansökningar vid selektivt
Om en annons utarbetas och skickas med elektroniska medel i enlighet med vad som gäller vid användandet av sådan teknik, får tidsfristerna enligt 2 eller 3 § för mottagande av anbud vid öppet förfarande och tidsfristen enligt 4 § för mottagande av anbudsansökningar vid selektivt
331
laga 9 Bi
förfarande, vid konkurrenspräglad dialog och vid förhandlat förfarande med föregående annonsering förkortas med sju dagar.
eller förhandlat förfarande med föregående annonsering förkortas med sju dagar.
11 kap.
9 §
En upphandlande myndighet skall, om inte annat följer av 10 § snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som fattats i fråga om slutandet av ett ramavtal eller tilldelningen av ett kontrakt och om skälen för besluten.
En upphandlande myndighet skall, om inte annat följer av 10 §, snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som fattats i fråga om slutandet av ett ramavtal, tilldelningen av ett kontrakt och tillträde till ett dynamiskt inköpssystem eller om beslut att inte fullfölja ett dynamiskt inköpssystem samt om skälen för besluten. I fråga om tillträde för en leverantör till ett dynamiskt inköpssystem gäller underrättelseskyldigheten endast i förhållande till denne.
13 §
En upphandlande myndighet skall för varje kontrakt och ramavtal upprätta ett protokoll och skall se till att genomförandet av en upphandling med hjälp av elektroniska medel dokumenteras.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmelser meddelar föreskrifter om vad ett protokoll skall innehålla.
En upphandlande myndighet skall för varje kontrakt, ramavtal och dynamiskt inköpssystem upprätta ett protokoll och skall se till att genomförandet av en upphandling med hjälp av elektroniska medel dokumenteras.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om vad ett protokoll skall innehålla.
En upphandlande myndighet är skyldig att på kommissionens begäran tillställa kommissionen protokollet eller huvuddragen i det.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
332
14 kap.
2 §
Den upphandlande myndigheten skall ange vilken relativ inbördes betydelse de olika kriterier som avses i 1 § andra stycket kommer att ges vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Den relativa betydelsen av kriterierna får anges som intervall med en lämplig största tillåtna spridning.
I det fall den upphandlande myndigheten kan visa att det inte är möjligt att ange den relativa betydelsen av de olika kriterierna, skall dessa anges i fallande prioritetsordning
Den relativa betydelsen av kriterierna eller prioritetsordningen skall anges i annonsen om upphandlingen eller i förfrågningsunderlaget.
Den relativa betydelsen av kriterierna eller prioritetsordningen skall anges i annonsen om upphandlingen, i förfrågningsunderlaget eller, vid konkurrenspräglad dialog, i det beskrivande dokumentet.
14 a kap. Elektronisk auktion
1 §
En upphandlande myndighet får, om förfrågningsunderlaget kan fastställas med tillräcklig exakthet, genomföra en elektronisk auktion vid
1. öppet och selektivt förfarande,
2. förhandlat förfarande i det fall som avses i 5 kap. 3 § 1,
3. förnyad inbjudan att lämna anbud för parter i ett ramavtal, och
4. inbjudan att lämna anbud beträffande kontrakt som skall tilldelas inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem.
2 §
Den elektroniska auktionen skall grundas på
1. priser, när kontraktet skall tilldelas den leverantör som erbjudit det lägsta priset, eller
333
ilaga 9 B
2. priser eller nya värden på de komponenter i anbuden som angetts i förfrågningsunderlaget, när kontraktet skall tilldelas den leverantör som lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.
3 §
En upphandlande myndighet som beslutar att använda elektronisk auktion skall ange det i annonsen om upphandling.
4 §
Av förfrågningsunderlaget skall framgå
1. de komponenter i anbuden vilkas värden kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,
2. de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för föremålet för upphandlingen,
3. vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och i förekommande fall när detta kommer att ske,
4. relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts, och
6. relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.
De komponenter som avses i första stycket 1 skall kunna kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
334
5 §
Innan en upphandlande myndighet inleder en elektronisk auktion skall myndigheten genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fastställda relativa inbördes betydelsen för dessa.
Alla anbudsgivare som har lämnat giltiga anbud skall bjudas in med elektroniska medel att lämna nya priser eller värden.
6 §
Inbjudan enligt 5 § andra stycket skall innehålla alla relevanta upplysningar för individuell anslutning till den elektroniska utrustning som används samt uppgift om vilken dag och tid som den elektroniska auktionen kommer att inledas.
Den elektroniska auktionen kan genomföras i flera på varandra följande etapper. Den elektroniska auktionen får inte påbörjas tidigare än två arbetsdagar efter den dag då inbjudan skickats ut.
7 §
Om tilldelningen av kontraktet kommer att ske på grundval av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet skall inbjudan åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av den berörda anbudsgivarens anbud som gjorts i enlighet med den fastställda relativa inbördes betydelsen av de olika kriterierna.
8 §
I inbjudan skall anges även den
335
ilaga 9 B
matematiska formel som används för att vid den elektroniska auktionen automatiskt bestämma rangordningen med hänsyn till de nya priser och nya värden som lämnas under auktionen.
Den matematiska formeln skall innefatta den relativa inbördes betydelsen av alla de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga och som angetts i annonsen om upphandling eller i förfrågningsunderlaget. I den mån den relativa inbördes betydelsen av olika kriterier angetts som intervall skall dessa i förväg reduceras till ett bestämt värde.
Om alternativa anbud är tillåtna skall separata formler ges för varje anbud.
9 §
Under varje etapp i en elektronisk auktion skall den upphandlande myndigheten omedelbart meddela alla anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de skall ha kännedom om sin plats i rangordningen.
Den upphandlande myndigheten kan också lämna andra upplysningar rörande priser eller värden, under förutsättning att detta angetts i förfrågningsunderlaget. Den kan lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
10 §
En elektronisk auktion skall avslutas av den upphandlande myndigheten
1. den dag och tid då auktionen enligt inbjudan att delta i
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
336
auktionen skall stängas,
2. då myndigheten inte längre erhåller några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. då det antal auktionsetapper som fastställts i inbjudan att delta i auktionen har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 skall den upphandlande myndigheten i inbjudan att delta i auktionen ange hur långt efter det att den har tagit emot det sista budet som den kommer att stänga auktionen.
I fall som avses i första stycket 3 skall tidsplanen för varje etapp i auktionen anges i inbjudan att delta i auktionen.
11 §
Efter att ha stängt den elektroniska auktionen skall den upphandlande myndigheten tilldela kontraktet på grundval av resultaten av den elektroniska auktionen.
12 §
En upphandlande myndighet får inte utnyttja elektroniska auktioner på otillbörligt sätt eller på ett sätt som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen eller så att föremålet för upphandlingen, så som det angetts i förfrågningsunderlaget, ändras.
16 kap.
5 §
Tröskelvärdet enligt 4 § första stycket 1 skall av den upphand-
Tröskelvärdet skall i fråga om en projekttävling som avses i 1 §
337
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
lande myndigheten beräknas till värdet exklusive mervärdesskatt av tjänstekontraktet. I värdet skall inräknas de priser och ersättningar som skall betalas till deltagarna.
första stycket 1 av den upphandlande myndigheten beräknas till värdet exklusive mervärdesskatt av tjänstekontraktet. I värdet skall inräknas de priser och ersättningar som skall betalas till deltagarna.
6 §
Tröskelvärdet enligt 4 § första stycket 2 skall av den upphandlande myndigheten beräknas till summan av de priser och ersättningar som skall betalas till deltagarna och det beräknade värdet exklusive mervärdesskatt av de tjänstekontrakt som senare kan tilldelas vinnaren eller en av vinnarna i tävlingen, om en sådan tilldelning inte har uteslutits i annonsen om tävlingen.
Tröskelvärdet skall i fråga om en projekttävling som avses i 1 § första stycket 2 av den upphandlande myndigheten beräknas till summan av de priser och ersättningar som skall betalas till deltagarna och det beräknade värdet exklusive mervärdesskatt av de tjänstekontrakt som senare kan tilldelas vinnaren eller en av vinnarna i tävlingen, om en sådan tilldelning inte har uteslutits i annonsen om tävlingen.
17 kap. Upphandling under tröskelvärdena m.m.
Tillämpningsområde
1 §
Detta kapitel gäller i fråga om kontrakt som
1. avser tjänster som anges i bilaga 3 (B-tjänster), oavsett värde,
2. avser andra tjänster (Atjänster), byggentreprenader eller varor, vars värde understiger de tröskelvärden som anges i 4 kap.,
3. avser varor eller tjänster som omfattas av artikel 296 i EGfördraget och tilldelas av upphandlande myndigheter på försvarsområdet, eller
4. omfattas av sekretess eller andra särskilda begränsningar med hänsyn till rikets säkerhet.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
338
Tillämpliga bestämmelser
2 §
Vid tilldelning av kontrakt enligt detta kapitel tillämpas 1 kap. (allmänna bestämmelser), 2 kap. (definitioner), 3 kap. 1 och 3–6 §§ (undantag), 5 kap. 2 a–2 l §§ (konkurrenspräglad dialog), 6 a kap. (dynamiska inköpssystem), 7 kap. (inköpscentraler), 8 kap. 9 § (miljömärken), 8 kap. 21 § (bemyndigande), 9 kap. 9 § (bemyndigande), 13 kap. 3 § (krav på registrering), 14 a kap. (elektroniska auktioner), 18 kap. (överprövning och skadestånd m.m.) samt de övriga bestämmelser i lagen som anges i detta kapitel.
Vid tilldelning av kontrakt som avser tjänster som anges i bilaga 3 (B-tjänster) tillämpas även 8 kap. 1- 5, 7, 8, 10–14, 16, 19 och 21 §§, om värdet på kontraktet uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 4 kap.
Val av upphandlingsförfarande m.m.
3 §
Tilldelning av kontrakt skall göras genom förenklat förfarande eller urvalsförfarande.
Tilldelning av kontrakt får göras även med användning av
1. direktupphandlingsförfarande, under de förutsättningar som anges i 4 §,
2. konkurrenspräglad dialog i enlighet med vad som anges i 5 kap. 2 a–2 l §§,
3. dynamiskt inköpssystem i enlighet med vad som anges i 6 a kap., och
339
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
4. elektronisk auktion i enlighet med vad som anges i 14 a kap.
4 §
Direktupphandlingsförfarande får användas om upphandlingens värde uppgår till högst
1. tio procent av det tröskelvärde som anges i 4 kap. 1 § 2, om upphandlingen avser varor eller tjänster,
2. tjugo procent av det tröskelvärde som anges i 4 kap. 1 § 2, om upphandlingen avser varor eller tjänster och det finns särskilda skäl, eller
3. en procent av det tröskelvärde som anges i 4 kap. 1 § 3, om upphandlingen avser byggentreprenader.
Direktupphandlingsförfarande får användas också om det finns synnerliga skäl.
Den upphandlande myndigheten skall fastställa riktlinjer för användning inom myndigheten av direktupphandlingsförfarande.
5 §
Ett kontrakt får inte delas upp i syfte att det värde som anges i 4 § första stycket skall underskridas.
6 §
Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att delta, deltagande leverantörer skall lämna anbud och den upphandlande myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna anbud, den upphandlande myndig-
op. 2009/10:180 Bilaga 9
340
Pr heten inbjuder kvalificerade leverantörer att lämna anbud och den upphandlande myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Med direktupphandlingsförfarande avses ett förfarande utan särskilda formella krav.
Annonsering vid förenklat förfarande
7 §
Vid förenklat förfarande skall den upphandlande myndigheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som leder till effektiv konkurrens, om inte annat följer av 9 §.
Kravet på allmänt tillgänglig databas skall anses vara uppfyllt om annonsering sker på den upphandlande myndighetens hemsida och myndigheten har upprättat en upphandlarprofil enligt 9 kap. 4 § tredje stycket. Vad nu sagts gäller dock inte då upphandlingen avser B-tjänster och överstiger de tröskelvärden som anges i 4 kap.
Annonsering vid urvalsförfarande
8 §
Vid tillämpning av urvalsförfarande skall den upphandlande myndigheten publicera en ansökningsinbjudan genom annons i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig. Vad som sägs i 7 § andra stycket gäller även vid urvalsförfarande.
Av inbjudan skall det framgå hur en ansökan om att få lämna
341
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
anbud får lämnas och vilken dag ansökan senast skall ha kommit in.
Myndigheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in att lämna anbud. Antalet skall bestämmas med hänsyn till arten av det som skall upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens skall uppnås.
Begäran om anbud utan föregående annonsering
9 §
En upphandlande myndighet får utan föregående annonsering skriftligen begära anbud av endast en leverantör, om sådana omständigheter föreligger som enligt 5 kap. 7 § 1 eller 8–10 §§ ger en upphandlande myndighet rätt att använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering.
Vad som sägs i första stycket gäller även när det objektivt sett endast finns en leverantör som kan uppfylla de krav som den upphandlande myndigheten ställer.
Förfrågningsunderlag
10 §
De tekniska specifikationerna får inte innehålla uppgifter om tillverkning, ursprung eller särskilt framställningssätt eller hänvisningar till varumärke, patent eller typ, ursprung eller tillverkning, om detta leder till att vissa företag eller produkter gynnas eller missgynnas.
Uppgifter och hänvisningar som avses i första stycket får dock i undantagsfall förekomma i
ilaga 9
342
B
specifikationerna, om det annars inte är möjligt att beskriva föremålet för upphandlingen tillräckligt preciserat och begripligt. En sådan uppgift eller hänvisning skall följas av orden "eller likvärdig".
Vid förenklat förfarande har varje leverantör som begär det rätt att få förfrågningsunderlaget på samma villkor som andra leverantörer.
Former och tidsfrister för att lämna anbud och anbudsansökningar
11 §
En upphandlande myndighet får bestämma om kommunikation och informationsutbyte i förfaranden enligt detta kapitel för tilldelning av kontrakt skall ske per post, per telefax eller med elektroniska medel. En ansökan om att få lämna anbud får även göras muntligen.
De valda kommunikationsmedlen skall vara allmänt tillgängliga.
Vad som föreskrivs i 11 kap. 2
−6
§§ gäller i fråga om anbud och ansökningar om att få lämna anbud vid tilldelning av kontrakt som avses i detta kapitel.
12 §
Anbudsgivare och anbudssökande skall ges skälig tid att lämna sina anbud eller ansökningar. Tiden för att lämna ansökningar om att få lämna anbud får dock normalt inte vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan publice-
343
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
rades enligt 8 §.
Innehåll i annonser m.m.
13 §
I annonsen enligt 7 §, skrivelsen enligt 9 § eller förfrågningsunderlaget enligt 10 § skall anges
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast skall ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbudet skall vara bindande.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om innehållet i och utformningen av annonser om upphandling samt om sättet för överföring till Europeiska gemenskapernas kommission av sådana annonser.
Mottagande och öppnande av anbud
14 §
Anbud skall öppnas samtidigt efter anbudstidens utgång av två av den upphandlande myndigheten särskilt utsedda personer. På begäran av en anbudsgivare skall dessutom en av handelskammare utsedd person närvara. Kostnaderna för detta skall betalas av den som framställt begäran.
Rättelse av fel samt förtydligande och komplettering
15 §
En upphandlande myndighet får medge att en anbudsgivare eller anbudssökande rättar en uppenbar felskrivning eller felräkning eller något annat uppenbart fel i anbudet eller ansökningen om att
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
344
få lämna anbud.
Myndigheten får begära att ett anbud eller en ansökan förtydligas eller kompletteras om det kan ske utan risk för särbehandling eller konkurrensbegränsning.
Myndigheten får begära att en leverantör förtydligar eller kompletterar intyg, skriftliga bevis och andra handlingar som getts in och som avses i 13 kap. 3 § och i 18 § i detta kapitel.
Uteslutning av leverantörer
16 §
En upphandlande myndighet skall utesluta en leverantör från deltagande i upphandlingsförfaranden, om myndigheten får kännedom om att leverantören enligt lagakraftvunnen dom har dömts för brott som innefattar
1. deltagande i en kriminell organisation enligt definitionen i artikel 2.1 i rådets gemensamma åtgärd 98/773/RIF,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 respektive artikel 3.1 i rådets gemensamma åtgärd 98/742/RIF,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, eller
4. penninghäleri enligt 9 kap. 6 a § brottsbalken .
Om leverantören är en juridisk person skall denna uteslutas om någon som direkt eller indirekt har ett bestämmande inflytande över leverantören har dömts för brottet.
Myndigheten får begära att en
345
ilaga 9 B
leverantör visar att det inte finns någon grund för att utesluta honom med stöd av första stycket.
Om det finns synnerliga skäl får en upphandlande myndighet avstå från att utesluta en leverantör enligt första stycket.
17 §
En upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från deltagande i ett upphandlingsförfarande, om leverantören
1. är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning eller är föremål för ackord eller tills vidare inställt sina betalningar eller är underkastad näringsförbud,
2. är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, tvångsförvaltning, ackord eller annat liknande förfarande,
3. genom lagakraftvunnen dom har dömts för brott avseende yrkesetiken,
4. har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen och den upphandlande myndigheten kan visa detta,
5. inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker eller,
6. i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av denna bestämmelse.
Om leverantören är en juridisk person får denna uteslutas enligt första stycket om någon som direkt eller indirekt har ett bestämmande inflytande över leverantören har
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
346
dömts för brott som avses i första stycket 3 eller gjort sig skyldig till sådant fel som avses i första stycket 4.
Myndigheten får begära att en leverantör visar att det inte finns någon grund för att utesluta honom med stöd av första stycket 1
−3 eller 5.
18 §
Den upphandlande myndigheten skall som bevis för att det inte finns grund för att utesluta en leverantör godta utdrag ur officiellt register eller annan likvärdig handling när det gäller ett förhållande som avses i 16 § eller 17 § första stycket 1
−3 och intyg från behörig myndighet när det gäller ett förhållande som avses i 17 § första stycket 5.
Om sådana handlingar eller intyg som avses i första stycket inte utfärdas i leverantörens hemland eller ursprungsland eller inte omfattar samtliga de fall som avses i 16 § eller 17 § första stycket 1
−3 och 5 kan de ersättas av en utsaga som har avgetts på heder och samvete eller av en likvärdig åtgärd.
Om en leverantör är registrerad i en EES-stats officiella förteckning över godkända leverantörer får antas att leverantören uppfyller de krav som anges i 16 § eller i 17 § första stycket 1
−5.
Prövning av anbud och anbudsansökningar
19 §
En upphandlande myndighet skall pröva alla de anbud och de
347
Pr
ansökningar om att få lämna anbud som har kommit in i rätt tid från särskilt inbjudna anbudssökande eller från anbudsgivare som inte har uteslutits enligt 16 eller 17 § eller 13 kap.
op. 2009/10:180 Bilaga 9
Anbudsgivares bundenhet
20 §
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren fått underrättelse om beslut som avses i 24 §.
Grunder för tilldelning av kontrakt
21 §
En upphandlande myndighet skall anta antingen
1. det anbud som är det ur den upphandlande myndighetens synvinkel ekonomiskt mest fördelaktiga, eller
2. det anbud som har lägst anbudspris.
Vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet skall myndigheten ta hänsyn till olika kriterier som är kopplade till föremålet för kontraktet såsom pris, leverans- eller genomförandetid, miljöegenskaper, driftkostnader, kvalitet, estetiska, funktionella och tekniska egenskaper, service och tekniskt stöd.
Den upphandlande myndigheten skall vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga ange de olika kriterierna i fallande prioritetsordning, om inte deras relativa inbördes betydelse anges. Den relativa betydelsen av kriterierna
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
348
får anges som intervall med en lämplig största tillåtna spridning.
Prioritetsordningen eller kriteriernas relativa inbördes betydelse skall anges i annonsen om upphandling eller i förfrågningsunderlaget.
Onormalt låga anbud
22 §
En upphandlande myndighet får förkasta ett anbud som den anser vara onormalt lågt. Anbudet får dock förkastas först sedan myndigheten begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått ett tillfredsställande svar. Förklaringen skall begäras skriftligen.
Dokumentation och förvaring av handlingar
23 §
En upphandlande myndighet skall dokumentera skälen för sina beslut och vad som i övrigt förekommit av betydelse vid upphandlingsförfarandet Vid användning av direktupphandlingsförfarande skall vad nu sagts gälla endast om sådant förfarande används på grund av synnerliga skäl eller om värdet på kontraktet uppgår till minst 20 procent av det tillämpliga värde som anges i 4 § första stycket 1 eller 3.
Underrättelser
24 §
Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande gäller i fråga om underrättelse om beslut och underrättelse på begäran vad som föreskrivs i 11 kap. 9
−11 §§.
349
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
Vid direktupphandlingsförfarande och vid tilldelning av kontrakt som avses i 3 kap. 2 § skall den upphandlande myndigheten, när ett beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om detta snarast möjligt.
Särskilda bestämmelser för tilldelning av kontrakt som avser tjänster som anges i bilaga 3 (Btjänster)
25 §
Om ett kontrakt som avser tjänster som anges i bilaga 3 uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 4 kap., skall den upphandlande myndigheten senast inom 48 dagar efter det att kontraktet tilldelats skicka ett meddelande därom till Europeiska gemenskapernas kommission. I meddelandet skall anges om den upphandlande myndigheten godkänner att meddelandet publiceras.
Upphandling som rör rikets säkerhet m.m.
26 §
Vid tilldelning av kontrakt som avses i 3 kap. 2 § får regeringen föreskriva eller i enskilda fall besluta om
1. undantag från bestämmelserna om annonsering i detta kapitel och från rätten enligt 10 § tredje stycket att få ut förfrågningsunderlaget, och
2. de undantag i övrigt från bestämmelserna i detta kapitel som är nödvändiga med hänsyn till försvars- och säkerhetspoli-
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
350
tiska intressen.
Regeringen får i föreskrifter eller i enskilda fall överlåta till en upphandlande myndighet att själv besluta om sådana undantag som avses i första stycket.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om produkter i försvarssektorn.
Projekttävlingar
27 §
Vad som föreskrivs i 16 kap. 1 § första stycket, 2, 3, 5, 6 och 10– 14 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tilllämpligt tröskelvärde i 16 kap. 4 § första stycket men överstiger de värden som anges i 4 § första stycket 1 eller 3.
Vid anordnande av projekttävlingar skall 3 § första stycket tillämpas. En projekttävling skall annonseras enligt 7 eller 8 § och 13 och 21 §§ skall tillämpas.
Vid tilldelning av kontrakt som följer på en projekttävling som anordnats enligt detta kapitel och som enligt tävlingsreglerna skall tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, skall om en tävling avslutats med att mer än en vinnare utsetts, vinnarna inbjudas att delta i förhandlingar.
18 kap.
1 §
En leverantör som anser att han lidit eller kan komma att lida skada enligt 2 § får i en framställning till allmän förvaltningsdomstol ansöka om åtgärder
En leverantör som anser att han lidit eller kan komma att lida skada enligt 2 § får i en framställning till allmän förvaltningsdomstol ansöka om åtgärder
351
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
enligt nämnda paragraf.
Vid tilldelning av kontrakt genom ett direktupphandlingsförfarande får en ansökan enligt första stycket inte prövas efter den tidpunkt då ett avtal om upphandlingen föreligger.
Vid tillämpning av annat upphandlingsförfarande än som avses i andra stycket får en ansökan inte prövas efter den tidpunkt då ett upphandlingskontrakt föreligger. Den får dock prövas till dess att tio dagar gått från det att
enligt nämnda paragraf (ansökan om överprövning).
Vid tilldelning av kontrakt genom ett direktupphandlingsförfarande får en ansökan om överprövning inte prövas efter den tidpunkt då ett avtal om upphandlingen föreligger.
Vid tilldelning av kontrakt genom ett annat upphandlingsförfarande får en ansökan om överprövning inte prövas efter den tidpunkt då ett upphandlingskontrakt, ett ramavtal eller ett kontrakt som tilldelats genom det förfarande som föreskrivs i 6 kap. 9 § föreligger. Den får dock prövas till dess att tio dagar gått från det att
1. den upphandlande myndigheten lämnat upplysningar enligt 11 kap. 9 § till anbudssökandena eller anbudsgivarna, eller
2. rätten, om den har fattat ett interimistiskt beslut, upphävt det beslutet.
Vad som sägs i tredje stycket andra meningen gäller inte
1. i fråga om tilldelning av kontrakt som avses i 3 kap. 2 §, om regeringen föreskrivit om undantag från bestämmelsen eller om regeringen eller den upphandlande myndighet som regeringen bestämmer beslutat om undantag från bestämmelsen i ett enskilt fall, eller
2. om det är absolut nödvändigt att genomföra en upphandling med synnerlig brådska som är orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses av den upphandlande myndigheten och inte heller kan hänföras till denna.
2. rätten, om den har fattat ett interimistiskt beslut, upphävt det beslutet, om inte annat följer av fjärde stycket.
Vad som sägs i tredje stycket 2 gäller inte i fråga om en ansökan från annan än den som fört talan i målet och inte heller om det interimistiska beslutet upphävts av Regeringsrätten.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
352
1 a § Vad som sägs i 1 § tredje stycket andra meningen gäller inte
1. i fråga om tilldelning av kontrakt som avses i 3 kap. 2 §, om regeringen föreskrivit om undantag från bestämmelsen eller om regeringen eller den upphandlande myndighet som regeringen bestämmer beslutat om undantag från bestämmelsen i ett enskilt fall, eller
2. om det är absolut nödvändigt att genomföra en upphandling med synnerlig brådska som är orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses av den upphandlande myndigheten och inte heller kan hänföras till denna.
Denna lag träder i kraft den […]. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om upphandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet. Dock tillämpas även i fråga om sådana upphandlingar de nya bestämmelserna i 18 kap. 1 och 1 a §§.
353
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
2 Förslag till lag om ändring i lagen (0000:00) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster
Härigenom föreskrivs2 i fråga om lagen (0000:00) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster
dels att 11 kap. 17 § och 19 kap. skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 11 kap. 17 § skall utgå,
dels att 10 kap. 1 och 2 §§, 12 kap. 2 och 11 §§, 14 kap. 9 § samt 20 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya kapitel, 9 a, 17 a och 19, och fem nya paragrafer, 1 kap. 4 a §, 2 kap. 14 a och 14 b §§, 16 kap. 4 § och 20 kap. 1 a §, samt närmast före 1 kap. 4 a § och 16 kap. 4 § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
Särskilda krav
4 a §
Upphandlande enheter bör ställa miljökrav och sociala krav vid upphandling, i den utsträckning det är påkallat med hänsyn till upphandlingens art.
Upphandlande enheter får ställa även andra krav på hur ett kontrakt skall fullgöras.
De krav som ställs enligt första eller andra stycket skall vara förenliga med gemenskapsrätten och anges i annonsen om upphandling eller i förfrågningsunderlaget.
2 kap.
2Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena, vatten, energi, transporter och posttjänster (EGT L 134, 30.4.2004, s. 1, Celex 32004L0017).
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
354
14 a §
Med dynamiskt inköpssystem avses en helt elektronisk process för sedvanliga inköp av sådant som är allmänt tillgängligt på marknaden och som tillfredsställer den upphandlande myndighetens behov.
Ett dynamiskt inköpssystem är tidsbegränsat och under hela giltighetstiden öppet för varje leverantör som uppfyller urvalskriterierna och som har lämnat ett preliminärt anbud som överensstämmer med förfrågningsunderlaget.
14 b §
Med elektronisk auktion avses en upprepad process med hjälp av elektroniska medel för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden, vilken genomförs efter en första fullständig utvärdering av anbuden och möjliggör en rangordning på grund av automatiska utvärderingsmetoder.
Som en följd av vad som sägs i första stycket kan vissa tjänste- och byggentreprenadkontrakt som innehåller intellektuella prestationer, såsom projekteringen av byggentreprenader, inte bli föremål för elektronisk auktion.
9 a kap. Dynamiskt inköpssystem
1 §
En upphandlande enhet får använda sig av ett dynamiskt inköpssystem.
2 §
355
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
För att införa ett dynamiskt inköpssystem skall en upphandlande enhet följa reglerna för öppet förfarande i alla faser fram till tilldelningen av kontrakt som görs inom ramen för systemet.
Alla anbudsgivare som uppfyller urvalskriterierna och som har lämnat ett preliminärt anbud som överensstämmer med kriterierna i förfrågningsunderlaget har rätt att delta i systemet.
Preliminära anbud kan förbättras under förutsättning att de fortfarande motsvarar kraven i förfrågningsunderlaget.
3 §
Då ett dynamiskt inköpssystem införs och då kontrakt tilldelas inom ramen för systemet skall den upphandlande enheten uteslutande använda elektroniska medel.
I fråga om elektroniska medel gäller vad som sägs i 14 kap. 1 § andra stycket, 2–4 och 6 §§.
4 §
För att införa ett dynamiskt inköpssystem skall den upphandlande enheten
1. offentliggöra en annons om upphandling och ange att det är fråga om ett dynamiskt inköpssystem,
2. ange i förfrågningsunderlaget vilken typ av köp som avses, och lämna all nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används och de arrangemang och tekniska specifikationer som avser utrustningen, och
3. så snart annonsering skett och under systemets hela giltig-
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
356
hetstid på elektronisk väg ge fri, direkt och fullständig tillgång till förfrågningsunderlaget och alla kompletterande handlingar samt ange den Internetadress på vilken leverantörerna kan ta del av dessa handlingar.
5 §
Den upphandlande enheten skall under hela giltighetstiden för det dynamiska inköpssystemet ge varje leverantör möjlighet att lämna ett preliminärt anbud för att bli upptagen i systemet.
Utvärderingen av ett preliminärt anbud skall ske inom 15 dagar från det att anbudet lämnades.
Den upphandlande enheten kan förlänga utvärderingsperioden om ingen inbjudan att lämna anbud förekommer under tiden.
6 §
Den upphandlande enheten skall snarast möjligt underrätta en anbudsgivare som lämnat ett preliminärt anbud om han tagits med i det dynamiska inköpssystemet eller om anbudet har förkastats och om skälen till att anbudet förkastats.
7 §
Varje särskilt kontrakt skall bli föremål för inbjudan att lämna anbud. Före denna inbjudan skall den upphandlande enheten offentliggöra en förenklad annons och uppmana alla intresserade leverantörer att lämna ett preliminärt anbud inom en tid som inte får vara kortare än 15 dagar räknat från den dag då den förenklade annonsen skickades för
357
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
offentliggörande.
Den upphandlande enheten får inte offentliggöra inbjudan att lämna anbud på ett särskilt kontrakt förrän samtliga preliminära anbud som lämnats in under den tid som anges i första stycket har utvärderats.
I fråga om förenklad annons enligt första stycket gäller 12 kap. 14 §.
8 §
Den upphandlande enheten skall inbjuda alla anbudsgivare som tagits med i det dynamiska inköpssystemet att lämna anbud på varje särskilt kontrakt som skall tilldelas inom ramen för systemet. Den upphandlande myndigheten skall fastställa en tillräcklig tidsfrist för att lämna anbud.
9 §
Den upphandlande enheten skall tilldela kontraktet till den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som har angetts i den annons om upphandling som använts för att införa det dynamiska inköpssystemet.
Tilldelningskriterierna får vid behov preciseras i den inbjudan som avses i 8 §.
10 §
Ett dynamiskt inköpssystem får endast om det finns särskilda skäl ha längre giltighetstid än fyra år.
11 §
Värdet av ett dynamiskt inköpssystem skall beräknas till det högsta värdet exklusive mer-
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
358
värdesskatt av de kontrakt som planeras under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
12 §
En upphandlande enhet får inte använda dynamiskt inköpssystem på ett sätt som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen.
13 §
Några administrativa avgifter får inte tas ut av leverantörer som vill delta eller deltar i ett dynamiskt inköpssystem.
10 kap.
1 §
En upphandlande enhet får anskaffa byggentreprenader, varor och tjänster genom en inköpscentral
En upphandlande enhet får anskaffa varor och tjänster från en inköpscentral.
En upphandlande enhet får också anskaffa byggentreprenader, varor och tjänster eller ingå ramavtal genom medverkan av en inköpscentral.
2 §
En upphandlande enhet som anskaffar byggentreprenader, varor och tjänster genom en inköpscentral skall anses ha följt denna lag, under förutsättning att inköpscentralen har gjort det.
En upphandlande enhet som anskaffar byggentreprenader, varor och tjänster enligt 1 § skall anses ha följt denna lag, under förutsättning att inköpscentralen har följt denna lag eller lagen (0000:00) om offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster.
359
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
12 kap.
2 §
Annonsering om upphandling kan ske genom
1. förhandsannonsering som avses i 3 §,
2. annonsering om att det finns ett urvalssystem som avses i 10 §, eller
2. annonsering om att det finns ett urvalssystem som avses i 10 §,
3. annonsering om upphandling som skall ske genom öppet, selektivt eller förhandlat förfarande.
3. annonsering om upphandling som skall ske genom öppet, selektivt eller förhandlat förfarande, eller
4. förenklad annonsering enligt 9 a kap. 7 §.
11 §
En upphandlande enhet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal skall, om inte annat följer av andra stycket, inom två månader därefter lämna Europeiska gemenskapernas kommission uppgifter om kontraktet eller ramavtalet.
En upphandlande enhet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal skall, om inte annat följer av tredje stycket, inom två månader därefter lämna Europeiska gemenskapernas kommission uppgifter om kontraktet eller ramavtalet.
Har kontrakt tilldelats på grundval av ett dynamiskt inköpssystem skall den upphandlande enheten till Europeiska gemenskapernas kommission skicka en annons om resultatet av tilldelningen senast två månader efter tilldelningen av varje enskilt kontrakt eller, om annonserna grupperas per kvartal, senast två månader efter utgången av varje kvartal.
Vad som sägs i första stycket gäller inte i fråga om tilldelning av kontrakt som bygger på ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.
14 kap.
9 §
En upphandlande enhet skall, om inte annat följer av 10 §
En upphandlande enhet skall, om inte annat följer av 10 §,
ilaga 9
360
B
snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som fattats i fråga om slutandet av ett ramavtal, tilldelningen av ett kontrakt och tillträde till ett dynamiskt inköpssystem eller om beslut att inte fullfölja ett dynamiskt inköpssystem samt om skälen för besluten. I fråga om tillträde för en leverantör till ett dynamiskt inköpssystem gäller underrättelseskyldigheten endast i förhållande till denne.
snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som fattats i fråga om slutandet av ett ramavtal eller tilldelningen av ett kontrakt och om skälen för besluten.
16 kap.
Intyg och bevis avseende leverantör
4 §
Den upphandlande enheten skall som bevis för att det inte finns grund för att utesluta en leverantör godta utdrag ur officiellt register eller annan likvärdig handling när det gäller ett förhållande som avses i 1 § eller 3 § första stycket 1
−3 och intyg från behörig myndighet när det gäller ett förhållande som avses i 3 § första stycket 5.
Om sådana handlingar eller intyg som avses i första stycket inte utfärdas i leverantörens hemland eller ursprungsland eller inte omfattar samtliga de fall som avses i 1 § eller 3 § första stycket 1
−3 och 5 kan de ersättas av en utsaga som har avgetts på heder och samvete eller av en likvärdig åtgärd.
361
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
17 a kap. Elektronisk auktion
1 §
En upphandlande enhet får, om förfrågningsunderlaget kan fastställas med tillräcklig exakthet, genomföra en elektronisk auktion vid
1. öppet och selektivt förfarande,
2. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
3. förnyad inbjudan att lämna anbud för parter i ett ramavtal, och
4. inbjudan att lämna anbud beträffande kontrakt som skall tilldelas inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem.
2 §
Den elektroniska auktionen skall grundas på
1. priser, när kontraktet skall tilldelas den leverantör som erbjudit det lägsta priset, eller
2. priser eller nya värden på de komponenter i anbuden som angetts i förfrågningsunderlaget, när kontraktet skall tilldelas den leverantör som lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.
3 §
En upphandlande enhet som beslutar att använda elektronisk auktion skall ange det i annonsen om upphandling.
4 §
Av förfrågningsunderlaget skall framgå
1. de komponenter i anbuden vilkas värden kommer att vara
op. 2009/10:180 Bilaga 9
362
Pr föremål för den elektroniska auktionen,
2. de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för föremålet för upphandlingen,
3. vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och i förekommande fall när detta kommer att ske,
4. relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts, och
6. relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.
De komponenter som avses i första stycket 1 skall kunna kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal.
5 §
Innan en upphandlande enhet inleder en elektronisk auktion skall enheten genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fastställda relativa inbördes betydelsen av dessa.
Alla anbudsgivare som har lämnat giltiga anbud skall bjudas in med elektroniska medel att lämna nya priser eller värden.
6 §
Inbjudan enligt 5 § andra
363
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
stycket skall innehålla alla relevanta upplysningar för individuell anslutning till den elektroniska utrustning som används samt uppgift om vilken dag och tid som den elektroniska auktionen kommer att inledas. Den elektroniska auktionen kan genomföras i flera på varandra följande etapper.
Den elektroniska auktionen får inte påbörjas tidigare än två arbetsdagar efter den dag då inbjudan skickats ut.
7 §
Om tilldelningen av kontraktet kommer att ske på grundval av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet skall inbjudan åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av den berörda anbudsgivarens anbud som gjorts i enlighet med den fastställda relativa inbördes betydelsen av de olika kriterierna.
8 §
I inbjudan skall anges även den matematiska formel som används för att vid den elektroniska auktionen automatiskt bestämma rangordningen med hänsyn till de nya priser och nya värden som lämnas under auktionen.
Den matematiska formeln skall innefatta den relativa inbördes betydelsen av alla de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga och som angetts i annonsen om upphandling eller i förfrågningsunderlaget. I den mån den relativa inbördes betydelsen av olika kriterier angetts som
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
364
intervall skall dessa i förväg reduceras till ett bestämt värde.
Om alternativa anbud är tillåtna skall separata formler ges för varje anbud.
9 §
Under varje etapp i en elektronisk auktion skall den upphandlande enheten omedelbart meddela alla anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de skall ha kännedom om sin plats i rangordningen.
Den upphandlande enheten kan också lämna andra upplysningar rörande priser eller värden, under förutsättning att detta angetts i förfrågningsunderlaget. Den kan lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
10 §
En elektronisk auktion skall avslutas av den upphandlande enheten
1. den dag och tid då auktionen enligt inbjudan att delta i auktionen skall stängas,
2. då enheten inte längre erhåller några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. då det antal auktionsetapper som fastställts i inbjudan att delta i auktionen har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 skall den upphandlande enheten i inbjudan att delta i auktionen ange hur långt efter det att den har tagit emot det sista budet som den kommer att stänga auktionen.
I fall som avses i första stycket 3
365
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
skall tidsplanen för varje etapp i auktionen anges i inbjudan att delta i auktionen.
11 §
Efter att ha stängt den elektroniska auktionen skall den upphandlande enheten tilldela kontraktet på grundval av resultaten av den elektroniska auktionen.
12 §
En upphandlande enhet får inte utnyttja elektroniska auktioner på otillbörligt sätt eller på ett sätt som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen eller så att föremålet för upphandlingen, så som det angetts i förfrågningsunderlaget, ändras.
19 kap. Upphandling under tröskelvärdena m.m.
Tillämpningsområde
1 §
Detta kapitel gäller i fråga om kontrakt som
1. avser tjänster som anges i bilaga 3 (B-tjänster), oavsett värde,
2. avser andra tjänster (Atjänster), byggentreprenader eller varor, vars värde understiger de tröskelvärden som anges i 6 kap., eller
3. omfattas av sekretess eller andra särskilda begränsningar med hänsyn till rikets säkerhet.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
366
Tillämpliga bestämmelser
2 §
Vid tilldelning av kontrakt enligt detta kapitel tillämpas 1 kap. (allmänna bestämmelser), 2 kap. (definitioner), 3 kap. (upphandlande enheter), 4 kap. (verksamheter som omfattas av lagen), 5 kap. (undantag), 9 a kap. (dynamiska inköpssystem), 10 kap. (inköpscentraler), 11 kap. 10 § (miljömärken), 11 kap. 18 § (bemyndigande), 17 a kap. (elektroniska auktioner) och 20 kap. 1
−10 §§ (överprövning och skadestånd m.m.) samt de övriga bestämmelser i lagen som anges i detta kapitel.
Ett särskilt kvalificeringssystem enligt 15 kap. 1 § får tillämpas vid användning av urvalsförfarande för tilldelning av kontrakt enligt detta kapitel.
Vid tilldelning av kontrakt som avser tjänster som anges i bilaga 3 (B-tjänster) tillämpas även 11 kap. 1–6, 8, 9, 11–16 och 18 §§, om värdet av kontraktet uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 6 kap.
3 §
Tilldelning av kontrakt skall göras genom förenklat förfarande eller urvalsförfarande.
Tilldelning av kontrakt får göras även med användning av
1. direktupphandlingsförfarande, under de förutsättningar som anges i 4 §,
2. dynamiskt inköpssystem i enlighet med vad som anges i 9 a kap., och
3.elektronisk auktion i enlighet
367
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
med vad som anges i 17 a kap.
4 §
Direktupphandlingsförfarande får användas om upphandlingens värde uppgår till högst
1. tio procent av det tröskelvärde som anges i 6 kap. 1 §, om upphandlingen avser varor och tjänster,
2. tjugo procent av det tröskelvärde som anges i 6 kap. 1 §, om upphandlingen avser varor och tjänster och det finns särskilda skäl, eller
3. en procent av det tröskelvärde som anges i 6 kap. 1 §, om upphandlingen avser byggentreprenader.
Direktupphandlingsförfarande får användas också om det finns synnerliga skäl.
Den upphandlande enheten skall fastställa riktlinjer för användning inom enheten av direktupphandlingsförfarande.
5 §
Ett kontrakt får inte delas upp i syfte att det värde som anges i 4 § första stycket skall underskridas.
6 §
Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att delta, deltagande leverantörer skall lämna anbud och den upphandlande enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna anbud, den upphandlande enheten inbjuder kvalificerade
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
368
leverantörer att lämna anbud och den upphandlande enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Med direktupphandlingsförfarande avses ett förfarande utan särskilda formella krav.
Annonsering vid förenklat förfarande
7 §
Vid förenklat förfarande skall den upphandlande enheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som leder till effektiv konkurrens om inte annat följer av 9 §.
Kravet på allmänt tillgänglig databas skall anses vara uppfyllt om annonsering sker på den upphandlande enhetens hemsida och enheten har upprättat en upphandlarprofil enligt 12 kap. 5 § tredje stycket. Vad nu sagts gäller dock inte då upphandlingen avser B-tjänster och överstiger de tröskelvärden som anges i 6 kap.
Annonsering vid urvalsförfarande
8 §
Vid tillämpning av urvalsförfarande skall den upphandlande enheten publicera en ansökningsinbjudan genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Vad som sägs i 7 § andra stycket gäller även vid urvalsförfarande.
Av inbjudan skall det framgå hur en ansökan om att få lämna anbud får lämnas och den dag
369
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
ansökan senast skall ha kommit in.
Enheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in att lämna anbud. Antalet skall bestämmas med hänsyn till arten av det som skall upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens skall uppnås.
Begäran om anbud utan föregående annonsering
9 §
En upphandlande enhet får utan föregående annonsering skriftligen begära anbud av endast en leverantör, om sådana omständligheter föreligger som enligt 7 kap. 2 § 1, 2 och 5
−12 ger en upphandlande enhet rätt att tilldela kontrakt utan föregående annonsering.
Vad som sägs i första stycket gäller även när det objektivt sett endast finns en leverantör som kan uppfylla de krav som den upphandlande enheten ställer.
Förfrågningsunderlag
10 §
De tekniska specifikationerna får inte innehålla uppgifter om tillverkning, ursprung eller särskilt framställningssätt eller hänvisningar till varumärke, patent eller typ, ursprung eller tillverkning, om detta leder till att vissa företag eller produkter gynnas eller missgynnas.
Uppgifter och hänvisningar som avses i första stycket får dock i undantagsfall förekomma i specifikationerna, om det annars inte är möjligt att beskriva
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
370
föremålet för upphandlingen tillräckligt preciserat och begripligt. En sådan uppgift eller hänvisning skall följas av orden "eller likvärdig".
Vid förenklat förfarande har varje leverantör som begär det rätt att få förfrågningsunderlaget på samma villkor som andra leverantörer.
Former och tidsfrister för att lämna anbud och anbudsansökningar
11 §
En upphandlande enhet får bestämma om kommunikation och informationsutbyte i förfaranden enligt detta kapitel för tilldelning av kontrakt skall ske per post, per telefax eller med elektroniska medel. En ansökan om att få lämna anbud får även göras muntligen.
De valda kommunikationsmedlen skall vara allmänt tillgängliga.
Vad som föreskrivs i 14 kap. 2
−6
§§ gäller i fråga om anbud och ansökningar om att få lämna anbud vid tilldelning av kontrakt som avses i detta kapitel.
12 §
Anbudsgivare och anbudssökande skall ges skälig tid att lämna sina anbud eller ansökningar. Tiden för att få lämna ansökningar om att få lämna anbud får dock normalt inte vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan publicerades enligt 8 §.
371
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
Innehåll i annonser m.m.
13 §
I annonsen enligt 7 §, skrivelsen enligt 9 § eller förfrågningsunderlaget enligt 10 § skall anges
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast skall ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbudet skall vara bindande.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om innehållet i och utformningen av annonser om upphandling samt om sättet för överföring till Europeiska gemenskapernas kommission av sådana annonser.
Mottagande och öppnande av anbud
14 §
Anbud skall öppnas samtidigt efter anbudstidens utgång av två av den upphandlande enheten särskilt utsedda personer. På begäran av en anbudsgivare skall dessutom en av handelskammare utsedd person närvara. Kostnaderna för detta skall betalas av den som framställt begäran.
Rättelse av fel samt förtydligande och komplettering
15 §
En upphandlande enhet får medge att en anbudsgivare eller anbudssökande rättar en uppenbar felskrivning eller felräkning eller något annat uppenbart fel i anbudet eller ansökningen om att få lämna anbud.
Enheten får begära att ett anbud
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
372
eller en ansökan förtydligas eller kompletteras om det kan ske utan risk för särbehandling eller konkurrensbegränsning.
Enheten får begära att en leverantör förtydligar eller kompletterar intyg, skriftliga bevis och andra handlingar som getts in och som avses i 18 §.
Uteslutning av leverantörer
16 §
Om den upphandlande enheten är en myndighet skall den utesluta en anbudssökande eller anbudsgivare från deltagande i ett kvalificeringssystem eller i ett upphandlingsförfarande, om myndigheten får kännedom om att leverantören enligt lagakraftvunnen dom har dömts för brott som innefattar
1.deltagande i en kriminell organisation enligt definitionen i artikel 2.1 i rådets gemensamma åtgärd 98/773/RIF,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 respektive artikel 3.1 i rådets gemensamma åtgärd 98/742/RIF,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, eller
4. penninghäleri enligt 9 kap. 6 a § brottsbalken .
Om leverantören är en juridisk person skall denna uteslutas om någon som direkt eller indirekt har ett bestämmande inflytande över leverantören har dömts för brottet.
Myndigheten får begära att en
373
ilaga 9 B
leverantör visar att det inte finns någon grund för att utesluta honom med stöd av första stycket.
Om det finns synnerliga skäl får en upphandlande enhet avstå från att utesluta en leverantör enligt första stycket.
17 §
En upphandlande enhet som inte är en myndighet får i enlighet med 16 § utesluta en leverantör från deltagande i ett kvalificeringssystem eller i ett upphandlingsförfarande.
18 §
En upphandlande enhet får utesluta en leverantör från deltagande i ett upphandlingsförfarande, om leverantören
1. är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning eller är föremål för ackord eller tills vidare inställt sina betalningar eller är underkastad näringsförbud,
2. är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, tvångsförvaltning, ackord eller annat liknande förfarande,
3. genom lagakraftvunnen dom har dömts för brott avseende yrkesetiken,
4. har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen och den upphandlande enheten kan visa detta,
5. inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker, eller
6. i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
374
upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av denna bestämmelse.
Om leverantören är en juridisk person får denna uteslutas enligt första stycket om någon som direkt eller indirekt har ett bestämmande inflytande över leverantören har dömts för brott som avses i första stycket 3 eller gjort sig skyldig till sådant fel som avses i första stycket 4.
Den upphandlande enheten får begära att en leverantör visar att det inte finns någon grund för att utesluta honom med stöd av första stycket 1
−3 eller 5.
19 §
Den upphandlande enheten skall som bevis för att det inte finns grund för att utesluta en leverantör godta utdrag ur officiellt register eller annan likvärdig handling när det gäller ett förhållande som avses i 16 § eller 18 § första stycket 1
−3 och intyg från behörig myndighet när det gäller ett förhållande som avses i 18 § första stycket 5.
Om sådana handlingar eller intyg som avses i första stycket inte utfärdas i leverantörens hemland eller ursprungsland eller inte omfattar samtliga de fall som avses i 16 § eller 18 § första stycket 1
−3 och 5 kan de ersättas av en utsaga som har avgetts på heder och samvete eller av en likvärdig åtgärd.
375
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
Prövning av anbud och anbudsansökningar
20 §
En upphandlande enhet skall pröva alla de anbud och de ansökningar om att få lämna anbud som har kommit in i rätt tid från särskilt inbjudna anbudssökande eller från anbudsgivare som inte har uteslutits enligt 16
−18 §§ eller 15 kap.
Anbudsgivares bundenhet
21 §
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren fått underrättelse om beslut som avses i 25 §.
Grunder för tilldelning av kontrakt
22 §
En upphandlande enhet skall anta antingen
1. det anbud som är det ur den upphandlande enhetens synvinkel ekonomiskt mest fördelaktiga, eller
2. det anbud som har lägst anbudspris.
Vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet skall den upphandlande enheten ta hänsyn till olika kriterier som är kopplade till föremålet för kontraktet såsom pris, leverans- eller genomförandetid, miljöegenskaper, driftkostnader, kvalitet, estetiska, funktionella och tekniska egenskaper, service och tekniskt stöd.
Den upphandlande enheten skall vid bedömningen av vilket anbud
op. 2009/10:180
ilaga 9
376
Pr B
som är det ekonomiskt mest fördelaktiga ange de olika kriterierna i fallande prioritetsordning, om inte deras inbördes betydelse anges. Den relativa betydelsen av kriterierna får anges som intervall med en lämplig största tillåtna spridning.
Prioritetsordningen eller kriteriernas relativa inbördes betydelse skall anges i annonsen om upphandling eller i förfrågningsunderlaget.
Onormalt låga anbud
23 §
En upphandlande enhet får förkasta ett anbud som den anser vara onormalt lågt. Anbudet får dock förkastas först sedan enheten begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått ett tillfredsställande svar. Förklaringen skall begäras skriftligen.
Dokumentation och förvaring av handlingar
24 §
En upphandlande enhet skall dokumentera skälen för sina beslut och vad som i övrigt förekommit av betydelse vid upphandlingsförfarandet. Vid användning av direktupphandlingsförfarande skall vad nu sagts gälla endast om sådant förfarande används på grund av synnerliga skäl eller om värdet på kontraktet uppgår till minst 20 procent av det tillämpliga värde som anges i 4 § första stycket 1 eller 3.
377
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
Underrättelser
25 §
Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande gäller i fråga om underrättelse om beslut och underrättelse på begäran vad som föreskrivs i 14 kap. 9
−11 §§.
Vid direktupphandlingsförfarande och vid tilldelning av kontrakt som avses i 5 kap. 4 § skall den upphandlande enheten, när ett beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om detta snarast möjligt.
Särskilda bestämmelser för tilldelning av kontrakt som avser tjänster som anges i bilaga 3 (Btjänster)
26 §
Om ett kontrakt som avser tjänster som anges i bilaga 3 uppgår till minst tröskelvärdet i 6 kap. skall den upphandlande enheten inom 60 dagar efter det att kontraktet tilldelats skicka ett meddelande därom till Europeiska gemenskapernas kommission. I meddelandet skall anges om den upphandlande enheten godkänner att meddelandet publiceras.
Upphandling som rör rikets säkerhet m.m.
27 §
Vid tilldelning av kontrakt som avses i 5 kap. 4 § får regeringen föreskriva eller i enskilda fall besluta om
1. undantag från bestämmelserna om annonsering i detta kapitel och från rätten enligt 10 § tredje stycket att få ut förfråg-
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
378
ningsunderlaget, och
2. de undantag i övrigt från bestämmelserna i detta kapitel som är nödvändiga med hänsyn till säkerhetspolitiska intressen.
Regeringen får i föreskrifter eller i enskilda fall överlåta till en upphandlande enhet att själv besluta om sådana undantag som avses i första stycket.
Projekttävlingar
28 §
Vad som föreskrivs i 8 kap. 1 § första stycket, 2–4, 6–8, 10 och 13–16 §§ gäller även för projekttävlingar vars värde understiger tröskelvärdet i 8 kap. 5 § men överstiger de värden som anges i 4 § första stycket 1 eller 3.
Vid anordnande av projekttävlingar skall 3 § första stycket tillämpas. En projekttävling skall annonseras enligt 7 eller 8 § och 13 och 22 §§ skall tillämpas.
Vid tilldelning av kontrakt som följer på en projekttävling som anordnats enligt detta kapitel och som enligt tävlingsreglerna skall tilldelas vinnaren eller en av vinnarna skall, om en tävling avslutats med att mer än en vinnare utsetts, vinnarna inbjudas att delta i förhandlingar.
20 kap.
1 §
En leverantör som anser att han lidit eller kan komma att lida skada enligt 2 § får i en framställning till allmän förvaltningsdomstol ansöka om åtgärder
En leverantör som anser att han lidit eller kan komma att lida skada enligt 2 § får i en framställning till allmän förvaltningsdomstol ansöka om åtgärder
379
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
enligt nämnda paragraf.
Vid tilldelning av kontrakt genom ett direktupphandlingsförfarande får en ansökan enligt första stycket inte prövas efter den tidpunkt då ett avtal om upphandlingen föreligger.
Vid tillämpning av annat upphandlingsförfarande än som avses i andra stycket får en ansökan inte prövas efter den tidpunkt då ett upphandlingskontrakt föreligger. Den får dock prövas till dess att tio dagar gått från det att
1. den upphandlande myndigheten lämnat upplysningar enligt 14 kap. 7 § till anbudssökandena eller anbudsgivarna, eller
2. rätten, om den har fattat ett interimistiskt beslut, upphävt det beslutet.
Vad som sägs i tredje stycket andra meningen gäller inte
1. i fråga om tilldelning av kontrakt som avses i 5 kap. 4 §, om regeringen föreskrivit om undantag från bestämmelsen eller om regeringen eller den upphandlande enhet som regeringen bestämmer beslutat om undantag från bestämmelsen i ett enskilt fall, eller
2. om det är absolut nödvändigt att genomföra en upphandling med synnerlig brådska som är orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses av den upphandlande
enligt nämnda paragraf (ansökan om överprövning).
Vid tilldelning av kontrakt genom ett direktupphandlingsförfarande får en ansökan om överprövning inte prövas efter den tidpunkt då ett avtal om upphandlingen föreligger.
Vid tilldelning av kontrakt genom ett annat upphandlingsförfarande får en ansökan om överprövning inte prövas efter den tidpunkt då ett upphandlingskontrakt, ett ramavtal eller ett kontrakt som tilldelats i enlighet med ett ramavtal efter en förnyad inbjudan att lämna anbud föreligger. Den får dock prövas till dess att tio dagar gått från det att
1. den upphandlande enheten lämnat upplysningar enligt 14 kap. 9 § till anbudssökandena eller anbudsgivarna, eller
2. rätten, om den har fattat ett interimistiskt beslut, upphävt det beslutet, om inte annat följer av fjärde stycket.
Vad som sägs i tredje stycket 2 gäller inte i fråga om en ansökan från annan än den som fört talan i målet och inte heller om det interimistiska beslutet upphävts av Regeringsrätten.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
380
myndigheten och inte heller kan hänföras till denna.
1 a §
Vad som sägs i 1 § tredje stycket andra meningen gäller inte
1. i fråga om tilldelning av kontrakt som avses i 5 kap. 4 §, om regeringen föreskrivit om undantag från bestämmelsen eller om regeringen eller den upphandlande enhet som regeringen bestämmer beslutat om undantag från bestämmelsen i ett enskilt fall, eller
2. om det är absolut nödvändigt att genomföra en upphandling med synnerlig brådska som är orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses av den upphandlande myndigheten och inte heller kan hänföras till denna.
Denna lag träder i kraft den […]. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om upphandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet. Dock tillämpas även i fråga om sådana upphandlingar de nya bestämmelserna i 20 kap. 1 och 1 a §§.
381
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100) att 6 kap. 2 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
2 §3
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende angående förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Vad som nu har sagts om tjänst avser dock inte arbete som för myndighets behov utförs av dess egen eller annan myndighets personal, om det inte är fråga om ett arbete som en myndighet i konkurrens med andra myndigheter eller enskilda erbjuder sig att utföra.
Angår ärendet försäljning av lös egendom för det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till annan än den som har avgett anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts.
Angår ärendet upphandling får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till annan än den som har avgett anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts.
Under en elektronisk auktion enligt 14 a kap. lagen ( 0000:00 ) om offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster eller 17 a kap. lagen ( 0000:00 ) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster får dock uppgifter om en anbudsgivares plats i rangordningen och, om det behövs för att en anbudsgivare skall kunna lämna ett nytt anbud, även uppgifter som avses i
3
Senaste lydelse 2002:593.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 9
382
14 a kap. 9 § andra stycket den först nämnda lagen och i 17 a kap. 9 § andra stycket den sist nämnda lagen lämnas ut.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffande handling som anger villkoren i slutet avtal gäller sekretessen dock längst till dess två år, eller hos statliga affärsverk och Försvarets materielverk samt i kommunal affärsverksamhet fem år, har förflutit från det avtalet slöts.
Denna lag träder i kraft den […].
383
Prop. 2009/10:180 Bilaga 10
Förteckning över remissinstanserna avseende slutbetänkandet Nya upphandlingsregler 2 (SOU 2006:28)
Efter remiss har yttranden över betänkandet kommit in från Riksrevisionen, Svea hovrätt, Linköpings tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Göteborg, Länsrätten i Östergötlands län, Domstolsverket, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Kommerskollegium, Socialstyrelsen, Handikappombudsmannen, Hjälpmedelsinstitutet, Myndigheten för handikapppolitisk samordning, Ekonomistyrningsverket, Fortifikationsverket, Arbetsgivarverket, Nämnden för offentlig upphandling, Riksgäldskontoret, Skatteverket, Statskontoret, Verket för förvaltningsutveckling, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Verket för högskoleservice, Konsumentverket, Statens kulturråd, Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket, Post & Telestyrelsen, Banverket, Vägverket, Rikstrafiken, Luftfartsverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetslivsinstitutet, ILO-kommittén, Konkurrensverket, Jämställdhetsombudsmannen, Glesbygdsverket, Affärsverket för svenska kraftnät, Verket för näringslivsutveckling, Posten AB, Eskilstuna kommun, Linköpings kommun, Eksjö kommun, Västerviks kommun, Sölvesborgs kommun, Vellinge kommun, Karlstads kommun, Torsby kommun, Skellefteå kommun, Arvidsjaur kommun, Kiruna kommun, Stockholms läns landsting, Jönköpings läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Svenska kyrkan, Sveriges Kommuner och Landsting, Handikappförbundens samarbetsorgan, Svensk Handel, Stockholms handelskammare, Svenskt Näringsliv, Företagarna, Svensk Energi, Svensk Fjärrvärme, Svensk Teknik och Design, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Landsorganisation i Sverige, Näringslivets Regelnämnd, Föreningen Kooperativ Utveckling i Sverige, Silf Competence, Almega, Sveriges Offentliga Inköpare, Vårdförbundet, Famna Riksorganisationen för vård och omsorg utan vinstsyfte, Konkurrenskommissionen, Svenska Bussbranschens Riksförbund, Svenska Lokaltrafikföreningen, ITföretagen, Sveriges Arkitekter, Sveriges Byggindustrier, KFO-Service AB, Institutet för tillväxtpolitiska studier, Allego AB och Sveriges konsumentråd.
Därutöver har även Forum för frivilligt socialt arbete, Reumatikerförbundet, Piteå kommun, Socialt företagande, Astma och allergiförbundet, Byggherreforum, Sveriges Pensionärsförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Kooperativa institutet, Rena Kläder, Almega Serviceentreprenörerna, Rättvisemärkt, Advokatfirman Delphi & Co, Fair Trade Center, Swedish Medtech, Transparency International Sverige, Advokatfirman Vinge KB och en privatperson yttrat sig. Dessa yttranden finns med som bilagor till remissammanställningen.
Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Göteborgs universitet, Svenska Miljöstyrningsverket AB, Samhall AB, SJ AB, Ekerö kommun, Stockholms kommun, Gävleborgs läns landsting, Jämtlands läns landsting, Svenska Naturskyddsföreningen, Teknikföretagen, Sjukvårds-
Prop. 2009/10:180 Bilaga 10
384
leverantörernas förening och Gröna Bilister har beretts tillfälle att yttra sig men har avstått från det.
385
Prop. 2009/10:180 Bilaga 11
Sammanfattning av departementspromemorian Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet (Ds 2009:30)
Promemorian innehåller förslag till ändringar i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling (LOU) och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (LUF). Förslagen rör huvudsakligen tre frågor. För det första syftar förslagen till att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling. För det andra lämnas förslag om att införa en sanktionsavgift (marknadsskadeavgift) och för det tredje föreslås ändringar som syftar till att förenkla upphandlingsförfarandet.
Bestämmelser om avtalsspärr införs, dvs. en period under vilken avtal inte får ingås. Avtalsspärren gäller i tio eller 15 dagar, beroende på kommunikationssätt, från det att den upphandlande myndigheten eller enheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet till anbudssökandena och anbudsgivarna. Bestämda tidsfrister för att komma in med en ansökan om överprövning av ett beslut om upphandling införs. Tidsfristen sammanfaller med avtalsspärren. När en ansökan om överprövning kommit in till länsrätten förlängs avtalsspärren och gäller, som huvudregel, till dess att länsrätten prövat upphandlingen, s.k. förlängd avtalsspärr. För att säkerställa möjligheten till överklagande får avtal inte heller ingås förrän tio dagar gått från det att länsrätten avgjort målet.
Leverantörer ges möjlighet att föra talan om ogiltighet av ett avtal som har slutits mellan upphandlande myndighet eller enhet och annan leverantör. Ogiltigförklaring av ett avtal ska kunna ske bl.a. vid s.k. otillåten direktupphandling och vid överträdelse av bestämmelserna om avtalsspärr i kombination med överträdelse av någon annan bestämmelse i LOU eller LUF. Rättsverkningarna av att ett avtal förklaras ogiltigt ska avgöras med stöd av allmänna avtals- och skadeståndsrättsliga principer. Ett avtal, som är drabbat av en ogiltighetsgrund, ska få bestå om det föreligger tvingande hänsyn till ett allmänintresse. I överensstämmelse med vad som i dag gäller för att ansöka om överprövning av upphandlingar föreslås att mål om överprövning av avtal ska prövas av de allmänna förvaltningsdomstolarna. Bestämda tidsfrister för att ansöka om överprövning av ett avtal införs. För att undgå att ett avtal i vissa fall kan komma att förklaras ogiltigt föreslås att upphandlande myndigheter och enheter ska kunna offentliggöra sin avsikt att upphandla enligt vissa förfaranden och iaktta en särskild avtalsspärr om tio dagar innan avtal ingås, s.k. förhandsinsyn.
Bestämmelser om avtalsspärr och om ogiltighet av avtal föreslås även gälla vid upphandlingar enligt 15 kap. LOU och LUF.
Vid överprövning av ett beslut om upphandling föreslås att rätten, vid bifall till leverantörens talan, ska upphäva det överprövade beslutet. Enligt nu gällande bestämmelser har rätten, vid bifall till en leverantörs talan, att ta ställning till om upphandlingen ska rättas eller göras om.
386
Prop. 2009/10:180 Bilaga 11
En tidsfrist införs för att komma in med en ansökan om överprövning av beslut att avbryta en upphandling.
I enlighet med ändringsdirektivet införs en alternativ sanktion till att ogiltigförklara avtal för vissa situationer. Dessa situationer är när ett avtal får bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse och när ett avtal består trots bristande iakttagelse av en avtalsspärr. I promemorian föreslås att en särskild avgift (marknadsskadeavgift) ska påföras upphandlande myndigheter och enheter i dessa fall. Därutöver lämnas förslag om att en marknadsskadeavgift ska kunna påföras upphandlande myndigheter och enheter även i ett annat fall, nämligen vid otillåten direktupphandling. Det föreslås att tillsynsmyndigheten, dvs. Konkurrensverket, ska ansöka om påförande av marknadsskadeavgift hos allmän förvaltningsdomstol. Marknadsskadeavgiften föreslås uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 5 000 000 kr. Avgiften får dock inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet. Avgiften föreslås tillfalla staten.
Tillsynsmyndigheten föreslås få befogenhet att förelägga en upphandlande myndighet eller enhet och den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet att lämna uppgifter och handlingar.
Slutligen föreslås exempelvis förenklande åtgärder när det gäller att hämta in uppgifter om leverantörers kapacitet och redlighet. Bl.a. ska den upphandlande myndigheten eller enheten ansvara för att begära in uppgifter från Skatteverket och Kronofogdemyndigheten om en leverantör sköter sina skatter och socialförsäkringsavgifter.
Fasta beloppsgränser för direktupphandling föreslås motsvarande 15 procent av tröskelvärdet (ca 286 000 kr i LOU och ca 573 000 kr i LUF). Förslaget kompletteras med bestämmelser för beräkning av värdet av ett avtal som man avser att direktupphandla. Värdet ska enligt förslaget uppskattas till det totala beloppet som kan komma att betalas enligt avtalet, exempelvis ska options- och förlängningsklausuler betraktas som om de utnyttjas.
En form av direktupphandling över EU:s tröskelvärden är förhandlat förfarande utan föregående annonsering. Möjligheten att direktupphandla enligt någon av dessa grunder föreslås införas för upphandlingar även under tröskelvärdena.
Vid upphandling under tröskelvärdena föreslås även att en leverantör får åberopa andra företags kapacitet.
För att underlätta bruket av elektronisk kommunikation vid upphandling förtydligas att begreppet skriftlig ska innefatta även uppgifter i läsbar form som går att överföra och lagra med elektroniska medel.
I promemorian föreslås att det införs en möjlighet att inrätta och nyttja inköpscentraler för upphandling.
387
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
Lagförslag i departementspromemorian Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet (Ds 2009:30)
1 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling
Härigenom föreskrivs 1 i fråga om lagen (2007:1091) om offentlig upphandling
dels att 15 kap. 6, 10 och 14 §§ samt 16 kap. ska upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 15 kap. 6, 10 och 14 §§ ska utgå
dels att 2 kap. 23 §, 9 kap. 1 och 9 §§, 10 kap. 2 §, 15 kap. 2–5, 7, 9,
15, 17–19 och 21–23 §§ samt rubrikerna närmast före 15 kap. 4, 5, 7, 18 och 22 §§ ska ha följande lydelse
dels att det i lagen ska införas nya bestämmelser, 2 kap. 9 a och 16 a
§§, 4 kap. 10 §, 7 kap. 4 §, 10 kap. 4 §, 11 kap. 17 §, 15 kap, 3 a, 5 a, 13 a, 13 b och 15 a §§, nya kapitel, 16 och 17 kap. samt närmast före 10 kap. 4 §, 11 kap. 17 §, 15 kap. 3 a, 5 a och 15 a §§ nya rubriker av följande lydelse
2 kap.
9 a §
Med inköpscentral avses en upphandlande myndighet som
1. ingår ramavtal om byggentreprenader, varor eller tjänster som är avsedda för andra upphandlande myndigheter, eller
2. medverkar vid en offentlig upphandling i egenskap av ombud åt flera upphandlande myndigheter.
16 a §
Med skriftlig avses även uppgifter i läsbar form som går att överföra och lagra med elektroniska medel.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (EUT L 335, 20/12/2007, s. 31–46, Celex 32007L0066).
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
388
23 §
Med direktupphandling avses ett förfarande utan krav på anbud.
Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på att
anbud lämnas i viss form.
4 kap.
Inköpscentraler
10 §
En upphandlande myndighet får anskaffa byggentreprenader, varor och tjänster med hjälp av en inköpscentral.
7 kap.
Annonsering vid förhandsinsyn
4 §
En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 4 kap. 5–9 §§ får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska gemenskapernas kommission (förhandsinsyn).
9 kap.
1 §
Anbudsansökningar och anbud
skall lämnas skriftligen om inte
något annat följer av andra eller tredje stycket.
En upphandlande myndighet får bestämma att anbudsansökningar och anbud skall lämnas med något
elektroniskt medel.
Anbudsansökningar och anbud
ska lämnas skriftligen om inte
något annat följer av tredje stycket.
En upphandlande myndighet får bestämma att anbudsansökningar och anbud ska lämnas med ett
elektroniskt medel eller på annat sätt.
Myndigheten får tillåta att en anbudsansökan görs per telefon. Myndigheten skall i en annons ange hur anbudsansökningar får lämnas och i en annons eller ett förfrågningsunderlag ange hur anbud får lämnas.
Myndigheten ska i en annons ange hur anbudsansökningar får lämnas och i en annons eller ett förfrågningsunderlag ange hur anbud får lämnas.
389
a 12
Bilag
En upphandlande myndighet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som
har fattats om att sluta ett ramavtal
eller att tilldela ett kontrakt och om skälen för besluten. I
underrättelsen ska anges den period före vars utgång avtal enligt 16 kap. 6 § inte får ingås (avtalsspärr).
9 §
En upphandlande myndighet
skall snarast möjligt skriftligen
underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt och om skälen för besluten.
En sådan underrättelse skall lämnas även när en upphandlande
myndighet beslutar att avbryta en upphandling för vilken det har gått ut inbjudan att lämna anbud samt vid beslut att göra om upphandlingen.
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande
myndighet beslutar att avbryta en upphandling för vilken det har gått ut inbjudan att lämna anbud samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen
ska skälen för beslutet anges.
10 kap.
2 §
En leverantör får uteslutas från att delta i en upphandling, om leverantören
1. är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning eller är föremål för ackord eller tills vidare har inställt sina betalningar eller är underkastad näringsförbud,
2. är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, tvångsförvaltning, ackord eller annat liknande förfarande,
3. genom lagakraftvunnen dom är dömd för brott avseende yrkesutövningen,
4. har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen och den upphandlande myndigheten kan visa detta,
5. inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker, eller
6. i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av denna bestämmelse.
6. i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av bestämmelserna i 10 eller
11 kap.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
390
Är leverantören en juridisk person, får leverantören uteslutas om en företrädare för den juridiska personen har dömts för brott som avses i första stycket 3 eller gjort sig skyldig till sådant fel som avses i första stycket 4.
Myndigheten får begära att en leverantör visar att det inte finns någon grund för att utesluta leverantören med stöd av första stycket 1, 2, 3 eller 5.
Myndigheten får, utom i de fall
som avses i 4 §, begära att en
leverantör visar att det inte finns någon grund för att utesluta leverantören med stöd av första stycket 1, 2, 3 eller 5.
Kontroll av uppgifter om skatter och social-försäkringsavgifter
4 §
Vid kontroll om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 2 § 5 ska den upphandlande myndigheten hämta in uppgifter som styrker detta från behörig myndighet.
I ett öppet förfarande ska uppgifterna enligt första stycket hämtas in och kontrolleras såvitt gäller den anbudsgivare som myndigheten avser att tilldela kontraktet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 9 kap. 9 § första stycket.
I ett selektivt eller förhandlat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket hämtas in och kontrolleras såvitt gäller de anbudssökande som myndigheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
391
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
11 kap.
Begränsad kontroll
17 §
En upphandlande myndighet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som avses i 10 kap. och 11 kap. 1, 2 samt 6–15 §§ som intygar leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett öppet förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras såvitt gäller den anbudsgivare som myndigheten avser att tilldela kontraktet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 9 kap. 9 § första stycket.
I ett selektivt eller förhandlat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras såvitt gäller de anbudssökande som myndigheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
15 kap.
2 §
Vid offentlig upphandling enligt detta kapitel tillämpas även 1 kap., 2 kap., 5 kap., 11 kap. 6 §, 13 kap.
och 16 kap.
Vid offentlig upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 3 (B-tjänster) tillämpas även 6 kap. 1–8 §§, om värdet av kontraktet uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap.
En upphandlande myndighet får
Vid offentlig upphandling enligt detta kapitel tillämpas även 1 kap.
om lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser, 2 kap. om definitioner, 5 kap. om ramavtal utom såvitt avser 5 kap. 5 § beträffande sådana ramavtal som omfattas av 5 kap. 6 §, 6 kap. 13 § om särskilda villkor för fullgörande av kontrakt, 11 kap. 6 §
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
392
publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 7 kap.
om krav på registrering, 13 kap. om byggkoncessioner, 16 kap. om överprövning, skadestånd m.m. och 17 kap. om marknadsskadeavgift.
Vid offentlig upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 3 (B-tjänster) tillämpas även 6 kap. 1–8 §§ om tekniska specifikationer
m.m., när värdet av kontraktet
uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap.
3 §
En offentlig upphandling enligt detta kapitel skall göras genom förenklat förfarande eller urvalsförfarande.
Direktupphandling får dock användas om kontraktets värde är
lågt eller om det finns synnerliga skäl. Den upphandlande myndigheten skall vid behov besluta riktlinjer för användning av sådant förfarande.
En offentlig upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat förfarande eller urvalsförfarande.
Direktupphandling får dock användas om kontraktets värde
uppgår till högst 15 procent av det tröskelvärde som avses i 3 kap. 1 § första stycket 2 och andra stycket. Direktupphandling får vidare användas i tillämplig omfattning i de fall förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering som avses i 4 kap. 5–9 §§ är uppfyllda eller om det annars finns synnerliga skäl.
Beräkning av värdet av ett kontrakt
3 a §
Värdet av ett kontrakt ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas enligt kontraktet. En upphandling får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna i denna lag.
393
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
Annonsering
vid förenklat
förfarande
Annonsering
4 §
Vid förenklat förfarande skall den upphandlande myndigheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Vid förenklat förfarande ska den upphandlande myndigheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Vid urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Myndigheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
Begäran om anbud utan föregående annonsering
Innehåll i annons m.m.
5 §
En upphandlande myndighet får utan föregående annonsering begära anbud genom att skicka en skrivelse till endast en leverantör om
1. det vid ett annonserat förenklat förfarande inte lämnats några anbud eller inte lämnats några lämpliga anbud och under förutsättning att kontraktsvillkoren i förfrågningsunderlaget inte ändras väsentligt,
2. det gäller varor som framställs enbart för forsknings-, utvecklings-, experiment- eller
En annons om upphandling enligt 4 § ska innehålla uppgift om föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande myndigheten.
Vid förenklat förfarande ska utöver vad som anges i första stycket framgå
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande.
Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
394
studieändamål och under förutsättning att framställningen inte sker i vinstsyfte eller för att täcka forsknings- och utvecklingskostnader,
3. det som skall upphandlas av tekniska eller konstnärliga skäl eller på grund av ensamrätt kan levereras av endast en viss leverantör, eller
4. det gäller ytterligare leveranser från den ursprungliga leverantören, avsedda antingen som delersättning för eller tillägg till tidigare leveranser och ett byte av leverantör skulle medföra oskäliga tekniska eller ekonomiska olägenheter.
innehålla uppgift om
1. hur en anbudsansökan får lämnas, och
2. den dag ansökan senast ska ha kommit in.
Annonsering vid förhandsinsyn
5 a §
En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling enligt 3 § andra stycket får annonsera sin avsikt i en nationell databas.
Förfrågningsunderlag Tekniska specifikationer
7 §
Bestämmelserna i 6 kap. 4 och 7 §§ om uppgifter i de tekniska specifikationerna respektive miljömärken gäller vid offentlig upphandling som avses i detta kapitel.
Av förfrågningsunderlaget skall det framgå om ett anbud kan komma att antas utan föregående förhandling.
En leverantör som inte särskilt tillfrågats har rätt att på begäran få förfrågningsunderlaget på samma villkor som andra
Bestämmelserna i 6 kap. 4 och 7 §§ om uppgifter i de tekniska specifikationerna respektive miljömärken gäller vid offentlig upphandling som avses i detta kapitel.
395
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
leverantörer.
9 §
Anbudssökande och anbudsgivare skall ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 6 §.
Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 4 § andra
stycket.
13 a §
Vid kontroll om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 10 kap. 2 § 5 ska den upphandlande myndigheten hämta in uppgifter som styrker detta från behörig myndighet.
I ett förenklat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket hämtas in och kontrolleras avseende den anbudsgivare som myndigheten avser att tilldela kontraktet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling, eller om ingen förhandling sker, innan anbudsgivarna underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 19 §.
I ett urvalsförfarande ska uppgifterna enligt första stycket hämtas in och kontrolleras avseende de anbudssökande som myndigheten avser att bjuda in att lämna anbud.
Begränsad kontroll
13 b §
En upphandlande myndighet får
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
396
begränsa kontrollen av sådana handlingar som avses i 13 § och 11 kap. 6 § eller andra handlingar som intygar leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett förenklat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras såvitt gäller den eller de anbudsgivare som myndigheten avser att bjuda in till förhandling, eller om ingen förhandling sker, den anbudsgivare myndigheten avser tilldela kontraktet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling respektive underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 19 §.
I ett urvalsförfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras såvitt gäller de anbudssökande som myndigheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
15 §
En upphandlande myndighet
skall pröva alla de anbuds-
ansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av andra stycket eller 13 §.
En upphandlande myndighet får förkasta en ansökan eller ett anbud av samma skäl som en myndighet får utesluta en anbudssökande eller anbudsgivare enligt 13 § första och andra styckena.
En upphandlande myndighet ska pröva alla de anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 13 §.
397
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
Tillgång till andra företags kapacitet
15 a §
En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från de andra företagen eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.
17 §
Den upphandlande myndigheten
får förkasta ett anbud om den finner att priset är onormalt lågt. Anbudet får dock förkastas först sedan myndigheten skriftligen begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått tillfredsställande svar.
En upphandlande myndighet får
förkasta ett anbud om den finner att priset är onormalt lågt. Anbudet får dock förkastas först sedan myndigheten skriftligen begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått tillfredsställande svar.
Dokumentation, underrättelse och förvaring av handlingar
Dokumentation, underrättelse och förvaring av handlingar
m.m.
18 §
En upphandlande myndighet
skall anteckna skälen för sina
beslut och annat av betydelse vid upphandlingen. Detta gäller dock inte vid tilldelning av kontrakt som
avser lågt värde.
En upphandlande myndighet ska anteckna skälen för sina beslut och annat av betydelse vid upphandlingen. Detta gäller dock inte vid tilldelning av kontrakt
vilkas värde uppgår till högst det i 3 § andra stycket angivna värdet.
19 §
Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande skall den upphandlande myndigheten till
anbudssökande och anbudsgivare lämna underrättelse om de beslut som avses i 9 kap. 9 § och sådana upplysningar som avses i 9 kap.
Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten snarast
möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som avses i 9 kap. 9 § och lämna sådana
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
398
10 §.
Vid direktupphandling och vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 och 4
skall den upphandlande myndig-
heten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.
Vid direktupphandling och vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 och 4
ska den upphandlande myndig-
heten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket.
21 §
Om ett kontrakt som avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster) uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap., skall den upphandlande myndigheten senast inom 48 dagar efter det att kontraktet tilldelats meddela Europeiska gemenskapernas kommission om det. I
meddelandet skall den upphandlande myndigheten ange om den godkänner att meddelandet publiceras.
Om ett kontrakt som avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster) uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap., ska den upphandlande myndigheten senast inom 48 dagar efter det att kontraktet tilldelats meddela Europeiska gemenskapernas kommission om det.
Upphandling som rör rikets
säkerhet m.m.
Undantag vid upphandling som
rör rikets säkerhet m.m.
22 §
I fråga om upphandling som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 och 4 får regeringen i enskilda fall besluta om
1. undantag från bestämmelserna om annonsering i detta kapitel, och
2. de undantag i övrigt från bestämmelserna i detta kapitel som är nödvändiga med hänsyn till försvars- och säkerhetspolitiska intressen.
Härutöver får regeringen överlåta till en upphandlande myndighet att själv besluta om sådana undantag som avses i första stycket.
Försvarets materielverk får besluta om sådana undantag som avses i första stycket om upphandlingen
399
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
1. avser tillägg till en upphandling där regeringen tidigare beslutat om undantag med stöd av första stycket,
2. avser materiel eller tjänster inom ramen för en av Sverige träffad internationell överenskommelse om mellanstatlig samverkan i fråga om försörjning av materiel eller tjänster, eller
2. avser varor, tjänster eller
byggentreprenader inom ramen
för en av Sverige träffad internationell överenskommelse om mellanstatlig samverkan i fråga om försörjning av varor,
tjänster eller byggentreprenader,
eller
3. har ett värde som understiger 25 000 000 kronor. Försvarets radioanstalt och Säkerhetspolisen får besluta om sådana undantag som avses i första stycket om upphandlingens värde understiger 5 000 000 kronor.
Försvarsmakten, Försvarets
radioanstalt och Säkerhetspolisen får besluta om sådana undantag som avses i första stycket om upphandlingens värde understiger 5 000 000 kronor.
23 §
Bestämmelserna i 14 kap. 1 § första stycket, 4 och 6–9 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 14 kap. 2 §, om inte tävlingen avser lågt
värde.
Vid anordnande av projekttävlingar
skall 3
§
tillämpas. En projekttävling skall annonseras enligt 4 eller 6 §.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna skall tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, skall vinnaren respektive vinnarna inbjudas att delta i förhandlingar.
Bestämmelserna i 14 kap. 1 § första stycket, 4 och 6–9 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 14 kap. 2 §, om inte tävlingens värde
understiger värdet i 3 § andra stycket.
Vid anordnande av projekttävlingar ska 3 § tillämpas. En projekttävling ska annonseras enligt 4 eller 6 §.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna
ska tilldelas
vinnaren eller en av vinnarna, ska vinnaren respektive vinnarna inbjudas att delta i förhandlingar.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
400
16 kap. Överprövning, skadestånd m.m.
Ansökan om överprövning
1 §
En leverantör som anser sig ha lidit eller kan komma att lida skada får i en framställning till allmän förvaltningsdomstol ansöka om åtgärd enligt 5 eller 14 §.
Behörig domstol
2 §
En ansökan om överprövning enligt 5 eller 14 § ska göras hos den länsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sitt hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Förbud mot överklagande
3 §
Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900) .
Interimistiskt beslut
4 §
Rätten får
1. besluta att avtal inte får ingås innan något annat har beslutats, eller
2. besluta att avtal inte får fullgöras innan något annat har beslutats.
Rätten får låta bli att fatta ett sådant interimistiskt beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan
401
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
bedömas vara större än skadan för leverantören.
Rätten får även besluta interimistiskt enligt 9 §.
Överprövning av beslut om upphandling
5 §
Om den upphandlande myndigheten har brutit mot de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten upphäva den upphandlande myndighetens beslut.
Avtalsspärr
6 §
Om den upphandlande myndigheten är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 § får avtal inte ingås (avtalsspärr) förrän tio dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten skickat en sådan underrättelse med ett elektroniskt medel.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått.
Om en upphandlande myndighet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den i första eller andra stycket stadgade minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den i underrättelsen angivna perioden.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
402
Undantag från avtalsspärr
7 §
Avtalsspärr enligt 6 § gäller inte 1. vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 eller 4 om undantag beslutats med stöd av 15 kap. 22 §,
2. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 4 kap. 5– 9 §§,
3. vid tilldelning av kontrakt på grund av ramavtal enligt 5 kap. 7 §, eller
4. vid direktupphandling enligt 15 kap. 3 § andra stycket.
Avtalsspärr vid förhandsinsyn
8 §
Vid förhandsinsyn enligt 7 kap. 4 § eller 15 kap. 5 a § får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerats.
Förlängd avtalsspärr
9 §
Vid en ansökan om överprövning av ett beslut om upphandling enligt 5 § fortsätter, om inte rätten beslutar annat, avtalsspärr enligt 6 eller 8 § att gälla under handläggningen i länsrätten (förlängd avtalsspärr).
Tiodagarsfrist
10 §
När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 9 § får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att länsrätten har avgjort
403
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
målet.
När rätten har fattat ett interimistiskt beslut enligt 4 § 1 får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att länsrätt eller kammarrätt har avgjort målet eller har upphävt det interimistiska beslutet.
När Regeringsrätten har fattat ett interimistiskt beslut enligt 4 § 1 och beslutar att visa målet åter till lägre instans, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av beslut om upphandling
11 §
En ansökan om överprövning av ett beslut om upphandling ska ha kommit in till länsrätten före utgången av sådan avtalsspärr som följer av 6 eller 8 §.
12 §
En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till länsrätten innan tio dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten har skickat en underrättelse om beslutet enligt 9 kap. 9 § andra stycket eller 15 kap. 19 § med ett elektroniskt medel.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt ska en ansökan om överprövning ha kommit in till länsrätten innan 15 dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten har skickat underrättelsen.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
404
När prövning av ett beslut om upphandling inte längre får ske
13 §
En ansökan om överprövning av ett beslut om upphandling ska inte prövas efter den tidpunkt då avtal har slutits mellan upphandlande myndighet och leverantör.
Om ett avtal ingås i strid mot 4 § 1, 6 §, 8 §, 9 § eller 10 §, ska rätten i stället, på yrkande av leverantör, överpröva avtalet.
Överprövning av avtal
14 §
Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan upphandlande myndighet och leverantör är ogiltigt om avtalet har slutits
1. utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1, 2 eller 4 §, 13 kap. 2 eller 5 §, 14 kap. 5 §, eller 15 kap. 4, 5 a eller 6 §,
2. när avtal inte får ingås enligt 4, 6 eller 8–10 § och de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts samt detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, eller
3. enligt ett förfarande i 5 kap. 7 § utan att iaktta de villkor som framgår av nämnda bestämmelse eller det ramavtal som ligger till grund för det nya anbudsförfarandet och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
405
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
Undantag från ogiltighet
15 §
Är förutsättningarna för ogiltighet uppfyllda enligt 14 § får rätten ändå besluta att avtalet ska bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse.
16 §
Bestämmelsen om ogiltighet i 14 § ska inte tillämpas
1. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet med stöd av ramavtal enligt 5 kap. 7 §, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 9 kap. 9 § första stycket, samt iakttagit en avtalsspärr enligt 7 §, eller
2. om en upphandlande myndighet genom en förhandsinsyn enligt 7 kap. 4 § eller 15 kap. 5 a § har meddelat sin avsikt att upphandla, samt har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 8 §.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av avtal
17 §
En ansökan som avser överprövning av ett avtal som har slutits mellan upphandlande myndighet och leverantör enligt 14 § ska ha kommit in till länsrätten
1. innan 30 dagar har gått från publiceringen av en efterannons enligt 7 kap. 3 § eller 15 kap. 21 § som innehåller en motivering till att upphandlingen inte har annonserats,
2. innan 30 dagar har gått från det att den upphandlande
ilaga 12
406
B
myndigheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat sådana upplysningar om tilldelningsbeslutet som avses i 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 §, eller
3. om 1 eller 2 inte är tillämpliga, inom sex månader från det att avtalet slöts.
Beräkning av avtalsspärrens längd och tidsfrister för ansökan om överprövning
18 §
Vid beräkningen av avtalsspärrens längd och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen ( 1930:173 ) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Skadestånd
19 §
En upphandlande myndighet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta därigenom uppkommen skada för leverantör.
20 §
Anbudsgivare eller anbudssökande som har deltagit i en offentlig upphandling är berättigad till ersättning för kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.
407
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
21 §
Talan om skadestånd enligt 19 eller 20 §§ ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan upphandlande myndighet och leverantör. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
17 kap. Marknadsskadeavgift och tillsyn
Marknadsskadeavgift
1 §
Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet påförs en särskild avgift (marknadsskadeavgift) i de fall som anges i 2 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet påförs marknadsskadeavgift i de fall som avses i 2 § 3.
2 §
Allmän förvaltningsdomstol ska påföra en upphandlande myndighet marknadsskadeavgift om
1. allmän förvaltningsdomstol i beslut som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 16 kap. 15 §,
2. allmän förvaltningsdomstol i beslut som vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå, trots att lagstadgad avtalsspärr inte iakttagits, eller
3. myndigheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1, 2
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
408
eller 4 §, 13 kap. 2 eller 5 §, 14 kap. 5 § eller 15 kap. 4, 5a eller 6 §.
Marknadsskadeavgiftens storlek
3 §
Marknadsskadeavgiften ska uppgå till lägst tio tusen kronor och högst fem miljoner kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet.
4 §
Vid fastställande av marknadsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte påföras. Avgiften får efterges om det finns synnerliga skäl.
Tidsfrister för ansökan om marknadsskadeavgift
5 §
När ansökan om att påföra marknadsskadeavgift grundas på 2 § 1 eller 2 ska ansökan ha kommit in till länsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det beslut vilken ansökan grundas på har vunnit laga kraft.
När ansökan om att påföra marknadsskadeavgift grundas på 2 § 3 och
1. en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtal inom i 16 kap. 17 § föreskrivna tidsfrister ska ansökan ha kommit in till länsrätten tidigast då fristen har löpt ut och samtliga beslut i anledning av överprövningen vunnit laga kraft, dock senast sex månader från den tidpunkt då
409
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
samtliga beslut vunnit laga kraft, eller
2. ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtal inom i 16 kap. 17 § föreskrivna tidsfrister, ska ansökan ha kommit in till länsrätten inom två år från den tidpunkt då avtalet slöts.
Betalning av marknadsskadeavgift m.m.
6 §
Marknadsskadeavgiften tillfaller staten.
7 §
Marknadsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom trettio dagar från det att domen har vunnit laga kraft eller inom den längre tid som anges i domen.
Om marknadsskadeavgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning. Betämmelser om indrivning finns i lagen ( 1993:891 ) om indrivning av statliga fordringar m.m. Verkställighet får ske enligt utsökningsbalkens bestämmelser.
8 §
En påförd marknadsskadeavgift bortfaller om domen inte har kunnat verkställas inom fem år från det att domen har vunnit laga kraft.
Tillsyn
9 §
Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
410
som utövar tillsyn över den offentliga upphandlingen enligt denna lag.
Vid sin tillsyn får myndigheten hämta in alla nödvändiga upplysningar från upphandlande myndigheter eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet. Upplysningarna ska i första hand hämtas in genom skriftligt förfarande. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna hämtas in genom besök hos den upphandlande myndigheten.
10 §
En upphandlande myndighet och den som kan antas vara en upphandlande myndighet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.
11 §
Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande myndighet eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet att lämna uppgift, att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av handlingen.
Ett föreläggande enligt första stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
När ett föreläggande överklagas är tillsynsmyndigheten motpart hos allmän förvaltningsdomstol.
411
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
Behörig domstol
12 §
En ansökan om påförande av marknadsskadeavgift ska göras hos den länsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sitt hemvist.
Tillsynsmyndighetens föreläggande enligt 11 § ska överklagas till den länsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sitt hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 2010 och ska inte tillämpas på upphandlingar som påbörjats före ikraftträdandet.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
412
2 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster
Härigenom föreskrivs
2
i fråga om lagen (2007:1092) om upphandling
inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster
dels att 15 kap. 6, 10 och 14 § § samt 16 kap. ska upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 15 kap. 6, 10 och 14 §§ ska utgå,
dels att 2 kap. 26 §, 9 kap. 1 och 9 §§, 10 kap. 3 §, 15 kap. 2–5, 7, 9,
15, 17–19, 21–23 §§ samt rubrikerna närmast före 15 kap. 4, 5, 7, 18 och 22 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas nya bestämmelser, 2 kap. 9 a och
17 a §§, 4 kap. 4 §, 7 kap. 7 §, 10 kap. 5 §, 11 kap. 13 §, 15 kap, 3 a, 5 a, 13 a, 13 b och 15 a §§, nya kapitel, 16 och 17 kap. samt närmast före 10 kap. 5 §, 11 kap. 13 §, 15 kap. 3 a, 5 a och 15 a §§ nya rubriker av följande lydelse
2 kap.
9 a §
Med inköpscentral avses en upphandlande myndighet som
1. ingår ramavtal om byggentreprenader, varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande enheter, eller
2. medverkar vid en offentlig upphandling i egenskap av ombud åt flera upphandlande enheter.
17 a §
Med skriftlig avses även uppgifter i läsbar form som går att överföra och lagra med elektroniska medel.
26 §
Med direktupphandling avses ett förfarande utan krav på anbud.
Med direktupphandling avses ett upphandling utan krav på att
anbud lämnas i viss form.
2 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (EUT L 335, 20/12/2007, s. 31–46, Celex 32007L0066).
413
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
4 kap.
Inköpscentraler
4 §
En upphandlande enhet får anskaffa byggentreprenader, varor och tjänster med hjälp av en inköpscentral.
7 kap.
Annonsering vid förhandsinsyn
7 §
En upphandlande enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 4 kap. 2 eller 3 § får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska gemenskapernas kommission (förhandsinsyn).
9 kap.
1 §
Anbudsansökningar och anbud
skall lämnas skriftligen om inte
något annat följer av andra eller tredje stycket.
En upphandlande enhet får bestämma att anbudsansökningar och anbud skall lämnas med något
elektroniskt medel.
Anbudsansökningar och anbud
ska lämnas skriftligen om inte
något annat följer av tredje stycket.
En upphandlande enhet får bestämma att anbudsansökningar och anbud ska lämnas med ett
elektroniskt medel eller på annat sätt.
Enheten får tillåta att en anbudsansökan görs per telefon. Enheten skall i en annons ange hur anbudsansökningar får lämnas och i en annons eller ett förfrågningsunderlag ange hur anbud får lämnas.
Enheten ska i en annons ange hur anbudsansökningar får lämnas och i en annons eller ett förfrågningsunderlag ange hur anbud får lämnas.
9 §
En upphandlande enhet skall snarast möjligt skriftligen
En upphandlande enhet ska snarast möjligt skriftligen
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
414
underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt och om skälen för besluten.
En sådan underrättelse skall lämnas även när en upphandlande
enhet beslutar att avbryta en upphandling för vilken det har gått ut inbjudan att lämna anbud samt vid beslut att göra om upphandlingen.
underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som
har fattats om att sluta ett ramavtal
eller att tilldela ett kontrakt och om skälen för besluten. I
underrättelsen ska anges den period före vars utgång avtal enligt 16 kap. 6 § inte får ingås (avtalsspärr).
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande
enhet beslutar att avbryta en upphandling för vilken det har gått ut inbjudan att lämna anbud samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen
ska skälen för beslutet anges.
10 kap.
3 §
En upphandlande enhet får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller i en upphandling, om leverantören
1. är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning eller är föremål för ackord eller tills vidare har inställt sina betalningar eller är underkastad näringsförbud,
2. är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, tvångsförvaltning, ackord eller annat liknande förfarande,
3. genom lagakraftvunnen dom är dömd för brott avseende yrkesutövningen,
4. har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen och den upphandlande enheten kan visa detta,
5. inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker, eller
6. i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av denna bestämmelse.
6. i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av bestämmelserna i 10 eller
11 kap.
Är leverantören en juridisk person, får leverantören uteslutas om en företrädare för den juridiska personen har dömts för brott som avses i
415
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
första stycket 3 eller gjort sig skyldig till sådant fel som avses i första stycket 4.
Enheten får begära att en leverantör visar att det inte finns någon grund för att utesluta leverantören med stöd av första stycket 1, 2, 3 eller 5.
Enheten får, utom i de fall som
avses i 5 §, begära att en
leverantör visar att det inte finns någon grund för att utesluta leverantören med stöd av första stycket 1, 2, 3 eller 5.
Kontroll av uppgifter om skatter och socialförsäkringsavgifter
5 §
Vid kontroll om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 3 § 5 ska den upphandlande enheten hämta in uppgifter som styrker detta från behörig myndighet.
I ett öppet förfarande ska uppgifterna enligt första stycket hämtas in och kontrolleras såvitt gäller den anbudsgivare som enheten avser att tilldela kontraktet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 9 kap. 9 § första stycket.
I ett selektivt eller förhandlat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket hämtas in och kontrolleras såvitt gäller de anbudssökande som enheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive till förhandling.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
416
11 kap.
Begränsad kontroll
13 §
En upphandlande enhet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som avses i 10 kap. och 11 kap. 11 och 12 §§ eller i övrigt som intygar leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett öppet förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras avseende den anbudsgivare som enheten avser att tilldela kontraktet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 9 kap. 9 § första stycket.
I ett selektivt eller förhandlat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras avseende de anbudssökande som enheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla
15 kap.
2 §
Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även 1 kap., 2 kap., 5 kap. och 16 kap. 1–10 §§.
Vid upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 3 (Btjänster) tillämpas även 6 kap. 1–8 §§, om värdet av kontraktet uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap.
En upphandlande enhet får
Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även 1 kap. om
lagens innehåll och tilllämpningsområde samt allmänna bestämmelser, 2 kap. om definitioner, 5 kap. om ramavtal, 6 kap. 14 § om särskilda villkor för fullgörande av kontrakt, 16 kap. om överprövning, skadestånd m.m. och 17 kap. om marknads-
417
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 7 kap.
skadeavgift.
Vid upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 3 (Btjänster) tillämpas även 6 kap. 1–8 §§ om tekniska specifikationer
m.m., när värdet av kontraktet
uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap.
3 §
En upphandling enligt detta kapitel
skall göras genom
förenklat förfarande eller urvalsförfarande.
Direktupphandling får dock användas om kontraktets värde är
lågt eller om det finns synnerliga skäl. Den upphandlande enheten skall vid behov besluta riktlinjer för användning av sådant förfarande.
En upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat förfarande eller urvalsförfarande.
Direktupphandling får dock användas om kontraktets värde
uppgår till högst 15 procent av det tröskelvärde som avses i 3 kap. 1 § första stycket 1. Direktupphandling får vidare användas i tillämplig omfattning i de fall förutsättningarna för tilldelning av kontrakt utan föregående annonsering som avses i 4 kap. 2 och 3 §§ är uppfyllda eller om det annars finns synnerliga skäl.
Beräkning av värdet av ett kontrakt
3 a §
Värdet av ett kontrakt ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas enligt kontraktet. En upphandling får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna i denna lag.
Annonsering
vid förenklat
förfarande
Annonsering
4 §
Vid förenklat förfarande skall den upphandlande enheten begära anbud genom annons i en
Vid förenklat förfarande ska den upphandlande enheten begära anbud genom annons i en
op. 2009/10:180 Bilaga 12
418
Pr
elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Vid urvalsförfarande ska den upphandlande enheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Enheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
Begäran om anbud utan föregående annonsering
Innehåll i annons m.m.
5 §
En upphandlande enhet får utan föregående annonsering begära anbud genom att skicka en skrivelse till endast en leverantör om
1. det vid annonserat förenklat förfarande inte lämnats några anbud eller inte lämnats några lämpliga anbud och under förutsättning att kontraktsvillkoren i förfrågningsunderlaget inte ändras väsentligt,
2. det gäller varor som framställs enbart för forsknings-, utvecklings-, experiment- eller studieändamål och under förutsättning att framställningen inte sker i vinstsyfte eller för att täcka forsknings- och utvecklingskostnader,
3. det som skall upphandlas av tekniska eller konstnärliga skäl eller på grund av ensamrätt kan levereras av endast en viss
En annons om upphandling enligt 4 § ska innehålla uppgift om föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande enheten.
Vid förenklat förfarande ska utöver vad som anges i första stycket framgå
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande.
Vid urvalsförfarande annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. hur en anbudsansökan får lämnas, och
2. den dag ansökan senast ska ha kommit in.
419
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
leverantör, eller
4. det gäller ytterligare leveranser från den ursprungliga leverantören, avsedda antingen som delersättning för eller tillägg till tidigare leveranser och ett byte av leverantör skulle medföra oskäliga tekniska eller ekonomiska olägenheter.
Annonsering vid förhandsinsyn
5 a §
En upphandlande enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling enligt 3 § andra stycket får annonsera sin avsikt i en nationell databas.
Förfrågningsunderlag Tekniska specifikationer
7 §
Bestämmelserna i 6 kap. 4 och 7 §§ om uppgifter i de tekniska specifikationerna respektive miljömärken gäller vid upphandling som avses i detta kapitel.
Av förfrågningsunderlaget skall det framgå om ett anbud kan komma att antas utan föregående förhandling.
En leverantör som inte särskilt tillfrågats har rätt att på begäran få förfrågningsunderlaget på samma villkor som andra leverantörer.
Bestämmelserna i 6 kap. 4 och 7 §§ om uppgifter i de tekniska specifikationerna respektive miljömärken gäller vid upphandling som avses i detta kapitel.
9 §
Anbudssökande och anbudsgivare skall ges skälig tid att komma in med ansökningar eller anbud. Tiden för att få komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då
Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar
respektive anbud. Tiden för att
komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då
09/10:180
Bilaga 12
420
Prop. 20 ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 4 § andra
stycket.
ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 6 §.
13 a §
Vid kontroll om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 10 kap. 3 § 5 ska den upphandlande enheten hämta in uppgifter som styrker detta från behörig myndighet.
I ett förenklat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket hämtas in och kontrolleras såvitt gäller den anbudsgivare som enheten avser att tilldela kontraktet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling, eller om ingen förhandling sker, innan anbudsgivarna underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 19 §.
I ett urvalsförfarande ska uppgifterna enligt första stycket hämtas in och kontrolleras avseende de anbudssökande som myndigheten avser att bjuda in att lämna anbud.
Begränsad kontroll
13 b §
En upphandlande enhet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som avses i 13 § och övriga handlingar som intygar leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett förenklat förfarande ska
421
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras såvitt gäller den eller de anbudsgivare som enheten avser att bjuda in till förhandling, eller om ingen förhandling sker, den anbudsgivare enheten avser tilldela kontraktet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling respektive underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 19 §.
I ett urvalsförfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras såvitt gäller de anbudssökande som enheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
15 §
En upphandlande enhet skall pröva alla de anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av andra stycket eller 13 §.
En upphandlande enhet får förkasta en ansökan eller ett anbud av samma skäl som en enhet får utesluta en anbudssökande eller anbudsgivare enligt 13 § första och andra styckena.
En upphandlande enhet ska pröva alla de anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 13 §.
Tillgång till andra företags kapacitet
15 a §
En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från de andra företagen eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
422
när kontraktet ska fullgöras.
17 §
Den upphandlande enheten får
förkasta ett anbud om den finner att priset är onormalt lågt. Anbudet får dock förkastas först sedan enheten skriftligen begärt förklaring till det låga anbudet och inte fått tillfredsställande svar.
En upphandlande enhet får
förkasta ett anbud om den finner att priset är onormalt lågt. Anbudet får dock förkastas först sedan enheten skriftligen begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått tillfredsställande svar.
Dokumentation, underrättelse och förvaring av handlingar
Dokumentation, underrättelse och förvaring av handlingar
m.m.
18 §
En upphandlande enhet skall anteckna skälen för sina beslut och annat av betydelse vid upphandlingen. Detta gäller dock inte vid tilldelning av kontrakt som
avser lågt värde.
En upphandlande enhet ska anteckna skälen för sina beslut och annat av betydelse vid upphandlingen. Detta gäller dock inte vid tilldelning av kontrakt
vilkas värde uppgår till högst det i 3 § andra stycket angivna värdet.
19 §
Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande skall den upphandlande enheten till anbuds-
sökande och anbudsgivare lämna underrättelse om de beslut som
avses i 9 kap. 9 § och sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.
Vid direktupphandling och vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 skall den upphandlande enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande ska den upphandlande enheten snarast möjligt
skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om
de beslut som avses i 9 kap. 9 § och lämna sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.
Vid direktupphandling och vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 ska den upphandlande enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket.
21 §
423
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
Om ett kontrakt som avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster) uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap., skall den upphandlande enheten senast inom 60 dagar efter det att kontraktet tilldelats meddela Europeiska gemenskapernas kommission om det. I meddelandet skall den upp-
handlande enheten ange om den godkänner att meddelandet publiceras.
Om ett kontrakt som avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster) uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap., ska den upphandlande enheten senast inom 60 dagar efter det att kontraktet tilldelats meddela Europeiska gemenskapernas kommission om det.
Upphandling som rör rikets
säkerhet m.m.
Undantag vid upphandling som
rör rikets säkerhet m.m.
22 §
I fråga om kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 får regeringen i enskilda fall meddela beslut om
I fråga om upphandling som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 får regeringen i enskilda fall besluta om
1. undantag från bestämmelserna om annonsering i detta kapitel, och
2. de undantag i övrigt från bestämmelserna i detta kapitel som är nödvändiga med hänsyn till försvars- och säkerhetspolitiska intressen.
Härutöver får regeringen i enskilda fall överlåta till en upphandlande enhet att själv besluta om sådana undantag som avses i första stycket.
23 §
Bestämmelserna i 13 kap. 1 § första stycket, 4, 6 och 8–10 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 13 kap. 2 §, om inte tävlingen avser
lågt värde.
Vid anordnande av projekttävlingar
skall 3
§
tillämpas. En projekttävling skall annonseras enligt 4 eller 6 §.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna skall tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, skall
Bestämmelserna i 13 kap. 1 § första stycket, 4, 6 och 8–10 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 14 kap. 2 §, om inte tävlingens värde
understiger värdet i 3 § andra stycket.
Vid anordnande av projekttävlingar ska 3 § tillämpas. En projekttävling ska annonseras enligt 4 eller 6 §.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna
ska tilldelas
vinnaren eller en av vinnarna, ska
rop. 2009/10:180 Bilaga 12
424
P vinnaren respektive vinnarna inbjudas att delta i förhandlingar.
vinnaren respektive vinnarna inbjudas att delta i förhandlingar.
16 kap. Överprövning, skadestånd m.m.
Ansökan om överprövning
1 §
En leverantör som anser sig ha lidit eller kan komma att lida skada får i en framställning till allmän förvaltningsdomstol ansöka om åtgärd enligt 5 eller 14 §.
Behörig domstol
2 §
En ansökan om överprövning enligt 5 eller 14 § ska göras hos den länsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sitt hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Förbud mot överklagande
3 §
Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900) .
Interimistiskt beslut
4 §
Rätten får
1. besluta att avtal inte får ingås innan något annat har beslutats, eller
2. besluta att avtal inte får fullgöras innan något annat har beslutats.
Rätten får låta bli att fatta ett sådant interimistiskt beslut, om
425
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Rätten får även besluta interimistiskt enligt 9 §.
Överprövning av beslut om upphandling
5 §
Om den upphandlande enheten har brutit mot de grundläggande principerna i 1 kap. 24 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten upphäva den upphandlande enhetens beslut.
Avtalsspärr
6 §
Om den upphandlande enheten är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 § får avtal inte ingås (avtalsspärr) förrän tio dagar har gått från det att den upphandlande enheten har skickat en sådan underrättelse med ett elektroniskt medel.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått.
Om en upphandlande enhet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den i första eller andra stycket stadgade minimifristen, får avtal om upphandling inte ingås förrän efter utgången av den i underrättelsen angivna perioden.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
426
Undantag från avtalsspärr
7 §
Avtalsspärr enligt 6 § gäller inte
1. vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 om undantag beslutats med stöd av 15 kap. 22 §
2. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 4 kap. 2 eller 3 §, eller
3. vid direktupphandling enligt 15 kap. 3 § andra stycket.,
Avtalsspärr vid förhandsinsyn
8 §
Vid förhandsinsyn enligt 7 kap. 7 § eller 15 kap. 5 a § får avtal om upphandling inte ingås förrän tio dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerats.
Förlängd avtalsspärr
9 §
Vid en ansökan om överprövning av beslut om upphandling enligt 5 § fortsätter, om inte rätten beslutar annat, avtalsspärr enligt 6 eller 8 § att gälla under handläggningen i länsrätten (förlängd avtalsspärr).
Tiodagarsfrist
10 §
När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 9 § får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att länsrätten har avgjort målet.
När rätten har fattat ett
427
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
interimistiskt beslut enligt 4 § 1 får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att länsrätt eller kammarrätt har avgjort målet eller har upphävt det interimistiska beslutet.
När Regeringsrätten har fattat ett interimistiskt beslut enligt 4 § 1 och beslutar att visa målet åter till lägre instans, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av beslut om upphandling
11 §
En ansökan om överprövning av ett beslut om upphandling ska ha kommit in till länsrätten före utgången av sådan avtalsspärr som följer av 6 eller 8 §.
12 §
En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till länsrätten innan tio dagar har gått från det att den upphandlande enheten har skickat en underrättelse om beslutet enligt 9 kap. 9 § andra stycket eller 15 kap. 19 § med ett elektroniskt medel.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till länsrätten innan 15 dagar har gått från det att den upphandlande enheten har skickat underrättelsen.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
428
När prövning av ett beslut om upphandling inte längre får ske
13 §
En ansökan om överprövning av ett beslut om upphandling ska inte prövas efter den tidpunkt då avtal har slutits mellan upphandlande enhet och leverantör.
Om ett avtal ingås i strid mot 4 § 1, 6 §, 8 §, 9 § eller 10 §, ska rätten i stället, på yrkande av leverantör, överpröva avtalet.
Överprövning av avtal
14 §
Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan upphandlande enhet och leverantör är ogiltigt om avtalet har slutits
1. utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1, 2, 3, 4, 5 eller 7 §, 13 kap. 5 §, eller 15 kap. 4, 5 a eller 6 §, eller
2. när avtal inte får ingås enligt 4, 6 eller 8–10 § och de grundläggande principerna i 1 kap. 24 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts samt detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Undantag från ogiltighet
15 §
Är förutsättningarna för ogiltighet uppfyllda enligt 14 § får rätten ändå besluta att avtalet ska bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse.
429
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
16 §
Bestämmelsen om ogiltighet i 14 § ska inte tillämpas om en upphandlande enhet genom en förhandsinsyn enligt 7 kap. 7 § eller 15 kap. 5 a § har meddelat sin avsikt att upphandla, samt har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 8 §.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av avtal
17 §
En ansökan som avser överprövning av ett avtal som har slutits mellan upphandlande enhet och leverantör enligt 14 § ska ha kommit in till länsrätten
1. innan 30 dagar har gått från publiceringen av en efterannons enligt 7 kap. 6 § eller 15 kap. 21 § som innehåller en motivering till att upphandlingen inte har annonserats,
2. innan 30 dagar har gått från det att den upphandlande enheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat sådana upplysningar om tilldelningsbeslutet som avses i 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 §, eller
3. om 1 eller 2 inte är tillämpliga, inom sex månader från det att avtalet om upphandling slöts.
Beräkning av avtalsspärrens längd och tidsfrister för ansökan om överprövning
18 §
Vid beräkningen av avtals-
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
430
spärrens längd och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen ( 1930:173 ) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Skadestånd
19 §
En upphandlande enhet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta därigenom uppkommen skada för leverantör.
20 §
Anbudsgivare eller anbudssökande som har deltagit i en upphandling är berättigad till ersättning för kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.
21 §
Talan om skadestånd enligt 19 eller 20 § ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan upphandlande enhet och leverantör. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
17 kap. Marknadsskadeavgift och tillsyn
Marknadsskadeavgift
1 §
Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande enhet påförs en särskild avgift (marknadsskadeavgift) i de fall som anges i 2 § 1 och 2.
431
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande enhet påförs marknadsskadeavgift i de fall som avses i 2 § 3.
2 §
Allmän förvaltningsdomstol ska påföra en upphandlande enhet marknadsskadeavgift om
1. allmän förvaltningsdomstol i beslut som vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 16 kap. 15 §, trots att det föreligger grund för ogiltighet,
2. allmän förvaltningsdomstol i beslut som vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå, trots att lagstadgad avtalsspärr inte iakttagits, eller
3. enheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1, 2, 3, 4, 5 eller 7 §, 13 kap. 2 eller 5 §, 14 kap. 5 § eller 15 kap. 4, 5 a eller 6 §.
Marknadsskadeavgiftens storlek
3 §
Marknadsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst fem miljoner kronor.
Avgiften får inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet.
4 §
Vid fastställande av marknadsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte påföras. Avgiften får efterges om
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
432
det finns synnerliga skäl.
Tidsfrister för ansökan om marknadsskadeavgift
5 §
När ansökan om att påföra marknadsskadeavgift grundas på 2 § 1 eller 2 ska ansökan ha kommit in till länsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det beslut vilken ansökan grundas på har vunnit laga kraft.
När ansökan om att påföra marknadsskadeavgift grundas på 2 § 3 och
1. en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtal inom i 16 kap. 17 § föreskrivna tidsfrister ska ansökan ha kommit in till länsrätten tidigast då fristen har löpt ut och samtliga beslut i anledning av överprövningen vunnit laga kraft, dock senast sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut vunnit laga kraft, eller
2. ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtal inom i 16 kap. 17 § föreskrivna tidsfrister, ska ansökan ha kommit in till länsrätten inom två år från den tidpunkt då avtalet slöts.
Betalning av marknadsskadeavgift m.m.
6 §
Marknadsskadeavgiften tillfaller staten.
7 §
Marknadsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom trettio dagar från det att
433
Prop. 2009/10:180 Bilaga 12
domen har vunnit laga kraft eller inom den längre tid som anges i domen.
Om marknadsskadeavgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen ( 1993:891 ) om indrivning av statliga fordringar m.m. Verkställighet får ske enligt utsökningsbalkens bestämmelser.
8 §
En påförd marknadsskadeavgift bortfaller om domen inte har kunnat verkställas inom fem år från det att domen har vunnit laga kraft.
Tillsyn
9 §
Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som utövar tillsyn över upphandling enligt denna lag.
Vid sin tillsyn får myndigheten hämta in alla nödvändiga upplysningar från upphandlande enheter eller den som kan antas vara en upphandlande enhet. Upplysningarna ska i första hand hämtas in genom skriftligt förfarande. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna hämtas in genom besök hos den upphandlande enheten.
10 §
En upphandlande enhet och den som kan antas vara en upphandlande enhet är skyldig att
op. 2009/10:180 Bilaga 12
434
Pr
tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.
11 §
Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande enhet eller den som kan antas vara en upphandlande enhet att lämna uppgift, att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av handlingen.
Ett föreläggande enligt första stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
När ett föreläggande överklagas är tillsynsmyndigheten motpart hos allmän förvaltningsdomstol.
Behörig domstol
12 §
En ansökan om påförande av marknadsskadeavgift ska göras hos den länsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sitt hemvist.
Tillsynsmyndighetens föreläggande enligt 11 § ska överklagas till den länsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sitt hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 2010 och ska inte tillämpas på upphandlingar som påbörjats före ikraftträdandet.
435
Prop. 2009/10:180 Bilaga 13
Förteckning över remissinstanserna avseende departementspromemorian Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet (Ds 2009:30)
Efter remiss har yttranden över departementspromemorian kommit in från Riksdagens ombudsmän (JO), Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Sundsvall, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Skåne län, Länsrätten i Värmlands län, Länsrätten i Östergötlands län, Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Kommerskollegium, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt, Riksgäldskontoret, Ekonomistyrningsverket, Skatteverket, Fortifikationsverket, Kammarkollegiet, Statskontoret, Verket för högskoleservice, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Lantmäteriet, Post & Telestyrelsen, Banverket, Vägverket, Rikstrafiken, Konkurrensverket, Tillväxtverket, Regelrådet, Transportstyrelsen, Arbetsförmedlingen, Gällivare kommun, Göteborgs kommun, Halmstads kommun, Jönköpings kommun, Malmö kommun, Sigtuna kommun, Skövde kommun, Stockholms kommun, Sunne kommun, Täby kommun, Uppsala kommun, Östersunds kommun, Skåne läns landsting, Stockholms läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Sveriges advokatsamfund, Almega, Företagarna, Stockholms handelskammare, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting och Sveriges Offentliga Inköpare.
Därutöver har även Avfall Sverige, SABO AB, Sveriges Arkitekter, Byggherrarna, Johnson & Johnson, Läkemedelindustriföreningen, Advokatfirman Delphi, Advokatfirman Sundstrand, Foyen Advokatfirma, Konkurrenskommissionen, Almega It & Telekomföretagen, Opic, Almega Serviceentreprenörerna, Swedish Medtech och Advokatfirman Lindahl yttrat sig.
Riksrevisionen, Kronofogdemyndigheten, Luftfartsverket, Haparanda kommun, Kalmar kommun, Tanums kommun och Norrbotten läns landsting har beretts tillfälle att yttra sig men har avstått från det.
436
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
Lagförslag i lagrådsremissen Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet
1.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling
Härigenom föreskrivs
1
i fråga om lagen (2007:1091) om offentlig
upphandling
dels att 15 kap. 6, 10 och 14 §§ samt 16 kap. ska upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 15 kap. 6, 10 och 14 §§ ska utgå,
dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 1 och 23 §§, 4 kap. 1, 2, 4 och 6 §§, 8 kap. 3,
5, 10, 11 och 12 §§, 9 kap. 1 och 9 §§, 10 kap. 2 §, 11 kap. 3 och 4 §§, 12 kap. 2 §, 15 kap. 2–5, 7, 9, 15, 17–19 och 21–23 §§ samt rubrikerna närmast före 4 kap. 1 §, 8 kap. 3, 10–12 §§, 15 kap. 4, 5, 7, 18 och 22 §§ ska ha följande lydelse
dels att det i lagen ska införas 35 nya paragrafer, 1 kap. 9 a §, 2 kap.
6 a, 9 a och 10 a §§, 4 kap. 10–22 §§, 7 kap. 4 §, 10 kap. 4 §, 11 kap. 17 §, 15 kap. 3 a, 5 a, 13 a, 13 b och 15 a §§, nya kapitel, 5 a, 16 och 17 kap. samt närmast före 4 kap. 10, 12–14, 16–18 och 20–22 §§, 7 kap. 4 §, 10 kap. 4 §, 11 kap. 17 § samt 15 kap. 3 a, 5 a, 13 b och 15 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
I denna lag finns föreskrifter om – lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser (1 kap.),
– definitioner (2 kap.), – tröskelvärden (3 kap.), – upphandlingsförfaranden (4 kap.), – ramavtal (5 kap.),
– elektronisk auktion (5 a kap.),
– tekniska specifikationer och särskilda kontraktsvillkor i förfrågningsunderlag m.m. (6 kap.),
– annonsering av upphandling (7 kap.),
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (EUT L 335, 20.12.2007, s. 31, Celex 32007L0066) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 30.4.2004, s. 114, Celex 32004L0018) senast ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr 1177/2009 av den 30 november 2009 om ändring av europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG, 2004/18/EG och 2009/81/EG avseende de tröskelvärden som ska tillämpas vid upphandlingsförfaranden (EUT L 134, 1.12.2009, s. 64, Celex 32009R1177).
437
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
– tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud m.m. (8 kap.),
– kommunikation, information och dokumentation (9 kap.), – uteslutning av leverantörer (10 kap.), – kontroll av leverantörers lämplighet och val av deltagare m.m. (11 kap.),
– tilldelning av kontrakt (12 kap.), – byggkoncessioner (13 kap.), – projekttävlingar på tjänsteområdet (14 kap.), – upphandling som inte omfattas av direktivet (15 kap.), och
– upphandling som inte omfattas av direktivet (15 kap.),
– överprövning, skadestånd m.m. (16 kap.).
– överprövning, skadestånd m.m. (16 kap.), och
– marknadsskadeavgift och tillsyn (17 kap.).
Till lagen hör följande bilagor: – Förteckning över byggentreprenadkontrakt (bilaga 1) – Förteckning över tjänstekontrakt (A-tjänster) (bilaga 2) – Förteckning över tjänstekontrakt (B-tjänster) (bilaga 3) – Definition av vissa tekniska specifikationer (bilaga 4)
9 a §
Upphandlande myndigheter bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid offentlig upphandling i den utsträckning det är påkallat med hänsyn till upphandlingens art.
2 kap.
1 §
Med anbudssökande avses den som ansöker om att få delta i ett selektivt eller förhandlat förfarande eller i ett urvalsförfarande enligt 15 kap.
Med anbudssökande avses den som ansöker om att få delta i ett selektivt eller förhandlat förfarande, i en konkurrenspräglad
dialog eller i ett urvalsförfarande
enligt 15 kap.
6 a §
Med elektronisk auktion avses en upprepad process med hjälp av elektroniska medel för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden, vilken genomförs efter en första fullständig utvärdering av anbuden och möjliggör en rangordning på grund av automatiska utvärderingsmetoder.
438
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
9 a §
Med inköpscentral avses en upphandlande myndighet som
1. ingår ramavtal om byggentreprenader, varor eller tjänster som är avsedda för andra upphandlande myndigheter, eller
2. medverkar vid en offentlig upphandling i egenskap av ombud åt flera upphandlande myndigheter.
10 a §
Med konkurrenspräglad dialog avses ett förfarande som varje leverantör kan begära att få delta i och där den upphandlande myndigheten för en dialog med de anbudssökande som har bjudits in att delta i detta förfarande för att nå fram till en eller flera lösningar som kan tillgodose myndighetens behov och som utgör grunden för de anbud som de utvalda anbudssökandena bjuds in att lämna.
23 §
Med direktupphandling avses ett
förfarande utan krav på anbud.
Med direktupphandling avses en
upphandling utan krav på anbud i viss form.
4 kap.
Öppet, selektivt och förhandlat förfarande
Öppet, selektivt och förhandlat förfarande samt konkurrens-
präglad dialog
1 §
Vid offentlig upphandling skall öppet eller selektivt förfarande användas.
Vid offentlig upphandling ska öppet eller selektivt förfarande användas.
Förhandlat förfarande med eller utan föregående annonsering får dock användas under de förutsättningar och på det sätt som anges i 2–9 §§.
Förhandlat förfarande med eller utan föregående annonsering får dock användas under de förutsättningar och på det sätt som anges i 2–9 §§.
Konkurrenspräglad dialog får användas under de förutsättningar och på det sätt som anges i 10
–
21 §§.
439
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
2 §
Förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas
1. om de anbud som lämnats vid ett öppet eller ett selektivt förfarande är ogiltiga eller inte kan godtas med hänsyn till vad som föreskrivs i
1. om de anbud som lämnats vid ett öppet eller ett selektivt förfarande eller vid en konkurrens-
präglad dialog är ogiltiga eller
inte kan godtas med hänsyn till vad som föreskrivs i
a) 1 kap. 10 § andra stycket om att juridiska personer i vissa fall
skall uppge namn och yrkes-
kvalifikationer på personer som
skall utföra en tjänst som omfattas
av upphandlingen,
a) 1 kap. 10 § andra stycket om att juridiska personer i vissa fall
ska uppge namn och yrkes-
kvalifikationer på personer som
ska utföra en tjänst som omfattas
av upphandlingen,
b) 6 kap. 9 § andra och fjärde styckena om att otillåtna alternativa anbud inte får beaktas respektive att endast alternativa anbud som uppfyller ställda minimikrav får beaktas,
b) 6 kap. 9 § andra och fjärde styckena om att otillåtna alternativa anbud inte får beaktas respektive att endast alternativa anbud som uppfyller ställda minimikrav får beaktas,
c) 6 kap. 11 § om att en anbudsgivare skall ange hur stor del som kan komma att läggas ut på tredje man,
c) 6 kap. 11 § om att en anbudsgivare ska ange hur stor del som kan komma att läggas ut på tredje man,
d) 6 kap. 12 § andra stycket om att anbudsgivare och anbudssökande skall bekräfta att hänsyn tagits till bestämmelserna om arbetarskydd och arbetsvillkor vid utformning av anbudet,
d) 6 kap. 12 § andra stycket om att anbudsgivare och anbudssökande ska bekräfta att hänsyn tagits till bestämmelserna om arbetarskydd och arbetsvillkor vid utformning av anbudet,
e) 9 kap. 8 § andra stycket om att en leverantör skall förtydliga och komplettera handlingar som getts in,
e) 9 kap. 8 § andra stycket om att en leverantör ska förtydliga och komplettera handlingar som getts in,
f) 10 kap. om uteslutning av leverantörer,
f) 10 kap. om uteslutning av leverantörer,
g) 11 kap. om kontroll av leverantörers lämplighet och val av leverantörer m.m., eller
g) 11 kap. om kontroll av leverantörers lämplighet och val av leverantörer m.m., eller
h) 12 kap. om tilldelning av kontrakt,
h) 12 kap. om tilldelning av kontrakt,
2. om det som skall upphandlas är av sådant slag eller förenat med sådana risker att det på grund av särskilda omständigheter inte går att ange något totalpris i förväg,
2. om det som ska upphandlas är av sådant slag eller förenat med sådana risker att det på grund av särskilda omständigheter inte går att ange något totalpris i förväg,
3. för finansiella och intellektuella tjänster som är av sådan art att det inte går att utarbeta tillräckligt exakt förfrågningsunderlag för att kunna genomföra upphandlingen genom att välja det bästa anbudet enligt bestämmelserna för öppna eller selektiva förfaranden, eller
440
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
4. för byggentreprenad, som endast har forsknings-, provnings- eller utvecklingsändamål och som inte syftar till vinst eller till att täcka forsknings- och utvecklingskostnader.
Första stycket 1 gäller bara om villkoren för kontraktet i förhållande till den tidigare upphandlingen inte ändras väsentligt.
4 §
En upphandlande myndighet får i annonsen eller i förfrågningsunderlaget ange att förhandlat förfarande med föregående annonsering skall äga rum i successiva steg för att minska det antal anbud som förhandlingen skall omfatta. Därvid skall de tilldelningskriterier tillämpas som anges i annonsen om upphandlingen eller i förfrågningsunderlaget. Det slutliga antalet anbud skall alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lämpliga anbudssökande eller anbudsgivare.
En upphandlande myndighet får i annonsen eller i förfrågningsunderlaget ange att förhandlat förfarande med föregående annonsering ska äga rum i successiva steg för att minska det antal anbud som förhandlingen ska omfatta. Därvid
ska de tilldelningskriterier till-
lämpas som anges i annonsen om upphandlingen, i förfrågningsunderlaget eller i det beskrivande
dokumentet. Det slutliga antalet
anbud ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lämpliga anbudssökande eller anbudsgivare.
6 §
I de fall som avses i 2 § 1 får en upphandlande myndighet avstå från att annonsera om upphandling, om den i ett förhandlat förfarande bjuder in endast anbudsgivare som uppfyller kraven i 10 och 11 kap. och som i ett föregående öppet eller selektivt förfarande har lämnat anbud som uppfyller de formella kraven vid upphandlingen. I förfarandet får inte andra än sådana anbudsgivare delta.
I de fall som avses i 2 § 1 får en upphandlande myndighet avstå från att annonsera om upphandling, om den i ett förhandlat förfarande bjuder in endast anbudsgivare som uppfyller kraven i 10 och 11 kap. och som i ett föregående öppet eller selektivt förfarande eller i en föregående
konkurrenspräglad dialog har
lämnat anbud som uppfyller de formella kraven vid upphandlingen. I förfarandet får inte andra än sådana anbudsgivare delta.
Förutsättningar för konkurrenspräglad dialog
10 §
En upphandlande myndighet får använda sig av konkurrenspräglad dialog vid tilldelning av särskilt komplicerade kontrakt och då öppet eller selektivt upphandlingsförfarande inte medger tilldelning
441
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
av kontraktet.
11 §
Ett kontrakt anses som särskilt komplicerat om det inte rimligen kan krävas av den upphandlande myndigheten att den ska kunna
1. definiera de prestanda- eller funktionskrav enligt 6 kap. 3§ som kan tillgodose myndighetens behov eller med vilka dess mål kan uppnås, eller
2. ange den rättsliga eller
finansiella utformningen av ett projekt.
Annonsering av konkurrenspräglad dialog
12 §
Den upphandlande myndigheten ska annonsera en upphandling som ska göras genom konkurrenspräglad dialog. I annonsen eller i ett beskrivande dokument ska myndigheten ange sina behov och krav.
Inledande av dialog
13 §
Den upphandlande myndigheten ska inleda en dialog med de anbudssökande som har valts ut med tillämpning av 10 och 11 kap.
Dialogens syfte ska vara att identifiera och bestämma hur den upphandlande myndighetens behov bäst kan tillgodoses. Under dialogen får myndigheten diskutera alla aspekter av kontraktet med de utvalda anbudssökandena.
Genomförande av dialogen
14 §
Den upphandlande myndigheten får bestämma att dialogen ska genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras under dialogen. I så
442
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
fall ska det anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.
15 §
Den upphandlande myndigheten ska fortsätta dialogen fram till dess att myndigheten har funnit den eller de lösningar som tillgodoser myndighetens behov. Dialogen ska därefter förklaras avslutad och de deltagande anbudssökandena ska snarast möjligt skriftligen underrättas om detta.
Uppmaning att lämna slutgiltiga anbud
16 §
När en underrättelse har lämnats enligt 15 §, ska den upphandlande myndigheten uppmana de deltagande anbudsgivarna att lämna sina slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som har lagts fram och preciserats under dialogen. Anbuden ska innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genomförande.
Klarläggande och precisering av anbud
17 §
Den upphandlande myndigheten får uppmana en deltagande anbudsgivare att klarlägga och precisera sitt anbud. Sådana åtgärder eller kompletterande upplysningar får dock inte innebära att grundläggande delar av anbudet eller inbjudan att lämna anbud ändras så att det påverkar konkurrensen eller leder till diskriminering.
443
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
Värdering av anbud
18 §
Den upphandlande myndigheten ska värdera anbuden på grundval av tilldelningskriterierna. Tilldelningskriterierna ska anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.
19 §
Den upphandlande myndigheten ska anta det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga för den upphandlande myndigheten.
Precisering av anbud eller bekräftande av åtaganden
20 §
Den upphandlande myndigheten får uppmana den anbudsgivare vars anbud har identifierats som det ekonomiskt mest fördelaktiga att precisera vissa aspekter i anbudet eller att bekräfta åtaganden som anges där.
En sådan precisering eller ett sådant bekräftande får dock inte leda till
1. att väsentliga delar av anbudet eller inbjudan ändras,
2. att konkurrensen snedvrids, eller
3. diskriminering.
Priser eller betalning till deltagare
21 §
Den upphandlande myndigheten får bestämma att priser eller betalning ska ges till deltagarna i dialogen.
Inköpscentraler
22 §
En upphandlande myndighet får anskaffa byggentreprenader, varor
444
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
och tjänster med hjälp av en inköpscentral.
5 a kap. Elektronisk auktion
Tillämpningsområdet
1 §
En upphandlande myndighet får, om förfrågningsunderlaget kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet, genomföra en elektronisk auktion vid
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande i det fall som avses i 4 kap. 2 § 1,
4. förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 5 kap. 7 §,
5. förenklat förfarande, och
6. urvalsförfarande.
2 §
Den elektroniska auktionen ska grundas på
1. priser, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som erbjudit det lägsta priset, eller
2. priser eller nya värden på de komponenter i anbuden som angetts i förfrågningsunderlaget, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.
3 §
Om elektronisk auktion kommer att användas, ska den upphandlande myndigheten ange det i annonsen om upphandling.
Förfrågningsunderlag
4 §
Av förfrågningsunderlaget ska det framgå
1. de komponenter i anbuden vars värden kommer att vara
445
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
föremål för den elektroniska auktionen,
2. de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för föremålet för upphandlingen,
3. vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,
4. relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts, och
6. relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.
De komponenter som avses i första stycket 1 ska kunna kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal.
Första utvärdering av anbud
5 §
Innan en upphandlande myndighet inleder en elektronisk auktion, ska myndigheten genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fastställda viktningen för dessa.
Inbjudan att lämna nya priser eller värden m.m.
6 §
Alla anbudsgivare som har lämnat giltiga anbud ska bjudas in med elektroniska medel att lämna nya priser eller värden.
En inbjudan ska innehålla alla relevanta upplysningar för individuell anslutning till den
446
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
elektroniska utrustning som används och uppgift om vid vilken tidpunkt den elektroniska auktionen kommer att inledas.
7§
Vid tilldelning av kontrakt på grundval av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska inbjudan åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av den berörda anbudsgivarens anbud som gjorts i enlighet med viktningen av tilldelningskriterierna.
8 §
I inbjudan ska anges den matematiska formel som används för att vid den elektroniska auktionen automatiskt bestämma rangordningen med hänsyn till de nya priser och nya värden som lämnas under auktionen.
Den matematiska formeln ska innefatta den i annonsen eller i förfrågningsunerlaget angivna viktningen av alla de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Om kriterieviktningen angetts som intervall ska dessa i förväg reduceras till ett bestämt värde.
Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler ges för varje anbud.
9 §
Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter den dag då inbjudan har skickats ut.
10 §
Den elektroniska auktionen får genomföras i flera på varandra följande etapper.
447
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
Upplysningar till anbudsgivarna
11 §
Under varje etapp i en elektronisk auktion ska den upphandlande myndigheten omedelbart meddela varje anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de ska ha kännedom om sin plats i rangordningen.
Den upphandlande myndigheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden, under förutsättning att detta har angetts i förfrågningsunderlaget.
Den upphandlande myndigheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
Avslutande av en elektronisk auktion
12 §
En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande myndigheten
1. vid den tidpunkt då auktionen enligt inbjudan att delta i auktionen ska stängas,
2. när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. då det antal auktionsetapper som fastställts i inbjudan att delta i auktionen har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 ska den upphandlande myndigheten i inbjudan att delta i auktionen ange hur långt efter det att den har tagit emot det sista budet som den kommer att stänga auktionen.
I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje etapp i auktionen anges i inbjudan att delta i auktionen.
448
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
13 §
När den elektroniska auktionen har stängts, ska den upphandlande myndigheten tilldela kontraktet på grundval av resultaten av den elektroniska auktionen.
7 kap.
Annonsering vid förhandsinsyn
4 §
En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 4 kap. 5–9 §§ får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska kommissionen (förhandsinsyn).
8 kap.
Tidsfrister vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering
Tidsfrister vid selektivt förfarande , konkurrenspräglad dia-
log och förhandlat förfarande
med föregående annonsering
3 §
Vid selektivt upphandlingsförfarande och vid förhandlat upphandlingsförfarande med föregående annonsering skall tidsfristen för mottagande av anbudsansökningar vara minst 37 dagar från den dag då meddelandet om upphandling skickades.
Vid selektivt upphandlingsförfarande, vid konkurrenspräglad
dialog och vid förhandlat upp-
handlingsförfarande med föregående annonsering ska tidsfristen för mottagande av anbudsansökningar vara minst 37 dagar från den dag då meddelandet om upphandling skickades.
Vid selektivt upphandlingsförfarande skall tidsfristen för mottagande av anbud vara minst 40 dagar från den dag då inbjudan skickades.
Vid selektivt upphandlingsförfarande ska tidsfristen för mottagande av anbud vara minst 40 dagar från den dag då inbjudan skickades.
5 §
Om en annons utarbetas och skickas med elektroniska medel i enlighet med vad som gäller vid användandet av sådan teknik, får tidsfristerna enligt 2 eller 3 § för
Om en annons utarbetas och skickas med elektroniska medel i enlighet med vad som gäller vid användandet av sådan teknik, får tidsfristerna enligt 2 eller 3 § för
449
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
mottagande av anbud vid öppet förfarande och tidsfristen enligt 4 § för mottagande av anbudsansökningar vid selektivt eller förhandlat förfarande med föregående annonsering förkortas med sju dagar.
mottagande av anbud vid öppet förfarande och tidsfristen enligt 4 § för mottagande av anbudsansökningar vid selektivt förfarande, vid konkurrenspräglad
dialog eller vid förhandlat för-
farande med föregående annonsering förkortas med sju dagar.
Skriftlig inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla vid selektivt respektive förhandlat förfarande
Skriftlig inbjudan att komma in med anbud , att förhandla eller
föra dialog vid selektivt
respektive förhandlat förfarande
eller konkurrenspräglad dialog
10 §
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering skall en upphandlande myndighet vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att komma in med anbud eller att förhandla.
Vid selektivt förfarande, vid
konkurrenspräglad dialog och vid
förhandlat förfarande med föregående annonsering ska en upphandlande myndighet vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att komma in med anbud, att delta i dialogen eller att förhandla.
Inbjudan skall innehålla förfrågningsunderlaget. Om förfrågningsunderlaget är direkt tillgängligt med elektroniska medel, är det dock tillräckligt att inbjudan innehåller en uppgift om var underlaget hålls tillgängligt.
Inbjudan ska innehålla förfrågningsunderlaget eller, i förekom-
mande fall, det beskrivande dokumentet. Om förfrågnings-
underlaget eller det beskrivande
dokumentet är direkt tillgängligt
med elektroniska medel, är det dock tillräckligt att inbjudan innehåller en uppgift om var underlaget hålls tillgängligt.
En inbjudan skall dessutom innehålla minst uppgift om
1. tidsfristen för att begära kompletterande handlingar, om det är aktuellt, samt belopp och betalningssätt, om det skall betalas en avgift för handlingarna,
2. sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet
skall skickas och på vilket eller
vilka språk det skall skrivas,
En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om
1. tidsfristen för att begära kompletterande handlingar, om det är aktuellt, samt belopp och betalningssätt, om det ska betalas en avgift för handlingarna,
2. sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid
konkurrenspräglad dialog, uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det språk som ska användas,
450
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
3. en hänvisning till annonsen om upphandlingen,
4. vilka handlingar som skall bifogas,
5. den inbördes viktningen av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller kriteriernas prioritetsordning, om dessa upplysningar inte framgår av annonsen om upphandling eller av förfrågningsunderlaget och
3. en hänvisning till annonsen om upphandlingen,
4. vilka handlingar som ska bifogas,
5. den inbördes viktningen av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller kriteriernas prioritetsordning, om dessa upplysningar inte framgår av annonsen om upphandling, det beskrivande
dokumentet eller av förfrågnings-
underlaget, och
6. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
6. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Om någon annan än den upphandlande myndigheten skall lämna ut förfrågningsunderlaget
Om någon annan än den upphandlande myndigheten ska lämna ut förfrågningsunderlaget
eller det beskrivande dokumentet
11 §
I det fall någon annan enhet än
den ansvariga upphandlande myndigheten på begäran skall lämna ut förfrågningsunderlaget eller de kompletterande handlingarna,
skall adressen till denna enhet
anges i inbjudan. Om en tidsfrist gäller för en sådan begäran och om en avgift skall betalas för handlingarna skall upplysning om fristen och avgiften samt betalningsvillkor anges i inbjudan.
De begärda handlingarna skall skickas till leverantörerna så snart som möjligt efter det att begäran har mottagits.
Om någon annan enhet än den
ansvariga upphandlande myndigheten på begäran ska lämna ut förfrågningsunderlaget, det be-
skrivande dokumentet eller de
kompletterande handlingarna, ska adressen till denna enhet anges i inbjudan. Om en tidsfrist gäller för en sådan begäran och om en avgift
ska betalas för handlingarna, ska
upplysning om fristen och avgiften samt betalningsvillkor anges i inbjudan.
De begärda handlingarna ska skickas till leverantörerna så snart som möjligt efter det att begäran har tagits emot.
Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar vid selektivt och förhandlat förfarande
Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar vid selektivt och förhandlat förfarande samt
konkurrenspräglad dialog
12 §
Den upphandlande myndigheten eller den som avses i 16 § andra stycket skall lämna ut kompletterande upplysningar om förfrågningsunderlaget eller kom-
Den upphandlande myndigheten eller den som avses i 16 § andra stycket ska lämna ut kompletterande upplysningar om förfrågningsunderlaget, det be-
451
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
pletterande handlingar senast sex dagar före den fastställda tidsfristen för mottagande av anbud, förutsatt att sådana upplysningar begärts i god tid.
skrivande dokumentet eller kom-
pletterande handlingar senast sex dagar före den fastställda tidsfristen för mottagande av anbud, förutsatt att sådana upplysningar begärts i god tid.
Vid selektivt förfarande och vid påskyndat förhandlat förfarande enligt 10 kap. 8 § skall denna tidsfrist vara fyra dagar.
Vid selektivt förfarande och vid påskyndat förhandlat förfarande enligt 10 kap. 8 § ska denna tidsfrist vara fyra dagar.
9 kap.
1 §
Anbudsansökningar och anbud
skall lämnas skriftligen om inte
något annat följer av andra eller tredje stycket.
Anbudsansökningar och anbud
ska lämnas skriftligen om inte
något annat följer av tredje stycket.
En upphandlande myndighet får bestämma att anbudsansökningar och anbud skall lämnas med något elektroniskt medel.
En upphandlande myndighet får bestämma att anbudsansökningar och anbud ska lämnas med ett elektroniskt medel eller på något
annat sätt.
Myndigheten får tillåta att en anbudsansökan görs per telefon. Myndigheten skall i en annons ange hur anbudsansökningar får lämnas och i en annons eller ett förfrågningsunderlag ange hur anbud får lämnas.
Myndigheten ska i en annons ange hur anbudsansökningar får lämnas och i en annons eller ett förfrågningsunderlag ange hur anbud får lämnas.
9 §
En upphandlande myndighet
skall snarast möjligt skriftligen
underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt och om skälen för besluten.
En upphandlande myndighet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt och om skälen för besluten. I under-
rättelsen ska myndigheten ange den period som avtal enligt 16 kap. 6 § inte får ingås inom (avtalsspärr).
En sådan underrättelse skall lämnas även när en upphandlande myndighet beslutar att avbryta en upphandling för vilken det har gått ut inbjudan att lämna anbud samt vid beslut att göra om upphandlingen.
En skriftlig underrättelse ska
snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna
även när en upphandlande myndighet beslutar att avbryta en upphandling för vilken det har gått ut inbjudan att lämna anbud samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen
452
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
för beslutet anges.
10 kap.
2 §
En leverantör får uteslutas från att delta i en upphandling, om leverantören
1. är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning eller är föremål för ackord eller tills vidare har inställt sina betalningar eller är underkastad näringsförbud,
2. är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, tvångsförvaltning, ackord eller annat liknande förfarande,
3. genom lagakraftvunnen dom är dömd för brott avseende yrkesutövningen,
4. har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen och den upphandlande myndigheten kan visa detta,
5. inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker, eller
6. i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av denna bestämmelse.
6. i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av bestämmelserna i 10 eller
11 kap.
Är leverantören en juridisk person, får leverantören uteslutas om en företrädare för den juridiska personen har dömts för brott som avses i första stycket 3 eller gjort sig skyldig till sådant fel som avses i första stycket 4.
Myndigheten får begära att en leverantör visar att det inte finns någon grund för att utesluta leverantören med stöd av första stycket 1, 2, 3 eller 5.
Myndigheten får, utom i de fall
som avses i 4 §, begära att en
leverantör visar att det inte finns någon grund för att utesluta leverantören med stöd av första stycket 1, 2, 3 eller 5.
Kontroll av uppgifter om skatter och socialförsäkringsavgifter
4 §
Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 2 § första stycket 5 ska den upphandlande myndigheten hämta in uppgifter som styrker detta från behörig myndighet.
453
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
11 kap.
3 §
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får den upphandlande myndigheten begränsa antalet anbudssökande som den kommer att bjuda in att lämna anbud eller att förhandla.
Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering och vid konkurrens-
präglad dialog får den upp-
handlande myndigheten begränsa antalet anbudssökande som den kommer att bjuda in att lämna anbud eller att förhandla.
Den upphandlande myndigheten
skall i annonsen ange
Den upphandlande myndigheten
ska i annonsen ange
1. vilka kriterier eller regler som den kommer att tillämpa vid valet av anbudssökande, och
2. det lägsta antal anbudssökande som kommer att
inbjudas och, om ett högsta antal
kommer att inbjudas, detta antal.
2. det lägsta antal anbudssökande som kommer att
bjudas in och, om ett högsta antal
kommer att bjudas in, detta antal.
4 §
Antalet anbudssökande som bjuds in att delta vid ett selektivt förfarande och vid ett förhandlat förfarande med föregående annonsering skall vara tillräckligt stort för att en effektiv konkurrens skall kunna uppnås. Antalet anbudssökande som bjuds in att delta vid ett selektivt förfarande får inte vara mindre än fem och vid förhandlat förfarande med föregående annonsering inte mindre än tre.
Antalet anbudssökande som bjuds in att delta vid ett selektivt förfarande, vid ett förhandlat förfarande med föregående annonsering eller vid en konkurrens-
präglad dialog ska vara tillräckligt
stort för att en effektiv konkurrens
ska kunna uppnås. Antalet anbuds-
sökande som bjuds in att delta vid ett selektivt förfarande får inte vara mindre än fem och vid förhandlat förfarande med föregående annonsering eller vid en
konkurrenspräglad dialog inte
mindre än tre.
Begränsad kontroll
17 §
En upphandlande myndighet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som avses i 10 kap. samt 11 kap. 2 och 6–15 §§ som intygar leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de
454
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
begärda handlingarna.
I ett öppet förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som myndigheten avser att tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 9 kap. 9 § första stycket.
I ett selektivt eller förhandlat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som myndigheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
12 kap.
2 §
Den upphandlande myndigheten
skall ange hur sådana kriterier som
avses i 1 § andra stycket kommer att viktas inbördes vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Kriterieviktningen får anges som intervall med en lämplig största tillåtna spridning. Om det enligt den upphandlande myndigheten inte är möjligt att ange viktningen av de olika kriterierna, skall dessa anges i fallande prioritetsordning.
Viktningen av kriterierna eller kriteriernas prioritetsordning skall anges i
1. annonsen om upphandlingen,
2. förfrågningsunderlaget, eller i
3. en inbjudan att lämna anbud eller att delta i förhandlingar.
Den upphandlande myndigheten
ska ange hur sådana kriterier som
avses i 1 § andra stycket kommer att viktas inbördes vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Kriterieviktningen får anges som intervall med en lämplig största tillåtna spridning. Om det enligt den upphandlande myndigheten inte är möjligt att ange viktningen av de olika kriterierna, ska dessa anges i fallande prioritetsordning.
Viktningen av kriterierna eller kriteriernas prioritetsordning ska anges i
1. annonsen om upphandlingen,
2. förfrågningsunderlaget,
3. en inbjudan att lämna anbud eller att delta i förhandlingar, eller
i
4. det beskrivande dokumentet.
15 kap.
2 §
Vid offentlig upphandling enligt detta kapitel tillämpas även 1 kap., 2 kap., 5 kap., 11 kap. 6 §, 13 kap.
och 16 kap.
Vid offentlig upphandling enligt detta kapitel tillämpas även 1 kap., 2 kap., 4 kap. 22 §, 6 kap. 13 §,
8 kap. 11 §, 11 kap. 6 §, 13 kap.,
455
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
16 kap.
och 17 kap. Vidare
tillämpas bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 4 kap. 1 § tredje stycket, 4, 6 och 10– 21 §§, 8 kap. 3 § första stycket, 5 och 10 §§ samt 11 kap. 3 och 4 §§. Bestämmelserna i 5 kap. är tillämpliga utom såvitt avser 5 kap. 5 § beträffande kravet på minst tre leverantörer för sådana ramavtal som omfattas av 5 kap. 6 §.
Vid offentlig upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 3 (B tjänster) tillämpas även 6 kap. 1–8 §§, om värdet av kontraktet uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap.
En upphandlande myndighet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 7 kap.
Vid offentlig upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 3 (B-tjänster) tillämpas även 6 kap. 1–8 §§, när värdet av kontraktet uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap.
3 §
En offentlig upphandling enligt detta kapitel skall göras genom förenklat förfarande eller urvalsförfarande.
En offentlig upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat förfarande eller urvalsförfarande.
Direktupphandling får dock användas om kontraktets värde är
lågt eller om det finns synnerliga skäl. Den upphandlande myndigheten skall vid behov besluta riktlinjer för användning av sådant förfarande.
Direktupphandling får dock användas om kontraktets värde
uppgår till högst 15 procent av det tröskelvärde som avses i 3 kap. 1 § första stycket 2 och andra stycket. Vidare får direktupphandling användas i tillämplig omfattning i de fall förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering som avses i 4 kap. 5–9 §§ är uppfyllda eller om det finns synnerliga skäl.
Konkurrenspräglad dialog får, i enlighet med 2 §, användas om inte förenklat förfarande eller urvalsförfarande medger tilldelning av kontrakt.
456
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
Beräkning av värdet av ett kontrakt
3 a §
Värdet av ett kontrakt ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas enligt kontraktet. En upphandling får inte delas upp i syfte att kringgå bestämmelserna i denna lag.
Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler beaktas som om de utnyttjats.
Vid beräkningen ska den upphandlande myndigheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten senare än ett år tillbaka.
Annonsering
vid förenklat
förfarande
Annonsering
4 §
Vid förenklat förfarande skall den upphandlande myndigheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Vid förenklat förfarande ska den upphandlande myndigheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Vid urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Myndigheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
Begäran om anbud utan föregående annonsering
Innehåll i annons m.m.
5 §
En upphandlande myndighet får utan föregående annonsering
En annons om upphandling enligt 4 § ska innehålla uppgift om
457
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
begära anbud genom att skicka en skrivelse till endast en leverantör om
1. det vid ett annonserat förenklat förfarande inte lämnats några anbud eller inte lämnats några lämpliga anbud och under förutsättning att kontraktsvillkoren i förfrågningsunderlaget inte ändras väsentligt,
2. det gäller varor som framställs enbart för forsknings-, utvecklings-, experiment- eller studieändamål och under förutsättning att framställningen inte sker i vinstsyfte eller för att täcka forsknings- och utvecklingskostnader,
3. det som skall upphandlas av tekniska eller konstnärliga skäl eller på grund av ensamrätt kan levereras av endast en viss leverantör, eller
4. det gäller ytterligare leveranser från den ursprungliga leverantören, avsedda antingen som delersättning för eller tillägg till tidigare leveranser och ett byte av leverantör skulle medföra oskäliga tekniska eller ekonomiska olägenheter.
föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande myndigheten.
Vid förenklat förfarande ska det dessutom framgå
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande.
Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. hur en anbudsansökan får lämnas, och
2. den dag ansökan senast ska ha kommit in.
Annonsering vid förhandsinsyn
5 a §
En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt
458
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
genom direktupphandling enligt 3 § andra stycket får annonsera sin avsikt i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig.
Regeringen meddelar föreskrifter om förhandsinsyn.
Förfrågningsunderlag Tekniska specifikationer
7 §
Bestämmelserna i 6 kap. 4 och 7 §§ om uppgifter i de tekniska specifikationerna respektive miljömärken gäller vid offentlig upphandling som avses i detta kapitel.
Av förfrågningsunderlaget skall det framgå om ett anbud kan komma att antas utan föregående förhandling.
En leverantör som inte särskilt tillfrågats har rätt att på begäran få förfrågningsunderlaget på samma villkor som andra leverantörer.
Bestämmelserna i 6 kap. 4 och 7 §§ om uppgifter i de tekniska specifikationerna respektive miljömärken gäller vid offentlig upphandling som avses i detta kapitel.
9 §
Anbudssökande och anbudsgivare skall ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 6 §.
Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 4 § andra stycket.
13 a §
Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 10 kap. 2 § första stycket 5 ska den upphandlande myndigheten inhämta uppgifter som styrker detta från behörig myndighet.
Begränsad kontroll
13 b §
En upphandlande myndighet får begränsa kontrollen av sådana
459
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
handlingar som avses i 13 § och 11 kap. 6 § eller andra handlingar som intygar leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett förenklat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som myndigheten avser att bjuda in till förhandling eller, om ingen förhandling sker, den anbudsgivare som myndigheten avser tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling respektive underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 19 §.
I ett urvalsförfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som myndigheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
15 §
En upphandlande myndighet
skall pröva alla de anbudsansök-
ningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av andra stycket eller 13 §.
En upphandlande myndighet får förkasta en ansökan eller ett anbud av samma skäl som en myndighet får utesluta en anbudssökande eller anbudsgivare enligt 13 § första och andra styckena.
En upphandlande myndighet ska pröva alla de anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 13 §.
Tillgång till andra företags kapacitet
15 a §
En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska genom att till-
460
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
handahålla ett åtagande från de andra företagen eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.
17 §
Den upphandlande myndigheten
får förkasta ett anbud om den finner att priset är onormalt lågt. Anbudet får dock förkastas först sedan myndigheten skriftligen begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått tillfredsställande svar.
En upphandlande myndighet får
förkasta ett anbud om den finner att priset är onormalt lågt. Anbudet får dock förkastas först sedan myndigheten skriftligen begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått tillfredsställande svar.
18 §
En upphandlande myndighet
skall anteckna skälen för sina
beslut och annat av betydelse vid upphandlingen. Detta gäller dock inte vid tilldelning av kontrakt som
avser lågt värde.
En upphandlande myndighet ska anteckna skälen för sina beslut och annat av betydelse vid upphandlingen. Detta gäller dock inte vid tilldelning av kontrakt vilkas
värde uppgår till högst det i 3 § andra stycket angivna värdet.
19 §
Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande skall den upphandlande myndigheten till anbuds-
sökande och anbudsgivare lämna underrättelse om de beslut som
avses i 9 kap. 9 § och sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.
Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten snarast möjligt
skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om
de beslut som avses i 9 kap. 9 § och lämna sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.
Vid direktupphandling och vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 och 4
skall den upphandlande myndig-
heten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
Vid direktupphandling och vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 och 4
ska den upphandlande myndig-
heten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket.
21 §
Om ett kontrakt som avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster) uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap., skall den upphandlande myndigheten senast
Om ett kontrakt som avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster) uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap., ska den upphandlande myndigheten senast
461
Pr Bilag
inom 48 dagar efter det att kontraktet tilldelats meddela
Europeiska kommissionen om det.
op. 2009/10:180
a 14
inom 48 dagar efter det att kontraktet tilldelats meddela
Europeiska gemenskapernas kommission om det. I meddelandet skall den upphandlande myndigheten ange om den godkänner att meddelandet publiceras.
Upphandling som rör rikets säkerhet m.m.
Undantag vid upphandling som rör rikets säkerhet m.m.
22 §
I fråga om upphandling som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 och 4 får regeringen i enskilda fall besluta om
1. undantag från bestämmelserna om annonsering i detta kapitel, och
2. de undantag i övrigt från bestämmelserna i detta kapitel som är nödvändiga med hänsyn till försvars- och säkerhetspolitiska intressen.
Härutöver får regeringen överlåta till en upphandlande myndighet att själv besluta om sådana undantag som avses i första stycket.
Försvarets materielverk får besluta om sådana undantag som avses i första stycket om upphandlingen
1. avser tillägg till en upphandling där regeringen tidigare beslutat om undantag med stöd av första stycket,
2. avser materiel eller tjänster inom ramen för en av Sverige träffad internationell överenskommelse om mellanstatlig samverkan i fråga om försörjning av
materiel eller tjänster, eller
2. avser varor, tjänster eller
byggentreprenader inom ramen
för en av Sverige träffad internationell överenskommelse om mellanstatlig samverkan i fråga om försörjning av varor, tjänster
eller byggentreprenader, eller
3. har ett värde som understiger 25 000 000 kronor. Försvarets radioanstalt och Säkerhetspolisen får besluta om sådana undantag som avses i första stycket om upphandlingens värde understiger 5 000 000 kronor.
Försvarsmakten, Försvarets
radioanstalt och Säkerhetspolisen får besluta om sådana undantag som avses i första stycket om upphandlingens värde understiger 5 000 000 kronor.
23 §
Bestämmelserna i 14 kap. 1 § första stycket, 4 och 6–9 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 14 kap. 2 §, om inte tävlingen avser lågt
värde.
Bestämmelserna i 14 kap. 1 § första stycket, 4 och 6–9 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 14 kap. 2 §, om tävlingens värde uppgår
till högst det i 3 § andra stycket angivna värdet.
Vid anordnande av projekttävlingar skall 3 § tillämpas. En
Vid anordnande av projekttävlingar ska 3 § tillämpas. En
462
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
projekttävling skall annonseras enligt 4 eller 6 §.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna skall tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, skall vinnaren respektive vinnarna inbjudas att delta i förhandlingar.
projekttävling ska annonseras enligt 4 eller 6 §.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, ska vinnaren respektive vinnarna bjudas in att delta i förhandlingar.
16 kap. Överprövning, skadestånd m.m.
Ansökan om överprövning
1 §
En leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får i en framställning till allmän förvaltningsdomstol ansöka om åtgärd enligt 5 eller 15 §.
Behörig domstol
2 §
En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Förbud mot överklagande
3 §
Ett beslut som denna lag är tilllämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900) .
Interimistiskt beslut
4 §
Rätten får besluta att avtal inte får ingås eller att avtal inte får fullgöras innan något annat har beslutats.
Rätten får låta bli att fatta ett sådant interimistiskt beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
463
Pr
Rätten får även besluta interimistiskt enligt 9 §.
op. 2009/10:180 Bilaga 14
Överprövning av upphandling
5 §
Om den upphandlande myndigheten har brutit mot de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
Avtalsspärr
6 §
Om den upphandlande myndigheten är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 §, får avtal inte ingås (avtalsspärr) förrän tio dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten skickat en sådan underrättelse med ett elektroniskt medel.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt, eller med ett elektroniskt medel i kombination med ett annat kommunikationsmedel, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått.
Om en upphandlande myndighet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den i underrättelsen angivna perioden.
Undantag från avtalsspärr
7 §
Avtalsspärr enligt 6 § gäller inte 1. vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 eller 4 om undantag
464
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
beslutats med stöd av 15 kap. 22 §,
2. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 4 kap. 5– 9 §§,
3. vid tilldelning av kontrakt på grund av ramavtal enligt 5 kap. 7 §, eller
4. vid direktupphandling enligt 15 kap. 3 § andra stycket.
Avtalsspärr vid förhandsinsyn
8 §
Vid förhandsinsyn enligt 7 kap. 4 § eller 15 kap. 5 a § får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerats.
Förlängd avtalsspärr
9 §
Vid en ansökan om överprövning av en upphandling enligt 5 § fortsätter avtalsspärr enligt 6 eller 8 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Tiodagarsfrist
10 §
När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 9 §, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett interimistiskt beslut enligt 4 §, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt det interimistiska beslutet.
När Regeringsrätten har fattat ett interimistiskt beslut enligt 4 § och beslutar att återförvisa till lägre instans, får avtal inte ingås
465
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
förrän tio dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av upphandling
11 §
En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av sådan avtalsspärr som följer av 6 eller 8 §.
12 §
En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan tio dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten har skickat en underrättelse om beslutet enligt 9 kap. 9 § andra stycket eller 15 kap. 19 § med ett elektroniskt medel.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt, eller med ett elektroniskt medel i kombination med ett annat kommunikationsmedel, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten har skickat underrättelsen.
När prövning av en upphandling inte längre får ske
13 §
En ansökan om överprövning av en upphandling ska inte prövas efter den tidpunkt då avtal har slutits mellan upphandlande myndighet och leverantör.
Justering av talan
14 §
Om ett avtal ingås i strid med 4,
466
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
6, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantör, överpröva avtalets giltighet.
Överprövning av avtals giltighet
15 §
Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör är ogiltigt om avtalet har slutits
1. utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1 eller 2 §, 13 kap. 2 eller 5 §, 14 kap. 5 § eller 15 kap. 4 eller 6 §,
2. när avtal inte får ingås enligt 4, 6, 8, 9 eller 10 § och de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts samt detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, eller
3. enligt ett förfarande i 5 kap. 7 § utan att följa de villkor som framgår av den paragrafen eller av det ramavtal som ligger till grund för det nya anbudsförfarandet och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
När ett avtal inte får ogiltigförklaras
16 §
Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 15 § är uppfyllda.
17 §
Bestämmelsen om ogiltighet i 15 § ska inte tillämpas
1. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet med stöd av ramavtal enligt 5 kap. 7 §, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om till-
467
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
delningsbeslutet enligt 9 kap. 9 § första stycket, samt iakttagit en avtalsspärr enligt 6 §, eller
2. om en upphandlande myndighet genom förhandsinsyn enligt 7 kap. 4 § eller 15 kap. 5 a § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 8 §.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av avtals giltighet
18 §
En ansökan som avser överprövning enligt 15 § av ett avtals giltighet som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör ska ha kommit in till förvaltningsrätten
1. innan 30 dagar har gått från publiceringen av en efterannons enligt 7 kap. 3 § eller 15 kap. 21 § som innehåller en motivering till att upphandlingen inte har annonserats,
2. innan 30 dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat sådana upplysningar om tilldelningsbeslutet som avses i 9 kap 9 § första stycket eller 15 kap. 19 §, eller
3. om 1 eller 2 inte är tillämpliga, inom sex månader från det att avtalet slöts.
Beräkning av avtalsspärrens längd och tidsfrister för ansökan om överprövning
19 §
Vid beräkningen av avtalsspärrens längd och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen ( 1930:173 ) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
468
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
Skadestånd
20 §
En upphandlande myndighet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta därigenom uppkommen skada för leverantör.
21 §
Anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i en offentlig upphandling är berättigad till ersättning för kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.
22 §
Talan om skadestånd enligt 20 eller 21 § ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan upphandlande myndighet och leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 15 §. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
17 kap. Marknadsskadeavgift och tillsyn
Marknadsskadeavgift
1 §
Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet påförs en särskild avgift (marknadsskadeavgift) i de fall som anges i 2 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet påförs marknadsskadeavgift i de fall som avses i 2 § 3.
469
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
2 §
Allmän förvaltningsdomstol ska påföra en upphandlande myndighet marknadsskadeavgift om
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå, trots att lagstadgad avtalsspärr inte iakttagits,
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 16 kap. 16 §, eller
3. myndigheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1 eller 2 §, 13 kap. 2 eller 5 §, 14 kap. 5 § eller, 15 kap. 4 eller 6 §.
Marknadsskadeavgiftens storlek
3 §
Marknadsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst tio miljoner kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet.
Värdet av ett kontrakt ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas enligt kontraktet.
4 §
Vid fastställande av marknadsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte påföras. Avgiften får efterges om det finns synnerliga skäl.
Tidsfrist för ansökan om marknadsskadeavgift efter domstols beslut att ett avtal ska bestå
5 §
En ansökan om att påföra marknadsskadeavgift enligt 2 § 1 eller 2 ska ha kommit in till
470
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har vunnit laga kraft.
Tidsfrister för ansökan om marknadsskadeavgift vid otillåten direktupphandling
6 §
När ansökan om att påföra marknadsskadeavgift grundas på 2 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom i 16 kap. 18 § föreskrivna tidsfrister, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten först då fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. Ansökan ska dock senast ha kommit in inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut har vunnit laga kraft.
När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom i 16 kap. 18 § föreskrivna tidsfrister, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från den tidpunkt då avtalet slöts.
Betalning av marknadsskadeavgift m.m.
7 §
Marknadsskadeavgiften tillfaller staten.
8 §
Marknadsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom trettio dagar från det att avgörandet har vunnit laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om marknadsskadeavgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om
471
P
indrivning finns i lagen ( 1993:891 ) om indrivning av statliga fordringar m.m.
rop. 2009/10:180 Bilaga 14
9 §
En påförd marknadsskadeavgift bortfaller om avgörandet inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har vunnit laga kraft.
Tillsyn
10 §
Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som utövar tillsyn över den offentliga upphandlingen enligt denna lag.
11 §
Vid sin tillsyn får myndigheten inhämta alla nödvändiga upplysningar för sin tillsynsverksamhet från upphandlande myndigheter eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet. Upplysningarna ska i första hand inhämtas genom skriftligt förfarande. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande myndigheten.
12 §
En upphandlande myndighet och den som kan antas vara en upphandlande myndighet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.
13 §
Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande myndighet eller den som kan antas vara en upphandlande myn-
472
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
dighet att lämna uppgift, att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av handlingen.
Ett föreläggande enligt första stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart hos allmän förvaltningsdomstol.
Behörig domstol
14 §
En ansökan om påförande av marknadsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Tillsynsmyndighetens föreläggande enligt 13 § får överklagas hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010. 2. Äldre bestämmelser ska tillämpas på upphandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.
473
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
1.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster
Härigenom föreskrivs
1
i fråga om lagen (2007:1092) om upphandling
inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster
dels att 15 kap. 6, 10 och 14 §§ samt 16 kap. ska upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 15 kap. 6, 10 och 14 §§ ska utgå,
dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 26 §, 9 kap. 1 och 9 §§, 10 kap. 3 §, 11 kap.
3 §, 15 kap. 2–5, 7, 9, 15, 17–19, 21–23 §§ samt rubrikerna närmast före 15 kap. 4, 5, 7, 18 och 22 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas tolv nya paragrafer, 1 kap. 24 a §, 2 kap.
6 a och 9 a §§, 4 kap. 4 §, 7 kap. 7 §, 10 kap. 5 §, 11 kap. 13 §, 15 kap. 3 a, 5 a, 13 a, 13 b och 15 a §§, tre nya kapitel, 5 a, 16 och 17 kap. samt närmast före 4 kap. 4 §, 7 kap. 7 §, 10 kap. 5 §, 11 kap. 13 §, 15 kap. 3 a, 5 a, 13 b, 15 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
I denna lag finns föreskrifter om – lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser (1 kap.),
– definitioner (2 kap.), – tröskelvärden (3 kap.), – upphandlingsförfaranden (4 kap.), – ramavtal (5 kap.),
– elektronisk auktion (5 a kap.),
– tekniska specifikationer och särskilda kontraktsvillkor i förfrågningsunderlag m.m. (6 kap.),
– annonsering av upphandling (7 kap.), – tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud m.m.) (8 kap.),
– kommunikation, information och dokumentation (9 kap.), – uteslutning av leverantörer (10 kap.), – kvalificering och urvalsbedömning (11 kap.), – tilldelning av kontrakt (12 kap.),
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (EUT L 335, 20.12.2007, s. 31, Celex 32007L0066) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet) – EUT L 134, 30.4.2004, s. 1, Celex 32004L0017 – senast ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr 1177/2009 av den 30 november 2009 om ändring av europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG, 2004/18/EG och 2009/81/EG avseende de tröskelvärden som ska tillämpas vid upphadnlingsförfaranden (EUT L 134, 1.12.2009, s. 64, Celex 32009R1177).
474
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
– projekttävlingar på tjänsteområdet (13 kap.), – anbud som omfattar varor med ursprung tredje land (14 kap) – upphandling som inte omfattas av direktivet (15 kap.) och
– upphandling som inte omfattas av direktivet (15 kap.),
– överprövning, skadestånd m.m. (16 kap.).
– överprövning, skadestånd m.m. (16 kap.), och
– marknadsskadeavgift och tillsyn (17 kap.).
Till lagen hör följande bilagor – Förteckning över byggentreprenadkontrakt (bilaga 1) – Förteckning över tjänstekontrakt (A-tjänster) (bilaga 2) – Förteckning över tjänstekontrakt (B-tjänster) (bilaga 3) – Definition av vissa tekniska specifikationer (bilaga 4)
24 a §
Upphandlande enheter bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling i den utsträckning det är påkallat med hänsyn till upphandlingens art.
2 kap.
6 a §
Med elektronisk auktion avses en upprepad process med hjälp av elektroniska medel för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden, vilken genomförs efter en första fullständig utvärdering av anbuden och möjliggör en rangordning på grund av automatiska utvärderingsmetoder.
9 a §
Med inköpscentral avses en upphandlande myndighet som
1. ingår ramavtal om byggentreprenader, varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande enheter, eller
2. medverkar vid en offentlig upphandling i egenskap av ombud åt flera upphandlande enheter.
26 §
Med direktupphandling avses ett förfarande utan krav på anbud.
Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i
viss form.
475
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
4 kap.
Inköpscentraler
4 §
En upphandlande enhet får anskaffa byggentreprenader, varor och tjänster med hjälp av en inköpscentral.
5 a kap. Elektronisk auktion
Tillämpningsområdet
1 §
En upphandlande enhet får, om förfrågningsunderlaget kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet, genomföra en elektronisk auktion vid
1. öppet förfarande
2. selektivt förfarande, 3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förenklat förfarande, och
5. urvalsförfarande.
2 §
Den elektroniska auktionen ska grundas på
1. priser, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som erbjudit det lägsta priset, eller
2. priser eller nya värden på de komponenter i anbuden som angetts i förfrågningsunderlaget, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.
3 §
Om elektronisk auktion kommer att användas, ska den upphandlande enheten ange det i annonsen om upphandling.
476
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
Förfrågningsunderlag
4 §
Av förfrågningsunderlaget ska det framgå
1. de komponenter i anbuden vars värden kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,
2. de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras baserade på en bedömning av specifikationerna för föremålet för upphandlingen,
3. vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,
4. relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts, och
6. relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.
De komponenter som avses i första stycket 1 ska kunna kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal.
Första utvärdering av anbud
5 §
Innan en upphandlande enhet inleder en elektronisk auktion, ska enheten genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fastställda viktningen för dessa.
477
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
Inbjudan att lämna nya priser eller värden m.m.
6 §
Alla anbudsgivare som har lämnat giltiga anbud ska bjudas in med elektroniska medel att lämna nya priser eller värden.
En inbjudan ska innehålla alla relevanta upplysningar för individuell anslutning till den elektroniska utrustning som används och uppgift om vid vilken tidpunkt den elektroniska auktionen kommer att inledas.
7 §
Vid tilldelning av kontrakt på grundval av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska inbjudan åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av den berörda anbudsgivarens anbud som gjorts i enlighet med viktningen av tilldelningskriterierna.
8 §
I inbjudan ska den matematiska formel anges som används för att vid den elektroniska auktionen automatiskt bestämma rangordningen med hänsyn till de nya priser och nya värden som lämnas enligt auktionen.
Den matematiska formeln ska innefatta den i annonsen eller i förfrågningsunderlaget angivna viktningen av alla de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Om kriterieviktningen angetts som intervall ska dessa i förväg reduceras till ett bestämt värde.
Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler ges för varje anbud.
478
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
9 §
Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter den dag då inbjudan har skickats ut.
10 §
Den elektroniska auktionen får genomföras i flera på varandra följande etapper.
Upplysningar till anbudsgivarna
11 §
Under varje etapp i en elektronisk auktion ska den upphandlande enheten omedelbart meddela varje anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de ska ha kännedom om sin plats i rangordningen.
Den upphandlande enheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden, under förutsättning att detta har angetts i förfrågningsunderlaget.
Den upphandlande enheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
Avslutande av en elektronisk auktion
12 §
En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande enheten
1. vid den tidpunkt då auktionen enligt inbjudan att delta i auktionen ska stängas,
2. när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. då det antal auktionsetapper som fastställts i inbjudan att delta i auktionen har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 ska den upphandlande
479
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
enheten i inbjudan att delta i auktionen ange hur långt efter det att den har tagit emot det sista budet som den kommer att stänga auktionen.
I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje etapp i auktionen anges i inbjudan att delta i auktionen.
13 §
När den elektroniska auktionen har stängts, ska den upphandlande enheten tilldela kontraktet på grundval av resultaten av den elektroniska auktionen.
7 kap.
Annonsering vid förhandsinsyn
7 §
En upphandlande enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 4 kap. 2 eller 3 § får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska kommissionen (förhandsinsyn).
9 kap.
1 §
Anbudsansökningar och anbud
skall lämnas skriftligen om inte
något annat följer av andra eller tredje stycket.
En upphandlande enhet får bestämma att anbudsansökningar och anbud skall lämnas med något elektroniskt medel.
Anbudsansökningar och anbud
ska lämnas skriftligen om inte
något annat följer av tredje stycket.
En upphandlande enhet får bestämma att anbudsansökningar och anbud ska lämnas med ett elektroniskt medel eller på något
annat sätt.
Enheten får tillåta att en anbudsansökan görs per telefon. Enheten skall i en annons ange hur anbudsansökningar får lämnas och i en annons eller ett förfrågningsunderlag ange hur anbud får lämnas.
Enheten ska i en annons ange hur anbudsansökningar får lämnas och i en annons eller ett förfrågningsunderlag ange hur anbud får lämnas.
480
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
9 §
En upphandlande enhet skall snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt och om skälen för besluten.
En upphandlande enhet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt och om skälen för besluten. I under-
rättelsen ska enheten ange den period som avtal enligt 16 kap. 6 § inte får ingås inom (avtalsspärr).
En sådan underrättelse skall lämnas även när en upphandlande
enhet beslutar att avbryta en upphandling för vilken det har gått ut inbjudan att lämna anbud samt vid beslut att göra om upphandlingen.
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna
även när en upphandlande enhet beslutar att avbryta en upphandling för vilken det har gått ut inbjudan att lämna anbud samt vid beslut att göra om upphandlingen.
I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
10 kap.
3 §
En upphandlande enhet får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller i en upphandling, om leverantören
1. är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning eller är föremål för ackord eller tills vidare har inställt sina betalningar eller är underkastad näringsförbud,
2. är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, tvångsförvaltning, ackord eller annat liknande förfarande,
3. genom lagakraftvunnen dom är dömd för brott avseende yrkesutövningen,
4. har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen och den upphandlande enheten kan visa detta,
5. inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker, eller
6. i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av denna bestämmelse.
6. i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av bestämmelserna i 10 eller
11 kap.
Är leverantören en juridisk person, får leverantören uteslutas om en företrädare för den juridiska personen har dömts för brott som avses i första stycket 3 eller gjort sig skyldig till sådant fel som avses i första stycket 4.
Enheten får begära att en Enheten får,
utom i de fall som
481
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
leverantör visar att det inte finns någon grund för att utesluta leverantören med stöd av första stycket 1, 2, 3 eller 5.
avses i 5 §, begära att en leve-
rantör visar att det inte finns någon grund för att utesluta leverantören med stöd av första stycket 1, 2, 3 eller 5.
Kontroll av uppgifter om skatter och socialförsäkringsavgifter
5 §
Vid kontroll om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 3 § första stycket 5 ska den upphandlande enheten inhämta uppgifter som styrker detta från behörig myndighet.
11 kap.
3§
Den upphandlande enheten skall ange kriterier och regler för urval till ett kvalificeringssystem, och i den utsträckning som framgår av 10 kap., grunder för uteslutning från ett sådant system. Detta kan göras genom en hänvisning till andra företags kvalificeringssystem.
Kriterierna och reglerna skall tillhandahållas den leverantör som begär det.
En leverantör kan när som helst
kan ansöka om att bli kvalificerad.
Kriterierna och villkoren för urval får vid behov uppdateras. Berörda leverantörer skall underrättas om de ändringar som gjorts.
Den upphandlande enheten ska ange kriterier och regler för urval till ett kvalificeringssystem, och i den utsträckning som framgår av 10 kap., grunder för uteslutning från ett sådant system. Detta kan göras genom en hänvisning till andra företags kvalificeringssystem.
Kriterierna och reglerna ska tillhandahållas den leverantör som begär det.
En leverantör kan när som helst ansöka om att bli kvalificerad.
Kriterierna och villkoren för urval får vid behov uppdateras. Berörda leverantörer ska underrättas om de ändringar som gjorts.
Begränsad kontroll
13 §
En upphandlande enhet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som avses i 10 kap. samt 11 kap. 11 och 12 §§ eller i övrigt som intygar leverantörens lämplighet till de anbudssökande och
482
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
anbudsgivare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett öppet förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras avseende den eller de anbudsgivare som enheten avser att tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 9 kap. 9 § första stycket.
I ett selektivt eller förhandlat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som enheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
15 kap.
2 §
Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även 1 kap., 2 kap., 5 kap. och 16 kap. 1–10 §§.
Vid upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 3 (Btjänster) tillämpas även 6 kap.1– 8 §§, om värdet av kontraktet uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap.
En upphandlande enhet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 7 kap.
Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även 1 kap., 2 kap., 5 kap., 6 kap. 14 §, 16 kap.
och 17 kap.
Vid upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 3 (Btjänster) tillämpas även 6 kap. 1– 8 §§, när värdet av kontraktet uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap.
Ett särskilt kvalificeringssystem enligt 11 kap. 2 § får tillämpas vid användning av urvalsförfarande för tilldelning av kontrakt eller ramavtal enligt detta kapitel.
3 §
En upphandling enligt detta kapitel skall göras genom förenklat förfarande eller urvalsförfarande.
Direktupphandling får dock användas om kontraktets värde är
lågt eller om det finns synnerliga skäl. Den upphandlande enheten skall vid behov besluta riktlinjer
En upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat förfarande eller urvalsförfarande.
Direktupphandling får dock användas om kontraktets värde
uppgår till högst 15 procent av det tröskelvärde som avses i 3 kap. 1 § första stycket 1. Vidare får direkt-
483
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
för användning av sådant förfarande.
upphandling användas i tillämplig omfattning i de fall då förutsättningarna för tilldelning av kontrakt utan föregående annonsering som avses i 4 kap. 2 och 3 §§ är uppfyllda eller om det annars finns synnerliga skäl.
Beräkning av värdet av ett kontrakt
3 a §
Värdet av ett kontrakt ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas enligt kontraktet. En upphandling får inte delas upp i syfte att kringgå bestämmelserna i denna lag.
Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler beaktas som om de utnyttjats.
Vid beräkningen ska den upphandlande enheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av enheten senare än ett år tillbaka.
Annonsering
vid förenklat
förfarande
Annonsering
4 §
Vid förenklat förfarande skall den upphandlande enheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Vid förenklat förfarande ska den upphandlande enheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Vid urvalsförfarande ska den upphandlande enheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig. Enheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
484
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
Begäran om anbud utan föregående annonsering
Innehåll i annons m.m.
5 §
En upphandlande enhet får utan föregående annonsering begära anbud genom att skicka en skrivelse till endast en leverantör om
1. det vid annonserat förenklat förfarande inte lämnats några anbud eller inte lämnats några lämpliga anbud och under förutsättning att kontraktsvillkoren i förfrågningsunderlaget inte ändras väsentligt,
2. det gäller varor som framställs enbart för forsknings-, utvecklings-, experiment- eller studieändamål och under förutsättning att framställningen inte sker i vinstsyfte eller för att täcka forsknings- och utvecklingskostnader,
3. det som skall upphandlas av tekniska eller konstnärliga skäl eller på grund av ensamrätt kan levereras av endast en viss leverantör, eller
4. det gäller ytterligare leveranser från den ursprungliga leverantören, avsedda antingen som delersättning för eller tillägg till tidigare leveranser och ett byte av leverantör skulle medföra oskäliga tekniska eller ekonomiska olägenheter.
En annons om upphandling enligt 4 § ska innehålla uppgift om föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande enheten.
Vid förenklat förfarande ska det dessutom framgå
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande.
Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. hur en anbudsansökan får lämnas, och
2. den dag ansökan senast ska
485
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
ha kommit in.
Annonsering vid förhandsinsyn
5 a §
En upphandlande enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling enligt 3 § andra stycket får annonsera sin avsikt i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig.
Regeringen meddelar föreskrifter om förhandsinsyn.
Förfrågningsunderlag Tekniska specifikationer
7 §
Bestämmelserna i 6 kap. 4 och 7 §§ om uppgifter i de tekniska specifikationerna respektive miljömärken gäller vid upphandling som avses i detta kapitel.
Av förfrågningsunderlaget skall det framgå om ett anbud kan komma att antas utan föregående förhandling.
En leverantör som inte särskilt tillfrågats har rätt att på begäran få förfrågningsunderlaget på samma villkor som andra leverantörer.
Bestämmelserna i 6 kap. 4 och 7 §§ om uppgifter i de tekniska specifikationerna respektive miljömärken gäller vid upphandling som avses i detta kapitel.
9 §
Anbudssökande och anbudsgivare skall ges skälig tid att komma in med ansökningar eller anbud. Tiden för att få komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt
6 §.
Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar
respektive anbud. Tiden för att
komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 4 §
andra stycket.
13 a §
Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 10 kap. 3 § första stycket 5 ska den upphandlande enheten inhämta uppgifter som styrker detta från
486
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
behörig myndighet.
Begränsad kontroll
13 b §
En upphandlande enhet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som avses i 13 § och övriga handlingar som intygar leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett förenklat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som enheten avser att bjuda in till förhandling eller, om ingen förhandling sker, den eller de anbudsgivare som enheten avser tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling respektive underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 19 §.
I ett urvalsförfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som enheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
15 §
En upphandlande enhet skall pröva alla de anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av andra stycket eller 13 §.
En upphandlande enhet får förkasta en ansökan eller ett anbud av samma skäl som en enhet får utesluta en anbudssökande eller anbudsgivare enligt 13 § första och andra styckena.
En upphandlande enhet ska pröva alla de anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 13 §.
487
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
Tillgång till andra företags kapacitet
15 a §
En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från de andra företagen eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.
17 §
Den upphandlande enheten får
förkasta ett anbud om den finner att priset är onormalt lågt. Anbudet får dock förkastas först sedan enheten skriftligen begärt förklaring till det låga anbudet och inte fått tillfredsställande svar.
En upphandlande enhet får
förkasta ett anbud om den finner att priset är onormalt lågt. Anbudet får dock förkastas först sedan enheten skriftligen begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått tillfredsställande svar.
Dokumentation, underrättelse och förvaring av handlingar
Dokumentation, underrättelse och förvaring av handlingar
m.m.
18 §
En upphandlande enhet skall anteckna skälen för sina beslut och annat av betydelse vid upphandlingen. Detta gäller dock inte vid tilldelning av kontrakt som avser
lågt värde.
En upphandlande enhet ska anteckna skälen för sina beslut och annat av betydelse vid upphandlingen. Detta gäller dock inte vid tilldelning av kontrakt vilkas värde
uppgår till högst det i 3 § andra stycket angivna värdet.
19 §
Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande skall den upphandlande enheten till anbuds-
sökande och anbudsgivare lämna underrättelse om de beslut som
avses i 9 kap. 9 § och sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.
Vid direktupphandling och vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 skall den upphandlande enheten, när beslut om leverantör och anbud
Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande ska den upphandlande enheten snarast möjligt
skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om
de beslut som avses i 9 kap. 9 § och lämna sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.
Vid direktupphandling och vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 ska den upphandlande enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats,
488
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket.
21 §
Om ett kontrakt som avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster) uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap., skall den upphandlande enheten senast inom 60 dagar efter det att kontraktet tilldelats meddela Europeiska
gemenskapernas kommission om
det. I meddelandet skall den
upphandlande enheten ange om den godkänner att meddelandet publiceras.
Om ett kontrakt som avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster) uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap., ska den upphandlande enheten senast inom 60 dagar efter det att kontraktet tilldelats meddela Europeiska
kommissionen om det.
Upphandling som rör rikets
säkerhet m.m.
Undantag vid upphandling som
rör rikets säkerhet m.m.
22 §
I fråga om kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 får regeringen i enskilda fall meddela beslut om
I fråga om upphandling som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 får regeringen i enskilda fall besluta om
1. undantag från bestämmelserna om annonsering i detta kapitel, och
2. de undantag i övrigt från bestämmelserna i detta kapitel som är nödvändiga med hänsyn till försvars- och säkerhetspolitiska intressen.
Härutöver får regeringen i enskilda fall överlåta till en upphandlande enhet att själv besluta om sådana undantag som avses i första stycket.
23 §
Bestämmelserna i 13 kap. 1 § första stycket, 4, 6 och 8–10 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 13 kap. 2 §, om inte tävlingen av-
ser lågt värde.
Bestämmelserna i 13 kap. 1 § första stycket, 4, 6 och 8–10 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 14 kap. 2 §, om tävlingens värde
uppgår till högst det i 3 § andra stycket angivna värdet.
Vid anordnande av projekttävlingar skall 3 § tillämpas. En projekttävling skall annonseras enligt 4 eller 6 §.
Vid anordnande av projekttävlingar ska 3 § tillämpas. En projekttävling ska annonseras enligt 4 eller 6 §.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna skall tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, skall vinnaren
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, ska vinnaren
489
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
respektive vinnarna inbjudas att delta i förhandlingar.
respektive vinnarna bjudas in att delta i förhandlingar.
16 kap. Överprövning, skadestånd m.m.
Ansökan om överprövning
1 §
En leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får i en framställning till allmän förvaltningsdomstol ansöka om åtgärd enligt 5 eller 15 §.
Behörig domstol
2 §
En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Förbud mot överklagande
3 §
Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900) .
Interimistiskt beslut
4 §
Rätten får besluta att avtal inte får ingås eller att avtal inte får fullgöras innan något annat har beslutats.
Rätten får låta bli att fatta ett sådant interimistiskt beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Rätten får även besluta interimistiskt enligt 9 §.
490
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
Överprövning av upphandling
5 §
Om den upphandlande enheten har brutit mot de grundläggande principerna i 1 kap. 24 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
Avtalsspärr
6 §
Om den upphandlande enheten är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 §, får avtal inte ingås (avtalsspärr) förrän tio dagar har gått från det att den upphandlande enheten har skickat en sådan underrättelse med ett elektroniskt medel.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt, eller med ett elektroniskt medel i kombination med ett annat kommunikationsmedel, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått.
Om en upphandlande enhet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal om upphandling inte ingås förrän efter utgången av den i underrättelsen angivna perioden.
Undantag från avtalsspärr
7 §
Avtalsspärr enligt 6 § gäller inte 1. vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 om undantag beslutats med stöd av 15 kap. 22 §
2. vid tilldelning av kontrakt
491
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 4 kap. 2 eller 3 §, eller
3. vid direktupphandling enligt 15 kap. 3 § andra stycket.
Avtalsspärr vid förhandsinsyn
8 §
Vid förhandsinsyn enligt 7 kap. 7 § eller 15 kap. 5 a § får avtal om upphandling inte ingås förrän tio dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerats.
Förlängd avtalsspärr
9 §
Vid en ansökan om överprövning av en upphandling enligt 5 § fortsätter avtalsspärr enligt 6 eller 8 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Tiodagarsfrist
10 §
När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 9 §, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett interimistiskt beslut enligt 4 §, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt det interimistiska beslutet.
När Regeringsrätten har fattat ett interimistiskt beslut enligt 4 § och beslutar att återförvisa till lägre instans, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
492
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling
11 §
En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av sådan avtalsspärr som följer av 6 eller 8 §.
12 §
En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan tio dagar har gått från det att den upphandlande enheten har skickat en underrättelse om beslutet enligt 9 kap. 9 § andra stycket eller 15 kap. 19 § med ett elektroniskt medel.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt, eller med ett elektroniskt medel i kombination med ett annat kommunikationsmedel, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från det att den upphandlande enheten har skickat underrättelsen.
När prövning av en upphandling inte längre får ske
13 §
En ansökan om överprövning av en upphandling ska inte prövas efter den tidpunkt då avtal har slutits mellan upphandlande enhet och leverantör.
Justering av talan
14 §
Om ett avtal ingås i strid med 4, 6, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantör, överpröva avtalets giltighet.
493
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
Överprövning av avtals giltighet
15 §
Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande enhet och en leverantör är ogiltigt om avtalet har slutits
1. utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1, 2, 3, 4 eller 5 §, 13 kap. 5 § eller 15 kap. 4 eller 6 §, eller
2. när avtal inte får ingås enligt 4, 6, 8, 9 eller10 § och de grundläggande principerna i 1 kap. 24 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts samt detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
När ett avtal inte får ogiltigförklaras
16 §
Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 15 § är uppfyllda.
17 §
Bestämmelsen om ogiltighet i 15 § ska inte tillämpas om en upphandlande enhet genom förhandsinsyn enligt 7 kap. 7 § eller 15 kap. 5 a § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 8 §.
494
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
Tidsfrister för ansökan om överprövning av avtals giltighet
18 §
En ansökan som avser överprövning enligt 15 § av giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande enhet och en leverantör ska ha kommit in till förvaltningsrätten
1. innan 30 dagar har gått från publiceringen av en efterannons enligt 7 kap. 6 § eller 15 kap. 21 § som innehåller en motivering till att upphandlingen inte har annonserats,
2. innan 30 dagar har gått från det att den upphandlande enheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat sådana upplysningar om tilldelningsbeslutet som avses i 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 §, eller
3. om 1 eller 2 inte är tillämpliga, inom sex månader från det att avtalet om upphandling slöts.
Beräkning av avtalsspärrens längd och tidsfrister för ansökan om överprövning
19 §
Vid beräkningen av avtalsspärrens längd och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen ( 1930:173 ) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Skadestånd
20 §
En upphandlande enhet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta därigenom uppkommen skada för leverantör.
495
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
21 §
Anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i en upphandling är berättigad till ersättning för kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.
22 §
Talan om skadestånd enligt 20 eller 21 § ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan upphandlande enhet och leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 15 §. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
17 kap. Marknadsskadeavgift och tillsyn
Marknadsskadeavgift
1 §
Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande enhet påförs en särskild avgift (marknadsskadeavgift) i de fall som anges i 2 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande enhet påförs marknadsskadeavgift i de fall som avses i 2 § 3.
2 §
Allmän förvaltningsdomstol ska påföra en upphandlande enhet marknadsskadeavgift om
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå, trots att lagstadgad avtalsspärr inte iakttagits,
496
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 16 kap. 16 §, eller
3. enheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1, 2, 3, 4 eller 5 §, 13 kap. 5 §, eller 15 kap. 4 eller 6 §.
Marknadsskadeavgiftens storlek
3 §
Marknadsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst tio miljoner kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet.
Värdet av ett kontrakt ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas enligt kontraktet.
4 §
Vid fastställande av marknadsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte påföras. Avgiften får efterges om det finns synnerliga skäl.
Tidsfrister för ansökan om marknadsskadeavgift efter domstols beslut att avtal ska bestå
5 §
En ansökan om att påföra marknadsskadeavgift enligt 2 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har vunnit laga kraft.
497
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
Tidsfrister för ansökan om marknadsskadeavgift vid otillåten direktupphandling
6 §
När ansökan om att påföra marknadsskadeavgift grundas på 2 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom i 16 kap. 18 § föreskrivna tidsfrister, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten först då fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. Ansökan ska dock senast ha kommit in inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut har vunnit laga kraft,
När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom i 16 kap. 18 § föreskrivna tidsfrister, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från den tidpunkt då avtalet slöts.
Betalning av marknadsskadeavgift m.m.
7 §
Marknadsskadeavgiften tillfaller staten.
8 §
Marknadsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom trettio dagar från det att avgörandet har vunnit laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om marknadsskadeavgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen ( 1993:891 ) om indrivning av statliga fordringar m.m.
498
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
9 §
En påförd marknadsskadeavgift bortfaller om avgörandet inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har vunnit laga kraft.
Tillsyn
10 §
Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som utövar tillsyn över upphandling enligt denna lag.
11 §
Vid sin tillsyn får myndigheten inhämta alla nödvändiga upplysningar för sin tillsynsverksamhet från upphandlande enheter eller den som kan antas vara en upphandlande enhet. Upplysningarna ska i första hand inhämtas genom skriftligt förfarande. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande enheten.
12 §
En upphandlande enhet och den som kan antas vara en upphandlande enhet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.
13 §
Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande enhet eller den som kan antas vara en upphandlande enhet att lämna uppgift, att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av handlingen.
Ett föreläggande enligt första stycket får överklagas hos allmän
499
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
förvaltningsdomstol.
När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart hos allmän förvaltningsdomstol.
Behörig domstol
14 §
En ansökan om påförande av marknadsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sin hemvist.
Tillsynsmyndighetens föreläggande enligt 13 § får överklagas hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.
2. Äldre bestämmelser gäller för upphandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.
500
1.3 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 19 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 kap.
3 §
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Begreppet tjänst omfattar inte arbete som för en myndighets behov utförs av dess egen eller någon annan myndighets personal, om det inte är fråga om ett arbete som en myndighet i konkurrens med andra myndigheter eller enskilda erbjuder sig att utföra.
Om ett ärende enligt första stycket rör upphandling, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts. Sekretessen enligt detta stycke gäller inte vid ett ansökningsförfarande enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem.
Om ett ärende enligt första stycket rör upphandling, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts. Under en elektronisk
auktion får dock lämnas sådana uppgifter som avses i 5 a kap. 11 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller 5 a kap. 11 § lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Sekretessen enligt detta
stycke gäller inte vid ett ansökningsförfarande enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem.
Om ett ärende enligt första stycket rör försäljning av lös egendom för det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts.
501
Prop. 2009/10:180 Bilaga 14
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffande handling som anger villkoren i slutet avtal gäller sekretessen dock längst till dess två år, eller hos statliga affärsverk och Försvarets materielverk samt i kommunal affärsverksamhet fem år, har gått från det avtalet slöts.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
502
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2010-03-16
Närvarande: F.d. justitierådet Staffan Magnusson, f.d. regeringsrådet
Lars Wennerström och regeringsrådet Eskil Nord.
Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet
Enligt en lagrådsremiss den 17 december 2009 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling,
2. lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster,
3. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementsrådet Gunilla Hulting samt rättssakkunniga Anneli Berglund Creutz och Maria Ringvall.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Lagrådsremissen innehåller förslag till ändringar i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, LOU, och i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, LUF, och en följdändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Förslagen innehåller bestämmelser om nya rättsmedel och det nya upphandlingsförfarandet konkurrenspräglad dialog. Vidare innehåller remissen bestämmelser om s.k. elektronisk auktion som kan användas som avslutning på vissa av de befintliga förfarandena och en bestämmelse om möjligheterna att ta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling.
Genom lagförslagen om upphandling genomförs bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv av den 31 mars 2004, 2004/18/EG (det klassiska direktivet) och Europaparlamentets och rådets direktiv av den 31 mars 2004, 2004/17/EG (försörjningsdirektivet) samt genomförs i svensk rätt också Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (ändringsdirektivet).
Lagförslagen föreslås bli inarbetade i LOU och LUF med bibehållande av den struktur som dessa lagar getts och har getts en språklig utformning som nära ansluter till de direktivbestämmelser som förslagen bygger på. En sådan lagstiftningsteknik har Lagrådet i flera lagstiftningsärenden haft anledning att ifrågasätta eftersom den har den nackdelen att förekommande oklarheter i direktivtexten också överförs till den svenska lagtexten (jfr bl.a. Lagrådets yttrande i prop. 2006/07:128 del 2 s. 594 f). Lagstiftningstekniken får dock numera anses allmänt vedertagen men Lagrådet vill ändå inledningsvis understryka att
a 15
503
Bilag
tekniken många gånger förutsätter att lagstiftaren genom olika exempel närmare utvecklar sin syn på de oklarheter som kan föreligga samt undersöker hur oklarheterna hanterats i andra medlemsstater, hur de behandlas i kommissionens olika publikationer och inte minst i EUdomstolens avgöranden.
Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling
1 kap. 9 a §
I paragrafen anges bl.a. att en upphandlande myndighet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn i den utsträckning det är påkallat med hänsyn till upphandlingens art.
I författningskommentaren anges att bestämmelsen har karaktär av ett målsättningsstadgande. Enligt Lagrådets mening vore det en fördel om bestämmelsen kunde utformas mera i enlighet med den karaktär den sägs vara avsedd att ha. En möjlig formulering skulle kunna vara att myndigheten bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn om upphandlingens art motiverar detta.
2 kap. 6 a §
Paragrafen innehåller en definition av elektroniska auktioner. I andra delen av definitionen finns en beskrivning av mer materiell karaktär, vars innehåll lämpligen hör hemma i de inledande paragraferna i 5 a kap. Lagrådet återkommer i det följande till den frågan. Vad gäller förevarande paragraf skulle den då erhålla följande lydelse.
Med elektronisk auktion avses en upprepad process med hjälp av elektroniska medel för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden.
2 kap. 10 a §
Paragrafen innehåller en definition av konkurrenspräglad dialog. Även denna definition innehåller mer än vad som rätteligen hör till en definition. Lagrådet föreslår att den föreslagna paragrafen avslutas med orden ”.. att delta i detta förfarande.” och att resterande del av texten överförs till 4 kap. 13 § (se Lagrådets förslag till ny lydelse av den paragrafen).
4 kap. 10–21 §§
I rubricerade paragrafer behandlas det nya upphandlingsförfarandet konkurrenspräglad dialog. Det framgår emellertid inte med tillräcklig tydlighet att dessa paragrafer endast rör detta förfarande. Enligt Lagrådets mening skulle denna otydlighet kunna avhjälpas genom att rubriken närmast före 10 § blir huvudrubrik och får lydelsen
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
504
”Konkurrenspräglad dialog” och att paragraferna i övrigt förses med underrubriker.
Vad sedan gäller bestämmelserna rörande den konkurrenspräglade dialogen är de inte helt lättillgängliga. Sammantaget med övriga bestämmelser som rör detta upphandlingsförfarande innebär de i stort sett följande. Den upphandlande myndigheten ska annonsera den konkurrenspräglade dialogen (12 §). De anbudssökande som valts ut med tillämpning av 10 och 11 kap. ska sedan bjudas in att delta i dialogen. En dialog som, mot bakgrund av de sekretesshänsyn som gör sig gällande i processen, ska föras individuellt med de olika anbudssökandena och med envar av dem fortgå så länge som behövs för att alla aspekter av respektive sökandes förslag till lösning blivit klarlagda (13 §). Den kan således komma att fortgå olika länge med olika sökande. Dialogen får genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar (14 §; jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 326 där motsvarande möjlighet vid förhandlat förfarande med föregående annonsering behandlas). Dialogen ska fortsätta till dess att myndigheten funnit den eller de lösningar som tillgodoser dess behov. Myndigheten ska då förklara dialogen avslutad med samtliga anbudssökande eller, för det fall dialogen genomförs i successiva steg, de kvarvarande anbudssökandena och underrätta dessa om detta (15 §). Den upphandlande myndigheten ska därefter, såvida någon begränsning av antalet inte föreskrivits, uppmana samtliga de deltagande eller kvarstående ”anbudssökandena” att lämna sina slutgiltiga anbud (16 §; i remissens lagförslag har av förbiseende begreppet anbudsgivare använts). Anbuden ska i princip lämnas på grundval av den eller, där så medgetts, de lösningar som varje anbudssökande lagt fram och preciserat under dialogen. Efter värdering av anbuden och i förekommande fall viss precisering och justering av dessa kan sedan, om upphandlingsförfarandet slutförs, ett tilldelningsbeslut meddelas (17–19 §§).
De nu redovisade bestämmelserna är relativt knapphändiga och framstår i flera avseenden som oklara. Det klassiska direktivet och den nu föreslagna lagtexten innehåller inte heller i övrigt några mer detaljerade regler rörande förutsättningarna för att tillämpa en konkurrenspräglad dialog och genomföra ett sådant upphandlingsförfarande. Det kan därför vara av värde om i samband med det fortsatta lagstiftningsarbetet, i högre grad än vad som redovisas i remissen, upphandlingsförfarandet närmare belyses och analyseras. En utgångspunkt kan därvid vara hur kommissionen i sina explanatory notes (Explanatory notes – competitive dialogue – classic directive) ser på olika frågeställningar och problemområden.
Till det nu sagda kan fogas ytterligare en möjlig oklarhet på grund av den kategoriska utformningen av 15 §. Det synes nämligen vara förutsatt att dialogen lyckas. Det är tänkbart att myndigheten i ett sådant fall inte avslutar dialogen, utan helt enkelt avbryter hela förfarandet. Lagrådet anser att det vore en fördel om t.ex. författningskommentaren kunde tillföras ett resonemang om denna sak.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
505
4 kap. 12 §
Paragrafen bör förtydligas och lämpligen ges följande lydelse.
Om en upphandlande myndighet vill använda sig av en konkurrenspräglad dialog ska den i en annons eller ett beskrivande dokument ange detta och också ange sina behov och krav.
4 kap. 13 §
Med hänvisning till Lagrådets förslag avseende 2 kap. 10 a § föreslår Lagrådet att förevarande paragraf avslutas enligt följande.
Under dialogen får myndigheten diskutera alla aspekter av kontraktet med de utvalda anbudssökandena, för att nå fram till en eller flera lösningar som kan tillgodose myndighetens behov och utgöra grunden för de anbud som de utvalda anbudssökandena bjuds in att lämna.
4 kap. 15 §
Enligt vad som föreskrivs i paragrafen ska anbudssökandena underrättas om ett beslut att förklara dialogen avslutad. Upphandlingsutredningen hade föreslagit att en upphandlande myndighet skulle vara skyldig att underrätta anbudssökandena om flera beslut under förfarandet, bl.a. beslut om att välja ut vissa leverantörer med vilka dialogen ska inledas, om att utesluta en lösning och beslut om ändringar i det valda anbudet. I remissen görs dock sammanfattningsvis den bedömningen att det inte finns något behov av att gå utöver den underrättelseskyldighet som direktivet föreskriver. Det föreslås därför en formell underrättelseskyldighet endast för beslut om att avsluta dialogen, men inte någon skyldighet att underrätta om andra beslut under förfarandet.
Lagrådet kan i och för sig godta detta men vill i sammanhanget erinra om att frågan huruvida ett beslut under upphandlingen ska meddelas särskilt eller först senare, t.ex. i anslutning till dialogfasens avslutande eller i samband med ett tilldelningsbeslut, får avgöras från fall till fall. EUdomstolen har således uttalat att en upphandlande enhet, som har kännedom om alla omständigheter som behövs för att fatta ett beslut om en leverantör ska delta i upphandlingen, men ändå fördröjer ett sådant beslut, fråntar leverantören möjlighet att åberopa EU-rättens bestämmelser under tid då överträdelsen fortfarande kan rättas på ett effektivt sätt (se domstolens dom den 3 mars 2005 i de förenade målen C-21/03 och C-34/03, Fabricom SA mot Belgiska staten, REG 2005, s. I– 1559). Mot den bakgrunden bör exempelvis en leverantör som utesluts från upphandlingen på grund av att han gjort sig skyldig till sådan brottslighet som avses i 10 kap. 1 § få besked om detta genom ett särskilt beslut (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 378).
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
506
4 kap. 16 §
I enlighet med vad ovan påpekats bör begreppet ”anbudsgivare” i paragrafen ersättas med ”anbudssökandena”
4 kap. 17 och 20 §§
I lagrummen talas om att konkurrensen ”påverkas” eller leder till diskriminering respektive att konkurrensen ”snedvrids” eller leder till diskriminering. Det är en väsentlig skillnad mellan påverkas och snedvrids. Om den skillnaden är avsedd bör den kommenteras i allmänmotiveringen eller författningskommentaren.
4 kap. 19 §
De avslutande orden ”för den upphandlande myndigheten” förefaller överflödiga och kan utgå.
5 a kap.
Kapitlet behandlar elektroniska auktioner och inte heller bestämmelserna i detta kapitel är helt lättillgängliga. De vore därför betjänta av att i det fortsatta lagstiftningsarbetet närmare belysas och också exemplifieras.
5 a kap. 1 §
För att det av lagtexten på ett tydligare sätt ska framgå att elektroniska auktioner inte utgör ett fullständigt upphandlingsförfarande utan endast kan ingå som en avslutande del i ett upphandlingsförfarande bör detta, för att belysa institutets karaktär, inledningsvis direkt framgå av lagtexten.
I 5 a kap. 1 § anges vidare i remissförslaget vid vilka förfaranden en elektronisk auktion får användas. Så får ske bl.a. vid ett sådant förhandlat förfarande som enligt 4 kap. 2 § 1 får användas på grund av att de anbud som har lämnats vid ett öppet eller selektivt förfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog är ogiltiga eller inte kan godtas. För att markera att det är i denna situation som det då vid ett förhandlat förfarande kan uppkomma anbud som kan medföra att anbudsgivaren enligt 5 kap. 6 § kan bjudas in till en elektronisk auktion bör punkten 3 omformuleras så att det tydligare framgår att fråga är om ett förhandlat förfarande som får användas i de fall som avses i 4 kap. 2 § 1 då man inte kunnat slutföra ett öppet eller selektivt förfarande eller en konkurrenspräglad dialog.
Om Lagrådets förslag i nu berörda delar godtas skulle 5 a kap. 1 § kunna erhålla följande lydelse.
En upphandlande myndighet får, om förfrågningsunderlaget kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet, som en avslutande del av ett upphandlingsförfarande genomföra en elektronisk auktion vid
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
507
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. ett sådant förhandlat förfarande som får användas i det fall som avses i 4 kap. 2 § 1,
4. förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 5 kap.7 §,
5. förenklat förfarande, och
6. urvalsförfarande.
5 a kap. 2 §
Uttrycket ”komponenter i anbud” är svårt att förstå. Inte heller ger direktiven någon egentlig ledning. Det förefaller Lagrådet dock som om det uttryck som bättre skulle kunna motsvara ”features” i den engelska utgåvan av direktiven skulle kunna vara ”delar av anbud”.
Med hänvisning till vad Lagrådet anfört under 2 kap. 6 a § bör andra delen av definitionen av vad som är en elektronisk auktion flyttas till detta kapitel. Enligt Lagrådets mening bör inarbetningen göras i inledningen av rubricerade paragraf. Paragrafen skulle då få följande lydelse.
Den elektroniska auktionen ska möjliggöra en rangordning på grund av automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på
1. priser, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som erbjudit det lägsta priset, eller
2. priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i förfrågningsunderlaget, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.
Lagrådet antecknar att resterande del av definitionen finns i den föreslagna lydelsen av 5 a kap. 5 §.
5 a kap. 6 §
I paragrafen används uttrycket ”giltiga anbud”. Detta är avsett att motsvara direktivets ”admissible tenders”, vilket i den svenska utgåvan av direktiven översatts som ”godtagbara anbud”.
Lagrådet föreslår att uttrycket ”giltiga anbud” ersätts av ”godtagbara anbud”.
8 kap.
Kapitlet behandlar tidsfrister vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog och förhandlat förfarande med föregående annonsering. Den lagtext som i remissen redovisas som nuvarande lagtext bygger när det gäller 3, 5, 11, och 12 §§ inte på nu gällande lagtext utan på de lagförslag som Upphandlingsutredningen redovisade i sitt slutbetänkande, Nya upphandlingsregler 2 (SOU 2006:28). Till följd härav har den i remissen nu föreslagna lydelsen av dessa paragrafer i ett par hänseenden kommit att innehålla felaktiga hänvisningar eller i övrigt blivit motsägelsefull.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
508
Kapitlet bör i stället i sin helhet, såväl när det gäller nuvarande lydelse som föreslagen lydelse, redovisas på sätt som anges i bilaga 1 till Lagrådets yttrande.
15 kap. 2 §
LOU:s konstruktion leder ibland till att omfattande hänvisningar görs till olika lagrum. 15 kap. 2 § är ett exempel på detta. Enligt Lagrådets mening leder en sådan konstruktion oundvikligen till otydlighet och gör dessutom att lagen kan blir svår att tillämpa. Detta eftersom tekniken förutsätter tämligen omfattande kunskaper om vad de skilda paragraferna handlar om.
Det vore en fördel om lagtexten i sin helhet i ett annat sammanhang kunde ses över i detta hänseende. I avvaktan på en sådan eventuell översyn rekommenderar Lagrådet för sin del att förevarande paragraf utförs i strecksatser där varje strecksats innehåller en hänvisning till en paragraf jämte något eller några ord om vad den paragrafen handlar om.
Lagrådet ger här ett exempel på hur en sådan utformning skulle kunna se ut.
Vid offentlig upphandling enligt detta kapitel tillämpas även – 1 kap. (lagens innehåll m.m.) – 2 kap. (definitioner) – 4 kap. 22 § (inköpscentraler) osv.
I sammanhanget bör beaktas att paragrafen även bör innehålla hänvisningar till 8 kap. 12 § samt med beaktande av vad Lagrådet nedan anför också hänvisningar till 6 kap. 4 och 7 §§ samt 18 kap.
I nu gällande lagtext finns i paragrafens sista stycke en regel som innebär att en upphandlande enhet får publicera annonser om upphandling på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 7 kap. Enligt vad som följer av den nu föreslagna bestämmelsen i 16 kap. 18 § kan en upphandlande myndighet efterannonsera enligt 7 kap. 3 § och därmed förkorta den tidsfrist som gäller för leverantörer att ansöka om överprövning av ett avtals giltighet. Sådan efterannonsering kan även ske enligt 15 kap. 21 § när det gäller B-tjänster över tröskelvärdena. Det finns däremot ingen särskild bestämmelse i 15 kap. om efterannonsering för upphandlingar under tröskelvärdena. Då det även i detta fall bör finnas möjlighet att förkorta tiden bör lämpligen bestämmelsen i 15 kap. 2 § sista stycket, som upplyser att annonsering enligt 7 kap. får göras även vid upphandling enligt 15 kap., kvarstå.
15 kap. 3 a §
Syftet bakom tredje stycket synes vara att det inte ska vara möjligt att direktupphandla i sådan omfattning att det i själva verket blir fråga om väsentliga belopp. Lagrådet sätter i fråga att detta syfte uppnås när
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
509
hänsyn ska tas till upphandlingar ”senare än ett år tillbaka”, eftersom en sådan konstruktion leder till att varje ny dag är sista dagen på en ny 12månadersperiod. Enligt Lagrådets mening bör bestämmelsen övervägas på nytt i det fortsatta arbetet och göras mer lättillämpad genom att en hänvisning görs till en fast tidsperiod, t.ex. budgetår eller räkenskapsår.
15 kap. 7 §
Eftersom andra och tredje styckena föreslås utgå återstår i paragrafen endast en hänvisning till 6 kap. 4 och 7 §§. En sådan kan då lämpligen göras i 15 kap. 2 §, varvid förevarande paragraf utgår.
16 kap.
I lagrådsremissen föreslås att det införs ett nytt 16 kap. i LOU. Det föreslagna kapitlet motsvarar i vissa delar det hittillsvarande 16 kap. men innehåller också väsentliga nyheter. De nuvarande reglerna om överprövning i domstol av en upphandling kompletteras med bestämmelser om ogiltigförklaring av avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör. Det införs också bestämmelser om avtalsspärr, dvs. förbud att ingå avtal under vissa angivna tidsperioder.
Det föreslagna 16 kap. innehåller liksom det nuvarande kapitlet bestämmelser om rätt till skadestånd för leverantörer. Bestämmelserna byggs ut för att bättre överensstämma med motsvarande regler i LUF.
För att de nya bestämmelserna ska bli mera överskådliga och lättillgängliga föreslår Lagrådet att kapitlet ska redigeras om i väsentliga delar. De viktiga reglerna om avtalsspärr bör lyftas fram och sammanföras i ett särskilt avsnitt som lämpligen kan placeras först i kapitlet. I ett följande avsnitt bör tas in regler om dels överprövning av upphandling, dels överprövning av ingångna avtals giltighet. Kapitlet bör avslutas med regleringen av rätten till skadestånd.
Remissförslagets bestämmelser om överprövning är – liksom de nuvarande, mer begränsade reglerna om överprövning i LOU – disponerade så, att man först anger vad en leverantör har att göra för att få till stånd en domstolsprövning, medan domstolens uppgifter beskrivs i en senare paragraf. En naturligare ordning – som också står i bättre överensstämmelse med svensk lagstiftningstradition – får anses vara att man först beskriver vad domstolen kan göra och vilka förutsättningar som gäller för olika åtgärder. Först därefter följer processuella bestämmelser, bl.a. regler om vad som ska iakttas av den som vill anhängiggöra en talan i domstolen. Lagrådet förordar att denna ordning tillämpas när det gäller reglerna om överprövning.
Utöver omredigeringar föreslår Lagrådet att ett antal enskilda paragrafer justeras.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
510
Av bilaga 2 till Lagrådets yttrande framgår hur 16 kap. kommer att se ut, om Lagrådets förslag godtas.
Lagrådet övergår därefter till att närmare kommentera de olika paragraferna i remissförslaget.
16 kap. 1 och 2 §§
I det remitterade lagförslaget inleds 16 kap. med processuella regler som rör överprövning. I 1 § anges att en leverantör som anser att han har lidit eller kan komma att lida skada får vända sig till allmän förvaltningsdomstol och ansöka om åtgärd enligt 5 § (överprövning av upphandling) eller 15 § (överprövning av avtals giltighet). I 2 § föreskrivs bl.a. att en ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sitt hemvist.
Som Lagrådet tidigare har anfört bör 16 kap. inledas med bestämmelserna om avtalsspärr. Dessa bestämmelser bör bilda ett särskilt avsnitt, som omfattar 1 3 §§. Först därefter bör överprövningsinstitutet regleras. Avsnittet om överprövning bör inledas med en allmän bestämmelse om att en förvaltningsrätt kan överpröva dels en upphandling, dels giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör. I paragrafen bör också anges att en överprövning sker efter ansökan av leverantör. Efter denna allmänna bestämmelse kan lämpligen tas in föreskrifter motsvarande 2 § i det remitterade förslaget.
16 kap. 3 §
Reglerna i 3 §, som förbjuder överklagande genom laglighetsprövning, bör enligt Lagrådets mening flyttas och placeras sist i avsnittet om överprövning (18 §).
16 kap. 4 §
Enligt paragrafen får rätten fatta ett interimistiskt beslut om att avtal inte får ingås eller fullgöras. Ett sådant beslut får under vissa angivna förhållanden underlåtas.
Bestämmelsen om att avtal inte får ingås tar sikte på situationer då det inte gäller någon avtalsspärr och då det alltså inte finns något direkt förbud enligt lagen att ingå avtal. Detta bör uttryckligen framgå av lagtexten.
I övrigt har Lagrådet inte någon erinran mot den föreslagna 4 §. Bestämmelserna har i Lagrådets förslag tagits in i 9 §.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
511
16 kap. 5 §
Remissförslagets 5 § innehåller det centrala stadgandet om överprövning av upphandling. Enligt paragrafen, som motsvarar 2 § i det nuvarande 16 kap., ska en förvaltningsdomstol under vissa förutsättningar besluta att en upphandling ska göras om eller att upphandlingen får avslutas först sedan rättelse har gjorts. Förutsättningarna är att den upphandlande myndigheten har brutit mot de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § eller någon annan bestämmelse i lagen och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Den svepande hänvisningen till ”någon annan bestämmelse i lagen” gör att en rad olika brott mot lagen kan utlösa en domstolsåtgärd. Det krävs inte att lagöverträdelsen avser någon mera central bestämmelse, utan det är tillräckligt att det har uppstått skada eller risk för skada för leverantören. Att paragrafen har ett så vidsträckt tillämpningsområde är ägnat att väcka betänkligheter. Genom att så många lagöverträdelser kan utlösa en överprövning finns det bl.a. en risk för att hela upphandlingen fördröjs väsentligt.
Paragrafens formulering grundar sig emellertid på EU-direktiv, och det har bekräftats i domstolspraxis att många skilda typer av beslut kan bli föremål för överprövning och föranleda en domstolsåtgärd. Så t.ex. framgår det av EU-domstolens dom i målet C-26/03, Stadt Halle, att ”varje åtgärd som vidtas av en upphandlande myndighet i samband med en offentlig upphandling [---] och som kan ha rättslig verkan utgör ett beslut som kan bli föremål för ansökan om överprövning” (p. 34 i domen).
Den nu diskuterade svepande formuleringen – som återkommer i ett par andra föreslagna paragrafer, som inte har någon motsvarighet i gällande rätt – får alltså godtas.
I Lagrådets förslag till utformning av 16 kap. har den centrala bestämmelsen om överprövning av upphandling placerats i 6 § första stycket. Innehållet överensstämmer med vad som sägs i 5 § i remissförslaget.
16 kap. 6 §
I remissförslagets 6 § har de grundläggande reglerna om avtalsspärr tagits in. Som tidigare berörts anser Lagrådet att reglerna bör tas in redan i 1 §. Efter vissa förtydliganden bör reglerna få följande lydelse:
Om en upphandlande myndighet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 § och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän tio dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
512
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande myndighet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
16 kap. 7 och 8 §§
Paragraferna innehåller regler om undantag från avtalsspärr (7 §) och avtalsspärr vid förhandsinsyn (8 §). I Lagrådets förslag beträffande 16 kap. har reglerna med oförändrat innehåll placerats som 2 och 3 §§.
16 kap. 9 §
I paragrafen finns bestämmelser om förlängd avtalsspärr under handläggningen i förvaltningsrätten av en ansökan om överprövning av en upphandling. I Lagrådets lagförslag har bestämmelserna tagits in i 8 §.
16 kap. 10 §
Remissens 10 § innehåller regler om att avtal i vissa angivna situationer inte får ingås under en period om tio dagar (tiodagarsfrist). I Lagrådets lagförslag finns överensstämmande bestämmelser i 10 §.
16 kap. 11 och 12 §§
Paragraferna reglerar frågan inom vilken tid en ansökan om överprövning av upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten. 11 § behandlar fall då en avtalsspärr gäller och föreskriver att ansökningen ska ha kommit in före utgången av avtalsspärren. I 12 § behandlas fall då det har fattats beslut om att avbryta upphandlingen. Av betydelse blir då om och på vad sätt en underrättelse om beslutet har skickats ut.
Bestämmelser som i sak överensstämmer med remissens 11 och 12 §§ har tagits in i 11 och 12 §§ i Lagrådets lagförslag. Lagrådet har dock gjort vissa justeringar. Lagrådet har bl.a. funnit att, när det gäller underrättelser om beslut att avbryta en upphandling, regleringen inte bör begränsas till underrättelser enligt 9 kap. 9 § andra stycket eller 15 kap. 19 §. Effekten av att inte skicka ut en underrättelse om ett avbrytandebeslut är att det inte uppkommer någon överprövningsfrist, medan en sådan frist uppkommer, om myndigheten underrättar om sitt beslut och också anger skälen för detta.
16 kap. 13 §
I paragrafen sägs att en ansökan om överprövning av en upphandling inte ska prövas efter den tidpunkt då avtal har slutits mellan upphandlande myndighet och leverantör.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
513
Denna betydelsefulla bestämmelse har i Lagrådets förslag fått en mera framskjuten placering. Den föreslås utgöra ett andra stycke i 6 §.
16 kap. 14 §
I paragrafen har, under rubriken ”Justering av talan”, tagits in en bestämmelse där det sägs att, om ett avtal ingås i strid med 4, 6, 8, 9 eller 10 §, rätten ska, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet.
Paragrafen tar sikte på den situationen att, efter det att ett mål om överprövning av en upphandling har anhängiggjorts, ett avtal ingås i strid mot en bestämmelse som förbjuder ingående av avtal. En leverantör ska då inte behöva anhängiggöra ett särskilt mål om överprövning av avtalets giltighet, utan rätten ska i stället, inom ramen för det pågående målet, kunna överpröva avtalets giltighet, om leverantören yrkar det.
Enligt Lagrådets mening är syftet med paragrafen värt beaktande. Den föreslagna lagtexten bör emellertid justeras, så att det framgår vilken situation paragrafen tar sikte på. Paragrafen kan lämpligen inledas med orden ”Om det under pågående överprövning av en upphandling ingås ett avtal i strid med…”. Lagrådet förordar vidare att rubriken till paragrafen utgår.
Paragrafen bör lämpligen placeras in som 7 § i Lagrådets lagförslag, efter regeln om att överprövning av upphandling inte får ske efter det att avtal har ingåtts.
16 kap. 15 §
Remissförslagets 15 § innehåller de centrala bestämmelserna om överprövning av avtals giltighet. Paragrafen anger i tre skilda punkter fall då ett avtal mellan en upphandlande myndighet och en leverantör ska förklaras ogiltigt.
Enligt Lagrådets mening bör bestämmelserna redigeras om, så att de blir mera lättillgängliga. Reglerna i punkt 2, som handlar om fall då avtal har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr och tiodagarsfrist eller i strid med ett interimistiskt beslut bör brytas ut och bilda ett särskilt andra stycke. Reglerna bör också göras tydligare. De bör dessutom byggas ut, så att de inte bara täcker överträdelser av bestämmelserna om avtalsspärr utan också fall då avtal har slutits utan föregående underrättelse om tilldelningsbeslut. Eftersom bestämmelserna om avtalsspärr utgår från att det har skickats ut en sådan underrättelse, kommer någon avtalsspärr inte att börja löpa. Såvitt Lagrådet kan finna finns det emellertid anledning att, i den angivna situationen, göra det möjligt att ogiltigförklara det ingångna avtalet.
Lagrådet föreslår att det förordade andra stycket får följande lydelse:
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har ingåtts i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1 eller 8 §, tiodagarsfristen i 10 §
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
514
eller ett interimistiskt beslut i 9 § eller om avtalet har ingåtts före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts samt detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
De diskuterade bestämmelserna bör tas in i 13 § i Lagrådets lagförslag.
16 kap. 16 och 17 §§
Paragraferna innehåller regler om när ett avtal inte ska ogiltigförklaras. Paragraferna bör, med oförändrat innehåll, utgöra 14 och 15 §§ i Lagrådets lagförslag.
16 kap. 18 §
I paragrafen regleras frågan när en ansökan om överprövning av ett avtals giltighet senast ska ha kommit in till förvaltningsrätten.
Vid föredragningen i Lagrådet har uppmärksammats att den sexmånadersfrist som har tagits in i sist i paragrafen framstår som huvudregel och att fristen kan förkortas, om den upphandlande myndigheten vidtar vissa angivna åtgärder. Paragrafen bör disponeras om, så att detta tydligt framgår. Vidare bör vissa andra justeringar göras.
Lagrådet förordar att lagtexten i remissen ska ersättas av följande text:
En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.
Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått
1. från det att Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 7 kap. 3 § eller ett meddelande enligt 15 kap. 21 §, eller
2. från det att den upphandlande myndigheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.
Bestämmelserna bör i Lagrådets lagförslag tas in i 16 §.
16 kap. 19 §
I paragrafen har tagits in en bestämmelse om beräkningen av avtalsspärrens längd och tidsfrister för ansökan om överprövning. Enligt rådets förordning nr 1182/71/EEG av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister ska förordningen tillämpas på rättsakter som antagits eller kommer att antas av rådet eller kommissionen. I paragrafen föreskrivs emellertid att vid beräkning av
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
515
avtalsspärrens längd och tidsfrister för ansökan om överprövning den s.k. söndagsregeln i lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid ska tillämpas. En tillämpning av söndagsregeln torde i allt väsentligt överensstämma med vad som föreskrivs i artikel 3.4 i förordningen om att fristen ska upphöra vid påföljande arbetsdags sista timme.
Söndagsregeln synes dock i vissa fall medföra en längre tidsfrist för att ansöka om överprövning än vad som föreskrivs i artikel 3.4 i förordningen. Söndagsregeln innebär nämligen att, om sista dagen för att komma in till förvaltningsrätten med en ansökan om överprövning infaller på midsommarafton, julafton eller nyårsafton, får ansökan komma in nästföljande vardag. Förhållandet mellan förordningen och söndagsregeln bör därför ytterligare belysas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Lagrådet föreslår dock i dagsläget inte någon ändring av innehållet i paragrafen i detta avseende. Såvitt Lagrådet kan finna bör bestämmelsen emellertid även gälla beräkningen av den tiodagarsfrist som regleras i remissförslagets 10 §.
Bestämmelsen föreslås utgöra 17 § i Lagrådets text och förses med den kortare rubriken ”Beräkning av vissa tider”.
16 kap. 20–22 §§
Paragraferna innehåller regler om skadestånd. I den första av paragraferna finns en allmänt hållen bestämmelse om att en upphandlande myndighet som inte har följt bestämmelserna i lagen ska ersätta därigenom uppkommen skada för leverantör. Denna bestämmelse överensstämmer med vad som gäller enligt det nuvarande 16 kap. i LOU (16 kap. 5 §).
21 § i det remitterade förslaget innehåller en bestämmelse om rätt för anbudssökande och anbudsgivare att få ersättning för kostnader. Någon motsvarande regel finns inte i det nu gällande 16 kap. LOU. Däremot finns en motsvarande bestämmelse i LUF (16 kap. 6 §).
Lagrådet har förståelse för att man vill föra in en speciell bestämmelse om ersättning för kostnader i det nya 16 kap i LOU för att få överensstämmelse med skadeståndsregleringen i LUF. Det är emellertid att märka att leverantörer har rätt till ersättning för kostnader redan enligt den regel som nu föreslås bli införd i 20 §. Paragrafen är formulerad så, att den täcker såväl det negativa som det positiva kontraktsintresset. Att bestämmelsen ska tolkas så har bekräftats i rättspraxis.
Med den nu föreslagna 21 § blir det således en dubbelreglering av rätten till ersättning för kostnader. En sådan ordning är ägnad att vålla missförstånd. För att undvika detta föreslår Lagrådet att remissens 20 och 21 §§ slås ihop till en paragraf, varvid bestämmelsen om ersättning för kostnader får bilda ett andra stycke. Detta stycke bör inledas med orden ”Rätten till skadestånd inbegriper även…”.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
516
I 22 § regleras frågan var och inom vilken tid en skadeståndstalan ska väckas. Det sägs bl.a. att, i fall då ett avtal har förklarats ogiltigt, det gäller en ettårsfrist. Lagrådet föreslår att det läggs till att fristen räknas från det att det att det finns ett lagakraftvunnet avgörande.
I Lagrådets lagförslag har skadeståndsbestämmelserna tagits in i 19 och 20 §§.
17 kap.
I 17 kap. i det remitterade förslaget har bestämmelser tagits in om dels marknadsskadeavgift, dels tillsyn.
Lagrådet föreslår till en början att bestämmelserna om tillsyn, som avser hela lagen, bryts ut från 17 kap. och får utgöra ett nytt 18 kap.
När det sedan gäller beteckningen ”marknadsskadeavgift” vill Lagrådet anföra följande. Det antyds i allmänmotiveringen att denna benämning inte är helt lyckad, men att den under en tid kommit att bli etablerad. Under remissomgången har det dock framförts risk för sammanblandning med t.ex. marknadsstörningsavgiften i marknadsföringslagen. Lagrådet instämmer i uppfattningen att beteckningen kan missuppfattas. En jämförelse med liknande avgifter ger vid handen att dessa har benämnts med utgångspunkt i den företeelse som är central för respektive lag. Således är konkurrens fokus i konkurrenslagen (2008:579). Den särskilda avgiften där heter konkurrensskadeavgift (5 §). I marknadsföringslagen (2008:486) ligger fokus på marknadsföring och den särskilda avgiften där heter marknadsstörningsavgift (29 §). Det är då naturligt att den särskilda avgiften enligt de båda upphandlingslagarna bör benämnas upphandlingsskadeavgift.
Avgiften ska tillfalla staten (17 kap. 7 §). En sådan ordning faller sig naturlig i de fall att staten vänder sig emot någon annan sektor än den statliga, eftersom det i den situationen verkligen blir fråga om en reell kostnad för den som blir skyldig att betala avgiften. Tanken bakom ändringsdirektivets regler om avgift är att den ska vara avskräckande. För att detta syfte ska kunna säkerställas i den situationen att staten genom Konkurrensverket vänder sig mot en annan statlig myndighet, fordras att det upprätthålls en strikt budgetdisciplin. I så fall kan det antas att den extra utgiften blir kännbar också för en felande statlig myndighet. (Jfr betr skadestånd Justitiekanslerns beslut 2008-05-13; dnr 8092-06-40.)
Lagrådet går nu över till att föreslå vissa ändringar av de enskilda paragraferna. Av bilaga 3 till Lagrådets yttrande framgår hur kap. 17 kap. kommer att se ut, om Lagrådets förslag genomförs.
17 kap. 1 och 2 §§
I remissförslaget innehåller dessa paragrafer de grundläggande bestämmelserna om marknadsskadeavgift. Det framgår av bestämmelserna att avgiften påförs av allmän förvaltningsdomstol. Frågan i
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
517
vilka fall en avgift ska beslutas regleras i 2 §. De situationer som ska föranleda en avgift anges i tre skilda punkter. Punkt 1 handlar om fall då ett avtal mellan en upphandlande myndighet och en leverantör ska få bestå, trots att lagstadgad avtalsspärr inte har iakttagits, medan punkt 2 tar sikte på fall då ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse. Punkt 3 slutligen behandlar den situationen att den upphandlande myndigheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering.
1 § vänder sig till tillsynsmyndigheten och föreskriver att myndigheten, i fall som avses i 2 § 1 och 2 , ”ska” ansöka hos domstol om att en upphandlande myndighet ska påföras en avgift, medan tillsynsmyndigheten i fall enligt 2 § 3 ”får” göra en avgiftsansökan.
I linje med vad som har föreslagits beträffande bestämmelserna om överprövning i 16 kap. anser Lagrådet att den inledande regeln om marknadsskadeavgift ska ta sikte på domstolens uppgifter och ange vilka förutsättningar som gäller för ett avgiftsbeslut. Det kan emellertid vara lämpligt att i samma paragraf också slå fast att domstolen beslutar om avgift efter ansökan av tillsynsmyndigheten.
Uppdelningen i 1 § då fall då tillsynsmyndigheten ”ska” respektive ”får” ansöka om ett avgiftsbeslut grundar sig på ändringsdirektivet. Enligt Lagrådets mening kan det emellertid starkt ifrågasättas om en sådan uppdelning är meningsfull. En ovillkorlig skyldighet för tillsynsmyndigheten att ansöka om avgift, så snart någon av de angivna lagöverträdelserna har inträffat kan knappast upprätthållas. Hänsyn måste kunna tas till överträdelsens karaktär och betydelse i det enskilda fallet. Här spelar det också in vilka resurser tillsynsmyndigheten har till sitt förfogande.
Även regeln om att tillsynsmyndigheten i fall enligt 2 § 3 ”får” göra en ansökan om avgift väcker frågor. Ett spörsmål är vilka kriterier som ska gälla för myndighetens beslut. Enligt Lagrådets uppfattning kan de fall som avses med punkten 3 – att den upphandlande myndigheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering – vara minst lika allvarliga som de fall som behandlas i de övriga punkterna. Är förhållandena graverande, torde tillsynsmyndigheten ha anledning att agera.
Med hänsyn till det anförda anser Lagrådet att man bör avstå från att göra en sådan uppdelning som har skett i 1 § i det remitterade förslaget. Det bör vara tillräckligt att, som Lagrådet redan har varit inne på, ange att domstolen beslutar om avgift efter ansökan av tillsynsmyndigheten. Det får förutsättas att tillsynsmyndigheten noga följer utvecklingen på upphandlingsområdet och gör en ansökan när det med hänsyn till samtliga omständigheter är befogat. Den nu föreslagna ordningen får enligt Lagrådets mening anses uppfylla kraven i artikel 2e i ändringsdirektivet.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
518
De föreslagna 1 och 2 §§ i remissförslaget bör alltså ersättas av en enda paragraf.
Remissförslagets beskrivning av förutsättningarna för ett avgiftsbeslut bör enligt Lagrådets mening redigeras om. Det finns bl.a. anledning att låta bestämmelsen i punkt 2, som tar sikte på fall då ett avtal har fått bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse, bli placerad sist i uppräkningen. Möjligheten att i sådana fall besluta om avgift torde ha begränsad betydelse.
Den utformning av lagtexten som Lagrådet förordar framgår av bilaga 3 till Lagrådets yttrande.
Efter 1 § i Lagrådets förslag bör följa bestämmelser om behörig domstol m.m. motsvarande de bestämmelser som i remissförslaget har tagits in i 14 § första och tredje styckena. Bestämmelserna bör alltså i Lagrådets förslag bilda 2 §.
17 kap. 3 §
Remissförslagets 3 § innehåller bestämmelser om marknadsskadeavgiftens storlek. I första stycket sägs bl.a. att avgiften inte får överstiga tio procent av kontraktsvärdet. Hur kontraktsvärdet ska uppskattas anges i paragrafens andra stycke. Lagrådet föreslår att man där tar in en hänvisning till bestämmelserna i 3 kap. 3 och 4 §§ samt 15 kap. 3 a §.
17 kap. 4 §
Enligt paragrafen ska vid fastställandet av marknadsskadeavgiftens storlek särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är. Vidare sägs att någon avgift inte ska påföras i ringa fall och att avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.
Enligt Lagrådets mening bör författningskommentaren beträffande dessa bestämmelser göras fylligare än som skett i lagrådsremissen. Bl.a. bör det lämnas ett eller ett par exempel på fall då avgiften bör kunna efterges. Det finns också anledning att behandla frågan om en avgift ska kunna beslutas när ett avtal har förklarats ogiltigt.
17 kap. 5 och 6 §§
Paragraferna innehåller bestämmelser om tidsfrister för ansökningar om marknadsskadeavgift. Lagrådet har i sak inte någon erinran mot paragraferna. De intagna hänvisningarna till andra lagrum får emellertid justeras med hänsyn till vad Lagrådet har föreslagit i det föregående.
17 kap. 7–9 §§
I paragraferna regleras frågor om betalning av marknadsskadeavgift m.m. Paragrafernas lydelse lämnas utan erinran.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
519
17 kap. 10–13 §§
I remissförslaget har i 10–13 §§ tagits in regler om tillsyn. I enlighet med vad Lagrådet har föreslagit i det föregående bör dessa regler brytas ut ur 17 kap. och bilda ett nytt 18 kap. med rubriken Tillsyn. Detta kapitel bör i en särskild paragraf också innehålla en motsvarighet till lagrådsremissens bestämmelser om behörig domstol m.m. i 17 kap. 14 § andra och tredje styckena.
18 kap.
Rubriken till detta nya kapitel bör vara Tillsyn.
I det följande hänför sig Lagrådet till paragraferna 17 kap. 10–14 §§ i det remitterade förslaget. Om Lagrådets förslag till omredigering av 17 kap. godtas, kommer dessa paragrafer att betecknas 18 kap. 1–5§§.
18 kap. 11 §
I denna och några följande paragrafer i lagrådsremissen förekommer uttrycket ”upphandlande myndigheter eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet”.
I allmänmotiveringen (avsnitt 10) anges att syftet med den senare delen av uttrycket (”kan antas vara en upphandlande myndighet”) är att man ska komma till rätta med att vissa organ anser sig inte vara upphandlande myndigheter. Med det angivna uttrycket skulle tillsynsmyndigheten få lättare att med olika åtgärder vända sig mot dessa organ.
Enligt Lagrådets mening kan det ifrågasättas om den angivna bestämmelsen är ändamålsenlig. Lagrådet vill dock inte motsätta sig att bestämmelsen införs.
Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster
För det fall Lagrådets ovan redovisade förslag till ändringar i LOU godtas bör motsvarande ändringar i tillämpliga delar göras i rubricerad lag.
Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
520
Bilaga 1 till Lagrådets yttrande
8 kap.
Tidsfrister vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering
Tidsfrister vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog och förhandlat förfarande med föregående annonsering
3 §
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering skall tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vara minst 37 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Vid selektivt förfarande,
konkurrenspräglad dialog och
förhandlat förfarande med föregående annonsering ska tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vara minst 37 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Vid selektivt förfarande skall tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 40 dagar från den dag då en inbjudan enligt 10 § skickades till utvalda anbudssökande.
Vid selektivt förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 40 dagar från den dag då en inbjudan enligt 10 § skickades till utvalda anbudssökande.
Det som anges i första och andra styckena gäller om inte något annat följer av 4–8 §§.
Det som anges i första och andra styckena gäller om inte något annat följer av 4–8 §§.
5 §
Om en annons utarbetas och skickas med elektroniska medel, får tidsfristerna enligt 2 och 4 §§ för att komma in med anbud vid öppet förfarande och tidsfristen enligt 3 § första stycket för mottagande av anbudsansökningar vid selektivt eller förhandlat förfarande med föregående annonsering, förkortas med sju dagar.
Om en annons utarbetas och skickas med elektroniska medel, får tidsfristerna enligt 2 och 4 § § för att komma in med anbud vid öppet förfarande och tidsfristen enligt 3 § första stycket för att komma in med anbudsansökningar vid selektivt förfarande,
konkurrenspräglad dialog eller
förhandlat förfarande med föregående annonsering, förkortas med sju dagar.
Skriftlig inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla vid selektivt respektive förhandlat förfarande
Skriftlig inbjudan att komma in med anbud, att förhandla eller
föra dialog vid selektivt
respektive förhandlat förfarande
eller konkurrenspräglad dialog
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
521
10 §
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering skall en upphandlande myndighet vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att komma in med anbud eller att förhandla.
Vid selektivt förfarande, vid
konkurrenspräglad dialog och vid
förhandlat förfarande med föregående annonsering ska en upphandlande myndighet vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att komma in med anbud, att delta i dialogen eller att förhandla.
Inbjudan skall innehålla förfrågningsunderlaget. Om förfrågningsunderlaget är direkt tillgängligt med elektroniska medel, är det dock tillräckligt att inbjudan innehåller en uppgift om var underlaget hålls tillgängligt.
Inbjudan ska innehålla förfrågningsunderlaget eller, i förekom-
mande fall, det beskrivande dokumentet. Om förfrågnings-
underlaget eller det beskrivande
dokumentet är direkt tillgängligt
med elektroniska medel, är det dock tillräckligt att inbjudan innehåller en uppgift om var underlaget hålls tillgängligt.
En inbjudan skall dessutom innehålla minst uppgift om
En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om
1. tidsfristen för att begära kompletterande handlingar, om det är aktuellt, samt belopp och betalningssätt, om det skall betalas en avgift för handlingarna,
1. tidsfristen för att begära kompletterande handlingar, om det är aktuellt, samt belopp och betalningssätt, om det ska betalas en avgift för handlingarna,
2. sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet
skall skickas och på vilket eller
vilka språk det skall skrivas,
2. sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid
konkurrenspräglad dialog, uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det eller de språk som ska användas,
3. en hänvisning till annonsen om upphandlingen,
3. en hänvisning till annonsen om upphandlingen,
4. vilka handlingar som skall bifogas,
4. vilka handlingar som ska bifogas,
5. den inbördes viktningen av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller kriteriernas prioritetsordning, om dessa upplysningar inte framgår av annonsen om upphandling eller av förfrågningsunderlaget och
5. den inbördes viktningen av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller kriteriernas prioritetsordning, om dessa upplysningar inte framgår av annonsen om upphandling, det beskrivande
dokumentet eller av förfrågnings-
underlaget, och
6. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
522
Om någon annan än den upphandlande myndigheten skall lämna ut förfrågningsunderlaget
Om någon annan än den upphandlande myndigheten ska lämna ut förfrågningsunderlaget
eller det beskrivande dokumentet
11 §
Om någon annan än den upphandlande myndigheten på begäran skall lämna ut hela eller delar av förfrågningsunderlaget,
skall adressen anges i inbjudan.
Om en tidsfrist gäller för en sådan begäran och om en avgift skall betalas för de begärda handlingarna, skall upplysning om fristen och avgiften samt betalningsvillkor anges i inbjudan.
Om någon annan än den upphandlande myndigheten på begäran ska lämna ut hela eller delar av förfrågningsunderlaget,
det beskrivande dokumentet eller
de kompletterande handlingarna,
ska adressen anges i inbjudan. Om
en tidsfrist gäller för en sådan begäran och om en avgift ska betalas för de begärda handlingarna, ska upplysning om fristen och avgiften samt betalningsvillkor anges i inbjudan.
De begärda handlingarna skall skickas till leverantörerna så snart som möjligt efter det att begäran har tagits emot.
De begärda handlingarna ska skickas till leverantörerna så snart som möjligt efter det att begäran har tagits emot.
Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar vid selektivt och förhandlat förfarande
Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar vid selektivt och förhandlat förfarande samt konkurrenspräglad dialog
12 §
Den upphandlande myndigheten
skall vid selektivt och förhandlat
förfarande lämna ut kompletterande upplysningar om förfrågningsunderlaget eller kompletterande handlingar senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar begärts i god tid.
Den upphandlande myndigheten
ska vid selektivt och förhandlat
förfarande
samt vid
konkurrenspräglad dialog lämna
ut kompletterande upplysningar om förfrågningsunderlaget, det be-
skrivande dokumentet eller kom-
pletterande handlingar senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar begärts i god tid.
Vid påskyndat förfarande enligt 8 § andra stycket skall denna tidsfrist vara fyra dagar.
Vid påskyndat förfarande enligt 8 § andra stycket ska denna tidsfrist vara fyra dagar.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
523
Bilaga 2 till Lagrådets yttrande
16 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
Avtalsspärr
Allmänna bestämmelser om avtalsspärr
1 §
Om en upphandlande myndighet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 § och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän tio dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande myndighet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
Undantag från avtalsspärr
2 §
Avtalsspärr gäller inte
1. vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 eller 4, om undantag har beslutats med stöd av 15 kap. 22 §,
2. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 4 kap. 5–9 §§,
3. vid tilldelning av kontrakt på grund av ramavtal enligt 5 kap. 7 §, eller
4. vid direktupphandling enligt 15 kap. 3 § andra stycket.
Avtalsspärr vid förhandsinsyn
3 §
Vid förhandsinsyn enligt 7 kap. 4 § eller 15 kap. 5 a § får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerades.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
524
Överprövning
Allmänna bestämmelser om överprövning
4 §
Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller riskera att lida skada kan en förvaltningsrätt överpröva
1. en upphandling och
2. giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör.
5 §
Ansökning om överprövning görs hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sitt hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Överprövning av upphandling
6 §
Om den upphandlande myndigheten har brutit mot de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att den leverantör som har ansökt om överprövning av upphandling har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
Överprövning av upphandling får inte ske efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och leverantören.
7 §
Om det under pågående överprövning av en upphandling ingås ett avtal i strid med 1, 3, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet.
Förlängd avtalsspärr vid överprövning av upphandling
8 §
Har det gjorts ansökan om överprövning av en upphandling, fortsätter avtalsspärr enligt 1 eller 3 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
525
Interimistiska beslut
9 §
I fall då avtalsspärr inte gäller får rätten besluta att avtal inte får ingås innan något annat har bestämts Rätten får också besluta att, till dess något annat har bestämts, ett avtal inte får fullgöras.
Beslut enligt första stycket får underlåtas, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Tiodagarsfrist
10 §
När en förlängd avtalsspärr gäller, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 9 §, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet.
När Regeringsrätten har fattat ett beslut enligt 9 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av upphandling
11 §
En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §.
12 §
En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan tio dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för detta.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska ansökningen om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från utskickandet.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
526
Överprövning av avtals giltighet
13 §
Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits
1. utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1 eller 2 §, 13 kap. 2 eller 5 §, 14 kap. 5 § eller 15 kap. 4 eller 6 §, eller
2. enligt ett förfarande i 5 kap. 7 § utan att de villkor har följts som framgår av den paragrafen eller av det ramavtal som ligger till grund för det nya anbudsförfarandet och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har ingåtts i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 8 §, tiodagarsfristen i 10 § eller ett interimistiskt beslut i 9 § eller om avtalet har ingåtts före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts samt detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
14 §
Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 13 § är uppfyllda.
15 §
Bestämmelserna om ogiltighet i 13 § ska inte tillämpas
1. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet med stöd av ramavtal enligt 5 kap. 7 §, om den upphandlande myndigheten har skickat en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 9 kap. 9 § första stycket samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §, eller
2. om en upphandlande myndighet genom förhandsinsyn enligt 7 kap. 4 § eller 15 kap. 5 a § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 3 §.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av avtals giltighet
16 §
En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
527
1. från det att Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 7 kap. 3 § eller ett meddelande enligt 15 kap. 21 §, eller Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått
2. från det att den upphandlande myndigheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.
Beräkning av vissa tider
17 §
Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt 10 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Förbud mot överklagande
18 §
Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Skadestånd
19 §
En upphandlande myndighet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i en offentlig upphandling och som har haft kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.
20 §
Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och leverantören eller har förklarats ogiltigt enligt 13 § genom ett lagakraftvunnet avgörande. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
528
Bilaga 3 till Lagrådets yttrande
17 kap. Upphandlingsskadeavgift
Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift
1 §
Efter ansökan av tillsynsmyndigheten kan en allmän förvaltningsdomstol besluta att en upphandlande myndighet ska betala en upphandlingsskadeavgift, om
1. ett avtal mellan myndigheten och en leverantör har slutits utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1 eller 2 §, 13 kap. 2 eller 5 §, 14 kap. 5 § eller 15 kap. 4 eller 6 §,
2. en allmän förvaltningsdomstol i ett lagakraftvunnet avgörande har fastställt att ett
avtal mellan myndigheten och en leverantör får bestå, trots att det har ingåtts i
strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 16 kap. 1, 3 eller 8 §, eller
3. en förvaltningsdomstol genom ett lagakraftvunnet avgörande har fastställt att ett avtal mellan myndigheten och en leverantör får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 16 kap.14 §.
2 §
Ansökning om upphandlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sitt hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Avgiftens storlek
3 §
Avgiften ska uppgå till lägst 10 000 kr och högst tio miljoner kr. Avgiften får inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet.
Beräkningen av kontraktsvärdet ska ske enligt 3 kap. 3 och 4 §§ eller 15 kap. 3 a §.
4 §
Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig en överträdelse är.
Prop. 2009/10:180 Bilaga 15
529
I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får också efterges, om det finns synnerliga skäl.
Tidsfrister för ansökan om upphandlingsskadeavgift
5 §
En ansökan om avgift enligt 1 § 1 eller 3 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundades på har vunnit laga kraft.
6 §
När en ansökan om avgift grundas på 1 § 2 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 16 §, får avgiftsansökningen inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. Avgiftsansökningen ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga krfaft.
När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 16 §, ska avgiftsansökningen ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
Betalning av upphandlingsskadeavgift m.m.
7 §
Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
8 §
Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom trettio dagar från det att avgörandet beträffande avgiften har vunnit laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
9 §
En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har vunnit laga kraft.