M 13077-25

SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr 2026-09-09 M 13077-25 060206 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2025-09-08 i mål nr M 3824-25, se bilaga A PARTER Klagande 1.1. A.S.

2.2. J.S.

Ombud för 1 och 2: Jur. kand. T.D.P. Aktiebolaget Vesterlins & & Co

Motpart 1.1. Länsstyrelsen i Västmanlands län

2J.K.

SAKEN Tillsyn avseende brygga på fastigheten X i Skinnskattebergs kommun MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT Mark- ococh miljööverdomstolen ändrar mark- ococh h miljödomstolens dom ococh upphäver Länsstyrelsen i Västmanlands läläns beslut deden 25 april 2025 (dnr 1864-2024).

SVEA HOVRÄTT DOM M 13077-25

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

A.S. och J.S. har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva föreläggandet om att ansöka om tillstånd eller annars riva och forsla bort brygganläggningen samt återställa marken och i stället avsluta tillsynsärendet.

Länsstyrelsen i Västmanlands län och J.K. har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

A.S. och J.S. har fört fram i huvudsak följande.

De vidtog underhållsåtgärder 2016–2017 avseende bryggan eftersom den var i mycket dåligt skick. Detta innebär inte att en ny brygga uppfördes. Efter tillsynsärendet inleddes har de justerat bryggans storlek till 9 m jämfört med tidigare 15 m . De underhållsåtgärder som de vidtagit kan inte anses utgöra en förändring av någon betydelse för djur- och växtarters livsmiljö på platsen. De justeringar som gjorts har varit positivt för djur- och växtlivet. Det är därför uppenbart att de åtgärder som vidtagits inte skadat det allmänna intresset.

Vad avser enskilda intressen upptar bryggan en ytterst begränsad del av sjön och bryggan används sparsamt. Det finns inte några andra anläggningar i det aktuella vattenområdet. Då bryggan ligger på en jord- och skogsbruksfastighet bör ägaren till fastigheten inte ha något objektivt behov av det område där bryggan finns. Bryggan bör inte heller hindra ett eventuellt nyttjande av området. Fastighetsägaren kan därför inte anses lida någon skada eller olägenhet av någon betydelse. Om de renoveringar av bryggan som skett utgör en sådan vattenverksamhet som borde ha anmälts hade den sannolikt godtagits. Mark- och miljödomstolen har redan tidigare i ärendet konstaterat att en bristande rådighet över det område som bryggan är belägen på inte kan utgöra grund för ett föreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken. En fråga om bristande rådighet får i stället hanteras civilrättsligt. Bryggan har vidare godtagits av den kommunala tillsynsmyndigheten avseende strandskydd.

SVEA HOVRÄTT DOM M 13077-25

Länsstyrelsen har fört fram i huvudsak följande.

Det är inte uppenbart att vare sig enskilda eller allmänna intressen inte skadas genom den vattenverksamhet som utförts. I tidigare avgörande har det fastställts att legalrätt inte föreligger för verksamheten. Det åligger länsstyrelsen att förelägga om tillståndsprövning i de fall det råder enskilda motstående intressen. Det är därför både skäligt och proportionerligt att förelägga fastighetsägarna att söka tillstånd för brygganläggningen. Det är uppenbart att den samlade effekten av etablering av fler bryggor får allvarliga konsekvenser för strandzonens värdefulla ekosystem.

Flygfoton från 1975, 1997 och 2001 visar tydligt att det vid dessa tillfällen inte fanns någon brygga på platsen. På flygbilder mellan 2007 och 2020 syns en T-formad brygga och från 2022 till idag syns en rak, något mindre brygga. Flygfoton visar även att användningen av platsen har ändrats över tid genom bland annat röjning av träd och strandvegetation. Sådana åtgärder ändrar beskuggningen av strandzonen. Strandvegetation binder även sediment vid vågexponering och minskar grumling samt erbjuder en livsmiljö för fiskyngel så de kan gömma sig undan rovfisk.

Vid prövning eller tillsyn av vattenverksamhet ska länsstyrelsen, om det behövs med hänsyn till verksamhetens påverkan på miljön eller enskilda intressen, besluta om förbud, förelägga verksamhetsutövaren om försiktighetsmått eller förelägga om att söka tillstånd. Om det finns oklarheter om enskilda intressen påverkas har länsstyrelsen rätt ingripa med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken.

J.K. har fört fram i huvudsak följande.

Klagandena har fört fram liknande invändningar utan framgång i ett tidigare ärende som prövades av domstol utan framgång. Dessa invändningar kan därför inte göras gällande i detta mål. Ett upphävande av länsstyrelsens beslut skulle vidare strida mot hans äganderätt och det egendomsskydd som framgår av Europakonventionen och regeringsformen. Det är även uppenbart att verksamheten, som uppförandet av bryggan samt de åtgärderna som utförts i bryggans närhet utgör, är tillståndspliktig

SVEA HOVRÄTT DOM M 13077-25

med hänsyn till den åverkan på växt- och djurlivet som den medför samt klagandenas bristande rådighet. Bryggan är nybyggd och uppfördes 2017.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Rättsliga utgångspunkter

Med vattenverksamhet avses bland annat uppförande, ändring, lagning eller utrivning av en anläggning i ett vattenområde. För vattenverksamhet krävs det som utgångspunkt tillstånd enligt miljöbalken. (Se 11 kap. 3 och 9 §§ miljöbalken.)

Regeringen har efter bemyndigande i 11 kap. 9 a § miljöbalken meddelat föreskrifter om att det för vissa vattenverksamheter i stället för tillstånd ska krävas att verksamheterna har anmälts samt att tillsynsmyndigheten i vissa särskilt angivna situationer som omfattas av anmälan ska förelägga den som har gjort en anmälan att ansöka om tillstånd. Anmälningsplikt gäller i stället för tillståndsplikt om verksamheten innebär uppförande av en anläggning, fyllning eller pålning i ett vattendrag, om den bottenyta som verksamheten omfattar i vattendraget uppgår till högst 500 kvadratmeter. En anmälningspliktig vattenverksamhet får tidigast påbörjas efter det att tillsynsmyndigheten i ett beslut bedömt att verksamheten eller åtgärden inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Om tillsynsmyndigheten bedömer att verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, ska myndigheten förelägga den som har gjort anmälan att ansöka om tillstånd. När anmälningsärendet är tillräckligt utrett ska tillsynsmyndigheten bland annat förelägga verksamhetsutövaren att ansöka om tillstånd om det behövs med hänsyn till verksamhetens påverkan på miljön eller enskilda intressen. (Se 19 § 2, 22 a, 22 d, 22 e och 23 §§ förordningen [1998:1388] om vattenverksamheter.)

Tillstånd eller anmälan behövs inte om det är uppenbart att vare sig allmänna eller enskilda intressen skadas genom vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena (se 11 kap. 12 § miljöbalken).

SVEA HOVRÄTT DOM M 13077-25

För att få bedriva vattenverksamhet ska vidare verksamhetsutövaren ha rådighet över vattnet inom det område där verksamheten ska bedrivas (2 kap. 1 § lagen [1998:812] med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, restvattenlagen). En invändning om bristande rådighet i ett anmälningsärende om vattenverksamhet, som inte är uppenbart obefogad, kan utgöra en sådan omständighet som medför att verksamheten bör tillståndsprövas med hänsyn till påverkan på enskilda intressen (se rättsfallet MÖD 2016:41).

En skyldighet att anmäla en vattenverksamhet kan inte uppfyllas i efterhand. Detta behöver dock inte innebära att tillsynsmyndigheten alltid måste förelägga om återställande när anmälningsplikten inte har uppfyllts. Det är möjligt för tillsynsmyndigheten att i efterhand begära in sådana uppgifter som en anmälan ska innehålla och utifrån dessa uppgifter bedöma vilka åtgärder som behöver vidtas. (Se rättsfallet MÖD 2014:38.)

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

J.K. har invänt att målet inte kan prövas med hänsyn till principen om res judicata (dvs. att samma sak redan har prövats tidigare av domstol och fått laga kraft). Mark- och miljödomstolen har i ett tidigare mål (mål nr M 1476-22) prövat ett överklagande av länsstyrelsens tidigare beslut att avsluta tillsynsärendet avseende samma brygga. Markoch miljödomstolen ansåg då att länsstyrelsen inte hade fog för att avsluta ärendet med hänvisning till rådighet över strand och vattenområde enligt 2 kap. 7 § restvattenlagen och upphävde därför länsstyrelsens beslut samt återförvisade ärendet dit för fortsatt handläggning. Mark- och miljööverdomstolen meddelade inte prövningstillstånd. Dessa omständigheter innebär inte att det nu finns något hinder mot att ta upp länsstyrelsens föreläggande om att ansöka om tillstånd m.m. till prövning.

Det som nu är uppe till prövning är den brygga som enligt A.S. och J.S. reparerades och förlängdes 2016–2017. De åtgärder som vidtagits avseende bryggan utgör vattenverksamhet. Övriga åtgärder, såsom röjning av träd och vass, omfattas inte av föreläggandet och ingår därför inte i denna prövning. Mark- och miljödomstolen har vidare hävt föreläggandet avseende ansökan om prövning av

SVEA HOVRÄTT DOM M 13077-25

befintliga anläggningsdelars laglighet och domen har inte överklagats i den delen. Det är inte heller fråga om bryggan krävt strandskyddsdispens eller inte.

Med hänsyn till bryggans storlek var den utförda vattenverksamheten som utgångspunkt anmälningspliktig. Det är inte uppenbart att vare sig allmänna eller enskilda intressen skadas genom vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena. Länsstyrelsen har, som företrädare för de allmänna intressena, framfört att bryggan har negativa konsekvenser för strandzonens värdefulla ekosystem. Det kan också ha uppstått grumlingar i samband med anläggandet av bryggan. Dessutom har J.K., såsom ägare till vattenområdet, motsatt sig en brygga på platsen. A.S. och J.S. skulle därför ha gjort en anmälan om vattenverksamhet innan de vidtog sådana åtgärder avseende bryggan. Anmälningsplikten kan inte uppfyllas i efterhand och det är ostridigt att någon anmälan inte har gjorts. Eftersom J.K. har gjort en tydlig invändning om bristande rådighet, som inte är uppenbart obefogad, är det inte troligt att en anmälan hade godtagits.

Av 26 kap. 9 § miljöbalken framgår bland annat att tillsynsmyndigheten får besluta om de förelägganden som behövs i det enskilda fallet för att miljöbalken samt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken ska följas. A.S. och J.S. har, i strid med de krav som följer av miljöbalken och förordningen om vattenverksamheter, olovligen reparerat och förlängt bryggan 2016–2017 då de varken anmält eller sökt tillstånd för vattenverksamheten. Detta talar för att länsstyrelsen har haft fog för att förelägga dem att söka tillstånd eller återställa området som påverkats av vattenverk-samheten.

Ett föreläggande får dock inte vara mer ingripande än vad som behövs. Vid den bedömningen behöver beaktas att det ålegat A.S. och J.S. att se till att de hade nödvändiga tillstånd innan verksamheten påbörjades. Det finns dessutom ett starkt allmänt intresse av att miljöbalkens regler upprätthålls. Länsstyrelsen har vidare fört fram att bryggan, som är resultatet av vattenverksamheten, får en negativ påverkan på strandens ekosystem. Det talar starkt för att A.S. och J.S. i vart fall är skyldiga att återställa platsen så som den var innan de reparerade och förlängde den befintliga bryggan. Å andra sidan har inget annat framkommit än att detta redan skett

SVEA HOVRÄTT DOM M 13077-25

genom att bryggan numera har justerats och idag har en liknande storlek och utformning som den brygga som fanns på platsen innan åtgärderna vidtogs 2016–2017. Med hänsyn till det anser Mark- och miljööverdomstolen att det inte är proportionerligt att nu förelägga A.S. och J.S. att söka tillstånd för den tidigare utförda vattenverksamheten och ta bort hela bryggan för det fall att det inte sker. Föreläggandet ska därför upphävas. Att föreläggandet upphävs innebär inte att det har skett någon bedömning av lagligheten av den brygga som finns på platsen idag. Huruvida bryggan t.ex. mot fastighetsägarens vilja över huvud taget får ligga på den aktuella platsen är alltså en fråga som får hanteras i annan ordning.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Lars Borg och Petra Bergman, referent, samt tekniska rådet Annika Billstein Andersson och hovrättsrådet Katarina Welin.

Föredragande har varit Erik Simberg.

Bilaga A

PARTER Klagande 1. A.S.

2J.S.

Ombud: T.D.P.

Motparter 1. J.K.

2Länsstyrelsen i Västmanlands län

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsens i Västmanlands län beslut den 25 april 2025 i ärende nr 1864- 2024, se bilaga 1 SAKEN Tillsynsbeslut angående brygga på fastigheten X i Skinnskattebergs kommun