M 17843-25
MÖD har instämt i MMD:s bedömning att det inte har funnits skäl för att bevilja strandskyddsdispens för nybyggnad av ett komplementbostadshus för bostadsändamål i anslutning till en äldre gårdsmiljö. Överklagandet har därför avslagits.
SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr 2026-09-30 M 17843-25 060302 Stockholm
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Växjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2025-11-18 i mål nr M 2743-25, se bilaga A PARTER Klagande
Ombud: Motpart
Länsstyrelsen i Skåne län
Miljö- och byggnämnden i Osby kommun
SAKEN Strandskyddsdispens på fastigheten i Osby kommun MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.
SVEA HOVRÄTT DOM M 17843-25
YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens dom och bevilja strandskyddsdispens för nybyggnad av komplementbyggnad/bostad i enlighet med Miljö- och byggnadsnämnden i Osby kommuns beslut från den 12 mars 2024.
Länsstyrelsen i Skåne län (länsstyrelsen) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. Om Mark- och miljööverdomstolen skulle bifalla överklagandet har länsstyrelsen yrkat att ärendet ska återförvisas till nämnden för ny bestämning av tomtplats.
Miljö- och byggnämnden i Osby kommun (nämnden) har vidhållit sin bedömning.
UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg.
Gården har kontinuerligt använts som fritidsbostad långt före 1975, vilket intygas av tidigare fastighetsägare. Med stöd av intyget, fotografier och anteckningar från de gästböcker som förvarats i gården kan konstateras att mark- och miljödomstolens bedömning är felaktig. Det stämmer inte att det saknas etablerad hemfridszon kring gården. Platsen är avgränsad på ett sådant sätt att allmänheten inte kan anses ha tillgång till den. Vidare är fastigheten privatägd och inte märkt som byggnadsminne. Det hindrar dock inte nuvarande ägare från att bevara gårdens karaktär och historia, vilket får ses mer som ett frivilligt åtagande som inte ska ligga honom till last när det gäller allmänhetens möjligheter att besöka gården.
Av det överklagade avgörandet framgår inte att hänsyn har tagits till hans enskilda intressen enligt 7 kap. 25 § miljöbalken. Den inskränkning som uppstår till följd av domen går längre än vad som krävs för att strandskyddets syften ska tillgodoses.
SVEA HOVRÄTT DOM M 17843-25
Länsstyrelsen har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg.
Vid mark- och miljödomstolens syn framgick det att inredningen är mycket ålderdomlig och det fanns inget som tydde på att byggnaden använts som bostad på många år. Det föreföll exempelvis saknas möjlighet till övernattning, matlagning och modern sanitet. Klaganden har tidigare uppgett att det nya fritidshuset ska innehålla
uppfattningen att det saknas i befintlig byggnad. Länsstyrelsen vidhåller därför att ingen av byggnaderna på Åbrolla gård utgör ett bostadshus. Byggnadens yttre har även den en museal karaktär och ger inte intryck av att vara en använd bostad. Det saknas vidare trädgårdsanläggning runt huset. Att gräset har klippts inne på gårdsplanen betyder inte att en privat hemfridszon har funnits eller uppstått.
Ansökt fritidshus ligger på andra sidan om ett staket, utanför gårdsplanen, och ingår inte i den yta som gården upptar. Även om Mark- och miljööverdomstolen skulle komma fram till att befintlig gård har en begränsad hemfridszon så anser länsstyrelsen att denna inte sträcker sig till platsen för det ansökta fritidshuset. En ny hemfridszon skulle således uppstå på fastigheten om dispens beviljades.
Enligt praxis ska den typ av exploateringar som avses i 7 kap. 18 e § punkt 2 miljöbalken, vara relativt omfattande och svåra att passera för att de ska kunna betraktas som avskiljande. Avskiljande bebyggelse ska vara mer omfattande än ett eller ett fåtal hus (se t.ex. MÖD 2013:37). Länsstyrelsen vidhåller att det enskilda intresset av en ny bostadsbyggnad på fastigheten inte väger tyngre än strandskyddsintresset i detta fall.
Den av nämnden beslutade tomtplatsen omfattar hela fastigheten. Tomtplatsen ska endast utgöra det område närmast ett bostadshus som är lagligt ianspråktaget och där fastighetsägaren kan hävda en privat hemfridszon eller trädgård. Enligt Länsstyrelsens uppfattning är det uppenbart att hela fastigheten inte består av sådan mark.
SVEA HOVRÄTT DOM M 17843-25
Nämnden har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg.
Den aktuella platsen bedöms redan vara ianspråktagen på ett sådant sätt att den saknar betydelse för strandskyddets syften och åtgärden avser ett område som är väl avskilt från stranden. Tomtplatsen bedömdes i ärendet vara avvägd i förhållande till fastighetens utbredning och storlek och följde den tänkta avstyckningen. Den sökta åtgärden bedöms inte motverka strandskyddets syften. Åtgärden bedöms inte heller innebära någon ytterligare privatisering av området eller någon väsentlig påverkan på naturmiljön.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Frågan i målet är om det finns särskilda skäl för strandskyddsdispens för nybyggnation av en komplementbyggnad för bostadsändamål på fastigheten .
Strandskyddsdispens kan ges om det område som dispensen avser redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften (se 7 kap. 18 e § 1 miljöbalken).
har gjort gällande att gården kontinuerligt har använts som bostad sedan före 1975 och att hemfridszonen innebär att platsen är ianspråktagen. Till stöd för detta har han gett in ett intyg från tidigare ägare samt fotografier från gården och anteckningar från gästböcker.
Mark- och miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis att det inte är fråga om någon ödegård i den mening att den övergivits och förfallit. Mark- och miljööverdomstolen bedömer dock att utredningen inte ger tillräckligt stöd för att gården används för boende på ett sätt som genererar en hemfridszon och inte heller att så skett kontinuerligt sedan före 1975. Den aktuella platsen är därmed inte ianspråktagen på ett sätt som gör att den saknar betydelse för strandskyddets syften. Det finns därför inte förutsättningar för att ge strandskyddsdispens på den grunden.
SVEA HOVRÄTT DOM M 17843-25
Strandskyddsdispens kan även ges om det område som dispensen avser genom en väg, järnväg, bebyggelse, verksamhet eller annan exploatering är väl avskilt från området närmast strandlinjen (se 7 kap. 18 e § 2 miljöbalken).
har gjort gällande att den äldre gårdsmiljön, den tidigare samfällda vägen och stengärsgården innebär att området är väl avskilt från området närmast strandlinjen och att det därmed föreligger särskilda skäl också på den grunden.
Mark- och miljööverdomstolen bedömer att den tidigare samfällda vägen och stengärsgården, som avgränsar den tänkta platsen mot Årbrolla sjö, inte är av sådan karaktär att platsen kan anses väl avskild från området närmast strandlinjen. Inte heller den bebyggelse som finns på fastigheten är sådan att den kan betraktas som avskiljande enligt bestämmelsen. Det finns därför inte heller förutsättningar för att ge strandskyddsdispens på den grunden.
Sammanfattningsvis gör Mark- och miljööverdomstolen bedömningen att det inte föreligger några särskilda skäl att ge strandskyddsdispens för den ansökta åtgärden. Den intresseavvägning som domstolen ska göra mellan intresse av att få uppföra byggnaden och de intressen som strandskyddsbestämmelserna avser skydda föranleder inte domstolen att göra någon annan bedömning (se 7 kap. 25 § miljöbalken). Markoch miljödomstolens dom ska därför stå fast och överklagandet avslås.
Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anna Tiberg, Li Brismo och Kristina Dreijer samt tf. hovrättsassessorn Kine Karlstedt Ek, referent.
Föredragande har varit Evelina Eriksson.
PARTER Klagande Ombud: Motpart
Länsstyrelsen i Skåne län Miljö- och byggnämnden i Osby kommun ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Skåne läns beslut den 10 april 2025, dnr 11798 2024, se bilaga 1 SAKEN Strandskyddsdispens m.m., fastigheten , Osby kommun DOMSLUT Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.
Sida 2 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2743-25
BAKGRUND
Miljö- och byggnämnden i Osby kommun beviljade strandskyddsdispens för en byggnation på fastigheten i Osby kommun. Nämnden fattade samtidigt beslut om tomtplats. Länsstyrelsen i Skåne län (länsstyrelsen) överprövade beslutet och upphävde det med den huvudsakliga motiveringen att de särskilda skäl som nämnden hänvisat till inte förelåg.
har nu överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen. I samband med överklagandet begärdes att domstolen, genom en deldom, skulle fastställa den tomtplatsavgränsning som nämnden tidigare beslutat om. Den 16 juni 2025 avslog domstolen begäran om deldom.
YRKANDEN M.M.
har yrkat att länsstyrelsens beslut ska upphävas och till följd av detta ska nämndens beslut stå fast. Vidare har yrkats att nämndens beslut om tomtplatsavgränsning ska anses ha vunnit laga kraft samt att mark- och miljödomstolen ska fastställa en alternativ tomtplats vilken redogjordes för vid sammanträdet.
Strandskyddsdispens Det föreligger särskilda skäl eftersom platsen är ianspråktagen. Åbrollagården är en mycket gammal, kringbyggd gård som under lång tid har bebotts av dem som brukat marken. Det är privat mark och inget museum. På senare tid har byggnaderna främst kommit att användas för fritidsvistelse. Området får i högsta grad anses vara ianspråktaget, och ytorna både på innergården och runt gården sköts, bland annat genom regelbunden gräsklippning, på ett sätt som gör att allmänheten måste uppleva platsen som privat mark. Det rör sig alltså om en etablerad tomtplats där allemansrätten är utsläckt och där en tydlig hemfridszon finns. Det stämmer därför inte att det skulle röra sig om en sedan länge övergiven byggnad. Den praxis som åberopas är således inte relevant.
Sida 3 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2743-25
Avsikten är att använda byggnaderna med särskild hänsyn till de kulturella värden som platsen rymmer.
Särskilda skäl föreligger även till följd av att området är väl avskilt från strandlinjen. Själva gårdsbebyggelsen är tydligt avgränsad mot Åbrollasjön genom den gamla samfällda vägen. Vägen har i väster en kraftig stenmur som markerar gränsen mot sjön. Mellan stenmuren och strandlinjen är det ca. 80 meter som utgörs av skog. Beaktande har inte tagits till att det område som dispensen avser för nybyggnad av en komplementbyggnad redan är avskilt från stranden genom gårdens befintliga byggnader. Platsen ligger ca. 150 meter från strandlinjen, således precis vid gränsen för det strandskyddade området. Det finns alltså flera avskiljande strukturer som innebär att kraven på avskildhet är uppfylld. En dispens hindrar inte möjligheterna till fri passage.
Vid den intresseavvägning som ska göras vid prövning av dispens får inskränkningen i den enskildes rätt att använda sin mark inte gå längre än vad som krävs för att syftet med skyddet ska tillgodoses. Som redovisats finns en hemfridszon både inom innergården och runt själva gården. Det är alltså inte fråga om någon allemansrättsligt tillgänglig naturmark. Att inte medge strandskyddsdispens strider därför mot den enskildes rätt att använda sin mark.
Tomtplatsbestämning Nämndens beslut är uppdelat i tre punkter. I den första punkten godkänns ansökan om dispens från strandskyddet. I den andra punkten anges att den tänkta avstyckningen ska utgöra tomtplats, och den tredje punkten rör nämndens avgift för dispensprövningen. Länsstyrelsen har därefter överprövat nämndens beslut när det gäller strandskyddsdispens för nybyggnad av en mindre komplementbyggnad anpassad till den kulturhistoriska miljön och upphävt nämndens beslut i denna del. Länsstyrelsen nämner inte med ett enda ord i sitt beslut något om tomtplatsavgränsning. Det framgår inte heller av länsstyrelsens beslut om överprövning att frågan om tomtplatsavgränsning skulle ha överprövats. Utrymme för tolkning saknas. Att begära in en
Sida 4 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2743-25
motivering till tomtplatsavgränsningen är inte detsamma som ett beslut. Det måste kunna ställas höga krav på att en myndighet på ett korrekt sätt preciserar vad som ska överprövas och vad som senare faktiskt beslutats. Även om markoch miljödomstolen skulle anse att prövningen av tomtplatsen är nära sammankopplad med prövningen av strandskyddsdispensen, kan detta inte ändra eller korrigera länsstyrelsens beslut. Det ligger med andra ord inte inom domstolens prövningsram, eftersom länsstyrelsen inte överprövat tomtplatsavgränsningen. Länsstyrelsen har även genom e-post framfört synpunkter till Lantmäteriet i fråga om tomtplatsavgränsningen, men har samtidigt valt att inte överklaga förrättningen. En sådan handling är endast en upplysning och har inte någon rättslig status.
Till stöd för talan har bland annat planritning, situationsplan och bildbevisning åberopats.
Länsstyrelsen vidhåller sitt beslut och tillägger följande. Området är inte ianspråktaget. Den tomtplats som tidigare funnits är utsläckt eftersom huset inte har använts som bostadshus sedan 1940-talet. Då fastigheten inte har använts kontinuerligt sedan dess finns ingen hemfridszon. De befintliga byggnaderna är att betrakta som museumliknande byggnader utan hemfridszon. Att husen används som fritidshus är en tillsynsfråga, eftersom det rör sig om en otillåten ändrad användning. Eftersom det saknas en huvudbyggnad kan den planerade nybyggnationen inte betraktas som en komplementbyggnad. Strandskyddet gäller i lika hög grad inom hela området. Frågan är inte kopplad till Lantmäteriets beslut utan gäller strandskydd. Tomtplatsfrågan utgör ingen enskild prövning.
Miljö- och byggnämnden yrkar att deras beslut ska stå fast och tillägger att beslutet grundar sig på uppfattningen att det finns en hemfridszon kring den befintliga gårdsmiljön.
Sida 5 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2743-25
DOMSKÄL
Mark- och miljödomstolen har den 18 september 2025 hållit sammanträde och syn i målet.
Rättslig utgångspunkt Annat har inte framkommit än att det aktuella området omfattas av utökat strandskydd om cirka 150 meter.
Tillämpliga bestämmelser framgår av det överklagade beslutet. Mark- och miljödomstolen noterar dock att de aktuella bestämmelserna, genom lagändring (SFS 2025:512) som trädde i kraft den 1 juli 2025, har ändrat paragrafbeteckningar. Lagändringen har inte medfört någon ändring i lydelse som berör prövningen i målet.
Strandskydd gäller som huvudregel vid havet och vid insjöar samt vattendrag, om inte annat följer av 13 a-13 c §§. Strandskyddet syftar till att långsiktigt 1. trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, och 2. bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten (7 kap. 13 § miljöbalken, MB, i dess lydelse från den 1 juli 2025).
Inom ett strandskyddsområde får inte 1) nya byggnader uppföras, 2) byggnader eller byggnaders användning ändras eller andra anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt, 3) grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för byggnader, anläggningar eller anordningar som avses i 1 och 2, eller 4) åtgärder vidtas som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter (7 kap. 15 § MB i dess lydelse från den 1 juli 2025).
Kommunen får i det enskilda fallet ge dispens från förbuden i 15 §, om det finns särskilda skäl (7 kap. 18 c § MB i dess lydelse från den 1 juli 2025). Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om dispens från strandskyddet får
Sida 6 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2743-25
endast det som anges i 18 e 18 g §§ beaktas (7 kap. 18 d § andra stycke MB i dess lydelse från den 1 juli 2025).
Enligt 7 kap. 18 e § MB (i dess lydelse från den 1 juni 2025) framgår bland annat att som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om dispens från strandskyddet får det beaktas om det område som dispensen avser, 1) redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften, eller 2) genom en väg, järnväg, bebyggelse, verksamhet eller annan exploatering är väl avskilt från området närmast strandlinjen.
Av 7 kap. 18 i § MB tredje stycket (i dess lydelse från den 1 juni 2025) framgår att i ett dispensbeslut ska det anges i vilken utsträckning mark får tas i anspråk som tomt eller annars användas för det avsedda ändamålet.
Vid prövning av frågor om strandskydd av områden ska hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i 7 kap. MB får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet ska tillgodoses (7 kap. 25 § MB).
Dispens från förbud eller andra föreskrifter som meddelats med stöd av 7 kap. MB får ges endast om det är förenligt med förbudets eller föreskriftens syfte (7 kap. 26 § MB i dess lydelse från den 1 juni 2025).
Prövningsramen Domstolens prövning är begränsad till de sakfrågor som omfattas av det överklagade beslutet. har gjort gällande att den tomtplats som nämnden beslutat om inte omfattades av länsstyrelsens överprövning och därför inte heller kan bli föremål för domstolens prövning.
Mark- och miljödomstolen gör följande bedömning i denna del.
Sida 7 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2743-25
Vid prövning av en ansökan om strandskyddsdispens blir frågan om tomtplatsbestämning endast aktuell om dispens meddelas. En tomtplatsbestämning är i sådant fall inte att betrakta som ett fristående beslut utan som ett gynnande tillägg till själva dispensbeslutet. Detta följer av att tomtplatsavgränsningen är en direkt konsekvens av dispensbeslutet och en nödvändig förutsättning för att fastställa dispensens rättsverkningar. Tomtplatsbestämningen är därför avhängig dispensbeslutet och det ändamål för vilken dispensen meddelats (jfr MÖD 2012:24, MÖD M 4425 22 och MÖD M 3300 22).
Som en följd av ovan omfattar en överprövning av ett dispensbeslut även frågan om tomtplatsens existens. Det saknar därför betydelse att länsstyrelsen inte särskilt har behandlat tomtplatsfrågan i sitt beslut, denna fråga aktualiseras inte när förutsättningarna för strandskyddsdispens enligt länsstyrelsen inte är uppfyllda. Den del av nämndens beslut som avser tomtplats kan därmed inte anses ha vunnit laga kraft.
Mark- och miljödomstolens bedömning
Saknar platsen betydelse för strandskyddets syften?
Av handlingarna i målet framgår att Åbrollagården är en av de bäst bevarade 1700-talsgårdarna i Sverige, med anor från 1500-talet. Gården är välbevarad, såväl interiört som exteriört bedöms husen i stort sett vara i det skick de senast hade när gården användes för bostadsändamål. Det är enligt mark- och miljödomstolens bedömning inte fråga om någon ödegård i den mening att den övergivits och förfallit. Det är dock ostridigt i målet att gården inte använts för permanentbostad sedan 1940-talet. Det är inte heller visat att gården använts kontinuerligt som fritidsbostad sedan före 1975.
Mark- och miljödomstolen kan konstatera att området för den nybildade fastigheten, med undantag för den del som utgörs av den tidigare samfällda vägen, historiskt har brukats på ett sådant sätt att allmänhetens tillträde till den
Sida 8 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2743-25
har varit begränsad. Användningen av detta område har därefter förändrats, främst genom att gården inte längre används som permanentbostad. När det privata nyttjandet minskat har allmänhetens möjlighet att vistas i området ökat, och den tidigare hemfridszonen har försvagats. Även om gården inte är förfallen och inte kan likställas med ett helt övergivet hus har en obebodd gård i praktiken inte samma avhållande effekt på allmänheten som en bebodd gård. Gården har inte heller efter att boendet upphört fortsatt att nyttjats på ett sätt som kan anses ha medfört att den avhållande effekten har upprätthållits. Att allmänheten under en längre tid har haft tillgång till gården är inte heller ifrågasatt i målet. Att har goda ambitioner med gården och önskar att den ska vara fortsatt tillgänglig för allmänheten är omständigheter som domstolen är förhindrad att beakta.
Platsen för den planerade byggnaden är belägen precis utanför gårdsmiljön, direkt öster om mangårdsbyggnaden med ett avskiljande staket till själva gårdsplanen. Det finns spår av att platsen tidigare varit en köksträdgård delvis omgärdad av en bruten gärdsgård. Baserat på den befintliga växtligheten gör mark- och miljödomstolen dock bedömningen att platsen är allmänt tillgänglig och inte i sig är ianspråktagen.
Mark- och miljödomstolen gör sammantaget bedömningen att det saknas en etablerad hemfridszon kring gården så som krävs för att platsen för den planerade byggnaden ska kunna anses vara ianspråktagen så att den saknar betydelse för strandskyddets syften. Detta även om det är först relativt nära gården som det går att se om gården är bebodd eller inte. Att sedan han förvärvade fastigheten har renoverat byggnadernas yttre, och att delar av gården uppges användas som fritidsboende saknar betydelse för denna bedömning.
Sida 9 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2743-25
Är platsen väl avskild från området närmast strandlinjen?
Platsen för den planerade byggnaden är ca. 500 m stor och kan liknas vid en udde belägen mellan en vägkorsning och gårdsmiljön. Mellan platsen och strandlinjen finns således både gårdsmiljön, den äldre samfällda vägen, en gärdsgård och skogen. Med den äldre samfällda vägen finns det även naturliga gångstråk för allmänheten för att nå strandlinjen. Trots detta och mot bakgrund av att gårdsmiljön inte bedöms ha en etablerad och lagligen tillkommen hemfridszon gör mark- och miljödomstolen bedömningen att platsen inte är väl avskild från området närmast strandlinjen.
Samlad bedömning
Mark- och miljödomstolens samlade bedömning är att det inte föreligger några särskilda skäl att bevilja dispens från strandskyddet. Varken på någon av de i ansökan angivna grunderna eller någon annan grund. Stöd saknas även för att den intresseavvägning som ska göras enligt miljöbalken kan leda till någon annan slutsats, även med beaktande av de speciella omständigheterna i målet. Domstolen understryker att möjligheten att besluta om undantag från strandskyddet ska tillämpas med stor restriktivitet och att det finns omfattande praxis på området.
Eftersom dispens från strandskyddet inte kan beviljas saknas det anledning att pröva yrkandena om tomtplatsbestämning.
Sammanfattat bedömer mark- och miljödomstolen att länsstyrelsens beslut är riktigt. Överklagandet ska därför avslås.
Sida 10 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2743-25 HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 9 december 2025. I domstolens avgörande har rådmannen Hanna Jarlbro, ordförande, och tekniska rådet Emma Sjögren deltagit. Föredragande har varit beredningsjuristen Mikael Lundmark.