Den polska byggnadsställningen

Tingsrätten (tingsfiskalen Marie Gergy) anförde följande i beslut den 26 juli 2024.

Skäl för tingsrättens beslut

Det är Europaparlamentets och rådets förordning nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen) som reglerar domstolens behörighet för tvister på privaträttens område när svaranden, såsom i detta fall, har hemvist i en annan medlemsstat inom EU.

Av artikel 4 Bryssel I-förordningen framgår att domstolen i svarandes hemvist är behörig om inte annat föreskrivs i förordningen. Artikel 62 Bryssel I-förordningen fastställer att en parts hemvist bestäms genom varje medlemslands egen lag. I Sverige har en juridisk person sin hemvist där styrelsen har sitt säte.

Så kallat hemvistforum tillämpas emellertid enbart om inte annat föreskrivs i förordningen. Av artikel 7.1 Bryssel I-förordningen följer att käranden får väcka talan i en annan medlemsstat om talan avser avtal och väcks vid domstolen för uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser. Med uppfyllelseort vid försäljning av varor avses den ort i en medlemsstat dit enligt avtalet varorna har eller skulle ha levererats. Artikel 701.1 erbjuder således ett, vid sidan om svarandes hemvist, alternativt forum. Två olika domstolar i olika medlemsstater kan därmed vara behöriga att pröva samma tvist. I dessa fall är det käranden som väljer vilken domstol denne vill väcka talan vid (se exempelvis Pålsson och Hellner, Bryssel I-förordningen jämte Bryssel- och Luganokonventionerna, 11 november 2016, JUNO, rubriken 2 Konkurrerande specialfora).

Vad som utgör uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser bestäms i första hand av vad parterna överenskommit i avtalet. För de fall där det inte går att utläsa någon partsvilja har EU-domstolen i mål C-381/08 Car Trim klargjort hur uppfyllelseorten ska bestämmas. I valet mellan å ena sidan den ort där varorna ska överlämnas till den första transportören för vidarebefordran till köparen och å andra sidan den ort där varan fysiskt överlämnas till köparen valde domstolen den senare. Domstolen konstaterade att varornas slutliga bestämmelseort, där varorna fysiskt överlämnats till köparen, bäst överensstämmer med förordningens tillkomst, mål och systematik såsom leveransort. Utslagsgivande förefaller ha varit att detta dels är förutsebart, dels säkerställer en nära anknytning mellan avtalet och den domstol som ska pröva detta (se mål C-381/08 Car Trim, punkt 58–61 och Pålsson och Hellner, Bryssel I-förordningen jämte Bryssel- och Luganokonventionerna, 11 november 2016, JUNO, rubriken 2.2.4 Förpliktelsens uppfyllelseort).

Tingsrätten anser att det genom OBH:s åberopade bevisning framkommer att företrädare för Poler-Grand var medveten om att varorna skulle levereras till Örebro. Trots att det inte går att utläsa en tydlig partsvilja avseende leveransen i det material som presenterats så är parterna överens om att varorna har levererats till Örebro. Poler-Grand har gjort gällande att transportbolaget som transporterat varorna till Örebro inte är samarbetspartners till dem. Relationen mellan säljaren och transportören är emellertid inte avgörande för frågan om uppfyllelseort. Poler-Grand var medvetna om att varorna skulle transporteras till Örebro vilket gör Örebro till uppfyllelseort i konventionens mening. Mot bakgrund av ovanstående ska Poler-Grands avvisningsyrkande avslås.

Beslut

Tingsrätten avslår Poler-Grands avvisningsyrkande. Det innebär att Örebro tingsrätt är behörig att pröva tvisten mellan parterna. Målets handläggning fortsätter därför vid Örebro tingsrätt.

Hovrätten (hovrättsråden Ulrik Lönnmyr och Rebecca Hjälmarö, referent, samt tf. hovrättsassessorn Anna Norgren) anförde följande i beslut den 13 december 2024.

Hovrättens skäl för beslutet

Poler-Grand har hemvist i Polen. Polsk domstol har därmed domsrätt med stöd av huvudregeln i art. 4 Bryssel I-förordningen.

Frågan är emellertid om Örebro tingsrätt är behörig domstol med stöd av art. 7 Bryssel I-förordningen i vilken föreskrivs att om talan avser avtal får talan även väckas vid domstolen för uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser. Vid tillämpningen av denna bestämmelse, såvida inte annat har avtalats, avses med uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser, vid försäljning av varor, den ort i en medlemsstat dit varorna enligt avtalet har eller skulle ha levererats.

EU-domstolen har prövat frågan om hur uppfyllelseorten ska fastställas vid distansförsäljning (se C-381/08 Car Trim samt C-87/10 Electro­steel) samt slagit fast följande. Vid distansförsäljning ska den ort dit varorna enligt avtalet har eller skulle ha levererats fastställas på grundval av bestämmelserna i avtalet. Vid denna prövning ska domstolen beakta samtliga relevanta villkor och klausuler i avtalet som gör det möjligt att klart identifiera denna ort. Det är den som påstår att en viss leveransort har avtalats som har bevisbördan för det. Om det inte är möjligt att fastställa leveransorten på den grunden, utan att hänföra sig till den materiella rätt som är tillämplig på avtalet, är leveransorten den ort där det fysiska överlämnandet av varorna äger rum, genom vilket köparen har eller skulle ha fått faktisk rådighet över varorna på den slutliga bestämmelseorten för försäljningstransaktionen.

I detta fall finns det inte något skriftligt köpeavtal. Parterna har lämnat motstridiga uppgifter om vad som har avtalats avseende leveransort. Utifrån bevisningen finner hovrätten att OBH inte har förmått visa att avtalet klart identifierar Örebro som leveransort. Därmed ska leveransorten, i enlighet med EU-domstolens avgöranden, i stället bestämmas till den ort där det fysiska överlämnandet av byggnadsställningen har ägt rum, med andra ord där OBH har eller skulle ha fått faktisk rådighet över byggnadsställningen.

Vad som avses med faktisk rådighet är inte klart definierat. Av nationell rätt följer att om en part kan förfoga över varan, exempelvis genom att överlåta den eller ändra leveransort, bör denne dock anses ha rådighet (jfr NJA 2008 s. 684 och 7 § andra stycket köplagen).

I detta fall har leveransen av byggnadsställningen skett genom Scandinavian Express, som ostridigt är ett från parterna fristående transportföretag. Av betydelse är att fraktavtalet har ingåtts mellan OBH och Scandinavian Express som i sin tur har fakturerat OBH för leveransen. Mot denna bakgrund finner hovrätten att OBH fick faktisk rådighet över byggnadsställningen redan i Polen då Poler-Grand överlämnade den till Scandinavian Express.

Mot denna bakgrund är Örebro tingsrätt inte behörig domstol och OBH:s talan ska därför avvisas.

Beslut

Med ändring av tingsrättens beslut avvisar hovrätten OBH:s talan.