EES-medborgaren
Förutsättningar för att utvisa en EES-medborgare som vid upprepade tillfällen har dömts för mindre allvarliga förmögenhetsbrott har ansetts föreligga.
Sökord Utvisning · EES-medborgare · Rörlighetsdirektivet · Utlänning
Solna tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Solna tingsrätt åtal mot A.K., medborgare i Lettland, för stöld enligt följande gärningsbeskrivning.
A.K. har olovligen tagit varor till ett värde av 6 395 kr som tillhörde Xxl Sport & Vildmark AB. Det hände den 24 juli 2024 på Xxl Bromma, Ulvsundavägen – – –, Stockholms stad. Tillgreppet innebar skada. A.K. begick gärningen med uppsåt att stjäla.
Åklagaren begärde även att A.K. skulle utvisas ur Sverige och förbjudas att återvända hit under 5 år.
A.K. erkände gärningen. Han motsatte sig yrkandet om utvisning.
Tingsrätten (tingsfiskalen Hanna Husell) anförde i dom den 26 juli 2024 följande.
Domskäl
A.K. döms för stöld
A.K. har erkänt gärningen. Hans erkännande får stöd av den övriga utredningen. Åtalet är styrkt och A.K. döms för stöld.
Påföljden bestäms till fängelse
A.K. förekommer sedan tidigare under 17 avsnitt i belastningsregistret avseende tillgreppsbrott. Han dömdes senast den 2 juni 2023 för försök till stöld till fängelse en månad. Straffvärdet för den stöld som A.K. nu döms för motsvarar fängelse en månad. Eftersom A.K. återfallit i likartad brottslighet anser tingsrätten att det saknas förutsättningar att välja annan påföljd än fängelse. Påföljden bestäms därför till fängelse en månad.
Talan om utvisning
A.K. har gjort sig skyldig till ett fall av stöld och för brottet döms han till en strängare påföljd än böter. Den gärning som A.K. döms för är av sådant slag och de övriga omständigheterna är sådana att det kan antas att A.K. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet (jfr 8 a kap. 1 § utlänningslagen). Tingsrätten har här beaktat att A.K. vid flera tillfällen har dömts för tillgreppsbrott.
A.K. är medborgare i Lettland. Enligt tingsrätten saknas det anledning att anta att det finns hinder mot verkställighet av en utvisning, varför yttrande från Migrationsverket inte har inhämtats (jfr 7 kap. 10 § utlänningsförordningen).
En EU-medborgare får dock utvisas endast om det sker av hänsyn till allmän ordning och säkerhet. Det innebär att den dömdes personliga beteende måste utgöra ett sådant verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse som går utöver den störning av ordningen i samhället som varje lagöverträdelse innebär (se bl.a. 8 kap. 12 § och 8 a kap. 6 § utlänningslagen).
Tingsrätten konstaterar att A.K. nu döms för en stöld med relativt lågt straffvärde. Skyddet av äganderätten har ansetts vara ett sådant grundläggande samhällsintresse som kan motivera utvisning (se NJA 2014 s. 415). Det tillgreppsbrott som A.K. döms för utgör inte ett sådant verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot samhället som krävs för utvisning av en EU-medborgare. Utvisningsyrkandet ska därför avslås.
Domslut
Tingsrätten dömde A.K. enligt 8 kap. 1 § BrB för stöld. Påföljden bestämdes till fängelse 1 månad.
Begäran om utvisning avslogs.
Svea hovrätt
Åklagaren överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle utvisa A.K. och förbjuda honom att återvända till Sverige under fem år.
A.K. motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Hovrätten (hovrättsrådet Ulf Wallentheim, referent, samt tf. hovrättsassessorn Ted Thyrén) anförde i dom den 8 november 2024 följande.
Hovrättens domskäl
I enlighet med tingsrättens dom som inte överklagats i fråga om skuld ska A.K. dömas för stöld. A.K. har förklarat sig nöjd vad avser frågan om påföljd. Utredningen är i överklagad del densamma i hovrätten som i tingsrätten. När det gäller frågan om utvisning gör hovrätten inte någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort. Tingsrättens dom ska därför inte ändras.
Hovrättens domslut
Hovrätten fastställer tingsrättens dom.
Hovrättsrådet Mari-Ann Roos var skiljaktig i frågan om utvisning och anförde följande.
A.K. ska i enlighet med tingsrättens dom som inte överklagats i fråga om skuld dömas för stöld och straffvärdet är som tingsrätten konstaterat fängelse i en månad. Brottet och omständigheterna i övrigt är sådana att det kan antas att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här. Av utredningen i målet framgår att hans anknytning till Sverige inte är sådan att den utgör något hinder mot utvisning. Förutsättningarna för utvisning enligt 8 a kap. 1 § utlänningslagen är alltså uppfyllda.
När det därefter gäller frågan om A.K:s EES-medborgarskap enligt 8 a kap. 6 § och 8 kap. 12 § utlänningslagen utgör hinder mot utvisning gör jag följande bedömning. Utvisning av en EES-medborgare får ske endast med hänsyn till allmän ordning och säkerhet och närmare bestämt endast om medborgarens beteende utgör ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av samhällets grundläggande intressen och går utöver den störning av ordningen i samhället som varje lagöverträdelse innebär (se NJA 2014 s. 415 p. 17). HD har i rättsfallet NJA 2014 s. 415 (p. 23) konstaterat att det utan tvekan är ett grundläggande samhällsintresse att äganderätten skyddas och att brott som innefattar angrepp mot äganderätten därmed kan ligga till grund för beslut om utvisning även av EES-medborgare. Av utredningen i målet framgår att A.K. till och från vistats i Sverige sedan 2014 och att han under denna tid vid sammanlagt 17 tillfällen, inklusive den nu överklagade domen, dömts eller godkänt strafföreläggande för huvudsakligen tillgreppsrelaterad brottslighet. Påföljden har som längst bestämts till fängelse i två månader, vilket visar att det i och för sig inte har rört sig om någon allvarligare brottslighet. Den tillgreppsrelaterade brottslighet som A.K. dömts för innefattar stöld vid tolv tillfällen, försök till stöld vid två tillfällen, förberedelse till stöld vid ett tillfälle, snatteri och ringa stöld vid fyra tillfällen samt häleri och häleriförseelse vid ett tillfälle var. När det gäller domar under senare tid finns, utöver den nu överklagade domen, en dom avseende stöld och en dom avseende försök till stöld från 2023 och två domar avseende stöld från 2022. Han har vid den stöld han nu döms för påträffats med de stulna varorna i en för stöld särskilt preparerad ryggsäck. Vid nu angivna omständigheter anser jag att det står klart att A.K:s beteende utgör ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot mot det grundläggande samhällsintresse som skyddet för äganderätten utgör och går klart utöver den samhällsstörning som varje lagöverträdelse innebär. A.K. ska därför med ändring av tingsrättens dom utvisas ur Sverige och förbjudas återvända hit under en tid av fem år.
Överröstad i denna del är jag i övrigt ense med majoriteten.
Högsta domstolen
Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle utvisa A.K. och förbjuda honom att återvända till Sverige under fem år.
A.K. motsatte sig ändring av hovrättens dom.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredragandens förslag till beslut
Föredraganden, justitiesekreteraren Amanda Landell, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
domskäl
Bakgrund
Punkterna 1–3 motsvarar i huvudsak punkterna 1–3 i HD:s domskäl.
Frågan i målet
Punkten 4 motsvarar i huvudsak punkten 4 i HD:s domskäl.
Den rättsliga regleringen avseende utvisning av EES-medborgare på grund av brott
Punkterna 5–13 motsvarar i huvudsak punkterna 5–10 i HD:s domskäl.
Riskbedömningen avseende hotet mot den allmänna ordningen
14I allmänhet innebär kravet på att personens personliga uppträdande ska utgöra ett hot mot den allmänna ordningen ett krav på att det finns en benägenhet hos den berörda personen att uppföra sig på samma sätt även i framtiden (se EU-domstolens dom, C-348/09, P.I. mot Oberbürgermeisterin der Stadt Remscheid, EU:C:2012:300, p. 30). Tidigare fällande domars antal och karaktär utgör en viktig omständighet vid bedömningen av den berörda personens framtida uppförande. I bedömningen ska särskilt de begångna brottens allvarlighetsgrad och frekvens beaktas. (Se EU- kommissionens vägledning, s. 59.)
15Som framgått av redogörelsen för den rättsliga regleringen får tidigare domar för brott inte i sig utgöra skäl för ett utvisningsbeslut. En tidigare dom för brott kan alltså endast få betydelse när de omständigheter som ligger till grund för denna dom vittnar om ett personligt uppförande som utgör ett faktiskt hot mot den allmänna ordningen (se EU-domstolens domar, C-30/77, Regina mot Bouchereau, EU:C:1977:172, p. 28 och C-348/96, Calfa, EU:C:1999:6, p. 24).
16Hotet mot allmän ordning måste föreligga vid den tidpunkt då frågan prövas (se EU-kommissionens vägledning s. 60 med hänvisning EUdomstolens dom, C-482/01 och C-493/01, Orfanopoulos och Oliveri mot Land Baden–Württemberg, EU:C:2004:262). Dock anses en omständighet så som att den berörda personen avtjänar ett fängelsestraff, utan utsikter till frigivning på flera år, inte ha med den berörde personens personliga beteende att göra (se EU-domstolens dom, C-193/16, E mot Subdelegación de Gobierno en Álava, EU:C:2017:542, p. 24).
Proportionalitetsbedömningen
17Om det föreligger ett hot mot allmän ordning som kan ligga till grund för ett utvisningsbeslut måste domstolen bedöma huruvida utvisning är en proportionerlig åtgärd. En avvägning ska göras mellan, å ena sidan, skyddet för det aktuella grundläggande samhällsintresset och, å andra sidan, den berörda personens intressen av fri rörlighet såsom unionsmedborgare och dennes rätt till respekt för privat- och familjeliv. (Se EU-kommissionens vägledning, s. 61.)
18Utöver de faktorer som framgår av rörlighetsdirektivet har EU- domstolen uttalat att det vid proportionalitetsbedömningen ska beaktas bl.a. arten och allvaret av det brott som begåtts, hur lång tid som har förflutit sedan brottet begicks och den berörda personens beteende under tiden den uppehållit sig i den mottagande medlemsstaten (se EU-domstolens domar, C-482/01 och C-493/01, Orfanopoulos och Oliveri mot Land Baden–Württemberg, p. 99 och C-145/09, Land Baden–Württemberg mot Tsakouridis, EU:C:2010:708, p. 53).
HD:s tidigare praxis
19Fråga om utvisning av EES-medborgare som gjort sig skyldiga till tillgreppsbrott har prövats av HD i två tidigare fall, (se ”Fickstölden” NJA 2009 s. 559 och ”Butiksstölden på Datavägen” NJA 2014 s. 415). Som framgår av dessa är det ett grundläggande samhällsintresse att äganderätten skyddas. Brott som innefattar ett angrepp mot äganderätten kan alltså ligga till grund för beslut om utvisning även av EES-medborgare. Utvisningsyrkandena avslogs dock i dessa fall med hänsyn till att den ifrågavarande brottsligheten inte utgjorde ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot mot allmän ordning. I de fallen var det fråga om enstaka tillgreppsbrott och de tilltalade hade en begränsad förekomst i belastningsregistret.
20HD har även tagit ställning till frågan om utvisning av EES-medborgare i andra rättsfall. I ”Smugglingen på M/S Wawel” NJA 2018 s. 491 hade två personer gjort sig skyldiga till smugglingsbrott gällande olovlig införsel av alkohol motsvarande fyra respektive sju månaders fängelse. HD bedömde att den ifrågavarande brottsligheten inte framstod som en engångsföreteelse med hänsyn till omständigheterna runt brotten. Brottsligheten hade emellertid ett inte särskilt högt straffvärde och överträdelserna av smugglingsregleringen ansågs endast indirekt påverka den allmänna ordningen. En utvisning borde därför förutsätta antingen att brottsligheten var allvarligare än den i målet aktuella eller att det fanns starka skäl att tro att personen kunde komma att göra sig skyldig till framtida brottslighet av upprepad karaktär. HD avslog utvisningsyrkandet.
21I ”Kvinnofridskränkningen och straffskärpningen” NJA 2024 s. 117 utvisades en EES-medborgare som dömdes för grov kvinnofridskränkning och barnfridsbrott till fängelse ett år och sex månader då bl.a. antalet gärningar och deras karaktär innebar att personens beteende utgjorde ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot grundläggande samhällsintressen. En utvisning ansågs även proportionerlig då personen enbart bott och arbetat i Sverige under en begränsad period och då anknytningen till hans fru och minderåriga barn i Sverige tillmättes mindre betydelse med hänsyn till de brott han begått mot dem.
Närmare om A.K:s personliga förhållanden
22I HD har A.K. uppgett följande om sina personliga förhållanden. Han har vistats i Sverige till och från sedan år 2014 med intentionen att han ska bosätta sig här permanent och arbeta. Han har under de två senaste åren gjort ansträngningar för att förändra sin livssituation och har sedan december 2024 haft anställning på olika flyttfirmor. Han lider av en kronisk sjukdom för vilken han har en fast vårdkontakt i Sverige. A.K. har som underlag gett in bl.a. ett avtal om provanställning och ett läkarintyg.
23A.K. har tidigare gjort sig skyldig till brott i Sverige. Han har lagförts vid 17 tillfällen för i huvudsak tillgreppsrelaterad brottslighet år 2014–2024. I merparten av fallen har kortare fängelsestraff dömts ut. Avgörandena från senare tid innefattar, utöver den i målet aktuella domen, en dom avseende stöld och en dom avseende försök till stöld från år 2023, då påföljden vid vardera tillfället bestämdes till fängelse en månad, samt två domar avseende stöld från år 2022, då påföljden på motsvarande sätt bestämdes till fängelse i vardera en månad.
24I HD har yttrande enligt 7 kap. 10 § utlänningsförordningen (2006:97) inhämtats från Migrationsverket. Migrationsverket bedömer att det inte finns några hinder mot en eventuell utvisning enligt 12 kap. 1–3 §§ utlänningslagen. Vidare har Migrationsverket upplyst att A.K. avvisades av Polismyndigheten i oktober 2025 med ett nationellt återreseförbud om tio år.
Bedömningen i detta fall
25A.K. har dömts för stöld till en strängare påföljd än böter. Brott mot äganderätten är ett sådant brott som kan ligga till grund för utvisning av EES-medborgare. Straffvärdet för brottet i detta fall uppgår emellertid endast till fängelse en månad. Även vid tidigare lagföringar har påföljden som mest bestämts till kortare fängelsestraff. De enskilda brotten sedda var för sig är alltså inte tillräckliga för att utgöra ett allvarligt hot mot allmän ordning. Frågan är då om det finns en tillräckligt hög risk för återfall i upprepad brottslighet som kan anses utgöra ett sådant allvarligt hot mot allmän ordning.
26A.K. har i princip årligen under tio års tid lagförts vid ett stort antal tillfällen för tillgreppsbrott. Han har vid nu aktuell stöld tillgripit butiksvaror till ett inte obetydligt värde och använt sig av en för stöld preparerad påse. Såväl tidigare brottslighet som tillvägagångssättet vid denna stöld talar starkt för att det finns en benägenhet för att begå likartad och upprepad brottslighet även i framtiden. Den omständigheten att A.K. under en begränsad tid innehaft en provanställning visar inte på någon genomgripande förändring i hans levnadsomständigheter som talar mot den höga sannolikheten för återfall i upprepad tillgreppsbrottslighet.
27Tillgreppsbrott utgör ett direkt hot mot det grundläggande samhällsintresse som skyddet för äganderätten utgör. A.K. har begått den typen av brott ofta och regelbundet under en lång tid. Brottslighetens art, frekvens och att det finns starka skäl att tro att han kommer att göra sig skyldig till framtida tillgreppsbrottslighet av upprepad karaktär innebär att hans personliga beteende utgör ett sådant verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot allmän ordning på det sätt som krävs för att utvisning ska få ske. Att han blivit avvisad från Sverige med ett tioårigt återreseförbud påverkar inte den bedömningen (jfr C-193/16, E mot Subdelegación de Gobierno en Álava).
28A.K. är 47 år och har enligt egen uppgift rest mellan Lettland och Sverige de senaste tio åren. Under denna tid har han inte etablerat någon närmare anknytning hit, även om den utredning han har lagt fram tyder på en viss integrering på senare tid i form av en provanställning. Med hänsyn till den begränsade anställningstiden kan hans ekonomiska situation inte anses påverkas nämnvärt av ett utvisningsbeslut. Det som en utvisning framför allt skulle påverka är A.K:s tillgång till den fasta vårdkontakt han haft sedan ett antal år tillbaka. Med hänsyn till vad som framkommit om hans hälsotillstånd väger denna omständighet emellertid inte särskilt tungt. I proportionalitetsbedömningen ska även beaktas att A.K. vid upprepade tillfällen när han vistats i Sverige har gjort sig skyldig till brott.
29Vid en avvägning mellan det hot mot den allmänna ordningen som A.K:s personliga beteende innebär och de konsekvenser en utvisning skulle få för honom väger hotet mot den allmänna ordningen tyngre. En utvisning är alltså proportionerlig i detta fall.
30Sammanfattningsvis är de särskilda förutsättningar som gäller för utvisning av EES-medborgare uppfyllda. Med hänsyn till de omständigheter som redovisats i riskbedömningen avseende A.K:s personliga beteende och avseende hans anknytning till Sverige är även de allmänna förutsättningarna enligt 8 a kap. 1–2 §§ utlänningslagen uppfyllda. Något verkställighetshinder föreligger inte. A.K. ska alltså utvisas ur Sverige.
31Utvisningsbeslutet ska förenas med ett återreseförbud. Med hänsyn till brottets straffvärde ska återreseförbudets längd som utgångspunkt bestämmas till fem år. A.K. har ingen närmare anknytning till Sverige och den omständigheten att han förlorar tillgång till sin fasta vårdkontakt här utgör inte ett sådant beaktansvärt men för honom att det finns anledning att välja en kortare förbudstid än vad som följer av brottets straffvärde. Återreseförbudets längd ska därför bestämmas till fem år.
32Hovrättens domslut ska alltså ändras på så sätt att A.K. utvisas ur Sverige och förbjuds att återvända hit under fem år.
Domslut
Se HD:s domslut.
HD:s dom
HD (justitieråden Agneta Bäcklund, Eric M. Runesson, Cecilia Renfors, Anders Perklev, referent, och Erik Sjöman) meddelade den 20 mars 2026 följande dom.
Domskäl
Bakgrund
1A.K., som är medborgare i Lettland, åtalades för att den 24 juli 2024 olovligen ha tagit varor till ett värde av 6 395 kr från en butik. Åklagaren yrkade att A.K. skulle utvisas från Sverige och förbjudas att återvända hit under fem år.
2Tingsrätten dömde A.K. för stöld till fängelse i en månad men avslog yrkandet om utvisning. Efter tingsrättens dom nöjdförklarade sig A.K. såvitt avsåg det utdömda straffet. Åklagaren överklagade domen såvitt den avsåg utvisning.
3Hovrätten har fastställt tingsrättens dom.
Frågan i målet
4Målet rör förutsättningarna för att kunna utvisa en EES-medborgare som vid upprepade tillfällen har dömts för mindre allvarliga förmögenhetsbrott.
Den rättsliga regleringen avseende utvisning av EES-medborgare
5En utlänning får utvisas ur Sverige bland annat om han eller hon döms för brott till en strängare påföljd än böter och gärningen är av sådant slag och övriga omständigheter är sådana att det kan antas att han eller hon kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet (se 8 a kap. 1 § utlänningslagen, 2005:716). Vid bedömningen ska domstolen beakta utlänningens anknytning till Sverige och om det finns hinder mot att verkställa beslutet (se 8 a kap. 2 och 3 §§ samt 12 kap. 1 §).
6Utvisning av en EES-medborgare får ske endast av hänsyn till allmän ordning och säkerhet, och därutöver ska kraven enligt vissa särskilda bestämmelser vara uppfyllda (se 8 a kap. 6 § som hänvisar till 8 kap. 12–14 §§). Bestämmelserna syftar till att genomföra det s.k. rörlighetsdirektivet1. De ska därför tolkas i enlighet med direktivet och ges den innebörd som följer av unionsrätten.
7Enligt 8 kap. 12 och 13 §§, som i huvudsak motsvarar artiklarna 27.1, 27.2 och 28.1 i rörlighetsdirektivet, får utvisning ske endast om utlänningens eget beteende utgör ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse. Tidigare domar i brottmål får inte i sig utgöra skäl för ett sådant beslut. Det får inte vara ekonomiska syften som ligger till grund för beslutet. Vidare ska en proportionalitetsbedömning göras med beaktande av utlänningens ålder, hälsotillstånd, familjesituation, ekonomiska situation samt sociala och kulturella integrering i Sverige. Hänsyn ska också tas till hur länge utlänningen har vistats i Sverige och till banden till ursprungslandet.
8Möjligheten att utvisa EES-medborgare med hänsyn till allmän ordning utgör ett undantag från principen om fri rörlighet och ska tolkas restriktivt (se bl.a. EU-domstolens dom, C-441/02, Kommissionen mot Tyskland, ECLI:EU:C:2006:253, p. 34).
9Frågan om upprepad mindre allvarlig brottslighet kan läggas till grund för utvisning har aktualiserats i ett mål i EU-domstolen om förhandsavgörande. Målet rörde en man som sedan ung ålder återkommande gjort sig skyldig till stöld och narkotikabrott. EU-domstolen konstaterade att utvisning inte får beslutas rutinmässigt efter en dom för brott eller av allmänpreventiva skäl, utan måste vara motiverad av att den berördes personliga uppträdande innebär en konkret risk för nya allvarliga störningar av den allmänna ordningen. Den ställda frågan besvarades så att det inte finns hinder mot att utvisa en person som varit föremål för flera brottmålsdomar, i den mån som vederbörandes personliga uppträdande utgör ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av samhällets grundläggande intressen. Det ankom på den nationella domstolen att pröva om så var fallet. (Se EU-domstolens dom, C-349/06, Polat, ECLI:EU:C:2007:581, p. 11, 35 och 39.)
10Med hänvisning till bland annat detta avgörande har kommissionen i en vägledning till rörlighetsdirektivet angett att upprepad mindre allvarlig brottslighet kan utgöra ett hot mot allmän ordning, trots att de enskilda brotten betraktade var för sig inte skulle räcka för att utgöra ett tillräckligt allvarligt hot. Vid bedömningen av om ett sådant hot föreligger kan i dessa fall särskilt beaktas brottens art, den frekvens med vilken brotten begåtts och den skada som vållats. Hotet mot allmän ordning måste föreligga vid den tidpunkt då frågan prövas.2
11Straffbestämmelsen om stöld syftar till att värna respekten för äganderätten. Skyddet av denna rätt är ett grundläggande samhällsintresse. Brott som innefattar ett angrepp på äganderätten kan alltså ligga till grund för beslut om utvisning även av EES-medborgare. (Se ”Butiksstölden på Datavägen” NJA 2014 s. 415 p. 23.)
12I kravet på att utlänningens beteende utgör ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse måste normalt anses ligga dels att det finns starka skäl att anta att det finns en risk för framtida brottslighet, dels att denna brottslighet är av en viss nivå från allvarlighetssynpunkt. Dessa båda förutsättningar kan emellertid inte tillämpas helt oberoende av varandra. Även om risken avser mindre allvarlig brottslighet måste kravet kunna anses uppfyllt, om skälen för att anta att utlänningen kommer att fortsätta begå brott är mycket starka. Det gäller särskilt om det finns en risk att utlänningen kommer att begå upprepade brott. (Jfr ”Smugglingen på M/S Wawel” NJA 2018 s. 491 p. 16.)
13Bedömningen av risken för fortsatt brottslighet får inte göras på ett schablonartat sätt utan ska grundas på utlänningens personliga uppträdande. Som framgår av 8 kap. 12 § får tidigare domar inte i sig utgöra skäl för utvisning. Det måste alltså göras en individualiserad bedömning av om det finns ett tillräckligt hot mot allmän ordning. Tidigare domar kan då utgöra ett underlag för en sådan bedömning.
Återreseförbud
14Ett beslut om utvisning ska förenas med ett återreseförbud vars längd ska bestämmas med utgångspunkt i brottslighetens straffvärde. Om straffvärdet motsvarar fängelse i mindre än ett år ska återreseförbudet normalt bestämmas till fem år. (Se 8 a kap. 10 och 11 §§.)
Bedömningen i detta fall
15A.K. har dömts för stöld till fängelse i en månad. Han har under de tio senaste åren lagförts vid ett stort antal tillfällen för liknande brottslighet. Sammanlagt rör det sig om 17 lagföringar. Vid 13 tillfällen har påföljden bestämts till fängelse, som längst i två månader. Tiden mellan lagföringarna har aldrig överstigit två år och har i de flesta fall varit kortare än ett år.
16Enligt A.K:s egna uppgifter har han inte varit bosatt i Sverige utan har rest mellan Sverige och Lettland. Han har uppgett att han har sökt arbete inom byggnadsindustrin men har haft svårt att få anställning då han inte kan svenska. När det gäller tiden efter den senaste domen har han uppgett att han fått en tidsbegränsad anställning som bärare hos ett transportföretag och antagits till studier i svenska för invandrare.
17Det kan konstateras att A.K. vid ett stort antal tillfällen under lång tid gjort sig skyldig till stöldbrottslighet när han har vistats i Sverige. De regelbundna återfallen är att hänföra till hans personliga uppträdande. Vad som framkommit om tiden efter det senaste brottet innebär inte att någon väsentlig förändring har skett av hans livsföring.
18Av dessa skäl måste risken för att A.K. ska fortsätta att begå upprepade stölder i Sverige bedömas som mycket stor. Även om vart och ett av brotten är mindre allvarligt utgör de angrepp på äganderätten. Det föreligger därmed skäl för utvisning med hänsyn till allmän ordning. Hans beteende måste anses utgöra ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse.
19A.K. har en vuxen son i Lettland. Vidare har han en flickvän och en minderårig dotter som är bosatta där. Han har inte någon egentlig anknytning till Sverige. Vad som framkommit om hans hälsotillstånd och vårdkontakter här är inte tillräckligt för att väga upp skälen för utvisning. Något verkställighetshinder föreligger inte.
20Sammanfattningsvis är förutsättningarna för att utvisa A.K. uppfyllda. Återreseförbudets längd bör med utgångspunkt från straffvärdet bestämmas till fem år. Hovrättens dom ska ändras i enlighet med detta.
Domslut
HD ändrar hovrättens domslut på det sättet att A.K. utvisas ur Sverige och förbjuds att återvända hit under fem år.
Överträdelse av förbudet kan medföra fängelse i högst ett år.
Fotnoter
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG. ↩
- Kommissionens tillkännagivande av den 22 december 2023 – Vägledning om rätten till fri rörlighet för unionsmedborgare och deras familjer, C/2023/1392, s. 60 f. ↩