NJA 2026 s. 340

Det uteblivna sammanträdet II

Utrymme har saknats för hovrätt att på handlingarna pröva ett ärende om vistelseförbud när part begärt att sammanträde ska hållas.

Domstol: Högsta domstolen
Avgörandedatum: 2026-06-10
Målnummer: Ä 1634-26
Löpnummer: NJA 2026:29
Europarätt: Europarättsligt avgörande
Källa: rattspraxis.etjanst.domstol.se

Sökord Rättegångsfel · Sammanträde i hovrätt · Vistelseförbud · Ärendelagen

Inför att M.Z. skulle friges villkorligt från ett fängelsestraff om 12 år och 2 månader beslutade Kriminalvården om en särskild föreskrift som innebar att M.Z. inte fick vistas inom ett närmare preciserat område i Landskrona. Föreskriften skulle gälla under ett år från det att han blev villkorligt frigiven. Kriminalvården beslutade samtidigt om elektronisk övervakning under sex månader för att kontrollera föreskriften.

M.Z. överklagade besluten till Övervakningsnämnden Helsingborg, som i beslut den 10 oktober 2025 avslog överklagandena.

Helsingborgs tingsrätt

M.Z. överklagade vid Helsingborgs tingsrätt och yrkade att övervakningsnämndens beslut skulle upphävas.

Tingsrätten höll sammanträde, vid vilket M.Z. och hans ombud var närvarande. M.Z. hördes vid sammanträdet. Från förhöret med M.Z. antecknades i tingsrättens protokoll följande.

M.Z. framför att han varit borta från sina barn länge och att de behöver sin pappa. Han vill kunna vara en närvarande pappa och exempelvis kunna lämna och hämta sina barn i skolan, hjälpa till med läxor och vara närvarande på deras matcher. Han har brutit alla sina kriminella kontakter, gjort alla program och ser livet ur ett annat perspektiv. Det kan påverka hans utveckling och återanpassning till samhället negativt om har ett vistelseförbud. Hans familj är hans enda stöd och trygga punkt. Kriminalvården ger inget stöd. Hans plan är att vara en närvarande pappa och försörja sig genom jobb.

Tingsrätten (chefsrådmannen Fredrik Forssman) anförde i beslut den 15 december 2025 följande.

Skäl

I fråga om skälen för ett vistelseförbud för M.Z. gör tingsrätten följande bedömning. De omständigheter som Kriminalvården har anfört grundar sig i huvudsak på omständigheter som ligger långt tillbaka i tiden och som även avser andra personer i en annan kontext. Förhållandena i Landskrona får antas ha förändrats under den tiden och Kriminalvården har inte redovisat några konkreta omständigheter som visar hur ett vistelseförbud skulle bidra till att förhindra återfall i brott. Till det kommer att M.Z. under tiden i anstalt har deltagit i ett stort antal behandlingsprogram och andra åtgärder inom Kriminalvården med ett gott resultat. Det bör rimligen ha minskat risken för återfall i brott. Mot bakgrund av detta anser tingsrätten inte att det är klarlagt att ett vistelseförbud skulle bidra till att minska risken för återfall i brott eller på annat sätt underlätta M.Z:s anpassning i samhället.

Av stor betydelse är vidare att det beslutade vistelseförbudet avser ett område där M.Z. är folkbokförd och avser att bo tillsammans med sin fru och sina barn. Det skulle, enligt tingsrättens uppfattning, innebära särskilda svårigheter för M.Z. och hans familj eftersom vistelseförbudet inte bara skulle innebära att M.Z. kommer att sakna bostad när han friges villkorligt utan också att han inte kan vara delaktig i sina barns vardag. Ett sådant förbud skulle därför även drabba hans barn.

Sammantaget är det därför tingsrättens bedömning att Kriminalvården inte har lagt fram tillräckligt starka skäl för att M.Z. ska meddelas en särskild föreskrift om vistelseförbud i samband med att han villkorligt friges. M.Z:s överklagande ska därför bifallas och Kriminalvårdens beslut om vistelseförbud ska undanröjas.

Beslut

Tingsrätten bifaller M.Z:s överklagande avseende övervakningsnämndens beslut den 10 oktober 2025 – – – och upphäver Kriminalvårdens beslut om vistelseförbud och elektronisk övervakning.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

Kriminalvården överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle fastställa övervakningsnämndens beslut om vistelseförbud och elektronisk övervakning.

M.Z. motsatte sig att tingsrättens beslut ändrades.

I protokoll från föredragning den 16 februari 2026 antecknade hovrätten följande.

Till stöd för överklagandet har Kriminalvården gjort gällande samma grunder och omständigheter som vid tingsrätten, med i huvudsak följande tillägg. Uppgifterna från Polismyndigheten om att M.Z. ingår i ett kriminellt nätverk är från april 2025. M.Z. har haft brevkorrespondens med kriminellt belastade personer, vilket belyser att han inte klippt banden med kriminella aktörer. På grund av antisocialt beteendemönster har M.Z. blivit omplacerad vid tre tillfällen. Samtliga omplaceringar har skett till anstalter med högre grad av övervakning och kontroll. Kriminalvården har även med anledning av misskötsamhet beslutat att skjuta upp M.Z:s villkorliga frigivning med 20 dagar. Vid kontakt med frivården i samband med planering inför villkorlig frigivning har M.Z. uppgett att han är skild och saknar bostad när han villkorligt friges. Han har ansökt om bostad via socialtjänsten och uppgett att han önskar ett eget boende. Han är därtill folkbokförd på Landskrona kommun och således inte på den adress där barnen och deras mamma bor. Vidare har M.Z. inte ansökt om vare sig besökstillstånd eller videosamtal avseende sina barn under tiden han har varit placerad på anstalten Kumla, dit han anlände den 31 oktober 2025. Barnens mamma besökte honom senast år 2020. Det finns möjlighet för M.Z. att ha en fungerande relation med sina barn även om de inte bor tillsammans.

M.Z. har motsatt sig att tingsrättens beslut ändras. Han har åberopat samma grunder och omständigheter som vid tingsrätten, med i huvudsak följande tillägg. Förvaltningsrätten har i en dom underkänt ett av Kriminalvårdens påståenden om våld och hot, varför antalet förverkade dagar satts ner från ursprungliga 25 till 20. M.Z. är inte skild och hans plan är att flytta hem till familjen. Däremot är han tvungen att ha en alternativ plan för sitt boende för det fall hovrätten skulle ändra tingsrättens beslut. Att M.Z. har brevväxlat med personer han har lärt känna på andra anstalter är inte relevant för prövningen.

M.Z. har i hovrätten inkommit med viss ny bevisning, samt begärt att nytt sammanträde hålls.

Kriminalvården har ansett att det inte är behövligt att hålla sammanträde på nytt.

Hovrätten (hovrättsråden Joakim Westerlund och Maria Anvin samt tf. hovrättsassessorn Sofia Köllerstedt, referent) anförde i beslut den 18 februari 2026 följande.

Skäl

Sammanträde

Enligt 14 § lagen (1996:242) om domstolsärenden ska domstolen som huvudregel hålla sammanträde i ärenden om det begärs av enskild part. Sammanträde behöver dock inte hållas om ärendet inte ska prövas i sak, om avgörandet inte går parten emot eller om sammanträde på grund av någon annan särskild omständighet inte behövs. Sammanträde har hållits vid tingsrätten och där har M.Z. varit närvarande och hörts. Hovrätten anser med anledning av detta att sammanträde i hovrätten inte behövs. Begäran om sammanträde ska därför avslås.

Vistelseförbud

Det saknas skäl att ifrågasätta de uppgifter som har lämnats av Kriminalvården och Polismyndigheten. Uppgifterna ger stöd för att föreskrifterna om vistelseförbud och elektronisk övervakning behövs för att minska risken för att M.Z. begår nya brott och för att underlätta hans anpassning i samhället. Av uppgifterna, och då särskilt vad som framkommit om M.Z:s koppling till organiserad brottslighet i Landskrona och de brott han är dömd för, framgår vidare att det finns ett konkret och särskilt angeläget behov av att vistelseförbudet omfattar även det område där den bostad finns i vilken M.Z:s barn bor och som han uppgett sig ha för avsikt att flytta till (jfr NJA 2024 s. 850 p. 25). Utformningen av föreskrifterna står i rimlig proportion till syftet med åtgärderna. Mindre ingripande åtgärder kan inte anses tillräckliga. Tingsrättens beslut ska därför upphävas och övervakningsnämndens beslut fastställas.

Beslut

1Hovrätten avslår M.Z:s begäran om sammanträde.

2Med ändring av tingsrättens beslut fastställer hovrätten Övervakningsnämnden Helsingborgs beslut – – –. Beslutet gäller utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.

Högsta domstolen

M.Z. överklagade och yrkade i första hand att HD skulle undanröja hovrättens beslut och återförvisa målet till hovrätten för fortsatt behandling. Han yrkade i andra hand att HD med ändring av hovrättens beslut skulle fastställa tingsrättens beslut.

Kriminalvården motsatte sig M.Z:s yrkanden.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredragandens förslag till beslut

Föredraganden, justitiesekreteraren Amanda Landell, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

Bakgrund

Punkterna 1–6 motsvarar i huvudsak punkterna 1–7 i HD:s skäl.

Frågan i målet

Punkten 7 motsvarar punkten 8 i HD:s skäl.

Tillämpliga rättegångsbestämmelser

Punkterna 8 och 9 motsvarar i huvudsak punkterna 9–12 i HD:s skäl.

Behovet av sammanträde i överrätt

10Utgångspunkten enligt förarbetena till 14 § ärendelagen är att behovet av muntlighet i hovrätten generellt sett är avsevärt mindre om den enskilde parten har hörts vid tingsrätten, särskilt när det inte råder någon oklarhet av rättslig betydelse rörande sakfrågorna i ärendet (se prop. 1995/96:115, s. 158.) Även enligt Europadomstolens praxis råder en mindre strikt standard för rätten till muntlig förhandling i överrätt om en sådan förhandling har hållits i underrätt. Behovet av muntlig förhandling måste då bedömas utifrån vilka frågor som överrätten har att pröva och om dessa kan bedömas korrekt med stöd av handlingarna i akten. (Se Miller v. Sweden, no. 55853/00, 8 February 2005, § 30.)

11Om överrättens prövning innefattar en bedömning av faktiska förhållanden är behovet av muntlig förhandling ofta större, särskilt när dessa förhållanden har stor betydelse för utgången i målet (jfr Ekbatani v. Sweden, no. 10563/83, 26 May 1988, §§ 32–33 och Fejde v. Sweden, no. 12631/87, 29 October 1991, §§ 32–34). Muntlig förhandling kan i vissa fall ändå underlåtas om bedömningen av de faktiska förhållandena kan ske på ett betryggande sätt utifrån den bevisning som lagts fram vid underrätten. Så kan t.ex. vara fallet när underlaget för prövningen är detsamma i båda instanserna, inbegripet inspelningar av de förhör som hållits där. (Se Iselsten v. Sweden, no. 11320/05, 4 November 2008, §§ 36–39.)

12Om den högre instansen gör en annan bedömning av de faktiska förhållandena jämfört med den som gjorts i den lägre instansen är utrymmet för att avgöra målet på handlingarna snävare, särskilt om utgången ändras till nackdel för den som begärt muntlig förhandling (jfr Sigurþór Arnarsson v. Iceland, no. 44671/98, 15 July 2003, §§ 36–38).

13Vid bedömningen av rätten till muntlig förhandling ska även målets betydelse för den enskilde beaktas (se Helmers v. Sweden, no. 11826/85, 29 October 1991, § 38). Att målet rör en för den enskilde mycket ingripande åtgärd kan därför innebära en principiell rätt till muntlig förhandling i överrätt när parterna har skilda uppfattningar avseende de faktiska förhållandena eller den rättsliga betydelsen av dessa (jfr NJA 2015 s. 155 p. 33–34.)

Bedömningen i detta fall

14Hovrättens prövning har innefattat en bedömning av faktiska förhållanden, om vilka parterna har varit oense. Det har alltså inte varit fråga om att ta ställning till redan klarlagda förhållanden vilket talar för att det funnits behov av ett sammanträde. Vidare ska beaktas att underlaget i hovrätten har skilt sig åt jämfört med vid tingsrätten, dels då hovrätten enbart haft tillgång till en skriftlig sammanfattning av M.Z:s uppgifter, dels då M.Z. åberopat ny bevisning i hovrätten. Trots dessa skillnader i underlaget har hovrätten gjort en annan bedömning av de faktiska förhållandena till nackdel för M.Z., i ett mål som rört en för honom mycket ingripande åtgärd.

15Med hänsyn till det ovanstående har ett sammanträde inte varit obehövligt enligt 14 § ärendelagen. Förutsättningar har alltså saknats för hovrätten att avgöra målet utan att hålla sammanträde. Hovrättens handläggning har utgjort ett sådant rättegångsfel att beslutet ska undanröjas och målet återförvisas till hovrätten för fortsatt behandling.

HD:s avgörande

Se HD:s beslut.

HD:s avgörande

HD (justitieråden Anders Eka, Petter Asp, Johan Danelius, Margareta Brattström, referent, och Erik Lindberg) meddelade den 10 juni 2026 följande beslut.

Skäl

Bakgrund

1Inför att M.Z. skulle friges villkorligt från ett längre fängelsestraff beslutade Kriminalvården om en särskild föreskrift som skulle gälla under ett år från det att han blev villkorligt frigiven. Enligt föreskriften får M.Z. inte vistas i ett område som täcker stora delar av Landskrona, bland annat det område han är folkbokförd i och där hans familj bor. Kriminalvården beslutade samtidigt om elektronisk övervakning för att kontrollera föreskriften.

2M.Z. överklagade beslutet till övervakningsnämnden, som avslog överklagandet. Efter överklagande till tingsrätten hölls sammanträde där, vid vilket M.Z. var närvarande och hördes. Hans uppgifter sammanfattades i tingsrättens protokoll över sammanträdet.

3Tingsrätten biföll överklagandet och upphävde besluten om vistelseförbud och elektronisk övervakning.

4Kriminalvården överklagade tingsrättens beslut och yrkade att övervakningsnämndens beslut skulle fastställas. I hovrätten anförde Kriminalvården ytterligare omständigheter till stöd för att det fanns ett behov av ett vistelseförbud och att ett sådant var proportionerligt.

5M.Z. motsatte sig ändring av tingsrättens beslut och bestred de omständigheter som Kriminalvården hade anfört. Han gav in ny bevisning avseende risken för återfall i brott och frågan om proportionalitet.

6M.Z. begärde att hovrätten skulle hålla sammanträde. Han anförde att frågan om vistelseförbud var viktig och att det därför var av stor betydelse för honom att komma till tals i hovrätten. Kriminalvården ansåg att det inte var behövligt att hålla sammanträde i hovrätten eftersom prövningen var begränsad till en rättslig bedömning av omständigheter som redan var klarlagda i ärendet.

7Hovrätten har beslutat att avslå M.Z:s begäran om sammanträde och samtidigt fastställt övervakningsnämndens beslut. Som skäl för att inte hålla sammanträde har hovrätten angett att M.Z. hörts vid tingsrätten och att det därför inte varit behövligt med ett sammanträde även i hovrätten. I sak har hovrätten angett att uppgifterna från Kriminalvården samt M.Z:s tidigare brottslighet ger stöd för att det finns behov av vistelseförbudet. Hovrätten har ansett att förbudet är proportionerligt.

Vad målet gäller

8Frågan i HD är om det har funnits förutsättningar för hovrätten att avgöra målet utan att hålla sammanträde.

Muntlig handläggning enligt ärendelagen

9Av 37 kap. 11 § första stycket BrB framgår att överklaganden av beslut som avser föreskrifter vid övervakning under villkorlig frigivning och elektronisk övervakning handläggs enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden (ärendelagen).

10Förfarandet i domstol är som huvudregel skriftligt men sammanträde bör ingå när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av ärendet (se 13 §).

11Domstolen ska hålla sammanträde om det begärs av en enskild part. Sammanträde behöver dock inte hållas om ärendet inte ska prövas i sak, om avgörandet inte går parten emot eller om ett sammanträde på grund av någon annan särskild omständighet inte behövs. (Se 14 §.)

12Vid bedömningen av om det finns förutsättningar att avgöra ett mål utan att hålla sammanträde ska hänsyn tas till de mer generella krav på en rättvis rättegång som följer av 2 kap. 11 § andra stycket RF och artikel 6.1 i Europakonventionen. Såväl HD som Europadomstolen har i flera avgöranden uttalat sig om dessa krav (se bl.a. ”Lägenheten på Filmgatan” NJA 2023 s. 1010 p. 17–23 med vidare hänvisningar).

Behovet av sammanträde i hovrätt

13Utgångspunkten enligt ärendelagen är alltså att sammanträde ska hållas om det begärs av en enskild part. För att domstolen ska kunna avstå från att hålla sammanträde förutsätts då, om det är fråga om att pröva ärendet i sak och avgörandet kan gå parten emot, att det på grund av någon annan särskild omständighet inte behövs något sammanträde.

14Avgörande för bedömningen av om den förutsättningen är uppfylld vid prövning av ett ärende i hovrätt är vilka frågor som är aktuella och möjligheterna för rätten att göra en fullständig prövning med stöd av det skriftliga materialet. Behovet av muntlighet är generellt sett avsevärt mindre om den enskilde parten har hörts i tidigare instans, särskilt när det inte råder någon oklarhet av rättslig betydelse rörande sakfrågorna i ärendet (jfr prop. 1995/96:115 s. 158). Förhållandena kan emellertid skifta och en bedömning måste alltid göras i det enskilda fallet.

15När hovrättens prövning innefattar en bedömning av faktiska förhållanden är behovet av sammanträde ofta större, särskilt om sådana förhållanden har stor betydelse för utgången. Men även i sådana fall kan det finnas förutsättningar att avgöra ärendet utan sammanträde om prövningen kan ske på ett fullgott sätt, något som i regel förutsätter att underlaget för prövningen i allt väsentligt är detsamma i båda instanserna.

16Vid bedömningen av om sammanträde behövs ska ärendets betydelse för den enskilde beaktas. Om det rör sig om en för den enskilde mycket ingripande åtgärd talar det ofta för att det bör hållas ett sammanträde även i hovrätt. (Jfr ”Den misskötta samhällstjänsten” NJA 2015 s. 155 p. 34 och ”Hovrättens förvaltarskapsprövning” NJA 2023 s. 904 p. 25–28.)

Bedömningen i detta fall

17M.Z. har begärt sammanträde i hovrätten. Det har varit fråga om en prövning av ärendet i sak och avgörandet har gått honom emot. Under dessa förhållanden har det krävts att det på grund av någon särskild omständighet inte har behövts något sammanträde.

18Hovrättens prövning har innefattat en bedömning av faktiska förhållanden som parterna har varit oense om och där det dessutom tillkommit nya omständigheter och ny bevisning efter tingsrättens prövning. Det har således inte varit fråga om att ta ställning till redan klarlagda förhållanden. Hovrätten har inte heller kunnat fullt ut ta del av M.Z:s uppgifter från förhöret i tingsrätten eftersom dessa endast framgår av en kort sammanfattning i tingsrättens beslut.

19Vid bedömningen ska också beaktas att ärendet gällt åtgärder som för M.Z. varit av mycket ingripande slag.

20Det har mot denna bakgrund inte funnits förutsättningar för hovrätten att avgöra ärendet utan att hålla sammanträde. Hovrättens handläggning har innefattat ett sådant rättegångsfel som medför att det överklagade beslutet ska undanröjas och ärendet återförvisas till hovrätten för fortsatt behandling.

21Vid denna bedömning saknas det skäl att närmare gå in på det förhållandet att hovrätten har avgjort ärendet till M.Z:s nackdel utan att dessförinnan ge honom tillfälle att slutföra sin talan.

HD:s avgörande

HD undanröjer hovrättens beslut och återförvisar målet till hovrätten för fortsatt behandling.

Lagrum

14 § lagen (1996:242) om domstolsärenden

Helsingborgs tingsrätt

Skäl

Beslut

Hovrätten över Skåne och Blekinge

Skäl

Sammanträde

Vistelseförbud

Beslut

Högsta domstolen

Föredragandens förslag till beslut

Skäl

Bakgrund

Frågan i målet

Tillämpliga rättegångsbestämmelser

Behovet av sammanträde i överrätt

Bedömningen i detta fall

HD:s avgörande

HD:s avgörande

Skäl

Bakgrund

Vad målet gäller

Muntlig handläggning enligt ärendelagen

Behovet av sammanträde i hovrätt

Bedömningen i detta fall

HD:s avgörande

Lagrum

Rättsfall