RÅ 1993:33

I ansökan hos Skatterättsnämnden om förhandsbesked anförde dödsboet efter M-B.T. i huvudsak följande. M-B.T. avled i januari 1992. Dödsboet efter henne avsåg att under dödsfallsåret avyttra den fastighet som utgjort hennes permanentbostad. Dödsboet begärde besked om vinst vid avyttring av fastigheten under dödsfallsåret fick beräknas enligt den förmånligaste av de s.k. takreglerna i 25 § 9 mom. SIL, dvs. till 30 procent av vederlaget för fastigheten.

Skatterättsnämnden (1992-11-12, Sandström, ordförande, Wingren, Colvér, Lindström, Nord, Rosén, Stenman, Virin) yttrade: Vinst vid avyttring av den ifrågavarande fastigheten får inte beräknas enligt 25 § 9 mom. första stycket SIL. - Motivering - M-B.T. avled i januari 1992. Dödsboet efter henne avser att under innevarande år avyttra den fastighet som utgjorde hennes privatbostad. Frågan i ärendet är om vinst vid denna avyttring får beräknas enligt takregeln i 25 § 9 mom. första stycket SIL, dvs. till 30 procent av vederlaget för fastigheten (bestämmelserna i 25 § 10 mom. SIL är inte aktuella i sammanhanget). - 25 § 9 mom. första stycket SIL får tillämpas "när fysisk person avyttrar sådan privatbostadsfastighet som omfattar hans permanentbostad". För att det skall vara fråga om en permanentbostad förutsätts enligt andra stycket att den skattskyldige uppfyller vissa bosättningsvillkor. Enligt takregeln i tredje stycket får vinsten beräknas till 60 procent av vederlaget om avyttringen avser "annan privatbostadsfastighet än vad nu sagts". Den takregeln gäller såväl fysiska personer som dödsbon. - Vad som talar för att takregeln i 25 § 9 mom. första stycket SIL skall få utnyttjas i detta fall är reglerna i 53 § 3 mom. första stycket kommunalskattelagen (1928:370), KL (dessa regler gäller enligt 6 § 3 mom. SIL även vid taxeringen till statlig inkomstskatt). Reglerna innebär att dödsboet vid taxeringen för dödsfallsåret skall beskattas för såväl den avlidnes som boets egna inkomster. Samma bestämmelser tillämpas för boet som skulle ha tillämpats för den avlidne. - I rättsfallet R79 1:2 har Regeringsrätten tagit ställning till vad som skall gälla när ett dödsbo säljer en fastighet under dödsfallsåret. Enligt rättsfallet skall 53 § 3 mom. första stycket KL inte tolkas så att de reavinstregler som skulle ha gällt om fastigheten sålts före dödsfallet automatiskt blir tillämpliga om fastigheten i stället säljs av dödsboet. De tidigare relaterade bestämmelserna i 25 § 9 mom. SIL och lagregleringen i övrigt ger - lika litet som förarbetena till de nya reglerna (jfr bl.a. prop. 1989/90:110 Del 2 s. 136 och samma prop. Del 1 s. 414) - anledning anta att rättsläget har förändrats. Mot denna bakgrund är nämndens uppfattning att takregeln i 25 § 9 mom. första stycket SIL inte är tillämplig om fastigheten säljs av dödsboet under dödsfallsåret.

Dödsboet överklagade och yrkade att Regeringsrätten med ändring av förhandsbeskedet skulle förklara att dödsboet vid beräkning av realisationsvinst vid dödsboets avyttring av den avlidnes permanentbostad under dödsfallsåret ägde tillämpa den metod som anges i 25 § 9 mom. första stycket SIL.

Regeringsrätten (1993-06-01, Wahlgren, Wadell, Werner, Holstad, Ragnemalm) gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden och fastställde Skatterättsnämndens förhandsbesked.

Föredraget 1993-04-20, föredragande Sundberg,

målnummer 6103-1992