om reformerad inkomst- och företagsbeskattning
SA Vy
CRT
RIRSaS 2G2G 2 3
Regeringens proposition
Ry =
1989/90:110
om reformerad inkomst- och företagsbeskattning
E =)
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 29 mars 1990.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson . Erik Asbrink
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag om en andra etapp av den skattereform som skall vara fullt genomförd fr.o.m. är 1991.
Beträffande arbetsinkomster innebär förslaget att inkomster som uppgår till högst 170 000 kr. beskattningsbar inkomst, bortsett från ett statligt grundbelopp om 100 kr., endast blir föremål för kommunalskatt. För beskattningsbara inkomster som överstiger 170 000 kr. utgår statlig skatt om 20 56. Gränsen för statlig inkomstskatt justeras årligen med konsumentprisindex med tillägg av två procentenheter.
Grundavdraget knyts till basbeloppet och uppgår till lägst 32 + av detta, eller ca 10 000 kr. vid ett basbelopp för 1991 om 31 200 kr. För taxerade inkomster i intervallet ca 58 000 — 175 000 kr. utgår ett förhöjt grundavdrag. Grundavdraget är som högst ca 18 000 kr. vid en inkomst på 90 000-95 000 kr. För pensionärer införs ett särskilt grundavdrag.
Schablonavdraget i inkomstslaget tjänst höjs från 3 000 kr. till 4 000 kr. För att skapa ett neutralt skattesystem och bidra till finansieringen av statsskattesänkningen föreslås i fråga om inkomst av tjänst en rad åtgärder.
Alla typer av ersättning för arbetsinsatser och prestationer i allmänhet t.ex. lön eller förmåner av skilda slag beskattas så långt möjligt likformigt och värderas till marknadsvärdet. Dessa åtgärder innebär bl.a. att nya regler införs för beskattning av bilförmån, att den nuvarande undervärderingen av förmånen av fri kost slopas, att reseförmåner beskattas mer generellt samt att en mer neutral beskattning införs för vissa s.k. avtalsförsäkringar (AGB,
I Riksdagen 1989190. Sami. 1. Nr 110 Del I
utländska gästforskares inkomster.
Förändringar vidtas på traktaments- och kostnadsersättningsomrädet. De syftar bl.a. till att likställa enskilt och offentligt anställda genom att ersättningarna blir skattepliktiga för i princip samtliga kategorier. Avdragsmöjligheterna kvarstår i huvudsak men vissa inskränkningar föreslås bl.a. vad gäller sehablonmässiga avdragsbelopp.
Pa vissa speciella områden vidtas en del ändringar, som bl.a. innebär föl- Jande. Hobbyverksamhet som går med överskott beskattas i inkomstslaget tjänst. Avdraget för underhåll till icke hemmavarande barn, liksom skattereduktionen för hemmamake och för ensamstående med barn, slopas. Skattereduktionen för fuckföreningsavgift bestäms till maximalt 500 kr. De nuvarande reglerna om extra avdrag på grund av existensminimum vid preliminärbeskattningen och vid taxeringen slopas, medan reglerna kvarstår i form av ett förbehällsbelopp vid beräkning av avdrag för Kvarstående skutt. Extra avdraget för sjukdomskostnader slopas. |
Såväl sexmänadersregeln som ettårsregeln bibehålls men kraven för skattefrihet ändras.
Vad gäller socialavgifter föreslås att alla förvärvsinkomster beläggs med antingen fulla avgifter om inkomsten är förmånsgrundande, eller en särskild löneskatt som motsvarar skattedelen av socialavgifterna.
Fastigheter indelas i två kategorier, privatbostadsfastigheter och näringsfastigheter.
För den löpande bostadsbeskattningen föreslås att privatbostäder redovisas I inkomstslaget kapital medan andra bostäder och fastigheter redovisas i dei nya inkomstslaget näringsverksamhet. Schablonbeskattningen av småhus slopas. Skatt på innehavet tas i stället ut som fastighetsskatt. Motsvarande föreslås gälla för mangårdsbyggnad på jordbruk. Hyresintäkter m.m. avseende privatbostäder och andrahandsupplåtelser av hyreslägenheter redovisas i inkomstslaget kapital.
Kapitalbeskattningen föreslås bli nominell med en proportionell statlig skattesats på 30 £ö. Alla kapitalinkomster beskattas i ett inkomstslag som också utgör en förvärvskälla.
Sammanföringen av kapitalinkomsterna till ett inkomstslag medför ökade möjligheter att kvitta t.ex. räntekostnader mot reavinster. Nya avdragsbegränsningar införs emellertid för att hindra skatteanpassning. Full kvittningsrätt föreslås dock inom den grupp finansiella instrument som är marknadsnoterade aktier och liknande. Full kvittningsrätt gäller ocksa inom gruppen marknadsnoterade skuldebrev, utställda i svenska kronor.
För att ränteutgifter för boende och liknande ändamäl skall kunna finansieras på ett rimligt sätt föreslås att ränteutgifter alltid får kvittas mot ränteinkomster och fullt avdrag medges för överskjutande ränteutgifter på upp till 100 000 kr. mot samtliga intäkter i inkomstslaget kapital. För den som inte fyllt 18 år och för handelsbolagsbeskattade dödsbon blir motsvarande belöppsgräns 10 000 kr.
Reaförluster och ränteutgifter som inte får kvittas fullt ut reduceras till 70 2. Av underskott i inkomstslaget kapital får 30 4 räknas av från statlig
[CS
Vinster på aktier och andra finansiella instrument beräknas enligt samma genomsnittsmetod som nu gäller för s.k. äldre aktier. Alternativt får ett schablonmässigt anskaffningsvärde på 20 ec av försäljningsintäkten användas dock inte för optioner och terminer.
Reglerna för beskattning av finansiella instrument omfattar alla tänkbara sådana. Nuvarande brister vad gäller beskattning av optioner och terminer försvinner därmed. Handel med sådana instrument beskattas i princip på samma sätt som handel med underliggande cgendom. Enligt förslaget skall utnyttjande av bl.a. konvertibelt skuldebrev och köpoption inte utlösa be- : skattning.
Beskattningen blir likformig med undantag dels för vissa avdragsbegränsningar och dels för beräkningen av ingångsvärden på olika rättigheter att förvärva finansiella instrument. För delägare i fåmansföretag föreslås dessutom särskilda regler vad gäller beskattning av reavinster och utdelning. Dessa regler skall motverka alt arbetsinkomster från sådana företag omvandlas till lägre beskattade kapitalinkomster.
Reavinstbeskuttningen av fastigheter förenklas kraftigt. Bostadsrätter, använda som privatbostäder, behandlas på samma sätt som fastigheter. Av bostadspolitiska skäl föreslås också begränsningar i skatteuttaget vid försäljning av privatbostäder. Genom särskilda schablonregler blir skatten för permanentbostäder högst 9 £t och för övriga privatbostäder högst 18 4c av försäljningsintäkten. Rätten till uppskov med beskattning av reavinster avskaffas.
Evig reavinstbeskattning införs för sådan lös egendom som nu är skattefri efter fem ärs innehav. Beträffande egendom för personligt bruk föreslås emellertid att ett schablonmässigt anskaffningsvärde på 25 % av försäljningspriset får användas och att endast årliga vinster som överstiger 50 000 kr. skall beskattas.
Pensionssparandet föreslås beskattat i form av en avkastningsskatt. Denna skatt uppgär till 10 7 av den årliga avkastningen på det försäkringskapital söm avser tjänstepension och till 15 45 av den avkastning som avser annat pensionsförsäkringskapital. Skatten betalas av livförsäkringsföretag, pensionsstiftelser och arbetsgivare som tryggar sina pensionsutfästelser genom avsättning till pensionskonto i företaget.
Beträffande K-försäkringskapitalet föreslås vissa ändringar av hittills gällande beskattning. K-försäkringsrörelse kommer i fortsättningen att beskattas med 30 6.
Vidare föreslås en särskild skatt på betalning av försäkringspremier avseende personförsäkring utomlands. Skatten uppgår till 15 <& av premiebeloppet och kan sättas ned om det utländska försäkringsföretaget beskattas på ett sätt som kan jämföras med den svenska avkastningsbeskattningen.
Stora förändringar görs även på företagsskatteområdet med i princip generell tillämpning fr.o.m 1992 års taxering. Bolagsskatten sänks till 30 9. Vinstdelningsskatten avskaffas.
Fortsatt dubbelbeskattning av aktiebolagens vinster. Annellavdragen och avdragsrätten för utdelning på medlemsinsatser i kooperativa föreningar be-
hålls. Avdragsmöjligheten för utdelning på icke börsnoterade aktier tas bort. En ny reserveringsmöjlighet — skatteutjämningsreserv (surv) — baserad på 30 46 av företagets eget kapital eller 15 ce av lönesumman införs.
Nuvarande regler för avskrivning på inventarier och byggnader behålls i stort. De generella reglerna skall gälla även konventionellt beskattade byggnader som nu beskattas i inkomstslaget annan fastighet. Avskrivningsunderlaget för markanläggningar höjs från 75 96 till 100 46 av anskaffningsutgiften.
Avdragsrätten för avsättning till allmän investeringsfond har redan tagits bort. Nu slopas avdragsrätten för avsättning till lagerreserv och resultatutjämningsfond. Alla slags lagertillgängar — med undantag för djur i jordbruk och renskötselrörelse — skall värderas strikt enligt lägsta värdets princip. En alternativ schablonmässig värdering till 97 &- av det samlade anskaffningsvärdet tillåts för andra former av tager än lager av fastigheter, fordringar och värdepapper. Nuvarande möjligheter till avdrag för avsättningar till färtygsfonder och andra liknande fonder avskaffas. Ersättningsfonder ersätter bl. a. eldsvådefonderna.
All beskattning av aktiebolag och flertalet andra juridiska personer skall ske i ett inkomstslag, näringsverksamhet. Ingen uppdelning görs på olika förvärvskällor. Underskott i förvärvskällan får dras av vid beräkningen av inkomst i förvärvskällan närmast följande beskattningsår. Inkomst på grund av avyttring av aktier och andelar beräknas för sig.
Inkomstberäkningen i näringsverksamhet skall ske enligt bokföringsmässiga grunder. Likartade skatteregler införs för investmentföretag och alla slags aktiefonder.
Även för egenföretagare införs en rätt till reservering genom avsättning till surv. Avdrag för avsättning får göras med antingen 30 6 på ingående eget kapital utan begränsning och med 20 &c av årets lönesumma eller med 15 66 av inkomsten för beskattningsåret. Om det egna kapitalet i en förvärvskälla är negativt skall ett belopp motsvarande det negativa kapitalet multiplicerat med statslåneräntan samtidigt redovisas som intäkt av näringsverksamhet och som avdrag i inkomstslaget kapital — räntefördelning. Särskilda övergångsregler införs som lindrar effekterna av tidigare uppkommet underskott. Skogs- och upphovsmannakonton behålls.
Rceavinst på näringsfastighet beskattas i inkomstslaget kapital.
I fråga om enskilda näringsidkares näringsverksamhet görs en indelning i aktiv verksamhet och passiv verksamhet. Aktiva verksamheter bildar en förvärvskälla även om de är av sinsemellan olika slag. Passiv verksamhet kan däremot bilda skilda förvärvskällor. Kvittning av underskott av aktiv litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet tillåts mot inkomst av tjänst. Som villkor uppställs att intäkter av viss betydenhet funnits av verksamheten under de fyra senaste beskattningsären.
Delägarbeskattningen av handelsbolag behålls. Beskattning sker - med vissa undantag — i inkomstslaget näringsverksamhet. Avdrag för avsättning till surv görs vid beräkning av handelsbolagets inkomst medan räntefördelning görs på delägarnivå.
Krav på kalenderår som räkenskapsår införs för enskilda näringsidkare
för bolagets inkomst.
Fåmansföretagsreglerna behålls — beskattning sker fortsättningsvis I inkomstslaget tjänst — och kompletteras med regler för beskattning av s. k. överutdelning. Den s. k. 400-timmarsregeln slopas.
Obeskattade reserver återförs till beskattning under en fyraärsperiod. Inget särskilt avdrag medges om avskattning görs i snabbare takt än vad reglerna kräver.
Skattereformen föreslås träda i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering — i normalfallet på inkomster under år 1991.
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)! dels att 25-30 §§, 328 3f mom. , 35-40, 41 d och 41 e §§, 46 § I mom., 46a, 49, 64 och 76 §§, anvisningarna till 3 och 1888. punkt 2 av anvisningarna till 19§, anvisningarna till 25 och 27-29 §§, punkterna 5, 7 och 11 av unvisningr arna till 32 §. anvisningarna till 35, 36, 38 och 39 §§. punkterna 1-3 a och 4 a—
6 av anvisningarna till 41 §. punkt I av anvisningarna till 41 a§. punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 49 §, punkterna 1-3 av anvisningarna till 50 8 samt
punkt 2 av anvisningarna till 54§ skall upphöra att gälla. dels avt rubrikerna närmast före 24, 27.35, 38, 46 a och 75 §§ skall utgå,
dels att nuvarande anvisningar till 48 § skall betecknas punkt 2 av anvisningarna till 488, dels avt 3,4, 17-27 och 31 §§, 328 1,3, 3a, 3e och 4 mom., 33 och 348§,
41 och 42 §8, 46 § 2 mom... 47 §. 4882 och 3 mom., 508,52 § 1 mom... 53§ 1-
3 mom., 54§. punkt I av anvisningarna till 19 §, punkt I av anvisningarna till 205, anvisningarna till 21, 22 och 24§§, punkt I av anvisningarna till 318.
punkterna 3, 4. 8, 12, 12a, 13 och 15 av anvisningarna till 32 §. punkt 3 av
anvisningarna till 33 §, punkt 4 av anvisningarna till 41 §, punkterna 2 och 4 av anvisningarna till Has » punkterna 1-3 av anvisningarna till 42§, punkt 6
av anvisningarna till 46 §, anvisningarna till 525, punkt 3 av anvisningarna
till 53 §. punkt 3 av anvisningarna till 54§, punkt I av anvisningarna till 65 §, rubriken närmast före 218 samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1985:362) om ändring I kommunalskattelagen (1928:370)
skall ha följande lydelse.
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 5§. 338 3 mom... 48§
4 mom. punkt 3 av anvisningarna till 19 §, punkterna 1-33 av anvisningarna
till 23 §, punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 26 §, punkterna 10 och 14 av anvisningarna till 32§. punkterna 3a-3e av anvisningarna till 33§ samt
punkterna 1, 3 och 4 av anvisningarna till 48 §, av följande Ivdelse.
Senaste lydelse av
28 § prop. 1989/90:74
iz SI mom. 1984: 1060 Ar
SS 4 mom. I967:546 SR
S 1986:1113
a
TI LIT åtmom. 1Y9N7:1303
SI mom. [985:1017 SLR 35 58 La mom. 1976:S5 a AA LJ
- RE LS mom. 1978:971 EE AR TIA LI ån mom. 1989:1017 US DR a 3 amom. 1984:1060
CE ta Sd LL mom. 1987:1205 ga KR 1 on 970:343 288 3 1 Lr mom. 1986:971 395 LR FE mom. L[YN6:971
” 39 sg. mom. 1986:465
a 398 3 mom. 1988:1518 3
s Hl d 1Y82:5 41 e8 19N2:1204 J65 I mom. 1987:572 J6a8 1960:04
408 prop. 1989:90:74
648 1985:1017
768 1974:769 anvisningarna till 3 § 1978:942 punkt I av anvisningarna till 188 1986-1113 punkt 2 av anvisningarna till 185 1986:1113 punkt 6 av anvisningarna till 185 1969:749 punkt 2 av anvisningarna till 19 8 1984-1060 punkt I av anvisningarna till 258 1953:404 punkt 2 a av anvisningarna till 258 1984:1060 punkt 2 b av anvisningarna till 258 1981:295 punkt 3 av anvisningarna till 25 § 1981:295 punkt 4 av anvisningarna till 25 § 1981:295 Br $ punkt 5 av anvisningarna till 2585 1981:295 nn punkt 6 av anvisningarna till 25 § 1981:295 punkt 7 av anvisningarna till 25 § 19851:295 punkt 8 av anvisningarna till 25 § 1981:295 punkt 9 av anvisningarna till 258 1984-1060 punkt 10 av anvisningarna till 25 -$ 1981:2356 punkt I av anvisningarna till 27 8 1972:741 punkt 2 av anvisningarna till 27 § 1987:148 punkt 3 av anvisningarna till 27. $ 1081:295 punkt d av anvisningarna ull 27 § 1981:295 punkt 5 av anvisningarna till 27 § 1981:295 punkt I av anvisningarna till 283 1984:1060 punkt 2 av anvisningarna till 288 1984:190 punkt 5 av anvisningarna till 285 -1979:500 § punkt 6 av anvisningarna till 28 § 1943:45 punkt 9 av anvisningarna till 285 1989:232 punkt 10 av anvisningarna till 288 1YST: 1150 punkt 11 av anvisningarna till 288 1987:121 punkt I av anvisningarna till 298 1981:295 punkt 2 a av anvisningarna till 29 § 1976:85 punkt 2 b av anvisningarna till 29 § 1976:1099 punkt 2 c av anvisningarna till 29 § -1976:1099 punkt 2 d av anvisningarna till 29 8 prop. 1989/90:74 punkt 2 % av anvisningarna till 29.8 1985:1017 punkt 3 av anvistingarna till 29. $ 1983:1043 punkt + av anvisningarna till 29 § prop. [989/90:74 punkt 5 av anvisningarna till 29.8 1984:1060 punkt 6 av anvisningarna till 29. $ 1981:295 punkt 7 av anvisningarna till 29.8 1989:1017 punki 8 av anvisningarna till 29.8 1981:256 punkt 9 av anvisningarna till 298 -1987:1303 punkt 9 a av anvisningarna till 298 1981:1150 punkt 10 av anvisningarna till 298 1984:1060 punkt I av anvisningarna till 29 § 19N5:225 punkt 12 av anvisningarna till 29 § 1985:225 punkt 15 av anvisningarna till 29 § 1983:311 punkt 16 av anvisningarna till 298 1984-1060 punkt 17 av anvisningarna till 298 1969:363 punkt IS av anvisningarna till 298 1984:715 punkt IS a av anvisningarna till 29.8 1983:311 punkt IS bav anvisningarna till 29 8 1985:225 punkt 19 av anvisningarna till 29.8 1974:294 purkt 20 av anvisningarna till 298 1985:225 punkt 21 av anvisningarna till 29 § 1986:465 punkt å av anvisningarna till 32§ 1974:769 puakt 7 av anvisningarna till 32 § 1980:268 punkt Il av anvisningarna till 32 § 1981:1202 punkt I av anvisningarna till 35 § 1981:295 punkt 2 av anvisningarna till 358 1981:256
punkt 3 av anvisningarna till 358 prop. 1989/90:74 punkt 4 av anvisningarna till 35 § 1986:1113 punkt 5 av anvisningarna till 35 § [988:1518 punkt 6 av anvisningarna till 35 8 1959:127 punkt 7 av anvisningarna till 35§ 1977:1090 punkt 8 av anvisningarna till 35 § 1983:1043 punkt 9 av anvisningarna till 35§ 1985:307 punkt I av anvisningarna till 36 § 1988:1518 punkt 2a av anvisningarna till 36 § 1987:1205 punki 2b av anvisningarna till 36 § 1985:307 punkt 2c av anvisningarna till 36 § 1983:1043 punkt 2 d av anvisningarna till 36 § 1988:1518 punkt 2e av anvisningarna till 36 § 1988:1518 punkt 3 av anvisningarna till 368 1989:1017 punkt 4 av anvisningarna till 368 1988:1518 punkt 5 av anvisningarna tull 368 1967:748 punkt 6a av anvisningarna till 36 § 1980:908 punkt 6b av anvisningarna till 36 § 1980:998 punkt 7 av anvisningarna till 368 1987:572 punkt I av anvisningarna till 38 8 1984:190 punkt 2 av anvisningarna till 38 § 1986:473 punkt 3 av anvisningarna till 38§ 1984:190 punkt 4 av anvisningarna till 38 § 1966:729 punkt 5 av anvisningarna till 385 § 1989:1039 punkt 6 av anvisningarna till 38§ 1973:70 punkt 8 av anvisningarna till 38 § 1984: 1060 punkt 9 av anvisningarna till 38§ 1984:498 punkt 10 av anvisningarna till 38 § 1986:971 punkt I av anvisningarna till 39 § 1979:612 punkt 2 av anvisningarna till 39 § [988:1518 punkt 3 av anvisningarna till 39 § 1966:696 punkt 4 av anvisningarna till 39 § 1986:971 punkt 5 av anvisningarna till 39 § 19853:446 punkt 7 av anvisningarna till 398 1984:498 punkt I av anvisningarna till 41 § 1984:1060 punkt I a av anvisningarna till 41 8 1973:1057 punkt I b av anvisningarna till 41 § 1981:670 punkt 2 av anvisningarna till 41 8 1987:337 punkt 3 av anvisningarna till 41 § 1981:295 punkt 3 a av anvisningarna till 41. $ 1982:337 punkt da av anvisningarna till 418 1985:307 punkt 5 av anvisningarna till 41 § 1979:612 punkt 6 av anvisningarna till 418 1986:507 punkt I av anvisningarna till 41 a § 1984:1060 anvisningarna till 48 § 1970:162 punkt I äv anvisningarna till 49 § 1974:769 punkt 2 av anvisningarna till 49 § 1970:162 punkt I av anvisningarna till 50 § prop. 1989/90:74 punkt 2 av anvisningarna till 50 § prop. 1989/90:100 punkt 3 av anvisningarna till 508 1964:70 punkt 2 av anvisningarna till 54§ 1984:1060 rubriken närmast före 46 a § 1960:64,
3§
Med taxeringsår förstås i denna lag det kalenderår, under vilket taxeringsbeslut rörande årlig taxering enligt 4 kap. 2§ taxeringslagen (1990:000) skall meddelas, och med beskattningsår det kalenderår, som närmast föregätt taxeringsäret, eller, där räkenskapsår inte sammanfaller med kalenderår (brutet räkenskapsår), det räkenskapsår, som gått ut närmast före taxeringsäret. (anv. till 3§ första och andra styckena)
I denna paragraf angives vad som För andra skattskyldiga än sådana avses med de i lagen använda beteck- som skall föra räkenskaper enligt ningarna ”taxeringsår” och ”beskatt- jordbruksbokföringslagen ningsår”. Brutet räkenskapsår riäk- (1979:141) räknas brutet räkennas som beskattningsär för viss för- skapsår som beskattningsår för viss värvskälla under förutsättning att in- förvärvskälla under förutsättning att komsten av förvärvskällan beräknas inkomsten av förvärvskällan beräkenligt bokföringsmässiga grunder i nas enligt bokföringsmässiga grunenlighet med bestämmelserna 147 §. der i enlighet med bestämmelserna I Som ytterligare förutsättning gäller 24 §. Som ytterligare förutsättning
gäller
a) ifråga om skattskyldig, som en- a) I fräga om skattskyldig, som enligt 18 bokföringslagen (1976:125) ligt 1§ bokföringslagen (1976:125) är bokföringsskyldig, att föreskrif- är bokföringsskyldig, att föreskrifterna I 128 nämnda lag takttagits: terna i 128 nämnda lag iakttagits:
och
b) i fråga om skattskyldig, som skall föra räkenskaper enligt jord-
bruksbokföringslagen — (1951:793), utt föreskrifterna i IIS nämnda lag
iukttagius; samt
ce) i fråga om skattskyldig, som b) i fråga om skattskyldig. som inte nämnts under a) eller b), att rä- inte avses i a), att räkenskapsåret kenskapsäret omfattar tiden den I omfattar tid som enligt 128 andra muj— den 30 april, den I juli- den 30 stycket bokföringstagen medgetts för juni, den I september-den 31 au- annan av den skattskyldige bedriven gusti eller tid som enligt 12 § första verksamhet. stycket boktöringslagen (1976:125) medgivits för annan av den skattskyldige bedriven verksamhet.
Har skattskyldig, som avses i Har skattskyldig, som avses i första stycket c). påbörjat eller upp- andra stycket b), påbörjat eller upphört med verksamheten eller lagt hört med verksamheten eller lagt om räkenskapsåret. skall räken- om räkenskapsåret, skall räkenskapsåret utgöra - beskattningsår skapsåret utgöra = beskattningsår utan hinder av att det omfattar an- utan hinder av att det omfattar annan tid än tolv månader. Räken- nan tid än tolv månader. Räkenskapsär som utsträcks att omfatta skapsår som utsträcks att omfatta längre tid än aderton månader skall längre tid än aderton månader skall dock inte i något fall räknas som be- dock inte i något fall räknas som beskattningsår. Inte heller skall räken- skattningsår. Inte heller skall räkenskapsår som lagts om till annan tid skapsår som Jagts om till annan tid än kalenderår räknas som beskatt- än kalenderår räknas som beskatt-
"Lydelse enligt prop. 1989/90:74.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ningsår i annat fall än då omlägg- ningsär I annat fall än då omläggningen har skett för att få samma rä- ningen har skett för att få samma räkenskapsår för förvärvskällan i fråga kenskapsår för förvärvskällan i fråga som för annan av den skattskyldige som för annan av den skattskyldige bedriven verksamhet för vilken bru- bedriven verksamhet för vilken brutet räkenskapsår godtages som be- tet räkenskapsår godras som beskattningsår. skattningsår.
Sävitt gäller fastighet beräknas inkomst i de fall som anges i denna lag på grundval av vad som bestämts vid fastighetstaxering.
Med ägare likställs den som enligt
I kap. 5§- fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall anses som ägare.
Bestämmelserna i denna lag om fastighet skall också tillämpas i fråga om byggnad, som är lös egendom, om inte annat föreskrivs. Samma skall gälla beträffande sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap. 2 och 3 §8 jordabalken, i den mån de tillhör byggnadens ägare.
Föreskrifter om fastighetstaxering Föreskrifter om fastighetstaxering finns i — fastighetstaxeringslagen finns i fastighetstaxeringslagen. (1979:1152).
5§
Fastighet är antingen privatbo-
stadsfastighet eller näringsfastighet.
Som — privatbostadsfastighet
räknas småhus med mark som utgör
småhusenhet, småhus på annans
mark samt småhus med tillhörande
tomimark. på lantbruksenhet, om
småhuset är en privatbostad. Som
privatbostadsfastighet räknas även
tomtmark som avses bli bebyggd
med sådun bostad. Annan fastighet
är näringsfastighet.
Som privatbostad räknas småhus
som helt eller till övervägande del an-
vänds för permanent boende eller
som fritidsbostad för ägaren eller så-
dan honom närstående som avses i
punkt I+4 sista stycket av anvisning-
arna till 32 § eller är avsedd att an-
vändas som sådan bostad.
Småhus, småhusenhet och lant-
bruksenhet har samma innebörd
som i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152).
Som privatbostad räknas vidare
bostad som används eller är avsedd
att användas på det sätt som anges i
andra stycket och som innehas av
medlem i bostadsrättsförening eller
"Senaste lydelse 1986:473. 10
bostadsförening eller av delägare i
bostadsaktiebolag, om föreningens
eller bolagets verksamhet är sådan
som avses i 2§ Zmom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskan.
I fråga om privatbostad som ingår
i dödsbo gäller bestämmelserna i 53 §
I HOM.
Frågan om bostad skall räknas
som privatbostad eller ingå i närings-
verksamhet skall för varje kalenderår
bestämmas på grundval av förhållan-
dena vid kalenderårets utgång eller.
om bostaden överlåtits under året,
förhållandena på överlåtelsedagen.
17 8
Kommunal inkomstskatt utgår Kommunal inkomstskatt utgår för för: inkomst av näringsverksamhet
a) inkomst av jordbruksfas- och inkomst av tj än st. tighet,
bj) inkomst av annan fastighet,
c) inkomst av rörelse,
d) inkomst av t jä n st
e) inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet samt
fl inkomst av kapital.
För ett vart av nu nämnda slag av inkomst skall inkomsten av varje särskild förvärvskälla uppskattas för Sig.
18 8
Såsom särskild förvärvskälla anses För inkomst av näringsverksamhet i fråga om: skall inkomsten av varje förvärvs-
a) jordbruksfastighet: varje fastuig- källa beräknas för sig. Vid bedömhet. fastighetsdel eller komplex av ningen av om verksamheter som den fastigheter, som iägurens eller bruka- skattskyldige bedriver utgör en eller rens hand är att anse såsom förvalt- flera förvärvskällor görs skillnad ningsenhet; mellan aktiv och passiv näringsverk-
b) annan fastighet: varje fastighet, samhet. fastighetsdel eller komplex av fastig- Verksamheter som utgör uktiv näheter. som är att anse såsom förvalt- ringsverksamhet bildar tillsammans ningsenhet: dock att fastighet, till den en förvärvskälla. Har en verksamhet del densamma ingått utt av ägaren tidigare utgjort passiv näringsverkdriven rörelse, skall anses tillhöra samhet och uppkom underskott det förvärvskällan rörelse; sista beskattningsår då verksamheten
ce) rörelse: varje förvärvsverksam- utgjorde sådan näringsverksamhet het, som är att anse såsom självstän- utgör dock verksamheten en särskild dig rörelse; förvärvskälla så länge den alltjämt vi-
+Senaste Iydelse 1986:1113. "Senaste lydelse 1988:1518.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
d) tjänst: all till tjänst hänförlig för- sar underskott. Aktiv litterär, konstvärvsverksamhet, som skattskyldig närlig eller därmed jämförlig verkutövat, ävensom alla honom tillkom- samhet bildar en särskild förvärvsmande, till tjänst hänförliga inkomst- källa om den skattskyldige begär det. givande rättigheter; Varje verksamhet som utgör passiv
e) tillfällig förvärvsverksamhet: näringsverksamhet bildar en särskild
I. icke yrkesmässig avyttring av förvärvskälla.
fast eller lös egendom samt Verksamheter som har naturlig an-
deliagande i lotteri; knytning till varandra betraktas som
2. all övrig tillfällig förvärvs- en enda verksamhet. En verksamhet
verksamhet, som skattskyl- utgör aktiv näringsverksamhet om
dig utövat; den skattskyldige i inte oväsentlig
pf kapital: omfattning arbetat i verksamheten.
I. allskattskyldig tillhörig egen- Annan verksamhet utgör passiv nä-
dom, därav intäkten skall ringsverksamhet. Självständig nä-
hänföras tll intäkt av kapi- ringsverksamhet i utlandet hänförs
tal, dock med undantag av alltid till passiv näringsverksamhet. fastighet och rörelse i utlandet: 2. ull fastighet och rörelse, som skattskyldig haft i utlandet.
För delägare i handelsbolag hän- För delägare 1 eft handelsbolag förs inkomst från handelsbolag och hänförs inkomst från bolaget och anannan inkomst till skilda förvärvs- nan inkomst till skilda förvärvskälkällor. lor. Inkomsten från bolaget hänförs —
även om det är fråga om aktiv nä-
ringsverksamhet — till flera förvärvs-
källor om verksamheterna i bolaget
saknar naturlig anknytning till var-
andra.
19 §"
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom urv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva:
vinst vid icke yrkesmässig avytt-
ring av lös egendom i andra fall än som avses [358 3-4 mom.:
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor:
ersättning, som på grund av för- ersättning, som på grund av försäkring jämlikt tagen (1962:381) om säkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, tagen (1954:243) allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk- (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsin- ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre be- komst eller utgör föräldrapenning,
PLydelse enligt prop. 1989/90:74.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lopp för år eller utgör föräldrapen- så ock sådan ersättning enligt annan ning, så ock sådan ersättning enligt hag eller särskild författning, som utannan lag eller särskild författning, gätt annorledes än på grund av sjuksom utgått annorledes än på grund försäkring. som nyss sagts, till någon av sjukförsäkring, som nyss sagts. vid sjukdom eller olycksfall i arbete till nägon vid sjukdom elier olycks- eller under militärtjänstgöring eller i fall i arbete eller under militärtjänst- fall som avses i lagen (1977:265) om göring eller i fall som avses i lagen statligt personskadeskydd eller la- (1977:265) om statligt personskade- gen (1977:267) om krigsskadeersättskydd eller lagen (1977:267) om ning till sjömän om icke cersättkrigsskadeersättning till sjömän om ningen grundas på förvärvsinkomst, icke ersättningen grundas på för- ävensom ersättning, vilken vid sjukvärvsinkomst av 6 000 kronor eller dom eller olycksfall tillfallit någon högre belopp för år, ävensom ersätt- på grund av annan försäkring, som ning, vilken vid sjukdom eller icke tagits I samband med tjänst, olycksfall tillfallit någon på grund av dock att till skattepliktig inkomst annan försäkring, som icke tagits i räknas ersättning i form av pension samband med tjänst. dock att till eller i form av livränta i den män livskattepliktig inkomst räknas ersätt- räntan är skattepliktig enligt 32§ I ning i form av pension eller i form av eller 2 mom., så ock ersättning som livränta i den mån livräntan är skat- utgår på grund av trafikförsäkring tepliktig enligt 328 1 eller 2 mom., eller annan ansvarighetsförsäkring så ock ersättning som utgår på grund eler på grund av skadeståndsförsäkav trafikförsäkring eller, med nedan ring och avser förlorad inkomst av angivet undantag, annan ansvarig- skattepliktig natur; hetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur:
ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbersmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår wnder de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag:
belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;
försäkringsersättning eller annan försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser drifi- den mån ersättningen avser annan byggnad — på — Jordbruksfastighet, byggnad än privatbostad elter markbyggnad på fastighet som avses i 24§ anläggning, dels i den mån köpeskil- I mom., byggnad som är avsedd för "ling. som skulle ha influtit om den användning i ägarens rörelse eller så- försäkrade eller skadade egendodan del av värdet av markanläggning men i stället hade sålts, hade varit som får dras av genom årliga värde- att hänföra till intäkt av näringsverkminskningsavdrag, dels i den mån samhet och dels i den män ersättköpeskilling. som skulle ha influtit ningen eljest motsvarar skattepliktig
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
om den försäkrade eller skadade — intäkt av eller avdragsgill omkostcgendomen i stället hade sålts. hade — nad för näringsverksamhet; varit att hänföra till intäkt av fasrighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörelse;
vinstandel, återbäring eller premicäterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eHer olycksfallsförsäkring som tagits I samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;
ersättning jämlikt lagen (1956: ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning ät smittbärare 293) om ersättning ät smittbärare om icke ersättningen grundas på för- om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller = värvsinkomst; högre belopp för är:
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt. som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom. i den man givaren enligt 208 eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp:
stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning:
studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbidrag. studielån och resekostnadsersätining enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare 1 arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sadant bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag:
län eller annan gottgörelse. för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;
kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel:
handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 38§ lagen om allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och +a $$ samma lag som utgör ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för resor som enligt 3 kap. 7a§ samma lag eller enligt 3 kap. 5 d § lagen om arbetsskadeförsäkring eller 10 § lagen om statligt personskadeskydd samt hemsjukvärdsbidrag och hemvardsbidrag, som utgar av kommunala eller landstingskommunala medel till den värdbehövande:
kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till fölkpension:
kommunalt bostadstillägg till handikappade: bostadsbidrag som avses i lagen (1988:7856) om bostadsbidrag;
bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn:
ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som — utan att det skett vrkesmässigt — inställt sig inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser rescersättning. traktamente eller ersättning för tidsspillan:
hittelön samt ersättning till den
som I särskilt fall räddat person eller 14
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
egendom i fara eller bidragit till av-
slöjande eller gripande av person
som begått brott;
sedvanlig ersättning till den som
lämnat organ, blod eller moders-
mjölk:
tävlingsvinst som inte hänför sig
till anställning eller uppdrag och som
utgår i annan form än kontant eller
därmed likställd ersättning, om vins-
ten avser minnesföremål eller värdet
inte överstiger 0,1 basbelopp avrun-
dat till närmaste hundratal kronor;
sådan pottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen:
gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;
intäkter uv försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den skuttskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5000 kronor, sävida intäkterna inte kan hänföras till rörelse som den skatskyldige driver eller utgör lön eller liknande förmån;
ränta enligt 61§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 698 1 och 2mom., 69a§ tredje stycket eller 75a§ fjärde stycket uppbördslagen (1953:272), 368 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 228 tullagen (1973:670), 208 lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgittsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar. 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 8 lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 24§ lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller 32 och 34 §§ tullagen (1987:1065):
ränta som enligt bestämmelserna i ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 238 4 och 35 lagen (1990:00) 3 kap. 23§ 4 och 5 lagen (1990:00) om självdeklaration och kontroll- om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontroll- uppgifter inte redovisas 1 kontrolluppgift om sådan ränta för den uppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskatt- skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår till ningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor. 500 kronor;
sådant statligt bostadsstöd som av-
ses I punkt 3 av anvisningarna.
Beträffande vissa försäkringsbe- Beträffande ersättning som utfallopp som utgär tll lantbrukare, ler på grund av avtalsgruppsjukförskogsbrukare, yrkesfiskare, renskö- säkring gäller särskilda bestämmelture m.fl. gäller särskilda bestäm- ser i 3253 a mom. och punkt J2 av melser i punkt 16 av anvisningarna anvisningarna till 22 §.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
till 21§ och i punkt Il av anvisningarna till 28§.
(Se vidare anvisningarna.) (Sc vidare anvisningarna.)
2087 Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkr) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret. Avdrag får Inte göras för: den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, såsom vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll; sådana kostnader för hälsovård, sjukvård samt företagshälsovård som anges I anvisningarna; kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 198; värdet av arbete. som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år: ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet: svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning på skuld: ränta enligt 5 kap. I $ studiestödslagen (1973:349): avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift: avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10); avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529): avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673); skadestånd. som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada: företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken: straffavgift enligt 8 kap. 7§ tredje stycket rättegångsbalken; belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen (1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på grund av underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar; avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift: kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering; överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268); vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg: avgift enligt 3 § lagen (1975:55) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor: lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och
Senaste lydelse 1989:545. 16
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet: avgift enligt 188 lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar: ränta på länat kapital till den del ränta på lånat kapital till den del : räntan täcks av sådant statligt bidrag räntan motsvaras av sådan eftergift som avses I punkt 7 av anvisningarna av ränta eller amortering eller täcks till 24§: av sådant statligt bidrag som avses i punkt 3 av anvisningarna till 79§; kapitalförlust m. m. i vidare mån kapitalförlust m. m. i vidare mån än som får ske enligt 36 §. än som särskilt föreskrivs. (Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
Inkomst av Inkomst av Jjordbruksfastighet näringsverksamhet
Nå $ Med näringsverksamhet avses yrkesmässig självständigt bedriven förvärvsverksamhet. Till näringsverksamhet räknas också i annat fall innehav av näringsfastighet samt innehav och avvitring av rätt till avverkning av skog. En privatbostadsfastighet eller en privatbostad kan inte ingå i näringsverksamhet. (Se vidare anvisningarna.)
22 89
Till intäkt av nåäringsverksamhet hänförs vad som av näringsverksamheten. kommit näringsidkaren till godo på sätt framgår av anvisningarna. | (Se vidare anvisningarna.)
23 8
Från intäkt av näringsverksamhet får avdrag göras för kostnader i verksamheten på sätt framgår äv anvisningarna. (Se vidare unvisningarna.)
Senaste Ivdelse 1972:741. ”Senaste lydelse 1984:1060. wSenaste lydelse 1986:1113.
2 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del I
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
24 §i
(41 § första stycket)
Inkomst av jordbruksfastighet el- Inkomst av näringsverksamhet beler rörelse skall beräknas enligt bok- räknas enligt — bokföringsmässiga föringsmässiga grunder, i den mån grunder i den mån dessa inte strider dessa icke stå i strid med särskilda mot bestämmelserna i denna lag. bestämmelser i denna lag. Även in- (Se vidare anvisningarna.) komst av annan fastighet beräknas enligt bokföringsmässiga grunder i de fall som angivas i punkt I av anvisningarna.
25 8!
(30 §)
Vad som äterstår av intäkt av rö- Vad som återstår av intäkterna av relse, sedan avdrag enligt 29 § gjorts en förvärvskälla inom inkomstslaget och hänsyn tagits till in- och ut- niäringsverksamhet sedan avdrag gående balans, (netointakten) utgör gjorts enligt 23 §, hänsyn tagits till ininkomst av rörelse. Beträffande ma- och utgående balans enligt 24§ och kar gäller särskilda bestämmelser i avdrag gjorts enligt 26§ utgör inanvisningarna till 52 §. (jfr 23§ och komsten av förvärvskällan. Beträf- 268) fande makar finns särskilda bestäm-
melser i anvisningarna till 52 8.
26 §!
Uppkommer underskott vid be-
räkningen av inkomst av en förvärvs-
källa medges — med de begränsningar
som anges i anvisningarna — avdrag
för underskottet i förvärvskällan när-
mast följande beskattningsår.
Avdrag enligt första stycket med-
ges inte i den mån avdrag har med-
getts enligt 33 § 3 mom.
Beträffande underskott vid för-
värvskällans upphörande gäller vad
som sägs i 3§I3mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
(Se vidare anvisningarna.)
Summan av inkomsterna av olika
förvärvskällor inom inkomstslaget
näringsverksamhet utgör inkomst av
"Senaste lydelse av 24 5 I mom. 1984:1060 24 8 2 mom. 1989:1017. Senaste lydelse av 25 8 I mom. 1984:1054 25 82 mom. 1986:1244 25 83 mom, 1986:473. Senaste lydelse 1986:1113.
näringsverksamhet. Vid summeringen beaktas inte förvärvskälla som visar underskott.
318" Till tjänst hänföres dels allmän Till tjänst räknas anställning,
eller enskild tjänst eller stadigvarande uppdrag och annan inkomstgivande uppdrag ävensom varje annan fast el- verksamhet av varaktig eller tillfällig ler tillfällig arbetsanställning och natur, om den inte är att hänföra till dels tillfälligt bedriven vetenskaplig, näringsverksamhet eller till inkomst litterär. konstnärlig eller därmed av kapital enligt lagen (1947:576) om jämförlig verksamhet, tillfälligt upp- statlig inkomstskatt. drag. såsom uppdrag att förrätta bouppteckning, arvskifte. auktion. besiktning, värdering, skogsräkning, ävensom annan därmed jämförlig wnkomstgivande verksamhet av tillfällig natur.
Med tjänst likställs rätt till a) pension, b) livränta, som utgår på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring
eller annorledes än på grund av försäkring och inte utgör vederlag vid avyttring av egendom,
c) ersättning, som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olvecksfallsförsäkring, tagen i sumband med tjänst,
d) undantagsförmåner. samt c) periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån
beloppet inte är undantaget från skatteplikt enligt 19 § och inte heller utgör vederlag vid avyttring av egendom.
(Se vidare anvisningarna.)
328 I mom. Till intäkt av tjänst hänförs
a) avlöning. arvode, traktumente, a) avlöning, arvode och kostnadssportler och annan förmån i pengar, ersättning samt annan förmån i bostad eller annat som utgått för pengar, bostad eller annat som uttjänsten, gått för tjänsten,
b) pension,
c) sådan livränta som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring med undantag av livränta som utgör vederlag vid avyttring av egendom. i den mån det inte är fråga om livränta som avses I d) och inte heller annat följer av 2 mom.
d) i fråga om sädan i c) angiven livränta, som utgår till följd av personskada och på vilken 2 mom. inte är tillämpligt. den del av livräntan som avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat underhåll,
e) ersättning som utgått I annan form än livränta på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, dock inte ersättning, som avser sjukvärds- eller läkarkostnader.
Senaste lydelse 1984:498. BScnaste lydelse 1987:1303, 19
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
f) undantagsförmåner, periodiskt f) undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 318, periodisk intäkt som avses 1 318, samt
g) engångsbelopp som utgär till 2) engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör skat- följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt punkt I av an- tepliktig intäkt enligt punkt I av anvisningarna till 198. visningarna till 19§,
h) sådan utdelning på och vinst vid
avyttring av aktier i fåmansföretag
som enligt 3§ I2 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
skall tas upp som intäkt av tjänst,
i) sådana förmåner och ersätt-
ningar m.m. som anges I punkterna
I4 och 15 av anvisningarna.
Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts — såsom vinstandel, återbäring eller vid äterköp av försäkring uppburet belopp — vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits I samband med tjänst.
Sådan ersättning på grund av kollIektiv avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare och som bestämmes med hänsyn även till andra omständigheter än den försäkrades levnadsålder och anställningstid räknas endast delvis som intäkt av tjänst på sätt närmare angives i punkt Il av anvisningarna. Motsvarande gäller i fråga om sådan avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten till arbetstagare. Även avgäångsersättning som utbetalas till arbetstagare som omfattas av s. k. trygghetsavial räknas endast delvis som intäkt av tjänst på det sätt som angives I punkt Il av anvisningarna.
Har tjänsteinnehavare som löne- Har tjänsteinnehavare som löneförmån innehaft fastighet på sådant förmån innehaft fastighet på sådant sätt, att han enligt 1 kap. 5§ fastig- sätt, att han enligt I kap. 5§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall hetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare. skall dock intäkt, anses som ägare, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från fastigheten, räknas som intäkt från fastigheten. räknas som intäkt av jordbruksfastighet eller av annan av näringsverksamhet eller behandfastighet. las enligt reglerna för privatbostad.
3 mom." Såsom intäkt upptages 3 mom. Som intäkt tas inte upp ickevadsomav statenunvi- kostnadsersättning i form av utlands-
Senaste lydelse 1989:1017. 20
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
sats till bestridande av särskilda, med tillägg och därmed likställda förmåvissa tjänster eller uppdrag förenade ner såsom fri bostad, bostadskostkostnader med undantag för trakta- nadsersättning, eller däremot svamentsersättning vid resa i tjänsten rande förmån för utom riket statiosom inte varit förenad med övernatt- nerad personal vid utrikesförvaltning samt resekostnadsersättning. ningen eller i svensk biståndsverk- Såsom intäkt upptages således icke: samhet. Som intäkt tas inte heller
utlandstillägg och därmed lik- upp kostnadsersättning avseende ställda förmåner för utom riket sta- ökade levnadskostnader och skolavtionerad personal vid utrikesförvalt- gifter för barn samt förmån av fri boningen eller i svensk biständsverk- stad som anvisats av styrelsen för samhet: Stockholms internationella freds-
förvaltningskostnadsbidrag och forskningsinstitut (STPRI) till sådan anslag till andra expenser; på bestämd tid kontraktsanställd
äå stat uppförd häst- och båtlega; forskare vid SIPRI som är utländsk
till beställningshavare vid armén medborgare och som vid tidpunkten utgdende hästgottgörelse för egna för anställningen hos SIPRI inte är tjänstehästar; bosatt i Sverige. Till följd härav
traktamentsersättning vid resa i medges inte den skattskyldige avdrag tjänsten som varit förenad med över- för underskott som kan uppkomma nattning; genom att den anvisade ersättningen
kostnadsersättning för vård av inte räcker till för att täcka därmed person i enskilt familjehem: avsedda utgifter.
ägande i följd härav skatuskyldig icke göra uvdrag för underskott, som kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår till täckande av därmed avsedda utgifter.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas även på motsvarande kostnadsersättning som anvisats av kommun eller som bekostas uv Nordiska ministerrådet i samband med arbete inom ramen för det nordiska tjänstemannautbytet. Bestämmelserna tilllämpas vidare — i den omfattning som unges i punkt 7 fjärde stycket av anvisningarna — på kostnadsersättningar som anvisats av styrelsen för Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) till sådan på bestämd tid kontraktsanställd forskare vid SIPRI som är utländsk medborgare och som vid tidpunkten för anställningen hos SIPRI inte är bosatt I Sverige. Riksskatteverket får också, när skäl föreligger, förklara att reglerna i första stycket skall tilllämpus på motsvarande ersättning, som unvisats av annan offenilig institution. Sådant beslut får. när omständigheterna föranleder det, återkallas
Nuvarande lydelse Föreslugen lydelse
uv riksskatteverket. Mot beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, får talan inte föras.
3a mom.” Förmån av fri grupp- 3a mom. Förmån av fri grupplivlivförsäkring tas inte upp som intäkt, försäkring tas inte upp som intäkt. oavsett om förmånen åtnjutits på oavsett om förmänen åtnjutits på grund av statlig eller på grund av erund av statlig eller på grund av kommunal eller enskild tjänst. Har kommunal eller enskild tjänst. Har sådan förmån äåtnjutits på grund av sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter vä- enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmäånligare grunder än sentligt förmånligare grunder än som gäller för befattningshavare i som gäller för befattningshavare i statens tjänst. skall dock förmånen statens tjänst, skall dock förmånen tas upp som intäkt till den del den ut- tas upp som intäkt till den del den utgått efter förmånligare grunder än gått efter förmånligare grunder än de som ziller för nämnda befatt- de som gäller för nämnda befattningshavare. Förmån av fri grupp- ningshavare. Förmån av fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt sjukförsäkring som atnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivav- grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvud- tal mellan arbetsmarknadens huvudorganisattoner tas inte heller upp organisationer tas inte heller upp som intäkt. som intäkt. Däremot tas som in-
täkt upp ersättning som utgår på
grund av sistnämnda försäkring.
3e mom. Som intäkt tas inte 3e mom. Som intäkt tas inte upp upp personalvårdsförmåner. Här- personalvårdsförmåner. Härmed avmed avses förmåner som inte är ett ses förmåner som inte är ett direkt direkt vederlag för utfört arbete vederlag för utfört arbete utan avser utan är åtgärder som är avsedda att enklare åtvärder av mindre värde skapa trivsel i arbetet eller liknande vilka syftar till att skapa trivsel i areller som annars utgår på grund av betet eller liknande eller utgår på sedvänja inom det yrke eller den grund av sedvänja inom det yrke elverksamhet som det är fråga om. ler den verksamhet som det är fråga
Om.
Som personalvärdsförmån räknas dock inte
1. förmåner som den anställde får byta ut mot kontant ersättning.
2. förmåner som inte riktar sig till hela personalen samt
3. andra förmåner som den anställde får åtnjuta utanför arbetsgivarens arbetsplatser mot betalning med kupong eller annat motsvarande betalningssystem.
4 mom.” Är vid enskild tjänst anvisad särskild ersäuning för vissa med tjänsten förenade kostnader. skall denna ersättning redovisas såsom intäkt.
Har skattskyldig på grund av byte 4 mom. Har skattskyldig på av verksamhetsort avflyttar till ny grund av byte av verksamhetsort bostadsort och av arbeisgivaren eller flinar till ny bostadsort och fårt särav allmänna medel uppburit särskild skild ersättning av sin arbetsgivare
Senaste Ivdelse 1987:1303. Senaste lydelse 1987:1303. MSenaste Ivdelse 1963:265,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ersättning till bestridande av flytt- eller av allmänna medel för flvttningskostnad. skall dock sådan er- ningskostnaden, skall ersättningen sättning upptagas såsom intäkt alle- tas upp som intäkt endast till den del nast i den mån ersättningen utgått ersättningen utgått med väsentligt med väsentligt högre belopp än som högre belopp än som gäller för begäller för befattningshavare i statens fattningshavare i statlig tjänst. tjänst.
I mom.” Från intäkt av tjänst må avdrag göras för samtliga utgifter, vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt icke för samma kostnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt i 32§ 3 mom. är sagt. ej skall upptagas såsom intäkt.
Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat:
avgifter som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring;
hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skattskyldige haft att själv vidkännas utgift:
kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utförande och som han själv avlönat:
förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst redovisningsskyldig:
ökad levnadskostnad vid resa i ökad levnadskostnad vid resa i tjänsten utom den vanliga verksam- tjänsten utom den vanliga verksamhetsorten som varit förenad med hetsorten som varit förenad med övernattning, där ej, vad angår stats- övernattning; tjänst, särskild ersättning varit därför anvisad;
färdkoöstnad vid resa i tjänsten;
kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för tjänstens fullgörande.
I fråga om en inkomstgivande
självständigt bedriven verksamhet
som ej skall hänföras till närings-
verksamhet gäller följande. Avdrag
får göras för utgifter som är att anse
som kostnader för intäktens förvär-
vande om de betalats under beskatt-
ningsåret. Avdrag får också ske för
sådana kostnader om de betalats un-
der året före beskattningsåret i den
mån de överstiger det årets intäkter.
Avdrag får inte ske med större belopp
än som motsvarar beskattningsårets
intäkt av verksamheten. Underskott
av en verksumhet får inte dras av mot
överskott i en annan verksamhet.
I fråga om rätt till avdrag för ränta Ränta på skuld som den skattskylpå skuld som den skattskyldige ådra- dige ådragit sig för sin utbildning elgit sig för sin utbildning eller annars ler annars i och för tjänsten hänförs i och för tjänsten gäller 39§ I mom. till inkomst av kapital enligt lagen
"Senaste lydelse 1989:1017. bra '»
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
2 mom.” Skattskyvldig. som haft 2 mom. Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst i form av kontant lön intäkt av tjänst i form av kontant lön eller sådan annan ersättning, som eller sådan annan ersättning, som enligt 11 kap. 2§ lagen (1962:381) enligt 11 kap. 2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring skall anses om allmän försäkring skall anses som inkomst av anställning, skall ut- som inkomst av anställning, dock över kostnader som avses i punk- inte intäkt av verksamhet som avses terna 3 och 7 av anvisningarna anses i I mom. tredje stycket, skall utöver ha haft utgifter till ett belopp av kostnader som avses i I morrn. tredje minst 3000 kronor. Avdraget får stycket och punkterna 3-3 e och 7 av dock inte överstiga tio procent av in- anvisningarna anses ha haft utgifter täkten avrundat till närmast högre till ett belopp av minst 4000 kronor. hundratal kronor, och ej heller en- Avdraget får dock inte överstiga tio samt eller tillsammans med kostna- procent av intäkten avrundat till der som avses i punkterna 3 och 7 äv närmast högre hundratal kronor, anvisningarna Överstiga intäkten. och ej heller ensamt eller tillsam-
mans med kostnader som avses i
I mom. tredje stycket och nyss-
nämnda anvisningspunkter överstiga
intäkten.
3 mom. Avdrag får göras för un-
derskott av förvärvskälla som är hän-
förlig tillaktiv näringsverksamhet av-
seende litterär, konstnärlig eller där-
med jämförlig verksamhet i den mån
underskottet överstiger avdrag för
underskott från närmast föregående
beskattningsår.
Itt villkor för avdrag är dock att
den skattskyldige under den period
som omfattas av beskattningsåret och
de tre närmast föregående beskatt-
ningsåren redovisat intäkter från
verksamheten av någon betydenhet.
Härvid beaktas även intäkter som
hänförts till inkomstslaget tjänst.
34 § §
Vad som återstår av intäkt av Vad som återstår av intäkt av tjänst, sedan avdrag enligt 33§ tjänst. sedan avdrag enligt 33§ och gjorts. utgör inkomst av tjänst. andra stycket gjorts, utgör in-
komst av tjänst.
Uppkommer underskott vid be-
räkningen av inkomst av tjänst med-
ges uvdrag för underskottet från in-
täkt av tjänst närmast följande be-
skattningsår.
"Senaste lydelse 1985:1018.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
41 8
Inkomst av jordbruksfastighet el- Av 248 framgår att inkomst av näler rörelse skall beräknas enligt bok- ringsverksamhet skall beräknas enföringsmässiga grunder, i den mån ligt bokföringsmässiga grunder. dessa icke stå i strid med särskilda bestämmelser i denna lag. Även inkomst av annan fastighet beräknas enligt bokföringsmässiga grunder i de fall som angivas i punkt I av anvisningarna.
I andra fall än som nu sagts eller I andra fall än som nu sagts skall som anges i punkt fa av anvisning- intäkt anses ha åtnjutits det beskattarna skall intäkt anses ha åtnjutits ningsår, under vilket intäkten blivit det beskattningsär, under vilket in- för den skattskyldige tillgänglig för täkten blivit för den skattskyldige lyftning, och skall utgift eller omtillgänglig för lyftning, och skall ut- kostnad anses belöpa på det beskattgift eller omkostnad anses belöpa på ningsår, varunder utgiften betalats det beskattningsår, varunder utgif- eller omkostnaden ägt rum. Sådan ten betalats eller omkostnaden ägt speciell skatt. avgift eller ränta, rum. Sådan speciell skatt, avgift el- som ingår i slutlig eller tillkomler ränta, som ingår i slutlig eller till- mande skatt enligt uppbördslagen kommande skatt enligt uppbördsla- (1953:272), anses dock belöpa på gen, anses dock belöpa på det be- det beskattningsår då den slutliga elskattningsår då den slutliga eller till- ter tillkommande skatten päförts. kommande skatten påförts. Statlig Statlig fastighetsskatt skall emellerfastighetsskatt skall emellertid anses tid anses belöpa på det beskattbelöpa på det beskattningsär till vil- ningsår till vilket skatten hänför sig. ket skatten hänför sig. Beträffande avdrag för räntekompensation gäller särskilda bestämmelser i punkt 2 av anvisningarna till 39 §.
I fråga om inkomst av annan fastighet som inte skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder samt inkomst av kapital gäller beträffande ränta som har erlagis i förskott att avdrag inte medges för den del av räntan som belöper på tid efter beskattningsårets utgång. För ränta som enligt denna bestämmelse inte kunnat dras av omedelbart medges avdrag med lika stora belopp varje år under återstoden av den tid som förskottsbetalningen har avsett.
Värdet av bostadsförmäån skall beräknas med ledning av i orten gällande hyrespris eller, om tillfälle till sådan jämförelse saknas. efter annan lämplig grund.
"Senaste tydelse 1987:1203. "Senaste lydelse 1987:1303. ta 'n
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Värdet av produkter, varor eller Värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner, som ingår I andra förmåner. som ingår i lön eller lön eller annan inkomst. beräknas annan inkomst, beräknas till markefter ortens pris. nadsvärdet.
Bilförmån och kostförmån värderas enligt särskilda grunder som anges i anvisningarna.
(Se vidare anvisningarna.)
2 mon”? Skattskyldig, som har varit bosatt här i riket under hela beskattningsäret, får dessutom göra avdrag:
1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;
2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla:
3) för obligatoriska avgifter som den skattskyldige, på grund av arbete i ett annat nordiskt land, enligt slutligt fastställd debitering skall betala i överensstämmelse med den konvention som avses i förordningen (1981:1284) om tillämpning av en konvention den 5 mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet, om den avpiftsgrundande intäkten tas till beskattning för beskattningsäret i Sverige:
4) för belopp som den skuuskyldige under beskattningsåret har betalat för eller tillgodoräknats som underhåll av icke hemmavarande barn intill dess barnet fyllt 18 år eller inull dess det fyllt 21 år om det genomgår grundskola, gymnasieskola eller därmed — jämförlig — grundutbildning, dock högst med 3000 kronor för varje barn;
6) för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsåret för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare, i den omfattning som framgår av punkt 6 av anvisningarna.
Har skattskyldig under beskatt- Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att betala sjö- ningsåret varit skyldig att betala sjömansskatt, medges avdrag för perio- mansskatt, medges avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensions- diskt understöd och avgift för penförsäkring och underhållsbidrag, stonsförsäkring som anges 1 första som anges I första stycket 4) och 6). stycket 6, endast i den mån hänsyn endast i den mån hänsyn inte tagits inte tagits till understödet eller avtill understödet, avgiften eller un- eften vid beräkningen av sjömansderhållsbidrager vid beräkningen av skatt. sjömansskatt.
Avdrag för avgift som avses i första
stycket 6 medges endast i den mån av-
drag inte får ske från intäkt av sär-
skild förvärvskälla.
Om skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av beskatt-
Senaste lydelse 1989:1018.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ningsäåret. medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper på nämnda tid.
Vid 1991 års taxering medges avdrag med endast 75 procent av det belopp som följer av första stycket 6). Motsvarande gäller för avdrag som yrkas vid nämnda taxering med stöd av punkt 6 fjärde stycket av anvisningarna och avser avgift som erlagts efier den 5 december 1989.
4785 Sammanlagda beloppet av den Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika skattskyldiges inkomster av näringsförvärvskällor, minskat i förekom- verksamhet. och tjänst, minskat i mande fall med sådant avdrag som förekommande fall med sådant avavses I 46 och 46 u §§. utgör taxerad drag som avses i 46 §, utgör taxerad inkomst. förvärvsinkomst.
Den taxerade inkomsten avrundas Den taxerade förvärvsinkomsten nedåt till helt hundratal kronor. avrundas nedåt till helt hundratal
kronor.
48§ 2 mom.” Skattskyldig fysisk per- 2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket un- son, som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret, har rätt der hela beskattningsåret, har rätt till. kommunalt grundavdrag med ull kommunalt grundavdrag enligt 10.000 kronor. följande.
Grundavdraget uppgår till 0,32
basbelopp för taxerad inkomst som
inte överstiger 1.86 basbelopp. För
taxerad inkomst som överstiger 1,86
men inte 3,04 basbelopp uppgår
grundavdraget till 0,32 busbelopp
ökut med 25 procent av det belopp
varmed den taxerade inkomsten
överstiger 1.86 men inte 2,89 basbe-
lopp. För taxerad inkomst som över-
stiger 3,04 basbelopp uppgår grund-
avdraget till det belopp som enligt
föregående mening utgår vid en taxe-
rad inkomst på 3.04 basbelopp mins-
kat med I0 procent av det belopp var-
med den taxerade inkomsten översti-
ger 3,04 basbelopp, dock lägst till
0,32 basbelopp.
Har skattskyldig under beskatt- Har skattskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller annan ningsåret uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör skattepliktig gottgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (1958:295) om inkomst enligt lagen (1958:295) om
"Senaste lydelse 1986:473. Senaste lydelse 1986:1113.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
sjömansskatt skall grundavdraget sjömansskatt skall grundavdraget minskas med en tolftedel för varje minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar för vilken period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskatt- den skattskyldige uppburit beskattningsbar inkomst enligt nämnda lag ningsbar inkomst enligt nämnda lag samt enligt 18 2 mom. lagen skatte- samt enligt 1§ 2 mom. lagen skattepliktig dagpenning. Det sålunda be- pliktig dagpenning. räknade grundavdraget avrundas Med basbelopp avses basbeloppet uppåt till helt hundratal kronor. enligt lagen (1962:381) om ullmän
försäkring för året före taxeringsåret.
Grundavdraget får inte överstiga den skattskyldiges inkomst av aktiv näringsverksamhet och tjänst minskad med avdrag som avses i 46§. I inkomst av tjänst inräknas därvid inte intäkt som avses i 32§ I mom. första stycket h och i. Som avdrag enligt 46§ räknas därvid inte avdrag som på grund av dispens enligt punkt 6 tredje stycket av anvisningarna till 46§ grundas på inkomst av passiv näringsverksamhet eller intäkt som avses [32§ I mom. första stycket h.
Grundavdraget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
3 mom.” Skattskyldig fysisk per- 3 mom. Skattskyldig fysisk per-
son, som varit bosatt här i riket en- son, som varit bosatt här i riket endast under en del av beskattnings- dast under en del av beskattningsåret. har rätt till kommunalt grund- året, har rätt till kommunalt grundavdrag med en tolftedel av 10000 avdrag med en tolftedel av 0,32 baskronor för varje kalendermånad el- belopp för varje kalendermånad cljer del därav, varunder han varit bo- ler del därav, under vilken han varit satt här i riket. Härvid gäller bestäm- bosatt här i riket, varvid bestämmelmelserna i 2 mom. andra stycket. Det serna i 2 mom. tredje — sjätte stycksålunda beräknade grundavdraget ena tillämpas. avrundas uppåt till helt hundratal kronor.
4 mom. Skattskyldig fysisk per-
son, som varit bosatt här i riket under
hela eller någon del av beskattnings-
året och vars inkomst till inte obetyd-
lig del har utgjorts av folkpension,
har rätt att i stället för kommunalt
grunduvdrag enligt 2 eller 3 mom. få
särskilt kommunalt grundavdrag en-
ligt bestämmelserna i punkt I av an-
visningarna.
Det särskilda grundavdraget av-
rundas nedåt till helt hundratal kro-
nor.
"Senaste lydelse 1986:1113. 28
50 §5
I mom. Skatskyldigs beskatt- Den taxerade förvärvsinkomsten ningsbara inkomst fastställs enligt be- minskad med kommunalt grundavstämmelserna i 2 och 3 mom. samt drag utgör beskattningsbar förvärvs- 52s. inkomst.
2 mom. För fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret, utgörs den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt grundavdrag. Den beskanutningsbura inkomsten skall anges i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som inte uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.
Har den skattskyldiges skatteförmåga under beskattningsåret vurit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olvckshändelse. ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige varit berättigad till allmänt barnbidrag. eller annan därmed jämförlig omständighet. får den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt fått uvdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp. varmed jämkning medgetts.
Om skuattskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad urbetstlöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet understigit vad han kan anses håva behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum) är den skattskyldige berättigad till avdrag för nedsatt skatteförmåga.
Senaste lydelse av 508 I mom, 1986:1113 508 2 mom. prop. 1989:90:74 508 3 mom. 1986:1113.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
Även skattskyldig, vars inkomst tillicke obetydlig del wutgjorts av folkpension, år — om särskilda omständigheter icke föranleda annat — berättigad till avdrag för nedsatt skatteförmåga.
Vad i andra stycket sägs om minskning av avdraget med belopp, varmed jämkning erhållits vid beräkning av sjömansskatt, skall också tillämpas i fråga om avdrag enligt tredje och fjärde styckena.
Vad härefter återstår avrundas nedåt ull helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.
3 mom. För annan skattskyldig än som uvses i 2 mom. utgör den taxerade inkomsten tillika beskattningsbar inkomst.
Den beskattningsbara inkomsten avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
ras en var för sin inkomst.
Avdrag, som i S0§ 2 mom. andra eller tredje stvcket sägs, beräknas för vurdera maken för sig. Härvid iakttages att vardera mukens skatteförmåga bedömes med hänsyn tull makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet samt att avdrag enligt 50§ 2 mom. undra stycket för makarna tillsammans icke må överstiga det högsta belopp som där angives.
Avdrag enligt 50§ 2 mom. fjärde stycket beräknas för vardera maken för sig utan hänsyn tagen till andra makens inkomst. I fråga om jämkning av avdraget enligt bestämmelserna i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 505 skall för vardera maken beaktas värdet av hälften av makarnas sammanlagda skattepliktiga förmögenhet. Vid jämkning som nu sagts skall vidare bortses från sådan förmögenhet, som enligt 8§ lagen (1947:577) om statlig förmögen-
"Senaste lydelse 1986:507. 30
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
hetsskatt skall räknas in i den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet.
53§ I mom." Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser. meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 738§ sägs: a) fysisk person: för tid, under vilken han varit här i riket bosatt: för all inkomst, som förvärvats inom eller utom riket; samt för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt: för inkomst av här belägen fastig- för inkomst av näringsverksamhet het; som hänför sig till fastighet eller fast för inkomst av rörelse, som här be- driftställe här i riket; drivits från tast driftställe: för inkomst av näringsverksamhet som utgör intäkt när egendom som uvses I 26§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som innefattar nyttjunderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket övergår till privatbostad eller avyttras:
för inkomst vid avvttring dels av aktier och andelar i andra svenska aktiebolag. handelsbolag och ekonomiska föreningar än sådana som avses i 28 7 mom. lagen om statlig inkomstskatt, dels av konvertibla skuldebrev och konvertibla vinstandelsbevis som utgetts av svenska aktiebolag, dels av sådana av svenska aktiebolag utfästa optionsrätter som avser rätt till nvteckning eller köp av aktie och blivit utfästa i förening med skuldebrev och dels optioner och terminer som avser något av nu nämnda finansiella instrument, om överlåtaren vid något tillfälle under de tio kalenderår som närmast föregått det år då uvyttringen skedde haft sitt egentliga bo och hemvist här i riket eller stadigvarande vistats här: för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun: | för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten eller svensk kommun, i den mån inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket: för arvode och annan liknande ersättning som uppburits i egenskap av ledamot elter suppleant i styrelse eller annat liknande organ i svenskt aktiebolag eller annan svensk juridisk person, oavsett var verksamheten utövats: för pension enligt lagen (1962: för pension enligt lagen (1962:
WScnaste lydelse 1989:1039. 31
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
381) om allmän försäkring till den 381) om allmän försäkring till den del beloppet överstiger 10000 kro- del beloppet överstiger 0,32 basbenor och för annan ersättning enligt lopp och för annan ersättning enligt nämnda lag: nämnda lag;
för pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;
för belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepenstionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven försäkringsrörelse:
för ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgätt till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän:
för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd:
för timstudiestöd och inkomstbidrag enligt studiestödslagen (1973:349):
för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst;
för återfört avdrag för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavpifter, för restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter i den mån avdrag har medgetts för avgifterna samt för avgifter som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3 och som satts ned genom ändrad debitering i den mån avdrag har medgetts för avgifterna:
för vinst vid icke yrkesmässig avvittring av fastighet här i riket eller rörelse som bedrivits från fast driftställe här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse och av egendom som uvses 135 §3a mom. och som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket; samt
för vinst vid icke yrkesmiässig avvittring dels av aktier och andelar i sådana svenska företag som avses i punkt 4a av anvisningarna till 41§, dels uv konvertibla skuldebrev som utgivits av svenska aktiebolag och dels av sådana av svenska uktiebolag utfästa optionsrätter som avses i 35§ 3 mom. första stycket, om överlåtaren vid något tillfälle under de tio kalenderår som närmast föregått det år då avyttringen skedde haft sitt egentliga bo och hemvist här i riket eller stadigvarande vistats här;
b) dödsbo:
för all inkomst som förvärvats inom eller utom riket.
(Se vidare anvisningarna.)
' [4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 mom! Inkomst hos vanli- 2 mom. Inkomst hos vanliga handelsbolag, kommanditbolag, ga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag, rederier och juridiska enkla bolag, rederier och juridiska personer. som enligt författning eller personer, som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta annan samfällighet än att förvalta annan samfällighet än sådan som har taxerats såsom sär- sådan som har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser mark- skild taxeringsenhet och avser marksamfällighet eller regleringssamfäl- samfällighet eller regleringssamfälhighet, hänförs till de särskilda del- lighet. hänförs till de särskilda delägarnas inkomst med belopp, som ägarnas inkomst med belopp, som för en var motsvarar hans andel av för en var motsvarar hans andel av bolagets, rederiets eller samfällighe- bolagets. rederiets eller samfällighetens inkomst. Motsvarande gäller in- tens inkomst. Motsvarande gäller inkomst hos utländsk juridisk person i komst hos utländsk juridisk person i fall som avses 1 punkt 10 andra fall som avses i punkt 10 andra stycket av anvisningarna. I fråga om stycket av anvisningarna. I fråga om vad som avses med utländsk jtridisk vad som avses med utländsk juridisk person i denna lag gäller vad som person i denna lag gäller vad som sägs I 16§ 2 mom. första stycket la- sägs 1 16§ 2 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomst- gen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Delägare is.k. gruvbolag taxe- skatt. ras för den inkomst han åtnjutit av bolagets verksamhet.
3 mom.” Avlider skattskyldig, skall för det beskattningsår, då dödsfallet inträffade, dödsboet efter honom taxeras såväl för inkomst, vilken den avlidne haft, som för inkomst, vilken ingått till dödsboet efter dödsfallet, och skall därvid för dödsboet tillämpas vad som enligt bestämmelserna i denna lag skolat gälla för den avlidne.
För senare beskattningsår än det, då dödsfallet inträffade, tillämpas vad som sägs om dödsbo endast om den avlidne vid sitt frånfälle var bosatt här i riket: i annat fall anses dödsbo som sådan här i riket icke hemmahörande juridisk person som inte skall taxeras till kommunal inkomstskatt.
Från och med det taxeringsär som Från och med det taxeringsår som följer närmast efter det fjärde kalen- följer närmast efter det fjärde kalenderåret efter det kalenderår, då deråret efter det kalenderår, då dödsfallet inträffade, tillämpas dock dödsfallet inträffade, tillämpas dock bestämmelserna om handelsbolag bestämmelserna om handelsbolag på dödsbo efter den som vid sitt på dödsbo efter den som vid sitt frånfälle var bosatt här i riket, om frånfälle var bosatt här i riket, om för dödsboet skulle ha beräknats för dödsboet skulle ha beräknats högre till statlig inkomstskatt taxe- högre till statlig inkomstskatt taxerad inkomst än 10 000 kronor eller rad inkomst än 10 000 kronor eller större skattepliktig förmögenhet än större skattepliktig förmögenhet än 100 000 kronor. Dödsbo på vilket be- 100.000 kronor. Bestämmelserna om stämmelserna om handelsbolag varit handelsbolag i punkterna I och 2 av tillämpliga något beskattningsår an- anvisningarna till 22 § och punkt I av ses därefter som sådant bolag i be- anvisningarna till 23 § tillämpas dock skattningshänseende, vavsett storle- inte. Ingår i dödsbo sådan egendom ken av boets inkomst eller förmö- som vid dödsfallet var privatbostad,
HM Senaste lydelse 1989:1039. "Senaste lydelse 1986:1113.
3 Riksdagen 1989/90. Saml. I. Nr 110 Del I
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
genhet. Bestämmelserna 1 detta som uvses i 5§, skall reglerna om pristycke tillämpas icke på fideikom- vatbostad tillämpas intill utgången av missbo. nyss angiven tid om egendomen fort-
farande uppfyller förutsättningarna
för att kunna räknas som privatbos-
tad. Dödsbo på vilket bestämmel-
serna om handelsbolag varit tillämp-
liga något beskattningsår anses där-
efter som sådant bolag, i beskatt-
ningshänseende, oavsett storleken
av boets inkomst eller förmögenhet.
Bestämmelserna i detta stycke till-
lämpas icke på fideikommissbo.
Om särskilda skäl föreligger, får riksskatteverket på ansökan förklara att dödsbo, som enligt föregående stycke skall behandlas såsom handelsbolag i beskattningshänseende, får taxeras enligt bestämmelserna i andra stycket. Ansökan skall för att kunna upptagas till prövning göras hos riksskatteverket senast under äret efter det taxeringsår, då dödsboet första gången skall behandlas som handelsbolag i beskattningshänseende. Mot beslut, som riksskatteverket meddelat i sådant ärende, får talan inte föras.
54 85 Från skattskyldighet frikallas: a) medlem av konungahuset: för av staten anvisat anslag: b) i utlandet bosatt person:
för sådan inkomst, för vilken avgift enligt lagen om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erläggas eller beträffande vilken befrielse från sådan avgift skall åtnjutas jämlikt särskilt stadgande i samma lag:
c) ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 2§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152):
för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan användning som gör att byggnad enligt 2 kap. 2§ fastighetstaxeringslagen skall indelas som specialbyggnad, dock ej kommunikationsbyggnad, distributionsbyggnad eller reningsanläggning;
d) ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 3§ fastighetstaxeringslagen:
för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan egendom och sådan användning som avses i nämnda lagrum;
c) i riket bosatt delägare i dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke varit här i riket bosatt:
för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet är skyldigt att betala inkomstskaltt;
f) här i riket bosatt fysisk person, som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av annan anställning där än anställning ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg:
M Senaste lydelse 1985:362.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
för inkomst av anställningen i den omfattning som anges i punkt 3 av anvisningarna.
Av 708 framgår att personer som där avses är frikallade från skattskyldighet för vissa inkomster.
(Sc vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 195
1.” Socialbidrag, begravningshjälp samt underhåll, som har lämnats intagen i kriminalvårdsanstalt eller patient på sjukhus e. d. utgör inte skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsavgifter. Som begravningshjälp behandlas inte tjänstepension avseende tid efter den pensionsberättigades frånfälle.
Med skadeståndstörsäkring förstås försäkring, enligt vilken den försäkrade äger utfå ersättning för skadestånd vartill han är berättigad på grund av personskada (överfallsskydd o. d.).
Ersättning till följd av personskada som utgår i annan form än periodisk utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser i denna lag.
Om engångsbelopp, som utgår till följd av personskada, utgör ersättning för framtida förlust av skattepliktig inkomst. skall dock 40 procent av beloppet avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två eller flera sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad som nu har sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från ett eller flera engångsbelopp under beskattningsåret får emellertid — i förekommande fall tillsammans med vad som avräknats tidigare år — för samma personskada sammanlagt icke överstiga femton basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall avräknad del av ett engångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som har fastställts för det år under vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt för lyftning.
Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår till följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt 32§ I mom., mot engångsbelopp. gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångsbelopp. Utbytes annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § I mom., möt engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet upptagas såsom skattepliktig intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nu sagts mot engångsbelopp. skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt.
Lön, som utgär från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16§ andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring äger uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa, är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning att betrakta som skattepliktig inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren. därest den till den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall,
"Senaste lydelse 1988:359, ' 'n
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
då arbetsgivaren står s. k. självrisk enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeföräkring eller lagen (1976:3850) om arbetsskadeförsäkring, räknas till skattepliktig inkomst enligt de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda lag.
Skatteplikt föreligger inte för bi- Skatteplikt föreligger inte för bidrag från stat eller kommun, som ut- drag från stat eller kommun, som utgår enligt av regeringen eller av stat- går enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestäm- lig myndighet meddelade bestämmelser, i samband med utbildning el- melser, i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och ler omskolning, till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen avser traktamente den mån bidragen avser traktamente och särskilt bidrag. Flyttningsbidrag och särskilt bidrag. Flyttningsbidrag som lämnas av en arbetsmarknads- som lämnas av en arbetsmarknadsmyndighet utgör inte skattepliktig myndighet utgör inte skattepliktig intäkt i följd varav avdrag inte med- intäkt i följd varav avdrag inte medges för den kostnad som sådant bi- ges för den kostnad som sådant bidrag eller stöd är avsett att täcka. drag eller stöd är avsett att täcka. Skatteplikt föreligger inte heller för Skatteplikt föreligger inte heller för bidrag från en allmän försäkrings- bidrag från en allmän försäkringskassa till handikappade eller föräld- kassa till handikappade eller föräldrar till handikappade barn för an- rar till handikappade barn för anskaffning eller anpassning av motor- skaffning eller anpassning av motorfordon. Utgär bidraget till en nä- fordon. Utgår bidraget till en näringsidkare för näringsverksamhe- ringsidkare för näringsverksamheten tillämpas bestämmelserna om ten tillämpas bestämmelserna om näringsbidrag i punkt 2 av anvisning- näringsbidrag i punkt 9 av anvisningurna. arna till 22§.
Kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig intäkt.
Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrap som utgär i samband med arbetsplacering som utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande: av flyktingar.
Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond till fullföljande av sitt ändamål utgiver för mottagarens utbildning.
Enligt 46 § 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt till avdrag för bidrag till barns underhåll. Sådant underhållsbidrag skall icke hänföras till skattepliktig inkomst.
3. Eftergivet belopp av ränta eller
amortering på statliga lån till bo-
stadshus skall inte tas upp som skatte-
pliktig intäkt. Detsamma gäller i
fråga om sådant räntebidrag som av-
ses I
a) 36-38§§ bostadsfinansierings-
förordningen (1974:946) och punkt 8
av övergångsbestämmelserna — till
nämnda förordning,
b) 33§ bostadslånekungörelsen
(1967:552). 36
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
c) 39 och 41§§ nybyggnadslåne-
förordningen för bostäder
(1986:692),
d) 38, 40 och 41 §§ ombyggnadslå-
neförordningen för bostäder
(1986:693).
e) 3§ förordningen (1986:82) om
ränta och amortering m.m. i fråga
om vissa statliga tilläggslån till kul-
turhistoriskt värdefulla byggnader,
f) 98 förordningen (1984:614) om
lån för förvärv av vissa fastigheter
som har förköpts enligt förköpslagen
(1967:868),
g) 6§ förordningen (1985:352) om
lån m.m. för gatukostnadsersättning
i vissa fall,
h) 158 förordningen (1987:258)
om stöd för flerbarnsfamiljer för köp
av egnahem,
i) förordningen A1983:974) om
statligt räntestöd vid förbättring av
bostadshus,
j) I5§ förordningen (1977:332)
om statligt stöd till energibeparande
åtgärder i bostadshus m.m.
till 20 §
1.35 Till skattskyldigs levnadskost- 1. Till skattskyldigs levnadskost-
nader, för vilka avdrag enligt denna nader, för vilka avdrag enligt denna paragraf ej medges, räknas bland paragraf ej medges, räknas bland annat premier för egna personliga annat premier för egna personliga försäkringar och avgifter till kassor, försäkringar och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslut- föreningar och andra sammanslutningar, i vilka den skattskyldige är ningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock göras för medlem. Avdrag får dock göras för sådana premier och avgifter i den sådana premier och avgifter i den omfattning som anges i 25 § I mom., omfattning som anges i 33§, 46§ 33 § och 46 § 2 mom. samt punkt 2 av 2 mom., punkterna 21 och 23 av ananvisningarna till 22 §, punkt 9 av visningarna till 23§ och punkt 6 av anvisningarna till 29 § och punkt 6 av anvisningarna till 33§.
anvisningarna till 33 §.
Utgifter för representation och liknande ändamål är att hänföra till omkostnader i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla affärsförbindelser och liknande eller dä utgifterna avser jubileum för företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten, stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna är att hänföra till personalvård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med större belopp än som kan anses skäligt och inte i något fall för utgifter för spritdrycker och vin. Avdrag för
Senaste lydetse 1987:1303.
mältidsutgifter medges normalt inte med större belopp än som motsvarar skäliga utgifter för lunch. Till kostnader för hälsovård, sjukvård samt företagshälsovärd, för vilka avdrag inte medges enligt denna paragraf, räknas kostnader för hälso- och sjukvård för vilken ersättning inte utges enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring i den mån kostnaderna inte avser antingen sjuk- och tandvårdskostnader som uppkommer vid insjuknande i samband med tjänsteförrättning utomlands eller sjuk- och tandvårdskostna-
der för anställd som inte är försäkrad ec nligt lagen om allmän försäkring,
kostnader för företagshälsovård som inte uppfyller villkoren för bidrag en-
ligt förordningen (1985:326) om bidrag till företagshälsovård samt kostnader för sådan verksamhet som avser rehabilitering eller liknande och som inte bedrivs efter grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer.
y Sån
till 21
(288 andra stycket)
Ersättning i form av royalty eller I. Näringsverksamhet anses föreperiodiskt utgäcnde avgift för ut- ligga om en skattskyldig erhåller er-
nyttjande av materiella eller imma- sättning i form av royalty eller perio-
teriella tillgångar är att anse såsom diskt utgående avgift för utnyttjande
intäkt av rörelse, såvitt inte royaltyn av materiella eller immateriella tilleller avgiften är av beskaffenhet att gångar, såvida inte royaltyn eller av-
böra hänföras till intäkt av fastighet giften är av beskaffenhet att böra eller av tjänst. hänföras till intäkt av tjänst.
(anv. till 27§ p. 5)
Rörelse anses föreligga om del- 2. Näringsverksamhet anses före-
ägare I fåmansföretag eller närstå- ligga om delägare i fåmansförcetag elende till sådan delägare avyttrar hy- ler fåmansägt handelsbolag eller närresrätt, patenträtt eller liknande rät- stående till sådan delägare avyttrar tighet under förutsättning att ersätt- hyresrätt, patenträtt eller liknande ningen för rättigheten skulle ha ut- rättighet, under förutsättning att er-
gjort intäkt av rörelse om verksam- sättningen för rättigheten skulle ha
heten i företaget hade drivits av den utgjort intäkt av näringsverksamhet som avyttrat rättigheten. om verksamheten i företaget hade
Senaste Ivdelse uv
punkt I av anvisningarna till 21 § 1972:741 § punkt 2 av anvisningarna till 218 § 1972:741 punkt 3 av anvisningarna till 21 § 1979:500 punki + av anvisningarna till 21.8 § 1984:190 punkt 5 av anvisningarna till 21. $ 1983:1007 § punkt 6 av anvisningarna till 21 § 1972:741 § punkt 7 av anvisningarna till 21.8 1972:7-41 punkt av anvisningarna till 21.8 1975:259 punkt 9 av anvisningarna till 21.8 1984:190 punkt 10 av anvisningarna till 21 § 1981:295 punkt 12 av anvisningarna till 218 1972:741 punkt 13 av anvisningarna till 218 1972:741 punkt 14 av anvisningarna till 21 § 1989:232 punkt I5 av anvisningarna till 21 § 1981:1150 punkt 16 av anvisningarna till 21 § 1987:121
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
drivits av den som avyttrat rättighe-
ten.
3. Tomtrörelse utgör en särskild
form av näringsverksamhet. (anv. till 27 § p. 2)
Tomtrörelse anses föreligga, när Tomtrörelse anses föreligga, när någon bedriver verksamhet som hu- någon bedriver verksamhet som huvudsakligen avser försäljning av vudsakligen avser försäljning av mark för bebyggelse (byggnads- mark för bebyggelse (byggnadstomt) från fastighet, som uppenbar- tomt) från fastighet. som uppenbarligen har förvärvats för att ingå i yr- ligen har förvärvats för att ingå i yrkesmässig markförsäljning. såsom kesmässig markförsäljning, såsom när fastighet har köpts av ett tomt- när fastighet har köpts av ett tomtbolag e.d. eller när förvärvet har av- bolag e. d. eller när förvärvet har avsett mark som enligt detaljplan är sett mark som enligt detaljplan är avsedd för bebyggelse. avsedd för bebyggelse.
Fövrigt anses försäljning av bygg- I övrigt anses försäljning av byggnadstomt ingå i tomtrörelse, om den nadstomt ingå i tomtrörelse, om den skattskyldige under tio kalenderär — skattskyldige under tio kalenderår — frånsett överlätelse som avses i 2 § frånsett överlåtelse som avses i 2 § lagen (1978:970) om uppskov med lagen (1990:000) om ersättningsfonbeskattning av realisationsvinst— har der — har avyttrat minst 15 byggnadsavyltrat minst 15 byggnadstomter. tomter. Detsamma gäller om makar Detsamma gäller om makar under under äktenskapet har sålt sammanäktenskapet har sålt sammanlagt lagt minst 15 byggnadstomter under minst 15 byggnadstomter under an- angivna tid. Har försäljning av byggatvna tid. Har försäljning av bygg- nadstomter skett från olika fastighenadstomter skett från olika fastighe- ter eller från olika delar av en fastigter eller från olika delar av en fastig- het, medräknas vid beräkningen av het, medräknas vid beräkningen av antalet tidigare sålda byggnadstomantalet tidigare sälda byggnadstom- ter endast sådana tomter som med ter endast sådana tomter som med hänsyn till deras inbördes läge norhänsyn till deras inbördes läge nor- malt kan anses ingå i en och samma malt kan anses ingå i en och samma tomtrörelse. Vid beräkning av antatomtrörelse. Vid beräkning av anta- let tidigare sålda byggnadstomter let tidigare sålda byggnadstomter likställs med försäljning upplåtelse likställs med försäljning upplåtelse av mark i och för bebyggelse. Har av mark i och för bebyggelse, utom fastighet genom köp, byte eller därdå fråga är om kommuns upplåtelse med jämförlig överlåtelse eller geav tomträtt. Har fastighet genom nom gåva överförts till föräldrar, farköp, byte eller därmed jämförlig eller morföräldrar, make, avkomöverlåtelse eller genom gåva över- ling eller avkomlings make, till förts ull föräldrar, far- eller morför- dödsbo. vari den skattskyldige eller äldrar, make. avkomling eller av- någon av nämnda personer är delkomlings make. till dödsbo. vari den ägare, eller till aktiebolag, handelsskattskyldige eller någon av nämnda bolag eller ekonomisk förening, vari personer är delägare, eller till aktic- den skattskyldige ensam eller tillbolag. handelsbolag eller ckono- sammans med sådana personer på misk förening. vari den skattskyl- grund av det samlade innehavet av dige ensam eller tillsammans med aktier eller andelar har ett bestämsådana personer på grund av det mande inflytande, anses tomtrörelse samlade innehavet av aktier eller an- föreligga. om överlätaren och den
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
delar har ett bestämmande infly- nye ägaren sammanlagt har avyttrat tande, anses tomtrörelse föreligga, minst 15 byggnadstomter. Tomtröom öÖverlåtaren och den nyc ägaren relsen anses påbörjad i och med avsammanlagt har avyttrat minst 15 yvttringen av den femtonde byggbyggnadstomter. Tomtrörelsen an- nadstomten. ses påbörjad i och med avyttringen av den femtonde byggnadstomten.
Försäljning av byggnadstomt för Försäljning av byggnadstomt för att av anställda huvudsakligen an- att av anställda huvudsakligen användas för gemensamt ändamål eller vändas för gemensamt ändamål eller till anställd för att bereda honom bo- till anställd för att bereda honom bostad anses inte utgöra tomtrörelse, stad anses inte utgöra tomtrörelse, om inte försäljningen görs av skatt- om inte försäljningen görs av skattskyldig som avses i första stycket el- skyldig som avses i andra stycket eller av skattskyldig som driver bygg- ler av skattskyldig som driver byggnadsrörelse eller handel med fastig- nadsrörelse eller handel med fastigheter. heter.
Säljs byggnadstomt av någon som Säljs byggnadstomt av någon som bedriver byggnadsrörelse eller han- bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter, anses försälj- del med fastigheter, anses försäljningen ingå i den övriga verksamhe- ningen ingå i den övriga verksamheten, om inte tomtrörelse utgör den ten, om inte tomtrörelse utgör den huvudsakliga verksamheten. huvudsakliga verksamheten.
Har skattskyldig och hans make, Har skattskyldig och hans make, om de med hänsyn till antalet tomt- om de med hänsyn till antalet tomtförsäljningar enligt andra stycket an- försäljningar enligt tredje stycket anses ha drivit tomtrörelse, inte sålt ses ha drivit tomtrörelse, inte sålt någon byggnadstomt under de se- nägon byggnadstomt under de senaste tio kalenderåren före taxe- naste tio kalenderåren före taxeringsåret, anses avyttring av bygg- ringsåret, anses avyttring av byggnadstomt som därefter sker inte som nadstomt som därefter sker inte som tomtrörelse, om inte byggnadstom- tomtrörelse, om inte byggnadstomten ingår i detaljplan eller avytt- ten ingår i detaljplan eller avyttringen har skett under sådana för- ringen har skett under sådana förhållanden att tomtrörelse på nytt an- hållanden att tomtrörelse på nytt anses föreligga enligt bestämmelserna i ses föreligga enligt bestämmelserna i första eller andra stycket. Overlå- andra eller tredje stycket. Överlåtelse som avses i 2 § lagen (1978:970) telse som avses i 2 § lagen om ersättom uppskov med beskattning av rea- ningsfonder verkar inte avbrytande lisationsvinst verkar inte avbrytande på uppehåll som nu nämnts. på uppehåll som nu nämnts.
Utan hinder av vad i föregående stycke sagts skall avvittring av byggnadstomt anses utgöra led i tomtrörelse, om nedskrivning av byggnadstomt hur skett i rörelsen och nedskrivet belopp inte har återförts till beskattning minst tio år före taxeringsåret.
Avyttrar skattskyldig återstoden Avyttrar skattskyldig återstoden av lagret i sådan tomtrörelse som av- av lagret i sådan tomtrörelse som avses I andra stycket, anses vinsten av ses I tredje stycket, anses vinsten av denna avyttring — utom den del av denna avyttring — utom den del av 40
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vinsten som belöper på mark inom vinsten som belöper på mark inom
detaljplan —- inte som inkomst av detaljplan — inte som inkomst av tomtrörelse, om inte avyttringen tomtrörelse, om inte avyttringen kan antas ha skett väsentligen i syfte kan antas ha skett väsentligen i syfte att bereda den skattskyldige eller att bereda den skattskyldige eller egendomens förvärvare eller annan, egendomens förvärvare eller annan, med vilken någondera är i intresse- med vilken någondera är i intressegemenskap, obehörig skatteförmån. gemenskap, obehörig skatteförmån. Som skattepliktig intäkt av tomtrö- Som skattepliktig intäkt av tomtrörelse räknas likväl belopp varmed relse räknas likväl belopp varmed egendomens värde har nedskrivits i egendomens värde har nedskrivits i rörelsen, i den mån nedskrivningen rörelsen, i den mån nedskrivningen inte har återförts till beskattning ti- inte har återförts till beskattning tidigare. digare.
Frågan om dödsbos avyttring av Frågan om dödsbos avyttring av byggnadstomt är att hänföra till byggnadstomt är att hänföra till tomtrörelse eller ej bedöms på tomtrörelse eller ej bedöms på samma sätt som om den avlidne samma sätt som om den avlidne hade verkställt avyttringen. hade verkställt avyttringen.
4. Byggnadsrörelse och handel
med fastigheter utgör särskilda for-
mer av näringsverksamhet. (anv. till 27 § p. 3)
Fastighet, som förvärvas genom Fastighet, som förvärvas genom köp. byte eller därmed jämförligt köp, byte eller därmed jämförligt fång, utgör omsättningstillgäng hos fång, utgör omsättningstillgång hos fastighetsägaren, om denne eller fastighetsägaren, om denne eller dennes make bedriver byggnadsrö- dennes make bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. relse eller handel med fastigheter. Detsamma gäller om fastighetsäga- Detsamma gäller om fastighetsägaren eller dennes make är företagsle- ren eller dennes make är företagsledare i ett fåmansföretag och fastig- dare i ett fåmansföretag eller ett fåheten skulle ha utgjort omsättnings- muansägt handelsbolag och fastighetillgång i byggnadsrörelse eller han- ten skulle ha utgjort omsättningstilldel med fastigheter om den hade för- gäng i byggnadsrörelse eller handel värvats av fåmansföretaget. med fastigheter om den hade förvär-
vats av fåmansföretaget.
Vad i första stycket sagts gäller Vad i andra stycket sagts gäller inte om inte om
a) fastigheten uppenbarligen har a) fastigheten uppenbarligen har förvärvats för stadigvarande an- förvärvats för stadigvarande användning i jordbruk, skogsbruk eller vändning i annan näringsverksamhet rörelse, som bedrivs av fastighets- än fastighetsförvaltning som bedrivs ägaren, dennes make eller av få- av fastighetsägaren, dennes make elmansföretag i vilket fastighetsäga- ler av fåmansföretag eller av fåmansren eller dennes make är företagsle- ägt handelsbolag i vilket fastighetsdare, ägaren eller dennes make är före-
tagsledare eller
b) förvärvet avser en- eller tvåfamiljsfastighet som uppenbarligen skall stadigvarande användas som bostad för fastighetsägaren eller dennes make eller 41
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ce) förvärvet uppenbarligen helt b) förvärvet uppenbarligen helt saknar samband med den av fastig- saknar samband med den av fastighetsägaren bedrivna byggnadsrörel- hetsägaren bedrivna byggnadsrörelsen. sen.
Har en fastighet. som inte är om- Har en fastighet, som inte är omsättningstillgång, varit föremål för sättningstillgång, varit föremål för byggnadsarbete i byggnadsrörelse. bvggnadsarbete i byggnadsrörelse, som — direkt eller genom ett han- som — direkt eller genom ett handelsbolag — bedrivs av fastighetsäga- delsbolag — bedrivs av fastighetsägaren, skall värdet av arbetet tas upp ren. skall värdet av arbetet tas upp som intäkt I byggnadsrtörelsen. Be- som intäkt i byggnadsrörelsen. Bedrivs byggnadsrörelsen — direkt eller drivs byggnadsrörelsen — direkt eller genom ett handelsbolag — av fysisk genom ett handelsbolag — av fysisk person skall dock värdet av dennes person skall dock värdet av dennes eget arbete tas upp som intäkt en- eget arbete tas upp som intäkt endast om varor av mer än ringa värde dast om varor av mer än ringa värde tas ut ur byggnadsrörelsen i sam- tas ut ur byggnadsrörelsen i samband med arbetet. band med arbetet.
Innehar skattskyldig aktie eller Innehar skattskyldig aktie eller andel i ett fastighetsförvaltande andel i ett fastighetsförvaltande företag och skulle någon av företa- företag och skulle någon av företagets fastigheter ha utgjort omsätt- gets fastigheter ha utgjort omsättningstillgång i byggnadsrörelse eller ningstillgång i byggnadsrörelse eller bandel med fastigheter om den hade handel med fastigheter om den hade innehafts av den skattskyldige, skall innehafts av den skattskyldige, skall aktien eller andelen anses utgöra aktien eller andelen anses utgör omomsättningstillvång. Vad nu sagts sättningstillgång. Vad nu sagts gäller gäller dock endast om dock endast om
a) företaget är ett fåmansföretag a) företaget är ett fåmansföretag och den skattskyldige är företagsle- och den skattskyldige är företagsiedare i företaget eller make till före- dare 1 företaget eller make till företagsledare. tagsledare.
b) intressegemenskap eljest råder b) intressegemenskap eljest räder mellan den skattskyldige och företa- mellan den skattskyldige och företaget eller get eller
c) företaget är ett handelsbolag. c) företaget är ett handelsbolag.
I fall som avses i föregående I fall som avses I föregående stycke c) skall -- förutom andelen — stycke c) skall — förutom andelen —en mot andelen svarande del av han- en mot andelen svarande del av handelsbolagets fastigheter anses som delsbolagets fastigheter anses som omsättningstillgång hos delägaren. omsättningstillgång hos delägaren. Vad nu sagts gäller dock endast de Vad nu sagts gäller dock endast de av bolagets fastigheter som skulle ha av bolagets fastigheter som skulle ha utgjort omsättningstillgångar om de utgjort omsättningstillgångar om de innehafts av delägaren. innehafts av delägaren.
Skattskyldig, som enligt bestäm- Skattskyldig, som enligt bestämmelserna i denna anvisningspunkt melserna i denna anvisningspunkt eller punkt 4 innehar omsättnings- eller punkt 5 innehar omsättningstillgång, anses bedriva rörelse. tillgång, anses — beroende på om-
ständigheterna — bedriva byggnads-
rörelse eller handel med fastigheter.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
(anv. till 27 § p. +)
Förvärvar skattskyldig genom arv 5. Förvärvar skattskyldig genom eller testamente eller genom bodel- arv eller testamente eller genom boning i anledning av makes död vär- delning i anledning av makes död depapper, fastighet eller liknande värdepapper. fastighet eller liktillgång, som har utgjort omsätt- nande tillgång, som har utgjort omningstillgång i den avlidnes rörelse, sättningstillgång i näringsverksamanses tillgången utgöra omsättnings- het hos den avlidne, anses tillgången tillgång även hos den skattskyldige. utgöra omsättningstillgång även hos
den skattskyldige.
Vad i första stycket sagts gäller en- Vad i första stycket sagts gäller endast om dast om
a) den skattskyldige vid tidpunk- a) den skattskyldige vid tidpunkten för förvärvet själv bedriver rö- ten för förvärvet själv bedriver närelse i vilken tillgången hade utgjort ringsverksamhet i vilken tillgången omsättningstillgång om den hade hade utgjort omsättningstillgång om förvärvats genom köp, byte eller den hade förvärvats genom köp. därmed jämförligt fång, byte eller därmed jämförligt fång e/-
ler
b) den skattskyldige avser att fort- b) den skattskyldige avser att fortsätta den avlidnes rörelse eller sätta den avlidnes verksamhet.
c) annan skattskyldig än som avses under al och b) förvärvar tillgång, som är nedskriven vid förvärvet. och avstår från att begära avskattning.
Med avskattning avses att den skattskyldige tar upp nedskrivningens belopp som imäkt av rörelse för det år då förvärvet ägde rum.
till 22
(anv. till 28 § p. I första och andra styckena)
Till intäkt av rörelse hänförs samt- 1 Till intäkt av näringsverksamhet liga intäkter i pengar eller varor, hänförs samtliga intäkter i pengar elsom har influtit i rörelsen. Detta in- ler varor, som har influtit i verksamnebär, att intäkten skall vara av så- heten. Detta innebär, att intäkten dan beskaffenhet, att den normalt är skall vara av sådan beskaffenhet, att att räkna med och ingår som ett led den normalt är att räkna med och ini den ifrägavarande förvärvsverk- gär som ett led i verksamheten. Hit
"Senaste lydelse av punkt I av anvisningarna till 22. $ 1982:323 punkt 2 av anvisningarna till 22.8 1981:1150 punkt 2 a av anvisningarna till 22.8 1981:1150 punkt 3 av anvisningarna till 22.8 1989:1017 punkt 4 av anvisningarna till 22 § 1984:1060 punkt 5 av anvisningarna till 22. $ 1981:295 punkt 6 av anvisningarna till 22. $ 1989:1017 punkt 7 av anvisningarna till 22.5 -1979:500 punkt 8 av anvisningarna till 22. $ 1979:500 punkt 9 av anvisningarna till 22. $ 1984:1060 punkt Il av anvisningarna till 22. $ 1975:259. 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
samheten. Hit räknas alltså infly- räknas inflytande betalning för vatande betalnmg för varor eller pro- ror, som den skattskyldige handlar dukter, som den skattskyldige hand- med eller tillverkar. Det sagda gäller lar med eller tillverkar. Det sagda även då näringsidkaren vid överlågäller även då rörelseidkaren vid telse av verksamheten låter befintöverlåtelse av rörelsen låter befint- liga varor ingå i överlåtelsen. Denna liga varor eller produkter ingå i över- överlåtelse utgör då så att säga den låtelsen. Denna överlåtelse utgör då sista affärshändelsen i verksamheså att säga den sista affärshändelsen i ten. hans rörelse. Däremot räknas inte hit sådan intäkt, som kan inflyta till den skattskyldige vid sidan av rörelsen eller utanför vad som normalt är att unse som driftinkomst, t.ex. vid avyttring av personlig lösegendom eller för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda fastigheter. Intäkt, som erhålls genom en sådan oberoende av rörelsen gjord avvitring, skall tas upp som intäkt vid beräkning av realisationsvinst enligt 35 och 36 §§. Som skattepliktig intäkt räknas inte statligt avgångsvederlag i form uv engångsbelopp tll renskötselutövare i samband med att han upphör med sin renskötsel.
Till intäkt av rörelse hänförs vad Till intäkt av näringsverksamhet som inflyter vid avyttring av maski- hänförs också vad som inflyter vid ner och andra för stadigvarande avyttring av maskiner och andra för bruk avsedda inventarier eller av stadigvarande bruk avsedda inventillgängar som är likställda med tarier eller av tillgångar som är likdessa vid beräkning av värdeminsk- ställda med dessa vid beräkning av ningsavdrag. Om beräkning i vissa värdeminskningsavdrag. Även erfall av intäkt vid överlåtelse av skepp sättning som i fall som avses i 2§ och luftfartyg m.m. finns bestämmel- andra och tredje styckena lagen ser i 2 § lagen (1966:172) om avdrag (1990:000) om — ersättningsfonder för avskrivning på skeppskontrakt uppbärs av en fysisk person eller ett m.m. dödsbo utgör intäkt av näringsverk-
samhet om den skattskyldige begär
det.
Till intäkt av näringsverksamhet
hänförs vidare vinst vid icke yrkes-
mässig avvttring (realisationsvinst)
av undel i sådan ekonomisk förening
som avses i 2§ 8 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
såvida innehavet av andelen betingats
av sådan verksamhet. I fråga om
handelsbolag hänförs till intäkt av
näringsverksumhet också realisa-
tionsvinst vid avyttring av andra till-
gångar som avses i 27§ I mom., av
tillgångar som avses i 28§, 29§ 44
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I mom. och 30§ samt av förpliktelser
som avses 3 § I mom. nämnda lag.
Har en tillgång tagits ut ur en för-
värvskälla sker beskattning som om
tillgången i stället hade avyttrats för
ett vederlag motsvarande marknads-
värdet (uttagsbeskattning). Vad nu
sagts gäller dock endast om vederlag
eller vinst vid en uvyttring skulle ha
tagits upp som intäkt av näringsverk-
samhet och särskilda skäl mot uttags-
beskattning inte föreligger.
Uttagsbeskattning sker också vid
uttag i mer än ringa omfattning av
tjänst. Värdet av bilförmån beräknas
enligt bestämmelserna i punkt 2 av
anvisningarna till 42§.
(anv. till 28 § p. 2 första stycket)
Utdelning på aktier och andelar i 2. Ränta på banktillgodohavanden ekonomiska föreningar samt ränta som hör till näringsverksamhet och räknas som intäkt av rörelse i den på kundfordringar wtgör intäkt av mån intäkten influtit från kapital som näringsverksuamhet. Detsamma gälkan anses tillhöra rörelsen. Som in- ler beträffande ränta och utdelning täkt av rörelse räknas i samma mån på omsättningstillgångar samt utdelutdelning som uppburits från aktie- ning som uppburits från aktiebolag bolag eller ekonomiska föreningar i eller ekonomiska föreningar i förförhållande till gjorda inköp (rabatt) hållande till gjorda inköp (rabatt) eleller försäljningar (pristillägg). ler försäljningar (pristillägg). Ränta (fr anv. till 21§ p. 9 och anv. till 248 och utdelning på sådan andel i ekop. 2a) nomisk förening som avses i 2§ 8
mom. lagen ((1947:576) om statlig
inkomstskatt utgör intäkt av närings-
verksamhet om innehavet av andelen
betingas av sådan verksamhet.
Som intäkt av näringsverksamhet
räknas i fråga om handelsbolag all
ränta och utdelning samt lotterivinst
som inte är frikallad från beskattning
enligt 19§.
(anv. till 28 § p. 2 andra stycket)
I bank- och annan penningrörelse 3. I bank- och annan penningröoch i försäkringsrörelse är utdelning relse och i försäkringsrörelse är utpå aktier och andelar i aktiefonder delning på aktier och andelar i aktieoch ekonomiska föreningar att fonder och ekonomiska föreningar räkna som intäkt i rörelsen. att räkna som intäkt av näringsverk-
samhet.
(anv. till 28§ p. 1 fjärde stycket)
Avyttras fastighet som utgör om- 4. Har en fastighet som utgör omsättningstillgång i rörelse skall vär- sättningstillgång avyttrats skall meddeminskningsavdrag som belöper på givna värdeminskningsavdrag som
PN 'n
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tid före avyvttringen återföras till be- inte har gjorts i räkenskaperna återskattning i rörelsen. föras till beskattning i näringsverksamheten.
5. Vid avyttring av en näringsfastighet som inte utgör omsättningstillgång lus som intäkt upp medgivna avdrag för värdeminskning av byggnad eller av markanläggning, dock inte för beskattningsår då avdraget understigit 3000 kronor, samt skogsavdrag och avdrag för substansminskning. Som intäkt tas även upp belopp varmed byggnad eller markanläggning på fastigheten har skrivits av i samband med ianspråktagande av ersättningsfond e.d. Vidare tas — för fysisk person och dödsbo -— som intäkt upp det belopp för vilket avdrag för värdehöjande reparation och underhåll av byggnad eller markanläggning på fastigheten medgetts under de fem beskattningsår som närmast föregått det aktuella beskattningsåret.
Vid avyttring av en sådan bostadsrätt eller aktic eller andel som avses i 26§ I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tas — om bostadsrättslägenheten eller den till aktien eller andelen knutna lägenheten inte utgör privatbostad eller omsättningstillgång —- för fysisk person och dödsbo som intäkt upp det belopp för vilket avdrag för värdehöjande reparätion och underhåll av lägenheten medgetts under de fem beskuttningsår som närmast föregått det aktuella beskattningsåret.
Vid avvttring av del av fastighet skall beräkning av belopp som skall las upp som intäkt grundas på förhållandena på den avvttrade fastighetisdelen.
Med avvuring jämställs sådan överföring av mark m.m. som avses i25§ 2 mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt och sådan allframtidsupplåtelse mot engångsersättning som avses i andra stycket det nämnda momentet om den innebär upplåtelse av mark, byggnad eller markanläggning.
Belopp som avses i första stycket 46
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
första och andra meningarna tas inte upp som intäkt i den mån vederlaget för egendomen — efter avräkning för den del därav som belöper på tillgångar som behandlats som inventarier vid beräkning av värdeminskningsavdrag — understiger det vid beräkning av realisationsvinst enligt lagen om statlig inkomstskatt tillämpliga omkostnadsbeloppet. Detta belopp beräknas vid tillämpning av bestämmelsen i första meningen med bortseende från bestämmelserna i 25§ 5 och 8mom. nämnda lag.
Reparation och underhåll anses som värdehöjande i den mån den avvitrade egendomen på grund av åtgärderna befann sig i bättre skick vid uvyttringen än vid ingången av det femte aret före beskatningsåret eller vid förvärvet om detta skedde senare.
Har i fall som avses i punkt I andra stycket andra meningen avdrag erhållits för avsättning till ersättningsfond för byggnader och markanläggningar gäller följande vid avvitring av fastighet med byggnad eller markanläggning som har skrivits av vid ianspråktagande av ersättningsfonden. Av det belopp som ianspråktagundet avser tas endast den del upp som intäkt som motsvarar det belopp Som tagits upp som intäkt med stöd av bestämmelserna ti första och tredje-sjätte styckena vid avyttringen av ursprungsfastigheten.
Beswämmelserna i denna punkt tilllämpas också när egendom som här uvses övergår till nv ägare genom arv, testamente, bodelning eller gåva om egendomen i och med äganderättsövergången blir eller kan antas komma att bli privatbostadsfastighet eller privatbostad. Härvid skall anses att egendomen avyttras för en köpeskilling motsvarande dess värde. Vad nu sagts gäller också om egendomen är omsättningstillgång och äganderättsövergången sker genom arv, testamente eller bodelning med anledning av mukes död.
6. Har en näringsfastighet eller del därav under den skattskyldiges inne- 47
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
hav övergått till privatbostadsfastig-
het tillämpas bestämmelserna i punkt
5. Härvid anses egendomen ha avytt-
rats vid utgången av beskattningsåret
för en köpeskilling motsvarande dess
värde. Vid tillämpning av punkt 5
fjärde stycket i fall som avses i 25§
Ömom. — första — stycket — lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
beräknas omkostnadsbeloppet enligt
första och andra meningarna i det
sistnämnda stycket om inte den skatt-
skyldige begär att beräkningen skall
ske enligt tredje meningen.
Har en bostadsrättslägenhet som
inte utgjort privatbostad ändrat ka-
raktär till privatbostad äger bestäm-
melserna i första stycket motsvarande
tillämpning. Detsamma gäller i fråga
om lägenhet som är knuten till sådan
aktie eller andel som avses i 26§ I
mom. andra stycket lagen om statlig
inkomstskatt.
(anv. till 38§ p. 2 andra stycket)
Har bostad eller annan förmån av 7. Har förmån av fastighet tillfastighet tillkommit medlem av bo- kommit näringsidkare i dennes egenstadsförening eller delägare i bo- skap av medlem av sådan bostadsstadsaktiebolag i denna hans egen- förening eller delägare i sådant boskap och är det inte fråga om upplå- stadsaktiebolag som avses i 2§ telse som avses i tredje stycket, skall 7 mom. lagen (1947:576) om statlig värdet av bostaden eller förmånen inkomstskatt skall värdet av förmåinte räknas som skattepliktig intäkt nen inte räknas som skattepliktig inför delägaren. Till följd härav får av- täkt för näringsidkaren. Utan hinder drag inte ske, såvitt det inte är fråga härav får avdrag ske för sådana inbeom en till rörelse hänförlig utgift. för talningar till föreningen eller bolaget medlemmens eller delägarens inbe- som utgör kostnader i näringsverktalningar till föreningen eller bolaget samheten. eller för andra omkostnader som hänför sig till innehavet av bostaden eller förmånen.
(anv. till 21§ p. 4 andra stycket)
Värdet av sådan ny-, till- eller om- 8. Värdet av sådan ny-, till- eller byggnad eller annan därmed jämför- ombyggnad eller annan därmed lig förbättring som avses i punkt 6 jämförlig förbättring som avses i andra stycket av anvisningarna till punkt 7/5 första stycket av anvisning- 22 § och som bekostats av arrenda- arna till 23 § och som bekostats av tor eller annan nyttjanderättshavare arrendator eller annan nyttjandeutgör intäkt av jordbruksfastighet för rättshavare utgör intäkt för fastigjordägaren för beskattningsår då hetsägaren för beskattningsår då nyttjanderättshavarens rätt till fas- nyttjanderättshavarens rätt till fastigheten upphört, om förbättringen tigheten upphört, om förbättringen utförts under tid varunder jordäga- utförts under tid varunder fastighets- 48
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ren innehaft fastigheten. Intäkten ägaren innehaft fastigheten. Intäkberäknas på grundval av tillgångens ten beräknas på grundval av tillvärde vid tidpunkten för nyttjande- gångens värde vid tidpunkten för rättens upphörande till den del till- nyttjanderättens upphörande = till gången bekostats av nyttjanderätts- den del tillgången bekostats av nytthavaren. Har nyttjanderättshavaren Janderättshavaren. Har nyttjandeerhållit ersättning av jordägaren för rättshavaren erhållit ersättning av förbättringen, utgör ersättningen in- fastighetsägaren för förbättringen, täkt av jordbruksfastighet för nytt- utgör ersättningen intäkt för nyttjanderättshavaren. janderättshavaren.
(anv. till 198 p. 2)
Med näringsbidrag avses statligt 9. Med näringsbidrag avses statstöd utan äterbetalningsskyldighet ligt stöd utan återbetalningsskyldigsom tillfaller en näringsidkare för het som tillfaller en näringsidkare näringsverksamheten. Med närings- för näringsverksamheten. Med näbidrag avses också statligt stöd som ringsbidrag avses också statligt stöd är förenat med äterbetalningsskyl- som är förenat med återbetalningsdighet om sådan skyldighet upp- skyldighet om sådan skyldighet uppkommer endast om kommer endast om
a) näringsidkaren inte uppfyller a) näringsidkaren inte uppfyller de villkor som har uppställts för stö- de villkor som har uppställts för stödet, det,
b) näringsidkaren inte följer de b) näringsidkaren inte följer de föreskrifter som har meddelats vid föreskrifter som har meddelats vid beviljandet av stödet eller beviljandet av stödet eller
c) eljest något oväntat inträffar c) eljest något oväntat inträffar som uppenbarligen rubbar förutsätt- som uppenbarligen rubbar förutsättningarna för stödet. ningarna för stödet.
Som näringsbidrag anses även Som näringsbidrag anses även stöd enligt första stycket som lämnas stöd enligt första stycket som lämnas av kommuner. skattskyldiga som av- av kommuner, skattskyldiga som avses I 78 4 mom. lagen (1947:576) om ses 17 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och allmän- statlig inkomstskatt och allmänningsskogar enligt lagen (1952:167) ningsskogar enligt lagen (1952:167) om allmänningsskogar 1 Norrland om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. och Dalarna.
Ett närinesbidrag är inte skatte- Ett näringsbidrag är inte skattepliktig inkomst om det har använts pliktig inkomst om det har använts för en utgift som inte är avdragsgill för en utgift som inte är avdragsgill vare sig direkt såsom omkostnad el- vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminsk- ler i form av årliga värdeminskningsavdrag. ningsavdrag.
Har bidraget använts för sådan ut- Har bidraget använts för sådan ut- Öft i verksamheten som är på en gift i verksamheten som är på en gång avdragsgill vid taxeringen, ut- gång avdragsgill vid taxeringen, ut-
gör bidraget skattepliktig intäkt. Är gör bidraget skattepliktig intäkt. Är
utgiften för vilken bidraget utgår av- utgiften för vilken bidraget utgår avdragpsegill vid taxeringen för tidigare dragsgill vid taxeringen för tidigare beskattningsär än det då bidraget beskattningsår än det då bidraget skall tas upp som intäkt, får den skall tas upp som intäkt, får den skattskyldige i stället göra avdrag för skattskyldige i stället göra avdrag för utgiften vid taxeringen för det år då utgiften vid taxeringen för det år då
4 Riksdagen 1989/90. Saml. I. Nr I10 Del I
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
bidraget tas upp som intäkt. Yr- bidraget tas upp som intäkt. Yrkande om detta skall göras i deklara- kande om detta skall göras i deklarationen för det beskattningsår då yr- tionen för det beskattningsår då yrkande om avdraget annars enligt kande om avdraget annars enligt denna lag först skulle ha framställts. denna lag först skulle ha framställts. Äterbetalas ett bidrag, som har ta- Återbetalas ett bidrag, som har tagits upp som intäkt, får den skatt- gits upp som intäkt, får den skattskyldige göra avdrag för det återbe- skyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. talade beloppet.
Har bidraget använts för att an- Har bidraget använts för att anskaffa en tillgäng, för vilken anskaftf- skaffa en tillgång, för vilken anskaffningsvärdet får dras av genom ärliga ningsvärdet får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. skall vid värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av värdeminskningsav- beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningsvärde anses drag såsom anskaffningsvärde anses endast så stor del av utgiften som endast så stor del av utgiften som
inte har täckts av bidraget. I fråga inte har täckts av bidraget. Är bidra-
om andra markanläggningar än täc- get större än det skattemässiga restdiken, skogsvägar och sådana som värdet för tillgången utgör skillnaanskaffats av nyttjanderättshavare den skattepliktig intäkt. Återbetalas skall dock såsom anskaffningsvärde ett näringsbidrag, som har påverkat anses den verkliga utgiften för an- beräkningen av anskaffningsvärdet i läggningen minskad med fvra tredje- nu avsett hänseende, får tillgängens delar av bidraget. Är bidraget större avskrivningsunderlag ökas med vad än det skattemässiga restvärdet för som har äterbetalats, dock med tillgången utgör skillnaden skatte- högst det belopp varmed beräk-
pliktig intäkt. Äterbetalas ett nä- ningen har päverkats. I den mån ett
ringsbidrag, som har påverkat be- näringsbidrag enligt vad nyss har räkningen av anskaffningsvärdet i föreskrivits utgjort skattepliktig innu avsett hänseende, får uillgångens täkt. får den skattskyldige vid återavskrivningsunderlag ökas med vad betalningen göra avdrag för den del som har aterbetalats, dock med som sålunda har utgjort skattepliktig högst det belopp varmed beräk- intäkt. ningen har påverkats. I den mån ett näringsbidrag enligt vad nyss har föreskrivits utgjort skattepliktig intäkt. får den skattskyldige vid återbetalningen göra avdrag för den del som sälunda har utgjort skattepliktig intäkt.
Har bidraget använts för att an- Har bidraget använts för att anskaffa tillgångar avsedda för omsätt- skaffa tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager) skall ning eller förbrukning (lager) skall vid tillämpning av 4/$ och anvis- vid tillämpning av 24§ och anvisningarna till nämnda paragraf den ningarna till nämnda paragraf den del av lägret för vilken anskaffnings- del av lagret för vilken anskaffningsvärdet har täckts av bidraget inte värdet har täckts av bidraget inte medräknas vid värdesättningen av medräknas vid värdesättningen av tillgångarna. Återbetalas ett nä- tillgångarna. Återbetalas ett näringsbidrag, som har använts för an- ringsbidrag, som har använts för anskaffande av lagertillgångar. skall skaffande av lagertillgångar, skall tillgångarnas anskaffningsvärde an- tillgångarnas anskaffningsvärde an-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/900:110
ses ha ökat med det äterbetalade be- ses ha ökat med det återbetalade beloppet. loppet.
Skall ett näringsbidrag, som har Skall ett näringsbidrag, som har uppburits ett visst beskattningsår, uppburits ett visst beskattningsår, användas för avsett ändamål först användas för avsett ändamäl först ett senare beskattningsär skall pä yr- ett senare beskattningsår skall på yrkande av den skattskyldige tillämp- kande av den skattskyldige tillämpningen av bestämmelserna i fjärde- ningen av bestämmelserna i fjärdesjätte styckena uppskjutas till taxe- sjätte styckena uppskjutas till taxeringen för det senare beskattnings- ringen för det senare beskattningsäret. året.
Har stöd med villkorlig återbetal- Har stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet som inte utgör nä- ningsskyldighet som inte utgör näringsbidrag lämnats till en näringsid- ringsbidrag lämnats till en näringsidkare för näringsverksamheten från kare för näringsverksamheten från en givare som nämns 1 första celler en givare som nämns i första eller andra stycket gäller, såvida återbe- andra stycket gäller, såvida återbetalningsskyldigheten helt eller delvis talningsskyldigheten helt eller delvis efterges, följande. Det eftergivna efterges, följande. Det eftergivna beloppet skall inte utgöra skatteplik- beloppet skall inte utgöra skattepliktip inkomst om stödet har använts tig inkomst om stödet har använts för en utgift som inte varit avdrags- för en utgift som inte varit avdragsgill vare sig direkt såsom omkostnad gill vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminsk- eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Har stödet däremot ningsavdrag. Har stödet däremot använts för en utgift som varit av- använts för en utgift som varit avdragsgill skall det eftergivna belop- dragsgpill skall det eftergivna beloppet utgöra skattepliktig intäkt. Har pet utgöra skattepliktig intäkt. Har stödet använts för att anskaffa en stödet använts för att anskaffa en tillgång, för vilken anskaffningsvär- tillgång, för vilken anskaffningsvärdet dras av genom årliga värde- det dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, får den skatt- minskningsavdrag, får den skattskyldige vid taxeringen för det år dä skyldige vid taxeringen för det år dä det eftergivna beloppet skall tas upp det eftergivna beloppet skall tas upp som intäkt, utöver ordinarie avskriv- som intäkt, utöver ordinarie avskrivning, göra ett extra värdeminsk- ning, göra ett extra värdeminskningsavdrag motsvarande det efter- ningsavdrag motsvarande det eftergivna beloppet. Detta avdrag får givna beloppet. Detta avdrag får dock inte överstiga tillgångens skat- dock inte överstiga tillgångens skattemässiga restvärde. Kan den skatt- temässiga restvärde. Kan den skattskyldige inte visa vad ett visst skuld- skyldige inte visa vad ett visst skuldbelopp har använts till, skall det an- belopp har använts till, skall det anses ha använts till direkt avdragsgilla ses ha använts till direkt avdragsgilla kostnader. kostnader.
: (anv. till 21§ p. 12)
Statligt avgångsvederlag till jord- 10. Statligt avgångsvederlag till brukare som upphört med sitt jord- jordbrukare som upphört med sitt bruk räknas som intäkt av jord- jordbruk räknas som intäkt utom bruksfastighet. Vederlaget räknas när det utgått till jordbrukare som dock icke som skattepliktig intäkt, fått särskilt Öövergångsbidrag av när det utgår till jordbrukare som statsmedel till jordbruket eller varit fätt särskilt övergångsbidrag av berättigad att få sådant bidrag, om
n rr statsmedel till sitt jordbruk eller va- han inte upphört med jordbruket.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:11( )
rit berättigad att få sådant bidrag, om han icke upphört med jordbruket. (jfr anv. till 288 p. I första stycket) (anv. till 28§ p. 9)
Sjukpenning enligt lagen 11. Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, la- (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeför- gen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbets- säkring. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) skadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeer- lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skatteplik- sättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av rörelse om sjukpen- tig intäkt om sjukpenningen grundas ningen grundas på inkomst, som på inkomst. som hänför sig till nähänför sig rörelse och för sig eller till- ringsverksamhert. Till intäkt hänförs sammans med annan sjukpenning- under nämnda förutsättning också grundande inkomst uppgår till 6 000 ersättning enligt lagen (1989:225) kronor eller högre belopp för år. Till om ersättning till smittbärare. intäkt av rörelse hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare. (jfr anv. till 21§ p. 14 och anv. till 24§ p. 9)
(anv. till 28§ p. 11)
Förmän av sådan fri grupplivför- 12. Förmån av sådan fri grupplivsäkring. avtalsgruppsjukförsäkring försäkring, avtalsgruppsjukförsäkoch trygghetsförsäkring vid arbets- ring och trygghetsförsäkring vid arskada som fastställts enligt grun- betsskada som fastställts enligt grunderna i ett är 1983 träffat avtal mel- derna i ent år 1978 träffat avtal mellan lan Sveriges fiskares riksförbund och Lantbrukarnas riksförbund och vevederbörande försäkringsanstalt ut- derbörande försäkringsanstalt och i gör inte skattepliktig intäkt. Det- ett år 1983 träffat avtal mellan Sverisamma gäller för motsvarande för- ges fiskares riksförbund och vedermäner som fastställts enligt grun- börande försäkringsanstalt utgör derna i ett är 1986 träffat avtal mel- inte skattepliktig intäkt. Detsamma lan Svenska samernas riksförbund gäller för motsvarande förmåner och vederbörande försäkringsan- som fastställts enligt grunderna i ett stalt.. Av 19 § framgår att ej heller er- år 1986 träffat avtal mellan Lantbrusättning som — i annan form än pen- karnas riksförbund och Sveriges sion eller livränta — utgår på grund av skogsägareföreningars riksförbund sådan livförsäkring eller sjukförsäk- på ena sidan och vederbörande förring räknas som skattepliktig intäkt. säkringsanstalt på den andra sidan Ersättning enligt sådan trygghetsför- och i ett år 1986 träffat avtal mellan Säkring som nyss nämnts utgör dock Svenska samernas riksförbund och skattepliktig intäkt av rörelse utom, vederbörande = försäkringsanstalt. såvitt avser trygghetsförsäkring som Ersättning som utgår på grund av såavses i första meningen, till den del dan avtalsgruppsjukförsäkring och ersättningen utgår under de första trygghetsförsäkring utgör intäkt av trettio dagarna av den tid den ska- näringsverksamhet. dade är arbetsoförmögen och inte
'n 12 överstiger för insjuknandedagen 30
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
kronor och för övriga tjugonio dagar 6 kronor för dag. tjfr anv. till 21§ p. 16)
(anv. till 28§ p. 10)
Till intäkt av rörelse räknas av- 13. Till intäkt räknas avdrag för drag för egenavgifter som har åter- egenavgifter som har återförts enligt förts enligt punkt 9 a av anvisning- punkt /9 av anvisningarna till 23§ arna till 29 § samt — i den mån avdrag samt — i den mån avdrag har medhar medgetts för avgifterna vid be- getts för avgifterna vid beräkning av räkning av nefttointäkten av rörel- inkomsten av — förvärvskällan — sen — restituerade. avkortade eller restituerade, avkortade eller avavskrivna egenavgifter. (jfr anv. till skrivna egenavgifter. 218p. 15)
(anv. till 188 p. 6)
Har sådan speciell skatt. avgift el- 14. Har sådan speciell skatt, avgift ler ränta, för vilken avdrag ätnjutits eller ränta, för vilken avdrag åtnjui förvärvskälla vid tidigare års taxe- tits i förvärvskälla vid tidigare års ring, restituerats, avkortats eller av- taxering, restitucrats, avkortats eller skrivits. utgör det restituerade, av- avskrivits, utgör det restituerade. kortade eller avskrivna beloppet in- avkortade eller avskrivna beloppet täkt i den förvärvskälla där avdraget intäkt i den förvärvskälla där avdraätnjutits. get åtnjutits.
(28 § fjärde-ättonde styckena)
Sådan gottgörelse för utgift eller 15. Sädan gottgörelse för utgift elkostnad. som arbetsgivare uppburit ler kostnad, som arbetsgivare uppfrån pensions- eller personalstif- burit från pensions- eller personaltelse, räknas som intäkt av rörelse, stiftelse, räknas som intäkt, om avom avdrag för avsättning till stiftel- drag för avsättning till stiftelsen sen medgivits vid beräkning av net- medgetts. tointäkt av rörelse.
Vederlag. som arbetsgivare erhål- Vederlag, som arbetsgivare erhällit för att han övertagit ansvaret för lit för att han övertagit ansvaret för pensionsutfästelse i samband med pensionsutfästelse i samband med övertagande av rörelse räknas som övertagande av näringsverksamhet intäkt av rörelsen. räknas som intäkt.
Redovisar arbetsgivare enligt la- Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande av gen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. pensions- pensionsutfästelse m.m. pensionsskuld under rubriken Avsatt till pen- skuld under rubriken Avsatt till pensioner I sin balansräkning, skall han sioner i sin balansräkning. skall han enligt 2 kap. 23§ lagen (1990:000) enligt 2 kap. 235 lagen (1990:000) om självdeklaration och kontroll- om självdeklaration och kontrolluppgifter, under den särskilda un- uppgifter, under den särskilda underrubriken Avdragsgilla pensions- derrubriken Avdragsgilla pensionsåtaganden, redovisa vad som avser åtaganden, redovisa vad som avser sådana pensionsåtaganden för vilkas sådana pensionsåtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger en- tryggande avdragsrätt föreligger en- Het punkt 2 d jämfört med punkt 2 € ligt punkt 20 d jämfört med punkt 20 av anvisningarna till 29 § denna lag. e av anvisningarna till 23§ denna Ar vad som sålunda skall redovisas lag. Är vad som sålunda skall redomindre än motsvarande belopp vid visas mindre än motsvarande belopp 'n '”
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
utgången av föregående beskatt- vid utgången av föregående beskattningsår, räknas skillnaden som in- ningsär, räknas skillnaden som intäkt av rörelse. Finns disponibla täkt. Finns disponibla pensionsmepensionsmedel vid utgången av be- del vid utgången av beskattningsskattningsåret, fär nyssnämnda in- året, får nyssnämnda intäkt dock betäkt dock beräknas lägst till summan räknas lägst till summan av avdragsav avdragsgill avsättning under året gill avsättning under året till pentill pensionsstiftelse och avdragsgill sionsstiftelse och avdragsgill avgift avgift under året för pensionsför- under äret för pensionsförsäkring — säkring — varvid dock beaktas endast varvid dock beaktas endast avsättavsättning eller avgift avseende pen- ning eller avgift avseende pensionssionsåtaganden som redovisas under ätaganden som redovisas under särsärskild underrubrik — samt en tion- skild underrubrik — samt en tiondel del av disponibla pensionsmedel vid av disponibla pensionsmedel vid ututgången av närmast föregående be- gängen av närmast föregående beskattningsår. Räknas disponibla skattningsår. Räknas disponibla pensionsmedel som intäkt enligt pensionsmedel som intäkt enligt närmast föregående punkt, skall se- närmast föregående punkt, skall senare minskningar av vad som redo- nare minskningar av vad som redovisas under särskild underrubrik visas under särskild underrubrik motsvarande vad som sålunda tagits motsvarande vad som sålunda tagits till beskattning icke räknas som in- till beskattning icke räknas som intäkt. täkt.
Upphör arbetsgivare med sin rö- Upphör arbetsgivare med sin relse, räknas disponibla pensionsme- verksamhet, räknas disponibla pendel som intäkt av rörelse det beskatt- sionsmedel som intäkt det beskattningsär då rörelsen upphörde. CGär ningsår då verksamheten upphörde. arbetsgivare i likvidation eller skif- Gar arbetsgivare i likvidation eller tas dödsbo efter arbetsgivare, räk- skiftas dödsbo efter arbetsgivare, nas disponibla penstonsmedel som räknas disponibla pensionsmedel intäkt för det beskattningsår då be- som intäkt för det beskattningsår då slutet om likvidation fattades eller beslutet om likvidation fattades eller skiftet ägde rum. skiftet ägde rum.
Med disponibla pensionsmedel Med disponibla pensionsmedel avses vad som redovisas för beskatt- avses vad som redovisas för beskattningsärets ingång under särskild un- ningsårets ingång under särskild underrubrik jämte förmögenheten i derrubrik jämte förmögenheten i pensionsstiftelse, som tryggar de pensionsstiftelse, som tryggar de pensionsåtaganden som redovisas pensionsåtaganden som redovisas under särskild underrubrik, vid be- under särskild underrubrik, vid beskattningsårets utgång minskat med skattningsårets utgång minskat med arbetsgivarens pensionsreserv vid arbetsgivarens pensionsreserv vid beskattningsärets utgång för sådant beskattningsårets utgång för sådant pensionsåtagande i den mån det ej pensionsätagande i den män det ej är tryggat genom pensionsförsäkring är tryggat genom pensionsförsäkring Jämte vid sistnämnda tidpunkt kvar- jämte vid sistnämnda tidpunkt kvarstående medel i stiftelsen för vilka stående medel i stiftelsen för vilka avdrag vid avsättningen icke ätnju- avdrag vid avsättningen icke åtnjutits. Stiftelsens förmögenhet skall tits. Stiftelsens förmögenhet skall härvid beräknas enligt de grunder härvid beräknas enligt de grunder som gäller vid beräkning av stiftelses som gäller vid beräkning av stiftelses förmögenhet enligt lagen (1947:577) förmögenhet enligt lagen (1947:577)
un FR
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
om statlig förmögenhetsskatt. Dis- om statlig förmögenhetsskatt. Disponibla pensionsmedel skall dock ponibla pensionsmedel skall dock icke upptagas till högre belopp än icke upptagas till högre belopp än som motsvarar vad som redovisas som motsvarar vad som redovisas för beskattningsårets ingång under för beskattningsärets ingång under särskild underrubrik. (jfr anv. till särskild underrubrik. 21§ p.4 tredje och fjärde styckena och anv. till 24§ p. 8)
16. Är för fysisk person eller dödsbo förvärvskällans kapitalunderlag, beräknat enligt 4 och 6 §§ lagen (1990:000) om skatteutjämningsreserv, negativt tas som intäkt upp ett belopp motsvarande statslåneräntan vid beskauningsårets ingång multiplicerat med det negativa kapitalunderlaget (räntefördelning).
I fråga om dödsbon som behandlus som handelsbolag beräknas först ett kapitalunderlag för dödsboet med tillämpning av bestämmelserna i 4 och 6 §§ lagen om skatteutjämningsreserv. Är underlaget negativt fördelas intäkten enligt första stycket på delägarna efter storleken av varje delägares andel i boets inkomst.
Bestämmelserna i första stycket gäller också delägare i handelsbolag för vilken andelen i bolaget inte utgör omsättningstillgång. Till grund för beräkningen av underlaget för räntefördelning ligger dock inte kapitalunderlaget i boluget utan handelsbolagsandelens justerade ingångsvärde vid beskattningsårets ingång enligt 28§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Innehar handelsbolaget direkt eller genom förmedling av annat eller andra handelsbolag fastigheter eller tillgångar som avses i 26§ I mom. nämnda lag minskas det justerade ingångsvärdet i den mån en värdering av tillgångarna enligt 6 § lagen om skatteutjämningsreserv ger ett lägre värde än en värdering enligt 5 § samma lag. Av skillnadsbeloppet skall så stor del dras från det juster rade ingångsvärdet som svarar mot delägarens andel av handelsbolagets inkomst. Redovisar delägare inkomst från bolaget i flera förvärvskällor skall intäkten i första hand tas
un 'n
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
upp I förvärvskälla som utgör aktiv näringsverksamhet.
Vid räntefördelningen bortses från negativt underlag upp till 50 000 kronor (fribeloppet). Skall för den skattskyldige beräknas mer än ett underlag för räntefördelning får det sammanlagda fribeloppet inte överstiga 50 000 kronor. I fråga om skattskyldiga som avses i första och tredje stvckena bortses vidare från negativt underlag som motsvaras av underskott i förvärvskällan föregående beskattningsår it den mån avdrag för underskottet inte har medgetts enligt 33 § I mom. |
Att ett mot intäkten svarande avdrag får göras vid beräkning av inkomst av kapital framgår av 3§ 4mom. lagen om statlig inkomstskatt.
till 23§
1. Kostnaderna i en näringsverksumhet består bl.a. av kostnader för personal, anskaffande av varor samt reparation, underhåll och värdeminskning av anläggningstillgångar. Till kostnad i näringsverksamhet hänförs även räntor på lån för anskaffande av inventarier m.m., näringsfastighet och sådan andel i ekonomisk förening som avses i 2§8 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt om innehavet av andelen betingas av sådan verksamhet.
I fråga om handelsbolag räknas räntor på lån som kostnad i näringsverksamheten även när detta inte följer av första stycket. Utgifter i ett handelsbolag för inköp av [lottsedlar eller för andra liknande insatser i lotteri anses inte som kostnad i verksamheten. (anv. till 29 § p. I andra stycket) Har den skattskyldige i rörelse, 2. Har den skattskyldige i en viss som har utövats av honom, för för-— förvärvskälla tillgodogjort sig varor, ädling eller förbrukning tillgodogjort tillgångar som avses i punkt I andra sig produkter från eget jordbruk eller och tredje styckena av anvisningarna någon dess binäring eller från eget tll 225§ eller tjänster från en annan av skogsbruk eller råämnen från egen - honom bedriven förvärvskälla. får eller av honom brukad, i rörelsen — det värde som enligt tredje och fjärde inte använd fastighet, skall, som — styckena nämnda anvisningspunkt 'n D
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
framgår av 21 och 24§§, värdet av skall tas upp som en intäkt i den försådana produkter eller råämnen i värvskällan behandlas som en utgift i vissa fall tas upp som intäkt av fastig- den förstnämnda förvärvskällan. heten. I sådant fall får samma värde dras av som omkostnad i rörelsen. Detta gäller också, om han t rörelsen har tillgodogjort sig produkter av annan av honom utövad rörelse, som är att anse som särskild förvärvskälla. (jfr anv. till 21§ p. 7) (anv. till 298 p. 17)
Lika med kostnader för reparation 3. Avdrag som för reparation och och underhåll behandlas i avdrags- underhåll får göras för kostnader för hänseende kostnader för sådana sådana ändringsarbeten på byggnad ändringsarbeten på byggnad som som kan normalt påräknas i den beäro normalt påräkneliga 1 den be- drivna verksamheten, som upptadrivna verksamheten, såsom uppta- gande av nya fönster- och dörröppgande av nya fönster- och dörröpp- ningar samt flyttning av innerväggar ningar samt flyttning av innerväggar och inredning i samband med omdisoch inredning I samband med omdis- ponering av lokaler. Åtgärder som ponering av lokaler. Åtgärder som innebär en väsentlig förändring av innebär en väsentlig förändring av fastigheten, som då ett djurstall eller fastigheten. såsom då en verkstads- en verkstadsbyggnad byggs om för byggnad ombygges för att i stället att i stället användas för ett helt ananvändas för helt annat ändamål. nat ändamål, hänförs inte till repaäro dock ej att jämställa med tepara- ration och underhåll. tion och underhåll. (jfr anv. till 228 p. I andra stycket och anv. till 25§ p. + andra stycket)
(anv. till 39 § p. 5)
Avdrag såsom för ränta får göras 4. Avdrag som för ränta får göras vid återbetalning av sädant statligt vid återbetalning av sådant statligt bidrag som avses i punkt 7 av anvis- bidrag som avses i punkt 3 av anvisningarna till 245. Avdrag får inte gö- ningarna till 79 §. Avdrag fär inte göras med större belopp än som tidi- rus med större belopp än som tidigare har avräknats från erlagd ränta. gare har avräknats från erlagd ränta.
(25 § 2 mom. första stycket b)
Avdrag får icke göras för: Avdrag får inte göras för kostnad
för reparation och underhåll som ut-
b) kostnad för reparation och un- förts i samband med sådan ombyggderhåll som utförts i samband med nad för vilken genom preliminärt elsådan ombyggnad för vilken ge- ler slutligt beslut lån eller bidrag nom preliminärt eller slutligt beslut beviljats enligt — bostadsfinansielån eller bidrag beviljats enligt bo- ringsförordningen (1974:946), förstadsfinansieringsförordningen ordningen (1977:332) om statligt (1974:946). förordningen (1977:332) stöd till energibesparande åtgärder i om statligt stöd till energibespa- bostadshus m.m., kungörelsen rande åtgärder i bostadshus m.m, (1974:255) om tilläggslån till kulturkungörelsen (1974:255) om tilläggs- historiskt värdefull bebyggelse, kunlån till kulturhistoriskt värdefull be- görelsen (1962:538) om förbättringsbyggelse, kungörelsen (1962:538) lån, bostadslånekungörelsen 'n
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
om — förbättringslån, bostadslåne- (1967:552) eller ombyggnadslånekungörelsen (1967:552) eller om- förordningen för bostäder byggnadslåneförordningen för bo- (1986:693), till den del kostnaden städer (1986:693), till den del kost- för reparation och underhåll tillsamnaden för reparation och underhåll mans med ombyggnadskostnaden tillsammans med ombyggnadskost- inte Överstiger den i låne- eller binaden inte överstiger den i låne- el- dragsärendet godkända kostnaden, ler bidragsärendet godkända kost- samt kostnad för reparation och unnaden, samt kostnad för reparation derhåll för vilken bidrag har beviloch underhåll för vilken bidrag har jats enligt förordningen (1983:974) beviljats enligt förordningen om statligt räntestöd vid förbättring (1983:974) om statligt räntestöd vid av bostadshus, till den del kostnaden förbättring av bostadshus, till den inte överstiger den i bidragsärendet del kostnaden inte överstiger den i beräknade kostnaden. bidragsärendet beräknade kostnaden.
(anv. till 25§ p. 8 andra stycket)
I fråga om kostnad för reparation Beviljas vid ärendets slutliga avoch underhåll som avses i 25.$2 görande hos lånemyndigheten inte mom. första stycket b) gäller föl- sädant lån eller bidrag som nyss jande. Beviljas vid ärendets slutliga nämnts eller begränsas långivningen avgörande hos lånerayndigheten till att avse bara visst slag av ominte sådant lån eller bidrag som där byggnadsarbeten och skall på grund avses eller begränsas långivningen härav avdrag medges för kostnad för till att avse bara visst slag av om- reparation och underhåll gäller fölbyggnadsarbeten och skall på grund Jjande. Har värdeminskningsavdrag härav avdrag medges för kostnad för enligt bestämmelserna i punkt 6 av reparation och underhåll, får sådant anvisningarna tidigare medgetts skall avdrug ske efter den skauskyldiges motsvarande belopp avräknas från eget val för det beskattningsår då slut- de kostnader, för vilka avdrag får ligt beslut meddelas i låneärendet el- ske enligt vad nyss sagts. Underlaget ler för något av de två närmast föl- för beräkning av värdeminskningsjunde beskattningsåren. Avdraget får avdrag skall därvid minskas med beäven fördelas mellan dessa år på sätt lopp motsvarande det på vilket avden skattskyldige önskar. Har värde- draget beräknats. minskningsavdrag enligt bestämmelserna i punkt 2a av anvisningarna tidigare medgivits skall motsvarande belopp avräknas från de kostnader, för vilka avdrag fär ske enligt vad nyss sagts. Underlaget för beräkning av värdeminskningsavdrag skall därvid minskas med belopp motsvarande det på vilket avdraget beräknats.
(anv. till 255 p. 8 tredje stycket)
Innebär det nya beslutet att lån el- Innebär det nya beslutet att lån cller bidrag beviljas med högre belopp ler bidrag beviljas med högre belopp än som följer av det tidigare beslu- än som följer av det tidigare beslutet, eller ändras det tidigare beslutet tet. eller ändras det tidigare beslutet på sådant sätt att avdrag för repara- på sådant sätt att avdrag för reparation eller underhåll för tidigare be- tion eller underhåll för tidigare be- 58
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skattningsår av annat skäl medgivits skattningsår av annat skäl medgivits med för högt belopp, skall därav för- med för högt belopp. skall därav föranledda tillägg till den för tidigare år anledda tillägg till den för tidigare år fastställda inkomsten och övriga fastställda inkomsten och övriga ändringar i stället vidtagas för det ändringar i stället vidtagas för det beskattningsår under vilket det nya beskattningsår under vilket det nya beslutet om lån eller bidrag medde- beslutet om lån eller bidrag meddelats. lats.
(25§ 2 mom. första stycket c)
Avdrag får icke göras för 5. Avdrag får inte göras för kost-
nad för reparation och underhåll av
c) kostnad för reparation och un- sådan fastighet som ägs av tre eller derhäll av sådan fastighet som ägs av flera. antingen direkt eller indirekt tre eller flera, antingen direkt eller genom handelsbolag, och som inindirekt genom handelsbolag, och rymmer eller är avsedd att inrymma som inrymmer eller är avsedd att in- bostad i skilda lägenheter ät minst rymma bostad i skilda lägenheter åt tre delägare (andelshus), i den mån minst tre delägare (andelshus), i den den på delägare belöpande delen av mån den på delägare belöpande de- kostnaden överstiger hans andel av len av kostnaden överstiger hans an- tio procent av fastighetens taxeringsdel av tio procent av fastighetens värde året näst före taxeringsåret. taxeringsvärde året näst före taxeringsåret,
(anv. till 29§ p. 7)
Utgifter för anskaffande av en 6. Utgifter för anskaffande av en byggnad, som är avsedd för använd- byggnad dras av genom årliga värning i ägarens rörelse, dras av genom deminskningsavdrag. Avdraget beårliga värdeminskningsavdrag. Av- räknas enligt avskrivningsplan till draget beräknas enligt avskrivnings- viss procent för år räknat av byggnaplan till viss procent för år räknat av dens — anskaffningsvärde. Beräkbyggnadens anskaffningsvärde. Be- ningen görs från den tidpunkt då räkningen görs från den tidpunkt då byggnaden har färdigställts. I fråga byggnaden har färdigställts. I fråga om en byggnad. som är avsedd att om en byggnad, som är avsedd att användas endast ett fåtal år. får dock användas endast ett fåtal är, tår dock anskaffningsutgifterna i sin helhet anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då byggnaden anskafdras av det är då byggnaden anskaf- fades. fades.
Fen byggnads anskaffningsvärde I anskaffningsvärdet för en bygginräknas inte utgifter för sådana de- nad som är avsedd för annat ändalar och tillbehör, som är avsedda att mål än bostadsändamäl inräknas direkt tjäna byggnadens användning inte utgifter för sådana delar och tillför rörelseändamål (byggnadsinven- behör, som är avsedda att direkt tarier). I enlighet härmed räknas tjäna driften (byggnadsinventarier). som byggnadsinventarier i en indu- I enlighet härmed räknas som bypgstribyggnad tillgångar avsedda för nadsinventarier i jordbruk sådana den industriella driften, säsom ma- tillgångar som bås, box eller spilta, skiner, anordningar för godstrans- båsavskiljare, foderbord, foderport som t.ex. räls, traversbanor och grind, vattenkopp, spaltgolv, utrusthissar, behällare, ställningar för lag- ning för skrap- och svämutgödsling ring e.d., samt anordningar för an- med tillhörande urinbrunn eller vändningen av dessa tillgångar som gödselbehållare, gödselstad, mjölk- n Ne
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
t.ex. särskilda fundament. Som ningsanläggning, kylbassäng, pump, byggnadsinventarier räknas vidare sådan ledning för elektrisk ström, ledningar för vatten, avlopp m.m., vatten eller avlopp som är avsedd för avsedda att direkt tjäna den indust- driften eller fläkt eller ventilationsanriella driften, och speciella värmean- ordning. Som byggnadsinventarier läggningar, ventilationsanordning- räknas också sådana tillgångar som ar och särskilda skorstenar för avle- silo- eller torkanläggning, fast transdande av gaser och annat som alstras pornrtör, hiss eller liknande. I en induvid produktionen. Som byggnadsin- stribyggnad räknas som byggnadsinventarier i en byggnad som är av- ventarier tillgångar avsedda för den sedd för affärsändamål räknas ex- industriella driften. såsom maskiner, empelvis hyllor, diskar eller annan anordningar för godstransport som butiksinredning, rulltrappor m.m. t.ex. räls, traversbanor och hissar, Tjänstgör en konstruktion, för vil- behållare. ställningar för lagring ken ett byggnadsvärde har fastställts e.d., samt anordningar för användvid fastighetstaxeringen, i sin helhet ningen av dessa tillgångar som t.ex. eller till viss del som maskin eller särskilda fundament. Som byggredskap. såsom kan vara fallet med nadsinventarier räknas vidare ledoljecisterner och siloanläggningar, ningar för vatten, avlopp m.m. anses en sådan konstruktion som avsedda att direkt tjäna den industbyggnadsinventarier. Däremot in- riella driften, och speciella värräknas I anskaffningsvärdet för en meanläggningar, ventilationsanordbyggnad utgifter för sådana anord- ningar och särskilda skorstenar för ningar som är nödvändiga för bygg- avledande av gaser och annat som nadens allmänna användning, såsom alstras vid produktionen. Som byggledning för vatten, avlopp. elektrisk nadsinventarier i en byggnad som är ström eller gas och annan liknande avsedd för affärsändamål räknas exanordning. Anskaffningsvärdet för empelvis hyllor, diskar eller annan en ledning som är avsedd för såväl butiksinredning, rulltrappor m.m. en byggnads användning för rörel- Tjänstgör en konstruktion, för vilseändamål som byggnadens aull- ken ett byggnadsvärde har fastställts männa användning fördelas mellan vid fastighetstaxeringen, i sin helhet byggnadsinventarier och byggnaden eller till viss del som maskin eller i förhållande till hur stor del av led- redskap, såsom kan vara fallet med ningen som tjänar rörelseändamålet oljecisterner och siloanläggningar, respektive byggnadens allmänna an- anses en sådan konstruktion som vändning. Ledningen skall dock i sin byggnadsinventarier. Däremot inhelhet hänföras till byggnadsinven- räknas i anskaffningsvärdet för en tarier om utgifterna för ledningen byggnad utgifter för sådana anordtill minst tre fjärdedelar kan anses ningar som är nödvändiga för bygghänförliga till rörelseändamålet. Om nådens allmänna användning, såsom utgifterna för ledningen till minst tre ledning för vatten, avlopp, elektrisk fjärdedelar kan anses hänförliga till ström eller gas och annan liknande byggnadens allmänna användning anordning. Anskaffningsvärdet för skall ledningen i sin helhet hänföras en ledning som är avsedd för såväl till byggnaden. en byggnads användning i driften
som byggnadens allmänna använd-
ning fördelas mellan byggnadsinven-
tarier och byggnaden i förhållande
till hur stor del av ledningen som tjä-
nar driften respektive byggnadens
allmänna användning. Ledningen
skall dock i sin helhet hänföras till 60
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
byggnadsinventarier om utgifterna
för ledningen till minst tre fjärdede-
lar kan anses hänförliga till driften.
Om utgifterna för ledningen till
minst tre fjärdedelar kan anses hän-
förliga till byggnadens allmänna an-
vändning skall ledningen i sin helhet
hänföras till byggnaden.
I fråga om byggnadsinventarier I fråga om byggnadsinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt tillämpas de föreskrifter som enligt punkterna 3-5 gäller för maskiner punkterna /2-1/4 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. avsedda inventarier.
Av punkt 76 tredje stycket fram- Av punkt 7 tredje stycket framgår går att utgifter för vissa till marken att utgifter för vissa till marken höhörande anordningar inräknas i an- rande anordningar inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad. skaffningsvärdet för en byggnad.
Har en byggnad uppförts av den Har en byggnad uppförts av den skattskyldige, är byggnadens an- skattskyldige, är byggnadens anskaffningsvärde den skattskyldiges skaffningsvärde den skattskyldiges utgifter för uppförande av byggna- utgifter för uppförande av byggnaden. Fill anskaffningsvärdet hänförs den. Till anskaffningsvärdet hänförs även utgifter för till- eler ombygg- även utgifter för till- eller ombyggnad. Har en byggnad förvärvats ge- nad samt värde av byggnad som ennom köp, byte eller därmed jämför- ligt punkt 8 av anvisningarna till 22§ ligt fång, skall den verkliga utgiften utgör intäkt av näringsverksamhet utgöra anskaffningsvärdet. Förvär- för fastighetsägaren. Till anskaffvades byggnaden tillsammans med ningsvärder hänförs vidare utgifter den mark på vilken den är belägen, för reparation och underhåll för anses så stor del av vederlaget för vilka avdrag inte medges på grund av fastigheten — i förekommande fall föreskrifterna i punkt 4 eller 5 och för efter avdrag för egendom som avses vilka bidrag inte har utgått. Har en 1 2 kap. 3§ jordabalken — belöpa på byggnad förvärvats genom köp, byte byggnaden. som det vid fastighets- eller därmed jämförligt fång, skall taxeringen fastställda byggnadsvär- den verkliga utgiften utgöra anskaffdet utgör av fastighetens hela taxe- ningsvärdet. Har byggnader förvärringsvärde. Vad som enligt denna vats tillsammans med den mark på beräkning anses belöpa på byggna- vilka de är belägna, anses så stor del den kan även innefatta byggnadsin- av vederlaget för fastigheten — i föreventarier. Vederlaget för byggnads- kommande fall efter avdrag för inventarier skall avräknas, varefter egendom som avses i 2 kap. 3§ joranskaffningsvärdet för byggnaden dabalken — belöpa på särskilda byggerhålls. Om den del av vederlaget för nader eller byggnadsbestånd som det fastigheten som enligt denna beräk- vid fastighetstaxeringen fastställda ning inte anses belöpa på byggnaden eller med tillämpning härav beräkjämte — byggnadsinventarier visas nade värdet av skilda byggnader eller mera avsevärt över- eller understiga byggnadsbestånd utgör av fastigheett skäligt markvärde, får dock det tens hela taxeringsvärde. Vad som för byggnaden beräknade anskaff- enligt denna beräkning anses belöpa ningsvärdet jämkas. Har den skatt- på byggnader kan även innefatta skyldige eller någon, som står ho- byggnadsinventarier. Vederlaget för nom nära, vidtagit åtgärder för att byggnadsinventarier skall avräknas, den skattskyldige skall kunna tillgo- varefter — anskaffningsvärdet = för 61
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
doräkna sig ett högre anskaffnings- byggnader erhålls. Det sammanvärde än som synes rimligt och kan lagda anskaffningsvärdet för byggdet antas att detta har skett för att åt naderna får jämkas om den del av venägon av dem bereda obehörig för- derlaget för fasugheten som enligt mån i beskattningsavscende, skall denna beräkning inte anses belöpa på anskaffningsvärdet i skälig mån jäm- byggnaderna jämte byggnadsinvenkas. tarier visas mera avsevärt över- eller
understiga värdet av mark, växande
skog, naturtillgångar, särskilda för-
måner m.m. som har förvärvats. Har
den skattskyldige eller någon, som
står honom nära. vidtagit åtgärder
för att den skattskyldige skall kunna
tillgodoräkna sig ett högre anskaff-
ningsvärde än som synes rimligt och
kan det antas att detta har skett för
att ät någon av dem bereda obehörig
förmån i -beskattningsavseende,
skall anskaffningsvärdet i skälig mån
jämkas.
Har en investeringsreserv e.d. eller näringsbidrag tagits i anspråk för anskaffning av en byggnad, skall som anskaffningsvärde för byggnaden anses den verkliga utgiften för byggnaden minskad med det ianspråktagna beloppet.
Övergår en byggnad till en ny Övergår en byggnad till en ny
ägare på annat sätt än genom köp, ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värde- får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag på byggnaden minskningsavdrag på byggnaden som skulle ha tillkommit den förre som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägaren om denne fortfarande hade ägt byggnaden. ägt byggnaden.
Procentsatsen för värdeminsk- Procentsatsen för värdeminskningsavdrag i fråga om en byggnad ningsavdrag i fråga om en byggnad bestäms med hänsyn till den tid bestäms med hänsyn till den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. byggnaden anses kunna utnyttjas. Därvid skall beaktas även sådana Därvid skall beaktas även sådana omständigheter som att byggnadens omständigheter som att byggnadens användningstid kan antas komma utt användningstid kan antas komma att röna inflytande av framtida rationa- röna inflytande av framtida rationaliseringar, teknikens utveckling, om- liseringar, teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och lik- läggning av verksamhet och lik-
nande förhållanden. Är på grund av nande förhällanden. Är på grund av
särskilda omständigheter av annan särskilda omständigheter av annan art än nyss nämnts byggnadens art än nyss nämnts byggnadens värde för rörelsen begränsat till för- värde för verksamheten begränsat hallandevis kort tid, skall hänsyn tas till förhållandevis kort tid. skall hänäven till detta. Så kan vara fallet ex- syn tas även till detta. Så kan vara empelvis då fråga är om en byggnad fallet exempelvis då fråga är om en för utnyttjande av en begränsad byggnad för utnyttjande av en be- 62
malmfyndighet eller dä en byggnad, gränsad malmfyndighet eller dä en som är belägen på annans mark och byggnad, som är belägen på annans som används i rörelse, vid nyttjande- mark och som används i verksamhet, rättens upphörande inte skall lösas vid nyttjanderättens upphörande av fordägaren. inte skall lösas av fastighetsägaren.
Har en byggnad varit att hänföra
till privatbostad under tidigare be-
skattningsår skall avdrag för värde-
minskning anses ha medgetts med
1,5 procent av unskaffningsvärdet för
varje sådant beskattningsår.
Utrangeras en i rörelse använd -Utrangeras en byggnad, får avbyggnad, får avdrag göras för vad drag göras för vad som återstår oavsom återstår oavskrivet av anskaff- skrivet av anskaffningsvärdet i den ningsvärdet i den mån beloppet män beloppet överstiger vad som inöverstiger vad som inflytet genom flyter genom avyttring av byggnadsavyttring av byggnadsmaterial e.d. i material e.d. i samband med utsamband med utrangeringen. (jfr rangeringen. anv. till 22§ p. 3 och anv. till 25§ p. 2a)
(anv. till 29 § p. 16)
Utgifter för anskaffande av så- 7. Utgifter för anskaffande av en duna markanläggningar på fastighet, markanläggning på en fastighet, avavsedd för användning i ägarens rö- sedd för användning i ägarens närelse, som avses I andra stycket, dras ringsverksamhet, dras — om annat av genom årliga värdeminskningsav- inte följer av punkt 8 andra stycket — drag. Avdrag medges, om inte annat av genom årliga värdeminskningsavföljer av sjätte stycket, endast för sä- drag. Avdrag medges, om inte annat dana utgifter som har bestritts av följer av andra eller femte stycket, den skattskyldige själv och endast endast för sådana utgifter som har om utgifterna avser arbeten som har bestritts av den skattskyldige själv utförts under tid då han har ägt fas- och endast om utgifterna avser arbetigheten. Avdraget beräknas enligt ten som har utförts under tid då han avskrivningsplan till 5 procent för är har ägt fastigheten. Avdraget beräknat av tre fjärdedelar av anlägg- räknas enligt avskrivningsplan till 10 ningens unskaffningsvärde. Beräk- procent för år räknat av anningen görs från den tidpunkt då an- skaffningsvärdet av täckdiken och läggningen har färdigställts. I fråga skogsvägar och till 5 procent för år om en anläggning, som är avsedd att räknat av anskaffningsvärdet av andanvändas endast ett fätal år, fär dock ra markanläggningar. Beräkningen anskaffningsutgifterna i sin helhet görs från den tidpunkt då anläggdras av det år då anläggningen an- ningen har färdigställts. I fråga om skaffades. en anläggning. som är avsedd att an-
vändas endast ett fåtal är, får dock
anskaffningsutgifterna i sin helhet
dras av det år då anläggningen an-
skaffades.
Till markanläggning hänförs sä- Till markanläggning hänförs sådant markarbete som behövs för att dant markarbete som behövs för att marken skall göras plan eller fast, marken skall göras plan eller fast, såsom röjning, schaktning, rivning såsom röjning, schaktning, rivning av byggnad eller annat som tidigare av byggnad eller annat som tidigare
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
har funnits på fastigheten, uppföran- har funnits på fastigheten, uppfördet av stödmurar och torrläggning ande av stödmurar och torrläggning av marken. Till markanläggning av marken. Till markanläggning hänförs också olika anordningar sä- hänförs också olika anordningar såsom vägar, kanaler, hamninlopp och som vägar, kanaler, hamninlopp och andra tillfarter, körplaner, parke- andra tillfarter, körplaner, parkeringsplatser, fotbollsplaner och ten- ringsplatser, fotbollsplaner och tennisbanor eller därmed jämförliga an- nisbanor eller därmed jämförliga anläggningar för personal, plante- läggningar för personal, planteringar e.d. samt, i den mån de inte ringar e.d.. täckdike, öppet dike, invid fastighetstaxering är att hänföra vallnings- och vattenavledningsföretill byggnad, även brunnar, källare tug, mark- eller skogsväg samt, i den och tunnlar e.d. mån de inte vid fastighetstaxering är
att hänföra till byggnad, även brun-
nar, källare och tunnlar e.d. Till an-
skaffningsvärdet för markanlägg-
ning hänförs även värdet av en mark-
anläggning som enligt punkt 8 av an-
visningarna till 22§ utgör intäkt av
näringsverksamhet för fastighetsäga-
ren. I anskaffningsvärdet får inräk-
nas utgifter för iståndsättande och
omläggning av ett förut anlagt täck-
dike. I täckdike inbegrips täckt av-
lopp i direkt anslutning till ett täck-
dike.
Till markanläggning hänförs inte Till markanläggning hänförs inte sädana anordningar som är avsedda sådana anordningar som är avsedda att användas tillsammans med vissa att användas tillsammans med vissa maskiner eller andra för stadigva- maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier i rö- rande bruk avsedda inventarier i närelse eller sådana inventarier som ringsverksamhet eller sådana invenanvänds för viss verksamhet säsom tarier som används för viss verksamfundament e.d.. industrispår, tra- het säsom fundament e.d.. industriversbanor samt ledningar för vatten, spår, traversbanor, gödselbassäng avlopp, elektrisk ström, gas m.m. som är belägen utanför djurstall, (markinventarier). Till markinven- urinbrunn eller liknande anordning tarier hänförs också stängsel och samt ledningar för vatten. avlopp. andra — jämförliga — avspärrnings- elektrisk ström, gas m.m. (markanordningar. Anskaffningsvärdet inventarier). Till markinventarier för en ledning som är avsedd för sä- hänförs också stängsel och andväl den på fastigheten bedrivna ra jämförliga avspärrningsanordverksamheten som en byggnads all- ningar. Anskaffningsvärdet för en männa användning fördelas mellan ledning som är avsedd för såväl den markinventarier och byggnaden i på fastigheten bedrivna verksamheförhållande till hur stor del av led- ten som en byggnads allmänna anningen som tjänar den på fastighe- vändning fördelas mellan markinten bedrivna verksamheten respek- ventarier och byggnaden i förhältive byggnadens allmänna använd- lande till hur stor del av ledningen ning. Ledningen skall dock i sin hel- som tjänar den på fastigheten behet hänföras till markinventarier om drivna verksamheten respektive utgifterna för ledningen till minst tre byggnadens allmänna användning. OT fjärdedelar kan anses hänförliga till Ledningen skall dock i sin helhet 64
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
den på fastigheten bedrivna verk- hänföras till markinventarier om utsamheten. Om utgifterna till minst gifterna för ledningen till minst tre tre fjärdedelar kan anses hänförliga fjärdedelar kan anses hänförliga till till byggnadens allmänna använd- den på fastigheten bedrivna verkning skall ledningen i sin helhet hän- samheten. Om utgifterna till minst föras till byggnaden. tre fjärdedelar kan anses hänförliga
till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden. I fråga om markinventarier tilläm- I fråga om markinventarier tilläm-
pas de föreskrifter som enligt punk- pas de föreskrifter som enligt punkterna 3-5 gäller för maskiner och terna 12-14 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk av- andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. sedda inventarier.
Har en investeringsreserv e.d. eller näringsbidrag tagits i anspråk för anskaffning av en markanläggning, skull som anskaffningsvärde för markanläggningen anses den verkliga utgiften för markanläggningen minskad med fyra tredjedelar av det ianspråktagna beloppet.
Övergår en rörelsefastighet till en Övergår en fastighet till en ny
ny ägare på annat sätt än genom ägare på annat sätt än genom köp, köp. byte eller därmed jämförligt byte eller därmed jämförligt fång, fång, får den nye ägaren göra de vär- får den nye ägaren göra de värdedeminskningsavdrag för markan- minskningsavdrag för markanläggläggning som skulle ha tillkommit ning som skulle ha tillkommit den den förre ägaren, om denne fortfa- förre ägaren om denne fortfarande rande hade ägt fastigheten. hade ägt fastigheten.
Övergår en fastighet till en ny Övergår en fastighet till en ny
ägare genom köp, byte eller därmed ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får överlåtaren det jämförligt fång, fär överlåtaren det är då överlätelsen sker göra avdrag år då överlåtelsen sker göra avdrag för den del av det avskrivningsbara för den del av anskaffningsvärdet för anskaffningsvärdet för vilken han vilken han inte tidigare har medgetts inte tidigare har medgetts avdrag. avdrag. Vad nu sagts gäller även när Vad nu sagts gäller även när den på den på fastigheten bedrivna verkfastigheten bedrivna rörelsen läggs samheten läggs ned och fastighetens ned och fastighetens markanlägg- markanläggningar på grund därav ningar på grund därav saknar värde saknar värde för fastighetens ägare. för fastighetens ägare. (jfr anv. till 22§p. 4)
Har en markanläggning tillhört
privatbostadsfastighet under tidigare
beskattningsår skall avdrag för vär-
deminskning ansetts ha medgetts för
varje sådant beskattningsår.
(anv. till 29§ p, I tredje stycket)
Utgifter för inköp och plantering 8. Utgifter för inköp och planteav träd och buskar för yrkesmässig ring av träd och buskar för frukt- elfrukt- eller bärodling får efter den ler bärodling får efter den skattskyl- [3]
'n
5 Riksdagen 1989190. Saml. 1. Nr 110 Del I
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skattskyldiges eget val dras av an- diges eget val dras av antingen ometingen i sin helhet det år då inköpet delbart eller genom årliga värdeeller planteringen har ägt rum eller minskningsavdrag. Värdeminskgenom årliga värdeminskningsav- ningsavdraget beräknas enligt avdrag. Värdeminskningsavdraget be- skrivningsplan till viss procent för år räknas enligt avskrivningsplan till räknat av odlingens anskaffningsviss procent för år räknat av odling- värde. Beräkningen görs från den ens anskaffningsvärde. Beräkningen tidpunkt då odlingen har färdiggörs från den tidpunkt då odlingen ställts. Procentsatsen för värdehar färdigställts. Procentsatsen för minskningsavdrag bestäms efter den värdeminskningsavdrag bestäms ef- tid odlingen beräknas vara ekonoter den tid odlingen beräknas vara miskt användbar. Föreskrifterna i ekonomiskt användbar. Föreskrif- punkt 7 femte och sjätte styckena terna i punkt 16 sjätte och sjunde skall tillämpas. styckena skall tillämpas. (jfr anv. till 22§ p. 1 tredje stycket)
Avdrag får göras omedelbart för
utgifter för anläggning av ny skog
och för dikning som främjar skogs-
bruk.
(anv. till 22 8 p. 7)
Avdrag på grund av avyttring av 9. Avdrag på grund av avyttring av skog medges enligt bestämmelserna skog på jordbruksfastighet (skogsavi denna anvisningspunkt. Bedöm- drag) medges enligt bestämmelserna ningen av rätten till avdrag sker med i denna anvisningspunkt. Bedömutgångspunkt i skogens anskaff- ningen av rätten till avdrag sker med ningsvärde och gällande ingångs- utgångspunkt i skogens anskaffvärde. Med anskaffningsvärde ningsvärde och gällande ingångsavses det värde som belöper på skog värde. Med anskaffningsvärde och skogsmark vid förvärv av jord- avses det värde som belöper på skog bruksfastighet. Med gällande in- och skogsmark vid förvärv av jordgångsvärde avses anskaffnings- bruksfastighet. Med gällande invärdet minskat med avdrag som har gångsvärde avses anskaffningsmedgetts enligt denna anvisnings- värdet minskat med avdrag som har punkt. I punkt 8 föreskrivs hur medgetts enligt denna anvisningsanskaffningsvärdet och det gällande punkt. I punkt 10 föreskrivs hur aningångsvärdet — beräknas. - Med skaffningsvärdet och det gällande avdragsgrundande skogsin- ingångsvärdet = beräknas. - Med täkt avses ett belopp som motsva- avdragsgrundande skogsinrar summan av beskattningsårets täkt avses ett belopp som motsvahela intäkt på grund av upplåtelse av rar summan av beskattningsårets avverkningsrätt och 60 procent av hela intäkt på grund av upplåtelse av beskattningsårets intäkt på grund av avverkningsrätt och 60 procent av avyttrade skogsprodukter celler på beskattningsårets intäkt på grund av grund av att den skattskyldige har avyttrade skogsprodukter eller på tillgodogjort sig skogsprodukter i grund av att den skattskyldige har förvärvskällan eller för eget bruk el- tillgodogjort sig skogsprodukter för ler i annan av honom bedriven verk- eget bruk eller i annan förvärvssamhet. källa.
Fysisk person får under innehavs- Fysisk person får under innehavstiden avdrag med högst 50 procent tiden avdrag med högst 50 procent av anskaffningsvärdet. Vid taxe- av anskaffningsvärdet. Vid taxe-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ringen för visst beskattningsår med- ringen för visst beskattningsår medges avdrag med högst halva den av- ges avdrag med högst halva den avdragsgrundande skogsintäkten. dragsgrundande skogsintäkten.
Har fysisk person förvärvat fastig- Har fysisk person förvärvat fastigheten genom köp, byte eller därmed heten genom köp, byte eller därmed jämförligt fång eller genom fastig- jämförligt fång eller genom fastighetsreglering eller klyvning och visar hetsreglering eller klyvning och visar han genom intyg från lantbruks- han genom intyg från lantbruksnämnd eller på annat sätt att förvär- nämnd eller på annat sätt att förvärvet utgör ett led i jordbrukets eller vet utgör ett led i jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering skogsbrukets yttre rationalisering (rationaliseringsförvärv), medges (rationaliseringsförvärv), medges avdrag med högst hela den avdrags- avdrag med högst hela den avdragsgrundande skogsintäkten. Sådant grundande skogsintäkten. Sådant avdrag medges endast vid taxe- avdrag medges endast vid taxeringen för det beskattningsår under ringen för det beskattningsår under vilket fastigheten har förvärvats och vilket fastigheten har förvärvats och för de därpå följande fem beskatt- för de därpå följande fem beskattningsåren. Vid fastighetsreglering ningsåren. Vid fastighetsreglering och klyvning räknas som förvärvs- och klyvning räknas som förvärvstidpunkt den tidpunkt för tillträde tidpunkt den tidpunkt för tillträde som gäller enligt fastighetsbildnings- som gäller enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) eller, om den skatt- lagen (1970:988) eller, om den skattskyldige har yrkat det och fastighets- skyldige har yrkat det och fastighetsbildning sökts, den tidpunkt för till- bildning sökts, den tidpunkt för tillträde som gäller enligt skriftligt av- träde som gäller enligt skriftligt avtal. Det sammanlagda avdragsbe- tal. Det sammanlagda avdragsbeloppet enligt detta stycke får inte loppet enligt detta stycke får inte överstiga 50 procent av det anskaff- överstiga 50 procent av det anskaffningsvärde som belöper på rationa- ningsvärde som belöper på rationaliliseringsförvärvet. seringsförvärvet.
Dödsbo får, såvitt gäller fastighet Dödsbo får, såvitt gäller fastighet som vid dödsfallet ägdes av den av- som vid dödsfallet ägdes av den av-
lidne, avdrag enligt de bestämmelser lidne, avdrag enligt de bestämmelser
som skulle ha gällt för den avlidne. som skulle ha gällt för den avlidne.
Har fastigheten förvärvats av juri- Har fastigheten förvärvats av juridisk person medges avdrag under in- disk person medges avdrag under innehavstiden med högst 25 procent nehavstiden med högst 25 procent av anskaffningsvärdet. Vid taxe- av anskaffningsvärdet. Vid taxeringen för visst beskattningsår med- ringen för visst beskattningsår medges avdrag med högst halva den av- ges avdrag med högst halva den avdragsgrundande skogsintäkten. Vad dragsgrundande skogsintäkten. Vad som sägs i detta stycke gäller dock som sägs i detta stycke gäller dock inte dödsbo i sådant fall som avses i inte dödsbo i sådant fall som avses i det föregående stycket. det föregående stycket.
I fråga om handelsbolag och 1 fråga om handelsbolag och dödsbo, för vilket reglerna om han- dödsbo, för vilket reglerna om handelsbolag skall tillämpas, beräknas delsbolag skall tillämpas, beräknas avdraget för bolaget respektive avdraget för bolaget respektive boet. boet.
Rätt till avdrag föreligger inte så- Rätt till avdrag föreligger inte såvitt gäller intäkt som den skattskyl- vitt gäller intäkt som den skattskyldige tar upp till beskattning efter det dige tar upp till beskattning efter det 67
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
att all skogsmark. som ingår i för- att all skogsmark, som ingår i förvärvskällan, har förvärvats av ny värvskällan, har förvärvats av ny ägare. ägare.
Avdrag medges vid taxeringen en- Avdrag medges vid taxeringen endast med helt hundratal kronor och dast med helt hundratal kronor och inte med lägre belopp än 5 000 kro- inte med lägre belopp än 15 000 kronor. Bedrivs skogsbruk i form av en- nor. Bedrivs skogsbruk i form av enkelt bolag eller under samäganderätt kelt bolag eller under samäganderätt får dock, såvida ett för hela den ge- får dock, såvida ett för hela den gemensamt bedrivna verksamheten mensamt bedrivna verksamheten beräknat avdrag hade uppgått till beräknat avdrag hade uppgått till minst 5000 kronor, avdraget för minst 75000 kronor, avdraget för varje delägare uppgå till lägst I 000 varje delägare uppgå till lägst 3000 kronor. kronor.
(anv. till 22§ p. 8)
Har fastighet förvärvats genom 10. Har jordbruksfastighet förvärköp, byte eller därmed jämförligt vats genom köp, byte eller därmed fång anses — om annat ej följer av jämförligt fång anses — om annat ej detta stycke eller tredje stycket sista följer av detta stycke eller tredje meningen — som anskaffningsvärde stycket sista meningen — som anså stör del av vederlaget för fastighe- skaffningsvärde enligt punkt 9 så stor ten som fastighetens skogsbruks- del av vederlaget för fastigheten som värde utgör av hela taxeringsvärdet fastighetens skogsbruksvärde utgör vid förvärvstillfället. Kan detta be- av hela taxeringsvärdet vid förvärvs-
räkningssätt inte tillämpas eller är tillfället. Kan detta beräkningssätt
det uppenbart att det skulle ge ett inte tillämpas eller är det uppenbart värde som avviker från det verkliga att det skulle ge ett värde som avvivederlaget för skog och skogsmark, ker från det verkliga vederlaget för tas som anskaffningsvärde upp ett skog och skogsmark, tas som anbelopp som kan anses svara mot det skaffningsvärde upp ett belopp som verkliga vederlaget. Vad sist sagts kan anses svara mot det verkliga vegäller också för vederlag som utgår. derlaget. Vad sist sagts gäller också vid fastighetsreglering eller klyvning för vederlag som utgår vid fastigpå grund av att värdet av den skog hetsreglering eller klyvning på grund och skogsmark som har tillagts den av att värdet av den skog och skogsskattskyldige överstiger värdet av mark som har tillagts den skattskylden skog och skogsmark som har dige överstiger värdet av den skog frångått honom. och skogsmark som har frängått ho-
nom.
I fråga om rationaliseringsförvärv I fråga om rationaliseringsförvärv får i anskaffningsvärdet, förutom ve- får i anskaffningsvärdet, förutom vederlaget för skog och skogsmark, derlaget för skog och skogsmark. också inräknas den del av övriga också inräknas den del av övriga kostnader med anledning av förvär- kostnader med anledning av förvärvet som belöper på den förvärvade vet som belöper på den förvärvade skogen och skogsmarken. . skogen och skogsmarken.
Har fastighet förvärvats genom Har fastighet förvärvats genom annat fång än som sägs i första annat fång än som sägs i första stycket gäller följande. Omfattar stycket gäller följande. Omfattar förvärvet all skogsmark i den före- förvärvet all skogsmark i den före-
gående ägarens förvärvskälla, över- gående ägarens förvärvskälla, över-
tar den nye ägaren den föregående tar den nye ägaren den föregående
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ägarens anskaffningsvärde och gäl- ägarens anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde. Omfattar för- lande ingångsvärde. Omfattar förvärvet endast en del av skogsmar- värvet endast en del av skogsmarken, anses som anskaffningsvärde ken, anses som anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde för den och gällande ingångsvärde för den nye ägaren så stor del av den före- nyc ägaren så stor del av den föregående ägarens anskaffningsvärde gående ägarens anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde som vär- och gällande ingångsvärde som värdet av den förvärvade skogen och det av den förvärvade skogen och skogsmarken utgör av värdet av all skopsmarken utgör av värdet av all skog och skogsmark i förvärvskällan skog och skogsmark i förvärvskällan vid förvärvstillfället. Omfattar för- vid förärvstillfället. Omfattar förvärvet mindre än 20 procent av vär- värvet mindre än 20 procent av värdet av all skog och skogsmark i för- det av all skog och skogsmark i förvärvskällan. och är inte fråga om värvskällan, och är inte fråga om ideell andel av fastighet, får den nye ideell andel av fastighet, får den nye ägaren dock inte något anskaffnings- ägaren dock inte något anskaffningsvärde eller gällande ingångsvärde. värde eller gällande ingångsvärde. Vad som sägs 1 detta stycke gäller Vad som sägs i detta stycke gäller också om ett företag har förvärvat också om ett företag har förvärvat fastigheten från ett annat företag fastigheten från ett annat företag inom samma koncern. inom samma koncern.
Skattskyldig, som har förvärvat Skattskyldig, som har förvärvat fastighet på sätt som anges i det före- fastighet på sätt som anges i det föregående stycket, skall vid tillämpning gående stycket, skall vid tillämpning av punkt 7 anses ha medgetts avdrag av punkt 9 anses ha medgetts avdrag med det belopp varmed hans an- med det belopp varmed hans anskaffningsvärde vid förvärvstillfället skaffningsvärde vid förvärvstillfället överstigit hans gällande ingångs- överstigit hans gällande ingångsvärde. värde.
Har del av den skattskyldiges Har del av den skattskyldiges skogsmark förvärvats av ny ägare, skogsmark förvärvats av ny ägare, anses den skattskyldiges anskaff- anses den skattskyldiges anskaffningsvärde och gällande ingångs- ningsvärde och gällande ingångsvärde ha minskat i samma propor- värde ha minskat i samma proportion som minskningen av värdet av tion som minskningen av värdet av förvärvskällans skog och skogs- förvärvskällans skog och skogsmark. Omfattar förvärvet mindre än mark. Omfattar förvärvet mindre än 20 procent av värdet av förvärvskäl- 20 procent av värdet av förvärvskällans skog och skogsmark, och är inte lans skog och skogsmark, och är inte fråga om ideell andel av fastighet, fråga om ideell andel av fastighet, reduceras dock inte den skattskyldi- reduceras dock inte den skattskyldiges anskaffningsvärde och gällande ges anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde. Vad som sägs i detta ingångsvärde. Vad som sägs i detta stycke gäller också om värdet av fas- stycke gäller också om värdet av fastighetens skog och skogsmark mins- tighetens skog och skogsmark minskas på grund av fastighetsreglering kas på grund av fastighetsreglering eller klyvning. eller klyvning.
Skall ersättning för skog och Har sådan ersättning som avses i skogsmark beskattas enligt punkt 4 25 §2 mom. andra eller tredje stycket andra eller tredje stycket av anvis- lagen (1947:576) om statlig inkomstningarna till 35 §, anses vid tillämp- skatt erhållits för skog och skogsningen av det föregående stycket mark, anses vid tillämpningen av det 69
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
som om den ifrågavarande skogen föregående stycket som om den ifråoch skogsmarken har förvärvats av gavarande skogen och skogsmarken ny ägare. har förvärvats av ny ägare.
Något anskaffningsvärde eller gäl- Något anskaffningsvärde eller gäl-
lande ingångsvärde beräknas inte lande ingångsvärde beräknas inte
för fastighet som utgör omsättnings- för fastighet som utgör omsättnings-
tillgång i rörelse. Bestämmelserna i tillgång i näringsverksamhet. Be-
femte stycket gäller också i fall då stämmelserna i femte stycket gäller fastighet enligt punkt 2 andra också i fall då fastighet enligt punkt stycket av anvisningarna till 27§ har 3 tredje stycket av anvisningarna till blivit omsättningstillgång i en av den 21§ har blivit omsättningstillgång i skattskyldige bedriven tomtrörelse. en av den skattskyldige bedriven Sådan fastighet skall därvid anses ha tomtrörelse. Sådan fastighet skall förvärvats av ny ägare. därvid anses ha förvärvats av ny
ägare.
(anv. till 22§ p. 9)
Avdrag för substansminskning på 11. Avdrag för substansminskning grund av utvinning av naturtill- på grund av utvinning av naturtillgångar samt avdrag för avsättning gångar samt avdrag för avsättning som avser framtida substansminsk- som avser framtida substansminskning på grund av sådan utvinning ning på grund av sådan utvinning medges enligt bestämmelserna i medges enligt bestämmelserna i denna anvisningspunkt. denna anvisningspunkt.
För inträdd substansminskning För inträdd substansminskning medges avdrag vid taxeringen för ett medges avdrag vid taxeringen för ett visst beskattningsår med högst ett visst beskattningsår med högst ett belopp som, tillsammans med de av- "belopp som, tillsammans med de avdrag som har medpgetts för tidigare drag som har medgetts för tidigare beskattningsår, motsvarar den del av beskattningsår, motsvarar den del av anskaffningsvärdet för hela till- anskaffningsvärdet för hela tillgången som belöper på utvinningen gången som belöper på utvinningen före beskattningsårets utgång. före beskattningsårets utgång.
Har den skattskyldige genom Har den skattskyldige genom skriftligt avtal upplåtit rätt till utvin- skriftligt avtal upplåtit rätt till utvinning och har han uppburit förskotts- ning och har han uppburit förskottsbetalning för utvinningen, får han betalning för utvinningen, får han göra avdrag för belopp som i räken- göra avdrag för belopp som i räkenskaperna har avsatts för framtida skaperna har avsatts för framtida substansminskning. Vid taxeringen substansminskning. Vid taxeringen för ett visst beskattningsår medges för ett visst beskattningsår medges avdrag med högst ett belopp mot- avdrag med högst ett belopp motsvarande den del av anskaffnings- svarande den del av anskaffningsvärdet för hela naturtillgången som värdet för hela naturtillgången som kan anses belöpa på den framtida ut- kan anses belöpa på den framtida utvinning för vilken förskottsbetalning vinning för vilken förskottsbetalning
har erhållits. Avdraget skall åter- har erhållits. Avdraget skall åter-
föras till beskattning nästföljande föras till beskattning nästföljande beskattningsår. beskattningsår.
Avdrag enligt föregående stycke Avdrag enligt föregående stycke medges dock inte om upplåtelseav- medges dock inte om upplåtelseavtalet har ingåtts mellan varandra talet har ingåtts mellan varandra närstående personer eller mellan nä- närstående personer eller mellan nä-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ringsidkare som har intressegemen- ringsidkare som har intressegemenskap (moder- och dotterföretag eller skap (moder- och dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam företag under i huvudsak gemensam ledning). Som närstående till fysisk ledning). Som närstående till fysisk person räknas dels personer som an- person räknas dels personer som anges i 35§ / amom., dels sådana få- ges I punkt I4 sista stycket av anvismansföretag som avses i nämnda ningarna till 32§, dels sådana fålagrum och i vilka den fysiska perso- mansföretag och fåmansägda hannen eller någon honom närstående delsbolag som avses i åttonde och person är företagsledare eller — di- tionde styckena av nämnda anvisrekt eller genom förmedling av juri- ningspunkt och i vilka den fysiska disk person — äger aktier eller ande- personen eller någon honom närstålar. ende person är företagsledare eller —
direkt eller genom förmedling av ju-
ridisk person — äger aktier eller an-
delar.
Anskaffningsvärdet för en natur- Anskaffningsvärdet för en naturtillgång beräknas med utgångspunkt tillgång beräknas med utgångspunkt i den skattskyldiges faktiska utgift i den skattskyldiges faktiska utgift för förvärvet eller, om fastigheten för förvärvet eller, om fastigheten har förvärvats på annat sätt än ge- har förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller något därmed nom köp, byte eller något därmed jämförligt fång, den faktiska utgif- jämförligt fång, den faktiska utgiften vid det närmast föregående kö- ten vid det närmast föregående köpet, bytet eller därmed jämförliga pet, bytet eller därmed jämförliga fånget. Begär den skattskyldige det, fånget. Begär den skattskyldige det, skall dock till utgångspunkt tas det skall dock till utgångspunkt tas det belopp varmed den skattskyldige belopp varmed den skattskyldige skulle få avdrag enligt punkt 2 a av skulle få avdrag enligt 25 § 3-6 mom. anvisningarna till 36§ om han vid lagen (1947:576) om statlig inkomsttidpunkten för utvinningens början skatt om han vid tidpunkten för uthade avyttrat täktmarken för ett ve- vinningens början hade avyttrat derlag som motsvarar dess allmänna täktmarken för ett vederlag som saluvärde vid nämnda tidpunkt. Be- motsvarar dess allmänna saluvärde räkning enligt nämnda anvisnings- vid nämnda tidpunkt. Beräkning enpunkt får dock inte leda till att den ligt nämnda moment får dock inte till förvärvet hänförliga delen av an- leda till att den till förvärvet hänförskaffningsvärdet tas upp till högre liga delen av anskaffningsvärdet tas belopp än vad som motsvarar 75 upp till högre belopp än vad som procent av täktmarkens allmänna motsvarar 75 procent av täktmarsaluvärde vid tidpunkten i fråga. kens allmänna saluvärde vid tid- Har tillstånd enligt lag givits för ut- punkten i fråga. Har tillstånd enligt vinning av tillgången, beräknas an- lag givits för utvinning av tillgången, skaffningsvärdet endast för det om- beräknas anskaffningsvärdet endast råde som omfattas av tillståndet för det område som omfattas av tilloch — vid tillämpning av andra och ståndet och — vid tillämpning av tredje meningarna — på grundval av andra och tredje meningarna — på förhållandena vid tidpunkten för ut- grundval av förhållandena vid tidvinningens början på detta område. punkten för utvinningens början på
detta område.
I anskaffningsvärdet inräknas, I anskaffningsvärdet inräknas, förutom belopp som har beräknats förutom belopp som har beräknats enligt föregående stycke, även utgif- enligt föregående stycke, även utgif- 71
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ter för tillgångens exploatering i den ter för tillgångens exploatering i den mån utgifterna inte har fått dras av mån utgifterna inte har fått dras av som kostnad i den löpande driften som kostnad i den löpande driften och inte heller har beaktats vid be- och inte heller har beaktats vid beräkning enligt punkt 2 a av anvis- räkning enligt 25 § 3-6 mom. lagen ningarna till 36 §. om statlig inkomstskatt.
Om en fastighet, på vilken en na- Om en fastighet, på vilken en naturtillgång har börjat uttas, har turtillgång har börjat uttas, har övergått till en ny ägare på annat sätt övergått till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller något där- än genom köp, byte eller något därmed jämförligt fång, får den nye med jämförligt fång, får den nye ägaren tillgodoräkna sig endast de ägaren tillgodoräkna sig endast de avdrag för substansminskning på avdrag för substansminskning på fastigheten som skulle ha tillkommit fastigheten som skulle ha tillkommit den förre ägaren, om denne fortfa- den förre ägaren, om denne fortfarande hade ägt fastigheten. rande hade ägt fastigheten.
Vid tillämpningen av bestämmel- Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna anvisningspunkt skall serna i denna anvisningspunkt skall en fastighetsägare, som har upplåtit en fastighetsägare, som har upplåtit nyttjanderätt till täktmark mot en- nyttjanderätt till täktmark mot engångsersättning, utan hinder av vad gångsersättning, utan hinder av vad som föreskrivs i 47§ jämförd med som föreskrivs i 4§ jämförd med 1 - I kap. 5§ första stycket f fastighets- kap. 5§ första stycket f fastighetstaxeringslagen (1979:1152), betrak- taxeringslagen (1979:1152), betraktas som ägare till marken även efter tas som ägare till marken även efter det att upplåtelsen har skett. (jfr det att upplåtelsen har skett. anv. till 25§ p. 10 och anv. till 29§ p.
8)
(anv. till 29§ p. 3)
Utgifter föranskaffande av maski- 12. Utgifter för anskaffande av ner och andra för stadigvarande maskiner och andra för stadigvabruk avsedda inventarier dras i regel rande bruk avsedda inventarier dras av genom årliga värdeminskningsav- i regel av genom årliga värdeminskdrap enligt bestämmelserna om rä- ningsavdrag enligt bestämmelserna kenskapsenlig avskrivning i punkt 4 om räkenskapsenlig avskrivning i eller om restvärdeavskrivning i punkt 73 eller om restvärdeavskrivpunkt 5. Kan inventariernas ekono- ning i punkt 14. Kan inventariernas miska livslängd antas uppgå till ekonomiska livslängd antas uppgå högst tre år, får emellertid hela utgif- till högst tre år, får emellertid hela ten för deras anskaffande dras av un- utgiften för deras anskaffande dras der anskaffningsåret. Omedelbart av under anskaffningsåret. Omedelavdrag får även ske i fråga om inven- bart avdrag får även ske i fråga om tarier av mindre värde. inventarier av mindre värde.
Har ett fåmansföretag anskaffat inventarier, som uteslutande eller så gott som uteslutande är avsedda för företagsledares eller honom närstående persons privata bruk, medges inte avdrag på grund av anskaffningen.
Regler om avdrag avseende be- Regler om avdrag avseende beställda men inte levererade inventa- ställda men inte levererade inventa-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
rier (kontraktsavskrivning) finns i rier (kontraktsavskrivning) finns i punkt 2 sista stycket av anvisning- punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 47 §. arna till 248.
Har den skattskyldige yrkat av- Har den skattskyldige yrkat avdrag för värdeminskning av inventa- drag för värdeminskning av inventarier, skall avdraget anses medgivet i rier, skall avdraget anses medpivet i den mån det har medfört att den tax- den mån det har medfört att den taxerade inkomsten har beräknats till erade inkomsten har beräknats till lägre belopp än annars skulle ha lägre belopp än annars skulle ha skett eller medfört en ökning av för- skett eller medfört en ökning av unlust som berättigar till avdrag enligt derskott. Inventariernas anskaffbestämmelserna i lagen (1960:63) om ningsvärde minskat med medgivna förlustavdrag. Inventariernas an- värdeminskningsavdrag utgör det skaffningsvärde minskat med med- skattemässiga restvärdet. givna värdeminskningsavdrag utgör det skattemässiga restvärdet. (jfr anv. till 22§ p. 5 och anv. till 25§ p.
3)
Hör ett byggnads- eller markinven-
tarium till fastighet som utgjort pri-
vatbostadsfastighet under det be-
skattningsår som närmast föregått det
aktuella beskattningsåret utgörs in-
ventariets skattemässiga restvärde av
anskaffningsvärdet minskat med
20 procent av samma värde för varje
beskattningsår, dock högst fem, som
den skattskyldige innehaft inventariet
och fastigheten utgjort privatbostads-
fastighet. Detsamma gäller i fråga
om del av fastighet.
(anv. till 29§ p. +)
Skattskyldig kan efter yrkande 13. Skattskyldig har rätt till avdrag medges rätt att tills vidare få avdrag för värdeminskning av sina inventaför värdeminskning av sina inventa- rier enligt reglerna 1 denna anvisrier enligt reglerna i denna anvis- ningspunkt om räkenskapsenlig ningspunkt om räkenskapsenlig avskrivning. Som förutsättning för avskrivning. Som förutsättning för detta gäller detta gäller
a) att den skattskyldige har haft a) att den skattskyldige har haft ordnad bokföring som avslutas med ordnad bokföring som avslutas med årsbokslut; årsbokslut;
b) att avdraget motsvarar avskriv- b) att avdraget motsvarar avskrivningen i räkenskaperna; ningen i räkenskaperna;
c) att tillfredsställande utredning c) att tillfredsställande utredning föreligger om inventariernas skatte- föreligger om inventariernas skattemässiga restvärde: mässiga restvärde:
d) att inventarierna och avskrivna d) att inventarierna och avskrivna belopp redovisas på ett sådant sätt i belopp redovisas på ett sådant sätt i den skattskyldiges räkenskaper och i den skattskyldiges räkenskaper och i: företedd utredning att trygghet före- företedd utredning att trygghet föreligger att vinster vid avyttring av till- ligger att vinster vid avyttring av till-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
gångarna inte undgår beskattning; gångarna inte undgår beskattning; samt samt
c) att — om den skattskyldige inte e) att — om den skattskyldige inte upprättat årsbokslut för det närmast upprättat årsbokslut för det närmast föregående räkenskapsåret — det föregående räkenskapsåret — det bokförda värdet av inventarierna bokförda värdet av inventarierna före avskrivning bestämts med ut- före avskrivning bestämts med utgångspunkt i inventariernas skatte- gångspunkt i inventariernas skattemässiga restvärde vid beskattnings- mässiga restvärde vid beskattnings-
årets ingång. årets ingång.
Som anskaffningsvärde för inven- Som anskaffningsvärde för inven- ' tarier skall anses, då inventarierna tarier skall anses, då inventarierna har förvärvats genom köp, byte eller har förvärvats genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång, den verk- därmed jämförligt fång, den verk-
liga utgiften för deras anskaffande liga utgiften för deras anskaffande och, då inventarierna har förvärvats och, då inventarierna har förvärvats på annat sätt, deras marknadsvärde på annat sätt, deras marknadsvärde vid tiden för förvärvet. Dock skall vid tiden för förvärvet. Har inventaföljande iakttas. Har inventarierna rierna ingått i en näringsverksamhet, ingått i en rörelse, som den skatt- som den skattskyldige har förvärvat skyldige har förvärvat på annat sätt på annat sätt än genom köp eller än genom köp eller byte eller där- byte eller därmed jämförligt fång, med jämförligt fång, skall, om inte skall, om inte särskilda omständigsärskilda omständigheter föranleder heter föranleder annat, som anskaffannat, som anskaffningsvärde för in- ningsvärde för inventarierna anses ventarierna anses det för den tidi- det för den tidigare ägaren gällande gare ägaren gällande skattemässiga skattemässiga restvärdet. Har den restvärdet. Har den skattskyldige el- skattskyldige eller någon, som står ler någon, som står honom nära, vid- honom nära, vidtagit åtgärd för att tagit åtgärd för att den skattskyldige den skattskyldige skall kunna tillgoskall kunna tillgodoräkna sig ett doräkna sig ett högre anskaffningshögre anskaffningsvärde än som sy- värde än som synes rimligt och kan nes rimligt och kan det antas att det antas att detta har skett för att detta har skett för att bereda obehö- bereda obehörig förmån i beskattrig förmån i beskattningsavseende åt ningsavseende åt någon av dem, någon av dem, skall anskaffnings- skall anskaffningsvärdet i skälig mån värdet i skälig mån jämkas. jämkas.
Har skattskyldig medgivits avdrag Har skattskyldig medgivits avdrag för kontraktsavskrivning avseende för kontraktsavskrivning avseende inventarier, som har anskaffats un- inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret, skall som an- der beskattningsåret, skall som anskaffningsvärde anses den verkliga skaffningsvärde anses den verkliga utgiften minskad med det tidigare utgiften minskad med det tidigare medgivna avdraget. Detta skall gälla medgivna avdraget. även när investeringsreserv e.d. tagits i anspråk för anskaffning av inventarier under beskatuningsåret.
Avdrag för avskrivning får för Avdrag för avskrivning får för visst beskattningsår göras med högst visst beskattningsår göras med högst 30 procent för år räknat av summan 30 procent för år räknat av summan av bokfört värde på inventarierna av bokfört värde på inventarierna enligt balansräkningen för närmast enligt balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår och an- föregående räkenskapsår och an- 74
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skaffningsvärdet på sådana under skaffningsvärdet på sådana under
beskattningsåret anskaffade inven- beskattningsåret anskaffade inven-
tarier, vilka vid beskattningsårets ut- tarier, vilka vid beskattningsårets utgång fortfarande tillhörde rörelsen. gång fortfarande tillhörde närings- Vad nu sagts gäller oavsett när under verksamheten. Vad nu sagts gäller beskattningsåret inventarierna har oavsett när under beskattningsåret anskaffats. inventarierna har anskaffats.
Har inventarier, som har anskaf- Har inventarier, som har anskaffats före beskattningsårets ingång, fats före beskattningsårets ingång, avyttrats under beskattningsåret el- avyttrats under beskattningsåret eller har den skattskyldige rätt till för- ler har den skattskyldige rätt till för- . säkringsersättning för inventarier, säkringsersättning för inventarier, som har gått förlorade under be- .som har gått förlorade under beskattningsåret, medges ett särskilt skattningsåret, medges ett särskilt avdrag med belopp motsvarande avdrag med belopp motsvarande den i anledning av avyttringen eller den i anledning av avyttringen eller försäkringsfallet uppkomna intäk- försäkringsfallet uppkomna intäkten. Avdraget får dock inte överstiga ten. Avdraget får dock inte överstiga underlaget för beräkning av avdrag underlaget för beräkning av avdrag enligt fjärde stycket. Har den skatt- enligt fjärde stycket. Har den skattskyldige fått avdrag som nu sagts skyldige fått avdrag som nu sagts skall nämnda underlag fastställas till skall nämnda underlag fastställas till motsvarande lägre belopp. motsvarande lägre belopp.
Har ett särskilt högt pris eller el- Har ett särskilt högt pris eller eljest en särskilt hög utgift för inventa- jest en särskilt hög utgift för inventarier berott på att de skall utnyttjas rier berott på att de skall utnyttjas för ett särskilt arbetstillfälle eller för för ett särskilt arbetstillfälle eller för en konjunktur, som väntas bli endast en konjunktur, som väntas bli endast
tillfällig, eler av annan liknande tillfällig, eller av annan liknande
omständighet, medges för det be- omständighet, medges för det beskattningsår, varunder inventarierna skattningsår, varunder inventarierna har anskaffats, avdrag för sådant har anskaffats, avdrag för sådant överpris eller sådan merutgift. Om överpris eller sådan merutgift. Om avdrag som nu sagts har medgivits, avdrag som nu sagts har medgivits, skall avdrag enligt bestämmelserna i skall avdrag enligt bestämmelserna i fjärde stycket beräknas på därefter fjärde stycket beräknas på därefter återstående del av anskaffningsvär- återstående del av anskaffningsvärdet. det.
Oavsett vad ovan föreskrivs får Oavsett vad ovan föreskrivs får avdrag för avskrivning medges med avdrag för avskrivning medges med belopp som erfordras för att det belopp som erfordras för att det bokförda värdet inte skall överstiga bokförda värdet inte skall överstiga anskaffningsvärdet av samtliga in- anskaffningsvärdet av samtliga inventarier, vilka vid beskattnings- ventarier, vilka vid beskattningsårets utgång tillhörde rörelsen, se- årets utgång tillhörde näringsverkdan från detta värde har avräknats samheten, sedan från detta värde har en beräknad årlig avskrivning av 20 avräknats en beräknad årlig avskrivprocent. Visar den skattskyldige att ning av 20 procent. Visar den skattinventariernas verkliga värde under- skyldige att inventariernas verkliga stiger även ett sålunda beräknat värde understiger även ett sålunda värde, medges avdrag för den ytter- beräknat värde, medges avdrag för ligare avskrivning som motiveras av den ytterligare avskrivning som modetta. tiveras av detta. 75
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Då inventarier, som har anskaf- Då inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret, avytt- fats under beskattningsåret, avyttras, förloras eller utrangeras under ras, förloras eller utrangeras under samma år, medges avdrag för an- samma år. medges avdrag för anskaffningsvärdet. Med avyttring lik- skaffningsvärdet. Med avyttring likställs att inventarier tas ut ur rörel- ställs att inventarier tas ut ur nä- Sen för att tillföras annan förvärvs- ringsverksamheten för att tillföras källa eller för att användas för annat annan förvärvskälla eller för att anändamål. Av bestämmelserna i vändas för annat ändamål. Av bepunkt I andra stycket av anvisning- stämmelserna i 22 § med anvisningar arna till 28 § framgår att belopp, som framgår att belopp, som erhålls vid erhålls vid avyttring av inventarier, i avyttring av inventarier, i sin helhet sin helhet skall tas upp som intäkt av skall tas upp som intäkt av näringsrörelse. verksarnhet.
Har skattskyldig gjort avskrivning Har skattskyldig gjort avskrivning med större belopp i räkenskaperna med större belopp i räkenskaperna än han får dra av vid taxeringen, för- än han får dra av vid taxeringen, föranleder inte detta att det värde, på anleder inte detta att det värde, på vilket räkenskapsenlig avskrivning vilket räkenskapsenlig avskrivning beräknas, påverkas. Det överskju- beräknas, påverkas. Det överskjutande beloppet får i stället, sedan tande beloppet får i stället, sedan taxeringen i fråga har blivit slutligt taxeringen i fråga har blivit slutligt avgjord, dras av genom årlig av- avgjord, dras av genom årlig avskrivning efter 20 procent för helt år. skrivning efter 20 procent för helt år, räknat från och med beskattnings- räknat från och med beskattnings-
året efter det under vilket avskriv- året efter det under vilket avskriv-
ningen i fråga verkställdes. ningen i fråga verkställdes.
Den omständigheten att vid till- Den omständigheten att vid tilllämpning av bestämmelserna ovan lämpning av bestämmelserna ovan avdrag vid beskattningen skall över- avdrag vid beskattningen skall överensstämma med avskrivning enligt ensstämma med avskrivning enligt räkenskaperna utgör inte hinder för räkenskaperna utgör inte hinder för skattskyldig att efter övergång till skattskyldig att efter övergång till räkenskapsenlig avskrivning utöver räkenskapsenlig avskrivning utöver avdrag enligt räkenskaperna tillgo- avdrag enligt räkenskaperna tillgodogöra sig avdrag för sådana av- dogöra sig avdrag för sådana avskrivningar, som har gjorts i räken- skrivningar, som har gjorts i räkenskaperna före övergången men inte skaperna före övergången men inte har föranlett avdrag vid beskatt- har föranlett avdrag vid beskattningen. Avdrag för sådant belopp ningen. Avdrag för sådant belopp görs genom årlig avskrivning efter görs genom årlig avskrivning efter 20 procent för helt år. 20 procent för helt år.
Har skattskyldig före övergång till Har skattskyldig före övergång till räkenskapsenlig avskrivning tillgo- räkenskapsenlig avskrivning tillgodoräknats större värdeminsknings- doräknats större värdeminskningsavdrag vid taxeringen än enligt rä- avdrag vid taxeringen än enligt räkenskaperna, skall, för åstadkom- kenskaperna, skall, för åstadkommande av överensstämmelse mellan mande av överensstämmelse mellan inventariernas bokförda värde och inventariernas bokförda värde och deras skattemässiga restvärde, det deras skattemässiga restvärde, det belopp, varmed inventariernas skat- belopp, varmed inventariernas skattemässiga restvärde understiger det temässiga restvärde understiger det bokförda värdet, tas upp som skatte- bokförda värdet, tas upp som skatte-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
pliktig intäkt under det första be- pliktig intäkt under det första beskattningsår, för vilket räkenskaps- skattningsär, för vilket räkenskapsenlig avskrivning gäller, eller, om enlig avskrivning gäller, eller, om den skattskyldige begär det, med en den skattskyldige begär det, med en tredjedel för nämnda beskattningsår tredjedel för nämnda beskattningsår och vart och ett av de två närmast och vart och ett av de två närmast följande åren. (jfr anv. till 22§ p. 5 följande åren. och anv. till 25§ p. 3)
(anv. till 29§ p. 5)
Vid restvärdeavskrivning l4 Vid — restvärdeavskrivmedges den skattskyldige avdrag för ning medges den skattskyldige avvisst beskattningsår med högst 25 drag för visst beskattningsår med procent för år räknat av avskriv- högst 25 procent för år räknat av avningsunderlaget för maskiner och skrivningsunderlaget för maskiner andra inventarier. Avskrivningsun- och andra inventarier. Avskrivningsderlaget utgörs av inventariernas underlaget utgörs av inventariernas skattemässiga restvärde vid ut- skattemässiga restvärde vid utgången av det närmast föregående gången av det närmast föregående beskattningsåret med tillägg av an- beskattningsåret med tillägg av anskaffningsvärdet för inventarier, skaffningsvärdet för inventarier, som har anskaffats under beskatt- som har anskaffats under beskattningsäret och som vid utgången av ningsåret och som vid utgången av detta fortfarande tillhörde rörelsen, detta fortfarande tillhörde näringsoch med avdrag för belopp motsva- verksamheten, och med avdrag för rande vad som utgör intäkt i form av belopp motsvarande vad som utgör vederlag eller försäkringsersättning intäkt i form av vederlag eller förför inventarier som har anskaffats säkringsersättning för inventarier före beskattningsårets ingång och som har anskaffats före beskattsom har avyttrats eller förlorats un- ningsårets ingång och som har avyttder beskattningsåret. rats eller förlorats under beskatt-
ningsåret.
Visar den skattskyldige att inven- Visar den skattskyldige att inven- -tariernas verkliga värde understiger tariernas verkliga värde understiger det skattemässiga restvärdet efter det skattemässiga restvärdet efter avdrag enligt bestämmelserna i avdrag enligt bestämmelserna i första stycket. medges det ytterli- första stycket, medges det ytterligare avdrag som motiveras av detta. gare avdrag som motiveras av detta.
Vad som föreskrivs om räken- Vad som föreskrivs om räkenskapsenlig avskrivning i punkt 4 skapsenlig avskrivning i punkt 13 andra och tredje samt femte, sjätte andra och tredje samt femte, sjätte
och åttonde styckena gäller i till- och åttonde styckena gäller i till-
lämpliga delar också i fråga om rest- lämpliga delar också i fråga om restvärdeavskrivning. (jfr anv. till 22§ värdeavskrivning.
p- 5 och anv. till 25§ p. 3)
(anv. till 22§ p. 6)
Avdrag för värdeminskning av tillgång som avses I punkterna 3-5 medges endast skattskyldig ägare av till- " gången, om inte annat följer av andra och tredje styckena.
Har en arrendator eller en annan 15. Har en arrendator eiler en annyttjanderättshavare haft utgifter nan nyttjanderättshavare haft utgif- 7
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
för ny-, till-, eller ombyggnad eller ter för ny-, till- eller ombyggnad elannan därmed jämförlig förbättring ler annan därmed jämförlig förbättav en fastighet, som han innehar ring av en fastighet, som han innehar med nyttjanderätt, och blir jordäga- med nyttjanderätt, och blir fastigren omedelbart ägare till vad som hetsägaren omedelbart ägare till vad har utförts, får nyttjanderättshava- som har utförts, får nyttjanderättsren dra av dessa utgifter genom år- havaren dra av dessa utgifter genom liga värdeminskningsavdrag. Avdra- årliga värdeminskningsavdrag. Avget beräknas enligt avskrivningsplan draget beräknas enligt avskrivningstill 10 procent för år räknat av an- plan till 10 procent för år räknat av skaffningsvärdet av täckdike och till anskaffningsvärdet av täckdiken och 5 procent för år räknat av anskaff- till 5 procent för år räknat av anningsvärdet av andra markanlägg- skaffningsvärdet av andra markanningar eller av byggnader. I fråga om läggningar eller av byggnader. I byggnader eller markanläggningar, fråga om byggnader eller markansom är avsedda att användas endast läggningar, som är avsedda att anett fåtal år, får dock anskaffningsut- vändas endast ett fåtal år, får dock gifterna i sin helhet dras av det år då anskaffningsutgifterna i sin helhet tillgången anskaffades. dras av det år då tillgången anskaffa-
des.
Har en arrendator eller en annan Har en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare haft utgifter nyttjanderättshavare haft utgifter för anskaffande av byggnadsinven- för anskaffande av byggnadsinventarier, markinventarier eller maski- tarier, markinventarier eller maskiner och andra för stadigvarande ner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, som han bruk avsedda inventarier, som han innehar med nyttjanderätt, och blir innehar med nyttjanderätt, och blir jordägaren omedelbart ägare till vad fastighetsägaren omedelbart ägare som har anskaffats, får nyttjande- till vad som har anskaffats, får nytträttshavaren dra av dessa utgifter janderättshavaren dra av dessa utenligt bestämmelserna i punkt 5. gifter enligt bestämmelserna i punkt
12-14.
Har nyttjanderättshavaren erhål- Har nyttjanderättshavaren erhållit ersättning av jordägaren för vad lit ersättning av fastighetsägaren för som har anskaffats, får nyttjande- vad som har anskaffats, får nyttjanrättshavaren på en gång göra avdrag derättshavaren på en gång göra avför vad som återstår oavskrivet av drag för vad som återstår oavskrivet anskaffningsvärdet, dock inte med av anskaffningsvärdet, dock inte högre belopp än ersättningen. Det med högre belopp än ersättningen. beskattningsår då nyttjanderätten Det beskattningsår då nyttjanderätupphör får nyttjanderättshavaren ten upphör får nyttjanderättshavagöra avdrag med oavskriven del av ren göra avdrag med oavskriven del anskaffningsvärdet. av anskaffningsvärdet.
(anv. till 29§ p. 6)
Avdrag enligt bestämmelserna i 16. Avdrag enligt bestämmelserna punkterna 4 och 5 får även göras för i punkterna 13 och 74 får även göras utgifter för anskaffning av patenträtt för utgifter för anskaffning av paoch liknande tidsbegränsad rättig- tenträtt och liknande tidsbegränsad het. Det är härvid utan betydelse om rättighet. Det är härvid utan betyrörelseidkaren har förvärvat rättig- delse om näringsidkaren hart förvärheten för att utnyttja den vid till- vat rättigheten för att utnyttja den verkning som han bedriver eller om vid tillverkning som han bedriver el-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
han tillgodogör sig rättigheten ge- ler om han tillgodogör sig rättighenom att överlåta utnyttjandet av ten genom att överlåta utnyttjandet denna till annan. Också utgifter för av denna till annan. Också utgifter anskaffning av hyresrätt och av va- för anskaffning av hyresrätt och av rumärke, firma eller annan rättighet varumärke, firma eller annan rättigav goodwills natur dras av enligt de het av goodwills natur dras av enligt nämnda bestämmelserna. (jfr anv. de nämnda bestämmelserna. till 22§ p. 5 tredje stycket)
(anv. till 22§ p. 11)
Har skattskyldig erlagt anslut- 17. Har skattskyldig erlagt anslutningsavgift eller anläggningsbidrag ningsavgift eller anläggningsbidrag avseende nyttighet för fastighet, avseende nyttighet för fastighet, som han äger, och är nyttigheten som han äger, och är nyttigheten knuten till fastigheten och ej till äga- knuten till fastigheten och ej till ägaren personligen, får avdrag härför ren personligen, får avdrag härför göras enligt reglerna i punkt 5. (jfr göras enligt reglerna i punkterna 13 anv. till 25§ p. 2 b första stycket och och 14. anv. till 29§ p. 20)
18. I fall som avses i punkt I andra
stycket andra meningen av anvis-
ningarna till 22§ medges avdrag för
fastighetens anskaffningsvärde eller
del därav. Avdraget bestäms enligt 24
och 25 §§ lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.
(anv. till 293 p. 9a)
Avdrag medges för påförda egen- 19. Avdrag medges för påförda avgifter enligt lagen (1981:691) om egenavgifter enligt lagen (1981:691) socialavgifter i den mån avgifterna om socialavgifter i den mån avgif-
hänför sig till rörelsen. terna hänför sig till näringsverksam-
heten.
Fysisk person, som bedrivit rörelse Fysisk person får dessutom avdrag här i riket, får dessutom avdrag för för belopp som har avsatts för att belopp som har avsatts för att täcka täcka på beskattningsåret belöpande de på beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende näringsverkegenavgifterna. Den som enligt bok- samhet här i riket. Den som enligt föringslagen (1976:125) är skyldig bokföringslagen (1976:125) eller att upprätta årsbokslut skall ha satt jordbruksbokföringslagen — (1979: av ett mot avdraget svarande belopp 141) är skyldig att upprätta årsboki räkenskaperna för beskattnings- slut skall ha satt av ett mot avdraget året. Medgivet avdrag skall åter- svarande belopp i räkenskaperna för föras till beskattning nästföljande beskattningsåret. Medgivet avdrag beskattningsår. skall återföras till beskattning näst-
följande beskattningsår.
Avdrag enligt andra stycket be- Avdrag enligt andra stycket beräknas på ett underlag som motsva- räknas på ett underlag som motsvarar den skattskyldiges nettointäkt av rar den skattskyldiges inkomst av rörelsen, beräknad enligt lagen förvärvskällan, beräknad enligt la- (1947:576) om statlig inkomstskatt, gen (1947:576) om statlig inkomstföre avdraget, minskad med skatt, före avdraget, minskad med
I) sjukpenning eller annan ersätt- 1) sjukpenning eller annan ersätt-
Nuvarunde lydelse Föreslagen lydelse
ning som avses I punkt 9 av anvis- ning som avses i punkt II av anvisningarna till 28 §, ningarna till 228.
2) intäkt som är att hänföra till in- 2) intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning enligt 11 kap. komst av anställning enligt 11 kap. 2§ första stycket lagen (1962:381) 2§ första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring, och om allmän försäkring, och
3) intäkt som omfattas av öÖverens- 3) intäkt som omfattas av överenskommelse enligt 3 kap. 2§ andra kommelse enligt 3 kap. 2§ andra stycket lagen om allmän försäkring. stycket lagen om allmän försäkring.
Avdrag enligt andra stycket får Avdrag enligt andra stycket får uppgå till högst 25 procent av under- uppgå till högst 25 procent av underlaget, beräknat enligt tredje stycket. laget, beräknat enligt tredje stycket.
Vad som har sagts i första-fjärde Vad som har sagts i första-fjärde styckena gäller också för en fysisk styckena gäller också för en fysisk person, som är delägare i ett han- person, som är delägare i ett han-
delsbolag, under förutsättning att delsbolag, under förutsättning att
bolaget har haft inkomst av en här i bolaget har haft inkomst av näringsriket bedriven rörelse och att deläga- verksamhet här i riket. Avdrag enligt ren genom bolaget har drivit rörel- första och andra styckena skall därsen. Avdrag enligt första och andra vid göras av delägaren. Vad som nu styckena skall därvid göras av del- har sagts gäller också i fråga om en ägaren. Vad som nu har sagts gäller delägare i ett dödsbo, för vilket regockså i fråga om en delägare i ctt lerna om handelsbolag skall tillämdödsbo, för vilket reglerna om han- pas. delsbolag skall tillämpas.
Beskattas enligt tredje stycket av Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52§ en medhjäl- anvisningarna till 52§ en medhjälpande make för en del av inkomst av pande make för del av inkomst av en en verksamhet, som bedrivs av den verksamhet. som bedrivs av den andra maken, skall avdrag enligt andra maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras sär- första och andra styckena göras särskilt för envar av makarna. skilt för envar av makarna.
Skattskyldig som har gjort avdrag Skattskyldig som har gjort avdrag enligt andra stycket skall vid självde- enligt andra stycket skall vid självdeklarationen foga uppgifter om av- klarationen foga uppgifter om avdragets beräkning. Uppgifterna dragets beräkning. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt for- skall lämnas på blankett enligt fastmulär som fastställs av riksskattever- ställt formulär. ket. (jfr anv. till 22§ p. 2a)
(anv. till 29§ p. 2)
a. Arbetsgivare får avdrag för me- 20. a. Arbetsgivare får avdrag för del, som avsatts till personalstiftelse medel, som avsatts till personalstifenligt lagen om tryggande av pen- telse enligt lagen (1967:531) om sionsutfästelse m.m. tryggande av pensionsutfästelse
m.m.
Har fåmansföretag avsatt medel Har ett fåmansföretag eller ett fåtill personalstiftelse, medges avdrag mansägt handelsbolag avsatt medel endast om företaget stadigvarande till personalstiftelse, medges avdrag sysselsätter minst 30 årsarbetskraf- endast om företaget stadigvarande ter. Riksskatteverket får, om sär- sysselsätter minst 30 årsarbetskrafskilda skäl föreligger, medge undan- ter. Riksskatteverket får, om särtag från detta stycke. Mot beslut av skilda skäl föreligger, medge undan-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
riksskatteverket i sådan fråga får ta- tag från detta stycke. Riksskatteverlan icke föras. kets beslut får inte överklagas.
b. Arbetsgivare får avdrag för me- b. Arbetsgivare får avdrag för medel. som avsatts till pensionsstiftelse del, som avsatts till pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryg- enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. gande av pensionsutfästelse m. m. för att uppbringa stiftelsens till- för att uppbringa stiftelsens tillgångar till vad som motsvarar ar- gångar till vad som motsvarar arbetsgivarens pensionsreserv för så- betsgivarens pensionsreserv för sådana pensionsåtaganden, som tryg- dana pensionsåtaganden, som tryggas av stiftelsen och för vilkas tryg- gas av stiftelsen och för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt gande avdragsrätt föreligger enligt bestämmelserna i e, efter avdrag för bestämmelserna i e, efter avdrag för den skuld stiftelsen själv kan ha den skuld stiftelsen själv kan ha ådragit sig. ådragit sig.
c. Arbetsgivare får avdrag enligt c. Arbetsgivare får avdrag enligt bestämmelserna i e för kostnader för bestämmelserna i ce för kostnader för pensionsförsäkring för att trygga pensionsförsäkring för att trygga pensionsåtagande. pensionsåtagande.
d. Redovisar arbetsgivare enligt d. Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande av lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. pensions- pensionsutfästelse m.m. pensionsskuld under rubriken Avsatt till pen- skuld under rubriken Avsatt till pensioner i sin balansräkning och är sioner i sin balansräkning och är vad som enligt 2kap. 23§ lagen vad som enligt 2kap. 23§ lagen (1990:000) om självdeklaration och (1990:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall redovisas un- kontrolluppgifter skall redovisas under den särskilda underrubriken Av- der den särskilda underrubriken Avdragsgilla pensionsåtaganden och dragsgilla pensionsåtaganden och avser sådana pensionsåtaganden för avser sådana pensionsåtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt förelig- vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt bestämmelserna i e större ger enligt bestämmelserna i e större än motsvarande belopp wvid ut- än motsvarande belopp vid utgången av föregående beskatt- gången av föregående beskattningsår, får han avdrag för skillna- ningsår, får han avdrag för skillnaden mellan de båda beloppen. den mellan de båda beloppen.
e. Arbetsgivare har — under de e. Arbetsgivare har — under de förutsättningar som anges i tredje förutsättningar som anges i tredje stycket — rätt till avdrag för kostna- stycket — rätt till avdrag för kostnader för att trygga pensionsåtagande der för att trygga pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan. Om all- enligt allmän pensionsplan. Om allmän pensionsplan träder i kraft steg- män pensionsplan träder i kraft stegvis men arbetsgivaren lämnat utfäs- vis men arbetsgivaren lämnat utfästelse om en snabbare tillämpning av telse om en snabbare tillämpning av planen, har arbetsgivaren rätt till av- planen, har arbetsgivaren rätt till avdrag för kostnader föranledda av drag för kostnader föranledda av . denna utfästelse. Allmän pensions- denna utfästelse. Allmän pensionsplan har samma innebörd som i 4§ plan har samma innebörd som i 4§ lagen (1967:531) om tryggande av lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Med all- pensionsutfästelse m.m. Med allmän pensionsplan avses emellertid i män pensionsplan avses emellertid i denna lag, i fall där pensionsåta- denna lag, i fall där pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan gande enligt allmän pensionsplan 81
6 Riksdagen 1989190. Saml. 1. Nr 110 Del I
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
icke föreligger, även icke föreligger. även
a) pensionsåtagande för pensions- a) pensionsåtagande för pensionsförmåner som rymmes inom vad förmåner som rymmes inom vad som är sedvanligt enligt allmän pen- som är sedvanligt enligt allmän pensionsplan i fråga om arbetstagare sionsplan i fråga om arbetstagare med motsvarande uppgifter eller med motsvarande uppgifter eller hans efterlevande under förutsätt- hans efterlevande under förutsättning att annat åtagande än sådant ning att annat åtagande än sådant som innebär tryggande genom pen- som innebär tryggande genom pensionsförsäkring eller avsättning till sionsförsäkring eller avsättning till pensionsstiftelse — tryggats genom pensionsstiftelse — tryggats genom kreditförsäkring, kreditförsäkring,
b) pensionsbestämmelser, som re- b) pensionsbestämmelser, som rekommenderats av Svenska kom- kommenderats av Svenska kommunförbundet, Landstingsförbun- munförbundet, Landstingsförbundet eller Svenska kyrkans försam- det eller Svenska kyrkans församlings- och pastoratförbund och an- lings- och pastoratförbund och antagits såsom pensionsreglemente tagits såsom pensionsreglemente av kommun, kommunalförbund, av kommun, kommunalförbund, Svenska kommunförbundet, Lands- Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Kommunernas Pen- tingsförbundet, Kommunernas Pensionsanstalt, Svenska kyrkans för- sionsanstalt, Svenska kyrkans församlings- och pastoratförbund eller samlings- och pastoratförbund eller Sjukvårdens och socialvårdens pla- Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut nerings- och rationaliseringsinstitut eller av annan arbetsgivare, för vars eller av annan arbetsgivare, för vars pensionsutfästelser enligt pensions- pensionsutfästelser enligt pensionsreglementet kommun, kommunal- reglementet kommun, kommunalförbund, Svenska kommunförbun- förbund, Svenska kommunförbundet, — Landstingsförbundet = eller det. — Landstingsförbundet = eller Svenska kyrkans församlings- och Svenska kyrkans församlings- och: pastoratförbund tecknat borgen, pastoratförbund tecknat borgen, och och
c) pensionsåtagande som har läm- c) pensionsåtagande som har lämnats av statligt företag och för vilket nats av statligt företag och för vilket staten har tecknat borgen. staten har tecknat borgen.
Om särskilda skäl föreligga, får Om särskilda skäl föreligger, får riksskatteverket besluta att även an- riksskatteverket besluta att även annat pensionsåtagande vid tillämp- nat pensionsåtagande vid tillämpning av denna lag skall anses som all- ning av denna lag skall anses som allmän pensionsplan. Mot beslut av män pensionsplan. Riksskatteverkets riksskatteverket i fråga som här avses beslut får inte överklagas. får talan ej föras.
Avdragsrätt enligt första stycket Avdragsrätt enligt första stycket föreligger endast under förutsätt- föreligger endast under förutsättning dels att högsta -pensionsgrun- ning dels att högsta pensionsgrundande lön enligt den allmänna pen- dande lön enligt den allmänna pensionsplanen icke överstiger trettio sionsplanen icke överstiger trettio gånger det basbelopp som enligt la- gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gen (1962:381) om allmän försäkring
bestämts för året närmast före taxe- bestämts för året närmast före taxe-
ringsåret eller det högre pensions- ringsåret eller det högre pensionsgrundande belopp som gällde enligt grundande belopp som gällde enligt 82
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
planen vid utgången av år 1977, dels planen vid utgången av år 1977, dels att livsvarig ålderspension vid full in- att livsvarig ålderspension vid full intjänandetid enligt planen icke avses tjänandetid enligt planen icke avses komma att överstiga 15 procent av komma att överstiga 15 procent av den pensionsgrundande lönen till den pensionsgrundande lönen till den del den icke överstiger sju och den del den icke överstiger sju och en halv gånger nämnda basbelopp, en halv gånger nämnda basbelopp, 70 procent av den pensionsgrun- 70 procent av den pensionsgrundande lönen till den del den översti- dande lönen till den del den överstiger sju och en halv men icke tjugo ger sju och en halv men icke tjugo gånger nämnda basbelopp och 40 gånger nämnda basbelopp och 40 procent av den pensionsgrundande procent av den pensionsgrundande lönen till den del den överstiger lönen till den del den överstiger tjugo men icke trettio gånger tjugo men icke trettio gånger nämnda basbelopp eller det högre nämnda basbelopp eller det högre pensionsbelopp som gällde enligt pensionsbelopp som gällde enligt planen vid utgången av år 1977. Det planen vid utgången av år 1977. Det förhållandet att planen ger rätt till förhållandet att planen ger rätt till ålderspension utöver 15 procent av ålderspension utöver 15 procent av den pensionsgrundande lön som den pensionsgrundande lön som icke överstiger sju och en halv icke överstiger sju och en halv gånger nämnda basbelopp utgör gånger nämnda basbelopp utgör dock icke hinder för avdrag, om den dock icke hinder för avdrag, om den överskjutande pensionen är avsedd överskjutande pensionen är avsedd att utgöra ersättning för tilläggspen- att utgöra ersättning för tilläggspension enligt lagen om allmän försäk- sion enligt lagen om allmän försäkring. : ring.
Vid bestämmande av avdragsrätt Vid bestämmande av avdragsrätt enligt första stycket får — även om enligt första stycket får — även om detta ej har medgivits i allmän pen- detta ej har medgivits i allmän pensionsplan — i pensionsåtagande in- sionsplan — i pensionsåtagande inräknas såväl arbetstagares anställ- räknas såväl arbetstagares anställningstid hos samma arbetsgivare in- ningstid hos samma arbetsgivare innan åtagandet lämnats som anställ- nan åtagandet lämnats som anställningstid hos förutvarande arbetsgi- ningstid hos förutvarande arbetsgivare. Vid beräkning av avdrag för vare. Vid beräkning av avdrag för tryggande av åtagandet skail härvid tryggande av åtagandet skall härvid dock avräknas sådan pension åt ar- dock avräknas sådan pension åt arbetstagaren, som tidigare har utfästs betstagaren, som tidigare har utfästs och tryggats av arbetsgivare under och tryggats av arbetsgivare under anställningstid som inräknas i åta- anställningstid som inräknas i åtagandet. gandet.
Avdrag för kostnad avsedd att Avdrag för kostnad avsedd att trygga pensionsåtagande som inne- trygga pensionsåtagande som innebär rätt till pension före 65 års ål- bär rätt till pension före 65 års ålder — härunder inbegripet kostnad der — härunder :25egripet kostnad avsedd att vid arbetstagarens avgång avsedd att vid arvetstagarens avgång före 65 års ålder trygga samma pen- före 65 års ålder trygga samma pensionsförmåncer som skulle ha till! sionsförmåner som skulle ha tillkommit honom vid avgång vid kommit honom vid avgång vid nämnda ålder — medges i den ut- nämnda ålder — medges i den utsträckning sådana förmåner kan sträckning sådana förmåner kan utgå enligt allmän pensionsplan och utgå enligt allmän pensionsplan och
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
med beaktande jämväl av bestäm- med beaktande jämväl av bestäm-
melserna i tionde stycket. Är fråga melserna i tionde stycket. Är fråga
om arbetstagare i aktiebolag eller om arbetstagare i aktiebolag eller ekonomisk förening som har be- ekonomisk förening som har bestämmande inflytande över företa- stämmande inflytande över företaget, är dock kostnad som här avses get, är dock kostnad som här avses och som hänför sig till avgång före och som hänför sig till avgång före 60 års ålder avdragsgill endast efter 60 års ålder avdragsgill endast efter beslut enligt elfte stycket. Till grund beslut enligt elfte stycket. Till grund för bedömande om en arbetstagare för bedömande om en arbetstagare har bestämmande inflytande lägges har bestämmande inflytande lägges det samlade innehavet av aktier eller det samlade innehavet av aktier eller andelar i företaget hos arbetstagaren andelar i företaget hos arbetstagaren själv jämte sådana honom närstå- själv jämte sådana honom närstående personer som nämns i 35§ ende personer som nämns i punkt 14 3 mom. nionde stycket denna lag. sista stycket av anvisningarna till
32§.
För medel, som avsatts enligt b el- För medel, som avsatts enligt b eller d, medges sålunda avdrag intill ler d, medges sålunda avdrag intill vad som motsvarar arbetsgivarens vad som motsvarar arbetsgivarens pensionsreserv, och för pensionsför- pensionsreserv, och för pensionsförsäkring medges avdrag för så stor del säkring medges avdrag för så stor del av kostnaderna som behövs för att av kostnaderna som behövs för att trygga pensionsåtagande, allt med trygga pensionsåtagande, allt med iakttagande av bestämmelserna i iakttagande av bestämmelserna i första femte styckena och beslut första- femte styckena och beslut enligt elfte stycket av denna anvis- enligt elfte stycket av denna anvisningspunkt. ningspunkt.
Dock medges avdrag även utöver Dock medges avdrag även utöver vad som anges i föregående stycke, vad som anges i föregående stycke, om pensionsutfästelserna avser för- om pensionsutfästelserna avser förmåner som innebär smärre avvikel- mäner som innebär smärre avvikelser från allmän pensionsplan. Detta ser från allmän pensionsplan. Detta gäller dock endast under förutsätt- gäller dock endast under förutsättning att utfästelserna till den del de ning att utfästelserna till den del de avser sådana avvikelser har tryggats avser sådana avvikelser har tryggats genom pensionsförsäkring. Vidare genom pensionsförsäkring. Vidare fordras att utfästelserna har lämnats fordras att utfästelserna har lämnats före utgången av år 1977 eller att de före utgången av år 1977 eller att de lämnats till arbetstagare som däref- lämnats till arbetstagare som därefter erhållit anställning hos arbetsgi- ter erhållit anställning hos arbetsgivare och motsvarar utfästelser som varc och motsvarar utfästelser som har lämnats av arbetsgivaren till har lämnats av arbetsgivaren till andra arbetstagare före utgången av andra arbetstagare före utgången av år 1977. Med smärre avvikelser för- år 1977. Med smärre avvikelser förstås sådana förmånsbelopp som ut- stås sådana förmånsbelopp som utgår utöver allmän pensionsplan men går utöver allmän pensionsplan men inom ramen för högsta pensions- inom ramen för högsta pensionsgrundande lön enligt planen under grundande lön enligt planen under förutsättning att den genomsnittliga förutsättning att den genomsnittliga kostnaden för förmånsbeloppen kostnaden för förmånsbeloppen icke överstiger åtta procent av kost- icke överstiger åtta procent av kostnaden för pensionsåtagande enligt naden för pensionsåtagande enligt öd
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
den allmänna pensionsplanen. Med den allmänna pensionsplanen. Med genomsnittlig kostnad för förmåns- genomsnittlig kostnad för förmånsbeloppen förstås den merkostnad beloppen förstås den merkostnad som motsvarande förmåner skulle som motsvarande förmåner skulle medföra, om de skulle lämnas åt medföra, om de skulle lämnas åt samtliga som omfattas av den all- samtliga som omfattas av den allmänna pensionsplanen. Överstiger männa pensionsplanen. Överstiger kostnaden för förmånsbeloppen vad kostnaden för förmånsbeloppen vad nu sagts, skall emellertid ingen del nu sagts, skall emellertid ingen del av den kostnad som överstiger kost- av den kostnad som överstiger kostnaden för pensionsåtagande enligt naden ' för pensionsåtagande enligt den allmänna pensionsplanen vara den allmänna pensionsplanen vara avdragsgill. För att erhålla avdrags- avdragsgill. För att erhålla avdragsrätt skall arbetsgivaren med intyg av rätt skall arbetsgivaren med intyg av försäkringsgivaren styrka att endast försäkringsgivaren styrka att endast smärre avvikelser från allmän pen- smärre avvikelser från allmän pensionsplan föreligger. Om särskilda sionsplan . föreligger. Om särskilda skäl föreligga, får riksskatteverket skäl föreligger, får riksskatteverket besluta att avdrag som avses i detta besluta att avdrag som avses i detta stycke skall medges även i andra fall. stycke skall medges även i andra fall. Mot beslut av riksskatteverket i fråga Riksskatteverkets beslut får inte som här avses får talan ej föras. överklagas.
Har arbetsgivare gjort pensions- Har arbetsgivare gjort pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan åtagande enligt allmän pensionsplan men föreligger icke avdragsrätt en- men föreligger icke avdragsrätt enligt första stycket eller har arbetsgi- ligt första stycket eller har arbetsgivare gjort pensionsåtagande för ar- vare gjort pensionsåtagande för arbetstagare som icke omfattas av all- betstagare som icke omfattas av allmän pensionsplan, får han — under män pensionsplan, får han — under förutsättning att åtagandet tryggats förutsättning att åtagandet tryggats genom pensionsförsäkring — avdrag genom pensionsförsäkring - avdrag för kostnaderna för sådant åtagande för kostnaderna för sådant åtagande med högst ett belopp motsvarande med högst ett belopp motsvarande summan av 35 procent av vad arbets- summan av 35 procent av vad arbetsgivaren utgivit i lön till arbetstaga- givaren utgivit i lön till arbetstagaren intill en lön som motsvarar tjugo ren intill en lön som motsvarar tjugo gånger det basbelopp som enligt la- gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxe- bestämts för året närmast före taxeringsåret samt 25 procent av lönen ringsåret samt 25 procent av lönen till den del den överstiger tjugo men till den del den överstiger tjugo men icke trettio gånger nämnda basbe- icke trettio gånger nämnda basbelopp. Avdrapet får beräknas på lön lopp. Avdraget får beräknas på lön som arbetsgivaren utgivit till arbets- som arbetsgivaren utgivit till arbetstägaren antingen under beskatt- tagaren antingen under beskattningsåret eller under det närmast ningsåret eller under det närmast föregående beskattningsåret. föregående beskattningsåret.
Arbetsgivare, som enligt 25 § Ja- Arbetsgivare, som enligt 25§ lagen (1967:531) om tryggande av gen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. är skyldig pensionsutfästelse m. m. är skyldig att trygga upplupen del av pensions- att trygga upplupen del av pensionsutfästelse genom att köpa pensions- utfästelse genom att köpa pensionsförsäkring, får avdrag för hela kost- försäkring, får avdrag för hela kost-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
naden för sådan försäkring om utfäs- naden för sådan försäkring om utfästelsen icke avser arbetstagare i ak- telsen icke avser arbetstagare i aktiebolag eller ekonomisk förening tiebolag eller ekonomisk förening som har bestämmande inflytande som har bestämmande inflytande över företaget. över företaget.
Vid beräkning av avdrag för kost- Vid beräkning av avdrag för kost- "nader avsedda att trygga arbetsgiva- nader avsedda att trygga arbetsgivares pensionsåtaganden får pensions- res pensionsåtaganden får pensionsutfästelse beaktas endast om försäk- utfästelse beaktas endast om försäkring för utfästelsen skulle ha varit så- ring för utfästelsen skulle ha varit sådan pensionsförsäkring som avses i dan pensionsförsäkring som avses i punkt I av anvisningarna till 31 §. punkt 1 av anvisningarna till 31 §.
Om särskilda skäl föreligga, får Om särskilda skäl föreligger, får riksskatteverket besluta om avdrag riksskatteverket besluta om avdrag avseende kostnader för att trygga avseende kostnader för att trygga pensionsutfästelse utöver vad som pensionsutfästelse utöver vad som gäller enligt första och femte styck- gäller enligt första och femte styckena ovan. Mot sådant beslut får talan ena ovan. Riksskatteverkets beslut ej föras. (jfr anv. till 22§ p. I femte får inte överklagas. och sjätte styckena och anv. till 25 §
p- 7)
21. Avdrag får göras för avgift för
pensionsförsäkring i den omfattning
som anges i punkt 6 av anvisningarna
till 46 §.
(anv. till 29§ p. 10)
Regeringen kan förklara att, om 22. Regeringen kan förklara att,
förlust på aktier eller andelar i om förlust på aktier eller andelar i
svenskt aktiebolag eller svensk eko- svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening eller utländskt bo- nomisk förening eller utländskt bolag med uppgift att driva verksamhet lag med uppgift att driva verksamhet av väsentlig betydelse från samhälls- av väsentlig betydelse från samhällsekonomisk synpunkt framkommer ekonomisk synpunkt framkommer vid avyttring av aktierna eller ande- vid avyttring av aktierna eller andelarna eller vid företagets upplösning, larna eller vid företagets upplösning, förlusten skall utgöra avdragsgill förlusten skall utgöra avdragsgill omkostnad för ägaren av aktierna omkostnad för ägaren av aktierna eller andelarna. Detsamma gäller i eller andelarna. Detsamma gäller i fråga om långivare beträffande för- fråga om långivare beträffande förlust på lån eller dylikt som han läm- lust på lån eller dylikt som han lämnat företaget. nat företaget.
Bestämmelserna i första stycket Bestämmelserna i första stycket
om förlust tillämpas också på för- om förlust tillämpas också på för-
lust. som kan beräknas uppkomma. lust, som kan beräknas uppkomma. Regeringen bestämmer därvid hur Regeringen bestämmer därvid hur avdraget i det särskilda fallet skall avdraget i det särskilda fallet skall beräknas. Har skattskyldig fått av- beräknas. Har skattskyldig fått avdrag som avses i detta stycke, skall drag som avses i detta stycke, skall avdraget frånräknas avdragsgill för- avdraget frånräknas avdragsgill förlust, som sedermera uppkommer vid lust, som sedermera uppkommer vid avyttring av aktierna eller andelarna avyttring av aktierna eller andelarna eller vid upplösning av företaget. eller vid upplösning av företaget.
Nuvarande lydelse Föreslägen lydelse
Uppkommer vinst genom att ak- Uppkommer vinst genom att aktierna eller andelarna avyttras eller tierna eller andelarna avyttras eller genom att tillskjutet kapital återfås, genom att tillskjutet kapital återfås, skall vinsten tas upp som skatteplik- skall vinsten tas upp som intäkt hos fig intäkt av rörelse hos den som haft den som haft vinsten. vinsten.
(anv. till 29§ p. 9)
Såsom speciella för rörelse ut- 23. Avdrag får göras för skogsgående skatter eller avgifter till det vårdsavgift och fastighetsskatt och allmänna må nämnas vissa tillverk- speciella för näringsverksamheten ningsskatter, stämpelavgifter, tull- utgående skatter och avgifter till det och hamnumgälder m. m. dyl. Där- allmänna. Däremot får svenska allemot får svenska allmänna skatter männa skatter inte dras av (se 20 §). inte dras av (se 20§).
Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans egenskap av utövare av viss rörelse, utgör avdragsgill omkostnad i rörelsen. Om » den ersättning, som kan komma att utfalla på grund av försäkringen, utgår efter förmänligare grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i rörelsen.
Avdrag medges för kostnader för Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån förmån av egen hälsovård i den mån förmån av fri sådan vård för anställd är skatte- fri sådan vård för anställd är skattefri enligt 32§ 3bmom. första fri enligt 32§ 3bmom. första stycket. stycket.
Bestämmelserna i punkt 6 av an- Bestämmelserna i punkt 6 av an-
visningarna till 33§ om avdrag för visningarna till 33§ om avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa avgift till erkänd arbetslöshetskassa
gäller också beträffande inkomst av gäller också beträffande inkomst av
rörelse. näringsverksamhet.
Bestämmelserna i punkt 4 av an- Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33§ om avdrag för visningarna till 338 om avdrag för kostnader för resor till och från ar- kostnader för resor till och från arbetsplatsen gäller också beträffande betsplatsen gäller också beträffande
inkomst av rörelse. (jfr anv. till 22§ inkomst av näringsverksamhet. ”
p. 2. 25§ I mom. och 298 I mom.)
(anv. till 298 p. 18)
Avdrag må ske för kostnad för sä- 24. Avdrag får ske för kostnad för
dan forskning och sådant utveck- sådan forskning och sådant utveck-
lingsarbete som har eller kan anta- lingsarbete som har eller kan antas gas få betydelse för den skattskyldi- få betydelse för den skattskyldiges ges rörelse. Avdrag medges även för näringsverksamhet. Avdrag medges kostnad för erhållande av informa- även för kostnad för erhållande av tion om sådan forskning och sådant information om sådan forskning och utvecklingsarbete. Avser kostnaden sådant utvecklingsarbete. Avser anskaffning av sådana tillgångar, för kostnaden anskaffning av sådana vilka anskaffningskostnaden enligt tillgångar, för vilka anskaffningsbestämmelser i denna lag får avdra- kostnaden enligt bestämmelser i gas endast genom årlig avskrivning denna lag får dras av endast genom på grund av värdeminskning. gäller årlig avskrivning på grund av värdedock bestämmelserna om sådan av- minskning, gäller dock bestämmel- 87
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skrivning även beträffande den kost- serna om sådan avskrivning även benaden. träffande den kostnaden.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna att bidrag, som den skattskyldige lämnar till viss forskning, visst utvecklingsarbete eller viss museiverksamhet, skall för tid som anges i förordnandet helt eller delvis anses såsom driftkostnad i den skattskyldiges rörelse. (jfr anv. till 22§ p. I åttonde stycket)
(anv. till 29§ p. 183)
Avdrag får göras för bidrag som 25. Avdrag får göras för bidrag utan villkor lämnas till regional ut- som utan villkor lämnas till regional vecklingsfond som avses i förord- utvecklingsfond som avses i förordningen (1978:504) om överförande ningen (1978:504) om överförande av vissa uppgifter från företagare- av vissa uppgifter från företagareförening till regional utvecklings- förening till regional utvecklingsfond. fond.
(anv. till 29§ p. 18 b)
En fvsisk person som driver rö- 26. En skattskyldig som driver närelse har rätt till avdrag i efterhand ringsverksamhet har rätt till avdrag i för utgifter i verksamheten före rö- efterhand för utgifter i verksamherelsens påbörjande. Avdraget får ten före verksamhetens påbörjande. avse utgifter under det år då rörelsen Avdraget får avse utgifter under det påbörjades och det närmast före- år då verksamheten påbörjades och gående året, sävida rätt till omedel- det närmast föregående året, såvida bart avdrag skulle ha förelegat om rätt till omedelbart avdrag skulle ha verksamheten redan under denna förelegat om verksamheten redan tid haft karaktär av rörelse. under denna tid haft karaktär av nä-
ringsverksamhet.
Vid beräkningen av avdraget skall Vid beräkningen av avdraget skall utgifterna minskas i den mån utgifterna minskas i den mån
1) avdrag för utgifterna har gjorts 1) avdrag för utgifterna har gjorts i annan förvärvskälla, i annan förvärvskälla,
2) utgifterna inräknats i anskaff- 2) utgifterna inräknats i anskaffningsvärdet för tillgångar vilka till- ningsvärdet för tillgångar vilka tillförts rörelsen när denna påbörjades förts näringsverksamheten när deneller na påbörjades eller
3) inkomster som inte tagits upp 3) inkomster som inte tagits upp till beskattning har uppkommit i till beskattning har uppkommit i verksamheten under den tid som av- verksamheten under den tid som avses I första stycket. ses i första stycket.
Har avdraget inte kunnat helt utnyttjas vid taxeringen för det första beskattningsåret, får resterande belopp dras av vid taxeringen för något eller några av de fem följande beskattningsåren. Avdrag medges inte för något beskattningsår med så högt
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
belopp att underskott uppkommer i förvärvskällan.
Avdrag medges endast i den mån Avdrag medges endast i den mån den skattskyldige visar att förutsätt- den skattskyldige visar att förutsättningar för avdrag föreligger. ningar för avdrag föreligger.
(anv. till 29§ p. 11)
Har som arbetsrum för rörelsen 27. Har en för ändamålet särskilt använts sådan del av den skattskyldi- inrättad del av en privatbostad eller ges bostad som särskilt inrättats för annan bostad använts i innehavarens ändamålet, medges avdrag för skälig näringsverksamhet medges avdrag del av bostadskostnaden. för skälig del av kostnaderna för bo-
staden för hyra o.d., värme, vatten
och avlopp samt elektrisk ström. Av-
drag medges även för kostnader i öv-
rigt som är omedelbart betingade av
näringsverksamheten.
Även om särskilt arbetsrum inte Även om någon del av bostaden inrättats medges avdrag för bostads- inte särskilt inrättats för näringskostnad om arbete utförts i bostaden verksamheten medges avdrag för bominst 800 timmar under beskatt- stadskostnad om arbete utförts i boningsåret. Vid beräkning av antalet staden minst 800 timmar under betimmar beaktas endast arbete som skattningsåret. Vid beräkning av andet med hänsyn till verksamhetens talet timmar beaktas endast arbete art varit motiverat att utföra i bosta- som det med hänsyn till verksamheden. I timantalet får jämte arbete för tens art varit motiverat att utföra i rörelsen även inräknas tillfälligt ar- bostaden. I timantalet får jämte arbete som har nära samband med rö- bete för näringsverksamheten även relsen men är att hänföra till tjänst. inräknas tillfälligt arbete som har Arbete som utförts av den skattskyl- nära samband med verksamheten diges barn tillgodoräknas endast om men är att hänföra till tjänst. Arbete barnet fyllt 16 år och arbete som ut- som utförts av den skattskyldiges förts av den skattskyldiges make en- barn tillgodoräknas endast om bardast om makarna drivit rörelsen ge- net fyllt 16 år och arbete som utförts mensamt. Avdrag medges med 2 000 av den skattskyldiges make endast kronor om arbetet utförts i bostad om makarna drivit verksamheten gepå den skattskyldiges egen eller hans mensamt. Avdrag medges med 2 000 makes fastighet och med 4000 kro- kronor om arbetet utförts i bostad nor i annat fall. Omfattar beskatt- på den skattskyldiges egen eller hans ningsåret annan tid än tolv månader makes fastighet och med 4 000 krojämkas timantalet och avdragsbe- nor i annat fall. Omfattar beskattloppet med hänsyn härtill. ningsåret annan tid än tolv månader
jämkas timantalet och avdragsbe-
loppet med hänsyn härtill.
Den omständigheten att avdrag medgetts enligt andra stycket för kostnad för bostad på egen fastighet, medför inte att fastigheten vid tilllämpning av 24, 25 och 298§§ skall anses använd i rörelsen.
(anv. till 29§ p. 12)
Vid utövande av litterär, konst- 28. Vid utövande av litterär, närlig eller därmed jämförlig verk- konstnärlig eller därmed jämförlig
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
samhet kan resor ingå som ett natur- verksamhet kan resor ingå som ett ligt led i verksamheten. Kostna- naturligt led i verksamheten. Kostderna för sådana resor är avdrags- naderna för sådana resor är avdragsgilla i den mån de inte utgör person- gilla i den mån de inte utgör personliga levnadskostnader. liga levnadskostnader.
(anv. till 298 p. 19)
Yrkesfiskare som under längre 29. Yrkesfiskare som under längre tidsperioder personligen bedrivit tidsperioder personligen bedrivit fiske äger åtnjuta avdrag för den ök- fiske har rätt till avdrag för den ökning i levnadskostnaden, som han ning i levnadskostnaden, som han därvid kan hava fått vidkännas på haft på grund av att han vistats utom den grund att han vistats utom sin sin vanliga hemort. Rätt till avdrag vanliga hemort. Riksskatteverket föreligger dock endast om resan varit fastställer för varje kalenderår be- förenad med övernattning utom hemlopp motsvarande högsta normala orten. ökning i levnadskostnaden för ett dygn vid havsfiske och annat yrkesfiske.
(anv. till 22§ p. I sjunde stycket)
Skattskyldigs barn, som har fyllt 30. Skattskyldigs barn, som har 16 år, taxeras självt för den inkomst fyllt 16 år, taxeras självt för den inav arbete på fastigheten, som barnet komst av arbete i näringsverksamhekan ha haft i form av pengar, natura- ten som barnet kan ha haft i form av förmåner eller annat, dock högst för pengar, naturaförmåner eller annat, vad som motsvarar marknadsmäs- dock högst för vad som motsvarar sigt vederlag för barnets arbetsin- marknadsmässigt vederlag för barsats. Den skattskyldiges kostnad får nets arbetsinsats. Den skattskyldi- . med motsvarande begränsning dras ges kostnad får med motsvarande av som driftkostnad. För lön och un- begränsning dras av som driftkostderhåll till skattskyldigs barn, som nad. För lön och underhåll till skattinte har fyllt 16 år, får avdrag inte skyldigs barn, som inte har fyllt 16 göras. Lönen och underhållet skall år, får avdrag inte göras. Lönen och då inte heller tas upp som inkomst underhållet skall då inte heller tas för barnet. (jfr anv. till 29§ p. 20) upp som inkomst för barnet.
(anv. till 25§ p. 5) .
Därest brandförsäkring tagits för 31. Om brandförsäkring tagits för all framtid, må avdrag enligt 25§ all framtid, får avdrag för under året I mom. för under året erlagd försäk- erlagd försäkringspremie ske med 5 ringspremie ske med 5 procent av procent av dennas belopp, om den dennas belopp, om den enligt för- enligt försäkringsavtalet erlägges på säkringsavtalet erlägges på en gång. en gång.
Därest premien för försäkring för Om premien för försäkring för all all framtid enligt försäkringsavtalet framtid enligt försäkringsavtalet ererlägges under ett bestämt antal år lägges under ett bestämt antal år med lika belopp för år räknat, må med lika belopp för år räknat, får för för vart och ett av dessa år avdrag vart och ett av dessa år avdrag ske enligt 25 § I mom. ske med så många med så många procent av under året procent av under året erlagd premie, erlagd premie, som angives i nedansom angives i nedanstående tabell: stående tabell:
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Det hela antal år, varunder premien = Avdrag i procent av den för året erenligt försäkringsavtalet skall erläg- — lagda premien gas från avtalets avslutande högst 4 år 594 5 till och med 7 år 10 2 8” ” ” 10år 15 Zz pA 20 Z 147 ” "> 16” 25 Ho 17” ” "197 30 Zo 207 "23" 35 Zz minst 24 år 40 Zz
32. Den som använt egen bil i nä-
ringsverksamhet har rätt till avdrag
med 12 kronor för varje körd mil.
Det sagda gäller inte om bilen utgjort
tillgång i näringsverksamheten.
33. Avdrag medges för förlust vid
icke yrkesmässig avyttring (realisa-
tionsförlust) av tillgång i fråga om
vilken, om realisationsvinst i stället
hade uppkommit, vinsten skulle ha
utgjort intäkt av näringsverksamhet.
Vid inkomstberäkningen i ett han-
delsbolag begränsas avdraget för rea-
lisationsförlust på sätt anges i 3§ 2
mom. fjärde stycket lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt såvida annat
inte följer av punkt 5 andra stycket c
av anvisningarna till 20 §.
till 24 §
(anv. till 41 § p. 1) |
Inkomst av jordbruksfastighet el- 1. För skattskyldig som har haft ler rörelse skall beräknas enligt bok- ordnad bokföring skall beräkningen föringsmässiga grunder. För skatt- av inkomst ske på grundval av hans skyldig som har haft ordnad bokfö- bokföring med iakttagande av bering skall beräkningen av inkomst stämmelserna i denna anvisningsske på grundval av hans bokföring punkt. Vid inkomstberäkningen tas med iakttagande av bestämmelserna hänsyn till in- och utgående lager av i denna anvisningspunkt. Vid in- varor, däri inbegripet djur, råmatekomstberäkning enligt bokförings- — rtial, hel- och halvfabrikat m. m., till
Senaste lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 24 § 1984:1060 punkt 2 av anvisningarna till 24 § 1954:51 punkt 2 a av anvisningarna till 24 § 1984:190 punkt 4 av anvisningarna till 24 § 1981:295 punkt 5 av anvisningarna till 24 § 1972:741 punkt 6 av anvisningarna till 24 § 1985:131 punkt 7 av anvisningarna till 24 § 1980:1054 punkt 8 av anvisningarna till 24 §& 1984:190 punkt 9 av anvisningarna till 24 § 1989:232 punkt 10 av anvisningarna till 24 § 1984:1060. | 91
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
'mässiga grunder tas hänsyn till in- pågående arbeten samt till fordoch utgående lager av varor, däri in- rings- och skuldposter. Värdet av begripet djur, råmaterial, hel- och utgående lager, pågående arbeten halvfabrikat m.m., till pågående ar- samt fordrings- och skuldposter bebeten samt till fordrings- och skuld- stäms med hänsyn till förhållandena poster. Värdet av utgående lager, vid beskattningsårets utgång. Som pågående arbeten samt fordrings- värde av ingående lager, pågående och skuldposter bestäms med hän- arbeten samt fordrings- och skuldsyn till förhållandena vid beskatt- poster tas upp värdet av närmast ningsårets utgång. Som värde av in- föregående = beskattningsårs = utgående lager, pågående arbeten gående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter tas samt fordrings- och skuldposter. upp värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter. Bestämmelserna i 41§ om lager får i varvsrörelse tillämpas även i fråga om skepp eller skeppsbygge, på vilket den skattskyldige har utfört eller avser att utföra arbete i icke oväsentlig omfattning, utan hinder av att den skattskyldige har avyttrat skeppet eller bygget. Vad nu föreskrivits gäller dock endast intill dess skeppet eller skeppsbygget har levererats till förvärvaren. Vad som avses med skepp framgår av sjölagen (1891:35 s. I).
Inkomst av annan fastighet som avses i 24§ I mom. får beräknas enligt bokföringsmässiga grunder på sätt anges i föregående stycke. Har skattskyldig för visst beskatuningsår beräknat inkomst av annan fastighet enligt bokföringsmässiga grunder, skall den skattskyldige även för nästföljande beskatiningsår beräkna inkomsten enligt sådana grunder om bestämmelserna i 24§ I mom. är tilllämpliga det året.
Har det bokförda resultatet på- Har det bokförda resultatet påverkats av att bland intäkterna har verkats av att bland intäkterna har tagits upp belopp, som inte skall be- tagits upp belopp, som inte skall beskattas som inkomst, eller uteslutits skattas som inkomst, eller uteslutits belopp, som borde ha medräknats, belopp, som borde ha medräknats, eller bland kostnaderna har tagits eller bland kostnaderna har tagits upp belopp, som inte är avdragsgilla upp belopp, som inte är avdragsgilla vid inkomstberäkningen, skall resul- vid inkomstberäkningen, skall resultatet justeras så att det kan läggas till tatet justeras så att det kan läggas till grund för inkomstberäkningen en- grund för inkomstberäkningen enligt denna lag. I de fall resultatet har ligt denna lag. I de fall resultatet har påverkats av att lager, pågående ar- påverkats av att lager, pågående arbeten eller fordringspost har tagits beten eller fordringspost har tagits
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
upp med för lågt belopp eller skuld- upp med för lågt belopp eller skuldpost med för högt belopp skall dock post med för högt belopp skall dock på yrkande av den skattskyldige ju- på yrkande av den skattskyldige justering av det bokförda resultatet stering av det bokförda resultatet underlåtas i den mån det är uppen- underlåtas i den mån det är uppenbart att denne — 1 överensstämmelse bart att denne — i överensstämmelse med reglerna för inkomstberäkning med reglerna för inkomstberäkning i denna lag — genom dispositioner i i denna lag — genom större avskriv- " bokslutet avseende nämnda tillgångs- ningar på anläggningstillgångar än och skuldposter eller genom större som skett eller större avsättning enavskrivningar på anläggningstill- ligt lagen (1990:000) om skatteutjämgångar än som skett skulle ha kunnat ningsreserv än som gjorts skulle ha redovisa ett lägre resultat än det som kunnat redovisa ett lägre resultat än skulle framkomma efter juste- det som skulle framkomma efter juringen. Om särskilda omständighe- steringen. Om särskilda omständigter föranleder det skall dock resulta- heter föranleder det skall dock retet justeras även I sådant fall. sultatet justeras även i sådant fall.
Vid beräkning av inkomst enligt Vid beräkning av inkomst enligt bokföringsmässiga grunder skall bokföringsmässiga grunder skall iakttas, att en inkomst skall anses ha iakttas, att en inkomst skall anses ha ätnjutits under det år, då den enligt åtnjutits under det år, då den enligt god redovisningssed eller enligt vad god redovisningssed eller enligt vad som beträffande jordbruk är allmänt som beträffande jordbruk är allmänt brukligt bör tas upp som intäkt i rä- brukligt bör tas upp som intäkt i räkenskaperna, även om inkomsten kenskaperna, även om inkomsten ännu inte har uppburits kontant el- ännu inte har uppburits kontant eller eljest kommit den skattskyldige ler eljest kommit den skattskyldige tillhanda t. ex. i form av levererade tillhanda t. ex. i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed jämförligt sätt. på annat härmed jämförligt sätt. Vad som gäller i fråga om inkomst- Vad som gäller i fråga om inkomstposterna tillämpas också i fråga om posterna tillämpas också i fråga om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem utgiftsposterna. I fråga om tiden för eller liknande ersättning från fåmans- inkomst- och utgiftsposters upptaföretag till företagsledare eller ho- gande = enligt bokföringsmässiga nom närstående person får dock åt- grunder tillämpas i allmänhet det njutas först under det år då ersätt- förfaringssättet, att fordringar tas ningen hur betalats ut eller blivit till- upp som inkomst under det år, då de gänglig för lyftning. I fråga om tiden uppkommer, och att räntor hänförs för inkomst- och utgiftsposters upp- till inkomsten för det år, på vilket de tagande enligt bokföringsmässiga belöper, i bägge fallen oberoende av grunder tillämpas i allmänhet det om de verkligen har influtit under förfaringssättet, att fordringar tas nämnda år eller inte. Å andra sidan upp som inkomst under det är, då de bör förskottsvis influtna räntor, som uppkommer, och att räntor hänförs till större eller mindre del belöper på till inkomsten för det år, på vilket de ett kommande år, till denna del bokbelöper, i bägge fallen oberoende av föringsmässigt hänföras till det sistom de verkligen har influtit under nämnda årets inkomst. Avdrag för nämnda år eller inte. Å andra sidan ränta på lån ur statens lånefond för bör förskottsvis influtna räntor, som lån med uppskjuten ränta åtnjuts för ull större eller mindre det belöper på det år då räntan har betalats. ett kommande år, till denna del bokföringsmässigt hänföras till det sist-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
nämnda årets inkomst. Avdrag för
ränta på lån ur statens lånefond för
lån med uppskjuten ränta åtnjuts för det år då räntan har betalats. .
Vid tillämpning av föregående Vid tillämpning av föregående stycke skall iakttas bl. a. att värdet. stycke skall iakttas bl. a. att värdet av avyttrade varor skall — även om av avyttrade varor skall — även om fakturering inte skett — redovisas fakturering inte skett — redovisas som fordran, såvida varorna levere- som fordran, såvida varorna levererats till den nye ägaren före årets ut- rats till den nye ägaren före årets ut-
gång. gång.
Har avverkningsrätt till skog upp- Har avverkningsrätt till skog upplåtits mot betalning, som skall erläg- låtits mot betalning, som skall erläggas under loppet av flera år, får som gas under loppet av flera år, får som intäkt för varje år tas upp den del av intäkt för varje år tas upp den del av köpeskillingen som influtit under köpeskillingen som influtit under samma år. samma år.
I fråga om avdrag för kostnader I fråga om avdrag för kostnader för reparation och underhåll av fas- för reparation och underhåll av fastighet varav intäkterna beräknas en- tighet gäller även punkt 4 tredje och ligt 24§ I mom. gäller även punkt 8 fjärde styckena av anvisningarna till av anvisningarna till 25 §. 238.
Om beskattningsmyndighet, med Om beskattningsmyndighet, med frångående av den skattskyldiges på frångående av den skattskyldiges på hans räkenskaper grundade in- hans räkenskaper grundade inkomstberäkning, som inkomst för komstberäkning, som inkomst för ett år beskattat vinst, som i bokför- ett år beskattat vinst, som i bokföringen framkommer som vinst först ingen framkommer som vinst först ett senare år, skall vid inkomstbe- ett senare år, skall vid inkomstberäkningen för det följande år, då räkningen för det följande år, då vinsten redovisas I bokföringen, det vinsten redovisas i bokföringen, det sistnämnda årets bokförda resultat sistnämnda årets bokförda resultat justeras på sådant sätt att den redan justeras på sådant sätt att den redan beskattade vinsten inte beskattas en beskattade vinsten inte beskattas en gång till. gång till.
Motsvarande gäller för det fall, att Motsvarande gäller för det fall, att beskattningsmyndighet ansett att en beskattningsmyndighet ansett att en förlust, som är i och för sig avdrags- förlust, som är i och för sig avdragsgill, inte får beaktas vid inkomstbe- gill, inte får beaktas vid inkomstberäkningen för det år då den redovi- räkningen för det år då den redovisats i räkenskaperna eller beskatt- sats i räkenskaperna eller beskattningsmyndighet i annat fall visst år ningsmyndighet i annat fall visst år frångått den skattskyldiges bokfö- frångått den skattskyldiges bokföring på sådant sätt att det påverkar ring på sådant sätt att det påverkar följande års inkomstberäkning. följande års inkomstberäkning.
Har intäkter eller utgifter avseende
viss egendom vid den närmast före-
gående taxeringen till statlig inkomst-
skatt hänförts till inkomstslaget kapi-
tal och sker beskattning vid den ak-
tuella taxeringen i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet skall den skattskyl- 94
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
dige ta upp sådana ingående till-
gångs- och skuldposter som erford-
ras för att någon intäkt eller utgift inte
skall beskattas två gånger eller läm-
nas obeskattad på grund av skiftet av
tillämpligt inkomstslag.
3§ I-II mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt har motsva-
rande tillämpning vid beräkning av
inkomst av näringsverksamhet. Vid
beräkning av realisationsvinst eller
realisationsförlust som är hänförlig
till näringsverksamhet tillämpas 24§
1-5 mom., 27§ 1-4 mom., 28§, 29§
I mom. och 308 nämnda lag:
(anv. till 41 § p. 2 första stycket)
Den i räkenskaperna gjorda värde- 2. Tillgångar avsedda för omsättsättningen på tillgångar avsedda för ning eller förbrukning (lager) får inomsättning eller förbrukning (lager) te tas upp till lägre värde än det högsskall godtas vid inkomstberäk- ta värde som är tillåtet enligt bestämningen, om värdesättningen inte står melserna i 14§ första och andra i strid med vad nedan i denna punkt styckena bokföringslagen eller i punkt 3 sägs. (1976:125). .
(anv. till 41 § p. 2 andra stycket)
Vid bestämmande av lagrets an- Vid bestämmande av lagrets anskaffningsvärde skall de lagertill- skaffningsvärde skall de lagertillgångar, som ligger kvar i den skatt- gångar, som ligger kvar i den skattskyldiges lager vid beskattningsårets skyldiges lager vid beskattningsårets utgång, anses som de av honom se- utgång, anses som de av honom senast anskaffade eller tillverkade. nast anskaffade eller tillverkade.
Utan hinder av vad som sägs i
första stycket får annat varulager än
lager av fastigheter och liknande till-
gångar och lager av aktier, obligatio-
ner, lånefordringar och liknande till-
gångar tas upp till lägst 97 procent av
det samlade anskaffningsvärdet.
(anv. till 41 § p. 2 femte stycket)
Lager av djur på jordbruksfastig- Djur i jordbruk och renskötsel het eller i renskötselrörelse får inte skall alltid anses som lager. Sådant tas upp till lägre belopp än 50 pro- lager får inte tas upp till lägre belopp cent av den genomsnittliga produk- än 85 procent av den genomsnittliga tionskostnaden för djur av det slag produktionskostnaden för djur av och den ålderssammansättning som det slag och den ålderssammansätt-
det är fråga om. Djuren behöver ning som det är fråga om. Djuren
dock inte i något fall tas upp till ett behöver dock inte i något fall tas upp högre belopp än som motsvarar dju- till ett högre belopp än som motsvarens sammanlagda allmänna salu- rar djurens sammanlagda allmänna värde. Regeringen eller efter rege- saluvärde. Regeringen eller myndigringens bemyndigande riksskattever- het som regeringen bestämmer fast-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ket fastställer för varje taxeringsår ställer för varje taxeringsår föreföreskrifter för beräkning av pro- skrifter för beräkning av produkduktionskostnaden. Har denna tionskostnaden. Har denna kostnad:
kostnad inte fastställts, t. ex. i fråga inte fastställts, t. ex. i fråga om sär-
om särskilt dyrbara avelsdjur, får skilt dyrbara avelsdjur, får djuret tas djuret tas upp lägst till 50 procent av upp lägst till 85 procent av det lägsta det lägsta av anskaffningsvärdet och av anskaffningsvärdet och allmänna allmänna saluvärdet. saluvärdet.
(anv. till 41 § p. 2 sista stycket)
Nedskrivning av värdet på rättig- Nedskrivning av värdet på rättigheter till leverans av lagertillgångar heter till leverans av lagertillgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt enligt ej fullgjorda köpekontrakt (kontraktsnedskrivning) får god- (kontraktsnedskrivning) får godkännas endast i den mån det visas, kännas endast i den mån det visas,
att inköpspriset för tillgångar av att inköpspriset för tillgångar av
samma slag på balansdagen under- samma slag på balansdagen understiger det kontraherade priset, eller stiger det kontraherade priset. Be-
det görs sannolikt att sådant prisfall träffande värdet på rättigheter till le-
kommer att inträffa innan tillgång- verans av maskiner och andra för arna levereras eller säljs vidare av stadigvarande bruk avsedda invenden skattskyldige i oförändrat eller tarier enligt ej fullgjorda köpekonförädlat skick. Beträffande värdet trakt kan avskrivning (kontraktsavpå rättigheter till leverans av maski- skrivning) godkännas endast i den ner och andra för stadigvarande mån den skattskyldige visar, att inbruk avsedda inventarier enligt ej köpspriset för tillgångar av samma
fullgjorda köpekontrakt kan av- slag på balansdagen understiger det
skrivning — (kontraktsavskrivning) kontraherade priset. godkännas endast i den mån den skattskyldige visar, att inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen understiger det kontraherade prisct, eller det görs sannolikt att sådant prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras.
(anv. till 41 § p. 3 sjätte stycket)
Förvärvas aktie i svenskt aktiebo- Förvärvas aktie i svenskt aktiebolag av skattskyldig, som driver bank- lag av skattskyldig, som driver bankeller annan penningrörelse eller för- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, eller av annan skatt- säkringsrörelse, eller av annan skattskyldig, för vilken aktien utgör om- skyldig, för vilken aktien utgör omsättningstillgång, och är det inte up- sättningstillgång, och är det inte uppenbart att den skattskyldige därige- penbart att den skattskyldige därigenom erhåller tillgång av verkligt och nom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde för honom med hän- särskilt värde för honom med hänsyn till hans rörelse, får sådan ned- syn till hans näringsverksamhet, får gång i aktiens värde som beror på ut- sådan nedgång i aktiens värde som delning till den skattskyldige av me- beror på utdelning till den skattskyldel, vilka fanns hos det utdelande dige av medel, vilka fanns hos det bolaget vid förvärvet och inte mot- utdelande bolaget vid förvärvet och svarar tillskjutet belopp, inte föran- inte motsvarar tillskjutet belopp, leda att aktien vid inkomstberäk- inte föranleda att aktien vid inningen för den skattskyldige tas upp komstberäkningen för den skatt- 96
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
till lägre belopp än som motsvarar skyldige tas upp till lägre belopp än hans anskaffningskostnad för ak- som motsvarar hans anskaffningstien. Har denna, innan sådan utdel- kostnad för aktien. Har denna, inning skett, tagits upp till lägre be- nan sådan utdelning skett, tagits upp lopp än den skattskyldiges anskaff- till lägre belopp än den skattskyldiningskostnad. fär aktien vid ut- ges anskaffningskostnad, får aktien gången av det beskattningsär, under vid utgången av det beskattningsår. vilket utdelningen äger rum. inte tas under vilket utdelningen äger rum, upp till lägre belopp än aktiens inte tas upp till lägre belopp än akvärde i beskattningshänseende vid tiens värde i beskattningshänseende ingången av samma är med tillägg av vid ingången av samma år med tillett belopp, som motsvarar skillna- lägg av ett belopp, som motsvarar den mellan den skattskyldiges an- skillnaden mellan den skattskyldiges skaffningskostnad för aktien och anskaffningskostnad för aktien och nämnda värde, dock högst av det ut- nämnda värde. dock högst av det utdelade beloppet. Sker utdelning delade beloppet. Sker utdelning utan att det värde för aktien, som utan att det värde för aktien, som ligger till grund för beräkningen av ligger till grund för beräkningen av den skattskyldiges inkomst. påver- den skattskyldiges inkomst, påverkas och medför detta att den skatt- kas och medför detta att den skattskyldige efter överlåtelse av aktien skyldige efter överlåtelse av aktien eller upplösning av bolaget redovi- eller upplösning av bolaget redovisar förlust, skall därifrån avräknas sar förlust, skall därifrån avräknas det belopp som motsvarar utdel- det belopp som motsvarar utdelningen. Utdelning som avses I detta ningen. Utdelning som avses i detta stycke anses i förta hand gälla andra stycke anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvarar till- medel än sådana som motsvarar tillskjutet belopp. Vad som sägs om ak- skjutet belopp. Vad som sägs om aktie i detta stycke gäller även beträt- tie i detta stycke gäller även beträffande andel i ckonomisk förening. fande andel i ekonomisk förening. Med tillskjutet belopp avses därvid Med tillskjutet belopp avses därvid inbetald insats. inbetald insats.
(anv. till 41 § p. 3a)
I fråga om skattskyldiga, som be- 3. I fråga om skattskyldiga, som driver byggnads-, hantverks- eller bedriver byggnads-, hantverks- eller anläggningsrörelse eller konsultrö- anläggningsrörelse celler konsultrörelse, godtas den i räkenskaperna relse, godtas den i räkenskaperna gjorda redovisningen av pågående gjorda redovisningen av pågående arbeten vid inkomsttaxeringen om arbeten vid inkomsttaxeringen om redovisningen inte stär i strid med redovisningen inte står i strid med bestämmelserna i denna anvisnings- bestämmelserna i denna anvisningspunkt. Utförs de pågående arbetena punkt. Utförs de pågående arbetena på löpande räkning gäller bestäm- på löpande räkning gäller bestämmelserna i tredje, dartonde och melserna i tredje, sjunde och åttonde nionde styckena. Beträffande arbe- styckena. Beträffande arbeten, som ten. som utförs till fast pris, gäller utförs till fast pris, gäller bestämmelbestämmelserna i fjärde-nionde serna i fjärde-åttonde styckena. Enstyckena. Enskild näringsidkare, i skild näringsidkare, i vars verksamvars verksamhet den ärliga brut- het den årliga bruttoomsättningstoomsättningssumman normalt un- summan normalt understiger ett derstiger ett gränsbelopp som mot- gränsbelopp som motsvarar 20 svarar 20 gånger det basbelopp en- gånger det basbelopp enligt lagen
7 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del I
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ligt lagen (1962:381) om allmän för- (1962:381) om allmän försäkring säkring som gäller under den sista som gäller under den sista månaden månaden av räkenskapsåret, får till- av räkenskapsåret, får tillämpa belämpa bestämmelserna för arbeten stämmelserna för arbeten som utförs som utförs på löpande räkning även på löpande räkning även i fråga om i fråga om arbeten som utförs till fast arbeten som utförs till fast pris. pris.
Ett arbete anses utfört på löpande Ett arbete anses utfört på löpande räkning om ersättningen uteslu- räkning om ersättningen uteslutande eller så gott som uteslutande tande eller så gott som uteslutande fastställs på grundval av ett på för- fastställs på grundval av ett på förhand bestämt arvode per tidsenhet, hand bestämt arvode per tidsenhet, den faktiska tidsåtgången och — i den faktiska tidsåtgången och — i förekommande fall — den skattskyl- förekommande fall — den skattskyldiges faktiska utgifter för arbetet. I diges faktiska utgifter för arbetet. I annat fall anses arbetet utfört till fast annat fall anses arbetet utfört till fast pris. pris.
Värdet av pägäende arbeten, som Värdet av pågående arbeten, som utförs på löpande räkning, behöver utförs på löpande räkning, behöver inte tas upp som tillgång. I stället inte tas upp som tillgång. I stället skall som intäkt redovisas summan skall som intäkt redovisas summan av de belopp avseende arbetena som av de belopp avseende arbetena som den skattskyldige har fakturerat un- den skattskyldige har fakturerat under beskattningsäret. der beskattningsåret.
Värdet av pågående arbeten som Vid värdering av pågående arbeten utförs till fast pris får, såvitt gäller som utförs ull fast pris och för vilka byggnads-, hantverks- eller anlägg- slutredovisning inte har skett gäller ningsrörelse, tas upp till lägst ett be- följande. Bestämmelserna i punkt 2 lopp motsvarande 85 procent uv de första och tredje styckena av anvisvid beskattningsårets utgång ned- ningarna till 24§ äger motsvarande lagda direkta kostnaderna avseende tillämpning såvitt gäller byggnads-, de arbeten för vilka slutlig resultatre- hantverks-, eller anläggningsrörelse. dovisning då inte har sken. I fråga I fråga om konsultrörelse äger beom konsultrörelse får värdet av på- stämmelserna i första stycket av gående arbeten, som utförs till fast nämnda anvisningspunkt motsvapris, tas upp till lägst ett belopp mot- rande tillämpning. Har den skattsvarande sanuliga vid beskattnings- skyldige erhållit ersättning för arårets utgång nedlagda direkta kostna- bete, som avses i detta stycke. skall der avseende de arbeten för vilka beloppet inte redovisas som intäkt slutlig resultatredovisning då inte har utan som en skuld till den för vars skett. Från sistnämnda värde får av- räkning arbetet utförs. drag åtnjutus med högst ett belopp motsvarande det basbelopp som gäller under den sista månaden av räkenskapsåret, dock inte med högre belopp än som svarar mot de direkta kostnaderna. Har den skattskyldige erhållit ersättning för arbete, som avses i detta stycke, skall beloppet inte redovisas som intäkt utan som en skuld till den för vars räkning arbetet utförs.
Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse
Som direkt kostnad anses inte vär- Som kostnad anses inte värdet av det av den arbetsinsats som utförs av den arbetsinsats som utförs av den den skattskyldige, dennes make el- skattskyldige, dennes make eller
ler barn under 16 år. Är uppdragsta- barn under 16 år. Är uppdragstaga-
garen ett handelsbolag skall som di- ren ett handelsbolag skall som kostrekt kostnad inte anses värdet av ar- nad inte anses värdet av arbetsinsats betsinsats som utförs av delägare 1 som utförs av delägare i bolaget. bolaget.
Uppgår värdet av pågående arbeten i byggnads-, hantverks- eller anläggningsrörelse till lägre belopp än medeltalet av värdena av sådana urbeten vid utgången av de två närmast föregående beskatuningsåren (jämrförelseåren), får värdet av pågående arbeten vid beskattningsårets utgång tas upp till lägst ett belopp motsvarande skillnaden mellan värdet av pågående urbeten vid nämnda tidpunkt och IS procent av jämförelseårens medehalsvärden. Blir skillnuden negativ får bestämmelserna i de två sista meningarna av punkt 2 sjätte stycket tillämpas.
Har den skattskyldige åtagit sig Har den skattskyldige åtagit sig att till fast pris utföra visst arbete för att till fast pris utföra visst arbete för annans räkning skall, såvida intres- annans räkning skall, såvida intressegemenskap räder mellan den segemenskap råder mellan den skattskyldige och uppdragsgivaren skattskyldige och uppdragsgivaren och anledning finns att anta att be- och anledning finns att anta att bestämmelserna ovan i denna anvis- stämmelserna ovan i denna anvisningspunkt utnyttjats för att bereda ningspunkt utnyttjats för att bereda obehörig skatteförman åt den skatt- obehörig skatteförman ät den skattskyldige — eller uppdragsgivaren, skyldige — eller uppdragsgivaren, nämnda bestämmelser inte gälla. I nämnda bestämmelser inte gälla. I nu avsedda fall skall den skattskyldi- nu avsedda fall skall den skattskyldiges inkomst på grund av arbetena ges inkomst på grund av arbetena beräknas efter vad som med hänsyn beräknas efter vad som med hänsyn till omständigheterna framstår som till omständigheterna framstår som skäligt. skäligt.
Har den skattskyldige i betydande Har den skattskyldige ; betydande omfattning underlätit att slutredo- omfattning underlätit att slutredovisa eller fakturera belopp som en- visa eller fakturera belopp som enligt god redovisningssed hade kun- ligt god redovisningssed hade kunnat slutredovisas eller faktureras nat slutredovisas eller faktureras skall som intäkt tas upp de belopp skall som intäkt tas upp de belopp som skäligen hade kunnat utredovi- som skäligen hade kunnat slutredosas eller faktureras. visas eller faktureras.
Kan den skattskyldige göra sanno- Kan den skattskyldige göra sannolikt att det belopp, som enligt be- likt att det belopp, som enligt bestämmelserna ovan skall redovisas stämmelserna ovan skall redovisas som intäkt av pågående arbeten, som intäkt av pågående arbeten, överstiger vad som kan anses fören- överstiger vad som kan anses fören- 99
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop . 1989/90:110
ligt med god redovisningssed, fär in- ligt med god redovisningssed. får inkomsten i skälig utsträckning jäm- komsten i skälig utsträckning jämkas nedåt. kas nedät.
(anv. till 4 §p. I a)
Avdrag för framtida garantiutgift 4. Avdrag för framtida garantiutfår åtnjutas med belopp. som svarar gift får åtnjutas med belopp. som mot vad som i räkenskaperna för be- svarar mot vad som i räkenskaperna skattningsåret avsatts för täckande för beskattningsåret avsatts för täckav risker med anledning av garanti- ande av risker med anledning av gaförpliktelse, som utestär vid beskatt- rantiförpliktelse, som utestär vid beningsärets utgång. Avdraget far skattningsårets utgång. Avdraget får dock icke överstiga det samman- dock icke överstiga det sammanlagda beloppet för år räknat av de lagda beloppet för år räknat av de utgifter till följd av garantiförpliktel- utgifter till följd av garantiförpliktelser. som redovisats I räkenskaperna ser, som redovisats i räkenskaperna under beskattningsåret. Avser ga- under beskattningsäret. Avser garantiförpliktelsen tid, som är kortare rantiförpliktelsen tid. som är kortare än två år, beräknas avdraget högst än två år. beräknas avdraget högst till belopp som svarar mot så många till belopp som svarar mot så många tjugofjärdedelar av nyssnämnda tjugofjärdedelar av nyssnämnda sammanlagda belopp av utgifter som sammanlagda belopp av utgifter som den tid garantiförpliktelsen avser ut- den tid garantiförpliktelsen avser utgör i månader. Brutet månadstal gör i månader. Brutet månadstal bortfaller. Avdrag får dock åtnjutas bortfaller. Avdrag får dock åtnjutas med skäligt belopp om den skatt- med skäligt belopp om den skattskyldige visar att betydligt större av- skyldige visar att betydligt större avdrag för avsättningen än som skulle drag för avsättningen än som skulle medges enligt nyssnämnda föreskrif- medges enligt nyssnämnda föreskriftter är påkallat till följd av ter är påkallat till följd av
att rörelsen är nystartad, att Häringsverksamheten är ny-
startad.
att garantiförpliktelserna avser ett att garantiförpliktelserna avser ett eller ett fåtal mycket stora tillverk- eller ett fåtal mycket stora tillverkningsobjekt eller mycket störa arbe- ningsobjekt eller mycket stora arbeten, ten,
att en betydande ökning av de ute- att en betydande ökning av de utestående garantiförpliktelsernas om- stående garantiförpliktelsernas omfattning skett under beskattnings- fattning skett under beskattningsaret. året,
att produktsammaunsättningen uv- att produktsammansättningen avsevärt ändrats under beskattnings- sevärt ändrats under beskattningsaret, året.
att den tid en väsentlig del av ute- att den tid en väsentlig del av utestående garantiförpliktelser avser stående garantiförpliktelser avser betydligt överstiger två är eller betydligt överstiger två år eller
att annan med de nämnda jämför- att annan med de nämnda jämförlig omständighet föreligger. lig omständighet föreligger.
Om särskilda förhållanden i viss bransch föranleder det, får riksskatteverket, utan hinder av vad som föreskrivits i första stycket om avdrag för framtida garantiutgifter, meddela
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
anvisningar för beräkning av avdrag för sådana utgifter.
Medgivet avdrag för framtida ga- Medpivet avdrag för framtida garantiutgifter skall återföras till be- rantiutgifter skall återföras till beskattning — nästföljande — beskatt- skattning — nästföljande — beskattningsär. ningsår.
(anv. till 4/8 p. Ib)
Företag, som driver kärnkraftsan- 5. Företag, som driver kärnkraftsläggning, får avdrag för belopp som anläggning, far avdrag för belopp i räkenskaperna för beskattnings- som i räkenskaperna för beskattåret avsätts för att täcka företagets ningsäret avsätts för att täcka företautgifter för framtida hantering av ut- gets utgifter för framtida hantering bränt kärnbränsle. radioaktivt avfall av utbränt kärnbränsle. radioaktivt o.d. Avdrag medges dock inte för avfall o. d. Avdrag medges dock inte hanteringsutgifter som belöper på för hanteringsutgifter som belöper verksamhet som bedrivs efter be- på verksamhet som bedrivs efter beskattningsärets utgång och inte hel- skattningsårets utgång och inte heller för hanteringsutgifter för vilka ler för hanteringsutgifter för vilka företaget kan påräkna ersättning en- företaget kan päräkna ersättning enligt 9 § lagen (1951:669) om finansie- ligt 9 § lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt ring av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. Regeringen eller kärnbränsle m.m. Medgivet avdrag efter regeringens bemyndigande riks- skall återföras till beskattning nästskatteverket utfärdar årligen före- följande beskattningsär. skrifter för beräkning av avdraget. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår.
Vad i föregående stycke sagts gäl- Vad i föregående stycke sagts gäller även i fråga om företag, som icke ler även i fråga om företag, som icke driver kärnkraftsanläggning, såvida driver kärnkraftsanläggning, sävida företaget. mot — förskottsbetalning företaget mot — förskottsbetalning åtapit sig att svara för framtida utgif- åtagit sig att svara för framtida utgifter för hantering av utbränt kärn- ter för hantering av utbränt kärnbränsle. radioaktivt avfall o. d. bränsle. radioaktivt avfall o. d.
till 26 § [3 § tredje stycket lagen (1960:63) om förlustavdrag]
Har skattskyldig försatts i konkurs 1. Skattskyldig som är försatt i och har konkursen icke blivit ned- konkurs har inte rätt till avdrag för lagd på grund av att borgenärerna underskott. Läggs konkursen ned på erhållit full betalning, må den skatt- grund av att boörgenärerna har erhålskyldige vid tuxering för det beskatt- lit full betalning får den skattskylningsår. varunder beslut om konkur- dige avdrag för underskott som inte sen meddelats, och för senare år icke medgetts på grund av bestämmelsen i åtnjuta avdrag enligt denna lag för första meningen. förlust, som uppkommit under konkursen eller tidigare.
13 § fjärde stycket lagen (1960:63) om förlustavdrag]
Har skattskyldig eller vanligt han- 2. Har skattskyldig eller handels- 101
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
delsbolag eller kommanditbolag. bolag som han är delägare i under vari han är delägare, erhållit ackord beskattningsåret erhållit ackord utan utan konkurs, må I förlustavdrag, konkurs medges inte avdrag för unsom enligt denna lag medgives vid derskott i förvärvskälla till vilken taxering för det beskattningsår, var- skuld som omfattas av ackordet hänunder uckordet beviljats, eller för se- för sig. nure år. icke inräknas under förstnämnda beskattningsår eller tidigare uppkommet underskott i sådan förvärvskälla, till vilken efterskänkt skuld varit att hänföra.
till 31 §
1.” Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av försäkring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp, som på grund av lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår i form av folkpension eller tilläggspension, dels belopp som utgär på grund av pensionsförsäkring.
Med pensionsförsäkring förstäs försäkring, som inte medför rätt till andra försäkringsbelopp än älderspension. invalidpension eller efterlevandepension. För att en försäkring skall anses som pensionsförsäkring fordras vidare, om inte annat följer av förklaring enligt sjuttonde stycket, att försäkringen meddelats i en här i landet bedriven försäkringsrörelse. Med försäkrad avses den på vars liv försäkringen tagits eller. i fråga om invalidpension, den vars arbetsoförmåga försäkringen avser. Med tjänstepensionsförsäkring förstås pensionsförsäkring, som har samband med tjänst och för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften. Med tjänstepensionsförsäkring förstås också pensionsförsäkring, som —- om en anställd avlidit — tagits av den anställdes arbetsgivare till förmån för den anställdes efterlevande och för vilken försäkring arbetsgivaren åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften.
I fråga om annan pensionsförsäk- I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring ring än tjänstepensionsförsäkring skall försäkringstagaren vara den skall försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans make eller person med vil- eller hans make eller person med ken han sammanbor under äkten- vilken han sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden barn skapsliknande förhållanden barn under 16 är, får han ta försäkring av- under 16 är, får han ta försäkring avseende efterlevandepension på sin seende efterlevandepension på sin makes eller den sammanboendes liv. makes eller den sammanboendes liv, om barnet insätts som förmänstu- om barnet insätts som förmänstagare. Om särskilda skäl föreligger gare. Om särskilda skäl föreligger kan riksskatteverket efter ansökan kan riksskatteverket efter ansökan medge att dödsboet efter skattskyl- medege att dödsboet efter skattskyldig som här i riket drivit jordbruk, dig som här i riket bedrivit näringsskogsbruk eller rörelse får ta försäk- verksamhet får ta försäkring avring avseende efterlevandepension. seende efterlevandepension. Som Som förutsättning för att medgi- förutsättning för att medgivande vande skall lämnas gäller att den ef- skall lämnas gäller att den efterleterlevande saknar betryggande pen- vande saknar betryggande pensionssionsskydd och att försäkringen tas i skydd och att försäkringen tas i sam-
"Senaste lydelse 1987:1205. 102
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
samband med att boet upphör med band med att boet upphör med drifdriften i förvärvskällan. Motsva- ten i förvärvskällan. Motsvarande rande gäller om den avlidne drivit gäller om den avlidne drivit verkverksamheten genom förmedling av samheten genom förmedling av juri- Juridisk person. disk person.
Ålderspension får inte börja utgå vid lägre älder än 55 år. Om särskilda skäl föreligger. får dock regeringen eller, efter regeringens förordnande, riksskatteverket efter ansökan besluta att pension får börja utgå vid lägre älder.
Älderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under den försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre är. Pensionen får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp.
För älderspension som utgår en- För ålderspension som utgär enligt allmän pensionsplan gäller, om ligt allmän pensionsplan gäller, om den skall upphöra innan den försäk- den skall upphöra innan den försäkrade avlider. vad därom utfästs en- rade avlider, vad därom utfästs enligt planen. Vad som enligt denna ligt planen. Vad som enligt denna lag avses med allmän penstonsplan lag avses med allmän pensionsplan framgår av punkt 2 av anvisningarna framgår av punkt 20 av anvisningtill 29 §. arna till 23 §.
Förmånstagare fär inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkting. Till tjänstepensionsförsäkring avseende älderspension skall anställd, som då försäktingsavtalet ingicks var den försäkrade. vara förmånstagare.
Med invalidpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst så länge denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Invalidpension får upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet träffades. I fråga om förmånstagare gäller föreskrifterna i föregående stycke.
Med efterlevandepension förstås pension
1. som efter den försäkrades död utgår till den försäkrades make, varmed i detta sammanhang förstås person med vilken den försäkrade varit pift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden,
2. som efter den försäkrades död utgår till barn till den försäkrade eller barn till person som angivits under 1,
3. som utgår till efterlevande på grund av försäkring som tagits av dödsbo efter medgivande av riksskatteverket enligt tredje stycket, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad, eller
4. som utgår på grund av försäkring som tagits av arbetsgivare till förmån för anställds efterlevande med stöd av andra stycket sista meningen, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad.
Efterlevandepension får utgå högst så länge den efterlevande lever och får under den första femärsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annät än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp. Efterlevandepension till person som avses I föregående stycke I. får upphöra när denne ingår nytt äktenskap men i annat fall under dennes livstid inte förrän fem år förflutit efter den försäkrades död. Har den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då försäkringen annars skulle ha upphört, får dock sådan efterlevandepension som nyss sagts upphöra vid sistnämnda tidpunkt. Efterlevandepension till barn, som avses I föregående stycke 2., skall upphöra senast när barnet fyller 20 år. Är barnet varaktigt oförmöget till arbete. får pension utgå så länge barnet lever. Tar försäkring 103
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
avseende efterlevandepension till barn tagits på sådan persons liv som avses i föregående stycke 1.. skall pensionen upphöra senast när barnet fyller 16 är.
Som efterlevandepension anses även pension som — om försäkrad eller efterlevande make avlider innan ålders- eller efterlevandepension har utgått under viss i försäkringsavtalet angiven minsta tid — skall utgå under återstoden av denna tid (försörjningsränta). En förutsättning för detta är dock att försörjningsräntan skall kunna utgå endast till person som avses i nionde stycket. Vidare förutsätts
a) att försörjningsräntan är förenad med livsvarig ålderspension eller med sådan livsvarig efterlevandepension till make. som skall börja utgå omedelbart efter den försäkrades död, samt att försörjningsräntans årsbelopp inte överstiger den livsvariga pensionens ärsbelopp.
b) att försörjningsräntan skall utgå under högst tjugo år, dock med den inskränkningen att, då räntan är förenad med livsvarig ålderspension, räntan inte får utgå längre än till den tidpunkt, då den försäkrade skulle ha fyllt 90 år, och inte heller. vid pensionsålder över 70 år, under längre tid än som motsvarar skillnaden mellan 90 år och pensionsåldern.
c) att premier för försörjningsräntan och den med denna förenade livsvariga pensionen skall erläggas under tid, som inte med mera än fem år understiger den tid under vilken försörjningsräntan enligt avtalet längst skall utgä, samt att inte vid utgången av nägot kalenderår under förstnämnda tid det sammanlagda beloppet av erlagda premier överstiger det belopp, som vid samma tidpunkt skulle ha ertagts, om premiebetalningen jämnt fördelats på tid, som med fem år understiger den tid under vilken försörjningsräntan längst skall utgå.
Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) i nästföregående stycke skall efterlevandepension anses såsom livsvarig, även om pension skall upphöra vid omgifte.
Som förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepension får endast insättas person till vilken efterlevandepension kan utgå enligt nionde och tionde styckena eller. vid försörjningsränta, person som anges i nionde stycket.
Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är avgörande för frågan huruvida försäkringen är att anse som pensionsförsäkring, skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla villkor att försäkringen inte fär pantsättas eller belånas och inte heller ändras på sädant sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter, som anges för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan föreskrivs överlåtas eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor som är oförenligt med bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag.
Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring endast överlåtas
1. till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller efter överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring,
2. på grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller 3. genom bodelning. Nv ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta försäkrings-
givaren om förvärvet av försäkringen. Återköp av pensionsförsäkring får utan hinder av bestämmelserna i denna lag ske, om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 10-000 kronor eller om särskilda skäl föreligger och riksskatteverket på särskild ansökan medger det. Bestämmelserna i lagen hindrar inte heller återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av försäkringstagarens tillgzodohavande. 104
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
Om särskilda skäl föreligger, kan riksskatteverket efter ansökan förklara att försäkring som har meddelats i utomlands bedriven försäkringsrörelse skall anses som pensionsförsäkring. Sådan förklaring får meddelas endast under förutsättning att villkoren för försäkringen i huvudsak står i överensstämmelse med bestämmelserna i denna anvisningspunkt om penstonsförsäkring. Har riksskatteverket meddelat förklaring som här avses kan försäkringen inte övergå till kapitalförsäkring.
Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensionsförsäkring. Till kapitalförsäkring hänförs mot statens grupplivförsäkring svarande förmån från kommun, även om förmånen inte utgår på grund av försäkring.
Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäktving får anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet vid dess ingående.
Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäkring som huvudförsäkringen.
För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband med tjänst fordras. att premier för försäkringen skall betalas av arbetsgivaren. Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten om att försäkringen har tagits i samband med tjänst.
Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till denna som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.
Mot beslut. som riksskatteverket meddelat i ärende enligt denna anvisningspunkt, fär talan inte föras.
till 32§
3. Såsom intäkt av tjänst skall 3. Såsom intäkt av tjänst skall upptagas, bland annat, hyresvärdet upptagas, bland annat. hyresvärdet av bostad, som kan vara åt den an- av bostad, som kan vara åt den anställde upplåten. För den. som är an- ställde upplåten. För den, som är anställd såsom arbetare i jordbruk med ställd och såsom löneförmån ätnjubinäringar eller i rörelse eller eljest ter bostad. skall alltså värdet av hos annan person och såsom löne- denna bostadsförmån medräknas förmån åtnjuter bostad, skall alltså vid löneförmånernas uppskattning. värdet av denna bostadsförmån Vidare skall såsom intäkt upptagas medräknas vid löneförmånernas värdet av undra utav den skattskyluppskattning (jfr punkt I av anvis- dige åtnjutna förmåner, därest han ningarna till 21§). Vidare skall så- icke skulle varit berättigad att åtsom intäkt upptagas värdet av andra njuta avdrag för utgifterna för förutav den skattskyldige åtnjutna för- månernas förvärvande för den hänmåner, därest han icke skulle varit delse, att han själv förskaffat sig berättigad att åtnjuta avdrag för ut- dem. Såsom intäkt skall således, ungifterna för förmånernas förvär- der nyss angivna förutsättning, uppvande för den händelse, att han själv tagas exempelvis värdet av fri kost förskaffat sig dem. Såsom intäkt och fria resor ävensom skatter, förskall således. under nyss angivna säkringar 0. d.. som arbetsgivaren förutsättning, upptagas exempelvis betalat för den anställdes räkning elvärdet av fri kost och fria resor även- ler eljest tillhandahållit. Arbetsgivasom — skatter, = försäkringsavgifter res kostnader för tryggande av aro.dyl... som arbetsgivaren betalat betstagares pension genom avsättför den anställdes räkning (jfr dock ning eller pensionsförsäkring utgör
ue , "Senaste lydelse 1987:1303. 105
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
punkt 8 här nedan). Arbetsgivares dock icke skattepliktig intäkt för den
kostnader för tryggande av arbetsta- anställde. gares pension genom avsättning eller pensionsförsäkring utgör dock icke skattepliktig intäkt för den anställde.
Angående värdesättningen å bostadsförmån och andra naturaförmåner, som kunna ingå I avlöningen, meddelas bestämmelser i 42 8 och därtill hörande anvisningar. Är tjänstebostad med hänsyn till vederbörande tjänstinnehavare I tjänsten åliggande representationsskyldighet större än som skäligen kan anses erforderligt för en person i motsvarande ställning men utan särskild, med tjänsten förenad representationsskyldighet, skall såsom värde å bostadsförmånen upptagas allenast vad som kan anses motsvara en bostad av sistnämnda beskaffenhet. Motsvarande gäller, därest tjänstebostad av annan anledning är större än som kan anses erforderligt för tjänstinnehavarens och hans familjs behov. Har tjänstinnehavare fätt utgiva ersättning för bostadsförmån, skall givetvis bostadens uppskattade värde därmed minskas.
4. I vissa tjänster är särskild er- 4. I vissa tjänster är särskild ersättning anvisad för vissa med tjäns- sättning anvisad för vissa med tjänsten förenade kostnader, som av den ten förenade omkostnader, som skattskyldige måste bestridas. I fråga måste betalas av den skattskyldige. om sådan ersättning skall i beskattningshänseende skillnad göras mellan statlig eller enligt vad nedan sägs därmed jämställd tjänst och enskild tjänst.
År fråga om statlig tjänst, skall, med undantag för traktamentsersättning vid resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning samt resekostnadsersättning, den anvisade ersättningen icke upptagas som intäkt av tjänsten, liksom å andra sidan de kostnader, som skola med ersättningen bestridas, ej få avföras såsom utgift, även om ersättningen icke förslår till kostnadernas gäldande. Vad nu sagts gäller för de fall, då den anvisade ersättningen är avsedd att täcka utgifterna i fråga. Är ersättningen däremot endast avsedd utt utgöra ett mindre bidrag till kostnadernas bestridande, skall ersättningen i sin helhet upptagas såsom intäkt, medan å andra sidan kostnaderna få avdragas såsom utgift, även i den mån de överskjuta ersättningen. Vad nu sagts skall gälla även i fråga om kommunal tjänst så ock eljest vid anställning hos offentlig institution, beträffande vilken förklaring enligt 32§ 3 mom. undra stycket gäller.
HH Scnaste lydelse 1989:1017.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I fråga om enskild tjänst samt vid Denna ersättning skall tas upp som statlig tjänst i fråga om traktaments- intäkt, och de omkostnader, som ersättning vid resa i tjänsten som inte skall betalas med ersättningen, dras varit förenad med övernattning och av som kostnader för tjänsten eller resekostnadsersättning skall den an- uppdraget. Om därvid ersättningen visade ersättningen upptagas såsom inte räcker wvll för att betala omkostintäkt, och — med undantag för naderna, får bristen dras av mot inökade levnadskostnader vid resa i täkten av tjänsten i övrigt. Härvid tjänsten som inte varit förenad med gäller dock, om det kan antas att ctövernattning — de omkostnader, som sättningen har beräknats med hänskola därmed bestridas, avföras så- syn till vad som skäligen kan anses som omkostnader för tjänsten eller normalt gå åt för att täcka de omuppdraget. Om därvid ersättningen kostnader som skall betalas med ericke förslår till kostnadernas gäl- sättningen, att större avdrag än som dande, får bristen avföras å intäkten svarar mot den anvisade ersättav tjänsten i övrigt. Härvid märkes ningen bör medges endast om det vidock, att. om det kan antagas, att sas, att ersättningen på grund av särden anvisade ersättningen beräknats skilda förhållanden inte räckt till för med hänsyn till vad som skäligen sådana skäliga omkostnader. Å kan anses normalt årgå till täckande andra sidan bör det i sådana fall ofta av de omkostnader, som skola där- kunna antas. att ersättningen i sin med bestridas, större avdrag än som helhet gått åt till de omkostnader för svarar mot den anvisade ersätt- vilka den avsetts, utan att särskild ningen bör medgivas allenast om det utredning behöver lämnas i detta avvisas, att på grund av särskilda för- seende. I fråga om traktamentserhällanden ersättningen varit otill- sättning och resekostnadsersättning räcklig för sådana skäliga omkostna- vid resa med egen bil gäller dock särder. Å andra sidan torde i dvlikt fall skilda bestämmelser i punkterna 3, ofta kunna antagas. att den anvisade Ja och 3 c av anvisningarna till 33§. ersättningen i sin helhet årgått till de omkostnader, för vilka den avsetts, utan att särskild utredning i detta avseende behöver lämnas. Avdrag med samma belopp som den anvisade ersättningen torde i regel böra medgivas i de fall, då ersättningen ej överstiger vad som av staten i motsvarande fall anvisas. Detta lärer exempelvis vara förhållandet beträffande de resekostnadsersättningar, som i allmänhet utbetalas av de enskilda järnvägarna. Vad nu sagts om statlig tjänst skall gälla även i fråga om kommunal tjänst så ock eljest vid anställning hos offentlig institution, beträffande vilken förklaring enligt 32 § 3 mom. andra stycket gäller. | fråga om traktamentsersättning och rescekostnadsersättning vid resa med egen bil gäller dock särskilda bestämmelser, se punkt 3 av anvisningarna till 33 §.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
8." Understöd, som vid arbetskonflikt utgått till i konflikten indragen arbetare från organisation. som han tillhört. är icke att hänföra till skattepliktig intäkt. Har skuttskvldig på grund av anställning eller särskilt uppdrag åtnjutit förmån av fria resor, skall förmånen inte utgöra skattepliktig intäkt om den inte är att anse såsom ersittning för kontant avlöning. Om denna förmån utnyttjats för resor i tjänsten eller resor till och från arbetsplatsen får följaktligen motsvarande avdrag för resekostnader inte göras. Skattefriheten gäller i fråga om resa som har företugits uv skattskyldig och dennes make eller sambo och barn under 18 är. (jfr punkt 3 här ovan).
10. Har arbetsgivare eller uppdragsgivare lämnat arbetstagure eller uppdragstagare räntefritt lån eller lån där räntan understiger en jämförelseränta, som uppgår till statslåneräntan i slutet av november året före beskattningsåret med tillägg av en procentenhet, skall arbetstagaren eller uppdragstaguren ta upp förmånen av lånet som intäkt av tjänst. Denna förmån utgörs av skillnaden mellan jämförelseräntan och avtalad ränta. Förmånsbeloppet skall anses som en betald ränteutgift.
Med lån från arbetsgivare eller uppdragsgivare likställs annat lån om det finns anledning anta att arbetsgivaren eller uppdragsgivaren förmedlat det.
Det som sagts i denna punkt gäller ej i fall som avses i punkt I+ sjätte stycket av anvisningarna.
12.5¶Sjukpenning enligt lagen 12. Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, la- (1962:381) om allmän försäkring. lagen (1954:243) om yrkesskadeför- gen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbets- säkring, lagen (1976:380) om arbets-' skadeförsäkring, lagen (1977:265) skadeförsäkring. lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeer- lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skatteplik- sättning till sjömän utgör skuttepliktig intäkt av tjänst om sjukpen- tig intäkt av tjänst om sjukpen-
"Senaste lydelse 1987:1303. "Senaste lydelse 1989:430, 108
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lvdelse
ningen grundas på inkomst, som ningen grundas på förvärvsinkomst, hänför sig till tjänst och för sig eller som hänför sig till tjänst. Till intäkt tillsammans med annan sjukpen- av tjänst hänföres under nämnda ninggrundande inkomst uppgår till förutsättning också ersättning enligt 6.000 kronor eller högre belopp för lagen (1989:225) om ersättning till är. Till intäkt av tjänst hänföres un- smittbärare samt annan lag eller förder nämnda förutsättningar också er- fattning, som utgått annorledes än sättning enligt lagen (19859:225) om på grund av försäkring, som nyss ersättning till smittbärare samt an- sagts. till någon vid sjukdom eller nan lag eller författning, som utgått olycksfall i arbete eller på grund av annorledes än på grund av försäk- militärtjänstgöring. ring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring.
Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring samt ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevärd utgör skattepliktig intäkt av tjänst. dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.
Korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349), utbildningsbidrag för doktorander, timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux), vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid grundläggande svenskundervisning för invandrare räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd. statsbidrag motsvarande dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd som lämnas till arbetslös som startar cgen rörelse samt ersättning enligt 16 § lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Detsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag. vilka enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda.
fatt Till intäkt av tjänst räknas 12a. Till intäkt av tjänst räknas avdrag för egenavgifter som har avdrag för egenavgifter som har aterförts enligt punkt 7 av anvisning- äterförts enligt punkt 7 av anvisningarna till 33 § samt — i den mån avdrag arna till 33§ samt restituerade, avhar medgetts för avgifterna vid be- kortade eller avskrivna egenavgifter räkning av inkomst av tjänst — resti- enligt lagen (1981:691) om socialavtuerade, avkortade eller avskrivna Wifter, som inte utgör intäkt av näegenavgifter. ringsverksamhet, och avgifter, som
avses I 468 2 mom. första stycket 3
och som satts ned genom ändrad de-
bitering, allt i den mån avdrag har
medgetts för avgifterna.
13." Är skattskyldig företagsle- 13. Är skattskyldig företagsledare dare i fåmansföretag och har hans i eft fåmansföretag eller i ett fåmansmake icke sådan ledande ställning i ägt handelsbolag och har hans make
"Lvydelse enligt prop. 1989/90:133. "Scnaste lydelse 1976:1094. 109
företaget gäller, i fråga om lön eller inte sådan ledande ställning i företaannan ersättning från företaget till get gäller, i fråga om lön eller annan maken för utfört arbete, bestämmel- ersättning från företaget till maken serna i andra stycket. för utfört arbete. bestämmelserna i
andra stycket.
Uppgär makens arbetsinsats i före- Muken beskattas själv för den ertager till minst 400 tummar under be- sättning som han uppburit från föreskattningsåret, beskattas maken själv taget under förutsättning att ersättför det vederlag som han uppburit ningen år att anse som marknadsfrån företaget under förutsättning att miässig. För överskjutande del skall i ersättningen är att anse som mark- stället företagsledaren beskattas. nadsmässig. Om maken till följd av att företaget påbörjat eller nedlagt sin verksamhet icke kunnat arbeta i företaget under hela beskattningsåret, gäller vad nyss sagts under förutsättning att arbetsinsatsen uppgår till minst 200 timmar. Understiger makens arbetsinsats vad sålunda föreskrivits eller överstiger ersättningen vad som kan anses marknadsmässigt, skall företagsledaren beskattas för makens ersättning eller den del av ersättningen som överstiger den murknadsmässiga. Arbetsinsats i makarnas gemensamma bosiadsutrymme får medräknas om med hänsvn tull rörelsens art och andra sådana omständigheter skäl därtill föreligger. Vid bedömande av om muke under beskattningsåret arbetat föreskrivet antal arbetstimmar skall anses att han under tid, då han uppburit sjukpenning eller föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller därmed jämförlig ersättning enligt annan författning, arbetat i samma omfattning som närmast före den tid, då sådan ersättning uppburits.
Ersättning för utfört arbete från Ersättning för utfört arbete från fåmansföretag till företagsledares el- ett fåmansföretag eller ett fåmansägt ler dennes makes barn, som ej upp- handelsbolag tilll företagsledares clnått 16 ärs alder, beskattas hos den ler dennes makes barn, som ej uppav makarna som har den högsta in- nätt 16 ärs ålder, beskattas hos den komsten från företaget, eller, om av makarna som har den högsta inmakarna har lika stor inkomst från komsten från företaget, eller, om företaget, hos den äldste maken. makarna har lika stor inkomst från Detta gäller också ersättning till företaget. hos den äldste maken. barn. som har fyllt 16 år, till den del Detta gäller också ersättning till ersättningen Överstiger marknads- barn, som har fyllt 16 är, till den del
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
mässigt vederlag för barnets arbets- ersättningen Överstiger marknadsinsats. mässigt vederlag för barnets arbets-
insats.
Vad i andra och tredje styckena Är företagsledures make och barn, föreskrivits äger motsvarande till- som avses i tredje stycket, delägare i lämpning i fråga om inkomst som fåmansägt handelsbolag tillämpas make och barn åtnjuter i egenskap av andra och tredje styckena i den mån delägare i handelsbolag, varvid dock inkomsten utgör ersättning för utfört bestämmelserna i punkt 9 av anvis- arbete. Till den del inkomsten utgör ningarna skall iakttagas. Hinder mö- skälig ersättning för i bolaget gjord ter emellertid ej att, innan inkomsten kapitalinsats — beskattas delägaren från handelsbolaget uppdelas mellan själv för inkomsten. År inkomsten makar och barn, tillgodoräkna make större beskattas företagsledaren för och barn skälig ränta på det ti han- överskjutande del. Har båda madelsbolaget insatta kapitalet. Omfat- karna inkomst från bolaget gäller betar beskattningsäret för handelsbola- träffande den överskjutande delen get kortare eller längre tid än 12 må- bestämmelserna i tredje stycket. nader, skall antalet erforderliga arbetstimmar jämkas med hänsyn härtill.
(35 § I a mom. första stycket)
Anskaffar ett fåmansföretag lös 14. Anskaffar ett fåmansföretag egendom, som uteslutande eller så från annan än delägare eller delägare gott som uteslutande är avsedd för närstående person lös egendom, som företagsledarens eller honom närstå- uteslutande eller så gott som utesluende persons privata bruk. skall ett tande är avsedd för privat bruk för belopp motsvarande anskaffnings- företagsledare, företaget eller förekostnaden för egendomen hänföras tagsledure närstående person, skall till intäkt av tillfällig förvärvsverk- ett belopp motsvarande anskaffsamhet för företagsledaren. ningskostnaden för egendomen tas
upp som intäkt av tjänst hos före-
tagsledaren. Vad nu sagts gäller inte
anskaffning av bil som föranleder be-
skattning av bilförmån. (35 § 4 mom. fjärde stycket)
Avyttras egendom, som avses i Avytträr delägare i fåmansföretag detta moment, till ftmansföretag av eller delägare närstående person delägare eller honom närstående egendom till företaget skall, om priperson, skall oavsett bestämmelserna set är högre än egendomens marki detta moment som skattepliktig rea- nadsvärde, det överskjutande beloplisationsvinst räknas vad den skatt- pet beskattas hos överlåtaren som inskyldige erhåller för egendomen, så- täkt av tjänst. Av 24§ 6 mom. lagen vida denna icke är eller kan antagas (1947:576) om statlig inkomstskatt bli till nytta för företagets verksam- framgår att återstående del av vederhet. luget skull beaktas vid beräkning av
realisationsvinst samt att vid denna
beräkning särskilda undantagsregler
gäller för fastighet och bostadsrätt.
Avser avyltringen sådan egendom
som avses i 308 nämnda lag gäller
dock, oavsett hur priset förhåller sig
till marknadsvärdet, att hela vederla-
HI
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
gel, utan avdräg för nägot omkost-
nadsbelopp, skall beskattas hos över-
låtaren som intäkt av tjänst, såvida
inte egendomen är eller kan väntas
bli till nytta för företaget.
Vad som i andra stycket sägs om
bostadsrätt gäller endast sådan bo-
studsrätt som uvses i 26§ I mom.
första stycket lagen om statlig in-
komsiskatt men tillämpas även i
fråga om andel eller aktie som avses i
andra stycket av samma moment. (35 § I a mom. tredje stycket)
Till intäkt av tillfällig förvärvs- Förvärvar delägare i fåmansföreverksamhet hänföres även förmån tag eller delägare närstående person som delägare i fåmansföretag eller egendom från företaget till lägre pris honom närstående person åtnjuter än egendomens marknadsvärde, genom att avyttra egendom till företa- skall ett belopp motsvarande skillnaget till högre pris eller genom att för- den beskattas hos förvärvaren som värva egendom från företaget tll intäkt av tjänst. Vad nu sagts gäller lägre pris än egendomens marknads- också när delägare i fåmansägt hanpris. delsbolag eller delägare närstående
person förvärvar egendom från han-
delsbolaget, om egendomen omfattar
sådant hus eller avser sådan lägenhet
som i och med förvärvet blir eller kan
antas komma att bli privatbostad en-
ligt 5§ andra eller fjärde stycket eller
tomtmark som avses bli bebyggd
med sådan bostad. Första meningen
tillämpas inte när det är företagsleda-
ren som förvärvar egendomen och
denne har beskattats enligt första
stycket vid företagets förvärv av
egendomen. (35 § I a mom. andra stycket)
Har företagsledare i ett fåmans- Har företagsledare i ett fåmansföretag eller honom närstående per- företag eller ett fåmansägt handelsson uppburit hyra eller annan ersätt- bolag eller företagsledare närstående ning från företaget för lokal. som person uppburit hyra eller annan eräges eller disponeras av företagsle- sättning från företaget för lokal, som daren eller den honom närstäende, ägs eller disponeras av företagsledaskall ersättningen. såvida den icke ren eller den honom närstående, skall beskattas såsom intäkt av fus- skall ersättningen. såvida den inte tighet eller intäkt av kupttal. av mot- skall beskattas såsom intäkt av nätagaren upptagas som intäkt av till- ringsverksamhet, hos mottagaren fällig förvärvsverksamhet. Mottaga- beskattas som intäkt av tjänst. Motren får dock åtnjuta skäligt avdrag tagaren får dock åtnjuta skäligt avför den kostnad som han fått vidkän- drag för den kostnad som han fatt nas på grund av att företuget utnytt- vidkännas på grund av att företaget jat lokalen i fråga. utnyttjat lokalen i fråga. (35 § I a mom. fjärde stycket)
Har fåmansföretag lämnat lån till Har famansföretag lämnat före-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
företagsledare eller honom närstå- tagsledare eller företagsledare närende person och utgår icke ränta på stående person räntefritt lån eller lån lånet eller utgår ränta med lägre be- där räntan understiger en jämförelselopp än som vanligen utgår på lån av ränta, som uppgår till statslåneräntan liknande slag, skall sedvanlig ränta i slutet av november året före beskutteller skillnadsbeloppet hänföras till ningsåret med tillägg av en procentintäkt av tillfällig förvärvsverksam- enhet, skall låntagaren ta upp förmåhet för låntagaren. nen av lånet som intäkt av tjänst.
Denna förmån utgörs av skillnaden
mellan jämförelseräntan och avtalad
ränta. (35 §& I a mom. femte stycket)
Har fåmansföretag lämnat lån till Har fåmansföretag lämnat lån till företagsledare eller honom närstå- företagsledare eller företagsledare ende person och har lånet nedskri- närstående person och har lånet vits i företagets räkenskaper, hän- skrivits ned i företagets räkenskaper, föres det nedskrivna beloppet till in- skall det nedskrivna beloppet betäkt av tillfällig förvärvsverksamhet skattas hos låntagaren som mtäkt av för låntagaren. Vad nu sagts gäller tjänst. Vad nu sagts gäller dock inte dock icke län som avses i sjätte lån som avses I punkt 15. stycket. (35 §& I a mom. sjunde stycket)
Som fåmansföretag räknas Som fåmansföretag räknas
a) aktiebolag, ceckonomisk för- a) aktiebolag och ekonomisk förening och handelsbolag, vari ak- ening, vari en fysisk person eller ett tierna eller andelarna till övervä- fåtal fysiska personer äger så många gande del ägas eller på därmed jäm- aktier eller andelar att dessa personer förligt sätt innehavas — direkt eller ge- har mer än hälften av rösterna för aknom förmedling av juridisk person — tierna eller andelarna i företaget. av en fysisk person eller ett fåtal fy- samt siska personer: samt
b) aktiebolag, ekonomisk för- b) aktiebolag och ekonomisk förening och handelsbolag, vars verk- ening vars verksamhet är uppdelad samhet är uppdelad på verksamhets- på verksamhetsgrenar. som är obegrenar, som äro oberoende av var- roende av varandra, såvida en perandra, såvida en person genom ak- son genom aktie- eller andelsinnetie- eller andelsinnehav, avtal eller hav, avtal eller på därmed jämförlipt på därmed jämförligt sätt har den re- sätt har den reella bestämmanderätella bestämmanderätten över sådan ten över sådan verksamhetsgren och verksamhetsgren och självständigt självständigt kan förfoga över dess kan förfoga över dess resultat. resultat.
Som fåmansföretag räknas dock
inte uktiemarknadsbolag enligt lagen
(1985:571) om värdepappersmark-
naden. Som fåmansföretag räknas
inte heller bostadsföreningar och bo-
stadsaktiebolag som avses i 2§
7 mom. första stycket lagen om statlig
inkomstskatt.
Som fåmansägt handelsbolag räk-
HUS
a) handelsbolag, vari en fysisk per-
son eller ett fåtal fysiska personer ge- 3
8 Riksdagen 1989/90. Saml. I. Nr 110 Del I
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
nom sitt andelsinnehav eller på annat
sätt har ett bestämmande inflytande;
samt
b) handelsbolag, vars verksamhet
är uppdelad på verksamhetsgrenar
som är oberoende av vurandra, så-
vida en person genom andelsinne-
hav, avtal eller på därmed jämförligt
sätt har den reella bestämmanderät-
ten över sådan verksamhetsgren.
Med ägare enligt ättonde och
tionde styckena avses den som — di-
rekt eller genom förmedling av juri-
disk person — äger eller på därmed
jämförligt sätt innehar aktie eller an-
del i företaget. (35 § Ila mom. ättonde stycket)
Som företagsledare i fämansföre- Som företagsledare i fåmansföretag skall anses den eller de personer tag eller fåmansägt handelsbolag som till följd av eget eller närstaende skall anses den eller de personer som persons aktie- eller andelsinnehav i till följd av eget eller närstående perfåmansföretaget eller annan lik- sons aktie- eller andelsinnehav i nande grund har ett väsentligt infly- företaget eller annan liknande grund tande i företaget eller — där fråga är har ett väsentligt inflytande i företaom företag som avses i sjunde get eller — där fråga är om företag stycket b) -- den som har den reella som avses i åttonde stycket b eller bestämmanderätten över viss verk- tionde stycket b — den som har den samhetsgren och självständigt kan reella bestämmanderätten över viss förfoga över dess resultat. verksamhetsgren och självständigt (35 § I a mom. nionde stycket) kan förfoga över dess resultat.
Vid tillämpning av detta moment Vid tillämpning av denna anvisskall såsom närstående person räk- ningspunkt skall såsom närstående nas föräldrar, far- och morföräldrar, person räknas föräldrar, far- och make, avkomling eller avkomlings morföräldrar, make, avkomling elmake, syskon eHer syskons make el- ler avkomlings make, syskon eller ler avkomling samt dödsbo vari den syskons make eller avkomling samt skattskyldige eller någon av nämnda dödsbo vart den skattskyldige eller personer är delägare. Med avkom- någon av nämnda personer är delling avses jämväl styvbarn och fos- ägare. Med avkomling avses jämväl terbarn. styvbarn och fosterbarn. (35§ I a mom. sjätte stycket)
15. Har lån lämnats i strid mot be- 15. Har penninglån lämnats i strid stämmelserna i 12 kap. 7§ aktiebo- mot bestämmelserna i 12 kap. 7§ aklagslagen (1975:1385) eller 118 la- tiebolagslagen (1975:1385) eller 11 § gen (1967:531) om tryggande av lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. utgör låne- pensionsutfästelse m. m., skall låne-
beloppet, till den del återbetalning beloppet beskattas hos låntagaren icke skett, intäkt av tillfällig förvärvs- som intäkt av tjänst, såvida inte svnverksamhet för låntagaren. nerliga skäl föreligger mot dettu.
INET
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
till 33§
3." Har skattskyldig i sin tjänst 3. Har skattskyldig i sitt arbete
verkställt tesor som varit förenade företagit resor som varit förenade med övernattning utom den vanliga med övernattning utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt at verksamhetsorten, äger han rätt sill åtnjuta avdrag icke blont för kostna- avdrag för den ökning i levnadskostden för själva resan utan jämväl för naden, som han har haft på grund av den ökning i levnadskostnaden, som att han vistats utom sin vanliga verkden skattskyldige kan kava fått vid- samhetsort. kännas på den grund, att han vistats Den vanliga verksumhetsorutom sin vanliga verksamhetsort, så- ten utgörs av ett område inom ett avsom för hotellrum, ökad kostnad för stånd av 50 kilometer från den skattföda osv. Därest i tjänst, som uvses i skyldiges tjänsteställe. Med vanlig punkt+ andra stycket av anvisning- verksumhetsort likställs ett område urna till 32§, anvisats särskild ersätt- inom ett avstånd av 50 kilometer från ning för kostnaderna, får avdrag den skattskyldiges bostad. Tjänstedock icke äga rum. Har enligt 2 kap. ställe är den plats där en arbetsta- 14§ 3 lagen (1990:00) om självdekla- gare fullgör huvuddelen av sitt arration och kontrolluppgifter trakta- bere. Om detta sker under förflyttmentsersättningar och andra ersätt- ning eller på arbetsplatser som hela ningar icke upptagits såsom intäkt, tiden växlar, anses som tjänsteställe i må ej heller de emot ersättningarna regel den plats där arbetstagaren fullsvarande kostnaderna avdragas. gör en del av sitt arbete, såsom att
hämta och lämna arbetsmaterial eller
utföra förberedande och avslutande
arbetsuppgifter. Om urbete på varje
arbetsplats pågår begränsad tid enligt
de villkor som gäller för vissa arbets-
tagare inom byggnads- och anlägg-
ningsbranschen eller därmed jämför-
liga brunscher skall den skatutskyldi-
ges bostad anses som tjänsteställe.
I första stycket avsedd ökning i lev- Kostinadsökning — enligt — första nadskostnaden skall, där den skatt- stycket kan avse utlägg för logi, merskyldige inte visar större ökning, an- kostnad för måltider samt diverse ses ha uppgått till ett belopp motsva- småutgifter. rande den ersättning som av arbetsgi- Har arbetsgivare för förrättning varen utgivits för kostnudens täck- inom riket utgivit ersättning för att ande (traktamente), dock högst till täcka kostnadsökningen för måltider belopp som i enlighet med vad nedan och småutgifter — dagtraktameni detta stycke sägs motsvarar största te —-, och visar den skattskyldige inte normala ökning i levnadskostnaden. större ökning, medges avdrag med Riksskatteverket fastställer för varje belopp motsvarande den uppburna kalenderår ett belopp (normalbe- ersättningen, dock högst 150 kronor lopp) motsvarande största normala per dag (helt maximibelopp för ökning i levnadskostnaden för ett dag). Detta maximibelopp avser dygn. Resun skall anses ha varat det kostnadsökning för måltider och antal dygn som motsvarar antalet småutgifter under varje hel dag som övernattningar. Omfanar vistelse på har tagits i anspråk för resun. Som en och samma ort längre tid än 15 hel dug anses även avresedag om re-
"6 Lydelse enligt prop. 1989/90:74.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
dygn i följd, skall från och med det sun har påbörjats före kl. 12.00 och sextonde dygnet såsom största nor- hemkomstdag om resan har avslutats mala ökning i levnadskostnaden räk- efter kl. 19.00. Om resan har påbörnas sex tiondelar av normalbeloppet. juts senare eller avslutats tidigare Vid 1984-1991 års taxeringar skall skall avdraget bestämmas till högst för skattskyldig som vid arbete inom ett halvt maximibelopp. byggnads- och — unläggningsbran- Om den skattskyldige inte fått erschen forHöpande haft sin arbetsplats sättning från arbetsgivaren för att förlagd till en och samma ort utanför täcka kostnadsökning för måltider den vanliga verksamhetsorten under och småutgifter men gör sannolikt att längre tid än två år för tid därefter så- han haft sådana merkostnader medsom största normala ökning i lev- ges uvdrag enligt schablon med 75 nadskostnaden anses ett belopp mot- kronor per dag. svarande den del av normalbeloppet Vill skattskyldig visa att kostnadssom avser kost vid förrättning som ökningen i ext och samma anställning pågått längre tid än 15 dygn ökat med varit större än avdrag som beräknats faktisk kostnad för logi på arbetsor- i enlighet med vad nu sagts, skall utten. Vill skattskyldig visa att kost- redningen avse hans samtliga förnadsökningen i er och samma tjänst rättningar inom riket i nämnda anvarit större än avdrag som beräknats ställning under beskattningsåret. i enlighet med vad nu sagts, skall ut- Avdrag för kostnad för logi vid redningen avse hans samtliga för- förrättning inom riket medges med rättningar i nämnda fjänst under be- belopp motsvarande den faktiska utskattningsåret; dock att i fråga om giften. Kan den skattskyldige inte avdrag för ökning i levnadskostna- visa logikostnaden medges avdrag den från och med det sextonde dygnet med belopp motsvarande ersättning i följd på en och samma ort eller un- som uppburits från arbetsgivaren — der förrättning på utrikes ort levnads- nättraktamente. Detta avdrag kostnadsökningen får beräknas för får dock inte överstiga 75 kronor per varje förrättning för sig. natt (maximibelopp för natt).
Avdrag för ökade levnadskostna- När arbete utom den vanliga verkder är däremot icke medgivet enbart samhetsorten varit förlagt till en och på den grund, att den skattskyldige samma ort inom riket under längre har sitt arbete på annan ort än den, tid än tre månader i en följd bedöms där han har sin bostad. Har den rätten till avdrag och beräknas detta skattskyldige bosatt sig på annan ort enligt bestämmelserna i punkt 3 a. En än den, där han har tjänst eller an- löpande förrättning anses bruten enställning, eller antagit arbete, som dust av uppehåll som beror på att arskall utföras på annan ort än den, där bewi förläggs till annan ort under han är bosatt, är avdrag i regel icke minst fyra veckor. medgivet. Avdrag medgives dock för Hur skattskyldig som har rätt till det tall, au anställningen avser en- uvdrag för ökade levnadskostnader dast en kortare tid efter skall bedri- enligt denna punkt erhållit kostförvas å flera olika platser eller det av mån skall avdraget reduceras med annan anledning icke skäligen kan hänsyn härtill. ifrågasättas, att den skattskyldige Kostnadsökning under förrättning skall avflvtta till den ort, där arbetet som varit förenad med övernattning skall utföras. på utrikes ort, får beräknas för varje
Oavsett vad i nästföregående förrättning för sig. Avdraget skull stycke sägs äger skattskyldig, som på även här, om den skattskyldige inte grund av sitt arbete bosart sig på an- visar större ökning, anses ha uppgått nan ort än den där hans familj är bo- till belopp som motsvarar den kostsatt, därest det med avseende på ma- nadsersättning som arbetsgivaren gi- 116
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
kes förvärvsverksamhet, svårighet vit ut. Avdraget för merkostnad för att anskaffa familjebostad eller an- måltider och småutgifter får dock nan därmed jämförlig omständighet inte överstiga belopp som kan anses icke skäligen kan ifrågasättas, att fa- motsvara största normala ökning i miljen skall avflytta till den skattskyl- levnadskostnaden under ett dvgn för diges bostudsort, åtnjuta avdrag för respektive förrättningsland. den ökning i levnadskostnaden som 3a. En avdragsgill fördyring avföranledes uv den skilda bosätt- seende ökade levnadskostnader kan ningen. Om båda makarna äro be- inte anses föreligga enbart av den anrättigade till sådant avdrag, skall, där ledningen att den skattskyldige arbemakarna ej överenskommit om an- tar på annan ort än den där han har nan fördelning, det sammanlagda av- sin bostad. Avdrag medges dock i draget tillkomma dem med hälften följande fall, nämligen om var. Vad här sagts skall, såvitt avser arbetet avser endast en kortare makar, icke äga tillämpning i fall tid, som i 528 2 mom. sägs. arbetet visserligen inte kan beteck-
nas som kortvarigt men ändå typiskt
sett är tidsbegränsat till sin natur eller
sådant att en fast anknytning till den
tidigare bostadsorten krävs,
arbetet skall bedrivas på flera
olika platser eller
det av annan anledning inte skäli-
gen kan ifrågasättas att flyttning bör
ske till arbetsorten.
Oavsett vad som ovan sagts har en
skattskyldig, som på grund av sitt ar-
bete flyttat till ny bostadsort, rätt till
avdrag för ökade levnadskostnader
om bostad för den skattskyldige,
dennes muke, sambo eller familj be-
hållits på den tidigare bostadsorten
och sådan dubbel bosättning är skä-
lig på grund av
makes eller sambos förvärvsverk-
samhet,
svårighet att anskaffa fast bostad
på verksamhetsorten eller
annan särskild omständighet.
Avdrag enligt denna punkt medges
endast om övernattning på arbetsor-
ten äger rum.
Avdrag medges endast om avstån-
det mellan bostadsorten och arbets-
orten är längre än 50 kilometer.
Avdrag enligt första stycket med-
ges under längst två år och t övrigt
under längst tre år för gifta eller sam-
boende par och under längst ett år för
ensumstående skattskyldiga. I den
angivna tiden skall inräknas tid un-
der vilken uvdrag för samma förrätt-
ning medgetts enligt punkt 3. Avdrag 117
medges dock för längre tid än som sagts nu, om anställningens natur eller undra särskilda skäl talar för det.
Avdrag för kostnad för logi beräknas till belopp motsvarande den faktiska utgiften. För skattskyldiga som avses i punkt 3 ovan medges dock avdrag enligt bestämmelserna i punkt 3 sjunde stycket. Ökningen i kostnaderna för måltider och småutgifter på arbetsorten beräknas antingen enligt utredning om den faktiska kostnadsökningens storlek eller sehablonmässigt. Den schablonmässiga ökningen beräknas
I. för skattskyldiga som under de första tre månaderna av bortovaron medgivits avdrag enligt punkt 3 ovan och som alltjämt uppbär kostnadsersättning från arbetsgivaren till 100 kronor per dug,
2. för skattskyldiga som medges avdrag enligt första stycket till 75 kronor per dag (ett halvt maximibelopp) under de första tre månaderna av bortovaron och därefter samt i fall av dubbel bosättning till 50 kronor per dag (ett tredjedels maximibelopp).
Hur skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader enligt denna punkt erhållit kostförman skall avdraget reduceras med hänsyn härtill.
3b. Den som på grund av sitt arbere vistas på annan ort än sin eller sin familjs hemort, äger rätt till skäligt avdrag för kostnad för en hemresu varje vecka om avståndet mellan hemorten och arbetsorten är längre än 50 kilometer. Avdruget gäller endast kostnad för resa inom riket.
Avdraget skall i regel beräknas efter kostnad för billigaste färdsätt. Om avståndet mellan hemorten och arbetsorten överstiger sjuhundra kilometer eller resan företagits till eller från Gotland medges dock avdrag för kostnad för flygresa. Om godtagbara allmänna kommunikationer saknas får avdrag medges för kostnader för resa med egen bil enligt den schablon som anges i punkt 4.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Den som använt egen bil för resor 3 ce. Den som använt egen bil för i tjänsten har rätt till avdrag för kost- resor i tjänsten har rätt till avdrag naden med ett belopp om 1 krona för kostnaden med ett belopp om 1 och 20 öre för varje körd kilometer. krona och 20 öre för varje körd kilo-
meter.
till 41.8
4.7 I fråga om annan förvärvs- 4. I fråga om inkomst av tjänst gälkälla än jordbruksfastighet, annan ler såsom allmän regel, att inkomst fastighet varav inkomsten beräknas skall anses hava åtnjutits under det enligt bokföringsmissiga grunder el- är, då densamma från den skattskyller rörelse gäller såsom allmän regel, diges synpunkt är att anse såsom att inkomst skall anses hava åtnjutits verkligen förvärvad och till sitt beunder det år, då densamma från den lopp känd. Detta är framför allt förskattskyldiges synpunkt är att anse hållandet, då inkomsten av den såsom verkligen förvärvad och till skattskyldige uppburits eller blivit sitt belopp känd. Detta är framför för honom tillgänglig för lyftning clallt förhållandet. då inkomsten av ler, såsom i fråga om bostadsförmån den skattskyldige uppburits eller bli- och andra förmåner in natura, då vit för honom tillgänglig för lyftning den på annat sätt kommit den skatteller. såsom i fråga om bostadsför- skyldige till godo, detta oberoende män och andra förmåner in natura, av huruvida inkomsten intjänats undå den på annat sätt komnut den der året eller tidigare. Har den skattskattskyldige till godo, detta obe- skyldige på grund av sin tjänst fått roende av huruvida inkomsten intjä- förvärva värdepapper på förmånliga nats under äret eller tidigare. Har villkor. tas förmänen upp till beden skattskyldige på grund av sin skattning det år förvärvet skedde. tjänst fått förvärva värdepapper på Vissa intäkter skall dock hänföras förmänhga villkor, tas förmånen upp till beskartningsåret, ehuru de icke till beskattning det år förvärvet uppburits eller varit tillgängliga för skedde. Vissa intäkter, t£. ex. av lyftning förrän efter nämnda års uttjänst, ränta å i bunk eller annan pen- gång. Förutsättningen härför är ninginrätning innestående medel emellertid, att de intjänats senast o0s.v. kunna dock hänföras till näst- under beskattningsåret och uppbuföregående års inkomst, ehuru de rits eller blivit tillgängliga för lyfticke uppburits eller vari tillgängliga ning före den 15 januari påföljande för lyftning förrän efter nämnda års år. Likaså skall intäkter som uppbuutgång. Förutsättningen härför är rits eller blivit tillgängliga för Ivftning emellertid, att de intjänats under be- efter den 15 december året före beskattningsåret och uppburits eller skattningsåret hänföras till beskattblivit för lyftning tillgängliga ome- ningsåret om de i sin helhet belöper delburt efter det årets utgång eller i tidigast på beskattningsäret. varje fall så tidigt under nästföljande år, att de praktiskt tuget kunna hänföras till inkomsten under beskuttningsåret. Likaledes böra vissa intäkter, it. ex. hyror av en hyresfastighet, vilka influtit redan före beskattningsdrets ingång, hänföras till nämnda års inkomst, därest de avse beskattningsåret eller del därav samt influtit
+ Senaste Ivdelse 1989:1017. 119
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
omedelbart före årets ingång. Särskilda regler: gäller vidare enligt punkt 4 a i fråga om intäkt på grund av icke yrkesmässig avyttring av aktier, konvertibla skuldebrev, optionsrätter och andelar i vissa fall.
Å andra sidan skola utgifterna och Å undra sidan skall utgifterna och omkostnaderna för inkomstförvär- omkostnaderna för inkomstförvärvet avdragas från intäkten under det vet avdragas från intäkten under det år, då de verkligen blivit av den år. då de verkligen blivit av den skattskyldige bestridda, även om de skattskyldige bestridda, även om de avse inkomst, som tidigare förvär- avser inkomst, som tidigare förvärvats eller först under ett senare år vats eller först under ett senare år beräknas inflyta. Även här gäller, att beräknas inflyta. På motsvarande en utgift, som verkställts under året sätt som i frågu om intäkter gäller före eller efter beskattningsåret. kan dock även här, att en utgift. som bevara att praktiskt taget häntöra till taluts efter den 15 december året före utgift under beskattningsåret. Så beskattningsäret eller före den 15 jakan exempelvis, om ränta å en i en nuari året efter beskattningsåret, kan hyresfastighet intecknud skuld erlagts vara att hänföra till utgift under beomedelbart efter beskattningsårets skattningsåret. utgång, räntan vara att anse såsom utgift under beskattningsåret, nämligen för det fall, att räntan hänför sig till beskattningsåret. Om avdrag för kostnader för reparation och underhåll av sådan fastighet, varav intäkterna beräknas enligt 24§ I mom., gäller även punkt & av anvisningarna till 25 §. 1 fråga om avdrag för utgifter, som hänföra sig till realisationsvinst, gälla särskilda bestämmelser (fr anvisningarna till 36 § punkt I).
I enlighet härmed skola fordringar för utfört arbete räknas såsom intäkt för det år, varunder de inflyta, och utgifter. vilka icke omedelbart guldits, avräknas från intäkterna för det år. varunder de betalas. Ränta å penningar, som innestå i bank å sådan räkning, å vilken räntan gottskrives insättaren per den 31 december, unses såsom nämnda dag influten intäkt, medan däremot ränta å penningar, Som innestå d annan räkning, räknas såsom inkomst för det år, då räntan förfaller till betalning, även om räntan till någon del belöpt å eu tidigare eller senare år. Om någon upplåtit uvverkningsrätt till skog mot betalning, som skall erläggas under loppet av flera år. skall såsom intäkt för varje år upptagas den del uv köpe-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skillingen, som under samma år influtit. Avdrag för minskning i ingående virkesförråd m.m., vartill upplåtaren kan vara berättigad, fördelas därvid på de särskilda åren i förhållande till den under varje år influtna likviden. Detsamma gäller i tillämpliga delar i fråga om annan terminsvis inflytande intäkt i egentlig mening. I fråga om intäkt vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom är det däremot utan betydelse om intäkten skall uppbäras på en gång eller i särskilda terminer. Så skall realisationsvinst respektive realisationsförlust beräknas med hänsyn till köpeskillingens totala belopp, oavsett om detta skall betalas på en gång eller terminsvis.
till 41 a§
2." Äger fastighet av annat slag än 2. Äger näringsfastighet del i såsom nämns i punkt I deli sådan sam- dan samfällighet som avses i 41a§ fällighet som avses i 41 a § och över- och överstiger fastighetens andel av stiger fastighetens andel av intäk- intäkterna i samfälligheten dess anterna i samfälligheten dess andel i del i sådana kostnader i verksamhesådana kostnader i verksamheten ten som är på en gång avdragsgilla som är på en gång avdragsgilla vid vid taxeringen med belopp undertaxeringen med belopp understig- stigande 300 kronor, föreligger icke ande 300 kronor, föreligger icke skyldighet att ta upp intäkterna och skyldighet att ta upp intäkterna och kostnaderna vid beräkning av inkostnaderna vid beräkning av in- komst av fastigheten. Förvaltas såkomst av fastigheten. Förvaltas sä- dan samfällighet av juridisk person, dan samfällighet av juridisk person, skall kapitalinkomster som den juriskall kapitalinkomster som den juri- diska personen har uppburit och diska personen har uppburit och som belöper på fastigheten tas upp som belöper på fastigheten tas upp till beskattning i den förvärvskälla i till beskattning i den förvärvskälla i vilken fastigheten ingår. vilken fastigheten ingår. Om intäkt av fastighet beräknas enligt 24§ 2 mom., skall dock kapitalinkomster beskattas hos ägare av fastigheten i inkomstslaget kapital. Skattskyldighet föreligger emellertid inte för den del av fastighets andel av ränteintäkterna som understiger 300 kronor.
49 Uppbär delägare utdelning 4. Uppbär delägare utdelning från från samfällighet, som avses i 2§ samfällighet, som avses i 2§ 11 11 mom. lagen (1947:576) om statlig mom. lagen (1947:576) om statlig ininkomstskatt, skall utdelningen av komstskatt, skall utdelningen av del-
"Senaste lydelse 1985:1017. "Senaste lydelse 1984:1060.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
delägaren tas upp till beskattning ägaren tas upp till beskattning som som intäkt i den förvärvskälla vari intäkt i den förvärvskälla vari deldelägarfastigheten ingår eller, om in- ägarfastigheten ingår. | täkten av denna beräknas enligt 24§ 2 mom. eller enligt 2§ 7 mom. lagen om statlig inkomstskatt, som intäkt av kapital.
til 1428
1.5" Stundom inträffar, att ä en ort I. Stundom inträffar, att på en ort
saknas möjlighet att uthyra bostäder saknas möjlighet att uthyra bostäder och att för den skull något hyrespris och att för den skull något hyrespris för orten icke kan fastslås. Särskilt för orten inte kan fastslås. Särskilt gäller detta i glest befolkade orter, gäller detta i glest befolkade orter, där befolkningen huvudsakligen be- där befolkningen huvudsakligen består av jordbrukare. vilka bo å fas- stär av jordbrukare, vilka bo på fastigheter, som av dem brukas. Den tigheter, som av dem brukas. Den omständigheten. att uthyrningsmöj- omständigheten, att uthyrningsmöjlighet icke föreligger, medför dock lighet inte föreligger, medför dock icke, att bostadsförmån saknar vär- inte, att bostadsförmån saknar värde. Vid bestämmande av bostads- de. Vid bestämmande av bostadsförmänens värde i nu angivet fall förmånens värde 1 nu angivet fall kan hyrespriset i kringliggande orter kan hyrespriset i kringliggande orter tjäna till ledning. tjäna till ledning.
Värdet av produkter, varor eller Med marknadsvärdet avses det andra naturaförmåner, som ingå i pris som betalas på orten, om det valön eller annan inkomst, skall beräk- rit fråga om att för kontanta medel nas efter det pris, som i orten gällt, inköpa produkter, varor eller andra därest det varit fråga om att för pen- förmåner som ingår i lön eller annan ningar förskaffa sig dem. Kan ej dy- inkomst. Om ett sådant pris inte dilikt pris direkt angivas, skola nyttig- rekt kan anges, skall värdet tas upp heterna upptagas till det belopp, som till det belopp som med hänsyn till råmed hänsyn till föreliggande förhål- dande förhållanden kan beräknas vid landen kan beräknas hava åtgått, om en betalning med kontanta medel. Är de skolat gäldas i penningar, eller, då det fråga om produkter eller varor fråga är om produkter eller varor från egen näringsverksamhet, skall från egen jordbruksfastighet eller som värde tas upp det belopp som det egen rörelse, det belopp, som det kan kan beräknas att den skattskyldige beräknas, att den skattskyldige skulle skulle ha fått vid en försäljning under hava erhållit vid försäljning under jämförbara förhållanden av motsvajämförbara förhållanden av motsva- rande kvantiteter. rande kvantiteter.
I fråga om praktikanter, lärlingar, elever vid sjuksköterskeskolor och liknande förekommer, att vederbörande under utbildningstiden åtnjuter naturaförmåner (fri kost, fri bostad) eventuellt jämte en mindre kontantersättning, som närmast har karaktär av fickpengar. I dylika fall må värdet av naturaförmånerna jämkas och upptagas till det lägre belopp, som med hänsyn till kontantersättningens storlek och övriga förhållanden framstår som skäligt.
"Senaste lydelse 1987:1303.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2.5! Värdet av bilförmån skall för 2. Värdet av bilförmån skall för helt år bestämmas till 30 procent av helt år bestämmas till 0,8 basbelopp nybilspriset i slutet av året före be- med tillägg av 20 procent av nybilsskattningsäret för senaste ärsmodell priset i slutet av året före beskattav förmånsbilen eller -- om bilmodel- ningsåret för senaste årsmodell av len då inte saluförs — till 30 procent förmånsbilen eller — om bilmodellen av ett uppskattat nybilspris, baserat då inte saluförs — till 0,8 basbelopp på nybilspriset för motsvarande mu- med tillägg av 20 procent av ett uppdeller. skattat nybilspris, baserat på nybils-
priset för motsvarande modeller.
Värdet får dock inte överstiga 42 pro-
cent eller understiga 35 procent av
nybilspriset.
Är förmånsbilens årsmodell äldre Är förmånsbilens årsmodell äldre
än tre år skall förmånens värde ned- än tre år skall förmånens värde nedsättas till 25 procent av det i första sättas till 85 procent av det värde stycket angivna nybilspriset. som framkommer vid en beräkning
enligt första stycket.
Är förmånsbilens ärsmodell sex år Är förmånsbilens årsmodell sex år
eller äldre skall värdet av förmånen eller äldre skall värdet av förmånen nedsättas till 25 procent av ett upp- nedsättas till 85 procent av det värde skattat nybilspris, baserat på 85 pro- som framkommer vid en beräkning cent av nybilspriset i slutet av året enligt första stycket men som grundar före beskattningsåret för de vanli- sig på ett uppskattat nybilspris, bagast förekommande bilarna. På den serat på 85 procent av nybilspriset i skattskyldiges begäran skall för- slutet av året före beskattningsäret månsvärdet bestämmas enligt andra för de vanligast förekommande bistycket, om sådant nybilspris som larna. På den skattskyldiges begäran där avses kan beräknas för förmåns- skall förmänsvärdet bestämmas enbilen. ligt andra stycket. om sådant nybils-
pris som avses I första stycket kan be-
räknas för förmånsbilen.
Vid beräkningen av förmånsvärdet enligt första-tredje styckena skall till det angivna nybilspriset i förekommande fall läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning i den mån den överstiger 20 000 kronor.
Om den skattskyldige bekostar Om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för det privata nytt- allt drivmedel för det privata nyttjandet av förmänsbilen skall för- jandet av förmäånsbilen skall förmånsvärdet nedsättas därigenom att mänsvärdet nedsättas med en femteden procentsats efter vilken förmåns- del. värdet enligt första-tredje styckena skall beräknas minskas med fyra.
Om den skattskyldige ätnjuter förmånen endast under en det av året skall förmånsvärdet beräknat enligt första-femte styckena sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte har åtnjutit förmånen.
Har företagsledare i fåmansföretag eller honom närstående person fått utnyttja bil som är betydligt dyrare än vad som kan anses erforderligt med hänsyn till företagets verksamhet,
Senaste lydelse 1989:1017. Mu
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skall till det enligt schablon beräknade värdet av bilförmån läggas ett belopp som kan anses motsvara skillnaden mellan de faktiska kostnaderna för bilens användning i verksamheten och de för verksamheten erforderliga kostnaderna.
3.5" Förmånsvärdet av fri måltid 3. Förmånsvärdet av fri måltid bebestående av ett mål om dagen stående av ett mål om dagen (lunch (lunch eller middag) är lika med 60 eller middag) är lika med genomprocent av genomsnittspriset I riket snittspriset i riket för en lunchmåltid för en lunchmåltid av normal be- av normal beskaffenhet. Förmånsskaffenhet. Förmånsvärdet av helt värdet av helt fri kost är lika med 250 fri kost är lika med 150 procent av procent av nämnda genomsnittspris. nämnda genomsnittspris.
Får den skattskyldige måltid ge- Bidrar arbetsgivaren till kostnanom kupong gäller inte värderings- derna för anställds måltid och komreglerna i närmaste föregående mer härigenom den anställdes koststycke, om kupongvärdet för en mål- nad för måltiden att understiga getid överstiger genomsnittspriset av- nomsnittspriset skall skillnaden tas rundat uppåt till närmast hela kron- upp som förmån av delvis fri måltid. tal.
till 46§
6.5) Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om försäkringen ägs av den skattskyldige.
Avdraget får inte överstiga den Avdraget får inte överstiga den skattskyldiges A-inkomst för an- skattskyldiges A-inkomst för antingen beskattninasåret eller året tingen beskattningsåret celler året närmast dessförinnan och beräknas närmast dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan med hänsyn till storleken av sådan inkomst. I fråga om sådan A-in- inkomst. I fråga om sådan A-inkomst som hänför sig till jordbruks- komst som hänför sig till näringsfastighet eller rörelse eller som hän- verksamhet eller som hänför sig till för sig till anställning, om den skatt- anställning, om den skattskyldige skyldige helt saknar pensionsrätt i helt saknar pensionsrätt i anställning anställning och inte är anställd i ak- och inte är anställd i aktiebolag eller tiebolag eller ekonomisk förening ekonomisk förening vari han har såvari han har sådant bestämmande dant bestämmande inflytande som inflytande som avses i punkt 2e avses i punkt 20 e femte stycket av femte stycket av anvisningarna till anvisningarna till 233, får avdraget 2985. får avdraget uppgå till sam- uppgå till sammanlagt högst 35 promanlagt högst 35 procent av inkoms- cent av inkomsten till den del den ten till den del den inte överstiger inte överstiger tjugo gånger det bastjugo gånger det basbelopp som en- belopp som enligt lagen (1962:381) ligt lagen (1962:381) om allmän för- om allmän försäkring bestämts för säkring bestämts för året närmast året närmast före taxeringsåret samt före taxeringsaret samt högst 25 pro- högst 25 procent av den del av incent av den del av inkomsten som komsten som överstiger tjugo men överstiger tjugo men inte trettio inte trettio gånger nämnda basbe-
"Senaste lydelse 1987:1303. Senaste lydelse 1986:1113. 124
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
gånger nämnda basbelopp. I fråga lopp. I fråga om övrig A-inkomst får om Övrig A-inkomst får avdraget avdraget uppgå till högst 10 procent uppgå till högst 10 procent av in- av inkomsten till den del den tillsamkomsten till den del den tillsammans mans med A-inkomst enligt föremed A-inkomst enligt föregående gående mening inte överstiger tjugo mening inte överstiger tjugo gånger gånger nämnda basbelopp. I stället . nämnda basbelopp. I stället för vad för vad som angivits i andra och som angivits i andra och tredje me- tredje meningarna av detta stycke ningarna av detta stycke får avdra- får avdraget beräknas till högst ett get beräknas till högst ett belopp belopp motsvarande angivet basbemotsvarande angivet basbelopp topp jämte 30 procent av inkomst jämte 30 procent av inkomst som som hänför sig till näringsverksamhänför sig till jordbruksfastighet eller het intill en sammanlagd A-inkomst rörelse intill en sammanlagd A-in- motsvarande tre gånger samma baskomst motsvarande tre gånger belopp. Avdraget beräknas i sin helsamma basbelopp. Avdraget beräk- het antingen på inkomst som skall nas i sin helhet antingen på inkomst tas upp till beskattning under besom skall tas upp till beskattning un- skattningsåret eller på inkomståret der beskattningsåret eller på in- närmast dessförinnan. komståret närmast dessförinnan.
Om särskilda skäl föreligger får Om särskilda skäl föreligger får riksskatteverket efter ansökan be- riksskatteverket efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pen- sluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får medges med sionsförsäkring får medges med högre belopp än som följer av be- högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. stämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst en- som är att anse som A-inkomst endast av tjänst men som i huvudsak dast av tjänst men som i huvudsak saknar penstonsrätt i anställning, får saknar pensionsrätt i anställning, får avdrag medges högst med belopp, avdrag medges högst med belopp, beräknat som för inkomst av jord- beräknat som för inkomst av näbruksfastighet eller rörelse på det sätt ringsverksamhet på det sätt som som föreskrivits i föregående stycke. föreskrivits i föregående stycke. Har Har sådan skattskyldig erhållit sär- sådan skattskyldig erhällit särskild skild ersättning i samband med att ersättning i samband med att anställanställning upphört och har han cj ning upphört och har han ej skaffat skaffat sig ett betryggande pensions- sig ett betryggande pensionsskydd. skydd, fär dock avdrag medges med får dock avdrag medges med högre högre belopp. Avdrag som avses i de belopp. Avdrag som avses i de två två närmast föregående meningarna närmast föregående meningarna får far dock inte beräknas för inkomst dock inte beräknas för inkomst som som härrör från aktiebolag eller härrör från aktiebolag eller ekonoekonomisk förening vari den skatt- misk förening vari den skattskyldige skyldige har sådant bestämmande har sädant bestämmande inflytande inflytande som avses i punkt 2e som avses I punkt 20 e femte stycket femte stycket av anvisningarna till av anvisningarna till 23 §. Har skatt- 298. Har skattskyldig. som — själv skyldig, som — själv eller genom föreller genom förmedling av juridisk medling av juridisk person — bedrivit person - drivit jordbruk, skogsbruk näringsverksamhet. upphört med eller rörelse, upphört med driften i driften i förvärvskällan och har han förvärvskällan och har han under under verksamhetstiden ej skaffat 125
Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse
verksamhetstiden ej skaffat sig ett sig ett betryggande pensionsskydd, betryggande pensionsskydd, får av- får avdrag beräknas även på B-indrag beräknas även på B-inkomst. komst. Avdraget fär i detta fall be- Avdraget får i detta fall beräknas räknas med beaktande av det antal med beaktande av det antal år den är den skattskyldige drivit näringsskattskyldige — drivit jordbruket, verksumheten, dock högst för tio år. skogsbruket eller rörelsen, dock Hänsyn skall vid bedömningen av högst för tio år. Hänsyn skall vid be- avdragets storlek tas till den skattdömningen av avdragets storlek tas skyldiges övriga pensionsskydd och till den skattskyldiges övriga pen- andra möjligheter till avdrag för avsionsskydd och andra möjligheter gift som avses i 46§ 2 mom. första till avdrag för avgift som avses i 46 § stycket 6. Avdraget får dock inte 2mom. första stycket 6. Avdraget överstiga ett belopp som för varje år får dock inte överstiga ett belopp som driften pågått motsvarar tio som för varje år som driften pågått gånger det basbelopp som enligt lamotsvarar tio gånger det basbelopp gen om allmän försäkring bestämts som enligt lagen om allmän försäk- för det år driften i förvärvskällan ring bestämts för det år driften i för- upphört och ej heller summan av de värvskällan upphört och ej heller belopp som under beskattningsåret summan av de belopp som under be- redovisats som nettointäkt av förskattningsäret redovisats som net- värvskällan och sådan inkomst av tointäkt av förvärvskällan och sådan kapital som är att hänföra till vinst inkomst av tillfällig förvärvsverk- med anledning av överlåtelse av församhet som är att hänföra till vinst värvskällan. Har riksskatteverket med anledning av överlåtelse av för- enligt punkt 1 tredje stycket av anvärvskällan. Har riksskatteverket visningarna till 318 medgivit att enligt punkt 1 tredje stycket av an- dödsbo tar pensionsförsäkring, anvisningarna till 31§ medgivit att ger riksskatteverket det högsta bedödsbo tar pensionsförsäkring, an- lopp varmed avdrag för avpift för ger riksskatteverket det högsta be- försäkringen får medges. Härvid lopp varmed avdrag för avgift för iakttas i tillämpliga delar bestämförsäkringen får medges. Härvid melserna i detta stycke om avdrag iakttas i tillämpliga delar bestäm- för skattskyldig som upphört med melserna i detta stycke om avdrag driften i en förvärvskälla. Mot beslut för skattskyldig som upphört med av riksskatteverket i fråga som avses driften i en förvärvskälla. Mot beslut i detta stycke får talan inte föras. av riksskatteverket i fråga som avses i detta stycke får talan inte föras.
Har skattskyldig erlagt avgift som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 men har avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år överstiger vad som anges i andra stycket.
Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift som avses i 46 3 2 mom. första stycket 6 inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från olika förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §. Avdrag, som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades, får utnyttjas senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts.
Mced A-inkomst avses inkomst av Med A-inkomst avses inkomst av
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tjänst samt inkomst av jordbruksfas- aktiv näringsverksamhet samt intighet och rörelse om den skattskyl- komst av tjänst smed bortseende från dige varit verksam i förvärvskällan i sådan intäkt som avses i 32§ I mom. ej blott ringa omfattning. Till A-in- första stycket h och i. Till A-inkomst komst räknas även inkomst ombord räknas även inkomst ombord enligt enligt lagen (19358:295) om sjömans- lagen (1958:295) om sjömansskatt skatt samt enligt 1§ 2 mom. nämnda samt enligt 1§ 2 mom. nämnda lag lag skattepliktig dagpenning. Med skattepliktig dagpenning. Med B-in- B-inkomst avses övriga inkomster. komst avses inkomst av passiv näringsverksamhet samt sådan intäkt av tjänst som avses 132§ I mom. första stycket h och i.
till 48 §
1. Vid tillämpningen av 48§ 4 mom. och denna anvisningspunkt iakttas följande. Som folkpension räknas inte barnpension eller vårdbidrag. Folkpension skall anses utgöra en inte obetydlig del av den skattskyldiges inkomst, om den uppgått till minst 6 000 kronor eller minst en femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lägen (1969:205) om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.
För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, uppgår det särskilda grundavdraget till 1.325 basbelopp. För övriga skuttskyldiga uppgår avdraget till 1,5 basbelopp. För gift skattskyldig, som under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension, uppgår avdraget till 1,5 basbelopp.
Det särskilda grundavdraget får dock inte överstiga uppburen folkpension och pensionstillskott som uppburits enligt 2§ lagen om pensionstillskott. För den som uppburit folkpension i form av förtidspension gäller att det särskilda grundavdraget inte får överstiga uppburen folkpension och hälften uv pensionstillskott
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
som uppburits enligt 2a§ nämnda
lag.
Det särskilda grundavdraget redu-
ceras med 65 procent av den del av
uppburen pension som överstiger det
för den skattskyldige enligt undra
stycket gällande avdragsbeloppet.
Pension som utgår på grund av an-
nan pensionsförsäkring än tjänste-
pensionsförsäkring reducerar dock
inte det särskilda grunduvdraget.
För den som vid utgången av året
före beskattningsåret inte uppbar
folkpension reduceras det särskilda
grundavdraget i stället med 65 pro-
cent av den del av taxerad inkomst
som överstiger det för den skattskyl-
dige enligt andra stycket gällande av-
dragsbeloppet.
Oavsett vad som i det föregående
sagts om reducering föreligger alltid
rätt till särskilt grundavdrag med så
stort belopp som den skattskyldige
skulle ha fått i grundavdrag enligt
48§ 2 eller 3 mom. om dessa bestäm-
melser t stället hade tillämpats.
(anv. till 49§ p. 1)
Oskift dödsbo efter person, som 3. Dödsboet efter den som vid sitt vid sitt frånfälle varit här bosatt, frånfälle var bosatt här i riket har på äger på grund av bestämmelserna i grund av bestämmelsen i 53 § 3 mom. 53§ 3 mom. att för det beskatt- första stycket rätt till kommunalt ningsär, under vilket dödsfallet in- grundavdrag för det beskattningsår, träffat, ämjura kommunalt grundav- under vilket dödsfallet inträffat, drag med belopp. som skulle hava med belopp som skulle ha medgetts tillerkänts den avlidne, därest han den avlidne om denne fortfarande fortfarande levt. Har nämnda person hade levat. Var den avlidne inte boicke varit under hela tiden mellan satt här i riket under hela tiden melbeskattningsårets ingång och döds- lan beskattningsårets ingång och fallet här i riket bosatt, skall avdrag dödsfallet, skall, när 488 3 mom. tillmedgivas dels för den tid han varit lämpas, grundavdrag medges dels härstädes bosatt, dels för tiden efter för den tid han var bosatt här, dels dödsfallet till beskattningsårets ut- för tiden mellan dödsfallet och begång och för den sammanlagda tiden skattningsårets utgång samt för den beräknas i enlighet med de i 48§ 3 sammanlagda tiden beräknas enligt mom. meddelade bestämmelserna. bestämmelserna i nämnda moment.
Avdrag, varom nu sagts, medgives Avdrag enligt första stvcket medutan hänsyn därtill, att dödsboet ef- ges utan hänsyn rill att dödsboet skifter den avlidne skiftats före utgången tats före utgången av det beskattav det beskattningsär, under vilket ningsäår, under vilket dödsfallet indödsfallet ägt rum. träffat.
|
"Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse Prop. £989/90:110
(anv. till 49§ p. 2)
Oskift dödsbo efter person, som 4. Dödsboet efter den som vid sitt vid sitt frånfälle icke varit här i riket frånfälle inte var bosatt här i riket bosatt, må vid taxering medgivas kan på grund av bestämmelsen i 53 § grundavdrag allenast för den tid, un- 3 mom. första stycket ha rätt till komder vilken nämnda person det be- munalt grundavdrag för det beskattskattningsår, då dödsfallet inträf- ningsår, under vilket dödsfallet infade, varit här i riket bosatt. träffade, om den avlidne under nå-
gon del av det året var bosatt här.
till 52 55
Har makar tillsammans deltagit i Har makar tillsammans deltagit i förvärvsverksamhet avseende in- näringsverksamhet gäller bestämkomst av jordbruksfastighet eller rö- melserna i andra-sjätte styckena. relse gäller bestämmelserna i andrasjätte styckena.
Verksamheten anses bedriven av den ena av makarna om han med hänsyn till utbildning, arbetsuppgifter och övriga omständigheter kan anses ha en ledande ställning:i verksamheten och den andra maken inte har en sådan ledande ställning. Den make som sålunda driver verksamheten beskattas för hela inkomsten av verksamheten om annat inte följer av tredje och fjärde styckena. Har ingen av makarna en sådan ledande ställning som nu har sagts anses verksamheten bedriven av makarna gemensamt. I sådana fall sker beskattning enligt femte stycket.
När verksamheten bedrivits av När verksamheten bedrivits av den ena av makarna men den andra den ena av makarna men den andra maken (medhjälpande make) arbe- maken (medhjälpande make) arbetat i verksamheten minst 400 timmar tat i verksamheten, får makarna förunder beskattningsåret, får makarna dela inkomsten sig emellan så att en fördela inkomsten sig emellan så att del av hela inkomsten av förvärvsen del av hela inkomsten av för- källan, beräknad = enligt lagen värvskällan, beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, (1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdrag för avsättning för egenföre avdrag för avsättning för egen- avgifter enligt lagen (1981:691) om avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, hänförs till medhjälsocialavgifter, hänförs till medhjäl- pande make. Denna del får inte tas pande make. Denna del får inte tas upp till högre belopp än som kan anupp till högre belopp än som kan an- ses motsvara marknadsmässigt veses motsvara marknadsmässigt ve- derlag för medhjälpande makens arderlag för medhjälpande makens ar- bete jämte egen sjukpenning eller bete jämte egen sjukpenning celler annan ersättning som avses i punkt annan ersättning som avses i punkt I1 av anvisningarna till 22 §. 14 av anvisningarna till 21§ eller
punkt 9 av anvisningarna till 28 8.
Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader, jämkas antalet arbetstimmar med hänsyn härtill. Arbetsinsats i makarnas gemensamma — bostadsutrymime — får medräknas om med hänsyn till rörelsens art och andra omständigheter
Senaste lydelse 1981:1150.
9 Riksdagen 1989190. Saml. 1. Nr 110 Del I
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skäl därtill föreligger. Vid bedömande av om medhjälpande make under beskattningsåret arbetat föreskrivet antal arbetstimmar skall anses att han under tid, då han uppburit sjukpenning eller föräldrapenning enligt lugen (1962:381) om allmän försäkring eller därmed jämförlig ersättning enligt annan författning, arbetat i samma omfattning som närmast före den tid, då sådan ersättning uppburits.
I de fall då verksamhet bedrivits av den ena av makarna och den andra maken ägt del i förvärvskällan eller det i denna nedlagda kapitalet, möter inte hinder att — utöver vud som anges i tredje stycket — hänföra ytterligare en del av inkomsten till sistnämnda make, motsvarande skälig ränta som han kan ha uppburit på grund av sin äganderätt eller kapitalinsats.
Har makarna gemensamt bedrivit verksamheten, skall vardera maken taxeras för den inkomst därav som med hänsyn tiil hans arbete och övriga insatser i verksamheten skäligen tillkommer honom.
Vad som på vardera maken belö- Vad som på vardera maken belöper enligt bestämmelserna i första- per enligt bestämmelserna i första— femte styckena, sedan därifrån av- femte styckena, sedan därifrån avräknats på maken belöpande del av räknats på maken belöpande del av avsättning för egenavgifter, utgör avsättning för egenavgifter, utgör den skattskyldiges nettointäkt av för- den skattskyldiges inkomst av förvärvskällan. värvskällan.
Av 658 framgår, att bestämmelser som avser gift skattskyldig i vissa fall skall tillämpas i fråga om dem som, utan att vara gifta, lever tillsammans.
till 53 §
3.55 Med fast driftställe för rörelse 3. Med fast driftställe för näringsavses en stadigvarande plats för af- verksamhet avses en stadigvarande färsverksamhet, från vilken rörelsen plats för affärsverksamhet, från vilhelt eller delvis bedrivs. ken verksamheten helt eller delvis
bedrivs. Uttrycket fast driftställe innefattar särskilt: a) plats för företagsledning, b) filial, c) kontor, d) fabrik, ec) verkstad,
f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eler annan plats för utvinning av naturtillgångar,
g) plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet,
h) fastighet som utgör oOmsätt- h) fastighet som utgör omsättningstillgång i rörelse. ningstillgång i näringsverksamhet.
Fast driftställe anses också före- Fast driftställe anses också föreligga, om någon är verksam för rö- ligga, om någon är verksam för närelsen här 1 riket och har fått och re- ringsverksamheten här i riket och gelmässigt använder fullmakt att har fått och regelmässigt använder
"Senaste lydelse 1986:1113. 130
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
sluta avtal för rörelsens innehavare. fullmakt att sluta avtal för verksarm-
hetens innehavare.
Fast driftställe anses däremot inte föreligga enbart av det skälet att någon bedriver affärsverksamhet här i riket genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, om denne därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.
Ersättning i form av royalty eller Ersättning i form av royalty eller periodvis utgående avgift för utnytt- periodvis utgående avgift för utnyttjande av materiella eller immate- jande av materiella eller immateriella tillgångar skall anses som in- riella tillgångar skall anses som intäkt av rörelse som här bedrivits från täkt av näringsverksamhet som här fast driftställe, om ersättningen skall bedrivits från fast driftställe, om erhänföras till intäkt av rörelse och om sättningen skall hänföras till intäkt den härrör från en här i riket från av näringsverksamhet och om den fast driftställe bedriven rörelse. härrör från en här i riket från fast
driftställe bedriven näringsverksam-
het.
till 54 §
3.5" Skattefrihet enligt 54§ första 3. Skattefrihet enligt 54§ första
stycket f föreligger om stycket f föreligger om anställningen
a) anställningen och vistelsen ut- och vistelsen utomlands varat minst omlands varat minst sex månader sex mänader i den mån inkomsten och avsett anställning hos arbetsgi- beskattats i verksamhetslandet. Om vare som bedriver näringsverksam- anställningen och vistelsen utomhet från fast driftställe i det lund där lands varat minst ett år i samma land arbetet utförs samt inkomsten belas- och avsett anställning hos annan än tar driftstället såsom omkostnad; el- svenska staten, svensk kommun, ler svensk — landstingskommun = eller
b) anställningen och vistelsen ut- svensk församling medges dock såomlands varat minst ett år i samma dan befrielse även om inkomsten inte land och avsett anställning hos an- beskattats i verksamhetslandet på nan än svenska staten, svensk kom- grund av lagstiftning eller administmun, svensk landstingskommun el- räativ praxis ti detta land eller avtal ler svensk församling. som detta land ingått.
Vad nu sagts gäller dock inte vid anställning ombord på utländskt fartyg. I fråga om sädan anställning gäller vid 1986-1991 års taxeringar att skattefrihet föreligger om anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader och avsett anställning hos arbetsgivare. som är en inländsk juridisk person eller en här i riket bosatt fysisk person, och anställningen utövats ombord på utländskt fartyg som huvudsakligen går i sådan oceanfart som avses i 1 kap. 7§ 8 fartygssäkerhetsförordningen (1988:594).
I tid för vistelse som avses i första och andra styckena får inräknas kortare avbrott för semester, tjänsteuppdrag eller liknande, som inte är förlagda till början eller slutet av anställningen utomlands. Uppehåll i Sverige för här avsedda ändamål får inte sträcka sig längre än som motsvarar högst sex dagar för varje hel månad som anställningen utomlands varar eller under ett och samma anställningsår till mer än 72 dagar.
Har den skattskyldige påbörjat anställningen och kunde det därvid på goda grunder antas att inkomsten av anställningen skulle komma att undantas från skatt i Sverige enligt 54§ första stycket f men inträffar under anställningstiden ändrade förhållanden som medför att villkoren för att undanta inkomsten från skatt i Sverige inte föreligger. skall inkomsten likväl undan-
5 Senaste lydelse 1989:1017.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tas från beskattning i Sverige om de ändrade förhållandena beror på omständigheter över vilka den skattskyldige inte kunnat råda och en beskattning skulle te sig uppenbart oskälig.
till 65 §
1.57 Utan hinder av vad som före- 1. Utan hinder av vad som föreskrives i 65 § andra stycket skola be- skrivs 165 § andra stycket skall bestämmelserna I 20 § andra stycket stämmelserna i 20 § andra stycket och anvisningarna till 52 § äga till- och anvisningarna till 52 § tillämpas lämpning under tid. då makar leva under tid, då makar lever tillsamtillsammans. Upphör sammanlevna- mans. Upphör sammanlevnaden, den, äga bestämmelserna. alltjämt tillämpas bestämmelserna = fortfatillämpning till dess förutsättningar runde till dess förutsättningar för allför allmänt avdrag för periodiskt un- mänt avdrag för periodiskt underderstöd från den ena maken till den stöd från den ena maken till den andra föreligga enligt punkt 5 av an- andra föreligger enligt punkt 5 av anvisningarna till 46 §. Om på grund av visningarna till 46 §. vad nu sagts bestämmelserna i 205 andra stycket och anvisningarna till 52 § äro tillämpliga endast för del av beskattningsåret, skall ändock frågan huruvida skattskyldigs make gjort sådan minsta arbetsinsats, som fordras för taxering enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 §, avgörus med hänsyn till hans arbetsinsats under hela beskattningsåret i den skuttskyldiges förvärvsverksamhet.
Denna lag" träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1 juli juli 1985 och tillämpas såvitt avser 1985 och tillämpas sävitt avser punkt punkt I av anvisningarna tll 53 § I av anvisningarna till 533 första första gången vid 1987 års taxering gången vid 1987 ärs taxering och i och i Övrigt första gången vid 1986 övrigt första gången vid 1986 års års taxering. I fråga om den som av- taxering. I fråga om den som avrest rest från Sverige före den 1 juli 1982 från Sverige före den I juli 1982 och och därefter inte här har eller har därefter inte här har eller har haft haft sitt egentliga bo och hemvist cl- sitt egentliga bo och hemvist eller ler stadigvarande vistats här gäller stadigvarande vistats här gäller äldre äldre bestämmelser i punkt I av an- bestämmelser i punkt 1 av anvisvisningarna till 53 §. Dock gäller de ningarna till 53 §. Dock gäller de nya nya bestämmelserna i punkt I andra bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av nämnda anvisningar, om stycket av nämnda anvisningar, om sådana omständigheter som enligt sådana omständigheter som enligt bestämmelserna kan medföra att en bestämmelserna kan medföra att en person skall anses bosatt här, före- person skall anses bosatt här, föreligger efter ikraftträdandet. Vidare ligger efter ikraftträdandet. Vidare gäller äldre bestämmelser i 54§ och gäller äldre bestämmelser i 54 § och punkt 3 av anvisningarna till 54§ punkt 3 av anvisningarna till 548 i fortfarande i fråga om anställning fråga Om inkomst som uppburits före utomlands som har påbörjats före utgången av år 1992 på grund av an-
Senaste lydelse 1976:67. SSTONS:362.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ikraftträdandet. Om den skattskyl- = ställning utomlands som har påbördige begär det skall dock en ny an- = jats före ikraftträdandet. Om den ställning anses ha påbörjats vid la- — skattskyldige begär det skall dock en gens ikraftträdande. ny anställning anses ha påbörjats vid
lagens ikraftträdande.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 2—-30 nedan.
2. Äldre föreskrifter i 3 § med anvisningar tillämpas vid 1992 års taxering. Beträffande sådana skattskyldiga som avses i första stycket c av anvisningarna i den äldre lydelsen gäller detta dock i fråga om brutna räkenskapsår endast under förutsättning att avkortning eller förlängning av räkenskapsäret har skett på det sätt som anges i de två sista meningarna av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:000) om ändring i bokföringslagen (1976:125).
3. Haren skattskyldig vid 1991 års taxering redovisat inkomst eller underskott av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital enligt de äldre bestämmelserna i 41 § andra stycket skall den skattskyldige vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet vid 1992 års taxering eller, om den skattskyldige inte taxeras då, vid 1993 års taxering inte ta upp andra ingående tillgångs- och skuldposter i det aktuella hänseendet än som framgår av andra och tredje styckena.
Som ingående fordran tas upp dels intäkt som blivit tillgänglig för lyftning i början av beskattningsäret men som tagits till beskattning det föregående beskattningsåret, dels utgift som betalts i slutet av det föregående beskattningsåret men som inte dragits av vid beräkningen av inkomsten för det beskattningsåret.
Som ingående skuld tas upp dels intäkt som har uppburits i slutet av det föregående beskattningsåret men som inte tagits till beskattning det äret, dels utgift som är obetald vid ingången av beskattningsåret men som dragits av vid beräkningen av inkomsten för det föregående beskattningsåret.
Intäkter och utgifter som redovisats vid 1991 års taxering beaktas inte vid 1992 ärs taxering eller, om den skattskyldige inte taxeras då, vid 1993 års taxering i vidare män än vad som framgår av andra och tredje styckena.
4. De nya föreskrifterna i 26 § första stycket och 34 § andra stycket om avdrag för underskott som hänför sig till föregående år tillämpas inte vid 1992 års taxering.
5. För sådant underskott som avses i äldre föreskrifter 139 § 2 mom. och som inte utnyttjats tidigare föreligger rätt till avdrag vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet senast vid den taxering som sker sjätte kalenderåret efter det, dä taxering för underskottsåret ägt rum. Avdraget får dock inte överstiga det sammanlagda beloppet av sådan inkomst av fastighet eller rörelse i utlandet som avses i de nämnda föreskrifterna.
6. För sådant underskott som avses i äldre föreskrifter i 46 § 1 mom. tredje stycket och som inte utnyttjats tidigare föreligger rätt till avdrag vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet senast vid den taxering som sker sjätte kalenderåret efter det, då taxering för underskottsåret ägt rum. Avdraget får dock inte överstiga det sammanlagda beloppet av sådan inkomst av rederi-, luftfarts- och varvsrörelse som avses i de nämnda föreskrifterna.
I fråga om sådant äldre underskott som avses i första stycket får medgivande avseende 1992 och senare års taxeringar lämnas enligt de upphävda bestämmelserna i 46 § I mom. femte stycket.
7. Äldre föreskrifter i punkt 4 andra stycket c och tredje stycket av anvisningarna till 27 § tillämpas vid 1992 års taxering. Vid avskattning skall dock 133 nedskrivningens belopp tas upp som intäkt av näringsverksamhet.
8. Beräknas omkostnadsbeloppet vid avyttring av näringsfastighet enligt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall belopp som anges i punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 § och som hänför sig till tid före den 1 januari 1991 inte tas upp som intäkt.
9. Övergår fastighet i inkomstslaget jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse eller fastighet utom riket till privatbostadsfastighet den 1 januari 1991 och avyttras fastigheten under tiden den 1 januari 1991 — den 31 december 1999 tas som intäkt upp belopp som anges i punkt 5 första stycket första och andra meningarna av anvisningarna till 22 §. Vad som sagts gäller dock inte om omkostnadsbeloppet beräknas enligt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
10. Avyttras fastighet som avses i punkt 9 tas som intäkt upp belopp som anges i punkt 5 första stycket tredje meningen av anvisningarna till 22 §, dock inte i den mån de värdehöjande åtgärderna hänför sig till tid efter utgången av år 1990.
11. I fråga om fastighet som skall räknas som privatbostadsfastighet med hänsyn till förhållandena vid utgången av år 1991 gäller följande.
Skulle fastigheten vid tillämpning av äldre föreskrifter ha ingått i en förvärvskälla för vilken beskattningsåret börjat löpa före utgången av år 1990 skall fastigheten hänföras till näringsverksamhet för den del av beskattningsåret som avser år 1990. Punkt 6 av anvisningarna till 22 § skall inte tillämpas i detta fall.
Har vid 1991 års taxering lager på fastigheten tagits upp till lägre belopp än anskaffningsvärdet eller återanskaffningsvärdet vid utgängen av beskattningsåret efter avdrag för inkurans tas skillnaden upp som intäkt av näringsverksamhet vid 1992 ars taxering.
Bestämmelserna i första-tredje styckena gäller även del av fastighet.
12. I fråga om intäkt enligt punkt 16 av anvisningarna till 22 § gäller vid 1993-1995 års taxceringar att underlaget för räntefördelning multipliceras med 55. 70 respektive 85 procent av statsläneräntan vid beskattningsårets ingång.
13. Vid tillämpning av bestämmelserna om räntefördelning i punkt 16 tredje stycket av anvisningarna till 22 § skall vid 1992-1999 års taxeringar i fråga om delägare i handelsbolag, utöver vad som följer av fjärde stycket i nämnda punkt, bortses från en övergångspost. Övergångsposten är ett belopp motsvarande ett negativt underlag för räntefördelning vid 1992 års taxering, eller, om delägaren på grund av förlängt räkenskapsår inte skall taxeras för inkomst från handelsbolaget detta år, vid 1993 års taxering, till den del detta negativa underlag överstiger fribeloppet. Vid beräkning av skillnadsbeloppet enligt tredje stycket tredje och fjärde meningarna i nämnda punkt skall tillgångar som avses där tas upp till det högsta av de värden som följer av 6 § andra stycket lagen om skatteutjämningsreserv.
Övergångsposten skall reduceras i den mån delägarens nettouttag från bolaget (uttag utöver tillskott) under beskattningsär som taxcrats år 1991 överstigit säväl hans skattepliktiga nettoinkomst från bolaget (skattepliktiga inkomster utöver avdragsgilla underskott) som hans andel av bolagets resultat.
14. Äldre föreskrifter i punkt 2 b av anvisningarna till 25 § gäller i fråga om avdrag för värdeminskning på värmepannor, hissmaskinerier och jämförlig maskinell utrustning som har anskaffats före ikraftträdandet. Byts sådan utrustning ut och har den skattskyldige på grund härav rätt till avdrag för reparation av byggnad medges dock inte avdrag för utrangering. I sådant fall skall ett belopp motsvarande vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvär-
det för utrustningen läggas till anskaffningsvärdet för byggnaden i den mån beloppet överstiger vad som inflyter genom avyttring av material e.d. i samband med utbytet.
15. Äldre föreskrifter tillämpas på markanläggning som har anskaffats före ikraftträdandet. |
16. I fråga om utgifter som avses i punkt 15 av anvisningarna till 23 § tilllämpas äldre föreskrifter på utgifter före ikraftträdandet.
17. I fråga om anslutningsavgift och anläggningsbidrag som avses i punkt 17 av anvisningarna till 23 § tillämpas äldre föreskrifter på utgifter före ikraftträdandet.
18. Vid tillämpning av de nya föreskrifterna i punkt 3 fjärde stycket av anvisningarna till 24 § på arbeten som utförts senast under det räkenskapsår som taxeras år 1992 skall anskaffningsvärdet anses utgöras av de direkta kostnaderna för arbetet.
19. Äldre föreskrifter i punkt 8 första stycket av anvisningarna till 25 8 gäller i fråga om kostnader för reparation och underhåll som har utförts under beskattningsär för vilket taxering skett år 1991 eller tidigare. Vid senare års taxceringar görs avdraget i inkomstslaget näringsverksamhet.
20. Äldre bestämmelser i punkt I tredje stycket tredje och fjärde meningarna av anvisningarna till 28 § tillämpas om rörelsen påbörjats före utgången av år 1990. Uttrycket fastighetens uppräknade ingångsvärde i rörelsen skall härvid utgöra fastighetens anskaffningsvärde.
21. Vid 1991 års taxering tillämpas inte de äldre föreskrifterna i 35 § 1 a mom. tredje stycket på handelsbolagsdelägares förvärv från bolaget av cgendom som avses 135 § 3 och 4 mom. i momentens lydelse intill den 1 juli 1990.
22. Bestämmelsen om avyttring av tillgångar i handelsbolag i punkt 1 tredje stycket sista meningen av anvisningarna till 22 § tillämpas inte om tillgångarna anskaffats före ikraftträdandet och avyttrats före utgången av år 1991 och innehavet av tillgångarna betingats av näringsverksamhet som bedrivs av bolaget eller av annan som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå bolaget nära.
23. Har tillgångar som avses I punkt I tredje stycket av anvisningarna till 22 § anskaffats före utgången av år 1990 skall beräkningen av realisationsvinst eller realisationsförlust enligt punkt I sista stycket av anvisningarna till 24 8 göras på grundval av vederlaget vid anskaffningen.
24. Vid sådana avyttringar som avses i punkterna 2 och 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall de upphävda bestämmelserna i punkt 4 a av anvisningarna till 41 § alltjämt tillämpas.
25. Äldre bestämmelser i punkt 4 av anvisningarna till 41 8 tillämpas vid 1992 års taxering i fråga om intäkter som uppburits och utgifter som erlagts i anslutning till årsskiftet 1990-1991.
26. Äldre föreskrifter i 32 § I mom. tredje stycket och punkt 11 av anvisningarna till 32 § tillämpas fortfarande om anställningen har upphört före ikraftträdandet.
27. Äldre föreskrifter i 32 § 3 mom. tillämpas vid 1992 års taxering i fråga om kostnadsersättning som avser tid före utgången av år 1990.
28. De nya föreskrifterna i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22 § om skatteplikt för ersättning på grund av gruppsjukförsäkring tillämpas inte om försäkringsfallet har inträffat före ikraftträdandet.
29. Vid 1992 och 1993 års taxeringar skall vid reduktion av det särskilda grundavdraget enligt punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 48 § med pension likställas inkomst av passiv näringsverksamhet enligt 25 § och in-
komst av kapital enligt 3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Vidare skall vid reduktion enligt punkt I femte stycket av nämnda anvisningar med taxerad förvärvsinkomst likställas inkomst av kapital enligt nämnda moment.
Vid 1992 och 1993 ärs taxeringar skall det särskilda grundavdraget även reduceras på grund av förmögenhet enligt de äldre bestämmelserna avscende avdrag för nedsatt skatteförmåga i punkt 2 av anvisningarna till 50 § och — i fråga om makar — 52 § I mom. andra stycket. Vad som där sägs om fastighet, som avses i den äldre lydelsen av 24 § 2 mom. samt sådan bostadsbyggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet som används som bostad av den skattskyldige, skall avse sådan privatbostadsfastighet som anges 15 § första stycket.
Bestämmelserna i första och andra styckena får inte leda till lägre särskilt grundavdrag än vad den skattskyldige skulle ha medgetts i grundavdrag enligt 48 § 2 mom. första-femte styckena och 48 § 3 mom. om dessa regler i stället hade tillämpats för denne.
30. I fråga om de nya bestämmelserna i lagen skall, i den mån dessa motsvarar föreskrifter som upphävs genom lagen och för vilka gällt övergångsbestämmelser som fortfarande skulle kunna ha betydelse, dessa övergångsbestämmelser tillämpas.
Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt!
dels att 4a §, 7§ 11 och 12 mom., 10§ 2-6 mom. samt 198 skall upphöra att välla,
dels att 18.28 1-10 mom., 3-5 §§. 6§ I och 2 mom. , 7§ 3-6 och 8& mom., 8—-9a8§. 108 I mom., 10a§, 118 I mom., 14§ I mom. samt övergångsbestämmelserna till lagen (1985:363) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse,
dels avt det i lagen skall införas nya bestämmelser, 2§ 12-16 mom. och 24- 30 §§, samt närmast före 24§ en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18¶Till staten skall årligen erläggas I mo m. Till staten skall årligen inkomstskatt enligt i denna lag givna erläggas inkomstskatt enligt denna bestämmelser. lag.
2 mom. Fysiska personer och
dödsbon skall erlägga statlig in-
komstskatt dels för inkomst av nä-
ringsverksamhet och inkomst av
tjänst (förvärvsinkomst) dels för in-
komst av kapital (kapitalinkomst).
3 mom. Juridiska personer utom
dödsbon skall erlägga statlig in-
komstskatt för inkomst av närings-
verksamhet.
Beträffande statlig inkomstskatt i 4 mom. Beträffande statlig inform av kupongskatt för utdelning å komstskatt i form av kupongskatt aktie i svenskt aktiebolag och beträf- för utdelning på aktie i svenskt akfande sjömansskatt skall gälla vad tiebolag och beträffande sjömansdärom finnes särskilt stadgat. skatt skall gälla vad därom finnes
särskilt stadgat.
Angäcende taxeringsmyndigheter 5 mom. Angående taxeringsoch förfarandet vid taxering till stat- myndigheter och förfarandet vid lig inkomstskatt stadgas i taxerings- taxering till statlig inkomstskatt lagen. stadgas i taxeringslagen (7990:000).
1 mom. Om vad som är att hän- I mom. Bestämmelserna i 3-5, föra till skattepliktig inkomst och om 18-27, 31-34, 41—44, 65 och 66 §§
I Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770 a 8 1960:605 785 Il mom. 1989:1040) 7512 mom. 1985:263 1082 mom. 1986:508 108 3 mom. 1986:508 1084 mom. 1986:508 1085 mom. prop. 1989/90:74 10 § 6 mom. 1986:508 § 19.8 1974:770, $ "Senaste lydelse 1986:1307. 137 "Senaste lydelse 1986:1114,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
beräkning av inkomst från olika för- kommunalskattelagen — (1928:370) värvskällor skall gälla vad i 17 § tillämpas också vid taxeringen till första och andra styckena samt 18-44 statlig inkomstskatt i den mån inte $$ kommunalskattelagen (1928:370) annat följer av denna lag. är stadgat i den mån inte annat följer av denna lag.
Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänförs restituerad, avkortad eller avskriven vinstdelningsskatt i den mån avdrag har medgetts för skatten.
(3 § första och andra styckena)
Bestämmelserna i 3 och 4 §§ samt 64—66 §§ kommunalskattelagen (1928:370) äger motsvarande tilllämpning vid taxering till statlig inkomstskatt.
I den mån bestämmelserna i kom- I den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller i denna lag munalskattelagen eller i denna lag meddelade, med stadganden i kom- meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestäm- munalskattelagen likartade bestämmelser äga tillämpning vid taxe- melser är tillämpliga vid taxeringen ringen till statlig inkomstskatt, skall till statlig inkomstskatt, skall även likaledes anvisningarna till kommu- anvisningarna till kommunalskattenalskattelagen i motsvarande delar lagen i motsvarande delar tillämpas. lända till efterrättelse.
För juridiska personer utom döds-
bon gäller bestämmelserna i fjärde-
åttonde styckena.
Beskattningsåret utgörs av det rä-
kenskapsår som slutat närmast före
taxeringsåret. I fråga om verksamhet
på vilken bokföringslagen
(1976:125) inte är tillämplig gäller
dock följande. Beskauningsåret får
avse — utom kalenderår — räken-
skapsår som omfattar tiden den 1
maj—den 30 april, den I juli- den 30
juni, den I september-den 31 au-
gusti eller tid som enligt 12§ andra
stycket bokföringslagen medgetts för
annan av den skattskyldige bedriven
verksamhet. Har skattskyldig påbör-
jat eller upphört med verksamheten
eller lagt om räkenskapsåret, skall
räkenskapsåret — utgöra — beskatt-
ningsår utan hinder av att det omfat-
tar annan tid än tolv månader. Rä-
kenskapsår som utsträcks att omfatta
längre tid än uderton månader skall
dock inte i något fall räknas som be-
skattningsår. Inte heller skall räken-
skapsår som lagts om till annan tid än
kalenderår räknas som beskatt-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ningsår i annat fall än då omläggningen har skett för att få samma räkenskapsår för förvärvskällan i fråga som för annan av den skattskyldige bedriven verksamhet för vilken brutet räkenskapsår godtas som beskattningsår.
All inkomst hänförs till samma förvärvskälla.
Till intäkt av näringsverksamhet räknas — utöver vad som följer av första och andra styckena — löpande kapitalavkastning, vinst (realisationsvinst) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och sådana förpliktelser som avses i 3§ I mom. samt lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 19§ kommunalskattelagen.
Ränteutgift och — med den begränsning som anges i 14 mom. —förlust (realisationsförlust) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och förpliktelser räknas som omkostnad i näringsverksamhet även när detta inte följer av första och andra styckena. Avdrag medges inte för utgifter för inköp av lottsedlar eller för andra liknande insatser i lotteri.
Vid beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust tillämpas — utöver vad som följer av första stycket — 25§ 1-8 mom. och 2658 1—6 mom.
2 mom.” Inkomst av rörelse som 2 mom. Inkomst av verksamhet
kommissionärsföretag har drivit för som kommissionärsföretag har driett kommittentföretags räkning får vit för ett kommittentföretags räkredovisas hos kommittentföretaget ning får redovisas hos kommittentunder förutsättning företaget under förutsättning a) att kommissionärsförhållandet är grundat på skriftligt avtal, b) att kommissionärsföretaget b) att kommissionärsföretaget inte under beskattningsåret har dri- inte under beskattningsåret har drivit verksamhet i nämnvärd omfatt- vit verksamhet i nämnvärd omfattning vid sidan av ifrågavarande rö- ning vid sidan av den verksamhet relse, som drivits för kommittentföretagets räkning, c) att rörelsen drivits på det an- c) att verksamheten drivits på det givna sättet under hela beskattnings- angivna sättet under hela beskattåret för båda företagen eller sedan ningsåret för båda företagen eller sekommissionärsförtaget började dan kommissionärsföretaget bördriva verksamhet av något slag, jade driva verksamhet av något slag,
t$Scnaste lydelse 1986:1233.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
d) att beskattningsåren för båda företagen utgätt vid samma tidpunkt samt
e) att båda företagen skulle ha rätt till avdrag enligt 3 mom. för koncernbidrag som under beskattningsåret hade lämnats till det andra företaget.
Med kommissionärsföretag för- Med kommissionärsföretag förstås svenskt aktiebolag eller svensk stås svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, som driver rö- ekonomisk förening, som driver relse i eget namn uteslutande för ett verksamhet i eget namn uteslutande eller flera andra sådana bolags eller för ett eller flera andra sådana boföreningars räkning, och med kom- lags eller föreningars räkning, och mittentföretag förstås bolag celler med kommittentföretag förstås boförening för vars räkning rörelsen lag eller förening för vars räkning drivs. verksamheten drivs.
Har kommissionärsföretag under Har kommissionärsföretag under samma beskattningsår drivit rörelse samma beskattningsår drivit verkför två eller flera kommittentföre- samhet för två eller flera kommittags räkning, får inkomsten redovi- tentföretags räkning, får inkomsten
sas hos dessa företag om de förut- redovisas hos dessa företag om de
sättningar som anges i första stycket förutsättningar som anges 1 första a och c--e är uppfyllda i förhållande stycket a och c-c är uppfyllda i förtill varje kommittentföretag och hällande till varje kommittentförekommissionärsföretaget inte under tag och kommissionärsföretaget inte beskattningsåret har drivit verksam- under beskattningsåret har drivit het i nämnvärd omfattning vid sidan verksamhet i nämnvärd omfattning av rörelse som har drivits för kom- vid sidan av verksamhet som har drimittentföretagens — räkning. Har vits för kommittentföretagens räkkommissionärsförhällandet tillkom- ning. Har kommissionärsförhållanmit av organisatoriska eller mark- det ullkommit av organisatoriska elnadstekniska skäl eller föreligger ler marknadstekniska skäl eler föreandra synnerliga skäl. kan riksskat- ligger andra synnerliga skäl. kan teverket dock på ansökan av kom- riksskatteverket dock på ansökan av mittentföretagen medge att inkoms- kommittentföretagen medge att inten får redovisas hos dem utan hin- komsten får redovisas hos dem utan der av att förutsättningar för avdrag hinder av att förutsättningar för avsom avses i första stycket ce inte före- drag som avses I första stycket c inte ligger. Riksskatteverkets beslut i föreligger. Riksskatteverkets beslut fråga som här avses får inte överkla- i fråga som här avses får inte övergas. klagas.
Vid prövningen av villkoret i Vid prövningen av villkoret i första stycket e skall den rörelse som första stycket e skall den verksamhet kommissionärsföretaget enligt avta- som kommissionärsföretaget enligt let skall bedriva för kommittentföre- avtalet skall bedriva för kommittenttagets räkning anses ingå i båda före- företagets räkning anses ingå i båda tagens verksamhet. Inkomst som en- företagens verksamhet. Inkomst ligt första eller tredje stycket redovi- som enligt första eller tredje stycket sas hos kommittentföretag skall hos redovisas hos kommittentföretag detta företag behandlas som om skall hos detta företag behandlas företaget självt hade drivit rörelsen. som om företaget självt hade drivit
verksamheten.
3 mom.” Äger svenskt aktiebo- 3 mom. Äger svenskt aktiebo-
lag. svensk ekonomisk förening eller lag, svensk ekonomisk förening,
"Senaste lydelse 1984:1061. 140
svensk ömsesidig skadeförsäkrings- svensk sparbank eller svenskt ömseanstalt (moderföretag) mer än nio sidigt skadeförsäkringsföretag (motiondelar av aktierna i ett eller flera . derföretag) mer än nio tiondelar av svenska aktiebolag (helägda dotter- aktierna eller andelarna i ett eller bolag). skall koncernbidrag som mo- flera svenska — aktiebolag — eller derföretaget lämnar till helägt dot- svenska ekonomiska föreningur (helterbolag eller som sådant bolag läm- ägda dotterföretag). skall koncernbinär till moderföretaget eller till an- drag som moderföretaget lämnar till nat helägt dotterbolag hos moder- helägt dotterföretag eller som sådant företaget anses som avdragsgill om- företag lämnar till moderföretaget kostnad för givaren och skattepliktig eller till annat helägt dotterföretag intäkt för mottagaren, även om bi- hos moderföretaget anses som avdraget inte för givaren utgör om- dragsgill omkostnad för givaren och kostnad för intäkternas förvärvande skattepliktig intäkt för mottagaren, eller bibehållande. Som förutsätt- även om bidraget inte för givaren utning för detta gäller gör omkostnad för intäkternas för-
värvande eller bibehållande. Som
förutsättning för detta gäller
a) att den huvudsakliga verksam- a) att varken givare eller mottagare heten för såväl givare som mottagare är — livförsäkringsföretag enligt avser jordbruksfastighet, annan fas- ömom., bostadsföretag — enligt tighet eller annan rörelse än försäk- 7mom., investmentföretag — enligt ringsrörelse som bedrivs av livför- 0 mom. eller förvaltningsföretag ensäkringsanstalt. ligt 7§ 8 mom. andra stycket,
b) att såväl givare som mottagare redovisar bidraget till samma års taxering Öppet i självdeklaration eller därvid fogad bilaga,
c) att dotterbolag som lämnar eller c) att dotterföretag som lämnar elmottar bidrag har varit helägt under ler mottar bidrag har varit helägt unhela beskattningsäret för både gi- der hela beskattningsåret för både vare och mottagare eller sedan dot- givare och mottagare eller sedan terbolaget började bedriva verksam- ' dotterföretaget började — bedriva het av något slag, verksamhet av något slag,
d) att. om bidrag lämnas från dot- d) att, om bidrag lämnas från dotterbolag will moderföretag, moder- terföretag ull moderföretag, moderföretaget skulle vara frikallat från företaget skulle vara frikallat från skattskyldighet för utdelning som skattskyldighet för utdelning som under beskattningsåret hade uppbu- under beskattningsäret hade uppburits från dotterbolaget samt rits från dotterföretaget samt
e) att, om bidrag lämnas från dot- e) att, om bidrag lämnas från dotterbolag till annat dotterbolag. mo- terföretag till annat dotterföretag, derföretaget är förvaltningsföretag moderföretaget är investmentföretag som avses i 78 Smom. tredje stycket eller förvaltningsföretag som avses i eller moderföretaget 1 annat fall a eller moderföretaget i annat fall skulle vara antingen frikallat från skulle vara antingen frikallat från skattskyldighet för utdelning som skattskyldighet för utdelning som under beskattningsåret hade uppbu- under beskattningsåret hade uppburits från det givande dotterbolaget el- rits från det givande dotterföretaget ler skattskyldigt för utdelning som eller skattskyldigt för utdelning som under beskattningsäret hade uppbu- under beskattningsåret hade uppburits från det mottagande dotterbola- rits från det mottagande dotterföreget. taget.
Lämnar svenskt moderföretag koneernbidrag till svenskt aktiebolag som inte är sådant helägt dotterbolag som avses i första stycket, skall bidraget 141
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ändå anses som avdragsgill omkostnad för moderföretaget och skattepliktig intäkt för mottagaren, om de förutsättningar som anges i första stycket a och b är uppfyllda och om ägarförhållandena under hela beskattningsåret för bäde givare och mottagare eller sedan mottagaren började bedriva verksamhet av något slag har varit sådana att mottagaren genom fusioner mellan moderföretag och dotterbolag har kunnat bringas att uppgå i moderföretaget. Därvid skall fusion anses kunna äga rum när moderföretag äger mer än nio tiondelar av aktierna i dotterbolag men inte i annat fall.
Lämnas, i fall som avses i första och andra styckena, bidraget mellan företag som enligt 35§ lamom. kommunalskattelugen — (1928:370) räknas som fåmansföretag och avser givarens huvudsakliga verksamhet annan fastighet, skall bidraget anses som avdragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren endast om något av följande ytterligare villkor är uppfyllt, nämligen att även mottagarens huvudsakliga verksamhet avser sådan fastighet eller att givarens fastighetsinnehav till huvudsaklig del stadigvarande används i jordbruk, skogsbruk eller rörelse, som bedrivs av mottagaren. Riksskatteverket kan, om särskilda Skäl föreligger, medge unduntag från bestämmelserna i detta stycke. Riks- Skatteverkets beslut i dessa frågor får inte överklagas.
Även i andra fall än som avses i Även i andra fall skall koncernbi-
första och andra stvckena skall kon- drag som svenskt företag lämnar till cernbidrag som svenskt företag läm- annat svenskt företag anses som avnar till annat svenskt företag anses dragsgill omkostnad för givaren och som avdragsgill omkostnad för giva- skattepliktig intäkt för mottagaren ren och skattepliktig intäkt för mot- under förutsättning att bidraget med tagaren under förutsättning att bi- avdragsrätt för givaren enligt första draget med avdragsrätt för givaren och andra styckena hade kunnat enligt första-tredje styckena hade lämnas till annat företag än mottagakunnat lämnas till annat företag än ren och att bidraget därefter, direkt mottagaren och att bidraget däref- eller genom förmedling av ytterliter, direkt eller genom förmedling av gare företag, hade kunnat vidarebeytterligare företag, hade kunnat vi- fordras till mottagaren på sådant sätt darcbefordras till mottagaren på så- att varje förmedlande företag skulle dant sätt att varje förmedlande före- ha haft rätt till avdrag enligt första tag skulle ha haft rätt till avdrag en- och andra styckena för vidarebeligt första-tredje styckena för vidare- fordrat belopp. befordrat belopp.
Mottagaren skall redovisa koncernbidraget som intäkt av fastighet eller rörelse.
Vid tillämpning av 4§ första Vid tillämpning av detta moment stycket 3 anses koncernbidrag som skall sådana utländska juridiska perintäkt av rederi-, luftfarts- eller varvs- soner som avses i 2§ I2 mom. inte rörelse endust om bidraget utgör av- anses som svenska ekonomiska för-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
dragsgill omkostnad för givuren i rö- eningar. relse av angivet slag.
Avdrag för koncernbidrag får ätnjutas endast av den som visar att förutsättningar för sådant avdrag föreligger.
Lämnas bidrag från svenskt före- Lämnas bidrag från svenskt företag till annat svenskt företag, med tag till annat svenskt företag, med vilket givaren är i intressegemen- vilket givaren är i intressegemenskap, för verksamhet av väsentlig skap, för verksamhet av väsentlig betydelse från samhällsekonomisk betydelse från samhällsekonomisk synpunkt och redovisas bidraget öp- synpunkt och redovisas bidraget öppet, kan regeringen medge att bidra- pet, kan regeringen medge att bidraget skall anses som avdragsgill om- get skall anses som avdragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig kostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren även om en el- intäkt för mottagaren även om en eller flera av de förutsättningar som ler flera av de förutsättningar som anges i första-fjärde styckena inte är anges i första-tredje styckena inte är uppfyllda. uppfyllda.
4 mom." Bestämmelserna i an- 4 mom. Bestämmelserna i dra—-åttonde styckena nedan gäller i andra-åttonde styckena nedan gälfråga om fusioner enligt ler i fråga om fusioner enligt
1. 14 kap. 8 § aktiebolagslagen 1. 14 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385) under förutsättning att (1975:1385), inget av bolagen bedriver handel med fastigheter eller penningrörelse,
2. 12. kap. I och 38§§ lagen 2. 12. kap. 1 och 3 §§ lagen
(1987:667) om ekonomiska för- (1987:667) om ekonomiska föreningar under förutsättning att ingen eningar, av föreningarna bedriver handel med fastigheter eller annan penningrörelse än sådun som består i att förvalta medlemmarnas medel,
3. 11 kap. I och 2 §§ bankaktiebolagslagen (1987:618), 4. 7 kap. I och 2 §§ sparbankslagen (1987:619), 5. 10 kap. I och 2 §§ föreningsbankslagen (1987:620).
Har lager, fordringar och liknande Har lager, fordringar och liknande tillgångar i rörelse hos det överta- tillgångar hos det övertagande föregande företaget tagits upp till högre taget tagits upp till högre värde än värde än det värde som i beskatt- det värde som i beskattningsavningsavseende gäller för det överlä- seende gäller för det överlåtande tande företaget, skall det överta- företaget. skall det övertagande gande företaget ta upp mellanskill- företaget ta upp mellanskillnaden naden som intäkt. som intäkt.
Har byggnad, markanläggning, maskin eller annat inventarium, patenträtt, hyresrätt eller tillgång av goodwills natur övertagits skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag och av vad som återstår oavskrivet av tillgångens anskaffningsvärde anses som om överlåtande och övertagande företag utgjort en skattskyldig.
Har inventarier eller andra till- Har inventarier eller andra tillgångar som får skrivas av enligt reg- gångar som fär skrivas av enligt reglerna för räkenskapsenlig avskriv- lerna för räkenskapsenlig avskrivning övertagits och har dessa till- ning övertagits och har dessa till-
"Tydelse enligt prop. 1989/90:74.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
gångar i räkenskaperna tagits upp gängar i räkenskaperna tagits upp till högre värde än vad som följer av till högre värde än vad som följer av tredje stycket, får det övertagande tredje stycket, har det övertagande företaget medges rätt att även efter företaget rätt att även efter fusionen fusionen « tillämpa räkenskapsenlig tillämpa räkenskapsenlig avskrivavskrivning. Som förutsättning gäl- ning. Som förutsättning gäller att ler att mellanskillnaden tas upp som mellanskillnaden tas upp som intäkt intäkt under det beskattningsår då under det beskattningsår då fusiofusionen genomförs eller, om företa- nen genomförs eller med en tredjeget begär det, med en tredjedel för del för nämnda beskattningsår och nämnda beskattningsår och vart och vart och ett av de två närmast fölett av de två närmast följande åren. jande åren.
Har skog övertagits skall beträffande skogens anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde anses som om överlåtande och övertagande företag utgjört en skattskyldig.
Har betalningsansvaret för framtida utgifter övertagits och har det överlåtande företaget medgetts avdrag för utgifterna skall ett belopp som motsvarar avdraget tas upp som intäkt hos det övertagande företaget. Avdragsrätten för det övertagande företaget prövas med utgångspunkt i de förhållanden som gäller vid utgången av beskattningsåret.
Fusionen skall inte leda till någon Fusionen skall inte leda till någon skattepliktig realisationsvinst eller skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust för nå- avdragsgill realisationsförlust för något av de deltagande företagen. Av- got av de deltagande företagen. Avyttras tillgångar som övertagits vid yttras tillgångar som övertagits vid fusionen skall vid bedömandet av fusionen skall vid bedömandet av frågan om skattepliktig realisations- frågan om skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisations- vinst eller avdragsgill realisationsförlust uppkommit anses som om förlust uppkommit anses som om överlåtande och övertagande före- överlåtande och övertagande företag utgjort en skattskyldig. Vad nu tag utgjort en skattskyldig. Vad nu sagts gäller också vid fusion mellan sagts gäller också vid fusion mellan stadshypoteksföreningar samt då ett stadshypoteksföreningar samt då ett försäkringsbolags hela försäkrings- försäkringsföretags hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat för- bestånd övertagits av ett annat försäkringsbolag. säkringsföretag.
[105 lagen (1960:63) om förlustavdrag]
Vid sådan fusion, som avses i2§4 Det övertagande företaget har mom. första stycket lagen (1947:576) samma rätt till avdrag för underskott om statlig inkomstskatt, har det över- som avses i 26§ kommunalskattelatagande företaget samma rätt till gen (1928:370) och i I4 mom. som förlustavdrag som det överlåtande det överlåtande företaget skulle ha företaget skulle ha haft om fusionen haft om fusionen inte ägt rum. Om inte ägt rum. moderbolaget var ett fåmansföretag
Sker fusionen enligt 14 kap. 8§ ak- enligt punkt 14 av anvisningarna till tiebolagslagen (1975:1385) och var 32§ nämnda lag vid utgången av bemoderbolaget vid utgången av be- skattningsåret eller dotterbolaget skattningsåret eller dotterbolaget vär ett sådant företag vid ingången av vid ingången av förluståret ett få- det närmast föregående beskattmansföretag, har moderbolaget rätt ningsåret krävs dock att moderbolaatt umvyttja dotterbolagets förlustav- get ägde mer än nio tiondelar av ak-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
drag endast om moderbolaget vid in- tierna i dotterbolaget vid den sistgången av förluståret ägde mer än nämnda tidpunkten. Vid fusion melnio tiondelar av aktierna i dotterbo- lan ekonomiska föreningar krävs att laget. Beteckningen fåmansföretag båda föreningarna är att anse som har den betydelse som anges i 35 § Ia kooperativa enligt 8 mom. mom. sjunde stycket a kommunalskattelagen (1928:370).
Sker fusionen enligt 12 kap. I och 3§§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar har den övertagande föreningen rätt att utnyttja den överlåtande föreningens förlustavdrug endast om båda föreningarna är att anse som kooperativa föreningar enligt 2§ 8 mom. lagen om statlig inkomstskatt.
(28 4 mom.)
Restituerad, avkortad eller avskriven skatt, som enligt I mom. andra stycket skulle ha utgjort skattepliktig intäkt för det överlåtande företaget, skall i stället utgöra skattepliktig intäkt för det övertagande företaget. Vidare får det övertagande företaget avdrag för skatt som skulle ha varit avdragsgill för det överlåtande företaget enligt 4 §. Vad nu sagts gäller också då ett försäkringsbolags hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat försäkringsbolag och det överlåtande bolaget inte tar upp beloppet till beskattning respektive avstår från att yrka avdrag.
Bestämmelserna i sjunde stycket
första och andra meningarna gäller
också då en juridisk person icke yr-
kesmässigt överlåter egendom eller
rättighet som avses i 25-30 §§ till en
annan juridisk person såvida överlå-
telsen sker med förlust och företagen
är moderföretag och dotterföretag el-
ler står under i huvudsak gemensam
ledning. Vidare gäller i nu avsedda
fall bestämmelserna om värdeminsk-
ningsavdrag m. m. i tredje och femte
styckena.
Överlåts aktie i aktiebolag eller Bestämmelserna i sjunde stycket andel 1 handelsbolag, ekonomisk första och andra meningarna gäller förening eller utländskt bolag till vidare — utöver vad som anges i svenskt företag inom samma kon- nionde stycket — om aktie i aktiebocern, skall — där ej annat följer av be- lag eller andel i handelsbolag, ekostämmelserna i 35 § 3 mom. åttonde nomisk förening eller utländsk juri-
10 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del I
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse stycker kommunalskattelagen disk person överläts till ett svenskt (1928:370) — beskattning av realisa- företag inom samma koncern såvida tionsvinst inte äga rum, om moder- moderföretaget i koncernen är et företaget i koncernen är aktiebolag aktiebolag eller en ekonomisk föreller ekonomisk förening och den ening och den överlåtna aktien eller : överlåtna aktien eller andelen inne- andelen innehas som ett led i konhas som ett led i annan koncernens cernens verksamhet. Sker överlåtelverksamhet än förvaltning av fastig- sen till ett utländskt företag, kan rehet, värdepupper eller annan därmed geringen eller myndighet som regelikartad lös egendom. I fall som nu ringen bestämmer medge befrielse uvses skall det företag som övertagit från beskattning för vinst. aktien eller andelen anses ha förvärvat den vid den tidpunkt och för den anskaffningskostnad som gällt för det företag som överlåtit aktien eller andelen. Om Överlätelsen sker till utländskt företag, kan regeringen eller myndighet som regeringen hbestämmer medge befrielse från realisationsvinstbeskattningen. Bestämmelserna i detta stycke om beskattning av realisationsvinst tillämpas även i fråga om avdrag för realisationsförlust. Avdrag för realisationsförlust får dock inte i något fall göras på grund av avyttringar av aktier eller andelar till utländskt koncernföretag.
Utskiftar svenskt aktiebolag eller Vid utskiftning av tillgångar i samsvensk ekonomisk förening en till- band med sådan fusion som avses i gång och skulle vid en försäljning av första stycket skall uttagsbeskattning tillgången köpeskillingen ha varit enligt punkt I fjärde stycket av anvisskattepliktig i förvärvskällan, anses ningarna till 22§ kommunalskattelabolaget eller föreningen ha åtnjutit gen inte ske. skattepliktig inkomst som om tillgången sålts till ett pris motsvarande tillgångens verkliga värde vid utskiftningen. Vad nu sagts gäller inte vid utskiftning i samband med sådan fusion som avses I första stycket.
Har uktiebolag eller ekonomisk Har en tillgång delats ut till ett föreförening mottagit utdelning i form av tag som är frikallat från skattskyldigtillgång, för vilken der utdelande het för utdelningen enligt 7 § 8 mom. företaget vid avyttring skulle ha be- tillämpas bestämmelserna i andra, räknat vinst eller förlust enligt 35 och tredje och femte styckena samt sjunde 36§§ kommunalskattelagen, och är stycket första och andra meningarna mottagande företag frikallat från om det utdelande företaget inte utskattskyldighet för utdelningen en- tagsbeskattas enligt punkt I fjärde ligt 7§ 5 mom., skall skattepliktig Stycket av anvisningarna till 22§ reulisationsvinst eller avdragsgill rea- kommunalskattelagen. lisationsförlust vid avyttring av tillgången liksom värdeminskningsavdrag beräknas som om det utdelande företaget och det mottagande företa- 146 get utgjort en skattskyldig.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 mom.” Har aktiebolag eller 3 mom. Har aktiebolag eller ekonomisk förening (företag) helt ekonomisk förening (företag) helt
eller till huvudsaklig del överlåtit sin eller till huvudsaklig del överlåtit sin verksamhet eller sina tillgängar till verksamhet eller sina tillgångar till staten, kommun eller landstings- staten, kommun eller landstingskommun eller till ett av dem helt el- kommun eller till ett av dem helt eller till övervägande del dirckt eller ler till övervägande del direkt eller indirekt innehaft bolag, fär förlust indirekt innehaft bolag, får undereller underskott som uppkommit skott som uppkommit före eller i före eller i samband med överlåtel- samband med överlåtelsen inte avsen inte avräknas från inkomst som räknas från inkomst som tillfallit
tillfallit företaget efter överlåtelsen. företaget efter överlåtelsen. Vad nu
Vad nu har sagts gäller inte om över- har sagts gäller inte om överlåtelsen låtelsen framstår som ett normalt led framstår som ett normalt led i förei företagets verksamhet och ej heller tagets verksamhet och ej heller i i fråga om överlåtelser inom en kon- fråga om överlåtelser inom en koncern. cern.
Vad som är att hänföra till huvudsaklig del skall bedömas med hänsyn till omfattningen av hela den verksamhet som bolaget eller föreningen bedrivit vid beskattningsärets ingäng, förhållandena efter överlåtelsen samt till verksamhetens allmänna art och inriktning.
Företagets inkomst under det be- Företagets inkomst under det beskattningsår då överlåtelsen ägt rum skattningsår då överlåtelsen ägt rum skall fördelas på tiden före och efter skall fördelas på tiden före och efter överlåtelsen enligt motsvarande överlåtelsen enligt de grunder som grunder som enligt 47 § kommunal- gäller enligt 24§ kommunalskattelaskattelagen (1928:370) tillämpas vid gen (1928:370). Härvid får värdet av beräkning av inkomst av förvärvs- återstående tillgångar vid tiden för källor av det slag som är i fråga. Här- överlåtelsen inte tas upp till högre vid får värdet av återstående till- belopp än som motsvarar det allgångar vid tiden för överlåtelsen inte männa saluvärdet vid denna tid, tas upp till högre belopp än som uppskattat efter skälig grund. motsvarar det allmänna saluvärdet vid denna tid, uppskattat efter skälig grund.
Bestämmelserna i detta moment gäller endast i fråga om överlåtelser som fullgjorts efter den 18 maj 1979.
6 mom." Med livförsäk- 6 mom. Med livförsäkringsringsanstalt förstås i denna lag företag förstås i denna lag företag anstalt vars försäkringsrörelse ute- vars försäkringsrörelse uteslutande slutande eller så gott som uteslu- eller så gott som uteslutande avser tande avser personförsäkring (liv- personförsäkring (livförsäkring, försäkring, sjuk- och olycksfallsför- sjuk- och olycksfallsförsäkring, aväkring, — avgångsbidragsförsäkring gångsbidragsförsäkring samt arbetssamt arbetslöshetsförsäkring). Med löshetsförsäkring). Med skadeskadeförsäkringsanstalt = för- försäkringsföretag förstås anstås annan försäkringsanstalt än liv- nat försäkringsföretag än livförsäkförsäkringsanstalt. Utländsk försäk- ringsföretag. Utländskt försäkringsringsanstalt, som drivit försäkrings- företag, som drivit försäkrinpsrö-
Senaste lydelse 1984:1061. SSenaste lydelse 1985:249. 147
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
rörelse här i riket, bedöms med hän- relse här i riket, bedöms med hänsyn syn endast till den rörelse som an- : endast till den rörelse som företaget stalten drivit här. drivit här.
Understödsförening, vilken enligt Understödsförening, vilken enligt sina stadgar får meddela annan kapi- sina stadgar får meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar talförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1000 kro- kapitalunderstöd på högst 1000 kronor för medlem, anses i denna lag nor för medlem; anses i denna lag som livförsäkringsanstalt i fråga om som livförsäkringsföretag i fråga om verksamhet som är hänförlig till liv- verksamhet som är hänförlig till livförsäkring. försäkring.
Såsom nettointäkt av försäkrings- Såsom nettointäkt av försäkringsrörelse, som drivits av inländsk rörelse, som drivits av inländskt livförsäkringsanstalt, anses livförsäkringsföretag, anses nettointäkten av anstaltens kapital- nettointäkten av företagets kapitaloch fastighetsförvaltning med un- och fastighetsförvaltning med undantag för den del av intäkten som dantag för den del av intäkten som belöper på dels pensionsförsäk- belöper på dels pensionsförsäkringar, vilka anstalten meddelat di- ringar, vilka företaget meddelat direkt eller meddelat i återförsäkring rekt eller meddelat i återförsäkring åt inländsk försäkringsanstalt, dels åt inländskt försäkringsföretag, dels avgångsbidragsförsäkringar medde- avgångsbidragsförsäkringar meddelade enligt grunder som fastställts i lade enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarkna- kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer. dens huvudorganisationer.
Nettointäkt som inte undantagits
från beskattning enligt tredje stycket
skall beräknas enligt reglerna för nä-
ringsverksamhet enligt denna lag.
För den del av nettointäkten som un-
dantagits från beskattning enligt
nämnda stycke och som avser pen-
sionsförsäkringar gäller särskilda
regler i lagen (1990:000) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel.
Om värdet av tillgångarna i för- Säkringsrörelse, som drivits av livförsäkringsanstalt, vid beskattningsårets utgång understiger summan av dels försäkringstekniska skulder ökade med 20 procent för sjuk- och olycksfallsförsäkring och med 5 procent för annan försäkring, dels beloppet av de skulder som inte grundar sig på meddelade försäkringar, får ett belopp motsvarande fem gånger skillnaden dras av från nettointäkten.
Vid beräkning av nettointäkt av försäkringsrörelse som drivits av livförsäkringsanstalt skall iakttas vad nedan föreskrivs i sjätte-tionde styckena.
Som bruttointäkt upptas intäkt av 148
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
kupital- och fastighetsförvaltning med undantag av den del av intäkten som belöper på dels pensionsförsäkringar, vilka anstalten meddelat direkt eller meddelat i återförsäkring åt inländsk försäkringsanstalt, dels uavgångsbidragsförsäkringar - meddelade enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer.
Som bruttointäkt upptas även vinst vid försäljning av eller vid uppskrivning av värdet av annan tillgång än inventarium eller för stadigvarande bruk i rörelsen avsedd fastighet. Vid försäljning av fastighet som utgör omsättningstillgång i försäkringsrörelsen skull punkt I fjärde stycket av anvisningarna till 28§ kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas. I bruttointäkten upptas vidare hyresvärde av fastighet, som använts i försäkringsrörelsen. Har livförsäkringsanstalt hos utländsk försäkringsanstalt återförsäkrat direkt meddelad eller i återförsäkring åt inländsk försäkringsanstalt meddelad annan försäkring än pensionsförsäkring utan att hos sig behålla premiereserven, unses som ränteintäkt ränta på värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet enligt den räntefot som legat till grund för premieberäkningen.
Från bruttointäkten får dras av dels ränta på gäld, dels i fråga om fastighetsförvaltning annan — enligt 25§ kommunalskattelagen avdragsgill omkostnad för fastighet, dels förlust vid försäljning av annan tillgång än inventarium eller för stadigvarande bruk i rörelsen avsedd fastighet, dels belopp varmed värdet av annan tillgång än inventarium eller för stadigvarande bruk i rörelsen avsedd fastighet nedskrivits enligt kommunalskattelagen, dels fem procent av vad som återstår av bruttointäkten efter avdrag enligt detta stycke.
I fråga om individuell livförsäkring, individuell annan personförsäkring och gruppförsäkring får i varje sådan verksamhet för sig, sedan avdrag åtnjutits enligt föregående 149
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
stycke, från återstående bruttointäkt göras avdrag med belopp motsvarande för varje direkt tecknad personförsäkring, som inte är pensionsförsäkring eller avgångsbidragsförsäkring som avses i sjätte stycket, tre promille av det basbelopp som enligt I kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring fastställts för taxeringsåret. Avdraget skall för varje försäkring beräknas till helt krontal så, att öretal bortfaller. Som en försäkring anses dels alla individuella livförsäkringar, som samtidigt tecknats på summa persons eller samma personers liv, dels alla andra individuella personförsäkringar, som samtidigt tecknats med samma person som försäkrad, dels samma persons alla gruppförsäkringar som han har inom en och samma grupp. Sammanlagt avdrag enligt detta stycke får inte överstiga återstående bruttointäkt av den verksamhet till vilken avdraget hänför sig.
Avdrag får inte ske för sådan ränta på återbäringsmedel som tillkommer försäkringstagare.
Såsom nettointäkt av försäkrings- Såsom nettoimtäkt av försäkringsrörelse, som drivits av inländsk rörelse, som drivits av inländskt skadeförsäkringsanstalt, an- skadeförsäkringsföretag. anses Överskottet av försäkringsrörel- ses överskottet av försäkringsrörelsen. Vid överskottets beräkning får sen. avdrag från bruttointäkten göras för ökning av posten försäkringstekniska skulder för egen räkning och, i den utsträckning som närmare anges nedan, för avsättning till vissa fonder.
Vid beräkning av överskottet av Vid beräkning av överskottet av försäkringsrörelse, som drivits av in- försäkringsrörelse, som drivits av inländsk skadeförsäkringsanstalt, får ländskt skadeförsäkringsföretag, får från bruttointäkten avdrag göras från bruttointäkten avdrag göras förutom för driftkostnader, som av- förutom för driftkostnader, som avses i 29§ kommunalskattelagen, för ses i 23§ kommunalskattelagen, för avgifter och bidrag, som utgivits till avgifter och bidrag, som utgivits till kommun, förening eller samman- kommun, förening celler sammanslutning och som avser att under- slutning och som avser att understödja verksamhet med syfte att stödja verksamhet med syfte att förebygga skador, vilka faller inom förebygga skador, vilka faller inom ramen för den av anstalten bedrivna ramen för den av företaget bedrivna rörelsen, för ökning av försäkrings- rörelsen, för ökning av försäkringstekniska skulder för egen räkning, tekniska skulder för egen räkning, 150
för ökning av säkerhetsrescerv, för för ökning av säkerhetsreseryv samt utbetald återbäring eller verkställd för utbetald återbäring och verkpremicåterbetalning, för avsättning ställd premieåterbetalning. till sådan regleringsfond, som av trafikförsäkringsanstalt bildas enligt gällande villkor och föreskrifter för utövande av — trafikförsäkringsrörelse, ävensom för ökning av utjämningsfonderna, i den mån denna ökning inte överstiger vinsten på själva försäkringsrörelsen. Denna vinst skall beräknas enligt trettonde-femtonde styckena.
Vinsten utgör, om ej annat följer av fjortonde och femtonde stvckena, skillnaden mellan
å ena sidan summan av följande inkomstposter, nämligen:
a) försäkringstekniska skulder för egen räkning vid årets ingång,
b) säkerhetsreserv vid årets ingång.
ec) premieinkomst för egen räk- Hing,
d) fyra procent ränta på posterna a och b;
å andra sidan summan av följande utgiftsposter, nämligen:
e) utbetalningar för egen räkning för försäkringsfall,
f) utgiven vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning,
g) förvaltningskostnader för egen räkning oavsett om de är avdragsgilla i skattehänseende,
h) beräknad hyra för fastighet som tillhör anstalten och ingår i rörelsen,
i) försäkringstekniska skulder för egen räkning vid årets utgång,
j) säkerhetsreserv vid årets utgång.
Från sålunda framräknad vinst skall avräknas ökning av föreskriven regleringsfond för trafikförsäkringsrörelse eller, om fonden nedsatts, tillläggas belopp motsvarande nedsättningen.
Driver anstalt försäkringsrörelse även från fast driftställe i annan stat och är inkomst av rörelse som är hänförlig till det fasta driftstället på grund av avtal för undvikande av dubbelbeskattning undantagen från beskattning här i riket, skall vinsten
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:11 0
vidare minskas med överskott av den genom driftstället bedrivna verksamheten. Uppkommer underskott i sådan verksamhet får till vinsten läggas ett belopp motsvarande underskottet.
Med försäkringstekniska skulder för egen räkning förstäs sådana skulder enligt 7 kap. I $ första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713) (premiereserv, ersättningsreserv, skadebehandlingsreserv och tilldelad återbäring) minskade med värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet.
Med säkerhetsreserv förstås den Med säkerhetsreserv förstås den reserv skadeförsäkringsanstalt för reserv skadeförsäkringsföretag får redovisa enligt en av regeringen el- redovisa enligt en av regeringen eller efter regeringens bemyndigande ler efter regeringens bemyndigande av försäkringsinspektionen = fast- av försäkringsinspektionen = fastställd normalplan. ställd normalplan.
Med premicinkomst, förvaltningskostnader m.m. för egen räkning förstås anstaltens premieinkomst, förvaltningskostnader m.m. minskade med återförsäkringsgivares andelar.
Med utjämningsfond förstås fond, som enligt bolagsordningen eller, i fråga om sådant ömsesidigt bolag på vilket försäkringsrörelselagen inte äger tillämpning, stadgarna för bolaget får användas endast till att helt eller delvis täcka förlust på själva försäkringsrörelsen samt efter sådan disposition kvarstående förlust på rörelsen i dess helhet i den mån inte nämnda bolagsordning eller stadgar föreskriver förlusttäckning genom ianspråktagande av andra till framtida förfogande avsatta medel.
Minskning av försäkringstekniska Minskning av försäkringstekniska skulder för egen räkning, av säker- skulder för egen räkning, av säkerhetsreserv och av särskild reservfond hetsreserv, av regleringsfond för traför ömsesidig försäkringsanstalt för fikförsäkring och av minskning av husdjursförsäkring och reglerings- utjämningsfonderna skall anses som fond — för — trafikförsäkringsanstalt intäkt. Sker ändring av bolagsordävensom minskning av utjämnings- ningen, varigenom företaget får rätt fonderna skall anses som intäkt. att på annat sätt än ovan sagts dispo- Sker ändring av bolagsordningen, nera en den 1 januari 1929 befintlig varigenom anstalten får rätt att på utjämningsfond, för vilken bestämannat sätt än ovan sagts disponera melser om inskränkt dispositionsrätt en den 1 januari 1929 befintlig ut- funnits, eller utjämningsfond, som jämningsfond, för vilken bestämel- bildats efter nämnda dag. skall fonser om inskränkt dispositionsrätt den anses härigenom undergå funnits, eller utjämningsfond, som minskning med hela det belopp varbildats efter nämnda dag, skall fon- till den uppgick före ändringen. den anses härigenom undergå minskning med hela det belopp vartill den uppgick före ändringen. [NS
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Utöver vad ovan stadgas får avdrag inte ske för avsättning till omedelbar eller framtida vinstutdelning till försäkringstagare.
Bestämmelserna 1 detta moment Bestämmelserna i detta moment om inländsk livförsäkringsanstalt om inländskt livförsäkringsföretag har motsvarande tillämpning på för- har motsvarande tillämpning på försäkringsrörelse som utländsk liv- säkringsrörelse som utländskt försäkringsanstalt drivit här i livförsäkringsföretag drivit riket. här i riket.
Beträffande — försäkringsrörelse, Beträffande — försäkringsrörelse, som här drivits av utländsk som här drivits av utländskt skadeförsäkringsanstalt, an- skadeförsäkringsföretag, anses som här i riket skattepliktig net- ses som här i riket skattepliktig nettointäkt ett belopp motsvarande två tointäkt ett belopp motsvarande två procent av anstaltens premieinkomst procent av företagets premieinkomst av här bedriven transportförsäk- av här bedriven försäkringsrörelse. rings- och sjökaskoförsäkringsrö- Med premicinkomst förstäs bruttorelse samt två procent av anstältens beloppet av årets försäkringsprepremieinkomst av annan här bedri- mier, dvs. utan avdrag för återförven försäkringsrörelse. Med premie- säkringspremier. inkomst förstås bruttobeloppet av årets försäkringspremier, dvs. utan avdrag för återförsäkringspremicr.
Blir det på grund av bestämmel- Blir det på grund av bestämmelserna I detta moment nödvändigt att serna i detta moment nödvändigt att dela upp intäkt eller avdrag mellan dela upp intäkt eller avdrag mellan olika delar av en försäkringsanstalts olika delar av ett försäkringsföretags verksamhet, skall fördelningen av verksamhet, skall fördelningen av intäkten eller avdraget göras på skä- intäkten eller avdraget göras på skäligt sätt. "ligt sätt.
7 mom.” Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ckonomisk förening och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består i att ät föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda bostäder i hus, som ägs av föreningen eller bolaget. Som bostadsförening eller bostadsaktiebolag anses även ckonomisk förening eller aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i att tillhandahälla föreningens medlemmar eller bolagets delägare garage eller annan för deras personliga räkning avsedd gemensam anordning i byggnad som ägs av föreningen eller bolaget.
Har annan fastighet tillhört bo- Har fastighet tillhört bostadsförestadsförening eller bostadsakticbo- ning eller bostadsaktiebolag skall sålag skall såsom intäkt av fastigheten som intäkt av fastigheten tas upp ett tas upp ett belopp motsvarande för belopp motsvarande för helt år räkhelt år räknat tre procent av fastig- nat tre procent av fastighetens taxehetens taxeringsvärde året näst före ringsvärde året näst före taxeringstaxeringsäret. Är taxeringsvärde året. Är taxeringsvärde inte åsatt för inte åsatt för äret näst före taxerings- året näst före taxeringsåret, beräkåret, beräknas intäkten på grundval nas intäkten på grundval av fastigheav fastighetens värde, uppskattat en- tens värde, uppskattat enligt de ligt de grunder, som gällt för åsät- grunder, som gällt för åsättande av tande av taxeringsvärde för året näst taxeringsvärde för året näst före taxföre taxeringsåret. ceringsåret.
Senaste lydelse 1985:822.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I fråga om fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt andra stycket, får avdrag inte göras för andra omkostnader än för ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld.
Inkomsten får beräknas enligt bokföringsmässiga grunder på sätt anges i punkt I första stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928:370), dock endast i den män annat inte följer av vad som stadgas angående inkomstberäkningen i andra och tredje styckena. Har skattskyldig för visst beskattningsår beräknat inkomst av annan fastighet enligt bokföringsmässiga grunder, skall den skattskyldige även för nästföljande beskattningsår beräkna inkomsten enligt sådana grunder.
Vad som sägs i detta moment skall även gälla i fråga om fastighet, vilken tillhört bolag. förening eller stiftelse. som av bostadsstyrelsen (statens byggnadslånebyrå) eller länsbostadsnämnden erkänts såsom allmännyttigt bostadsföretapg. Vidare får regeringen efter ansökan medge att vad som sägs i detta moment skall gälla i fråga om fastighet som tillhört annat företag under förutsättning att
1. företagets verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i att äga och förvalta bostadsfastigheter samt
2. företaget bedriver sin verksamhet enligt principer liknande dem som gäller för allmännyttiga bostadsföretag.
Regeringens medgivande får återkallas om omständigheterna ger anledning till det.
Vad som enligt punkt 10 av anvis- Äger fastigheten del i sådan samningarna till 24 §, punkt 2 a andra fällighet som avses i 41a§ kommustycket av anvisningarna till 36 §, nalskattelagen (1928:370) skall faspunkterna I, 2 och 4 av anvisning- tighetens andel av samfällighetens arna till 41.a $ kommunalskattelagen taxeringsvärde inräknas i underlaget gäller för fastighet som avses i 24§ 2 för intäktsberäkningen enligt andra mom. samma lag skall även gälla för stycket i de fall där samfälligheten utfastighet som avses i detta moment. gör en särskild taxeringsenhet. Vi-
dare skall som intäkt tas upp dels så-
dan inkomst som avses i punkt 2 av
anvisningarna till nyssnämnda para-
graf i den mån den utgörs av avkast-
ning av kapital. och överstiger 300
kronor, dels sådan utdelning som av-
ses i punkt 4 av anvisningarna till
samma paragraf.
8 mom.!" Har en kooperativ förening av vinsten av sin kooperativa verksamhet lämnat rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp eller försäljningar, medges avdrag för denna utdelning.
En kooperativ förening, vars hu- En kooperativ förening har också vudsakliga verksamhet avser rörelse, rätt till avdrag för utdelning som
Senaste lydelse 1987:1149. 154
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90):110
har också rätt till avdrag för utdel- lämnas i förhållande till inbetalda inning som lämnas i förhållande till in- satser enligt lagen (1987:667) om betalda — insatser — enligt lagen ekonomiska föreningar. I fråga om (1987:667) om ekonomiska för- andra insatser än förlagsinsatser cningar. I fråga om andra insatser än medges emellertid inte avdrag till förlagsinsatser medges emellertid den del det utdelade beloppet tillfalinte avdrag till den del det utdetade ler nägon som enligt 7§ 8 mom. inte beloppet tillfaller någon som enligt är skattskyldig för utdelningen. Av- 78 8 mom. inte är skattskyldig för ser denna del av utdelningen högst utdelningen. Avser denna del av ut- 10 procent av utdelningen på annat delningen högst 10 procent av utdel- än förlagsinsatser är dock utdelningen på annat än förlagsinsatser är ningen i sin helhet avdragsgill. dock utdelningen i sin helhet avdragsgill.
Är en ekonomisk förening direkt Är en ekonomisk förening direkt
eller indirekt centralorganisation för eller indirekt centralorganisation för kooperativa föreningar, vilkas verk- kooperativa föreningar, har centralsamhet huvudsakligen avser rörelse, organisationen — även om den inte är har centralorganisationen — även om kooperativ enligt — tionde—tolfte den inte är kooperativ enligt styckena nedan — rätt till avdrag för tionde — tolfte styckena nedan — rätt utdelning på förlagsinsatser. Är förtill avdrag för utdelning på förlagsin- eningen ett förvaltningsföretag ensatser. Om centralorganisationens ligt 7§ 8 mom. andra stycket skall verksamhet huvudsakligen avser rö- det avdragsgilla beloppet minskas relse medges avdrag vid beräkning av med den del av utdelningen som förinkomst härav. I annat fall medges anlett frikallelse från skattskyldighet avdrag vid beräkning av inkomst av enligt nämnda stycke. kapital. Är föreningen ctt förvaltningsföretag enligt 7§ 8 mom. tredje stycket skall det avdragsgilla beloppet minskas med den del av utdelningen som föranlett frikallelse från skattskyldighet — enligt — nämnda stycke.
Avdrag för utdelning får göras i Avdrag för utdelning skall avse endast en förvärvskälla och skall det räkenskapsår som utdelningen avse det räkenskapsär som utdel- hänför sig till. ningen hänför sig till.
Avdrag medges endast om föreningen visar att förutsättningar för avdrag föreligger. Yrkande om avdrag skall göras på särskild blankett enligt formulär som riksskatteverket fastställer.
Sparbank får göra avdrag för bidrag till sparbankernas säkerhetskassa. Sparbankernas säkerhetskassa får göra avdrag för utdelning till sparban-
kerna.
Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag får göra avdrag för belopp, som avsatts till reservfond, i den mån avsättningen är nödvändig för att uppbringa fonden till ett belopp motsvarande två procent av inrättningens skulder. Hypoteksförening får göra avdrag för belopp, som avsatts till reserveller säkerhetsfond, i den mån avsättningen är nödvändig för att uppbringa fonden till ett belopp motsvarande två och en halv procent av föreningens skulder.
in
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har reserv- eller säkerhetsfond som avses i åttonde stycket satts ned skall om avdrag för fondavsättningen har medgetts — ett belopp motsvarande det nedsatta beloppet tas upp som intäkt.
En ekonomisk förening är i beskattningshänseende att anse såsom kooperativ, om den är öppen och i sina angelägenheter tillämpar lika rösträtt.
För att en förening skall anses vara öppen fordras inte bara att den enligt sina stadgar är berättigad att när som helst anta nya medlemmar, utan också att den faktiskt visar sig villig att anta till medlem var och en. som är bosatt inom föreningens verksamhetsområde eller tillhör dess angivna verksamhetskrets. förbinder sig att följa föreningens stadgar och beslut och som därjämte skäligen kan antas komma att som medlem bidra till förverkligandet av föreningens i stadgarna angivna syfte. Den omständigheten, att styrelsen eller annat föreningsorgan äger rätt att pröva inträdesansökningarna och avvisa sådana sökande. som inte besitter nu nämnda kvalifikationer för medlemskap, betar inte föreningen dess egenskap av öppen. I det fall att en förening säljer till utomstående kan den som regel inte utan att förlora sin öppna karaktär vägra att motta som medlem någon som kan visa, att han brukar köpa förnödenheter genom föreningen. Anser föreningens styrelse emellertid, att vederbörande köpare på grund av rent personliga förhållanden inte kan beviljas medlemskap — i en stor förening, som säljer till utomstäende, är det omöjligt att i varje fall inskränka försäljningen till personer, som skulle vara önskvärda som medlemmar — så bör föreningen för att anses såsom öppen ha skyldighet att i ekonomiskt hänseende jämställa honom med medlem, det vill säga ge honom samma återbäring på köpta varor som medlem erhäller. "Kooperativa föreningars centralorganisationer är att anse såsom Öppna, även om inträde beviljas blott sådana lokala föreningar, som fyller av centralorganisationen uppställda krav på stadgar, skötsel och ekonomisk soliditet, och även om endast ett enda företag inom varje område antas såsom medlem. Vad angår kravet på lika rösträtt så berövas en centralorganisation inte dess kooperativa karaktär, om rösträtten bland dess förstahandsmedlemmar, föreningarna, utövas efter föreningarnas medlemsantal.
9 mom.!! Har svenskt aktiebolag eller svensk ckonomisk förening upptagit län som löper med ränta vars storlek är helt eller delvis beroende av företagets utdelning eller av dess vinst (vinstandelslän), medges avdrag för räntan i den utsträckning som anges nedan.
För sådan ränta på vinstandelslån För sådan ränta på vinstandelslån som inte är beroende av det lånta- som inte är beroende av det läntagande företagets utdelning eller gande företagets utdelning eller vinst får företaget avdrag enligt be- vinst får företaget avdrag enligt bestämmelserna i 22, 25, 29, 36 och stämmelserna i 23 § kommunalskat- 39 §§ kommunalskattelagen telagen (1928:370). (1928:370).
Ränta, vars storlek är beroende Ränta, vars storlek är beroende av företagets utdelning eller vinst av företagets utdelning eller vinst (rörlig ränta), anses som avdragsgill (rörlig ränta), anses som avdragsgill omkostnad för företaget i den för- omkostnad för företaget endast unvärvskälla vari det lånade kapitalet der förutsättning att har nedlagts endast under förutsättning att
"Senaste lydelse 1985:308.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
a) länet har utbjudits till teckning på den allmänna marknaden eller b) ensamrätt eller företrädesrätt b) ensamrätt eller företrädesrätt
till teckning av lånet har lämnats nå- till teckning av lånet har lämnats någon som inte äger aktier eller ande- gon som inte äger aktier eller andelar i det låntagande företaget och lar i det låntagande företaget och inte har sådan intressegemenskap inte har sådan intressegemenskap med företaget som avses i punkt I av med företaget som avses i punkt I av anvisningarna till 438 eller i 57§ anvisningarna till 43§ kommunal- 3 mom. kommunalskattelagen skattelagen samt — såvitt gäller fåsamt — såvitt gäller fåmansföretag mansföretag som avses i punkt 14 av som avses i 35§ Ia mom. kommu- anvisningarna till 32§ kommunalnalskäattelagen — inte heller är före- skattelagen — inte heller är företagstagsledare i företaget eller närstå- ledare i företaget eller närstående ende till sådan företagsledare eller till sådan företagsledare eller till aktill aktie- eller andelsägare i företa- tie- eller andelsägare i företaget eller get eller
c) aktierna eller andelarna i det låntagande företaget är noterade på svensk börs eller föremål för liknande notering här i riket och företrädesrätt till teckning av länet har lämnats aktie- eller andelsägarna i företaget i förhållande till deras innehav av aktier eller andelar.
I fall som avses i tredje stycket c) I fall som avses i tredje stycket c skall det låntagande företaget dock skall det låntagande företaget dock som intäkt i den förvärvskälla vari som intäkt få upp ett belopp motsvadet lånade kapitalet har nedlagts rande det sammanlagda värde som uppta ett belopp motsvarande det genom företrädesrätterna kan anses sammanlagda värde som genom ha tillförts aktie- eller andelsägarna. företrädesrätterna kan anses ha till- Beloppet tas till beskattning vid förts aktie- eller andelsägarna. Be- taxeringen för det beskattningsår loppet tas till beskattning vid taxe- under vilket teckningen av lånet har ringen för det beskattningsår under avslutats. vilket teckningen av länet har avslutats.
På ansökan av läntagande företag får riksskatteverket, under förutsättning, att lånevillkoren med hänsyn till omständigheterna vid lånets upptagande får antas ha bestämts på affärsmässig grund, besluta att rörlig ränta skall anses som avdragsgill omkostnad för företaget utan hinder av att rätt till teckning av lånet har förbehållits person eller personer som äger aktier eller andelar i företaget. Beslut av riksskatteverket i fråga som här avses får inte överklagas.
Är det låntagande företaget sä- Är det läntagande företaget så-
dant fåmansföretag som avses i 35 § dant fåmansföretag som avses i la mom. kommunalskattelagen, punkt 14 av anvisningarna till 32§ gäller - oberoende av bestämmel- kommunalskattelagen, gäller — obeserna i tredje och fjärde styckena — roende av bestämmelserna i tredje att rörlig ränta, som utbetalas till ak- och fjärde styckena — att rörlig tie- eller andelsägare eller företags- ränta, som utbetalas till aktie- eller ledare i företaget eller dem närstå- andelsägare eller företagsledare i ende personer eller någon som på företaget eller dem närstående perannan grund har intressegemenskap soner eller någon som på annan med företaget, inte är avdragsgill. grund har intressegemenskap med
företaget, inte är avdrapsgill.
Uttrycken företagsledare och när- Uttrycken företagsledare och närstående personer har den innebörd stående personer har den innebörd 157
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
som anges I 355 I amom. kommu- som anges I punkt I4 av anvisningnalskattelagen. arna till 32§ kommunalskattelagen.
Har svenskt aktiebolag utgivit skuldebrev förenat med optionsrätt till nyteckning eller köp av aktie medges bolaget ej avdrag för skillnaden mellan emissionspriset och skuldebrevets marknadsvärde.
10 mom.! Avkastning av till- 10 mom. Vid inkomstberäkgångar ingående i aktiefond utgör in- ningen för ett investmentföretag gälkomst av kapital för fonden. ler, utöver vad som följer av övriga
Aktiefond får göra avdrag för ut- bestämmelser i denna lag,
delning på andel i fonden såsom för 1. att hänsyn inte tas till vinst eller ränta på gäld. Avdraget skall anses förlust vid avvttring av aktier och belöpa på det räkenskapsår vartill ut- andra värdepapper som avses i 27§ delningen hänför sig även om utdel- I mom., ningen utbetalas till andelsägarna 2. ull som intäkt tas upp 2 procent först under därpå följande räken- för år räknat av värdet vid ingången skapsår. uv beskauningsåret av egendom som
uvses i 27§ I mom...
3. utt avdrag får göras för utdel-
ning som företaget har beslutat för
beskattningsåret, dock inte med så
stort belopp att det föranleder under-
skott.
Med investmentföretag avses ett
svenskt aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening som uteslutande
eller så gott som uteslutande förvaltar
värdepapper eller likartad lös egen-
dom och vars uppgift väsentligen är
att genom ett välfördelat värdepap-
persinnehav erbjuda aktie- eller an-
delsägare riskfördelning och vari ett
stort antal fysiska personer äger uk-
tier eller andelar.
Vad som föreskrivits för invest-
mentföretag gäller också för aktie-
fonder. För aktiefonder utgör intäk-
ten enligt första stycket 2 dock 1,5
procent.
(3 § tredje stycket)
Har bolag eller annan juridisk 12 mom. Har bolag eller annan person för ekonomisk verksamhet juridisk person för ekonomisk verksitt säte i utlandet, men utövas den samhet sitt säte i utlandet, men utverkliga ledningen av företaget här i övas den verkliga ledningen av föreriket, skall företaget enligt denna lag taget här i riket, skall företaget enbetraktas som svensk ekonomisk ligt denna lag betraktas som svensk förening, såvida företaget, direkt el- ekonomisk förening, såvida företaler genom förmedling av juridisk get, direkt eller genom förmedling person, huvudsakligen ägs eller på av juridisk person, huvudsakligen annat därmed jämförligt sätt inne- ägs eller på annat därmed jämförligt has av svenska fysiska personer och sätt innehas av svenska fysiska perföretagets verksamhet väsentligen soner och företagets verksamhet väbestår i förvaltning av eller handel sentligen består i förvaltning av eller
Senaste lydelse 1984:1061.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
med värdepapper eller annan där- handel med värdepapper eller annan med likartad lös egendom. därmed likartad lös egendom.
I 3 mom. Ett fåmansföretag har inte rätt till avdrag för kostnad för anskaffande av egendom, hyra eller annan ersättning för lokal eller nedskrivning av lånefordran i den mån ett motsvarande belopp skall beskattas som intäkt av tjänst enligt punkt 14 första, andra, femte eller sjunde stycket av anvisningarna till 328 kommunalskattelugen (1928:370). I fråga om ersättning för lokal gäller dock vad nu sagts endast i den mån ersättningen överstiger murknadsmässig ersättning.
I fall som avses i punkt I4 fjärde Stycket första meningen av anvisningarna till 32§ kommunalskattelagen sker uttagsbeskattning av fåmansföretaget om inte tredje meningen i stycket är tillämplig. Uttagsbeskattning sker även i fall som avses i sjätte Stycket i anvisningspunkten.
(anv. till 41 § p. 1 fjärde stycket, tredje meningen KL) Avdrag för tantiem eller liknande Avdrag för tantiem eller liknande ersättning från fåmansföretag till fö- ersättning från fåmansföretag till företagsledare eller honom närstående retagsledare eller företagsledare närperson får dock åtnjutas först under stående person får åtnjutas först undet år då ersättningen har betalats ut der det år då ersättningen har betaeller blivit tillgänglig för lyftning. lats ut eller blivit tillgänglig för lyftning.
14 mom. I fråga om juridiska personer utom dödsbon medges avdrag för förlust vid avyttring av tillgång som avses i 27§ I mom. endast mot vinst vid avyttring av sådan tillgång. Uppkommer underskott behandlas det vid taxeringen för det närmast följande beskattningsåret som förlust vid avyttring av tillgång som avses I första meningen.
Begränsningen i första stycket gäller inte om innehavet av den avyttrade tillgången betingats av verksamhet som bedrivs av den skattskyldige eller av företag som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå den skattskyldige nära. Den gäller inte heller om ett sådant företag som avses i7§ 8 mom. tredje stycket avytt-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
rat uktie eller andel med röstetal som
anges i det nämnda stycket vid a. [8 § lagen (1960:63) om förlustavdrag]
Ett aktiebolag, som är fåmans- I S mom. Ett aktiebolag, som är företag vid ingången av förluståret fåmansföretag vid utgången av be- (ingångsdagen) eller vid utgången av skattningsåret (utgångsdagen) eller det beskättningsår för vilket taxering vid ingången av det närmast föreskall ske (utgångsdagen), har inte gående beskattningsåret (ingångsdarätt till förlustavdrag om gen), har inte rätt till avdrag för un-
derskott som avses i 26 § kommunal-
1. aktier med mer än hälften av 1. aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget på utgångsdagen röstetalet i bolaget på utgångsdagen ägs av en person som på ingängsda- ägs av en person som på ingångsda-
gen inte ägde aktier med så stor an- gen inte ägde aktier med så stor an-
deli röstetalet eller del i röstetalet eller
2. aktier med mer än hälften av 2. aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget på utgångsdagen röstetalet i bolaget på utgängsdagen ägs av två eller flera personer som ägs av två eller flera personer som inte ägde dessa aktier på ingångsda- inte ägde dessa aktier på ingångsdagen. gen.
Aktier som förvärvats genom Aktier som förvärvats genom emission med lika rätt för aktie- emission med lika rätt för aktieägarna anses vid tillämpning av ägarna anses vid tillämpning av första stycket 2 ha ägts vid den tid- första stycket 2 ha ägts vid den tidpunkt då aktieägaren förvärvade de punkt då akticägaren förvärvade de aktier som utgör grunden för hans aktier som utgör grunden för hans förvärv genom emissionen. förvärv genom emissionen.
Med ägare till aktier avses fysisk Med ägare till aktier avses fysisk person som — direkt eller genom för- person som — direkt eller genom förmedling av juridisk person — äger el- medling av juridisk person — äger eller på därmed jämförligt sätt inne- ler på därmed jämförligt sätt innehar aktierna. har aktierna.
Vid bedömningen av ägarförhål- Vid bedömningen av ägarförhållandena i ett bolag skall landena i ett bolag skall
I. den som är aktieägare på in- I. den som är aktieägare på ingängsdagen och samtliga närstående gångsdagen och samtliga närstående till denne anses som en enda ägare till denne anses som cen enda ägare
och och
2. aktier, som förvärvats av någon 2. aktier, som förvärvats av någon som såväl på ingångsdagen som vid som såväl på ingångsdagen som vid förvärvstillfället var företagsledare i förvärvstillfället var företagsledare i bolaget, anses ha ägts av denne även bolaget, anses ha ägts av denne även på ingångsdagen. på ingångsdagen.
Som närstående räknas föräldrar. Som närstående räknas föräldrar, far- och morföräldrar, make, av- far- och morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make samt komling eller avkomlings make samt syskon eller syskons make eller av- syskon eller syskons make eller avkomling. Med make avses även ef- komling. Med make avses även efterlevande make och med avkom- terlevande make och med avkomling även styvbarn och fosterbarn. ling även styvbarn och fosterbarn. Förhållandena vid förvärvstillfället Förhållandena vid förvärvstillfället 160
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
är avgörande för om en person skall är avgörande för om en person skall anses som närstående. anses som närstående.
Har bolaget inte bedrivit någon Har bolaget inte bedrivit någon verksamhet på ingängsdagen får rät- verksamhet på ingångsdagen får rätten till förlustavdrag bedömas med ten till avdrag bedömas med hänsyn hänsyn till ägarförhållandena vid till ägarförhållandena vid den tidden tidpunkt under förluståret då punkt under det närmast föregående verksamheten påbörjades. beskattningsåret då verksamheten
påbörjades.
Vad som sägs om aktiebolag och Vad som sägs om aktiebolag och aktier i sådana bolag gäller också be- aktier i sådana bolag gäller också beträffande ekonomiska föreningar träffande ekonomiska föreningar och andelar i sådana föreningar. och andelar i sådana föreningar.
Beteckningarna = fåmansföretag Beteckningarna — fåmansföretag och företagsledare i fämansföretag och företagsledare i fåmansföretag har den betydelse som anges i 35 § har den betydelse som anges i punkt lamom. sjunde stycket a) samt åt- I4 av anvisningarna till 32 § kommutonde stycket kommunalskattelagen nalskattelagen. (1928:370).
[95 lagen (1960:63) om förlustavdrag]
Förvärvar en juridisk person — di- 16 mo m. Förvärvar en juridisk rekt eller genom förmedling av dot- person — direkt eller genom förmedterföretag — aktier i sådan omfatt- ling av dotterföretag — aktier i sådan ning att förvärvaren får ett bestäm- omfattning att förvärvaren får ett mande inflytande i ett aktiebolag, bestämmande inflytande i ett aktiesom inte är fåmansföretag enligt 35 § bolag, som inte är fåmansföretag enlamom. sjunde stycket a kommu- ligt punkt 14 av anvisningarna till nalskattelagen (1928:370), går aktie- 32§ kommunalskattelagen bolaget miste om rätten till avdrag (1928:370), går aktiebolaget vid för förlust som uppkommit före för- taxeringen för det beskattningsår då värvet om det inte är uppenbart att förvärvet sker miste om rätten till avförvärvaren genom förvärvet får en drag för underskott som avses i 26§ tillgång av verkligt och särskilt värde kommunalskattelagen om det inte är med hänsyn till dennes rörelse eller uppenbart att förvärvaren genom kapitalförvaltning. Den som äger cl- förvärvet får en tillgång av verkligt ler på därmed jämförligt sätt inne- och särskilt värde med hänsyn till har aktier med mer än hälften av dennes rörelse eller kapitalförvaltröstetalet 1 bolaget anses ha ett be- ning. Den som äger eller på därmed stämmande inflytande i detta. Vad Jämförligt sätt innehar aktier med som sägs om aktiebolag och aktier i mer än hälften av röstetalet i bolaget sådana bolag gäller också beträf- anses ha ett bestämmande inflyfande ekonomiska föreningar och tande i detta. Vad som sägs om akandelar i sådana föreningar. tiebolag och aktier i sådana bolag
gäller också beträffande ekono-
miska föreningar och andelar i så-
dana föreningar.
Har förlust uppkommit i ett all- Föranleder en överlåtelse av akmännyttigt bostadsföretag, går före- tier eller andelar i ett allmännyttigt taget miste om rätten till avdrag för bostadsföretag eller annan ändring i förlusten om en överlätelse av aktier fråga om företaget att godkännandet eller andelar i företaget eller annan som allmännyttigt bostadsföretag
11 Riksdagen 1989/90. Saml. 1: Nr 110 Del I
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ändring i fråga om företaget föranle- skall återkallas har företaget vid der att godkännandet som allmän- taxeringen för det beskattningsår då nyttigt bostadsföretag skall återkal- ändringen inträffade inte rätt till avlas. Vad nu har sagts om allmännyt- drag för underskott som avses i 26§ tigt bostadsföretag gäller också före- kommunalskattelagen. Vad nu har tag som efter medgivande av rege- sagts om allmännyttigt bostadsföreringen har tillämpat samma metod tag gäller också företag som efter vid inkomstbeskattningen som de medgivande av regeringen har tillallmännyttiga bostadsföretagen. lämpat samma metod vid inkomstbeskattningen som de allmännyttiga bostadsföretagen.
I mom. Till intäkt av kapital räknas löpande avkastning, vinster och annan intäkt som härrör från egendom, i den mån intäkten inte är att hänföra till näringsverksamhet. Till intäkt av kapital hör bland annat
ränta på banktillgodohavanden, obligationer och andra fordringar,
utdelning på aktier och andelar,
vinst (realisationsvinst) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och åtaganden enligt uvtal om optioner och terminer samt andra därmed jämförliga förpliktelser,
ersättning vid upplåtelse av privatbostad,
lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 19 § kommunalskattelagen (1928:370).
Att utdelning och vinst vid försäljning av aktier i vissa fall skall hänföras till inkomst av tjänst framgår av 12 mom. :
Gäller i fråga om en tillgång att vinst vid en avyttring skall tas upp som intäkt av kapital och inträffar i samma ägares hand en händelse som medför att vederlaget eller vinst vid en avvttring i stället skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet (karaktärsbyte) sker beskattning som om tillgången hade avyttrats för ett vederlag motsvarande marknadsvärdet (avskattning). Tillgången anses härefter ha anskaffats vid karaktärsbytet för marknadsvärdet. På den skattskyldiges yrkande sker dock inte av-
Senaste lydelse 1984:1061.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skattning. I sådant fall behåller tillgången sitt anskaffningsvärde.
2 mom. Från intäkt av kapital får uvdrag göras för omkostnader för in- ' täkternas förvärvande samt för ränteutgift och förlust (realisationsförlust) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och sådana förpliktelser som anges i Il mom., iden mån inte annat anges i 30 § femte stycket, allt under förutsättning att avdrag inte skall görus från intäkt av näringsverksamhet.
Om ränteutgifterna överstiger ränteintäkterna med mer än 100 000 kronor eller — om den skattskyldige inte fyllt 18 år eller fråga är om dödsbo som behandlas som handelsbolag — 10 000 kronor medges dock avdrag med endast 70 procent av det överskjutande beloppet om inte annät framgår av tredje stycket eller 4 mom. andra stycket. Till ränteintäkter hänförs därvid inte löpande uvkastning på tillgångar som avses i 27§ I mom.
Delägare i fåmansföretag, som avses i 12 mom. nionde stycket, får göra fullt avdrag för ränteutgifter utöver vad som följer av föregående stycke, med högst så stor procent av den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktierna eller andelarna och lämnade ovillkorliga kapitaltillskott som svarar mot statslåneräntan vid beskuttningsårets ingång med tillägg av fem procentenheter. Som anskuffningskostnad räknas även arvs- och gåvoskatt som den skattskyldige har betalat i anledning av förvärv av aktierna eller andelarna. Har aktierna eller andelarna förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall anskaffningskostnaden beräknas med tillämpning av 24§ I mom. tredje stycket.
Avdrag för — reulisationsförlust medges med 70 procent av förlusten, i den mån inte annat anges i 27§ 5 mom. eller 29 § 2 mom. (39 § I mom. andra stycket KL) Fysisk person får göra avdrag för Förvaltningskostnader får dras av förvaltningskostnader endast till den endast till den del de överstiger 1000 del dessa överstiger 1000 kronor un- kronor under beskattningsäret. 163 der beskattningsåret.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
(anv. till 36 § KL p. 5) Avdrag är icke i något fall medgi- Avdrag medges inte för utgifter för vet för utgifter för inköp av lottsed- inköp av lottsedlar eller för andra lar eller för andra liknande insatser i liknande insatser i lotteri. lotteri.
3 mom. För privatbostadsfastighet och privatbostad, som avses 158 kommunalskattelagen — (1928:370), beräknas inte något förmånsvärde för eget brukande.
Intäkt av upplåtelse av privatbostadsfastighet och av privatbostad samt av avyttring av alster eller naturtillgångar från sådan fastighet skall tas upp som intäkt av kapital. Detsamma gäller intäkt av uthyrning av bostadslägenhet som innehas med hyresrätt.
Från intäkt som avses i andra stycket medges uvdrag med 4000 kronor för varje privatbostadsfastighet, privatbostad eller hyreslägenhet. Vid upplåtelse medges härutöver avdrag med belopp, som i fråga om småhus som innehas med äganderätt uppgår till 20 procent av hyresintäkten och i övriga fall motsvarar den del av upplåtarens hyra eller avgift som belöper på det som uthyrts. Vid beräkning av avdragsgill avgift bortses från sådana inbetalningar till föreningen eller bolaget som är att anse som kapitaltillskott och beaktas övriga inbetalningar endast till den del de överstiger utdelning som skett på annat sätt än i förhållande till innehavda andelar i föreningen eller aktier i bolaget. Avdrag medges inte med högre belopp än som följer av detta stycke även om de faktiska kostnaderna varit högre. Avdraget får inte överstiga intäkten i fråga.
Vad som sägs i detta moment gäller inte när intäkten enligt punkt I4 femte stycket av anvisningarna till 32§ kommunalskattelagen skall beskattas som intäkt av tjänst. Bestämmelserna i tredje stycket tillämpas inte heller i andra fall, när upplåtelse skett till den skattskyldiges eller honom närståendes arbetsgivare. I dessa fall medges skäligt avdrag för kostnud som den skattskyldige fått 164 vidkännas på grund av upplåtelsen.
(anv. till 39§ KL p. 3 andra stycket)
Med kapitaltillskott menas dels Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning & insats i för- medlems inbetalning på insats i föreningen och delägares inbetalning å eningen och delägares inbetalning aktie dels ock sådan ytterligare inbe- på aktie dels ock sådan ytterligare talning av medlem eller delägare, inbetalning av medlem eller delsom är avsedd att inom föreningen ägare, som är avsedd att inom föreller bolaget användas för fondering ceningen eller bolaget användas för såsom genom kapitalavbetalning då fondering såsom genom kapitalavskuld eller genom ny-, till- eller om- betalning på skuld eller genom ny-, byggnad eller därmed jämförlig för- till- eller ombyggnad eller därmed bättring av fastigheten eller genom jämförlig förbättring av fastigheten annan stadigvarande kapitalplace- eller genom annan stadigvarande ring. Där lägenhet är upplåtn med kapitalplacering. Där lägenhet är hyresrätt och säledes icke med bo- upplåten med hyresrätt och således stadsrätt eller liknande besittnings- icke med bostadsrätt eller liknande rätt, skall dock icke någon del av hy- besittningsrätt, skall dock icke nåresavgitften anses säsom kapitaltill- gon del av hyresavpiften anses såskott. Verkställes fondering inom som kapitaltillskott. Verkställes fonförening eller bolag. utan att det dering inom förening eller bolag, framgår vilka medel därför använ- utan att det framgår vilka medel därdas, skola i första hand anses för för användas, skall i första hand anfondering använda andra medel än ses för fondering använda andra memedlemmarnas eller delägarnas in- del än medlemmarnas eller delägarbetalningar under beskattningsäret nas inbetalningar under beskatteller de under året influtna hyrorna ningsäret eller de under året influtna för lägenheter. som varit uthyrda till hyrorna för lägenheter, som varit utandra än medlemmar eller delägare i hyrda till andra än medlemmar eller denna deras egenskap. Vad därefter delägare 1 denna deras egenskap. återstår av det till fondering an- Vad därefter återstär av det till fonvända beloppet skall fördelas på dering använda beloppet skall fördenämnda inbetalningar och hyror ef- las på nämnda inbetalningar och hyter deras inbördes storlek. och skall ror efter deras inbördes storlek, och vad därvid belöper på de inbetal- skall vad därvid belöper på de inbeningar, som verkställts för de med talningar, som verkställts för de med bostadsrätt eller liknande besitt- bostadsrätt eller liknande besittningsrätt upplåtna lägenheterna, an- ningsrätt upplätna lägenheterna, anses såsom kapitaltillskott. ses såsom kapitaltillskott.
(anv. till 258 KL p. 9 andra stycket)
Beräknar skattskyldig intäkt av an- Ingick egendom som utgör privatnan fastighet enligt 24§ 2 mom. men bostadsfastighet eller privatbostad har den skattskyldige för året före be- före ingången av beskattningsåret i skattningsåret beräknat intäkten en- näringsverksamhet medges avdrag ligt 24§ I mom. eller 2§ 7 mom. la- för skuldränta som erlagts före ingen (1947:576) om statlig inkomst- gången av det aktuella beskattningsskatt med tillämpning av bokförings- året till den del räntan belöper på bemässiga grunder, skall avdrag för be- skattningsåret eller senare. Avdrag skattningsåret medges för gäldränta, medges inte för sådan del av en räntesom har betalats det föregående året betalning under beskattningsåret som men upptagits som utgående fordran belöper på tid dessförinnan. Motsvaför det året, medan å andra sidan av- rande fördelning skall ske i fråga om drag inte skall medges för gäldränta inkomsträntor och hyresinkomster.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
som betalas under beskattningsåret men har redovisats som utgående skuld för det föregående äret.
Har privatbostadsfastuighet del i samfällighet, som avses i 41 a§ kommunalskattelagen —(1928:370), tas som intäkt av kapital upp dels sådan intäkt som avses i punkt 2 av anvisningarna till paragrafen i den mån den utgör avkastning av kapital och överstiger 300 kronor, dels sådan utdelning som avses i punkt 4 av anvisningarna till samma paragraf. (anv. till 39§ KL p. 5) Avdrag såsom för ränta får göras 4 mom. Avdrag såsom för ränta vid återbetalning av sådant statligt får göras vid återbetalning av sådant bidrag som avses i punkt 7 av anvis- statligt bidrag som avses i punkt 3 av ningarna till 24§. Avdrag fär inte gö- anvisningarna till 198 kommunalras med större belopp än som tidi- skattelagen (1928:370). Avdrag får gare har avräknats från eriagd ränta. inte göras med större belopp än som tidigare har avräknats från erlagd ränta.
Vid räntefördelning enligt punkt 16 av anvisningarna till 22§ kommunalskattelagen får avdrag göras som för ränta med samma belopp som skall tas upp som intäkt i näringsverksamhet enligt anvisningspunkten. En skattskyldig som är berättigud till sådant avdrag får, utöver vad som följer av 2 mom. andra stycket, göra fullt avdrag för ränteutgifter med högst ett belopp som motsvarar statslåneräntan vid årets ingång multiplicerad med reduceringen av värdet på fastigheter och andra tillgångar enligt 6§ andra stycket lagen (1990:000) om skatteutjämningsreserv eller, såvitt gäller delägare i handelsbolag, punkt 16 tredje stycket av anvisningarna till 22§ kommunalskattelagen. Gränsen för full avdragsrätt får dock inte höjas med större belopp än räntefördelningsbeloppet.
Med ränteutgift jämställs även tomträttsavgäld och vederlag vid återberalning av lån i förtid. Motsvarande gäller för sådan ränteförmån som enligt punkt 10 av anvisningarna till 32§ nyss nämnda lag skall anses som betald ränta.
5 mom. I fråga om till vilket be-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skattningsår en inkomst eller utgift
skall hänföras tillämpas bestämmel-
serna i 41§ andra stycket och punkt 4
av anvisningarna till 41 § kommunal-
skattelagen (1928:370), om inte an-
nat föreskrivs i denna lag. Ränta på
sådan bankräkning där räntan gott-
Skrivs insättaren den 31 december an-
ses som tillgänglig för lyftning denna
dag.
Bestämmelserna i 9 mom. andra
och tredje styckena tillämpas också i
fråga om förvärv av rätt till ränta. (418 tredje stycket KL)
I fråga om inkomst av annan fus- 6 mom. Beträffande ränta som tighet som inte skall beräknas enligt har erlagts i förskott gäller att avbokföringsmässiga grunder samt in- drag inte medges för den del av ränkomst av kapital gäller beträffande tan som belöper på tid efter beskattränta som har erlagts i förskott att ningsärets utgång. För ränta som enavdrag inte medges för den del av ligt denna bestämmelse inte fått dras räntan som belöper på tid efter be- av omedelbart medges avdrag med skattningsårets utgång. För ränta lika stora belopp för år räknat under som enligt denna bestämmelse inte återstoden av den tid som förskottskunnat dras av omedelbart medges betalningen har avsett. avdrag med lika stora belopp varje år under återstoden av den tid som förskottsbetalningen har avsett.
Räntekompensation för upplupen
men inte förfallen ränta som utgår
vid överlåtelse av fordran, behandlas
inte som räntetntäkt eller ränteutgift
utan medräknas i vederlaget respek-
tive anskaffningsvärdet för ford-
ringen vid beräkning av realisations-
vinst.
7 mo m. Utdelning från aktiebo-
lag eller ekonomisk förening, som ut-
går i förhållande till inköp eller för-
säljningar eller efter därmed jämför-
lig grund, är skattefri, när utdel-
ningen endast innebär en minskning
ilevnadskostnader. (anv. till 338 KL p. 8)
Har skattskyldig på grund av sitt Har skattskyldig på grund av sitt innehav av aktier i svenskt aktiebo- innehav av aktier i svenskt aktiebolag eller andelar i svensk ekonomisk lag eller andelar i svensk ekonomisk förening erhållit företrädesrätt till förening, erhållit företrädesrätt till teckning av sådant av företaget upp- teckning av sådant av företaget upptaget vinstandelslån som avses i 2§ taget vinstandelslån som avses i 2§ 9 mom. lagen (1947:576) om statlig 9 mom. skall, om han utnyttjar föreinkomstskatt skall, om han utnyttjar trädesrätten, det värde som genom företrädesrätten, det värde som ge- företrädesrätten kan anses ha tillnom företrädesrätten kan anses ha förts honom inte anses utgöra intäkt 167
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tillförts honom inte anses utgöra in- av kapital. täkt av kapital. Avvitrar han däremot företrädesrätten, skall det vederlag hun erhåller för denna rätt upptas som sådan intäkt.
(anv. till 3883 KL p. 2 fjärde stycket)
Annan utdelning från bostads- Annan utdelning från sådan boförening eller bostadsaktiebolag än i stadsförening eller sådant bostadsandra och tredje styckena sägs, som aktiebolag som avses i2§ 7 mom. än icke utgått i förhållande till inne- i form av bostad eller annan förmån havda andelar eller aktier, räknas så- av fastighet räknas såsom intäkt av som intäkt av kapital för medlem- kapital för medlemmen eller delägamen eller delägaren, om och i den ren, även om den inte utgått i förhålmän utdelningen överstiger sådana lande till innehavda andelar eller akpå beskattningsåret belöpande av- tier, om och i den mån utdelningen gfter och andra inbetalningar till överstiger sådana på beskattningsföreningen eller bolaget, vilka icke året belöpande avgifter och andra äro att anse som kapitaltillskott. inbetalningar till föreningen eller
bolaget. som inte enligt bestämmel-
serna i 3 mom. femte stycket är att
anse som kapitaltillskott. (38§ I mom, andra och fjärde styckena KL)
Till intäkt av kapital tåknas även 8 mom. Till utdelning räknas vad vad som i samband med ideell för- som i samband med ideell förenings cnings upplösning, medlems avgång upplösning, medlems avgång ur förur föreningen e.d. utskiftas till med- ceningen e.d. utskiftas till medlem utlem utöver inbetald insats. över inbetald insats.
Såsom utdelning från svensk ecko- Säsom utdelning från svensk ekonomisk förening anses jämväl vad nomisk förening anses jämväl vad som vid föreningens upplösning ut- som vid föreningens upplösning utskiftats till medlem utöver inbetald skiftats till medlem utöver inbetald insats. dock att vid upplösning ge- insats, dock att vid upplösning gcenom fusion. som avses i 2§ 4 mom. nom fusion, som avses i 2§ 4 mom. första stycket lagen (1947:576) om första stycket, såsom utdelning i instatlig inkomstskatt, såsom utdelning tet fall skall anses större belopp än I intet fall skall anses större belopp som motsvarar vad medlemmen erän som motsvarar vad medlemmen hållit kontant eller eljest i annat än erhållit kontant eller eljest i annat än andelar i den övertagande förandelar i den övertagande för- eningen. eningen.
(anv. till 38§ KL p. 3 första stycket)
Beträffande avkastning — av 9 mom. Beträffande avkastning svenska aktier är huvudregeln att, av svenska aktier är huvudregeln att där utdelningen inte utgör intäkt av densamma tas upp som intäkt för jordbruksfastighet, fastighet som av- den som var ägare av kupongen eller ses i 24§ I mom. eller rörelse, den- av annan anledning hade rätt till utsamma tas upp som intäkt av kapital delningen. när denna blev tillgänglig för den som var ägare av kupongen för lyftning. eller av annan anledning hade rätt till utdelningen, när denna blev till- 168 gänglig för lyftning.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
(38§ I mom. tredje stycket KL.)
För den, som genom köp. byte el- För den, som genom köp, byte eller därmed jämförligt avtal förvärvat ler därmed jämförligt avtal förvärvat rätt till utdelning å svensk aktie eller rätt till utdelning på svensk aktie elå andel i svensk aktiefond eller cko- ler på andel i svensk aktiefond eller nomisk förening eller i utländskt bo- ekonomisk förening eller i utländskt lag eller utländsk aktiefond, skall så- bolag eller utländsk aktiefond, skall som intäkt upptagas endast det be- såsom intäkt upptagas endast det belopp, varmed utdelningen eller. om lopp, varmed utdelningen eller, om förvärvaren i sin tur överlåtit rätten förvärvaren i sin tur överlåtit rätten till utdelning, den därvid erhållna till utdelning, den därvid erhållna valutan överstigit det vid förvärvet valutan överstigit det vid förvärvet utgivna vederlaget för rätten till ut- utgivna vederlaget för rätten till utdelning. delning.
(anv. till 38§& KL p. 3 femte och sjätte styckena)
Har däremot rätten till utdelning å Uppkommer i sådant fall fråga om Svensk aktie genom köp, byte eller avdrag för vederlag som utgivits för därmed jämförligt avtal överlåtits förvärv av rätt till utdelning vid mer utan samband med överlåtelse av ak- än ett utdelningstillfälle, skall vedertien, bliva, såsom framgår av 38§ laget anses belöp på de olika utdel- I mom., särskilda regler tillämpliga. ningsposterna enligt fördelning på Därest 1 sådant fall fråga uppkom- dessa med hänsyn till periodens mer om avdrag för vederlag som ut- längd och under iakttagande att, i givits för förvärv av rätt till utdelning den mån på viss utdelningspost belövid mer än ett utdelningstillfälle, pande vederlag ej kunnat utnyttjas skall vederlaget anses belöpa på de såsom avdrag från denna, det återolika utdelningsposterna enligt för- stående beloppet får avräknas på delning äå dessa med hänsyn till pe- närmast följande utdelningspost elriodens längd och under iakttagande ler utdelningsposter. Avser förväratt, i den mån på viss utdelningspost vet rätt till utdelning under obebelöpande vederlag ej kunnat ut- stämd tid, bör, om ej särskilda skäl nyttjas såsom avdrag från denna, det föranleder till annat, vederlaget aväterstående beloppet må avräknas å räknas under en period av tio är. närmast följande utdelningspost eller utdelningsposter. Avser förvärvet rätt till utdelning under obestämd tid, bör, om ej särskilda skäl föranleda till annat, vederlaget avräknas under en period av tio är.
Vad som gäller utdelning dä svensk Vad som gäller utdelning på aktie skall äga motsvarande tillämp- svensk aktie skall äga motsvarande ning beträffande utdelning 4 andel i tillämpning beträffande utdelning svensk aktiefond eller ekonomisk på andel i svensk aktiefond eller förening, aktie eller annan andel i ekonomisk förening, aktie eller anutländskt bolag eller utländsk aktie- nan andel i utländskt bolag eller utfond. ländsk aktiefond.
(anv. till 38§ KL p. 5 och 6)
Vad som gäller om utdelning från 10 mom. Vad som gäller om ututländskt bolag skall även tillämpas delning från utländskt bolag skall på utdelning från annan utländsk ju- även tillämpas på utdelning från an-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ridisk person. Sådan utdelning skall nan utländsk juridisk person. Sådan dock inte beskattas i den mån del- utdelning skall dock inte beskattas i ägare 1 utländsk juridisk person en- den mån delägare i utländsk juridisk ligt punkt 10 andra stycket av anvis- person enligt punkt 10 andra stycket ningarna till 53§ har beskattats för av anvisningarna till 53 § har beskatden del av den utländska personens tats för den del av den utländska vinst som belöper på delägaren. Ut- personens vinst som belöper på deldelning från dödsbo efter person, ägaren. Utdelning från dödsbo efter som vid sitt frånfälle inte varit bosatt person, som vid sitt frånfälle inte vaeller stadigvarande vistats här i ri- rit bosatt eller stadigvarande vistats ket, till i Sverige bosatt delägare av här i riket, till i Sverige bosatt delinkomst, som förvärvats under den ägare av inkomst, som förvärvats tid delägarna suttit i oskift bo — men under den tid delägarna suttit i oskift givetvis ej utskiftning av den avlid- bo — men givetvis ej utskiftning av nes efterlämnade tillgångar — skall den avlidnes efterlämnade = tillhär i riket bli föremål för beskatt- gängar — skall här i riket bli föremål ning. Från denna föreskrift medde- för beskattning. Från denna förelas likväl ett undantag i 54 § första skrift meddelas likväl ett undantag i stycket e. 7§ 9mom.
I samband med utdelning på andel I samband med utdelning på andel 1 bolag i utländsk stat tillgodoföres i i bolag i utländsk stat tillgodoföres i vissa fall utdelningsmottagaren sär- vissa fall utdelningsmottagaren särskilt belopp (skattetillgodohavande) skilt belopp (skattetillgodohavande) som betalas ut genom den utländska som betalas ut genom den utländska statens försorg inom ramen för ett statens försorg inom tamen för ett system för nedsättning av skatt på system för nedsättning av skatt på utdelad bolagsvinst. Exempel på så- utdelad bolagsvinst. Exempel på sådant — skattetillgodohavande — är dant — skattetillgodohavande = är ”avoir fiscal” i Frankrike och ”tax ”avoir fiscal” i Frankrike och ”tax credit” i Storbritannien. Vad som credit” i Storbritannien. Vad som gäller om utdelning från utländskt gäller om utdelning från utländskt bolag skall tillämpas även på skatte- bolag skall tillämpas även på skattetillgodohavande. tillgodohavande.
(anv. till 41 § KL p. 5)
Skattetillzodohavande som avses i Sådant skattetillgodohavande hänpunkt 6 av anvisningarna till 38 § förs till samma beskattningsår som hänföres till samma beskattningsår den utdelning på vilken skattetillgosom den utdelning på vilken skatte- dohavandet är grundat. tillgodohavandet är grundat.
(anv. till 38§ KL p. 9)
Har egendom avyttrats mot ve- 11 mom. Har egendom avyttrats derlag i form av en livsvarig livränta mot vederlag i form av en livsvarig som ingått i vinstberäkning enligt livränta som ingått i vinstberäkning punkt 3 av anvisningarna till 35§. enligt 24§ 5 mom., skall det årliga skall det årliga vederlaget anses ut- vederlaget anses utgöra ränta till så göra ränta till så stor del som fram- stor del som framkommer vid tillkommer vid tillämpning av tabellen lämpning av tabellen i 32 § 2 mom. 1 32§ 2mom. med utgångspunkt i kommunalskattelagen (1928:370) mottagarens älder. Är livräntan be- med utgångspunkt i mottagarens ålroende av flera personers liv på så der. Är livräntan beroende av flera sätt att den upphör vid den först av- personers liv på så sätt att den upp- 170
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lidnes död, tillämpas tabellen med hör vid den först avlidnes död, tillutgångspunkt i den äldstes ålder. lämpas tabellen med utgångspunkt i Skall livräntan däremot utgå till den den äldstes ålder. Skall livräntan sist avlidnes död, tillämpas tabellen däremot utgå till den sist avlidnes med utgångspunkt i den yngstes ål- död, tillämpas tabellen med utder. Om den person vars ålder är be- gängspunkt i den yngstes ålder. Om stämmande vid tillämpningen av ta- den person vars ålder är bestämbellen har avlidit och livräntan skall mande vid tillämpningen av tabellen fortsätta att utgå under viss tid, till- har avlidit och livräntan skall fortfämpas tabellen med utgångspunkt i sätta att utgå under viss tid, tillämden ålder den avlidne skulle ha upp- pas tabellen med utgångspunkt i den nått under beskattningsåret. ålder den avlidne skulle ha uppnått
under beskattningsåret.
Har egendom avyttrats mot ett Har egendom avyttrats mot ett med livränta jämförligt periodiskt med livränta jämförligt periodiskt vederlag och skall utöver ett fast år- vederlag och skall utöver ett fast årligt belopp även utgå tillägg som till ligt belopp även utgå tillägg som till sin storlek är beroende av föränd- sin storlek är beroende av förändringar i det allmänna prisläget eller ringar i det allmänna prisläget eller liknande förhållande skall tillägget liknande förhållande skall tillägget anses som ränta. anses som ränta.
(anv. till 39§ KL p. 7)
Belopp som enligt punkt 9 av an- Belopp som enligt detta moment visningarna till 38 § anses som ränta anses som ränta skall för utgivaren skall för utgivaren anses som gäld- anses som skuldränta. ränta enligt I mom.
12 mo m. Överstiger utdelningen
på aktier i ett fåmansföretag så stor
procent av den skattskyldiges an-
skaffningskostnad för aktierna och
lämnade ovillkorliga kapitaltillskott
som svarar mot statslåneräntan vid
beskuttningsårets ingång med tillägg
av fem procentenheter, skall över-
skjutande belopp tas upp som intäkt
av tjänst. Har aktierna förvärvats på
annat sätt än genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång, skall an-
skaffningskostnaden beräknas med
tillämpning av 24§ I mom. tredje
Stycket.
Understiger utdelningen visst år
det högsta belopp som på grund av
första stycket får tas upp som intäkt
av kapital, ökas det belopp som se-
nare år får tas upp som intäkt av ka-
pital i motsvarande mån (sparad ut-
delning). Belopp som svarar mot
kvarstående sparad utdelning läggs
för varje år till anskaffningskostna-
den vid beräkning enligt första
stycket. 171
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid avyttring av aktier i ett fåmansföretag skall hälften av den del av realisationsvinsten som överstiger kvarstående sparad utdelning tas upp som intäkt av tjänst.
Bestämmelserna i första—tredje styckena gäller även under de närmaste tio åren efter det att ett företag upphört att vara fåmansföretag i fråga om utdelning eller realisationsvinst på aktier som den skattskyldige eller någon honom närstående ägde när företaget upphörde att vara fåmunsföretag eller har förvärvat med stöd av sådana aktier.
Bestämmelserna i första—tredje styckena tillämpas endast om den skattskyldige eller någon honom närstående varit verksam i företaget i betvdande omfattning under någon del av den senaste tioårsperioden. Bestämmelserna gäller dock även om den skattskyldige eller den honom närstående under någon del av den senaste tioårsperioden varit verksam i ett annat fåmansföretag, som bedriver samma eller likartad verksamhet, under förutsättning att denna verksumhet inte påbörjades senare än tio år efter det att verksamheten i det först avsedda företaget upphörde.
Om den skattskyldige visar att utomstående i betydande omfattning äger del i företaget och har rätt till utdelning, skall bestämmelserna i första—tredje styckena inte tillämpas, om inte särskilda skäl föreligger. Härvid beaktas även förhållandena under den senaste tioårsperioden. Med utomstående avses sådana personer på vilka bestämmelserna i första—tredje styckena till följd av femte stycket inte skall tillämpas. I fråga om realisationsvinst tillämpas reglerna inte heller i den mån den skattskyldige visar att vinsten med hänsyn till gjorda löneuttag, antalet anställda, företagets verksamhet och tillgångar samt övriga omständigheter inte är hänförlig till den skattskyldiges eller någon honom närståendes arbetsinsats.
Om den skattskyldiges make el- 172
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ler — såvitt gäller skattskyldig under 18 år — förälder är eller under någon del av den senaste tioårsperioden har varit verksam i företaget i betydande omfattning och om den skattskyldiges — beskattningsbara — förvärvsinkomst, med bortseende från det belopp som enligt bestämmelserna i första—tredje styckena skall tas upp som intäkt av tjänst, understiger makens eller förälderns beskattningsbara förvärvsinkomst, skall vid beräkning enligt 10% av skatt på tjänsteintäkten den skattskyldiges beskattningsbara förvärvsinkomst, innan tjänsteintäkten beaktas, anses motsvara makens eller förälderns beskattningsbara förvärvsinkomst.
Med verksamhet eller innehav av aktier i ett fåmansföretag likställs verksamhet eller aktieinnehav i ett annat företag inom samma koncern.
Vad som förstås med fåmansföretag och närstående framgår av punkt I4 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370). Vid bedömningen av om ett fåtal personer äger aktierna i ett fåmansföretag skall dock sådana delägare anses som en person, som själva eller genom någon närstående är eller under någon del av den senaste tioårsperioden har varit verksamma i företaget i betydande omfattning.
Vad som i detta moment sägs om aktier i ett fåmansföretag gäller också andelar i ett sådant företag. Med aktier och andelar likställs andra sådana av företaget utgivna finansiella instrument som avses i 27§ I mom.
13 mom. Avslutas verksamheten i en förvärvskälla inom inkomstslaget näringsverksamhet och uppkommer underskott i förvärvskällan vid taxeringen för det år då verksamheten upphör, får uvdrag för underskottet ske enligt vad som gäller för realisationsförlust vid närmast följande tuxering eller, om den skattskyldige yrkar det, denna och de två närmast därefter följande taxeringarna. Rätt till avdrag föreligger inte i den mån underskottet beror på att tillgångar
elier tjänster tagits ut ur förvärvskäl-
lan utan att uttagsbeskattning skett.
Rätt till avdrag för underskott före-
ligger inte i fråga om självständig nä-
ringsverksamhet i utlandet eller när
den skattskyldiges verksamhet i ett
handelsbolag upphör genom att an-
delen överlåts.
Bestämmelserna i anvisningarna
till 26§ — kommunalskattelagen
(1928:370) tillämpas också i fall som
avses i första stycket.
14 mom. Vad som återstår av in-
täkt av kapital efter avdrag utgör in-
komst av kapital.
Uppkommer underskott vid be-
räkningen medges skattereduktion
enligt 2§ 4mom. uppbördslagen
(1953:272).
4 814
Från det sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22§, avdrag göras för underskott i förvärvskälla med de begränsningar som anges i 46§ I mom. andra-femte styckena kommunalskattelagen — (1928:370). Vad som sägs i tredje stycket av nyssnämnda moment gäller dock inte ifråga om svenskt aktiebolag vurs aktier noteras på börs eller är föremål för liknande notering eller i fråga om dotterföretag till sådant bolag.
Vidare medges avdrag för vinstdelningsskatt som hur påförts den skattskyldige under året före taxeringsåret.
Skattskyldig som har varit bosatt Skattskyldig som har varit bosatt här i riket under hela beskattnings- här i riket under hela beskattningsåret eller del av detta, får avdrag för året eller del av detta, får avdrag för periodiskt understöd. egenavgifter, periodiskt understöd, egenavgifter, försäkringspremier m.m. i den om- försäkringspremier m.m. i den omfattning som anges i 46 § kommunal- fattning som anges i 46 § kommunalskattelagen. skattelagen (1928:370).
Att avdrag inte är medgivet för underskott som uppkommit före eller i samband med vissa företagsöverlåtelser framgår av 2§ 5 mom.
Senaste lydelse 1986:1114. 174
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 äs
Sammanlagda beloppet av den Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika skattskyldiges inkomster av näringsförvärvskällor, minskat i förekom- verksamhet och tjänst, minskat i mande fall med sådant avdrag som förekommande fall med sådant avavses I 4 och 4a§§ utgör taxerad drag som avses i 4§, utgör taxcrad inkomst. förvärvsinkomst.
Den taxerade inkomsten avrundas Den taxerade förvärvsinkomsten nedåt, för skattskyldig som avses i avrundas nedåt, för fysiska personer 108 I mom. till helt hundratal kro- och dödsbon till helt hundratal kronor och för annan skattskyldig till nor och för annan skattskyldig till helt tiotal kronor. | helt tiotal kronor.
6§
I mom." Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger, såframt ej annat föreskrivs i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut. varom i 20 och 21 §§ sägs:
a) fysisk person: a) fysisk person:
för inkomst som avses I denna lag dels för inkomst som avses 1 denna enligt de grunder som anges i 53§ lag enligt de grunder som anges i I mom. a kommunalskattelagen 53§ I mom. a kommunalskattelagen (1928:370) sarnt, såvitt avser tid un- (1928:370), der vilken han ej varit bosatt här i ri- dels såvitt avser tid under vilken ket, för inkomst genom utdelning på han ej varit bosatt här i riket, andelar 1 svenska ekonomiska för- för inkomst genom utdelning på eningar; andelar i svenska ekonomiska för-
eningar:
för löpande inkomster som hänför
sig till privatbostadsfastighet och pri-
vatbostad här i riket;
för vinst vid avyttring av fastighet
här i riket eller av egendom som av-
ses i 26 § och som innefattar nyttjan-
derätt till ett hus eller del av ett hus
här t riket;
för vinst vid avyttring dels av aktier
och andelar i andra svenska aktiebo-
lag, handelsbolag och ekonomiska
föreningar än sådana som avses i 2§
7 mom., dels av konvertibla skulde-
brev och konvertibla vinstandelsbe-
vis som utgivits av svenska aktiebo-
lag, dels av sådana av svenska aktie-
bolag utfästa optionsrätter som avser
rätt till nyteckning eller köp av aktie
och blivit utfästa i förening med skul-
debrev och dels optioner och termi-
ner som avser något av nu nämnda fi-
nansiella instrument, om överlåtaren
Senaste lydelse 1981:1000. laSenaste lydelse 1989:1040.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vid något tillfälle under de tio kalen-
derår som närmast föregått det år då
avvitringen skedde haft sitt egentliga
bo och hemvist här i riket eller studig-
varande vistats här;
b) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, samfund, stiftelser, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, dock sävitt gäller sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast om samfälligheten taxcrats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet eller regleringssamfällighet:
för all inkomst, som av dem här i riket eller å utländsk ort förvärvats; c) utländska bolag: c) utländska bolag:
för inkomst av här belägen fastig- för inkomst av näringsverksamhet het: som hänför sig till fastighet eller fast
för inkomst av rörelse, som här be- driftställe här i riket; drivits från fast driftställe:
för vinst vid icke yrkesmässig av- för inkomst av näringsverksamhet yttring av fastighet eller rörelse här i vid avyttring av egendom som avses riket eller tillbehör till sådan fastighet 126 § och som innefattar nyttjandeeller rörelse och av egendom som av- rätt till ett hus eller del av ett hus här ses 135 § I amom. kommunalskatte- i riket; lagen och som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket;
för slutlig skatt eller tillkommande skatt. som restituerats. avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxeringar: samt
för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar;
d) andra utländska juridiska personer än utländska bolag:
för inkomst som anges under c med avdrag för delägares inkomst som avses i punkt 10 andra stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen.
I fråga om vad som avses med fast driftställe gäller vad som sägs i punkt 3 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen.
2 m o m.!7 Vanliga handelsbolag, 2 m o m. Vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag. rede- kommanditbolag, enkla bolag, rederier och juridiska personer, som en- rier och juridiska personer, som enligt författning eller på därmed jäm- ligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta an- förligt sätt bildats för att förvalta annan samfällighet än sådan som har nan samfällighet än sådan som har taxerats såsom särskild taxeringsen- taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet eller het och avser marksamfällighet eller regleringssamfällighet, taxeras inte, regleringssamfällighet, taxeras inte, utan deras inkomst hänförs till de utan deras inkomst hänförs till de särskilda delägarnas inkomst med särskilda delägarnas inkomst med belopp. som för en var motsvarar belopp, som för en var motsvarar hans andel av bolagets, rederiets el- hans andel av bolagets, rederiets eller samfällighetens inkomst. Mot- ler samfällighetens inkomst. Motsvarande gäller utländsk juridisk svarande gäller utländsk juridisk person i fråga om inkomst som avses person i fråga om inkomst som avses
Senaste lydelse 1989:1040. 176
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I punkt 10 andra stycket av anvis- i punkt 10 andra stycket av anvis-
ningarna till 53 § kommunalskattela- ningarna till 53 § kommunalskattela-
gen (1928:370). Inte heller skall s.k. gen (1928:370). gruvbolag taxeras, utan i stället skall en var av dess delägare taxeras förden inkomst han åtnjutit av bolagets verksamhet.
3 mom.'!" Staten, landstingskom- 3 mom. Staten, landstingskommuner, kommuner och andra menig- muner, kommuner och andra menigheter frikallas från skattskyldighet heter samt pensionsstiftelser enligt laför all inkomst. gen (1967:531) om tryggande av pen-
Sionsutfästelse m.m. frikallas från skattskyldighet för all inkomst enligt denna lag. 4 mom. !'” Understödsförening som inte bedriver till livförsäkring hänförlig
verksamhet eller som enligt sina stadgar inte får meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1 000 kronor för medlem,
akademier, allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar, samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankommer på sammanslutningarna,
sjömanshus, företagareförening som erhåller statsbidrag, regional utvecklingsfond som avses I förordningen (1978:504) om överförande av vissa uppgifter från företagareförening till regional utvecklingsfond, regleringsförening som avses i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område och i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område,
allmänna försäkringskassor, er- allmänna försäkringskassor, erkända = arbetslöshetskassor, pen- kända arbetslöshetskassor, persosionsstiftelser som uvses i lagen nalstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pen- (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., personalstiftel- sionsutfästelse m.m. med ändamål ser Som avses i sanuna lag med ända- uteslutande att lämna understöd vid mål uteslutande att lämna understöd arbetslöshet. sjukdom eller olycksvid arbetslöshet, sjukdom eller fall, stiftelser som bildats enligt avtal olycksfall, stiftelser som bildats en- mellan organisationer av arbetsgiligt avtal mellan organisationer av vare och arbetstagare med ändamäl arbetsgivare och arbetstagare med att utge avgångsersättning till friändamål att utge avgångsersättning ställd arbetstagare eller främja åttill friställd arbetstagare eller främja gärder till förmån för arbetstagare åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk som blivit uppsagd eller löper risk att bli uppsagd till följd av driftsinatt bli uppsagd till följd av driftsin- skränkning, företagsnedläggelse elskränkning, företagsnedläggelse el- ler rationalisering av företags verkler rationalisering av företags verk- samhet eller med ändamäl att utge samhet eller med ändamål att utge permitteringslöncersättning, bolag permitteringslönecrsättning, bolag eller annan juridisk person som av-
Senaste lydelse 1984:1061. Senaste lydelse 1988:1211. 177
12 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del I
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse eller annan juridisk person som av- ses i lagen (1984:1009) om beslutanses i lagen (1984:1009) om beslutan- derätt för bolag eller annan juridisk derätt för bolag eller annan juridisk person med uppgift att lämna perperson med uppgift att lämna per- mitteringslöneersättning, sådana mitteringslöneersättning, — sådana ömsesidiga försäkringsbolag som avömsesidiga försäkringsbolag som av- ses i lagen om yrkesskadeförsäkring, ses i lagen om yrkesskadeförsäkring,
Allmänna pensionsfonden, Allmänna sjukförsäkringsfonden, Alva och Gunnar Myrdals stiftelse, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m., Bokbranschens Finansieringsinstitut Aktiebolag, Bryggeristiftelsen, Dag Hammarskjölds minnesfond, Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Fonden för industriellt samarbete med u-länder, Fonden för svenskt-norskt industriellt samarbete, handelsprocedurrådet, Jernkontoret och SIS — Standardiseringskommissionen i Sverige, så länge kontorets respektive kommissionens vinstmedel används till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till delägare eller medlemmar, Nobelstiftelsen, Norrlandsfonden, Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam säkerhet, Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland, Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling, Stiftelsen Landstingens fond för teknikupphandling och produktutveckling, Stiftelsen för produktutvecklingscentrum i Göteborg, Stiftelsen Produktionstekniskt centrum i Borås för tekoindustrin- PROTEKO, Stiftelsen Produktutvecklingscentrum i Östergötland, Stiftelsen Småföretagsfonden, Stiftelsen för samverkan mellan Lunds universitet och näringslivet — SUN, Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, Stiftelsen UV-hu-
set, Stiftelsen ÖV-huset, Svenska bibelsällskapets bibelfond, Svenska kyr-
kans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, Svenska Penninglotteriet Aktiebolag, Svenska skeppshypotekskassan, Svenska UNICEF-kommittén, Sveriges exportråd, Sveriges turistråd, TCO:s internationella stipendiefond till statsminister Olof Palmes minne, Aktiebolaget Tipstjänst och Aktiebolaget Trav och Galopp |
frikallas från skattskyldighet för frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av fas- all annan inkomst än inkomst av nätighet. ringsverksamhet som hänför sig till
innehav av fastighet.
Vad som sägs i 6 mom. tredje och Vad som sägs i 6 mom. tredje och femte styckena har motsvarande till- femte styckena har motsvarande tilllämpning i fråga om stiftelse som av- lämpning i fråga om stiftelse som avses i detta moment. Att pensionsstif- ses i detta moment. telse lägger avkastning till kapitalet medför dock skattskyldighet för all inkomst endast om stiftelsen har överskott på kapitalet enligt 15§ lagen (1967:531) om tryggande av pen- Sionsutfästelse m.m.
5 mom.” Ideella föreningar som 5 mom. Ideella föreningar som
uppfyller i fjärde stycket angivna uppfyller i fjärde stycket angivna villkor frikallas från skattskyldighet villkor frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av för inkomst av näringsverksamhet fastighet och rörelse. Sådana för- som inte hänför sig till innehav av eningar är också frikallade från fastighet eller till rörelse. Sådana
Lydelse enligt prop. 1989/90:74. 178
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skattskyldighet för inkomst av fas- föreningar är också frikallade från tighet som tillhör föreningen och skattskyldighet för inkomst som som har använts på sätt anges i 3 hänför sig till innehav av fastighet kap. 4§ fastighetstaxeringslagen som tillhör föreningen och som har (1979:1152) och för sådan inkomst använts på sätt anges i 3 kap. 4§ fasav fastighet och av rörelse som till tighetstaxeringslagen — (1979:1152) huvudsaklig del härrör från verk- och för sådan inkomst som hänför samhet som har naturlig anknytning sig till förvaltningsenhet avseende intill föreningens allmännyttiga ända- nehav av fastighet eller till särskild mål eller av hävd utnyttjas som fi- förvärvsverksamhet avseende rörelse nansieringskälla för ideellt arbete. och som till huvudsaklig del härrör
Övriga inkomster av fastighet, utom från verksamhet som har naturlig
inkomster som avses i 7 mom., och anknytning till föreningens allmänav rörelse utgör således i sin helhet nyttiga ändamål eller av hävd utnyttskattepliktig inkomst för — för- jats som finansieringskälla för ideellt eningen. arbete. Annan inkomst som hänför
sig till innehav av fastighet, utom in-
komst som avses i 7 mom., och till
rörelse utgör således i sin helhet
skattepliktig inkomst för = för-
eningen.
Inkomst som direkt härrör från föreningens ideella verksamhet, t.ex. hyror som en samlingslokalägande förening uppbär på grund av upplåtelse av lokaler för allmännyttigt ändamäl, entréavgifter till idrotts- och kulturevenemang o.d., skall anses ha naturlig anknytning till föreningens ändamål. Detsamma gäller inkomst av verksamhet som utgör ett direkt led i det ideella arbetet, t.ex. om en naturskyddsförening säljer affischer, märken och böcker för att öka intresset för föreningens verksamhet eller om en handikappförening säljer varor avsedda för handikappade personer. Kravet på naturlig anknytning skall ocksä anses uppfyllt om en förenings kommersiella verksamhet har karaktär av service till medlemmarna och andra som deltar i den ideella verksamheten. Detta får exempelvis anses vara fallet om en idrottsförening i mindre skala säljer förfriskningar eller idrottsartiklar i sina klubblokaler. Inkomst av verksamhet, som inte har annat samband med det ideella arbetet än att den skall finansiera detta, skall däremot anses sakna naturlig anknytning till en förenings allmännyttiga ändamål.
Till verksamhet som av hävd utnyttjas för att finansiera ideellt arbete räknas anordnande av bingo och andra lotterier, fester, basarer, försäljningsoch insamlingskampanjer samt sådan biografrörelse som bedrivs av nykterhetsförening eller förening med huvudsakligt ändamål att tillhandahålla allmänna samlingslokaler. Detsamma gäller verksamhet som består i att en förening upplåter reklamutrymme på klubbdräkter eller i föreningens samlingslokaler e.d.
En ideell förening är skattebefriad enligt första stycket om
a) föreningen har till huvudsakligt syfte att — utan begränsning till viss familjs, vissa familjers, föreningens medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen — främja ändamål som anges i 6 mom. eller andra allmännyttiga ändamål, såsom religiösa, välgörande, sociala. politiska, konstnärliga, idrottsliga eller därmed jämförliga kulturella ändamäl,
b) föreningen i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodoser ändamål som anges under a,
ec) föreningen inte vägrar nägon inträde som medlem, om inte med hänsyn
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller föreningens syfte eller annan orsak särskilda skäl motiverar det, samt
d) föreningen bedriver en verksamhet som skäligen svarar mot avkastningen av föreningens tillgångar.
Skattemyndigheten kan efter ansökan medge att förening, som avser att anskaffa fastighet eller annan anläggning avsedd för den ideella verksamheten, skall kunna anses hänförlig under detta moment utan hinder av att föreningen inte uppfyller under fjärde stycket d angivet villkor. Medgivande av detta slag får avse högst fem beskattningsår i följd och kan förenas med villkor om ställande av säkerhet e.d. för den inkomst- eller förmögenhetsskatt som enligt sjunde stycket kan komma att påföras föreningen på grund av taxering för det eller de beskattningsår medgivandet avser. Beslut i anledning av sådan ansökan får överklagas genom besvär hos riksskatteverket. Besvären skall ha kommit in till riksskatteverket inom en månad från det föreningen fick del av det överklagade beslutet. Beslut av riksskatteverket i fråga som avses här får inte överklagas.
Medgivande enligt föregående stycke får lämnas även då en förening avser att genomföra omfattande byggnads-, reparations- eller anläggningsarbeten på en fastighet som brukas av föreningen.
Har förening inte inom föreskriven tid genomfört den investering för vilken medgivande enligt femte eller sjätte stycket lämnats eller har föreningen underlåtit att iaktta annat i sådant beslut angivet villkor, skall föreningen taxeras för de beskattningsår som medgivandet avsett efter de regler som skulle ha gällt om något medgivande inte hade lämnats. I fråga om sådan taxering gäller bestämmelserna i 4 kap. 19-22 §§ taxeringslagen (1990:00) i tillämpliga delar.
Det förhållandet, att en ekonomisk förening med stöd av 148 lagen (1987:668) om införande av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar fått bestå som registrerad förening, utgör inte hinder mot att föreningen vid tilllämpning av denna lag behandlas såsom ideell förening.
Riksskatteverket får, om särskilda skäl töreligger, efter ansökan förklara att förening, som har till huvudsakligt ändamäl att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eHer eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med förening som avses I första stycket. Sådant beslut får, när omständigheterna ger anledning till det, av riksskatteverket återkallas. Beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, får inte överklagas.
6 mom.” Kyrkor, sjukvårdsin- 6 mom. Kyrkor, sjukvårdsinrätträttningar vilkas verksamhet inte be- ningar vilkas verksamhet inte bedrivs i vinstsyfte, barmhärtighetsin- drivs i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar, kapitalsparfonder som rättningar, stiftelser som har till huavses i lagen (1983:590) om alle- vudsakligt ändamål att under sammanssparande, suftelser som har till verkan med militär eller annan mynhuvudsakligt ändamål att under dighet stärka rikets försvar eller att, samverkan med militär eller annan utan begränsning till viss familj, myndighet stärka rikets försvar eller vissa familjer eller bestämda persoatt, utan begränsning till viss familj, ner, främja vård och uppfostran av vissa familjer eller bestämda perso- barn eller lämna understöd för berener. främja vård och uppfostran av dande av undervisning eller utbildbarn eller lämna understöd för bere- ning eller utöva hjälpverksamhet dande av undervisning eller utbild- bland behövande eller främja veten-
"Senaste lydelse 1985:263. 180
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ning eller utöva hjälpverksamhet skaplig forskning samt hushållningsbland behövande eller främja veten- sällskap med stadgar som har fastskaplig forskning samt hushållnings- ställts av regeringen eller myndighet sällskap med stadgar som har fast- som regeringen bestämmer ställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
frikallas från skattskyldighet för frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av fas- inkomst av näringsverksamhet som tighet eller rörelse. inte hänför sig till innehav av fastig-
. het eller till rörelse.
Med kyrka avses en till svenska kyrkan hörande lokalkyrka, domkyrka e.d. i dess egenskap av ägare till viss för svenska kyrkans verksamhet avsedd egendom.
Frågan om skattskyldigheten för stiftelse skall bedömas med hänsyn till det ändamål som tillgodoses i den bedrivna verksamheten.
Stiftelse som i sin verksamhet främjar flera ändamäl anses hänförlig under detta moment, om verksamheten huvudsakligen avser att tillgodose ändamål av sådan beskaffenhet som sägs i första stycket. Detta anses vara fallet, om i verksamheten endast i ringa omfattning främjas ändamål av annan art.
Om stiftelse under längre tid inte bedrivit eller inte kan väntas komma att bedriva verksamhet i en omfattning som skäligen svarar mot avkastningen på stiftelsens tillgångar, är stiftelsen oavsett dess ändamål skattskyldig för all inkomst.
Vad som sägs i 5 mom. nionde stycket har motsvarande tillämpning i fråga om stiftelse.
8 mom.” Svenska aktiebolag 8 mom. Mottagare av utdelning och svenska ekonomiska föreningar från svenskt aktiebolag och svensk frikallas från skattskyldighet för ut- ekonomisk förening är frikallade delning från svenska aktiebolag. från skattskyldighet i den omfattsvenska ekonomiska föreningar och ning som anges nedan. Med utdelutländska bolag i den omfattning ning förstås sådan utdelning som har som anges nedan. uppburits i förhållande till inne-
I det följande förstås med företag havda aktier eller andelar eller som svenskt aktiebolag och svensk ekono- har uppburits efter annan grund misk förening. Med utdelning för- men inte är avdragsgill för det utdestås sädan utdelning på aktie i lande företaget enligt 2§ 8 mom. svenskt aktiebolag eller andel i första stycket. Bestämmelserna i svensk ekonomisk förening som har tredje stycket nedan gäller inte sådan uppburits i förhållande till inne- utdelning på förlagsinsatser. som är havda aktier eller andelar eller som avdragsgill för det utdelande företahar uppburits efter annan grund get. men inte är avdragsgill för det utdelande företaget enligt 28 § mom. första stycket. Bestämmelserna i fjärde-sjätte styckena nedan gäller inte sådan utdelning för förlagsinsatser, som är avdragsgill för det utdelande företaget.
Företag, som uteslutande eller så Svenskt aktiebolag eller svensk gott som uteshuande förvaltar värde- ekonomisk förening som förvaltar papper eller likartad lös egendom värdepapper eller likartad lös egen-
"Senaste lydelse 1989:1040. 181
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
(förvaltningsföretag). är frikallat dom och därutöver inte — direkt eller från skattskyldighet för utdelning i indirekt — bedriver någon eller endast den mån sammanlagda beloppet av obetydlig verksamhet (förvaltningsden utdelning som företaget har upp- företag). är frikallat från skattskylburit under beskattningsåret motsva- dighet för utdelning i den mån samras av utdelning som företaget har manlagda beloppet av utdelningen beslutat för samma beskattningsär motsvaras av utdelning som företaeller, i fråga om investmentföretag, get har beslutat för samma beskattav beslutad utdelning ökad med en ningsår. Som förvaltningsföretag anfjärdedel. Med investmentföretag Ses inte investmentföretag som avses förstås förvaltningsföretag, vars upp- "i2§ l0mom. gift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktie- eller andelsägare riskfördelning och vars aktier eller andelar ägs av ett stort antal fysiska personer.
Företag, som bedriver bunk- eller annan penningrörelse eller sådan rörelse vid sidan av annan verksamhet, är frikallat från skattskyldighet för utdelning på sådan aktie eller andel som innehas som ett led i organisationen av företagets verksamhet till den del denna avser annat än förvaltning av fastighet, värdepapper eller därmed likartad lös egendom.
Företag som bedriver försäkringsrörelse är frikallat från skattskyldighet för utdelning under förutsättning att företaget är skadeförsäkringsanstalt och utdelningen belöper på sådan aktie eller andel som innehas som ett led i organisationen av företagets försäkringsrörelse.
Företag som inte avses i tredje- Svenskt aktiebolag eller svensk femte styckena är frikallat från skatt- ekonomisk förening är med undanskyldighet för utdelning på sådan tag av livförsäkringsföretag, investaktie eller andel som inte utgör om- mentföretag och förvaltningsföretag, sättningstillgång 1 företagets verk- frikallat från skattskyldighet för utsamhet under förutsättning att delning på näringsbetingade aktier
eller andelar. Detsamma = gäller
svensk spurbank och svenskt ömsesi-
digt skadeförsäkringsföretag. Med
näringsbetingad aktie eller andel av-
ses aktie eller andel som inte utgör
omsättningstillgång i företagets
verksamhet under förutsättning att
a) det sammanlagda röstetalet för företagets aktier eller andelar i det utdelande företaget vid beskattningsårets utgång motsvarade en fjärdedel eller mer av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i det utdelande företaget, eller
b) det görs sannolikt att innehavet b) det görs sannolikt att innehavet av aktien eller andelen betingas av av aktien eller andelen betingas av 182
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
jordbruk, skogsbruk eller rörelse verksamhet som bedrivs av företaget som bedrivs av företaget celler av eller av företag som med hänsyn till företag som med hänsyn till ägande- äganderättsförhållanden eller orgarättsförhållanden eller organisato- nisatoriska förhållanden kan anses riska förhällanden kan anses stå det stå det nära. nära.
Skattefrihet enligt sjätte stycket Skattefrihet enligt tredje stycket
föreligger dock inte för utdelning på föreligger dock inte för utdelning på aktie eller andel i förvaltningsföre- aktie eller andel i förvaltningsföretag. om förvaltningsföretaget äger tag eller investmentföretag, om detta mer än enstaka aktier eller andelar äger mer än enstaka aktier eller an-
på vilka utdelning skulle ha varit delar på vilka utdelning skulle ha va-
skattepliktig om aktierna eller ande- rit skattepliktig om aktierna eller anlarna hade ägts direkt av det företag delarna hade ägts direkt av det föresom äger aktien eller andelen i för- tag som äger aktien eller andelen i valtningsföretapet. förvaltningsföretaget eller invest- '
mentltföretaget.
Om särskilda skäl föreligger, kan riksskatteverket medge dels att företag, som inte är förvaltningsföretag enligt tredje stycket men vars verksamhet till inte oväsentlig del består i förvaltning av värdepapper eller därmed likartad lös egendom, skall i beskattningsavseende behandlas som sådant förvaltningsföretag, dels att förvaltningsföretag, som är moderföretag i en koncern och som ombesörjer vissa gemensamma uppgifter för koncernens räkning, inte skall i beskattningshänseende — behandlas som förvaltningsföretag. Riksskatteverkets beslut i fråga som här avses får inte överklagas.
Förvärvar företag aktie eller andel Förvärvar företag aktie eller andel i annat företag och är det inte up- i annat företag och är det inte up-
penbart att det företag som gör för- penbart att det företag som gör för-
värvet därigenom erhåller tillgång värvet därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde med av verkligt och särskilt värde med hänsyn till ägarföretagets rörelse el- hänsyn till ägarföretagets verksamler kapitalförvaltning, föreligger inte het, föreligger inte skattefrihet enligt skattefrihet enligt detta moment för detta moment för utdelning på akutdelning på aktien eller andelen av tien eller andelen av sådana medel sådana medel som vid förvärvet som vid förvärvet fanns hos det utfanns hos det utdelande företaget delande företaget och som inte motoch som inte motsvarar tillskjutet svarar tillskjutet belopp eller inbebelopp eller inbetald insats. Utdel- tald insats. Utdelning anses i första ning anses i första hand gälla andra hand gälla andra medel än sådana medel än sådana som motsvarar till- som motsvarar tillskjutet belopp elskjutet belopp eller inbetald insats. ler inbetald insats.
Riksskatteverket kan på ansökan förklara att svenskt företag skall vara frikallat från skattskyldighet för utdelning på aktie eller andeli utländskt bolag.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Som förutsättning för att en sådan förklaring skall lämnas gäller
a) att utdelningen skulle ha varit skattefri enligt vad som ovan i detta moment sagts för det fall det utdelande bolaget hade varit svenskt och
b) att den inkomstbeskattning som det utländska bolaget är underkastat i den stat där det är hemmahörande är jämförlig med den inkomstbeskattning som skulle ha skett enligt denna lag, om inkomsten hade förvärvats i Sverige av svenskt företag.
Förklaring som nyss sagts får inte lämnas i de fall då skattebefrielse eller nedsättning av skatt kan följa av bestämmelse i överenskommelse enligt 208.
Riksskatteverkets beslut i fråga som här avses får överklagas hos regeringen genom besvär.
8 sn
Skattskyldig fysisk person, som Skattskyldig fysisk person, som har varit bosatt här i riket under be- har varit bosatt här i riket under beskattningsåret, har rätt till statligt skattningsåret, har rätt till statligt grundavdrag från den taxerade in- grundavdrag från den taxerade förkomsten, varvid bestämmelserna i värvsinkomsten, varvid bestämmel- 488 2 och 3 mom. samt 49 § kommu- serna I 48§ 2-4 mom. kommunalnalskattelagen (1928:370) skall till- skattelagen (1928:370) skall tillämlämpas. pas.
Ideell förening, som avses i 7§ 5 mom. första stycket, äger att från den taxerade inkomsten åtnjuta statligt grundavdrag med 15 000 kronor.
I mom.” Skattskyldigs beskatt- Den taxerade förvärvsinkomsten
ningsbara inkomst skull, med beak- minskad med statligt grundavdrag tande av bestämmelserna i I1§, fast- utgör beskattningsbar förvärvsinställas enligt de i 2 och 4 mom. an-' komst. givna grunderna.
2 mom.” För fysisk person, som har varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret, utgörs den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt grundavdrag.
Har den skattskyldiges skatteförmåga varit väsentligen nedsatt under beskattningsåret av sådan anledning, som anges i 50 § 2 mom. andra, tredje eller fjärde stycket kommunalt skattelagen (1928:370), får den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med statligt grundavdrag, med ytterligare avdrag enligt bestämmelserna i nämnda lagrum.
Vad härefter återstår avrundas
"Senaste lydelse 1986:508. "Senaste lydelse 1982:416, "Lydelse enligt prop. 1989/90:74. 184
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
nedät till helt hundratal kronor och utgör beskattningsbar inkomst.
För förening, som äger rätt till grundavdrag enligt 8§, utgöres den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt grundavdrag.
4 mom.” För annan skattskyldig än som [2 mom. avses utgör den tuxerade inkomsten tillika beskattningsbar inkomst.
9 as”
Statlig inkomstskatt utgär i form Statlig inkomstskatt utgår när unav grundbelopp och tilläggsbelopp. derlaget för skatten uppgår till minst Grundbelopp beräknas bara om den 100 kronor. beskattningsbura inkomsten uppgår till minst 100 kronor. Tilläggsbelopp beräknas bara för skattskyldiga som avses [10 § I mom.
Den beskattningsbara inkomsten är underlag för grundbeloppet. Underlaget för tilläggsbelopp fastställs enligt bestämmelserna i 10. $ 3 mom.
I mom.” För fysiska personer För fysiska personer och dödsbon och dödsbon beräknas grundbelopp beräknas statlig inkomstskatt enligt och tilläggsbelopp enligt följande. följande.
Grundbeloppet utgör 100 kronor Skatt på förvärvsinkomst utgör samt: 100 kronor samt 20 procent av den
när beskattningsbar inkomst inte delav den beskattningsbara förvärvsöverstiger 7,5 busenheter: inkomsten som överstiger en skikt-
3 procent av den beskattningsbara gräns på 170 000 kronor vid 1992 års inkomsten; taxering. Vid följande taxeringar
när beskattningsbar inkomst över- uppgår skiktgränsen till skiktgränsen stiger 7,5 basenheter: för föregående taxeringsår multipli-
grundbeloppet för 7,5 basenheter cerad med det jämförelsetal, uttryckt och I0 procent av återstoden. i procent, som anger förhållandet
Tilläggsbeloppet utgör: mellan det allmänna prisläget i okto-
när underlaget för tilläggsbelopp ber andra året före taxeringsåret och enligt 3 mom. inte överstiger 19 bus- prisläget i oktober tredje året före taxenheter: eringsåret med tillägg av två procent-
I4 procent av den del av underlaget enheter. Skiktgränsen fastställs av resom överstiger I4 basenheter; geringen före utgången av andra året
när underlaget överstiger 19 bas- före taxeringsåret och avrundas enheter: nedåt till helt hundratal kronor.
tilläggsbeloppet för 19 busenheter Skatt på kapitalinkomst utgör 30 och 25 procent av återstoden. procent uv inkomsten av kapital en-
ligt 3 § I4 mom.
"Senaste lydelse 1982:416. "Senaste Iydelse 1986:508. SScnaste lydelse 1989:1016.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 a §
För andra skattskyldiga än sådana För andra skattskyldiga än fysiska som avses i 10§ I mom. utgör grund- personer och dödsbon, utgör statlig beloppet 40 procent av den beskatt- inkomstskatt 30 procent av den beningsbara inkomsten. Dock utgör skattningsbara inkomsten. grundbeloppet för familjestiftelser 52 procent av den beskattningsbara inkomsten och för livförsäkringsanstalter såvitt angår försäkringsrörelsen 50 procent av den beskattningsbara inkomsten.
Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.
I mom." Äkta makar. som under beskattningsäret levt tillsammans, taxeras envar för sin inkomst, varvid anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas.
Avdrag, som i 9§ 2mom. andra stycket sägs, beräknas för vardera maken för sig, varvid bestämmelserna i 52§ I mom. andra och tredje styckena kommunalskattelagen tilllämpas.
I mom." Skattskyldig taxeras enligt denna lag i hemortskommunen. Saknar skattskyldig hemortskommun, skall han taxeras i Stockholm.
Vad som förstås med hemorts- Vad som förstås med hemortskommun för fysisk person och kommun för fysisk person och dödsbo följer av 3§ jämförd med dödsbo följer av 2§ I mom. jämfört 665 kommunalskattelagen med 66§ kommunalskattelagen (1928:370). För bolag eller annan (1928:370). För bolag eller annan sammanslutning, som enligt 3§ sammanslutning, som enligt 2 § tredje stycket skall betraktas som 12 mom. skall betraktas som svensk svensk ekonomisk förening, gäller ekonomisk förening, gäller som som hemortskommun den kommun, hemortskommun den kommun, inom vilken den verkliga ledningen inom vilken den verkliga ledningen av företaget utövades den 1 novem- av företaget utövades den I november näst före det år som närmast ber näst före det år som närmast föregått taxeringsäret. föregått taxeringsåret.
För annan juridisk person än som nyss sagts gäller som hemortskommun den kommun, där vederbörande styrelse eller förvaltning den 1 november näst före det år, som närmast föregått taxeringsåret, hade sitt säte eller där syssloman eller ombud vid nämnda tid var bosatt.
"Senaste lydelse 1989:1016. "Senaste lydelse 1986:508. AH Senaste lydelse 1984:1061. 186
Beräkning av realisationsvinst
24§
(anv. till 36§ KL p. 1 första stycket)
Vid beräkning av realisationsvinst I mom. Vid beräkning av realisaskall såsom intäkt tas upp vad som tionsvinst skall såsom intäkt tas upp erhållits för den avyttrade egendo- det vederlag som överenskommits för men med avdrag för försäljningspro- den avyttrade egendomen med avvision och liknande kostnader. Av- drag för försäljningsproviston och
drag får — med iakttagande dock av liknande kostnader. Avdrag får — i
de särskilda föreskrifter som gäller den mån inte annat anges — ske för enligt punkterna 2 a-2 d nedan — ske alla omkostnader för egendomen för alla omkostnader för egendomen (omkostnadsbeloppet), således för (omkostnadsbeloppet). således för erlagd köpeskilling jämte inköpserlagd köpeskilling jämte inköps- provision, stämpelskatt o.d. (inprovision. stämpelskatt o.d. (in- gångsvärdet) och för vad som nedgängsvärdet) och för vad som ned- lagts på förbättring av egendomen lagts på förbättring av egendomen (förbättringskostnad) m.m. I om- (förbättringskostnad) m.m. I om- kostnadsbeloppet får inte inräknas kostnadsbeloppet får inte inräknas utgifter som täckts genom bidrag kostnader som täckts genom bidrag från stat eller kommun eller genom från stat eller kommun eller genom näringsbidrag. näringsbidrag. I fråga om förpliktelser som avses
i3§ 1 mom. skall- om inte annat an-
ges — som intäkt tas upp vad som er-
hållits vid ingåendet av förpliktelsen,
medan avdrag får ske för vad som ut-
givits för upphörandet av förpliktel-
Sen. (35 & 2 mom. tredje stycket KL)
Har avvitrad fastighet förvärvats Har den avyttrade egendomen för-
av den skattskyldige genom arv, tes- värvats av den skattskyldige genom tamente, gåva, bodelning eller annat arv, testamente, gåva, bodelning elfäng som icke är jämförligt med köp ler annat fång som icke är jämförligt eller byte, anses fastigheten förvär- med köp eller byte, anses egendovad genom det köp, byte eller där- men förvärvad genom det köp, byte med jämförliga fång som skett när- eller därmed jämförliga fång som mast dessförinnan. skett närmast dessförinnan. Har den
skattskyldige förvärvat ett finansiellt
instrument som avses i 27§ I mom.
eller 29 § I mom. genom ett sådant
fång, får han som anskaffningsvärde
tillgodoräkna sig ett belopp motsva-
rande det avdrag, som överlåtaren
med tillämpning av den i27§ 2 mom.
angivna genomsnittsmetoden eller
27§ 3 mom. skulle ha fått göra om
han avvttrat instrumentet på överlå-
telsedagen. Motsvarande gäller vid
förvärv av sådan egendom som avses
i 308 fjärde stycket. Har den skatt-
skyldige genom arv, testamente eller
bodelning med anledning av makes 187
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
död förvärvat egendom som har ut-
gjort omsättningstillgång hos den av-
lidne och utgör egendomen enligt be-
stämmelserna i punkt 5 av anvisning-
arna till 21§ kommunalskattelagen
(1928:370) inte omsättningstillgång
hos den skattskyldige gäller — i stället
för vad som stadgas i första me-
ningen — att egendomen skall anses
anskaffad till det bokförda värdet. (35 § 2 mom. fjärde stycket KL)
Vad som sägs om realisationsvinst Vad som sägs om vinstberäkning genom avyttring av fastighet gäller vid avyttring av fastighet gäller oavoavsett om fastigheten är belägen sett om fastigheten är belägen inom inom eller utom riket och äger till- eller utom riket och äger tillämpning lämpning även på tomträtt. ström- även på tomträtt, strömfall och rätfall och rättighet till vattenkraft. tighet till vattenkraft. Om byggnad
finns bestämmelser i 4 § kommunal-
2 m om. Med avyttring av egen-
dom avses försäljning, byte eller där-
med jämförlig överlåtelse av egen-
dom. Med avyttring jämställs det fal-
let att ett finansiellt instrument defini-
tivt förlorar sitt värde genom att det
bolag som givit ut instrumentet upp-
löses genom konkurs eller likvida-
tion. Med avyttring jämställs också
att tiden för utnyttjande av en option
löpt ut utan att optionen har utnytt-
jats. Med avyttring avses däremot
inte utlåning av egendom för blank-
Hing. (anv. till 35 § KL p. 5)
En delägare 1 ett handelsbolag En delägare i ett handelsbolag skall anses ha avyttrat sin andel i bo- skall anses ha avyttrat sin andeli bolaget om andelen inlöses eller bola- laget om andelen inlöses eller bolaget upplöses. get upplöses.
Har andelen övergått till någon Har andelen övergått till någon annan på annat sätt än genom köp. annan på annat sätt än genom köp. byte eller därmed jämförligt fång byte eller därmed jämförligt fång och är det justerade ingångsvärdet och är det justerade ingångsvärdet enligt punkt 2 d av anvisningarna till enligt 28 § negativt, skall beskatt- 36 § negativt, skall beskattning ske ning ske som om andelen avyttrats. som om andelen avyttrats.
(anv. till 35§ KL p. 7)
Inlöses andel i aktiefond eller ut- Inlöses andel i aktiefond eller utskiftas fondens behållna tillgångar skiftas fondens behållna tillgängar till fondandelsägare i samband med till fondandelsägare i samband med att fonden upplöses, skall vid till- att fonden upplöses, skall avvitring lämpning av 3 mom. anses som om av andelen anses ha skett mot vederfondandelsägaren uvyttrat sin andel lag motsvarande vad fondandelsäga- 188
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
mot vederlag motsvarande vad han ren uppbär vid inlösen eller utskiftuppbär vid inlösen eller utskiftning. ning.
Utnyttjas ett finansiellt instrument, som avser teckningsrätt, delrätt, företrädesrätt till teckning av vinstandelslån, köpoption, termin, optionsrätt, konvertibelt skuldebrev eller konvertibelt vinstandelsbevis, för förvärv av aktier eller annan egendom, anses detta inte som en avvttring av det utnyttjade instrumentet. Anskaffningsvärdet för den förvärvade egendomen är summan av anskaffningvärdet för instrumentet och annat vederlag. (anv. till 36 § KL p. 4 fjärde stycket) Avdrag för realisationsförlust på 3 mom. Avdrag medges inte för grund av avyttring av en fastighet till realisationsförlust till följd av att sådan närstående som avses i 35 § 3 egendom avvttrats till ett pris under mom. sista stycket får göras endast i marknadsvärdet om det inte framgår den mån fastighetens marknadspris av omständigheterna att överlåtaren vid avvyttringen visas understiga de saknat avsikt att öka mottagarens omkostnader för vilka avdrag med- förmögenhet. ges vid beräkning av realisationsför- Har den skattskyldige eller någon lusten. honom närstående på grund av avyttringen direkt eller indirekt tillförsäkrats en rättighet eller förmån som — trots att den av särskilda skäl inte skall åsättas något värde vid beräkning av realisationsvinst — ändå får antas ha ett värde, skall detta värde beaktas vid bedömningen av om realisationsförlust uppkommit.
+ mom. Skattskyldighet för vinst respektive uvdragsrätt för förlust vid avyttring av egendom inträder det beskattningsår då egendomen avyttras. Vinst och förlust beräknas därvid på grundval av alla intäkter och kostnader som är hänförliga till avvttringen. Avdrag för realisationsförlust medges endast om förlusten är definitiv.
Är intäktens storlek beroende av viss framtida händelse och kan till följd härav intäktens totala belopp inte fastställas vid den taxering som är i fråga, skall tillkommande belopp beskattas vid taxeringen för det eller de år då detta belopps storlek blir känd. Därvid skall beskattningen ske på grundval av förhållandena vid avyvttringen och med tillämpning av de beskattningsregler som gällde vid 189 taxeringen för avyttringsåret.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Skattskvldighet för vinst respektive avdragsrätt för förlust i samband med utfärdande av en köp- eller säljoption med en löptid på högst ett år inträder för det beskattningsår då utfärdaren frigörs från sina åtaganden. Om utfärdaren på grund av optionen säljer den underliggande egendomen skall han öka försäljningspriset med den tidigare uppburna ersättningen (premien) vid beräkning av vinst. Om utfärdaren på grund av optionen köper egendom, dras premien av från anskaffningsvärdet för egendomen, om denna avyttras senast under det beskattningsår då premien skall tas upp till beskattning. I fråga om option med längre löptid än ett år, inträder skattskyldighet för det beskattningsår då optionen utfärdas. Det som nyss sagts om behandlingen av premien gäller även beträffande optioner med den längre löptiden, om försäljning på grund av optionen respektive avyttring av egendom som köpts på grund av optionen sker samma år som optionen utfärdats. Med option avses ett finansiellt instrument som ger innehavaren rätt att köpa eller sälja aktier, obligationer eller annan egendom till ett visst pris eller en rätt att erhålla betalning, vars storlek beror på värdet av egendomen, aktieindex eller liknande.
Skattskyldighet för vinst respektive avdragsrätt för förlust på grund av en termin inträder för det beskattningsår då fullgörandet enligt terminsavtalet skall ske. Med termin avses ett avtal om köp av aktier, obligationer eller annan egendom vid en viss framtida tidpunkt och till ett bestämt pris eller en rätt att erhålla betalning, vars storlek beror på värdet av egendomen, aktieindex eller liknande.
I fråga om avyttring som avsett lånud aktie (blankningsaffär) inträder, om inte den skattskyldige vid tidpunkten för avyttringen äger aktie av samma slag och sort, skattskyldighet för det beskattningsår då en motsvarande aktie förvärvats och återställts till långivaren, dock senast året efter 190
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
det beskattningsår då avyttring av
den lånade aktien skedde. (anv. till 35§ KL p. 3)
Har egendom avyttrats mot ve- 5 m o m. Har egendom avyttrats : derlag i form av en livsvarig livränta mot vederlag 1 form av en livsvarig skall intäkten beräknas till det kapi- livränta skall intäkten beräknas till taliserade värdet av livräntan med det kapitaliserade värdet av livräntillämpning av tabell III till lagen tan med tillämpning av tabell III till (1947:577) om statlig förmögenhets- lagen (1947:577) om statlig förmöskatt. Är livräntan beroende av flera genhetsskatt. Är livräntan beroende personers liv på så sätt att den upp- av flera personers liv på så sätt att hör vid den först avlidnes död be- den upphör vid den först avlidnes stäms kapitalvärdet efter den äldstes död bestäms kapitalvärdet efter den levnadsålder. Skall livräntan där- äldstes levnadsålder. Skall livräntan cmot utgå till den sist avlidnes död däremot utgå till den sist avlidnes beräknas värdet efter den yngstes ål- död beräknas värdet efter den yngsder. tes ålder.
Har i överlåtelseavtalet överens- Har i överlåtelscavtalet överenskommits att livräntan skall utgå livs- kommits att livräntan skall utgå livsvarigt, dock högst ett avtalat antal varigt, dock högst ett avtalat antal år, bestäms intäkten med tillämp- år, bestäms intäkten med tillämpning av tabell II till lagen om statlig ning av tabell II till lagen om statlig förmögenhetsskatt med utgångs- förmögenhetsskatt med utgångspunkt i det antal år livräntan högst punkt i det antal år livräntan högst skall utgå om det belopp som fram- skall utgå om det belopp som framkommer vid en sådan beräkning är kommer vid en sådan beräkning är lägre än vad som följer av första lägre än vad som följer av första stycket. Skall livräntan i stället utgå stycket. Skall livräntan i stället utgå livsvarigt, dock minst ett avtalat an- livsvarigt, dock minst ett avtalat antal år, bestäms intäkten med tillämp- tal är, bestäms intäkten med tillämpning av tabell II till nämnda lag om ning av tabell II till nämnda lag om det belopp som framkommer vid en det belopp som framkommer vid en sädan beräkning är högre än vad sädan beräkning är högre än vad som följer av första stycket. som följer av första stycket.
Upphör en livsvarig livränta till Upphör en livsvarig livränta till följd av dödsfall som inträffar inom följd av dödsfall som inträffar inom fem är från utgången av det är skatt- fem år från utgången av det år skattskyldighet inträdde på grund av av- skyldighet inträdde på grund av avyttringen får som intäkt i stället för yttringen får som intäkt i stället för vad som anges i första och andra vad som anges i första och andra styckena tas upp det sammanlagda styckena tas upp det sammanlagda livräntebelopp som utgått om intäk- livräntebelopp som utgått om intäkten därmed blir lägre. ten därmed blir lägre.
(anv. till 36 § KL p. 2 a tjugonde stycket)
Avyttrar delägare i fåmansföretag 6 mom. Avyttrar delägare 1 fåeller honom närstående person fas- mansföretag eller delägare närståtighet till företaget får vid vinstbe- ende person egendom till företaget, räkningen fastighetens ingångsvärde skall vid vinstberäkningen vederlaicke beräknas på grundval av taxe- get tas upp som intäkt endast till den ringsvärde enligt sjätte och sjunde del det inte överstiger cgendomens styckena. Ej heller får omräkning gö- marknadsvärde. Av punkt 14 andra 191
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ras enligt tionde stycket eller tillägg stycket av anvisningarna till 32§ göras enligt tolfte stycket. Riksskatte- kommunalskattelagen — (1928:370) verket får medge undantag från be- framgår att överskjutande del av vestämmelserna i detta stycke om det derlaget skall beskattas som intäkt kan antagas att avyttringen skett av av tjänst. organisatoriska eller andra synner- Vad som sägs i första stycket gälliga skäl. Mot beslut av riksskatte- ler inte när hela vederlaget enligt det verket i sådan fråga får talan icke där angivna lagrummet skall beskatföras. tas som intäkt av tjänst. I sådana fall skall avyttringen inte till nägon del beaktas vid beräkning av överlåtarens inkomst av kapital. Vid avyttring som avses i första stycket får vinsten inte beräknas enligt 25§ 9 mom. eller 268 7 mom. Vad nu sagts gäller dock inte om den avyttrade egendomen helt eller till huvudsaklig del skall användas i företagets näringsverksamhet. Riksskatteverket får om synnerliga skäl föreligger medge undantag från — bestämmelserna i tredje stycket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
25 §
(anv. till 35 § KL p. 2) Vid avyttring av fastighet skall I mom. Vid avyttring av fastighet realisationsvinst och realisationsför- skall realisationsvinst och realisalust beräknas särskilt för varje avytt- tionsförlust beräknas särskilt för rad taxeringsenhet eller del av taxe- varje avyttrad taxeringsenhet eller ringsenhet. del av taxeringsenhet. Ingår sådan privatbostadsfastighet, som avses i 5§ kommunalskattelagen (1928:370), tillsammans med annan egendom i en taxeringsenhet, beräknas vinst eller förlust särskilt för privatbostadsfastigheten. Har två eller flera vid avyttrings- Har två eller flera vid avyttringstillfället befintliga taxeringsenheter tillfället befintliga taxeringsenheter tidigare under innehavet helt eller tidigare under innehavet helt eller delvis ingått i samma taxeringsen- delvis ingått i samma taxeringsenhet, skall dock, om den skattskyl- het, skall dock, om den skattskyldige begär det, beräkningen pöras dige begär det, beräkningen göras som om taxeringsenheterna vid av- som om taxeringsenheterna vid avyvttringstillfället utgjorde en enda yttringstillfället utgjorde en enda taxeringsenhet. I fråga om en taxe- taxeringsenhet. I fråga om en taxeringsenhet som endast delvis har in- ringsenhet som endast delvis har ingått i den förutvarande taxeringsen- gätt i den förutvarande taxeringsenheten gäller vad nu har sagts endast heten gäller vad nu har sagts endast under förutsättning att mer än hälf- under förutsättning att mer än hälften av enhetens vid avyttringstillfäl- ten av enhetens vid avyttringstillfället gällande taxeringsvärde belöper let gällande taxeringsvärde belöper 192
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
på den del som har ingått i den förut- på den del som har ingått i den förutvarande enheten. Hänsyn tas inte till varande enheten. den indelning i taxeringsenheter som har förelegat före den I januari 1952.
Vid tillämpningen av bestämmel- Vid tillämpningen av bestämmelserna om del av fastighet i punkt 4 serna om del av fastighet i 2 mon. andra stycket nedan och i punkt 2a andra stycket och 6 mom. skall som trettonde-artonde styckena av anvis- fastighet anses varje vid avyttringsningarna till 36 § skall som fastighet tillfället befintlig taxeringsenhet elanses varje vid avyttringstillfället be- ler sädan större enhet som på grund fintlig taxeringsenhet eller sådan av bestämmelserna i föregående större enhet som på grund av be- stycke behandlas som en enda taxestämmelserna i föregående stycke ringsenhet. behandlas som en enda taxeringsenhet.
(anv. till 35 § KL p. 4)
Med avyttring av fastighet likställs 2 m om. Med avyttring av fastigöverföring av mark eller andelisam- het likställs överföring av mark eller fällighet genom fastighetsreglering andel i samfällighet genom fastigenligt 5 kap. och uppdelning i lotter hetsreglering enligt 5 kap. och uppgenom klyvning enligt 11 kap. fastig- delning i lotter genom klyvning enhetsbildningslagen (1970:988), om ligt 11 kap. fastighetsbildningslagen överföringen eller uppdelningen (1970:988), om överföringen eller sker mot ersättning helt eller delvis i uppdelningen sker mot ersättning pengar, samt avstående av mark ge- helt eller delvis i pengar. samt avnom inlösen enligt 8kap. samma stående av mark genom inlösen enlag. Har den ersättning i pengar som ligt 8kap. samma lag. Har den eren skattskyldig erhållit på grund av sättning i pengar som en skattskyldig en överföring enligt 5 kap. eller en erhållit på grund av en överföring uppdelning enligt 11 kap. nämnda enligt 5 kap. eller en uppdelning enlag inte överstigit 5000 kronor, är ligt 11 kap. nämnda lag inte överstidock inte någon del av vinsten skat- git 5000 kronor, är dock inte någon tepliktig. Om ersättningen i pengar del av vinsten skattepliktig. Om eröverstiger 5000 kronor, skall som sättningen i pengar överstiger 5 000 skattepliktig inkomst tas upp så stor kronor, skall som skattepliktig indel av hela realisationsvinsten som komst tas upp så stor del av hela reaersättningen i pengar, minskad med . lisationsvinsten som ersättningen i 5000 kronor, utgör av det totala ve- pengar, minskad med 5000 kronor, derlaget för överföringen eller upp- utgör av det totala vederlaget för delningen, minskat med 5000 kro- överföringen eller uppdelningen, nor, dock att den skattepliktiga in- minskat med 5000 kronor, dock att komsten inte skall tas upp till högre den skattepliktiga inkomsten inte belopp än som motsvarar den del av skall tas upp till högre belopp än. ersättningen i pengar som Överstiger som motsvarar den del av ersätt- 5000 kronor. ningen i pengar som överstiger 5 000
kronor.
Avyttring av fastighet anses vidare Avyttring av fastighet anses vidare föreligga när ägare av fastighet fått föreligga när ägare av fastighet fätt engångsersättning på grund av all- engäångsersättning på grund av allframtidsupplåtelse. Härmed avses framtidsupplätelse. Härmed avses ersättning på grund av sädan in- ersättning på grund av sådan inskränkning i förfoganderätt till skränkning i förfoganderätt till fas- 193
13 Riksdagen 1989190. Saml. 1. Nr 110 Del I
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
fastigheten som skett enligt natur- tigheten som skett enligt naturvårdsvårdslagen (1964:822) eller på grund lagen (1964:822) eller på grund av av motsvarande inskränkningar en- motsvarande inskränkningar enligt ligt andra författningar eller på andra författningar eller på grund av grund av upplätelse av nyttjanderätt upplätelse av nyttjanderätt eller sereller servitutsrätt till fastigheten för vitutsrätt till fastigheten för obeobegränsad tid (jfr punkt 8 av anvis- gränsad tid. Engångsersättningen är ningarna till 21§). Engångsersätt- i dessa fall att betrakta som köpeningen är i dessa fall att betrakta skilling. varvid så stor del av fastigsom köpeskilling, varvid så stor del heten anses avyttrad som ecersättav fastigheten anses avyttrad som er- ningsbeloppet utgör av fastighetens sättningsbeloppet utgör av fastighe- hela värde vid tiden för beslutet om tens hela värde vid tiden för beslutet fastighetens hela värde vid tiden för om inskränkningen i förfoganderät- beslutet om inskränkningen i förfoten eller för upplätelsen av nyttjan- ganderätten eller för upplåtelsen av derätten eller servitutsrätten. nyttjanderätten eller servitutsrät-
ten.
Har den skattskyldige i samband Har den skattskyldige i samband med allframtidsupplåtelse fått er- med allframtidsupplåtelse fått ersättning på grund av upplåtelse av sättning på grund av upplåtelse av avverkningsrätt skall ersättningen, avverkningsrätt skall ersättningen, om den skattskyldige yrkar det, an- om den skattskyldige yrkar det, anses som engångsersättning på grund ses som engångsertsättning på grund av allframtidsupplätelsen (jfr punkt av allframtidsupplåtelsen. Har den 5 tredje stycket av anvisningarna till skattskyldige i nu avsett fall fått er- 215§). Har den skattskyldige i nu av- sättning för avyttrade skogsproduksett fall fått ersättning för avyttrade ter, får 60 procent av ersättningen skogsprodukter, får 60 procent av behandlas som engångsersättning på ersättningen behandlas som en- grund av allframtidsupplåtelse. Vad gångsersättning på grund av allfram- som sägs i detta stycke gäller dock
tidsupplåtelse. Vad som sägs i detta endast om skatteplikt för ersätt-
stycke gäller dock endast om skatte- ningen för avverkningsrätten eller plikt för ersättningen för avverk- skogsprodukterna = inträtt under ningsrätten eller skogsprodukterna - samma beskattningsår som crsättinträtt under samma beskattningsår ningen på grund av allframtidsuppsom ersättningen på grund av all- låtelsen. framtidsupplåtelsen.
Från det sammanlagda beloppet Från det sammanlagda beloppet av den eller de engångsersättningar av den eller de engångsersättningar som den skattskyldige under ett be- som den skattskyldige under ett beskattningsår har fått på grund av all- skattningsår har fått på grund av allframtidsupplåtelse är han berättigad framtidsupplåtelse är han berättigad till avdrag med 5 000 kronor, om han till avdrag med 5 000 kronor, om han inte visar att han haft avdragsgilla inte visar att han haft avdragsgilla omkostnader enligt anvisningarna omkostnader till samma eller högre till 36§ till samma eller högre be- belopp. Avdraget får dock inte över- Jopp. Avdraget får dock inte över- stiga det sammanlagda ersättningsstiga det sammanlagda ersättnings- beloppet för upplåtelserna. beloppet för upplåtelserna.
(anv. till 35 & KL p. I)
Skall viss del av vederlaget vid av- 3 mom. Avser viss del av vederlayttring av fastighet enligt punkt 10 av get vid avyttring av fastighet till- 194
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
anvisningarna till 21 §, punkt 4 av un- gångar som behandlats som inventavisningarna till 24§ eller punkt I av rier vid beräkning av värdeminskanvisningarna till 28§ tas upp som ningsavdrag medräknas inte denna intäkt av fastighet eller av rörelse, del av vederlaget vid beräkning av medräknas inte denna del av veder- realisationsvinst. I sådant fall får i laget vid beräkning av realisations- omkostnadsbeloppet inte inräknas vinst. utgift som hänför sig till sådana till-
gångar. (anv. till 368 KL p. 2a första-tredje styckena)
Skall vid beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring av fastighet vederlaget för viss del av fastigheten tas upp som intäkt av fastighet eller av rörelse (jfr punkt I av anvisningarna till 35 §) får i omkostnadsbeloppet inte inräknas utgift som hänför sig till sådan del av fastigheten som vid inkomsttaxeringen har behandlats enligt reglerna för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.
Som förbättringskostnad enligt 4m om. Som förbättringskostnad punkt I räknas även kostnad, som räknas även utgift för reparation och under tid, då intäkt av avyttrad fastig- underhåll av fastighet eller fastighetshet eller i förekommande fall del del, som avses i2§ 7mom. eller som därav har beräknats enligt 24§ utgjort sådan privatbostadsfastighet 2 mom., har nedlagts på reparation som avses i5§ kommunalskattelagen och underhäll av fustigheten eller fas- (1928:370), i den mån den avyttrade tighetsdelen, i den män den avytt- egendomen på grund därav vid avrade cgendomen på grund därav vid yttringen har befunnit sig i bättre avyttringen har befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet, samt utgift för skick än vid förvärvet, samt koswad reparation och underhåll för vilken för reparation och underhåll för vil- avdrag inte medges på grund av ken avdrag inte medges på grund av föreskrifterna i punkterna 4 och 5 av föreskrifterna i 258 2 mom. första anvisningarna till 23. $ kommunalstycket b eller v och för vilken bidrag skattelagen och för vilken bidrag ej ej har utgått. Förbättringskostnad, har utgått. Utgift för förbättring, som inte har uppförts på avskriv- som inte har uppförts på avskrivningsplan, och med förbättringskost- ningsplan, och därmed jämförlig utnad jämförlig reparations- eller un- gift för reparation ellet underhåll får derhållskostnad får dock inräknas i dock inräknas i omkostnadsbelopomkostnadsbeloppet endast för år pet endast för år då utgifterna har då de nedlagda kostnaderna har upp- uppegätt till minst 5000 kronor och, gått till minst 3 000 kronor. Kostnad, om de avser annat än ny-, till- eller som har uppförts på avskrivnings- ombyggnad eller reparation eller unplan, skall normalt anses nedlagd derhäll i fall som avses i punkterna 4 det är då kostnaden har uppförts på och 5 av anvisningarna till 23§ komplanen. I andra fall skall sådan kost- munalskattelagen, dessutom nedlagts nad normalt anses nedlagd när fak- under de senaste fem åren före avytttura eller räkning har erhållits, varav ringen. Utgift, som har uppförts på framgår vilket arbete som har ut- avskrivningsplan, skall normalt hänförts. föras till det år då utgiften har upp-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
förts på planen. I andra fall skall sådan utgift normalt hänföras till det år då faktura eller räkning har erhålits, varav framgår vilket arbete som har utförts. Har fastighet varit föremål för för- Har fastighet varit föremål för förbättringsarbete eller därmed jäm- bättringsarbete eller därmed jämförligt reparations- eller underhålls- förligt reparations- eller underhållsarbete i ägarens byggnadsrörelse arbete i ägarens byggnadsrörelse skall — med iakttagande av de be- skall — med iakttagande av de begränsningar som har angetts i före- gränsningar som har angetts i föregående stycke —- som förbättrings- gående stycke — som förbättringskostnad räknas det belopp som en- kostnad räknas det belopp som enligt punkt 3 tredje stycket av anvis- ligt punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 27§ har tagits upp som ningarna till 21 § kommunalskattelaintäkt i rörelsen på grund av bygg- gen har tagits upp som intäkt i rörelnadsarbetet. sen på grund av byggnadsarbetet.
Som förbättringskostnad räknas även sådana utgifter för värdehöjande reparationer och underhåll som enligt punkt 5 första stvcket av anvisningarna tll 22. $ kommunalskuttelagen skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Som förbättringskostnad räknas också utgifter av nu nämnt slag vilka enligt punkt 6 av anvisningarna till 22 § nämnda lag tagits upp som intäkt av näringsverksamhet när näringsfastighet övergått till privatbostadsfastighet.
S mom. Avyttras näringsfastighet som avses i punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22. $ kommunalskattelagen (1928:370) skall omkostnadsbeloppetr minskas med värdeminskningsavdrag m.m. som avses I den nämnda anvisningspunkten i den man avdragen på grund av bestämmelsen i femte stycket av den nämnda anvisningspunkten inte skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet.
Avyttras — privatbostadsfastighet som tidigare varit näringsfastighet skall omkostnadsbeloppet minskas med värdeminskningsavdrag m.m. som avses I punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22. $ kommunalskattelagen i den mån avdragen på grund av bestämmelsen i femte stvcket i den nämnda anvisningspunkten vid övergången från näringsfastighet till privatbostadsfastig-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
het inte kunde tas upp som intäkt av
näringsverksamhet.
Har i fall som avses i punkt I andra
stycket andra meningen av anvis-
ningarna till 22. $ kommunalskattela-
gen avdrag erhållits för avsättning till
ersättningsfond för byggnader och
markanläggningar gäller följande vid
avyvttring av näringsfastighet med
byggnad eller markanläggning som
har skrivits av vid ianspråktagande
av ersättningsfonden. Omkostnads-
beloppet minskas med den del av det
ianspråktagna beloppet som enligt
punkt 5 sjunde stycket av anvisning-
arna till 22. $ kommunalskattelagen
inte tagits upp som intäkt av närings-
verksamhet.
Har i fall som avses i punkt I andra
stycket andra meningen av anvis-
ningarna till 22 § kommunalskattela-
gen avdrag erhållits för avsättning till
ersättningsfond för byggnader och
markanläggningar och har fastighe-
ten övergått till privatbostadsfastighet
gäller följande vid avyttring av
privatbostadsfastigheten. Omkost-
nadsbeloppet minskas med den del
av det ianspråktagna beloppet som
enligt punkt 5 sjunde stycket av anvis-
ningarna till 22 § kommunalskattela-
gen inte togs upp som intäkt av nä-
ringsverksumhet vid övergången. (anv. till 368 KL p. 2a trettondenittonde styckena)
Vinstberäkning på grund av avytt- 6 mom. Vinstberäkning på grund ring av en del av en fastighet skall av avyttring av en del av en fastighet grundas på förhållandena på den av- skall grundas på förhållandena på yttrade fastighetsdelen. Vid tillämp- den avyttrade fastighetsdelen. Vid ning av de beloppsgränser som an- tillämpning av den beloppsgräns ges I andra och fjärde styckena skall som anges I imom. första stycket dock hänsyn tas till förhållandena på skall dock hänsyn tas till förhållanhela fastigheten. Avdrag enligt tolfte dena på hela fastigheten. På den stycket får göras endast om avyvtt- skattskyldiges begäran skall omkostringen har omfattat bostadsbyggnad nadsbeloppet för fastighetsdelen — i som vid tiden för avyttringen var hu- stället för att beräknas enligt första vudbyggnad för hela fastigheten. På meningen — tas upp till ett belopp den skattskyldiges begäran skall om- som motsvarar så stor del av det för kostnadsbeloppet för fastighetsde- hela fastigheten beräknade omkostlen - i stället för att beräknas enligt nadsbeloppet som vederlaget för första meningen — tas upp till ett be- fastighetsdelen utgör av fastighetens lopp som motsvarar så stor del av hela värde vid avyttringstillfället. det för hela fastigheten beräknade Om den avyttrade delen avser en el- 197
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
omkostnadsbeloppet — i förekom- ler ett fåtal tomter avsedda att bemande fall minskat med värdeminsk- byggas med bostadshus och vederlaningsavdrag m.m. — som vederlaget get är mindre än 10 procent av fasför fastighetsdelen utgör av fastighe- tighetens taxeringsvärde, får vidare tens hela värde vid avyttringstillfäl- ingängsvärdet på den avyttrade faslet. I sist avsedda fall skall, om den tighetsdelen utan särskild utredning skattskyldige begär det och värdet av beräknas till I krona per kvadratmeskogen och skogsmarken på den av- ter, dock ej till högre belopp än köyttrade fastighetsdelen är mindre än peskillingen. 20 procent av värdet av hela fastighetens skog och skogsmark, omkostnadsbeloppet inte minskas med avdrag på grund av avyttring av skog. Om den avyttrade delen avser en eller ett fätal tomter avsedda att bebyggas med bostadshus och vederlaget är mindre än 10 procent av fastighetens taxeringsvärde. får vidare ingångsvärdet på den avyttrade fastighetsdelen utan särskild utredning beräknas till I krona per kvadratmeter. dock ej till högre belopp än köpeskillingen.
Vad i de fem första meningarna av Vad i de tre första meningarna av föregående stycke föreskrivits gäller föregående stycke föreskrivits gäller i tillämpliga delar även vid mark- 1 tillämpliga delar även vid marköverföring — enligt — fastighetsbild- överföring — enligt — fastighetsbildningslagen (1970:988). ningslagen (1970:988).
Har den skattskyldige erhållit så- Har den skattskyldige erhållit sådan engångsersättning som avses I dan engängsersättning som avses I punkt 4 andra stycket av anvisning- 2 mom. andra stycket. skall så stor arna till 35 §, skall så stor del av det del av det för hela fastigheten beräkför hela fastigheten beräknade om- nade omkostnadsbeloppet anses bekostnadsbeloppet — i förekommande löpa på den del av fastigheten som fall minskat med värdeminsknings- ersättningen avser, som engäångseravdrag m.m. — anses belöpa på den sättningen utgör av fastighetens hela del av fastigheten som ersättningen värde vid tiden för upplåtelsen cier avser, som cengängsersättningen ut- inskränkningen 1 förfoganderätten. gör av fastighetens hela värde vid ti- Den som enligt 2 mom. fjärde stycket den för upplåtelsen eller inskränk- erhåller avdrag från den eller de enningen i förfoganderätten. Vid be- gångsersättningar han fått på grund dömningen av om omkostnadsbelo p- av upplåtelser får inte tillgodoräkna pet skall minskas med avdrag på sig något omkostnadsbelopp hänförgrund av avyttring av skog gäller vad ligt till dessa ersättningar. som är föreskrivet i fråga om del av fastigher.Den som enligt punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 35 § erhåller avdrag från den eller de engångsersättningar han fått på grund av upplåtelser får inte tillgodoräkna sig något omkostnadsbelopp hänförligt till dessa ersättningar. 198
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har den skattskyldige under inne- Har den skattskyldige under innehavstiden avyttrat en del av en fas- havstiden avyttrat en del av en fastighet, skall hänsyn tas till detta vid tighet, skall hänsyn tas till detta vid beräkning av omkostnadsbeloppet beräkning av omkostnadsbeloppet för återstoden av fastigheten. Kan för återstoden av fastigheten. Kan utredning inte förebringas om den utredning, inte förebringas om den andel av omkostnadsbeloppet — i andel av omkostnadsbeloppet för förekommande fall minskat med vär- fastigheten, som belöpt på den avdeminskningsavdrag m.m. — för fas- yttrade fastighetsdelen, skall denna tigheten, som belöpt på den avytt- andel anses ha motsvarat hälften av rade fastighetsdelen, skall denna an- erhållen ersättning för fastighetsde- . del anses ha motsvarat hälften av er- len. Andelen skall dock i intet fall hållen ersättning för fastighetsdelen. anses Överstiga omkostnadsbelop- Andelen skall dock i intet fall anses pet för hela fastigheten omedelbart överstiga omkostnadsbeloppet — i före avyttringen av fastighetsdelen. förekommande fall minskat med värdeminskningsuvdrag m.m. — för hela fastigheten omedelbart före avyttringen av fastighetsdelen.
Föreskrifterna i föregående styc- Föreskrifterna i föregående stycke tillämpas också om den skattskyl- ke tillämpas också om den skattskyldige under innehavstiden erhållit så- dige under innehavstiden erhållit sådan engångsersättning som avses i dan engångsersättning som avses i punkt 4 andra stycket av anvisning- 2 mom. andra stycket. Har den skattarna till 35 §. Har den skattskyldige skyldige under innehavstiden avstått under innehavstiden avstått från från mark genom marköverföring mark genom marköverföring enligt enligt fastighetsbildningslagen fastighetsbildningslagen (1970:988). (1970:988). skall omkostnadsbelop-
skall omkostnadsbeloppet på åter- pet på återstoden av fastigheten an-
stoden av fastigheten anses ha mins- ses ha minskat med så stor del av kat med så stor del av omkostnads- omkostnadsbeloppet för den tidibeloppet för den tidigare avstådda gare avstådda marken som ersättmarken som ersättningen i pengar ningen i pengar utgjort av det totala utgjort av det totala vederlaget för vederlaget för marken. marken.
Beräknas - omkostnadsbeloppet Beräknas - omkostnadsbeloppet vid avyttring av återstoden av fastig- vid avyttring av återstoden av fastigheten eller del därav med ledning av heten eller del därav med ledning av ett taxeringsvärde som åsatts efter ett taxeringsvärde som åsatts efter det att delavyttringen, markupplä- det att delavyttringen, markupplåtelsen eller marköverföringen m.m. telsen eller marköverföringen m.m. ägt rum, är bestämmelserna i de två ägt rum, är bestämmelserna i de två föregående styckena icke tillämp- föregående styckena icke tillämpliga. liga.
Kostnad för förbättringsarbete el- 7 mom. Utgift för törbättringsar- Jer därmed jämförligt reparations- bete eller därmed jämförligt reparaoch underhållsarbete för vilket för- tions- och underhållsarbete för vilsäkringsersättning — eller — annan ket försäkringsersättning eller anskadeersättning har utgått beaktas. nan skadeersättning har utgått beaksåvida ersättningen inte räknas till tas, såvida ersättningen inte räknas skattepliktig inkomst enligt denna till skattepliktig inkomst enligt lag, vid beräkning av realisations- denna lag, vid beräkning av realisavinst endast i den mån kostnaden har tionsvinst endast i den mån kostna- 199
Föreslagen lydelse Nuvarande lydelse överstigit ersättningen. Har sådan den har överstigit ersättningen. Har skattefri ersättning uppburits med sådan skattefri ersättning uppburits större belopp än det som har gått åt med större belopp än det som har för skadans avhjälpande gäller föl- gått åt för skadans avhjälpande jande. Fastighetens ingångsvärde, minskas omkostnadsbeloppet med omräknat enligt tionde stycket till ti- skillnaden mellan ersättningen och den för skadetillfället, minskas med kostnaden för skadans avhjälpande. skillnaden mellan ersättningen och kostnaden för skadans avhjälpande. För tid efter skadetillfället ligger återstoden av det omräknade ingångsvärdet till grund för omräkning enligt tionde stycket.
& mom. Avyttras en fastighet som har förvärvats som ersättning för en annan fastighet och medgavs uppskov med beskattningen av realisationsvinst som uppkom när denna fastighet avyttrades, skall omkostnadsbeloppet minskas i motsvarande mån.
9 mom. Vinst när fysisk person avyttrar sådan privatbostadsfastighet som omfattar hans permanentbostad får beräknas till 30 procent av vederlaget för fastigheten.
Som permanentbostad räknas sådan privatbostad där den skattskyldige varit bosatt under minst ett år närmast före avyttringen under förutsättning att han inte dessförinnan innehuft bostaden mer än ett år utan att vara bosatt där samt att han erlade ett marknadsmäåssigt vederlag vid förvärvet. Som permanentbostad räknas dock alltid sådan privatbostad där den skattskyldige varit bosatt under minst tre år av de senaste fem åren.
Vinst när fysisk person och dödsbo avyttrar annan privat bostadsfastighet än nu sagts får beräknas till 60 procent av vederlaget för den avyttrade egendomen.
Vinst vid avyttring av näringsfastighet får beräknas genom att ett belopp motsvarande 90 procent av vederlaget för fastigheten minskas med värdeminskningsavdrag m.m. som tagits upp till beskattning enligt bestämmelserna i punkt 5 av anvisningarna till 22§ kommunalskattelagen (1928:370).
För privatbostadsfastighet som un-
der den skattskyldiges innehav varit
näringsfastighet under något av de tre
närmaste åren före avyttringstillfället
skall i stället för vad som stadgas i
första och tredje styckena gälla ' att
vinsten får beräknas med tillämpning
av fjärde stycket.
10 mom. Vinst vid avyttring av
privatbostadsfastighet får alltid be-
räknas till 30 procent av vederlaget
för den avyttrade fastigheten om
1) fastigheten tagits i anspråk ge-
nom expropriation eller liknande för-
farande eller annars avvttrats under
sådana förhållanden att tvångsavytt-
ring måste anses vara för handen och
det inte skäligen kan antas att avytt-
ringen skulle ha ägt rum även om
tvång inte förelegat,
2) avyttringen av en fastighet utgör
ett led i åtgärder för jordbrukets eller
skogsbrukets vttre rationalisering
Samt om
3) fastigheten avyttrats till staten
därför att fastigheten på grund av
flvgbuller inte kan bebos utan påtag-
lig olägenhet.
Detsamma gäller om den skatt-
skyldige fått engångsersättning för in-
skränkning i förfoganderätten till sin
fastighet enligt — naturvårdslagen
(1964:822) eller för motsvarande in-
skräkningar enligt andra författ-
Hingar.
26 § (358 3amom. första, femte och sjätte styckena KL)
Realisationsvinst vid avyttring av I mom. Realisationsvinst vid aven bostadsrätt beskattas enligt be- yttring av en bostadsrätt beskattas stämmelserna i detta moment om bo- enligt bestämmelserna i denna parastadsrättsföreningen är av det slag graf om bostadsrättsföreningen är av som anges i punkt 2 femte stycket av det slag som anges 12§ 7 mom. anvisningarna till 38 §.
Vad som sägs om realisationsvinst Vad som sägs om realisationsvinst vid avyttring av en bostadsrätt till- vid avyttring av en bostadsrätt tilllämpas även vid avyttring av andelar lämpas även vid avyttring av andelar 1 andra svenska ekonomiska för- i andra svenska ekonomiska föreningar än bostadsrättsföreningar eningar än bostadsrättsföreningar och aktier i svenska aktiebolag om och aktier i svenska aktiebolag om föreningen eller bolaget är av det föreningen eller bolaget är av det
slag som anges i 2§ 7mom. 201 slag som anges i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 388.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bedömningen av om en förening Bedömningen av om en förening eller ett bolag är av det slag som an- eller ett bolag är av det slag som anges i punkt 2 femte stycket av anvis- ges i 2§ 7Zmom. görs på grundval av ningarna till 38 § görs på grundval av förhållandena vid ingången av det år förhållandena vid ingången av det år då avyttringen ägde rum. då avyttringen ägde rum.
2 mom. Vid vinstberäkningen
skull försäljningsintäkten ökas med
överlåtarens andel i föreningens net-
toskuld eller minskas med dennes an-
del i föreningens nettoförmögenhet
vid avyttringstillfället. Vidare skall
utgivet vederlag ökas med överlåta-
rens andel i föreningens nettoskuld
eller minskas med dennes andel i för-
eningens nettoförmögenhet vid an-
skaffningstillfället. Nettoförmögen-
het eller nettoskuld beräknas med
bortseende från värdet av förening-
ens fastighet.
(anv. till 358 KL p. 8 andra och tredje styckena)
Utgår särskild ersättning till den 3 mom. Utgår särskild ersättning skattskyldige för av honom ägda till den skattskyldige för av honom föremål, vilka enligt 2 kap. 2§ jorda- ägda föremål. vilka enligt 2 kap. 2§ balken eljest skulle ha hört till den jordabalken eljest skulle ha hört till byggnad i vilken nyttjanderätten är den byggnad i vilken nyttjanderätupplåten, skall denna ersättning räk- ten är upplåten, skall denna ersättnas in i vederlaget för bostadsrätten, ning räknas in i vederlaget för boandelen eller aktien. Vad nu har stadsrätten, andelen celler aktien. sagts gäller dock inte om ersätt- Vad nu har sagts gäller dock inte om ningen utgör intäkt av rörelse enligt ersättningen avser egendom som bepunkt I av anvisningarna till 288. handlats som inventarier vid beräk-
ning av inkomst av näringsverksam-
het.
Ersättning som utgår till den Ersättning som utgår till den skattskyldige för andel i inre repara- skattskyldige för andel i inre reparationsfond eller någon annan inom tionsfond eller någon annan inom föreningen eller bolaget bildad fond, föreningen eller bolaget bildad fond. som är avsedd för reparation och un- som är avsedd för reparation och underhäll av upplåtna lägenheter, skall derhåll av upplåtna lägenheter, skall inte räknas in i vederlaget för bo- inte räknas in i vederlaget för bostadsrätten. andelen eller aktien. stadsrätten, andelen eller aktien. Har någon särskild sådan ersättning Har någon särskild sådan ersättning inte betingats skall det utgående vce- inte betingats skall det utgående vederlaget minskas med ett belopp derlaget minskas med ett belopp motsvarande den del av fonden som motsvarande den del av fonden som vid avyttringen belöper på bostads- vid avyttringen belöper på bostadsrätten, andelen eller aktien. rätten, andelen eller aktien.
(anv. till 368 KL p. 2c andra stycket)
Bestämmelserna i punkt 8 tredje Bestämmelserna 1 föregående 202
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
stycket av anvisningarna till 35 § om stycke tillämpas på motsvarande sätt beräkning av vederlaget vid avyttring vid beräkningen av ingångsvärdet. av en bostadsrätt tillämpas på motsvarande sätt vid beräkningen av in-
gångsvärdet. |
(anv. till 368 KL p. 2c första, tredje-sjätte och nionde styckena)
I fråga om en bostadsrätt som av- 4 mom. Har bostadsrätten förses i 35§ 3 a mom. gäller följande. I värvats genom upplåtelse från boingångsvärdet för bostadsrätten skall stadsrättsföreningen, skall den i enligt punkt I räknas in den erlagda upplåtelseavtalet angivna grundavköpeskillingen och vissa utgifter vid giften anses som köpeskilling. Särförvärvet. Har bostadsrätten förvär- skilda avgifter som har betalats till
vats genom upplåtelse från bostads- föreningen i samband med förvärv
rättsföreningen, skall den i upplåtel- av en bostadsrätt (upplåtelse- och scavtalet angivna grundavgiften an- inträdesavgifter) skall också räknas ses som köpeskilling. Särskilda av- in i ingångsvärdet. Har pgrundavgifgifter som har betalats till för- ten för lägenheten satts ned efter det eningen i samband med förvärv av att bostadsrätten har förvärvats, en bostadsrätt (upplåtelse- och in- skall ingångsvärdet reduceras med trädesavgifter) skall också räknas in det belopp som har återbetalats på i ingångsvärdet. Har grundavgiften grund av nedsättningen. för lägenheten satts ned efter det att bostadsrätten har förvärvats, skall ingångsvärdet reduceras med det belopp som har återbetalats på grund av nedsättningen.
Som förbättringskostnad enligt 5 mom. Som förbättringskostpunkt I räknas nad räknas
a) kostnad som den skattskyldige a) utgift som den skattskyldige har har lagt ned på förbättringsarbeten i lagt ned på förbättringsarbeten i lälägenheten, och : genheten, och
b) kostnad som han har lagt ned b) urgift som han har lagt ned på
på reparation och underhåll av lä- reparation och underhåll av lägen-
genheten i den män lägenheten på heten i den män lägenheten på grund av arbetet har kommit i bättre grund av arbetet har kommit i bättre skick än vid förvärvet. skick än vid förvärvet.
Som förbättringskostnad räknas Som förbättringskostnad räknas dock inte i något fall kostnad som vid inte urgift som vid inkomsttaxeinkomsttaxeringen har behandlats ringen har behandlats som omkostsom omkostnad i någon annan för- nad i näringsverksamhet. värvskälla.
Som förbättringskostnad räknas
även utgifter för värdehöjande repa-
rationer och underhåll som enligt
punkt 5 andra stycket av anvisning-
arna till 22. $ kommunalskattelagen
(1928:370) skall tas upp som intäkt
av näringsverksamhet. Som förbätt-
ringskostnader räknas också utgifter
av nu nämnt slag som enligt punkt 6
av anvisningarna till 22 § nämnda lag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tagits upp som intäkt av näringsverk-
samhet när bostadsrätt i näringsverk-
samhet övergått till privatbostad.
Kostnader enligt tredje stycket a) Utgifter enligt första stycket a och och b) som har lagts ned under ett b som hänför sig till ett visst år räkvisst år räknas som förbättringskost- nas som förbättringskostnader ennader endast under förutsättning att dast under förutsättning att de samde sammanlagt har uppgätt till minst manlagt har uppgått till minst 5 000 2000 kronor. Kostnaderna anses kronor och, om de avser annat än normalt nedlagda det år då en fak- nv-, till- eller ombyggnad, dessutom tura eller räkning har erhållits som nedlagts under senaste fem åren före visar vilka arbeten som har utförts. I avyttringen. Utgifterna hänförs norfråga om kostnad som avses i tredje malt fill det år då en faktura eller stycket b) gäller vidare att kostnaden räkning har erhållits som visar vilka fär dras av endast till den del arbetet arbeten som har utförts. I fråga om har medfört att lägenheten vid avytt- utgift som avses i första stycket b gälringen alltjämt är i bättre skick än ler vidare att urgiften får dras av envid förvärvet. dast till den del arbetet har medfört
att lägenheten vid avyttringen allt-
jämt är i bättre skick än vid förvär-
vet.
Som förbättringskostnad räknas
även den på bostadsrätten belöpande
andelen av sådana utgifter för ny-,
till- eller ombyggnad som nedlagts på
föreningens fastighet under inne-
havstiden.
Av punkt 8 andra stycket äv anvis- Av 3 mom. första stycket framgår ningarna till 35 § framgår att ersätt- att ersättning för föremål som ägts ning för föremål som ägts av den av den skattskyldige i vissa fall skall skattskyldige i vissa fall skall räknas räknas in i vederlaget för bostadsrätin i vederlaget för bostadsrätten. I ten. I sådana fall skall utgiften för sädana fall skall kosmaden för an- anskaffning av föremålen räknas in i skaffning av föremålen räknas in i bostadsrättens ingångsvärde, om bostadsrättens ingångsvärde. om föremålen har förvärvats tillsamföremålen har förvärvats tillsam- mans med bostadsrätten. Har föremans med bostadsrätten. Har före- målen anskaffats under innehavet, målen anskaffats under innehavet, anses utgiften — allt efter omständiganses anskaffningskostnaden — allt heterna — som cn utgift för förbättefter omständigheterna —- som en ring eller för reparation och underkostnad för förbättring eller för re- häll av lägenheten. Frågan om utgifparation och underhåll av lägenhe- ten får räknas in i omkostnadsbelopten. Frågan om kostnaden får räknas pet avgörs enligt första-tredje styckin i omkostnadsbeloppet avgörs en- ena. ligt tredje-femte styckena.
Vid tillämpning av bestämmel- 6 mom. Vid tillämpning av beserna i denna punkt på sådana ande- stämmelserna 1 denna paragraf på lar och aktier som avses I 35§ sådana andelar och aktier som avses 3amom. femte stycket förstas med i I mom. andra stycket förstås med bostadsrättsförening den förening bostadsrättsförening den förening eller det bolag som andelen respek- eller det bolag som andelen respektive aktien hänför sig till. Med den i tive aktien hänför sig till. Med den i upplåtelseavtalet angivna grundav- upplåtelseavtalet angivna grundav-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
giften skallisådana fall likställas den giften skall i sådana fall likställas den insats i föreningen som var fastställd insats i föreningen som var fastställd när andelen uppläts respektive den när andelen uppläts respektive den inbetalning på aktien som gjordes i inbetalning på aktien som gjordes i anslutning till att aktien gavs ut. anslutning till att aktien gavs ut.
7 mom. Vinst när fysisk person avyvttrar sådan bostadsrätt som med tillämpning av 25§ 9mom. andra stycket skall anses avse hans permanentbostad får beräknas till 30 procent av vederlaget för bostadsrätten. Vinst när fysisk person eller dödsbo uvyttrar bostadsrätt avseende annan privatbostad får beräknas till 60 procent av vederlaget för bostadsrätten.
Vinst vid avyttring av bostadsrätt som inte är privatbostad får beräknas till 90 procent av vederlaget för bostadsrätten.
För privatbostad som under den skattskyldiges innehav varit att hänföra till näringsverksamhet under något av de tre närmaste åren före avyttringstillfället skall i stället för vad som stadgas i första stycket gälla att vinsten får beräknas med tillämpning av andra stycket.
Vid tillämpning av detta moment skall vederlaget beräknas med iakttagande av bestämmelserna i 2 mom. första stycket första och tredje meningarna.
8 mom. Vinst vid avyttring av privatbostad under sådana omständigheter som avses i 25 § 10 mom. får alltid beräknas till 30 procent av vederlaget — beräknat med iakttagande av bestämmelserna i 2 mom. första stycket första och tredje meningarna — för den avyttrade bostadsrätten.
27§ (35 § 3 mom. första stycket KL) Realisationsvinst på grund av av- I mom. Vid avyttring av aktie, yttring av aktie, andel i aktiefond, interimsbevis, andel i aktiefond, andelbevis eller teckningsrätt till aktie del i ekonomisk förening. teckningseller andel i ekonomisk förening el- rättsbevis, delbevis, vinstandelsbeler i handelsbolag eller annan rättig- vis, konvertibelt skuldebrev, skuldehet som är jämförlig med här avsedd brev som är eller varit förenat med andelsrätt eller aktie är i sin helhet optionsrätt, optionsbevis, samt terskattepliktig , om den skattskyldige min och köp- eller säljoption avinnehaft egendomen mindre än två seende aktie eller aktieindex samt
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop . 1989/90:110
år. Detsamma gäller realisationsvinst andra finansiella instrument, som till vid avyttring av konvertibelt skulde- konstruktion eller verkningssätt likbrev, optionsrätt eller företrädesrätt nar tidigare angivna finansiella intill teckning av konvertibelt skulde- strument, tillämpas utöver 24§ bebrev eller skuldebrev förenat med op- stämmelserna i 2—5 mom. tionsrätt. Med optionsrätt avses rätt till nyteckning eller köp av aktie som blivit utfäst i förening med skuldebrev. Från sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke under ett beskattningsår, minskat med avdragsgill förlust vid avyttring samma år av egendom som avses i detta stvcke, får den skattskyldige göra avdrag med 146000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga vad som svarar mot sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke, minskat med avdragsgill förlust som nyss nämnts. För vissa aktier och andelar tillämpas bestämmelserna i 3 a mom. Avyttring av andel i sådan aktiefond, som avses i punkt 10 av anvisningarna till 38 §, skall redovisas endast i inkomstslaget kapital.
(anv. till 36 § KL p. 2 b andra stycket)
Som — anskaffningskostnad — tör 2 mom. Som anskaffningsvärde äldre aktie eller andel anses i regel anses det genomsnittliga anskaffden genomsnittliga unskaffnings- ningsvärdet för samtliga finansiella kostnaden för samtliga äldre aktier instrument av samma slag och sort eller andelar av samma slag som den som det avyttrade. beräknat på avyttrade, beräknat med hänsyn till grundval av faktiska anskaffningsutfaktiska anskaffningskostnader och gifter och med hänsyn till inträffade inträffade förändringar beträffande förändringar beträffande innehavet innehavet. (genomsnittsmetoden).
(anv. till 36 § p. 2 b tredje stycket)
Anskaffningskostnad för äldre ak- Är finansiella instrument som uvtie, som är noterad på börs eller före- ses i I mom. föremål för notering på mål för liknande notering, och för inländsk börs eller annan kontinueräldre andel i aktiefond får bestäm- lig notering av marknadsmässig ommas till ett belopp som motsvarar 25 sättning, som är allmänt tillgänglig procent av vad den skattskyldige er- (marknadsnoterade), får utom håller för aktien eller andelen efter såvitt avser optioner och terminer anavdrag för kostnad för avyttringen. skaffningsvärdet bestämmas till 20 Kan den skattskyldige göra sannolikt procent av vad den skattskyldige eratt en beräkning enligt andra stycket håller vid avyttringen efter avdrag leder till ett högre belopp, skall dock för kostnad för avyttringen. detta högre belopp anses som un- Delbevis eller teckningsrättsbevis, skaffningskostnad. som grundas på aktieinnehav i ett
bolag, anses anskaffat utan kostnad.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
(anv. till 36 § KL p.2 b fjärde stycket)
Avyttras delbevis eller teckningsrätt till äldre aktie, som avses i tredje stycket, tillämpas bestämmelserna i det stycket. Därvid avser andra meningen den del av anskaffningskostnaden för aktien, beräknad enligt andra stycket, som belöper på delbeviset eller teckningsrätten.
(anv. till 36 § p. 2 b nionde stycket)
En företrädesrätt till teckning av konvertibelt skuldebrev eller skuldebrev förenat med optionsrätt, vilken grundas på akticinnehav i bolaget, anses anskaffad utan kostnad.
(anv. till 36 § KL p. 2 b tionde stycket)
Som — anskaffningskostnad — för 3 mom. Hur optionsbevis erhålskuldebrev som utgivits förenat med lits genom teckning av skuldebrev optionsrätt och som förvärvats ge- förenat med optionsrätt, skall annom teckning, upptas skuldebrevets skaffningsvärdet för optionsbeviset marknadsvärde vid förvärvet. Som beräknas som anskaffningsvärdet för anskaffningskostnad för en options- Skuldebrevet jämte = optionsrätten rätt upptas i sådant fall skillnaden minskat med skuldebrevets markmellan emissionspriser och 'mark- nadsvärde vid förvärvet. nadsvärdet för det skuldebrev med vilket optionsrätten var förenad. Har teckningen skett med stöd av en företrädesrätt, som förvärvats genoni köp eller byte, medräknas vederlaget för företrädesrätten i anskaffningskostnaden för optionsräuen. Bestämmelserna i detta stycke tillämpas inte, om teckningen skett före utgången av juni 1985. (35 § 3 mom. tredje stycket KL)
Kan tillämpning av föregående 4 mom. Har en här i riket bosatt stycke antas hindra strukturrationali- eller hemmuhörande person avyttrat sering som är önskvärd från allmän aktier till ett svenskt aktiebolag eller synpunkt, kan regeringen eller myn- ett motsvarande utländskt bolag och dighet som regeringen bestämmer utgörs vederlaget för de avyttrade akmedge befrielse därifrån helt eller tierna uteslutande av nyemitterade delvis, om företag som berörs av aktier i det köpande bolaget, skall strukturrationaliseringen gör fram- skattepliktig intäkt inte anses upp-. ställning om detta senast den dag av- komma. Detta gäller dock inte peryvttringen sker. son som har avflyttat från riket men
som till följd av reglerna om väsentlig
anknytning hit ändå anses bosatt här.
De mottagna aktierna skall anses för-
värvade till det anskaffningsvärde
som gällde för de avyttrade aktierna.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vad som sagts i första stycket gäller
dock inte vid avvyttring av aktier i bo-
lag som avses i 3 § I2 mom. nionde
stycket, om inte skattemyndigheten
lämnar medgivande till detta. Sådant
medgivande får lämnas om inte nå-
gon del av vinsten skulle ha tagits upp
som intäkt av tjänst. Skattemyndig-
hetens beslut får överklagas'hos riks-
skatteverket. Riksskatteverkets beslut
får inte överklagas.
Flyttar en skattskyldig utomlands
och har han tidigare avyttrat aktier
till ett utländskt bolag varvid skatte-
pliktig intäkt inte ansetts uppkomma
på grund av bestämmelserna i första
och andra styckena, skall denna in-
täkt anses skattepliktig när utflytt-
ningen sker.
5 mom. Realisationsförlust vid
avyttring av marknadsnoterad till
gång som avses i I mom. får dras av
från realisationsvinst på marknads-
noterad sådan tillgång utan den be-
gränsning av avdragsrätten som
framgår av 3 §2 mom. fjärde stycket.
Detta gäller dock i fråga om andel
i aktiefond endast om värdet av fon- .
dens innehav av aktier inte annat än
tillfälligtvis understigit tre fjärdedelar
av fondförmögenheten.
285§ (anv. till 36 § KL p. 2d)
Vid beräkning av realisationsvinst Vid beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring av andel i han- på grund av avyttring av andel i handelsbolag skall ingångsvärdet för an- delsbolag skall ingångsvärdet för andelen ökas med tillskott till bolaget delen ökas med tillskott till bolaget och minskas med uttag från bolaget. och minskas med uttag från bolaget. Ingångsvärdet skall vidare ökas med Ingångsvärdet skall vidare ökas med de på delägaren belöpande skattc- de på delägaren belöpande skattepliktiga inkomsterna enligt lagen pliktiga inkomsterna och minskas (1947:576) om statlig inkomstskatt med de på delägaren belöpande avoch minskas med de på delägaren dragsgilla underskotten. Blir det jusbelöpande avdragsgilla underskot- terade ingängsvärdet negativt, skall ten enligt samma lag. Blir det juste- omkostnadsbeloppet anses vara rade ingångsvärdet negativt. skall noll. Vederlaget vid avyttringen omkostnadsbeloppet anses vara : skalli detta fall ökas med ett belopp noll. Vederlaget vid avvttringen som motsvarar det negativa justeskall i detta fall ökas med ett belopp rade ingångsvärdet. som motsvarar det negativa justerade ingångsvärdet.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
I fråga om andel som förvärvats I fråga om andel som förvärvats före utgången av det räkenskapsår före utgången av det räkenskapsår för handelsbolaget som avslutats för handelsbolaget som avslutats närmast före den I mars 1988 beräk- närmast före den I mars 1988 beräknas först det justerade ingångsvärdet nas först det justerade ingångsvärdet vid utgången av nämnda räken- vid utgången av nämnda räkenskapsär (bokslutsdagen). Den- skapsår (bokslutsdagen). Denna beräkning görs med utgaängs- na beräkning görs med utgångspunkt i andelens ingångsvärde och punkt i andelens ingångsvärde och den ökning eller minskning i deläga- den ökning eller minskning i delägarens kapitalbehällning i bolaget som rens kapitalbehållning i bolaget som har inträffat fråm till bokslutsdagen. har inträffat fram till bokslutsdagen. Blir saldot negativt. anses det juste- Blir saldot negativt. anses det justerade ingängsvärdet på bokslutsda- rade ingångsvärdet på bokslutsdagen vara noll. Det justerade in- gen vara noll. Det justerade ingangsvärdet på bokslutsdagen läggs gångsvärdet på bokslutsdagen läggs sedan till erund för justeringar enligt sedan till grund för justeringar enligt första stycket. första stycket.
Vid bestämmande av kapitalbe- Vid bestämmande av kapitalbehållningen på bokslutsdagen skall la- hållningen på bokslutsdagen skall lager, pågående arbeten samt foörd- ger, pågående arbeten samt foördrings- och skuldposter tas upp till de rings- och skuldposter tas upp till de värden som gäller vid inkomsttaxe- värden som gäller vid inkomsttaxeringen. Sker den skattemässiga in- ringen. Sker den skattemässiga inkomstberäkningen inte enligt bokfö- komstberäkningen inte enligt bokföringsmässiga grunder. bortses från ringsmässiga grunder, bortses från förutbetalda kostnader och intäkter förutbetalda kostnader och intäkter samt upplupna intäkter och kostna- samt upplupna intäkter och kostnader. der.
Har handelsbolaget före utgången Har handelsbolaget före utgången av är 1989 avyttrat egendom på vil- av år 1989 avyttrat egendom på vilken 35 § 2-4mom. är tillämpliga ken 35 8 2-4 mom. kommunalskatteskall, om egendomen anskaffats före lagen (1928:370) i dess Iydelse före den 19 augusti 1988. ingånesvärdet den I juli 1990 är villämpliga skall, för andelen justeras på grundval av om egendomen anskaffats före den det bokföringsmässiga resultatet av 19 augusti 1988, ingångsvärdet för avyttringen även om detta inte följer andelen justeras på grundval av det av andra stycket. Fran resultatet bokföringsmässiga resultatet av avskall dras ett belopp som svarar mot yttringen även om detta inte följer den avskrivning eller nedskrivning av andra stycket. Från resultatet av egendomen som gjorts i räken- skall dras ett belopp som svarar mot skaperna efter bokslutsdagen. Sker den avskrivning eller nedskrivning beskattning med anledning av avvytt- av egendomen som gjorts i räkenringen senare än vid 1990 års taxe- skaperna efter bokslutsdagen. Sker ring, skall ingångsvärdet dock juste- beskattning med anledning av avyttras på grundval av det skattemässiga ringen senare än vid 1990 års taxeutfallet av avyttringen. ring, skall ingängsvärdet dock juste-
ras på grundval av det skattemässiga utfallet av avyttringen. Om den skattskyldige yrkar det. Om den skattskyldige vrkar det,
skall vinstberäkningen grundas en- skall vinstberäkningen grundas enbart på bestämmelserna i första bart på bestämmelserna i första stycket. stycket. 209
14 Riksdagen 1989190. Saml. 1. Nr HO Del I
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har andel i ett handelsbolag för- Har andel i ett handelsbolag förvärvats på annat sätt än genom köp, värvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång byte eller därmed jämförligt fång och har den tidigare ägaren beskat- och har den tidigare ägaren beskattats enligt punkt 5 andra stveket av tats enligt 24 § 2 mom. tredje stycket, anvisningarna till 35 §, skall det jus- skall det justerade ingångsvärdet för terade ingångsvärdet för andelen an- andelen anses vara noll. ses vara noll. 295 I mom. Realisationsvinst vid avvitring av fordringar och andra finansiella instrument där underliggande instrument är hänförliga till fordringar, utställda i svenska kronor eller till ränteindex, wom sådana fordringar som avses i 27 § I mom, beräknas enligt den genomsnittsmetod som anges i 2782 mom. 2 mom. År tillgång som avses i I mom. marknadsnoterad behandlas realisationsvinst och realisationsförlust som ränteintäkt respektive ränteutgift. Detta gäller dock inte premieobligationer.
30 § Vid avyttring av annan egendom än sådan som avses i 25-29 §§ gäller utöver 24§ följande bestämmelser. Om den skattskyldige innehaft egendomen för personligt bruk (personligt lösöre) får 1. anskaffningsvärdet bestämmas till 25 procent av ersättningen för egendomen efter avdrag för kostnaden för avyttringen, 2. avdrag göras med S0 000 kronor från summan av vinster på grund av avvitringar av sådan egendom under beskattningsåret. | Om den skattskyldige tidigare har medgetts avdrag helt eller delvis för egendomens — anskaffning, viärdeminskning e.d. skall ingångsvärdet minskas med detta avdrag. Når en avvitring av egendom som inte innehafts för personligt bruk avser en del av ett samlat innehav av egendom med enhetligt värde skall realisationsvinsten beräknas med tilllämpning av genomsnittsmetoden enligt 27§ 2 mom.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Avdrag för — realisationsförlust
medges inte för egendom som inne-
hafts för personligt bruk.
Denna lag” träder i kraft den I Denna lag träder i kraft den 1 juli juli 1985 och tillämpas första gången 1985 och tillämpas första gången vid vid 1986 års taxering. Äldre bestäm- 1986 års taxering. Äldre bestämmelmelser gäller fortfarande i fråga om ser gäller i fråga om inkomst som anställning utomlands som påbör- uppburits före utgången av år 1992 jats före ikraftträdandet. Om den på grund av anställning utomlands skattskyldige begär det skall dock en som påbörjats före ikraftträdandet. ny anställning anses ha påbörjats vid Om den skattskyldige begär det lagens ikraftträdande. skall dock en ny anställning anses ha
påbörjats vid lagens ikraftträdande.
1. Denna lag träder I kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 ärs taxering i den man inte annat följer av punkterna 2-18 nedan.
2. Har egendom avvttrats före den I januari 1991 och var vinst på grund av avvttringen skattepliktig enligt 35 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse intill den I juli 1990 men har beskattning på grund av bestämmelserna i 41 § samma lag i dess nämnda lydelse inte skett senast vid 1991 ärs taxering, gäller följande. Beskattning på grund av avyttringen skall ske vid taxeringen för det första beskattningsår då någon del av köpeskillingen är tillgänglig för lyftning. Är emellertid köpeskillingens storlek beroende av viss framtida händelse och kan till följd härav intäktens totala belopp inte fastställas vid den taxering som är i fråga, skall ullkommande belopp beskattas vid taxeringen för det beskattningsär då beloppet blir tillgängligt för lvttning.
3. Har avyttring beskattats vid 1991 eller tidigare års taxering och har därvid viss del av köpeskillingen inte kunnat beaktas, skall tillkommande köpeskilling tas upp till beskattning när den blir tillgänglig för lyftning. Beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust sker därvid enligt de regler som tillämpades när första delen av köpeskillingen togs upp till beskattning med undantag av 35 § 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse intill den 1 juli 1990. De nya bestämmelserna i 3 § 12 mom. tredje stycket tillämpas inte i fall som avses i denna punkt.
4. Avyttras fastighet före utgången av år 1999 får omkostnadsbeloppet beräknas genom att det omkostnadsbelopp som hade kunnat användas om avyttringen skett den 31 december 1990 ökas med i 25 § 4 mom. avsedda förbättringskostnader m.m. som lagts ned på fastigheten under tiden mellan den I januari 1991 och avyttringstillfället. Vid tillämpning av punkterna 6 a och 6 b av anvisningarna tili 36 § kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse intill den I juli 1990 skall dock följande gälla.
a) Ingångsvärde samt förbättringskostnader och därmed likställda belopp för vilka avdrag får ske räknas om med hänsyn till prisutvecklingen från det
ÅJYNS:363.
ättonde året efter det år fastigheten förvärvades respektive kostnaden lades Prop. 1989/790:110 ned.
b) Beräknas ingångsvärdet med ledning av taxeringsvärdet visst är skall omräkningen ske med hänsyn till prisutvecklingen från det åttonde året efter sistnämnda är. |
ce) Värdeminskningsavdrag som belöper på det ar som den kostnad vartill avdraget hänför sig lades ned eller på något av de sju följande åren räknas om med hänsyn till prisutvecklingen från det attonde äret efter det år kostnaden lades ned.
d) Tidigareläggning får inte ske med mer än ätta år.
ce) Vidigareläggning får ske endast i fråga om den det av ingångsvärde och förbättringskostnader för ersättningsfastigheten som inte överstiger ett belopp motsvarande vederlaget vid avyttringen av den ursprungliga fastigheten minskat med förbättringsköstnader som under den skattskyldiges innehav har lagts ned på denna fastighet under det år då fastigheten avyttrades eller under något av de sju närmast föregående åren.
f) Tidigareläggning får — om ersättningslästigheten förvärvats före avvttringen av den ursprungliga fastigheten = inte leda till att ersättningsfastigheten anses förvärvad före förvärvet av den urspruneliga fastigheten eller tidigare än åtta är före avvuringen av nämnda fastighet.
Vad nu sagts gäller dock inte om delägare i fåmansföretag eller delägare närstaende person avyttrar fastighet till företaget enligt vad som sägs 1 2458 6 mom.
5 Har skattskyldig under något av åren 1991. 1992 eller 1993 avyttrat en bostadsrätt som förvärvats före den I januari 1987 får den skattepliktiga realisationsvinsten beräknas till 601-75 respektive 90 procent av vinsten. Vad nu sagts gäller dock inte om vinsten beräknas enligt 26. $ 7 mom.
6. Avdrag för realisationstförlust, som hänför sig till 1991 och tidigare års taxeringar men inte kunnat dras av tidigare. får göras vid beräkning av inkomst av kapital respektive närmgsverksamhet senast det sjätte beskattninpsäret efter det vill vilket förlusten är hänförlig. Härvid tillämpas bestämmelserna i punkt 3 andra stycket samt punkt 4 andra och fjärde styckena av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) i deras Ivdelse intill den I juli 1990. Avdrag får dock göras endast i den mån den skattskyldige redovisar sådan vinst vid avyttring av egendom som enligt 35 § 1 mom. kommunalskattelagen i dess Iydelse intill den I juli 1990 skulle ha tagits upp som intäkt av tillfällig förvärvsverksumhet. Fysiska personer och dödsbon får göra avdrag för sparade realisationsförluster i inkomstslaget kapital. För övriga juridiska personer får motsvarande avdrag göras från intäkt av närtingsverksamhet, med tillämpning av de nya bestämmelserna i 2 § 14 mom.
7. I fråga om aktie, andel aktiefond eller andeliekonomisk förening som inte är marknadsnöterad och som den skattskyldige den I april 1976 innehaft i mer än fem år gäller punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1976:343) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
S. För andel i allemansfond som förvärvats före den I januari 1991 skall som anskaffningsvärde tas upp andelens marknadsvärde den 31 december 1990.
1990 och som enliat de regler som gällde intill den 1 juli 1990 skall redovisas senast vid 1991 års taxering. skall inte tas upp till beskattning vid 1992 eller senare ars taxering.
10. Har förvärvare av ett skuldebrev före utgången av år 1990 lämnat överlåtaren kompensation för upplupen men inte förfallen ränta tillämpas vid 1992 års taxering bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 39 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse intill den I juli 1990.
Har förvärvare medgetts avdrag för räntekompensatton enligt nämneada anvisningspunkt skall kompensationen inte inräknas i anskaffningsvärdet vid beräkning av realisationsvinst när skuldebrevet avyttras.
1. Äldre föreskrifter i 2 § 1 mom. andra stycket. 2 § 4 mom. åttonde stycket samt + $ andra stycket tillämpas även vid 1992 och senare års taxeringar. Intäkten eller avdraget skall dock hänföras till näringsverksamhet.
12. Äldre föreskrifter i 2 § 4 mom. första stycket tillämpas vid 1992 års taxering samt. om något av företagen inte taxeras dä. även vid 1993 års taxering.
13. Vad som sågs om avdrag för underskott i punkt 6 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:000) om ändring i kommunalskattelagen ( 1928:370) tillämpas på motsvarande sätt i fråga om sådana underskott enligt den äldre lydelsen av 4 § första stycket. Vid tillämpningen anses koncernbidrag som intäkt av rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse endast om bidraget utgör avdragspill omkostnad för givaren i näringsverksamhet av angivet slag.
14. Vid beräkning av schablonintäkt enligt 2 § 10 mom. första stycket 2 skall om beskattningsaåret påbörjats före den I junuari 1991 beskattningsäret i stället anses påbörjat vid denna tidpunkt.
15; Har en skattskyldig vid 1991 års taxering redovisat inkomst eller underskott av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital enligt de äldre bestämmelserna i 418 andra stycket kommunalskattelagen (1928:370) skall den skattskyldige vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet vid 1992 års taxering eller, om den skattskyldige inte taxeras då, vid 1993 ärs taxering inte tå upp andra ingaende tillgångs- och skuldposter i det aktuella hänseendet än som framgår av andra och tredje styckena.
Som ingående fordran tas upp dels intäkt som blivit tillgänglig för lyftning i början av beskattningsåret men som tagits till beskattning det föregående beskattningsåret, dels utgift som betalts i slutet av det föregaende beskauttningsåret men som inte dragits av vid beräkningen av inkomsten för det beskattningsåret.
Som ingående skuld tas upp dels intäkt som har uppburits i slutet av det föregående beskattningsåret men som inte tagits till beskattning det året. dels utgift som är obetald vid ingången av beskattningsäret men som dragits av vid beräkningen av inkomsten för det föregående beskattningsäret.
Intäkter och utgifter som redovisats vid 1991 års taxering beaktas inte vid 1992 års taxering eller, om den skattskyldige inte taxeras då, vid 1993 års taxering I vidare mån än vad som framgår av andra och tredje styckena.
16. I fråga om avdrag för räntefördelning enligt 3 § 4 mom. skall vid 1993—- 1995 ars taxeringar punkt 12 av övergångsbestämmelserna till lagen
tillämpning.
17. De nya föreskrifterna i3 § 13 mom. tillämpas inte i fråga om förvärvskälla där verksamheten upphört under beskattningsår för vilket taxering skett år 1991 eller tidigare.
18. I fråga om de nya bestämmelserna i lagen skall, i den mån dessa motsvarar föreskrifter som upphävs genom lagen eller föreskrifter i kommunalskattelagen (1928:370) vilka upphävts genom lagen (1990:000) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och för vilka gällt övergangsbestämmelser som fortfarande skulle kunna ha betydelse, dessa övergångsbestämmelser tillämpas. Punkt 3 av övergänpgsbestämmelserna till lagen (1976:343) om ändring I kommunalskattelagen skall dock tillämpas endast i den utsträckning som framgår av punkt 7 ovan.
Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt
Härigenom föreskrivs att I. 2 och 3 §§ lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ixdelse
Till fastighetsskatt skattepliktiga fastigheter är sådana som vid fastighetstaxeringen betecknas som småhusenhet, hyreshusenhet eller lantbruksenhet om på lantbruksenheten finns vad som vid fastighetstaxeringen betecknas som småhus. hyreshus, tomtmark för småhus eller tomtmark för hyreshus. Från skatteplikt undantas fastighet som året före taxeringsåret inte varit skattepliktig enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
Utöver vad som sägs i första
stycket är sådan privatbostad, som
ävses i 5§ kommunalskattelagen
(1928:370) och som är belägen i ut-
landet, skattepliktig till fastighets-
skatt.
2 a
Skattskyldig till fastighetsskatt är ä garen till fastigheten eller den som enligt I kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare.
I fråga om handelsbolag och dödsbon som vid inkomsttaxeringen behandlas som handelsbolag ävilar skatttskyldigheten dock delägarna.
Såvitt gäller sådan privtbostad som
avses i 18 andra stycket föreligger
skattskyldighet endast för tid under
vilken ägaren varit bosatt i Sverige.
Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret. skall underlaget för fastighetsskatten jämkas med hänsyn härtill.
3 3
Fastighetsskatten utgör för varje Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsär beskattningsär
a) 2,5 procent av 65 procent av tux- a) 1,5 procent av: eringsvärdet om imäkt av fastigheten tuxeringsvärdet avseende småberäknas enligt 24§ I mom. kommu- husenhet, nalskattelagen (1928:370) och fastig- bostadsbyggnadsvärdet och tomtheten utgör hyreshusenhet. marksvärdet avseende småhus på
b) 2 procent av en tredjedel av tux- lantbruksenhet, eringsvärdet om intäkt av fastigheten 75 procent av marknadsvärdet avberäknas enligt 24§ I mom. kommu- seende privatbostad i utlandet, nalskattelagen och fastigheten utgör b) 2,5 procent av: småhusenhet, taxeringsvärdet avseende hyres-
c) LA procent av en tredjedel av husenhet,
I Senaste lydelse 1984:1078. Senaste lydelse 1986:493. "Senaste lydelse 1989:1019. 215
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90): 1 10
taxeringsvärdet om intäkt av fastighe- bostadsbyggnadsvärdet och tomtten beräknas enligt 248 2 mom. kom- marksvärdet avseende hyreshus på munalskattelagen, lantbruksenhet.
d) 1,4 procent av OM procent av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 2§ 7mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och fastigheten utgör hyreshusenhet.
e) LA procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 285 7 mom. lagen om statlig inkomstskatt och fastigheten wtgör smaåhusenhet,
ff) 2,5 procent av bostadsbyggnadsvärde och tomtmarksvärde avseende hyreshus på lanibruksenhet,
8) 2 procent av en tredjedel av bostadsbyggnadsvärde och tomtmarksvärde avseende småhus på lanbruksenhet,
hv) 2,5 procent av 65 procent av tuxeringsvärdet om hyreshusenhet enligt 4 kap. HS andra stycket fastighetstäxeringslagen (1979:1152) skall ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet,
i) 2 procent av en tredjedel uv taxeringsvärdet om småhusenhet enligt 4 kap. IIS andra stycket fastighetstaxeringslagen skall ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet,
2,5 procent av 65 procent av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten utgör intäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och fastigheten utgör hyreshusenhet,
k) 2 procent av en tredjedel av tax-. ertngsvärdet om intäkt av fastigheten utgör imäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och fastigheten utgör småhusenhet.
s
Till den del taxeringsvärdet av en Innehåller byggnaden på en fastigfastighet, som ägs av sådan inländsk het, som är belägen i Sverige, huvudeller utländsk tivförsäkringsanstalt sakligen bostäder och har byggnaden Som avses 128 6gwm. lagen om stat- beräknat värdeår som utgör året före lig inkomstskatt, belöper på verk- taxeringsåret, utgår dock ingen fassamhet avseende sådana pensions- tigheisskatt under de fem första åren försäkringar eller avgångsbidrags- och halv fastighetsskatt under de försäkringar som nämns i 2§ 6 mom. därpå följande fem åren.” tredje stycket samma lag, skall dock procenttalet. i stället för vad som 3 därom föreskrivs i första stycket j eller k, utgöra 1,4.
(4la$ anv.p. I KL)
Bestämmelsen. i 4las innebär För fastighet, som avses i5§ kombl.a. att för fastighet, som avses i 245§ munalskattelagen. (1928:370), skall 2mom., fastighetens andel av sam- fastighetens andel av taxeringsvärdet fällighetens taxeringsvärde skall in- på sådan samfällighet som avses i räknas i underlaget för intäktsberäk- 41 a§ nämnda lag inräknas i underlaningen i de fall där samfälligheten ut- get för fastighersskatten om samfälgör en särskild taxeringsenhet. Jfr i ligheten utgör en särskild taxeringsdetta hänseende 4kap. 10§ fastig- enhet. hetstaxeringslagen (1979:1152).
(248 2 mom. 3 st. KL)
Har fastighet, som avses i första el- Har byggnad, som är avsedd för ler andra stycket och som är avsedd användning under hela året, på för användning under hela äret. på grund av eldsvåda eller därmed jämgrund av eldsvåda eller därmed jäm- förlig händelse inte kunnat utnyttjas förlig händelse eller till följd av äga- under viss tid eller har i sådan byggrens avflyttning från orten eller an- nad för uthyrning avsedd lägenhet nan sådan särskild omsändighet inte inte kunnat uthyras, får fastighetskunnat utnyttjas under viss tid eller skatten nedsättas med hänsvn till har i sådan fastighet för uthyrning den omfattning. vari byggnaden inte avsedd lägenhet inte kunnat uthy- kunnat användas eller uthyras. Har ras. får den enligt första eller andra så varit fallet under endast kortare stycket beräknade intäkten nedsättas tid av beskattningsäret, skall någon med hänsyn till den omfattning, vari nedsättning dock inte ske. fastigheten inte kunnat användas eller uthyras. Har så värit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning dock inte ske.
Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdek
Är den skattskyldige frikallad från skuttskyldighet för inkomst av fastigheten, beräknas — fastighetsskatten som om sådan befrielse inte hade förelegat.
F. Denna lag träder i kraft den I juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 ärs taxering.
2. Äldre bestämmelser i 3 § första stycket gäller i fråga om fastighetsskatt för beskattningsär som har påbörjats före utgången av år 1990.
3. I stället för det procenttal som föreskrivs 13 § första stycket skall, i fråga om småhusenhet samt småhus och tomtmark för småhus på lantbruksenhet med beräknat värdeår före år 1991, procenttalet vid 1992 och 1993 års taxeringar utgöra 1.2.
4, I stället för vad som följer av 3 § första stycket och punkt 3 skall vid följande års taxeringar endast halv fastighetsskatt utgå i fråga om fastigheter.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse bebyggda med byggnader med nedan angivna värdeår, om fastigheterna utgör småhusenhet eller småhus och tomtmark för småhus på lantbruksenhet:
| Taxeringsår | Värdeäår |
| 1992 | 1986-1990 |
| 1993 | 1987-1990 |
| 1994 | 1988-1990 |
| 1995 | 1989-1990 |
| 1996 | 1990 |
5. I stället för vad som följer av 38 första stycket skall vid följande års taxceringar fastighetsskatt inte utgå eller endast halv fastighetsskatt utgå för fastigheter, bebyggda med byggnader vilka huvudsakligen innehåller bostäder och har nedan angivna värdeår, om fastigheterna utgör hvreshusenhet eller hyreshus och tomtmark för hyreshus på lantbruksenhet:
| Taxcringsår | Halv fastighetsskatt Ingen fastighetsskatt Värdeår | Värdeär |
| 1992 | 1973-1976 | 1977-1990 |
| 1993 | 1975-1978 | 1979-1990 |
| 1994 | 1977-1980 | 1981-1990 |
| 1995 | 1979-1982 | 1983-1990 |
| 1996 | 1981-1984 | 1985-1990 |
| 1997 | 1983-1986 | 1987-1990 |
| 1998 | 1985-1988 | 1989-1990 |
| 1999 | 1987-1990) | |
| 2000 | 1989-1990 |
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)!
dels att 4§ 2 mom. och anvisningarna till 41 § skall upphöra att gälla,
dels att 2§ 4 mom., 4§ I mom., 108 och 41 § 2 mom. skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas ett nytt moment, 48 § 5 mom.. av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
[0 Pc
4 mom.” Skattereduktion åtnju- + mom. Skattereduktion medges
tes skattskyldig för underskott av kapital
av ogift skattskyldig, som har hem- enligt 3§ IH mom. lagen (1947:576) mavarande barn under 18 år, och av om statlig inkomstskatt. Skatteredukgift skattskyldig, vars make saknar tionen uppgår till 30 procent av untaxerad — inkomst — enligt — lagen derskotter. (1947:576) om statlig inkomstskatt, med 1800 kronor,
av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 6000 kronor, med 30 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 6000 kronor och den taxerade inkomsten.
Har gifta skattskyldiga var för sig till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som understiger 6 000 kronor, åtnjutes skattereduktion endast av den som har den högsta taxerade inkomsten. År de taxerade inkomsterna lika stora, tillkommer skattereduktion den äldre av de skattskyldiga. Barn, som bor hos sina föräldrar, anses som hemmavarande endast hos den ena av dem.
Skattereduktion enligt första stycket åtnjutes endast av skattskyldig, som varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. För gift skatskyldig gäller dessutom följande. För att skattereduktion skall få åtnjutas, skall maken ha varit bosatt här it riket under någon del av beskattningsåret. Avser makens bosättning här i riket större delen av be-
I Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771 48 2 mom. [Y84:348 anvisningarna till 41 § prop. 1989/90:74. > Lydelse enligt prop. 1989/90:74.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skattningsåret, sker skattereduktionen enligt första stycket. Avser makens bosättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret, uåtnjuter den skattskyldige skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst enligt lagen om statlig inkomstskatt. med 900 kronor, och om maken har taäxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 3000 kronor, med 30 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 3000 kronor och den taxerade inkomsten.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i första, andra och tredje styckena skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsåret uppburen beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt 18 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som tillkommer skattskyldig enligt nämnda bestämmelser skall minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skattskyldige uppburit inkomst som förut nämnts.
Skattereduktion sker endast i Skattereduktion sker endast I fråga om statlig inkomstskatt. kom- fråga om statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt. skogsvårdsav- munal inkomstskatt. skogsvårdsavaft och skattetillägg enligt täxerings- gift och statlig fastighetsskatt. lagen (1990:00).
Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig skatt. tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion bortfaller.
I mom.” För inkomst av tjänst som hänför sig till bestämd tidsperiod och uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen eller till arbetsanställning som är avsedd att vara kortare tid än en vecka skall preliminär A-skatt utgå med belopp. som anges i skattetabeller, om inte skattemyndighet har bestämt annat. Skattetabellerna skall ange den preliminära skatt som belöper på olika inkomstbelopp, beräknade för månad eller den kortare tid som anges I tabellerna. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår sådana tabeller.
Tabellerna skall grundas på följande förutsättningar, nämligen att inkomsten är oförändrad under inkomståret,
att den skattskyldige endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i tabellen.
TLydelse enligt prop. 1989/90:74.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
utt den skattskyldige inte skall erlägga annan skatt eller avgift som avses i denna lag än statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt.
att skattskyldig som avses i 2 mom. första stycket 2 erhåller skattereduktion,
att den skattskyldige vid taxering att den skattskyldige vid taxering för inkomsten inte erhåller andra av- för inkomsten inte erhåller andra avdrag än egrundavdrag samt avdrag drag än grundavdrag samt avdrag som avses i 33§ 2 mom. kommunal- som avses I 33§ 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) med ett hbe- skattelagen (1928:370) med ett belopp av 7500 kronor, dock högst fem lopp av 2 000 kronor. dock högst fem procent av inkomsten. procent av inkomsten.
10 87
Preliminär A-skatt skall inte be- Preliminär A-skatt skall beräknas räknas på ersättning, som vid statlig på ersättningar för ökade levnadseller kommunal tjänst lämnas för kostnader som lämnas vid sådan vissa med tjänsten förenade kosma- tjänsteresa inom riket som uvses I der, ej heller på ersättning, som vid punkt 3 av anvisningarna till 33§ enskild tjänst lämnas för sådana kommunalskattelagen — A1928:370) kostnader, om inte ersättningen vå- endust till den del ersättningarna sentligen överstiger vad som skäligen överstiger de schablonbelopp som kan anses vara erforderligt för kost- anges i nämnda lagrum eller, såvitt nadernas bestridande. gäller kostnad för logi. den faktiska
utgiften. På ansökan av den som be-
talar ut ersättning får skattemyndig-
heten besluta att i den mån tjänsteresa
varar mer än tre månader motsva-
rande skall gälla till den del ersätt-
ningarna inte överstiger vad som an-
ges i punkt 3a av anvisningarna till
nämnda paragraf.
På ersättning för ökade levnads-
kostnader vid sådan tjänsteresa utom
riket som uvses i punkt 3 sista stycket
av anvisningarna till 33 § kommunal-
skattelagen skall preliminär A-skatt
beräknas endast till den del ersätt-
ningen överstiger avdragsgillt belopp
enligt nämnda lagrum.
Preliminär skatt skall alltid beräk- I fråga om ersättning för resa med nas på truktamentsersättning för resa cgen bil i tjänsten gäller att prelimii tjänsten som inte varit förenad med när A-skatt beräknas på ersättningen Övernattning samt på ersättning för endast ull den del den överstiger det resa med egen bil i tjänsten till den I punkt 3e av anvisningarna till 33 § del den överstiger det i punkt 3 femte kommunalskattelagen angivna bestycket av anvisningarna till 33§ loppet. kommunalskattelagen — (1928:370) angivna beloppet.
Beträffande annan skattepliktig er-
sättning för kostnader som är för-
enade med tjänsten beräknas prelimi-
lydelse enligt prop. 1989/90:74,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
när A-skatt endast om det är uppen-
bart att ersättningen avser kostnader
som inte är avdragsgilla vid mottaga-
rens inkomsttaxering eller att den
överstiger avdragsgillt belopp. I så-
dant fall beräknas skatten på hela er-
sättningen respektive den del av er-
sättningen som överstiger det uv-
dragsgilla beloppet.
Preliminär A-skatt skall inte utgå för:
a) folkpension och tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, om inte annat följer av bestämmelserna i lagen (1990:000) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m.m. eller den skattskyldige begär att avdrag för sådan skatt skall göras;
c) familjebidrag enligt familjebidragslagen (1978:520); eller
d) sådan pension, livränta eller från försäkringsanstalt utgående annan skattepliktig ersättning, som uppgår till högst hälften av det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring gällde för året före det år under vilket ersättningen utges. Vad nu har sagts skall dock inte tillämpas på pension och vårdbidrag, som utgår på grund av lagen om allmän försäkring, delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring och på yrkesskadelivränta eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller lagen (1977:265) om statligt personskadeskvdd.
4ES
2 m oo m.> Om det belopp, som 2 m o m. Om det belopp, som skulle återstå sedan skatteavdrag skulle äterstå sedan skatteavdrag för gjorts, jämte den inkomst den skatt- kvarstående skutt hat gjorts, jämte skyldige i övrigt kan ätnjuta under- den inkomst den skattskyldige i övstiger vad den skattskyldige kan an- rigt kan åtnjuta understiger vad den ses behöva till underhåll för sig själv skattskyldige behöver för eget underoch för make och oförsörjda barn håll och familjens behov tförbehålls- (existensminimum), äger skatte- heloppet) får skattemyndigheten efter myndigheten efter ansökan av den ansökan av den skattskyldige förskattskyldige förordna, att skatteav- ordna antingen att skatteavdrag över drag icke skall ske eller skall verkstäl- huvud taget inte skall göras eller att las med mindre belopp än som skulle för skatteavdraget får tas i anspråk ske enligt bestämmelserna här ovan. endast vad av lönen överskjuter för- Nedsättning av skatteavdrag för pre- behållsbeloppet. liminär skatt må dock icke beviljas skattskyldig annat än vid nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet. stor försörjningsbörda eller i annat därmed jämförligt läge.
Det belopp, som motsvarar den Förbehållsbeloppet beräknas med skattskyldiges existensminimum, ledning av bestämmelserna i 15 kap. skall beräknas med ledning av be- 6u§ utsökningsbalken. stämmelserna 150 § 2 mom. kommunalskattelagen och anvisningarna till nämnda paragraf om existensminimum.
> Lydelse enligt prop. 1989;90:74.
Arbetsgivare skall tillämpa beslut om skatteavdrag enligt första stycket senast frän och med det avlöningstillfälle som inträffar sedan en vecka förflutit från det han fått del av beslutet eller, om det ej kan ske, inom fyra dagar efter nämnda avlöningstillfälle tillställa den skattskyldige det belopp som skulle ha tillkommit denne om beslutet tillämpats.
(Se vidare anvisningarna.)
48 5
5 mom. Skattskyldig, som avvttrat fastighet, bostadsrätt eller aktie i fåmansföretag, kan efter ansökan beviljas anstånd med att betala kvarstående skatt för det taxeringsår, då vinst hänförlig till avyttringen tagits till beskattning.
Anstånd skall medges om avyttringens bestånd är beroende av myndighets tillstånd eller beslut eller om det i annat fall råder ovisshet om avvitringens bestånd. Anständ får därvid medges med betalning av den del av skatten som med 20000 kronor överstiger sådan del av köpeskillingen som blivit tillgänglig för Ivftning före avvttringsäårets utgång. Blir ytterligare köpeskilling tillgänglig för Ivftning efter avyttringsårets slut, skall anståndsbeloppet minskas med den köpeskilling som blivit tillgänglig för lyftning.
Anstånd medges med skattebetalningen intill den sista april året efter det att anståndsorsaken upphört att gälla. Anstånd skall dock aldrig medges för längre tid än till den sista april fyra år efter avvttringsåret. Minskas anståndsbeloppet på grund av att viterligare köpeskilling blivit tillgänglig för Ivftning skall skatten inbetalas senast den sista april året efter det köpeskillingen blivit tillgänglig för Ivftning.
Denna lag träder i kraft den I juli 1990 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1991 och slutlig skatt på grund av 1992 års taxering. I fråga om förbehällsbelopp vid avdrag för kvarstående skatt tillämpas de nya föreskrifterna i 418 2 mom. första gången vid avdrag för kvarstående skatt på grund av 1990 års taxering.
[NS [00] 'v
5 Förslag till Prop : 1989/90:110
Lag om skatteutjämningsreserv
Härigenom föreskrivs följande.
18 Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får avdrag göras enligt denna lag för belopp som har avsatts till skatteutjämningsreserv av
I. svenska aktiebolag.
2. svenska ekonomiska föreningar,
3. svenska sparbanker.
b . sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet och som skall erlägga skatt för inkomst,
5. utländska juridiska personer. 6. fysiska personer och dödsbon. Sådana företag som avses i 2 §6 mom... 7 mom,, 8 mom. åttonde stycket
och 10 mom. samt 7 § 4 mom. och 8 mom. andra stycket lagen om statlig inkomstskatt är inte berättigade till avdrag. Detsamma gäller i fråga om dödsbon som behandlas som handelsbolag. Att särskilda regler gäller i fråga om handelsbolag framgår av 11 5.
Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller jordbruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut skall ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsäret. Avdraget skall återföras till beskattning närmast följande beskattningsår.
28 Avsättning till skatteutjämningsreserv beräknas på kapitalunderlag. löneunderlag och inkomstunderlag.
38 Kapitalunderlaget för juridiska personer som avses i I $ första stycket I—- 5 är skillnaden vid beskattningsårets utgång mellan tillgångar och skulder. Vid beräkning av underlaget anses beskattningsårets inkomstskatt utgöra 30 procent av den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten före äterföring av föregående års avsättning till skatteutjämningsreserv, avdrag för årets avsättning till skatteutjämningsreserv. avdrag enligt lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning och avdrag enligt 2§ 8 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt för utdelning på andra inbetalda insatser än förlagsinsatser.
Som tillgång räknas inte
1. aktier i svenska aktiebolag och andelar i svenska ekonomiska föreningar om företagets röstetal för aktierna eller andelarna är så stort som anges i 7 § 8 mom. tredje stycket a lagen om statlig inkomstskatt eller om företaget är frikallat från skattskyldighet för utdelning på aktierna eller andelarna enligt tredje stycket b nämnda moment.
2. andra tillgångar som avses i 27 § 1 mom. nämnda lag än aktier eller andelar om den underliggande egendomen är aktie eller andel i svenskt företag och innehavet av tillgångarna betingas av näringsverksamhet som bedrivs av företaget eller av annan som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå företaget nära,
3. en fordran på ett företag i intressegemenskap i den mån det andra företagets kapitalunderlag inte har reducerats med motsvarande belopp vid samma ärs taxering.
Som skuld räknas även
I. en skuldreservering i den mån avdrag för reserveringen medges vid inkomsttaxeringen,
tu belopp som har avsatts till ersättningsfond.
4. kapitalunderlag hos ett företag i intressegemenskap 1 den utsträckning som anges I 12 § tredje stycket.
Som skuld räknas inte belopp som har avsatts till skatteutjämningsreserv.
48 Kapitalunderlaget för fysiska personer och dödsbon är skillnaden vid beskattningsärets ingång mellan tillgångar och skulder i förvärvskällan.
Som tillpäng räknas inte ceendom som avses 1 27.8 I mom... 28 §, 29 § I mom. och 30 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt såvida inte vederlag eHer realisationsvinst vid avyttring utgör intäkt av näringsverksamhet.
Som skuld räknas även
I. en skuldreservering i den mån avdrag för reserveringen medges vid inkomsttaxeringen.
2. belopp som har avsatts till ersättningsfond. Som skuld räknas inte
1. lån för anskaffande av tillgångar som enligt andra stycket inte räknas in i kapitalunderlaget.
2. belopp som har avsatts till skatteutjämningsreserv.
Statlig inkomstskatt. statlig förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt, egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och särskild löneskatt enligt lagen (1990:000) om särskild löneskatt samt skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:000) räknas inte som tillgång eller skuld.
5§ Vid värderingen av tillgångarna hos juridiska personer som avses i I $ första stycket 1—5 skall
1. fastighet som utgör omsättningstillgång tas upp till värdet enligt räkenskaperna minskat med sådana värdeminskningsavdrag och liknande avdrag som inte har gjorts i räkenskaperna,
2. andra lagertillgängar än som avses I punkt I och kundfordringar tas upp till de värden som gäller vid inkomsttaxeringen.
3. sådana tillgångar för vilka avdrag medges enligt punkterna 12-14 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) tas upp till skattemässiga restvärden,
+. annan fastighet än som avses I punkt I tas upp till anskaffningsvärdet för mark, byggnad och markanläggning minskat med medgivna värdeminskningsavdrag och liknande avdrag,
5. aktier i svenska aktiebolag och andelar i svenska ekonomiska föreningar tas upp till de värden som anves i 27 § 2 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och andelar i utländska juridiska personer till 65 procent därav,
6. andra tillgångar som avses i 27 § I mom. nämnda lag än aktier och andelar tas upp till de värden som anges i 27 § 2 mom. första stycket och 3 mom. samma lag eller, om den underliggande egendomen är andel i utländsk juridisk person, till 65 procent därav,
7. andra tillgångar än som avses I punkterna 1-6 tas upp till anskaffningsvärdet.
Har fastighet som avses i första stycket + förvärvats före ingången av år 1991 får som anskaffningsvärde i stället anses viss del av det för är 1991 gällande taxeringsvärdet minskat med vid 1982-1991 års taxeringar medgivna värdeminskningsavdrag ochliknande avdrag om avdragen för år räknat uppgätt till sammanlagt minst 10 procent av nämnda värde. Med del av taxeringsvärdet avses i fråga om
1. småhusenheter 70 procent av taxeringsvärdet,
15 Riksdagen 1989/90. Saml. I. Nr HO Del I
2. hvreshusenheter 60 procent av taxeringsvärdet, Prop : 1989/90:1 10
3. industrienheter 75 procent av taxeringsvärdet, 4. lantbruksenheter 100 procent av taxeringsvärdet.
Värdet enligt andra stycket skall i skälig mån jämkas om marknadsvärdet vid beskattningsårets ingång på fastighetens byggnader, mark och markanläggningar inte överstiger 75 procent av värdet enligt andra stycket.
Vid tillämpning av första och andra styckena avses med värdeminskningsavdrag också belopp varmed ersättningsfond, investeringsreserv e.d. tagits i anspråk.
68 Vid värderingen av tillgångarna hos fysiska personer och dödsbon tillämpas 5 § med de undantag som anges nedan.
Fastighet, som inte utgör omsättningstillgång. tas upp till 70 procent av det värde som anges i 5 § första stycket 4 eller till 70 procent av den del av taxeringsvärdet som anges i andra stycket, dock att fastighet som avses i andra stycket 4 tas upp till 70 procent av den del av det för år 1991 gällande taxeringsvärdet som inte utgör bostadsbyggnadsvärde och tomtmarksvärde för sådan privatbostadsfastighet som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370). Tillgångar som avses I 26 8 I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tas upp till 70 procent av anskaffningsvärdet om det inte är fråga om sädana tillgångar som avses i 5 § första stycket 2.
Medel på skogskonto, skogsskadekonto och upphovsmannakonto tas upp till halva beloppet.
78 Löncunderlaget är summan av de belopp som under beskattningsäret har erlagts som lön till arbetstagare i förvärvskällan.
Med lön avses sådana ersättningar i pengar som anges i 2 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter. Hänsyn tas dock inte till lön till arbetstagare för vilken avgiftsskyldighet enligt 2 kap. 4 § första stycket I nämnda lag inte föreligger och inte heller till ersättning till arbetstagare, som varit bosatt utomlands och utfört arbete utom riket, såvida ersättningen avser arbete som utförts för annans räkning utan att anställning förelegat.
885 Inkomstunderlaget är den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan före avdrag för underskott från föregående är. avdrag för uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakonto, avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och lagen (1990:000) om särskild löneskatt samt avdrag för årets avsättning till skatteutjämningsreserv. Intäkt enligt punkt 16 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) ingår inte i underlaget.
98 Juridiska personer som avses i I $ första stycket 1-5 fär avdrag för avsättning till skatteutjämningsreserv på antingen kapitalunderlaget eller löneunderlaget med den begränsning som följer av 12 8.
Avdrag för avsättning på kapitalundertlaget får uppgå till högst 30 procent av underlaget.
Avdrag tör avsättning på löncunderlaget får uppgå till högst 15 procent av underlaget.
10 8 Fysiska personer och dödsbon får i en och samma förvärvskälla avdrag för avsättning till skatteutjämningsreserv på antingen kapitalunderlaget och löneunderlaget eller inkomstunderlaget.
Avdrag för avsättning på kapitalunderlaget får uppgå till högst 30 procent av detta underlag.
[Ne
Avdrag för avsättning på löneunderlaget får uppgå till högst 20 procent av detta underlag.
Avdrag för avsättning på inkomstunderlaget får uppgå till högst 15 procent av detta underlag.
11 8& I fråga om handelsbolag beräknas avdrag för avsättning till skatteutjämningsreserv för bolaget.
Avdrag medges inte om mer än tio procent av bolagets egna kapital eller mer än tio procent av bolagets inkomst belöper på personer som inte är berättigade till avdrag enligt I $.
Fövriga fall skall
a) avdraget beräknas med tillämpning av 3, 5, 7 och 9 §§ om ingen del av bolagets inkomst beskattas hos personer som är berättigade till avdrag enligt I $ första stycket 6,
b) avdraget beräknas med tillämpning av 4, 6, 7, 8, och 10 §§ om ingen del av bolagets inkomst beskattas hos personer som är berättigade till avdrag enligt I $ första stycket 1-5,
c) avdraget begränsas till det lägsta av de maximala avdragsbeloppen enligt a och b om bolagets inkomst beskattas såväl hos personer som är berättigade till avdrag enligt I $ första stycket 1-5 som hos personer som är berättigade till avdrag enligt I $ första stycket 6.
Vid tillämpning av tredje stycket räknas delägares kapitalbehållning i bolaget som skuld i den mån behållningen ingår i delägarens kapitalunderlag.
Bedriver bolaget flera verksamheter beräknas ett gemensamt kapitalunderlag, ett gemensamt löneunderlag och ett gemensamt inkomstunderlag för bolaget. I fråga om varje verksamhet i bolaget får avdrag inte göras med större belopp än som belöper på verksamheten.
128 Bestämmelserna i andra-femte styckena gäller för företag i intressegemenskap om något av företagen yrkat avdrag enligt 9 § för avsättning på kapitalunderlaget. Intressegemenskap anses råda mellan juridiska personer som vid utgången av året före taxeringsäret är moder- och dotterföretag eller står under i huvudsak gemensam ledning. I en intressegemenskap kan ingå sädana företag som avses I 1 § första stycket 1-5 och är berättigade till avdrag, handelsbolag och sådana företag som avses i 7 §8 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Övriga företag i intressegemenskapen fär inte avdrag för avsättning på löneunderlaget. För varje företag i intressegemenskapen beräknas ett kapitalunderlag.
Är två eller flera företag i intressegemenskap och innehar ctt av företagen andelar i en utländsk juridisk person som i sin tur — direkt eller indirekt — innehar aktier eller andelar i det andra eller de andra företagen gäller följande. Vid beräkning av kapitalunderlaget i det förstnämnda företaget tas som skuld upp ett belopp motsvarande kapitalunderlaget i det andra företaget eller summan av kapitalunderlagen i de andra företagen till den del beloppet överstiger 35 procent av värdet av andelarna i den utländska juridiska personen. Som skuld tas dock inte upp större belopp än 65 procent av värdet av dessa andelar. Med aktier och andelar likställs andra tillgångar som avses 127 § I mom. lagen om statlig inkomstskatt. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning om den utländska juridiska personen bedriver verksamhet frän fast driftställe här i riket eller har bestämmande inflytande över annan utländsk juridisk person som bedriver sådan verksamhet.
För företag med nepativt kapitalunderlag beräknas en intäkt motsvarande 30 procent av underlaget multiplicerat med 70 procent av statslåneräntan vid beskattningsärets utgång. Någon intäkt beräknas inte i den mån det negativa underlaget täckts genom att ett positivt kapitalunderlag överförts från ett annat företag om säväl givare som mottagare redovisar överföringen öppet vid
samma års taxering. Öm företagens sammantagna kapitalunderlag (summan Prop : 1989/90:110 av de positiva och de negativa underlagen) är negativt får ett motsvarande belopp vid tillämpning av detta stycke behandlas som ett positivt underlag hos det företag som har det höpsta negativa underlaget.
I fråga om handelsbolag tillämpas 3 §, 5 § och 1-5 fjärde stycket vid beräkningen av kapitalunderlag enligt fjärde stycket. Är kapitalunderlapet negativt beräknas en intäkt för de företag som beskattas för handelsbolagets inkomst. Som intäkt tas för vart och ett av företagen upp ett belopp motsvarande intäkten enligt fjärde stycket multiplicerad med företagets andel av handelsbölagets inkomst.
138 Vid fusion som avses I 2 § 4 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får skatteutjämningsreserv övertas.
148 Beteekningar I denna lag har samma betydelse som i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt om inte annat anges eller framgår av sammanhanget.
15 § Juridiska personer som avses i I 8 första stycket 1-5 och som yrkar avdrag för avsättning till skatteutjämningsreserv skall i självdeklaration lämna de uppgifter som behövs för att beräkna underlag på vilket avsättning beräknas.
Juridiska personer som enliat I $ första stycket 1-5 har rätt till avdrag för avsättning och företag som avses 17 §8 mom: andra stycket lägen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall i sina självdeklarationer lämna uppgifter som kan läggas till grund för en prövning av om det råder intressegemenskap med annat eller andra företag. Motsvarande gäller i fråga om handelsbolag.
168 Fysiska personer och dödsbon skall i självdeklaration lämna de uppgiftter som behövs för att beräkna kapitalundertlaget samt de underlag på vilka avsättning beräknats.
I: Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering.
2. Vid beräkning av kapitalunderlaget enligt 3 och 4 §§ räknas som skuld avsättningar som gjorts enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond. lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv, lagen (1954:40) om särskild fartvesfond. lagen (1955:256) om investeringslonder för konjunkturutjämning. lagen (1967:96) om särskild nvyanskaffningsfond. lägen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning ull fond för ateranskaffning av fastighet. lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto, lagen (1981:296) om eldsvådefonder. lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto och lagen (1984:1090) om inbetalning på förnyelsekonto.
3. Vid värdering av tillgångar enligt 6 § tas medel på uppfinnarkonto upp . till halva beloppet.
4. Vid beräkning av kapitalunderlaget för sådana juridiska personer som avses i I $ första stycket 1-5 skall vid 1992 ärs taxering eller, om företaget på grund av förlängt räkenskapsår inte skall taxeras detta år, vid 1993 års taxering, 15 procent av sådana obeskattade reserver som avses i 1 8 lagen (1990:000) om återföring av obeskattade reserver räknas som skuld. Vid föl- Jande ärs taxeringar skall 30 procent av det uppskovsbelopp som vid beskattningsårets ingång ännu inte äterförts till beskattning räknas som skuld. Däremot skall uppskovsbelopp vid beskattningsärets utgång inte räknas som skuld.
Beräkning av beskattningsårets inkomstskatt enligt 3 § första stycket Prop. 1989/90:110 andra meningen sker utan hänsvn till dels återföring av sådana obeskattade reserver som avses I första stycket denna punkt. dels den del av det uppskovsbelopp som enligt 5 8 lagen om aterföring av obeskattade reserver tas upp till beskattning.
5. Vid beräkning av kapitalunderlaget för fysiska personer och dödsbon skall vid 1992 års taxering eller, om företaget på grund av förlängt räkenskapsär inte skall taxeras detta år, vid 1993 års taxering, 25 procent av sådana obeskattade reserver som avses i I $ lagen (1990:000) om äterföring av obeskattade reserver räknas som skuld. Vid följande års taxeringar skall 50 procent av det uppskovsbelopp som vid beskattningsärets ingång ännu inte äåterförts till beskattning räknas som skuld. Däremot skall uppskovsbelopp vid beskattningsarets utgång inte räknas som skuld.
6. Vid beräkning av kapitalunderlaget för fysiska personer och dödsbon gäller följande. Vid 1992-1999 års taxeringar skall som kapitalunderlag anses den skattskyldiges kapitalunderlag enligt 4 § med tillägg för cn övergängspost. Övergängsposten är ett belopp motsvarande den skattskyldiges negativa kapitalunderlag vid 1992 års taxering eller, om företaget på grund av förlängt räkenskapsår inte skall taxeras detta är, vid 1993 års taxering. till den del detta negativa underlag överstiger fribeloppet enligt punkt 16 fjärde stycket av anvisningarna till 22. $ kommunalskattelagen (1928:370).
Har den skattskyldige flera förvärvskällor skall vid tillämpning av första stycket övergångsposten bestämmas med ledning av förvärvskällornas sammanlagda kapitalunderlag. Är det sammanlagda kapitalunderlaget negativt skall det fördelas mellan förvärvskällorna med negativt kapitalunderlag i förhållande till deras andel av det sammanlagda kapitalunderlaget i dessa förvärvskällor. Det sålunda beräknade negativa underlaget utgör förvärvskällans övergångspost till den del beloppet överstiger det till förvärvskällan hänförliga fribeloppet.
Vid beräkning av kapitalunderlaget vid 1992 års taxering eller. om företaget på grund av förlängt räkenskapsår inte skall taxeras detta år. vid 1993 års taxering, skall fastigheter som inte utgör omsättningstillgångar tas upp till det högsta av de värden som följer av 6 § andra stycket.
Bestämmelserna i första-tredje styckena gäller inte vid tillämpning av 115.
7. Vid tillämpning av 4 § andra stycket vid 1992 års taxering inräknas i kapitalunderlaget för ett handelsbolag inte tillgångar som avses I punkt 22 av Övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) sävida tillgångarna avyttrats före utgången av år 1991.
ta [Se] Ned
Lag om återföring av obeskattade reserver
Härigenom föreskrivs följande.
18 Ett företag som vid utgången av det beskattningsår som avslutats närmast före den 1 januari 1991 har obeskattade reserver kan i den omfattning som anges i denna lag få uppskov med beskattningen vid återföringen av reserverna. Med företag avses I denna lag fysiska och juridiska personer med undantag för dödsbon som behandlas som handelsbolag.
Med obeskattade reserver avses resultatutjämningsfond, avsättning till internvinstkonto samt reserver i lager och pågående arbeten. Reserv i lager och pågående arbeten skall anses föreligga om tillgångarna vid inkomsttaxeringen har tagits upp till lägre värde än som skulle ha följt vid en tillämpning av 248 kommunalskattelagen (1928:370).
Att särskilda regler gäller för bankaktiebolag, sparbanker, föreningsbanker, finansbolag. fondkommissionsbolag och kreditaktiebolag framgär av 68.
2 & Uppskov skall beslutas och uppskovsbeloppet bestämmas vid 1992 ärs taxering eller, om företaget på grund av förlängt räkenskapsår inte skall taxeras detta är, vid 1993 års taxering. I fråga om handelsbolag skall uppskovsbeloppet avse handelsbolaget.
3 & Uppskovsbeloppet är skillnaden mellan de obeskattade reserverna enligt 1§ första stycket och den avsättning till skatteutjämningsreserv som har gjorts enligt lagen (1990:000) om skatteutjämningsreserv. Ger beräkningen ett negativt resultat beslutas inget uppskovsbelopp.
48 Uppskov med beskattningen kan medges vid taxeringen till statlig inkomstskatt och — såvitt avser fysiska personer och dödsbon — vid taxeringen till kommunal inkomstskatt. Uppskov medges endast om den skattskyldige framställer ett yrkande om detta hos skattemyndigheten.
5 & Beskattning av uppskovsbeloppet skall fördelas så att
minst 25 procent av beloppet tas upp vid 1992 års taxering,
sammanlagt minst 50 procent av beloppet tas upp vid 1992 och 1993 års taxeringar,
sammanlagt minst 75 procent av beloppet tas upp vid 1992-1994 års taxeringar,
hela beloppet tas upp vid 1992-1995 ärs taxeringar eller. om taxering inte sker år 1995, vid 1992— 1996 års taxeringar.
En fysisk person behöver vid 1992 ars taxering inte ta upp någon del av uppskovsbeloppet. Ett handelsbolag behöver vid 1992 ärs taxering inte ta upp mer än 25 procent av uppskovsbeloppet multiplicerat med den andel av bolagets inkomst som belöper på andra delägare än fysiska personer. Vid följande års taxeringar gäller bestämmelserna i första stycket.
Taxeras inte företaget ett visst år skall vid taxeringen det följande året till det uppskovsbelop som då återförs läggas ett tillägg om tio procent av det uppskovsbelopp som lägst skulle ha tagits upp till beskattning vid taxeringen det förstnämnda året.
Har den förvärvskälla till vilken de obeskattade reserverna hänför sig upphört, skall återstående del av uppskovsbeloppet omedelbart tas upp till beskattning. Detta gäller inte om en fysisk person överför sin näringsverksamhet eller driften av denna till ett aktiebolag om intressegemenskap råder mel-
lan företagen. Återstående del av uppskovsbeloppet skall i sådana fall tas Prop . 1989/90:110 upp till beskattning hos aktiebolaget enligt bestämmelserna i denna lag. Vid tillämpning av detta stycket anses intressegemenskap råda mellan företag som står under i huvudsak gemensan ledning.
I fråga om dödsbon gäller att återstående del av uppsköovsbeloppet omedelbart skall tas upp till beskattning det beskattningsår då reglerna om handelsbolag tillämpas första gängen.
6 §& För bankaktiebolag, sparbanker. föreningsbanker, finansbolag. fondkommissionsbolag och kreditaktiebolag gäller —i stället för vad som anges i 4 och 5 §§ — följande.
Hela uppskoövsbeloppet skall tas upp till beskattning vid 1992 års taxering eller, om företaget på grund av förlängt räkenskapsär inte skall taxeras detta är, vid 1993 ärs taxering. Vid tillämpning av uppbördslagens (1953:272) regler om debitering av preliminär och slutlig skatt skall dock anses som om skatten på uppskovsbeloppet hänför sig med lika delar till de beskattningsar för vilka taxering sker åren 1992-1995. Taxeras inte företaget ar 1992 skall anses som om skatten på uppskovsbeloppet hänför sig med 50 procent till det beskattningsär för vilket taxering sker är 1993 och med vardera 25 procent till de beskattningsär för vilka taxering sker åren 1994 och 1995. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning om taxering inte sker ett senare är under nämnda period.
7 8 Även om en inkomst som avses i denna lag är att hänföra till aktiv näringsverksamhet, skall den vid tillämpning av Il kap. 3§ lagen (1962:381) om allmän försäkring. 3 kap. 4§ lagen (1981:691) om soöcialavgifter samt 28 lagen (1990:000) om särskild löneskatt behandlas som inkomst av passiv näringsverksamhet om den skattskyldige inte vrkar annat.
Denna lag träder i kraft den I juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 år taxering. |
7¶Förslag till . 1989790:110 Lag om ändring i lagen (1989:1046) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att I kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i paragrafens lydelse enligt lagen (1989:1046) om ändring i nämnda lag skall ha följande lvdelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse
I kap.
Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna lag, göras med anknytning till ett basbelopp.
Basbeloppet fastställs av rege- Basbeloppet fastställs av regeringen för varje år och utgör 26 400 ringen för varje år och utgör 29700 kronor multiplicerat med det tal kronor multiplicerat med det tal (jämförelsetal) som anger förhållan- (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i det mellan det allmänna prisläget i november året före det som basbe- oktober äret före det som basbeloploppet avser och priskiget i novem- pet avser och prisläget i oktober ber 1987. Därvid skall bortses från 1989. Därvid skall bortses från de de prisförändringar som följer av prisförändringar som följer av ändändringar av den statliga fastighets- ringar av den statliga fastighetsskatskatten, av indirekta skatter och av ten, av indirekta skatter och av ränräntebidrag inom boöstadsbidragssv- tebidrag inom boöstadsbidragssystestemet, allt i den mån åtgärderna met, allt i den mån åtgärderna vidtavidtagits för att finansiera den sänk- its för att finansiera den sänkning ning av den statliga inkomstskatten av den statliga inkomstskatten som som genomförs åren 1990 och 1991. genomförs åren 1990 och 1991. Bas- Basbeloppet avrundas till närmaste beloppet avrundas till närmaste hundratal kronor. hundratal kronor.
bu bo
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 och 2a §§ samt 11 kap. 2 och 3 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring! skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
-
Sjukpenninggrundande in- Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i komst är den årliga inkomst i pengar eller skattepliktiga natura- pengar eller andra skattepliktiga förförmåner som en försäkrad kan an- måner som en försäkrad kan antas täs komma att tills vidare få för eget komma att tills vidare få för eget ararbete, antingen såsom arbetstagare bete, antingen såsom arbetstagare i i allmän eller enskild tjänst (in- allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på komst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst förvärvsarbete). Med inkomst av anställning räknas dock inte er- av anställning likställs kostnadsersättning från en arbetsgivare som är sättning som inte enligt 10§ uppbosatt utomlands eller en utländsk bördslagen (1953:272) undantas vid Juridisk person, om arbetet har ut- beräkning av preliminär A-skatt. förts i arbetsgivarens verksamhet Som inkomst av anställning räknas utom riket. I fråga om arbete som dock inte ersättning från en arbetsgiutförs utomlands av den som av en vare som är bosatt utomlands eller statlig arbetsgivare sänts till ett an- en utländsk juridisk person, om arnat land för arbete för arbetsgiva- betet har utförts i arbetsgivarens rens räkning bortses vid beräk- verksamhet utom riket. I fråga om ningen av sjukpenninggrundande in- arbete som utförs utomlands av den komst från sådana lönetillägg som som av en statlig arbetsgivare sänts betingas av ökade levnadskostnader till ett annat land för arbete för aroch andra särskilda förhållanden i betsgivarens räkning bortses vid besysselsättningslandet. Den sjukpen- räkningen av sjukpenninggrunninggrundande inkomsten fastställs dande inkomst från sådana lönetillav försäkringskassan. Inkomst av lägg som betingas av ökade levnadsanställning och inkomst av annat kostnader och andra särskilda förförvärvsarbete skall därvid var för hållanden i sysselsättningslandet. sig avrundas till närmast lägre hund- Som inkomst av anställning räknas ratal kronor. inte heller intäkt som avses i 32§
I mom. första stvcket h och i kom-
munalskattelagen (1928:370). Den
sjukpenninggrundande inkomsten
fastställs av försäkringskassan. In-
komst av anställning och inkomst av
annat förvärvsarbete skall därvid var
för sig avrundas till närmast lägre
hundratal kronor.
! Lagen omiryckt 1982:120, ” Senaste lydelse 1987:1306. ra vv
Vid beräkning av sjukpenning- Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från så- grundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och an- dan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger nat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gänger basbeloppet. sju och en halv gånger basbeloppet. Det belopp som sälunda skall un- Det belopp som sälunda skall undantas skall i första hand räknas av dantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsar- från inkomst av annat förvärvsartbete. Irsättning i pengar eller natu- bete. Ersättning i pengar eller andra ruförmåner för arbete som någon ut- skattepliktiga förmåner tör utfört arför för någon annans räkning utan att bete i annan form än pension räknas vara anställd i dennes tjänst skall, så- som inkomst av anställning. såvida vida ersättningen under ett år upp- ersättningen under ett är uppgår till gär till minst 1000 kronor, anses som minst 1000 kronor, även om mottainkomst av anställning. | fråga om sguren inte är anställd hos den som utersättning som utgör inkomst av rö- ger ersättningen. I fråga om ersättrelse som bedrivs av den som utför ning som utgör inkomst av näringsarbetet eller av jordbruksfastighet verksamhet, gäller vad nu har sagts som denne brukar. gäller vad nu har endast under förutsättning att den sagts endast under förutsättning att försäkrade och den som utger ersättden försäkrade och den som utger ningen är ense om detta, I nu anersättningen är ense om detta. I nu givna fall skall den som utför arbetet angivna fall skall den sem utför ar- anses såsom arbetstagare och den betet anses såsom arbetstagare och som utger ersättningen såsom arden som utger ersättningen såsom betsgivare. Kan ersättning för ararbetsgivare. Kan ersättning för ar- bete för någon annans räkning unbete för någon annans räkning un- der året inte antas uppgå till minst der året inte antas uppgå till minst 1000 kronor, skall ersättningen från 1000 kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inav den sjukpenninggrundande in- komsten i annat fall än då den utgör komsten i annat fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet. inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.
Beräkningen av den sjukpenning- Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall. där för- grundande inkomsten skall, där förhållandena inte är kända för försäk- hållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplys- ringskassan, grundas på de upplysningar som kassan kan inhämta av ningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbets- den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den givare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. gjorts av den försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som mot- får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande svarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Om in- arbete för annans räkning, Om inkomsten helt eHer delvis utgörs av komsten helt eller delvis utgörs av skattepliktiga naturaförmåner skall skattepliktiga förmåner skall de tas de tas upp till ett värde som bestäms upp till ett värde som bestäms i eni enlighet med 8§ första-fjärde lighet med 8 § första-fjärde styckena styckena uppbördslagen (1953:272). uppbördslagen (1953:272).
[AS
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2a8
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person anses som inkomst av annat förvärsarbete, om ersättningen avser arbete som utförts inom riket samt arbetsgivaren och arbetstagaren träffat överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst.
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst skall som in-
komst av annat förvärvsarbete också
anses ersättning som utgör skatteplik-
tig inkomst av tjänst enligt kommu-
nalskattelagen (1928:370) och som,
utan att anställningsförhållande före-
legat, utbetalats av fysisk person bo-
satt utomlands eller utländsk juridisk
person.
11 kap.
2 så
Med inkomst av anställning Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller skatte- avses den lön i pengar eller andra pliktiga naturaförmåner, som en för- skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i säkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till så- allmän eller enskild tjänst. Med lön dan inkomst räknas dock inte från likställs kostnadsersättning som inte en och samme arbetsgivare utgiven enligt 10§ uppbördslagen (1953:272) lön som under ett år ej uppgått till undantas vid beräkning av prelimi- 1000 kronor. I fråga om arbete som när A-skutt. Till sådan inkomst räkhar utförts utomlands bortses vid be- nas dock inte från en och samme arräkningen av pensionsgrundande in- betsgivare utgiven lön som under ett komst frän sådana lönetillägg som är ej uppgått till I 000 kronor. Till såbetingas av ökade levnadskostnader dan inkomst räknas inte heller intäkt och andra särskilda förhållanden i som avses i 328 I mom. första sysselsättningslandet. Säsom = in- stycket h och i kommunalskattelagen komst av anställning anses även (1928:370). I fraga om arbete som
har utförts utomlands bortses vid be-
räkningen av pensionsgrundande in-
komst från sådana lönetillägg som
betingas av ökade levnadskostnader
och andra särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Såsom = in-
komst av anställning anses även
a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 48, i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
3 Scnaste lydelse 1986:1138. +Lydelse enligt prop. 1989/90:133. [ND] '»”» tin
e) kontant arbetsmarknadsstöd enhet lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning,
2) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349).
h) detpension enliet lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring.
i) dagpenning till värnpliktiga och vapentria tjänstepliktiga under repetitionsutbildning. frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbandsövning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under försvarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga,
pp utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux). vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid grundläggande svenskundervisning för invandrare,
1) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag.
m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3§, i den män regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen rörelse.
0) värdet av vad den försäkrade tillvodoförs som följd av att en arbetsgivare lämnar sådant bidrag som likställs med lön enligt 2 kap. 3§ andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter.
p) ersättning — enligt — lagen p) ersättning — enligt — lagen (1988:1465) om ersättning och ledig- — (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevaård. het för närståendevärd,
q) ullfälliga förvärvsinkomster av
verksamhet som inte bedrivs själv-
ständigt.
I fråga om ersättning i pengar eller naturaförmåner som sägs I första stycket för arbete som någon utfört för någon annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 28 andra stycket.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan ersättning. som den försäkrade har fått från en arbetsgivare. som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person. endast i fall då den törsäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2a§ eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller. där lönen härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen. enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften. [NS]
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Den som Åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses säsom arbetsgivare.
Med inkomst av annat förvärvsarbete avses
a) inkomst av här i riket bedriven av inkomst av aktiv näringsverkrörelse: samhet här i riket.
b) inkomst av här belägen jord- b) tillfälliga förvärvsinkomster; av bruksfastighet, som brukas av den självständigt bedriven verksamhet; försäkrade:
c) ersättning för arbete för någon c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller skatte- annans räkning i pengar eller andra pliktiga naturaförmåner; samt skattepliktiga förmåner:
d) sjukpenning enligt denna lag d) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbets- eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande skadeförsäkring. eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av rege- författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån er- ringens förordnande, i den mån cersättningen träder i stället för in- sättningen träder i stället för inkomst som ovan nämnts: komst som ovan nämnts samt
e) ersättning som utgör skatteplik-
tig inkomst av tjänst enligt konunu-
naälskattelagen (1928:370) och som,
utan ant anställningsförhållande före-
legat. utbetalats av fysisk person bo-
sat utomlands eller utländsk juridisk
person;
allt i den mån inkomsten inte enligt 28 är att hänföra till inkomst av anställning.
Till inkomst som avses i första stycket a) och b) räknas även sådan inkomst av rörelse eller jordbruksjastighet, som enligt punkt 13 av anvisningarna till 328 eller anvisningarna till 52§ kommunalskattelagen (1928: 370) taxeras hos försäkrad, om den försäkrade varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.
Har inkomst som avses I första Har inkomst som avses i första stycket a) eller b) inte uppgätt till stycket a) eller b) inte uppgått till 1000 kronor för är. tas den inte i be- 1.000 kronor för år, tas den inte i beräkning. Ej heller tas sådan ersätt- räkning. Ej heller tas sådan ersättning som avses i första stycket c) i ning som avses I första stycket c) i beräkning. om ersättningen från beräkning, om ersättningen från den. för vilken arbetet utförts. un- den. för vilken arbetet utförts. under året inte upppått till 1000 kro- der året inte uppgått till 1000 kronor. nor. Intäkt som avses i 32 § I mom.
första stycket h och i kommunalskat-
telagen (1928:370) räknas inte som
inkomst av annat förvärvsarbete.
5 Senaste Ivdelse 1987:1308.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
En jordbruksfastighet skall inte unses brukad av en försäkrad som har del i intäkter av egenverksamhet på fastigheten, om dessa intäkter sammanlagt uppgår till högst 15000 kronor.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
2. De nya bestämmelserna i 3 kap. 2 och 2a§§ tillämpas första gången i fråga om sjukpenninggrundande inkomst för tid efter utgången av år 1990.
3. De nya bestämmelserna i II kap. 2 och 3 §§ tillämpas första gången när pensionsgrundande inkomst bestäms för år 1991.
Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att I kap. 18. 2 kap. 3—5§8 samt 3 kap. 3 och 5§§ lagen (1981:691) om socialavgifter! skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I kap.
I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål.
Att denna lag tillämpas även i Att denna Jag tillämpas även i fråga om allmän löncavgift och ar- fråga om allmän löncavgift, arbetsbetsmiljöavgift framgår av lagen miljöavgift och särskild löneskatt (1982:423) om allmän löneavgilft och framgår av lagen (1982:423) om alllagen (1989:484) om arbetsmiljöav- män löneavgift, lagen (1989:484) om gift. arbetsmiljöavgift och lagen (1990:
000) om särskild löneskatt.
Om nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt stöd finns särskilda bestämmelser.
2 kap.
Underlag för beräkning av avgit- Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad arbetsgiva- terna är summan av vad arbetspivaren under året har utgett som lön i ren under året har utgett som lön i pengar eller skattepliktiga natura- pengar eller annan ersättning för utförmåner eller. i fall som avses i 5 fört arbete, dock inte pension, eller kap. -2§ andra stycket lagen andra skattepliktiga förmåner eller, i
(1962:381) om allmän försäkring. fall som avses i 3 kap. 2§ andra
annan ersättning för utfört arbete. stycket lagen (1962:381) om allmän Bidrag som avses i Il kap. 2§ första försäkring, annan ersättning för utstycket m) lagen om allmän försäk- fört arbete. Bidrag som avses i ring likställs med lön. Il kap. 2§ första stycket m) lagen
om allmän försäkring likställs med
lön. Med lön likställs även kostnads-
ersättning som inte enligt 10§ upp-
bördslagen (1953:272) undantas vid
beräkning av preliminär A-skatt.
Med lön likställs också bidrag som en arbetsgivare lämnar till en juridisk person, om ett väsentligt ändamäl för den juridiska personen är att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos arbetsgivaren. Detta gäller dock inte bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Värdet av vad någon tillgodoförs som följd av sådant bidrag som likställs med lön enligt andra stycket skall anses som ersättning till arbetstagare vid tillämpning av 4 och 58§.
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
I. ersättning till en och samme arbetstagare om den under äret inte uppgätt till 1000 kronor.
Hagen omtryckt 1989:633.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse Prop . 1989/90:110
2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16§ eller 4 kap. 185 lägen (1962:381) om allmän försäkring.
4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har erlagts enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med ersättningen,
7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74). 1 den män ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning.
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte räknas som lön enligt It kap. 25 första stycket lagen om allmän försäkring,
Y, ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på grund av be- 10. ersättning som på grund av bestämmelserna 1 4 eller 5§ lagen stämmelserna 158 lagen (1984:947) (1984:947) om beskattning av ut- om beskattning av utländska forsländska forskare vid tillfälligt arbete kare vid tillfälligt arbete i Sverige i Sverige inte utgör skattepliktig in- inte utgör skattepliktig intäkt. täkt,
Hl. ersättning som avses I 3 kap. 11. ersättning som avses I 3 kap. 2a§ lagen om allmän försäkring. 2a§ lagen om allmän försäkring,
12. intäkt som avses (3285 I mom.
första stycket h och i kommunalskat-
Bestämmelsen I första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan beräknas uppgå ull minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsäret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet.
I fråga om inkomst från fåmans- I fråga om inkomst från fåmansföretag skall föreskrifterna i punkt företag och fåmansägt handelsbolag 13 av anvisningarna till 32§ kommu- skall föreskrifterna i punkt 13 av annalskattelagen (1928:370) tillämpas visningarna till 32§ kommunalskatvid bestämmande av avgiftsunderla- telagen (1928:370) tillämpas vid beget. stämmande av avgiftsunderlaget.
58 Vid bestämmande av underlaget för beräkning av tilläggspensionsavgift skall bortses från ersättningar som inte räknas som inkomst av anställning enligt 11 kap. 2§ tredje eller fjärde stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vidare skall bortses från ersättningar till arbetstagare som inte är svenska medborgare och som inte heller är bosatta här, då ersättningarna avser arbete utom riket.
Vid bestämmande av underlaget för beräkning av annan avgift än tilläggspensionsavgift skall bortses från ersättningar till arbetstagare som inte varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. I fråga om arbete som har utförts för annans räkning utan att anställning förelegat skall
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vid beräkningen bortses från ersättningar till personer som varit bosatta utomlands och utfört arbetet utom riket.
Vid bestämmande av underlaget för beräkning av sjukförsäkringsavgift och arbetsskudeavgift skall bortses från sådant bidrag som likställs med lön enligt 3 § undra stycket.
3 kap.
Egenavgifter beräknas inte för år efter det då den försäkrade fytlt 65 år.
Andra avgifter än tilläggspen- Andra avgifter än tilläggspensionsavgift betalas inte av den som sionsavgift betalas inte av den som vid utgången av inkomstäret ej var vid utgången av inkomståret inte var inskriven hos allmän försäkrings- inskriven hos allmän försäkringskassa. Sådana avgifter betalas ej hel- kassa, utom fär det fall att detta beler av den som för någon del av rott på att den försäkrade inte uppsamma år uppburit hel förtidspen- nått den ålder som enligt I kap. 45§ lasion enligt lagen (1962:381) om all- gen (1962:381) om allmän försäkring män försäkring eller för hela äret krävs för inskrivning hos allmän föruppburit hel ålderspension enligt säkringskassa. Sådana avgifter betanämnda lag. las inte heller av den som för någon
del av samma är uppburit hel förtids-
pension enligt lagen om allmän för-
säkring eller för hela året uppburit
hel ålderspension enligt nämnda lag.
Tilläggspensionsavgift betalas in- Tilläggspensionsavgift betalas inte för år före det då den försäkrade te för det är då den försäkrade avlifvilt 16 är eller för det år då den för- dit. Sådan avgift betalas inte heller säkrade avlidit. Sådan avgift betalas då den försäkrade för hela året uppej heller då den försäkrade för hela burit hel ålderspension enligt lagen äret uppburit hel ålderspension en- om allmän försäkring. ligt lagen om allmän försäkring.
Avgift betalas inte dä avgiftsunderlaget understiger 1000 kronor.
Vid bestämmande av avgiftsun- Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från ersättning derlaget skall bortses från ersättning för arbete för någon annans räkning, för arbete för någon annans räkning, om ersättningen från denne under om ersättningen från denne under året inte uppgått till 1000 kronor. äret inte uppgått till 1000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte om er- Vad nu sagts gäller dock inte om ersättningen utgör inkomst av rörelse sättningen utgör inkomst av näringseller jordbruksfastighet. verksamhet.
Vid bestämmande av underlaget
för avgift enligt I $ I och 5-7 skall
bortses från inkomst av här belägen jordbruksfastighet, om fastigheten på grund av bestämmelsen i 11 kap. 3§ fjärde stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring inte är att anse som brukad av den försäkrade.
16 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del I
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid bestämmande av avgiftsundertlaget skall vidare bortses från inkomst som avses I 11 kap. 3§ första stycket d) lagen om allmän försäkring.
Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 11 kap. 4§ lagen om allmän försäkring.
Denna lag träder i kraft den I juli 1990. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före utgången av år 1990.
Lag om särskild löneskatt
Härigenom föreskrivs följande.
1 & En arbetsgivare skall varje år betala särskild löneskatt till staten med 22.2 procent på lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna 12 kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4§ första stycket [9]
2 & En enskild person eller ett dödsbo skall för varje år betala särskild löneskatt med 22,2 procent på inkomst av passiv näringsverksamhet här i riket samt, om den skattskyldige före årets början fyllt 65 år eHer avlidit under året, på inkomst som avses i 3 kap. 4§ andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter.
Skatt beräknas inte på sådana inkomster för vilka den skattskyldige skall betala egenavgifter enligt 3 kap. 4§ lagen om socialavgifter.
Skatt beräknas inte heller på ersättning för ett uppdrag där avtal har träffats om att ersättningen för uppdraget skall likställas med inkomst av anställning enligt 3 kap. 2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 5§ lagen om socialavgifter.
3§ I fråga om särskild löneskatt gäller bestämmelserna i 5 kap. lagen (1981:691) om socialavgifter samt vad som i nedan angivna författningar är föreskrivet i fråga om avgifter enligt nämnda lag:
1. kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1990:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
. skattebrottslagen (1971:69),
BAM lagen (1971:1072) om förmänsberättigade skattefordringar m.m.,
nn . lagen (1979:611) om upphovsmannakonto,
> lagen (1990:000) om skatteutjämningsreserv.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas på lön eller annan ersättning som utbetalas efter utgängen av är 1990 samt på inkomst enligt 2§ som tas upp till beskattning vid 1992 års taxering eller senare. Omfattar beskattningsåret tid säväl före som efter utgängen av juni 1990, skall — om den skattskyldige inte visar annat — så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av juni 1990 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsäret.
Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring
Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring! skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§?
Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.
Värdet av skattepliktiga natura- Värdet av skattepliktiga förmåner förmåner till arbetstagare, som skall i annat än pengar till arbetstagare, betala sjömansskatt, skall uppskat- som skall betala sjömansskatt, skall tas i enlighet med vad som föreskrivs uppskattas i enlighet med vad som av regeringen eller den myndighet föreskrivs av regeringen eller den som regeringen bestämmer. Skatte- myndighet som regeringen bestämpliktiga naturaförmåner skall i andra mer. Skattepliktiga förmåner skall i fall tas upp till ett värde som bestäms andra fall tas upp till ett värde som i enlighet med 8§ första-fjärde bestäms i enlighet med 8§ förstastyckena uppbördslagen (1953:272). fjärde styckena = uppbördslagen
(1953:272).
Vid beräkning av inkomst av an- Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kost- ställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft att be- nader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den strida i innehavd anställning, i den mån kostnaderna, minskade med er- mån kostnaderna, minskade med crhällen kostnadsersättning, öÖversti- hållen kostnadsersättning, överstiger tretusen kronor. ger fyratusen kronor.
Riksförsäkringsverket får meddela Särskilda föreskrifter angående särskilda föreskrifter angående be- beräkning av sådan inkomst av anräkning av sådan inkomst av anställ- ställning, som enligt lagen (1947: ning, som enligt lagen (1947:576) 576) om statlig inkomstskatt hänförs om statlig inkomstskatt hänförs till till intäkt av näringsverksamhet medintäkt av jordbruksfastighet eller in- delas av regeringen eller myndighet täkt av rörelse. som regeringen bestämmer.
Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete får från inkomst av en viss förvärvskälla inte dras av underskott i annan förvärvskälla.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre föreskrifter gäller fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1990 eller tidigare år.
I Lagen omtryckt 1976:1015. Senaste lydelse av lagens rubrik 1976:1015. > Senaste lydelse 1987:1310. 244
Lag om avkastningsskatt på pensionsmedel
Härigenom föreskrivs följande.
Allmän bestämmelse
1§ Till staten skall betalas avkastningsskatt enligt denna lag.
Skattskyldighet
28 Skattskyldiga till avkastningsskatt är
1. svenska livförsäkringsföretag,
2, utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse här i riket, :
3. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verksamhet,
4. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,
5. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar skuld under rubriken Avsatt till pensioner enligt 5§ lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
3§ Skattcunderlaget för skattskyldiga som avses i 2§ 1 och 3 utgörs av nettointäkten av den kapital- och fastighetsförvaltning som belöper på penstonsförsäkringar som meddelats direkt eller meddelats i återförsäkring åt annat inländskt försäkringsföretag.
Skatteunderlaget för skattskyldiga som avses i 2§2 utgörs av nettointäkten av den kapital- och fastighetsförvaltning, som härrör från bolagets här i riket bedrivna försäkringsrörelse och som belöper på pensionsförsäkringar som meddelats direkt eller meddelats i återförsäkring åt inländskt försäkringsföretag.
Skatteunderlaget för skattskyldiga som avses i 23 4 utgörs av nettointäkten av stiftelsens kapital- och fastighetsförvaltning.
Skatteunderlaget för skattskyldiga som avses i 2§ 5 utgörs av pensionsskuldens belopp vid ingången av beskattningsåret, såvitt avser sådana pensionsåtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 20 d jämfört med punkt 20 e av anvisningarna till 23§ kommunalskattelagen (1928:370) och såvitt avser sådana pensionsåtaganden för vilka avdragsrätt föreligger cnligt 8§ lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
48 Vid beräkning av nettointäkten av kapital- och fastighetsförvaltning som avses i 3§ första — tredje styckena skall reglerna för inkomstslaget näringsverksamhet vid taxering enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tilllämpas.
Skattesats 5§ Skatten uppgår till 10 procent av skatteunderlaget enligt 3 § första — tredje styckena såvitt underlaget avser tjänstepension och till 15 procent såvitt underlaget avser annat än tjänstepension.
Skatten uppgår till 1,1 procent av skatteunderlaget enligt 38 fjärde stycket. I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader skall skattesatsen jämkas i motsvarande mån. Detsamma skall gälla om pensionsskuld som avses I nyssnämnda stycke helt upplöses under beskattningsåret.
Ovriga bestämmelser 68 Skattskyldiga som avses i 2 § 5 får utan hinder av bestämmelserna i 20 § kommunalskattelagen (1928:370) göra avdrag för avkastningsskatt i förvärvskällan. 78 Skatteunderlaget avrundas nedät till helt tusental kronor.
Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
8§ Bestämmelserna i taxeringslagen (1990:000) om taxering för inkomst skall tillämpas när skatteunderlaget bestäms. I fraga om debitering och uppbörd av avkastningsskatt gäller bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering, Lagen tillämpas dock inte om beskattningsåret har påbörjats före ikraftträdandet. Omfattar beskattningsäret vid 1992 ärs taxering del av kalenderåret 1990 nedsätts skatten med belopp motsvarande den andel av beskattningsåret som infallit under kalenderåret 1990.
För skattskyldiga som bedriver försäkringsrörelse och för pensionsstiftelser skall innehavet av värdepapper värderas till det högsta av anskaffningsvärdet och marknadsvärdet vid övergångstillfället. Innehavet av andra fastigheter än anläggningsfastigheter skall värderas till det högsta av anskaffningsvärdet och det uppskattade värdet vid övergångstillfället.
Lag om skatt på vissa premiebetalningar
Härigenom föreskrivs följande. 1§ Till staten skall betalas skatt enligt denna lag på premier som erläggs av svensk juridisk person och fysisk person, som är bosatt i Sverige eller stadigvarande vistas här avseende personförsäkring som har meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse.
Skatt skall dock ej betalas för premier som utgör omkostnad i näringsverksamhet utom riket.
28 Skattskyldig är den som har slutit försäkringsavtal med utländskt försäkringsföretag eller den som vid överlåtelse av försäkringen trätt i dennes ställe.
3§ Skatten utgår med 15 procent av premiebeloppet.
48 Skattskyldighet inträder när betalning sker. $$ Beskattningsmyndigheten Kan på ansökan förklara att premieskatt inte skall utgä.
Som förutsättning för att en sådan förklaring skall lämnas gäller att det utländska försäkringsföretaget i den stat där det är hemmahörande är underkastat en inkomstbeskattning som är jämförlig med den beskattning som skulle ha följt av en beskattning enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller enligt lagen (1990:000) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Föreligger inte fulla skäl för befrielse får skatten nedsättas till hälften.
Beskattningsmyndighetens beslut i fråga som här avses får överklagas hos regeringen.
6§ Skattskyldig skall anmäla sig till beskattningsmyndigheten för registrering.
7§ Den som är skattskyldig skall lämna deklaration för varje beskattningsår då betalning skett.
8§ Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Lag om ersättningsfonder
Härigenom föreskrivs följande.
18 Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får avdrag göras enligt denna lag för belopp som har avsatts till
. ersättningsfond för inventarier,
. ersättningsfond för byggnader och markanläggningar,
WIN ersättningsfond för mark och
4. ersättningsfond för djurlager i jordbruk och renskötsel.
I fråga om handelsbolag beräknas avdraget för bolaget. Avdrag medges inte i fråga om dödsbon som behandlas som handelsbolag.
Vad gäller ersättningsfond för inventarier, ersättningsfond för byggnader och markanläggningar samt ersättningsfond för djurlager i jordbruk och renskötsel skall den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller jordbruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsäret.
Med inventarier, byggnader, markanläggningar och djurlager i jordbruk och renskötsel förstås vid tillämpning av denna lag tillgångar som vid inkomsttaxeringen behandlas enligt de bestämmelser som gäller för maskiner och andra inventarier, byggnader, markanläggningar respektive djurlager i jordbruk och renskötsel. Som inventarier anses inte tillgångar som avses i punkterna 16 och 17 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen.
28 Avdrag för avsättning till ersättningsfond får göras om skattepliktig ersättning erhällits för inventarier, byggnader, markanläggningar, mark eller för djurlager i jordbruk och renskötsel som har skadats genom brand eller annan olyckshändelse.
Sådant avdrag får också göras om skattepliktig ersättning erhållits för inventarier, byggnader och markanläggningar eller för mark i samband med att
I. en fastighet har tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller annars har avyttrats under sådana förhållanden att tvångsavyttring mäste anses vara för handen och det inte skäligen kan antas att avyttringen skulle ha ägt rum även om tvång inte förelegat,
2. en fastighet har avyttrats som ett led i ätgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering, eller
3. en fastighet har avyttrats till staten därför att fastigheten på grund av flygbuller inte kan bebos utan påtaglig olägenhet.
Vidare får sådant avdrag göras om den skattskyldige fått engångsersättning för inventarier. byggnader och markanläggningar eller får mark i samband med inskränkning i förfoganderätten till sin fastighet enligt naturvårdslagen (1964:822) eller för motsvarande inskränkningar enligt andra författningar.
Avdrag tör avsättning till ersättningsfond får inte göras i fråga om byggnader. markanläggningar och mark som utgör omsättningstillgångar i näringsverksamhet.
3 8& Avdrag enligt 2§ får för viss förvärvskälla inte överstiga den skattepliktiga ersättningen. Har den skattskyldige med anledning av skadan eller avyttringen fått avdrag för värdeminskning på inventarier. byggnader eller markanläpgningar med större belopp än han annars skulle ha varit berättigad till, skall avdraget för avsättning till ersättningsfond för inventarier eller för avsättning till ersättningsfond för byggnader och markanläggningar redu- 248
ceras i motsvarande mån. Avser ersättningen en avyttrad fastighet får avdraget för avsättning till ersättningsfond inte överstiga den skattepliktiga vinsten med anledning av avyttringen samt det belopp som tagits upp som intäkt av näringsverksamhet enligt bestämmelserna i punkt 5 första och tredjesjätte styckena av anvisningarna till 22§ kommunalskattelagen (1928:370).
Avdrag för avsättning till ersättningsfond för djurlager i jordbruk och renskötsel får inte överstiga ett belopp som motsvarar minskningen av lagerreserven under beskattningsäret. Har lagret stigit i pris under beskattningsäret fär lagerreserven vid beskattningsärets ingång beräknas på grundval av den procentsats med vilken lagret vid denna tidpunkt faktiskt nedskrivits och det återanskaffningsvärde samma lager skulle ha haft vid beskattningsårets utgång. 48 Ersättningsfond för inventarier fär tas i anspråk för avskrivning av inventarier och för kostnader för reparations- och andra underhållsarbeten på sådana tillgångar samt för nedskrivning av djurlager i jordbruk och renskötsel.
Ersättningsfond för byggnader och markanläggningar får tas i anspråk för avskrivning av byggnader och markanläggningar, som inte utgör omsättningstillgångar I näringsverksamhet, och för avskrivning av inventarier samt för kostnader för reparations- och underhållsarbeten på sådana tillgångar. Ersättningsfond för byggnader och markanläggningar får tas i anspråk även för nedskrivning av djurlager i jordbruk och renskötsel.
Ersättningsfond för mark får tas i anspråk för anskaffning av mark som inte utgör omsättningstillgång i näringsverksamhet.
Ersättningsfond för djurlager i jordbruk och renskötsel får tas i anspråk för nedskrivning av djurlager med högst ett belopp motsvarande kostna-. derna under beskattningsåret för anskaffning av sådana tillgångar, dock att ett lägre värde på lagret i dess helhet vid beskattningsärets utgång än som enligt annars gällande regler är medgivet inte godtas.
58 Ersättningsfond får tas i anspråk för tillgångar som anskaffas och arbeten som utförs efter bokslutsdagen. Fonden får också tas i anspråk för byggnader, markanläggningar och mark som har anskaffats under samma beskattningsår som ersättningen skall tas upp till beskattning. I sådana fall skall anses som om avsättning till ersättningsfond har gjorts och fonden omedelbart därefter har tagits i anspräk.
I fråga om avskrivning av byggnader och markanläggningar eller reparations- och andra underhållsarbeten på sådana tillgångar får den skattskyldige, såvida arbetet hänför sig till flera beskattningsår och avdrag på grund av arbetet inte redan har skett, under det sista året ta fonden i anspråk för avskrivning av tillgångarna eller för täckande av kostnaderna under de ifrägavarande åren. Vad nu sagts gäller också i fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg eller luftfartyg eller i fråga om byggnadsinventarier eller markinventarier enligt kommunalskattelagen (1928:370).
6 & Ersättningsfond får tas i anspråk endast i den förvärvskälla där avsättningen har gjorts. Skattemyndigheten får dock, om det finns särskilda skäl, medge att ersättningsfond som har avsatts i en förvärvskälla får tas i anspråk i en annan förvärvskälla.
7 8 Har cn ersättningsfond tagits i anspråk enligt denna lag utgör det ianspråktagna beloppet inte skattepliktig intäkt. Å andra sidan får sådana utgifter. för vilka fonden har tagits i anspråk, vid taxeringen inte dras av som driftkostnad. Har fonden tagits i anspråk för avskrivning av inventarier, byggnader eller markanläggningar, skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag som anskaffningsvärde för tillgången räknas endast den del av utgif-
terna som inte har täckts av det ianspråktagna beloppet. Har fonden tagits i anspråk för anskaffning av mark skall vid beräkning av ingångsvärdet för marken anskaffningskostnaden reduceras med det ianspråktagna beloppet. Har fonden tagits i anspråk får anskaffning av lager skall lagret anses nedskrivet med det ianspråktagna beloppet.
8§ Vid tillämpning av denna lag skall ett tidigare till ersättningsfond avsatt belopp anses ha tagits i anspråk före senare avsättningar. 9 § Ersättningsfond skall återföras till beskattning om
1. fonden har tagits i anspråk i strid med 4-6 §§,
2. hela eller den huvudsakliga delen av den förvärvskälla där avsättningen till fonden har gjorts under beskattningsåret har överlåtits eller verksamheten har upphört,
3. företaget har upplösts genom fusion och fonden inte har övertagits enligt sjätte stycket.
4. beslut har fattats om att det företag som innehar fonden skall träda i likvidation,
5. beslut har meddelats om att den skattskyldige skall försättas i Konkurs, eller
6. fonden inte har tagits i anspråk senast under det beskattningsår för vilket taxering sker under tredje taxeringsåret efter det då avdrag för avsättningen har medpetts.
Vad som sägs i första stycket 2 gäller inte om avsättningen grundas på avyttring som avses i 2§ andra stycket 1-3.
Med överlåtelse som avses 1 första stycket 2 likställs att hela eller en del av den förvärvskälla där avsättningen har gjorts tillfallit en ny ägare genom bodelning eller arv eller genom förordnande i testamente. Skattemyndigheten får dock. om det finns särskilda skäl, medge att fonden i stället för att äterföras till beskattning övertas av förvärvskällans nye ägare. I beslutet skall anges I vilken förvärvskälla hos den nye ägaren fonden skall anses avsatt. Vidare skall bestämmelserna i 11 § tredje stycket tillämpas.
Återföring till beskattning skall göras i den förvärvskälla där avsättningen har gjorts. Har fysisk person fått avdrag för avsättning till ersättningsfond för byggnader och markanläggningar i fall som avses i 2§ andra och tredje styckena skall äterföring till beskattning göras i den förvärvskälla där avsättningen har gjorts till den del fonden motsvarar belopp som tagits upp som intäkt av näringsverksamhet enligt bestämmelserna i punkt 5 första och tredje-sjätte styckena av anvisningarna till 22§ kommunalskattelagen (1928:370). Fonden i övrigt skall återföras till beskattning i inkomstslaget kapital. Ersättningsfond för mark skall återföras till beskattning i inkomstslaget kapital.
Skattemyndigheten kan, om det finns särskilda skäl, medge att fond som skall äterföras enligt första stycket 6 får behållas under viss tid, dock längst till och med det beskattningsår för vilket taxering sker under sjätte taxeringsaret efter det då avdrag för avsättningen har medgetts.
Vid sådan fusion som avses i2§ 4 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får ersättningsfond övertas. Har fonden övertagits skall anses som om det övertagande företaget har gjort avsättningen under det beskattningsår då avsättningen gjorts hos det överlåtande företaget.
10 8 Har en ersättningstond återförts till beskattning enligt 9 § skall som skattepliktig intäkt i den förvärvskälla där återföringen görs tas upp ett särskilt tillägg som svarar mot 30 procent av det äterförda beloppet.
Om det finns synnerliga skäl skall tillägg inte påföras.
1] $ Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan, om det Prop. 1989/90:110 finns särskilda skäl. medge att ett företags ersättningsfond övertas av ett annat företag. För sådant medgivande krävs
1. att det ena företaget är moderföretag och det andra företaget är dess helägda dotterföretag, eller
2. att båda företagen är helägda dotterföretag till samma moderföretag, eller
3. att det ena företaget är ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening vars aktier eller andelar till mer än 90 procent ägs av moderföretaget tillsammans med eller genom förmedling av ett eller flera av dess helägda dotterföretag och det andra företaget antingen är ett annat sådant aktiebolag eller sådan ekonomisk förening eller också moderföretaget eller dess helägda dotterföretag.
Vid tillämpning av första stycket avses med moderföretag svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank eller svensk ömsesidig skadeförsäkringsanstalt och med helägt dotterföretag svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening vars aktier eller andelar till mer än 90 procent ägs av moderföretaget.
Har en ersättningsfond övertagits skall det anses som om det övertagande företaget gjort avsättning till fonden vid den tidpunkt då det överlåtande företaget gjorde avsättningen.
12 8 Skattskyldig, som vid beskattningsärets utgång har ersättningsfond eller som under beskattningsåret har avvecklat sin ersättningsfond, skall vid självdeklarationen lämna uppgifter om fondens storlek, användning och avveckling. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär.
Fysisk person skall i fråga om ersättningsfond för byggnad och markanläggning som avses i 2§ andra och tredje styckena dessutom lämna uppgift om hur stor del av fonden som motsvarar belopp som tagits upp som intäkt av näringsverksamhet enligt bestämmelserna i punkt 5 första och tredjesjätte styckena av anvisningarna till 22§ kommunalskattelagen (1928:370).
13 & Skattemyndighetens beslut i ärenden enligt 6 § samt 9 § tredje och femte styckena får överklagas hos riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut i sådana ärenden får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 ärs taxering.
[Ne in —
Lag om ändring i lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning
Härigenom föreskrivs I fråga om lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning!
dels att 38 skall upphöra att gälla,
dels att I och 7 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18”
Vid beräkning av nettointäkt av Vid beräkning av nettointäkt av rörelse eller jordbruksfastighet enligt näringsverksamhet — enligt — lagen lagen (1947:576) om statlig inkomst- (1947:576) om statlig inkomstskatt skatt äger svenskt aktiebolag erhålla äger svenskt aktiebolag erhälla avavdrag för utdelning på aktie i enlig- drag för utdelning på aktie i enlighet het med bestämmelserna i denna med bestämmelserna i denna lag. lag. Som förutsättning för avdrag Som förutsättning för avdrag gäller gäller att. om aktien utgivits i sam- att. om aktien utgivits i samband band med bolagets bildande, bola- med bolagets bildande, bolaget anget anmälts för registrering efter den mälts för registrering efter den 31 31 december 1978 och, om aktien ut- december 1978 och, om aktien utgigivits I samband med ökning av ak- vits i samband med ökning av aktietiekapitalet, att beslut om ökningen kapitalet, att beslut om ökningen anmälts för registrering = efter anmälts för registrering efter nämnda dag. nämnda dag. Företag som avses i2§
10 mom. andra stycket (investment-
företag) och 7 § 8 mom. andra stycket
(förvaltningsföretag) nämnda lug har
inte rätt till avdrag.
7 v
Avdrag medges inte för utdelning på aktier som vid utdelningstillfället ägs av
a) svenskt förvaltningsföretag. om a) svenskt investmentföretag eller det sammanlagda röstetalet för före- förvaltningsföretag, om det samtagets aktier i det utdelande bola- manlagda röstetalet för företagets get — i förekommande fall tillsam- aktier i det utdelade bolaget — i föremans med aktier tillhöriga bolag och kommande fall tillsammans med akförening som med hänsyn till ägan- tier tillhöriga bolag och förening derättsförhållanden eller organisa- som med hänsyn till äganderättsförtoriska förhållanden kan anses stå hållanden eller organisatoriska förföretaget nära — motsvarar mer än hållanden kan anses stå företaget hälften av röstetalet för samtliga ak- nära — motsvarar mer än hälften av tier i bolaget, eller röstetalet för samtliga aktier i bola-
get, eller
b) svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening som inte avses under a). om det sammanlagda röstetalet för företagets aktier i det utdelande bolaget motsvarar en fjärdedel eller mer av röstetalet för samtliga aktier i bolaget och töretaget inte visas vara skattskyldigt för utdelning på aktierna.
| Senaste lydelse av lagens rubrik 1978:955. " Senaste lydelse 1984:1006. [NS [AO "Senaste lydelse 1984:1066.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Avdrag för utdelning på sådana aktier i det utdelande bolaget som inte avses I första stycket medges under förutsättning att minst hälften av dessa aktier ägs av ett eller flera av följande stag av aktieägare:
a) annan än svenskt aktiebolag, a) annan än svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller ut- svensk ekonomisk förening eller urländskt bolag, ländsk juridisk person,
b) förvaltningsföretag som inte b) investmentföretag eller förvaltomfattas av första stycket a), ningsföretag som inte omfattas av
första stycket a),
c) svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening som visas vara skattskyldig för utdelning på aktierna, och
d) utländskt bolag som skall er- d) utländsk juridisk person som lägga skatt enligt kupongskattelagen skall erlägga skatt enligt kupong-
(1970:624) för utdelning på aktierna skattelagen (1970:624) för utdelning
med helt eller nedsatt belopp. på aktierna med helt eller nedsatt
belopp.
Vid tillämpning av denna paragraf Vid tillämpning av denna paragraf anses aktie, som ägs av en av bolag anses aktie, som ägs av en av bolag eller förening bildad pensions- eller eller förening bildad pensions- eller personalstiftelse, innehavd av bola- personalstiftelse, innehavd av bolaget eller föreningen. Med förvult- get eller föreningen. ningsföretag förstås sådant företag som avses i 7§ 8 mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gängen vid 1992 års taxering.
Den upphävda bestämmelsen i 3§ skall dock tillämpas: fråga om utdelning på aktie som har utgetts i samband med bolagets bildande, om bolaget har anmälts för registrering före utgången av år 1990, och i fråga om utdelning på aktie som har utgetts i samband med ökning av aktiekapital, om beslutet om ökningen har anmälts för registrering före nämnda tidpunkt. Därvid skall vad som utgör rörelse eller jordbruksfastighet bedömas enligt kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse intill den 1 juli 1990.
J [0
Lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)
Härigenom föreskrivs att 12§ bokföringslagen (1976:125) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 8!
Räkenskapsäåret skall omfatta tolv Räkenskapsäret skall omfatta tolv månader. Annat räkenskapsår än månader. För enskild näringsidkare, kalenderår (brutet räkenskapsår) dödsbo, handelsbolag där fysisk perskall omfatta tiden den I maj-den 30 son eller dödsbo skall beskattas för april, den 1 julisden 30 juni eller den bolagets inkomst och sådun samfäl- I september-den 31 augusti. Om det lighetsförvaltande juridisk person med hänsyn till det allmännas eko- som avses i 538 2mom. kommunalnomiska intresse eller andra omstän- skattelagen (1928:370) skall kalendigheter finns synnerliga skäl, kan deråret utgöra räkenskapsår. Annan regeringen eller myndighet som re- bokföringsskyldig får tillämpa annat geringen bestämmer medge att an- räkenskapsår än kalenderår (brutet nan period av tolv hela månader räkenskapsår). Brutet räkenskapsår skall utgöra räkenskapsår. skall omfatta tiden den I maj-den 30
april, den 1 julisden 30 juni eller den
I september-den 31 augusti.
Om det med hänsyn till det all-
männas ekonomiska intresse eller
andra omständigheter finns synner-
liga skäl, kan regeringen eller myn-
dighet som regeringen bestämmer
medge att annan period av tolv hela
månader än som följer av första
stycket skall utgöra räkenskapsår.
När bokföringsskyldighet inträder eller räkenskapsåret lägges om, får räkenskapsäret avse kortare tid än tolv månader eller utsträckas att omfatta högst aderton månader. Avkortning av räkenskapsåret får också göras om bokföringsskyldigheten upphör.
Tillämpas brutet räkenskapsår, får omläggning av räkenskapsåret ske till kalenderår. I annat fall får omläggning av räkenskapsåret ej ske med mindre tillstånd därtill ges av skattemyndigheten.
Den som är bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser skall använda samma räkenskapsår för dessa. Föreligger synnerliga skäl, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge att olika räkenskapsår får användas. För att få samma räkenskapsår för flera rörelser får omläggning av räkenskapsår ske utan särskilt tillstånd.
Fjärde stycket äger motsvarande Femte stycket äger motsvarande tillämpning på räkenskapsår inom tillämpning på räkenskapsår inom koncern. koncern.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Skall kalenderåret enligt de nya bestämmelserna utgöra räkenskapsar gäller följande. Ett brutet räkenskapsar, som har börjat löpa före ikraftträdandet och som omfattar del av år 1991. skall avkortas så att det slutar den 31 december 1990. Ett brutet räkenskapsär som börjar löpa under perioden den 1 juli — den 31 december 1990 skall avkortas så att det slutar den 31 december 1990 eller förlängas så [NE alt det slutar den 31 december 1991. !Lydelse enligt prop. 1989/90:74.
Lag om ändring i jordbruksbokföringslagen (1979:141)
Härigenom föreskrivs att 8 § jordbruksbokföringslagen (1979:141) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
85!
Räkenskapsåret skall omfatta tolv Kalenderåret skall utgöra räkenmånader. Annat räkenskapsår än ka- skapsår. När redovisningsskyldighet lenderår (brutet räkenskapsår) skall inträder får räkenskapsåret avse omfatta tiden den I maj-den 30 april, kortare tid än tolv månader eller utden I juli-den 30 juni eller den I sep- sträckas till att omfatta högst arton tember-den 31 augusti. =. månader. Avkortning av räken-
När redovisningsskyldighet inträ- skapsåret får också göras om redoder eller räkenskapsåret läggs om, visningsskyldigheten upphör. får räkenskapsåret avse kortare tid än tolv månader eller utsträckas att omfatta högst aderton månader. Avkortning av räkenskapsåret får också göras om redovisningsskyldigheten upphör.
Tillämpas brutet räkenskapsår får omläggning av räkenskapsåret ske till kalenderår. I annat fall får omläggning av räkenskapsåret ej ske med mindre tillstånd därtill ges av skattemyndigheten.
Den som är skyldig att föra räkenskuper i fråga om flera verksamheter av sådant slag som uvses i denna lug eller som samtidigt med skyldighet att föra räkenskaper för sådan verksamhet är bokföringsskyldig för annan näringsverksamhet skall använda samma räkenskapsår för de olika verksamheterna. Föreligger synnerliga skäl, kan riksskatteverket medge undantag härifrån. För att få samma räkenskapsår för flera verksamheter får omläggning av räkenskapsår ske utan särskilt tillstånd.
Denna lag träder i kraft den I juli 1990. Ett brutet räkenskapsår. som har börjat löpa före ikraftträdandet och som omfattar del av år 1991, skall avkortas så att det slutar den 31 december 1990. Ett brutet räkenskapsår som börjar löpa under perioden den 1 juli — den 31 december 1990 skall avkortas så att det slutar den 31 december 1990 eller förlängas så att det slutar den 31 december 1991.
!Lydelse enligt prop. 1989/90:74.
Lag om ändring i lagen (1982:1193) om skattereduktion för fackföreningsavgift
Härigenom föreskrivs att 2-5 §§ lagen (1982:1193) om skattereduktion för fackföreningsavgift skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
Underlag för beräkning av skatte- Underlag för beräkning av skattcreduktion är medlemsavgift som den reduktion är medlemsavgift som den skattskyldige under inkomståret har skattskyldige under inkomståret har erlagt till arbetstagarorganisation, erlagt till arbetstagarorganisation, dock högst 1200 kronor. Med ar- dock högst 2500 kronor. Med arbetstagarorganisation förstås sådan betstagarorganisation förstås sådan Organisation som avses i lagen Organisation som avses 1 lagen (1976:58S0) om medbestämmande i (1976:580) om medbestämmande I arbetslivet. arbetslivet.
Underlaget avrundas nedåt till helt tiotal kronor.
Skattereduktion — för = fackföre- Skattereduktion för fackföreningsavgift uppgär till 40 procent av ningsavgift uppgår till 20 procent av underlaget. underlaget.
4§
I fråga om skattereduktion för I fråga om skattereduktion för facktöreningsavgift tillämpas 28 4 fackföreningsavgift tillämpas 2§ 4 mom. femte och sjätte styckena upp- mom. andra och tredje styckena bördslagen —(1953:272). Skattere- uppbördslagen (1953:272). Skatteduktion för fackföreningsavpift skall reduktion för fackföreningsavgift tillgodoräknas den skattskyldige skall tillgodoräknas den skattskylföre skattereduktion enligt 2§ 4 dige före skattereduktion enligt 2 8 + mom. uppbördslagen. mom. uppbördslagen.
Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att erlägga sjömansskatt och har denna nedsatts enligt 123 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt på grund av bestämmelserna i denna lag, skall reduktionsbeloppet minskas med det belopp varmed nedsättning har skett.
s
Skattskyldig som önskar skattere- Skattskyldig som önskar skattereduktion enligt denna lag skall fram- duktion enligt denna lag skall framställa yrkande därom, innehållande ställa yrkande därom, innehållande uppgift om personnummer och er- uppgift om personnummer och erlagd avgift. Yrkandet kan framstäl- lagd avgift. Yrkandet kan framställas genom den skattskyldiges arbets- las genom den skattskyldiges arbetstagarorganisation senast den 15 juni tagarorganisation senast den 31 taxeringsäret till riksskatteverket el- mars taxeringsåret till riksskatteverler, om organisationen vidarebe- ket eller, om organisationen vidarefordrar yrkandet på medium för au- befordrar vrkandet på medium för tomatisk databehandling, senast den automatisk databehandling, senast
HLydelse enligt prop. 1989:90:74.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
31 augusti samma är. Skattskyldig den 30 april samma år. Skattskyldig kan även själv senast den 30 septem- kan även själv senast den 30 september taxeringsåret eller också däref- ber taxeringsåret eller också därefter, som begäran om rättelse enligt ter, som begäran om rättelse enligt 84§ — uppbördstlagen — (1953:272), 84§ — uppbördslagen — (1953:272), framställa yrkandet hos skattemyn- framställa yrkandet hos skattemyndigheten, varvid kvitto på erlagd av- digheten, varvid kvitto på erlagd avgift skall fogas till ansökningen. gift skall fogas till ansökningen.
Denna lag träder i kraft den I juli 1990 och tillämpas såvitt avser 5§ första gängen vid 1991 års taxering och i övrigt första gången vid 1992 års taxering.
17 Riksdagen 1989/90. Saml. I. Nr I10 Del I
Lag om nedsättning av vissa underhållsbidrag
Härigenom föreskrivs följande.
18 Denna lag är tillämplig på underhållsbidrag till icke hemmavarande barn om bidraget har senast bestämts genom dom som meddelats eller avtal. som slutits före den I januari 1991 och är bestämt i svenskt mynt. 2§ Ett underhållsbidrag som avses i I $ skall den 1 februari 1991 sättas ned med 75 kronor per månad, om bidraget uppgår till minst 250 kronor per månad eller 3000 kronor för helt år.
Uppgår underhällsbidraget till lägre belopp. skall det sättas ned med 30 procent av det belopp som utgår. Om bidraget efter ändringen slutar på öre-
tal, skall det avrundas nedåt till helt krontal.
Om nedsättningen skulle understiga 25 kronor per månad eller 300 kronor
för helt år, skall underhällsbidraget kvarstå oförändrat.
3§ Utan hinder av bestämmelserna i denna lag får rätten efter yrkande besluta på annat sätt om bidragsskyldigheten, när reglerna om underhållsbidrag i föräldrabalken föranleder det.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
Lag om ändring i utsökningsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken
dels att 15 kap. 9 och 14§§ skall ha följande lydelse,
dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 15 kap. 6a§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 kap. 6a§
Lön får tas i anspråk för införsel endast i den mån lönen överstiger vad gäldenären behöver för eget underhåll och familjens behov (förbehållsbeloppet) samt till fullgörande av betalningsskyldighet till annan som vid införsel har lika rätt som sökanden eller bättre rätt än denne.
Förbehållsbeloppet bestäms med ledning av ett normalbelopp, som utgör för ensamstående skattskyldig 22900 kronor, för sammanlevande makar 39700 kronor och för varje barn 14600 kronor multiplicerade med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad föregående år och prisläget i oktober 1985. Normalbeloppen skall avrundas uppåt till helt hundratal kronor. Normalbeloppen skall anses innefatta alla vanliga levnadkostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen.
Normalbelopp som avses i andra stycket fastställs av myndighet som regeringen bestämmer.
98 Kronofogdemyndigheten bestäm- Kronofogdemyndigheten bestämmer dels hur mycket som högst får mer dels hur mycket som högst får innehållas vid varje avlöningstillfälle innehållas vid varje avlöningstillfälle (införselbeloppet)., dels ett belopp (införselbeloppet), dels det belopp som skall förbehållas för eget under- som enligt 6 a § skall förbehållas gälhåll och familjens behov samt till full- denären (förbehållsbeloppet). görande av betalningsskyldighet till Förbehållsbelopp som har beannan som vid införsel har lika rätt stämts i ett beslut om införsel tillämsom sökanden eller bättre rätt än pas under den tid beslutet gäller denne (förbehållsbeloppet). också i fråga om avdrag för kvarstå- Förbehållsbeloppet bestäms med ende skatt. ledning av bestämmelserna om existensminimum i 50§ 2mom. kom-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
munalskattelagen (1928:370) och anvisningarna till nämnda paragraf.
Är fråga om införsel i sjukpenning eller annan dagersättning som avses
2§ första stycket 5, bestäms införselbeloppet och förbehållsbeloppet per dag
14§
Införsel för underhållsbidrag har Införsel för underhällsbidrag har företräde framför skatteavdrag. Vid — företräde framför skatteavdrag, annan införsel har skatteavdraget — dock ej framför avdrag för prelimiföreträde. när skatt. Vid annan införsel har
skatteavdraget företräde.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas i fråga om införsel som sker efter utgången av år 1990.
Dec nya föreskrifterna i 15 kap. 6 a § om beräkning av förbehållsbelopp tillämpas dock från och med ikraftträdandet.
Lag om ändring i lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige!
dels att 48 skall upphöra att gälla,
dels att 13§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse
138 I kontrolluppgift enligt 3 kap. 4§ I kontrolluppgift enligt 3 kap. 48 lagen (1990:000) om självdeklara- lagen (1990:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ar- tion och kontrolluppgifter skall arbetsgivaren lämna uppgift även onr betsgivaren lämna uppgift även om sådan lön, ersättning eller förmån sådan ersättning eller förmån som som inte utgör skattepliktig intäkt inte utgör skattepliktig intäkt på på grund av bestämmelserna i denna grund av bestämmelserna i denna lag. lag. |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering.
Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i den mån forskarskattenämnden genom beslut som har meddelats före ikraftträdandet har funnit förutsättningar för skattelättnader föreligga under viss tidsperiod.
! Senaste lydelse av 4 8 1989:234. 2 Lydelse enligt prop. 1989/90:74.
Lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7§!
Annan förvärsarbetande än som avses I 6 § är berättigad till delpension om han har minskat arbetstiden med i genomsnitt minst hälften.
Vid tillämpning av första stycket Vid tillämpning av första stycket skall beträffande förvärvsarbete i få- skall beträffande förvärvsarbete i fåmansföretag som avses i J35§ mansföretag och fåmansägt handelslamom. kommunalskattelagen bolag som avses i punkt I4 av anvis- (1928:370) företagsledare och den- ningarna till 32§ kommunalskattelanes make inte anses arbeta som an- gen (1928:370) företagsledare och ställda hos företaget eller annars un- dennes make inte anses arbeta som der förhållanden som omfattas av anställda hos företaget eller annars 685. Med makar jämställs de som le- under förhållanden som omfattas av ver tillsammans, om de tidigare varit 65. Med makar jämställs de som tegifta med varandra eller gemensamt ver tillsammans, om de tidigare varit har eller har haft barn. gifta med varandra eller gemensamt
- har eller har haft barn.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
I Scnaste lydelse 1987:364. 262
Lag om ändring i lagen (1989:1023) om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt
m.m.
Härigenom föreskrivs att punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1989:1023) om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. Har avdrag medgetts enligt den 2. Har avdrag medgetts enligt den upphävda lagen skall bestämmel- upphävda lagen skall bestämmel-
serna i 2 § lagen tillämpas även vid serna'i 2 § lagen tillämpas även vid
senare års taxeringar. senare års taxeringar. Beskattning
skall fr.o.m. 1992 års taxering ske i
inkomstslaget näringsverksamhet.
Denna lag träder i kraft den I juli 1990.
Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)
Härigenom föreskrivs att 7 § utsökningsregisterlagen (1986:617) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7§!
Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får ha terminalätkomst till utsökningsregistret.
Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast uppgifter om
1. den som är registrerad hos myndigheten som gäldenär i mål om exekutiva åtgärder,
2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller svarande i mål eller ärende som handläggs hos myndigheten,
3. make till person som avses under 1, 4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses under
'-
5. fåmansföretag som avses i 35 § 5. fåmansföretag och fåmansägt lamom. sjunde stycket kommunal- handelsbolag som avses i punkt 14 av skattelagen (1928:370) och delägare anvisningarna till 32§ kommunali sådant företag, om företaget eller skattelagen (1928:370) och delägare delägare i detta är gäldenär som av- I sådant företag, om företaget eller ses under 1, delägare i detta är gäldenär som av-
ses under 1,
6. konkurs och näringsförbud.
I fråga om kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i konkurs gäller terminalåtkomsten enligt andra stycket I också gäldenärer i annat län, om detta ingår i tillsynsområdet.
Denna lag träder i kraft den 1 juh 1990.
I Senaste lydelse 1988:397. 264
Lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor
Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor! skall ha följande lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser tillämpas även på de homosexuella samborna: 1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, TJ « ärvdabalken,
. jordabalken, BV . tO kap. 95 rättegångsbalken, nn 4 kap. 195§ första stycket utsökningsbalken, 6. 195 första stycket. J5 § Fmom., 6. 198 första stycket. punkt I punkt 8 andra stycket av anvisning- — nionde stvcket av anvisningarna till arna till 32§ samt punkt 2a sjunde 31§ och punkt 3a av anvisningarna stycket av anvisningarna till 368 tull ==33§ — kommunalskattelagen kommunailskattelagen (1928:370), (1928:370), 7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 8. 65 lagen (1946:507) om handläggning av domstolsärenden, 9. bostadsrättslagen (1971:479), 10. 95 rättshjälpslagen (1972:429), samt 11. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer. Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta. gäller det också de homosexuella samborna.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gängen vid 1992 års taxering. |
Senaste lydelse 1988:152. ba D in
Lag om ändring i lagen: (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande
Härigenom föreskrivs att 2 och 3§§ lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Räntan på sparmedel som satts in Av ränta på sparmedel som satts in i allemanssparandet samt bonusrän- 1 allemanssparandet samt bonustan enligt 5§ lagen (1983:890) om al- ränta enligt 5§ lagen (1983:890) om lemanssparande utgör inte skatte- allemanssparande utgör endast två pliktig inkomst vid taxering enligt tredjedelar skattepliktig inkomst vid kommunalskattelagen (1928:370) el- taxering enligt lagen (1947:576) om ler lagen (1947:576) om statlig in- statlig inkomstskatt. komstskatt.
Realisationsvinst på andel i alle- Av realisationsvinst på andel i allemansfond utgör inte skattepliktig in- mansfond tas två tredjedelar upp som komst. Avdrag får ej göras för teali- skattepliktig inkomst. Avdrag för sationsförlust på sådan andel. realisationsförlust på sådan andel
grundas på två tredjedelar av förlus-
ten.
För utdelning enligt 18§ sista stycket lagen om allemanssparande skall gävoskatt betalas i den mån skattskyldighet föreligger enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Bonusräntan enligt 1158 lagen Av bonusränta enligt 118 lagen (1988:846) om ungdomsbosparande (1988:346) om ungdomsbosparande utgör inte skattepliktig inkomst vid utgör endast två tredjedelar skattetaxering enligt kommunalskattela- pliktig inkomst vid taxering enligt lagen (1928:370) eller lagen (1947:576) gen (1947:576) om statlig inkomstom statlig inkomstskatt. skatt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 ärs taxering.
Lag om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. |
Härigenom föreskrivs följande.
I $ Skatt enligt denna lag betalas till staten för ränta på
I. skogskonto och skogsskadekonto enligt skogskontolagen (1954:142),
2. upphovsmannakonto enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakonto.
28 Skattskyldig är innehavaren av sådant konto som anges i I $.
38 Skatt tas ut med 15 procent av den ränta som gottskrivs kontot. Skattebeloppet skall avrundas till närmast lägre hela krontal.
Skatt tas dock inte ut på ränta som avser tid efter det att kontomedel skall tas upp till beskattning enligt skogskontolagen eller lagen om upphovsmannakonto.
48 Ärenden om skatt enligt denna lag prövas av riksskatteverket.
58 Vid varje tillfälle då ränta gottskrivs ett konto enligt 3 § skall banken för kontohavarens räkning innehålla skatt på räntan.
6 § Banken skall inom en månad från räntegottskrivningen på blankett som fastställs av riksskatteverket — eller efter särskilt medgivande på annat lämpligt sätt — till verket lämna uppgifter om kontohavare, kontoslag. kontobehållning, gottskriven ränta och innehållen skatt.
78 Har banken underlätit att innehålla skatt är banken betalningsskyldig för belopp som skulle ha innehällits. Riksskatteverket får meddela beslut om sådan betalningsskyldighet senast femte året efter det år då beloppet skulle ha innehållits.
8 § Banken skall betala skatten till riksskatteverket inom den tid som anges 16 §. Betalning skall göras genom insättning på särskilt postgirokonto. Inbetalning anses ha skett den dag inbetalningskort eller försändelse. som innehåller gireringskort, inkommit till postanstalt. Inbetalning av skatt sker kostnadsfritt.
9 & Har skatt inte betalats in inom den tid som anges i 6 § tas en restavgift ut. Restavgiften är sex öre för varje hel krona av den skatt som inte har betalats, dock minst 50 kronor. Vid beräkning av restavgiften skall avrundning ske till närmast högre hela krontal. |
Utöver restavgift tas tilläggsavgift ut. Tilläggsavgiften tas ut för varje påbörjad tidrymd av sex månader, första gången dock för den tidrymd som börjar två månader efter utgången av den månad dä betalning skulle ha skett, till dess betalning sker eller förordnande om indrivning meddelas. Tilläggsavgift beräknas för varje tidrvmd som nu nämnts till fyra öre för varje hel krona. I övrigt tillämpas i fråga om tilläggsavgift bestämmelserna i denna lag om restavgift. När särskilda omständigheter föranleder det får riksskatteverket befria från restavgift och tilläggsavgift.
10 & Betalas inte skatten i rätt tid och ordning skall den drivas in.
Bestämmelserna i uppbördslagen (19353:272) om indrivning gäller i tilllämpliga delar för skatt enligt denna lag.
11 8 Har skatt innehållits och betalats in med för högt belopp skall återbetalning till den skattskyldige ske med vad som betalats för mycket.
Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos riksskatteverket före utgången av femte året efter det år då skatt inbetalades enligt 8 §. 267
om skatterevision hos banken. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna I taxeringslagen (1990:000) om taxeringsrevision.
138 Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten av den skattskyldige, banken eller det allmänna ombudet enligt kupongskattelagen (1970:624). Beslut om skatterevision enligt 12 § får dock inte överklagas.
Överklagandet skall ha kommit in inom två månader från den dag dä klasanden fick del av riksskatteverkets beslut.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas på räntor som belöper på tid efter ikraftträdandet.
Lag om ändring i skogskontolagen (1954:142)
Härigenom föreskrivs att I. 2 och 7-9 §§ skogskontolagen (1954:142)! skall ha följande lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
Vid taxering till kommunal och Vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt kan fysisk per- statlig inkomstskatt kan fysisk person och dödsbo som avses i 10.8 I son och dödsbo som uvses i 10-81 mom. lagen (1947:576) om statlig in- mom. lagen (1947:576) om statlip inkomstskatt, på de villkor och i den komstskatt. på de villkor och i den omfattning som anges i denna lag, få omfattning som anges i denna lag, få uppskov med beskattning av intäkt uppskov med beskattning av intäkt av skogsbruk för medel som sätts in av — näringsverksamhet — avseende på ett särskilt bankkonto (skogs- skogsbruk för medel som sätts in på konto eller skogsskadekonto). Upp- ett särskilt bankkonto (skogskonto skov medges inte delägare i handels- elier skogsskadekonto). Uppskov bolag eller i dödsbo, för vilket reg- medges inte delägare i handelsbolag lerna om handelsbolag skall tilläm- eller i dödsbo, för vilket reglerna om pas. för inkomst av bolagets eller handelsbolag skall tillämpas, för indödsboets verksamhet. komst av bolagets eller dödsboets
verksamhet.
Uppskov för insättning på skogsskadekonto medges endast om stormfällning, brand, insektsangrepp eller liknande händelse har medfört att mer än en tredjedel av förvärvskällans skog bör avverkas tidigare än vad som annars skulle ha varit fallet och om den skattskyldige med intyg från skogsvårdsstyrelsen i länet eller på annat sätt visar att den huvudsakliga delen av beskattningsårets skogsintäkter hänför sig till avverkning som nu har sagts.
Uppskov för insättning på skogsskadekonto medges inte om den skattskyldige för det beskattningsär och den förvärvskälla som uppskovet avser också yrkar uppskov för insättning på skogskonto.
Har uppskov för insättning på skogsskadekonto vägrats på grund av att de i andra stycket angivna villkoren inte varit uppfyllda får den skattskyldige framställa yrkande om uppskov för insättning på skogskonto. Sådan framställning skall ha kommit in till skattemyndigheten inom sex månader frän det att beslut meddelades om att rätt till uppskov för insättning på skogsskadekonto inte föreligger, om inte längre tid följer av bestämmelserna i taxeringslagen (1990:00).
Med bank avses i denna lag riksbanken. affärsbank, sparbank samt föreningsbank.
En skattskyldig får för ett visst beskattningsår och en viss förvärvskälla göra insättning på endast ett skogskonto eller skogsskadekonto. Har den skattskyldige i strid mot denna bestämmelse gjort insättning på skogskonto eller skogsskadekonto i mer än en bank medges uppskov endast för insättning på det först öppnade kontot.
28"
Beträffande viss förvärvskälla får uppskovet för ett och samma beskattningsär, om annat ej följer av andra och tredje styckena, avse högst ett be-
Hagen omtryckt 1982:325. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:263. "Lydelse enligt prop. 1989/90:74. 269 "Senaste lydelse 1985:1021.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lopp motsvarande summan av
a) sextio procent av den på beskattningsäret belöpande köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,
b) fyrtio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt
c) fyrtio procent av saluvärdet av c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskatt- skogsprodukter, som under beskattningsåret har tagits ut för förädling i ningsåret har tagits ut för förädling i
egen rörelse. annan förvärvskälla inom inkomst-
slaget näringsverksamhet.
Medför stormfällning, brand. insektsangrepp eller liknande händelse att en betydande del av förvärvskällans skog bör avverkas tidigare än vad som annars skulle ha varit fallet, får skattskyldig, om och i den mån han med intyg från skogsvårdsstyrelsen i länet eller på annat sätt visar att intäkt hänför sig till avverkning som nu har sagts, uppskov med högst ett belopp motsvarande summan av
a) åttio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt.
b) femtio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt
c) femtio procent av saluvärdet av c) femtio procent av saluvärdet av skogsprodukter. som under beskatt- skogsprodukter, som under beskattningsåret har tagits ut för förädling i ningsåret har tagits ut för förädling i egen rörelse. annan förvärvskälla inom inkomst-
slaget näringsverksamhet.
Uppskov med belopp som anges i Uppskov med belopp som anges i andra stycket medges också 1 fråga andra stycket medges också i fråga om sådan ersättning för skog eller om sådan ersättning för skog eller skogsprodukter som avses i punkt 4 skogsprodukter som avses i 25 -$ 2 tredje stycket av anvisningarna till mom. tredje stycket lagen (1947:576) 35 § kommunalskattelagen (1928: om statlig inkomstskatt. 370).
Vid tillämpningen av första-tredje styckena avses med köpeskilling även försäkringsersättning för skog och skogsprodukter.
Uppskov medges inte med så stort Uppskov medges inte med så stort belopp att underskott i förvärvskäl- belopp att underskott uppkommer lan uppkommer vid beräkning av vid beräkning av inkomst uv förnettointäkt enligt kommunalskatte- värvskällan enligt kommunalskattelagen. lagen.
Har i förvärvskällan redovisats utdelning från samfällighet. som avses 168 1 mom. första stycket b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, medges uppskov för den det av utdelningen som härrör från intäkt av skogsbruk i samfälligheten under det beskattningsår som utdelningen hänför sig till på samma sätt som om denna del utgjort intäkt av skogsbruk, som den skattskyldige drivit själv.
Som skogskonto och skogsskade-
konto godtas endast konto för vilket
ränta gottskrivs årligen eller oftare.
Räntesatsen för medel på skogskonto och skogsskadekonto bestäms av banken.
På gottskriven ränta utgår skatt en-
ligt lagen (1990:00) om skatt på ränta
på skogskontomedel m.m.
Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse
85 Belopp för vilket uppskov med Belopp för vilket uppskov med beskattning har erhållits samt ränta beskattning har erhållits samt reste-. på sådant belopp skall tas upp som rande ränta på sådant belopp skall intäkt av skogsbruk för det beskatt- tas upp som intäkt av näringsverkningsär då utbetalning från skogs- samhet för det beskattningsår då utkontot eller skogsskadekontot sker betalning från skogskontot eller eller skulle ha skett enligt 6 §. skogsskadekontot sker eller skulle
ha skett enligt 6 §.
Med resterande ränta avses ränta
efter avdrag för skutt enligt 7 §.
Beskattning enligt första stycket skall inte ske om medel på skogskonto eller skogsskadekonto hos en bank till hela beloppet direkt överförs till ett motsvarande konto i en annan bank.
Övergår skattskyldigs fastighet till Övergår skattskyldigs fastighet till
annan på annat sätt än genom köp, annan på annat sätt än genom köp. byte eller därmed jämförligt fång el- byte eller därmed jämförligt fång eller genom gåva skall, såvida fastig- ler genom gåva skall, såvida fastigheten utgör den väsentliga delen av heten utgör den väsentliga delen av förvärvskälla för vilken insättning på förvärvskälla för vilken insättning på skogskonto eller skogsskadekonto skogskonto eller skogsskadekonto har gjorts, innestående medel genast har gjorts, innestående medel genast tas upp som intäkt av skogsbruk. tas upp som intäkt av näringsverk-
samhet.
Har dödsbo innestående medel skall beskattning äga rum för det beskattningsår då reglerna om handelsbolag tillämpas första gången på dödsboet.
Har avtal träffats om överlåtelse Har avtal träffats om överlåtelse
eller pantsättning av medel på eller pantsättning av medel på
skogskonto eller skogsskadekonto, skogskonto eller skogsskadekonto, skall medlen genast tas upp som in- skall medlen genast tas upp som intäkt av skogsbruk. Beskattning skall täkt av näringsverksamhet. Beskattinte ske av den anledningen att den ning skall inte ske av den anledskattskyldige efter framställning ningen att den skattskyldige efter från skogsvårdsstyrelse har förbun- framställning från skogsvårdsstydit sig att inte utan styrelsens till- relse har förbundit sig att inte utan stånd förfoga över medlen. styrelsens tillstånd förfoga över
medlen.
Denna lag träder i kraft den I juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering.
Skogskonto och skogsskadekonto som vid lagens ikraftträdande inte upptyller villkoret enligt 7 § första stycket skall — om villkoret inte uppfyllts senast den 31 december 1992 — inte längre anses som skogskonto eller skoögsskadekonto i följd varav de på kontot innestående medlen skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet.
tSenaste lydelse 1988:1520. 271
Lag om ändring i lagen (1986:492) om tillfälliga regler för insättning på skogskonto
Härigenom föreskrivs att lagen (1986:492) om tillfälliga regler för insättning på skogskonto! skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid 1987-1992 ärs taxeringar gäller i stället för vad som sägs i 2 § första— tredje styckena skogskontolagen (1954:142) att uppskov medges med högst ett belopp motsvarande summan av
a) nittio procent av den på beskattningsäret belöpande köpeskillingen för skog. som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,
b) sjuttio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt
c) sjuttio procent av saluvärdet av c) sjuttio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskatt- — skogsprodukter, som under beskattningsåret har tagits ut för förädling i — ningsåret har tagits ut för förädling i egen rörelse. annan förvärvskälla inom inkomst-
slaget näringsverksamhet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering.
I Senaste lydelse 1988:1522. a [NS
Lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto
Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1979:611) om upphovsmannakonto
dels att 4 § skall upphöra att gälla, dels att 1.7, 10 och 11-88 skall ha följande lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
Vid taxering till statlig och kom- Vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt kan fysisk per- munal inkomstskatt kan fysisk person, på de villkor och i den omfatt- son, på de villkor och i den omfattning som anges i denna lag, få upp- ning som anges i denna lag, få uppskov med beskattning av sådan in- skov med beskattning av sådan intäkt av rörelse som tillkommit ho- täkt av näringsverksamhet som tillnom i egenskap av upphovsman en- kommit honom i egenskap av uppligt lagen (1960:729) om upphovsrätt hovsman enligt lagen (1960:729) om till litterära och konstnärliga verk upphovsrätt till litterära och konst- (upphovsmannaintäkt). Uppskov närliga verk (upphovsmannaintäkt). medges inte om den skattskyldige Uppskov medges inte om den skatthar avlidit under beskattningsäret. skyldige har avlidit under beskatt-
ningsåret.
Delägare i handelsbolag elter i dödsbo, för vilket reglerna om handelsbolag skall tillämpas. har inte rätt till uppskov för bolagets eller dödsboets inkomst.
Som upphovsmannakonto godtas
endast konto för vilket ränta gott-
skrivs årligen eller oftare.
Räntesatsen för medel på upphovsmannakonto bestäms av banken.
På gottskriven ränta utgår skatt en-
ligt lagen (1990:00) om skatt på ränta
på skogskontomedel m.m.
10 §
Belopp för vilket uppskov med Belopp för vilket uppskov med beskattning har erhållits samt ränta beskattning har erhållits samt restepå sädant belopp skall tas upp som rande ränta på sådant belopp skall intäkt av rörelse för det beskatt- tas upp som intäkt av näringsverkningsär då utbetalning från upphovs- samhet för det beskattningsår då utmannakontot sker eller skulle ha betalning från upphovsmannakonskett enligt 9 §. tot sker eller skulle ha skett enligt
9§.
Med resterande ränta avses ränta
efter avdrag för skatt enligt 7 §.
Utbetalat belopp skall inte anses som upphovsmannaintäkt.
Medel som innestär på upphovs- Medel som innestår på upphovsmannakonto skall tas upp som intäkt mannakonto skall tas upp som intäkt av rörelse om av näringsverksamhet om
a) avtal under beskattningsåret har träffats om överlåtelse eller pantsättning av medlen,
18 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del I
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
b) medlen under beskattningsåret har tillagts den skattskyldiges make gcnom bodelning eller
c) den skattskyldige vid beskattningsårets utgång inte längre är bosatt här I riket.
Avlider den skattskyldige, skall på Avlider den skattskyldige, skall på upphovsmannakonto innestående upphovsmannakonto innestående medel tas upp som intäkt av rörelse medel tas upp som intäkt av näringssenast vid taxeringen för det be- verksamhet senast vid taxeringen för skattningsår då dödsboet skiftas helt det beskattningsår då dödsboet skifeller delvis, dock inte i något fall se- tas helt eller delvis, dock inte i nägot nare än vid den taxering som sker fall senare än vid den taxering som det tredje kalenderåret efter det ka- sker det tredje kalenderåret efter lenderär då dödsfallet inträffade. det kalenderår då dödsfallet inträf-
fade.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 8
Upphovsmannakonto som vid lagens ikraftträdande inte uppfyller villkoret enligt 78 första stycket skall — om villkoret inte uppfyllts senast den 31 december 1992 — inte längre anses som upphovsmannakonto i följd varav de på kontot innestående medlen skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet.
Lag om upphävande av lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst
Härigenom föreskrivs att lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen gäller dock alltjämt i fråga om 1991 och tidigare års taxeringar samt i fall som avses i punkten 3 av öÖvergångsbestämmelserna till lagen (1990:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Lag om upphävande av lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt
Härigenom föreskrivs att lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar.
I. Vid beräkning av det nominella resultatet skall — utöver vad som anges i 3 § den upphävda lagen — följande gälla vid 1991 ärs taxering. Har den beskattningsbara inkomsten eller beräknade förlusten påverkats av avdrag för avskrivning på inventarier enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning i punkt + fjärde stycket av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928:370) eller restvärdeavskrivning i punkt 5 första stycket av samma anvisningar i lagrummens lydelse intill den I juli 1990 skall tillägg göras med hälften av skillnaden mellan det belopp som påverkat inkomsten eller förlusten och ett jämförelsebelopp beräknat enligt andra—fjärde styckena.
Underlaget för jämförelsebeloppet bestäms utifrån följande poster:
a) det skattemässiga restvärdet på inventarierna vid utgången av närmast föregående beskattningsär,
b) anskaffningsvärdet för under beskattningsåret anskaffade inventarier som vid beskattningsårets utgång fortfarande tillhörde rörelsen eller jordbruket med undantag för inventarier som anskaffats efter den 26 januari 1990 i den mån anskaftningen inte skett på grund av ett skriftligt avtal som slutits senast nämnda dag.
c) ett belopp motsvarande vad som utgör intäkt i form av vederlag eller försäkringsersättning för inventarier som har anskaffats före beskattningsårets ingång och som har avyttrats eller förlorats under beskattningsäret.
Underlaget för jämförelsebeloppet är summan av posterna a och b med avdrag för posten ec. Är underlaget negativt skall det anses vara noll.
Jämförelsebeloppet är 30 procent av underlaget om den skattskyldige yrkar avdrag för avskrivning enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning och 25 procent av underlaget om den skattskyldige yrkar avdrag enligt bestämmelserna om restvärdeavskrivning.
Bestämmelserna i första-fjärde styckena skall tillämpas även beträffande Övriga tillgångar som behandlas som inventarier i avskrivningshänseende.
Fänsskattemyndigheten får helt eller delvis medge befrielse från tillägg enligt första stycket om anskaffningen av inventarier och sådana tillgångar som avses i femte stycket utgör ett led i strukturrationalisering som kan anses särskilt önskvärd.
Länsskattemyndighetens beslut får överklagas hos riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
2. Bestämmelserna I punkt I skall tillämpas även vid 1991 års taxering till särskild vinstskatt enligt lagen (1989:346) om särskild vinstskatt.
3. Bestämmelserna om vinstdelningsunderlag i den upphävda lagen tilllämpas även vid 1992 ars taxering till särskild vinstskatt enligt lagen (1989:346) om särskild vinstskatt. Därvid skall skatteutjämningsreserv enligt lagen (1990:000) om skatteutjämningsreserv och uppskovsbelopp enligt lagen (1990:000) om återföring av obeskattade reserver — till den del uppskovsbeloppet inte har återförts till beskattning — anses som sådan reserv som avses i 3 § första stycket 6 den upphävda lagen. Vidare skall med beskattningsarets inkomstskatt avses 30 procent av företagets till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst.
Lag om upphävande av lagen (1960: 63). om förlustavdrag
Härigenom föreskrivs att lagen (1960:63) om förlustavdrag skall upphöra att gälla vid utgängen av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar.
I fråga om skattskyldiga som avses i 10 § I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt gäller följande. Förlust för vilken rätt till avdrag skulle ha förelegat enligt den upphävda lagen får inom tid som anges i denna utnyttjas genom avdrag antingen från taxerad förvärvsinkomst eller från inkomst av kapital.
I fråga om skattskyldiga som avses i 10a§ lagen om statlig inkomstskatt gäller följande. Förlust för vilken rätt till avdrag enligt den upphävda lagen skulle ha förelegat vid 1992 års taxering får dras av vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet vid taxering till statlig inkomstskatt det nämnda året. Om den skattskyldige på grund av förlängning av räkenskapsåret inte skall taxeras detta är gäller det sagda vid 1993 års taxering för förlust för vilken rätt till avdrag skulle ha förelegat då.
Lag om upphävande av lagen (1982:336) om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier
Härigenom föreskrivs att lagen (1982:336) om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar.
Lag om upphävande av lagen (1979:609) om allmän investeringsfond
Härigenom föreskrivs att lagen (1979:609) om allmän investeringsfond skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990.
I. Den upphävda lagen tillämpas alltjämt på avsättningar i bokslut före den 31 december 1989 eller på avsättningar enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1989:1022) om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond. Punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1979:609) om allmän investeringsfond tillämpas dock inte efter utgången av juni 1990.
2. Återförs en avsättning som gjorts i bokslut till ledning för 1991 års taxering till beskattning vid 1992 — 1995 års taxeringar skall tillägg tas upp enligt 12 § andra stycket.
3. Ianspråktagande av investeringsfond skall fr.o.m. 1992 års taxering ske i inkomstslaget näringsverksamhet. Vid tillämpningen av 11 § första stycket e skall företagets verksamhet bedömas enligt de bestämmelser om inkomstslag som gäller t.o.m. 1991 års taxering.
4. Kvarstående avsättningar till allmän investeringsfond skall återföras till beskattning vid 1996 års taxering eller. om företaget inte skall taxeras detta är, vid 1997 års taxering utan särskilt tillägg.
Lag om upphävande av lagen (1979:610) om allmän investeringsresery
Härigenom föreskrivs att lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Lagen tillämpas alltjämt vid 1990 och tidigare ärs taxeringar. För beskattningsår som avslutats före den 30 april 1990 tillämpas lagen även vid 1991 års taxering.
I fråga om avsättningar som skett enligt den upphävda lagen skall denna tillämpas även vid senare års taxeringar.
Lag om upphävande av vissa fondförfattningar, m.m.
Härigenom föreskrivs att följande lagar skall upphöra att gälla vid utgängen av år 1997, nämligen
1. förordningen (1942:371) om rätt att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond,
2. förordningen (1947:174) om investeringsfonder,
3. lagen (1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning i den mån denna lag på grund av bestämmelserna i punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1979:609) om allmän investeringsfond alltjämt gäller,
4. lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto, 5. lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto, 6. lagen (1984:1090) om inbetalning på förnyelsekonto.
Kvarstående avsättningar enligt nämnda lagar skall återföras till beskattning vid 1996 års taxering eller, om företaget inte skall taxeras detta år, vid 1997 ärs taxering. Något särskilt tillägg skall inte tas upp vid återföringen.
Ianspråktagande av fond skall fr.o.m. 1992 års taxering ske i inkomstslaget näringsverksamhet. Vid prövning av frågan om företagets verksamhet förändrats på sådant sätt att återföring till beskattning skall ske tidigare än som sägs i föregående stycke skall företagets verksamhet bedömas enligt de bestämmelser om inkomstslag och förvärvskällor som gällt t.o.m. 1991 ärs taxering.
Lag om upphävande av lagen (1954:40) om särskild fartygsfond
Härigenom föreskrivs att lagen (1954:40) om särskild fartygsfond skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar.
I fråga om avsättningar som skett enligt den upphävda lagen skall denna tillämpas även vid senare års taxeringar. Ianspråktagande av särskild fartygsfond skall fr.o.m. 1992 års taxering ske i inkomstslaget näringsverksamhet.
Lag om upphävande av lagen (1967:96) om särskild nyanskaffningsfond
Härigenom föreskrivs att lagen (1967:96) om särskild nyanskaffningsfond skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tilllämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar.
I fråga om avsättningar som skett enligt den upphävda lagen skall denna tillämpas även vid senare års taxeringar.
Lag om upphävande av lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet
Härigenom föreskrivs att lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för äteranskaffning av fastighet skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar.
I fråga om avsättningar som skett enligt den upphävda lagen skall denna tillämpas även vid senare års taxeringar. Med uttrycket rörelse skall därvid avses sådan näringsverksamhet som hänför sig till rörelse.
Lag om upphävande av lagen (1981:296) om eldsvådefonder
Härigenom föreskrivs att lagen (1981:296) om eldsvådefonder skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar.
I fråga om avsättningar som skett enligt den upphävda lagen skall denna . tillämpas även vid senare års taxeringar.
[Ne 2 'n
42¶Förslag till
Lag om upphävande av förordningen (1960:659) angående
beskattning av ränta å svenska statens sparobligationer
Härigenom föreskrivs att förordningen (1960:659) angående beskattning av ränta ä svenska statens sparobligationer skall upphöra att gälla vid utgången av är 1990. Den upphävda förordningen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar. Ränta som redovisats vid 1991 och tidigare års taxeringar skall inte tas upp till beskattning vid senare års taxeringar.
Lag om upphävande av lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer
Härigenom föreskrivs att lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar. Vid senare ärs taxeringar gäller följande.
Vid beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring av andel i aktiesparfond som förvärvats genom insättningar före den 1 januari 1984 får, efter den skattskyldiges val, anskaffningsvärdet bestämmas till antingen
1. andelens marknadsvärde vid utgången av det femte kalenderåret efter det år för vilket sparskattereduktion har medgivits, eller
2. värdet på andelen vid utgången av det år för vilket sparskattereduktion har medgivits ökat med avkastningen under de därpå följande fem åren.
Om andelen förvärvats under första kvartalet 1984 beräknas anskaffningskostnaden antingen till andelens marknadsvärde vid utgången av år 1988 eller, efter den skattskyldiges val, till värdet vid utgången av mars 1984 ökat med avkastningen till och med år 1988.
Lag om upphävande av lagen (1972:128) om skattefrihet vid premiering av sparande
Härigenom föreskrivs att lagen (1972:128) om skattefrihet vid premiering av sparande skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock fortfarande i fråga om bonus på sparobligationer som har utgetts före utgången av år 1990.
Lag om upphävande av lagen (1982:2) om uppfinnarkonto
Härigenom föreskrivs att lagen (1982:2) om uppfinnarkonto skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar.
I fråga om belopp för vilket uppskov medgetts enligt den upphävda lagen skall denna tillämpas även vid senare års taxeringar. Beskattning skall därvid ske i inkomstslaget näringsverksamhet.
19 Riksdagen 1989190. Saml. 1. Nr 110 Del I
46¶Förslag till Prop . 1989/90:110
Lag om upphävande av lagen (1989:1021) om särskilda regler för nedskrivning av lager m.m.
Härigenom föreskrivs att lagen (1989:1021) om särskilda regler för nedskrivning av lager m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1990 och 1991 ärs taxeringar.
Lag om avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska
Museum
Härigenom föreskrivs följande.
Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt medges avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska Museum.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1990 ärs taxering. Vid 1990 och 1991 ärs taxeringar skall med näringsverksamhet avses rörelse och jordbruksfastighet.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 mars 1990
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden IHjelm- Wallén. S. Andersson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Wallström. Lööw. Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Åsbrink
Proposition om reformerad inkomst- och företagsbeskattning
I Inledning
Under flera år har ett mycket omfattande reformarbete bedrivits i syfte att förbättra och förenkla både de materiella och processuella skattereglerna. I sistnämnda hänseende kan nämnas att regeringens proposition om ny taxeringslag (prop. 1989/90:74) nu behandlas av riksdagen.
Reperingen kommer senare denna dag att besluta om en proposition om reformerad mervärdeskatt m. m. (prop. 1989/90:111). Den propositionen grundas i första hand på ett betänkande (SOU 1989:35) från kommittén för indirekta skatter (KIS).
I tre andra betänkanden från sommaren 1989 redovisas förslag till omfattande förändringar av de materiella reglerna inom inkomst- och företagsbeskattningen. Betänkandena (SOU 1989:33, 34 och 36) Reformerad inkomstbeskattning från inkomstskatteutredningen (RINK), Reformerad företagsbeskattning från utredningen om reformerad företagsbeskattning (URF) samt Inflationskorrigerad inkomstbeskattning från utredningen om inflationskoörrigerad inkomstbeskattning (IBU) utgör tillsammans med remissynpunkterna underlag för ställningstaganden om den framtida utformningen av de centrala delarna i skattesystemet. Detsamma gäller 1980 års företagsskattekommittés (FSK) betänkande Beskattning av fåmansföretag (SOU 1989:2).
En förteckning över de remissinstanser som har vttrat sig över resp. betänkande bör fogas som bilaga I till protokollet. Sammanställningar över remissyttrandena har upprättats och finns tillgängliga i lagstiftningsärendet:
SOU 1989:2, finansdepartementet dnr 1708/89 SOU 1989:33, finansdepartementet dnr 3406/59 SOU 1989:34, finunsdepartementet dnr 3362/89 SOU 1989:36, finansdepartementet dnr 3739/89.
Ett första steg i genomförandet av reformen har tagits under hösten 1989. Skattelättnaderna finansierades genom vissa breddningar av basen för den
personliga inkomstbeskattningen, ökad kapitalbeskattning och höjt uttag av indirekta skatter. Åtgärder vidtogs även inom företagsbeskattningen i syfte att underlätta övergången till ett nytt system. Jag kommer nu att redovisa mina överväganden och förslag till det slutliga steget i reformeringen av inkomst- och företagsbeskattningen.
Lagrädet
Regeringen beslutade den 25 januari 1990 att inhämta lagrådets yttrande över lagförslagen. De till lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.
Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 3. Jag godtar i huvudsak lagrådets förslag till ändringar i de remitterade förslagen och återkommer till lagrädets synpunkter i den allmänna motiveringen till förslagen (avsnitt 2, 4.2, 5.3.2.1—-5.3.2.2, 6.2.5, 6.2.7, 6.411, 6.4.13, 6.5.5, 6.5.11, 6.5.14, 6.6.5, 6.6.8, 6.5.1, 6.10.11, 6.10.12, 8.7.4, 8.8.3 och 8.14) och i specialmotiveringen (avsnitt 12). Jag kommer nu att redovisa mina förslag till slutligt genomförande av reformen savitt avser inkomstbeskattningen och företagsbeskattningen.
I det följande redovisar jag först mina allmänna synpunkter på reformen (avsnitt 2), uppdelningen i arbetsinkomst/kapitalinkomst (avsnitt 3) och frågor kring skatteskalan m.m. (avsnitt 4). Därefter behandlar jag i skilda avsnitt inkomst äv tjänst, m.m. (avsnitt 5), inkomst av kapital (avsnitt 6), bostadsbeskattningen (avsnitt 7) och företagsbeskattningen (avsnitt 8). Jag redovisar också kompletterande åtgärder och ekonomiska effekter (avsnitt 9) och mina avslutande synpunkter (avsnitt 10). Författningsförslagen kommenteras i specialmotiveringen (avsnitt 12).
2¶Allmänna synpunkter på reformen
I de stora skatteutredningarna har utarbetats förslag till en reform av den personliga inkomstbeskattningen, företagsbeskattningen och de indirekta skatterna. I prop. 1989/90:50 (s. 62 ff) om inkomstskatten för år 1990 anslöt sig regeringen till huvuddragen i utredningsförslagen samt redovisade förslag till ett första steg i reformens genomförande under är 1990. Riksdagen anslöt sig till dessa bedömningar och godtog med någon smärre justering regeringsförslagen (SKUIO och 20, rskr. 96 och 97, SFS 1959:1016 — 1037). Enighet föreligger mellan regeringen och folkpartiet också om huvuddragen av det andra steget i reformen.
De bedömningar som redovisades i den nyssnämnda propositionen — och till vilka riksdagen anslutit sig — ligger självfallet till grund för det slutliga genomförandet av skattereformen. Jag får därför när det gäller behovet och inriktningen av reformen i huvudsak hänvisa till vad som anfördes i den delen i prop. 1989/90:50.
Det förtjänar emellertid att än en gång slås fast att det övergripande målet för skattereformen är att åstadkomma en samhällsekonomiskt effektiv beskattning samtidigt som fördelningspolitiska mäl uppfylls. Arbete och sparande skall pes en bättre skattemässig behandling medan villkoren för lånebaserad konsumtion och förmögenhetsuppbyggnad försämras. En likvärdig behandling av arbetsinkomster och inkomster av kapital skall komma till stånd. Skatteplanering och skatteflykt skall motverkas. Inte minst härigenom kommer den fördelningspolitiska träffsäkerheten i beskattningen att förbättras.
De ändringar i regelsystemet som jag i det följande kommer att redovisa är utomordentligt omfattande. Det genomgående drag i reformförslagen som har störst betydelse för att uppnå de nyss angivna målen är en ökad likformighet i behandlingen av skilda slag av inkomster. Detta är i själva verket grundelementet i reformen. Det andra huvudinslaget är en kraftig sänkning av skattesatserna. Även detta inslag är en grundförutsättning för att uppnå syftena med reformen.
De kraftiga sänkningarna av skatteuttaget på arbetsinkomster som jag kommer att föreslä leder till ett mycket stort inkomstbortfall för staten. Av såväl statsfinansiella som stabiliseringspolitiska skäl måste skattebortfallet kompenseras genom basbreddningar inom arbetsinkomstbeskattningen, effektivare kapitalbeskattning och ökat uttag av indirekta skatter inklusive miljöskatter på koldioxid och svavel. Breddningen av beskattningsunderlaget — som är ett uttryck för den likformiga behandlingen av olika inkomster och när det gäller mervärdeskatten olika slag av konsumtion — har således den dubbla funktionen att främja de allmänna målen för reformen och samtidigt utgöra grunden för reformens finansiering.
Jag kommer senare denna dag att närmare redovisa mina förslag när det gäller den indirekta beskattningen. Jag kommer här att ta upp den personliga inkomstbeskattningen — såväl arbets- som kapitalinkomstbeskattningen — och beskattningen av företagen. Jag kommer också att gå in på de sammantagna statsfinansiella effekterna av reformen. Vidare redovisar jag de fördelningspolitiska effekter som reformen ger upphov till.
Lagtekniska frågor
Innan jag går in på de olika delförslagen vill jag något beröra de särskilda författningstekniska problem som finns inom inkomstskatteområdet.
Huvudförfattningarna — kommunalskattelagen (1928:370), KL, och lagen om statlig inkomstskatt (1947:576), SIL — har varit föremål för ett närmast oändligt antal ändringar under årens lopp. Författningarna har stora brister när det gäller systematik och överskådlighet. De förslag som jag lägger fram kräver stora ingrepp i både KL och SIL. Det hade självfallet varit av stort värde om en lagteknisk modernisering kunnat utföras samtidigt som den materiella reformen genomförs. Ett sådant arbete är emellertid tidskrävande och skulle ha fördröjt genomförandet av skattereformen med minst ett år. Ett sådant dröjsmål hade inte varit försvarbart. Det är emellertid en angelägen uppgift att skatteförfattningarna moderniseras. Med hänsyn till skatter-
nas betydelse för alla medborgare och företag är det av särskild vikt att lagarna är så tekniskt utformade att förståelsen av reglernas innehåll underlättas. Min avsikt är därför att en särskild översyn skall göras av de centrala författningarna inom skatteområdet i lagtekniskt hänseende efter det att arbetet med de materiella regeländringarna slutförts. Lagrådet har också understrukit behovet av en författningsteknisk översyn och att detta behov blir särskilt uttalat efter de nu aktuella författningsändringarna.
Redan här bör också anmärkas att reformen I systematiskt hänseende innebär genomgripande förändringar. De sex inkomstslagen i KL förs samman till tre; tjänst, kapital och näringsverksamhet.
De nuvarande inkomstslagen utgörs av tjänst, jordbruksfastighet, rörelse, annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital. Indelningen kvarstår sedan KL:s tillkomst och framstår i dag som föråldrad. Ett exempel på detta är den åtskillnad som görs mellan inkomst av rörelse och inkomst av jordbruksfastighet. Redan av det skälet är det påkallat att ompröva reglerna. Härtill kommer att mina förslag på kapitalbeskattningsområdet nödvändiggör ändringar i indelningen i inkomstslag.
Mitt förslag innebär i korthet. Inkomst av tjänst kommer i högre grad än för närvarande att fungera som en uppsamlingspost för inkomster som hittills inte beskattats. Inkomst av kapital utgör en sammanslagning av de nuvarande inkomstslagen kapital och tillfällig förvärvsverksamhet. Inkomst av näringsverksamhet är en sammanslagning av inkomstslagen jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse.
3¶Arbetsinkomst/Kapitalinkomst
Mitt förslag: Arbetsinkomster beskattas enligt en progressiv skala medan nominella kapitalinkomster träffas av ett i princip enhetligt skattcuttag på 30 <c.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt förslag. IBU har i sitt betän-
kande redovisat förslag till en real kapitalinkomstbeskattning.
Remissinstanserna: RINK:s förslag har överlag fått ett positivt mottagande. Vissa remissinstanser anser dock att den förordade skattesatsen för kapitalinkomster är för hög när beskattningen träffar nominell avkastning. Några remissinstanser däribland LO, har i stället förordat en real beskattning av kapitalinkomster. Motsvarande inställning återspeglar sig i remissvaren över IBU:s betänkande.
Skälen för mitt förslag: Ett viktigt inslag i skattereformen är en sänkning av de formella skattesatserna. Av fördelningspolitiska och statsfinansiella skäl bör dock progressiviteten finnas kvar när det gäller beskattningen av arbetsinkomster om än på en långt lägre nivå än dagens. Jag återkommer i det följande till den närmare utformningen av skatteskalan för arbetsinkomster. 295
När det gäller beskattningen av kapitalinkomster måste ytterligare förhållanden tas med i bedömningen. En viktig utgångspunkt för reformen är att astadkomma större likformighet i beskattningen av arbetsinkomster och kapitalinkomster än vad som följer av dagens system. Målet om likformighet i detta hänseende kan dock inte anses uppfyllt om skatteuttaget på nominell kapitalavkastning är detsamma som uttaget på arbetsinkomster. Vid en sådan jämförelse mäste effekterna av inflationen beaktas. RINK har formulerat mälsättningen om likformighet så att skattens andel av real kapitalavkastning skall vara likvärdig med skatteuttaget för arbetsinkomster i form av inkomstskatt och skattedelen av sociala avgifter. Även enligt min mening bör en likformig behandling av de två slagen av inkomster ses utifrån det perspektivet.
Frågan blir då vilken metod som skall användas för att beakta inflationens effekt på kapitalbeskattningen. En tänkbar metod är självfallet s.k. real beskattning, dvs. att kapitalinkomsterna korrigeras för inflationen så att beskattningen enbart träffar avkastningen utöver inflationen. RINK har övervägt en real metod men avvisat den lösningen främst av tre skäl. I betänkandet anförs i korthet följande i den delen. För det första talar internationella hänsynstaganden mot ett införande av real beskattning i Sverige. Metoden tillämpas inte i något av de för svensk ekonomi betydelsefulla länderna vilket utan tvivel skulle leda till komplikationer för enskilda och företag med inkomster från andra länder. Ett ensidigt svenskt införande av real beskattning ger också risker för ett internationellt skattearbitrage. För det andra skulle metoden ytterligare öka komplexiteten i ett redan krångligt system. Detta ligger inte i linje med det övergripande önskemålet att förenkla inkomstbeskattningen. För det tredje bestäms normalt lånebelopp och ränteutgifter i nominella termer. Vid en real metod kommer avdragsbeloppet för räntan att variera år från år på ett sätt som skulle försvåra läntagarens planering.
Till det nu sagda kan läggas ytterligare en aspekt som också påtalats av RINK, nämligen att en real beskattningsmetod kan bidra till en mera allmän indexering av ekonomiska relationer som på sikt kan försvåra en önskvärd bekämpning av inflationen. Det kan också sättas i fråga om en avdragsrätt för räntcutgifter som beloppsmässigt varierar år från år skulle vinna förståelse hos berörda skattskyldiga.
Sammantaget anser jag att de av RINK redovisade skälen mot en real beskattning har sädan styrka att metoden inte bör införas. Hänsynstagandet till inflationen måste därför ske på unnat sätt. Det alternativ som ligger närmast till hands är att skattesatsens nivå bestäms med beaktande av att avkastningen till viss del endast är att se som inflationskompensation.
RINK har bl.a. utifrån antaganden om inflation och realräntenivå stannat för ett alternativ med ett 30-procentigt proportionellt skatteuttag. Vid långsiktigt realistiska antaganden uppnås härigenom en real avkastning efter skatt. Vid höga inflationstal Kan dock självfallet den reala avkastningen efter skatt bli negativ.
För ett sådant enhetligt skatteuttag talar även andra faktorer. Som framgår I det följande bör enligt min mening den stora majoriteten av de skatt-
därigenom en skattesats på ca 30 4t. Eftersom underskott på grund av ränteutgifter i regel kommer att berättiga till en skattereduktion på 30 5c uppkommer för flertalet skattskyldiga ingen begränsning av det skattemässiga värdet av ränteavdragen. Detta är eftersträvansvärt från bostadspolitiska utgängspunkter. Samtidigt blir skattelättnaden för cgnahemsägare på grund av ränteutgifter densamma oberoende av om han eller hon är höginkomsttagare eller har måttliga inkomster.
Ett proportionellt skatteuttag har också andra positiva effekter. En betydelsefull sådan effekt är att den samlade skatten inom ett hushåll inte påverkas av hur tillgångarna är fördelade mellan hushållsmedlemmarna. Incitamenten till enbart skattebetingade omfördelningar av tillgångar mellan närstående elimineras säledes i allt väsentligt. Skatteuttaget på 30 fc harmonierar också väl med den skattesats som jag senare kommer att förorda på bolagsskatteområdet. Den låga skattesatsen ger också till effekt att en avdragsbegränsning liksom för närvarande uppkommer för inkomsttagare i höga inkomstlägen vilket är positivt från fördelningspolitiska utgångspunkter. Det kan också tilläggas att den föreslagna nivån på skatteuttaget lämnar utrymme för en långt större likformighet i beskattningen av löpande kapitalavkästning och kapitalvinster än vad som är möjligt i dagens system.
Min bedömning blir sammanfattningsvis att RINK:s förslag om en separat proportionell kapitalbeskattning med ett skatteuttag på 30 56 bör genomföras. Jag återkommer längre fram till den närmare utformningen av kapitalskattereglerna.
4.1¶Skatteskala och grundavdrag
Mitt förslag: Frånsett ett grundbelopp på 100 kr. utgår statlig inkomst-
skatt för inkomstäret 1991 endast för förvärvsinkomster (inkomst av
tjänst och näringsverksamhet) som överstiger 170 000 kr. i beskatt-
ningsbar inkomst. Skatten tas ut med en enhetlig skattesats på 20 96.
Gränsen för den statliga inkomstskatten justeras årligen med föränd-
ringen av konsumentprisindex med tillägg av två procentenheter.
Grundavdraget knyts till basbeloppet och skall uppgå till lägst 0,32
basbelopp. Detta motsvarar för inkomståret 1991 ca 10 000 kr., vid ett
basbelopp för detta inkomstår på 31 200 kr. För taxerade förvärvsin-
komster i intervallet 1,86 — 2,89 basbelopp (ca 58 000 kr. —90 000 kr.)
trappas grundavdraget upp med 25 9 av inkomsten inom detta skikt
(högst ca 18 000 kr. år 1991). För inkomster över 3,04 basbelopp (ca
95 000 kr.) trappas grundavdraget ned med 10 €& av den del av in-
komsten som överstiger 3,04 basbelopp tills grundavdraget åter når
nivån 0,32 basbelopp. vilket sker vid en taxerad inkomst på ca 175 000
kr.
Schablonavdraget under inkomst av tjänst höjs från 3 000 kr. till
4 000 kr.
RINK:s förslag: Överensstämmer endast delvis med mitt förslag. RINK:s förslag innebär att gränsen för statlig inkomstskatt skall på vid en beskattningsbar inkomst på 187 000 kr. Vidare föreslår utredningen ett grundavdrag på 12 000 kr. och ett schablonavdrag på 1 000 kr. RINK föreslår inget inflationsskydd av skatteskalan utan endast att en avsiktsförklaring skall göras om att högst 10 2 av de skattskyldiga skall betala statlig inkomstskatt.
Remissinstanserna: Förslaget till skatteskala godtas av så gott som samtliga remissinstanser som också anser den väl avvägd. LO uttalar sig inte direkt om skatteskalan men anser att RINK inte nätt tillräckligt längt i sina fördelningspolitiska ambitioner.
Ett stort antal remissinstanser kräver att skatteskalan skall inflationsskyddas och att skyddet skall vara automatiskt verkande. Däribland kan nämnas SACOISR och TCO. LO anser att skatteskalan på sikt skall justeras ärligen för att undvika skatteskärpningar men att det är en öppen fråga vilken teknik som skall användas.
Skälen för mitt förslag:
Skatteskala och grundavdrag Som jag redan inledningsvis framhållit syftar skatteutredningarnas förslag till en samhällsekonomiskt effektiv beskattning samtidigt som fördelningspolitiska mål uppfylls. För den personliga inkomstskattens del innebär för-
slagen att det totala skatteuttaget på arbetsinkomster minskas avsevärt och att marginaleffekterna på arbetsinkomster lindras kraftigt. Denna grundläggande inriktning av reformen mot ett minskat skatteuttag på arbetsinkomster stöds av så gott som samtliga remissinstanser. Även jag anser att reformen i denna del bör ha den angivna inriktningen. Samtidigt är det emellertid nödvändigt att skattereformen är fördelningspolitiskt godtagbar. De sänkta marginalskatterna medför onekligen skattelättnader som — sett isolerat gynnar höginkomsttagare. Detta måste motverkas av andra åtgärder. RINK:s förslag rörande mer likformig beskattning av kapital- och arbetsinkomster, vilka jag i stort anser bör genomföras, har i betydande utsträckning en sådan positiv fördelningspolitisk effekt.
Jag delar emellertid den bedömning som bl. a. LO gjort att RINK:s förslag visserligen nätt långt i detta avseende men att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att reformen skall få en acceptabel fördelningsprofil. Jag bedömer det inte som möjligt att uppnå en omfördelning av skattebelastningen från låg- och medelinkomsttagare till höginkomsttagare genom ytterligare basbreddningar eller andra liknande åtgärder. Den enda framkomliga vägen är då att företa vissa förändringar i förhållande till RINK:s förslag beträffande skatteskalan och grundavdragets utformning. Justeringarna bör syfta till att begränsa skattesänkningarna för höginkomsttagarna sumtidigt som låg- och medelinkomsttagarna får en något större skattelättnad.
Jag instämmer i RINK:s bedömning att statlig inkomstskatt bör tas ut bara på höga inkomster och att den statliga skatteskalan bör innehålla endast ett skikt. Jag anser också liksom det stora flertalet remissinstanser att 20 4 är en lämplig nivå avseende skattesatsen för den statliga inkomstskatten, vilket leder till ett sammantaget uttag av kommunal och statlig skatt på 50 46 vid 30 9 kommunalskatt. För att uppnå de fördelningspolitiska effekter jag nyss nämnt anser jag emellertid att gränsen för statlig inkomstskatt bör sättas lägre än vad RINK föreslagit. Statlig inkomstskatt bör enligt min mening tas ut på beskattningsbara förvärvsinkomster som överstiger 170 000 kr. De ökade skatteintäkter som uppkommer i förhållande till RINK:s förslag genom denna förändring bör användas till en annorlunda utformning av grundavdraget så att det i större utsträckning gynnar deltidsarbetande och heltidsarbetande med låga eller måttliga inkomster. Detta kan åstadkommas genom att ett högre grundavdrag erhålls inom ett visst inkomstskikt. Jag skall strax närmare beskriva hur grundavdraget bör vara utformat. Först skall jag dock ta upp frågan om inflationsskydd av inkomstgränsen för den statliga skatten.
RINK:s förslag i denna del har fått ett negativt mottagande av ett stort antal remissinstanser, vilka i regel ansett att skatteskalan skall ha ett automatiskt verkande inflationsskydd. Även grundavdraget bör enligt många remissinstanser vara inflationsskyddat.
För att inkomstskattereformen skall kunna bli bestående under läng tid och inte urholkas av inflationen bör även enligt min mening ett automatiskt verkande inflationsskydd införas för såväl gränsen för statlig inkomstskatt som grundavdragets storlek och olika skiktgränser.
Vad gäller gränsen för statlig inkomstskatt bör inflationsskyddet utformas
så att även vid en god reallöneutveckling fler skattskyldiga inte förs upp i det skikt som träffas av 20-96 statlig inkomstskatt. Jag föreslår med hänsyn härtill att denna gräns justeras årligen efter prisförändringen enligt konsumentprisindex med tillägg av två procentenheter.
Beträffande grundavdraget och gränserna för dess upp- resp. nedtrappning anser jag det tillräckligt att justeringar görs med hänsyn till förändringarna i konsumentprisindex. Detta kan enklast ske genom att grundavdraget uttrycks i basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. AFL.
Grundavdraget bör enligt mitt förslag ligga på nivän 10 000 kr. under inkomståret 1991. Detta motsvarar 0.32 basbelopp under förutsättning att basbeloppet för år 1991 blir 31 200 kr. För taxerade förvärvsinkomster i intervallet 1.86 — 2,89 basbelopp (ca 58 000 kr. — 90 000 kr.) bör grundavdraget trappas upp med 25 42 av inkomsten inom detta skikt till maximalt ca 18 000 kr. år 1991. För inkomster över 3,04 basbelopp (ca 95 000 kr. år 1991) trappas grundavdraget ned med 10 §& av den del av inkomsten som ligger över 3,04 basbelopp tills grundavdraget kommer ner på nivån 0,32 basbelopp, vilket år 1991 kommer att ske vid en taxerad inkomst på ca 175 000 kr.
För den som ligger i det skikt där grundavdraget trappas upp blir marginalskatten på extra arbetsinkomster endast 22,5 £€ medan marginalskatten i det skikt där grundavdraget trappas ned blir 33 46, förutsatt att kommunalskatten är 30) Ce.
I lagrådsremissen föreslogs ingen särskild avrundningsregel för den taxerade förvärvsinkomsten och grundavdraget. Av förenklingsskäl bör avrundning ske nedät till helt hundratal kronor.
För närvarande grundar sig basbeloppet för ett år på en jämförelse av det allmänna prisläget i november äret före det år basbeloppet avser och prisläget i november 1987. Genom att november månads prisläge är avgörande kan basbeloppet för följande år fastställas först i mitten av december året före det då det skall tillämpas. Redan nu innebär detta problem för skatteförvaltningen genom att preliminärskattetabellerna för folkpensionärer inte kan göras klara förrän basbeloppets storlek är känt. Genom basbeloppsanknytningen av grundavdraget blir det inte heller möjligt för skatteförvaltningen att ta fram övriga skattskyldigas preliminärskattetabeller i tid. Detta problem kan enklast lösas genom att basbeloppet i fortsättningen i stället bygger på prisjämförelser för oktober månad. Jag har i sistnämnda fråga samrätt med chefen för socialdepartementet.
Mina förslag föranleder ändringar i 47 §,48 § 2 och 3 mom., 49 § och 50 § 2 och 3 mom. KL, 5, 8, 9 a och 10 8§ SIL samt I kap. 6 § AFL.
Schablonavdraget under inkomst av tjänst RINK har föreslagit att schablonavdraget under inkomst av tjänst skall sänkas till I 000 kr. Detta förslag skall emellertid ses i samband med RINK:s förslag till ändrade avdragsregler för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats. Kommitténs förslag i denna del innebär i korthet att avdrag skall medges endast för kostnader för den del av färdsträckan som överstiger tre mil enkel resa och att rescavdraget görs oberoende av tidsvinst och färdsätt. RINK:s förslag innebär också att dessa kostnader får dras av vid sidan av 300
schablonavdraget. Härigenom finns det enligt RINK utrymme för att sänka schablonavdraget och använda de ökade inkomster som detta medför till att höja grundavdraget till 12 000 kr. utan att för den skull fler skattskyldiga skall behöva lämna en allmän självdeklaration.
Jag avser inte att föreslå någon förändring av de nuvarande reglerna för avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats. För att antalet förenklade självdeklarationer inte skall minska kraftigt finns det därmed också behov uv ett högre schablonavdrag än det RINK föreslagit.
Mot bakgrund av främst höjda kostnader för de kollektiva transportmedlen behöver schablonavdraget höjas i förhållande till dagens nivå för att inte ett stort antal skattskyldiga (ca 500 000 enligt beräkningar av RSV) som i dag lämnar förenklad självdeklaration fr.o.m. 1992 års taxering skall bli tvungna att lämna allmän självdeklaration. Förutom att detta skulle leda till olägenheter för de skattskyldiga skulle det medföra en stör extrabelastning för skatteförvaltningen i ett läge då dess resurser kommer att vara härt ansträngda på grund av de stora materiella och processuella förändringar som då nyligen trätt i kraft. Jag anser med hänsyn härtill att schablonavdraget bör höjas till 4 000 kr. Finansieringen av höjningen bör delvis kunna ske genom att det belopp på 100 kr. som enligt dagens skatteskala tas ut av alla fysiska personer och dödsbon med beskattningsbar inkomst tas ut även i fortsättningen.
Förslaget föranleder en ändring 133 § 2 mom KL.
Jag vill i detta sammanhang slutligen också nämna att bl.a. den nya skatteskalan och den proportionella beskattningen av kapitalinkomster innebär ändrade förutsättningar för särskild skatteberäkning enligt lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst. Jag avser att vid ett senare tillfälle ta upp frågan om vilka förändringar som bör göras i denna lag.
4.2¶Skatteregler för pensionärer
Mitt förslag: Det extra avdraget för folkpensionärer avskaffas. För folkpensionärer medges ett särskilt grundavdrag med 1,5 basbelopp för ensamstående och med 1,325 basbelopp för gifta. dock högst med belopp som uppgår till erhållen folkpension och pensionstillskott eller motsvarande ATP. Det särskilda grundavdraget avtrappas med 65 9 av Övriga pensionsinkomster frånsett inkomster från privata pensionsförsäkringar.
Är 1991 och 1992 avtrappas det särskilda grundavdraget även med 65 £t av inkomst av kapital. inkomst av passiv näringsverksamhet och — på samma sätt som nu — mot förmögenhet.
Det särskilda grundavdraget får aldrig understiga det grundavdrag (ca 18000 — 10000 kr.) som annan skattskyldig med lika höp taxerad förvärvsinkomst som pensionären medges.
La 301
RINK:s förslag: RINK presenterar två alternativa förslag.
Huvudförslaget har 1 korthet följande utformning. Folkpensionen blir skattefri. Pensionstillskottet blir skattefritt för personer utan eller med låg ATP genom ett extra avdrag på 48 4 av basbeloppet som avtrappas med 40 66 mot inkomst av tjänst, inkomst av näringsverksamhet samt inkomst av kapital utöver 1 000 kr. Alla pensioner utom folkpension, pensionstillskott och motsvarande ATP beläggs med en grundavgift, motsvarande skattedelen av socialavgifterna, som erläggs av pensionsutbetalaren. Grundavdraget slopas för pensionärer. Den statliga inkomstskatten utgår för beskattningsbara förvärvsinkomster över 170 600 kr. Basbeloppet höjs i förtid den 1 januari 1991 med hänsyn till engångshöjningar av konsumentprisindex i början av 1991. Enskilda näringsidkare får göra avdrag för pensionssparande i inkomstslaget näringsverksamhet. Löntagare fär skatteåterbäring motsvarande grundavgiften för individuellt pensionssparande.
Sidoalternativet har i huvuddrag följande utformning. Reglerna för beräkning av basbeloppet justeras så att basbeloppet inte påverkas av den engångshöjning av konsumentprisindex som uppkommer genom skattereformens finansiering. Folkpensionen höjs från 96 44 till 102 92 av basbeloppet för ensamstäende och från 78,5 46 till 84,5 4: av basbeloppet för gifta för att undvika en sänkt real inkomst efter skatt för personer med låg ATP. Extra avdrag utgår med maximalt 150 2: av basbeloppet och avtrappas med 75 9 i ett inkomstskikt av bredden 36 000 kr. och med 40 4 för inkomster därutöver. Grundavdraget slopas för pensionärer. Socialavgifter uttas vid intjänandet av alla typer av pensionsförmåner.
Remissinstanserna: RINK:s huvudförslag har kritiserats av ett stort antal remissinstanser, däribland PRO och Sveriges Pensionärsförbund. Kritiken riktas i första hand mot grundavgiften på pensioner. Sidoalternativet har bemötts mer positivt av remissinstanserna. Många remissinstanser hävdar dock att pensioner inte skall beskattas på annat sätt än andra tjänsteinkomster.
Skälen för mitt förslag: RINK:s förslag om en särskild grundavgift på pensioner har mötts av en omfattande kritik vid remissomgången. Jag har tidigare instämt i den kritiken (prop. 1989/90:50 s. 96) och har därför inte för avsikt att föreslå en grundavgift på pensioner enligt RINK:s huvudalternativ.
Jag anser också att det s. k. sidoalternativet har sådana nackdelar att det inte bör införas.
Förutsättningarna för pensionärerna har också i viss mån ändrats sedan RINK presenterade sitt förslag. Jag vill här nämna att riksdagen beslutat (prop. 1989/90:52, SfUS, rskr. 100, SFS 1989:1046) att basbeloppet fr. o. m. är 1991 inte skall räknas upp med hänsyn till den extraordinära prisökning som orsakas av skattereformens finansiering 1990 och 1991 i form av höjda indirekta skatter, höjd fastighetsskatt och reducerade räntebidrag. För pensionärer med normala och höga inkomster balanseras de höjda indirekta skatterna av sänkta inkomstskatter. Pensionärer utan eller med låg ATP betalar emellertid ingen skatt och får därför ingen skattelättnad. Åtgärder för de sämst ställda pensionärerna inom systemen för pensiontillskott och kommunalt bostadstillägg, KBT, har därför vidtagits.
Riksdagen har vidare (prop. 1989/90:100, bil. 1, SKU22, rskr 125) beslutat
att löneinkomster som erhålls fr.o.m. år 1990 inte skall reducera det extra avdraget för ålderspensionärer.
Jag är medveten om att pensionärsbeskattningen även efter dessa ändringar medför inte önskade marginaleffekter. Det är därför av betydande intresse att pensionärerna beskattas på samma sätt som övriga skattskyldiga, vilket också många remissinstanser hävdar. En sådan lösning är emellertid inte problemfri. Dels kommer vissa pensionärsgrupper, t. ex. många statspensionärer, att få försämringar, dels påverkas det statsfinansiella läget negativt. Med hänsyn härtill och då ytterligare överväganden krävs är jag inte beredd att nu lägga fram ett sådant förslag.
Mitt förslag innebär att det extra avdraget för folkpensionärer avskaffas. I stället medges ett särskilt grundavdrag med 1,5 basbelopp för ensamstående och med 1.325 för gifta, dock högst med belopp som uppgår till uppburen folkpension och uppburet pensionstillskott eller motsvarande ATP.
Marginaleffekterna bör i största möjliga utsträckning reduceras. Det särskilda grundavdraget bör därför inte avtrappas mot arbetsinkomster och. på sikt bör det reduceras endast mot pensionsinkomster som överstiger 1,5 basbelopp för ensamstående och 14325 för gifta. För att sparande i privata pensionsförsäkringar inte skall bli ogynnsamt för pensionärer med låga inkomster bör avtrappning dock inte ske mot inkomster från individuella pensionsförsäkringar.
Av statsfinansiella skäl bör avdraget under åren 1991 och 1992 även reduceras med 65 46 av inkomst av kapital, inkomst av passiv näringsverksamhet och — på samma sätt som nu — mot förmögenhet. I förhållande till lagrådsremissen har den ändringen gjorts att inkomst av passiv näringsverksamhet av neutralitetsskäl jämställs med inkomst av kapital.
En folkpensionär bör vidare alltid garanteras minst samma grundavdrag (ca 18 000 — 10 000 kr.) som annan skattskyldig med lika hög taxerad inkomst.
Chefen för socialdepartementet har tidigare denna dag föreslagit förändringar av pensionstillskottet och KBT i anslutning till skattereformen. Jag återkommer till de ekonomiska effekterna av skattereformen för pensionär rerna (avsnitt 9). Lagrådet har föreslagit vissa ändringar av i huvudsak förtydligande karaktär. Lagrådets synpunkter — som jag delar — behandlas vidare i specialmotiveringen.
Jap har i dessa frågor samrätt med chefen för socialdepartementet.
Förslaget föranleder, sävitt avser KL, ett nytt fjärde moment till 48 § och ändringar i 50 3, 52 § I mom. och anvisningarna till 48 § och 50 §. I fråga om SIL sker ändringar i 8 §,9 § samt 115 1 mom. Vidare krävs övergångsbestämmelser för taxeringsåren 1992 och 1993.
5.1¶Allmänt om beskattningen av arbetsinkomster
Mitt förslag: Alla tvper av ersättning för arbetsinsatser, t.ex. kontant-
lön. naturaförmåner, överskott från enskild näringsverksamhet och
arbetsinkomster från fåmansföretag skall så långt som möjligt beskat-
tas på ett likformigt sätt utan undantag och undervärdering av vissa
ersättningar.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: De remissinstanser som uttryckligen har berört frågan godtar dessa principer för beskattningen av arbetsinkomster.
Skälen för mitt förslag: RINK framhåller i sitt betänkande att en olikformig beskattning av arbetsinkomster, precis som en olikformig beskattning av kapitalinkomster. leder till samhällsekonomiska snedvridningar och komplikationer. Vidare urholkas inkomstmåttets fördelningspolitiska träffsäkerhet.
En grundläggande metod för att få neutralitet i den skattemässiga behandlingen är att undersöka möjligheterna att slopa de särregler som finns i skattesystemet för vissa typer av inkomster. Härigenom förenklas också skattereglerna betydligt. Särregler bör enligt min mening belasta skattesystemet endast om det finns starka skäl som talar för att t.ex. lättnader i vissa hänseenden är lämpligare att bygga in i skattereglerna än att ästadkomma genom direkta åtgärder från samhällets sida. Skattesystemet kommer på sä sätt sannolikt att uppfattas som mer rättvist än vad som nu ibland kan vara fallet.
I dagens skattesystem finns åtskilliga undantag från en neutral arbetsinkomstbeskattning. Bl.a. finns uttryckliga regler om förmånlig behandling av vissa ersättningar för utfört arbete såsom pensionsförmäner och s.k. avtalsförsäkringar m.m. I andra falt förekommer avvikelser frän en likformig beskattning genom att förmåner undervärderas, t.ex. i fråga om åtskilliga naturaförmåner. Vidare kan nämnas att reglerna för beskattning av traktamenten och andra kostnadsersättningar ger utrymme för dolda, obeskattade löneförmäner genom att avdrag i många fall medges med belopp som motsvarar den ersättning arbetsgivaren betalat den anställde även om ersättningen överstiger den verkliga kostnaden eller fördyringen.
På grund av bl.a. de höga marginalskatterna har det blivit lönsamt att utnyttja olikformigheterna i dagens skattesystem. Som exempel kan nämnas att det blivit allt vanligare att de anställda förutom kontantlön erhåller naturaförmåner av olika slag. Sådana arrangemang är lönsamma både för den anställde och arbetsgivaren på grund av en ofta förekommande skattemässig undervärdering av naturaförmånerna, vilket också leder till att underlaget för fastställande av socialavgifter blir för lågt. Ur samhällsekonomisk synvinkel blir det en effektivitetsförlust.
Ett av huvudsyftena med skattereformen är att skapa en neutral beskattning av arbetsinkomster. Detta innebär att skattesystemet i princip skall vara
utformat så att alla typer av ersättningar för arbetsinsatser beskattas likformigt utan undantag och undervärdering. Ett skattesystem som i större utsträckning än det nuvarande är neutralt avseende olika typer av arbetsersättningar medför vidare betydande basbreddningar som möjliggör sänkta skattesatser. Sänkta skattesatser är ä andra sidan närmast en förutsättning för att långtgående basbreddningar skall kunna genomföras. Åtskilliga av de undantag frän en neutral arbetsinkomstbeskattning som under årens lopp har införts i skattelagstiftningen har nämligen haft sin grund i att de höga skattesatserna ansetts ge upphov till oskäliga skattekonsekvenser i vissa fall.
RINK har i sitt betänkande relativt ingående diskuterat olika metoder för att ästadkomma en mer likformig beskattning av sådana arbetsinkomster som inte utgår i form av kontantlön. Kommittén har vidare företagit en allmän Översyn av värderings- och avdragsregler och regler om undantag från skatteplikt.
För egen del kan jag instämma i kommitténs ställningstaganden beträffande principerna för en likformig beskattning av arbetsinkomster. Jag anser det således vara ett angeläget mål för skattereformen att ästadkomma en mer enhetlig arbetsinkomstbeskattning och att reformen i dessa delar bör syfta till skattemässig neutralitet mellan olika typer av arbetsinkomster. I det följande kommer jag att närmare gå in på vilka ändringar dessa grundprinciper föranleder i det nuvarande regelsystemet, bl.a. vad avser utformningen av inkomstslaget tjänst, behandlingen av kostnadsersättningar, vissa undantag från skatteplikt samt beskattningen av naturaförmåner. Frågan om beskattningen av inkomster från fåmansföretag återkommer jag till (avsnitten 6.8 och 8.12).
5.2¶Avgränsningen av inkomstslaget tjänst
5.2.1 Viss utvidgning av inkomstslaget tjänst
Mitt förslag: De nuvarande principerna för vad som skall hänföras till
inkomstslaget tjänst kvarstår i huvudsak oförändrade. En viss utvidg-
ning av inkomstslaget företas dock, så att det i framtiden omfattar alla
ersättningar som kan anses hänförliga till eget arbete eller egen pre-'
station.
En förutsättning för att inkomsten skall hänföras till inkomstslaget
tjänst är att den inte är befriad från skatt enligt 19 § KL eller är att
hänföra till något annat inkomstslag.
RINK:s förslag: Överensstämmer i princip med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks i princip eller lämnas utan erinran. RSV podtar att inkomstslaget tjänst utformas så att det fungerar som en uppsamlingspost för inkomster som någon fatt på grund av egen prestation celler verksamhet men som inte är att hänföra till kapital eller näringsverksamhet. Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att det ligger i sakens natur att kontrollaspekten bör tillmätas särskild vikt när olika typer av inkomster beskat- 305
20 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del I
tas. Kan man inte ge eftertryck åt efterlevnaden av systemet riskerar man att medborgarnas känsla av ansvar för detta undergrävs. En i och för sig önskvärd lösning måste därför vägas mot och ibland underordnas möjligheten att skapa rimliga garantier för en effektiv kontroll. Hovrätten anser att det förmodligen kommer att vara förenat med stora svårigheter att kontrollera de inkomster som förslaget avser att fånga upp. Värdet av en principiellt enhetlig beskattning av olika typer av inkomster torde emellertid enligt hovrätten vara så stort att det uppväger de kontrollsvärigheter som kan bli följden av förslaget. Hovrätten anför vidare viss kritik mot den lagtekniska lösningen. Kammarrätten i Stockholm tillstyrker att inkomstslaget tjänst utvidgas så att vissa av de inkomster som för närvarande över huvud taget inte faller in under något inkomstslag blir skattepliktiga. Inkomstslaget bör dock ges en snävare utformning än vad RINK föreslagit. Enligt kammarrätten bör 31 § KL formuleras så att bestämmelsen ger ett klart uttryck för att vad som skall beskattas är ersättning för nägon form av egen egentlig prestation eller verksamhet och i 19 & KL bör det införas ett undantag från skatteplikt för sådan verksamhet som inte bör beskattas. Även Svenska Revisorsamfundet SRS anser att avgränsningen av inkomstslaget bör göras tydligare genom att uppräkningen i 19 § KL utvidgas eller att avgränsningen av inkomstslaget tjänst görs klarare.
Bakgrunden till mitt förslag: De nuvarande reglerna avseende inkomst av tjänst finns i 31-34 §§ KL. I 31 § anges vilka verksamheter som skall hänföras till inkomstslaget. I 32 § behandlas vad som utgör intäkt av tjänst och i 338 regleras de avdragsgilla kostnaderna. I 34 § anges att vad som återstår, sedan avdrag gjorts från intäkterna, utgör inkomst av tjänst.
Enligt 18 § KL är all till inkomstslaget tjänst hänförlig förvärvsverksamhet, som skattskyldig utövat. liksom alla honom tillkommande, till tjänst hänförliga inkomstgivande rättigheter, att anse som en förvärvskälla. En inkomst är skattepliktig enligt KL om den kan hänföras till något inkomstslag. Ytterligare en förutsättning för att skattepliktig inkomst skall föreligga, är att inkomsten inte är undantagen från skatteplikt enligt 19 & KL. Uppräkningen i den bestämmelsen av skattefria inkomster utgör en blandning av principella ståndpunkter och specialbestämmelser för särskilda betalningar. Till de förstnämnda undantagen hör familjerättsliga förvärv och gävor. Till specialbestämmelserna är närmast att hänföra lotterivinster, belopp som utfaller på grund av vissa typer av försäkringar, vissa periodiska understöd, stipendier samt social- och näringsbidrag.
Det kan sägas föreligga två huvudkategorier av inkomster som räknas till inkomstslaget tjänst. För det första räknas naturligtvis olika typer av anställningsinkomster dit, oavsett om de är av tillfälligt eller mer permanent slag. Till inkomst av tjänst räknas emellertid även skilda slag av inkomster från tillfälligt bedriven verksamhet av t.ex. vetenskaplig, litterär eller konstnärlig art, liksom från tillfälliga uppdrag och annan inkomstgivande verksamhet av tillfällig natur. Fram till och med är 1955 beskattades inkomster från dessa verksamheter i inkomstlaget tillfällig förvärvsverksamhet. Ändringen sammanhängde med det samtidigt införda schablonavdraget vid beräkningen av inkomst av tjänst (SOU 1954:18 och prop. 1955:59). Efter denna ändring kan inkomstslaget tjänst sägas ha blivit en uppsamlingsplats för inkomster som erhållits på grund av en utförd prestation och som uppfyller de grundläg-
gande kriterierna för att bli föremål för inkomstbeskattning, men som inte kan hänföras till något annat inkomstslag.
Det kan framhållas att det inte behöver föreligga något uppdragsförhållande för att en inkomst skall tas upp under inkomst av tjänst. T.ex. har inkomster från kedjebrevsspel och hittelön beskattats i detta inkomstslag. Hit räknas också enligt praxis bl.a. ersättning för lösta pristävlingsuppgifter, gottgörelse i kontanter eller in natura till den som ställt sig till förfogande i reklamsyfte, belöningar åt personer som räddat människor eller egendom i fara, vinster i fisketävlingar m.m. Till inkomst av tjänst räknas vidare vissa periodiskt återkommande inkomster såsom pension, livränta, periodiskt understöd och undantagsförmåner. Inkomst av tjänst är dock ingen generell uppsamlingspost. Det kan förekomma inkomster som faller utanför befintliga inkomstslag och förvärvskällor och därigenom blir skattefria.
De gränsdragningsproblem som aktualiseras när det gäller inkomstslaget tjänst gäller främst avgränsningen mot det nuvarande inkomstslaget rörelse. Tveksamhet kan emellertid också uppkomma i fråga om avgränsningen mot det nuvarande inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Även tillfälliga inkomster beskattas ju som nyss nämnts för närvarande i vissa fall i inkomstslaget tjänst. För att så skall kunna ske synes det emellertid fordras att inkomsten härrör från någon typ av utförd prestation. Är det fråga om t.ex. en samlares försäljning av ett frimärke brukar intäkten hänföras till tillfällig förvärvsverksamhet.
För att inkomst av rörelse skall föreligga brukar det krävas att verksamheten kännetecknas av varaktighet, självständighet och vinstsyfte. Om det brister i varaktigheten brukar överskott från verksamheten beskattas i inkomstslaget tjänst. Det förhållandet att det kan brista i vinstsyfte saknar betydelse för frågan om inkomsten kan beskattas som inkomst av tjänst. Om emellertid en verksamhet visserligen bedrivs i varaktiga och självständiga former men utan nägot påvisbart vinstsyfte kan verksamheten hänföras varken till inkomstslaget tjänst eller rörelse. Den faller inte heller in under inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Överskott från en sådan verksamhet undgår således för närvarande beskattning. Å andra sidan medges inte avdrag för eventuellt underskott. Även i vissa andra hänseenden leder nuvarande tillämpning till en del resultat som kan förefalla stå i mindre god överensstämmelse med kravet på en neutral beskattning av vad som kan anses som arbetsinkomster. Det gäller bl.a. vissa situationer där ersättning som erhållits med anledning av någon verksamhet undgått beskattning därför att det inte ansetts röra sig om ersättning för utfört arbete.
Skälen för mitt förslag: De nuvarande principerna för vad som skall hänföras till inkomstslaget tjänst bör i huvudsak. behållas och inkomstslaget bör utgöra en förvärvskälla. Med den nuvarande utformningen av inkomstslaget tjänst kan emellertid som framhällits i det föregående förekomma arbetsinkomster som, trots att de inte är skattebefriade enligt 19 § KL, undgår beskattning på grund av att de faller utanför befintliga inkomstslag. Till dessa hör t.ex. överskott av hobbyverksamhet som bedrivs både självständigt och varaktigt, men utan påvisbart vinstsyfte. Det framstår som cn brist att sådana överskott undgår beskattning medan intäkter från verksamheter som bedrivs kanske på ett mer tillfälligt sätt hänförs till skattepliktig inkomst av
tjänst. Inkomstslaget bör därför få en sådan utformning att överskott av även mer varaktiga verksamheter utan påvisbart vinstsyfte omfattas.
Andra inkomster som i praxis bedömts vara skattefria är ersättning vid inlösen av fornfynd och vissa belöningar för utfört arbete eller prestation, som lämnas av annan än den för vars räkning prestationen utförts, om belöningen inte utlovats i förväg eller annars varit förutsatt. Andra fall som aktualiseras är skadestånd som inte kan hänföras till någon förvärvskälla, stipendier och liknande ersättningar som inte utgått periodiskt eller som inte bedömts innebära att något arbete utförts för utgivarens räkning. Det kan emellertid finnas även andra typer av inkomster som det från neutralitetssynpunkt ter sig befogat att hänföra till inkomstslaget tjänst.
Jag anser därför i likhet med RINK att det finns skäl att ge inkomstslaget en sådan utformning att det i högre grad än i dag fungerar som en allmän uppsamlingsplats för vissa inkomster. Enligt min mening är det naturligt att i inkomstslaget tjänst beskatta alla ersättningar som någon får på grund av egen prestation eller verksamhet och som inte är att hänföra till inkomst av kapital eller näringsverksamhet. Med denna avgränsning kommer sådana belopp som avser t.ex. engångsbelopp till efterlevande för mistat underhåll inte heller i fortsättningen att omfattas av inkomstslaget tjänst. Däremot bör sådana fall som i hittillsvarande praxis bedömts skattefria omfattas, under förutsättning att det rört sig om ersättning för någon prestation.
Kammarrätten i Stockholm förordar en snävare utformning av 31 § KL än den RINK föreslagit. Jag delar inte denna uppfattning. Avsikten är att stadgandet skall få en så generell utformning att det blir en uppsamlingsplats. Däremot finns det även enligt min mening anledning att såsom kammarrätten och Svenska Revisorsamfundet SRS föreslagit göra vissa tillägg till 19 & KL. Jag anser således att det inte heller i fortsättningen finns anledning att beskatta ersättning till blodgivare och liknande och ersättningar för upplysningar m.m. som lett till gripande av brottslingar på grund av dessa ersättningars speciella karaktär. Jag anser även att skattefriheten av samma skäl bör omfatta hittelön samt belöningar till personer som räddat människor eller egendom i fara. Även vissa administrativa förenklingar uppkommer härigenom. De nu nämnda ersättningarna bör säledes genom tillägg till 19 & KL undantas från skatteplikt.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att avgränsningen av vilka inkomster som är att hänföra till det ena eller andra inkomstslaget har fått en olycklig lagteknisk utformning i RINK:s förslag. Förslaget att inkomstslaget tjänst skall tjäna som en uppsamlingsplats för vissa inkomster kommer enligt hovrätten inte heller till adekvat uttryck i den föreslagna paragrafen. Hovrätten anser vidare att inkomstslaget borde få ett annat namn, t.ex inkomst av arbete m.m.
Jag delar hovrättens uppfattning att den lagtekniska lösning RINK föreslagit inte är lämplig. Detta bör lösas genom att definitionerna av inkomstslagen näringsverksamhet och kapital görs uttömmande, vilket även hovrätten förordat. Jag anser emellertid inte att det finns anledning att ge inkomstslaget tjänst en ny beteckning. Uttrycket inkomst av tjänst kan visserligen förefalla något ålderdomligt för modernt språkbruk. Med hänsyn till att det är ett väl etablerat begrepp anser jag emellertid-att det ändå bör behållas.
Förslaget föranleder ändringar i 19 och 31 §§ KL.
(hobby)
1 Mitt förslag: Nuvarande krav för att en verksamhet skall anses som
rörelse (näringsverksamhet) ändras inte. Från intäkter i en verksamhet som drivs självständigt, men som på grund av bristande vinstsyfte beskattas i inkomstslaget tjänst och inte i näringsverksamhet, får avdrag göras för utgifter som betalats under beskattningsåret och, om överskott därefter föreligger, även för underskott som hänför sig till
året före beskattningsåret. Avdraget får dock inte överstiga beskatt-
ningsårets intäkt av verksamheten och får inte heller kvittas mot andra tjänsteinkomster.
RINK:s förslag: Överensstämmer endast delvis med mitt. RINK presente-
rar fyra olika lösningar rörande gränsdragningen mellan hobby och näringsverksamhet. En lösning bygger på ett skärpt begrepp för vad som skall anses som näringsverksamhet jämfört med nuvarande rörelsebegrepp, en annan innebär speciallösningar för de vanligaste vinst- och avdragssituationerna, en tredje innefattar ett näringsverksamhetsbegrepp utan vinstsyfte och slutligen beskrivs en lösning med kvittningsförbud för underskott av näringsverksamhet mot inkomster i andra förvärvskällor. Lösningen med ett preciserat näringsverksamhetsbegrepp är den som kommittén i första hand förordar. Det sistnämnda förslaget innebär att kraven för att en verksamhet skall anses som näringsverksamhet höjs jämfört med nuvarande rörelsebegrepp. En verksamhet skall således anses som näringsverksamhet endast om det av omständigheterna i det enskilda fallet klart framgår att den bedrivs med vinstsyfte. RINK föreslår inga särskilda regler rörande kostnadsavdrag för hobbyinkomster.
Remissinstanserna: Förslaget har fått ett blandat mottagande. Den av RINK föreslagna beskattningen av överskott av hobbyverksamhet kan enligt många remissinstanser ge upphov till svärigheter, bl.a. vid inkomstberäkningen. Vidare anförs att det inte är rimligt att kostnader som uppkommit under tidigare beskattningsår inte får dras av. Flera remissinstanser kommer också med alternativa förslag.
RSV har ingenting att erinra mot att reglerna skärps för underskottsrörelser av hobbykaraktär genom ett höjt näringsverksamhetsbegrepp. Verket har i och för sig inte heller något att erinra mot att överskott av hobbyverksamhet beskattas i inkomstslaget tjänst. Enligt RSV:s mening uppstår dock problem beträffande avdrag för kostnader hänförliga till tidigare år. RSV föreslår att Överskott från självständiga och varaktiga verksamheter utan egentligt vinstsyfte skall beskattas i inkomstslaget tjänst och där behandlas som särskilda förvärvskällor, varvid varje verksamhet skall utgöra en förvärvskälla. Avdrag får medges för utgifter betalda under beskattningsåret och för nettokostnaden det närmast föregående året. Kammarrätten i Stockholm anser också att RINK:s förslag innebär svårigheter när det gäller beräkningen av inkomsterna av hobbyverksamheten. Kammarrätten föreslår 309
att avdraget för kostnader för hobbyverksamhet begränsas till ett belopp som motsvarar storleken av intäkterna under året av den aktuella verksamheten. Kammurrätten i Göteborg avstyrker RINK:s förslag och förordar i stället att inkomst av hobbyverksamhet beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet med ett förbud mot avdrag för s.k. definitiv förlust i förvärvskällan. LRF anser att RINK:s förslag är ofullständigt och att många viktiga frågor lämnats obesvarade och att vissa lösningar måste betraktas som felaktiga. LRF anser att ett skärpt rörelsebegrepp inte löser några problem utan att dagens tvister i gränsdragningsfrågan kommer att överföras till det nya systemet. Vidare anser LRF att förslaget innehåller en rad oklarheter beträffande hur inkomstberäkningen skall gå till i olika situationer, framför allt inom hästsporten. LRF förordar istället ett annat av de alternativ som utredningen lagt fram, nämligen att rekvisitet vinstsyfte slopas. Liknande synpunkter förs också fram av Svenska Travsportens Centralförbund, Svenska Galoppsportens Centralförbund och AB Trav och Galopp i ett gemensamt yttrande.
Skälen för mitt förslag
Problembeskrivning Med rörelse avses en yrkesmässigt bedriven förvärvsverksamhet. Tre rekvisit brukar anges. Verksamheten skall vara varaktig, självständig och ha ett objektivt fastställbart vinstsyfte. Dessa rekvisit kommer att gälla även för det nya inkomstslaget näringsverksamhet. Rekvisiten varaktighet och självständighet medför normalt inga större tillämpningsproblem. Det är däremot ofta besvärligare att bedöma om vinstsyfte föreligger. Finns vinstsyfte bedöms verksamheten som näringsverksamhet. Finns inget sådant syfte undgår inkomsten enligt dagens regler beskattning. Skälet härtill är främst grundprincipen i gällande rätt att en inkomst är beskattningsbar endast om den kan hänföras till en förvärvskälla i något av de nuvarande sex inkomstslagen jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse, tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet samt kapital.
Kravet på vinstsyfte har markerat gränsdragningen mot vad som brukar kallas hobby. Med hänsyn till den utvidgning av inkomstslaget tjänst som jag nyss föreslagit kommer vinstsyftet vanligtvis att utgöra gräns mellan inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet.
Det är i första hand två problem som är angelägna att lösa på detta omräde. Det ena är att begränsa möjligheterna att undgå beskattning av inkomster från en verksamhet som bedöms som hobby och därmed på grund av lagstiftningens hittillsvarande utformning varit skattefri. Det andra är att begränsa möjligheterna att dra av underskott för vad som i grunden måste anses utgöra privata levnadskostnader i en hobbyverksamhet mot andra inkomster.
En annan olägenhet i nuvarande lagstiftning är de olikheter som uppkommer när en hobbyverksamhet hänförs till tjänst jämfört med rörelse. Intäkter av tillfällig hobbyverksamhet. t.ex. fotoverksamhet som leder till publicering i tidskrift vid nägot enstaka tillfälle, beskattas för närvarande i inkomst-
slaget tjänst, varvid avdrag medges för nödvändiga omkostnader. Om verksamheten däremot inte är enbart tillfällig, dvs. är varaktig och dessutom utmärks av viss självständighet blir intäkten emellertid skattefri och något kostnadsavdrag inte aktuellt. Föreligger vinstsyfte skall intäkterna hänföras till rörelse. I sådant fall får avdrag göras för kostnaden även om endast obetydliga eller inga intäkter har förekommit. Det kan ju förflyta lång tid innan en rörelse ger intäkter.
För den som vid sidan av aktiv näringsverksamhet själv bedriver en verksamhet av hobbykaraktär uppkommer en annan möjlighet. Redovisas hobbyverksamheten i samma förvärvskälla som näringsverksamheten kan det bli möjligt att kvitta ett underskott av hobbyverksamheten mot överskott i näringsverksamheten. Eventuellt underskott i hobbyverksamheten är i princip att betrakta som en privat levnadskostnad och är således inte avdragsgillt mot rörelsinkomsterna. På grund av kontrollsvårigheter kan ändå ett sådant underskott av hobbyverksamhet ibland utnyttjas för kvittning mot övrig inkomst i förvärvskällan, både när det gäller inkomstskatt och socialavgifter.
Mina överväganden Jag har tidigare föreslagit att inkomstslaget tjänst görs till ett ”restinkomstslag” som skall omfatta alla ersättningar som kan anses hänförliga till eget arbete eller egen prestation. Härigenom kommer intäkterna i en sådan verksamhet, som inte ansetts som näringsverksamhet för att det brister i vinstsyftet, att beskattas som inkomst av tjänst.
I några situationer kan det beträffande verksamhet av hobbykaraktär föreligga svårigheter att beräkna de relevanta kostnaderna för intäktens förvärvande. Svärigheterna har att göra bl.a. med att det rör sig om verksamhet som varken är renodlad inkomst av tjänst eller näringsverksamhet. Det är därför nödvändigt att ha vissa särregler vad gäller kostnadsavdrag för denna typ av verksamheter. RINK:s förslag kan i denna del inte anses tillräckligt klarläggande. Ytterligare preciseringar på några punkter behövs således. Remissinstanserna har lämnat i huvudsak två alternativa förslag som syftar till att lösa främst detta problem.
RSV föreslär att överskott frän hobbyverksamheter beskattas i inkomstslaget tjänst och där behandlas som särskilda förvärvskällor. Avdrag fär enligt denna lösning medges för utgifter som betalats-under beskattningsåret och för nettokostnaden det närmast föregående året. Det andra alternativet, som föreslås av bl.a. kammarrätten i Göteborg och LRF innebär att rekvisitet vinstsyfte slopas, varigenom näringsverksamhetsreglerna i stället blir tilllämpliga på hobbyverksamhet.
För egen del förordar jag en lösning som i sina huvuddrag ansluter till RSV:s förslag.
För att underlätta bedömningen av framför allt frågorna om kostnadsavdrag bör självständigt bedriven verksamhet som skall beskattas i inkomstslaget tjänst och inte i näringsverksamhet på grund av bristande vinstsyfte (hobbyverksamhet) i vissa avseenden särskiljas från övriga tjänsteinkomster.
Avdrag för utgifter bör i dessa fall inte medges i den mån utgifterna över-
stiger intäkterna. Utgifterna bör således inte få dras av mot andra tjänsteinkomster. Överstiger utgifterna intäkterna uppstår givetvis ingen skattepliktig inkomst.
På grund av att kontantprincipen gäller i inkomstslaget tjänst skulle det i vissa lägen kunna uppstå oskäliga konsekvenser. Inflyter exempelvis intäkten från cn hobbyverksamhet ett år men har utgifterna betalats året innan skulle dessa inte få dras av. Det är därför rimligt att utgifter som hänför sig till året före beskattningsåret också får dras av. Har inkomster förekommit även detta år skall givetvis dessa redovisas och sistnämnda utgifter i första hand kvittas mot det årets intäkter. Det bör inte vara tillåtet att utnyttja underskott som ligger ännu längre tillbaka i tiden, främst med hänsyn till utrednings- och kontrollproblem. Jag delar vidare den uppfattning RSV uttalat att det skulle vara onödigt resurskrävande att efter modell från företagsbeskattningen löpande fastställa underskott och sedan rulla dessa framåt. Även här skulle dessutom kontrollproblem uppkomma. Mot bakgrund av att det i dessa fall inte rör sig om egentlig näringsverksamhet anser jag det rimligt att inta en sådan ståndpunkt.
Några remissinstanser har, som jag framhållit tidigare, förespråkat en alternativ lösning som innebär att rekvisitet vinstsyfte slopas. En sådan lösning skulle visserligen underlätta gränsdragningen mellan tjänst och näringsverksamhet men är enligt min mening behäftad med andra nackdelar. För det första är det principiellt betänkligt att betrakta verksamhet som uppenbart saknar förvärvssyfte som näringsverksamhet. Lösningen medför vidare att hobbyverksamhet som ger vissa intäkter i stor utsträckning kommer att klassificeras som näringsverksamhet. Utan särskilda spärregler skulle då hela det regelverk som gäller för cgentlig näringsverksamhet komma att bli tillämpligt för dessa hobbybetonade verksamheter, med bl.a. ökade möjligheter att kvitta underskott av hobbyverksamheten mot andra inkomster som följd. Om spärregler införs för sistnämnda fall skulle de innebära en ytterligare komplikation av regelsystemet.
En annan fråga som uppkommer om rcekvisitet vinstsyfte slopas rör vilka krav på redovisning som skall ställas. För att kontrollmöjligheterna skall bli tillfredsställande borde samma redovisningskrav gälla för sådan verksamhet som för egentlig näringsverksamhet. Det kan emellertid inte vara rimligt att ha lika stränga redovisningskrav som för egentlig näringsverksamhet med tanke på att det i flertalet fall rör sig om en hobby som inte syftar till någon vinst. Det skulle vidare medföra en ökad belastning på skattemyndigheterna att hantera ett stort antal fall av verksamheter som formellt är näringsverksamhet men som inte syftar till att alstra överskott. Jag anser mot bakgrund härav att denna lösning har så allvarliga nackdelar att den inte kan förordas.
Jag vill vidare framhålla att det förslag till ny taxeringslag som för närvarande behandlas i riksdagen (prop. 1989/90:74) har betydelse också i detta sammanhang. Propositionens förslag innebär bl.a. att det införs en möjlighet för den skattskyldige att inom en femårsperiod få sina taxeringar omprövade. Det är främst beträffande nystartade verksamheter som det kan vara svårt att avgöra om det är fråga om hobby eller näringsverksamhet. Det är relativt vanligt att en nystartad verksamhet går med förlust och det kan då i
'» ta en del fall vara svärt att bedöma om vinstsyfte föreligger eller ej. Om verk-
samheten pågått några år och dess resultat kan ses i ett något längre perspektiv kan emellertid frågan om vinstsyftet ofta bedömas på betydligt säkrare grund. Det nya omprövningsförfarandet kommer att medföra ökade möjligheter att i sådana fall få tidigare taxeringar omprövade.
Beträtfande problemet, att avdrag medges för ett underskott av rörelse som i själva verket är hobbyverksamhet och således för en privat levnadskostnad, minskas detta av de restriktiva regler för kvittning av underskott mot överskott i andra förvärvskällor och mot tjänst som jag senare kommer att föreslå (avsnitt 8.10.3). Dessa innebär i korthet att verksamhet eller verksamheter som utgör aktiv näringsverksamhet bildar en förvärvskälla och att varje verksamhet som utgör passiv näringsverksamhet bildar en särskild förvärvskälla. Underskott av en förvärvskälla i näringsverksamhet får inte kvittas mot överskott i annan förvärvskälla i näringsverksamhet eller i annat inkomstslag utan bara mot framtida överskott i samma förvärvskälla. En viss kvittningsmöjlighet mot inkomst av tjänst föreslås dock för underskott av aktiv näringsverksamhet avseende litterär, konstnärlig och därmed jämförlig verksamhet. Ackumulerat underskott avseende s.k. definitiv förlust i en förvärvskälla får dras av i inkomstslaget kapital efter 70-procentig kvotering på samma sätt som i allmänhet gäller för reaförluster.
Med de angivna reglerna bortfaller normalt möjligheten för den som vid sidan av anställning driver näringsverksamhet av hobbykaraktär att direkt utnyttja underskott av denna för kvittning mot annan inkomst. En skattskyldig som bedriver en verksamhet som går med förlust har således ingen nytta av de uppkomna underskotten så länge verksamheten pågår. Med hänsyn härtill finns det enligt min bedömning inte anledning att som RINK föreslagit höja kraven för att en verksamhet skall anses som näringsverksamhet. Visserligen skulle i en del fall, där det i dag är tveksamt om en verksamhet skall bedömas som rörelse eller hobby, ett skärpt rörelserekvisit göra det lättare att bedöma om en verksamhet skall anses som tjänst eller näringsverksamhet. Å andra sidan uppkommer nya gränsdragningsproblem och risken ökar för att seriös näringsverksamhet — kanske framför allt litterär och konstnärlig sådan — felaktigt kan bli bedömd som hobby.
Med den lösning jag förordat motsvarar gränsdragningen mellan tjänst och näringsverksamhet i stort den tidigare gränsen mellan hobby och rörelse. Den praxis som utvecklats på detta område kan i mycket förbli vägledande.
Jag skall här slutligen erinra om att utgifter för hobbyverksamhet till sin natur är att anse som privata levnadskostnader och således inte avdragsgilla. Problemet med att en hobbyverksamhet sammanblandas med en seriös näringsverksamhet kan därför inte lösas genom exempelvis ändringar i rekvisiten för vad som skall anses som näringsverksamhet. Frågorna får i stället lösas i samband med skattemyndigheternas kontroll.
Förslaget föranleder ändringar i 31 § och 33 § I mom. KL.
5.3.1 Allmänt De närmare bestämmelserna om vad som utgör intäkt av tjänst finns i 32 § 1-4 mom. KL samt i anvisningarna. Av grundläggande betydelse är bestämmelserna i 32 § 1 mom. första stycket a. Där föreskrivs, att till intäkt av tjänst hänförs avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i pengar, bostad eller annat som utgått för tjänsten.
Om en neutral arbetsinkomstbeskattning skall uppnås krävs att alla typer av ersättningar för utförda arbetsprestationer beskattas likformigt, oavsett i vilken form ersättningen utgår. Detta kräver att intäkterna kan beräknas på ett sätt som motsvarar deras verkliga värde. För kontantersättningar är detta naturligtvis inget problem. Normalt uppstår inte heller några svårigheter vad gäller beskattningstidpunkten. Här gäller kontantprincipen. Viss oklarhet finns dock beträffande hur s.k. årsskiftesbetalningar skall bedömas. Jag återkommer till den frågan (avsnitt 6.2.7). Det finns emellertid ett viktigt område där beräkningen av intäkten kan innebära betydande svårigheter, nämligen förekomst av olika former av naturaförmåner. I praktiken torde ofta av olika skäl en påtaglig undervärdering av sådana förmåner ske, vilket leder till avvikelser från en neutral inkomstbeskattning. Jag avser att lägga fram förslag till förändringar på naturaförmånsområdet i syfte att här uppnå en mer likformig beskattning. Andra avvikelser från en neutral inkomstbeskattning som berör intäktssidan av inkomst av tjänst är skattefriheten för kostnadsersättningar från stat och kommun samt den skattemässiga behandlingen av vissa s.k. avtalsförsäkringar. Beträffande huvudprinciperna för inkomstberäkningen i inkomstslaget tjänst anser jag dock i likhet med RINK att det inte finns anledning att företa några ändringar.
5.3.2 Löneförmåner m.m.
5.3.2.1 Beskattningen av naturaförmåner
Inledning Med naturaförmåner avses förmåner som i samband med anställning eller uppdrag utgår i annan form än kontant ersättning. Dessa förmåner är att likställa med lön och alltså principiellt skattepliktiga (32 § I mom. KL). Enligt huvudregeln skall naturaförmåner vid beskattningen tas upp till ortens pris (42 § KL). Härmed avses marknadsvärdet.
Fr. o. m. den I januari 1988 gäller delvis nya regler för beskattningen av naturaförmåner. De innebär i korthet följande (prop. 1987/88:52, SkU 8, rskr. 96, SFS 1987:1303 m.fl.). Förmånerna delas in i två huvudkategorier, skattepliktiga naturaförmåner resp. personalvårdsförmåner. Till den sistnämnda gruppen hör s. k. trivselförmåner. Sådana förmåner är skattefria. Övriga förmåner är i princip skattepliktiga, med undantag för vissa i KL särskilt angivna förmåner. Bland dessa finns fri hälso- och sjukvård m. m. och vissa gåvor. 314
Ett viktigt inslag i den partiella reform som företogs den 1 januari 1988 är Prop. 1989/90:110
att preliminär A-skatt numera skall inbetalas för alla skattepliktiga förmåner och att de beläggs med socialavpifter.
Även om de relativt nya reglerna innebär väsentliga steg mot en mer likformig skattemässig behandling av naturaförmåner jämfört med kontant lön finns anledning att i samband med skattereformen ånyo överväga bl. a. de nuvarande värderingsreglerna. Vidare finns det skäl att på nytt ta ställning till vilka kriterier som bör gälla för avgränsningen mellan skattepliktiga resp. skattefria förmåner.
Nuvarande regelsystem i huvuddrag
Beskattningsregler Den allmänna utgångspunkten att naturaförmåner är att likställa med kontant lön kan sägas utgöra grunden för den nuvarande indelningen i skattepliktiga resp. skattefria förmåner. I första hand gäller alltså att naturaförmåner är skattepliktiga (32 § I mom. KL). Endast i den mån vissa typer av förmåner är särskilt undantagna i KL föreligger skattefrihet. Bestämmelser av sädan innebörd finns beträffande förmån av fri hälso- och sjukvård, fria arbetskläder och fri uniform under vissa villkor samt vissa typer av gåvor under särskilt angivna förutsättningar (32 § 3 b-3 d mom. KL). Inte heller förmån av fri grupplivförsäkring resp. gruppsjukförsäkring tas normalt upp som intäkt (32 § 3 a mom.). Reseförmåner till anställda i trafik- och resebyråföretag är också skattefria (punkt 8 av anvisningarna till 32 § KL).
En undantapsbestämmelse av mer generell karaktär finns i 32 § 3 c mom. och tar sikte på s.k. personalvårdsförmåner. Dessa förmåner avser sådant som inte är ett direkt vederlag för utfört arbete. Det är i stället fråga om åtgärder som är avsedda att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller som annars utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om. Exempel på personalvårdsförmåner utgör förfriskningar m.m. i samband med arbetet, sedvanliga personalrabatter samt möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård under vissa förutsättningar (punkt 3 b av anvisningarna till 32 § KL).
Som ett ytterligare undantag från den principiella skatteplikten gäller att förmåner som har utgått i annat än pengar och inte är ett direkt vederlag för utfört arbete ändä inte skall tas upp som intäkt om deras sammanlagda värde per år uppgår till högst 600 kr (32 § 3 f mom. KL). Detta undantag avser inte förmåner som värderas enligt schablonregler eller förmåner som kan tillhandahällas utanför arbetsgivarens arbetsplatser mot betalning med kupong eller motsvarande.
Som nämnts inledningsvis skall naturaförmåner enligt huvudregeln tas upp till marknadsvärdet vid beskattningen. För vissa frekventa förmåner som bilförmån och kostförmån görs dock en schablonmässig värdering (punkterna 2 och 3 av anvisningarna till 42 § KL). Motsvarande gäller — vid preliminärbeskattningen — för bostadsförmån. Några mer betydande avvikelser från det preliminärt åsatta värdet torde dock i regel inte förekomma. För ränteförmåner gäller likaledes en schablonmässig värdering. Sistnämnda [SS [ur in
förmånstyp är för övrigt enligt gällande ordning föremål för en principiellt avvikande skattemässig behandling därigenom att den grundar räntetillägg vid beräkningen av underlag för tilläggsbelopp enligt 10 § 6 mom. SIL. Förmånen betraktas alltså inte som intäkt av tjänst.
Preliminärskatt och arbetsgivaravgifter m.m. Före år 1988 var arbetsgivaren skyldig att ta hänsyn till värdet av förmåner vid beräkningen av avdrag för preliminärskatt endast för vissa särskilt angivna förmånstyper nämligen kost, bostad och bil.
De nya reglerna innebär en skyldighet för arbetsgivaren att beakta samtliga skattepliktiga förmåner vid beräkningen av preliminärskatten. En värdering skall alltså göras redan i det preliminära förfarandet. Vidare skall värdet av alla skattepliktiga förmåner numera anges I kontrolluppgift.
I fråga om socialavgifter gällde tidigare att kost, bostad och bil räknades in i underlaget, medan andra förmåner föll utanför. 1988 års regler medför att samtliga skattepliktiga förmåner skall bilda underlag för socialavgifter.
Sammanfattning och allmänna utgångspunkter Som nämnts inledningsvis har 1987 års översyn av förmånsbeskattningsregler m. m. inneburit att steg tagits mot en mer likformig behandling av kontant lön och andra förmåner på grund av tjänsten. I samband med en skattereform av den omfattning som nu föreslås är det emellertid särskilt angeläget att på ett förutsättningslöst sätt ta ställning till om det finns anledning att på nytt överväga nuvarande indelning av olika förmåner och de grundläggande värderingsreglerna. Vidare bör övervägas om värderingsreglerna bl. a. för mer vanligt förekommande förmånstyper som t. ex. bilförmån i tillräcklig utsträckning uppfyller de grundläggande kraven på skattemässig neutralitet. Med neutral beskattning avses att beskattningsresultatet bör bli detsamma oavsett om den anställde fått lönen i pengar och köpt sig det som förmånen avser eller om han får förmånen direkt från arbetsgivaren.
Den översyn som RINK företagit av de nuvarande reglerna täcker i huvudsak de frågeställningar som nyss berörts.
Vad beträffar skattepliktens omfattning i stort har kommittén inte föreslagit några generella ändringar i den nuvarande avgränsningen mellan skattepliktiga förmåner och skattefri personalvård.
För egen del vill jag framhålla att det givetvis är angeläget att sådana åtgärder som inte kan anses utgöra direkt vederlag för arbete utan i stället avser att skapa trivsel på arbetsplatsen även i fortsättningen betraktas som skattefri personalvård. För att motverka en uppluckring som kan innebära att gränserna tänjs mot det eljest skattepliktiga området anser jag dock att vissa markeringar bör övervägas i fråga om vad som krävs för att förmåner skall kunna hänföras till personalvård.
När det gäller de grundläggande värderingsprinciperna har jag ingen annan uppfattning än kommittén. Marknadsvärdet bör gälla även fortsättningsvis. Denna grundsats bör dock i högre grad komma till uttryck i tillämpningen, vilket kräver att vissa lagtekniska åtgärder vidtas.
Till de förmäner som värderas enligt schablonmässiga grunder hör bilförmån. Mot bakgrund av omfattningen av denna förmånstyp är det enligt min mening nödvändigt att den även i framtiden värderas med ledning av schablonregler samt att dessa innebär en rimlig sammanvägning av kraven på neutralitet och enkelhet. Vissa ändringar bör dock vidtas i de nuvarande beskattningsreglerna. Jag återkommer senare till detta.
En annan förmån som värderas efter schablonregler är kostförmån. Reglerna innebär i korthet att arbetsgivaren har möjlighet att utan skattekonsckvenser för den anställde subventionera 40 procent av ett genomsnittligt framtaget pris för en lunchmältid av normal beskaffenhet.
AVv neutralitetsskäl bör dessa regler slopas i ett reformerat skattesystem.
Bristande neutralitet kännetecknar också de regler som för närvarande gäller för reseförmåner för anställda i trafik- och resebyråföretag. Även här bör ett slopande av den nuvarande skattefriheten övervägas.
En förmänstyp som enligt gällande ordning är föremål för särskild reglering enligt SIL är förmån av räntefria eller lågförräntade lån. De nuvarande reglerna medför bl. a. att socialavgifter inte uttas för sådana förmåner. För att även detta slag av förmån skall bli likformigt beskattad bör den i fortsättningen beskattas som inkomst av tjänst. =
Den nuvarande s.k. 600-kronorsregeln innebär i huvudsak att skattepliktiga förmäner som inte värderas enligt schablon eller är särskilt undantagna ändå inte skall tas upp som intäkt om det sammanlagda värdet för en anställd per år uppgår till högst 600 kr. Denna regel bör i princip slopas.
I det följande återkommer jag närmare till de frågeställningar som uppkommer med anledning av de överväganden jag nu redovisat.
Personalvårdsförmåner
Mitt förslag: Förutsättningarna skärps för att förmåner skall kunna hänföras till skattefri personalvärd. För att skattefrihet skall komma i fråga skall det röra sig om enklare åtgärder av mindre värde. Dessa krav skall vara uppfyllda även i det fall en förmån utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet det handlar om.
RINK:s förslag: Inga ändringar föreslås i gällande ordning.
Remissinstanserna: RSV framhåller att erfarenheter från senare år visar att allt mer exklusiva förmåner tenderar att föras in under begreppet personalvård. För att motverka att gränserna tänjs ytterligare bör det enligt verket anges, att det skall vara fråga om enklare åtgärder. RSV anser också att skattefriheten för s.k. personalrabatt bör slopas eftersom det ofta kan röra sig om stora inbesparade levnadskostnader. Kammarrätten i Stockholm delar uppfattningen och anför att det inte är motiverat att rabatter för anställda inom handeln betraktas som personalvård. Statens arbetsgivarverk anser att utrymmet för skattefria personalvårdsförmåner inte bör begränsas.
Skälen för mitt förslag: I princip utgör alla förmåner som utgått för tjänsten skattepliktig inkomst för den anställde. Från denna grundsats finns dock
en del undantag varav några avser vissa särskilt i KL uppräknade förmäner. Prop. 1989/90:110 Till dessa hör t. ex. förmån av fri hälso- och sjukvård, vissa gåvor från arbetsgivaren samt, enligt de regler som gäller för närvarande, reseförmåner för anställda i trafik- och resebyråföretag. Dessa förmåner, som ibland kan vara av betydande värde. bör rent lagsystematiskt anses vara i princip skattepliktiga, även om de delvis rör sig i gränslandet mot personalvård. Varierande skäl (se prop. 1987/88:52 s. 50 f., 54 f. och 56 f.) har ansetts föreligga för att undanta dessa förmåner från skatteplikt. .
Den andra typen av undantag avser renodlade personalvårdsförmåner. Med detta avses förmåner som inte är ett direkt vederlag för utfört arbete utan är ätgärder avsedda att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller som annars utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet det är fråga om (32 § 3 ce mom. KL).
Grundvalen för skattefrihet för dessa förmåner är att de väsentligen framstår som ett led i arbetsgivarens personalvård. Som exempel på personalvärdsförmåner anges förfriskningar och annan enklare förtäring i samband med arbetet, sedvanliga rabatter vid inköp av varor och tjänster som ingår i arbetsgivarens ordinarie utbud, samt möjlighet till enklare motion och annan friskvård under vissa förutsättningar.
När det gäller avgränsningen av begreppet personalvärd vill jag först framhålla att jag delar kommitténs uppfattning att gränserna mellan vad som utgör vederlag för arbete och vad som är åtgärder för att skapa trivsel eller liknande kan vara svåra att dra i praktiken. Mot bakgrund bl. a. av vad RSV anfört om erfarenheterna under senare år är jag emellertid inte utan vidare beredd att godta en utveckling som kan innebära att betydande förmåner maskeras som personalvärd. Det ligger dessutom i sakens natur att det bör röra sig om enklare ätgärder av ringa ekonomiskt värde. Jag förordar en markering av detta i lagtexten. Självfallet bör en sådan markering också ta sikte på sådana förmåner som kan utgå på grund av sedvänja inom yrket eller verksamheten.
Med de åtgärder jag förordar på detta område bör utrymmet för skattefria förmåner av större värde bli mer begränsat än vad som kan följa av den nuvarande författningsregleringen. Med anledning av vad statens arbetsgivarverk anfört, nämligen att skattereglerna inte bör lägga onödiga hinder i vägen för vad som efter hand kan ses som god personalpolitik, vill jag framhålla det angelägna i att en klar åtskillnad eftersträvas mellan sådana förmåner som har med trivsel att göra, dvs. enklare åtgärder av ringa ekonomiskt värde, och andra förmåner av mätbart värde.
De nuvarande reglerna medger att sedvanlig rabatt vid inköp av varor och tjänster som ingår i arbetsgivarens ordinarie utbud betraktas som skattefri personalvårdsförmån. En förutsättning för att rabatten skall betraktas som sedvanlig och därmed skattefri, bör vara dels att den lämnas av sedvänja och dels att den har en rimlig nivå. Vad som i det enskilda fallet kan anses utgå på grund av sedvänja, liksom vad som utgör en rimlig nivå är emellertid svårt att ange generellt. Nuvarande regler medför alltså vissa tillämpningssvårigheter.
Enligt RSV kan den nuvarande ordningen få till följd att betydande för-
måner ibland undgår beskattning. Detta gäller framför allt i branscher som omsätter olika kapitalvaror. Vidare kan, som t. ex. för anställda i varuhus med breda sortiment, gränsen mot sedvänja i branschen tendera att suddas ut.
Den omständigheten, att skattefrihet för personalrabatt i en del fall kan komma att avse betydande belopp, innebär i sig att motiven för den nuvarande gynnsamma skattemässiga behandlingen försvagas. Grundprincipen vid förmånsbeskattningen är nämligen den, att förmåner som avser inbesparade levnadskostnader utgör skattepliktig intäkt.
Ett slopande av skattefriheten för sedvanlig personalrabatt har emellertid en del negativa konsekvenser. Hit hör bl.a. vissa kontrollaspekter. Jag är därför inte för närvarande beredd att förorda en sådan lösning. En viss uppstramning bör dock ske i enlighet med vad som anförts i det föregående om t. ex. sedvänja inom yrket. Det finns även anledning att med skärpt uppmärksamhet följa utvecklingen på detta område.
Förslaget föranleder ändringar i 32 § 3 e mom. KL.
Värderingsfrågorna
Mitt förslag: Den nuvarande principen att förmåner skall värderas till marknadsvärdet kvarstår oförändrad. Vissa justeringar föreslås i lagtexten i syfte att framhäva att denna princip utgör huvudregel och att få en mer enhetlig författningsreglering.
RINK:s förslag: Inga konkreta författningsändringar föreslås. I övrigt överensstämmer förslaget i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser delar kommitténs uppfattning att förmåner bör värderas till marknadsvärdet. Näringslivets skattedelegationt. ex. betonar vikten av neutrala regler. RSV och hovrätten över Skåne och Blekinge anser att en eventuell skärpning av praxis bör komma till uttryck i lagtext. Företagens uppgiftslämnardelegation anser att värdering av förmåner inte är en uppgift som bör ankomma på arbetsgivaren. Svenska Revisorsamfundet SRS delar de målsättningar kommittén angett men framhåller att de nuvarande reglerna innehåller ett flertal avsteg från grundprincipen.
Skälen för mitt förslag: Som jag framhållit i det föregående är en av huvudtankarna i skattereformen att olika typer av arbetsersättning skall bli föremål för en enhetlig och neutral beskattning. |
RINK har relativt utförligt analyserat det rådande rättsläget på området och undersökt olika alternativ till lösningar av de problem som är förenade med en neutral beskattning av förmåner. Jag skall endast i korthet uppehålla mig vid kommitténs resonemang och därefter redovisa mina egna slutsatser och förslag.
Kommittén anför i huvudsak följande. Värderingsreglerna avseende förmåner har ibland påverkats av allmänna försiktighetsprinciper och av andra, t. ex. personalsociala skäl. Lägre skattesatser, minskad progressivitet och
kravet på finansiering av sänkta skattesatser genom bl. a. basbreddningar innebär delvis nya förutsättningar för tidigare avvägningar. Skattemässigt undervärderade löneförmåner kan tendera att urholka inkomstmåttets fördelningspolitiska träffsäkerhet. Den nuvarande huvudregeln om värdering efter marknadsvärdet är den principiellt riktiga metoden, men i den praktiska tillämpningen sker ofta undervärderingar. En orsak till detta kan vara att det ibland är förenat med svårigheter att fastställa marknadsvärdet. Det kan också emellanåt vara så att subjektiva inslag inverkar på värderingen.
Av de metoder för att komma till rätta med värderingsproblemen som kommittén undersökt kan nämnas preventiva värderingsregler, begränsningar av företagens avdragsrätt avseende kostnader för förmåner samt en värdering utifrån arbetsgivarens kostnader. Vidare har diskuterats en värderingsregel som knyter an till både marknadsvärdet och arbetsgivarens kostnader.
Kommittén har emellertid stannat för att inte förorda någon alternativ lösning. I stället har kommittén valt att understryka det angelägna i att den nuvarande grundregeln inte tillämpas med alltför stor försiktighet. Man bör alltså eftersträva att åsätta förmånen ett värde som motsvarar det verkliga marknadsvärdet. |
För egen del vill jag först framhålla att jag delar kommitténs och remissinstansernas uppfattning att de av RINK diskuterade alternativa metoderna för att komma till rätta med problem på området inte kan förordas. Bland de skäl som talar häremot kan bl. a. nämnas kravet på neutral behandling. Detta gäller såväl vid preventiva värderingsregler som vid en begränsning av företagens avdragsrätt för kostnader avseende anställda. Att lägga arbetsgivarens kostnad till grund för värderingen är inte heller alltid en framkomlig väg mot bakgrund t. ex. av svårigheter att beakta kapitalkostnader och förmäner med inslag av gemensam användning. Ett system som går ut på att till beskattning ta upp det högsta värdet vid en jämförelse mellan marknadsvärdet och arbetsgivarens kostnad är vidare alltför otympligt rent administrativt.
Jag anser alltså att den nuvarande huvudregeln om värdering till marknadsvärdet bör finnas kvar. Det är givetvis också angeläget att sådana författningsmässiga förutsättningar eftersträvas som i rimlig utsträckning kan tillgodose kravet på en objektiv och enhetlig tillämpning av den rådande grundregeln.
Principen om marknadsvärdet kommer i gällande lagstiftning till uttryck i 42 & KL samt i punkt I av anvisningarna. Det anges således, i 42 § andra stycket, att värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner, som ingår i lön eller annan inkomst, skall beräknas efter ortens pris. Härmed avses, vilket får anses framgå av beskrivningen i punkt I av anvisningarna, marknadsvärdet.
Jag föreslår den justeringen att grundprincipen om värdering av förmåner till marknadsvärdet särskilt lyfts fram genom att uttrycket ”efter ortens pris” i 42 § ersätts med begreppet ”marknadsvärdet”. Vad som närmare avses med marknadsvärdet bör, liksom nu, kunna beskrivas i anvisningarna. Jag återkommer till dessa frågor i specialmotiveringen. För att undanröja eventuella
oklarheter bör dock redan här framhållas, att det pris man betalar på orten för en vara eller tjänst givetvis i regel utgör marknadsvärdet. RSV har i sitt remissvar föreslagit att begreppet naturaförmån genomgående bör bytas ut mot förmån i lagtext. Anledningen är enligt RSV en risk för att vissa förmåner skulle kunna falla bort vid skatte- och avgiftshanteringen. Jag delar RSV:s uppfattning att det finns skäl att sä långt möjligt eftersträva enhetliga begrepp vid förmånsbeskattningen. RINK har för övrigt i sitt förslag till ändring i bl.a. AFL och lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL) bytt ut begreppet naturaförmåner mot förmån resp. annan ersättning för utfört arbete. Vidare kan begreppet naturaförmån i vissa sammanhang ge ett något föråldrat intryck. Jag förordar alltså att begreppet naturaförmån 142 § KL ersätts med ordet förmån. Slutligen vill jag, med anledning av vad Företagens uppgiftslämnardelegation anfört om att det inte bör ankomma på arbetsgivaren att värdera förmåner, hänvisa till vad som angavs i prop. 1987/88:52 sid. 45. Där framhölls bl. a. att arbetsgivaren har möjlighet att få besked i värderingsfrågor av den lokala skattemyndigheten.
Bilförmån
Mitt förslag: Förmån av fri bil som inte är äldre än tre år värderas till 0,8 basbelopp med tillägg av 20 4 av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för senaste årsmodell av förmånsbilen. Om bilmodellen inte saluförts vid denna tidpunkt värderas förmånen till 0,8 basbelopp med tillägg av 20 % av ett uppskattat nybilspris för motsvarande modell. Förmånsvärdet får dock inte överstiga 42 § eller understiga 35 70 av nybilspriset. Om förmänsbilens årsmodell är äldre än 3 år skall förmånsvärdet tas upp till 85 44 av det värde som gäller för senaste årsmodell. Om förmänsbilens årsmodell är sex år eller äldre skall förmånsvärdet tas upp till 85 4e av det värde som framkommer vid en beräkning enligt de regler som gäller för årsmodeller yngre än 3 år varvid ett uppskattat nybilspris fastställs av RSV för dessa fall. Detta pris baseras på 85 9 av det genomsnittliga nybilspriset hos de vanligaste bilmodellerna. Ahernativt får — om nybilspris fortfarande kan beräknas för förmånsbilen —- förmänsvärdet tas upp till 85 36 av det värde som gäller för årsmodeller yngre än tre år. Om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för det privata nyttjandet av förmånsbilen skall förmånsvärdet nedsättas med en femtedel. Den särskilda värderingsregeln för bilförmån i vissa fall i fåmansföretag avskaffas.
RINK:s förslag: RINK föreslog att förmån av fri bil som inte är äldre än tre är värderas till 30 6 av nybilspriset. För förmånsbil som är äldre än tre år föreslogs en procentsats om 24. 21 Riksdagen 1989:90. Saml. I. Nr 110 Del I
Remissinstanserna: Förslaget har fått ett blandat mottagande. RSV föror- Prop. 1989/90:110
dar bl.a. en beskattning på grundval av priser inom vissa intervaller i ett fåtal värdekolumner. Verket anser också att möjligheterna till reducering av förmånsvärdet bör slopas. Motormännens riksförbund tillstyrker grundprincipen men motsätter sig att procentsatsen höjs. Näringslivets skattedelegation avstyrker en höjd procentsats samt anser att de nuvarande reglerna i alltför liten utsträckning beaktar skillnader i värdeminskning och reservdelspriser. Svenska Revisorsamfundet SRS anser att förmånsvärdet bör grundas på genomsnittliga milbundna kostnader i stället för på nybilspriset. Förbundet Sveriges handelsrepresentanter anser att jämkningsmöjligheterna bör utvidgas. Storstadstrafikkommittén (STORK) anser att förslaget endast innebär en anpassning till sänkta skattesatser, men inte tar hänsyn till höjda bensinpriser och önskemålet om begränsningar i trafiken. AB Volvo och SAAB, som anser att nuvarande regler diskriminerar bilar med högt andrahandsvärde och med låga reservdelspriser, föreslår samma förmånsvärde för bilar som kostar högst sju basbelopp.
Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande regler beräknas värdet av bilförmån efter schablonmässiga grunder. Bestämmelserna tillkom genom lagstiftning år 1986 (prop. 1986/87:46, SkU 9, rskr. 73, SFS 1986:1199). Även tidigare beräknades värdet med ledning av vissa schabloner. Det systemet byggde bl. a. på presumtionsregler avseende den privata körsträckans längd i olika typfall. Möjlighet fanns att i det enskilda fallet frångå presumtionsreglerna, om förhållandena kunde utredas genom t.ex. godtagbar körjournal. Av främst förenklingsskäl tas i det nya systemet inte hänsyn till körsträckans längd i det enskilda fallet.
Den värderingsregel som tillkom år 1956 innebar att värdet av förmånen tops upp till 22 % av nybilspriset resp. till 18 9 för bilar äldre än tre år. Den innefattade en sammanvägning dels av värdet av själva dispositionsrätten, dels den tidigare beskattningsnivån, dels värdet av den då slopade avdragsrätten för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats för bilförmånshavare. Vissa redaktionella ändringar i reglerna gjordes hösten 1987 (prop. 1987/88:52, SKU 8, rskr. 96, SFS 1987:1303).
RINK föreslår en höjning av procentsatsen till 30 för nya bilar resp. 24 för äldre bilar. Som skäl åberopar RINK bl. a. överväganden om genomsnittlig årlig körsträcka för bilar i allmänhet i riket.
Miljöavgiftsutredningen, MIA, SOU (1989:83) föreslår att procentsatsen höjs till 35 4 för nya bilar och i motsvarande mån för äldre bilar. Utredningen anser att det nuvarande systemet för värdering av bilförmån innebär en felaktig styrning från miljösynpunkt, men konstaterar att det av skattetekniska skäl är svärt att göra förmånsvärdet beroende av den privata körsträckan.
I det första steget i skattereformen år 1990 har procentsatserna höjts till 30 resp. 25 £6 (prop. 1989/90:50. SkU 10, rskr. 96, SFS 1989:1017). Till grund för höjningen har legat bl.a. de beräkningar RINK företagit samt den höjning av skatten, inklusive mervärdeskatt på bensin, som beslutats av riksdagen inför år 1990.
Från några remissinstanser har riktats kritik mot den nuvarande värde-
ringsprincipen. Kritiken går i huvudsak ut på att det nuvarande systemet är Prop. 1989/90:110
alltför schabloniserat.
Det är riktigt att de nuvarande reglerna är starkt schabloniserade. Jag kan i och för sig också dela MIA:s uppfattning att de nuvarande reglerna från miljösynpunkt kan utgöra en felaktig styrning genom att förmånhavaren inte har någon marginalkostnad vid en ökad privat körsträcka. Enligt min mening är det emellertid nödvändigt med enkla regler med hänsyn till att det rör sig om en mycket frekvent förmån. Det är då givet att schablonvärdet på grund av t. ex. varierande privat körsträcka ofta inte motsvarar vad som kan uppfattas som ett riktigt värde i det enskilda fallet. Detta är emellertid svårt att undvika utan att skattereglerna kompliceras.
Givetvis finns möjlighet att t. ex. lägga de genomsnittliga totala kostnaderna för olika bilmodeller till grund för ett schablonvärde. Man kan också, vilket RSV förordar, diskutera ett system som innebär att beskattningen sker på grundval av priser inom vissa intervaller i ett fåtal värdekolumner. Med ett sådant system skulle, enligt verket, en del förenklingsvinster kunna uppnås. En annan tänkbar åtgärd kan vara en kombination av ett fast grundbelopp för alla bilar och en viss procentsats på nybilspriset.
I syfte att med en något bättre precision än den nuvarande schablonen beakta de variationer som i viss utsträckning finns i sambandet mellan nybilspriset och genomsnittliga kostnader för en viss körsträcka för olika bilar har ett antal alternativa värderingsmetoder för bilförmån undersökts. För enklare bilmodeller med relativt lågt inköpspris utgör säledes de genomsnittliga kostnaderna för en viss körsträcka i regel en betydligt högre andel av priset än vad som gäller för mer utvecklade och alltså dyrare modeller. Den nuvarande schablonen enligt vilken förmånsvärdet bestäms till viss procentandel av nybilspriset oberoende av bilmodell kan mot denna bakgrund enligt min mening inte i tillräcklig utsträckning anses uppfylla kravet på neutral beskattning. Trots de fördelar som de nuvarande reglerna innebär finns det därför anledning att övergå till ett system som bättre tillgodoser de berörda variationerna.
Mot bakgrund av de kraftiga tröskeleffekter som skulle bli följden kan jag inte förorda ett sådant system som föreslagits av RSV. Voivos och SAAB:s förslag kan inte heller förordas, eftersom det inte i tillräcklig utsträckning kan anses uppfylla kraven på neutral beskattning.
Vid övervägande av ett nytt system för beskattning av bilförmån är det utöver önskemålet att uppnå en bättre precision i de hänseenden jag tidigare berört — angeläget att reglerna blir så enkla och lätthanterliga som möjligt. Vidare är en ändring av beskattningsnivån befogad i förhållande till vad som gäller för år 1990. Till grund för beräkningen bör ligga att genomsnittlig privat körsträcka torde uppgå till närmare 1500 mil per år. I detta sammanhang vill jag framhålla att inriktningen av mitt förslag skiljer sig mot förslaget i lagrådsremissen. Där föreslogs endast en justering av de procentsatser som för närvarande gäller för värdering av bilförmån.
Jag föreslår att en ny metod för beskattning av bilförmån införs enligt följande principer. För nya bilar bör förmånsvärdet bestämmas till 0,8 basbelopp (för närvarande knappt 24000 kr.) med tillägg av 20 96 av nybilspriset
(eller ett uppskattat nybilspris enligt nuvarande regler). För att undvika konsekvenser som i vissa fall kan uppfattas som mindre önskvärda bör dock metoden förses med särskilda spärregler. Enligt de begränsningsregler jag föreslår får det värde som framkommer vid en beräkning enligt huvudregeln i det enskilda fallet inte överstiga 42 oe av nybilspriset och inte heller understiga 35 70 av nybilspriset. Med en sådan utformning sker en utjämning av de variationer som jag tidigare nämnt samtidigt som reglerna blir relativt enkla att tillämpa.
Om förmänsbilens årsmodell är äldre än tre år bör av förenklingsskäl värdet kunna bestämmas till 85 7 av det värde som framkommer vid en beräkning enligt de regler som gäller för nyare bilar.
Om förmånsbilens ärsmodell är sex år eller äldre kan det vara svårt att finna ett jämförbart nybilspris. I dessa fall fastställer RSV enligt nuvarande regler ett uppskattat nybilspris, baserat på 85 96 av nybilspriset för de vanligaste förekommande bilarna. Enligt min mening bör förmånsvärdet även i fortsättningen beräknas med utgångspunkt från ett på detta sätt uppskattat nybilspris. Beräkningen bör ske på samma sätt som gäller för nyare bilar, dvs. sådana som är tre är eller yngre. Som förmånsvärde bör i dessa fall gälla 85 Se av det sålunda framräknade värdet. Alternativt bör — om ett jämförbart nybilspris finns — förmånsvärdet få bestämmas på samma sätt som föreslås för bilar som är äldre än tre år.
Om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för privat nyttjande gäller enligt nuvarande regler att den procentsats enligt vilken förmånsvärdet skall bestämmas skall nedsättas med fyra. Eftersom jag föreslår en annan metod för bilförmånsbeskattningen behöver även denna regel justeras. Reduceringen bör principiellt avse vad bränslet kostar för den genomsnittliga körsträcka som läggs till grund för förslaget. En sådan reduceringsregel måste med nödvändighet bli schabloniserad och därför utgöra en sammanvägning bl.a. med hänsyn till varierande bränsleförbrukning för olika bilar. Jag anser att förmänsvärdet i de angivna fallen bör nedsättas med en femtedel.
RSV förordar att de nuvarande möjligheterna till reducering av förmånsvärdet slopas. Som skäl för detta åberopar verket dels förenklingsskäl, dels att förmånsvärdet i en del fall kan tendera att bli mindre likformigt och rättvist. De situationer som avses är sådana där förmånstagaren står för vissa kostnader själv eller betalar viss ersättning till arbetsgivaren. I sådana fall kan vidare förekomma, att arbetsgivaren betalar viss ersättning till den anställde avseende t. ex. körning i tjänsten.
Jag kan i och för sig dela RSV:s uppfattning att de nuvarande reglerna om reduktion av förmånsvärdet i vissa fall kan ge utrymme för åtgärder som kan vara ägnade att komplicera tillämpningen och föranleda bristande likformighet. Mot bakgrund bl. a. av ändrade regler om avdrag för bilkostnadsersättning fr. o. m. år 1990 är jag emellertid inte för närvarande beredd att föreslå nägra åtgärder av det slag RSV förordar.
Jag övergår härefter till att behandla frågor om jämkning m.m.
Enligt de nuvarande reglerna får värdet av bilförmån jämkas om det finns synnerliga skäl. Så kan t. ex. vara fallet om ett absolut hinder att nyttja förmänsbilen rätt under en mer betydande tidsrymd eller om bilens beskaffen-
3 4 het varit sådan att jämkning är motiverad.
I samband med de nya reglernas tillkomst behandlades i skatteutskottet bl. a. en motion som gick ut på att jämkning borde kunna komma till stånd i sådana fall där förmånstagaren har en låg lön och förmånen utgör en oacceptabelt hög andel av skatten och där förmånstagaren inte har reell valfrihet att avstå från förmånen.
Utskottet uttalade i denna fråga följande: När det gäller den i motionen berörda frågan om förmånstagare med låg lön vilka i praktiken är tvungna att ha tjänstebil är utskottet inte nu berett att förorda att även denna situation skall utgöra en jämkningsgrund. Utskottet vill dock i detta sammanhang framhålla att utskottet såsom nedan framgår förordar en uppföljning av det nya systemet i syfte att belysa de olika effekter som uppstår för skilda förmånstagare, och utskottet förutsätter att den i motionen väckta frågan härvid uppmärksammas. RSV har gjort en utvärdering med ledning av bl. a. uppgifter som inhämtats från olika skattemyndigheter. I sitt remissyttrande över RINK:s förslag förordar RSV bl. a. en översyn av jämkningsreglerna i förenklingssyfte. Härvid är enligt verket en skärpning av förmånsreglerna för lätta lastbilar typ ”VANS” påkallad.
Ett av de grundläggande syftena bakom den nuvarande värderingsregeln är att den skall vara enkel att tillämpa. Samtidigt är det nödvändigt med en säkerhetsventil för de fall då synnerliga skäl kan tala för att jämkning bör ske. Emellertid skulle, som RINK uttalat, en mer generell utvidgning av jämkningsregeln till att avse fall där t.ex. förmånshavarnas utnyttjande avviker från den körsträcka som schablonen bygger på omintetgöra de förenklingsvinster som utgör ett av de grundläggande syftena med regeln. Jag anser mig alltså inte kunna förorda en sådan utvidgning. Motsvarande bör, mot bakgrund bl. a. av gränsdragningsproblem och tröskeleffekter, gälla den situation som avses i den motion som behandlades av riksdagen och som berörts ovan.
När det gäller RSV:s önskemål om en översyn av jämkningsreglerna i förenklingssyfte och behovet av en skärpning beträffande s. k. lätta lastbilar gör jag den bedömningen att dessa frågor till största delen får anses utgöra tillämpningsfrågor som knappast lämpar sig för lagstiftning. Beträffande s. k. lätta lastbilar vill jag för övrigt hänvisa till de ändringar som nyligen beslutats i fråga om mervärdeskatt och försäljningsrabatt på motorfordon för sådana lastbilar.
För bilar som är sex år eller äldre bör enligt mitt förslag värdet beräknas enligt de regler som föreslås för nyare bilar men grundas på ett uppskattat nybilspris, baserat på 85 4% av nybilspriset för de vanligast förekommande bilarna. Av det sålunda beräknade värdet skall enligt mitt förslag 85 9e tas upp som förmånsvärde. Om ett på detta sätt enligt schablon fastställt värde för dessa äldre bilar avsevärt avviker från den verkliga förmånens värde kan jämkning ske med stöd av punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 42 §. RSV har utfärdat rekommendationer för tillämpningen i sådana situationer. (RSV Dt 1989:22, avsnitt 3.4). Det är enligt min mening utomordentligt angeläget att jämkningsregeln kommer till användning i de avsedda fallen och att den på ett effektivt sätt så nära som möjligt träffar det verkliga vär-
det. Det bör ankomma på RSV att följa utvecklingen på området och över- Prop. 1989/90:110
väga de åtgärder som härvid kan behövas.
Jag övergår slutligen till att något beröra reglerna om s.k. extrautrustning. Dessa innebär att vid beräkningen av förmånsvärdet skall till det angivna nybilspriset läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning i den mån den överstiger 20 000 kr. Denna regel, som har karaktär av undantagsbestämmelse, har införts av förenklingsskäl. Dessutom gäller i den nuvarande tilllämpningen, att viss utrustning som t. ex. biltelefon och handikapputrustning inte anses som sådan extrautrustning som påverkar förmånsvärdet.
Några remissinstanser anser att det s. k. fribeloppet bör höjas eller indexeras. Vidare anser TSV att viss kompletterande säkerhetsutrustning i bilar borde undantas helt i likhet med t. ex. biltelefon.
Undantagsregler för extrautrustning kan ge upphov till bristande likformighet. Jag är därför inte beredd att föreslå någon höjning eller indexering av beloppet. Jag är inte heller beredd att förorda något undantag för kompletterande säkerhetsutrustning som TSV föreslagit. Härtill kommer att det kan vara förenat med svärigheter att dra en klar gräns mellan säkerhetsdetaljer och annan utrustning.
Avslutningsvis vill jag ta upp en fråga med anknytning till vad som gäller för företagsledare i fåmansföretag. För denne eller honom närstående person finns en särskild regel för värdering av bilförmän i punkt 2 sista stycket "av anvisningarna till 42§ KL. För sådana personer gäller — om de fått utnyttja bil som är betydligt dyrare än vad som kan anses erforderligt med hänsyn till företagets verksamhet — att till det enligt schablon beräknade värdet av bilförmän skall läggas ett belopp som kan anses motsvara skillnaden mellan de faktiska kostnaderna för bilens användning i verksamheten och de för verksamheten erforderliga kostnaderna.
Mot bakgrund av utformningen av bilförmånsreglerna är det enligt min mening inte lägre lika motiverat att ha kvar den särskilda värderingsregeln för fåmansföretag. Med hänsyn till detta och för att uppnå en viss förenkling bör särregeln tas bort.
Jag kommer senare (avsnitt 8.12) att närmare behandla de särskilda beskattningsreglerna för fåmansföretag. Bl.a. tar jag där upp ytterligare frågor om bilar för privat användning.
Förslaget föranleder ändringar i punkt 2 av anvisningarna till 42 § KL.
Kostförmån
Mitt förslag: Förmånsvärdet av en fri måltid om dagen (lunch eller middag) skall vara lika med genomsnittspriset i riket för en lunchmältid av normal beskaffenhet. Förmånsvärdet av helt fri kost är lika med 250 2 av genomsnittspriset.
Förslaget i lagrådsremissen om beskattning av kostförmäån vid enstaka tillfällen genomförs inte.
(SÖ ta [=
Remissinstanserna: Förslaget har fått ett blandat mottagande. Statens prisoch konkurrensverk tillstyrker och anför att de nuvarande reglerna och systemet med måltidskuponger i praktiken fungerar som en priskartell. Gros- Sistförbundet svensk handel hävdar att förmånen bör betraktas som en trivselförmån. CRF anser att negativa effekter överväger, och att förmånen bör ses som friskvård. Näringslivets skattedelegation tillstyrker och anser att önskemålet om neutral beskattning väger tyngst. Svenska Revisorsamfundet SRS anser bl. a. att nuvarande regler snedvrider priskonkurrensen i branschen. Sveriges Hotell- och restaurangförbund SHR, som befarar en försämrad service i branschen, anser att förmånen i likhet med arbetarskydd och företagshälsovård bör anses som en del av arbetslivet. TCO godtar förslaget men befarar hälsorisker och risk för ökad sjukfrånvaro. Dagligvaruleverantörers förbund DLF menar, i likhet med SHR, att förslaget kommer att drabba främst lågavlönade. De personalsociala skäl som regeringen tidigare åberopat för den nuvarande subventionen kvarstår enligt DLF. Företrädare för den bransch som tillhandahåller kuponger anser bl. a. att ett slopande av nuvarande regler måste kombineras med åtgärder som leder till neutralitet mellan personalmatsalar och andra restauranger. Som ett alternativ framhålls möjligheten att sänka subventionsgraden.
Skälen för mitt förslag: Gällande ordning innebär att arbetsgivaren har möjlighet att utan beskattningskonsekvenser för den anställde subventionera 40 fc av genomsnittspriset i riket för en lunchmältid av normal beskaffenhet. Den anställde förutsätts med andra ord själv betala 60 96 av denna kostnad.
Dessa regler infördes den 1 januari 1988 (prop. 1987/88:52, SkU 8, rskr. 96, SFS 1987:1303) men innebar i huvudsak en lagreglering av tidigare praxis på området. Det nya systemet innebär dels att subventionsnivån kom till uttryck i lag, dels att genomsnittspriset bestäms på grundval av prisinsamlingar. När det gäller beskattningsnivån som sådan ansåg föredragande statsrådet bl. a. personalsociala skäl tala för att förslaget borde utformas så att någon väsentlig förändring inte skulle ske för flertalet anställda med kostförmån. Värdet borde vidare gälla alla typer av måltider, innefattande såväl måltider mot kuponger som sädana som t. ex. tillhandahålls i personalmatsalar.
Kommittén har påpekat att de nuvarande värderingsreglerna utgör ett avsteg från en neutral beskattning och föreslår därför att förmånen i fortsättningen värderas till genomsnittspriset för en normalluch. Detta innebär i princip att kostförmån inte subventioneras till någon del.
Jag vill till en början framhålla att reformens målsättning i stort innebär en mer likformig beskattning av bl. a. löneförmåner. Vidare innebär förslaget om kraftigt sänkta skattesatser delvis nya förutsättningar för värderingen av förmåner.
Några remissinstanser har anfört att subventionerade måltider bör anses som en del av arbetslivet eller friskvård och därmed utgöra personalvård. Om arbetsgivaren subventionerar anställdas måltider är detta emellertid en inbesparing av levnadskostnaderna för den anställde. Jag kan inte dela uppfattningen att det skulle röra sig om skattefri personalvård. Den omständig-
heten, att t. ex. arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om personalutrymmen behandlar även matutrymmen, inverkar inte på min bedömning.
Min principiella uppfattning i denna fråga innebär inte att jag saknar förståelse för den betydelse en god kosthållning kan ha för de anställdas allmänna hälsotillstånd och arbetsprestationer. I grunden utgör detta ecmellertid inte en fråga för beskattningen.
Även andra skäl än sådana som mer direkt har att göra med en likformig beskattning av förmåner hos den anställde talar för ett slopande av de nuvarande reglerna för kostförmån. Jag syftar då bl. a. på de synpunkter som framförts t. ex. av statens pris- och konkurrensverk. Sannolikt förhåller det sig så, att ett slopande av sådana särregler som den förevarande på sikt leder till neutralitet och en effektiv utveckling i branschen. Detta ligger i linje med de övergripande målen för skattereformen.
Jag anser alltså att värdet av kostförmån som arbetsgivaren tillhandahåller i fortsättningen bör avse genomsnittspriset i riket för en lunchmåltid av normal beskaffenhet. Den anställde kommer om priset för måltiden är lägre att beskattas för mellanskillnaden.
Om emellertid en personalrestaurang inte till någon del subventioneras av arbetsgivaren men t. ex. stordriftfördelar medger att det pris som tas ut av den anställde understiger det genomsnittliga priset i riket för en lunchmåltid av normal beskaffenhet bör det inte komma i fråga att beskatta den anställde för mellanskillnaden. I sådana fall kan det lägre priset inte anses betingat av någon subvention frän arbetsgivaren och någon förmånsbeskattning blir därför inte aktuell. Det bör framhållas att det i dessa situationer måste vara klarlagt att marknadsmässiga villkor styr förhållandet mellan arbetsgivaren och t. ex. restauratören.
Med anledning av synpunkter vid remissbehandlingen från bl. a. TCO angående beskattningsreplerna vid s. k. pedagogiska måltider vill jag hänvisa till att det även i fortsättningen bör finnas en möjlighet till jämkning av förmånsvärdet om det föreligger synnerliga skäl. I sådana frågor utfärdar RSV rekommendationer för tillämpningen. |
I lagrådsremissen togs särskilt upp frågan om beskattningskonsekvenserna för den anställde när arbetsgivaren subventionerar måltider vid enstaka tillfällen. Om en arbetsgivare står för kostnaden för anställdas måltider bör denna förmån anses utgöra en inbesparad levnadskostnad för den anställde oavsett om förmånen erhålls under en längre period eller om den utgår exempelvis i samband med representation vid enstaka tillfälle. Mot bakgrund av att rättsläget på denna punkt dock kan anses i viss mån oklart föreslogs i lagrädsremissen ett klargörande. Förslaget innebar att kostförmån även vid enstaka tillfälle skall tas upp till beskattning.
Jag kan instämma i den principiella inställning angående rättsläget som
kom till uttryck i lagrådsremissen. Emellertid måste det enligt min mening
anses föra för längt att även vid enstaka tillfällen av representation beskatta den anställde för värdet av eventuell kostförmån, bl.a. eftersom det inte utan vidare kan tas för givet att det skulle röra sig om inbesparad levnadskostnad. Motsvarande resonemang kan föras när det gäller kostförmån vid enstaka arbetsmåltider och vid enstaka tillfälle under tjänsteresa och liknande. Inte heller i sådana fall bör normalt någon beskattning bli aktuell. Däremot bör 328
skattepliktig kostförmån anses föreligga om måltid tillhandahålls t. ex. vid representation vid ett större antal tillfällen eller vid personalkonferenser, utbildning och liknande om måltiden inte bara avser enstaka tillfällen.
Förslaget om skatteplikt för kostförmån vid enstaka tillfälle bör alltså inte genomföras.
Förslaget föranleder ändringar i punkt 3 av anvisningarna till 42 § KL. Lagrådet har haft vissa synpunkter på förslaget. Jag återkommer till detta i specialmotiveringen.
Rescförmåner
Mitt förslag: Den nuvarande skattefriheten för resceförmåner som utgår till anställda i trafik- eller rescbyråföretag slopas.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Remissutfallet är splittrat. RSV tillstyrker med det tilllägget att skattefriheten för personalrabatt bör slopas. Svenska Revisorsamfunder SRS tillstyrker, liksom även TCO i princip. Den sistnämnda organisationen anser dock att förmånen, bl.a. med hänsyn till att det rör sig om s.k. standby-resor. inte bör värderas till fullt pris. International Air Transport Association, IATA anför bl. a. att förmånerna inte utgör kompensation och därför inte någon inkomst som kan beskattas. Handelns arbetsgivarorganisation, HAO hävdar att resorna bör vara skattefria med hänsyn till reglerna om personalrabatt, samt att det är omöjligt att göra en rimlig bedömning av förmänsvärdet. SAS åberopar synpunkterna från TATA och anför vidare bl.a. följande. I första hand utgår resorna på grund av sedvänja i branschen, i andra hand som personalrabatt. Enhetlighet inom Norden och EG bör eftersträvas. För de anställda föreligger ett behov av produktkännedom. Eftersom den anställde betalar bolagets självkostnadspris är det inte fråga om någon subvention.
Skälen för mitt förslag: Enligt gällande ordning är förmån av fri resa skattepliktig (punkt 3 av anvisningarna till 32 § KL). Fria och subventionerade resor för anställda i trafik- och resebyråföretag utgör emellertid inte skatte-
pliktig intäkt (punkt 8 av anvisningarna till 32 §).
Detta särskilda undantag från skatteplikt, som funnits alltsedan KL:s tillkomst, inskränktes vid 1987 års översyn av förmånsbeskattningen till att avse endast en inre krets bestående av den anställde, dennes make eller sambo och barn under 18 år.
Den nuvarande skattefriheten för reseförmåner för den aktuella yrkeskategorin utgör ett undantag från vad som gäller allmänt. En skattereform med den inriktning som generellt föreslås gör det angeläget att ompröva detta avsteg från neutralitetskravet. Utomordentiigt starka skäl bör alltså krävas för att i samband med reformen bibehålla de nuvarande särreglerna för denna kategori.
Enligt min mening kan förhållandena i resebranschen inte anses så särpräglade att ett generellt undantag från skatteplikt för reseförmåner i dessa fall är sakligt motiverat. Jag vill vidare framhålla följande.
Reseförmåner, i likhet med andra förmåner i tjänsten, är i princip av skattepliktigt slag. Mot bakgrund av att förmånen av fri eller subventionerad resa i det enskilda fallet kan ha ett betydande värde, kan jag inte dela en uppfattning som går ut på att det skulle röra sig om någon personalvårdande trivselförmän. Det förhållandet att priset för den anställde ibland kan motsvara företagets självkostnadspris, och attt. ex. tomma platser i flygplan kan sakna värde för arbetsgivaren, har i sig inte något samband med frågan om skatteplikt. Sådana faktorer har snarare att göra med frågan om hur värdet för den anställde kan beräknas.
Jag anser alltså övervägande skäl tala för ett slopande av det nuvarande generella undantaget för skatteplikt för reseförmåner för anställda i trafikeller resebyråföretag.
Otvivelaktigt kan det i enskilda fall uppkomma svårigheter att avgöra om en reseförmån är skattepliktig eller inte. Så kan t. ex. vara fallet om en arbetsgivare i resebranschen anser det nödvändigt att en anställd företar vissa resor för att lära känna verksamheten. Vid en bedömning av nyssnämnda frågor bör emellertid sedvanliga principer gälla. I den mån en resa i det särskilda fallet utgör resa för fullgörande av tjänsten kan det alltså inte anses röra sig om någon skattepliktig förmån.
Som utgångspunkt för värderingen bör det verkliga marknadsvärdet gälla. Givetvis kan härvid de närmare villkoren för resan såsom vid t. ex. standbyresor inverka på frågan till vilket belopp förmånen skall tas upp. Avvikelser från marknadsvärdet kan endast godtas i den mån det rör sig om personalrabatt enligt vad som berörts i det föregående.
Förslaget föranleder ändringar i punkt 3 och 8 av anvisningarna till 32 § KL.
Förmån av räntefria eller lågförräntade lån
Mitt förslag: Reglerna om räntetillägg för räntefria eller lågförräntade
lån från arbetsgivare slopas. Ränteförmåner tas i stället upp till be-
skattning i inkomstslaget tjänst, vilket medför att socialavgifter tas ut.
Det beskattade beloppet blir avdragsgillt enligt vad som gäller för rän-
tekostnader,
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: De remissinstanser som haft synpunkter pä frågan tillstyrker i princip förslaget. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att kommitténs motivuttalanden avseende nivån för marknadsränta och lån som förmedlats av arbetsgivaren men utbetalats av annan bör komma till uttryck i lagtext eller verkställighetsföreskrifter. RSV och Svenska Revisorsamfundet SRS framhåller att förslaget bör medföra ett slopande av särreglerna avseende län i fåmansföretag. TCO anser att ett slopande av de nuvarande reglerna inte bör hindra skattefrihet för något lägre ränta för t.ex. bankanställda.
Skälen för mitt förslag: Gällande ordning avseende ränteförmåner innebär
att förmånen inte utgör intäkt av tjänst för den anställde. I stället påförs ett Prop. 1989/90:110 räntetillägg enligt rekommendationer av riksskatteverket. Tillägget avser ett belopp som utgör skillnaden mellan erlagd ränta och sedvanlig ränta och beaktas enbart vid beräkningen av underlaget för tilläggsbelopp enligt de nuvarande reglerna i 10 § 6 mom. SIL. Enligt RSV:s anvisningar utgör sedvanlig ränta en ränta som motsvarar det lägsta av riksbankens diskonto vid årets ingång och utgång plus två procentenheter. Räntetillägg kommer emellertid bara i fråga om den erlagda räntan understiger sedvanlig ränta med mer än 2 000 kr.
De redovisade reglerna tillkom i samband med 1982 års skattereform och är att se mot bakgrund av de avdragsbegränsningar som då infördes.
Ett av huvudförslagen i 1991 års skattereform är att den statliga inkomstskatten bortsett från ett grundbelopp slopas för det stora flertalet. Reformen är med anledning bl. a. härav uppbyggd på ett sätt som innebär att de nuvarande reglerna i SIL om underlag för tilläggsbelopp slopas. Ändringarna gör det nödvändigt att på annat sätt beakta ränteförmåner.
Ränteförmåner utgör i likhet med andra förmåner för anställda en förmånstyp som utgär på grund av tjänsten. Jag anser, i likhet med kommittén, att ränteförmåner i fortsättningen bör beskattas i inkomstslaget tjänst. Jag delar även kommitténs uppfattning att det saknas anledning att behålla ett skattefritt bottenbelopp. En följd av förslaget är att ränteförmåner även kommer att ingå i underlaget för socialavgifter.
Som kommittén föreslagit bör vidare ett belopp som motsvarar förmånen vara avdragsgillt som räntekostnad. En sådan behandling innebär att skattereglerna blir neutrala även på utgiftssidan.
T fråga om ränteförmåner till företagsledare eller honom närstående person i famansföretag gäller för närvarande särskilda regler.
Även i fortsättningen bör ränteförmåner i dessa fall behandlas särskilt (avsnitt 8.12.3). De nu föreslagna reglerna, som bl. a. medför avdragsrätt för belopp som motsvarar ränteförmånen enligt reglerna i inkomstslaget kapital bör alltså inte gälla ränteförmäner i fåmansföretag.
Med anledning av synpunkterna från hovrätten vid remissbehandlingen kan nämnas att de nuvarande reglerna i 10 § 6 mom. SIL innehåller en bestämmelse som innebär att med län från arbetsgivare eller uppdragsgivare skall likställas annat lån om det finns anledning anta att denne har förmedlat lånet. Kommittén har berört dessa bestämmelser, men inte föreslagit någon uttrycklig motsvarighet i lagförslaget. Jag delar hovrättens uppfattning och anser att lagtexten bör kompletteras.
I fråga om hur marknadsräntan bör beräknas har kommittén i specialmotiveringen till sitt författningsförslag ansett att härmed bör avses statslåneräntan i slutet av november året före beskattningsåret med tillägg av en procentenhet.
Den föreslagna nivån är rimlig. Regeln bör dock, som hovrätten ansctt, komma till uttryck i lagtext. De föreslagna reglerna bör tas in i en ny anvisningspunkt 10 till 32 § KL. Vidare slopas 10 § 6 mom. SIL.
Lagrådet tar i sitt yttrande över förslaget upp — utöver redaktionella synpunkter — bl. a. frågor med anknytning till statslåneräntan och lån till perso-
'” '» —
ner som lämnat sin anställning. Lagrådets synpunkter behandlas i specialmo- Prop. 1989/90:110
tiveringen.
Förslaget föranleder vidare ändringar i de regler som berör deklarationsskyldighet och kontrolluppgifter. Vad gäller de sistnämnda frågorna har jag för avsikt att senare återkomma med förslag till författningsändringar.
600-kronorsregeln
Mitt förslag: Förmåner, som inte utgör personalvård eller är särskilt undantagna, är skattepliktiga från första kronan. Förslaget innebär att den s.k. 600-kronorsregeln slopas.
En viss skattefrihet behålls för tävlingsvinster som utgår i annan form än kontant ersättning. Skattefrihet föreligger om vinsten avser minnesföremål eller om värdet inte överstiger 0,1 basbelopp eller för närvarande 300 kr.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig. Kam-
marrätten i Stockholm avstyrker och anför att ett slopande skulle leda till praktiska och administrativa svårigheter. Kammarrätten anser dessutom att beloppet 600 kr bör räknas upp med utgångspunkt från det ursprungliga värdet. TCO tillstyrker, men befarar att ett slopande kan bli ett komplicerande inslag i systemet. Riksidrottsförbundet är starkt negativt till förslaget om slopad 600-kronorsregel och anför att det kommer att medföra beskattning av så gott som samtliga tävlingsvinster och skyldighet för arrangören att upprätta kontrolluppgift då värdet överstiger 100 kr.
Skälen för mitt förslag: Den nuvarande 600-kronors-regeln (32 § 3 f mom. KL) innebär, att förmåner som är skattepliktiga ändå inte skall tas upp som intäkt om det sammanlagda värdet per år uppgär till högst 600 kr. Regeln tar inte sikte på förmåner som utgått som kontantersättning eller utgör direkt vederlag för utfört arbete. Den avser inte heller förmäner som kan erhållas mot kuponger eller förmåner som enligt särskilda regler värderas enligt schablonmässiga grunder. -
Regeln fick sin nuvarande lydelse den 1 januari 1988 i samband med 1987 års allmänna översyn av beskattningen av naturaförmåner (prop. 1987/88:52, SKU 8. rskr. 96, SFS 1987:1303 m. fl.). En motsvarighet till regeln har dock funnits alltsedan år 1956. Den bestämmelsen tog sikte på bagatellartade förmåner och beloppet uppgick ursprungligen till 400 kr. År 1974 höjdes det till 600 kr.
I samband med 1987 års översyn av förmånsbeskattningen (prop. 1987/88:52 s. 49 t.) anförde föredragande statsrådet som ett skäl för ett bibehållande av en liknande regel, att kritik kunde riktas mot att en arbetsgivare som under uppbördsansvar redan vid uppbördstillfället skall göra en riktig bedömning i skattepliktsfrågan. skulle behöva vara beroende av ett framtida ställningstagande av skattemyndigheterna. Det anfördes vidare att syftet med en bibehållen regel inte var att öka det skattefria området utan i stället 332
att underlätta bedömningen i skattepliktsfrågan för de berörda.
Inriktningen av skattereformen mot en mer enhetlig och neutral beskattning av arbetsinkomster innefattande förmåner av skilda slag medför att frågan om 600-kronorsregeln får anses ha kommit i ett nytt läge. Det framstår dessutom som tveksamt om denna bestämmelse i sig är ägnad att underlätta gränsdragningen mellan t.ex. personalvårdsförmåner och förmåner som är skattepliktiga. Det är, bl.a. med hänsyn till den uppstramning jag föreslår av förutsättningarna för att vissa förmåner skall kunna hänföras till personalvård, inte uteslutet att ett slopande av 600-kronorsregeln i själva verket kan bidra till en klarare åtskillnad i framtiden.
Jag föreslär alltså att 600-kronorsregeln i 32 § 3 f£ mom. KL slopas och att förmåner som inte utgör personalvård eller är särskilt undantagna från skatteplikt beskattas från första kronan.
På ett område får dock ett slopande av regeln mindre tilltalande konsekvenser. Jag syftar här på de av Riksidrottsförbundet påtalade effekterna. För närvarande gäller enligt anvisningar som utfärdats av RSV att tävlingsvinster i samband med idrottslig verksamhet i viss utsträckning är undantagna från skatteplikt. Undantaget avser bl.a. medaljer, plaketter o.d. som har karaktären av minnesföremål. Vidare kan vinster i viss utsträckning undantas från beskattning till följd av 600-kronorsregeln.
Även i fortsättningen bör sådana vinster som har karaktär av minnesföremål vara undantagna. Vidare bör tävlingsvinster som består av t.ex. nyttoföremål undantas från skatteplikt om värdet inte överstiger 0,1 basbelopp avrundat till närmaste hundratal kr. eller, för närvarande, ca 300 kr. I dessa fall utgår då givetvis inte heller socialavgifter. Förslaget utgör dessutom en förenkling bl. a. genom att skyldighet att lämna kontrolluppgift inte föreligger om de angivna förutsättningarna är uppfyllda.
Förslaget föranleder ett tillägg i 19 § KL.
Förslaget medför vidare behov av ändringar i de regler som berör kontrolluppgiftsskyldighet. I denna del har jag för avsikt att senare återkomma med förslag till författningsändringar.
5.3.2.2 Vissa avtalsförsäkringar
Inledning I detta avsnitt behandlas skatte- och avgiftsreglerna för vissa s.k. avtalsförsäkringar. De försäkringar som avses är tjänstegrupplivförsäkring (TGL), försäkring om avgångsbidrag (AGB), avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) och trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA).
Försäkringarna grundar sig på kollektivavtal och premierna bestäms efter schablonmässiga grunder. De erläggs av arbetsgivaren eller finansieras i särskild ordning för vissa kategorier. I vissa fall förekommer försäkringsskydd utan samband med tecknad försäkring.
Dessa försäkringar och därmed likställda anordningar är för närvarande föremål för skattemässig särbehandling. Premieförmån eller motsvarande beskattas inte hos den anställde. Vidare gäller att utfallånde belopp endast beskattas i viss utsträckning.
Ett gemensamt drag för de berörda försäkringsförmånerna är att de åt-
njuts i samband med tjänsten eller yrket. Vid en skattereform som syftar till
en neutral beskattning av arbetsinkomster aktualiseras frågan om den nuva-
rande särbehandlingen i skattehänseende bör bestå eller inte.
Nuvarande regelsystem i huvuddrag
Beskattningsregler m.m. TGL eller tjänstegruppliv kan ge ersättning till efterlevande vid dödsfall. Eftersom TGL kan ses som en kapitalförsäkring sker inte någon beskattning av utfallande belopp. Premickostnaden är schablonmässigt bestämd till viss procentsats av lönesumman för dem som omfattas.
Statligt anställda omfattas av ett med TGL jämförbart skydd genom anställningen, dvs. utan att försäkring tecknas. Vissa särskilda kategorier som t.ex. lantbrukare och yrkesfiskare har också ett motsvarande skydd, vilket finansieras i särskild ordning.
Någon beskattning av premiecförmånen sker inte hos den enskilde.
AGB eller försäkring om avgångsbidrag kan ge ersättning vid förlust av anställning och vid långvarig arbetslöshet därefter. Ersättningen kan utgå i s.k. A-belopp., vilket beräknas med utgångspunkt för den friställdes ålder och inkomstbeskattas. Vidare kan ersättning även utgå i form av s.k. B-belopp vars storlek beror av ålder och arbetslöshetens längd. Detta belopp bestäms efter särskild prövning och är skattefritt enligt nuvarande regler.
Premierna är i likhet med vad som gäller för TGL schabloniserade och någon förmånsbeskattning sker inte.
AGS eller avtalsgruppsjukförsäkring kan ge kompletterande ersättning utöver den allmänna försäkringen vid sjukdom och förtidspension. På grund av att AGS enligt nuvarande regler behandlas som en kapitalförsäkrting sker inte någon beskattning av utfallande belopp.
Premierna är schabloniserade och någon förmånsbeskattning sker inte.
TFA eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada kan ge ersättning utöver den allmänna försäkringen bl.a. vid akut sjukdom och invaliditet. Försäkringen är uppbyggd som en av arbetsgivaren tecknad ansvarighetsförsäkring. Principiell skatteplikt föreligger för utfallande belopp, utom såvitt avser s.k. dagersättning vilken kan uppgå till högst 204 kr.
Premierna är schabloniserade och någon förmånsbeskattning sker inte.
Socialavgifter Varken premieförmånen eller utfallande belopp från de berörda försäkringarna är föremål för socialavgifter. De är inte heller förmånsgrundande i socialförsäkringssystemet. Delvis beror detta på att skatteplikten endast är partiell. Förhållandet har emellertid också att göra med uppbyggnaden av socialförsäkringslagstiftningen.
Sammanfattning och allmänna utgångspunkter De berörda försäkringarna är föremål för skattemässig särbehandling därigenom att premicförmånen inte beskattas hos den enskilde samt genom att 334
utfallande belopp beskattas endast delvis. Att premieförmånen inte beskattas har sin bakgrund bl. a. i praktiska skäl som svårigheter att få fram ett rättvisande värde. Tidigare fanns dessutom ett försäkringsavdrag för kapitalförsäkringar.
En annan bakgrund till den skattemässiga särbehandlingen bl.a. vad beträffar utfallande belopp har varit att dessa försäkringar ansetts komplettera den allmänna försäkringen på ett angeläget sätt.
Särbehandlingen av försäkringarna utgör alltså ett klart avsteg från en neutral beskattning av förmåner i tjänsten. I likhet med RINK anser jag att skattereglerna bör omprövas i samband med skattereformen. Utgångspunkten bör därvid vara, att beskattning i princip bör ske antingen för premieförmån eller för utfallande belopp i sin helhet. Vidare bör försäkringsförmånerna beläggas med antingen socialavgifter eller särskild löneskatt.
Övervägande skäl talar alltså för att förslaget i huvudsak genomförs enligt kommitténs grundtankar. De invändningar som rests mot förslaget kan i någon avgörande utsträckning inte heller anses vara av principiell art utan framstår i huvudsak som kostnadsmässiga.
Jag vill upprepa vad kommittén anfört, nämligen att intresset av särbehandling måste vägas mot ett allmänt krav på skattemässig neutralitet och att de sänkta skattesatser som föresläs i reformen bör vägas in. När det gäller socialavgifter är jag medveten om att förutsättningarna kan komma att ändras i något högre grad. Detta är emellertid en konsekvens av att alla skattepliktiga förmåner och ersättningar i tjänsten bör bilda avgiftsunderlag.
Lagrådet har kritiserat förslaget om beskattning av premie för TGL (se nästa avsnitt). Med anledning av lagrådets synpunkter bör förslaget i lagrådsremissen vad beträffar TGL eller tjänstegruppliv inte genomföras i sin föreliggande utformning. I denna fråga har jag för avsikt att återkomma till hösten med förslag till åtgärder som är ägnade att medföra en mer neutral skatte- och avgiftsmässig behandling.
Lagrådet har vidare framhållit att de förslag som rör förmånsgrundande inkomster samt uttag av socialavgifter och särskild löneskatt fordrar ytterligare avgränsningar och preciseringar bl. a. beträffande ersättningar som utgår enligt vissa avtalsförsäkringar. Jag har varit medveten om detta och har för avsikt att i ett senare sammanhang lägga fram förslag till den ytterligare lagreglering som är erforderlig på detta område. Jag kommer emellertid i det följande i samband med behandlingen av de olika avtalsförsäkringarna att ange grunderna för hur enligt min mening uttag av socialavgifter resp. särskild löneskatt bör ske.
Tjänstegruppliv (TGL m.fl.)
Mitt förslag: Inga ändringar vidtas nu beträffande den skatte- och avgiftsmässiga behandlingen. Frågan skall övervägas ytterligare.
RINK:s förslag: RINK föreslär att förmånen av betald premie eller intjänad förmån beskattas hos den anställde eller yrkesverksamme.
Remissinstanserna: Förslaget har fått en omfattande kritik. RFV, som anser det angeläget att de nuvarande särreglerna slopas, tillstyrker dock. För- Säkringsinspektionen anser att det bör övervägas att även i fortsättningen undanta TGL från skatteplikt. Näringslivets skattedelegation framhåller bl.a. praktiska svårigheter. SAF anser det stötande med en beskattning av en premicförmän när något försäkringsbelopp inte är garanterat. Inkomstskatt, socialavgifter och avkastningsskatt skulle komma att minska värdet med ca 65 procent. TCO anser att vägande socialpolitiska mål talar mot beskattning.
Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande ordning gäller att förmån av fri grupplivförsäkring inte skall tas upp som intäkt (32 § 3 a mom. KL). Drygt två miljoner verksamma i enskild tjänst torde omfattas av TGL, som handhas av AFA (arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag). Premierna är schabloniserade och utgår efter viss procentsats på lönesumman för skilda huvudkategorier. Statligt anställda omfattas av gruppliv genom anställningen, utan premie. För kommunalt anställda finns ett särskilt försäkringsbolag som handhar försäkringen, KFA (Kommunernas försäkringsaktiebolag).
För vissa kategorier gäller ett särskilt försäkringsskydd (GEA). Detta avser lantbrukare, yrkesfiskare, skogsbrukare och renskötare. För lantbrukare sker finansieringen inom ramen för de belopp som tillerkänts jordbruket som kompensation till följd av kostnadsutvecklingen och anpassningen av jordbrukarnas inkomster till den allmänna inkomstutvecklingen. För yrkesfiskare gäller att finansieringen sker genom medel via prisregleringskassan för fisk. För skogsbrukare sker finansieringen över skogsvårdsavgiften och för renskötare över anslaget till ftämjande av rennäringen.
Premien för grupplivförsäkring utgör för närvarande en avdragsgill kostnad i jordbruk eller rörelse (punkt 2 av anvisningarna till 22 § och punkt 9 av anvisningarna till 29 & KL).
Tjänstegruppliv tillkom ursprungligen genom kollektivavtal år 1961 och skattefrihet beslutades år 1963. I och med att flera kategorier alltefter årens lopp fått ett motsvarande försäkringsskydd har reglerna i KL efter hand anpassats härtill.
Redan när de ursprungliga skattereglerna tillkom framhölls i förarbetena att premien formellt borde beskattas. På den tiden var dock premien avdragsgill inom det s.k. försäkringsavdraget. En tyst kvittning förordades därför. Vidare förelåg svårigheter att individualisera premien.
För att TGL m.fl. skall erhålla en skattemässigt neutral behandling krävs det, som kommittén föreslagit, i princip att premien eller intjänad förmån beskattas hos den anställde eller yrkesverksamme.
I det följande kommer jag att ta upp några av de skäl som av remissinstanserna framhållits mot en sådan beskattning. Därefter kommer jag att redovisa min egen bedömning. Försäkringsinspektionen framhäller bl.a. följande. Premiesättningen sker schablonmässigt. Sannolikheten för försäkringsfall varierar emellertid beroende på bl.a. ålder, arbetstid och familjesammansättning. Först vid försäkringsfall får försäkringsgivaren kännedom om vederbörande varit anställd resp. egenföretagare. För att någon skall vara skattskyldig för förmånen av TGL måste det därför i förväg utredas om han verkligen omfattas av försäkringsskyddet. 336
En tänkbar följd av förmånsbeskattning av premickostnaden är att solidariteten mellan försäkringstagare och försäkrade hotas. Det nuvarande systemet innebär att premiekostnaderna fördelas på arbetsgivaren efter antalet anställda. Hänsyn till riskfördelning mellan olika kollektiv tas inte. En möjlig konsekvens kan bli att sådana krav reses, t.ex. lägre premier för yngre kollektiv än för äldre. Vidare kan en följd bli att den anställde vill stå utanför systemet. Det är inte uteslutet att en sädan rätt kan föreligga.
Näringslivets skattedelegation framhåller att lönen även för en anställd som saknar efterlevande ingår i underlaget trots att ersättning aldrig blir aktuell.
TCO anser att det finns vägande socialpolitiska skäl mot beskattning. TGLförsäkringarna ger arbetstagare med hög individuell skaderisk ett livförsäkringsskydd till låg kostnad och utan individuell hälsoprövning. Om TGL-försäkringarna förlorar sin nuvarande kostnadsfördel får grupper med låg skaderisk ekonomiska ineltament att i stället täcka sitt försäktingsbehov genom individuella livförsäkringar. Följden blir ökade kostnader och ett försämrat skydd för mer utsatta grupper.
KFA (Kommunernas försäkringsaktiebolag) anför bl.a. I det enskilda fallet korresponderar oftast inte försäkringsskydd och premie. I ytterlighetsfallet — där arbetsgivaren försummat att teckna avtal med KFA — står KFA ändå försäkringsansvar. Försäkringen har bl.a. tack vare det enkla premiedebiteringsförfarandet mycket låga administrationskostnader. Eftersom endast riskpremie betalas förekommer inget individuellt sparande och det finns alltså inga äterköpsvärden som någon kan få sig tilldelad. Det är felaktigt att likställa denna avtalsförsäkring med individuell kapitalförsäkring där det uppkommer ett sparande över vilket försäkringstagaren kan disponera.
Det har av de avtalsslutande parterna ansetts ligga ett stort socialt värde i att arbetstagaren via sin anställning får ett försäkringsskydd, som snabbt ger hans efterlevande ett betydande ekonomiskt stöd, om han avlider. Samma ståndpunkt har statsmakterna intagit hittills, eftersom man ansett att en särbehandling av bl.a. tjänstegrupplivförsäkringen varit motiverad då den bygger ut det sociala trygghetsnätet på ett angeläget sätt. Enligt styrelsens uppfattning har ingenting inträffat som föranleder en ändring av denna bedömning. Med hänsyn härtill och att värdet av premien, hur värdet än skall bestämmas, är så lågt är det enligt KFA:s styrelses uppfattning rimligt att denna löneförmån inte skall tas upp till beskattning hos arbetstagaren.
Ett bättre beskattningsalternativ skulle vara, med hänsyn till dels möjligheterna att bibehälla försäkringen, dels den enklare skatteadministrationen att de berörda försäkringsbolagen betalade en avgift på premiekostnaderna.
Förenade Liv anser förslaget stötande bl.a. därigenom att beskattning blir aktuell trots att vederbörande i det enskilda fallet kanske inte får ersättning. Enligt bolaget skulle vidare dubbelbeskattning kunna komma i fråga vid samtidiga anställningar. Vidare befarar bolaget att en likabeskattning kan komma att medföra krav på att gå ur TGL-systemet, vilket bygger på solidaritet. I så fall riskeras ett sönderfall.
För egen del gör jag följande bedömning.
Förslaget avseende TGL avviker från kommitténs förslag till beskattningsåtgärder för övriga avtalsförsäkringar så till vida att det tar sikte på en beskattning av genomsnittlig premiekostnad eller intjänad förmån i stället för utbetalade belopp. Motivet för detta är att TGL kan betraktas som en kapitalförsäkring och att belopp som utbetalas från sådana försäkringar inte beskattas enligt nuvarande principer.
22 Riksdagen 198990. Saml. 1. Nr 110 Del I
De belopp som utfaller på grund av TGL beror på arbetstid, ålder vid dödsfallet och efterlevande. I vissa fall utbetalas endast begravningshjälp. För en del kategorier, t.ex. lantbrukare och yrkesfiskare, gäller som förutsättning för försäkringsskydd att vissa intäktskrav är uppfyllda.
Premiesättningen sker emellertid kollektivt efter schablonmässiga grunder. En beskattning av premiekostnad eller intjänad förmån efter samma grunder skulle alltså innebära ett försvagat samband med förekomsten av storleken av försäkringsskydd i det enskilda fallet.
Det bör dock framhållas, att den risk som finns att något ersättningsbelopp inte kommer att betalas ut eller i vissa fall endast kan komma att avse t.ex. begravningshjälp, inte kan anses utgöra något avgörande skäli sig mot att premieförmånen beskattas. Liknande kan också riktas mot en beskattning av förmån av fri kapitalförsäkring i andra fall.
Starka neutralitetsskäl talar i och för sig för att en beskattning av premieförmån beträffande TGL m.m. kommer till stånd enligt de riktlinjer kommittén angett. Jag vill här också skjuta in att samtliga försäkringar alltefter de tillkommit givits en icke-neutral förmånsbehandling vid beskattningen. När nu beskattningen av arbetsinkomster reformeras med den övergripande målsättningen att åstadkomma neutralitet är det av vikt för framtiden att det klargörs att förmåner vid sidan av kontant lön som tillkommit genom avtal mellan arbetsmarknadens parter inte skall behandlas annorlunda än andra anställningsförmåner. Även det talar i sak för att premieförmånen avseende TGL beskattas.
I lagrådsremissen föreslogs att en beskattning av förenklingsskäl borde ske på ett schablonmässigt sätt. Härför talade enligt remissen också att premiekostnaden för arbetsgivaren bestäms efter schablonmässiga grunder.
I lagrådsremissen anförde vidare dåvarande departementschefen följande. För dem som omfattas av TGL bör den procentsats på lönesumman som arbetsgivaren betalar i avgift fördelas på den anställde. Av förenklingsskäl bör procentsatsen inte anknyta till den enskildes månads- eller årsinkomst utan förmånsvärdet bör grundas på en tillämpning av denna procentsats på genomsnittlig inkomst för den kategori som berörs. Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, att utfärda verkställighetsföreskrifter härom. För tjänstemän i enskild tjänst gäller att avgiften tas ut i form av ett fast krontal per månad. Det belopp som därvid tas ut bör gälla som förmånsvärde.
Beskattningen av TGL hos den anställde bör alltså vara starkt likformig. Härav följer också att t.ex. individuella skillnader i arbetstid, ålder och familjesammansättning bör lämnas utanför. Skatteplikten bör inte heller påverkas i sådana situationer där den enskilde omfattas av TGL trots att arbetsgivaren av olika skäl inte erlägger någon avgift. I dessa fall bör förmånen anses intjänad.
För statligt anställda — som omfattas av tjänstegrupplivförsäkring utan att premie erläggs — bör de principer gälla som tidigare redovisats. Aven här bör således regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer med ledning av de principer som gäller för TGL i enskild tjänst utfärda närmare föreskrifter om vilka förmånsvärden som skall gälla. Vid värderingen bör vidare viss vägledning kunna ges av vad som gäller vid frivillig anslutning till statlig grupplivförsäkring. För sådana speciella grupper som t. ex. värnpliktiga och 338
deltagare i arbetsmarknadsutbildning som omfattas av tjänstegruppliv samtidigt som de erhåller ersättning som är skattefri enligt särskilda bestämmelser, blir någon beskattning av förmånen av grupplivförsäkring inte aktuell eftersom även denna förmån får anses utgöra en del av ersättningen.
För inkomst av näringsverksamhet (de nuvarande inkomstslagen jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse) föranleder förslaget att den nuvarande avdragsrätten för premie för grupplivförsäkring slopas.
För de särskilda kategorierna lantbrukare, yrkesfiskare, skogsbrukare och renskötare gäller enligt det föregående att de åtnjuter särskilt försäktingsskydd och att detta finansieras i särskild ordning. Förmånen tas enligt gäl-
lande regler inte upp som intäkt. För dessa bör samma principer som nyss
redovisats tillämpas. Även för dessa bör alltså regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer utfärda föreskrifter om förmånsvärden. I likhet med vad som föreslagits beträffande dem som omfattas av TGL bör alltså beskattningen vara starkt schabloniserad även för dessa kategorier och grundas på genomsnittlig inkomst för berörd kategori. Uppfyller emellertid den skattskyldige inte de grundläggande intäktskrav som kan gälla för försäkringsskydd, bör dock någon beskattning inte komma i fråga.
Med anledning av vissa synpunkter vid remissbehandlingen bör framhållas, att det vid samtidiga anställningar under ett beskattningsår för närvarande ankommer endast på huvudarbetsgivaren att dra preliminär skatt på olika löneförmåner. Kontrolluppgiftsskyldighet och skyldighet att betala socialavgifter åvilar däremot även arbetsgivare som inte är huvudarbetsgivare.
För premieförmån avseende TGL och motsvarande bör socialavgifter tas ut. Förmånen bör anses förmånsgrundande i socialförsäkringshänseende.
Förslaget föranleder ändringar i 32 § 3 a mom. och justeringar i de regler som gäller för näringsverksamhet enligt förslaget, punkt 12 av anvisningarna
till 22 § och punkt 23 av anvisningarna till 23 §.
Lagrådet avstyrker i sitt yttrande förslaget om införande av skatteplikt för förmån av fri grupplivförsäkring enligt den i lagrådsremissen föreslagna utformningen. Lagrådet anför bl.a. att det krävs att förutsättningarna för skattskyldighet och de principer som skall iakttas vid utformningen av schablonerna anges med tillbörlig precision. Jag ansluter mig till de skäl lagrådet anför mot den föreslagna lösningen. Ändringsförslagen i lagrådsremissen bör alltså inte genomföras.
Det anförda innebär emellertid ett avsteg från grundregeln att förmåner på grund av tjänsten, innefattande förmåner vid sidan av kontant lön utgör skattepliktig intäkt. Avsteget motiveras av de svårigheter som på grund av den speciella uppbyggnaden av tjänstegrupplivförsäkringen är förenade med att uppnå en likformig och neutral förmånsbeskattning hos den enskilde.
Mitt ställningstagande innebär alltså att en förmånsbeskattning inklusive uttag av socialavgifter enligt de riktlinjer som föreslogs i lagrådsremissen inte bör komma till stånd. Det finns emellertid anledning att söka finna ett alternativt system för beskattning som tillgodoser den typ av krav på avgränsningar och preciseringar som lagrådet nämner i sitt yttrande. Jag avser
att i höst återkomma med förslag i denna fråga.
Avgångsbidrag (AGB m.fl.)
Mitt förslag: Utfallande belopp från AGB och motsvarande utgör i sin helhet skattepliktig intäkt av tjänst. Den nuvarande skattefriheten för s.k. B-belopp och motsvarande slopas. Utbetalningarna bör beläggas med särskild löneskatt och bör inte bli förmånsgrundande.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget har fått ett blandat mottagande. RFV tillstyrker. Försäkringsinspektionen anser att förslaget kan innehålla vissa inslag av retroaktiv beskattning. Näringslivets skattedelegation och SAF anser att AGB utgör en sakförsäkring resp. konjunkturberoende riskförsäkring. TCO godtar förslaget.
Skälen för mitt förslag: AGB celler s.k. kollektiv försäkring om avgångsbidrag kan ge kontant ersättning vid förlust av anställning t.ex. vid driftsinskränkning eller av hälsoskäl samt långvarig arbetslöshet därefter. Ersättning kan utgå is.k. A- och B-belopp eller motsvarande. Storleken av A-beloppet sammanhänger med åldern vid försäkringsfallet, medan B-beloppet beror även av arbetslöshetens längd. B-beloppet utbetalas efter särskild prövning. För avgångsersättningar till statligt anställda saknas numera motsvarighet till den fria prövningen inom AGB:s s.k. B-belopp. Motsvarande gäller kommunalt anställda.
De nuvarande beskattningsreglerna (32 § I mom. tredje stycket och punkt 11 av anvisningarna till 32 § KL) innebär att den del av det s.k. B-beloppet som uppgår till högst två gånger basbeloppet (för närvarande 59 400 kr.) undantas från beskattning.
Samma regler gäller i princip om staten betalar ut ersättning enligt samma grunder. Avgångsersättning till arbetstagare som omfattas av det s.k. trygghetsavtalet mellan PTK och arbetsgivarorganisationen följer samma regler.
AGB beskrivs i förarbetena till de ursprungligen införda beskattningsreglerna (prop. 1967:39) som en skadeförsäkring i samband med tjänst. Departementschefen ansåg att fullständig skattefrihet inte kunde komma i fråga för utfallande belopp, men ville inte motsätta sig någon form av skattelindring vid ömmande omständigheter. Sådana omständigheter kunde generellt anses föreligga vad beträffar det s.k. B-beloppet.
Med hänsyn till reformens inriktning i stort mot en neutral beskattning av förmåner på grund av tjänsten anser jag att de nuvarande undantagsreglerna för s.k. B-belopp inom AGB och motsvarande bör omprövas. Eftersom utbetalningarna avser ersättning för inkomstbortfall bör de alltså i sin helhet utgöra skattepliktig intäkt av tjänst.
Försäkringsinspektionen framhåller i sitt remissyttrande att förslaget kan ha inslag av retroaktiv beskattning eftersom premier och reservavsättningar delvis har beräknats med hänsynstagande till skattefrihet. Inspektionen påpekar dock att detta endast motsvarar en del av utbetalda belopp.
Givetvis innebär förslaget om beskattning av utfallande belopp i sin helhet 340
att förutsättningarna ändras något för AGB m.fl. anordningar. Det förhållandet att premier m.m. beräknats med hänsyn till tidigare regler medför inte att förslaget innefattar en otillåten retroaktivitet i regeringsformens mening. I sammanhanget vill jag framhålla att skattefrihet för s.k. B-belopp och motsvarande, enligt de övergångsregler jag förordar, skall gälla även framdeles om anställningen upphört före reformens ikraftträdande den 1 januari 1991.
För närvarande erläggs inte socialavgifter för ersättningar från AGB m.fl. anordningar. Ersättningarna är inte heller förmånsgrundande. Med hänsyn till karaktären av engångsbelopp och då ersättningarna betalas ut sedan anställningen upphört såsom vid pension bör särskild löneskatt erläggas av den som verkställer utbetalningarna. Ersättningarna bör därmed inte heller bli förmånsgrundande.
Förslaget föranleder ändringar i 32 § I mom. KL samt att punkt 11 av anvisningarna till 32 § slopas. |
Gruppsjukförsäkring (AGS m.fl.)
Mitt förslag: Belopp som utfaller på grund av gruppsjukförsäkring som t.ex. AGS och motsvarande utgör skattepliktig intäkt av tjänst eller i förekommande fall näringsverksamhet.
Utbetalningar från AGS och motsvarande bör beläggas med socialavgifter och blir förmånsgrundande. I det fall utbetalningarna avser att komplettera förtidspension bör endast särskild löneskatt tas ut. Sistnämnda ersättningar bör inte bli förmånsgrundande.
RINK:s förslag: överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget har fått ett blandat mottagande. RFV tillstyrker. Försäkringsinspektionen förordar närmare överväganden i fråga om övergångsregler, för det fall förslaget genomförs. Näringslivets skattedelegation avstyrker bestämt förslaget. SAF anser det orimligt att dagens arbetsgivare åläpgs att retroaktivt ta över ansvaret för utfästelser som gjorts av tidigare arbetsgivare. Svenska Revisorsamfundet SRS och TCO tillstyrker.
Skälen för mitt förslag: AGS, som tillkom i början av 1970-talet, fungerar som ett komplement till den allmänna försäkringen och ger ersättning vid sjukdom som varar åtta dagar eller mer. Ersättning kan också utgå som komplement till förtidspension eller sjukbidrag.
Ett motsvarande försäkringssystem finns för bl.a. lantbrukare och yrkesfiskare. För statsanställda gäller numera att inget sjukavdrag görs för dem som har arbetsgivarinträde under de första tre månadernas sjukdom.
AGS betraktas i skattehänseende som en kapitalförsäkring, vilket innebär att utfallande belopp inte beskattas. I övrigt innebär nuvarande skatteregler, att förmån av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer, enligt 32 § 3 a mom. KL ej tas upp som intäkt.
Motsvarande skattemässiga behandling gäller för lantbrukare, yrkesfiskare, skogsbrukare och renskötare.
Skattefriheten utgör i grunden ett undantag från eljest gällande principer. I samband med reglernas tillkomst betraktades skattefriheten som ett provisorium. I prop. 1974:90 anförde departementschefen bl.a. att gruppsjukförsäkringen byggde ut det sociala trygghetssystemet på ett angeläget sätt samt att man i fråga om AGS kunde godta ett avsteg från principen att utgående ersättningar med anledning av anställning skall bli föremål för beskattning.
Näringslivets skattedelegation och SAF framhåller bl.a. följande i sina remissyttranden över kommitténs förslag.
Försäkringen är en ren riskförsäkring utan sparmoment. Ett rimligt antagande är att krav kommer att ställas på oförändrade förmåner i avtalsförhandlingar. Under alla förhållanden kan arbetsgivarna inte rimligen åläggas ett ansvar för hittills gjorda utfästelser.
Förmånsvärdet kan — vid oförändrad kostnad för arbetsgivarna — bli sänkt med ca 45 procent som en följd av förslaget. Det är orimligt att dagens arbetsgivare åläggs att retroaktivt ta över ansvaret för gjorda utfästelser av tidigare arbetsgivare. Försäkringen måste därför omprövas med utgångspunkt från nuvarande kostnads- och premienivå. Socialavgifts- och grundavgiftshanteringen innebär dessutom en ansenlig administrativ påfrestning.
Som en del i skattereformen anser jag att tiden nu är inne att ompröva skattefriheten för ersättningar från AGS m.fl. Eftersom utbetalningarna utgör ersättning för inkomstbortfall bör dessa belopp beskattas. AGS bör i detta sammanhang behandlas på samma sätt som en pensionsförsäkring.
Som jag antytt beträffande AGB innebär förslaget även för AGS m.fl. givetvis att förutsättningarna ändras för dem som berörs. Detta är emellertid en oundviklig följd av förslaget som bör ses mot bakgrund av reformen i stort.
En fråga som berörts av försäkringsinspektionen är hur övergångsfallen bör behandlas. Frågan har också anknytning till vad näringslivets skattedelegation och SAF anfört. Inspektionen framhåller bl.a. följande. Beskattningen av redan nu och i framtiden utgående sjukförmåner från AGS kan tänkas bli finansierad av den sjuke själv genom en lägre nettosjukpenning. Kompensationsnivån — 95 procent — av inkomstbortfallet efter skatt — skulle alltså sänkas. Detta skulle innebära ett brott mot de utfästelser som gjorts till den som uppbär ersättning från AGS när reformen träder i kraft. En sådan förändring skulle vara särskilt beklaglig eftersom dessa inte har möjlighet att skaffa sig kompletterande skydd på annat sätt.
Ett alternativ som troligen kommer att aktualiseras är att förmånerna höjs åtminstone för den nyssnämnda kategorin av försäkrade så att förmånerna efter skatt motsvarar ungefär vad som utgår i dag. Det försäkringsbolag som handhar försäkringen i fråga, Arbetsmarknadsförsäkringar sjukförsäkringsaktiebolag, AMF (s), har dock inte möjlighet att göra detta på annat sätt än genom en premiehöjning (om inte solvensen skall sättas i fara). Enligt uppgift kräver ett 30-procentigt skatteuttag på utgående sjukförmåner, för oförändrade förmåner, att avsatta reserver höjs med nästan 50 procent eller, i kronor räknat, ungefär tio miljarder. Detta belopp skulle med andra ord behöva tillskjutas av arbetsgivarna.
Om utredningsförslaget genomförs är det mot den nu angivna bakgrunden rimligt att det införs övergångsbestämmelser som medger fortsatt skattebefrielse för alla vid reformens införande pågående sjukfall.
Försäkringsinspektionens förslag om fortsatt skattefrihet för de ersättningar som föranleds av vid reformens införande pågående sjukfall synes välgrundat. Förslaget har dessutom biträtts av LO och SAF. Även RINK har föreslagit en liknande övergångsregel. Skattefrihet bör alltså gälla för ersättningar från AGS m.fl. om försäkringsfallet har inträffat före den 1 januari 1991.
Utbetalningar från AGS beläggs för närvarande inte med socialavgifter. I fortsättningen bör den som verkställer utbetalningarna erlägga socialavgifter och ersättningen bli förmånsgrundande. I det fall ersättning från AGS utges såsom ett komplement till förtidspension bör endast särskild löneskatt tas ut och ersättningen inte vara förmånsgrundande.
Förslaget föranleder ett tillägg till 32 § 3 a mom. KL av innebörd att utfallande belopp från fri gruppsjukförsäkring skall tas upp till beskattning. Även de motsvarande reglerna för egenföretagare (punkt 12 av anvisningarna till 22 §) behöver justeras. Förslaget föranleder vidare vissa justeringar i de regler som berör kontrolluppgifter. Vad gäller de författningsändringar som krävs beträffande kontrolluppgifter avser jag att återkomma senare.
Trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA)
Mitt förslag: Den nuvarande skattefriheten för s.k. dagersättning från TFA slopas.
Ersättning från TFA bör beläggas med socialavgifter och bli förmånsgrundande. I det fall invaliditetsersättning utbetalas bör i regel endast särskild löneskatt utgå och ersättningen bör inte vara förmånsgrundande.
RINK:s förslag: överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: RFV, försäkringsinspektionen, Svenska Revisorsamfundet SRS och TCO tillstyrker i princip. SAF avstyrker förslaget.
Skälen för mitt förslag: TFA kan beskrivas som en av arbetsgivaren tecknad ansvarighetsförsäkring. Den kan ge den enskilde ersättning utöver socialförsäkringen, bl.a. under akut sjukdomstid och vid invaliditet. Vid sjukdom sammanlagt åtta dagar eller mer kan ersättning utgå för faktisk inkomstförlust. .
Försäkringen torde omfatta i stort sett hela arbetsmarknaden. För statligt anställda gäller ett motsvarande försäkringsskydd genom ett personskadeavtal.
Enligt 19 § KL är ersättning på grund av kollektiv ansvarighetsförsäkring inte skattepliktig till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid som den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kr. och för övriga dagar till högst 6 kr för dag.
Skattefriheten för den schabloniserade s.k. dagersättningen från TFA infördes som ett provisorium år 1975. Tillsammans med beskattad sjukpenning antogs ersättningen ge full kompensation för den enskilde.
Under senare tid har villkoren för TFA ändrats bl.a. på kollektivavtalsområdet. Fr.o.m. 1985 utgår inte längre dagersättning under akut sjukdomstid med schablonbelopp de första 30 dagarna. Ersättning utgär i stället för faktisk inkomstförlust, vilket medför principiell skatteplikt enligt vanliga regler. I vissa fall kan dock förekomma, att schablonersättning på grund av de äldre villkoren fortfarande utbetalas.
Den skattefrihet som fortfarande kan föreligga för s.k. schabloniscrad dagersättning från TFA bör av neutralitetsskäl slopas. Mot bakgrund av att den del av ersättningen som för närvarande kan vara skattefri uppgär till ringa belopp, torde någon övergångsbestämmelse inte vara erforderlig för dessa fall.
För närvarande gäller att ersättning från TFA varken beläggs med socialavgifter eller är förmånsgrundande. I samband med reformen bör den som verkställer utbetalningen erlägga socialavgifter och ersättningarna bli förmånsgrundande, om ersättningen avser att täcka inkomstbortfall under akut sjukdomstid. Motsvarande bör gälla sådan invaliditetsersättning som i vissa fall kan utgå som periodiscerad livränta och som beräknas med ledning av den faktiska inkomsten före skadetillfället. Sådan ersättning får anses utgöra kompensation för mistad inkomst. I det fall ersättningen avser bestående arbetsoförmäga bör endast särskild löneskatt tas ut och ersättningen inte vara förmånsgrundande.
Förslaget föranleder ändringar i 19 § KL samt i de regler som berör egenföretagare, enligt förslaget punkt 12 av anvisningarna till 22 §.
5.3.2.3 Vissa kostnadsersättningar
Inledning Det är enligt min mening angeläget av likformighetsskäl att samma beskattningsregler gäller för såväl offentligt som privat anställda. Vid reformeringen av traktamentsbeskattningen har jag därför föreslagit att nuvarande skillnader i reglerna avseende behandlingen av dessa gruppers traktamenten skall upphöra. Således bygger förslagen till den framtida traktamentsbeskattningen, i likhet med nuvarande regler för privatanställda, på att traktamentsersättning är skattepliktig och att avdrag för ökade levnadskostnader medges med vissa schablonbelopp.
Även den skattemässiga behandlingen av övriga kostnadsersättningar bör vara lika för offentligt resp. privat anställda. Dessa ersättningar bör således I princip tas upp som intäkt medan avdrag medges för uppkomna omkostnader. Undantag kan dock behöva göras för vissa speciella fall. Här avser jag att behandla bl. a. de kostnadsersättningar som nämns i 32 § 3 mom. KL utom såvitt avser resekostnads- och traktamentsersättning, vilka jag tar upp
i annat sammanhang (avsnitt 5.3.3).
I detta sammanhang vill jag nämna att de förslag som jag nu lägger fram inte torde ändra på förutsättningarna att i inkomstslaget tjänst få ett s. k. schablonavdrag enligt de rekommendationer som RSV meddelat avseende beskattning av ersättningar m. m. i samband med idrottslig verksamhet (RSV Dt 1989:12). 344
Beskattning av vissa förmåner, m. m.
Mitt förslag: Den nuvarande skattefriheten slopas för ersättning från Nordiska ministerrådet i samband med det nordiska tjänstemannautbytet, kostnadsersättning för vård i enskilt familjehem, förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser, å stat uppförd häst- och båtlega samt viss hästgottgörelse.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. RINK föreslår dock att kostnadsersättning för vård i enskilt familjehem skall vara skattefri och att utlandstillägg och därmed likställd förmån samt ersättning från SIPRI skall beskattas.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget att statliga och kommunala kostnadsersättningar i princip görs skattepliktiga och att avdrag medges för uppkomna kostnader. Beträffande utlandstillägg till UD- och STDA-personal stationerad utomlands anser dock flera remissinstanser — SAV, utlandslönenämnden, kammarrätten i Stockholm, TCO, SACOISR och Sveriges Uppbördschefer — att den nuvarande skattefriheten bör behållas. BL. a. framhålls att en beskattning av utlandstilläggen inte skulle få någon statsfinansiell effekt men leda till kraftigt ökad administration. Det framhålls också att de personalkategorier som berörs till skillnad från privatanställda inte tillåts bli beskattade i tjänstgöringslandet. Kammarrätten i Göteborg föreslär att kostnadsersättning för vård i enskilt familjehem bör vara skattepliktig och hävdar att likformighetsskäl talar för detta.
Skälen för mitt förslag: I 32 § 3 mom. andra stycket KL anges att skattefrihet råder för vissa kommunala kostnadsersättningar och för kostnadsersättningar som bekostas av Nordiska ministerrådet i samband med arbete inom ramen för det nordiska tjänstemannautbytet samt Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI). De kostnadsersättningar från SIPRI som undantagits från beskattning är av ungefär samma slag som de som undantagits för personal vid utrikesförvaltningen. Jag kommer strax att närmare behandla mitt ställningstagande beträffande vilka beskattningsregler som bör gälla för kostnadsersättning som utges av SIPRI och för personal vid utrikesförvaltningen.
Bakgrunden till att nämnda kostnadsersättning från Nordiska ministerrådet vid nordiskt tjänstemannautbyte inte utgör skattepliktig inkomst torde främst vara det nära sambandet som arbete inom den institutionen har med arbete i statlig tjänst. Mot bakgrund av de överväganden jag tidigare redovisat om att jämställa den skattemässiga behandlingen av statliga och privata kostnadsersättningar bör den nu aktuella särbehandlingen slopas.
Även kostnadsersättning för vård av person i enskilt familjehem upptas bland de intäkter som -undantagits från skatteplikt i 32 § 3 mom. KL. Till ledning för inkomsttaxeringen har RSV utarbetat anvisningar m. m. vari rekommenderas att vissa på särskilt sätt beräknade ersättningar godtas som högsta omkostnadsbelopp (RSV Dt 1985:11). Vidare har Svenska kommun- 345
förbundet efter samråd med RSV utarbetat rekommendationer avseende ekonomiska ersättningar inom familjevården för barn och vuxna (cirk. 1984:54).
RINK har i sina överväganden redogjort för för- och nackdelar med att göra dessa kostnadsersättningar skattepliktiga. Kommittén befarar att en del praktiska svårigheter kan uppstå. Tvister kan väntas uppkomma mellan skattskyldiga och skattemyndigheter angående kostnadsavdragens storlek på grund av att dessa kostnader ofta kan vara särskilt svåra att beräkna. Å andra sidan synes enligt kommittén även nuvarande regler kunna medföra vissa problem genom att en kommun kan beteckna en ersättning som kostnadsersättning även om den kraftigt skulle överstiga de verkliga kostnaderna i det enskilda fallet. Kommitténs slutsats är dock att fördelarna med en bibehållen skattefrihet för dessa ersättningar överväger nackdelarna.
För egen del finner jag RINK:s betänkligheter mot att göra denna kostnadsersättning skattepliktig överdrivna. En lämplig ordning kan vara att låta de av RSV i dag rekommenderade högsta omkostnadsbeloppen utgöra en schablon med vilken avdrag får göras om den skattskyldige inte kan visa att hans kostnader varit högre. Överskjutande kostnadsersättning skulle i enlighet med detta bli skatte- och avgiftsgrundande. Det bör ankomma på RSV att utfärda rekommendationer härom.
I linje med vad jag nu föreslagit ligger vidare dels att skattefriheten slopas för kommunala kostnadsersättningar, dels att den möjlighet tas bort enligt vilken RSV kan förklara att även motsvarande kostnadsersättning från annan offentlig institution ej skall upptas till beskattning.
Vad slutligen angår den i 32 § 3 mom. KL nämnda skattefriheten för förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser, å stat uppförd hästoch båtlega samt viss hästgottgörelse torde denna numera i allt väsentligt sakna betydelse. I vilket fall saknas några bärande skäl att behålla skattefriheten för dessa bidrag.
Mitt förslag föranleder ändring i 32 § 3 mom. KL samt slopande av punkt 7 av anvisningarna till nämnda paragraf.
Fortsatt undantag från beskattning i vissa fall
Mitt förslag: Vissa kostnadsersättningar som utges av SIPRI, ersättning för flyttningskostnad, vissa ersättningar till värnpliktiga samt understöd vid arbetskonflikt skall även i fortsättningen undantas från beskattning. Undantag skall även göras beträffande uttandstillägg och därmed likställd förmån.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt utom såvitt avser kostnadsersättning som utges av SIPRI och utlandstillägg. RINK föreslår att sådan ersättning görs skattepliktig. Likaså föreslås att utlandstilläggen blir skattepliktiga.
Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det stora flertalet remissinstanser. 346
för utlandstillägg och därmed likställd förmån för utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen har varit gällande sedan kommunalskattelagens tillkomst. År 1966 utvidgades skattefriheten till att också omfatta personal i svensk biståndsverksamhet.
I punkt 7 av anvisningarna till 32 § KL anges vilka förmåner som anses som likställda med utlandstillägg. Dessa är fri bostad med uppvärmning och belysning, bostadskostnadsersättning eller däremot svarande förmån, bidrag för resa till Sverige för semester, barntillägg, utbildningsbidrag, barnresebidrag, ersättning för hållande av bil och flyttningsbidrag.
I lagrådsremissen föreslogs i likhet med RINK att nämnda utlandstillägg skulle göras skattepliktiga. Motivet för detta var att söka uppnå så stor likformighet som möjligt eftersom i huvudsak alla andra former av kostnadsersättningar också bör bli skattepliktiga oavsett om ersättningarna utgetts i statlig eller enskild tjänst. Övervägande skäl talar fortfarande på sikt för en sådan lösning. Med hänsyn till de särskilda förhållanden som råder för utrikesförvaltningen kräver emellertid frågan ytterligare belysning och överväganden. Jag anser därför att nuvarande ordning med skattefria kostnadsersättningar såsom utlandstillägg såvitt avser utrikesförvaltningen och personal i svensk biståndsverksamhet kan bibehållas tills vidare.
När det gäller de regler från år 1980 som föreskriver skattefrihet för kostnadsersättning från SIPRI grundades dessa närmast på den omständigheten att det var svårt att rekrytera sådana kvalificerade utländska forskare som behövdes för att den aktuella verksamheten skulle kunna bedrivas på avsett sätt. Som stöd för att införa nämnda skattefrihet åberopades den särställning som SIPRI intar. Institutet är närmast att jämställa med ett mellanstatligt organ. Betryggande garantier mot missbruk av skattefriheten ansågs föreligga genom svenska statens insyn i SIPRI:s ekonomi. Det påpekades också att undantagsregeln i realiteten inte skulle få alltför vittgående konsekvenser eftersom ersättningen var av den arten att avdrag ändå torde ha kunnat påräknas vid taxeringen för de kostnader som skulle komma att ersättas. De kostnadsersättningar som avses är enligt punkt 7 av anvisningarna till 32 § KL tillägg för ökade levnadskostnader, förmån av fri bostad eller bostadskostnadsersättning samt ersättning för skolavgifter för barn och ersättning för flyttningskostnader.
För egen del anser jag att de särskilda skäl som låg till grund för att undanta kostnadsersättning som utgetts av SIPRI från beskattning fortfarande
äger giltighet. Skattefrihet i det fallet bör således råda även i fortsättningen.
Vad därefter angår flyttningskostnadsersättning undantas statlig sådan ersättning från skatteplikt enligt punkt 7 av anvisningarna till 32 § KL. Utges sådan ersättning i enskild tjänst är även den undantagen från skatteplikt under vissa förutsättningar enligt andra stycket i 32 § 4 mom. KL. En strikt likformighet enligt de principer jag tidigare berört beträffande beskattning av kostnadsersättning skulle leda till att även ersättning för flyttningskostnad blev skattepliktig. Starka skäl av bl. a. arbetsmarknadspolitisk art, talar emellertid för fortsatt skattefrihet för flyttningskostnad för samtliga kategorier anställda.
Särskilda skäl gör sig också gällande för att låta nuvarande skattefrihet råda även fortsättningsvis beträffande vissa ersättningar till värnpliktiga samt sådant understöd som utges till arbetstagare vid arbetskonflikt.
Jag föreslår därför att nuvarande skattefrihet bibehålls i dessa delar.
Förslaget innebär ändringar i 32 § 3 och 4 mom. KL.
5.3.2.4 Inkomster från bär-, svamp- och kottplockning
Mitt förslag: Nuvarande skattefrihet för inkomster från bär-, svampoch kottplockning avskaffas.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av en stor majoritet av remissinstanserna. Det avstyrks dock av kammarrätten i Stockholm, LRF och Riksidrottsförbundet.
Skälen för mitt förslag: Enligt 19 § KL räknas inte till skattepliktig inkomst intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kr., såvida intäkterna inte kan hänföras till rörelse som den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande förmån. I 20 §& KL finns en regel om att kostnader motsvarande skattefria intäkter av detta slag inte får dras av.
Den nu nämnda särregleringen grundar sig på önskemålet om att stimulera ett ökat tillvaratagande av viktiga naturtillgångar. Mot detta står emellertid de strävanden som jag tidigare berört, nämligen att skapa en så neutral beskattning av arbetsinkomster som möjligt. Av neutralitetsskäl och med hänsyn till de sänkta skattesatser för arbetsinkomster som jag också föreslår bör särregleringen avseende skattefrihet för inkomster av bär-, svamp- och kottplockning nu kunna slopas.
Förslaget föranleder ändringar i 19 och 20 §§ KL.
5.3.2.5 Ersättningar till utländska forskare
Mitt förslag: Den särskilda skattelättnad för utländska gästforskare, som innebär att endast 70 30 av lönen är skattepliktig, slopas. Nuvarande skattefrihet för kostnadsersättningar till sådana forskare kvarstår oförändrad.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. RINK föreslår emellertid att även kostnadsersättningarna beskattas.
Remissinstanserna: Frågan tas upp av tre remissinstanser. Näringslivets skattedelegation och styrelsen för teknisk utveckling accepterar att lönen görs fullt skattepliktig men motsätter sig att kostnadsersättningarna görs skatte-
De skäl som anförs är att rekryteringen av utländska forskare skulle försvåras om nuvarande regler helt avskaffades.
Skälen för mitt förslag: Särreglerna om skattelättnader för utländska forskare som tillfälligt arbetar i Sverige tillkom år 1984 (prop. 1984/85:76, SkU 22, rskr. 70, SFS 1984:947). Reglerna är endast tillämpliga vid tillfällig anställning eller tillfälligt uppdrag som avser kvalificerat forsknings- eller utvecklingsarbete med sådan inriktning eller på sådan kompetensnivå att betydande svårigheter föreligger för en rekrytering inom landet. Skattelättnad kan medges under en längsta tid av två år — eller om särskilda skäl finns — längst fyra år under en tioårsperiod.
Skattelättnaderna bestär i dels att forskaren endast behöver ta upp 70 96 av lönen till beskattning, dels att han inte behöver skatta för viss kostnadsersättning. Således undantas från beskattning ersättning för kostnader som forskaren på grund av vistelsen i Sverige har haft för bostad här i landet, för flyttning till eller från Sverige, för egna och familjemedlemmars resor mellan Sverige och hemlandet eller i form av avgifter för barns skolgång här i landet samt slutligen för förmån av fri eller delvis fri bostad.
En särskild forskarskattenämnd som är knuten till RSV prövar om förutsättningarna för skattelättnaderna är uppfyllda.
Sedan forskarskattenämndens verksamhet påbörjades år 1985 och fram till och med år 1989 har 215 ärenden inkommit till nämnden. Därav har 182 ärenden prövats i sak vilket lett till bifall i 82 fall och avslag i 75 fall samt förlängning av tidigare bifallsbeslut i 22 ärenden och vägrad förlängning i 3 ärenden. Tendensen är att det under de senaste åren har meddelats fler bifalls- än avslagsbeslut.
På grundval av sina beräkningar kom RINK fram till att ett bibehållande av nuvarande skattelättnadsregler för utländska forskare skulle innebära en överkompensation, i vissa fall en kraftig sådan, om marginalskattesatserna nedsattes på det sätt som utredningen föreslog. Kommitténs beräkningar grundades på ett antagande om 30 6 kommunalskatt på årslöner upp till 200 000 kr. och en statlig skatt om 20 §e för inkomster däröver. Vidare förutsattes ett oförändrat grundavdrag.
Förutsättningarna kommer som tidigare framgått att bli något förändrade jämfört med vad RINK utgick från. Den genomsnittliga kommunalskatten överstiger numera 31 §t. Vidare föreslår jag att den statliga inkomstskatten om 20 66 tas ut från och med en taxerad inkomst om 180 000 kr.
RINK:s slutsats, att ett slopande av samtliga skattelättnader för utländska forskare enligt 1984 års lag endast skulle innebära smärre förändringar till följd av skattereformen, anser jag emellertid fortfarande vara riktig trots de ändrade förutsättningarna. Jag vill dock inte gå så längt i mitt förslag som RINK har gjort.
Bakgrunden till skattelättnaderna enligt 1984 års lag är i princip densamma som för bestämmelserna om skattefrihet för kostnadsersättningar som utges av SIPRI, dvs. rekryteringssvårigheter av kvalificerade utländska forskare till Sverige. Jag har beträffande kostnadsersättningar som utges av SIPRI föreslagit att dessa även fortsättningsvis bör vara skattefria. I konse-
kvens härmed bör även skattefriheten beträffande kostnadsersättningar enligt 1984 års lag kvarstå.
Mitt förslag innebär sammanfattningsvis att 1984 års lag justeras endast i så måtto att skattelättnaden för 30 96 av löneinkomsten slopas och att forskarskattenämnden även fortsättningsvis beslutar om huruvida förutsättningarna är uppfyllda för skattefrihet för kostnadsersättningarna. Övergångsvis innebär detta att det även efter den 1 januari 1991 kan finnas forskare som åtnjuter skattelättnad beträffande löneinkomster enligt beslut som forskarskattenämnden fattat enligt de äldre reglerna. Denna situation är dock relativt snabbt övergående eftersom de medgivna skattelättnaderna är tidsbegränsade.
Förslaget innebär att ändring vidtas i 13 § och att 4 § slopas i den tidigare nämnda lagen.
5.3.2.6 Stipendier
Mitt förslag: Frågan om hur den skattemässiga behandlingen av sti-
pendier skall utformas bör anstå i avvaktan på att stiftelse- och före-
ningsskattekommitténs betänkande i denna del har beretts.
Skälen för mitt förslag: RINK har rent allmänt förespråkat att den nuvarande skattefriheten för stipendier enligt 19 § KL bör slopas. Av skäl som anges i utredningsbetänkandet (del III s 107 ff) föreslår kommittén emellertid att de närmare övervägandena i frågan bör överlåtas på stiftelse- och föreningsskattekommittén.
Den kommittén har enligt sina direktiv (dir. 1988:6) i uppdrag att se över inkomst- och förmögenhetsbeskattningen av stiftelser och ideella föreningar. Kommittén har också möjlighet att ompröva skattereglerna för bidrag från kvalificerat allmännyttiga stiftelser och ideella föreningar. Genom tilläggsdirektiv (dir. 1989:45) har regeringen även gett kommittén i uppdrag att utreda beskattningen av stipendier och liknande bidrag också i fall där utgivaren inte är kvalificerat allmännyttig organisation. Detta senare uppdrag bör enligt direktiven redovisas senast den 1:juni 1990. Avsikten är att en eventuell lagändring skall kunna träda i tillämpning samtidigt med övrig lagstiftning i den andra etappen av skattereformen, dvs. den 1 januari 1991.
Jag får således sedan kommittén redovisat sina förslag återkomma till frågan.
5.3.3 Traktamentsbeskattning m.m.
Inledning Jag har tidigare (avsnitt 5.3.2.3) behandlat grunderna för beskattningen av kostnadsersättningar. Mitt förslag innebär bl. a. att även kostnadsersättningar till anställda i offentlig tjänst i princip skall bli skattepliktiga och att avdrag skall få göras för däremot svarande kostnader på samma sätt som gäller för privatanställda. Jag avser att nu närmare behandla reglerna på trakta- 350 mentsbeskattningsområdet.
Som RINK redogjort för är för närvarande statliga och kommunala traktaments- och resekostnadsersättningar undantagna från skatteplikt, bortsett från traktamentsersättning vid resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning. I enskild tjänst gäller däremot att ersättningarna är skattepliktiga och att avdrag får göras härifrån i den mån de kostnader som svarar mot ersättningarna är att anse som avdragsgilla enligt de grundläggande reglerna i 33 § KL med anvisningar.
Mot denna ordning har under årens lopp riktats åtskillig kritik. I det betänkande (SOU 1983:3, Skatteregler om traktamenten) som traktamentsbeskattningssakkunniga avgett och som närmast legat till grund för RINK:s ställningstagande i dessa frågor, föreslogs att den principiella skattefriheten för statliga och kommunala traktamenten skulle avskaffas.
RINK har undersökt främst tre modeller för en reformering av de nuvarande reglerna. Av dessa utgår en från att arbetsgivaren normalt direkt betalar eventuella kostnader för den anställde vid tjänsteresor och att traktamentsersättningar o. d. i princip blir skattepliktiga utan avdragsrätt. Den andra innebär i stort att ersättningarna görs skattepliktiga och att avdrag enligt grundregeln bara medges för styrkta merkostnader. En modifierad variant av denna modell är att medge avdrag enligt vissa schabloner på sätt som sker för anställda i privat tjänst som uppburit traktamenstersättning. Den tredje utgår från att även ersättningar i enskild tjänst görs skattefria.
RINK anser att den sistnämnda modellen inte är realistisk. Jag delar denna uppfattning.
Om reformens inriktning mot en neutral beskattning skall kunna uppfyllas även på traktamentsområdet krävs det att dessa ersättningar görs skattepliktiga. Den förstnämnda modellen som delvis bygger på detta synsätt måste emellertid avvisas bl. a. mot bakgrund av de problem som kan uppstå om arbetsgivaren av olika skäl inte betalar den anställdes kostnadsökning.
RINK:s förslag innebär att de nämnda ersättningarna blir skattepliktiga även för anställda i stat eller kommun och att avdrag medges med antingen styrkta merkostnader — varvid stränga krav ställs på utredning — eller enligt schablonmässiga grunder med skilda belopp för olika situationer. Jag delar denna grundsyn, mot vilken någon avgörande invändning inte heller riktats.
I det följande avser jag att närmare behandla de frågor som är förenade med traktamentsbeskattningen. Jag kommer därvid att, i likhet med RINK, föreslå åtgärder som syftar till att klarare än nu markera att det endast är de merkostnader som uppstår vid tjänsteresor som är avdragsgilla.
5.3.3.1 Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa
Mitt förslag: Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa med-
ges endast om tjänsteresan varit förenad med övernattning utom den
vanliga verksamhetsorten.
Avståndskravet när det gäller att bestämma den vanliga verksam-
hetsorten utvidgas till 50 km för både privat- och offentliganställda,
räknat från den skattskyldiges tjänsteställe eller bostad. Vidare av-
skaffas de nuvarande särbestämmelserna för tätorter.
Avdraget skall i princip motsvara traktamentet om detta hålls inom
vissa beloppsramar. Endast en avdragsschablon för merkostnader för
måltider och småutgifter skall gälla under en tremånadersperiod. Det
maximala avdragsbeloppet under denna period reduceras jämfört
med de schablonbelopp som nu gäller.
För skattskyldiga som inte erhåller traktamente medges avdrag för
de merkostnader som den skattskyldige visar eller med ett schablon-
belopp.
Även privatanställda som uppburit traktamente skall få avdrag för
faktiska övernattningskostnader eller enligt schablon.
Avdraget för merkostnader för måltider m. m. maximeras till
150kr. per dag under tremånadersperioden för skattskyldiga som
uppburit traktamente. Härefter reduceras det i de fall rätt till avdrag
alltjämt föreligger till 100 kr. För skattskyldig som inte uppburit trak-
tamente medges schablonavdrag med 75 kr.
Nattschablonen uppgår till 75 kr. En förutsättning är att trakta-
mente uppburits.
För yrkesfiskare som bedrivit fiske utanför sin hemort medges av-
drag endast om bortovaron medfört övernattning.
RINK:s förslag: RINK:s förslag innebär att avdraget vid endagsförrättningar slopas. Denna del av förslaget har genomförts genom lagstiftning under hösten 1989 (prop. 1989/90:50, SKU10, rskr. 96. SFS 1989:1017). I övrigt överensstämmer förslaget med mitt utom såtillvida att RINK föreslagit en lägre schablon som maximibelopp för dag efter tremånadersperioden, nämligen 75 kr., och att den föreslagna nattschablonen, 50 kr., är lägre än den som jag föreslår.
Remissinstanserna: Den föreslagna definitionen av den vanliga verksamhetsorten tillstyrks eller lämnas utan erinran frånsett krav på vissa preciseringar och lagtekniska justeringar. Beträffande den föreslagna utformningen av schablonavdraget riktar dock många remissinstanser kritik mot att beloppsgränserna anges direkt i lagtexten. I stället föreslås att de skall fastställas av RSV och räknas upp kontinuerligt med inflationen. Några remissinstanser tycker också att schablonbeloppen är för låga. Framför allt anses detta gälla schablonavdraget för övernattningskostnad där flera remissinstanser vill att beloppet höjs till 75 — 200 kr.
Skälen för mitt förslag: Den nuvarande huvudregeln om avdrag vid tjänsteresa återfinns i punkt 3 första och andra styckena av anvisningarna till 33 § KL. Som grundläggande förutsättningar för avdrag gäller att tjänsteresan skall ha medfört övernattning utom hemmet och att merkostnaderna har uppkommit i samband med en tjänsteresa utanför den vanliga verksamhetsorten.
Den vanliga verksamhetsorten bestäms enligt vad som nu gäller normalt enligt anvisningar som RSV utfärdat med utgångspunkt från den plats som är att betrakta som den skattskyldiges tjänsteställe. För arbetstagare som saknar tjänsteställe (bl. a. arbetstagare inom byggnads- och anläggningsbranschen) bestäms verksamhetsorten enligt en kompletterande anvisning med utgångspunkt från bostaden. Även när en arbetstagare inte är bosatt på den ort där tjänstestället är beläget räknas ett område kring bostaden som vanlig verksamhetsort. För anställda på kontor, i verkstäder, butiker och liknande är tjänstestället den byggnad där den anställde i regel har sin arbetsplats. Vissa anställda, t. ex. chaufförer, montörer, serviceingenjörer m. fl. har som regel inte någon fast arbetsplats. För dessa blir den plats där den anställde hämtar och lämnar arbetsmaterial, tar emot arbetsorder och lämnar redovisning för utfört arbete att betrakta som tjänsteställe.
Geografiskt anses den vanliga verksamhetsorten omfatta ett område vars yttre gräns ligger på ett vägavstånd av 10 km från tjänstestället eller bostaden.
För statsanställda gäller enligt kollektivavtal att den vanliga verksamhetsorten utgörs av ett område som begränsas av en cirkel med 5 kilometers radie med utgångspunkt från tjänstestället, vilket anses vara den arbetsplats där tjänstemannen skall fullgöra huvuddelen av den tjänstgöring som ingår i hans tjänst.
För tätort gäller en särskild regel. Med tätort menas i detta sammanhang varje samlad bebyggelse av viss omfattning oberoende av om denna ligger inom en eller flera kommuner eller delar därav. I en av riksskatteverket upprättad förteckning anges vilka områden som härvid räknas som tätorter. Den vanliga verksamhetsorten omfattar hela tätorten och således även områden inom denna som ligger mer än 10 km från tjänstestället eller bostaden.
Begreppet den vanliga verksamhetsorten används för att ange en gräns som avgör när en avdragsgill fördyring uppkommit under en tjänsteresa. Det är knappast möjligt att bestämma denna gräns så att ett i alla lägen skäligt resultat uppnås. Jag anser emellertid liksom RINK att de nuvarande gränserna bör ändras. Den gräns som RINK föreslagit, 50 km, ter sig realistisk med hänsyn till förbättringen av de allmänna kommunikationerna och till den utveckling som ägt rum på bilismens område. Gränsen bör avse närmaste färdväg.
Liksom för närvarande bör även ett område kring bostaden räknas som vanlig verksamhetsort. Härigenom beaktas bl. a. den särskilda situation som gäller för arbetstagare som saknar egentligt tjänsteställe och där bostadsorten utgör den naturliga utgångspunkten för att bedöma avdragsrätten.
Av förenklingsskäl och för att skapa en enhetlig, lättillämpad avståndsregel bör även de nuvarande tätortsreglerna slopas.
Jag föreslår även att definitionen av den vanliga verksamhetsorten lagfästs. Bestämmelsen bör tas in i punkt 3 av anvisningarna till 33 § KL.
Beräkning av avdragets storlek Om traktamente utgått under tjänsteresa får avdraget enligt nuvarande reg- 35 [5
23 Riksdagen 1989/90. Saml. I. Nr 110 Del I
ler motsvara detta under förutsättning att traktamentet inte överstigit vissa belopp. För privatanställda fastställs dessa av RSV medan storleken på de skattefria traktamentena för offentliganställda regleras i kollektivavtal. För statligt anställda gäller härvid reglerna i det allmänna reseavtalet, ARA.
Den norm som styr RSV:s bestämning av de avdragsgilla beloppen är att dessa skall motsvara största normala ökning i levnadskostnaden under ett helt dygn. I normalbeloppet ingår även kostnad för bostad. Även den delen av avdraget är således schablonmässigt begränsad. Här gäller en väsentlig skillnad i förhållande till offentliganställda, som i regel har rätt till ersättning för faktisk logikostnad. I övrigt, dvs. i fråga om avdrag för resp. ersättning för måltidsfördyring och småutgifter, överensstämmer beloppen för hela dygn enligt RSV:s föreskrifter och ARA.
Det bör dock framhållas att en skattskyldig har möjlighet att yrka avdrag med högre belopp än normalbeloppet. För att ha framgång med ett sådant yrkande krävs emellertid enligt uttryckligt stadgande i andra stycket sista meningen av punkt 3 av anvisningarna till 33 § KL att han visar att den sammanlagda kostnadsökningen varit högre än schablonavdraget. Någon möjlighet att särbehandla enbart logikostnaden i en sådan utredning finns inte. Såvitt gäller förrättningar av kortvarig natur skall vidare en samlad bedömning ske av samtliga tjänsteresor under året.
Normalbeloppet reduceras vid tjänsteresor som pågått längre tid än 15 dygn med 40 Z&. Även ARA:s dagtraktamente reduceras på liknande sätt. Reduktionen av det statliga nattraktamente, som kompletterar rätten till ersättning för faktisk kostnad, inträder först efter 30 dygn.
Normalt gäller i enskild tjänst en tidsgräns om två år för rätt till avdrag enligt de nämnda schablonreglerna. Genom en tidsbegränsad specialregel har tvåårsregeln dock förlängts för arbetstagare inom byggnads- och anläggningsbranschen. Bestämmelsen, som infördes år 1983 med verkan fr. o. m. 1984 års taxering (prop. 1983/84:68, SkU16, rskr. 106, SFS 1983:1051), gäller för närvarande t. o. m. 1991 års taxering.
Enligt huvudregeln bedöms dock avdragsfrågan efter tvåårsperioden enligt de regler som gäller vid tillfälliga anställningar utom bostadsorten och fall av s. k. dubbel bosättning.
En grundtanke i RINK:s förslag i denna del är att en och samma avdragsschablon bör gälla under en tremånadersperiod. Vidare anser RINK det befogat att reducera avdragsbeloppen i förhållande till de belopp som gäller i dag såväl under som efter tremånadersperiodens utgång.
Ett av skälen till RINK:s förstag härvidlag är att de schablonavdrag som för närvarande gäller under de första 15 dygnen av en övernattningsförrättning och då avses täcka merkostnader för kost och småutgifter är alltför generösa. Jag instämmer i den bedömningen. Detta schablonavdrag överstiger enligt min mening vad som behövs för att kompensera för kostnadsökningar under frånvaro från hemmet. Detta resonemang gäller även det avdrag som medges efter 15-dygnsperioden i dag. Till saken hör att avdraget vid endagsförrättningar. där ersättningen för merutgifter bl. a. avsåg lunchkostnad, slopats. Även om en viss fördyring för detta slag av kostnader kan uppkomma vid förrättningar med övernattning är det dock befogat att beakta bortfallet av detta avdrag när schablonen bestäms.
Vidare är det som RINK konstaterar inte minst av förenklingsskäl angeläget att bedöma samtliga slag av tjänsteresor, som pågår en mera begränsad tid, enligt samma bestämmelse.
För den som från första dagen av en förrättning använder samma kosthållning och logiarrangemang som senare under förättningen torde merkostnadssituationen inte förändras efter en viss period. Detta förhållande talar närmast för att för dessa kategorier av skattskyldiga tillämpa en särskild, lägre avdragsschablon redan från första förrättningsdagen. Att jag liksom RINK stannat för att föreslå samma schablon för tjänsteresor hänger samman med att det skulle motverka förenklingen i tillämpningen att bryta ut vissa speciella grupper av arbetstagare och tillämpa en annan schablon för dem.
Jag delar även RINK:s uppfattning att ett högre schablonavdrag endast bör medges under en relativt kort period. Rätten till avdrag föreslås ju inte gå förlorad efter tremånadersperiodens utgång. Som jag senare kommer att utveckla (avsnitt 5.3.3.3) föreslår jag att avdrag vid tjänsteresa härvid skall medges med 100 kr. Mot bakgrund av att avdragsbestämmelserna vid mera långvariga bortavistelser bör samordnas är det motiverat att föra in bestämmelsen om beräkning av avdrag vid långvariga bortavistelser, där kostnadsersättningar utgår, i de regler som för närvarande gäller vid s. k. tillfällig anställning och dubbel bosättning.
I detta sammanhang bör gälla att en löpande förrättning anses bruten endast av uppehåll som beror på att arbetet förläggs till annan ort under minst fyra veckor. Om arbetstagaren t. ex. vid utgången av en förrättning som varat i tre månader helt kort återkallas till sin tidigare arbetsplats och därefter återgår till samma verksamhet och arbetsplats som vid den nämnda förättningen, bör avdragsrätten bedömas enligt de regler som föreslås för förrättningar som överstiger tre månader. Kortare uppehåll samt semester- och sjukdomsperioder bör leda till att tremånadersperioden förlängs i motsvarande mån under förutsättning att traktamente inte betalas ut under uppehållet.
När det gäller att bestämma avdragets storlek vill jag återknyta till vad jag inledningsvis anfört om den överkompensation som jag anser sker enligt dagens regler. Jag finner det därvid naturligt att söka ledning i de belopp som nu gäller vid förrättningar som pågått under längre tid än 15 dygn. Under år 1989 uppgår normalbeloppet för kost och diverse småutgifter i dessa fall till 167 kr. Vidare bör beaktas att normalbeloppet även innefattar kostnad för lunch. Jag anser RINK:s förslag att bestämma schablonavdraget för måltider och småutgifter till 150 kr, s. k. maximibelopp för dag rimligt. Beloppet bör anges i lagtexten.
RINK föreslår även att avdrag får medges för faktisk logikostnad som en skattskyldig själv betalat och visat att han haft. Som komplettering av denna regel föreslår RINK att schablonavdrag får medges i situationer där logikostnad inte kan styrkas men den skattskyldige har uppburit nattraktamente.
Jag anser förslaget välgrundat. När det gäller storleken på nattschablonen är det enligt min mening skäligt att bestämma den till 75 kr. Liksom RINK vill jag framhålla att avdrag för övernattningskostnader naturligtvis förutsät-
ter att övernattning verkligen ägt rum utanför hemmet. Vidare är det en för- Prop. 1989/90:110 utsättning att den skattskyldige uppburit nattraktamente.
Om den skattskyldige inte fått ersättning från arbetsgivaren för att täcka kostnadsökning för måltider och småutgifter men gör sannolikt att han haft sådana merkostnader medges avdrag i första hand för styrkta merkostnader. Om den skattskyldige inte kan visa hur stor kostnadsökningen varit bör avdrag medges enligt schablon. Jag anser att ett belopp om 75 kr. får anses skäligt i sådana fall. Beloppet bör anges i lagtexten.
Beträffande avdragets beräkning vid avrese- och hemkomstdagar föreslår RINK att avdrag medges med helt maximibelopp för dag, 150 kr., om resan har påbörjats före kl. 12.00 avresedagen och avslutats efter kl. 19.00 hemkomstdagen. Om resan har påbörjats senare eller avslutats tidigare föreslås att avdrag medges med ett halvt maximibelopp. Jag ansluter mig även till detta förslag.
I detta sammanhang vill jag ta upp ytterligare två frågor.
Den ena avser yrkesfiskare och har samband med att rätten till avdrag för ökade levnadskostnader vid förrättning som inte varit förenad med övernattning slopats i inkomstslaget tjänst fr. o. m. inkomståret 1990 (prop. 1989/90:50, SKU10, rskr. 96, SFS 1989:1017).
Enligt nuvarande punkt 19 av anvisningarna till 29 § KL har yrkesfiskare rätt till avdrag för ökade levnadskostnader om de under längre tidsperioder personligen bedrivit fiske och då vistats utanför sin vanliga hemort. Med stöd av denna bestämmelse och rekommendationer från RSV medges yrkesfiskare för närvarande avdrag även vid endapsförättningar som överstigit 10 timmar. För att anpassa denna regel till vad som nu gäller för anställda bör även för yrkesfiskare föreskrivas att rätt till avdrag för ökade levnadskostnader förutsätter att övernattning skett utom den vanliga hemorten. Jag vill här framhålla att det för denna kategori, liksom för övriga skattskyldiga, endast är ökningen i levnadskostnaderna som avdraget skall avse.
Den andra frågan avser vilken inverkan det kan ha på avdraget för ökade levnadskostnader om den skattskyldige erhållit kostförmån från arbetsgivaren samtidigt som han uppburit traktamente. Som jag anfört tidigare (avsnitt
3.2.1) bör kostförmäån även i dessa fall tas upp till beskattning om den inte utgått endast vid enstaka tillfällen.
Traktamentet syftar till att täcka fördyrade levnadskostnader under tjänsteresa. Avdraget bör därför reduceras, då kostförmån tillhandahållits oavsett om förmånen erhållits vid enstaka tillfällen eller i större omfattning. Reduceringen bör ske efter vad som kan anses skäligt. Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att utfärda rekommendationer härom. Som vägledning kan dock gälla att avdraget bör reduceras med ca 90 2 om helt fri kost erhållits, varav ca 70 5& bör avse dagens två huvudmål. Givetvis påverkas inte avdraget för logikostnad eller nattschablon utom då arbetsgivaren tillhandahållit nattlogi.
Förslaget föranleder ändringar i punkt 3 av anvisningarna till 33 § och punkt 19 av anvisningarna till 23 § KL (yrkesfiskare). Vidare görs ändringar i 10 § uppbördslagen, vilket jag återkommer till senare (avsnitt 5.3.3.5).
i n [9
5.3.3.2 Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa utom riket
Mitt förslag: Nuvarande principer för avdragsberäkningen behålls i stort oförändrade. Detta innebär bl. a. att avdrag medges för faktisk logikostnad och för merkostnader i övrigt med belopp motsvarande de traktamenten som arbetsgivaren lämnat under förutsättning att dessa inte överstiger belopp som får anses motsvara största normala ökning för kost och småutgifter under ett dygn i respektive förrättningsland. De belopp som avses fastställs av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av RSV.
RINK:s förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt bortsett från lagtekniska justeringar.
Remissinstanserna: Förslaget berörs enbart av Svensk Pilotförening, som anser att RSV liksom hittills bör få fastställa avdragsschablonerna.
Skälen för mitt förslag: KL innehåller inte några särskilda regler om beräkning av avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa till utlandet. Enligt den ordning som kommit att gälla för anställda i enskild tjänst medges avdrag för faktisk logikostnad och ett schablonavdrag motsvarande uppburen kostnadsersättning i övrigt. Detta sistnämnda avdrag har dock begränsats till ett högsta s. k. normalbelopp för resp. förrättningsland. Normalbeloppen fastställs av RSV (senast RSFS 1990:2).
För anställda i statlig tjänst regleras frågan om storleken på utlandstraktamentena, högsta godtagbara hotellkostnader m. m. i utlandsresereglementet (1953:666). De normalbelopp som RSV fastställer överensstämmer med storleken på utlandstraktamentena för olika länder enligt utlandsresereglementet. Jag anser att dessa principer alltjämt bör vara vägledande för beräkningen av avdragen,
Kostnadsökningen bör liksom för närvarande uppskattas separat för varje enskild utlandstjänsteresa.
5.3.3.3 Avdrag för ökade levnadskostnader vid s. k. tillfällig anställning och dubbel bosättning
Mitt förslag: De nuvarande bestämmelserna behålls i sina huvuddrag.
För rätt till avdrag införs ett krav på att avståndet mellan arbetsort och bostadsort skall uppgå till 50 km.
Avdragsrätten utvidgas så att den bl. a. omfattar den situationen att arbetet på annan ort än bostadsorten visserligen inte kan betecknas som kortvarigt men ändå typiskt sett är tidsbegränsat till sin natur eller är av sådan art att en fast anknytning till bostadsorten krävs.
Avdrag vid dubbel bosättning medges inte enbart för gifta par utan även för andra samboende par. Även ensamstående får rätt till avdrag i viss utsträckning vid dubbel bosättning.
Avdraget på grund av dubbel bosättning omfattar även den situationen att den gemensamma bostaden flyttas till ena makens/sambons nya arbetsort medan den andre maken/sambon under en övergångsperiod stannar kvar på den tidigare gemensamma bostadsorten.
Avdrag vid s. k. tillfällig anställning medges under högst två år och vid dubbel bosättning under tre år för gifta/samboende och ett år för ensamstående. Tidsfristerna kan förlängas när anställningens natur eller andra särskilda skäl talar för det.
Avdrag för kostnadsökning för måltider och småutgifter medges antingen med belopp motsvarande den faktiska fördyringen eller enligt schablon. Avdrag för övernattningskostnad medges normalt med den faktiska bostadskostnaden på arbetsorten.
RINK:s förslag: Överensstämmer i stort med mitt utom i fråga om avståndskravet som saknas i kommittéförslaget. Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks eller lämnas utan erinran i så gott som samtliga avseenden, frånsett vissa förslag till justeringar av främst lagteknisk natur. Några remissinstanser (RSV och kammarrätten i Göteborg) ifrågasätter om inte samma avståndskrav, 50 km, som gäller för rätt till avdrag vid tjänsteresor bör införas. Skälen för mitt förslag: Enligt huvudregeln är sådan ökning av levnadskostnaderna som uppkommer på grund av att en skattskyldig bor och arbetar på skilda orter inte avdragsgill. Undantag har dock gjorts för vissa situationer. Speciella arbetsförhållanden av i huvudsak kortvarig natur har ansetts mötivera viss avdragsrätt. Avdrag kan medges även när en skattskyldig tagit stadigvarande arbete på en ny ort men familjen under en period bor kvar på den gamla bostadsorten. Bestämmelserna återfinns i punkt 3 tredje och fjärde styckena av anvisningarna till 33 § KL. Avdrag för ökade levnadskostnader på grund av tillfällig anställning medges i följande fall, nämligen = om anställningen avser endast en kortare tid, = om anställningen skall bedrivas på flera olika platser eller = om det av annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att den skattskyldige skall avflytta till den ort där arbetet skall utföras. Benämningen tillfällig anställning täcker inte alla de fall där avdrag kan 358
medges enligt denna bestämmelse men används i det följande som sammanfattande beteckning eftersom den omfattar de vanligaste situationerna.
För att erhålla avdrag för ökade levnadskostnader på grund av dubbel bosättning ktävs
dels att den skattskyldige på grund av sitt arbete flyttat till ny arbets- och/eller bostadsort
dels att det inte skäligen kan ifrågasättas att familjen skall flytta med på grund av makes förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa familjebostad eller annan därmed jämförlig omständighet.
Rätt till avdrag vid tillfällig anställning gäller oberoende av den skattskyldiges civilstånd medan avdrag på grund av dubbel bosättning medges enbart gifta och därmed vid beskattningen likställda.
Det finns inte några lagstadgade tidsgränser för hur länge avdrag får medges enligt dessa bestämmelser.
RINK:s förslag bygger på att den nuvarande grundprincipen om förbud mot avdrag för merkostnader som uppkommer enbart för att en skattskyldig har skilda bostads- och arbetsorter behålls. RINK föreslår vidare att de nuvarande undantagen behålls och byggs på i vissa avseenden. Att undantagen endast gäller skattskyldiga, som inte pendlar dagligen mellan bostad och arbete, är som RINK framhåller en konsekvens av att avdragsrätten vid endagsförrättningar slopats.
Som framhålls av några remissinstanser är det dock konsekvent att här införa samma avståndskrav för rätt till avdrag, 50 km, som gäller vid tjänsteresor när den vanliga verksamhetsorten bestäms.
Undantagsfallen bör som RINK framhåller också omfatta fall där traktamentsschablonen inte längre är tillämplig på grund av att tremånadersperioden löpt ut men där den skattskyldiges arbets- och bostadssituation i övrigt är oförändrad. Till de kategorier som inte har någon fast arbetsplats och som tar tidsbegränsade arbeten utanför hemorten hör t. ex. byggnads- och anläggningsarbetare. Som RINK framhåller finns det emellertid även andra skattskyldiga som visserligen inte tagit vad som typiskt sett kan anses utgöra tillfälliga arbeten men där definitiv avflyttning till arbetsorten till följd av tjänstgöringens eller uppdragets speciella natur ändå är utesluten. Ett exempel är sådana ledamöter av Sveriges riksdag som under långa perioder behåller bostadsanknytningen till sin valkrets eller hemort.
Mot denna bakgrund föreslås den nuvarande regeln kompletterad med tillägget att möjlighet till avdrag skall föreligga vid arbeten, som visserligen inte kan sägas vara kortare tid, men som ändå är tidsbegränsade till sin natur och där anknytningen till hemorten av olika skäl är naturlig.
Jag ansluter mig även till RINK:s förslag att i vissa avseenden modernisera och utvidga avdraget vid dubbel bosättning. Det föreslås att avdrag fortsättningsvis skall kunna medges även i fråga om par som sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden och i fråga om homosexuella sambor när endera av de två tagit anställning och bosatt sig på annan ort. Vidare bör ensamstående i vissa situationer kunna medges avdrag för dubbel bosättning. Jag föreslår därför vissa ändringar av förutsättningarna för avdrag för dubbel bosättning.
Möjligheten till avdrag bör som RINK föreslår även omfatta det fallet att den gemensamma bostaden flyttas till den ena makens/sambons arbetsort men den andre maken/sambon bor kvar på den tidigare gemensamma bostadsorten under en övergångstid.
Jag anser att dessa förbättringar av avdragsmöjligheterna kan befrämja rörligheten på arbetsmarknaden.
Emellertid anser jag i likhet med RINK att avdragsmöiligheterna bör tidsbegränsas. För avdrag vid tjänsteresor gäller enligt nuvarande praxis en tvåårsgräns, vilket fortfarande bör vara huvudregeln. Mot bakgrund av att långvariga bortavistelser bör behandlas mer likformigt än för närvarande, bör tvåärsbegränsningen lagfästas även vid s. k. tillfällig anställning.
Om avdrag vid förättning medgetts under en inledande tremånadersperiod bör tidsgränsen räknas från vistelsens början.
Avdrag vid dubbel bosättning gäller som regel situationer där arbetet på den nya bostadsorten är stadigvarande. En viss åtskillnad får här anses motiverad när det gäller att bedöma avdragsbehovet hos å ena sidan gifta/sammanboende och å andra sidan ensamstående. Jag tänker här särskilt på vad RINK framhåller om svårigheter för make/sambo att få anställning på en ny bostadsort. Jag instämmer i RINK:s förslag om att längsta tid för avdrag för gifta och motsvarande bör vara tre år och för ensamstående ett år.
Som ovan nämnts finns det dock grupper som kräver särskild hänsyn vid utformningen av reglerna eftersom en fast bosättning på arbetsplatsen i en del fall är orcalistisk. Här bör en möjlighet till undantag från tidsbegränsningen öppnas. Den föreslagna bestämmelsen bör gälla vid såväl s. k. tillfällig anställning som vid dubbel bosättning. Till de yrkeskategorier som kan komma i fråga hör de som arbetar inom byggnads- och anläggningsbranschen. Den tidsbegränsade särregel som införts i nuvarande punkt 3 av anvisningarna till 33 §& KL för dessa kategorier behöver därför inte förlängas.
Avslutningsvis behandlar jag avdragens storlek i dessa fall.
RINK föreslår beträffande övernattningskostnad att avdraget normalt bör motsvara den faktiska bostadskostnaden på arbetsorten. Om familjebostaden flyttas till den skattskyldiges nya arbetsort men en bostad av särskilda skäl behövs under en övergångstid på den tidigare bostads- och arbetsorten har avdrag för den merkostnad som uppkommit för den sistnämnda bostaden hittills inte kunnat medges på grund av de nuvarande reglernas utformning. Jag föreslår liksom RINK att avdrag får medges även i sådana fall. Merkostnaden bör i dessa situationer anses hänförlig till den sistnämnda bostaden.
För skattskyldiga, som under en tremånadersperiod fått avdrag enligt schablonen på 150 kr. för att täcka framför allt kostfördyring, bör en något lägre schablon gälla under den återstående bortavistelsen om arbetet fortsätter under oförändrade förhållanden och kostnadsersättning alltjämt utgår. Jag anser att detta avdrag bör bestämmas till ett något högre belopp än det av RINK föreslagna 75 kr.. nämligen till 100 kr.
För de övriga fall som omfattas av de föreslagna reglerna om s. k. tillfällig anställning kan betydande variationer föreligga vad gäller merkostnadernas storlek under de första tre månaderna. Jag anser liksom RINK att schablon-
avdraget lämpligen bör motsvara ett halvt maximibelopp för dag, dvs. 75 kr. För tiden därefter bör avdraget reduceras till ett tredjedels maximibelopp, dvs. 50 kr. Jag delar även RINK:s uppfattning att beloppet 50 kr. bör gälla vid avdrag på grund av dubbel bosättning. Som jämförelse kan här nämnas att de nuvarande avdragen vid övernattningsfall av det slag som nu nämnts enligt anvisningar från RSV uppgår till 70 kr. för kost och småutgifter när godtagbar utredning om den faktiska ökningen inte föreligger.
Avdraget bör reduceras då kostförmån erhållits vid tillfällig anställning och dubbel bosättning på samma sätt som utvecklats i det föregående (avsnitt 5.3.3.1.).
De nya bestämmelserna bör tas in i en ny punkt 3 a av anvisningarna till 33 § KL.
5.3.3.4 Avdrag för kostnader för hemresor —
Mitt förslag: Skattskyldig som på grund av sitt arbete vistas på annan ort än sin hemort medges avdrag för kostnad för en hemresa varje vecka om avståndet mellan hemorten och arbetsorten överstiger 50 km.
Avdraget beräknas normalt efter kostnad för billigaste färdsätt men om avståndet överstiger sjuttio mil eller avser sträckan mellan Gotland och fastlandet godtas kostnad för flygresa. Om godtagbara allmänna kommunikationer saknas får avdrag medges för kostnader med bil och beräknas då enligt den schablon som gäller för beräkning av avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: RSV anser att avdraget bör beräknas efter samma schablon, dvs. den som gäller för resor mellan bostad och arbetsplats. oavsett färdsätt eftersom det här egentligen är fråga om privata levnadskostnader. Plan- och bostadsverket menar att avståndsgränsen för hemresor med flyg bör bestämmas med utgångspunkt från restiden i stället för avståndet. Vidare föreslår kammarrätten i Göteborg att avdraget bör gälla även kostnad för resa som familjemedlem företar för att besöka den skattskyldige på dennes arbetsort. I övrigt tillstyrks eller lämnas förslaget utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Som RINK framhåller har hemresekostnader karaktär av privata levnadskostnader, varför avdrag egentligen inte borde komma i fråga. Avdragets sociala funktion samt önskemål att inte försvåra rörligheten på arbetsmarknaden är dock enligt min mening tillräckliga skäl för att behålla det. Vidare bör det som RINK föreslår gälla även för ensamstående samt göras enhetligt genom att avdrag medges för en hemresa varje vecka om avståndet mellan hemorten och arbetsorten är längre än 50 km.
Avdraget bör medges endast för resor inom riket. Jag ser heller inte någon anledning att utvidga det till att avse resor som den skattskyldiges familj företar för att besöka honom eller henne på arbetsorten.
Avdraget bör normalt motsvara kostnaden för billigaste färdsätt. Detta innebär att avdraget oftast kommer att medges med belopp motsvarande kostnad för andra klass tåg, alternativt för resa med buss. Undantag från denna
huvudregel bör gälla endast om godtagbara allmänna kommunikationer saknas eller avståndet mellan arbetsort och hemort är sådant att rätten till avdrag blir meningslös om inte kostnad för flygresa godtas. Vid beräkningen av bilavdraget bör den schablon som gäller för resor mellan bostad och arbetsplats vara vägledande.
Den nämnda bestämmelsen bör tas in i punkt 3b av anvisningarna till 33§ KL.
5.3.3.5 Förfaranderegler
Mitt förslag: Vid beräkningen av preliminär skatt på traktamenten som utbetalas under resa i tjänsten får arbetsgivaren göra avdrag med schablonbeloppen i punkt 3 av anvisningarna till 33 § KL. Om tjänsteresan varar mer än tre månader får skattemyndigheten — på ansökan av den som betalar ut ersättningen — besluta att motsvarande skall gälla.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Förslaget godtas i allt väsentligt.
Skälen för mitt förslag: Omläggningen av traktamentsbeskattningen skapar förutsättningar för betydande förenklingar i fråga om uttaget av preliminär skatt och redovisningen i självdeklarationerna.
Beräkningen av preliminär skatt på traktamentsersättning vid tjänsteresa kan kopplas samman med de föreslagna avdragsschablonerna, i huvudsak på samma sätt som nyligen föreskrivits beträffande ersättning för resa med egen bilitjänsten (10 § andra stycket UBL enligt SFS 1989:1025). Traktamentsersättning som uppgår till högst avdragsgillt belopp vid inkomsttaxeringen bör sålunda undantas från underlaget för beräkning av preliminär skatt medan eventuell överskjutande del bör ingå.
Deklarationsredovisningen kan förenklas på så sätt att traktamentsersättning som motsvaras av en avdragsrätt inte behöver tas upp. Det bör vara tillräckligt att arbetsgivaren genom en markering på kontrolluppgiften anger att ersättning har lämnats. De föreslagna tjänstereseschablonerna för avdrag är nämligen så lättillämpade att det vid taxeringen normalt bör kunna förutsättas att arbetsgivarens bedömning i avdragsfrågan är riktig.
Rätten att tillämpa tjänstereseschablonerna avser förrättningar under en tremånadersperiod. För tid därefter avses att avdragsrätten skall bedömas enligt bestämmelserna om avdrag vid s.k. tillfällig anställning (punkt 3 a av anvisningarna till 33 § KL). För sådana fall skulle det enligt min mening föra för långt att utan närmare underlag vid taxeringen av den anställde regelmässigt godta arbetsgivarens bedömning i avdragsfrågan. Förfarandet kan emellertid förenklas även här. På ansökan av arbetsgivaren bör skattemyndigheten redan på källskattestadiet kunna göra en bedömning av förhållandena i det enskilda fallet och, om avdragsrätt föreligger, fatta beslut som innebär både att ersättningen och de motsvarande kostnaderna inte behöver redovisas i deklarationen och att ersättningen inte skall ingå i underlaget för beräkning av preliminär skatt.
Vad jag nu sagt föranleder ändringar såväl i bestämmelserna om självdeklaration och kontrolluppgifter som i UBL:s regler om preliminär skatt. I detta lagstiftningsärende tar jag emellertid bara upp de ändringar som behövs i UBL. Dessa belyses ytterligare i specialmotiveringen till 10 § UBL. De ytterligare ändringar som behövs avser jag att återkomma till i ett senare sammanhang.
5.4¶Avdrag i inkomstslaget tjänst
Mitt förslag: De nuvarande principerna för kostnadsavdrag under inkomst av tjänst behålls.
Reglerna rörande avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats förändras inte.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt vad gäller principerna för avdragsrätten.
Beträffande avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats föreslår RINK att avdrag skall medges för den del av den sammanlagda körsträcka som överstiger 60 kilometer per dag. Avdragets storlek skall inte påverkas av vilket kommunikationsmedel som används. Avdragsbeloppet föreslås bli 60 öre kilometern dock högst 15 000 kr.
Remissinstanserna: De grundläggande principerna angående avdrag i inkomstslaget tjänst berörs bara av ett par remissinstanser. Svenska Revisorsamfundet SRS anser att det inte finns anledning att göra några grundläggande förändringar i reglerna för vilka avdrag som får göras i inkomstslaget tjänst och framhåller särskilt principen att avdrag skall täcka de faktiska kostnaderna. Svenska Teaterförbundet hävdar att tillämpningen av avdragsreglerna vållar stora problem för artister och andra grupper med konstnärligt arbete och att lagstiftningen bör utformas så att dessa yrkesgrupper i större utsträckning än i dag får avdrag för sina kostnader för tjänstens fullgörande. Sveriges Författarförbund anser att ett utvidgat tjänstebegrepp kan medföra att författare och översättare kommer att förlora möjligheten att få göra kostnadsavdrag.
RINK:s förslag till avdragsregler för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Ett relativt stort antal remissinstanser är dock kritiska till förslaget. De som avstyrker vill i regel behålla dagens avdragsregler.
Skälen för mitt förslag: RINK har haft i uppdrag att bl.a. göra en genomgång av nuvarande avdragsmöjligheter och pröva möjliga inskränkningar i avdragsrätten. Vilka avdrag som får göras anges i anvisningarna till 33 § KL. Regein skall ses mot bakgrund av avdragsförbudet för personliga levnadskostnader i 20 § KL. Avdrag får ske för samtliga utgifter som är att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten om inte särskild ersättning som är skattefri har lämnats. I likhet med RINK anser jag att den hittillsvarande grundprincipen att avdrag skall medges för utgifter som är att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten skall kvarstå oförändrad. I vissa delar är det dock
kostnader för tjänsten. Detta bör komma till uttryck bl.a. vid behandlingen av olika kostnadsersättningar.
enlighet med RINK:s förslag har jag mot bakgrund härav föreslagit ändringar i syfte att strama åt avdragsmöjligheterna bl.a. på traktamentsbeskattningsområdet (avsnitt 5.3.3).
Beträffande konstnärliga yrkesutövares avdragsrätt vill jag framhålla att de i enlighet med gällande principer naturligvis har rätt till avdrag för sådana utgifter som skall anses som kostnader för intäkternas förvärvande. Någon anledning att föreslå lagändringar på grund av den praxis som hittills utvecklats rörande tillämpningen av de aktuella bestämmelserna anser jag inte nu föreligga. De frågor som förs fram av Sveriges Författarförbund har jag redan berört (avsnitt 5.2).
Beträffande RINK:s förslag till ändrade regler beträffande kostnadsavdrag för resor mellan bostad och arbetsplats vill jag anföra följande.
RINK:s förslag skulle leda till betydande förenklingar för både skattskyldiga och skatteadministration. Det kan vidare hävdas att ifrågavarande kostnader dessutom är att betrakta som personliga levnadskostnader. Nuvarande regler är även till nackdel från miljösynpunkt. Stora grupper skattskyldiga i framför allt glesbygds- och storstadsregionerna är emellertid beroende av bilen för att utan orimligt länga restider kunna ta sig mellan bostad och arbetsplats. De kraftiga minskningar av avdragsmöjligheterna som förslaget innebär skulle därför för dessa kunna medföra avsevärda ekonomiska påfrestningar. För många är det vidare svårt att anpassa sig till skärpta avdragsregler exempelvis genom att flytta närmare arbetsplatsen både med hänsyn till situationen på bostadsmarknaden och till att båda makarna i en familj ofta är förvärvsarbetande. Jag är mot bakgrund härav inte beredd att nu föreslå någon förändring av reglerna på detta område.
RINK har också föreslagit begränsningar beträffande möjligheterna att göra avdrag för kostnader för egen bil i tjänsten. Detta förslag har genomförts genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1990 (prop. 1989/90:50, SKU10, rskr. 96, SFS 1989:1017).
Jag vill i detta sammanhang avslutningsvis också beröra frågan om avdrag för underskott i inkomstslaget tjänst. Enligt min mening bör avdrag för ett sådant underskott medges från intäkt av tjänst närmast följande beskattningsår. Förslaget föranleder en ändring i 34 & KL.
5.5¶Allmänna avdrag och skattereduktioner
5.5.1 Avdrag för underhåll till icke hemmavarande barn
Mitt förslag: Avdragsrätten för underhåll till icke hemmavarande barn slopas.
Eftersom den skattelättnad som den tidigare avdragsmöjligheten gett har beaktats vid beräkningen av förmågan att betala bidrag införs bestämmelser om nedsättning av redan fastställda underhållsbidrag i en särskild lag.
Remissinstanserna: Frågan har tagits upp av tre remissinstanser. Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget men anser att det behöver förtydligas på vissa punkter. Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller att utredningsförslagen innehåller åtskilliga ändringar som påverkar underhållsbidragens storlek och att den särskilda lagen om nedsättning av underhåll till icke hemmavarande barn framstår som helt otillräcklig för att hejda det stora antal mål om jämkning av underhållsbidrag som med all sannolikhet blir följden av skattereformen. Vidare anser hovrätten det önskvärt att den föreslagna nedsättningen samordnas i tiden med den årliga automatiska uppräkningen av underhållsbidrag den 1 februari. TCO ställer sig tveksamt till förslagen mot bakgrund av deras negativa fördelningspolitiska effekter och framhåller att samhällets stöd till ensamstående föräldrar inte får försämras. TCO anser
att förslagen inte kan bli föremål för lagstiftning innan underhållsbidrags-
kommittén avslutat sitt arbete och riksdagen prövat frågan om stödets utformning.
Skälen för mitt förslag: Enligt 46 § 2 mom. KL får den skattskyldige göra avdrag för belopp som han under beskattningsåret betalat för underhåll till icke hemmavarande barn under 18 år. Avdrag medges dock till dess barnet fyllt 21 år om det genomgår grundskola, gymnasieskola eller därmed jämförlig grundutbildning. Avdrag får högst göras med 3 000 kr. per barn och år.
Tidigare har ensamförälderkommittén (SOU 1983:51) och skatteförenklingskommittén (SOU 1984:21) föreslagit att avdragsrätten skulle slopas.
I slutet av år 1986 beslutade regeringen om direktiv (dir. 1986:30) för en utredning som skall göra en översyn av reglerna för underhållsbidrag och
bidragsförskott. |
Kommittén. som antagit namnet underhällsbidrapskommittén, bör enligt direktiven bl. a lägga resultatat av en genomgripande analys av frågor om bl. a. underhållsbidrag och bidragsförskott till grund för förutsättningslösa överväganden angående utformningen av samhällets stöd till barn som inte lever samman med båda sina föräldrar. Kommittén bör också ha frihet att pröva om de nuvarande reglerna över huvud taget skall bibehällas eller om underhällsbidrag och/eller bidragsförskott kan ersättas med andra stödformer och/eller med nya sätt att uppfylla föräldraförpliktelser.
Kommittén har den I februari 1990 lämnat ett betänkande med förslag om hur stödet till barn som inte lever samman med båda sina föräldrar skall kunna utformas i framtiden.
Jag vill för min del framhålla att ett grundläggande syfte med skattereformen är att eftersträva en förenkling av regelsystemet och undanröja brister i neutralitet. Avdragsrätten för underhåll till icke hemmavarande barn utgör enligt min mening ett avsteg från principen att avdrag för personliga levnadskostnader inte skall medges och bör därför slopas. Detta bör ske från den 1 januari 1991.
Vid beräkningen av förmågan att betala bidrag har man beaktat den skattelättnad som avdragsmöjligheten gett. Ett slopande av avdragsrätten medför att storleken av underhållsbidrag efter skattereformen kan bestämmas
tar Dr in utan hänsyn till någon avdragseffekt. Denna effekt kan vid oförändrat tak
för avdraget och en framtida skattesats på 30 96 beräknas till 900 kr. per är (3 000 kr. x 30 96) eller 75 kr. per månad.
Den slopade avdragsrätten torde således i framtiden generellt komma att medföra något lägre underhållsbidrag. Genom bidragsförskottens nuvarande utformning innebär detta i många fall ändå ingen förändring av den underhällsberättigades situation. |
Vad gäller redan fastställda underhållsbidrag kan följande nämnas. En slopad avdragsmöjlighet bör generellt anses sänka den bidragsskyldiges betalningsförmåga på ett sådant sätt att det kan finnas anledning att sätta ned underhållsbeloppet.
Enligt 7 kap. 10 § föräldrabalken kan dom eller avtal om underhåll jämkas av rätten om ändring av förhållandena föranleder det. Enligt förarbetena (prop. 1978/79:12 s. 116) till bestämmelsen är det en förutsättning för jämkning att bidraget med hänsyn till de ändrade förhållandena inte framstår som rimligt och att förändringen inte är tillfällig. Förändringen bör vara något så när betydelsefull. Dom eller avtal om underhållsbidrag till barn kan också omprövas efter sex år utan att några ändrade förhållanden behöver åberopas.
Andra regler av intresse i detta sammanhang är lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag. Den lagen föreskriver en automatisk uppräkning av bidragen med hänsyn till penningvärdets fall.
En generell nedsättning av redan fastställda underhållsbidrag på grund av en slopad avdragsrätt passar inte in i något av dessa regelsystem. Det är dessutom angeläget att domstolarna inte belastas med ett mycket stort antal mål om jämkning. I fråga om 1966 års lag bör beaktas att den exklusivt handlar om hur förändringen i penningvärdet påverkar underhållsbidrag.
Övervägande skäl talar därför för att genercHa regler om nedsättning av redan fastställda underhållsbidrag på grund av slopad avdragsrätt bör intas i en särskild lag. En sådan lag bör av förenklingsskäl ha en inriktning på schabloniserade regler och i huvudsak föreskriva att dessa bidrag skall nedsättas med högst 75 kr. per månad eller 900 kr. per år och barn.
En nedsättning av redan fastställda underhållsbidrag återverkar i de fall underhållsbidraget överstiger taket för bidragsförskottet även på den underhållsberättigades situation. I det fortsatta beredningsarbetet med anledning av underhållsbidragskommitténs förslag bör övervägas i vilken utsträckning det kan finnas anledning att kompensera de underhållsberättigade som berörs av den generella nedsättningen av underhållsbidragen.
Jag har i denna fråga samrått med chefen för justitiedepartementet.
Förslaget föranleder ändringar i 46 § 2 mom. och punkten 1 av anvisningarna till 19 § KL samt en ny lag om nedsättning av vissa underhållsbidrag.
5.5.2 Skattereduktion för hemmamake och för ensamstående med barn
Mitt förslag: Skattereduktionerna för hemmamake och för ensamstående med barn slopas.
Remissinstanserna: Frågan har berörts endast av TCO som ställer sig tveksamt till att skattereduktionen för ensamstående med barn avskaffas. TCO anför härvid samma skäl som anförts vad gäller avdrag till icke hemmavarande barn. TCO tillstyrker dock att skattereduktionen för hemmamake slopas. |
Skälen för mitt förslag: Bestämmelserna om dessa reduktioner finns i 2§ 4 mom, UBL och innebär i huvudsak följande. Den som taxeras som gift skattskyldig medges skattereduktion på 1 800 kr. om andra maken saknar statligt taxerad inkomst. Om maken har taxerad inkomst men denna understiger 6 000 kr. medges skattereduktion med ett reducerat belopp. Om inkomsten överstiger 6 000 kr. medges ingen skattereduktion. Den som taxeras som ogift skattskyldig medges skattereduktion på 1 800 kr. om han eller hon den 1 november under beskattningsåret haft hemmavarande barn under 18 år.
Skattereduktionerna har behandlats av ett flertal statliga utredningar. Skatteförenklingskommittén (SOU 1984:21) påpekade att reduktionerna successivt minskat i värde på grund av att reduktionsbeloppen inte ändrats trots penningvärdeförsämringen. Kommittén, som främst granskade reduktionernas administrativa konsekvenser, konstaterade att de materiella reglerna är enkla och lätta att tillämpa. Däremot krävs för en riktig tillämpning att de skattskyldiga lämnar detaljerade uppgifter om civilstånd, hemmavarande barn och samboende samt om egen och makes bosättning här i riket under någon del av året. Dessa uppgifter är ofta ofullständiga eller inte alls ifyllda och föranleder enligt kommittén inte sällan begäran om komplettering i samband med granskningen. Kommittén föreslog att skattereduktionerna skulle slopas och att eventuell kompensation härför borde ges i form av stödåtgärder utanför inkomstskattesystemet.
Skatteförenklingskommitténs förslag har dock inte genomförts.
Skatteutskottet har flera gånger behandlat frågan och har t. ex. anfört (SKU 1986/87:33) att det är förenat med svårigheter att via beskattningen söka kompensera barnfamiljer för deras speciella kostnader utan att komma i konflikt med strävandena att uppnå enkelhet i deklarations- och taxeringsarbetet och att kostnader för barn är av sådan natur att de i första hand bör beaktas på annat sätt än genom avdrag vid beskattningen.
RINK har pekat på att skattereduktionen för hemmamake dessutom ger en splittrad bild därigenom att den medges med samma belopp för hemmamake utan hemmavarande barn och för hemmamake med ett eller flera barn oberoende av förhållandena i det enskilda fallet. Kommittén har också anfört att ett bibehållande av denna skattereduktion får anses vila på ett delvis förlegat synsätt och att den sammanlagda skattereduktionen för hemmamake minskat med ca 75 9e sedan år 1980.
Jag vill för min del även hänvisa till vad jag under föregående avsnitt anfört om att stödet till ensamföräldrarna skall tas upp i den fortsatta beredningen av underhållsbidragskommitténs förslag.
Övervägande skäl talar därför enligt min mening för att skattereduktionen för hemmamake och för ensamstående med barn nu slopas. |
Förslaget föranleder ändringar i 2 § 4 mom. UBL.
skattereduktion för fackföreningsavgift
Mitt förslag: Skattereduktion för fackföreningsavgifter medges med 20 % av den del av avgiften som inte överstiger 2 500 kr. om året. Inga ändringar föreslås beträffande arbetsgivarens avdragsrätt för kostnader för organisationsverksamhet.
För att skattereduktion skall erhållas utan särskilt yrkande från den skattskyldige måste en arbetstagarorganisation ha lämnat uppgift om avgiftens storlek till skattemyndigheterna senast den 31 mars eller, om ADB-medium används, den 30 april under taxeringsåret. De nya tidpunkterna bör gälla redan fr.o.m. 1991 års taxering.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Frågan har berörts av fyra remissinstanser. RSV anser att skattereduktionen för fackföreningsavgift bör slopas, eftersom den medför ett inte obetydligt merarbete för skatteförvaltningen. Om den nuvarande ordningen skall behållas anser verket att yrkande om skattereduktion endast skall kunna framställas av arbetstagarorganisation. Yrkande från enskild bör enligt verket behandlas som ett yrkande om rättelse av debiteringen. LO anser att riktmärket för skattereduktionen bör vara den nya genomsnittliga marginalskatten (ca 33 £) och att underlaget för avdraget bör anpassas till kostnadsutvecklingen i samhället. Svenska Revisorsamfundet SRS förordar att frågan om arbetsgivares avdrag för organisationskostnader blir föremål för fortsatt övervägande i syfte att avdragsrätten begränsas. Vidare anför samfundet att den fortsatta handläggningen bör syfta till att avskaffa skattereduktionen för fackföreningsavgifter. TCO kan godta förslaget att sänka procentsatsen till 20. Däremot ser TCO ingen anledning att sätta ett tak för avgiftsunderlaget. Om taket skall vara kvar bör det enligt TCO:s mening återställas till sitt ursprungliga värde och inflationsskyddas genom att kopplas till basbeloppet.
Skälen för mitt förslag: Enligt punkt 1 första stycket av anvisningarna till 208 KL är avgifter till föreningar och andra sammanslutningar i vilka den skattskyldige är medlem i princip inte avdragsgilla. Från regeln om att avdrag inte får ske för medlemsavgifter har i praxis undantagits avgifter till arbetsgivarorganisationer. Sådana avgifter har ansetts ha karaktär av försäkringspremic.
Skattereduktion för fackföreningsavgifter infördes genom en lag som trädde i kraft den 1 januari 1983 och som tillämpades första gången vid 1984 års taxering (prop. 1982/83:50, SKUI1S5., SFS 1982:1193). Det huvudsakliga skälet för att medge reduktion för fackföreningsavgifter var enligt propositionen att skapa skattemässig jämställdhet mellan arbetsgivares och löntagares kostnader för resp. fackliga organisationsverksamhet.
Skattereduktion för fackföreningsavgift medges fysisk person som har varit bosatt eller vistats i Sverige under någon del av inkomståret. Underlaget för beräkning av skattereduktion är den medlemsavgift som den skattskyldige under inkomståret har betalat till arbetstagarorganisationen, dock högst I 200 kr. Skattereduktionen uppgår till 40 92 av underlaget. 368
En skattskyldig som vill ha skattereduktion skall framställa särskilt yrkande om det. Yrkandet skall innehålla uppgift om personnummer och erlagd avgift. Yrkandet kan framställas till riksskatteverket genom den skattskyldiges arbetstagarorganisation senast den 15 juni taxeringsäret. Om organisationen vidarebefordrar yrkandet på ADB-medium är tidsgränsen den 31 augusti taxeringsåret. Den skattskyldige kan även själv senast den 30 september taxeringsåret framställa yrkande hos lokala skattemyndigheten. Även efter nämnda tidpunkt kan den skattskyldige framställa sådant yrkande såsom en begäran om rättelse enligt 84 § UBL.
Frågan om avdragsrätt för fackföreningsavgifter har i allmänhet kopplats till frågan om arbetsgivares avdragsrätt för medlemsavgifter till arbetsgivarföreningar. Enligt den ordning som gällde tidigare medgavs inte avdrag för fackföreningsavgifter men däremot för arbetsgivares avgifter för organisationsverksamhet. Konfliktunderstöd från fackföreningar var å andra sidan skattefria medan konfliktbidrag från arbetsgivarföreningar var skattepliktiga. Den kritik som framför allt riktades mot detta system var att kombinationen av avdragsrätt för avgifter och skatteplikt för konfliktbidrag var förmånligare än förbud mot avdrag för avgifter kombinerat med skattefrihet för konfliktersättningar. Som skäl för kritiken anfördes att endast en del av de inflytande avgifterna används för konfliktändamål och att således en arbetsgivarorganisation helt eller delvis finansierar även den del av verksamheten som avser annat än ersättningar eller fonderingar för konfliktändamål med obeskattade medel.
Under årens lopp har frågan varit föremål för utredningar vid flera tillfällen. Bl. a. kan nämnas skattelagssakkunniga som år 1958 redovisade sina överväganden i en promemoria samt 1972 ärs skatteutredning som ingående behandlat denna fråga i betänkandet (SOU 1977:91) Översyn av skattesystemet. Utredningens slutsats var att avdrag för fackföreningsavgift borde medges men begränsas till ett visst maximibelopp. Ett alternativ som föreslogs i departementspromemorian Ds B 1980:3 är att varken medge avdrag för föreningsavgifter till arbetstagar- eller arbetsgivarorganisationer samt att även göra arbetsgivarorganisationernas konfliktersättning skattefri. Detta förslag kritiserades dock mycket skarpt av i stort sett samtliga remissinstanser av såväl principiella som praktiska skäl. Även förslag att på olika sätt begränsa avdraget för föreningsavgifter för arbetsgivare till den del som avser konfliktändamål har övervägts men visat sig innebära avsevärda tekniska problem. Det föreligger bl. a. svårigheter att skilja ut vilken del av avgiften som skall vara avdragsgill.
Ett avskaffande av skattereduktionen för fackföreningsavgift kräver enligt min mening att även arbetsgivarnas avdragsrätt för föreningsavgifter begränsas. Som framgår-av det ovan sagda skulle annars en skattemässig olikformighet uppstå i behandlingen av arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. Det finns emellertid starka skäl för att inte begränsa eller helt slopa arbetsgivarnas avdragsrätt för föreningsavgifter. Jag anser därför att en sådan begränsning inte bör införas. Med hänsyn härtill bör inte heller skattereduktionen för fackföreningsavgifter avskaffas.
Reglerna om skattereduktionen bör dock justeras i vissa hänseenden. När
24 Riksdagen 1989/90. Saml. I. Nr 110 Del I
skattereduktionen infördes bedömdes att ca 70 20 av avgiften användes för allmänfacklig verksamhet och således borde ligga till grund för reduktionen. Mot bakgrund härav och av då gällande skattesatser bestämdes skattereduktionen till 40 6 av avgiften till den del avgiften inte översteg I 200 kr. RINK har föreslagit ett avdragstak på 2 000 kr. Jag anser för min del att taket bör bestämmas nägot högre eller till 2 500 kr. I enlighet med RINK:s förslag bör procentsatsen justeras ned på grund av de sänkta skattesatserna. Om skattesatsen beräknas som 30 46 och ca 70 46 av fackföreningsavgiften anses belöpa på allmänfacklig verksamhet kan skattereduktionen beräknas till (0,30 x 0,70 =) 0,21 och avrundas till 20 90 av avgiften.
Vad gäller tidpunkterna för yrkanden om skattereduktion har RINK i sitt betänkande föreslagit en tidigareläggning av yrkande som framställs genom den skattskyldiges arbetstagarorganisation. "> RSV hari en skrivelse till regeringen den 8 mars 1989 föreslagit en tidigareläggning från den 15 juni till den 31 mars och, om ADB-medium används, från den 31 augusti till den 30 april. Skrivelsen har remissbehandlats och yttranden har avgivits av justitiekanslern, statskontoret, centralorganisationen SACO/SR. Handelstjänstemannaförbundet, Landstingsförbundets personalförening och Svenska Kommunalarbetareförbundet. Remissinstanserna har i huvudsak ingen erinran emot förslaget. Statskontoret anser dock att lagen bör ändras på så sätt att ett schablonavdrag införs.
För att kunna beakta skattereduktionen i taxeringsmeddelandena är det tillräckligt att yrkandena om skattereduktion framställs inom den tid som RSV har föreslagit. Jag ansluter mig därför till verkets förslag. De nya tidpunkterna bör gälla fr.o.m. 1991 års taxering.
Förslaget föranleder ändringar i 2-5 §§ lagen (1982:1193) om skattereduktion för fackföreningsavgifter.
5.6¶Uttag av socialavgifter
5.6.1 Allmänna principer
Mitt förslag: Alla förvärvsinkomster skall beläggas med socialavgift eller motsvarande skatt. Fulla avgifter i form av arbetsgivaravgifter och egenavgifter skall i princip tas ut då inkomsten är förmånsgrundande. I andra fall beläggs förvärvsinkomster med en särskild löneskatt motsvarande skattedelen av socialavgifterna.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag, frånsett vissa ändringar av främst lagteknisk karaktär.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan godtar de principer för uttag av socialavgifter som utredningen föreslagit. Den kritik som riktas mot förslaget rör främst socialavgifter på vissa tillfälliga inkomster. Vidare kritiseras den lagtekniska lösningen av flera remissinstanser.
Skälen för mitt förslag: För finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål tas socialavgifter ut enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, socialavgiftslagen (SAL). Dessa är av två slag, arbetsgivaravgifter och egenavgifter, och betalas huvudsakligen av arbetsgivare och egenföretagare.
Arbetsgivaravgifter, som en arbetsgivare och i vissa fall även en uppdragsgivare skall betala, beräknas på den lön och de skattepliktiga naturaförmåner som utges till anställda.
Egenavgifter betalas främst av dem som har inkomst av rörelse eller inkomst av jordbruksfastighet. Till grund för beräkningen av avgiftsunderlaget läggs taxeringen till statlig inkomstskatt.
Utanför det avgiftspliktiga området faller arrendeinkomster och inkomster från upplåtelser av avverkningsrätter och andra s.k. passiva rörelse- och jordbruksinkomster. Utanför faller även inkomster från fastighetsförvaltning liksom pensionsförmåner och försäkringsersättningar.
För närvarande tas följande avgifter ut.
Arbetsgivaravgifter Egenavgifter
| Sjukförsäkringsavgift | 10,10 | 9,60 |
| Folkpensionsavgift | 7,45 | 7,45 |
| Tilläggspensionsavgift | 13,00 | 13.00 |
| Delpensionsavgift | 0.50 | 0,50 |
| Barnomsorgsavgift | 2,20 | 2,20 |
| Arbetsskadcavgift | 0,90 | 0,90 |
| Arbetarskyddsavgift | 0,35 | 0,20 |
| Arbetsmarknadsavgift | 2,16 | - |
| Vuxcnutbildningsavgift | 0,27 | - |
| Lönegarantiavgift | 0,20 | - |
| Summa | 37,13 | 33,85 |
Därtill uttas allmän löneavgift med 0,34 2 samt, för ersättning som utges under perioden september 1989 - december 1990, arbetsmiljöavgift med 1,5 46.
För år 1989 beräknas socialavgifterna uppgå till ca 195,5 miljarder kr., varav ca 188 miljarder kr. i arbetsgivaravgifter och ca 7,5 miljarder kr. i egenavgifter.
Skattereformen syftar till en likformig beskattning av olika inkomster. Det är därvid nödvändigt att också beakta socialavgifterna eftersom dessa i stor utsträckning ekonomiskt sett utgör en skatt. Målet, ett neutralt skattesystem, kan alltså uppnås enbart om reformen också får omfatta uttaget av socialavgifter.
Det finns, som några remissinstanser framhållit, i och för sig ett starkt samband mellan socialavgifter och socialförsäkringsförmåner även om detta inte kan relateras till en viss individ. De olika delavgifterna avser att finanstera vissa bestämda ändamål och för huvuddelen av avgifterna finns en direkt finansiell koppling. Ur ekonomisk synvinkel är det emellertid av stor betydelse att förmånerna bara delvis är individrelaterade. Förmånerna är således för individen endast i begränsad utsträckning beroende av avgifternas
storlek och faktisk inbetalning. Vissa grundförmåner utgår inom och utanför socialförsäkringssystemet för personer med låga eller inga avgiftsgrundande inkomster. |
För vissa avgifter, som t.ex. folkpensionsavgift. finns inget direkt samband mellan avgift och förmån, vilket innebär att dessa avgifter helt kan ses som skatt i ekonomisk mening. För andra avgifter, som t.ex ATP- och sjukförsäkringsavgifter, finns däremot ett samband genom att en högre avgiftsgrundande inkomst ger högre förmåner. Sambandet mellan avgift och förmåner begränsas dock även för dessa avgifter bl.a. genom att avgifter tas ut även för ej förmånsgrundande inkomster, dvs. inkomster över 7,5 basbelopp, samt genom att pensionstillskott utgår även för personer som inte har någon avgiftsgrundande inkomst. Vidare gäller att ATP liksom sjuk- och föräldrapenning baseras på inkomster under begränsade tidsperioder.
Såvitt gäller arbetsgivaravgifterna krävs inte heller att dessa faktiskt har betalats för att förmånerna skall utgå. För vissa arbetsgivaravgifter gäller vi-
dare att de inte har något direkt samband med de förmåner som kan utgå.
När det gäller egenavgifter finns dock i två fall ett direkt samband mellan förmån och avgift. En försäkrad för vilken sjukförsäkringen gäller med karenstid betalar exempelvis sjukförsäkringsavgift efter en lägre procentsats. En egenföretagare som inte betalat sin tilläggspensionsavgift tillgodoräknas inte pensionspoäng för det året.
Jag vill också framhålla att sambandet mellan socialförsäkringsavgifter och förmäner med tiden har tunnats ut. Före år 1982 gällde exempelvis att vid beräkningen av arbetsgivaravgifter hänsyn inte skulle tas till den det av arbetstagarens lön som efter ett basbeloppsavdrag översteg 7,5 basbelopp. Denna begränsning av avgiftsuttaget togs emellertid bort av främst administrativa skäl.
Sammantaget framgår av det tidigare sagda att en väsentlig del av socialavgifterna utgör en skatt i ekonomisk mening. Sä torde även vara fallet inom en överskådlig framtid om än vissa förändringar kan komma att göras i socialförsäkringssystemet.
Ur neutralitetssynvinkel är det således angeläget att basen för inkomstskatten på förvärvsinkomster så långt möjligt är densamma som för socialavgifter. Skillnader häremellan leder till ekonomiska snedvridningar bl.a. genom att det uppstår en strävan från såväl arbetsgivare som anställda att övergä till löneförmåner som är avgiftsfria. Arbetsgivaren och den anställde kan ”dela” på det belopp som motsvarar socialavgifterna så att arbetsgivarens lönekostnad minskar och den anställde får en anställningsförmån vars värde överstiger det som blivit kvar efter skatt av en avgiftspliktig löneförmån.
Dessutom medför det väsentliga administrativa förenklingar om basen för socialavgifterna överensstämmer med den för inkomstskatten.
Om målet om likformig beskattning skall kunna uppnäs krävs därför att uttaget av socialavgifter sker på ett mer neutralt sätt. I likhet med RINK är utgångspunkten för mitt förslag i denna del att alla förvärvsinkomster, dvs. all arbetsersättning och all inkomst av näringsverksamhet, skall bli föremål för någon typ av socialavgifter eller motsvarande skatt. Det är vidare angelä-
get att reglerna i detta avseende utformas så att de kan fungera på ett tillfredsställande sätt vid ett i framtiden ändrat samband mellan förmåner och avgifter i socialförsäkringssystemet. |
För att uppnå likformighet och undvika ekonomiskt snedvridande effekter bör en utgångspunkt vara ätt endast de inkomster som grundar rätt till socialförsäkringsförmåner skall bli belagda med fulla socialavgifter i form av arbetsgivar- eller egenavgifter. Av främst administrativa skäl bör emellertid också i fortsättningen sådana inkomster utgöra underlag för fulla avgifter även om de inte är förmånsgrundande till den del de överstiger en viss nivå.
För övriga förvärvsinkomster har RINK föreslagit uttag av vad kommittén kallat grundavgift, motsvarande skattedelen av socialavgifterna. Det samlade skatteuttaget i form av inkomstskatt och skattedelen av socialavgifter blir därmed likvärdigt för denna typ av förvärvsinkomster och för kontantlön.
Benämningen grundavgift har kritiserats av flera remissinstanser. Riksförsäkringsverket anför att grundavgiften är en allmän skatt och bör vara klart avskild från socialförsäkringsavgifterna.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att eftersom grundavgiften såväl konstitutionellt som nationalekonomiskt är att anse som skatt och inte avgift bör den också benämnas skatt. Liknande synpunkter framförs av kammarrätten i Stockholm, Företagareförbundet och Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd. Lämplig benämning är enligt hovrätten socialskatt eller särskild förvärvsinkomstskatt.
Jag delar uppfattningen att vad RINK kallat grundavgift i själva verket är att anse som en skatt. En lämplig benämning bör kunna vara särskild löneskatt.
Även den av RINK föreslagna lagtekniska lösningen enligt vilken bestämmelserna om grundavgift har tagits in i SAL har kritiserats av bl.a. hovrätten. Hovrätten anser att dessa bestämmelser borde tas in i en särskild lag som också bör reglera skattedelen av socialavgifterna.
Jag anser för egen del att det är lämpligt att reglera den särskilda löneskatten i en särskild lag. Jag är emellertid inte beredd att i förevarande sammanhang även ta upp frågan om en eventuell utbrytning av skattedelen av socialavgifterna till en särskild lag. Jag återkommer till frågan om den lagtekniska lösningen i specialmotiveringen.
Jag har i frågorna om socialavgiftsuttaget samrått med chefen för socialdepartementet.
5.6.2 Breddning av basen för socialavgifter på arbetsinkomster
Mitt förslag: I princip alla inkomster som skall tas upp till beskattning under inkomst av tjänst skall också bli föremål för uttag av socialavgifter. Inkomsterna skall vara förmånsgrundande och fulla socialavgifter skall därför tas ut. Avgifterna skall normalt betalas i form av arbetsgivaravgifter. I vissa fall där ett arbetstagar- eller uppdragstagarförhållande inte kan anses föreligga skall avgiften tas ut i form av egenavgifter.
RINK:s förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt RINK:s förslag eller lämnat det utan erinran. En del kritik riktas dock mot förslaget vad gäller vissa tillfälliga inkomster som föreslås bli beskattade i inkomstslaget tjänst. Riksförsäkringsverket anser att det kan ifrågasättas om sådana tillfälliga inkomster, såsom tävlingsvinster m.m. som redovisas under inkomst av tjänst är att anse som utfört arbete i socialavgiftslagens mening. Vidare ifrågasätter verket om det är ändamålsenligt ur kontrollsynpunkt att avgiftsbelägga dessa inkomster. Om avgiftsbeläggning skall ske bör enligt riksförsäkringsverket endast grundavgift tas ut på dessa inkomster. Även RSV anför liknande synpukter på avgiftsbeläggning av sistnämnda typ av inkomster. RSV anför också att kontrollsvårigheterna torde vara i det närmaste oöverstigliga i de flesta fall vad gäller exempelvis vinster i korsords- och fisketävlingar och liknande. Däremot kan RSV tänka sig att arbetsgivaravgifter skall betalas på direkta kunskapstävlingar i radio och TV där det ingår ett visst arbetsmoment även om detta är av underhållningskaraktär. RSV anför också att det är ett stort problem hur man skall hantera ersättningar som helt klart är ett utflöde av tjänsten men som kommer från annan än arbetsgivaren. I dag kan sådana ersättningar inte avgiftsbeläggas på grund av de strikt upprätthållna arbetsgivar/arbetstagarbegreppen. RSV anger vidare i sitt yttrande olika typer av ersättningar som enligt verket bör avgiftsbeläggas. Kammarrätten i Göteborg och TCO anser att det kan finnas fall då vissa inkomster bör undantas från avgiftsuttag. Svenska Revisorsamfundet SRS har i princip inte något att erinra mot att tillfälliga förvärvsinkomster är avgiftsgrundande. För att en sådan utvidgning skall bli praktiskt och administrativt möjlig att hantera bör emellertid enligt samfundet beloppsgränsen på 1 000 kr. för vilka ersättningar som skall ingå i avgiftsunderlaget höjas väsentligt. Riksidrottsförbundet anför att RINK:s förslag om att avgiftsskyldighet skall inträda redan vid den allmänna gränsen på 1 000 kr. samt de basbreddningar som föreslås kommer att medföra stora ekonomiska påfrestningar för idrottsrörelsen. Föreningen Sveriges Uppbördschefer anser att tillfälliga inkomster av typ tävlingsvinster m.m, bara bör bli föremål för grundavgift eftersom de till stor del inte blir förmånsgrundande. Man pekar också på kontrollproblemen. |
Skälen för mitt förslag
Huvuddragen av gällande bestämmelser Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete. Med detta förstås inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. I begreppet inkomst av anställning ryms främst löneinkomster och naturaförmåner. Begreppet är snävare än det skatterättsliga begreppet inkomst av tjänst. Om en inkomst är pensionsgrundande såsom inkomst av anställning åligger det arbetsgivaren att betala arbetsgivaravgifter. Till inkomst av annat förvärvsarbete räknas främst inkomst av här i riket bedriven rörelse och inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade.
På summan av vad en arbetsgivare utgivit under året som lön i pengar eller
skattepliktiga naturaförmåner skall han betala arbetsgivaravgifter.
För övriga ersättningar, som alltså är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete, skall socialavgifterna betalas i form av egenavgifter. Lagtekniskt har detta lösts så att i SAL har tagits in bestämmelser om att grunden för beräkning av egenavgifterna är sådan inkomst som enligt AFL skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete.
Tillämpningsproblem Ett problem vid tillämpningen av socialavgiftsbestämmelserna är att det i vissa fall kan föreligga osäkerhet om en ersättning skall utgöra underlag för beräkning av skatteavdrag och/eller arbetsgivaravgifter. Detta beror på att
underlagen är delvis olika inom skatte- och avgiftsområdet. Skillnaderna —
som framstår tydligare än förr inom det nya systemet för samordnad uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgifter — medför, förutom snedvridande effekter på samhällsekonomin, redovisningssvårigheter för arbetsgivarna och kontrollproblem för skattemyndigheterna. En arbetsgivare är skyldig att betala arbetsgivaravgifter i ett stort antal fall där han inte skall göra skatteavdrag. Det gäller t.ex. då han inte är s.k. huvudarbetsgiväre eller om ersättningen betalas ut till någon som har B-skattesedel men ersättningen inte är att hänföra till inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.
Det finns också exempel på det motsatta förhållandet, alltså att arbetsgivaren är skyldig att göra skatteavdrag men inte att betala arbetsgivaravgifter. Det gäller t.ex. huvudarbetsgivare som enbart betalar ut pensioner eller arbetsgivare som sysselsätter endast personer som fyllt 65 år.
Till följd av att begreppet kontant lön också tolkas på delvis olika sätt inom skatte- och avgiftsområdet anses vissa ersättningar vara avgiftsfria trots att skatteavdrag skall göras från ersättningen. Detta gäller bl.a. i fråga om premier för tjänstepensionsförsäkringar eller grupplivförsäkring, felräkningspengar och kostnadsersättningar såsom traktamentsersättning som överstiger normalbeloppet för fördyrade levnadskostnader enligt RSV:s
föreskrifter (jfr rättsfallet RÅ 1986 ref 21).
På en punkt är rättsläget oklart. Det är här fråga om förmåner där tvekan kan föreligga om förmånen utgör lön eller naturaförmån eller varkendera. Som exempel har angivits en arbetstagares förvärv av egendom till underpris från arbetsgivaren.
Där något förvärvssyfte inte föreligger anses avgiftsplikt inte inträda. Likväl uppstår skatteplikt för mottagaren. Det är här närmast fråga om ersättningar som idrotts- och andra ideella föreningar gett ut till sina funktionärer. I någon mån gäller det även ersättningar till de aktiva idrottsmännen.
På detta område finns ett flertal avgöranden från regeringsrätten. Vad regeringsrätten förefaller ha tagit fasta på är den grundläggande förutsätt- : ningen för avgiftsplikt. Fråga skall ha varit om inkomst av förvärvsarbete. Hobbybetonat arbete och arbete som skett utan förvärvssyfte och utan tanke på att erhålla ökat underlag för pension har i en del fall bedömts inte utgöra inkomst av förvärvsarbete. Någon avgiftsplikt för utgivaren har därför inte ansetts uppkomma. Däremot kan ersättningarna vara skattepliktiga hos: mottagaren under inkomst av tjänst.
Jag skall i detta sammanhang också ta upp några exempel på ersättningar som RSV redovisat i sitt remissyttrande, vilka enligt dagens regler beskattas under inkomst av tjänst men inte blir föremål för socialavgifter. Dessa ersättningar kan sägas vara ett utflöde av tjänst men kommer från annan än arbetsgivaren. RSV anför att ersättningar av detta slag inte avgiftsbeläggs på grund av de strikt upprätthållna arbetsgivar/arbetstagarbegreppen i AFL. RSV nämner fyra cxempel på detta förhållande. Det första är personalstiftelser som tillhandahåller förmån av exempelvis semesterstuga till anställda som inte har utfört något arbete för stiftelsens räkning, Ett annat är att en anställd i ett bolag får en förmån, t.ex. fri bil, från ett annat bolag i samma koncern. Något arbetstagarförhållande till det andra bolaget finns inte enligt dagens regler trots att förmånen är ett direkt utflöde av anställningen och utgör skattepliktig inkomst av tjänst. Det tredje fallet som RSV nämner är att en generalagent i utlandet tillhandahåller en resa till anställda hos ett svenskt företag som pris i en försäljningstävling. Här finns inget koncernförhållande mellan de båda företagen och endast en indirekt ekonomisk gemenskap. Även denna inkomst är emellertid skattepliktig. Det fjärde och sista fallet RSV tar upp är att ett företag med pengar eller andra förmåner sponsrar t.ex. en idrottsman mot att denne använder kläder med företagets firmamärke eller sätter företagets dekaler på sin bil eller liknande. Inte heller i detta fall betalas några socialavgifter såvida idrottsmannen inte kan anses som rörelseidkare, i vilket fall egenavgifter skall betalas.
RSV anser att man i samtliga dessa fyra fall i och för sig skulle kunna tänka sig att mottagaren av förmånen erlägger egenavgifter. Med hänsyn till att detta emellertid skulle motverka förenklingssträvandena anser RSV att det är bättre att ta ut socialavgifterna på förmånen av arbetsgivaren. Beträffande invändningen att det skulle kunna vara svårt för arbetsgivaren att hantera avgiftsuttaget när förmånen rent faktiskt betalas ut av någon annan anför RSV att det får ankomma på arbetsgivaren att hålla reda på detta. Det är ju enligt RSV ändå arbetsgivaren som på ett eller annat sätt bidrar till möjligheten att erhålla förmånen.
Mina överväganden Av likformighetsskäl är det viktigt att skapa ett närmare samband mellan basen för inkomstskatten och basen för socialavgifterna eftersom nuvarande skillnader leder till ekonomiska snedvridningar och skatteplanering. Vidare medför skillnaderna i underlag tillämpningsproblem för såväl arbetsgivare som myndigheter.
Med hänsyn till att den pensionsgrundande inkomsten och avgiftsunderlaget för egenavgifter även fortsättningsvis bör beräknas på grundval av den försäkrades taxering bör man knyta an bestämmelserna om beräkning av pensiongrundande inkomst och avgiftsunderlag för egenavgifter till de bestämmelser som gäller för beräkning av inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet enligt KL. I konsekvens härmed bör vidare reglerna om beräkning av underlag för arbetsgivaravgifter knytas närmare samman med begreppet inkomst av tjänst enligt KL på samma sätt som skyldigheten att göra skatteavdrag är knuten till detta begrepp.
Den allmänna principen att alla förvärvsinkomster skall avgiftsbeläggas leder till att sådana ersättningar som nu undantas från socialavgiftsuttag därför att mottagaren inte ansetts ha haft något förvärvssyfte, ersättningar som utbetalats av annan än arbetsgivare och ersättningar som inte haft funktion av kostnadsersättning liksom förmåner som tillkommit en anställd exempelvis genom köp av egendom till underpris från arbetsgivaren blir avgiftspliktiga. Likasä bör de inkomster som tidigare delvis varit skattefria på grund av att de inte kunnat hänföras till något inkomstslag men som enligt mitt förslag skall beskattas under inkomst av tjänst, bli föremål för uttag av socialavgifter. Vissa regeländringar i detta syfte bör därför vidtas i 3 kap. 2 och 2 a §§ och 11 kap. 2 och 3 §§ AFL, 2 kap. 3,4 och 5 §§ och 3 kap. 3 § SAL och 4 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Den här föreslagna regeländringen innebär att även de problem RSV tar upp i sitt yttrande får sin lösning. Ersättningarna blir som RSV påpekat enligt dagens regler — och även enligt de regler som jag föreslär skall gälla i framtiden — skattepliktig inkomst av tjänst. I dag uttas dock inte socialavgifter i dessa fall. Genom att underlagen för inkomstskatten och socialavgiftsuttaget i högre utsträckning kommer att överensstämma med varandra kommer i de av RSV anförda fallen även socialavgifter att tas ut. Det bör emellertid vara den som betalt ersättningen eller förmånen som också skall betala avgiften även om något direkt anställningsförhållande inte föreligger. När ersättningar som skall beskattas som inkomst av tjänst utbetalas av en utländsk fysisk eller juridisk person, som inte är att anse som arbetsgivare, bör socialavgifter tas ut i form av egenavgifter. Det torde av bl.a. praktiska skäl inte vara möjligt att i sådana fall kräva socialavgifter av den som betalat ut ersättningen.
Förslaget innebär också att fulla socialavgifter skall tas ut även på medel som överförs till vinstandelsstiftelse. Flertalet remissinstanser har lämnat RINK:s förslag i denna del utan erinran eller tillstyrkt det. Kritiska till förslaget i denna del har varit bl.a. Näringslivets skattedelegation och Bankföreningen.
De bidrag en arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse är att likställa med lön. Bidraget är också pensionsgrundande för arbetstagaren. Med hänsyn härtill bör av likformighetsskäl fulla avgifter uttas på sådana bidrag.
Även tillfälliga förvärvsinkomster berörs av avgiftsbeläggning. Här avses sådana tillfälliga inkomster som skall redovisas under inkomst av tjänst. Det kan vara fråga om priser från fiske- eller kunskapstävlingar eller vinster från deltagande i reklamtävlingar. Hit hör även skattepliktiga inkomster från hobbyverksamhet enligt mitt förslag om viss utvidgning av inkomstslaget tjänst. Alla dessa avser ersättningar för utfört arbete eller prestation.
När ersättningar av ifrågavarande slag inte är att anse som inkomst av anställning utgör denna typ av tillfälliga ersättningar inkomst av annat förvärvsarbete vilket ger förmåner. Därmed bör egenavgifter tas ut. Av principiella skäl bör avgiftsuttaget således inte begränsas till den särskilda löneskatten, vilket några remissinstanser förordat. I den mån inkomsten kan härledas ur ett sådant uppdragstagarförhållande där ersättningen skall hänföras.
till inkomst av anställning bör alltså uppdragsgivaren betala fulla arbetsgivaravgifter.
Beträffande dessa tillfälliga förvärvsinkomster har av några remissinstanser hävdats att det skulle uppkomma praktiska svårigheter att avgiftsbelägga inkomster av detta slag. Dessa farhågor bör emellertid enligt min mening inte överdrivas. Jag har tidigare föreslagit (avsnitt 5.2) att vissa sådana er-
sättningar undantas från skatteplikt. De torde vidare ofta inte överstiga
1 000 kr. och därigenom enligt 2 kap. 4 § 1 SAL inte ingå i avgiftsunderlaget. Det kan dessutom tilläggas vad gäller t.ex. tävlingsvinster, ersättningar för reklamuppdrag o.d. att dessa så gott som uteslutande torde utbetalas av näringsidkare och juridiska personer såsom ideella föreningar. Enligt 37 §i den nu gällande taxeringslagen är dessa skyldiga att lämna kontrolluppgift för ersättning eller förmån i anledning av uppdrag eller tillfälligt arbete om ersättningen överstiger 100 kr. De ytterligare administrativa komplikationer som det kan innebära att i sådana fall också ta ut socialavgifter kan med hänsyn härtill inte förmodas bli särskilt stora.
Jag anser det inte lämpligt att höja den allmänna gränsen för uttag av socialavgifter på 1 000 kr. Redan i dag medför den nackdelar genom att vissa yrkesgrupper, t.ex. musiker som ofta har små inkomster från ett stort antal tillfälliga arbetsgivare får en mycket låg pensionsgrundande inkomst. Denna effekt skulle förstärkas ytterligare om beloppet höjdes.
$.6.3 Underlaget för den särskilda löneskatten
Mitt förslag: Förvärvsinkomster som inte till någon del grundar rätt till socialförsäkringsförmåner beläggs med en särskild löneskatt motsvarande skattedelen av socialavgifterna. Skatten skall av enkelhetsskäl vara densamma för egenföretagare och arbetsgivare.
Inkomst av näringsverksamhet där den skattskyldige inte själv är aktiv eller är mer än 65 år beläggs med särskild löneskatt. Sådan skatt utgår också för lön och annan arbetsersättning till personer som är äldre än 65 år.
RINK:s förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för mitt förslag
Gällande regler Egenavgifter skall betalas av den som är försäkrad enligt AFL och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § eller 11 kap. 3 § samma lag. Försäkrade är i huvudsak svenska medborgare och personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta här i landet.
Egenavgifter skall betalas från det år den försäkrade fyller 16 år till och
med för det år då den försäkrade fyller 65 år. 378
I normalfallet åligger det den försäkrade att betala fulla egenavgifter. Detta gäller den som brukar en jordbruksfastighet eller bedriver en rörelse och som utfört eget arbete. Den som å andra sidan varit s.k. passiv brukare, exempelvis en delägare i en brukad jordbruksfastighet som inte själv utfört något arbete, betalar endast de avgifter som knyter an till underlaget för beräkningen av pensionsgrundande inkomst.
Den som utför eget arbete på hyreshus eller haft inkomst av eget arbete från rörelse eller fastighet i utlandet betalar endast de avgifter som knyter an till underlaget för beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Enligt 3 kap. 4 & SAL används två underlag för att beräkna egenavgifter. Underlaget för debitering av folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift samt den allmänna löneavgiften utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § AFL. Detta inkomstbegrepp omfattar sådana inkomster som grundar rätt till tilläggspension och alltså utgör underlag för beräkning av pensionsgrundande inkomst.
Underlaget för debitering av de övriga avgifterna, dvs. sjukförsäkringsavgift, barnomsorgsavgift, arbetsskadeavgift samt arbetarskyddsavgift, utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 eller 2 a § AFL, dvs. inkomster som kan ligga till grund för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. Detta inkomstbegrepp bygger, till skillnad från det i 11 kap. 3 § AFL, på en uppskattning av framtida inkomster av eget arbete.
Även i övrigt finns vissa skillnader mellan begreppen. Inkomst av annan fastighet, exempelvis förvaltning av ett hyreshus, kan sålunda i motsats till vad som gäller vid beräkning av pensionsgrundande inkomst beaktas vid bestämmandet av den sjukpenninggrundande inkomsten. Detta förutsätter dock att inkomsten härrör från eget arbete vid förvaltningen eller skötseln av fastigheten och att det inte är fråga om ren kapitalförvaltning.
Vid bestämmande av avgiftsunderlag skall bortses från sjukpenning och liknande förmåner. Sjukpenning och motsvarande ersättning är dock pensionsgrundande i den mån ersättningen träder i stället för inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § AFL.
Till inkomst av annat förvärvsarbete hänförs främst inkomst av här i riket bedriven rörelse och inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade.
Avgörande för bedömningen om den försäkrade skall erlägga egenavgifter är såvitt gäller inkomst av jordbruksfastighet om fastigheten brukats. Har så skett tas fulla avgifter ut för den som även utfört eget arbete och endast de
pensionsförmånsrelaterade avgifterna för den som bedömts som passiv bru-
kare. Passivt brukande anses föreligga när någon annan delägare varit aktiv brukare eller när fastigheten på annat sätt brukats genom ställföreträdare. Har brukande inte skett tas inte heller några avgifter ut.
Mina överväganden Som jag anfört i föregående avsnitt är min principiella inställning att av likformighetsskäl all arbetsersättning och all inkomst av näringsverksamhet, så långt detta är möjligt, bör beläggas med någon typ av socialavgift eller motsvarande skatt.
För inkomster som ger förmåner som bl.a. sjukpenning och ATP bör fulla arbetsgivaravgifter resp. egenavgifter tas ut. För övriga förvärvsinkomster bör endast en särskild löneskatt tas ut som beräknas motsvara den del av socialavgifterna som kan anses som skatt i ekonomisk mening.
För inkomstslaget tjänst är inkomsterna som regel förmånsgrundande för personer som är högst 65 år, vilket innebär att det bör tas ut fulla arbetsgivaravgifter. Löner till personer som är äldre än 63 år bör, liksom vid nuvarande regler, inte ge förmåner i form av sjukpenning och ATP, varför endast särskild löneskatt bör tas ut för sådana löner.
Inkomst av aktiv näringsverksamhet bör vara förmånsgrundande på i huvudsak samma sätt som vid nuvarande regler, varvid fulla egenavgifter bör tas ut. Inkomst av näringsverksamhet för personer som är äldre än 65 år vid inkomstårets utgång, liksom all inkomst av passiv näringsverksamhet, bör inte vara förmånsgrundande, vilket innebär att endast särskild löneskatt bör tas ut. Jag kommer senare att närmare utveckla vad som avses med passiv näringsverksamhet (avsnitt 8.10.3).
Den särskilda löneskatten på inkomst av näringsverksamhet som inte är förmånsgrundande balanserar den skattemässiga förmån som uppkommer för kapitaltillgångar genom den särskilda skatteutjämningsresery som jag senare kommer att föreslå (avsnitt 8.2) vilket bidrar till att ge likartade skatteeffekter för kapitalinkomster och ränteutgifter som redovisas under. inkomstslagen näringsverksamhet och kapital.
Även de som är under 16 år berörs. För dessa föreslås att avgifter tas ut på samma sätt som för vuxna, vilket enligt dagens regler gäller för arbetstagare men inte för näringsidkare under 16 år. Det bör här nämnas att flertalet skattskyldiga under 16 år kommer att redovisa sina inkomster i passiv och inte i aktiv näringsverksamhet, vilket innebär att endast särskild löneskatt tas ut. Sådana inkomster är inte pensionsgrundande men är numera sjukpenninggrundande.
För det år en egenföretagare avlidit betalas vid nuvarande regler samtliga avgifter utom tilläggspensionsavgift. Pensionsgrundande inkomst beräknas inte. Dessa regler kan ifrågasättas såvitt gäller inkomst som förvärvats före dödsfallet. Dödsfallsåret sker taxering gemensamt av den avlidnes och dödsboets inkomster och det kan inte anses lämpligt att ta ut fulla avgifter eftersom inkomsterna inte är pensionsgrundande. Mot denna bakgrund bör särskild löneskatt tas ut för inkomster under dödsfallsåret liksom av dödsbo.
RINK:s förslag innebär att grundavgift även skall tas ut på uppskjutna arbetsersättningar. Med detta avses pensionsförmåner och utbetalningar på grund av pensionsförsäkringar. Som jag anfört tidigare (avsnitt 4.2) i samband med frågorna rörande pensionärernas beskattning bör utredningens förslag i denna del inte genomföras.
Störst betydelse torde den särskilda löneskatten komma att få när det gäller inkomst av passiv näringsverksamhet. I detta begrepp ingår ersättningar som enligt dagens regler är avgiftsfria. Vid taxeringen görs enligt vad jag närmare kommer att utveckla senare (avsnitt 8.10.3) en uppdelning i förvärvskällor av aktiv eller passiv natur. Avgörande för gränsdragningen är omfattningen av den egna arbetsinsatsen. Den bedömning som görs vid taxeringen
avses bli styrande. Hänförs ersättningen till inkomst av aktiv näringsverksamhet tas egenavgifter ut. Anses det vara fråga om inkomst av passiv näringsverksamhet skall särskild löneskatt tas ut.
För delägare i handelsbolag bör egenavgifter tas ut om delägaren enligt nyss angivna principer varit verksam i handelsbolaget på ett sådant sätt att hans inkomst skall hänföras till aktiv näringsverksamhet. Rör det sig om inkomst av passiv verksamhet bör särskild löneskatt tas ut. Samma principer bör gälla även för delägare i dödsbo som beskattas som handelsbolag.
Löneskatten bör som jag tidigare nämnt regleras i en särskild lag. Mitt förslag i denna del föranleder också ändringar i 1 kap. 1 § och 3 kap. 5 § SÄL.
5.6.4 Den särskilda löneskattens storlek
Mitt förslag: Den särskilda löneskatten bestäms till 22,2 Yo av avgiftsunderlaget och skall vara lika för arbetsgivare och egenföretagare. Skattesatsen skall inte automatiskt följa förändringar av socialavgifterna utan bör endast justeras när en mer väsentlig förändring av socialavgiftsuttaget skett.
RINK:s förslag: Överensstämmer endast delvis med mitt förslag. Enligt RINK bör avgiftssatsen bestämmas på ett sådant sätt att den automatiskt påverkas av framtida förändringar i de enskilda avgiftssatserna.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket anser att det inte finns anledning att tillämpa det exakta beräkningssätt för avgiftsnivån som utredningen
använt sig av. Kammarrätten i Stockholm anser att det av utredningen före-
slägna procenttalet bör avrundas.
Skälen för mitt förslag: Jag delar RINK:s bedömning att det i stor utsträckning är nödvändigt att göra en schablonmässig uppskattning av skattedelen av socialavgifterna. Procentsatsen för den särskilda löneskatten bör därefter bestämmas så att den ungefär motsvarar vad som kan anses som skattedelen av socialavgifterna.
Av enkelhetsskäl bör den särskilda löneskatten vara densamma för arbetsgivare och för egenföretagare. Endast de avgifter som uttas för egenföretagare bör därför beaktas vid bestämmandet av skattesatsens storlek.
För folkpensionsavgift, barnomsorgsavgift och arbetarskyddsavgift finns inget samband mellan förmån och avgift och dessa avgifter är därför i ekonomisk mening att betrakta som skatt i sin helhet. Den allmänna löneavgiften måste också anses vara en skatt. Dessa pålagor bör därför i princip tas ut för alla förvärvsinkomster. Övriga egenavgifter har någon typ av samband med förmånerna men sambandet är ofullständigt i många avseenden, t.ex. genom att sjukförsäkringsavgiften även finansierar sjukvård och föräldrapenningförmåner för ej förvärvsarbetande och genom att allmän tilläggspension inte utgår för inkomster utöver 7,5 basbelopp samt endast ersätter pensionstillskott vid låg ATP. RINK har bedömt att hälften av övriga socialavgifter kan anses utgöra skatt. I lagrådsremissen föreslogs en mindre avvikelse från RINK:s beräkningsmetod och att skattesatsen skulle fastställas till 21,5 Zz.
För egen del anser jag emellertid att övervägande skäl talar för att skattesatsen beräknas i enlighet med de principer RINK föreslagit. Skattesatsen bör därför bestämmas till 22,2 Zz.
Det finns enligt min mening inte tillräcklig anledning att låta skatten automatiskt följa eventuella förändringar av socialavgifterna. Skattesatsen bör i stället läggas fast. Förändringar av den bör företas genom särskilda riksdagsbeslut om det har skett sådana mer betydande förändringar av socialavgiftsuttaget att även den särskilda löneskatten bör ändras.
5.7¶Övriga frågor
5.7.1 Extra avdrag och jämkning vid existensminimum
Mitt förslag: De nuvarande reglerna om extra avdrag vid taxeringen
och jämkning vid den preliminära beskattningen på grund av existens-
minimum slopas. Reglerna kvarstår i form av ett förbehållsbelopp vid
beräkning av avdrag för kvarstående skatt.
Den nuvarande företrädesordningen vid införsel ändras så att av-
drag för preliminär skatt får företräde framför all införsel.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Frågan har knappast berörts. TCO godtar dock förslaget.
Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande ordning gäller att ett särskilt avdrag — extra avdrag vid existensminimum — kan medges vid taxeringen om inkomsten efter skatt inte räcker till för den skattskyldiges och hans familjs försörjning (50 & 2 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 50 § KL). Orsaken till att inkomsten inte räckt till skall vid tillämpning av dessa regler vara nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller därmed jämförlig omständighet.
Dessa förhållanden kan beaktas även vid preliminärbeskattningen genom jämkning samt vid beräkning av avdrag för kvarstående skatt (41 § och anvisningarna till 41 § UBL). Vidare gäller enligt 15 kap. utsökningsbalken att förbehållsbeloppet vid införsel bestäms med ledning av bestämmelserna om existensminimum i KL.
Som kommittén redovisat har kritik riktats mot de nuvarande existensminimireglerna vid preliminärbeskattningen och vid taxering, bl. a. från riksdagen, JO och riksrevisionsverket. Kritiken går bl. a. ut på svårigheter att nå överensstämmelse vid preliminärbeskattningen och vid taxeringen. I relativt många fall har det visat sig att kvarstående skatt uppkommit till följd av att avdraget vid taxeringen inte visat sig stämma överens med jämkningen av den preliminära skatten. Kritiken avser också de förutsättningar som gäller för reglernas tillämpning samt förhållandet gentemot t. ex. socialbidrag. :
Jag instämmer till stor del i denna kritik och anser i likhet med kommittén att avdraget bör slopas vid taxeringen, liksom motsvarande jämkningsregler vid preliminärbeskattningen. Ytterligare ett skäl härtill är, som RINK fram- 382 hållit, att tillämpningen av dessa regler kan anses innefatta bedömningar
som knappast bör göras av skattemyndigheterna.
Jag delar även kommitténs uppfattning att reglerna dock bör kvarstå vid beräkningen av avdrag för kvarstående skatt, där de kan fungera som ett komplement till de anståndsregler som finns.
Som tidigare nämnts bestäms förbehållsbeloppet vid införsel för underhållsbidrag och för skatte- och avgiftsfordringar böter m.m. med ledning av existensminimireglerna i KL. De sistnämnda reglerna bör i sak finnas kvar men överföras till utsökningsbalken. Benämningen existensminimum bör dock slopas och ersättas av begreppet förbehållsbelopp, vilket närmare ansluter till vad som gäller vid utsökning.
Enligt nuvarande regler i 15 kap. 14 § utsökningsbalken har införsel för underhållsbidrag företräde framför skatteavdrag. Sistnämnda avdrag har i sin tur företräde framför annan införsel.
Ett slopande av existensminimireglerna vid taxeringen och motsvarande jämkningsregler vid preliminärbeskattningen föranleder att företrädesordningen bör ändras så att avdrag för preliminär skatt får företräde framför all införsel. Den ändrade företrädesordningen innebär bl. a. att införsel för
underhållsbidrag i vissa fall får ge vika till förmån för preliminär skatt. Om
en fordran på underhållsbidrag till barn inte betalas kan vårdnadshavaren efter ansökan hos den allmänna försäkringskassa där han eller hon är inskriven få bidragsförskott enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott. Genom bestämmelserna om bidragsförskott är vårdnadshavaren garanterad ett grundskydd som bekostas med allmänna medel. Mot den bakgrunden bör den nyss nämnda konsekvensen av en ändrad företrädesordning enligt min mening kunna godtas. Den nuvarande företrädesordningen mellan avdrag för kvarstående skatt och införsel för underhållsbidrag bör kvarstå oförändrad.
Vid beräkningen av förbehållsbelopp vid avdrag för kvarstående skatt tilllämpas de regler som i dag gäller i fråga om existensminimum och som nu föreslås överförda till utsökningsbalken. RINK har väckt frågan om inte resursmässiga och andra fördelar skulle kunna vinnas genom att låta kronofogdemyndigheten besluta om förbehållsbelopp vid avdrag för kvarstående skatt. Ett skäl till det skulle vara att samma beräkningsmetod skall tillämpas när kronofogdemyndigheten bestämmer förbehållsbelopp vid införsel. Hos kronofogdemyndigheten måste alltså under alla förhållanden finnas kompetens och rutiner för beräkningen.
Jag anser att det skulle innebära vissa fördelar från resurs- och samordningssynpunkt att låta kronofogdemyndigheten besluta om förbehållsbelopp också i fråga om avdrag för kvarstående skatt. Av främst administrativa skäl är jag emellertid inte beredd att nu föreslå att denna arbetsuppgift förs över i sin helhet till kronofogdemyndigheten. Om införsel pågår vid den tidpunkt när avdrag för kvarstående skatt skall göras bör dock det förbehållsbelopp som har bestämts i införselbeslutet gälla också i fråga om skatteavdraget. Gör den skattskyldige ansökan hos skattemyndigheten om fastställande av förbehållsbelopp bör skattemyndigheten under den aktuella perioden överlämna ansökan till kronofogdemyndigheten i stället för att meddela beslut om förbehållsbelopp. Kronofogdemyndigheten får på det sättet också möj-
lighet att beakta eventuclla ändringar i den skattskyldiges ekonomiska förhållanden genom att ändra införselbeslutet.
Det föreslås inte nu någon ändring av den metod som för närvarande används för att bestämma förbehållsbeloppet. Mot bakgrund bl. a. av de effekter på 1991 ärs levnadskostnader som kan väntas till följd av skattereformen kan det emellertid finnas skäl att i annat sammanhang återkomma till frågan.
Förslaget föranleder, såvitt gäller KL, ändringar i 50 §, 52 § I mom. och ett slopande av punkt 1 av anvisningarna till 50 §. I SIL påverkas 9 § och 11 $ I mom. I fråga om UBL föranleder förslaget ändringar 1 41 § 2 mom. samt ett slopande av anvisningarna till 41 §. Även i 15 kap 9 och 14 §§ utsökningsbalken vidtas vissa ändringar. En ny bestämmelse, 6 a §, föreslås dessutom införd.
I denna fråga har jag haft samråd med chefen för justitiedepartementet.
5.7.2 Extra avdrag för sjukdomskostnader
Mitt förslag: Möjligheterna till extra avdrag för sjukdomskostnader avskaffas.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Enbart riksförsäkringsverket tar upp frågan och tillstyrker förslaget.
Skälen för mitt förslag: Utöver de nyss redovisade reglerna om extra avdrag vid existensminimum finns även möjlighet till ett särskilt extra avdrag för nedsatt skatteförmåga på grund av långvarig sjukdom, olyckshändelse m.m. (50 & 2 mom. KL och 9 & 2 mom. SIL). Avdraget är maximerat till 10 000 kr.
Tillämpningen av dessa regler utgör ett komplicerande inslag i skattesystemet och innefattar, i likhet med vad som gäller om existensminimireglerna, bedömningar som knappast lämpar sig för skattemyndigheter. De nuvarande svårigheterna kan bl.a. illustreras av RSV:s anvisningar i ämnet (RSV Dt 1988:22), som innehåller en viss lägre gräns för vad som bör anses som merkostnad och till vilka belopp merutgifterna kan anses uppgå vid olika slag av sjukdornar. I anvisningarna anges vidare bl. a. att merutgifterna bör reduceras om inkomsten överstiger vissa belopp. Härtill kommer att det behövs utredning t. ex. om i vilken mån vissa utgifter helt eller delvis ersatts från försäkringskassan eller annat håll samt om s. k. skattefria sidoinkorster. Tillsammantaget kan utfallet av dessa regler och anvisningar medföra kraftiga tröskeleffekter och olikformigheter.
Mot denna bakgrund och då sjukdomskostnader inte främst utgör frågor som har samband med taxeringen anser jag att det extra avdraget bör avskaffas.
Förslaget föranleder ändringar i 50 § och 52 § I mom. KL. Vidare påverkas 9 § och 11 § 1 mom. SIL.
5.7.3 Sexmånadersregeln och ettårsregeln
Mitt förslag: Den som uppbär inkomst på grund av utlandstjänstgöring skall undantas från beskattning i Sverige för inkomsten om anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader och om inkomsten beskattats i verksamhetslandet. Skattebefrielse medges dessutom i vissa fall när anställningen och vistelsen varat minst ett år i samma land.
RINK:s förslag: Ettårsregeln slopas. I övrigt överensstämmer förslaget med mitt.
Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS tillstyrker förslaget. Näringslivets skattedelegation tillstyrker att kravet på fast driftsställe tas bort och att ettårsregeln avskaffas. Delegationen kan dock inte godta kravet på faktisk beskattning i verksamhetslandet på grund av att detta skulle medföra tillämpningsproblem och orättvisor. Delegationen föreslår att kravet på beskattning slopas, alternativt att en definitiv källskatt med reducerad skattesats införs för inkomst vid utlandstjänstgöring som varar minst sex månader.
Skälen för mitt förslag: En fysisk person som är bosatt i Sverige är i princip skattskyldig här för all inkomst. oavsett varifrån den härrör. I 54 § första stycket f KL görs under vissa förutsättningar undantag från denna huvudregel. En person som uppbär inkomst vid utlandstjänstgöring undantas från beskattning i Sverige för denna inkomst om tjänstgöringen pågått minst sex månader och avsett anställning hos arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet från fast driftställe i det land där arbetet utförs. Den som inte är anställd hos sådan arbetsgivare befrias ändå från skatt i Sverige på inkomst från utlandstjänstgöring om vistelsen och anställningen varat minst ett år i ett och samma land. Särskilda regler om befrielse gäller för anställda ombord på utländska fartyg. De nuvarande reglerna om befrielse från svensk skatt vid tjänstgöring utomlands trädde i kraft 1 juli 1985 och ersatte den tidigare s. k. ettårsregeln som gällt sedan år 1967.
Skälen för att införa den tidigare ettårsregeln var att man härigenom på ett enkelt sätt kunde förhindra att den skattskyldige skulle bli beskattad för samma inkomst både i Sverige och i det land där arbetet utfördes och att man på så sätt kunde förenkla det praktiska taxeringsarbetet och dessutom ge den enskilde möjlighet att klart bedöma sin skattesituation. Dessa skäl äger alltjämt giltighet. Däremot syftar inte reglerna om skattefrihet för lön vid utlandstjänstgöring till att subventionera svensk export av varor och tjänster vilket ibland har hävdats.
I avsaknad av bestämmelser om skattebefrielse för inkomst vid utlandstjänstgöring skulle inkomsten beskattas i Sverige. Därefter skulle undanröjande av dubbelbeskattning ske antingen med undantagande- eller avräkningsmetoden beroende på dels om det aktuella landet är ett land med vilket Sverige ingått dubbelbeskattningsavtal eller inte, dels vilken metod som föreskrivits i avtalet om sådant finns.
Nuvarande regler, som var avsedda att förenkla förfarandet i de fall den
25 Riksdagen 1989190. Saml. 1. Nr 110 Del I
skattskyldige visserligen var utomlands mindre än ett år men ändå så länge att skattskyldighet uppkom i verksamhetslandet, har emellertid visat sig svåra att tillämpa med hänsyn till kravet på att arbetsgivaren skulle bedriva rörelse från fast driftställe i tjänstgöringslandet. Detta krav har lett till att regeln inte varit möjlig att tillämpa i ett stort antal fall där den skulle inneburit en förenkling för såväl den skattskyldige som skattemyndigheterna. Eftersom de skäl som anfördes för införandet av sexmånadersregeln kvarstår bör en regel av detta slag behållas men modifieras utifrån de erfarenheter som vunnits vid tillämpningen.
De problem som kravet på anställning hos arbetsgivare som bedriver rörelse från ett fast driftställe i tjänstgöringslandet orsakat såväl skattemyndigheterna som de skattskyldiga och deras arbetsgivare motiverar att detta krav tas bort. Med hänsyn till att det är fråga om i Sverige bosatta personer som är oinskränkt skattskyldiga här bör skattebefrielse medges endast då skatt-
skyldighet för samma inkomst uppkommer också i ett annat land. Det är vi-
dare angeläget att den beskattningsrätt som kan ha tillagts Sverige i dubbelbeskattningsavtal också kan utnyttjas. Kravet på att arbetsgivaren skall bedriva näringsverksamhet från fast driftställe bör därför ersättas av ett krav på faktisk beskattning i verksamhetslandet.
En sådan regel är mera lätthanterlig för den skattskyldige eftersom den endast rör beskattningen av hans egen inkomst. Av den skattskyldige bör krävas att han visar kvitto eller intyg på att beskattning sker i utlandet på samma sätt som vid yrkande om avräkning av utländsk skatt. Ett sådant intyg eller kvitto tillsammans med anställningsavtal som visar att anställningen utomlands varat eller kommer. att vara minst ett halvår bör kunna utgöra underlag för ett jämkningsbeslut i Sverige. En sexmånadersregel utformad på detta sätt bör bli lättadministrerad för skattemyndigheterna som därigenom slipper arbetet med undanröjande av dubbelbeskattning.
Det nu redovisade villkoret för skattefrihet i Sverige efter sex månaders arbete utomlands är så utformat att det täcker de allra flesta fall där det är rimligt att medge skattefrihet. Emellertid finns det fall då verksamhetslandet inte beskattar personer som inte är bosatta i detta land för löneinkomst som intjänats där. Vidare är lön till biståndsarbetare ofta undantagen från beskattning i biståndslandet genom bestämmelser i proceduravtal. Härtill kommer fall då verksamhetslandet avstått från beskattning för att stimulera vissa specialister t.ex. läkare, forskare och lärare att ta anställning där. I många fall beskattas inte heller sådan verksamhet som bedrivs av präster och missionärer. I de angivna fallen skulle en svensk beskattning motverka syftet med den skattebefrielse som givits av verksamhetslandet samt försvåra svensk verksamhet i detta land. Därför föreslås att skattebefrielse skall kunna medges i Sverige vid en anställning och vistelse utomlands som varat minst ett år i ett och samma land även om beskattning inte skett i verksamhetslandet under förutsättning att denna skattefrihet beror antingen på att landet i fråga saknar bestämmelser för beskattning av löneinkomst till utländska arbetstagare eller att inkomsten undantagits från beskattning i detta land genom lagstiftning eller beslut i administrativ ordning. Det ankommer därvid på den skattskyldige att visa att han blivit skattebefriad genom be-
else som myndighet i verksamhetslandet bemyndigats att utfärda. Med avtal avses här t.ex. proceduravtal som ingås med biståndsländer eller avtal med statshandelsländer.
Ettårsregeln i sin nuvarande utformning är inte tillämplig beträffande anställda i stat och kommun eftersom en stat enligt internationell praxis får beskatta sina egna anställda oavsett var arbetet utförs. Någon ändring föreslås inte i detta avseende. Den föreslagna sexmånadersregeln blir däremot tilllämplig även i fråga om offentliganställda i den mån de beskattats i verksamhetslandet vilket ofta är fallet när arbetet utförts i samband med rörelse som bedrivs av en stat.
Anställda ombord på danskt, norskt eller svenskt luftfartyg omfattas varken av sexmånadersregeln eller av ettårsregeln eftersom utlandsstationerad personal anställd vid SAS i annat fall skulle helt undgå skatt på sin lön vid tjänstgöring i länder med vilka Sverige ingått dubbelbeskattningsavtal och där beskattningrätten uteslutande tillagts Sverige.
När det gäller antalet tillåtna hembesöksdagar och övriga uppehåll i vistelsen samt vilka avbrott i utlandsvistelsen som kan accepteras utan att sexmånadersregeln sätts ur spel bör nuvarande regler fortfarande gälla.
I fråga om anställda ombord på utländska fartyg föreslås för närvarande ingen ändring i gällande regler.
I övergångsbestämmelserna till gällande regler om skattebefrielse vid utlandstjänstgöring gavs den tidigare ettårsregeln fortsatt giltighet utan begränsning i tiden. Med hänsyn till att det inte längre föreligger några sakliga skäl för fortsatt tillämplighet av denna övergångsbestämmelse föreslår jag att möjligheten att tillämpa den äldre ettårsregeln slopas vid utgången av år 1992.
Förslagen föranleder ändringar i 54 § KL, i punkt 3 av anvisningarna till nämnda paragraf och i de nämnda övergångsbestämmelserna.
6.1 Allmänt Jag har tidigare (avsnitt 3) redovisat mina allmänna överväganden i fråga om reformeringen av kapitalbeskattningen. Det finns anledning att påminna om vikten av att beskattningen av kapital utformas enhetligt och likformigt. RINK:s förslag går dessa krav till mötes i betydande utsträckning och utgör därmed ctt gott underlag för reformlagstiftningen på kapitalområdet.
Samtidigt vill jag redan här understryka att det finns gränser för hur långt enhetligheten och likformigheten kan drivas. På ett antal punkter har även RINK funnit det nödvändigt att föreslå avsteg från de ekonomiskt korrekta lösningarna. I det fortsatta beredningsarbetet har uppkommit behov av ytterligare justeringar av det slaget. En återkommande konflikt i det sammanhanget uppstår vid avvägningen mellan kravet på ekonomiskt riktiga lösningar och kravet på enkla och lättillämpade regler. På andra punkter har konflikten en annan karaktär. Jag tänker t.ex. på den av kommittén föreslagna portföljmetoden för aktievinstbeskattningen. Det förslaget har enligt min mening uppenbara fördelar från tillämpnings- och effektivitetssynpunkt. Remisskritiken har emellertid varit synnerligen omild och gått ut på att metoden innebär sädana avvikelser från traditionella beskattningsprinciper att jag inser att det inte nu skulle gå att få nödvändig förståelse för en sådan omläggning.
Ett annat område där jag funnit det nödvändigt att frångå RINK:s förslag gäller utformningen av avdragsbegränsningarna inom inkomstslaget. De förändringar som jag föreslår i det avseendet innebär tyvärr en ökad komplexitet i beskattningen. En del av fördelarna med att beskatta kapitalinkomsterna i ett inkomstslag går därigenom förlorade. Jag är ändå övertygad om att det föreslagna systemet på ett helt annat sätt än dagens kommer att innebära den effektiva kapitalbeskattning som är en förutsättning för att målen med skattereformen skall uppnås.
Den nya kapitalbeskattningen bygger på att alla kapitalinkomster skall beskattas likformigt i ett inkomstslag som också utgör en förvärvskälla. Skillnaderna i skattemässig behandling mellan löpande inkomster och vinster tas bort. De nuvarande reavinstberäkningsreglerna ändras så att i princip hela den nominella vinsten beskattas. Direkt och indirekt sparande träffas av en likvärdig beskattning. En viss förmånsbehandling av pensionssparande och allemanssparande behälls dock.
Av bostadspolitiska skäl föreslås också begränsningar i skatteuttaget vid försäljningar av privatbostäder. Genom särskilda schablonregler blir skatten för permanentbostäder högst 9 4& och för övriga privatbostäder högst 18 ce av försäljningspriset.
Sammanföringen av kapitalinkomsterna till ett inkomstslag innebär också vidgad avdragsrätt för reaförluster och ränteutgifter. Som jag redovisar i det följande införs dock nya avdragsbegränsningar för att upprätthålla en faktisk likformighet i beskattningen och förhindra skattcanpassningsåtgärder.
6.2.1 Skatteberäkningen
Mitt förslag: Den 30-procentiga skatten på kapitalinkomster tas ut i form av en scparat statlig inkomstskatt. Underskott i inkomstslaget ger rätt till skattereduktion med 30 4 mot andra inkomster men får inte sparas.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Vid sidan av de skilda synpunkter som remissinstan-
serna för fram i fråga om beskattningens nominella karaktär och nivån på skatteuttaget riktas inga avgörande invändningar mot att beskattningen ges formen av en separat statlig skatt med proportionell skattesats. Kammarrätten i Göteborg och flera organisationer anser att ett underskott i kapital bör kunna sparas mot framtida skatter för att inte beskattningen skall bli oskälig vid t.ex. en utlandsvistelse.
Skälen för mitt förslag: I avsnitt 3 har jag redovisat mitt förslag att nominellt beräknade kapitalinkomster skall beskattas med en proportionell statlig skatt på 30 46. Här vill jag bara kortfattat uppehålla mig vid de grundläggande dragen i den valda beskattningsmodellen.
I det nya skattesystemet kommer kapitalinkomsterna således att beräknas för sig och normalt beskattas med 30 26. Kapitalinkomstskatten läggs sedan samman med den skattskyldiges övriga skatter. På motsvarande sätt får 30 cz av ett underskott i inkomstslaget kapital räknas av från statlig och kommunal inkomstskatt samt skogsvårdsavgift och fastighetsskatt samma beskattningsår. Jag delar också RINK:s uppfattning att det — framför allt av förenklingsskäl — inte bör vara möjligt att spara underskott för avräkning under senare beskattningsår. De situationer som föranlett remisskraven på möjligheter att spara underskott är inte av det slaget att de bör leda till ett annat ställningstagande i den frågan.
6.2.2 Grundavdrag och sparavdrag
Grundavdrag
Mitt förslag: Grundavdrag medges inte från inkomst av kapital.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget godtas av de flesta remissinstanserna. Bl.a.
Svenska sparbanksföreningen avstyrker förslaget.
Skälen för mitt förslag: Fysiska personer har rätt till kommunalt resp. statligt grundavdrag från den taxerade inkomsten (48 & KL och 8 § SIL). Avdraget är för närvarande 10 000 kr. men föreslås nu bli relaterat till inkomsten (avsnitt 4).
RINK föreslär att grundavdraget skall vara förbehållet inkomst av tjänst och inkomst av aktiv näringsverksamhet. Förslaget skall ses mot bakgrund 389
av att nuvarande regler i betydande utsträckning utnyttjas för att undvika beskattning av kapitalinkomster. Det är vanligt att föräldrar av skatteskäl för över kapital till sina barn. Varje barn kan därvid utnyttja grundavdraget. Den överförda egendomen kan föräldrarna använda för barnens underhåll. Förslaget syftar till att motverka den olikformighet i beskattningen som är följden av ett sådant förfarande.
Jag gör samma överväganden som RINK och föreslår därför att grundavdrag inte skall medges från inkomst av kapital.
RINK har föreslagit att den som betalar ut räntor och utdelningar skall betala in preliminär skatt för inkomsterna. Förslaget innebär dessutom att taxering får ske utan deklaration med ledning av kontrolluppgift av dem som enbart har ränteinkomster och annan utdelning för vilken preliminär skatt skall betalas in. Slopandet av grundavdrag från kapitalinkomster medför under sådana förutsättningar inte någon nämnvärd ökning av antalet deklarationsskyldiga. Denna uppbördsfråga kräver emellertid ytterligare överväganden och jag avser därför att återkomma i saken.
Sparavdrag
Mitt förslag: Det s.k. sparavdraget i inkomstslaget kapital slopas.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat men övervägande positivt. TCO, Sveriges Föreningsbankers Förbund och Svenska sparbanksföreningen
motsätter sig förslaget.
Skälen för mitt förslag: I syfte att stimulera sparande och förenkla taxeringsarbetet infördes fr.o.m. taxeringsåret 1957 ett extra avdrag under inkomst av kapital. Avdraget kom att kallas sparavdrag och utgjorde ursprungligen 100 kr. för ensamstående resp. 200 kr. för sambeskattade. Beloppen har under åren höjts i olika omgångar. Vid 1987 års taxering blev avdragsrätten individuell. Det innebär att en make inte kan använda den andre makens outnyttjade avdrag. Samtidigt höjdes avdragsbeloppet till 1 600 kr. (prop. 1984/85:180, SkU 60, rskr. 375, SFS 1985:405). Sparavdraget
regleras i 39 § 3 mom. KL.
Sparavdraget för med sig en bristande neutralitet i beskattningen. Den föreslagna låga beskattningsnivån på 30 2 i inkomstslaget kapital utgör ytterligare ett skäl att ta bort avdraget. Beskattningsnivån innebär i sig en påtaglig stimulans för sparandet. Sparavdraget bör därför avskaffas. Jag noterar därvid att flertalet remissinstanser inte haft något att erinra mot RINK:s förslag att ta bort avdraget.
6.2.3 Avdragsbegränsning för reaförluster
Mitt förslag: Reaförluster skall enligt huvudregeln vara avdragsgilla
till 70 Fe.
RINK:s förslag: Utredningens förslag till huvudregel överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: TCO godtar förslaget men anför att reaförluster egentligen endast borde kunna kvittas mot reavinster. Övriga remissinstanser som yttrat sig i frågan är över lag negativt inställda. Näringslivets organisationer, STU samt företrädare för bl.a. revisorer och banker uppger att förslaget försvårar riskkapitalförsörjningen för nystartade verksamheter och småföretag.
Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande regler är reaförluster avdragsgilla mot reavinster under förluståret och följande sex år. Förlusterna får således inte kvittas mot andra inkomster. Utöver denna allmänna kvittningsbegränsning finns särskilda kvittningsbegränsningar bl.a. för reaförluster på premieobligationer.
Reaförluster är i huvudsak avdragsgilla med samma andel som motsvarande reavinster beskattas. Avdragsrätten för lös egendom som beskattas enligt 35 §& 4 mom. KL trappas således ner från 100 90, via 75, 50 resp. 25 96 till vägrat avdrag när egendomen innehafts i mer än fem år.
För aktier och andra finansiella instrument som beskattas enligt 35 § 3 mom. KL har nyligen införts regler som ytterligare begränsar rätten till avdrag för reaförluster. Sådana reaförluster är avdragsgilla till 50 96 oavsett innehavstid, medan vinster beskattas till 100 96 upp till två års innehavstid och först därefter till 50 70. Tidigare gällde samma procentsatser för vinster resp. förluster. Innan ändringarna gjordes kom de formellt symmetriska reglerna i stor utsträckning att ge upphov till ett asymmetriskt beskattningsresultat (faktisk asymmetri) genom kvittning av reaförluster på yngre aktier mot vinster på äldre aktier.
När fastigheter säljs är endast nominella reaförluster avdragsgilla. Det innebär att anskaffningsvärdet inte får räknas upp med hänsyn till inflationen vid beräkning av reaförlust.
Om reaförluster är avdragsgilla med samma andel som reavinster beskattas kan de skattskyldiga ”plocka russinen ur kakan” genom att tidigt sälja egendom som minskat i värde och vänta med att sälja egendom med god värdestegring. Genom denna enkla typ av skatteanpassning skjuts reavinstbeskattningen upp och den skattskyldige får därmed en räntefri skattekredit. Sätts detta förfarande i system uppkommer beskattningseffekter som strider mot målet om en likformig beskattning och en begränsning av möjligheterna till skatteanpassning.
En förhållandevis enkel metod att motverka skatteanpassning av nämnda slag är att medge avdrag för endast en del av reaförlusten. Enligt min mening är RINK:s förslag väl avvägt och kan inte antas i nämnvärd utsträckning försvåra företagens riskkapitalförsörjning. Jag föreslår att avdrag som huvudregel medges för 70 Zz av reaförlust.
För marknadsnoterade aktier o.d. bör dock reaförluster få kvittas fullt ut mot reavinster (avsnitt 6.5.4).
Bestämmelserna om en generell avdragsbegränsning för reaförluster finns i förslaget till 3 § 2 mom. fjärde stycket SIL.
Den skattemässiga behandlingen av reaförluster på marknadsnoterade
fordringar och på personligt lösöre behandlar jag i annat sammanhang (avsnitten 6.6.3 och 6.9.3).
6.2.4 Förlust på konkursaktier m.m.
Mitt förslag: Total och slutgiltig förlust på aktier m.m. vid bolags upplösning efter konkurs eller likvidation jämställs med avyttring. Detsamma gäller när en option blivit värdelös på grund av att tiden för att utnyttja optionen löpt ut.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt, men är utformat som en generell utvidgning av avyttringsbegreppet.
Remissinstanserna: Förslaget har fått ett positivt mottagande. Några remissinstanser pekar dock på brister i den lagtekniska utformningen av förslaget.
Skälen för mitt förslag: Den s.k. realisationsprincipen innebär att beskattning sker först när en inkomst har realiserats genom en avyttring och inkomstens storlek kan beräknas med tillräcklig säkerhet. Vid en försäljning är detta fallet då försäljningsintäkten kan beräknas på grundval av ett bindande avtal.
Vinster på värdestegring realiseras vid avyttringen av egendomen. Med avyttring avses köp, byte eller därmed jämförliga överlåtelser (prop. 1967:153 s. 42). Det saknas dock en reglering i lag av denna innebörd av begreppet. Avgörande för om en avyttring skett är att egendomen eller en del av egendomen definitivt avhänts ägaren. Av rättspraxis framgår att en avyttring i vissa fall ansetts föreligga även när egendomen utslocknar utan
att den byter ägare (RÅ 1938 ref 11, RN 1971 1:2, RÅ 1977 ref 39 och RÅ
84 1:60). Enligt punkt 4 av anvisningarna till 35 § KL behandlas upplåtelser för all framtid mot engångsersättning som avyttringar. Det är vidare oklart om en avyttring föreligger då en aktierätt upphör genom aktiebolagets konkurs. I regeringsrättens avgörande RÅ 1940 Fi 541 vägrades avdrag för reaförlust på aktier i ett aktiebolag som under beskattningsåret avträtt sin egendom till konkurs. Det har därför i allmänhet ansetts att sådan förlust aldrig kan bli avdragsgill, vilket i sin tur har medfört att aktier i dessa situationer sålts till symboliska köpeskillingar för att avdragsgilla förluster skall uppkomma. Handeln med aktier i konkursbolag har i vissa fall haft stor omfattning.
Enligt min mening är det otillfredsställande med regler som framtvingar en sådan konstlad handel med värdelösa aktier och andra finansiella instrument. Jag anser därför att instrumenten skall anses avyttrade i dessa förlustfall. Förlusten bör dock vara slutgiltig. En sådan avdragsgill reaförlust bör därför anses uppkomma först när ett aktiebolag upplösts genom konkurs eller likvidation. Vid konkurs som avslutas utan överskott är bolaget upplöst i och med att konkursen avslutas. När en likvidator har förordnats knyts tidpunkten för upplösningen till slutredovisningen. Om utdelning erhållits bör det finansiella instrumentet anses avyttrat för det utdelade beloppet.
På motsvarande sätt bör avyttring anses föreligga när optioner blir värde- 392
lösa då tiden för att utnyttja dem löpt ut. Däremot bör inte utlåning av egendom för blankning anses som avyttring (jfr avsnitt 6.5.10).
RINK:s förslag till ett utvidgat avyttringsbegrepp som omfattar de aktuella fallen har kritiserats från lagtekniska utgångspunkter av några remissinstanser. Mitt förslag till allmän definition av begreppet avyttring är inte avsett att innebära någon ändring i gällande rätt. Utöver den allmänna regeln föreslår jag uttryckliga bestämmelser för de fall jag nyss behandlat.
De nya bestämmelserna finns i förslaget till 24 § 2 mom. första stycket SIL.
6.2.5 Verkliga förluster m.m.
Mitt förslag: Avdrag för reaförluster medges endast om det uppkommit en verklig förlust. En förlust som beror på att egendom sålts till underpris eller att säljaren övertagit en hyreslägenhet e.d. skall inte vara avdragsgill.
RINK:s förslag: Innehåller inte någon allmän regel om underprissättning. Däremot föreslås en uttrycklig regel om hänsynstagande till värdeöverföringar från den avyttrade egendomen. I övrigt överensstämmer förslaget i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av de remissinstanser som särskilt tagit upp frågan. RSV efterlyser ett ställningstagande till frågan hur saken skall bedömas om en närstående — och inte den som avyttrat en privatbostadsfastighet — får hyresrätten. RSV vill också gå längre och beskatta en beräknad vinst när en hyresrätt använts som betalning. Några har påpekat att lagtexten är svårförståelig.
Skälen för mitt förslag: Rättstillämpningen i dag kännetecknas i stort sett av en realistisk bedömning av olika transaktioners direkta ekonomiska innebörd där frågan om värdering av vederlag ofta har en avgörande betydelse. Förhållandena kan sammanfattningsvis beskrivas på följande sätt.
Som skattepliktig intäkt räknas varje form av vederlag. KL innehåller vissa regler för värdering av försäljningsintäkten. I 42 § KL finns regler för beräkning av värdet av naturaförmåner. Värderingsnormen är ortens pris. Även om reglerna inte direkt syftar på vederlag som erhålls som kapitalavkastning eller köpeskilling får den i 42 § uttryckta värderingsnormen anses ha generell giltighet vid inkomstbeskattningen. I punkt 3 av anvisningarna till 35 § KL finns regler för en schabloniserad beräkning av intäkten när cgendom avyttrats mot vederlag i form av livsvarig livränta. Livräntans kapitalvärde skall beräknas med hjälp av de tabeller som finns i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.
Vid inkomstbeskattningen värderas i praxis vederlag till sitt marknadsvärde. Som exempel härpå kan anges värderingen av räntefria skuldebrev när dessa erhållits som vederlag vid egendomsförsäljning. Försäljningsintäkten har i dessa fall beräknats utifrån reversens nuvärde vid överlåtelsetillfället (RÅ 1987 ref 102). I avgörandena RÅ 1987 ref 89 I och II har regeringsrätten uttalat att en hyresrätt till en bostadslägenhet inte skall åsättas något
värde vid beräkning av reavinst och reaförlust. Bedömningen innebär knappast ett avsteg från marknadsvärderingsnormen utan beror på att en hyresrätt till bostadslägenhet enligt 12 kap. 65 § jordabalken inte får överlåtas mot vederlag.
Värdet på de vid vinstberäkningen avdragsgilla omkostnaderna för egendomens anskaffning och förbättring beräknas likaså med utgångspunkt från marknadsvärdet på det vederlag som lämnats vid förvärvet. Exempelvis har anskaffningskostnaden för aktier förvärvade genom kvittning mot räntefria reversfordringar ansetts vara reversernas efter marknadsränta diskonterade värde vid tidpunkten för aktieförvärvet (RÅ 1986 ref 48). Däremot kan konstateras att det vid rättstillämpningen ibland förelegat svårigheter att fördela ett anskaffningsvärde mellan olika tillgångar samt förbrukning av anskaffningsvärde. Som exempel kan nämnas RÅ 83 1:77 där anskaffningsvärdet för ett skuldebrev och en optionsrätt som förvärvades tillsammans enbart hänfördes till skuldebrevet. Resultatet härav blev att skuldebrevet kunde säljas omedelbart med en avdragsgill reaförlust som följd och att detta värde i stället kom att beskattas som en reavinst på optionsrätten när denna avyttrades. Genom lagstiftning har rättsläget i detta fall ändrats, så att anskaffningsvärdet fördelas på skuldebrevet och optionsrätten (punkt 2 b tionde stycket av anvisningarna till 36 § KL, jfr avsnitt 6.5.7). Avgörandena RÅ 1986 ref 52 och 104 är exempel på att regeringsrätten ansett att man enligt reglerna i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet vid beräkningen av anskaffningsvärde på aktier inte skall beakta att den skattskyldige har erhållit skattefri utdelning på aktierna resp. övertagit tillgångar till bokförda men inte marknadsmässiga värden. Detta skall däremot beaktas vid resultatberäkning i inkomstslaget rörelse när organisationsaktier o.d. säljs. Reglerna har bl.a. skapat möjlighet för aktiebolag att efter förvärv av annat aktiebolag med utdelningsbara vinstmedel företa skattefri utdelning av vinstmedlen och därefter erhålla en fiktiv men avdragsgill reaförlust vid avyttring av bolaget.
Det förslag som remitterades till lagrådet innehöll en bestämmelse om att värdeöverföringar från den avyttrade egendomen skulle beaktas vid beräkning av omkostnadsbeloppet. Bestämmelsen tog sikte på fall där den avyttrade egendomen före avyttringen har tömts på substans. Innebörden av förslaget var att det även i inkomstslaget kapital vid vinst- och förlustberäkningar skulle göras sådana bedömningar som i dag skall ske om avyttringen redovisas i inkomstslaget rörelse.
Lagrådet har ställt sig kritiskt till utformningen av bestämmelsen och har avstyrkt förslaget i denna del. Lagrådet har ifrågasatt om en lagreglering på denna punkt verkligen är påkallad och har därvid uttalat att mycket talar för att praxis, under de nya förutsättningar som skapas genom skattereformen, kommer att finna sig oförhindrad att tillämpa de principer som följts vid rörelsebeskattningen också vid reavinstbeskattningen.
Med hänsyn härtill lägger jag inte nu fram något förslag om en särskild regel för hänsynstagande till värdeöverföringar. Jag tar därvid fasta på lagrådets uttalande om möjligheten att i rättstillämpningen beakta de aktuella värdeöverföringarna. Har den avyttrade egendomen i något skede tömts på substans utan beskattningskonsekvenser kan alltså en reavinstberäkning
som bygger på en jämförelse mellan försäljningspris och ursprungligt an- Prop. 1989/90:110 skaffningspris behöva korrigeras för värdeöverföringen.
Jag vill också framhålla det angelägna i att det sker en realistisk värdering av intäkter och kostnader vid kapitalbeskattningen, bl.a. för att förhindra att det tillskapas fiktiva reaförluster. När försäljningsintäkten resp. de avdragsgilla kostnaderna bestäms skall varje form av vederlag som erhållits vid försäljningen resp. lämnats vid förvärvet beaktas. Det bör också påpekas att avdrag för reaförlust medges endast om förlusten har onerös grund (jfr RÅ 1985 Aa 204).
I det till lagrådet remitterade förslaget fanns en bestämmelse om att avdrag för reaförlust medges endast när förlusten är definitiv. En sådan regel innebär att avdrag medges endast om egendomen har frångått den skattskyldige på ett sådant sätt att det inte finns någon beaktansvärd möjlighet till ytterligare betalning eller att egendomen åter skall få ett värde för honom. På lagrådets inrådan fogas bestämmelsen till reglerna om skattskyldighetens inträde i 24§ 4 mom. SIL.
En motsvarighet till den särskilda regeln om fiktiva reaförluster vid fastighetsöverlåtelser till närstående i nuvarande punkt 4 av anvisningarna till 36 § KL har i lagrådsremissen förts in i 24 § 3 mom. SIL. Lagrådet har konstaterat att bestämmelsen fått en avfattning som är snävare än dess syfte. I enlighet med vad lagrådet anfört föreslår jag att bestämmelsen får en utformning som mer generellt ger uttryck för principen att en realisationsförlust som uppkommer på grund av en avsiktlig underprissättning inte är avdragsgill.
Det är inte ovanligt att en realisationsförlust beror på att en villa avyttras till ett förhållandevis lågt pris i samband med att säljaren får överta en hyreslägenhet. Av skäl som redovisats i det föregående åsätts inte en sådan hyresrätt något värde trots att hyresrätten i realiteten har givits ett värde vid förhandlingen mellan köpare och säljare. En förlust i samband med en sådan affär kan därför i viss mening sägas vara fiktiv. Det är därför erforderligt med en regel som innebär att avdrag inte skall medges när förlusten uppkommit genom att försäljningspriset understiger marknadsvärdet för villafastigheten och säljaren eller någon honom närstående utöver köpeskillingen erhåller en hyresrätt i utbyte mot villan.
En regel av detta innehåll anser jag vara ett utflöde av en mera allmän princip avseende förluster. Den nya bestämmelsen bör därför ges ett generellt innehåll och avse varje rättighet eller förmån som har ett faktiskt ekonomiskt värde för den skattskyldige eller någon honom närstående men som av
särskilda skäl inte skall åsättas något värde vid en reavinstberäkning.
Bestämmelserna för dessa fall skulle i och för sig kunna sträcka sig längre och även avse vinster på det sätt RSV förordar. Saken har berörts av RINK och jag delar den i betänkandet framförda uppfattningen att en så långtgående bestämmelse är svårförenlig med den bakomliggande regleringen i jordabalken.
Jag vill i detta sammanhang ta upp ytterligare en fråga. RINK har behandlat frågan om det behövs särskilda regler avsedda för de fall beteckningarna på vissa betalningar eller transaktioner inte korrekt återger deras reella innebörd. I praxis bedöms transaktioner efter sin verkliga innebörd även om de getts en annan beteckning. Jag delar därför RINK:s bedömning att det inte krävs någon särskild lagregel för dessa fall. Det kan vara nog att här erinra
om att transaktionernas verkliga innebörd skall läggas till grund för bedömningarna.
En annan situation — där en särskild lagrege] inte heller torde vara nödvändig — är när egendom förvärvas till pris över marknadsvärdet. Överprisdelen kan beroende på omständigheterna vara en gåva eller t.ex. ett vederlag för en annan prestation. I regeringsrättens avgörande RÅ 80 1:57 ansågs vad en far vid förvärv av aktier från sin dotter erlagt utöver vid denna tidpunkt gällande börsvärde vara betalning av gåvo- eller skadeståndskaraktär och betalningen fick således inte räknas in i sin helhet i hans anskaffningsvärde för aktierna.
6.2.6 Skattskyldighetens inträde
Mitt förslag: Skattskyldighet för reavinster skali inträda redan vid avyttringstidpunkten. En anståndsmöjlighet införs för sådana fall där avyttringen är beroende av myndighets tillstånd eller liknande. Den s.k. belöpandeprincipen genomförs inte.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt utom när det gäller belöpandeprincipen. Förslaget innebär att om en räntebetalning skjutits upp skall under vissa förutsättningar skattskyldighet för räntan likväl inträda för det beskattningsår på vilket den belöper.
Remissinstanserna: När det gäller förslaget att avyttringen omedelbart skall utlösa reavinstbeskattning är remissutfallet blandat. Kammarrätten i Stockholm, RSV och TCO godtar förslaget. Andra — däribland Svenska Revisorssamfundet SRS och lantbruksstyrelsen — framhåller att anståndsreglerna måste ges en generös utformning. SAF och Näringslivets skattedelegation avstyrker förslaget och pekar på att nuvarande principer är väl inarbetade. Andra pekar på att förslaget kan leda till likviditetsproblem.
Förslaget avseende belöpandeprincipen har mött kritik. Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter behovet av en särskild reglering av uppskjutna räntor. RSV tillstyrker i och för sig förslaget men pekar på det förhållandet att problemet med uppskjutna räntor inte kan vara påtagligt i ett system med proportionell kapitalbeskattning.
Skälen för mitt förslag: Kontantprincipen — som tillämpats alltsedan KL:s tillkomst när det gäller löpande kapitalinkomster och realisationsvinster — innebär att beskattning skall ske när kontant betalning uppbärs eller blir tillgänglig för lyftning. I fråga om kostnader innebär kontantprincipen att avdragsrätt inträder när betalning erläggs. Kontantprincipen modifieras i vissa fall genom reglerna om s.k. årsskiftesbetalningar. Jag återkommer till denna fråga (avsnitt 6.2.7). :
Först behandlar jag frågan om skattskyldighetens inträde för reavinster.
Vid reavinstbeskattningen tillämpas den s.k. första kronans princip. Skattskyldighet inträder när köpeskillingen betalas eller blir tillgänglig för lyftning. Skattskyldigheten omfattar därvid hela reavinsten oavsett om endast en del av köpeskillingen erhållits eller hållits tillgänglig för lyftning.
I punkt 4 a av anvisningarna till 41 § KL finns ett särskilt undantag från
kontantprincipen. Regeln tar sikte på det fallet att den skattskyldige flyttar utomlands efter att ha avyttrat aktier eller andelar i ett svenskt företag utan att beskattning har skolat ske. I så fall skall intäkt på grund av avyttringen anses ha åtnjutits när flyttningen sker. Regelns syfte är att skattskyldighet skall inträda medan den skattskyldige alltjämt är oinskränkt skattskyldig i Sverige. Anvisningspunkten innehåller också en särskild bestämmelse om s.k. tilläggsköpeskillingar i utflyttningsfallen. Om förhållandena är sådana att det vid taxeringen för utflyttningsåret inte gått att göra en slutlig vinstberäkning till följd av att köpeskillingens totala belopp varit beroende av en viss framtida händelse, skall tillkommande köpeskilling tas till beskattning när den blir tillgänglig för lyftning.
Den första kronans princip innebär att motsvarande situation — att inte hela köpeskillingen är känd när skattskyldighet inträder — också kan inträffa i andra fall än i utflyttningsfallen. Hur en sådan tilläggsköpeskilling skall behandlas är inte uttryckligen reglerat. Enligt praxis gäller att tillkommande belopp beskattas vid taxeringen för det år då beloppet blir tillgängligt för lyftning.
Beskattningen av kapitalvinster vid realisationstidpunkten motiveras inte uteslutande av hänsyn till den skattskyldiges betalningsförmåga. Också osäkerheten om värdestegringens storlek samt frågan om den blir bestående har betydelse.
Jag delar den av RINK framförda uppfattningen att likformighetsskäl talar för att skattskyldighet skall inträda redan vid avyttringstidpunkten. En anknytning av beskattningen till avyttringstidpunkten torde även underlätta kontrollen av att realiserade vinster deklareras. En sådan förändring har tidigare diskuterats (prop. 1982/83:44) men inte genomförts. Den principiella utgångspunkten för en förändring är nu vid en genomgripande reform annorlunda än då detta förslag diskuterades. Normalt torde säljaren kunna kräva att erhålla tillräcklig betalning i anslutning till avyttringen för att kunna betala skatten. Betalningsförmåga kan även föreligga genom tidigare belåning av den sålda egendomen. Det bör även noteras att skattebetalningen enligt gällande uppbördsregler kan skjutas upp mer än ctt år efter beskattningsårets utgång, men att det på grund av kvarskatteavgiftens höjd är lönsamt att erlägga skatten redan dessförinnan. Det kan antas att det normalt inte medför några svårigheter att skattskyldigheten inträder redan vid avyttringstidpunkten. Mitt förslag innebär alltså att skattskyldighet uppkommer vid avyttringstidpunkten.
En förutsättning för att en reavinst skall kunna beskattas är emellertid att vinstens storlek med tillräcklig säkerhet kan beräknas. I fall där köpeskillingens storlek beror av framtida händelse kan beskattningen helt eller delvis enligt gällande rättspraxis skjutas upp. Enligt min uppfattning är en förändring av denna praxis inte lämplig. En särskild regel som väsentligen skall motsvara gällande rätt i frågan bör därför införas. Av denna skall således framgå att skattskyldighet, helt eller delvis, i dessa fall inträder först då de omständigheter inträffat varom klarhet krävs för att beräkna reavinsten. En sådan ordning motiveras även av att svårigheter kan föreligga att erhålla betalningsförmåga för en sådan osäker vinst.
Enligt realisationsprincipen skall säljaren i huvudsak ha fullgjort sin prestation för att en intäkt skall anses realiserad. Detta anses exempelvis vid försäljning av varor i näringsverksamhet ske genom leveransen av varorna. Vid reavinstbeskattningen finns inte anledning att anknyta till tidpunkten för egendomens överlämnande. Den vinst som realiseras genom avyttringen är nämligen normalt inte till någon del beroende av prestationer som säljaren skall utföra därefter, utan beror i allt väsentligt på förändringar av egendomens marknadsvärde som säkerställts genom det bindande försäljningsavtalet. Enligt praxis (se RÅ 1950 ref 5 I) utgår man även vid vinstberäkningen från dagen för bindande avtal, exempelvis vid bestämmande av innehavstid.
I vissa situationer kan säljaren ha beaktansvärda svårigheter att betala skatt på reavinsten även då dess storlek är klar, beroende på att hela avyttringen är svävande då förvärvets giltighet är beroende av myndighetsbeslut (förvärvstillstånd, kommunalt förköp etc.). Denna situation föreligger huvudsakligen vid försäljningar av näringsfastigheter, men kan i vissa fall aktualiseras även vid försäljning av andra fastigheter. Betalningssvårigheter i sådana sammanhang kan beaktas genom att det i sådana fall ges möjlighet till anstånd med betalningen av skatten.
Den av RINK föreslagna anståndsregeln har getts en restriktiv utformning för att dess tillämpning endast skall behöva övervägas i de fall där verkliga betalningssvårigheter kan antas föreligga. Regeln bör — på sätt RINK föreslagit — endast gälla försäljning av fastigheter, bostadsrätter samt aktier och andelar i fåmansföretag, och anstånd bör bara medges i de fall det aktuella skattebeloppet är av någorlunda storlek. RINK:s förslag innebär att anstånd bör medges endast till den del skatten överstiger 20 000 kr. samt att anståndsbeloppet dessutom bör minskas med vad som uppburits i köpeskilling. Jag. instämmer i dessa hänseenden med vad RINK föreslagit.
Anståndsreglerna bör enligt min uppfattning inte uteslutande avse fall när försäljningens bestånd är beroende av myndighetstillstånd. Även andra situationer — t.ex. en tvist huruvida säljaren var ägare till det sålda eller ej — bör omfattas av anståndsbestämmelserna i enlighet med vad RINK föreslagit.
Den allmänna bestämmelsen om kontantprincipen är placerad i 3 § 5 mom. första stycket SIL. Det bör också i anslutning till en sådan allmän bestämmelse finnas en motsvarighet till punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 41 § KL. Här regleras frågan om rätt beskattningsår för ränta på bankkonton. Bestämmelsen om att avyttringstidpunkten är avgörande för reavinstbeskattningen och reglerna om de s.k. tilläggsköpeskillingarna återfinns i 24 § 4 mom. första och andra styckena SIL. Bestämmelserna om anstånd finns i förslaget till 48 § 5 mom. uppbördslagen (1953:272).
Att slopa den första kronans princip och att gå över till avyttringen som den beskattningsutlösande omständigheten leder till särskilda övergångsproblem. RINK har föreslagit övergångsregler (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till SIL) som tar sikte på det fallet att en avyttring skett före ikraftträdandet och att betalning helt eller delvis sker först därefter. RINK:s förslag innebar att alla avyttringar av detta slag skulle tas till beskattning vid 1992 års taxering. En bestämmelse av detta slag är emellertid inte förenlig med
förbudet mot retroaktiv skattelag. Jag föreslår därför en annan övergångsbestämmelse som innebär att den första kronans princip kvarstår som den beskattningsutlösande omständigheten i dessa fall.
Vad härefter gäller beskattningen av den löpande kapitalavkastningen kan följande anföras.
Kontantprincipen innebär i fråga om räntor att skattskyldighet inträder när avkastningen blir tillgänglig för lyftning enligt avtalet med låntagaren.
Avdragsrätt inträder — med två undantag — när räntan betalas. Enligt 41 §
tredje stycket KL medges inte avdrag vid betalning av förskottsränta. I stället fördelas räntan över låneperioden och avdrag medges under de år på vilka räntan belöper. Enligt punkt 2 av anvisningarna till 39 §.KL inträder avdragsrätt för betalning av s.k. räntekompensation först då den ”förvärvade” ränteintäkten förfaller till betalning. När det gäller tidpunkten för avdragsrätten ansluter beskattningstidpunkten till den intäkt som kostnaden är hänförlig till.
Avdragsrätten vid betalning av räntor är inskränkt i väsentliga avseenden. Avsikten är att förhindra icke önskvärd skatteplanering. Det är — på sätt som konstateras i RINK:s betänkande — dock alltjämt möjligt att skjuta upp mottagandet av en ränteintäkt för att därigenom erhålla en skattekredit. Jag kan visserligen i allt väsentligt ansluta mig till de resonemang som RINK lägger till grund för sitt förslag men får likväl intrycket att förslaget formats mer i ljuset av de nackdelar kontantprincipen fört med sig i nuvarande progressiva skattesystem än med hänsynstagande till effekterna av den föreslagna nya ordningen. De särskilda problem i samband med övergången till ett nytt system med lägre skatteuttag har också skjutits i förgrunden av RINK.
För egen del har jag mot den här bakgrunden tagit intryck av den remisskritik som sätter i fråga behovet av den reglering som RINK föreslagit. Den är krånglig — i fråga om underkursskuldebrev handlar det om utomordentligt
komplexa bestämmelser — och det kan ifrågasättas om inte intresset för
transaktioner av detta slag minskar när en förhållandevis låg proportionell kapitalbeskattning införs. Intresset för att skjuta upp ränteinkomster — t.ex. genom s.k. framtidskonton — torde i första hand ha betingats av själva övergången från ett system till ett annat. Jag har mot denna bakgrund stannat för att RINK:s förslag i denna del inte bör genomföras.
6.2.7 Årsskiftesbetalningar
Mitt förslag: Reglerna om årsskiftesbetalningar görs tvingande.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan är genom-
gående positivt inställda.
Skälen för mitt förslag: Reglerna om årsskiftesbetalningar finns i punkt 4 av anvisningarna till 41 §& KL. De innebär att i intäkter och kostnader kan deklareras för det år de belöper på även om betalningen skett ett annat år. En förutsättning är emellertid att betalningen skall ha skett i nära anslutning till årsskiftet. 399
Av praxis (RÅ 1953 Fi 528) torde den slutsatsen kunna dras att betalningen skall ha skett senast den 15 januari för att årsskiftesreglerna skall vara tillämpliga och en motsvarande tidsgräns torde gälla för tiden före årsskiftet. I viss äldre praxis har reglerna inte tillämpats utan den skattskyldiges yrkande (RÅ 1973 ref 21) men tvekan råder i frågan efter regeringsrättens dom i RÅ 85 1:3 (årskort på SL). En annan oklarhet är huruvida intäkten eller kostnaden i sin helhet måste belöpa endast på beskattningsåret före betalningsåret eller om posterna även kan belöpa på tidigare beskattningsår.
Reglerna om årsskiftesbetalningar har en praktisk funktion exempelvis för de situationer där betalningsrutinerna leder till att en utbetalning sker först efter ett årsskifte. Materiellt sett innebär reglerna härutöver en korrekt periodisering till belöpandeåret. RINK har av detta dragit slutsatsen att reglerna skall behållas. Jag instämmer i denna uppfattning. I enlighet med vad RINK föreslagit bör bestämmelserna dock justeras i vissa hänseenden.
Valfriheten medför att det kan uppstå osäkerhet vid taxeringen för betalningsåret om intäkten eller kostnaden redan deklarerats. Reglerna bör därför göras tvingande.
Enligt sin ordalydelse är reglerna inte tillämpliga på poster som belöper på tidigare år än året före betalningsåret. Reglerna bör även omfatta sådana betalningar.
Slutligen bör tidsgränserna anges i lagtexten. Efter dessa förtydliganden bör reglerna även beaktas i de fall utbetalaren är skyldig lämna kontrolluppgift. Så torde redan i dag i praktiken i viss mån ske då utbetalaren inte kan förutse när en betalning blir tillgänglig för lyftning för mottagaren.
Lagrådet har uppmärksammat att det är nödvändigt med en särskild övergångsbestämmelse med sikte på betalningar resp. inkomster runt årskiftet 1990/91. Jag delar lagrådets uppfattning och återkommer till denna bestämmelse i specialmotiveringen.
6.2.8 Blandade överlåtelser
Mitt förslag: RINK:s förslag att den s.k. delningsprincipen skall användas också när fastigheter överlåts delvis mot vederlag och delvis som gåva genomförs inte.
RINK:s förslag: Förslaget tar sikte på sådana fastighetsöverlåtelser mot vederlag som enligt gällande rätt endast föranleder gävobeskattning hos mottagaren. Med tillämpning av den s.k. delningsprincipen skulle överlåtelser av detta slag också föranleda reavinstbeskattning hos givaren.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm, RSV och TCO tillstyrker i princip förslaget. De två förstnämnda pekar dock på svårigheterna att bestämma den överlåtna fastighetens marknadsvärde vilket är nödvändigt för att tillämpa den s.k. delningsprincipen. Övriga remissinstanser som tagit upp frågan — däribland FAR, LRF, Näringslivets skattedelegation, Svenska Sparbanksföreningen, Sveriges Fastighetsägareförbund — är genomgående kritiska.
Skälen för mitt förslag: I praxis har två olika metoder utvecklats för be- 400
handling av överlåtelser, som sker delvis mot ett vederlag och delvis har karaktär av gåva. Antingen behandlas en överlåtelse som har ett benefikt inslag i sin helhet som gåva eller så delas överlåtelsen upp på en onerös och en benefik del. Metoderna benämns huvudsaklighetsprincipen resp. delningsprincipen.
Enligt gällande rätt tillämpas huvudsaklighetsprincipen vid överlåtelse av fastigheter som är föremål för reavinstbeskattning, dvs. alla fastigheter utom fastigheter som är omsättningstillgångar i rörelse. Delningsprincipen torde tillämpas vid blandade överlåtelser av all annan egendom som är föremål för reavinstbeskattning. I praxis har den tillämpats vid överlåtelse av aktier (RÅ 1943 ref 9, börsnoterade aktier och RÅ 1983 Ba 14, fåmansföretagsaktier) och andelar i bostadsrättsföreningar (RÅ 1988 ref 22).
Huvudsaklighetsprincipen innebär att en överlåtelse som till övervägande del kan anses benefik, i sin helhet behandlas som sådan. En benefik del anses föreligga om en förmögenhetsöverföring skett i benefikt syfte.
Fastigheten värderas i den praktiska tillämpningen till taxeringsvärdet vid bedömningen av om en förmögenhetsöverföring föreligger. Enligt huvudsaklighetsprincipen föreligger gåva om erhållet vederlag är mindre än den överlåtna fastighetens taxeringsvärde.
Det kan hävdas att delningsprincipen teoretiskt sett ger ett mer korrekt resultat än nuvarande ordning. Mot detta står att huvudsaklighetsprincipen är enklare att tillämpa. Härtill kommer — vilket inte är minst viktigt — att det troligen inte är alldeles enkelt att vinna förståelse för en regel som innebär att en överlåtelse som är en civilrättsligt giltig gåva skall föranleda reavinstbeskattning hos givaren.
Vid mina överväganden i denna del har jag också tagit intryck av den remisskritik som framförts. Jag avstår således från att föreslå att delningsprincipen också skall tillämpas i fråga om fastigheter. Mitt ställningstagande innebär att gällande praxis består vad gäller såväl fastigheter som sådan egendom på vilken delningsprincipen hittills har tillämpats.
6.3¶Beskattning av räntor och utdelningar
6.3.1 Nuvarande regler Till intäkter i det nuvarande inkomstslaget kapital hör bl.a. räntor och utdelningar på aktier samt inkomst av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag. En förutsättning är dock att intäkten inte är hänförlig till ett annat inkomstslag. För fysiska personer är räntor och aktieutdelningar således i regel intäkt av kapital.
Utdelning behöver inte ske i pengar, utan kan även förekomma genom överföringar av t.ex värdepapper. För utdelning på andelar i svenska ekonomiska föreningar gäller i huvudsak samma regler som för utdelning på svenska aktier.
En andelsägare i en aktiefond är skattskyldig för utdelning från fonden på samma sätt som för aktieutdelning, För avkastningsfonder gäller dessutom sedan år 1986 att vinst eller förlust vid avyttring av andel genom försäljning eller inlösen skall behandlas som ränta och således beskattas i inkomstslaget 401 kapital. 26 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del I
Någon allmän definition av begreppet ränta finns inte i skattelagstiftningen och begreppet är inte helt entydigt. Som ränta behandlas t.ex. avkastning — inkl. kursvinster och kursförluster — på bankcertifikat, statsskuldväxlar och skattkammarväxlar. Motsvarande gäller enligt praxis för s.k. indextillägg som utgör kompensation för penningvärdets fall. Även kapitalrabatter beskattas enligt praxis som ränta.
Fr.o.m. 1989 års taxering gäller med vissa undantag skattefrihet för räntor understigande 100 kr. på konton i banker och andra kreditinstitut.
För aktieägare i fåmansföretag föreslås särregler som jag återkommer till (avsnitt 6.8).
6.3.2 Ränteavdragsbegränsningar
Mitt förslag: Ett tak för full avdragsrätt införs för ränteutgifter. Ränteutgifter får dras av fullt ut mot ränteinkomster. Om utgifterna överstiger inkomsterna får överskjutande del dras av utan begränsningar upp till ett belopp av 100 000 kr. För barn och ungdomar under 18 år samt för dödsbo som behandlas som handelsbolag är beloppsgränsen 10 000 kr. Ränteutgifter som skjuter över denna gräns är avdragsgilla till 70 9c.
RINK:s förslag: Ett avdragstak på 100 000 kr. införs för ränteutgifter. Ränteutgifter därutöver är inte avdragsgilla.
Remissinstanserna: Remissopinionen är blandad. Till de positivt inställda instanserna hör HSB, PRO och TCO. Bl.a. plan- och bostadsverket är i princip positiv till förslaget men anser att taket kan behöva höjas. Näringslivets organisationer är genomgående starkt kritiska till ett bruttoavdragstak. Organisationerna anser bl.a. att riskkapitalförsörjningen försämras och pekar på olika möjligheter till skatteanpassning. Som alternativ förordas bl.a. ett tak för skattereduktion på grund av underskott i kapital. Flera remissinstanser anser att avdragstaket bör räknas upp för inflationen. Kammarrätterna i Stockholm och Göteborg samt riksgäldskontoret avstyrker förslaget. Riksgäldskontoret anför att takets tillämpning på reaförluster utgör ett direkt hinder för strävandena att bredda placeringsbasen för statspapper. Riksbanken ifrågasätter om inte förslaget innehåller så många olägenheter att ett tak för avdragsgillt underskott i inkomstslaget kapital är att föredra. RSV ifrågasätter behovet på sikt av ett avdragstak mot bakgrund av att ränteutgifternas värde begränsas till 30 96. RSV pekar också på olika kontroliproblem och möjligheter till kringgående av reglerna. Enligt RSV m.fl. krävs undantagsregler för barn som ärver en belånad fastighet.
Skälen för mitt förslag: En grundtanke i förslaget till nytt skattesystem är att länefinansierad konsumtion inte skall främjas. Reglerna skall vidare motverka skattekrediter genom lånefinansierade placeringar som ger en låg löpande avkastning. Dessa mäl måste emellertid vägas mot de bostadspolitiska målen om rimliga bostadskostnader. Den föreslagna statliga proportionella skattesatsen om 30 oe för kapitalinkomster är i sig ägnad att minska det skattemässiga värdet av underskottsavdrag. Denna effekt motverkas dock i viss
utsträckning av de sänkta skattesatserna. Det nya sammanslagna inkomstslaget kapital för också med sig ett vidgat utrymme för avdrag.
RINK har mot denna bakgrund framhållit att det av fördelningspolitiska skäl samt för att förebygga skattekrediter och skatteplanering bör finnas avdragsbegränsningar för ränteutgifter. Jag delar denna bedömning. En annan ordning skulle ge alltför stora möjligheter till skattekrediter och annan skatteplanering genom upplåning. Vid valet av metod för att åstadkomma en sådan begränsning bör man eftersträva en lösning som är både enkel och effektiv. Av förenklingsskäl bör det nuvarande systemet med underlagsberäkning för tilläggsbelopp överges. Avdragsbegränsningen bör således åstadkommas genom åtgärder inom det nya inkomstslaget kapital.
Det är särskilt angeläget att avdragsbegränsningen utformas så att ränteutgifter för boende och liknande ändamål kan finansieras på ett rimligt sätt.
Åtskilliga remissinstanser har kritiserat RINK:s förslag till avdragstak och framhållit att förslaget kan få oskäliga effekter. Det finns, enligt min mening, visst fog för sådana farhågor. Utredningsförslaget bör därför modifieras på följande sätt.
Jag föreslår att ränteutgifter först och främst skall få kvittas fullt ut mot ränteinkomster. Om ränteutgifterna är större än ränteinkomsterna får skillnaden dras av i sin helhet upp till ett belopp om 100 000 kr. För barn och ungdomar under 18 år samt för dödsbo som behandlas som handelsbolag är beloppsgränsen 10 000 kr. De ränteutgifter som inte ryms under beloppsgränsen är avdragsgilla till 70 26. Uppkommer det därvid ett underskott i inkomstslaget beaktas det, som tidigare redovisats, genom en 30-procentig skattereduktion (avsnitt 6.2.1).
Höjda beloppsgränser för avdragsbegränsningen föreslås dels för ägare till fåmansföretag, dels för näringsidkare som skall ta upp ett s.k. räntefördelningsbelopp. Dessa frågor behandlas senare (avsnitt 6.8.4 resp. 8.10.2.).
Den föreslagna ränteavdragsbegränsningen innebär enligt min mening en rimlig avvägning mellan önskemålet att förebygga skatteplanering och behovet att medge en skattelättnad för ränteutgifter. Förslaget innebär t.ex. att det inte krävs undantagsregler för barn som ärver en belånad fastighet eftersom avdragsrätten endast delvis är begränsad när beloppsgränsen 10 000 kr. överskrids.
Gränsdragningen mellan ränta resp. utdelning och reavinst bör i huvudsak göras efter de principer som gäller nu (jfr avsnitt 6.6.1). Som kommer att framgå senare (avsnitt 6.5.5) föreslår jag dock att löpande avkastning på alla finansiella instrument som skall beskattas som aktier behandlas som utdelning.
Reaförluster vid avyttring av marknadsnoterade skuldebrev i svenska kronor bör behandlas som ränteutgifter (avsnitt 6.6.3). Reavinster på sådana fordringar skall på motsvarande sätt behandlas som ränteinkomster. Såväl förlusterna som vinsterna kommer därför att omfattas av de föreslagna ränteavdragsbegränsningarna. Även nyss nämnda räntefördelning för näringsidkare bör räknas med när reglerna om avdragsbegränsning tillämpas (avsnitt 8.10.2).
Tomträttsavgäld likställs med ränta och omfattas alltså av avdragsbegräns-
När det är fråga om räntor för vilka utgår räntebidrag eller annat liknande stöd bör endast nettoräntan räknas med i det belopp som berörs av ränteavdragstaket (förslaget till 19 § KL näst sista ledet).
Däremot skall självfallet. på samma sätt som vid utdelning, fullt avdrag medges från ränteinkomster för direkta omkostnader för att förvärva dessa intäkter.
De nya bestämmelserna om begränsningar i avdragsrätten för räntor finns i förslaget till 3 § 2 mom. andra stycket SIL.
6.3.3 Förvaltningskostnader m.m.
Mitt förslag: Avdrag medges alltjämt för förvaltningskostnader en-
dast i den mån de överstiger 1 000 kr.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks över lag. Kammarrätten i Stockholm och Svenska Revisorsamfundet SRS anser att bankgarantiavgifter bör få dras av som förvaltningskostnad resp. ränta.
Skälen för mitt förslag: Från intäkt av kapital får enligt 39 §& I mom. första stycket KL avdrag göras bl.a. för förvaltningskostnader. För fysiska personer medges enligt andra stycket samma moment sådant avdrag endast till den del kostnaderna under beskattningsåret överstiger 1 000 kr.
Jag anser i likhet med RINK och remissinstanserna att rätten till avdrag för förvaltningskostnader bör kvarstå.
Eftersom sådana kostnader inte är avdragsgilla i inkomstslaget annan fastighet är t.ex. aviseringsavgifter för räntebetalningar på lån som nedlagts i fastighet inte avdragsgilla för närvarande. I det utvidgade nya inkomstslaget kapital blir kostnaderna däremot avdragsgilla. Någon egentlig förändring av begreppet förvaltningskostnad är emellertid inte avsedd.
Bankgarantiavgifter har i praxis ansetts varken utgöra förvaltningskostnad eller ränta. Enligt min mening finns det inte skäl att frångå denna praxis.
Reglerna om avdrag för förvaltningskostnader finns i förslaget till 3§ 2 mom. femte stycket SIL. Den nya regeln får en ändrad utformning eftersom stiftelser, föreningar m.fl. i det nya skattesystemet beskattas endast i inkomstslaget näringsverksamhet.
6.3.4 Allemanssparande m.m.
Mitt förslag: Ränta på allemanssparande och bonusränta på ungdomsbosparande beskattas med en skattesats på 20 2.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. TCO tillstyrker förslaget som enligt organisationen bör gälla på längre sikt och även omfatta andra former av bosparande. Sveriges föreningsbankers förbund motsätter sig be-
skattning av räntan. Fondbolagens förening anser att ränta på ”gamla” andelar i en allemansfond bör vara skattefri. Bl.a. LO anser att skattesatsen är
för låg. |
Skälen för mitt förslag: Mitt förslag till en ny enhetlig skattesats på 30 26 omfattar alla kapitalinkomster. Efter denna sänkning av skattesatsen finns inte längre samma skäl att behålla den nuvarande skattefriheten för allemanssparandet. Det allmänna intresset att främja hushållens sparande talar dock för att denna sparform även i fortsättningen bör vara gynnad vid beskattningen.
Enligt min mening är en beskattning med 20 90 av allemanssparandet en lämplig avvägning mellan å ena sidan intresset av likformighet och å andra sidan intresset att öka sparandet. Ett sådant skatteuttag uppnås enklast genom att två tredjedelar av räntan beskattas med den 30-procentiga skattesatsen. Jag föreslär att räntan på medel insatta på allemanssparkonto görs skattepliktig fr.o.m. den I januari 1991. Det krävs därför inte några särskilda övergångsregler för beskattningen av den löpande avkastningen.
Av neutralitetsskäl föreslår jag samma behandling för den s.k. bonusräntan enligt lagen (1988:846) om ungdomsbosparande. Denna ränta som för närvarande är skattefri skall således också beskattas med 20 26.
Mitt förslag föranleder ändringar i 2 och 3 §§ i lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande.
Jag vill i detta sammanhang också framhålla att särskilt gynnsamma reavinstregler föreslås för andelar i allemansfonder (avsnitt 6.5.5). Endast två tredjedelar av vinsten är skattepliktig. Som anskaffningsvärde för andelar förvärvade före den I januari 1991 gäller marknadsvärdet den 31 december 1990.
När det gäller äldre sparande i s.k. aktiesparfond regleras skattelättnader för ”gamla” insättningar i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer. Denna lag föreslås nu bli upphävd (jfr avsnitt 8.8.1). De förmånliga reglerna för beräkning av anskaffningsvärdet på andelar som förvärvats före den 1 april 1984 skall dock alltjämt kvarstå.
6.3.5 Avkastning på sparobligationer m.m.
Mitt förslag: Hela avkastningen på sparobligationer likställs med
ränta och beskattas enligt kontantprincipen.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget lämnas över lag utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Sparobligationer ges ut av staten och får endast innehas av fysiska personer. Räntan tas upp till beskattning med ett belopp som motsvarar ökningen under året av inlösenvärdet. Räntan skall således beskattas även om obligationerna inte lösts in och någon ränteutbetalning inte skett. Sparpremic som helt eller delvis bekostas av staten är skattefri enligt 1 § lagen (1972:128) om skattefrihet vid premiering av sparande. Detsamma gäller för bonus som läggs till räntan.
Jag delar RINK:s bedömning att hela avkastningen på svenska statens 405
sparobligationer bör göras skattepliktig av neutralitets- och likformighetsskäl. Jag föreslår därför att lagen (1972:128) om skattefrihet vid premiering av sparande upphävs. Lagen bör dock fortfarande tillämpas i fråga om bonus på sparobligationer som har getts ut före den 1 januari 1991.
Förordningen (1960:659) angående beskattning av ränta å svenska statens sparobligationer föreslås upphävd. Som jag tidigare nämnt föreslår jag att det s.k. sparavdraget skall slopas (avsnitt 6.2.2). Syftet med den löpande beskattningen av räntor enligt den här aktuella förordningen är att de skattskyldiga årligen skall kunna utnyttja sitt sparavdrag. Slopas avdraget behövs således inte förordningen av denna anledning. I övrigt har jag föreslagit att det inte skall genomföras någon belöpandeprincip för beskattning av räntor m.m. (avsnitt 6.2.6).
RINK har föreslagit att vinster på premieobligationer skall beskattas som ränta. Detsamma har föreslagits i fråga om vinster vid dragningar i av banker och sparkassor anordnade vinstsparsystem. Den särskilda lotterivinstskatten för vinster i vinstsparande skulle därvid avskaffas.
I ett senare sammanhang behandlar jag frågan om beskattning av vinster på premieobligationer (avsnitt 6.6.4). Inga ändringar i förhållande till dagens beskattning föreslås. Det är därför inte heller motiverat med ändringar i beskattningen av vinster i vinstsparande.
6.4¶Reavinstbeskattning av fastigheter m.m.
6.4.1 Inledning Vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastigheter och bostadsrätter beskattas enligt gällande rätt i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Vinsten läggs samman med den skattskyldiges övriga inkomster och blir därigenom föremål för progressiv inkomstbeskattning.
För fastigheter beräknas vinsten med hänsyn till prisutvecklingen under innehavstiden. RSV fastställer varje år särskilda omräkningstal. Också när det gäller bostadsrätter beräknas vinsten på ett sätt som kan sägas innebära ett schablonmässigt hänsynstagande till prisutvecklingen under innehavstiden. I fråga om schablontaxerade fastigheter och jordbruksfastigheter kan den skattskyldige under särskilda förutsättningar medges uppskov med beskattningen.
I det följande presenteras förslaget avseende beskattningen av vinst vid
avyttring av fastigheter och bostadsrätter. Förslaget innebär en övergång till
en nominell vinstberäkningsmetod och att möjligheterna till uppskov slopas. Mitt förslag innebär att vinst vid avyttring av fastigheter och bostadsrätter skall tas upp till beskattning i inkomstslaget kapital. Detsamma gäller — till skillnad mot vad RINK föreslagit — vinst som uppkommit vid avyttring av fysiska personers näringsfastigheter och bostadsrätter i näringsverksamhet.
De nya reavinstreglerna avseende fastigheter och bostadsrätter finns i 25
och 26 §§ SIL.
Fastigheter Vinst vid avyttring av fastighet utgörs enligt nuvarande regler av skillnaden mellan försäljningspriset — minskat med eventuella försäljningskostnader — och det s.k. omkostnadsbeloppet. I förekommande fall skall omkostnadsbeloppet reduceras med värdeminsknings-, substansminsknings- och skogsavdrag samt uppskovsbelopp.
Omkostnadsbeloppet består av ingångsvärdet, eventuella förbättringskostnader och i vissa fall ett särskilt fast tillägg.
Ingångsvärdet utgörs enligt huvudregeln av inköpspriset. Alternativregler kan användas vid bl.a. långa innehav. I dessa fall kan man använda på visst sätt uppräknade taxeringsvärden. Om den sålda fastigheten förvärvats genom arv, testamente, gåva eller bodelning utgörs ingångsvärdet av den förre
innehavarens ingångsvärde. Med förbättringskostnader avses kostnader för
ny-, till- eller ombyggnad av en fastighet. Hit räknas också reparationer på schablontaxerade fastigheter under förutsättning att fastigheten därigenom befinner sig i ett bättre skick vid avyttringen än vid förvärvet. Förbättringskostnader och s.k. värdehöjande reparationer får dock endast dras av för de år kostnaderna har uppgått till minst 3 000 kr.
För innehav under åren mellan 1952 och 1980 medges —- under förutsättning att den avyttrade fastigheten omfattat en bostadsbyggnad —- ett avdrag på 3 000 kr. för varje påbörjat kalenderår under vilket byggnaden använts för bostadsändamål.
Ingångsvärdet — oavsett vilken metod som använts för dess beräkning -
liksom förbättringskostnader skall indexuppräknas med hänsyn till inflatio-
nen förutom under de första fyra innehavsåren. Uppräkning får dock inte ske så att förlust uppkommer. Konsekvensen är att en snabb prisökning leder till en skattepliktig vinst, en måttlig prisökning ger varken vinst eller förlust medan nominella prisfall ger en mot andra reavinster avdragsgill reaförlust.
Omkostnadsbeloppet skall minskas med tidigare medgivna värdeminskningsavdrag som belöper på tiden före avyttringen. Värdeminskningsavdrag på byggnader inkl. maskinell utrustning beaktas endast om de uppgår till minst 3 000 kr. per år. Också värdeminskningsavdrag skall indexuppräknas och uppräkningen skall ske med utgångspunkt från det fjärde året efter det år då kostnaden lades ned.
Under vissa förutsättningar kan den skattskyldige medges uppskov med beskattningen av vinst vid avyttring av en schablontaxerad fastighet eller en
jordbruksfastighet. Kraven för att uppskov skall kunna medges är att den
skattskyldige varit bosatt på fastigheten i minst tre av de senaste fem åren, att en ersättningsfastighet anskaffats inom fyra år från avyttringen samt att
den skattepliktiga vinsten uppgår till minst 15 000 kr.
Uppskovet är i förekommande fall preliminärt i avvaktan på att ersättningsfastighet skall anskaffas. Den skattskyldige måste då lämna bankgaranti för uppskovsbeloppet.
När ersättningsfastighet anskaffats medges ett s.k. definitivt uppskov. Vid försäljning av ersättningsfastigheten minskas omkostnadsbeloppet för er-
sättningsfastigheten med uppskovsbeloppet, omräknat med hänsyn till inflationen. Innebörden av detta är att uppkommen reavinst beskattas först när den sista ersättningsfastigheten avyttrats.
Därtill finns särskilda regler om s.k. tidigareläggning som innebär att anskaffningsvärdet för ersättningsfastigheten får uppräknas från och med det första innehavsåret om uppräkning ej skett för den ursprungliga fastigheten under de första fyra innehavsåren.
Om fastigheten byter ägare genom ett benefikt fång övergår uppskovet till den nye ägaren.
Bostadsrätter Också när det gäller bostadsrätter är utgångspunkten för reavinstberäkningen att försäljningspriset — efter avdrag för försäljningskostnader — skall minskas med förbättringskostnader och ett särskilt beräknat ingångsvärde. Hänsyn tas också till föreningens fonder samt till gjorda kapitaltillskott.
Utgår utöver det avtalade försäljningspriset särskild ersättning för viss lägenhetsutrustning, t.ex. spis, kyl- eller frysskåp, skall ersättningen räknas in i försäljningspriset. Vidare gäller att om köparen lämnar särskild ersättning till säljaren för hans andel i en inre reparationsfond eller en liknande fond skall ersättningen inte räknas in i vederlaget. Om någon sådan särskild ersättning inte utgått skall i stället dras av ett belopp motsvarande den del av fonden eller fonderna som vid avyttringen belöper på bostadsrätten.
Ingångsvärdet utgörs av inköpspriset och i förekommande fall ersättning som lämnats särskilt för sådan lägenhetsutrustning som nyss nämnts. Upplåtelse- och inträdeskostnader som betalats till föreningen i samband med dess bildande ingår också i ingångsvärdet. Vid beräkning av ingångsvärdet behandlas behållning på inre reparationsfond eller annan liknande fond på samma sätt som vid beräkning av försäljningspriset.
Har bostadsrätten förvärvats före år 1974 skall den anses förvärvad den 1 januari 1974 (den s.k. stickdagen). Som ingångsvärde får i sådana fall användas 150 46 av bostadsrättens andel av föreningens behållna förmögenhet nämnda dag.
Som förbättringskostnad räknas kostnader som den skattskyldige lagt ned på förbättringsarbeten i lägenheten. Detsamma gäller kostnader han lagt ned på lägenheten avseende reparation och underhåll i den mån lägenheten därigenom är i bättre skick än vid förvärvet. Kostnader som lagts ned ett visst år räknas som förbättringskostnader endast under förutsättning att de uppgår till minst 2 000 kr. Kostnader som lagts ned före stickdagen beaktas ej.
Kapitaltillskott som lämnats till föreningen under innehavstiden är avdragsgilla om de varit avsedda att användas för amortering av lån eller för finansiering av förbättringsarbeten på fastigheten. Kapitaltillskott som lämnats före stickdagen får ej dras av. De avdragsgilla tillskotten för amorteringar skall dock alltid anses uppgå till 1 000 kr. per påbörjat innehavsår efter stickdagen.
För bostadsrätt beräknas den skattepliktiga vinsten som en med innehavstiden sjunkande andel av den nominella vinsten. Om bostadsrätten innehafts
mindre än två år, 2 år men mindre än 3 år eller 3 år men mindre än 4 år skall 100 26, 75 Fo resp. 50 4 av vinsten anses som skattepliktig realisationsvinst. Vid innehavstider på fyra år eller mer är 25 Zz av vinsten skattepliktig. Regler om uppskov finns inte.
6.4.3 Allmänna utgångspunkter En central utgångspunkt för förslagen är att kapitalbeskattningen skall göras likformig samt att reglerna skall förenklas och göras enhetliga i största möjliga utsträckning. Mot den bakgrunden framstår det som angeläget att reglerna avseende olika former av fastigheter och för bostadsrätter — så långt det är möjligt — blir enhetliga. Enkla och enhetliga regler är också viktigt eftersom ett stort antal skattskyldiga berörs av dem.
Vad nu sagts kräver genomgripande förändringar jämfört med nuvarande regler för reavinstbeskattning av fastigheter och bostadsrätter. Mina förslag i dessa hänseenden redovisas i det följande.
Jag kommer att i det följande (avsnitt 7) föreslå att fastigheter delas upp i kategorierna näringsfastigheter och privatbostadsfastigheter samt att bostadsrätter under vissa förutsättningar hänförs till kategorien privatbostad. Med privatbostadsfastigheter och privatbostäder avses bl.a. småhus resp. bostadsrätter som används för ägarens eller närståendes boende. Med näringsfastigheter avses fastigheter i näringsverksamhet. Även en bostadsrätt kan ingå i näringsverksamhet.
6.4.4 Nominell vinstberäkning
Mitt förslag: Vid avyttring av fastigheter och bostadsrätter skall vinsten beräknas enligt en nominell metod.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Bland de remissinstanser som särskilt tagit upp frågan om slopad indexuppräkning för fastigheterna råder delade meningar. RSV och TCO tillstyrker förslaget bl.a. med hänvisning till förenklingsaspekterna. Hyresgästernas riksförbund, LRF, plan- och bostadsverket samt Sveriges Föreningsbankers Förbund anser att reavinstbeskattningen av fastigheter och bostadsrätter bör ske enligt en real metod. SACO synes genomgående vara kritiskt mot nominella beskattningsprinciper.
Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare redovisat skälen för mitt ställningstagande i valet mellan real eller nominell beskattning av kapitalinkomster (avsnitt 3). Nominell beskattning av kapitalinkomster är enligt min mening att föredra. Det kan emellertid sättas i fråga bl.a. med hänsyn till de många gånger långa innehavstiderna om bedömningen också gäller reavinstbeskattningen av fastigheter och bostadsrätter.
Fastigheter och bostadsrätter reavinstbeskattas för närvarande enligt olika regler. I ett reformerat skattesystem är det väsentligt att dessa skillnader i beskattningen kan undanröjas. Vid valet av metod talar förenklingsskäl entydigt för en nominell vinstberäkning. Kravet på enhetliga regler får en sär-
skild framtoning med hänsyn till sambandet mellan avdragsrätten för ränteutgifter och beskattningen av reavinster. Den låga skattesatsen för kapitalinkomster och de särskilda begränsningar av skatteuttaget som jag tar upp senare (avsnitt 6.4.7) innebär enligt min mening ett godtagbart hänsynstagande till inflationen.
Slutsatsen är att beskattningen bör baseras på en nominellt beräknad reavinst även för fysiska personers fastigheter och bostadsrätter.
6.4.5 Slopade uppskovsregler
Mitt förslag: Möjligheten till uppskov tas bort.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal av remissinstanserna har särskilt tagit upp denna fråga. Vissa av dem, RSV, TCO och plan- och bostadsverket tillstyrker i första hand med hänvisning till förenklingsvinsterna. Andra avstyrker förslaget om att uppskovsreglerna tas bort. Finansbolagens Förening efterlyser uppskovsregler för vinst vid avyttring av bostadsrätter.
Skälen för mitt förslag: Nuvarande inkomstskattesystem innebär att värdeökningar normalt beskattas först vid försäljning. Motsvarande gäller de regler som nu föreslagits. En långt driven likformighet skulle emellertid innebära att värdeökningar skulle beskattas när de uppkommer. Denna liksom andra avvikelser från strikt likformighet orsakar problem i skilda avseenden. När beskattning utlöses av att försäljning sker blir det oförmånligt att avyttra tillgångar med en stor latent skatteskuld, t.ex. fastigheter. Den därav följande inlåsningen är särskilt problematisk för permanentbostäder med tanke på effekterna för de skattskyldiga. Arbetsmarknads- och bostadspolitiska skäl kan också åberopas. De nuvarande uppskovsreglerna syftar till att eliminera dessa inlåsningseffeketer.
Den grundläggande frågeställningen är huruvida nuvarande system för uppskov skall avskaffas eller utvidgas till att även omfatta bostadsrätter.
Om reglerna skulle utsträckas till att gälla alla privatbostadsfastigheter och privatbostäder kan konstateras att regelsystemet skulle bli än mer komplext. Det skulle bl.a. vara nödvändigt att tillskapa regler för att möjliggöra korsvisa uppskov mellan olika typer av bostäder.
När det gäller bostadsrätterna tillkommer här ett administrativt problem. Nuvarande uppskov noteras i särskild ordning med utgångspunkt från ett befintligt fastighetsregister. Något motsvarande system finns inte för bostadsrätter. Bostadsrättsvärderingskommitténs (Fi 1989:01) huvuduppgift — att utarbeta ett system för värdering av bostadsrätter — torde förutsätta att det inrättas ett eller flera bostadsrättsregister. Kommittén har nyligen inlett sitt arbete och frågan om ett sådant register torde inte aktualiseras inom de när- "maste åren.
Nuvarande uppskovsregler är inte alldeles lättillgängliga och uppskovssystemet leder också till administrativa komplikationer. Bestämmelserna resulterar i snedvridningar och skatteanpassning. För att erhålla uppskov med hela reavinsten krävs att den skattskyldige anskaffar en dyrare fastighet. 410
Detta kan styra efterfrågan mot dyrare fastigheter på ett omotiverat sätt. Det kan för övrigt göras gällande att de höga priserna i vart fall delvis beror på uppskovsreglerna.
En ytterligare oönskad konsekvens åv nuvarande uppskovsregler är att det blir skattemässigt oförmånligt för makar att gemensamt köpa en ersättningsfastighet om ursprungsfastigheten ägs av en av makarna eftersom uppskovet beror på säljarens andel i anskaffningsvärdet för ersättningsfastigheten. Regeln om att uppskov medges endast om den skattskyldige varit bosatt på fastigheten i minst tre av de senaste fem åren orsakar inlåsningar och andra skattcanpassningar genom att skattskyldiga får ett skattemässigt skäl att bo kvar i minst tre år och att sälja inom två år efter en eventuellt tillfällig flyttning till annan ort.
För att i någon mån dämpa dessa nackdelar finns möjlighet till dispens från dessa tidsgränser om flyttning beror på t.ex. arbetsbyte eller skilsmässa. Dispensförfarandet innebär ytterligare komplikationer för skattemyndigheter och enskilda samtidigt som beskattningen blir mindre förutsägbar. Som nämnts ovan har uppskov införts för att motverka den inlåsning som uppkommer om skatt tas ut vid bostadsbyten. Nuvarande uppskovssystem är emellertid inte en heltäckande lösning på inlåsningsproblemet eftersom uppskov medges endast vid flyttning till ett dyrare egnahem och således inte vid flyttning till ett billigare egnahem, en bostadsrätt eller en hyresrätt. Eftersom uppskovet följer fastigheten vid arv och gåva kommer arv- eller gåvotagaren att hamna i en situation som innebär att han kommer att beskattas för hela uppskovet om han avyttrar fastigheten utan att därefter skaffa en dyrare ersättningsfastighet.
Om nuvarande uppskov utvidgas till att gälla både egnahem och bostadsrätter blir fler skattskyldiga i stället inlåsta i resp. boendeform med skattemässiga incitament att flytta till dyrare och inte till billigare bostäder.
Som exempel på sådan inlåsning kan nämnas att byte från privatbostadsfastighet eller privatbostad till hyresrätt samt försäljning av bostaden utan återanskaffning efter ett dödsfall skulle utlösa beskattning av hela den ackumulerade vinsten för i många fall ett antal privatbostäder.
Den här föreslagna övergången till beskattning av nominellt beräknade reavinster skulle innebära ett i många fall väsentligt högre skatteuttag vid försäljning av den sista ersättningsfastigheten och skulle därför i hög grad förstärka dessa inlåsningsproblem. Nuvarande uppskovsregler ger därför knappast en godtagbar lösning på inlåsningsproblemet vid beskattning av nominella reavinster. Ytterst beror detta på att uppskov inte löser utan endast skjuter upp problemet.
Nuvarande komplicerade uppskovsregler orsakar också orättvisor genom att mindre välinformerade personer som av ekonomiska eller andra skäl inte anlitar rådgivare i många fall betalar skatt medan andra arrangerar försäljning, köp och flyttning så att alla uppskovskraven uppfylls eller, i annat fall, söker dispens med angivande av tillräckliga skäl för att uppskov ändå skall erhållas. Nuvarande uppskovsregler utvidgade till att omfatta även bostadsrätter skulle därför innebära påtagliga nackdelar också ur fördelningspolitisk synvinkel.
Dessa överväganden talar för att problemet med inlåsning bör lösas på ett enklare och mera definitivt sätt än genom uppskov. Samtidigt talar målet om basbreddning, vilket i sin tur motiveras av målet om låga marginalskatter och likformig beskattning, för icke obetydliga skatteuttag vid fastighetsförsäljningar. Om utgångspunkten är ett givet totalt skatteuttag för bostäder ger ett högre skatteuttag vid försäljningar utrymme för en något lägre löpande beskattning, vilket är önskvärt av bostads- och i viss mån av fördelningspolitiska skäl.
Mitt förslag innebär därför att lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst skall upphöra att gälla. Lagen bör dock fortsätta att gälla i fråga om avyttringar som tagits upp till beskattning senast vid 1991 års taxering.
6.4.6 Problem vid full beskattning av nominell reavinst
Privatbostäder Utgångspunkten för resonemanget i detta avsnitt är att fastigheter och bostadsrätter skall göras till föremål för en nominell reavinstbeskattning och att det inte skall finnas några uppskovsregler.
Det kan konstateras att full beskattning av reavinster beräknade på detta sätt många gånger skulle leda till ett mycket högt skatteuttag. Som exempel kan nämnas att försäljning av ett genomsnittligt småhus med ett pris på 460 000 kr. år 1988 som anskaffats 20 år tidigare för 100 000 kr. skulle leda till cn skatt på 30 22 av 360 000 kr. eller 108 000 kr. Vid ett tre gånger så högt försäljningspris och anskaffningsvärde, vilket inte är ovanligt i storstadsområden, skulle skatten uppgå till 324 000 kr.
Så höga skatteuttag skulle medföra inlåsningar och andra snedvridningar som särskilt för permanentbostäder skulle innebära påtagliga nackdelar ur de skattskyldiga synvinkel. Även från arbetsmarknadspolitiska och bostadspolitiska utgångspunkter skulle detta vara till nackdel. Ett högt formellt skatteuttag vid försäljningar kan också ge förhållandevis begränsade skatteintäkter med tanke på att därav orsakad inläsning krymper skattebasen.
Slutsatsen är att det krävs någon typ av begränsning av skatteuttaget särskilt vid försäljning av permanentbostäder. Eftersom många skattskyldiga berörs av denna begränsning bör regler härom utformas på ett för skattskyldiga och skattemyndigheter enkelt och hanterbart sätt.
Näringsfastigheter och bostadsrätter i näringsverksamhet De skatteregler som föreslagits av RINK och URF innebar generellt att realiserade värdeökningar beskattas på samma sätt och i samma inkomstslag som löpande kapitalavkastning. Ett sådant system innebär likformighet mellan dessa två typer av kapitalavkastning. En annan konsekvens är att skattesatsen för ränteutgifter överensstämmer med skattesatsen för realiserade värdeökningar. Också detta bidrar till likformig beskattning. Som en följd av denna generella regel föreslog RINK att realiserade värdeförändringar avseende näringsfastigheter liksom realiserade värdeförändringar på andra tillgångar inom inkomstslaget näringsverksamhet skulle beskattas i motsva- 412
rande inkomstslag.
Skattesatsen för inkomstslaget kapital liksom för inkomstslaget näringsverksamhet för juridiska personer uppgår till 30 ec. För fysiska personers inkomst av näringsverksamhet uppgår emellertid det sammanlagda skatteuttaget genom inkomstskatt och skattedelen av de sociala avgifterna till 43—64 fc vilket också skulle träffa vinster på näringsfastigheter. Bakgrunden för detta ställningstagande var att ränteutgifter, värdeminskning och reparationskostnader dras av mot denna sammanlagda skattesats. Ett så högt skatteuttag på nominellt beräknade vinster leder med nödvändighet till besvärande inlåsningseffekter. Den slutsats som drogs i betänkandet var därför att det krävdes någon slags begränsning i skatteuttaget vid reavinstbeskattning av fysiska personers näringsfastigheter. Jag återkommer till dessa frågor (avsnitt 6.4.11).
Fördelningspolitiska aspekter De skäl som anförts ovan för begränsning av skatteuttaget vid reavinstbeskattning av bostäder får vägas mot att likformighetsskäl liksom fördelningspolitiska skäl talar för full beskattning av nominellt beräknade reavinster när avdrag medges för hela den nominellt beräknade ränteutgiften.
Fastigheter utgör en mycket stor del av hushållens förmögenhetstillgångar samtidigt som många hushåll med förhållandevis låga inkomster inte äger någon fastighet. Värdeökningarna på fastigheter under de senaste 30 åren har i hög grad bidragit till nuvarande förmögenhetsskillnader. Dessa förmögenhetsskillnader innebär bl.a. ett ofta mycket stort försteg för dem som ägt fastigheter under denna period jämfört med sådana som bott i en hyreslägenhet.
Värdecökningar på fastigheter är enligt gällande rätt mycket lågt beskattade. Anledningen till detta är att anskaffningsvärdet räknas upp med inflationen, trots att hela den nominella ränteutgiften är avdragsgill. Härtill kommer att uppskovsreglerna — som ju kan jämställas med ett mycket förmånligt lån från det allmänna — innebär att skattebetalningen kan skjutas upp i princip hur länge som helst. Skatteintäkterna från reavinstbeskattningen av egnahem och fritidshus uppgår endast till cirka 0,2-1,3 miljarder kr. samtidigt som den årliga nominella värdeökningen uppgår till 30-60 miljarder kr. vid normal real prisutveckling och 4-8 4 inflation.
Det mera generella målet om likformighet samt ovan diskuterade fördelningspolitiska skäl talar för att problemet med inlåsning beaktas genom minsta möjliga avvikelse från en likformig nominell beskattningsprincip även om detta innebär att inlåsningsproblemet inte kan lösas på ett fullt tillfredsställande sätt i alla fall.
Mitt förslag: Grundregeln är att den skattepliktiga vinsten beräknas som skillnaden mellan försäljningsintäkt och omkostnadsbelopp. Skatteuttaget begränsas genom en schablonregel som innebär att vinsten får beräknas till 30 Zo av försäljningsintäkten för permanentbostäder och till 60 20 av försäljningsintäkten för övriga privatbostadsfastigheter.
RINK:s förslag: Överensstämmer i princip med mitt.
Remissinstanserna: RSV anser att schablonreglerna innebär en betydande förenkling. Näringslivets skattedelegation anser att lagtexten bör förtydligas så att det klarare framgår att ett uppskovsbelopp inte skall beaktas vid schablonreglernas tillämpning. Hyresgästernas riksförbund anser att regeln är alltför generös.
Skälen för mitt förslag: Den allmänna grundregeln om att reavinsten beräknas som skillnaden mellan försäljningsintäkten och omkostnadsbeloppet enligt en nominell beskattningsprincip skall tillämpas även för fastigheter. Mot bakgrund av vad jag nyss anfört bör problemet med ett i många fall alltför högt skatteuttag — särskilt vid längre innehavstider — lösas genom en särskild takregel som på visst sätt begränsar skatteuttaget. Ett sådant skattetak bör utformas efter en avvägning meilan målet om att undvika inlåsningar och målet om att av bl.a. fördelningspolitiska skäl upprätthålla en likformig nominell beskattningsprincip. I lagrådsremissen hade takregeln getts form av en schablonregel av innebörd att omkostnadsbeloppet skulle beräknas som en viss andel av försäljningsintäkten. En sådan lösning skulle innebära att vinsten beräknas som skillnaden mellan vederlaget — efter avdrag för försäljningskostnader m.m. — och det schablonmässigt beräknade omkostnadsbeloppet. Enligt min uppfattning bör emellertid det schablonmässigt beräknade beloppet omfatta samtliga avdragsposter, dvs. både försäljningskostnader m.m. och omkostnadsbelopp. Takregeln bör därför utformas som en vinstberäkningsregel. En sådan regel bör innehålla två nivåer varav den mest förmånliga skall gälla för permanentbostäder. Jag återkommer i det följande till innebörden av begreppet permanentbostad.
Lagrådet har föreslagit vissa justeringar av den i remissen upptagna schablonregeln för fastigheter. Syftet är bl.a. att det tydligare skall framgå att om ett dödsbo avyttrar en privatbostadsfastighet är schablonregeln för permanentbostäder inte tillämplig. Jag godtar ändringsförslaget och har beaktat synpunkterna vid utformningen av den nya vinstberäkningsregeln.
Mitt förslag i fråga om permanentbostäder som är fastigheter innebär att vinsten får beräknas till 30 96 av försäljningsintäkten vilket, tillsammans med skattesatsen på 30 6 för inkomstslaget kapital, innebär att skatteuttaget maximeras till 9 Zz av försäljningsintäkten.
I exemplet ovan med en genomsnittlig villa och 20 års innehav reduceras skatteuttaget från 108 000 kr. till 41 400 kr. motsvarande 9 Ze av försäljningspriset på 460 000 kr. Skatten uppgår därmed till 12 2 i stället för 30 46 av den nominella reavinsten på 360 000 kr.
Schablonregeln innebär avsevärda förenklingar jämfört med alternativa
metoder för begränsning av skatteuttaget vid försäljningar som t.ex. uppskov eller uppräkning av anskaffningsvärdet. Detta är av särskild vikt då reglerna berör ett stort antal skattskyldiga där många av ekonomiska eller andra skäl inte anlitar skatterådgivare.
Vid en årlig fastighetsprisökning på 4 alternativt 8 96 blir det förmånligt att använda schablonregeln för permanentbostäder redan efter en innehavstid på 10 resp. 5 år eftersom vinsten enligt schablonregeln då understiger vinsten enligt grundregeln. Konsekvensen är att vinstberäkningen blir mycket enkel att utföra och kontrollera vid flertalet försäljningar av permanentbostäder. Därmed kan även skattemyndigheterna initiera förändringar av deklarationen som är till förmån för den skattskyldige. Vid fall som ligger nära gränsen där schablonregeln är likvärdig med grundregeln får den skattskyldige eller skattemyndigheterna göra dubbla beräkningar för att undvika rättsförluster. I flertalet fall bör dock schablonregeln vara mer förmånlig vid en normal prisutveckling.
De föreslagna reglerna innebär att skatten alltid utgör minst 9 och högst 30 Ze av den nominella reavinsten för permanentbostäder. Vid mycket korta innehav är huvudregeln normalt mera förmånlig än schablonregeln, varvid skatten uppgår till 30 96 av den nominella vinsten. Vid långa innehav blir schablonregeln normalt mera förmånlig, vilket leder till att skattens andel av vinsten reduceras till som lägst 9 Ze.
För bostäder som inte kan hänföras till kategorien permanentbostäder — i första hand fritidsbostäder, egnahem som varit uthyrda under en längre tid eller privatbostadsfastigheter som avyttras av dödsbon — bör det också finnas en schablonregel. Bl.a. förenklingsskäl talar för detta. Denna schablonregel bör emellertid innebära en mindre avvikelse från full nominell beskattning än vad som föreslagits för permanentbostäder. Inlåsningsproblematiken framstår som mindre allvarlig när det är fråga om andra bostäder än permanentbostäder. Motsvarande synsätt återspeglas i nuvarande uppskovsregler som ju i första hand tar sikte på den permanenta bostaden.
En lämplig avvägning uppnås om vinsten får beräknas till 60 90 av försäljningsintäkten för privatbostadsfastigheter som inte uppfyller kraven för permanentbostäder. Detta ger ett skattetak på 18 96 av försäljningspriset.
Vid en fastighetsprisökning på 4 alternativt 8 20 blir schablonregeln för fritidsbostäder m.m. mera förmånlig än grundregeln vid innehavstider på minst 24 resp. 12 år. Det högre skattetaket innebär därför att den faktiska vinsten måste beräknas oftare för fritidsbostäder än för permanentbostäder.
Vid mycket långa innehavstider skulle dock schablonregeln normalt vara mera förmånlig än huvudregeln vilket är en fördel då den faktiska anskaffningskostnaden kan vara särskilt svår att beräkna och kontrollera i sådana fall. En annan fördel med att en schablonregel tillämpas även för fritidsbostäder m.m. är att schablonregeln kan ersätta andra mera komplicerade och mindre enhetliga kompletterande beräkningsregler.
De nya schablonreglerna återfinns i 25 § 9 mom. SIL.
Gällande rätt innehåller olika alternativregler för att beräkna anskaffningsvärdet. Bestämmelserna tar sikte på den situationen att den verkliga anskaffningskostnaden är osäker eller okänd. Den nu föreslagna schablonre-
geln för att beräkna vinsten har motsvarande funktion. Schablonregeln är så pass förmånlig att den kommer att tillämpas i de flesta fall utom vid kortare innehav. Mitt förslag innebär därför att nuvarande alternativregler för beräkning av anskaffningsvärden kan avskaffas.
Jag kommer i det följande att föreslå särskilda schablonregler för näringsfastigheter (avsnitt 6.4.11). Den schablonmässigt beräknade vinsten kommer för näringsfastigheter att ligga högre än i fråga om privatbostäder. Det skulle i så fall bli omotiverat lönsamt att inför en avyttring låta en näringsfastighet övergå till privatbostadsfastighet. Mitt förslag innebär därför att det bör införas en bestämmelse — utan motsvarighet i lagrådsremissen — som innebär att schablonregeln för näringsfastigheter skall tillämpas vid avyttringar av privatbostäder som sker inom tre år från karaktärsbytet.
6.4.8 Permanentbostadsbegreppet
Mitt förslag: Med permanentbostad avses en privatbostadsfastighet där den skattskyldige varit bosatt i minst ett år under förutsättning att innehavstiden då den skattskyldige inte varit bosatt på privatbostaden understiger ett år och att bostaden anskaffats till ett marknadsmässigt pris. Som permanentbostad räknas alltid bostad där den skattskyldige varit bosatt under minst tre av de senaste fem åren.
RINK:s förslag: Överensstämmer i princip med mitt.
Remissinstanserna: Gränsdragningen mellan permanentbostäder och andra bostäder har tillstyrkts eller lämnats utan kommentarer av de flesta remissinstanserna.
Skälen för mitt förslag: Som tidigare nämnts medges för närvarande uppskov med reavinstbeskattning vid avyttring av den permanenta bostaden. Avgränsningen sker därvid genom krav på att den skattskyldige skall ha varit bosatt på fastigheten under minst tre av de senaste fem åren. Kravet enligt gällande rätt på en förhållandevis lång bosättningstid kan ses som ett sätt att förebygga skatteplanering i form av att ägaren bosätter sig på fastigheten strax före försäljningen för att erhålla uppskov med reavinstbeskattningen. En nackdel med denna gränsdragning är att inlåsning uppkommer under de tre kvalifikationsåren som en följd av själva uppskovsregeln trots att regeln syftar till att undvika inlåsning. Om den skattskyldige bott på fastigheten i t.ex. två år så finns det i många fall skattemässiga skäl för att åtminstone formellt bo kvar ytterligare ett år.
Målet om att förebygga inlåsningar talar för att bosättningskravet reduceras till ett år när detta kan ske utan risk för att reglerna kringgås. Som exempel på kringgående som bör förebyggas kan nämnas bosättning i en fritidsbostad ett år före försäljningen, vilket kan vara mycket lönsamt skattemässigt om det förekommer en stor latent skatteskuld. Ett annat exempel är att en fastighet med stor latent skatteskuld säljs till närstående till ett lågt pris, varefter den närstående säljer fastigheten vidare redan efter ett års faktisk eller formell bosättning. Av fördelningspolitiska och bostadspolitiska skäl bör den förmånliga schablonregeln inte heller få tillämpas efter en kortare tids
faktiskt eller formellt boende i en bostad som erhållits genom kö till ett icke marknadsmässigt pris.
Mitt förslag i fråga om innebörden av begreppet permanentbostad innebär att den förmånliga schablonregeln med ett skattetak på 9 90 får tillämpas om den skattskyldige varit bosatt där i minst ett år under förutsättning att innehavstiden då den skattskyldige inte varit bosatt på fastigheten understiger ett år och att bostaden anskaffats till ett marknadsmässigt pris. Om dessa två förutsättningar inte uppfylls får den förmånliga schablonreglen ändå tilllämpas om den skattskyldige varit bosatt på privatbostadsfastigheten under minst tre av de senaste fem åren.
I lagrådsremissen gjordes motsvarande undantag. Jag har emellertid funnit — inte minst av förenklingsskäl — att det inte bör finnas några undantag från huvudregeln. Innebörden av detta är att vid alla andra förvärv än sådana då bostaden anskaffats till ett marknadsmässigt pris kan den mest förmånliga takregeln tillämpas först efter tre års boende.
Permanentbostadsdefinitionen finns i 25 § 9 mom. SIL.
6.4.9 Takregeln vid expropriation o.d.
Mitt förslag: Vid vinstberäkning efter expropriation eller efter avyttring som skett under tvångsliknande förhållanden får vinsten alltid beräknas till 30 96 av försäljningspriset.
RINK:s förslag: RINK lade inte fram någon särskild reglering med sikte på expropriationer e.d.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har tagit upp frågan.
Skälen för mitt förslag: Nuvarande uppskovsregler innehåller en bestämmelse som tar sikte på den situationen att en fastighet blir exproprierad eller eljest måste avyttras under tvångsliknande förhållanden, 2 § UppskovsL. I sådana fall medges uppskov även om den skattskyldige inte uppfyller bosättningskraven. Det är enligt min uppfattning rimligt att en förmånlig schablonregel motsvarande den jag föreslagit i föregående avsnitt skall få användas även om den skattskyldige inte uppfyller där uppställda villkor för att bostaden skall vara en permanentbostad.
Regeln finns i 25 § 10 mom. SIL.
6.4.10 Beräkning av reavinst för bostadsrätt
Mitt förslag: Vid vinstberäkningen skall hänsyn tas till nettoföränd-
ringen av föreningens förmögenhet. En särskild schablonregel skall
också gälla vid avyttring av bostadsrätt.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: De remissinstanser som tagit upp frågan ställer sig genomgående positiva till att reglerna för fastigheter och bostadsrätter blir mer enhetliga. Svenska Revisorsamfundet SRS ställer sig tveksamt till genom- 417 synsmetodens utformning.
27 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del I
Skälen för mitt förslag: Enligt gällande rätt tillämpas s.k. genomsyn vid reavinstbeskattningen av bostadsrätter. Detta sker därigenom att bostadsrättsinnehavarens kapitaltillskott räknas in i omkostnadsbeloppet. Som exempel kan nämnas att en person som köpt en bostadsrätt för 100 000 kr. och gjort ett kapitaltillskott på 10 000 kr. för att amortera bostadsrättsföreningens lån därmed jämställs med en person som köper en motsvarande bostadsrätt strax efter kapitaltillskottet för 110 000 kr. Nuvarande regler innebär alltså att en amortering av föreningens skuld beaktas.
En sådan genomsyn bör tillämpas även fortsättningsvis men bestämmelserna bör — bl.a. av förenklingsskäl — utformas på ett något annorlunda sätt. Det avgörande skälet är emellertid att den takregel som tidigare föreslagits för fastigheter också skall kunna tillämpas i fråga om bostadsrätter på ett likvärdigt sätt.
Utgångspunkten bör vara att bostadsrättens andel i föreningens nettoskuld skall behandlas på samma sätt som ett lån som följer med en villafastighet vid ett ägarbyte. Motsvarande bör gälla om föreningen i stället har en nettoförmögenhet. Den skattepliktiga försäljningsintäkten för en bostadsrätt bör därför beräknas som köpeskillingen för bostadsrätten ökad eller minskad med värdet av bostadsrättens andel av föreningens nettoskuld eller nettoförmögenhet vid försäljningstillfället. Enligt grundregeln bör på motsvarande sätt omkostnadsbeloppet beräknas som anskaffningskostnaden för bostadsrätten ökad eller minskad med värdet av bostadsrättens andel av föreningens nettoskuld eller nettoförmögenhet vid anskaffningstillfället. Den skattepliktiga vinsten blir därmed lika med köpeskillingen minskad med anskaffningskostnaden för bostadsrätten ökad eller minskad med förändringen av bostadsrättens andel av föreningens nettoskuld eller nettoförmögenhet under innehavstiden. Föreningens nettoskuld eller — i förekommande fall — nettoförmögenhet beräknas med utgångspunkt från det skattemässiga värdet för olika tillgångar och skulder utom föreningens fastighet.
Av det nu sagda följer att man även bör ta hänsyn till kostnaden för ny-, till- eller ombyggnad avseende föreningens fastighet.
Det finns ingen anledning att i reavinsthänseende behandla bostadsrätter på ett annat sätt än vad som tidigare föreslagits i fråga om bostäder som är fast egendom. Mitt förslag har därför — till skillnad från vad som föreslogs i lagrådsremissen — getts den utformningen att vad som tidigare föreslagits i dessa hänseenden också skall gälla bostadsrätter som är hänförliga till kategorien privatbostad. Vid avyttring av en bostadsrätt som är permanentbostad kommer den mest förmånliga vinstberäkningsregeln att innebära följande. Vinsten beräknas till 30 76 av köpeskillingen ökad med värdet av bostadsrättens andel i föreningens nettoskuld vid försäljningstillfället. Om det vid avyttringstillfället finns en nettoförmögenhet uppgår vinsten till 30 9c av köpeskillingen minskad med värdet av bostadsrättens andel i föreningens förmögenhet vid avyttringstillfället.
Vinstberäkningen blir därmed mycket enkel i flertalet fall med normala och långa innehavstider eftersom endast förhållandena vid försäljningen behöver beaktas, dvs. kapitaltillskott liksom förbättringar under innehavstiden påverkar inte vinstberäkningen. De praktiska svårigheter som anfördes vid
rätt, bör därför kunna bemästras.
Som exempel kan nämnas en bostadsrätt som efter permanentboende säljs för 100 000 kr. varvid bostadsrättens andel i föreningens nettoskuld uppgår till 200 000 kr. Den skattepliktiga försäljningsintäkten uppgår då till köpeskillingen för bostadsrätten plus andelen i föreningens lån på sammanlagt 300 000 kr. Vinsten enligt schablonregeln uppgår till 30 Z0 av detta belopp eller 90 000 kr., vilket ger en skatt på 27 000 kr. Skatten uppgår därmed till 9 Za av köpeskillingen för bostadsrätten plus bostadsrättens andel av föreningens lån.
Därmed uppnås skattemässig likformighet jämfört med ett småhus som säljs för 300 000 kr. där medföljande lån uppgår till 200 000 kr. Därtill uppnås skattemässig likformighet mellan bostadsrätten i nyss nämnda exempel och en bostadsrätt där alla lån ligger hos bostadsrättsinnehavaren och köpeskillingen för bostadsrätten uppgår till 300 000 kr.
De föreslagna reglerna för reavinstbeskattning av bostadsrätter ger mera generellt skattemässig likformighet mellan lån som redovisas inom och utanför bostadsrättsföreningen samt mellan bostadsrätt och villafastigheter.
Schablonregeln innebär att den särskilda alternativregeln för att beräkna ' ett anskaffningsvärde kan avskaffas. Också för bostadsrätternas del har lagrådet föreslagit vissa förtydliganden av schablonreglerna med sikte på deras tillämplighet i fråga om dödsbon. Den nya vinstberäkningsregeln har utformats med beaktande av lagrådets synpunkter.
De nya reglerna är intagna i 26 § SIL.
6.4.11 Särskilt om näringsfastigheter och bostadsrätter i näringsverksamhet-
Mitt förslag: Vinst vid icke yrkesmässig avyttring av näringsfastigheter och bostadsrätter i näringsverksamhet tas upp till beskattning i inkomstslaget kapital. Under innehavstiden gjorda värdeminskningsavdrag m.m. skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Detsamma gäller kostnader för värdehöjande reparationer och underhåll som lagts ned på en sådan fastighet eller bostadsrätt under en femårsperiod före avyttringen. Kostnader för värdehöjande reparationer och underhåll som återläggs behandlas vid vinstberäkningen som förbättringskostnader. För en näringsfastighet eller en bostadsrätt i näringsverksamhet som Övergår till att vara privatbostadsfastighet eller privatbostad skall avskattning ske. Schablonregler för att beräkna vinsten införs.
RINK:s förslag: Vinst vid avyttring av näringsfastigheter och bostadsrätter i näringsverksamhet redovisas i inkomstslaget näringsverksamhet och beläggs med grundavgift samt progressiv inkomstskatt. Skatteuttaget begränsas för såväl fastigheter som bostadsrätter genom särskilda schablonregler.
Remissinstanserna: De remissinstanser som tagit upp frågan om reavinstbeskattningen av näringsfastigheter — däribland kammarrätten i Stockholm, lantbruksstyrelsen, Advokatsamfundet, FAR, LRF. Näringslivets skattedele-
gution, Småföretagarnas riksorganisation, Svenska sparbanksföreningen och Sveriges Köpmannaförbund — är genomgående kritiska till förslaget.
Skälen för mitt förslag: Av RINK:s betänkande framgår att förslaget i fråga om reavinstbeskattningen av näringsfastigheter skulle leda till ett tämligen högt skatteuttag. RINK konstaterar emellertid att skatteuttaget måste ses mot bakgrund av den förhållandevis låga löpande beskattningen av näringsfastigheter. Avdrag för ränteutgifter medges mot såväl sociala avgifter som inkomstskatten. När det gäller fysiska personers näringsfastigheter och bostadsrätter i näringsverksamhet fann RINK det likväl motiverat att föreslå särskilda schablonregler i syfte att begränsa skatteuttaget. Skälet för detta var i första hand att juridiska personer enligt RINK:s förslag medgetts mer omfattande reserveringsmöjligheter än fysiska personer.
Den kritik som förts fram mot förslaget tar i första hand sikte på att fysiska personers näringsfastigheter skulle komma att utsättas för en hårdare beskattning än andra fastigheter och att detta skulle kunna leda till olämpliga inlåsningseffekter. Flera av remissinstanserna föreslår att beskattningen i stället skall ske i inkomstslaget kapital.
Jag kan delvis ansluta mig till den kritik som framförts. Besvärande inlåsningseffekter skulle bli följden om förslaget genomfördes. Min slutsats är att även vinster på näringsfastigheter bör beskattas i inkomstslaget kapital. Detsamma bör enligt min uppfattning gälla bostadsrätter som inte är privatbostäder. I lagrådsremissen gjordes den bedömningen att om näringsfastigheter och bostadsrätter som inte är privatbostäder skall beskattas i inkomstslaget kapital bortfaller behovet av särskilda schablonregler för omkostnadsbeloppets beräkning. Lagrådet har i sitt yttrande tagit upp denna fråga och jag återkommer till detta.
Enligt RINK:s förslag skall — liksom enligt gällande rätt — vinstberäkningen avseende fastigheter ske utifrån ett omkostnadsbelopp som bestämts därigenom att ingångsvärdet minskats med bl.a. gjorda värdeminskningsavdrag m.m. som belöper på tid före avyttringen. Det gäller skogsavdrag, avdrap för värdeminskning på byggnad, av naturtillgångar och på täckdiken och andra markanläggningar.
Avdrag under innehavstiden skall således återföras till beskattning vid vinstberäkningen. RINK:s förslag att vinsten skall beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet skulle i fråga om dessa avdrag innebära att de återförs till beskattning i det inkomstslag där de tidigare dragits av. Det är enligt min uppfattning rimligt att denna princip upprätthälls. Det är nämligen inte acceptabelt att ett värdeminskningsavdrag utförs mot en högre skattesats för att sedan — i samband med vinstberäkningen — återläggas i ett inkomstslag med lägre skattesats.
Konsekvensen av detta är att när en näringsfastighet avyttras skall under innehavstiden gjorda värdeminskningsavdrag m.m. tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet. Vid vinstberäkningen i kapital reduceras således inte omkostnadsbeloppet med gjorda värdeminskningsavdrag m.m.
Det är dock nödvändigt att förse den nu föreslagna bestämmelsen med vissa begränsningsregler. Under innehavstiden gjorda värdeminskningsavdrag m.m. bör nämligen inte tas upp till beskattning i inkomstslaget närings-
verksamhet i den mån de motsvarar en faktisk värdenedgång. Huruvida detta är fallet kan konstateras vid en jämförelse mellan å ena sidan vederlaget för den avyttrade egendomen och å andra sidan omkostnadsbeloppet. Vid en sädan jämförelse mäste utgångspunkten emellertid vara ett omkostnadsbelopp som bestämts utan hänsyn till eventuella uppskovsbelopp som eljest vid vinstberäkningen skall påverka omkostnadsbeloppet.
Också när det gäller avdrag för värdehöjande reparationer och underhåll innebär mitt förslag vissa justeringar i förhållande till RINK:s förslag.
Den omständigheten att kostnader av detta slag dras av i inkomstslaget näringsverksamhet medan häremot svarande vinster skall hänföras till inkomstslaget kapital ger utrymme för skatteplanering. Spännvidden i fråga om skattesats skulle göra det omotiverat lönsamt att köpa fastigheter eller bostadsrätter med stort reparationsbehov, reparera dem och därefter sälja dem.
Kostnader för värdehöjande reparationer och underhåll bör därför alltid återläggas i inkomstslaget näringsverksamhet. Av i första hand praktiska skäl bör återläggningen begränsas till att avse kostnader som dragits av i den löpande beskattningen inom en femårsperiod före avyttringen.
Vid delavyttring bör återföringen av värdeminskningsavdrag, avdrag för reparationer m.m. grundas på förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen.
RINK har också föreslagit ett avskattningsförfarande för de fall att en näringsfastighet övergår till att vara en privatbostadsfastighet. Skälen för en avskattning kvarstår även om näringsfastigheter beskattas i inkomstslaget kapital. Avskattning bör också ske om en bostadsrätt i näringsverksamhet övergår till att vara en privatbostad.
Bestämmelserna om avskattning bör — utöver vad som upptagits i lagrådsremissen — också omfatta den situationen, att en näringsfastighet eller en bostadsrätt i näringsverksamhet genom arv, testamente e.d. övergår till ny ägare och egendomen hos den nye ägaren är en privatbostadsfastighet eller en privatbostad.
Bestämmelser om avskattning bör utformas på följande sätt. Belopp som skall återföras till beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet i samband med en avyttring skall på motsvarande sätt återföras om fastigheten eller bostadsrätten byter karaktär under inncehavstiden eller genom arv eller på annat sätt övergår till ny ägare och egendomen hos denne är privatbostadsfastighet eller privatbostad. Avskattningen bör alltså ta sikte på såväl tidigare gjorda värdeminskningsavdrag som avdragna kostnader för värdehöjande reparationer och underhåll. I fråga om värdeminskningsavdrag m.m. bör återläggning inte ske i den mån värdet på fastigheten vid övergångstillfället understiger det omkostnadsbelopp —- beräknat utan hänsyn till bl.a. eventucllt förekommande uppskovsbelopp på det sätt jag nyss nämnt — som skulle gällt om det i stället varit fråga om en verklig avyttring. En återläggning av kostnader för värdehöjande reparationer och underhåll leder till att omkostnadsbeloppet vid en framtida avyttring höjs i motsvarande män.
Mina förslag kräver särskilda övergångsregler. Dessa — liksom övriga bestämmelser — kommenteras i specialmotiveringen.
Reaförluster på fysiska personers näringsfastigheter och bostadsrätter i Prop. 1989/90:110 näringsverksamhet skall behandlas på samma satt som andra förluster i inkomstslaget kapital.
Som inledningsvis anmärkts har lagrådet tagit upp frågan om särskilda schablonregler för omkostnadsbeloppets beräkning när det gäller näringsfastigheter och bostadsrätter som inte är privatbostäder. Lagrådet konstaterar att det i remissen framförda skälet för att inte föreslå alternativa metoder för att beräkna ett anskaffningsvärde — att den föreslagna takregeln ersätter behovet av sådana regler — inte kan göras gällande för näringsfastigheter eller för bostadsrätter som inte är privatbostäder eftersom takregler motsvarande dem som föreslagits för privatbostadsfastigheter eller privatbostäder saknas för egendom av detta slag. Lagrådet föreslår i första hand särskilda schablonregler för omkostnadsbeloppets beräkning när det gäller egendom av nu avsett slag.
Jag delar den uppfattning lagrådet framfört och föreslår att schablonregler införs när det gäller näringsfastigheter och bostadsrätter som inte är privatbostäder. Mot bakgrund av vad jag nyss föreslagit om takreglernas utformning i fråga om privatbostadsfastigheter och privatbostäder bör de nu aktuella schablonreglerna inte ta sikte på att ett omkostnadsbelopp skall beräknas utan i stället innebära en särskild vinstberäkning. Mitt förslag innebär att vinsten i dessa fall får beräknas till 90 procent av vederlaget för den avyttrade egendomen. I förekommande fall skall vinsten minskas med ett belopp motsvarande värdeminskningsavdrag m.m. som enligt punkt 5 av anvisningarna till 22§ KL tagits upp till beskattning i näringsverksamhet.
Mina förslag när det gäller näringsfastigheter och bostadsrätter som ingår i näringsverksamhet finns i punkterna 5 och 6 av anvisningarna till 22 & KL, i 25 § 5 och 6 mom. samt i 26 § 7 mom. SIL.
6.4.12 Begränsat avdrag för värdehöjande reparationer
Mitt förslag: Rätten till avdrag för s.k. värdehöjande reparationer begränsas. Kostnader för reparationer av detta slag får inräknas i omkostnadsbeloppet för privatbostadsfastigheter och privatbostäder endast för de senaste fem åren före avyttringstillfället och endast om beloppet under ett år överstiger 5 000 kr.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation efterlyser en klarare gränsdragning mellan värdehöjande reparationer å ena sidan och ny-, tilloch ombyggnad å andra sidan. Kammarrätten i Stockholm föreslår en tidsgräns på tio år.
Skälen för mitt förslag: Nuvarande regler innebär att inte bara kostnader för ny-, till- och ombyggnad utan även s.k. värdehöjande reparationer får inräknas i omkostnadsbeloppet vid reavinstbeskattning av egnahem, fritidsfastigheter och bostadsrätter.
Dessa regler ger upphov till besvärande gränsdragnings- och kontrollproblem. I fråga om reparationer som ligger längt tillbaka i tiden är problemen
Rd 8 4 422
särskilt påtagliga.
Avdrag för värdehöjande reparationer som ligger långt tillbaka i tiden kan också ifrågasättas eftersom dessa reparationer till stor del kan ses som personliga levnadskostnader motsvarande förbrukade reparationer under en lång mellanliggande tidsperiod. Enligt min uppfattning utgör den föreslagna femårsperioden resultatet av en rimlig avvägning.
Det bör också noteras att begränsningen av avdragsrätten saknar betydelse för skatteuttaget när den nyss förordade schablonregeln tillämpas. I sådana fall maximeras skatteuttaget till 9 22 av försäljningsintäkten för permanentbostäder och till 18 22 av försäljningsintäkten för övriga bostäder.
Mitt förslag är således att kostnader för värdehöjande reparationer räknas in omkostnadsbeloppet för privatbostadsfastigheter och privatbostäder endast för de senaste fem åren före försäljningstillfället och endast om de sammanlagda kostnaderna för värdehöjande reparationer, ny-, till- och ombyggnad under ett år överstiger 5 000 kr.
Bortsett från den nya beloppsgränsen innebär förslaget inga förändringar avseende kostnader för ny-, om- och tillbyggnader, dvs. kostnader av det slaget bör även fortsättningsvis få inräknas i omkostnadsbeloppet för privatbostadsfastigheter och privatbostäder när grundregeln tillämpas.
De nya reglerna återfinns i 25 § 4 mom. och 26 § 5 mom. SIL.
6.4.13¶Övergångsbestämmelser
Vad jag i det föregående föreslagit innebär en i många fall skärpt reavinstbeskattning för fastigheter och bostadsrätter jämfört med nuvarande regler. Vid frånvaro av särskilda övergångsregler skulle försäljningar strax efter den 1 januari 1991 ofta leda till en väsentligt högre skatt än försäljningar strax före denna dag trots de sänkta skattesatserna. Detta skulle ge upphov till godtyckliga effekter samt skatteanpassning i form av tidigarelagda försäljningar samt skattebetingade försäljningar och återköp före den 1 januari 1991. Sådana övergångseffekter bör om möjligt undvikas genom särskilda övergångsregler. Omfattande och tidsmässigt utsträckta övergångsregler innebär å andra sidan komplikationer som strider mot målet om ett enkelt och enhetligt skattesystem.
Mot denna bakgrund föreslås en övergångsregel av innebörd att omkostnadsbeloppet vid försäljning av en fastighet senast den 31 december 1999 får beräknas genom att det omkostnadsbelopp som skulle gällt vid försäljning den 31 december 1990 enligt då gällande regler ökas med förbättringskostnader m.m. som lagts ned på fastigheten under tiden mellan den I januari 1991 och avyttringstillfället. Vid omkostnadsbeloppets beräkning skall indexuppräkningen ske med åtta — och inte med fyra — års förskjutning.
För bostadsrätterna bör övergångsbestämmelserna utformas på ett i princip likartat sätt. En rimlig lösning torde vara en övergångsregel liknande den som tillämpades vid övergången till evig reavinstbeskattning av bostadsrätter. Mitt förslag innebär att den skattepliktiga andelen hänförlig till en avyttring av en bostadsrätt som anskaffats före den 1 januari 1987 beräknas som 60 Zz av reavinsten år 1991, 75 26 år 1992 och 90 96 år 1993. En sådan övergångsregel bör ej få tillämpas om vinsten beräknas enligt någon av schablonreglerna. Övergångsregeln innebär att skattens andel av vinsten ökar succes- 423
sivt och nivån på 30 Z& uppnås vid avyttringar år 1994,
Mitt nu framförda förslag till övergångsbestämmelser avseende bostadsrätter och fastigheter har samma principiella utformning som i lagrådsremissen. Lagrådet riktade i sitt yttrande kritik mot att reglerna inte också omfattar avyttringar som skett före den 1 januari 1991 men som på grund av punkt 2 i övergångsbestämmelserna skall beskattas först vid 1992 års taxering eller senare. Den situation som lagrådet avser är att den skattskyldige avyttrat en fastighet eller en bostadsrätt 1990 eller ett tidigare år och överenskommit med köparen att betalning inte skall ske förrän efter 1990 års utgång. För ett fall som detta innebär punkt 2 att den första kronans princip behålls och beskattning kommer att ske först när den första kronan betalas eller hålls tillgänglig för lyftning. Det fallet kan alltså uppkomma att vid en och samma taxering kan vinsten vid en avyttring som skett 1990 beskattas hårdare än en motsvarande avyttring som skett senare och där övergångsreglerna varit tillämpliga.
Jag är emellertid inte beredd att justera de aktuella övergångsreglerna i den riktning lagrådet antyder. Anledningen till detta är följande. Övergångsbestämmelserna avseende bostadsrätter och fastigheter har tillkommit efter en jämförelse mellan skatteutfallet vid en tänkt försäljning 1990 (taxering 1991) och en motsvarande försäljning ett senare år. Bestämmelserna syftar till att införandet av de nya reglerna inte skall innebära att det i vissa fall skall vara avsevärt mer förmånligt att avyttra bostadsrätter och fastigheter under 1990 och bli taxerad för avyttringen vid 1991 års taxering än att göra försäljningen senare. Med den utgångspunkten framstår det enligt min uppfattning som konsekvent att övergångsreglerna enbart tar sikte på avyttringar efter den 1 januari 1991 eftersom de skattskyldiga endast i de fallen är helt hänvisade till de nya reglerna. Vid avyttringar före den 1 januari 1991 är förhållandena principiellt annorlunda eftersom den skattskyldige kan välja om han skall skjuta upp beskattningen eller ej. Mot den bakgrunden anser jag att det inte är motiverat att föreslå andra regler än dem som fördes fram i lagrådsremissen.
6.5¶Reavinstbeskattning av aktier m.m.
6.5.1 Inledning Utvecklingen på den finansiella marknaden har under 1980-talet varit mycket snabb. Ett stort antal nya finansiella instrument har introducerats, tekniska framsteg har gjorts i hanteringen, avregleringar har ägt rum och förmögenhetsvärdet har ökat kraftigt framför allt på grund av kursstegringarna på aktier.
Denna utveckling har lett till ökade krav på precision i reglerna för beskattning av reavinster på värdepapper. Nuvarande regler har kommit till under helt andra förutsättningar. Beskattningen av aktievinster har på senare År blivit allt mindre effektiv på grund av alltför generösa kvittningsmöjligheter. Beskattningen av handel med optioner och terminer är bristfälligt reglerad. Den nuvarande skattelagstiftningen är inte tillräckligt flexibel för att ta hand om nya företeelser på marknaden. 424
Nu behandlas aktier olika beroende på innehavstiden. Under de första två
åren beskattas hela vinsten och därefter 50 90 av vinsten. Genom flera ingrepp under scnare tid har kvittningsmöjligheterna begränsats och fr.o.m. 1990 har beskattningen av aktier som innehafts längre än två år, s.k. äldre aktier, dessutom skärpts.
För äldre aktier beräknas vinsterna genom s.k. genomsnittsberäkning. Detta innebär att de faktiska anskaffningskostnaderna för samtliga aktier av samma slag adderas. Det sammanlagda beloppet divideras därefter med antalet aktier för att bestämma genomsnittskostnaden. Beträffande äldre aktier som är föremål för marknadsnotering får i stället ett schablonmässigt anskaffningsvärde användas. Detta värde beräknas till 25 76 av vad som erhållits vid avyttringen efter avdrag för provision o.d. För yngre aktier gäller den s.k. aktie-för-aktie-metoden.
Kritiken mot aktievinstbeskattningen går ut på att reglerna är olikformiga, orättvisa och krångliga. De har givit upphov till säväl skatteplanering som
inlåsningseffekter. Kontrollmöjligheterna är bristfälliga. Skatteintäkterna
har varit förhållandevis små.
6.5.2 Evig beskattning av hela vinsten
Mitt förslag: Hela reavinsten beskattas oberoende av innehavstiden.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget har genomgående mottagits positivt.
Skälen för mitt förslag: Skillnaderna i behandling av yngre resp. äldre aktier har lett till inlåsningar genom att de skattskyldiga har strävat efter att aldrig avyttra en aktie vars värde ökat förrän den innehafts i två är. Detta har i sin tur lett till bristande flexibilitet på marknaden.
En enhetlig behandling med avseende på innehavstiden medför stora fördelar för såväl de skattskyldiga som för skattemyndigheterna. Man behöver inte längre hålla reda på den historiska anskaffningstidpunkten och lagregler som tar sikte på att bestämma denna tidpunkt i olika specialfall kan slopas.
Jag delar RINK:s uppfattning att en enhetlig och likformig beskattning av bl.a. aktier bör bygga på evig beskattning av hela den nominella vinsten.
6.5.3 Genomsnittsmetoden — huvudregler
Mitt förslag: Den genomsnittsmetod som i dag gäller för aktier med innehavstid på minst två år, skall tillämpas beträffande aktier m.fl. finansiella instrument.
RINK:s förslag: RINK:s s.k. sidoalternativ överensstämmer med mitt förslag. Som huvudalternativ för RINK fram portföljmetoden som skulle tilllämpas för alla aktierelaterade marknadsnoterade finansiella instrument som innehafts sedan ingången av beskattningsåret. För övriga aktierelaterade instrument tillämpas genomsnittsmetoden.
Remissinstanserna: I stort sett alla remissinstanser som uttalar någon me-
ning om portföljmetoden är starkt kritiska. Endast LO tillstyrker huvudalternativet och menar att portföljmetoden har stora kontrollmässiga fördelar och att dess styrka ligger i att historisk information om anskaffningsvärden inte behöver sparas.
Bl.a. RRV, RSV och FAR anser att portföljmetoden är alltför komplicerad, speciellt för småsparare. OM påpekar att portföljmetoden inte alltid lämpar sig för optioner och andra s.k. derivatinstrument.
De flesta remissinstanserna anmärker dessutom på att portföljmetoden innebär beskattning av icke realiserade värdeökningar och att beskattning i vissa situationer skall ske trots att ett värdepapper sålts med förlust. Några instanser menar att det är en intressant och elegant metod som dock inte är tillräckligt utredd för att kunna införas. Bl.a. Stockholms fondbörs och riksbanken efterlyser ytterligare utredning.
Riksbanken anför att både portföljmetoden och genomsnittsmetoden har betydande nackdelar. Kammarrätten i Stockholm, Sveriges advokatsamfund och TCO förordar en genomsnittsmetod för samtliga aktier m.m. Svenska fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Sveriges Aktiesparares Riksförbund förordar i stället en aktie-föraktie-metod.
Skälen för mitt förslag: Portföljmetoden utgör en helt ny metod för beskattning av reavinster. Den har klara fördelar. Metoden ger möjligheter till effektiv kontroll, betydligt förenklade reavinstberäkningar och minskat behov av administrativa insatser. De brister i precision vid beskattningen som metoden innebär på kort sikt har emellertid mötts av kritik från många håll.
Även om kritiken mot portföljmetoden enligt min mening varit överdriven har jag förståelse för att en lösning som så väsentligt skiljer sig från vad som är beprövat kan vara svår att acceptera. Min slutsats är — bl.a. mot bakgrund av remissopinionen — att förutsättningar saknas för att lägga portföljmetoden till grund för aktievinstbeskattningen.
En konsekvens av mitt ställningstagande till portföljmetoden blir att den genomsnittsmetod, som redan i dag används för aktier som innehafts i två år eller längre, skall tillämpas beträffande aktier och aktierelaterade värdepapper. En sådan ordning för vinstberäkning redovisades också av RINK som ett alternativ till portföljmetoden.
Genomsnittsmetoden saknar inte brister. Talrika beräkningar krävs t.ex. av de skattskyldiga och för myndigheterna. Som jag återkommer till (avsnitt 6.5.14) bör dock genomsnittsvärdena på sikt kunna fastställas löpande från år till år. En strävan är att vinstberäkningarna så småningom skall kunna göras automatiskt och inom ramen för det förenklade deklarationsförfarandet.
Genomsnittsmetoden Vid genomsnittsmetoden beräknas den skattepliktiga reavinsten som försäljningsintäkterna minskade med det beräknade anskaffningsvärdet. Detta bestäms som det genomsnittliga anskaffningsvärdet för ett visst slag av värdepapper, multiplicerat med antalet sålda värdepapper av samma slag. Anskaffningsvärdet för kvarvarande innehav av aktier av samma slag minskas med hänsyn till det anskaffningsvärde som dragits av.
: 426
Exempel: En person har anskaffat 100 aktier av ctt visst slag för 100 kr.
per styck, 250 aktier å 150 kr. och 150 aktier å 200 kr. Han säljer 100 av
aktierna för 300 kr. styck. Den skattepliktiga vinsten per aktie blir då 300
kr. minus det genomsnittliga änskaffningsvärdet per aktie. Detta anskaff-
ningsvärde är 155 kr. per aktie (77 500 kr. i totala anskaffningsutgifter
dividerat med 500 aktier). Den skattepliktiga vinsten blir således, i från-
varo av transaktionskostnader, 145 kr. per aktie.
Aktickursen sjunker och personen köper ytterligare 300 aktier av
samma slag för 200 kr. styck. Därefter stiger aktiekursen och han säljer
ytterligare 100 aktier för 300 kr. styck. Det genomsnittliga anskaffnings-
värdet är då 174:29 kr. (77 500 kr. — 15 500 kr. + 60 000 kr. = 122 000 kr.
fördelat på 700 aktier). Vid beräkningen av anskaffningsvärdet för det
återstående innehavet dras det anskaffningsvärde av som utnyttjades vid
den tidigare försäljningen, dvs. anskaffningsvärdet minskas med de
15 500 kr. som utnyttjades vid den tidigare försäljningen. Enligt nuvarande praxis skall vid beräkning av genomsnittlig anskaffningskostnad för äldre aktier, olika serier i samma bolag slås samman om kursskillnaderna mellan aktieslagen är små. De praktiska problemen med att avgöra vilka slag av värdepapper som skall slås samman vid genomsnittsberäkningen, när skall prisskillnaderna t.ex. anses vara små, talar mot en sammanslagning av olika slags värdepapper. Prisskillnaderna mellan värdepappersslagen kan vidare variera över tiden, vilket innebär att genomsnittsberäkningen i vissa fall skulle avse flera serier sammanslagna och i andra fall varje serie för sig. Jag delar RINK:s uppfattning att olika serier alltid bör redovisas var för sig. Även fria och bundna aktier brukar ha olika kurs varför det finns anledning att skilja även på dessa sorter.
Som ett aktieslag bör således räknas ett visst bolags aktier av viss serie och sort, exempelvis Volvo B fria.
Som jag återkommer till (avsnitt 6.5.14), finns det anledning att behålla en modifierad en schablonregel för bestämmande av anskaffningsvärden.
Genomsnittsmetoden regleras i 27 § 2 mom. första stycket SIL.
6.5.4 Avdragsbegränsningar för reaförluster
Mitt förslag: Reaförluster på marknadsnoterade aktier m.fl. finansiella instrument får kvittas till 100 96 mot reavinster på finansiella instrument av denna kategori. Överskjutande reaförluster och reaförluster på icke marknadsnoterade aktier m.m. får dras av till 70 22.
RINK:s förslag: Huvuddragen i RINK:s förslag överensstämmer med mitt förslag men resultatet uppnås genom en annan metod. Marknadsnoterade aktier m.m. beskattas som huvudregel enligt portföljmetoden. Reaförluster beaktas alltså till 100 a inom portföljen. Reaförluster på övriga aktier m.m. är avdragsgilla till 70 22.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna kritiserar RINK:s förslag på grund av att de är negativa till portföljmetoden i sig men också för att de anser att avdragsbegränsningen till 70 26 innebär en diskriminering av 427
risktagande som skulle komma att få negativ inverkan på företagens kapitalförsörjning. De förordar att förluster på aktier skall få kvittas fullt ut — i vart fall mot reavinster på aktier.
Skälen för mitt förslag: Ett viktigt inslag i den av RINK föreslagna portföljmetoden var att full kvittning medgavs mellan vinster och förluster inom portföljen. RINK föreslog att alla andra reaförluster skulle vara avdragsgilla endast till 70 2. Mitt ställningstagande i fråga om portföljmetoden medför att frågan om behandlingen av förluster kommit i ett delvis nytt läge. En generell avdragsbegränsning till 70 22 för reaförluster skulle innebära en omotiverat hård behandling av aktieförsäljningar och det risktagande som aktieinnehav är förenat med.
Den begränsade avdragsrätten syftar till att motverka effekten av de skattekrediter som uppkommer när de skattskyldiga tidigarclägger förluster medan de dröjer med att realisera vinster. För att åstadkomma kvittningsmöjligheter liknande dem som portföljmetoden skulle ha erbjudit, anser jag emellertid att full kvittning bör medges inom gruppen marknadsnoterade aktier och värdepapper som skall beskattas som aktierna.
Med hänsyn till de kontrollsvårigheter som finns beträffande icke marknadsnoterade aktier och för att motverka effekterna av nämnda slag av skattekrediter, finns det anledning att behandla dessa aktier mindre generöst.
Metod för avdragsbegränsning Förluster på icke marknadsnoterade aktier och liknande finansiella instrument skall således vara avdragsgilla endast till 70 9e.
Begränsningen till 70 960 skall ske för varje affär (och naturligtvis aktieslag) för sig. Genom att ett genomsnittligt anskaffningsvärde alltid skall användas, även för yngre aktier, kommer en viss kvittning mellan vinster och förluster att ske i de fall anskaffningsvärdena har varierat inom ett aktieslag.
När begränsningen av avdragsrätten för reaförluster till 40 96 även på yngre aktier infördes den 1 januari 1989, uppkom frågan hur avdragsbegränsningen skulle tillämpas när yngre aktier som anskaffats till olika pris, säljs till ett enhetligt pris och såväl vinster som förluster uppstår. För dessa försäljningar skall aktie-för-aktie-metoden tillämpas. Detta leder till att för de aktier som sålts med förlust får förlusten bara kvittas till 40 96 mot vinsterna på de aktier som sålts med vinst. I ett sådant fall ger den här föreslagna generella tillämpningen av genomsnittsmetoden en lindrigare beskattning än dagens regler.
Om icke marknadsnoterade aktier m.m. säljs vid två eller flera tillfällen fär kvittning enligt de föreslagna reglerna inte ske mellan vinster och förluster även om det gäller samma värdepappersslag och försäljningarna har gjorts under samma beskattningsår. Det är således bara anskaffningskostnaden som beräknas enligt genomsnittsmetoden. Försäljningsintäkten får inte beräknas med tillämpning av genomsnittsberäkning. Om aktier som genomsnittligt har anskatfats för 100 kr. till hälften säljs för 90 kr. och till andra hälften till 110 kr.. är förlusten på de aktier som säljs för 90 kr. bara avdrapsgill till 70 £& medan hela vinsten på de aktier som säljs för 110 kr. är skattepliktig. Regler om avdragsbegränsningar blir nämligen inte effektiva om det
är möjligt för de skattskyldiga att genom efterföljande affärer neutralisera effekten av begränsningen.
Avdragsrätt mot utdelning Undantaget från 70-procentsbegränsningen för reaförlusterna på marknadsnoterade aktier gäller bara mot reavinster. Det bör noteras att full avdragsrätt för reaförluster däremot inte medges mot löpande avkastning på aktier och liknande, dvs. mot utdelning. Mot utdelning får reaförluster på aktier aldrig dras av med mer än 70 Ze. Förslaget skiljer sig i detta avseende från vad jag föreslår beträffande marknadsnoterade fordringar.
En skillnad mellan aktier och fordringar som motiverar denna olikhet är att det beträffande aktier inte föreligger samma svårigheter som beträffande fordringar att skilja på vad som är reavinst och vad som är löpande avkastning. Det är inte heller lämpligt att de skattskyldiga ges incitament att ta fram reaförluster på aktier för att kvitta mot den löpande avkastningen och på så sätt undgå att denna beskattas. Jag återkommer till frågan om behandling av utdelning i anslutning till övriga avgränsningsfrågor beträffande aktierna (avsnitt 6.5.5).
Marknadsnotering Med marknadsnotering avses i RINK:s förslag notering på svensk eller utländsk börs eller annan notering av marknadsmässig omsättning som är allmänt tillgänglig. Till det sistnämnda slaget av marknadsnoteringar räknas allmänt tillgängliga uppgifter om köp- och säljpriser från s.k. market makers (marknadsgaranter).
I RINK:s förslag hade frågan om marknadsnotering betydelse för vilka värdepapper som skulle beskattas enligt portföljmetoden. De värdepapper som räknades som marknadsnoterade kunde därigenom träffas av beskattning av icke realiserade värdeökningar. De gynnades å andra sidan av att reaförluster beaktades till 100 46 inom portföljen.
I detta förslag har marknadsnoteringen betydelse för vilka värdepapper som skall åtnjuta förmänen av full kvittning mellan vinster och förluster inom aktiegruppen. Frågan vilka värdepapper som skall undantas från begränsningen av avdragsrätten till 70 9, bör som nämnts avgöras bl.a. med hänsyn till vilka kontrollmöjligheter som finns.
I de fall det inte finns några marknadsnoteringar kan skattemyndigheterna inte kontrollera att egendomen verkligen har köpts och sålts till den kurs som den skattskyldige uppgett. Det finns inte heller samma möjligheter att upptäcka att han över huvud taget har ägt ett värdepapper.
Icke noterade värdepapper i ett bolag där det också finns marknadsnoterade värdepapper skulle enligt RINK beskattas enligt portföljmetoden. Jag föreslår att dessa i det nu föreslagna systemet inte får räknas in bland de marknadsnoterade.
Värdepappersmarknadskommittén har i sitt nyligen avgivna betänkade (SOU 1989:72) föreslagit att alla nuvarande börslistor skall slås samman till en lista. Givetvis bör alla värdepapper som noteras på en sådan lista anses vara marknadsnoterade. I övrigt föreslår jag att RINK:s definition på mark- 429
nadsnoterad skall följas. Jag kan dock få anledning att återkomma till marknadsnoteringsbegreppet när jag redovisar mina överväganden angående värdepappersmarknadskommitténs förslag.
Reaförlustreglerna återfinns i 27 §5 mom. och 3 § 2 mom. SIL. Begreppet marknadsnoterad regleras i 27 § 2 mom. andra stycket SIL.
6.5.5 Avgränsningsfrågan
Mitt förslag: Som aktier beskattas finansiella instrument vars avkastning är knuten till det utgivande företagets vinst eller utdelning eller som i Övrigt är utformade så att värdeutvecklingen liknar den som gäller för en aktie.
Löpande avkastning på finansiella instrument som skall beskattas som aktier behandlas i inkomstskattehänseende som utdelning.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte kritiserat gränsdragningen beträffande vilka värdepapper som skall beskattas som aktier.
Skälen för mitt förslag: De förändringar jag föreslagit i förhållande till RINK:s förslag ställer nya krav på avgränsning av finansiella instrument vilka bör aktievinstbeskattas.
Den avgörande förändringen i förhållande till RINK:s förslag är utformningen av avdragsbegränsningarna (avsnitt 6.2.3 och 6.5.4).
Skillnaden när det gäller kvittningsmöjligheterna ökar behovet av en noggrann avgränsning i fråga om vilka finansiella instrument som skall beskattas som aktier och vilka som skall beskattas som fordringar eller på annat sätt.
En viktig skillnad är att på aktiesidan får reaförluster kvittas endast till 70 Ze mot utdelning medan reaförluster på marknadsnoterade fordringar som jag återkommer till (avsnitt 6.6.3) får kvittas fullt ut mot ränteintäkter.
Detta medför att om ett finansiellt instrument som har samma möjligheter till värdeutveckling som en aktie hänförs till fordringarna, skulle det få en i särklass gynnad behandling. Ränta på lån som upptagits för att förvärva instrumentet skulle vara fullt avdragsgill mot löpande avkastning och reavinst vid avyttring. Dessutom skulle reaförlust vid avyttring av instrumentet vara fullt avdragsgill mot dess löpande avkastning.
Om instrumentet i stället hänförs till aktierna får reaförluster dras av bara till 70 Ze mot instrumentets löpande avkastning. För skattskyldiga med nettoränteutgifter på mer än 100 000 kr. blir därtill ränteutgifter för lån som upptagits för att finansiera förvärvet avdragsgilla bara till 70 Je mot löpande avkastning eller reavinst.
Aktierna utgör den form av finansiering av företagsamhet som är omgärdad av mest reglering och kontroll (bl.a. genom aktiebolagslagen och VPCregistrering). Av bl.a. statsfinansiella skäl skulle det vara olyckligt om skattereglerna var utformade så att det var skattemässigt mera gynnat att satsa pengar i ett företag på något annat sätt än genom att förvärva aktier. En utgångspunkt vid gränsdragningen bör därför vara att alla finansiella instrument vars värdeförändring liknar aktiens skall beskattas på samma sätt som aktierna.
till den grupp som bör beskattas som aktier. Det gäller interimsbevis, delbevis och teckningsrättsbevis till aktie i moderbolaget. Det innebär att de träffas av de avdragsbegränsningar som gäller för aktier.
Konvertibla skuldebrev m.fl. Skattereglerna bör helst vara neutrala till vilken form av finansiering som väljs både för de enskilda placerarna och för företagen.
En utgångspunkt bör som nämnts vara att alla finansiella instrument vars avkastning är knuten till vinstens eller utdelningens storlek för ett företag eller som i övrigt är utformade så att värdeutvecklingen liknar den för en aktie, skall hänföras till aktierna i skattehänseende.
Jag föreslår därför att alla värdepapper som innehåller en optionsrätt till förvärv av aktie hänförs till aktierna, dvs. konvertibelt skuldebrev, konvertibelt vinstandelsbevis, skuldebrev förenat med optionsrätt samt optioner avseende aktier och aktieindex. Med anledning av lagrådets påpekande föreslår jag att även ett skuldebrev som varit förenat med optionsrätt skall beskattas bland aktierna.
Givetvis skall aktiereglerna också gälla terminer avseende aktier. Jag återkommer till den närmare utformningen av options- och terminsbeskattningen (avsnitt 6.5.8 och 6.5.9).
Vidare bör alla vinstandelsbevis hänföras till de aktiebeskattade instrumenten. Eftersom avkastningen regelmässigt är knuten till bolagets vinst eller beslutad utdelning bör inte frånvaron av en konverteringsrätt leda till en annan beskattning än enligt aktiereglerna.
Fondandelar Nuvarande regler innebär att en aktiefond anses utgöra en avkastningsfond om fondförmögenheten till mer än en fjärdedel består av skuldebrev. Avyttring av andel i sådan fond beskattas i inkomstslaget kapital. Är andelen skuldebrev högst en fjärdedel beskattas avyttring av andelen som tillfällig förvärvsverksamhet enligt aktievinstreglerna. Det är i dag förmånligare för innehavaren att avyttringen beskattas enligt aktievinstreglerna.
I det nu föreslagna skattesystemet gäller förmånliga kvittningsregler inom gruppen aktier och liknande. De föreslagna förändringarna beträffande avdragsrätten för reaförluster på aktier leder till att bara andelar i fonder som i betydande utsträckning innehåller aktier bör få beskattas enligt aktievinstreglerna. Fonder med stor andel fordringar ger regelmässigt större löpande avkastning än fonder vars förmögenhet är placerad i aktier. Om fonder med betydande andel fordringar beskattas enligt aktievinstreglerna, skulle skattefördelar kunna uppnås genom att andelar säljs med vinst strax före utdelning och kvittningsunderlag därigenom kan tas fram för att utnyttja en reaförlust på marknadsnoterade aktier. Sådan skatteplanering bör förhindras.
Akticfondandelar kan sägas till sin natur alltid vara marknadsnoterade. Reavinst vid avyttring av fondandel skulle, om inget undantag infördes, ingå bland dem mot vilka full avdragsrätt medges för reaförluster på marknadsnoterade aktier m.m. Jag föreslår därför att endast andel i aktiefond som 431
innehåller minst tre fjärdedelar aktier, skall träffas av de förmånliga kvittningsregler som gäller för marknadsnoterade aktier. Tekniskt åstadkommer man detta enklast genom att föreskriva att endast andelar i fonder med minst tre fjärdedelar aktier får åtnjuta full kvittning enligt reglerna i förslaget till 27 § 5 mom. SIL. Andelar i andra aktiefonder behandlas därmed som de icke marknadsnoterade, vare sig de är marknadsnoterade eller inte, med påföljd att vinsterna inte ingår bland de vinster mot vilka reaförluster på marknadsnoterade aktier är avdragsgilla till 100 26 och att reaförluster är avdragsgilla endast till 70 Ze.
Beträffande andelar i allemansfonder anser jag att dessa bör beskattas som aktierna. I enlighet med vad RINK föreslagit bör emellertid endast två tredjedelar av vinst resp. förlust beaktas.
Andel i ekonomisk förening Andelar i ekonomiska föreningar avyttras ofta genom inlösen. Då uppkommer sällan någon skattepliktig reavinst av betydelse. Dessutom utgörs huvuddelen av antalet andelar i ekonomiska föreningar av andelar med låga individuella värden i kooperativa ekonomiska föreningar. Uppkommer en reavinst bör den — om innehavet av andelen inte betingas av näringsverksamhet — beskattas enligt aktievinstreglerna.
Utländska aktier och aktier förvärvade i utländsk valuta I gällande rätt finns inga bestämmelser som särskilt reglerar beskattningen av kursvinster och kursförluster på utländsk valuta.
Vid placeringar i aktier där förvärv eller avyttring görs i utländsk valuta omräknas köpeskillingen till svenska kronor med utgångspunkt från valutakurserna vid köp- resp. säljtidpunkten. Detta är ett exempel på den allmänna regel om att vederlag — som t.ex. betalning i form av andra aktier — värderas i svenska kronor vid beskattningen. Beskattningen sker således helt och hållet enligt akticvinstreglerna.
Enligt RINK:s förslag skulle marknadsnoterade aktier beskattas i samma portfölj oberoende av om aktierna avser ett svenskt eller utländskt bolag och oberoende av vilken valuta som används vid betalningen. Även fordringar och skulder utställda i utländsk valuta skulle beskattas enligt portföljmetoden men i två olika portföljer, en för fordringar i utländsk valuta och en för skulder i utländsk valuta.
I remissbehandlingen av RINK:s betänkande har framkommit önskemål om att valutariskerna vid affärer med aktier som t.ex. noteras vid utländsk börs i det landets valuta, skall kunna begränsas genom optioner och terminer i det aktuella landets valuta.
Som jag återkommer till (avsnitt 6.7.2) är jag för närvarande inte beredd att lägga fram något komplett förslag till regler för beskattning av fordringar och skulder i utländsk valuta.
Däremot anser jag att det inte finns anledning att dröja med förslaget såvitt avser utländska aktier och aktier i svenska bolag där betalning sker i utländsk valuta.
Beskattningen bör bygga på den huvudprincip som fastslogs av RINK,
dvs. att alla aktier skall behandlas lika. Full kvittningsrätt för reaförluster på Prop. 1989/90:110
marknadsnoterade aktier bör därför gälla mot reavinster på marknadsnote- | rade aktier oberoende av om aktierna avser ett svenskt eller utländskt bolag och oberoende av om betalningen sker i svensk eller utländsk valuta. Det innebär att man inte behöver bryta ut en eventuell valutakursförändring och beskatta den skild från aktievinstberäkningen.
Jag föreslår således att reavinster på såväl svenska som utländska aktier där betalning sker i utländsk valuta beskattas enligt aktievinstreglerna. Vid vinstberäkningen beaktas dock att betalning inte sker i svenska kronor. Det innebär att anskaffningsvärdet är det belopp som betalades när aktien förvärvades, omräknat till svenska kronor på dagen för förvärvet, och försäljningsintäkten det belopp som erhölls vid avyttring av aktien, omräknat till svenska kronor på avyttringsdagen.
Därmed sker automatiskt en fullständig kvittning mellan aktievinsten och eventuell valutakursförlust och vice versa. Detta kan i och för sig anses strida mot principen att fordringsförluster aldrig skall vara fullt kvittningsbara mot aktievinster. Jag anser dock att fördelarna med ett sådant förfarande överväger genom att beskattningen sker på detta sätt redan i dag och att beräkningarna blir enkla.
Motsvarande gäller för andra finansiella instrumet som skall beskattas enligt aktievinstreglerna, så länge inte fordringar i utländsk valuta utgör en del av instrumentet.
Utdelningarna För att önskad likformighet skall uppnås för de värdepapper som beskattas som aktierna, måste även den löpande avkastningen behandlas lika på aktieresp. fordringssidan. Annars skulle behandlingen av avkastningen styra företagens och de enskildas val av placeringsform i företagen.
Jag föreslår att den löpande avkastningen på alla finansiella instrument som skall beskattas som aktier behandlas som utdelning. Vissa räntor skall därmed behandlas som utdelning. Det gäller t.ex. ränta på konvertibla skuldebrev och avkastning på vinstandelslån.
Reaförlust på här aktuella instrument får således kvittas endast till 70 eo mot dess löpande avkastning.
Bestämmelsen beträffande löpande avkastning på aktieliknande tillgångar återfinns i 3 § 2 mom. SIL.
Övrigt
Mitt förslag är att även värdepapper som inte räknas upp i 27 § SIL skall kunna beskattas som aktier. Detta är enligt min mening nödvändigt för att motverka ständiga försök att konstruera nya finansiella instrument för skatteplanering.
Av betydelse vid bedömningen av om ett värdepapper skall anses vara aktieliknande är om avkastningen eller värdet, direkt eller indirekt, beror på det utgivande företagets ekonomiska utveckling. Värdepapper vars pris är beroende av prisutvecklingen på aktier, såsom aktiecindexoptioner, är exempel på sådana aktieliknande värdepapper som blir beskattade enligt aktie- 433
28 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del I
reglerna. Rättigheter att teckna bevis om andeli vinst är ett annat exempel.
Bestämmelserna om att aktieliknande finansiella instrument skall beskattas som aktierna finns i 27 § I mom. SIL.
Det bör noteras att någon genomsnittsberäkning inte föreslås för andelar i handelsbolag. Nuvarande regler beträffande sådana andelar förs i stort sett oförändrade över till den nya lagstiftningen. Förslaget är intaget i 28 § SIL. Vissa bestämmelser rörande handelsbolagsandelar finns också i 24 § 2 mom. andra och tredje styckena SIL.
Sammanfattning De värdepappersslag som skall behandlas som aktier är således bl.a. svenska och utländska aktier, interimsbevis, delbevis, bevis om teckningsrätt till aktie, andel i aktiefond, vinstandelsbevis, konvertibelt skuldebrev, skuldebrev som är eller varit förenat med optionsrätt, optionsrätt eller företrädesrätt till teckning av aktie, vinstandelsbevis, konvertibelt skuldebrev eller skuldebrev förenat med optionsrätt, andel i ekonomisk förening samt termin och köpeller säljoption avseende aktie eller aktieindex. Vidare gäller detsamma för finansiellt instrument som till sin konstruktion eller verkningssätt liknar de uppräknade instrumenten.
Löpande avkastning på finansiellt instrument, som skall beskattas som aktier, skall i skattehänseende behandlas som utdelning.
6.5.6 Ingen beskattning vid konvertering och lösen
Mitt förslag: Utnyttjande av konvertibelt skuldebrev eller vinstandelsbevis, köpoption, optionsbevis, termin, teckningsrättsbevis, delbevis eller företrädesrätt till teckning av vinstandelslän för förvärv av egendom, skall inte utlösa beskattning.
RINK:s förslag: Överensstämmer delvis med mitt. Utnyttjande av köpop-
tion, optionbevis, termin, teckningsrättsbevis, delbevis, konvertibelt skuldebrev, konvertibelt vinstandelsbevis eller liknande finansiellt instrument för förvärv av egendom, skall inte utlösa reavinstbeskattning om utnyttjandet äger rum högst ett år efter utställandet eller emissionen av det finansiella instrumentet. Om utnyttjandet sker senare utlöser det beskattning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är över lag negativa till förslaget om beskattning vid utnyttjande av finansiellt instrument för förvärv av egendom. TCO tillstyrker dock att utnyttjande av köpoption skall utlösa beskattning.
Denna beskattning anses innebära ett onödigt krångel. Principiella skäl såsom kontant- och skatteförmågeprincipen talar direkt emot att införa beskattning vid en tidpunkt då den skattskyldige inte erhåller några pengar.
Skälen för mitt förslag: Enligt gällande rätt utlöser lösen av köpoptioner, utnyttjande av teckningsrätter eller teckningsoptioner, konvertering av konvertibla skuldebrev, konvertibla vinstandelsbevis eller liknande inte reavinstbeskattning (i det följande kallat avskattning). Detta är i vissa fall uttryckligen reglerat och följer i andra av praxis. 434
finansiella fördelar eftersom den generellt innebär en tidigareläggning av beskattningen.
Avskattning ger dock upphov till ett extra beskattningstillfälle som annars skulle ha skjutits upp till dess den underliggande egendomen säljs. Frågan är alltså vid vilken tidpunkt beskattningen skall äga rum.
Vid avskattning beräknas vinsten på grundval av marknadsvärdet på utnyttjandedagen för det värdepapper som då erhålls. Om det inte finns någon marknadsnotering för detta värdepapper får ett beräknat marknadsvärde tas fram. Detta innebär givetvis ett betydande merarbete för de skattskyldiga och för skattemyndigheterna. Det är inte heller säkert att resultatet blir rättvist eftersom det inte alltid går att nå fram till ett rättvisande marknadsvärde.
I det nu föreslagna systemet skall genomsnittsmetoden tillämpas vid vinstberäkningarna. RINK hade däremot portföljmetoden som huvudregel. Vid portföljmetoden beräknas en vinst som värdet på den erhållna egendomen efter avdrag beräknat med hjälp av den s.k. avdragskvoten. Det innebär en förhållandevis enkel beräkning. Vid genomsnittsmetoden skall det beräknade marknadsvärdet dels användas för att bestämma avyttringslikvid, dels läggas till kvarvarande anskaffningsvärde för alla tillgångar av samma slag och summan divideras med antalet tillgångar av detta slag vid nästa avyttring.
Utan avskattning i de aktuella fallen behöver man inte göra reavinstberäkningar baserade på ett beräknat marknadsvärde på den underliggande egendomen. De omfattande räkneoperationer som i vissa fall krävs för beräkningar enligt genomsnittsmetoden kan skjutas upp tills ett säkrare underlag finns och göras i ett sammanhang när den underliggande egendomen säljs.
Med tanke på att jag stannat för att föreslå vinstberäkningsregler som i sina huvuddrag är desamma som i dag, hör det också till bilden att den nuvarande ordningen såvitt avser konvertibla skuldebrev och optionsrätter går tillbaka på lagstiftning som är mindre än fem år gammal. Ingripandet då innebar nämligen ett övergivande av den tidigare avskattningsordningen. I denna fråga finns det anledning att tillmäta nyttan av kontinuitet i regleringen betydelse.
Jag anser därför att övervägande skäl talar för att inte införa några regler om avskattning. Detta bör gälla såväl vid lösen av köpoptioner som vid konvertering av konvertibla skuldebrev och utnyttjande av tecknings- och delrätter, oavsett om de har erhållits genom köp eller på grund av innehav av moderaktie.
Sedan lagrådsremissen beslutades har regeringsrätten den 7 februari 1990 meddelat en dom som rör beskattning av terminer. I förhandsbeskedet från riksskatteverkets nämnd för rättsärenden, vilket regeringsrätten inte ändrade (regeringsrättens mål nr 3242-1989), finns uttalanden som tyder på att utnyttjande av en s.k. indextermin för köp av egendom kan utlösa beskattning hos innehavaren. Så bör det inte vara i det nya systemet. Jag föreslår därför att uppräkningen av de finansiella instrument som undantas från avskattning kompletteras med terminer.
RINK föreslog att avskattning skulle ske i de fall lösen inträffar mer än ett
är från det köpoptionen utställdes. Om avskattning vid lösen enligt mitt förslag inte införs, kommer den tidsfrist som löper från optionens utställande till dess den blir löst att sakna betydelse i detta hänseende. OM påtalade särskilt vid remissbehandlingen att reglerna beträffande optioner enligt RINK:s förslag innehöll alltför många olika bestämmelser som var anknutna till olika tidsfrister. Det är en fördel om inte ett alltför komplext system av regler som innehäller tidsfrister byggs in 1 skattesystemet. Det är besvärande nog med den tidsaspekt som ligger i beskattningsårets slutenhet, vilkens verkningar accentueras genom att sparande av underskott inte tillåts i inkomstslaget kapital. Jag följer därför inte RINK:s förslag om avskattning för finansiella instrument som utnyttjas för förvärv av egendom senare än efter ett år.
Undantaget från beskattning finns i 24 § 2 mom. femte stycket SIL.
6.5.7 Anskaffningsvärden för vissa värdepapper
Teckningsrätter m.m.
Mitt förslag: Vid avyttring av teckningsrättsbevis och delbevis, som erhållits med stöd av moderaktie, bestäms anskaffningsvärdet till noll kr. Detsamma gäller när beviset utnyttjats till förvärv av aktie, konvertibelt skuldebrev eller skuldebrev med optionsrätt.
RINK:s förslag: Anskaffningsvärdet skall beräknas genom proportionering.
Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS förordar proportionering som huvudregel för att fastställa anskaffningsvärden.
Skälen för mitt förslag: Innehav av en moderaktie kan ge rätt att teckna nya aktier eller att, vid fondemission, utan vederlag erhålla flera aktier i moderaktiens bolag. Dessa rättigheter kan antingen utnyttjas för att erhålla fler aktier eller avskiljas från moderaktien och säljas separat i form av teckningsrättsbevis resp. delbevis. Därutöver kan innehav av moderaktier ge rätt att köpa konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt. Även dessa rättigheter, som också benämns teckningsrätter enligt 5 kap. 10 § aktiebolagslagen (1975:1385), kan antingen utnyttjas för förvärv av skuldebreven eller säljas direkt. I det följande använder jag termen teckningsrätt för både sådana rättigheter som avser aktier och sådana som avser konvertibla skuldebrev och skuldebrev med optionsrätt.
Jag skall först behandla frågan om vilket anskaffningsvärde en teckningsrätt eller delrätt skall åsättas om den säljs separat. Jag återkommer därefter till hur dess anskaffningsvärde skall beaktas om den utnyttjas för förvärv av ett annat finansiellt instrument och detta i sin tur avyttras.
Enligt nuvarande regler skall vid beräkning av anskaffningsvärde på teckningsrättsbevis (avseende aktier) och delbevis, moderaktiens anskaffningsvärde proportioneras mellan moderaktien och rätten. Vid proportioneringen bestäms rättens anskaffningsvärde som en andel av moderaktiens anskaffningsvärde. Andelen utgörs av försäljningspriset för rätten dividerat med moderaktiens marknadsvärde före avskiljandet av rätten.
än aktier eller konvertibla skuldebrev eller skuldebrev med optionsrätt i det egna bolaget, t.ex. aktier i ett annat bolag, kan värdet av företrädesrätten i vissa fall vara att betrakta som utdelning. Anskaffningsvärdet för en sådan företrädesrätt (ofta benämnd inköpsrätt) beräknas inte genom proportionering utan bestäms som värdet av den beskattade utdelningen. Det skiljer sig alltså från den regel som annars gäller om proportionering. Någon förändring av dessa regler är inte avsedd.
En annan metod för att fastställa anskaffningsvärdet för tecknings- och delrätter föreslogs av kapitalvinstkommittén (SOU 1986:37 s. 101). Den me-. toden innebär att anskaffningsvärdet för avyttrade tecknings- och delrätter som erhällits med stöd av moderaktie sätts till noll kr.
Fördelen med nuvarande proportioneringsregel är att metoden innebär en enhetlig, och ekonomiskt sett riktigare, tillämpning av genomsnittsmetoden än alternativet att ha noll kr. som anskaffningsvärde.
Försäljning av en tecknings- eller delrätt kan ses som en delförsäljning från den enhet som aktien och teckningsrätten utgör. Vid delförsäljningar av aktier av ett aktieslag proportioneras anskaffningsvärdet enligt genomsnittsmetoden på de försålda aktierna och det kvarvarande akticinnehavet.
Nackdelen med proportionering är att det medför betydligt krångligare beräkningar än alternativet att ha noll kr. som anskaffningsvärde. Försäljningar av teckningsrätter påverkar vid proportionering exempelvis det återstående genomsnittliga anskaffningsvärdet på moderaktierna. Denna nackdel måste tillmätas särskilt stor betydelse i ett skattesystem där genomsnittsmetoden genomgående skall tillämpas.
Det tyngsta skälet för införa en regel som säger att anskaffningsvärdet skall vara noll kr. är alltså att det blir enklare att beräkna den skattepliktiga vinsten vid försäljningar av tecknings- och delrätter. Försäljningar av dem påverkar då inte heller det genomsnittliga anskaffningsvärdet för återstående aktier.
En nackdel med noll kr. som anskaffningsvärde är att utrymmet för skatteplanering blir nägot större. Moderaktien, som får hela anskaffningsvärdet, kan säljas med en reaförlust som endast beror på att teckningsrätten har blivit avskild. Förhållandet skulle kunna utnyttjas för skatteplanering genom att moderaktier avyttras med sådan förlust strax före ett årsskifte och teck-
ningsrätterna avyttras först efter årsskiftet eller används för nyförvärv. Detta
kan vara lönsamt om det rör sig om marknadsnoterade aktier m.m. och det finns reavinster att dra av förlusten emot.
Om däremot teckningsrätten säljs medan aktien behålls får den skattskyldige betala skatt på hela försäljningsintäkten. Han riskerar då att inte kunna dra av en senare reaförlust på moderaktien till mer än 70 26, dvs. om moderaktien inte var marknadsnoterad eller om det inte finns reavinster på marknadsnoterade aktier att kvitta emot. För att undvika en sådan ogynnsam skattebehandling kan det förutses att aktieägare i vissa fall avstår från att sälja sina teckningsrätter. En regel om att anskaffningsvärdet är noll kr. kan därför i viss mån anses missgynna handeln med tecknings- och delrätter. Olägenheterna bör dock vara begränsade eftersom full kvittning medges i fråga
om reaförluster på marknadsnoterade aktier.
Mot bakgrund av att jag nu generellt förordar genomsnittsmetoden anser jag att övervägande skäl talar för att bestämma anskaffningsvärdet till noll kr.
Beträffande teckningsrätt till konvertibelt skuldebrev eller skuldebrev förenat med optionsrätt gäller redan enligt nuvarande regler att teckningsrätten skall anses anskaffad utan kostnad, dvs. anskaffningsvärdet skall sättas till noll kr. Dessa regler — som nu återfinns i punkt 2 b nionde stycket av anvisningarna till 36 § KL — bör behållas av samma skäl som anförts för förändringen beträffande teckningsrätter till aktier.
Regeln om att anskaffningsvärdet skall sättas till noll kr. för teckningsrätter avseende konvertibla skuldebrev och skuldebrev med optionsrätt gäller såväl när teckningsrätten avyttras som när anskaffningsvärdet skall bestämmas på egendom som har förvärvats med stöd av den. Mitt förslag innebär givetvis ingen förändring. Det innebär att när ett konvertibelt skuldebrev, som har tecknats med stöd av en företrädesrätt, säljs utgör teckningsbeloppet anskaffningsvärde.
Förslaget finns i 27 § 2 mom. tredje stycket SIL.
Optionsbevis
Mitt förslag: Anskaffningsvärdet för optionsbevis förvärvat genom teckning av skuldebrev förenat med optionsrätt, beräknas enligt den nuvarande s.k. restvärdemetoden. Samma värde inverkar på beräkningen av anskaffningsvärdet för egendom som förvärvas när optionsrätten utnyttjas.
RINK:s förslag: Överensstämmer delvis med mitt. Som huvudregel skall dock anskaffningsvärdet beräknas genom proportionering. Om uppgift saknas om marknadsvärdet på skuldebrevet inkl. optionsrätten skall optionsbevisets anskaffningsvärde bestämmas genom restvärdemetoden.
Vidare föreslås att om optionsrätten utnyttjas, skall den åsättas anskaffningsvärdet noll kr. när vinstberäkning sker för den med stöd av optionsrätten förvärvade egendomen.
Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS förordar proportionering som huvudregel för att fastställa anskaffningsvärden.
Skälen för mitt förslag: Nuvarande regler infördes efter förslag från kapitalvinstkommittén (prop. 1984/85:193). De innebär att anskaffningsvärdet vid avyttring av optionsbevis, som erhållits genom teckning av skuldebrev förenat med optionsrätt, beräknas som emissionspriset på skuldebrevet inkl. optionsrätten minskat med skuldebrevets marknadsvärde vid emissionen. Detta sätt att beräkna anskaffningsvärdet kallas här restvärdemetoden.
I prop. 1984/85:193 framhölls att restvärdemetoden är den som ger ett ekonomiskt korrekt resultat. Det är också den metod som gör att det oftast blir ett nollresultat på själva skuldebrevsaffären. Det är riktigt eftersom skuldebrev vanligen ges ut till samma kurs som de löses in till och — om de inte byter ägare under löptiden — inte leder till någon reavinst.
Jag delar inte RINK:s uppfattning att en proportionering med hänsyn till skuldebrevets resp. optionsrättens marknadsvärde vid avyttringstidpunkten ger ett ekonomiskt riktigare resultat. Även om optionsrätten har ökat mer i värde än skuldebrevet finns det inte anledning att anta att en större del av anskaffningsvärdet belöpte på optionsrätten vid förvärvet. Det medför att för liten vinst beskattas vid försäljning av optionsrätten medan en för stor vinst tillskrivs skuldebrevet.
Vid restvärdemetoden görs proportioneringen i stället vid emissionstillfället, eller när skuldebrevet inkl. optionsrätten förvärvades. I sällsynta fall kan det hända att teckningsbeloppet för både skuldebrev och optionsrätt understiger marknadsvärdet på skuldebrevsdelen. Detta kan bero på att det är fråga om löneförmåner till anställda eller liknande. I sådana fall bör proportioneringen vid anskaffningstillfället göras på grundval av marknadsvärdet vid förvärvet på skuldebrevet och optionsrätten tillsammans, minskat med skuldebrevsdelens marknadsvärde vid samma tillfälle.
Enligt gällande rätt skall anskaffningsvärdet för en optionsrätt som förvärvats genom teckning av skuldebrev med optionsrätt beräknas enligt restvärdemetoden även när den har utnyttjats för förvärv av egendom. Optionsrätten värderas alltså även då med utgångspunkt från dess värde vid förvärvstidpunkten, dvs. sammanlagda värdet av skuldebrevet och optionsrätten vid denna tidpunkt minskat med skuldebrevets värde då.
Denna form av beräkning av anskaffningsvärde blir visserligen tämligen komplicerad när det är fråga om fördelning av anskaffningsvärde mellan olika delar av det ursprungliga värdepapperet och det värdepapper som har förvärvats med stöd av detta. Jag anser emellertid att riskerna för att optionsbevisen skall kunna användas för skatteplanering är för stor för att jag skall kunna ställa mig bakom RINK:s förslag att bestämma optionsrättens anskaffningsvärde till noll kr. ens vid beräkning av vinst för den egendom som förvärvats med stöd av den.
Jag föreslår därför att anskaffningsvärdet för egendom förvärvad med stöd av optionsrätt skall bestämmas som optionsrättens värde, beräknat enligt restvärdemetoden, plus teckningsbeloppet för det med stöd av optionsrätten förvärvade instrumentet.
Vid avyttring av konvertibelt skuldebrev, skuldebrev förenat med optionsrätt, vinstandelsbevis, aktie eller annat finansiellt instrument, som har förvärvats med stöd av optionsrätt som i sin tur förvärvats genom teckning av skuldebrev förenat med optionsrätt, skall den ursprungliga optionsrätten enligt restvärdemetoden värderas till emissionspriset för skuldebrevet jämte optionsrätten minskat med skuldebrevets marknadsvärde vid teckningstillfället.
Bestämmelserna finns i 27 § 3 mom. SIL.
6.5.8 Reavinstbeskattningen av optioner Nuvarande regler En option innebär att någon (utfärdaren) åtar sig att vid en viss tidpunkt till ett bestämt pris köpa något från eller sälja något till innehavaren av optio-
nen. Innehavaren kan välja om han önskar utnyttja optionen eller inte. Om han inte utnyttjar den förfaller den. En optionsaffär kan avslutas antingen genom kontant slutreglering (kvittning eller stängning) eller genom leverans av den avtalade egendomen (lösen).
Nuvarande regler för beskattning av optioner innebär att utfärdaren alltid beskattas omedelbart för den ersättning — premien — han får vid utfärdandet av optionen enligt reglerna för övrig tillfällig förvärvsverksamhet (35 § I mom. 1 KL). Hans kostnader för att fullfölja åtagandet är däremot inte alltid avdragsgilla. Kostnader för kvittning (utfärdande av en motstående option under löptiden) och stängning (kontantreglering vid löptidens slut) är avdragsgilla hos utfärdaren endast om det rör sig om standardiserade optioner och då endast mot erhållna premier samma beskattningsår som intäkten beskattas. Om affären i stället avslutas med lösen beskattas aktieaffären för sig enligt aktievinstreglerna (35 § 3 mom. KL). En reaförlust på den underliggande aktien är inte avdragsgill mot premien.
Innehavaren av en option (dvs. den som har förvärvat en option) beskattas enligt reglerna för övrig lös egendom (35 § 4 mom. KL) om han överlåter optionen under dess löptid och enligt aktievinstreglerna om han utnyttjar optionen. Erlagd premie räknas därvid som en kostnad för intäkternas förvärvande vid reavinstberäkningen beträffande aktierna. Om optionen inte utnyttjas utan förfaller utgör premien en icke avdragsgill kapitalförlust hos innehavaren.
Reglerna har kritiserats därför att praxis har tagit den utvecklingen att olika slags vinstregler gäller för parterna i optionsaffärer. Det har också pekats på bristande samstämmighet mellan reglerna genom att en inkomst beskattas hos den ena parten medan utgiften inte är avdragsgill hos den andra.
RINK:s förslag RINK strävar även när det gäller optionsreglerna efter ett enhetligt system som leder till ett så ekonomiskt riktigt resultat som möjligt. Förslaget innebär i motsats till gällande regler att de olika leden i en optionsaffär ses som en helhet. Sambandet mellan premien och kostnaderna för att uppfylla åtagandet enligt ett optionsavtal erkänns.
RINK föreslår att vinster på köp- och säljoptioner avseende aktier och aktieindex i första hand skall beskattas enligt portföljmetoden.
Utfärdaren skall dock alltid beskattas enligt genomsnittsmetoden för premien. När det rör sig om en standardiserad option inträder skattskyldighet för erhållen premie först när utfärdaren frigjorts från sina åtaganden. Kostnader vid kontant slutreglering är fullt avdragsgilla mot premien. För icke standardiserade optioner tas premien upp till beskattning omedelbart medan kostnader för fullgörandet får dras av endast till 70 46 om de uppkommer ett senare beskattningsår. Om optionsaffären avslutas med leverans beskattas emellertid den påföljande aktieaffären hos utfärdaren enligt portfölj- eller genomsnittsmetoden beroende på hur länge de underliggande aktierna innehafts. Vid köpoption läggs därvid premien till erhållen försäljningsintäkt och vid säljoption dras premien av från anskaffningsvärdet. Om portföljmetoden tillämpas beaktas utgifterna i princip till 100 §o.
han innehaft över ett årsskifte. Han beskattas dessutom enligt portföljmetoden för en aktieförsäljning om han sålt aktier med stöd av en säljoption som innehafts över ett årsskifte även om aktierna inte hade innehafts över ctt årsskifte. I övriga fall sker beskattning enligt genomsnittsmetoden. Erlagd premie läggs därvid till anskaffningsvärdet för aktierna.
Reaförluster får vid tillämpning av genomsnittsmetoden bara dras av till 70 <o.
Tidpunkten för beskattning
Mitt förslag: Utfärdare av optioner med en löptid på högst ctt år be-
skattas för nettoresultatet av affären när den avslutas. Beskattningsef-
fekten blir densamma för den som utfärdar optioner med längre löptid
om utfärdandet och fullföljandet sker under samma beskattningsår.
Om kostnaderna i det sistnämnda fallet uppkommer först ett senare
år får de dras av som reaförlust.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. RINK skiljer dock på standardiserade och icke standardiserade optioner.
Remissinstanserna: Remissinstanserna noterar med tillfredsställelse att ett heltäckande regelverk har åstadkommits för optionsbeskattningen. De har emellertid åtskilliga invändningar mot utformningen. Framför allt OM framför detaljerade synpunkter på förslagets olika delar. Kritiken tar bl.a. sikte på den ogynnsamma behandlingen på avdragssidan, de komplexa reglerna för bestämning av tidpunkten för beskattning samt de parallella regelverk som portföljmetoden och genomsnittsmetoden tillsammans innebär.
Skälen för mitt förslag: Den föreslagna begränsningen av avdragsrätten för reaförluster (avsnitt 6.5.4) innebär att 100-procentig kvittning medges endast mellan vinster och förluster på marknadsnoterade aktier m.m. I övrigt gäller för aktier avdragsbegränsningen till 70 90 (3 § 2 mom. SIL.). Bestämmelserna innebär att avdragsbegränsningen kan slå till om intäkter och kostnader för t.ex. en optionsaffär uppkommer under skilda år. Begränsningen träffar då hela kostnadsbeloppet och inte, vilket i och för sig är mer motiverat, den nettoförlust som uppkommer sedan kostnader dragits av från intäkterna.
Det går inte alltid att fastställa beskattningsbart resultat i samband med utfärdande av optioner på samma sätt som för vanliga reavinster. Vid utfärdandet av en option får utfärdaren en intäkt (premien). Därefter skall utfärdaren, om optionen inte förfaller, fullfölja den affär han åtagit sig i optionsavtalet, dvs. köpa eller sälja egendom till visst pris eller erlägga en summa för att uppfylla sitt åtagande.
I nuvarande praxis godtas inte sambandet mellan premien och de påföljande utgifterna som ett underlag för en sedvanlig reavinstberäkning. Endast som ett undantag har utgifter för fullföljandet fått kvittas mot premien. Det gäller standardiserade optioner och endast om utgifterna uppkommer samma år som det finns någon premie att kvitta emot. Reaförlust vid leverans har aldrig fått dras av mot premien. 441
RINK:s förslag innebär en ändring härvidlag. Man accepterar sambandet mellan premien och utgifterna för att uppfylla åtagandet samt att en reavinstberäkning kan göras även om intäkten kommer först och utgifterna senare.
Jag är beredd att godta RINK:s förslag i denna del (24 § 1 mom. andra stycket SIL). Beskattningen av premien för optioner med en löptid på högst ett år bör skjutas upp tills resultatet av hela affären kan beräknas. Jag anser inte att det finns anledning att skilja på standardiserade resp. icke standardiserade optioner. Ett av kriterierna för nuvarande standardiseringsbegrepp i punkt 7 av anvisningarna till 36 § KL är att optionen skall vara föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar. Jag anser att det räcker med de förmånligare kvittningsreglerna för marknadsnoterade optioner.
Att beskattningen för optioner med kort löptid skjuts upp högst ett år, innebär att kostnaderna för att fullfölja åtagandet blir avdragsgilla samma år som intäkterna tas upp till beskattning. Då kan en konventionell reavinstberäkning göras, dvs. kostnaderna för att fullgöra åtagandet får dras av från den intäkt som erhölls när åtagandet ingicks. Denna lösning medför visserligen en viss risk att premier ”glöms bort”. Detta motverkas dock av att den ”förlust” som premien på en förfallen option utgör för innehavaren skall vara avdragsgill (avsnitt 6.2.4). När innehavaren yrkar avdrag för erlagd premie på en ”privat” option uppmärksammas taxeringsmyndigheterna på att utfärdaren skall beskattas för intäkten. För de standardiserade optionerna finns andra kontrollmöjligheter.
För optioner med en löptid på mer än ett år föreslår jag däremot att premien alltid skall beskattas hos utfärdaren det år optionen ställs ut. Om utgifterna för att fullfölja åtagandet uppkommer samma år får de dras av mot premien. Om utgifterna uppkommer ett senare beskattningsår — och det gäller optioner som inte är marknadsnoterade — blir de avdragsgilla endast till 70 20. För marknadsnoterade optioner begränsas avdragsrätten till 70 90 endast om det inte finns vinster på marknadsnoterade aktier m.m. att kvitta mot.
Förslaget vad gäller tidpunkten för beskattning framgår av 24 § 4 mom. tredje stycket SIL.
Vinstberäkningen
Mitt förslag: Reavinstberäkning av optionsaffärer sker genom att anskaffningsvärdena i förekommande fall beräknas enligt genomsnittsmetoden.
Utfärdaren beskattas för skillnaden mellan erhållen premie och de kostnader han har för att fullfölja åtagandet. Avdragsgilla poster är kontant slutregleringslikvid samt reaförlust till följd av avyttring av den underliggande egendomen. När utfärdaren tvingas köpa på grund av en säljoption är en förlust avdragsgill mot premien endast om förlusten uppkommer senast det beskattningsår då premien tas upp till beskattning.
RINK:s förslag: Förslaget överensstämmer i vissa delar med mitt men skiljer sig från mitt främst genom förslaget om tillämpning av portföljmetoden. Dessutom föreslås att en genomsnittsberäkning skall göras på intäktssidan vid beskattning av optionsutfärdaren.
Remissinstanserna: Kritiserar främst portföljmetoden och avdragsbegränsningarna för reaförluster.
Skälen för mitt förslag: Som anförts tidigare (avsnitt 6.5.3) är det för närvarande inte lämpligt att införa portföljmetoden. Det nya systemet för beräkning av reavinster på optioner bör därför bygga på genomsnittsmetoden.
Utnyttjande av en köpoption skall som nämnts (avsnitt 6.5.6) inte utlösa beskattning hos innehavaren (24 § 2 mom. femte stycket SIL). För utfärdarens del har såväl aktie- som optionsaffären avslutats när en köpoption utnyttjas, dvs. när han tvingas sälja till innehavaren av optionen. Utfärdaren skall givetvis beskattas då.
Om optionsaffären avslutas med kvittning eller stängning föreslår jag att utfärdaren får dra av den kontanta slutregleringslikviden från erhållen premic (24 § 1 mom. andra stycket SIL).
För att beskattningen skall bli likformig vid leverans resp. kontant slutreglering bör utfärdaren även i leveransfallet få dra av en eventuell reaförlust som uppkommer när han i enlighet med optionsavtalet säljer en aktie som han antingen innehar sedan tidigare eller just har köpt för att kunna leverera. Jag föreslår därför en regel som innebär att premien läggs till försäljningsintäkten vid aktiebeskattningen (24 § 4 mom. tredje stycket SIL).
Utnyttjande av en säljoption utlöser beskattning hos innehavaren. Han säljer ju antingen en aktie som han innehar sedan tidigare eller som han just skaffat för att kunna sälja, till utfärdaren. Innehavaren bör därför få lägga den erlagda premien till till ingångsvärdet för den sålda egendomen. Detta följer av den generella regleringen i 3 § 1 och 2 mom. SIL.
Hur beskattningen skall ske hos utfärdaren när han köper en aktie i enlighet med en säljoption är inte lika givet som i de nyss beskrivna situationerna. I möjligaste mån bör man även här sträva efter en beskattning som är likformig oavsett hur affären avslutas. En reaförlust på den underliggande egendomen kan emellertid inte alltid få kvittas fullt ut mot erhållen premie. Om utfärdaren säljer aktien vidare omedelbart med förlust kan det synas självklart att denna förlust utgör en utgift för utfärdaren som är förenad med åtagandet enligt säljoptionen. Sambandet blir däremot inte lika tydligt om det går en längre tid innan utfärdaren säljer aktien vidare. Egentligen skulle man behöva vänta med beskattning av premien till dess den underliggande egendomen avyttrades. Det kan i princip ta hur lång tid som helst. Av statsfinansiella skäl och kontroilskäl är det inte lämpligt att underlåta att beskatta premien till dess den underliggande egendomen avyttras.
För att i rimlig utsträckning ändå uppnå att optionsaffärer beskattas lika oavsett hur de avslutas förslår jag att reaförlust som uppkommer samma beskattningsår som det då premien skall tas upp till beskattning skall vara fullt avdragsgill mot premien. Det innebär att beskattningsresultatet i princip blir detsamma om affären avslutas med stängning, kvittning eller lösen. Säljs aktien däremot vid en senare tidpunkt med förlust blir den föremål för avdrags-
begränsningar som en vanlig reaförlust (24 §4 mom. tredje stycket SIL).
Någon genomsnittsberäkning av erhållna premier finner jag inte motiverad. Det bör säledes vara ”anskaffningskostnaden” som beräknas enligt nämnda metod också när en optionsutfärdare beskattas för premier, dvs. kontantavräkningslikvider för optioner med samma löptid och villkor i övrigt (genomsnittsmetoden regleras i 27 § 2 mom. första stycket SIL).
För beskattningen av innehavaren föreslås inga särskilda nya regler när det gäller vinstberäkningen, förutom att utgift för förfallen option görs avdragsgill som reaförlust (24 § 2 mom. första stycket SIL). Av de generella ändringarna av kapitalbeskattningen följer dock att en enhetlig beskattning införs. Reglerna är också sådana att innehavaren får dra av utgifter och motsvarande intäkter tas upp till beskattning hos utfärdaren.
Beskattningen av innehavaren regleras i de generella bestämmelserna i 3 §
I och 2 mom. samt 24 § I och 2 mom. SIL.
Sammanfattning Utfärdaren av optioner med en löptid på högst ett år beskattas för nettoresultatet av affären när den avslutats. Utfärdarens utgifter i samband med kvittning och kontant slutreglering blir därmed avdragsgilla till 100 96 i den mån de inte överstiger erhållen premie. Överstiger utgifterna premien blir förlusten fullt avdragsgill mot vinster på marknadsnoterade aktier och liknande om det för sig om en marknadsnoterad option. Annars är den avdragsgill till 70 26. Om affären avslutas med leverans av aktierna (lösen) och en förlust uppkommer på aktieaffären är denna fullt avdragsgill mot premien. Uppkommer därvid en nettoförlust är den avdragsgill enligt reglerna för den underliggande egendomen, dvs. om aktien är marknadsnoterad får förlusten kvittas till 100 Z& motaktievinster och är den inte marknadsnoterad får nettoförlusten dras av till 70 76. För säljoptioner gäller dessutom särskilda regler. En reaförlust på den underliggande aktien när utfärdaren tvingats köpa enligt en säljoption är avdragsgill till 100 22 mot premien endast om aktien säljs vidare senast det beskattningsår då premien skall tas upp till beskattning. Annars beskattas hela premien för det beskattningsår då lösen skedde medan aktieaffären beskattas för sig när aktierna väl avyttras.
Samma vinstberäkningsregler gäller för en utfärdare av optioner med en löptid på mer än ett år. Däremot gäller andra regler för tidpunkten för skattskyldighetens inträde. Premien skall alltid tas upp till beskattning det år då avyttringen skedde. Uppkommer kostnader senare år får dessa dras av till
70 Sc. Om det är fråga om en reaförlust på aktieaffären gäller dock avdrags-
reglerna för den underliggande egendomen. Förlusten blir således avdragsgill till 70 56 om den underliggande egendomen inte är marknadsnoterad och till 100 §6 mot aktievinster om den är marknadsnoterad.
Förslaget framgår av 24 § 4 mom. tredje stycket SIL.
Beskattningen av innehavaren framgår av följande tablå.
Tablå över beskattningen av aktieoptioner
Utfärdare: Innehavare:
Kvittning/ Lösen Kvittning/ Lösen
stängning stängning
Högst ett års löptid Köpoption Premien ./. Premien +/- Kontantavr. ./. Ingen beskattn.
kontantavr. akticvinst/ förlust premien besk. vid förrän aktien beskattas när beskattas när lösen — kontantavr.” säljs. Premien affären avslutas” sker" läggs till dess
ing.-värde"
Säljoption - Premien beskattas =" Reavinst på
vid lösen ./. ev. aktien beskattas
reaförlust om vid lösen efter
aktien säljs samma avdrag för
år" premien”
Mer än ett års löptid Köpoption Premien beskattas Premien beskattas =" Ingen
omedelbart och omedelbart, +/- beskattning kontantavr. reavinst/förlust på förrän aktien samma år får dras — aktien om affären säljs, premien
av fullt ut” avslutas samma år" läggs till aktiens
ing.-värde" = Säljoption "- Premien beskattas -"- Reavinst på
omedelbart -/+ aktien beskattas
reaförlust/vinst vid lösen efter om aktien säljs avdrag för vidare samma år” premien"
+ Reaförlust får kvittas fullt ut mot vinst på marknadsnoterade aktier m.m. om optionen är
marknadsnoterad, annars till 70 §c Xx Reaförlust får kvittas fullt ut mot vinst på marknadsnoterade aktier m.m. om aktie rna är
marknadsnoterade. annars till 70 <c
Ränte-, valuta- och råvaruoptioner
Mitt förslag: Ränte-, valuta- och råvaruoptioner beskattas enligt samma principer som aktieoptioner. Samma avdragsbegränsningar gäller för dem som för den underliggande egendomen.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Har inte uttalat sig särskilt i frågan. Skälen för mitt förslag: Nuvarande beskattningsregler skiljer inte på optioner där den underliggande egendomen är aktier eller aktierelaterade index och optioner där den underliggande egendomen är räntebärande värdepapper och ränteindex eller annan egendom. Enligt RINK:s förslag styr beskattningsreglerna för den underliggande hur optioner skall beskattas. Marknadsnoterade aktieoptioner skall således enligt huvudregeln beskattas enligt portföljmetoden och ränteoptioner enligt genomsnittsmetoden. Om det rör sig om valutaoptioner skall beskattning ske enligt portföljmetoden i den s.k. valutatillgångsportföljen. Jag anser att en utgångspunkt för beskattningen av optioner bör vara att de så längt möjligt skall beskattas enligt samma regler som den underlig-
gande egendomen. Det leder till att skattereglerna inte blir styrande för om en investering skall göras i ett derivatinstrument eller direkt i den underliggande egendomen. Det möjliggör också enhetliga regler som är oberoende ' av hur en derivataffär avslutas.
Utöver de redan behandlade aktieoptionerna finns ränteoptioner (optioner där den underliggande egendomen är fordringar utställda i svenska kronor eller t.ex. ränteindex som avser räntesatser på fordringar utställda i svenska kronor), valutaoptioner (optioner där den underliggande egendomen eller ränteindex avser utländsk valuta eller fordringar utställda i utländsk valuta) och slutligen råvaruoptioner (optioner som avser t.ex. guld, koppar, kaffe eiler i princip vilken annan lös egendom som helst).
De föreslagna reglerna innebär att det på intäktssidan kommer att råda enhetliga bestämmelser för de olika optionsslagen. De regler som kommer att vara olika för de skilda grupperna av optioner finns på avdragssidan.
Jag föreslår således att reaförluster på marknadsnoterade ränteoptioner avseende fordringar utställda i svenska kronor skall vara fullt kvittningsbara mot ränteinkomster och mot reavinster på marknadsnoterade fordringar utställda i svenska kronor m.m. Överskjutande förluster är avdragsgilla till 100 20 upp till 100 000 kr. och därefter till 70 36. Förluster på icke marknadsnoterade ränteoptioner är enligt huvudregeln avdragsgilla till 70 70. Om emellertid affären avslutas genom leverans och den underliggande egendomen är marknadsnoterad gäller reglerna för den underliggande egendomen (kvittningsreglerna framgår av förslaget till 29 § jämfört med 3 § 2 mom. SIL
och vinstberäkningsreglerna av 24 § 4 mom. SIL).
Beträffande valutaoptioner lämnas för närvarande inget förslag. Jag återkommer till den frågan i höst i samband med förslag om hur valutabeskattningen i övrigt skall regleras.
När det gäller råväruoptionerna bör samma regler som för övrig lös egendom som inte är avsedd för personligt bruk gälla. Reaförluster är således avdragsgilla till 70 96 oavsett om optionen eller den underliggande egendomen är marknadsnoterad eller inte (30 § SIL, jfr avsnitt 6.9). Vinstberäkningsreglerna i övrigt bör för de icke aktierelaterade optionerna vara utformade på samma sätt som för aktieoptioner. Reglerna för vinstberäkning i 24 § I och 4 mom. SIL gäller för alla typer av optioner.
6.5.9 Reavinstbeskattning av terminer
Mitt förslag: Vinstberäkning sker enligt genomsnittsmetoden. Vid terminsaffärer inträder skattskyldighet för vinst och avdragsrätt för förlust vid kontant slutreglering och — för säljaren — vid leverans.
RINK:s förslag: Portföljmetoden utgör huvudalternativ för vinstberäkning. Skattskyldigheten för terminer inträder redan när terminskontraktet ingås. Vid standardiserade terminer inträder dock skattskyldighet inte förrän vid nettning, stängning eller leverans.
Remissinstanserna: Remissinstanserna, som framför allt stöder sig på en utredning av OM, är starkt kritiska och anser att förslaget är ofullständigt.
Skälen för mitt förslag: En termin liknar i vissa avseenden en option men den avgörande skillnaden är att båda parterna är bundna vid avtalet, dvs. den ena är skyldig att köpa egendom till visst pris och den andra är skyldig att sälja egendom till visst pris vid viss avtalad tidpunkt.
Terminer kan, på det sätt som den marknadsmässiga omsättningen för närvarande sker, avslutas på följande fyra sätt:
Stängning (kontant slutreglering vid löptidens slut) — pengar utväxlas men inga värdepapper. Vid stängning beräknas vad säljaren/köparen skulle vinna/förlora vid en tänkt leverans. Om resultatet inte blir noll för bägge parterna kommer den ena parten betala till den andra. Summan bestäms i förhållande till hur värdet på den underliggande egendomen har förändrats. Det är den part för vilken kurserna har gått åt fel håll — om kursen har gått upp säljaren och om den har gått ned köparen — som skall betala. Den organiserade handeln med terminer är en tämligen ny företeelse och auktoritativa uttalanden om hur beskattning skall ske har länge saknats. Hittills har den vanligaste uppfattningen varit att terminer som avslutas genom stängning skall beskattas som övrig tillfällig förvärvsverksamhet enligt 35 § I mom. I KL medan förluster inte är avdragsgilla. Som nämnts meddelade regeringsrätten den 7 februari 1990 dom (mål nr 3242-1989) i ett överklagat förhandsbesked från riksskatteverkets nämnd för rättsärenden. Domen gäller standardiserade terminer relaterade till aktieindex och innebär att vinster och förluster i kontantavräkningsfallen är hänförliga till sådan tillfällig förvärvsverksamhet som avses i 18 § första stycket e 2 KL. Förluster får således kvittas mot vinster när det gäller standardiserade indexterminer.
Leverans — affären fullföljs enligt kontraktet och t.ex. en aktie köps resp. säljs. Den påtagliga skillnaden mellan en sådan affär och en vanlig aktieförsäljning är den tid som förflyter mellan kontraktets ingående och affärens fullföljande. Vid terminsaffären sker köpet först vid den avtalade tidpunkten. När ett terminskontrakt avser aktier sker beskattning enligt aktievinstreglerna 135 § 3 mom. KL. Beträffande aktieindexterminer får ledning sökas i nyssnämnda rättsfall.
Nettning — innebär att en part för att säkra sin vinst eller förlust på en viss nivå ingår ett motsatt terminskontrakt. Om ett kontrakt innebär att en part skall sälja egendom till visst pris innebär nettning att han ingår ett kontrakt att köpa likadan egendom för det pris till vilket han vill säkra vinsten/förlusten. Sedan nettning skett kan affären avslutas antingen genom leverans eller kontant slutreglering. Beskattningen torde följa samma regler som angetts för stängning resp. leverans ovan.
Vidareförsäljning — innebär att terminen säljs vidare. En sådan transaktion beskattas som försäljning av övrig lös egendom enligt 35 § 4 mom. KL.
Nuvarande regler och den praxis som har utvecklats för beskattning av terminsaffärer ger ett otillfredsställande resultat och är i stora delar fortfarande oklar.
RINK avsåg att skapa ett heltäckande regelverk även för terminerna men nädde inte riktigt ända fram. RINK menar att de standardiserade terminerna skall behandlas förmånligare än de icke standardiserade. Därför skall man vänta med beskattning av terminer tills affären är avslutad. Vid icke
standardiserade terminer sker beskattning hos säljaren redan vid avtalstidpunkten. Vad som inte angavs i betänkandet var hur man skulle förfara om säljaren ägde resp. inte ägde de underliggande värdepapperen vid avtalstidpunkten.
Enligt min mening bör den lösning som väljs vara neutral både i förhållande till om den skattskyldige äger de underliggande värdepapperen eller inte och till hur affären avslutas. Även om den säljande parten äger de underliggande instrumenten kan det nämligen hända att han inte använder dem till den aktuella terminsaffären.
Jag vill därför inte föreslå regler som fingerar försäljning av underliggande finansiella instrument. Bestämmelserna måste också täcka det fallet att den underliggande egendomen inte innehas vid någon tidpunkt eftersom de flesta terminsaffärer inte leder till leverans. '
Det går inte att göra några meningsfulla reavinstberäkningar innan man vet nettoresultatet av en terminsaffär. Till skillnad från vad som gäller vid utställande av en option erhåller inte någon av parterna några pengar vid kontraktets ingående. Dessutom vet man varken om vinst eller förlust uppkommer eller vem som vinner eller förlorar. Det är därför inte rimligt att i det läget beskatta den säljande parten för hela den avtalade köpeskillingen.
En avgörande skillnad mellan RINK:s system och det som jag nu föreslår är att RINK hade portföljmetoden som en huvudmetod för aktiebeskattning. Ett avdrag beräknat med hjälp av avdragskvoten kunde appliceras på en bruttointäkt och en beräknad nettovinst tas upp till beskattning. Detta är inte möjligt med genomsnittsmetoden.
Jag föreslår därför att terminerna skall beskattas först när slutresultatet är känt. Det innebär att beskattning sker för det beskattningsår då leverans enligt kontraktet skall ske.
Ett preliminärt resultat kan ha blivit känt dessförinnan genom att nettning har ägt rum. RINK föreslår att skattskyldighet för standardiserade terminer skall inträda vid nettning. OM har emellertid upplyst att clearingkostnader i samband med terminsaffärer ofta inte blir kända till sitt belopp förrän på kontraktets slutdag. De beräknade clearingkostnaderna kan från nettningsdagen till slutdagen förändras så att en affär som på nettningsdagen visade ett överskott på slutdagen har gått med förlust. Om en sådan kostnad skulle uppkomma vid ett senare beskattningsår än det då nettningsresultatet beskattades träffas den av avdragsbegränsningarna. I likhet med vad jag föreslagit beträffande optionerna föreslår jag därför att det inte görs någon skillnad mellan standardiserade och icke standardiserade terminer. Inga terminer beskattas förrän då leverans enligt kontraktet skall ske, även om nettning har ägt rum.
Reglerna framgår av förslaget till 24 § 4 mom. fjärde stycket SIL. Att kö-
c paren inte beskattas vid leverans framgår av 24 § 2 mom. femte stycket SIL.
Köparen Säljaren Kontant slut- Leverans Kontant slut- Leverans reglering reglering Reavinst/ Ingen be- Reavinst/ Reavinst förlust be- skattning förlust be- eller skattas då förrän skattas då förlust befullgörandet egendomen fullgörandet skattas vid skall ske.” säljs. Då skall ske." fullgöran-
som van- det som en hig aktie- vanlig affär.”) aktieaffär.”)
") Reaförlust på marknadsnoterad termin får kvittas fullt ut mot vinst på Og onoterade aktier m.m. Förlust på icke marknadsnoterad termin får dras av till 70 3 ") Reaförlust på marknadsnoterad aktie får kvittas mot vinst på marknadsnoterade aktier. Förlust på icke marknadsnoterad aktie får dras av till 70 9.
Ränte-, valuta- och råvaruterminer Jag föreslår att beskattningsreglerna för terminer med olika typ av underliggande egendom, på samma sätt som jag föreslagit beträffande optionerna, skall vara desamma som för den underliggande egendomen (avsnitt 6.5.8). Ränteterminer beskattas bland fordringarna enligt 29 § (avsnitt 6.6) och råvaruterminer bland den övriga lösa egendomen enligt 30 § SIL (avsnitt 6.9). Beträffande valutabeskattningen avser jag att återkomma (avsnitt 6.7).
6.5.10 Blankningsaffärer
Mitt förslag: Vid blankningsaffärer skall inte lånet och återlämnandet av den sålda aktien utlösa reavinstbeskattning hos utlånaren. I stället beskattas den som gör blankningsaffären för de intäkter han får vid avyttringen och medges avdrag för kostnaderna för återanskaffningen.
Om en blankningsaffär sträcker sig över ett årsskifte skall intäkten tas upp till beskattning senast beskattningsåret efter det år då avyttringen skedde.
RINK:s förslag: Beskattning skall ske som om lånet av aktien utgör ett köp och återlämnandet en försäljning av den lånade aktien.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte kommenterat förslaget.
Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande regler i punkt 2 b femte stycket av anvisningarna till 36 § KL skall vid avyttring av aktie som säljaren lånat, s.k. blankningsaffär, skattepliktig reavinst anses ha uppkommit trots att aktien förvärvas efter avyttringen. Vinst eller förlust beräknas som skillnaden mellan vad som erhålls vid avyttringen av den lånade aktien och anskaffningskostnaden för den aktie som återlämnas till långivaren. Har aktien inte återlämnats före utgången av året efter avyttringsåret beskattas säljaren för skillnaden mellan den köpeskilling han erhållit vid försäljningen och lägsta värdet av motsvarande aktie. Avdragsgill reaförlust anses därvid inte kunna uppkomma. Om aktien som återlämnas har anskaffats till ett annat värde
29 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del I
skall mellanskillnaden tas upp till beskattning resp. får dras av som reaförlust.
Denna reglering innebär att beskattning sker som om bara en försäljning och ett köp hade ägt rum. I de fall täckningsköpet och äterlämnandet av den lånade aktien inte sker före utgången av året efter avyttringsåret fingeras ett ersättningsköp ha gjorts till lägsta noterade kurs under återstoden av avyttringsåret.
RINK (SOU 1989:33, del III, s. 373) föreslog att blankningsaffärerna i stället skulle beskattas som om två köp och två försäljningar hade gjorts, dvs. man skulle återgå till vad som gällde enligt ett rättsfall (RÅ 1965 ref 19) innan bestämmelsen i KL om blankningsaffärer infördes. I RINK:s betänkande anmärks ändringen beträffande blankningsaffärerna endast i specialmotiveringen till föreslagna 24 & 2 mom. SIL. Det anges att förslaget inte innehåller någon motsvarighet till nuvarande reglering.
Värdepappersmarknadskommittén har i betänkandet (SOU 1989:72) Värdepappersmarknaden i framtiden, behandlat frågan om blankningsaffärer ur sitt perspektiv. Kommittén konstaterar att blankningsmöjligheten skapar förutsättningar för en högre likviditet och en effektivare prissättning på aktiemarknaden. Kommittén föreslår att förbudet för fondkommissionärer att göra äkta blankningsaffärer och viss väkta korttidsblankning slopas men att hanteringen kringgärdas med vissa bestämmelser.
RINK:s förslag till beskattning vid blankning är att se som ett utflöde av valet av portföljmetoden som beskattningsmodell. De förslag jag nu lägger fram bygger i allt väsentligt på genomsnittsmetoden. Det finns då anledning att med nya utgångspunkter överväga hur blankningsaffärerna skall behand- Jas. De positiva effekter för den svenska värdepappersmarknaden som värdepappersmarknadskommittén anför som skäl för att blankningsförbudet bör upphävas inverkar också på bedömningen.
Blankningsaffärerna har vissa drag gemensamma med terminsaffärerna. Det är fråga om att sälja något som man vid avtalstidpunkten inte nödvändigtvis äger. Det är önskvärt att skattereglerna för dessa bägge typer av affärer inte strider mot varandra.
Det finns två typer av blankningsaffärer. Den ena typen är s.k. äkta blankningsaffärer där ett lånat värdepapper säljs vidare och ett motsvarande värdepapper senare köps tillbaka för att återlämnas till långivaren. Den andra typen är s.k. oäkta blankningsaffärer. En sådan innebär att man säljer värdepapper som man vid försäljningstillfället inte förfogar över. Därefter förvärvar man de värdepapper som skall levereras. I det senare fallet finns det inte någon transaktion att beskatta utöver själva blankningsaffären.
Om en blankningsaffär enligt RINK:s förslag skall beskattas som om lånet i själva verket varit ett köp och en försäljning gäller följande. A som lånar ut en aktie anses ha avyttrat den till marknadspriset på utlåningsdagen och B som lånar aktien anses ha förvärvat den till detta pris. Därefter säljs den lånade aktien vidare och B beskattas för skillnaden mellan det fiktiva förvärvspriset och ersättningen vid avyttringen. Som regel torde den affären varken gå med vinst eller förlust. Därefter köper B en ny aktie som han lämnar till A. A anses därvid ha förvärvat ersättningsaktien till det marknadspris
som gällde på dagen för återlämnandet. Detta blir hans nya ingängsvärde. Hos B görs en ny reavinstberäkning där detta marknadspris räknas som försäljningsintäkt och det pris han betalade när han köpte den får dras av. Denna affär torde också regelmässigt varken ge vinst celler förlust. En flerstegsbeskattning innebär alltså att A får ta fram värdestegringen på aktien, medan B som regel inte påförs någon skatt. Sådana skatteregler skulle sannolikt minska incitamentet för långivaren A att låna ut sina aktier för en blankningsaffär.
Skälen för en blankningsaffär är olika för de inblandade parterna. För långivaren innebär utlåningen, som sker mot ersättning, att han ökar avkastningen på sitt innehav. Låntagaren, den s.k. blankaren, ges möjlighet att tjäna pengar i cn nedåtgående marknad.
Om A:s utlåning inte beskattas som en avyttring skulle följande gälla. B anses ha sålt aktien för det pris som han säljer den vidare till och han anses ha anskaffat den till det — ofta lägre — pris som han köper ersättningsaktien för. I detta fall slipper A skatta av värdestegringen på sin aktie och B. som gör blankningsaffären, blir beskattad för den vinst han gör på affären.
Exempel: A äger en aktie som han har förvärvat för 100 kr. När han länar
ut den till B står den i 115 kr. B säljer den vidare för 115 kr. B avvaktar
därefter tills kursen har fallit till 112 kr. Då köper han en aktie och lämnar
tillbaka den till A.Den är fortfarande värd 112 kr. när den lämnas till A.
Om man beskattar alla led enligt RINK:s förslag blir resultatet följande.
A:s vinst är 115 — 100 = 15 kr. och hans nya ingångsvärde är 112 kr. Vinst-
beräkningen för B:s första affär är 115 — 115 = 0. Vid B:s andra affär är
vinsten 112-112 = 0.
Om man inte beskattar låneleden blir resultatet följande. A gör ingen
avyttring. B beskattas för 115 -112 = 3 kr. Jag anser att det leder till ett riktigare skatteutfall att inte se lånetransaktionen i sig som ett köp och en försäljning utan att i stället beskatta B för eventuell vinst. Den skattemässiga synen på blankningsaffärerna är helt avgörande för om det skall förekomma några äkta blankningsaffärer. Skattesystemet bör vara neutralt i detta hänseende och lämna möjligheten öppen så att ett eventuellt slopande av blankningsförbudet för fondkommissionärerna kan få de avsedda positiva effekterna för värdepappersmarknaden. Jag föreslår därför att det i lagstiftningen förs in ett förtydligande av vilket följer att dessa lån inte är att betrakta som en avyttring (24 § 2 mom. första stycket SIL). Intäkter för utlåning bör beskattas som intäkt av kapital på samma sätt som utdelning. Motsvarande kostnad blir avdragsgill för låntagaren (3 § I och 2 mom. SIL).
I det nya skattesystemet kommer ett samhällsekonomiskt ovidkommande incitament till blankningsaffärer att försvinna, nämligen tvåårsregeln. I dag finns det ett intresse för utlånaren att kunna få fram en viss avkastning på sitt innehav av äldre aktier utan att bryta innehavstiden. Om ett nytt innehav anses ha påbörjats skall ju 100 46 av vinsten tas upp till beskattning i stället för 50 ce av vinsten.
Systematiken i det nu föreslagna skattesystemet är sådan att det fordras
en undantagsregel för att beskattningen skall skjutas upp i fall där intäkten uppträder ett år och motstående kostnad först ett senare år. Ett sådant undantag har föreslagits beträffande optioner med en löptid på högst ett år. I alla andra fall beskattas bruttointäkten år ett och avdragsposten uppträder som en reaförlust och riskerar att omfattas av avdragsbegränsningar vid det senare beskattningsäret.
Försäljning enligt terminskontrakt beskattas enligt mitt förslag inte förrän resultatet av hela affären har blivit känt. Vid terminsaffärer utgår normalt ingen betalning förrän på kontraktets slutdag. Jag har därför i de fallen ansett att beskattningen skall kunna skjutas upp till slutdagen oavsett kontraktets löptid. Vid utfärdande av optioner utgår däremot regelmässigt en premice redan vid utfärdandet. Jag har därför föreslagit regler som innebär att beskattningen får skjutas upp högst ett år för att möjliggöra en fullständig reavinstberäkning vid beskattningen. Vid blankningsaffärer erhåller blankaren hela försäljningsintäkten innan hans kostnader för återanskaffning uppkommer. I likhet med vad som gäller för utfärdande av optioner anser jag att beskattningen inte i samtliga fall bör få skjutas upp till dess återanskaffningskostnaden har uppkommit. Däremot bör beskattningen kunna skjutas upp ett år om affären sträcker sig över ett årsskifte och det således inte går att göra en vinstberäkning år ett.
För att inte blankningsinstitutet skall kunna användas som ett sätt att skjuta upp beskattningen av sedvanliga försäljningar bör regeln om tidpunkten för skattskyldighetens inträde kompletteras, Om den skattskyldige redan innehar aktier av det slag vilket uppges varit föremål för blankning skall de redan innehavda aktierna i första hand anses ha avyttrats. Detta framgick inte av lagrådsremissen.
Blankningsaffärer som sträcker sig över mer än två årsskiften kan med den valda lösningen komma att träffas av negativa skatteeffekter. Hela återan-
ÖA skaffningskostnaden riskerar att få dras av till endast 70 Zz, nämligen om det rör sig om icke marknadsnoterade aktier eller om det inte finns nägra marknadsnoterade aktievinster att kvitta emot.
Bestämmelserna finns intagna i 24 § 2 mom. första stycket resp. 24 § 4 mom. femte stycket SIL.
6.5.11 Strukturrationaliseringar
Mitt förslag:Då aktier i andra bolag än fåmansföretag avyttras mot
ersättning som utgår uteslutande i form av nycmitterade aktier i det
köpande företaget skall uppskov med reavinstbeskattningen erhållas.
Vid avyttring av aktier i fåmansföretag kan uppskov erhållas efter an-
sökan hos skattemyndigheten. Har uppskov erhållits och flyttar den
skattskyldige från landet skall avskattning ske om avyttringen skedde
till ett utländskt bolag.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är genomgående positiva till förslaget.
Skälen för mitt förslag: Liksom i fråga om avskattning av optioner och konvertibla skuldebrev finns här särskilda skäl att medge uppskov med beskattningen.
När ett aktiebolag förvärvar aktierna i ett annat bolag och köpet motiveras av att bolagens verksamhet skall integreras eller samordnas innebär detta ofta en strukturrationalisering som är önskvärd från samhällsekonomisk synpunkt. Enligt gällande regler kan regeringen helt eller delvis medge skattefrihet vid avyttring av äldre aktier om beskattningen kan antas hindra strukturrationalisering som anses önskvärd från allmän synpunkt.
Det finns anledning att slopa det resurskrävande dispensförfarande som tillämpas i dag. Jag föreslår således att uppskov med beskattningen regelmässigt erhålls då aktier avyttras mot vederlag som uteslutande utgår i form av nycmitterade aktier i det köpande bolaget. Detta föreslogs redan av kapitalvinstkommittén (SOU 1986:37). Förfarandet blir enklare från administrativ synpunkt och leder till skillnad från dagens regler inte till definitiv skattebefrielse. I och med att förslaget innebär ett uppskov med beskattningen utan annan prövning än den som sker vid granskningen av deklarationen anser jag att regeln bara bör gälla fall där betalning sker uteslutande i nyemitterade aktier och endast för aktier och inte konvertibla skuldebrev.
Som lagrådet har påtalat finns inte längre några formella krav på strukturrationaliseringsvinster. Dessa transaktioner torde dock regelmässigt genomföras av strukturella skäl, varför jag anser att kravet på sådan prövning kan slopas.
Till skillnad från vad som framgår av lagrådsremissen föreslår jag att det klart bör framgå att reglerna gäller vid avyttring av aktier till såväl svenska aktiebolag som utländska motsvarande bolag. En sådan utformning av regeln underlättar internationella omstruktureringar. Denna justering kräver dock en kompletterande reglering som säkerställer svensk beskattning i vissa utflyttningsfall.
Enligt den föreslagna bestämmelsen i 6 § I mom. a SIL är fysisk person under en tioårsperiod från det att han avflyttade från riket skattskyldig för reavinst vid avyttring av bl.a. aktier utgivna av svenska aktiebolag. Denna regel föreskriver däremot inte någon skattskyldighet för aktier utgivna av utländskt bolag. Den som utan att skattepliktig vinst skall anses uppkomma byter till sig utländska aktier skulle därmed komma att undgå svensk skatt helt om han avvaktar med försäljningen till dess han flyttat från riket. Jag föreslår därför att den vinst som på grund av den här diskuterade uppskovsregeln inte beskattades vid bytet skall beskattas vid den tidpunkt då den skattskyldige flyttar från Sverige.
För aktier i fåmansbolag föreslår jag särskilda regler för beskattning av reavinster i vissa fall (avsnitt 6.8). För att dessa särregler inte skall kringgås genom att aktier i ett fåmansbolag först byts mot andra aktier vilka sedan säljs föreslår jag en individuell dispensprövning vad gäller förvärv av aktier i fåmansbolag.
Motivet för de särskilda reglerna för fåmansbolag är att säkerställa att arbetsinkomster som sparas i bolaget beskattas likformigt med andra arbetsinkomster. För delägare i fåmansbolag som kan visa att förhållandena är så-
dana att beskattning inte skall ske i inkomstslaget tjänst bör det därför finnas Prop. 1989/90:110
möjlighet att ansöka om uppskov med beskattningen i de fall aktier i fåmansbolaget avyttrats mot vederlag som uteslutande utgår i form av aktier i det köpande bolaget. Jag föreslår därför att uppskov i sådana fall skall kunna medges efter ansökan hos skattemyndigheten.
Vid uppskov med beskattningen inträder skatteplikt bortsett från utflyttningsfallen först när de nyemitterade aktier som erhållits i utbyte avyttras. Vid beräkning av anskaffningsvärde enligt genomsnittsmetoden får de erhållna nyemitterade aktierna överta anskaffningsvärdet från de aktier som lämnats i utbyte.
Bestämmelserna återfinns i 27 § 4 mom. SIL.
6.5.12 Tvångsavyttringar
Mitt förslag: För tvångsavyttringar skall inte längre gälla några särregler.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Sveriges Aktiesparares Riksförbund anser att vissa lättnader kan vara påkallade med tanke på att avyttring sker vid en tidpunkt över vilken aktieägaren inte råder. De flesta instanserna har dock inte motsatt sig förslaget.
Skälen för mitt förslag: Nu gällande regler innebär att den skattskyldige vid en tvångsavyttring får tillämpa de regler som gäller för aktier som innehafts i två år eller mer, även om aktierna innehafts kortare tid.
T ett system där det innebär en fördel att sälja egendomen efter viss minsta innehavstid är det rimligt att ha regler som ger den skattskyldige samma fördel om han tvingas avbryta innehavet innan denna minsta innehavstid har uppnåtts.
Förevarande förslag till reavinstbeskattning innehåller inte några tidsgränser som reglerar skattepliktens omfattning för aktier. Det finns då inte heller skäl att ha särskilda regler för det fallet att en skattskyldig tvingas avyttra sin egendom. Även förenklingsskäl talar mot en särbehandling av tvångsfallen. Några särregler föreslås därför inte.
6.5.13 Benefika överlåtelser
Mitt förslag: Vid förvärv genom arv, testamente, gåva eller bodelning mellan makar skall mottagaren tillgodoräkna sig ett anskaffningsvärde som motsvarar vad den tidigare ägaren med tillämpning av genomsnittsmetoden skulle ha fått dra av om han sålt aktierna. Vid gåva och bodelning skall den tidigare ägaren minska sitt anskaffningsvärde med samma belopp.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Har inte motsatt sig förslaget.
Skälen för mitt förslag: Nuvarande regler innebär att gåvotagaren övertar det historiska anskaffningsvärde som givaren en gång förvärvade egendo- 454 men till.
De nu föreslagna aktievinstreglerna innebär att en genomsnittsberäkning alltid skall göras när man bestämmer avdragsgillt anskaffningsvärde. På sikt eftersträvas också att de genomsnittliga anskaffningsvärdena fastställs löpande från år till år (avsnitt 6.5.14). Det innebär i så fall att de skattskyldiga inte kommer att behöva bevara dokumentation över de historiska värdena. Detta innebär en förenkling både för de enskilda och för myndigheterna. Denna förenkling skulle motverkas om det historiska värdet skulle behöva tas fram vid benefika överlåtelser. Om de historiska anskaffningsvärdena skulle överföras i dessa fall skulle det också innebära ett avsteg från principen om en likformig beskattning. Syftet med reglerna bör vara att benefika överlåtelser inte skall innebära att det totala skatteuttaget blir annorlunda än om givaren hade sålt aktierna och gett bort pengarna.
Jag föreslår därför att givarens anskaffningsvärde skall minskas med det värde han skulle ha fått tillgodoräkna sig om han i stället hade sålt aktierna och att mottagaren får överta samma anskaffningsvärde.
Om gåvotagaren redan äger aktier av samma slag som de han erhåller i gåva, skall således det genomsnittliga anskaffningsvärdet efter gåvan justeras med det övertagna anskaffningsvärdet.
Vid förvärv genom arv och testamente samt bodelning mellan makar bör samma principer gälla som vid gåva.
Bestämmelsen återfinns i 24 § I mom. tredje stycket SIL.
6.5.14 Kontroll av anskaffningsvärden
Mitt förslag: Frågan om en obligatorisk uppgiftsskyldighet om aktie-
överlåtelser och årlig fastställelse av genomsnittliga anskaffningsvär-
den utreds vidare.
En schablonanskaffningsregel om 20 96 behålls övergångsvis.
RINK:s förslag: VPC eller fondkommissionärerna skulle rapportera anskaffningvärdena vid överlåtelser av aktier m.m. till skattemyndigheterna.
Remissinstanserna: VPC påpekade att bolaget inte hade tillgång till de uppgifter som förutsätts för inrapportering av anskaffningsvärden i samband med aktieöverlätelser. Datainspektionen förutsätter att inspektionen får medverka om förslag till regler om rapportering av anskaffningsvärden skulle föreslås.
Företrädare för fondkommissionärerna är allmänt skeptiska till inrapportering av anskaffningsvärden och framhåller att det för t.ex. förvaltarregistrerade aktier inte går att direkt hänföra anskaffningsvärdet till viss fysisk person.
Skälen för mitt förslag: Vid portföljmetoden var fastställda anskaffningsvärden ett nödvändigt inslag. Årets avdragskvot kunde inte beräknas om inte alla anskaffningsvärden fanns samlade. Detta är inte fallet beträffande genomsnittsmetoden. Här räcker det i och för sig att ta fram endast de aktuella anskaffningsvärdena först när vinsten av en försäljning skall beräknas.
Det föreligger dock svårigheter för taxeringsmyndigheterna att kontrollera de uppgifter som ligger till grund för den skattskyldiges genomsnittsbe-
räkning. Genomsnittsmetoden ställer vidare betydande krav på den skattskyldige. Detta var ett betydelsefullt inslag i kritiken mot kapitalvinstkommitténs förslag till reavinstbeskattning av aktier enligt genomsnittsmetoden.
För att göra kontrollen effektiv och för att förenkla för den skattskyldige är det därför önskvärt att anskaffningsvärdena fastställs varje år även vid tilllämpning av genomsnittsmetoden.
För effektiviteten i aktievinstbeskattningen är det vidare väsentligt att vinstberäkningarna kan göras automatiskt. Sedan skattemyndigheterna har fått uppgifter om intäkter vid avyttring skall myndigheten kunna utföra vinstberäkningen på grundval av redan tidigare registrerade anskaffningsvärden. Det skulle innebära att antalet skattskyldiga som kan använda förenklad självdeklaration kan öka betydligt. Innan ställning tas till ett sådant system krävs dock ytterligare underlag för att belysa dess effektivitet, kostnaderna och de integritetsfrågor som aktualiseras. Jag vill emellertid understryka vikten av att alla möjligheter tas till vara när det gäller att i praktiken upprätthålla det åsyftade skatteuttaget.
Schablonanskaffningsvärden Som jag berört i anslutning till beskrivningen av genomsnittsmetoden (avsnitt 6.5.3) är det nödvändigt att ha kvar en regel om beräkning av schablonanskaffningsvärde så länge inte alla anskaffningsvärden har fastställts.
Efter förebild från den schablonregel som finns i dagens regler bör anskaffningsvärdet få beräknas till en kvotdel av försäljningsintäkten. Vikten av en effektiv aktievinstbeskattning talar för ett relativt lågt schablonanskaffningsvärde. Å andra sidan kan man inte bortse från att svårigheter alltjämt föreligger att visa den verkliga anskaffningskostnaden, speciellt när aktier förvärvats genom ett benefikt fång. En lämplig avvägning uppnås om 20 26 av försäljningsintäkten efter avdrag för försäljningskostnader får tas upp som anskaffningsvärde.
Som lagrådet har påpekat bör det klart framgå att ett schablonmässigt anskaffningsvärde inte får tillämpas när en skattskyldig övertar ett anskaffningsvärde från överlåtaren vid ett benefikt fång.
Schablonregeln återfinns i förslaget till 27 § 2 mom. andra stycket SIL.
6.5.15¶Övergångsbestämmelser
Mitt förslag: Bestämmelserna bör tillämpas på avyttringar som äger rum fr.o.m. den I januari 1991. De bör vidare tillämpas på avyttringar som ägt rum dessförinnan men som bl.a. på grund av att den s.k. första kronan inte betalats skall tas upp till beskattning först vid 1992 eler senare års taxering.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Har inte kommenterat förslaget.
Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare berört (avsnitt 6.2.6) föreslår jag en ny regel om tidpunkten för skattskyldighetens inträde. Skattskyldighet skall enligt huvudregeln inträda vid avyttringstidpunkten, dvs. när bindande
dade regeln om att en första betalning av köpeskillingen — första kronans princip — är avgörande för när skattskyldigheten inträder.
Det är inte tillåtet att med retroaktiv verkan ändra tidpunkten för skattskyldighetens inträde. Jag föreslår därför att första kronan skall fortsätta att vara avgörande för beskattningstidpunkten beträffande de avyttringar som har gjorts före den 1 januari 1991. Däremot skall de nya skattereglerna tilllämpas på de avyttringar som beskattas efter lagens ikraftträdande, dvs. fr.o.m. 1992 års taxering. För s.k. tilläggsköpeskilling skall dock äldre regler för beräkning av reavinsten tillämpas med undantag av bestämmelsen om att endast 50 46 (resp. 40) Fc) av vinsten är skattepliktig.
Förslagen finns i punkterna 2 och 3 av övergångsbestämmelserna till SIL.
Gamla reaförluster RINK förslår att gamla sparade reaförluster, som uppkommit vid 1991 och tidigare års taxeringar, skall vara avdragsgilla även sedan de nya reglerna trätt i kraft. De skall dock i princip få dras av bara i den utsträckning som nuvarande regler medger. Jag anser att förslaget bör genomföras.
Regeln återfinns i punkt 6 av övergångsbestämmelserna till SIL.
6.5.16 Gränsdragningen mot näringsverksamhet I det nuvarande systemet beskattas reavinst vid icke yrkesmässig avyttring av aktier och andra värdepapper i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Detta gäller oberoende av om tillgångarna innehafts i kapitalplaceringssyfte eller om innehavet betingats av näringsverksamhet.
I fråga om enskilda näringsidkare saknas det enligt min mening anledning att gå ifrån de nuvarande principerna. Även i det nya systemet bör således vinst vid icke yrkesmässig avyttring av näringsbetingade aktier behandlas på samma sätt som vinst på kapitalplaceringsaktier. Beskattning kommer därmed att ske i inkomstslaget kapital.
Även vinst vid icke yrkesmässig avyttring av andra finansiella instrument än aktier, t.ex. andelar i ekonomiska föreningar och handelsbolag samt lånefordringar, bör — med ett undantag — beskattas i inkomstslaget kapital. Undantaget — som inte tagits upp i lagrådsremissen — avser andelar i kooperativa föreningar där innehavet betingas av näringsverksamhet, t. ex. andelar i de producentkooperativa föreningarna inom jord- och skogsbruket. Sådana andelar kommer nämligen att räknas som tillgångar vid beräkning av kapitalunderlaget vid avsättning till skatteutjämningsreserv (jfr punkt 1 av anvisningarna till 22§ KL). För att ett materiellt riktigt beskattningsresultat skall erhållas föranleder detta att en eventuell vinst vid avyttring beskattas i näringsverksamheten.
När det gäller aktiebolag och andra juridiska personer som avses i 10 a § SIL avses all beskattning ske i inkomstslaget näringsverksamhet (avsnitt 8.5). Reavinst vid icke yrkesmässig avyttring av finansiella instrument skall säledes tas upp till beskattning i detta inkomstslag. Beräkningen av vinst eller förlust sker dock enligt de regler som gäller för inkomstslaget kapital. Detta innebär bl.a. att genomsnittsmetoden blir tillämplig. 457
Vad avser handelsbolag innebär mitt förslag i det aktuella hänseendet (av- Prop. 1989/90:110
snitt 8.11) att samma principer skall gälla som för aktiebolagen. Detta innebär en ändring i förhållande till förslagen i lagrådsremissen.
6.6¶Reavinstbeskattning av fordringar
6.6.1 Reavinstberäkningen
Mitt förslag: Reavinster på fordringar utställda i svenska kronor be-
räknas enligt genomsnittsmetoden.
Evig beskattning på fordringar införs och avtrappningen av den
skattepliktiga andelen av vinsten slopas.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Har i stort sett varit positiva.
Skälen för mitt förslag: Jag har i det föregående beskrivit genomsnittsmetoden för beskattning av aktier. Det är angeläget att reavinstbeskattningen av olika typer av tillgångar blir så likformig som möjligt. Jag föreslår därför att genomsnittsmetoden skall användas även för fordringar.
Gränsdragningen mellan vilka värdeförändringar beträffande fordringar som är att betrakta som ränta och vilka som är att betrakta som reavinst, har hittills varit ett av de stora problemen vid beskattning av fordringar.
För vissa slags skuldebrev — bankcertifikat, statsskuldväxlar och skattkammarväxlar — gäller enligt specialreglering (41 e § KL) att alla värdeförändringar skall beskattas som ränta. I övrigt har gränsdragningen fått göras I praxis.
Anledningen till problemen är att ränta resp. reavinst beskattas så olika i dagens system. Räntebeskattning innebär att värdeökningen beskattas fullt ut hos långivaren. Vid reavinstbeskattning reduceras däremot den skattepliktiga delen av reavinsten med hänsyn till den tid ett skuldebrev innehafts. Efter fem års innehav är hela vinsten skattefri och en reaförlust är inte längre avdragsgill. Reaförluster är bara avdragsgilla mot reavinster medan avdragsrätten för ränteutgifter i princip är fri. Om ränteutgifterna ger upphov till underskott får detta dock inte med full verkan kvittas mot intäkter i andra förvärvskällor. Genom reglerna om skatteberäkning för tilläggsbelopp är det skattemässiga värdet av det uppkomna underskottet högst 40 70. Underskott som inte har kunnat utnyttjas får sparas i sex år.
Kapitalvinstkommittén föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1986:37) Reavinst Aktier Obligationer, att all värdeförändring på skuldebrev, både ränta och reavinst, skulle beskattas i inkomstslaget kapital, dvs. som ränta.
En av de stora fördelarna med mitt förslag att slå samman de nuvarande inkomstslagen kapital och tillfällig förvärvsverksamhet och tillämpa en enhetlig skattesats på nominellt beräknade vinster (avsnitt 6.2.1), är att problemen med gränsdragningen mellan ränteinkomster och reavinster i stor utsträckning försvinner.
Såväl ränta som reavinst kommer därmed att beskattas med den enhetliga proportionella skattesats på 30 42 som föreslagits för inkomstslaget kapital. 458
Som RINK påtalar leder avtrappningen av den skattepliktiga andelen av vinsten till inlåsningseffekter och krångliga skatteregler. På de av RINK anförda skälen föreslår jag därför beträffande fordringar och liknande finansiella instrument att beskattningen görs evig och att avtrappningen tas bort.
Gränsdragningen mellan ränteintäkter och reavinster kommer att ha betydelse även med mitt förslag vad gäller tidpunkten för skattskyldighetens inträde. Ränteinkomster beskattas löpande vart efter de betalas ut. Som reavinst eller reaförlust räknas sådan värdeförändring som inte beror på och kan beräknas på grundval av låneavtalet. Sådana värdeförändringar skall även fortsättningsvis beskattas först när de realiseras genom avyttring av fordringen. På motsvarande sätt är räntekostnader avdragsgilla löpande vart efter de betalas ut medan reaförlustavdrag förutsätter en avyttring.
Det kommer fortfarande finnas andra skillnader i behandlingen på avdragssidan vilket jag strax återkommer till.
Bestämmelserna om beskattning av fordringar finns i 29 § SIL.
6.6.2 Avdragsbegränsning för reaförluster
Mitt förslag: Reaförluster skall enligt huvudregeln vara avdragsgilla
till 70 90.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: De instanser som representerar näringslivet är kritiska till avdragsbegränsningen. Företrädare för myndigheter, dock inte riksgäldskontoret, är positiva till begränsningen. RSV hävdar att reaförluster på fordringar mellan privatpersoner av kontrollskäl inte borde få dras av alls. Riksgäldskontoret menar att avdragsbegränsningen kan ge negativa återverkningar på statens upplåning.
Skälen för mitt förslag: Förutom sammanslagningen till det utvidgade inkomstslaget kapital föreslår jag ytterligare några övergripande förändringar beträffande kapitalbeskattningen. En sådan förändring är att reaförluster som huvudregel skall vara avdragsgilla till 70 Ze (avsnitt 6.2.3).
Som jag strax återkommer till (avsnitt 6.6.3) föreslår jag ett undantag från begränsningen till 70 76 för marknadsnoterade fordringar.
Av kantrollskäl och skattekreditskäl är det motiverat att inte medge avdrag för mer än 70 46 av reaförluster. Att som RSV föreslår slopa avdragsrätten helt för vissa förluster anser jag dock inte nödvändigt. För fordringar mellan privatpersoner kan i många fall en reaförlust vara att hänföra till personliga levnadskostnader. En sådan förlust bör naturligtvis inte bli avdragsgill.
Derivatinstrument (optioner och terminer) där den underliggande egendomen är fordringar, bör som anförts (avsnitt 6.5.8 och 6.5.9) också omfattas av de bestämmelser som föreslås för fordringarna. De föreslagna avdragsbegränsningarna gäller således även för räntederivaten. Även finansiella instrument som grundar sig på t.ex. ett ränteindex men där det inte går att avsluta affären genom att påkalla leverans av ett värdepapper, faller in under definitionen. Som framgått (avsnitt 6.5.5) föreslår jag att andelar i aktiefon- 459
der alltid skall beskattas bland aktierna. Det kommer således inte finnas några regler motsvarande dagens regler för avkastningsfonder. Som nämnts i sammanhanget skall vissa räntebärande finansiella instrument enligt mitt förslag beskattas enligt aktievinstreglerna. Det gäller bl.a. konvertibla skuldebrev och vinstandelsbevis.
Huvudregeln för begränsning av avdragsrätten finns intagen i 3 § 2 mom. SIL.
6.6.3 Marknadsnoterade fordringar
Mitt förslag: Värdeförändringar på marknadsnoterade fordringar utställda i svenska kronor beskattas som ränta.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till förslaget. De mot-
sätter sig dock att det föreslagna ränteavdragstaket skall gälla reaförluster
på de aktuella fordringarna.
Skälen för mitt förslag: Generellt föreslår jag för inkomstslaget kapital att reaförluster skall vara avdragsgilla till 70 Ze.
Denna begränsning i avdragsrätten har motiverats av kontrollskäl och skattekreditskäl. RINK föreslår att begränsningen inte skall gälla marknadsnoterade skuldebrev utställda i svenska kronor. Värdeförändringarna på dessa skuldebrev är i allmänhet små och det finns stora möjligheter att kontrollera innehavet hos enskilda skattskyldiga. Det finns därför inte lika stora skäl att låta avdragsbegränsningen gälla dem.
Som nyss nämnts (avsnitt 6.6.1) kommer det att finnas vissa kvarvarande gränsdragningsproblem mellan ränta och reavinst när det gäller värdeförändringar på fordringar, framför allt på avdragssidan. RINK:s förslag att reaförluster skall beskattas som ränteutgifter löser gränsdragningsproblemen samtidigt som verkningarna av avdragsbegränsningen för reaförlusterna mildras. Detta förslag får ytterligare en dimension genom de kvittningsregler som föreslås för räntor (avsnitt 6.3.3). Enligt mitt förslag skall nämligen ränteutgifter obegränsat få kvittas mot ränteintäkter. Det gör att det är viktigt att även på intäktssidan avgöra vad som är ränta resp. reavinst.
Jag föreslår därför att reavinster på marknadsnoterade fordringar utställda i svenska kronor behandlas som räntcintäkter och att reaförluster behandlas som räntekostnader.
Det innebär att reaförluster på marknadsnoterade svenska fordringar får kvittas fullt ut mot såväl reavinster på samma typ av fordringar, som mot ränteintäkter. Reaförluster som inte kan kvittas mot dessa intäkter är fullt avdragsgilla upp till 100 000 kr. resp. 10 000 kr. beroende på den skattskyldiges ålder. Reaförluster därutöver är avdragsgilla till 70 26. Vidare får ränteutgifter kvittas fullt ut mot reavinster på de aktuella fordringarna.
De föreslagna reglerna finns i 29 § 2 mom. jämfört med 3 § 2 mom. SIL.
Mitt förslag: Inga ändringar föreslås beträffande beskattningen av vinst vid vinstdragning på premieobligationer.
Reaförluster på premieobligationer blir avdragsgilla till 70 72.
RINK:s förslag: Vinst vid vinstdragning på svenska premieobligationer skall vara skattepliktig i inkomstslaget kapital. Reaförluster är avdragsgilla som räntekostnader.
Remissinstanserna: Många instanser har ställt sig avvisande till förslaget, bl.a. riksgäldskontoret. Förslaget anses krångla till hanteringen och inte innebära så stora rättvisevinster att det kan motivera förändringen.
Skälen för mitt förslag: Vinster vid vinstdragning på svenska premieobligationer är enligt nuvarande regler inkomstskattefria.
RINK menar att dragningsvinster på premieobligationer bör beskattas på samma sätt som reavinst eller ränta på obligationer. Om dragningsvinster inte inkomstbeskattas påverkar de nämligen inte inkomstprövade bidrag och avdrag, såsom bostadsbidrag resp. extra avdrag för pensionärer.
Jag håller i och för sig med RINK om att strävan mot en neutral beskattning talar för att inkomstbeskatta även dragningsvinster på premieobligationer. Genom att det enbart finns en utgivare av premieobligationer — staten genom riksgäldskontoret — kan, när skatteutaget är proportionellt, i stort sett samma effekter uppnås genom att skatt tas ut hos utgivaren eller att som för närvarande avkastningsnivån avvägs med beaktande av att vinsterna inte träffas av skatt. De av RINK påtalade effekterna av skattefrihet är enligt min mening inte skäl nog att infoga dragningsvinsterna i inkomstbeskattningen.
Jag föreslär därför ingen ändring beträffande beskattningen av dessa vinster.
Däremot anser jag att det kan finnas skäl att vara mindre generös än vad RINK har föreslagit vad gäller reaförluster på premieobligationer. Jag tänker då närmast på de reaförluster som kan uppkomma genom att obligationer avyttras omedelbart efter en dragning. Premieobligationer är marknadsnoterade. Om ingen vidare inskränkning införs kommer de därför att träffas av de förmånliga regler som gäller för marknadsnoterade fordringar utställda i svenska kronor, dvs. reaförluster blir i de flesta fall avdragsgilla till 100 96.
I nuvarande lagstiftning finns särskilt hårda restriktioner när det gäller avdragsrätten för premieobligationer. Fr.o.m. 1983 ärs taxering gäller att förluster på premicobligationer, som emitterats efter år 1980, får kvittas endast mot reavinster på premieobligationer. Dessa regler infördes för att hindra de skattskyldiga från att kvitta bort andra reavinster genom att skaffa sig reaförluster på premieobligationer och samtidigt kunna kvittera ut dragningsvinsten på dessa skattefritt.
Jag föreslår därför att sådana förluster i det nya skattesystemet skall vara avdragsgilla till högst 70 96.
Bestämmelsen återfinns i 29 & 2 mom. SIL.
6.6.5 Räntekompensation
Mitt förslag: Ersättning i samband med förvärv av skuldebrev för upplupen men inte förfallen ränta (räntekompensation) behandlas som en del av anskaffningsvärdet för skuldebrevet. Den får således dras av först i samband med en avyttring.
Mottagen räntekompensation behandlas hos säljaren som en del av försäljningsintäkten.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: En majoritet av dem som uttalat sig beträffande förslaget är negativa. TCO tillstyrker förslaget.
Skälen för mitt förslag: Frågan om beskattning och avdragsrätt i samband med s.k. räntekompensation har varit föremål för upprepade ingripanden från lagstiftaren.
Om en fordran överlåts sedan räntan har börjat löpa men ännu ej förfallit till betalning, betalar köparen en särskild ersättning till säljaren för den del av räntan som belöper på säljarens innehavstid. Säljaren beskattas enligt fast praxis för denna räntekompensation på samma sätt som för ränta enligt huvudregeln i 38 § I mom. KL. För resterande del av köpeskillingen som avser själva skuldebrevet kan därutöver reavinstbeskattning komma i fråga. När räntan sedermera blir tillgänglig för lyftning beskattas köparen för hela räntebeloppet. Om en köpare har betalat räntekompensation är denna enligt punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 39 § KL avdragsgill som skuldränta först det beskattningsår då den ränta kompensationen avser, förfaller till betalning. Har förvärvaren i sin tur överlåtit skuldebrevet tillsammans med rätten till ränta innan räntan förfallit till betalning, är dock räntekompensationen avdragsgill först det beskattningsår då betalning för skuldebrevet erhålls. Dessa avsteg från kontantprincipen har kommit till i syfte att förhindra skatteanpassning genom att räntekompensationen dras av tidigare år än ränteutbetalningen/avyttringen av skuldebrevet beskattas och därmed en skattekredit uppnås.
Denna typ av uppdelning av köpeskillingen med hänsyn till upplupen avkastning tillämpas inte när det gäller värdepapper som beskattas som aktier. Hela köpeskillingen vid förvärv av aktier är avdragsgill först i samband med avyttringen även om den till någon del avser ersättning för utdelning som ännu inte betalats ut.
Redan de generella regler som jag föreslår om att ränta och reavinst skall beskattas enligt samma principer innebär en minskning av problemen med uppdelning av köpeskillingen för ett skuldebrev mellan ersättning för själva skuldebrevet och räntekompensation.
RINK föreslår att man skall förenkla systemet ytterligare genom att medge avdragsrätt för räntekompensationen först när skuldebrevet avyttras, dvs. enligt samma princip som gäller för aktierna.
Det har hävdats att det föreligger en avgörande skillnad mellan ersättningen för framtida utdelning på aktier och räntekompensation för ett skuldebrev. För skuldebreven går det nämligen att exakt räkna ut vad den fram-
tida avkastningen kommer att bli, medan när det gäller aktier utdelningens storlek varierar.
Jag anser dock inte att den skillnaden bör föranleda att nuvarande krångliga regler behälls när det gäller skuldebreven. Tvärtom anser jag förslaget vara en angelägen förenkling som dessutom ger ett visst överskott till statskassan.
Det nu föreslagna systemet för beskattning av fordringar och räntor innebär att eventuell reaförlust förorsakad av utgiven räntekompensation får dras av till 100 Ze mot ränteintäkter om det rör sig om en marknadsnoterad fordring utställd i svenska kronor. Detta är en lindring i förhållande till RINK:s förslag om avdragsbegränsningar. Den föreslagna förändringen avseende räntekompensation får därför inte lika negativa konsekvenser för vissa skattskyldiga som i RINK:s skattesystem.
Den föreslagna regleringen beträffande räntekompensation, bör således införas.
Lagrådet har i sitt yttrande påpekat att den föreslagna regleringen är utformad med beaktande endast av köparens situation. Jag föreslår att reglerna kompletteras så att räntekompensation även hos säljaren skall behandlas som en del av försäljningsintäkten vid reavinstberäkningen.
Bestämmelsen finns i 3 § 6 mom. andra stycket SIL.
6.6.6 Benefika överlåtelser
Mitt förslag: Skattskyldighet gäller även om egendomen erhållits genom ett benefikt förvärv. Vid benefika överlåtelser får mottagaren överta det anskaffningsvärde som överlåtaren skulle ha fått tillgodoräkna sig enligt genomsnittsmetoden om han hade sålt egendomen på överlåtelsedagen.
RINK:s förslag: Överensstämmer i princip med mitt. Remissinstanserna: Har inte kommenterat förslaget.
Skälen för mitt förslag: Fordringar som avyttras efter att ha förvärvats genom benefika överlåtelser beskattas enligt nuvarande regler endast om de förvärvats från vissa närstående enligt den s.k. skyldemansregeln.
Kapitalvinstkommittén föreslog beträffande skuldebrev i sitt betänkande, SOU 1986:37, att alla förvärv skulle vara reavinstgrundande. Jag föreslår att en sådan regel införs vad gäller fordringarna.
När det gäller aktier m.m. har jag redan föreslagit att givarens genomsnittliga anskaffningsvärde vid gåvotillfället skall räknas som gåvotagarens anskaffningsvärde (avsnitt 6.5.13). Jag föreslår att detsamma skall gälla för fordringarna.
Bestämmelsen återfinns i 24 § I mom. tredje stycket andra meningen SIL.
6.6.7 Tvångsavyttringar
Mitt förslag: Skattefriheten vid tvångsavyttring av fordringar slopas.
Remissinstanserna: Far inte kommenterat förslaget.
Skälen för mitt förslag: I nuvarande skattesystem, där fordringar blir skattefria efter fem års innehav, finns det anledning att ha en undantagsregel som innebär skattebefrielse i fall där innehavstiden avbryts ofrivilligt. En sådan regel finns i 35 § 4 mom. tredje stycket KL.
När evig beskattning av en nominellt beräknad vinst införs finns inte längre denna anledning till skattebefrielse. Någon annan anledning att sådana avyttringar skulle vara skattefria har inte framkommit.
Jag föreslår därför att undantaget från skattskyldighet vid tvångsavyttring av skuldebrev slopas.
6.6.8¶Övergångsbestämmelser
Mitt förslag: De nya bestämmelserna tillämpas på avyttringar efter ut-
gången av år 1990. De bör vidare tillämpas på avyttringar som ägt rum
dessförinnan men som bl.a. på grund av att den s.k. första kronan inte
betalats skall tas upp till beskattning först vid 1992 eller senare års
taxering.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Remissinstanserna: Svenska sparbanksföreningen anser att äldre innehav av obligationer bör undantas från beskattning för att långsiktigt sparande inte skall missgynnas.
Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare berört (avsnitt 6.2.6) föreslår jag nya regler om tidpunkten för skattskyldighetens inträde. Skattskyldighet skall enligt huvudregeln inträda vid avyttringstidpunkten, dvs. när ett bindande avtal om köp eller byte har träffats. Den s.k. första kronans princip, som enligt nuvarande praxis är avgörande för när skattskyldigheten inträder, slopas därmed.
Det är inte tillåtet att med retroaktiv verkan ändra tidpunkten för skattskyldighetens inträde. Jag föreslår därför att beträffande de avyttringar som har skett före den 1 januari 1991, skall första kronans princip även i fortsättningen vara avgörande för beskattningstidpunkten. Som lagrådet påpekat bör inte avyttringar före utgången av 1990 av skuldbrev som innehafts i mer än fem år, beskattas även om första kronan skulle betalas efter årsskiftet.
Gamla reaförluster RINK föreslår att gamla sparade reaförluster i princip skall få dras av på samma sätt som nu även sedan de nya reglerna trätt i kraft.
Jag föreslår att nuvarande avdragsregler för sparade reaförluster på fordringar behälls. Det innebär bl.a. att sparade förluster på premicobligationer bara skall vara avdragsgilla mot vinster på premieobligationer.
Förslagen återfinns i punkt 2 och 6 av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till SIL.
m.m.
6.7.1 Skulder i svenska kronor
Mitt förslag: Inga bestämmelser införs om reavinstbeskattning vid avyttring av skulder utställda i svenska kronor.
Kostnad för förtida inlösen av län skall vara avdragsgill som ränta. Ersättning som långivaren erhåller vid förtida inlösen av lån beskattas som ränta.
RINK:s förslag: Reavinst i samband med avyttring av skulder utställda i svenska kronor beskattas på samma sätt som övriga reavinster. Reaförluster får dras av till 70 2.
Kostnad vid förtida inlösen av lån är avdragsgill som reaförlust.
Remissinstanserna: De flesta instanser som kommenterar förslaget är negativa till att reavinstbeskatta skulder. En majoritet av dem anser dock att kostnader i samband med förtida inlösen av lån bör vara avdragsgilla, men inte som reaförlust utan som ränta.
Skälen för mitt förslag: Beskattning av reavinst vid överlåtelse av skulder förekommer inte hos fysiska personer i dag förutom i de fall där en sådan vinst kan komma att ingå i reavinstbeskattningen av t.ex. en fastighetsöverlåtelse.
En ekonomiskt riktig likabehandling av all typ av egendom talar, som RINK har påpekat, för att reavinstbeskatta även skulder.
Jag håller dock med remissinstanserna om att det i dag inte finns något behov av att införa den relativt krängliga reglering det för med sig att reavinstbeskatta skulder. Om det i framtiden skulle visa sig finnas ett behov av en sädan lagstiftning får frågan tas under förnyat övervägande.
RINK:s förslag om reavinstbeskattning av skulder medförde en avdragsrätt för reaförlust i de fall gäldenären tvingades betala tillbaka en högre summa än den han länat vid förtida inlösen av ett lån. Det kan diskuteras om de ifrågavarande utläggen skall anses vara en reaförlust på skulden eller om de utgör kompensation för uteblivna framtida räntebetalningar. Av kreditmarknadsskäl är det angeläget att omplacering av lån inte försvåras av skattereglerna. Jag anser det bl.a. av det skälet motiverat att införa avdragsrätt för sådana utgifter. De bör i skattehänseende räknas som räntekostnader. Den ersättning som långivaren erhäller vid förtida inlösen av lån bör på motsvarande sätt beskattas som en räntceintäkt.
Förslaget återfinns i 3 § 4 mom. tredje stycket SIL.
6.7.2 Reavinstbeskattning av utländsk valuta
Nuvarande regler I gällande rätt finns det inga bestämmelser som särskilt reglerar beskattningen av kursvinster och kursförluster på utländsk valuta. Det vidare inkomstbegrepp som tillämpas i inkomstslaget rörelse innebär emellertid att
30 Riksdagen 1989/90. Sami. 1. Nr 110 Del I
sådana vinster och förluster beaktas i rörelsebeskattningen. Rättsfall finns där valutakursförändringar har beaktats vid inkomst av rörelse, jordbruksfastighet och annan fastighet. Däremot har avdragsrätt för valutakursförlust väprats i inkomstslagen kapital och tillfällig förvärvsverksamhet. Vid exempelvis placeringar i aktier som noteras i utländsk valuta reavinstbeskattas även valutakursförändringen eftersom en omräkning till svensk valuta sker vid beskattningen.
RINK:s förslag RINK föreslår att reavinst på fordringar och skulder i utländsk valuta alltid skall beskattas enligt portföljmetoden. Beskattningen sker i en s.k. valutatillgångsportfölj för tillgångarna och enligt en särskilt anpassad portföljmetod i en valutaskuldportfölj för skulderna. Skattskyldighet inträder dock inte för valuta på s.k. transaktionskonton om skulder och tillgångar (summerade, inte netto) inte annat än tillfälligtvis, uppgår till motsvarande 50 000 kr. för bosatta här i riket och till 200 000 kr. för bosatta utom riket som är skattskyldiga här. Avyttring efter innehav i högst i fem dagar utlöser inte beskattning.
Vidare får räntekostnader på skulder i utländsk valuta inte dras av mot inkomster på vanligt sätt så länge valutaskuldportföljen visar latent vinst. De får i stället dras av från det s.k. skuldingångsvärdet och därmed sänka det framtida reavinstskatteuttaget vid avbetalningar på skulder.
RINK valde mellan portfölj- och genomsnittsmetoden för beskattning av valuta. Genomsnittsmetoden ansågs i och för sig kunna tillämpas på utländska skuldebrev som uppvisade i stort sett samma värdeförändringar som svenska aktier. Däremot ansågs den metoden vara alltför komplicerad för andra fordringar såsom tillgångar på konton som skulle omfattas av reavinstreglerna. Så snart en insättning gjordes på ett konto. var det ett förvärv och så snart ett uttag gjordes, var det att betrakta som en avyttring. Det skulle bli alltför komplicerat för den skattskyldige att hålla reda på kvarvarande anskaffningsvärde på varje konto. Samma svårigheter skulle gälla beträffande utländska skulder som amorterades successivt.
Remissinstanserna Remissinstanserna är genomgående kritiska mot RINK:s förslag att beskatta valutorna enligt portföljmetoden. Några instanser, bl.a. kammarrätten i Stockholm anser dock att det är nödvändigt att införa någon typ av regler för beskattning av valutavinster med tanke på valutaavregleringen. De flesta remissinstanserna anser emellertid att beskattning av valutavinster skulle utgöra ett onödigt och krångligt inslag i skattereglerna.
Den fortsatta behandlingen av frågan I och med att portföljmetoden inte införs för beskattning av aktier finns det inte utrymme för att föreslå denna metod för den utländska valutan. Dels kräver portföljmetoden så stora pedagogiska insatser att det inte är försvarbart att genomföra dem bara för valutabeskattningen, dels har remissinstanserna beträffande den s.k. valutaskuldportföljen särskilt påtalat dess komplexitet, vilket gör att det finns särskilt starka skäl att inte införa den. "466
Det är angeläget att det finns ett fungerande system för beskattning av valutavinster även hos fysiska personer till den 1 januari 1991. Jag är emellertid inte utan ytterligare överväganden beredd att föreslå en reglering av området.
Jag har för avsikt att återkomma med förslag om valutabeskattning till hösten 1990.
6.8¶Särskilda regler för beskattning av delägare i fåmansföretag
6.8.1 Avgränsning
Mitt förslag: Om skattskyldig eller närstående till honom är eller under den senaste tioårsperioden har varit verksam i betydande omfattning i ett fåmansföretag eller i ett annat företag i samma koncern, skall särskilda regler gälla för beskattning av utdelning och reavinst som härrör från fåmansföretaget.
Om den skattskyldige visar att utomstående i betydande omfattning äger del i företaget och har rätt till utdelning skall de särskilda reglerna inte tillämpas. Undantag skall också göras för reavinst som uppenbarligen inte utgör avkastning av den skattskyldiges eller honom närståendes arbetsinsats.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som uttalar sig medger behovet av särskilda regler för beskattning av utdelningar och reavinster från fåmansföretag. Många vänder sig emellertid mot reglernas utformning och menar att de är komplicerade och svåra att tillämpa. Kritik framförs också mot det starka beviskrav som vilar på den skattskyldige.
Skälen för mitt förslag: Det har länge pågått en omfattande skatteplanering för att på fördelaktiga villkor överföra tillgångar från fåmansföretag till ägaren och för att omvandla arbetsinkomster till reavinster. Detta har inte kunnat stoppas på ett effektivt sätt med hjälp av den speciallagstiftning angående interna aktieöverlåtelser, skalbolag m.m. som kom till på 1970-talet.
Den nu föreslagna skattereformen innebär bl.a. att skatten på kapitalinkomster, dit såväl utdelning som reavinster hör, alltid skall vara 30 20 medan skatten på förvärvsinkomster som överstiger 180 000 kr. skall vara 50 90 vid 30 20 kommunalskatt. Det råder en bred enighet om att detta kräver särskilda regler för att motverka att personer med höga arbetsinkomster tar ut dessa som lägre beskattad utdelning eller som reavinst i samband med försäljning av aktier. . Avlikformighetsskäl föreslår jag att normal (genomsnittlig) kapitalavkastning inkl. riskersättning beskattas i inkomstslaget kapital. Normal kapitalavkastning beräknas därvid till så stor procent av det satsade kapitalet som svarar mot statslåneräntan vid beskattningsårets ingång med tillägg av fem procentenheter. Utrymme för kapitalbeskattad inkomst som inte utnyttjas får sparas till senare år och räknas upp med statslåneräntan plus fem procentenheter. Om allt utrymme sparas och statslåneräntan uppgår till 10 20 kan t.ex. 467
aktier säljas efter 10 år till ett pris som motsvarar 405 96 av anskaffningskostnaden utan att någon del av vinsten blir beskattad som inkomst av tjänst. Genom dessa för den skattskyldige förmånliga regler säkerställs att normal kapitalavkastning beskattas i inkomstslaget kapital.
Utdelning och reavinster som överstiger normal kapitalavkastning måste beskattas enligt särskilda regler för att arbetsersättning i fåmansföretag skall beskattas likformigt med löneinkomster för personer med höga arbetsinkomster. Schablonberäkningen av normal kapitalavkastning kan leda till ett för stort skatteuttag om den faktiska kapitalavkastningen är mycket hög. Om avkastningen däremot är låg blir skatteuttaget för litet. För att undvika för hög beskattning bör de särskilda reglerna inte tillämpas när utdelning eller reavinst uppenbarligen inte består av sparade arbetsinkomster. Jag föreslår därför några undantagsregler som innebär komplikationer men som ändå är motiverade för att begränsa användningen av de särskilda reglerna.
De särskilda reglerna skall endast tillämpas om den skattskyldige eller nägon närstående har varit verksam inom företaget i sådan omfattning att hans arbetsinsats har haft en påtaglig betydelse för vinstgenereringen.
Det räcker inte att ta hänsyn till ägar- och verksamhetsförhållanden m.m. i anslutning till utdelnings- eller försäljningstillfället. De särskilda reglerna skall gälla även förfluten tid såväl i fråga om företagets karaktär av fåmansföretag som i fråga om närståendekretsens verksamhet i företaget. Någon form av tidsbegränsning är emellertid lämplig. Jag föreslår därför att förhållandena under den senaste tioårsperioden skall beaktas. Tidsfristen bör dock förlängas om den skattskyldige eller närstående fortsätter med likartad verksamhet i ett annat fåmansföretag. Om den skattskyldige eller honom närstående inte var delägare i bolaget vid den tidpunkt då det upphörde att vara fåmansföretag skall de särskilda reglerna naturligtvis inte tillämpas.
Om utomstående äger minst 30 96 av aktierna i ett fåmansföretag blir risken för omvandling av arbetsinkomster mindre eftersom utdelning och reavinst tillfaller också dessa ägare. Majoritetsägarnas andel av utdelning och reavinst från företaget blir då vanligtvis mindre än deras nettobehållning av ett motsvarande löneuttag.
Risken för kringgående av de särskilda reglerna motiverar att den skattskyldige alltid måste visa att utomståendes andel i företaget och omständigheterna i övrigt varit sådana att uttag i form av utdelning eller reavinst inte medför en större nettobehållning än ett löneuttag. Detta innebär att den skattskyldige måste redovisa omständigheter som på något sätt skulle kunna leda till obehöriga skatteförmåner trots att ägarförhållandena talar mot att sådana förmäner skulle uppkomma. Successiv utförsäljning av aktier eller förekomsten av aktier som ger olika utdelning, konvertibla skuldebrev samt options- och terminsavtal avseende bolagets aktier är exempel på sådant som kan medföra att de särskilda reglerna skall tillämpas också när utomståendes aktieinnehav uppgår till 30 46 eller mera.
När den vinst som uppkommer vid försäljning av ett företag består av vanliga kapitalinkomster, även utöver det sparade utrymmet för kapitalbeskattad inkomst, behövs en möjlighet att beakta detta vid beskattningen. Jag föreslär därför att den skattskyldige, oberoende av ägarförhållanden, får möj-
lighet att visa att en reavinst uppenbarligen inte kan hänföras till avkastning av hans eller någon närståendes arbetsinsats. Behovet av ett så strängt beviskrav har övervägts noga. Jag har därvid funnit att någon annan godtagbar lösning inte finns. Avsikten är inte att en reavinst utöver sparat utrymme för kapitalbeskattad inkomst helt och hållet måste hänföras antingen till avkastning av arbetsinsatser eller till vanlig kapitalinkomst utan även mellanting kan förekomma.
Regelns utformning ställer stora krav också på skattemyndigheterna. Beviskravet på den skattskyldige berättigar inte till passivitet från myndigheternas sida. Den skattskyldige måste få anvisningar om vilken utredning som behövs i det enskilda fallet. När tillräckligt beslutsunderlag har samlats in är det skattemyndigheten som skall göra en samlad bedömning.
Det ligger i sakens natur att förutsättningar för att slippa extra beskattning inte kan anses föreligga i fråga om företag som just bygger på en arbetsinsats, som t.ex. konsult- eller andra s.k. kunskapsföretag. I andra fall måste en sammanvägning göras av samtliga omständigheter. Enbart stora löneuttag bör inte medföra nägot automatiskt undantag från extrabeskattningen. Å andra sidan kan naturligtvis små löneuttag inte utan vidare tas som bevis för att arbetsinkomster har sparats i företaget. Säljare av företag som har drivits
under lång tid, med många anställda och med stor substans t.ex. i form av
fastigheter, inventarier och lager bör ha de största möjligheterna att undvika extrabeskattning av åtminstone en del av en reavinst. Antalet anställda samt substansens storlek och karaktär måste naturligtvis ställas i relation till företagets storlek. Den som bedrivit en mindre affärsrörelse i en av bolaget ägd fastighet skall således inte extrabeskattas för värdestegring på fastigheten även om rörelsen aldrig medgivit några stora löneuttag under förutsättning att uttaget av kapitalbeskattad utdelning varit lågt.
Om vinstmedel används för inköp av t.ex. fastigheter och aktier som ren kapitalplacering får man vara mera restriktiv. Mycket talar då för extrabeskattning av såväl anskaffningskostnaden som eventuell värdestegring. Även i dessa fall måste man emellertid hålla syftet med den extra beskattningen i minnet. Det är enbart avkastningen av ägarens och hans närståendes arbetsinsatser som skall träffas av de särskilda reglerna. Företagets kapitalplaceringar kan ju också finansieras med pengar som är avkastning av tillgångar med annat ursprung vilket kan indikeras av låga utdelningar.
Lagrådet anser att de föreslagna avgränsningarna kan bli svåra att tillämpa och att de ger utrymme för skönsmässiga bedömningar. Det kan också, enligt lagrådets mening, ifrågasättas om möjligheten att undanta reavinst från extra beskattning kommer att få någon betydelse i den praktiska tillämpningen med hänsyn till den bevisbörda som läggs på den enskilde.
Jag är väl medveten om de svårigheter som lagrådet nämner men anser
bestämmelserna motiverade för att motverka skatteplanering. Beträffande beskattningen av reavinster är det min avsikt att den föreslagna regeln skall vara mycket restriktiv i sin utformning. Jag delar inte bedömningen att den inte kommer att få någon betydelse i den praktiska tillämpningen i de fall där det verkligen är uppenbart att ett avsteg bör göras från principen att beskatta halva reavinsten som inkomst av tjänst.
Verksamhet eller aktieinnehav i ett annat bolag i en koncern där fåmansföretaget ingår bör jämställas med verksamhet resp. innehav i det sistnämnda. De särskilda reglerna kan då inte kringgås genom att verksamheten resp. ägandet knyts till olika bolag inom koncernen.
För att motverka kringgående av reglerna måste dessa kunna tillämpas också på konvertibla skuldebrev, optioner m.fl. finansiella instrument.
De definitioner av fåmansföretag och närstående som föreslås i punkt 14 nionde stycket av anvisningarna till 32 §& KL bör tillämpas. Därutöver behöver de nu föreslagna reglerna gälla när företag drivs gemensamt av många ägare som arbetar i företaget.
Delägare i handelsbolag omfattas inte av förslaget.
Jag delar inte den av några remissinstanser framförda uppfattningen att vinster intjänade under tidigare år bör behandlas annorlunda. När det gäller reavinstbeskattningen kan de nya reglerna naturligtvis motivera tidigareläggning av en eller annan företagsförsäljning. Jag ser dock inget värde i regler som ytterligare förlänger den tidsperiod under vilken nuvarande skattenivå gäller.
De särskilda reglerna för beskattning av utdelning och reavinster från fåmansföretag finns i förslaget till 3 § 12 mom. SIL.
6.8.2 Utdelning
Mitt förslag: Utdelning som överstiger normal kapitalavkastning på aktier eller andelar samt lämnade ovillkorliga kapitaltillskott skall beskattas som inkomst av tjänst.
Utrymmet för normalbeskattad utdelning får sparas för att öka utrymmet för normalbeskattad utdelning eller reavinst senare år. Det sparade utrymmet räknas årligen upp med statslåneräntan plus fem procentenheter.
Om den skattskyldiges make eller — såvitt gäller skattskyldig under 18 år — förälder är eller under någon del av senaste tioårsperioden varit verksam i företaget i betydande omfattning skall skatt på överskjutande utdelning beräknas som om beskattning skett hos den av dessa personer som har den högsta beskattningsbara inkomsten och som är eller har varit verksam i företaget.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt utom såvitt gäller beskattning inom den trängre familjekretsen och rätten att beakta ovillkorliga kapitaltillskott vid beräkning av normalt beskattad utdelning.
Remissinstanserna: Lämnar synpunkter på underlaget för beräkning av normalt beskattad utdelning och på risktilläggets storlek. De påpekar också att aktieägartillskott bör öka utrymmet för utdelning. Vidare efterlyses över-
gångsregler. |
Skälen för mitt förslag: Även när de särskilda reglerna är tillämpliga (avsnitt 6.8.1) bör normal avkastning på det av ägarna satsade kapitalet i ett fåmansföretag beskattas på samma sätt som annan utdelning, dvs. med 30 90 i inkomstslaget kapital. Utdelning som överstiger normal avkastning på det
satsade kapitalet bör däremot beskattas som arbetsinkomst. Det företag som lämnar utdelningen skall däremot behandla densamma som utdelning oberoende av hur den beskattas hos mottagaren. Denna enkla lösning kan väljas utan risk för skatteanpassning eftersom bolagsskatten på utdelning överstiger arbetsgivaravgifterna vid löneuttag.
Jag delar den av ett par remissinstanser framförda uppfattningen att också aktieägartillskott bör berättiga till kapitalbeskattad utdelning. Även kapitaltillskott till en ekonomisk förening bör beaktas. Jag anser emellertid att denna förmån bör inskränka sig till sådana fall där tillskottet kan jämställas med en ren kapitalinsats, s.k. ovillkorliga kapitaltillskott. För aktier och andelar som har förvärvats genom ett benefikt fång föreslår jag att det genomsnittliga anskaffningsvärdet vid tidpunkten för överlåtelsen skall gälla som anskaffningsvärde (avsnitt 6.5.13).
TI likhet med RINK anser jag att statslåneräntan plus fem procentenheter är en lämplig gräns för normal kapitalavkastning som skall beskattas som kapitalinkomst.
Outnyttjat utrymme för normalt beskattad utdelning bör kunna sparas och användas vid senare års utdelning eller i samband med reavinstbeskattning när aktierna säljs. Sparad utdelning bör årligen räknas upp med statslåneräntan plus fem procentenheter.
Flera remissinstanser anser att utrymmet för normalt beskattad utdelning är alltför litet. De lösningar som föreslås är emellertid inte godtagbara eftersom de kan leda till att avkastningen av mottagarens eller hans närståendes arbetsinsatser blir för lågt beskattad.
I en trängre familjekrets bestående av makar och barn under 18 år bör all överskjutande utdelning beskattas som om den tagits ut av den person som varit verksam i företaget i betydande omfattning och har den högsta beskattningsbara inkomsten. Det skulle annars bli alltför lönsamt att styra utdelningen till t.ex. barn som saknar andra inkomster. Efter förslag av lagrådet har jag gått ifrån min tidigare ståndpunkt att beskattningen i dessa fall bör ske hos den person som har den högsta inkomsten och att ett syskon under 18 år skall beskattas för utdelning eller reavinst som tillfaller ett annat syskon.
Att överskjutande utdelning skall beskattas som arbetsinkomst bör inte medföra att sådan utdelning helt och hållet behandlas som andra arbetsinkomster. Jag föreslår att såväl överskjutande utdelning som reavinst (avsnitt 6.8.3) skall redovisas som en särskild intäktspost. Inkomsten bör inte medföra uttag av socialavgifter och löneskatt eller rätt till schablonavdrag och grundavdrag.
6.8.3 Reavinster
Mitt förslag: Halva reavinsten vid avyttring av aktier m.fl. finansiella instrument utgivna av ett fåmansföretag skall i vissa fall beskattas som inkomst av tjänst.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är starkt kritiska mot svärigheten att avgöra när och i vilken utsträckning de särskilda reglerna skall tilllämpas. Vidare efterlyses övergångsbestämmelser.
Skälen för mitt förslag: Den uppdelning av reavinsten som jag föreslår vid beskattning av sådana försäljningar där de särskilda reglerna är tillämpliga innebär att skattcuttaget bli något lägre än skatteuttaget på en motsvarande arbetsinkomst hos den som betalar såväl kommunalskatt som statlig skatt. Denna skillnad motiveras bl.a. av att man vid en försäljning inte kan räkna med att få ut en hundraprocentig ersättning ens för beskattade vinstmedel i företaget och att en försäljning medför kostnader.
Samma regler som redovisats beträffande utdelning bör gälla för beskattning inom den trängre familjekretsen, uttag av socialavgifter etc.
En särskild bestämmelse som ger den skattskyldige möjlighet att helt eller delvis få reavinsten beskattad som en vanlig aktieförsäljning har redan behandlats (avsnitt 6.8.1).
6.8.4 Förhöjt avdragsutrymme
Mitt förslag: Innehavare av aktier i fåmansföretag får. utöver det all-
männa avdragsutrymmet på 100 000 kr. för ränteutgifter, fullt avdrag
med högst så stort belopp som motsvarar statslåneräntan plus fem
procentenheter av anskaffningskostnaden för aktierna eller ande-
larna, erlagd arvs- eller gåvoskatt för dessa samt lämnade ovillkorliga
kapitaltillskott.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Godtar förslaget.
Skälen för mitt förslag: Jag har föreslagit att ränteutgifter som efter full kvittning mot ränteintäkter överstiger 100 000 kr. endast skall få dras av till 70 0 (avsnitt 6.3.2). När det gäller förvärv av aktier och vissa andra utgifter för ägare av fåmansföretag finner jag emellertid ett ökat avdragsutrymme motiverat bl.a. för att kapitalförsörjningen i sådana företag inte skall försväras.
6.8.5 Vinstbolag m.m.
Mitt förslag: Nuvarande stopplagstiftning mot vinstbolagstransaktio-
ner och interna aktieöverlåtelser avskaffas.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Godtar förslaget.
Skälen för mitt förslag: Med ovan föreslagna regler för beskattning av delägare i fåmansföretag blir det inte längre möjligt att få obehöriga skatteförmåner av det slag som den ifrågavarande stopplagstiftningen avser att förhindra. Jag föreslår därför att den avskaffas.
6.9.1 Allmänt
Mitt förslag: Nuvarande skattefrihet för reavinster vid försäljning av lösöre o.d. som innehafts i mer än fem år slopas. Avtrappningen av skatteplikten tas bort.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget har i huvudsak fått ett positivt mottagande.
Flera remissinstanser är dock negativa till förslaget och pekar på bl.a. kontroliproblemen.
Skälen för mitt förslag: Reavinstbeskattningen av övrig lös egendom, dvs. annan egendom än sådan som omfattas av 35 § 2-3 a mom. KL, regleras i 358 4 mom. KL. Bestämmelserna i 4 mom. tar i huvudsak sikte på lösöre. Till gruppen övrig lös egendom hör emellertid även de typer av värdepapper som inte beskattas enligt aktievinstreglerna i 35 § 3 mom; t.ex. obligationer och andra skuldebrev. Detsamma gäller nyttjanderätter och rättigheter som inte ingår i näringsverksamhet och som inte beskattas enligt reavinstreglerna för fast egendom, t.ex. gruvrätter, copyrights och royalties.
En förutsättning för att en försäljning av lös egendom av sådant slag skall reavinstbeskattas är att egendomen har förvärvats genom köp, byte celler därmed jämförligt fång. Reavinstbeskattning kan också aktualiseras om cgendomen erhållits genom gåva från make eller släkting eller genom bodelning mellan makar resp. sambor.
Reavinst på grund av avyttring av lösöre m.m. beskattas endast om egendomen innehafts i mindre än fem år. Om den innehafts i mindre än två år beskattas hela vinsten. Vid innehav i två men mindre än tre år beskattas 75 Fe av vinsten. 50 42 av vinsten beskattas när egendomen innehafts mellan tre och fyra år. När den innehafts i mer än fyra år men mindre än fem år beskattas 25 96 av vinsten.
Vid tvångsavyttring och avyttring till fåmansföretag gäller särskilda regler. Enligt punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 36 § KL får avdrag för rea-
förluster i princip göras endast från reavinster och endast i den omfattning som en vinst skulle ha varit skattepliktig.
Enligt de generella reglerna i 20 § andra stycket KL får avdrag inte göras för den skattskyldiges personliga levnadskostnader. I praxis har avdrag inte medgetts för reaförlust som uppkommit i samband med avyttring av egendom som minskat i värde på grund av förslitning vid personligt bruk.
Realisationsvinstkommittén behandlade i sitt slutbetänkande Beskattning av realisationsvinster (SOU 1975:53) frågan om en förändrad beskattning av vinst vid avyttring av övrig lös egendom. Kommittén föreslog att i princip all lös egendom skulle göras till föremål för en tidsobegränsad reavinstbeskattning. Betänkandet remissbehandlades men ledde inte till någon lagstiftning i fråga om lösöre m.m.
Det har tidigare funnits starka invändningar mot att införa en utvidgad reavinstbeskattning av lösöre. Invändningarna har främst gällt möjlighe- 473
terna till en effektiv kontroll av sådana bestämmelser. Dessa problem påtalas alltjämt.
Enligt min mening har kritiken mot en tidsobegränsad reavinstbeskattning
inte längre samma bärkraft. Skattereformen i stort medför en breddning av skattebasen. Skattefria områden som lockar till skatteflykt godtas inte. Reformen innebär också en allmän skärpning av kapitalbeskattningen. Samtidigt kan det konstateras att konst och andra värdeföremål i allt högre grad utnyttjas för kapitalplaceringar. Jag anser det därför väl motiverat att ta bort nuvarande tidsgränser för beskattning och således införa ”evig” reavinstbeskattning av lösöre m.m. Beskattningen bör inte, som för närvarande, ske enligt en fallande skala bestämd av innehavets längd. I stället bör hela vinsten vara skattepliktig oavsett innehavstid.
6.9.2 Beskattningens närmare utformning
Mitt förslag: Lösöre som används för personligt bruk reavinstbeskattas endast i den mån de sammanlagda vinsterna under året överstiger 50 000 kr. I sådana fall får 25 90 av försäljningspriset räknas som anskaffningskostnad. Övrigt lösöre m.m. beskattas fullt ut.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Dock föreslås att egendom med en förväntad kortare livslängd än 50 år inte skall reavinstbeskattas. Vidare föreslås att det årliga skattefria vinstbeloppet skall vara 20 000 kr.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att det schablonmässigt bestämda anskaffningsvärdet och det skattefria beloppet för personligt lösöre bör vara högre. Några remissinstanser pekar på tillämpningsproblem vid avgränsningar mellan olika slag av egendom.
Skälen för mitt förslag: I likhet med RINK anser jag att reavinstbeskatt- : ningen av lösöre o.d. bör inriktas på vinster som enligt allmän rättsuppfattning är naturliga att beskatta. Mindre vinster vid försäljning av vanligt bohag i ett hem bör inte beskattas. Huvuddelen av de avyttringar som sker när dödsbon avvecklas bör således vara skattefria. Smärre vinster vid försäljning av normala bilar, båtar och smycken bör inte heller beskattas. Först mer betydande vinster skall föranleda beskattning. Sådana vinster torde oftast vara hänförliga till försäljningar av konst, antikviteter och liknande värdeföremål. Vinster på rena investeringsobjekt bör beskattas fullt ut.
En gräns bör därför dras mellan rena kapitalplaceringar i lösöre och föremål som använts för personligt bruk. Till den förra gruppen bör därvid även hänföras vissa nyttjanderätter som inte beskattas på annat sätt (gruvrätter) och immateriella rättigheter som copyrights m.m. Till samma grupp hör även optioner resp. terminer avseende råvaror (avsnitt 6.5.8).
Med personligt lösöre avses egendom som till övervägande del används av den skattskyldige eller hans familj för nyttobruk eller som prydnadsföremål. Även samlarföremål och liknande föremål räknas ibland som personligt lösöre. Det är den faktiska användningen som är avgörande för gränsdragningen. Lösöre kan användas för personligt bruk även om det finns ett inslag
av kapitalplacering. Om detta inslag dominerar skall egendomen emellertid inte anses som personligt lösöre. Det bör understrykas att enbart det förhållandet att viss egendom är värdefull inte medför att den skall anses som investeringsobjekt.
Rena investeringsobjekt som ädelmetaller och diamanter som inte innefattats i smycken kan inte sägas användas för personligt bruk. Andelar i konstkonsortier o.d. hör till denna grupp. Gränsen mellan personligt lösöre och övrigt lösöre är svårare att dra när det t.ex. gäller samlarföremål. Här får avgränsningen göras från fall till fall. Även subjektiva omständigheter får vägas in vid denna gränsdragning.
RINK delar in personligt lösöre i två undergrupper, dels personligt lösöre med en förutsebar livslängd på högst 50 år, dels personligt lösöre med längre livslängd än 50 år (värdebeständigt lösöre). Personligt lösöre som inte är värdebeständigt undantas enligt RINK helt från reavinstbeskattning.
Den föreslagna uppdelningen av personligt lösöre i två kategorier kan antas ge upphov till inte obetydliga tillämpningsproblem. Avgränsningen blir särskilt svår när ett dödsbo avvecklas i ett sammanhang för en klumpsumma.
Jag anser därför att personligt lösöre bör behandlas som en grupp utan avgränsning med hänsyn till föremålens förväntade livslängd. Det innebär bl.a. att skatteplikten omfattar större vinster som i en del fall kan uppkomma vid försäljning av bilar, båtar och skepp. I gengäld anser jag att det av utredningen föreslagna fribeloppet, 20 000 kr., bör höjas.
För personligt lösöre föreslår jag två lättnadsregler.
Vid längre innehav av personligt lösöre saknas ofta uppgift om anskaffningskostnaden. Det är därför, inte minst övergångsvis, angeläget att det finns en schablonregel för att bestämma anskaffningskostnaden. En sådan schablonmässigt bestämd anskaffningskostnad bör i enlighet med RINK:s förslag uppgå till 25 0 av försäljningssumman efter avdrag för försäljningskostnaderna. Det står självfallet den skattskyldige fritt att i stället för schablonregeln utnyttja det verkliga ingångsvärdet.
En viss total årlig vinst bör undgå reavinstbeskattning. Beloppet bör knytas till vinstens storlek och inte till storleken på försäljningssumman. Beskattningen blir härigenom mer rättvis och det uppkommer inga påtagliga tröskeleffekter. Genom att fribeloppet knyter an till den sammanlagda årliga vinsten och inte till vinsten per föremål blir det inte identifikationsproblem då flera föremål säljs samtidigt.
Som nyss angetts anser jag att fribeloppet bör vara högre än 20 000 kr. Jag föreslår att det skattefria årliga vinstbeloppet bestäms till 50 000 kr. Det innebär att personligt lösöre för drygt 65 000 kr. kan säljas utan några beskattningskonsekvenser om ingångsvärdet beräknas enligt schablonregeln. Beloppsgränsen medför att de flesta dödsbon kan avyttras utan inkomstskatt. Endast undantagsvis när särskilt värdefull egendom säljs kommer skattepliktig vinst att uppkomma och därmed också plikt att deklarera vinsten.
Den höga beloppsgränsen innebär också att skattemyndigheterna kan inrikta sina kontrollåtgärder på ett begränsat antal försäljningar som omfattar större värden.
Jag delar RINK:s bedömning att det inte är motiverat att införa särskilda lättnadsregler för försäljningar av föremål som inte används för personligt bruk.
Det ligger i sakens natur att den skattskyldige i kapitalplaceringsfallen oftast håller reda på den verkliga anskaffningskostnaden. Det är därför mindre angeläget med en schablonregel för ingångsvärdet i de fallen. En sådan regel skulle dessutom inte sällan vara alltför gynnsam för den skattskyldige vid försäljning av investeringsobjekt som är föremål för kraftig värdestegring. Detsamma gäller immateriella rättigheter o.d. Schablonregeln bör därför omfatta endast personligt lösöre.
De nya bestämmelserna om försäljning av lösöre m.m. finns i förslaget till 30 § SIL. Bestämmelserna tillämpas i de fall skattskyldighet inträder efter utgången av år 1990. För avyttringar under 1990 med första betalning efter årsskiftet kommer alltså de nya bestämmelserna att gälla under förutsättning att vinsten var skattepliktig enligt de äldre reglerna.
De särskilda reglerna för avyttringar till fåmansföretag från delägare m.fl. behandlas senare (avsnitt 8.12.1).
Det står de skattskyldiga fritt att utan beskattning genomföra försäljningar fram till utgången av år 1990 av investeringsobjekt och annan egendom som innehafts mer än fem år. Med hänsyn härtill och till den förmånliga behandlingen av personligt lösöre i det nya systemet behövs det inte någon särskild övergångsreglering för äldre innehav. En sådan reglering skulle medföra betydande tillämpningsproblem och stort utrymme för skatteanpassning och är även av dessa skäl olämplig.
6.9.3 Reaförluster
Mitt förslag: Avdrag medges inte för reaförluster på egendom avsedd
för personligt bruk. För övrig lös egendom som inte är avsedd för per-
sonligt bruk medges avdrag för 70 96 av reaförlusten.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Stockholm, Svenska Revisorsamfundet SRS och Svenska sparbanksföreningen förordar avdragsrätt för reaförluster på personligt lösöre.
Skälen för mitt förslag: I praxis har avdrag inte medgetts för reaförluster vid försäljning av egendom som minskat i värde på grund av förslitning vid personligt bruk. Förslitningen har ansetts som en inte avdragsgill personlig levnadskostnad. Av samma skäl bör avdrag inte medges för reaförluster vid försäljning av personligt lösöre. En annan ordning skulle föra med sig svåra gränsdragningsproblem och ökat utrymme för skatteflykt.
Däremot är det mer tveksamt om förluster på rena investeringsobjekt skall vara avdragsgilla. Allmänna kontrollsynpunkter talar mot en avdragsrätt eftersom det rör sig om egendom där avyttringar som har skett med vinst är svåra att kontrollera medan de skattskyldiga torde vara särskilt benägna att deklarera alla avdragsgilla förluster.
Likformighetsskäl talar dock för en avdragsrätt. Reaförluster är avdrags- 476
gilla till 70 26 för andra typer av investeringar. Skatteplanering kan i viss utsträckning stävjas genom att en reaförlust endast delvis görs avdragsgill. Jag föreslår därför, i likhet med RINK, att reaförluster på lösöre m.m. som inte innehafts för personligt bruk skall vara avdragsgilla till 70 9 enligt huvudregeln för behandling av reaförluster. En bestämmelse av denna innebörd har tagits in i 30 8 SIL.
6.9.4 Benefika förvärv
Mitt förslag: De nya beskattningsreglerna skall gälla generellt även för egendom som förvärvats genom arv, gåva e.d. (benefika överlåtelser). Vid sådana överlåtelser får mottagaren överta överlåtarens anskaffningsvärde.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget har inte mött någon kritik.
Skälen för mitt förslag: Det har tidigare nämnts att en förutsättning för att en försäljning av lösöre o.d. skall reavinstbeskattas är att egendomen har förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Reavinstbeskattning kan också bli aktuell om egendomen förvärvats genom gåva från make eller släkting eller genom bodelning mellan makar resp. sambor (35§ 4 mom. andra stycket KL).
Jag anser i likhet med RINK att de nya beskattningsreglerna för lösöreförsäljningar bör tillämpas generellt även efter benefika förvärv (arv, gåva och liknande förvärv). De allmänna reglerna om ingångsvärde m.m. för egendom som avyttrats efter att ha förvärvats genom arv, gåva eller liknande fång skall därvid vara tillämpliga även för lösöre (jfr förslaget till 24 § 1 mom. tredje stycket SIL). Det innebär att egendomen anses förvärvad genom närmast tidigare köp eller byte. När genomsnittsmetoden i 27 § SIL skall tillämpas (30 § fjärde stycket SIL) skall mottagaren tillgodoräkna sig ett anskaffningsvärde som motsvarar vad den tidigare ägaren med tillämpning av genomsnittsmetoden skulle ha fått dra av om han sålt egendomen.
6.9.5 Tvångsavyttringar
Mitt förslag: Särreglerna för tvångsavyttringar slopas.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget har inte mött någon kritik.
Skälen för mitt förslag: I 35 § 4 mom. tredje stycket KL finns bestämmelser om skattefrihet vid tvångsavyttringar. Motivet för särregeln är att den skattskyldige genom tvångsförsäljningen betagits sin möjlighet att sälja skattefritt efter fem års innehav. När beskattningen görs evig finns det inte skäl att behålla särskilda regler för tvångsavyttringar. De bör därför upphävas.
6.10.1 Allmänna utgångspunkter RINK har i sin analys av dagens skattesystem identifierat områden som inte är neutralt behandlade. Man pekar på att reglerna för beskattning av försäkringssparandet utgör ett sådant område. Dels beskattas sparande i pensionsförsäkring (P-försäkring) inte alls under den tid som kapitalet ger avkastning hos försäkringsföretaget, dels beskattas annat försäkringssparande (kapitalförsäkring, K-försäkring) enligt särskilt gynnande regler. Resonemanget utsträcks vad avser pensionskapitalet även till den gynnade position som tryggande av tjänstepension har oavsett i vilka former tryggandet sker.
RINK framhåller vidare att bristande neutralitet råder även i fråga om uttaget av sociala avgifter.
RINK föreslår att beskattning skall ske mera likformigt än i dag genom att en s. k. avkastningsskatt på pensionsmedel införs och genom förändringar av K-försäkringskapitalets beskattning.
Med hänsyn till att kapitalinkomster beskattas efter en skattesats på 30 ec och att också bolagsskattesatsen av URF föreslås vara 30 20 menar RINK att även avkastningsskatten borde vara 30 26. Med hänsyn till bl.a. behovet av sparstimulerande åtgärder, till att bolagens faktiska skattesats skulle understiga 30 4e och till att försäkringskapital utomlands ofta är lågt beskattat stannar RINK:s majoritet dock vid en lägre skattesats, nämligen 20 90.
Så gott som samtliga remissinstanser har kritiserat förslaget om beskattning av pensionskapitalet. Det kan dock konstateras att huvudinriktningen i RINK:s förslag beträffande omläggningen av skattesystemet godtagits av så gott som samtliga remissinstanser, vilket jag tidigare redovisat. Huvudkritiken mot avkastningsskatten bottnar i farhågor beträffande hur skatten kommer att slå i förhållande till de olika försäkringstyperna och tryggandeformerna. Dessutom har man betänkligheter mot att villkoren för ett gynnat sparande försämras. Farhågor för beskattningens inverkan på svenska livförsäkringsföretags konkurrenssituation i förhållande till utländska framförs också.
6.10.2 Livförsäkringssparandet Enligt direktiven skulle RINK utarbeta ett förslag till en kapitalbeskattning som var neutral mellan olika former av sparande. Detta innebär att skattereglerna varken skulle gynna vissa sparformer eller missgynna andra.
De olika formerna av sparande kan delas in i två huvudkategorier. Den första kategorin är direkt sparande där spararen själv beskattas för avkastningen. Direkt sparande är exempelvis fysiska personers sparande på bankräkning eller i aktier. Den andra kategorin är indirekt sparande där kapitalet förvaltas av och — i förekommande fall — beskattas hos en förvaltare, exempelvis en aktiefond.
Neutral beskattning av direkt och indirekt sparande innebär att vid samma procentuella avkastning före skatt skall spararens procentuella avkastning efter skatt vara lika stor för båda kategorierna av sparande.
Två huvudsakliga former av indirekt sparande kan särskiljas; dels pensions- och försäkringssparande, dels sparande i investmentföretag och i aktiefonder.
Försäkringssparande sker bl.a. i försäkringsföretag på individuell eller kollektiv bas. Sparandet kan ske antingen i form av P-försäkring eller i form av K-försäkring. Denna uppdelning av livförsäkringskapitalet i olika försäkringsformer är skattemässigt betingad.
6.10.3 Individuellt försäkringssparande Sparande i livförsäkring förvaltas av livförsäkringsföretag. Det kapital som ligger samlat i sådana försäkringsföretag har ackumulerats under lång tid.
Kapitalet kommer ursprungligen från inbetalade premier. Dessa medel förvaltas under former som i viss utsträckning är reglerade i lag.
En försäkring innebär ett åtagande gentemot den försäkrade. Detta åtagande har ett visst värde. Ett belopp motsvarande värdet av åtagandet skall enligt försäkringsrörelselagen (1982:713, FRL) placeras i vissa angivna tillgångar med hänsyn till kravet på trygghet för de försäkrade.
Försäkringsföretag skall i balansräkningen under rubriken ”Försäkringstekniska skulder” ange värdet av ansvarigheten för löpande försäkringar. Ett belopp som motsvarar den försäkringstekniska skulden skall placeras i värdehandlingar främst i form av obligationer utgivna av stat, kommuner m. fl. En viss del av beloppet (20 96) tillhör den ”fria sektorn” och tillåts vara placerad i andra tillgångar än de nyss nämnda — dock inte i aktier. Bolagen är skyldiga att avsätta årsvinsten till återbäringsfonden som också redovisas som en skuldpost i balansräkningen. Fri placeringsrätt råder avseende kapitalet i återbäringsfonden — dock med den inskränkningen att försäkringsbolag inte får äga aktier motsvarande mer än 5 90 av antalet röster i ett aktiebolag. Undantag görs för vissa dotterbolag vars verksamhet är förenlig med försäkringsrörelse.
6.10.4 Skattereglerna
P-försäkring Huvudprincipen för beskattning av livförsäkringsföretag är att P-försäkringskapitalet skall ses som en form av uppskjuten inkomst för försäkringstagaren.
Försäkringstagaren får således avdrag vid inkomsttaxeringen för det kapital som han ”sätter in” i försäkringen. Detta kapital förvaltas utan beskattningskonsekvens hos försäkringsföretagen. När utbetalningar från försäkringen sker utgör de skattepliktig inkomst av tjänst hos mottagaren.
Den del av livförsäkringsföretagets förvaltning som avser pensionskapital undantas från beskattning. I deklarationen redovisar företagen sin totala nettointäkt av fastighets- och kapitalförvaltning och fördelar denna på en skattepliktig och en icke skattepliktig del. Fördelningsgrunden utgörs av försäkringsstockens fördelning på pensions- och kapitalförsäkring. Detta innebär att försäkringsföretagens samtliga intäkter och kostnader för P-försäkringar ligger utanför beskattningsområdet medan K-försäkringssidan be- 479 skattas.
K-försäkring
För K-försäkring medges försäkringstagaren — till skillnad från vad som gäller för P-försäkring — inte avdrag för inbetalt belopp vid inkomsttaxeringen. Utbetalade belopp beskattas inte.
Jag nämnde tidigare att avkastningen på K-försäkringskapitalet beskattas hos försäkringsföretaget. Beskattningen sker enligt en schablon.
Som bruttointäkt tas upp intäkten av kapital- och fastighetsförvaltning samt vissa särskilt uppräknade intäkter såsom vinst vid försäljning eller uppskrivning av annan tillgång än inventarier eller anläggningstillgångar dvs. vinst vid försäljning av omsättningstillgångar.
Från intäkterna får avdrag göras för bl.a. skuldränta och andra avdrag som medges vid innehav av fastigheter enligt 25 § KL.
Vidare medges ett procentavdrag om 5 96 av resterande bruttointäkt.
Därjämte medges ett antalsavdrag, eller ”styckeavdrag”. Antalsavdraget uppgår till 3 promille av basbeloppet för taxeringsåret per varje direkt tecknad personförsäkring.
Slutligen finns dens. k. spärregeln som medger avdrag i syfte att förhindra att skattekravet blir för stort. Den fungerar så att värdet av anstaltens tillgångar (marknadsvärdet) jämförs med summan av de försäkringstekniska skulderna för olika försäkringsslag uppräknade med olika procenttal. Om jämförelsen visar att tillgångarnas värde understiger skulderna medges ytterligare avdrag med ett belopp motsvarande fem gånger skillnaden.
Den formella skattesatsen vid den statliga taxeringen uppgår till 50 4. Den faktiska skattesatsen brukar uppskattas till ca 40 92.
6.10.5 Pensionssparandets fondering
Bakgrund Försäkringssparandet sker till mycket stor del inom ramen för avtal om tjänstepensionsförsäkring, dvs. försäkringar på grund av anställningsavtal. Sådana kan finnas dels på grund av individuella anställningsavtal men också — vilket är det vanligaste — på grund av kollektivavtal.
Huvuddelen av det kollektiva pensionssparandet sker enligt ITP-planen (industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän). Planen grundar sig på en överenskommelse mellan privattjänstemannakartellen (PTK) och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF). ITP-planen kan tillämpas också av arbetsgivare utanför arbetsgivarorganisation genom att de tecknar s.k. hängavtal. Arbetsgivare som inte är bunden av kollektivavtal kan utfästa förmåner som helt överensstämmer med ITP-planen och teckna försäkringsavtal med försäkringsbolaget SPP. ömsesidigt (SPP) för att trygga utfästelserna.
Även inom LO/SAF-området finns motsvarande avtal om pension — den särskilda tilläggspensionen — STP. Den ingår som en del av kollektivavtalspaketet benämnt AMF-försäkringarna. Även här finns möjlighet till hängavtal och försäkringsavtal som sluts med AMF som försäkringsgivare.
Utfästelse om tjänstepension kan också göras utan tryggande, dvs. utan särskilt sparande. Detta är failet för de flesta utfästelser om tjänstepension inom stat och kommun. Även privata arbetsgivare kan emellertid göra pen- 480
kostnader när pensionen utbetalas — s.k. direktpension.
Fondering Utfästa pensionsförmåner kan tryggas — säkerställas — på vissa angivna sätt. För privatanställda som pensioneras enligt allmän pensionsplan gäller i huvudsak de ovan nämnda avtalspensionerna. Där anges tryggandeformerna i resp. pensionsplan. Kravet på säkerhet för utfästelsen tillgodoses genom att pensionsordningarna innefattar högre eller mindre grad av fondering av medel för att möta utbetalningskraven — för att utfästelserna skall kunna infrias.
För statsanställda och kommunalt anställda sker inte något särskilt tryggande. I detta sammanhang anses det vara ett tillräckligt tryggande att staten eller kommun garanterar utfästa pensioner.
Pensionsplanerna är uppbyggda på olika sätt beroende på vilket reserveringssystem som används.
För folkpensionen tillämpas fördelningssystemet som bygger på att man för varje år tar ut så mycket pengar som behövs för att klara årets utbetalningar. ATP liknar ett fördelningssystem men avgifterna till ATP har varit större än utbetalningarna för pensioner. Därigenom har betydande fonder — AP-fonderna — kunnat byggas upp. Inom ITP-planen tillämpas premiereserv- Systemet som innebär att en premiereserv byggs upp för varje utfästelse. Premiereserven utgör värdet av den samlade utbetalningsansvarigheten. Systemet innebär en successiv avsättning — allteftersom pensionsborgenärens rätt till förmåner inträder, dvs. allteftersom förmånerna tjänas in. ITP-planen innebär alltså en viss form av individuell försäkring inom det kollektiva systemet. Inom STP tillämpas det s.k. kapitaltäckningssystemet. Detta bygger på att de anslutna arbetsgivarna kollektivt ansvarar för kostnaderna. Varje år beräknas kapitalvärdet av alla framtida pensioner för den åldersgrupp som går i pension under året. Uttag av detta värde sker sedan genom en premiesättning som kollektivt fördelas mellan de anslutna arbetsgivarnas årslönesummor.
Skillnaden mellan de tre systemen är framför allt behovet av fondering. Premiereservsystemet ger upphov till de största kapitalbildningarna eftersom fonderingen där sker med utgångspunkt från längre tidsperioder än inom kapitaltäckningssystemet. Fördelningssystemet kräver inte någon fondbildning.
6.10.6 Kollektivt pensionssparande för avtalspension
Tryggandeformer Tryggande kan ske genom försäkring i försäkringsföretag, avsättning till pensionsstiftelse och genom kontoavsättning — i förening med kreditförsäkring. Det är endast dessa tryggandeformer som medför avdragsrätt — inom vissa ramar som anges av de kvantitativa villkoren i KL — för den kostnad som avsättningen medför. Valet av tryggandeform är beroende dels av arbetsgivarens egen bedömning av hur han anser att tryggandet lämpligen bör ske men också — om allmän pensionsplan tillämpas — av vilka tryggandeformer som godtas enligt pensionsplanen.
31 Riksdagen 1989/90. Saml. I. Nr 110 Del I
Försäkring
Om tryggande sker i form av försäkring innebär det att arbetsgivaren köper en P-försäkring och betalar löpande premier. Det utbetalade beloppet lämnar då arbetsgivarens förmögenhet och förvaltas hos försäkringsföretaget som också övertar ett försäkringsansvar. :
Avsättning till pensionsstiftelse
Med en pensionsstiftelse avses en av arbetsgivaren grundad stiftelse med uteslutande ändamål att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller deras efterlevande. En stiftelse har inte rätt att själv utfästa pension. För att
avdrag skall få ske för avsättningen fordras att stiftelsen är en sådan pen-
sionsstiftelse som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (TrL).
Pensionsstiftelser är inskränkt skattskyldiga. De är skattskyldiga endast för inkomst av fastighet. Denna inskränkning i skattskyldigheten kan emellertid gå förlorad om stiftelsen under längre tid inte bedrivit eller inte kan förväntas bedriva verksamhet som skäligen svarar mot dess avkastning på tillgångarna.
En stiftelse kan ta emot såväl obeskattade som beskattade medel. Vanligast är givetvis att arbetsgivarna avsätter medel inom det avdragsutrymme som gäller i dag. Medlen förvaltas av stiftelsen som är en särskild juridisk person vid sidan av arbetsgivaren.
När en arbetstagare avgår med pension betalar arbetsgivaren ut denna pension med avdragsrätt och vänder sig till stiftelsen med en begäran om gottgörelse för den utbetalade pensionen. Gottgörelsen utbetalas till arbetsgivaren — för vilken gottgörelsen utgör skattepliktig intäkt. Särskilda regler gäller för det fallet att en stiftelse innehåller såväl beskattade som obeskattade medel.
Arbetsgivaren har även rätt till gottgörelse för andra utgifter såsom köp av pensionsförsäkring och vissa andra utgifter.
Avsättning på konto i företaget Arbetsgivaren kan ta upp åtaganden enligt allmän pensionsplan som skuld under rubriken ”Avsatt till pensioner”. Arbetsgivaren har rätt till avdrag för avsättningen på kontot intill pensionsreserven — upp till värdet av den skuld som pensionsutfästelserna innebär. Avdrag medges dock endast om utfästelserna är kreditförsäkrade. Avdragsrätt medges även för kostnader för förmåner som utfästs utan att allmän pensionsplan tillämpas men som ”ryms inom” allmän pensionsplan.
När arbetsgivaren betalar ut pension innebär detta att skulden för utfästa pensioner sjunker. Om inte några nya utfästelser görs — bortsett från skulduppräkningen — kommer därmed avsättningen på kontot att överstiga värdet av kvarvarande pensionsutfästelser. Detta överskott — ”disponibla pensionsmedel” — måste återföras till beskattning med lägst en tiondel per år i 10 år, ”avtappning av disponibla pensionsmedet”.
Sammanfattningsvis är systemet tänkt att fungera så att balans uppkom-
mer emellan de tre tryggandeformerna försäkring, stiftelse och konto. I de fall arbetsgivaren låtit försäkra sin utfästelse erhåller han avdrag vid premiebetalningen. I de fall han pensionerar i egen regi fungerar de avdragsgilla resp. skattepliktiga betalningsströmmarna sinsemellan så att tryggandeformerna blir likvärdiga.
Dagens regelsystem medför att pensionssparande gynnas kraftigt jämfört med sparande i K-försäkring. Detta gäller i än högre grad jämfört med direkt sparande i bank, aktier eller liknande. Sparande i K-försäkring är i sin tur i många fall skattemässigt gynnat jämfört med sparande i bank men missgynnat jämfört med sparande i exempelvis aktier som innehas i två år eller mer.
De nuvarande reglerna är sålunda inte neutrala mellan olika former av spa-
rande.
6.10.7 Avkastningsskatt på pensionsmedel
Mitt förslag: Livförsäkringsföretag skall vara skattskyldigt för avkast-
ning av pensionsförsäkringskapitalet.
Motsvarande skall gälla för pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531)
om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Avkastningsskatt skall utgå även för arbetsgivare som avsatt medel
på skuldkonto ”Avsatt till pensioner”.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Helt övervägande negativt mottagande. Försäkringsinspektionen godtar skälen för skatten (likformighet m.m.) men påpekar ett flertal risker, framför allt med hänsyn till pågående Europa-anpassning. Inspektionen menar — som många andra — att förslaget påverkar sparandet i Sverige negativt. Inspektionen föreslår slutligen att undantag görs för vissa smärre förvaltare som hanterar speciella försäkringar (vissa mindre understödsföreningar som betalar ut endast blygsamma pensionsbelopp).
Riksgäldskontoret tar inte ställning till införandet av skatten, men påpekar att den innebär ett incitament för kapitalet att söka sig till lågavkastande tillgångar och därmed störa marknadens funktion. Riksgäldskontoret föreslår en annan beskattningsteknik — nämligen beskattning även av värdehöjningen.
Riksbanken tillstyrker likformigheten men tar också upp riskerna med förändrad placeringspolitik hos förvaltarna.
Aktiefrämjandet avstyrker med hänsyn till dagens låga sparkvot. Motsvarande synpunkter lämnas av Finansbolagens Förening, SACOISR, FAR och- Grossistförbundet Svensk Handel.
LO anser att skattesatsen är för låg. TCO godtar beskattningen men endast på privat pensionsförsäkring.
Remissinstanser inom försäkringsbranschen avstyrker och hänvisar till långsiktighet, bundenhet, trygghet. Branschorganisationernas liksom näringslivsorganisationers som Näringslivets skattedelegation, SAF, Svenska livförsäkringsbolags riksförbund och SPP inställning innebär sammanfattningsvis att man —- liksom även TCO gjort — poängterar den principiella skill-
naden mellan privat försäkring och kollektivavtalade tjänstepensioner att i sistnämnda förekommer ingen avkastning som kommer den enskilde till del, utöver värdesäkringen. Branschen, särskilt Försäkringsbolaget Pensionsgaränti, ömsesidigt (FPG) och Pensionsregistreringsinstitutet (PRI) påpekar också en hel del tekniska brister i RINK:s förslag — särskilt vad avser beskattning av tryggandeformen skuldföring. I den delen anförs att det inte är möjligt att avskilja en viss förmögenhetsmassa i företaget som pensionskapital. RINK:s förslag grundar sig alltså på ett artificiellt avkastningsmått. Näringslivets skattedelegation och FPG påpekar att just detta moment i skatten leder till att bolag utan avkastning eller med negativt resultat ändå skulle betala avkastningsskatt. Vidare anför bl.a. SAF att skatten slår oneutralt: på STP (kapitaltäckningssystem) blir belastningen inte så stor som t. ex. på ITP (premiereservsystem) och på statlig och kommunal pension sker ingen beskattning alls (fördelningssystem). Vad gäller kontoavsättning innebär en skatt en omedelbar fördyring för arbetsgivarna. I fonderade system uppträder emellertid fördyringen inte genast utan först med några års eftersläpning på grund av att skattekostnaden inledningsvis kan tas ur överskottsmedel.
Bl.a. SPP anför att effekten av skatten kan bli att arbetsgivare övergår till
direktutbetalningar av pension och avstår från tryggande eller att man överger kontoavsättningssystemet.
Folksam godtar RINK:s motiv för en avkastningsskatt men menar att förslaget missgynnar pensionssparandet och föreslår därför att förslaget i denna del ses över. Folksam understryker dock att om en avkastningsskatt över huvud taget skall ingå som en del i det framtida pensionssparandet bör en sådan skatt inte beräknas på den del av avkastningen som är nödvändig för de utfästa pensionerna — i regel 4 4.
Liknande synpunkter förekommer också hos en del övriga instanser (bl.a. SPP): värdesäkringsdelen bör inte omfattas av avkastningsskatt.
RSV menar att beskattningen av kontoavsättningar är för komplicerad och föreslår en mera schabloniserad beskattning.
SPP nämner att en annan effekt av skatten är att premierna behöver ökas eller att pensionerna minskas.
Skälen för mitt förslag: Utgångspunkten för mitt förslag är att beskattningen skall vara neutral mellan privatpersoners direkta sparande och försäkringssparande. Enligt min mening finns det inte anledning att betrakta olika typer av pensionssparande som så avvikande från annat sparande att pensionssparandet helt bör undgå beskattning under sparandetiden — så som sker i dag. Inte heller anser jag att den skillnad som föreligger mellan en rent privat individuell P-försäkring och en tjänstepensionsförsäkring bör vara ett skäl för att undanta en viss del av pensionssparandet från beskattning. Skillnaden består framför allt i att tillväxten av tjänstepensionskapitalet inte till fullo kommer den enskilde till del. Han är tillförsäktad en viss pension enligt ett pensionslöfte — en pensionsutfästelse. Vad som kan tillkomma honom därutöver t. ex. genom en gynnsam avkastning används framförallt till värdesäkring av pensionen men kommer i övrigt arbetsgivaren till del genom en lägre premiesättning. I ett vidare perspektiv kan även denna effekt betraktas som en sparandeeffekt — dock inte en effekt som berör hushällssparandet.
Många remissinstanser har för övrigt tagit upp frågan om förslagets effekt på sparandet. Även i den delen anser jag det viktigt att se frågan i ett vidare perspektiv. Utgångspunkten för förändringen är att kapitalet inte beskattas alls i dag. Varje förslag till beskattning innebär från den utgångspunkten en försämring. Man bör dock ta hänsyn till att reformens huvudinriktning är spargynnande genom att direkt sparande kommer att beskattas med en proportionell statlig skatt på 30 96, vilket skall jämföras med att samma sparande i dag beskattas med den marginalskattesats som gäller i det enskilda fallet. Reformen innebär sålunda en rejäl sänkning av skatteuttaget på i dag skattemässigt missgynnade sparformer — främst banksparande.
Jag håller med remissinstanserna om att pensionssparandet bör särbehandlas. RINK föreslog en lägre skattesats för detta sparande. Särbehandlingen bör inte sträcka sig så långt som till skattefrihet. Enligt min mening är det också påkallat att göra en viss skillnad mellan olika typer av pensionssparande i den meningen att alla inte bör beskattas med samma skattesats. Jag återkommer senare till den frågan.
Pensionssparande i försäkring
Mitt förslag: Livförsäkringsföretag skall vara skattskyldigt till avkastningsskatt. Skatteunderlaget skall vara nettointäkten av företagets kapital- och fastighetsförvaltning beräknad enligt reglerna för inkomstslaget näringsverksamhet vid taxering enligt lagen om statlig inkomstskatt. |
Avgångsbidragsförsäkring (AGB) skall vara undantagen från beskattning.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt, utom såvitt avser AGB. Remissinstanserna: Som tidigare nämnts har en del remissinstanser påtalat
risken för att företagen ändrar sin placeringspolitik och övergår till att placera kapitalet i tillgångar som inte ger hög direkt avkastning.
Skälen för mitt förslag: Huvudinriktningen i förslaget är att det nu ifrågavarande indirekta sparandet bör beskattas på samma sätt som direkt sparande. Därav följer att livförsäkringsföretagen borde vara skattskyldiga under inkomst av kapital.
Livförsäkringsföretagen är emellertid skyldiga att tillämpa de redovisningsprinciper som följer av bokföringslagen och god redovisningssed, medan beskattningen inom inkomstslaget kapital föreslås ske med tillämpning av kontantprincipen (avsnitt 6.2.6). Beskattning av livförsäkringsföretagen i inkomstslaget kapital skulle också medföra att de skulle bli de enda juridiska personer vars inkomster beskattades i detta inkomstslag.
Livförsäkringsföretagens avkastning på pensionskapitalet bör därför beskattas med tillämpning av reglerna för inkomstslaget näringsverksamhet.
Rcemissynpunkterna om att detta förslag skulle kunna medföra en förändrad placeringspolitik kan vara befogade med hänsyn till att avkastningsskatten beräknas på realiserad värdestegring. Enligt min mening är det dock troligt att denna förändring inte kommer att bli alltför betydande med hänsyn till att FRI slår fast hur kapitalet skall placeras — 1 varje fall till den del som 485
avser bundna fonder. Man bör också ta med i bilden den prisförändring som skulle komma att inträffa om placeringspolitiken inriktar sig på lågavkastande tillgångar med stadig värdehöjning. Den alternativa nytta förvaltaren kan ha av en sådan placering blir mindre om tillgången i fråga har ett reellt sett för högt inköpspris. Jag har i och för sig förståelse för riksgäldskontorets förslag om att beskattningen skulle omfatta även orealiserad värdestegring. Detta skulle emellertid innebära ett alltför stort avsteg från grundprincipen
i övrigt beträffande vinstberäkning och skulle dessutom avvika från vad som
gäller för direktsparandet.
Här finns anledning att ta upp ytterligare några frågor. Den första gäller livförsäkringsföretagens rätt att ta emot utdelning skattefritt resp. deras rätt att ge och ta koncernbidrag med skattemässig verkan. Av de skäl jag nyss nämnde är det angeläget att beskattningen så långt möjligt ger ett neutralt utfall i förhållande till beskattningen av direktsparande. Det saknas därför anledning att ge företagen rätt att ta emot skattefri utdelning eller ge och ta koncernbidrag med skattemässig verkan. Det förhållandet att avkastningsskatten är en i förhållande till dagens läge ny beskattning förändrar inte situationen. Även i dag sker viss beskattning av livförsäkringskapitalet — Kförsäkringskapitalet — utan att företagen har denna rätt.
Jag vill här dessutom ta upp den särskilda avgångsbidragsförsäkringen,
AGB.
AGB är en K-försäkring. Ursprungligen antogs antalsavdraget innebära att någon faktisk beskattning inte skulle uppkomma. Det visade sig emellertid med tiden att antalsavdraget inte var tillräckligt för att beskattning skulle undvikas. Av det skälet bestämdes att den del av en försäkringsrörelses kapital- och fastighetsförvaltning som belöper på AGB skulle behandlas som Pförsäkringskapital. Området för P-försäkringsbeskattningen utvidgades då till att avse även AGB - trots att den inte var en P-försäkring.
Inte heller i det nya systemet bör denna försäkring beskattas.
Avsättning på konto i företag
Mitt förslag: Beskattningsunderlaget utgörs av det bokförda värdet av
pensionsskuld vid ingången av beskattningsåret som är avsatt med av-
dragsrätt. Skatten utgör en avdragsgill kostnad vid inkomsttaxe-
ringen.
RINK:s förslag: Arbetsgivare som avsatt medel på konto ”Avsatt till pensioner” skall vara skattskyldig för en del av ökningen av pensionsskulden. Beskattningsunderlaget skall vara 125 90 av den del av ökningen som avser dels uppräkning med hänsyn till inflattonen, dels uppräkning med tillämpning av den försäkringstekniska beräkningsräntan. Beskattningsunderlaget skall beskattas med en skattesats på 20 46. Påförd skatt skall utgöra avdragsgill kostnad vid arbetsgivarens inkomstbeskattning.
Remissinstanserna: Utöver den allmänt kritiska inställning som tidigare redovisats har en hel del tekniska invändningar framförts. FPG har anfört att de avsatta pensionsmedlen skulle träffas av en skatt som helt saknar sam-
band med den faktiska avkastningen på pensionskapitalet. FPG anför som alternativ att rörelsebeskattning i stället borde införas för livförsäkringsföretag — med oförändrade regler för kontoavsättningarna. Därmed skulle den avkastning företagen har utöver pensionsskuldökningen bli föremål för vanlig inkomstbeskattning. I livförsäkringsföretagen skulle motsvarande inträffa för den avkastning som går utöver ökningen av de försäkringstekniska skulderna. FPG påpekar vidare att avkastningsskatten — om den införs nödvändigtvis måste begränsas till den avkastning som skett på medel avsatta med avdragsrätt. Det gäller skuldföring som skett under rubriken ”Avdragsgilla pensionsåtaganden” och som skett med avdragsrätt enligt övergångsbestämmelserna till 1975 års lagstiftning på området. FPG anmärker vidare att uppräkningen av pensionsskulden sker med hänsyn till många olika faktorer. Det skulle i fortsättningen inte vara fråga om att endast ge en bild av skuldens förändring, utan om beräkningar som direkt kommer att ligga till grund för beskattning. PRI menar att förslaget skulle innebära oöverstigliga praktiska svårigheter vad gäller att ta fram ett korrekt beskattningsunderlag. Såväl FPG som PRI har dessutom påpekat de särskilda svårigheter som kan uppkomma för skattskyldiga som inte tillämpar FPG/PRIsystemet. RSV menar att skatten är komplicerad och föreslår alternativt en schabloniserad beskattning med pensionsskulden som underlag.
Skälen för mitt förslag: För att uppnå likformighet mellan olika tryggandeformer bör även avkastningen på pensionssparande vid kontoavsättningar beskattas. Kontoavsättningen är emellertid till sin konstruktion av väsentligt annan karaktär än annat pensionstryggande. Sålunda är det t.ex. inte möjligt att avskilja en viss kapitalmassa som pensionskapital. Det avsatta beloppet blir kvar bland arbetsgivarens övriga arbetande kapital i bolaget.
Innan jag kommer in på hur mitt förslag närmare utformats skall jag redogöra för hur kontoavsättningssystemet fungerar i stora drag.
Inom det kollektivavtalsreglerade området finns möjlighet att trygga ITPplanens ålderspensionsdel genom avsättning på konto i kombination med kreditförsäkring hos FPG. Nuvärdet av pensionsutfästelserna beräknas av PRI. Systemet kallas därför FPG/PRI-systemet.
Kontoavsättning innebär att arbetsgivaren tar upp gjorda pensionsutfästelser vilka ännu inte infriats som en skuld till de anställda. Därigenom kommer kostnaderna för framtida pensionsbetalningar principiellt sett att bokföras när de uppkommer, dvs. när de intjänas. I stället för att säkerställa de framtida pensionsutbetalningarna genom att betala premier till ett försäkringsföretag — exempelvis SPP — behåller arbetsgivaren medlen. Detta kan ses som att arbetsgivaren lånar av de anställda. Räntan på pensionsskulden betalas emellertid inte ut löpande till de anställda, utan läggs till skulden för utbetalning i form av pension. Skulden skrivs varje år upp med ett belopp motsvarande förräntningen.
Uppräkningen av pensionsskulden grundas inte på den faktiska avkastningen på de medel som arbetsgivaren på detta sätt kan sägas ha lånat av innehavarna till pensionsrättigheterna. Systemet är i stället utformat så att uppräkning — motsvarande bl.a. räntan på skulden inkl. inflationsuppräkning — varje år skall ske enligt vad som meddelas av FPG/PRI i de fall avsätt-
ning gjorts enligt FPG/PRI-systemet. Denna ränteuppräkning beräknas som en procentsats som tar hänsyn dels till inflationen, dels vissa räntefaktorer. I uppräkningen ligger även en del andra hänsyn som inte kan hänföras till någon avkastning. |
Avkastningen på de avdragsgilla pensionsavsättningarna beskattas inte enligt nuvarande regler. Företaget får avdrag för ränteuppräkningen. Det innebär att inte heller ränteuppräkningen av pensionsskulden beskattas.
Grunden för den föreslagna beskattningen är givetvis inte någon faktisk kapitalavkastning. Beskattningsunderlaget måste i stället utgöras av den avkastning som kan sägas ligga i tryggandeformen.
Detta synsätt kräver dock att man kan finna ett godtagbart mått på denna avkastning. En lösning vore givetvis att använda skulduppräkningen — ränteuppräkningen — så som RINK föreslagit. Remisskritiken av detta förslag har dock visat sig vara befogad av många skäl bl.a. rent tekniska. Min slutsats är därför att RINK:s alternativ till beskattning är behäftat med alltför svära problem, som delvis sammanhänger med att RINK av likformighetsskäl försökt att konstruera en inkomstskatt med skulduppräkningen som ett slags mått på en avkastning. Situationer kan emellertid inträffa som innebär att ett sådant mått ger felaktiga värden. Dessutom innebär förslaget ett hänsynstagande till SPP:s uppräkning som sedan korrigeras med 125 96 — dvs. med en uppräkning som utgår från att avkastningsskatten för SPP:s del verkligen slår igenom med 20 90. Vidare uppkommer frågor om hur beskattningen bör gå till i fall där ett antal pensionsutfästelser faller bort och nya utfästelser kommer till.
Systemet är alltså tekniskt komplicerat och en beskattning enligt RINK:s förslag skulle medföra behov av tämligen exakta uppgifter om hur beräkningen av de skilda delarna i skulduppräkningen har skett. Jag inser att detta kan innebära stora problem redan i de fall att den skattskyldige tillämpar FPG/PRI-systemet och alltså kan få hjälp av PRI. Det blir vidare ännu svårare för skattskyldiga med kontotryggade pensioner utanför detta system att på ett någorlunda enkelt sätt skaffa sig tillräckliga uppgifter för en korrekt beräkning av underlaget. Det finns således en stor risk för onödiga komplikationer.
Jag anser sålunda att det förslag RINK lämnat i och för sig innebär den sakligt sett mest tillfredsställande lösningen men enligt min mening kan de tekniska problem som är förknippade med en sådan lösning komma att föranleda att utfallet av beskattningen alltför mycket skulle avvika från beskattningen av de andra två tryggandeformerna.
Jag anser därför att RINK:s förslag bör överges. I stället måste man enligt min mening söka sig fram till ett motsvarande beskattningsresultat genom en tämligen enkel schabloniserad beskattning så som RSV föreslagit. Grunden för den beskattningen bör i stället för varje års uppräkning vara pensionsskuldens bokförda värde vid ingången av varje beskattningsår. Som FPG påpekat bör beskattning träffa endast såvitt avser skuld som är avsatt med avdragsrätt. FPG:s påpekande har fog även vid den från RINK avvikande lösningen. Underlaget för skatten skall därför utgöras av värdet av den pensionsskuld som är avsatt med avdragsrätt. Skuldbeloppet är lätt konstater-
bart och kan därmed utgöra ett beskattningsunderlag som kan användas av alla med kontotryggad pension oavsett om de har hjälp av PRI eller om de har kontotryggad pension utanför detta system. Vidare underlättas hanteringen för PRI och slutligen undviks ytterligare en del av de problem som t.ex. FPG tar upp i sitt remissyttrande.
Mitt förslag till beskattning för pensionstryggande har visserligen vissa brister i systematiskt hänseende men innebär samtidigt en betydande förenkling i förhållande till RINK:s förslag.
Motiven för beskattningen är fortfarande önskemålet om likformig beskattning. Därmed följer givetvis att skattesatsen måste avvägas så att nettoresultatet av beskattningen blir detsamma som RINK avsåg med sitt förslag — nämligen att tryggandeformen inte blir annorlunda beskattad än andra tryggandeformer.
Pensionsskuldens bokförda värde innehåller moment som i och för sig inte kan sägas ha med en beräknad avkastning att göra. Inte heller RINK tog med samtliga faktorer i sitt förslag till skatteunderlag. Detta förhållande talar för att skattesatsen måste avvägas med försiktighet.
Skatten kommer att innebära en omedelbar kostnad för arbetsgivare med kontoavsättning, medan effekterna i fråga om kapitalsamlingar med överskottsmedel kommer att bli fullt ut märkbara först med några års eftersläpning. Jag anser dock inte detta tala för någon särskild undantagsregel. Skatten innebär en omedelbar kostnad för alla tryggandeformer och slår därmed lika för alla. Det är en annan sak att vissa tryggandeformer kan ta ut skatten via överskottsmedel. Det förhållandet visar inte att det ligger något systematiskt fel i denna typ av skattläggning.
6.10.3 Skattesats avseende pensionsmedel
Mitt förslag: Skattesatsen skall vara 10 92 för avkastning på tjänstepensionskapital och 15 22 för avkastning på övrigt pensionskapital. Dessa skattesatser skall gälla för såväl försäkringsföretag som för pensionsstiftelser. Skattesatsen vid kontotryggande skall vara 1,1 96 av pensionsskuldens bokförda värde vid beskattningsårets ingång.
RINK:s förslag: Skattesatsen skall vara 20 7 för avkastningen på pensionskapital. Någon skillnad mellan olika former av pensionering görs inte.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har avstyrkt beskattning och därmed inte tagit särskild ställning till skattesatsen. LO har anfört att den är för låg. TCO har efterlyst särbehandling av tjänstepensioneringen gentemot den privata pensionsförsäkringen.
Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare sagt att strikt neutralitet i beskattningen mellan direkt sparande och pensionssparande kräver att det sist nämnda sparandet beskattas enligt samma regler och med samma skattesats som direkt sparande. Detta innebär att försäkringssparandet egentligen skulle beskattas med en skattesats på 30 20.
Det finns emellertid argument för att skatteuttaget på pensionssparandet bör vara lägre än vad som följer av en strikt neutral beskattning. Det finns
dessutom skäl för ytterligare en skillnad - nämligen mellan det sparande som sker i form av tjänstepensionsförsäkring och det som sker i ”vanlig” privat. pensionsförsäkring. För det första bedömer jag det som särskilt angeläget att i sparstimulerande syfte frångå kravet på strikt neutral beskattning och tillämpa en lägre skattesats än den generella inom kapitalbeskattningen (30 26) på avkastningen på pensionssparande. Jag anser att detta är befogat även på grund av att detta är ett långsiktigt och bundet sparande. Pensionssparandets särskilda villkor talar sammantaget för att en lägre skattesats generellt sett bör tillämpas på pensionssparandet vilket RINK också föreslagit (20 20).
Jag menar dock — liksom några av remissinstanserna — att det måste göras en uppdelning av pensionskapitalet som tar hänsyn till skillnaden mellan olika pensionsförsäkringar. De skillnader som finns mellan tjänstepensionering och övrig privat pension talar för att förstnämnda pension borde beskattas med en ytterligare lägre skattesats. Den viktigaste skillnaden är att den tjänstepensionerade har rätt till ett visst pensionsbelopp enligt arbetsgivarens utfästelse. Den enskilde får då denna pension jämte den värdetillväxt som utgör värdesäkring. Försäkringsföretagets avkastning därutöver kommer däremot arbetsgivaren till del i form av premiereduktion. För övrig privat pension är den enskildes resultat tydligare knutet till avkastningen.
Förenklat kan man säga att den som köper en privat pensionsförsäkring betalar en premie och kan sedan få ut huvuddelen av premien jämte all den avkastning som kapitalet givit. Vid tjänstepension får den enskilde enbart ut vad som faktiskt är utfäst jämte värdesäkring.
En tillkommande omständighet är att huvuddelen av tjänstepensionsområdet omfattar kollektivavtalsreglerade pensioner — där det individuella inslaget och den individuella möjligheten att påverka den egna pensionen inte finns. ITP-planen har nyligen omförhandlats. Ett resultat av omförhandlingen har blivit att ITP-planen öppnas för mera individuella lösningar i vissa löneskikt. En sådan utveckling förändrar dock inte mitt principiella synsätt på tjänstepensionsområdet.
Jag anser således att man bör göra skillnad mellan tjänstepension och övrig pension. Det torde inte innebära några stora tekniska svårigheter för försäkringsföretagen att göra denna uppdelning av sitt P-försäkringskapital. Det torde vara tillräckligt att uppdelningen görs med utgångspunkt från vilka som är betalningsansvariga eller premieaviserade.
Jag menar att de skäl för en avvikande skattesats som RINK föreslog har sådan tyngd att man bör sänka den högsta skattesatsen till hälften av 30 960 — dvs. till 15 26. Skattesatsen för tjänstepension bör vara ytterligare lägre. Mitt förslag är en skattesats på 10 20 på tjänstepensionsområdet.
I detta sammanhang uppkommer frågan om hur egenföretagarens pension skall behandlas. Det vore i och för sig rimligt att även dennes P-försäkring skulle betraktas som tjänstepension, med hänsyn till pensionens anknytning till förvärvsverksamhet. Egenföretagarens försäkring är dock identisk med den vanliga försäkringsprodukten. Av tekniska skäl bedömer jag det därför inte möjligt att på ett tillfredsställande sätt avgöra om försäkringen i varje enskilt fall är en sådan försäkring eller en vanlig privat P-försäkring. Det är
därför inte möjligt att åstadkomma att egenföretagarens försäkring behandlas på samma sätt som en tjänstepensionsförsäkring.
Egenföretagarna bör dock kompenseras för detta genom ett differentierat uttag av särskild löneskatt, vilket jag återkommer till senare.
Förslaget om en skattesats på 10 6 innefattar även avkastning i pensionsstiftelser.
För kontoavsättningarna bör likaså motsvarande gälla. Jag har dock tidigare föreslagit en typ av beskattning av kontoavsättningarna som väsentligt avviker från beskattningen av livförsäkringsföretagen och pensionsstiftelserna. Det innebär att skattesatsen för kontoavsättningarna måste avvägas på ett sådant sätt att nettoresultatet blir detsamma som för nyssnämnda två kapitalförvaltare.
Avkastningsskatten för dessa kapitalförvaltare skall träffa bl.a. den realiserade värdeökningen av tillgångarna. Beräkningen av skattebasen skall ske med tillämpning av reglerna för inkomstslaget näringsverksamhet.Den relevanta kapitalavkastningsjämförelsen torde därför vara det mått som redovisas av försäkringsbranschen exkl. orealiserad värdestegring. Denna avkastning sedd i relation till tillgångsmassan värderad enligt bokföringsmässiga grunder (lägsta värdets princip) innebär att livförsäkringsföretagens årliga avkastning i genomsnitt under de senaste fem åren kan uppskattas till knappt 11 Ze. En avkastningsskatt på 10 26 skulle med detta betraktelsesätt innebära en ”kontoskatt” uppgående till 1,1 Za, varvid hänsyn också tagits till den beräknade avkastningen under år 1990.
Skattesatsen avseende kontoavsättningarna bör därför vara 1,1 20 av underlaget.
Jag är medveten om att den valda beskattningsmetoden har den nackdelen att den grundas på en uppskattning av den historiska utvecklingen. Av det skälet vill jag här poängtera att utvecklingen på området kontinuerligt bör följas. Vid större konstaterade förändringar av avkastningsutvecklingen bör denna skattesats ändras.
I gällande rätt finns exempel på en likartad beskattningsteknik i form av den schabloniserade intäktsberäkningen för utländska skadeförsäkringsföretag — som senast ändrades just på grund av en framställning från branschen — där man funnit att dåvarande nivå på beskattningen kommit att ge
ett oriktigt resultat.
6.10.9 Löneskatt RINK föreslog att s. k. grundavgift — skattedelen av de sociala avgifterna — skulle utgå vid pensionsutbetalningar i de fall avsättning till pension hade kunnat ske med avdragsrätt. Anledningen var att man därigenom uppnådde ett likformigt uttag av socialavgifter på pensionsområdet. Förslaget skulle alltså innefatta grundavgift även för de pensioner som har tryggats med avdragsrätt. Som jag tidigare redovisat har jag emellertid inte följt RINK:s huvudförslag till lösning av problemet med olikformigt socialavgiftsuttag i den delen. I stället bör uttaget av grundavgift — som bör få den mera korrekta beteckningen särskild löneskatt — ske vid intjänandet av pensionen och inte vid utbetalandet, som RINK hade föreslagit. För det nu aktuella området 491
innebär detta att avdragsgilla pensionsavsättningar bör beläggas med sådan löneskatt — såväl vid försäkringspremiebetalningar som avsättningar till stiftelse och konto.
Syftet med mitt förslag till särskild löneskatt är att åstadkomma neutralitet även i socialavgiftshänseende vad gäller alla förvärvsinkomster. Ett förslag på det nu aktuella området mäste därför omfatta ett sådant uttag såväl vid avsättning till tryggande som vid direktpensionsutbetalningar — dvs. vid utbetalning av pensioner som inte föregåtts av särskilt tryggande.
Jag vill här nämna att problemet med olikformigt avgiftsuttag varit aktuellt länge i fråga om egenföretagarnas pensioner. I dagens ordning gäller att en egenföretagare för att kunna betala till sin egen pensionering först måste ta ut medel ur sin verksamhet och alltså betala fulla sociala avgifter på detta uttag. Därefter kan han av det uttagna beloppet betala en försäkringspremie. Motsvarande betalning hade kunnat ske utan socialavgiftsuttag om fråga varit om ett anställningsförhållande, t. ex. om företagaren varit anställd i eget bolag och bolaget hade betalat premien.
Jag kommer senare att föreslå att egenföretagarens nu avsedda betalningar i det reformerade systemet skall kunna göras med avdragsrätt i inkomstslaget näringsverksamhet — med de beloppsbegränsningar som anges beträffande det allmänna avdraget. Därmed kommer egenföretagaren i detta hänseende att bli likställd med den anställde.
En följd av mitt förslag beträffande löneskatt på förvärvsinkomster är att sådan skatt skall utgå även för pensionsavsättningar som görs i takt med att pensionsrätt tjänas in. Detta innebär i princip att det avdragsgilla beloppet i förvärvskällan bör ligga till grund för löneskatten och i förekommande fall det belopp som betalas ut i pension utan att ha föregåtts av tryggande.
Ett sådant uttag på tjänstepensionsområdet kräver emellertid ytterligare överväganden när det gäller den tekniska utformningen innan ett slutligt förslag kan presenteras. Till bilden hör även behovet av att på ctt lämpligt sätt kompensera egenföretagarna för att deras pensionskapital egentligen borde beskattas med den lägre skattesatsen som jag föreslagit för tjänstepension. Jag avser att föreslå ett differentierat uttag av särskild löneskatt för dessa fali. Jag återkommer således senare i år med författningsförslag om särskild löneskatt på arbetsgivares kostnader för pensionstryggande eller — i fall då pension direktutbetalas — på motsvarande skatt på pensionsbeloppet.
6.10.10 Beskattning av K-försäkringskapital
Mitt förslag: Den särskilda beräkningsmetoden för beskattning av Kförsäkring slopas, vad avser det särskilda avdraget med viss procentsats av nettointäkten, antalsavdraget och spärregeln. Någon särskild skattesats föreslås inte för detta kapital, vilket innebär att bolagsskattesatsen — 30 96 — blir tillämplig.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i denna del har tillstyrkt förslaget.
I
Skälen för mitt förslag: K-försäkringar har från sparsynpunkt många likheter med banksparande, bl. a. genom att såväl sparande i bank som i K-försäkring sker med beskattade medel. Vid nuvarande regler liknar beskattningen av sparande i K-försäkring också beskattningen av exempelvis banksparande. Skillnaden är dock att den nuvarande beskattningen av K-försäkringar innefattar vissa schabloniseringar.
Sparande i K-försäkring bör av konkurrensskäl inte ha en skattemässigt lika gynnad ställning som sparande i P-försäkring, eftersom P-försäkringen är omgärdad av flera särskilda restriktioner. Det gäller bl.a. årligt avdragsgillt sparbelopp och första tidpunkt för utbetalning, m.m.
Nämnda skäl talar för att avkastningen på K-försäkringar bör beskattas med samma skattesats som direkt sparande. Jag har i det föregående föreslagit en skattesats för direkt sparande på 30 0. Samma skattesats bör gälla för avkastningen på K-försäkringskapital. K-försäkringskapitalets avkastning beräknas och beskattas enligt reglerna i SIL —- vilket innebär att den ordinarie bolagsskattesatsen kommer att tillämpas, dvs. 30 46. Eftersom livförsäkringsföretagen inte kommer att kunna göra avsättningar till SURV kommer denna formella skattesats i stort också att bli den faktiska skattesatsen.
Lagrådet har påpekat att det nya systemet för beskattning av livförsäkringsrörelse innebär att endast vissa intäkter hos ett livförsäkringsföretag är skattepliktig intäkt och att nettointäkten av den skattepliktiga delen skall beräknas med tillämpning av reglerna för näringsverksamhet. Lagrådet menar att en sådan reglering av beskattningen borde kompletteras med en regel om hur man skall behandla de kostnader som är gemensamma för såväl den skattepliktiga verksamheten som för den del av rörelsen som inte föranleder skatteplikt.
För egen del kan jag hålla med lagrådet om att systemet i detta avseende ser ut att vara bristfälligt. Emellertid bibehåller de nya reglerna dagens ordning att den verksamhet som inte ger några skattepliktiga intäkter inte heller skall föranleda några avdragsgilla kostnader. Sålunda är t.ex. influtna försäkringspremier skattefria, medan å andra sidan utbetalningar på grund av inträffade försäkringsfall inte är avdragsgilla.
De försäkringstekniska grunderna innefattar bl.a. grunder för försäkringsföretagens premiesättning. Grunderna tar hänsyn till gemensamma kostnader vid premiesättningen. I grundbunden försäkring bestäms nämligen nivån på premien med hänsyn till försäljningskostnader och övriga driftkostnader, innefattande såväl direkta som gemensamma kostnader. Dessa kostnader beaktas genom ett procentuellt påslag.
Driftkostnadstäckning sker alltså via — de skattefria — premierna. Det saknas anledning att därutöver medge avdrag för kostnader som är gemensamma.
Mitt förslag: Premie avseende försäkringssparande i utländskt försäkringsföretag skall i vissa fall beskattas.
Skattesatsen skall vara 15 96 av premiebeloppet för premier avseende utländskt försäkringssparande som i övrigt inte beskattas. För premier avseende försäkringssparande i utländska försäkringsföretag — som beskattas i utlandet — skall skattesatsen kunna sättas ned med hänsyn till den skatt som utgår i utlandet. Nedsättning skall — efter ansökan hos RSV - medges med halva eller hela skatten på premien.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt utom såvitt avser skattesatsen. Remissinstanserna: Försäkringsinspektionen anser att skatten är konkur-
renshämmande gentemot utlandet och sätter den internationella harmoniseringen i fråga. RSV påpekar kontrollsvårigheten, vilken ytterligare poängteras av riksbanken. Motsvarande synpunkter kommer från alla som yttrat sig i denna del. Branschorganisationerna anser att det på grund av beskattningen av det inhemska försäkringssparandet uppkommer risk för utflyttning av kapital till utlandet. En utflyttning som beror på gynnsammare utländsk beskattning och som inte kan hindras — bl.a. på grund av kontrollsvårigheterna.
Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare konstaterat att pensionssparande i utlandet ofta är skattemässigt gynnat. I många fall liknar utländska system det som för närvarande gäller i Sverige.
Genom mitt förslag om avkastningsskatt på pensionsmedel förändras konkurrenssituationen gentemot utlandet. Det skulle av skatteskäl i vissa fall kunna bli lönsamt att flytta pensionssparande från Sverige till utlandet. Den risken är mindre genom att de skattesatser jag nu föreslagit ligger på en relativt låg nivå. Man kan utgå från att det under överskådlig tid kommer att finnas länder som inte har någon beskattning alls av detta sparande. Man bör dock inte vid en internationell jämförelse utgå från dessa länder, utan i stället jämföra med vad som kan tänkas vara ett slags genomsnittlig behandling av detta kapital utomlands. Jag inser att det är svårt att finna något egentligt genomsnitt med hänsyn till att de utländska försäkringslösningarna kan avvika från de svenska men jag anser att det ändå finns fog för påståendet att det inte är en generell regel att livförsäkringskapitalet inte beskattas i utlandet. Däremot är det dock regel att kapitalet är mer eller mindre gynnat. Den skattesats jag tidigare föreslagit och som kommer att bli den vanligaste jämförelsebasen är 15 926. Den är vald bl.a. mot bakgrund av sådana hänsynstaganden.
Enligt svensk rätt är försäkringar i utlandet skattemässigt K-försäkringar, vilket innebär att avdrag inte medges för premierna och att utfallande belopp inte är skattepliktiga. Detta gäller oavsett om försäkringen i och för sig uppfyller de svenska kvalitativa villkoren för vad som får klassificeras som en P-försäkring. RSV har rätt att efter ansökan genom dispens förklara att en utländsk försäkring får betraktas som en P-försäkring. Jag föreslår inte några förändringar av dessa regler. 494
Den lämpligaste lösningen för att uppnå konkurrensneutralitet gentemot utlandet torde vara att beskatta insättningar (premier) i försäkringssparande i utlandet. Skattesatsen bör då avvägas så att det behållna beloppet vid sparperiodens slut blir lika stort oavsett om sparandet sker i Sverige eller i utlandet.
Vid bestämmandet av den skattesats som bör gälla är det nödvändigt att göra ett slags genomsnittsberäkning. Detta på grund av att det svenska försäkringssparande som kan utgöra basen för beräkningarna beskattas med
antingen 15 Ze (P-försäkring) eller 30 46 (K-försäkring). Någon jämförelse
med den ytterligare lägre skattesatsen för tjänstepension behöver inte göras, eftersom detta sparande ligger inom Sverige. RINK:s bedömning var att skattesatsen egentligen borde vara 24 96 för att neutralitet skulle uppnås. RINK hade då utgått från vad man räknade med skulle bli den effektiva skattesatsen med utgångspunkt i den formella (20 70) jämte antaganden beträffande faktisk avkastning, spartid, m.m. RINK föreslog 20 20 som ett lämp-
ligt genomsnitt med utgångspunkt från förutsatta genomsnittsförhållanden.
Förutsättningarna har inte ändrats genom mitt förslag om en lägre skattesats. Det är således fortfarande nödvändigt att göra en beräkning med utgångspunkt i antagna genomsnittsförhållanden. Därav följer att beräkningarna måste utföras med viss försiktighet för att undvika en överbeskattning. Vid en sammanvägd bedömning av de två skattesatserna för privat P-försäkring och K-försäkring torde skattesatsen böra ligga några procentenheter över 15 Se. Försiktigheten bjuder då att skattesatsen bestäms till 15 96.
Skattesatsen bör därför vara 15 46 av sparbeloppet (premien). I de fall denna skattesats är för låg kan den osäkerhet och de valutarisker som försäkringssparande i utlandet kan vara förknippat med ses som en spärr mot alltför stora Överflyttningar från svenskt till utländskt sparande.
Skatten på premier avseende utländskt försäktingssparande föreslås vidare utgå enligt samma skattesats oavsett om premien avser utländsk försäkring som i och för sig skulle kunna klassificeras som P-försäkring eller Kförsäkring. Från neutralitetssynpunkt kunde det eventuellt vara önskvärt att ta ut en högre premieskatt på sparande som sker i konkurrens med svenska K-försäkringar än på sparande som sker i konkurrens med svenska P-försäkringar. Motivet skulle då vara att avkastning på K-försäkring föreslås bli beskattad med en högre skattesats än avkastning på P-försäkring. Effekten av den högre skattesatsen för K-försäkting motverkas emellertid av att sparandetiden vanligen är längre i P-försäkring än i K-försäkring. Det bör därför vara möjligt att upprätthålla neutralitet mellan svenskt och utländskt försäkringssparande med samma skattesats för premier avseende utländska försäkringar oavsett hur dessa skulle komma att klassificeras.
I de fall försäkringssparande i utlandet beskattas bör skatten på premier som betalas till sådant försäkringssparande kunna sättas ned. Motivet är att svenska skattskyldigas försäkringssparande i utlandet annars sammantaget skulle kunna utsättas för en hårdare beskattning än motsvarande försäkringssparande i Sverige. Mitt förslag innefattar därför också en möjlighet att — efter ansökan hos RSV - erhålla nedsättning av premieskatten. Nedsättningen skall göras med hänsyn till annan beskattning av det utländska
försäkringssparandet och avvägas så att det totala skatteuttaget blir detsamma som för försäkringssparande i Sverige. Av förenklingsskäl föreslås att nedsättning skall ske med antingen halva eller hela premiceskatten.
Den föreslagna skatten är inte avsedd att försvåra betalningar till utlandet. Avsikten är endast att upprätthålla neutralitet mellan svenskt och utländskt försäkringssparande. Av det skälet kommer skatten inte att stå i strid med Sveriges förpliktelser gentemot andra länder och strider inte heller mot strävandena till liberalisering avseende kapitalrörelser över gränserna.
Valutalagstiftningen En annan fråga som delvis har samband med en premieskatt är valutalagstiftningen. I den delen har utvecklingen gått mot ett successivt borttagande av valutarestriktionerna. En 3 000-kronorsgräns för premier till utländska livförsäkringsbolag gäller för närvarande. Slopande av den begränsningen är en av de frågor som övervägts i det förslag till lag om valutareglering, m.m.
som nyligen remitterats till lagrådet. I lagrådsremissen förutskickas att slo-
pandet av valutarestriktionerna också bör kunna omfatta förbudet mot premiebetalningar till utlandet. Remissförslaget innebär dock att förbudet behålls till dess att en premieskattelag träder i kraft, vilket enligt mitt förslag skall ske den 1 januari 1991.
6.10.12 Övergångsbestämmelser
Mitt förslag: Särskilda övergångsregler föreslås i ett avseende som gäller brutet räkenskapsår och vad gäller värdering av värdepappersoch fastighetsinnehav vid övergången till det nya systemet.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt i fallet med brutna räkenskapsår. I övrigt föreslås inga särskilda övergångsregler..
Remissinstanserna: De remissinstanser som tagit upp frågan om övergången till det nya systemet menar att frånvaron av särskilda övergångsbestämmelser medför att förslaget kommer innebära en otillåten retroaktiv beskattning.
Skälen för mitt förslag: Förslaget innebär att avkastningen på pensionssparande kommer att beskattas med verkan från den 1 januari 1991. Avkastningen på allt pensionskapital som finns samlat hos olika förvaltare eller hos arbetsgivare den 1 januari 1991 kommer att bli föremål för beskattning efter detta datum. För skattskyldiga med brutet räkenskapsår föreslås emellertid en särskild övergångsbestämmelse. Lagrådet har påpekat att frånvaron av särskilda övergångsbestämmelser i det remitterade förslaget har viss betydelse i fråga om värdet av lager vid övergången till det nya systemet. Lagrådet har därför menat att den frågan borde regleras i övergångsbestämmelserna. Jag delar lagrådets bedömning och återkommer till frågan i specialmotiveringen.
Frågan om tillåten eller otillåten retroaktivitet har även i andra beskattningssammanhang på senare tid varit aktuell. Pensionskapital har satts in i
sparandet vid en tidpunkt då avkastningen var fri från skatt. Av det skälet har det gjorts gällande att det skulle föreligga hinder för att detta äldre kapitals avkastning skulle utgöra underlag för beskattning. Min inställning är följande.
Förslaget strider inte mot retroaktivitetsförbudet i regeringsformen eftersom det inte innebär beskattningav den avkastning som ackumulerats skattefritt under årens lopp. Förslaget innebär att den avkastning som uppkommer efter ikraftträdandet kommer att utgöra skatteunderlag. Det förhållandet att denna avkastning beskattas framöver innebär inte något ingrepp i tidigare skattefrihet. Inte heller innebär det något brott mot retroaktivitetsförbudet att det kan förekomma situationer där det efter den I januari 1991 lämnas pensionsutfästelser som avser intjänande av pensionsrätt under tid som ligger före ikraftträdandet. Det kapital som avsätts på grund av en sådan utfästelse avsätts för övrigt först efter ikraftträdandet.
Förslaget griper inte heller på nägot otillbörligt sätt in i redan ingångna avtal. De kontrakt som ingåtts garanterar en försiktigt beräknad avkastning. grundräntan eler kalkylräntan. Effekten av mitt förslag kan inte bedömas bli sä stor att denna garanterade avkastning kommer att beröras.
6.10.13¶Övriga frågor
Efterlevandepension
Mitt förslag: Det skall vara möjligt för en försäkringstagare i ett homosexuellt samlevnadsförhållande att genom försäkring ge efterlevandepension till sin sambo utan att försäkringen därigenom klassas som en K-försäkring.
RINK:s förslag: Frågan var inte föremål för RINK:s arbete.
Skälen för mitt förslag: En P-försäktings kvalitativa villkor i KL innebär att en livförsäkring måste vara förenad med vissa villkor för att skattemässigt få klassas som en P-försäkring. Detta gäller bl.a. kretsen av berättigade till efterlevandepension. De förmånstagare till försäkringen som får sättas in avseende cefterlevandepension är begränsade till bl.a. familjekretsen i heterosexuella samlevnadsförhållanden- antingen samlevnaden sker i äktenskapets form eller i ett samboförhållande.
Om en homosexuell sammanboende vill tillförsäkra sin homosexuella sambo efterlevandepension strider ett sådant förordnande således mot villkoren i KL och försäkringen blir klassad som en K-försäkring. Detta innebär att försäkring visserligen kan köpas men att avdragsrätt inte medges för premicn.
Detta förhållande har uppmärksammats i skilda sammanhang bl.a. av Utredningen om homosexuellas situation i samhället. Den utredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1984:63) Homosexuella och samhället en lösning på problemet innebärande att man i en särskild lag reglerade att olika samlevnadsdefinitioner 1 lagstiftningen också skulle avse homosexuell samlevnad. Den aktuella bestämmelsen i KL fanns med i det förslaget.
32 Riksdagen 1989/90. Saml. I. Nr I10 Del I
I propositionen (1986/87:124) föreslog regeringen riksdagen att en sådan lag skulle antas. I regeringens förslag togs emellertid inte in någon ändring av de kvalitativa villkoren för efterlevandepension. Lagen antogs av riksdagen (lag 1987:813 om homosexuella sambor).
Jag anser att det nu inte finns någon anledning att avvakta ytterligare i frågan och föreslår därför att de kvalitativa villkoren skall få en sådan innebörd att även en homosexuell sambo skall kunna sättas in som förmånstagare utan att livförsäkringen därigenom måste klassas som en K-försäkring. Lagtekniskt kan detta åstadkommas genom att den nyssnämnda lagen om homosexuella sambor kompletteras med det aktuella lagrummet i KL.
Jag vill avslutningsvis erinra om att förslaget endast tar sikte på de privata P-försäkringarna och inte avser reglerna för den allmänna efterlevandepensionen.
7.1¶Privatbostad och näringsfastighet
Mitt förslag: Vid inkomstbeskattningen klassificeras en fastighet an-
tingen som privatbostadsfastighet som redovisas i inkomstslaget kapi-
tal eller som näringsfastighet som redovisas i inkomstslaget närings-
verksamhet.
Småhus, som är inrättade som en- eller tvåfamiljsbostäder, samt bo-
stadshus på jordbruksfastighet räknas som privatbostäder om de helt
eller till övervägande delen används för eller är avsedda för ägarens
eller honom närstående personers permanent- eller fritidsboende.
Även tomtmark som är avsedd att bebyggas för sådana ändamål
räknas som privatbostadsfastighet.
Annan fastighet än de nu nämnda är näringsfastighet.
Bostadsrätt i s. k. äkta bostadsföretag räknas som privatbostad.
Privatbostad som ingår i dödsbo får hänföras till denna kategori un-
der fyra kalenderår efter dödsfallet.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt utom så till vida att ett innehav om högst tre bostäder hos en och samma skattskyldig får behandlas som privatbostad och att endast i Sverige belägen privatbostad får redovisas i inkomstslaget kapital.
Remissinstanserna: De flesta av de remissinstanser som yttrat sig anser att huvudprincipen att en fastighet skall anses antingen som privatbostad eller som näringsfastighet är riktig. Företrädare för jordägare motsätter sig dock att bostadshus på jordbruksfastigheter bryts ut ur inkomstslaget näringsverksamhet. Härvid åberopas bl. a. att kostnader för reparation och underhåll av bostaden inte längre blir avdragsgilla. Även från andra håll kritiseras detta med tillägget att kulturbyggnader som slott och herrgårdar inte längre kommer att kunna hållas i gott och värdat skick om avdragsmöjligheten försvinner.
Från framför allt företrädare för småföretagare päpekas att cgenföretagare med lokal i den egna bostaden kommer att missgynnas eftersom förslaget innebär att vissa kostnader som de anser hänför sig till näringsverksamheten inte blir avdragsgilla.
Ett antal remissinstanser anser att gränsdragningen är oklar och måste preciseras ytterligare. Sålunda anser nägra att begränsningen av det antal bostäder som fär räknas som privatbostad bör utgå. Vidare påpekas att även privatbostad som är belägen i utlandet bör få redovisas i inkomstslaget kapital och således inte hänföras till näringsfastighet.
Skälen för mitt förslag: Syftet bakom förslaget att dela upp fastigheter och vissa bostadsrätter mellan inkomstslagen kapital och näringsverksamhet är att uppnå enkla, enhetliga och likformiga regler för inkomstbeskattningen. Enhetliga regler tillämpas därefter inom resp. inkomstslag. Inom inkomstslaget näringsverksamhet beskattas fastigheter med utgångspunkt från fak- 499
tiska inkomster och kostnader medan enklare och mera schablonmässiga regler tillämpas inom inkomstslaget kapital. Fastigheter och vissa bostadsrätter som redovisas i inkomstslaget kapital benämns privatbostäder medan övriga fastigheter benämns näringsfastigheter.
Jag anser också att dessa principiella utgångspunkter kan läggas till grund för de förändringar som föreslås inom de delar av bostadsbeskattningen som närmare berörs i det följande.
Det bör således vara användningssättet av byggnaden på fastigheten eller bostadsrätten som avgör om den skall hänföras till kategorin privatbostad eller näringsfastighet.
Ett grundkrav för att en fastighet skall behandlas som privatbostadsfastighet är att byggnaden på den helt eller till övervägande delen används för permanent- eller fritidsboende av ägaren eller honom närstående person. Med ägare avses även den som äger en andel i sådan fastighet. Som privatbostad bör under dessa förutsättningar räknas även bostadsrätter i s. k. äkta bostadsföretag (vanligen bostadsrättsföreningar). Härmed avses enligt en definition i anvisningar från RSV (RSV Dt 1976:43) en bostadsförening eller ett boöstadsaktiebolag vars fastigheter inrymmer minst tre bostadslägenheter och där minst 60 % av hela taxeringsvärdet för företagets fastigheter belöper på bostadslägenheter som upplåtits till medlemmarna eller delägarna med bostadsrätt eller hyresrätt.
Normalt torde det inte vara förenat med några större svårigheter att göra den nämnda användningsavgränsningen. Den omständigheten att en bostadsbyggnad hyrs ut behöver inte utgöra ett bevis för att den inte är avsedd att användas för eget boende. Om det emellertid av omständigheterna framgår att ägaren eller innehavaren inte har för avsikt att inom överskådlig tid bosätta sig på fastigheten eller använda den för permanent boende celler för fritidsändamäl bör den inte behandlas som privatbostad.
Av definitionen följer att endast fysiska personer och vissa dödsbon kan inneha privatbostäder. Fastigheter som innehas av juridiska personer redovisas alltid som näringsfastigheter. Även de s. k. andelshusen skall behandlas enligt de regler som föreslås för näringsverksamhet. Det får i annat sammanhang övervägas om fysisk persons andel i sådant hus även framdeles bör redovisas i detta inkomstslag. Enligt min mening hör denna fråga under bostadsrättsvärderingskommitténs uppdrag (avsnitt 7.3).
Till gruppen privatbostad hänförs framför allt sedvanliga egnahem och fritidshus. Även tomtmark som skall bebyggas för permanent- eller fritidsboende bör hänföras hit om marken är avsedd för den skattskyldiges eller honom närståendes egna boende. Mangårdsbyggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet räknas också som privatbostad.
Viss ledning för klassificering kan erhållas genom den indelning av fastigheter som sker vid fastighetstaxeringen. Fastigheter indelas då bl. a. i grupperna småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet samt lantbruksenhet. Indelning sker även i undergrupper som t. ex. hyreshusenhet: tomtmark, hyreshusenhet: huvudsakligen bostäder, hyreshusenhet: bostäder och lokaler, hyreshusenhet: kiosk m. m.
För det stora flertalet skattskyldiga medför denna indelning att det blir enkelt att avgöra om fastigheten skall redovisas i inkomstslagen kapital eller näringsverksamhet eftersom småhus som ägs av fysiska personer oftast utgör privatbostadsfastigheter medan hyreshus och industrienheter utgör näringsfastigheter. Indelningen vid fastighetstaxeringen är dock inte bindande för uppdelningen mellan privatbostadsfastighet och näringsfastighet vid inkomsttaxeringen. Så skall t. ex. för aktiebolagens del alla fastigheter — oavsett indelningen vid fastighetstaxeringen — behandlas som näringsfastigheter.
I många fall leder uppdelningen mellan privatbostad och näringsfastighet till en inkomstskattemässig klyvning av en fastighet. Sålunda föreslås mangårdsbyggnaden på en jordbruksfastighet som bebos av ägaren bli beskattad i inkomstslaget kapital som privatbostad medan resterande del av jordbruksfastigheten beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Likaså bör, i fråga om en fastighet som vid fastighetstaxeringen uppdelats it. ex. en småhusenhet och en industrienhet, småhusenheten betraktas som en privatbostad om huset helt eller till övervägande del används som bostad medan industrienheten utgör näringsfastighet.
Vid en blandad användning av en byggnad eller bostadsrätt bör det övervägande användningssättet vara avgörande för till vilket inkomstslag den skall hänföras. Begreppet övervägande är hämtat från fastighetstaxeringslagens system. Enligt detta är bl. a. det sätt, på vilken en byggnad till mer än hälften används, avgörande för i vilken byggnadstyp den indelas. Enligt nuvarande inkomstskatteregler görs en uppdelning av fastigheten i en bostadsdel och en rörelsedel om en villa delvis används i ägarens rörelse. Även om en del av en byggnad eller bostadsrätt, som till mer än hälften utgör privatbostad, används i näringsverksamhet bör den emellertid enligt mitt förslag i sin helhet behandlas enligt de regler som gäller för privatbostäder. Avdrag för räntor och tomträttsavgäld medges således i inkomstslaget kapital samtidigt som avdrag för bl. a. värdeminskning inte medges. Har exempelvis hela husfasaden reparerats eller målats om medges inte avdrag för den del av kostnaderna som belöper på den del av byggnaden som tagits i anspråk för näringsverksamheten. Intäkten från näringsverksamheten redovisas enligt de regler som föreslås för det inkomstslaget. Här skall endast nämnas att avdrag medges för kostnader som är omedelbart betingade av näringsverksamheten som sådan. Jag har förut berört de regler som bör gälla i detta avseende när övergång sker från näringsfastighet till reglerna som föreslås för privatbostad (avsnitt 6.4.11).
Jag kan dock i detta sammanhang framhålla att jag delar den remisskritik som går ut på att åtskilliga gränsdragningsproblem faller bort om man slopar antalsbegränsningen i fråga om hur många privatbostäder en skattskyldig får redovisa i inkomstslaget kapital. Den delen av förslaget bör således inte genomföras. Detsamma gäller, med undantag för bostadsbyggnad på jordbruk, förslaget att redovisa privatbostad som är belägen i utlandet i inkomstslaget näringsverksamhet. Sådan privatbostad bör därför också redovisas under inkomst av kapital. Underlaget för fastighetsbeskattning av detta slag av privatbostad bör vara 75 £& av marknadsvärdet. En jordbruksfastighet i utlandet bör dock i sin helhet redovisas under inkomstslaget näringsverksam-
het. Jag berör dessa frågor ytterligare i specialmotiveringen till 5 § KL resp. Prop. 1989/90:110 fastighetsskattelagen i samband med mina kommentarer till vad lagrådet anfört.
Jag vill här även nämna något om den nuvarande regeln i punkt 3 av anvisningarna till 27 § KL om s. k. byggmästarsmitta. Enligt denna anses en fastighet i vissa fall som omsättningstillgång hos fastighetsägaren om denne eller dennes make driver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. Härifrån görs dock enligt andra stycket b nämnda anvisningspunkt undantag för en- eller tvåfamiljsfastighet som uppenbarligen skall stadigvarande användas som bostad för fastighetsägaren eller dennes make. Denna anvisningspunkt föresläs nu överförd till punkt 4 av anvisningarna till 21 § KL samtidigt som undantagsregeln under b slopas. Frågan om undantag får i fortsättningen sin lösning genom den avgränsning som enligt 5 § KL föreslås gälla mellan privatbostad och näringsfastighet, dvs. så länge en bostad är en privatbostad kan den inte utgöra omsättningstillgång hos ägaren.
Avslutningsvis vill jag framhålla att det närståendebegrepp som används i tillämpliga delar bör sammanfalla med den krets som anges i mitt förslag till en ny anvisningspunkt 14 till 32 § KL. Detta innebär att närståendekretsen inkluderar föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make samt syskon eller syskons make celler avkomling. Med avkomling avses även styvbarn och fosterbarn. Bland denna närståendekrets omnämns i anvisningspunkten även dödsbo vari den skattskyldige eller någon av de andra nämnda personerna är delägare. Vid definitionen av privatbostad blir dock det ledet inte tillämpligt eftersom dödsbo är en juridisk person.
För att undvika att privatbostad som ingår i dödsbo omedelbart måste redovisas i inkomstslaget näringsverksamhet bör emellertid just den situationen särregleras. Privatbostadsreglerna bör i en sådan situation få tillämpas under fyra kalenderår efter dödsfallet. En förutsättning för detta är naturligtvis att kraven i fråga om användning m. m. uppfylldes av den avlidne. Under den angivna tiden bör dödsbodelägarna hinna skifta ut fastigheten.
7.2¶Den löpande beskattningen av småhus
Mitt förslag: Schablonbeskattningen av småhus (en- och tvåfamiljsfastigheter) slopas. Hyres- och andra intäkter. som enligt nuvarande regler hänförs till inkomstslaget annan fastighet, beskattas i inkomstslaget kapital. Skatt för innehavet tas ut enligt fastighetsskattelagen.
Beskattningen av ägarens bostad på ett jordbruk (normalt mangärdsbyggnaden) bryts ut ur inkomstslaget näringsverksamhet. Skatt för innehavet tas ut enligt fastighetsskattelagen.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Inte någon remissinstans invänder mot att schablonin-
täkten tas bort. Inställningen till förslaget om beskattningen av bostadsbyggnaden på jordbruk har behandlats tidigare (avsnitt 7.1).
Skälen för mitt förslag: Innehav av ett småhus beskattas enligt nuvarande 502
regler enligt en schablonmetod. Som intäkt tas upp 1,5 46 av fastighetens taxeringsvärde (prop. 1989/90:50, SkUI10, rskr. 96, SFS 1989:1017). Dessutom tas statlig fastighetsskatt ut. Tidigare gällde en progressiv skala vid schablonbeskattningen. Denna avskaffades dock genom den nämnda lagstiftningen. Syftet med ändringen var framför allt att justera villabeskattningen med anledning av de höjda taxeringsvärden som förväntades bli följden av 1990 års allmänna fastighetstaxering av småhus. Den ansågs emellertid även ligga i linje med att RINK föreslagit att villabeskattningen borde ske enbart genom en proportionell fastighetsskatt.
Till intäkt av jordbruksfastighet räknas enligt dagens regler bl. a. värde av bostadsförmån. Bostadsförmånen värderas med ledning av hyrespriset på orten. Saknas möjlighet att göra jämförelse med ortens pris skall värdet beräknas efter annan lämplig grund. Grunderna för den värderingen anges i rekommendationer som RSV utfärdar (RSV Dt 1989:18). Eftersom bostäder på jordbruksfastigheter normalt ligger på landsbygden där det inte finns någon egentlig hyresmarknad tillämpas rekommendationernas beräkningsgrunder på det stora flertalet jordbruk. Enligt rekommendationerna beräknas värdet schablonmässigt till viss procent av det taxerade byggnadsvärdet enligt följande.
| Intäktsprocent | Taxerat byggnadsvärde (kr.) |
| 10 | 0—-100 000 |
| 6 | 100 000-200 000 |
| 3 | 200 000- |
Förmänsvärdet får jämkas under vissa förutsättningar t. ex. om bostadsbyggnadsvärdet åsatts under hänsynstagande till särskilda förhållanden — t. ex. K-märkt byggnad, slottsbyggnad — eller om bostadsbyggnad varit obeboelig eller under väsentlig ombyggnad.
Jag delar RINK:s uppfattning att innehav av privatbostadsfastighet endast skall beskattas enligt fastighetsskattelagen. Jag återkommer till nivån på skatteuttaget.
Förslaget att slopa intäktsbeskattningen av en- och tvåfamiljsfastigheter föranleder ändringar av en rad materiella skatteregler.
Bland huvudbestämmelserna kan nämnas 5 § KL vari definieras vad som avses med privatbostadsfastighet och privatbostad. Beskattningen av småhus sker enligt beräkningsgrunder som anges i3 § lagen om statlig fastighetsskatt. Reglerna om avdrag för ränteutgifter återfinns i 3 § 2 mom. SIL, medan nya regler införs i 3 § 3 mom. samma lag om beskattning av intäkt av bl. a. uthyrning av privatbostad samt andrahandsupplåtelse av hyreslägenhet. Vidare anges i 53 § 3 mom. KL hur en privatbostad skall skattemässigt behandlas när den ingår i ett dödsbo.
Mitt förslag: Schablonbeskattningen av allmännyttiga bostadsföretag och s. k. äkta bostadsföretag (vanligen bostadsrättsföreningar) behålls. Beskattning sker även enligt fastighetsskattelagen.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt såvitt avser kommitténs förslag om den löpande beskattningen av bostads- och hyresrätt på kort sikt. I det längre perspektivet föreslog RINK att också privatbostäder i form av bostadsrätter skall beskattas enbart med fastighetsskatt samt redovisas under inkomstslaget kapital på liknande sätt som småhus. =
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har kommenterat förslaget i denna del. TCO tillstyrker att schablonbeskattningen av bostadsrättsföreningar och allmännyttiga bostadsföretag behålls under de närmaste åren. Enligt Sveriges fastighetsägareförbund måste skattereglerna göras lika för alla hyreshus. Förbundet kräver att frågan om nya skatteregler för allmännyttiga bostadsföretag behandlas omedelbart så att reglerna kan tillämpas fr. o. m. den I januari 1991.
Skälen för mitt förslag: Schablonmässig inkomstbeskattning tillämpas på. förutom villor, även fastigheter som ägs av allmännyttiga bostadsföretag och äkta bostadsföretag. Schablonbeskattningen innebär att 3 4£ av taxeringsvärdet redovisas som intäkt. Avdrag medges för i huvudsak ränteutgifter. För närvarande redovisas schablonintäkten under inkomst av annan fastighet hos bostadsföretaget. |
RINK har förordat en på sikt likformig beskattning av bostadsrätter och villor. Jag delar denna uppfattning. Detta förutsätter emellertid ett nytt system för fastighetstaxering av hus ägda av bostadsrättsföreningar. Det är en buvuduppgift för bostadsrättsvärderingskommittén (dir. 1989:27) att utforma ett sådant system. I avvaktan på förslagen från kommittén bör schablonbeskattning av allmännyttiga bostadsföretag och bostadsrättsföreningar behållas. Vissa justeringar bör dock göras beträffande fastighetsskatten (avsnitt 7.4). -
Mitt förslag om att juridiska personers inkomster i sin helhet skall hänföras till inkomstslaget näringsverksamhet får återverkningar för schablonbeskattade bostadsföretag vilka skall beskattas inom inkomstslaget näringsverksamhet eftersom fastigheterna ägs av juridiska personer. Det innebär emellertid i stort sett endast att företagen skall ta upp viss procent av taxeringsvärdet som intäkt och tillgodoföra sig ränteavdrag m. m. i det inkomstslaget. Rätten till underskottsavdrag behandlas på samma sätt som i övrig näringsverksumhet (avsnitt 8.5). Dessa bostadsföretag berörs däremot inte av regelsystemet för näringsverksamhet i övrigt bl. a. såvitt avser SURV och värdeminskningsavdrag m. m.
Mitt förslag: Fastighetsskatten skall för småhus uppgå till 1,5 90 av taxeringsvärdet och för hyreshus till 2,5 4 av taxeringsvärdet.
RINK:s förslag: Fastighetsskatten görs enhetlig för alla hustyper och ägarkategorier och bestäms till 1,5 <>.
Remissinstanserna: Sveriges Villaägareförbund och Mäklarsamfundet vill i första hand sänka eller slopa fastighetsskatten. Sveriges fastighetsägareförbund menar att fastiphetsskatten för privatägda näringsfastigheter måste avskaffas och för allmännyttiga bostadsföretag höjas till 2,0 76 om en enhetlig beskattning av skilda investeringar och boendeformer skall uppnås.
Plan- och bostadsverket anser att frågan om underlaget för fastighetsskatten behöver utredas. Vidare anser verket att det av RINK diskuterade förslaget om ett system med en rullande fastighetstaxering bör genomföras.
Flera remissinstanser, bland dem SABO, Hyresgästernas Riksförbund, HSB, Riksbyggen, SBC och Sveriges Villaägareförbund, anser att taxeringsvärdet inte skall utgöra grund för fastighetsbeskattningen. I stället föreslås alternativa värden såsom boendevärde, bruksvärde eller byggnadsvärde för att bl. a. komma till rätta med de problem som höga taxeringsvärden i vissa delar av landet och höga taxeringsvärden i nyproduktion medför. Hyresgästernas Riksförbund för även fram tanken på en differentierad fastighetsskatt. I attraktiva lägen skulle fastighetsskatten t. ex. kunna beräknas på en större andel av taxeringsvärdet än i mindre attraktiva lägen. Syftet är att ästadkomma rättvisa boendekostnader. Näringslivets skattedelegation anför att skattereformen torde komma att påverka prisbildningen på fastigheter. Omtaxering av en fastighet bör därför få ske om det visas att taxeringsvärdet avsevärt Överstiger 75 + av fastighetens marknadspris. En sådan ny grund för omtaxering skulle kunna begränsas till att gälla endast viss tid efter reformens införande. Skattedelegationen föreslår att möjligheten skall gälla fram till nästa allmänna fastighetstaxering.
Flera remissinstanser anför att de ökade boendekostnaderna kan komma att medföra att bostadsbidragen måste höjas. Det påpekas också att högre bostadsbidrag kan medföra högre marginaletfekter. |
Skälen för mitt förslag
Beskattningsunderlaget Kritik har vid remissbehandlingen från flera håll framförts mot att underlaget för fastighetsskatten utgörs av taxeringsvärdet. Olika alternativa underlag har förespråkats såsom byggnadsvärdet, bruksvärde eller något slag av boendevärde. Som skäl för att överge taxeringsvärdet som bas för skatten anförs främst de regionala skillnader i skatteuttag som följer av nuvarande ordning.
Jag kan i och för sig ha förståelse för de synpunkter som framförts. Från bostadspolitiska utgångspunkter kan det hävdas att taxeringsvärdet är 505
mindre lämpligt som underlag för fastighetsskatten. Även andra aspekter mäste emellertid vägas in. Grundläggande för skattereformen är en likformig kapitalbeskattning. Från den utgångspunkten framstår det som mycket tveksamt att frikoppla beskattningen av bostäder från deras marknadsvärde. Under alla förhållanden saknas i dag erforderligt underlag för att bedöma effekterna i olika hänseenden av att basera fastighetsskatten på något alternativt underlag. I vart fall på kort sikt bör därför underlaget för fastighetsskatten, liksom hittills, utgöras av taxeringsvärdet. Jag är emellertid beredd att pröva alternativa baser för skatten. En översyn av underlaget för fastighetsskatten bör därför nu göras. Olika beskattningsunderlag och analyser av deras effekter i regionalpolitiska, fördelningsmässiga och andra hänseenden bör belysas. I det sammanhanget bör också analyseras om effekterna av de nya höjda taxeringsvärdena och uttaget av fastighetsskatt övergångsvis i några fall kan ge ett oskäligt beskattningsresultat. Jag återkommer vid en senare tidpunkt till under vilka former det arbetet skall bedrivas.
Småhus Nuvarande uttag av fastighetsskatt på småhus varierar beroende bl. a. på om huset är schablon- eller konventionellt beskattat. För ett schablonbeskattat småhus uppgår skattesatsen till 1,4 96 av en tredjedel av taxeringsvärdet medan skattesatsen är 2,0 Ze på samma underlag om huset är konventionellt beskattat. För ett småhus på en lantbruksenhet tas 2,0 70 ut baserat på ett underlag av en tredjedel av bostadsbyggnadsvärdet och tomtmarksvärdet.
Som jag tidigare har redovisat (avsnitt 7.3) vidtog riksdagen i höstas en ändring beträffande beskattningen av egnahem som innebar att den s. k. villaschablonen gjordes proportionell samtidigt som intäktsprocenten sänktes till 1,5. Fastighetsskatten berördes inte av ändringarna. I samband med att villaschablonen nu föreslås bli slopad och i full utsträckning ersättas med den statliga fastighetsskatten, måste skattesatsen och underlaget för uttaget omprövas. Jag gör här följande bedömning.
Jag anser att det har stort värde om skattesats och underlag bestäms så enhetligt och görs så enkla som möjligt. Dessa bör därför få generell giltighet för samtliga slag av småhus. Den skattesats om 1,5 Zz som RINK föreslog är enligt min mening välgrundad och i linje med RINK:s utgångspunkt om en enhetlig kapitalbeskattning som jag också ansluter mig till. Jag föreslår därför att skattesatsen skall uppgå till 1,5 ce av taxeringsvärdet för ett småhus. Som jag senare kommer att beröra behövs dock under en övergångstid en lägre skattesats för vissa småhus.
Hyreshus Även beträffande hyreshusen varicrar fastighetsskatteuttaget. Enligt riksdagens beslut i höstas (avsnitt 7.3) baseras skatten på 65 96 av taxeringsvärdet för hyreshusenheter. För hyreshus på lantbruksenheter är dock underlaget hela bostadsbyggnads- och tomtmarksvärdet. Skattesatsen uppgår till 1,4 20 för schablontaxerade hyreshus och till 2,5 <& för övriga.
Fastighetsskatten är avdragsgill för privatägda hyresfastigheter, vilket ger en lägre belastning efter skatt. Vid en sådan jämförelse bör man dock beakta 506
att den hyreshöjning som skall täcka fastighetsskatten, och som genom bruksvärdeprövningen styrs av allmännyttiga bostadsföretags kostnad för fastighetsskatten, är skattepliktig för privatägda hyreshus. En hyreshöjning som motsvarar fastighetsskatten leder för deras del inte till någon sänkt inkomstskatt.
Dessutom bör här också beaktas att vissa förslag som jag lagt fram i annat sammanhang leder till ökad skatt för enskilt ägda hyreshus. Jag syftar på förslaget om särskild löneskatt för all inkomst av passiv näringsverksämhet, dit i regel enskilt ägda hyreshus hänförs (avsnitt 5.6) liksom regeln om att underskott för näringsverksamhet i regel endast får kvittas mot framtida överskott i förvärvskällan (avsnitt 8.10.3). Kostnaderna ökar därför mer för privatägda hyreshus än för hyreshus i allmännyttan.
Från likformighetssynpunkt är den gällande differentieringen av fastighetsskatten på hyreshus inte tillfredsställande. Ett enhetligt skatteuttag bör i stället införas.
Det hade naturligtvis varit av visst värde om det procentuella uttaget hade kunnat göras enhetligt för både småhus och hyreshus. Fastighetsskatten hade då blivit den samma oberoende av såväl hustyp som ägarkategori. Som jag angav i prop. 1989/90:50 s. 79 låg emellertid den genomsnittliga taxeringsvärdehöjningen för hyreshusen vid 1988 års fastighetstaxering på en betydligt lägre nivå än den från vilken dåvarande fastighetsskatteuttag var beräknad. Visserligen innebar riksdagens beslut i höstas en höjning av underlaget för hyreshusens fastighetsskatt, men den var främst tillkommen som en konsekvens av det höjda löpande skatteuttag som då beslutades för de egna hemmen. Som en jämförelse kan nämnas att det genomsnittliga taxeringsvärdet per m” för småhus för närvarande är ungefär dubbelt så högt jämfört med hyreshus av årgångar fram till och med år 1974. Det är därför motiverat med ett högre uttag av fastighetsskatt för hyreshus än för småhus. Som jag strax kommer att beröra föreslås att fastighetsskatten skall nedsättas för senare årgångar. Reduktionen är i flera avseenden mer omfattande för hyreshus än för småhus.
Jag föreslår att fastighetsskatteuttaget för samtliga kategorier hyreshus skall vara enhetlig. Som framgår av mitt förslag om övergångsregler kommer dock höjningen av bostadsutgifterna att mildras väsentligt för senare årgångar.
Förslagen föranleder ändringar i 3 § fastighetsskattelagen.
7.5¶Reduktion av fastighetsskatten
7.5.1 Initialt reducerad fastighetsskatt för nyproduktion
Mitt förslag: De ökade bostadsutgifterna för nyproduktion fr. o. m. år 1991 mildras genom att det för bostadsfastigheter, dvs. småhus och hyreshus som huvudsakligen består av bostäder, inte tas ut någon fastighetsskatt under de första fem ären efter byggandet samt genom att det endast tas ut halv fastighetsskatt under de följande fem åren.
Remissinstanserna: Ilan- och bostadsverket anser att reduceringsreglerna inte bör införas och anför bl. a. följande. Bostadsfastigheter som får räntebidrag bör generellt undantas från fastighetsskatt. När den garanterade räntan överstiger bruttoräntan på bostadslån och bottenlån bör fastighetsskatt tas ut med mellanskillnaden mellan den garanterade räntan och bruttoräntan. Detta bör ske upp till den nivå där denna mellanskillnad motsvarar den av RINK föreslagna ”normala” fastighetsskatten, dvs. 1,5 96 av taxeringsvärdet. Upptrappningen av den garanterade räntan bör således ske tills full fastighetsskatt tas ut. För bostadsfastigheter utan räntebidrag bör full fastighetsskatt tas ut. En sådan modell skulle göra det enklare att upprätthålla paritet mellan årgångar och neutralitet mellan upplåtelseformer än genom den av RINK föreslagna modellen.
HSB anser att förslaget om en reducerad fastighetsskatt under de första tio åren bör genomföras som en självständig bostadspolitisk åtgärd i syfte att skapa bättre boendekostnadsparitet inom bostadsbeståndet. Reduktionen skall dock inte utgöra en kompensation för höjd byggmoms. Om byggmomsen höjs kvarstår den nuvarande, mycket allvarliga, paritetsbristen oförändrad eller t. 0. m. förvärrad. HSB anser också att reduktionen måste avse fastighetsskatten även vid ombyggnader eftersom dessa drabbas av minst lika stora paritetsbrister som nyproduktionen.
Hyresgästernas Riksförbund anser att den föreslagna reduceringen är otillräcklig men vill inte motsätta sig förslag i denna riktning. Förbundet ställer sig också tveksamt till reduktionens tekniska konstruktion. Reduktionen borde vara utdragen under en längre tid samtidigt som upptrappningen av den garanterade räntan borde begränsas för att fullt ut medverka till att förbättra pariteten. Förbundet anför vidare att de problem som finns i nyproduktionen förekommer I samma utsträckning vid ombyggnad varför en eventuell reduktion mäste användas också i sådana fall.
Riksbyggen finner den föreslagna reduktionen välmotiverad, men anser att det vore ännu bättre om man kunde stanna för en flexibel uttagsprocent som kunde anpassas efter kostnadsutvecklingen och kanske också efter regionala skillnader.
SA BO anser att förslaget om reduktion av fastighetsskatten på ett positivt sätt medverkar till att sänka hyresnivån i nyproduktionen. Förslaget leder emellertid till betydande problem vad gäller hyresutvecklingen åren efter produktionsåret. SABO anser att problemen kan lösas om fastighetsskatten kopplas till bostadssubventionssystemet och skatteuttaget relateras till bovärdet i fastigheten. Vidare förutsätter SABO att fastigheter som väsentligt byggs om behandlas analogt med nyproducerade fastigheter.
Sveriges Villaägareförbund menar att det är felaktigt att införa en skatt som för att den inte skall få helt oacceptabla konsekvenser mäste sättas ur spel under decennier.
Skälen för mitt förslag: De förslag som jag i andra sammanhang lagt fram om basbreddningar avseende mervärdeskatten skulle, tillsammans med här föreslagna ändringar i fastighetsskatten och begränsningar av skattelättnaden för ränteutgifter, leda till en mycket kraftig ökning av utgifterna i nypro-
ducerade bostäder. Från bostadspolitisk- och fördelningspolitisk synpunkt skulle detta inte vara acceptabelt. Utgiftsökningen måste därför mildras. Detta sker lämpligen genom en åldersdifferentierad fastighetsskatt som blir permanent till sin karaktär. Det ligger också i linje med de ursprungliga intentionerna för fastighetsskatten, nämligen att utjämna bostadsutgifterna.
Jag föreslår därför att ökningen av bostadsutgifterna begränsas genom att fastighetsskatten får en permanent åldersdifferentiering för småhus och hyreshus med början fr. o. m. år 1991. Av statsfinansiella skäl bör nedsättningen vara begränsad och därför vara inriktad på de år då problemen är som mest påtagliga, dvs. under de första fem till tio åren. Detta åstadkoms genom att något uttag av fastighetsskatt för nyproducerade bostäder inte görs under de första fem åren samt genom att fastighetsskatten nedsätts till hälften under år 6 — 10.
Förslaget föranleder att ett nytt andra stycke införs i3 § fastighetsskattelagen.
7.5.2 Övergångsregler för hyreshus
Mitt förslag: Höjningen av bostadsutgifterna för hyreshus mildras ge-
nom Övergångsregler som innebär att det för bostadshyreshus inte tas
ut någon fastighetsskatt för årgång 1977 — 1990 samt halv fastighets-
skatt för årgång 1973 — 1976 under år 1991, att det inte tas ut någon
fastighetsskatt för årgång 1979 — 1990 samt halv fastighetsskatt för år-
gäng 1975 — 1978 under år 1992, att det inte tas ut någon fastighets-
skatt för årgång 1981 — 1990 samt halv fastighetsskatt för ärgång 1977 -
1980 under år 1993 osv. till dess att övergångsreglerna för de totalt
berörda 18 ärgångarna är avvecklade efter nio år.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Plan- och bostadsverket anser att reduceringsreglerna inte bör införas och argumenterar för en annan lösning (avsnitt 7.5).
HSB anser det i och för sig vara angeläget att utredningen försöker finna metoder för en mjukare övergång till de skärpta boendekostnaderna till följd av höjd fastighetsskatt och försämrade räntebidrag. HSB har förordat ett alternativt sätt att bestämma underlaget för den löpande beskattningen samt framför invändningar mot den föreslagna konstruktionen av räntebidragen. Om en reform kan genomföras enligt HSB:s synpunkter minskar behovet av särskilda övergångsregler.
Hyresgästernas Riksförbund tillstyrker kommitténs förslag om att rabatten på fastighetskatten ges en retroaktiv verkan. Utformningen av detta förslag måste dock granskas ytterligare. Förbundet anser det angeläget att systemet jämnas ut så att inte oönskade marginaleffekter uppstår.
SABO anser det värdefullt att utredningen sökt finna former för att minska övergångsproblem i samband med höjning av fastighetsskatten, särskilt i de senast byggda årgångarna hyreshus. Emellertid anser SABO att fas-
tighetsbeskattningen skall baseras på ett bovärde. Skatteuttaget bör i förhållande till nuvarande beskattning vara lägre i det yngre beståndet än i det äldre. Kommitténs förslag kommer att skapa samma tröskeleffekter som rabatterna vid nyproduktionen. SABO motsätter sig därför förslaget till konstruktion av övergångsregler för hyreshus. RINK har inte i sina beräkningar tagit hänsyn till övergångsreglernas kostnadsökande effekt efter år 1991. SABO anser det nödvändigt att belysa dessa effekter.
Skälen för mitt förslag: Förslaget om en reducerad fastighetsskatt för framtida nyproduktion av bostäder är ett permanent inslag i fastighetsskatten som syftar till att uppmuntra nyproduktion och därigenom bidra till en allmänt lägre hyres- och bostadskostnadsnivå.
Utöver dessa mera långsiktiga aspekter uppkommer övergångsproblem genom att utgiftsökningen den I januari 1991 skulle bli särskilt stor för vissa delar av bostadsbeståndet. Eftersom dessa problem utgör övergångsproblem bör de dämpas genom temporära och inte genom permanenta åtgärder.
Mot denna bakgrund föreslås att tekniken med borttagande av fastighetsskatten för de senaste årgångarna tillämpas även som en övergångsätgärd för befintliga bostadshyreshus. Därvid uppnås en förhållandevis jämn utgiftsökning om det år 1991 inte tas ut någon fastighetsskatt för årgång 1977 — 1990 och endast halv fastighetskatt för årgång 1973 — 1976. Därmed omfattas totalt 18 årgångar av dessa övergängsregler. Med årgång avser jag det vid fastighetstaxeringen beräknade värdeåret.
För att undvika en alltför lång övergångsperiod bör nedsättningen av fastighetsskatten elimineras för två årgångar per år. Eftersom halv fastighetsskatt tas ut för fyra årgångar kommer därmed berörda fastigheter att få halv fastighetsskatt under en period om två år. När en sådan tidsgräns passeras beräknas bostadsutgifterna öka med 3 — 6 Gc.
Förslaget innebär säledes att dessa särskilda övergångsregler för hyreshus avvecklas successivt.
7.5.3 Övergångsregler för småhus
Mitt förslag: Höjningen av bostadsutgifterna för småhus mildras genom övergängsregler som innebär att fastighetsskatten nedsätts till 1,2 Ye av taxeringsvärdet år 1991 och 1992 samt genom att det tas ut halv fastighetsskatt för årgång 1986 — 1990 under är 1991, för årgång 1987 — 1990 under år 1992, för ärgång 1988 — 1990 under år 1993, för årgång 1989 — 1990 under år 1994 samt för årgång 1990 under år 1995.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Plan- och bostadsverket argumenterar för en annan lösning (se de föregående avsnitten). Övriga remissinstanser har inte särskilt kommenterat RINK:s förslag i denna del. RSV ifrågasätter dock om övergångsbestämmelserna behöver omfatta så länga tider som föreslagits.
Skälen för mitt förslag: För småhus ökade det löpande skatteuttaget i form av fastighetsskatt och schablonintäkt från är 1989 till år 1990 i första hand genom höjda taxeringsvärden. Denna ökning av taxeringsvärdena skulle
dock ha uppkommit även utan en skattereform och kan ses som en normalisering jämfört med läget med taxeringsvärden som ligger långt under normen om att de skall utgöra 75 70 av marknadsvärdet.
Trots detta krävs särskilda övergångsregler även för småhus för att mildra effekterna av höjda taxeringsvärden och den i höstas av riksdagen beslutade utvidgade mervärdeskatten på energi, vatten/avlopp och sophämtning.
De sänkta skattesatsernå reducerar skattelättnaden för ränteutgifter från normalt 40) 26 till 30 Z6. Detta kan också ses som en ökning av bostadskostnaderna som emellertid balanseras direkt av sänkt skatt eftersom räntor förblir fullt avdragsgilla för det stora flertalet skattskyldiga.
Övergångsreglerna för småhus bör inte inriktas endast på de senaste årgångarna såsom för hyreshus eftersom taxeringsvärdena för småhusen ökar för alla årgångar. Ett ytterligare skäl för annorlunda övergångsregler är att den ”kostnadsökning” som uppkommer för egnahem genom att skattelättnaden för ränteutgifter reduceras från 40 92 till 30 96 i första hand beror på storleken på lånen och att många äldre egnahem har stora lån som en följd av i första hand ägarbyten. En viss extra lättnad för de senaste årgångarna är dock motiverad även för småhus med hänsyn till att taxeringsvärdena väntas öka särskilt kraftigt för dessa årgångar samt med hänsyn till att nyproducerade villor i allmänhet är förenade med hög skuldsättning.
Sammantaget talar dessa omständigheter för att ökningen av fastighetsskatten för småhus till den långsiktiga nivån om 1,5 46 av taxeringsvärdet bör ske successivt och inte omedelbart den 1 januari 1991. Samtidigt är det angeläget att en sådan generell nedsättning av fastighetsskatten inte utsträcks över en alltför lång övergångsperiod av statsfinansiella skäl.
Mot denna bakgrund föreslår jag att fastighetsskatten för småhus nedsätts temporärt till 1,2 96 för år 1991 och 1992. Detta innebär att den av likformighetsskäl motiverade nivån om 1,5 96 gäller först fr. o. m. år 1993.
För att ytterligare begränsa utgiftsökningen för de senaste årgångarna av de skäl som angivits, föreslår jag också att endast halv fastighetsskatt skall tas ut för årgång 1986 — 1990 under år 1991, för årgång 1987 — 1990 under år 1992 osv., varvid dessa övergångsregler avvecklas efter fem år. För årgång 1990 uppgår därmed fastighetsskatten till 0,6 0 av taxeringsvärdet under år 1991 och 1992, till 0,75 2c av taxeringsvärdet under år 1993 -1995 samt till 1,5 %c av taxeringsvärdet fr. o. m. år 1996. Med årgång avser jag här liksom beträffande hyreshusen det vid fastighetstaxeringen beräknade värdeåret.
m. m.
Mitt förslag: Intäkt av uthyrning m. m. av privatbostad. som inte är att hänföra till näringsverksamhet, beskattas som intäkt av kapital till den del den överstiger 4 000 kr. Vid uthyrning av ägt småhus medges härutöver avdrag med 20 4e av bruttointäkten. Vid andrahandsuthyrning av hyreslägenhet, där intäkten också skall beskattas i inkomstslaget kapital till den del den överstiger 4 000 kr., eller vid uthyrning av bostadsrätt medges i stället för nyss nämnda procentavdrag avdrag för den del av den egna hyran eller föreningsavgiften som belöper på det som hyrts ut. Dessa avdrag avses täcka kostnader för underhåll och reparation m. m. I övrigt medges avdrag i huvudsak enbart för räntor. 4 000-kronorsavdraget medges inte vid uthyrning till den skattskyldiges eller denne närståendes arbets- eller uppdragsgivare. I de fallen medges skäligt avdrag.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att det skattefria beloppet bör vara minst & 000 kr. RSV anför att inkomstredovisning av uthyrning inte låter sig inordnas I det förenklade deklarationsförfarandet. Antalet förenklade självdeklarationer kommer därför att minska om förslaget genomförs. Därtill kommer kontrollsvårigheterna. RSV föreslär därför att den nuvarande gränsen på 8 000 kr. behålls. En del remissinstanser föreslår att det avdragsgilla beloppet indexregleras. Det anförs från flera håll att utbudet på bostadsmarknaden kommer att minska om förslaget genomförs. Vidare påpekas risken för att en svart marknad uppstår. Från bl. a. Sveriges Turistråd framförs att de ändrade uthyrningsreglerna kommer att försämra villkoren för fritidsboende.
Skälen för mitt förslag: För närvarande gäller helt olikartade regler för beskattning av skilda slag av bostäder som uthyrs. Ett schablonbeskattat småhus — villa eller fritidshus — kan hyras ut till stadigvarande bostad utan att hyresintäkten beskattas. Däremot bryts schablonen och beskattas intäkten konventionellt om ett småhus i förvärvssyfte brukar användas för tillfällig uthyrning i icke ringa omfattning. Detsamma gäller om fastigheten används för odling e. d. och inbringar t. ex. intäkter från försäljning av trädgårdsprodukter eller avverkad skog. Avgörande för att uthyrning etc. skall anses som ringa och schablonbeskattningen inte skall brytas är vissa beloppsgränser, nämligen att intäkterna får uppgå till högst 8 000 kr. eller överstiga detta belopp men inte 2 46 av fastighetens taxeringsvärde.
En bostad som innehas med bostadsrätt kan hyras ut upp till halva året utan skattekonsekvenser. Om den hyrs ut helt eller till övervägande delen under större delen av året blir hyresintäkten däremot skattepliktig i inkomstslaget kapital. Avdrag får då göras för avgift till bostadsrättsföreningen, som inte är att anse som kapitaltillskott, ränta på skuld för lägenheten till annan än föreningen samt för övriga kostnader som har samband med uthyrningen, An rå
exempelvis kostnader för reparation och underhåll under uthyrningstiden.
Om en hyreslägenhet upplåtes i andra hand kan den i regel hyras ut hela året utan att intäkten beskattas. Frågan är oreglerad i skattelagstiftningen men beskattning torde komma i fråga endast om uthyrningen anses yrkesmässigt bedriven.
De nu beskrivna reglerna har som RINK utförligt redogör för kritiserats av flera utredningar under ärens lopp. Jag delar RINK:s uppfattning att likformiga och enkla regler bör införas och att samtliga typer av inkomster från uthyrning i de nämnda fallen bör omfattas av beskattning.
Inkomst av uthyrning av småhus som sker i rörelseliknande former och som således enligt de regler som gäller i dag beskattas konventionellt, bör för framtiden beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Uthyrningsinkomster i andra fall bör beskattas i inkomstslaget kapital. Detta inkluderar även intäkt vid andrahandsupplåtelse av hyreslägenhet. För att beskattning skall ske bör det vara fråga om fall där den skattskyldige verkligen uppburit vederlag antingen kontant eller i någon annan form. Jag vill här hänvisa till vad RINK anför om att det inte skall anses som hyra om en hyresgäst ätar sig att svara för sin egen elförbrukning, telefon eller annat som har ett omedelbart samband med det egna boendet. Åtar sig en hyresgäst att utföra arbeten på fastigheten, såsom ommålning, reparationer eller andra liknande atgärder, bör värdet av detta dock beskattas hos uthyraren.
Jag instämmer även i förslaget att det inte bör föranleda några skattekonsekvenser om ägaren later någon närstående bo i privatbostaden utan att betinga sig någon särskild ersättning. I konsekvens med att ägarens egna nyttjande av bostaden inte skall förmånsbeskattas bör inte heller den nämnda upplåtelsesituationen föranleda beskattning.
Även de föreslagna avdragsbestämmelserna bör enligt min mening genomföras. Jag har inte funnit skäl att ge dem en gencrösare utformning än den som RINK föreslagit. För att underlätta utformningen av avdragsreglerna och för att undvika alltför markanta tröskeleffekter bör krontalsavdraget utformas som ett grundavdrag och som RINK föreslår bestämmas till 4000 kr. Samtidigt föreslås att den koppling till viss del av taxeringsvärdet som för närvarande gäller avskaffas.
Vid uthyrning av ägt småhus bör därutöver avdrag medges med 20 96 av hyresintäkten. Vid annan uthyrning bör däremot avdrag medges med den del av den egna hyran eller avgiften som belöper på vad som hyrts ut. Avdraget bör gälla för hela privatbostaden resp. hyreslägenheten. Vid eventuellt delägande får således en proportionering ske. Beloppet 4 000 kr. får inte dras av vid uthyrning till den skattskyldiges eller denne närståendes arbetsgivare eller uppdragsgivare eftersom sådana hyresinkomster ofta har inslag av lön eller arvode. I stället medges i de fallen avdrag med skäligt belopp för de kostnader som den skattskyldige haft på grund av upplåtelsen.
De nu nämnda avdragen får anses täcka såväl kostnader som normalt förorsakas av en uthyrning som eventuella utgifter för reparation och underhåll för att avhjälpa brist eller skada som har uppkommit under uthyrningstiden. Jag vill avslutningsvis erinra om att uthyrning inte inverkar på skyldigheten att I förekommande fall betala fastighetsskatt.
in SS
De nya bestämmelserna återfinns i 3 § 3 mom. SIL.
33 Riksdagen 1989:90. Saml. 1. Nr 110 Del I
8.1 Allmänt
Med företapsbeskattning avses vanligen beskattningen av akticbolags, ekonomiska föreningars och andra juridiska personers inkomst av rörelse, jordbruksfastighet och — konventionellt beskattad — annan fastighet. Dessa företag betalar en på nettovinsten baserad statlig inkomstskatt (bolagsskatten). Bolagsskatten är i huvudsak utformad efter ett nominalistiskt synsätt. Flertalet av företagen som betalar bolagsskatt är sedan är 1984 också skattskyldiga till vinstdelningsskatt. Vinstdelningsskatten beräknas på en real, inflationsjusterad, vinst över en viss nivä.
I begreppet företagsbeskattning inryms också inkomstbeskattning av enskilda näringsidkare. Enskilda näringsidkare betalar såväl kommunal som statlig inkomstskatt.
I den översyn av skattesystemet som gjorts av de fyra skatteutredningarna har företagsbeskattningsfrågorna hanterats av i första hand URF. Beträffande beskattningen av enskilda näringsidkare grundas URF:s förslag i viss utsträckning på vad som redovisas i RINK:s betänkande.
En huvuduppgift för URF har varit att föreslå ändringar av företagsbeskattningen som leder till att inläsningen av kapital minskar samtidigt som mer likvärdiga skattemässiga villkor kan ges för olika typer av finansieringsformer. En viktig strävan har varit att åstadkomma en anpassning till den internationella utvecklingen på skatteområdet. URF anser att inkomstbeskattningen bör utformas efter i huvudsak nominalistiska principer. Alternativa skattemodeller som behandlas men avvisas är en övergång från inkomstskatt till utgiftsskatt, en s.k. cash-flowskatt, och en inkomstskatt enligt real metod. Det mål som uppställs är en ny företagsbeskattning med kraftigt sänkt bolagsskattesats och avsevärt begränsade reserveringsmöjligheter. En låg bolagskattenivä är i sin tur en förutsättning för att balansera full avdragsrätt för nominella räntor med en beskattning av nominella kapitalvinster.
Den av URF föreslagna bolagsskattesatsen, 30 2, är anpassad till de av RINK föreslagna skattesatserna för arbets- och kapitalinkomster. URF:s diskussioner kring bolagsskattenivån leder fråm till ati avkastningen på eget kapital i aktiebolag skall dubbelbeskattas. Kommittén föreslår i konsekvens härmed att de lättnader i dubbelbeskattningen på utdelad vinst som finns i dagens system, rätten till Annellavdrag och det 70-procentiga utdelningsavdraget på icke börsnoterade aktier, tas bort liksom avdragsrätten för insatsutdelning i ekonomiska föreningar.
Den totala inkomstbeskattningen för aktiebolag m.fl. bör enligt kommittén behållas ungefär på den nivå som följer av nuvarande regler. Den kraftiga breddningen av skattebasen och motsvarande sänkning av skattesatsen kommer emellertid att medföra en omfördelning och utjämning av det totala skatteuttaget. En sådan effekt är att skatteuttaget kommer att öka för företag som av strukturella skäl har ett litet eget kapital.
Remissinstanserna är positiva till kommitténs förslag i stort. En reformering av företagsskatltesystemet med den föreslagna inriktningen anses nödvändig. Från flera häll framförs det värdefulla i att ansluta till en fortgående 514
internationell utveckling. En i det närmaste total uppslutning finns kring förslaget att ha en nominalistisk beskattningsmetod.
Förslaget har emellertid inte helt undgått kritik av mer övergripande slag. En sådan punkt gäller kravet att regelsystemet skall präglas av enkla, begripliga och lätthanterliga regler. Denna inställning betonas kanske framför allt från skatteförvaltningens sida. I frågan om dubbelbeskattningen av aktiebolagens vinster uttalar några remissinstanser att dubbelbeskattningen bör avskaffas. En annan principiell fråga som uppmärksammas gäller sambandet mellan redovisning och beskattning. Här framförs kritik mot att kommittén inte närmare övervägt frågan om skattereglernas koppling till redoövisningen. Tanken på en framtida översyn av den frågan tas också upp.
Beträffande egenföretagarnas beskattning uttrycker många remissinstanser kritik och oro över att enskilda näringsidkare skall få en mindre gynnsam beskattningssituation än aktiebolagen.
För egen del anser jap att företagsbeskattningen liksom nu bör grundas på en nettovinstbeskattning. I fråga om valet mellan en nominalistisk. metod och en real metod talar redan det skälet att real beskattning knappast förekommer i omvärlden mot en sädan lösning. Ett annat skäl är att beskattningen i hushäållssektorn föreslås ske enligt nominalistiska principer (avsnitt 3). Jag anser därför att även företagsbeskattningen bör utformas efter sådana grunder. En konsekvens av mitt ställningstagande i fråga om valet av beskattningsmetod är att vinstdelningsskatten bör tas bort. Hänsyn till inflationen mäste därför tas på annat sätt. Detta sker i mitt förslag bl.a. genom fastställandet av skattesatsen och utformningen av reserveringsmöjligheterna.
Vidare delar jag URF:s uppfattning att det sammanlagda uttaget av inkomstskatt från företagssektorn bör vara i stort sett oförändrat. Reglerna för fastställande av den skattepliktiga inkomsten och skattesatsens storlek bör inte ändras på ett sådant sätt att de för företagssektorn i dess helhet innebär en lindring eller ökning av skattebelastningen i förhållande till vad som följer av nuvarande regler. Omläggningen av systemet kommer att medföra en omfördelning och utjämning av det totala skatteuttaget. De reserveringsmöjligheter som föreslås i det följande kommer bl.a. att leda till att skatteuttaget för företag som av strukturella skäl har ett litet eget kapital kommer att öka. Särskilt gäller detta de finansiella företagen, bl.a. bankerna. Det övergripande resultatet bör dock bli en minskad spridning i skattebelastningen eftersom de finansiella företagen i dagens system sett över en längre period har haft en lag skattebelastning i förhållande till icke-finansiella företag.
Hlagrådsremissen togs fasta på URF:s förslag att avskaffa olika former av lättnader i den ekonomiska dubbelbeskattningen. Det gäller Annellavdraget, avdraget för utdelning på medlemsinsatser i kooperativa föreningar och avdraget för utdelning i icke börsnoterade aktiebolag (70-procentsavdraget). Bakgrunden till förslaget var att utdelade vinstmedel i fortsättningen kommer att träffas av ett betydligt lägre skatteuttag till följd av sänkta skattesatser I såväl företagsledet som ägarledet.
Det finns enligt min mening anledning att ta upp saken på nytt. Annellavdraget och avdraget för insatsutdelning i kooperativa föreningar ger en be-
'n tin
gränsad lättnad i dubbelbeskattningen i och med att de är knutna till storle- Prop. 19859/90:110 ken av det fullbeskattade kapital som ägarna av företagen skjutit till. I ekonomiskt avseende är denna form av lättnad motiverad även i ett skattesystem med låga skattesitser. I frånvaro av lättnader uppkommer nämligen en diskriminering av sådana investeringar som finansieras med nyemission (tillskjutet kapital) i förhållande till investeringar som finansieras med kvarhållna vinstmedel eller med lånat kapital.
I förhållande till investeringar med kvarhällen vinst diskrimineras visserligen inte nyemissioner på företagsmvå. Skattekilarna är identiska för de olika finansieringsformerna. Däremot föreligger en diskriminering när man också beaktar utformningen av ägarbeskattningen, eftersom den effektiva beskattningen av realisattonsvinster är lindrigare än beskattningen av utdelningsinkomster. Det senare är en följd av att det av olika skäl inte är önskvärt att beskatta värdestegringsvinster på aktier när dessa uppkommer utan först när de realiseras. |
Olikabehandlingen av kvarhållen vinst och utdelad vinst i ägarledet ger i frånvaro av lättnader på utdelad vinst på företagsnivå en totalt sett lägre skattebelastning på kvarhållen vinst än på utdelad vinst. Detta bidrar till att läsa in kapital i befintliga företag med risk för samhällsekonomiska effektivitetstörluster.
Beräkningar visar att ett behållande av Annellavdraget i det nva systemet skulle ge en balans mellan skatten på nyemissioner och kvarhällen vinst. Detta innebär också att inläsningen av kapital begränsas.
Annellavdraget har — genom knytningen till nvemissioner — fördelen framför andra mer generella lättnader i dubbelbeskattningen att den till en förhällandevis låg statsfinansiell kostnad ger en ökad effektivitet i samhällets kapitalallökering. Jag föreslår att Annellavdraget behålls i sin nuvarande utformning.
De skäl som jag anfört för att behålla Annellavdraget i det framtida företagsskattesystemet är tillämpliga även för avdragsrätten för insatsutdelning i kooperativa föreningar. Beträffande 70-procentsavdraget är läget annorlunda. Denna lättnad har en mer generell utformning än Annellavdraget och är inte kopplad till tillskjutet kapital. För de fåmansägda aktiebolagen innebär 70-procentsavdraget att det i dagens skattesystem föreligger en skattemässig balans mellan ägaruttag i form av lön och i form av utdelning. I det nya systemet — med dess generellt sänkta skattesatser - uppnås balansen utan något utdelningsavdrag. Tvärtom är det nödvändigt att genom särskilda regler begränsa uttag av arbetsinkomster från fåmansägda aktiebolag i form av låägbeskattad utdelning. Jag vill i sammanhanget också erinra om att denna kategori av aktiebolag har samma tillgång till Annellavdraget som andra aktiebolag. Mot den här angivna bakgrunden anser jag att 70-procentsavdraget kan slopas. |
Ställningstagandet att den nya företagsbeskattningen bör ha en kraftigt sänkt bolagsskattesats kopplad till begränsade reserveringsmöjligheter gjordes i prop. 1989/90:50. Samtidigt föreslogs att redan fr.o.m. inkomståret 1989 ta ett första steg mot en ändrad företagsbeskattning. Syftet var att få en mjukare övergång till det nya systemet. Förslaget innebar att skattesatsen
för bl.a. aktiebolag sänktes från 52 2 till 40 2. Parallellt med detta slopades Prop. 19859790:110 rätten till avdrag för avsättning till allmän investeringsfond samtidigt som utrymmet för lagernedskrivning begränsades. Som nämnts anslöt sig riksdagen till min bedömning och godtog med någon smärre Justering regeringsförslagen (SKU T0, rskr 96).
Det förslag som nu kommer att redovisas närmare bygger alltså i hög grad på URF:s betänkande. Det innebär bl.a. att den koppling som för närvarande finns mellan redovisning och beskattning behalls i det nva systemet. Frågan har uppmärksammats alltmer under senare tid. Den har emellertid inte kunnat behandlas mer ingående under detta lagstiftningsarbete. Det kan därför finnas anledning att i belysning av det nya systemet senare ta upp frågan.
F andra hänseenden görs stora förändringar i systemet. Risken finns att särskilt helt nya inslag kan uppfattas som besvärliga till en början. Några av förändringarna innebär å andra sidan påtagliga förenklingar. Det gäller bl.a. avskaffandet av vinstdelningsskatten. Även förslaget att föra samman vissa inkomstslag bör verka I den riktningen. Jag vill i det här sammanhanget också erinra om den systematiska översyn som skall göras senare (avsnitt 2).
I fråga om bl. u. aktiebolagen har nägra viktiga steg redan tagits. Beslutet att slopa möjligheten att göra ytterligare avsättningar till allmän investeringsfond innebär i praktiken att systemet redan börjat avvecklas. Även beträffande avskrivning på skeppskontrakt och möjligheter till primäravdrag på byggnader har URF:s förslag att slopa dessa avdragsmöjligheter redan genomförts. Övriga förslag bör genomföras först till 1992 års taxering.
Enskilda näringsidkare berördes inte av de begränsningar av lagernedskrivningsrätten som beslutades under hösten. Skälet var att fysiska personer inte fick del av någon större skattesatssänkning under inkomståret 1989. Den skattesatssänkning som genomförts för inkomståret 1990 förutsätter . inte heller nägra större begränsningar av reserveringsmöjligheterna för enskilda näringsidkare. Den enda justering som bör göras är att i enlighet med "URF:s förslag ta bort möjligheten att göra avsättning till allmän investeringsreserv redan fr.o.m. 1991 års taxering. En sådan åtgärd bör av administrativa hänsyn och rättviseskäl omfatta i princip samtliga enskilda näringsidkare. Med hänsyn till möjligheten att ha brutet räkenskapsår — t.ex. räkenskapsar som löper ut den 30 april 1990 — bör bestämmelsen att avskaffa rätten till avsättning till allmän investeringsreserv kunna tillämpas redan fr.o.m. nämnda dag.
I fråga om den framtida beskattningen av enskilda näringsidkare ställdes utredarna inför särskilda svärigheter. En strävan har varit att skapa regler som ger en rimlig neutralitet både i förhållande till beskattningen av fysiska personer — lika beskattning av arbetsinkomster — och beskattningen av akticbolag - lika beskattning av kapitalinkomster. En brist man har velat komma till rätta med är den möjlighet som egenföretagarna har i förhållande till löntavare att utnyttja skattekrediter för konsumtion. Av detta skäl föreslår URF att evenföretagarna — till skillnad från dagens system — skall få mer begränsade reserveringsmöjligheter än akticbolagen. För att få tillgång till mer omfattande reserveringsmöjligheter krävs att näringsverksamheten på ett
mer påtagligt sätt skiljs från den privata ekonomin.
Mänga remissinstanser anser att enskilda näringsidkare får alltför begränsade möjligheter till inkomstutjämning. Det är viktigt att inte reserveringsmöjligheterna begränsas mer än nödvändigt. Enligt min uppfattning bör det också vara möjligt att utforma något generösare regler inom ramen för vad som är godtagbart från neutralitetssynpunkt. De regler som i det följande föreslås för egenföretagarna har därför på vissa punkter fått en delvis ändrad utformning i förhällande till URF:s förslag.
En egenföretagare kan om han så vill utveckla sin verksamhet inom ramen för ett aktiebolag. Enligt URF finns det skäl att ge egenföretagarna tillgång till ytterligare en företagsform som ger samma expansionsmöjligheter som ett aktiebolag. URF pekar här på två alternativ. Enmanshandelsbolaget — med beskattning enligt aktiebolagsreglerna — och särskild redovisningsmetod (SRM). |
Under hösten har bedrivits ett utredningsarbete kring dessa frågor. Inom justitiedepartementet har man studerat möjligheterna att tillåta handelsbolag med bara en fysisk person som bolagsman. Samtidigt har jordbruksdepartementet utrett frågan om att tillåta familjejordbruk i aktiebolags- eller handelsbolagsform vid tillämpningen av jordförvärvslagstiftningen (Ds 1989:64).
SRM har utretts av en särskild utredare (SOU 1989:94). Liksom tidigare s.k. staketmodeller bygger förslaget på att näringsverksamheten beskattas skilt från privatekonomin. Förslaget har tagits fram på mycket kort tid men det innehäller ändå nya tekniska lösningar på olika problem.
Även om skattesatsen innanför ”staketet” är densamma som för aktiebolag avviker SRM-reglerna från aktiebolagsreglerna. BLa. skall en viss del av avkastningen på kapitalet i verksamheten enkelbeskattas och fastighetsvinster beskattas enligt särskilda regler. En annan skillnad är att en del av den näringsskatt som tas ut anses som förtida uttag av egenavgifter. Ändringar i avgiftsnivån pareras I SRM genom en tillkommande skatt eller skattereduktion vid uttagstillfället. |
Den föreslagna modellen medför den principiella fördelen att den ger egenföretagare möjlighet att expandera verksamheten på likartade villkor som uktiebolag utan att bolagsformen behöver väljas. Ett problem med modellen är emellertid att den visserligen kan ge lämpliga ekonomiska effekter i ett visst typfall men att effekterna kan bli helt annorlunda om förutsättningarna varieras. Bl.a. leder den föreslagna enkelbeskattningen av en viss del av näringsinkomsten till att enskild näringsverksamhet med stort eget kapital gynnas särskilt, såväl i förhållande till motsvarande verksamhet i ett aktiebolag som i förhållande till.enskild näringsverksamhet där det egna kapitalet inte är lika stort. Därtill kommer modellens komplexitet, de nya tekniska lösningarna och de därav följande tillämpningsproblemen.
Det har inte varit möjligt att på den korta tid som stätt till buds komma med ctt förslag som behåller modellens fördelar utan att medföra de nämnda problemen. Det föreligger inte nu förutsättningar att genomföra en lagstiftning på grundval av det lämnade SRM-förslaget. SRM-modellen bör emellertid utredas vidare. Målet för utredningsarbetet är att kunna erbjuda egen-
företagare möjlighet att arbeta på samma skattemässiga villkor som akticbolag utan att behöva använda sig av någon form av bolag. Utredningsarbetet bör sättas igång så snart som möjligt. På grund av det samband som finns mellan SRM och handelsbolagsbeskattningen bör arbetet också omfatta frågan om handelsbolaget skall göras till skattesubjekt och den närmare utformningen av en sådan beskattning.
8.2¶Bolagsskattesatsen och en ny generell reserveringsmöjlighet (surv)
8.2.1 Allmänna utgångspunkter
Mitt förslag: Bolagsskattesatsen sänks till 30 2. Den generella rätten till nedskrivning på lager tas bort. En särskild skatteutjämningsresery införs som baseras på företagens beskattade egna kapital (K-surv). Avdrag för avsättning medges med högst 30 2c. För företag med litet eget kapital medges en alternativ reserveringsmöjlighet på maximalt 15 §F av lönesumman (L-surv).
URF:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. URF föreslår dock att avsättning till L-surv skall medges med maximalt 10 £&. Som ett stöd för små och nystartade företag föreslås en extra avsättningsmöjlighet på 20 ce av lönesumman upp till 25 basbelopp.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. RSV instämmer i principen med en reservering baserad på eget kapital men är starkt kritiskt till den föreslagna utformningen av K-surven. Även KF motsätter sig att den föreslagna metoden genomförs. Båda dessa remissinstanser pekar på möjligheten att i stället för att genomföra förslaget sänka skattesatsen ytterligare. Remissinstanser som företräder näringslivet anser att reserveringsmöjligheterna för små, nystartade företag bör utvidgas.
Skälen för mitt förslag: Utgångspunkten för skattereformen är som redan . slagits fast att åstadkomma en kraftig sänkning av skattesatsen vilket möjliggörs genom en omfattande basbreddning. De allmänna motiven för en sådan omläggning, bl.a. behovet av en internationell harmonisering och önskvärdheten av att minska inlåsningen av kapital, har redovisats tidigare. Ett annat skälär att en kraftig sänkning av skattesatsen krävs för att det skall vara möjligt att även fortsättningsvis basera skattesystemet på i huvudsak nominalistiska principer. |
En skattesats på 30 26 utgör mot denna bakgrund något av en övre gräns. Förslaget om full beskattning av nominellt beräknade reavinster är sålunda knappast förenligt med en högre skattesats. Vidare ger en skattesats på 30 9c en rimlig balans mellan skatten på vinster och skatten på arbete i företagsledet, då arbetsgivaravgiften utgör ca 27 56 av lönen inkl. avgift. Jag anser att URF:s förslag om en skattesats på 30 5c bör genomföras. |
vesteringsfonder avskaffas. Även den generella rätten till nedskrivning på lager bör tas bort. Den mest långtgående åtgärden skulle vara att avskaffa alla tvper av reserver utan att ersätta dessa. I likhet med URF anser jag emellertid att det finns ett antal skäl att behålla vissa reserveringar I det framtida företagsskattesystemet.
I föregående avsnitt har jag föreslagit att Annellavdraget skall behållas. Detta reducerar — på ett tillväxtpolitiskt fördelaktigt sätt — dubbelbeskattningen av avkastningen på eget kapital. Trots detta kvarstår en diskriminering av. eget. kapital — av såväl kvarhållen vinst som nyemitterat kapital — i förhållande till lånat kapital. En reserv knuten till det egna kapitalet åstadkommer en utjämning av kostnaderna för finansiering med eget och främmande kapital utöver vad som följer av skattesatssänkningen och de behållna Annellavdragen.
Det finns också skäl att I frånvaro av öppen förlustutjämning bakåt göra det möjligt för företagen att genom reserveringar åstadkomma en viss kvittning av förluster mot tidigare års vinster.
Slutligen visar gjorda simuleringar att det är möjligt att inrymma vissa reserveringsmöjligheter i det nya systemet inom ramen för ett oförändrat skatteuttag på företagen.
Som URF framhållit har en reserv knuten till eget kapital en klar förtjänst framför tillvängsspecifika reserver, exempelvis knutna till lagertillgångar. Fran neutralitetssynpunkt är lagerreserver — vad avser skattebelastningen på en marginell investering — enbart motiverade i det fall lagret har egenfinansierats.
För anläggningstillvängar gäller motsvarande förhållande. Skattemässiga avskrivningsmöjligheter som går utöver ekonomiskt korrekta avskrivningar . kan vara motiverade om investeringen är egenfinansierud men däremot inte vid lånefinansiering. Med tillgångsspecifika reserver är det inte heller möj- Het att koppla utnyttjandet till finansieringsformen, en koppling som automatiskt uppkommer med en reserv knuten till det egna kapitalet.
Mekanismen för utjämning av finansieringskostnaderna för eget och främmande kapital vid en reserv baserad på det egna kapitalet kan illustreras genom ett räkneexempel. Bakgrunden ges av den grundläggande asymmetri som finns i ett inkomstskattesystem med avdragsrätt för nominella räntor och där ersättningen till det egna kapitalet ej är avdragsgill på samma sätt.
Skattesatsen och reserveringsprocenten antas båda vara 30 96. Om företaget länefinansierar en inventarieanskaffning på 100 minskar underlaget för reserven första året med 30 —- skillnaden mellan länebeloppet och det skattemässiga restvärdet vid utgången av anskaffningsäret (70). Detta ger en skatteetfekt på 2.7 (0.3 X0,3X30) som bidrar till att motverka värdet av avdrapgsrätten för låneräntan.
Vid egenfinansiering är situationen följande. En inventarieanskaffning på 100 finansierad med kvarhällen vinst medger en survavsättning på 21 (K-surv på Inventariets restvärde). I förhållande till lånefallet ger detta en extra skattekredit på 9 (6,3 + 2.7). Denna extra skattekredit på 9 €& av anskaffningskostnaden är oberoende av om tillgångarna kan skrivas av eller ej.
ett inflationsavdrag på det egna kapitalet. I och med att ägarnas förräntningskrav i nominella termer ökar med inflationen kommer också det partiella avdraget att öka med stigande inflation. Detta innebär att reserven ger ett visst inflationsskydd. Förutsättningen är dock att företagets vinstläge är sådant att maximala avsättningar till reserven alltid kan göras.
Konsultföretag och andra tjänsteföretag har ett begränsat eget kapital och investeringsverksamheten är i stor utsträckning knuten till de anställda. Utgifterna för dessa investeringar är omedelbart avdragsgilla trots att en periodisering skulle kunna motiveras med tanke på varaktigheten. För dessa företag är en möjlighet till reservering motiverad enbart av behovet av förlustutjämning. |
En reserv knuten till det egna kapitalet, K-surv, ger en naturlig möjlighet till förlustutjämning bakåt. Företag som av branschspecifika skäl har ett litet eget kapital i förhållande till omsättningen kan ha ett behov av förlustutjämning som inte tillfredsställande kan uppfyllas genom detta ' slag av reserv. För dessa företag bör reserveringssystemet innehålla en reserv knuten till en alternativ bas. Lönesumman är här ett naturligt och enkelt komplement (Lsurv). Därmed fångas de arbetskraftsintensiva företagen med ett lågt eget kapital in.
URF diskuterar olika kombinationer av de två reserverna, parallell användning utan begränsningar. rena alternativ där endast ett får användas samt parallell användning med begränsningsregler. En svaghet med lösningen med parallell användning är att — givet ett visst totalt reserveringsutrymme — procentsatsen för K-surven mäste sättas relativt lägt. URF föreslår, bl.a. med hänsyn till detta, att parallell användning av reserverna inte skulle medges.
Jag ansluter mig till den av URF föreslagna lösningen med rena alternativ. - Det innebär alltså att företaget får välja mellan att göra avsättning till K-surv eller till L-surv. I fråga om företag i koncerner — och företag mellan vilka intressegemenskap råder — bör reglerna utformas så att alla företagen hänvisas till att tillämpa samma reserveringsform.
Hur de olika reserverna skall dimensioneras beror på vilken avvägning som görs med hänsyn till dels de dubbla motiven — utjämning mellan egenoch lånefinansierade investeringar och förlustutjämningsfunktionen — dels statsfinansiella hänsyn. För att bl.a. utröna den senare frågan genomförde URF simuleringar som baserades på data för icke-finansiella bolag under perioden 1981-1986. Vid en kombination på K-surv 30/L-surv 15 skulle genomsnittsföretaget föredra K-surven. Den kapitalbaserade reservens överlägsenhet var mest markerad för industriföretagen. Även det genomsnittliga varuhandelsföretaget hade emellertid en väsentligt större K-survbas. Däremot var L-survbasen väsentligt större för tjänstesektorerna. Det relativa behovet av förlustutjämning var störst i de branscher som skulle föredra L-surv.
Som tidigare framgått föreslår URF bl.a. att reserveringar medges med 30 7 på utgående eget kapital alternativt 10 4 av lönesumman. Jag ansluter mig I huvudsak till URF:s bedömning vad gäller dimensioneringen av de olika reserveringsmöjligheterna. Sålunda bör avsättning om 30 <a av ut-
un
dimensioneringen av den alternativa reserven på lönesumman. Av förlustutjämningsskäl är det motiverat att något justera upp procentsatsen för avsättning till E-surv. 15 9 framstår som en lämplig nivå.
För att ge bättre expansionsförutsättningar för små, nystartade företag, övervägde URF olika slag av MINI-reserver, knutna antingen till det egna kapitalet eller till lönesumman. URF föreslår en MINI-reserv knuten till lönesumman (MINI-L-surv). Till grund för MINI-L-surven skulla ligga alla typer av löneuttag, således även t.ex. ägarens löneuttag i fämansägda aktiebolag.
Jag delar URF:s bedömning vad gäller de svärigheter som föreligger att ge en MINI-reserv knuten till det egna kapitalet en tillfredsställande utformning. Av flera skäl anser jag emellertid också — till skillnad från URF — det vara omotiverat med den av kommittén föreslagna MINI-L-surven knuten till lönesumman. Denna MINI-reserv innebär i likhet med en MINI-K-surv låt vara i mindre omfattning — en teknisk komplikation. Den föreslagna höjningen av procentsatsen för L-surven innebär också att behovet av en extra reserveringsmöjlighet minskar. Vid en lönesumma på 150 000 kr. per anställd innebär mitt förslag — 1 förhållande till de regler URF föreslår — att företaget förlorar en skattekredit på knappt 7 000 kr. Stimulanseffekten av ett räntefritt län på 7 000 kr. för var och en de första fem anställda torde vara mycket begränsad.
Mitt förslag skall också ses i relation till de allmänna villkor som gäller för nystartade företag. Beskattningen torde inte utgöra det största problemet under startfasen. Under de första åren med stora avdragsgilla kostnader bl.a. möjliga genom generöst utformade avskrivningsregler och direktavdrag för investeringar i kunskapskapital — är i allmänhet den skattepliktiga vinsten liten. Vidare ger den föreslagna skattesatsen om 30) 6 — som i ett internationellt perspektiv är låg — goda förutsättningar för expansion med lågbeskattat eget kapital.
Sammanfattningsvis anser jag det saknas tillräckliga motiv för den av URF föreslagna MINI-L-surven.
8.2.2 Underlagen för K-surv och L-surv m.m.
Mitt förslag: Underlaget för K-surven är företagets egna kapital vid beskattningsårets utgång. Tillgångarna värderas till skattemässiga värden. Från underlaget undantas vissa tillgångar, bl.a. aktier i dotterbolag och andra näringsbetingade aktier. Aktier i utländska dotterbolag får dock medräknas till 65 76. Företag i koncerner skall använda samma metod för reservering, dvs. antingen K-surv eller L-surv. För koncernföretag med negativt kapitalunderlag beräknas en intäkt. Möjlighet finns att kvitta ett negativt underlag mot ett positivt underlag i ett annat företag. Underlaget för L-surv är vad som under äret betalats i lön till arbetstagarna.
URF:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. För att företag i koncerner inte skall få göra större sammanlagt avdrag än om verksamheten bedrivits i ett enda företag föreslås gemensamma beräkningsregler.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att reglerna om K-surv på vissa punkter är alltför komplicerade. Det gäller främst den samtidiga beräkningen av skatt och K-survavsättning men också de gemensamma beräkningsreglerna för koncernföretag. RSV har särskilt framhållit att möjligheterna till kontroll när gemensamt underlag skall beräknas är mycket bepränsade. Flera näringslivsorganisationer framför synpunkter på regeln att aktier i dotterbolag skall reducera moderbolagets kapitalunderlag även till den del anskaffningskostnaden överstiger dotterbolagets kapitalunderlag.
Skälen för mitt förslag: Underlaget för avsättning till K-surv skall vara
företagets på visst sätt definierade egna kapital. Några remissinstanser har päpekat att underlaget för K-surven av förenklingsskäl bör beräknas på tillgångarnas bokförda värden. Jag delar inte denna uppfattning. Till grund för
mässig verkan. Underlaget bör inte omfatta det värde som svarar mot en:
icke skattepliktig uppskrivning av en tillgång. Å andra sidan bör det värde som svarar mot en icke avdragsgill nedskrivning av en tillgång inte minska underlaget. Det innebär knappast nägon förenkling att utgå från de bokförda värdena eftersom de skattemässiga värdena på tillgångarna fortlöpande aktualiseras vid inkomsttaxeringen. I likhet med URF anser jag att underlaget för reserven skall vara det beskattade egna kapitalet.
Vid äldre fastighetsinnehav är anskaffninpsvärdet lågt. Det kan också vara svart att säkert fastställa det skattemässiga restvärdet. Fastigheter som förvärvats före ingången av 1991 bör därför som ett alternativ få värderas till viss del av taxeringsvärdet. Lantbruksenheter — för vilka allmän fastighetstaxering skedde 1981 — bör få tas upp till 100 96 av taxeringsvärdet. Övriga fastighetstyper har varit föremål för allmän fastighetstaxering vid senare tidpunkter. Dessa fastigheter bör därför inte få tas upp till hela taxeringsvärdet utan till del därav. |
Den nu föreslagna alternativregeln bör kompletteras för att undvika att det blir omotiverat förmånligt att använda taxeringsvärdet. En sädan situation — som inte diskuterades i lagrådsremissen — är dä en fastighet varit föremäl för stora värdeminskningsavdrag och liknande avdrag under senare tid. Enligt min mening bör en lämplig avvägning nås om den del av taxeringsvärdet som får användas skall minskas med avdrag som medgetts under en tioärsperiod före övergången till det nya systemet. En reducering bör endast komma i fråga om avdragen ett är överstigit 10 4 av taxeringsvärdet enligt alternativregeln.
Taxeringsvärdet kan i vissa fall kan innefatta tillgångar som skrivs av enligt inventariereglerna. Det innebär att sådana inventarier skulle beaktas dubbelt vid bestämmandet av kapitalunderlaget om inga undantag görs.
Det är svårt att med ledning av en fastighets taxeringsvärde utreda hur stor
del av taxeringsvärdet som belöper på inventarier. Av det särskilda delvärde
som bestäms för byggnad framgår inte i vilken utsträckning som värdet grun- Job das på byggnadstillbehör. En ytterligare komplikation är att det för vissa
byggnadsinventarier — industritillbehören — inte bestäms något värde. Prop. 1989/90:11 0
Enligt min mening saknas möjlighet att på grundval av fastighetstaxeringen avgöra hur stor del av en fastighets byggnadsvärde som belöper på inventarier. I normalfallet bör därför viss del av taxeringsvärdet — eventuellt efter justering — kunna tillämpas. Det bör dock vara möjligt att avvika från detta värde om det är uppenbart att en inte oväsentlig del av taxeringsvärdet är att hänföra till inventarier. Jag förestår därför att värdet enligt alternativregeln skall kunna jämkas till skälig nivå om inte den del av marknadsvärdet på fastigheten som kan anses hänförligt till byggnader, mark och markanläggningar överstiger 75 76 av värdet enligt alternativregeln.
En särskild fråga är om avsättning till K-surv skall baseras på det ingående eller utgående egna kapitalet. Det är ur tillväxtsynpunkt önskvärt att årets vinst inräknas i underlaget för K-surv. Eftersom det är det beskattade egna kapitalet som skall ligga till grund för survavsättning bör emellertid årets inkomstskatt räknas som en skuld vid bestämmande av underlaget. Detta försvärar beräkningen av reserven eftersom ärets skattekostnad i sin tur är beroende av årets survavsättning. Remissinstanserna har lämnat olika ändringsförslag. Bl.a. föreslås att beräkningen skall avse förhällandena vid årets ingäng. Andra förslag som förts fram är att schabloniserade beräkningar skall användas.
För egen del anser jag att fördelarna med att beräkna avsättning till Ksury på det utgående egna kapitalet överväger. Försök att förenkla beräkningen har visat att det inte innebär några förbättringar att utgå från förhållandena vid årets ingång. Att helt bortse från årets skattekostnad ger ett materiellt resultat som inte är acceptabelt.
En bättre modell är att på samma sätt som i URF- -förslaget utgå från förhållandena vid beskattningsårets utgång och beakta skattekostnaden schablonmässigt. Det kan ske genom att den till beskattning redovisade inkomsten före återföring av föregående års survavsättning och före avdrag för ärets avsättning reduceras med 30 §e. Kapitalunderlaget minskas sedan med det på så sätt beräknade schablonavdraget varefter survavsättning görs med maximalt 30 <&. Metoden ger i princip samma resultat som URF:s förslag. Jag anser därför att skattekostnaden bör beräknas schablonmässigt vid survberäkningen.
I princip bör alla typer av tillgångar och skulder beaktas vid beräkning av underlaget för K-surven. Aktier i dotterbolag intar dock en särställning. Det finns två skäl att särbehandla dessa. När ett moderföretag tecknar aktier i sitt dotterföretag ökar dotterföretagets kapitalunderlag. Om moderföretaget skulle få räkna in värdet av aktierna i sitt kapitalunderlag skulle samma kapital komma att räknas dubbelt i och med att det skulle ingå i underlaget i båda bolagen.
Vidare är utdelning från dotterföretag till moderföretag i allmänhet skattefri — den ingår också i moderbolagets underlag. Ett motiv för K-surven är att dubbelbeskattningen av avkastning på eget kapital skall mildras. När avkastningen på kapitalet är skattefri och ett belopp motsvarande detta kapital ingår i dotterbolagets underlag är det därför inte motiverat att låta detta ingå även i moderbolagets underlag.
'n
URF föreslår att från survunderlaget skall undantas aktier i ett företag Prop. 1989/90:110 som inte har rätt till survavsättning om röstetalet för aktierna uppgår till minst 25 +. De företag som enligt mitt förslag skall undantas från rätt till survavsättning är sådana företag för vilka särskilda regler gäller vid inkomstberäkningen, bl.a. investmentföretag och förvaltningsföretag. För investmentföretag föreslås — som jag återkommer till (avsnitt 8.8.1) — regler som innebär en principiell skattefrihet. För förvaltningsföretagen föreslås i princip ingen ändring av gällande regler (avsnitt 8.7.3). Dessa företag är inte skattepliktiga för utdelningsinkomster i den mån dessa vidarcutdelas. Om aktier i investmentföretag och förvaltningsföretag skulle få räknas med i underlaget skulle i vissa fall — trots att avkastningen inte beskattas i det akticägande företaget — såväl erhållen utdelning som aktier ingå 1 detta företags kapitalunderlag. Jag anser att den av URF föreslagna lösningen bör väljas. «Med anledning av den refererade dubbelräkningseffekten kan föjande sägas: Betraktar man bolagssektorn som helhet är denna sektors totala egenkapital avgörande för hur stort det sammantagna survunderlaget bör vara. Innehas aktierna av juridiska personer innebär en nyemission endast att det totala egenkapitalet omfördelas inom bolagssektorn. I sådant fall bör även det totala survunderlaget vara oförändrat. Det fordras alltså i princip att nytt kapital tillskjutes av fysiska personer för att det totala survunderlaget skall öka.
Vad nu sagts gäller även om aktier förvärvas på annat sätt än genom en nyemission. Vid uppköp kommer visserligen det företag som förvärvas att ha ett oförändrat underlag men å andra sidan fär säljaren av aktierna en ökning av sitt survunderlag med ett belopp motsvarande försäljningspriset på aktierna — minus skatten på försäljningsvinsten. För det förvärvande företaget minskar kapitalunderlaget med ett belopp motsvarande anskaffningsvärdet på aktierna. För bolagssektorn som helhet är det totala egenkapitalet oförändrat. Är det fysiska personer som säljer aktierna kommer bolagssektorns totala egenkapital att minska och därmed också survunderlaget.
Köpeskillingen för aktier kan till viss del motsvara betalning för övervärden i bolaget. Dessa övervärden återfinns inte i dotterföretagets balansräkning och ingår därmed inte i dess kapitalunderlag. Aktieförvärvet medför att moderbolagets kapitalunderlag minskar med anskaffningskostnaden för aktierna utan att ett kapitalunderlag av motsvarande storlek finns i dotterföretaget. De synpunkter som framförts går ut på att anskaffningskostnaden för aktierna bör få räknas som tillgång till den del den inte motsvaras av det cena kapitalet i dotterföretaget. |
Den minskning av kapitalunderlaget som blir följden av ett aktieförvärv kommer att motsvaras av att det säljande företagets kapitalunderlag ökar. Det kan förväntas att skatteeffekten hos köpare och säljare via förändringar i kapitalunderlaget kommer att beaktas vid fastställande av köpeskillingen. Det är därför motiverat att även i detta fall utan några särskilda begränsningsregler exkludera ett belopp motsvarande anskaffningsvärdet från det aktieägande företagets kapitalunderlag.
Enligt URF:s förslag exkluderas inte bara svenska utan också utländska aktier från K-survunderlaget. Förslaget har rönt kritik i några avseenden.
in 'n
Ett av motiven till att exkludera aktier från underlaget — önskvärdheten av att undvika dubbelräkning — har inte ansetts tillämpligt för utländska aktier. . Skilda förutsättningar för prissättningen på svenska och utländska företag har bedömts innebära en diskriminering av utlandsförvärv. Det har vidare framhållits att ett exkluderande av utländska aktier kan ge svenska företag anledning att förlägga förvärv av utländska företag till dotterföretag 1 utlandet. .
I lagrådsremissen föreslogs ingen ändring i förhållande till URF:s förslag. Där anfördes bl.a. att man i utlandet har gjort en annan avvägning mellan skattebas och skattesats än 1 Sverige och att denna annorlunda avvägning inte motiverade en anpassning av de svenska skattereglerna. Enligt min mening finns anledning att revidera bedömningen i lagrådsremissen.
Till att börju med kan konstateras att ett fullständigt inkluderande av utländska aktier i underlaget skulle innebära en favorisering av expansion i utlandet. Förvärv av eller nytillskott till utländska företag skulle nämligen inte medföra någon förlust av K-survunderlag i det köpande företaget och detta till skillnad från vad som kommer att gälla vid expansion I Sverige.
Neutralitetsskäl kan emellertid anföras ocksa mot lösningen att utländska aktier helt exkluderas från K-survunderlaget. Av betydelse är här den prisskillnad som kan uppkomma vid förvärv av svenska och utländska företag. Prisskillnaden är avhängig prissättningen på företag i Sverige i det nya skattesystemet med K-surv. Det är svårt att med någon större exakthet uttala sig om prissättningen men följande bör beaktas.
Prissättningen på ett svenskt företag är beroende av i vilken utsträckning en svensk köpare av ett svenskt företag kan kompensera sig för förlusten av K-survunderlag i anslutning till uppköpet. Ett exempel kan illustrera. Det köpta företaget antas ha ett eget kapital om 100 och en maximal K-surv om 30. Om köpeskillingen är fulla 100 leder köpet till en upplösning av K-sutv i det köpande företaget om 30, vilket ger en förlorad skuttekredit om 9. Frågan är vilken kompensation det köpande företaget kan få genom att köpeskillingen sätts lägre än 100 (för motsvarande utländska företag antas marknadspriset vara 100). Till bilden hör samtidigt att det även i utländska företag finns latenta skatteskulder, om än av annan karaktär än i Sverige.
Det är osannolikt att priset skulle sättas så lågt som till 91. Förekomst av potentiella köpare utan rätt till survavsättning, fysiska personer eller utländska köpare, talar för att priset kommer att ligga över 91. I takt med en internationalisering av den svenska ekonomin kan prisbildningen på svenska företag i viss utsträckning komma att influeras av utländska aktörer. Även utländska köpare kommer emellertid till viss del att beakta den latenta skatteskulden i det uppköpta företaget. Detta talar för att priset även för dessa kommer att ligga under 100.
Det resonemang som förts hittills har fokuserats på effekterna vid uppköpstillfället. Ser man i stället till effekterna över hela livslängden för de alternativa placeringarna beror lönsamhetsskillnaden på den årliga extra höjningen av finansieringskostnader som uppkommer vid expansion i utlandet. Denna lönsamhetsskillnud är mindre än den skillnad som kan finnas i lik viditetseffekt vid uppköpet. Skillnaden i lönsamhet reduceras vidare om vins-
terna i det utländska företaget tas hem i form av skattefri utdelning. Vinsterna kommer i sä fall att öka det svenska moderföretagets K-survunderlag och minska de svenska skattebetalningarna. Denna möjlighet motiverar i sig att det svenska och utländska företaget prissätts olika. En ytterligare aspekt är alt en av survens funktioner är att mildra dubbelbeskattningen av avkastningen på eget kapital och att det argumentet för att inkludera aktierna i Ksurvunderlaget inte kan göras gällande om vinsterna kan tas hem i form av skattefri utdelning.
Det är förenat med stora svårigheter att kvantitativt sammanväga de faktörer som refererats ovan. Enligt min mening bör dock merparten av de utländska aktierna räknas in i underlaget. Jag har stannat för att 65 6 är en lämplig nivå.
Inkluderandet av utländska aktier i underlaget utgör ett motiv för företagen att förvärva svenska företag via ett utländskt dotterföretag. Har ett svenskt företag aktier i ett utländskt dotterföretag som i sin tur äger aktier i ett svenskt företag bör därför särskilda regler gälla för beräkning av kapitalunderlaget om de svenska företagen ingår i samma koncern e.d.
Verksamhet i flera länder kan ske i olika former. Ett svenskt aktiebolag kan driva verksamhet utomlands antingen direkt eller genom ett i det landet bildat dotterbolag. Verksamhet i filialform används i många fall när det är fråga om ett tidsbegränsat engagemang. Internationell dubbelbeskattning lindras eller undviks antingen med tillämpning av avräkningsmetoden eller undantagandemetoden. Den senare innebär att filialens resultat inte skall påverka beskattningen i Sverige. Från systematisk. synpunkt borde i sådant fall verksamheten i filialen egentligen inte påverka i kapitalunderlaget. Av tillämpningsskäl anser jag emellertid att den utländska verksamheten — både tillgångar och skulder — skall påverka kapitalunderlaget oavsett vilken metod som används för att undvika internationell dubbelbeskattning. |
Det kan förekomma att kapitalunderlaget i ett företag är negativt. Ett negativt underlag bör normalt inte föranleda någon skattemässig åtgärd. För koncernföretag är emellertid förhållandena annorlunda. Ett negativt kapitalunderlag kan uppkomma genom att aktier som undantas från underlaget har lånefinansierats. Detta län kan användas för att finansiera en nyemission i ett annat bolag som därigenom fär ett ökat kapitalunderlag. Skulle det negativa underlaget inte beaktas skulle det vara möjligt att öka underlaget i det andra bolaget trots att det inte är fråga om beskattat eget kapital och trots att bolagssektorns totalkapital inte ökat. Reglerna bör därför utformas så att möjligheten till survavsättning inte påverkas av om verksamheten drivs i ett företag eller uppdelas på flera. För att undvika att företag i en koncern sammantaget får för stora avsättningsmöjligheter bör även negativa underlag beaktas. .
URF:s förstlag innebär att negativa underlag beskattas om företagen sammantaget gjort för stor avsättning. Överstiger koncernens totala avdrag 30 av koncernens sammantagna underlag skall företag med negativt underlag påföras en skattepliktig intäkt med ett belopp som betingas av avvikelsen. Bl.a. skatteförvaltningen är kritisk mot denna lösning. I praktiken skulle en kontroll på den här punkten fordra en fullständig överblick över hela koncer-
in
nen. Stora adminstrativa svårigheter kan också förutses. Det är därför angeläget att försöka göra hanteringen enklare.
En förenkling uppnås om prövningen av taxeringen i ett företag i normala fall är oberoende av vilka yrkanden som andra koncernföretag framställt. Utgångspunkten kan i stället vara att ett företag med ett negativt kapitalunderlag alltid skall ta upp en intäkt beräknad på det negativa underlaget. URFE':s förslag innebar att intäkten skulle motsvara 30 t av det negativa underlaget. I lagrådsremissen föreslogs i princip samma lösning. Effekten av förslaget är att företaget i princip får en ”omvänd” K-surv eftersom intäkten återförs följande är som ett avdrag. För företaget kommer kostnaden att utgöras av räntan på skattebetalningen. Skattebetalningen medför dock en likviditetsminskning. Beskattning bör kunna undvikas om ett företag med positivt kapitalunderlag överför detta till företaget med negativt kapitalunderlag. En sådan överföring av kapitalunderlag bör ge en motsvarande minskning av det givande företagets kapitalunderlag.
När det gäller innehav som motsvarar mer än 90 46 av röstetalet — vilket ger möjlighet till resultatutjämning genom koncernbidrag — bör en sådan överföring av kapitalunderlag fungera tillfredsställande. Vid mindre innehav kan akticägaren inte fritt besluta att överföra positivt underlag till ett annat företag i koncernen även om innehavet ger aktieägaren ett bestämmande inflytande i företaget. I sådana fall kan förslaget i lagrådsremissen medföra oönskade likviditetseffekter. Detta undviks om ett företag med negativt underlag i stället skall ta upp en intäkt motsvarande räntan på den skattebetalning som skulle ha gjorts enligt lagrådsremissförslaget. En sådan intäkt bör inte vara avdragsgill följande år. Intäkten bör motsvara 30 20 av det negativa underlaget multiplicerat med 70 20 av statslåneräntan vid beskattningsårets utgäng.
I vissa situationer kan en koncern totalt sett komma att redovisa ett negativt underlag. Eftersom skälet till att negativa underlag skall beskattas är att förhindra att koncernen som helhet kan göra större avsättning jämfört med ett enskilt företag finns det inte anledning att beskatta negativa underlag i vidare mån än de motsvaras av positiva underlag inom:koncernen. Beskattning kan undvikas om man behandlar ett belopp motsvarande det negativa underlaget beräknat för koncernen som helhet som ett positivt underlag. Detta positiva underlag ger aldrig möjlighet till survavsättning utan kommer endast att förhindra beskattning av negativa underlag.
Mitt förslag att förvaltningsföretag inte skall ha rätt till avdrag för survavsättning innebär att det företag som väljer att placera sin aktieportfölj — som vid direktinnehav skulle ha fått räknats in i underlaget — i ett förvaltningsföretag får ett minskat kapitalunderlag om innehavet av aktier i förvaltningsföretaget motsvarar 25 6 eller mer av röstetalet. Förvaltningsföretaget är inte skattskyldigt för utdelning på dessa aktier i den mån vidareutdelning sker. Däremot kommer utdelning från förvaltningsföretaget att beskattas i moderföretaget om förvaltningsföretaget i mer än ringa omfattning äger sädana aktier på vilka utdelning skulle ha varit skattepliktig om moderföretaget direkt hade ägt aktierna. I sådant fall innebär förslaget således att trots att utdelningen är skattepliktig får aktierna inte räknas medi kapitalunderla-
get.
Vad jag nu beskrivit kan man komma till rätta med genom att beräkna Prop .1989/90:110 ett kapitalunderlag i förvaltningsföretag. Är detta underlag positivt bör det kunna utnyttjas av andra företag genom att det överförs till ett annat företag för att täcka ett negativt kapitalunderlag. Ett negativt underlag bör beskattas enligt vanliga regler. I annat fall skulle en koncerns totala survunderlag kunna öka om ett förvaltningsföretag lånefinansterar förvärv av nyemitterade aktier i andra koncernföretag
För investmentföretagen är situationen nägot annorlunda. De regler jag senare kommer att föreslå (avsnitt 8.8.1) innebär en principiell skattefrihet för investmentföretag. Det finns därför inte skäl att medge att tillgångar och skulder i ett investmentföretag får beaktas vid beräkning av koncernens totala avsättningsmöjligheter. Även ett investmentföretag kan på samma sätt som förvaltningsföretag ta upp lån som används för att finansiera nyemisston i ett dotterföretag. Den extra skattekredit som dotterföretaget får genom den ökade möjligheten till survavsättning motverkas emellertid av att investmentföretagets kostnader för uppläningen minskar möjligheten till utdelning. Det innebär i sin tur en framtida förlust av konsumtionsmöjlighet för akticägarna.
Hlikbet med URF anser jag att underlaget för den lönebaserade reserven (L-surv) bör bestämmas på samma sätt som för dagens resultatutjämningsfond. dvs. på vad som under beskattningsäret erlagts i lön till arbetstagarna. Det förhållandet att avsättning kan beräknas på två alternativa underlag innebär att särskilda regler måste finnas för koncerner så att alla företag hänvisas till att tillämpa samma reserveringsform.
Reglerna om avsättning till skatteutjämningsreserven bör tas in i en särskild lag.
5.3¶Värdering av lager
8.3.1 Värdering av lager i allmänhet
Mitt förslag: Lager får värderas antingen enliat lägsta värdets princip. som denna definieras i 14 § bokföringslagen (1976:125), BFL. eller till 97 Gc av det totala anskaffningsvärdet. Lager skall även fortsättningsvis värderas enligt FIFU-metoden.
URF:s förslag: Överensstämmer med mitt men med en möjlighet att värdera lagret till 95 67 av det totala anskaffningsvärdet.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till att lagervärderingsreglerna knyts till reglerna i BFL. Från olika näringslivsorganisationer förs fram önskemål om mer förmanliga värderingsregler.
Skälen för mitt förslag: Med lager förstås i skattesammanhang tillgångar som är avsedda för omsättning eler förbrukning (punkt 2 av anvisningarna
än
34 Riksdagen 198990. Saml. 1. Nr HO Del I
till 41 § KL). Huvudregeln är att den i räkenskaperna gjorda värderingen Prop . 1989/90:110 accepteras vid beskattningen. En värdering under den i KL angivna nivån godtas dock inte.
Lager beskattas enligt bokföringsmässiga grunder. Vinst på varorna tas fram till beskattning först när varorna säljs — elter förbrukas. Vinsten utgörs av skillnaden mellan vad som erhålls vid försäljningen och lagervärdet av de sålda varorna. Har lagret under innehavstiden skrivits ned återförs nedskrivningen till beskattning och vinsten ökar i motsvarande mån.
För närvarande gäller att nedskrivning får ske med högst 50 fe av det lägsta av anskaffnings- och återanskaffningsvärdet. Har avdrag gjorts för avsättning till resultatutjämningsfond begränsas nedskrivningen till högst 35 46 av samma värde. Det finns dessutom vissa alternativa lagervärderingsregler -- supplementärregel I och IT och en regel för prisfallsrisk — och särskilda regler för värdering av fastigheter, värdepapper m.m. I och med att ett första steg mot en ny företagsbeskattning togs hösten 1989 begränsades rätten till lagernedskrivning för bl.a. aktiebolag (prop. 1989/90:50, SKUI0O, SFS 1989:1021). Ändringen innebär att nedskrivning får ske med högst 40 4 av det lägsta tillåtna värdet. Motsvarande begränsning gjordes beträffande övriga lagervärderingsregler med undantag för supplementärregel II.
Det belopp med vilket lagret skrivits ned skall i räkenskaperna i princip redovisas öppet som en lagerreserv. Före nedskrivning får ett schablonmässigt avdrag för inkurans göras med 5 §e. Större inkuransavdrag kan tillåtas om det finns skäl till det.
Som jag tidigare nämnt föreslås att den generella rätten till nedskrivning slopas. När detta genomförs måste ställning tas till hur värderingsreglerna skall utformas mer i detalj. URF:s förslag innebär att BFL:s regler för värdering av lager skall ligga till grund även vid beskattningen. Värderingen av lager och undra omsättningstillvångar regleras 1 14 § BFL. Reglerna innebär att lagret skall värderas till det lägsta av anskaffningsvärdet och verkligt värde — lägsta värdets princip. Som verkligt värde anses nettoförsäljningsvärdet. Om anledning finns får verkliga värdet bestämmas som äteranskaffningsvärdet efter avdrag för inkurans. Vidare gäller att en värdering över anskaffningsvärdet får ske i speciella fall. I BEL finns därutöver inga bestämmelser om värderingen av lager.
Värderingsreglerna i BFL är alltså förhållandevis korta och enkla. Reglerna i KI. är betydligt mer komplicerade.
Till att börja med kompletteras huvudregeln om 50 66 nedskrivning av två supplementärregler. Den ena —- supplementärregel I — syftar till att ge företagen en möjlighet att vid en lagerminskning behålla en uppbyggd lagerreserv. Tekniskt sker detta genom att värderingen av lagret får grundas på genomsnittsvärdet för lagret de två senaste åren. I och med att rätten till generell nedskrivning slopas finns det inte skäl att behålla denna regel.
Den andra supplementärregeln — supplementärregel II — innebär att s.k. rä- och stapelvaror får tas upp till 70 §c av det lägsta marknadspriset för varorna under de närmast föregående nio beskattningsåren. Det innebär att varor som anskaftfats för t.ex. 200 och som vid bokslutet har ett högre återanskaffningsvärde får tas upp till 70 om det lägsta marknadspriset för den ak-
tuella typen av varor under den närmast föregående nioärsperioden varit Prop. 1989/90:11 0 100.
Supplementärregel II omfattar varor som erfarenhetsmässigt svänger kraftigt i pris. Regeln har samma syfte som den generella bestämmelsen om nedskrivning för prisfallsrisk som innebär att ”det lägre värde på lagret godtas som den skattskyldige med hänsyn till föreliggande risk för prisfall visar vara påkallat”. Av detta följer att bedömningen om det är motiverat att behålla supplementärregel II och den generella bestämmelsen om nedskrivning för prisfallsrisk bör göras i ett sammanhang.
Den generella bestämmelsen om nedskrivning för prisfallsrisk tillämpas sällan. Skälet är att eventuella prisfallsrisker i de allra flesta fall täcks av en nedskrivning med 50 §& enligt huvudregeln. Tas möjligheten till nedskrivning enligt huvudregeln bort - samtidigt som bestämmelsen om nedskrivning, för prisfallsrisk behålls - förändras situationen. Man kan räkna med att det ofta skulle göras gällande att en risk för framtida prisfall föreligger som motiverar att lagret värderas till lägre belopp än som svarar mot det lägsta av anskaffnings- och återunskaffningsvärdena. Det ligger i sakens natur att det skulle vara mycket svärt för skattemyndigheterna att bedöma förekomsten och omfattningen av en sådan eventuell prisfallsrisk.
Redan hanteringsmässiga skäl talar därför för att bestämmelsen om prisfallsrisk inte behålls i det nya systemet. Ett mer avgörande skäl för att slopa bestämmelsen är att någon motsvarighet inte förekommer i BFL. Nägot krav på alt i vissa fall värdera lager under lägsta värdet finns inte där. Utgångspunkten bör vara att man i ett basbreddat system med låg skattesats inte skall ge möjlighet till en mer försiktig värdering än som föreskrivs I BFL.
Slutsatsen är att bestämmelsen om nedskrivning för prisfallsrisk bör slopas. Detsamma gäller i fråga om supplementärregel II.
Terminologin i KL och BFL överensstämmer inte helt. Ett exempel är definitionen av lägsta värdet i punkt 2 av anvisningarna till 41 § KL och i 148 BFI1.. Enligt KL gäller att lagret skall tas upp till det lägsta av anskaäffningsvärdet och återanskaffningsvärdet. Från detta värde får i normalfallet göras ett schablonmässigt avdrag för inkurans med fem procent. Enligt BFL får lagret inte tas upp till högre värde än det lägsta av anskaffningsvärdet eller verkliga värdet på balans- dagen. Som verkliga värdet anses nettoförsäljningvärdet eller = om det finns särskilda skäl till det — återanskaffningsvärdet efter avdrag för eventuell inkurans.
BFL innehåller inga schablonregler för bestämmande av inkurans. Vidare beaktas inte inkuransen om värderingen grundas på anskaffningsvärdet. I redoövisningspraxis har dock en anpassning skett till de nuvarande skattereglerna så att lägrets värde i balansräkningen schablonmässigt reduceras med skattemässigt tilläten inkurans (jfr FAR:s rekommendation nr 2 om varulagervärdering och lagerreserv).
Det schablonmässiga inkuransavdraget ger en lägre värdering av lagret än vid en direkt tillämpning av bestämmelserna i 14 § BFL. Enligt URF:s bedömning talar tillämpningsskäl för att man vid beskattningen bör tillåta att hänsyn tas till inkurans på ett scehablonmässigt sätt. URF föreslår därför att reglerna bör utformas så att lagret får värderas antingen strikt enligt lägsta
'n
värdets princip — som denna definieras i 14 § BFL —eller till 95 €7 av lägrets totala anskaffningsvärde.
Som redan har nämnts bör utgångspunkten vara att lägret inte skall värderas försiktigare än vad som följer av lägsta värdets princip. Det bör vidare krävas mycket starka skäl om man skall göra avsteg från denna princip. I likhet med URF vill jag därför inte föreslå någon generell rätt för företagen att göra en sehablonmässig nedskrivning på lägrets lägsta värde enligt BFL. Det är dock lämpligt att ha ett visst sehablonmässigt inslag i värderingen för att förebygga de praktiska problem som kan uppkomma vid en strikt värdering enligt BIT. För att tillgodose detta syfte anser jag att 97 €z av det samlade anskaffningsvärdet är en rimlig nivå. |
Den föreslagna alternativregeln tar alltså sikte på lägrets totala anskaffningsvärde. Om vissa varor eller varugrupper har värderats till anskaffningsvärde och andra ull verkligt värde kan regeln ända tillämpas. Anskaftningsvärdet för de varor som värderats till verkligt värde skall då inga i basen — det samlade anskälfningsvärdet —- för den schablonmässiga värderingen. Självfallet skall de varor som på bokslutsdagen inte kan anses inga i lagret inte heller påverka basen för det samlade anskaffningsvärdet.
Sammanfattningsvis bör alltså lagret värderas antingen strikt enligt lägsta värdets princip eller till 97 "7 av det samlade anskaffningsvärdet. I likhet med URF anser jag anskaffningsvärdet även fortsättningsvis bör bestämmas enligt FIFU-metoden (först in — först ut). Vid värderingen skall man alltså anta att de varor som finns i lagret är de som anskaffats senast.
De lagändringar som mitt förslag medför har tagits in i punkt 2 av anvisningarna till 24 § KL.
8.3.2 Den skattemässiga behandlingen av djur
Mitt förslag: Lager av djur i jordbruk och i renskötsel får tas upp till lägst 85 procent av den genomsnittliga produktionskostnaden. Djuren behöver aldrig tas upp till högre belopp än allmänna saluvärdet. Djur i jordbruk och renskötsel skall alltid anses som lager.
URF:s förslag: Något förslag som gäller rätt till nedskrivning av lager av djur läggs inte fram. Lager av djur skall värderas på samma sätt som annat lager. Fragan om klassificeringen av djur har inte närmare diskuterats av utredningen.
Remissinstanserna: LRF har anfört att gränsdragningen mellan inventariedjur och omsättningsdjur i det nya skattesystemet måste upprätthållas efter strikta redoövisningmässiga principer. Svenska Samernas Riksförbund har ifrågasatt om renar skall utgöra omsättningstillgångar.
Skälen för mitt förslag: En grundläggande fråga vid den skattemässiga värderingen av djur är hur djuren skall klassificeras. Av 10 § första stycket jordbruksbokföringslagen (1979:141, JBFL). som gäller för enskild person som driver jordbruk. framgår att djur är att anse som omsättningstillgång. Detta
'n ta
gäller oavsett om en del djur rent företagsekonomiskt utgör anlägpninpstillgångar. t.ex. mjölkkor och avelstjurar. För aktiebolag och handelsbolag som driver jordbruk saknas motsvarande bestämmelse i BFL. Även i dessa fall redovisas djuren regelmässtet som lager. I fråga om djur i rörelse gäller generellt att endast de djur som är avsedda för omsättning behandlas som lager medan andra djur behandlas som inventarier (stamdjur).
Vid redovisning av inkomst av Jordbruksfastighet enligt kontantprincipen hade indelningen i stamdjur och omsättningsdjur stor betydelse. Försäljning av hela eller större delen av en stamdjursbesättning häntördes till realisation. Om innehavstiden översteg fem år var ersättningen skattefri. I konsekvens med detta fick avdrag för utgifter för den första anskaffningen av stamdjur inte göras. Försäljning av omsättningsdjur beskattades däremot alltid som inkomst av jordbruksfastighet.
Genom lagstiftning. 1951 infördes en rätt för jordbrukare att redovisa inkomst av jordbruk enligt bokföringsmässiga grunder. Hela djurbeståndet skulle därvid hänföras till varulager. När riksdagen 1972 beslutade om obligatorisk övergång från kontantprineipen till bokföringsmässiga grunder för redovisning av jordbruksinkomst innebar detta att en djurbesättning inte längre behövde delas upp på stamdjur och omsättningsdjur. Trots att det vid flera tillfällen yrkats i motioner att den gamla uppdelningen mellan stamdjur och omsättningsdjur skall väckas till liv igen har detta inte lett till att den enhetliga hunteringen frångätts.
Fr.o.m. 1979 års taxering beräknas inkomst av renskötsel enligt bokföringsmässiga grunder. Vid lagstiftningsarbetet (prop. 1975/76:107) ansågs det ligga närmast till hands att knyta an lagervärderingen av djur i renskötsel till vad som gällde inom jordbruket.
Vid lagervärderingen följer djur i jordbruk och renskötsel inte helt de vunliga värderingsreglerna. Lägsta värdets princip tillämpas inte. Inkuransavdrag medges inte heller. Värderingen av djur bygger på schabloner. Detta hänger samman med svårigheterna att beräkna uppfödningskostnaderna i varje enskilt fall. Fr.o.m. 1981 års taxering utgör den genomsnittliga produktionskostnaden grunden vid värderingen. Lagret får inte tas upp till lägre belopp än 50 4 av denna produktionskostnad för djur av det slag och den ålderssammansättning som det är fråga om. RSV fastställer årligen föreskrifter för beräkning av produktionskostnaden. Har någon produktionskostnad inte fastställts. t.ex. i fraga om särskilt dyrbara avelsdjur, far djuret tas upp lägst till 50 4 av det lägsta av anskaftfningsvärdet och allmänna saluvärdet. Genom lagstiftning våren 1987 (prop. 1986/87:132. SkU46. SFS 1987:337) infördes en kompletterande regel som innebär att djuren aldrig skall behöva tas upp till högre belopp än allmänna saluvärdet. Detta skall beräknas kollektivt för samliga djur för vilka produktionskostnad fastställts, Några särskilda lagregler för värdering av djur i annan rörelse än renskötselrörelse finns inte.
Genom URF':s förslag om slopad lagernedskrivning har frågan om djurens klassificering aktualiserats på nytt. URF har dock inte tagit upp frågan om hur djur i näringsverksamhet skall rubriceras i det framtidv skattesystemet.
ERF hävdar mot bakgrund av att det framtida inkomstskattesystemet inte
in [SS
godkänner konsolidering via en försiktig lagervärdering att gränsdragningen mellan inventariedjur och omsättningsdjur mäste upprätthållas efter strikta redovisningsmässiga principer. Enligt LRF finns det egentligen inte några beaktansvärda problem vid gränsdragningen. LRF anser att frågan lagtekniskt kan lösas på det sättet att 10 § första stycket JBFL kan upphävas.
För egen del får jag anföra följande. Djur i jordbruk har sedan lång tid behandlats som lager. I det nuvarande skattesystemet är det av mindre vikt till vilket tillgangsslag djuren hänförs. I det nya skattesystemet där den generella rätten till lagernedskrivning har tagits bort ökar intresset att hänföra djur till anläggningstillgängar och på så sätt få rätt till total avskrivning på fem är.
Frågan är dock om det finns tillräcklig anledning att nu ändra på djurens skattemässiga klassificering. Rent företagsekonomiskt är det visserligen korrekt att hänföra vissa djur till inventarier. Så kan exempelvis mjölkkor och avelsdjur anses vara produktionsmedet i jordbruksdriften och inte i första hand avsedda för omsättning eller förbrukning. Starka praktiska skäl talar emellertid för att alla djur i jordbruk och renskötsel behandlas på samma sätt. Under kontantprincipens tid hörde nämligen mål om gränsdragningen mellan stamdjur och omsättningsdjur till de vanligare målen i skattedomstolarna.
Jag föreslar därför att den klassificering av djur som gäller i det nuvarande skattesvstemet skall gälla även I framtiden. För djur i jordbruk och renskötsel slås detta fast genom en uttrycklig bestämmelse i punkt 2 fjärde stycket andra meningen av anvisningarna till 24 §iKL. Bestämmelsen innebär även ett klargörande för aktiebolagens och handelsbolagens del jämfört med nuvarande läge. Genom sammanslagningen till ett inkomstslag, inkomst av näringsverksamhet, leder visserligen mitt ställningstagande i rubriceringsfrågan till att djur kommer att följa olika regler i samma inkomstslag beroende på om de ingår i ett jordbruk eller annan verksamhet. Jag bedömer det dock som viktigare att få en enkel hantering och slippa problem i samband med övergäneg från ett tillgånpsslag till ett annat.
Mot bakgrund av min inställning i klassificeringsfrågan är jag dock beredd att föreslå en alternativ värderingsregel för djur i jordbruk och renskötsel i stället för de regler som föreslagits för [agervärdering i allmänhet. Enligt mitt förslag får lager av djur tas upp till lägst 85 56 av den genomsnittliga produktionskostnaden. Djuren behöver dock aldrig tas upp till högre belopp än som motsvarar djurens sammanlagda allmänna saluvärde. I de fall någon produktionskostnad inte är fastställd. t.ex. i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur, får djuret tas upp till lägst 85 46 av det lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet (se punkt 2 fjärde stycket av anvisningarna till 24 § KL).
'n
Mitt förslag: Nuvarande avskrivningsregler behålls. Avskrivningsrätten för befarat prisfall efter balansdagen på kontraherade inte leverade inventarier tas bort. De särskilda reglerna i inkomstslaget annan fastighet om avskrivning på maskinell utrustning avskaffas. Värdeminskningsavdrag på markanläggningar beräknas på hela anskaffningsvärdet i stället för på 75 4 av värdet. Nuvärdeavskrivning och periodiseringsfonder införs inte.
URF:s förslag: Överensstämmer med mitt bortsett från nuvärdeavskrivning och periodiseringsfonder.
Remissinstanserna: Förslaget om bibehållande av de generella avskrivningsreglerna godtas eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Några remissinstanser avstyrker förslaget att avskaffa de särskilda reglerna för maskinell utrustning.
Företrädarna för näringslivet är i huvudsak positiva till förslaget om /uvärdeavdrag och periodiseringsfond. RSV avstyrker förslaget. Verket hänvisar till risker för skatteplanering och skatteundandragande och påtalar även reglernas komplexitet och framhåller att det är ett från omvärlden avvikande och oprövat system. Även kammurrätterna i Stockholm och Göteborg är negativa. Riksbanken anser systemet med periodiseringsfonder tungrott och befarar en skatteundandragande handel med fonderna. Även riksgäldskontörer pekar på administrativa svårigheter och kostnader. BFN avstyrker förslaget med hänvisning till kravet på redovisningsmässig och skattemässig överensstämmelse. KF är också skeptiskt och framhåller redovisningsproblem. Redovisningssvårigheter påpekas även av FAR m.fl. Från några håll framförs önskemål om att området för nuvärdeavskrivning vidgas till att avse även byggnader resp. skepp och luftfartvg. Flera remissinstanser anser att metoden bör vara tillgänglig även för egenföretagare. Vidare framställs önskemäl om en höjning av nuvärdeavdraget. Nägon pekar på att utformningen av reglerna snedvrider konkurrensen inom leasingbranschen.
Bakgrunden till mitt förslag: Utgifterna för anskaffning av inventarier fördelas genom ett avskrivningsförfarande och varje enskilt beskattningsår helastas därigenom med viss del av anskaffningsutgiften. Patent. goodwill och andra immateriella rättigheter skrivs av på samma sätt. Korttidsinventarier — inventarier med en ekonomisk livslängd på upp till tre är - och inventarier av mindre värde får omkostnadsföras direkt.
Värdeminskningsavdragen för inventarier kan beräknas enligt tvä olika metoder, räkenskapsenlig avskrivning och restvärdemetod.
En förutsättning för att räkenskapsenlig avskrivning skall få tillämpas är att företaget har ordnad bokföring som avslutas med ärsbokslut och att värdeminskningsavdragen överensstämmer 'med avskrivningarna i räkenskaperna.
Huvudregeln innebär att avdrag för avskrivning får göras med maximalt 30 Ze av inventariernas restvärde. Avskrivningen görs alltså kollektivt på
n "nn
hela inventariebeständet. Underlaget utgör summan av det ingående balans- Prop. 1989/90:11 0 värdet på de inventarier som finns vid årets början och anskaffningsutgiften för under året anskaffade inventarier som finns kvar vid årets slut. Inventarier som anskaffats och sålts under beskattningsäret går inte in i avskrivningsförfarandet utan kostnadsförs och intäktsförs direkt.
I fråga om avyttring av inventarier som anskaffas före beskattningsärets ingång får nettometoden användas. Den innebär att den beskattningsbara inkomsten inte påverkas på annat sätt än att underlaget för framtida ordinarie inventarieavskrivningar reduceras med försäljningsintäkten — under förutsättning att företaget har inventarier med ett skattemässigt restvärde som inte understiger den erhållna försäljningsintäkten. Avskrivningarna på kvarvarande inventarier blir därigenom lägre i framtiden. Beskattningen av försäljningsvinsten skjuts alltså upp. Motsvarande gäller också försäkringsersättning för förlorade inventarier.
När huvudregeln tillämpas kommer viss del av anskaffningsutgiften för inventarierna att förbli oavskriven. Möjlighet finns därför att tillimpa kompletteringsregeln. Den innebär att inventarierna får skrivas av med 20-46: av anskaffningsutgiften per år.
Restvärdemetoden är en förenklad vartant av räkenskapsenlig avskrivning. Skillnaden är i första hand att det inte finns något krav på överensstämmelse mellan skattemiässigt och bokföringsmässigt restvärde. Maximalt värdeminskningsavdrag är 25 66.
En lägre värdering av inventarieinnehavet än som följer av huvudregeln och kompletteringsregeln är ullaten om den skattskyldige kan visa att en sädan nedvärdering är företagsekonomiskt motiverad (punkt 4 sjunde stycket av anvisningarna till 29 § KL). Rätten till värdeminskningsavdrag inträder i princip när inventarierna har levererats till köparen. I vissa fall kan dock avdrag medges redan på kontraktsstadiet. Avdrag för avskrivning av värdet på rättigheter till leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier får nämligen göras om det kan visas att inköpspriset för tillgångar av samma slåg på balansdagen understiger det avtalade priset eller om det görs sannolikt att sådant prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras (punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 41 5 KL). Har sådan kontraktsavskrivning skett skall anskaffningsvärdet minskas med motsvarande belopp och värdeminskningsavdrag beräknas på det reducerade beloppet.
Utöver de allmänna reglerna i KL. fanns tidigare särskilda bestämmelser för avskrivning på kontrakt avseende skepp och luftfartyg. Avdrag för avskrivning på ej fullejorda köpekontrakt medgavs generellt med totalt högst 30) 7 av det avtalade priset. Även en sådan avskrivning reducerar det framtida avskrivningsunderlaget. De särskilda reglerna om kontraktsavskrivning slopades med i princip omedelbar verkan i samband med det första steget mot en ny företugsbeskattningen (prop. 1989/90:50, SKUT0, SFS 1989:1023). Övergangsvis tillämpas de upphävda reglerna t. 0. m. 1991 års taxering.
Värdeminskningsavdrag för byggnader bestäms med hänsyn till byggnadens antagna användninastid. När det gåtler rörelsebyggnader är de årliga avdragen 2-5 £7 av anskaffningsvärdet (RSV Dt 1974:30). Vidare medgauvs
'n
tidigare - inom avskrivningsplanen — primäravdrag med 2 % per är under de fem första beskattningsåaren efter färdigställandet. Genom lagstiftningen hösten 1989 togs också möjligheten till primäravdrag bort. Reglerna om primäravdrag fick också tillämpas i inkomstslaget annan fastighet i den mån fastigheten användes för rörelseändamäl e.d. Används fastigheten för annat är värdeminskningsavdraget begränsat till 1,5-1,75 Ce (punkt 2 av anvisningarna till 25 § KL). Värmepannor, hissmaskinerier m.m. och annan sädan maskinell utrustning får dock brytas ut och skrivas av i snabbare takt än byggnaden i övrigt.
För markanläggningar får avdrag för värdeminskning göras med 5 4 om äret beräknat på 75 fc av anskaffoimgsvärdet. Avdrag för värdeminskning på skopsvägar och täckdiken på jordbruksfastighet får göras med 10 4 per är beräknat på ett oreducerat anskatfningsvärde.
Skälen för mitt förslag:
Inventarier Investeringar i inventarier behandlas förhållandevis generöst i förhållande till investeringar 1 byggnader och lager. För en marginell investering ger kombinationen av överavskrivning och full avdragsrätt för nominella räntor t. 0. m. en subventionering. Denna är särskilt markerad vid hög inflation. I en skattereform som syftar till basbreddning. en ökad neutralitet I behandlingen av investeringar i olika slag av realkapital och en eliminering av sådan skattekonsolidering som är knuten till specifika tillgångsslag kan därför i princip övervägas en begränsning av värdeminskningsavdragen.
En möjlig begränsning skulle vara en mer restriktiv utformning av replerna för räkenskapsenlig avskrivning. I dag saknar det betydelse när under beskattningsåret inventarierna anskaffats. Även för de inventarier som anskaffats den 31 december får maximal avskrivning med 30 4 ske. Regeln kan sägas bygga på en presumtion att alla inventarier anskaffas vid beskattningsärets början och den utgör därför ett starkt incitament till handel med avskrivningsunderlag strax före utgången av beskattningsåret.
En förändring som innebär att den faktiska innehavstiden beaktas skapar praktiska problem eftersom den förutsätter en proportionering av utgiften för varje enskild anskaffning. Ett annat alternativ skulle vara att presumera att anskaffningarna är jämnt fördelade över året. En sådan presumtion skulle motivera en generell halvering av avdraget under det första innehavsäret.
Med en regel av det slaget skulle vissa komplikationer följa. En särredovisning för förstaårsinventarier skulle krävas. En sådan särredovisning förutsätts dock ske redan i dag vid tillämpning av kompletteringsregeln - inte bara för ett ärs utan för fem års anskaffningar. Halveringen av 30-procentsschablonen skulle emellertid också kunna innebära att de skattemässigt tillåtna avskrivningarna för inventarier kom att understiga vad som är ekonomiskt motiverat. Problemet uppkommer i första hand i företag där inventarieanskaffningarna inte sker med jämn fördelning över åren utan koncentreras till vissa år. En halvering av förstaärsavskrivningen skulle därför kunna leda till
anvisningarna till 29 & KL (jfr föreslagna punkt 13 sjunde stycket av anvisningarna till 23 § KL).
Skälav ekonomisk art kan också anföras mot en förändring av dagens regler. Värdenedgången av inventarier tycks trendmässigt ha ökat. En accelererad teknisk utveckling har förkortat den ekonomiska livslängden. Det finns alltså vissa skäl att förmoda att inslaget av överavskrivning vid dagens värderingsregler har minskat. Å andra sidan saknas empirisk grund för att påstå att överavskrivning inte skulle föreligga. Intresset för handel med avskrivningsunderlag kommer vidare att minska i ett system med lägre formell skattesats. Vid en internationell jämförelse framgår också att de svenska reglerna inte på något markant sätt avviker från de i omvärlden.
Det element av överavskrivning som finns kvar vid oförändrade regler är en följd av att sehabloner med nödvändighet tenderar att bli generöst utformade. En omläggning till ett system med skattemässiga värdeminskningsavdrag, som bättre än dagens uppskattar ekonomiskt korrekta avskrivningar, skulle medföra ökad komplexitet och tilämpningsproblem. Till bilden hör slutligen också att momentet av ”överavskrivning” sannolikt är väl så stört i vissa "immateriella investeringar” — FoU, marknadsföring, utbildning m.m. Sådana investeringar kostnadsförs normalt direkt.
Övervägande skäl talar enligt min mening för att dagens avskrivningsregler för inventarier behålls. Däremot krävs för att underlätta övergången till det nya systemet särskilda spärregler för att motverka skattemässigt betingade inventaricunskaffningar. Jag återkommer till den frågan senare (avsnitt 5.13.4). En smärre justering bör dock göras. I likhet med mitt förslag beträffande lager (avsnitt 8.3.1) bör i det nya systemet nagot utrymme för reservering för prisfallsrisk inte heller finnas för inventarier. Avskrivningsrätten för befarat prisfall efter balansdagen på kontraherade — ännu inte levererade inventarier bör därför tas bort (nuvarande punkt 2 av anvisningarna sista stycket till 41 & KL).
Avskrivningsreglerna för inventarier resp. kontraktsavskrivning finns i de föreslagna anvisninespunkterna 12 — 15 till 23 § resp. 2 ull 24 § KL.
Byggnader Även för byggnader föreligger vissa skäl att förändra värdeminskningsavdragen i åtstramande riktning och därigenom uppnå en ytterligare breddning av skattebasen. URF har sålunda övervägt en koncentration av avdragen till den senare delen av byggnadernas ekonomiska livslängd. Olika argument kan anföras för en sådan senareläggning, åtminstone för vissa slag av byggnader.
Det förekommer att vissa byggnader under tiden närmast efter anskaffningen inte är föremål för någon värdeminskning. Vidare skulle en senareläggning minska den likviditetspåfrestning som uppkommer vid avyttring av fastigheter genom att man undviker återläggning av avdrag. Det kan också hävdas att om dagens regler lämnas oförändrade för sådana byggnader vilkas värde stiger under ett antal år efter uppförandet kommer intresset för detta slag av tillgångar — med stora dolda reserver - att öka i ett system där de
öppna reserveringarna har begränsats kraftigt. Resultatet skulle kunna bli Prop : 1989/90:110 en felaktig resursanvändning.
I princip är det inte motiverat att medge avdrag för den tid en byggnad inte minskar i värde. Ftt problem är dock att det saknas systematiska studier av i vilken utsträckning så är fallet. I vad mån intresset för dolda reserver i fastigheter kommer att öka i det nya systemet kan diskuteras. Begränsningen av reserveringsmöjligheter talar möjligen för att så kommer att bli fallet. Den sänkta skattesatsen minskar dock generellt intresset för att skapa reserver.
Mot en senareläggning kan följande antöras. För det första uppkommer gränsdragningsproblem i det fall man arbetar med en schablonmässig begränsning till exempelvis kontors- och bostadsbyggnader. Systemet kan inte tillämpas generellt eftersom det finns ett stort antal byggnader utanför storstadsområdena och/eller med en specifik användning — där en andrahandsmarknad i stort sett saknas — och där dagens regler på ett rimligt sätt uppskattar den ekonomiska värdeminskningen. En senareläggning skulle därutöver innebära en avvikelse från vad som i allmänhet gäller i utlandet. Mot den nu redovisade bakgrunden talar enligt min mening övervägande skäl mot en generell senareläggning av värdeminskningsavdragen. Till bilden hör att slopandet av primäravdragen innebär ett mindre steg 1 denna riktning.
I det nya systemet bör enhetliga avskrivningsregler gälla för olika typer av byggnader. De särskilda reglerna om avskrivning på maskinell utrustning i inkomstslaget annan fastighet bör därför slopas. Värmepannor, hissmaskinerier och annan maskinell utrustning bör alltså i fortsättningen alltid ingå i byggnadens avskrivningsunderlag. Utgifter vid utbyte av sådan utrustning kan dras av omedelbart som reparationsavdrag.
Under hänvisning till att den tekniska utvecklingen medfört att bl. a. bostadsbyggnaders ekonomiska livslängd blivit allt kortare har vid remissbehandlingen framställts önskemål om en snabbare avskrivning. Med de av mig föreslagna generella reglerna blir detta förtsättningsvis en ren tillämpningsfråga även för sådana byggnader. De generella avskrivningsreglerna innebär att bl. a. sådana omständigheter som teknikens utveckling skall beaktas.
Avskrivningsreglerna för byggnader finns i de föreslagna anvisningspunkterna 6 och 15 till 23 & KL.
Murkanläggningar Som framgått är avdrag för värdeminskning på markanläggningar begränsat till 75 66 av anskaffningsvärdet. I förarbetena till 1969 ars lagstiftning motiverades denna begränsning med att vissa markanläggningar har ett bestående värde. Den tekniska utvecklingen och strukturrationaliseringar inom näringslivet torde ha bidragit till att i varje fall vissa typer av markanläggningar fått en mer begränsad ekonomisk varaktighet än tidigare (jfr SKU 1980/81:25 s. 118). Värdenunskningsavdrag bör därför få beräknas på ett oreducerat underlag. dvs. på hela anskaffningsvärdet. I övrigt anser jag inte att det finns skäl att göra några justeringar i reglerna om markanläggningar. Avskrivningsreglerna för markanläggningar finns i anvisningspunkterna 7 och 15 till 23 § KL.
Nuviärdeavskrivning och periodiseringsfonder Prop. 19859/90:110 Nuvarande system med investeringstonder är -- bortsett från ränteförluster på spärrkontomedeli riksbanken — likvärdigt med omedelbar avskrivning av hela anskaffningsutgiften för en investering. Detta är en extrem form för accelererad avskrivning som kraftigt förbättrar utfallet av en investeringskalkyl. Ett frisläpp av fonden innebär också ett betydande likviditetstillskott.
Ur såväl lönsamhets- som likviditetssynvinkel har fondsystemet haft vissa positiva effekter. Dessa överväger dock inte nackdelarna av den högre skattesats som krävs vid fondsystemet vid ett givet krav på skatteintäkter från bolagssektorn. URF har undersökt om det inom ramen för det nya. basbreddade systemet finns utrymme att ta till vara en del av effekterna av ett fondsystem. Att behålla lönsamhetsfördelen i form av accelererad avskrivning utöver den som ligger i de reguljära avskrivningsreglerna för inventarier förkastas dock av neutralitetsskäl. URF föreslär i stället — vid sidan av de generella avskrivningsreglerna - ett system med nuvärdeavskrivning kompletterat med s. k. periodiseringsfonder.
Innan jag går in på skälen för mitt ställningstagande lämnar jag en närmare redogörelse för förslaget.
Nuvärdeavskrivning — eller snarare nuvärdeavdrag — utgör en form av partiell direktavskrivning. En viss procentandel av anskaffningsutgiften får dras av omedelbart. Tillgången anses därefter sakna skattemässigt restvärde. Den procentandel som skall tillämpas bestäms genom en diskontering av de framtida avskrivningarna med en viss ränta.
URF begränsar alternativet med nuvärdeavskrivning till andra inventarier än skepp och luftfartyg och föreslår att diskonteringen skall avse de skattemässiga avskrivningarna och att nuvärdeavdraget bestäms till S4 96 av inventarievärdet. Företaget får för varje nyanskatfat inventarium utan begränsningar välja om värdeminskningsavdrag skall beräknas enligt de reguljära reglerna eller enligt nuvärdemetoden.
För att begränsa möjligheterna till skatteplanering tillåts inte nuvärdeavskrivning med vissa undantag i de fall inventarierna hyrs ut — leasing.
Nuvärdeavdraget är bestämt så att valet mellan de reguljära reglerna och nuvärdeavskrivning — vid ”normalinflation” vid en given realränta—i princip är skattemässigt likvärdigt för företaget. Detta förutsätter emellertid att företaget redovisar sådan vinst att nuvärdeavdraget i sin hethet kan utnyttjas det år avdraget görs. Överstiger nuvärdeavdraget ärets skattepliktiga vinst — före avdraget — uppkommer ett underskott som ger en skatteeffekt först det ar underskottet kan utnyttjas, För att systemet med nuvärdeavskrivning skall få den avsedda effekten föreslar URF att det kompletteras med periodiseringsfonder.
Ett företag föreslås få göra avdrag för avsättning till periodiseringsfond med högst hälften av den redovisade vinsten före skatt och survayvsättning. Fondavsättningen minskar årets beskattningsbara vinst. En förutsättning för avdrag är att en inbetalning görs till räntelöst spärrkonto. För att hindra att företagen rutinmässigt gör avsättning till periodiseringsfond i stället för att betala skatt föreslås inbetalningskvoten vara något högre än bolagsskattesatsen eller 33 1/3 €c€. Det innebär att avdrag kan medges med tre gänger det 540
inbetalade beloppet.
Den skattemässiga effekten av ett uttag från kontot är att motsvarande del av fonden — tre gånger uttagsbeloppet — återförs till beskattning. URF föreslär att en intäkt om 20 76 av det återförda beloppet tas ut om uttaget inte görs i samband med en nuvärdeavskrivning. Periodiseringsfonden föreslås också återföras — med tillägg — vid överlåtelse av kontomedel, likvidation, konkurs m. m.
För att motverka handel med periodiseringsfonderna föreslås fonden återföras till beskattning -- med tillägg — i de fall det bestämmande inflytandet över företaget förvärvats av någon som inte hade ett sådant inflytande vid avsättningstillfället. Detta nödvändiggör i sin tur en dispensmöjlighet.
URF anger tre skäl för nuvärdeavskrivning. Förräntningskravet på investeringar blir oberoende av företagets förväntningar om den framtida inflationen. Vidare anses den ge positiva effekter på företagens risktagande och på företagens likviditet.
För egen del vill jag anföra följande. Skattebelastningen på investeringar i maskiner och byggnader är på ett komplicerat sätt beroende av den inflationstakt som investeraren förväntar sig skall råda under investeringens livslängd. Skattebelastningen stiger med ökande inflation genom att de framtida skattemässiga avskrivningarnas realvärde urholkas. Vid hög inflation är den nominella räntan med vilken företaget diskonterar värdet av framtida avskrivningar högre än vid låg intlation. Detta ger ett med inflationen sjunkande nuvärde hos avskrivningarna. Urhoölkningen av avskrivningarnas värde innebär i sin tur att företagets nettokostnad för en investering — anskaffningsutgiften reducerad med det skattemässiga värdet av avskrivningar — stiger med inflationen. Detta driver upp förräntningskravet — kapitalkostnaden.
Vad som nu sagts gäller för investeringar som finansieras med eget kapital. Vid länefinansiering motverkas urhölkningen av rätten till avdrag för med inflationen stigande nominella räntor. Denna motverkande kraft är så stark att — de reala — förräntningskraven på investeringar sjunker med stigande inflation.
Vid egenfinansierade investeringar ger nuvärdeavskrivning förräntningskrav som är oberoende av inflationstakten. Detta beror på att metoden eliminerar inflationens urholkande inverkan på värdet av framtida avskrivningar. Detta resultat gäller oavsett vilken nivå som väljs på nuvärdeavskrivningen. Däremot spelar den valda nivån en roll för om utfallet blir förmånligare ur ineitamentssynpunkt än de reguljära reglerna.
Vid lanefinansiering varierar förräntningskraven negativt med inflationstakten vid en given realränta. Detsamma gäller vid tillämpning av de reguljära reglerna. Denna negativa intlationskänslighet är dock mer markerad vid nuvärdeavskrivning än vid reguljära avskrivningar. Detta beror på att det ökande skattemässiga värdet av fulla ränteavdrag inte motverkas av någon urhölkning av avskrivningarnas värde. Nuvärdeavskrivning förstärker saväl subventioneringen av lånefinansierade investeringar vid hög inflation som den negativa inflationskänsligheten.
Sammanfattninesvis kan nuvärdeavskrivning reducera effekten av infla-
tion vid finansiering med eget kapital. Motsvarande gäller emellertid vid finansiering med lånat kapital, vilket försvagar detta skäl för nuvärdeavskrivning.
I:tt system med nuvärdeavskrivningar sänker förräntningskraven på investeringar vid hög inflation jämfört med dagens 30-regel- under förutsättning att nivån sätts tillräckligt högt. Stora svårigheter föreligger dock att bestämma en från allmän synpunkt lämplig nivå. Nuvärdeavskrivning enligt URF:s förslag med en fast nivå på S4 €2 är vald för att ge balans mellan nuvärdeavskrivning och ordinära avskrivningar med utgångspunkt från en viss räntesats. Vid en högre räntesats blir nuvärdeavskrivning mer förmänlig vilket rubbar bakansen. Ur stabiliseringssynpunkt är det olämpligt att en högre ränta I detta avseende ger ineitament till ökade investeringar.
Det finns också en förlustrisk förknippad med nuvärdeavskrivning. I och med att det skattemässiga restvärdet är noll träffas försäljningsintäkten vid en förtida försäljning i princip av full beskattning. Om investeringen visar sig vara en felsatsning och tillgången säljs leder nuvärdeavskrivningen till en skatteskärpning. Metoden ger alltså en inläsningseffekt. Generellt sett är förlusterna vid nuvärdeavskrivning klart större vid investeringar i bvggnader än i maskiner. BLI a. detta har föranlett URE att undanta byggnader från metodens tillämpning. .
Likviditetens betydelse som en viktig faktor för att bestämma företagens investeringar torde allmänt sett ha minskat i takt med avregleringen av kapitalmarknaden. I princip är det i dag möjligt att till en given kostnad låna upp de belopp som är erforderliga för finansiering. Till bilden hör att hkviditetseffekten av det föreslagna systemet är relativt begränsad. I förhållande till metoden med räkenskapsenlig avskrivning och med beaktande av bortfallet av survunderlag kan likviditetseffekten beräknas till ca 10-94 av anskaffningsutgiften för det nuvärdeavskrivna inventariet.
I den allmänna diskussionen har det hävdats att det av psykologiska skäl finns ett behov för företagen att kunna använda internt genererade medel för särskilt riskfyllda projekt. Trots avregleringen av kapitalmarknaden kan det också finnas projekt som inte är möjliga att underkasta en marknadsprövning från långivare och aktieägare. För sadana projekt är det nödvändigt att ställa lägre förräntningskrav än marknadens. Ett lägre förräntningskrav på investeringsprojekt än det marknaden ställer innebär definitionsmässigt en inläsning av kapital i befintliga företag. Metoden med nuvärdeavskrivning förefaller därmed stå i strid med kravet att eliminera inläsning.
Av det anförda framgår att nuvärdeavskrivning bör kunna ge positiva effekter genom att göra förräntningskravet oberoende av inflationsförväntningar. Det är emellertid enligt min bedömning osäkert om metoden skulle ge nägra mer påtagligt positiva effekter på företagens risktagande och likviditet.
Ett svstem med nuvärdeavskrivning och periodiseringstfönder skulle utgöra ett komplicerande inslag i beskattningen för saväl företag som skattemyndigheter. Systemet skulle även innebära nackdelar i form av redovisningsproblem och svårigheter för externa bedömare att värdera företag. särskilt i ett internationellt perspektiv.
sn ra
Ur samhällelig synpunkt skulle förslaget kunna ge negativa effekter ge-
nom att utgöra ett incitament till skatteplanering. RSV är starkt kritiskt och anser URF:s spärregler för såväl nuvärdeavskrivning och periodiseringsfond otillräckliga. Mitt förslag till sänkt skattesats för företagen kan visserligen sägas utgöra en återhållande faktor men en inte i sig tillräckhg åtgärd mot skatteplanering.
Även riksbanken ger uttryck för farhägor för en skatteundandragande handel med periodiseringsfonder. Mot bakgrund av den skatteplaneringsverksamhet som riktar sig mot investeringsfonderna och även den rent brottsliga verksamhet som på senare tid kommit i dagen beträffande fondsystemet ser jag mycket allvarligt på dessa farhågor.
De nu påtalade bristerna i förslaget har inte kunnat lösas inom ramen för den beredning av lagstiftningsärendet som skett inom finansdepartementet. Mot bakgrund av de förtjänster som förslaget trots allt rymmer bör ett system med nuvärdeavskrivning och periodiseringsfonder bli föremål för fortsatt övervägande I syfte att om möjligt undanröja de tidigare nämnda bristerna.
3.5¶Inkomstberäkning och förvärvskällor
Mitt förslag: All beskattning i aktiebolag m. fl. juridiska personer skall ske i ett enda inkomstslag — näringsverksamhet. Beskattningen i inkomstslaget skall ske enligt bokföringsmässiga grunder. Ingen uppdelning görs på olika förvärvskällor. Underskott i förvärvskällan får dras av vid beräkningen av inkomst av förvärvskällan närmast följande beskattningsär. Inkomst på grund av avyttring av aktier och aktieanknutna finansiella instrument beräknas för sig. Avdrag för underskott får göras vid motsvarande beräkning närmast följande beskattningsår. Begränsningarna I rätten att kvitta underskott av rederirörelse och Juftfartsrörelse respektive underskott av verksamhet i utlandet avskaffas.
URF:s förslag: Överensstämmer med mitt med undantag för utformningen av särreglerna för avyttring av finansiella instrument.
Remissinstanserna: Förslaget har inte mötts av nägon kritik.
Skälen för mitt förslag: Den som bedriver näringsverksamhet — näringsidkare — är bokföringskyldig enligt BFL. Med en näringsidkare avses enligt förarbetena till BFL. ”var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art”. Ett aktiebolag är alltid bokföringsskyldigt även om det inte bedriver näringsverksamhet.
Det finns ingen direkt koppling mellan reglerna om bokföringsskyldighet och skattereglerna. För en viss verksamhet kan bokföringsskyldighet föreligga enligt BFL trots att inkomsten av verksamheten inte skall beräknas enligt bokföringsmässtga grunder.
För att en inkomst skall vara skattepliktig skall den kunna hänföras till nägot av de sex inkomstslag som anges i 17 8 KL. Inkomstslagen är jordbruksfastighet. annan fastighet, rörelse. tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet tin &B
och kapital. Fit aktiebolag kan ha inkomster av alla dessa inkomstslag utom Prop. 19859/90:110 tjänst.
I alla inkomstslag utom tjänst kan beskattning ske i flera förvärvskällor. Ett aktiebolag kan exempelvis ha två rörelsegrenar som är så artskilda att de beskattas som olika förvärvskällor. Uppdelningen i förvärvskällor var viktig så länge bolagen beskattades kommunalt men saknar numera i stort sett betydelse för aktiebolagens del.
Mellan inkomstslagen jordbruksfastighet. annan fastighet - konventionellt beskattad - och rörelse finns vissa skillnader vad gäller de materiella reglerna. Behovet av särregler är emellertid inte så stort att det motiverar att uppdelningen på inkomstslag behålls. Iar ett aktiebolag i dag inkomst i mer än ett av dessa inkomstslag bör inkomsterna i fortsättningen beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Beskattningen i detta inkomstslag bör ske enligt bokföringsmässiga grunder.
Frågan är därefter om det för aktiebolagens del finns behov av att redovisa kapitalinkomster och reavinster I ett särskilt inkomstslag. Ett aktiebolag beskattas enligt bokföringsmässiga grunder för rörelseinkomsten och enligt kontantprincipen för kapitalinkomster och reavinster. För bolag med brutet räkenskapsår är det en komplikation att rörelseinkomsterna beskattas per räkenskapsår men kapitalinkomster och reavinster per kalenderår. Det är angeläget att försöka undvika sådana komplikationer. All beskattning i ett aktiebolag bör därför ske i inkomstslaget näringsverksamhet. Ett aktiebolag som bedriver saväl en traditionell rörelse som förvaltning av kapital skall alltså — liksom ett aktiebolag som enbart bedriver kapitalförvaltning — beskattas enbart för inkomst av närimgsverksamhet.
I utredningen diskuteras behovet av särskilda inkomstberäkningsregler samt frågan om en uppdelning i flera förvärvskällor inom inkomstslaget näringsverksamhet. Fysiska personer och andra aktiebolag än börsbolag kan inte fritt kvitta underskott av rederirörelse och luftfartsrörelse mot annan inkomst. Det som motiverat begränsningsregeln är i första hand möjligheten att —t. oo. m. redan på kontraktsstadiet - skattemässigt skriva av fartyg och luttfartve i väsentligt snabbare takt än som svarar mot den faktiska värdenedgången. Rätten till kontraktsavskrivning har nyligen slopats (prop. 19897/90:50, SKUT0, SES 1989:1023). Därmed föreligger inte längre samma behov att behålla begränsningsregeln vad gäller rederi- och luftfartsrörelse. Förslaget godtas av remissinstanserna. Bepgränsningen i möjligheterna att kvitta underskott av fastighet och rörelse i utlandet föreslås också avskaffad av URF. Regeln har motiverats av kontrollskäl. Enligt utredningen ligger det i sakens natur att avdrag för uppgivna kostnader kan vägras om det finns brister i verifikationsmaterialet, RSV har förordat att kvittningsförbudet behålls för de fall det inte finns en överenskommelse mellan Sverige och annat land om undvikande av dubbelbeskattning.
För egen del vill jag anföra följande. I prop. 1985/86:131 om den skattemässiga behandlingen av kostnader vid viss verksamhet i utlandet redovisades (s. 13) att Sverige genom ett omfattande internationellt samarbete har försökt komma till rätta med de kontrollproblem som uppstår då verksamhet
bedrivs utomlands. De frumsteg på detta område som gjorts under senare är, främst tillkomsten av flera dubbelbeskatiningsavtal och FEuroparåds- och OFCD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden (se prop. 1989/90:14). kommer på sikt att medföra väsentligt ökade möjligheter att kontrollera utlandsverksamhet. Det finns därför enligt min mening inte längre tillräckliga skäl att behalla denna begränsningsregel. Av detta följer att den till denna regel kopplade dispensregeln i punkt 21 av anvisningarna till 29 § KL också slopas.
I nuvarande system gäller vidare en begränsning för reaförluster. Reaförluster får kvittas bara mot reavinster. Regeln gäller lika för fysiska personer och aktiebolag. Särskilt i fråga om vinster och förluster på aktier och andra finansiella instrument finns det skäl som talar för att ha likartade regler för bäda kategorierna skattskyldiga,
URF föreslår att den portföljmetod för beskattning vid försäljning av marknadsnoterade aktier som RINK utarbetat bör ullämpas också inom bolagssektorn för företagens innehav av kapitalplaceringsaktier.
Som tidigare redovisats bör portföljmetoden inte genomföras (avsnitt 6.5). Aktievinstberäkningen bör i stället ske enligt genomsnittsmetoden. En fördel med portföljmetoden var att det inte skulle bli möjligt att skjuta upp beskattningen genom att realisera förlustaktier och behälla aktier som stigit i värde, För reaförluster it hushällsektorn föreslås nu att avdragsrätten begränsas till 70 ce utom vid kvittning mot reavinster på samma slag av egendom med vissa undantag.
En konsekvens av att portföljmetoden inte införs bör även för bolagssektorns del vara att begränsa möjligheterna att kvitta förluster vid avyttring av kapitalplaceringsaktier. Även andra typer av aktieanknutna finansiella instrument som innehas I kapitalplaceringssyfte bör behandlas på samma sätt. Inkomst på grund av avyttring av detta stag av finansiella instrument bör därför beräknas för sig. Undantag från en inskränkning i kvittningsrätten mot andra inkomster av näringsverksamheten bör göras för innehav som betingas av näringsverksamheten.
Särskilda regler i fråga om en begränsning i rätten till kvittning förutsätter dock inte att innehavet klassificeras som en särskild förvärvskälla. Det gör heller knappast den omständigheten att vissa verksamheter — 1. ex. försäkringsrörelse — beskattas enligt delvis schablonartade regler. Sådana avvikelser bör kunna hanteras inom ramen för en och samma förvärvskälla. Inkomstslaget näringsverksamhet bör därför utgöra en förvärvskälla.
Företagsbeskattningen bygger för närvarande till stor del på bokföringen. Viktiga undantag föreligger dock. Avvttringar av fastigheter och aktier m. m. som utgör anläggningstillgångar behandlas således enligt reavinstreglerna, som inte är baserade på bokföringen. I det nya systemet kommer avyttringar av tillgångar av detta slag att behandlas i inkomstslaget näringsverksamhet. Inkomstberäkningen kommer dock att ske enligt reavinstreglerna för inkomstslaget kapital. En konsekvens härav är att behandlingen i bokföringen av tillgångar av det aktuella slaget även i det nya systemet kommer att sakna betydelse för beskattningen.
I nuvarande system far i regel underskott i en förvärvskälla kvittas mot
Nn 'n
35 Riksdagen 1989:90. Saml. I. Nr HO Del I
överskott i annan förvärvskälla samma år. Uppkommer underskott avseende Prop. 1989/90 :110 hela deklarationen får förlusten i stället sparas för att utnyttjus mot inkomster under senare år. Aktiebolag och ekonomiska föreningar kan få utnyttja en skattemässig förlust under en följunde tioårsperiod.
Behovet av förlustutjämning ökar allmänt sett i ett basbreddat system. Detta i kombination med att K-surv i vissa fall inte kan ersätta en möjlighet att kvitta förluster mot tidigare års vinster talar för att den nuvarande perioden för förlustutjämning förlängs. Den ekonomiskt riktiga kvittningsperioden är företagets livslängd. Den tidsbegränsning som nu gäller bör därför tas bort.
Enligt min mening bör den enklaste tekniken för förlustutjämning i det föreslagna systemet vara att underskott i förvärvskällan får dras av vid beräkningen av inkomst av förvärvskällan närmast följande beskattningsår. Visar förvärvskällan underskott under flera beskattningsär I följd ackumuleras underskotten. Om underskott uppkommer då inkomst beräknas vid avyttring av aktier och akticanknutna finansiella instrument bör motsvarande metod användas.
Förslaget innebär att ett underskott för ett beskattningsär — till skillnad från i dag — kommer att ingå som en post vid beräkningen av förvärvskällans inkomst närmast följande beskattningsåar. Det ter sig naturligt att underskottets storlek skall beslutas som en del av inkomsttaxeringen för det beskattningsår som förvärvskällan resulterade i underskott. Då uppkommer bl.a. den fördelen att, när det är påkallat, förvärvskällan blir föremål för en närmare granskning vid den ärliga taxeringen på samma sätt som förvärvskällor som visar överskott. En sådan lösning ryms också inom det nya taxeringsförfarandet som har föreslagits i prop. 1989/90:74.
När rätten till förlustutjämning infördes ansågs det nödvändigt att i största möjliga utsträckning förhindra att den skulle missbrukas. Reglerna skulle vara sådana att bolag och föreningar utan andra ”värden” än en skattemässig rätt till förlustavdrag skulle hindras från att bli föremål för handel. Därför föreslogs att förlustavdrag inte skulle få utnyttjas fritt efter ägarskiften.
Reglerna om förlustutjämning finns i lagen (1960:63) om förlustavdrag. Förlustavdrapsreglerna innehaller flera spärregler (jfr SOU 1989:34 s. 258 tf.). Särskilda regler finns för fåmansföretag. Den s.k. skalbolagsregeln tar sikte på flermansägda bolag utan egentlig verksamhet eller reella tillgångar. Ytterligare två spärregler finns. URF inledde ett arbete med att konstruera en generell spärregel för såväl famans- som flermansföretag. Arbetet inriktades på att skärpa skalbolagsregeln. Bl.a. diskuterades om en ny skalbolagsregel skulle kunna omfatta även fåmansföretagen. På grund av tidsbrist hann kommittén inte utarbeta några förslag till lagändringar.
Enligt min bedömning behövs särskilda spärregler även i det nya systemet. Det har under det fortsatta lagstiftningsarbetet inte funnits utrymme att vidarebearbeta URF:s redovisade underlag. Spärregler som i dag finns i förlustavdragslagen bör därför inarbetas i SIL.
De lagändringar som mitt förslag föranleder har placerats i 21-24 §§ KT., 1 83 mom., 2 §5 mom. och 14-16 mom. SIL.
—
Mitt förslag: Reglerna om äteranskaffningsfond för fastighet, särskild fartygsfond och särskild nyanskaffringsfond slopas. Nuvarande eldsvädefonder ersätts med ersättninegsfonder. Dessa får användas inte enbart då skattepliktig ersättning erhallits för egendom som skadats genom brand eller annan olyckshändelse utan också i vissa tvangssituationer och liknande.
L
URF:s förslag: Överensstämmer i princip med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks I huvudsak. Från nagra näringslivsorganisationer förordas att någon form av återanskaffninegstfond för fastighet skall finnas även I det nya systemet. BLa. Sveriges Fiskares Riksförbund och Sveriges Redareförening motsätter sig a sin sida att fartvgsfonderna avskaf- Fas.
Skälen för mitt förslag: I dagens skattesystem har företagen möjlighet att göra avsättningar till olika typer av fonder vid sidan av de allmänna investerinesfonderna. Syftet med dessa fonder är att göra det möjligt för företaget att undvika ett besvärande skatteuttag om vissa tillgångar realiseras och återinvestering därefter sker i samma slag av tillgångar.
De olika föndlagarna bygger i huvudsak på samma teknik. Den skattepliktiga vinst som uppkommer när en viss ullgäng realiseras får sättas av till en särskild fond. För att avsättningen skall vara avdragsgill krävs i vissa fall (vad gäller återanskatffningsfond för fastighet och särskild fartvgsfond) att den skattskyldige genom en garantiförbindelse lämnar säkerhet för den skatt som belöper på vinsten. Fonden skall tas i anspråk för investeringar i samma slags tillgångar inom tre är. Tidsrymden kan efter dispens förlängas med tre är. När fonden tas i ansprak för en viss tillvång reduceras tillgångens avskrivningsunderlar.
Har en rörelsefastighet avyttrats får ett belopp motsvarande den skattepliktiga reavinsten sättas av till återanskälfningsfond för fastighet. Bestämmelser om detta finns 1 lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttasxeringen för avsättning till fond för återanskatfomg av fastighet. Fonden skall tas i anspråk för byggnadsinvesteringar i rörelsen.
På motsvarande sätt kan enligt bestämmelserna i lagen (1954:40) om särskild fartvgsfond vinsten vid avyttring av ett fartyg eller luftfartyg sättas av till en särskild fond.
Enligt lagen (1967:96) om särskild nvanskaffninesfond kan ett företag som avyttrar hela sin rörelse eller del av den efter tillstånd av regeringen få avdrag för avsättning till särskild nyanskaffningsfond. Tillstånd förutsätter bl. a. att det är fråga om en strukturrationalisering som år önskvärd från allmän synpunkt. Fonden skall tas i anspråk för investeringar i den aterstående verksamheten eller i en ny verksamhet.
Lagen (1981:296) om eldsvådefonder. EFL. ersatte 1959 års förordning om särskilda investeringstfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar. Avsättning till eldsvadelond kan göras av ett företag som bedriver rörelse,
jordbruk eller (konventionellt beskattad) annan fastighet och som i samband Prop. 1989/90 :110 med brand eller annan olyckshändelse fått ersättning för inventarier, byggnader, markanläggningar eller lager. En eldsvådefond finns för vart och ett av tillgångsslagen. Fonden skall tas i anspråk för investeringar i den typ av tillvängar som fonden är avsedd för.
En annan teknik att skjuta upp beskattningen är den som används i lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst, UppskL. Uppskövet innebär att reavinsten för en avyttrad fastighet beskattas först när en fastighet som anskaffats i stället för den avyttrade fastigheten (ersättningsfastighet) i sin tur avyttras. Anskaffningen skall ske inom fyra är. Tidsrymden kan förlängas med tre är. Reavinsten för den avyttrade fastigheten (uppskovsbeloppet) beskattas genom att beloppet beaktas vid beräkningen av reavinst (eller reaförlust) vid avvttringen av ersättningsfastigheten.
Uppskov med beskattningen kan medges bade vid tvangsmässiga avyttringar och i vissa fall av frivilliga avyttringar. Uppskov på grund av tvangsmässip avvttring kan avse alla typer av fastigheter och ägargrupper. I begreppet tvänasavvitring inbegrips i första hand olika former av mer eller mindre tvångsmässiga övertaganden av eller förföganden över en fastighet (expropriation m. m.).
För egen del vill jag anföra följande. Med den inriktning av företagsbeskattningen som nu föreslas är det angeläget att begränsa förekomsten av skattekrediter och komplieerande inslag som de olika uppskovsinstituten medför. Samtidigt maste hänsyn tas till den risk för inläsmingseffekter som ett slopande av uppskovsmöjligheten kan medföra.
Med en skattesats för aktiebolag på 30 "z bör risken för inläsning vid avvittring av tillgångar bli relativt begränsad. I praktiken kommer den effektiva skattesatsen på nonminell vinst att bli mindre än 50 26 genom att den realiserade vinsten ökar företagets survunderlag. Vid full avsättning till K-suryv på (den beskattade) reavinsten sjunker den effektiva skatten till ca 23 +. Det är värt att notera att så blir fallet även om den försalda tillgangen inte omedelbart ersätts. Det ökade survunderlaget utgörs i detta fall typiskt sett av en monetär tillvang (kassa. bankmedel).
K-surv kommer alltså delvis att fylla samma funktion som de fonder som finns I dag. Det finns mot denna bakgrund inte tillräckliga skäl att behålla reglerna om fartygsfonder, särskilda nyanskaffningsfonder och återanskatfningsfönder för fastighet. Dessa fonder bör alltså slopas.
Fldsvådefonderna har en speciell karaktär. Det typiska för eldsvadefonderna är att avsättningen görs ten foree majeuresituation. I likhet med URF anser jag att det även i det nya systemet bör finnas en möjlighet att skjuta upp beskattningen i sådana extraordmära fall.
Fonderna bör vidare kunna användas även av företag som av tvång eller liknande måste avyttra sin fastighet. Vissa av de fall som nu omfattas av UppsklL bör därför arbetas in i den nya lagen. Det gäller avyttringar vid (eller under hot av) expropriation e.d... avyttringar som utgör led i åtgärder för jordbrukets och skogsbrukets vttre rationalisering, avvttringar som föranleds av att fastigheten inte längre kän bebos på grund av flvgbuller samt fall där reavinsten föranletts av en inskränkning i förfoganderätten till fastighe-
medges generellt vid alla typer av fastighetsreglering enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL. och inte heller vid frivilliga upplåtelser av nyttjanderätt eller servitutsrätt på obegränsad tid.
Eladsvådefonder bör även kunna användas av enskilda näringsidkare. Vinst vid avyttring av fysisk persons näringsfastighet utgör inkomst av kapital. För att göra det möjligt för en fysisk person att avsätta till fond även i expropriationsfallen har i punkt I andra stycket av anvisningarna till 22 § KL införts en bestämmelse om expropriationsersättning och liknande. Sådan ersättning utgör intäkt av näringsverksamhet om den skattskyldige begär det.
Med hänsyn till det utvidgade tillämpningsområdet är det lämpligt att fönderna i fortsättningen benämns ersättningsfonder. Mitt förslag innebär att det kommer att finnas en ersättningsfond för inventarier. en för byggnader och markanläggningar, en för mark samt en för lager av djur i jordbruk och renskötsel. Med hänsyn till att lagernedskrivningen avskaffas för annat lager finns det inte tillräckliga skäl att ha en särskild fond för lagertllgångar i allmänhet.
De olika ersättningsfonderna bör — på samma sätt som dagens eldsvådefonder — användas för summa typ av tillgång som avsättningen avsett. En ersättningsfond för inventarier bör alltså inte få användas för investering i en byggnad eftersom avskrivningstiden för byggnader är väsentligt längre än för inventarier. Ett undantag från huvudregeln bör emellertid kunna göras i det motsatta fallet. En ersättningsfond för byggnader och markanläggningar bör alltså kunna användas för investeringar i inventarier. Ett annat undantag bör göras I fråga om nedskrivning av djurlager. Såväl en ersättningsfond för inventarier som en ersättningsfond för byggnader och markanläggningar bör få användas för sådan nedskrivning.
Reglerna om ersättningsfonder bör tas in i en särskild lag.
5.7¶Koncernbeskattning m. m.
8.7.1 Kedjebeskattningen
Mitt förslag: Inga grundläggande förändringar av kedjebeskattningsreglerna görs. Utdelning på näringsbetingade aktier bör liksom nu inte träffas av skatt medan utdelning på andra aktier bör beskattas. Utdelning på aktier som utgör omsättningstillvängar blir även i fortsättningen skattepliktig. Frågan om skattefrihet för utdelning för företag som bedriver bankrörelse m. m. och skadeförsäkringsrörelse skall i fortsättningen följa de allmänna reglerna om skattefrihet på näringsbetingade aktier. Reglerna om skattefrihet för utdelning på näringsbetingade aktier utvidgas till att gälla också utdelningar som tillfaller ömsesidiga skadetörsäkringsföretag och sparbanker.
URF:s förslag: Överesstämmer med mitt. Prop. 1989/90:11 0
Remissinstanserna: Förslaget till ändrade regler bemöts positivt eller lämnas utan erinran. De kritiska synpunkter som framförs gäller främst bibehällen skatteplikt för utdelning på omsättningsaktier. BL. a. Näringslivets skattedelegation och Sveriges advokatsamfund anser att det inte finns skäl att behålla skatteplikten.
Skälen för mitt förslag: Ekonomisk dubbelbeskattning innebär att beskattning sker i både företagsledet och ägarledet. Skatt kan också tas ut flera gånger inom företagsektorn innan utdelningen beskattas hos den slutlige ägaren. I sådana fall talar man om kedjebeskattning,.
Kedjebeskattning gäller inte generellt (7 § 8 mom. SILL). Det har ansetts rimligt att inte beskatta ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som tar emot utdelning om aktieinnehavet utgör ett alternativ till den verksamhet som företaget självt bedriver — vad som i det följande sägs om aktier gäller också andelar. Skattefrihet för utdelningen har däremot inte ansetts motiverad om innehavet har karaktär av ren kapitalplacering.
Mellan de två vtterlighetsfallen finns fall där anknytningen mellan verksamheten i ägarföretaget och det utdelande företaget är svagare. I det nuvarunde systemet har gränsen för skattefrihet sehablonmässigt satts vid ett innehav motsvarande 25 06 av röstetalet i det utdelunde företaget. Utdelningen kan dock bli skattefri även vid lägre röstetal. En förutsättning för skattefrihet är då att ”det görs sannolikt att innehavet av aktien... betingas uv jordbruk, skogsbruk eller rörelse som bedrivs av företaget eler av företar som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förbållanden kan anses stå det nära.” Är utdelningen skattefri enligt dessa bestämmelser brukar man tala om rörelsebetingade aktier. En lämpligare benämning på sådana aktier är — framför allt efter en hopslagning av inkomstslagen - näringsbetingade aktier.
Införandet av nya bolagsskatteregler motiverar i sig inte några grundläggande ändringar av kedjebeskattningsreglerna. Utdelning på näringsbetingade aktier bör således inte träffas av skatt medan utdelning på andra aktier bör beskattas. Gränsen mellan de båda kategorierna av aktier bör dras på samma sätt som för närvarande.
Gällande regler om skattefrihet för utdelning på närimgsbetingade aktier innefattar inte aktier som i skattehänseende utgör omsättningstillgångar. Utdelning på sådana aktier är alltid skattepliktig. Det innebär bl. a. att ett företag som bedriver t. ex. byggnadsrörelse är skattskyldigt för utdelning på aktier i ett fastighetsförvaltande dotterbolag så snart någon fastighet skulle ha behandlats som omsättningstillgång om den ägts direkt av moderföretaget. Skattefria reavinster i dotterbolaget kan alltså inte delas ut utan beskattning. Klassificeringen av aktierna som omsättningstllgångar gör samtidigt att aktierna kan ligga till grund för en skattemässig konsolidering i byggnadsföretaget. Även ett värdepappershandlande företag som förvärvar 25 § eller mer av röstetalet i ett aktiebolag beskattas alltså för utdelning fran bolaget.
Det kan i och för sig diskuteras om det i det nya bolagsskattesystemet finns anledning att i alla lägen beskatta utdelning på omsättningsaktier. I det nya systemet har distinktionen mellan omsättningstillgångar och anläggningstill-
in
gängar mindre betydelse än tidigare genom att nedskrivning som konsolideringsmöjlighet tas bort och reavinstbeskattning, fortsättningsvis sker i när ringsverksamheten (jfr avsnitt 8.3 och 5.5). Mot detta stär att det framstår som naturligt att beskatta hela handelslagret enhetligt oavsett storleken av aktieinnehavet I individuella bolag. Till bilden hör också att beskattningen av utdelningen motsvaras av en möjlighet att skriva ned värdet på aktierna om detta värde — till följd av utdelningen eller av annat skäl - sjunker under anskaffningsvärdet (jfr dock punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 24 § KL, nuvarande punkt 3 sista stycket av anvisningarna till 41 § KL). I likhet med URF anser jag att övervägande skäl talar för att behålla principen om skatteplikt för utdelning på aktier som utgör omsättningstillgångar. För byggnadstöretagens del innebär bibehäållandet av de s.k. byggsmittereglerna (avsnitt 8.5.4) inom bolagssektorn att ett byggnadsrörelsedrivande moderbolag även fortsättningsvis är skattskyldigt för utdelning från fastighetsförvaltande dotterbolag.
Även för s. k. förvaltningsföretag och investmentföretag finns regler som eliminerar kedjebeskattning. Jag behandlar dem i senare avsnitt (8.7.3 resp. 8.8.1).
De nu gällande reglerna om skattefrihet för utdelning på rörelsebetingade aktier gäller inte för företag som bedriver bank — eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse — eller som bedriver sådan rörelse vid sidan av annan verksamhet. För sådana företag är utdelning på aktier som innehas som ett led i organisationen av företagets verksamhet skattefri. Den verksamhet till vilken aktierna ”hör” får inte avse förvaltning av fastighet, värdepapper m. m. I fråga om företag som bedriver försäkringsrörelse krävs för skattefrihet att det är fråga om skadeförsäkringsrörelse i aktiebolagsform och att aktierna innehas som ett led i organisationen av denna rörelse.
Särreglerna för företag som bedriver bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse har ifrågasatts vid flera tillfällen. Kravet på organisatoriskt samband har i praxis inte ställs särskilt högt vid tillämpningen av särregeln för banker m.fl. (RÅ 1987 ref. 7). Det är t. o. m. tveksamt om man generellt kan säga att förutsättningarna för skattefrihet är större enligt regeln om näringsbetingade aktier än enligt särregeln.
Enligt URF finns det knappast något skäl att vid utdelningsbeskattningen behandla företag på olika sätt beroende på arten av deras verksamhet. Jag delar denna bedömning och föreslår därför att särregeln för banker m. fl. slopas liksom motsvarande regel för skadeförsäkringsbolag. I stället bör replerna om skattefrihet för utdelning på näringsbetingade aktier tillämpas även på företag som bedriver bank- eller annan penningrörelse eller skadeförsäkringsrörelse.
Som framgått gäller möjligheten att tå emot utdelning skattefritt endast aktiebolag och ekonomiska föreningar. Syftet med bestämmelserna i 7 § & mom. SIL har primärt varit att undanta vinster från kedjebeskattning. Detta talar för att rätten till skattefrihet för utdelning på näringsbetingade aktier inte bör utvidgas till att gälla även ömsesidiga skadeförsäkringsföretag och sparbanker eftersom denna typ av företag saknar ägare. Å andra sidan förefaller det omotiverat att skattereglerna skall avhålla sådana företag från
utt lägga vissa funktioner i ett dotterbolag eller från att samverka med andra Prop. 1989/90 :110 i gemensamägda bolag.
Elikhet med URF anser jag att det senare argumentet väger tyngre. Reglerna om skattefrihet för utdelning på näringsbetingade aktier bör därför utvidgas till att gälla också utdelning som tllfaller ömsesidiga skadeförsäkringsbolag och sparbanker.
Bolagsbildning förekommer också 1 stiftelser och ideella föreningar. Beskattningen av stiftelser och ideella föreningar ses över 1 särskild ordning (clir. 1988:6. jfr avsnitt 8.9) och i det sammanhanget aktualiseras också utdelningsbeskattningen. Hypoteksinstitutens framtida organisation och verksamheter har utretts. Betänkandet (SOU 1989:103) Hypoteksinstituten i framtiden har just remissbehandlats. Vilka regler som skall gälla för hypoteksinstitutens utdelningar far prövas när klarhet föreligger beträffande den framtida organisationen av hypoteksrörelsen. Jag tar därför inte ställning till frågan om det finns skäl att ytterligare utvidga kretsen av företag som skall kunna få ta emot skattefri utdelning.
Den vid remissbehandlingen väckta frågan om skattefrihet för livförsäkringsföretug för utdelning på näringsbetingade aktier behandlade jag i samband med mitt förslag om avkastningsskatt på penstonsmedel (avsnitt 6.10).
8.7.2 Koncernbidrag
Mitt förslag: Nuvarande regler behålls i allt väsentligt. Möjlighet införs att ge koncernbidrag I koncerner där moderföretaget är en sparbank. Koncernbidrag skall kunna ges även i de fall ett dotterföretag är en ekonomisk förening. Spärregeln för koncernbidrag från fastipghetstörvaltande fåmansföretag avskaffas. I dagens system ställs vissa krav på saväl givarens som mottagarens verksamhet. Villkoret omformuleras så att varken givare eller mottagare får vara livförsäkringsföretag, sehablonbeskattat bostadsföretag. förvaltningsföretag eller investmentföretas.
URF:s förslag: Överenstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget bemöts positivt eller lämnas utan erinran. Skälen för mitt förslag: Varje företag inom en koncern utgör ett särskilt
skattesubjekt. Koncernen som sådan beskattas inte. På olika sätt tas dock hänsyn till koncernförhållandet. Det mest tvdliga exemplet på detta är reglerna om öppna koncernbidrag.
Koncernbidrag innebär en renodlad vinstöverföring och resultatutjämning mellan två koncernföretag. I 283 mom. SIL anges de förutsättningar som skall vara uppfyllda för att koncernbidrag skall få lämnas med skattemässig verkan. Moderföretaset skall vara ett aktiebolag, en ekonomisk förening eller ett ömsesidigt skadeförsäkrinesföretag. Dotterföretaget skall vara ett aktiebolag. Den huvudsakliga verksamheten för båda företagen skall avse Jjoördbruksfastighet, annan fastighet eller annan rörelse än livförsäkringsrörelse. Ingetdera av företagen får vara förvaltningsföretag enligt 7 § 85 mom. An in [NS]
SIL. Vidare ställs ett antal ytterligare krav. bl. a. att en 90-procentiz ägarge- Prop. 1989790:110 menskap förelegat mellan företagen under hela beskattningsäret.
Den allmänna omläggningen av bolagsbeskattningen föranleder inga principtella ändringar i koncernbidragsreglerna. I några hänseenden finns det dock anledning att justera reglerna.
Bestämmelserna om koncernbidrag innehåller spärregler för att hindra kringgående av kedjebeskattningsreglerna. Spärrarna blir aktuella att tilllämpa om ett dotterföretag lämnar koncernbidrag till sitt moderföretag eller till ett systerbolag. En förutsättning för avdrag för koncernbidrag till moderföretaget är att detta företag skulle ha kunnat ta emot utdelning skattefritt från dotterföretaget. Koncernbidrag mellan systerföretag godtas om moderföretaget är ett förvaltningsföretag eller moderföretaget inte beskattas för utdelning från det företag som lämnar koncernbidraget eller är skattskvldigt för utdelning från det företag som tar emot koncernbidraget.
Mitt förslag att sparbanker inte skall beskattas för utdelning på näringsbetingade aktier (avsnitt 8.7.1) bör kompletteras med regler som gör det möjligt att ge koncernbidrag i koncerner där moderföretaget är en sparbank.
Det förekommer — om än inte särskilt ofta — att en ekonomisk förening är dotterföretag i en koncern. Innehavet av andelar i en sådan förening kan vara så koncentrerat att mer än 90 7 av innehavet faller på en juridisk person (jfr SKU 1987/88:30 s.25). För närvarande gäller att koncernbidrag inte kan ges mellan företagen i en sådan koncern eftersom dotterföretaget inte är ett aktiebolag. Jag föreslär att den begränsningen slopas sa att det blir möjligt att ge koncernbidrag även i de fall att dotterföretaget är en ckonomisk förening.
En annan spärregel gäller koncernbidrag från fastighetsförvaltande fåmansföretag. Bakgrunden till den regeln är att man velat förhindra att de begränsningar som gäller för löneuttag i fastighetsförvaltande företag kringgås. Spärregeln gör det omöjligt att via koncernbidrag föra över vinster från fastighetsförvaltningen till ett famansföretap som bedriver annan verksamhet.
Med de förslag jag nu lägger fram beträffande beskattning av lön och utdelning från fåmansföretag (avsnitt 6.8) ger det i princip inga skattemässiga fördelar att tå ut ett överskott från ett fastighetsförvaltande företag som lön i stället för som utdelning. De skäl som motiverat spärregeln gäller inte längre. Jag föreslår därför att spärregeln tas bort.
Ett av villkoren för att få tillämpa koncernbidragsreglerna är att den huvudsakliga verksamheten för såväl givare som mottagare avser jordbruksfastighet, annan fastighet eller annan rörelse än livförsäkringsrörelse. I det nya systemet bör villkoret i stället formuleras så att varken givare eller mottagare får vara (jfr avsnitt 6.10.) livförsäkringsföretag, schablonbeskattat bostadsföretag eller (jfr avsnitt 8.7.3 och 8.8.1) förvaltningsföretag eller investmentföretag.
än '
8.7.3 Förvaltningsföretag Prop . 1989/90:110
Mitt förslag: Reglerna om när ett moderföretag i en koncern skall betraktas som förvaltningsföretag justeras. Enligt praxis skall ett moderföretag som utför gemensamma funktioner för rörelsedrivande koncernföretags räkning anses som rörelsedrivande. Förslaget innebär att man skall bortse från i vad mån nägon ”egen” verksamhet bedrivs i moderföretaget utan i stället se till förhållandena i hela koncernen. Detta innebär att man beaktar dotterbolagens verksamhet vid prövningen av om moderföretaget ”uteslutande eller så gott som uteslutande” förvaltar värdepapper eller därmed likartad lös egendom.
URF:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget bemöts i huvudsak positivt eller lämnas utan
erinran. Sveriges udvokatsamfund anser inte att det finns något behov av ändrad gränsdragning och att nuvarande system ger företagen en välmotiverad valrätt. Ett par remissinstanser anser att det behövs preciseringar beträffande vilka kriterier som skall vara avgörande.
Skälen för mitt förslag: Med förvaltningsföretag avses I skattesammanhang ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom (7 § 8 mom. tredje stycket SIL). En särform av förvaltningsföretag är investmentföretag. Skattereglerna för investmentföretag återkommer jag till senare (avsnitt S.5.1).
För förvaltningsföretag tillämpas särskilda regler vid utdelningsbeskattningen. Utdelning som företaget har uppburit ett beskattningsar är inte skattepliktig i den mån den motsvaras av utdelning som företaget har beslutat för samma beskattningsär. Förvaltningsföretag kan inte få Annellavdrag och inte heller se eller ta emot koncernbidrag.
Även i det nya bolagsskattesvstemet bör det finnas utrymme för en aktieförvaltning i bolagsform utan kedjebeskattningseffekter. Ett bolag som förvaltar poster it. ex. börsaktier bör på samma villkor som i dag kunna vidareutdela mottagen utdelning utan att utdelningen träffas av skatt i bolaget. Detta förutsätter att dagens regler om skattefrihet för vidareutdelad utdelning behålls. Förvaltningsföretag bör inte heller i det nya systemet kunna ge eller ta emot koncernbidrag, få Annellavdrag eller göra avsättning till surv.
I stort sett finns det — vid sidan av investmentföretagen — två typer av förvaltningsföretag. Det är för det första fråga om koncerner där innehavet av aktier i rörelsedrivande och fastighetsförvaltande dotterbolag har samlats i ett bolag. I den mån moderföretaget inte anses som rörelsedrivande beskattas företaget enligt reglerna för förvaltningsföretag. Det andra typfallet är det där privatpersoner eller andra väljer att lägga sina aktieinnehav i ett bolag och bolaget inte — vad väller spridning av ägandet m. m. — uppfyller villkoren för att klassificeras som ett investmentföretag.
Till de nuvarande bestämmelserna om förvaltningsföretag är två dispensregler knutna. Enligt den ena kan RSV —- nämnden för rättsärenden - medge An
sådant företag under förutsättning att verksamheten ”till inte oväsentlig del” består i förvaltning av värdepapper eller därmed likartad lös egendom. Ansökningar om dispens enligt denna regel är sällsynta. Den andra dispensregeln tar sikte på sådana moderföretag som ombesörjer vissa gemensamma funktioner för koncernens räkning. Regeln innebär att RSV kan medge att företaget inte skall behandlas som ett förvaltningsföretag. En sådan dispens innebär att moderföretaget utan krav på vidareutdelning kan ta emot utdelningar från dotterbolagen skattefritt. Dispensen innebär också att företaget även i andra avseenden — vad gäller Annelavdrag, koncernbidrag m. m. — behandlas som rörelsedrivande.
Tidigare förekom hos RSV ett stort antal ansökningar enligt den sist nämnda dispensregeln. Situationen förändrades emellertid genom rättsfallet RÄ 1986 ref. 72. Regeringsrätten konstaterade där att en sådan koncerngemensam verksamhet som utgör en förutsättning för bifall enligt den dispensregeln i sig konstituerar rörelse.
Det finns anledning att i det här sammanhanget överväga vissa justeringar i de nuvarande reglerna. Enligt den praxis som lagts fast genom 1986 års rättsfall skall ett moderföretag som utför gemensamma funktioner för koncernföretagens räkning anses som rörelsedrivande. Dessa funktioner kan vara mycket begränsade och kräver kanske inte mer än en enstaka anställd. Saknas ä andra sidan desså funktioner torde företaget beskattas som ett förvaltningsföretag. I det enskilda fallet kan klassificeringen som rörelsedrivande företag eller förvaltningstföretag ha mycket stora ekonomiska konsekvenser. Ett moderföretag som känner praxis anpassar sig därför så att de önskade skatteeffekterna kan uppnås. Normalt har moderföretaget inget att förlora på att bli beskattat som ett rörelsedrivande företag. Har företaget vid sidan av aktierna i dotterbolagen en större börsportfölj kan emellertid skattefriheten för vidareutdelad utdelning väga så tungt att företaget hellre väljer förvaltningsföretagsalternativet.
Jag delar URE:s bedömning att det från allmän synpunkt förefaller mer lämpligt att bortse från i vad mån någon ”egen” verksamhet bedrivs i moderföretaget utan i stället se till förhållandena i hela koncernen. Den nuvarande valmöjligheten som i vissa fall kan föreligga mellan beskattning som förvaltningsföretag och rörelsedrivande företag är enligt min mening inte motiverad. Dotterbolagens verksamhet bör beaktas vid prövningen av om moderföretaget "uteslutande eller så gott som uteslutande” förvaltar värdepapper eller därmed likartad lös egendom. Bedriver dotterbolaget t. ex. industriell verksamhet av viss omfattning kommer företaget att beskattas enligt de regler som gällt om moderföretaget självt hade bedrivit verksamheten. Mitt förslag innebär i princip att moderföretag i koncerner regelmässigt kommer att beskattas enligt vanliga regler — och inte enligt reglerna för förvaltninesföretug — även om moderföretaget inte utför några koncerngemensamma funktioner. |
Förslaget innebär att gränsdragningen mellan förvaltningsföretag och övriga företag kommer att göras på ett nagot annorlunda sätt än vad som nu är fallet. Ett par remissinstanser har efterlyst en precisering av de kriterier som
'n in
inte göras. Enligt min mening torde en precisering i praktiken dessutom inte behövas. Det bör knappast föranleda några svårigheter att avgörandet sker på koncernnivå i stället för som för närvarande på företagsnivå.
På grund av de nu föreslagna reglerna och förslaget till utvidgade möjligheterna att ge koncernbidrag (avsnitt 5.7.2) finns det inte längre anledning att dispensvägen ge ett företag rätt att inte behandlas som förvaltningsföretag. Den andra dispensregeln har tillämpats ytterst sällan. Båda dispensmöjligheterna bör därför slopas.
8.7.4 Överlätelser av egendom inom koncerner m. m.
Mitt förslag: Uppkommer förlust vid överlåtelser inom en koncern — eller mellan företag som står under gemensam ledning — av andra anläggningstillgångar än organisationsaktier och -andelar skall förlusten inte vara avdragsgill. Vid en följande extern avyttring skall beskattning ske som om företagen utgjort en skattskyldig. I fråga om organisationsaktier och -andelar skall liksom för närvarande uppskovsregeln gälla generellt. Avdragsrätten för avsättning till internvinstkonto slopas.
URF:s förslag: Överenstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Fndast ett fåtal remissinstanser berör förslaget. Bl. a. Näringslivets skattedelegation anser att internvinstkontona skall behållas och utvidgas till att omfatta även koncerninterna transaktioner inom landet. Man anser också att koneerninterna fastighetsöverlatelser skall behandlas på samma sätt som överlåtelser av organisattonsaktier.
Skälen för mitt förslag: I skatteförfattningarna finns bara ett fåtal bestämmelser som reglerar beskattningen vid överlåtelser av tillgångar mellan företag i samma koncern eller mellan företag som på unnat sätt är närstående till varandra. Flera frågor har i stället fått lösas genom praxis.
Som framhalls av URF finns det i och för sig skäl för att en avvttring av lager eller andra rörelsetillgångar till underpris generellt bör utlösa en beskattning — uttagsbeskattning - hos överlataren. Praxis är emellertid på denna punkt generös. I stor utsträckning godtas att tillgångar vid företagsombildningar överförs från ett företag till ett annat till skattemässiga restvärden även om marknadsvärdena är betvdligt högre. Vissa förutsättningar skall dock vara uppfvlida. Tillgangarna får inte föras ut ur bolagssektorn. Det får inte vara fråga om omsättningstillgångar som hos förvärvaren skiftar karaktär till anläggningstillgångar. Vidare förutsätts normalt att det finns en hög grad av ägargemenskap mellan de bada företagen. Det torde också förutsättas att vid en övergripande bedömning förfarandet inte - direkt eller indirekt - medför nagon otillbörlig skatteförmån. Vid remissbehandlingen har önskemål framförts om en lagreglering av vissa omstruktureringssituationer. Ett sadant arbete faller emellertid utanför ramen för detta lapstiftningsprojekt. 556
Även egendom som för närvarande reavinstbeskattas — fustigheter, aktier Prop. 1989/90:110
m. m. — kan avyttras till underpris. Nägon beskattning av ”förtäckt reavinst” förekommer nämligen inte i det nuvarande systemet. I mitt förslag till nytt bolagsskattesystem finns ingen egendom som beskattas enligt särskilda reavinstregler utan reavinster beskattas i näringsverksamheten. De problem i den nuvarande koncernbeskattningen som hänger samman med reavinstreglerna faller delvis bort i det nva systemet. IHagradsremissen föreslogs att en nuvarande regel i 2 § 4 mom. SILL om skatteeffekterna vid utdelning av fastigheter, aktier m. m. skulle tas bort. En sådan utdelning skulle enligt lagrådsremissen i fortsättningen komma att uttagsbeskattas hos det utdelande bolaget.
Lagrådet har ifrågasatt lämpligheten av utformningen av den förelagna uttapsbeskattningsregeln (punkt I tredje stycket till 22. $ KL). Lagrådet framhåller att det i hittillsvarande praxis ansetts möjligt att medge undantag från principen om uttagsbeskattning i vissa omstruktureringsfall o.d. Enligt lagrådet är det angeläget att denna möjlighet finns kvar 1 det nya systemet. Lagrådet förordar att bestämmelsen kompletteras med en undantagsregel som gör det möjligt att underlåta uttagsbeskattning när särskilda skäl påkallar det.
Avsikten med den föreslagna regeln har inte varit att uttagsbeskattning undantagslöst skall ske. Ciksom lagradet anser jag att uttagsbeskattning, även fortsättningsvis bör kunna underlåtas i enlighet med nuvarande praxis. Denna möjlighet bör komma till uttryck i lagtexten, Reglerna bör även i övrigt ges en något annorlunda utformning än i det remitterade förslaget (punkt I fjärde och femte styckena av anvisningarna till 22. $ KL och specialmotiveringen).
Lagrådet ifrågasätter också förslaget att slopa den nyssnämnda bestämmelsen i 2 § 10 mom. SIL som upprätthåller kontinuiteten i beskattningen i de fall då tillgångar som faller under reavinstreglerna delas ut till ett företap som är frikallat från skattskyldighet för utdelningen. I likhet med lagrådet anser jag att en motsvarande bestämmelse behövs för de fall då utdelning sker till en mottagare som inte är skattskyldig för utdelningen och utdelningen inte föranleder uttagsbeskattning hos det utdelande företaget. Bestämmelsen finns I tolfte stycket.
Vid min behandling av allmänna frågor kring inkomstberäkningen (avsnitt 8.5) diskuterade jag bl. a. i vilken utsträckning en icke realiserad värdenedgång på anläggningstillgångar skulle beaktas vid beskattningen. Min slutsats var att starka tillämpningsskäl talar för att i fråga om anläggningstillgångar i form av fastigheter, aktier m. m. upprätthålla kravet på att värdenedgången skall ha realiserats.
Enbart ett formellt krav på att värdenedgangen skall ha realiserats kan kringgås genom att egendomen avvuras till ett annat företag i samma företagsgrupp. En förlust vid en sådan avyttring bör därför inte vara avdragsgill. Avdrag bör därför medges först när egendomen säljs till en köpare utanför gruppen.
1284 mom. SIL finns nu en uppskovsregel. Den innebär att koncerninterna avyttringar av organisationsaktier och -andelar inte utlöser någon he-
n nn NN
skattning eller någon avdragsgill reaförlust. Det företag som förvärvar aktien eller andelen övertar den tidigare ägarens anskaftningskostnad och anskaffningstidpunkt. För förlustfallen blir bestämmelsen överflödig i och med att regleringen görs mer generell. Bestämmelsen har dock alltjämt en funktion att fylla i de fall da aktierna eter andelarna avyttras med vinst. Foch för sig kan en beskattning vid den koncerninterna avyvttringen undvikas genom att avräkningspriset sätts till anskaffningspriset — om förutsättningarna I Övriat är sådana att en överföring till underpris godtas utan skatteeffekter. In sådan läsning till anskaffningspriset anser jag emellertid vara olämplig. För att behålla uppskovsregeln talar också att en vinst vid avyttringen i annat fall skulle träffas av full 30-procentig skatt i och med att Koncernen som helhet inte får nägra ökade möjligheter att göra avsättningar till surv. Enhet min mening talar övervägande skäl för att regeln bibehalls.
En utvidgning av tillämpningsomradet för uppskovsregeln till att även omfatta fastigheter bör däremot inte komma i fraga. Vid koncerninterna överlåtelser av fastigheter kan man inte — till skillnad från sådana överlåtelser av organisationsaktier - presumera att överlåtelsen betingas av omstrukturerineskäl. Till bilden hör också att en koncernintern realisation av en värdestegring på en fastighet höjer koncernens samlade survunderlag.
I 284 mom. SI. finns också bestämmelser som reglerar beskattningen vid utskiftning av egendom. I lagrådsremissen föreslogs ingen ändring av bestämmelserna. Genom den generella regleringen av skattekonsekvenserna vid uttag blir bestämmelserna i princip obehövliga. En undantagsbestämmelse för vissa fusionsfall kan likväl för tvdlighets skull anses behövlig. En bestämmelse om detta bör tas in 1 tionde stycket.
I de nuvarande anvisningarna till 22.25 och 29 §§ KL finns likalydande felprisregler som gör det möjligt att justera ned avskrivningsunderlaget för sådana byggnader och inventarier som har förvärvats till för högt pris. I det nya systemet minskar givetvis behovet av en sådan regel. Undantagsvis kan emellertid så ändå bli fallet. Felprisregeln bör därför behålls.
Av annan karaktär är bestämmelserna om internyvinstkönto i punkt 15 av anvisningarna till 29 § KE. Genom en avsättning till internvinstkonto kan beskattningen av vinsten vid en varuförsäljning till ett utländskt koncernföretag skjutas upp till dess att detta företag har salt varorna vidare.
URF:s förslag att slopa reglerna om intervinstkonto har väckt visst motstånd. Önskemål har också framförts om en utvidgning av tillämpningsomrädet till att omfatta även överlåtelser imom landet. Dessa regler har i första hand motiverats med att koncernen inte skall komma 1 ett sämre läge vid en försäljning till ett utländskt koncernföretag än vid en motsvarande försäljning till ett svenskt koncernföretag. En vinst vid en varuförsäljning till ett svenskt koncernföretag kan — för koncernen som helhet - 1 viss utsträckning neutraliseras genom att det köpande företaget skriver ned det köpta lagret. Denna möjlighet har normalt inte det utländska företaget.
För den fortsatta diskussionen kan det vara av intresse att — om än schematiskt — redovisa effekterna enligt nuvarande regler av en lagerförsäljning mellan svenska koncernföretag. Förutsättningarna är att det säljande företaget har köpt eller tillverkat lagret (för 100) och att företaget säljer det vidare
'n in oc
antingen nästa beskattningsår eller redan under anskaffningsäret.
I det första fallet kan det företag som anskaffat lagret skriva ned det med 40 20. Säljs lagret vidare året därpå till ett pris över anskaffningspriset kan det köpande företaget reservera bort 40 9 av internvinsten (om lagret fortfarande är osålt vid årsskiftet). Skatten med anledning av internförsäljningen blir då (60 96 x 40 2& =) 24 96 av internvinsten.
I det ändra fallet kan ett vinstpålägg om 67 96 elimineras genom en nedskrivning hos det köpande företaget (40 ec av 167 = 67). Detta skall emellertid inte tolkas så att den koncerninterna försäljningen inte ”kostar” koncernen något. Om försäljningen inte ägt rum skulle lagret nämligen kunnat skrivas ned (från 100 till 60) på grundval av anskaffningskostnaden vilket då hade lett till att koncernens skattekostnad minskat (just i det här fallet med 16 vilket motsvarar 16/67 = 24 96 av internvinsten).
Slutsatsen av vad som nu sagts är att en internvinst vid en försäljning mellan svenska koncernföretag redan enligt dagens system ger en omedelbar skatteeffekt. Skatteeffekten i det nya systemet är — med beaktande av det köpande företagets möjligheter till avdrag för survavsättning — begränsad (23 6 av internvinsten) och motiverar inte någon utvidgning av reglerna till försäljningar mellan svenska koncernföretag. I stället bör reglerna om internvinstkonto vid försäljningar till utländska koncernföretag slopas. För den lösningen talar bl.a. — vid sidan av det låga skatteuttaget i Sverige — att nägon reservupplösning inte längre kommer att aktualiseras vid en försäljning till uttändska koncernföretag.
8.8 Särskilda branscher
8.8.1 Investmentföretag och aktiefonder
Mitt förslag: För investmentföretag och alla slags aktiefonder skall
gälla följande regler:
I. reavinster och realörluster på aktier skattefria resp. ej avdrags-
gilla
2. schablonintäkt 2-6 för investmentföretag och 1,5 4 för aktie-
fonder av aktiernas m.m. marknadsvärde vid beskattningsarets in-
gäng
3. intäktsräntor skattepliktiga — förvaltningskostnader och utgifts-
räntor avdragsgilla
+. mottagen utdelning skattepliktig.
5. lämnad utdelning avdragsgill. dock ej så att skattemässigt under-
skott uppkommer.
URF:s förslag: Överensstämmer med mitt med den skillnaden att URF föreslår särregler i form av bibehållen skattefrihet för allemansfonder och bibehållen skattefrihet för räntor och utdelningar för aktiesparfonder samt att URF inte föreslår någon differentiering av sehablonintäkten.
Remissinstanserna: Förslaget bemöts i huvudsak positivt eller lämnas utan 559
erinran. De kritiska synpunkter som framförs gäller främst schablonintäkten. Kammarrätten i Stockholm anser inte att det finns tillräckliga skäl för en sådan åtgärd. Svenska sparbunksföreningen och Fondbolagens Förening påtalar att sehablonintäkten missgynnar aktiefonder i jämförelse med investmentföretag. Svenska bankföreningen anser att sehablonintäkten inte skall beräknas på räntebärande värdepapper samt att aktiefonder med premiemedel för s. k. unit-linked-försäkringar helt skall undantas.
Bakgrunden till mitt förslag: Med nuvarande definition tillhör investmentföretagen den större gruppen förvaltningsföretag. dvs. företag — aktiebolag och ekonomiska föreningar — som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eHer likartad lös egendom (7 § 5 mom. tredje stycket SILL). Vad som är speciellt för ett investmentföretag är dels att det har ott välfördelat innehav av värdepapper och därigenom erbjuder ägarna riskspridning, dels att det ägs av ett stört antal fysiska personer. Investmentföretagen har ibland — vid sidan av en portfölj med börsaktier — egna rörelsedrivande dotterbolag. Sådana brukar betecknas som ”blandade” investmentföretag.
Kravet på ett stort antal fysiska personer utesluter inte juridiska personer i ägurkretsen. Inte heller ställs några krav på den storleksmässiga relationen mellan ägarna. Flera av investmentföretagen domineras ägarmässigt av juridiska personer. I praktiken medför kravet på ett stort antal fysiska personer att samtliga investmentföretag är aktiebolag vars aktier är inregistrerade på Stockholms fondbörs eller föremål för motsvarande notering.
Investmentföretagen förekommer till skillnad från aktiefonderna ofta som innehavare av stora minoritetsposter i enskilda företag. Det är väl känt att investmentföretagen utgör ett viktigt instrument för vissa ägares möjligheter att kontrollera andra företagsgrupper. Denna faktor har bl. a. utgjort ett av skälen till varför det ansetts att investmentföretarg inte skall ha samma skattesituation som aktiefonder.
Investmentföretagen kan skattefritt fondera 20 26 av uppburen utdelning. De är nämligen befriade från skattskyldighet för utdelning om de under samma beskattningsär delar ut ett belopp som motsvarar 80 2 av utdelningsbeloppet (7 § 8 mom. tredje stycket SILL). Motivet för detta fonderingsprivilegium var ursprungligen att investmentföretagen tar vissa risker i samband med omstruktureringar inom näringslivet och att det gör det lättare för företagen att hälla en jämn egen utdelning. Därefter har som ytterligare skäl anförts att orealiserade förluster på aktieportföljen skattemässigt inte kan utnyttjas och att realiserade förluster bara kan utnyttjas mot realiserade vinster. |
Investmentföretagen reavinstbeskattas enligt samma regler som gäller för fysiska personer. Vid försäljning av yngre aktier (kortare innehavstid än två år) beskattas hela vinsten. Vid försäljning av äldre aktier beskattas numera 50 47 av vinsten, Eventuell förlust är alltid avdragsentl till bara 50 7.
Investmentföretagens skatteregler har tidigare utretts av bl. a. kapitalvinstkommittén (SOU 1986:37). Kapitalvinstkommittén ansåg inte att de skäl som för aktiefondernas del motiverade en skattefrihet ägde samma relevans för investmentföretag. En skattebefrielse skulle öka bolagens möjlighe-
roll som maktinstrument inom närngslivet stärkas. Kapitalvinstkommittén pekade också på att det för ett investmentföretag — 1 motsats till vad som gäller för en aktiefond — inte kan bli aktuellt med en inlösen av undelarna — aktierna — med åtföljande krav på utförsäljning av aktieinnehavet.
I synen på investmentföretagen avviker ägarutredningen (SOU 1988:38) från kapitalvinstkommittén. Utifrån en kartläggning av senare års förändringar i ägarstrukturen konstateras att dessa företags ställning försvagats medan det korsvisa ägandet mellan rörelsedrivande bolag förstärkts. Ur samhällsekonomisk effektivitetssynpunkt kunde denna förskjutning vara mindre önskvärd i och med att den externa kontrollen av företagen försvagas.
Med aktiefond avses enligt I $ aktiefondslagen (1974:931) en fond som huvudsakligen består av aktier eller andra värdepapper. En aktiefond är inte en juridisk person men väl ett särskilt skattesubjekt. Fonden skall ha uppkommit genom kapitaltillskott från allmänheten och ägas endast av dem som tillskjutit kapitalet.
Avkastning på tillgångar i fonden utgör intäkt av kapital för fonden. Fonden får göra avdrag för egen utdelning till fondandelsägarna (2 § 10 mom. SIL). Avdragsrätt föreligger oavsett hur vinstmedel uppkommit hos fonden. Avdraget skall anses belöpa på det räkenskapsår som utdelningen hänför sig till även om utdelningen utbetalas till andelsägarna först under nästföljande räkenskapsår. Reavinster på yngre aktier beskattas fullt ut. Aktiefonder är sedan år 1979 inte skattskyldiga för reavinster på s. k. äldre aktier (7 § 12 mom. SIL). Skattesatsen är numera liksom för aktiebolag 40 9c (10 a § SIL). Akticfonderna är till skillnad från aktiebolag inte skattskyldiga till vinstdelningskatt. Andelsägarna beskattas för utdelning och är också skattskyldiga för vinst vid försäljning eller inlösen av andelarna på samma sätt som vid försäljning av aktier.
Skattereglerna för aktiefonder har motiverats av att skattebelastningen inte skall bli större än vid direkt ägande. Vidare skulle en oinskränkt skattskyldighet kunna leda till svårigheter när det gäller att värdera andelarna med hänsyn till den betydande latenta skatteskuld som i ett sådant fall skulle avila fonderna. En fullständig befrielse från reavinstbeskattning skulle å andra sidan medföra att aktiefonder kom i ett gynnsammare läge än enskilda aktieägare. Kapitalvinstkommittén föreslog vissa justeringar av aktiefondsreglerna, bl. a. att skattskyldighet för reavinster på yngre aktier skulle tas bort.
En grundläggande princip är att fondens medel skall placeras så att riskerna för förluster fördelas på ett så lämpligt sätt som möjligt. Fn aktiefond får därför inte inneha värdepapper från en och samma utfärdare i vidare mån än att dessa totalt representerar 10 56 av fondens värde. I en aktiefond får inte heller ingå mer än 5 4% av röstvärdet för samtliga aktier i ett och samma aktiebolag. I en inom finansdepartementets finansmarknadsavdelning upprättad promemoria (Ds 1989:71) En ny aktiefondslag föreslås bl. a. en allmän anpassning till en avreglerad kreditmarknad, en anpassning till EG, minskad detaljstyrning av fonderna samt en viss utvidgning av placeringsmöjligheterna till att under vissa förutsättningar omfatta även optioner och
36 Riksdagen 198990. Saml. I. Nr 110 Del I
terminskontrakt. Promemorian har nyligen remissbehandlats. Min avsikt är att senare I är lägga fram ett förslag på grundval av promemorian och vad som framkommit vid remissbehandlingen.
Reglerna om aktiesparfonderna finns i lagen (1978:428) om aktiespartfonder. Verksamheten omfattas i huvudsak av 1974 ärs aktiefondslag. Aktiesparfönder tillåts dock i princip endast att förvärva svenska aktier inregistrerade vid Stockholms fondbörs. Utdelning till delägarna är inte tillåten. Andelsägarna beskattas vid inlösen av fondandelar på samma sätt som delägare i vanliga aktiefonder. Vissa särbestämmelser finns dock för bestämmande av ingångsvärdet. Vid allemanssparandets införande upphörde möjligheten till nya insättningar. I promemorian En ny aktiefondslag föreslås aktiesparfonderna få möjlighet att ombildas till aktiefonder eller alternativt skifta ut sina tillgångar.
Aktiesparfonder är inte skattskyldiga för avkastningen på tillgångarna i fonden |3 § första stycket lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer]. Reavinstbeskattning sker enligt samma regler som för vanliga aktiefonder. Dock kan en aktiesparfond — på grund av utdelningsförbudet — inte undgå beskattning av reavinster på vngre aktier genom vidareutdelning.
Reglerna om allemansfonderna finns i lagen (1983:890) om allemanssparande. Även deras verksamhet grundar sig i stort på 1974 års aktiefondslag. De får placera förvaltade medel även i olika typer av statspapper. Det sammanlagda värdet av dessa får dock inte överstiga 25 40 av fondförmögenheten. Hikhet med övriga aktiefonder får allemansfonderna inte inneha värdepapper från en och samme utfärdare motsvarande mer än 10 70 av fondens värde. Allemanstonderna fär inte heller lämna utdelning.
Allemansfonderna är liksom aktiesparfonderna inte skattskyldiga för utdelnings- och ränteinkomster. Allemansfonderna är även helt befriade från reavinstbeskattning av aktier och andra värdepapper. Fonden är skattskyldig endast för inkomst av annan fastighet och inkomst av rörelse (7 § 6 mom. SIL). Andelsägarna i allemansfonderna är helt befriade från skattskyldighet för vinst vid inlösen av fondandelarna.
Genom lagstiftning hösten 1989 har fr. o. m. den I februari 1990 ytterligare en form av aktiefonder introducerats (prop. 1989/90:34, NU14, SFS 19859:1079). F dessa fonder skall försäkrtingsföretag placera premiemedel avseende en samtidigt införd ny form av livförsäkringar, livförsäkringar med akticfondsanknytning (unit linked-försäkringar). Även försäkringspremiefonderna omfattas i huvudsak av regleringen i aktiefondslagen. Utdelning från fonderna får -- bortsett från kostnadstäckning — endast användas till förvärv av nya fondandelar eller för utbetalning enligt försäkringsvillkoren. För försäkringstagaren behandlas försäkringen skattemässigt på samma sätt som andra livförsäkringar. Genom att utdelningen beskattas hos försäkringsföretaget enligt antingen K- eller P-försäkringsreglerna blir sparande genom livförsäkring med fondanknytning skattemässigt likställt med sparande i konventionell livförsäkring.
Skälen för mitt förslag: Investmentföretag och aktiefonder utgör två slag av mellanhandsägare. Frågan gäller i vilken utsträckning sådana över huvud taget skall beskattas. Här finns olika möjliga synsätt. Mellanhänderna kan
för det första ses enbart som förvaltare av de slutliga finanstärernas sparande. Med ett sådant synsätt finns skäl att eliminera all kedjebeskattning. I praktiken skulle detta innebära att all mottagen utdelning och alla realiserade kapitalvinster skulle vara skattefria. Å andra sidan är det nödvändigt att med en eller annan metod beskatta avkastningen på de inkomster mellanhanden erhåller, så att inte indirekt ägande får en förmånligare behandling än direkt ägande.
Med ett annat synsätt ifrågasätts själva utgångspunkten för ovanstående lösning. nämligen att mellanhanden ses som en ren kapitaltörvaltare. Exempelvis har kapitalvinstkommittén framhållit utt investmentföretagen spelar en aktiv roll på kapitalmarknaden och i ekonomin genom att agera gentemot företagen och delta i bl. a. olika omstruktureringsbeslut. I detta avseende skiljer de sig från exempelvis aktiefonder. Akticfondernas agerande på marknaden är mer passivt.
För kapitalvinstkommittén utgjorde investmentföretagens karaktär av ”monitorer” med aktiv kontroll av företagen ett argument mot lättnader i beskattningen. Ägarutredningen fäste å sin sida stort avseende vid att investmentföretagens inflytande försvagats under senare år och föreslog att förändringar i investmentföretagens beskattning borde övervägas.
Enligt dagens regler beskattas en reavinst på äldre aktier till 50 66. Vid en skattesats på 48 4 — inkl. vinstdelningsskatt — ger detta en beskattning av den nominella vinsten på 24 4. En full nominell beskattning som jag föreslagit vid juridiska personers aktieförsäljningar skulle innebära en beskattning på 30 6. Till bilden hör också den nyligen beslutade höjningen av skatteplikten från 40 till 50 % av reavinsten. En full nominell beskattning torde försvaga investmentföretagens möjligheter att spela en aktiv roll på aktiemarknaden och gentemot de ägda företagen. Omstruktureringar av aktieportföljen skulle bli mer kostsamma.
För vanliga aktiefonder och för aktiesparfonder -- med fondernas skattefrihet vid försäljning av äldre aktier — skulle skatteskärpningen bli ännu kraftigare än för investmentföretagen. Än mer skulle detta givetvis gälla allemansfonderna. En isolerad skattefrihet för aktiefondernas reavinster skulle å andra sidan skapa en obalans i förhållande till investmentföretagen.
Mellan direkt och indirekt ägande föreligger i dag olika slag av bristande neutralitet. Direkt ägande är sålunda förmänligare än indirekt ägande via sådana mellanhänder som beskattas i ett eller annat avseende. Ä andra sidan är vissa former av indirekt ägande — genom aktiesparfonder och särskilt allemansfonder — förmånligare behandlat än direkt ägande.
Till de nämnda bristerna på neutralitet bidrar också den olikartade behandlingen av utdelningsinkomster och realisationsvinster i olika led.
Av betydelse för mitt ställningstagande är mitt förslag till ny aktieheskattning för fysiska personer (avsnitt 6.3 och 6.5). Jag avser I första hand den större likabehandling mellan beskattningen av utdelningsinkomster och reavinster som mitt förslag innebär. En mer lika behandling av direkt och indirekt sparande uppnas också genom mitt förslag till beskattningen av avkastningen på indirekt sparande. Ett visst avsteg fran strikt likformighet görs dock i syfte att ästadkomma en sparstimulans dels genom att avkastningen
på pensionssparande beskattas med 10 6 för tjänstepensioner och med 15 "7 för övrigt penstonssparande. dels genom att allemanssparandet, såväl i bank som i allemanstönd. beskattas med samma 20-66.
I lagrådsremissen ansågs de skärpningar - i förhållande till nuläget — beträffande beskattningen av delägarna i allemansföonderna utgöra anledning att behålla nuvarande principtelta skattefrihet för själva allemanstfonderna för att uppnå en tillräcklig stimulans av denna sparform. Det finns anledning att ompröva ställningstagandet. För andelar i allemansfonderna innebär mitt förslag — trots skärpningen i jämförelse med nuvarande fullständiga skattefrihet - särskilt gynnsamma vinstberäkningsregler. Endast två tredjedelar av en vinst blir skattepliktig och två tredjedelar av en förlust avdragsgill (avsnitt 6.3.4 och 6.5.5). För andelar i andra aktiefonder är en vinst eller en förlust i sin helhet skattepliktig resp. avdragsgill. Denna särbehandling av sparandet i allemansfonderna utgör en avsevärd stimulans av denna sparform. Enligt min mening finns det inte tillräckliga skäl att dessutom särbehandla själva allemansfonderna, Det finns heller inte tillräckliga skäl att behandla aktiesparfonderna eller försäkringspremiefonderna annorlunda än vanliga aktiefonder. Alla slags aktiefonder bör beskattas enhetligt.
Mot denna bakgrund bör enligt min mening följande krav ställas på beskattningen av olika mellanhänder. För det första kräver neutralitet mellan direkt och indirekt ägande att beskattningen hos mellanhanden i princip elimineras. För det andra bör skattereglerna utformas så att det inte blir förmånligare med indirekt än med direkt ägande. För det tredje bör olika mellanhänder beskattas på ett och samma sätt. För det fjärde bör beskattningen av mellanhänder möjliggöra omplaceringar av akticinnehavet.
Gemensamt för de olika modeller som övervägts är en skattefrihet för utdelningar, antingen genom en formell skattefrihet för mottagen utdelning eller genom skatteplikt för mottagen utdelning och avdragsrätt för lämnad utdelning. Vidare antas intäktsräntor vara skattepliktiga och utgiftsräntor avdragsgilla. Den senare regeln är nödvändig så att avkastningen på sparandet hos mellanhanden blir föremål för beskattning — liksom hos den slutlige ägaren.
För att möjliggöra mellanhandens omplaceringar i aktieportföljen är det emellertid nödvändigt att införa lättnader i reavinstbeskattningen, t. ex. genom nägon form av avdrag. En sådan lösning kan av naturliga skäl inte eliminera kostnaden för omplaceringar.
Mot den bakgrunden förefaller enligt min mening en skattefrihet för reavinster hos mellanhandsägare motiverad. Denna skattefrihet ger emellertid en förmån för indirekt ägande jämfört med direkt ägande - ens. k. sparbösseeflekt — och strider därmed mot det andra av de krav som ställts upp.
Skillnaden i ärlig avkastning till det indirekta ägandets fördel är beroende av nominell värdeförändring och omsättningstakt hos aktieportföljen vid direktägande. Vid en omsättningshastighet på 10 - 15 €& vid direktägande och A 7 —- 12 55 värdeförändring ger spurbösseeffekten en genomsnittlig skillnad på ca 0.5 procentenheters ärlig avkastning till det indirekta ägndets förmån.
En sådan skillnad skulle öka intresset för indirekt ägande. För aktiesparande genom investmentbolag blir visserligen skillnaden i avkastning inte be-
stående, då man får räkna med en anpassning uppät i aktiekursen som gör att avkastningen efter skatt på marginalen är lika med vad som gäller vid direkt ägande. Sparbösseeffekten kapitaliseras i ett högre marknadsvärde för aktierna. För aktiefonderna däremot påverkas inte andelarnas värde. Gemensamt är dock att andelen indirekt aktieägande ökar på det direkta ägandets bekostnad.
Vid skattefrihet för reavinster på aktier hos mellanhänderna krävs kompenserande åtgärder med syfte att likställa indirekt och direkt ägande. Ett enkelt alternativ är nägon form av schablonbeskattning av akticinnehavet. Nivän på denna schablonbeskattning bör väljas så att sparbösseeffekten climineras. En skatt på ca 0,5 Se av aktiernas marknadsvärde skulle motverka denna effekt. För att underlätta beräkningen av skattepliktig inkomst bör skatten utformas som en skattepliktig sehablonintäkt. Med en skattesats på 30 £& blir motsvarande schablonintäkt ca 1.5 7. Jag äterkommer strax till behovet av en differentiering av schablonintäkten. Underlaget för scehablonintäkten bör utgöras av marknadsvärdet vid beskattningsårets ingång på aktier och — vid reavinstbeskattningen — andra med aktier jämställda värdepapper (jfr avsnitt 6.5.5).
Mottagna utdelningar och räntor bör vara skattepliktiga och lämnad utdelning avdragsgill. I princip bör också avdragsrätt föreligga för utgiftsräntor och förvaltningskostnader. Av praktiska skäl bör förvaltningskostnaderna vara avdragsgilla i sin helhet, alltså även till den del kostnaderna avser t. ex. omplaceringar i akticportföljen.
Så här långt överensstämmer mina förslag med de förslag som URF lagt fram. Med den här utformningen av reglerna skulle emellertid effekterna bli olika för investmentföretag och aktiefonder. Det finns därför anledning att överväga vissa kompletteringar.
Investmentföretagen skulle genom upplåning till 15 4 av aktievärdet och vid 10 96 ränta kunna skaffa sig avdragsgilla räntor som kan kvittas mot schablonintäkten. Aktiefonderna — som inte får ta upp lån - saknar denna möjlighet. Skattereglerna skulle alltså ge incitament till viss belåning hos investmentföretagen och därmed till viss expansion. Förslaget skulle i den delen ensidigt gynna investmentföretagen i förhållande till aktiefonderna. Denna bristande neutralitet har också framhållits vid remissbehandlingen. En i och för sig tänkbar lösning skulle vara att tillåta en viss skuldsättning för aktiefonderna. En sådan ändring skulle dock strida mot aktiefondernas syfte och inger även i övrigt betänkligheter. I lagrådsremissen valdes en lösning i form av en begränsning av avdragsrätten för räntor. Utgiftsräntor föreslogs vara avdragsgilla endast till den del de överstiger schablonintäkten.
Lösningen i lagrådsremissen tog främst sikte på neutralitet i beskattningen mellan investmentföretag och aktiefonder. Neutralitetskravet mellan obelånat direktägande och indirekt ägande tillgodosågs ocksä. Däremot tillfredsställde lösningen inte kravet på neutralitet mellan belånat direktägande och indirekt belänat ägande. Den s.k. investmentföretagsrabatten (till den del den är skattebetingad) skulle i detta fall — Iåt vara reducerad — finnas kvar. En enligt min mening mer lämplig avvägning mellan de skilda neutralitetsaspekterna skulle vara att i stället för att begränsa avdragsrätten för utgifts-
än D 'n
räntor differentiera schablonintäkten mellan investmentföretag och aktie- Prop : 1989/90:110 fonder. En lämplig avvägning skulle innebära 2 66 för investmenföretag och 1,5 7 för aktiefonder.
Fn annan möjlighet att eliminera skatten även på schablonintäkten är att dela ut reavinster upp till ett belopp motsvarande schablonintäkten. Detta medför emellertid att avkastningen för den slutlige ägaren reduceras genom att en del av reavinsterna på de indirekt ägda aktierna blir föremäl för omedelbar utdelningsbeskattning hos honom. Om reavinster svarande mot 1,5 2 av uktievärdet delas ut ”flyttas” förmögenhetsbeskattningen på 0,5 <& till den slutlige ägaren genom att utdelningar beskattas med 30 +. Härigenom uppnås neutralitet i förhållande till direktägande.
Möjligheten att lämna utdelning gäller som framgätt inte för allemansfonder eller aktiesparfonder. Ett sätt att uppnä neutralitet är att möjlighet att lämna utdelning införs för fonderna. För aktiefondernas del skulle problemet enligt min mening få en lämplig lösning om förslaget att tillåta dessa att ombildas till aktiefonder genomförs. Som framgätt har förslaget just remissbehandlats. Ett slutligt ställningstagande får därför anstå tills senare i är. Den principiella skattefriheten för investmentföretag och aktiefonder gör vidare att det saknas motiv för att ge dessa möjlighet till survavsättning.
De av mig föreslagna reglerna uppfyller på ett rimligt sätt de olika krav som bör ställas på beskattning av mellanhänder. Kedjebeskattningen är i princip eliminerad, mellanhanden har möjlighet till skattefria omplaceringar av sitt aktieinnehav och reglerna ger i kombination med de regler som föreslagits beträffande beskattningen av fysiska personers aktieinnehav en rimlig balans vid behandlingen av direkt och indirekt aktieägande. Reglerna är också relativt enkla. Priset för enkelheten ligger i det schablonmässiga inslaget. Förändringar av de förutsättningar som schablonen grundas på kan i princip aktualisera justeringar. Behovet av stabila skatteregler gör emellertid att det först vid avsevärda förändringar bör framstå som motiverat med sådana justeringar av de föreslagna procentsatserna.
De föreslagna reglerna innebär — till skillnad från vad fallet är för investmentföretagen — en skatteskärpning för aktiefonderna. Detta är en följd av att aktietonderna enligt dagens skatteregler behandlas förmånligare än investmentföretagen bl. a. avseende reavinstbeskattningen av äldre aktier.
Med de nya reglerna skulle även aktiefonderna kunna sänka skatten genom ökad utdelning. Relativt sett torde dock en enhetlig tillämpning av de föreslagna reglerna på såväl investmentföretag som aktiefonder innebära en mer neutral skattemässig behandling av de två slagen av mellanhänder.
De nya reglerna om investmentföretags och aktiefonders beskattning finns i 2 § 10 mom. SIL.
8.8.2 Banker och andra finansiella institut
Mitt förslag: Den nya modellen för beskattning av företag tillämpas generellt och omfattar även banker, fondkommissionsbolag, kreditaktiebolag och finansbolag. Innehavet av fordringar och värdepap-
upp till lägre värde än det lägsta av anskaffningsvärdet eller det verkliga värdet, lägsta värdets princip. I den mån en fordran är osäker t. ex. på grund av en s. k. länderrisk får detta beaktas inom ramen för denna regel. Rätt till survavsätthing skall tillkomma även dessa företag.
URF:s förslag: Överensstämmer med mitt med den skillnaden att URF föreslår en alternativ värderingsregel. Enligt denna får de finansiella företagens fordringar på allmänheten exkl. utlåning, till staten och kommuner tas upp till 99 42 av det samlade anskaffningsvärdet.
Remissinstanserna: Förslagets allmänna uppläggning bedöms genomgående positivt eller lämnas utan erinran. Den kritik som framförs gäller främst att de finansiella företagens behov av reserveringar för risker inte beaktats tillräckligt. Förslaget anses allvarligt missgynna företag inom den finansiella sektorn. Riksbanken ifrågasätter dock detta. Bankinspektionen anser sig inte kunna bortse ifrån att negativa effekter kan uppkomma för de finansiella företagen.
Bland de önskemål om cen längre gående nedskrivningsrätt som förs fram märks — att nedskrivning för potentiella, framtida förlustrisker bör få göras från det lägsta värdet för alla fordringar - att 2— 3 75 nedskrivning är motiverad — att nedskrivning från lägsta värdet bör medges även för aktier och valutor — att även s. k. off-balance-sheet-poster bör ingå 1 underlaget för en schablonmässig nedskrivningsrätt.
Vidare påpekas från de finansiella företagens sida att survunderlaget måste anpassas till de särskilda riskförhållanden som gäller inom den finanstella sektorn. K-surven uppfyller inte detta krav eftersom dessa företag har ett litet eget kapital. Bankinspektionen föreslär att avsättning skall få beräknas på ett underlag motsvarande kapitalbasen. Riksbanken pekar på att utrymmet för bokslutsdispositioner generellt sett blir mindre för finansiella än icke-finansiella företag.
Bakgrunden till mitt förslag: Reglerna i 14 § BFL om värdering av omsättningstillgångar är i huvudsak tillämpliga på de finansiella företagen. Det innebär att lägsta värdets princip gäller. Lagret får inte tas upp till högre värde än som motsvarar det lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet.
Bankernas innehav av statsobligationer får dock enligt 4 kap. 4 § bankrörelselagen (1987:617) i vissa fall värderas över verkliga värdet, men inte över anskaffningsvärdet.
Vid beskattningen gäller inte de allmänna nedskrivningsreglerna (punkt 2 av anvisningarna till 41 & KL). I stället gäller att lager i form av aktier, obligationer, lånefordringar och liknande tillgångar — värdepapper - inte ”får tas upp till lägre värde än vad som med hänsyn till risk för prisfall m. m. framstår som skäligt” (punkt 3 av anvisningarna till 41 § KL).
RSV har utfärdat anvisningar för värdering av lager hos banker och andra finansiella företag (RSV Dt 1984:23).
För banker gäller att lånefordringar får skrivas ned med högst 4,5 4 av
beviljat belopp. Har lånen bundits till en fast ränta för minst ett är finns alternativregler. Är bindningstiden högst fyra är får lånen tas upp till lägst marknadsvärdet. Är bindningstiden längre får lånen värderas enligt vad som giäller för obligationer.
Svenska obligationer fär lägst tas upp till 85 <A av antingen summa anskaffningsvärden eller summa marknadsvärden. Med obligationer jämställs bl. a. statsskuldväxlar, kapitalmarknadsreverser, bankeertifikat och förlagslån.
Utländska obligationer och valutor får tas upp till lägst 70 £& av antingen summa anskaffningsvärden eller summa marknadsvärden. Nedskrivningar på fordringar hos utländska bankföretag och bankirer får ske med högst 30 << av beviljat belopp i utländsk valuta och med högst 15 €£ av beviljat belopp i svensk valuta.
Aktier i ett visst företag får tas upp till summa anskaffningsvärden eller lägst 60 C& av summa marknadsvärden. Övriga värdepapper får tas upp till summa anskaffningsvärden eller lägst 95. av summa marknadsvärden.
För garantiförbindelser godtas en reservering om 2 €& av utestående garantiförbindelser.
Finansbolagen har i princip samma reserveringsmöjligheter som bankerna. Under äberopande av att de anses ha en mer riskfylld verksamhet har de dock getts möjligheter till större nedskrivningar av sina lånefordringar än bankerna. Kontokortsfordringar får skrivas ned med 6 96 på utestående belopp och övriga lånefordringar — inkl. factoring — får skrivas ned med 5,5 <6 på beviljat belopp. Lånefordringar som har säkerhet i fastighetsinteckning inom 75 6 av uppskattat värde får skrivas ned med 4 <c. Värdepapper får tas upp till lägst 95 €7£ av antingen summa anskaffningsvärden eller summa marknadsvärden på balansdagen.
Fondkommissionsbolagen får göra nedskrivningar med 4,5 £6 på beviljat belopp på lånefordringar som uppkommit i samband med fondkommissionärsverksamheten. Vidare får handelslager av aktier tas upp till lägst anskaffningsvärdet eller 60 6 av summa marknadsvärden på balansdagen. För övriga värdepapper gäller samma regler som för finansbolagen.
Av anvisningarna framgår att värderingen i räkenskaperna bör godtas om denna inte leder till ett lägre sammanlagt värde på tillgångarna än som svarar mot summan av de lägsta värden som följer av anvisningarna.
Nedskrivningar av finansiella tillgångar förekommer i bankernas redovisning i form av tre olika värderegleringskonton: för utlåning, valuta och obligationer. Dessa är inte helt ”rena” i den meningen att de alltid kan jämställas med lagerreserven i ett icke-finansiellt företag. I viss utsträckning tycks även företagsekonomiskt motiverad nedskrivning inga. En särskild oklarhet gäller i detta avseende värderegleringskontot för obligationer och statspapper. Bankernas värderepleringskonton uppgår till sammanlagt 64 miljarder kr. i boksluten för år 1988. Detta ger — trots de nämnda oklarheterna — ändå en ungefärlig bild av storleken på förekommande skattekonsolidering.
Förekomsten av värderegleringskonton ger bankerna stora möjligheter till resultatreglering. Detta har tidigare gett en förhållandevis låg effektiv skattebelastning. Genom vinstdelningskatten och — för år 1989 — den särskilda
vinstskatten har den bilden förändrats markant. Detta var huvudskälet till att de finansiella företagen undantogs från den begränsning i rätten till lagernedskrivning som gjordes i höstas (prop. -1989/90:50, SKUIt0, SFS 19859:1021). Däremot omfattas de finansiella företagen av sänkningen av bolagsskatten (SFS 1989:1016).
Finansbolapg och fondkommissionsbolag har också goda möjligheter att reglera resultatet. Den effektiva skattebelastningen på företagsnivå varierar dock beroende på givna och mottagna koncernbidrag.
I jämförelse med icke-finansiella företag utmärks de finansiella företagen av att de har större delen av sina tillgångar placerade monetärt. Risker är knutna till kreditgivningen, såväl den inhemska som utlåningen till utlandet —s. k. länderrisker.
Bankernas verksamhet innebär också ränterisker, kursrisker och valutarisker. Därutöver finns likviditetsrisker — bristande omsättningsbarhet — och administrativa risker. Även övriga finansiella företag är exponerade för en del av dessa risker beroende på verksamhetens inriktning.
Bankerna har ett lågt beskattat eget kapital. Däremot har de byggt upp stora obeskattade reserver genom avsättningar till värderepgleringskonton. Dessa är i dag ca fyra gänger så stora som det beskattade egna kapitalet.
Banker och liknande institut har att uppfylla säkerhetskrav i form av kapitaltäckningsregler. Mot krav på kapitaltäckning för olika slag av placeringar, differentierade efter risken, skall svara en kapitalbas. Intill nyligen utgjordes kapitalbasen dels av det egna kapitalet definierat som det beskattade egna kapitalet. dels av förlagslän och obeskattade reserver.
För bankaktiebolag utgörs det egna kapitalet av det beskattade egna kapitalet. För sparbankerna betraktas de egna fonderna som eget kapital. Föreningsbankernas medlemsinsatskapital och övrigt beskattat eget kapital räknas som cepet kapital.
Genom lagstiftning hösten 1989 har nya skärpta kapitaltäckningsregler införts (prop. 1989/90:43, NUTS. SFS 1989:1086-1096). De nya reglerna trädde i kraft den I februari 1990 och omfattar banker och andra kreditinstitut. De nya skärpta kapitalkraven skall vara uppfyllda vid utgången av är 1992. Den nya lagstiftningen grundar sig på förslag från kapitaltäckningsgruppen (Ds 1988:70) som i sin tur går tillbaka på ett förslag av den s. k. Baselkommittén, ett samarbetsorgan för centralbankerna inom 10-gruppen.
Enligt de nya reglerna skall kapitalbasen vid varje tidpunkt utgöra 8 <t av placeringarnas värde och renodlas till att uteslutande bestå av inbetalt kapital. Kapitalbasen skall bestå av primärt och supplementärt kapital. Det primära skall utgöra minst hälften av kapitalbasen.
Till primärt kapital räknas beskattat eget kapital. Vidare får 70 Sc av värderegleringskontona räknas till primärt kapital. Värderegleringskonton räknas med utan begränsning till det beskattade egna kapitalets storlek. För finansbolagen räknas 70 fc av överavskrivningar på uthyrd egendom till primärt kapital.
Till supplementärt kapital räknas förlagslån. Dessa måste löpa på minst fem år för att till nominellt belopp räknas in i kapitalbasen. Förlagsbevis eller andra skuldförbindelser med återstående löptid understigande tem år får tas
upp till begränsat belopp enligt vissa närmare regler. Förlagslånen får tillsammans inte överstiga hälften av primärkapitalet. Bankinspektionen kan bestämma att ytterligare reserver/nya instrument fär räknas in i kapitalbasen.
De nya reglerna innebär skärpningar jämfört med gällande regler vad avser kapitaltäckningskravet. Samtidigt innebär de att kapitalbasen utvidgas.
Skälen för mitt förslag: Det är angeläget att den nya modellen för beskattning av företag, så långt möjligt. kan tillämpas generellt. Det innebär bl. a. att reglerna om avsättning till skatteutjämningsreserv bör tillämpas för de finansiella företagen.
Mitt förslag i denna del omfattar de företag som lyder under kapitaltäckningsregler, dvs. banker, finansbolag, fondkommissionsbolag och kreditaktiebolag. Hypoteksinstituten omfattas också av de nya kapitaltäckningsreglerna. Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungarikets Sveriges stadshypotekskassa och hypoteksföreningarna tillhör den kategori skattskyldiga som för närvarande beskattas efter 40 c. De har möjlighet att göra avdragsgilla avsättningar till reserv- eller säkerhetsfond upp till en viss nivå (2 § 8 mom. SIL). URF har inte tagit ställning till frågan om surv skall tillämpas på de ifrågavarande instituten med hänvisning till den pågående översynen av hypotekslagstiftningen m. m. Betänkandet (SOU 1989:103) Hypoteksinstituten i framtiden har just remissbehandlats. Jag anser att den fortsatta beredningen i det lagstiftningsärendet bör avvaktas.
Statens bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB) har — liksom hypoteksinstituten — rätt till avdrag för avsättning till reservfond upp till en viss nivå. Frågan om SBAB:s framtida beskattning bör avgöras i samband med att ställning tas till hypoteksinstitutens beskattning. Avdragsrätten för SBAB bör därför tills vidare inte ändras. Med hänsyn härtill bör inte heller SBAB få rätt till survavsättning.
Jag föreslår att bankers m. fl. innehav av fordringar och värdepapper skall värderas enligt generella regler — punkt 2 av anvisningarna till 24 § KL. Detta innebär att tillgångarna inte får tas upp till lägre värde än det högsta värde som är tillåtet enligt BFL. I den mån cen fordran är osäker t. ex. på grund av en s. k. länderrisk får detta beaktas inom ramen för denna regel.
I fråga om varulager i allmänhet föreslår URF en alternativ värderingsgrund. Enligt denna får varulager tas upp till lägst 95 <& av det samlade anskalfningsvärdet. Även i fråga om banker m. fl. föreslås en alternativ värderingsregel. Enligt denna får de finansiella företagens fordringar på allmänheten exkl. utlåning till staten och kommuner tas upp till 99 42 av det samlade anskaffningsvärdet. I posten utlåning till allmänheten ingår all utlåning utom utlåning till andra finansinstitut. Företagscertifikat räknas som värdepapper. .
Vid behandlingen av värderingen av lager i allmänhet har jag godtagit en alternativ schablonvärdering till 97 fo av det samlade anskaffningsvärdet (avsnitt 8.3.1). Detta mindre avsteg ifrån den strikta tillämpningen av lägsta värdets princip enligt BFL motiverades av hänsyn till den praktiska tillämpningen.
För de nu aktuella företagen är läget något annorlunda. Kreditinstituten torde ha skyldighet att alltid skriva ned värdet på individuella fordringar som
inte kan väntas inflyta med fullt belopp. Någon schablonmässig värdering eller kollektiv värdering blir alltså inte aktuell för dessa företag. Av det anförda följer att en schablonregel — som utgår ifrån anskaffningsvärdet — är obehövlig för kreditinstituten. Denna uppfattning bestyrks av vad som framkommit vid remissbehandlingen.
Från de finansiella företagens sida framhålls ett särskilt reservcringsbehov för de risker som är förknippade med verksamheten. En reserveringsmöjlighet bör — framhålls det — utgå från lägsta värdet. Enligt min mening saknas det dock anledning att medge riskrelaterad nedskrivning för framtida — potentiella — risker, dvs. vid sidan av det hänsynstagande till alla förekommande förlustrisker som följer av värderingen enligt lägsta värdets princip enligt BFL. Risktagandet bör i stället återspeglas i det egna kapitalets storlek. Kapitaltäckningsreglerna utgör därvid ett centralt styrinstrument.
Som framgått av min redogörelse för bakgrunden till mitt förslag har nya kapitaltäckningsregler nyligen antagits. Mitt nu framlagda förslag föranleder att kapitaltäckningsreglerna behöver justeras. Jag avser att senare i år återkomma med ett förslag om detta.
8.8.3 Skadeförsäkringsföretag
Mitt förslag: I likhet med förslaget beträffande finansiella företag slopas möjligheten för skadeförsäkringsföretag att bygga upp obeskattade värderegleringsreserver. Avdragsrätten för avsättningar till såväl regleringsfond för trafikförsäkring som utjämningsfond slopas. Värderegleringsreserver återföras till beskattning vid övergången till det nya systemet.
En närmare granskning görs av grunderna för avsättning till säkerhetsfoönd för att få klarhet om denna rymmer inslag av skattekonsolidering. Min avsikt är att skadeförsäkringsbolagen efter den företagna granskningen skall få möjlighet till survavsättningar. Granskningen skall även omfatta konsekvenserna av en återföring till beskattning av regleringsföond för trafikförsäkring och utjämningsfond.
URF:s förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget till ändrade regler bemöts positivt eller lämnas utan erinran. De kritiska synpunkter som framförs gäller främst den övergångsvisa återföringen till beskattning av regleringsfond för trafikförsäkring och utjämningstond. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam framhäller att i fråga om ömsesidiga bolag utjämningsfonden tillhör försäkringstagarna och är avsedda för att reducera behovet av omedelbara premicförändringar vid resultatsvängningar 1 försäkringsrörelsen. Folksam ' framhåller att den föreslagna avskattningen skulle innebära en mycket stor påfrestning för dess konsolideringskapital. Folksam påtalar vidare att förslaget försämrar de ömsesidiga försäkringsbolagens konkurrensmöjlighet. Folksam förutsätter att diskussioner med berörda försäkringsbolag kommer till stånd. En möjlig lösning skulle vara att utjiämningsfonden får överföras
till reservfonden. Försäkringsinspektionen och Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att en reserv erundad på det egna kapitalet är otillräcklig för skadeförsäkringsbolagen. Inspektionen förordar att 70 4- av säkerhetsreserven också får ingå i underlaget för surv. RSV ifrågasätter om möjlighet till survavsättning alls bör medges med hänsvn till rätten till avsättning till säkerhetsreserv. Svenska försäkringsbolags riksförbund förutsätter att genomsnittsmetoden liksom hitintills skall få tillämpas på försäkringsföretagens lager av värdepapper i stället för FIFU-metoden.
Bakgrunden till mitt förslag: Skadeförsäkringsföretag beskattas för överskott av försäkringsrörelsen (2 § 6 mom. SIL). Det är alltså fråga om en nettovinstbeskattning. Vid beräkning av överskottet värderas Jagret i form av värdepapper m. m. enligt samma principer som för de finansiella företagen (avsnitt 8.8.2).
Det som skapar särskilda svårigheter vid vinstberäkningen är inte lapervärderingen utan de avsättningar till olika typer av fonder som görs för att täcka förpliktelserna enligt försäkringsavtalen. Utgångspunkten för dessa avsättningar är den av försäkringsinspektionen fastställda normalplanen.
I normalplanen föreskrivs hur uppskattningar av förväntade skadeutfall skall göras för de olika försäkringsomrädena. Den slutgiltiga skaderegleringen kan i vissa fall göras läng tid efter skadans inträffande. Normalplanen innebär därför att hänsyn skall tas till utgiftsstegringar på grund av lönehöjningar, inflation m. m. Bedömningen av utgiftsstegringarnas storlek görs av respektive försäkringsbolag. Normalplanen syftar till att försäkringsbolagen gör tillräckligt stora avsättningar så att förpliktelserna kan fullgöras.
Summan av avsättningarna motsvarar vad som brukar kallas för försäkringstekniska skulder. De försäkringstekniska skulderna utgörs av följande poster.
Premiereserven är den del av premicinkomsterna vid bokslutet som hänför sig till kommande är och utgör värdet av företagets ansvarighet för kommande — ännu inte inträffade — försäkringsfall på grund av löpande försäkringar.
Ersättningsreserven utgör det beräknade värdet av ännu inte utbetalda försäkringsersättningar avseende redan inträffade skador. Ersättningsreserven skall även täcka inträffade men ännu ej inrapporterade skador.
Skadebehandlingsreserven är reserveringen för de förvaltningskostnader, som skadorna i ersättningsreserven kan medföra.
Härtill kommer reservering för tilldelad återbäring som inte förfallit till betalning, i den mån sådan återbäring förekommer inom skadeförsäkring.
Utöver dessa försäkringstekniskt motiverade avsättningar har försäkringsföretagen möjligheter att göra andra reserveringar med skattemässig verkan, Svårigheter att förutse kostnaderna för förväntat skadeutfall har lett till att försäkringsföretagen har fått extra reserveringsmöjligheter genom säkerhetsreserven. Den utgör ett komplement till de försäkringstekniska skulderna och syftar också till att utjämna ett skadeförsäkringsföretags stora resultatvariationer från är till är.
Maximala avsättningar till säkerhetsreserven enligt normalplanen beräknas genom att premicinkomsten för egen räkning inom de olika verksam-
in [NE
hetsgrenarna multipliceras med vissa fastställda procentsatser. I dag ligger denna procentsats för flera av de viktigaste försäkringsgrenarna på 50) 96. För premier på återförsäkringskontrakt ligger procentsatsen på 200 §£. Det finns vissa återförsäkringskontrakt där procentsatsen kan uppgå till 1000 62. Maximal avsättning till säkerhetsreserven torde, enligt försäkringsinspektionens bedömning, ofta innebära att ett bolag kan ha två svåra förlustär i följd och fortfarande fullgöra sina förpliktelser mot försäkringstagarna. .
Avsättning till utjämningsfonden är en annan reservering med skattemässig verkan. Den kan utnyttjas för att utjämna resultatet mellan goda och däliga år. Avsättning får göras endast när det uppstått en vinst på själva försäkringsrörelsen. Vinsten skall beräknas på ett särskilt och från redovisningsmässig synpunkt främmande sätt. Den största skillnaden jämfört med den normala vinstberäkningen är det mycket försiktiga antagandet om en förräntning på 4 §c på de försäkringstekniska skulderna. Fonden får tas i anspråk endast för att täcka förluster på försäkringsrörelsen. Utjämningsfonderna uppgick tillsammanlagt ca 2 miljarder kr. vid utgången av år 1986.
Avsättning till regleringsfond för trafikförsäkring är obligatorisk. Avsättning. och ianspräktagande regleras i trafikförsäkringsförordningen (1976:359). Regleringsfonden får användas endast för att täcka förluster inom trafikförsäkring. Regleringsfonderna uppgick till sammanlagt ca 1.4 miljarder kr. vid utgången av år 1986.
Värderepleringsreserven är skillnaden mellan placeringstillgångarnas bokförda värde enligt lägsta värdets princip och utnyttjat lägsta skattemässiga värde enligt RSV:s anvisningar. De sammanlagda avsättningarna uppgick vid utgången av år 1986 till ca 4,8 miljarder kr.
Säkerhetsreserven bör inte innehälla några skattekonsoliderande moment. Förutsättningen är dock att försäkringsinspektionens normalplan fortlöpande revideras och anpassas till den faktiska skadeutvecklingen. Vidare kan hävdas att vid maximal avsättning till säkerhetsreserven är utjämningsfonden att betrakta som en skattemässig konsolidering. Fonden får dock användas bara för täckande av förlust på själva försäkringsrörelsen.
Det finns en viss dubblering av möjligheterna till reserveringar. Avsättning kan göras till regleringsfond för trafikförsäkring och vidare kan 50 <c av trafikförsäkringspremierna avsättas till säkerhetsreserven. Reglerna för avsättningar och ianspråktagande är dock av tvingande natur. Det är således inte någon skattemässig konsolidering i vanlig bemärkelse.
Avsättning till säkerhetsreserven har markant ökat under perioden 1983- 1986. Sammanlagt uppgick säkerhetsreserverna till ca 12,5 miljarder kr. vid utgången av är 1986. Försäkringsföretagen har likväl under år 1986 endast utnyttjat drvgt 50 "2 av maximal avsättning till säkerhetsreserven. Försäkringsföretagen har i princip haft möjligheter att fullt ut reglera sina resultat. Försäkringsföretag I aktiebolagsform får dock ibland skatta fram ett resultat som motsvarar utdelningarna.
De goda möjligheterna till reserveringar leder till en låg effektiv skattebelastning.
Det fråmsta särdraget i försäkringsverksamhet ligger i svårigheten att för-
utsäga framtida skadeutfall och kostnaderna för dessa, vilket kan leda till störa oförutsedda variationer i årsresultaten. Mot bakgrund av dessa särdrag har försäkringsföretagen vid sidan av avsättningar av försäkringsteknisk karaktär, fått gynnsamma resultatreglerande möjligheter.
Försäkringsrörelselagen (1982:713) föreskriver att försäkringsverksamhet kan bedrivas i två former — ömsesidiga bolag och försäkringsaktiebolag.
De ömsesidiga ägs av sina försäkringstagare. Försäkringstagarna är både fordringsägare och ansvariga för bolagets förpliktelser. Ansvaret begränsas ofta beloppsmässigt till några årspremier. Eventuella överskott skalli princip tilldelas försäkringstagarna i form av återbäring eller lägre premier. Replerna för försäkringsaktiebolagen finns i försäkringsrörelselagen som till stor del är samordnad med aktiebolagslagen.
Vissa industrikoncerner har interna försäkringsbolag, s. k. captivebolag. Ett sådant bolag försäkrar industriföretagets/koncernens risker.
En försäkringskoncern som tillhandahåller både liv- och sakförsäkringar skall enligt försäkringsrörelselagen delas upp i två separata bolag. Försäkringsföretagens kapitalförvaltning kan också vara placerad i ett separat bolag. Indelningsgrunden för denna verksamhetsgren finns dock inte reglerad i försäkringsrörelselagen.
Den svenska lagstiftningen tillåter inte finansiella koncerner bestående av både bankverksamhet och försäkringsrörelse. Denna typ av koncerner finns utomlands.
Ett ömsesidigt försäkringsföretag är — till skillnad från ett försäkringsaktiebolag — skattskyldigt för alla utdelningsinkomster. En förutsättning för avdrag för koncernbidrag från dotterföretag till moderföretag är att moderföretaget skulle ha kunnat ta emot utdelning skattefritt från dotterföretaget. Ett ömsesidigt skadeförsäkringsbolag kan därför få avdrag för ett lämnat konecernbidrag men kan — enligt nuvarande regler — aldrig vara mottagare av ett avdragsgillt koncernbidrag (2 § 3 mom. första stycket d SIL, jfr avsnitt 8.7.1-2).
En industrikoncern som äger ett skadeförsäkringsbolag kan genom att lämna koncernbidrag däremot kvitta sitt överskott mot ett underskott i skadeförsäkringsrörelsen som uppkommit till följd av stora reserveringar.
Skälen för mitt förslag: I linje med mitt förslag för banker m. fl. finansiella företag bör möjligheten att bygga upp en obeskattud värderegleringsreserv slopas även för skadeförsäkringsföretagen.
I fräga om värderingen av lager av värdepapper vill jag med anledning av vad som förekommit under remissbehandlingen understryka att den s. k. FI- FU-metoden (först in — först ut) redan nu gäller vid den skattemässiga värderingen (punkt 3 av anvisningarna tll 41 § KL). Mitt förslag innebär alltså ingen ändring i det avseendet.
Avsättningar till såväl regleringsfond för trafikförsäkring som utjämningsfond bygger på en resultatberäkning som varken stämmer överens med ”normal” resultatberäkning eller med ett på rent försäkringstekniska grunder beräknat resultat. Vidare finns element av dubbelreservering i regleringsfonden för trafikförsäkring. Avdragsrätten för avsättning till dessa tonder bör slopas.
Lagrådet har fäst uppmärksamheten på att i den mån det fortsättningsvis kommer att finnas förskrifter om avsättning till bl.a. regleringsfonder krävs en reglering för att undvika att avsättningar för vilka avdrag inte medgetts beskattas vid en upplösning. Försäkringsinspektionen har i sitt remissvar över URF:s förslag utfäst att i särskild ordning ta upp frågan om ändring i trafikförsäkringsförordningen (1976:359) där avsättningsskyldigheten till regleringsfond och dennas användning regleras. Jag utgår ifrån att inspektionen gör detta under våren 1990 och avser att senare i år återkomma till bl.a. frågan om att avskaffa avsättningsskyldigheten.
Förslaget medför en viss breddning av skattebasen för skadeförsäkringsföretagen. En kvarstående oklarhet gäller dock eventuella inslag av skattekonsolidering i säkerhetsreserven.
URF föreslår att en närmare granskning görs av grunderna för denna avsättning. Skadeförsäkringsföretagen föreslås likväl få möjlighet till survavsättning. Mot bakgrund av oklarheter kring säkerhetsreserven föreslås att förslaget efter den förordade granskningen omprövas i den delen.
En sådan granskning har ännu inte kunnat komma till stånd. Försäkringsinspektionen framhåller i sitt remissvar att den föreslagna granskningen utgör ett naturligt led i inspektionens normala tillsynsverksamhet samt att en redan tidigare planerad översyn till följd av skattereformen behöver göras mer allsidig än som ursprungligen avsetts. Bl. a. bör enligt inspektionen striktare regler övervägas för såkerhetsreserven med hänsyn till möjligheten till survavsättning.
Enligt min mening talar kravet på enhetlighet i skattereglerna för att survavsättning skall få göras även av skadeförsäkringsföretag. Mot den bakgrunden förefaller inspektionens förslag välmotiverat. Regeringen har därför samma dag som lagrädsremissen beslutades gett försäkringsinspektionen 1 uppdrag att redovisa grunderna för avsättning till säkerhetsreserv med angivande av värderingen av enskilda försäkringsslag.
Översiktliga beräkningar har gjorts dels beträffande effekterna av en avskattning i samband med övergången till de nya skattereglerna, dels beträffande den löpande beskattningen enligt de nya reglerna för nägra av de större skadetörsäkringstöretagen. .
Den löpande beskattningen ökar något genom att avdragsrätten slopas för avsättningar till utjämningsfond och regleringsfond för trafikförsäkting samt att värderegleringsreserven slopas. Det är dock svårt att bedöma hur mycket skattebelastningen ökar eftersom många skadeförsäkringsföretag har möjlighet till ytterligare avsättningar till säkerhetsreserven. Skadeförsäkringsföretagen torde följaktligen även med de nya skattereglerna till stor del kunna reglera resultaten.
Effekterna av URF:s förslag till avskattning av de upplösta reserverna torde bli mycket varierande från bolag till bolag. Det finns företag med ett beskattat eget kapital som är fyra gånger så högt som de upplösta reserverna. I detta fall skulle en möjlighet till survavsättning helt och hållet eliminera avskattningen. För andra företag uppgår det beskattade egna kapitalet till endast 3 <& av de upplösta reserverna. I sådana fall blir avskattningen av de upplösta reserverna stor eftersom möjligheten till survavsättning är liten på
sn An
grund av lågt beskattat eget kapital. I det avseendet har remisskritiken varit Prop. 1989/90 :110 härd. I lagrådsremissen anfördes att frågan borde övervägas ytterligare. Regeringen har därför gett försäkringsinspektionen i uppdrag att även utreda konsekvenserna för försäkringsföretagen av de föreslagna avskattningsreglerna. De bäda uppdragen skall redovisas senast den 15 maj 1990.
Med hänvisning till det anförda begränsar jag mitt förslag till att nu endast avse slopad avdragsrätt för avsättning till värderegleringsreserv, utjämningsfond och regleringsfond för trafikförsäkring samt avskattning av värderegleringsreserv vid övergången. Jag avser att snarast möjligt återkomma med förslag i survfrägan och i fråga om övriga övergångsvisa avskattningsfrågor samt till frågan om slopad avsättningsskyldighet till regleringsfond för trafikförsäkring.
8.8.4 Byggnadsföretag m. m.
Mitt förslag: Rätten till schablonmässig nedskrivning på omsättningsfastigheter avskaffas. Pågående arbeten till fast pris får dock —- som ett alternativ till en värdering enligt BFL:s regler — tas upp till lägst 97 4 av nedlagda kostnader. Möjligheten att vid värderingen beakta medelvärdena av de två närmast föregående beskattningsåren samt basbeloppsavdraget i konsultrörelse avskaffas.
URF:s förslag: Överensstämmer med mitt med den skillnaden att på-
gående arbeten till fast pris får tas upp till lägst 95 2 av nedlagda direkta kostnader och att den nuvarande omedelbara avdragsrätten för indirekta kostnader för sådana pågående arbeten behälls.
Remissinstanserna: Förslaget godtas i huvudsak eller lämnas utan erinran. Från några håll förs fram önskemål om mer förmånliga värderingsregler. Andra tillstyrker begränsningen i nedskrivningsrätten under förbehåll att uppkomna förluster därutöver skall få belasta resultatet i enlighet med god redovisningssed. BFN framhåller att från redovisningsmässiga utgångspunkter bör värdet på allu omsättningstillgångar inkludera även de indirekta kostnaderna.
Skälen för mitt förslag: De allmänna värderingsreglerna i KL är inte tilllämpliga på lager i form av fastigheter (omsättningsfastigheter). I stället gäller enligt punkt 3 tredje stycket av anvisningarna till 41 § KL att sådana fastigheter får tas upp till lägst 85 fc uv anskaffningsvärdet, eller 90 4£ om den skattskyldige samtidigt gjort avsättning till resultatutjämningsfond. I anskaffningsvärdet räknas in såväl direkta som indirekta kostnader.
I ett första steg mot en ny företagsbeskattning begränsades rätten till schablonmässig nedskrivning på dessa tillgångar för bl. a. aktiebolag (prop. 1989/90:50, SKUT0, SES 1989:1021). Begränsningen, som gjordes i en särskild lag. innebär att omsättningsfastigheter får tas upp till lägst 90 7 av anskaffningsvärdet, resp. 95 + om företaget samtidigt gjort avsättning till resultatutjämningsfond.
En betydande del av bvggnadsföretagens tillgångar består av pågående art- 576
företag som bedriver byggnads-, hantverks- eller anläggningsrörelse eller konsultrörelse. Vid beskattningen skiljer man på pågående arbeten som utförs till fast pris resp. på löpande räkning. Det normala är att arbetet vid den skattemässiga bedömningen anses som ett arbete till fast pris. Skattereglerna för fast pris-arbeten knyter an till de regler som gäller för omsättningsfastigheter. En aktivering av arbetena skall ske i bokslutet. Arbetena får enligt punkt 3 a av anvisningarna till 41 § KL tas upp till lägst 85 6 av nedlagda kostnader — 90 £& för de aktiebolag och andra företag som omfattas av höstens lagstiftning. Till skillnad mot vad som gäller för omsättningsfastigheter får de indirekta kostnaderna dras av direkt. Den skattemässiga konsolideringen kan alltså uppgå till högst summan av nedlagda indirekta kostnader och IS 46 — eller 10 2 — av de direkta kostnaderna.
I fråga om arbeten som utförs på löpande räkning gäller andra regler. Direkta och indirekta kostnader för sådana arbeten dras av löpande. Resultatredovisningen sker i takt med faktureringen.
I det här sammanhanget bör nämnas att pågående arbeten förekommer även i konsultrörelse. I sådan verksamhet ersätts rätten till nedskrivning av de direkta kostnaderna med ett avdrag om ett basbelopp. Indirekta kostnader behöver inte aktiveras.
Det kan också nämnas att enskilda näringsidkare med en omsättning normalt understigande 20 basbelopp fär tillämpa reglerna för löpande räkning även på arbeten till fast pris.
Jag har tidigare redovisat förslaget till värdering av lager i allmänhet i det nya systemet (avsnitt 8.3.1). Omläggningen av skattesystemet innebär att alla slag av skattemässig konsolidering tas bort vid värdering av lager och liknande tillgångar. Mot denna bakgrund finns det inte någon anledning att i det nya systemet behålla möjligheten till nedskrivning av omsättningsfastipheter. Värderingen bör göras strikt enligt BFL:s regler.
I fråga om pågående arbeten är dock förhållandena nägot annorlunda. Det verkliga värdet på bokslutsdagen kan vara svårt att beräkna. Enligt gällande regler är indirekta kostnader vid pågäende arbeten direkt avdragsgilla. En utgångspunkt för den nya företagsbeskattningen är att man i ett basbreddat system med låg skattesats inte bör ha möjlighet till en mer försiktig värdering av lager än som föreskrivs i BFL. Detta talar för att den skattemässiga behandlingen av indirekta kostnader vid pågående arbeten bör grundas på redovisningsmässiga överväganden. I sitt remissvar framhåller BFN att från redovisningsmässiga utgångspunkter bör värdet av alla omsättningstillgångar inkludera även indirekta kostnader. Jag föreslår därför att de allmänna värderingsreglerna för lager bör gälla också för pågående arbeten till fast pris. Detta innebär bl.a. att en schablonmässig värdering — motsvarande den för lager i allmänhet — kan accepteras.
Förslaget till ändrade skatteregler för indirekta kostnader vid pågående arbeten kan medföra vissa tillämpningsproblem av övergångskaraktär för såväl företagen som för skattemyndigheterna. För att mildra dessa svårigheter och ge rimlig tid för omställningen bör möjligheten att få direkt avdrag för samtliga indirekta kostnader behällas för kostnader som lagts ned under rä-
37 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del I
kenskapsår som taxeras år 1992 eller tidigare. Motsvarande övergångsregler bör införas i fråga om pågående arbeten i konsultrörelse. Kopplingen till de allmänna värderingsreglerna medför också att möjligheten att beakta medelvärdena för de tvä föregående beskattningsåren och basbeloppsavdraget i konsultrörelse bör avskaffas.
Den lagändring som mitt förslag medför har tagits in i punkt 3 av anvisningarna till 24 § och i övergångsbestämmelserna till KL.
Ytterligare en fråga skall här tas upp. Den gäller de nuvarande s.k. byggsmittereglerna, som flyttas till punkterna 3—5 av anvisningarna till 218 KL. En fastighet som fått karaktär av omsättningstillgång behåller med nuvarande regler sin karaktär i samma ägares hand. I lagrådsremissen föreslogs att reglerna skulle begränsas till att gälla endast för enskilda näringsidkare och handelsbolag. Fortsatta överväganden har lett fram till att reglerna behövs även inom bolagssektorn. I annat fall skulle nu smittade fastigheter kunna säljas enligt de mer förmånliga reavinstreglerna som gäller under en övergångsperiod. Ett annat skäl mot förslaget i lagrådsremissen är att en byggmästares aktier i ett fastighetsförvaltande bolag i vissa fall skulle kunna förlora sin karaktär av omsättningstillgångar och vid en avyttring beskattas i kapital i stället för i näringsverksamhet. Byggsmittereglerna bör därför även i fortsättningen vara generellt tillämpliga.
8.9¶Särskilda företagsformer
Mitt förslag: Enhetliga regler för aktiebolag och andra proportionellt beskattade subjekt skall gälla i fråga om skattesatsens storlek och principerna för inkomstberäkningen. BI. a. förvaltningsföretag och investmentföretag får dock inte tillgång till surv. Avdragsrätten för utdelning på medlemsinsatser i kooperativa föreningar behålls.
URF:s förslag: Överensstämmer med mitt utom vad gäller bibehållandet av avdragsrätten för utdelning på medlemsinsatser.
Remissinstanserna: De flesta som yttrat sig är positiva till kommitténs för-
slag. Näringslivets skattedelegation framhåller att det är viktigt att samma be-
skattningsregler gäller oavsett i vilken typ av juridisk person som verksamheten bedrivs. Förslaget att slopa avdragsrätten för utdelning på medlemsinsatser har kritiserats av bl. a. LRF, Svenska Revisorsamfundet SRS, TCO och kooperativa rådet.
Skälen för mitt förslag: I det första steget av skattereformen sänktes den statliga inkomstskatten för de flesta företagsformer från 52 till 40 §6 (prop. 1989/90:50, SKU10. SFS 1989:1016). För familjestiftelser uppgår skattesatsen alltjämt till 52 4: medan livförsäkringsanstalter betalar 50 Ze i statlig inkomstskatt såvitt angår deras försäkringsrörelser. Den av kommittén föreslagna skattesänkningen till 30 Se bör nu genomföras för alla företagsformer som utgör självständiga skattesubjekt.
För aktiebolagens del är avsikten att all verksamhet skall beskattas i en 578
förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet. En sådan lösning förutsätter att man i vissa fall ändå beskattar del av verksamheten —t. ex. aktieförsäljningar — enligt särskilda regler. Principen om en förvärvskälla bör tillämpas även för andra juridiska personer. Inkomsten bör alltså beräknas enligt enhetliga regler oavsett om det är fråga om vad som med den nuvarande terminologin betecknas som inkomst av fastighet, rörelse eller kapital.
Allmännyttiga stiftelser, ideella föreningar m. fl. gynnas i dagens system genom att de är skattebefriade för vissa inkomster. För att åstadkomma att dessa subjekt får samma ställning i det nya systemet föreslår URF att man i förekommande fall får fördela inkomsten på en skattepliktig och en skattefri del. Vilken lösning som skall väljas på sikt får bedömas av Stiftelse- och föreningsskattekommittén (Fi 1988:03) som för närvarande utreder beskattningsreglerna för stiftelser och ideella föreningar (dir. 1988:6).
Några remissinstanser påpekar att URF:s förslag behöver kompletteras såvitt avser beskattningen av ideella föreningar. Till följd av att föreningarnas verksamhet slås samman till en förvärvskälla kan vissa icke avsedda effekter uppkomma.
Ideella föreningar är enligt 7 § 5 mom. SIL helt frikallade från skattskyldighet för inkomst av fastighet och inkomst av rörelse som till huvudsaklig del härrör från verksamhet som har naturlig anknytning till föreningens allmännyttiga ändamål eller av hävd utnyttjas som finansieringskälla för ideellt arbete. Är övriga inkomster av rörelse och fastighet så stora att inkomsterna med naturlig anknytning etc. inte utgör den huvudsakliga delen är däremot hela inkomsten av fastighet och rörelse skattepliktig. För närvarande är den skattepliktiga verksamheten ofta avgränsad till en särskild förvärvskälla. En sammanslagning av förvärvskällorna får i sådana fall till följd att föreningar som i dag redovisar sina skattepliktiga fastighets- och rörelseinkomster i en särskild förvärvskälla riskerar att förlora skattefriheten för inkomsterna med naturlig anknytning etc. Omvänt kan föreningar som i dag redovisar skattepliktig verksamhet i en särskild förvärvskälla bli skattebefriade om den ideella verksamheten efter sammanslagningen utgör den huvudsaklig delen.
I avvaktan på stiftelse- och föreningsskattekommitténs förslag bör enligt min mening inga ändringar företas i fråga om skattskyldighetens omfattning för stiftelser och ideella föreningar.
Ekonomiska föreningar är enligt BFL alltid bokföringsskyldiga oavsett vilken verksamhet som bedrivs. Detsamma gäller enligt annan lagstiftning fört. ex. sparbanker. I dessa fall är det inte särskilt ingripande att föreskriva att all inkomst — inkl. t. ex. reavinster och andra kapitalinkomster — skall beskattas enligt bokföringsmässiga grunder. Jag anser att man bör gå längre än så och generellt tillämpa bokföringsmässiga grunder i fråga om juridiska personer som beskattas för inkomst av näringsverksamhet. Detta innebär att bl. a. stiftelser och ideella föreningar kommer att beskattas enligt bokföringsmässiga grunder även om verksamheten avser ren kapitalförvaltning.
Ett väsentligt inslag i det nya skattesystemet är den nya reserven baserad på det egna kapitalet (K-surv). Surv bidrar till att reducera skillnaden i beskattningen mellan eget och lånat kapital. Samtidigt ger en rätt till survavsättning en möjlighet till skattemässig utjämning av resultaten mellan olika år.
Survavsättning bör få göras av ekonomiska föreningar (inkl. sambruksföreningar), sparbanker, mark- och regleringssamfälligheter. samt utländska juridiska personer sävitt gäller svenska filtaler.
Med hänsyn till att syftet med surv är att dämpa effekterna av dubbelbeskattningen av eget kapital bör den inte få användas för sådan kapitalförvaltande verksamhet som bedrivs av förvaltningsföretag (avsnitt 8.7.3) eller investmentföretag och aktiefonder (avsnitt 8.8.1) eftersom dubbelbeskattningen där undviks på annat sätt. Som jag nyss nämnde utreds för närvarande stiftelsers och ideella föreningars skattemässiga förhållanden. För stiftelser pågår också överväganden om den civilrättsliga regleringen (jfr Ds Ju 1987:14). En central fråga i det sammanhanget är i vilken utsträckning stiftelser skall få bedriva rörelse. Det finns därför inte skäl att nu ge stiftelser och ideella föreningar tillgång till surv.
Enligt URF bör allmännyttiga bostadsföretag, bostadsföreningar och bostadsaktiebolag inte ha rätt till surv. Jag delar denna bedömning. I övriga avseenden hänvisar jag till vad jag tidigare anfört i avsnitt 7.3.
Enligt gällande skatteregler har kooperativa föreningar rätt till avdrag för utdelning på medlemsinsatser (2 § 8 mom. SIL). Syftet med avdraget är att lindra dubbelbeskattningen inom den kooperativa sektorn. För aktiebolagen ger Annellavdraget möjlighet till lindring av dubbelbeskattningen. Det är väsentligt att all affärsverksamhet behandlas så likformigt som möjligt. Eftersom jap ovan föreslagit att Annellavdraget behålls för aktiebolagen bör också rätten till avdrag för utdelning på medlemsinsatser i kooperativa föreningar finnas kvar.
8.10¶Beskattning av enskild näringsverksamhet
8.10. 1 Reserveringsmöjligheter m. m.
Mitt förslag: Egenföretagare får rätt att göra avsättning till surv med antingen 30 £& på ingående eget kapital utan begränsning och med 20 fc av årets lönesumma eler med 15 66 av inkomsten för beskattningsåret. Investeringsreserverna och uppfinnarkontona avskaffas. Skogs- och upphovsmannakontona behälls. Ränta på kontomedel beskattas genom en särskild källskatt på 15 96. Fartygs-, återanskaffningas- och nyanskaffningsfonderna avskaffas också för enskilda näringsidkare. Även enskilda näringsidkare ges möjlighet att använda ersättningsfonderna.
URF:s förslag: Egenföretagarna får rätt att göra avsättning till surv med 30 £4 av utgående eget kapital och med 20 £& av lönesumman upp till 25 basbelopp. Den totala reserven får inte överstiga 8 basbelopp. Upphovsmannakontona tas bort. Ränta på skogskonto beskattas genom en särskild källskatt på 20 47. I övriga delar överensstämmer förslaget med mitt.
Remissinstanserna: Näringslivsorganisationerna anser att den föreslagna begränsningen av reserveringsmöjligheterna till 8 basbelopp missgynnar 580
egenföretapgarna gentemot bolagen. Utrymmet för avsättningar i de minsta och nystartade företagen är för begränsat. Därför föreslås att cgyenföretagarens inkomst skall få ingå i survunderlaget. Företrädare för upphovsmän och uppfinnare, fiske- och rederinäring anser att upphovs- och uppfinnarkontona respektive fartygsfonderna bör behållas.
Skälen för mitt förslag: När det gäller egenföretagarnas reserveringsmöjligheter uppkommer som kommittén redovisat svåra avvägningsproblem. En utgångspunkt är att all näringsverksamhet, oavsett företagsform, skall behandlas lika. Samtidigt måste skatteneutralitet eftersträvas mellan egenföretagare och löntagare. Till bilden hör också att egenföretagarna ofta har ett ringa eller t. o. m. negativt eget kapital och få anställda.
Som jag tidigare redovisat bör egenföretagarnas reserveringsmöjligheter ges en något generösare inriktning än vad URF föreslår. Avsättning till Ksurv bör för egenföretagare få göras med 30 §c av det ingående egna kapitalet. Eftersom försäljningar av näringsfastigheter skall redovisas i inkomstslaget kapital (avsnitt 6.4.11) bör dessa ingå i survunderlaget endast till 70 46. Den lönebaserade reserveringsmöjligheten bör som URF föreslår begränsas till 20 4 av årets lönesumma. Någon övre gräns för avsättningarnas storlek bör inte gälla.
Nystartade företag har ofta inget eller litet survgrundande kapital. Arbetet utförs huvudsakligen av egenföretagaren själv. Det gäller också för fria yrkesutövare m. fl. En kombinerad K- och E-surv tillgodoser inte alltid sådana egenföretagares behov av inkomstutjämning. En möjlighet att göra en reservering grundad på den egna inkomsten, såsom genom den nuvarande resultatutjämningsfonden, bör därför vara ett alternativ till de nämnda reserveringsmöjligheterna. En sådan inkomstbaserad reserv, I-surv, bör få uppgå till högst 15 9 av årets inkomst. I-surv fyller också funktionen att förenkla beskattningen för företagare med liten volym på sin verksamhet.
Det nya skattesystemet innehåller sänkta skattesatser och en minskad progressivitet samt en generöst utformad generell reserveringsmöjlighet. Det bör endast i rena undantagsfall komma i fråga att därutöver införa reserveringsmöjligheter.
I det nuvarande systemet har vissa näringsidkare getts rätt att på ett mer omfattande sätt skattemässigt jämna ut sina inkomster. Enligt särskild lagstiftning kan nämligen skogsägare, upphovsmän och uppfinnare fördela sina inkomster över en längre period. Vidare har yrkesfiskare möjlighet att under en sjuärsperiod fördela sina inkomster av yrkesmässigt fiske inom ramen för systemet med allmän investeringsreserv.
Att skogen sköts rationellt och avverkningarna hålls uppe utgör skäl för att behålla skogskontona. Även upphovsmannakontona bör finnas kvar. Med hänsyn till den latenta skatte- och avgiftsskuld som är knuten till avsättningen på skogs- och upphovsmannakontona bör endast 50 ce av kontobehållningen få tillgodoräknas survunderlaget.
Skogskonton m. m. ger förmåner utöver att utjämna inkomster. Skatten uppskjuts tills uttag sker från skogskontot, vilket ger räntefri skattekredit vid nuvarande regler. URF gör jämförelser med de skattemässiga favörer som gäller för pensionsföräkringssparande och föreslår att räntan skall beskattas
med en årlig källskatt om 20 26. För att skogskonto skall få den positiva effekt för skogsvården som är avsikten med kontot bör också en avvägning göras gentemot alternativet att låta skogen stå kvar på rot. Med hänsyn tagen till rimliga antaganden om inflation och ränta och med beaktande av andra faktorer såsom ändringar i survunderlag, fastighetstaxeringsvärden och skogsvårdsavgift framstår en skattesats på 15 9& som en lämplig avvägning. Samma regler bör gälla för ränta på upphovsmannakonto.
Räntan på skogskonto och upphovsmannakonto bör således beskattas med 15 4. Det bör ankomma på den kontoförande banken att för kontohavarens räkning betala en årlig definitiv källskatt. De lagregler mitt förslag medför bör tas in i en särskild lag. Vidare krävs följdändringar i skogskontolagen (1954:142) och lagen (1979:611) om upphovsmannakonto.
Yrkesfiskarna har i sitt remissyttrande avstyrkt URF:s förslag vad gäller slopandet av investeringsreserv och fartygsfond. Vid försäljning av ett fartyg uppkommer ofta cen stor skattepliktig vinst, som enligt nuvarande bestämmelser kan sättas av till särskild fartygsfond för investering i ett nytt fartyg. Jag har följt URF:s förslag vad gäller slopande av avsättningsmöjligheten för bolagen (avsnitt 8.6). Med hänsyn till den allmänna inriktningen på reformen med bl. a. sänkta skattesatser och enhetligare regler bör fartygsfonderna tas bort även för enskilda näringsidkare. Detsamma bör gälla beträffande återanskaffningsfond för fastighet, särskild nyanskaffningsfond och uppfinnarkonto. Jag har redan tidigare tagit ställning för att avskaffa investeringsreserverna (avsnitt 8.1) och för att enskilda näringsidkare skall ges möjlighet att använda ersättningsfonderna (avsnitt 8.6).
8.10.2 Räntebalansproblemet
Mitt förslag: Om K-survunderlaget är negativt skall ett belopp motsvarande underlaget multiplicerat med statslåneräntan redovisas som intäkt av näringsverksamhet och som avdrag i inkomstslaget kapital (räntefördelning). Vid beräkning av underlaget undantas dock dels ett belopp om 50 000 kr., dels föregående års ackumulerade underskott i förvärvskällan. Särskilda övergångsregler gäller t. o. m. 1999 års taxering för det negativa kapitalunderlag som finns vid övergängen till det nya systemet. Vidare skall t. o. m. 1995 års taxering räntesatsen för räntefördelning inte vara hela statslåneräntan.
RINK:s förslag: Om survunderlaget understiger noll skall ett belopp beräknat som mellanskillnaden multiplicerad med statslåneräntan redovisas som avdrag i inkomstslaget kapital och som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet (räntekorrektion).
Remissinstanserna: RSV anser att förslaget om räntekorrektion kommer att ge upphov till en rad hanteringsproblem. I många fall kommer räntekorrektionen att avse endast mindre belopp. Även från näringslivets sida är man negativ till förslaget. Kritik riktas mot att reglerna inte tar hänsyn till att ett negativt underlag kan uppkomma av andra skäl än att verksamheten belas- 582
tats med privata lån. Vidare anser man att särskilda regler måste införas för att lindra övergången till det nya systemet.
Skälen för mitt förslag: Överskott i inkomstslaget näringsverksamhet utgör förvärvsinkomst och beläggs därmed med socialavgifter och progressiv inkomstskatt. Det innebär enligt mitt förslag ett sammanlagt skatteuttag på mellan 44 och 63 26 vid en kommunalskatt på 30,8 2c. Ränteinkomster liksom ränteutgifter ger således en skattecffekt på 44 — 63 ce i inkomstslaget näringsverksamhet. I inkomstslaget kapital blir skatteeffekten däremot endast 30 92.
Vid fränvaro av särskilda regler skulle denna skillnad i skatteuttag skapa snedvridningar samt ge utrymme för skatteplanering. Ränteinkomster och andra kapitalinkomster skulle företrädesvis redovisas i inkomstslaget kapital. Ränteutgifter skulle däremot i största möjliga utsträckning redovisas i inkomstslaget näringsverksamhet.
Den förslagna skatteutjämningsreserven ger emellertid en motverkande effekt då den baseras på skattemässigt eget kapital inom näringsverksamheten. Överflyttning av t. ex. banksparande till inkomstslaget näringsverksamhet medför ett högre eget kapital och därmed en högre, skattemässigt förmånligare surv. För skattskyldiga som inte betalar statlig inkomstskatt balanserar surven därmed ungefär den nackdel som uppkommer för den skattskyldige genom det högre skattcuttaget för ränteinkomster inom näringsverksamhet.
Överflyttning av ränteutgifter och därmed sammanhängande lån från inkomstslaget kapital till inkomstslaget näringsverksamhet ger på motsva- .rande sätt en nackdel genom en lägre surv som för flertalet skattskyldiga ungefär balanserar fördelen av att ränteutgifterna ger en större sammanlagd skattelättnad i inkomstslaget näringsverksamhet.
Denna balanserande effekt uppkommer emellertid inte om survundeérlaget är negativt, dvs. när skulderna inom näringsverksamheten överstiger tillgångarnas skattemässiga restvärde.
Före 1984 ärs taxering, då underskott av kapital vid taxeringen till statlig inkomstskatt var fullt kvittningsbart mot inkomster av andra förvärvskällor, var det mindre betydelsefullt i vilken förvärvskälla skulderna drogs av. Det förekom dock att lån som tagits för förvärv av fritidsfastigheter utanför hemortskommunen hänfördes till inkomstslaget kapital så att de vid kommunaltaxeringen skulle kunna dras av mot inkomsten av tjänst. Sedan reglerna om beräkning av underlag för tilläggsbelopp infördes märks en ökad benägenhet att ha belåningen i näringsverksamheten. I det nya skattesystemet, med fastighetsskatt i stället för schablonbeskattning samt med sänkt skattesats för kapitalbeskattning och begränsning av avdragsrätten för utgiftsräntor, uppkommer ännu starkare incitament till att förlägga ränteutgifterna till näringsverksamheten.
Några remissinstanser gör gällande att det enbart är fråga om ett kontrollproblem. Endast lån hänförliga till näringsverksamheten skall redovisas i denna och missbruk kan stävjas genom kontroll vid taxeringen. Enligt min' mening är det inte bara fråga om kontrollresurser. Pengar är svåra att öronmärka. En företagare kan ha belånat sin privatbostad och satsat kapitalet i
näringsverksamheten. Han kan under flera år ha minimerat sina uttag för att klara investeringarna under ett uppbyggnadsskede. När han ett senare år har stora privata utgifter gör han ett uttag av för tillfället likvida medel. Uttaget har kanske föregåtts av en höjning av företagets checkkredit. Isolerat kan det nya lånet anses sakna samband med rörelsen. Sett i ett längre perspektiv kan det betraktas som en återbetalning av tidigare insatt kapital. På motsvarande sätt är det i praktiken möjligt att flytta över lån från privatekonomin till näringsverksamhet även vid en utvidgad kontroll. Den skattskyldige kan t.ex. lånefinansiera reparationer och investeringar utan att amortera i takt med förslitningen och därigenom göra förhållandevis stora uttag från näringsverksamheten utan att detta kan underkännas skattemässigt. Dessa uttag kan användas för att amortera egna eller makes lån inom privatekonomi eller kan sparas för att reducera lånebehovet vid senare inköp av t.ex. privatbostad, privatbil eller aktier. Det är således både teoretiskt och praktiskt mycket svårt att bestämma och upprätthålla en viss fördelning av lånen mellan en egenföretagares privata ekonomi och dennes ekonomi i hans näringsverksamhet. Det är ocksä önskvärt att skapa skattemässig neutralitet mellan olika finansieringsformer. Utan räntebalans skulle det ofta bli betydligt fördelaktigare att finansiera en investering genom lån i stället för med tillskott av eget kapital. Räntefördelning kan bidra till ökad neutralitet mellan finansieringsalternativen.
Mot bakgrund av vad som nu anförts bör någon form av räntefördelning införas. I fråga om den närmare utformningen av sådana regler finns det dock anledning att överväga vissa förändringar i förhållande till RINK:s förslag.
Reglerna om räntefördelning blir med nödvändighet komplicerade. Problem vid den framtida tillämpningen är oundvikliga. Det är därför viktigt att ta till vara de möjligheter som finns att begränsa dessa effekter av förslaget. Ett sätt är att undanta de egenföretagare som har små negativa underlag från att träffas av räntefördelningen. Räntefördelning bör därför inte göras när kapitalunderskottet understiger 50 000 kr. Tekniskt bör regeln utformas som ett fribelopp. Räntefördelning bör således träffa endast den del av det negativa kapitalet som överstiger 50 000 kr. Har den skattskyldige negativt kapital i flera förvärvskällor skall dock det sammanlagda fribeloppet inte få överstiga 50 000 kr.
Ett kapitalunderskott kan ha olika orsaker. En anledning kan vara att lån tagits för privat konsumtion eller privata placeringar. Underskott kan också bero på att lån tagits för investeringar i verksamheten eller för att täcka driftförluster i ett uppbyggnadsskede. Att fastigheter kan belånas utöver de värden som ligger till grund vid inkomsttaxeringen kan också ge upphov till underskott. Enligt min mening bör från räntefördelning undantas kapitalunderskott som motsvaras av ett ackumulerat underskott vid taxeringen till statlig inkomstskatt.
Bestämmelserna om räntefördelning bör tas in i punkt 16 av anvisningarna till 22 § KL och 3 § 4 mom. SIL.
Det har hittills inte haft någon betydelse vid taxeringen om en enskild näringsidkare haft ett negativt eget kapital. Förslaget om räntefördelning kan
innebära vissa övergångsproblem. Den skattskyldige bör därför få skälig tid att stärka det egna kapitalet. Jag föreslår att man t. o. m. 1999 ärs taxering skall bortse från det negativa kapital som finns vid övergången till det nya systemet — normalt per den 1 januari 1991. Med negativt kapital avses här — liksom i fortvarighetstillståndet — negativa värden som överstiger fribeloppet
50 000 kr. |
T.o.m. beskattningsåret 1998 kommer således endast ”nya” kapitalunderskott att träffas av räntefördelning. Det belopp som övergångsvis skall undantas från räntefördelningen - övergångsposten — bör behandlas som en tillgångspost vid beräkning av underlaget för K-surv. Därmed uppnås bättre räntebalans för kapitaluppbyggnad också i sådana företag som vid övergången till det nya systemet har ett stort negativt kapital.
Innebörden av den föreslagna övergångsbestämmelsen kan illustreras med ett exempel. Anta att det negativa kapitalunderlaget, beräknat på sätt anges i lagen om skatteutjämningsreserv (avsnitt 8.2.2), är 500 000 kr. vid övergången till det nya skattesystemet årsskiftet 1990-1991. Övergångsposten är då 450 000 kr.
Vid 1992 års taxering kan någon räntefördelning eller K-survavsättning inte komma i fråga eftersom årets kapitalförändringar eller förluster får betydelse först vid följande års taxering. Det är alltid kapitalunderlaget vid beskattningsårets ingång som beräkningarna skall grundas på.
Anta vidare att företaget har stärkt sitt kapitalunderlag med 100 000 kr. under år 1991. Vid 1993 års taxering blir då underlaget för K-survavsättning kapitalunderlaget den 1 januari 1992 på minus 400 000 kr. ökat med övergängsposten 450 000 kr. En survavsättning kan därför göras med 15 000 kr. (30 2 av 50 000 kr.).
Anta i stället att företagets kapitalunderskott ökar beskattningsåret 1991 med 150 000 kr. varav 60 000 kr. beror på ett underskott vilket inte kan kvittas mot inkomst av tjänst. Kapitalunderlaget den 1 januari 1992 uppgår således till minus 650 000 kr. Detta negativa belopp skall minskas med övergångsposten (450 000 kr.), underskottet vid 1992 års taxering i förvärvskällan (60 000 kr.) och fribeloppet om 50 000 kr. Underlaget för räntefördelning blir således (-650 000 + 450 000 + 60 000 + 50 000 =) 90 000 kr. vid 1993 års taxering.
Övergångsposten skall således t. 0. m. taxeringen år 1999 behandlas som en tillgångspost redan vid beräkning av survunderlaget. Övergångsposten kan övertas av ett dödsbo så länge detta inte taxeras som handelsbolag. Den kan också övertas efter bencfikt förvärv förutsatt att den nye ägaren övertar
samtliga tillgångar i förvärvskällan till skattemässiga restvärden.
Bestämmelsen bör tas in som punkt 6 av övergångsbestämmelserna till lagen om skatteutjämningsreserv.
För att ytterligare lindra effekten av räntefördelningen föreslår jag också en annan övergångsbestämmelse. Underlaget för räntefördelningen bör vid 1993 — 1995 års taxeringar multipliceras med endast 55, 70 resp. 85 4 av statslåneräntan. Bestämmelsen har placerats som punkt 12 av övergängsbestämmelserna till lagen om ändring i KL.
De föreslagna övergångsbestämmelserna bör på ett godtagbart sätt lösa det problem kring vederlagsreverser som bl. a. LRF tagit upp. När exempel-
vis en jordbruksfastighet överlåts till nägon närstående utställs inte sällan vederlagsreverser till överlåtaren eller syskonen. Behandlas överlåtelsen som arv eller gåva påverkar skuldförbindelsen inte avskrivningsunderlaget. Den nye ägaren Övertar i stället förre ägarens oavskrivna restvärde. Om skulden redovisas i näringsverksamheten minskar det egna kapitalet. Ofta löper reverserna med låg eller ingen ränta. Även vederlagsreverserna är främst ett övergångsproblem. I framtiden kan räntefördelningsreglerna beaktas vid generationsskiften.
Jag har nyss berört varför fastigheter som utgör anläggningstillgångar bör få tas upp till endast 70 96 av sitt skattemässiga restvärde — alternativt 70 26 av viss procent av taxeringsvärdet för 1991. Bestämmelsen finns intagen i 6 § lagen om skatteutjämningsreserv. Reduceringen av fastighetens värde påverkar storleken av kapitalunderlaget respektive räntefördelningen. För delägare i handelsbolag skall motsvarande reducering göras såvitt gäller räntefördelning enligt punkt 16 tredje stycket av anvisningarna till 22 § KL. En del av räntefördelningen kan således bero på att fastigheter tagits upp till 70 Ze av sitt värde men de därpå belöpande skulderna till sitt fulla belopp. Det finns därför anledning att justera ränteavdragsbegränsningen i inkomstslaget kapital (3 § 2 mom. andra stycket SIL). Om gränsen på 100 000 kr. för full avdragsrätt överskrids genom räntefördelning därför att det skett en 30procentig reducering av fastighetsvärdena bör gränsen höjas i motsvarande mån. Detsamma bör gälla även beträffande bostadsrätter och andra tillgångar som omfattas av de' nämnda reduceringsreglerna.
Med de ovan föreslagna ändringarna bör räntebalansen fungera i det nya skattesystemet. Räntefördelningen möjliggör de föreslagna sänkningarna av skattesatserna i kapital- och bolagsbeskattningen. Den upprätthåller en godtagbar neutralitet mellan enskilda företagare och löntagare.
8.10.3 Indelning i förvärvskällor och underskottsavdrag :
Mitt förslag: Näringsverksamhet som bedrivs av enskilda näringsidkare indelas i förvärvskällor. Vid indelningen tas hänsyn till om den skattskyldige i inte oväsentlig omfattning arbetat i verksamheten (aktiv verksamhet) eller ej (passiv verksamhet). Aktiva verksamheter bildar en förvärvskälla även om de är av sinsemellan olikartat slag. Passiva verksamheter kan däremot bilda skilda förvärvskällor. Utomlands självständigt bedriven näringsverksamhet hänförs alltid till passiv verksamhet. |
Underskott i förvärvskälla får dras av vid beräkningen av inkomst av förvärvskällan närmast följande beskattningsår. Underskott vid en förvärvskällas upphörande behandlas som reaförlust. Detta innebär att 70 0 av underskottet får dras av från intäkt av kapital.
Underskott av aktiv litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet får om den skattskyldige så önskar i stället dras av vid beräkning av inkomst av tjänst. Ett villkor för avdrag är att den skattskyldige redovisat intäkter av någon betydenhet från verksamheten.
RINK:s förslag: Indelningen i förvärvskällor sker på i huvudsak samma sätt som enligt nuvarande regler för rörelse. I övrigt överensstämmer RINK:s förslag i princip med mitt. RINK har dock inte föreslagit någon särskild regel för kulturell verksamhet.
Remissinstanserna: Indelningen i förvärvskällor och de därtill kopplade begränsade kvittningsmöjligheterna kritiseras av många remissinstanser därför att förslaget anses missgynna egenföretagare i förhållande till bolag. I stället föreslås att förvärvskälleindelningen avskaffas även för enskilda näringsidkare, alternativt att möjlighet skall finnas att kvitta underskott av förvärvskälla mot överskott av andra förvärvskällor inom inkomstslaget, eller t. o. m. mot överskott i andra inkomstslag. RSV ifrågasätter om det inte skulle räcka med en uppdelning på två förvärvskällor — aktiv resp. passiv förvärvskälla.
Skälen för mitt förslag: Enligt gällande regler beräknas inkomsten inom de olika inkomstslagen särskilt för varje förvärvskälla. Beträffande jordbruksfastighet och annan fastighet bildar varje fastighet, del av fastighet eller komplex av fastigheter som utgör förvaltningsenhet en förvärvskälla. I fråga om rörelse är varje förvärvsverksamhet som är att anse som självständig rörelse en förvärvskälla. Om rörelse bedrivs huvudsakligen med den skattskyldiges egen arbetskraft anses i allmänhet en förvärvskälla föreligga. Är verksamheterna till arten helt olika och utan något egentligt inre sammanhang är det som regel fråga om skilda förvärvskällor. För att ett inre sammanhang skall anses föreligga är det inte tillräckligt att ledningen är gemensam. Dessutom krävs viss gemensamhet i övrigt, exempelvis gemensamhet i verksamhetsart eller i driftkostnader. Fastighet i utlandet och utomlands självständigt bedriven rörelse utgör en förvärvskälla som beskattas i inkomstslaget kapital.
Från och med 1988 års taxering har förvärvskälleindelningen ingen betydelse för den kommunala taxeringen. Samtliga fysiska personer beskattas i hemortskommunen oavsett var förvärvskällan är belägen. Förvärvskälleindelningen har däremot betydelse vid statstaxeringen genom att underskott i en förvärvskälla inte får räknas av från överskott i en annan förvärvskälla vid beräkningen av underlag för tilläggsbelopp. Vidare får vid beräkning av underlag för socialavgifter utjämning av underskott eller överskott inte ske mellan olika förvärvskällor.
RINK föreslår att enskild näringsverksamhet skall indelas i förvärvskällor i huvudsaklig överensstämmelse med de nuvarande reglerna för rörelse. En viss uppmjukning av de nuvarande reglerna sker dock genom att skilda verksamheter får bilda en gemensam förvärvskälla om de har naturlig anknytning till varandra. Vidare föreslås att förvärvskällorna skall hänföras till antingen aktiv eller passiv näringsverksamhet. Denna indelning får betydelse bl. a. i socialavgiftshänseende.
RINK föreslår vidare att underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet får kvittas mot framtida överskott i förvärvskällan avseende såväl inkomstskatt som sociala avgifter utan tidsbegränsning. Ackumulerade underskott som utgör en definitiv förlust när förvärvskällan upphör dras av efter 70-procentig kvotering i inkomstslaget kapital. Förslaget
innebär att kvittning av underskott i en förvärvskälla mot överskott i en annan förvärvskälla inte tilläts.
URF har från sina utgångspunkter inte haft något att erinra mot RINK:s förslag.
För egen del gör jag följande bedömning.
Någon spärr mot kvittning mellan olika verksamheter behövs knappast i de fall den skattskyldige arbetat i dem i inte oväsentlig omfattning. Aktiva verksamheter bör därför — om det inte är fråga om verksamhet i handelsbolag — bilda en gemensam förvärvskälla. Om kvittning fick ske mellan aktiv och passiv verksamhet eller mellan olika passiva verksamheter skulle emellertid utrymmet för skatteplanering bli alltför stort. Varje passiv verksamhet bör därför utgöra en förvärvskälla.
Den omständigheten att samtliga aktiva verksamheter bildar en gemensam förvärvskälla innebär inte att gränsen mellan näringsverksamhet och hobby förskjuts. En verksamhet av hobbykaraktär får således givetvis inte ingå i en förvärvskälla.
Fastighet i utlandet och utomlands självständigt bedriven näringsverksamhet bör hänföras till inkomstslaget näringsverksamhet. Eftersom sådana inkomster inte ger förmåner enligt socialförsäkringssystemet bör verksamheterna hänföras till passiv verksamhet. En sådan verksamhet kan dock ingå i aktiv verksamhet om den har sådan anknytning till annan verksamhet att verksamheterna behandlas som en verksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet.
Av det tidigare sagda följer att kvittning av överskott och underskott mellan olika förvärvskällor inte bör tillåtas. I stället bör förlustutjämning ske på så sätt att underskott av en förvärvskälla dras av vid beräkningen av inkomsten av förvärvskällan det följande beskattningsåret. Visar förvärvskällan underskott under flera beskattningsår i följd ackumuleras underskotten.
Jag har tidigare i fråga om aktiebolagens förlustutjämningsmöjligheter föreslagit att beslut om underskottens storlek skall fattas som en del av inkomsttaxeringen (avsnitt 8.5). Det bör även gälla för nu behandlade underskott. .
Föreligger underskott vid förvärvskällans upphörande bör underskottet behandlas som reaförlust. Innebörden av detta är att 70 ce av underskottet får dras av från intäkt av kapital. I den mån den nämnda procentandelen av underskottet härigenom inte går i kvittning mot kapitalintäkt medges skattereduktion med 30 6 av kvarstående belopp enligt de generella reglerna för inkomstslaget kapital.
Jag vill här också ta upp en särskild fråga. Det är inte ovanligt att författare, konstnärer och andra kulturarbetare kombinerar verksamhet som i det nya systemet blir hänförlig till näringsverksamhet med arbetsanställning som skall hänföras till tjänst. Det är enligt min mening rimligt att i sådana fall underskott av näringsverksamheten får dras av mot intäkt av tjänst. En förutsättning för avdrag bör dock vara att den skattskyldige redovisat intäkter av någon betydenhet från verksamheten. Bedömningen bör avse en period av fyra år inklusive det aktuella beskattningsåret.
De lagändringar som mitt förslag medför har tagits in i 18 §, 26 § och 33 § 3 mom. KL samt i 3 § 13 mom. SIL.
Ytterligare en fråga skall här tas upp. Av skäl som jag nämnt tidigare (avsnitt 6.10.9) bör en ändring göras beträffande företagares rätt att göra avdrag för pensionsförsäkring. Avdraget bör göras i förvärvskällan och beräknas som hittills enligt bestämmelserna I punkt 6 av anvisningarna till 46 § KL. Denna lagändring har tagits in i punkt 21 av anvisningarna till 23 § KL.
8.10.4 Beskattningsår
Mitt förslag: Rätten till brutet räkenskapsår avskaffas för enskilda näringsidkare, dödsbon och juridiska personer som förvaltar samfällighet och vars inkomst beskattas hos delägarna samt för sådana handelsbolag där fysisk person eller dödsbo skall beskattas för bolagets inkomster. En dispensmöjlighet införs för vissa speciella fall.
URF:s förslag: Samma som mitt bortsett från förslaget beträffande handelsbolag och möjligheten till dispens.
Remissinstanserna: RSV finner det angeläget att förslaget genomförs. Remissinstanserna från näringslivet är kritiska. De anför att belastningen på de bokförings- och revisionsbyråer som anlitas av egenföretagare blir stor under bokslutsperioden. Man framhåller även att förslaget hindrar att enskilda näringsidkare använder ett räkenskapsår som är anpassat till verksamhetens art. |
Skälen för mitt förslag: Näringsidkare är som regel bokföringsskyldiga enligt BFL. Räkenskapsäret utgörs av kalenderåret eller annan period av tolv mänader (brutet räkenskapsår). Ett brutet räkenskapsår skall omfatta tiden den I maj — den 30 april, den 1 juli — den 30 juni eller den 1 september — den 31 augusti. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer har möjlighet att medge att annan period av tolv månader får utgöra räkenskapsår. Den som är bokföringsskyldig för flera rörelser skall använda samma räkenskapsår för dessa. Detsamma gäller beträffande koncerner. Även här finns en dispensmöjlighet.
Enskild person eller dödsbo som äger eller brukar en jordbruksfastighet är inte bokföringsskyldig enligt BFL. Däremot föreligger skyldighet att som underlag för taxeringen föra räkenskaper enligt JBFL. Bestämmelserna i JBFL om räkenskapsår överensstämmer med dem i BFL förutom att det inte finns någon möjlighet till dispens att ha annan tolvmånadersperiod som räkenskapsår.
Med taxeringsär avses enligt 3 § KL (lydelse enligt prop. 1989/90:74) det kalenderär under vilket taxering sker i första instans. Beskattningsåret utgör det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret eller, vid brutet räkenskapsår, det räkenskapsår som gått ut närmast före taxeringsäret.
Enskilda näringsidkare kommer normalt vid sidan av näringsverksamheten att redovisa inkomst eller underskott av kapital i det nya systemet. Det blir härvid viktigt att tillgångar och skulder liksom inkomst- och utgiftsräntor fördelas korrekt mellan näringsverksamheten och privatekonomin. Detta gör det angeläget att redovisningsperioden för näringsverksamheten och pri- 589
vatekonomin överensstämmer. Räkenskapsåret för enskild näringsverksamhet bör därför utgöras av kalenderår. Detsamma bör gälla för näringsverksamhet som bedrivs av dödsbo och av juridisk person som förvaltar samfällighet och vars inkomst beskattas hos delägarna och i fråga om handelsbolag om det finns fysisk person eller dödsbo som skall beskattas för bolagets inkomst. Härigenom kommer all näringsverksamhet som skall beskattas kommunalt att ha kalenderår som beskattningsår.
I speciella situationer kan ett krav på kalenderår te sig alltför ingripande. Jag syftar närmast på fall där ett handelsbolag med en mycket begränsad verksamhet ingår i en större koncern. Kalenderårskravet kan då leda till att hela koncernen får gå över från brutet år till kalenderår. Om inte andra skäl talar emot det bör handelsbolaget i ett fall som detta kunna få tillämpa brutet räkenskapsår liksom de övriga koncernföretagen. För att uppnå detta bör den dispensregel som nu tar sikte enbart på brutna räkenskapsår kompletteras så att dispens kan ges även från det nytillkomna kravet på kalenderår för vissa bokföringsskyldiga.
Vid remissbehandlingen har framhållits att ett krav på kalenderår som räkenskapsår för enskild näringsverksamhet leder till ökad belastning för bokföringsbyråer m. fl. Ett kalenderårskrav även för handelsbolag (utom för handelsbolag med enbart akticbolag m. fl. som delägare) innebär en ytterligare koncentration av arbetet. Effekterna bör i och för sig vara förhållandevis begränsade. En klar majoritet av de företagare det gäller har redan i dag kalenderår som räkenskapsår. Arbetet kommer också 1 viss mån att underlättas om de extra komplikationer som följer av olika beskattningsår för näringsverksamheten och privatekonomin försvinner. Det är ändå angeläget att pröva vad som kan göras för att ge de berörda en möjlighet att fördela arbetet över en något längre period.
Enligt en huvudregel skall självdeklaration lämnas senast den 15 februari under taxeringsåret. Vissa skattskyldiga får dock lämna självdeklaration senast den 31 mars under taxeringsåret. Detta gäller bl. a. den som närmast föregående år varit skyldig föra räkenskaper om räkenskapsåret slutat senare än den 31 augusti året före taxeringsåret. Om någon visar att han på grund av särskilda omständigheter är förhindrad att lämna självdeklaration inom föreskriven tid får han beviljas anstånd. Anstånd får inte utan att det finns synnerliga skäl medges längre än till utgången av maj månad under taxeringsåret. Den som i varaktigt bedriven rörelse biträder deklarationsskyldiga med att upprätta självdeklaration kan få tillstånd att enligt tidsplan lämna deklaration under tiden den 1 april — den 31 maj under taxeringsåret. Någon materiell ändring av dessa regler föreslås inte i prop. 1989/90:74 om ny taxeringslag m. m.
Jag har från RSV inhämtat att det finns möjligheter att tillämpa gällande bestämmelser mer generöst i syfte att underlätta arbetet för bokföringsbyråer m. fl. Det finns enligt min mening också utrymme att något flytta fram den nuvarande sluttidpunkten för deklarationer som skall lämnas enligt tidsplan. Jag avser att återkomma i den frågan i samband med ändringar i deklarations- och uppgiftsskyldigheten som aktualiseras till följd av skattereformen. Med mer generösa anståndsregler bör de olägenheter som remissinstanserna pekat på begränsas avsevärt.
Mitt förslag: En egenföretagare som även för privat bruk disponerar en bil som ingår i hans näringsverksamhet skall påföras bilförmån enligt samma regler som gäller för löntagare. En egenföretagare som i näringsverksamheten använder en egen bil som inte tillhör verksamheten får avdrag med högst 12 kr. per mil. I fråga om avdrag för kostnader för resor till och från arbetet skall samma regler gälla för egenföretagare som för löntagare.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Tre remissinstanser har kommenterat förslaget. De avstyrker förslaget med hänvisning till att det bryter mot de principer för beskattning av enskild näringsverksamhet som hittills gällt.
Skälen för förslag: I gällande rätt saknas regler om hur sådana kostnader som delvis är av privat natur, delvis kostnader i en förvärvskälla skall fördelas. Enligt praxis medges avdrag för bilkostnader i rörelsen endast för bilar som är nödvändiga för driften, dvs. om bilen betraktas som ett rörelseinventarium. De totala kostnaderna skall då fördelas mellan den privata och den yrkesmässiga användningen i förhållande till körsträckan för vardera ända-
målet. Egenföretagaren får således avdrag för de bilkostnader som direkt
betingas av rörelsen. Bilens övriga kostnader under året utgör egenföretagarens privata icke avdragsgilla levnadskostnader. Om rörelsens nytta av bilen är obetydlig medges i stället avdrag för inbesparade transportkostnader.
Kan den totala körsträckans fördelning mellan privat körning och körning i förvärvsverksamheten inte visas brukar kostnaderna för den privata körningen uppskattas till ett skäligt belopp.
Jag har tidigare föreslagit att bilförmån vid inkomst av tjänst skall värderas till 0,8 basbelopp med tillägg av 20 2 av nybilspriset, dock att värdet inte får överstiga 42 Zc eller understiga 35 46 av nybilspriset (avsnitt 5.3.2.1). Fr. o. m, innevarande år är avdraget för körning med egen bil i tjänsten 12 kr. per mil (prop. 1989/90:50, SkU10, SFS 1989:1017).
En anpassning av enskilda näringsidkares avdragsrätt för bil i näringsverksamheten till vad som gäller för löntagare är påkallad med hänsyn till målen om likformiga, enhetliga och rättvisa skatteregler. En sådan förändring bör kunna innebära att reglerna blir enklare att tillämpa.
Någon ändring beträffande grunderna för en bedömning av frågan när en bil kan anses utgöra en tillgång i näringsverksamhet bör inte göras. Frågan får avgöras med utgångspunkt från det allmänna stadgandet i 20 & KL på vilken gällande praxis grundas. För att en bil skall kunna inräknas i avskrivningsunderlaget krävs således att den kan anses nödvändig för näringsverksamheten. En sådan bil utgör en tillgång i verksamheten för vilken värdeminskningsavdrag medges och det skattemässig restvärdet inräknas i survunderlaget.
Metoden att fördela de faktiska kostnaderna för en näringsverksamhetsbil efter körsträckan i förvärvsverksamheten resp. privat bör emellertid inte 591
längre användas med hänsyn till föreslagna och genomförda förändringar avseende löntagare. I stället bör näringsidkaren redovisa ett förmånsvärde i inkomstslaget näringsverksamhet beräknat på samma sätt som en löntagares bilförmän.
En näringsidkare som inte redovisar sin bil som ett inventarium i näringsverksamheten bör få avdrag för körningar i näringsverksamheten med 12 kr. per mil. En förutsättning är att inga driftkostnader belastat verksamheten. Liksom enligt nuvarande regler skall den skattskyldige kunna redovisa underlaget för avdraget genom körjournal eller på annat lämpligt sätt.
För närvarande gäller att reglerna för avdrag för kostnader för resor till och från arbetet är gemensamma i fråga om inkomstslagen jordbruksfastighet, rörelse och tjänst. Även i det nya systemet bör samma regler tillämpas.
De lagändringar som mitt förslag föranleder har tagits in i punkt I sista stycket av anvisningarna till 22 § KL resp. punkt 32 av anvisningarna till 23 § KL.
8. [1 Handelsbolag
8.11.1 Allmänna utgångspunkter Ett handelsbolag är en juridisk person som kan förvärva tillgångar och ådra sig skulder. Handelsbolaget är däremot inte skattesubjekt vid inkomstbeskattningen. Handelsbolagets inkomster beskattas i stället hos delägarna.
Frågan om att göra handelsbolaget till skattesubjekt har varit aktuell länge. En modell för en sådan beskattning lades fram av FSK (SOU 1986:44). FSK:s s. k. staketmetod byggde bl. a. på att inkomster i bolaget skulle träffas av en låg beskattning — 10 <& om det bara fanns fysiska personer som delägare — och att uttag skulle vara avdragsgilla. Modellen följde mycket nära det tidigare förslaget till staketmetod för enskild näringsverksamhet (SOU 1984:70).
Den modell som URF presenterat skiljer sig i viktiga hänseenden från det tidigare förslaget. Ett handelsbolag skall enligt URF:s förslag i allt väsentligt beskattas efter de regler som gäller för aktiebolag. Skattesatsen är densamma och uttagna vinstmedel beskattas hos delägarna som lön eller som utdelning.
URF:s förslag beträffande handelsbolagen var inte komplett. Bl. a. saknades övergångsbestämmelser. Av den anledningen har åtskilliga remissinstanser avstått från att ta ställning till förslaget. De som har tagit ställning har i allmänhet tillstyrkt att handelsbolaget görs till skattesubjekt enligt i huvudsak den modell som URF föreslagit.
URPF har vidare föreslagit vissa ändringar i den civilrättsliga lagstiftningen. Görs handelsbolaget till skattesubjekt är det viktigt att det inte råder något tvivel om att det föreligger ett handelsbolag och inte ett enkelt bolag. URF har därför — liksom tidigare FSK — föreslagit att registreringen i handelsregistret skall konstituera handelsbolaget. Att rättsverkningar knyts till registreringen innebär samtidigt att gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag förskjuts. Genom att avstå från registrering kan ett enkelt bolag bedriva näringsverksamhet. Detta är inte möjligt enligt lagen (1980:1102) in [AN] om handelsbolag och enkla bolag. HBL.
URF har också tagit upp frågan om att ändra HBL i syfte att göra det möjligt för en enskild näringsidkare att bilda ett s. k. enmanshandelsbolag. Det alternativet skulle kunna te sig attraktivt för en enskild näringsidkare som vill få tillgång till de expansionsmöjligheter som finns i ett aktiebolag utan att behöva iaktta de formaliteter och krav på bundet kapital som följer av en aktiebolagsbildning. I en promemoria som upprättats inom justitiedepartementet i oktober 1989 har lagtekniska aspekter på enmanshandelsbolaget belysts. Promemorian — som också innehåller URF:s förslag i registreringsdelen — har mottagits ganska väl vid remissbehandlingen. På en del håll har emellertid uttalats skepsis mot införandet av enmanshandelsbolag.
URF ställde förslaget om enmanshandelsbolag mot förslaget om särskild redovisningsmetod (SRM). Som framgått av vad jag tidigare anfört (avsnitt 8.1) anser jag att modellen med SRM bör utredas vidare. Med de beröringspunkter som finns mellan beskattningen av enskilda näringsidkare och handelsbolag är det naturligt att man i utredningsarbetet också kommer in på handelsbolagens beskattning. Ett sådan fortsatt utredningsarbete är också nödvändigt eftersom URF inte hann med att fullständigt belysa modellen med handelsbolaget som skattesubjekt. Även de civilrättsliga frågorna bör tas upp i det fortsatta arbetet.
Av vad jag nu sagt följer att det inte nu kan komma i fråga att göra handelsbolaget till skattesubjekt. Vad det då gäller är att anpassa dagens regler om delägarbeskattning till det nya inkomstskattesystem som skall tillämpas fr. 0. m. 1992 års taxering.
8.11.2 Nya regler för fortsatt delägarbeskattning
Mitt förslag: All verksamhet i handelsbolag — utom reavinster vid avyttring av näringsfastigheter och bostadsrätter m. m. — beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Avdrag för avsättning till surv görs vid beräkning av handelsbolagets inkomst. Räntefördelningen görs däremot på delägarnivå på grundval av det justerade ingångsvärde som gäller i reavinstsystemet. Delägarbeskattningen av vissa äldre dödsbon behålls.
Skälen för mitt förslag: I det nya skattesystemet beskattas alla inkomster i ett aktiebolag inkomstslaget näringsverksamhet. Reavinster och kapitalinkomster beskattas inte längre enligt särskilda regler. Beskattningen sker helt och hållet enligt bokföringsmässiga grunder. Någon kontantprincip förekommer inte. För fysiska personer sker beskattning av reavinster och kapitalinkomster i det nya inkomstslaget kapital. Kontantprincipen behålls för deras del.
Reglerna för fysiska och juridiska personer skiljer sig alltså i det hänscendet åt. Det gäller också för surven och den till surven kopplade räntefördelningen. Räntefördelning förekommer bara för fysiska personer och dödsbon.
Att skatteregler för fysiska och juridiska personer inte är desamma ger 593
38 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del I
upphov till problem. Vid utformningen av nya skatteregler för handelsbolag mäste man ta hänsyn till att det bland delägarna kan finnas såväl fysiska som Juridiska personer. Det leder oundvikligen till särregler och svårigheter vid tillämpningen. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att förenkla reglerna där det går att göra. Ett visst mått av schabloniseringar måste också godtas.
Jag har tidigare (avsnitt 8.10.4) föreslagit att handelsbolag där det ingår fysiska personer och dödsbon som delägare skall ha kalenderår som räkenskapsär. Förslaget skall ses mot bakgrund av motsvarande krav för enskilda näringsidkare och behovet av en fast avstämningstidpunkt gentemot privatekonomin vid tillämpningen av reglerna om surv och räntefördelning.
I det nya systemet gäller särskilda regler för beräkning av kapitalinkomst. BI. a. finns ett tak för fullt avdrag för nettoutgiftsräntor. Regler av detta slag kän inte utan vidare tillämpas på delägarna i ett handelsbolag. Vill man få ett helt likvärdigt resultat förutsätter detta att inte bara — som i dag — bolagets inkomst utan också olika poster som ligger till grund för inkomstberäkningen fördelas på delägarna. Sådana regler ter sig alltför komplicerade. En komplieerande faktor är också att principerna för inkomstberäkningen — kontantprincip och bokföringsmässiga grunder — är olika för fysiska och juridiska personer. Till detta kommer de svårigheter som en särbehandling av tillgångar och skulder i kapitalförvaltningen skulle leda till vid tillämpning av survreglerna och av reglerna om räntefördelning.
Det skulle innebära en avsevärd förenkling att beskatta även handelsbolagets kapitalinkomster i inkomstslaget näringsverksamhet. Jag anser att den ändringen bör kunna göras, särskilt som det är just utövandet av näringsverksamhet som konstituerar handelsbolaget. Konsekvensen blir bl. a. att ränteintäkter och utdelning träffas av full inkomstskatt och — enligt reglerna för passiv näringsverksamhet — särskild löneskatt och att ränteutgifter blir fullt avdragsgilla i näringsverksamheten. Vinster på t. ex. kapitalplacéringsaktier blir också beskattade i näringsverksamheten. Däremot beskattas vinster vid avyttring av näringsfastigheter, bostadsrätter m. m. i kapital (avsnitt 6.4.11).
Enligt lagrådsremissen skulle vidare beskattning ske i kapital vid avyttring av näringsbetingade aktier m. m. i ett handelsbolag. Reglerna var alltså i det hänseendet desamma som för enskilda näringsidkare (jfr avsnitt 6.5.16). Under innehavstiden skulle däremot gälla avvikande regler för handelsbolag i och med att räntor på lån för förvärv av aktierna fick dras av i näringsverksamheten. I och för sig kan den förmånen i viss utsträckning balanseras genom att aktierna utesluts från survunderlaget. Regler av det slaget blir emellertid approximativa och de kan slå fel i olika situationer. Mot den lösning som föreslogs i lagrädsremissen talar också att reglerna för beskattning av vinster i fånmansägda aktiebolag — med beskattning i såväl kapital som tjänst blir mycket svåra att tillämpa om aktierna innehas genom ett handelsbolag. särskilt om det under handelsbolagets innehav av aktierna skett växlingar i delägarkretsen.
Av de skäl som jag angett har jag kommit till att en mer hållbar lösning är att beskatta näringsbetingade aktier m.m. fullt ut i inkomstslaget näringsverksamhet. Jag föreslår att förslaget i lagrådsremissen ändras på den punk-
ten. De nya reglerna bör dock inte tillämpas förrän vid 1993 års taxering. Avyttringar under år 1991 (1992 ärs taxering) bör beskattas i kapital (se vidare övergångsbestämmelserna). Därmed kan berörda handelsbolag avvakta det fortsatta utredningsarbetet innan ställning tas till behovet av eventuella omstruktureringsåtgärder. För kapitalplaceringsaktier m.m. bör de nya reglerna gälla redan fr.o.m. 1992 års taxering.
Vad gäller reaförluster gäller olika regler för fysiska personer och för aktiebolag och andra juridiska personer som avses i 10 a § SIL. För fysiska personer kvoteras vissa förluster till 70 46 (avsnitt 6.5.4). För aktiebolag m. fl. gäller att förlusterna avseende kapitalplaceringsaktier m. m. sparas och utnyttjas mot framtida vinster vid avyttringar av samma slags tillgångar (avsnitt 8.5).
Hlagrådsremissen föreslogs att en sådan sparanderegel skulle tillämpas så snart det bland handelsbolagsdelägarna fanns en juridisk person som vid direktinnehav skulle ha berörts av regeln. Den lösningen är emellertid förenad med vissa nackdelar. En sparanderegel är svär att tillämpa på bolagsnivå eftersom handelsbolaget inte taxeras. Den kan också leda till handel med andelar i handelsbolag med ännu inte utnyttjade förluster. En konsekvent tilllämpning av regeln innebär också att rätten att utnyttja gumla förluster faller bort om de juridiska personerna avyttrar sina andelar till fysiska personer. Mot denna bakgrund föreslår jag i stället att handelsbolagets reaförluster behandlas på samma sätt som reaförlusterna hos en fysisk person. Det innebär alltsä att förlusten i vissa fall kvoteras till 70 46 vid beräkning av inkomsten av näringsverksamheten. Kvoteringen bör gälla oavsett om det bland delägarna finns enbart fysiska personer, enbart juridiska personer eller om delägarkretsen är blandad.
Vad gäller surven finns det två huvudalternativ. Avsättning till surv kan göras antingen på bolagsnivå — och beräknas på bolagets skattemässiga egna kapital — eller pä delägarnivå. Survavsättning på delägarnivå förutsätter att delägarens skattemässiga kapitalbehållning kan fastställas årligen. Detta är inte utan vidare möjligt eftersom det bl. a. förutsätter att differensen mellan handelsbolagets (civilrättsliga) egna kapital och handelsbolagets skattemässiga kapital (värderat enligt survreglerna) fördelas på delägarna på något sätt. Jag anser att Övervägande skäl talar för att göra survavsättningen på bolagsnivä. För den lösningen talar också att en eventuell övergång till att behandla handelsbolaget som skattesubjekt bör underlättas om surven finns i bolaget och inte hos delägarna.
Tekniskt skulle man kunna beräkna ett underlag för räntefördelning på bolagsnivå. En fördel med den lösningen är att survberäkningen kan göras samlat. Det finns emellertid också nackdelar. bl. a. att räntefördelning skulle kunna undvikas om mot en negativ kapitalbehällning hos en fysisk person — som egentligen skulle föranleda räntefördelning — svarar en positiv kapitalbehållning hos en juridisk person.
Enligt min mening finns det i stället anledning att knyta an till 1988 års reavinstregler för andelar i handelsbolag. Enligt dessa regler skall andelens justerade ingångsvärde (omkostnadsbeloppet) beräknas årligen. Det justerade ingångsvärdet bör kunna användas som underlag för räntefördel-
ningen. Det förutsätter emellertid att de särskilda regler för värderingen av fastigheter, bostadsrätter m. m. som gäller för fysiska personer vid tillämpning av survreglerna får slå igenom. Vid beräkning av underlaget för räntefördelning bör därför det justerade ingångsvärdet reduceras om bolaget innehar fastigheter, bostadsrätter m. m. som inte är omsättningstillgångar.
Utöver vad jag här har tagit upp bör några större ingrepp i delägarbeskattningen inte behöva göras. 1988 års regler för reavinstbeskattning av andelar i handelsbolag kan t. ex. behållas.
Det finns inte heller någon anledning att nu ändra principen om delägarbeskattning av vissa äldre dödsbon. Det innebär bl. a. att delägarna i boet kan träffas av räntefördelning. Underlaget för räntefördelning bör bestämmas för boet och inte — som hos handelsbolagen — på delägarnivå. Däremot bör de handelsbolagsbeskattade dödsbona inte få göra avdrag för avsättning till surv och vidare bör kapitalinkomster hällas utanför näringsverksamheten och beskattas enligt de nya reglerna i SIL. Dessa båda ändringar i förhållande till förslaget i lagrådsremissen innebär att övergången till delägarbeskattning i stort sett inte påverkar reglerna för inkomstberäkningen i dödsboet. Vad gäller begränsningen av avdragsrätten för räntor (avsnitt 6.3.2) bör kvoteringen till 70 Ze tillämpas på boets nettoutgiftsräntor över 10 000 kr.
Av min redogörelse framgår att den nya regleringen — även med de föreslagna förenklingarna — blir förhållandevis komplicerad. Som jag tidigare nämnt skall emellertid handelsbolagens beskattning utredas vidare (avsnitt 8.1). I den mån det arbetet inte skulle leda fram till att handelsbolagen görs till skattesubjekt får de här föreslagna reglerna naturligtvis omprövas.
Mina förslag till nya regler finns i 53 § 3 mom. och i punkterna 1, 2 och 16 av anvisningarna till 22 § och punkterna 1 och 33 av anvisningarna till 23 § KL, 3 § 2 mom. SIL samt 11 § lagen om skatteutjämningsreserv.
8.12¶Beskattning av fåmansföretag m.m.
8.12.1 De särskilda fåmansföretagsreglerna
Mitt förslag: De särskilda fämansföretagsreglerna behålls. I likhet med förslaget om beskattning av överutdelning från fåmansföretag beskattas förmånerna som en särskild intäktspost i inkomstslaget tjänst utan uttag av sociala avgifter, rätt till schablonavdrag eller grundavdrag. Näpgon avdragsrätt för företaget föreligger inte.
Företagsledaren skall beskattas för hela anskaffningsvärdet vid fåmansföretagets förvärv från utomstående av lös egendom som uteslutande eller så gott som uteslutande är avsedd för företagsledarens eller närståendes privata bruk. Undantag görs för förvärv av bil som beskattas som bilförmån. I konsekvens med detta har företaget avdragsrätt för bilkostnaderna.
En delägare eller närstående som till företaget säljer in egendom som avses i 30 § SIL beskattas för hela köpeskillingen som intäkt av
tjänst om egendomen inte är till nytta för företaget. 596
Utköp av egendom till underpris skall inte föranleda beskattning av företagsledaren om denne tidigare beskattats för anskaffningsvärdet. Har en delägare förvärvat egendom från företaget till ett pris som understiger marknadsvärdet skall företaget beskattas för skillnaden mellan marknadsvärdet och vederlaget. Uttagsbeskattning sker inte i de fall företagsledaren beskattats vid företagets förvärv av egendomen. Vidare sker uttagsbeskattning när ett fåmansföretag lämnat företagsledare lån med fördelaktig ränta.
Särskilda vinstberäkningsregler skall gälla vid delägares eller närstäendes införsäljning av egendom till företaget. Överstiger det avtalade priset marknadsvärdet, skall som försäljningspris vid reavinstbeskattningen gälla marknadsvärdet. Skillnaden mellan försäljningspris och marknadsvärde förmånsbeskattas. Schablonreglerna vid försäljning av fastighet och bostadsrätt får inte tillämpas vid beräkning av vinsten om inte fastigheten eller bostadsrätten helt eller till huvudsaklig del skall användas i företagets näringsverksamhet.
FSK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt i fråga om stoppreglernas innehåll.
Remissinstanserna (avseende FSK:s förslag): Övervägande antalet remissinstanser är positiva till kommitténs förslag. Från näringslivshåll invänds att förmåner av ifrågavarande slag bör beskattas lika oavsett om de utgår till företagsledare och delägare i fåmansföretag eller till anställda i andra företag. I fråga om hyresersättning för lokalupplåtelse till företaget hävdas att bestämmelsen även bör omfatta delägare. Beträffande de s. k. förbjudna lånen påpekas från bl. a. RSV och kammarrätten i Stockholm att en viss tidsgräns bör uppställas för att återbetalning av sådana Jån skall godtas och utesluta beskattning. LO och TCO menar att alla lån bör jämställas med löncuttag.
Skälen till mitt förslag: 1976 års särregler för famansföretag (de s. k. stoppreglerna) infördes i syfte att förhindra att företagsledare och delägare i sådana företag skaffade sig obehöriga skatteförmåner genom olika transaktioner mellan bolaget och sig själva. Reglerna utformades så att den för aktiebolagen gällande dubbelbeskattningseffekten inte eliminerades. Behovet av sådana regler kvarstår även efter en omläggning av skattesystemet.
Beskattning av de ifrågavarande förmånerna sker i dag i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Detta inkomstslag finns inte i det nya systemet. Beskattning av förmånerna måste därför ske i något av inkomstslagen tjänst eller kapital.
I fråga om överutdelning m.m. från fåmansföretag har jag föreslagit att beskattning skall ske som en särskild intäktspost i inkomstslaget tjänst utan uttag av socialavgifter, rätt till schablonavdrag eller grundavdrag (avsnitt 6.5). Bestämmelserna tas in i SIL. De fåmansföretagsregler som jag nu behandlar hör systematiskt inte hemma i SIL utan i KL. De bör därför föras in som cn särskild punkt i anvisningarna till 32 § KL, som behandlar inkomst av tjänst. Bestämmelserna har flyttats över med i stort sett oförändrat innehåll.
Ändringarna består främst i att systematiska brister i regelsystemet avhjälpts. |
Den nuvarande bestämmelsen som reglerar ett fåmansföretags förvärv av egendom som uteslutande eller så gott som uteslutande är avsedd för företagsledarens privata bruk kan enligt min mening inte ersättas av en regel om att beskattning av anskaffningsvärdet skall ske som för vanliga löneuttag. Av förarbetena till 1976 års fåmansföretagslagstiftning (SOU 1975:54, prop. 1975/76:79) framgår att bestämmelsen skall tillämpas endast vid företagets förvärv av lös egendom från utomstående. Detta bör klart framgå av lagtexten.
När det gäller frågan om förvärv av bil för företagsledarens privata bruk delar jag SK:s uppfattning att det nya systemet för beskattning av bilförmåner som trädde i kraft den I januari 1987 (prop. 1986/87:46, SkU 9, rskr. 73, SFS 1986:1199) bör medföra att bilar undantas från tillämpning av den nyss nämnda bestämmelsen. Vid behandlingen av beskattningen av naturaförmäner har jag föreslagit att delvis nya beskattningsregler införs för bilförmån. Dessa ändringar påverkar dock inte min bedömning att en undantagsregel för förvärv av bilar i fämansföretag bör införas. Vidare bör som jag tidigare anfört den särskilda värderingsregeln för företagsledare i fåmansföretag avseende bilförmån slopas. Som en konsekvens av att undantagsregeln införs bör företaget få rätt till värdeminskningsavdrag på anskaffningsvärdet.
Om cen till företagsledaren närstäende person, som inte själv är anställd eller delägare i företaget, får utnyttja bil för privat bruk bör företagsledaren beskattas för förmånen. Genom sitt bestämmande inflytande är det han som har gjort det möjligt för den närstående att utan motprestation använda företagets bil för privat bruk.
Från några remissinstanser har hävdats att det föreligger en omotiverad olikhet i beskattningen beroende på om fåmansföretaget köper en villafastighet eller en bostadsrätt som tjänstebostad åt företagsledaren. Enligt min mening är förvärv av en bostadsrätt åt företagsledaren eller honom närstående person just en sådan ätgärd som inte är betingad av företagets verksamhet och därför skall töranleda beskattning av företagsledaren. Den omständigheten att villafastigheter inte behandlas på samma sätt är inte tillräckligt för att undanta bostadsrätter från denna beskattning.
Bestämmelsen bör inte tillämpas om företaget anskaffar en omsättningstillgång för företagsledarens privata bruk. I ett sådant fall bör i stället vanliga regler om uttagsbeskattning gälla.
Om en delägare i ett fåmansförerag avyttrar lös egendom till företaget som inte är till nytta för företagets verksamhet reavinstbeskattas delägaren i dag enligt 35 § 4 mom. KL för hela köpeskillingen. Enligt mitt tidigare framlagda förslag skall reavinster beskattas i inkomstslaget kapital med en skattesats på 30 £0 (avsnitt 6). För att förhindra transaktioner av detta slag anser jag att det inte är tillräckligt att hela köpeskillingen beskattas med denna skattesats. Bestämmelsen bör därför föras ihop med de övriga stoppreglerna och hela beloppet beskattas på samma sätt som föreslås för överutdelning från fåmansföretag.
Den nuvarande regeln om beskattning vid felaktig prissättning vid överlå-
telse av egendom mellan fåmansföretag och delägarna kolliderar med bestämmelserna om både företagets förvärv av egendom för företagsledarens privata bruk och delägares införsäljning av onyttig lös egendom. I praxis (RÅ 1985 1:52) har bestämmelsen om felaktig prissättning inte ansetts tilllämplig när företagsledare vederlagsfritt tagit ut egendom från företaget om företagets förvärv av samma egendom medfört att företagsledaren beskattats för anskaffningskostnaden. Jag delar FSK:s uppfattning att denna praxis bör komma till uttryck i lagtexten. Inte heller bör en delägares införsäljning av onyttig lös egendom till överpris föranleda beskattning enligt bestämmelsen om felaktig prissättning. Regeln att hela köpeskillingen skall tas upp som skattepliktig intäkt får anses tillräcklig. Felaktig prissättning vid införsäljning av fast egendom och bostadsrätter återkommer jag till senare.
Har delägaren i efterhand korrigerat en felaktig prissättning genom att t.ex. återbetala mellanskillnaden till företaget, bör detta inte medföra att transaktionen bedöms enligt någon stoppregel om rättelsen sker inom samma tid som tillämpas för att rättelse av taxering skall anses ha skett frivilligt och skattetillägg därför inte påförs. Däremot bör inte ett villkor att avtalet mellan företaget och delägaren är beroende av taxeringsmyndigheternas godkännande beaktas. Transaktionen skall bedömas som om den fullföljts.
FSK:s förslag om ändrad definition av begreppet fåmansföretag medför bl. a. att bestämmelsen angående felaktig prissättning inte blir tillämplig på fåmansägda handelsbolag. För en viss situation anser jag emellertid att felprisregeln bör tillämpas även på fåmansägda handelsbolag.
Vad jag syftar på är utköp från ett fåmansägt handelsbolag av fastigheter och bostadsrätter e.d. som vinstbeskattas enligt de förmånliga reglerna för privatbostäder. Förvärvar ett handelsbolag — eller ett aktiebolag - en jordbruksfastighet, vilket kan komma att bli möjligt i framtiden, skall mangårdsbyggnaden ingå I näringsverksamheten. Detta medför bl. a. att bolaget får rätt att göra reparationsavdrag. Tar delägaren sedan ut byggnaden ur bolaget och säljer den, behöver han endast betala 9 96 skatt på försäljningssumman om byggnaden efter uttaget räknas som privatbostad. Det bör göras klart att uttaget inte utan skatteeffekter kan ske till underpris. Bestämmelsen bör utformas på det sättet att uttag från fåmansägt handelsbolag till underpris av fastigheter och bostadsrätter e.d. som är så inrättade att de kan användas för privat boende också beskattas enligt regeln om felaktig prissättning.
Beträffande beskattning vid företagsledares eller företagsledare närstående persons upplåtelse av lokal till fåmansföretag gör jag föjande bedömning.
Mitt förslag om beskattning vid uthyrning av privatbostäder (avsnitt 7.6) innebär att beskattning sker på samma sätt i inkomstslaget kapital. oavsett om uthyrningen avser hela eller del av året. Från hyresintäkten medges avdrag med 4 000 kr. samt därutöver vid uthyrning av småhus 20 7c av hyresintäkten och vid annan uthyrning för den del av den egna hyran eller avgiften som belöper på den uthyrda delen. Om bostaden eller del därav hyrs ut till arbetsgivare eller uppdragsgivare medges inte 4 000-kronorsavdraget. I det fallet medges skäligt avdrag.
Bakgrunden till den nuvarande bestämmelsen om beskattning vid företagsledares upplåtelse av lokal som ägs eller disponeras av honom till få-
mansföretaget var att man ville förhindra att företagsledaren genom att utnyttja schablonbeskattningen av en- och tvåfamiljsfastigheter skattefritt skulle kunna tillgodogöra sig ersättningen. Bestämmelsen är enligt min mening fortfarande befogad. Det gäller även när särskilda bestämmelser nu införs för beskattning av anställdas ersättningar från arbetsgivaren för lokalupplåtelse och trots de nya reglerna om beskattning av uthyrningsinkomster. Företagsledaren skulle annars få möjlighet att ta ut ersättning från företaget som lägre beskattad kapitalinkomst, trots att den egentligen borde beskattas som tjänst. Hela hyresersättningen skall därför redovisas i inkomstslaget tjänst.
Upplåtarens avdragsrätt för kostnader för uthyrningen bör begränsas till de direkta merkostnaderna som föranletts av företagets utnyttjande av lokalen.
I fråga om företagets avdragsrätt för lokalkostnaden anser jag i likhet med FSK att denna bör motsvara utgivet belopp om detta är marknadsmässigt. Med marknadsmässig ersättning förstås vad företaget skulle ha fått betala till en utomstående för en motsvarande lokal.
Bestämmelsen angående hyresersättning bör även fortsättningsvis gälla för fåmansägda handelsbolag. Motivet till bestämmelsen hänger inte i första hand samman med upprätthållandet av dubbelbeskattningen. I det här sammanhanget bör enligt min mening inte göras någon skillnad mellan en upplåtelse till aktiebolag och handelsbolag.
Bestämmelsen om beskattning till följd av överträdelse av låneförbudet i aktiebolagslagen (1975:1385) är inte någon fåmansföretagsregel utan beskattning sker vid förbjudna lån från alla aktiebolag. Bestämmelsen bör därför brytas ut och placeras i en egen anvisningspunkt, punkt 15 av anvisningarna till 32 § KL. Innebörden av begreppet lån i aktiebolagslagen och KL bör vara detsamma och det skall i normalfallet vara fråga om ett penninglån för att beskattning skall ske. I förtydligande syfte bör detta framgå av lagtexten.
Grundprincipen när det gäller beskattning av transaktioner som täcks av låneförbudet är att det är fråga om uttag för gott av medel från företaget. Uttaget bör säledes jämställas med lön. Frågan om cen återbetalning av lånet skall utesluta beskattning måste bedömas mycket restriktivt. En omständighet som kan föranleda att beskattning inte skall ske är att lånet äterbetalats
före utgången av låntagarens beskattningsår. Ett krav bör dock vara att det
är fräga om en definitiv återbetalning och inte ett s. k. rullande lån.
Enligt reglerna som jag tidigare föreslagit för beskattning av räntefria eller lågförräntade lån från arbetsgivare skall förmånen beskattas i inkomstslaget tjänst och beläggas med socialavgifter samtidigt som ett mot förmånen svarande belopp får dras av enligt allmänna regler om avdrag för räntekostnader (avsnitt 5.3.2.1). Vidare slopas det skattefria beloppet om 2 000 kr. liksom de särskilda reglerna om räntetillägg i 10 § 6 mom. SIL.
De nya reglerna är enligt min mening inte tillräckliga för att avhålla företagsledare i fåmansföretag från att utnyttja sin speciella ställning och därigenom skaffa ett lån med fördelaktig ränta. Bestämmelsen om beskattning av företagsledare eller närstående person som får en sådan förmån bör därför
behållas. Beskattning bör ske i inkomstslaget tjänst på samma sätt som vid överutdelning m. m. från fåmansföretag. Företaget å sin sida bör uttagsbeskattas.
Vid delägares införsäljning av en fastighet till fåmansföretaget gäller för närvarande att reavinstberäkningen inte får göras enligt de regler som normalt gäller vid fastighetsförsäljningar. Regler motsvarande de som gäller för beräkning av reaförlust skall i stället tillämpas. RSV kan medge dispens om försäljningen sker av organisatoriska eller andra synnerliga skäl. Enligt RSV:s praxis gäller i princip att undantag medges om den införsålda fastigheten helt eller till huvudsaklig del skall användas i företagets rörelse.
Även med de av mig föreslagna beskattningsreglerna för fysiska personers avyttring av privatbostäder och näringsfastigheter (avsnitt 6.4.7 och 6.4.11) finns behov av att inte tillåta en schablonmässig beräkning av reavinsten vid införsäljning av fastighet som inte skall användas i företagets näringsverksamhet. Motivet är liksom tidigare att förhindra att delägaren genom sådana onödiga införsäljningar tar ut medel från företaget på ett från skattesynpunkt fördelaktigt sätt, trots att delägaren genom företaget har samma tillgång till fastigheten som före försäljningen. Jag delar FSK:s uppfattning att RSV:s praxis — som innebär att införsäljningar av fastigheter som helt eller huvudsakligen skall användas i företagets näringsverksamhet beskattas enligt de vanliga reavinstreglerna — lagfästs. Detta innebär att schablonberäkning av vinsten får göras vid sådana ”nyttiga” införsäljningar. RSV bör få möjlighet att medge schablonberäkning om det finns synnerliga skäl.
För att förhindra att en delägare i samband med införsäljningen genom överprissättning för fastigheten tar ut medel från företaget, som beskattas enligt den av mig föreslagna skattesatsen på 30 Ze för kapitalinkomster, bör överpriset beskattas som intäkt av tjänst.
Beräkning av reavinst för bostadsrätter skall i enlighet med vad jag tidigare anfört (avsnitt 6.4.10) ske på i princip samma sätt som beräkningen av reavinst för fastigheter. Beräkningen av vinsten kan antingen ske enligt en grundregel eller enligt en schablonregel. Mot denna bakgrund anser jag att beskattningen av en delägares införsäljning av en bostadsrätt till fåmansföretaget bör behandlas på samma sätt som en motsvarande fastighetsinförsäljning.
Bakgrunden till nuvarande bestämmelser att fåmansföretag endast har avdragsrätt för utbetalat rantiem är att det ansetts otillfredställande att fämansföretag skulle få en skattekredit genom att göra reserveringar för tantiem och liknande skulder. Syftet med bestämmelsen är att företagets avdrag och mottagarens skattepliktiga intäkt skall hänföra sig till samma år. FSK föreslår att avdragsrätt införs för avsättning om tantiemet betalas ut inom två mänader från räkenskapsårets utgång. I likhet med RSV anser jag att förslaget — trots vissa fördelar — skulle innebära en sådan tungrodd administration att det inte bör genomföras.
8.12.2 Begreppsdefinitioner
Mitt förslag: Definitionen av fåmansföretag skall inte omfatta handelsbolag. För de fall en viss bestämmelse skall omfatta även handelsbolag införs en definition av begreppet fåmansägt handelsbolag som i princip överensstämmer med definitionen av fåmansföretag. För handelsbolagen är det andelsinnehavet eller bolagsavtalet som avgör om ett väsentligt inflytande föreligger. Det skall av lagtexten framgå att aktiernas röstvärde skall beaktas vid bedömningen av om ett företag är ett fåmansföretag. Det skall vidare av lagtexten framgå att bolag vars aktier är inregistrerade vid Stockholms fondbörs eller är föremål för OTC-notering inte skall räknas som fåmansföretag. Detta bör ske genom att hänvisning görs till begreppet aktiemarknadsbolag enligt lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden. Likaså skall som fåmansföretag inte räknas bostadsrättsföreningar och renodlade bostadsaktiebolag.
FSK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslagen. Från några håll anförs att inga företag vars aktier är föremål för omsättning på aktiemarknaden eller för inofficiella noteringar bör betraktas som fåmansförcetag. Några länsskattemyndigheter anser att subsidiärdefinitionen av fåmansföretagsbegreppet bör ändras så att den kan tillämpas på sådana bolag som t.ex. Praktikertjänst AB, där verksamheten är uppdelad på flera avgränsade rörelsegrenar. Från några håll efterlyses en närmare definition av företagsledarbegreppet i lagtexten.
Skälen för mitt förslag: Vid tillkomsten av lagstiftningen om fåmansföretag framhölls att det avgörande för om ett fåmansföretag skulle anses föreligga var att en person eller ett fåtal personer hade ett dominerande eller väsentligt inflytande i företaget. Av lagtexten kom emellertid inte klart att framgå att aktiernas röstvärde skall beaktas vid bedömningen om ett sådant inflytande föreligger. Praxis (RÅ 1986 ref. 47) har dock tolkat bestämmelsen så att de ägda eller innehavda aktiernas röstvärde skall beaktas. Jag delar kommitténs uppfattning att detta bör komma till klart uttryck i lagtexten.
Bolag som är inregistrerade vid Stockholms fondbörs eller är föremål för OTC-notering får anses vara underkastade sådan insyn och kontroll att det inte föreligger samma risk för missbruk som i mer renodlade fåmansföretag. - I praxis har också ett OTC-noterat företag inte bedömts som ett fåmansföretag ( RÅ 1986 ref. 165). Jag anser i likhet med kommittén att det av lagtexten bör framgå att definitionen av fåmansföretag inte omfattar sådana bolag. Detta bör uttryckas genom en hänvisning till begreppet aktiemarknadsbolag i lagen om värdepappersmarknaden, För övriga bolag som är föremål för omsättning på marknaden och för vilka inofficiella noteringar föreligger är jag inte beredd att föreslå något generellt undantag. I dessa fall får en bedömning göras i varje enskilt fall.
Beskattningen av handelsbolagens vinster är inte uppdelad i två led utan 602
all beskattning sker direkt. Ägarnas uttag av kontanter ur handelsbolaget påverkar alltså inte beskattningen. Handelsbolagens ställning inom fåmansföretagslagstiftningen har ifrågasatts från många håll, bl. a. eftersom ett av syftena med denna lagstiftning var att förhindra ägarna av aktiebolag att tillgodogöra sig bolagets vinstmedel på ett sådant sätt att beskattningen vid uttagstillfället kringgås. Jag delar den uppfattningen att handelsbolagen inte generellt skall anses som fåmansföretag. De bör därför undantas från definitionen. Om en bestämmelse skall tillämpas på ett handelsbolag bör detta i stället uttryckligen anges. Till följd av detta måste en särskild definition av vad som avses med ett fåmansägt handelsbolag införas. Definitionen bör ansluta till definitionen av fåmansföretag. Frågan om ett dominerande inflytande föreligger i sådana handelsbolag skall avgöras med ledning av andelsinnehavet eller bolagsavralet.
Beträffande definitionen av företagsledarbegreppet delar jag FSK:s uppfattning att en närmare konkret utformning i lagtexten knappast är möjlig utan att en samlad bedömning av alla föreliggande omständigheter måste göras. Härvid kan jämförelse bl. a. göras med vad som gäller vid bedömningen vid inkomstuppdelning i familjeföretag beträffande förhållandet mellan företagsledare och medhjälpande make.
Bestämmelserna om beskattning av förmåner från fåmansföretag har tagts in i punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL. Till punkt 15 av anvisningarna till 32 § KL har flyttats bestämmelserna om beskattning vid överträdelse av låneförbudet. Bestämmelserna om reavinstberäkning vid delägares införsäljning av egendom har tagits in i 24 § 6 mom. SFL. 12 § 13 mom. SIL har införts bestämmelser som tar sikte på fåmansföretaget.
8.12.3 Inkomstuppdelning i familjeföretag
Mitt förslag: Den nuvarande 400-timmarsgränsen för att medhjälpande make själv skall beskattas för ersättning för sin arbetsinsats liksom bestämmelsen angående arbete utfört i makarnas gemensamma bostad slopas. Avgörande skall i stället vara den faktiska arbetsinsatsen och ersättningens marknadsmässighet i förhållande till det utförda arbetet. 16-årsgränsen för att barn själva skall beskattas för lön för sitt arbete i föräldrarnas verksamhet behålls.
Beträffande ersättningar från fåmansägt handelsbolag till medhjälpande make och barn, som också är delägare i bolaget, skall bestämmelsen om inkomstuppdelning gälla för all inkomst — bortsett från skälig ränta på insatt kapital.
FSK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser är positiva till att
400-timmarsgränsen slopas. Företrädare för näringslivet föreslår att 16-årsgränsen slopas eller i vart fall sänks till 15 år. Nägra remissinstanser anser att bestämmelsen angående inkomstuppdelning i fämansägda handelsbolag där make och barn också är delägare är obehövlig. 603
Skälen för mitt förslag: Makar som tillsammans har ett företag eller bedriver näringsverksamhet behandlas i beskattningshänseende olika när det gäller möjligheten att fördela resultatet mellan sig beroende på om verksamheten anses utövad gemensamt eller om den ene maken betraktas som medhjälpare. Anses verksamheten bedriven av båda makarna gemensamt eller anses — i fåmansföretag — båda makarna som företagsledare, godtas i princip den av makarna gjorda inkomstuppdelningen. I medhjälparfallen är det den medhjälpande makens faktiska arbetsinsats som är avgörande för möjligheten till inkomstuppdelning. Denna princip är enligt min mening en riktig utgångspunkt för reglernas uppbyggnad. En medhjälpande make har ungefär samma ställning som en utomstående som anställts i företaget och har inte det ansvar som följer av företagsledande uppgifter. Beträffande gränsdragningen mellan gemensam verksamhet och medhjälparfall anser jag att departementchefens uttalande i prop. 1975/76:77 s. 67 f. fortfarande är vägledande både i direktägd verksamhet och i fåmansföretag där båda makarna är verksamma.
När en av makarna anses som medhjälpare krävs för inkomstuppdelning att den medhjälpande makens arbetsinsats uppgått till minst 400 timmar under beskattningsåret. Denna timgräns infördes för att möjliggöra en kontroll av medhjälpande makens arbetsinsats. 400-timmarsgränsen har alltsedan den infördes kritiserats starkt. Den har ansetts leda till effekter som inte kan accepteras från rättvise- och jämställdhetssynpunkt. Skäl kan i och för sig anföras för att behälla 400-timmarsgränsen om denna är effektiv från kontrollsynpunkt. Av de enkätsvar som redovisats i FSK:s betänkande och av inkomna remissvar framkommer emellertid att så inte är fallet. 400-timmarsgränsen bör därför slopas. Avgörande för inkomstuppdelningen skall i stället vara den medhjälpande makens faktiska arbetsinsats och ersättningens marknadsmässighet. Liksom tidigare bör telefonpassning och representation i bostaden inte beaktas.
Regeln om ålderskravet för att barn själva skall bli beskattade är fortfarande motiverad av kontrollskäl. Några mer bärande skäl för att sänka åldersgränsen föreligger inte enligt min mening.
Bestämmelserna om inkomstuppdelning gäller också lön från handelsbolag till företagsledarens make och barn som är delägare i handelsbolaget. Bestämmelserna har ansetts vara tillämpliga endast vid fördelning av arbetsinkomster (RÅ 83 1:18 och RÅ 1986 ref. 111). Praxis möjliggör alltså en inkomstuppdelning i fåmansägda handelsbolag som inte godtas när det gäller fåmansaktiebolag. Bestämmelserna om inkomstuppdelning bör inte — såvitt gäller inkomst som make och barn får som delägare i handelsbolaget — begränsas till att avse endast ersättning för utfört arbete. Om det belopp sädana delägare fått från bolaget överstiger marknadsmässig ersättning för utfört arbete och skälig ränta på insatt kapital, skall därför företagsledaren beskattas för den överskjutande delen.
Bestämmelserna om inkomstuppdelning har tagits in i punkt 13 av anvisningarna till 32§ KL.
8.13.1. Avskattning av lagerreserver m.m.
Mitt förslag: Lagerreserver, avsättning till internvinstkonto och resultatutjämningsfond återförs till beskattning till den nya skattesatsen under längst fyra år. Formellt återförs reserverna till beskattning vid 1992 års taxering. Vid denna taxering beslutas ett uppskovsbelopp som utgör skillnaden mellan de upplösta reserverna och årets survavsättning. Beloppet utgör en intäkt som skall återföras till beskattning med minst 25 Ze per år vid taxeringarna åren 1992—- 1995. Något särskilt avdrag — rabatt — om uppskovsbeloppet återförs i snabbare takt utgår inte. Fysiska personer behöver inte ta upp någon del av uppskovsbeloppet vid 1992 års taxering. För enskilda näringsidkare skall intäkten beläggas med särskild löneskatt och inte bli förmånsgrundande om den skattskyldige inte yrkar annat. För näringsidkare som i samband med övergången går över till att driva verksamheten i aktiebolag föreslås en möjlighet att återföra uppskovsbeloppet i bolaget.
URF:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. De särskilda avskattningsreglerna föreslås även omfatta skadeförsäkringsföretagens regleringsfonder för trafikförsäkring och utjämningsfonder. Avsättning till internvinstkonto omfattas däremot inte. Återföring föreslås ske under fem år. För uppskov krävs i princip maximal survavsättning. Återföring skall ske med minst 30 §e, 20 §e, 20 Ze, 20 Gc och 10 96 under taxeringsåren 1992 — 1996. Vid snabbare återföring utgår rabatt med maximalt 13,5 2 av återfört belopp. För en fysisk person som skjuter upp återföringen till 1993 års taxering utgår ett tillägg om 10 46 av det uppskjutna beloppet.
Remissinstanserna: Förslaget godtas i stort. RSV anser att en avvecklingsperiod om tre är är tillräcklig. Verket hävdar att kravet på maximal survavsättning vid 1992 års taxering är okontrollerbart. Från näringslivets sida framhålls att reglerna av likviditetsskäl bör få en generösare utformning. Näringslivets skattedelegation understryker att avskattningsperiodens längd inte får begränsas, att en höjning av rabatten bör övervägas för att nå åsyftad effekt samt att anstånd bör medges med inbetalning av den skatt som belöper på reservupplösningen.
Skälen för mitt förslag: Av flera skäl är det angeläget att de nya reglerna kan tillämpas fullt ut så snart som möjligt. Förslaget att de gamla reserverna skall skattas av till den nya, lägre skattesatsen möjliggör också en förhållandevis kort avskattningsperiod. Här bör också beaktas att företagen, låt vara i varierande omfattning, har möjlighet att föra över en del av gamla reserver till surv.
Uppskov med beskattningen bör medges vid återföring av resultatutjämningsfond samt reserver i lager och pågående arbeten. Avsättning till internvinstkonto omfattades inte av förslaget i lagrådsremissen. Med hänsyn till att sädana avsättningar i vissa fall kan uppgå till betydande belopp anser jag 605
dock att uppskov bör medges även vid upplösning av sådana reserver.
Jag har tidigare föreslagit att skadeförsäkringsföretagens avdragsrätt för avsättning till repleringsfonder för trafikförsäkring och utjämningsfonder avskaffas. Avskattningsfrågan bör dock utredas vidare (jfr avsnitt 8.8.3). Jag avstår därför från att nu lägga fram något förslag om hur dessa fonder skall återföras till beskattning.
Bl. a. aktiebolagens möjligheter till reserveringar i lager m.m. har begränsats genom lagstiftning under hösten 1989 (prop. 1989/90:50, SkU10, SFS 1989:1021). Detta innebär att likviditetseffekterna vid avskattningen minskar något. Avskattningsperioden bör därför kunna förkortas till fyra år. Förekomsten av rabatter skulle medföra att företagen likväl skulle få möjligheter att genom lageruppbyggnad celler ökade nedskrivningar uppnå betydande skattcevinster. Jag föreslår därför att rabatter inte skall utgå. I gengäld behöver några spärregler för lagerreservuppbyggnad inte införas.
Avskattningsregler utan rabatter medför en budgetförstärkning i förhållande till URF:s förslag. Reglerna blir också enklare att tillämpa då något krav på maximal survavsättning inte behöver införas. Mot bakgrund av detta bör uppskovsbeloppet fördelas jämnt över perioden så att minst 25 Ze per är återförs vid taxeringarna 1992 — 1995.
De återförda beloppen bör beaktas vid debiteringen av preliminärskatt. Jag avser att senare återkomma till de frågor som aktualiseras i det sammanhanget.
För aktiebolagens del kommer den skattepliktiga intäkten att beskattas med skattesatsen 30 26. För enskild näringsverksamhet skulle likviditetspåfrestningen bli större än för aktiebolag om intäkten både grundar egenavgifter och träffas av full inkomstskatt. Det finns därför skäl att inte ta ut fulla egenavgifter utan enbart skattedelen — den särskilda löneskatten. En skattskyldig som önskar det bör dock ha möjlighet att låta intäkten bli förmånsgrundande. I sådana fall skall fulla egenavgifter tas ut.
Dessa regler är avsedda att gälla för de enskilda näringsidkare som efter skattereformen väljer att driva verksamheten vidare i samma företagsform. Näringsidkare som vid eller efter övergången byter företagsform och går över till aktiebolag bör få en möjlighet att lösa upp de gamla reserverna i aktiebolaget. Avskattningen kan då ske till en skattesats om 30 9c.
URF föreslår att någon obligatorisk avskattning inte skall ske för fysiska personer redan vid 1992 års taxering. I stället får motsvarande högre belopp tas upp till beskattning vid 1993 års taxering med ctt tillägg om 10 Ze. Utnyttjas den möjligheten skall — om uppskovsbeloppet vid 1992 års taxering fastställs till 100 — vid 1993 års taxering tas upp 52,5 (25 + 10 7 av 25 + 25) och vid 1994 och 1995 års taxeringar vardera 25.
Bakgrunden till URF:s förslag i denna del är att de skattskyldiga skall få viss tid på sig att ta ställning till i vilken företagsform avskattningen av reserverna skall göras och hur verksamheten skall bedrivas fortsättningsvis. Det argumentet för en senareläggning av avskattningen gäller alltjämt, särskilt som frågan om SRM och handelsbolagens beskattning skall utredas vidare. URF:s förslag bör därför genomföras. Med hänsyn till bl. a. att avskattningstiden begränsats från fem till fyra år finns det inte tillräckliga skäl att räkna
upp det senarelagda avskattningsbeloppet med ett 10-procentigt tillägg. Det innebär — för att knyta an till det tidigare exemplet — att den sammanlagda intäkten vid 1992 och 1993 års taxeringar blir 50 oavsett hur avskattningen fördelas mellan dessa år.
Även för de enskilda näringsidkarna gäller att surven kan absorbera en stor del av avskattningsbeloppet. Likviditetseffekterna blir i de flesta fall begränsade. Har näringsidkaren ett stort och maximalt nedskrivet lager kan effekten emellertid bli mer kännbar. Jordbrukare med djurbesättningar hör ofta till denna kategori. Jag vill därför erinra om att mitt förslag (avsnitt 8.3.2) att djur skall få värderas till 85 4 av den genomsnittliga produktionskostnaden leder till att storleken av de lagerreserver som skall återföras till beskattning minskar högst betydligt.
8.13.2 Regler för banker m.fl.
Mitt förslag: De finansiella företagens obeskattade reserver — värde-
regleringskonton m.m. — återförs i sin helhet till beskattning vid 1992
års taxering. Skatten som belöper på uppskovsbeloppet debiteras un-
der en fyraårsperiod taxeringsåren 1992 — 1995 med 25 4 resp. år.
Någon rabatt utgår inte.
URF:s förslag: Obeskattade reserver återförs under tre år. Uppskovsbeloppet fastställs vid 1992 års taxering och tas upp till beskattning med minst 25, 25 resp. 50 Ye under taxeringsåren 1992 — 1994. Rabatt utgår med högst 32 St av det återförda beloppet.
Remissinstanserna: Riksbanken och bankinspektionen anser att förslaget är bra från kapitaltäckningssynpunkt. Bankinspektionen anser dock att avskattningen — i vart fall när det gäller banker som är beroende av internationell rating — bör ske med ett engångsbelopp. Från de finansiella företagens sida är man kritisk mot förslaget. De anser att avskattningen leder till försämrad konsolideringsgrad även om soliditeten förbättras. Rabatten bör vara generösare. Som ett alternativ till rabatt bör en längre avskattningsperiod få tillämpas.
Skälen för mitt förslag: De särskilda villkor som gäller för vissa företag i den finansiella sektorn har redovisats tidigare (avsnitt 8.8.2). För i första hand bankerna gäller att de fyller viktiga samhällsfunktioner och dessutom är de föremål för en löpande värdering av olika internationella ratinginstitut.
För banker, finansbolag, kreditaktiebolag, fondkommissionsbolag m.fl. gäller fr.o.m den 1 februari 1990 skärpta kapitaltäckningskrav (prop. 1989/90:43. NU135, SFS 1989:1086-1095). Kapitalkraven har anpassats till den internationella nivå som föreslagits av den s.k. Baselkommittén, ett samarbetsorgan inom 10-gruppen, till vilken Sverige hör.
De nyss föreslagna reglerna med ett uppskovsbelopp som intäktsförs under ett antal år är mindre lämpliga för företag med internationellt anpassade kapitaltäckningskrav. Jag delar därför bankinspektionens uppfattning att avskattningen lämpligast bör ske med ett engångsbelopp så att de upplösta re- 607
serverna efter avdrag för avsättning till surv omedelbart kan tas upp till beskattning och på en gång kan föras över till eget kapital. Den likviditets- och lönsamhetspåfrestning som cngångsavskattningen kan innebära bör lösas genom att skattebeloppet får erläggas under ett antal år.
Den här beskriva tekniken bör tillämpas inte bara på bankerna. Skillnaderna mellan bankerna och andra institut på de finansiella marknaderna tenderar alltmer att suddas ut. Jag anser därför att gemensamma bestämmelser bör gälla för alla nu aktuella företag som kommer att lyda under kapitaltäckningsregler. Däremot anser jag inte att t.ex. dotterföretag - givetvis förutsatt att dessa inte själva lyder under kapitaltäckningskrav — till sådana företag bör omfattas av reglerna.
URF diskuterar ett alternativ där skatten på det skattepliktiga beloppet skulle fastställas vid 1992 års taxering och att avskattningen därmed skulle göras till en uppbördsfråga (SOU 1989:34 not 3 s. 346). Nackdelen med metoden är enligt URF att en sådan regel fordrar kompletterande bestämmelser för avräkning av förluster under avskattningsperioden. När det gäller de finansiella företagen anser jag inte att några avräkningsregler för förluster behövs.
Av tekniska skäl anser jag att ett uppskovsbelopp bör bestämmas även för banker m.fl. Beloppet skall sedan omedelbart återföras till beskattning. Skatten på uppskovsbeloppet debiteras sedan som om den belöpte på beskattningsår som taxeras 1992 — 1995. Likviditetseffekterna blir därmed desamma som för icke finansiella företag.
8.13.3 Förlustavdrag m.m.
Mitt förslag: Gamla outnyttjade förluster enligt lagen (1960:63) om förlustavdrag får av juridiska personer dras av vid den första taxeringen i det nya systemet. Uppkommer underskott får detta föras vidare enligt de nya reglerna. Fysiska personer får motsvarande avdrag antingen från sin taxerade förvärvsinkomst eller från inkomst av kapital. För alla skattskyldiga gäller att reaförluster som inte kunnat utnyttjas och vissa förluster i rederirörelse m.m. förs över i det nya systemet på i huvudsak oförändrade premisser.
URF:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Inga invändningar har framförts mot förslaget. Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare föreslagit att alla aktiebolags in-
komster skall beskattas i en enda förvärvskälla och att begränsningarna i rätten att räkna av t.ex. underskott av rörelse i utlandet och rederirörelse m.m. från annan inkomst avskaffas. Underskott skall få dras av vid taxeringen för det närmast följande taxeringsåret (avsnitt 8.5). Juridiska personer utom dödsbon bör vid övergången få föra över sina gamla förluster till det nya systemet och räkna av dessa-mot inkomsten av näringsverksamhet. I de fall nuvarande regler innebär begränsningar i rätten att kvitta underskott mot andra slags inkomster bör motsvarande gälla för gamla underskott även i det 608
nya systemet.
Enskilda näringsidkares gamla outnyttjade förluster får dras av antingen mot förvärvsinkomst eller mot inkomst av kapital. |
Övergångsreglerna finns i lagen om upphävande av lagen (1960:63) om förlustavdrag, i punkterna 5 och 6 av övergångsbestämmelserna till KL och i punkterna 6 och 13 av övergångsbestämmelserna till SILL:
8.13.4 Spärregler
Mitt förslag: Rätten till avdrag för värdeminskning på inventarier och andra tillgångar som skrivs av enligt inventariereglerna halveras vid 1991 års taxering till vinstdelningsskatt och särskild vinstskatt. Begränsningen gäller endast anskaffningar efter den 26 januari 1990. Undantag görs för sådana anskaffningar som grundas på skriftligt avtal som ingåtts senast nämnda dag. En möjlighet till dispens införs för vissa omstruktureringssituationer.
Skälen för mitt förslag: URF föreslår — i syfte att begränsa skattemässigt betingade lagerreservuppbyggnader inför övergången — att särskilda spärrregler införs. Jag har tidigare redogjort för skälen till att sådana regler inte bör införas för lager (avsnitt $.13.1).
För att underlätta övergången till det nya skattesystemet togs under hösten 1989 ett första steg mot en ny företagsbeskattning (prop. 1989/90:50, SkU10, SFS 1989:1016 — 1023). Bolagsskattesatsen sänktes från 52 > till 40 92 för aktiebolag och flertalet andra juridiska personer. Parallellt med detta togs rätten till avdrag för avsättning till allmän investeringsfond bort samtidigt som utrymmet för lagernedskrivning begränsades. Som framgått innebär mitt här framlagda förslag att bolagsskattesatsen vid 1992 års taxering sänks till 30 36 och att vinstdelningsskatten avskaffas.
Sänkningen av bolagsskattesatsen mellan inkomståren 1990 och 1991 blir alltså 10 procentenheter. För företag som betalar vinstdelningsskatt kommer skillnaden i skattesats att bli betydligt större. Det rör sig om en sänkning från ungefär 48 96 till 30 46. För företag med brutna räkenskapsår som betalar särskild vinstskatt kan skattesatsen vid 1991 års taxering uppgå till ungefär 57 Ye. Så stora skillnader i skattesats mellan inkomståren 1990 och 1991 ger företagen ett incitament att tidigarelägga avdrag i en omfattning som annars inte skulle ha varit företagsekonomiskt motiverad. Ett verksamt inslag i en sådan skatteplanering skulle vara att anskaffa inventarier och utnyttja rätten till värdeminskningsavdrag.
Det är från allmän synpunkt inte önskvärt att skatteomläggningen driver fram en efterfrågan på avskrivningsunderlag. Särskilda regler bör därför införas för att begränsa de skattemässiga vinsterna av sådana avdrag vid 1991 ärs taxering. Reglerna bör ta sikte på värdeminskningsavdrag på inventarier och andra tillgångar för vilka samma avdragsregler är tillämpliga. Åtgärden bör endast bli tillämplig vid taxeringen till vinstdelningsskatt och till särskild vinstskatt. Reglerna bör utformas så att skatteeffekten av ett värdeminsk- 609
39 Riksdagen 1989190. Saml. 1. Nr 110 Del I
ningsavdrag vid 1991 års taxering blir ungefär samma oavsett om företaget betalar vinstdelningsskatt eller inte. |
Det är bakgrunden till att regeringen i anslutning till att lagrädsremissen beslutades lämnade en skrivelse till riksdagen (skr. 1989/90:84) med meddelande om kommande lagstiftning på grundval av förslaget i lagrådsremissen. Syftet med att kimna en sådan skrivelse var att nya regler skulle kunna tilllämpas på inventarieanskaffningar m.m. som skett efter den 26 januari 1990.
Innebörden av förslaget är att rätten till värdeminskningsavdrag halveras vid 1991 års taxering till vinstdelningsskatt och särskild vinstskatt. Med hänsyn till den tekniska utformningen av vinstdelningsskatten och den särskilda vinstskatten bör begränsningen göras i form av att en del av det värdeminskningsavdrag som medegetts vid taxeringen till statlig inkomstskatt återförs till beskattning.
De nya reglerna bör alltså endast avse inventarier och andra tillgångar som anskaffats efter den 26 januari 1990. Undantag bör göras om en sådan anskaffning grundas på ett skriftlig avtal som ingåtts senast nämnda dag. I övrigt innebär förslaget i lagrådsremissen att alla inventaricanskaffningar omfattas av begränsningen. Till grund för förslaget ligger bedömningen att en regel med längre gående undantag riskerar att bli verkningslös. Förslaget bör dock modifieras på en punkt. Det kan finnas anledning att undanta inventarieanskaffningar m.m. som görs till följd av strukturrationaliseringar. In möjlighet för länsskattemyndigheten att befria från tillämpningen av begränsningsregeln bör därför införas för sådana fall.
8.14¶Avdragsrätt för bidrag till FoU m.m.
Mitt förslag: Bemyndigandet för regeringen — eller myndighet regeringen bestämmer — att förordna om avdragsrätt för bidrag till viss forskning, visst utvecklingsarbete eller viss museiverksamhet avskaffas. Avdragsrätten för bidrag till forskning och utveckling skall fortsaättningsvis följa endäst av de generella reglerna. Nuvarande avdragsrätt för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska Museum lagregleras. Bemyndigandet för regeringen — eller myndighet regeringen bestämmer — till föreskriftsrätt i fråga om avdragsrätt för framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. avskaffas.
URF:s förslag: URF föreslår att bemyndigandena behålls. Remissinstanserna: Frågan har inte berörts vid remissbehandlingen. Skälen för mitt förslag: I KL finns ett bemyndigande för regeringen — eller
myndighet regeringen bestämmer — att för viss tid förordna att bidrag till viss forskning, visst utvecklingsarbete eller viss museiverksamhet skall anses som avdragsgill driftkostnad i den skattskyldiges rörelse (punkt 18 andra stycket av anvisningarna till 29 §). Samma gäller i jord- och skogsbruk (punkt I åttonde stycket av anvisningarna till 22 § KL).
Bemyndigandet som ursprungligen avsåg endast forskning och utveckling (FOU) tillkom genom lagstiftning år 1970 (Ds Fi 1970:1, prop. 1970:135, 610
BeU 59, SFS 1970:651). Genom lagstiftning år 1984 utvidgades bemyndigandet till att omfatta även bidrag till viss museiverksamhet (prop. 1983/84:107 bil. 5, KrU 24, SFS 1984:715). Avsikten med utvidgningen var att tillskapa avdragsrätt för bidrag till Tekniska Museet.
Regeringen har med stöd av bemyndigandet utfärdat föreskrifter av angivet slag. Nu gällande föreskrifter finns i förordningen (1975:127) om avdrag för bidrag till viss forskning m.m. (forskningsförordningen, ändrad senast genom SFS 1988:1154). Förordningen gäller t.o.m. 1991 ärs taxering.
Lagrådet framhåller att det är fullt klart att bemyndigandet strider mot innehållet i 8 kap 3, 5 och 7 §§ regeringsformen. Bestämmelserna innebär att riksdagen har exklusiv normgivningskompetens på skatteområdet och att denna inte kan delegeras. Det ursprungliga bemyndigandet infördes före nya regeringsformen och stred inte mot då gällande krav på normgivning. På grund av punkt 6 i övergångsbestämmelserna till regeringsformen gäller bemyndigandet utan hinder av att det inte tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpning av regeringsformen och det får utnyttjas även efter ikraftträdandet av regeringsformen tills riksdagen bestämmer annorlunda.
I lagrådsremissen föreslogs att bemyndigandet skulle behållas och avse det utvidgade inkomstslaget näringsverksamhet (punkt 24 andra stycket av anvisningarna till 23 § KL). Som lagrådet framhåller innebär detta att regeringsformens krav på normgivning kommer att gälla och att bemyndigandet blir olagligt. Föreskrifter av det slag som finns i forskningsförordningen måste alltså ges i form av lag.
Fråga uppkommer därför om att lagreglera avdragsrätten för bidrag till de institut som nu finns i forskningsförordningen. Det kan emellertid ifrågasättas om det — bortsett för Tekniska Museet — finns något egentligt behov av en sådan åtgärd.
Samtidigt som bemyndigandet tillkom utvidgades avdragsrätten för FoUkostnader generellt genom uttryckliga bestämmelser i KL (punkt 18 första stycket av anvisningarna till 29 § och punkt 1 åttonde stycket till 22 §). För avdragsrätt krävs numer att FOU:n ”har eller kan antas få betydelse för den skattskyldiges rörelse” resp. jord- eller skogsbruk. Avdragsrätt föreligger även för kostnader för att få information om sådan FoU. Avdragsrätten avser såväl egen FoU-verksamhet (intern FoU) som kostnader för anskaffning av FoU-resultat från utomstående (extern FoU). Till extern FoU hör bl.a. bidrag till utvecklingsbolag och forskningsinstitut.
Vad som krävs för avdragsrätt är inte mer än att företaget har ett rimligt intresse av FoU-arbetet i näringsverksamheten. Avdragsrätt föreligger däremot inte för sådan FoU som normalt helt faller utanför näringsverksamheten (prop. 1970:135 s. 33). Med FoU avses såväl målinriktad forskning som grundforskning samt utvecklingsarbete (prop. s. 28 och 30). FoU-arbetet behöver inte vara rent vetenskapligt eller teoretiskt. Som exempel på forskningsarbeten har i förarbetena nämnts — förutom teknisk FoU på industrins, jord- och skogsbrukets omräden — även andra slag av forskning som kommersiell och företagsekonomisk forskning, forskning om arbetspsykologi, arbetshygien och arbetsskydd, personalvärd, informationsteknisk forskning
och forskning rörande miljövård.
Bakgrunden till lagstiftningsingripandet var att praxis ansågs vara alltför restriktiv i fråga om främst bidrag till FoU. Avdrag för sådana bidrag medgavs tidigare i princip endast för vetenskapligt FoU-arbete som hade en mer direkt eller påtaglig betydelse för bidragsgivarens intäktsförvärv. Den generella utvidgningen av avdragsrätten genom 1970) års lagstiftning har gett åsyftat resultat. Detta bekräftas av utgången i ett antal förhandsbesked (RÅ
1973 A 118. RÅ 1976 ref. 105 och RÅ 1987 not. 440).
Avsikten med bemyndigandet i fräga om FoU-bidrag har inte varit att tillskapa en avdragsrätt som inte följer av den generella regeln utan att förenkla förfarandet, undvika tvister och göra det enklare för en bidragsgivare att överblicka skattekonsekvenserna (prop. s. 36). Mot bakgrund härav och med hänsyn till nuvarande mer generösa praxis anser jag att det inte längre är behövligt att särreglera avdragsrätten för bidrag till vissa FoU-institut. I de fall FoU:n i fråga har eller kan antas få någon betydelse för bidragsgivarens näringsverksamhet kommer avdrag även fortsättningsvis att medges.
I fråga om avdragsrätten för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska Museum är läget annorlunda. Avdragsrätt för bidrag till Tekniska Museet torde normalt inte komma i fråga utan en uttrycklig reglering. Enligt min uppfattning har Tekniska Museet en sådan anknytning till och betydelse för bl.a. industriföretagen att bidragen även fortsättningsvis bör vara avdragsgilla. Avdragsrätten bör gälla i näringsverksamhet. Föreskrifter om detta bör ges i form av en särskild lag.
Lagrådet har också tagit upp ett annat bemyndigande. Det gäller bemyndigandet för regeringen — eller myndighet regeringen bestämmer — att: utfärda årliga föreskrifter för beräkning av avdrag för belopp som företag som driver kärnkraftsanläggning avsatt i räkenskaperna för beskattningsåret för att täcka företagets utgifter för framtida hantering av utbränt kärnbränsle (punkt I b av anvisningarna till 41 § KL).
Bemyndigandet infördes genom lagstiftning år 1978 (prop. 1978/79:39, SkU 18, SFS 1978:974) och gavs något ändrad lydelse genom lagstiftning år 1981 (prop. 1980/81:90 bil.1, NU 60. SFS 1981:670). RSV utfärdar årligen föreskrifter för avdragets beräkning (senast RSFS 1989:17).
I lagrådsremissen föreslogs att bemyndigandet skulle behållas (punkt 5 av anvisningarna till 24 § KL). Som lagrådet framhåller bör bemyndigandet upphävas eftersom det inte uppfyller regeringsformens nyss nämda krav på normgivning. RSV kan fortsättningsvis utfärda rekommendationer i ämnet.
9. Kompletterande åtgärder och ekonomiska "Prop. 1989/90:110 effekter
9.1¶Inledning
För att skattereformen skall ge ett tillfredsställande resultat krävs kompletterande fördelnings- och bostadspolitiska åtgärder. Jag har samrått med cheferna för social-, utbildnings-, jordbruks- och bostadsdepartementen samt statsrådet Persson, som har föreslagit eller avser att föreslå de åtgärder som jag kortfattat redogör för nedan.
I detta avsnitt redovisar jag budget- och fördelningseffekter av de av mig föreslagna skatteändringarna i kombination med de fördelnings- och bostadspolitiska åtgärderna. Redovisningen av de bostadspolitiska åtgärder som har ett direkt samband med skattereformen är något mera utförlig då förslag inom detta område kommer att läggas fram senare än inom andra områden. |
De refererade fördelnings- och bostadspolitiska åtgärderna kan ses som en del av skattereformen då åtgärderna finansieras genom basbreddningar för olika skatter och då utfallet för barnfamiljer, pensionärer och studerande inte vore fördelningspolitiskt tillfredsställande utan dessa åtgärder.
Skattereformen innebär att skattereglerna i större utsträckning utformas med utgångspunkt från skattesystemets fundamentala uppgifter, nämligen att finansiera offentliga utgifter och att skapa fördelningseffekter. Andra mål får därmed i större utsträckning tillgodoses genom ätgärder utanför skattesystemet.
9.2¶Bostadspolitiska åtgärder
9.2.1 Beskattning, subventionering och finansiering Systemen för fastighets- och kapitalinkomstbeskattning har ett nära samband med de statliga systemen för finansiering och subventionering av bostäder. Det är kombinationen av dessa fyra regelsystem som bestämmer bostadsutpifternas totala nivå efter skatteeffekter. De av mig förslagna skatteändringarna leder till ökade bostadsutgifter genom ändrad fastighetsbeskattning, breddat underlag för mervärdeskatt, införande av miljöskatter samt reducerad skattelättnad för ränteutgifter. Den senare effekten balanseras dock av en motsvarande skattelättnad för löneinkomster och innebär således ingen tillkommande likviditetsbelastning. Förändringen av kapitalinkomstbeskattningen kräver justeringar av de statliga räntebidragen för bostäder med hänsyn till målet om neutralitet mellan skilda ägar- och upplåtelseformer. Den i många fall kraftiga ökning av bostadsutgifterna som följer av dessa förändringar är rimlig med hänsyn till de betydande skattesänkningarna är 1991 men kräver samtidigt en justering av bostads- och barnbidragen för att ge godtagbara fördelningseffekter för ckonomiskt svaga grupper.
9.2.2 Räntebidrag och räntelån
Vid nuvarande regler utgår räntebidrag för skillnaden mellan en beräknad ränta och en s. k. garanterad ränta. Den garanterade räntan för egnahem uppgår till 4,9 fc under det första året och upptrappas med 0,5 4 per år. Vid en räntenivå på t.ex. 12 46 utgår således räntebidrag med 7,1 £ det första året så att räntan efter bidrag i princip överensstämmer med den garanterade räntan på 4,9 4. Den ränteutgift som återstår efter räntebidraget är avdragsgill och ger därmed en skattelättnad på 1,47 procentenheter vid skattesatsen 30 40. Nettoräntan efter bidrag och skatt för egnahem uppgår därmed till 3,43 co under det första året.
Den garanterade räntan för hyres- och bostadsrätt har satts lägre än den garanterade räntan för egnahem eftersom motsvarande skattelättnad inte uppkommer för hyres- och bostadsrätt. Skillnaden mellan de garanterade räntorna är anpassad i utgångspunkt från att det också förekommer en schablonintäkt för egnahem.
RINK föreslog att schablonintäkten skall avskaffas för egnahem samt att ränteutgifter för egnahem liksom alla andra ränteutgifter utanför näringsverksamhet skall ge en skattelättnad på normalt 30 26. Målet om neutralitet mellan dispositionsformerna kräver då att skillnaden mellan de garanterade räntorna för å ena sidan egnahem och å andra sidan hyres- och bostadsrätt reduceras med hänsyn till de sänkta skattesatserna. RINK förslog därför att reglerna för räntebidrag skall vara oförändade för egnahem medan reglerna för räntebidrag till hyres- och bostadsrätt justeras så att den garanterade räntan för hyres- och bostadsrätt uppgår till 70 42 av den garanterade räntan för egnahem. Därmed uppnås samma ränta efter skatt och bidrag för hyres- och bostadsrätt som för egnahem med räntebidrag. Om denna balans skall upprätthållas vid en oförändrad årlig upptrappning för egnahem med 0,5 procentenheter krävs en årlig upptrappning av den garanterade räntan för hyres- och bostadsrätt med 0,35 procentenheter.
De av RINK föreslagna förändringarna av räntebidragen innebär justeringar inom ramen för nuvarande räntebidragssystem. Frågan om hur systemen för bostadsstöd kan justeras på ett mera genomgripande sätt med hänsyn till de nya skattereglerna har utretts av boendekostnadsutredningen (BKU). I betänkandet. SOU 1989:71 Ny bostadsfinansiering, föreslås att nuvarande räntebidrag ersätts med s. k. räntelån. Det bostadsstöd som vid nuvarande regler lämnas i form av räntebidrag skall enligt utredningens förslag i stället ges i form av lån som återbetalas av fastighetsägaren vid ett senare tillfälle. Statens utgifter för räntebidrag skulle därmed reduceras avsevärt utan att orsaka omedelbara utgiftsökningar för berörda bostäder i samband med avskaffandet av räntebidragen.
Det förslagna systemet med räntelån och dess samverkan med de nya skattereglerna har analyserats ytterligare inom bostads- och finansdepartemen- ' ten med utgångspunkt bl. a. i de synpunkter som framförts vid remissbehandlingen av samtliga utredningsförslag. Därvid framkom att ytterligare överväganden krävs, bl. a. avseende frågan om statliga och kommunala garantier för lånen, frågan om kreditinstitutens upplåning vid räntelån samt frågan om hur befintliga lån kan läggas om till räntelån. Det har därvid visat 614
sig vara praktiskt omöjligt att genomföra en sådan omläggning redan år 1991. De av mig föreslagna förändringarna av skattereglerna utgar därför från att systemet med räntebidrag skall vara kvar under år 1991. Därmed aktualiseras frågan om hur reglerna för räntebidrag skall justeras år 1991 med hänsyn till de nya skattereglerna.
De sänkta skattesatserna och de kompletterande fördelningspolitiska : åtgärderna bör enligt min mening delvis finansieras genom sänkta offentliga utgifter. RINK:s förslag skulle leda till en reducering av utgifterna för räntebidragen med ca 3,8 miljarder kr. för hyres- och bostadsrätt är 1991 utöver den justering som genomfördes i samband med skatteändringarna för år 1990. Räntebidragen skulle reduceras särskilt mycket i de senaste årgångarna av fastigheter, vilket skulle leda till betydande utgiftshöjningar för ärgångar där bostadsutgifterna redan är förhållandevis höga. Mitt förslag om slopad fastighetsskatt för de senaste årgångarna av hyres- och bostadsrättshus motverkar sådana utgiftsökningar men utgiftsökningarna skulle ändå bli alltför stora för senare årgångar. Förutsättningarna har också ändrats jämfört med när RINK utarbetade sitt förslag genom de ökningar av den sammanlagda energibeskattningen som följer av införande av miljöskatter enligt MIA:s förslag samt genom den utvidgade uttagsbeskattning för fastighetsskötsel i egen regi som jag föreslagit tidigare denna dag.
Sänkningen av räntebidragen bör därför begränsas jämfört med RINK:s förslag. En mindre reduktion av räntebidragen än i RINK:s förslag leder å andra sidan till ytterligare finansieringskrav samtidigt som skattereformens finansiering genom sänkta offentliga utgifter skulle reduceras.
En rimlig avvägning är därför att räntebidragen för hyres- och bostadsrätt reduceras med 1,8 miljarder kr. år 1991 i stället för med 3,8 miljarder kr. som i RINK:s förslag samt att den årliga upptrappningen av den garanterade räntan för hyres- och bostadsrätt justeras till 0,35 procentenheter om nuvarande räntebidragssystem med cen fast upptrappning skulle vara kvar även | efter är 1991. Det sålunda justerade beloppet för reducerade räntebidrag år 1991 och den, vid kvärvarande räntebidrag, något större budgetförstärkningen är 1992 och 1993 inräknas som en del av finansieringen av skattereformen och läggs ut som reducerade ränte bidrag för hyres- och bostadsrätt i min redovisning av skattereformens fördelningseffekter.
Den garanterade räntan för nyproducerade egnahem bör, vid en kvarvarande s. k. räntetrappa, åtminstone inte understiga den nuvarande nivån på 4,9 7. Den garanterade räntan för nyproduktion av hyres- och bostadsrätt bör på samma sätt åtminstone inte understiga 70 Zc av denna nivå.
Jag har i denna fråga samrått med chefen för bostadsdepartementet. Jag har därvid erfarit att han avser att i annat sammanhang framlägga preciserade förslag om justering av räntebidragen för år 1991.
9.2.3 Mervärdeskatt och investeringsbidrag Utgifterna för nyproducerade bostäder är höga jämfört med utgifterna för äldre årgångar. Den av mig förslagna höjningen av mervärdeskatten för byggande från reducerad till normal skattesats skulle, vid i övrigt oförändrade regler, öka denna skillnad. En kvarvarande reducerad skattesats strider
emellertid mot målen om en enhetlig och likformig mervärdeskatt och skulle därtill leda till en betydande budgetförsvagning jämfört med skatteutredningarnas förslag. .
Stora ökningar av bostadsutgifterna för nyproducerade bostäder innebär dock så stora nackdelar att effekterna av den höjda mervärdeskatten för byggande bör elimineras för permanentbostäder åtminstone år 1991. Detta bör ske genom ett investeringsbidrag för ny- och ombyggnad av permanentbostäder motsvarande den höjda mervärdeskatten för byggande på det sätt som förslogs av BKU. Vid min bedömning av skattereformens budgeteffekter avstår jag därför från att medräkna den höjda mervärdeskatten för nyoch ombyggnad av permanentbostäder. |
Jag har i denna fråga samrått med chefen för bostadsdepartementet. Jag har därvid erfarit att han avser att i annat sammanhang återkomma med förslag om investeringsbidrag.
9.2.4 Höjda bostadsbidrag De förändringar av skatter och räntebidrag som genomförts för år 1990 leder i kombination med de nu redovisade förändringarna till förhållandevis stora och varierande ökningar av bostadsutgifterna. Den helt dominerande delen av hushållen får skattesänkningar som, tillsammans med höjningen av barnbidraget. skapar ett ekonomiskt utrymme även för en förhållandevis stor ökning av bostadsutgifterna.
Hushåll som erhåller bostadsbidrag och som har bostadsutgifter som understiger de s.k. övre hyresgränserna får, vid gällande regler, automatisk kompensation för mellan 60 och 80 46 av hyreshöjningen, vilket mildrar effekterna för en ckonomiskt svag grupp. Denna automatiska ökning av bostadsbidragen måste beaktas i finansieringskalkylen..
För att undvika att de höjda bostadsutgifterna leder till oacceptabla effekter för hushåll med låga inkomster föreslog BKU en höjning av bostadsbidraget i kombination med en omläggning av reglerna. BKU:s förslag innebär en särskilt stor ökning av bidragen för hushåll med mycket höga bostadsutvifter.
En sådan förändring av bostadsbidraget är angelägen av fördelnings- och bostadspolitiska skäl med hänsyn till de ökade bostadsutgifterna. I mina beräkningar av skattereformens budgeteffekter har jag därför räknat med en sammanlagd höjning av utgifterna för bostadsbidragen på 1,5 miljarder kr. I detta belopp ingår effekterna av att de genom skattereformen höjda bostadsutgifterna automatiskt leder till höjda bostadsbidrag. Resterande utrymme kan användas för en förändring av bostadsbidragen, t.ex. på det sätt som föreslås av BKU. Förslag i denna del kommer att redovisas av chefen för bostadsdepartementet i annat sammanhang.
9.3¶Kompletterande fördelningspolitiska åtgärder
9.3.1 Inledning Som nämnts ovan har jag erfarit att cheferna för social-. utbildnings- och Jjordbruksdepartementen samt statsrådet Persson föreslagit eller avser att fö- 616
reslå kompletterande fördelningspolitiska åtgärder i samband med skattereformen. Min redogörelse här gäller i huvudsak åtgärdernas budgeteffekter för den konsoliderade offentliga sektorn samt åtgärdernas fördelningseffekter i kombination med de av mig föreslagna skatteändringarna.
9.3.2 Förbättringar för pensionärerna För att inte de sämst ställda pensionärerna skall få sänkt standard genom höjningen av de indirekta skatterna 1991 krävs en höjning av pensionstillskottet med + & av basbeloppet samt en höjning av de övre hyresgränserna för det kommunala bostadsbidraget (KBT) med 200 kr. samt vissa andra justeringar av KBT. Chefen för socialdepartementet avser att föreslå dessa åtgärder samt vissa höjningar av handikappersättning och vårdbidrag. I kombination med de höjningar av KBT som uppkommer automatiskt vid nuvarande regler genom de höjningar av bostadskostnaderna som orsakas av skattereformen leder dessa åtgärder till en budgetförsvagning med 1,6 mil- Jarder kr. för den konsoliderade offentliga sektorn. Detta måste beaktas vid en bedömning av skattereformens totala budgeteffekter.
9.3.3. Förändring av inkomst efter skatt för pensionärer En ökning av pensionstillskottet med 4 4 av basbeloppet ger i kombination med de av mig föreslagna förändringarna av skattesatser, extra avdrag och grundavdrag de förändringar av inkomsten efter skatt från 1990 till 1991 som redovisas i tabell 9.1. Resultaten avser pensionärer som enbart har pensionsinkomster och beaktar inte effekterna av automatiska och andra förändringar av KBT. Pensionärer som erhäller KBT och har en bostadsutgift som understiger den övre hyregränsen får därtill automatisk kompensation för i genomsnitt 90 76 av de höjda bostadsutgifterna, vilket ger en ytterligare förbättring för en ckonomiskt svag grupp. Genom höjningen av de övre hyresgränserna för KBT uppkommer en sådan ytterligare förbättring även för pensionärer med KBT som nu har en hyra som överstiger de övre hyresgränserna. |
De i tabell 9.1 angivna förändringarna av reala inkomster efter skatt från 1990 till 1991 utgår från en ökning av de genomsnittliga priserna från 1990 till 1991 med 7.7 §€ motsvarande en underliggande inflation på 4,1 % och prisökningar genom skattereformen på 3,5 96.
Förändringen av pensionärernas inkomster från 1989 till 1991 redovisas på samma sätt i tabell 9.2.
Prop. 1989/90) 110
'Buruyo 612 617 €LI Tp6 €Eb +rE0 L9I6 668 1231 [6] U| Zz b F S : : : : : d.LV
Uequa [unuou "Buruyo SLTE SLI pISE 9£6P S9ZL 6SL vLSTI 88E
| 6 € 6 €I : : : : :
'Furuyo 617 tbb 89r €€8 08L€E T88+r €865 1898 66601 ZEB IST LOT S6r pauw IR IeW10U uorsuad 2Y Ul 81 9 6€ 8 1euoisuad
"24 + Hunuou ueuue dIV "Buruyo IE SLI 9SS€ 180 LETS S8z6 9Ip IPS tLTLI 8Er LEE LLOOE $SzOP SOT tr) = Ty € IT €I 07 €T LS L NENSJEUNUNUOY
"1asBuorsuadstapie "Buruyo 26 26 ov rI8 0ZL SOIL TpZS SLI9 lea 2 9 F : : : : :
'240L'L dlVv
Ta3urwWou uUegqua 'Fumyo = BEDE BEPE LLLE' 661 1785 88001 LOI Tz6£1 10) 16-066] U| N 5 ZI 1661 paw : : :
seuorsuad HN IWUHOSLIJ 'Fuuyo 0661 6 LIE Ib LEE 9€ZE 8S1S 0979 9896 SKI ISS 0£881 s1697 vITOP
[eal Ty r II ET URL IRWIOU apusgisursug uorsuad "IY HNENS 007 NJurmuuou + 'Zuruyo 131 ueuue BEr 61€€ brer €£0lS 2668 6t6 080 SES 9LL0Z LvTPZ L860€ ror SI085 IE d1IVv = Ty € € II I BI Ir ISWOYUF 1661
Zutauosuad 1661 0 008 0008 007 005 009 008 000 007 000 O0P 000 000 AR ddojaqseg BWUYÖ IVT 95 601 OEI z0T FEZ 597 Z1€ bLE 89 tZ9 I [LI c
ddoprgseq 16 310]
I2QeL uoT 0'0 SI ST SK Sr SS $'9 S'L SR 0'M 0 0'SI 0:02
l
Prop. 1989/90 110
"Buruyo 082 082 SE 905 El FO 975 99p
Tea "IN OT I € rv 9 8 d.LV :
Hequa I[[3UTWIOU "Buruyo 9v09 9509 [189 61€6 OPS £08 9Ip 9L0
”yYN ZI ST 61 EZ 6 :
"Buruyo 08 965 L6L OLLT 6rI S9£ Lz98 L90 SSE Fr89l PEREZ S6LvE L80€S paw Teal IeWuOou uotsuad "IN +P 9 8 11 FI
Ieuorsuad
+ HJUrmuou ueuue d1Iv "Buruyo "240L'L 9v09 L999 9F8L of 888 IT 18E€Z 8z8 OLLZE BEE O0IL 6177 IvFL8 11N "IN Ol tl 61 Le LE LP L
= 16-0661 "1318u0rsuadsaapie 'Furuyo L6 L6 pel EP 6FL 107 260 586 1631 ee
420 IN 9 I S L 8 I :
2406'L d.LV
[aunuou "Furuyo . MHequa £299 299 Ive L686 669 TL89T F8r L60rZ = 10J 06-6861 "IY S II 07 [661 pau : : : : :
IN IUtUYOSIIA Ieuorsuad 6861 "Buruyo L6 tr $I9 ELI SIL 1£6 91 0cE £18 005 1£8 6L F80
1231 IN b 9 6 äI HI LI bZ St Fr UP. r I apuserswesug I€WIOU uorsuad 'IN HeENS 007 aunuou "24 + "Furuyo 133 upuue $rz99 SFöL berg ILFOL 956 6L10c Or £85 [09 LYE OLFSP 685 11888 IE LV = I€ TY SI FZ 67 ££ SE £9 )sWOYUI £ 1661 = NENSIBUNWWOY 18 Fuuauosuad 1661 0 008 00085 007 00F 009 008 000 007 000 DOP 000 000729 AP ddojaqseg
SVIUNO "IY 95 601 OP LI 02 FET 597 TI€ FLE 89F 18 c I
Z7'6 ddojogseg 210) INGeL uno 0'0 ST ST SE Sr SS $'9 SL $'s 001 0 0's 0:07
I
Chefen för socialdepartementet hur tidigare denna dag föreslagit en höjning av barnbidraget med hänsyn till de genom skattereformen höjda bostadskostnaderna och med hänsyn till att många barnföräldrar som arbetar deltid får en förhållandevis begränsad skattelättnad. Statsrådet Persson kommer senare denna dag att föreslå en motsvarande höjning av studicbidraget för barn i gymnasieskolan. För att till barnfamiljer koncentrera det stöd som nu utgår i form av livsmedelssubventioner avser chefen för jordbruksdepartementet att föreslå att livsmedelssubventionerna avvecklas och att besparingen används i samband med höjningen av barnbidraget. Barnbidraget föreslås därmed bli höjt från 6 720 kr. per år 1990 till 9000 kr. år 1991 och 10 020 kr. fr.o.m. år 1992. Med hänsyn tagen till delfinansieringen genom sänkta livsmedelssubventioner beräknas budgetförsvagningen uppgå till 3,8 miljarder kr. för genomsnittet av 1991, 1992 och 1993, vilket måste beaktas vid en bedömning av skattereformens totala budgeteffekter.
9.3.5 Ökade studiemedel och reducerade subventioner Studerande påverkas av skattereformens finansiering bl.a. genom höjda indirekta skatter utan att få en motsvarande inkomstskattesänkning. Statsrädet Persson avser därför att föreslå åtgärder för studerande med studiemedel från och med år 1991. Ändringen av kapitalbeskattningen föranleder därtill justeringar i det nya och det gamla studiemedelssystemet. Dessa justeringar finansierar åtgärderna för studerande med studiemedel på kort sikt. En viss budgetförstärkning uppkommer på lång sikt, vilket beaktas i min bedömning av skattereformens totala budgeteffekter.
9.4¶Sammanställning av budgeteffekter
9.4.1 Inledning I detta avsnitt redovisar jag skattereformens budpeteffekter för den konsoliderade offentliga sektorn, dvs. för staten, kommunerna och socialförsäkringssektorn. Beräkningarna avser budgeteffekter av de nu föreslagna förändringarna fr.o.m. är 1991 jämfört med ett läge med oförändrade regler. Budecteffekterna av skatteändringarna från år 1989 till år 1990 har tidigare redovisats i prop. 1989/90:50.
Budgeturtfallet blir olika för olika år, bl.a. som en följd av särskilda övergänpsregler inom ett antal områden. Inom dessa områden redovisar jag, på summa sätt som RINK, de beräknade budgeteffekterna för åren 1991, 1992 och 1993 samt på lång sikt. Redovisningen på lång sikt gäller budgeteffekterna exkl. alla övergångsregler och -effekter. I samtliga fall baseras beräkningarna på 1991 ärs prognostiserade förhållanden. Beloppen redovisas i 1991 ärs penningvärde. |
Jag kommenterar i första hand de kortsiktiga budgeteffekterna som avser genomsnittet av resultaten för ären 1991, 1992 och 1993 och som redovisas i den första kolumnen i följande tabeller.
Beräkningarna baseras i huvudsak på antaganden om oförändrade förhål-
landen avseende resursanvändning och priser m.m. Jag har emellertid tagit. hänsyn till att förändring av en skatt i många fall påverkar underlaget för andra skatter, t.ex. genom att en ökning av socialavgifterna reducerar basen för inkomstskatten samt att en ändring av en punktskatt påverkar basen för mervärdeskatten. I finansierings- liksom i fördelningsberäkningarna har jag antagit att den ökade beskattningen av bl.a. olika löneförmåner övervältras på löntagarna, dvs. arbetsgivarens kostnad antas vara oförändrad. Särskilt på kort sikt kan en det av skatteökningen bäras av arbetsgivarna, vilket i så fall ger en större budgetförstärkning genom inkomstskatt och socialavgifter. Å andra sidan uppkommer en budgetförsvagning bl. a. genom sänkt bolagsskatt samt genom ökade utgifter för offentligt anställda.
9.4.2 Skattebortfall genom ändrade skattesatser m.m. Budgeteffekterna av ändrade skattesatser och grundavdrag m.m. redovisas
i tabell 9.3.
Tabell 9.3 Budgeteffekter av ändrade skattesatser m.m., miljarder kr.
Annat resultat
Kort sikt
genomsnitt | lång
1991-1993 (1991/1992/1993) sikt Sänkt statlig skatt utöver effekt av indexreglering -5S3,4 Övergång till separat kapitalbeskattning utan grundavdrag +2,9 Schablonavdrag höjs från 3 000 till + 000 kr. -12 Förhöjt grundavdrag för läg- och mellaninkomsttagare -+,6 Extra avdrag ersätts med särskilt grundavdrag för pensionärer ut- . över förhöjt grundavdrag +1,0 (+1,7/+1,7/-0,4) -04 Kvotering av avdrag för penslonspremier upphör -0,7 SUMMA -56,0 > A-55.3/-55.3/-57 4) 57.4
Skattebortfallet genom sänkta skattesatser utöver skattebortfallet vid indexreglering uppgår till 53,4 miljarder kr., vilket redovisas på den första raden i tabell 9.3. Beloppet har framräknats på följande sätt. Övergång från nuvarande grund- och tilläggsbelopp till en statlig skatt på 20 9c av underlaget för grundbelopp överstigande 170 000 kr. — motsvarande en taxerad inkomst på 180 000 kr. — ger ett skattebortfall på 59,6 miljarder kr. vid i övrigt oförändrade skatteregler. Liksom vid förändringen av skattereglerna för år 1990 finansieras emellertid endast skattebortfall utöver det skattebortfall som skulle ha uppkommit vid indexreglerade skatteskalor. Detta är motiverat med hänsyn till att inflationen i annat fall skulle leda till en automatisk ök-
ning av skatteuttaget. Fr.o.m. 1991 undviks denna effekt genom indexreglering av skiktgräns och grundavdrag.
Indexreglering av skiktgräns och grundavdrag enligt de av mig nu föreslagna reglerna med utgångspunkt från en. underliggande inflation från 1990 till 1991 på 4,1 %& skulle gett ett skattebortfall på 6,2 miljarder kr. Därmed återstår 53,4 miljarder kr.. som skall finansieras. |
Övergången till separat kapitalbeskattning utan grundavdrag och med en skattesats på 30 Z beräknas ge en budgetförstärkning på 2,9 miljarder kr. Förklaringen är att underskotten för egnahem och det nuvarande inkomstslaget kapital är väsentligt högre än motsvarande överskott. Detta beror i sin tur på att ränteutgifter är fullt avdragsgilla medan bl. a. realisationsvinster beskattas i en mera begränsad utsträckning vid nuvarande regler.
Det av fördelningspolitiska skäl förhöjda grundavdraget för låg- och mellaninkomsttagare ger ett skattebortfall på 4,6 miljarder kr.
Övergången från nuvarande extra avdrag till ett särskilt grundavdrag för pensionärer beräknas ge en budgetförstärkning med i genomsnitt 1,0 miljarder kr. för år 1991-1993 och med 1,7 miljarder kr. för år 1991 och 1992. Fr.o.m. år 1993 avtrappas den särskilda grundavdraget endast mot pensionsinkomster, varvid det i stället uppkommer en budgetförsvagning på 0,4 miljarder kr. Trots att denna delpost ger en budgetförstärkning år 1991 blir det totala grundavdraget för pensionärer större än summan av nuvarande grundavdrag och extra avdrag redan detta år. Förklaringen är att även pensionärer gynnas av det förhöjda grundavdraget för låg- och mellaninkomsttagare. När anknytningen till kapitalinkomster och förmögenhet upphör år 1993 ger detta en ytterligare ökning av pensionärernas grundavdrag.
Skattesänkningarna år 1990 finansieras delvis genom att avdrag endast medpes för 75 2 av pensionspremier. Då denna kvotering upphör är 1991 uppkommer ett tillkommande finansicringskrav på 0,7 miljarder kr.
Sammantaget ger de sänkta skattesatserna och övriga här beaktade förändringar ett skattebortfall på i genomsnitt 56,0 miljarder kr. för åren 1991- 1993.
Skattebortfallet begränsas av att de sänkta skattesatserna reducerar skattelättnaden för i första hand underskottsavdrag i det nya inkomstslaget kapital avseende egnahem, bostadsrätter och aktieplaceringar. De i tabell 9.3 beaktade skattcändringarna reducerar skattelättnaden för dessa underskottsavdrag med 6,9 miljarder kr. Den totala skattelättnaden för inkomster före underskottsavdrag i det nya inkomstslaget kapital uppgår säledes till 62.9 miljarder kr. Det reducerade värdet av dessa underskottsavdrag finansierar således cirka 1/10 den totala skattesänkningen för inkomster före underskottsavdrag. |
9.4.3 Budgeteffckter inom olika inkomstslag m.m. De beräknade budgeteffekterna av basbreddningar inom inkomstslaget tjänst m.m. redovisas i tabell 9.4.
Kort sikt Annat resultat
genomsnitt läng
1991-1993 = (1991/1992/1993) sikt Inkomstslaget tjänst utvidgas till allmän uppsamlingspost 0.1 Höjt värde för bilförmån 1.1 Skärpt beskattning av mältidssubventioner 2,3 Skärpt beskattning av förmänliga lån från arbetsgivare 0.3 Slopad skattefrihet för förmäner upp till 600 kr. 0,3
Beskattning av AGB, AGS, TFA m.fl. försäkringsförmåner 0,3 0,7 Beskattning av vissa kostnadsersättningar 0,4 Skärpt —traktamentsbeskattning 2,5 Skärpta regler avseende personalvärd, — värdering — till marknadspris, förmåner för anställda i trafik- och resebyråföretag, bär- och svampoch kottplockning, utländska forskare, ny sexmånadersregel m.m. 0,3 Slopade = skattereduktioner för hemmamake 0,1 Socialavgifter för överskjutande ersättning vid bilresor i tjänsten 0,4 Minskad skattereduktion för fackföreningsavgifter 0,6 SUMMA 8.7 9.1
Den sammanlagda budgetförstärkningen på 8,7 miljarder kr. fördelas mellan en ökning av inkomstskatten med 5.6 miljarder kr. och en ökning av skattedelen av socialavgifterna med 3,1 miljarder kr.
Övergången till likformig beskattning medför att skattebetingade löneför-
måner i många fall ersätts med kontantlön. Vid en oförändrad kostnad för arbetsgivaren päverkar detta inte beräkningarna eftersom den ökade kontantlönen då blir föremål för socialavgifter och inkomstskatt. För att bedöma hur skatteuttaget ändras inom ett visst område måste man beakta inte bara effekten av basbreddningarna som redovisas i tabell 9.4-9.6 utan även effekten av de sänkta skattesatserna som redovisas i tabell 9.3. Som exempel kan nämnas att det samlade skatteuttaget för bilförmån ökar 623
tersom sänkningen av skattesatserna leder till lägre skatt för 30 46 av nybils-
priset, som utgör skattepliktig inkomst vid 1990 års regler. För närmare be-
skrivning av förslagen som anges i tabell 9.4 hänvisar jag till vad jag anfört tidigare i avsnitt 5. Budgeteffekterna av de föreslagna förändringarna för inkomstslaget kapital redovisas i tabell 9.5.
Tabell 9.5 Budgceteffekter för inkomstslaget kapital m.m., miljarder kr.
Kort sikt Annat resultat
genomsnitt lång
1991-1993 = (1991/1992/1993) sikt Reducerad skarttelättnad för underskoöttsavdrag 6,9 Stopat extra avdrag för kapitalinkomster 1,6 Beskattning av allemanssparande och sparobligationer 1.6 (1.5/1,6/1,7) 22 Full reavinstbeskattning av aktier o.dvl. 5,0 Beskattning av pensionsfonder St (6,2/5,1/3,9) 3,2 Slopad sehablonintäkt och ökad fastighetsskatt för småhus 24 (2,0/1,8/3,4) 1,6 Ökad reavinstbeskattning av egnabem och fritidshus 20 (1,7/2,0/2,2) 2,5 Höjd fastighetsskatt för hyres- | och bostadsrätt 2.4 (2,3/2,4/2,4) 4,0
Reducerade räntebidrag 2.0 (1.8/2.0/2,3) 3,8
Ökad reavinstskatt för bostads- | rät 0,2 (0,.2/0,2/0,3) 0.4 Skärp beskattning vid uthyrning | av privatbostad 0.9 Kvoterat avdrag för nettoränteutgifter utöver 100-000 kr. 0.5 Övriga skärpningar av kapitalbeskattningen som skärpt reavinstbeskattning av skuldebrev, optioner. terminer och övrig lös egendom samt generell kvotering av reaförluster 0,3 SUMMA 30,9 (30,9/30,3/31.4) 32.9
De föreslagna reglerna för reavinstbeskattning av allemansfonder, fastighe-
ter och bostadsrätter inkluderar övergångsregler som ger en mindre budeget-
förstärkning på kort än på lång sikt. Beskattningen av pensionsfonder beräknas ge en över tiden sjunkande 624
budgeteffekt då skatteuttaget i fonderna leder till en allt större reduktion av
underlaget för inkomstskatt som en följd av övervältring i form av i första hand lägre löner. För närmare beskrivning av de förslag som anges i tabell 9.5 hänvisar jag
till vad jag anfört tidigare i avsnitt 6 och 7.
I tabell 9.6 redovisas budgeteffekterna för inkomstslaget näringsverksamhet m.m.
Tabell 9.6 Budgeteffekter avseende näringsverksamhet, särskild löneskatt m.m., mil-
jarder kr.
Kort sikt Annat resultat
genomsnitt lång
1991-1993 (199171992/1993) sikt Nominell reavinstbeskattning av näringsfastigheter 1.0 (0,.8/1.01.2) 2,0 Begränsade avdrag för personbil och traktamente inom enskild näringsverksamhet 0,6 Avskattning inom enskild näringsverksamhet, ränteeffekt 0,2 0 Begränsade avdrag för underskott i näringsverksamhet 1,5 (1.8/1,5/1,3) 0,5 Slopat grundavdrag för passiv näringsverksaumhet 0.2 Räntefördelning 0 1.0
Övriga förändringar inom nä-
ringsverksamhet som beskattning av mangårdsbyggnader som privatbostad, ej klyvning av byggnad vid blandad användning m.m. 0.3 Särskild löneskatt för passiv näringsverksamhet samt för lön och aktiv näringsverksamhet efter 65 är 1.4 Särskild löneskatt på arbetspivares pensionspremier 4,0 SUMMA Y9.2 (9.3/9,2/9,2) 10.0
Budgeteffekterna avseende näringsverksamhet är särskilt svåra att bedöma, bl. a. som en följd av bristande statistiskt underlag samt osäkerhet om hur näringsidkarna kommer att utnyttja de nya reserveringsmöjligheterna. Regeln om att underskott i näringsverksamhet i princip endast får kvittas mot framtida överskott i samma förvärvskälla ger en förhållandevis stor budgetförstärkning år 1991 medan den långsiktiga effekten blir mera begränsad. För närmare beskrivning av de olika förslagen som anges i tabell 9.6 hänvi-
sar jag till vad jag anfört tidigare i avsnitt 8. |
40 Riksdagen 1989190. Saml. 1. Nr I10O Del I
tabell 9.7.
Tabell 9.7 Budgeteffekier avseende indirekta skatter, miljarder kr.
Kort sikt Annat resultat
genomsnitt lang
1991-1993 (1991/1992/1993) sikt Mervärdeskatt Byggnadsverksamhet minus investeringsbidrag 2,0 Uttagsbeskattning för fastighets-
| skötsel m.m. i egen regi | 1.0 |
| Fastighetsförvaltning | 0.8 |
| Fjärrvärme | 1.8 |
Tillkommer genom helårseffekt
| för övrig energi | 1.7 |
| Persontransporter | 2,0 |
| Nöjen exkl. bio | 0,1 |
| Teletjänster | 1,0 |
| Frisör och skönhetsvård | 0,7 |
Övriga basbreddningar för mervärdeskatten 0.4 Miljö- och övriga punktskatter Koldioxidskatt — (nettoeffekt av koldioxidskatt och med 50 5 reducerade energiskatter) 3.1 Svavelskatt 0,5 [0 Slopade punktskatter 0,7 (0.0/0,0/-2,0) -2,0 SUMMA 14.4 (51/15 1/13,1) 12.6
För närmare beskrivning av de olika förslagen som anges i tabell 9.7 hänvisar jag till vad jap anfört i propositionen om reformerad mervärdeskatt m.m.
9.4.4 Budpgeteffekter avseende reformerad beskattning av juridiska
personer De av mig föreslagna förändringarna jämförda med URF:s förslag om beskattning av aktiebolag och andra juridiska personer innebär vissa budgetförstärkningar. I några avseenden har de finansieringsberäkningar som redovisats av URF uppdaterats med hänsyn till utvecklingen efter är 1986, som utgjorde slutår för URF:s bedömning.
De av mig framlagda förslagen avseende inkomstbeskattningen av juridiska personer beräknas ge ett visst bidrag till finansieringen av de sänkta 626
storleken på detta finansieringsbidrag och dess fördelning mellan icke-finansiella företag (exkl. fastighetsförvaltning) och övriga företag. där den största enskilda gruppen utgörs av banker och liknande institutioner. Finunsieringsbidraget redovisas också uppdelat på förändring av den löpande beskattningen och ränta på de avskattningsbelopp som uppkommer vid övergången genom väsentligt reducerade skattemässiga reserveringar. Avskattningsbeloppen har därvid nuvärdeberäknats med hänsyn till den föreslagna fyraåriga avskattningsperioden.
Tabell 9.8 Budgeteffekter genom reformerad beskattning av juridiska personer, mil-
jarder kr.
Löpande skatt Avskattning Summa
| Icke-finansiella företag | -1,8 | L.0 | -0,8 |
| Övriga företag | 0,9 | Ll | 2,0 |
| Summa | -0,9 | 21 | 1.2 |
Riksdagen har tidigare i år beslutat om ett borttagande av den särskilda omsättningsskatten på vissa värdepapper på penning- och obligationsmarknaderna. Jag kommer senare i dag att föreslå en halvering av omsättningsskatten på aktier. Sammantaget beräknas detta ge ett inkomstbortfall på 0,8 miljarder kr. Detta inkomstbortfall finansieras i sin helhet genom särskilda skärpningar av företagsbeskattningen jämfört med URF:s förstag, nämligen genom borttagande av den schablonmässiga värderingen av lager i form av utläning till allmänheten för banker m.fl... slopad avskattningsrabatt för dessa företag samt till viss del genom slopad avskattningsrabatt för icke-finansiella företag. Skattebortfallet från ändrad omsättningsskatt liksom finansieringen av denna genom cen på detta sätt skärpt företagsbeskattning jämfört med URF:s förslag ligger utanför tabell 9.8 och övriga här redovisade tabeller. Den totala skatteökningen för företagen uppgar således till Ö.8 miljarder kr. utöver de 1,2 miljarder kr., som redovisas i ovanstående tabell.
Avskattningen av tidigare skattemässiga reserveringar beaktas således i form av en ränta på de nuvärdeberäknade avskattningsbeloppen vid dessa finansieringskalkyler. Denna ränteeffekt avviker givetvis från likviditetseffekten för företag och offentlig sektor. Likviditetsmässigt kan finansieringsbidragen för inkomståren 1991-1994 beräknas till i genomsnitt 6,6 miljarder kr., där 2,9 miljarder kr. avser icke-finansiella företag medan resterande 3,7 miljarder kr. avser övriga företag.
Intäkterna från denna avskattning bör användas för nedskrivning av statsskulden för att varaktigt uppnå den i finansieringskalkylen beaktade ränteeffekten samt med tanke på att avskattningen kan väntas reducera företagens finansiella nettosparande.
9.4.5 Dynamiska effekter RINK beaktade i sina finansierings- och fördelningskalkyler att skattereformen kan väntas öka de totala inkomsterna och därmed underlaget för olika 627
skatter genom ett ökat utbud av produktiva resurser och genom en samhällsckonomiskt mera effektiv användning av befintliga resurser. På kort sikt räknade RINK med en produktionsökning motsvarande en ökning av arbetsinkomsterna med 1 <& medan beräkningarna på lång sikt baserades på en ökning av arbetsinkomsterna med 4 4.
RINK anförde därvid att sådana s. k. dynamiska effekter bör beaktas vid en utvärdering av reformens finansierings- och fördelningseffekter eftersom reformens fördelar i annat fall underskattas på ett systematiskt sätt. Skattereformen framstår då som ett s. k. nollsummespel där vissa förlorar vad andra vinner. RINK baserade sin bedömning av skattereformens dynamiska effekter på ett flertal studier som utförts av framstående forskare inom området och som publicerades som bilagor till betänkandet.
Jag delar RINK:s bedömning att skattereformens fördelar undervärderas om hänsyn inte tas till att skattereformen reducerar skatteystemets snedvridande effekter och stimulerar till ett ökat arbetsutbud och ett ökat sparande jämfört med ett läge med oförändrade skatteregler. Samtidigt finns det starka skäl för restriktivitet när det gäller att som finansiering inräkna effekter som är osäkra.
En allmän skärpning av finansieringen jämfört med skatteutredningarnas förslag skapar emellertid betydande problem. Utredningarna har för sin finansiering utnyttjat möjliga basbreddningar i osedvanligt stor uträckning. Tillkommande finansiering genom allmänt höjda skattesatser jämfört med utredningarnas förslag strider mot reformens huvudinriktning med sänkta skattesatser i kombination med breddade skattebaser. En skärpt finansiering skulle också förstärka de övergängsproblem som ändå kan uppkomma för många hushåll som av olika skäl betalat låg skatt i förhållande till sin inkomst vid de tidigare skattereglerna.
Vid en samlad bedömning finner jag att skattereformens fördelaktiga effekter för utbudet och användningen av produktiva resurser bör beaktas i finansicringsberäkningarna med samma nominella belopp som i RINK, dvs. med 5 miljarder kr. avseende genomsnittlig budgetförstärkning för åren 1991-1993. Eftersom RINK:s beräkningar avsåg 1989 års förhållanden medan mina beräkningar avser 1991 års förhållanden innebär detta en viss skärpning jämfört med RINK:s förslag. Jag vill också betona att dessa dynamiska effekter inte endast avser ökat arbetsutbud. Huvuddelen av effekten på skattebasen kan mycket väl uppkomma genom en samhällsekonomiskt mera adekvat användning av befintliga resurser samt genom att skattebasen i mindre utsträckning urholkas genom skatteanpassning, skatteplanering och skattefusk. De senare effekterna kan vara betydande med hänsyn till att
tionaliserad kapital- och arbetsmarknad.
9.4.6 Sammanställning av budgeteffekter En sammanställning av samtliga här diskuterade budgeteffekter ger följande resultat.
Tabell 9.9 Sammanställning av budgeteffekter miljarder kr.
Kort sikt Annat resultat
genomsnitt lång
1991-1993 (1991/1992/1993) sikt Budgetförsvagningar Skattebortfall genom = sänkta skattesatser m.m. för inkomster före underskottsavdrag (56.0+6,9) 62,9 (62,2/62,2/64,3) 64.3 Höjt pensionstillskott och höjd
T 1.6 Ändrade studiemedel . 0,0 0,8 Höjda bostadsbidrag 1.5 Höjda barnbidrag utöver slopade livsmedelssubventioner 3,8 (2,5/4,5/4,5) 4,5 SUMMA 69,8 (67,8/69.8/71.9) 72.1 Budgetförstärkningar Arbetsinkomster 8.7 9,1 Kapitalinkomster 30.9 (30.9/30,3/31,4) 32,9 Enskild näringsverksamhet och särskild löneskatt 9.2 (9.3/9,2/9,2) 10,0 Indirekta skatter 14.4 (15.1/15,1/13,1) 12.6 Aktiebolag och andra juridiska personer 1.2 -0,9 Dynamiska effekter 5,0 (2,5/5.0/7.5) 20,0 SUMMA 69,4 (67.7/69,5/71,1) 83,7
9.5¶Fördelning mellan stat och kommun
Som jag nämnt tidigare gäller finansicringsberäkningarna de samlade effekterna för den konsoliderade offentliga sektorn. RINK förslog att åtgärder skall vidtas så att skattereformen ger ett balanserat utfall för stat och kommun. I annat fall skulle budgeteffekten av de sänkta statliga skattesatserna belasta staten medan en betydande del av budgetförstärkningen genom basbreddningar skulle tillfalla kommunerna. Som framhölls i anslutning till förslaget om inkomstskatten för är 1990 (prop. 1989/90:50) instämmer jag i RINK:s uppfattning att skattereformen bör ge ett budgetmässigt neutralt utfall i förhållandet mellan stat och kommun. Därvid bör givetvis samma beräkningar användas som i här redovisade finanseringskalkylen bl.a. avseende skattebaser och basbreddningar, genom att jämförelsen vid frånvaro av en skattereform avser indexreglering av skiktgräns och grundavdrag samt genom att dynamiska effekter beaktas. 629
Förslag som upprätthåller sådan neutralitet kommer att läggas fram i kompletteringspropositionen. RINK föreslog också åtgärder för att motverka höjningar av uttaget av kommunalskatt när den statliga inkomstskatten i princip slopas för förvärvsinkomster för en helt övervägande del av medborgarna. Bl.a. i detta syfte avser regeringen att i kompletteringsproposition föreslå ett förbud mot kommunala skattehöjningar för åren 1991 och 1992.
9.6¶Budgetmässig behandling av intäkt från avskattning
Jag har tidigare redogjort för den avskattning som uppkommer genom företagens reducerade reserveringsmöjligheter. Jag har också berört att intäkterna från denna avskattning skall användas för nedskrivning av statsskulden för att varaktigt uppnå den i finansieringskalkylen beaktade ränteeffekten samt med tanke på att avskattningen kan väntas reducera företagens finansiella nettosparande. Jag skall nu ta upp en budgetteknisk fråga i detta sammanhang.
Intäkterna från avskattningen av juridiska personers reserver bör redovisas Över en ny inkomsttitel benämnd Avskattning av företagens reserver. Regaeringen bör uppdra åt riksskatteverket utt ombesörja att inflytande medel ställs till riksgäldskontorets förfogande i syfte att minska statsskulden.
De reducerade reserveringsmöjligheterna leder också till en viss avskattning för enskilda näringsidkare och handelsbolag. Intakterna från denna avskattning utgör dock i huvudsak kommunal inkomstskatt och kan därför inte användas för att reducera statsskulden. Av detta skäl samt av förenklingsskäl föreslår jag inga särskilda regler för den budgetmässiga behandlingen av intäkterna från avskattningen av enskilda näringsidkare och handelsbolag.
9.7¶Fördelningseffekter
9.7.1 Horisontell rättvisa En viktigt mål för den av mig förslagna skattereformen är att skatteuttaget i väsenthgt större utsträckning skall baseras på den skattskyldiges faktiska inkomst i ekonomisk mening, dvs. att den horisontella rättvisan förbättras. En sådan förbättrad fördelningspolitisk träffsäkerhet uppnås bl.a. genom en mera likformig beskattning av kontantlön och olika typer av löneförmåner. Därmed får skattskyldiga med samma faktiska inkomst i större utsträckning betala samma skatt oberoende av om arbetsinsatsen ersätts genom kontantlön eller genom olika typer av löneförmåner. Den mera likformiga beskattningen av kapitalinkomster innebär på samma sätt att individer och hushåll med samma faktiska kapitalinkomst får betala en mera likartad skatt oberoende av om sparandet sker direkt i hushållen eller indirekt i t.ex. företag och pensionsfonder oberoende av om ersättningen utgår i form av utdelning, ränta eller extra intäkt vid försäljning av tillgången och oberoende av hur kapitalinkomsterna fördelas inom hushållet.
Förutom dessa steg I riktning mot en mera likformip beskattning av olika typer av arbets- och kapitalinkomster föreslår jag också ett flertal särskilda åtgärder för att förebygga skatteplanering och skattefusk, vilket också skall ser
förbättra den fördelningspolitiska träffsäkerheten. Som exempel kan nämnas att avdragen för reaförluster, underskott och ränteutgifter begränsas på olika sätt.
Sammantaget innebär dessa åtgärder att personer som vid nuvarande regler betalar låg skatt i förhållande till sin inkomst, t.ex. som en följd av omfattande skattefria förmåner eller skatteplanering, tenderar att få höjd skatt. Personer som endast har kontantlön och små avdrag tenderar att få sänkt skatt. Ekonomiskt svaga grupper skyddas genom särskilda förbättringar för barnfamiljer, pensionärer och studerande samt genom det förhöjda grundavdraget för låg- och mellaninkomsttagare.
9.7.2 Utvärdering av fördelningseffekter En isolerad sänkning av marginalskatterna är inte fördelningspolitiskt acceptabel eftersom personer med höga inkomster skulle gynnas i alltför stor utsträckning. Den av mig föreslagna sänkningen av marginalskatterna kombineras därför med långtgående åtgärder som förbättrar den fördelningspolitiska träffsäkerheten samtidigt som stödet till ekonomiskt svaga grupper utökas.
Fördelningseffekterna av en isolerad marginalskattesänkning kan i viss mån belysas genom beräkning av skatteändringarna för olika inkomstnivåer. En sådan redovisning är emellertid irrelevant för den nu föreslagna skattereformen eftersom effekterna av övriga åtgärder då inte beaktas. I detta liksom i många andra avseenden måste skattereformen inkl. kompletterande fördelningspolitiska åtgärder ses som en helhet.
Inom finansdepartementet har därför skattereformens fördelningseffekter utvärderats genom omfattande beräkningar som beaktar inte bara de sänkta skattesatserna utan också kompletterande fördelningspolitiska åtgärder samt den samlade finansieringen genom basbreddningar för olika skatter. Beräkningarna baseras på statistiska uppgifter om ca 9 000 hushåll från statistiska centralbyråns inkomstfördelningsundersökning är 1987, varvid inkomstförhällanden m.m. framskrivits till år 1991.
En central fördelningspolitisk fråga är hur skattereformen som helhet påverkar ekonomisk standard för olika personer. Ekonomisk standard bestäms i första hand av hushållets och inte av den enskilde individens ekonomiska förhållanden. De skatteändringar som nu föreslås kompletteras också med åtgärder som direkt riktar sig till hushällen som höjda bostads- och barnbidrag. Även andra av mig föreslagna åtgärder, som t.ex. beskattning av barns kapitalinkomster, får konsekvenser för hushållens ekonomi. Endast genom beräkningar på hushållsnivå är det möjligt att på ett adekvat sätt belysa effekterna av skattereformen. Beräkningarna avser därför den förändring av hushållets disponibla inkomst, dvs. inkomst efter skatt och bidrag, som uppkommer genom skattereformen jämfört med ett läge med oförändrade regler.
Vid dessa beräkningar har huvuddelen av den kortsiktiga finansiering av skattesänkningar och kompletterande fördelningspolitiska åtgärder som anges I tabell 9.3-9.8 fördelats ut som en sänkning av hushållens disponibla inkomst i första hand genom att regeländringarna beaktats explicit och i andra
hand genom att budgetförstärkningarna fördelats ut schablonmässigt med utgångspunkt från olika statistiska uppgifter.
Beräkningar av denna typ är osäkra då de baseras på en urvalsundersökning, varvid statistiska slumpfel introduceras. I små grupper samt i extremgrupper är slumpfelen av särskilt stor betydelse. Beräkningarna är ofullständiga då de i huvudsak baseras på antaganden om oförändrade förhållanden avseende resursanvändning, priser, löner och räntor. Av skattereformen orsakade dynamiska effekter i form av effektivitetsvinster och andra orsaker till ökad produktion beaktas därför på ett högst schablonmässigt sätt genom att jag, i likhet med RINK. inkluderar en allmän ökning av arbetsinkomsterna med en procent. Som jag tidigare betonat skall detta ses som en metod att beakta alla orsaker till ökad total produktion och förutsätter således inte att arbetstiden ökar med en procent.
En annan felkälla är att beräkningarna baseras på de data som är tillgängliga i den aktuella urvalsundersökningen som avser förhållandena under ett enstaka är. Begränsningar i det statistiska underlaget, som t.ex. avsaknaden av uppgifter huruvida personer I urvalet har vissa löneförmåner, leder till att de föreslagna regeländringarna i flera fall måste beaktas på ett högst schablonmässigt sätt.
En ytterligare mera allmän brist är att resultaten avser genomsnittlig förändring av den disponibla inkomsten för resp. grupp medan skillnaderna inom gruppen kan vara betydande. Denna brist motverkas dock av att hushållen uppdelas i grupper på flera olika sätt, vilket belyser fördelningscffekterna ur olika perspektiv.
Resultaten bör tolkas med stor försiktighet med hänsyn till dessa begränsningar. Trots dessa brister torde den här typen av beräkningar utgöra bästa möjliga tillgängliga metod för utvärdering av skattereformens fördelningseffekter.
Beräkningarna avser effekter av de av mig redovisade förändringarna fr.o.m. år 1991 jämfört med ett läge utan förändringar förutom en justering av 1990 års skatteskala med hänsyn till inflationen. Liksom i finansieringskalkylen redovisas i första hand resultatet avseende genomsnittet för åren 1991, 1992 och 1993.
För att belysa fördelningseffekterna av den sammantagna skattereformen redovisas också effekterna av nu föreslagna förändringar i kombination med de förändringar som genomförts för år 1990. Jämförelsealternativet är därvid 1989 års regler förutom en justering av 1989 års skatteskala med hänsyn till inflationen.
I beräkningarna beaktas inte bara de förändrade skattereglerna utan också höjningarna av barnbidraget 1991 och 1992 till 9000 resp. 10020 kr. per år, höjda bostadsbidrag till hushåll med barn enligt BKU:s förslag samt införande av bostadsbidrag till hushåll utan barn. Höjningen av barnbidraget frän 1989 till 1990 inräknas dock ej då denna höjning inte har något direkt samband med skattereformen och inte heller ingår i den tidigare redovisade finansicringskalkylen.
För att belysa fördelningseffekterna på ett mångsidigt sätt indelas hushål- Ien efter socioekonomisk grupp, ekonomisk standard, bruttoinkomst, förmögenhet, hushällstyp, boendeform och region. 632
De först redovisade resultaten avser förändring av real disponibel inkomst när hushåll i åldersgruppen 20-64 år uppdelas efter socioekonomisk grupp. Varje hushåll klassificeras därvid med hänsyn till hushållsföreståndarens ålder och arbetsförhållanden. Hushållsföreständaren är den person i hushållet som har högst förvärvsinkomst.
I kolumn 2 i tabell 9.10 redovisar jag den förändring av den reala disponibla inkomsten som beräknas följa i genomsnitt för åren 1991, 1992 och 1993 av de nu redovisade förändringarna. Effekterna av dessa förändringar i kombination med de förändringar som genomförts redan är 1990 redovisas i kolumn 3.
Tabell 9.10 Förändring av real disponibel inkomst genom skattereformen för olika socioekonomiska grupper, 20-64 är. Grupp Nu redovisade Sammantagen
förändringar skatterelorm (DD (2) (3) Icke facklärda arbetare 3,1 3,6 Ge
| Facklärda arbetare | 3,3 St | 3,5 KZ |
| Lägre tjänstemän | 2,3 Sc | 2,6 4 |
| Tjänstemän på mellanniva | 2,5 4 | 21 |
| Högre tjänstmän | 2,0 | 2,4 Ze |
| Övriga | 0,5 <c | O1 Ge |
| SAMTLIGA | 2,3 | 2,5 4 |
Som framgår av den sista raden beräknas nu redovisade förändringar öka den disponibla inkomsten med i genomsnitt 2,3 Z för samtliga hushåll. Detta beror på att en mindre del av finansieringen inte belastar hushållen vid dessa beräkningar samt att arbetsinkomsterna före skatt antas öka med en procent. Som framgår av kolumn 3 ökar den genomsnittliga inkomsten något mer om även regeländringarna år 1990 beaktas.
Ökningen av den disponibla inkomsten är ganska jämnt fördelad över de olika socioekonomiska grupperna. Ett anmärkningsvärt resultat är att högre tjänstemän, motsvarande yrken med krav på minst sex års utbildning efter grundskola, får en något mindre ökning av den disponibla inkomsten än arbetare och övriga tjänstmän. Detta förklaras av att högre tjänstmän har förbållandevis omfattande låg- eller obeskattade pensions-, bil- och andra löncförmåner samt av att denna grupp också har förhållandevis stora aktieinnehav och ränteutgifter. Beskattning av pensionsfonder och uttag av särskild löneskatt för pensionspremier har särskilt stor betydelse eftersom högre tjänstemän normalt erhåller betydande kompletterande pensionsförmåner som blir föremål för skärpt beskattning.
Utfallet för gruppen högre tjänstemän visar att mitt förslag om en väsentligt mera likformig beskattning med restriktiva avdragsregler i kombination med ett förhöjt grundavdrag för låg- och mellaninkomsttagare och andra kompletterande fördelningspolitiska åtgärder skapar fördelningseffekter som uppväger effekterna av de kraftiga marginalskattesänkningarna för denna grupp höginkomsttagare. Därmed framgår också att olikformighe- 633
terna i de tidigare skattereglerna skapat betydande negativa fördelningsef- Prop. 1989/90:110
fekter.
9.7.4 Uppdelning efter ekonomisk standard I detta delavsnitt redovisar jag det beräknade utfallet av skattereformen när hushällen i stället uppdelas i grupper efter ekonomisk standard mätt som den disponibla inkomsten dvs. inkomst efter skatt och bidrag, i förhållande till hushållets storlek.! Inkomstmått av denna typ dominerar inom såväl svensk som internationell forskning om fördelningsfrågor eftersom man därigenom beaktar hushällets samlade inkomster och skatter samtidigt som man uppnår jämförbarhet mellan hushåll av olika storlek.
I tabell 9.11 redovisar jag skattereformens utfall när hushållen uppdelas i tio lika stora grupper — s.k. deciler — efter ekonomisk standard. Den lägsta decilen utgörs således av de 10 4 av hushållen som har lägst ekonomisk standard, Decil 3-7 utgörs av hushåll med normal ekonomisk standard medan hushåll med högst ekonomisk standard återfinns i de högsta decilerna.
Tabell 9.11 Förändring av real disponibel inkomst genom skattereformen när hushållen uppdelas i deciler efter ekonomisk standard, 20-64 år. Devil Genomsnittlig disponibel — Sysselsätt- Nu redovisade Sammantagen
inkomst för en ensam- ningsgrad förändringar skattereform
staende utan barn i
resp. decilgrupp. kr
| (1) | (2) | (3) | [CA] | (5) |
| l:a decilen | 39 400 | 44 | 1,5 % | 0,0 |
| 2:a decilen | 68 500 | 62 <c | 2,6 4. | 1.8 |
| 3:e decilen | 79 200 | 73 Sc | 3,0 c | 2,5 |
| 4:e decilen | 89 100 | 81 Ge | 2,8 Fc | 2,8 Sc |
| 5:e decilen | 97 700 | 56 Sc | 2,3 | 2,7 |
| 6:e decilen | 106 500 | 90 | 2,3 4 | 2,9 |
| 7:e decilen | 115 400 | 92 €& | 2,9 | 3,6 |
| &:e decilen | 126 900 | 94 Ca | 3,4 | 4.2 |
| 9:e decilen | 142 700 | 93 | 31 <c | 3,8 7 |
| 10:e decilen | 210 300 | Y5 Ce | 0.3 CE | 0.2 |
De två högsta percentilerna 320 800 94 Ce -6.6 3 -T8 KH SAMTLIGA 104 500 sl 2,3 Xx 2,5
Ökningen av den disponibla inkomsten är ganska jämnt fördelad över de olika decilerna förutom att den lägsta och den högsta decilen får en mera begränsad förbättring. Som framgår av kolumn 3 arbetar vuxna som ingär i hushåll i den första decilen endast 44 €& av heltid i genomsnitt, vilket kan jämföras med 81 2 för samtliga hushåll. Förklaringen är att den första decilen till stor del består av personer som endast tillfälligtvis har låga inkomster
(1) Hushållets storlek mäts i antal konsumentenheter enligt socialstyrelsens definition. En ensamstående vuxen motsvarar 1,15 konsumtionsenheter medan ett gift/sammanboende par motsvarar 1,9 konsumentenheter. Barn i åldrarna 0-3, 4-10 och 11- är motsvarar 0.55, 0.65 resp. 0,75 konsumtionsenheter. 634
och som därför endast tillfälligtvis befinner sig i den lägsta decilen vid statistiska uppdelningar av detta slag.
Som exempel på hushåll i den lägsta decilen kan nämnas hushåll som har låg redovisad arbetstid som en följd av studier, värnpliktstjänstgöring, barnledighet samt utlandsarbete eller annan vistelse utomlands under delar av året. I gruppen ingår också personer som har låga redovisade inkomster på grund av explicita eller implicita reservc ringar inom egna företag. Av hushällen i den första decilen klassificeras således 64 36 som ”övriga” avseende sociockonomisk grupp, dvs. hushållen klassificeras varken som arbete eller tjänstemän.
Den lägsta decilen är således mycket heterogen De läga redovisade inkomsterna kan ofta vara förknippade med en normal eller t.o.m. hög konsumtion som en följd av framgångsrik skatteplanering eHer skattefusk. Som jag nämnt tidigare är uppdelningen efter socioekonomisk mera rättvisande i detta avseende eftersom en tillfälligt låg inkomst inte päverkar denna klassificering.
Ett hushåll med mera varaktigt låg inkomst som beror på en förhållandevis låg timlön hamnar normalt inte i den lägsta decilen även om familjen har barn. Som exempel kan nämnas att ett hushåll med två vuxna, ett barn i åldern 0-3 år och ett barn i äldern 4-9 år, och som har löner på sammanlagt 18-000 kr. år 1990 hamnar i den andra decilen. Det stora flertalet personer med låg timlön och normal arbetstid hamnar därför i den andra eller i högre deciler enligt tabell 9.11.
Den högsta decilen får en förhållandevis liten förbättring. Detta kan förklaras av att den skärpta beskattningen av löneförmåner, pensionsfonder och aktier samt den reducerade skattelättanden för ränteutgifter får en förhällandevis stor betydelse för denna decil. De två högsta percentilerna, dvs. de två procent av hushållen som har högst ekonomisk standard, får t.o.m sänkt disponibel inkomst genom skattereformen. Den statistiska osäkerheten är dock särskilt stor när beräkningen baseras på endast två procent av urvalet.
9.7.5 Uppdelning efter bruttoinkomst I tabell 9.12 redovisas fördelningseffekterna av skattereformen när hushållen i stället uppdelas i deciler efter hushållets bruttoinkomst i förhållande till hushällets storlek. Bruttoinkomsten mäts därvid som summan av lön, företagarinkomst, inflationskorrigerad inkomst av kapital och inkomst av tillfällig, förvärvsverksamhet samt transfereringar.
Vid denna uppdelning får alla deciler utom den första höjd real disponibel inkomst. Som diskuterats ovan består den första decilen till stor del av hushåll som endast tillfälligtvis har låga inkomster medan hushäll med läg timlön och normal arbetstid hamnar i högre deciler. Sysselsättningsgraden i den lägsta decilen är ännu lägre vid denna uppdelning efter bruttoinkomst än vid uppdelning efter ekonomisk standard i tabell 9.11.
Förutom för den första decilen är ökningen av den disponibla inkomsten ganska jämnt fördelad även vid denna uppdelning. Den högsta decilen fär en förhällandevis liten förbättring också vid denna uppdelning. Även detta ce 'n
Tabell 9.12 Förändring av real disponibel inkomst genom skattereformen när hushållen uppdelas efter bruttoin-
komst i förhållande till hushållets storlek, 20-64 år.
Decil Genomsnittlig disponibel Sysselsätt- Nu redovisade — Sammantagen inkomst för en ensam- ningsprad förändringar skattereform stående utan barn i resp. decilgrupp, kr
(1) (2) (3) (4) (5)
ba decilen 41 700 40 Ye -0,5 Ae -2,2 AX 2:a decilen 69 300 63 £ 2,2 Zo 1.2 Ho 3:e decilen 80 600 74 <c 2,5 Zz 1,8 4:e decilen 88 3V0 82 Zz 2,5 Zz 2,3 AX S:e decilen 97 500 86 217 2,3 Fo
6:e decilen 106 600 90 Zz 1,9 Ze 2,6
7:e decilen 114 500 93 4. 2,6 Ho 3,3 Zz
| &:e decilen | 124 900 | 94 C | 3,2 7 | 3,8 Zz |
| 9:ce decilen | 135 600 | 95 | 3,6 Ze | 4,5 KZ |
| 10:e decilen | 197 800 | 95 4 | 1,5 | 1,7 Zz |
De tva högsta percentilerna 309 200 94 -4,2 HK -4,7 I SAMTLIGA 104 500 81 4 2,3 Ac 2,5 0
resultat visar att de föreslagna mera likformiga reglerna för inkomstberäkning och avdrag har särskilt stor betydelse för de hushåll som har de högsta inkomsterna. Bäde tabell 9.11 och tabell 9.12 visar att de två procent som har de allra högsta inkomsterna får betala sina egna skattelättnader.
9.7.6 Uppdelning efter förmögenhet Nuvarande kapitalinkomstbeskattning har bidragit till stora förmögenhetsskillnader genom att kapitalinkomster varit lågt beskattade samtidigt som ränteutgifter varit avdragsgilla mot en ofta hög marginalskatt. En fördelningspolitiskt intressant fråga är därför vilket utfall skattereformen ger för hushåll med olika förmögenhet. Resultaten i detta avseende redovisas i tabell 9.13.
Tabell 9.13 Förändring av real disponibel inkomst genom skattereformen när hushållen uppdelas efter förmögenhet, 20-64 år. Förmögenhet,kr. Nu redovisade Sammantagen
förändringar skattereform
(1) (2) (3)
00-200 000 3,0 I 3,3
| 200 000-400 000 | 2,84 | 3,0 Zz |
| 400 000-600 000 | 2,1 | 2,3 KX |
| 600 000-800 000 | 2,0 | 2,3 X |
| 800 000 - 1 000 000 | 1,6 9 | 1.5 |
| 1000 000 — | -6,4 Ge | -T,1 |
| SAMTLIGA | 23 | 2,5 40 |
med förhållandevis små förmögenheter medan de allra rikaste hushållen får sänkt disponibel inkomst. Skattereformen och då särskilt övergången till en mera likformig beskattning av kapitalinkomster bidrar således till en jämare förmögenhetsfördelning.
9.7.7¶Uppdelning efter hushållstyp
Resultaten vid en uppdelning av hushållen efter hushållstyp redovisas i tabell 9.14.
Tabell 9.14 Förändring av real disponibel inkomst genom skattereformen för olika hushållstyper, 20-64 år. (Resultat inom parentes avser barnbidrag på 9 000 kr.) Grupp Nu redovisade Sammantagen
förändringar skaättereform (1 (2) (3) Ensamstående 0 barn 1,9 (1,9) 4c 2,4 Ke 1 barn 6,2 (5,7) Ice 6,1 %e minst 2 barn 7,0 (6,0) Ic 6,3 46 Giftalsamboende O barn 1,5 (1,5) & 1,9 I barn 2,5 (2,2) $e 2,5 4 2 barn 2,9 (2,3) 2,4 minst 3 barn 4,4 (3,4) Ge 3.1 SAMTLIGA 2,3 (2,1) fo 2,5 <c
Som framgår av tabellen leder skattereformen till en förhållandevis stor förbättring för hushåll med barn och särskilt för hushåll med flera barn avseende det genomsnittliga utfallet för 1991, 1992 och 1993. Detta beror på den kraftiga ökningen av barnbidraget i kombination med höjda bostadsbidrag. Även vid det lägre barnbidraget på 9000 kr. år 1991 får hushåll med barn ett något bättre utfall än hushåll utan barn.
9.7.8 Uppdelning efter boendeform Tabell 9.15 Förändring av real disponibel inkomst genom skattereformen när hushållen uppdelas efter boendeform, 20-64 år. Grupp Nu redovisade Sammantagen
| förändringar skattereform
(1) (2) (3)
Hyreslägenhet 3,0 fe 3,5 Bostadsrätt 2,6 3,5 Ge Egnahem 1,8 Sc 15 Övriga -1.1 Ke -15 £ SAMTLIGA 2,3 254
Hushåll i egnahem får i genomsnitt en något lägre ökning av den disponibla inkomsten än övriga hushåll. En förklaring är att de höjda taxeringsvärdena år 1990 inräknas som en del av skattereformen och dess finansiering trots
Minskningen av skattelättnaden för ränteavdrag till 30 § får också ett förhållandevis stort genomslag för hushåll i egnahem eftersom denna grupp har förhållandevis stora lån.
9.7.9 Uppdelning efter region Tabell 9.16 Förändring av real disponibel inkomst genom skattereformen när hushållen uppdelas efter region, 20-64 år.
H-region Nu redovisade Sammantagen
förändringar skattereform
| (1) | (2) | (3) |
| Storstockholm | 2,0 | 2,3 ve |
| Göteborg Malmö | 2.4 7 | 2.6 fe |
| Större städer | 2,4 tt | 2,5 €& |
| Södra mellanbygden | 24 | 2,5 % |
| Norra tätbygden | 28 | 3.0 <c |
| Norra glesbygden | 24 | 2.3 |
| SAMTLIGA | 234 | 2,5 % |
Som framgår av tabellen ger skattereformen en likartad ökning av den disponibla inkomsten i olika regioner. Inkomstökningen är störst i tätbebyggda områden i norra Sverige.
9.7.10 Annan förändring av arbetsinkomst före skatt Vid ovan redovisade resultat beaktas att skattereformen leder till en högre total produktion genom effektivitetsvinster och ett större utbud av arbete och kapital genom antagandet att arbetsinkomsterna före skatt ökar med en procent. I detta delavsnitt redovisas resultat vid alternativa antaganden för förändringen av arbetsinkomsterna före skatt.
I tabell 9.17 redovisas fördelningseffekterna när arbetsinkomsterna före skatt antas vara oförändrade. Som nämnts ovan ger detta dock en missvisande bild av skattereformen, eftersom man därmed bortser från det produktionstillskott som uppkommer genom att skattereformen leder till en mera välfungerande ekonomi.
Som framgår av en jämförelse mellan tabell 9.17 och 9.11 är den genomsnittliga inkomstökningen betydligt lägre när arbetsinkomsterna före skatt antas vara oförändrade.
I tabell 9.18 redovisas slutligen utfallet när arbetsinkomsterna före skatt i stället ökar med fyra procent. Som diskuteras närmare av RINK kan detta vara ett rimligt antagande avseende storleken på produktionstillskottet på lång sikt genom ett ökat utbud och en samhällsekonomiskt mera effektiv användning av arbete och kapital.
Tabell 9,17 Förändring av real disponibel inkomst genom skattereformen när hushållen uppdelas i deciler efter ekonomisk standard, 20-64 år, ingen ökning av arbetsinkomster före skatt.
Decil Genomsnittlig disponibel — Sysselsätt- Nu redovisade Sammantagen
inkomst för en ensam- ningsgrad förändringar skattereform stäende utan barn i resp. decilgrupp. kr
(1) (2) (3) (4) (5)
I:a decilen 39 400 44 0.9 Za -0,5 fe 2:a decilen 8 500 62 21 3 1.2 3:e decilen 79 200 73 <e 244 1,9 <&£ 4:e decilen 89 IO0 81 <c 2.1 Ke 2,1 Ge 5:e decilen 97 700 86 <c 1,6 24 2,0
6:e decilen 106 500 90 1,5 Gå 2,2 7:e decilen 115 400 Y2 Ce 217 2,84 &:e decilen P26 900 94 te 2,6 % 3,5 fe 9:e decilen 142 700 93 fc 2,3 3,1 fc 10:e decilen 210 300 95 Q -0,5 I -O,6
De två högsta percentilerna 320 80M 94 Ez -1,2 UA. -3,4 Z
SAMTLIGA 104 500 81 Se 1,6 2 1,8 Ce
Tabell 9.18 Förändring av real disponibel inkomst genom skattereformen när hushållen uppdelas i deciler efter ckonomisk standard, 20-64 år, 4 Z£ ökning av arbetsinkomster före skatt.
Decil Genomsnittlig disponibel — Sysselsätt- Nu redovisade — Sammantagen
inkomst för en ensam- ningsgrad förändringar skattereform stäende utan barn i resp. decilgrupp. kr
| (1) | (2) | (3) | (4) (5) |
| 1:a decilen | 39 400 | 3,2 Zz | |
| 2:a decilen | 68 500 | 4,3 Se | |
| 3:e decilen | 79 200 | 4,9 A | |
| 4:e decilen | 39 100 | 4,9 « | |
| S:e decilen | 97 700 | 4,5 7 | |
| 6:e decien | 106 500 | 90 | +,6 Go |
| 7:e decilen | 115 400 | 92 | 33 4. |
| 8:e decilen | 126 900 | 94 Oc | 57 4 |
| 9:e decilen | 142 700 | 93 cn | SIF |
| 10:e decilen | 210 300 | 95 Ci | 2.4 |
De två högsta percentilerna 320 500 94 Ce -4,7 -5,9 CL SAMTLIGA 104 500 81 fc 4,5 % 4,7 Gc
Som framgår av tabellen kan skattereformen Ieda till betydande förbättringar på lång sikt för samtliga deciler. Som framgår av tabell 9.9 beräknas skattereformen ge en nettobudgetförstärkning på 11 miljarder kr. på läng sikt, vilket därtill skapar utrymme för en ökning av offentliga utgifter eller för sänkta skatter. Dessa resultat avspeglar det förhållandet att den totala produktionens storlek bestämmer utrymmet för privat och offentlig konsum- 639
tion. Skattereformen kan väntas leda till förbättringar genom en ökning av det totala utrymmet för privat och offentlig konsumtion.
9.7.11 Avslutning Sammanfattningsvis visar dessa beräkningar att de nu föreslagna förändringarna, liksom den samlade skattereformen, ger en förhållandevis jämnt fördelad ökning av den disponibla inkomsten när hushållen uppdelas på olika sätt. Skillnaderna i utfall för olika socioekonomiska grupper och för olika inkomstgrupper är mycket begränsade, särskilt jämfört med vad som skulle ha varit fallet vid en isolerad marginalskattesänkning.
Det jämna utfallet beror på att sänkningen av marginalskatterna kombineras med långtgående åtgärder som skapar motverkande fördelningseffekter. främst genom övergång till en väsentligt mera likformig beskattning med restriktiva avdragsregler, genom det förhöjda grundavdraget för låg- och mellaninkomsttagare samt genom kompletterande fördelningspolitiska åtgärder. Nr
9.8¶Vissa andra ekonomiska effekter
Som framgår av ovanstående redovisning är skattereformen finansierad på kort sikt när hänsyn tas till skattereformens dynamiska effekter på ett förhållandevis försiktigt sätt. Skattereformen innebär emellertid en överflyttning av skatteuttaget från hushållssektorn till företagen genom en breddad bas för socialavgifter, genom införande av särskild löneskatt för bl.a. pensionspremier samt genom beskattning av pensionsfonder. Skattereformen beräknas därför ge ett betydande tillskott till hushållens disponibla inkomst år 1991 vid i övrigt oförändrade förhållanden samtidigt som företagens kostnader ökar.
9.9¶Utvärdering av skattereformen
Den föreslagna skattereformen är mycket omfattande och kommer att påverka hushållens och företagens ekonomiska situation och förändra ekonomins funktionssätt på ett i många avseenden genomgripande sätt. Konsekvenserna av reformen måste därför följas noggrannt. Det gäller särskilt effekterna på inkomst- och förmögenhetsfördelningen men också effekterna på arbetskraftsutbud, sparande, ekonomisk tillväxt etc. Skattereformen bör därför följas upp med en bred utvärdering av reformens effekter. Därtill bör dataunderlaget för utvärdering av reformens effekter förbättras, både genom särskilda undersökningar samt genom förbättring av den reguljära statistiken.
Jag har i denna proposition redovisat mina förslag till hur ett reformerat inkomstskattesystem enligt min mening bör utformas. Jag kommer senare denna dag att lämna motsvarande redogörelse för de indirekta skatternas område. Sammantaget är detta 1991 års skattereform. Det är min övertygelse att det nya skattesystemet ger en god grund för ökad ekonomisk tillväxt
Skattereformen innebär genomgripande förändringar för enskilda, företag och andra sammanslutningar, kort sagt för hela det svenska samhället. Förväntningar knyts till att reformen i ett antal väsentliga hänseenden skall positivt påverka samhällsekonomin samtidigt som den skall bidra till att de fördelningspolitiska målen uppfylls. Det är därför väsentligt att reformen följs upp och att dess effekter analyseras ingående. Jag har tidigare nämnt att en brett upplagd ekonomisk utvärdering bör komma till stånd.
Reformen har emellertid också särskilda effekter inom vissa avgränsade sektorer av samhällslivet. Även dessa bör bli föremål för uppföljning. Detta gäller t.ex. de ideella folkrörelserna såsom idrottsrörelsen och handikapprörelsen. Många av de regelförändringar som jag redovisar påverkar deras betingelser — vissa positivt medan andra har negativa effekter i form av ökade kostnader. Enligt min mening bör därför skattereformens effekter för folkrörelserna följas upp med särskild uppmärksamhet. Skulle det vid en sådan genomgång visa sip att icke avsedda effekter uppkommer bör självfallet motverkande åtgärder vidtas. Dessa bör redovisas senast i budgetpropositionen. Samtidigt vill jag framhålla att man måste se till helhetsbilden när man bedömer utfallet.
Inom vissa områden krävs kompletteringar av de förslag jag redovisat eller ytterligare utredningsarbete. Jag har berört dessa områden under resp. avsnitt och får därför hänvisa till vad jag i dessa delar tidigare anfört.
41 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del I
I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till I. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
r . lag om ändring i lagen (1947:576).om statlig inkomstskatt.
AW . Jag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.
BR . lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
nn . Jag om skatteutjämningsreserv, 6. lag om återföring av obeskattade reserver, 7. lag om ändring i lagen (1989:1046) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 8. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 9. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, 10. lag om särskild löneskatt, . 11. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 12, lag om avkastningsskatt på pensionsmedel. 13. lag om skatt på vissa premiebetalningar, 14, lag om ersättningsfonder, . | 15. lag om ändring i lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning, | 16. lag om ändring i bokföringslagen (1976:125), 17. lag om ändring i jordbruksbokföringslagen (1979:141), 18. lag om ändring i lagen (1982:1193) om skattereduktion för fackföreningsavgpift, 19. lag om nedsättning av vissa underhållsbidrag. 20. lag om ändring i utsökningsbalken, 21. lag om ändring i lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige, 22, lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, 23. lag om ändring i lagen (1989:1023) om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m. m. , 24. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617), 25. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, 26, lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande, 27. lag om skatt på ränta på skogskontomedel m.m., 28. lag om ändring i skogskontolagen (1954:142), 29. lag om ändring i lagen (1986:492) om tillfälliga regler för insättning på skogskonto, 30. lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto, 31. lag om upphävande av lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst, 32, lag om upphävande av lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt, 33. lag om upphävande av lagen (1960:63) om förlustavdrag, 34. lag om upphävande av lagen (1982:336) om avdrag för utdelning på
icke börsnoterade aktier, Prop . 1989/90:110 35. lag om upphävande av lagen (1979:609) om allmän investeringsfond, 36. lag om upphävande av lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv, 37. lag om upphävande av vissa fondförfattningar, m. m., 38. lag om upphävande av lagen (1954:40) om särskild fartygsfond, 39. lag om upphävande av lagen (1967:96) om särskild nyanskaffningsfond, 40. lag om upphävande av lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet. 41. lag om upphävande av lagen (1981:296) om eldsvådefonder, 42. lag om upphävande av förordningen (1960:659) angående beskattning av ränta å svenska statens sparobligationer, 43. lag om upphävande av lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer, 44. lag om upphävande av lagen (1972:128) om skattefrihet vid premiering av sparande, 45. lag om upphävande av lagen (1982:2) om uppfinnarkonto, 46. lag om upphävande av lagen (1989:1021) om särskilda regler för nedskrivning av lager m. m.. 47. lag om avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska Museum. Förslagen under punkterna 16, 19. 20, 24 och 25 har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet. Förslaget under punkterna 7—9, 11 och 22 har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet. Förslagen under punkterna 15, 42 och 47 är enligt min mening inte av sädan beskaffenhet att lagrådets hörande erfordras. Yttrande över dessa förslag har därför inte inhämtats.
12¶Specialmotivering Prop . 1989/90:110
[2.1 Kommunalskattelagen (1928:370)
7 Andra och tredje styckena motsvaras av första och andra styckena av de nuvarande anvisningarna till paragrafen. För skattskyldig som är bokföringsskyldig enligt BFL kommer beskattningsåret att utgöras av kalenderår om inte den skattskyldige erhållit medgivande enligt 12 § andra stycket BFL att tillämpa brutet räkenskapsär. Tör den som är skyldig att föra räkenskaper enligt JBFL kommer beskåttningsäret undantagslöst att sammanfalla med kalenderår.
Nuvarande fjärde stycket i anvisningarna behövs inte i det nya systemet. Nuvarande tredje och femte styckena av anvisningarna har inte heller tagits uppi den nya lydelsen av paragrafen. Detta innebär inte någon ändring isak.
Det nu föreliggande förskiget till ändringar i 3 § skiljer sig från det i lagrädsremissen.
FEN Till bestämmelsen har av redaktioneHa skäl överförts en bestämmelse från 604. $ med en hänvisning till en definition i fastighetstaxeringslägen om vem som anses likställd med ägare.
'n N
Bestämmelsen, som är ny (förutvarande 5 § har tidigare upphävts), innehåller en definition som är avsedd att särskilja privatbostadsfastighet från näringsfastighet. Den motiveras utförligt i den allmänna motiveringen (avsnitt 7).
Lagrådet har föreslagit att begreppet privatbostad i paragrafens första stycke 1 dess tydelse enligt lägrådsremissen byts ut mot ordet privatbostadsfastighet. I de följande styckena i förslaget får nämligen begreppet privatbostad en annan och vidare innebörd där det talas om privatbostad i form av småhus och böstadsrättslägenhet. En privatbostadsfastighet skulle således enligt lagrädets förslag till definition vara småhus med mark som utgör småhusenhet. småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet samt även innefatta småhus på annans mark under förutsättning att småhuset är en privatbostad. Därmed ingår i definittonen också småhus som egentligen är lös egendom. Detta överensstämmer även med det synsätt som görs i fastighetstaxeringssammanhang. Cikasä är termerna småhus, småhusenhet och lantbruksenhet hämtade från fastighetstaxeringen. Definitionen har ändrats i klargörande syfte på i huvudsak det sätt som framgår av lagrådets yttrande.
Som privatbostad räknas också enligt paragrafens fjärde stycke bostadsrättslägenhet under vissa förutsättningar. Det förhållandet att de enskilda bostadsrättslägenheterna i ett flerfamiljshus är privatbostad för resp. innehavare innebär inte att bostadsrättsföreningens fastighet av denna anledning skall ha karaktären privatbostadstfastighet. Ett bostadstöretags fastighet är alltid att betrakta som närmegsfastighet. 644
Anknytningen till begreppet lantbruksenhet innebär att det endast är i Prop. 1989/90:110 Sverige belägna bostäder på jordbruksfasughet som bryts ut ur näringsverksamheten för att utgöra privatbostad. En i utlandet belägen jordbruksfastighet bör därför i sin helhet betraktas som näringsfastighet vid beskattning här i Sverige. .
Bedömningen av om en bostad utgör privatbostad eller ingår I näringsverksamhet bör ske för varje kalenderår med hänsyn till förhållandena vid utgången av äret. I förhållande till fagrädsremissen har därför den ändringen vidtagits i paragrafens sista stycke. att orden ”beskattningsärets utgång” utbytts mot ”kalenderårets utgång”. Om, vilket undantagsvis kan förekomma, en fysisk person eller ett dödsbo tillämpar brutet räkenskapsår för näringsverksamhet kan således en bostad komma att inga i näringsverksamheten för den del av räkenskapsåret som hänför sig till ett visst kalenderår men inte för den del av räkenskapsåret som hänför sig till det närmast föregående eller följande kalenderåret.
Vidare har tillagts att det är förhållandena på överlåtelsedagen som skall vara avgörande i det fall bostaden överlåtits under året. Såsom lagrådet har anfört kan det i vissa fall uppstå svårigheter vid avgörande av om bostaden vid överlåtelsetidpunkten varit att anse som privatbostad eller inte. Enligt förslaget är det nämligen tillräckligt att bostaden är avsedd för permanenteller fritidsboende för ägaren/nyttjanderättshavaren eller honom närstående för alt bostaden skall räknas som privatbostad. Den omständigheten att bostaden varit uthyrd under längre tid hindrar i och för sig inte att bostaden alltjämt räknas som privatbostad. om upplåtaren avser att längre fram använda den som permanent- eller fritidsbostad för egen räkning eher för närstående. Omständigheterna i det enskilda fallet bör få avgöra om bostaden skall räknas som privatbostad eHer inte i en sådan situation. En schablonregel som föreslås i 25 och 26 §§ SIL vid realisationsvinstbeskattningen för näringsfastigheter och bostadsrätter i närinesverksamhet innebär dessutom att effekterna av eventuella tillämpningssvårigheter blir mindre framträdande. Det permanentbostadsbegrepp som används för att avgöra om den mest förmanliga schablonregeln får användas vid realisationsvinstbeskattningen är inte synonymt med begreppet privatbostad enligt denna paragraf.
175 Som framgätt av avsnitt 2 skall det vid beskattningen till kommunal inkomstskatt endast finnas två inkomstslag: inkomst av närinasverksamhet och inkomst av tjänst.
185 Som framgår nedan skiljer sig det nu föreliggande förslaget på några punkter från försläget i lagrådsremissen. Fövrigt har paragrafen — frånsett en ändring av redaktionell natur — utformats enligt lagrådets förslag.
Enligt första meningen i första stycket skall för inkomst av närinpsverksamhet inkomsten av varje förvärvskälla beräknas för sig. Detta innebär ingen ändring i förhållande "till gällande ordning. Reglerna om indelning i förvärvskällor har däremot fått en annan utformning än den nuvarande. Vid
bedömning av om en skattskyldigs verksamheter utgör en celler flera förvärvskällor görs skillnad mellan aktiv och passiv näringsverksamhet.
Enligt andra stycket bildar verksamheter som utgör aktiv näringsverksamhet tillsammans en förvärvskälla. Från denna regel anges två undantag.
Det första undantaget — som inte tagits upp i lagrådsremissen — avser aktiv verksamhet som tidigare utgjort passiv verksamhet. Finns det i en sådan verksamhet ackumulerade underskott frän den passiva tiden utgör verksamheten alltid en särskild förvärvskälla. Bestämmelsen motiveras av att förbudet att kvitta underskott ien förvärvskälla mot överskott i en annan förvärvskälla annars skulle kunna kringgäs.
Det andra undantaget avser litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet. Regeln har betydelse för möjligheten att dra av underskott av sådan verksamhet från intäkt av tjänst (33 § 3 mom.).
I fråga om passiv närtngsverksamhet bildar enligt tredje stvcket varje verksumhet en förvärvskälla för sig.
I fjärde stycket anges till att börja med att verksamheter som har naturlig anknytning till varandra behandlas som en enda verksamhet. Med verksamhet förstås summan av aktiviteter av en enhetlig beskaffenhet. t. ex. detaljhandelien viss bransch, industriell tillverkning av visst slag, jordbruk, fiske, fastighetsförvaltning. Som exempel på verksamheter som har naturlig anknytning till varandra kan nämnas aktivt bedrivet jordbruk kombinerat med upplåtelse av avverkningsrätt till skog, utarrendering av en grustäkt och uthyrning av fritidsbostäder. Om en skattskyldig som bedriver konsultverksamhet investerar i en andel i ett skepp eller ett leasingobjekt föreligger däremot skilda förvärvskällor.
En verksamhet utgör aktiv näringsverksamhet om den skattskyldige i inte oväsentlig omfattning arbetat i verksamheten. I det motsatta fallet utgör verksamheten passiv närinesverksamhet. Kravet på aktivitet innebär i normalfallet att den skattskyldige skall ha ägnat sysslorna i verksamheten minst en tredjedel av den tid som ätgär för en vanlig anställning på heltid. Detta krav får i vissa fall jämkas med hänsyn till omständigheterna. En person som vid sidan av en anställning bedriver näringsverksamhet som i huvudsak baseras på hans egen arbetskraft får således regelmässigt anses uppfylla aktivitetskravet. Detta gäller däremot inte beträffande verksamhet med cn betydande balansomslutning. I fråga om t. ex. förvaltning av egna fastigheter bör saledes arbetsinsatsen motsvara minst en tredjedel av arbetstiden i en heltidsanställning för att verksamheten skall vara att hänföra till aktiv näringsverksamhet. Självständig näringsverksamhet i utlandet utgör alltid passiv närngsverksamhet.
Femte stycket avser förvärvskälleindelningen för verksamhet i handelsbolag. Här görs i förhällande till lagrådsremissen vissa preciseringar. Någon sammanslagning skall aldrig ske av näringsverksamhet som bedrivs i handelsbolaget och av delägaren själv. Verksamheterna skall hos delägaren redovisas I skilda förvärvskällor. Det gäller även om delägaren deltar i handelsbolagets verksamhet och verksamheten därför för hans del klassificeras som aktiv näringsverksamhet samtidigt som han utanför bolaget bedriver aktiv näringsverksamhet. I det fallet beskattas alltså delägaren för mer än en förvärvskälla avseende aktiv näringsverksamhet. Denna situation uppkommer 646
också om en skattskyldig aktivt deltar i näringsverksamhet i flera handelsbolag. Bedriver ett handelsbolag flera olika verksamheter skall dessa hos delägaren redovisas i en eller flera förvärvskällor beroende på om verksamheterna har en naturlig anknytning till varandra eller inte.
Aktiva verksamheter som utgör en gemensam förvärvskälla kommer att bilda flera verksamheter om den skattskyldige blir passiv i en eller flera av verksamheterna. I sådana fall fär de nybildade förvärvskällorna behandlas som förgreningar av den ursprungliga förvärvskällan. Någon särskild bestämmelse med denna innebörd har inte ansetts nödvändig. Det anförda innebär bl. a. följande.
Nägon uttagsbeskattning sker inte i samband med förändringen i förvärvskälleindelning utan kontinuitet kommer att gälla i fråga om skattemässiga restvärden m. m, I fråga om t. ex. en bygpnad fortsätter således avskrivningsplanen från den ursprungliga förvärvskällan att löpa i den nybildade förvärvskälla som byggnaden är hänförlig till. Avskrivningsunderlaget för inventarier och liknande tillgångar får fördelas på de nybildade förvärvskällorna på grundval av anskaffningsvärdena och innehavstiderna. Om detta inte låter sig göras får fördelningen ske efter skälig grund.
Kan det inte utredas hur skulderna i den ursprungliga förvärvskällan fördelar sig på de nybildade förvärvskällorna kan fördelningen ske på grundval av tillgångsvärdena (jfr 44 §). |
En ersättningsfond får hänföras till den nybildade förvärvskälla som innefattar den verksamhet som avsättningen är hänförlig till. Detsamma gäller beträffande garantiavsättningar och andra avsättningar för framtida utgifter. En survavsättning eller övergångspost bör i allmänhet fördelas på grundval av käpitalunderlagen enligt survlagen i de nybildade förvärvskällorna. Ett underskott i den ursprungliga förvärvskällan bör i första hand hänföras till den verksamhet där underskottet uppkommit. Är detta inte möjligt får fördelning ske efter skälig grund.
Det kan även inträffa att t. ex. passiva verksamheter som var för sig utgör en förvärvskälla övergår till att bilda en gemensam förvärvskälla till följd av att den skattskyldige ökar sin aktivitet i verksamheterna. Inte heller i sådana fall är avsikten att det skall ske något brott i den skattemässiga kontinuiteten.
198 I första stycket andra ledet finns en regel som innebär att reavinst är skattefri i andra fall än som särskilt anges. Den framstår som en rest av det äldre synsättet att reavinster endast var skattepliktiga vid korttidsinnehav. Den bör därför utgå.
I fjärde ledet tinns en regel om att vissa ersättningar är skattepliktiga endast om de grundas på en förvärvsinkomst överstigande 6 000 kr. Den beloppsmässiga begränsningen saknar aktualitet och kan utgä. En konsekvensändring med anledning av att det nuvarande femte ledet slopas vidtas också.
I femte ledet finns bestämmelser om skattefrihet för s. k. schabloniserad dagersättning från trygghetsförsäkring vid arbetsskada. Med anledning av att skattefriheten slopas enligt förslaget, faller ledet bort.
heten slopas utgår även dessa bestämmelser.
I näst sista ledet finns en regel om att ränta som täcks av räntebidrag inte får dras av. Med hänsyn till att bestämmelserna om räntebidrag flyttas justeras bestämmelsen och utvidgas till att omfatta även den regel som nu finns i punkt 6 av anvisningarna till 25 § att avdrag inte får göras när räntan motsvaras av eftergift av ränta eller amortering.
I sista ledet finns bestämmelser om att kapitalförlust endast får dras av som reaförlust enligt 36 §. Bestämmelsen jämkas, eftersom reglerna om avdrag för sådana förluster kommer att regleras i olika sammanhang, sävitt gäller fysiska personers privatekonomi i samband med beskattningen av inkomst av kapital i SIL.
215 Bestämmelsen innehåller en definition av begreppet näringsverksamhet. Med näringsverksamhet avses yrkesmässig självständigt bedriven förvärvsverksamhet. Definitionen ansluter till kraven i gällande rätt för att rörelse skall föreligga. Den rättspraxis som utbildats på området belyser säledes frågan om när näringsverksamhet skall anses föreligga.
Det nya inkomstslaget näringsverksamhet motsvarar de nuvarande inkomstslagen jordbruksfastighet, annan fastighet (konventionellt beskattad) och rörelse (se avsnitt 8.5). Till inkomstslaget har också förts utomlands bedriven närmasverksamhet (se avsnitt 8.5).
Även när en yrkesmässig självständigt bedriven förvärvsverksamhet inte föreligger räknas innehav av näringsfastighet till näringsverksamhet. Vinst vid avyttring av en sådan fastighet beskattas som intäkt av kapital enligt reglerna i SI.
Även innehav och avyttring av rätt till avverkning av skog hänförs till näringsverksamhet. Genom bestämmelsen blir de nuvarande bestämmelserna i punkt 3 andra stycket och punkt 5 sista stycket av anvisningarna till 21 § samt i punkt 5 av anvisningarna till 28 § obehövliga. En privatbostadsfastighet eller privatbostad kan inte ingå i näringsverksamhet.
Sammanslagningen av inkomstslagen jJordbruksfastighet. annan fastighet (konventionellt beskattad) och rörelse till inkomstslaget näringsverksamhet medför att de nuvarande bestämmelserna som går ut på att särskilja de olika inkomstslagen från varandra blir obehövliga. Detta gäller t.ex. bestämmelserna i punkterna 2 och 3 av anvisningarna till 21 §.
Med hänsyn till att verksamhet som bedrivs utomlands generellt räknas till närinasverksamhet i det nya systemet blir de nuvarande bestämmelserna om sådan verksamhet obehövliga. Detta gäller 38 § 2 mom. , 39 § 2 mom., punkt 6 av anvisningarna till 28 §. punkt 21 av anvisningarna till 29 § och punkt 4 av anvisningarna till 38 8.
22-248 Paragraferna har karaktär av introduktion till bestämmelserna i anvisningarna.
I nuvarande sjunde leder har gjorts vissa konsekvensändringar.
Ändringen i nuvarande nionde ledet är av samma slag som i fjärde ledet.
Genom tilläggen i det nya tjugonde ledet undantas från beskattning hittelön, ersättning som nägon fätt för att han räddat person eller egendom i fara och ersättning som staten utbetalat till privatpersoner för insatser som bidraat till avslöjande eller gripande av brottslingar. Den sistnämnda ersättningen är även enligt dagens praxis skattefri.
Med hittelön bör i förevarande sammanhang avses en belöning som en privatperson erhållit för att han möjliggjort för ägaren till borttappad egendom att återfå denna. lin förutsättning för att ersättning. av nu nämnt slag skall vara skattefri bör vara att den handling som ligger till grund för belöningen inte skett i tjänsten eller i ett uppdrag eller haft samband med tjänst eller uppdrag.
Genom ett nytt tfjugoförsta led undantas från skatteplikt ersättning till den som lämnat eget organ, blod eller egen modersmjölk. En förutsättning för skattefrihet är dock att ersättningen inte påtagligt överstiger vad som är brukligt i sådana fall.
Genom ett nytt tjugoandra led föreslås undantag från skatteplikt för tävlingsvinster I vissa fall. Med tävlingsvinst I detta sammanhang avses t. ex. vinst i idrottstävlingar och andra typer av priser som avser någon form av prestation. Däremot omfattas givetvis inte sådana vinster som avses i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster. Sådana tävlingsvinster som utgår till anställda med anledning av någon prestation som är att hänföra till tjänsten eller uppdrag omfattas inte heller av förslaget. Sådana vinster är alltid skattepliktiga i sin helhet. En förutsättning för skattefrihet enligt den föreslagna bestämmelsen är att vinsten utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning. Vidare gäller, om vinsten avser annat än minnesföremål, att värdet inte får överstiga I 9c av basbeloppet, avrundat till närmaste hundratal kr. (för närvarande 300 kr.).
Bestämmelserna i tjugofjärde ledet om skattefrihet i vissa fall för intäkter av försäljning av bär, svampar och kottar slopas enligt förslaget.
Som ett nytt fjugosjunde led har tagits in bestämmelser om skattefrihet för räntebidrag och vissa andra bostadspolitiska stödformer. som närmare anges ten ny anvisningspunkt, 3. Motsvarande regler finns nu i punkt 7 av anvisningarna till 24 5.
Paragrafens sista stycke innehåller en hänvisning till punkt 16 av anvisningarna till 21.8 och punkt 11 av anvisningarna till 28 § för vissa försäkringsbelopp som utgar till lantbrukare, skogsbrukare, yrkesfiskare, renskötare m.fl. Förslaget beträffande försäkringsförmäner i inkomstslaget tjänst samt förslaget beträffande näringsverksamhet medför vissa justeringar i dessa bestämmelser. se specialmotiveringen till 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22. $. Med anledning av den författningsreglering som föreslås. görs en hänvisning i fortsättningen endast vad beträffar utfallande belopp från AGS (32. $3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22 §).
205§ I andra stycket tredje ledet finns regler att kostnader motsvarande skattefria intäkter vid plockning av bär, svamp och kottar inte får dras av. När skattefri-
258 Prop :1989/90:110
I paragrafen finns bestämmelser om beräkning av inkomsten av en förvärvskälla. Paragrafen har sin motsvarighet i nuvarande 23, 26 och 30 §§.
26 § I första stycket - som ändrats i förhållande till lägrädsremissen — anges att underskott vid beräkningen av inkomst av en förvärvskälla får, med de begränsningar som anges i anvisningarna. dras av i förvärvskällan närmast följande beskattningsår.
I andra stycket föreskrivs att avdrag enligt första stycket inte medges i den män avdrag enligt 33 § 3 mom. har medgetts. Enligt det nämnda momentet föreligger rätt till avdrag för underskott av litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet från intäkt av tjänst.
I tredje stycket hänvisas beträffande underskott vid förvärvskällans upphörande till bestämmelserna 3 § 13 mom. SIL. Enligt dessa bestämmelser räknas underskott vid förvärvskällans upphörande som realisationstförlust.
27§ Av bestämmelsen framgår att summan av inkomsterna av olika förvärvskällor inom inkomstslaget näringsverksamhet utgör inkomst av näringsverksamhet. En förvärvskälla som visar underskott skall dock inte beaktas.
318 I paragrafen behandlas vad som är att hänföra till inkomst av tjänst och — i andra stycket — vad som är att likställa med tjänst. De föreslagna ändringarna behandlas i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.2 och innebär en viss utvidgning av inkomstslaget tjänst.
Lugrådet har inte haft något att erinra i sak mot förslaget i denna del men förordat en annan utformning av paragrafens första stycke än den som föreslagits i lagrådsremissen. Stadgandet har utformats i enlighet med lagrädets förslag.
Den föreslagna lydelsen syftar bla. till att klargöra att det inte behöver sara fråga om enbart tillfälligt bedriven verksamhet för att beskattning skall kunna bli aktuell i inkomstslaget tjänst. Även mer varaktig verksamhet t.ex. av hobbykaraktär skall alltså bli föremål för beskattning, om verksamheten ger överskott. Dessa överskott fär anses utgöra inkomster av egen verksamhet eller arbetsinkomster i mer vidsträckt mening. Även annan inkomstrivande verksamhet kan bli föremål för beskattning. Det bör dock allmänt sett vara fråga om ersättning för någon form av prestation.
En förutsättning för beskattning i inkomstslaget tjänst är att verksamheten inte uppfyller de kriterier som gäller för inkomstslaget näringsverksamhet. Det får inte heller vara fråga om inkomst av kapital.
Exemplifieringen av vad som kan betraktas som tillfälligt uppdrag får närmast anses tynga lagtexten och utgår, utan att någon saklig ändring avses därmed.
650)
Ändringarna i första stycket a är ett uttryck för att i princip alla kostnadsersättningar, även i statlig och kommunal tjänst, skall tas upp som intäkt. Häri innefattas således också traktamenten och kostnadsersättning för värd av person I enskilt familjehem. Avdrag för motsvarande kostnader regleras i punkt 4 av anvisningarna till 32 § och punkterna 3 —3 c av anvisningarna till 33 3.
Som behandlas i den allmänna motiveringen och som närmare regleras i 3 § 12 mom. SIL skall utdelning från och vinst vid försäljning av aktier i fåmanstföretag I vissa fall tas upp som inkomst av tjänst. En erinran om detta har tagits in i en ny punkt, h. i första stycket. Likaså har i en ny punkt, i, tagits in en erinran om att sådana förmåner och ersättningar som anges i punkterna 14 och 5 av anvisningarna till 32 § skall beskattas som inkomst av tjänst.
Momentets tredje stycke behandlar ersättningar som utges på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring och liknande anordningar. Sådana ersättningar räknas endast delvis som intäkt av tjänst på sätt närmare anges i punkt il av anvisningarna. Med anledning av att skatteplikt enligt förslaget skall gälla för utfallande belopp i sin helhet, faller stycket bort.
Sista stycket har jämkats med hänsyn till de nya reglerna för beskattning av fastighet.
32 § I mon. Nuvarande lydelse av momentets första stycke anger att statliga kostnadsersättningar inte skall tas upp som intäkt. Stycket innehåller vidare exemplifieringar av sådana ersättningar. Det anges dessutom att avdrag inte medges för underskott, om ersättningarna inte täcker därmed avsedda utgifter. I andra stycket anges, att bestämmelserna gäller också för kommunala ersättningar och för ersättningar från Nordiska ministerrådet och SIPRI. Vidare finns en regel om att RSV kan förklara att dessa principer skall gälla även ersättningar från annan offentlig institution.
Enligt förslaget skall särbehandlingen av otfentligt anställdas kostnadsersättningar slopas. Förslaget inkluderar även kostnadsersättning får vård av person i enskilt familjehem. Motsvarande gäller sådan ersättning som bekostats av Nordiska ministerrådet i samband med arbete inom ramen för det nordiska tjänstemannautbytet. Förslaget innebär i princip att särreglerna bortfaller liksom RSV:s dispensmöjlighet. För kostnadsersättningar från SIPRI föreslås dock en fortsatt skattefrihet. Således bör även sådan av SIPRI anvisad kostnadsersättning som avser tillägg för ökade levnadskostnader, förmån av fri bostad eller bostadskostnadsersättning samt ersättning för barns skolavgifter vara skattefri. Till skillnad mot i lagrådsremissen föreslås att också utlandstillägg och därmed likställd förmån för utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen samt för personal i svensk biståndsverksamhet förblir skattefri. Den därav föranledda ändringen av lagtexten med enbart en exemplifiering av med utlandstillägg likställda förmaåner innebär i sak ingen förändring. Härmed skall således även i fortsättningen avses fri bostad med uppvärmning och belysning. bostadskostnadser- 651
sättning eller däremot svarande förmån, bidrag för resa till Sverige för sc- Prop . 1989/90:110 mester, barntillägg. utbildningsbidrag, barnresebidrag, ersättning för hållande av bil och flyttningsbidrag.
I övrigt görs några språkliga ändringar.
32 § 3 a mom. Momentet föreskriver skattefrihet för förmån av fri grupplivförsäkring och fri gruppsjukförsäkring i inkomstslaget tjänst.
Lagrådet avstyrker förslaget i lagrådsremissen om beskattning av förmån av fri grupplivförsäkring. Som framgår av den allmänna motiveringen bör förslaget i lagrådsremissen inte genomföras i denna del; Med anledning härav kvarstår reglerna om grupplivförsäkring oförändrade. I fråga om fri gruppsjukförsäkring skall premieförmånen även i fortsättningen vara föremål för s.k. tyst kvittning. Däremot skall utfallande belopp på grund av gruppsjukförsäkring beskattas, vilket anges genom ett tillägg till paragrafen. Förslaget förunleder också, vilket antytts i kommentaren till 19 § sista stycket, vissa justeringar i de regler som gäller för näringsverksamhet, se punkt 12 av anvisningarna till 22. $. Se vidare avsnitt 5.3.2.2.
32 § 3 e mom. I momentet anges att personalvårdsförmåner inte skall tas upp som intäkt samt förutsättningarna för att förmåner skall kunna hänföras till personalvärd.
Dessa förutsättningar skärps så till vida att det klargörs att det skall röra sig om enklare åtgärder av mindre värde som syftar till att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller utgår på grund av sedvänja inom det yrke celler den verksamhet som det är fråga om, för att personalvärdsförmån skall anses föreligga. Exempel på tvpiska personalvårdsförmåner finns i punkt 3 b av anvisningarna. Förmåner av denna typ får anses uppfylla kraven på enklare åtgärder av mindre värde.
32 § 3 fimom. I detta moment finns den s.k. 600-kronorsregeln. ull följd av att regeln slopas enligt förslaget. upphör momentet att gälla.
32 §S 4 mom. Momentets första stvcke anger att kostnadsersättningar i enskild tjänst skall tas upp som intäkt. Av I mom. och kommentarerna till detta framgår att denna princip föreslås gälla generellt. Se vidare kommentarerna till 3 mom. Första stycket tas därför bort. I andra stycket görs några språkliga ändringar.
33 § I mom. Till följd av att privat- och offenthganställda likställs när det gäller kostnadsersättningar enligt förslaget slopas förbudet i andra stycket mot avdrar för kostnader för resor i tjänsten som varit förenade med övernattning för den som fält statlig ersättning härför.
b det nva tredje stycket regleras frågan om vilka kostnader som far dras av från intäkter i en självständigt bedriven verksamhet som på grund av bristande vinstsyfte skall beskattas i inkomstslaget tjänst (hobbyverksamhet).
För varaktigt bedriven verksamhet av detta slag kommer gränsen gentemot inkomstslaget näringsverksamhet att i regel motsvara den nuvarande gränsdragningen mellan hobbyverksamhet och rörelse. Beträffande denna gränsdragning bör ledning således kunna sökas i nuvarande praxis.
F andra meningen anges förutsättningarna för kostnadsavdrag från dessa inkomster.
Som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.2) innebär förslaget i denna del att inkomster av hobbyverksamhet i praktiken behandlas som om verksamheten utgjort särskild förvärvskälla inom inkomstslaget tjänst. Syftet härmed är i första hand att möjliggöra delvis andra regler för kostnadsavdrag än vad som gäller för övriga tjänsteinkomster. Särskilda avdragsregler för kostnader som hänför sig till hobbyverksamhet behövs för att undvika vissa konsekvenser som annars kan uppkomma på grund av att kontantprincipen gäller i inkomstslaget. Avdrag skall därför it de nu avsedda fallen få göras inte bara för beskattningsårets utgifter utan även för underskott som hänför sig till året före beskattningsåret. I första hand skall beskattningsårets utgifter dras av från inkomsterna. Föreligger därefter överskott får detta kvittas mot föregående års underskott. Avdrag skall dock aldrig få göras med belopp som överstiger intäkterna för beskattningsåret. Det skall således inte vara möjligt att kunna kvitta ett underskott av en hobbyverksamhet mot andra tjänsteinkomster. Inte heller skall underskott i cen hobbyverksamhet få kvittas mot överskott i en annan. utan varje hobbyverksamhet skall ses separat vilket klargörs i den föreslagna bestämmelsen.
En förutsättning för avdrag för utgifter i inkomstslaget tjänst är att det rör sig om kostnader för intäktens förvärvande. Man bör därvid när det gäller självständigt bedriven verksamhet av ifrågavarande slag se till verksamheten i sin helhet under beskattningsaret. Även utgifter som uppkommit efter det inkomsten erhållits men under samma beskattningsär bör säledes kunna berättiga till avdrag om det är fråga om kostnader som kan anses hänförliga till verksamheten.
Här avses bl.a. det fallet att startavgifter och transportkostnader och liknande för en travhäst betalts för flera olika tävlingar varav endast någon tävling medfört inkomster i form av prispengar. Även startavgifter m. m. i de tävlingar som inte gett inkomster bör då betraktas som kostnader i sammanhänget. Om en hästägare I en verksamhet som inte bedömts som näringsverksamhet har två travhästar och båda används i en verksamhet som, om den utgjorde näringsverksamhet, skulle betraktats som en förvärvskälla bör utgifter och intäkter under året för båda hästarna beaktas.
Kontantprineipen medför att det i regel endast är möjligt att få avdrag för utgifter som betalts under beskattningsåret, även om kostnaden vid bokföringsmässiga grunder egentligen skulle anses ha belöpt på en annan period. Värdeminskningsavdrag - närmast avseende förslitning — tillåts emellertid i viss utsträckning inom inkomstslaget tjänst. trots kontantprincipen. Den praxis som I dag gäller härvidlag bör kunna tillämpas även på verksamhet av hobbykaraktär. än '
Här skall ytterligare två frågor beröras som tagits upp av ett par remissinstanser.
Den ena gäller hur beskattning av intäkter vid försäljning av tillgångar som använts i en hobbyverksamhet skall ske. Problemet gäller närmast om beskattning skall ske i inkomstslaget tjänst eller i inkomstslaget kapital. Här kan framhällas att vinst vid försäljning av personligt lösöre beskattas normalt enligt reavinstreglerna i inkomstslaget kapital. Detta bör i regel gälla även egendom som använts i en hobbyverksamhet. I vissa fall kan dock bedömningen bli annorlunda. Så bör exempelvis bli fallet om försäljningsvinsten till övervägande del får anses härröra från den skattskyldiges egen arbetsinsats. Om verksamheten går ut på att tillverka vissa produkter, exempelvis hemslöjdsföremål, och det inte är fråga om näringsverksamhet bör försäljningsintäkterna tas upp till beskattning under inkomst av tjänst. Detsamma bör gälla om den skattskyldige t. ex. renoverat en bil och vinsten vid en försäljning till övervägande del härrör från den skattskyldiges arbetsinsats.
Det kan i detta sammanhang också erinras om att avkastning av lös egendom i vissa fall beskattas i inkomstslaget kapital.
Den andra frågan gäller behandlingen av försäkringsersättningar. Här bör allmänna principer för beskattning av försäkringsersättningar bli gällande och nägra särlösningar för hobbyfallen torde inte behövas.
Förslaget syftar inte till någon förändring vad gäller avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande beträffande inkomster av verksamhet som inte kan anses självständigt bedriven och som skall beskattas i inkomst av tjänst.
Utgifter av det slag som åsyftas i förevarande stadgande bör inte ingå i schablonavdraget under inkomst av tjänst (33 § 2 mom. KL).
I tredje stvcket av den gamla lydelsen finns en bestämmelse om att avdrag för ränta på studieskuld dras av under inkomst av kapital. Med hänsyn till att kapitalinkomster inte beskattas enligt KL krävs en justering av bestämmelsen. som föreslås bilda ett nytt fjärde stycke.
33 §2 mom. Ändringarna i andra momentet avser dels höjningen av schablonavdraget och dels vissa ändringar beträffande vilka kostnader som inte skall räknas in schablonavdraget (jfr specialmotiveringen till 33 § I mom. tredje stycket).
33 § 3 mom. I momentet anges att underskott av en förvärvskälla som är hänförlig till aktiv näringsverksamhet avseende litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet får dras av från intäkt av tjänst. Avdragsrätten avser inte underskott från tidigare beskattningsår som ökat underskottet det aktuella beskattningsäret.
Ett villkor för avdragsrätten är att den skattskyldige redovisat intäkter från verksamheten av någon betydenhet. Villkoret avser den period som omfattas av det aktuella beskattningsåret och de tre föregående beskattningsåren. Hur intäkterna fördelar sig under denna period saknar betydelse. Det saknar också betydelse om intäkterna hänförts till näringsverksamhet eller tjänst.
För att avdrag skall komma i fråga måste givetvis verksamheten uppfylla Prop . 1989/90:110 kraven för att näringsverksamhet skall föreligga. Det måste således vara fråga om en yrkesmässig självständigt bedriven förvärvsverksamhet.
345 I paragratens andra stycke anges att underskott i inkomstslaget tjänst får dras av mot överskott i inkomstslaget närmast följande beskattningsår. Uppstår underskott även sistnämnda år får detta i sin tur utnyttjas nästföljande är, etc. i
4185 Av paragrafen framgår bl. a. att inkomst av näringsverksamhet skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder.
428 I denna paragrat finns grundläggande bestämmelser om hur olika förmåner i tjänsten skall värderas vid beskattningen.
bandra stycket anges, att värdet av produkter, varor och andra naturaförmäner. som ingår i lön eller annan inkomst, beräknas efter ortens pris. Vad som avses med ortens pris utvecklas närmare I punkt I av anvisningarna.
För utt särskilt lyfta fram principen om att det är marknadsvärdet som skall gälla utan tillämpning av någon typ av försiktighetsprincip, vidtas den ätgärden att uttrycket ”efter ortens pris” byts ut mot ”marknadsvärdet”. Vidare sker vissa Justeringar i punkt I av anvisningarna.
Fn annan förändring är att begreppet naturaförmän byts ut mot ”förmån”. Detta utgör en anpassning ull förslagen vad beträffar bl.a. lagen om allmän försäkring och lagen om socialavgifter. Innebörden av förslaget är ett klargörande av att förmåner som avser annat än kontant lön eller därmed likställd ersättning. likaledes utgör lön och skall värderas marknadsmässigt.
I övrigt hänvisas till avsnitt 5.3.2.1
JAS MOM. Bestämmelserna i första stvcket 4 om avdrag för underhållsbidrag till icke hemmavarande barn slopas, vilket medför en justering av andra stycket.
[ tredje stveker klargörs att avdrag för pensionsförsäkringspremier enligt detta moment bara får ske i den mån avdrag inte kan göras i förvärvskälla. För näringsidkare skall avdraget ske i förvärvskällan.
4278 Ändringen av indelningen i inkomstslag och upphävandet av 46 a § föranleder justeringar i första stycket.
Med förvärvsinkomst avses inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet (jfr I 82 mom. SID).
48 §S 2 mom. I stadgandet regleras den nya utformningen av grundavdraget (avsnitt 4.1). Grundavdraget får inte överstiga inkomsterna av tjänst och aktiv närings-
verksamhet, Härvid medräknas inte sådan utdelning från fåmansföretag cl- Prop . 1989/90:110 ler realisationsvinst vid försäljning av aktier i sådant företag som skall tas upp som intäkt av tjänst och inte heller sädana förmåner och ersättningar m.m. som anges I punkterna It och 15 av unvisningarna till 32 8.
48 SI nom. Skattskyldig fysisk person som varit bosatt här I riket endast under en del! av beskattningsäret har enligt nuvarande regler rätt till gerundavdrag med en tölftedel för varje kalendermånad eller del därav som han varit bosatt här. Inte heller i fortsättningen bör den som bott i Sverige bara en del av året få fullt grundavdrag. Att för sådana skattskyldiga differentiera grundavdraget med hänsyn till ärsinkomsten i enlighet med vad som föreslås gälla för andra skattskyldiga enligt 2 mom. skulle emellertid bli mycket komplicerat. Av enkelhetsskäl bör därför i stället gälla att skattskyldig som bott i riket endast en del av äret skall få grundavdrag med en tolftedel av grundnivän för avdraget.
45 SÅ mom. Foölkpensionärer medges i stället för grundavdrag ett särskilt grundavdrag. Regeln om det särskilda grundavdraget har på lagrådets inrådan flyttats från andra momentet till ett nytt fjärde moment, för att det skall framgå att det särskilda grundavdraget skall medges enligt samma regler oavsett om pensionärens bosättning i Sverige varat hela eller del av beskattningsåret. I momentet görs en hänvisning till punkt 1 av anvisningarna till 48 §. som innehåller bestämmelserna om detta avdrag.
498 Eftersom grundavdrag i princip skall medges endast mot arbetsinkomster, skall dödsbo inte längre kunna få grundavdrag för senare år än dödsfallsåret. Bestämmelsen utgår därför.
50 § Bestämmelserna om extra avdrag på grund av existensminimum och sjukdomskostnader upphävs. Vidare tas bestämmelserna om extra avdrag för folkpensionärer bort. I övrigt anges hur beskattningsbar inkomst skall bestämmas, På lagråders inrådan har 1-3 mom. ersatts med en ny gemensam bestämmelse utan uppdelning i moment. Den förändringen har gjorts i förhällande till lagrådets förslag att begreppet förvärvsinkomst använts för att markera skillnaden mot kapitalinkomst. Med kommunalt grundavdrag avses naturligtvis också särskilt kommunalt grundavdrag.
ä2 SI mom. Ändringen är en följd av att reglerna om extra avdrag för existensminimum och sjukdomskostnader upphör samt förslaget beträffande pensionärernas beskattning.
OSA
Den som inte är bosatt här i riket är skattskyldig här för bl. a. inkomst av fastighet här och inkomst av rörelse, som bedrivs från fast driftställe här. Sammanslagningen av inkomstslagen föranleder en justering av dessa bestämmelser. Regelns utformning innebär att skattskyldighet föreligger för medgivna värdeminskningsavdrag m. m. och för avdrag för värdehöjande reparationer och underhåll som skall tas upp som intäkt när fastighet här i riket avyttras eller avskattning eljest skall ske (punkterna 5 och 6 av anvisningarna till 22 5 KL). Motsvarande gäller i fråga om bostadsrätter här i riket.
Vidare gäller att den som inte är bosatt här i riket är skattskyldig för pension enligt AFL endast till den del denna överstiger 10 000 kr. Denna regel justeras med hänsyn till den nu ändrade utformningen av grundavdraget.
Vidare upphävs bestämmelserna i näst sista ledet om skatteplikt för försäljning av egendom. Skatteplikten kommer i vissa fall att följa av bestämmetlsen i första ledet. I övrigt är det fråga om inkomster som skall beskattas som inkomst av kapital och regleras i 6 § SIL.
Jämfört med lagrådsremissen har bestämmelserna i nuvarande sista ledet behållits men flyttats inom momentet. Bestämmelserna kommer i fortsättningen att tå sikte på dels inkomster när ett handelsbolag avyttrar aktier, andelar och andra finansiella instrument i svenska företag. dels inkomster vid avyttring av aktier m.m. i svenska fåmansföretag som enligt 3§ 12 mom. tredje stycket SIL skall tas upp som intäkt av tjänst. Ett tillägg har gjorts beträffande konvertibla vinstandelsbevis resp. optioner och terminer som omfattar den egendom som avses I det aktuella ledet i momentet.
53 §2 mom. Bestämmelserna om taxering av delägare i s.k. gruvbolag i momentets sista mening har utgått. Som FSK konstaterade i sitt betänkande om staketmetod för beskattning av handelsbolag finns det numera inte någon anledning att ha kvar de särskilda bestämmelserna om gruvbolag (se närmare SOU 1986:44s. 217).
53 SI Mom. Endast fysiska personer kan inneha en privatbostad. När det gäller dödsbon tillämpas för dödsfallsäret vad som hade gällt för den avlidne. Enligt tredje stycket upphör en fastighet som vid dödsfallet var privatbostad att behandlas som privatbostad först då så lång tid förflutit att taxering som handelsbolag kommer i fråga om förutsättningarna att räknas som privatbostad dessförinnan inte har upphört. Bestämmelserna innebär att fastigheten inte därefter kan behandlas som privatbostad oavsett om dödsboet på grund av beloppsgränserna eller dispens även i fortsättningen skall beskattas. Vidare bör påpekas att privatbostadskriteriet i detta fall får anses uppfyllt om egendomen används eller är avsedd att användas som permanent- eller fritidsbostad av någon av dödsbodelägarna eller dessa sådana närstående som avses i punkt 14 sista stycket av anvisningarna till 32 § KL. Likaså bör egendomen anses som privatbostad om den av dödsbo som inte är handelsbolag upplåts som
42 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del I
bostad åt fysisk person vilken använder egendomen på sådant sätt att den i dennes ägo hade varit att betrakta som privatbostad. I stycket finns bestämmelser om handelsbolagsbeskattade dödsbon. Till skillnad från handelsbolagen skall dessa dödsbon — liksom fysiska personer och dödsbon som är skattesubjekt — beskattas för kapitalinkomst enligt reglerna i SIL. Detta följer av den nya andra meningen i stycket. RES Bestämmelsen i första stycket e upphävs. eftersom den avser inkomst av kapital. En motsvarande bestämmelse finns i 7 § 9 mom. SIL.
645 Bestämmelsen har flyttats till 4 §. Anvisningar till 19 § punkt I Elfte stvcker innehåller en bestämmelse som anger att trots att det föreligger viss rätt till avdrag till barns underhåll enligt 46 § 2 mom. första stycket 4 så är sådant underhällsbidrag inte skattepliktig inkomst. När avdragsrätten upphör blir bestämmelsen onödig. punkt 3 Till anvisningspunkten som är ny har flyttats bestämmelserna från punkt 7 av anvisningarna till 24 § om räntebidrag och annat bostadsstöd som inte skall tas upp som intäkt. EF sammanhanget har reglerna kompletterats med en uppräkning av ytterligare stödformer. till 20 § Ändringarna utgör konsekvensändringar med anledning av förslagen beträffande det nya inkomstslaget näringsverkamhet. till 21 § punkt I Anvisningspunkten motsvarar nuvarande 28 § andra stycket. punkt 2 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 5 av anvisningarna till 27 §. Som en konsekvens av att definitionen av begreppet fåmansföretag ändrats har lagts till att punkten även omfattar delägare i fåmansägt handelsbolag. punkt 3 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 2 av anvisningarna till 27 §. Konsekvensen av att en fastighetsavyttring avser omsättningstillgång i tomt-
rörelse är att vederlapget skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. I nuvarande andra stycket har en redan inaktuell bestämmelse för kommuns upplåtelse av tomträtt tagits bort. Sjätte stycket av den nuvarande anvisningspunkten har tagits bort eftersom nedskrivningsmöjligheterna (utöver nedskrivning till lägsta värdet enligt BFL) för fastigheter försvinner. Nuvarande sjunde stycket sista meningen, som i lagrådsremissen föreslogs upphävd, har ansetts behövlig med hänsyn till nedskrivningsmöjligheten till lägsta värdet.
punkt 4 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 3 av anvisningarna till 27 §. Konsekvensen av att en avyttring av fastighet, aktie eller andel avser omsättningstillgång i byggnadsrörelse eller handel! med fastigheter är att vederlaget skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Till följd av förändringen av definitionen av fåmansföretag har på de två ställen där detta begrepp använts lagts till orden fåmansägt handelsbolag. Nuvarande andra stycket b behövs inte eftersom privatbostad inte kan ingå i näringsverksamhet i det nya systemet. Genom uttrycket ”beroende på omständigheterna” i sista stycket slås fast att någon valrätt inte föreligger.
punkt 5 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 4 av anvisningarna till 27 §. Nuvarande andra stycket c och tredje stycket har ansetts obehövliga eftersom nedskrivning (utöver nedskrivning till lägsta värdet enligt BFL) av fastighet som utgör omsättningstillgång inte längre skall få göras. Bestämmelserna har därför utgått. En bestämmelse i 24 & I mom. tredje stycket STL upprätthåller kontinuiteten i beskattningen genom att arvtagare m. fl. som ingångsvärde erhåller det bokförda värdet.
till 22 §
punkt I Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 1 första och andra styckena av anvisningarna till 28 83.
I första stycket har nuvarande sjätte och sjunde meningarna tagits bort. Nägon ändring i sak avses inte med detta. Även den nuvarande åttonde meningen har tagits bort. Detta har gjorts med hänsyn till att de tidigare bestämmelserna om avgångsvederlag i 54-60 §§ rennäringskungörelsen (1971:438) har upphört att gälla (SFS 1982:839).
Lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt har upphävts. Med anledning härav har nuvarande andra meningen i andra stycket tagits bort. Som ny andra mening har införts en bestämmelse om ersättning som erhållits i samband med sådan expropriation m.m. som avses i 2 § andra och tredje styckena lagen (1990:000) om ersättningsfonder. Sådan ersättning utgör intäkt av näringsyerksamhet om cen fysisk person eller ett dödsbo begär det.
Tredje stycket är nytt i förhällande till lagrådsremissen. Om det inte är fråga om ett aktiebolag eller en annan juridisk person som avses i 10 a § SIL
andelar m.m. samt av vissa förpliktelser inte i näringsverksamhet utan som inkomst av kapital enligt SI. Detta gäller dock inte näringsbetingade andelar i kooperativa föreningar. Sådana andelar ingår it underlaget för K-surv. I fråga om handelsbolag sker beskattning generellt i näringsverksamhet utom såvitt gäller icke yrkesmässig avyttring av fastigheter och bostadsrätter i s.k. äkta bostadsrättsföreningar o.d. I sistnämnda hänseende gäller samma regler som för fysiska personer, dvs. beskattning sker i kapital.
I fjärde och femte styckena finns bestämmelser om uttag ur en förvärvskälla (tredje stycket i lagrådsremissen). Bestämmelserna har fått en något annan utformning än I lagrådsremissen bl.a. för att inom bolagssektorn omfatta även egendom i fråga om vilken vinstberäkning sker enligt reavinstreglerna.
Om ett uttag görs skall beskattning (uttagsbeskattning) ske för marknadsvärdet av den uttagna tillgången eller tjänsten. Uttagsbeskattning skall t.ex. ske om den skattskyldige skänkt eller till underpris avyttrat en tillgång till någon närstaende eller fört över en tillgång till en annan förvärvskälla.
Som en följd av att mangårdsbyggnader brutits ut till privatbostadsfastighet (58) har reglerna om undantag från uttagsbeskattning beträffande bränsle från egen fastighet i nuvarande anvisningspunkterna 4 och 5 till 218 inte behållits i det nya systemet.
Uttag föreligger inte om en näringsidkare för egen räkning vid sidan om sin näringsverksamhet använder sitt vrkeskunnande. Som exempel kan nämnas en revisor som upprättar sin egen deklaration, en frisör som rakar och kammar sia själv eHer en målare som målar om sin bostad. Uttag föreligger inte heller i sådana fall då en näringsidkare vederlagsfritt utför eget arbete åt annan. Fn helt annan sak är att i vissa sådana fall beskattning för ett dolt vederlag, t.ex. en gentjänst, kan aktualiseras. Det kan här nämnas att enligt en särskild föreskrift i punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 21.5 skall byggnadsarbete för egen räkning i vissa fall medföra uttagsbeskatttning. Detta hänger samman med att den egna arbetsinsatsen inte medför att fastigheten erhåller karaktär av omsättningstillgång (prop. 1980/81:68 s. 163 tf). Vidare kan arbete för egen räkning utgöra omsättning i mervärdeskattehänseende (punkt 2 av anvisningarna till 2 § mervärdeskattelagen).
I fråga om uttag av tjänst har det ansetts motiverat att endast uttag i mer än ringa omfattning skall föranleda beskattning. En näringsidkare som ”privat” utnyttjar t.ex. en maskin som ingår i näringsverksamheten skall alltså inte uttagsbeskattas i alla lägen.
En enskild näringsidkares förmån av fri bil uttagsbeskattas inte till marknadsvärde utan enligt bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 42 § (se avsnitt 5. 10.5).
I enlighet med vad lagrådet förordat har bestämmelserna kompletterats med en undantagsregel som gör det möjligt att i vissa omstruktureringsfall underlåta uttagsbeskattning (jfr avsnitt 8.7.4).
Av bestämmelserna I anvisningspunkten följer att vederlag vid avyttring av fastigheter och bostadsrätter med undantag för de tidigare nämnda expropriationsfallen utgör intäkt av näringsverksamhet endast om tillgången är omsättningstillgång. För andra än delägare i handelsbolag gäller detsamma 660
lar i kooperativa föreningar och liknande tillgångar.
punkt 2 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 2 första stycket av anvisningarna till 28 §. punkt 9 av anvisningarna till 21. $ och punkt 2 a av anvisningarna till 24 §. Ealigt de nya reglerna räknas ränta på bankmedel i en näringsverksamhet och ränta på kundfordringar som intäkt av näringsverksamhet. Även ränta och utdelning på värdepapper som är-omsättningstillgängar utgör intäkt av näringsverksamhet. Den nuvarande bestämmelsen om rabatter och pristillägg behalls. Ränta och utdelning på värdepapper som inte är omsättningstillgångar hänförs till inkomstslaget kapital i SIC. Till skillnad från förslaget i lagrådsremissen utgör dock ränta och utdelning på näringsbetingade andelar i kooperativa föreningar intäkt av näringsverksamhet. I fråga om handelsbolag utgör — liksom för t. ex. aktiebolag - all ränta. utdelning och lotterivinst intäkt av näringsverksamhet.
punkt 3 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 28 5.
punkt + Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelse om återföring till beskattning av värdeminskningsavdrag i punkt I fjärde stycket av anvisningarna till 28 I. Det nuvarande uttrycket ”värdeminskningsavdrag som belöper på tid före avyttringen” har ersatts med ”medgivna värdeminskningsavdrag”. Detta uttryck är entydigt eftersom i det nya systemet även underskott fastställs vid taxeringen. Bestämmelsen ger med den nuvarande utformningen ett felaktigt resultat i de fall värdeminskningsavdragen har bokförts. I den nva lydelsen anges därför att aterföring skall ske endast i sådana fall da avdrag inte har gjorts i räkenskaperna.
punkt 5
Enligt nuvarande bestämmelser i punkt 2 a fjärde stycket av anvisningarna till 36 § skall vid beräkning av reavinst på grund av avyttring av en fastighet omkostnadsbeloppet minskas med värdeminskningsavdrag m. m. Enligt bestämmelserna I första stycket skall i stället medgivna värdeminskningsavdrag m. m. tas upp som intäkt av näringsverksamhet (jfr begränsningsregeln i femte stycket). Detsamma gäller beträffande avdrag för värdehöjande reparation och underhall under de senaste fem beskattningsåren. Den sistnämnda regeln avser dock endast fysiska personer och dödsbon. Med medgivna värdeminskningsavdrag avses endast verkliga värdeminskningsavdrag och inte sådana fiktiva avdrag som anges i punkt 6 attonde stycket av anvisningarna till 2? 8 och punkt 7 sjunde stycket av anvisningarna till 23 8.
Fandra stye:.er finns en bestämmelse avseende avyttring av bostadsrätt och liknande sea motsvarar bestämmelsen i första stycket sista meningen.
AV tredje stycket frumgaår att vid avyttring av en del av en fastighet beräk- 661
ningen av det belopp som skall tas upp som intäkt enligt första stycket skall grundas på förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen. Någon proportionering på grundval av vederlaget och värdet av hela fastigheten får således inte göras (jämför 25 & 6 mom. SIL och nuvarande bestämmelser i punkt 2 a trettonde — nittonde styckena av anvisningarna till 36 §).
I fjärde stycket jämställs vissa marköverföringar och allframtidsupplåtelser mot engångsersättning med avyttring.
Femte stycket innehäller en regel som innebär att avdrag för värdeminskning m.m. inte skall tas upp som intäkt i den mån cn faktisk värdenedgång skett.
Sjätte stycket innehåller en bestämning av begreppet värdchöjande reparation och underhåll.
I sjunde stveket finns bestämmelser om hur stor del av ianspråktaget belopp som skall tas upp som intäkt enligt första och tredje — sjätte styckena i de fall avdrag erhållits enligt 2 § andra och tredje styckena lagen om ersättningsfonder.
I åttonde stycket finns en bestämmelse som saknar motsvarighet i lagrådsremissen. Regeln tar sikte på det fallet att en näringsfastighet eller en bostadsrätt ec. d. som inte är privatbostad genom arv, testamente, bodelning eller gåva övergår till ny ägare och hos denne utgör privatbostadsfastighet eller privatbostad. Regeln gäller också om egendomen i fråga utgör omsättningstillgång. Fsådana fall är bestämmelsen dock endast tillämplig om äganderättsövergången sker genom arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död.
punkt 6 Tanvisningspunkten regleras den äterföring av värdeminskningsavdrag m.m. och avdrag för värdehöjande reparation och underhåll som skall ske när en näringsfastighet eller bostadsrättslägenhet e. d. ändrar karaktär till privatbostadsfastighet eller privatbostad.
punkt 7 I anvisningspunkten har tagits in de nuvarande bestämmelserna i punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 38 § såvitt gäller näringsidkare.
punkt 8 Bestämmelserna har sin motsvarighet i de regler som nu gäller för arrendatorer enligt nuvarande punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 21 §. Bestämmelserna i den nya anvisningspunkten blir generellt tillämpliga i inkomstslaget näringsverksamhet.
punkt 9 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om näringsbidrag i punkt 2 av anvisningarna till 19 §. En särregel rörande markanläggningar har utgått i konsekvens med de ändrade bestämmelserna i den nya punkten
7 av anvisningarna till 23 8.
punkt I0 Prop. 1989/90: 110 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om statligt avgångsvederlag till jordbrukare i punkt 12 av anvisningarna till 218.
punkt l1 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser i punkt 14 av anvisningarna till 21 §. punkt 9 av anvisningarna till 24 § och punkt 9 av anvisningarna till 28 §. Ändringen är av samma slag som i 19 § första stycket fjärde ledet och innebär att beloppsgränsen för när vissa ersättningar. som grundas på inkomst som hänför sig till näringsverksamhet. blir skattepliktiga tas bort.
punkt 12 I anvisningspunkten har efter vissa ändringar nuvarande bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21. $ och punkt 11 av anvisningarna till 28 § sammanförts. Ändringarna utgör en konsekvens av ändringarna i 19 § femte ledet och i 32 8 3 a mom. Se i övrigt avsnitt 5.3.2.2.
punkt 13 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om egenavgifter i punkt 15 av anvisningarna till 21. $ och punkt I0O av anvisningarna till 28 §.
punkt 14 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 6 av anvisningarna till 18 §.
punkt I5 Till denna anvisningspunkt har överförts nuvarande bestämmelser om gottgörelse från pensions- och personalstiftelse i 28 § fjärde-åttonde styckena. Jämför även bestämmelserna i nuvarande punkt 4 tredje och fjärde styckena av anvisningarna till 21. $ samt punkt 8 av anvisningarna till 24 §.
punkt 16 I anvisningspunkten finns regler om räntefördelning. Räntefördelning görs på förvärvskällenivå. Underlaget för räntefördelningen är det negativa kapitalunderlag som beräknats för förvärvskällan. Som framgår av första stycket beräknas kapitalunderlaget enligt 4 och 6 §§ lagen om skattcutjämningsreserv. |
Underlaget för räntefördelning skall multipliceras med ett belopp motsvarande statsläneräntan vid beskattningsärets ingång. Statslåneräntan fastställs av riksgäldsdirektören och motsvarar marknadsräntan på statens tioåriga obligationslän. Riksgäldskontoret avläser varje bankdag säljräntan på obligationslånen. Räntenoteringarna fr.o.m. fredag t.o.m. torsdag sammanväps till en genomsnittsränta —statslåneräntan — baserad på det faktiska antalet bankdagar under perioden. Publicering av statslåneräntan sker på fredagar. Det är således den statslåneränta som publicerats närmast efter ett årsskifte som motsvarar statsläneräntan vid beskattningsårets ingång.
Räntefördelning görs för fysiska personer och dödsbon. För delägare i 663
handelsbolagsbeskattade dödsbon och i handelsbolag gäller särskilda regler.
Reglerna för handelsbolagsbeskattade dödsbon framgår av andra stycket. Underlaget för räntefördelning beräknas för boet enligt de regler som gäller för beräkning av kapitalunderlag för fysiska personer. Intäkten fördelas sedan på delägarna efter storleken av varje delägares andel i boets inkomst.
En annan lösning har valts för handelsbolagen. Enligt bestämmelserna i tredje stycker skäll räntefördelningen göras på deltlägarnivå. Räntefördelningen baseras på det justerade ingångsvärde som gäller vid tillämpningen av reavinstreglerna i 28 § SIL (tidigare punkt 2 d av anvisningarna till 36 §). Dessa regler infördes 1988 (prop. 1988/89:55. SKU 16, SFS 1988:1518-1519).
Det justerade ingångsvärdet för en andel motsvarar det aktuella omkostnadsbeloppet. Den skattskyldige skall i självdeklarationen lämna de uppgifter som behövs för att beräkna det justerade ingångsvärdet (i prop. 1989/90:74 intaget i 2 kap. 13 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter). Detta för att skapa bättre förutsättningar för att göra en korrekt reavinstberäkning när andelen avyttras.
I störa drag kan det justerade ingångsvärdet sägas motsvara den del av handelsbolagets skattemässiga kapitalbehållning som hbelöper på delägaren. Flertalet av de avvikelser som finns är till delägarens fördel. Kopplingen till det justerade ingångsvärdet — och därmed till övergångsbestämmelserna i 1988 års lagstiftning — gör bl.a. att delägarna i stor utsträckning har justerade ingångsvärden nära noll trots att kapitalbehållningen egentligen är negativ.
Det justerade ingångsvärdet kan inte användas utan vidare som underlag för räntefördelningen om handelsbolaget har fastigheter som inte utgör omsättningstillgångar. Hos en enskild näringsidkare skall sådana fastigheter I princip tas upp till 70 42 av det skattemässiga restvärdet vid beräkning av kapitalunderlaget. Det innebär att det justerade ingångsvärdet relativt sett kommer att vara för högt för delägare i bolag med sådana fastigheter eftersom någon motsvarande reducering inte görs vid beräkning av det värdet. För att uppnå ett mer likvärdigt resultat har därför tagits in en regel om att en reducering skall göras vid beräkning av delägarens underlag för räntefördelning. Vad nu sagts gäller också i fråga om bostadsrätter m.m. som avses 1 26 §1 mom. SIL.
Tillämpningen av regeln kan illustreras med ett exempel. Anta att det justerade ingångsvärdet är 100 och att delägarens andel av bolagets inkomst är en femtedel. Handelsbolaget har fastigheter (som inte utgör anläggningstillgångar) med ett skattemässigt restvärde om 2 000. Underlaget för räntefördelning kan då beräknas till (100 —- 1/5 av 30 c av 2. 000=) -20. Mer komplicerade fall kan också tänkas där fastigheterna ägs av ett handelsbolag längre ner i en kedja av handelsbolag. Avgörande är även i sådana fall hur stor del av det fastighetsägande handelsbolagets inkomst som belöper på den skattskyldige, |
I stycket regleras slutligen i vilken förvärvskälla intäkten skall tas upp i de fall inkomst från handelsbolaget skall redovisas i flera förvärvskällor. I första hand skall intäkten tas upp i aktiv näringsverksamhet. Någon särskild reglering har inte ansetts behövlig för de fall att det förekommer enbart förvärvskällor av samma slag (aktiv näringsverksamhet resp. passiv näringsverksamhet). | 664
Hela underlaget för räntefördelning skall inte ligga till grund för intäkten enligt första stycket. I fjärde stycket ges två undantag.
Först undantas ett belopp om 50 000 kr (fribelopp). Har den skattskyldige flera förvärvskällor med negativa underlag får det sammanlagda fribeloppet inte uppgå till mer än 50 000 kronor.
Vidare bortses från eventuellt underskott i förvärvskällan vid beskattpingsårets ingäng. Denna bestämmelse tillämpas inte för delägare i handelsbolagsbeskattade dödsbon eftersom räntefördelningen där görs hos boet och inte hos de skattskyldiga delägarna.
Av femte stycket framgår att ett mot intäkten svarande avdrag får göras i inkomstslaget kapital enligt bestämmelserna i 3 § 4 mom. SIL.
till 23 §
punkt I I anvisningspunkten anges några vanliga typer av kostnader i näringsverksamhet. Vissa ändringar har gjorts i förhållande till lagrådsremissen. För handelsbolagen gäller generellt — liksom för t.ex. aktiebolagen — att ränteutgifter dras av i näringsverksamheten.
punkt 2 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 7 av anvisningarna till 21 § och punkt I andra stycket av anvisningarna till 29 §. Tillämpningsområdet har utvidgats till att avse även inventarier o.d. och tjänster. Jämför punkt I fjärde och femte styckena av anvisningarna till 22 §.
punkt 3 Anvisningspunkten motsvarar nuvarade punkt I andra stycket av anvisningarna till 22 § och punkt 17 av anvisningarna till 29 §. Av nuvarande punkt 4 första och andra stycket av anvisningarna till 25 § framgår att bestämmelserna i nuvarande punkt 17 av anvisningarna till 29 § är tillämpliga på annan fastighet i vissa fall. I inkomstslaget jordbruksfastighet omfattas endast ekonomibyggnad av reparationsbestämmelsen. Det vidgade reparationsbegreppet blir nu generellt tillämpligt i näringsverksamhet.
punkt 4 Första styeker innehåller den nuvarande bestämmelsen om avdrag för ränta i visst fall i punkt 5 av anvisningarna till 39 §. Hänvisningen har ändrats till att avse bestämmelserna om statligt bidrag i den nya punkten 3 av anvisningarna till 19. 5. Till denna anvisningspunkt har förts över de nuvarande bestämmelserna i punkt 7 av anvisningarna till 24 §. De nuvarande bestämmelserna I punkt 6 andra stycket av anvisningarna till 25 § har flyttats till 20 §.
Anvisningspunktens andra stycke motsvarar nuvarande bestämmelser om förbud mot omedelbart avdrag för kostnader för reparation och underhåll i
vissa fall i 25 8 2 mom. första stycket b. |
Bestämmelserna i tredje stvcket har förts över från nuvarande punkt 8 andra stycket av anvisningarna till 25 3. Möjligheten att fördela avdrag för
reparation och underhåll på tre år har tagits bort.
Bestämmelsen i fjärde stveker har förts över från nuvarande punkt 8 tredje stycket av anvisningarna till 25 §.
punkt 5 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande 25 § 2 mom. första stycket c.
punkt 6 I anvisningspunkten finns bestämmelser om avdrag för värdeminskning av byggnad. Nuvarande bestämmelser finns i punkt 3 av anvisningarna till 22 §, punkt 2 a av anvisningarna till 25 § och punkt 7 av anvisningarna till 29 §. Avskrivningsreglerna har samordnats för alla näringsfastigheter. Härvid har de i punkt 2 a av anvisningarna till 25 § angivna procentsatserna för värdeminskningsavdrag tagits bort. Av lagtexten framgår endast principen för hur procentsatsen skall bestämmas. Vidare innebär samordningen att den möjlighet som i dag finns enligt punkt 2 b första stycket av anvisningarna till 25 § till snabbare avskrivning av värmepannor, hissmaskineri och jämförlig maskinell utrustning har tagits bort. Dessa tillgängsslag kommer i det nya systemet alt ingå i anskaffningsvärdet för byggnaden och fär skrivas av efter den procentsats som gäller för byggnaden (se avsnitt 8.4).
Av den nya lydelsen i andra stycket framgår att byggnadsinventarier inte kan förekomma beträffande byggnader som är avsedda för bostadsändamal.
Nuvarande bestämmelser om att anskaffningsvärdet för byggnad skall minskas med ianspråktaget belopp i samband med utnyttjande av investeringsresertv e.d. eller näringsbidrag har tagits bort. Motsvarande bestämmelser finns i 7 § lagen (1990:000) om ersättningsfonder och punkt 9 av anvisningarna till 22 §.
Har en näringsfastighet eller del därav utgjort privatbostad gäller de allmänna reglerna för bestämmande av unskaftfningsvärde för byggnad på fastigheten eller fastighetsdelen. Av de i sak oförändrade bestämmelserna i första stveker framgår att den avskrivningsplan som upprättats när fastigheten eller fastighetsdelen ändrat karaktär skall anses ha löpt från den tidpunkt då byggnaden förvärvades. Enligt de nya bestämmelserna i åttonde stycket skall avdrag för värdeminskning av byggnad anses ha medgetts med 1,5 procent av anskaffningsvärdet för varje beskattningsår som fastigheten eller fastighetsdelen utgjort privatbostad.
punkt 7 I anvisningspunkten finns bestämmelser om avdrag för värdeminskning av markanläggning. Motsvarande bestämmelser finns i dag i punkt 4 av anvisningarna till 22 § och punkt 16 av anvisningarna till 29 §.
Enligt gällande rätt saknas begreppet markanläggning inom inkomstslaget annan fastighet. Utgifter för sådana anordningar har fått inräknas i byggnadens anskaftningsvärde. Reglerna för avskrivning av markanläggningar får dock tillämpas på konventionellt beskattad fastighet som används för annat ändamål än bostadsändamål (se punkt 4 andra stycket av de nuvarande anvisningarna till 25 §). Sammanslagningen till ett inkomstslag innebär att av- 666
skrivning för markanläggning på en fastighet medges oavsett användningssätt. Vidare har den materiella ändringen gjorts att hela anskaffningsvärdet för markanläggningen utgör avskrivningsunderlag (se avsnitt 8.4).
De nuvarande bestämmelserna om att ianspråktaget belopp i samband med utnyttjande av investeringsreserv e.d. skall reducera anskaffrningsvärdet för markanläggningen har tagits bort. Jämför kommentaren till anvisningspunkt 6.
Sjunde stvcket utgör en motsvarighet till åttonde stycket i anvisningspunkt 6. Jämför kommentaren till den anvisningspunkten.
punkt 8 Anvisningspunktens första stycke motsvarar punkt I tredje stycket av anvisningarna till 22. $ och punkt I tredje stycket av anvisningarna till 29 §. Bestämmelsen i andra stycker är hämtad från nuvarande punkt I första stycket av anvisningarna till 22 §.
punkt 9
I anvisningspunkten finns bestämmelser om avdrag på grund av avyttring av skog på jordbruksfastighet. Nuvarande bestämmelser finns i punkt 7 av anvisningarna till 22 §. I den nya lydelsen har den allmänt använda termen skogsavdrag införts. Det nya systemet med ett inkomstslag har inte medfört att avdragsrätten utvidgats till skog på alla näringsfastigheter.
Enligt den nuvarande bestämmelsen i punkt I fjärde stycket av anvisningarna till 22 § får värdet av en jordbruksfastighets egna produkter som använts för fastighetens fortsatta drift föras av som driftkostnad men skall då samtidigt tas upp som intäkt. Denna bestämmelse har inte förts över till det nya systemet. Som en konsekvens härav har inte heller den nuvarande bestämmelsen i punkt 7 första stycket sista meningen av anvisningarna till 22 § om att intäkt på grund av tillgodogörande av skogsprodukter i förvärvskällan grundar rätt till skogsavdrag förts över.
I sista stycket har den ändringen gjorts att det lägsta avdragsbeloppet höjts från 5 000 kr. till 15 000 kr. resp. från 1 000 kr. till 3 000 kr. Beloppen har varit oförändrade sedan reglerna infördes 1979.
punkt i0) Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 8 av anvisningarna till 22 83. Andringen i sjätte stvcket föranleds av att reglerna för beräkning av realisationsvinst flyttas från KL till SIL.
punkt 11 Bestämmelser om avdrag för substansminskning har utan sakliga ändringar överförts från nuvarande punkt 9 av anvisningarna till 22 §, punkt 10 av anvisningarna till 25 § och punkt 8 av anvisningarna till 29 §. Som en konsekvens av att definitionen av begreppet fåmansföretag ändrats har i fjärde stycker lagts till orden fämansägda handelsbolag.
punkt 12 Prop. 1989/90 110 I anvisningspunkten finns bestämmelser om avdrag för värdeminskning av inventarier. De nuvarande bestämmelserna finns i punkt 5 av anvisningarna till 22. $. punkt 3 av anvisningarna till 25 § och punkt 3 av anvisningarna till 29 §. Ändringen i tredje stycket har gjorts mot bakgrund av att FAI upphävs. Sista stycket utgör en motsvarighet till ättonde stycket i anvisningspunkt 6. Bestämmelsen har utformats i enlighet med lagrådets förslag. Jämför kommentaren till den anvisningspunkten. Bestämmelsen i nuvarande punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 29 § angående fåmansföretags förvärv av inventarier har upphävts. En bestämmelse med motsvarande innehäll har införts i 2 § 13 mom. första stycket SIL.
punkt 13 Till anvisningspunkten har nuvarande bestämmelser i punkt 4 av anvisningarna till 29. $ flyttats. Jämför även nuvarande punkt 5 av anvisningarna till 22 § och punkt 3 av anvisningarna til 25 8. Nuvarande bestämmelser i tredje stycket sista meningen om investeringsreserv ce. d. har tagits bort. Jämför specialmotiveringen till anvisningspunkt 6.
punkt 14
Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 5 av anvisningarna till 29 5. Jämför även nuvarande punkt 5 av anvisningarna till 22 § och punkt 3 av anvisningarna till 25 §.
punkt 15 Anvisningspunkten har sin motsvariehet i nuvarande punkt 6 av anvisningarna till 22 §. Första stycket av den nuvarande anvisningspunkten har utgått utan att någon ändring I sak har åsyftats. Den generella regleringen av näringsverksamhet fär till följd att beskattningssituationen för nyttjanderättshavaren eller fastighetsägaren inte längre är beroende av fastighetens karaktär.
punkt I6 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 6 av anvisningarna till 29 §. Jämför nuvarande punkt 5 tredje stycket av anvisningarna till 22.8.
punkt 17 Anvisningspunkten innehåller avskrivningsregler för utgifter för anslutningsavgift och anläggningsbidrag. Bestämmelserna, som för närvarande finns i punkt Hl av anvisningarna till 22. $, punkt 2 b första stycket av anvisningarna till 25 -$ och punkt 20 av anvisningarna till 29 §, har sumordnats för alla näringsfastigheter.
punkt I8 Av punkt I andra stycket av anvisningarna till 22 8 framgår att ersättning vid expropriation och liknande förfarande i visst fall utgör intäkt av näringsverk- HO
samhet. I den aktuella anvisningspunkten anges att avdrag får göras för fas- Prop .1989/90:110 tighetens anskalfningsvärde bestämt enligt 24 och 25 §§ SIL.
punkt 19 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 2 a av anvisningarna till 22 § och punkt 9 a av anvisningarna till 29 8.
punkterna 20 a - 20 e Till dessa anvisningspunkter har nuvarande bestämmelser i punkterna 2 a— 2 ec av anvisningarna till 29 § överförts. Pa grund av den ändrade definitionen av fåmansföretagsbegreppet har bestämmelserna om fåmansföretags avsättning till personalstiftelse lagts till orden fåmansägt handelsbolag. Jämför även bestämmelserna i nuvarande punkt I femte och sjätte styckena av anvisningarna till 22. $ samt punkt 7 av anvisningarna till 25 §.
punkt 21 Av anvisningspunkten framgår att avdrag för avgift för pensionsförsäkring skall göras i förvärvskällan i det nya systemet (se avsnitt 8.10.3).
punkt 22 Till denna anvisningspunkt har flyttats bestämmelserna i nuvarande punkt 10 av anvisningarna till 29 5.
punkt 23 Anvisningspunkten har sin motsvarighet i punkt 2 första stycket av anvisningarna till 228 och punkt 9 av anvisningarna till 29 §. Jämför också vad som sägs om statlig fastighetsskatt i nuvarande 25 § I mom. och om speciella skatter i 29 § I mom.
punkt 24 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om avdragsrätt för kostnader för FoU i punkt 18 första stycket av anvisningarna till 29 8, till vilken anvisningspunkt nuvarande punkt I ättonde stycket av anvisningarna till 22. $ hänvisar. Bemyndigandet i andra stycket har slopats (se avsnitt 5.14).
punkt 25 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om avdrag för bidrag till regional utvecklingsfond i punkt 18 a av anvisningarna till 29 §.
punkt 26 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om avdrag i efterhand för utgifter före rörelsens påbörjande i punkt I8 b av anvisningarna till 29 8.
Enliat det nuvarande tredje stycket får avdraget fördelas på flera beskattningsär om det inte helt kän utnyttjas vid taxeringen för det första beskatt- 669
underskottsavdrag och har därför utgått.
punkt 27 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser i punkt I1 av anvisningarna till 29 § om avdrag på grund av att rörelse bedrivits i den skattskyldiges bostad. Bestämmelsen i det nuvarande första stycket avser arbetsrum i bostaden. Bestämmelsen i det nya första stycket har en mer generell karaktär och gäller del av privatbostad eller annan bostad som särskilt inrättats för närinasverksamhet. I bestämmelsen anges vilka typer av kostnader som avdrag medges för (se avsnitt 7.1).
I andra stycket har gjorts en konsekvensändring. Sista stycket i den nuvarande anvisningspunkten behövs inte I det nya systemet på grund av gränsdragningen i 5 § mellan näringsfastighet och privatbostad.
punkt 28 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om avdrag för resor i vissa fall i punkt 12 av anvisningarna till 29 8.
punkt 29 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om avdrag för ökade levnadskostnader för yrkesfiskare i punkt 19 av anvisningarna till 29 §. En ändring görs av innebörd att avdrag inte medges för förrättningar som inte varit förenade med övernattning. Det nuvarande uttryckliga bemyndigandet för riksskatteverket att fastställa belopp som avses i bestämmelserna slopas. Även i fortsättningen bör det dock ankomma på RSV att utfärda rekommendationer om belopp som avser förrättningar med övernattning.
punkt 30 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 1 sjunde stycket av anvisningarna till 22 § och punkt 20 av anvisningarna till 29 §.
punkt 31 Bestämmelserna har förts över från nuvarande punkt 5 av anvisningarna till 25 §. Försäkringar av ifrågavarande slag torde inte längre meddelas.
punkt 32 Fanvisningspunkten finns en bestämmelse om avdrag när en skattskyldig har använt en privat innehavd bil i näringsverksamhet (se avsnitt 8.10.5).
punkt 33 I anvisningspunkten - som ändrats i förhållande till lagrådsremissen — regleras avdragsrätten för reaförluster. För handelsbolagens del begränsas avdraget för vissa reaförluster till 70 7. Samma kvotering gäller alltså som för fysiska personer och dödsbon trots att avdraget görs i näringsverksamheten. 670
Kvoteringen gäller oavsett vilka som är delägare i handelsbolaget. Hänvisningen till kapitalförlustreglerna i 20 § innebär att någon kvotering inte skall göras om förlusten avser näringsbetingade aktier m. m.
till 24 §
punkt I Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt I av anvisningarna till 41 §.
I det nya systemet är de nuvarande bestämmelserna i första stycket avseende skepp och skeppsbygge onödiga. De har därför tagits bort.
Nuvarande andra stycket behövs inte i det nya systemet.
Enligt gällande regler finns det i vissa fall en möjlighet att underlåta sådan justering av det bokförda resultatet som avses i andra stycket. Detta förutsätter att den skattskyldige genom dispositioner i bokslutet avseende lager. pågående arbeten. fordringspost eller skuldpost eller genom större avskrivningar på anläggningstillgångar än som skett skulle ha kunnat redovisa ett lägre resultat. I det nva systemet bör möjligheten att underlåta justering knytas — utöver till utrvmme för större avskrivningar på anläggningstillgångar — till outnyttjat utrymme för avsättning till surv. Andra stycket har ändrats i enlighet härmed.
Bestämmelsen i fjärde stycket angående fåmansföretags avdrag för tantiem till företagsledare har flyttats till 2 § 13 mom. SIL.
Nionde stycket har tillkommit efter lagrådsremissen. Bestämmelsen behövs — som lagrädet tramhåller — för att säkerställa att utgifter och intäkter inte dras av två gånger eller lämnas obeskattade då egendom som tidigare beskattats i inkomstslaget kapital på grund av ändrade förhållanden skall beskattas I näringsverksamhet. Ett exempel kan vara att en fastighet ändrar karaktär från privatbostadsfastighet till näringsfastighet. Regeln tar sikte på såväl s.k. årsskiftesbetalningar som andra intäkter och utgifter.
Även bestämmelserna i tionde stycket har tillkommit efter lagrådsremissen. Genom bestämmelserna I stycket blir vissa inkomstberäkningsregler i SIL avseende inkomstslaget kapital tillämpliga vid beräkning av inkomst av närimgsverksamhet.
punkt 2 Enligt 14 § första styveket BFL tas omsättningstillgång upp till högst anskaffningsvärdet. Är tillgångens verkliga värde på balansdagen lägre än anskaffningsvärdet får tillgången dock inte tas upp över det verkliga värdet. I andra stycket av den nämnda paragrafen finns regler om bestämmande av det verkliga värdet. Detta värde anses i första hand utgöras av försäljningsvärdet efter avdrag för beräknad försäljningskostnad. Om rörelsens förhällanden. tillgångens beskaffenhet eler andra omständigheter ger anledning till det får det verkliga värdet dock bestämmas till återanskaffningsvärdet, i förekommande fall med avdrag för inkurans, eller till annat värde som är förenligt med god redovisningssed.
I första stycket av anvisningspunkten föreskrivs att lager inte får tas upp till lägre värde än det högsta värde som är tillåtet enligt de nyss redovisade
bestämmelserna i BFI (se avsnitt 8.3.1). Denna bestämmelse och bestäm- Prop :1989/90:110melsen i tredje stycket ersätter de nuvarande bestämmelserna i punkt 2 tredje och fjärde samt sjätte-tolfte styckena av anvisningarna till 41 § och punkt 3 första-femte styckena av de nämnda anvisningarna.
Andra stycket överensstämmer med punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 41 S5.
En värdering av varulager enligt bestämmelserna 1 första stycket sker i princip tillgäng för tillgång. I tredje stycket har tagits in en alternativ metod som utgår från det samlade anskaffningsvärdet för hela varulagret. Varulager i allmänhet får enligt bestämmelserna i stycket tas upp till lägst 97 <c av det nämnda värdet. Undantag görs för lager av fastigheter och liknande tillgångar och lager av värdepapper.
Fjärde stycket motsvarar punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 41 §. Procenttalet har ändrats från 50 till 85. I stycket har införts en uttrycklig bestämmelse som anger hur djur i jordbruk och renskötsel skall klassificeras (se avsnitt 5.3.2).
Femte stycket motsvarar punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 41 §. Enligt de nuvarande bestämmelserna får nedskrivning av värdet på rättigheter till leverans av lagertillgångar och avskrivning av värdet på rättigheter till leverans av inventarier ske för såväl faktiskt som befarat prisfall. Möjligheten till reservering för prisfallsrisk har tagits bort.
Sjätte stycket överensstämmer med nuvarande punkt 3 sjätte stycket av anvisningarna till 41 §.
punkt 3 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 3 a av anvisningarna till 41 §.
I fjärde stycket ges regler för värdering av pågående arbeten som utförs till fast pris och för vilka slutredovisning inte har skett. För närvarande gäller att indirekta kostnader är direkt avdragsgilla som omkostnader det är de uppkommer. Genom den nu föreslagna regleringen skall värderingen i stället göras på summa sätt som för lager i allmänhet. Detta innebär att pågående arbeten inte fär tas upp till ett lägre värde än det högsta tillåtna värdet enligt 148 BFL. Nedskrivning får göras till det verkliga värdet om detta är lägre än anskaffningsvärdet. Såvitt gäller byggnads-, hantverks- eller anläggningsrörelse ges samma alternativa regel som för lager vilket medför att värdering får ske till 97 ”£ av samtliga aktiverade utgifter (motsvarande det samlade anskaffningsvärdet). För konsultrörelse ges inte samma valmöjlighet utan där skall värderingen ske strikt med utgångspunkt i BFL:s regler. Sista meningen är oförändrad i förhållande till dagens regler. För övergången finns regler i punkt 18 av övergångsbestämmelserna till KL.
Basbeloppsregeln i det nämnda stycket och supplementärregeln i det nuvarande sjätte stycket har tagits bort.
punkt + Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt I a av anvisningarna till 41 8. Nuvarande andra stycket har tagits bort. RSV har rätt att lämna re- 672 kommendationer i den män detta är behövligt.
punkt 5
Anvisningspunkten överensstämmer med nuvarande punkt I b av anvisningarna till 41 §. Bemyndigandet i första stycket har slopats (se avsnitt 8.14).
till 26 §
Anvisningspunkterna motsvarar 3 § tredje och fjärde styckena FAL. Ändringarna föranleds av att förlustavdragssystemet ersätts av en ordning med rullande underskottsavdrag. Den i lagrådsremissen intagna anvisningspunkten 3, som motsvarade I18 FAL. har utgätt då bestämmelsen blir obehövlig med den nya taxeringslagen.
till 31 §
punkt I Ändringarna utgör redaktionella ändringar med anledning av förslaget beträffande det nya inkomstslaget näringsverksamhet.
till 32. $
punkt 3 I bestämmelsen finns exemplitieringar av förmåner som skall tas upp som intäkt av tjänst. I första stycket görs — förutom vissa redaktionella ändringar — en justering för att markera att skattepliktig förmån i princip föreligger om arbetsgivaren tillhandahåller ett försäkringsskydd utan att ha tecknat försäkring, något som ibland kan vara fallet t. ex. för statligt anställda. Av den särskilda regleringen i 32 §3 a mom. — som kvarstår oförändrad vad gäller premieförmän eller intjänad förmån för exempelvis tjänstegrupplivförsäkring — följer dock att någon förmånsbeskattning inte sker. Slopandet av hänvisningen till punkt 8 av anvisningarna motiveras av förslaget om upphävande av skattefriheten för sådana reseförmåner som avses där.
Beträffande ändringarna i andra meningen i första stycket bör anmärkas, att de fråmst innebär en anpassning till förslaget vad beträffar näringsverksamhet. Den som är anställd i t.ex. jordbruk eller annan näringsverksamhet skall alltså även i fortsättningen ta upp värde av eventuell bostadsförmån.
punkt + Denna anvisningspunkt innehåller bestämmelser som anger de principiella skillnader som hittills funnits i den skattemässiga behandlingen av kostnadsersättningar I statlig resp. enskild tjänst. Vidare finns bl. a. närmare regler till ledning för tillämpningen när det inte råder full klarhet eller utredning om avdragsgilla kostnader.
Mot bakgrund av förslaget om likställdhet mellan privat och offentligt anställda utgår det nuvarande andra stycket, samtidigt som anvisningspunkten omarbetas något. Den nuvarande hänvisningen i traktamentsfrågor till punkt 3 av anvisningarna till 33 § kompletteras med en ny punkt, 3 a, och med hänsyn till de nya reglerna om avdrag för kostnader för resa med egen bili en ny punkt, 3 c. 673
43 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del I
Punkterna innehåller bl. a. definitioner beträffande av staten anvisade resekoöstnads- och traktamentsersättningar samt vissa kostnadsersättningar. Eftersom särbehandlingen av de statliga ersättningarna upphör blir bestämmelserna onödiga. Reglerna om skattefrihet för flyttningskostnader behätls men överförs till 32 § 4 mom. Likaså kvarstär skattefriheten för kostnadsersättningar till forskare hos SIPRI och för utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen och svensk biståndsverksamhet men dessa regler överförs till 32. $3 mom.
punkt 8 Andra stveket innehåller bestämmelser om skattefrihet för vissa reseförmåner. Denna skattefrihet slopas enligt förslaget. I fortsättningen bör gälla. att vanliga skatterättsliga principer skall tillämpas vid bedömningen av om en resa är en tjänsteresa eller en skattepliktig förmån. Skattefriheten omfattar således enligt förslaget endast vad som kan utgöra sedvanlig personalrabatt enligt punkt 3 b av anvisningarna till 32.8.
punkt 10 Fanvisningspunkten tas in bestämmelser om att räntefria eller lågförräntade Jån skall tas upp som intäkt av tjänst. På lagrådets mitiativ klargörs i första stycket att det skall röra sig om lån från arbetsgivaren eller uppdragsgivaren. Vidare klargörs. likaledes efter svnpunkter från lagrådet, att statsläneräntan bör anses som jämförelseränta vid bedömningen av om skatteplikt föreligger och att förmånen i det enskilda fallet består i skillnaden mellan jämförelseräntan. dvs. statslåneräntan i slutet av november månad året före beskattningsaret med tillägg av en procentenhet, och den avtalade räntan.
Av kontantprincipen följer, att skatteplikten inträder när ränteförmånen ätnjuts. dvs. löpande under kredittiden. Genom att förmånen blir föremål för beskattning på samma sätt som andra förmåner behövs inte någon särreglering för att markera att förmånen skall beskattas hos den anställde. även om den tillfaller någon närstående till honom. Detta följer. som lagrådet anmärkt, av allmänna principer. I lagrådets förslag till lydelse av anvisningspunkten har emellertid närståendefallet särskilt reglerats i det första stycket. Som nyss nämnts och mot bakgrund av vad lagrådet anmärkt i sitt yttrande, kan det inte anses påkallat att särskilt reglera närståendefallen vad beträffar ränteförmåner.
Om förmånen utges av någon annan än arbetsgivare eller uppdragsgivare, men tillfaller den skattskyldige på grund av hans tjänst är förmånen likaledes skattepliktig, vilket klargörs i andra stycket.
Lagrådet framhåller att bestämmelserna får anses omfatta även den situationen att arbetsgivaren lämnar ett lån först när anställningsförhållandet upphört. Mot den bakgrunden föreslår lagrädet att det i andra stycket införs en regel av innebörd att med lån från arbetsgivare eller uppdragsgivare skall likställas lån som kan anses ha samband med tidigare anställning eller uppdrag.
Bestämmelserna får anses omfatta även den av lagrådet beskrivna situa- 674
tionen. Att så är fallet får emellertid anses följa av allmänna principer vad gäller förmänsbeskattningen. Det finns därför inte något behov av att särskilt reglera den angivna situationen just vad beträffar ränteförmåner. Det av lagrädet förordade tillägget i denna del bör därför inte genomföras.
I sitt yttrande påpekar lagrådet som en följd av det föreslagna systemet att det inte är nägon helt aktuell statslåneränta som bildar grunden för förmånen och att statslåneräntan följaktligen kan vara sänkt redan när ett lån upptas. Att så är fallet har som lagrådet anmärker samband med önskemålet att kunna förutse konsekvenserna av sådana lån som avses. Ett annat syfte är att förmånen skall kunna beaktas på ett tillförlitligt sätt vid beräkning av preliminär skatt och underlag för socialavgifter. Om en betydande sänkning av statslåneräntan skulle inträffa vid en senare tidpunkt än i slutet av november månad året före beskattningsåret kan. t. ex. vid större lån, det inte uteslutas att den föreslagna regleringen kan ge upphov till oskäliga konsekvenser. En generell jämkningsmöjlighet införs dock inte för sådana situationer. Visar det sig emellertid i den praktiska tillämpningen uppstå klart oskäliga konsekvenser av någon omfattning till följd av dessa regler, kan det dock finnas anledning att ta upp frågan till förnyat övervägande.
Som framgår av sista meningen i första stycket skall det belopp som motsvarar ränteförmånen anses som en betald ränteutgift. Detta innebär att de föreslagna reglerna i 3 § 4 mom. SIL om avdrag i inkomstslaget kapital blir tillämpliga.
Den föreslagna regleringen gäller inte för ränteförmåner i fåmansföretag, vilket anges genom hänvisningen i tredje stycket.
I övrigt görs några redaktionella ändringar.
punkt 11 Anvisningspunkten, som närmare reglerar den partiella skattefriheten för vissa avgångsbidrag och -ersättningar upphör att gälla eftersom skattefriheten upphör.
punkt 12 Andringen är av samma slag som i 19 § första stycket fjärde ledet och innebär att beloppsgränsen för när vissa ersättningar som grundas på förvärvsinkomst blir skattepliktiga tas bort.
punkt 12 a Andringen innebär att vissa restituerade avgifter m. m. som tidigare har beskattats i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet i stället hänförs till inkomst av tjänst.
punkt 13 Kravet på att medhjälpande make skall ha arbetat minst 400 timmar i företaget under beskattningsåret för att själv beskattas för den ersättning han uppburit har slopats. Likaså har bestämmelsen som reglerar när arbete som utförts i makarnas gemensamma bostad får medräknas tagits bort. I stället gäller som förutsättning för att medhjälpande make själv skall beskattas för den
uppburna ersättningen att denna är marknadsmässig. Som en konsekvens av att 400-timmarsgränsen tagits bort har också reglerna om hur beskattning skall ske när den medhjälpande maken varit verksam i företaget endast under del av äret slopats. Anvisningspunkten skall också tillämpas beträffande inkomstuppdelning i fåmansägt handelsbolag, varför detta begrepp har lagts till i lagtexten.
Frågan om beskattning av inkomster från handelsbolag till företagsledarens make och barn, som också är delägare i bolaget, regleras I sista stycket av anvisningspunkten. Som framgår av den allmänna motiveringen (se avsnitt &.12.3) skall dessa bestämmelser inte vara begränsade till att avse endast ersättning för utfört arbete. Den föreslagna lagtexten har utformats i enlighet härmed.
punkt 14
I denna nya anvisningspunkt har - med ett undantag —- de stoppregler som tidigare fanns i 35 § I a mom. och 4 mom. KL förts in. Undantaget gäller bestämmelsen om överträdelse av låneförbudet. Denna bestämmelse har taits in i punkt 15. Beskattning skall ske i inkomstslaget tjänst i stället för som tidigare i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet (se avsnitt 8.12.1).
I första stveker har den ändringen gjorts att stycket endast avser företagets förvärv av lös egendom från utomstående. Stycket skall alltså inte tillämpas samtidigt som andra stycket, som reglerar delägares införsäljning av lös egendom som är onyttiga för företaget. Vidare har bilar uttryckligen undantagits från tillämpningen av första stycket.
Andra — fjärde styckena har — bortsett från en smärre jämkning — utformats i enlighet med vad lagrådet har föreslagit i sitt yttrande.
Andra stveker behandlar delägares eller delägare närstående persons avvttring av egendom till fåmansföretaget. Sker avyttringen till ett pris som överstiger marknadsvärdet beskattas det överskjutande beloppet som intäkt av tjänst hos överlåtaren. Resterande del av vederlaget beaktas vid beräkningen av reavinst enligt 24 § 6 mom. SIL. Avser införsäljningen sädan egendom som avses I 30 § SIL och som inte är till nytta för företaget beskattas överlåtaren för hela köpeskillingen utan avdrag för något omkostnadsbelopp.
I tredje stycket anges genom en hänvisning till 26 § I mom. första stycket SIL att endast äkta bostadsrätter omfattas av andra stycket. Vidare anges att andra stycket är tillämpligt också på sådan andel eller aktie som avses i andra stycket av nämnda moment i SIL.
I fjärde stvcket regleras delägares eller delägare närstående persons förvärv av egendom från ett fåmansföretag till pris som understiger egendomens marknadsvärde. I sådana fall skall ett belopp motsvarande skillnaden beskattas som intäkt av tjänst hos förvärvaren. Denna beskattningskonsekvens inträder även vid förvärv från handelsbolag om den förvärvade egendomen omfattar hus eller lägenhet som i och med förvärvet blir eller kan antas komma att bli privatbostad eller tomtmark som avses bli bebyggd med sådan bostad. Vidare har angetts att om en företagsledare beskattats enligt första stycket vid företagets förvärv av egendomen skall han inte beskattas enligt fjärde stycket om han förvärvar egendomen från företaget till ett pris
som understiger marknadspriset. Har företaget under innehavstiden lagt ned kostnader som medfört förbättring av egendomen skall motsvarande belopp beskattas hos företagsledaren enligt de regler som gäller för utdelning från fåmansföretag.
Bestämmelsen I femte stycker, som behandlar hyra eller annan ersättning som företagsledare eller företagsledare närstående uppbär fran ett fåmansföretag för upplåtelse av lokal. motsvarar nuvarande andra stycket av 35 § 1 a mom. Bestämmelsen omfattar även fåmansägt handelsbolag.
I sjätte stycket anges att företagsledare eller företagsledare närstående person som erhällit ett lån till fördelaktig ränta från företaget skall beskattas för förmånen som inkomst av tjänst. På lagrådets initiativ har beträffande schablonen för bestämmande av marknadsräntan anknytning gjorts till statsläneräntan på samma sätt som i punkt 10 av anvisningarna till 32 §. Jämför kommentaren tull denna anvisningspunkt.
Bestämmelsen i sjunde stycket motsvarar nuvarande 35 § I a mom. femte stycket som reglerar beskattningen när ett fåmansföretag skrivit ned lån som lämnats till företagsledare eller företagsledare närstående person.
I åttonde — trettonde styckena definieras begreppen fåmansföretag. fåmansägt handelsbolag, företagsledare i fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag samt närstående.
Handelsbolag har tagits bort från definitionen av begreppet fäåmansföretag i åttonde stycket. Definitionen har också ändrats så att det i lagtexten direkt anges att avgörande för om ett företag skall anses som ett fåmansföretag är att en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer äger så många aktier eller andelar att vederbörande därigenom har mer än hälften av rösterna i företaget. Har ett bolags aktier olika röstvärde innebär detta att bolaget kan komma att betraktas som ett fåmansföretag trots att bolagets aktier är spridda på ett stort antal ägare om röststarka aktier finns samlade hos ett fåtal fysiska personer.
Företag som enligt lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden är s. k. aktiemarknadsbolag skall inte anses som fåmansföretag även om mer än hälften av aktierna kontrolleras av ett fåtal fysiska personer. I lagtexten har ett nionde stycke med denna innebörd förts in. Utanför kretsen av aktiemarknadsbolag faller bolag vars aktier visserligen är föremål för omsättning på kapitalmarknaden men för vilka endast inofficiella noteringar föreligger. Utöver aktiemarknadsbolagen undantas i nionde stycket sådana bostadsföreningar och bostadsaktiebolag som avses 12 § 7 mom. första stycket SIL.
Förslaget att ta bort handelsbolagen ur fåmansföretagsdefinitionen har medfört att ändringar måste göras i ett antal föreskrifter utanför den egentliga fåmansföretagslagstiftningens område där uttrycket fåmansföretag används. Avsikten med dessa ändringar är att uppnå en oförändrad innebörd av ifrågavarande bestämmelser. Reglerna skall alltså äga tillämpning på handelsbolag i samma utsträckning som tidigare. Ordet fåmansföretag har ertsatts med orden fåmansföretag och fåmansägda handelsbolag. Ändringar av detta slag har i KL skett av punkterna 2 och 4 av anvisningarna till 21 §, punkten 20 av anvisningarna till 23 § samt punkten IH av anvisningarna till 23 8.
delsbolag. Avgörande för frågan om ett handelsbolag skall betraktas som fåmansägt är enligt huvudregeln i a att av bolagsmännen en fysisk person eller ett fätal fysiska personer har ett bestämmande inflytande i bolaget. Genom bolagsavtalet finns det frihet att frångå huvudprincipen att varje bolagsman har lika rätt att vidta åtgärder i förvaltningen av handelsbolagets angelägenheter. Den eller de bolagsmän som äger mer än hälften av insatskapitalet kan därför antas genom bolagsavtalet ha tillförsäkrat sig ett bestämmande inflytande. Finns det endast ett fåtal bolagsmän i bolaget är handelsbolaget naturligtvis också utan ett sådant bolagsavtal ett fåmansägt handelsbolag. I b finns en kompletterande bestämmelse om handelsbolag vars verksamhet är uppdelad på verksamhetsgrenar.
Elfte stycket motsvarar i huvudsak bestämmelsen i nuvarande 35 §& I a mom. sjunde stycket angående vem som skall anses som ägare till aktie eller andel i ett fåmansföretag. Rösträtt kan i vissa fall enligt 3 kap. 15 § akticbolagslagen tillkomma annan än ägaren. I sådana fall skall den, som i aktieboken blivit införd som nyttjanderättshavare eller innehavare av avkomsträtt och som alltså äger rösta för aktien. anses inneha aktien på ett med ägande jämförligt sätt. I den män ett bulvanförhållande har tillskapats för att försöka förhindra att företaget skall anses som ett fåmansföretag skall vid prövningen om företaget ägs av ett fåtal personer i sådan omfattning att företaget är ett fåmansföretag de av bulvanen ägda aktierna anses innehavda av huvudmannen. |
F definitionen av begreppet företagsledare i tolfte stycket har ordet ”fåmansföretag” ersatts av orden ”fåmansföretag och fåmansägda handelsbolag”. I övrigt har bestämmelsen flyttats över från 35 & 1 a mom. åttonde stycket utan ändrad lydelse.
Definitionen 135 § I a mom. nionde stycket av begreppet närstående har flyttats till trettonde stycket i oförändrad lydelse.
punkt I5 Bestämmelsen angående lån som tagits i strid mot låneförbudet i aktiebolagslagen har på förslag av lagrådet brutits ut till en egen anvisningspunkt eftersom den inte är begränsad till enbart fåmansföretag utan omfattar alla aktiebolag. Sådana län skall beskattas som inkomst av tjänst hos låntagaren. Föreligger synnerliga skäl. t. ex. i vissa fall om återbetalning av hela beloppet skett under beskattningsåret, kan dock beskattning underlåtas. Normala varukrediter innebär inte någon överträdelse av låneförbudet och utlöser således inte någon beskattning. Om kreditvillkoren är ovanligt fördelaktiga kan det dock finnas anledning att behandla krediten som ett maskerat penninglån, vilket bör föranleda beskattning.
till 33 §
punkt 3 I nuvarande anvisningspunkts första stycke hänvisas till reglerna om skattefria ersättningar i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32 §. Dessa regler föresläs bli upphävda i följd varav även hänvisningen utgår.
I fråga om avdrag för preliminär skatt hänvisas till specialmotiveringen till 10 § uppbördslagen (1953:272).
Anvisningspunkten innehåller i övrigt regler om avdrag för kostnader vid tjänsteresa inom och utom riket. Dessa behandlas utförligt i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.3.1 och 2).
T förtydligande syfte har på lugrådets förslag bestämmelserna om kostnadsökning under förrättning på utrikes ort tagits in i ett nytt sista stycke.
Uttrycket tjänst i de nuvarande reglerna har bytts ut mot det mera alltäckande uttrycket arbete. För att inte uttrycket ”i ett och samma arbete” skall föranleda missförstånd har på lagrådets inrådan i sjätte stycket uttrycket ”i en och samma anställning” använts.
I femte stycket tas in bestämmelser om vad som bör gälla vid tjänsteresa då traktamente inte uppbärs.
I sjunde stycket behandlas avdrag för logikostnader. Av utformningen följer att något schablonavdrag härvid inte medges skattskyldiga som inte erhäller ersättning för övernattningskostnader från arbetsgivaren.
Bestämmelserna i nionde stycket om reduktion av avdraget vid kostförmaån har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.3.1).
punkt 3 a Som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.3.3). är inga andra materiella inskränkningar av förutsättningarna för avdrag vid tillfällig anställning och dubbel bosättning avsedda än de som följer av den föreslagna avståndsbegränsningen. Även de utvidgningar som föreslås samt förslagen om tidsbegränsning av avdragen och hur beräkningen av avdragen bör gå till har behandlats i den allmänna motiveringen.
I femte stycket anges att avdrag medges under längst vissa angivna tider. Om avdrag medgetts under en inledande tremånadersperiod enligt bestämmelserna i anvisningarna i punkt 3, bör tidsgränserna räknas från vistelsens början. Femte stycket har på lagrädets inrådan ändrats så att detta framgår av lagtexten.
I sjunde stycket klargörs att reduktion av avdraget för ökade levnadskostnader vid kostförmån även gäller de situationer som behandlas i denna anvisningspunkt.
punkt 3 b Anvisningspunkten innehåller bestämmelser om avdrag för hemresekostnader och har behandlats närmare i den allmänna motiveringen (5.3.3.4).
punkt 3 c I denna anvisningspunkt införs en bestämmelse som behandlar det fallet att den anställde använt egen bili tjänsten och själv fatt stå för kostnaden eller fått ersättning av sin arbetsgivare för denna. Regeln. som föreskriver att avdrag för kostnaden i sådant fall medges med 12 kr. per körd mil i tjänsten, infördes redan i den första etappen av skattereformen såsom ett sista stycke av punkt 3 av anvisningarna till 33 § KL. Den ändring som nu företas innebär, att regeln flyttas till en egen anvisningspunkt, 3 c. En motsvarande be-
stämmelse föreslås nu gälla också i näringsverksamhet i vissa fall, punkt 32 av anvisningarna till 23 § KL (avsnitt 8.10.5).
till 39 §
punkt 3 Uthyrning av bostadsrätt regleras i 3 § 3 mom. SIL, dit också bestämmelserna i andra stycket flyttas.
till 41 §
punkt 4 I anvisningspunkten finns regler om beskattningstidpunkten när inte bokföringsmässiga grunder skall tillämpas utan i stället kontantprincipen. dvs. vid beskattning enligt KL i fråga om inkomstslaget tjänst. Genom hänvisning blir dock reglerna tillämpliga även beträffande inkomst av kapital i den mån inte särskilda regler ges. De särskilda bestämmelser som hänför sig till inkomst av kapital eller annan fastighet har utgått.
Enligt nuvarande regler får inkomster och utgifter hänföras till det år som de belöper på även om de uppbärs resp. betalas en kortare tid före eller efter årsskiftet. Dessa regler har nu preciserats och samtidigt har de uttryckligen gjorts obligatoriska.
ull 41.a $
punkterna I, 2 och 4 I dessa anvisningspunkter finns bestämmelser om beskattning av andel av samfällighet. utdelning från samfällighet samt kapitalavkastning av samfällighet.
För fastigheter. som schablonbeskattas enligt nuvarande 24 § 2 mom. KL och 2 § 7 mom. SIL. innebär reglerna att deras andelar av samfällighets taxeringsvärde skall inräknas i underlaget för intäktsberäkningen när samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet. Vidare skall utdelning och kapitalavkastning av samfällighet tas upp som inkomst av kapital, i sistnämnda fall dock endast om avkastningen överstiger 300 kr.
Mitt förslag till omläggning av bostadsbeskattningen innebär att andel av samfällighet som utgör särskild taxeringsenhet bör ingå i underlaget för beräkning av fastighetsskatt för sådan fastighet som utgör privatbostad. I fråga om sådana bostadsföreningar och bostadsföretag som avses i2 §7 mom. SIL bör andelen inräknas i underlaget för beräkning av schablonintäkten.
Bestämmelserna om beskattning av utdelningar och kapitalavkastning för de nämnda fastigheterna flyttas till 3 § 3 mom. SIL beträffande berörda privatbostäder och till 2 § 7 mom. SIL beträffande bostadsföretagen.
till 42 §
punkt I I anvisningspunkten ges vägledning för värderingen av naturaförmåner. 680
g 2 e
Utöver spräkliga ändringar görs vissa justeringar i andra stycket som har samband med förslaget vad beträffar 42 §.
I tydlighetens intresse bör anmärkas, att vad som sägs i första stycket om hyrespriset på orten har generell giltighet. För jordbrukare i allmänhet, som äger och brukar en jordbruksfastighet. gäller enligt andra delar i förslaget att mangårdsbyggnaden bryts ut och endast blir föremål för statlig fastighetsskatt. För denna kategori skall alltså något värde av bostadsförmån inte tas upp.
punkt 2 Anvisningspunkten innehåller regler om värdering av förmån av fri bil. De delvis nya regler som föreslås kommenteras relativt utförligt i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.3.2.1. Enligt den första stycket föreslagna huvudregeln värderas förmån av fri bil som inte är äldre än tre år till 80 96 av basbeloppet med tillägg av 20 <& av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för senaste ärsmodell av förmänsbilen. Salufördes inte den aktuella bil-
modellen vid den tidpunkten värderas förmånen på samma sätt men utifrån
ett uppskattat nybilspris för motsvarande modell. Nybilspriser anges i av RSV upprättad förteckning. Genom en ny sista mening i stycket anges att det värde som framkommer vid cen beräkning enligt de redovisade reglerna emellertid inte får överstiga 42 <6 eller understiga 35 4 av sådant nybilspris som avses I stycket. I sådana situationer skall alltså förmånsvärdet justeras och tas upp så att det motsvarar de nyssnämnda procentsatserna.
Om förmänsbilens årsmodell är äldre än tre år skall förmånsvärdet nedsättas till 85 fc av det värde som framkommer vid en beräkning enligt första stycket. De särskilda spärreglerna (42 resp. 35 42 av nybilspriset) skall alltså endäst användas i förekommande fall vid den beräkning som görs enligt första stycket. Därefter skall värdet sättas ned med 15 Zz. De nu föreslagna reglerna återfinns i undra stycket.
Om förmånsbilens årsmodell är sex år eller äldre skall enligt tredje stvcket förmånsvärdet tas upp till 85 7 av det värde som framkommer vid en beräkning enligt de regler som gäller för årsmodeller yngre än 3 år varvid ett uppskattat nybilspris fastställs av RSV för dessa fall. Detta pris baseras på 85 4 av det genomsnittliga nybilspriset hos de vanligaste bilmodellerna. Alternativt fär — om nybilspris fortfarande kan beräknas för förmänsbilen enligt vad som anges i första stycket — förmånsvärdet tas upp till 85 fc av det värde som gäller för ärsmodeller yngre än tre år. I sådana situationer har alltså den skattskyldige valfrihet.
Som berörts i den allmänna motiveringen skall förmånsvärdet nedsättas med 1/5 om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för det privata nyttjandet. Nedsättningen skall ske med 1/5 oavsett efter vilket stycke i anvisningspunkten förmånsvärdet har beräknats. Den föreslagna reduceringsregeln återfinns i femte stvcket.
Nuvarande sista stycket har utgått.
Reglerna i anvisningspunkten om extrautrustning kvarstår. Det kan anmärkas, att även jämkningsreglerna i princip (punkt 4 av anvisningarna till 42 §) kvarstår oförändrade. I fråga om jämkning m.m. hänvisas till den allmänna motiveringen, bl.a. vad gäller förmånsbilar som är sex år eller äldre.
punkt 3 Anvisningspunkten innehåller regler för värdering av kostförmån.
Enligt förslaget skall förmånsvärdet i fortsättningen vara lika med det genomsnittspris som anges i första stycket.
Det nuvarande andra stycket i anvisningspunkten bortfaller såsom onödigt. Som framgår av den allmänna motiveringen, avsnitt 5.3.2.1, genomförs inte förslaget i lagrådsremissen om beskattning av kostförmån vid enstaka tillfälle.
I anslutning till vad som anförs i den allmänna motiveringen om vad som bör gälla när t. ex. personalrestauranger genom stordriftfördelar kan ta ut ett pris som understiger genomsnittspriset, påpekar lagrådet att ”kontrollmöjligheterna i ett system med beskattning av förmän av fri kost är praktiskt taget obefintliga”. Kontrollproblemen skall emellertid inte överdrivas. En personalrestaurang utgör normalt inte en integrerad del av arbetsgivarens verksamhet och torde därför särredovisas. Om restaurangen är inrymd i arbetsgivarens egna lokaler krävs givetvis att en marknadsmässig hyreskostnad belöper på utnyttjandet. — Lagrådet förordar att det bör komma till uttryck i anvisningspunkten att förmån av delvis subventionerad kost är skattepliktig. Detta får i och för sig anses följa av vad som i princip gäller för närvarande. Lagrådets förslag till utformning av reglerna är emellertid klargörande och bör därför genomföras.
till 46 §
punkt 6
I anvisningspunkten görs endast redaktionella ändringar.
till 48 §
punkt I
Anvisningspunkten innehåller bestämmelserna om det särskilda grundavdraget för pensionärer. I anvisningspunktens andra stvcke anges hur det maximala avdragsbeloppet skall bestämmas för olika kategorier av skattskyldiga. Därvid skiljs i princip mellan skattskyldiga, som uppbär folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och övriga skattskyldiga. Utgångspunkten för avdragsberäkningen är för den förra kategorin 1.325 basbelopp och för den senare 1,5 basbelopp. Vidare görs i tredje stycket en begränsning som innebär att det särskilda grundavdraget inte får överstiga faktisk uppburen folkpension samt uppburet pensionstillskott enligt 2 § lagen (1969:205) om pensionstillskott eller — i fråga om förtidspensionärer — hälften av pensionstillskott enligt 2 a § samma lag. Lagtexten har på lagrådets inrådan förtydligats på denna punkt.
Som folkpension skall vid avdragsberäkningen även tilläggspension behandlas i den mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning
av pensionstillskott. För att detta skall framgå har första stycket justerats på sätt lagrådet föreslagit.
I fjärde och femte styckena ges föreskrifter om avtrappning av det särskilda grundavdraget. Avtrappningen skall börja vid den nivå — 1,325 resp. 1,5 basbelopp — som i det enskilda fallet motsvarar utgångspunkten för avdragsberäkningen. Lagtexten har ändrats i enlighet med lagrådets förslag så att detta framgår. Begreppet pension definieras i anvisningspunkten I till 31 §. För att bestämmelserna inte skall få stötande effekter avtrappas det särskilda grundavdraget mot taxerad inkomst för skattskyldiga som blir folkpensionärer under beskattningsåret. Vid 1992 och 1993 års taxeringar gäller särskilda övergångsregler i punkt 29 av övergångsbestämmelserna om avtrappning av det särskilda grundavdraget mot inkomst av kapital, inkomst av passiv näringsverksamhet och förmögenhet.
punkt 3 och 4 Bestämmelserna motsvarar de nuvarande punkterna I och 2 av anvisningarna till 49 § och reglerar rätten till grundavdrag i de fall den skattskyldige avlidit under beskattningsäret. Bestämmelserna har på lagrädets inrådan förtydligats så att rätten till särskilt grundavdrag inte oriktigt begränsas i de avsedda fallen.
till 50 §
punkt I Anvisningspunkten slopas som en konsekvens av att 50 §2 mom. upphör att gälla.
till 52 § Begreppen inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse har ersatts av begreppet näringsverksamhet. Dessutom har motsvarande ändringar gjorts som i punkt 13 av anvisningarna till 32 §i fräga om 400-timmarsgränsens slopande.
till 53 §
punkt 3 I anvisningspunkten görs endast redaktionella ändringar.
till 54 §
punkt 3 Förutsättningarna för skattefrihet enligt den nya sexmånadersregeln i denna punkt är dels att anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader och dels att inkomsten hänförlig till tjänstgöringen i utlandet beskattats i verksamhetslandet. Regeln är tillämplig i fråga om anställning hos såväl svensk som utländsk arbetsgivare och säväl i enskild som offentlig tjänst. Regeln gäller för person bosatt i Sverige som utsänts eller som anställts på platsen. Kravet på en vistelse i utlandet som omfattar minst sex månader innebär
att arbetet utomlands mäste fordra en närvaro i utlandet på minst denna tid för att skattebefrielse skall erhållas.
Skatte befrielse erhålls dock endast för den del av inkomsten som tagits till beskattning i utlandet. Skatteuttagets storlek har därvid ingen betydelse men det skall vara fråga om en direkt skatt på inkomsten av tjänstgöringen. Det uppställs inget krav på vistelse i ett och samma land utan anställningen och vistelsen kan omfatta tjänstgöring i flera länder. Det krävs dock i sådant fall att inkomsten tagits till beskattning i resp. land för att skattebefrielse skall erhållas för hela inkomsten. Far utlandstjänstgöringen omfattat två länder men har endast det ena landet beskattat inkomsten som uppburits där beskattas inkomsten från det andra landet i Sverige.
Kravet på faktisk beskattning i tjänstgöringslandet har uttryckts med orden ”i den mån inkomsten beskattats”. Detta innebär att skattefriheten endast avser den del av inkomsten som har beskattats i tjänstgöringslandet. För att inte orsaka tillimpningsproblem i de fall beskattningsunderlaget i det andra landet är annorlunda än det svenska bör beskattningen av kontant lön också anses innefatta beskattning av sådana förmåner, t.ex. fri bil, fri bostad, som aätnjutits i verksamhetslandet under samma period som lönen avser.
Undantag från kravet på beskattning i verksamhetslandet görs för det fall att anställningen och vistelsen i utlandet varat minst ett är i samma land. Dessutom krävs att inkomsten av anställningen blivit skattebefriad antingen på grund av att bestämmelser för beskattning av löneinkomst till utländska medborgare saknas eler att inkomsten undantagits från beskattning genom bestämmelser i verksamhetslandets interna lagstiftning eller i proceduravtal eller genom särskilt beslut av myndighet i landet i fråga.
I övergångsbestämmelserna till ettårsregeln (SFS 1985:362) föreskrivs att de äldre bestämmelserna i 54 § och punkt 3 av anvisningarna till denna paragraf fortfarande skall gälla i fråga om anställning utomlands som har påbörjats före ikraftträdande. Genom förslaget upphör möjligheten att tillämpa dessa regler i och med utgången av år 1992.
till 65 §
punkt I Till följd av 400-timmarsgränsens slopande har bestämmelserna som rör medhjälpande make i enskild näringsverksamhet som endast varit verksam del av beskattningsåret tagits bort.
Övergångsbestämmelser
punkt I De nya reglerna träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering i den mån inte annat följer av övergångsbestämmelserna.
punkt 2 Av övergångsbestämmelserna till ändringarna i 12 § BFL resp. 8 § JBFL följer —i fråga om de som är bokföringsskyldiga eter skyldiga att föra räkenska- 684
per enligt resp. lag — att ett beskattningsår för vilket taxering sker år 1992 inte kan avse tid före den I juli 1990. För de som är bokföringsskyldiga enligt BFL införs dock en dispensmöjlighet. Enligt första meningen tillämpas äldre regler i 3 § med anvisningar vid 1992 års taxering. Genom bestämmelsen i andra meningen kan för övriga skattskyldiga (sådana som inte är bokföringsskyldiga eller redovisningsskyldiga enligt BFL resp. JBFL) 1992 års taxering inte avse tid före den 1 juli 1990.
punkt 3 Här regleras det fallet att en verksamhet redovisats enligt kontantprincipen före övergången. I det nya systemet kommer redovisningen att ske enligt bokföringsmässiga grunder i den mån beskattning skall ske enligt KL. Av bestämmelserna i punkten framgår att några ingående balansposter inte skall tas upp vid inkomstberäkningen för det första beskattningsåret i den nya ordningen bortsett från s. k. årsskiftesbetalningar. Regleringen har när det gäller annan fastighet sin motsvarighet i de nuvarande bestämmelserna i punkt 10 första stycket av anvisningarna till 24 § och punkt 9 första stycket av anvisningarna till 25 §.
En verksamhet med redovisning för kalenderår vid 1991 års taxering kan vid 1992 ärs taxering eller i undantagsfall 1993 års taxering komma att ingå i näringsverksamhet med räkenskapsär som omfattar en del av år 1990. I fjärde stycket av punkten har tagits in en bestämmelse som svftar till att i sädana fall inte dubbel redovisning av intäkter och utgifter skall ske.
punkt 4 Underskott av näringsverksamhet och tjänst dras i det nya systemet av från imtäkterna i förvärvskällan det närmast följande beskattningsåret. Förluster från tid före övergången får dras av från inkomster efter övergången på sätt som anges i Övergångsbestämmelserna till lagen om upphävande av lagen (1960:63) om förlustavdrag. Till följd härav skall den nya regleringen om avdrag för underskott inte tillämpas vid 1992 års taxering.
punkt 5 Enligt nuvarande regler i 39 & 2 mom. får avdrag för underskott som uppkommit på fastighet eller rörelse i utlandet utnyttjas mot inkomst av samma slag under en sexårsperiod. Ett sådant underskott får utnyttjas på oförändrade villkor i det nya systemet med den skilnaden att det utnyttjade underskottet fr. o. m. 1992 års taxering kommer att reducera den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet.
punkt 6 I nuvarande 46 § I mom. finns en motvarande regel för underskott av rederirörelse m. m. Samma princip tillämpas för sådana underskott som för underskott av verksamhet i utlandet.
Genom bestämmelsen i andra stycket bibehålls beträffande gamla rederiunderskott dispensmöjligheten vid 1992 och senare års taxeringar.
punkt 7 Enligt nuvarande bestämmelser i punkt 4 av anvisningarna till 27 § gäller följande. Förvärvar skattskyldig genom arv m. m. värdepapper, fastighet eller liknande tillgång som har utgjort omsättningstillgång i den avlidnes rörelse anses tillgången utgöra omsättningstillgång även hos den skattskyldige (första stycket). Detta gäller dock, såvitt nu är aktuellt, endast om förvärvet avser tillgång som är nedskriven vid förvärvet och den skattskyldige avstår från att begära avskattning (andra stycket c). Med avskattning avses att den skattskyvidige tar upp nedskrivningens belopp som intäkt av rörelse för det år da förvärvet ägde rum (tredje stycket). Någon motsvarighet till reglerna i andra stvcket c och tredje stycket behövs inte i det nya systemet. Reglerna erfordras dock vid 1992 års taxering.
punkt 8 Enligt punkt 5 av anvisningarna till 22 § skall bl.a. värdeminskningsavdrag avseende byggnad och substansminskningsavdrag tas upp som intäkt när en fastighet avyttras. Denna bestämmelse gäller också avdrag av detta slag som utförts före den nya lagens ikraftträdande. Enligt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till SIL gäller att vid avyttringar fram till utgången av år 1999 har den skattskyldige rätt att beräkna omkostnadsbeloppet som om avyttringen skett den 31 december 1990. Vid beräkning av omkostnadsbeloppet enligt denna övergångsbestämmelse kommer värdeminskningsavdrag m.m. som utförts före den nya lagens ikraftträdande att beaktas. Av övergångsbestämmelsen framgår att värdeminskningsavdrag m.m. som på detta sätt påverkat omkostnadsbeloppet inte dessutom skall återföras till beskattning enligt punkt 5 av anvisningarna till 22 §.
Av det sagda följer att värdeminskningsavdrag m.m. som gjorts efter den 1 januari 1991 och som alltså inte omfattas av omkostnadsbeloppsberäkningen skall tas upp som intäkt enligt punkt 5 av anvisningarna till 22 §. I anvisningspunkten talas om ”ersättningsfond e.d.”. Formuleringen omfattar bl.a. de allmänna investeringsfonderna (jfr punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lägen om skatteutjämningsreserv).
punkt 9 Punkt 6 av anvisningarna till 22 § innebär att avdrag för värdeminskning av byggnad och markanläggning. skogsavdrag, avdrag för substansminskning samt belopp varmed byggnad eller markanläggning på fastigheten har skrivits av i samband med ianspråktagande av ersättningsfond e.d. skall tas upp som intäkt när en fastighet övergar från att vara en näringsfastighet till att vara en privatbostadstfastighet. Den nya gränsdragningen mellan privatbostadsfastigheter och näringsfastigheter i 5 § innebär att vissa fastigheter — t.ex. mangårdsbyggnader på jordbruksfastigheter — byter karaktär i och med den nya lagens ikraftträdande.
Övergångsbestämmelsen innebär att om en privatbostadsfastighet avytt- 686
ras under tiden den I januari 1991 — den 31 december 1999 och förhållandena är sådana att värdeminskningsavdrag m.m. som avses i punkt 5 av anvisningarna till 22 § gjorts före den 1 januari 1991 skall avyttringen medföra att nu avsedda avdrag tas upp som intäkt enligt den nämnda anvisningspunkten.
Om den skattskyldige väljer att beräkna omkostnadsbeloppet enligt punkt 4 i övergångsbestämmelserna till SIL skall avskattning av detta slag inte ske. Värdeminskningsavdrag m.m. som gjorts före den I januari 1991 kommer att beaktas vid omkostnadsbeloppets beräkning.
Bestämmelsen har justerats i enlighet med vad lagrådet föreslagit.
punkt 10 Enligt punkt 6 av anvisningarna till 22 § skall belopp för vilket avdrag för värdehöjande reparationer och underhåll av byggnad eller markanläggning som medgetts under de fem beskattningsår som närmast föregått det aktuella beskattningsäret tas upp som intäkt om en näringsfastighet övergår till privatbostad. Av skäl som närmare utvecklats i specialmotiveringen till punkt 9 av övergångsbestämmelserna bör belopp som cgentligen skulle beskattas i samband med övergången tas upp när privatbostaden avyttras.
Den nu aktuella bestämmelsen innebär att om en privatbostadsfastighet av detta slag avyttras skall avdrag för värdehöjande reparationer och underhåll som gjorts före den 1 januari 1991 och som inte är äldre än fem år tas upp som intäkt.
punkt 11 Här regleras det fallet att en fastighet erhåller karaktär av privatbostadsfastighet vid övergången till det nya systemet. Fastigheten skall då redovisas i inkomstslaget kapital vid 1992 års taxering. Har fastigheten ingått i verksamhet för vilken räkenskapsåret började löpa före utgången av år 1990 skall enligt andra stycket fastigheten vid 1992 ärs taxering även redovisas i inkomstslaget näringsverksamhet för den del av räkenskapsåret som föregått den nämnda tidpunkten. Någon avskattning enligt punkt 6 av anvisningarna till 22 § skall inte ske. I tredje stycket finns en regel om återföring av lagerreserv som tar sikte på förnödenheter som t.ex. olja. Bestämmelserna i första— tredje styckena gäller enligt sista stycket även del av fastighet.
punkt I2 Det är först vid 1996 års taxering som underlaget för räntefördelning skall multipliceras med hela statslåneräntan. Vid 1993 års taxering multipliceras underlaget med 55 <& av statslåneräntan, vid 1994 års taxering med 70 4 av statsläneräntan och vid 19935 års taxering med 85 <6 av statslåneräntan.
punkt 13
Enligt punkt 6 av övergångsbestämmelserna till lagen om skatteutjämningsreserv skall vid beräkning av kapitalunderlaget för fysiska personer och dödsbon tas hänsyn till ett negativt kapitalunderlag vid övergången. Reglerna gäller vid 1992-1999 års taxering och de leder i förekommande fall till att räntefördelningen blir mindre och till att möjligheterna att göra avsätt- 687
ning till surv ökar. För handelsbolagens del gäller enligt den här kommenterade punkten motsvarande (däremot ökar inte survunderlaget eftersom det skulle komma också delägare som är juridiska personer till godo). Med hänsyn till de möjligheter som finns att genom uttag framkalla ett negativt underlag för räntefördelning inför övergången har införts en regel för det fall att uttagen under beskattningsår som taxerats 1991 överstigit såväl den skattemässiga nettoinkomsten från bolaget som hans andel av bolagets (civilrättsliga) resultat. Det kan tilläggas att reglerna i punkten inte är tillämpliga på handelsbolagsbeskattade dödsbon. -
punkt 14 Enligt nuvarande regler i punkt 2 b av anvisningarna till 25 § får avdrag för värdeminskning av värmepannor m. m. göras enligt särskild avskrivningsplan efter en högre procentsats än för byggnaden i övrigt. I det nya systemet finns inte denna möjlighet. De äldre reglerna skall tillämpas om anskaffningen skett före ikraftträdandet av de nya reglerna. Bestämmelsen har i förhållande till lagrådsremissen kompletterats med ett klarläggande att utrangeringsavdrag och reparationsavdrag inte samtidigt kan komma i fråga.
punkterna 15-17 Av bestämmelserna framgår att äldre föreskrifter skall tillämpas på dels markanläggning som har anskaffats före ikraftträdandet, dels vissa utgifter som en nyttjanderättshavare haft före den nämnda tidpunkten och dels utgifter för anslutningsavgift och anläggningsbidrag före samma tidpunkt. Bestämmelserna föranleds bl. a. av att den nuvarande regleringen i ifrågavarande hänseende skiljer sig mellan inkomstslagen.
punkt I8 Genom reglerna i punkt 3 fjärde stycket av anvisningarna till 24 § KL ges nya bestämmelser angående värdering av pågående arbeten som utförs till fast pris för vilka slutavräkning inte har skett. Reglerna innebär att samtliga indirekta kostnader inte längre får omkostnadsföras det år de uppkommer. De nya reglerna tillämpas första gången för arbeten som utförts under det räkenskapsår som taxeras är 1993. Indirekta kostnader som medfört avdrag vid tidigare taxeringar behöver inte aktiveras.
punkt 19 Enligt äldre bestämmelser i punkt 8 första stycket av anvisningarna till 25 § får kostnad för reparation och underhåll av fastighet fritt fördelas över en treärsperiod av den skattskyldige. Någon motsvarande bestämmelse har inte tagits in i de nya reglerna om beräkning av inkomst av näringsverksamhet. Den aktuella punkten reglerar den övergängssituation som uppkommer till följd härav.
I nuvarande punkt I tredje stycket av anvisningarna till 28 § KL finns bestämmelser som innebär att som skattemässigt ingående lagervärde för en fastighet som anskaffats före rörelsens påbörjande får användas det s.k. reavinsttaket vid den tidpunkten. Någon omedelbar beskattning sker dock inte enligt dagens regler. I det nya systemet föranleder ett sådant karaktärsbyte uttagsbeskattning eller — om så begärs — bibehållet anskaffningsvärde — enligt 3 § I mom. tredje stycket SIL. Enligt punkten skall dock i fråga om fastigheter som skiftat karaktär före utgången av är 1990 bestämmelserna i anvisningspunkten gälla.
punkt 21 För handelsbolag som förvaltar kapital inträffar en förändring vid 1992 års taxering i och med att kapitalplaceringsaktier m.m. hänförs till inkomststaget näringsverksamhet (jfr punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 22 §). De ändrade skattereglerna motiverar att delägarna inför övergången får ta ut tillgängar som avses i nuvarande 35 § 3 och 4 mom. till lägre pris än marknadspris utan att beskattning sker enligt de t.o.m. 1991 års taxering gällande särskilda famansföretagsreglerna i 35 & I a mom. tredje stycket.
punkt 22 Enligt punkt 1 tredje stycket sista meningen av anvisningarna till 22 § beskattas vinst vid avyttring av aktier e.d. i handelsbolag i inkomstslaget näringsverksamhet. Vid avyttring under år 1991 sker dock beskattning i inkomstslaget kapital under förutsättning att innehavet av tillgångarna betingats av handelsbolagets näringsverksamhet. Detta gäller även om beskattningen — på grund av att hela köpeskillingen inte är känd vid avyttringstillfället — i undantagsfall sker senare än vid 1992 års taxering (jfr 24 § 4 mom. SI1.). Sker avyttringen redan under år 1990 beskattas vinsten i förekommande fall med tillämpning av punkterna 2 och 3 av övergångsbestämmelserna till SIL.
punkt 23 Vinst vid avvttring av aktier m.m. i ett handelsbolag beskattas i dag i regeli inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Beskattningen sker fr.o.m. 1992 års taxering i stället i inkomstslaget näringsverksamhet (en undantagsregel finns i punkt 22 av övergångsbestämmelserna). För enskilda näringsidkare gäller motsvarande i fråga om andelar 1 kooperativa föreningar. Mot bakgrund av den nya bestämmelsen om karaktärsbyte i 3 § I mom. tredje stycket SIL finns det ett behov att klarlägga att skiftet av inkomstslag inte innebär att anskaffningsvärdet för tillgången ändras. Utgångspunkten för en framtida vinstberäkning —- liksom för beräkningen av kapitalunderlaget enligt lagen om skatteutjämningsreserv — är således den en gång erlagda köpeskillingen.
44 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del I
Vid reavinstbeskattning tillämpas för närvarande den s.k. första kronans princip. Den innebär att skattskyldigheten inträder först när köpeskillingen betalas eller blir tillgänglig för lyftning. I punkt 4 a av anvisningarna till 41 § KL. finns undantag från denna princip för vissa fall då den den skattskyldige flyttar från Sverige. Enligt anvisningspunkten skall i dessa fall skattskyldigheten inträda vid tidpunkten för avyttringen. Enligt punkterna 2 och 31 övergångsbestämmelserna till SIE skall första kronans princip övergångsvis gälla om avyttringen skett före utgängen av år 1990. Här anges därför att de upphävda bestämmelserna I anvisningspunkten 4 a till 41 & KL fortfarande skall gälla vid sådana avyttringar som avses I dessa övergångsbestämmelser till SIL.
punkt 25 Den nya obligatoriska ärsskiftesregeln i punkt 4 av anvisningarna till 41 § skall tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Bestämmelsen innebär bl.a. att en intäkt som uppburits i början av år 1991 och som avser 1990 inte skall beskattas vid 1992 års taxering. Eftersom den skattskyldige vid 1991 års taxering — enligt då gällande regler —- inte behövde redovisa en intäkt av detta
slag skulle denna helt undgå beskattning. Övergångsbestämmelsen — som
också gäller utgifter kring årsskiftet 1990-1991 — innebär i detta fall att inkomsten blir beskattad vid 1992 års taxering utan hinder av de nya reglerna. Övergångsbestämmelsen har utformats i enlighet med vad lagrådet föresla-
git.
punkt 26 Äldre bestämmelser om skattefrihet för viss del av avgångsbidrag och avgångsersättningar tillämpas om anställningen har upphört före ikraftträdandet.
punkt 27 Övergångsregeln innebär att kostnadsersättningar som utbetalas efter den 1 januari 1991 men som avser tid dessförinnan också är skattefria.
punkt 28 De nya reglerna om beskattning av avtalsgruppsjukpenning (AGS) tillämpas inte om försäkringsfallet har inträffat före ikraftträdandet.
punkt 29 Regler om avtrappning av det särskilda grundavdraget för folkpensionärer mot inkomst av passiv näringsverksamhet. inkomst av kapital och förmögenhet för taxeringsåren 1992 och 1993 har tagits in i denna punkt.
punkt 30 Punkten innehåller en övergångsregel avseende tidigare meddelade övergångsbestämmelser till föreskrifter i lagen. 690
IS I mom. Momentet motsvarar — med en redaktionell ändring — nuvarande 1 § första stycket.
I $2 mom. I momentet klargörs att fysiska personer och dödsbon skall betala statlig inkomstskatt dels för förvärvsinkomst, dels för kapitalinkomst.
IS 3 mom. I momentet anges att andra juridiska personer än dödsbon skall betala statlig inkomstskatt för inkomst av näringsverksamhet.
I 8 fock 5 mom. Momenten motsvarar nuvarande 1 § andra och tredje styckena.
2§ 1 mom. Första stycket har utökats med de hänvisningar som nu finns i 3 § första stycket. I förhållande till lagrådsremissen har hänvisningarna begränsats något genom att hänvisning nu inte görs till 17 § och vissa upphävda lagrum.
Nuvarande andra stycket har utgått eftersom vinstdelningsskatten skall upphöra.
Andra stveket motsvarar nuvarande 3 § andra stycket.
Fjärde-åttonde styckena innehåller bestämmelser som ersätter och kompletterar de bestämmelser i KL vartill hänvisning sker i första och andra styckena. Av tredje stycket framgår att bestämmelserna i fjärde-åttonde styckena endast gäller för juridiska personer utom dödsbon.
I fjärde stycket behandlas frågan om beskattringsår för juridiska personer utom dödsbon. Bestämmelserna innebär ingen ändring i sak. Tidigare reglerades frågan enbart genom hänvisning till 3 § KL. Eftersom fysiska personer och dödsbon fortsättningsvis inte skall få tillämpa brutet räkenskapsår utan dispens behövs ett särskilt stadgande i SIL. Huvudregeln i första meningen — att beskattningsäret utgörs av det räkenskapsår som slutat närmast före taxcringsåret — gäller för juridiska personer som är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen. Resten av stycket är tillämpligt för juridiska personer som inte är bokföringsskyldiga — huvudsakligen stiftelser och föreningar som inte driver näringsverksamhet. .
I femte stvcket anges att all inkomst hänförs till en enda förvärvskälla. Av 1 § 3 mom. följer att denna förvärvskälla är hänförlig till inkomstslaget näringsverksamhet.
Genom bestämmelsen i sjätte stycket hänförs i fråga om juridiska personer löpande kapitalavkastning, reavinst och skattepliktig lotterivinst till intäkt av näringsverksamhet. Det är här fråga om intäkter som för fysiska personer och dödsbon är hänförliga till inkomst av kapital.
Bestämmelserna i sjunde stycket utgör en motsvarighet på kostnadssidan
I ättonde stycket — som är ändrat i förhållande till lagrådsremissen — hänvisas I fråga om beräkning av reavinst eller reaförlust vid avyttring av fastighet eller bostadsrätt i s.k. äkta bostadsrättsförening o.d. till vissa moment i 25 och 26 88.
Hlagradsremissen hade i ett nionde stycket tagits in en bestämmelse om att punkterna 3-5 av anvisningarna till 21 § KL inte ullämpas. Denna bestämmelse har nu utgått.
2§2 mom. Andringarna i momentet föranleds av sammanföringen av inkomstslagen röreise. jordbruksfastighet och annan fastighet till näringsverksamhet.
2 SS iHom. AV första stycket framgar att kretsen av moderföretag som med skattemässig verkan kan ge och tå emot koncernbidrag har utvidgats med sparbanker. Vidare skall koncernbidrag kunna ges och tas i de fall dotterföretaget är en ekonomisk förening under förutsättning att minst 90 7 av insatskapitalet innehas av moderföretaget (jfr kommentaren till nya fjärde stycket). Vid denna beräkning bortses från eventuella förlagsinsatser enligt 5 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (jfr avsnitt 8.9).
Villkoret i första stycket a har omformulerats. Nu anges explicit vilka katesorier av företag som är uteslutna från möjligheten att ge eler ta emot koncernbidrag.
Syftet med reglerna i nuvarande tredje stycket är att ägaren av ett fastighetsförvaltande famansaktiebolag inte skall kunna kringgå begränsningarna i löneuttag från fastighetsförvaltande bolag genom att i form av koncernbidrag slussa ett överskott från fastighetsförvaltningen till ett rörelsedrivande bolag och därefter ta ut överskottet som avdragsgill lön. I det nya systemet blir de skattemässiga effekterna av uttag genom lön resp. utdelning i stort sett likvärdiga. Spärregeln behövs därför inte längre.
Bestämmelsen i nuvarande femte stycket behövs inte eftersom beskattning alltid sker i inkomstslaget näringsverksamhet. Särregeln 1 nuvarande sjätte stycket är också obehövlig eftersom rederirörelse m.m. inte längre särbehandlas.
Enligt en särskild skatteflyktsregel i 2 § 12 mom. (nuvarande 3 8 tredje stycket) skall s. k. Luxemburgbolag ”enligt denna lag betraktas som svensk ekonomisk förening”. Bestämmelsen avser utländska företag (bolag eller annan juridisk person) som väsentligen förvaltar eller driver handel med värdepapper etc. under förutsättning att den verkliga ledningen utövas här och att företaget ägs — direkt eller indirekt — huvudsakligen av svenska fysiska personer. I det sva fjärde stvcket anges att sådana företag inte omfattas av koncernbidragsreglerna.
Övriga ändringar i momentet är redaktionella.
6Y2
I första stycket anges de typer av fusioner för vilka kontinuitetsreglerna gäller. Undantag görs för närvarande för företag som bedriver handel med fastigheter eller penningrörelse. Att dessa företag undantagits hänger främst samman med att tillgangarna i sådana företag kan skifta skattemässig karaktär genom fusionen. I det nya systemet gäller — med vissa mindre undantag — samma skatteregler för omsättnings- och anläggningstillgångar. Undantagsregeln har därför slopats.
Ändringarna i fjärde och sjunde styckena är av redaktionellt slag.
Slopandet av det nuvarande åttonde stycket föranleds av att vinstdelningsskatten upphör.
Åttonde stycket, som är nytt i förhållande till lagrådsremissen. utgör en motsvarighet till nuvarande bestämmelser i 10 § FAL. Bestämmelserna omfattar till skillnad mot vac som gäller nu även underskott (reaförlust) vid avyttringar av kapitalplaceringsaktier m.m.
Bestämmelsen i nionde stycket är ny (jfr avsnitt 8.7.4). Den innebär att avdrag inte medges vid en överlåtelse av fastigheter. aktier m.m. inom en grupp av företag i intressegemenskap (som detta begrepp för närvarande är definierat i KL) som sker med förlust. I stället tar det övertagande företaget över ingångsvärde. avskrivningsplan m. m.
Bestämmelsen i tionde stycket innebär att man vid beskattningen bortser från en koncernintern avyttring av sådana aktier eller andelar som innehas av organisatoriska skäl. Undantag har hittills gjorts för aktier och andelar i fastighets- och kapitalförvaltande företag. I det nya systemet bortfaller behovet av detta undantag. I övrigt har regleringen behållits. Att beskattningen sker i näringsverksamheten innebär bl. a. att avdrag medges endast för verkliga förluster. Har det ifrågavarande företaget i nägot skede tömts på vinstmedel kan alltså en förlustberäkning som bygger på en jämförelse mellan försäljningspris och ursprungligt anskaffningspris behöva korrigeras. Uttrycket ”utländskt bolag” har ersatts med ”utländsk juridisk person” på grund av den tidigare införda definitionen av utländsk juridisk person i 168 2 mom. (prop. 1989/90:47, SkU16. SFS 1989:1040). Hänvisningen till bestämmelserna i 35 § 3 mom. åttonde stycket KI. har tagits bort som en anpassning till de slopade bestämmelserna om interna aktieöverlåtelser. Övriga ändringar är av redaktionell karaktär. |
Bestämmelsen i elfte stycket (nuvarande tionde), som ändrats i förhållande till lugrådsremissen, har anpassats till den generella uttagsbestämmelsen i punkt I fjärde stycket av anvisningarna till 22. $ KL. Av undantagsregeln i nämnda anvisningspunkt torde följa att uttagsbeskattning i allmänhet inte skall ske vid fusion. Bestämmelsen 1 elfte stycket säkerställer att uttagsbeskattning inte i något fall sker vid sådan fusion som avses I första stycket.
Bestämmelsen i nuvarande elfte stycket, som innebär kontinuitet i beskattningen i de fall då reavinstbeskattad egendom delas ut till ett företag som är frikallat från skattskyldighet för utdelningen, föreslogs slopad i lägrådsremissen. Som lagrådet påpekat finns också i det nya systemet behov av en sådan bestämmelse då utdelning sker till en mottagare som inte är skattskyldig för utdelning och utdelningen inte utlöser uttagsbeskattning hos det ut- 693
delande företaget. En sådan bestämmelse har tagits in i tolfte stycket. Bestämmelsen avser även icke reavinstbeskattad egendom, t.ex. lager och inventarier. Av allmänna principer följer att en viss beskattning av det utdelande bolaget kan ske även i sådana fall. Om utdelningen utgörs av varulager skall säledes det utdelande företaget ta upp det bokförda värdet som skattepliktig intäkt medan mottagaren å andra sidan får avdrag med samma belopp. I fråga om inventarier och liknande tillgångar minskas avskrivningsunderlaget hos det utdelande företaget med det skattemässiga restvärdet.
2§5 mom. Enligt de nuvarande bestämmelserna i momentet får förlust eller underskott som uppkommit före eller i samband med vissa överlåtelser inte avräknas från inkomst som tillfallit företaget efter överlåtelsen. En motsvarande bestämmelse om förlustavdrag finns i nuvarande 3 § femte stycket FAL. Den ändringen har gjorts att ordet förlust tagits bort. Detta innebär ingen ändring i sak 1 det nya systemet. |
Uppkommer underskott i en förvärvskälla medges i det nya systemet avdrag för underskottet från intäkterna i förvärvskällan närmast följande beskattningsär. Som bestämmelserna i momentet är utformade hindrar de — om rekvisiten för deras tillämpning föreligger — även att ett underskott förs vidare till det följande beskattningsåret. Någon särskild motsvarighet till bestämmelsen i 3 § femte stycket FAL behövs därför inte.
Bestämmelsen i nuvarande fjärde stvcket har förlorat sin aktualitet och har därför slopats.
2§6 mom. Bestämmelsen reglerar liksom hittills försäkringsföretagens beskattning. Den term som hittills använts — försäkringsanstalt — har i momentet genomgående bytts ut mot försäkringsföretag.
I det nya fjärde stycket görs en hänvisning till den nya lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Av den första meningen i det nya stycket framgår att nettointäkt av sådan kapital- och fastighetsförvaltning som avses i tredje stycket, dvs. nettointäkt med undantag av den del som belöper på P-försäkring och den kollektivavtalade avgångsbidragsförsäkringen skall beräknas enligt reglerna för näringsverksamhet i SIL.
Förslaget innebär att den hittillsvarande schabloniserade beskattningen av K-försäkringskapitalet upphör, varför behov saknas av nuvarande fjärde — tionde styckena. För att uppnå likformighet mellan K- och P-försäkringar slopas spärregeln i nuvarande fjärde stycket.
Sammanfattningsvis innebär ändringarna i 2 § 6 mom. SIL följande.
I första stycket — oförändrat i sak -- definieras livförsäkringsföretag och skadeförsäkringsföretag. I andra stycket — oförändrat — behandlas understödsföreningar. I tredje stycket — oförändrat i sak — anges vilken del av ett inländskt livförsäkringsföretags kapital- och fastighetsförvaltning som skall beskattas enligt bestämmelserna i momentet. I det nya fjärde stycket hänvisas till övriga bestämmelser för beskattning av K-försäkringskapitalets av-
kastning och till den nya lagen om avkastningsskatt.
Livförsäkringskapitalet kommer säledes enligt förslaget att beskattas på följande sätt. Kapitalets avkastning beräknas som på samma sätt för de två typerna av livförsäkring enligt reglerna för beräkning av inkomst av näringsverksamhet. En hänvisning till dessa regler görs nämligen i det nya fjärde stycket för ”P-försäkringskapitalets” det, medan ”K-törsäkringskapitalet” ligger kvar i SIL och alltså följer tillämpliga bestämmelser i den lagen och andra bestämmelser till vilka SIL kan hänvisa. Den viktigaste omständigheten torde vara att ingen del av livförsäkringskapitalets avkastning kan ligga till grund för avsättning till surv, eftersom livförsäkringsföretag är undantagna från tillämpning av den särskilda lagen om surv. Den skattesats som anges i SIL tillämpas sålunda för det kapital som ”ligger kvar” i SIL, dvs. Kförsäkring, medan de skattesatser som anges i avkastningsskattelagen tillämpas för det kapital som beskattas enligt den lagen.
Ändringen i femte stycket (nuvarande elfte) föranleds utöver redaktionella ändringar av slopad avdragsrätt för avsättning till vissa fonder. Till dessa fonder hör för närvarande regleringsfonden för trafikförsäkring och utjämningsfonderna. De ändringar som gjorts i sjätte stycker (nuvarande tolfte stycket) föranleds av att avdragsrätten för avsättningar till dessa fonder slopas (jfr avsnitt 8.8.3). Den slopade avdragsrätten föranleder också att nuvarande trettonde, fjortonde, femtonde, urtonde och nittonde styckena kan tas bort och att ändringar får göras i nuvarande tjugonde stycket. Särskild reservfond för ömsesidig försäkringsanstalt för husdjursförsäkring förekommer inte längre. Bestämmelsen om denna i nuvarande tjugonde stycket har därför slopats.
2§7 mom. Ändringen i andra stycket föranleds av att begreppet annan fastighet inte längre lipger till grund för beskattningen. Bestämmelserna i fjärde stycket om att inkomsten får beräknas enligt bokföringsmässiga grunder utgår eftersom sådan beräkning alltid skall ske i näringsverksamhet.
I sista stycket har funnits hänvisningar till olika lagrums bestämmelser för schablonbeskattade en- och tvåfamiljsfastigheter. Hänvisningen till punkt 10 av anvisningarna till 24§ KL, som behandlar övergång till bokföringsmässiga grunder utgår. Hänvisningen till punkt 2 a andra stycket av anvisningarna till 36 § är obehövlig eftersom den bestämmelsen ersätts av bestämmelserna i 25 § 4 mom. De materiella bestämmelser som avses med hänvisningen till anvisningspunkter till 41 a § KL tas in i momentet.
2§8 mom. I andra stycket har kravet på att huvudsakliga verksamheten skall avse rörelse slopats med hänsyn till hopslagningen av inkomstslagen och det förhållandet att kapitalassociationer inte torde kunna uppträda som ekonomiska föreningar. Av I kap. 1§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar framgår att det måste vara fråga om en affärsmässigt organiserad verksamhet i vilken medlemmarna skall vara aktiva på visst sätt för att en ekonomisk förening skall anses föreligga. Föreningens huvudsakliga verksamhet skall där-
för inte kunna vara någon annan än näringsverksamhet.
De justeringar som gjorts i tredje och fjärde styckena föranleds av att föreningens hela verksamhet beskattas i en förvärvskälla.
Enligt åttonde stycket har Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Statens Bostadsfinansieringsakticbolag (SBAB) rätt till avdrag för avsättning till reservfond upp till en viss nivå. En likartad regel finns för hypoteksföreningarna. Dessa bestämmelser får omprövas längre fram i samband med att ställning tas till bl.a. frågan om de ifrågavarande inrättningarna skall omfattas av survlagstiftningen (jfr avsnitt 8.5).
2§9 mom. I det nya systemet finns för aktiebolag och ekonomiska föreningar bara ett inkomstslag. Andra stycket har ändrats med hänsyn härtill. Ändringar av samma karaktär har gjorts i tredje och fjärde styckena. I tredje stycket har vidare en hänvisning till en redan upphävd bestämmelse tagits bort. Med hänsyn till att fåmansföretagsreglerna flyttats har hänvisningarna i tredje, sjätte och sjunde styckena ändrats.
2810 mom. I momentet har de nya bestämmelserna om beskattning av investmentföretag och aktiefonder tagits in (jfr avsnitt 8.3.1).
Att reavinst på aktier och andra reavinstbeskattade värdepapper inte är skattepliktig och reaförlust inte avdragsgill anges i första stycket punkt 1. Genom hänvisningen till 27 § I mom. anges vilka slags värdepapper som avses (fr avsnitt 6.5.5 och specialmotiveringen till 27 § I mom.).
Med värdet i första stycket punkt 2 vid beskattningsårets ingång av sådan egendom som avses i punkt I förstås marknadsvärdet. I fråga om marknadsnoterade aktier etc. föreligger ingen svårighet att fastställa detta. Beträffande andra sådana värdepapper får värdet uppskattas. Omfattar beskattningsäåret kortare eller längre tid än tolv månader skall intäkten jämkas med hänsyn härtill.
Avdragsrätten för utdelning begränsas inte till mottagen utdelning. Begränsningen innebär endast att utdelningsavdraget inte får föranleda att skattemässigt underskott uppkommer eller ökar.
I andra stveket har definitionen av investmentföretag tagits in. Till skillnad från nuvarande definition 17 § 8 mom. tredje stycket ingår investmentföretag inte i gruppen förvaltningsföretag. Kravet på att aktierna eller andelarna ägs av ett stort antal fysiska personer utesluter enligt praxis inte juridiska personer i ägarkretsen (se avsnitt 8.3.1). Definitionen har utformats i enlighet med detta.
Att de nya reglerna om inkomstberäkningen för investmentföretag gäller för alla aktiefonder anges i tredje stycket. Med aktiefonder förstås inte bara sådana fonder på vilka aktiefondslagen (1974:931) i sin helhet är tillämplig utan även allemansföonder enligt lagen (1983:890) om allemanssparande, aktiesparfonder enligt lagen (1978:428) om aktiesparfonder och försäkringspremiefonder enligt lagen (1989:1079) om livförsäkringar med aktiefondsanknytning.
Bestämmelserna i nuvarande 3 § tredje stycket har flyttats till momentet.
2§I3 mom. I detta moment har införts bestämmelser om beskattningen av fåmansföretag i vissa fall. Bestämmelserna har på lagrådets inrådan preciserats jämfört med lagrådsremissen.
I första stycket anges att famansföretag inte har avdragsrätt för kostnader för anskaffande av egendom, ersättning för lokal eller nedskrivning av lånefordran när motsvarande belopp beskattas som intäkt av tjänst enligt punkt 14 första, andra, femte eller sjunde stycket av anvisningarna till 32 § KL. Beträffande ersättning för lokal har företaget dock alltid rätt till avdrag för belopp som motsvarar marknadsmässig hyresersättning.
AV andra stycket framgär att företaget vid delägares eller närståendes förvärv av egendom från företaget till ett pris som understiger marknadsvärdet — utom i de fall när beskattning skett enligt punkt 14 första stycket av anvisningarna till 32 § KL vid företagets förvärv av egendomen i fråga — skall beskattas för skillnaden mellan vederlaget och marknadsvärdet. På samma sätt sker uttagsbeskattning när företaget gett företagsledare eller närstående person lån till fördelaktig ränta.
Tredje stvcket innehåller bestämmelsen om fåmansföretags rätt till avdrag för tantiem, vilken tidigare var införd i punkt 1 av anvisningarna till 41 § KL.
28 Ii mom. AV första stycket framgår att för juridiska personer utom dödsbon får förlust vid avyttring av aktier, andelar och andra finansiella instrument som avses i 27 § I mom. dras av endast mot vinst vid avyttring av egendom av samma slag. Uppkommer underskott får detta dras av vid beräkningen av det samlade resultatet av avyttringar av det aktuella slaget närmast följande beskattningsär.
I andra stycket görs undantag från begränsningsregeln för tillgångar beträffande vilka innehavet betingats av verksamhet som bedrivs av den skattskyldige eHer närstående företag. Stycket har utformats med utgångspunkt i reglerna om skattefrihet för aktieutdelning i 7 § 8 mom. tredje stycket.
2 § IS mom. I momentet har tagits in en motsvarighet till de regler om spärr mot förlustavdrag vid ägarskifte i fåmansföretag som finns i nuvarande 8 § FAL. Spärren innebär att ett underskott inte får föras vidare till det följande beskattningsäret. Bedömningen av om ett ägarskifte ägt rum görs med hänsyn till förhållandena vid utgången av beskattningsäret och ingången av det närmast föregående beskattningsåret.
Momentet innehåller motsvarigheter till de regler om spärr mot förlustavdrag som finns i nuvarande 9 § FAL. Med den nya utformningen innebär reglerna att avdrag för underskott inte får göras i en spärrsituation.
3 § I mom. I momentet ges en allmänt hållen avgränsning av inkomstslaget kapital samt vissa exempel på de vanligaste inkomsterna. I första meningen anges att till intäkt av kapital hänförs, förutom avkastning och vinster, även andra intäkter av egendom. alla i den mån intäkten inte är att hänföra till näringsverksamhet (jfr specialmotiveringen till 21 § KL). Med andra intäkter avses i första hand sådana som nu enligt 35 § 1 mom. I KL beskattas i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Exempel härpå är behållen handpenning då köpeavtal hävts (RÅ 1958 ref 33) och intäkt som utlånaren erhåller i samband med s.k. blankningsaffärer. Ytterligare kan nämnas att detta kan gälla intäkter som har samband med säväl egendom som innehas som sådan som tidigare innehafts. Exempel på det senare är om den som avyttrat cgendom senare skulle bli berättigad till ytterligare ersättning. Däremot avses inte intäkter av sådan egendom vars värde härrör från den skattskvldiges eget arbete, som vid hobbyverksamhet. Överskott i hobbyverksamhet beskattas i inkomstslaget tjänst (jfr avsnitt 5.2).
Även om uttrycket egendom som används i lagtexten närmast för tanken till tillgångar så omfattar inkomstslaget på det sätt som närmare framgår av de särskilda bestämmelserna om detta även vissa förpliktelser — nämligen sadana som uppkommit vid utfärdande av optioner och vid ingående av terminsavtal. Däremot avses med avyttring av förpliktelser inte överlåtelse av skuld eller amortering på skuld (jfr avsnitt 6.7.1).
[215 KL anges vad som avses med näringsverksamhet och i 22 § KL vilka intäkter i enskild näringsverksamhet som skall tas upp till beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet. Annan avkastning av egendom än som där anges, tas upp till beskattning i inkomstslaget kapital. Det gäller t.ex. avyttring av aktier och fastigheter. Det gäller även löpande avkastning av t.ex. aktier som inte är omsättningstillgångar i näringsverksamheten.
I andra stycket tas in en erinran om att utdelning från fåmansföretag och vinst vid försäljning av aktier i sådana företag i viss utsträckning skall beskattas som inkomst av tjänst enligt vad som närmare anges i 12 mom.
Tredje stycket som saknade motsvarighet i lagrådsremissen innehåller regler för det fallet att tillgångar förs över till näringsverksamhet. En sådan överföring innebär enligt de generella reglerna för näringsverksamhet att tillgångarna anses anskaffade till marknadsvärdet vid tidpunkten för överföringen. Genom bestämmelserna i tredje stycket föranleder en överföring till marknadsvärdena en vinstbeskattning som om tillgångarna vid övergången avyttrats till dessa värden. Om den skattskyldige begär det sker dock inte någon sådan avskattning men i det fallet går tillgångarna in i näringsverksamheten med sina ursprungliga anskaffningsvärden.
T detta moment tas i första stycket in grundläggande regler om avdrag i inkomstslaget kapital. Dessa innebär att avdrag får göras för omkostnader för intäkternas förvärvande, för reaförluster, som inte avser lös cgendom för personligt bruk (jfr 30 §). samt för ränteutgifter även om de inte utgör sådana omkostnader. Av 4 mom. framgår att tomträttsavgäld och vissa andra ränteliknande utgifter skall jämställas med ränta. Bostadsräntor och tomträttsavgälder kan i allmänhet inte ses som omkostnader för förvärvande av någon skattepliktig intäkt, eftersom nyttjandet av egen bostad inte skall tas upp som intäkt. men skall ändå få dras av i inkomstslaget kapital.
Vandra stycket finns regler om begränsad avdrapsrätt för ränteutgifter.
Ränteutgifter fär alltid dras av till fulla värdet mot ränteintäkter. I 3 8 4 mom. anges bl.a. att med ränteutgift jämställs tomträttsavgäld. utgift för förtida inlösen av lån och avdrag på grund av räntefördelning. Reaförluster på marknadsnoterade fordringar utställda i svenska kronor skall också behandlas som ränteutgifter (29 § 2 mom. SIL).
Av 29 82 mom. framgår dessutom att med ränteintäkt jämställs reavinst på marknadsnoterade svenska skuldebrev, Däremot räknas inte avkastning på sådana finansiella instrument som skall beskattas som aktierna till sådan ränta mot vilken ränteutgifter alltid får kvittas till 100 4. Det gäller t.ex. ränta på konvertibla skuldebrev och vinständelslån (jfr avsnitt 6.5.5).
Om ränteutgifterna är större än ränteintäkterna får skillnaden dras av utan begränsningar upp till ett belopp av 100 000 kr. För skattskyldiga under 18 år är gränsen 10 000 kr. Samma gräns gäller vid inkomstberäkningen i ett handelsbolagsbeskattat dödsbo. Ränteutgifter som skjuter över beloppsgränsen är avdragsgilla till 70 96. Genom en hänvisning till tredje stycket och 4 mom. anges att det gäller högre gränser för full avdragsrätt för delägare i fåmansföretag resp. näringsidkare som skall göra s.k. räntefördelning.
I tredje stvcker finns bestämmelser som ger delägare i fämansföretag ökat utrymme för fullt ränteavdrag. Efter förslag av lagrådet har bestämmelsen flyttats från 12 mom. och kompletterats med en hänvisning till 24 § I mom.
I fjärde stycker finns huvudregeln om begränsning av avdragsrätten för reaförluster till 70 2 av förlusten. Här anges också att undantag från avdragsbegränsningen finns i 27 § 5 mom. och 29 & 2 mom. Det gäller aktier m.m. resp. fordringar m.m. utställda i svenska kronor — om de är marknadsnoterade.
I femte stycket har tagits in en motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen i 39 § I mom. andra stycket KL att förvaltningskostnader bara får dras av i den mån de överstiger 1 000 kr.
Sjätte stycket innehåller en motsvarighet till nuvarande bestämmelser i punkt 5 av anvisningarna till 36 & KL att avdrag inte medges för inköp av lottsedel eller annan insats i lotteri. .
Momentet har utformats med beaktande av lagrådets synpunkter. I lagrådsremissen saknas dock motsvarighet till beloppsgränsen 10 000 kr. för handelsbolagsbeskattade dödsbon.
I detta moment finns nya regler om beskattning av intäkter av bl. a. uthyrning av privatbostäder samt andrahandsupplåtelser av hyreslägenheter. Reglerna behandlas närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.6). Utöver vad som anförs där kan följande nämnas.
Inledningsvis anges att det egna brukandet av privatbostadsfastighet och privatbostad. vari inräknas även närståendes brukande, inte skall föranleda nägon inkomstbeskattning. Däremot skall intäkt av uthyrning eller annan upplätelse beskattas som intäkt av kapital. Detta gäller även intäkter av avvittring av alster eller naturtillgångar från fastigheten, som t. ex. trädgårdsprodukter eller avverkad skog. Även uthyrning av privatbostad som är belägen i utlandet faller in här.
I detta sammanhang bör nämnas att utländsk fysisk person, som inte är bosatt här I riket, är skattskyldig för inkomst av här belägen privatbostadsfastighet eller privatbostad. Detta framgår av 6 § I mom. SIL.
AV tredje stvcket framgår att avdrag medges från sådan intäkt som nämns i andra stycket. Regeln är utformad så att ett 4 000-kronorsavdrag medges från intäkt som härrör från avyttring av alster eller naturtillgångar från fastighet. Från upplåtelseintäkter medges därutöver avdrag med 20 9 av hyresintäkten i fråga om ägt småhus och i övriga fall med den hyra eller avgift som uthyraren haft för det upplåtna utrymmet.
Lagrådet har härvid föreslagit uttryckssättet att avdraget skall medges ”för varje fastighet. bostad eller lägenhet”. För att klargöra att avdraget endast belöper per ägd en- och tvåfamiljsfastighet eller innehavd bostadsrätts- eller hyreslägenhet bör dock i stället anges ”för varje privatbostadsfastighet. privatbostad eller iyreslägenhet”.
Nämnda avdragsmöjlighet bör inte finnas när intäkten härrör från upplåtarens eller närståendes arbets- eller uppdragsgivare. I sådant fall bör, som lagrådet föreslagit. avdrag kunna medges i samma utsträckning som gäller i fråga om fåmansföretag till vilka hänvisas i fjärde stycket, dvs. avdrag medges med skäligt belopp.
Den del av uthyrarens avgift till bostadsförening eller bostadsakticbolag. som belöper på det som uthyrts och som inte är att anse som kapitaltillskott, föreslås förbli avdragsgill. Definitionen av vad som menas med kapitaltillskott har överförts till bestämmelsen frän punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 39 § KL.
EF momentet har vidare samlats den nuvarande bestämmelsen i punkt 9 andra stycket av anvisningarna till 25 § KL om avdrag för ränteutgift när en fastighet eller bostadsrättslägenhet övergår från att redovisas i inkomstslaget näringsfastighet till att beskattas enligt reglerna för privatbostad. Vidare har tillagts en bestämmelse av motsvarande slag beträffande inkomstränta.
Lagrådet har föreslagit vissa redaktionella ändringar i momentet. vilka bör genomföras.
Vidare har bestämmelserna i punkterna 2 och 4 av anvisningarna till 41 a § KL. om beskattning av utdelning och kapitalavkastning från samfällighet överförts hit.
Sjätte styvcker som fått en annorlunda utformning än i lagrådsremissen sä- 700
skattade då egendom som tidigare ingått i näringsverksamhet på grund av ändrade förhållanden i stället utgör privatbostadsfastighet eller privatbostad. Lagrådet har framhållit att tillämpligheten av bestämmelsen i remissen torde förutsätta att redovisningen av näringsverksamheten upphört vid beskattningsärets ingång. I annat fall torde enligt lagrådet föregående års utgående fordran eller skuld återkomma som ingående poster i näringsverksamheten för beskattningsåret. I och med att t.cx. en fastighet övergår till privatbostadsfastighet skall emellertid inte längre i skattehänseende hänsyn tas till balansposter som är hänförliga till fastigheten. En regel av det aktuella slaget behövs därför även för t.ex. det fallet att en mangårdsbyggnad med tillhörande tomt på en jordbruksfastighet ändrar karaktär till privatbostad (jfr punkt I nionde stycket av anvisningarna till 24§ KL).
3 § mom. Momentets första stycke motsvarar nuvarande punkt 5 av anvisningarna till 39 SKL.
I andra stvcker har tagits in bestämmelser om avdrag för s.k. räntefördelning (jfr avsnitt 8. 10.2). Sådan fördelning jämställs med ränta. För de fall en enskild näringsidkare eller delägare i handelsbolag skall göra avdrag för räntefördelning finns särskilda bestämmelser i stycket om förhöjd gräns för full avdragsrätt för ränteutgifter. De beloppsgränser som regleras i 3§ 2 mom. andra stycket skall höjas med ett belopp som motsvarar statslåneräntan vid beskattningsärets ingång multiplicerad med reduceringen av fastighetsvärden m.m. enligt 6 § andra stycket lagen om skatteutjämningsreserv resp. punkt 16 tredje stycket av anvisningarna till 22 § KL. Detta motsvarar den del av räntefördelningen som belöper på reduceringen. Reduceringen enligt survreglerna görs med 30 6. Motsvarande reducering sker för delägare 1 handelsbolag vid räntefördelning. Delägare i handelsbolag som är berättigade till avdrag för räntefördelning får en höjning av avdragsgränsen som svarar mot hans ”andel” i reduceringen. Höjningen av avdragsgränsen kan aldrig överstiga räntefördelningsbeloppet, dvs. avdraget i kapital resp. intäkten i näringsverksamhet.
I tredje stycket anges att kostnad vid förtida inlösen av lån är avdragsgill som ränta. Detta innebär inte att expeditionsavgifter o.d. blir avdragsgilla som ränta. Endast den ersättning som långivaren betingar sig som direkt kompensation för uteblivna kommande ränteintäkter är avdragsgill. Det anges vidare att tomträttsavgäld skall behandlas som en ränteutgift. Detta överensstämmer med gällande rätt. I stycket anges också att ränta som förmänsbeskattas enligt punkt 10 av anvisningarna till 32 § KL skall vara avdragsgill som ränteutgift (jfr avsnitt 5.3.2.1).
3 §S mom. I första stycket anges att reglerna om kontantprincipen vid tjänst skall tillämpås också i fråga om inkomst av kapital. Till stycket har också förts en motsvarighet till den nuvarande regeln i punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 41 §. Enligt denna bestämmelse gäller att räntor som gottskrivs bankkon-
I andra stycket anges att bestämmelserna i 9 mom. om förvärv av rätt till utdelning också skall tillämpas vid förvärv av rätt till ränta.
3§6 mom. Momentets första stycke svarar mot nuvarande 41 § tredje stycket KL.
I andra stycket anges att ersättning i samband med förvärv av skuldebrev för upplupen men inte förfallen ränta (räntekompensation) inte får dras av när räntan faller ut. utan först när fordringen avyttras. Detta innebär ett avsteg från nuvarande ordning. Enhetliga regler gäller därmed för fordringar resp. aktier o.d. Efter förslag från lagrådet har stycket getts den utformningen att räntekompensation behandlas som en del av köpeskillingen även hos överlätaren. Han skall alltså ta upp hela intäkten med avdrag för anskaffningsutgifter som reavinst.
387 mom. Momentets första stycke motsvarar, med redaktionella ändringar, en första del av nuvarande punkt 2 första stycket av anvisningarna till 38 § KL.
Andra stycket motsvarar i huvudsak nuvarande punkt 8 av anvisningarna till 38 & KL.
Tredje stvcket svarar, med redaktionella ändringar mot punkt 2 fjärde stycket av anvisningarna till samma paragraf.
388 mom. Momentet motsvarar nuvarande 38 § I mom. andra och fjärde styckena KL.
3 § 9 nom. Första stycket i momentet motsvarar, med redaktionella ändringar, punkt 3 första stycket av anvisningarna till nuvarande 38 & KL.
Andra stycket motsvarar innehållet i nuvarande 38 § 1 mom. tredje stycket KL. Tredje och fjärde styckena motsvarar med en redaktionell ändring punkt 3 femte och sjätte styckena av anvisningarna till nuvarande 38 § KL. De nu gällande styckena tvä-fyra i anvisningspunkten kan undvaras eftersom regleringen i dessa stycken täcks av bestämmelserna i första stycket.
3 § 10 mom. Med undantag för sista meningen i andra stycket motsvarar momentet nuvarande punkterna 5 och 6 av anvisningarna till 38 & KL. Sista meningen i momentet har hämtats från punkt 5 av anvisningarna till 41 & KL.
3 SI mom. Första och andra styckena i momentet motsvarar, med redaktionella ändringar, nuvarande punkt 9 av anvisningarna till 38 § KL. Sista stycket har hämtats från nuvarande punkt 7 av anvisningarna till 39 & KL.
3 § 12 mom. Bestämmelserna i detta moment har behandlats i avsnitt 6.8.
Lagtexten har omarbetats enligt /agrådets förslag.
Första stycket innehåller bestämmelser om den del av utdelning som skall tas upp som intäkt av tjänst. Om aktier e.d. har erhållits genom arv, gåva etc. skall det anskaffningsvärde användas som den tidigare ägaren hade varit berättigad till om han hade avyttrat egendomen vid tidpunkten för överlåtelsen. Efter förslag av lugråder har en hänvisning gjorts till 24 § 1 mom. tredje stycket. Som lagrådet framhållit får t.ex. en arvtagare tillgodoräkna sig arvlätarens ovillkorliga kapitaltillskott när anskaffningskostnaden bestäms.
I andra stycket finns bestämmelser om sparad utdelning. Om utrymmet för utdelning inte utnyttjas sparas det till ett senare år. Sparad utdelning skall senare är minska sådan del av utdelning eller reavinst som annars skulle ha tagits upp som intäkt av tjänst. Minskningen skall ske även utan yrkande när sådan utdelning eller reavinst redovisas. Så länge den sparade utdelningen kvarstår läggs den till anskaffningskostnaden vid beräkning av utdelningsutrymmet, vilket kan ses som en ränteuppräkning. Denna uppräkning får, som lagrådet påpekat. göras med ränta på ränta.
Tredje stycket innehåller bestämmelser om reavinst. Innebörden är att hälften av reavinsten skall tas upp som intäkt av tjänst. Finns sparad utdelning tas hälften av den del av reavinsten som överstiger den sparade utdelningen upp som intäkt av tjänst.
I fjärde stycket töreskrivs att reglerna tillämpas även efter det att ett företag upphört att vara fåmansföretag, dock endast i fråga om aktier som ägdes vid övergången eller förvärvats med stöd av dessa aktier t.ex. vid fondemission.
I femte stvcker behandlas ett undantag från tillämpningen av reglerna, nämligen det fallet att varken den skattskyldige eller någon honom närstående är verksam i företaget i betydande omfattning. En person skall alltid anses verksam i betydande omfattning i ett företag om hans arbetsinsatser har stor betydelse för vinstgenereringen i företaget. Till denna grupp av kvalificerat verksamma hör naturligtvis företagsledare och andra högre befattningshavare. I mindre företag kan arbetsledare och ibland även anställda utan någon ledarbefattning räknas till samma kategori. Detta gäller särskilt i sådana fall där delägarna kan anses bedriva en gemensam verksamhet. Det behöver inte vara fråga om ett heltidsarbete utan arbetsinsatsen måste ses i relation till företagets omfattning och övriga omständigheter. En styrelsemedlem som inte utför kontinuerligt arbete kan dock inte utan vidare anses kvalificerat verksam, även om han gjort enstaka insatser av stor betydelse t.ex. för att skaffa en viktig order till företaget. Som huvudregel beaktas endast verksamhet under den senaste tioårsperioden. Efter förslag av lagrådet här lagtexten kompletterats så att det framgår att verksamhet under någon det av tioärsperioden avses. Bestämmelserna i momentet skall tillämpas även när arbetsinsatsen i företaget upphört för mer än tio år sedan men i stället sker i annat fåmansföretag med samma eller likartad verksamhet. eftersom det annars kunde bli möjligt att flytta verksamheten mellan olika företag och spara arbetsinkomsten i ett vilande företag. Tioårsperioden räk- 703
nas I sådant fall först från det vederbörandes verksamhet i det senare företaget upphört. Som lagrådet påpekat är det en förutsättning för förlängning att det finns en kontinuitet i den meningen att den som är verksam i det senare företaget tidigare skall ha varit verksam i den skattskyldiges eget företag. Vidare skall inte mer än 10 år ha förflutit mellan den tidpunkt då verksamheten i den skattskyldiges företag upphörde och den tidpunkt då verksamheten i det andra företaget påbörjades.
I sjätte stveket finns två undantagsregler. Den första gäller vid beskattning av säväl utdelning som reavinster och tar sikte på fall där uttag i form av utdelning eller reavinst inte innebär någon fördel. Så blir vanligtvis fallet om minst 30 £& av avkastningen tillfaller utomstående. Det kan emellertid i vissa fall vara komplicerat att utreda hur avkastningen i form av utdelning och värdestegring fördelar sig på delägarna. Regeln har därför utformats så att det åligger den skattskyldige att visa att förutsättningarna för undantag föreligger. I ett enkelt fall där minst 30 2 av aktierna under hela bolagets verksamhetstid har ägts av utomstående och aktierna medför lika rätt, kan det enkelt konstateras att förutsättningar för undantag föreligger. Har aktierna olika rätt till utdelning eller eljest olika karaktär kan bedömning bh svårare, liksom om vinstandelsbevis, konvertibla skuldebrev e.d. utfärdats. Även tidigare års förhållanden måste beaktas för att hindra att successiva utförsäljningar. som syftar till att ta ut ackumulerad utdelning eller reavinster efter en försäljning av en minoritetspost av aktierna, leder till icke avsedda skatteförmåner. Om särskilda skäl föreligger skall undantag inte göras. Exempel på sådana särskilda skäl kan vara inbördes avtal som reglerar den faktiska fördelningen av resultatet, korsvisa äganden eller avtal om framtida förvärv. Det bör framhållas att bevisskyldigheten ligger på den skattskyldige och det ligger i sakens natur att denna blir svårare att fullgöra ju mer komplicerade förhållandena är.
Det andra undantaget avser endast beskattning av reavinster och har redan behandlats (avsnitt 6.8.1).
Sjunde stycket har ändrats enligt förslag av lagrådet. När makar och barn under 18 är erhåller tjänstebeskattad utdelning eller reavinst skall skatt beräknas enligt den skattesats som skulle ha gällt om inkomsten tillfallit den person i familjekretsen som är eller har varit kvalificerat verksam i företaget och har den högsta beskattningsbara inkomsten.
I åttonde stycket ges regler av innebörd att företag inom en koncern ses som en enhet.
Av nionde stycket framgår att definitionen av fåmansföretag i punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL skall användas också vid tillämpningen av detta moment. En viss utvidgning av tillämpningsområdet skall dock göras på det sättet att delägare som själva eller genom närstående är eller har varit verksamma i företaget i betydande omfattning betraktas som en ägare. Svftet är företag som drivs gemensamt av många delägare, som alla arbetar i företaget. skall behandlas som fåmansföretag.
I tionde stycket anges att samtliga finansiella instrument som avses i 27 § skall likställas med aktier och andelar. Efter förslag av lagrådet har stycket flyttats och kompletterats så att det klart framgår att bestämmelserna i detta
moment täcker också de undantagsfall då företaget inte är ett aktiebolag Prop. 1989/90:110
utan en ekonomisk förening.
3 § 13 mom. I första stycket föreskrivs att avdrag får göras enligt reglerna om reaförlust för kvarstäende underskott när en förvärvskälla inom inkomstslaget närings-
verksamhet upphör. Avdraget får fördelas på taxeringen året efter det år då
förvärvskällan taxerades för sista gången och de två därpå följande taxeringarna.
En förvärvskälla har inte upphört så länge någon tillgång eller skuld finns kvar. Att avdraget skall ske enligt reglerna för reaförlust innebär att endast 70 Z av underskottet får dras av. Det innebär också att förlusten måste vara definitiv och verklig. För att så skall vara fallet krävs att alla tillgångarna i förvärvskällan avyttrats till marknadsmässiga priser eller att uttagsbeskattning skett. Avdragsrätt föreligger således inte om tillgångar överförts från en förvärvskälla i enskilt bedriven näringsverksamhet till ett aktiebolag till bokföringsmässiga värden som understiger marknadsvärdet utan uttagsbeskattning. För att innebörden av hänvisningen till reavinstreglerna skall framgå tydligt har en ny mening fogats till stycket i dess lydelse enligt lagrådsremissen.
AV andra stycket framgår att rätt till avdrag inte föreligger i fråga om verksamhet utomlands eller när en förvärvskälla upphör för en delägare i ett handelsbolag genom att andelen överläts. För delägare i handelsbolag innebär denna bestämmelse att eftersom underskottet inte är avdragsgillt skall omkostnadsbeloppet inte heller reduceras vid beräkning av reavinsten vid avyttring av andelen (jfr 28 §).
Tredje stycket — som är ändrat i förhållande till lagrådsremissen — innehåller spärregler för obeståndssituationer.
3 §l14 mom. Momentets första stycke motsvarar nuvarande 37 och 40 §8 KL. I andra stycket anges att skattereduktion medges enligt 2 § 4 mom. UBL för underskott i inkomstslaget kapital. I den senare paragrafen föreskrivs att skattereduktion medges med 30 76 av underskottet.
4§ Nuvarande första stycket utgår eftersom avdrag för underskott skall ske i samma förvärvskälla påföljande år. Nuvarande andra stycket upphör eftersom vinstdelningsskatten upphävs. Nuvarande fjärde stycket utgår som en följd av upphävandet av första stycket.
4a§ Paragrafen upphävs eftersom lagen om förlustavdrag upphävs.
45 Riksdagen 1989190. Saml. 1. Nr HO Del I
5§
Ändringarna föranleds av den nya indelningen i inkomstslag och att begreppet taxerad förvärvsinkomst införs.
6 § I mom. Till första stycket a har från 53 § I mom. KL förts regler om skattskyldighet för utomlands bosatta fysiska personer. Bestämmelserna har anpassats till den nya kapitalbeskattningen. Jämfört med lagrådsremissen har tillägg gjorts i första stycket a beträffande inkomster för inskränkt skattskyldiga. Ett tillägg avser löpande inkomster av privatbostadsfastigheter och privatbostäder. Avvyttringar av näringsfastigheter omfattas också av skattskyldigheten. Uppräkningen av värdepapper m.m. som omfattas av den s.k. tioårsregeln har utvidgats till att omfatta även konvertibla vinstandelsbevis samt optioner och terminer som avser egendom som anges i det aktuella ledet i momentet. Sävitt gäller utländska bolag görs i c en justering som föranleds av det nya inkomstslaget näringsverksamhet.
6 52 mom. Bestämmelserna om taxering av delägare i s.k. gruvbolag i momentets sista mening har slopats (se kommentaren till 53 § 2 mom. KL).
7§3 mom. Nuvarande regler innebär sammanfattningsvis följande vad gäller pensionsstiftelses skattskyldighet. Enligt 7 § 4 mom. första stycket SIE är pensionsstiftelse som avses i TrL inskränkt skattskyldig: skattskyldigheten omfattar endast inkomst av fastighet. Enligt 7 § 4 mom. andra stycket SIL jämfört med 7 § 6 mom. femte stycket samma lag kan emellertid stiftelse under vissa förutsättningar bli oinskränkt skattskyldig. Detta inträffar om stiftelsen under längre tid inte bedrivit eller inte kan väntas bedriva verksamhet som skäligen motsvarar avkastningen av stiftelsens tillgångar. Att stiftelsen lägger avkastning till kapitalet medför sådan oinskränkt skattskyldighet endast om stiftelsen har överskott på kapitalet enligt 15 § TrL. |
Förslaget avseende pensionsstiftelser innebär att dessa i framtiden kommer att vara skattskyldiga enligt lagen (1990:000) om avkastningsskatt på pensionsmedel och inte enligt SIL. Pensionsstiftelser enligt TrE har därför förts in i 7 § 3 mom. bland de subjekt som inte är skattskyldiga enligt SIL.
I lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel är — liksom i nu gällande skattskyldighetsregel—- begreppet pensionsstiftelse specificerat till pensionsstiftelser enligt TrL. I TrL avses enligt 9 § med pensionsstiftelse ”en av arbetsgivare grundad stiftelse vars uteslutande ändamål är att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande”.
För det fall en stiftelse är t. ex. rörelsedrivande och dessutom tryggar pensionsutfästelse är den inte att betrakta som pensionsstiftelse enligt den nyss citerade definitionen. En sådan stiftelse skulle därför — såsom också gäller i dag — falla in under vanliga skattskyldighetsregler och beskattas för sina inkomster efter den gängse bolagsskattesatsen.
Enligt förslaget om skatt på avkastning på pensionsmedel kommer en pensionsstiftelse att vara skattskyldig för sin avkastning enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel och detta oavsett huruvida den lägger avkastningen till kapitalet och oavsett huruvida den har överskott. |
Detta innebär att de inledningsvis nämnda bestämmelserna i 7 § 4 mom. SIL om inskränkt skattskyldighet enligt SIL för en pensionsstiftelse och om följden av att en pensionsstiftelse har överskott på kapitalet blir inaktuella i framtiden. |
7§4 mom. Den samling av ganska disparata subjekt som finns i den s. k. katalogen beskattas för närvarande bara för inkomst av jordbruksfastighet och annan fastighet. Avsikten är att någon ändring av skattskyldighetens omfattning inte skall ske genom de nya reglerna (som är av provisorisk karaktär). I förekommande fall får alltså inkomsten av näringsverksamheten delas upp på en skattepliktig och en skattefri del.
Ändringen i fråga om pensionsstiftelse kommenteras i specialmotiveringen till 7 § 3 mom.
7§5 mom. I momentet behandlas de ideella föreningarnas beskattning. Ändringarna är av samma karaktär som de i 7 § 4 mom. Ändringarna syftar inte heller här till att i något avseende ändra det nuvarande rättsläget.
7§6 mom. Den nuvarande frikallelsen av allemansfonderna har slopats (avsnitt 8.8.1). Allemansfonderna beskattas fortsättningsvis som andra aktiefonder enligt
bestämmelserna i 2 § 10) mom.
De kvalificerat allmännyttiga stiftelserna beskattas för närvarande endast för inkomst av fastighet och rörelse. Den nya lydelsen innebär ingen ändring i sak.
7§8 mom. Bestämmelserna har omarbetats i såväl materiellt som redaktionellt avseende. Det nya första stycket innehåller delar av nuvarande första och andra styckena.
I andra stycket finns en något ändrad definition av begreppet förvaltningsföretag. För närvarande gäller att företaget ”uteslutande eller så gott som uteslutande” skall vara förvaltande. Enligt den nya lydelsen får företaget vid sidan av förvaltningsverksamheten bedriva ”obetydlig” annan verksamhet utan att statusen som förvaltningsföretag förloras. Någon ändring i sak är inte avsedd (jfr avsnitt 8.7.3.). Däremot innebär tillägget ”direkt eller indirekt” en saklig ändring. Av ordet indirekt följer att man vid bedömning av om företaget är ett förvaltningsföretag eller inte skall göra en genomsyn och pröva även verksamheten i andra företag där företaget har ett bestämmande inflytande. Ett företag som är moderföretag i en industrikoncern kan alltså
några sådana koncerngemensamma funktioner som enligt dagens praxis konstituerar rörelse (jfr RÅ 1986 ref 72). Som framgår av sista meningen behandlas investmentföretagen inte i detta moment utan i 2 § 10 mom.
I tredje stycket återfinns huvudregeln om skattefrihet för utdelning. En nyhet är att skattefri utdelning skall kunna tas emot inte bara av aktiebolag och ekonomiska föreningar utan också av sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter. Vidare har de nuvarande särreglerna i fjärde och femte styckena för banker och skadeförsäkringsföretag (jfr avsnitt 8.7.1) slopats och reglerna om skattefrihet för näringsbetingade aktier och andelar gjorts generellt tillämpliga. En aktie eller andel är näringsbetingad oavsett om skattefriheten följer av bestämmelserna i tredje stycket a eller b. Ändringen I tredje stycket b föranleds av sammanföringen av inkomstslagen till inkomstslaget näringsverksamhet.
Ändringarna i fjärde stycket föranleds. utöver den ändrade styckeindelningen, av att investmentföretag inte längre definieras som en särform av förvaltningsföretag.
Dispensreglerna i nuvarande åttonde stycket har slopats.
Utbytet av orden ”rörelse eller kapitalförvaltning” i femte stycket mot ”verksamhet” innebär inte att förutsättningarna för att ingripa mot s.k. Lundintransaktioner ändras i något avseende.
7 SI2 mom. Momentet har utgått som en konsekvens av att beskattningen av aktiefonder regleras uttömmande i 2 § 10 mom.
SS Lagrummet hänvisar till bestämmelserna om grundavdrag och särskilt grundavdrag i KL.
98 Andringen är en konsekvens av ändringen av 50 § KL. På lagrådets inrådan har 1, 2 och 4 mom. ersatts med en ny gemensam bestämmelse utan uppdelning i moment.
Jus Ändringen är en följd av att systemet med grundbelopp och tilläggsbelopp upphör.
108 Paragrafen är i den föreslagna utformningen inte indelad i moment och innehäller skattesatsen för fysiska personer och dödsbon. Bestämmelserna i 1 mom. om grundbelopp och tilläggsbelopp upphävs. I förhållande till lagrådsremissens förslag har en mindre teknisk förändring gjorts genom att skiktgränsen inte längre knyts an till en basenhet. För alla som har beskattningsbara förvärvsinkomster utgår skatt med ett belopp på 100 kr. Därutöver är
skatten på förvärvsinkomster 20 4& på den del av den beskattningsbara för- Prop. 1989/90:110 värvsinkomsten som överstiger 170 000 kr. vid 1992 ärs taxering. Skiktgränsen för statlig inkomstskatt skall därefter årligen räknas upp med ökningen av konsumentprisindex med tillägg av 2 procentenheter. Om exempelvis skiktgränsen för taxeringsåret 1993 är 176 800 kr. och ökningen av konsumentprisindex mellan oktober 1991 och oktober 1992 är 4,0 4 skall skiktgränsen för taxeringsåret 1994 efter avrundning vara = 187 400 kr. (176 800 x 1.060). Skiktgränsen skall fastställas av regeringen.
Skatten på kapitalinkomster är 30 4 av inkomsten av kapital.
10. $ 2-5 mom. Momenten upphävs eftersom systemet med grundbelopp och tilläggsbelopp inte längre skall användas.
På grund av att bestämmelserna om underlag för tilläggsbelopp upphör kommer också möjligheten att uttnyttja underskottsavdrag enligt 5 mom. att upphöra. Skäl att införa övergångsregler för skattskyldiga som vid utgången av 1990 fortfarande har underskott att använda enligt denna bestämmelse kan inte anses föreligga. För underskott som inte alls kunnat utnyttjas vid beräkningen av beskattningsbar inkomst finns avdragsrätt enligt övergångsbestämmelserna rörande förlustavdrag.
10 §6 mom. Momentet upphävs eftersom systemet med grundbelopp och tilläggsbelopp upphör. Ränteförmåner behandlas i fortsättningen i punkt I0 och punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL.
0 a§ Av paragrafen framgär att den statliga inkomstskatten utgör 30 96 av den beskattningsbara inkomsten för andra skattskyldiga än fysiska personer och dödsbon. Några särskilda skattesatser gäller således inte längre för familjestiftelser och livförsäkringsföretag.
II SI mom. Andringen är en konsekvens av att avdrag för nedsatt skatteförmåga avskaffas.
14 SI mom. Ändringarna som avser två hänvisningar innebär ingen saklig ändring.
24 SI mom. Första stycket motsvarar nuvarande punkt I första stycket av anvisningarna till 36 § KL.
I första stycket första meningen har gjorts en anpassning till den förändrade tidpunkten för skattskyldighetens inträde.
I andra stycket har angetts huvudprinciperna för beräkning av vinst och förlust i fråga om förpliktelser. Här avses bl.a. premier till utfärdare av op- 709
tioner och utgifter för att avsluta ett options- eller terminsåtagande utan Icverans (jfr specialmotiveringen till 3 § I mom.). Regeln innebär en generell bestämmelse motsvarande nuvarande regel angående blankningsaffärer i punkt 2 b av anvisningarna till 36 § KL. Regeln innebär att reavinstberäkning får göras trots att avyttringsintäkten erhålls först och utgifterna för att fullfölja affären uppkommer senare (jfr avsnitt 6.5.8 och 6.5.10).
Till tredje stycket första meningen har överförts nuvarande regler i 35 § 2 mom. tredje stycket KL om kontinuitetsprincipen vid benefika överlåtelser. Regeln har nu fått en generell avfattning.
I andra meningen har tagits in en regel om att mottagaren i vissa fall skall överta givarens anskaffningsvärde beräknat enligt genomsnittsmetoden. Vid gåva av aktier skall således inte 20-procentschablonen enligt 27 § 2 mom. andra stycket tillämpas. Givetvis får dock mottagaren tillämpa schablonen vid beräkning av anskaffningsvärde sedan han avyttrat egendomen. Detta gäller finansiella instrument som beskattas enligt aktie- och fordringsreglerna men även sådan övrig lös egendom som beskattas enligt 30 §. Det gäller t.ex. guldtackor och råvaruoptioner och -terminer. För fordringar och övrig lös egendom innebär reglerna att den nu gällande skyldemansregeln slopas. Förslaget har behandlats i avsnitten 6.5.13, 6.6.6 och 6.9.4.
Andra meningen har utformats med beaktande av lugrådets påpekanden.
I tredje stycket fjärde meningen finns en regel som saknar motsvarighet 'i lagrådsremissen. Av bestämmelsen framgår vilket ingångsvärde mottagaren av egendom som utgjorde omsättningstillgång hos överlåtaren skall tillgodoräkna sig i vissa fall.
Fjärde stycket motsvarar nuvarande 35 § 2 mom. fjärde stycket KL.
24 §2 mom. I första stycket anges vad som skall anses som en avyttring. I praxis har begreppet avyttring givits en vid innebörd. Den föreslagna formuleringen är inte avsedd att förändra gällande rätt. En ny bestämmelse i andra meningen anger att med avyttring jämställs den situationen att aktier eller andra finansiella instrument blir definitivt värdelösa genom upplösning av bolag genom konkurs eller likvidation.
Med avyttring jämställs också enligt tredje meningen att en option har blivit värdelös genom att den inte har utnyttjats innan dess löptid har löpt ut. Kostnaden för anskaffande av optionen blir därmed avdragsgill som reaförlust (jfr avsnitt 6.2.4).
Slutligen anges att utlåning av aktier i samband med blankningsaffärer inte skall anses utgöra en avyttring för den som lånar ut aktierna. Beskattning sker i stället hos den som gör blankningsaffären. För eventuell ersättning för utlåningen beskattas dock utlånaren enligt 3 § I mom. Tidpunkten för beskattning av blankaren framgår av 24 § 4 mom. femte stycket (jfr avsnitt 6.5.10).
Andra och tredje stycket motsvarar nuvarande punkt 5 av anvisningarna till 35 § KL. Reglerna om reavinstberäkning vid avyttring av andel i handelsbolag finns i 28 §.
Fjärde stycket motsvarar nuvarande punkt 7 av anvisningarna till 35 § KL.
I femte stycket första meningen ges bestämmelser om att förvärv av egendom genom utnyttjande av teckningsrätt, delrätt, köpoption, termin, optionsrätt eller konvertibelt skuldebrev eller vinstandelsbevis, inte skall anses som en avyttring av det utnyttjade finansiella instrumentet. Beskattningen av en vinst skjuts upp till dess den nyförvärvade egendomen avyttras. Dessa frågor har behandlats i avsnitt 6.5.6. En närmare beskrivning av vilka typer av finansiella instrument som avses med de olika termerna finns i specialmotiveringen till 27 8, I mom.
I andra meningen ges regler om hur anskaffningsvärdet för den vid utnyttjandet förvärvade egendomen skall beräknas. Det beräknas som priset för optionen, teckningsrätten, delrätten, det konvertibla skuldebrevet, det konvertibla vinstandelsbeviset etc. med tillägg för eventuellt vederlag som lämnats i samband med utnyttjandet av instrumentet.
Femte stycket har utformats med beaktande av lagrådets synpunkter.
24 §3 mom. I första stycket finns en generell bestämmelse som avser avsiktliga underprisförsäljningar. Regeln ger uttryck för den allmänna principen att avdrag endast medges för verkliga förluster. Bestämmelsen innebär att avdragsrätt inte föreligger för cn reaförlust som uppkommer på grund av en avyttring till underpris om inte den skattskyldige visar att han överlåtit egendomen utan avsikt att göra en förmögenhetsöverföring till mottagaren. Den skattskyldige har således bevisbördan för sina påståenden i denna del. Utrymmet för en underprissättning som tillkommit utan avsikt och således endast beror på en ”dålig affär” är minimalt när det gäller försäljningar till närstående och liknande. Avdrag bör därför inte komma i fråga om underprisförsäljningen skett direkt eller indirekt via juridisk person till närstående eller andra som har en påtaglig intressegemenskap med den skattskyldige. Regeln innebär inte någon förändring i nuvarande praxis såvitt gäller den s.k. delningsprincipen som tillämpas på lös egendom. Avdragsförbudet tar säledes i första hand sikte på fastighetsförsäljningar och ersätter nuvarande punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 36 § KL. Den nya bestämmelsen har emellertid fått en generell avfattning såväl ifråga om avyttrad egendom som personkrets. Det förhållandet att en fastighetsöverlåtelse med tillämpning av huvudsaklighetsprincipen anses som oncrös (vederlag som inte understiger taxeringsvärdet) hindrar inte myndigheterna från att vid förlustberäkningen bedöma överlåtelsen efter dess verkliga innebörd. Bestämmelserna gäller inte avyttringar som redovisas i näringsverksamhet.. .
I andra stveket har reglerna om att en verklig förlust skall föreligga specificerats ytterligare. Där föreskrivs nämligen att vid beräkningen skall också beaktas om överlåtaren eller någon honom närstående direkt eller indirekt via juridisk person fått någon förmån eller rättighet som saknar formellt marknadsvärde men likafullt har ett ekonomiskt värde för honom. Med värde avses alltså inte affektionsvärden o.d. Ett typiskt exempel på detta är, som berörts i avsnitt 6.2.5, att säljaren av en fastighet eller en bostadsrätt erhåller en hyresrätt.
Tredje momentet har utformats med beaktande av lagrådets synpunkter.
I momentet regleras frågan om beskattningstidpunkten för reavinster och reaförluster (jfr avsnitt 6.2.6).
I första stycket anges att skattskyldighet för reavinster skall inträda när egendomen avyttras. Med avyttringstidpunkt förstås tidpunkten då bindande avtal träffas om försäljning, byte eler därmed jämförlig överlåtelse. Vid andra slags egendomsavhändelser bestäms tidpunkten på motsvarande sätt till den dag då avhändelsen blir definitiv. UPppkommer avdragsgill förlust till följd av avyttringen inträder avdragsrätten vid samma tidpunkt. I dessa fall krävs dock att förlusten är definitiv. Är köpeskillingens storlek beroende av framtida händelser medges således inte avdrag för reaförlust. I vissa fall skall avyttringar inte medföra beskattning. Exempelvis gäller detta enligt 27 8 4 mom. vid vissa aktiebyten. Någon skattskyldighet inträder givetvis inte i dessa fall. Stycket har utformats i enlighet med lagrådets förslag.
Skattskyldighet inträder på en gång för hela reavinsten vid avyttringen. Liksom enligt gällande rätt är dock en förutsättning härför att reavinsten kan beräknas med tillräcklig säkerhet vid denna tidpunkt. Den regel som utbildats i praxis om s.k. tilläggsköpeskilling och som för ett särskilt fall kodifierats i punkt 4 a av anvisningarna till 41 § KL har — efter viss justering — införts i andra stycket. Justeringen är en konsekvens av att beskattningen inte längre anknyter till att köpeskillingen är tillgänglig för lyftning. Enligt den gällande regeln skall den tillkommande köpeskillingen beskattas det år då beloppet blir tillgängligt för lyftning. I den föreslagna regeln har detta ändrats till det år då beloppets storlek blir känd. Erhålls betalning från köparen utgör detta en presumtion för att köpeskillingen åtminstone upp till detta belopp är möjlig att bestämma. :
Även i andra situationer än den som beskrivs i regeln kan osäkerheten om resultatet av en avyttring vara så stor att det är motiverat att beskattningen av hela eller delar av resultatet skjuts upp. För att beskattningen skall skjutas upp i fall där en intäkt redan har influtit eller blivit känd till sin storlek krävs dock ett uttryckligt undantag från beskattning. Sådana undantag gäller vid options-, termins- och blankningsaffärer, vilka regleras i tredje-femte styckena.
Då skattskyldighet inträder vid avyttringen kommer gränsdragningen mellan bindande avtal om avyttring och avtal om framtida rätt till köp eller försäljning (optionsavtal) att få ökad betydelse. En avyttring till följd av ett optionsavtal föreligger först när rätten till köp eller försäljning av underliggande egendom utnyttjas. Förslaget innebär inte någon förändring av den gränsdragning mellan försäljningsavtal och optionsavtal som utformats i rättspraxis. Det får även fortsättningsvis ankomma på rättsbildningen i praxis att bestämma avyttringstidpunkten i särskilda situationer.
Den särskilda regeln i punkt 4 a av anvisningarna till 41 § KL om att skattskyldighet för vissa avyttringar inträder vid utflyttning blir obehövlig då enligt den föreslagna regeln skattskyldighet alltid inträder vid avyttringstidpunkten. De beskattningsregler som gällde vid avyttringstidpunkten skall tillämpas, oavsett om vinsten helt eller delvis av sådana orsaker som ovan diskuterats skall tas till beskattning vid en taxering för ett senare år än avytt-
ringsåret. Bestämmelserna i den upphävda anvisningspunkten skall dock fortfarande gälla i fråga om avyttringar som omfattas av punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna. Det gäller fall där avyttring har skett men skattskyldighet inte har inträtt före den 1 januari 1991.
I tredje-femte styckena regleras beskattningstidpunkten vid utfärdande av optioner samt för termins- och blankningsaffärer. I tredje stycket ges också regler om hur mottagen premie skall påverka beskattningen när utfärdaren av en option på grund av sitt åtagande köper celler säljer aktier eller annan egendom. Reglerna innebär att vid reavinstberäkningen anses utfärdandet av optionen och avyttring resp. förvärv av den underliggande egendomen utgöra olika delar i samma affär. En reaförlust på den underliggande egendomen är således fullt kvittningsbar mot premicn, oavsett om optionen är marknadsnoterad eller om det gäller marknadsnoterad underliggande egendom. Om det gäller en säljoption och utfärdaren således köper egendom på grund av optionen, får dock en reaförlust på den underliggande egendomen kvittas mot premien endast under förutsättning att egendomen säljs vidare senast under det beskattningsår för vilket premien skall tas upp till beskattning. Av de generella vinstberäkningsreglerna för denna typ av förpliktelser 124 § 1 mom. andra stycket framgår att kontant slutregleringslikvid får dras av mot premien. Skattskyldigheten inträder dock vid olika tidpunkter beroende på om optionens löptid är kortare eller längre än ett år. Är löptiden högst ett år får beskattningen skjutas upp till dess optionsaffären är avslutad. Om löptiden är längre än ett år inträder skattskyldighet för premien redan vid optionsavtalets ingående. Efter påpekande från lagrådet har införts ett förtydligande om att en reaförlust får kvittas mot premien även beträffande optioner med en löptid på mer än ett år om försäljningen på grund av optionen resp. avyttring av egendom som köpts på grund av optionen sker samma år som den utfärdades. Slutligen ges en definition av vad som avses med option. I motsats till de nuvarande bestämmelserna tar definitionen sikte på såväl standardiserade som icke standardiserade köp- och säljoptioner. Beskattningen av optioner har behandlats i avsnitt 6.5.8.
I fjärde stycket anges att skattskyldigheten för terminsaffärer inträder först vid den tidpunkt då leverans enligt kontraktet skall ske. Detta gäller således oavsett kontraktets löptid. En förutsättning är givetvis att det inte utgår betalning innan dess, vilket är kännetecknande för en terminsaffär. Reavinst- . beskattningen av terminer har behandlats i avsnitt 6.5.9.
I femte stycket finns regler om tidpunkten för beskattning av blankningsaffärer. Nuvarande specialreglering rörande beskattningen av blankningsaffärer i punkt 2 b femte stycket av anvisningarna till 36 § KL, slopas. Den aktuella regeln tillsammans med regeln i 2 mom. första stycket innebär att blankaren skall beskattas för intäkten vid avyttringen och med avdrag för den anskaffningsutgift han ådrar sig när han skaffar aktier för att lämna tillbaka till utlånaren. För att en reguljär reavinstberäkning i rimlig utsträckning skall kunna ske får beskattningen skjutas upp senast till beskattningsåret efter det år då blankaren avyttrade den länade egendomen. Om återanskaffningen sker dessförinnan skall beskattningen ske tidigare. För att identifikationsproblem inte skall uppstå har-— till skillnad från i lagrådsremissen -
angetts att beskattningen inte får skjutas upp om den skattskyldige redan innehar aktier av samma slag och sort som den som uppges vara föremål för blankningsaffären. Äger den skattskyldige redan aktier av detta slag skall i stället de innehavda aktierna anses ha avyttrats. För att förebygga ett annat identitetsproblem anges att ersättningsaktien både skall ha anskaffats och återställts till längivaren. Om återanskaffningen görs senare än beskattningsäret efter avyttringen skall hela försäljningsintäkten (efter avdrag för cventuella försäljningskostnader) tas upp till beskattning nämnda beskattningsår. Hela återanskaffningsutgiften får i sådana fall dras av som en reaförlust för det år då den erläggs. Den skattskyldige riskerar därmed att hela utgiften blir avdragsgill till endast 70 Ice.
24 §5 mom. Momentet motsvarar nuvarande punkt 3 av anvisningarna till 35 § KL.
24 § 6 mom.
I detta moment behandlas beräkningen av reavinst vid delägares eller delägare närstående persons införsäljning av egendom till ett fåmansföretag (jfr avsnitt 8.12.1) Lagtexten har utformats i enlighet med vad lagrådet har föreslagit.
I första stycket anges att vid vinstberäkningen vederlaget skall tas upp som intäkt endast till den del det inte överstiger egendomens marknadsvärde.
I andra stycket anges att bestämmelsen inte omfattar införsäljning av lös egendom när hela köpeskillingen beskattas som intäkt av tjänst enligt punkt 14 andra stycket av anvisningarna till 32 § KL.
AV tredje stycket framgår att vinsten vid införsäljning av fastighet eller bostadsrätt e.d. inte får beräknas enligt schablonreglerna i 25 § 9 mom. eller 26 § 7 mom. såvida inte egendomen helt eller till huvudsaklig del — minst 75 70 — skall användas i företagets näringsverksamhet.
I fjärde stycket finns en dispensbestämmelse.
2S SI mom. Momentet motsvarar nuvarande punkt 2 av anvisningarna till 35 § KL.
I första stycket har ett tillägg gjorts som tar sikte på den situationen att en privatbostadsfastighet tillsammans med annan egendom ingår i en och samma taxeringsenhet. I så fall skall vinst- eller förlustberäkningen avseende privatbostadsfastigheten ske för sig. Vad som avses är t.ex. det fallet att en lantbruksenhet också omfattar ett småhus med tillhörande tomtmark.
Bestämmelsen har förtydligats i enlighet med vad lagrådet föreslagit i fråga om begreppet privatbostadsfastighet i 5 § KL. Motsvarande förtydliganden har skett i övriga aktuella moment i paragrafen.
25 §2 mom. Momentet motsvarar nuvarande punkt 4 av anvisningarna till 35 § KL.
Momentet motsvarar nuvarande punkt 1 av anvisningarna till 35 § KL samt punkt 2 a första stycket av anvisningarna till 36 § KL. Av bestämmelsen framgår hur omkostnadsbeloppet skall beräknas om ett vederlag utöver en fastighet också omfattar inventarier.
25 § 4 mom. Momentet motsvarar nuvarande punkt 2 a andra och tredje styckena av anvisningarna till 36 § KL.
De nuvarande reglerna om hur förbättringskostnader skall behandlas är överförda till det nya momentet samtidigt som vissa materiella förändringar har skett i två hänseenden. För det första skall s.k. värdehöjande reparationer — med nedan angivna undantag — beaktas endast om de lagts ned de senaste fem åren före avyttringen och dessutom skall de uppgå till minst 5 000 kr. per år.
Enligt punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 23 § KL gäller vissa begräns- " ningar i rätten att löpande göra avdrag för utgifter för reparationer och underhåll av bl.a. andelshus. I den mån de inte är avdragsgilla är de i stället att betrakta som förbättringskostnader. Lagrådet har påpekat att femårsbegränsningen inte bör gälla för sådana utgifter. Bestämmelsen är utformad i enlighet härmed.
För kostnader som avser ny-, till- eller ombyggnad föreslås inga förändringar. För kostnader av detta slag gäller inte den tidsmässiga begränsningen.
En följd av de i förhållande till RINK-förslaget ändrade reglerna för reavinstbeskattningen av näringsfastigheter är att gjorda värdeminskningsavdrag inte skall påverka omkostnadsbeloppet. Värdeminskningsavdrag m.m. skall i stället — enligt bestämmelserna i punkt 5 av anvisningarna till 22 § KL tas upp som intäkt av näringsverksamhet. I enlighet med den nämnda anvisningspunkten i KL skall också kostnader för värdehöjande reparationer liksom kostnader för underhåll i vissa fall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Av sista stycket framgår av första meningen att kostnader av det senare slaget som tas upp i näringsverksamhet skall räknas som förbättringskostnad vid beräkning av omkostnadsbeloppet.
I punkt 6 av nämnda anvisning i KL framgår att om en näringsfastighet övergår till privatbostadsfastighet skall avskattning ske på samma sätt som en avyttring skett, dvs. med tillämpning av stadgandena i punkt 5 av nämnda anvisningar. Detsamma gäller om en näringsfastighet genom t.ex. arv övergår till ny ägare och fastigheten hos denne är att avse som privatbostadsfastighet. I sista meningen i momentet stadgas att vid avyttring av en privatbostadsfastighet som tidigare varit en näringsfastighet skall det belopp avseende värdehöjande reparationer och underhåll som i samband med över-
gången togs upp som intäkt av näringsverksamhet räknas som en förbätt-
ringskostnad vid vinstberäkningen i samband med en avyttring senare.
I RINK:s förslag återfanns i förevarande moment bestämmelser om att omkostnadsbeloppet vid avyttring av en fastighet skulle minskas med under innehavstiden gjorda värdeminskningsavdrag m.m. Generella bestämmelser av detta slag har av skäl som närmare utvecklats i avsnitt 6.4.11 utgått. Värdeminskningsavdrag m.m. skall vid en avyttring eller när en näringsfastighet övergår till privatbostad - med vissa undantag — tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Detsamma gäller om en näringsfastighet genom arv, gåva e.d. övergår till ny ägare och i dennes namn är privatbostadsfastighet. Bestämmelser om detta finns i punkterna 5 och 6 av anvisningarna till 22 § KL.
I vissa fall skall sådan avskattning emellertid inte ske. Enligt punkt 5 femte stycket av anvisningarna till 22 § KL skall återföring inte ske i den mån vederlaget understiger ett omkostnadsbelopp som beräknats utan hänsyn till bl.a. eventuella uppskovsbelopp. Motsvarande gäller enligt den nämnda anvisningspunkten vid övergång från näringsfastighet till privatbostadsfastighet. De två inledande styckena i det nu aktuella momentet tar sikte på den situationen att cn näringsfastighet eller en privatbostad som tidigare varit näringsfastighet avyttras.
Av första stycket framgår att om förhållandena vid en avyttring av en näringsfastighet är sädana att återföring av värdeminskningsavdrag m.m. helt eller delvis inte kan ske skall i stället omkostnadsbeloppet minskas i motsvarande mån. Gäller avyttringen en privatbostadsfastighet som tidigare varit näringsfastighet och var förhållandena vid avskattningstillfället sådana att återföring helt eller delvis inte kunde ske skall omkostnadsbeloppet enligt andra stvcket minskas med det belopp som inte togs upp som intäkt av näringsfastighet vid övergången.
Tredje stycket tar sikte på den situationen att den skattskyldige efter expropriation eller dylikt som avses i punkt 1 andra stycket andra meningen av . anvisningarna till 22 & KL erhållit avdrag för avsättning till ersättningsfond för byggnader och markanläggningar. Om en fastighet (ersättningsfastighet) avyttras och byggnad eller markanläggning har skrivits av vid ianspråktagande av fonden gäller att viss del av det ianspråktagna beloppet skall tas upp som intäkt av näringsfastighet enligt bestämmelserna i punkt 5 sjunde stycket av anvisningarna till 22 § KL. Återstoden av det ianspråktagna beloppet skall tas till beskattning i inkomstslaget kapital vilket sker därigenom att omkostnadsbeloppet vid vinstberäkningen minskas med ett motsvarande belopp.
Om ersättningsfastigheten har övergått till privatbostadsfastighet skall på motsvarande sätt viss del av det ianspråktagna beloppet tas upp som intäkt
av näringsfastighet. Återstoden är hänförligt till inkomst av kapital. Över-
gången i sig utlöser emellertid cj beskattning. Detta skall ske först när privatbostadsfastigheten avyttras. Av fjärde stycket framgår att beskattning då skall ske genom att omkostnadsbeloppet minskas med ett belopp motsvarande den del av det ianspråktagna beloppet som vid den tidigare övergången inte togs upp som intäkt i näringsverksamhet.
Bestämmelserna i nuvarande punkt 2 a trettonde-artonde styckena av anvisningarna till 36 § KL överensstämmer väsentligen med stadgandena i förevarande moment. En konsekvensändring har dock skett rnot bakgrund av att värdeminskningsavdrag - på annat sätt än som avses i 25 § 5 mom. — inte längre kan påverka ett omkostnadsbelopp vid reavinstberäkningen.
25 § 7 mom. Momentet motsvarar nuvarande punkt 2 a nittonde stycket av anvisningarna tull 36 & KL.
25 § 8 mom. Momentet har sin motsvarighet i 11 § lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av reavinst. UppskovsL. Bestämmelsen tar sikte på den situationen att en fastighet avyttras efter den I januari 1991 och att den skattskyldige tidigare medgetts ett uppskov. I så fall skall omkostnadsbeloppet minskas med det belopp för vilket uppskov ursprungligen medgavs. Indexuppräkning skall ej ske. I lagrådsremissen fanns en uttrycklig regel om att ett gammalt uppskovsbelopp inte skulle påverka omkostnadsbeloppet om detta beräknades enligt någon av schablonreglerna. Av skäl som framgår i den allmänna motiveringen har schablonreglerna i 9 och 10 mom. gjorts om till vinstberäkningsregler. Det saknas därför anledning att i förevarande moment särskilt anmärka att vinstberäkningen enligt 9 och 10 mom. inte påverkas av gamla uppskovsbelopp. | Även om bestämmelsen är av övergångskaraktär har den tagits in i lagen eftersom den kan komma att tillämpas under lång tid. Lagrådets synpunkter på utformningen av bestämmelsen har beaktats.
25 §9 mom. Momentet innehåller bestämmelser om hur vinsten under olika förutsättningar kan beräknas på ett schabloniserat sätt. Reglerna har behandlats i avsnitt 6.4.7.
I första stvcket återfinns den mest gynnsamma schablonen. Bestämmelsen som gäller fysiska personer innebär att vinsten får beräknas till 30 4 av vederlaget om den avyttrade privatbostadsfastigheten utgör den skattskyldiges permanentbostad. Utgångspunkten för vinstberäkningen är vederlaget, dvs. försäljningspriset utan avdrag för försäljningskostnader o.d.
I andra stycket definieras begreppet permanentbostad. Normalt torde det inte vara förenat med några större svårigheter att avgöra om en avyttrad fastighet utgjort den skattskyldiges permanentbostad. För att den skattskyldige enligt gällande rätt skall ha rätt till uppskov enligt UppskovsL gäller ett bosättningskrav. Utgångspunkten för en prövning huruvida en bostad är den skattskyldiges permanentbostad bör — på samma sätt som för det nämnda bosättningskravet — vara mantalsskrivningen. Även i övrigt torde ledning kunna hämtas från praxis i uppskovshänseende. Kravet på att den skattskyldige skall ha varit bosatt på fastigheten innebär att den mest förmånliga scha-
blonregeln inte kan utnyttjas av ett dödsbo.
Det är den skattskyldige som skall visa att han varit bosatt på fastigheten i fråga. Har bosättningen varat under minst tre av de senaste fem åren före avyttringen räknas fastigheten alltid som permanentbostad.
Kravet på bosättning har ytterligare en konsekvens. För att det förmånligaste skattetaket skall få användas vid t.ex. en delavyttring måste bostaden i fråga ligga på den försålda delen.
Under vissa förutsättningar får en privatbostadsfastighet karaktär av permanentbostad redan efter ett års tid. Två särskilda villkor har ställts upp.
För det första får innehavstiden utan bosättning inte ha varat längre än ett år. Meningen är inte att någon skall kunna förvandla ett fritdshus till permanentbostad alltför hastigt. För det andra skall i dessa korttidsfall ett marknadsmässigt vederlag ha erlagts vid den skattskyldiges förvärv. Denna spärr tar sikte på dels fall där förvärvet skett exempelvis i en kommunal förköpskö, dels överföringar från i första hand närstående. I fråga om marknadsvärde torde, om inte annat särskilt talar däremot, 133 760 av taxeringsvärdet kunna tjäna som en lämplig utgångspunkt. Det är förhållandena vid den skattskyldiges förvärv som avses. Har fastigheten erhållits genom arv, testamente, gåva ctc. är det inte fråga om att göra en bedömning i enlighet med den kontinuitetsprincip som i andra sammanhang gäller enligt 24 § 1 mom. tredje stycket. Vid förvärv av detta slag kan den mest förmånliga schablonen inte användas förrän efter tre års bosättning. Det saknar härvid betydelse om den skattskyldige under bosättningstiden varit ägare eller ej.
Om en privatbostadsfastighet inte kan hänföras till kategorin permanentbostad gäller enligt tredje stycket att vinsten får beräknas till 60 96 av vederlaget.
I fjärde stycket finns en särskild schablonregel avseende näringsfastigheter. Enligt den får vinsten beräknas genom att 90 Z av vederlaget. minskas med ett belopp motsvarande värdeminskningsavdrag m.m. som enligt punkt 5 av anvisningarna till 22 §& KL tagits upp som intäkt av näringsverksamhet.
Femte stycket saknar motsvarighet i lagrådsremissen. Där behandlas den situationen att en privatbostadsfastighet avyttras och denna i den skattskyldiges hand under något av de tre närmaste åren före avyttringen varit näringsfastighet. Av skäl som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen får i så fall vinsten inte beräknas enligt någon av de schabloner som annars gäller privatbostadsfastigheter enligt första eller tredje stycket. Vinsten får om den skattskyldige inte väljer att beräkna vinsten enligt de konventionella reglerna - i stället beräknas enligt fjärde stycket, dvs. enligt samma schablon som gäller för näringsfastigheter. I så fall skall 90 Ze av vederlaget minskas med värdeminskningsavdrag m.m. som enligt punkt 5 av anvisningarna till 22 § KL återlades i näringsverksamhet vid karaktärsbytet.
25 § 10 mom. Momentet har sin motsvarighet i 2 § första och andra styckena UppskL. In-
nebörden av regeln är att vinsten alltid får beräknas till 30 96 av vederlaget
om privatbostadsfastigheten tagits i anspråk genom expropriation eller annat liknande förfarande. Till skillnad mot vad som gäller enligt UppskL. om-
Genom en hänvisning i 26 §& 8 mom. är bestämmelsen ocksä tillämplig på bostadsrätter.
26 § I mom. Momentet motsvarar nuvarande 35 § 3 a mom. första, femte och sjätte styckena KL. De ändringarna har skett att den fallande skalan för att beräkna den skattepliktiga vinsten har utgått liksom bestämmelsen om att den skattepliktiga vinsten — oavsett innehavstidens längd — alltid skall anses vara 25 96 av vinsten vid tvångsavyttringar. I det senare hänseendet har 25 § 10 mom. genom hänvisningen i 26 § 8& mom. samma funktion som det nu borttagna stycket.
26 § 2 mom. I momentet behandlas den s.k. genomsynen vid reavinstberäkningen. Utöver vad som redovisats i den allmänna motiveringen kan följande framhållas.
Utgångspunkten för genomsynen är att vinstberäkningen skall ske också med hänsynstagande till förändringen av den skattskyldiges andel i föreningsförmögenheten. En avstämning skall således ske med hänsyn till förhållandena vid såväl förvärvet som avyttringen. Beräkningen skall med ett undantag ske enligt vanliga regler. Bestämmelserna i 4 § tolfte stycket lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt bör kunna tjäna som en lämplig förebild. Fastighetens värde skall dock ej ingå i beräkningen. I princip skall beräkningen ske utifrån förhållandena vid förvärvs- resp avyttringstillfället. Om inte särskilda omständigheter föreligger bör man kunna godta — på sätt som sker vid förmögenhetstaxeringen — det bokslut som föreligger för det senaste räkenskapsår som avslutats före den I juli under det aktuella året.
De nya bestämmelserna om vinstberäkningen medför vissa förändringar i fråga om behandlingen av kapitaltillskott och vissa nybyggnadskostnader. Dessa och vissa andra frågor av betydelse för vinstberäkningen berörs i specialmotiveringen till 26 § 5 mom.
26 § 3 mom. Momentet motsvarar nuvarande punkt 8 andra och tredje styckena av anvisningarna till 35 § samt punkt 2 c andra stycket av anvisningarna till 36 § KL.
Vad som stadgas i andra stycker om inre reparationsfond eller andra liknande fonder är endast tillämpligt om fondförmögenheten inte beaktats vid beräkningen av föreningens förmögenhet.
26 § 4 mom, Momentet motsvarar nuvarande punkt 2 c första stycket av anvisningarna till 36 § KL.
Momentet motsvarar nuvarande punkt 2 c tredje-sjätte styckena av anvisningarna till 36 § KL. En nyhet avser behandlingen av s.k. värdehöjande reparationer och har — beträffande fastigheterna — sin motsvarighet i den nya regleringen i 25 § 4 mom. Kostnader för reparationer av detta slag är avdragsgilla under två förutsättningar. Den ena är att kostnaderna inte får ha lagts ned tidigare än fem år före avyttringstillfället. Det andra är att kostnaderna skall överstiga 5 000 kr. per år. En annan förändring avser de s.k. kapitaltillskotten. De nya reglerna om genomsyn i 26 § 2 mom. gör att reglerna om den skattemässiga behandlingen av kapitaltillskott blir onödiga och bestämmelserna har tagits bort.
Även den tredje förändringen hänger samman med den nya metoden för vinstberäkningen. Som en konsekvens av att förändringar i överlåtarens andel i föreningsförmögenheten skall beaktas vid vinstberäkningen får den skattskyldige även tillgodoräkna sig sin andel av kostnader för ny-, till- och ombyggnad som avser föreningsfastigheten. En regel om detta har tagits in i fjärde stycket.
Bestämmelserna I femte stycket är nya och har — med avseende på näringsfastigheter — sin motsvarighet i de nya bestämmelserna i 25 § 5 mom. Reglerna tar bl.a. sikte på den situationen att en bostadsrätt i näringsverksamhet avyttras. Av regeln framgår att kostnader för värdehöjande reparationer och underhåll som tagits upp som intäkt av näringsverksamhet enligt punkt 5 av anvisningarna till 22 § KL vid vinstberäkningen skall anses som förbättringskostnad.
26 § 6 mom. Momentet motsvarar nuvarande punkt 2 c nionde stycket av anvisningarna till 36 § KL.
26 § 7 mom. Momentet motsvarar för bostadsrätternas del stadgandet i 25 § 9 mom. och innehåller schabloniserade vinstberäkningsmetoder. Utgångspunkten för vinstberäkningen enligt detta moment är vederlaget för den avyttrade egendomen sedan detta justerats med hänsyn till lägenhetens andel i föreningens nettoskuld eller nettoförmögenhet vid avyttringstillfället.
Första stycket innehåller den mest förmånliga schablonregeln för att beräkna vinsten vid avyttring av en bostadsrätt. Bestämmelsen — som tar sikte på det fallet att en fysisk person avyttrar en privatbostad som är hans permanentbostad — innebär att vinsten i så fall får beräknas till 30 2% av vederlaget sedan detta justerats på ovan angivet sätt. Definitionen av begreppet permanentbostad är densamma som i 25 § 9 mom. till vilken bestämmelse en hänvisning är gjord. Av stycket framgår också att om den mest förmånliga vinstberäkningsschablonen inte är utllämplig får vinsten beräknas till 60 §& av det med hänsyn till nettoförmögenheten eller nettoskulden justerade vederlaget. Denna bestämmelse blir tillämplig i de fall bostadsrätten t.ex. använts för fritidsändamäl eller om den avyttras av ett dödsbo.
I andra stycket finns en schablonregel som får tillämpas i de fall avyttringen avser en bostadsrätt som inte är privatbostad, dvs i de fall bostadsrätten ingår i en näringsverksamhet. I så fall får vinsten beräknas till 90 Ze av det justerade vederlaget. -
Tredje stycket saknar motsvarighet i lagrådsremissen. Där behandlas den situationen av en privatbostad avyttras och denna i den skattskyldiges hand under något av de tre närmaste åren före avyttringen inte varit privatbostad utan ingått i en näringsverksamhet. I så fall får vinsten inte beräknas enligt någon av de schabloner som eljest enligt första stycket gäller för privatbostäder. Vinsten får — om den skattskyldige inte väljer att beräkna vinsten enligt en konventionell metod — i stället beräknas enligt andra stycket, dvs. enligt samma schablon som gäller för bostadsrätter som inte är privatbostäder.
I fjärde stvcket återfinns den inledningsvis nämnda bestämmelsen om att vinsten skall beräknas med hänsyn till lägenhets andel i föreningens nettoförmögenhet eller nettoskuld vid avyttringstillfället.
26 § 8 mom. Hänvisningen till 25 § 10 mom. innebär att vinsten alltid får beräknas till 30 Se av vederlaget om en bostadsrätt som är privatbostad exproprieras eller avyttring eljest sker under tvångsliknande förhållanden. Också i detta fall skall vinsten beräknas med hänsyn till lägenhetens andel i föreningens nettoförmögenhet eller nettoskuld vid avyttringstillfället.
27 SI mom. I första stycket regleras vilka värdepapper som skall reavinstbeskattas tillsammans med aktierna enligt genomsnittsmetoden, vilket närmare beskrivits i avsnitt 6.5.5. Interimsbevis definieras i 3 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385). Alla andelar i aktiefonder beskattas enligt denna paragraf. Någon särreglering för andelar i s.k. avkastningsfonder föreslås inte. Se dock ' undantaget för kvittning enligt 6 mom. Handelsbolagsandelarna har skilts från de aktiebeskattade instrumenten och regleras 128 §. Genomsnittsmetoden gäller inte för dem. Med teckningsrättsbevis avses som en nyhet såväl företrädesrätter till nyteckning av aktier som sådana som avser konvertibla skuldebrev eller skuldebrev med optionsrätt. Dessa regleras i 4 kap. 3 § resp. 5 kap. 10 § aktiebolagslagen. Vinstandelsbevis ingår inte i uppräkningen i nuvarande regler men beskattas enligt aktievinstreglerna. De regleras i 7 kap. 2 § aktiebolagslagen. Med vinstandelsbevis avses både konvertibelt sådant och bevis utan konverteringsrätt. Vissa inkomster som nu beskattas enligt 35 § I mom. 1 och 4 mom. KL kommer också att ingå bland dem som skall beskattas enligt aktievinstreglerna, t.ex. ersättningar i samband med options- och terminsaffärer. Beträffande beskattningsreglerna för de sistnämnda jfr 24 § I mom. andra stycket, 2 mom. första och femte styckena samt 4 mom. tredje och fjärde styckena.
För skuldebrev förenat med optionsrätt gäller till skillnad från dagens regler att bara aktievinstreglena skall tillämpas. Efter påpekande från lagrådet har till skillnad från vad som föreskrevs i lagrådsremissen angetts att också skuldebrev som har varit förenat med optionsrätt skall beskattas bland ak- 721
46 Riksdagen 1989/90. Sami. 1. Nr HO Del I
tierna. Detta gäller skuldebrev som har getts ut förenade med optionsrätt enligt 5 kap. aktiebolagslagen. Med optionsbevis avses avskild optionsrätt till nyteckning som blivit utfäst i förening med skuldebrev (5 kap. 5 § jämfört med 4 kap. 6 § aktiebolagslagen).
Det bör noteras att genomsnittsmetoden gäller för de uppräknade finansiella instrumenten oavsett om dessa är svenska eller utländska. Slutligen sägs att även andra finansiella instrument än de som räknats upp omfattas av aktievinstreglerna om instrumentet till sin konstruktion eller verkningssätt liknar de uppräknade. Detta innebär en presumtion för att ett nykonstruerat instrument skall beskattas som aktierna om det eller något underliggande instrument är hänförligt till denna kategori. Vid bedömning av om ett instrument skall anses vara liknande till sin konstruktion eller verkningssätt kan t.ex. vägas in om det i sina olika beståndsdelar är identiskt med några av de uppräknade instrumenten. Det ligger i sakens natur att stora krav på förutsebarhet måste upprätthållas vid den typ av analogitolkning som påbjuds genom detta stadgande.
Begreppet finansiella instrument är nytt för skattelagstiftningen. Det är hämtat från den terminologi som används av värdepappersmarknadskommittén. I betänkandet Värdepappersmarknaden i framtiden (SOU 1989:72, del 2, s. 298 f.) anges att med finansiella instrument avses alla typer av fondpapper och andra rättigheter eller förpliktelser avsedda för handel på värdepappersmarknaden. Det gäller alltså värdepapper som förekommer när företagen och staten lånar upp pengar eller i övrigt får tillskott från allmänheten. Även om aktier i framtiden kommer att finnas i ett värdepapperslöst system, omfattas de av begreppet finansiellt instrument. Även andra instrument som inte har omedelbar riskkapitalförsörjningskaraktär, t.ex. optioner, omfattas av begreppet.
Momentet har utformats med beaktande av luagrådets synpunkter.
27 §2 mom. I första stycket finns grundregeln för beräkning av anskaffningsvärden enligt genomsnittsmetoden. Regeln överensstämmer i huvudsak med den nuvarande genomsnittsmetoden för äldre aktier enligt punkt 2 b andra stycket av anvisningarna till 36 §& KL. En skillnad gentemot nu gällande regler är dock att gränsen för vad som skall anses utgöra samma slags instrument dras snävare enligt den nya lydelsen. För att markera denna förändring har angetts att förutom slag skall också ”sort” vara avgörande för om separat genomsnittsberäkning skall göras. Härmed avses andra indelningsgrunder än de aktieslag som anges i 3 kap. I $ aktiebolagslagen (jfr avsnitt 6.5.3).
I 24 § I mom. tredje stycket ges bestämmelser om att det genomsnittliga anskaffningsvärdet skall övertas av den som förvärvar egendom genom benefik överlåtelse.
Det bör noteras att reglerna 13 § 6 mom. om avdragsrätt för räntekompensation gäller även de fordringar som skall beskattas enligt 27 §.
I andra stycket finns en alternativ regel för fastställande av anskaffningsvärde som motsvarar den nuvarande schablonregeln i punkt 2 b tredje stycket av anvisningarna till 36 § KL. Procentsatsen är dock 20. Här finns
också definitionen av vad som avses med marknadsnoterad. Den anknyter till den definition som i dag återfinns i punkt 5 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. En skillnad i förhållande till definitionen i nämnda lag är att det här anges att noteringen skall vara allmänt tillgänglig. Anledningen till detta är att noteringar hos privata kreditinstitut skall räknas som ”marknadsnotering” likaväl som notering på t.ex. Stockholms fondbörs — men både skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna måste kunna få del av noteringarna för att instrumenten skall anses marknadsnoterade.
Det bör noteras att för att ett finansiellt instrument skall anses marknadsnoterat räcker det inte att ett annat instrument utgivet av samma bolag är föremål för marknadsnotering. Det räcker inte heller att ett underliggande finansiellt instrument är marknadsnoterat. För att t.ex. en aktieoption skall anses marknadsnoterad måste själva optionen vara noterad — det räcker inte att den underliggande aktien är noterad (jfr avsnitt 6.5.8 och 6.5.9).
Tredje stycket innehåller en kompletterande regel för beräkning av anskaffningsvärden för delbevis och teckningsrättbevis (jfr avsnitt 6.5.7). Regeln som innebär att anskaffningsvärdet skall anses vara noll kr. gäller dessa rätter endast om de erhållits med stöd av innehav av moderaktie. Den överensstämmer i princip med vad som nu gäller enligt punkt 3 b nionde stycket av anvisningarna till 36 & KL för beräkning av anskaffningskostnad för teckningsrätt till konvertibelt skuldebrev eller skuldebrev förenat med optionsrätt. Beträffande begreppet ”teckningsrätt” se I mom. Anskaffningsvärdet noll kr. gäller både om rätterna säljs och om rätten utnyttjas för förvärv av finansiellt instrument och instrumentet säljs.
En förutsättning för att regeln skall tillämpas är att erhållandet av beviset eller rätten inte är att betrakta som utdelning. Det har inte föreslagits några regler som innebär någon ändring av vad som enligt nuvarande praxis betraktas som utdelning. Förvärv av företrädesrätter till köp eller teckning av aktier i andra bolag än det moderaktien avser, innebär ofta utdelningsbeskattning. Dessa rätter kallas allmänt inköpsrätter. De omfattas inte av momentet.
Momentet har utformats med beaktande av lagrådets synpunkter.
27 §3 mom. Momentet innehäller en regel för beräkning av anskaffningsvärde för optionsbevis som erhållits genom teckning av skuldebrev som emitterats i förening med optionsrätt till nyteckning (jfr avsnitt 6.5.7).
Bestämmelserna innebär att en optionsrätt som förvärvats i förening med ett skuldebrev skall värderas enligt den s.k. restvärdemetoden, dvs. en proportionering av anskaffningsvärdet görs med ledning av skuldebrevets värde vid förvärvet och värdet av skuldebrevet jämte optionsrätten vid samma tillfälle. Resten av anskaffningsvärdet — det som inte är hänförligt till skuldebrevet — anses falla på optionsrätten. Detta gäller såväl när den avyttras separat som när den egendom vilken förvärvats med stöd av rätten avyttras. Regeln motsvarar nuvarande punkt 2 tionde stycket av anvisningarna till 36 § KL.
'
I momentet finns en förändrad motsvarighet till dagens strukturrationaliseringsregler i 35 § 3 mom. tredje stycket KL. Nuvarande regler innebär att regeringen i fräga om äldre aktier kan medge befrielse, helt eller delvis, från reavinstskatt vid strukturrationalisering. Förslaget innebär en övergång till ett uppskovsförfarande inom ramen för den ordinarie taxeringen. När formkraven för ett byte av aktier är uppfyllda blir konsekvensen att själva bytet inte utlöser någon beskattning. Det bör noteras att det krävs att aktierna nyemitterats. I första stycket anges att regeln är tillämplig när en här i riket bosatt fysisk person eller här hemmahörande juridisk person avyttrar aktier. Innebörden härav är bl.a. att en utflyttad fysisk person som är inskränkt skattskyldig här riket inte slipper beskattning i de aktuella fallen. I andra meningen framgär att detsamma gäller en person som visserligen har flyttat men ändå anses bosatt här på grund av att han har väsentlig anknytning hit. Med ”motsvarande utländskt bolag” avses utländskt bolag enligt den definition som finns i 16 § 2 mom. (jfr prop. 1989/90:47, SKU16, SFS 1989:1039- 1041). Dessutom skall bolagskonstruktionen och delägarskapet i övrigt likna ett svenskt aktiebolag.
Det bör noteras att den som vistas utomlands och omfattas av den s.k. ettårsregeln inte anses utflyttad och således ingår bland dem som kan få uppskov.
Efter lagråders synpunkter har tillagts att anskaffningsvärdet för de inbytta aktierna skall utgöra anskaffningsvärde för de erhållna aktierna.
I andra stycket finns särskilda regler för förfarandet när det är fråga om aktier i ett fåmansföretag. Någon tidsfrist för när en sådan ansökan senast skall ha gjorts har inte föreskrivits. I allmänhet torde det ligga i den skattskyldiges intresse att få beskattningsfrågan klarlagd på ett så tidigt stadium som möjligt. ofta redan före avyttringen. Det kan dock inte uteslutas att det först i efterhand uppmärksammas att dispens erfordras.
Enligt tredje stycket skall avskattningi vissa fall ske om en skattskyldig som har medgetts undantag från beskattning enligt första eller andra stycket avflyttat från riket. Det gäller de fall när avyttringen skett till ett utländskt bolag och således utländska aktier erhållits i vederlag.
Förslaget omfattar bara aktier och inte också konvertibla skuldebrev som kapitalvinstkommittén föreslog (jfr avsnitt 6.5.11).
27 § S mom. H första stvekert anges ett undantag från den generella avdragsbegränsningen till 70) <& för reaförluster. Innebörden är att fri kvittning gäller för vinster och förluster på de finansiella instrument som avses i I mom. i den mån de är marknadsnoterade (jfr avsnitt 6.5.4). Definitionen på begreppet marknadsnoterad finns intagen i 2 mom.
I andra stycket undantas från den utvidgade kvittningsrätten andelar i aktiefonder som inte till minst tre fjärdedelar innehåller aktier. Regleringen innebär att alla aktiefonder beskattas bland aktierna men fondandelar beträffande fonder som inte innehäller tillräckligt mycket aktier behandlas som
icke marknadsnoterade aktier. dvs. reaförluster är alltid avdragsgilla till ) 70 6.
Momentet har utformats med beaktande av lagrådets synpunkter.
285 Paragrafen behandlar avyttring av andel i handelsbolag och motsvarar punkt 2 d av anvisningarna till 36 & KL.
Innebörden av reavinstreglerna för andelar i handelsbolag är att ingångsvärdet för andelen skall justeras med hänsyn till gjorda tillskott och uttag och till skattepliktiga inkomster och avdragsgilla underskott som belöper på andelen. Dessa regler kan användas även I fortsättningen. Att beskattning sker såväl i näringsverksamhet som kapital påverkar inte saken. Tekniken för rullning av underskott gör att någon justering för avdragsgillt underskott normalt inte blir aktuell i och med att underskottet inte dras av löpande utan I stället reducerar den skattepliktiga inkomsten följande år (jfr 26 § KL och prop. 1988/89:55 s. 29 beträffande underskott i rederirörelse m.m.). De enda situationer då inpångsvärdet skall justeras ned för en delägare som är fysisk person är när avdrag har medgetts enligt 33 § 3 mom. KL (underskott avseende litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet) eller enligt 3 § 13 mom. (underskott i förvärvskällan när verksamhet i handelsbolaget upphör). I det senare fallet skall nedjusteringen av ingångsvärdet ske med
hela underskottsbeloppet (och inte med 70 2).
29 § I mom. I momentet ges bestämmelser om vinstberäkning vid avyttring av fordringar och andra finansiella instrument som är hänförliga till fordringar, t.ex. ränteoptioner och ränteindexoptioner. Dessa skall beskattas enligt genomsnittsmetoden, om de är utställda i svenska kronor. Dessa beskattas nu i huvudsak enligt 35 § 4 mom. KL. Här anges att fordringar m.m. som jämväl avses i uppräkningen i 27 § inte hör hit. Det gäller bl.a. konvertibla skuldebrev och vinstandelsbevis. Detta för att klargöra att bara kvittningsreglerna för aktier m.m. i 27§ gäller för de fordringar som skall beskattas enligt akticvinstreglerna (jfr avsnitt 6.6.1).
Det bör noteras att reglerna i 3 § 6 mom. om räntekompensation gäller för fordringarna.
29 §2 mom. Som framgår av avsnitt 6.6.3 skall värdeförändringar på marknadsnoterade fordringar (vanligen obligationer) som avses i I mom. beskattas som ränta. De omfattas därmed av de regler för avdragsbegränsning och kvittningsrätt som gäller för ränteutgifter och ränteintäkter. Definitionen av begreppet marknadsnoterad framgår av 27 § 2 mom.
Av 3 § 2 mom. framgår att som huvudregel gäller begränsad avdragsrätt till 70 Zz för reaförluster. De marknadsnoterade svenska fordringarna skall beskattas som om reavinsterna utgjorde ränteintäkter och reaförlusterna räntekostnader, Förlusterna blir därmed avdragsgilla i samma utsträckning som gäller för ränta. Den fullständiga kvittningsrätt för räntekostnader som 'n
gäller mot ränteintäkter kommer således också att gälla mot de aktuella reavinsterna. Reaförlusterna blir också fullständigt kvittningsbara mot reavinster på dessa fordringar.
I sista meningen anges att detta inte gäller premieobligationer. För dessa
gäller således att reaförluster endast får dras av till 70 Ze.
30 §
I paragrafen regleras reavinstberäkningen vid icke yrkesmässig avyttring av varje annan form av egendom än sådan som avses i 25-29 §§. Dessa regler finns i dag i 35 § 4 mom. KL.
Bestämmelserna i 30 § kompletterar de allmänna reglerna i 24 § och tar i första hand sikte på lösöre men reglerar även avyttring av flera andra egendomsgrupper. I avsnitt 6.9 anges närmare vilka typer av lös egendom som omfattas av bestämmelsen.
Särskilda regler gäller för egendom som innehas för personligt bruk. Sådan egendom utgör alltid lösöre. Den närmare avgränsningen mellan personligt lösöre och annan egendom utvecklas i avsnitt 6.9.2.
I andra stycket finns två lättnadsregler för egendom som innehas för personligt bruk.
Enligt punkt I får ett schablonanskaffningsvärde på 25 Ze av nettoförsäljningsintäkten (försäljningsintäkten minus försäljningskostnaderna) användas för egendom som innehas för personligt bruk. Regeln tillämpas efter yrkande av den skattskyldige.
Av andra punkten framgår att vinst på cgendom som innehafts för personhigt bruk är skattepliktig endast om de sammanlagda vinsterna på personligt lösöre under beskattningsåret överstiger 50 000 kr. Regeln är utformad som ett grundavdrag. Endast den del av vinsten som överstiger 50 000 kr. beskattas således.
Tredje stycket reglerar återläggning av värdeminskningsavdrag och andra avdrag för anskaffningen och motsvarar med redaktionella ändringar nuvarande punkt 2 e av anvisningarna till 36 § KL.
I fjärde stycket anges att genomsnittsmetoden i 27 § 2 mom. är tillämplig i vissa fall när det gäller lös egendom som inte används för personligt bruk. Det torde dock sällan råda sådan identitet mellan två innehav att den skall tillämpas. Det kan dock t.ex. gälla guld som vid olika tidpunkter inköpts till olika pris. I sådana fall skall ett genomsnittligt inköpspris dras av.
Enligt femte stycket medges inte avdrag för reaförlust på egendom som innehas för personligt bruk. Som framgår av avsnitt 6.9.3 anses värdeminskning på sådan cgendom som en icke avdragsgill personlig levnadskostnad. För annan egendom än personligt lösöre gäller de generella reglerna i 3 § 2 mom. att avdrag endast medges med 70 46 av reaförlusten.
I sammanhanget kan anmärkas att försäkringsersättning och annan ersättning för skada på egendom som avses i 30 § är skattefri enligt bestämmelserna i 19 § KL.
Paragrafen har utformats med beaktande av lagrådets synpunkter.
punkt I De nya reglerna träder i kraft den I juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. I samband härmed krävs vissa övergångsbestämmelser.
punkt 2 De nya bestämmelserna i 24 § 4 mom. innebär att avyttringen blir bestämmande för beskattningstidpunkten. Om en överlåtelse har skett före den I januari 1991 utan att någon del av köpeskillingen har uppburits eller varit tillgänglig för lyftning skulle vinsten — utan särskilda övergångsregler — inte alls kunna beskattas. Vid avyttringen gällde den första kronans princip och efter den 1 januari 1991 blir avyttringen den beskattningsutlösande händelsen.
Bestämmelsen innebär att den första kronans princip behålls för avyttringar som skett före den 1 januari 1991 men som — på grund av att någon betalning inte erhållits — inte har kunnat beskattas senast vid 1991 års taxering. När beskattning skall ske tidigast vid 1992 års taxering skall vinsten beräknas i enlighet med de nya reglerna och beskattas enligt den skattesats som gäller inkomster i det nya inkomstslaget kapital (punkt I jämfört med punkt 2). Även bestämmelserna om avyttring av aktier i fåmansföretag i 3 § 12 mom. blir således tillämpliga. Beskattningen begränsas dock, i enlighet med vad lagrådet har förordat, till de fall där skatteplikt för vinsten förelegat enligt äldre regler.
Ytterligare en situation omfattas av övergångsbestämmelsen, nämligen behandlingen av en s.k. tilläggsköpeskilling i vissa fall. Om den första kronans princip innebär att beskattning skall ske visst är efter 1991. kan det inträffa att köpeskillingens totala belopp inte kan bestämmas. Situationen är alltså sådan som avses i 24 § 4 mom. andra stycket. Regleringen innebär att om den första delen av köpeskillingen med tillämpning av första kronans princip beskattats tidigast vid 1992 års taxering, skall också en tilläggsköpeskilling tas till beskattning vid den taxering som följer av samma princip, dvs. för det beskattningsär beloppet blir tillgängligt för lyftning.
Punkt 2 omfattar bara de fall då vinstbeskattningen skjutits upp på grund av 41 § KL. Punkten är inte tillämplig på andra avyttringar än sådana som omfattas av reavinstreglerna.
Övergångsbestämmelsen har utformats med beaktande av lagrådets synpunkter.
punkt 3 Om beskattning har skett vid 1991 eller tidigare års taxering av viss del av en köpeskilling men beskattningen har måst anstå med en annan del av köpeskillingen som inte är känd. skall även denna tilläggsköpeskilling tas upp till beskattning när den blir tillgänglig för lyftning. Vinst- eller förlustberäkningen skall ske enligt de regler som tillämpades när den första delen av köpeskillingen beskattades. Den sålunda beräknade vinsten skall tas till beskattning i det nya inkomstslaget kapital enligt den nya skattesatsen. 127
För tillgängar, framför allt aktier, som beskattas enligt 35 & 3 mom. KL. undantas dock andra stycket i nämnda lagrum, nämligen reglerna om att endast viss del av vinsten är skattepliktig beträffande äldre aktier. Dessa äldre regler har tillkommit för att vid skatteuttaget ta hänsyn till att en viss del av vinsten endast innebär en kompensation för penningvärdets urholkning genom inflation. I det nya skattesystemet har skattesatsen om 30 46 satts till en nivå som innebär ett schablonmässigt hänsynstagande till inflationen. Om bäde en viss andel av vinsten skulle få räknas bort och den nya låga skattesatsen skulle få tillämpas, skulle dubbel hänsyn till inflationen medges. För att anpassa underlaget till den nya skattesatsen skall alltså hela vinsten eller förlusten på aktier o.d. tas upp till beskattning resp. dras av. De nya reglerna för beskattning av reavinst som avser aktier o.d. i fåmansföretag (3§ 12 mom.) skall till följd av bestämmelsen inte tillämpas på sådan tilläggsköpeskilling som avses i punkt 3. Hela vinsten skall således beskattas i inkomstslaget kapital.
punkt 4 I fråga om fastigheter har som utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.4.13) föreslagits en 10-årig övergångsperiod. För avyttringar som sker under tiden mellan den 1 januari 1991 och den 31 december 1999, får omkostnadsbeloppet beräknas genom att det omkostnadsbelopp som hade kunnat användas om försäljningen skett den 31 december 1990 ökas med förbättringskostnader m.m. som lagts ned från detta datum fram till avyttringen. Vid indexuppräkningen av ingångsvärde, eventuella uppskov, etc., skall dock användas en åttaårig initialperiod. Motsvarande gäller om s.k. tidigareläggning aktualiseras. En förutsättning är givetvis att fastigheten förvärvats före den I januari 1991.
Värdeminskningsavdrag m.m. skall återföras till beskattning i den omfattning som anges i punkt 5 av anvisningarna till 22 § KL.
Övergängsregeln gäller inte när delägare i fåmansföretag eller delägare närstående person avyttrar fastighet till företaget.
punkt 5 För bostadsrätternas del, där vinstberäkningen enligt gällande rätt sker enligt en nominell metod, har övergångsbestämmelserna anknutits till beräkningen av den skattepliktiga andelen av vinsten. Övergångsbestämmelsen omfattar endast bostadsrätter som anskaffats före den 1 januari 1987. Dessa äldre bostadsrätter ”växer in” i det nya systemt under en treårsperiod. Sker avyttring under något av åren 1991. 1992 eller 1993 får den skattepliktiga vinsten beräknas till 60, 75 resp. 90 46 av den enligt de nya reglerna beräknade vinsten.
Övergångsbestämmelsen är inte tillämplig om vinsten beräknas enligt schablonregeln i 26 § 7 mom.
punkt 6 Äldre reaförluster får utnyttjas inom nu gällande sexårstid. Förlusterna beräknas efter äldre regler. Eftersom de nya reglerna innebär att inkomstslaget 1728
tillfällig förvärvsverksamhet upphör för att delas upp i inkomstslagen näringsverksamhet och kapital måste övergångsbestämmelserna anpassas härtill. Avdrag för äldre reaförluster medges i huvudsak i inkomstslaget kapital. Sådana förluster skall få utnyttjas i den mån sådan vinst redovisas som enligt äldre regler skulle ha utgjort tillfällig förvärvsverksamhet. Hänvisningen till punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 36 & KL innebär en inskränkning i rätten att dra av förluster på premicobligationer. I punkten hänvisas däremot inte till tredje stycket i nämnda anvisningspunkt där det anges att avdrag i första hand skall ske för de förluster som är hänförliga till beskattningsåret. Eftersom ”nya” förluster inte får sparas i det nya skattesystemet är det överflödigt att påpeka att de nya förlusterna får dras av först. Hänvisningen till fjärde stycket utgör en erinran om att bestämmelserna om avyttring av fastighet till närstående som i de nya reglerna med en mera generell utformning har tagits in i 24 § 3 mom. första stycket SIL, skall gälla även övergångsvis. Avdragsbegränsningen till 70 Ze tillämpas inte på gamla förluster. |
Övergäångsbestämmelsen tar också sikte på juridiska personers reaförluster vid 1991 och tidigare års taxeringar. Innebörden är att sådana äldre förluster skall kunna kvittas under en sexårspertod mot reavinster på i princip samma villkor som hittills har gällt. När det gäller t.ex. aktiebolag måste detta ske i inkomstslaget näringsverksamhet, eftersom bolagen inte redovisar inkomst av kapital. Förlusten får dock endast dras av mot sådana intäkter som enligt de äldre reglerna skulle ha redovisats i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet.
punkt 7 Regeln om beräkning av anskaffningsvärde för aktier köpta före den 2 april 1971 skall fortsätta att gälla för icke börsnoterade aktier.
punkt 8 För att reavinstbeskattningen av andelar i allemansfonder inte skall träffa värdestegring som uppkommit före den 1 januari 1991 får anskaffningsvärdet för andelarna bestämmas till marknadsvärdet den 31 december 1990. Är det verkliga anskaffningsvärdet högre får självfallet detta användas.
punkt 9 En ny punkt har tagits in beträffande beskattning av premier vid utfärdande av optioner. Bestämmelsen förtydligar att erhållna premier inte skall beskattas vid två tillfällen. Det gäller premier vid utfärdande av optioner med en löptid på högst ett år — för vilka tidpunkten för beskattning i vissa fall skjuts upp ett år i förhållande till nuvarande regler.
punkt 10 Punkten har införts efter förslag från lagrådet. Den som erlagt räntekompensation under år 1990 får göra avdrag för denna mot utfallande ränta enligt de äldre bestämmelserna. I andra stycket anges att de nya bestämmelserna inte
skall tillämpas vid reavinstberäkningen för en innehavare av skuldebrev som redan medgetts avdrag för räntekompensation mot utfallande ränta.
punkt 11 Vinstdelningsskatt tas ut sista gången vid 1991 års taxering. Enligt nuvarande 4 § andra stycket är vinstdelningsskatt som påförts ett visst år avdragsgill vid taxeringen följande år. Av punkten följer att avdragsrätten för påförd vinstdelningsskatt finns kvar även efter 1991 års taxering. Punkten reglerar också det fallet då vinstdelningsskatt restitueras m.m.
punkt 12 I det nya systemet slopas den nuvarande begränsningen i kontinuitetsreglerna för företag som bedriver handel med fastigheter eller värdepapper (jfr kommentaren till 2 § 4 mom.). Punkten innebär att de nya bestämmelserna endast gäller för fusioner som genomförs efter det beskattningsår då obeskattade reserver återförts till beskattning.
punkt 13 Bestämmelsen om avdrag för underskott hänvisar till punkt 6 av övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i KL. Genom hänvisningen kommer vad som sägs där om avdrag för rederiunderskott att gälla även för underskott i icke börsnoterat aktiebolag. Börsnoterade aktiebolag omfattas däremot inte av begränsningsregeln.
punkt 14
I punkten regleras beräkningen av schablonintäkten för investmentföretag och aktiefonder i de fall beskattningsåret påbörjats före den 1 januari 1991.
punkt 15 I punkten anges att de nya bestämmelserna om uttagsbeskattning eller bibehållet anskaffningsvärde tillämpas i fråga om tillgångar som bytt karaktär efter ikraftträdandet.
punkt 16 Bestämmelsen ansluter till punkt 12 av övergångsbestämmelserna till lagen om ändring av kommunalskattelagen. Där föreskrivs att underlaget för räntefördelning vid 1993-1995 års taxeringar skall multipliceras med endast 55, 70 resp. 85 22 av statslåneräntan vid beräkning av intäkten i förvärvskällan (avsnitt 8.10.2). Motsvarande reducering av statslåneräntan skall givetvis också ske vid beräkning av det mot intäkten svarande avdraget i inkomstslaget kapital.
punkt 17 De nya reglerna om avdrag för underskott när en förvärvskälla har upphört tillämpas inte om förvärvskällan beskattats sista gången vid 1991 eller tidi-
gare års taxcring. I stället skall övergångsbestämmelserna i lagen (1990:000) om upphävande av lagen (1960:63) om förlustavdrag tillämpas.
punkt 18 I punkten anges att övergångsbestämmelserna till tidigare författningsändringar i KL och SIL som nu upphävts alltjämt skall gälla i tillämpliga delar i den mån de upphävda bestämmelserna motsvarar de nya bestämmelserna. Denna bestämmelse har sin motsvarighet i punkten 30 av övergångsbestämmelserna till KL.
12.3¶Lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt
De överväganden som ligger bakom förslaget har tidigare redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.4). Lagtekniskt har ändringarna utformats på följande sätt. .
I 1 § anges på vilket fastighetsinnehav som fastighetsskatten tas ut. I ett nytt andra stycke anges att även privatbostad som är belägen i utlandet skall omfattas av uttaget av fastighetsskatt. Som angetts i specialmotiveringen till 5 § KL skall bostäder på jordbruksfastighet i utlandet hänföras till näringsfastighet. Näringsfastighet i utlandet blir inte föremål för fastighetsskatt i Svcrige. Vad gäller bostadsrätter i utlandet bör följande noteras. För i Sverige belägna bostadsrättslägenheter är bostadsrättsföreningen för närvarande skattesubjekt för fastighetsskatt resp. schabloninkomstbeskattning. I den allmänna motiveringen har närmare redogjorts för dessa regler. På sikt bör en likformig beskattning av bostadsrätter och småhus införas. Frågan är emellertid föremål för utredning och de i denna proposition framlagda förslagen innebär ingen ändring i detta avseende. Däremot innebär förslaget att ägaren till en här i riket belägen bostadsrättslägenhet, som utgör privatbostad, beskattas för eventuella uthyrningsinkomster av denna i inkomstslaget kapital. Detta föreslås gälla även om sådan bostadsrätt är belägen i utlandet. Beträffande de i utlandet belägna bostadsrätterna och privatbostadsfastigheterna innebär detta inget nytt utan gäller redan sedan tidigare. En nyhet är däremot att utomlands belägna bostadsrättslägenheter och liknande objekt, som utgör privatbostäder, omfattas av uttaget av fastighetsskatt. Detta har ansetts ligga i linje med önskemålet om en likformig beskattning av bostadsrättslägenheter och egnahem. Eventuellt förekommande ”dubbelbeskattning” av dessa objekt undviks genom att den utländska skatten avräknas från den svenska skatten i enlighet med svensk lagstiftning och ingångna dubbelbeskattningsavtal.
När det gäller privatbostäder belägna i utlandet är avsikten att skattskyldigheten till fastighetsskatt skall vara begränsad till fysisk person för tid under vilken denne varit bosatt i Sverige. Enligt lagrådet bör detta komma till uttryck genom att ett nytt tredje stycke införs i 2 § fastighetsskattelagen med denna innebörd. Bestämmelserna har utformats i enlighet härmed. |
Bestämmelserna om procentsatser och underlag för skatten bör liksom för närvarande tas in i 3 §. Vad beträffar sådan privatbostad som är belägen i utlandet skall underlaget, liksom fastighetsskatteunderlaget i övrigt. baseras på 75 eo av marknadsvärdet. Eftersom man för dessa i utlandet belägna pri- 731
vatbostäder vanligtvis inte har tillgång till något taxeringsvärde eller motsvarande, bör det vederlag som ägaren erlagt, justerat med hänsyn till förändringar i penningvärdet, kunna tjäna till ledning för bestämmandet av underlaget förutsatt att förvärvet inte ligger alltför långt tillbaka i tiden. Den i 3 § andra stycket föreslagna permanenta nedsättningen av fastighetsskatten med början fr.o.m. år 1991 är avsedd att gälla endast för i Sverige belägna bostadsfastigheter. Enligt lagrådet bör detta uttryckligen framgå av lagtexten. Ett förtydligande härom införs. I enlighet med vad lagrådet anfört bör dessutom cen redaktionell ändring vidtas i det andra stycket.
Därutöver bör följande justering företas i 3 § andra stycket jämfört med lagrådsremissen. Den i andra stycket föreslagna regeln om nedsättningen av fastighetsskatten i visst fall bör i tekniskt avseende kopplas till det beräknade värdeår som utgör året före taxeringsåret. Bestämmelsen blir således först tillämplig vid taxering äret efter det år då byggnaden har åsatts nämnda värdeår. Detta är då den utgängspunkt från vilken den tioåriga nedsättningen beräknas. Den föreslagna nedsättningen gäller också om en redan befintlig byggnad undergår en sådan totalrenovering som innebär, att den i realiteten kan jämföras med en nyproducerad byggnad och den därför vid en omtaxering kommer att åsättas det värdeår som utgör året före taxeringsåret. I det fall regeln är tillämplig på ett av flera bostadshus på en fastighet bör nedsättningen av fastighetsskatten avse endast nämnda byggnad med tillhörande tomtmark.
I den paragrafen tas även in en bestämmelse om jämkning vid eldsvåda eller liknande händelse. Bestämmelsen motsvarar delvis det nuvarande stadgandet i 24 § 2 mom. KL. Det har dock inte ansetts befogat att göra jämkningsregeln tillämplig endast beträffande sådan privatbostad utan den har fått en generell utformning.
Vidare har till denna bestämmelse överförts en regel från nuvarande punkt I av anvisningarna till 41 a § KL om att privatbostads andel av taxeringsvärde på sådan samfällighet som avses 141 a § KL skall inräknas i underlaget för fastighetsskatten om samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet.
Beträffande övergångsbestämmelserna bör betonas, såvitt avser punkterna 3 och 4, att den tillfälliga nedsättningen av fastighetsskatten inte avses gälla privatbostadsfastigheter i utlandet. Detta följer också av att de där använda begreppen småhusenhet resp. lantbruksenhet enbart är tillämpliga på svenska fastigheter. Övergångsbestämmelserna bör i redaktionellt avseende justeras på det sätt lagrådet föreslaget. Dessutom bör beträffande punkterna 3-6 övergångsbestämmelserna anmärkas att i den män dessa är tillämpliga på ett av flera bostadshus på en fastighet skall nedsättningen av fastighetsskatten avse endast nämnda byggnad med tillhörande tomtmark.
12.4¶Uppbördslagen (1953:272)
2§4 mom. Momentets nuvarande bestämmelser om skattereduktion för s. k. hemmamake och för ensamstående med barn utgår. I momentet har i stället tagits 732
in nya bestämmelser om skattereduktion. Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 5.5.2. och 6.2.1.
4§ I mom. I momentet anges att skattetabeller bl.a. skall grundas på nuvarande regler om skattereduktion. Denna förutsättning bortfaller med anledning av förslaget. Vidare har en ändring skett med anledning av att schablonavdraget under inkomst av tjänst höjs till 4 000 kr.
482 mom. I momentet anges att det skall i skattetabellen i särskilda kolumner tas upp skattebelopp för skilda grupper av skattskyldiga, nämligen de som är berättigade till viss skattereduktion och de som inte är det. Momentet upphör att gälla eftersom ifrågavarande skattereduktion föreslås slopad.
108 I denna paragraf anges vad som inte skall ingå i underlaget för beräkning av preliminär A-skatt. Förslaget om principiell skatteplikt för kostnadsersättningar föranleder ändringar av första och andra styckena som fick sin nuvarande lydelse genom SFS 1989:1025.
Det nya första stycket innebär att i fråga om ersättningar för ökade levnadskostnader vid sådan tjänsteresa inom riket som avses i punkterna 3 och 3 a av anvisningarna till 33 & KL gäller undantaget endast om ersättningen inte överstiger de avdragsgilla schablonbelopp som anges i de nämnda anvisningspunkterna. Efter en varaktighet av tre månader krävs dessutom ett särskilt beslut av skattemyndigheten.
I fråga om ersättning för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa utom riket gäller enligt andra stycket att ersättningen skall undantas från underlaget för beräkning av preliminär A-skatt till den del den inte överstiger avdragsgillt belopp enligt punkt 3 sista stycket av anvisningarna till 33 § KL.
Enligt tredje stycket skall motsvarande gälla beträffande ersättning för tjänsteresa med egen bil.
I de ersättningsfall som avses i paragrafens första-tredje stycken skall alltså eventuella överskjutande eller icke avdragsgilla belopp behandlas som lön och ingä i underlaget för beräkning av preliminär skatt.
Fjärde stycket innehåller bestämmelser om annan skattepliktig ersättning för vissa med tjänsten förenade kostnader än som avses i de föregående styckena i paragrafen. Ersättningen kan avse kostnader exempelvis för verktyg eller instrument som är nödvändiga 1 tjänsten. Med kostnader som är förenade med tjänsten avses däremot inte ökade levnadskostnader som uppkommer för en anställd med anledning av att han har sitt arbete på annan ort än den där han har sin bostad, s.k. tillfällig anställning, eller på grund av dubbel bosättning (jfr punkt 3 a första och andra styckena av anvisningarna till 33 § KL). I sådana fall är frågan om kostnaderna är avdragsgilla eller inte ofta i hög grad beroende av den anställdes personliga förhållanden. Ersättning för sådana kostnader skall likställas med lön och således ingå i underlaget för beräkning preliminär skatt. Detta hindrar givetvis inte att den en- 733
skilde begär jämkning av den preliminära skatten och på så sätt minskar skatteuttaget.
För att ersättning för kostnader som är förenade med tjänsten skall ingå i underlaget för beräkning av preliminär skatt skall den avse kostnader som inte är avdragsgilla vid mottagarens inkomsttaxering eller också överstiger avdragsgillt belopp. Det skall vara uppenbart att det förhåller sig på något av de båda sätten. Härigenom finns utrymme för felbedömningar från utbetalarens sida utan att ersättningen behöver ingå i underlaget.
Om det är uppenbart att ersättningen avser icke avdragsgilla kostnader skall preliminär skatt beräknas på hela ersättningen. Är det uppenbart att ersättningen överstiger avdragsgillt belopp skall skatt beräknas på överskjutande del.
41 §2 mom. Ändringen föranleds av att existensminimireglerna slopas vid taxeringen och vid uttagandet av preliminär skatt. Till lagrummet har förts vissa bestämmelser från anvisningarna. Dessa har justerats och anpassats till vad som föreslås i fråga om 15 kap. 6 a § utsökningsbalken. Se i övrigt specialmotiveringen till lag om ändring i utsökningsbalken.
48 §5 mom. Momentet innehåller de nya anståndsbestämmelserna som har behandlats i avsnitt 6.2.6. Anständ fär medges efter avyttring av fastighet, bostadsrätt eller aktier i fåmansföretag. Det ligger i sakens natur att anstånd inte bör ifrågakomma i andra fall än när den kvarstående skatten kan hänföras till en fastighets avyttring etc.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad lagrådet föreslagit.
Anvisningar
till 41 §
Anvisningarna upphör att gälla med anledning av att reglerna om existensminimum slopas vid den preliminära beskattningen och vid taxeringen. De bestämmelser som behövs i fråga om avdrag för kvarstående skatt har förts till 41 § 2 mom.
Övergångsbestämmelser Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna träder ändringarna i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången i fråga om preliminärskatt för 1991 och slutlig skatt på grund av 1992 års taxering. Mot bakgrund av förslaget i fråga om 15 kap. 6 a § UB bör dock —- i fråga om avdrag för kvarstående skatt — de nya föreskrifterna i 41 §2 mom. tillämpas första gången vid avdrag för kvarstående skatt på grund av 1990 års taxering.
18 I första stycket anges de företagsformer som får utnyttja surv.
De företag som undantas i andra stycket är aktiebolag som bedriver försäkringsrörelse, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar, SBAB, schablonbeskattade bostadsföretag, vissa företag i den s.k. katalogen, investmentföretag och förvaltningsföretag (jfr beträffande bl.a. SBAB specialmotiveringen till 2 § & mom. SIL). Undantag görs även i fråga om handelsbolagsbeskattade dödsbon. I fråga om handelsbolag gäller särskilda regler i 11 §.
Vad gäller juridiska personer och enskilda näringsidkare som skall upprätta årsbokslut skall enligt tredje stycket en mot survavdraget svarande avsättning ha gjorts i räkenskaperna.
2§ Av paragrafen framgår att survavsättning kan grundas på tre olika underlag, kapitalunderlag (K-surv), löneunderlag (L-surv) och inkomstunderlag (Isurv).
35 Enligt första stycket är underlaget för K-surv skillnaden vid beskattningsårets utgång mellan tillgängarna och skulderna i näringsverksamheten.
Det förhållandet att avsättning skall beräknas på det beskattade egna kapitalet innebär i sig att årets skattekostnad utgör en skuld. Årets skattekostnad är emellertid beroende av årets survavsättning vilket innebär att dessa egentligen måste bestämmas simultant. För att undvika en sådan komplikation skall den inkomstskatt som belöper på beskattningsåret inte till någon del påverka beräkningen av kapitalunderlaget. Hänsyn till skattekostnaden tas genom att beskattningsårets inkomstskatt beräknas schablonmässigt till 30 procent av den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten före återföring av föregående års avsättning, avdrag för årets avsättning och före eventuella Annellavdrag och avdrag för insatsutdelning. Den beräknade skattekostnaden skall minska underlaget.
Att årets verkliga skattekostnad inte skall påverka kapitalunderlaget innebär att inte heller det förhållandet att preliminärskatt betalats under beskattningsåret skall påverka kapitalunderlaget. Det innebär att preliminärskattebetalningar måste ”återläggas” vid beräkning av kapitalunderlaget. Preliminärskatt som avser termin 6 och som för ett kalenderårsföretag förfaller till betalning i januari året efter beskattningsåret har inte någon inverkan om inte betalning sker under beskattningsåret.
Den inkomstskatt som belöper på tidigare beskattningsår behandlas på vanligt sätt. Eventuella skatteskulder från tidigare beskattningsår skall till den del de inte täckts av fyllnadsbetalningar under året behandlas som skulder vid beräkning av kapitalunderlaget. un
Ett exempel får illustrera.
Företaget har vid beskattningsårets utgång tillgångar på 1 100 (årets vinst är 100) och skulder (exkl. årets skattekostnad) på 500. Föregående års survavsättning uppgick till 150. Under beskattningsåret har preliminärskatt erlagts med 25.
Survunderlaget bestäms som tillgångar (inkl. erlagd preliminärskatt) — skulder — 30 procent av den beskattningsbara vinsten före survavsättning, dvs.
1 125-500-(30 2% av årets vinst 100=) 30 = 595
Årets maximala survavsättning är (30 9 av 595=) 178,5.
Årets skattekostnad beräknas:
| årets vinst | + 100,0 |
| äåterföring av föregående års survavsättning | + 150,0 |
| avdrag för årets survavsättning | — 178,5 |
| beskattningsbar vinst | 71,5 |
Årets inkomstskatt uppgår till (30 9 av 71.50=) 21,45
Om exemplet ändras så att det i den redovisade vinsten (100) antas ingå ej skattepliktiga intäkter på 20 beräknas schablonskatt med 30 76 på (100- 20=)24.
Survunderlaget blir då 1 125-500-24= 601 Årets maximala survavsättning är 180.3 och årets skattekostnad 14.91.
Utländska juridiska personer har enligt 1 § första stycket 5 rätt till survavsättning. Kapitalunderlaget för utländska juridiska personers filialer i Sverige kommer självfallet inte att omfatta andra tillgångar och skulder än sådana som tillhör filialens verksamhet. |
Aktier och andelar i ekonomiska föreningar får enligt andra stycket I inte räknas in i underlaget om röstetalet för aktierna eller andelarna uppgår till minst 25 £c eller om utdelningen är skattefri enligt 7 § 8 mom. tredje stycket b SIL. 25-procentsregeln kan bli aktuell att tillämpa vid innehav av omsättningsaktier eller om en beräkning av kapitalunderlaget skall göras för ett förvaltningsföretag (jfr kommentaren till 12 §). Av andra stycket 2 framgår att andra tillgångar som avses i 27 § I mom. SIL än aktier och andelar inte räknas som tillgång om innehavet är näringsbetingat. Det är här fråga om sådana finansiella instrument som beskattas på samma sätt som aktier.
1 andra stycket 3 finns en bestämmelse som syftar till att hindra en dubbelräkning av survunderlag för företag som är i intressegemenskap (begreppet intressegemenskap definieras i 12 §). Det förekommer t.ex. att ett moderbolag redovisar en fordran avseende anteciperad utdelning trots att dotterbolaget inte kan ta upp en motsvarande skuldpost. En sådan fordran skall inte räknas in i kapitalunderlaget.
Som skuldpost räknas enligt tredje stycket I — utöver låneskulder m.m. — sådana reserveringar för vilka avdrag har medgetts vid inkomsttaxeringen (jfr vinstdelningsskatten. prop. 1983/84:50 s. 97). Det kan vara fråga om t.ex. avdragsgilla pensions- eller garantiavsättningar.
Förlagsinsatskapital i en ekonomisk förening räknas enligt tredje stycket 2 som skuld för föreningen. Däremot räknas inte föreningens medlemsinsatskapital som skuld.
Belopp som har avsatts till ersättningsfond räknas enligt tredje stycket 3
som skuld (av punkt 2 av övergångsbestämmelserna framgår att detsamma gäller för andra fonder som kan förekomma övergångsvis, t.ex investeringsfonder och återanskaffningsfonder).
Bestämmelsen i tredje stycket 4 föranleds av de särskilda regler som gäller enligt 12 § tredje stycket för koncerner m.m. där det ingår utländska företag.
Enligt fjärde stveket räknas inte en survavsättning som skuld.
45 Till skillnad fran vad som gäller för juridiska personer beräknas kapitalunderlaget för fysiska personer och dödsbon på grundval av förhållandena vid beskattningsårets ingång. Detta framgår av första stycket.
I punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 22 § KL anges i vilken utsträckning räntor och vinster på aktier, andelar m.m hos en enskild näringsidkare skall beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Av dessa bestämmelser följer att beskattningen i flertalet fall inte skall ske i näringsverksamhet utan i kapital enligt bestämmelserna i 27-30 §§ SIL. Andelar i kooperativa föreningar (som omfattas av 27 § I mom. SIL) och kundfordringar (som omfattas av 29 § I mom. SIL) beskattas dock i inkomstslaget näringsverksamhet. Detsamma gäller naturligtvis generellt om tillgången utgör omsättningstillgång i näringsverksamheten. Enligt andra stycket gäller motsvarande vid beräkning av survunderlaget. Tillgången räknas alltså in i survunderlaget om beskattning sker i näringsverksamhet. Nämnas kan också att aktier, andelar m.m. hos ett handelsbolag beskattas i näringsverksamhet och att sådana tillgångar därför ingår i handelsbolagets kapitalunderlag vid en beräkning enligt + $ (jfr 11 8).
Enligt fjärde stycket I skall lån avseende tillgångar som beskattas enligt kapitalreglerna hållas utanför beräkningen av survunderlaget. Reglerna är alltså symmetriska på tillgängs- och skuldsidan. När det gäller näringsfastigheter är dock reglerna nägot annorlunda. Näringsfastigheter beskattas vid avyttring enligt kapitalreglerna men den löpande beskattningen sker i näringsverksamheten. Fastigheterna får också räknas som tillgångar vid beräkning av kapitalunderlaget (jfr kommentaren till 6 §). Lån avseende fastigheter skall räknas som skuld vid beräkning av underlaget.
1448 KL anges att när det inte kan utredas hur stor del av det upplånade kapitalet som hänför sig till olika förvärvskällor kan fördelning av avdrag för skuldräntor ske genom att kapitalet hänförs till de olika förvärvskällorna i förhållande till värdet av de i varje förvärvskälla nedlagda tillgångarna.
Inför övergången till det nya skattesystemet krävs i vissa fall en ny fördelning av tillgångar och skulder, Tin mangårdsbyggnad som bebos av ägaren skall säledes inte längre ingå i näringsverksamheten (jfr 5 § KL). En sådan byggnad med tillhörande tomtmark hänförs i stället till inkomstslaget kapital. Är lantbruksegendomen belänad och kan det inte utredas hur stor del av skulderna som belöper på resp. förvärvskälla måste en fördelning av skulderna göras. Vid fördelningen bör särskilt punkt 2 sjätte stycket av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen om statlig förmögenhetsskatt kunna vara vägledande. En schablonmässig fördelning bör säledes göras med ledning av värdet på bostadsbyggnaden och tomtmarken jämfört med värdet av samtliga
1737 tillgångar i förvärvskällan.
47 Riksdagen 1989:90. Samt. 1. Nr HO Del I
Ett exempel får illustrera.
Anta att taxeringsvärdet på en jordbruksfastighet är 600 000 kr. varav 200 000 kr. belöper på bostadsbyggnadsvärde och tomtmark. Vid beskattningsärets ingäng finns andra tillgångar i verksamheten (kassa, lager, inventarier etc.) på 300 000 kr. Tillgångarna uppgår sammanlagt till 900 000 kr. Skulderna antas uppgå till I milj.kr. Av skulder och skuldräntor skall så stor del hänföras till inkomstslaget kapital som värdet på bostadsbyggnad och tomtmark utgör i förhållande till värdet av samtliga tillgångar i förvärvskällan, dvs. (200 000/900 000=) 22 26 hänförs till inkomstslaget kapital och 78 3 till näringsverksamhet. Av skulderna hänförs alltså 780 000 kr. till näringsverksamheten.
Vid beräkning av kapitalunderlaget (jfr kommentaren till 6 §) är värdet på tillgångarna totalt 580 000 kr. (70 96 av 400 000 kr. — taxeringsvärdet på lantbruksenheten exkl. bostadsbyggnads- och tomtmarksvärde - samt övriga
q tillgångar om 300 000 kr.). Kapitalunderlaget blir således minus 200 000 kr.
Den teknik som nu beskrivits kan även tillämpas vid bestämmande av i vilken omfattning i näringsverksamheten upptagna lån använts för att anskaffa tillgångar som i survhänseende inte hänförs till näringsverksamheten.
Huruvida en bostad skall räknas som privatbostad eller näringsfastighet skall för varje kalenderår bestämmas på grundval av förhållandena vid kalenderårets utgång (jfr 5 § sista stycket KL). Eftersom kapitalunderlaget för fysiska personer beräknas med utgångspunkt från förhållandena vid beskattningsårets ingång kommer händelser under året inte att påverka kapitalunderlaget. I fall med brutna räkenskapsår — vilket kan förekomma undantagsvis — får bedömningen göras med hänsyn till förhållandena vid utgången av det kalenderår som avslutats närmast efter räkenskapsårets ingång.
Bestämmelsen i femte stycket innebär att man för de enskilda närinpsidkarnas del tar hänsyn till på näringsverksamheten belöpande fordran eller skuld avseende skatt och avgifter endast när det är fråga om skogsvårdsavvift, statlig fastighetsskatt eller mervärdeskatt.
5§ I första stvcket I finns en särskild värderingsregel för omsättningsfastigheter. Att regeln behövs hänger samman med att avdrag för värdeminskning kan medges för sådana fastigheter trots att de utgör lager.
Enligt första stycket 2 skall lager och kundfordringar tas upp till de värden som gäller vid inkomsttaxeringen. Inventarier m.m. (inkl. mark- och byggnadsinventarier) tas enligt första stycket 3 upp till skattemässiga restvärden.
Anläggningsfastigheter tas enligt första stycket 4 upp till anskaffningsvärdet reducerat med avdrag för värdeminskning på byggnader och markanläggningar, skogsavdrag m.m.
Aktier och andelar i ekonomiska föreningar tas enligt första stycket 5 upp till anskaffningsvärdet såsom det definieras enligt genomsnittsmetoden i 27 §2 mom. första stycket SIL. Andelar i utländska företag tas upp till 65 ce av detta värde. Enligt första stycket 6 skall även andra tillgångar som avses i 27 § I mom. SIL än aktier och andelar tas upp till det enligt genomsnittsmetoden bestämda värdet. Är det fråga om optioner m.m. avseende ”ndelar i utländska företag tas tillgången upp till 65 4% av detta-värde.
Anläggningstillgångar i form av fordringar m.m. tas enligt första stycket 7 upp till anskaffningsvärdet. .
I andra stycket finns en regel av övergångskaraktär. Regeln innebär att som anskaffningsvärde för anläggningsfastigheter i stället får användas viss del av det för är 1991 gällande taxeringsvärdet. Vid användning av taxeringsvärdealternativet skall hänsyn tas till värdeminskningsavdrag och liknande avdrag som medgetts vid 1982-1991 års taxeringar om avdragen för år räknat uppegätt till minst 10 Ze av denna del av taxeringsvärdet. Eftersom del av taxeringsvärdet anses utgöra anskaffningsvärde följer av första stycket 4 att värdeminskningsavdrag och liknande avdrag vid 1992 års taxering och senare i sin helhet skall minska det angivna värdet.
Enligt tredje stycket skall jämkning göras om marknadsvärdet på byggnader, mark och markanläggningar inte överstiger 75 26 av värdet enligt alternativregeln efter värdeminskningsavdrag m.m. Jämkning kan bli aktuell om en inte oväsentlig del av taxeringsvärdet är att hänföra till inventarier. Bestämmelsen kan också användas i andra fall t.ex. om fastighetens värde minskat till följd av brand eller av andra orsaker.
AV fjärde stycket följer att med värdeminskningsavdrag avses även belopp varmed ersättningsfond, investeringsreserv, investeringsfond e.d. tagits i anspråk. Vid värdering enligt första stycket I och 4 och alternativregeln enligt andra stycket skall alltså anskaffningsvärdet minskas med den del av utgiften som täckts av det ianspråktagna beloppet.
Enligt 2 § 4 mom. åttonde stycket SIL får avdrag för förlust inte göras vid koncerninterna avyttringar av fastigheter, aktier m.m. Det förvärvande företaget övertar alltså det ingångsvärde som gällde för det övertagande företaget. Av detta följer också att det förvärvande företaget övertar det överlåtande företagets kapitalunderlag avseende egendomen. Avyttringen leder alltså till ett minskat kapitalunderlag för det överlåtande företaget och ett i . samma mån ökat kapitalunderlag för det förvärvande företaget. Motsvarande gäller vid sådana fusionér som avses i 2 § 4 mom. SIL. Någon uttrycklig bestämmelse om detta har inte ansetts nödvändig.
ÖS Värderingen av tillgångar hos fysiska personer och dödsbon skall enligt första stycket ske med tillämpning av bestämmelserna i 5 § utom sävitt avser fastigheter. Eftersom vinst vid försäljning av näringsfastigheter beskattas i inkomstslaget kapital skall sådana fastigheter — om de inte utgör omsättningstillgångar — tas upp till ett reducerat värde.
Enligt andra stycket tas fastigheter upp till 70 % av de i 5 § första stycket 4 angivna värdena. Därmed avses 70 €6 av anskaffningsvärdet efter avdrag för medgivna värdeminskningsavdrag. Har byggnad övergått från att vara privatbostad till att vara näringsfastighet skall anskaffningsvärdet minskas med värdeminskningsavdrag med 1,5 46 av anskaffningsvärdet för varje beskattningsår byggnaden utgjort privatbostad (jfr punkt 6 åttonde stycket av anvisningarna till 23 § KL). Även vid tillämpning av alternativregeln 158 andra stycket 1-3 skall värdet reduceras till 70 ££. Lantbruksenheter fär tas upp till 70 procent av den del av taxeringsvärdet som inte avser privatbostad.
Vidare skall bostadsrätter i s.k. äkta bostadsrättsföreningar och liknande till- Prop. 1989/90:110 gångar som ingår i näringsverksamheten — och inte utgör omsättningstillgångar - tas upp till ett till 70 - reducerat anskaffningsvärde. Omsättningsfastigheter omfattas inte av den i andra stycket angivna begränsningen till 707.
| tredje stycket finns en särskild regel för behållning på skogskonto och upphovsmannakonto. Den innebär att hälften av behällningen räknas som tillgång vid beräkning av kapitalunderlaget. Någon prövning av om medlen är avsedda för näringsverksamheten behöver inte göras (av punkt 3 av övergångsbestämmelserna framgår att motsvarande gäller för medel på uppfinnarkonto).
7§ Löneunderlaget definieras på samma sätt som underlaget för avsättning till resultatutjämningsfond enligt nuvarande 41 d & KL. För fysiska personer och dödsbon gäller att beräkning skall göras på grundval av lönekostnaderna i förvärvskällan.
SS Inkomstunderlaget definieras på samma sätt som underlaget för avsättning till den inkomstbaserade resultatutjämningsfonden enligt nuvarande 41 d § KL. Även här gäller att beräkning skall göras i förvärvskällan. Av definitionen följer att äaterföring av föregående års survavsättning ingår i underlaget men inte sådan intäkt som enligt punkt 16 av anvisningarna till 22. $ KL påförs vid negativt kapitalunderlag (räntefördelning).
QS Av bestämmelserna framgår att sådana juridiska personer som avses i I $ första stycket 1--5 får göra avsättning antingen på kapitalunderlaget eller löneunderlaget. Det är inget som hindrar att företaget ett år beräknar avsättning på kapitalunderlaget och nästa år på löncunderlaget eller vice versa.
Särskilda regler gäller för företag som ingår i en intressegemenskap (jfr kommentaren till 12 §).
105 Fysiska personer och dödsbon fär beräkna avsättning till surv antingen på kapitalunderlaget och löneunderlaget eller på inkomstunderlaget. Avsättning görs i förvärvskällan. Det förhållandet att kapitalunderlaget är negativt hindrar inte att avsättningen beräknas på löneunderlaget.
118 I fråga om handelsbolag gäller särskilda regler.
Enligt första stycket görs avdraget för avsättning till surv på bolagsnivä. Att dödsbon som behandlas som handelsbolag inte har rätt till avdrag framgår av I $ andra stycket.
Juridiska personer som enligt 1 § inte har rätt till avdrag för surv bör inte
kunna få den förmånen indirekt genom att bilda ett handelsbolag. Därför föreskrivs i andra stycket att rätten till avdrag för surv faller bort om mer än tio procent av bolagets egna kapital eller inkomst belöper på sådana delägare.
I tredje stvcket anges hur det maximala survavdraget skall beräknas i olika situationer. Skall ingen del av bolagets inkomst beskattas hos fysiska personer och dödsbon beräknas avdraget enligt bolagsreglerna (kapitalunderlaget belastas inte med någon skatt eftersom skatten betalas av delägarna). Skall ä andra sidan ingen del av bolagets inkomst beskattas hos aktiebolag m.fl. tillämpas reglerna för fysiska personer. Skall slutligen inkomsten beskattas hos båda kategorierna av skattskyldiga beräknas först det maximala avdraget enligt bolagsreglerna (med avsättning på antingen kapitalunderlaget eller löneunderlaget) och det maximala avdraget enligt reglerna för fysiska personer (med avsättning på antingen kapitalunderlaget och löncunderlaget eller på inkomstunderlaget). Avdraget får inte överstiga det lägre av dessa bäda maximibelopp.
Vid tillämpningen av tredje stycket måste också reglerna i fjärde stycket beaktas. För en enskild näringsidkare ingår andelar i handelsbolag i hans kapitalunderlag om andelarna utgör omsättningstillgångar. Hos juridiska personer ingår handelsbolagsandelar generellt i kapitalunderlaget. För att undvika dubbelräkning måste insatskapital i handelsbolaget som belöper på sådana delägare räknas som skuld vid beräkning av handelsbolagets kapitalunderlag. Detta gäller även om handelsbolagets sammantagna egna kapital är noll eller negativt till följd av att andra delägare har en negativ kapitalbehallning i bolaget.
Bestämmelserna i fernte stycket är aktuella i de fall att handelsbolaget bedriver flera verksamheter som saknar naturlig anknytning till varandra. I ett sådant fall skall kapitalunderlaget, löneunderlaget och inkomstunderlaget beräknas för alla verksamheterna i bolaget. Bolaget kan emellertid inte helt fritt fördela survavdraget vid inkomstberäkningen för verksamheterna. Ett — i och för sig inte särskilt realistiskt — exempel fär illustrera.
Anta att bolaget bedriver verkstadsrörelse, jordbruk och kapitalförvaltning. Dessa verksamheter beskattas hos delägarna i olika förvärvskällor (i inkomstslaget näringsverksamhet). Anta vidare att avdrag yrkas för avsättning på kapitalunderlaget, att kapitalunderlaget för bolaget är I 000 och att avdrag yrkas med maximalt belopp (300), att kapitalunderlaget före reduktionen enligt fjärde stycket är 1 200 (delägande aktiebolag har en kapitalbehållning om 200 i bolaget) och att en beräkning av kapitalunderlaget för de olika verksamheterna separat ger till resultat 900 (verkstadsrörelsen), — 150 (jordbruksrörelsen) och 450 (kapitalförvaltningen). Bestämmelserna i femte stycket innebär att — inom ramen för det sammanlagda avdraget om 300 — högst (30 9c av 900 =) 270 av avdraget får hänföras till verkstadsrörelsen, högst (30 % av 450 =) 135 till kapitalförvaltningen och att inget avdrag får hänföras till jordbruket.
12§ Här finns särskilda bestämmelser för företag i intressegemenskap. Dessa bestämmelser är nödvändiga för att företagen inte skall få större sammanlagt
avdrag än om företagen hade utgjort ett enda företag.
Enligt första stycket ullämpas bestämmelserna i paragrafen om-något företag I intressegemenskapen yrkat avdrag för avsättning på kapitalunderlaget enligt 9 §. Definitionen av begreppet intressegemenskap är hämtad från nuvarande punkt 2 sjunde stycket av anvisningarna till 41 § KL. Vad som tillkommit är en precisering av den tidpunkt som skall vara avgörande för be- ' dömningen av om intressegemenskap föreligger eller ej. De företag som omfattas av definitionen är sådana juridiska personer som enligt första stycket 1-5 har rätt till avdrag för survavsättning, handelsbolag samt förvaltningsföretag.
Av undra stycket följer att om ett företag i intressegemenskapen har yrkat avdrag för avsättning på kapitalunderlaget får övriga företag inte avdrag för avsättning på löneunderlaget. Beroende på de särskilda reglerna för behandling av negativa kapitalunderlag (jfr kommentaren till fjärde stycket) skall varje företag beräkna sitt kapitalunderlag oavsett om avdrag yrkas för avsättning eller ej.
I tredje stvcket finns en särskild regel för beräkning av kapitalunderlaget när ett företag (här kallat moderföretaget) innehar andelar i en utländsk juridisk person som i sin tur — direkt eller indirekt — innehar aktier eller andelar i ett eller flera svenska företag (här kallat dotterföretag). Kapitalunderlaget I det svenska moderföretaget beräknas på följande sätt. Som skuld tas upp ett belopp motsvarande kapitalunderlaget i dotterföretaget — eller summan av kapitalunderlagen om det är fråga om innehav i flera företag — till den del beloppet överstiger 35 7 av värdet av moderföretagets andelar i den utländska juridiska personen. Som skuld tas inte upp ett större belopp än 65 4 av värdet av dessa andelar. Skulden kan således aldrig överstiga den del av andelarna som får tas upp som tillgång vid beräkning av moderföretagets kapitalunderlag. |
Ett exempel far illustrera
Det svenska moderföretaget A har andelar i det utländska företaget B. Anskaffningsvärdet för andelarna — definierat enligt genomsnittsmetoden —är 450 000 och vid beräkning av kapitalunderlaget tas andelarna upp till 292 500. Förtaget B äger aktier i det svenska dotterföretaget C som har ett kapitalunderlag på 500 000. Kapitalunderlaget i C€ (500 000) — 35 92 av värdet på A:s andelar i B (157 500) är 342 500. Detta belopp överstiger 65 96 av värdet på A:s andelar i B och vid beräkning av kapitalunderlaget i A tas som skuld upp 292 500.
En utländsk juridisk person som bedriver verksamhet i filialform i Sverige har enligt 1 § första stycket 5 rätt till avdrag för survavsättning. Har ett svenskt moderföretag andelar i ett utländskt företag som i sin tur driver filialverksamhet i Sverige skall bestämmelsen tillämpas även på sådan verksamhet.
Fjärde stycket innehåller särskilda regler för behandlingen av negativa underlag (skulderna överstiger tillgångarnas skattemässiga restvärden). Ett negativt kapitalunderlag kan t.ex: uppkomma som en följd av att lånefinansie-
rade aktier i dotterbolag inte får räknas in i kapitalunderlaget (jfr 3 § andra stycket 1). | |
Företag med negativt underlag skall ta upp en intäkt vid taxeringen motsvarande 30 procent av underlaget multiplicerat med 70 2 av statslåneräntan vid beskattningsärets utgång. Det negativa underlaget och därmed intäkten reduceras i den mån ett positivt underlag överförts från något annat företag inom gruppen. Har en sådan överföring skett minskar givetvis det positiva underlaget i det givande företaget. En förutsättning för att en sådan överföring skall godtas är att såväl det givande som mottagande företaget redovisar överföringen öppet vid samma års taxering (jfr reglerna om koncernbidrag). Effekten av en överföring är att det negativa underlaget inte beskattas till den del det ”täckts” av ett positivt underlag. Det företag som avstått sitt Positiva underlag (det givande företaget) kan inte göra avsättning på den del av underlaget som överförts. Ett exempel får illustrera.
Anta att A är moderföretag till B. I A:s balansräkning finns på tillgångssidan aktier i B (1 000 000) och på skuldsidan lån (900 000) och aktiekapital (100-000). Kapitalunderlaget är alltså — 900 000. B:s kapitalunderlag är 2.000 000. Av fjärde stycket följer att A skall ta upp en intäkt om (7 96 av 30 fc av 900 000=) 18 900 (om statslåneräntan antas vara 10 96). B har emellertid möjlighet att överföra 900 000 av sitt kapitalunderlag. A tar i så fall inte upp någon intäkt och B kan beräkna avsättning på 1 100 000.
Skulle koncernens sammantagna underlag (summan av de positiva och negativa underlagen) vara negativt får ett motsvarande belopp behandlas som ett positivt underlag. Detta belopp kan användas endast för att täcka befintliga negativa kapitalunderlag. Det kan inte läggas till grund för survavsättning. Beloppet skall hänföras till det företag som har det högsta negativa underlaget. Detta företag kan i sin tur överföra hela eller del av beloppet för att täcka negativa kapitalunderlag i andra företag. Innebörden av bestämmelsen är att negativa kapitalunderlag skall beskattas endast om de motsvaras av positiva underlag i andra företag. För regelns tillämpning krävs att företagen visar att koncernens sammantagna underlag är negativt. Ett exempel:
Moderföretaget A har ett negativt kapitalunderlag på I milj. Dotterföretaget B har ett kapitalunderlag på 500 000, dotterföretaget C ett kapitalunderlag på 400 000 och dotterföretaget D ett negativt kapitalunderlag på 200 000. Koncernens sammantagna kapitalunderlag är — 300 000. Vid beskattning av det negativa kapitalunderlaget i A skall koncernens negativa underlag på 300 000 behandlas som en ”pluspost” och A tar upp en intäkt på - (7 Se av 30 4 av 700 000=) 14 700 (om statslåneräntan antas vara 10 96). D tar upp en intäkt på (7 Z. av 30 20 av 200 000=) 4 200.
A kan i stället överföra del av ”plusposten” på 300 000 till D som då inte tar upp någon intäkt. För A beräknas en intäkt på (7 96 av 30 46 på 900 000=) 18 900.
De särskilda reglerna för koncerner kan medföra särskilda hanteringsproblem för skattemyndigheterna. Har ett företag i en koncern i deklarationen framställt yrkande om avdrag för avsättning till L-surv och ändras detta yrkande senare till ett yrkande om avdrag för avsättning till K-surv krävs
bl.a att övriga koncernföretag använder reglerna för K-surv. Det innebär att företag med negativa kapitalunderlag skall ta upp en intäkt. Beslut om omprövning till den skattskyldiges nackdel får meddelas inom ett är efter utgången av taxeringsåret. Att ett företag med negativt kapitalunderlag även efter utgången av denna tid normalt kan beskattas genom eftertaxering för ett negativt underlag följer av förslaget till 4 kap. 17 § första stycket 3 den nya taxeringslagen (jfr prop. 1989/90:74s. 314). Ett beslut kan vanligen inte anses vara uppenbart oskäligt om det föreligger intressegemenskap mellan de skattskyldiga.
Enligt I $ andra stycket har förvaltningsföretag inte själva rätt att göra survavsättning. Såsom begreppet intressegemenskap definierats i första stycket omfattas dock förvaltningsföretagen av reglerna för beskattning av negativa underlag. Ett förvaltningsföretag med ett negativt underlag skall därför ta upp en intäkt i den mån det negativa underlaget inte täckts av ett positivt underlag från ett annan företag. Har förvaltningsföretaget ett beräknat positivt underlag får det överföras till ett företag med negativt underlag.
Av femte stycket framgår hur reglerna skall tillämpas på handelsbolag. Reglerna avviker något från de som beskrivits tidigare. Intäkten beräknas för det eller de företag som beskattas för handelsbolagets inkomst under förutsättning att företaget (företagen) ingår i intressegemenskapen. Beskattas del av handelsbolagsinkomsten hos personer utanför intressegemenskapen reduceras intäkten i motsvarande mån. Av definitionen av begreppet intressegemenskap i första stycket följer att någon intäkt aldrig beräknas för en delägare som är fysisk person eller dödsbo.
[38 Skatteutjämningsreseryv får övertas vid sådan fusion som avses i 2 §& 4 mom. första stycket SIL. Vid sådant övertagande skall föregående års survavsättning i det överlåtande företaget återföras i det övertagande företaget.
145 I terminologiskt hänseende knyter bestämmelserna I survlagen an till beteckningarna i KL och SIL.
15§ Juridiska personer som avses i I $ första stycket 1-5 och som yrkar avdrag för survavsättning skall enligt första stycketi självdeklaration lämna de uppgifter som behövs för att beräkna underlaget.
I andra stycket regleras skyldigheten att lämna de uppgifter som behövs för att ta ställning till om intressegemenskap föreligger mellan det ifrågavarande företaget och annat eller andra företag. Skyldigheten att lämna uppgifter angående frågan om intressegemenskap föreligger omfattar även förvaltningsföretag (jfr 12 § första stycket). Motsvarande gäller även för handelsbolag (fr 2 kap. 23 § lagen (1990:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter).
Fysiska personer och dödsbon kan träffas av räntefördelning. Skyldighet föreligger därför att lämna de uppgifter som behövs för att beräkna kapitalunderlaget. Upppiftsskyldigheten omfattar därutöver inkomstunderlaget eller löneunderlaget om avdrag för avsättning beräknats på något av dessa underlag.
Övergängsbestämmelser
punkt I Lagen träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering.
punkt 2 Investeringfonder och liknande fonder som kan förekomma övergångpsvis skall vid beräkning av kapitalunderlaget enligt 3 och 4 §§ betraktas som skulder.
punkt 3 Behållning på uppfinnarkonto får till hälften räknas som tillgäng vid beräkning av kapitalunderlaget.
punkterna 45 Avskattning av resultatutjämningsfond, avsättning till internvinstkonto och reserver i lager och pågående arbeten som kan finnas vid övergången till det nya systemet regleras i lagen om återföring av obeskattade reserver. Enligt denna lag fastställs ett uppskovsbelopp som skillnaden mellan de obeskattade reserverna och den survavsättning företaget gjort.
Vid återföringen av dessa reserver och fastställande av uppskovsbeloppet får reserverna räknas in i kapitalunderlaget med 85 4t för juridiska personer och med 75 § för fysiska personer som väljer avsättning till kapital- och lönebascrad reserv (för fysiska personer som beräknar avsättning på inkomstunderlaget räknas de återförda reserverna i sin helhet in i underlaget).
Underlaget för surv utgörs av företagets beskattade egna kapital. För juridiska personer ligger en latent skatteskuld på 30 46 i de obeskattade reserverna. Detta skulle tala för att enbart 70 9 av reserverna skulle medräknas i survunderlaget. Beräkningar visar dock att detta skulle ge en ojämn avskattningsprofil — i förhållande till den avsedda med 25 92 per år — med för högt skatteuttag det första, det tredje och det fjärde året och ett för lågt skatteuttag det andra året. Om å andra sidan de obeskattade reserverna i sin helhet räknas in i underlaget blir förhållandet det motsatta med bl.a. ett för högt skatteuttag det andra äret. Detta resultat följer av att survunderlaget i båda fallen kommer att variera mellan olika år under avskattningsperioden.
Det sammanlagda avskattningsbeloppet för hela perioden är oberoende av vilken modell som väljs. Problemet gäller periodiseringen. Därutöver kommer det fastställda uppskovsbeloppet - om man väljer extremerna
70 eller 100 7 — att ge en felaktig bild av storleken på skatt som faktiskt kommer att betalas. Beräkningar visar att avdrag för halva den latenta skatteskulden — dvs. med 15 4: av gamla reserver — på ett tillfredsställande sätt löser såväl periodiseringsproblemet som denna missvisning.
Det förhållande som framhållits ovan gäller även för fysiska personer. Den latenta skatteskulden uppgår här till 50 96 — för fysiska personer som enbart betalar kommunalskatt. Även här är det motiverat att i survunderlaget medräkna hälften av den latenta skatteskulden — 25 4£ — i de återförda reserverna.
Det uppskovsbelopp som redovisas vid utgången av det närmast föregående beskattningsåret, dvs. efter avdrag för den del av beloppet som föregående ar återförts till beskattning, räknas in i servunderlaget med 70 90 för juridiska personer och med 50 46 för fysiska personer (däremot skall det uppskovsbelopp som redovisas vid beskattningsårets utgång inte påverka beräkningen av underlaget). Här beaktas hela den latenta skatteskulden. Det innebär att den successiva överföring av uppskovsbeloppet till skatt och redovisat eget kapital som sker under avskattningsperioden inte inverkar på survavsättningens storlek.
Vid beräkning av kapitalunderlaget enligt 3 § skall årets inkomstskatt beräknas schablonmässigt (jfr kommentaren till 3 §). I underlaget för beräkning av schablonskatt skall inte ingå de obeskattade reserver som skall återföras till beskattning, inte heller den del av uppskovsbeloppet som tas upp till beskattning.
punkt 6
Vid beräkning av kapitalunderlaget för fysiska personer och dödsbon finns en bestämmelse som skall förhindra att negativa kapitalunderlag vid övergången ger upphov till räntefördelning. Redovisas ett negativt kapitalunderlag vid 1992 års taxering får ett motsvarande belopp minskat med fribeloppet enligt reglerna om räntefördelning i punkt 16 av anvisningarna till 22 § KL behandlas som en övergångspost vid 1992-1999 ärs taxeringar.
I andra stycket anges hur övergångsposten skall beräknas om den skattskyldige har flera förvärvskällor avseende enskild näringsverksamhet. Ett exempel fär illustrera.
Anta att den skattskyldige har tre förvärvskällor, A—C3. i vilka kapitalunderlaget är + 300 000, -100 000 och —- 400 000. Det sammanlagda kapitalunderlaget är således -200 000. Därav belöper 1/5-del eller 40 000 på B och 4/5delar eller 160 000 på C. Beloppet skall reduceras med 50 000 motsvarande fribeloppet. Den skattskyldige kan välja hur han vill fördela fribeloppet.
Vid beräkning av kapitalunderlaget vid 1992 års taxering skall andra fastigheter än omsättningsfastigheter enligt tredje stycket tas upp till det högsta av de värden som anges i 6 § andra stycket, dvs. det högsta av värdena enligt 5 § första stycket 4 eller 5 § andra stycket (i båda fallen efter att värdena reducerats till 70 26).
Bestämmelserna i första-tredje styckena gäller inte vid beräkning av kapitalunderlag i handelsbolag.
punkt 7 Som framgår av punkt 22 av övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) gäller övergångsvis särskilda regler när ett handelsbolag avyttrar näringsbetingade aktier m.m. Vinst vid en sådan avyttring beskattas i inkomstslaget kapital om avyttringen sker före utgången av år 1991 och — enligt de permanenta reglerna i punkt 1 tredje stycket sista meningen av punkt 1 av anvisningarna till 22 § KL — i inkomstslaget näringsverksamhet om avyttringen sker senare. Beräknas handelsbolagets kapitalunderlag vid 1992 års taxering enligt reglerna för fysiska personer och dödsbon — dvs. med utgångspunkt i förhållandena vid beskattningsärets ingång — skall aktierna räknas in i underlaget endast om bolaget alltjämt innehar aktierna vid beskattningsårets utgång.
12.6¶Lagen om återföring av obeskattade reserver
1§ Av första stycket framgår vilket bokslut som skall ligga till grund för beslutet om uppskovsbelopp. I stycket anges att uppskov kan medges med beskattningen vid återföringen av de obeskattade reserverna. I första stycket anges också att bestämmelserna i lagen gäller för såväl fysiska som juridiska personer utom dödsbon som behandlas som handelsbolag.
I andra stycket definieras de obeskattade reserverna för vilka uppskov kan medges. Därmed avses resultatutjämningsfond, avsättning till internvinstkonto och reserver i lager och pågående arbeten. Har supplementärrcgel I tillämpats vid lagervärderingen och har nedskrivning gjorts med ett belopp som överstiger värdet av varulagret vid beskattningsårets utgång utgör även det belopp som avsatts till lagerregleringskonto en obeskattad reserv. Med lager avses även skadeförsäkringsföretags, bankers och andra finansiella företags värderegleringskonton. Vad gäller lager och pågående arbeten skall den faktiska värderingen vid — i normalfallet — 1991 års taxering jämföras med det värde som skulle ha godtagits om man vid denna taxering tillämpat de regler som gäller vid 1992 års taxering.
När det gäller livförsäkringsföretagen innebär bestämmelsen att de reserver som påverkat beskattningen hos företaget — dvs. K-försäkringsdelen —omfattas av de särskilda avskattningsreglerna.
I tredje stycket anges att särskilda regler gäller för de finansiella företagen.
25 Av paragrafen framgår att ett beslut om uppskovsbelopp är en del av inkomsttaxeringen. Uppskovsbelopp skall bestämmas vid 1992 års taxering eller. om företaget inte taxeras det året, vid 1993 års taxering. Ett uppskovsbelopp skall bestämmas även om företaget väljer att återföra hela beloppet vid 1992 års taxering. Även för banker m. fl. beslutas om uppskov. En särskild bestämmelse finns om handelsbolag. Eftersom delägarbeskattning gäller har särskilt föreskrivits att uppskovsbeloppet skall avse bolaget. Bestämmelsen innebär att uppskovsbeloppet hänförs till bolaget och att beskattning sker
genom att bolagets resultat under ifrågavarande år påverkas av återfört uppskovsbelopp före resultatfördelning på delägarna. Uppskovsbeloppet kommer härigenom att proportioneras på delägarna i förhällande till deras andel i handelsbolagets resultat. Detta innebär också att uppskovsbeloppet följer andelen och inte delägaren. Vid t.cx. avyttring av andelen kvarstär ingen skyldighet för delägaren att svara för framtida uppskovsbelopp.
Rätten till lagernedskrivning begränsades för bl. a. aktiebolag genom lagstiftning under hösten 1989 (prop. 1989/90:50, SKU10, SFS 1989:1021). Ändringen kan få vissa konsekvenser för ett aktiebolag som tillsammans med en fysisk person är delägare i ett handelsbolag. Skatteutskottet påpekade (SKU10 s. 94 f) att om handelsbolaget gjort lagernedskrivning enligt de regler som gäller för fysiska personer så måste överskjutande belopp äterläggas iaktiebolagets deklaration. Senast när hela lagerreserven återförs — och uppskovsbeloppet beslutas — bör aktiebolaget få avdrag med motsvarande belopp. | |
35 Uppskovsbeloppet är skillnaden mellan de obeskattade reserverna och — i förekommande fall — avdrag för årets survavsättning. Följaktligen ingår i avdragsposten även den del av survavsättningen som kan sägas utgå på årets vinst (K-surv för juridiska personer), förändringen i lönesumman under äret (L-surv för fysiska och juridiska personer) eller på årets nettointäkt (1-surv för fysiska personer).
Förfarandet innebär dels att den det av uppskovsbeloppet som får fördelas blir mindre än om avdragsposten reducerats med denna del av survavsättningen, dels att i praktiken skattebetalningarna blir något högre det första året. Detta kompenseras dock genom att skattebetalningarna under återstoden av avskattningsperioden blir något lägre. En korrigering med en schablonmässigt beräknad survavsättning grundad på årets resultat (K-surv och I-surv) eller på förändringen i lönesumma (L-surv för fysiska och juridiska personer) skulle vidare medföra tekniska komplikationer där olika regler skulle behöva tillämpas för olika slag av skattskyldiga.
485 Av paragrafen framgår att uppskov med beskattningen skall medges först efter yrkande. Sådant uppskov medges endast icke-finansiella företag.
TN Av första stycket följer att företaget kan fördela beskattningen av uppskovsbeloppet vid 1992 — 1995 års taxeringar med lägst 25 Zz per är. Företaget kan tidigarelägga — men inte senarelägga — beskattningen i förhållande till detta schema.
Fysiska personer behöver enligt andra stycket inte ta upp någon del av beloppet vid 1992 års taxering. Om fysiska personer ingår som delägare i handelsbolag behöver bolaget vid 1992 års taxering inte ta upp den del av uppskovsbeloppet som belöper på de fysiska personerna. Utnyttjas denna möjlighet gäller vid följande års taxeringar bestämmelserna i första stycket. Det 748
innebär bl. a. att minst 50 2 av uppskovsbeloppet skall tas upp vid 1993 års taxering. SS
Tredje stvcker reglerar den situationen att ett företag inte taxeras ett år. t.ex. till följd av att räkenskapsåret förlängts. I sådana fall tas vid den därpå följande taxeringen ut ett tillägg om 10 6. Tillägget beräknas på det uppskovsbelopp som enligt första stycket lägst skulle ha tagits upp till beskatt-: ning vid taxeringen föregående år (jfr exempel i avsnitt 5.13.1). Eftersom fysiska personer inte behöver ta upp någon del av uppskovsbeloppet vid 1992 års taxering utgår inte något tillägg vid 1993 års taxering.
I fjärde stvcket finns regler för det fall att förvärvskällan upphör. Huvudregeln är att återstående del av uppskovsbeloppet omedelbart skall tas upp till beskattning. Ett undantag från denna princip gäller om en fysisk person överför sin näringsverksamhet eller driften av denna till ett aktiebolag. För att sådan överföring skall medges bör förutsättningarna vara sådana att möjlighet föreligger att föra över tillgångar till skattemässiga restvärden till aktiebolaget utan att uttagsbeskattning kommer i fråga. I lagtexten har villkoret formulerats så att intressegemenskap skall föreligga mellan den fysiska personen och aktiebolaget. Beskattning av uppskovsbeloppet träffas hos aktiebolaget av bolagsskatt om 30 och inte av progressiv inkomstskatt och avgifter som fallet är vid återföring hos egenföretagare. Bestämmelsen är formulerad så att den ger möjlighet för ägaren av en jordbruksfastighet att behälla själva fastigheten i egen ägo medan övriga tillgångar och skulder förs över till den juridiska personen.
Enligt femte stycket skall återstående del av uppskovsbeloppet återföras till beskattning när ett dödsbo övergår till att beskattas enligt reglerna för handelsbolag.
65 För de finanstella företagen gäller att uppskov sker vid debiteringen av preliminär och slutlig skatt. Reglerna gäller för samtliga finansiella företag som kommer att lyda under kapitaltäckningsregler utom hypoteksinstituten samt SBAB. |
Av andra stycket framgår att hela uppskovsbeloppet tas upp till beskattning vid 1992 eller — om företaget inte taxeras detta år -- vid 1993 års taxering. Debitering av preliminär och slutlig skatt på uppskovsbeloppet sker dock under en fyraårsperiod som om skatten belöpte på beskattningsår som taxeras 1992 —- 1995. Vid beräkning av den skatt som kan anses belöpa på uppskovsbeloppet får vid 1992 — eller i vissa fall 1993 — års taxering en proportionering av den totala skatten göras på uppskovsbeloppet resp. övrig inkomst. Någon valfrihet att tidigarelägga skattebetalningen finns inte.
7§ Den skattskyldige bör ha rätt att välja om uppskovsbeloppet (inkomstbeloppet) skall behandlas som förmånsgrundande inkomst eller ej (avsnitt 5.6). 1, det förra fallet tas fulla egenavgifter ut och i det senare fallet endast särskild löneskatt. Sädan valrätt blir givetvis aktuell endast om inkomstbeloppet ingår i förvärvskälla där inkomsten i övrigt är förmånsgrundande och underlag
för fulla egenavgifter. I det fall det rör sig om en passiv näringsverksamhet eller den skattskyldige på grund av sin ålder skall betala endast särskild löneskatt gäller detta naturligtvis också i fråga om det här aktuella inkomstbeloppet.
Regeln har utformats så att inkomstbeloppet i de fall en valmöjlighet föreligger blir förmånsgrundande och underlag för fulla egenavgifter endast om den skattskyldige framställer yrkande om detta.
12.7¶Lagen (1989:1046) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Ändringen föranleds av att basbeloppet skall beräknas med utgångspunkt från prisläget i oktober i stället för november (avsnitt 4).
12.8¶Lagen (1962:381) om allmän försäkring
3 kap.
2§ Ändringarna i första styckets inledning och i andra och tredje styckena kommenteras i specialmotiveringen till 2 kap. 3 § SAL. I första stycket har också tagits in en regel om att vissa ersättningar från fåmansföretag m.m. inte skall anses som inkomst av anställning. Socialavgifter eller särskild löneskatt skall därför inte heller tas ut på sådana ersättningar. Därjämte har i andra stycket justeringar skett med hänsyn till den nya indelningen i inkomstslag.
2u§ Ändringen kommenteras i specialmotiveringen till 11 kap. 3 §
11 kap.
2§ Ändringarna i första styckets inledning kommenteras i specialmotiveringen till 2 kap. 3 § SAL. Vidare har tagits in en regel om att vissa ersättningar från fåmansföretag m. m. inte skall anses som inkomst av anställning. I en ny punkt, q, har tillfälliga förvärvsinkomster tagits upp. Denna punkt kommenteras i specialmotiveringen till 3 §.
35¶I första stycket har — med anledning av den nya indelningen i inkomstslag vid taxeringen — punkterna a och b sammanförts.
I den nya punkten b — samt 2 § första stycket q — avses sådana tillfälliga inkomster som skall redovisas under inkomst av tjänst. Det kan vara fråga om priser från fiske- eller kunskapstävlingar eller vinster från deltagande i reklamtävlingar. Hit hör även olika inkomster av hobbyverksamhet, även om dessa kan vara mer varaktiga. Alla dessa avser ersättningar för utfört arbete, antingen i egen regi eller inom ramen för annans verksamhet. I
många fall kan det inte anses vara fråga om arbete för någon annans räkning.
"Tanken är att sådana inkomster skall inräknas i underlaget för socialavgifter eller särskild löneskatt. Beroende av mottagarens ålder skall antingen fulla avgifter eller endast särskild löneskatt utgå. I den mån mottagaren inte fyllt 65 år skall sålunda beräkning av pensionsgrundade inkomst göras för honom. .
Avgörande för om sådana tillfälliga förvärvsinkomster skall räknas som inkomst av anställning eller som inkomst av annat förvärvsarbete är om de kan härledas ur ett uppdragsförhållande eller inte.
Lagrådet har anfört att denna princip för gränsdragningen mellan de två inkomstslagen och därmed mellan de två olika avgiftssystemen inte kommit till uttryck i författningsförslagen.
Den nya punkten b samt 2 § första stycket q tar som nyss nämnts endast sikte på sådana tillfälliga inkomster som skall beskattas i inkomstslaget tjänst. När ett anställnings- eller uppdragstagarförhållande kan anses föreligga skall ersättningarna i avgiftshänseende behandlas som anställningsinkomster. Om den prestation som utgör grund för ersättningen inte kan anses ha skett inom ramen för någon annans verksamhet utan är självständigt bedriven skall ersättningen i avgiftshänseende behandlas som inkomst av annan förvärvsverksamhet. För att klargöra denna uppdelning har i förhållande till lagrädsremissens förslag viss omformulering gjorts i de nämnda bestämmelserna.
Som anförts i allmänmotiveringen (avs. 5.6.2) bör när ersättningar som skall beskattas som inkomst av tjänst betalas ut av en person bosatt utomlands eller utländsk juridisk person, som inte är att anse som arbetsgivare, socialavgifter eller särskild löneskatt tas ut i form av egenavgifter. För att detta syfte skall uppnås krävs en komplettering av lagrådsremissens lagförslag. Regler med den nu nämnda innebörden har därför tagits in i första stycket e i förevarande paragraf och i 3 kap. 2 a §.
Avgörande för bedömningen av om inkomst av näringsverksamhet skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete och därmed bli förmånsgrundande är det ställningstagande som görs vid taxeringen. Någon särskild bedömning behöver således inte som för närvarande göras vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten. Till följd härav utgår nuvarande andra och fjärde styckena.
Slutligen har ett tillägg gjorts i det nya andra stycket om att vissa ersättningar från fåmansföretag m.m. inte skall räknas som inkomst av annat förvärvsarbete.
12.9¶Lagen (1981:691) om socialavgifter
I kap.
18 I paragrafen har ett tillägg gjorts som erinrar om att SAL också tillämpas i fråga om den särskilda löneskatten.
35 Förändringen som gjorts i första meningen i första stveket syftar till att i kombination med de ändringar som gjorts i3 kap. 2 § och 11 kap. 2 & AFL fänga in vissa förmåner och ersättningar som nu faller utanför avgiftsområdet eller där tveksamhet har visat sig föreligga i detta avseende.
Dessa områden avser kostnadsersättningar, vissa förmånstyper, ersättningar på grund av arbete utan anställning eller uppdrag samt avsaknad av förvärvssvfte.
Kostnadsersättning är en särskild ersättning som betalas ut vid sidan av lönen för att täcka kostnader som arbetstagaren har i tjänsten. Traktamentsoch resekostnadsersättning utgör exempel på detta. Kostnadsersättningar skall avskiljas från lön och ingår inte i underlaget för beräkning av arbetsgivaraveifter.
Någon anledning att förändra denna princip kan inte anses föreligga. Vad som gett upphov till problem är emellertid ett uttalande i förarbetena till lagstiftningen. prop 1959:100, s. 86, enligt vilket kostnadsersättningar inte avsågs grunda pensionsrätt även om de avvägts så att de innefattade en förtäckt löneförmån. Detta innebär att först när ersättningen i så hög grad avviker från vad som kan anses som en rimlig kostnad att man klart kan tala om en felaktig rubricering så kan den komma att betraktas som lön.
Regeringsrätten har i några avgöranden tolkat uttalandet så att om ersättningen haft funktion av kostnadsersättning (traktamente) skall beloppet inte grunda avgiftsplikt för arbetsgivaren om arbetsgivarens beräkningsgrunder utgått från gällande kollektivavtal men varit gynnsammare än vad som följer av RSV:s föreskrifter i ämnet.
1959 års uttalande tillkom när avgiftsnivån var väsentligt lägre. Efterhand som denna stigit har urbetstagare och arbetsgivare haft ett gemensamt intresse av en utveckling som bl.a inneburit en förskjutning från lön till andra ersättningar. Det vore naturligtvis önskvärt om detta förhållande kunde bringas att upphöra.
Även med beaktande av de nya reglerna för avdrag för ökade levnadskostnader och resekostnader i tjänsten torde man få räkna med att förhållandet med ersättningar som utgör förtäckta löneförmåner kvarstår till viss del. I en ny sista mening i första stycket har därför gjorts en koppling till bestämmelserna i 10 § UBL som medför att med lön i förevarande avseende skall likställas kostnadsersättning som inte enligt nämnda lagrum skall undantas vid beräkningen av preliminär A-skatt.
Det har ibland hävdats att det finns vissa förmåner som inte kunnat hänföras till varken lön eller natutaförmän och därför inte omfattas av avgiftsplikt. Som exempel har angivits förvärv från arbetsgivaren av egendom till underpris. Rättsläget är oklart på denna punkt. Genom detta förslag klarläggs att även denna typ av förmån skall avgiftsbeläggas.
Inom avgiftsområdet har upprätthållits en strikt krav på att ctt arbetsgivar/arbetstagarförhällande skall föreliggga för att avgift skall tas ut. Med sådant förhållande likställs dock uppdragsgivar/uppdragstagarförhållande.
Genom hänvisningen i förevarande paragraf till 3 kap. 2 § andra stycket AFL likställs med inkomst av anställning också ersättning för arbete som någon utfört för någon annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst. Däremot utgår inte avgifter på ersättningar eller andra förmåner som utgår från någon som är närstående till arbetsgivaren. Genom de föreslagna ändringarna i 3 kap. 2 § utvidgas avgiftsunderlaget till att avse även sådana fall där ersättning utbetalas för utfört arbete utan att anställning cHer uppdrag föreligger. Detta innebär också att avgift skall tas ut även om arbetet inte utförts i direkt förvärvssyvfte.
4§ Ändringen i första stycket punkt 10 är en följd av att ersättning som avses i 4 8 lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige blir skattepliktig i sin helhet.
Fen ny punkt 12 i första stycket undantas från avgiftsunderlaget vissa ersättningar m.m. från fåmansföretag. |
Ändringen i tredje stycket är redaktionell och föranleds av att fåmansföretagsreglerna omarbetats och flyttats.
5§ Med hänsyn till att avgifter enligt förslaget skall betalas på alla ersättningar för utfört arbete. i vart fall i form av särskild löneskatt är undantaget för bidrag till vinstandelsstiftelse inte längre motiverat, varför tredje stycket upphävs.
3 kap.
3§
I fråga om arbetsgivaravgifter gäller inte några särregler för arbetstagare under 16 år. För egenföretagare under 16 år gäller dock att avgifter inte alls tas ut. Inte i något fall är inkomst för denna kategori pensionsgrundande. Däremot finns inte någon begränsning när det gäller sjukpenninggrundande inkornst.
För att skapa likformighet skall även egenföretagare under 16 är betala fulla egenavgifter. Detta har föranlett justeringar i andra och tredje styckena.
5§ Nuvarande andra stycket upphävs eftersom indelningen i aktiv och passiv näringsverksamhet blir avgörande för om fulla avgifter eller särskild löneskatt tas ut.
12.10¶Lagen om särskild löneskatt
1§ I paragrafens inledning anges storleken av den särskilda löneskatten och att det är en skatt som skall tillfalla staten. Vidare anges underlaget för den sär-
[ST
48 Riksdagen 1989/90. Sami. 1. Nr HO Del I
och andra förmåner, säsom naturaförmåner. som betalats till arbetstagare som vid det aktuella kalenderärets ingång är 65 år eller äldre.
I andra stycket hänvisas till SAL beträffande bestämmandet av avgiftsunderlaget. Härav följer bl.a. att ersättningen till en och samme arbetstagare under äret skall ha uppgått till minst I 000 kr. för att särskild löneskatt skall utgå.
28 I paragrafens första stycke stadgas att fysisk person och dödsbo varje år skall | betala särskild löneskatt. Underlaget för skatten utgörs i första hand av inkomst av passiv näringsverksamhet. Hit hör främst inkomster av förmögenhetsförvaltande karaktär. Bestämmelserna härom finns i 18 § KL. Bedömningen av om en näringsverksamhet skall anses vara av aktiv eller passiv natur görs vid taxeringen.
Särskild löneskatt skall inte utgå på sådana inkomster för vilka den skattskyldige skall betala sedvanliga egenavgifter, vilket framgår av andra stycket. Undantaget innebär att särskild löneskatt aldrig skall tas ut parallellt med egenavgift.
Tredje stveket föranleds av nuvarande regler om likställighetsavtal.
Reglerna om undantagande från underlaget för sjukpenning m.m. och om taxeringen som grund för beräkningen skall gälla även för den särskilda löneskatten.
3§ I paragrafen anges för det första att bestämmelserna i5 kap. SAL om exempelvis eftergift och uppbörd skall tillämpas även beträffande den särskilda löneskatten. Vidare anges att de bestämmelser av t.ex. skattemässig och straffrättslig natur som enligt fristående författningar gäller för socialavgifter också skall tillämpas beträffande den särskilda löneskatten. Detta medför bl.a. att den särskilda löneskatten blir avdragsgill vid inkomsttaxeringen på samma sätt som socialavgifter.
Övergångsbestämmelser
Ett tillägg i förhållande till lagrådsremissens lagförslag har gjorts till övergångsbestämmelserna avseende skattskyldiga vars beskattningsår omfattar tid såväl före som efter utgången av juni 1990. Om den skattskyldige inte visar annat skall i sådant fall en proportionering ske av beskattningsårets inkomst så att så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter nämnda tidpunkt som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
Ändringarna i andra stycket har kommenterats i anslutning till 2 kap. 3 § SAL. Ändringen i tredje stycket föranleds av höjningen av schablonavdraget under inkomst av tjänst. Vidare har bemyndigandet i fjärde stycket justerats med anledning av den ändrade indelningen i inkomstslag.
12.12¶Lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel
Den särskilda skatten på pensionsmedel är utformad som en inkomstskatt. Den skulle därför i och för sig kunna inordnas i lagen som statlig inkomstskatt. Skatten är dock av en speciell karaktär och avviker från traditionell inkomstberäkning särskilt vad gäller kontoavsättningarna. Vidare är även skattesatsen lägre än I övriga sammanhang. Av dessa skäl bör bestämmelserna samlas I en särskild lag.
18 I denna paragraf anges att skatten är en statlig skatt. Skattcunderlaget regleras i 38.
2§ I 2-8 definieras kretsen av skattskyldiga.
12 § I anges att svenska livförsäkringsföretag är skattskyldiga. Definitionen anger att ”företag” är skattskyldiga. I gällande rätt har hittills två synonyma begrepp använts, försäkringsbolag och försäkringsanstalt. Förslaget till ny lydelse av 2 § 6 mom. SILL innebär att ett enhetligt begrepp skall användas, livförsäkringsförerag. I den nya lydelsen av nyssnämnda lagrum definieras begreppet som ett företag, vars försäkringsrörelse uteslutande eller så gott som uteslutande avser personförsäkring.
Med livförsäkringsföretag avses sålunda såväl aktiebolag som ömsesidiga bolag vilkas försäkringsrörelse uteslutande eller så gott som uteslutande avser personförsäkring. För understödsföreningar som inte bedriver yrkesmässig verksamhet gäller bestämmelsen i 2 § 3.
Bestämmelsen innebär att alla livförsäkringsföretag I och för sig är skattskyldiga till avkastningsskatt dvs. även sådana som inte bedriver försäkringsrörelse hänförlig till P-försäkring. Den avgränsning som görs av skatteunderlaget i 3 § innebär dock att sådana företag inte kommer att ha något skatteunderlag. Avgränsningen innebär likaså att företag med blandad verksamhet inte kommer att ha något skatteunderlag enligt 3 § för den del av rörelsen som inte är hänförlig ull P-försäkring.
Även utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse här i riket är skattskyldiga till avkastningsskatt, 2 § 2.
De kvalitativa villkoren för vad som får klassas som pensionsförsäkring innebär bl.a. att försäkringen måste vara meddelad i en här i landet bedriven försäkringsrörelse (punkt I av anvisningarna till 31 & KL). Utländska försäkringsföretag som har koncession att bedriva nu avsedd försäkringsrörelse 'n
skulle alltså kunna meddela P-försäkringar och därmed betala avkastningsskatt. För närvarande finns dock inte något utländskt livförsäkringsföretag i Sverige som har koncession att meddela sådan försäkring som skulle medföra att företaget skulle behöva betala avkastningsskalt.
Beträffande understödsföreningar 12 § 3 gäller enligt 2 § 6 mom. SIL att sådana föreningar som enligt sina stadgar får meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1 000 kr. för medlem anses som livförsäkringsföretag i fråga om verksamhet som är hänförlig till livförsäkring. Sädana understödsföreningar är då skattskyldiga till statlig inkomstskatt och till avkastningsskatt — i förekommande fall. Den del av den skattepliktiga verksamheten som avser K-försäkring beskattas enligt SIL och övrig del (P-försäkring) beskattas enligt avkastningsskattelagen.
Pensionsstiftelser är skattskyldiga enligt 2 § 4. Med en pensionsstiftelse avses enligt 9 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen) en av arbetsgivare grundad stiftelse, vars uteslutande ändamäl är att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande.
Enligt 2 §5 föreligger skattskyldighet för arbetsgivare som i sin balansräkning redovisat en skuld under rubriken ”Avsatrt till pensioner” i enlighet med nyssnämnda lag. Ordet arbetsgivare innebär att såväl fysisk som juridisk person i och för stg kan vara skattskyldig till avkastningsskatt.
35 F3 § redovisas skatteunderlaget för var och en av de skattskyldiga som avses i2S$.
I första stycket anges att underlaget för skattskyldiga som avses i 2 § 1-3 är nettointäkten av viss kapital- och fastighetsförvaltning, nämligen den som belöper på P-försäkringskapital. Med pensionsförsäkring avses en livförsäkring som enligt KL hänförs till den kategorin. Bestämningen motsvarar delvis undantaget från skatteplikt som görs när det gäller den statliga inkomstskatten i 2 § 6 mom. tredje stycket SIL.
Beträffande avgångsbidragsförsäkringen. AGB, bör följande nämnas. Enligt 2 § 6 mom. tredje stycket SIL skall som nettointäkt av ett livförsäkringsföretags försäkringsrörelse anses företagets intäkt av kapital- och fastighetsförvaltning. med undantag för den del av intäkten som belöper på P-försäkringar och på AGB. I den föreslagna nya lydelsen av lagrummet görs en hänvisning till avkastningsskattelagen avseende den del av nettointäkten som undantagits.
I nu förevarande bestämmelse i avkastningsskattelagen stadgas att skatteunderlaget utgörs av nettointäkten av företagets kapital- och fastighetsförvaltning såvitt avser endast P-försäkringskapitalet. Detta innebär att intäkten såvitt avser förvaltning av kapital som belöper på AGB — som är en Kförsäkring — inte beskattas enligt STL och inte heller enligt avkastningsskattelagen. AGB kommer därigenom att alltjämt vara en försäkring som inte är underkastad beskattning.
Andra stycket anger skatteunderlaget för pensionsstiftelser. Und: "laget är definierat på samma sätt som för försäkringsföretag m.fl. Någon ytterligare
träffande pensionsstiftelse.
I det tredje stycket behandlas skatteunderlaget för skuldkontoavsättningar.
Den pensionsskuld som redovisas i bokslutet skall motsvara värdet av de pensionsutfästelser arbetsgivaren lämnat. För arbetsgivare som tillämpar det s.k. FPG/PRI-systemet sker pensionsskuldsberäkningen genom PRI:s försorg. Arbetsgivare som inte omfattas av FPG/PRI-systemet tillämpar kapitalvärdesberäkningar enligt försäkringstekniska grunder (jfr 3 § tryggandelagen). Inom FPG/PRI-systemet sker viss skulduppräkning, som syftar till värdesäkring av pensionerna samt efter beräkningsränta enligt försäkringstekniska grunder. Skulduppräkningen följer av ITP-planen. För de fall att utfästelser inte avser värdesäkrade pensioner sker uppräkning endast med beräkningsräntan enligt grunderna.
Som anfördes i den allmänna motiveringen borde beskattningen i och för sig utgå från det mera exakta avkastningsmått som RINK föreslog i sitt betänkande. Det visade sig emellertid att detta mått på avkastning var så pass komplicerat att beskattningsresultatet i en del fall skulle bli direkt felaktigt. Detta skulle särskilt gälla de arbetsgivare som tillämpar skuldföring utanför FPG/PRI-systemet, men skulle också kunna inträffa i andra fall. Ett exempel på detta är att RINK:s förslag innebär ett hänsynstagande till den årliga faktiska avkastningen inom SPP. Den uppräkning som föreslogs ligga till grund tog schablonmässigt hänsyn till den skattesats om 20 96 som RINK föreslog. Däremot beaktades inte att den faktiska effekten av avkastningsskatten skulle kunna ligga på en lägre nivå.
Som framgått av den allmänna motiveringen bör underlaget av förenklingsskäl bestämmas till pensionsskuldens belopp.
Enbart avsättningar som gjorts med avdragsrätt vid inkomsttaxeringen medräknas i skatteunderlaget. Detta uppnås genom att underlaget här anges till vad som är avsatt med avdragsrätt, såväl enligt gällande rätt som med stöd av de övergångsbestämmelser från år 1975 som alltjämt kan vara tilllämpliga.
I nu förevarande bestämmelse sägs därför att pensionsskulden såvitt avser sådana pensionsåtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 20 d jämfört med punkt 20 e av anvisningarna till KL i dess nya lydelse och sävitt avser sådana pensionsåtaganden för vilka avdragsrätt föreligger enligt & $ lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall utgöra underlag. Därigenom definieras underlaget på ett sådant sätt att det kommer att omfatta all den pensionsskuld som i dag kan vara avsatt med avdragsrätt oavsett om den är avsatt enligt gällande rätt eller med stöd av fortsatt tillämpning av äldre rätt.
Det skuldbelopp som skall ligga till grund för skatten skall vara skuldbeloppet vid ingången av beskattningsåret. Skatten kommer i princip att utgöra skatt på avkastningen under året. Jag har föreslagit att denna skatt tas ut genom en schablonmetod. Ett inslag i schabloniseringen är att ingången av året används som grund för värderingen. Man skulle i och för sig kunna överväga att använda skulden vid årets utgång som underlag eller också ett ge-
nomsnittligt skuldbelopp. Ett genomsnitt kan ge ett oriktigt resultat på grund av bl.a. att skuldförändringar under året då kommer att slå igenom på ett missvisande sätt. Av motsvarande skäl är det inte lämpligt att använda skulden vid årets utgång. Den tekniskt enklaste lösningen är att använda skulden vid ärets ingång, eftersom då bl.a. problem med skuldförändringar under äret undviks.
1§ I lägrummet hänvisas till reglerna för inkomstslaget näringsverksamhet beträffande försäkringsföretag och pensionsstiftelser.
Hänvisningen innebär att dessa skattskyldiga skall beräkna sin avkastning av kapital- och fastighetsförvaltningen enligt reglerna för näringsverksamhet i SIL. Beskattningen skall dock ske enligt avkastningsskattelagen.
Skattesats
55 Först och främst slås fast att skattesatsen skall vara 10 2 såvitt avser kapital hänförligt tjänstepension och 15 Zz såvitt avser övrigt pensionskapital. Förvaltarna bör alltså utgå från hur stor del av deras förvaltade pensionskapital som avser tjänstepension och hur stor del som avser övrig pension. Avkastningen av pensionskapitalet delas sedan upp i motsvarande andelar och beskattas därefter med tillämplig skattesats.
Begreppet tjänstepension är inte definierat. I gällande lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL definieras tjänstepensionsförsäkringen som en P-försäkring som har samband med tjänst och för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften. Som tjänstepensionsförsäkring avses också P-försäkring som — om den anställde avlidit tagits av den anställdes arbetsgivare till förmån för den anställdes efterlevande och för vilken försäkring arbetsgivaren åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften. Denna avgränsning är en närmast självklar fördelningsgrund. För pensionsstiftelser och kontoavsättningar torde en uppdelning av kapital respektive skuld inte vara aktuell. eftersom i de fallen fråga regelmässigt är om endast tjänstepension. I de fall tveksamhet ändå kan uppkomma fär ledning sökas i de utfästelser som ligger till grund för avsättningarna.
Som nyss påpekades kommer den uppdelning av pensionskapitalet som jag föreslagit att innebära att privata individuella P-försäkringar kommer att beskattas med den högre skattesatsen, 15 §€. Därmed uppkommer en särskild situation som har att göra med att en P-försäkring i vissa fall kan överlätas till följd av ett anställningsförhållande, varvid försäkringen före eller efter överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring.
Därav följer att en P-försäkring kan förändra karaktär under den försäkrades livstid. Övergången föranleder också byte av skattesats. Byten beträf-' fande en och samma försäkring kan ske flera gånger under försäkringens löptid. Det vore opraktiskt och med tiden ohanterligt om varje byte skulle medföra beskattningskonsekvenser avseende den kapitalavkastning som försäk-
ringen genererat före överlåtelsen. Ett byte bör därför inte innebära annat än att hela den mot försäkringen svarande premiereserven och övriga tillgodohavanden avseende försäkringen behandlas på det sätt som avkastningsskatten vid varje tidpunkt leder till.
När det gäller kontoavsättningarna föreskrivs i andra stycket en skattesats om H.1 5e av skatteunderlaget enligt 3 § tredje stycket, dvs. den skuld som är avsatt med avdragsrätt, Den valda skattesatsen beror självfallet på att underlaget är annorlunda än i de tidigare två fallen. Den skall ses som en del av en metod att genom en schablonisering uppnå en beskattningsteknik som är hanterlig, men som ger ett resultat som motsvarar det som uppkommer för försäkringsföretagen m. fl. skattskyldiga.
Vidare anges att skattesatsen skall jämkas i de fall beskattningsäret övereller understiger 12 månader, liksom i det fall att skulden helt avlöses under beskattningsåret. Bestämmelsen är främst avsedd för fall av brutna räkenskapsår och situationer då en rörelse upphör under beskattningsäret, t.ex. genom konkurs. Bestämmelsen tillämpas även då en penstonsskuld helt avvecklas under beskattningsäret. Av praktiska skäl bör jämkningen inte utsträckas till situationer då pensionsskulden endast delvis avvecklas.
Övriga bestämmelser
6§ Avkastningsskatten för skattskyldiga som avses 12 § 5 utgör en avdragsgill omkostnad vid inkomsttaxeringen. I bestämmelsen förklaras att avkastningsskatten är en sådan avdragsgill skatt som avses i punkt 23 av anvisningarna till 23 § KL.
7§ I lagrummet anges att beteckningar som används i avkastningsskattelagen har samma betydelse som i KL och SIL. Med hänsyn till det starka sambandet mellan avkastningsskatt och annan inkomstskatt är det naturligt att samma begrepp används. Hänvisningen innebär t.ex. att beskattningår enligt avkastningsskattelagen har samma betydelse som i KL och SIL.
8&S$ Avkastningsskatten är att se som en inkomstskatt, där för vissa skattskyldiga endäst en del av deras inkomster och kostnader är skattepliktiga respektive avdragspilla. Skatteunderlaget bör fastställas enligt samma ordning som för skattskyldiga till statlig inkomstskatt, dvs. enligt bestämmelserna I taxeringslagen. Skattskyldiga som avses i 2 § 1-3 och 5 är deklarationsskyldiga redan i dag. För skattskyldiga som avses i 2 § 4 (pensionsstiftelser) tillkommer nu den omständigheten att de kommer att vara skattskyldiga till lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel. Detta innebär att de måste äläggas' deklarationsskyldighet.
Genom hänvisningen till taxeringslagens regler blir de bestämmelser som avser t.ex. omprövning och överklagande tillämpliga även beträffande avkastningsskatten. 759
Avkastningsskatten bör debiteras och betalas enligt uppbördslagens regler.
Senare i år kommer att läggas fram förslag om erforderliga lagändringar i såväl den nya taxeringslagen som UBL. Här bör enbart nämnas att avkastningsskatten kommer att ingå som en del av de skattskyldigas slutliga skatt och därför bli föremål för ordinarie uppbördsförfarande innefattande bl.a. preliminärt uttag av den slutliga skatten. När lagen börjar tillämpas kommer ett underlag att behöva bestämmas för den första preliminärdebiteringen. För försäkringsföretagens del kan detta lämpligen lösas genom att de - som redan i dag är deklarationsskyldiga — gör cen bedömning med utgångspunkt i den avkastning de hade under föregående år och betalar preliminär skatt enligt denna bedömning. För arbetsgivare som gjort kontoavsättningar kommer likaså avkastningsskatten att ingå i den slutliga skatten.
Pensionsstiftelserna fär preliminärskattedeklarera med utgångspunkt i den avkastning de hade föregående är, eventuellt justerad med hänsyn till den metod för beräkning av avkastningen som avkastningsskattelagen hänvisningsvis tillämpar.
Hänvisningen till TI. och UBL innebär att förfarandet så långt möjligt skall ske enligt ordinarie regler.
Övergångsbestämmelser
Lagen skall träda i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992
ärs taxering. Lagen skall dock inte tillämpas vid nämnda taxering för för-
värvskälla för vilken beskattningsåret har påbörjats före ikraftträdandet. I övergångsbestämmelserna till det remitterade förslaget reglerades den situation som kan uppkomma för skattskyldiga, vars räkenskapsår påbörjats under andra halvåret 1990. I sådana fall skall skatten sättas ned med ett belopp som motsvarar den andel av beskattningsäret som infallit under kalenderåret 1990.
Lagrådet har inte haft några anmärkningar på övergångsregleringen i den delen. Enligt lagrädets mening borde dock frågan om värderingen av värdepappersinnehav och innehav av fastigheter vid övergången till det nya systemet uttryckligen regleras i övergångsbestämmelserna. Övergångsbestämmelserna har därför kompletterats.
Livförsäkringsföretagens värdepappersinnehav betraktas som lager. Den lagerreserv som redovisas har haft skattemässig betydelse endast beträffande K-försäkringsdelen av ”livkapitalet”. Den delen av lagerreserven är obeskattad och kommer att återföras till beskattning enligt reglerna i lagen om äterföring av obeskattade reserver.
Värdepapperslagret får tas upp till det högsta av anskaffningsvärdet eller marknadsvärdet.
Vad gäller värdering till marknadsvärde gäller enligt allmänna principer att ett lager som apporteras till en nystartad rörelse får tas upp till marknadsvärdet. Tillämpat på detta fall innebär det att värdepappersinnehavet i Pförsäkringsdelen får tas upp till marknadsvärdet vid övergångstillfället. Detta värde kommer alltså att utgöra lagrets anskaffningsvärde. Övergångsbestämmelsen i den delen innebär sålunda ingen ändring i förhällande till
gällande rätt. Marknadsvärde för aktier m.fl. värdepapper torde inte innebära några svårigheter att fastställa.
För fastighetsinnehavet gäller motsvarande resonemang.
Emellertid är det svårare att komma fram till något marknadsvärde för fast egendom. Som grund för värderingen har här använts det uppskattade fastighetsvärde som avses i t.ex. 7 kap. 9 och 9 a §§ FRL, där det anges att det uppskattade värdet skall förtecknas. Detta värde torde vara ett rättvisande värde på fastigheterna vid övergångstillfället, särskilt som förteckningen skall ligga till grund för varje bokslut och alltså skall avse värdena vid utgången av varje räkenskapsår. Räkenskapsår för försäkringsföretag är normalt kalenderår.
I bankinspektionens och försäkringsinspektionens författningssamling (BFFS 1990:2) har getts föreskrifter om nyssnämnda värdering. Det uppskattade värdet skall fastställas på grundval av noggrann expertvärdering. I föreskrifterna anges också vad som avses med expert i det sammanhanget.
"För skattskyldiga som inte bedriver försäkringsrörelse och för vilka FRL inte är tillämplig torde den lämpligaste värderingsmetoden vara att fastigheterna värderas på ett motsvarande sätt, dvs. av en expert.
12.13¶Lagen om skatt på vissa premiebetalningar
I den allmänna motiveringen (avsnitt 6.10.11) har jag redogjort för bakgrunden till den nu föreslagna lagen. dvs. dess syfte att skapa neutralitet mellan beskattning av svenskt försäkringssparande och sådant sparande som sker i en utomlands bedriven livförsäkringsrörelse.
18 I 1 § anges att skatten är en statlig skatt. Skatten skall utgå på premier som erläggs av såväl svenska juridiska som fysiska personer som är bosatta här eller stadigvarande vistas här. Uttrycket ”utomlands bedriven försäkringsrörelse” används i gällande lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL, avseende RSV:s rätt att genom dispens förklara att försäkring meddelad i sådan försäkringsrörelse skall betraktas som P-försäkring. Genom specifikationen att premien skall avse personförsäkring markeras att skatt inte skall utgå på premier för skadeförsäkring. Premieskatt skall utgå oavsett om det är fråga om P- eller K-försäkring, varför någon ytterligare precisering inte är nödvändig.
Skatt skall erläggas på premier oavsett om de betalas av en fysisk eller juridisk person.
I andra stycket anges ett undantag från beskattningen. Skatt skall inte betalas för sådana premier som utgör en omkostnad 'i en näringsverksamhet som bedrivs utomlands.
2§ 12 § anges det i och för sig självklara att det är den som har slutit försäkringsavtal med försäkringsgivaren, som är skattskyldig. Denne behöver i och för sig inte vara den som är försäkrad. Definitionen av begreppet försäkringsta-
gare i 2 § andra stycket försäkringsavtalslagen (1927:77) har använts som förebild.
För utländska försäkringars del torde den vanligaste situationen i dag vara . att försäkringstagaren och den försäkrade är samma person. Det kan emellertid tänkas uppkomma fall att identitet inte råder mellan försäkringstagare och försäkringens ägare. Äganderätten kan t.ex. ha övergått till annan än den som ursprungligen tecknat försäkringen. I sådana fall stadgar de svenska allmänna livförsäkringsvillkoren att den som äganderätten övergått till därefter skall betraktas som försäkringstagare.
För det fall att försäkringen övergår till annan föreskrivs att skattskyldig skall vara inte endast den som slutit avtalet utan även den som vid överlåtelse av försäkringen kan anses träda i dennes ställe.
Skattenivån bestäms i 3 § till 15 26. Valet av nivå har diskuterats i i den allmänna motiveringen.
45 Skattskyldighet inträder enligt 4 § varje gång betalning sker. Denna tidpunkt kan vara svår att entydigt bestämma. Avgörande bör normalt vara den tidpunkt då beloppet bokförts i valutabank för mottagarens räkning.
Skattskyldigheten är inte knuten till storleken av det betalade beloppet.
55 [5 § finns en dispensbestämmelse avseende de fall där sparande sker i ett utländskt försäkringsföretag, som i sitt hemland är underkastat beskattning som är jämförlig med den föreslagna svenska livförsäkringsbeskattningen. Det är givetvis inte möjligt att åstadkomma en nedsättning i sådana fall som exakt motsvarar effekten av den utländska beskattningen. Nedsättningen får därför ske mera schablonmässigt på det sättet att skatten sätts ned med hela beloppet, om beskattningen kan bedömas vara jämförlig med den svenska och i övriga fall med hälften.
685 16 § anges att den skattskyldige skall anmäla sig till beskattningsmyndigheten. En sådan anmälan skall göras när skattskyldighet uppkommer. Sker flera betalningar under en och samma redovisningsperiod behöver inte en ny anmälan göras varje gång betalning sker. En förebild för denna typ av anmälan finns i 8 § lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, där skattskyldig inte endast är fondkommissionär, utan även annan som uppnär viss omsättning.
7-8 §§ 17 § anges att deklaration skall avlämnas för varje beskattningsär då betalning skett. Vad som avses med beskattningsär anges 19 § lagen (1984:581) om punktskatter och prisregleringsavgifter, LPP. I 8 § anges att förfarandet
följer den lagen. Beskattningsår enligt LPP utgörs av kalenderår i fall som . Prop. 1989/90:110 kän bli aktuella beträffande premieskatten. Med tanke på karaktären av betalningar, som för varje enskild inte kan antas bli särskilt frekventa över ett år, fär kalenderåret anses utgöra den lämpligaste redovisningsperioden, Skatten kommer då att fastställas och betalas enligt de regler som hänvisas till i 8 §. nämligen förfarandereglerna i LPP. Premieskattelagen införs i 1 8 I i LPP. Därigenom blir RSV beskattningsmyndighet.
12.14¶Lagen om ersättningsfonder
Den nya lagen om ersättningsfonder motsvarar i stort EFL. Den basbredd-. ning och sammanslagning av inkomstslag som är en följd av URF:s och RINK:s förslag medför förenklingar i olika avseenden. En sådan förenkling är att möjligheten att göra fondavsättning för förlorade lagertillgångar i andra fall än för djurlager bortfaller.
Byggnader och markanläggningar bildar en egen fond vilket är naturligt eftersom avskrivningsreglerna har gjorts mer likartade. Inventarier och djurlager behandlas särskilt.
Enligt gällande regler finns inte möjlighet att göra avsättning för ersättning avseende mark. t.ex. vid brandskada på skog. För vissa extraordinära situationer finns i dag möjlighet till uppskov enligt UppskL. För att inte försvåra en återanskaffning ges i framtiden möjlighet till en uppskjuten beskattning av ersättning för mark inte endast i de rena tvångsavyttringsfallen från UppsklL. utan även vid brandskada. Med mark avses inte bara ”råmark” utan också växande skog, täkter och annat som omfattas av reglerna om beskattning av fastighetsvinst och som inte avser byggnader och markanläggningar.
Bankgaranti behöver inte lämnas. Enligt 7 § UppskL krävs sådan vid s.k. preliminära uppskov. Motsvarande krav finns däremot inte i EFL eller motsvarande tidigare lagstiftning.
I förslaget till lag om ersättningsfonder har i stort den nuvarande tekniken lagen om eldsvådefonder behällits. De ändringar som i detta avseende föreslagits hänger samman med möjligheten att göra avsättning för markersättning.
I det följande kommenteras endast de ändringar i förhållande till nu gällande regler som föreslas.
18 Enligt andra stveket har dödsbo som beskattas som handelsbolag inte rätt till avdrag för avsättning till ersättningsfond.
Mark är inte en sådan tillgång som skrivs av enligt 15 § andra stycket BFL. Enligt tredje stycket gäller därför beträffande markfonden inget krav på överensstämmelse med räkenskaperna.
25 Av andra stycket följer att förslaget innebär en utvidgning i förhållande till gällande regler genom att avsättning föreslås få göras för inventarier som avyttrats i samband med en tvångsmässig fastighetsförsäljning.
I andra stycket anges vidare de fall då en fastighet skall anses avyttrad på grund av tvång. Förslaget innebär att nuvarande 2 § första stycket 1-3 UppskL arbetas in i lagen om ersättningsfonder. Inlösen enligt 8 kap. FBL och andra tvångsmässiga fastighetsbildningsåtgärder innefattas i uttrycket ”expropriation eller liknande förfarande”. Däremot innefattas inte — till skillnad mot vad som gäller för närvarande — frivilliga fastighetsregleringar enligt 5 kap. FBL. | |
Tredje stycket motsvarar 2 § andra stycket UppskL med den ändringen att frivilliga allframtidsupplåtelser inte omfattas.
I fjärde stycket anges att avdrag för avsättning till annan fond än för djurlager inte får göras i fråga om omsättningstillgångar. Att ersättningsfond inte heller får tas i anspråk för investering avseende sådana tillgångar framgår av 4 § andra och tredje styckena. |
35 Avdrag för avsättning till ersättningsfond skall göras i samma förvärvskälla som ersättningen hänför sig till.
I likhet med nuvarande regler i EFL innebär bestämmelserna att man skall beakta om nettometoden har tillämpats eller om utrangeringsavdrag har medgetts. På motsvarande sätt finns i sista stycket en spärregel för lager.
I fråga om avyttrad fastighet får avdraget inte överstiga den skattepliktigå vinsten och de medgivna värdeminskningsavdragen m.m. som skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet.
485 Liksom enligt dagens regler skall ersättningsfonderna användas för anskaffning av samma slags tillgångar som avsättningen avsett. Av första och andra styckena framgår emellertid vissa undantag från denna princip. En fond för inventarier får användas också för investering i djurlager och en fond för byggnader och markanläggningar får användas även för investeringar i inventarier och djurlager.
55 I första stvcket har dagens regler behållits när det gäller ersättningsanskaffning samma är. De ändringar som vidtagits föranleds av den nya markfonden. En motsvarande regel för inventarier behövs inte eftersom nettometoden kan tillämpas.
65 Av paragrafen framgår att en ersättningsfond skall tas i anspråk i den förvärvskälla som avsättningen hänför sig till. Om det finns särskilda skäl får dock skattemyndigheten medge att en fond som har avsatts i viss förvärvskälla tas I anspråk i en annan förvärkälla. Vad gäller tillämpningen av dispensregeln kan hänvisas till förarbetena (prop. 1980/81:68 s. 227) till EFL.
7§
Samma teknik som gäller enligt EFL - justering av avskrivningsunderlaget — har behållits för inventarier, byggnader och markanläggningar. Denna teknik kan emellertid inte användas beträffande mark. Den föreslagna metoden innebär att ianspråktagandet av en ersättningsfond för mark sker genom själva anskaffningen och inte genom en avskrivningsåtgärd. Ingångsvärdet på ersättningsfastigheten reduceras med det ianspråktagna beloppet. Först vid en framtida avyttring av fastigheten uppkommer den skattemässiga effekten av ianspråktagandet.
Vad i paragrafen sägs om ersättningsfond skall gälla även del av sådan fond.
8§ Turregeln i paragrafen gäller endast fonder av samma slag.
9§ Bestämmelsen i andra stycket hänger samman med att avdrag för avsättning bör kunna medges även om t.ex. en hel jordbruksfastighet exproprierats. Vad i paragrafen sägs om ersättningsfond skall gälla även del av sådan fond.
I fjärde stycket finns bestämmelser om 1 vilken förvärvskälla återföring skall ske. För fysisk person som fått avdrag för avsättning vid tvångsmässig fastighetsförsäljning anges hur stor del som skall återföras i inkomstslaget näringsverksamhet resp. i inkomstslaget kapital.
I tredje och femte stvckena finns dispensregler av samma slag som i EFL. Dispensmyndighet är dock skattemyndigheten. I vilka fall dispens kan komma i fråga hänvisas till prop. 1980/81:68 s. 229.
10 § Vid äterföring till beskattning skall enligt första stycket ett särskilt tillägg tas upp som intäkt i samma förvärvskälla som återföringen görs. Vad i stycket sägs om ersättningsfond skall gälla även del av sådan fond.
Beträffande frågan i vilka fall synnerliga skäl föreligger i andra stycket hänvisas till prop. 1980/81:68 s. 230.
11§ Vad i första stycket sägs om att ersättningsfond kan övertas gäller även del av sådan fond.
128 I paragrafen anges föreskrifter av huvudsakligen administrativ natur.
13§ Paragrafen innehåller bestämmelser om hur skattemyndighetens beslut enligt denna lag (se 6 § samt 9 8 tredje och femte styckena) överklagas. Enligt paragrafen överklagas sådana beslut hos riksskatteverket. Verkets beslut kan inte överklagas. 765
för viss aktieutdelning
IS Ändringarna föranleds av sammanslagningen av inkomstslagen jordbruksfastighet, rörelse och annan fastighet till näringsverksamhet. Investmentföretag eller förvaltningsföretag kan enligt nuvarande regler inte få avdrag (Annellavdrag). Nägon ändring har inte ansetts motiverad. Investmentföretag och förvaltningsföretag undantas uttryckligen från rätt till avdrag.
35 Paragrafen upphävs. Genom bestämmelsen begränsas avdragsrätten till utdelning på inbetalt belopp som belöper på tillgång i rörelse och jordbruk. Det har inte ansetts nödvändigt att i det nya systemet behålla inskränkningen (jfr dock övergångsbestämmelserna och specialmotivering till dessa).
7§ Att investmentföretag inte längre definieras som en särform av förvaltningsföretag föranleder ändringar i första och andra styckena. I andra stycket görs vidare en ändring på grund av den tidigare införda definitionen av utländsk juridisk person i 16 § 2 mom. SIL (prop. 1989/90:47, SKkU16, SFS. 1989:1040).
Övergångsbestämmelserna
Bestämmelserna innebär att i fråga om fastighetsförvaltning och värdepappersförvaltning medges avdrag endast för cmissioner som registreras efter utgången av år 1990.
12.16¶Bokföringslagen (1976:125)
128. Ändringen i första stvcket innebär att rätten att använda brutet räkenskapsår tas bort för enskild näringsidkare, dödsbo. handelsbolag där fysisk person eller dödsbo skall beskattas för bolagets inkomst samt för sådan juridisk person som förvaltar samfällighet och vars inkomst skall beskattas hos delägarna. För handelsbolagens del innebär kopplingen till beskattningen att regeln blir tillämplig även på ett handelsbolag som inte har några fysiska personer eller dödsbon bland delägarna men väl ett annat handelsbolag med sådana delägare. Avgörande för frågan om ett handelsbolag skall få använda brutet räkenskapsär eller inte är ägarförhållandena vid utgången av kalenderåret. |
I andra stycket har getts en generell möjlighet för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att under vissa förutsättningar ge dispens från reglerna om förläggning av räkenskapsår. Liksom tidigare finns en möjlighet att dispensera från regeln att brutet räkenskapsär skall avslutas den 30
skyldig. som enligt de nya bestämmelserna skall använda kalenderår, kan få dispens att använda ett brutet räkenskapsår.
Till att börja med kan dispens ges i sådana speciella fall där det i dag finns förutsättningar att få använda annat brutet räkenskapsår än de som anges i lagen. I övrigt gäller att dispensregeln skall användas mycket restriktivt. Regeln är närmast avsedd att tillämpas i fall där en bokföringsskyldig som skall redovisa per kalenderår ingår i en koncern som sedan tidigare har annat räkenskapsär. Att det föreligger en koncernbildning är emellertid inte tillräckligt för dispens. För att dispens skall kunna komma i fråga krävs därutöver att det föreligger särskilda omständigheter, t.ex. att koncernen som helhet har en omfattande verksamhet medan verksamheten i handelsbolaget är ringa. Dispens kan ocksä bli aktuell om det finns problem av alldeles speciell art med att lägga om räkenskapsåret till kalenderår.
Enligt femte stycket skall den som är bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser använda samma räkenskapsår om inte dispens ges. Enligt sjätte stycket gäller — som redan framgått — motsvarande i koncerner. Med koncern avses bl.a. aktiebolagsrättslig koncern och även koncern enligt 1 § lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag. Detta innebär att cn enskild näringsidkare kan vara moderföretag och ett handelsbolag antingen moder- eller dotterföretag i koncernen. Av det nya första stycket följer att i sådana fall skall räkenskapsåret för samtliga företag i koncernen vara kalenderår om inte dispens medges enligt andra stycket. Dispensregeln i andra stycket har inte föranlett någon ändring i den tidigare dispensregeln avseende flera rörelser och koncerner. Den regeln kvarstår alltså oförändrad.
Övergångsbestämmelser
För de som nu tillämpar brutet räkenskapsår och mäste övergå till kalenderår gäller följande enligt övergångsbestämmelserna. Har räkenskapsåret börjat löpa före den I juli 1990 skall det avkortas till den 31 december 1990. Sädana skattskyldiga kan således komma att åsättas två taxeringar år 1991, exempelvis ett för räkenskapsåret 1.5.1989 -30.4.1990 och ett för det förkortade räkenskapsåret 1.5 — 31.12.1990. För skattskyldiga vars räkenskapsår börjar löpa den 1 juli 1990 eller senare gäller att räkenskapsåret antingen kan förkortas så att det avslutas den 31 december 1990 eller förlängas till den 31 december 1991. Vid förkortning av räkenskapsåret kan två taxeringar komma att åsättas år 1991.
12.17¶Jordbruksbokföringslagen (1979:141)
8§ Ändringen ansluter till en ändring av 12 § BFL och innebär att den som är skyldig att föra räkenskaper enligt JBFL inte längre får tillämpa brutet räkenskapsåär.
Se kommentaren till övergångsbestämmelserna till ändringarna i BFL.
12.18¶Lagen (1982:1193) om skattereduktion för fackföreningsavgift
2 och 3 §§ Höjningen av maximiunderlaget och sänkningen av procentsatsen har behandlats i avsnitt 5.5.3.
4§ Ändringen är en följdändring till upphävandet av de nuvarande reglerna om skattereduktion i UBL.
5§ Ändringen av tidpunkten för framställande av yrkande om skattereduktion har behandlats i avsnitt 5.5.3.
12.19¶Lagen om nedsättning av vissa underhållsbidrag
Den föreslagna lagstiftningen tar sikte på de övergångsfrågor som kan uppstå med anledning av förslaget om slopad avdragsrätt för underhållsbidrag till icke hemmavarande barn för tid efter den 1 januari 1991, eftersom avdragsrätten beaktas vid fastställande av underhållsbidrag. Reglerna har utformats i anslutning till reglerna om indexuppräkning av underhållsbidrag. Förutsättning för nedsättning är att bidraget har bestämts före den I januari 1991 i svenska kronor.
Riksförsäkringsverket har i sitt remissyttrande tagit upp problematiken med den föreslagna lagens tillämpning på interimistiska beslut om underhållsbidrag. Jag menar att man bör kunna se saken på samma sätt som praxis har gjort när frågeställningen uppkommit vid tillämpning av lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag. Högsta Domstolen har i rättsfallet NJA 1976 s. 471 funnit att indexuppräkning inte skall ske på grund av ett interimistiskt avgörande. Av NJA 1977 s. 515 framgår vidare att ett underhåll skall anses bestämt genom avtal den dag då avtalet ingås även om det begärs att rätten skall fastställa avtalet. Detta gäller även då överenskommelsen efterföljts av ett interimistiskt beslut,
Hovrätten över Skåne och Blekinge har anfört att det är önskvärt att nedsättningen samordnas i tiden med den årliga automatiska uppräkningen av underhållsbidrag med hänsyn till penningvärdets utveckling som sker den 1 februari. Jag delar hovrättens uppfattning. Nedsättningen bör därför ske den 1 februari 1991 på sätt framgår av 2 §. Av förenklingsskäl har därvid valts en genomsnittlig procentsats om 30. Det normala torde bli en nedsättning med 75 kr. per månad. Inskränkningen i tredje stycket tar sikte på att undanta småbelopp från nedsättning.
Bestämmelserna i 3 § har sin förebild i 5 § lagen om ändring av vissa underhållsbidrag. 768
15 kap.
6u§ I paragrafen som är ny har tagits in den grundläggande regeln om att lön får tas i anspråk för införsel endast om den överstiger förbehållsbeloppet. En motsvarande regel avseende utmätning i lön finns i 7 kap. 4 §, där dock en nägot högre inkomstnivå är undantagen från exekution.
Vidare har till lagrummet från punkt I av anvisningarna till 50 & KL överflyttats bestämmelserna om beräkning av normalbelopp.
9 § Bestämmelserna har justerats med hänsyn till innehållet i 6 a §. Beträffande innebörden av bestämmelsen i andra stycket hänvisas till den allmänna motiveringen, avsnitt 5.8.1.
148 Ändringen innebär att införsel för underhållsbidrag inte längre skall ha företräde framför avdrag för preliminär skatt.
Se vidare specialmotiveringen till 41 § 2 mom, UBL.
Övergångsbestämmelser
Enligt förslaget träder ändringarna i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas i fråga om införsel som sker efter utgången av år 1990. De nya föreskrifterna i 15 kap. 6 a § om beräkning av förbehållsbelopp föreslås dock —- med hänsyn till tidpunkten för ikraftträdandet av ändringarna i KL — gälla från och med den 1 juli 1990.
12.21¶Lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige
Beträffande de särskilda bestämmelserna om beskattning av utländska forskare som arbetar tillfälligt i Sverige föreslås att den del av skattelättnaderna som avser lön av sådan anställning eller uppdrag, 4 §, slopas. Detta innebär att hela lönen av anställningen eller uppdraget, för vilken forskaren är skattskyldig i Sverige, skall tas upp som intäkt. Skattefriheten för kostnadsersättningar kvarstår enligt tidigare regler. Om förskarskattenämnden beslutar att lagen skall tillämpas för vissa forskare även för lön av anställningen eller uppdraget som kan uppkomma efter den 1 januari 1991 — något som kan följa av reglerna i 2 § — bör de äldre bestämmelserna tillämpas för sådana inkomster.
49 Riksdagen 1989i90. Saml. I. Nr HO Del I
7§ Ändringen i andra stycket är redaktionell och föranleds av att fåmansföretagsreglerna omarbetats och flyttats. |
12.23¶Lagen (1989:1023) om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m.m.
Ändringen innebär att beskattning fr.o.m. 1992 ärs taxering skall ske i inkomstslaget näringsverksamhet.
12.24¶Utsökningsregisterlagen (1986:617)
7§ Ändringen i andra stycket är redaktionell och föranleds av att fåmansföretagsreglerna omarbetats och flyttats. |
12.25¶Lagen (1987:813) om homosexuella sambor
I första stycket 6 hänvisas bl.a. till punkt 8 andra stycket av anvisningarna till 32 § KL. Hänvisningen utgår eftersom den nämnda bestämmelsen faller bort enligt förslaget. La
Av skäl som anges i den allmänna motiveringen (6.10.13) har lagens uppräkning av sambobestämmelselser som skall tillämpas även på homosexuella sambor kompletterats såvitt avser de kvalitativa villkoren i KL för efterlevandepension.
12.26¶Lagen (1988:847) om skattelättnader för
allemanssparande och ungdomsbosparande
Ändringsförslagen har berörts i avsnitt 6.3.4. Endast två tredjedelar av räntan resp. bonusräntan blir skattepliktig enligt förslaget. Samma andel skall redovisas av reavinster och reaförluster på andelar i allemansfonder. Det förhållandet att endast två tredjedelar av förlusten skall redovisas innebär inte någon inskränkning i bestämmelserna i SIL om begränsad avdragsrätt för reaförluster.
12.27¶Lagen om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.
18 I paragrafen anges lagens tillämpningsområde.
2§ Det är innehavaren av skogs- eller upphovsmannakonto som är skattskyldig.
Skattesatsen har bestämts till 15 4. Enligt första stycket inträder skattskyldigheten när ränta gottskrivs ett konto. Normalt torde detta ske vid årets utgång per den 31 december och då kontohavaren genom uttag från kontot gör anspråk på därefter upplupen ränta. För att hindra att avtal träffas om att ränta endast skall gottskrivas kontot med längre intervaller — exempelvis endast vart femte är eller vid uttag från konto — har i respektive kontolag intagits en bestämmelse med innebörd att ränta skall gottskrivas kontot årligen eller oftare (jfr motiveringen till 7 § skogskontolagen resp. 7 § lagen om upphovsmannakonto).
AV andra stycket framgår att skatt inte skall tas ut på ränta som belöper på tid efter det att räntan är skattepliktig som intäkt av näringsverksamhet enligt resp. kontolag.
4S Den myndighet som i första instans skall besluta i fråga om skatten är RSV.
5§
Banken är skyldig att innehålla skatten när ränta gottskrivs ett konto.
65 HF paragrafen regleras deklarationstiderna och vilka uppgifter deklarationen mäste innehålla. RSV kan medge att uppgifterna redovisas på annat lämpligt sätt. exempelvis på magnetband.
7§ RSV kan i beslut förklara banken betalningsskyldig om banken försummat att innehålla skatt. Sådant beslut får meddelas senast femte året efter det år da beloppet skulle ha innehållits.
SS Paragrafen reglerar när och hur betalning skall ske. Samma tidsgräns gäller för betalning som för deklarationens inlämnande.
Y$ Bestämmelserna om restavgift och tilläggsavgift har utformats efter förebild av 19 § kupongskattelagen (1970:624).
I första stycket finns bestämmelser om restavgift vid dröjsmål med betalningen.
Efter två månaders dröjsmäl med betalningen utgår vidare tilläggsavgift enligt andra siveket.
108 I lagrummet ges bestämmelser om indrivning.
TN
Lagrummet reglerar formerna för återbetalning för det fall .skatt innehållits och betalats in med för högt belopp.
12§
Bestämmelsen om skattercevision har utformats efter förebild av 24 § kupongskattelagen.
138 I första stycket regleras besvärsordningen. Såväl den skattskyldige som banken och — för det allmännas räkning — allmänna ombudet enligt kupongskattelagen är berättigade att överklaga riksskatteverkets beslut. '
Den i andra stycket föreslagna besvärstiden överensstämmer med vad som I Övrigt gäller på skatteområdet.
12.28¶Skogskontolagen (1954:142)
IS Ändringen är en följd av att inkomstslaget jordbruksfastighet ersätts av inkomstslaget näringsverksamhet.
25 Ändringen i första resp. andra stycket c är en följd av att inkomstslaget rörelse ersätts av inkomstslaget näringsverksamhet.
I tredje stvcker har en hänvisning ändrats med hänsyn till att bestämmelsen om ersättning i samband med allframtidsupplåtelse flyttats från kommunalskattelagen till lagen om statlig inkomstskatt.
Ändringen i femte stycket föranleds av att begreppet nettointäkt utmönstrats ur KL.
7§ Enligt första stycket måste ränta på ett skogskonto gottskrivas kontohavaren årligen eller oftare. Bestämmelsen har tillkommit för att hindra kringgående av lagen (1990:000) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.
Nuvarande första stycket bildar utan ändringar lagrummets andra stycket.
I tredje stvcket upplyses om att skatt utgår på gottskriven ränta enligt den nyssnämnda lagen.
SÅ Av ändringarna framgår att den del av räntan som innehållits enligt lagen om skatt på ränta på skogskontomedel inte skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet.
95 Ändringarna föranleds av införandet av inkomstslaget näringsverksamhet.
Övergångsbestämmelser
Bestämmelsen avser konton för vilka vid lagens ikraftträdande gäller villkor om att ränta inte skall gottskrivas årligen. Villkor för ett sådant konto måste ändras senast den 31 december 1992.
12.29¶Lagen (1986:492) om tillfälliga regler för insättning på skogskonto
Ändringen är en följd av att inkomstslaget rörelse ersätts av inkomstslaget näringsverksamhet.
12.30¶Lagen (1979:611) om upphovsmannakonto
Ändringarna i I och 11 88 är en följd av att inkomstslaget rörelse ersätts av inkomstslaget näringsverksamhet.
Motiven för ändringarna i 7 och 10 §§ är desamma som anges i specialmotiveringen till de föreslagna ändringarna 17 och 8 §§ skogskontolagen, motsvarande gäller övergångsbestämmelsen.
12.31¶Lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst
UppskL skall upphöra att gälla i och med utgången av juni månad år 1990. Den upphävda lagen skall emellertid tillämpas även fortsättningsvis i fråga om 1991 och tidigare års taxeringar. Innebörden av detta är att om den skattskyldige vid t.ex. 1990 års taxering erhållit ett s.k. preliminärt uppskov blir frågan om definitivt uppskov att bedöma i enlighet med den upphävda lagen även om ersättningsfastigheten anskaffas först efter år 1991.
Lagen är också tillämplig i fall som avses i punkten 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. I punkten avses den situationen att vinst vid avyttring av en fastighet blivit föremal för taxering senast vid 1991 års taxering och att vtterligare betalning sker efter den 1 januari 1991. I så fall skall äldre regler tillämpas vid vinstberäkningen. Vid taxeringen senast år 1991 var Uppskovsb tilllämplig och genom den nu aktuella övergångsbestämmelsen blir lagen också tillämplig med avseende på tilläggsköpeskillingen.
På sätt som närmare utvecklats i specialmotiveringen till övergangsbestämmelserna till SIL behälls den första kronans princip för avyttringar som skett före ikraftträdandet (punkten 2). Detta innebär att om betalning sker under år 1991 skall taxering ske vid 1992 års taxering. Möjlighet till uppskov föreligger i så fall inte.
12.32¶Lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt
Den upphävda lagen tillämpas vid 1991 och tidigare års taxeringar.
I förhållande till lagrådsremissen har vissa redaktionella ändringar och omarbetningar av lagtexten gjorts.
50 Riksdagen 1989:90. Saml. 1: Nr HO Del I
punkt I Prop . 1989/90:110 Vid 1991 års taxering skall utöver vad som framgår av 3 8 den upphävda lagen ytterligare en post beaktas vid beräkningen av det nominella resultatet. Detta framgår av första stycket. Den justering som skall göras avser avskrivningar på under året anskaffade inventarier. Ett belopp motsvarande hälften av de avskrivningar som kan anses vara att hänföra till inventarier som har anskaffats efter den 26 januari 1990 skall äterläggas — om inte anskaffningen grundar sig på ett skriftligt avtal som slutits senast nämnda dag. Bestämmelsen skall endast tillämpas om avdrag medgetts med stöd av huvudregeln vid räkenskapsenlig avskrivning (punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen) eller restvärdemetoden (punkt 5 första stycket). De nya reglerna omfattar inte avskrivningar som medgetts med stöd av kompletteringsregeln vid räkenskapsenlig avskrivning eller på grund av faktisk värdenedgång (punkt 4 sjunde stycket resp. punkt 5 andra stycket). Reglerna gäller inte heller avdrag för kontraktsavskrivning eller ianspråktagande av Investeringsfond e.d. under beskattningsäret.
Det tillägg som skall göras är hälften av skillnaden mellan det vid inkomsttaxeringen medgivna värdeminskningsavdraget och ett jämförelsebelopp. Jämförelsebeloppet räknas fram i två steg. I andra och tredje styckena 2es bestämmelser om hur underlaget för jämförelsebeloppet skall beräknas. Tre olika delposter ingar:
a) Denna post är det skattemässipa restvärdet på inventarierna vid utgången av närmast föregående beskattningsår.
b) Denna post är anskaffningsvärdet på de inventarier som anskaffats under beskattningsäret men senast den 26 januari 1990. Inventarier som anskaffats efter nämnda datum kan dock inga om anskaffningen grundar sig på ett skriftligt avtal som slutits senast nämnda dag.
ec) Denna post motsvarar vad som vid räkenskapsenlig avskrivning utgör särskilt avdrag enligt punkt 4 femte stycket av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen resp. vad som vid restvärdeavskrivning dras av enligt punkt 5 första stycket av samma anvisning.
Underlaget för jämförelsebeloppet utgörs sedan av summan av beloppen enligt a och b med avdrag för beloppet enligt c. Om detta belopp blir negativt skall det anses vara noll.
I fjärde stvcket anges att jämförelsebeloppet utgör 30 €& av underlaget om den skattskyldige yrkar avdrag för avskrivning enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning och 25 <c om avdrag för avskrivning yrkas enligt bestämmelserna om restvärdeavskrivning. Även om den skattskyldige inte yrkat maximal avskrivning för inventariebeständet som helhet skall man alltså utgå från att så är fallet beträffande inventarier som ingår i underlaget för jämförelsebeloppet.
Av femte stycket framgår att regeln skall tillämpas även beträffande avdrag för avskrivning på tillgångar som inte är inventarier men som behandlas som inventarier i avskrivningshänseende, t.ex. patenträtter och andra tidsbegränsade rättigheter (jfr punkt 6 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen).
Enligt sjätte stycket finns en möjlighet att få dispens från det tillägg som 774
skall göras. Dispens kan komma i fråga i de fall en företagsgrupp omstruktureras och syftet huvudsakligen är att uppnå rationaliseringsvinster. Kravet att inventarieanskaffningen skall utgöra ett led i strukturrationalisering som kan anses särskilt önskvärd innebär att det klart skall framgå att syftet med omläggningen av verksamheten är att uppnå rationaliseringsvinster. Dispens bör naturligtvis inte ges om transaktioner i skatteplaneringssyfte företas i samband därmed. Dispens kan avse hela eller viss del av tillägget. Bestut om befrielse fattas av länsskattemyndigheten. Skattemyndighetens beslut överklagas hos RSV.
punkterna 2-3 Bestämmelserna om återläggning av viss del av värdeminskningsavdragen gäller enligt punkt 2 även vid 1991 ärs taxering till särskild vinstskatt. I vissa speciella fall kan taxering till särskild vinstskatt bli aktuell vid 1992 ärs taxering. I punkt 3 anges därför att bestämmelserna om vinstdelningsunderlag i den upphävda lagen skall tillämpas även vid detta års taxering till särskild vinstskatt. Vissa anpassningar krävs för att reglerna om vinstdelningsunderlag skall kunna tillämpas i det nya systemet.
[2.33 Lagen (1960:63) om förlustavdrag
Den upphävda lagen tillämpas sista gången vid 1991 års taxering.
I anslutning till andra stycket bör nämnas att avdrag givetvis inte fär göras bäde mot taxerad förvärvsinkomst enligt KL och mot inkomst av kapital enligt SIL.
Genom bestämmelserna i tredje stycket kan juridiska personers förlustavdrag föras över 1 det nya systemet.
12.34¶Lagen (1982:336) om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier
Den upphävda lagen tillämpas t.o.m. 1991 års taxering.
12.35¶Lagen (1979:609) om allmän investeringsfond
Genom lagstiftning hösten 1989 upphörde rätten till avdrag för avsättning till allmän investeringsfond i bokslut den 31 december 1989 eller senare (prop. 1989/90:50, SkU10, SFS 1989:1022). I övergångsbestämmelserna föreskrevs en möjlighet till avsättning även därefter för sådana företag som fått eller efter ansökan hos regeringen skulle komma att få tillstånd att ta i anspråk sådan avsättr ing. Nu upphävs lagen.
Enligt punkt I övergångsbestämmelserna skall lagen alltjämt tillämpas för avsättningar som gjorts eller kommer att göras till följd av beslut av regeringen enligt nämnda övergångsbestämmelser. I punkt 2 av övergångsbestämmelserna till den upphävda lagen föreskrivs att utbetalning enligt 8 och 9 §§ lagen inte får ske till företag som har medel på konto för investering enligt lagen (1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning. Av praktiska skäl föreslås nu att denna bestämmelse inte skall tillämpas efter utgången av juni 1990. Detta förslag är nytt i förhållande till lagrädsremissen.
Avsältningar som gjorts i bokslut till ledning för 1991 års taxering påförs ett tillägg om 7054 om återföring sker vid någon av taxeringarna 1992-1995. Detta framgår av punkt 2. Bestämmelsen i punkt 3 är föranledd av det nva inkomstslaget näringsverksamhet. Vid 1996 —- eller i vissa fall 1997 -- års taxering äterförs kvarvarande avsättningar till beskattning utan tillägg. Detta framgår av punkt 4.
12.36¶Lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv
Den upphävda lagen tillämpas vid 1990 och tidigare ärs taxeringar. I fråga om skattskyldiga som vid 1991 års taxering taxeras för beskattningsår med bokslut före den 30 april 1990 skall lagen tillämpas även vid 1991 ärs taxering. Även vid senare ärs taxeringar skall den upphävda lagen tillämpas i fråga om avsättningar som skett tidigare.
12.37¶Lagen om upphävande av vissa fondförfattningar. m.m.
Författningarna upphör att gälla vid utgången av ar 1997. Belopp som har avsatts enligt de olika fondlagarna och som inte har tagits i anspråk tidigare aterförs till beskattning vid 1990 eller -i vissa fall = 1997 års taxering.
1[2.38-40 Lagen (1954:40) om särskild fartygsfond, lagen
(1967:96) om särskild nyanskaffningstond och lagen
(1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet
De upphävda lagarna tillämpas vid 1991 och tidigare års taxeringar. Aven vid senare ärs taxeringar skall de upphävda lagarna tillämpas i fråga om avsättningar som skett tidigare.
12.41¶Lagen (1981:296) om eldsvådefonder
I lagrådsremissen föreslogs att den upphävda lagen skulle tillämpas vid 1990 och tidigare års taxeringar i fråga om eldsvådefond för lagertillgångar och vid 1991 och tidigare års taxeringar i fråga om övriga eldsvådefonder. Den ändringen har nu gjorts att den upphävda lagen tillämpas vid 1991 års taxering också såvitt gäller eldsvådefond för lagertillgångar. Även vid taxering som sker efter är 1991 skall den upphävda lagen tillämpas i fråga om avsättningar som skett tidigare.
[2.42 Förordningen (1960:659) angående beskattning av ränta å svenska statens sparobligationer
Den upphävda förordningen tillämpas vid 1991 och tidigare års taxeringar. De nya reglerna i SIL för ränteinkomster tillämpas fr.o.m. 1992 års taxering — även för obligationer som getts ut före utgången av år 1990. Det innebär att avkastningen beskattas först när den betalas ut eler blir +" lgänglig för lyftning.
sparformer :
Den upphävda lagen tillämpas t.o.m. 1991 ärs taxering. Enligt bestämmelserna i andra och tredje styckena fär särskilda regler tillämpas även vid senare års taxeringar för att beräkna anskaffningsvärdet på försalda andelar i aktiesparfond. År 1991 är sådana andelar alltid äldre än fem år. De särbestämmelser som finns i 4 § i den upphävda lagen för beräkning av anskaffningsvärde på andelar äldre än fem år har tagits in i övergångsbestämmelserna.
12.44¶Lagen (1972:128) om skattefrihet vid premiering av
sparande
Som berörts I avsnitt 6.3.5 blir hela avkastningen på sparobligationer och alltså även den s.k. bonusräntan skattepliktig enligt förslaget. Motsvarande bör av neutralitetsskäl även gälla för sparpremie som helt eller delvis bekostas av staten. Bestämmelserna i I $ skall således upphävas. Det undantag från lotterivinstbeskattning som föreskrivs i 2 8 är direkt förknippad med den form av sparpremie som avses I I $. Hela lagen skall därför upphävas.
Den upphävda lagen bör dock fortfarande tillämpas för bonus på sparobligationer som har getts ut före den 1 januari 1991.
12.45¶Lagen (1982:2) om uppflinnarkonto
Den upphävda lagen tillämpas vid 1991 och tidigare ärs taxeringar. Även vid senare års taxeringar skall den upphävda lagen tillämpas i fråga om tidigare medgivna uppskov.
12.46¶Lagen (1989:1021) om särskilda regler för nedskrivning av lager m.m.
Den upphävda lagen tillämpas fortfarande vid 1990 och 1991 års taxeringar.
12.47¶Lagen om avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges
Tekniska Museum
Lagen föranleds av att bemyndigandet för regeringen - eller myndighet regeringen bestämmer — att förordna om avdragsrätt för bidrag till viss museiverksamhet upphävs (avsnitt 8.14). Lagen skall tillämpas redan fr.o.m. 1990 års taxering.
TT
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen dels att anta förslagen till
I. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. 3. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, +. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), 5. lag om skatteutjämningsreserv, 6. lag om äåterföring av obeskattade reserver, 7. lag om ändring i lagen (1989:1046) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 8. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 9. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter. 10. lag om särskild löneskatt. 11. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 12. lag om avkastningsskatt på pensionsmedel, 13. lag om skatt på vissa premiebetalningar, 14. lag om ersättningsfonder, 15. lag om ändring i lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning, 16. lag om ändring i bokföringslagen (1976:125), 17. lag om ändring i jordbruksbokföringslagen (1979:141). 18. lag om ändring i lagen (1982:1193) om skattereduktion för fackföreningsavgift. 19. lag om nedsättning av vissa underhållsbidrag, 20. lag om ändring i utsökningsbalken, 21. lag om ändring i lagen (1984:947) om beskattning av utländska förskare vid tillfälligt arbete i Sverige, 22. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, 23. lag om ändring i lagen (1989:1023) om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m. m. 24. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617). 25. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, 26. lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande, 27. lag om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.. 28. lag om ändring i skogskontolagen (1954:142), 29. lag om ändring i lagen (1986:492) om tillfälliga regler för insättning på skogskonto, 30). lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto, 31. lag om upphävande av lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst. 32. lag om upphävande av lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt, 33. lag om upphävande av lagen (1960:63) om förlustavdrag,
34. lag om upphävande av lagen (1982:336) om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier,
35. lag om upphävande av lagen (1979:609) om allmän investeringsfond.
36. lag om upphävande av lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv,
37. lag om upphävande av vissa fondförfattningar, m. m., 38. lag om upphävande av lagen (1954:40) om särskild fartygsfond,
39. lag om upphävande av lagen (1967:96) om särskild nyanskaffningsfond,
40. lag om upphävande av lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för ateranskaffning av fastighet,
41. lag om upphävande av lagen (1981:296) om eldsvådefonder,
42. lag om upphävande av förordningen (1960:659) angående beskattning av ränta åa svenska statens sparobligationer,
43. lag om upphävande av lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer,
44. lag om upphävande av lagen (1972:128) om skattefrihet vid premicring av sparande,
45. lag om upphävande av lagen (1982:2) om uppfinnarkonto,
346. lag om upphävande av lagen (1989:1021) om särskilda regler för nedskrivning av lager m. m.,
47. lag om avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska Museum. ,
dels att godkänna att de medel som inflyter till följd av avskattningen av juridiska personer förutom handelsbolag tillförs en ny inkomsttitel på statsbudgeten från vilken medlen skall överföras till riksgäldskontoret i svfte att minska statsskulden.
14¶Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden lagt fram.
Del I Propositionen Propositionens huvudsakliga innehåll oosossss sees rr er ser ers Propositionens lagförsläg oosoosssseseeeresers ste ser ses enes
30 Lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovysmannakonto . .. 31 Lag om upphävande av lagen (1978:970) om uppskov med be-
skattning av realisationsvinst ooossssser rs rre ses rss ers rosa 275 32 Lag om upphävande av lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt 276 33 Lag om upphävande av lagen (1960:63) om förlustavdrag . . ... 277 34 Lag om upphävande av lagen (1982:336) om avdrag för utdelning
på icke börsnoterade aktief oososossereserse rese rr rerna 278 35 Lag om upphävande av lagen (1979:609) om allmän investerings-
[795316 Fr 279 36 Lag om upphävande av lagen (1979:610) om allmän investerings-
ICSCIV sees re ere rese rr rese rr res rr rer rr skr rr KK Kra 280
'n Beskattningen av självständigt bedriven verksamhet utan
vinstsyfte (HObby) oso ooosesserss esse ses serna 'n 2 Intäkter i inkomstslaget tjänst ooosscoss css sosse ess. tin ALNMänt oooo see rerrreerer rer rer reser ere seen Nn a iu Löneförmåner M.M sososeoseeeesesss ser rs rer reas "nn wå iv Beskattningen av naturaförmåner —sossssssssss rss ss
nd Dn rt ' Vissa avtalsförsäkringart —oosssosssses rer s ers ere sea "in bo tu Vissa kostnadsersättnifgal «soscssssoos rss sosse sosse
FS
6.3 Beskattning av räntor och utdelningar «s.sssss..s. 00. 401
6.7.1 Skulder i svenska kKrOfnOr = oosoorese esse rr ss sr ss rss 465 6.7.2 Reavinstbeskattning av utländsk valuta ...oso.oso.o...- >. 465 6.8 Särskilda regler för beskattning av delägare i fämansföre-
LES Vår 467 6.8.1 AVUrÄnsSIOg ooeoererers rer rer ers rer er re tr s rss sa 467 6.8.2 Utdelning cosesreresererrereerer rer es rs rss rss 470 6.8.3 Reavinstel oocoserrssrrers ere er rs esse rr rr ss se rs ea 471 6.8.4 Förhöjt avdragsutfynmime sosse reser ere rr rer rss 472 6.8.5 Vinstbolag M.M oossssssersese rese re rer rr rese es 472
8.2.1 — Allmänna utgångspunkter sosossosssss ss ss ss orerar 519 8.2.2 — Underlagen för K-surv och L-surv m.m. s.osossss rese >> 522 8.3 Värdering av lägel sossserssrerer reses rr ers rer re rs 529 8.3.1 — Värdering av lager i allmänhet ssossssss sco sr ers ers 529
Y.3.2 Förbättring för PensionärferNad ossssosossssssssooo st 617
sionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän fÖrsäkriNg sososererrerrrsress ere sr rer str sr tr ses
12.46¶Lagen (1989:1021) om särskilda regler för nedskrivning av
| ETS 1 65 Fa TI
Lagen om avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska
MUSCUID ooreerrereererrasser sees ert rr rr ss ss ks TT Hemställål sosooosormeroessesreesr rer rs res rss svea 1778 Beslut sosse ssoserrerss rss rr rss rss rss ss ss ess 779
Del 2
Bilaga 1 Förteckningar över remissinstanser
Bilaga 2 De remitterade lagförslagen
Bilaga 3 Lagrådets yttrande
gotab 99992, Stockholm 1990 788
Bilaga I Förteckningar Över remissinstänser ..ssssssssss siorse ss 3 Bilaga 2 De remitterade lagförslagen oocoocooose ee rs es ere s rr rea 8 Bilaga 3 Lagrådets yttrände sosse eserrreree ra ss ses ses erna 108
1 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr I10 Del 2
Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över Prop. 19859/90:110 betänkandet (SOU 1989:33) Reformerad inkomstbeskattning Bilaga I
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksförsäkrtingsverket (RFV), bankinspektionen, försäkringsinspektionen. riksskatteverket (RSV). plan- och bostadsverket. statens löne- och pensionsverk, hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i Göteborg, riksbanken, riksgäldskontoret, datamspektionen, konjunkturinstitutet. statens pris- och konkurrensverk, styrelsen för Sveriges allmänna hypoteksbank, styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Stockholms fondbörs, statens arbetsvivarverk, lanbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk, statens vattenfallsverk, styrelsen för teknisk utveckling (STU), statskontoret. riksrevisionsverket (RRV). Aktiefrämjandet, Bilindustriföreningen, Centralorganisationen SACO/SR, Entreprenörföreningen, Finansbolagens Förening, Folksam, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR (FAR), Företagareförbundet, Företagens Uppgiftslämnardelegation, Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt (FPG), Försäkringsbolaget SPP, ömsesidigt (SPP), Försäkringstjänstemannaförbundet, Grossistförbundet Svensk Handel, HSB:s Riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Kommunernas pensionsanstalt, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Kooperationens Pensionsanstalt, Kooperativa Förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Motorbranschens Riksförbund, Motormännens Riksförbund, Mäklarsamfundet, Näringslivets Byggnadsdelegation, Pensionärernas Riksorganisation (PRO). Riksförbundet Vi i Småhus, Småföretagens Riksorganisation, Sparbankernas Intecknings AB, Statens Bostadsfinansieringsbolag, Stockholms Handelskammare, Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommission AB (OM). Svensk Industriförening, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Bankföreningen, Svenska fondhandlareföreningen, Svenska försäkringsbolagens riksförbund, Svenska kommunförbundet, Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund, Svenska Revisorsamfundet SRS, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges Jordägareförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Pensionärsförbund, Sveriges Redareförening, Sveriges Villaägareförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Värdepapperscentralen VPC AB (VPC). Yttrande har också inkommit från bl.a. centrala studiestödsnämnden, glesbygdsdelegationen. konsumentverket/KO. länsstyrelsen i Gotlands län, länsstyrelsen I Jämtlands län, riksantikvarieämbetet och statens historiska muscer. socialstyrelsen, statens naturvardsverk, statens utlandslönenämnd UtN, statistiska centralbyrån, stoörstadstrafik kommittén, trafiksäkerhetsserket. utredningen om förvaltningen av vissa kulturmiljöer. Bukowskis-Auktioner, Dagligvaruleverantörernas Förbund DLF. Ensamståendes Intres-
seorganisation EIO, Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva, Fondbolagens Förening, Fögderichefsföreningen. Förbundet Sveriges Handelsrepresen- Bilaga I tanter FÖH, Förenade Liv, Föreningen Sveriges Uppbördscehefer, Handelns Arbetsgivarcorganisation. International Air Transport Association, Kommunernas Försäkringsaktiebolag, Linjeflyg AB, Kooperationens Förhandlingsorganisation, Naturskyddsföreningen, Pensionsregistreringsinstitutet PRI, Restaurang Kupong IndustriFinans Service AB, Riksbyggen ekonomisk förening, Rikskuponger AB, Sala Sparbank. Scandinavian Airlines Svstems AB SAS. Skattebetalarnas Förening. Sparinstitutens Pensionskassa, Statspensionärernas Riksförbund och Tidningen Statspensionären. Statstjänstemannaförbundet ST, Stockholms Universitets Studentkår, Studieförbundet Vuxenskolan, Svensk Pilotförening SPF, Svenska Industritjänstemannaförbundet SIF. Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska Pensionärspartiet SvPP, Svenska Pressbyråns Pensionskassa. Svenska resebranschens förening, Svenska Teaterförbundet, Svenska Travsportens Centralförbund. Svenska Galoppsportens Centralförbund och AB Trav och Galopp, Sveriges Förenade Studentkårer, Sveriges Författarförbund, Sveriges Riksidrottsförbund, Sveriges Turistråd. Tjänsteförbundet. Teatrarnas Riksförbund, Umeä Studentkår samt AB Volvo och SAAB-Scania AB. Sveriges Föreningsbankers Förbund har förutom eget yttrande anslutit sig, till yttrande från 1.RF. Svensk Industriförening och Sveriges industriförbund har åberopat yttrandet från Näringslivets skattedelegation. Stockolms Handelskammare. SAF, Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund har förutom eget yttrande åberopat yttrandet från Näringslivets skattedelegation.
Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
betänkandet (SOU 1989:34) Reformerad företagsbeskattning
Efter remiss har vttranden över betänkandet avgetts av riksskatteverket (RSV), hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätterna i Stockholm och Göteborg, riksbanken, datainspektionen, bokföringsnämnden (BEN).
överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), riksförsäkringsverket (RFV),
bankinspektionen, försäkringsinspektionen, styrelsen för Sveriges allmänna hypoteksbank, styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Stockholms fondbörs, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens industriverk (SIND). styrelsen för teknisk utveckling (STU), riksrevisionsverket (RRV). Aktiefrämjandet, Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR). Elektriska installatörsorganisationen, Entreprenörföreningen, Finansbolagens Förening, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR (FAR), Företagareförbundet, Företagens -Uppägiftslämnardelegation, Grossistförbundet Svensk Handel, HSB:s Rikstörbund. Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS). Kooperativa Förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO). Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Petroleumhandelns riksförbund, Småföretagens Riksorganisation, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, Stockholms Handelskammare, Svensk Industriförening, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Bankföreningen,
Svenska föndhandlareföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Prop. 1989/90:110 Svenska kommunförbundet. Svenska Revisorsamfundet SRS, Svenska Sa- — Bilaga I mernas Riksförbund. Svenska sparbanksföreningen. Sveriges advokatsamfund. Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag. Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Sveriges industriförbund, Sveriges Jordägareförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Redareförening, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, Fjänsteförbundet. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) samt Svenska Venture Capital Föreningen. Yttrande har också kommit in från riksgäldskontoret, konjunkturinstitutet. statistiska centralbyrån (SCB), länsstyrelserna i Gotlands och Jämtlands län, länsstyrelsernas organisationsnämnd, statens pris och konkurrensverk (SPK), Solveig Borén, Elektriska Arbetsgivareföreningen, Folkrörelserådet, Folksam, Fondbolagens Förening. Fögderichefsföreningen, Försäkringstjänstemannaförbundet. Handelsbolaget med firma Åhlén & Åkerlunds förlag, Merkantil Leasing AB, Motorbranschens Riksförbund, Målarmästarnas Riksförening. Naturskyddsföreningen, Näringslivets Byggnadsdelegation, Scandinavian Airlines System (SAS). Svenska Taxiförbundet, Sveriges Dövas Riksförbund. Sveriges Författarförbund, Sveriges Riksidrottsförbund, Tceatrarnas Riksförbund, VVS-Entreprenörernas Arbetsgivareförbund samt Östra Blekinge Hembygdsförening. Sveriges Föreningsbankers Förbund har förutom eget yttrande anslutit sig till yttrande från I.RF. Svensk Industriförening och Sveriges industriförbund har åberopat yttrandet från Näringslivets skattedelegation. Stockholms Handelskammare. SAF, Svenska Bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund har förutom eget yttrande åberopat yttrandet från Näringslivets skattedelegation. Smäföretagens Riksorganisation och Sveriges Köpmannaförbund har avgett ett gemensamt yttrande samt åberopat yttrandet från Näringslivets skattedelegation. Petroleumhandelns riksförbund har anslutit sig till yttrandet från Småföretagens Riksorganisation och Sveriges Köpmannaförbund.
Elektriska Arbetsgivareföreningen, Målaremiästarnas Riksförbund och
VVS-Entreprenörernas Arbetsgivareförbund har avgett ett gemensamt yttrande. Näringslivets Byggnadsdelegation har åberopat yttrandet från Näringslivets skattedelegation.
Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över betänkandet (SOU 1989:36) Inflationskorrigerad inkomstbeskattning
Efter remiss har vttranden över betänkandet avgetts av riksförsäkringsverket. försäkringsinspektionen. riksskatteverket (RSV), Ekonomiska Rädet, plan- och boöstadsverket. statens löne- och pensionsverk. hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarriätten i Stockholm, kammarrätten i Göteborg, riksbanken, —riksgäldskontoret. — datainspektionen, - bokföringsnämnden (BFN), överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), centrala studiestödsnämn-
den, konjunkturinstitutet, statens pris- och konkurrensverk, styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Stockholms fondbörs, lant- Bilaga 1 bruksstyrelsen, skogsstyrelsen, arbetsmarknadstyrelsen, statens industriverk (SIND), statens vattenfallsverk, styrelsen för teknisk utveckling (STU), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), Aktiefrämjandet, Centralorganisationen SACO/ASR, Entreprenörföreningen, Finansbolagens Förening, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR (FAR), Företagareförbundet. Företagens Uppgiftslämnardelegation, Försäkringstjänstemannaförbundet, HSB:s Riksförbund. Hyresgästernas Riksförbund, Kommunernas pensionsanstalt, Konstnärliga och Citterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Kooperationens Pensionsanstalt, Kooperativa Förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). Motormännens Riksförbund, Mäklarsamfundet. Näringslivets Bvggnadsdelegation, Pensionärernas Riksorganisation (PRO), Riksförbundet Vi i Småhus, Småföretagens Riksorganisation, Sparbankernas Intecknings AB, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, Stockholms Handelskammare. Svensk Industriförening, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF). Svenska Bankföreningen, Svenska fondhandlareföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska kommunförbundet, Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund, Svenska Revisorsamfundet SRS, Svenska Sparbankstöreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Aktiesparares Riksförbund. Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges Jordägareförbund, Sveriges Redareförening, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, Sveriges Villaägareförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) samt Värdepapperscentralen VPC AB (VPC). Yttrande har också kommit in från Teatrarnas Riksförbund och Sveriges Författarförbund. Näringaslivets byggnadsdelegation, Stockholms Handelskammare, Svensk Industriförening, SAF. Svenska Bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund och Sveriges industriförbund har åberopat yttrande från Näringslivets skattededelegation.
Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över betänkandet (SOU 19859:2) Beskattning av fåmansföretag — Översyn av 1976 års lagstiftning
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarrätten i Stockholm, riksskatteverket (RSV). Bokföringsnämnden (BFN), Entreprenörföreningen, Finansbolagens förening, Föreningen Auktoriserade revisorer FAR (FAR), Företagareförbundet, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares sumarbetsnämnd (KLYS), Landsorganisationen i Sverige (LO). Landstingsförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund (ERF). Småföretagens Riksorganisation, Svensk Industriförening, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Handelskammarförbundet. Svenska Revisorsamfundet
SRS. Svenska sparbanksföreningen, Svenska Uppfinnareföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Bokförings- och Revistonsbyråers Förbund, Bilaga I Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Sveriges Grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges Jordägareförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges redareförening, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund samt Tjänstemännens Centralorganisation (TCO). Yttrande har också inkommit från Stockholms Handelskammare. RSV har bifogat yttranden från länsskattemyndigheterna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Alvsborgs samt Västerbottens län. LRF, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Sveriges Jordägareförbund och Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund har som eget yttrande hänvisat till ett inom Lantbrukarnas skattedelegation upprättat utlåtande. SAF, Stockholms Handelskammare, Svenska Handelskammarförbundet och Sveriges industriförbund har åberopat ett yttrande frän Näringslivets skattedelegation.
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) Bilaga 2
Lagrädsremissens
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)! lagförslag
dels att 25-30 §§, 32 § 3f mom., 35-40, 41 d och 41 e §§, 46 § I mom., 46a, (delar av)" 49, 64 och 76 §§, anvisningarna till 3 och 1885. punkt 2 av anvisningarna till 19 8. anvisningarna till 25 och 27-29 §§, punkterna 5. 7 och 11 av anvisningarna till 325, anvisningarna till 35, 36, 38 och 39 §§, punkterna 1-3 a och 4 a—- Gav anvisningarna till 41 §, punkt I av anvisningarna till 41 a§, punkterna 1— 3 av anvisningarna till 50 § samt punkt 2 av anvisningarna till 54§ skall upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 24, 27, 35, 38. 46a och 75 §§ skall utgå,
dels att nuvarande anvisningar till 48§ samt punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 49 § skall betecknas punkt 2, 3 respektive 4 av anvisningarna till 458,
dels uvt 3. 4, 17-27 och 31§8, 328 1,3, 3a, 3d, 3e och 4 mom., 33 och 34 §§. +1 och 42 §§, 46 § 2 mom... 47 §.48§ 2 och 3 mom., 50 § 2 och 3 mom.. 52§ I mom., 535 1-3 mom., 54§, punkt I av anvisningarna till 19§, punkt IL av anvisningarna till 208, anvisningarna till 21. 22 och 2488, punkt 1 av anvisningarna till 31 §, punkterna 3,4, 8, 12, 12 a och 13 av anvisningarna till 328, punkt 3 av anvisningarna till 33 §, punkt 4 av anvisningarna till 418, punkterna 2 och 4 av anvisningarna till 41 a§, punkterna 1-3 av anvisningarna till 42 §, punkt 6 av anvisningarna till 46 §, anvisningarna till 52 §, punkt 3 av anvisningarna till 53§. punkt 3 av anvisningarna till 54§, punkt 1 av anvisningarna till 65 §, rubriken närmast före 218 samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lugen (1985:362) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 5§, 33§ 3 mom. och 518, punkt 3 av anvisningarna till 19 §, punkterna 1-33 av anvisningarna till 235, punkterna 1-3 av anvisningarna till 26 §, punkterna 10 och 14 av anvisningarna till 32§, punkterna 3a-3 ce av anvisningarna till 33 § samt punkt 1 av unvispingarna till 48 % av följande lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
Med taxeringsår förstås i Med taxeringsår förstås i denna lag det kalenderär, under vil- denna lag det kalenderår, under vilket taxeringsbeslut rörande årlig ket taxeringsbeslut rörande årlig taxering enligt 4 kap. 2§ taxeringsla- taxering enligt 4 kap. 2§ taxeringslagen (1990:00) skall meddelas, och gen (1990:00) skall meddelas, och med beskattningsår det kalen- med beskattningsår det kalenderar, som närmast föregått taxe- derär. som närmast föregått taxeringsäret. eller, där rvtäkenskapsär ringsåret. När räkenskapsår i saminte sammanfaller med kalenderår band med att näringsverksamhet på- (brutet räkenskapsår), det räken- börjats eller avslutats skiljer sig från skapsår, som gått ut närmast före kalenderår. utgörs dock beskatttaxeringsåret. ningsåret av det räkenskapsår som
gått ut närmast före taxeringsåret.
(Se vidare anvisningarna.)
"De här utlämnade delarna av tagrädsremissens lagförslag är, frånsett redaktionella
ändringar, likalydande med de till propositionen fogade tagförslagen.
Bilaga 2
5§
Fastighet utgör antingen näringsfastighet eller privatbostad.
Som privatbostad räknas enoch tvåfamiljsfastighet samt småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet, om fustigheten helt eller till övervägande delen används för eller är avsedd för permanent- eller fritidsboende för ägaren eller sådan honom närstående som avses i punkt 14 sista stycket av anvisningarna till 328.
Som privatbostad räknas även tomtmark som är avsedd att bli bebyggd för sådant ändamål.
Annan fastighet än som ovan sagts, är näringsfastighet.
Som privatbostad räknas även bostad som unvänds på det sätt som anges i andra stycket och som innehas av medlem i bostadsrättsförening eller bostadsförening eller av delägare av bostadsaktiebolag, om föreningen eller bolaget är sådunt som avses i2§ 7 mom. lagen (1947:5760) om statlig inkomstskatt.
I fråga om privatbostad som ingår i dödsbo gäller bestämmelserna i 53 § 3 mom.
Frågan om bostad skall räknas som privatbostad eller ingå i näringsverksamhet skall bedömas med hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets utgång.
18 § Såsom särskild förvärvskälla anses För inkomst av näringsverksamhet i fråga om: skall inkomsten av varje förvärvsu) jordbruksfastighet: varje fastig- källa beräknas för sig. het, fastighetsdel eller komplex av Vid indelningen i förvärvskällor fastigheter, som i ägarens eller bruka- behandlas verksamheter som har narens hand är att anse såsom förvalt- turlig anknytning till varandra som ningsenhet; en verksamhet. En verksamhet utgör b) annan fastighet: varje fastighet, aktiv näringsverksamhet om den fastighetsdel eller komplex av fastig- skatiskyldige i inte oväsentlig omfattheter, som är utt anse såsom förvalt- ning arbetat i verksamheten. Annan ningsenhet; dock att fastighet, till den verksamhet utgör passiv näringsdel densamma ingått uti av ägaren verksamhet. Självständig närings-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 driven rörelse, skall anses tillhöra verksamhet i utlandet hänförs alltid förvärvskällan rörelse; till passiv näringsverksamhet.
c) rörelse: varje förvärvsverksam- Verksamheter som utgör aktiv nähet, som är att unse såsom självstän- ringsverksamhet bildar tillsammans dig rörelse; en förvärvskälla. Inkomst av litterär,
d) tjänst: all till tjänst hänförlig för- konstnärlig eller därmed jämförlig värvsverksamhet, som skattskyldig verksamhet bildar dock en särskild utövat, ävensom alla honom tillkom- förvärvskälla om den skattskyldige mande, till tjänst hänförliga inkomst- begär det. Varje verksamhet som utgivande rättigheter; gör passiv näringsverksamhet bildar
e) tillfällig förvärvsverksamhet: en förvärvskälla.
1. icke yrkesmässig avvitring av
fast eller lös egendom samt
deltagande i lotteri;
2. all övrig tillfällig förvärvs-
verksumhet, som skattskyl-
dig utövat;
ff) kapital:
1. allskattskyldig tillhörig egen-
dom, därav intäkten skall
hänföras till intäkt av kapt-
tal, dock med undantag av
fastighet och rörelse i ut-
landet;
2. all fastighet och rörelse, som
skattskyldig haft i utlandet.
För delägare i handelsbolag hänförs inkomst från handelsbolag och annan inkomst till skilda förvärvskällor.
(Se vidare anvisningarna.)
19 är
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;
vinst vid icke vrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35§ 3-Imom.;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premicobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;
ersättning, som på grund av för- ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om säkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk- (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ring tillfallit den försäkrade. om icke ersättningen grundas på förvärvsin- ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre be- komst eller utgör föräldrapenning, lopp för år eller utgör föräldrapen- så ock sådan ersättning enligt annan ning, så ock sådan ersättning enligt lag eller särskild författning, som utannan lag eller särskild författning, gått annorledes än på grund av sjuk-
Nuvarunde Ivdelse Föreslagen Ivdelse
Bilaga 2 som utgått annorledes än på grund försäkring, som nyss sagts, till någon av sjukförsäkring, som nyss sagts, vid sjukdom eller olycksfall i arbete till nägon vid sjukdom eller olycks- eller under militärtjänstgöring eller i falli arbete eller under militärtjänst- fall som avses i lagen (1977:265) om göring eller i fall som avses i lagen statligt personskadeskydd eller la- (1977:265) om statligt personskade- gen (1977:267) om krigsskadeersättskydd eller lagen (1977:267) om ning, till sjömän om icke ersättkrigsskadeersättning till sjömän om ningen grundas på förvärvsinkomst, icke ersättningen grundas på för- ävensom ersättning, vilken vid sjukvärvsinkomst av 6 000 kronor eller dom eller olycksfall tillfallit någon högre belopp för är. ävensom ersätt- på grund av annan försäkring, som ning, vilken vid sjukdom eller icke tagits i samband med tjänst, olycksfall tillfallit någon på grund av dock att till skattepliktig inkomst annan försäkring, som icke tagits i räknas ersättning I form av pension samband med tjänst, dock att till eller i form av livränta i den mån livskattepliktig inkomst räknas ersätt- räntan är skattepliktig enligt 32§ I ning i form av pension eller i form av eller 2 mom.. så ock ersättning som livränta i den mån livräntan är skat- utgår, på grund av trafikförsäkring tepliktig enligt 328 I eller 2 mom., eller annan ansvarighetsförsäkring så ock ersättning som utgår på grund eller på grund av skadeståndsförsäkav trafikförsäkring eller, med nedan ring och avser förlorad inkomst av angivet undantag, annan ansvarig- skattepliktig natur; | hetsförsäkring eller. på grund av 'skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur:
ersättning på grund av ansvurighetsförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan 'arbetsmarknadens huvudorganisatio-' ner till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;
belopp. som till följd av försäktingsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring:
försäkringsersättning eller annan försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom. ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser drift- den mån ersättningen avser annan bvggnad på — jordbruksfastighet, byggnad än privatbostad eller sådan byggnad på fastighet som avses i 24§ del av värdet av markanläggning I mom., byggnad som är avsedd för som får dras av genom årliga värdeanvändning i ägarens rörelse eller så- minskningsavdrag. dels i den män dan del av värdet av markanläggning köpeskilling, som skulle ha influtit som får dras av genom årliga värde- om den försäkrade eller skadade minskningsavdrag, dels i den mån egendomen i stället hade sålts, hade köpeskilling, som skulle ha influtit varit att hänföra till intäkt av är om den försäkrade eller skadade ringsverksamhet och dels i den mån egendomen i stället hade sålts, hade ersättningen eljest motsvarar skattevarit att hänföra till intäkt av fastig- pliktig intäkt av eller avdragsgill om- 11
Bilaga 2 het eller av rörelse och dels i den mån kostnad för näringsverksamhet; ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörelse:
vinstandel, återbäring eller premicäterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst. samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring. och premicäterbetalning på grund av skadeförsäkring. för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat:
ersättning jämlikt lagen (1956: ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare 293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på för- om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller värvsinkomst; högre belopp för är:
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt. som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom. i den mån givaren enligt 20§ eller punkt 5 av anvisningarna till 46§ icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp:
stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning:
studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag:
lön eller annan gottgörelse. för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;
kontantunderstöd. som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel:;
handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. + och 4 a §§ samma lag som utgör ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för resor som enligt 3 kap. 7a§ samma lag eller enligt 3 kap. 5 d § lagen om arbetsskadeförsäkring eller 10 § lagen om statligt personskadeskydd samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag. som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande:
kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension:
kommunalt bostadstillägg till handikappade; bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag;
bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn:
ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som — utan att det skett yrkesmässigt — inställt sig inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan:
hittelön samt ersättning till den
som i särskilt fall räddat personer el-
ler egendom i fara eller bidragit till
avslöjande eller gripande uv person
som begått brott;
Nuvarande Iyvdelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2
sedvanlig ersättning till den som
lämnat organ, blod eller moders-
mjölk;
sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;
gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen:
intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett be- Skattningsår inte överstiger 5 000 kronor, såvida intäkterna inte kan hänföras till rörelse som den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknände förmån;
ränta enligt 6138 lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. 69§ I och 2mom., 69a§ tredje stycket eller 75a§ fjärde stycket uppbördslagen (1953:272), 36§ 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 228 tullagen (1973:670). 208 lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 24§ [agen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller 32 och 348§ tullagen (1987:1065):
ränta som enligt bestämmelserna i ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 238 4 och 5 lagen (1990:00) 3 kap. 238 4 och 5 lagen (1990:00) om självdeklaration och kontroll- om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontroll- uppgifter inte redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den uppgift om sädan ränta för den skattskyldige under ett beskatt- skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt inte uppgär till ningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor. 500 kronor;
sådant statligt bostadsstöd som uav-
ses i punkt 3 av anvisningarna.
Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare, skogsbrukare, yrkesfiskare, renskötare m.fl. gäller särskilda bestämmel- Ser i punkt 16 av anvisningarna till 215 och i punkt I av anvisningarna till 28§.
(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
Inkomst av Inkomst av jordbruksfastighet näringsverksamhet
21 55
Med näringsverksamhet avses vr-
kesmässig självständigt bedriven för-
värvsverksamhet. Till näringsverk-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 samhet räknas också i annut fall innehav av näringsfastighet och av bostadsrätt om den till bostadsrätten knutna lägenheten inte utgör privatbostad samt innehav och avyttring av rätt till avverkning av skog. En privatbostad kan inte ingå i näringsverksamhet.
(Se vidare anvisningarna.)
26 8
Uppkommer underskott vid beräkningen av inkomst av en förvärvskälla medges -- med de begränsningar som unges I anvisningarna — uvdrag för underskottet från intäkterna i förvärvskällan närmast följande beskatltningsår. Har förvärvskällan då delats upp på flera förvärvskällor medges avdraget i första hand i förvärvskälla som är hänförlig tll aktiv näringsverksamhet.
Avdrag enligt första stycket medges inte i den mån avdrag har medgetts enligt 33 § 3 morn.
Beträffande underskott vid förvärvskällans upphörande gäller vad som sägs i 3§ I3mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
(Se vidare anvisningarna.)
315" Till tjänst hänföres dels allmän Till tjänst räknas dels allmän eller enskild tjänst eller stadigva- eller enskild tjänst eller stadigvarande uppdrag ävensom varje annan rande uppdrag liksom varje annan fast eller tillfällig arbetsanställning fast eller tillfällig arbetsanställning och dels tillfälligt bedriven veten- och dels tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär. konstnärlig eller skaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet, till- därmed jämförlig verksamhet, tillfälligt uppdrag. såsom uppdrag att fälligt uppdrag samt även annan införrätta bouppteckning, arvskifte, komstgivande verksamhet av varakauktion, — besiktning, värdering, tig eller tillfällig natur om den inte är skogsräkning, ävensom annan där- att hänföra till näringsverksamhet elmed jämförlig inkomstgivande verk- ler till inkomst av kapital enligt lagen samhet av tillfällig natur. (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I mom! Till intäkt av tjänst hänförs
a) avlöning, arvode, traktamente, a) avlöning, arvode, traktamentssportler och annan förmån i pengar, och resekostnadsersättning, sportler bostad eller annat som utgätt för och annan förmån i pengar, bostad tjänsten, eller annat som utgått för tjänsten,
b) pension,
c) sädan livränta som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring med undantag av livränta som utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån det inte är fråga om livränta som avses I d) och inte heller annat följer av 2 mom.,
d) i fråga om sådan i c) angiven livränta, som utgår till följd av personskada och på vilken 2 mom. inte är tillämpligt, den del av livräntan som avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat underhåll,
e) ersättning som utgått I annan form än livränta på grund av sjuk- eller olveksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, dock inte ersättning, som avser sjukvårds- eller läkarkostnader.
f) undantagsförmåner, periodiskt ft) undantagsförmåner, periodiskt understöd cler därmed jämförlig understöd celler därmed jämförlig periodisk intäkt som avses 1 315, periodisk intäkt som avses i 318, Samt
2) engångsbelopp som utgär till 2) engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör skat- följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt punkt I av an- tepliktig intäkt enligt punkt I av anvisningarna till 198. visningarna till 198,
h) sådun utdelning på och vinst vid
avvttring av aktier i fåmansföretag
som enligt .3§ I2mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
skall tas upp som intäkt av tjänst,
i) sådana förmåner och ersätt-
ningar från fåmansföretag som anges
i punkt I4 av anvisningarna.
Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts — såsom vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp -— vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst.
Sådan ersättning på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare och som bestämmes med hänsyn även till andra omständigheter än den försäkrades levnadsålder och anställningstid räknas endast delvis som intäkt av tjänst på sätt Härmare angives I punkt Il av anvisningarna. Motsvarande gäller i fråga om sådan avgängsersättning som annorledes än på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten till arbetstagare. Även uv- Bängsersättning som utbetalas till ar- in
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
Bilaga 2 betstagare som omfattas av s. k. trygghetisavtal räknas endast delvis som intäkt av tjänst på det sätt som angives i punkt Il av anvisningarna.
Har tjänsteinnehavare som löne- Har tjänsteinnehavare som löneförmån innehaft fastighet på sådant förmån innehaft fastighet på sådant sätt. att han enligt 1 kap. 5§ fastig- sätt, att han enligt I kap. 5§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall hetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare, skall dock intäkt, anses som ägare, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren ätnjutit vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från fastigheten, räknas som intäkt från fastigheten, räknas som intäkt av jordbruksfastighet eller av annan av Häringsverksamhet eller — i förefästighet. kommande fall — behandlas enligt
reglerna för privatbostad.
3 mom!" Såsom intäkt upptuges 3 mom. Som intäkt ras inte upp ickevadsomav state nanvisats kostnadsersättning avseende ökade ull bestridande av särskilda, med levnadskostnader och skolavgifter vissa tjänster eller uppdrag förenade för barn samt förmån av fri bostad kostnader med undantag för trakta- som anvisats av styrelsen för Stockmentsersätuning vid resa i tjänsten holms internationella —fredsforsksom inte varit förenad med övernatt- ningsinstitut (SIPRI) till sådan på ning samt resekostnudsersättning. bestämd tid kontraktsanställd fors- Såsom intäkt upptages således icke: kare vid SIPRI som är utländsk
utlandstillägg och därmed lik- medborgare och som vid tidpunkten ställda förmåner för utom riket sta- för anställningen hos SIPRI inte är tionerad personal vid utrikesförvalt- bosatt i Sverige. Till följd härav ningen eller i svensk biståndsverk- medges inte den skattskyldige avdrag samhet; för underskott som kan uppkomma
förvältningskostnadsbidrag och genom utt den anvisade ersättningen anslag till andra expenser: inte räcker till för att täcka därmed
å stat uppförd häst- och båtlega; avsedda utgifter.
till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna tjänstehästar:;
traktamentsersättning vid resa i tjänsten som varit förenad med över- HUttning;
kostnadsersättning för värd av person a enskilt familjehem:
ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för underskott, som kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår till täckande av därmed avsedda utzvifter.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas även på motsvarande kostnadsersättning som anvisats av kommun eller som bekostas av Nordiska ministerrådet i samband med arbete inom ramen för det nordiska tjänstemannautbytet. Bestämmelserna tilllämpas vidare —-i den omfattning som
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 anges i punkt 7 fjärde stycket av anvisningarna — på kostnadsersättningar som anvisats av styrelsen för Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) till sådan på bestämd tid kontraktsanställd forskare vid SIPRI som är utländsk medborgare och som vid tidpunkten för anställningen hos SIPRI inte är bosatt i Sverige. Riksskatteverket får också, när skäl föreligger. förklara att reglerna i första stycket skall tilllämpas på motsvarande ersättning, som anvisats av annan offentlig institution. Sådant beslut får, när omständigheterna föranleder det, återkallas av riksskatteverket. Mot beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, får talan inte föras.
3 a mom.” Förmån av fri grupp- 3a mom. Förmån av fri grupplivförsäkring tas inte upp som intäkt, sjukförsäkring som åtnjuts enligt oavsett om förmånen åtnjutits på grunder som fastställts i kollektivavgrund av statlig eller på grund av tal mellan arbetsmarknadens huvudkommunal eller enskild tjänst. Har Organisationer tas inte upp som insådan förmån åmjutits på grund av täkt. Ersättning som utgår på grund enskild tjänst och utgått efter väsent- av sådan försäkring utgör skatteplikligt förmånligare grunder än som gäl- tig intäkt av tjänst. ler för befattningshavare i statens Förmån av fri grupplivförsäkring tjänst, skall dock förmånen tas upp utgör skattepliktig intäkt av tjänst. som intäkt till den del den utgått efter Förmånen tas upp till det belopp som förmånligare grunder än de som gäl- motsvarar avgiften eller intjänad förler för nämnda befattningshavare. mån per anställd enligt schablon. Förmån av fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer tas inte heller upp som intäkt.
3 dmom.!8 Som intäkt tas inte upp 1. julgåvor av mindre värde till anställda, 2. sedvanliga jubileumsgåvor till anställda,
3. minnesgåvor till anställda, om 3. minnesgåvor till anställda, om de ges i samband med att den an- de ges i samband med att den anställde uppnår viss ålder eller efter ställde uppnår viss ålder eller efter viss anställningstid eller vid anställ- viss anställningstid eller vid anställningens upphörande, under förut- ningens upphörande, under förutsättning att gåvans värde inte över- sättning att gåvans värde inte överstiger 6 000 kronor och inte ges vid stiger 6000 kronor och inte ges vid mer än ett tillfälle utöver vid anställ- mer än ett tillfälle utöver vid anställningens upphörande. ningens upphörande,
4. tävlingsvinst som inte hänför sig
till anställning eller uppdrag och som
utgår i annan form än kontant eller
därmed likställd ersättning, om vins- 17
2 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2
ten avser minnesföremål eller värdet
inte överstiger vad som motsvarar
julgåva enligt 1.
3e mom.!” Som intäkt tas inte 3 ce mom. Som intäkt tas inte upp upp personalvårdsförmåner. Här- personalvårdsförmåner. Härmed avmed avses förmåner som inte är ett ses förmåner som inte är ett direkt direkt vederlag för utfört arbete vederlag för utfört arbete utan är utan är åtgärder som är avsedda att enklare åtgärder av mindre värde avskapa trivsel i arbetet eller liknande sedda att skapa trivsel i arbetet eller eller som annars utgår på grund av liknande eller utgående på grund av sedvänja inom det yrke eller den sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om. verksamhet som det är fråga om.
Som personalvärdsförmån räknas dock inte I. förmåner som den anställde får byta ut mot kontant ersättning, 2. förmåner som inte riktar sig till hela personalen samt
3. andra förmåner som den anställde får åtnjuta utanför arbetsgivarens arbetsplatser mot betalning med kupong eller annat motsvarande betalningssystem.
3 §
2 mom.” Skattskyldig, som het 2 mom. Skattskyldig, som haft
intäkt av tjänst i form av kontant lön intäkt av tjänst i form av kontant lön eller sådan annan ersättning, som eller sådan annan ersättning, som enligt Il kap. 2§ lagen (1962:381) enligt Il kap. 23 lagen (1962:381) om allmän försäkring skall anses om allmän försäkring skall anses som inkomst av anställning, skall ut- som inkomst av anställning, skall utöver kostnader som avses i punk- över kostnader som avses i punkterna 3 och 7 av anvisningarna anses terna 3-3c och 7 av anvisningarna ha haft utgifter till ett belopp av anses ha haft utgifter till ett belopp minst 3000 kronor. Avdraget får av minst 4000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga tio procent av in- dock inte överstiga tio procent av intäkten avrundat till närmast högre täkten avrundat till närmast högre hundratal kronor, och ej heller en- hundratal kronor, och ej heller ensamt eller tillsammans med kostna- samt eller tillsammans med kostnader som avses I punkterna 3 och 7 av der som avses i I mom. tredje stycket anvisningarna överstiga intäkten. och nyssnämnda anvisningspunkter
överstiga intäkten.
47.80¶Sammanlagda beloppet av den Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika skattskyldiges inkomster av näringsförvärvskällor, minskat i förekom- verksamhet och tjänst, minskat i mande fall med sådant avdrag som förekommande fall med sädant avavses i 46 och 46 a §§, utgör taxerad drag som avses i 46 §, utgör taxerad inkomst. inkomst.
Den taxerade inkomsten avrundas nedät till helt hundratal kronor.
2 mom.” Skattskyldig fysisk per- 2 mom. Skattskyldig fysisk per-
18 son, som varit bosatt här i riket un- son, som varit bosatt här i riket un-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 der hela beskattningsåret, har rätt der hela beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag med till kommunalt grundavdrag enligt 10.000 kronor. följande.
Grundavdraget uppgår till 0,32 basbelopp för taxerad inkomst som inte överstiger 1,86 basbelopp. För taxerad inkomst som överstiger 1,86 men inte 3,04 basbelopp uppgår grundavdraget till 0,32 basbelopp ökat med 25 procent av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 1,86 men inte 2,89 basbelopp. För taxerad inkomst som överstiger 3,04 basbelopp uppgår grundavdraget till det belopp som enligt föregående mening utgår vid en taxerad inkomst på 3,04 basbelopp minskat med 10 procent av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 3,04 basbelopp, dock lägst till 0,32 basbelopp. Har skattskyldig under beskatt- Har skattskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller annan ningsåret uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör skattepliktig gottgörelse som utgör skattepliktig
inkomst enligt lagen (1958:295) om inkomst enligt lagen (1958:295) om
sjömansskatt skall grundavdraget sjömansskatt skall grundavdraget minskas med en tolftedel för varje minskas med cen tolftedel för varje period om trettio dagar för vilken period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskatt- den skattskyldige uppburit beskattningsbar inkomst enligt nämnda lag ningsbar inkomst enligt nämnda lag samt enligt I $ 2 mom. lagen skatte- samt enligt 1§ 2 mom. lagen skattepliktig dagpenning. Det sålunda be- pliktig dagpenning. räknade grundavdraget avrundas uppåt till helt hundratal kronor.
Skuattskyldig. vars inkomst till icke obetydlig del har utgjorts av folkpension har i stället rätt till särskilt kommunalt grundavdrag enligt bestämmelserna i punkt I av anvisningarna.
Med basbelopp avses basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för beskattningsåret.
Grundavdraget får inte överstiga den skattskyldiges inkomst av aktiv näringsverksamhet och tjänst minskad med avdrag som avses i 46§. I inkomst av tjänst inräknas därvid inte intäkt som avses i 32§ I mom. första stycket h ochi. Som avdrag enligt 46 § räknas därvid inte avdrag som på grund av dispens enligt punkt 5 tredje stycket av anvisningarna till 46§ grundas på inkomst av passiv 19
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2
näringsverksamhet eller intäkt som
avses i 32§ I mom. första stycket h.
Grundavdraget avrundas nedåt till
helt krontal.
3 mom.” Skattskyldig fysisk per- 3 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket en- son, som varit bosatt här i riket endast under en del av beskattnings- dast under en del av beskattningsåret, har rätt till kommunalt grund- året, har rätt till kommunalt grundavdrag med en tolftedel av 10000 avdrag med en tolftedel av 0,32 baskronor för varje kalendermånad el- belopp för varje kalendermånad eller del därav, varunder han varit bo- ler del därav, under vilken han varit satt här i riket. Härvid gäller bestäm- bosatt här i riket, varvid bestämmelmelserna i 2 mom. andra stycket. Det serna i 2 mom. tredje — sjunde stycksålunda beräknade grundavdraget ena tillämpas. avrundas uppåt till helt hundratal kronor.
2 mom.” För fysisk person, som 2 mom. För fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela el- varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret, ler någon del av beskattningsåret, utgörs den beskattningsbara utgörs den beskattningsbara ininkomsten .; den taxerade inkoms- komsten av den taxerade inkomsten ten minskad med kommunalt grund- minskad — i förekommande fall — avdrag. Den beskattningsbara in- med kommunalt grundavdrag och komsten skall anges i helt hundratal avdrag som avses i andra stycket. kronor, så utt överskjutande belopp, som inte uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.
Har den skattskyldiges skatteförmåga under beskattningsåret varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige varit berättigad till allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, får den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt grundavdrag, med ytterligure ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömans- Skatt fått avdrag för nedsatt skatteförmågu, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgetts.
Om skuttskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpunde skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 stör försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet understigit vad han kan anses hava behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum) är den skattskyldige berättigad till avdrag för nedsatt skatteförmåga.
Även skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension, är — om särskilda omständigheter icke föranleda annat — berättigad till avdrag för nedsatt skatteförmåga.
ad i andra stycket sägs om minskning av avdraget med belopp, varmed jämkning erhållits vid beräkning av sjömansskatt, skall också tillämpas i fråga om avdrag enligt tredje och fjärde styckena.
Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.
3 mom." För annan skattskyldig 3 mom. För annan skattskyldig än som avses i 2 mom. utgör den tax- än som avses i 2 mom, utgör den taxerade inkomsten tillika beskatt- erade inkomsten tillika beskattningsbar inkomst. ningsbar inkomst.
Den beskaitningsbara inkomsten avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
51§
Skatteplikt till kommunal inkomst-
skatt inträder, när den beskattnings-
bara inkomsten uppgår till minst 100
kronor.
53§ I mom." Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat
föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs:
a) fysisk person:
för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:
för all inkomst, som förvärvats inom eller utom riket; samt
för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:
för inkomst av här belägen fastig- för inkomst av näringsverksamhet het; som hänför sig till fastighet eller fast
för inkomst av rörelse, som här be- driftställe här i riket; drivits från fast driftställe; för inkomst av näringsverksamhet
som utgör intäkt vid avyttring av
egendom som avses i 26§ lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2
och som innefattar nyttjanderätt till
ett hus eller del av ett hus här i riket;
för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun:
för avlöning eHer annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten eller svensk kommun, i den mån inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket;
för arvode och annan liknande ersättning som uppburits i egenskap av Jedamot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ i svenskt akticbolag eller annan svensk juridisk person, oavsett var verksamheten utövats;
för pension enligt lagen (1962: för pension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring till den 381) om ailmän försäkring till den del beloppet överstiger 10000 kro- del beloppet överstiger 0,32 basbenor och för annan ersättning enligt — lopp och för annan ersättning enligt nämnda lag: nämnda lag:
för pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun:
för belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven försäk- ”ingsrörelse:
för ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning ull sjömän;
för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd:
för timstudiestöd och inkomstbidrag enligt studiestödslagen (1973:349): för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad in-
komst av tjänst;
för återfört avdrag för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, för restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter i den mån avdrag har medegetts för avgifterna samt för avgifter som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3 och som satts ned genom ändrad debitering i den mån avdrag har medpgetts för avgifterna:
för vinst vid icke yrkesmässig avvittring av fastighet här i riket eller rörelse som bedrivits från fust driftställe här i riket eller tillbehör till sådan tastighet eller rörelse och av egendom som avses 135 § 3 a mom, och som innefauar nyttjanderätt till ett hus elier del av ett hus här i riket; samt
för vinst vid icke yrkesmässig avvittring dels av aktier och andelar i sådana svenska företag som avses i punkt 4a av anvisningarna till 41§, dels av konvertibla skuldebrev som utgivits av svenska aktiebolag och dels av sådana av svenska aktiebolag utfästa optionsrätter som avses i 35§ 22
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 3 mom. första stycket, om överlåtaren vid något tillfälle under de tio kalenderår som närmast föregått det år då avvitringen skedde haft sitt egentliga bo och hemvist här i riket eller stadigvarande vistats här;
b) dödsbo:
för all inkomst som förvärvats inom eller utom riket.
(Se vidare anvisningarna.)
3 mom? Avlider skattskyldig, skall för det beskattningsår, då dödsfallet inträffade, dödsboet efter honom taxeras såväl för inkomst, vilken den avlidne haft. som för inkomst, vilken ingått till dödsboet efter dödsfallet, och skall därvid för dödsboet tillämpas vad som enligt bestämmelserna i denna lag skolat gälla för den avlidne.
För senare beskattningsår än det, då dödsfallet inträffade, tillämpas vad som sägs om dödsbo endast om den avlidne vid sitt frånfälle var bosatt här i riket; i annat fall anses dödsbo som sådan här i riket icke hemmahörande juridisk person som inte skall taxeras till kommunal inkomstskatt.
Från och med det taxeringsär som Från och med det taxeringsår som följer närmast efter det fjärde kalen- följer närmast efter det fjärde kalenderäret efter det kalenderår, då deråret efter det kalenderår, då dödsfallet inträffade, tillämpas dock dödsfallet inträffade. tillämpas dock bestämmelserna om handelsbolag bestämmelserna om handelsbolag på dödsbo efter den som vid sitt på dödsbo efter den som vid sitt frånfälle var bosatt här i riket, om frånfälle var bosatt här i riket, om för dödsboet skulle ha beräknats för dödsboet skulle ha beräknats högre till statlig inkomstskatt taxe- högre till statlig inkomstskatt taxerad inkomst än 10 000 kronor eller rad inkomst än 10 000 kronor eller större skattepliktig förmögenhet än större skattepliktig förmögenhet än 100000 kronor. Dödsbo på vilket be- 100 000 kronor. Ingår i dödsbo sådan stämmelserna om handelsbolag varit egendom som vid dödsfallet var pritillämpliga nägot beskattningsår an- vatbostad, som uvses i 5 §, skall regses därefter som sådant bolag i be- lerna om privatbostad tillämpas intill skattningshänseende, oavsett storle- utgången av nyss angiven tid. Dödsken av boets inkomst eller förmö- bo på vilket bestämmelserna om genhet. Bestämmelserna i detta handelsbolag varit tillämpliga något stycke tillämpas icke på fideikom- beskattningsår anses därefter som missbo. sådant bolag i beskattningshän-
seende, oavsett storleken av boets
inkomst eller förmögenhet. Bestäm-
melserna i detta stycke tillämpas
icke på fideikommissbo.
Om särskilda skäl föreligger, får riksskatteverket på ansökan förklara att dödsbo. som enligt föregående stycke skall behandlas såsom handelsbolag i beskattningshänseende, får taxeras enligt bestämmelserna i andra stycket. Ansökan skall för att kunna upptagas till prövning göras hos riksskatteverket senast under året efter det taxeringsår, då dödsboet första gången skall behandlas som handelsbolag i beskattningshänseende. Mot beslut, som riksskatteverket meddelat i sådant ärende, får talan inte föras.
[0 [EN
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
54 835 Bilaga 2
Från skattskyldighet frikallas:
a) medlem av konungahuset:
för av staten anvisat anslag;
b) i utlandet bosatt person:
för sådan inkomst. för vilken avgift enligt lagen om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erläggas eller beträffande vilken befrielse från sädan avgift skall åtnjutas jämlikt särskilt stadgande i samma lag;
c) ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 2§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152):
för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan användning som gör att byggnad enligt 2 kap. 2§ fastighetstaxeringslagen skall indelas som specialbyggnad, dock ej kommunikationsbyggnad, distributionsbyggnad eller reningsanläggning;
d) ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 3§ fastighetstaxeringslagen:
för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan egendom och sådan användning som avses i nämnda lagrum;
e) i riket bosatt delägare i dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke varit här i riket bosatt: ”
för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet är skyldigt att betala inkomstskatt;
f) här i riket bosatt fysisk person, f) här i riket bosatt fysisk person, som under vistelse utomlands åtnju- som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan därmed jäm- tit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av annan an- förlig förmån på grund av annan anställning där än anställning ombord ställning där än anställning ombord på svenskt fartyg eller svenskt, på svenskt fartyg: danskt eller norskt luftfartyg:
för inkomst av anställningen i den omfattning som anges i punkt 3 av anvisningarna.
Av 708 framgår att personer som där avses är frikallade från skattskyldighet för vissa inkomster.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 21 §5
(28§ andra stycket)
Ersättning i form av royalty eller 1. Näringsverksamhet anses föreperiodiskt utgående avgift för ut- ligga om en skattskyldig erhåller ertnyttjande av materiella eller imma- sättning i form av royalty eller perioteriella tillgångar är att anse såsom diskt utgående avgift för utnyttjande intäkt av rörelse. såvitt inte royaltyn av materiella eller immateriella tilleller avgiften är av beskaffenhet att gångar, såvida inte royaltyn eller avböra hänföras till intäkt av fastighet giften är av beskaffenhet att böra eller av tjänst. hänföras till intäkt av tjänst.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 (anv. till 27 § p. 2)
Tomtrörelse anses — — — skatteför- 3. Tomtrörelse utgör —--mån. Som skattepliktig intäkt av skatteförmån. tomtrörelse räknas likväl belopp varmed egendomens värde har nedskrivits i rörelsen, i den mån nedskrivningen inte har återförts till beskattning tidigare.
Frågan om dödsbos avyttring av Frågan om dödsbos avyttring av byggnadstomt är att hänföra till byggnadstomt är att hänföra till tomtrörelse eller ej bedöms på tomtrörelse eller ej bedöms på samma sätt som om den avlidne samma sätt som om den avlidne hade verkställt avyttringen. hade verkställt avyttringen.
6. Vad som i 215§ sägs om bostads-
rätt gäller även sådana aktier och an-
delar som avses i 26§ I mom. andra
stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.
till 22 8?
(anv. till 28 § p. 1 första och andra styckena)
Till intäkt av rörelse hänförs samt- 1. Till intäkt av näringsverksamhet liga intäkter i pengar eller varor, hänförs samtliga intäkter i pengar elsom har influtit i rörelsen. Detta in- ler varor, som har influtit i verksamnebär, att intäkten skall vara av så- heten. Detta innebär, att intäkten dan beskaffenhet, att den normalt är skall vara av sådan beskaffenhet, att att räkna med och ingår som ett led den normalt är att räkna med och ini den ifrågavarande förvärvsverk- går som ett led i verksamheten. Hit samheten. Hit räknas alltså infly- räknas inflytande betalning för vatande betalning för varor eller pro- ror, som den skattskyldige handlar dukter, som den skattskyldige hand- med eller tillverkar. Det sagda gäller lar med eller tillverkar. Det sagda även då näringsidkaren vid överlågäller även då rörelseidkaren vid telse av verksamheten låter befintöverlåtelse av rörelsen låter befint- liga varor ingå i överlåtelsen. Denna liga varor eller produkter ingå i över- överlåtelse utgör då så att säga den låtelsen. Denna överlåtelse utgör då sista affärshändelsen 1 verksamheså att säga den sista affärshändelsen i ten. hans rörelse. Däremot räknas inte hit sådan intäkt, som kan inflyta till den skattskyldige vid sidan av rörelsen eller utanför vad som normalt är att anse som driftinkomst, t.ex. vid avyttring av personlig lösegendom eller för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda fastigheter. Intäkt, som erhålls genom en sådan oberoende av rörelsen gjord avyttring, skall tas upp som intäkt vid beräkning av realisationsvinst enligt 35 och 36 §§. Som skatte-
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
Bilaga 2 plikug intäkt räknas inte statligt avgängsvederlag i form av engångsbelopp till renskötselutövare i sumband med att han upphör med sin renskötsel.
Till intäkt av rörelse hänförs vad Till intäkt av näringsverksamhet söm inflyter vid avyttring av maski- hänförs också vad som inflyter vid ner och andra för stadigvarande avyttring av maskiner och andra för bruk avsedda inventarier eller av stadigvarande bruk avsedda inventillgångar som är likställda med tarier eller av tillgångar som är likdessa vid beräkning av värdeminsk- ställda med dessa vid beräkning av ningsavdrag. Om beräkning i vissa värdeminskningsavdrag. Även erfall av intäkt vid överlåtelse av skepp sättning i fall som avses i 2§ andra och luftfartyg m.m. finns bestämmel- och tredje styckena lagen (1990:000) ser i 2 § lagen (1966:172) om avdrag om ersättningsfonder utgör intäkt av för avskrivning på skeppskontrakt näringsverksamhet om den skattskylm.m. dige begär det.
Värdet av uttag av varor, tillgångar
som avses i andra stycket och tjänster
ur en förvärvskälla tas upp som in-
täkt. Värdet av bilförmån beräknas
enligt bestämmelserna i punkt 2 av
anvisningarna till 42§.
Avvttrar ett handelsbolag aktier,
andelar eller liknande tillgångar som
inte är omsättningstillgängar utgör
vederlaget intäkt av näringsverksam-
het såvida innehavet av tillgångarna
inte betinguts av verksamhet som be-
drivs av bolaget eller av annan som
med hänsvn till äganderättsförhål-
landen eller organisatoriska förhål-
landen kan anses stå bolaget nära.
(anv. till 28 § p. 2 första stycket)
Utdelning på aktier och andelar i 2. Ränta på banktillgodohavanekonomiska föreningar samt ränta den som hör till näringsverksamhet räknas som intäkt av rörelse i den och på kundfordringar utgör intäkt mån intäkten influtit från kapital som av näringsverksamhet. Detsamma kan anses tillhöra rörelsen. Som in- gäller beträffande ränta och utdeltäkt av rörelse räknas i samma mån ning på omsättningstillgångar samt utdelning som uppburits från aktic- utdelning som uppburits från akticbolag eller ekonomiska föreningar i bolag eller ekonomiska föreningar i förhållande til gjorda inköp (rabatt) förhållande till gjorda inköp (rabatt) eller försäljningar (pristillägg). eller försäljningar (pristillägg). I (jfr anv. till 215 p. 9) fråga om handelsbolag utgör all
ränta och utdelning intäkt av närings-
verksamhet.
5. Vid avyttring av en näringsfas-
tighet som inte utgör omsättningstill-
gång tas som intäkt upp medgivna
avdrag för värdeminskning av byvgg- 26
Nuvarande Iyvdelse Föreslagen Ivydelse
Bilaga 2 nad, dock inte för beskattningsår då avdraget understigit 3000 kronor. och av markanläggning samt skogsavdrag och avdrag för substansminskning. Som intäkt tas även upp belopp varmed byggnad eller markanläggning på fastigheten har skrivits av i samband med ianspråktagande av ersättningsfond e.d. Vidare tas — för fysisk person och dödsbo — som intäkt upp det belopp för vilket avdrag för värdehöjande reparation och underhåll av byggnad eller markanläggning på fastigheten medgetts under de fem beskattningsår som närmast föregått det aktuella beskattningsåret.
Vid avyttring av en sådan bostadsrätt eller aktie eller andel som avses i 268 I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tas — om den till bostadsrätten, aktien eller andelen knutna lägenheten inte utgör privatbostad — för fysisk person och dödsbo som intäkt upp det belopp för vilket avdrag för värdehöjande reparation och underhåll av lägenheten medgetts under de fem beskattningsår som närmast föregått det aktuella beskattningsåret.
Vid avyttring av del av fastighet skall beräkning av belopp som skall tas upp som intäkt grundas på förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen.
Med avyttring jämställs sådan överföring av mark m.m. som avses i25§2 mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt och sådan allframtidsupplåtelse mot engångsersättning som avses i andra stycket det nämnda momentet om den innebär upplåtelse uv mark, byggnad eller markinventarium.
Belopp som avses i första stycket första och andra meningarna tas inte upp som intäkt i den mån vederlaget för egendomen — efter avräkning för den del därav som belöper på tillgångar som behandlats som inventarier vid beräkning av värdeminskningsavdrag — understiger det vid beräkning av realisationsvinst enligt la-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 gen om statlig inkomstskatt tillämpliga omkostnadsbeloppet. Detta belopp beräknas vid tillämpning av bestämmelsen i första meningen med bortseende från bestämmelserna i 25§5 och 8 mom.
Reparation och underhåll anses som värdehöjande i den mån den avyttrade egendomen på grund av åtgärderna befann sig i bättre skick vid avyttringen än vid ingången av det femte året före beskattningsåret eller vid förvärvet om detta skedde senare.
Har i fall som avses i punkt I andra stycket andra meningen av anvisningarna till 22 § avdrag erhållits för avsättning till -ersättningsfond för byggnader och markanläggningar gäller följande vid avyttring av fastighet med byggnad eller markanläggning som har skrivits av vid ianspråktagande av ersättningsfonden. Av det belopp som ianspråktagandet avser tas endast den del upp som intäkt som motsvarar det belopp som tagits upp som intäkt med stöd av bestämmelserna i första och tredje-sjätte styckena vid avyttringen av ursprungsfastigheten.
6. Har en näringsfastighet eller del därav under den skattskyldiges innehav övergått till privatbostad tillämpas bestämmelserna i punkt 5. Härvid anses egendomen ha avyttrats vid utgången av beskattningsåret för en köpeskilling motsvarande = dess värde. Vid tillämpning av punkt 5 fjärde stycket i fall som avses i 25§ 6mom. = första — stycket — lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt beräknas omkostnadsbeloppet enligt första och andra meningarna i det sistnämnda stycket om inte den skattskyldige begär att beräkningen skall ske enligt tredje meningen.
Det som sägs i första stycket har i aktuella delar motsvarande tillämpning om en till en bostadsrätt knuten lägenhet som inte utgjort privatbostad ändrat karaktär till privatbostad. Detta gäller även om lägenheten varit knuten till sådan aktie eller andel som avses i 26 § I mom. andra stycket la- 28 gen om statlig inkomstskatt.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2
(anv. till 28§ p. 11)
Förmån av sädan fri grupplivför- 12. Förmån av sådan fri avtalssäkring, avtalsgruppsjukförsäkring gruppsjukförsäkring och trygghetsoch trygghetsförsäkring vid arbets- försäkring vid arbetsskada som fastskada som fastställts enligt grun- ställts enligt grunderna i ett år 1978 derna i ett år 1983 träffat avtal mel- träffat avtal mellan Lantbrukarnas lan Sveriges fiskares riksförbund och riksförbund och vederbörande förvederbörande försäkringsanstalt ut- säkringsanstalt och i ett år 1983 träfgör inte skattepliktig intäkt. Det- fat avtal mellan Sveriges fiskares samma gäller för motsvarande för- riksförbund och vederbörande förmåner som fastställts enligt grun- säkringsanstalt utgör inte skatteplikderna i ett är 1986 träffat avtal mel- tig intäkt. Detsamma gäller för motlan Svenska samernas riksförbund svarande förmåner som fastställts och vederbörande försäkringsan- enligt grunderna i ett år 1986 träffat stalt. Av 19 § framgår att ej heller er- avtal mellan Lantbrukarnas riksförsättning som — i annan form än pen- bund och Sveriges skogsägareföresion eller livränta — utgår på grund av ningars riksförbund på ena sidan och sådan livförsäkring eller sjukförsäk- vederbörande försäkringsanstalt på ring räknas som skattepliktig intäkt. den andra sidan ochi ett år 1986 träf- Ersättning enligt sådan trygghetsför- fat avtal mellan Svenska samernas säkring som nyss nämnts utgör dock riksförbund och vederbörande förskattepliktig intäkt av rörelse utom, säkringsanstalt. Ersättning som utsåvitt avser trygghetsförsäkring som går på grund av sådan försäkring utavses i första meningen, till den del gör intäkt av näringsverksamhet. ersättningen utgår under de första Förmån av fri grupplivförsäkring trettio dagarna av den tid den ska- enligt ovan angivna grunder utgör indade är arbetsoförmögen och inte täkt av näringsverksamhet. Förmåöverstiger för insjuknandedagen 30 nen tas upp till det belopp som motkronor och för övriga tjugonio dagar svarar avgiften per näringsidkare en- 6 kronor för dag. (jfr anv. till 21§ p. ligt schablon. 16)
16. Är för fysisk person eller
dödsbo förvärvskällans kapitalun-
derlag, beräknat enligt 4 och 6 §§ la-
gen (1990:000) om skatteutjämnings-
reserv, negativt tas som intäkt upp ett
belopp motsvarande statslåneräntan
vid beskattningsårets ingång multi-
plicerat med det negativa kapitalun-
derlaget (räntefördelning).
I fråga om dödsbon som beskattas
som handelsbolag beräknas först ett
kapitalunderlag för dödsboet med
tillämpning av bestämmelserna i 4
och 6 §§ lagen om skatteutjämnings-
reserv. Är underlaget negativt förde-
las intäkten enligt första stycket på
delägarna efter storleken av varje del- 29
Nuvurunde lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 ägares andel i boets inkomst.
Bestämmelserna i första stycket gäller också delägare i handelsbolag. Till grund för beräkningen av underlaget för räntefördelning ligger dock inte kapitalunderlaget i bolaget utan handelsbolagsandelens justerade ingångsvärde vid beskattningsårets ingång enligt 28§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Innehar handelsbolaget fastigheter minskas det justerade ingångsvärdet i den mån en värdering av fastighetsinnehavet enligt 6§ lagen om skatteutjämningsreserv ger ett lägre värde än en värdering enligt 5§ samma lag. Av skillnadsbeloppet skall så stor del dras från det justerade ingångsvärdet som svarar mot delägarens undel av handelsbolagets inkomst. Det justerade ingångsvärdet skall vidare minskas på motsvarande sätt om handelsbolaget innehar sådana andelar eller aktier som avses i 4§ andra stycket 2 lagen om skatteutjämningsreserv.
Redovisar delägare i handelsbolag eller dödsbo inkomst från bolaget eller boet i flera förvärvskällor skall intäkten i första hand tas upp i förvärvskälla som utgör aktiv näringsverksamhet.
Vid räntefördelningen bortses från negativt kapitalunderlag upp till 50000 kronor. I fråga om skuttskyldiga som avses i första och tredje styckena bortses vidare från negativt kapitalunderlag som motsvaras av underskott i förvärvskällan föregående beskauningsår i den mån avdrag för underskottet inte har medgetts enligt 33 § 3 mom.
Alt ett mot intäkten svarande avdrag får göras vid beräkning av inkomst av kapttal framgår av 3§ imom. lagen om statlig inkomstskutt.
till 23§
1. Kostnaderna i en näringsverksamhet består främst av kostnader för personal, anskaffunde av varor samt reparation, underhåll och värdeminskning av — anläggningstill- 30 gångar och av räntor.
(anv. till 298 p. 16)
Utgifter för — — —- ägare (jfr anv. 7. Utgifter för — — — ägare. till 22§ p. 4).
Har en markanläggning tillhört
privatbostad under tidigare beskutt-
ningsår skall avdrag för värdeminsk-
ning ansetts ha medgetts för varje så-
dant beskattningsår.
(anv. till 29 § p. 3)
Utgifter för — —-- restvärdet (jfr 12. Utgifter för — — — restvärdet. anv. till 228 p. 5 och anv. till 25§ p. 3).
Hur den fastighet som ett bygg-
nads- eller markinventarium hänför
sig till utgjort privatbostad under det
beskattningsår som närmast föregått
det aktuella beskattningsåret utgörs
inventariels skattemässiga restvärde
av anskaffningsvärdet minskat med
20 procent av samma värde för varje
beskattningsår, dock högst fem. som
den skattskyldige innehaft inventariet
och fastigheten utgjort privatbostad.
Detsamma gäller i fråga om del av
fastighet.
(anv. till 29§ p. 9)
23. Avdrag får göras för skogs-
Såsom speciella för rörelse ut-
vårdsavgift och fastighetsskatt och gående skatter efler avgifter till det
speciella för näringsverksamheten allmänna må nämnas vissa tillverk-
utgående skatter och avgiflter till det ningsskatter, stämpelavgifter, —tull-
allmänna. Däremot får svenska alloch hamnumgälder m. m. dyl. Där-
männa skatter inte dras av (se 208). emot får svenska ullmänna skatter inte dras av (se 203).
Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans egenskap av utövare uv viss rörelse, utgör avdragsgill omkostnad i rörelsen. Om den ersättning, som kan komma att utfalla på grund av försäkringen, utgår efter förmånligare grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i statens tjänst, skall dock endaäast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i rörelsen.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2
Avdrag medges för kostnader för Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån förmån av egen hälsovård i den mån förmån av fri sådan vård för anställd är skatte- fri sådan vård för anställd är skattefri enligt 32§ 3bmom. första fri enligt 32§ 3bmom. första stycket. stycket.
Bestämmelserna i punkt 6 av an- Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33§ om avdrag för visningarna till 33§ om avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av gäller också beträffande inkomst av rörelse. näringsverksamhet.
Bestämmelserna i punkt 4 av an- Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33§ om avdrag för visningarna till 33§ om avdrag för kostnader för resor till och från ar- kostnader för resor till och från arbetsplatsen gäller också beträffande betsplatsen gäller också beträffande
inkomst av rörelse. (jfr anv. till 22§ inkomst av näringsverksamhet.
p. 2, 25§ I mom. och 298 1 mom.)
(anv. till 29§ p. 18)
Avdrag må — — — kostnaden. 24. Avdrag får — — — kostnaden.
Regeringen eller myndighet som Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna regeringen bestämmer kan förordna att bidrag, som den skattskyldige att bidrag, som den skattskyldige lämnar till viss forskning, visst ut- lämnar till viss forskning, visst utvecklingsarbete eller viss museiverk- vecklingsarbetc eller viss museiverksamhet, skall för tid som anges i för- samhet, skall för tid som anges i förordnandet helt eller delvis anses så- ordnandet helt eller delvis anses såsom driftkostnad i den skattskyldi- som driftkostnad i den skattskyldiges rörelse. (jfr anv. till 228 p. I åt- ges näringsverksamhet. tonde stycket)
33. Skall en skattskyldig som avses
i 10 a § lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt beskattas för ett handels-
bolags inkomst tillämpas bestämmel-
serna i 2§ l4 mom. nämnda lag vid
beräkningen av handelsbolagets in-
komst.
till 24 §0 (anv. till 41§ p. 1)
Inkomst av —-—- följande års in- I. För skattskyldig —-- -— följande komstberäkning. års inkomstberäkning.
(anv. till 41 § p. 1b)
Företag, som driver kärnkraftsan- 35. Företag, som driver kärnkraftsläggning, får avdrag för belopp som anläggning, får avdrag för belopp i räkenskaperna för beskattnings- som i räkenskaperna för beskattåret avsätts för att täcka företagets ningsårcet avsätts för att täcka företautgifter för framtida hantering av ut- gets utgifter för framtida hantering bränt kärnbränsle, radioaktivt avfall av utbränt kärnbränsle, radioaktivt o.d. Avdrag medges dock inte för avfall o. d. Avdrag medges dock inte hanteringsutgifter som belöper på för hanteringsutgifter som belöper
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 verksamhet som bedrivs efter be- på verksamhet som bedrivs efter beskattningsårets utgång och inte hel- skattningsårets utgång och inte heller för hanteringsutgifter för vilka ler för hanteringsutgifter för vilka företaget kan påräkna ersättning en- företaget kan påräkna ersättning enligt 9 § lagen (1981:669) om finansie- ligt 9 § lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt ring av framtida utpifter för använt kärnbränsle m. m. Regeringen eller kärnbränsle m. m. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande riks- myndighet som regeringen bestämskatteverket utfärdar ärligen före- mer utfärdar ärligen föreskrifter för skrifter för beräkning av avdraget. beräkning av avdraget. Medgivet av- Medgivet avdrag skall återföras till drag skall återföras till beskattning beskattning nästföljande beskatt- nästföljande beskattningsår. ningsår.
till 26§
[11 § lagen (1960:63) om förlustavdrag]
Ändras ett taxeringsbeslut på så- 3. Ändras ett taxeringsbeslut på dant sätt att rätten till förlustavdrag sådant sätt att rätten till avdrag för eller beräkningen av avdragets stor- underskott under senare beskattlek påverkas får den skattskyldige ningsår eller beräkningen av avdrayrka att beslut avseende annat taxe- gets storlek påverkas får den skattringsår då förlustavdraget utnyttjats skyldige yrka att taxeringen för såeller hade kunnat utnyttjas, ändras i dant beskattningsår ändras i motsvamotsvarande mån. Yrkande om änd- rande mån. Yrkande om ändring ring skall framställas inom sex må- skall framställas inom sex månader nader från den dag beslutet medde- från den dag beslutet meddelades lades om inte längre tid följer av be- om inte längre tid följer av bestämstämmelserna i 4kap. taxeringsla- melserna i 4kap. taxeringslagen gen (1990:00). (1990:00).
till 32§
3." Såsom intäkt av tjänst skall 3. Såsom intäkt av tjänst skall upptagas, bland annat. hyresvärdet upptagas, bland annat, hyresvärdet av bostad. som kan vara åt den an- av bostad, som kan vara ät den anställde upplåten. För den, som är an- ställde upplåten. För den, som är anställd såsom arbetare i jordbruk med ställd och såsom löneförmån åtnjubinäringar eller i rörelse eller eljest ter bostad, skall alltså värdet av hos annan person och såsom löne- denna bostadsförmån medräknas förmån åtnjuter bostad, skall alltså vid löneförmånernas uppskattning. värdet av denna bostadsförmån Vidare skall såsom intäkt upptagas medräknas vid löneförmånernas värdet av andra utav den skattskyluppskattning (jfr punkt I av anvis- dige åtnjutna förmåner, därest han ningarna till 21§). Vidare skall så- icke skulle varit berättigad att åtsom intäkt upptagas värdet av andra njuta avdrag för utgifterna för förutav den skattskyldige ätnjutna för- månernas förvärande för den hänmåner, därest han icke skulle varit delse, att han själv förskaffat sig berättigad att åtnjuta avdrag för ut- dem. Såsom intäkt skall således, ungifterna för förmånernas förvär- der nyss angivna förutsättning, uppvande för den händelse, att han själv tagas exempelvis värdet av fri kost, förskaffat sig dem. Såsom intäkt även vid enstaka tillfällen, och fria C [ST
3 Riksdagen 1989190. Saml. 1. Nr 110 Del 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 skall således, under nyss angivna resor ävensom skatter, försäkringar förutsättning, upptagas exempelvis 0. d., som arbetsgivaren betalat för värdet av fri kost och fria resor även- den anställdes räkning eller eljest tillsom = skatter, — försäkringsavgifter handahållit. Arbetsgivares kostnao.dyl, som arbetsgivaren betalat der för tryggande av arbetstagares för den anställdes räkning (jfr dock pension genom avsättning eller penpunkt 8 här nedan). Arbetsgivares stonsförsäkring utgör dock icke skatkostnader för tryggande av arbetsta- tepliktig intäkt för den anställde. gares pension genom avsättning eller pensionsförsäkring utgör dock icke skattepliktig intäkt för den anställde. |
Angående värdesättningen — — — därmed minskas.
4. I vissa tjänster är särskild er- 4. I vissa tjänster är särskild er-
sättning anvisad för vissa med tjäns- sättning anvisad för vissa med tjänsten förenade kostnader, som av den ten förenade omkostnader, som skattskyldige mäste bestridas. I fråga mäste betalas av den skattskyldige. om sådan ersättning skall i beskattningshänseende skillnad göras mellan statlig eller enligt vad nedan sägs därmed jämställd tjänst och enskild tjänst.
Är fråga om statlig tjänst, skall, med undantag för traktamentsersättning vid resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning samt resekostnadsersättning, den anvisade ersättningen icke upptagas som intäkt av tjänsten, liksom å andra sidan de kostnader, som skola med ersättningen bestridas, ej få avföras såsom utgift, även om ersättningen icke förslår till kostnadernas gäldande. Vad nu sagts gäller för de fall, då den anvisude ersättningen är avsedd att täcka utgifterna i fråga. Är ersättningen däremot endast avsedd att utgöra ett mindre bidrag till kostnadernas bestridande, skall ersättningen i sin helhet upptagas såsom intäkt, medan å andra sidan kostnaderna få avdragas såsom utgift, även i den mån de överskjuta ersättningen. Vad nu sagts skall gälla även i fråga om kommunal tjänst så ock eljest vid anställning hos offentlig institution, beträf- Juande vilken förklaring enligt 3258 3 mom. andra stycket gäller.
I fråga om enskild tjänst samt vid Denna ersättning skall tas upp som statlig tjänst i fråga om traktaments- intäkt, och de omkostnader, som ersättning vid resa i tjänsten som inte skall betalas med ersättningen, dras varit förenad med övernattning och av som kostnader för tjänsten eller resekostnadsersättning skall den an- uppdraget. Om därvid ersättningen 34
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 visade ersättningen upptagas såsom inte räcker ull för att betala omkostintäkt, och —- med undantag för naderna, får bristen dras av mot inökade levnadskostnader vid resa i täkten av tjänsten i övrigt. Härvid tjänsten som inte varit förenad med gäller dock, om det kan antas att erövernattning — de omkostnader, som sättningen Aar beräknats med hänskola därmed bestridas, uvförus så- syn till vad som skäligen kan anses som omkostnader för tjänsten eller normalt gå åt för att täcka de omuppdraget. Om därvid ersättningen kostnader som skull betalas med ericke förslår vill kostnadernas gäl- sättningen, att större avdrag än som dande, får bristen avföras d intäkten svarar mot den anvisade ersättav tjänsten i övrigt. Härvid märkes ningen bör medges endast om det vidock, att, om det kan antagas. att sas, att ersättningen på grund av särden anvisade ersättningen beräknats skilda förhållanden inte räckt till för med hänsyn till vad som skäligen sådana skäliga omkostnader. Å kan anses normalt årgå till täckande andra sidan bör det i sådana fall ofta av de omkostnader, som skola där- kunna antas. att ersättningen i sin med bestridas, större avdrag än som helhet gått åt till de omkostnader för svarar mot den anvisade ersätt- vilka den avsetts, utan att särskild ningen bör medgivas allenast om det utredning behöver lämnas i detta avvisas, att på grund av särskilda för- seende. I fråga om traktamentserhällanden ersättningen varit otill- sättning, resekostnadsersättning vid räcklig för sådana skäliga omkostna- resa med egen bil och kostnadserder. Å andra sidan torde i dylikt fall sättning för vård av person i enskilt ofta kunna antagus. att den anvisade familjehem gäller dock särskilda beersättningen i sin helhet årgått ull de stämmelser I punkterna 3,3 a och 3 c omkostnader, för vilka den avsetts, av anvisningarna till 338. utan att särskild utredning i detta avseende behöver lämnas. Avdrag med samma belopp som den anvisade ersättningen torde i regel böra medgivas i de fall, då ersättningen ej överstiger vad som av staten i motsvarande fall anvisas. Dettå lärer exempelvis vara förhållandet beträffande de reseckostnadsersättningar, som i allmänhet utbetalas av de enskilda järnvägarna. Vad nu sagts om statlig tjänst skall gälla även i fråga om kommunal tjänst så ock eljest vid anställning hos offentlig institution, beträffande vilken förklaring enligt 328 3 mom. andra stycket gäller. I fråga om traktamentsersättning och resekostnadsersättning vid resa med egen bil gäller dock särskilda bestämmelser, se punkt 3 av anvisningarna till 335.
10. Förmån av räntefritt lån eller
lån, där räntan understiger statslåne-
räntan I slutet av november året före
beskattningsåret med tillägg för en
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 procentenhet, skall tas upp som intäkt av tjänst, varvid motsvarande belopp anses som en av låntagaren betald ränteutgift.
Med lån från arbetsgivaren eller uppdragsgivaren likställs annat lån om det finns anledning anta att denne förmedlat lånet.
Vad nu sagts gäller dock ej i fall som avses I punkt I4 sjätte stycket av anvisningarna.
(35 & I a mom. första stycket) Anskaffar ett — — — för företagsle- 14. Anskaffar ett — -- av bilfördaren. mån.
Anskaffar ett fåmansföretag fast cgendom från delägare eller honom närstående person gäller bestämmelserna i 248 6mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. (35 5 4 mom. fjärde stycket) Avyttras egendom, som avses i Avyttrar delägare i fåmansföretag detta moment, till fåmansföretag av eller honom närstående person lös delägare eller honom närstående egendom till företaget, skall som inperson, skall oavsett bestämmelserna täkt av tjänst räknas vad den skatti detta moment som skattepliktig rea- skyldige erhåller för egendomen, sålisationsvinst råknas vad den skätt- vida denna inte är eller kan antas bli skyldige erhåller för egendomen, så- till nytta för företagets verksamhet. vida denna icke är eller kan antagas Vid avvyttring av bostadsrätt gäller bli till nytta för företagets verksam- dock bestämmelserna i 24§ 6 mom. het. lagen om statlig inkomstskatt. (35 & I a mom. tredje stycket) Till intäkt av tillfällig förvärvs- Förmån som delägare i fåmansverksamhet hänföres även förmån företag eller honom närstående persom delägare i fåmansföretag eller son åtnjuter genom att avyttra egenhonom närstående person åtnjuter dom till företaget till högre pris eller genom att avyttra egendom till före- genom att förvärva egendom från taget till högre pris eller genom att företaget till lägre pris än egendoförvärva egendom från företaget till mens marknadspris beskattas hos lägre pris än egendomens marknads- delägaren som intäkt av tjänst. Vad pris. nu sagts gäller inte när företagsleduren förvärvar egendomen och han tidigare beskattats enligt första stycket eller när delägare eller honom närstående person avyttrar egendom och beskattning sker enligt tredje stycket. Bestämmelsen i första meningen gäller även när delägare i fåmansägt handelsbolag eller honom närstående person förvärvar fastighet som är eller kan komma att bli sådan fastighet som avses i 5 § andra och tredje styckena.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 (35§ Ia mom. andra stycket) (358 1 a mom. fjärde stycket)
Har företagsledare — — — lokalen i Har företagsledare — — — lokalen i fråga. fråga.
Har fåmansföretag lämnat lån till Har fåmansföretag lämnat ränteföretagsledare eller honom närstå- fritt lån eller lån, där räntan understiende person och utgår icke ränta på ger marknadsräntan, till företagslelånet eller utgår ränta med lägre be- dare eller honom närstående perlopp än som vanligen utgår på lån av son, skall förmånen beskattas hos liknande slag, skall sedvanlig ränta låntagaren som intäkt av tjänst. eller skillnadsbeloppet hänföras till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för låntagaren. (35§ la mom. femte stycket)
Har fåmansföretag lämnat — — — i Har fåmansföretag lämnat — — — i sjätte stycket. åttonde stycket.
(35 5 I a mom. sjätte stycket)
Har lån lämnats i strid mot be- Har penninglån lämnats i strid stämmelserna i 12 kap. 7 § aktiebo- mot bestämmelserna i 12 kap. 7 § lagslagen (1975:1385) eller 11 § la- aktiebolagslagen (1975:1385) eller gen (1967:531) om tryggande av 11 § lagen (1967:531) om tryggande pensionsutfästelse m. m. utgör låne- av pensionsutfästelse m. m., skall beloppet, till den del återbetalning lånebeloppet beskattas hos låntagaicke skett, intäkt av tillfällig förvärvs- ren som intäkt av tjänst, såvida inte verksamhet för låntagaren. synnerliga skäl föreligger mot detta.
(35§ I a mom. sjunde stycket)
Som fåmansföretag räknas —-- Som fåmansföretag räknas ——styvbarn och fosterbarn. styvbarn och fosterbarn.
till 33§
3." Har skattskyldig i sin tjänst 3. Har skattskyldig i sitt arbete
verkställt resor som varit förenade företagit resor inom riket som varit med övernattning utom den vanliga förenade med övernattning utom verksamhetsorten. äger han rätt atr den vanliga verksamhetsorten, äger änjura avdrag icke blott för kostna- han rätt till avdrag för den ökning i den för själva resan utan jämväl för levnadskostnaden, som han har haft den ökning i levnadskostnaden, som på grund av att han vistats utom sin den skattskyldige kan hava fått vid- vanliga verksamhetsort. kännas på den grund. att han vistats Den vanliga verksamhetsorutom sin vanliga verksamhetsort, så- ten utgörs av ett område inom ett avsom för hotellrum, ökad kostnad för stånd av 50 kilometer från den skattföda osv. Därest i tjänst, som avses i skyldiges tjänsteställe. Med vanlig punkt+4 andra stycket av anvisning- verksamhetsort likställs ett område arna till 32 §., anvisats särskild ersätt- inom ett avstånd av 50 kilometer från ning för kostnaderna, får avdrag den skattskyldiges bostad. Tjänstedock icke äga rum. Har enligt 2 kap. ställe är den plats där en arbetsta- 14§ 3 lagen (1990:00) om självdekla- gure fullgör huvuddelen av sitt arration och kontrolluppgifter trakta- bete. Om detta sker under förflyttmentsersättningar och andra ersätt- ning eller på arbetsplatser som hela ningar icke upptagits såsom intäkt, tiden växlar, anses som tjänsteställe i må ej heller de emot ersättningarna regel den plats där arbetstagaren fullsvarande kostnaderna avdragas. gör en del av sitt arbete, såsom att
hämta och lämna arbetsmaterial eller
utföra förberedande och avslutande
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2
arbetsuppgifter. Om arbete på varje
arbetsplats pågår begränsad tid enligt
de villkor som gäller för vissa arbets-
tagare inom byggnads- och anlägg-
ningsbranschen eller därmed jämför-
liga branscher bedöms avdragsrätten
med utgångspunkt från den skatt-
skyldiges bostad.
I första stycket avsedd ökning ilev- Kostnadsökning — enligt — första nudskostnaden skall, där den skatt- stycket kan avse utlägg för logi, merskyldige inte visar större ökning, an- kostnad för måltider samt diverse ses ha uppgått till ett belopp motsva- småutgifter. rande den ersättning som av arbetsgi- Har arbetsgivare utgivit ersättning varen utgivits för kostnadens täck- för att täcka kostnadsökningen för ande (traktamente), dock högst till måltider och småutgifter — dagbelopp som i enlighet med vad nedan traktamente -, och visar den i detta stycke sägs motsvarar största skattskyldige inte större ökning, normala ökning i levnadskostnaden. medges avdrag med belopp motsva- Riksskatteverket fastställer för varje rande den uppburna ersättningen, kalenderår ett belopp (normalbe- dock högst 150 kronor per dag (helt lopp) motsvarande största normala muximibelopp för dag). Detta ökning i levnadskoswnaden för et maximibelopp avser kostnadsökning dygn. Resan skall anses ha varat det för måltider och småutgifter under antal dygn som motsvarar untalet varje hel dag som har tagits i anspråk övernattningar. Omfattar vistelse på för resan. Som hel dug anses även aven och samma ort längre tid än 15 resedag om resan har påbörjats före dygn i följd, skall från och med det kl. 12.00 och hemkomstdag om resan sextonde dygnet såsom största nor- har avslutats efter kl. 19.00. Om remala ökning i levnadskostnaden räk- san har påbörjats senare eller avslunas sex tiondelar av normalbeloppet. tats tidigare skall avdraget bestäm- Vid 1984-1991 års taxeringar skall mas till högst ett halvt maximibelopp. för skattskyldig som vid arbete inom Om den skattskyldige inte fått erbyggnads- och — anläggningsbran- sättning från arbetsgivaren för att schen fortlöpande haft sin arbetsplats läcka kostnadsökning för måltider förlagd till en och samma ort utanför och småutgifter men gör sunnolikt att den vanliga verksamhetsorten under han haft sådana merkostnader medlängre tid än två år för tid därefter så- ges avdrag enligt schablon med 75 som största normala ökning i lev- kronor per dag. nudskostnaden anses ett belopp mot- Vill skattskyldig visa att kostnadssvurande den del av normalbeloppet ökningen i eft och samma arbete varit som avser kost vid förrättning som större än avdrag som beräknats i enpågått längre tid än 15 dygn ökat med lighet med vad nu sagts, skall utredfaktisk kostnad för logi på arbetsor- ningen avse hans samtliga förrättten. Vill skattskyldig visa att kost- ningar I nämnda arbete under benadsökningen i es och samma tjänst skattningsäret. varit större än avdrag som beräknats Avdrug för kostnad för logi medi enlighet med vad nu sagts, skall ut- ges med belopp motsvarande den redningen avse hans samtliga för- faktiska utgiften. Kan den skattskylrättningar I nämnda fjänst under be- dige inte visa logikostnaden medges skattningsäret; dock att i fråga om avdrag med belopp motsvarande eruvdrag för öking i levnadskostnaden sättning som uppburits från arbetsgifrån och med det sextonde dygnet i varen — naäattraktamente. Detta följd på en och samma ort eller under avdrag får dock inte överstiga 75 kro-
38 förrättning på utrikes ort levnads- nor per natt (maximibelopp för kostnadsökningen får beräknas för natt).
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse varje förrättning för sig. När arbete utom den vanliga verk- Bilaga 2
Avdrag för ökade levnadskostna- samhetsorten varit förlagt till en och der är däremot icke medgivet enbart samma ort inom riket under längre på den grund, att den skattskyldige tid än tre månader i en följd bedöms har sitt arbete på annan ort än den, rätten till avdrag och beräknas detta där han har sin bostad. Har den enligt bestämmelserna i punkt 3 a. En skattskyldige bosatt sig på annan ort löpande förrättning anses bruten enän den, där han har tjänst eller an- dast av uppehåll som beror på att urställning, eller antagit arbete, som betet förläggs till annan ort under skall utföras på annan ort än den, där minst fyra veckor. han är bosatt, är avdrag i regel icke Kostnadsökning under förrättning medgivet. Avdrag medgives dock för som varit förenad med övernattning det fall, att anställningen avser en- på utrikes ort, får beräknas för varje dast en kortare tid eller skall bedri- förrättning för sig. Avdraget skall vas & flera olika platser eller det av även här, om den skattskyldige inte annan anledning icke skäligen kan visar större ökning, anses ha uppgått ifrågasättas, att den skattskyldige till belopp som motsvarar den kost- Skull avflytta till den ort, där arbetet nadsersättning som urbetsgivaren gi- Skall utföras. vit ut. Kostnadsökningen kan avse
Oavsett vad i nästföregående utgift för logi, merkostnad för måltistycke sägs äger skattskyldig, som på der sumt diverse småutgifter. Avdragrund av sitt arbete bosatt sig på an- get för merkostnad för måltider och nan ort än den där hans familj är bo- småutgifter får dock inte överstiga Satt, därest det med avseende på ma- belopp som kun anses motsvara kes förvärvsverksamhet, svårighet största normala ökning i levnadsatt anskaffa familjebostad eller an- kostnaden under ett dygn för respeknan därmed jämförlig omständighet tive förrättningsland. Har skattskylicke skäligen kan ifrågasättas, att fa- dig som har rätt till avdrag för ökade miljen skall avflytta till den skattskyl- levnadskostnader enligt denna punkt diges bostadsort, åtnjuta avdrag för erhållit kostförmån skall avdraget reden ökning i levnadskostnaden som duceras med hänsyn härtill, föranledes av den skilda bosätt- 3a. En avdragsgill fördyring avningen. Om båda makarna äro be- seende ökade levnadskostnader kan rättigade till sådant avdrag. skall, där inte anses föreligga enbart av den anmakarna ej överenskommit om an- ledningen att den skattskyldige arbenan fördelning, det sammanlagda av- tar på annan ort än den där han har draget tillkomma dem med hälften sin bostad. Avdrag medges dock i var. Vad här sagts skall, såvitt avser följande fall, nämligen om makar, icke äga tillämpning i fall arbetet avser endast en kortare som i 52§ 2 mom. sägs. tid,
arbetet visserligen inte kan beteck-
nas som kortvarigt men ändå typiskt
sett är tidsbegränsat till sin natur eller
sådant att en fast anknytning till den
tidigare bostadsorten krävs,
arbetet skall bedrivas på flera
olika platser eller
det av annan anledning inte skäli-
gen kan ifrågasättas att flyttning bör
ske till arbetsorten.
Avdrag medges endast om över-
nattning på arbetsorten äger rum.
Oavsett vad som ovan sagts har en
skattskyldig, som på grund av sitt ar-
bete flyttat till ny bostadsort, rätt till
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse avdrag för ökade levnadskostnader Bilaga 2 om bostad för den skattskyldige, dennes make, sambo eller familj behållits på den tidigare bostadsorten och sådan dubbel bosättning är skälig på grund av
makes eller sambos förvärvsverksamhet,
svårighet att anskaffa fast bostad på verksamhetsorten eller
annan särskild omständighet.
Avdrag enligt denna punkt medges endast om avståndet i en rikming mellan bostadsorten och arbetsorten är längre än 50 kilometer.
Avdrag enligt första stycket medges under längst två år och i övrigt under längst tre år för gifta eller samboende par och under längst ett år för ensamstående skattskyldig. Avdrag medges dock för längre tidsperioder än de nu nämnda om anställningens natur eller andra särskilda skäl talar för det. |
Avdrag för kostnad för logi beräknas till belopp motsvarande den faktiska utgiften. För skattskyldiga som avses I punkt 3 ovan medges dock avdrag enligt bestämmelserna i punkt 3 sjunde stycket. Ökningen i kostnaderna för måltider och småutgifter på arbetsorten beräknas antingen enligt utredning om den faktiska kostnadsökningens storlek eller sehablonmäs- Sigt
I. för skattskyldiga som under de första tre månaderna av bortovaron medgivits avdrag enligt punkt 3 ovan och som alltjämt uppbär kostnadsersättning från arbetsgivaren till 100 kronor per dag,
2. för skattskyldiga som medges avdrag enligt första stycket till 75 kronor per dag (en halvt maximibelopp) under de första tre månaderna av bortovaron och därefter samt i fall av dubbel bosättning till 50 kronor per dag (ett tredjedels maximibelopp).
Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnudskostnader enligt denna punkt erhållit kostförmån skall avdraget reduceras med hänsyn härtill.
3b. Den som på grund av sitt arbete vistas på annan ort än sin eller
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2
sin familjs hemort, äger rätt till skä-
ligt avdrag för kostnad för en hem-
resa varje vecka om avståndet i en
riktning mellan hemorten och arbets-
orten är längre än 50 kilometer. Av-
draget gäller endast kostnad för resa
inom riket.
Avdraget skall i regel beräknas ef-
ter kostnad för billigaste färdsätt.
Om avståndet i en riktning mellan
hemorten och arbetsorten överstiger
sjuhundra kilometer eller resan före-
tagits till eller från Gotland medges
dock avdrag för kostnad för flygresa.
Om godtagbara allmänna kommuni-
kationer saknas får avdrag medges
för kostnader för resa med egen bil
enligt den schablon som anges i
punkt 4.
Har den skattskyldige under vistel-
sen i hemmet uppburit dagtrakta-
mente som berättigar till sehablonav-
drag enligt ovan skall avdraget för
hemresekostnad minskas med mot-
svarande belopp.
till 42 §
2.5¶Värdet av bilförmån skall för 2. Värdet av bilförmån skall för
helt år bestämmas till 30 procent av helt år bestämmas till 35 procent av nybilspriset i slutet av året före be- nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för senaste årsmodell skattningsåret för senaste årsmodell av förmånsbilen eller — om bilmodel- av förmånsbilen eller — om bilmodellen då inte saluförs — till 30 procent len då inte saluförs — till 35 procent av ett uppskattat nybilspris, baserat av ett uppskattat nybilspris, baserat på nybilspriset för motsvarande mo- på nybilspriset för motsvarande modeller. deller.
Ar förmånsbilens ärsmodell äldre Är förmånsbilens årsmodell äldre än tre år skall förmånens värde ned- än tre år skall förmånens värde nedsättas till 25 procent av det i första sättas till 30 procent av det i första stycket angivna nybilspriset. stycket angivna nybilspriset.
Ar förmånsbilens årsmodell sex år Är förmånsbilens ärsmodell sex år eller äldre skall värdet av förmånen eller äldre skall värdet av förmånen nedsättas till 25 procent av ett upp- nedsättas till 30 procent av ett uppskattat nybilspris, baserat på 85 pro- skattat nybilspris, baserat på 85 procent av nybilspriset i slutet av året cent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för de vanli- före beskattningsåret för de vanligast förekommande bilarna, På den gast förekommande bilarna. På den skattskyldiges begäran skall för- skattskyldiges begäran skall förmånsvärdet bestämmas enligt andra månsvärdet bestämmas enligt andra stycket, om sådant nybilspris som stycket, om sådant nybilspris som där avses kan beräknas för förmåns- där avses kan beräknas för förmåns-
41 bilen. bilen.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2
Vid beräkningen av förmånsvärdet enligt första-tredje styckena skall till det angivna nybilspriset i förekommande fall läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning i den mån den överstiger 20 000 kronor.
Om den skattskyldige bekostar Om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för det privata nytt- allt drivmedel för det privata nyttjandet av förmänsbilen skall för- jandet av förmäånsbilen skall förmänsvärdet nedsättas därigenom att månsvärdet nedsättas därigenom att den procentsats efter vilken för- den procentsats efter vilken förmånsvärdet enligt — första-tredje månsvärdet — enligt — första-tredje styckena skall beräknas minskas styckena skall beräknas minskas med fyra. med fem.
Om den skattskyldige åtnjuter förmånen endast under en del av året skall förmånsvärdet beräknat enligt första-femte styckena sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte har åtnjutit förmånen.
Har företagsledare i fåmansföretag eller honom närstående person fätt utnyttja bil som är betydligt dyrare än vad som kan anses erforderligt med hänsyn till företagets verksamhet, skall till det enligt schablon beräknade värdet av bilförmån läggas ett belopp som kan anses motsvara skillnaden mellan de faktiska kostnaderna för bilens användning i verksamheten och de för verksamheten erforderliga kostnaderna.
3. Förmånsvärdet av fri måltid be- 3. Förmånsvärdet av fri måltid bestående av ett mål om dagen (lunch stående av ett mål om dagen (lunch eller middag) är lika med 60 procent eller middag) är lika med genomav genomsnittspriset i riket för en snittspriset i riket för en lunchmåltid lunehmåltid av normal beskaffen- av normal beskaffenhet. Förmånshet. Förmånsvärdet av helt fri kost värdet av helt fri kost är lika med 250 är lika med 7/50 procent av nämnda procent av nämnda genomsnittspris. genomsnittspris.
Får den skattskyldige måltid genom kupong gäller inte värderingsreglerna i närmaste föregående stycke, om kupongvärdet för en måltid överstiger genomsnittspriset avrundat uppåt till närmast hela krontal.
till 46 §
6. Avdrag för avgift för pensionsförsäkring
avdrag enligt 46 § gjorts.
Med A-inkomst avses inkomst av Med A-inkomst avses inkomst av tjänst samt inkomst av jordbruksfas- aktiv näringsverksamhet samt intighet och rörelse om den skattskyl- komst av tjänst med bortseende från dige varit verksam i förvärvskällan i sådan intäkt som avses i 32§ I mom. ej blott ringa omfattning. Till A-in- första stycket h och i. Till A-inkomst komst räknas även inkomst ombord räknas även inkomst ombord enligt enligt lagen (1958:2935) om sjömans- lagen (1958:295) om sjömansskatt skatt samt enligt I $ 2 mom. nämnda samt enligt 1§ 2 mom. nämnda lag lag skattepliktig dagpenning. Med skattepliktig dagpenning. Med B-in- B-inkomst avses övriga inkomster. komst avses inkomst av passiv nä-
ringsverksamhet samt sådan intäkt av
tjänst som avses i 32§ I mom. första
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 stycket h och i. I fråga om intäkt som avses i 32§ I mom. första stycket h får medgivande enligt tredje stvcket grundas på förhållandena hos den som uppbär intäkten och innebära att avdraget får göras av annan som skall ta upp den som intäkt.
till 48 §
1. Vid bedömningen av om en skattskyldigs inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension iakttas följande. Som folkpension räknas inte barnpension eller vårdbidrag. Folkpension skall anses utgöra en inte obetydlig del av den skattskyldiges inkomst, om den uppgått till minst 6000 kronor eller minst en femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lägen (1969:205) om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.
För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, uppgår det särskilda grundavdraget tll 1,325 basbelopp. För övriga skattskyldiga uppgår avdraget till 1,5 basbelopp. För gift skattskyldig, som under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension uppgår avdraget tull 1,5 basbelopp. Det särskilda grundavdraget får dock inte överstiga uppburen folkpension samt pensionsullskou enligt 2§ lagen (1969:205) om pensionstillskott. För förtidspensionärer gäller att det särskilda grundavdraget inte får överstiga uppburen folkpension samt hälften av ett pensionstillskott beräknat enligt 2a§ första stycket lagen (1969:205) om pensionstillskott.
Det särskilda grundavdraget reduceras med 65 procent av uppburen pension överstigande 1,5 basbelopp för ensamstående och 1,325 buasbe-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989790:110
Bilaga 2
lopp för gifta skattskyldiga. Pension
som utgår på grund av annan pen-
sionsförsäkring än tjänstepensions-
försäkring reducerar dock inte det
särskilda grundavdraget.
För den som vid utgången av året
före beskattningsåret inte var folk-
pensionär reduceras det särskilda
grundavdraget i stället med 65 pro-
cent av taxerad inkomst överstigande
1,5 basbelopp för ensamstående och
1,325 basbelopp för gifta skattskyl-
diga.
Oavsett vad i det föregående sagts
om reducering föreligger alltid rätt
till särskilt grundavdrag med så stort
belopp som den skattskyldige skulle
ha medgetts i grundavdrag enligt 48 §
2 mom. första-femte styckena och
48§ 3 mom. om dessa regler tilläm-
pats för denne.
till 54§
3,5 Skattefrihet enligt 54§ första 3. Skattefrihet enligt 54§ första
stycket f föreligger om stycket f föreligger om anställningen
a) anställningen och vistelsen ut- och vistelsen utomlands varat minst omlands varat minst sex månader sex månader i den mån inkomsten och avsett anställning hos arbetsgi- a) beskattats i verksamhetslandet: vare som bedriver näringsverksam- eller het från fast driftställe i det land där b) hänför sig till anställning i proarbetet utförs samt inkomsten belas- jekt som finansieras av sådana myntar driftstället såsom omkostnad; el- digheter och organ som erhåller meler del inom ramen för det svenska bi-
b) anställningen och vistelsen ut- ståndsprogrammet. omlands varat minst ett år i samma land och avsett anställning hos annan än svenska staten, svensk kommun, svensk — landstingskommun eller svensk församling.
Vad nu sagts gäller dock inte vid anställning ombord på utländskt fartyg. I fråga om sådan anställning gäller vid 1986-1991 års taxeringar att skattefrihet föreligger om anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader och avsett anställning hos arbetsgivare, som är en inländsk juridisk person eller en här i riket bosatt fysisk person, och anställningen utövats ombord på utländskt fartyg som huvudsakligen går i sådan oceanfart som avses i I kap. 7§ 8 fartygssäkerhetsförordningen (1988:594).
I tid för vistelse som avses i första och andra styckena får inräknas kortare avbrott för semester, tjänsteuppdrag eller liknande, som inte är förlagda till början eller slutet av anställningen utomlands. Uppehåll i Sverige för här avsedda ändamål får inte sträcka sig längre än som motsvarar högst sex dagar för varje hel månad som anställningen utomlands varar eller under ett och samma anställningsår till mer än 72 dagar. 44
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2
Har den skattskyldige påbörjat anställningen och kunde det därvid på goda grunder antas att inkomsten av anställningen skulle komma att undantas från skatt i Sverige enligt 543 första stycket f men inträffar under anställningstiden ändrade förhållanden som medför att villkoren för att undanta inkomsten från skatt i Sverige inte föreligger, skall inkomsten likväl undantas från beskattning i Sverige om de ändrade förhållandena beror på omständigheter över vilka den skattskyldige inte kunnat råda och en beskattning skulle te sig uppenbart oskälig.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 2-25 nedan.
2. Äldre föreskrifter i 3 § med anvisningar tillämpas vid 1992 års taxering. Beträffande sådana skattskyldiga som avses i första stycket c av anvisningarna i den äldre lydelsen gäller detta dock i fråga om brutna räkenskapsår endast under förutsättning att avkortning eller förlängning av räkenskapsåret har skett på det sätt som anges i de två sista meningarna av ikraftträdandebestämmelserna till lagen (1990:000) om ändring i bokföringslagen (1976:125).
3. Har en skattskyldig vid 1991 års taxering redovisat inkomst eller underskott av annan fastighet eller kapital enligt de äldre bestämmelserna i 41§ andra stycket skall den skattskyldige vid 1992 års taxering inte ta upp andra ingående tillgångs- och skuldposter än som framgår av andra och tredje styckena.
Som ingående fordran tas upp dels intäkt som blivit tillgänglig för lyftning i början av beskattningsåret men som tagits till beskattning det föregående beskattningsåret, dels utgift som betalts i slutet av det föregående beskattningsåret men som inte dragits av vid beräkningen av inkomsten för det beskattningsäret.
Som ingående skuld tas upp dels intäkt som har uppburits i slutet av det föregående beskattningsåret men som inte tagits till beskattning det året, dels utgift som är obetald vid ingången av beskattningsåret men som dragits av vid beräkningen av inkomsten för det föregående beskattningsåret.
Intäkter och utgifter som redovisats vid 1991 års taxering beaktas inte vid 1992 års taxering i vidare mån än vad som framgår av andra och tredje styckena.
4, De nya föreskrifterna i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 225 om skatteplikt för ersättning på grund av gruppsjukförsäkring tillämpas inte om försäkringsfallet har inträffat före ikraftträdandet.
S. De nya föreskrifterna i 26 § första stycket och 348 andra stycket om avdrag för underskott som hänför sig till föregående år tillämpas inte vid 1992 ärs taxering.
6. För sådant underskott som avses i äldre föreskrifter i 398 2 mom. och som inte utnyttjats tidigare föreligger rätt till avdrag vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet senast vid den taxering som sker sjätte kalenderåret efter det, då taxering för underskottsåret ägt rum. Avdraget får dock inte överstiga det sammanlagda beloppet av sådan inkomst av fastighet eller rörelse i utlandet som avses i de nämnda föreskrifterna.
7. För sådant underskott som avses i äldre föreskrifter i 46 § 1 mom. tredje stycket och som inte utnyttjats tidigare föreligger rätt till avdrag vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet senast vid den taxering som sker sjätte kalenderåret efter det, då taxering för underskottsåret ägt rum. Av- 45
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 draget får dock inte överstiga det sammanlagda beloppet av sådan inkomst av rederi-, luftfarts- och varvsrörelse som avses i de nämnda föreskrifterna.
8. Äldre föreskrifter i 328 3 mom. tillämpas vid 1992 års taxering i fråga om kostnadsersättning som avser tid före utgången av år 1990.
9. Äldre föreskrifter i punkt 4 andra stycket c och tredje stycket av anvisningarna till 27§ tillämpas vid 1992 års taxering. Vid avskattning skall dock nedskrivningens belopp tas upp som intäkt av näringsverksamhet.
10. Beräknas omkostnadsbeloppet vid avyttring av näringsfastighet enligt punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lag (1990:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall belopp som anges I punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 § och som hänför sig till tid före den I januari 1991 inte tas upp som intäkt.
11. Avyttras under tiden den 1 januari 1991 — 31 december 1999 fastighet som varit privatbostad sedan den 1 januari 1991 tas som intäkt upp belopp som anges I punkt 5 första stycket första och andra meningarna av anvisningarna till 22 §. Vad som sagts gäller dock inte om omkostnadsbeloppet beräknas enligt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
12. Avyttras fastighet som avses I punkt 11 tas som intäkt upp belopp som anges I punkt 5 första stycket tredje meningen av anvisningarna till 22 §, dock inte i den mån de värdehöjande åtgärderna hänför sig till tid efter utgången av år 1990.
13. I fråga om fastighet som skall räknas som privatbostad med hänsyn till förhållandena vid utgången av år 1991 gäller följande.
Skulle fastigheten vid tillämpning av äldre föreskrifter ha ingått i en förvärvskälla för vilken beskattningsäret börjat löpa före utgången av år 1990 skall fastigheten hänföras till närmgsverksamhet för den del av beskattningsäret som avser år 1990. Punkt 6 av anvisningarna till 228 skall inte tillämpas i detta fall.
Har vid 1991 års taxering lager på fastigheten tagits upp till lägre belopp än anskaffningsvärdet eller återanskaffningsvärdet vid utgången av beskattningsåret efter avdrag för inkurans tas skillnaden upp som intäkt av näringsverksamhet vid 1992 ärs taxering.
Bestämmelserna i första-tredje styckena gäller även del av fastighet.
14. I fråga om intäkt enligt punkt 16 av anvisningarna till 22 § gäller vid 1993-1995 års taxeringar i stället för vad som anges i punkten att underlaget för räntefördelningen multipliceras med 55. 70 respektive 85 procent av statslåncräntan vid beskattningsårets ingång.
15. Äldre föreskrifter i punkt 2 b av anvisningarna till 25 § gäller i fraga om avdrag för värdeminskning på värmepannor, hissmaskinerier och jämförlig maskinell utrustning som har anskaffats före ikraftträdandet.
16. Äldre föreskrifter tillämpas på markanläggning som har anskaffats före ikraftträdandet.
17. I fråga om utgifter som avses i punkt 15 av anvisningarna till 23 § tillämpas äldre föreskrifter på utgifter före ikraftträdandet.
18. I fråga om anslutningsavgift och anläggningsbidrag som avses I punkt 17 av anvisningarna till 238 tillämpas äldre föreskrifter på utgifter före ikraftträdandet.
19. Äldre föreskrifter i punkt 8 första stycket av anvisningarna till 25 § gäller i fråga om kostnader för reparation och underhåll som har utförts under beskattningsär för vilket taxering skett år 1991 eller tidigare.
20. Äldre föreskrifter i 328 I mom. tredje stycket och punkt 11 av anvisningarna till 32§ tillämpas fortfarande om anställningen har upphört före 46 ikraftträdandet.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2
21. Vid sådana avyttringar som avses I punkterna 2 och 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:000) om änring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall de upphävda bestämmelserna i punkt 4 a av anvisningarna till 41 § alltjämt tillämpas.
22. Vid 1992 och 1993 års taxeringar skall vid reduktion av det särskilda grundavdraget enligt punkt I tredje och fjärde styckena av anvisningarna till 48§ med pension respektive taxerad inkomst likställas inkomst av kapital enligt 3§ 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Vid 1992 och 1993 års taxeringar skall det särskilda grundavdraget även reduceras på grund av förmögenhet enligt de äldre bestämmelserna avseende avdrag för nedsatt skatteförmåga i punkt 2 av anvisningarna till 50 § och — i fråga om makar — 52 § I mom. andra stycket. Vad som där sägs om fastighet, som avses i den äldre lydelsen av 24§ 2 mom. samt sådan bostadsbyggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet som används som bostad av den skattskyldige, skall avse sådan privatbostad som anges 15 § andra och tredje styckena.
Bestämmelserna i första och andra styckena får inte leda till lägre särskilt grundavdrag än vad den skattskyldige skulle ha medgetts i grundavdrag enligt 48§ 2 mom. första-femte styckena och 48 § 3 mom. om dessa regler tilllämpats för denne.
23. Vid tillämpningen av bestämmelserna om räntefördelning i punkt 16 tredje stycket av anvisningarna till 22§ vid 1992-1999 års taxeringar bortses i fråga om delägare i handelsbolag. utöver vad som följer av femte stycket i nämnda punkt, från ett negativt underlag för räntefördelning vid 1992 års taxering till den del detta negativa underlag överstiger 50 000 kronor. Vad nu sagts gäller inte i den mån delägarens nettouttag från bolaget (uttag utöver tillskott) under det beskattningsår som taxerats närmast före år 1992 överstigit såväl hans skattepliktiga nettoinkomst från bolaget (skattepliktiga inkomster utöver avdragsgilla förluster) som hans andel av bolagets resultat.
24. Vid 1991 års taxering tillämpas inte de äldre föreskrifterna i 35§ lamom. tredje stycket på handelsbolagsdelägares förvärv från bolaget av egendom som avses i 35 § 3 mom. i momentets lydelse intill den 1 juli 1990.
25. I fråga om de nya bestämmelserna i lagen skall, i den mån dessa motsvarar föreskrifter som upphävs genom lagen och för vilka gällt övergångsbestämmelser som fortfarande skulle kunna ha betydelse, dessa övergängsbestämmelser tillämpas.
Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:376) om statlig inkomstskatt! dels att 4a§,7§ 12 mom., 108 2-6 mom. samt 195 skall upphöra att gälla, dels att 18,28 1-10 mom., 3 och 4 §§. 53. 6§ I och 2 mom., 7§ 3-6, 8 och 11 mom.,8§,9§2 mom., 9a§. 10§ I mom., 10a§, 118 I mom., 148 I mom. samt Övergångsbestämmelserna till lagen (1985:363) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 2§ 12-16 mom. och 24—- 30 §§ av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§? Till staten skall årligen erläggas I m o m. Till staten skall årligen inkomstskatt enligt i denna lag givna erläggas inkomstskatt enligt denna bestämmelser. lag. 2 mom. Skattskyldig som avses i 10§ I mom. skall erlägga statlig inkomstskatt dels beräknad på grundval av beskattningsbar inkomst för inkomst av näringsverksamhet och inkomst av tjänst (skatt på förvärvsinkomst) dels beräknad på inkomst av kapital (skatt på kapitalinkomst). 3 mom. Skuttskyldig som avses i 10u§ skall erlägga statlig inkomstskutt beräknad på grundval av beskattningsbar inkomst för inkomst av näringsverksamhet.
1 mom." Om vad som är att hän- I mom. Bestämmelserna i 3-5, föra till skattepliktig inkomst och om 17-44, 65 och 66 §§ kommunalskatberäkning av inkomst från olika för- telagen (1928:370) tillämpas också värvskällor skall gälla vad i 17 § vid taxeringen till statlig inkomstskatt första och andra styckena samt 18-44 i den män inte annat följer av denna $$ kommunalskuttelagen (1928:370) lag. är stadgar i den mån inte annat följer av denna lag. Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänförs restituerad, avkortad eller avskriven vinstdelningsskatt i den mån avdrag har medgetts för skatten.
(3 § första och andra styckena] Bestämmelserna i 3 och 4§§ samt 64-66 §§ kommunalskattelagen (1928:370) äger motsvarande tilllämpning vid taxering till statlig inkomstskatt. 48
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 19859/90:110
Bilaga 2 I den mån bestämmelserna i kom- I den mån bestämmelserna i kommunalskattetagen eller i denna lag munalskattelagen eller i denna lag meddelade, med stadganden i kom- meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestäm- munalskattelagen likartade bestämmelser äga tillämpning vid taxe- melser är tillämpliga vid taxeringen ringen till statlig inkomstskatt, skall till statlig inkomstskatt, skall även likaledes anvisningarna till kommu- anvisningarna till kommunalskattenalskattelagen i motsvarande delar lagen i motsvarande delar tillämpus. lända till efterrättelse. För skattskyldiga som avses il0a§ gäller bestämmelserna i fjärdenionde styckena.
Beskuttningsåret utgörs av det räkenskapsår som slutat närmast före taxeringsåret. I fråga om verksamhet på vilken bokföringslagen inte är tilllämplig får beskattningsåret avse — utom kalenderår — räkenskapsår som omjfattar tiden den I maj--den 30 april, den I juli-den 30 juni, den I september-den 31 augusti eller tid som enligt 123 första stycket bokföringslagen medgivits för annan av den skattskyldige bedriven verksamhet.
All inkomst hänförs till samma förvärvskälla.
Till intäkt av näringsverksamhet räknas — utöver vad som följer av första och andra styckena - löpande kapttalavkasining, vinst —trealisationsvinst) vid icke yrkesmässig avyvitring av tillgångar och förpliktelser sumt loterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 198 kommunalskattelagen.
Utöver vad som följer av första och andra styckena medges avdrag för ränteutgift och — med den begränsning som anges i I4 mom. — förlust (realisationsförlust) vid icke yrkesmässig avvitring av tillgångar och förpliktelser. Avdrag medges inte för utgifter för inköp av lottsedlar eller för andra liknande insatser i lotteri.
Beräkningen av intäkter och avdrag som uvses i sjätte och sjunde styckena sker enligt bestämmelserna i 387-11 mom. och 24-30 §§ i tillämpliga delar.
Punkterna 3-5 av anvisningarna till 21§ kommunalskattelagen tillämpas inte.
4 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2
4 mom." Bestämmelserna i 4 mom. Bestämmelserna i andra—-dttonde styckena — — — annat andra-sjunde styckena —--— annat försäkringsbolag. försäkringsföretag.
Vad nu sagts gäller också vid fusion mellan stadshypoteksföreningar samt då ett försäkringsbolags hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat försäkringsbolag.
Restituerad, avkortad eller avskriven skatt, som enligt I mom. andra stycket skulle ha utgjort skattepliktig intäkt för det överlåtande företaget, skall i stället utgöra skattepliktig intäkt för det övertagande företaget. Vidare får det övertagande företaget avdrag för skatt som skulle ha varit avdragsgill för det överlåtande företaget enligt 4 §. Vad nu sagts gäller också då ent försäkringsbolags hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat försäkringsbolag och det överlåtande bolaget inte tar upp beloppet till beskattning respektive avstår från att yrka avdrag.
Bestämmelserna i sjunde stycket
första och andra meningarna gäller
också då en juridisk person icke yr-
kesmässigt överlåter egendom eller
rättighet som uvses i 25-30 §§ till en
annan juridisk person såvida överlå-
telsen sker med förlust och företagen
är moderföretag och dotterföretag el-
ler står under i huvudsak gemensam
ledning. Vidare gäller i nu avsedda
fall bestämmelserna om värdeminsk-
ningsavdrag m. m. i tredje och femte
styckena.
Överlåts aktie i aktiebolag eller Bestämmelserna i sjunde stycket andel i handelsbolag, ekonomisk första och andra meningarna gäller förening eller utländskt bolag till vidare om aktie i aktiebolag eller ansvenskt företag inom samma kon- del i handelsbolag, ckonomisk förcern, skall — där ej annat följer av be- ening eller utländskt bolag överlåts stämmelserna i 35§ 3 mom. åttonde till err svenskt företag inom samma stycket kommunulskattelagen koncern såvida moderföretaget i (1928:370) — beskattning av realisa- koncernen är ert aktiebolag eller en tionsvinst inte äga rum, om modert- ekonomisk förening och den överföretaget i koncernen är aktiebolag låtna aktien eller andelen innehas eller ekonomisk förening och den som ett led i koncernens verksamöverlåtna aktien eller andelen inne- het. Sker överlåtelsen till ett uthas som ett led i annan koncernens ländskt företag, kan regeringen eller verksamhet än förvaltning av fastig- myndighet som regeringen bestämhet, värdepapper eller annan därmed mer medge befrielse från beskattlikartad lös egendom. I fall som nu ning för vinst. avses skall det företag som övertagit uktien eller andelen anses ha förvär- 50
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 vat den vid den tidpunkt och för den anskaffningskostnad som gällt för det företag som överlåtit aktien eller andelen. Om överlåtelsen sker till utländskt företag, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse från realisationsvinstbeskattningen. Bestämmelserna i detta stycke om beskattning av realisationsvinst tillämpas även i fråga om uvdrag för reulisationsförlust. Avdrag för realisationsförlust får dock inte i något fall görus på rund av avyttringar av aktier eller andelar till utländskt koncernföretug.
Utskiftar svenskt aktiebolag eHer Utskiftar svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening en till- svensk ekonomisk förening en tillgäng och skulle vid en försäljning av gånp skall bolaget eller föreningen tillgången köpeskillingen ha varit beskuttas som om tillgången sålts till skattepliktig i förvärvskällan, anses ett pris motsvarande tillgångens bolaget eller föreningen ha åtnjutit verkliga värde vid utskiftningen. skattepliktig inkomst som om till- Vad nu sagts gäller inte vid utskiftgången sälts till ett pris motsvarande ning i samband med sådan fusion tillgångens verkliga värde vid ut- som avses I första stycket. skiftningen. Vad nu sagts gäller inte vid utskiftning i samband med sådan fusion som avses i första stycket.
Har aktiebolag eller ekonomisk förening mottagit utdelning i form äv tillgång, för vilken det utdelande företaget vid avyttring skulle ha beräknat vinst eller förlust enligt 35 och 368§§ kommunualskattelagen, och är mottagande företag frikallat från skattskyldighet för utdelningen enligt 7§ Smom., skall skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust vid avyttring av tillgången liksom värdeminskningsavdrag beräknas som om det utdelande företaget och det mottagande företaget utgjort en skattskyldig.
S mom!" Har en kooperativ förening av vinsten av sin kooperativa verksamhet lämnat rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp eller försäljningar, medges avdrag för denna utdelning.
En kooperativ förening, vars hu- ' En kooperativ förening har också vudsakliga verksumhet avser rörelse, rätt till avdrag för utdelning på förhar också rätt till avdrag för utdel- lagsinsatser som avses i 5 kap. lagen ning som lämnas i förhållande till in- (1987:667) om ekonomiska förbetalda — insatser — enligt lagen eningar. (1987:667) om ckonomiska för- 51
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 eningar. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser medges emellertid inte avdrag till den det det utdelade beloppet tillfaller någon som enligt 7§ Smom. inte är skattskyldig för utdelningen. Avser denna del av utdelningen högst 10 procent av utdelningen på annat än förlagsinsatser iär dock utdelningen i sin helhet avdragsgill.
Är en ekonomisk förening direkt Är cen ekonomisk förening direkt eller indirekt centralorganisation för eller indirekt centralorganisation för kooperativa föreningar, vilkas verk- kooperativa föreningar, har centralsamhet huvudsakligen avser rörelse, organisationen — även om den inte är här centralorganisationen — även om kooperativ enligt nionde- elfte styckden inte är kooperativ enligt tionde — ena nedan -— rätt till avdrag för utdeltolfte styckena nedan — rätt till av- ning på förlagsinsatser. Är fördrag för utdelning på förlagsinsatser. eningen ett förvaltningsföretag en- Om centralorganisationens verksam- ligt 7§ 8 mom. andra stycket skall het huvudsakligen avser rörelse med- det avdragsgilla beloppet minskas ges avdrag vid beräkning av inkomst med den del av utdelningen som förhärav. I annat fall medges avdrag vid anlett frikallelse från skattskyldighet beräkning av inkomst av kapital. Är enligt nämnda stycke. föreningen ett förvaltningsföretag enligt 7§ & mom. tredje stycket skall det avdragsgilla beloppet minskas med den del av utdelningen som föranlett frikallelse från skattskyldighet enligt nämnda stycke.
Avdrag för utdelning får göras i Avdrag för utdelning skall avse endast en förvärvskälla och skall det räkenskapsår som utdelningen avse det räkenskapsär som utdel- hänför sig till. ningen hänför sig till.
Avdrag medges endast om föreningen visar att förutsättningar för avdrag föreligger. Yrkande om avdrag skall göras på särskild blankett enligt formulär som riksskatteverket fastställer.
10 mom." Avkastning av till 10 mom. Vid inkomstberäkgångar ingående i aktiefond utgör in- ningen för ett investmentföretag gälkomst av kapital för fonden. ler, utöver vad som följer av övriga
Aktiefond får göra avdrag för ut- bestämmelser i denna lag, delning på andel i fonden såsom för 1. att hänsyn inte tas till vinst eller ränta på gäld. Avdraget skall anses förlust vid avyttring av aktier och belöpa på det räkenskapsår vartill ut- andra värdepapper som avses i 27§ delningen hänför sig även om utdel- I mom., ningen utbetalas till andelsägarna 2. att som intäkt tas upp 1,5 proförst under därpå följande räken- cent uv värdet vid ingången av beskupsår. skattningsåret av sådan egendom
som avses i punkt I ovan,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2
3. att avdrag för ränta får göras en-
dast till den del räntan överstiger in-
täkten enligt punkt 2 samt
4. att avdrag får göras för utdel-
ning som företaget har beslutat för
beskattningsåret, dock inte med så
stort belopp att det föranleder under-
skott.
Med investmentföretag' avses ett
svenskt aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening, som uteslu-
tande eller så gott som uteslutande
förvaltar värdepapper eller likartud
lös egendom, vars uppgift väsentli-
gen är att genom ett välfördelat vär-
depappersinnehav erbjuda aktie- el-
«der andelsägare riskfördelning och
vars aktier eller andelar ägs av ett
Stort antal fysiska personer.
Vad som föreskrivits för invest-
mentföretag gäller också för andra
aktiefonder än allemansfonder.
I 3 m om. Avdrag får inte göras
för ett fåmansföretags kostnader för
sådana förmåner som avses i punkt
I4 av anvisningarna till 32§ kommu-
(88 FAL)
Ett aktiebolag, som är fåmans- 15 mom. Ett aktiebolag, som är företag vid ingången av förluståret fåmansföretag vid utgången av be- (ingångsdagen) eller vid utgången av skattningsåret (utgångsdagen) eller det beskauningsår för vilket taxering vid ingången av det närmast föreskall ske (utgångsdagen), har inte gående beskattningsåret (ingångsdarätt till förlustavdrag om gen), har inte rätt till avdrag för un-
derskott som avses i 268 kommunal-
1. aktier med mer än hälften av 1. aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget på utgångsdagen röstetalet i bolaget på utgångsdagen ägs av en person som på ingångsda- ägs av en person som på ingångsdagen inte ägde aktier med så stor an- gen inte ägde aktier med så stor andel i röstetalet eller del i röstetalet eller
2. aktier med mer än hälften av 2. aktier med mer än hälften av
röstetalet i bolaget på utgångsdagen röstetalet i bolaget på utgångsdagen ägs av två eller flera personer som ägs av två eller flera personer som inte ägde dessa aktier på ingångsda- inte ägde dessa aktier på ingångsdagen. gen. .
Aktier som förvärvats genom Aktier som förvärvats genom emission med lika rätt för aktic- emission med lika rätt för aktieägarna anses vid tillämpning av ägarna anses vid tillämpning av
första stycket 2 ha ägts vid den tid- än ' första stycket 2 ha ägts vid den tid-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 punkt dä aktieägaren förvärvade de punkt då aktieägaren förvärvade de aktier som utgör grunden för hans aktier som utgör grunden för hans förvärv genom emissionen. förvärv genom emissionen.
Med ägare till aktier avses fysisk Med ägare till aktier avses fysisk person som — direkt eller genom för- person som — direkt eller genom förmedling av juridisk person — äger el- medling av juridisk person — äger eller på därmed jämförligt sätt inne- ler på därmed jämförligt sätt innehar aktierna. har aktierna.
Vid bedömningen av äparförhäl- Vid bedömningen av ägarförhållandena i ett bolag skall landena i ett bolag skall
1. den som är akticägare på in- 1. den som är akticägare på ingångsdagen och samtliga närstående gångsdagen och samtliga närstående till denne anses som en enda ägare till denne anses som en enda ägare och och |
2. aktier, som förvärvats av någon 2. aktier, som förvärvats av någon som såväl på ingångsdagen som vid som säväl på ingångsdagen som vid förvärvstillfället var företagsledare i förvärvstillfället var företagsledare i bolaget, anses ha ägts av denne även bolaget, anses ha ägts av denne även på ingångsdagen. på ingångsdagen.
Som närstående räknas föräldrar, Som närstående räknas föräldrar, far- och morföräldrar, make. av- far- och morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make samt komling eller avkomlings make samt syskon eller syskons make eller av- syskon eller syskons make cller avkomling. Med make avses även ef- komling. Med make avses även efterlevande make och med avkom- terlevande make och med avkomling även styvbarn och fosterbarn. ling även styvbarn och fosterbarn. Förhållandena vid förvärvstillfället Förhållandena vid förvärvstillfället är avgörande för om en person skall är avgörande för om en person skall anses som närstående. anses som närstående.
Har bolaget inte bedrivit någon Har bolaget inte bedrivit någon verksamhet på ingångsdagen får rät- verksamhet på ingångsdagen fär rätten till förlustavdrag bedömas med ten till förlustavdrag bedömas med hänsyn till ägarförhållandena vid hänsyn till ägarförhållandena vid den tidpunkt under förluståret då den tidpunkt under förlustäret då verksamheten påbörjades. verksamheten påbörjades.
Vad som sägs om aktiebolag och Vad som sägs om aktiebolag och aktier i sådana bolag gäller också be- aktier i sådana bolag gäller också beträffande ekonomiska föreningar träffande ekonomiska föreningar och andelar i sådana föreningar. och andelar i sådana föreningar.
Beteckningarna = fåmansföretag Beteckningarna — fåmansföretag och företagsledare i fåmansföretag och företagsledare i fåmansföretag har den betydelse som anges 1 35 § har den betydelse som anges i punkt lamom. sjunde stycket a) samt åt- IH av anvisningarna till 32 § kommutonde stycket kommunalskattelagen nalskattelagen (1928:370). (1928:370).
3§
I mom. Till intäkt av kapital räk-
nas löpande avkastning, vinster och
annan intäkt som härrör från egen--
dom, i den mån intäkten inte är att
hänföra till näringsverksamhet. Hit 54
hör bland annat
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2
ränta på banktillgodohavanden, obligationer och andra fordringar,
utdelning på aktier och andelar,
vinst (realisationsvinst) vid icke yrkesmässig avvttring av tillgångar och förpliktelser,
ersättning vid upplåtelse av privatbostad,
lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 19 § kommunalskattelagen (1928:370).
Att utdelning och vinst vid försäljning av aktier i vissa fall skall hänföras till inkomst av tjänst framgår av 12 mom.
2 mom. Från intäkt av kapital får avdrag göras för omkostnader för intäkternas förvärvande samt för ränteutgift och förlust (realisationsförlust) vid icke yrkesmässig avvyttring av tillgångar och förpliktelser i den mån inte annat anges i 30 §, allt under förutsättning att avdrag inte skall göras från intäkt av näringsverksamhet.
Avdrag för — realisationsförlust medges med 70 procent av förlusten, i den mån inte annat anges i 27 eller 295.
Ränteutgift får endast dras av till 70 procent av beloppet. Ränteutgift får dock utan begränsning dras av från ränteintäkt. Till ränteintäkter hänförs därvid inte löpande avkastning på tillgångar som avses i 27§. Uppkommer överskjutande ränteutgifter får för beskattningsår högst 100000 kronor dras av utan begränsningen. För skatuskyldig som inte fyllt 18 år skall den sistnämnda grän-sen vara 10.000 kronor.
Att I vissa fall vtterligare ränteutgifter får dras av utan begränsning, framgår av doch 12 mom. (39 § I mom. andra stycket KL) Fysisk person får göra avdrag för Förvaltningskostnader får dras av förvaltningskostnader endast till den endast till den del de överstiger 1000 del dessa överstiger 1000 kronor un- kronor under beskattningsåret. der beskattningsåret.
(anv. till 36 § KL p. 5) | Avdrag är icke i något fall medgi- Avdrag medges inte för utgifter för vet för utgifter för inköp av lottsed- inköp av lottsedlar eller för andra: lar eller för andra liknande insatser i liknande insatser i lotteri. in in lotteri. 3 m om. För privatbostad, som
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 avses i 5§ kommunalskattelagen (1928:370), beräknas inte något förmånsvärde för eget brukande.
Intäkt av uthyrning eller annan upplåtelse skall tas upp som intäkt av kapital. Sådan intäkt kan härröra exempelvis — från — andrahandsuthyrningar, avyttringar av alster eller naturtillgångar från fastigheten samt från upplåtelser för upplagsplats, för - näringsverksamhet eller dylikt. Detsamma gäller i tillämpliga delar motsvarande intäkter av bostadslägenheter som innehas med hyresrätt.
Avdrag från intäkt som avses i detta moment medges med 4000 kronor för varje privatbostad om inte intäkten uppburits från uthyrarens eller honom närståendes arbetsgivare eller uppdragsgivare. I fråga om småhus, som innehas med äganderätt, medges härutöver avdrag med 20 procent av hyresintäkten och i övriga fall med den del av uthyrarens hyra eller avgift som belöper på vad som uthyrts. Vid beräkning av avdragsgill avgift beaktas bara sådana avgifter och andra inbetalningar till bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som inte är att anse som kapitaltillskott och som inte överstiger utdelning som skett annorledes än i förhållande till innehavda andelar i föreningar eller aktier i bolaget. Avdrag medges inte med högre belopp än hyresintäkten i fråga.
Vad som sagts gäller dock ej i fall SOm avses i punkt I4 femte stycket av anvisningarna till 32§ kommunalskattelagen (1928:370). (anv. till 39§ KL p. 3 andra stycket) Med kapitaltillskott Med kapitaltillskott — = —- såsom kapitaltillskott. - —- —- såsom kapitaltillskott.
(anv. till 25§ KL p. 9 andra stycket) Beriäknar skattskyldig intäkt av an- I sådant fall som avses i föregående nan fastighet enligt 24§ 2 mom. men stycke gäller vidare att avdrag för behur den skattskyldige för året före be- skattningsåret skall medges för skattningsåret beräknat intäkten en- skuldränta. som har betalats det ligt 24§ I mom. eller 2§ 7mom. la- föregående året men upptagits som sen (1947:576) om statlig inkomst- utgående fordran för det året, meskatt med tillämpning av bokförings- dan å andra sidan avdrag inte skall mässiga grunder, skall avdrag för be- medges för skuldränta som betalas skattningsåret medges för gäldränta, under beskattningsåret men har re- 56
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 som har betalats det föregående året dovisats som utgående skuld för det men upptagits som utgående fordran föregående året. Vad nu sagts tillämför det året. medan å andra sidan av- pas på motsvarande sätt i fråga om drag inte skall medges för gäldränta inkomstränta som hänförts till fastigsom betalas under beskattningsåret heten. . men har redovisats som utgående Äger fastighet som är privatbostad skuld för det föregående året. del i samfällighet, som avses i 41a§ kommunalskattelagen — (1928:370), tas som intäkt av kapital upp dels sådan intäkt som avses i punkt 2 av anvisningarna till paragrafen i den mån den utgör avkastning av kapital och överstiger 300 kronor, dels sådan utdelning som avses i punkt 4 av anvisningarna till samma paragraf. (anv. till 39§ KL p. 5) Avdrag såsom för ränta fär göras 4 mom. Avdrag såsom för ränta vid återbetalning av sådant statligt får göras vid återbetalning av sådant bidrag som avses i punkt 7 av anvis- statligt bidrag som avses i punkt 3 av ningarna till 24§. Avdrag får inte gö- anvisningarna till 198 kommunalras med större belopp än som tidi- skattelagen (1928:370). Avdrag får vare har avräknats från erlagd ränta. inte göras med större belopp än som tidigare har avräknats från erlagd ränta.
Vid räntefördelning enligt punkt 16 av anvisningarna till 22§ kommunalskattelagen får avdrag göras som för ränta med samma belopp som skall tas upp som intäkt i näringsverksamhet enligt anvisningspunkten. En skattskyldig som är berättigad till sådant avdrag får, utöver vad som följer av 2 mom. tredje stycket, göra fullt avdrag för ränteutgifter med högst ett belopp som motsvarar statslåneräntan vid årets ingång multiplicerad med reduceringen av värdet på fastigheter enligt 6§ andra stycket lagen (1990:000) om skatteutjämningsreserv eller, såvitt gäller delägare i handelsbolag, punkt 16 tredje stycket av anvisningarna till 22§ kommunalskattelagen. Gränsen för full avdragsrätt får dock inte höjas med större belopp än räntefördelningsbeloppet. '
Med ränteutgift jämställs även tomträttsavgäld och kostnader för återbetalning av lån i förtid. Motsvarunde gäller för sådan ränteförmån som enligt punkt 10 av anvisningarna till 32§ nyss nämnda lag skall anses som betald ränta. 57
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Bilaga 2 (418 tredje stycket KL) I fråga om inkomst av annan fas- 6 mo m. Beträffande ränta som tighet som inte skall beräknas enligt har erlagts i förskott gäller att avbokföringsmässiga grunder samt in- drag inte medges för den del av ränkomst av kapital gäller beträffande ränta som har erlagts i förskott att ningsårets utgång. För ränta som enavdrag inte medges för den del av ligt denna bestämmelse inte fårt dras räntan som belöper på tid efter be- av omedelbart medges avdrag med skattningsårets utgång. För ränta lika stora belopp för år räknat under som enligt denna bestämmelse inte återstoden av den tid som förskottskunnat dras av omedelbart medges betalningen har avsett. avdrag med lika stora belopp varje Utgår i samband med förvärv av år under återstoden av den tid som en fordran räntekompensation, som förskottsbetalningen har avsett. uvser upplupen men inte förfallen ränta, är den inte en avdragsgill ränteutgift, utan skallanses utgöra en del av anskaffningsutgiften för fordringen, som får dras av vid beräkning av realisationsvinst när fordringen avyttras. 12 mom. Delägare i fåmansföretug får göra fullt avdrag för ränteutgifter utöver vad som följer av 2 mom. tredje stycket, med högst ett belopp som motsvarar statslåneräntan vid beskattningsårets ingång plus fem procentenheter multiplicerad med summan av den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktierna, lämnade ovillkorliga aktieägartillskott och, i förekommande fall, arvsoch gåvoskatt som den skattskyldige har betalat i anledning av förvärv av aktierna. Om utdelning på aktier i fåmansföretag överstiger ett belopp som motsvarar statslåneräntan vid beskattningsårets ingång plus fem procentenheter multiplicerad med den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktierna och lämnade ovillkorliga aktieägartillskott, skall överskjutande belopp tas upp som intäkt av tjänst. Understiger utdelningen visst år det högsta belopp som får tas upp som inkomst av kapital, ökas det belopp som senare år får tas upp som inkomst av kapital i motsvarande mån (sparad utdelning). Belopp motsvarande kvarstående sparad utdelning läggs till anskaffningskostna- 58
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 den vid beräkning enligt föregående stycke.
Vid försäljning av aktier i fåmansföretag skall hälften av realisationsvinsten, sedan —realisationsvinsten minskats med kvarstående sparad utdelning, tas upp som intäkt av tjänst.
Vad nu sagts gäller även under de närmaste tio åren efter det att ett företag upphört att vara fåmansföretag, i fråga om aktier som den skattskyldige eller någon honom närstående ägde, då det upphörde att vara fåmansföretag eller förvärvat med stöd av sådana aktier.
Med aktier likställs vid tillämpning av andra-femte styckena andra sådana av företaget utgivna finansiella instrument som avses I 27§.
Reglerna om utdelning och realisationsvinst i detta moment tillämpas endast om den skattskyldige eller någon honom närstående varit verksam i företaget i betydande omfattning under de senaste tio åren. Reglerna gäller dock så länge den skattskyldige eller någon honom närstående i betydande omfattning är eller under de senaste tio åren varit verksam i annat fåmansföretag som bedriver samma eller likartad verksamhet.
Om den skattskyldige visar att utomstående i betydande omfattning äger del i företaget och har rätt till utdelning, skall bestämmelserna om utdelning och realisationsvinst i detta moment inte tillämpas, om inte särskilda skäl föreligger. Härvid beaktas även förhållandena under den senaste tioårsperioden. Med utomstående avses sådana personer på vilka enligt sjunde stycket reglerna i detta
moment inte skall tillämpas. I fråga
om realisatiorsvinst tillämpas reglerna inte heller i den mån den skattskyldige visar att vinsten med hänsyn till gjorda löneuttag, antal anställda, bolagets verksamhet och tillgångar samt övriga omständigheter uppenburligen inte kan anses hänförlig till den skattskyldiges eller närståendes arbetsinsats.
Om någon av den skattskyldiges 59
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 make eller barn under 18 år eller — såvitt gäller barn under 18 år — förälder eller syskon under 18 år är eller under de senaste tiv åren har varit verksam i företaget i betydande omfattning skall intäkten tas upp hos den av den skattskyldige och nämnda personer som är eller varit verksam i företaget och har den högsta beskattningsbara inkomsten om man bortser från inkomst som avses i detta moment.
Med verksamhet eller aktieinnehav i ett företag likställs verksamhet eller aktieägande i annat företag inom samma koncern.
Vad som förstås med fåmansföretag och närstående framgår av punkt 14 av anvisningarna till 32§ kommunalskattelagen (1928:370). Vid bedömningen av om ett aktiebolag ägs av ett fåtal personer skall dock sådana delägare anses som en person, som själva eller genom någon närstående är eller under den senaste tioårsperioden har varit verksam i företaget i betydande omfattning.
13 mom. Avslutas verksamheten i en förvärvskälla inom inkomstslaget näringsverksamhet och uppkommer underskott i förvärvskällan vid taxeringen för det år då verksamheten upphör, får avdrag för underskottet ske enligt vad som gäller för realisationsförlust vid närmast följande taxering. I den mån den skattskyldige yrkar det får avdraget dock göras vid de två närmast därefter följande tuxeringarna.
Vad nu sagts gäller dock inte i fråga om självständig näringsverksamhet i utlandet eller när den skattskyldiges verksamhet i ett handelsbolag upphör genom att andelen överlåts.
Bestämmelserna i punkt 1 första meningen och punkt 2 av anvisningarna till 26§ kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas också i fall som avses i första stycket.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 5§ Sammanlagda beloppet av den Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika skattskyldiges inkomster av näringsförvärvskällor. minskat i förekom- verksamhet och tjänst, minskat i mande fall med sådant avdrag som förekommande fall med sådant avavses I 4 och du $$ utgör taxerad drag som avses i 4§, utgör taxerad inkomst. inkomst. Den taxerade inkomsten avrundas nedåt, för skattskyldig som avses i 108 I mom. till helt hundratal kronor och för annan skattskyldig till helt tiotal kronor.
68 I mom.” Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger, såframt ej annat föreskrivs i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20) och 21 §§ sägs: a) fysisk person: a) fysisk person: för inkomst som avses I denna lag dels för inkomst som avses i denna enligt de grunder som anges i 538 lag enligt de grunder som anges i I mom. a kommunalskattelagen 53§ I mom. a kommunalskattelagen (1928:370) samr, såvitt-avser tid un- (1928:370). der vilken han ej varit bosatt här i ri- dels sävitt avser tid under vilken ket, för inkomst genom utdelning på han cj varit bosatt här i riket, andelar i svenska ekonomiska för- för inkomst genom utdelning på eningar: andelar i svenska ckonomiska föreningar;
för vinst vid avyttring av privatbostad här i riket eller av egendom som avses i 26§ och som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket;
för vinst vid avyttring dels av aktier och andelar i andra svenska aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar än sådana som avses i 2§ 7 mom., dels av konvertibla skuldebrev som utgivits äv svenska aktiebolag och dels av sådana av svenska aktiebolag utfästa optionsrätter som avser rätt till nyteckning eller köp av aktie och blivit utfästa i förening med skuldebrev, om överlåturen vid något tillfälle under de tio kalenderår som närmast föregått det år då avyttringen skedde haft sitt egentliga bo och hemvist här i riket eller stadigvurande vistats här; b) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, samfund, stiftelser, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, dock såvitt gäller sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jäm-
förligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast om samfälligheten tax- Bilaga 2 erats såsom särskild tuxeringsenhet och avser marksamfällighet eller regleringssamfällighet:
för all inkomst, som av dem här i riket eller å utländsk ort förvärvats; c) utländska bolag: c) utländska bolag: för inkomst av här belägen fastig- för inkomst som hänför sig till fas-
het; tighet eller fast driftställe här i riket;
för inkomst av rörelse, som här bedrivits från fast driftställe;
för vinst vid icke yrkesmässig av- för vinst vid avyttring av egendom vittring av fastighet eller rörelse här i som avses i 26 § och som innefattar riket eller tillbehör till sådan fastighet nyttjanderätt till ett hus eller del av eller rörelse och av egendom som av- ett hus här i riket: ses i 35 § 3 a mom. kommunalskattelagen och som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket: för slutlig skatt eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits, I den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxeringar: samt
för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar; d) andra utländska juridiska personer än utländska bolag: för inkomst som anges under c med avdrag för delägares inkomst som av-
ses i punkt 10 andra stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen.
I fråga om vad som avses med fast driftställe gäller vad som sägs i punkt 3 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen.
8 §H
Skattskyldig fysisk person, som Skattskyldig fysisk person, som har varit bosatt här i riket under be- har varit bosatt här i riket under beskattningsåret, har rätt till statligt skattningsåret, har rätt till statligt grundavdrag från den taxerade in- grundavdrag från den taxerade inkomsten, varvid bestämmelserna i komsten, varvid bestämmelserna i 488 2 och 3 mom. samt 49 § kommu- 488 2 och 3 mom. kommunalskattenalskattelagen (1928:370) skall till- lagen (1928:370) skall tillämpas. lämpas.
Ideell förening, som avses i 7§ 5 mom. första stycket, äger att från den taxerade inkomsten ätnjuta statligt grundavdrag med 15 000 kronor.
2 mom.” För fysisk person, som 2 mom. För fysisk person som
har varit bosatt här i riket under hela har varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsäret, eHer någon del av beskattningsåret, utgörs den beskattningsbara in- utgörs den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten komsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt grundavdrag. minskad — i förekommande fall -
med statligt grundavdrag.
Har den skattskyldiges skatteförmåga varit väsentligen nedsatt under beskattningsåret av sådan anledning, som anges i 50 § 2 mom. andra, tredje eller fjärde stycket kommunal- 62
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 skattelagen (1928:370), får den skattskyldiges tuxerade inkomst minskas, förutom med statligt grundavdrag, med ytterligare avdrag enligt bestämmelserna i nämnda lagrum.
Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal 'kronor och utgör beskattningsbar inkomst.
För förening, som äger rätt till grundavdrag enligt 8§, utgöres den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt grundavdrag.
Ja yn
Statlig. inkomstskatt utgår i form Skatteplikt till statlig inkomstskatt av grundbelopp och tilläggsbelopp. inträder, när underlaget för skatten Grundbelopp beräknas bara om den uppgår till minst 100 kronor. beskattningsbara inkomsten uppgår till minst 100 kronor. Tilläggsbelopp beräknas bara för skattskyldiga som avses i 10 § I mom.
Den beskattningsbura inkomsten är underlag för grundbeloppet. Underlaget för tilläggsbelopp fastställs enligt bestämmelsernu i 10. $ 3 mom.
10 §
I mom.” För fysiska personer I mom. För fysiska personer och och dödsbon beräknas grundbelopp dödsbon beräknas statlig inkomstoch tilläggsbelopp enligt följande. skutt enligt följande.
Grundbeloppet utgör 100 kronor Skutt på förvärvsinkomst utgör samt: 100 kronor samt 20 procent av den
när beskattningsbar inkomst inte del av den beskattningsbara inkomsöverstiger 7,5 basenheter: ten som överstiger 17 basenheter.
3 procent av den beskattningsbara Buasenheten är 10000 kronor vid inkomsten: 1992 års taxering. Vid följande taxe-
när beskattningsbar inkomst över- ringar uppgår basenheten till basenstiger 7,5 basenheter: heten för föregående tuxeringsår
grundbeloppet för 7.5 basenheter multiplicerat med det jämförelsetal och 10 procent av återstoden. som anger förhållandet mellan det
Tilläggsbeloppet utgör: allmänna prisläget i oktober andra
när underlaget för tilläggsbelopp året före taxeringsåret och prisläget i enligt 3 mom. inte överstiger 19 bas- oktober tredje året före taxeringsåret enheter: | med tillägg av två procentenheter.
14 procent av den del av underla- Basenheten fastställs av regeringen get som Överstiger I4 basenheter; före utgången av andra året före taxe-
när underlaget överstiger 19 bas- ringsåret och avrundas nedåt till helt
enheter: | | krontal.
tilläggsbeloppet för 19 basenheter Skatt på kapitalinkomst utgör 30 och 25 procent av återstoden. procent av inkomsten av kapital en-
ligt 3 § I4 mom.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2
248 (anv. till 368 KL p. 1 första stycket)
Vid beräkning av realisationsvinst I mom. Vid beräkning av realisaskall såsom intäkt tas upp vad som tionsvinst skall såsom intäkt tas upp erhållits för den avyttrade egendo- vad som överenskommits för den avmen med avdrag för försäljningspro- yttrade egendomen med avdrag för vision och liknande kostnader. Av- försäljningsprovision och liknande drag, får — med iakttagande dock av kostnader, Avdrag får — i den mån de särskilda föreskrifter som gäller inte annat anges — ske för alla omenligt punkterna 2 a—2 d nedan — ske kostnader för egendomen (omkostför alla omkostnader för egendomen nacdsbeloppet), säledes för erlagd (omkostnadsbeloppet), således för köpeskilling jämte inköpsprovision, erlagd köpeskilling jämte inköps- stämpelskatt o.d. (ingångsvärdet) provision, stämpelskatt o.d. (in- och för vad som nedlagts på förbättgångsvärdet) och för vad som ned- ring av egendomen (förbättringslagts på förbättring av egendomen kostnad) m.m. Vid beräkning av (förbättringskostnad) m.m. I om- omkostnadsbeloppet skall hänsyn tas kostnadsbeloppet får inte inräknas till värdeöverföring från den avvttkostnader som täckts genom bidrag rude egendomen till andra tillgångar, från stat elter kommun eller genom om inte annat anges. I omkostnadsnäringsbidrag. beloppet fär inte inräknas utgifter
som täckts genom bidrag från stat el-
ler kommun eller genom näringsbi-
drag.
I fråga om förpliktelser skall— om
inte annat anges — som intäkt tas upp
vad som erhållits vid ingåendet av
förpliktelsen, medan avdrag får ske
för vad som utgivits för upphörandet
av förpliktelsen. (35 § 2 mom. tredje stycket KL)
Har avyttrad fastighet förvärvats Har den avyttrade egendomen förav den skattskyldige genom arv, tes- värvats av den skattskyldige genom tamente, gåva, bodelning eller annat arv, testamente, gåva, bodelning elfång som icke är jämförligt med köp ler annat fång som icke är jämförligt eller byte. anses fastigheten förvär- med köp eller byte, anses egendovad genom det köp, byte eller där- men förvärvad genom det köp. byte med jämförliga fång som skett när- eller därmed jämförliga fäng som mast dessförinnan. skett närmast dessförinnan. Har
skattskyldig förvärvat ett finansiellt
instrument som uvses i 27 eller 29 §
genom ett sådant fång, får han som
anskaffningsvärde tillgodoräkna sig
ett belopp motsvarande det som den
tidigare ägaren skulle ha fått dra av
om han hade avyttrat instrumentet på
överlåtelsedagen. (35 & 2 mom. fjärde stycket KL)
Vad som sägs om realisationsvinst Vad som sägs om vinstberäkning " genom avyttring av fastighet gäller vid avyttring av fastighet gäller oavoavsett om fastigheten är belägen sett om fastigheten är belägen inom inom eller utom riket och äger till- eller utom riket och äger tillämpning lämpning även på tomträtt, ström- även på tomträtt, strömfall och rät- 64
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 fall och rättighet till vattenkraft. tighet till vattenkraft. Om byggnad
finns bestämmelser i 4 § kommunal-
2 mom. Med avyttring av egen-
dom avses försäljning, byte eller där-
med jämförlig överlåtelse av egen-
dom. Med avyttring jämställs det fal-
let att ett finansiellt instrument defini-
tivt har förlorat sitt värde genom att
det bolag som givit ut instrumentet
har upplösts genom konkurs eller lik-
vidation. Med avyttring jämställs
också att en köp- eller säljoption bli-
vit värdelös genom att tiden för ut-
nyttjandet har löpt ut. Med avyttring
avses däremot inte utlåning av egen-
dom för blankning. (anv. till 35 & KL p. 5)
En delägare i ett handelsbolag En delägare i ett handelsbolag skall anses ha avyttrat sin andel i bo- skall anses ha avyttrat sin andel i bolaget om andelen inlöses eller bola- laget om andelen inlöses eller bolaget upplöses. get upplöses.
Har andelen övergått till någon Har andelen övergätt till någon annan på annat sätt än genom köp, annan på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång byte eller därmed jämförligt fång och är det justerade ingångsvärdet och är det justerade ingångsvärdet enligt punkt 2 d av anvisningarna till enligt 28 § negativt, skall beskatt-
36 § negativt, skall beskattning ske ning ske som om andelen avyttrats.
som om andelen avyttrats.
(anv. till 33§ KL p. 7)
Inlöses andel i aktiefond eller ut- Inlöses andel i aktiefond eller utskiftas fondens behållna tillgångar skiftas fondens behållna tillgångar till fondandelsägare I samband med till fondandelsägare i samband med att fonden upplöses, skall vid till- att fonden upplöses, skall avyttring lämpning av 3 mom. anses som om av andelen anses ha skett mot vederfondandelsägaren avyttrat sin andel lag motsvarande vad fondandelsägamot vederlag motsvarande vad han ren uppbär vid inlösen eller utskiftuppbär vid inlösen eller utskiftning. ning.
Utnyttjas —teckningsrätt, delrätt,
köpoption, optionsrätt, konvertibelt
skuldebrev eller konvertibelt vinstan-
delsbevis för förvärv av aktier eller
annan egendom, anses detta inte som
en skattepliktig avyttring av ifrågava-
rande instrument.
3 m om. Avdrag för realisations-
förlust medges först när avyttringen
har medfört en definitiv förlust.
Vid bedömning av om realisations-
förlust uppkommit skall även beak-
tas om den skattskyldige i samband
med avyttringen har tillförsäkrats en 65
5 Riksdagen 1989190. Saml. I. Nr 110 Del 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 rättighet eller förmån som, trots att den saknar egentligt marknadsvärde, får antas ha ett värde för honom. (anv. till 36 & KL p. 4 fjärde stycket) Avdrag för realisationsförlust på Avdrag för realisationsförlust på grund av avyttring av en fastighet till grund av avyttring av en fastighet till sådan närstående som avses 135 §3 sådan närstående som avses I punkt mom. sista stycket får göras endast i 14 sista stycket av anvisningarna till den män fastighetens marknadspris 32 § kommunalskattelagen vid avyttringen visas understiga de (1928:370) får göras endast i den omkostnader för vilka avdrag med- mån fastighetens marknadsvärde vid ges vid beräkning av realisationsför- avyttringen visas understiga de omlusten. kostnader för vilka avdrag medges vid beräkning av realisationsförlusten.
mom. Skattskyldighet för vinst respektive avdragsrätt för förlust vid uvyttring av egendom inträder för det beskattningsår då egendomen avyttras. Vinst och förlust beräknas därvid på grundval av alla intäkter och kostnader som är hänförliga till avyttringen.
Är intäktens storlek beroende av viss framtida händelse och kan till följd härav intäktens totala belopp inte fastställas vid den taxering som är i fråga, skall tillkommande belopp beskattas vid taxeringen för det eller de år då beloppets storlek blir känd. Därvid skull beskattningen ske på grundval av förhållandena vid avyttringen och med tillämpning av de beskuttningsregler som gällde vid taxeringen för avyttringsåret.
Skattskyldighet för vinst respektive uvdragsrätt för förlust i samband med utfärdande av en köp- eller säljoption med en löptid på högst ett år inträder för det beskattningsår då utfärduaren frigörs från sina åtaganden. Om utfärdaren på grund av optionen säljer den underliggunde egendomen skall han öka försäljningspriset med den tidigare uppburna ersättningen (premien) vid beräkning av vinst. Om utfärdaren på grund av optionen köper egendom, dras premien av från anskaffningsvärdet för egendomen, om denna avyttras senast under det beskattningsår då premien skall tas upp till beskattning. I fråga om option med längre löptid än ett år, in- 66
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 träder skattskyldighet för det beskattningsår då optionen utfärdas. Med option avses ett finansiellt instrument som ger innehavaren rätt att köpa eller sälja aktier, obligationer eller annan egendom till ett visst pris eller en rätt att erhålla betalning, vars storlek beror på värdet av egendomen, aktieindex eller liknande.
Skattskyldighet för vinst respektive avdragsrätt för förlust på grund av en termin inträder för det beskattningsår då fullgörandet enligt terminsavtalet skall ske. Med termin avses ett avtal om köp uv aktier, obligationer eller annan egendom vid en viss framtida tidpunkt och till ett bestämt pris eller en rätt att erhålla betalning, vars storlek beror på värdet av egendomen, aktieindex eller liknande.
I fråga om avyttring som avsett lånad aktie (blankningsaffär) inträder skattskyldighet för det beskattningsår då en motsvarande aktie förvärvats och återställts till långivaren, dock senast året efter det beskattningsår då avyttring av den lånade aktien skedde.
(anv. till 36 §& KL p. 2 a) öOmom. Avyttrar en delägare 1 ett Avyttrar delägare i fåmansföretap fämansföretag eller honom närståeller honom närstående person fas- ende person en fastighet eller en botighet till företaget får vid vinstbe- stadsrätt till företaget skall vid vinsträkningen fastighetens ingångsvärde beräkningen såsom intäkt tas upp icke beräk” s på grundval av taxe- vad som erhållits för den avyttrade ringsvärde enligt sjätte och sjunde egendomen, dock högst fastighetens styckena. Ej heller får omräkning gö- eller bostudsrättens murknudsvärde. ras enligt tionde stycket eller tillägg Förmån som delägaren åtnjuter gegöras enligt tolfte stycket. Riksskatte- nom ätt vederlaget överstiger den avverket får medge undantag från be- vitrade egendomens marknadsvärde stämmelserna i detta stycke om det tas upp som intäkt enligt punkt 14 kan antagas att avyttringen skett av fjärde stycket av anvisningarna till 32 organisatoriska eller andra synnert- $ kommunalskattelagen (1928:370). liga skäl. Mot beslut av riksskatte- Omkostnadsbeloppet får inte beverket i sådan fråga får talan icke räknas enligt bestämmelserna i 25 §9 föras. mom. eller 26 § 7 mom. Vad nu sagts gäller dock inte om den avyttrade egendomen helt eller till huvudsaklig del skall användas i företagets näringsverksumhet.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2
Riksskatteverket får om synnerliga
Skäl föreligger medge undantag från
bestämmelserna i tredje stycket. Mot
beslut av riksskatteverket får talan
inte föras.
25§ (anv. till 35 § KL p. 2)
Vid avyttring av fastighet skall I mom. Vid avyttring av fastighet realisationsvinst och realisationsför- skall realisationsvinst och realisalust beräknas särskilt för varje avytt- tionsförlust beräknas särskilt för rad taxeringsenhet eller del av taxe- varje avyttrad taxeringsenhet eller ringsenhet. del av taxeringsenhet. Ingår sådan
privatbostad, som avses i 5§ kom-
munalskattelagen A1928:370), — till-
sammans med annan egendom i en
taxeringsenhet, beräknas vinst eller
förlust särskilt för denna del av enhe-
ten.
Har två eller flera vid avyttrings- Har två eller flera vid avyttringstillfället befintliga taxeringsenheter tillfället befintliga taxeringsenheter tidigare under innehavet helt eller tidigare under innehavet helt eller delvis ingätt i samma taxeringsen- delvis ingått i samma taxeringsenhet, skall dock, om den skattskyl- het, skall dock, om den skattskyldige begär det, beräkningen göras dige begär det. beräkningen göras som om taxeringsenheterna vid av- som om taxeringsenheterna vid avyttringstillfället utgjorde en enda yttrinestillfället utgjorde en enda taxeringsenhet. I fräga om en taxe- taxeringsenhet. I fråga om en taxeringsenhet som endast delvis har in- ringsenhet som endast delvis har ingått i den förutvarande taxeringsen- gått i den förutvarande taxeringsenheten gäller vad nu har sagts endast heten gäller vad nu har sagts endast under förutsättning att mer än hälf- under förutsättning att mer än hälften av enhetens vid avyttringstillfäl- ten av enhetens vid avyttringstillfället gällande taxeringsvärde belöper let gällande taxeringsvärde belöper' på den del som har ingått i den förut- på den del som har ingått i den förutvarande enheten. Hänsyn tas inte till varande enheten. den indelning i taxeringsenheter som har förelegat före den I januari 1952.
Vid tillämpningen av bestämmel- Vid tillämpningen av bestämmelserna om del av fastighet i punkt 4 serna om del av fastighet i 2 mom. andra stycket nedun och i punkt 2a andra stycket och 6 mom. skall som trettonde-artonde styckena av anvis- fastighet anses varje vid avyttringsningarna till 36 § skall som fastighet tillfället befintlig taxeringsenhet elanses varje vid avyttringstillfället be- ler sådan större enhet som på grund fintlig taxeringsenhet eller sådan av bestämmelserna i föregående större enhet som på grund av be- stycke behandlas som en enda taxestämmelserna i föregående stycke ringsenhet. behandlas som en enda taxeringsenhet.
Som förbättringskostnad enligt 4 mom. Som förbättringskostnad punkt I räknas även kostnad, som räknas även utgift för reparation och under tid, då intäkt av uvyttrad fastig- underhåll av fastighet eller fastig- 68
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 het eller i förekommande fall del hetsdel, som avses i 2§ 7mom. eller därav har beräknats enligt 24§ som utgjort sådan privatbostad som 2 mom., har nedlagts på teparation avses i 5§ kommunalskattelagen och underhåll av fastigheten eller fas- (1928:370), i den mån den avyttrade tighetsdelen, + den mån den avytt- egendomen på grund därav vid avrade egendomen på grund: därav vid yttringen har befunnit sig i bättre avyttringen har befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet, samt utgift för skick än vid förvärvet, samt kostnad reparation och underhåll för vilken för reparation och underhåll för vil- avdrag inte medges på grund av ken avdrag inte medges på grund av föreskrifterna i punkterna 4 och 5 av föreskrifterna i 25§ 2 mom. första anvisningarna till 23 § kommunalstycket b eller c och för vilken bidrag skattelagen och för vilken bidrag ej ej har utgätt. Förbättringskostnad, har utgått. Utgift för förbättring, som inte har uppförts på avskriv- som inte har uppförts på avskrivningsplan, och med förbättringskost- ningsplan, och därmed jämförlig utnad jämförlig reparations- eller un- gift för reparation eller underhåll får derhållskostnad får dock inräknas i dock inräknas i omkostnadsbelopomkostnadsbeloppet endast för år pet endast för år då utgifterna har då de nedlagda kostnaderna har upp- uppgått till minst 5 000 kronor och, gått till minst 3 000 kronor. Kostnad, om de avser annat än ny-, till- eller som har uppförts på avskrivnings- ombyggnad, dessutom nedlagts unplan, skall normalt anses nedlagd der de senaste fem åren före avyttdet år då kostnaden har uppförts på ringen. Utgift, som har uppförts på planen. I andra fall skall sådan kost- avskrivningsplan, skall normalt hännad normalt anses nedlagd när tak- föras till det år då utgiften har upptura eller räkning har erhållits, varav förts på planen. I andra fall skall såframgår vilket arbete som har ut- dan utgift normalt hänföras till det år förts. | då faktura eller räkning har erhål-
lits, varav framgår vilket arbete som
har utförts.
Har fastighet varit föremål för för- Har fastighet varit föremål för förbättringsarbete eller därmed jäm- bättringsarbete eller därmed jämförligt reparations- eller underhålls- förligt reparations- eller underhållsarbete i ägarens byggnadsrörelse arbete I ägarens byggnadsrörelse skall — med iakttagande av de be- skall — med iakttagande av de begränsningar som har angetts i före- gränsningar som har angetts i föregående stycke — som förbättrings- gående stycke — som förbättringskostnad räknas det belopp som en- kostnad räknas det belopp som enligt punkt 3 tredje stycket av anvis- ligt punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 27 § har tagits upp som ningarna till 21 § kommunalskattelaintäkt i rörelsen på grund av bygg- gen har tagits upp som intäkt i rörelnadsarbetet. sen på grund av byggnadsarbetet.
Som förbättringskostnad räknas
även sådana utgifter för värdehö-
jande reparationer och underhåll
som enligt punkt 5 första stycket av
anvisningarna till 22. $ kommunal-
skattelagen (1928:370) skall tas upp
som intäkt av näringsverksamhet.
Som — förbättringskostnad räknas
också utgifter av nu nämnt slag vilka
enligt punkt 6 av anvisningarna till 22
$ nämnda lag tagits upp som intäkt 69
sa no Bilaga 2 av näringsverksumhet Har ANArngs- eg fastighet övergått till privatbostad.
5 mom. Avylttras näringsfastighet som avses i punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) skall omkostnadsbeloppet minskas med värdeminskningsavdrag m.m. som avses i den nämnda anvisningspunkten i den mån avdragen på grund av bestämmelsen i sjätte stycket av den nämnda anvisningspunkten inte skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet.
Avyttras privatbostad som tidigare varit näringsfastighet skall omkostnadsbeloppet minskas med värdeminskningsavdrag m.m. som avses i punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen i den mån avdragen på grund av bestämmelsen i sjätte stycket i den nämnda anvisningspunkten vid övergången från näringsfastighet till privatbostad inte kunde tas upp som intäkt av näringsverksamhet.
Har i fall som avses i punkt I andra stycket andra meningen av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen avdrag erhållits för avsättning till ersättningsfond för byggnader och markanläggningar gäller följande vid avyttring av näringsfastighet med byggnad eller markanläggning som har skrivits av vid ianspråktagande av ersättningsfonden. Omkostnadsbeloppet minskas med den del av det ianspråktagna beloppet som enligt punkt 5 sjunde stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen inte tagits upp som intäkt av näringsverksamhet.
Har i fallsom avses i punkt I andra stycket andra meningen av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen avdrag erhållits för avsättning till ersättningsfond för byggnader och markanläggningar och har fastigheten övergått till privatbostad gäller följande vid avyttring av privatbostaden. Omkostnadsbeloppet minskas med den del av det iuanspråktagna beloppet som enligt punkt 5 sjunde stycket av anvisningarna till 22 -$ 70
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
. Bilaga 2 kommunalskattelagen inte togs upp e som intäkt av näringsverksamhet vid övergången.
8& mom. Avyttras en fastighet som har förvärvats som ersättning för en annan fastighet och har uppskov med beskattning av realisationsvinst medgivits — skall omkostnadsbeloppet minskas i motsvarande mån. Vad nu sagts gäller inte om omkostnadsbeloppet beräknats på sätt som avses i9 mom.
9mom. Skattskyldig som är fysisk person eller dödsbo får beräkna omkostnudsbeloppet enligt bestämmelserna i detta moment.
I fråga om sådan privatbostad som även utgör den skattskyldiges permanentbostad, får omkostnadsbeloppet beräknas till 70 procent av vederlaget för den avyttrade fastigheten.
Med permanentbostad avses sådan privatbostad där den skattskyldige varit bosatt minst ett år före avyttringen och som den skattskyldige inte heller innehaft utan att vara bosatt där under längre tid än ett år. Har fastigheten förvärvats på annat sätt än genom arv, testamente, bodelning med anledning av makes eller sambos död eller genom bodelning med anledning av äktenskapsskillnad krävs dessutom utt marknadsmässigt vederlag erlagts vid förvärvet. Som permanentbostad räknas alltid sådan fastighet där den skattskyldige varit bosatt under minst tre av de senaste fem åren.
För annan privatbostad än permanentbostad får omkostnadsbeloppet beräknas till 40 procent av vederlaget för den avyttrade egendomen.
10 mom. Vid avyttring av privatbostad får omkostnadsbeloppet alltid beräknas till 70 procent av vederlaget för den avyttrade fastigheten om
I) fastigheten tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller annars avyttrats under såduna förhållanden att tvångsavyttring måste anses vara för handen och det inte skäligen kan antas att avytt- Nn
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Bilaga 2 ringen skulle ha ägt rum även om tvång inte förelegat, 2) avvttringen av en fastighet utgör ett led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering samt om 3) fastigheten avyttrats till staten därför att fastigheten på grund av flygbuller inte kan bebos utan påtaglig olägenhet. Detsamma gäller om den skattskyldige fått engångsersättning för inskränkning i förfoganderätten till sin fastighet — enligt — naturvårdslagen (1964:822) eller för motsvarande inskräkningar enligt andra författningar.
6§
Som förbättringskostnad enligt 5 mom. Som förbättringskostpunkt I räknas nad räknas a) kostnad som den skattskyldige a) utgift som den skattskyldige har har lagt ned på förbättringsarbeten i lagt ned på förbättringsarbeten i lälägenheten, och genheten, och b) kostnad som han har lagt ned b) utgift som han har lagt ned på på reparation och underhåll av lä- reparation och underhåll av lägengenheten i den mån lägenheten på heten i den mån lägenheten på grund av arbetet har kommit i bättre grund av arbetet har kommit i bättre skick än vid förvärvet. skick än vid förvärvet. Som förbättringskostnad räknas Som förbättringskostnad räknas dock inte i något fall kostnad som vid inte utgift som vid inkomsttaxeinkomsttaxeringen har behandlats ringen har behandlats som omkostsom omkostnad i någon annan för- nad i näringsverksamhet. värvskälla. Som förbättringskostnad räknas även sådana kostnader avseende värdehöjande reparationer och underhåll som enligt punkt 5 andra stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Som förbättringskostnader räknas också kostnader av nu nämnt slag som enligt punkt 6 av anvisningarna till 22 § nämnda lag tagits upp som intäkt av näringsverksamhet när bostadsrätt i näringsverksamhet övergått till privatbostad. Kostnader enligt tredje stycket a) Utgifter enligt första stycket a och och b) som har lagts ned under ett b som hänför sig till ett visst år räkvisst år räknas som förbättringskost- nas som förbättringskostnader ennader endast under förutsättning att dast under förutsättning att de samde sammanlagt har uppgått till minst manlagt har uppgått till minst 5 000
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 2000 kronor. Kostnaderna anses kronor och, om de avser annat än normalt nedlagda det år då en fak- ny-, till- eller ombyggnad, dessutom tura eller räkning har erhållits som nedlagts under senaste fem åren före visar vilka arbeten som har utförts. I avyttringen. Utgifterna hänförs norfråga om kostnad som avses i tredje malt rsill det år då en faktura eller stycket b) gäller vidare att kostnaden räkning har erhållits som visar vilka får dras av endast till den del arbetet arbeten som har utförts. I fråga om har medfört att lägenheten vid avytt- utgift som avses i första stycket b gälringen alltjämt är i bättre skick än ler vidare att utgiften får dras av envid förvärvet. dast till den del arbetet har medfört
att lägenheten vid avyttringen allt-
jämt är i bättre skick än vid förvär-
vet. :
Som förbättringskostnad räknas
även den på bostadsrätten belöpande
andelen av sådana kostnader för ny-,
till- eller ombyggnad som nedlagts på
föreningens fastighet under inne-
havstiden.
AV punkt 8 andra stycket av anvis- Av 3 mom. första stycket framgår ningårna till 35 § framgår att ersätt- att ersättning för föremål som ägts ning för föremål som ägts av den av den skattskyldige i vissa fall skall skattskyldige i vissa fall skall räknas räknas in i vederlaget för bostadsrätin i vederlaget för bostadsrätten. I ten. I sådana fall skall utgiften för sådana fall skall kostnaden för an- anskaffning av föremålen räknas in i skaffning av föremålen räknas in i bostadsrättens ingångsvärde, om bostadsrättens ingångsvärde, om föremålen har förvärvats tillsamföremålen har förvärvats tillsam- mans med bostadsrätten. Har föremans med bostadsrätten. Har före- målen anskaffats under innehavet, målen anskaffats under innehavet, anses utgiften — allt efter omständiganses anskaffningskostnaden — allt heterna — som en utgift för förbättefter omständigheterna — som en ring eller för reparation och underkostnad för förbättring eller för re- håll av lägenheten. Frågan om utgifparation och underhåll av lägenhe- ten får räknas in i omkostnadsbelopten. Frågan om kostnaden fär räknas pet avgörs enligt första-tredje styckin i omkostnadsbeloppet avgörs en- ena. ligt tredje-femte styckena.
7 mom. Skattskyldig, som är fyv-
sisk person eller dödsbo får beräkna
omkostnadsbeloppet enligt bestäm-
melserna i detta moment.
I fråga om sådan privatbostad,
som med tillämpning av bestämmel-
serna i 25 § 9 mom. även utgör den
skattskyldiges permamentbostad, får
omkostnadsbeloppet beräknas till 70
procent av vederlaget för den avytt-
rade bostadsrätten. För annan privat-
bostad än permanentbostad får om-
kostnadsbeloppet beräknas till 40
procent av vederlaget för den avytt-
rade egendomen.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2
Vid tillämpning av detta moment
skall vederlaget beräknas med iaktta-
gande av bestämmelserna i 2 mom.
första stycket första och tredje me-
ningarna.
& mom. Vid avyttring av privat-
bostad under sådana omständigheter
som avses i25 § 10 mom. får omkost-
nadsbeloppet alltid beräknas till 70
procent av vederlaget — beräknat med
iakttagande av bestämmelserna i 2
mom. första stycket första och tredje
meningarna — för den avyttrade bo-
stadsrätten.
27§ (35 § 3 mom. första stycket KL)
Realisationsvinst på grund av av- I mom. Realisationsvinst vid avyttring av aktie, andel i aktiefond, yttring av delbevis eller teckningsrätt till aktie aktie, interimsbevis, andel i aktieeller andel i ekonomisk förening el- fond, andel i ekonomisk förening, ler i handelsbolag eller annan rättig- teckningsrättsbevis, delbevis, vinsthet som är jämförlig med här avsedd andelsbevis, konvertibelt skuldeandelsrätt eller aktie är i sin helhet brev, skuldebrev förenat med opskattepliktig , om den skattskyldige tionsrätt, optionsbevis, samt termin innehaft egendomen mindre än två och köp- eller säljoption avseende år. Detsamma gäller realisationsvinst aktie eller aktieindex, vid avyttring av konvertibelt skulde- beräknas enligt 2-6 mom. (gebrev, optionsrätt eller företrädesrätt nomsnittsmetoden). till teckning av konvertibelt skulde- Realisationsvinst vid avyttring av brev eller skuldebrev förenat med op- andra finansiella instrument, som till tionsrätt. Med optionsrätt avses rätt konstruktion och verkningssätt liktill nvteckning eller köp av aktie som nar dem som anges i första stycket, blivit utfäst i förening med skulde- beräknas också enligt genomsnilttsbrev. Från sammanlagda beloppet av metoden. skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke under ett beskattningsår, minskat med avdragsgill förlust vid avyttring samma år av egendom som avses i detta stycke, får den skattskyldige göra avdrag med 19000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga vad som svarar mot sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke, minskat med avdragsgill förlust som nyss nämnts. För vissa aktier och andelar tillämpas bestämmelserna i3 a mom. Avyttring av andel i sådan aktiefond, som avses i punkt 10 av anvisningarna till 38 §, skall redovisas endast i inkomstslaget kapital.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 (anv. till 36 § KL p. 2 b andra stycket)
Som = anskauffningskostnad — för 2 mom. Som anskaffningsvärde äldre aktie eller andel anses i regel anses det genomsnittliga anskaffden genomsnittliga anskaffnings- ningsvärdet för samtliga finansiella kostnaden för samtliga äldre aktier instrument av samma slag och sort eller andelar av samma slag som den som det avyttrade, beräknat med avyttrade, beräknat med hänsyn till hänsyn till faktiska: anskaffningsutfaktiska anskaffningskostnader och gifter och inträffade förändringar beinträffade förändringar beträffande träffande innehavet. innehavet.
(anv. till 36 § p. 2 b tredje stycket)
Anskaffningskostnad för äldre ak- För marknadsnoterade finansiella tie, som är noterad på börs eller före- instrument som avses I I mom., med mål för liknande notering, och för undantag av terminer och optioner, äldre andel i aktiefond får bestäm- får -anskaffningsvärdet bestämmas mas till ett belopp som motsvurar 25 till 20 procent av vad den skattskylprocent av vad den skattskyldige er- dige erhåller vid avyttringen efter avhåller för aktien eller andelen efter drag för kostnad för avyttringen. avdrag för kostnad för avyttringen. Kan den skattskyldige göra sannolikt att en beräkning enligt andra stycket leder till ett högre belopp, skall dock detta högre belopp anses som anskaffningskostnad.
(anv. till 36 § KL p.2 b fjärde stycket)
Avyttras delbevis eller tecknings- 3 mom. Delbevis eller teckningsrätt till äldre aktie, som avses i tredje rättsbevis, som grundas på aktieinstycket, tillämpas bestämmelserna i nehav i bolaget, anses anskaffad det stycket. Därvid avser andra me- utan kostnad. ningen den del av anskaffningskostnaden för aktien, beräknad enligt andra stycket, som belöper på delbeviset eller teckningsrätten.
(anv. till 36 § p. 2 b nionde stycket)
En företrädesrätt till teckning av konvertibelt skuldebrev eller skuldebrev förenat med optionsrätt, vilken grundas på aktieinnehav i bolaget, anses anskaffad utan kostnad.
(anv. till 36 § KL p. 2 b tionde stycket)
Som — anskaffningskostnad = för 4 mom. Har optionsbevis erhålskuldebrev som utgivits förenat med lits genom teckning av skuldebrev optionsrätt och som förvärvats ge- förenat med optionsrätt, skall annom teckning , upptas skuldebrevets skaffningsvärdet för optionsbeviset marknadsvärde vid förvärvet. Som beräknas som anskaffningsvärdet för anskaffningskostnad för en options- skuldebrevet jämte — optionsrätten rätt upptas i sådant fall skillnaden minskar med skuldebrevets markmellan emissionspriset och mark- nadsvärde vid förvärvet.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 nadsvärdet för det skuldebrev med Har aktie eller annan egendom vilket optionsrätten var förenad. Har som avses i denna paragraf förvärteckningen skett med stöd av en före- vats med stöd av ett annat instrument trädesrätt, som förvärvats genom och skall på grund av bestämmelköp eller byte, medräknas vederlaget serna i 24 § 2mom. femte stycket för företrädesrätten i anskaffnings- skattepliktig avyttring inte anses ha kostnaden för optionsrätten. Bestäm- skett av detta instrument, utgörs anmelserna i detta stycke tillämpas inte, skaffningsvärdet för egendomen av om teckningen skett före utgången av summan av anskaffningsvärdet för juni 1985. det instrument med stöd av vilket ak-
tien förvärvats och annat vederlag.
(35 & 3 mom. tredje stycket KL)
Kan tillämpning av föregående 5 mom. Har aktier avyttrats till stycke antas hindra strukturrationali- ett aktiebolag och utgörs vederlaget sering som är önskvärd från allmän för de avyttrade aktierna uteslutande synpunkt, kan regeringen eller myn- av nyemitterade aktier i det köpande dighet som regeringen bestämmer bolaget, skall skattepliktig intäkt inte medge befrielse därifrån helt eller anses uppkomma. Vad nu sagts gäldelvis, om företag som berörs av ler dock inte vid avyttring av aktier strukturrationaliseringen gör fram- som avses i 3 § 12 mom., om inte ställning om detta senast den dag av- skattemyndigheten lämnar medgiyvttringen sker. vande till deua. Sådant medgivande
får lämnas om inte någon del av vins-
ten skulle ha tagits upp som intäkt av
tjänst. Skattemyndighetens beslut får
överklagas hos — riksskatteverket.
Riksskatteverkets beslut får inte
överklagus.
6 mom. Är tillgång som avses i I
mom. föremål för notering på in-
ländsk eller utländsk börs eller annan
kontinuerlig notering av marknads-
mässig omsättning, som är allmänt
tillgänglig (marknadsnoterad), får
realisationsförlust dras av från reali-
sationsvinst på marknadsnoterad till-
gång som avses i I mom. utan den be-
gränsning av avdragsrätten som
framgår av 3 §2 mom. andra stycket.
Detta gäller dock i fråga om andel
i aktiefond endast sådan fond där an-
delen aktier inte, annat än tillfälligt-
vis, understigit te fjärdedelar av
fondförmögenheten.
30 §
Vid beräkning av realisationsvinst
för annan egendom än sådan som av-
ses i 25-29 §§ gäller följande bestäm-
melser.
Om den skattskyldige innehaft 76
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
egendomen för personligt bruk (per- Bilaga 2
sonligt lösöre) får
1. anskaffningsvärdet bestämmas
till 25 procent av ersättningen för
egendomen efter avdrag för kostna-
den för avyttringen,
2. avdrag göras med 50 000 kronor
från summan av vinster på grund av
avyttringar av sådan egendom under
beskattningsåret.
Om den skattskyldige tidigare har
medgetts avdrag helt eller delvis för
egendomens anskaffning, värde-
minskning e.d. skall ingångsvärdet
minskas med detta avdrag.
När en avyttring av egendom som
inte innehafts för personligt bruk av-
ser en del av ett samlat innehav av
egendom med enhetligt värde skall
realisationsvinsten beräknas enligt
den genomsnittsmetod som regleras i
27§.
Avdrag för realisationsförlust
medges inte för egendom som inne-
hafts för personligt bruk.
Denna lag”! träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1 juli juli 1985 och tillämpas första gången 1985 och tillämpas första gången vid vid 1986 års taxering. Äldre bestäm- 1986 års taxering. Äldre bestämmelmelser gäller fortfarande i fråga om ser gäller i fråga om inkomst som anställning utomlands som påbör- uppburits före utgången av år 1992 jats före ikraftträdandet. Om den på grund av anställning utomlands skattskyldige begär det skall dock en som påbörjats före ikraftträdandet. ny anställning anses ha påbörjats vid Om den skattskyldige begär det lagens ikraftträdande. skall dock en ny anställning anses ha
påbörjats vid lagens ikraftträdande.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering om inte annat följer av punkterna 2-15 nedan.
2. Har avyttring av egendom skett före den 1 januari 1991 utan att beskattning har skolat ske senast vid 1991 års taxering, skall avyttringen tas upp till beskattning vid taxeringen för det beskattningsår köpeskillingen helt eller delvis är tillgänglig för lyftning. Är i fall som nu sagts köpeskillingens storlek beroende av viss framtida händelse och kan till följd härav intäktens totala belopp inte fastställas vid den taxering som är i fråga, skall tillkommande belopp beskattas vid taxeringen för det beskattningsår då beloppet blir tillgängligt för lyftning.
3. Har avyttring tagits upp till beskattning vid 1991 eller tidigare års taxering och har därvid viss del av köpeskillingen inte kunnat beaktas vid beräkningen, skall tillkommande köpeskilling tas upp till beskattning när den blir tillgänghe för lyftning. Beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust
sker därvid enligt de regler som tillämpades när första delen av köpeskillingen togs upp till beskattning med undantag av 35 § 3 mom. andra stycket Bilaga 2 kommunalskattelagen (1928:370).
4. Avyttras fastighet före utgången av år 1999 får omkostnadsbeloppet beräknas genom att det omkostnadsbelopp som hade kunnat användas om avyttringen skett den 31 december 1990 ökas med i 25 § 4 mom. avsedda förbättringskostnader m.m. som lagts ned på fastigheten under tiden mellan den 1 januari 1991 och avyttringstillfället. Vid tillämpning av punkterna 6 a och 6 b av anvisningarna till 36 5 kommunalskattelagen (1928:370) skall dock följande gälla.
a) Ingångsvärde samt förbättringskostnader och därmed likställda belopp för vilka avdrag får ske räknas om med hänsyn till prisutvecklingen från det åttonde äret efter det år fastigheten förvärvades respektive kostnaden lades ned.
b) Beräknas taxeringsvärdet med ledning av taxeringsvärdet visst år skall omräkningen ske med hänsyn till prisutvecklingen från det åttonde året efter sistnämnda År.
c) Värdeminskningsavdrag som belöper på det år som den kostnad vartill avdraget hänför sig lades ned eller på något av de sju följande åren räknas om med hänsyn till prisutvecklingen från det åttonde året efter det år kostnaden lades ned.
d) Tidigareläggning fär inte ske med mer än ätta år.
e) Tidigareläggning får endast ske i fråga om den del av ingångsvärde och förbättringskostnader för ersättningsfastigheten som inte överstiger ett belopp motsvarande vederlaget vid avyttringen av den ursprungliga fastigheten minskat med förbättringskostnader som under den skattskyldiges innehav har lagts ned på denna fastighet under det år då fastigheten avyttrades eller under något av de sju närmast föregående åren.
f) Tidigareläggning får — om ersättningsfastigheten förvärvats före avyttringen av den ursprungliga fastigheten — inte leda till att ersättningsfastigheten anses förvärvad före förvärvet av den ursprungliga fastigheten eller tidigare än åtta år före avyttringen av nämnda fastighet.
5. Har skattskyldig under något av åren 1991, 1992 eller 1993 avyttrat en bostadsrätt som förvärvats före den 1 januari 1987 får den skattepliktiga realisationsvinsten beräknas till 60, 75 respektive 90 procent av vinsten under förutsättning att större andel inte skulle ha tagits upp om försäljning skett den 31 december 1990. Vad nu sagts gäller dock inte om omkostnadsbeloppet beräknas enligt 26 § 7 mom.
6. Avdrag för realisationsförlust, som hänför sig till 1991 och tidigare års taxeringar men inte kunnat dras av tidigare, får göras vid beräkning av inkomst av kapital respektive näringsverksamhet senast det sjätte beskattningsäret efter det till vilket förlusten är hänförlig. Härvid tillämpas bestämmelserna i punkt 3 andra stycket samt punkt 4 andra och fjärde styckena av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse intill den 1 juli 1990. Avdrag får dock göras endast i den mån den skattskyldige redovisar sådan vinst vid avyttring av egendom som enligt 35 § I mom. kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse intill den 1 juli 1990 skulle ha tagits upp som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. Fysiska personer och dödsbon får göra avdrag för sparade realisationsförluster i inkomstslaget kapital. För övriga juridiska personer får motsvarande avdrag göras från intäkt av näringsverksamhet, med tillämpning av de nya bestämmelserna i 2 § 14 mom.
7.1 fråga om aktie, andel i aktiefond eller andel i ekonomisk förening som inte är marknadsnoterad och som den skattskyldige den 1 april 1976 innehaft
78 i mer än fem år gäller punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen
8. För andel i allemansfond som förvärvats före den 1 januari 1991 får som Bilaga 2 anskaffningsvärde tas upp andelens marknadsvärde den 31 december 1990.
9. Bestämmelserna i 28 § sjätte stycket tillämpas även om beskattning har skett enligt punkt 5 andra stycket av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse intill den 1 juli 1990.
10. Äldre föreskrifter i 2 § I mom. andra stycket, 28 4 mom. åttonde stycket samt 4 § andra stycket tillämpas även vid 1992 och senare års taxeringar. Vid tillämpning av 2 § I mom. skall intäkten hänföras till inkomst av näringsverksamhet.
11. Vid beräkning av schablonintäkt enligt 2 § 10 mom. punkt 2 skall - om beskattningsäret påbörjats före den 1 januari 1991 — intäkten beräknas på grundval av värdet den 1 januari 1991.
12. Har en skattskyldig vid 1991 års taxering redovisat inkomst eller underskott av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital enligt de äldre bestämmelserna i 41 § andra stycket skall den skattskyldige vid 1992 års taxering inte ta upp andra ingående tillgångs- och skuldposter än som framgår av andra och tredje styckena.
Som ingående fordran tas upp dels intäkt som blivit tillgänglig för lyftning i början av beskattningsåret men som tagits till beskattning det föregående beskattningsäret, dels utgift som betalts i slutet av det föregående beskattningsåret men som inte dragits av vid beräkningen av inkomsten för det beskattningsåret.
Som ingående skuld tas upp dels intäkt som har uppburits i slutet av det föregående beskattningsåret men som inte tagits till beskattning det året, dels utgift som är obetald vid ingången av beskattningsåret men som dragits av vid beräkningen av inkomsten för det föregående beskattningsåret.
Intäkter och utgifter som redovisats vid 1991 års taxering beaktas inte vid 1992 års taxering i vidare mån än vad som framgår av andra och tredje styckena.
13. I fråga om avdrag för räntefördelning enligt 3 § 4 mom. skall vid 1993- 1995 års taxeringar bestämmelsen i punkt 14 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:000) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande tillämpning.
14. De nya föreskrifterna i 38 13 mom. tillämpas inte i fråga om förvärvskälla där verksamheten upphört under beskattningsår för vilket taxering skall ske vid 1991 eller tidigare års taxering.
15. I fråga om de nya bestämmelserna i lagen skall, i den mån dessa motsvarar föreskrifter som upphävs genom lagen eller föreskrifter i kommunalskattelagen (1928:370) vilka upphävts genom lagen (1990:000) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och för vilka gällt övergångsbestämmelser som fortfarande skulle kunna ha betydelse, dessa övergångsbestämmelser tillämpas även i andra fall än som avses i punkt 7.
Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt
Härigenom föreskrivs att I och 358 lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
38¶Fastighetsskatten utgör för varje Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår beskattningsår
a) 2,5 procent av 65 procent av tax- a) 1,5 procent av: eringsvärdet om intäkt av fastigheten taxeringsvärdet avseende småberäknas enligt 24§ I mom. kommu- husenhet, nalskattelagen (1928:370) och fastig- bostadsbyggnadsvärdet och tomtheten utgör hyreshusenhet, marksvärdet avseende småhus på
b)2 procent av en tredjedel av tux- lantbruksenhet, eringsvärdet om intäkt av fastigheten 75 procent av marknadsvärdet avberäknas enligt 24§ I mom. kommu- seende privatbostad i utlandet, nalskattelagen och fastigheten utgör b) 2,5 procent av: småhusenhet, taxeringsvärdet avseende hyres-
c) 1,4 procent av en tredjedel av husenhet, taxeringsvärdet om intäkt av fastighe- bostadsbyggnadsvärdet och tomtten beräknas enligt 24 § 2 mom. kom- marksvärdet avseende hyreshus på munalskattelagen, lantbruksenhet.
d) 1,4 procent av 65 procent av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 2§ 7mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och fastigheten utgör hyreshusenhet.
e) 1,4 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 2§ 7 mom. lagen om statlig inkomstskatt och fastigheten utgör småhusenhet,
f) 2,5 procent av bostadsbyggnadsvärde och tomtmarksvärde avseende hyreshus på lantbruksenhet,
g) 2 procent av en tredjedel av bostadsbyggnadsvärde och tomtmarksvärde avseende småhus på lanbruksenhet,
Hi) 2,5 procent av 65 procent av taxeringsvärdet om hyreshusenhet enligt 4 kap. 11§ andra stycket fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet,
i) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om småhusenhet enligt 4 kap. 11§ andra stycket fastighets-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
taxeringslagen skall ha beskattnings- Bilaga 2
naturen jordbruksfastighet,
j) 2,5 procent av 65 procent av tax-
eringsvärdet om intäkt av fastigheten
utgör intäkt av rörelse enligt kommu-
nalskattelagen och fastigheten utgör
hyreshusenhet,
k) 2 procent av en tredjedel av tax-
eringsvärdet om intäkt av fastigheten
utgör intäkt av rörelse enligt kommu-
nulskattelagen och fastigheten utgör
småhusenhet.
Till den del taxeringsvärdet av en I stället för vad som därom före-
fastighet, som ägs av sådan inländsk skrivs i första stycket utgår i fråga om
eller utländsk livförsäkringsanstalt fastighet som huvudsakligen består
som avses i2§ 6 mom. lagen om stat- av bostäder och som har beräknat
lig inkomstskatt, belöper på verk- värdeår efter år 1990 ingen fastighets-
samhet avseende sådana pensions- skatt under de fem första åren och
försäkringar eller avgångsbidrags- halv fastighetsskatt under de därpå
försäkringar som nämns i[2§ 6 mom. följande fem åren.
tredje stycket samma lag, skall dock
procentalet, i stället för vad som därom föreskrivs i första stycket j el-
ler k, utgöra 1.4.
(41 a§ anv.p. I KL)
För fastighet, som avses i 5 § kom-
Bestämmelsen i 41a§ innebär
munalskattelagen (1928:370), skall bl.a. att för fastighet, som avses i 24§
fastighetens andel av taxeringsvärdet 2mom., fastighetens andel av sam-
på sådan samfällighet som avses i fällighetens taxeringsvärde skall in-
41a§ nämnda lag inräknas i underlaräknas i underlaget för intäktsberäk-
get för fastighetsskatten om samfälningen i de fall där samfälligheten ut-
ligheten utgör en särskild taxeringsgör en särskild taxeringsenhet. Jfr i
enhet. detta hänseende 4kap. 10§ fastig-
hetstaxeringslagen (1979:1152).
(24§ 2 mom. 3 st. KL)
Har fastighet, som är avsedd för
Har fastighet, som avses i första el-
användning under hela året, på ler andra stycket och som är avsedd
grund av eldsvåda eller därmed jämför användning under hela året, på
förlig händelse inte kunnat utnyttjas grund av eldsvåda eller därmed jäm-
under viss tid eller har i sådan fastigförlig händelse eller till följd av äga-
het för uthyrning avsedd lägenhet rens avflyttning från orten eller an-
inte kunnat uthyras, får fastighetsnan sådan särskild omständighet inte
skatten nedsättas med hänsyn till den kunnat utnyttjas under viss tid eller
omfattning, vari fastigheten inte kunhar i sådan fastighet för uthyrning av-
nat användas eller uthyras. Har så sedd lägenhet inte kunnat uthyras,
varit fallet under endast kortare tid av får den enligt första eller andra
beskattningsåret, skall någon nedstycket beräknade intäkten nedsättas
sättning dock inte ske. med hänsyn till den omfattning, vari
fastigheten inte kunnat användas el-
ler uthyras. Har så varit fallet under
endast kortare tid av beskattnings- 81
6 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 året, skall någon nedsättning dock inte ske.
Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel.
Är den skattskyldige frikallad från skattskyldighet för inkomst av fastigheten, beräknas — fastighetsskatten som om sådan befrielse inte hade förelegat.
1. Denna lag träder i kraft den I juli 1990 och tillämpas första gängen vid 1992 ärs taxering.
2, Äldre bestämmelser i 3 § första stycket gäller i fråga om fastighetsskatt för beskattningsår som har påbörjats före utgången av år 1990.
3. I stället för vad som därom föreskrivs i 3 § första stycket skall, i fråga om småhusenhet samt småhus och tomtmark för småhus på lantbruksenhet med beräknat värdeär före år 1991, procenttalet vid 1992 och 1993 ärs taxeringar utgöra 1,2.
4. I stället för vad som därom föreskrivs i 3 § första stycket skall vid föl- Jande års taxering endast halv fastighetsskatt utgå i fråga om fastigheter med följande värdeär, som utgör småhusenhet eller småhus och tomtmark för småhus på lantbruksenhet:
| Taxeringsår | Värdeår |
| 1992 | 986-1990 |
| 1993 | 1987-1990 |
| 1994 | 1988-1990 |
| . 1995 | 1989-1990 |
| 1996 | 1990 |
5. I stället för vad som därom föreskrivs i I $ första stycket och 3§ första stycket skall vid följande års taxering fastighetsskatt inte utgå eller endast halv fastighetsskatt utgå för fastigheter med följande värdeär, som huvudsakligen består av bostäder och utgör hyreshusenheter eller hyreshus och tomtmark för hyreshus på lantbruksenhet:
| Taxeringsär | Halv fastighetsskatt Ingen fastighetsskatt | |
| 1992 | 1973-1976 | 1977-1990 |
| 1993 | 1975-1978 | 1979-1990 |
| 1994 | 1977-1980 | 1981-1990 |
| 1995 | 1979-1982 | 1983-1990 |
| 1996 | 1981-1984 | 1985-1990 |
| 1997 | 1983-1986 | 1987-1990 |
| 1998 | 1985-1988 | 1989-1990 |
| 1999 | 1987-1990 | |
| 2000 | 1989-1990 |
I Senaste lydelse 1984:1078. "Senaste lydelse 1989:1019.
Lag om ändring i uppbördslagen Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)!
dels att 4§ 2 mom. och anvisningarna till 41 § skall upphöra att gälla,
dels att 2§ 4 mom., 4§ I mom., 108 och 41 § 2 mom. skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas ett nytt moment, 48 § 4 mom., av följande lydelse.
10 §”
Preliminär A-skatt skall inte be- Preliminär A-skatt skall inte beräknas på ersättning, som vid statlig räknas på ersättningar för ökade leveller kommunal tjänst lämnas för nadskostnader som lämnas vid sådan vissa med tjänsten förenade kostna- tjänsteresa inom riket som avses i der, ej heller på ersättning, som vid punkt 3 av anvisningarna till 33§ enskild tjänst lämnas för sådana kommunalskattelagen (1928:370) till kostnader, om inte ersättningen vä- den del ersättningarna inte överstiger sentligen överstiger vad som skäligen de schablonbelopp som anges i kan anses vara erforderligt för kost- nämnda lagrum eller, såvitt gäller nadernas bestridande. kostnad för logi, den faktiska utgif-
ten. På ansökan av den som betalar
ut ersättning får skattemyndigheten
besluta att motsvarande skall gälla i
fall där tjänsteresa varar mer än tre
månader, dock endast till den del er-
sättningarna inte överstiger vad som
anges i punkt 3 a av anvisningarna till
nämnda paragraf.
På ersättning för ökade levnads-
kostnader vid sådan tjänsteresa utom
riket som avses i punkt 3 sista stycket
av anvisningarna till 33§ kommunal-
skattelagen skall preliminär A-skatt
beräknas endast till den del ersätt-
ningen överstiger avdragsgillt belopp
enligt nämnda lagrum.
Preliminär skatt skall alltid beräk- I fråga om ersättning för resa med nas på traktamentsersättning för resa egen bil i tjänsten gäller att prelimii tjänsten som inte varit förenad med när A-skatt inte beräknas på ersättövernattning samt på ersättning för ningen till den del den inte överstiger resa med egen bil i tjänsten till den det i punkt 3e av anvisningarna till del den överstiger det i punkt 3 femte 33§ kommunalskattelagen angivna
stycket av anvisningarna till 33§ beloppet.
kommunalskattelagen = (1928:370) angivna beloppet.
Beträffande annan skattepliktig er-
sättning för kostnader som är för-
enade med tjänsten beräknas prelimi-
när A-skatt endast om det är uppen-
bart att ersättningen avser kostnader
som inte är avdragsgilla vid ersätt-
ningsmottagarens — inkomsttaxering
eller utt den överstiger avdragsgillt
belopp. I sådant fall beräknas skatten
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 på hela ersättningen respektive den del av ersättningen som överstiger det avdragsgilla beloppet. Preliminär A-skatt — — — statligt pensionsskadeskydd.
48. $
4 mom. Skattskyldig, som avyttrat fastighet, bostadsrätt eller aktie i Jåmansföretag, kun efter ansökan beviljas anstånd med att betala kvarstående skatt för det taxeringsår, då vinst hänförlig till avyttringen tagits till beskattning.
Anstånd skall medges om försäljningens bestånd är beroende av myndighets tillstånd eller annan liknande omständighet. Anstånd får därvid medges med betalning av den del av skatten som med 20000 kronor överstiger sådan del av köpeskillingen som blivit tillgänglig för lyftning före ävyttringsårets utgång. Blir ytterligare köpeskilling tillgänglig för Ivftning efter avyttringsårets slut, skall anståndsbeloppet minskas med den köpeskilling som blivit tillgänglig för lyftning.
Anstånd medges med skattebetalningen intill den sista april året efter det att anståndsorsaken upphört att gälla. Anstånd skall dock aldrig medges för längre tid än till den sista april fyra år efter uavyttringsåret. Minskas anståndsbeloppet på grund av att viterligare köpeskilling blivit tillgänglig för Ivftning skall skatten inbetalas senast den sista april året efter det köpeskillingen blivit tillgänglig för lyftning.
Vad som förstås med fåmansföretag framgår av punkt 14 nionde och tionde styckena av anvisningarna till 32§ kommunalskattelagen (1928: 370).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1991 och slutlig skatt på grund av 1992 års taxering,
I Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771 4§ 2 mom. 1984:348 anvisningarna till 41 § prop. 1989/90:74.
> Lydelse enligt prop. 1989/90:74.
3¶Lydelse enligt prop. 1989/90:74. + Lydelse enligt prop. 1989/90:74.
5¶Lydelse enligt prop. 1989/90:74.
Lag om skatteutjämningsreserv Bilaga 2
Härigenom föreskrivs följande.
18 Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får avdrag göras enligt denna lag för belopp som har avsatts till skatteutjämningsreserv av
rme . svenska akticbolag.
M - Svenska ekonomiska föreningar,
- svenska sparbanker,
BW . sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet och som skall erlägga skatt för inkomst,
5. utländska juridiska personer, 6. fysiska personer och dödsbon. I fråga om handelsbolag och dödsbon som beskattas som handelsbolag be-
räknas avdraget för bolaget respektive boet.
Sådana företag som avses i 2 § 6 mom., 7 mom., 8 mom. sjunde stycket och 10 mom. samt 78 4 mom. och 8 mom. andra stycket lagen om statlig inkomstskatt är inte berättigade till avdrag.
Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller jordbruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut skall ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret. Avdraget skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår.
28 Avsättning till skatteutjämningsreserv beräknas på ett kapitalunderlag, ett löneunderlag och på ett inkomstunderlag.
Att kapitalunderlag under vissa förutsättningar kan överföras mellan företag i intressegemenskap framgår av 10 §.
3 § Kapitalunderlaget för juridiska personer som avses i 1§ första stycket 1— 5 är skillnaden vid beskattningsårets utgång mellan tillgångar och skulder i näringsverksamheten. Vid beräkning av underlaget anses beskattningsårets inkomstskatt utgöra 30 procent av den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten före återföring av föregående års avsättning till skatteutjämningsreserven och före avdrag för ärets avsättning.
Som tillgång räknas inte I. andelar i handelsbolag, 2. aktier och andelar i ekonomiska föreningar om företagets röstetal för
aktierna eller andelarna är så stort som anges i 7§ 8 mom. tredje stycket a lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller om företaget är frikallat från skattskyldighet för utdelning på aktierna eller andelarna enligt tredje stycket b eller sjätte stycket nämnda moment,
3. en fordran på ett företag i intressegemenskap i den mån det andra företagets kapitalunderlag inte har reducerats med motsvarande belopp vid samma års taxering.
Som skuld räknas även
1. en skuldreservering i den mån avdrag för reserveringen medges vid inkomsttaxeringen,
2. insatskapital i en ekonomisk förening i form av förlagsinsatser, 3. belopp som har avsatts till ersättningsfond. Som skuld räknas inte belopp som har avsatts till skatteutjämningsreserv.
4 8 Kapitalunderlaget för fysiska personer och dödsbon som inte beskattas Prop. 1989/90:110 som handelsbolag är skillnaden vid beskattningsårets ingång mellan till- Bilaga 2 gångar och skulder i närimgsverksamheten.
Som tillgång räknas inte
1. andelar i handelsbolag,
2. aktier eller andelar i ekonomiska föreningar om det föreligger intressegemenskap med ifrågavarande bolag eller förening.
Som skuld räknas även
1. en skuldreservering i den mån avdrag för reserveringen medges vid inkomsttaxeringen,
2. belopp som har avsatts till ersättningsfond. Som skuld räknas inte belopp som har avsatts till skatteutjämningsreserv. Skatt enligt 1 § uppbördslagen (1953:272) räknas inte som tillgång eller
skuld utom sävitt avser skogsvårdsavgift, statlig fastighetsskatt och mervärdeskatt.
5§ Vid värderingen av tillgångarna hos juridiska personer som avses i 1§ första stycket 1-5 skall
1. fastighet som utgör omsättningstillgång tas upp till värdet enligt räkenskaperna minskat med sådana värdeminskningsavdrag och liknande avdrag som inte har gjorts i räkenskaperna,
2. andra lagertillgångar än som avses i punkt I och kundfordringar tas upp till de värden som gäller vid inkomsttaxeringen,
3. sådana tillgångar för vilka avdrag medges enligt punkterna 12-14 av anvisningarna till 23§ kommunalskattelagen tas upp till skattemässiga restvärden,
4. annan fastighet än som avses i punkt I tas upp till anskaffningsvärdet för mark, byggnad och markanläggning minskat med medgivna värdeminskningsavdrag och liknande avdrag,
5. aktier m.m. som avses i 27§ I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tas upp till de värden som anges i 278 2 mom. första stycket samma lag om det inte är fråga om sådana tillgångar som avses I punkt 2,
6. andra tillgångar än som avses i punkterna 1-5 tas upp till anskaffningsvärdet.
En fastighet som har förvärvats före ingången av år 1991 får — i stället för vad som sägs i första stycket 4— tas upp till viss del av det för år 1991 gällande taxeringsvärdet. Denna del är i fråga om
1. småhusenheter 70 procent av taxeringsvärdet,
. hyreshusenheter 60 procent av taxeringsvärdet,
IV . industrienheter 75 procent av taxeringsvärdet,
> lantbruksenheter 100 procent av taxeringsvärdet.
Värdet enligt andra stycket 1—t skall i skälig mån jämkas om marknadsvärdet vid beskattningsärets ingång på fastighetens byggnader, mark och markanläggningar inte överstiger 75 procent av värdet enligt andra stycket. Motsvarande jämkning skall göras om fastighetens marknadsvärde inte överstiger 75 procent av det för år 1991 gällande taxeringsvärdet.
6 & Vid värderingen av tillgångarna hos fysiska personer och dödsbon som inte beskattas som handelsbolag tillämpas 5§ första-tredje styckena.
Tillgångar som avses I 5§ första stycket 4 och andra stycket 1-3 tas dock upp till 70 procent av där angivna värden. Tillgångar som avses i 5§ andra stycket + tas upp till 70 procent av den del av det för år 1991 gällande taxeringsvärdet som inte utgör bostadsbyggnadsvärde och tomtmarksvärde för sådan privatbostad som avses I 5§ kommunalskattelagen (1928:370). Tillgångar som avses 1 26§ I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tas 86
upp till 70 procent av anskaffningsvärdet om det inte är fråga om sådana till- Prop. 1989/90:110
gångar som avses i 58 första stycket 2. Bilaga 2
Medel på skogskonto, skogskadekonto och upphovsmannakonto tas upp till halva beloppet.
7 & Löneunderlaget är summan av de belopp som den skattskyldige under beskattningsäret har erlagt som lön till arbetstagare hos honom i förvärvskällan.
Med lön avses sådana ersättningar i pengar som anges i 2 kap. 3§ lagen (1981:691) om socialavgifter. Hänsyn tas dock inte till lön till arbetstagare för vilken avgiftsskyldighet enligt 2 kap. 4§ första stycket I nämnda lag inte föreligger och inte heller till ersättning till arbetstagare, som varit bosatt utomlands och utfört arbete utom riket, såvida ersättningen avser arbete som utförts för annans räkning utan att anställning förelegat.
8 & Inkomstunderlaget är den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan före — i förkommande fall — avdrag för underskott från föregående år, avdrag för uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakonto och avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.
9 & Juridiska personer som avses i I $ första stycket 1-5 får avdrag för avsättning till skatteutjämningsreserv på antingen kapitalunderlaget eller löneunderlaget. För företag i intressegemenskap finns särskilda regler i 10§.
Avdrag för avsättning på kapitalunderlaget får uppgå till högst 30 procent
av underlaget. j
Avdrag för avsättning på löneunderlaget får uppgå till högst 15 procent av underlaget.
10 § För företag i intressegemenskap gäller bestämmelserna i andra-femte styckena.
Har ett företag yrkat avdrag för avsättning på kapitalunderlaget bortfaller rätten till avdrag för avsättning på löneunderlaget för de andra företagen.
Ett kapitalunderlag beräknas för vart och ett av företagen. Ett företag med negativt kapitalunderlag skall påföras en intäkt vid taxeringen motsvarande 30 procent av underlaget. Nägon intäkt skall inte påföras till den del det negativa underlaget täckts genom att ett positivt kapitalunderlag överförts från ett annat företag om såväl givare som mottagare redovisar överföringen till samma års taxering öppet I självdeklaration. Om företagens sammantagna kapitalunderlag (summan av de positiva och de negativa underlagen) är negativt får ett motsvarande belopp vid tillämpning av detta stycke behandlas som ett positivt underlag hos det företag som har det högsta negativa underlaget.
Bestämmelserna i tredje stycket tillämpas även på sådana företag i intressegemenskapen som avses i 7§ 8 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Företag som har påförts intäkt enligt tredje stycket får nästföljande beskattningsår avdrag med motsvarande belopp.
11 8 Fysiska personer och dödsbon som inte beskattas som handelsbolag får i en och samma förvärvskälla avdrag för avsättning till skatteutjämningsre- . serv på antingen kapitalunderlaget och löneunderlaget eller på inkomstunderlaget.
Avdrag för avsättning på kapitalunderlaget får uppgå till högst 30 procent av detta underlag. 87
Avdrag för avsättning på löneunderlaget får uppgå till högst 20 procent av detta underlag. Bilaga 2
Avdrag för avsättning på inkomstunderlaget får uppgå till högst 15 procent av detta underlag.
12 8 I fråga om handelsbolag och dödsbon som beskattas som handelsbolag gäller följande.
Finns som delägare i handelsbolaget enbart juridiska personer som avses i 15 första stycket 1-5 beräknas avdraget enligt 9§.
Finns som delägare i handelsbolaget enbart fysiska personer och dödsbon som inte beskattas som handelsbolag beräknas avdraget enligt 115.
I övriga fall begränsas avdraget till det lägsta av de belopp som följer av en beräkning enligt andra och tredje styckena.
Avdrag medges inte om mer än tio procent av handelsbolagets egna kapital eller mer än tio procent av bolagets inkomst belöper på sådana personer som inte är berättigade till avdrag för avsättning till skatteutjämningsreserv.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 10 § tredje stycket anses handelsbolagets kapitalunderlag utgöra det lägsta av de belopp som följer av en beräkning enligt 3§ respektive 48. Är bolagets kapitalunderlag negativt påförs intäkten de övriga företag som ingår I intressegemenskapen i förhållande till företagens andel av handelsbolagets inkomst.
Bedriver handelsbolaget verksamhet i flera förvärvskällor beräknas kapitalunderlaget, löneunderlaget och inkomstunderlaget för bolaget som om all verksamhet utgjort en förvärvskälla.
13 § Vid sådan fusion som avses i 2§ 4 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får skatteutjämningsreserv övertas.
148 Intressegemenskap anses vid tillämpning av bestämmelserna i denna lag råda mellan juridiska personer som vid utgången av året före taxeringsåret är moder- och dotterföretag eller står under i huvudsak gemensam ledning.
15 § Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har samma betydelse i denna lag om inte annat anges eller framgår av sammanhanget.
16 & Juridiska personer som avses i I $ första stycket 1-5 och som yrkar avdrag för avsättning till skatteutjämningsreserv skall i självdeklaration lämna de uppgifter som behövs för att beräkna underlaget på vilket avsättning beräknas. Ingår företaget i en intressegemenskap skall de uppgifter som behövs för att beräkna kapitalunderlaget alltid lämnas.
Juridiska personer som enligt 1§ första stycket 1-5 har rätt till avdrag för avsättning skall i sina självdeklarationer lämna uppgifter som kan läggas till grund för en prövning av om det råder intressegemenskap med annat eller andra företag.
Bestämmelserna i första stycket andra meningen och andra stycket gäller även sådana företag som avses i 78 8 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
17 § Fysiska personer och dödsbon som inte beskattas som handelsbolag skall i självdeklaration lämna de uppgifter som behövs för att beräkna kapitalunderlaget samt de underlag på vilka avsättning beräknats.
1. Denna lag träder i kraft den I juli 1990 och tillämpas första gången vid
Bilaga 2 ä 1992 års taxering.
2, Vid beräkning av kapitalunderlaget enligt 3 och 4§§ räknas som skuld avsättningar som gjorts enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond, lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv, lagen (1954:40) om särskild fartygsfond, lagen (1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning, lagen (1967:96) om särskild nyanskaffningsfond, lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet, lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto, lagen (1981:296) om eldsvådefonder, lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto, lagen (1984:1090) om inbetalning på förnyelsckonto.
3. Vid värderingen av tillgångar enligt 6 § tas medel på uppfinnarkonto upp till halva beloppet.
4. Vid beräkning av kapitalunderlaget för sådana juridiska personer som avses i I $ första stycket 1-5 skall vid 1992 ärs taxering, eller om företaget på grund av förlängt räkenskapsår inte skall taxeras detta år, vid 1993 års taxering, 15 procent av sådana obeskattade reserver som avses i 1§ lagen (1990:000) om återföring av obeskattade reserver tas upp som skuld.
Har uppskovsbelopp som avses i 2 § lagen om återföring av obeskattade reserver redovisats skall vid 1993 och därpå följande års taxeringar 30 procent av uppskovsbeloppet vid utgången av närmast föregående beskattningsår tas upp som skuld vid beräkning av kapitalunderlaget.
Beräkning av beskattningsårets inkomstskatt enligt 3 § första stycket andra meningen sker utan hänsyn till dels återföring av sådana obeskattade reserver som avses i första stycket denna punkt, dels den del av det till beskattning upptagna uppskovsbeloppet enligt 5 § lagen om återföring av obeskattade reserver.
5. Vid beräkning av kapitalunderlaget för fysiska personer och dödsbon som inte beskattas som handelsbolag skall vid 1992 års taxering 25 procent av sädana obeskattade reserver som avses i 1§ lagen (1990:000) om återföring, av obeskattade reserver tas upp som skuld.
Har uppskovsbelopp som avses i 3 § lagen om återföring av obeskattade reserver redovisats vid utgången av närmast föregående beskattningsår skall vid 1993-1995 års taxeringar 50 procent av beloppet tas upp som skuld vid beräkning av kapitalunderlaget.
6. Vid beräkning av kapitalunderlaget för fysiska personer och dödsbon som inte beskattas som handelsbolag gäller följande. Vid 1992-1999 ärs taxeringar skall som kapitalunderlag anses den skattskyldiges kapitalunderlag enligt 4 § första-femte styckena med tillägg för ett belopp motsvarande den skattskyldiges negativa kapitalunderlag vid 1992 års taxering, beräknat enligt nämnda bestämmelser, efter avdrag med 50 000 kr.
Vid beräkning av kapitalunderlaget vid 1992 års taxering skall fastigheter tas upp till det högsta av de värden som följer av 5 § första stycket 4 och andra stycket 1—14.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte vid tillämpning av 128.
Lag om återföring av obeskattade reserver Bilaga 2
Härigenom föreskrivs följande. 1 § Ett företag som vid utgången av det beskattningsår som avslutats närmast före den I januari 1991 har obeskattade reserver kan i den omfattning som anges i denna lag få uppskov med beskattningen vid återföringen av reserverna. Med företag avses såväl fysiska som juridiska personer.
Med obeskattade reserver avses reserver i lager, pågående arbeten och resultatutjämningsfond. Reserv i lager och pågående arbeten skall anses föreligga om tillgångarna vid inkomsttaxeringen har tagits upp till lägre värde än som skulle ha följt vid en tillämpning av 248 kommunalskattelagen (1928:370).
Att särskilda regler gäller för bankaktiebolag, sparbanker, föreningsbanker, finansbolag, fondkommissionsbolag och kreditaktiebolag framgår av 68.
2§ Ett uppskovsbelopp skall beslutas vid 1992 års taxering eller, om företaget på grund av förlängt räkenskapsår inte skall taxeras detta år, vid 1993 års taxering. I fråga om handelsbolag beräknas uppskovsbeloppet för handelsbolaget.
3 § Uppskovsbeloppet är skillnaden mellan de obeskattade reserverna enligt 1§ första stycket och den avsättning till skatteutjämningsreserv som har gjorts enligt lagen (1990:000) om skatteutjämningsreserv. Ger beräkningen ett negativt resultat beslutas inget uppskovsbelopp.
4 8 Uppskov vid beskattningen kan medges vid taxeringen till statlig inkomstskatt och — sävitt avser fysiska personer och dödsbon — vid taxeringen till kommunal inkomstskatt. Uppskov medges endast om den skattskyldige framställer ett yrkande om detta hos skattemyndigheten.
5 § Beskattning av uppskovsbeloppet skall fördelas så att minst 25 procent av beloppet tas upp vid 1992 års taxering,
sammanlagt minst 50 procent av beloppet tas upp vid 1992 och 1993 års taxeringar,
sammanlagt minst 75 procent av beloppet tas upp vid 1992-1994 års taxeringar,
hela beloppet tas upp vid 1992-1995 års taxeringar.
Taxeras inte företaget ett visst år skall motsvarande större del av uppskovsbeloppet tas upp vid taxeringen det följande året. Till detta belopp skall läggas ett tillägg om tio procent av beloppet.
En fysisk person behöver vid 1992 års taxering inte ta upp någon del av uppskovsbeloppet. Ett handelsbolag behöver vid 1992 års taxering inte ta upp mer än 25 procent av uppskovsbeloppet multiplicerat med den andel av bolagets inkomst som belöper på andra delägare än fysiska personer. Vid följande års taxeringar gäller bestämmelserna i första stycket.
Har den förvärvskälla till vilken de obeskattade reserverna hänför sig upphört, skall återstående del av uppskovsbeloppet omedelbart tas upp till beskattning. Detta gäller inte om en fysisk person överför sin näringsverksamhet eller driften av denna till ett aktiebolag. Återstående del av uppskovsbeloppet skall i sådana fall tas upp till beskattning hos aktiebolaget enligt bestämmelserna i denna lag.
6 § För bankaktiebolag, sparbanker, föreningsbanker, finansbolag, fond- Prop. 1989/90:110 kommissionsbolag och kreditaktiebolag gäller —i stället för vad som anges i Bilaga 2 4 och 5 §§ — följande.
Hela uppskovsbeloppet skall tas upp till beskattning vid 1992 års taxering eller, om företaget på grund av förlängt räkenskapsår inte skall taxeras detta år, vid 1993 års taxering. Vid tillämpning av uppbördslagens (1953:272) regler om debitering av preliminär och slutlig skatt skall dock anses som om skatten på uppskovsbeloppet hänför sig med lika delar till de beskattningsår för vilka taxering sker åren 1992-1995.
7 & Även om en inkomst som avses i denna lag är att hänföra till aktiv näringsverksamhet, skall den vid tillämpning av 11 kap. 3§ lagen (1962:381) om allmän försäkring, 3 kap. 4§ lagen (1981:691) om socialavgifter samt 3 § lagen (1990:000) om särskild löneskatt behandlas som inkomst av passiv näringsverksamhet om den skattskyldige inte yrkar annat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 år taxering.
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 3kap. 2§ samt Ilkap. 2 och 3§§ lagen (1962:381) om allmän försäkring! skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
Sjukpenninggrundande in- Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i komst är den årliga inkomst i pengar eller skattepliktiga natura- pengar eller andra skattepliktiga förförmåner som en försäkrad kan an- måner som en försäkrad kan antas tas komma att tills vidare få för eget komma att tills vidare få för eget ararbete, antingen såsom arbetstagare bete, antingen såsom arbetstagare i i allmän eller enskild tjänst (in- allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på komst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst förvärvsarbete). Med inkomst av anställning räknas dock inte er- av anställning likställs kostnadsersättning från en arbetsgivare som är sättning som inte enligt 10§ uppbosatt utomlands eller en utländsk bördslagen (1953:272) undantas vid juridisk person, om arbetet har ut- beräkning av preliminär A-skatt. förts i arbetsgivarens verksamhet Som inkomst av anställning räknas utom riket. I fråga om arbete som dock inte ersättning från en arbetsgiutförs utomlands av den som av en vare som är bosatt utomlands eller statlig arbetsgivare sänts till ett an- en utländsk juridisk person, om arnat land för arbete för arbetsgiva- betet har utförts 1 arbetsgivarens rens räkning bortses vid beräk- verksamhet utom riket. I fråga om ningen av sjukpenninggrundande in- arbete som utförs utomlands av den komst från sådana lönetillägg som som av en statlig arbetsgivare sänts betingas av ökade levnadskostnader till ett annat land för arbete för aroch andra särskilda förhållanden i betsgivarens räkning bortses vid besysselsättningslandet. Den sjukpen- räkningen av -sjukpenninggrunninggrundande inkomsten fastställs dande inkomst från sådana lönetillav försäkringskassan. Inkomst av lägg som betingas av ökade levnadsanställning och inkomst av annat kostnader och andra särskilda förförvärvsarbete skall därvid var för hållanden i sysselsättningslandet. sig avrundas till närmast lägre hund- Den = sjukpenninggrundande = inratal kronor. komsten fastställs av försäkringskas-
san. Inkomst av anställning och in-
komst av annat förvärvsarbete skall
därvid var för sig avrundas till när-
mast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenning- Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från så- grundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och an- dan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger nat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gänger basbeloppet. sju och en halv gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall un- Det belopp som sålunda skall undantas skall i första hand räknas av dantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsar- från inkomst av annat förvärvsar-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 bete. Ersättning i pengar eller natu- bete. Ersättning i pengar eller andra raförmåner för arbete som någon ut- skattepliktiga förmåner för utfört arför för någon annans räkning utan att bete i annan form än pension räknas vara anställd i dennes tjänst skall, så- som inkomst av anställning, såvida vida ersättningen under ett år upp- ersättningen under ett år uppgår till går till minst I 000 kronor, anses som minst 1000 kronor. även om mottainkomst av anställning. I fråga om garen inte är anställd hos den som utersättning som utgör inkomst av rö- ger ersättningen. I fråga om ersättrelse som bedrivs av den som utför ning som utgör inkomst av näringsarbetet eller av jordbruksfastighet verksamhet, gäller vad nu har sagts som denne brukar, gäller vad nu har endast under förutsättning att den sagts endast under förutsättning att försäkrade och den som utger ersättden försäkrade och den som utger ningen är ense om detta. I nu anersättningen är ense om detta. I nu givna fall skall den som utför arbetet angivna fall skall den som utför ar- anses såsom arbetstagare och den betet anses såsom arbetstagare och som utger ersättningen såsom arden som utger ersättningen såsom betsgivare. Kan ersättning för ararbetsgivare. Kan ersättning för ar- bete för någon annans räkning unbete för någon annans räkning un- der året inte antas uppgå till minst der äret inte antas uppgå till minst 1000 kronor, skall ersättningen från 1000 kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen denne inte tas med vid beräkningen" av den sjukpenninggrundande inav den sjukpenninggrundande in- komsten i annat fall än då den utgör komsten i annat fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet. inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.
Beräkningen av —- —- — styckena uppbördslagen (1953:272).
11 kap.
283 Med inkomst av anställning Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller skatte- avses den lön i pengar eller andra pliktiga naturaförmåner, som cen för- skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i säkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till så- allmän eller enskild tjänst. Med lön dan inkomst räknas dock inte från likställs kostnadsersättning som inte en och samme arbetsgivare utgiven enligt 10§ uppbördslagen (1953:272) lön som under ett år ej uppgått till undantas vid beräkning av prelimi- 1000 kronor. I fråga om arbete som när A-skatt. Till sådan inkomst räkhar utförts utomlands bortses vid be- nas dock inte från en och samme arräkningen av pensionsgrundande in- betsgivare utgiven lön som under ett komst från sädana lönetillägg som år ej uppgått till I 000 kronor. I fråga betingas av ökade levnadskostnader om arbete som har utförts utomoch andra särskilda förhållanden i lands bortses vid beräkningen av sysselsättningslandet. Såsom = in- pensionsgrundande inkomst från såkomst av anställning anses även dana lönetillägg som betingas av '
ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeför-
säkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller 93
på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället Prop. 1989/90:110 för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän celler enskild tjänst. Bilaga 2
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 48, i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349),
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring,
1) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repetitionsutbildning, frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbandsövning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under försvarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux), vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid grundläggande svenskundervisning för invandrare,
1) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den män regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen rörelse,
0) värdet av vad den försäkrade tillgodoförs som följd av att en arbetsgivare lämnar sådant bidrag som likställs med lön enligt 2 kap. 3§ andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter,
p) ersättning enligt lagen p) ersättning cenligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledig- — (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård. het för närståendevård,
q) tillfälliga förvärvsinkomster.
I fråga
såsom arbetsgivare.
Med inkomst av annat förvärvsarbete avses
a) inkomst av här i riket bedriven a) inkomst av aktiv näringsverkrörelse; samhet här i riket.
b) inkomst av här belägen jord- b) tillfälliga förvärvsinkomster; bruksfastighet, som brukas av den försäkrade:
c) ersättning för arbete för någon c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller skatte- = annans räkning i pengar eller andra pliktiga naturaförmåner; samt skattepliktiga förmåner; samt
d) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för inkomst som ovan nämnts;
allt i den mån inkomsten inte enligt 28 är att hänföra till inkomst av an- Prop. 1989/90:110
ställning. Bilaga 2
Till inkomst som uvses i första stycket a) och b) räknas även sådan inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, som enligt punkt I3 av anvisningarna till 32§ eller anvisningarna till 52§ kommunalskattelagen (1928: 370) taxeras hos försäkrad, om den försäkrade varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.
Har inkomst som avses i första stycket a) eller b) inte uppgått till I 000 kronor för är, tas den inte i beräkning. Ej heller tas sådan ersättning som avses i första stycket c) i beräkning, om ersättningen från den. för vilken arbetet utförts, under året inte uppgått till I 000 kronor.
En jordbruksfastighet skall inte . anses brukad av en försäkrad som har del i intäkter av egenverksamhet på fastigheten, om dessa intäkter sammanlagt uppgår till högst 15 000 kronor.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
2. De nya bestämmelserna i 3 kap. 2§ tillämpas första gången i fråga om sjukpenninggrundande inkomst för tid efter utgången av år 1990.
3. De nya bestämmelserna i 11 kap. 2 och 3 §§ tillämpas första gången när pensionsgrundande inkomst bestäms för år 1991.
I Lagen omtryckt 1982:120. " Senaste lydelse 1987:1306. + Senaste lydelse 1988:1466. + Senaste lydelse 1987:1308. | 95
Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att I kap. 18, 2 kap. 3, 4 och 5 §§ samt 3 kap. 3 och 5§§ lagen (1981:691) om socialavgifter! skall ha följande lydelse.
2 kap.
4§
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått till 1000 kronor,
2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år, 3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn
eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16§ eller 4 kap. 18§ lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har erlagts enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med ersättningen,
7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74). i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning.
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte räknas som lön enligt 11 kap. 2§ första stycket lagen om allmän försäkring,
9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på grund av be- 10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 4 eller 5§ lagen stämmelserna i 5§ lagen (1984:947) (1984:947) om beskattning av ut- om beskattning av utländska forsländska forskare vid tillfälligt arbete kare vid tillfälligt arbete i Sverige i Sverige inte utgör skattepliktig in- inte utgör skattepliktig intäkt, täkt,
11. ersättning som avses i 3 kap. 2a§ lagen om allmän försäkring.
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader 1 viss verksamhet.
I fråga om inkomst från fåmans- I fråga om inkomst från fåmansföretag skall föreskrifterna i punkt företag och fåmansägt handelsbolag 13 av anvisningarna till 32 § kommu- skall föreskrifterna i punkt 13 av annalskattelagen (1928:370) tillämpas visningarna till 32§ kommunalskatvid bestämmande av avgiftsunderla- telagen (1928:370) tillämpas vid beget. stämmande av avgiftsunderlaget.
3 kap.
Egenavgifter beräknas inte för år efter det då den försäkrade fyllt 65 år. Andra avgifter än tilläggspen- Andra avgifter än tilläggspen-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga 2 sionsavgift betalas inte av den som sionsavgift betalas inte av den som vid utgången av inkomstäret ej var vid utgången av inkomståret ine var inskriven hos ullmän försäkrings- inskriven hos allmän försäkringskassa. Sådana avgifter betalas ej hel- assa, om inte detta berott på att den ler av den som för någon del av försäkrade inte uppnått den ålder samma år uppburit hel förtidspen- som anges i I kap. 4§ lagen sion enligt lagen (/962:387) om all- (I962:381) om allmän försäkring. män försäkring eller för hela året Sådana avgifter betalas ine heller av uppburit hel ålderspension enligt den som för någon del av samma år nämnda lag. uppburit hel förtidspension enligt la-
gen om allmän försäkring eller för
hela året uppburit hel älderspension
enligt nämnda lag.
Tilläggspensionsavgilt betalas in- Tilläggspensionsavgift betalas inte för år före det då den försäkrade te för det år då den försäkrade avli- Fellt 16 år eller för det är då den för- dit. Sådan avgift betalas inte heller säkrade avlidit. Sädan avgift betalas då den försäkrade för hela året uppej heller då den försäkrade för heta burit hel ålderspension enligt lägen äret uppburit hel ålderspension en- om allmän försäkring. ligt lägen om allmän försäkring.
Avgift betalas inte dä avpiftsunderlaget understiger I 000 kronor.
I Lagen omtryckt 1989:633. 97
7 Riksdagen 1989190. Sami. 1. Nr 110 Del 2
Lag om särskild löneskatt Bilaga 2
Härigenom föreskrivs följande. I $ En arbetsgivare skall på det underlag som anges i 2 § för varje är betala särskild löneskatt till staten med 21,5 procent.
28 Skatten enligt 18 beräknas på lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre.
Vid bestämmande av skatteunderlaget ullämpas bestämmelserna i 2 kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4§ första stycket ”
38 En enskild person eller ett dödsbo skall för varje år betala särskild löneskatt enligt 18 på inkomst av passiv näringsverksamhet här i riket samt, om den skattskyldige före årets början fyllt 65 år eller avlidit under aret, på inkomst som avses i 3 kap. +$ andra stycket lägen (1981:691) om socialavgifter.
Skatt beräknas inte på sådana inkomster för vilka den skattskyldige skall betala egenavaifter enligt 3 kap. 4§ lägen om socialavgifter.
Skatt beräknas inte heller på ersättning för ett uppdrag där avtal har träffats om att ersättningen för uppdraget skall likställas med inkomst av anställning enligt 3 kap. 25 lagen (1962:381) om allmän försäkring.
48 Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 5§ lagen (1981:691) om socialavgifter.
58 I fråga om särskild löneskatt gäller bestämmelserna i 5 kap. lagen (1981:691) om soctalavgifter samt vad som i nedan angivna författningar är föreskrivet i fråga om avgifter enligt nämnda lag:
1: kommunalskattelagen (1928:370). 2. lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter, 3. skattebrottslagen (1971:69), 4. lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m., 5. lagen (1979:611) om uppbovsmannakoönto, 6. lagen (1990:000) om skatteutjämningsreserv.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas på lön eller annan ersättning som utbetalas efter utgången av år 1990 samt på inkomst enligt 3 § som tas upp till beskattning vid 1992 års taxering eller senare.
Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av Bilaga 2
pensionsgrundande inkomst enligt lägen (1962:381) om allmän
försäkring
Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lägen (1962:381) om allmän försäkring! skall ha följande lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följunde.
Värdet av skattepliktiga nutura- Värdet av skattepliktiga förmåner Jörmåner Ull arbetstagare, som skall i annat än pengar till arbetstagare, betala sjömansskatt. skall uppskat- som skall betala sjömansskatt, skall tas i enlighet med vad som föreskrivs uppskattas i enlighet med vad som av regeringen eller den myndighet föreskrivs av regeringen eller den som regeringen bestämmer. Skatte- myndighet som regeringen bestämpliktiga naturaförmåner skall i andra mer. Skattepliktiga förmåner skall i fall tas upp till ett värde som bestäms andra fall tas upp till ett värde som i enlighet med 8§ första-fjärde bestäms i enlighet med 8§ förstastyckena uppbördslagen (1953:272). fjärde styckena — uppbördslagen
(1953:272).
Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den mån kostnaderna, minskade med erhällen kostnadsersättning, överstiger tretusen kronor.
Riksförsäkringsverket får meddela Särskilda föreskrifter angående särskilda föreskrifter angående be- beräkning av sådan inkomst av anräkning av sådan inkomst av anställ- ställning, som enligt lagen (1947: ning. som enligt lagen (1947:576) 576) om statlig inkomstskatt hänförs om statlig inkomstskatt hänförs till till intäkt av näringsverksamhet medintäkt av jordbruksfastighet eller in- delas av regeringen eller myndighet täkt av rörelse. som regeringen bestämmer.
Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete får från inkomst av en viss förvärvskälla inte dras av underskott i annan förvärvskälla.
Denna lag träder i kraft den I juli 1990. Äldre föreskrifter gäller fortfarande vid beräkning av penstonsgrundande inkomst för år 1990 eller tidigare ar.
I Lagen omtryckt 1976:1013. Senaste Iydelse av lagens rubrik 1976:10135. ” Senaste Iydelse 1987:1310. 99
Lag om avkastningsskatt på pensionsmedel Bilaga 2'
Härigenom föreskrivs följande.
Allmän bestämmelse 18 Till staten skall betalas avkastningsskatt enligt denna lag.
Skattskyldighet
28 Skattskyldiga till avkastningsskatt är
I. svenska livförsäkringsföretag.
2. utländska livförsäkringsbolag som bedriver försäkringsrörelse här i riket, |
3. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verksamhet. |
4. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tr yggande av pensionsutfästelse m.m..
5 arbetsgivare som sin balansräkning redovisar skuld under rubriken Avsatt till pensioner enligt 5§ lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
38 Skatteunderlaget för skattskyldiga som avses i 28 1-3 utgörs av nettointäkten av den kapital- och fastighetsförvaltning som belöper på pensionsförsäkringar som meddelats direkt eller i aterförsäkring åt annat inländskt försäkringsföretap.
Skatteunderlaget för skattskyldiga som avses 1238 4 utgörs av nettointäkten av stiftelsens kapital- och fastighetsförvaltning.
Skatteunderlaget för skattskyldiga som avses i 2§ 5 utgörs av pensionsskuldens belopp vid ingangen av beskattningsåret, såvitt avser sådana pensionsåtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 20 d jämfört med punkt 20 e av anvisningarna till 238 kommunalskattelagen (1928:370) och såvitt avser sådana pensionsåtaganden för vilka avdragsrätt föreligger enligt SÅ lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). 48 Nettointäkten av kapital- och fastighetsförvaltning som avses i 3§ första och andra styckena skall beräknas enligt reglerna för inkomstslaget näringsverksamhet vid taxering enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Skuttesats 58 Skutten uppgår till 10 procent av skatteunderlaget enligt 3 § första och andra styckena, såvitt underlaget avser tjänstepension. För övrig del av skatteunderlaget uppgår skatten till 15 procent.
Skatten uppgår till 11 procent av skatteunderlaget enligt 3§ tredje stycket. I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 manader skall skattesatsen jämkas i motsvarande mån. Detsamma skall gälla om pensionsskuld som avses I nyssnämnda stycke helt upplöses under beskattningsäret.
Övriga bestämmelser
68 För skattskyldiga som avses i 2 § 5 utgör avkastningsskatt sådan avdragsgill skatt som avses I punkt 23 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370).
78 Skatteunderlaget avrundas nedät till helt tusental kronor.
Beteckningar som används i denna lag har samma betydelse som i kommu- 100 nalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
8§ Bestämmelserna i taxeringslagen (1990:000) om taxering för inkomst Prop. 1989/90:110 skall tillämpas när skatteunderlaget bestäms. I fråga om debitering och upp- = Bilaga 2 börd av avkastningsskatt gäller bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272).
Denna lag träder i kraft den I juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 ärs taxering. Lagen tillämpas dock inte om beskattningsäret har påbörjats före ikraftträdandet. Omfattar beskattningsäret vid 1992 års taxering del av kalenderåret 1990 nedsätts skatten med belopp motsvarande den andel av beskattningsåret som infallit under kalenderåret 1990.
Lag om ändring i lagen (1982:1193) om skattereduktion för Bilaga 2 fackföreningsavgift |
Härigenom föreskrivs att 2-5 §§ lagen (1982:1193) om skattereduktion för fackföreningsavgift skall ha följande lydelse.
Denna lag träder i kraft den I juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. I Lydelse enligt prop. 198990:74.
Lag om ändring i utsökningsbalken Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken dels att 15 kap. 9 och 14§8§ skall ha följande lydelse, dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 15 kap. 6a§. av följande
Ivdelse.
Denna lag träder i kraft den I juli 1990 och tillämpas i fråga om införsel som sker efter utgången av år 1990.
Lag om ändring i lagen (1987:513) om homosexuella sambor Bilaga 2
Flärigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor!skall ha följande lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhallande, skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följunde lagar och bestämmelser tillämpas även på de homosexuella samborna: I. Tagen (1987:232) om sambors gemensamma hem.
. jordabalken, RJ . lO kap. 9§ rättegångsbalken, .+kap. 19§ första stycket utsökningsbalken, Pn 198 första stycket, 35 § 4 mom., 6. 198 första stycket. punkt I punkt 5 andra stycket av anvisning- — första stycket av anvisningarna till arna till 325 samt punkt 24 sjunde 315 och punkt 3a av anvisningarna stycket av unvisningarna till 368 till===33§--—- kommunalskattelagen kommunalskattelagen (1928:370). (1928:370), 7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. 8.68 lagen (1946:507) om handläggning av domstolsärenden,
9. 25 § 9 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, 9. bostadsrättslagen (1971:479). 10. bostadsrättslagen (1971:479). 10.98 rättshjälpslagen (1972: 11. 98 rättshjälpslagen (1972: 429), samt 429), samt IT. lagen (1981:131) om kallelse 12. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer. på okända borgenärer. Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta, gäller det också de homosexuella samboörna.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 ärs taxering.
'Senaste lydelse 1[O88:152.
Lag om upphävande av lagen (1983:1086) om Bilaga 2
vinstdelningsskatt
Härigenom föreskrivs att lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar.
I. Bestämmelserna om vinstdelningsunderlag i den upphävda lagen tillämpas även vid 1992 års taxering vid taxering till särskild vinstskatt enligt lagen (1989:346) om särskild vinstskatt.
2. Vid beräkning av det nominella resultatet skall - utöver vad som anges 13 8 den upphävda lagen — följande gälla vid 1991 års taxering. Har den beskattningsbara inkomsten eller beräknade förlusten påverkats av avdrag för avskrivning på inventarier enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning I punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 29 § kommunalskäattelagen (1928:370) eller restvärdeavskrivning i punkt 5 första stycket av samma anvisningar i lagrummens lydelse intill den 1 juli 1990 skall tillägg göras med hälften av skillnaden mellan det belopp som påverkat inkomsten eller förlusten och ett jämförelsebelopp beräknat enligt andra-fjärde styckena.
Underlaget för jämförelsebeloppet bestäms utifrån följande poster: a) det skattemässiga restvärdet på inventarierna vid utgången av närmast
föregående beskattningsär.
b) anskaffningsvärdet för under beskattningsåret anskaffade inventarier som vid beskattningsårets utgång fortfarande tillhörde rörelsen eller jordbruket med undantag för inventarier som anskaffats efter den 26 januari 1990 i den mån anskaftfningen inte skett på grund av ett skriftligt avtal som slutits senast nämnda dag.
c) ett belopp motsvarande vad som utgör intäkt i form av vederlag eller försäkringsersättning för inventarier som har anskaffuts före beskattningsårets ingång och som har avyttrats eller förlorats under beskattningsäret.
Underlaget för jämförelsebeloppet är summan av posterna a och b med avdrag för posten ce. Är underlaget negativt skall det anses vara noll.
Jämförelsebeloppet är 30 procent av underlaget om den skattskyldige yrkar avdrag för avskrivning enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning och 25 procent av underlaget om den skattskyldige yrkar avdrag enligt bestämmelserna om restvärdeavskrivning.
Bestämmelserna i första-fjärde styckena skall tillämpas även beträffande övriga tillgångar som behandlas som inventarier i avskrivningshänseende.
Lag om upphävande av lagen (1967:94) om avdrag vid Bilaga 2 inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning
Härigenom föreskrivs att lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990.
1. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1996 och tidigare års taxeringar i fråga om belopp som inbetalats för aktierna på grund av beslut som anmälts för registrering före utgången av år 1990. Därvid skall fr.o.m. 1992 ärs taxering med rörelse eller jordbruksfastighet avses näringsverksamhet samt med förvaltningsföretag företag som avses I 2 kap. 10. $ och 7 8 & mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
2. Har t.o.m. 1996 års taxering avdrag inte medgetts med hela det belopp som har inbetalats för aktierna gäller följande. Det outnyttjade beloppet reduceras med 40 procent. Vid taxeringen för vart och ett av åren 1997-2000 får avdrag för det reducerade beloppet göras med högst 25 procent av återstående belopp eller med högst 10 procent av det inbetalade beloppet. Avdrag får göras oavsett om utdelning sker eHer ej.
Rätten till avdrag bortfaller I samma män som 7§ i den upphävda lagen skulle ha varit tillämplig i fråga om utdelning på aktierna. Därvid skall antas att utdelningen uppgått till belopp motsvarande det maximala årsbeloppet, att avdrag för utdelningen inte skulle ha varit utesluten enligt andra bestämmelser i den upphävda lagen samt att utdelningen fördelats mellan de kategorier av ägare som anges I 7§1 förhållande till respektive ägarkategoris andel av aktiernas nominella värde. Vid tillämpningen av 7 § skall vidare med utdelningstillfället avses beskattningsärets ingång och med förvaltningsföretag företag som anges i punkt 1.
Lag om upphävände av lagen (1981:296) om eldsvädefonder Bilag” 2
Härigenom föreskrivs att lagen (1981:296) om eldsvådefonder skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990.
Den upphävda lagen tillämpas alltjämt vid 1990 och tidigare års taxeringar sävitt avser eldsvådefond för lagertillgängar och vid 1991 och tidigare års taxeringar såvitt avser eldsvådefond för inventarier, eldsvådefond för byggnader och eldsvådefond för markanläggningar.
I fråga om avsättningar som skett enligt den upphävda lagen skall denna tillämpas även vid taxering som sker efter år 1990 respektive 1991.
. . Bilaga 3 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-03-20
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Sigvard Berglöf, justitierådet Ulf Gad, regeringsrådet Anders Swartling.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 25 januari 1990 har regeringen på hemställan av statsrådet Kjell-Olof Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m.m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementsråden Gustaf Sandström och Carl Gustav Fernlund, kansliråden Eva Lagebrant Torén och Eskil Nord. kammarrättsassessorerna Christer Abrahamsson, Lars Bergendal, Per-Olof Dahlin, Cecilia Gunne, Olle Halldorf, Ingrid Melbi, Per Sjöblom, Johan Svanberg och Nils-Ove Äng.
Förslagen föranleder följande yttrande av lugrådet:
Inledning
De i lagrådsremissen redovisade reformerna av inkomst- och företagsbeskattningen har lagtekniskt i huvudsak kommit till uttryck genom ändringar. tillägg och kompletteringar i gällande kommunalskattelag (KL) och lag om statlig inkomstskatt (SILL).
Resultatet har blivit en mycket svåröverskådlig lagstiftning med brister i systematiken, körsvisa hänvisningar och andra oformligheter. Tekniskt fär därför den föreslagna lagstiftningen betraktas som ett provisorium. Bortsett från dessa mera formella brister innebär de föreslagna reformerna förbättringar i materiellt hänseende. vilket kan leda till en mera likformig och enhetlig beskattning. De nyss nämnda författningstekniska problemen har föranlett regeringen att besluta att en särskild översyn skall göras av de centrala författningarna inom skatteområdet i lagtekniskt hänseende efter det att arbetet med de materiella regeländringarna har slutförts.
Granskningen i lagrådet har skett mot den nu beskrivna bakgrunden. Den tid som har stått lagrådet till buds för granskningen har varit starkt begränsad. Med hänsyn till dessa förhållanden har lagrådet fått inrikta granskningen främst på att undersöka om de föreslagna reglerna är utformade i enlighet med grundlagens krav på lagstiftningen. är konsekventa. nägorlunda begripliga och möjliga att tillämpa och går ihop med innehållet i andra aktuella lagar. Någon granskning i detalj i traditionell mening av de olika lagförslagen har inte kunnat ske. Tiden har exempelvis inte medgivit nagon mera ingående och systematisk granskning av övergångsbestämmelserna.
Under lagrådsgranskningen hur, enligt vad som upplysts vid föredragningen. arbetet med den reformerade inkomst- och företagsbeskattningen fortsatt i finansdepartementet efter det att lagrådsremissen har överlämnats och nya lösningar har tagits frum i vissa frågor på företagsbeskattningens område. I den mån dessa nya lösningar ersätter vad som föreslagits i lagrådsre- 108
missen har lagrådet inte granskat vad lagrådsremissen innehåller i motsva- Prop. 1989/90:110 rande hänseenden. Bilaga 3
Vid granskningen har lagrädet tagit del av skrivelser med synpunkter på olika delar av de remitterade förslagen från Byggentreprenörerna, Förenade Liv, Erik Grop, Hagström och Olsson. Kommunernas Försäkringsaktiebolag. Lantbrukarnas Riksförbund, Lidingö Villaägareföreningars Samarbetsnämnd. Per Erik Linderen. Christer Lundstedt, Per Snellman, Småföretagens Riksorganisation, Svensk Industriförening, Svenska Arbetspivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation ek för (SBC). Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Hotell- och Restaurangförbund (SHR). Sveriges Industriförbund, Sveriges Jordägareförbund. Sveriges Köpmannaförbund och TCO-S.
Lagen om ändring i kommunalskattelagen
SS KL Enligt 4§ KL. beräknas inkomst av fastighet i de fall som anges i denna lag på grundval av vad som bestämts i fastighetstaxeringslagen. Med ägare till fastighet likställs den som enligt fastighetstaxeringslagen skall anses som ägare. Bestämmelserna i KL om fastighet skall enligt 48 KL tilllämpas också i fråga om byggnad, som är lös egendom. om inte annat föreskrivs.
I 58 förslaget används såsom ett nytt skatterättsligt begrepp ordet ”privatbostad”. Enligt paragrafens första stycke utgör fastighet antingen näringsfastighet eller privatbostad. Ordet privatbostad används således här i betydelsen fastighet med privatbostad. I det följande i paragrafen ges en definition av begreppet privatbostad. Genom denna definition ges begreppet en annan och vidare innebörd. Detta är såväl språkligt som lagtekniskt mindre tillfredsställande. Åtskilliga bestämmelser i KL och SIL där ordet kommer till användning blir oklara till innehåll och omfattning. Lagrådet föreslår på grund av det anförda och då bestämmelserna bör omfatta även småhus på annans mark att 5 § KI ges följande lydelse:. "Fastighet är antingen privatbostadsfastighet eller näringsfastighet. Som privatbostadsfastighet räknas smahus med mark som utgör småhusenhet samt småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet. om småhuset är en privatbostad. Som privatbostadsfastighet räknas även tomtmark som avses bli bebyggd med sädan bostad samt sådant småhus på annans mark som är privatbostad. Annan fastighet är näringsfastighet.
Som privatbostad räknas smahus som helt eller till övervägande del används som permanentbostad eller fritidsbostad för ägaren eller sådan honom närstående som avses I punkt 14 sista stycket av anvisningarna till 32§ eller är avsedd att användas som sådan bostad.
Småhus, småhusenhet och lantbruksenhet har samma innebörd som i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
Som privatbostad räknas vidare bostad som används eller är avsedd att användas på det sätt som unges i andra stycket och som innehas av medlem i bostadsrättsförening eller bostadsförening eller av delägare i bostadsaktiebolag. om föreningens eller bolagets verksamhet är sådan som uvses i 2§7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. 109
I fråga om privatbostad som ingår i dödsbo gäller bestämmelserna i 538 3 mom.
Bilaga 3
Frågan om bostad skall räknas som privatbostad eller ingå i näringsverksamhet skall för varje kalenderår bestämmas på grundval av förhällandena vid kalenderårets utgång eller, om bostaden överlätits under året, förhållandena på överlåtelsedagen”
Fanslutning till den föreslagna definitionen av begreppet privatbostad vill lagrådet framhålla följande.
Frågan om en bostad räknas som privatbostad eller inte kan få stor ekonomisk betydelse både vid den löpande beskattningen och vid en avyttring av en fastighet eller en bostadsrätt. Enligt förslaget räknas en bostad som privatbostad inte bara när den används för permanent- eller fritidsboende för ägaren/nyttjunderättshavaren eller honom närstående som avses i punkt 14 sista stycket av anvisningarna till 32 § utan även när den är avsedd att användas som sådan bostad. Att bostaden före avyttringen varit uthyrd under en längre tid hindrar således inte att den vid beskattningen skall anses som en privatbostad, under förutsättning att upplåtaren behållit bostaden i avsikt att längre fram använda den som permanentbostad eller fritidsbostad för egen räkning eller för närstående, vilket torde vara ett relativt vanligt fall. Huruvida denna förutsättning kan anses föreligga eller inte får avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Att bostaden försälts är en omständighet som talar mot att en sådan avsikt förelegat. Å andra sidan kan försäljningen vara föranledd av att någon oförutsedd händelse inträffat. Det är sålunda uppenbart att dessa bestämmelser kommer att leda till betydande tillämpningssvarigheter. Dessa blir dock mindre framträdande om en schablonregel införs även för näringsfastigheter och bostadsrätter i näringsverksamhet (se lagrädets förslag under 25 och 26 8§ SID).
Om lagrådets förslag, godtas bör ordet ”privatbostad” ersättas med ordet ”privatbostadsfastighet” i bl.a. följande lagrum: — punkt 6 första stycket av anvisningarna till 22§ KL — punkt 7 sista stycket av anvisningarna till 23§ KL — punkt 13 i övergångsbestämmelserna till ändringarna i KL -3§ 3 mom, sista stycket, 68 I mom. a) samt 25§ I mom. första stycket, 4 mom. sista stycket, 5 mom. andra och fjärde styckena och 10 mom. första stycket SIL.
1383 mom. första stycket SIL bör före ordet ”privatbostad” insättas orden ”privatbostadsfastighet och”.
Vidare bör sista stycket i punkt 12 av anvisningarna till 23§ KL ges följande lydelse: ”Hör ett byggnads- eller markinventarium till fastighet som utgjort privatbostadsfastighet under det beskattningsår som närmast föregått det aktuella beskattningsåret utgörs inventariets skattemässiga restvärde av anskaffningsvärdet minskat med 20 procent av samma värde för varje beskattningsär, dock högst fem, som den skattskyldige innehaft inventariet och fastigheten utgjort privatbostadsfastighet. Detsamma gäller i fråga om del av fastighet.”.
ges följande lydelse: Bilaga 3
”Övergår fastighet i inkomstslaget jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse eller fastighet utom riket till privatbostadsfastighet den 1 januari 1991 och avyttras fastigheten under tiden den I januari 1991 — den 31 december 1999 tas som intäkt upp belopp som anges i punkt 5 första stycket första och andra meningarna av anvisningarna till 22§. Vad som sagts gäller dock inte om omkostnadsbeloppet beräknas enligt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.”
1838 KL.
Lagrådet anser att paragrafen blir mer lättläst om den ges följande lydelse: ”För inkomst av näringsverksamhet skall inkomsten av varje förvärvskälla beräknas för sig. Vid bedömningen av om verksamheter som den skattskyldige bedriver utgör en eller flera förvärvskällor görs skillnad mellan aktiv och passiv näringsverksamhet.
Verksamheter som utgör aktiv näringsverksamhet bildar tillsammans en förvärvskälla. Litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet bildar dock en särskild förvärvskälla om den skattskyldige begär det.
Varje verksamhet som utgör passiv närtngsverksamhet bildar en särskild förvärvskilla. :
Verksamheter som har naturlig anknytning till varandra betraktas som enda verksamhet. En verksamhet utgör aktiv näringsverksamhet om den skattskyldige i inte oväsentlig omfattning arbetat i verksamheten. Annan ' verksamhet utgör passiv näringsverksamhet. Självständig närinpsverksamhet i utlandet hänförs alltid till passiv näringsverksamhet.
Punkt I av anvisningarna till 228 KL
I tredje stycket finns en bestämmelse om s.k. uttagsbeskattning. Det är tillfredsställande att denna fråga nu uttryckligen regleras. Lagrådet vill emellertid ifrågasätta om det är lämpligt att, såsom föreslagits i remissprotokollet, göra bestämmelsen ovillkorlig. I hittillsvarande praxis har det ansetts möjligt att medge undantag från principen om uttagsbeskattning i vissa omstruktureringsfail o.d. En sammanfattning av denna praxis har lämnats i avsnitt 8. 7. 4. i protokollet. Enligt lägradets mening är det angeläget att denna möjlighet finns kvar i det nya systemet. Av detta skäl förordar lagrådet att bestämmelsen om uttagsbeskattning kompletteras med en undantagsregel som gör det möjligt att underlåta sådan beskattning när särskilda skäl påkallar det.
Punkt 24 av anvisningarna till 23& KL
Enligt punkt 18 av anvisningarna till 29 § KL kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordna att bidrag, som den skattskyldige lämnar till viss forskning, visst utvecklingsarbete eller viss museiverksamhet skall för tid som anges i förordnandet helt eller delvis anses såsom driftkostnad i den skattskyldiges rörelse. Bestämmelsen infördes genom lag (1970:1651) om ändring i KL.
I särskild förordning har angivits de skattskyldiga som har rätt till avdrag för bidrag som avses i nämnda unvisningspunkt och vilka är sådana avdrag Bilaga 3 får göras. För närvarande gäller förordning (1975:127) om avdrag för bidrag till viss forskning m.m.
Bemyndigandet för regeringen att bestämma om avdragsgill driftkostnad infördes före nya regeringsformen och stred inte mot då gällande krav på normgivning. Det är emellertid fullt klart att bemyndigandet strider mot innehållet 8 kap. 3.5 och 7§§ nu gällande regeringsform.
På grund av punkt 6 i övergångsbestämmelserna till regeringsformen gäl- Ier bemyndigandet utan hinder av att det inte har tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpning av regeringsformen och det får utnyttjas även efter ikraftträdandet av regeringsformen tills riksdagen bestämmer annorlunda.
I lagrådsremissen föreslås att förevarande anvisningspunkt skall flyttas till punkt 24: anvisningarna till 23§ KL och avse det utvidgade inkomstslaget näringsverksamhet. Detta innebär att regerinpsformens krav på normgivning i 8 kap. 3,5 och 7 §§ kommer att gälla. Bemyndigandet blir olagligt och föreskrifterna i förordningen (1975:127) måste ges i form av lag.
Punkt 5 av anvisningarna till 24§ KL Enligt punkt I b av anvisningarna till 41 § KL har regeringen eller' myndighet som regeringen bestämmer bemyndigats att utfärda årliga föreskrifter för beräkning av avdrag för belopp som företag, som driver kärnkraftanläggning, avsatt i räkenskaperna för beskattningsäret för att täcka företagets utsifter för framtida hantering av utbränt kärnbränsle. Bemyndigandet infördes genom lag (1978:974) om ändring i kommunalskattelagen. dvs. efter ikraftträdandet av regeringsformen. Eftersom bemyndigandet inte uppfyller kraven på normgivning is kap. 3,5 och 7 §§ regeringsformen föreslår lagrådet att det upphävs i samband med att anvisningspunkten enligt förslaget flyttas till punkt 5 av anvisningarna till 248 KT.
318 KE I lagrådsremissen föreslås en utvidgning av inkomstslaget tjänst. Alla ersättningar som utgår på grund av eget arbete eller egen prestation skall — oavsett om det är fråga om en prestation av engångsnatur eller en mer stadigvarande verksamhet -- beskattas i inkomstslaget tjänst under förutsättning att ersättningen inte är hänförlig till näringsverksamhet eHer inkomst av kapital och inte heller uttryckligen är undantagen från skatteplikt enligt 195. Inkomstslaget kommer därmed, såsom det uttrycks i remissprotokollet, att tjäna som en ”uppsamlingspost”.
Fagrådet har isak inte något att erinra mot förslaget men anser att definitionen i 318 första stycket vinner i klarhet om några av de där intagna exemplifieringarna får utgå och definitionen ges följande förenklade utformning: "Till tjänst räknas anställning, uppdrag och annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfällig natur. om den inte är att hänföra till näringsverksamhet eller till inkomst av kapital enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.” 112
till 2285 KL Bilaga 3 Dessa lagrum innehåller bestämmelser om beskattning av förmån av fri grupplivförsäkring.
Av den redogörelse som lämnas i den allmänna motiveringen i remissprotokollet framgår bl.a. följande. Grupplivförsäkringen för anställda i enskild tjänst (TGL) finansieras genom premicr från arbetsgivarna. Premiesättningen sker kollektivt och på starkt schablonmässiga grunder. Anställda i statlig tjänst omfattas av grupplivförsäkring utan premiebetalning medan vissa yrkesgrupper (lantbrukare m.fl.) har ett liknande försäkringsskydd (GLA) som finansieras i särskild ordning. Värdet av de förmåner som utgår vid ett försäkringsfall är beroende av bl.a. den försäkrades ålder och arbetstid och av vilka efterlevande som finns. För att lantbrukare m.fl. skall erhålla försäkringsskydd fordras att vissa krav beträffande intäkterna av verksamheten är uppfyllda.
I lagrådsremissen föreslås att förmånen av fri grupplivförsäkring i fortsättningen skall beskattas och beläggas med socialavgifter. Avsikten är att förmånsvärdet skall bestämmas schablonmässigt. i första hand tydligen med utgångspunkt i den genomsnittliga ärskostnaden per försäkrad inom de kategorier av anställda och näringsidkare som har försäkringsskydd. Av det som sägs i den allmänna motiveringen framgår att utformningen av beskattningsreglerna fordrar ytterligare avgränsningar och preciseringar i en rad olika hänseenden, såväl beträffande principerna för bestämmande av förmånsvärde som i fråga om förutsättningarna för skattskyldighetens inträde. I den föreslagna lagtexten sägs emellertid inte mer än att förmånen skall tas upp till belopp som motsvarar ”avgiften eller intjänad förmån per anställd enligt schablon” (32§ 3 a mom. andra stycket) respektive ”avgiften per näringsidkare enligt schablon” (punkt 12 andra stycket av anvisningarna till 22 §). Det har förutsatts att den återstående regleringen skall ske i form av verkställighetsföreskrifter.
Den föreslagna formen för reglering är inte förenlig med kravet på lagform i 8 kap. 3 och 5 §§ regeringsformen. Det är visserligen möjligt att i viss utsträckning ge materiellt utfyllande regler i form av verkställighetsföreskrifter. För detta fordras emellertid att den lagbestämmelse som skall kompletteras med verkställighetsföreskrifter är så detaljerad att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom föreskrifterna, I enlighet med det sagda fordras i förevarande fall att förutsättningarna för skattskyldighet och de principer som skall iakttas vid utformningen av schablonerna anges i lagtexten med tillräcklig precision.
Av anförda skäl kan lagrådet inte tillstyrka att förslaget om införande av skatteplikt för förmän av fri grupplivförsäkring genomförs i sin föreliggande utformning.
Punkt 10 av anvisningarna till 32& KL Den föreslagna anvisningspunkten innehåller bestämmelser om att räntefria eller lagförräntade lån skall tas upp som intäkt. Det ligger i sukens natur att det i första hand är arbetsgivaren eller uppdragsgivaren som lämnar lånet.
8 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 2
Enligt lagrådets mening bör detta komma till uttryck i anvisningspunktens första stycke. Vidare framgår det inte av den föreslagna lydelsen hur för- Bilaga 3 mänsvärdet skall beräknas. Även detta bör anges.
I remissprotokollet framhålls att genom att förmånen blir föremål för beskattning på samma sätt som andra förmåner det inte behövs någon särreglering för att markera att förmånen skall beskattas hos den anställde även om den tillfaller någon närstående till honom. Enligt lagrådets uppfattning följer detta av allmänna principer — se exempelvis RÅ 1989 ref. 57. Givetvis bör den som beskattas för förmånen också erhålla avdrag som för en betald ränteutpift.
Det primära syftet med förslaget är att förmånsbeloppet skall bli socialavgiftsgrundande. Den anställde skall ta upp beloppet som intäkt av tjänst och får tillgodoföra sig avdrag för samma belopp som en ränteutgift. Lagrådet vill emellertid framhålla att för den anställde konstruktionen med beskattad förmån och avdrag för ränteutgift i ett stort antal fall får konsekvenser. Dels kan beskattningen av förmånen komma att ske efter en högre skattesats än som tillämpas beträffande inkomstslaget kapital. dels kan den begränsade kvittningsrätten i sistnämnda inkomstslag medföra att avdraget inte kan utnyttjas helt. |
Beräkningen av förmånens storlek skall enligt förslaget ske med utgångspunkt i statslåneräntan vid viss tidpunkt före beskattningsäret jämte ett tilllägg. Det blir härigenom möjligt att för beskattningsåret förutse konsekvenserna av ett lån. Lagrådet vill emellertid påpeka att en följd av det föreslagna systemet är att det inte är någon helt aktuell statslåneränta som bildar grunden för förmånen och att statslåneräntan följaktligen kan vara sänkt redan när ett lån tas upp.
Det anges i remissprotokollet att förmånen är skattepliktig för den anställde även om den utges av någon annan än arbetsgivaren men tillfaller den anställde på grund av hans tjänst. I anvisningspunkten har detta kommit till uttryck genom att förmån skall föreligga om det finns anledning att anta att arbetsgivaren förmedlat länet. Enligt lagrädets mening får bestämmelserna anses omfatta även den situationen att arbetsgivaren lämnar ett lån först när anställningsförhållandet upphört. Detta bör komma till uttryck i lagtexten.
Mot bakgrund av det anförda förordar lagrådet att anvisningspunkten får följande lydelse:. ”Har arbetsgivare eller uppdragsgivare lämnat arbetstagare. uppdragstagare eller någon dem närstående räntefritt lån eller lån där räntan understiger en jämförelseränta, som uppgår till statslåneräntan i slutet av november året före beskattningsåret med tillägg av en procentenhet, skall arbetstagaren eller uppdragstagaren ta upp förmånen av länet som intäkt av tjänst. Denna förmån utgör skillnaden mellan jämförelseräntan och avtalad ränta. Förmänsbeloppet skall anses som en betald räntvutgift.
Med lån från arbetsgivare eller uppdragsgivare likställs lan som kan anses ha samband med tidigare anställning eller uppdrag och annat lån om det finns anledning anta att arbetsgivaren eller uppdragsgivaren förmedlat det.
Det som sagts I denna punkt gäller ej i fall som avses i punkt 14 sjätte stycket av anvisningarna.”
Bilaga 3 Denna anvisningspunkt innehåller s.k. stoppregler för fåmansföretagen och deras ägare.
I andra — fjärde styckena regleras beskattningen när tillgångar överläts mellan ett fåmansföretag och dess delägare (eller närstående till delägare). Bestämmelserna har till stor del sin motsvarighet i nuvarande 35 § I a mom. tredje stycket och 35 § 4 mom. fjärde stycket. En komplettering har emellertid gjorts i syfte att lösa konflikten med andra stoppregler. Vidare görs en hänvisning till de bestämmelser i 24§ 6 mom. SIL som är avsedda att bl.a. klargöra förhållandet mellan stoppreglerna och realisationsvinstreglerna. Laprådet har i sak inte något att erinra mot förslagen men anser att den författningstekniska lösningen är mindre lyckad. Bestämmelserna torde bli mer lättillgängliga om man tydligare skiljer mellan de två huvudfall som skall regleras, nämligen införsäljning och utköp, och dessutom markerar att det som står i det föreslagna fjärde stycket är huvudreglerna på området medan tredje stycket innefattar en särreglering av vissa införsäljningar.
Av det sagda framgår att en ändring av dispositionen är önskvärd. Dessutom är vissa förtydliganden nödvändiga. Enligt vad som uppgetts vid föredragningen är avsikten att beskattningen genomgående skall ske hos den person — delägare eller närstående —- som avyttrar eller förvärvar egendomen. Vidare har uppgetts att bestämmelsen om utköp av fastigheter från fämansägda handelsbolag skall tillämpas också vid köp av bostadsrätter samt att det som i bestämmelserna sägs om bostadsrätter gäller endast när föreningen är ett äkta bostadsföretag men å andra sidan är avsett att tillämpas också på aktier och andelar i andra äkta bostadsföretag. Lagtexten bör justeras i dessa hänseenden. Slutligen bör det uttryckligen anges att avdrag för anskaffningskostnader m.m. inte medges i de fall som regleras i det föreslagna tredje stycket (införsäljning av onyttig egendom).
På grund av det sagda föreslår lagrådet att andra — fjärde styckena ges följäande lIvdelse: ”Avvturar delägare i fåmansföretap eller delägare närstående person egendom till företaget skall, om priset är högre än egendomens marknadsvärde, det överskjutande beloppet beskattas hos överlätaren som intäkt av tjänst. Av 248 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt framgår att äterstående del av vederlaget skall beaktas vid beräkning av realisationsvinst samt att vid denna beräkning särskilda undantagsregler gäller för fastighet och bostadsrätt. Avser avyttringen annan lös egendom än bostadsrätt gäller dock, oavsett hur priset förhåller stig till marknadsvärdet, att hela vederlaget, utan avdrag för nägot omkostnadsbelopp, skall beskattas hos överlåtaren som intäkt av tjänst, såvida inte egendomen är eller kan väntas bli till nytta för företapet. |
Vad som i andra stycket sägs om bostadsrätt gäller endast sådan bostadsrätt som avses I 268 I mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt men tillämpas även i fråga om andel eller aktie som avses i andra stycket av samma moment.
Förvärvar delägare i fämansföretag eller delägare närstående person egendom från företaget till lägre pris än egendomens marknadsvärde, skall ett belopp motsvarande skillnaden beskattas hos förvärvaren som intäkt av tjänst. Vad nu sagts gäller också när delägare i fåmansägt handelsbolag eller 115
delägare närstående person förvärvar egendom från handelsbolaget, om egendomen omfattar sådant hus eller avser sådan lägenhet som är eller kan Bilaga 3 antas komma att bli privatbostad enligt 58 andra eller tredje stycket eller tomtmark som avses bli bebyggd med sådan bostad. Första meningen tillämpas inte när det är företagsledaren som förvärvar egendomen och denne har beskattats enligt första stycket vid företagets förvärv av egendomen.”
Av förslaget framgår att lagrådet utgår från att 24§ 6 mom. SIL har en mer generell innebörd än som framgår av dess lydelse enligt remissprotokollet. Lagrådet återkommer till denna fråga vid behandlingen av förslaget till ändring av SIL.
Beträffande sjärte stycket vill lagrådet ifrågasätta om inte den schablon för bestämmande av marknadsränta som föreskrivs i punkt 10 av anvisningarna till 328 KL skulle kunna tillämpas också när lånet lämnas av ett fåmansföretag till dess företagsledare.
Bestämmelsen i åttonde stycket om förbjudna penninglån är, såvitt gäller län från aktiebolag, inte begränsad till fåmansföretagsfallen. Av systematiska skäl och för att eliminera varje risk för misstolkning bör bestämmelsen enligt laägrädets mening brytas ut till en egen anvisningspunkt.
Enligt remissprotokollet skall de belopp som enligt stoppreglerna beskattas som intäkt av tjänst inte ge rätt till schablonavdrag eller grundavdrag och inte heller beläggas med socialavgifter eller löneskatt. När det gäller grundavdrag är frågan uttryckligen reglerad i 48 § 2 mom. För att det avsedda resultatet skall uppnås beträffande schablonavdraget och socialavgifterna synes ett förtydligande av bl.a. 11 kap 2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring erforderligt (jfr motsvarande anmärkning beträffande 3 § 12 mom. SIL).
Punkt 3 av anvisningarna till 33§ KL Enligt 33 § 1 mom. får från intäkt av tjänst avdrag göras för bl.a. ökade levnadskostnader vid resa i tjänsten utom den vanliga verksamhetsorten, om resan varit förenad med övernattning.
Punkt 3 av anvisningarna till paragrafen innehåller regler om beräkningen av avdraget för sådana kostnader. Huvudprincipen är att endast de merkostnader som uppstår vid tjänsteresor skall vara avdragsgilla. För kostnadsökning för måltider och småutgifter medges endast ett på visst sätt beräknat lägre avdrag, om inte den skattskyldige visat att kostnadsökningen är större än avdrag som beräknas på det angivna sättet.
Anvisningspunkten innehåller tio stycken med olika bestämmelser. Vilka av dessa bestämmelser som äger allmän giltighet och därför skall tillämpas såväl i fråga om resor inom riket som vid utlandsförrättningar, framgår inte alltid klart av lagtexten. I den allmänna motiveringen sägs att nuvarande principer för beräkningen av ökade levnadskostnader vid tjänsteresa utom riket skall behällas i stort sett oförändrade och att de belopp som avses gälla skall fastställas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer. Om det remitterade förslaget har denna innebörd bör bestämmelserna i det nionde stycket om kostnadsökning under förrättning på utrikes ort tas upp i en särskild punkt eller i vart fall som ett nytt sista stycke i punkt 3.
I remissprotokollet (specialmotiveringen) anges att ordet ”tjänst” i de nu-
varande reglerna i denna anvisningspunkt genomgående bytts ut mot det mer alltäckande uttrycket ”arbete”. Bilaga 3
Enligt sjätte stycket i förslaget skall utredningen, om den skattskyldige vill visa att kostnadsökningen i ”ett och samma arbete” varit större än avdrag som beräknats på angivet sätt, avse hans samtliga förrättningar i nämnda ”arbete” under beskattningsåret. Motsvarande bestämmelse i andra stycket i anvisningspunkten i dess nu gällande lydelse avser kostnadsökningen i ”en och samma tjänst”.
För att inte uttrycket ”i ett och samma arbete” skall föranleda missförstånd angående den föreslagna bestämmelsens inne börd föreslår lagrådet att uttrycket ”i en och samma anställning” används i stället.
Punkt 3 a av anvisningarna till 338 KL Denna punkt innehåller regler om avdrag för ökade levnadskostnader vid s.k. tillfälliga anställningar och vid dubbel bosättning. För sådana kostnader medges avdrag under längst vissa angivna tider. Om avdrag medgetts under en inledande tremånadersperiod enligt bestämmelserna i anvisningarna i punkt 3, bör enligt motiven tidsgränsen räknas från vistelsens början. Det föreslagna femte stycket i punkt 3 a bör i enlighet härmed ges följande lydelse: ”Avdrag enligt första stycket medges under längst två år och i övrigt under längst tre år för gifta eller samboende par och under längst ett år för ensamstående skattskyldiga. I den angivna tiden skall inräknas tid under vilken avdrag för samma förrättning medgetts enligt punkt 3. Avdrag medges dock för längre tid än som sagts nu, om anställningens natur eller andra särskilda skäl talar för det.”
Punkt 3 av anvisningarna till 42§ KL I den exemplifiering av olika tjänsteförmåner som finns intagen i punkt 3 av anvisningarna till 32§ upptas bl.a. värdet av fri kost. Det anges vidare att förmån skall föreligga även när fri kost tillhandahålls endast vid enstaka tillfällen. Av uttalande i remissprotokollet framgår att med fri kost vid enstaka tillfällen asyftas i första hand representation som en anställd kan utöva. Det anges vidare att värdet av kostförmån vid enstaka tillfällen, som exempelvis i samband med representation, skall beräknas enligt samma grunder som vid daglig fri kost.
Punkt 3 av anvisningarna till 42 § innehåller regler för värdering av kostförman. Enligt den föreslagna lydelsen skall förmånsvärdet vid fri kost som bestär av ett mål om dagen vara lika med det genomsnittliga priset i landet för en lunchmåltid av normal beskaffenhet. Det framgår däremot inte klart av den föreslagna lydelsen att samma beräkningsgrund skall tillämpas även vid fri kost vid enstaka tillfällen.
Av remissprotokollet framgår vidare att om arbetsgivaren subventionerar de anställdas måltider och priset för måltiderna härigenom blir lägre än genomsnittspriset i landet de anställda skall beskattas för mellanskillnaden. Det framhålls emellertid vidare att om en personalrestaurang, som inte till någon del subventioneras av arbetsgivaren, genom exempelvis stordriftför- 117
delar kan ta ut ett pris som understiger det genomsnittliga priset någon be- Prop. 1989790:110 skattning inte bör ske av de anställda. Lagrådet vill framhålla att kontroll- Bilaga 3 möjligheterna i ett svstem med beskattning av förmån av subventionerad kost är praktiskt taget obefintliga. Om det i lagrådsremissen framlagda förslaget ändå läggs till grund för lagstiftning bör enligt lagrädets mening det förhållandet att förmån av delvis subventionerad kost skall beskattas komma till uttryck i anvisningspunkten.
Mot bakgrund av det anförda förordar lagrädet att anvisningspunkten ges följande lydelse: ”Förmänsvärdet av fri måltid bestående av ett mål om dagen (lunch eller middag) är lika med genomsnittspriset i riket för en lunchmältid av normal beskaffenhet. Förmånsvärdet av helt fri kost är lika med 250 procent av nämnda genomsnittspris.
Motsvarande gäller för kostförmån vid enstaka tillfälle.
Bidrar arbetsgivaren till Kostnaderna för anställds måltid och kommer härigenom den anställdes kostnad för måltiden att understiga genomsnittspriset skall skillnaden tas upp som förmån av delvis fri måltid.”
488 2 och 3 mom. KL med anvisningar I dessa lagrum regleras dels det vanliga kommunala grundavdraget, som i sin föreslagna utformning normalt är differentierat med hänsyn till den taxerade inkomsten, dels det särskilda kommunala grundavdrag som är avsett att ersätta det extra avdraget för folkpenstonärer.
Bestämmelser om beräkning av det särskilda grundavdraget har tagits in i den nya punkten I av anvisningarna till 488. I anvisningspunktens andra stycke anges hur det maximala avdragsbeloppet skall bestämmas för olika kategorier av skattskyldiga. Därvid skiljs i princip mellan skattskyldiga, som uppbär folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och övriga skattskyldiga. Utgångspunkten för avdrugsberäkningen är för den förra kategorin 1,325 basbelopp och för den senare 1,5 basbelopp. Vidare görs en begränsning som innebär att det särskilda grundavdraget inte får överstiga uppburen folkpension samt pensionstillskott enligt 2§ lagen (1969:205) om pensionstillskott eller — i fråga om förtidspensionärer — hältten av pensionstillskott enligt 2 a§ samma lag. Enligt vad som upplysts är avsikten att tillägget för pensionstillskott skall motsvara faktiskt uppburet tillskott. Detta bör framgå tydligare av lagtexten. Avsikten är vidare att regeln om tilläggspension i anvisningspunktens första stycke skall vara tillämplig vid avdragsberäkningen. Detta bör klargöras genom en justering av första stycket.
I det föreslagna tredje stycket av anvisningspunkten ges föreskrifter om avtrappning av det särskilda grundavdraget. Vid angivande av den inkomstnivå där avtrappningen skall börja görs skillnad mellan ”ensamstående”. för vilka nivån är 1,5 basbelopp, och ”gifta skattskyldiga” för vilka nivän är 1.325 basbelopp. Kategoriindelningen är således inte densamma som i de nyss berörda bestämmelserna om utgångspunkten för avdragsberäkningen. En konsekvens av den skilda indelningen är att en gift skattskyldig vars make inte uppbär folkpension får beräkna särskilt grundavdrag med utgångspunkt i 1,5 basbelopp men träffas av avtrappning redan vid en nivå av 1.325 basbe- 118
lopp. Ett sådant resultat synes inte vara åsyftat. Avsikten lär vara att avträppningen skall börja vid den nivå — 1.325 resp. 1,5 basbelopp som i det Bilaga 3 enskilda fallet motsvarar utgångspunkten för avdragsberäkningen. Texten i det föreslagna tredje stycket bör ändras i enlighet härmed. Motsvarande ändring bör göras i fjärde stycket. I det nedan redovisade författningsförslaget görs nägra vtterligare, rent redaktionella ändringar i anvisningspunkten.
Det hittills sagda har avsett beräkningen av det särskilda grundavdraget. Förslaget att ersätta det extra avdraget för folkpensionärer med ett särskilt grundavdrag aktualiserar också en annan fråga, nämligen vilken betydelse den skattskyldiges bosättning 1 Sverige skall ha för avdragsrätten. Av den föreslagna utformningen av 48 8 2 och 3 mom. följer att kommunalt grundavdrag, därunder inbegripet det särskilda grundavdraget, inte i något fall skall medges skattskyldiga som hela beskattningsåret varit bosatta utomlands. När det gäller folkpensionärer som in- eller utflyttat under beskattningsåret har avsikten enligt vad som uppgetts varit att särskilt grundavdrag — till skillnad mot det vanliga grundavdraget — skall medges i samma utsträckning som vid bosättning hela året. Lagtexten bör förtydligas i detta hänseende. Eftersom särskilt grundavdrag således skall medges enligt samma regler oavsett om bosättningen i Sverige varat hela eller del av beskattningsåret är det lämpligt att huvudregeln om särskilt grundavdrag bryts ut till ett nytt fjärde moment.
Enligt det remitterade förslaget skall de nuvarande punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 49 §i oförändrat skick utgöra punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 48 §. Bestämmelserna reglerar rätten till grundavdrag i de fall då den skattskyldige avlidit under beskattningsåret. Även dessa bestämmelser bör förtydligas så att rätten till särskilt grundavdrag inte oriktigt begränsas i de avsedda fallen.
På grund av det anförda föreslår lagrädet dels att fjärde stycket i 48§ 2 mom. utgår och att hänvisningen i 3 mom. ändras till att avse 2 mom. tredje — sjätte styckena, dels att det nya fjärde momentet samt punkterna 1, 3 och 4 av anvisningarna till 48§ ges följande lydelse:
4835 4 mom. ”Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsäret och vars inkomst till inte obetydlig del har utgjorts av folkpension. har rätt att i stället för kommunalt grundavdrag enligt 2 eller 3 mom. få särskilt kommunalt grundavdrag enligt bestämmelserna i punkt I av anvisningarna.”
Punkt 1 av anvisningarna till 48 § ”Vid tillämpningen av 48§ 4 mom. och denna anvisningspunkt iakttas föl- Jande. Som folkpension —- av pensionstillskott.
För gitt skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, uppgår det särskilda grundavdraget till 1.325 basbelopp. För övriga skattskyldiga uppgår avdraget till 1,5 basbelopp. För gift skattskyldig, som under viss del av beskattningsäret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkom-
119 mer gift vars make saknar folkpension, uppgår avdraget till 1.5 basbelopp.
Det särskilda grundavdraget får dock inte överstiga uppburen folkpension och pensionstillskott som uppburits enligt 2 § lagen (1969:205) om pensions- Bilaga 3 tillskott. För den som uppburit folkpension i form av förtidspension gäller att det särskilda grundavdraget inte får överstiga uppburen folkpension och hälften av pensionstillskott som uppburits enligt 2 a § nämnda lag.
Det särskilda grundavdraget reduceras med 65 procent av den det av uppburen pension som överstiger det för den skattskyldige enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet. Pension som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring reducerar dock inte det särskilda erundavdraget.
För den som vid utgången av året före beskattningsåret inte uppbar folkpension reduceras det särskilda grundavdraget i stället med 65 procent av den del av taxerad inkomst som överstiger det för den skattskyldige enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet.
Oavsett vad som i det föregående sagts om reducering föreligger alltid rätt till särskilt grundavdrag med så stort belopp som den skattskyldige skulle ha fått i grundavdrag enligt 485 2 eller 3 mom. om dessa bestämmelser i stället hade tillämpats.”
Punkt 3 av anvisningarna till 48 § ”Dödsboet efter den som vid sitt frånfälle var bosatt här i riket har på grund av bestämmelsen i 53 § 3 mom. första stycket rätt till kommunalt grundavdrag för det beskattningsår. under vilket dödsfallet inträffat, med belopp som skulle ha medgetts den avlidne om denne fortfarande hade levat. Var den avlidne inte bosatt här i riket under hela tiden mellan beskattningsårets ingang och dödsfallet. skall, när 48 § 3 mom. tillämpas, grundavdrag medges dels för den tid han var bosatt här. dels för tiden mellan dödsfallet och beskattningsärets utgång samt för den sammanlagda tiden beräknas enligt bestämmelserna i nämnda moment.
Avdrag enliat första stycket medges utan hänsyn till att dödsboet skiftats före utgången av det beskattningsär, under vilket dödsfallet inträffat.”
Punkt 4 av anvisningarna till 48 § ”Dödsboet efter den som vid sitt frånfälle inte var bosatt här i riket kan på grund av bestämmelsen i 53 § 3 mom. första stycket ha rätt till kommunalt grundavdrag för det beskattningsär, under vilket dödsfallet inträffade, om den avlidne under någon del av det året var bosatt här.”
5085 1-3 mom. KL
I dessa lagrum anges hur beskattningsbar inkomst skall bestämmas. Lagrådet föreslår att de tre momenten ersätts av en gemensam bestämmelse med
följande lydelse:
”Den taxerade inkomsten minskad — i förekommande fall — med kommunalt grundavdrag utgör beskattningsbar inkomst.”
Övergångsbestämmelser KL
Enligt den nu gällande lydelsen av punkt 4 av anvisningarna till 41 § får intäkter och utgifter vid tillämpning av den s.k. kontantprincipen hänföras till det beskattningsär som de belöper på även om de uppbärs respektive betalas ut en kortare tid före eller efter ärsskiftet. Enligt den föreslagna lagstiftningen 120
har det gjorts obligatoriskt att redovisa s.k. årsskiftesbetalningar för det beskattningsår till vilket de hänför sig. Denna justering av reglerna om rätt be- Bilaga 3 skattningsår nödvändiggör övergångsbestämmelser beträffande intäkter och utgifter vid årsskiftet 1990-1991. Lagrådet föreslår att dessa övergångsbestämmelser tas upp i en särskild punkt och ges följande lydelse: ”Äldre bestämmelser i punkt 4 av anvisningarna till 41 § tillämpas vid 1992 års taxering i fråga om intäkter som uppburits och utgifter som erlagts i anslutning till årsskiftet 1990/91.” Lagrådet har tidigare i yttrandet över 5§ KL föreslagit en ändrad lydelse av punkt I 1i de föreslagna övergångsbestämmelserna till KL.
Lagen om ändring i lagen om statlig inkomstskatt
28 4 mom. SIL Detta moment innehåller f.n. som ett sista stycke en bestämmelse som reglerar de fall då en tillgång, som faller under realisationsvinstreglerna, delas ut till ett företag som är frikallat från skattskyldighet för utdelningen. I remissprotokollet föreslås att bestämmelsen upphävs. Enligt lagrådets bedömning finns det emellertid också i det nya systemet behov av en sådan bestämmelse för de fall då utdelning sker till en mottagare som inte är skattskyldig för utdelningen och denna inte utlöser uttagsbeskattning.
283 6 mom. SIL Det remitterade förslaget innehåller i 2§ 6 mom. bestämmelser av innebörd att som ett livförsäkringsföretags nettoimtäkt av försäkringsrörelsen skall anses nettointäkten av företagets kapital- och fastighetsförvaltning med undantag för dels den del av intäkten som belöper på pensionsförsäkringar (P-försäkringar). som företaget meddelat direkt eller meddelat i återförsäkring åt ett inländskt försäkringsföretag, dels vissa avgångsbidragsförsäkringar. För den del av nettoimtäkten av företagets kapital- och fastighetsförvaltning, som avser nämnda P-försäkringar, föreslås beskattning enligt regler som finns intagna i lägen om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Även nuvarande regler i SIL innebär att som intäkt av ett inländskt livförsäkringsföretags försäkringsrörelse tas upp nettoimtäkten av företagets kapital- och fastighetsförvaltning med de undantag som angetts ovan. Utformningen av de bestämmelserna skiljer sig emellertid väsentligt från det remitterade förslaget. Sålunda innehåller de nuvarande reglerna mycket specificerade bestämmelser om såväl hur bruttointäkten skall beräknas som vilka avdrag som får göras. Vissa schablonmässiga avdrag är därvid avsedda att täcka andra omkostnader än utgiftsräntor och nedskrivningar. Det anges vidare bl.a. hur ränta skall beräknas vid återförsäkring i utländskt bolag om företaget inte behåller premiereserven och hur ränta på återbäringsmedel som tillkommer försäkringstagare skall behandlas.
Förslaget innebär att den del av livförsäkringsföretagets kapital- och fastighetsförvaltning, för vilken skall erläggas statlig inkomstskatt, beräknas enligt reglerna för näringsverksamhet. En motsvarande bestämmelse finns i 121
48 i förslaget till lag om avkastningsskatt på pensionsmedel beträffande beräkningen av nettointäkten av kapital- och fastighetsförvaltning som belöper Bilaga 3 på P-försäkringar, som företaget meddelat direkt eller meddelat i återförsäkring åt annat inländskt försäkringsföretag. Detta torde innebära att från företagets totala bruttointäkt av kapital- och fastighetsförvaltning skall dras av kostnader för personal samt för reparation. underhåll. värdeminskning. nedskrivning. ränteutgifter m.m. hänförliga till förvaltningen enligt reglerna I KL. Nettobeloppet skall därefter fördelas på vad som kan anses belöpa på P-försäkringar meddelade direkt eller meddelade i återförsäkring åt annat inländskt företag. vilken del av nettointäkten skall beskattas enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel. på avgångsbidragsförsäkringar, vilken del inte skall beskattas, och på övrig del. vilken del skall beskattas enligt lagen om statlig inkomstskatt.
Lagrådet vill framhålla att det vid tillämpningen torde kunna uppkomma störa problem. speciellt beträffande kostnadsdelen, då ett försäkringsföretag ofta torde använda samma personal. samma lokaler och även samma maskinpark exempelvis dataanläggningar — i det aktiva försäkringsarbetet som I kapital- och fastighetsförvaltningen. Det saknas i lagförslaget föreskrifter om hur den köstnadsdel som kan avse kapital- och fastighetsförvaltningen skall beräknas. Enligt lagrådets mening erfordras ett förtydligande för att belysa dessa frågor. Vidare fordras att lagtextförslaget kompletteras med regler dels för beräkningen av nettointäkten av den skattepliktiga delen av ett företags kapital- och fastighetsförvaltning. dels för beräkningen av hur stor del av denna nettointäkt som skall hänföras till beskattningsunderlaget för bestämmande av statlig inkomstskatt resp. avkastningsskatt på pensionsmedel.
Den föreslagna ändrade lydelsen av 28 6 mom. SIL innebär vidare att inländskt skadeförsäkringstöretags avdragsrätt för bl.a. avsättning till regleringsfond för trafikförsäkring och för ökning av utjämningsfond slopas. Enligt lagtextförslaget skall minskning av regleringsfonder eller utjämningsfönderna alltjämt utgöra skattepliktig intäkt. Det är helt naturligt att beskattning skall ske när minskning sker av en fond om avsättningar skett med obeskattade medel. I den mån det fortfarande kommer att finnas föreskrifter om avsättning bl.a. till regleringsfonder får bestämmelserna om beskattning vid fondminskning närmast karaktär av övergångsbestämmelse. Alternativt kan föreskrivas I lagtexten att beskattningen skall avse endast fondavsättning för vilken avdrag medgivits senast vid 1991 års taxering. Det bör vidare stadgas att först insatta medel 1as ut först.
285 13 mom. SIL I första stycket av detta moment föreskrivs att avdrag inte får göras för ett fåmansföretags kostnader för sådana förmåner som avses I punkt It av anvisningarna till 32§ KL. Räckvidden av detta förbud är oklar. I den nämnda unvisningspunkten anges ett antal transaktioner som skall föranleda att ett visst belopp beskattas hos företagsledare eller delägare (eller närstående till dem) som intäkt av tjänst. Avsikten torde inte vara att avdrag alltid skall vägras för hela kostnaden för det belopp som beskattas hos företagsledaren
eller delägaren. En närmare till hands liggande tolkning är att förbudet är Prop. 1989/90: 110 begränsat till kostnaden för det som för mottagaren är en ”förmån” i ekono- Bilaga 3 misk mening. Även med denna utgångspunkt kvarstår flera oklarheter, vilket kan belysas med nägra exempel:
1. När företaget anskaffar lös egendom, som uteslutande eller så gott som uteslutande är avsedd för företagsledarens privata bruk, skall denne beskattas för ett belopp som motsvarar hela anskaffningskostnaden (första stycket i anvisningspunkten). Det är inte givet att värdet av den ”förmån” som bereds företagsledaren motsvarar hela detta belopp. I dag föreskrivs uttryckligen att företaget inte får något avdrag på grund av anskaffningen (punkt 3 andra stycket uv unvisningarna till 298 KL). Skall avdragsförbudet ha samma omfattning i fortsättningen, bör detta komma till klart uttryck i lagtexten.
2. Säljer en delägare lös egendom till företaget och är egendomen inte till nytta för företagets verksamhet, skall delägaren i regel ta upp hela vederlaget som intäkt av tjänst (andra stycket tredje meningen i anvisningspunkten i dess Ivdelse enligt lagrådets förslag). Värdet av säljarens ”förmån” synes normalt inte överstiga det belopp som han erhåller utöver marknadsvärdet. Avsikten torde dock vara att avdrag helt skall vägras för företagets anskaffningskostnad. Detta kan möjligen anses följa av allmänna principer för behandling av företagsfrämmande egendom men borde ändå uttryckligen an- £es.
3. När företagsledaren upplåter lokaler till företaget skall hela hyresersättningen beskattas som intäkt av näringsverksamhet eller tjänst (femte stycket i anvisningspunkten). En konsekvens av avdragsförbudet skulle bli att företaget inte får avdrag för eventuell överhyra. I remissprotokollet görs emellertid ert uttalande som tyder på att avsikten är att överhyran skall få dras av som lön. I samband med att företagets avdragsrätt behandlas sägs nämligen att överhyran skall ”beskattas om vanliga tjänsteinkomster”.
4. Har företaget lämnat företagsledaren ett lån som inte omfattas av aktiebolagslagens laneförbud (och därmed inte heller av åttonde stycket i anvisningspunkten i dess lydelse enligt det remitterade förslaget) skall en nedskrivning av lånet medföra att företagsledaren beskattas för det nedskrivna beloppet (sjunde stycket). Enligt vanliga regler torde företaget under vissa förutsättningar kunna få avdrag för nedskrivningen. Ett sådant avdrag förhindras inte av ett avdragstörbud som omfattar endast värdet av utgivna ”förmaåner” (en nedskrivning utgör inte i sig en ekonomisk förmån för företagsledaren). Är avsikten att avdrag skall vägras. bör detta utsägas i lagtexten.
Redan av de nu lämnade exemplen framgar att avdrapsförbudet i 28 13 mom. enligt lagrådets mening behöver preciseras i flera hänseenden.
38 2 mom. SIL
Enligt det föreslagna momentets första stycke får avdrag från intäkt av kapital göras för bl.a. ränteutgifter och vissa realisationsförluster. Andra stycket innehäller vissa begränsningar beträffande avdrag för realisationsförluster och i tredje stycket anges vissa begränsningar i rätten till avdrag för ränteutvifter.
Enligt lägrådets mening bör av bl.a. dispositionsskäl andra och tredje styckena byta plats. Vidare bör det stycke som avser räntcutgiftsbegränsningen ges en något enklare utformning. I båda styckena bör vidare para-
ta [E grafhänvisningarna kompletteras med angivande av ä yftade moment. Mot
bakgrund härav förordar lagrådet att andra och tredje styckena ges följande utformning: Bilaga 3
”Om ränteutgifterna överstiger ränteintäkterna med mer än 100 000 kronor eller — om den skattskyldige inte fyllt 18 år — 10 000 kronor medges dock avdrag med endast 70 procent av det överskjutande beloppet om inte annat framgår av 4 mom. andra stycket eller 12 mom. första stycket. Till ränteintäkter hänförs därvid inte löpande avkastning på tillgångar som avses i 27 § I mom.
Avdrag för realisationsförlust medges med 70 procent av förlusten i den mån inte annat anges i 27 § 6 mom. eller 29§ 2 mom”.
Om denna ändring av ordningen mellan styckena genomförs skall hänvisningarna i 3 § 4 mom. andra stycket och 12 mom. första stycket samt 27 § 6 mom. första stycket justeras.
38 3 mom. SIL Vandra stycket anges att vissa hyresintäkter m m skall tas upp som intäkt av kapital. Enligt lagrådets mening bör det tydligare anges att fråga är om intäkter som härrör från upplåtelser av privatbostadsfastigheter och privatbostäder samt försäljningar från sådana fastigheter. I sista meningen sägs att bestämmelserna ”i tillämpliga delar” gäller också ”motsvarande intäkter av bostadslägenheter som innehas med hyresrätt”. Denna skrivning kan förenklas eftersom det beträffande dessa lägenheter knappast kan bli fråga om andra intäkter än hyresintäkter. I övrigt noterar lagrådet att bestämmelsen om andrahandsuthyrning av bostadslägenheter inte är begränsad till de fall då uthyrningen avser upplåtarens egen bostad utan omfattar samtliga upplåtelser av detta slag som inte är hänförliga till näringsverksamhet.
Tredje stveket innehåller bestämmelser om avdrag från de hyresintäkter m m som avses I andra stycket. Avsikten är enligt remissprotokollet att avdraget skall ha funktionen av ett bottenavdrag och att det samtidigt skall utgöra ett maximibelopp som inte får överskridas ens om de faktiska kostnaderna varit högre. Vidare synes avsikten vara att krontalsavdraget men inte något avdrag därutöver kommer i fråga när intäkterna härrör uteslutande från försäljning av alster m m. I de nu berörda hänseendena bör bestämmelserna förtydligas.
I tredje stycket har gjorts ett undantag för uthyrning till egen eller närståendes arbetsgivare. Lagrådet utgår från att avdrag i dessa fall skall kunna medges för merkostnader i samma utsträckning som när en företagsledare i ett fåmansföretag hyr ut en lokal till företaget. Detta bör uttryckligen anges. Av systematiska skäl bör undantagsregeln föras över till fjärde stycket, som innehåller en motsvarande undantagsregel beträffande uthyrning av en lokal till ett fåmansföretag.
Med hänvisning till det nu sagda föreslår lagrådet att andra — fjärde styckena ges följande lydelse: ”Intäkt av upplåtelse av privatbostadsfastighet och av privatbostad samt av avyttring av alster eller naturtillgångar från sådan fastighet skall tas upp som intäkt av kapital. Detsamma gäller intäkt av uthyrning av bostadslägenhet som innehas med hyresrätt.
Från intäkt som avses I andra stycket medges avdrag med 4 000 kronor för varje fastighet. bostad eller lägenhet. Vid upplåtelse medges härutöver Bilaga 3 avdrag med belopp, som i fråga om småhus som innehas med äganderätt uppgår till 20 procent av hyresintäkten och i övriga fall motsvarar den del av upplåtarens hyra eller avgift som belöper på det som uthyrts. Vid beräkning av avdragsgill avgift bortses från sådana inbetalningar till föreningen eller bolaget som är att anse som kapitaltillskott och beaktas övriga inbetalningar endast till den del de överstiger utdelning som skett på annat sätt än i förhållande till innehavda andelar i föreningen eller aktier i bolaget. Avdrag medges inte med högre belopp än som följer av detta stycke även om de faktiska kostnaderna varit högre. Avdraget får inte överstiga intäkten i fråga.
Vad som sägs i detta moment gäller inte när intäkten enligt punkt 14 femte stycket av anvisningarna till 32§ kommunalskattelagen skall beskattas som intäkt av tjänst. Bestämmelserna i tredje stycket tillämpas inte heller i andra fall, när upplåtelse skett till den skattskyldiges eller honom närståendes arbetsgivare. I dessa fall medges skäligt avdrag för kostnad som den skattskyldige fått vidkännas på grund av upplåtelsen.” Inledningen av sjätte stycket måste formuleras om så att det framgår att bestämmelserna avser de fall då ett hus eller en lägenhet, som under året före beskattningsäret ingick i näringsverksamhet, under beskattningsåret övergått till att bli privatbostad. Bestämmelserna syftar till att lösa vissa problem som uppkommer på grund av att inkomst av näringsverksamhet beräknas enligt bokföringsmässiga grunder och inkomst av kapital enligt kontantprincipen. Lagrådet vill framhålla att bestämmelserna för sin tillämplighet synes förutsätta att redovisningen i näringsverksamheten upphört vid ingången av beskattningsäret. Har bostaden brutits ut ur en näringsverksamhet som i övrigt fortsätter även under beskattningsåret, torde föregående års utgående fordran eller skuld återkomma som ingående post i näringsverksamhetens räkenskaper för beskattningsäret. I så fall synes grunden för att tillämpa sjätte stycket bortfalla. Lagrådet vill slutligen framhålla att de remitterade lagförslagen saknar bestämmelser som reglerar de frågor av liknande slag som uppkommer vid en övergång i motsatt riktning, d.v.s. när en privatbostad övergår till att bli tillgång i näringsverksamhet. En sådan reglering behövs (jfr nuvarande bestämmelser i punkt 10 första stycket av anvisningarna till 2435 och punkt 9 första stycket av anvisningarna till 25§ KL).
38 6 mom. SIL Momentets andra stycke innehåller bestämmelser om hur ersättning för upplupen men inte förfallen ränta — s.k. räntekompensation — skall behandlas vid förvärv av ett skuldebrev. Det framgår av specialmotiveringen att avsikten är att enhetliga regler skall gälla för fordringar och aktier. Räntekompensationen skall i enlighet därmed anses utgöra ett vederlag och en anskaffningsutgift för fordringen och alltså beaktas vid beräkningen av realisationsvinst. Det angivna stycket i momentet har mellertid utformats med beaktande endast av köparens situation. Enligt lagrådets mening kan stycket förslagsvis ges följande utformning: ”Räntekompensation för upplupen men inte förfallen ränta som utgår vid överlåtelse av en fordran, behandlas inte som ränteintäkt eller ränteutgift
utan medräknas i vederlaget och anskaffningsvärdet för fordringen vid beräkning av realisationsvinst.” Bilaga 3
Enligt gällande regler i punkt 2 av anvisningarna till 39§ KL behandlas räntekompensation som en ränta. Avdrag för räntekompensationen medges emellertid först för det beskattningsår under vilket räntan enligt skuldebrevet förfaller till betalning. Den som under år 1990 erlagt räntekompensation och således kunnat räkna med ett avdrag bör enligt lagrådets mening vara bibehållen sin rätt till detta avdrag även om räntan inte förfaller förrän under år 1991. Vidare skall självfallet sådan räntekompensation, som föranlett avdrag med stöd av gällande regler, inte räknas in i anskaffningsvärdet vid tilllämpning av de föreslagna reglerna. Vad här sagts bör regleras i övergångsbestämmelserna, som kan kompletteras med en punkt av förslagsvis följande lydelse: ”Har förvärvare av ett skuldebrev före utgången av är 1990 lämnat överlåtaren kompensation för upplupen men inte förfallen ränta tillämpas vid 1992 års taxering bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 39 §& kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse intill den 1 juli 1990.
Har förvärvare medgetts avdrag för räntekompensation enligt nämnda anvisningspunkt skall kompensationen inte inräknas i anskaffningsvärdet vid beräkning av realisationsvinst när skuldebrevet avyttras.”
3§ 12 mom. Lagrådet föreslår att första stycket, som ger ägare av fåmansföretag ett vidgat utrymme för räntcavdrag, av systematiska skäl flyttas till 3§ 2 mom.
Andra — sjätte styckena innehåller föreskrifter om hur utdelning och realisationsvinst på aktier i fåmansföretag skall fördelas mellan inkomstslagen tjänst och kapital.
Enligt andra stycket skall det högsta belopp som fär tas upp som kapitalintäkt bestämmas med utgångspunkt i ”den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktierna och lämnade ovillkorliga aktieägartillskott”. I remissprotokollet förutsätts att anskaffningskostnaden för aktier som erhållits genom ett benefikt förvärv skall bestämmas enligt den regel som finns i andra meningen av 248 I mom. tredje stycket, dvs. tas upp till det belopp som den tidigare ägaren skulle ha fått dra av om han hade avyttrat aktierna på överlåtelsedagen. Det är önskvärt att detta klargörs genom en uttrycklig hänvisning till nämnda lagrum. Lagrådet vill i sammanhanget understryka att en tillämpning av regeln medför att ett ovillkorligt aktieägartillskott som lämnats av den tidigare ägaren kommer att beaktas — såsom en del av dennes omkostnadsbelopp för aktierna —- vid bestämmande av förvärvarens anskaffningskostnad.
I tredje stycket finns bestämmelser om ”sparad utdelning”. Det anges att ett belopp motsvarande kvarstående sparad utdelning skall läggas till anskaffningskostnaden vid beräkningen enligt andra stycket. Av uttalanden i remissprotokollet framgår att en ”årlig” uppräkning skall ske, vilket synes innebära att ”ränta på ränta” skall tillgodoräknas den skattskyldige. Lagrådet anser att det sagda bör komma till tydligare uttryck i lagtexten.
Bestämmelserna i andra — femte styckena förutsätter att fåmansföretaget
är ett aktiebolag. Enligt sjätte stycket skall med aktier likställas vissa andra av ”företaget” utgivna finansiella instrument. Stycket bör kompletteras så Bilaga 3 att det framgår att bestämmelserna täcker också de undantagsfall då företaget inte är ett aktiebolag utan en ekonomisk förening. Vidare bör stycket pä grund av sin övergripande syftning placeras sist i momentet.
I sjunde styckets första mening anges grundförutsättningen för att fördelningsreglerna i andra — femte styckena skall bli tillämpliga. Det sägs att reglerna skall tillämpas endast om den skattskyldige eller någon honom närstående person varit verksam i företaget i betydande omfattning under de senaste tio ären. Avsikten synes inte vara att kräva att verksamheten skall ha pågått hela tioårsperioden. Verksamhet under en del av denna period torde vara tillräcklig under förutsättning att rekvisitet ” i betydande omfattning” är uppfyllt. Det nu sagda bör framgå av lagtexten. I sammanhanget vill lagrådet framhålla att tillämpningen av nämnda rekvisit kan befaras medföra avsevärda svårigheter i vissa fall, vilket belyses av de exempel som behandlas i specialmotiveringen.
Det bör också framhållas att utformningen av sjunde styckets första mening medför att bestämmelserna får ett mycket vidsträckt tillämpningsområde, inte minst på grund av omfattningen av närståendebegreppet. Ännu vidare blir tilllämpningsområdet när bestämmelsen i andra meningen i samma stycke tas i beaktande. Enligt sin lydelse innebär nämligen denna bestämmelse att fördelningsreglerna skall tillämpas så snart den skattskyldige har en närstående som är eller under den senaste tioårsperioden har varit verksam i ett annat företag i branschen, även om detta andra företag är och alltid har varit fristående från det egna företaget. En så omfattande tillämpning synes dock inte vara avsedd. Uttalanden i specialmotiveringen tyder på att kontinuitet skall föreligga i den meningen att den som är verksam i det andra företaget tidigare skall ha varit verksam i den skattskyldiges eget företag. Av grunderna för bestämmelserna synes också följa att ej mer än tio år skall ha förflutit mellan den tidpunkt dä verksamheten i den skattskyldiges företag upphörde och den tidpunkt då verksamheten i det andra företaget påbörjades. Dessa begränsningar bör återspeglas i lagtexten.
Enligt åttonde stycket kan den skattskyldige, trots att fördelningsreglerna enligt grundförutsättningarna i sjunde stycket skall tillämpas, i vissa undantugsfall undgå en sådan tillämpning. Det som nyss sagts om risken för tilllämpningssvärigheter gäller i än högre grad bestämmelserna i åttonde stycket. Rekvisitet ”i betydande omfattning” och förbehållet om ”särskilda skäl” i första meningen synes ge ett betydande utrymme för skönsmässiga bedömningar. En tillämpning av undantagsregeln i sista meningen förutsätter i princip att den skattskyldige klargör om, och i så fall till vilken del, företagets överskott behövs eller inte behövs för — såsom det uttrycks i remissprotokollet — ”en företagsekonomiskt motiverad förmögenhetsbildning och för expansion av företaget”. Det kan ifrågasättas om en bestämmelse som lägger en sådan börda på den enskilde kan komma att få någon betydelse i den praktiska tillämpningen. Till detta kan fogas att den valda formule-
uppenbarligen inte kan anses hänförlig till den skattskyldiges eller närstaen-
127 des arbetsinsats”. i sig bidrar till att skapa oklarhet. Enligt lagrådets mening
bör — i överensstämmelse med gängse terminologi — uppställas ett krav på att den skattskyldige visar att vinsten inte är hänförlig till arbetsinsatsen. Bilaga 3
Nionde stycket innehåller bestämmelser enligt vilka en annan person än ”den skattskyldige” i vissa fall skall beskattas för ”intäkten”. Med ”den skattskyldige” torde avses den aktie- eller andelsägare som enligt vanliga regler skulle beskattas för utdelningen eller realisationsvinsten och med ”intäkten” den del av utdelningen eller vinsten som på grund av fördelningsreglerna i andra — femte styckena skall tas upp som intäkt av tjänst. Lagrådet finner att bestämmelserna ger anledning till vissa erinringar såväl i fråga om den föreslagna rättsföljden som beträffande avgränsningen av den personkrets som berörs.
Den föreslagna rättsföljden är att en annan än ”den skattskyldige” skall beskattas. Redan nu gällande fåmansföretagsregler leder inte sällan till att en företagsledare eller en delägare beskattas för värdet av en förmån som tillfaller en närstående. Enligt praxis gäller på motsvarande sätt bl.a. att en anställd under vissa förutsättningar kan bli beskattad för förmåner som arbetsgivaren lämnar till någon inom den anställdes närståendekrets. Gemensamt för dessa och liknande fall är att omständigheterna ansetts ge fog för betraktelsesättet att företagsledaren, delägaren respekive den anställde själv mottagit förmånen och därefter slussat den vidare. I de situationer som omfattas av det föreslagna nionde stycket torde en sådan ”genomsyn” ofta inte vara lika motiverad. En beskattning hos annan än den verklige inkomsttagaren väcker då betänkligheter från principiell synpunkt. Enligt lagrådets mening kan det med förslaget avsedda syftet lika väl uppnås genom föreskrifter som innebär att den verklige inkomsttagaren blir beskattad men att dennes statliga inkomstskatt under angivna förutsättningar beräknas som om tjänsteintäkten hade legat på toppen av den närståendes beskattningsbara inkomst. Lagrådet förordar en sådan lösning.
Vad beträffar personkretsen har lagrådet följande synpunkter. För att en annan än ”den skattskyldige” skall kunna beskattas fordras enligt det remitterade förslaget att denna andra person varit verksam i företaget i betydande omfattning under den senaste tioårsperioden. Detta krav innebär enligt remissprotokollet att personen skall ha varit verksam i en sådan omfattning ”att hans arbetsinsats har haft en påtaglig betydelse för vinstgenereringen”. I praktiken torde det knappast kunna förekomma att detta krav är uppfyllt beträffande barn under 18 år. Det bör därför vara möjligt att — utan att ge avkall på syftet med de aktuella bestämmelserna — begränsa tillämpningen till de fall där personen i fråga är den skattskyldiges make eller - om den skattskyldige är under 18 år — förälder. Lagrådet förordar denna förenkling.
Mot den nu angivna bakgrunden föreslår lagrådet att 3§ 12 mom. — efter vissa ytterligare rent redaktionella ändringar av det remitterade förslaget — ges följande lydelse: ”Överstiger utdelningen på aktier i ett fåmansföretag så stor procent av den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktierna och lämnade ovillkorliga kapitaltillskott som svarar mot statslåneräntan vid beskattningsårets ingång med tillägg av fem procentenheter, skall överskjutande belopp tas upp som intäkt av tjänst. Har aktierna förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall anskaffningskostnaden beräknas med till- 128 lämpning av 24§ 1 mom. tredje stycket.
Understiger utdelningen visst år det högsta belopp som på grund av första stycket får tas upp som intäkt av kapital, ökas det belopp som senare år får Bilaga 3 tas upp som intäkt av kapital i motsvarande mån (sparad utdelning). Belopp som svarar mot kvarstående sparad utdelning läggs för varje år till anskaffningskostnaden vid beräkning enligt första stycket.
Vid avyttring av aktier i ett fåmansföretag skall hälften av den del av realisationsvinsten som överstiger kvarstående sparad utdelning tas upp som intäkt av tjänst.
Bestämmelserna i första — tredje styckena gäller även under de närmaste tio åren efter det att ett företag upphört att vara fåmansföretag i fråga om utdelning eter realisationsvinst på aktier som den skattskyldige eller någon honom närstående ägde när företaget upphörde att vara fåmansföretag eller har förvärvat med stöd av sådana aktier.
Bestämmelserna i första — tredje styckena tillämpas endast om den skattskyldige eller någon honom närstående varit verksam i företaget i betydande omfattning under någon del av den senaste tioårsperioden. Bestämmelserna gäller dock även om den skattskyldige eller den honom närstående under någon del av den senaste tioårsperioden varit verksam i ett annat fåmansföretag. som bedriver samma eller likartad verksamhet, under förutsättning att denna verksamhet inte påbörjades senare än tio år efter det att verksamheten i det först avsedda företaget upphörde.
Om den skattskyldige visar att utomstående i betydande omfattning äger del i företaget och har rätt till utdelning, skall bestämmelserna i första — tredje styckena inte tillämpas, om inte särskilda skäl föreligger. Härvid beaktas även förhällandena under den senaste tioårsperioden. Med utomstående avses sädana personer på vilka bestämmelserna i första — tredje styckena till följd av femte stycket inte skall tillämpas. I fråga om realisationsvinst tillämpas reglerna inte heller i den mån den skattskyldige visar att vinsten med hänsyn till gjorda löneuttag, antalet anställda, företagets verksamhet och tillgångar samt övriga omständigheter inte är hänförlig till den skattskyldiges eller någon honom närståendes arbetsinsats.
Om den skattskyldiges make eller — såvitt gäller skattskyldig under 18 år — förälder är eller under nägon del av den senaste tioårsperioden har varit verksam i företaget i betydande omfattning och om den skattskyldiges beskattningsbara inkomst, med bortseende från det belopp som enligt bestämmelserna i första — tredje styckena skall tas upp som intäkt av tjänst. understiger makens eller förälderns beskattningsbara inkomst, skall vid beräkning enligt 108 av skatt på tjänsteintäkten den skattskyldiges beskattningsbara inkomst. innan tjänsteintäkten beaktas, anses motsvara makens eller förälderns beskattningsbara inkomst.
Med verksamhet eller innehav av aktier i ett fåmansföretag likställs verksamhet eller akticinnehav i ett annat företag inom samma koncern. |
Vad som förstås med fåmansföretag och närstående framgår av punkt 14 av anvisningarna till 32§ kommunalskattelagen (1928:370). Vid bedömningen av om ett fätal personer äger aktierna i ett fåmansföretag skall dock sådana delägare anses som en person, som själva eller genom någon närstående är eller under någon del av den senaste tioårsperioden har varit verksamma i företaget i betydande omfattning.
Vad som i detta moment sägs om aktier i ett fåmansföretag gäller också andelar i ett sådant företag. Med aktier och andelar likställs andra sådana av företaget utgivna finansiella instrument som avses i 27§ 1 mom.”
Enligt remissprotokollet är avsikten att det belopp som på grund av 12 mom. skall tas upp som intäkt av tjänst inte skall grunda rätt till schablonavdrag eller grundavdrag och inte skall beläggas med socialavgifter eller löneskatt.
9 Riksdagen 1989190. Saml. I. Nr 110 Del 2
För att det avsedda resultatet skall uppnås beträffande schablonavdraget och socialavgifterna synes ett förtydligande av bl.a. 11 kap. 2§ lagen (1962:381) Bilaga 3 om allmän försäkring erforderligt (jfr motsvarande anmärkning beträffande punkt 14 av anvisningarna till 32§ KL).
Det bör tilläggas att lagrådets förslag till ändring av 12 mom. bör föranleda en följdändring av sista stycket av punkt 6 av anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen (1928:370).
88 SIL Hänvisningen till 48 § KL måste omfatta även det av lagrådet föreslagna nya fjärde momentet i den paragrafen.
98 SIL I konsekvens med vad lagrådet föreslagit beträffande 508 KL förordas att - 981. 2 och 4 mom. ersätts av en gemensam text med följande lydelse: ”Den taxerade inkomsten minskad —- i förekommande fall — med statligt egrundavdrag utgör beskattningsbar inkomst.”
24§ I mom. SIL I första stycket finns en föreskrift om att ”värdeöverföring från den avyttrade egendomen till andra tillgångar” skall beaktas vid beräkning av omkostnadsbeloppet. Bestämmelsen tar sikte på de fall där den avyttrade egendomen före avvtitringen hart tömts på substans. Ett exempel är att tillgångarna i ett aktiebolag före en försäljning av aktierna tas ut i form av utdelning eller koncernbidrag. Som framhållits i remissprotokollet har regeringsrätten i ett par avgöranden funnit att nuvarande realisationsvinstregler inte tillåter att värdeöverföringar av detta slag beaktas. När det varit fråga om att i inkomstslaget rörelse medge avdrag för förlust på organisationsaktier o.d. har värdeöverföringarna däremot beaktats och föranlett minskning av avdraget.
Enligt den föreslagna lagtexten skall värdeöverföringar beaktas ”om inte annat anges”. Bortsett från en särbestämmelse om teckningsrätter innehåller de remitterade lagförslagen inte några undantagsregler. Av de uttalanden som gjorts i remissprotokollet frumgår emellertid att det inte är tänkt att bestämmelsen om värdeöverföringar skall tillämpas i den utsträckning som skulle följa av dess lydelse. Avsikten är att träffa endast sådana värdeöverföringar ”som I sig inte har utlöst beskattning”. Som ett exempel på fall där bestämmelsen kan bli tillämplig nämns i remissprotokollet att tillgångar till underpris har förts över från ett bolag till ett annat som den skattskyldige äger. Lagrådet vill i detta sammanhang erinra om att en överlåtelse av tillsängar mellan två bolag som ägs av samma fysiska person celler personer i vissa fall ansetts kunna utlösa, förutom eventuell uttagsbeskattning hos det överlåtande bolaget, utdelningsbeskattning eller motsvarande hos ägarna. När så sker skall den föreslagna bestämmelsen således enligt remissprotokollet inte tillämpas. Där sägs vidare att bestämmelsen inte heller tar sikte ”på koncernbidrag för vinstmedel som upparbetats under det egna innehavet”. Det får antas att avsikten är att motsvarande undantag normalt skall göras
när vinstmedel som genererats under innehavet tas ut i form av löpande utdelning. Bilaga 3
Avsikten har säledes varit att genom motivuttalanden relativt kraftigt begränsa tillämpningsomrädet för den föreslagna lagregeln. En sådan lapstiftningsteknik är inte tillfredsställande. Om frågan om värdeöverföringar skall lagregleras, är det enligt lagrådets mening nödvändigt att låta huvudprinciperna för avgränsningen komma till uttryck i lagtexten. Det kan dock ifrågasättas om en lagreglering verkligen är påkallad. Mycket talar för att praxis, under de nya förutsättningar som skapas genom skattereformen, kommer att finna sig oförhindrad att tillämpa de principer som följts vid rörelsebeskattningen också vid realisationsvinstberäkningen. I sammanhanget kan noteras att vinstberäkningsreglerna i 24 — 30§8 är avsedda att tillämpas inte endast i inkomstslaget kapital utan också vid beräkning av vinster och förluster som är hänförliga till inkomst av näringsverksamhet (2 § I mom. åttonde stycket i det remitterade förslaget).
Av det sagda framgår att lagrådet inte kan tillstyrka att en lagreglering av frågan om värdeöverföringar ges den utformning som föreslås i remissen.
I andra meningen av tredje stvcket anges att anskaffningsvärdet för sådana aktier. obligationer o.d. som erhållits genom ett benefikt förvärv skall motsvara det belopp som den tidigare ägaren skulle ha fått dra av om han hade ' avyttrat tillgången på överlåtelsedagen. Av uttalanden i specialmotiveringen framgår att det som åsyftas är ett avdrag beräknat enligt genomsnittsmetoden. Detta bör klargöras genom en komplettering av andra meningen, t.ex. enligt följande: ”Har den skattskyldige förvärvat ett finansiellt instrument som avses i 27 § 1 mom. eller 298 I mom. genom ett sådant fång, får han som anskaffningsvärde tillgodoräkna sig ett belopp motsvarande det avdrag, som överlåtaren med tilllämpning av den i 27§ 2 mom. angivna genomsnittsmetoden skulle ha fått göra om han avyttrat instrumentet på överlåtelsedagen.”
248 2 mom. SIL I femte stycket föreskrivs att ett utnyttjande av vissa finansiella instrument, t.ex. en teckningsrätt, en delrätt eller en köpoption. för förvärv av aktier eller annan egendom inte skall betraktas som en avyttring av det utnyttjade instrumentet. En bestämmelse om hur anskaffningsvärdet för den förvärvade egendomen skall beräknas finns i 27 § 4 mom. andra stycket. Bestämmelsen är enligt sin lydelse tillämplig endast på aktier o.d. men bör, enligt vad som upplysts vid föredragningen, omfatta även annan egendom som förvärvas på angivet sätt. Av detta skäl bör bestämmelsen föras över till det nu behandlade femte stycket i 24§ 2 mom. som kan ges följande lydelse: ”Utnyttjus ett finansiellt instrument, som avser teckningsrätt, delrätt, köpoption, optionsrätt, konvertibelt skuldebrev eller konvertibelt vinstandelsbevis, för förvärv av aktier eller annan egendom, anses detta inte som en avyttring av det utnyttjade instrumentet. Anskaffningsvärdet för den förvärvade egendomen är summan av anskatfningsvärdet för instrumentet och annat vederlag.”
Bilaga 3 I första stycket föreskrivs att avdrag för realisationsförlust medges först när avyttringen har medfört en definitiv förlust. Av systematiska skäl bör bestämmelsen föras bort från 3 mom. Lagrådet återkommer till kravet på definitiv förlust vid behandlingen av 4 mom.
Andra stvcket tar sikte på bl.a. det fall då hyresrätten till en bostadslägenhet ingår i vederlaget för en såld villafastighet eller bostadsrätt. Regeringsrätten har i några avgöranden slagit fast att en sådan hyresrätt vid beräkning av realisationsvinst och realisationsförlust inte skall åsättas något värde. Den åberopade grunden för detta var straff- och ogiltighetsreglerna i 12 kap. 65§ jordabalken. Förslaget i lagrådsremissen innebär att det ekonomiska värde som hyresrätten i realiteten ändå har för säljaren skall beaktas vid bedömningen av om realisationsförlust uppkommit. Lagrådet har i sak inte något att erinra mot förslaget, som får anses ge uttryck för den allmänna principen att avdrag inte skall medges för fiktiva förluster, men anser att följande lydelse tydligare än remissförslaget uttrycker vad saken gäller: ”Har den skattskyldige eller någon honom närstående på grund av avyttringen tillförsäkrats en rättighet eller förmån som — trots att den av särskilda skäl inte skall åsättas något värde vid beräkning av realisationsvinst ändå får antas ha ett värde för den skattskyldige eller den honom närstående, skall detta värde beaktas vid bedömningen av om realisationsförlust uppkommit.”
Till tredje stycket har överförts den bestämmelse som infördes i slutet av 1987 i syfte att förhindra avdrag för realisationsförluster som framkallas genom att fastigheter säljs för underpris till närstående. Enligt vad lagrådet erfarit har det förekommit ett antal fall där skattskyldiga försökt kringgå förbudet genom att sälja fastigheten till ett aktiebolag som ägs av den närstående (ofta ett minderårigt barn) i stället för direkt till den närstående. Mot denna bakgrund konstaterar lagrädet att bestämmelsen fått en avfattning som är snävare än som motiveras av dess syfte. Detta gäller oavsett om domstolarna i ett eller flera av de aktuella fallen skulle finna att förfarandet kan angripas med stöd av lagen (1980:865) mot skatteflykt. Lagrådet vill med anledning härav ifrågasätta om det inte borde övervägas att ge avdragsförbudet en utformning som ger ett mer generellt uttryck för principen att en realisationsförlust som uppkommer på grund av cen avsiktlig underprissättning inte är avdragsgill (jfr det generella förbudet mot avdrag för gåvor i 208 KL).
248 4 mom. SIL Detta moment innehåller bestämmelser som anger när skattskyldigheten för realisationsvinst respektive avdragsrätten för realisationsförlust inträder. Enligt första stycket gäller som allmän regel att tidpunkten för avyttringen är avgörande. Andra stycket behandlar det fall då köpeskillingens storlek är beroende av framtida händelser. Beskattningstidpunkt m.m. vid options- , termins- och blankningsaffärer regleras i tredje — femte styckena.
Lagrådet har nyss berört den bestämmelse i det remitterade förslaget som anger att avdrag för realisationsförlust medges först när avyttringen har medfört en definitiv förlust. En bestämmelse som reglerar denna fråga har
[NS]
för de fall som regleras i andra stycket (köpeskillingens storlek är beroende Bilaga 3 av framtida händelser). Det framstår som oklart om bestämmelsen i övrigt fyller någon egentlig funktion i ett system som bygger på principen att någon realisationsvinstbeskattning inte skall aktualiseras förrän en avyttring äger rum (de i specialmotiveringen nämnda exemplen — förlust på grund av skada eller stöld är inte relevanta i ett sådant system). Lagrådet vill dock inte motsätta sig att bestämmelsen, genom att placeras i första stycket, ges en mer generell syftning. Det föreslås därför att första stycket ges följande lydelse: ”Skattskyldighet för vinst respektive avdragsrätt för förlust vid avyttring av egendom inträder det beskattningsår då egendomen avyttras. Vinst och förlust beräknas därvid på grundval av alla intäkter och kostnader som är hänförliga till avyttringen. Avdrag för realisationsförlust medges endast om förlusten är definitiv.”
Bestämmelserna i tredje stycket om beskattningen vid optionsaffärer bör kompletteras. Den redogörelse för beskattningskonsekvenserna för utfärdaren som lämnats i den allmänna motiveringen förutsätter att föreskrifterna i andra och tredje meningarna om behandlingen av premicr, som erhållits för optioner med en löptid på högst ett år, tillämpas också vid optioner med längre löptid. när en försäljning på grund av optionen respektive en vidareförsäljning av egendom som förvärvats på grund av optionen skett samma år som skattskyldigheten för premien inträdde. Detta kan lämpligen klargöras genom att följande mening skjuts in före den avslutande definitionen: ”Dcet som nyss sagts om behandlingen av premien gäller även beträffande optioner med den längre löptiden, om försäljning på grund av optionen respektive avyttring av egendom som köpts på grund av optionen sker samma är som optionen utfärdats.”
248 6 mom. SIL Lagrådet har berört denna bestämmelse redan i samband med att punkt 14 av anvisningarna till 32§ KL behandlades. Det föreslagna regelsystemet synes — liksom nuvarande regler innebära att det som sägs i första och andra styckena har generell giltighet och således inte skall begränsas till fastigheter och bostadsrätter. Följande lydelse föreslås: ”Avyttrar delägare i fåmansföretag eller delägare närstående person egendom till företaget, skall vid vinstberäkningen vederlaget tas upp som intäkt endast till den del det inte överstiger egendomens marknadsvärde. Av punkt 14 andra stycket av anvisningarna till 32§ kommunalskattelagen (1928:370) framgår att Överskjutande del av vederlaget skall beskattas som intäkt av tjänst.
Vad som sägs I första stycket gäller inte när hela vederlaget enligt det där angivna lagrummet skall beskattas som intäkt av tjänst. I sådana fall skall avyttringen inte till någon del beaktas vid beräkning av överlåtarens inkomst av kapital.
Vid avyttring som avses i första stycket får omkostnadsbeloppet inte beräknas enligt 25§ 9 mom. eller 26§ 7 mom. Vad nu sagts gäller dock inte om den avyttrade egendomen helt eller till huvudsaklig del skall användas i företagets näringsverksamhet.
a [SS
10 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 2
Riksskatteverket får om synnerliga skäl föreligger medge undantag från bestämmelserna i tredje stycket. Riksskatteverkets beslut får inte överkla- Bilaga 3 gas.”
25 och 26 88 SIL Paragraferna innehåller bestämmelser om beräkning av realisationsvinst vid avyttring av fastighet och bostadrätt.
Enligt nuvarande regler beräknas realisationsvinsten vid avyttring av sådan egendom på grundval av bl.a. egendomens s.k. ingångsvärde. Detta utgörs enligt huvudregeln av inköpspriset. Gällande rätt innehåller vissa alternativregler för att beräkna ingångsvärdet vid långa innehav. Dessa regler tar sikte på fall då den verkliga anskaffningskostnaden är osäker eller okänd. Beträffande fastighet som förvärvats före 1952 och fastighet som vid försäljningstillfället innehafts mer än 20 är samt i fråga om bostadsrätt som har förvärvats före 1974 gäller sådana alternativregler vid beräkning av anskaffningsvärdet.
I det remitterade förslaget till realisattonsvinstbeskattning är grundregeln alt den skattepliktiga vinsten beräknas som skillnaden mellan en framräknad försäljningsintäkt och det s.k. omkostnadsbeloppet, beräknat på visst sätt. I fråga om s.k. privatbostäder begränsas skatteuttaget genom schablonregler, varigenom omkostnadsbeloppet får beräknas som 70 £t av försäljningsintäkten för permanentbostäder och som 40 €& av försäljningsintäkten för övriga privatbostäder.
I remissprotokollet anförs att de föreslagna schablonreglerna för att beräkna omkostnadsbeloppet är så förmänliga att de kommer att tillämpas i de flesta fall utom vid kortare innehav, varför de nuvarande alternativreglerna för beräkning av anskaffningskostnaden kan avskaffas.
Vid icke yrkesmässig avyttring av näringsfastigheter och bostadsrätter i näringsverksamhet föreslås inte att någon schablonregel av angivet slag skall gälla. Till denna kategori hör exempelvis en- eller tvafamiljshus och bostadsrättslägenhet som ursprungligen utgjort privatbostad men som hyrts ut av ägaren eller bostadsrättshavaren och som inte längre kan anses vara avsedd att användas som bostad för honom (celler närstående som avses i 58 KL) och som därmed upphört att vara privatbostad. Såvitt gäller sådan egendom kan således de föreslagna schablonreglerna inte åberopas som skäl för avskaffandet av de nuvarande alternativreglerna för beräkning av anskaffningskostnaden. Härtill kommer att det. särskilt för bostadsrättshavare, kan vara förenat med stora svårigheter att vid långa innehav få fram ett riktigt ingångsvärde. Även rent praktiska skäl talar således för en schablonregel av något slag också vid icke yrkesmässig avyttring av näringsfastigheter och bostadsrätter i näringsverksamhet. Den lösning som ligger närmast till hands är enligt lagrådets mening att skatteuttaget begränsas på motsvarande sätt som föreslagits i fr..sa om privatbostäderna, således genom en schablonregel. varigenom omkostnadsbeloppet får beräknas som en lämplig procentandel av försäljningsintäkten. I andra hand tföresläs att de nuvarande alternativreglerna för beräkning av anskaffningskostnaden bibehålls för näringsfastigheter och bostadsrätter i näringsverksamhet.
En förutsättning för att ägaren eler bostadsrättshavaren skall kunna tillgodogöra sig fastighetens eller bostadsrättens marknadsvärde vid en försälj- Bilaga 3 ning är att bostaden är disponibel för köparen. Är denna uthyrd kan hyresgästens besittningsskydd lägga hinder i vägen härför. Även om en försäljning av fastigheten eller bostadsrätten är en omständighet som på sikt brukar leda till att hyresgästens besittningsskydd fär vika för upplåtarens intresse av att förfoga över bostaden kan det ta relativt lång tid att få denna friställd. Av den anledningen kan det vara svårt för en sådan fastighetsägare eller bostadsrättshavare att kunna sälja sin egendom före ikraftträdandet av de nya realisationsvinstreglerna. |
I punkt 4 av övergångsbestämmelserna till de föreslagna ändringarna i SIL föreslås, sävitt gäller avyttring av fastigheter, en 10-årig övergångstid, under vilken omkostnadsbeloppet vid försäljning får beräknas med utgångspunkt i det omkostnadsbelopp som skulle ha gällt vid försäljning den 31 december 1990 enligt då gällande regler. För bostadsrätternas del föresläs i punkt 5 av övergångsbestämmelserna att den skattepliktiga andelen av vinsten vid en försäljning under åren 1991, 1992 eller 1993 av en bostadsrätt som anskaffats före den 1 januari 1987 skall beräknas som 60, 75 respektive 90 % av den enligt de nya reglerna beräknade vinsten.
Om den av lagrådet förordade begränsningen av skatteuttaget inte kommer till stånd, bör med hänsyn till det anförda de föreslagna övergångsbestämmelserna, såvitt avser bostadsrättslägenheter, i vart fall kompletteras med en föreskrift att de nuvarande alternativreglerna för beräkning av anskaffningskostnaden skall gälla under en viss övergångstid.
Beträffande 25§ vill lagrådet framhålla följande. Paragrafen innehäller bestämmelser om beräkning av realisationsvinst vid fastighetsförsäljning. Förslaget innebär att de utomordentligt komplicerade reglerna om indexuppräkning och tidigareläggning skall upphävas samtidigt som uppskovssystemet avskaffas. Det kan förmodas att dessa åtgärder i förening med de föreslagna schablonreglerna för privatbostadsfastigheter på sikt kommer att medföra en väsentlig förenkling av vinstberäkningen vid mänga villaförsäljningar. Det måste emellertid också konstateras att förslaget innehåller andra moment som verkar i klart komplicerande riktning. Det senare gäller inte minst de bestämmelser som skall tillämpas när en enskild näringsidkare säl- Jer en näringsfastighet eller en fastighet som tidigare varit närinpsfastighet. De äsyftade bestämmelserna finns i 25§ 4 mom. tredje stycket och 5 mom. SIL samt i punkterna 5 och 6 av anvisningarna till 22§ KL. De författningstekniska brister som påtalats i inledningen av lagrådets yttrande är här särskilt påtagliga. Ett exempel är bestämmelsen i 25§ 4 mom. tredje stycket andra meningen SIL. Denna hänvisar till punkt 6 av anvisningarna till 22 § KL. som i sin tur hänvisar inte endast till den föregående punkten av samma anvisningar utan också tillbaka till ett par oitka bestämmelser i SIL. En sådan uppsplittring på ett stort antal lagrum i två skilda författningar är i sig ägnad att försvåra tillämpningen. Även om de formella bristerna kan förväntas bli avhjälpta vid den aviserade lagtekniska översynen, kvarstår ändå att bestämmelserna på grund av sitt materiella innehåll kan medföra betydande tillämpningsproblem. Det torde t.ex. i många fall möta avsevärda svårighe-
135 ter att utreda om och i vilken mån standardhöjande reparations- och under-
hållsarbeten utförts på en avyttrad näringsfastighet, särskilt om denna ingått i ett större fastighetskomplex. Lagrådet är medvetet om att det behövs regler Bilaga 3 för att hindra att de skilda skattesatserna för inkomster av näringsverksumhet och kapital utnyttjas för uppnäende av obehöriga skatteförmäner men vill ändå ifrågasätta om inte de nu berörda bestämmelserna innebär att praktiska synpunkter i alltför hög grad fätt stå tillbaka för strävandena att uppnå vad som uppfattats som det ekonomiskt riktiga resultatet.
I övrigt föranleder 25§ följande kommentarer. 4 mom. första stycket innehåller en begränsningsregel som föreskriver att
utgifter för ”annat än ny-, till- eller ombyggnad” får dras av endast om de nedlagts under de senaste fem åren före avyttringen. I remissprotokollet har regeln motiverats uteslutande med hänvisning till de gränsdragnings- och kontrollproblem som kan uppkomma beträffande de s.k. värdehöjande reparationerna. Enligt sin lydelse träffar regeln emellertid också sådana reparationsoch underhållsutgifter för vilka avdrag inte medgetts på grund av bestämmelserna i punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 23§ KL. Cagrädet ifrågasätter om begränsningen i den delen är sakligt motiverad.
I 8 mom. finns bestämmelser om återföring av uppskovsbelopp. Det undantapg som i andra meningen görs beträffande 9 mom. skall uppenbarligen avse också 10 mom. Vidare bör första meningen förtydligas. Följande lydelse av 8 mom. föreslås: ”Avyttras en fastighet som har förvärvats som ersättning för en annan fastighet och medgavs uppskov med beskattningen av realisationsvinst som uppkom när denna fastighet avyttrades, skall omkostnadsbeloppet minskas i motsvarande mån. Vad nu sagts gäller inte om omkostnadsbeloppet beräknas på sätt som avses i 9 eller 10 mom.”
I 9 mom. finns schablonreglerna för bestämmande av omkostnadsbeloppet för permanentbostadsfastigheter och andra privatbostadsfastigheter. Av remissprotokollet framgår att avsikten varit att kravet på bosättning skall utesluta att ett dödsbo utnyttjar 70 ce — schablonen. För att eliminera risken för misstolkning (jfr 53 § 3 mom. KL) bör ett förtydligande ske. Vidare bör definitionen av permanentbostad kompletteras så att det klart framgår att den där krävda ettäriga bosättningen skall ha ägt rum i omedelbar anslutning till avyttringen. Lagrådet föreslår följande lydelse av 9 mom.: ”Fysisk person får vid avyttring av sådan privatbostadsfastighet som omfattar hans permanentbostad beräkna omkostnadsbeloppet till 70 procent av vederlaget för fastigheten.
Som permanentbostad räknas sådan privatbostad där den skattskyldige varit bosatt under minst ett år närmast före avyttringen under förutsättning att han inte dessförinnan innehaft bostaden mer än ett år utan att vara bosatt där. Har fastigheten förvärvats på annat sätt än genom arv, testamente, bodelning med anledning av makes eller sambos död eller bodelning med anledning av äktenskapsskillnad krävs dessutom att marknadsmässigt vederlag erlagts vid förvärvet. Som permanentbostad räknas dock alltid sådan privatbostad där den skattskyldige varit bosatt under minst tre år av de senaste fem åren.
För annan privatbostadsfastighet än nu sagts får fysisk person och dödsbo beräkna omkostnadsbeloppet till 40 procent av vederlaget för fastigheten.”
I överensstämmelse med vad som nyss föreslagits bör 26 § 7 mom. ändras enligt följande: Bilaga 3 ”Fysisk person fär vid avyttring av sadan bostadsrätt som med tillämpning av 25§ 9 mom. andra stycket skall anses avse hans permanentbostad beräkna omkostnadsbeloppet till 70 procent av vederlaget för bostadsrätten. Vid avyttring av bostadsrätt avseende annan privatbostad får fysisk person och dödsbo beräkna omkostnadsbeloppet till 40 procent av vederlaget för bostadsrätten.
278 I mom. SIL I momentet anges att realisationsvinst vid avyttring av aktier och andra i momentet nämnda finansiella instrument skall beräknas enligt 2-6 mom. I de följande momenten återfinns emellertid bestämmelser som inte direkt berör realisationsvinstberäkningen. Enligt lagrådets mening bör därför inledningen av I mom. formuleras om. Vidare bör stycket även kompletteras med en hänvisning till 248.
Bland de finansieHa instrument som nämns i första stycket förekommer ”skuldebrev förenat med optionsrätt”. Varken utformningen av lagtexten eller innehållet i allmänmotiveringen och specialmotiveringen ger nägon uttömmande upplysning om innebörden härav. Tvekan kan därför uppkomma vid avskiljbara optionsbevis.
Det kan mot bakgrund av förslaget sättas i fråga om redan det förhållandet att en borgenär får skilja ett optionsbevis från ett skuldebrev medför att han inte kan anses inneha ett skuldebrev förenat med en optionsrätt. Befinner sig optionsbeviset och skuldebrevet i olika ägares hand torde med den utformning det föreslagna momentet fått detta i vart fall inte vara tillämpligt. Det har emellertid under lagrådsföredragningen upplysts att en mycket extensiv tolkning varit avsedd och att båda de angivna situationerna skulle omfattas av de föreslagna bestämmelserna. En sådan ordning leder också till kontinuitet vid beskattningen. För att avsedd innebörd klart skall framgå av lagtexten förordar lagrådet uttrycket ”skuldebrev som är eller varit förenat med optionsrätt”.
I det föreslagna andra stycket talas om finansiella instrument som till både konstruktion och verkningssätt liknar tidigare angivna instrument. Vid tilllämpningen kan detta komma att medföra onödigt komplicerade jämförelser och granskningar. Det framstår för lagrådet som tillräckligt om de inte speciellt angivna instrumenten skulle likna övriga instrument till antingen konstruktion eller verkningssätt.
Enligt lagrådets mening bör slutligen de båda styckena arbetas samman i ett stycke av förslagsvis följande lydelse: ”Vid avvyttring av aktie, interimsbevis, andel i aktiefond, andel i ekonomisk förening. teckningsrättsbevis, delbevis, vinstandelsbevis, konvertibelt skuldebrev, skuldebrev som är eller varit förenat med optionsrätt, optionsbevis, termin och köp- eller säljoption avseende aktie eller aktieindex samt andra finansiella instrument, som till konstruktion eller verkningssätt liknar tidigare angivna finansiella instrument, tillämpas utöver 248 bestämmelserna i
137 2-5 mom.”
Bilaga 3 Det föreslagna första stycket innehåller reglerna om genomsnittsmetoden. Enligt lagrådets förslag beträffande utformningen av första momentet används inte där benämningen genomsnittsmetoden. Den termen används emellertid i lagen med hänvisning till detta moment, se 29 § I mom. och 30 § fjärde stycket. Av den anledningen kan första stycket avslutas med ordet ”genomsnittsmetoden” inom parentes. Vidare bör i stycket orden ”med hänsyn till” lämpligen bytas ut mot ”på grundval av”.
I andra stycket finns regler om schablonmässig beräkning av anskaffningsvärdet på vissa marknadsnoterade finansiella instrument. Vad som avses med marknadsnoterad framgår av 6 mom. Enligt lagrådets mening bör övervägas att flytta denna definition till detta stycke. Undantag från tillämpningen av schablonregeln gäller enligt den föreslagna lydelsen av stycket för terminer och optioner. Stycket kan ge intryck av att innehålla en uttömmande redogörelse för schablonregelns tillämpningsområde. Av 3 mom. framgår emellertid att delbevis och teckningsrättsbevis som erhållits på grund av aktieinnehav i bolaget skall anses anskaffade utan kostnad i beskattningsavseende. Eftersom bestämmelserna i föreslagna 3 mom. således innehåller ett vtterligare undantag från schablonregeln bör de bestämmelserna tas in som ett tredje stycke i 2 mom. Vidare bör i det stycket orden ”i bolaget” bytas ut mot ”i ett bolag”.27§ 4 mom. SIL
Enligt lagrådets mening bör momentets andra stycke flyttas till 24§ 2 mom. och där ingå i femte stycket. Lagrådet hänvisar till vad som anförts i anslutning till sistnämnda lagrum.
278 5 mom. SIL I momentet behandlas det fall att aktier överlåts till ett aktiebolag och vederlaget utgörs uteslutande av nycmitterade aktier i köparbolaget. Är det fråga om Överlåtelse av andra aktier än i ett famansbolag skall uppskov ske med beskattning till dess de nvemitterade aktierna säljs. Samma resultat kan efter medgivande av skattemyndigheten erhållas vid överlåtelse av aktierna i ett fåmansbolag.
Enligt lagrådets mening bör i ett första stycke behandlas överlåtelse av andra aktier än aktier i fåmansbolag och i ett andra stycke överlåtelse av aktier i ett fåmansbolag. Vidare bör bestämmelserna kompletteras med regler om anskaffningsvärdet på de förvärvade aktierna.
Lagrådet vill framhålla att det i allmänmotiveringen och specialmotiveringen talas om att fråga skall vara om ”strukturrationaliseringsfall”. Att det skall föreligga ett strukturrationaliseringssyfte återspeglas emellertid inte i lagtexten. Visserligen anges i lagtexten att vid överlåtelse av aktier i fåmansbolag medgivande får lämnas om vissa förutsättningar är uppfyllda. Detta kan således ge utrymme för att ta hänsyn till strukturrationalisetringssyften. Vid överlåtelse av aktierna i annat bolag är däremot reglerna ovillkorliga och uttömmande. Lagrådet vill peka på att avsaknaden av dispensregler för de fall som inte omfattas av första stycket innebär att endast de föreskrivna reglerna kommer att gälla. En överlåtelse av aktier till ett bolag mot vederlag i form av aktier i köparbolagets dotterbolag föranleder således inte uppskov.
För säljaren kan det i vissa fall framstå som likgiltigt om vederlaget utgörs av nyemitterade aktier i köparbolaget eller aktier i köparbolagets dotterbolag. Bilaga 3
Mot bakgrund av vad som anförts i de två inledande styckena kan momentet enligt lagrädets mening förslagsvis ges följande utformning: ”Har aktier avyttrats till ett aktiebolag och utgörs vederlaget för de avyttrade aktierna uteslutande av nyemitterade aktier i det köpande bolaget, skall skattepliktig intäkt inte anses uppkomma. De mottagna aktierna skall anses förvärvade till det anskaffningsvärde som gällde för de avyttrade aktierna.
Vad som sagts i första stycket gäller dock inte vid avyttring av aktier i bolag som avses 138 12 mom. nionde stycket, om inte skattemyndigheten lämnar medgivande till detta, Sådant medgivande får lämnas om inte någon del av vinsten skulle ha tagits upp som intäkt av tjänst. Skattemyndighetens beslut får överklagas hos riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.”
27§ 6 mom. SIL Lagrådet har i det föregående vid 2 mom. uttalat sig för att definitionen på marknadsnoterad tillgång flyttas till 2 mom. Första stycket kan då utformas enklare. Lagrådet föreslår under denna förutsättning att momentets båda stycken ges följande lydelse: ”Realisationsförlust vid avyttring av marknadsnoterad tillgång som avses i I mom. får dras av från realisationsvinst på marknadsnoterad sådan tillgång utan den begränsning av avdragsrätten som framgär av 3§ 2 mom. tredje stycket.
Detta gäller dock i fråga om andel i aktiefond endast om värdet av fondens innehav av aktier inte annat än tillfälligtvis understigit tre fjärdedelar av fondförmögenheten.”
30 § SIL
Lagrummet innehåller bestämmelser i andra-tredje styckena om beräkning av ingångsvärde vid ävyttring av annan egendom än sådan som avses i 25- 29 §§ och i fjärde stycket om hur realisationsförlust skall behandlas vid sådan avyttring. Enligt lagrådets mening bör första stycket kompletteras med en hänvisning till 24§ och utformas enligt följande: ”Vid avyttring av annan egendom än sådan som avses i 25-29 §§ gäller utöver 24§ följande bestämmelser.”
Lagrådet har i det föregående uttalat sig för en viss annan lydelse av 278. Godtas lagrädets förslag bör fjärde stycket i 30§ ges följande lydelse: ”När en avyttring av egendom som inte innehafts för personligt bruk avser en del av ett samlat innehav av egendom med enhetligt värde skall realisationsvinsten beräknas med tillämpning av genomsnittsmetoden enligt 278 2 mom.”
Övergångsbestämmelser SIL
I punkt 2 regleras den situationen att en avyttring av egendom skett före den 1 januari 1991 men inte utlöst någon beskattning vid 1991 års taxering. Av
specialmotiveringen framgår att avsikten är att träffa de fall där beskattning inte skett på grund av att någon betalning ännu inte erhållits vid utgången av Bilaga 3 1990. Enligt bestämmelsen skall beskattning i dessa fall ske vid taxeringen för det beskattningsår — 1991 eller senare — då den första delbetalningen blir tillgänglig för lyftning.
Det uttalade syftet med bestämmelsen är att tillse ”att den första kronans princip behålls för avyttringar som skett före den I januari 1991” och att därigenom förhindra att övergången från denna princip till ett system, i vilket avyttringen är avgörande för skattskyldighetens inträde, medför att vissa vinster helt undgår beskattning. Förslaget får emellertid konsekvenser härutöver. Enligt vad som sägs i specialmotiveringen skall vinsten, när tidpunkten för beskattning väl inträder, beräknas enligt de nya reglerna och beskattas enligt den skattesats som gäller för inkomster i det nya inkomstslaget kapital. I fråga om fastigheter gäller i dag att omkostnadsbeloppet får indexuppräknas, medan denna möjlighet saknas i det nya systemet. Beträffande andra tillgångar än fastigheter gäller enligt nuvarande regler att den skattepliktiga andelen av vinsten reduceras när den avyttrade tillgången innehafts minst tvä är, medan de nya reglerna innebär att hela den nominella vinsten i princip skall beskattas. Dessa och andra skillnader mellan äldre och nya bestämmelser kan medföra att en realistionsvinst som uppkommer vid en avyttring före ikraftträdandet träffas av en hårdare beskattning än som skulle följa av nuvarande regler. I detta sammanhang vill lagrådet också erinra om ett annat inslag i det nya systemet, nämligen reglerna i3§ 12 mom. SIL. Enligt fjärde stycket i detta moment (tredje stycket enligt lagrådets förslag) skall en del av realisationsvinsten vid försäljning av aktier i ett fåmansföretag beskattas som intäkt av tjänst. Denna bestämmelse synes enligt det remitterade författningsförslaget bli tillämplig på akticförsäljningar som omfattas av den aktuella punkten 2 av övergångsbestämmelserna. Hänvisningen i specialmotiveringen till skattesatsen för inkomstslaget kapital tyder möjligen på att detta inte varit avsett.
Det som nu sagts om skärpt beskattning har avsett de fall där vinsten redan enligt nuvarande regler är föremål för beskattning. Lagrådet vill emellertid påpeka att den föreslagna punkten 2 av övergångsbestämmelserna, såsom den utformats. också synes leda till att realisationsvinster som enligt nuvarande regler är helt undantagna från beskattning — t.ex. vinster vid försäljning av obligationer eller lösöre som innehafts minst fem år eller som erhållits genom arv eller genom gåva från annan än närstående kommer att träffas av full beskattning när avyttringen visserligen skett före ikraftträdandet men den första delbetalningen inte blir tillgänglig för lyftning förrän efter utgången av 1990. |
De här beskrivna effekterna — en hårdare beskattning i vissa fall och skatteplikt för vissa i dag skattefria vinster — måste bedömas mot bakgrund av bestämmelserna I 2 kap. 10§ andra stycket regeringsformen. Enligt dessa bestämmelser gäller, såvitt nu är av intresse, att skatt inte får tas ut i vidare mån än som följer av föreskrift som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skattskyldigheten. Av förarbetena till bestämmelserna framgår att den omständighet som ansetts utlösa beskattning av en realisationsvinst
140 inte är själva avyttringen utan den första delbetalningen, d.v.s. den omstän-
dighet som enligt hittills gällande regler i 41 § KL medfört att skattskyldighet inträder. I förarbetena uttalades sälunda bl.a. att ”en säljare inte kan vara Bilaga 3 säker på att försäljningen kommer att bli bedömd enligt de vid avtalsslutet gällande skattereglerna, om han inte samtidigt får uppbära åtminstone någon del av köpeskillingen” (SOU 1978:34s. 158: jfr prop. 1978/79:195 s. 56). En konsekvens av detta får anses vara att retroaktivitetsförbudet inte hindrar att t.ex. en skärpning av vinstberäkningsreglerna eller en höjning av skattesatsen görs tillämplig på vinster som upppkommit vid avyttringar före ikraftträdandet av nya regler, under förutsättning att den första delbetalningen sker efter denna tidpunkt. Vad nu sagts gäller dock enbart sådana fall där vinsten var till åtminstone någon del skattepliktig enligt de regler som gällde vid avyttringstillfället. Det är en helt annan fråga om vinster, som vid tiden för avyttringen var helt undantagna från inkomstbeskattning, genom senare lagstiftning kan göras skattepliktiga. Enligt lagrådets mening kan det starkt ifrågasättas om en sädan ordning är förenlig med 2 kap. 10§ andra stycket regeringsformen.
Av nu angivna skäl förordar lagrådet att punkt 2 av övergångsbestämmelserna begränsas till de fall där skatteplikt för vinsten förelegat enligt äldre regler. Vidare bör texten förtydligas så att det klart framgår att punkt 2 omfattar bara de fall då vinstbeskattningen skjutits upp på grund av 41§ KL och att den inte är tillämplig på andra avyttringar än sådana som omfattas av realisationsvinstreglerna. Lagrådet föreslår följande lydelse: "2. Har egendom avvttrats före den 1 januari 1991 och var vinst på grund av avyttringen skattepliktig enligt 35§ kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse intill den 1 juli 1990 men har beskattning på grund av bestämmelserna I 41 § samma lag i dess nämnda lydelse inte skett senast vid 1991 års taxering, gäller följande. Beskattning på grund av avyttringen skall ske vid taxeringen för det första beskattningsår då någon del av köpeskillingen är tillgänglig för lyftning. Ar emellertid köpeskillingens storlek beroende av viss framtida händelse och kan till följd härav intäktens totala belopp inte fastställas vid den taxering som är i fråga, skall tillkommande belopp beskattas vid taxeringen för det beskattningsår då beloppet blir tillgängligt för lyftning.
Lagrådets förslag, gör inte undantag för de nyssnämnda bestämmelserna i 3812 mom. Om avsikten är att dessa bestämmelser inte skall tillämpas på de avyttringar som omfattas av punkt 2, bör ett ytterligare förtydligande göras.
Beträffande fastigheter och bostadsrätter vill lagrådet i detta sammanhang peka på en annan konsekvens av de föreslagna övergångsbestämmelserna. Punkterna 4 och 5 innehäller regler som har till syfte att dämpa övergångseffekterna vid vissa försäljningar som görs efter utgången av 1990. Några motsvarande regler har inte föreslagits för de fall där avyttringen skett redan före den I januari 1991 men där beskattning på grund av punkt 2 skall ske vid 1992 eller senare års taxering med tillämpning av nya regler. Resultatet kan bli att en försäljning under 1990 träffas av en hårdare beskattning än en försäljning som görs senare, vilket knappast torde vara avsett. Eventuella jämkningsregler för de nu berörda fallen hör närmast hemma i punkterna 4 och 5.
I punkt 3 av övergångsbestämmelserna behandlas det fallet att beskattning 14i
på grund av en avyttring till viss del skett senast vid 1991 ärs taxering men till resterande del fått anstå på grund av att hela köpeskillingen inte var känd. Bilaga 3 Tilläggsköpeskillingen skall i ett sådant fall tas till beskattning när den blir tillgänglig för lyftning. varvid vinstberäkningen i princip skall ske enligt äldre regler samtidigt som den nya skattesatsen tillämpas. I fråga om aktier görs dock det undantaget från tillämpningen av äldre regler att reducering av vinsten till 50 procent och schablonavdrag med 2 000 kronor inte får göras vid försäljning av äldre aktier. Det kan inte uteslutas att bestämmelserna i vissa fall sammantaget kommer att medföra en viss skärpning i förhållande till dagens system. Med hänsyn till vad som sagts vid behandlingen av punkt 2 finner lagrådet att en sådan skärpning av beskattningen av tilläggsköpeskillingen är förenlig med 2 kap. 10§ andra stycket regeringsformen. Beträffande 3§ 12 mom, SIL hänvisas också till det nyss sagda.
Lagrådet har tidigare i yttrandet över 3§ 6 mom. SIL föreslagit att övergångsbestämmelserna kompletteras med en ny punkt.
Lagen om ändring i lagen om statlig fastighetskatt
1-3 8§ I 18 lagen om statlig fastighetsskatt anges vilka fastigheter som är skattepliktiga till statlig fastighetsskatt. I ett nytt andra stycke i paragrafen anges att även sädan privatbostad, som avses 15§ KL och som är belägen i utlandet, skall omfattas av uttaget av fastighetsskatt. Förslaget kommenteras i denna del inte närmare i remissprotokollet. Av detta framgår således inte omfattningen av skatteplikten. Förslagets innebörd får därför anses vara att alla privatbostäder i utlandet skall omfattas av skatteplikten till fastighetsskatt, såväl fastigheter som bostadsrättslägenheter och liknande under förutsättning att det bostadsföretag vari lägenheten är inrymd kan anses jämförligt med sådant bostadsföretag som avses I 287 mom, SIL.
Enligt 2§ fastighetsskattelagen är det ägaren till fastigheten eller den som enligt I kap. 5§ fasughetstaxeringslagen skall anses som ägare till fastigheten som är skattskyldig till fästighetsskatt. HF fråga om handelsbolag och dödsbon som vid inkomsttaxeringen behandlas som handelsbolag är det dock delägarna som är skattskyldiga. Enligt 2§ sista stycket fastighetsskattelagen beräknas fastighetsskatt för beskattningsår. Om beskattningsåret omfattar kortare eller längre tid än tolv månader eller fastigheten har köpts eller sålts under beskattningsåret skall underlaget för skatten jämkas med hänsyn därtill. Enligt vad som uppgivits under föredragningen i lagrådet av det remitterade förslaget har privatbostäderna i utlandet ansetts böra bli föremål för objektskatt i stället för en i SIL inarbetad schablonbeskattning. Tanken har därvid varit att begränsa skattskyldigheten, såvitt gäller sådan privatbostad i utlandet som avses i det föreslagna nya stycket i 1 §, till fysisk person för tid under vilken denne varit bosatt i Sverige. Begränsningen bör ske genom ett tillägg till bestämmelserna i 2 § fastighetsskattelagen. Denna paragraf kan då ges följande lydelse: ”Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren till fastigheten eller den som enligt I kap. 5§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare. 142
T fråga om handelsbolag och dödsbon som vid inkomsttaxeringen behandlas som handelsbolag åvilar skattskyldigheten dock delägarna. Bilaga 3
Såvitt gäller sådan privatbostad som avses i 18 andra stycket föreligger skattskyldighet endast för tid under vilken ägaren varit bosatt i Sverige.
Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsaret, skall underlaget för fastighetsskatten jämkas med hänsyn härtill.”
Bestämmelser om procentsatser och underlag för skatten finns i 3§. Vad beträffar sådan privatbostad som är belägen i utlandet skall enligt det till lagrådet remitterade förslaget underlaget liksom fastighetsskatteunderlaget i Övrigt baseras på 75 fc av marknadsvärdet. Eftersom man för dessa i utlandet belägna privatbostäder vanligtvis inte har tillgång till något taxeringsvärde eller motsvarande skall enligt uttalande i remissen det vederlag som ägaren erlagt tjäna till ledning för bestämmandet av underlaget.
I syfte att uppmuntra nyproduktion av bostäder och att bidra till en allmänt lägre hyres- och bostadskostnadsnivå föreslås i ett nytt andra stycke i 38 att fastiphetsskatten skall reduceras under de tio första åren i sådan nyproduktion. Enligt vad som har uppgivits vid föredragningen i lagrådet av det remitterade förslaget har avsikten inte varit att låta de utländska privatbostäderna omfattas av den nu angivna reduktionen av fastighetsskatten och för övrigt inte heller av punkterna 3 och 4 av övergängsbestämmelserna till de i fastighetsskattelagen föreslagna ändringarna. Den avsedda begränsningen bör framgå av lagtexten. varjämte vissa redaktionella jämkningar bör göras. 3§ andra stycket kan ges följande lydelse: ”Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, huvudsakligen bostäder och har byggnaden beräknat värdeår efter 1990, utgår dock ingen fastighetsskatt under de fem första åren och halv fastighetskatt under de därpå följande fem ären.”
Lagrådet föreslår att punkterna 3 — 5 i övergångsbestämmelserna ges följande lydelse: "3. I stället för det procenttal som föreskrivs i 3 § första stycket skall. i fråga om småhusenhet samt småbus och tomtmark för småhus på lantbruksenhet med beräknat värdeår före år 1991. procenttalet vid 1992 och 1993 ärs taxeringar utgöra 1,2.
4. I stället för vad som följer av 3§ första stycket och punkt 3 skall vid följande års taxeringar endast halv fastighetsskatt utgå i fråga om fastigheter, bebyggda med byggnader med nedan angivna värdeår, om fastigheterna utgör småhusenhet eller småhus och tomtmark för småhus på lantbruksenhet:
| Taxeringsär | Värdeår |
| 1992 | 1986-1990 |
| 1993 | 1987-1990 |
| 1994 | 1988-1990 |
| 19935 | 1989-1990 |
| 1996 | 1990 |
5. I stället för vad som följer av 3 § första stycket skall vid följande års taxeringar fastighetsskatt inte utgå eller endast halv fastighetsskatt utgå för fas-
tigheter, bebyggda med byggnader vilka huvudsakligen innehåller bostäder och har nedan angivna värdeår, om fastigheterna utgör hyreshusenheter el- Bilaga 3 ler hyreshus och tomtmark för hyreshus på lantbruksenhet etc.”
Lagen om ändring i uppbördslagen
488 4 mom. Skattskyldighet för realisationsvinster skall enligt det remitterade förslaget inträda redan vid avyttringstidpunkten, om skattens storlek är klar. I vissa situationer kan emellertid säljaren ha svårigheter att betala skatt på realisationsvinsten även om skattens storlek är klar. Det är fallet när hela avyttringen är svävande på grund av att förvärvets giltighet är beroende av myndighetsbeslut, t.ex. förvärvstillstånd eller kommunalt förköp.
Enligt första stycket i det föreslagna momentet kan skattskyldig som avyttrat en fastighet eller en bostadsrätt eller aktier efter ansökan beviljas anstånd med att betala kvarstående skatt för det taxeringsår då vinst hänförlig till avyttringen tagits till beskattning. Sådant anstånd skall enligt andra stycket i förslaget medges om försäljningens bestånd är beroende av myndighets tillstånd eller ”annan liknande omständighet”.
Av specialmotiveringen framgår att anståndsreglerna skall kunna komma till användning även då försäljningens bestånd är beroende av annan omständighet än myndighetsbeslut, t.ex. i situationer då tvist råder om äganderätten till den försålda egendomen. En sådan tvist kan komma att slitas på olika sätt, exempelvis genom domstols dom eller beslut eller genom förlik-' ning. Det är enligt lagrådets mening tveksamt om dessa situationer täcks av den föreslagna lagtextens avfattning.
Av 2§ I mom. uppbördslagen framgår vad som avses med beteckningen fåmansföretag. Sista stycket i det föreslagna nya momentet kan därför utgå. Bestämmelserna i 48 § 1-4 mom. uppbördslagen skall fortsätta att gälla. Det föreslagna nya momentet i denna paragraf bör med hänsyn härtill ges beteckningen 5 mom.
Lagrådet föreslår på grund av det anförda att sista stycket i det föreslagna nya momentet utgår och att 48 § 5 mom. andra stycket ges följande lydelse: ”Anstånd skall medges om avvttringens bestånd är beroende av myndighets tillstånd eller beslut eller om det i annat fall råder ovisshet om avyttringens bestånd.”
Lagen om särskild löneskatt och lagar om ändring i lagen om allmän försäkring (AFL) och lagen om socialavgifter (SAL)
I remissprotokollet sägs att de belopp, som beskattas som intäkt av tjänst enligt fåmansföretagsreglerna i punkt 14 av anvisningarna till 32§ KL och i 3§ 12 mom. STL, inte skall beläggas med socialavgifter eller löneskatt. Som lagrädet framhållit vid behandlingen av dessa lagrum fordras en komplettering av författningsförslagen om det avsedda resultatet skall uppnås.
Lagrådet har vid sin granskning funnit att de förslag som rör förmånsgrun-
dande inkomster samt uttag av socialavgifter och löneskatt fordrar ytterligare avgränsningar och preciseringar. Bilaga 3
Detta gäller bl.a. de ersättningar som utgår enligt vissa s.k. avtalsförsäkringar. I den allmänna motiveringen uttalas att ersättningar enligt AGB och vissa ersättningar enligt AGS och TFA skall träffas av särskild löneskatt och inte vara förmånsgrundande medan övriga ersättningar enligt AGS och TFA skall vara förmånsgrundande och beläggas med fulla socialavgifter. De remitterade författningsförslagen synes inte innehälla den erforderliga regleringen i dessa hänseenden.
Ett annat exempel är behandlingen av s.k. tillfälliga förvärvsinkomster. Enligt specialmotiveringen avses därmed vissa inkomster som skattemässigt behandlas som intäkt av tjänst, t.ex. priser vid fiske- och kunskapstävlingar, vinster vid deltagande i reklamtävlingar och inkomster av hobbyverksamhet. Avsikten är att dessa inkomster i fortsättningen skall vara förmånsgrundande och ingå i underlaget för socialavgifter. Avgörande för om inkomsterna skall räknas som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete är enligt specialmotiveringen om de kan härledas ”ur ett uppdragsförhällande” cHer inte. Denna princip för gränsdragningen mellan de två inkomstslagen och därmed mellan de två olika avgiftssystemen har inte kommit till uttryck i författningsförslagen.
Vid föredragningen har uppgetts att vissa författningstekniska frågor som rör de förmånsgrundande inkomsterna och skyldigheten att utge avpifter avses bli föremål för fortsatt beredning inom regeringskansliet och att lagförslag i dessa delar kommer att läggas fram I höst. Lagrådet, som utgår från att de ovan berörda frågorna kommer att omfattas av den fortsatta beredningen, anser sig mot denna bakgrund sakna anledning att ytterligare kommentera förslagen till lag om särskild löneskatt och till lagar om ändring i AFL och SAL.
Lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel
38 Paragrafens första stycke kan endast syfta på skattskyldiga som avses i 2§ 1 och 3. Hänvisningen bör ändras i enlighet härmed. I förtydligande syfte bör vidare stycket avslutas med ”som meddelats direkt eller meddelats i återförsäkring åt annat inländskt försäkringsföretag”.
Paragrafen bör vidare kompletteras med ett nytt andra stycke av förslagsvis följande lydelse: ”Skatteunderlaget för skattskyldiga som avses i 2§ 2 utgörs av nettointäkten av den kapital- och fastighetsförvaltning, som härrör från bolagets här i riket bedrivna försäkringsrörelse och som belöper på pensionsförsäkringar som meddelats direkt eller meddelats i återförsäkring åt inländskt försäkringsföretag.”
Beträffande 4§ hänvisas till vad lagrådet anfört under 2§ 6 mom. SIL.
Bilaga 3 Enligt 208 KL får avdrag inte göras för svenska allmänna skatter. Avkastningsskatten utgör en sådan allmän skatt. Av förslaget och remissprotokollet framgär att sådan arbetsgivare som avses i 2§ 5 skall medges avdrag för avkastningsskatten. Enligt lagrådets mening bör bestämmelsen om denna avdrapsrätt utformas enligt följande: ”Skattskyldiga som avses i 28 5 får utan hinder av bestämmelserna i 208 kommunalskattelagen (1928:270) göra avdrag för avkastningsskatt i förvärvskällan.”
Övergångsbestämmelser Det framhålls i specialmotiveringen att livförsäkringsföretagens värdepappersinnehav betraktas som lager och att ett lager som apporteras till en nystartad rörelse får tas upp till marknadsvärdet. Mot bakgrund härav anges att marknadsvärdet bör tas upp som anskatfningsvärde på värdepappersinnehavet I pensionsförsäkringsdelen. Däremot berörs inte frågan om fastigheternas anskaffningsvärde. Enligt lagrådets mening bör i övergångsbestämmelserna regleras säväl aktiers som fastigheters anskaffningsvärden.