Prop. 1989/90:110
om reformerad inkomst- och företagsbeskattning
Regeringens proposition 1989/90: 110
om reformerad inkomst- och företagsbeskattning
Regeringen f("ireslär riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo- gade utdrag ur regeringsprotokollet den 29 mars 1990.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson Erik Ashrink
Propositionens huvudsakliga innehåll
I pFOPOSlIlOHCn läggs fram förslag om en andra etapp av den skattereform som skall vara fullt genomförd fr.o.m. är l99l.
Beträffande arbetsinkomster innebär förslaget att inkomster som uppgår till högst 170 000 kr. beskattningsbar inkomst. bortsett från ett statligt grund— belopp om 100 kr.. endast blir föremål för kommunalskatt. För beskattnings- bara inkomster som överstiger 170 000 kr. utgär statlig skatt om 20 %. Grän- sen för statlig inkomstskatt justeras årligen med konsumentprisindex med tillägg av två procentenheter.
Grundavdraget knyts till basbeloppet och uppgår till lägst 32 %?: av detta. eller ca 10 000 kr. vid ett basbelopp för 1991 om 31 200 kr. För taxerade in- komster i intervallet ca 58 000 5 175 000 kr. utgår ett förhöjt grundavdrag. Grundtwdraget är som högst ea IS 000 kr. vid en inkomst på 90 000— 95 000 kr. För pensirmärer införs ett särskilt grundavdrag.
Sehablonavdraget i inkomstslaget tjänst höjs från 3 000 kr. till 4 000 kr. För att skapa ett neutralt skattesystem och bidra till finansieringen av stats- skattesänkningen föreslås i fråga om inkomst av tjänst en rad åtgärder.
Alla typer av ersättning för arbetsinsatser oeh prestationer i allmänhet t.ex. lön eller förmaner av skilda slag beskattas så långt möjligt likformigt och värderas till tnar'kriztdsx-'i'irdet. Dessa åtgärder innebär bl.a. att nya regler införs för beskattning av bilförm'an. att den nuvarande undervärderingen av förmånen av fri kost slopas. att reseförmåner beskattas mer generellt samt att en mer neutral beskattning införs för vissa s.k. avtalsförsäkringar (AGB,
&,55157!
%x. .xfggjxf-b—
__. L_J
Leu
[E!—aj lala
AGS och TFA). Vidare slopas delvis de nuvarande gynnsamma reglerna för utländska gästforskares inkomster.
Förändringar vidtas på traktaments- och kostnadsersättningsområdet. De s_vftar bl.a. till att likställa enskilt och offentligt anställda genom att ersätt- ningarna blir skattepliktiga för i princip samtliga kategorier. Avdragsmt'ijlig- heterna kvarstår i huvudsak men vissa inskränkningar föreslås bl.a. vad gäl- ler schablt'mmåssiga avdragsbelopp.
Pa vissa speciella områden vidtas en del ändringar, som bl.a. innebär föl- jande. Hobbyverksamhet som går med överskott beskattas i inkomstslaget tjänst. Avdraget för underhåll till icke hemmavarande barn. liksom skattere- duktionen för hemmamake och för ensamstående med barn. slopas. Skatte— reduktionen för fackföreningsavgift bestäms till maximalt 500 kr. De nuva- rande reglerna om extra avdrag på grund av existensminimum vid prelimi— närbeskattningen och vid taxeringen slopas. medan reglerna kvarstår i form av ett förbchällsbelopp vid beräkning av avdrag för kvarstående skatt. Extra avdraget för sj tikdomskostmider slopas.
Såväl sexmånadersregeln som ettårsregeln bibehålls men kraven för skat— tefrihet ändras.
Vad gäller socialavgifter föreslås att alla förvi'trvsinkomster beläggs med antingen fulla avgifter om inkomsten är förmånsgrundamle. eller en särskild löneskatt som motsvarar skattedelen av socialavgiftermi.
Fastigheter indelas i två kategorier, privatbostadsfastigheter och närings— fastigheter.
l-"ör den löpande bostadsbeskattningen föreslås att privatbostäder redovi— sas i inkomstslaget kapital medan andra bostäder och fastigheter redovisas i det nya inkmnstslaget näringsverksamhet. Schablonbeskattningen av små— hus slopas. Skatt på innehavet tas i stället ut som fastighetsskatt. Motsva— rande föreslås gälla för mangårdsbyggnad på jordbruk. llyresintäkter m.m. aVseende prix-'atlmståder och andrahandsupplåtelser av hyreslägenheter re— dovisas i inkomstslaget kapital.
Kapitalbeskattningen föreslås bli nominell med en proportionell statlig skattesats på 30 %. Alla kapitalinkomster beskattas i ett inkomstslag som också utgör en förvärvskålla.
Sammanföringen av kapitalinkomsterna till ett inkomstslag medför ökade möjligheter att kvitta t.ex. räntekostnader mot reavinster. Nya avdragsbe— gränsningar införs emellertid för att hindra skatteanpassning. Full kvitt— ningsrätt föreslas dock inom den grupp finansiella instrument som är mark— nadsnoterade aktier och liknande. Full kvittningsrätt gäller ocksa inom grup- pen marknadsnoterade skuldebrev, utställda i svenska kronor.
För att ränteutgifter för boende och liknande ändamål skall kunna finan- sieras på ett rimligt sätt föreslås att ränteutgifter alltid får kvittas mot ränte- inkomster och fullt avdrag medges för överskjutande ränteutgifter på upp till 100 000 kr. mot samtliga intäkter i inkomstslaget kapital. För den som inte fyllt 18 år och för handelsbolagsbeskattade dödsbon blir motsvarande be- loppsgråns 10 000 kr.
Reaförluster och ränteutgifter som inte får kvittas fullt ut reduceras till 70 '.'-??. Av underskott i inkomstslaget kapital får 30 % räknas av från statlig
lx)
och kommunal inkomstskatt m.m. samma beskattningsår.
Vinster på aktier och andra finansiella instrument beräknas enligt samma genomsni t tsmetod som nu gäller för s. k. äldre aktier. Alternativt får ett scha- blonmässigt anskaffningsvärdc på 20 % av försäljningsintäkten användas — dock inte för optioner och terminer.
Reglerna för beskattning av finansiella instrument omfattar alla tänkbara sådana. Nuvarande brister vad gäller beskattning av optioner och terminer fi'irsvinner därmed. Handel med sådana instrument beskattas i princip på samma sätt som handel med underliggande egendom. Enligt förslaget skall utnyttjande av bl.a. konvertibelt skuldebrev och köpoptirm inte utlösa be- -
skattning.
Beskattningen blir likformig med undantag dels för vissa avdragsbegräns- ningar och dels för beräkningen av ingångsvärden på olika rättigheter att för- värva finansiella instrument. För delägare i fåmansföretag föreslås dessutom särskilda regler vad gäller beskattning av reavinster och utdelning. Dessa regler skall motverka att arbetsinkomster från sådana företag omvandlas till lägre beskattade kapitalinkomster.
Reavinstbeskattningen av fastigheter förenklas kraftigt. Bostadsrätter. använda som privatbostäder. behandlas på samma sätt som fastigheter. Av bostadspolitiska skäl föreslås också begränsningar i skatteuttaget vid försälj- ning av privatbostäder. Genom särskilda sehablt'mrcgler blir skatten för per- manentbostäder högst 9 (:i-(. och för övriga privatbosti'tder högst 18 % av för- säljningsintz'ikten. Rätten till uppskov med beskattning av reavinster avskaf- fas.
Evig reavinstbeskattning införs för sådan lös egendom som nu är skattefri efter fem års innehav. Beträffande egendom för personligt bruk föreslås emellertid att ett schablonmässigt anskaffningsvärdc på 25 få?.- av försälj- ningspriset får användas och att endast ärliga vinster som överstiger 50 000 kr. skall beskattas.
Pensionssparandet föreslås beskattat i form av en avkastningsskatt. Denna skatt uppgår till 10 ';3'(- av den årliga avkastningen på det försäkringskapital som avser tjänstepension och till 15 C'l' av den avkastning som avser annat pensionsförsäkringskapital. Skatten betalas av livförsäkringsft'jrctag. pen- sionsstiftelser och arbetsgivare som tryggar sina pensionsutfästelser genom avsättning till pensionskonto i företaget.
Beträffande K-försäkringskapitalet föreslås vissa ändringar av hittills gäl- lande beskattning. K-försäkringsrörelse kommer i fortsättningen att beskat- tas med 30 [.fi-.
Vidare föreslås en särskild skatt på betalning av försäkringspremier av- seende personft'fnsäkring utomlands. Skatten uppgår till 15 02- av premiebe- loppct och kan sättas ned om det utländska försäkringsföretaget beskattas på ett sätt som kan jämföras med den svenska avkastningsbcskattningen.
Stora förändringar görs även på företagsskatteområdet med i princip ge- nerell tillämpning fr.o.m 1992 års taxering. Bolagsskatten sänks till 30 (Ft.-. Vinstdelningsskatten avskaffas.
Fortsatt dubbelbeskattning av aktiebolagens vinster. Annellavdragen och avdragsrätten för utdelning på medlemsinsatscr i kooperativa föreningar bc—
Prop. 1989/90zl 10
'_'J
hålls. Avdragsmöjligheten för utdelning på icke börsnoterade aktier tas bort. En ny reserveringsmöjlighet — skatteutjämningsreserv (surv) — baserad på 30 % av företagets eget kapital eller 15 % av lönesumman införs.
Nuvarande regler för avskrivning på inventarier och byggnader behålls i stort. De generella reglerna skall gälla även konventionellt beskattade bygg- nader som nu beskattas i inkomstslaget annan fastighet. Avskrivningsunder- laget för markanläggningar höjs från 75 % till 100 % av anskaffningsutgif— ten.
Avdragsrätten för avsättning till allmän investeringsfond har redan tagits bort. Nu slopas avdragsrätten för avsättning till lagerreserv och resultatut- jåmningsfond. Alla slags lagertillgångar — med undantag för djur i jordbruk och renskötselrörelse — skall värderas strikt enligt lägsta värdets princip. En alternativ sehablonmässig värdering till 97 '???- av det samlade anskaffnings- Värdet tillåts för andra former av lager än lager av fastigheter. fordringar och värdepapper. Nuvarande möjligheter till avdrag för avsättningar till fartygs- fonder och andra liknande fonder avskaffas. Ersättningsfonder ersätter bl. a. eldsvädefonderna.
All beskattning av aktiebolag och flertalet andra juridiska personer skall ske i ett inkomstslag. näringsverksamhet. lngen uppdelning görs på olika ftfirvårvskällor. Underskott i förvårvskållan får dras av vid beräkningen av inkomst i förvårvskållan närmast följande beskattningsår. lnkomst på grund av avyttring av aktier och andelar beräknas för sig.
1nkomstberäkningen i näringsverksamhet skall ske enligt bokföringsmäs- siga grunder. Likartade skatteregler införs för investmentföretag och alla Slags aktiefonder.
Även för egenföretagare införs en rätt till reservering genom avsättning till surv. Avdrag för avsättning får göras med antingen 30 % på ingående eget kapital utan begränsning och med 20 S'? av årets lönesumma eller med 15 f?r-"(. av inkomsten för beskattningsåret. Om det egna kapitalet i en för- värvskälla är negativt skall ett belopp motsvarande det negativa kapitalet multiplicerat med statsläneräntan samtidigt redovisas som intäkt av närings- verksamhet och som avdrag i inkomstslaget kapital — ri'intefördelning. Sär- skilda övergångsregler införs som lindrar effekterna av tidigare uppkommet underskott. Skogs- och upphovsmannakonton behålls.
Reavinst på näringsfastighet beskattas i inkomstslaget kapital. I fråga om enskilda näringsidkares näringsverksamhet görs en indelning i aktiv verksamhet och passiv verksamhet. Aktiva verksamheter bildar en förvärvskälla även om de är av sinsemellan olika slag. Passiv verksamhet kan däremot bilda skilda förvärvskällor. lx'vittning av underskott av aktiv litterär. konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet tillåts mot inkomst av tjänst. Som villkor uppställs att intäkter av viss betydenhet funnits av verksamheten under de fyra senaste beskattningsi'tren.
Delägarbeskattningen av handelsbolag behålls. Beskattning sker — med Vissa undantag — i inkomstslaget nåringsverksamhet. Avdrag för avsättning till surt-' görs vid beräkning av handelsl'tolagets inkomst medan räntefördel- ning görs på delägarnivå.
Krav på kalenderår som räkenskapsår införs för enskilda näringsidkare
och sådana handelsbolag där fysiska personer eller dödsbon skall beskattas för bolagets inkomst.
Fåmansförctagsreglerna behålls — beskattning sker fortsättningsvis i in- komstslaget tjänst — och kompletteras med regler för beskattning av s. k. ('.')verutdelning. Den s. k. 400-timmarsregeln slopas.
Obeskattade reserver återförs till beskattning under en fyraårsperiod. lnget särskilt avdrag medges om avskattning görs i snabbare takt än vad reg- lerna kräver.
Skattereformen föreslås träda i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering - i normalfallet på inkomster under år 1991.
-1 Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928370)
llärigem'nn föreskrivs i fråga om kommunalskattclagcn (1928:370)1
(11 ls att 28—30 s5s'. 32% 3fm(.)m. 35—40. 41 d och 41 e ss. 46.5 1 mom. 46 a. 4.9. 64 och 7().'5 . . anvisningarna till 3 och 18 5.5. punkt 2 av anvisningarna till 19; anvisningarna till 25 och 27— 29 åå. punkterna 5. 7 och 11 av zanvisning- arna till 325. anvisningarna till 35. 36. 38 och 39». punkterna 1— a och 4a— (.) av anvisningarna till 415 . . punkt 1 av anvisningarna till 41 as'. punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 4.9 5. punkterna 1—3 av anvisningarna till 50.5 samt punkt 2 av '.tnvisningarna till 54. ' skall upphöra att gälla.
dels att r'ubiikerna närmast före 24. 27. 35. 38. 46 a och 75s5 (le/x att nuvarande. anvisningar till 48.' ningarna till 48.5.
dels att 3. 4. 17—27 och 31. '.5. 32 s 1. 33a. 3e och 4 mom.. 33 och 34 ss 41 och 42 5.5. 4().s5 2 mom.. 47 :5. 4?» . _- och 3 moln.. 50 &. 525 1 mom.. 535 l— 3 mom.. _ 54.5 . punkt 1 av anvisningarna till 19.5. punkt 1 av anvisningarna till 2015. anvisningarna till 21. 22 och 24555. punkt 1 av anvisningarna till 31 s5 punkterna 3. 4. S. 12. l2a. 13 och 15 av' anvisningarna till 325. punkt 3 av anvisningarna till 335. punkt 4 av anvisningarna till 4155 ' .punktcrna 2 och 4 .tv anvisningarna till 41 as p.unkter||a 1— 3 av anvisningarna till 425. punkt () av anvisningarna till 46.5 . anvisningarna till5 5 2. . punkt 3 av' anvisningarna till 53 5. punkt 3 av anvisningarna till 54 .5. punkt 1 av anvisningarna till 65 &. rubriken närmast före 21 å samt ikraftträdande- och övergångsbesti'tmmel- senta till lagen (198.52362) om ändring i kommunalskattelagen (1928z370) skall ha följande lydelse.
(le/.v att det i lagen skall införas nya bestämmelser. 5.5. 33% 5 3 mo.m .4ss 4 momx. .punkt 3 av '.tnvisningariui till 19.5 ' .punktcrna 1—33 av anvisningarna till_ 33 sj.)unkterna 1 oe112 av anvisningarna till 26.51.)unkterna 10 och 14 av anvisningarna till 32 5. punkterna _).t—3e av anvisningarna till 335 samt punkterna l. 3 och 4 av' anvisningarna till 48 .)'. av följande lydelse.
äskall utga. skall betecknas punkt 2 av anvis-
iSenaste lydelse av 2.5' .5prop. ll.)s'9..-"'90:74 29.'1 moln. l9b'4:10()0 29.' 4 mom. 19671546 '198611 113
' 1 mom. 19.57: 1303 'lmom. 1985:1017 '1 a mom. 1976285 1978:()71 m.om 19.59: 1017 .| mom. 19.94: 1060 .'4 mom. 19.57: 1205 .'19762343
s
':
,
_1110111.
'Jl
'.0—1 '.»J ';.) :) 'Jl 'Jl '. _h'. _)'
_n3 3 1 mom. 19861971 1 mom. 19.H'6:971 2 _3
'.'-I '.;J 4.1 _” .,- Jl . 1,_ 11. x, ,] 11. ur. 11. ill- :r,. 77 v,. vi. II. 'I]. '.) '.») "C C av
_1
mom. l986:465 mom. 19:38:1518 5 19.542;5 41 cå 19.3221204 46% ' lmom. 1987z572 46.1s 1')6(1:64 49s5 prop. 19tv'9."90:74 ()43519853017
011306/6861 'dOJa
;
95211861 5 St' |||1 |>.t|_||'.riu|us|.vuc .vc ; |)|und 1 *. 963136 s 5 |. ' |||| ct|.|criu|us|.-vuc .vc | |.v|u|)(1 :||;|:|g(,| sz |||1ctucfvt||us|vu|t.vc || |.)|u||(l 89210861 ggg |||1 c||_|cr?t||us|.-vt|c .vc (_ |.)|||||d 6951-161 EEE |||1|'.t|_|cr3u|us|.-v||c.-vcv__' |)|und gör:()g(,| sh; |||| |'.u.|cr3vu|us|.v||c .-vc |; |)|||nd gzzzgg(,| sn; |||1 c|||cäu|us|.vuc .vc 02 |)|'.|n(1 1'61'31161 ;(,2 nu ctucriu|||s|vuc .vc (,| 1.)|||nd
ga,-_":ggm sn; |||| ctucät||us|.vuc .vc (|
g| |)|t||)d | |g:gg(,| 56: |||| cu.|cr'lu|us|.vuc .vc c g| |)|und g|L:|-g(,| 562 |||] ctucät||us|vuc .vc g| |)|und
g()51(,(;(,| s (,; |||1 |'.u.|cr3|u|us|.vuc .vc _.N' (,: [||| |!t|.|crit||us|.vuc .vc 0901 4861
L1 |)|u||(1 o| 1)|t|nd ”ggg-m 562 |||| cv|.|criu|us|.vuc .vc _c| |v|||nd gz;:gg(,| s.,: |||) c||.|cäu|us|.vuc ..vc :| |.)|u||d ggg—NM _s (,: |||1 ct|_|c*."1u|us|.vuc .vc | | |.)|und |)()(|| :|-g(,| sh; |||1 |'.u.|criu|us|.vuc .vc ||| |)|und (|g| |:|g(,| s56Z1111'711-113'311111514'”?="?"tiulll'ul gm :Lg(,| ;(,3 nu cu.|cäu|us|.vuc .vc (, |.)|u||d
ggg: |g(,| 562110 c|ucr3vu|us|.vuc .
L||||:(,g(,| 56? nu ctucriu|us|vuc 5621 |g(,| s56E1111"UN-7111U51-NU"
'le .v 1? .v [? |)9|||:|—g(,| ä' (,; |||| ctucftt||us|vt|c .vc
|-L:(|(,'((,g(,'| 'do_|d ;: (,; |||1 |'.u_|cfiu|us|.vuc g—m :gg(,| s (',; |||| ctucät||us|auc
(_|('|| :gg(',| s (,; |||1 cu.||'.i3u|us|.vu|'. .vc .) »; ,N TL306i'6861 'dt'ud (,; |||| cu.|criu|us|.vuc .vc
.Xl'. .11?
|) 6601 ZL)L(',| ,)” (,: |||| cu.|c.5'|||us|.vuc .vc .) 660119L61 år",: nu |2t|1|277|||||s|.vt||z.-vc(| 5.919th 562]!!! lttuchuuispvuc .vc c 9,3: 1861 ;(",1' [[11 ctucät||t|s|.vuc .vc | Hund 1511LR61 53: nu ctucr'lti|||s|.-vt||'. .vc || |)|||||(1 051 l : [sm äg: |||1 ctucriu|us|vuc .vc ||| |)|und ZEE'öSöl 5 .'C |||) ctucliti|us|.-vt|c .vc
.N grva-m 5 g; |||| ctucT3u|||s|vuc .vc .v5
|'|||g:(',L(.| 3: nu |'.u.||'.r3u|us|.-vuc 0614861 5 g;|||1cu.||'.r?u|us|.v||c 090111-861 tå .'2 nu cu_|cf1u|us|.vuc ggg: |g(,| *Lz |||| c||.|cr2u|us|.vuc 57,5: |g(,| 51; nu ctuca3|||us|vuc 568186! ;L: |||| cu.|cåu|us|.vuc 11"L'EL61 LE |||1 ct|.|ct'-'u|us|.-vu|=. .
.vc .vc .vc .vc .vc .vc gf| :Lg(,| äL: |||| cu.|criu|us|..vuc .vc .5 U?
_q |)|und (_ |.)|un(1
t)|und |.)|||||(1 |.)|un(1 |.)|un('1 |)|un(1 |.)|un(1 |)|und t)|||nd ; 1)|||nd
C (31 ("1 Pl Pl r", "T' If,
(, |.)|und () |)|||||(1 ; Blund : |)|un(1 [ |)|un(1 -_e |)|u||d |- |)|t|nd (; |.)|t|nd ; |)|t|nd | 1)|||||d ()gz: |g(,| ; c: |||| cu.||'.äu|us|.v||c .vc (|| 1)|un(1 ()L)||| :fg(',| ägg |||1 cu_||'.71u|us|.v||c .vc
Söt-"1.961 ». g; |||| c|ucr?u|us|.-vu|'.
96231861 v 5631861 , 56211861 x 5621 1861 g,; |g(,| s 5; |||) cu.||'.71u|us|.-vuc .vc
Ål!
e: |||| |n|icr3vt||us|vt|c .vc gg |||| cu.||'.r3u|||s|.-vuc ,vc (1 (19111'1'b'61 (5 g |||1 ctucrivl|us|vuc .vc c
rqvfzggm .5 (_.'; |||| ctucrit||us|.-vuc . 0901 :fg(,| sm |||; |'.u.|cr?u|us|.vuc . U'. vc ht—LZ(,v)(',[ gsm |||| cvuch|||us|vuc .vc (| | |:()g(,| 5.91 |||| ||||.||:?Tt||t|s|.v|||z nu (| | | :(;g(,| 5.511 |||1 cu.|cr3u|us|.v||c .vc 31618th å[1111cu.|cäu|us|.-vuc ()()L31'L61 RBL
(', 1)|||||(1 g |.)|un('1
s'
_x' 9; |||] cvucåt||us|.vuc ..vc L |.)|unvl g(,::|g(,| ($ ;; |||| |)tucT3|||t|s|.-vuc .vc () |.)|und _v 5; |||) cu_|ciu|us|.-vu|'. .vc g |)||m(1 N' |- |.)|und c 1)|u||d 1)|t|||d 1.)|und |)||m(1 1.)|un(1 () |.)|un(1 _ |.)|||n(l
L. | |)|und
Fl—FlFlr
punkt 3 av anvisningarna till 355 prop. 1989/90:74 punkt 4 av '.|nvisni||garn'.| till 355 1986:1113 punkt 5 av anvisningarna till 355 1988:1518 punkt 6 av anvisningarna till 35 5 1959: 127 punkt 7 av anvisningarna till 355 1977: 1090 punkt 8 av anvisningarna till 355 1983:1043 punkt 9 av anvisningarna till 355 1985:307 punkt 1 av anvisningarna till 365 1988:]518 punkt 2a av anvisningarna till 36.5 1987: 1205 punkt 21) av anvisningarna till 365 1985z307 punkt 2 c av anvisningarna till 365 1983: 1043 punkt 2 (1 av anvisningarna till 36.5 1988: 1518 punkt Ze av anvisningarna till 365 1988: 1518 punkt 3 av anvisningarna till 36.5 1989: 1017 punkt '4 av anvisningarna till 365 1988: 1518 punkt 5 av anvisningarna till 365 1967:748 punkt () a av anvisningarna till 365 l980z998 punkt 61) av anvisningarna till 36.5 1980z998 punkt 7 av anvisningarna till 36.5 1987:572 punkt 1 av anvisningarna till 385 1984:190 punkt 2 av anvisningarna till 385 1986:473 punkt 3 av anvisningarna till 385 1984:190 punkt 4 av anvisningarna till 385 1966:729 punkt 5 av anvisningarna till 385 1989: 11139 punkt 6 av' 'anvisningarna till 38.5 1973:70 punkt 8 av anvisningarna till 385 1984: 1060 punkt 9 av anvisningarna till 385 1984:498 punkt 10 av anvisningarna till 385 1986:971 punkt 1 av anvisningarna till 395 I979:61'2 punkt 2 av anvisningarna till 395 1988:1518 punkt 3 av anvisningarna till 395 1966:696 punkt -1 av' anvisningarna till 395 1986:971 punkt 5 av anvisningarna till 39.5 1983z446 punkt 7 av anvisningarna till 395 1984z498 punkt 1 av '.invisningarna till 41 5 |984:1060 punkt 1 a av anvisningarna till 41 .5 1973:l057 punkt 1 1.) av anvisningarna till 41 5 l981:670 punkt 2 av 'anvisningarna till 41 .5 1987:337 punkt 3 anvisningarna till 41 .5 1981:295 punkt 3 a av anvisningarna till 41 5 1982:337 punkt 4a av anvisningarna till 41 .5 1985:307 punkt 5 av anvisningarna till 415 1979:612 punkt 6 av anvisningarna till 415 1986:507 punkt 1 av anvisningarna till 41 a .5 1984:1060 '.|nvisningarna till 48 5 l970:162 punkt 1 av anvisningarna till 495 1974:769 punkt 2 av '.tnvisningarna till 495 1970: 162 punkt 1 av anvisningarna till 50.5 prop. 1989!90:74 punkt 2 av anvisningarna till 50 5 prop. 1.989/90:100 punkt 3 av anvisningarna till 505 1964:70 punkt 2 av anvisningarna till 545 1984:1060 rubriken närmast före 46 a .5 1960'.6-4.
Nu varande I_|'del.v'c
3
Föreslagen lydelse
s;:
Med la_v'cring..vär förstås i denna lag det kalenderår. under vilket taxerings- beslut rörande årlig taxering enligt 4 kap. 25 taxeringslagen( 1990:000) skall meddelas. och med lmslvultnings'år det kalenderår. som närmast föregått tax- eringsåret. eller. där räkenskapst'ir inte sammanfaller med kalenderår (brutet räkenskapst'ir). det räkenskapsår. sotn gått ut närmast före taxeringsåret.
(anv. till 35 första och andra styckena)
[ denna paragrafangivet vad som avses med de i lagen använda beteck- ningarna "Iu.v'cring.v(lr" och "baskun- ningsär". Brutet räkenskapsår räk- nas som beskattningsår för viss för- värv-'skälla under f('_')rutsättning att in- komsten av f(")rv;'irv'skäll'an beräknas enligt bokföringsmässiga grunder i enlighet med bestämmelserna i 41 5. Som ytterligare förutsättning gäller
a) i fråga ()m skattskyldig. som en- ligt 15 1)okf(")rings|agen ('1976:125 är bokf(")ringssk_v1dig. att föreskrif- terna i 12.5 nämnda lag iakttagits:
b) i fråga om skum/('_vldig. som skall _/'(.')'r(| räkenskaper enlig! jord- brnkslwkjöringslägt'll (1951—793). att förav'ki'i/icrnri i I 1 5 mim/Ida lag iakttagits; .v'unzt
(') i fråga ()m skattskyldig. som inte nr'inzntv under a) eller b). att rä- kenskt'tpsåret omfattar tiden den I maj—den 30 april. den [juli—den 30 juni. den [ scp/cmlwr—den 3] (|||- gnsli eller tid som enligt 12 5fÖrsra stycket 1.)okföringslage|| (1976zl25) ntcdgivi/s för annan av den skatt- skyldige bedriven verksamhet.
Har skattskyldig. som avses i första stycket ('). påbörjat eller upp- hört med verksamheten eller lagt om räkenskztps'iiret. skall räken- skapsåret utgöra beskattningsår utan hinder av att det omfattar an- nan tid än tolv månader. Räken- skapsår som utsträcks att omfatta längre tid än aderton månader skall dock inte i något fall räknas som be- skattningsår. Inte heller skall räken- skapsår som lagts om till annan tid än kalenderår räknas som beskatt-
—'L_v'dclsc enligt prop. 1989:"90:74.
För andra skattskyldiga än sådana som skäl! föra räkenskaper ('n/igt jordbrt|lv'slm/v'föri/Lgr/(igen (197974!) räknas brutet räken- sk'apsår som beskattningsår för viss förvärvskälla under förutsättning att inkomsten av förvårvskållan beräk- nas enligt bokföringsmåssiga grun- der i enlighet med bestämmelserna i' 24 5. Som ytterligare förutsättning gäller
a) i fråga ()m skattskyldig. som en- ligt 1.5 b(.)kförings1agen (.1976:125) är 1)()kf(")ringsskyl(lig. 'att föreskrif- terna i 125.nämnda lag iakttagits: och
b) i fråga om skattskyldig. som inte avses i a). att räkenskapsåret omfattar tid som enligt 12.5 andra stycket b()kf(')rings1agen medgerls för annan av den skattskyldige bedriven verksamhet.
l-lar skattskyldig. som avses i andra styckct b). påbörjat eller upp- hört med verksamheten eller lagt om ri'ikenskapsåret. skall räken- skapsåret utgöra beskattningsår utan hinder av att det omfattar an- nan tid än tolv månader. Räken— skapsår som utsträcks att omfatta längre tid än aderton månader skall dock inte i något fall räknas som be- skattningsår. Inte heller skall räken- skapsår som lagts om till annan tid än kalenderår räknas som beskatt-
Nuvarande lydelse
ningsår i annat fall än då omlägg- ningen har skett för att få samma rä- kenskapsår för förs-'i'irvskällan i fråga som för annan av den skattskyldige bedriven verksamhet för vilken bru— tet räkenskapsär gadtages som be- skattningsår.
Föreslagen lydelse
ningsär i annat fall än då omlägg- ningen har skett för att få samma rä- kenskapsår för förs-'å'trvskällan i fråga som för annan av den skattskyldige bedriven verksamhet för vilken bru- tet räkenskapsår godtas som be- skattningsår.
4 53 Sävitt gäller fastighet beräknas inkomst i de fall som anges i denna lag på grundval av vad som bestämts vid fastighetstz-txering.
Med ägare likställs den som enligt 1 kap. 5 5 faslig/terstaseringslagen (1979.'1152) skall anses som ägare.
Bestämmelserna i denna lag om fastighet skall också tillämpas i fråga om byggnad. som är lös egendom. om inte annat föreskrivs. Samma skall gälla beträffande sadana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap. 2 och 3 55 jor- dabalken. i den mån de tillhör byggnadens ägare.
Föreskrifter om fastighetstaxering finns i fastighetstaxeringslagcn (lQ79.'I/52).
'lSenaste lydelse 19862473.
Föreskrifter om fastighetstaxering finns i fastighetstaxeringslagen.
5 5
Fastighet är antingen privatba- stadsfastighet eller näringsjastighet. Sant p ri v a ! !) os ! a dsj'as t igh et räknas småhus med tnat'k som utgör småhusen/tet. småhus på annans mark S(lm! småhus med tillhörande tottttmark på lantbruksenhet. om småhttset är en privatbosttn'l. Som privatbostadsfastighet räknas ävett tomtmark sattt avses bli bebyggt! med sådan bostad. Annan fastighet är näringsfastighet.
Som [_trivatbostad räknas småhus som helt eller till övervägande del att- i'änds för permanent boende eller sattt j'ritidshostru'l för ägaren eller så- dan ltanotn närstående som avses i punkt 14 sista stycket av anvisning- artta till 32 5 eller är avsedd att att- vändas sattt sådan bostad.
Småhus; småhusen/tet och latit— brttksenhet ltar samma innebörd sattt i fastighetstaseringslagett (1979.'1152)'.
Som privatbostad räknas vidare bostad sotn används eller är avsedd att användas på det sätt som anges i andra stycket och sattt innehas av medlem i bostadsrättsförening eller
lf)
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
bostadsförening eller av delägare i bostadsaktiebolag. om föreningens eller bolagets verksamhet är sådan som avses i 25 7mom. lagen (IO—17576) om statlig inkomstskatt.
[ fråga om privatbostad som ingår i dödst gäller bestämnte/serna i53 # 3motn.
Frågan om bostad skall räknas som pri vatbostad eller ingå i närings- verksamhet skall för varje kalenderår
lwstämmas på grundval avft'irhållan- dena vid kalenderårets utgång eller. om bostaden överlåtits under året. förluillandena på öt'erlåtelsedagen.
17 54 Kommunal inkomstskatt utgår Kommunal inkomstskatt utgår för för: inkomst av näringsverksam/tet a) inkomst av jord bruksfas- och inkomst av t j ä n s t. tig het.
l)) inkomst av annan fastighet.
c) inkomst av rörelse.
d) inkomst av 1 j ä n s t
e) inkomst av tillfällig för- vä t' vs v e rk sa m h et samt
[) inkatnst av kapital.
För ett vart av nu nämnda slag av inkomst skall ittkotttstett av varje siir- skild förvärvskr't'lla uppskattas för sig.
18 55
Såsom särskildförvt't'rvskälla anses ifråga om:
a) jordbrttksfastighet: varje fastig- het. fastighetsdel eller komp/es av fastigheter. sotn [ ägarens eller bruka— rens ltand ät' att anse såsom förvalt- nittgsen/zet;
[) ) annan fastighet: varje fastighet. fastigltetsdel eller komplex av fastig- heter. sotn är att anse såsom förvalt- ningsenhet; dock attfastighet. till den del dcnsamnut ingått uti av ägaren driven rörelse. skall anses tillhöra förvt'irvskällan rörelse:
c) rörelse: varje fört'r't'rvsverksatn- het. som är att anse såsom själ vstän- dig rörelse;
”(Senaste lydelse 1986: 1 1 13. >Senaste lydelse 1988:1518.
För inkomst av näringst'erksamhet skall inkomsten av varje fifirvärvs- källa beräknas för sig. Vid bedöm- ningen av om verksamheter som den skattskyldige bedriver utgör ett eller flera förvr'irvskällar görs skillnad mellan aktiv och passiv näringsverk- samhet.
l-Q'rksantheter som utgör aktiv nä- ritzgsverksamhet bildar tillsammans en förvt'irvskt'illa. Har en verksamhet tidigare utgjort passiv näringsverk- samhet och uppkom underskott det sista beskattningsår då verksamheten utgjorde sådan näringsverksamhet utgör dock verksamheten en si skild fiirvr'irvskälla så länge den alltjämt vi-
Nuvarande lydelse
d) tjänst: till till tjänst hänför/ig för- tfärvst'erksattthet. som skattskyldig utövat. ävensom alla honom til/kont— tnande. till tjänst hänförliga inkomst- givande rättigheter;
e) tillfällig _föt'värvsverksattthet:
]. ieke yrkesmässig avyttring av
fast eller lös egendom satnt deltagande i lotteri:
all övrig tillfällig förvärvs— verksamhet, som skattskyl- dig utövat;
f) kapital:
I. all skattskyldig tillhörig egen- dom. därav intäkten skall hänföras till intäkt av kapi- tal. doek med undantag av fastighet och rörelse i ut- landet:
2. all fastighet och rörelse. som skattskyldig haft i utlandet. För delägare i handelsbolag hän- förs inkomst från Itatalelvlmlag och annan inkomst till skilda förs-ärvs- källor.
|.)
Föreslagen lydelse
sar underskott. Aktiv litterär. konst- närlig eller därmed jätnförlig verk- samhet bildar en särskild förvärvs- källa om den skattskyldige begär det.
Varje verksamhet sotn utgör passiv ttäringsverksam/tet bildar ett särskilt!
förvärvskt'illa.
Verksamheter som har naturlig att- knytning till varattdra betraktas sotn en enda verksamhet. En verksamhet utgör aktiv näringsverksamhet om den skattskyldige i inte oväsentlig omfattning arbetat i verksamheten. Annan verksamhet utgör passiv nä- ringst'erksatnhet. Självständig nä- ringsverksamhet i utlandet hänförs alltid till passiv närittgsverksamhet.
För delägare i ett handelsbolag hänförs inkomst från bolaget och an- nan inkomst ti11 skilda förvärvskäl- lor. Inkotnsten från bolaget hänförs — även om det är fråga om aktiv nä- ringsverksamhet # till flera förvärvs- källor om verksamheterna i bolaget saknar naturlig anknytning till var— andra.
19 5" Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom arv. testamente. fördel av oskift bo eller gåva:
vinst vid it”/(a' yrkesmässig (ti-”ytt- ring av lös egendom i andra fall än sattt avses i 35 15 3—4 mom.:
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieohligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer. som uppgår till högst 100 kronor:
ersättning. som på grund av för- säkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring lagen (19542243) om vrkesskadeft'örsäkring eller lagen (1976380) om arbetsskadeförsäk- ring tillfallit den försäkrade. om icke ersättningen grundas på förvärvsin- komst av (> (700 kronor eller högre be-
l'Lydelse enligt prop. 198959074.
ersättning. som på grund av för- säkring jämlikt lagen (1962381) om allmän försäkring. lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (.19761380) om arbetsskadeförsäk- ring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsin- komst eller utgör föräldrapenning,
Prop. 1989/90:11()
Nuvarande lydelse
lopp för år eller utgör föräldrapen- ning. sä ock sädan ersättning enligt annan lag eller särskild författning. som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts. till någon vid sjukdom eller olycks- fall i arbete eller under militärtjänst- göring eller i fall som avses i lagen (1977:.265) om statligt personskade- skydd eller lagen (l977:267") om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på för- värvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersätt- ning. vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring. som icke tagits i samband med tjänst. dock att till skattepliktig inkomst räknas ersätt- ning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skat- tepliktig enligt Dä 1 eller lmom.. sä ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller. nred nedan angivet undantag. annan ansvarig- hetsfi'irsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser föt- lorad inkomst av skattepliktig natur:
ersr'r'ttning på grund av ansvarig— hetsjörsiikring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mel/arr ar- betsnrarknadens Izuvudorganisatio- ner till den del ersättningar utgår un- der de första trettio dagarna av den tid den skadade ir'r arbetsojörnrögen och beräknas så att ersättningen upp- går för insjrtknattdedagen till högst 30 krattor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;
Föreslagen lydelse
sä ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning. som ut- gatt annorledes än på grund av sjuk- försäkring. som nyss sagts. till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (l977:265) om statligt personskadeskydd eller la- gen (1977267) om krigsskadeersätt- ning till sjömän om icke ersätt- ningen grundas pä förvärvsinkomst, ävensom ersättning. vilken vid sjuk- dom eller olycksfall tillfallit någon pä grund av annan försäkring. som icke tagits i samband med tjänst. dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den män liv- räntan är skattepliktig enligt 32»? 1 eller 2 mom.. sä ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadestänt'lsförsäk- ring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur:
belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen ut- gått på grund av kapitalft'lrsäkring; försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom. dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser drift- byggnad på jordbraksjitslighet. byggnad på fastighet som avses i 24 s*" lmom.. byggnad som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller så- dan del av värdet av nrarkanliiggning som får dras av genom årliga värde- nrinskningsavdrag_ dels i den män köpeskilling. som skulle ha influtit
f("irsäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom. dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad än privatbostad eller mark- anläggning. dels i den man köpeskil-
lling. som skulle ha influtit om den
försäkrade eller skadade egendo- men i stället hade sälts. hade varit att hänföra till intäkt av näringsverk- samhet och dels i den mån ersätt- ningen eljest motsvarar skattepliktig
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
om den försäkrade eller skadade intäkt av eller avdragsgill omkost- cgendomen i stället hade sälts. hade nad för näringsverksamhet; varit att hänföra till intäkt av fastig- lret eller av rörelse och dels i den män ersättningen eljest motsvarar skatte- pliktig intäkt av eller avdragsgill orn- kostnad för fastighet eller rörelse; vinstandel. aterbäring eller premiei'rterbetalning. som utgått på grund av annan perstmft'nsäkring än pensionsft'ftrsäkring eller sådan sjuk- eller olycks— fallsförsz'ikring som tagits i samband med tjänst. samt vinstandel. som utgått på grund av skadel'i'irsäkring. och premieätcrbetalning på grund av skadeför- säkring. för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat; ersättning jämlikt lagen (1956: ersättning jämlikt lagen (1956: 393) om ersättning ät smittbärarc 293) om ersättning ät smittbärare om icke ersättningen grundas på för- om icke ersättningen grundas på för- värvsinkomst av (> ()()0 kronor eller värvsinkomst: högre belopp för är: periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt. som icke ut- gör vederlag vid avyttring av egendom. i den man givaren enligt 20.5 eller punkt 5 av anvisningarna till 46.5 icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp: stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör ersätt- ning för arbete sorn har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning; studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen( 1973z349). internat- hidrag. studielan och resckostnadscrsättning enligt () och 7 kap. samma lag samt sädant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arlftetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sadant bidrag likställda. och äger i följd härav den bidragsbcrättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestri- das med bidrag av förevarande slag; allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag: lön eller annan gottgörelse. för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958295) om sjömansskatt: kontan(understöd. som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel: handikappersättning enligt 9kap. "2 och 3 ss lagen om allmän försäkring, sadan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a äs" samma lag som utgör ersätt— ning för merkostnader. ersättning för merutgifter för resor som enligt 3 kap. 7 a & samma lag eller enligt 3 kap. 5 d & lagen om arbetsskadeförsäkring eller li.) s lagen om statligt personskadeskydd samt hernsjukvärdsbidrag och hem- vr'trdsbidrag, som utgar av kommunala eller landstingskommunala medel till den värdbeht'Wandc: kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension: kommunalt lwstadstillägg till handikappade: bostadsbidmg som avses i lagen (1988786) om bostadsbidrag: bidrag enligt lagen ( 198811463) om bidrag vid adoption av utländska barn; ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som — utan att det skett yrkesmässigt — inställt sig inför domstol eller annan myndighet. om ersättningen avser reseersättning. traktamentc eller ersättning för tidsspillan: hittelön samt ersättning till (len som i särskilt fall räddat person eller
Na varande lydelse
Föreslagen lydelse
egendom i fara eller bidragit till av- slöjande eller gripande av person som begått brott:
sedvanlig ersättning till den som lämnat organ. blod eller moders- mjölk;
tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning. om vins- ten avser minnesförernäl eller värdet inte överstiger ().1 basbelopp avrun- dat till närmaste hundratal kronor;
sadan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel. för vilka avdrag icke medgivits vid taxering. vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen:
gottgörelse som arbetsgivare uppburit frän pensitmsstiftelse. till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke atnjutits vid avsättning ti11 stiftelsen;
intäkter av försäljning av vilt väx- ande bär och svantpar sann kottar
som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett be- skattningsår inte överstiger 5 ()()0 kro- nor. sävida intäkterna inte kan hän- föras till rörelse som den skattskyl- dige driver eller utgör lön eller lik- nande jörmän:
ränta enligt 61 & lagen (1941:416) om arvsskatt och gävoskatt. 69.5 1 och 2 mom.. ()9as' tredje stycket eller 75 aä fjärde stycket uppbördslagen (1953zl72). 36.5 3mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 225 tullagen (1973:o7()). 20% lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet be- träffande vissa uppdragsersättningar. 5 kap. 13 15 lagen ( 1984: 151) om punkt- skatter och prisregleringsavgifter. 4(ts*' lagen (1984z404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter. 24.5 lagen ( 1984568) om uppbörd av socialaniftcr fran arbetsgivare eller 32 och 34 st tullagen (1987zlll65):
ränta som enligt bestänttnelserna i 3kap. 239" 4 och 5 lagen (1990:00) om självdeklaration och kontroll- uppgifter inte redovisas i kontroll- uppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskatt- ningsar sammanlagt inte uppgår till 501) kronor.
Beträffande vissa ftfirsäkringsbe- lopp som utgör till lantbrukare. skogsbrukare. yrkesfiskare. renskö- tare m.fl. gäller särskilda bestäm- melser i punkt 16 av ant-'isningarmt
ränta som enligt bestämmelserna i 3kap. 239" 4 och 5 lagen (1990:00) om självdeklaration och kontroll- uppgifter inte redovisas i kontroll- uppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskatt- ningsär sammanlagt inte uppgår till 500 kronor;
sådant statligt bostadsstöd som av- ses i punkt 3 av anvisningarna.
Beträffande ersz'z'ttning som utfal- ler på grund av avtalsgruppsjukför- säkring gällcr särskilda bestämmel- ser i 32,9" _? 1: mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22 55.
Prop. 1989/90:11()
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
till 2] ,5 och ipnnkt I] av anvisning- arna ti11285
(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
20 s?
Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvä'trvskälla skall alla om- kostnader under beskattningsåret för intäkternas förvi'trvande och bibehål- lande avräknas frän samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttoin- täkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.
Avdrag får inte göras för: den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter. såsom vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll:
sådana kostnader för hälsovård. sjukvård samt företagshi'tlsovård som an- ges i anvisningarna:
kostnader i samband med plock- ning a v vilt väsande bär och svampar eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefritt enligt [9 .5';
värdet av arbete. som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år:
ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvs— verksamhet:
svenska allmänna skatter;
kapitalavbetalning på skuld: ränta enligt Skåp. 1 .5 studiestödslagen (1973:349); avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift: avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10); avgift enligt 10 kap. 7.5 utlå'mningslagen (19892529): avgift enligt 26.5 arbetstidslagen (1982zo73):
skadestånd. som grundas på lagen (197(i:580) om medbestämmande i ar— betslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbethivare och ar- betstagare. när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada:
företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken: straffavgift enligt 8 kap. 7.5 tredje stycket rättegångslmlken; belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 5 uppbördsla- gen (1953272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på grund av underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982: 1006) om avdrags— och upp- giftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar:
avgift enligt lagen (1976:2(.t6) om felparkeringszwgift: kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parke- ring;
överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978368);
vattenft'jrore-ningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot vatten- ft'srorening från fartyg:
avgift enligt 35 lagen ( 1975zh'5) med bemyndigande att meddela föreskrif— ter om in- eller utförsel av varor:
lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och
7Senaste lydelse 1989:545.
Nu varande lydelse
Föreslagen lydelse
kol eller lagen (l985:635) om försörjningsberedskap pä naturgasomrädet; avgift enligt 18 & lagen (190171 s. 1), innefattande vissa bestätntnelser om elektriska anläggningar:
ränta på länat kapital till den del räntan täcks av sådant statligt bidrag sotn avses i punkt 7av anvisningarna till 24 s:
kapitalförlust m. m. i vidare mätt än som får ske enligt 36 ä'. (Se vidare anvisningarna.)
Inkomst av jordbrttksfastighet
ränta pä lättat kapital till den del ' räntan motst-'aras av sådan eftergift av ränta eller amortering eller täcks av sadant statligt bidrag som avses i punkt 3 av anvisningarna till l9ä; kapitalfi'irlust m. m. i vidare män än som särskilt föreskrivs. (Se vidare anvisningarna.)
Inkomst av näringsverksamhet
219"&
Med näringsverksamhet avses _vr- kesmässi g själ vständi gt bedriven för- vårvsverksamhet. Till näringsverk- samhet räknas också i annat fall inne- ltav av nt'iringsfastighet santt innehav och avyttring av rätt till avverkning av skog. En privatbostadsfastighet el- ler en pt"it-'(ttl)o.t'tttt't' kan inte ingå [ nä- ringsverksamhet.
("Se vidare anvisningarna. )
32 v
Till intäkt av näringsverksamhet hänförs vad som av nt'iringsverksam- heten kommit näringsidkaren till godo på sätt framgår av anvisning- arna. '
(Se vidare t'tnt'isningarna. )
23 s*"
”Senaste lydelse 1972z741. "Senaste lydelse 1984:1060. "'Senaste lydelse 198():1113.
Från intäkt av näringsverksamhet får avdrag göras för kostnader i verk— samheten på sätt framgår av anvis- ningarna.
(Se vidare anvisningarna.)
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
24 s”
(41 & första stycket)
lnkomst av jordbruksfastighet el- ler rörelse skall beräknas enligt bok- föringsmi'tssiga grunder, i den män dessa icke stå i strid med särskilda [m_s-tämmelser i denna lag. Även itt- koms/ av annan fastighet beräknas enligt hok]"('iringsmt'issiga grunder i de fall som angivas ipunkt [ av att— visningarna.
lnkomst av näringsverksamhet be— räknas enligt bokföringsmässiga grttrtder i den mån dessa inte strider mot beslämmelserna i denna lag. (Se vidare anvisningarna. )
25 s”
(30 5)
Vad som återstår av intäkt av rö- reise, sedan avdrag enligt 29 s gjorts och hänsyn tagits till in- och ut- gående balans. (nettointakten) utgör inkomst av rörelse. Beträffande ma- kar giiller särskilda bestämmelser i anvisningartm till 52 s. (jfr 235 OCh 26 å)
Vad som återstår av intäkterna av en förvärvskt'illa inom inkomstslaget näringsverksamhet sedan avdrag gjorts enligt 23 s. hänsyn tagits till in- och utgående balans enligt 24.5 och utdrag gjorts enligt 26.5 utgör in— komstett av förvt'irvskällan. Beträf- fande makar finns särskilda bestäm- tnelser i anvisningarna till 52 få.
26 än
Uppkommer underskott vid be- räkningen av inkomst av en förvärvs- källa medges — med de begränsningar som anges i anvisningarna — avdrag för underskottet i förvårvskållan när- mast följande stkattningsår.
Avdrag enligt första stycket med- ges inte i den mån avdrag ltar med- getts enligt 33 s 3 ntont.
Beträffande underskott vid för- vt'irvskäl/ans upphörande gäller vad som sägs i 35913 mom. lagen (1947570) om statlig inkomstskatt.
(Se vidare anvisningarna.)
27.5
IlSenaste lydelse av 245 1 mom. l98-l:10(ilt 7.4 & 2 Inom. 1989:”)17. IJSenaste lydelse av 25 ä 1 motn. 1984:1054 25 ä 3 motn. 19801124—1 25 s 3 mom. 1986:473. ” Senaste lydelse 1986:1113.
Summan av inkomsterna av olika
förvt'irvskt't'llor inom inkomstslaget
ttäringsverksamhet utgör inkomst av
Prop. 1989/90:11()
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
näringst'erksamhet. Vid summering- en beaktas inte ft'irvärvskt'illa som vi- sar underskott.
31.5”
'l'ill tjänst Iain/öres dels allmän eller enskild tjänst eller stadigvarande uppdrag ärensmn varje annan j'ast el- ler tillfällig arbetsanstäl/tting oeh dels tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär. konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet. tillfälligt upp- drag. såsom up,.n'lrag att förrätta bouppteckning. arvskifte. auktion.
Till tjänst räknas anställning. uppdrag och annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfällig natur. om den inte är att hänföra till näringsverksamhet eller till inkomst av kapital enligt lagen (1947576) om statlig inkomstskatt.
besiktning, värdering. skt';gsräkning. ävensom annan därmed jämförlig in- k(.1mstgi1-'ande verksamhet av tillfäl- lig natur.
Med tjänst likställs rätt till
a) pension.
b) livränta. som utgår pä grund av sjuk-. olycksfalls- eller skadcförsäkring eller annorledes än pä grund av försäkring och inte utgör vederlag vid avytt- ring av egendom.
e) ersättning. som i annan form än livränta utgär på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring. tagen i samband med tjänst.
d) und.tntagsft'irmäncr. samt
e) periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt. iden man beloppet inte är undantaget från skatteplikt enligt 1934 och inte heller utgör vederlag vid avyttring av egendom.
(Se vidare anvisningarna.)
32 & lmom. '5 Till intäkt av tjänst hänförs a') avlöning. arvode. traktamente. spurt/er och annan förmän i pengar. bostad eller annat som utgätt för tjänsten.
a) avlöning. arvode och kostnads- ersättning samt annan förmän i pengar, bostad eller annat som ut- gätt för tjänsten.
b) pension.
e) sadan livränta som utgätt pa grund av sjuk—. olycksfalls- ellcr skadeför- säkring eller annorledes än på grund av fi'ärsäkring med undantag av livränta som utgör vederlag vid avyttring av egendom. i den mån det inte är fråga om livränta som avses i d) och inte heller annat följer av.. 7 mom.
d) i fräga om sadan i e) angiven livränta. som utgår till följd av person- skada och pä vilken 2 mom. inte är tillämpligt. den del av livräntan som avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat under- häll.
e) ersättning som utgätt i annan form än livränta pä grund av sjuk- eller olyckstallsfi'ii'säkring. tagen i samband med tjänst. dock inte ersättning. som avser sjukvärds- eller läkarkostnader.
'fSenaste lydelse It)—445198. ”st-nasa- lydelse ww; 13113.
Prop. 1989/90:11()
Nuvarande lydelse
f) undantagsförmäner. periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 3115. samt
g) engångsbelopp som utgär till följd av personskada ocb'utgör skat- tepliktig intäkt enligt punkt 1 av an- visningarna till 195.
Föreslagen lydelse
f) undantagsförmäner. periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 s.
g) cngängsbclopp som utgår till följd av personskada och utgör skat- tepliktig intäkt enligt punkt 1 av an- visningarna till 19 %.
h ) sådan utdelning på och vinst vid avyttring av aktier i fåmansföretag som enligt 3 s*' [2 mom. lagen (I947:576) om statlig inkomstskatt skall tas upp sotn intäkt av tjänst.
i) sådana förmåner och ersätt- ningar m.m. sont anges i punkterna 14 och 15 av ant-'isningarna.
Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts — säsom vinstandel. äterbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp — vil- ket utgätt pä grund av pensionsförsäkring eller sädan sjuk- eller olycksfalls— försäkring. som tagits i samband med tjänst.
Sådan ersättning på grund av kol- lektiv a1'gäi1gsbidragsft'irsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare och som bestämmes med hänsyn även till andra omstän- digheter än den försäkrades levnads- ålder och anställningstid riiknas en- dast delvis som intäkt av tjänst på sätt närmare angives ipunkt ]] av anvis- ningarna. tVIotsvaratule gäller ifråga om sädatt a1'gångsersätttting som an- norledes än på grttnd av kollektiv av— gångsbidragsjörsiikring utbetalas av staten till arln'tstagare. Även av- gängsersättning som utbetalas till ar- betstagare som omfattas av s. k. trygg/tetsavtal räknas endast delvis som intäkt av tjänst på det sätt sattt angives ipunkt II av anvisningar/ut.
llar tjänsteinnehavare som löne- förmän innehaft fastighet på sådant sätt. att han enligt lkap. 55 fastig- hetstaxeringslagen (197911152) skall anses som ägare. skall dock intäkt. vilken tjänsteinnehavaren ätnjutit från fastigheten. räknas som intäkt av jordbruksfastighet eller av annan fastighet.
3 mom. Såsom intäkt upptages i e k e vad som av s t a t e n anvi-
|(1
|"Senaste lydelse 1989: 1017.
Har tjänsteinnehavare som löne- förmän innehaft fastighet på sådant sätt. att han enligt lkap. Så fastig- hetstascringslagen (1979:1152) skall anses som ägare. skall dock intäkt. vilken tjänsteinnehavaren ätnjutit från fastigheten. räknas som intäkt av näringsverksantltet eller behand- las enligt reglerna för privatlmstad.
3 mom. Som intäkt tas inte upp kostnadserst'ittning iform av utlands-
Nu varatt de lydelse
sats till bestridande av särskilda. ttted vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader ttted undantag för trakta- metttsersättning vid resa i tjänsten sotn inte varit förenad med övernatt- ning samt resekostnadsersättning. Såsom intäkt upptages således icke: utlandstillägg och därmed lik- ställda förmaner för utom riket sta- tionerad personal vid utrikesförvalt- ningen eller i svensk biständsverk- satnhet: fört'altningskostnadsbidrag anslag till andra e.t'penser;
å stat uppförd häst- och båt/ega; lill bestå/lttingshavare vid armen utgående hästgottgörelse för egna tjänste/täsutr;
traktatttentsersättning vid resa i tjänsten som varit förenad nted över- natt/ting:
kostnadsersättning för värd av persott i enskilt familjehem".
ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för underskott. som kan uppkomma därigenom. att så- lunda anvisat anslag icke förslår till täckande av därmed avsedda utgif- ter.
Bestätttmelserna i första stycket tillämpas även på motsvarande kost- nadsersättttittg som anvisats av kont- mun eller som bekostas av Nordiska ministerrådet i samband med arbete inom ramen för de! nordiska tjänste- ntannautbytet. Bestt't'ttttttelserna till- lätttpas vidare — i den omfattning som anges i punkt 7 fjärde stycket av an- visningarna — på kostntulsersätt- ningar som anvisats av styrelsen för Stockholms internationella freds- forskningsinstitut (SIPRI) till sådan pä bestämd tid kontraktsanställd forskare vid SIPRI som är utländsk medborgare och som vid tidpunkten för anställningen hos SIPRI inte är bosatt i Sverige. Riksska/teverketfår ocksä. ttär skäl föreligger, förklara att reglerna i första stycket skall till- lätttpas pä motsvarande erst't'ttning. som anvisats av annan offentlig insti- tution. Sådant heslutft'tr. när otttstän- dig/teterna föranleder det, återkallas
och
Föreslagen lydelse
tillägg och därmed likställda förmä- ner såsottt fri bostad, bostadskost- nadsersättning. eller däremot sva- rande förmått för utom riket statio- nerad personal vid utrikesförvalt- ningen eller i svensk biståndsverk- samhet. Som intäkt tas inte heller upp kostntulsersättning avseende ökade levntulskostnader och skolav- gifter för bartt satttt förmått av fri bo- stad som anvisats av styrelsen för Stockholms internationella freds- forskningsinstitut (SIPRI) till sådan på bestämd tid kontraktsanställd forskare vid SIPRI som är utländsk medborgare och som vid tidpunkten för anställningen hos SIPRI inte är bosatt i Sverige. Till följd härav medges inte den skattskyldige avdrag för underskott som kan uppkottttna genom att den anvisade ersättningen inte räcker till för att täcka därtned avsedda utgifter.
Nuvarande lvdelse
av riksskatteverket. Mot beslut. sotn riksskaltevet'ket meddelat enligt detta stycke. får talan inte föras.
3 a mom.” Ft'ftrmän av fri grupp- livfi'irsäkring tas inte upp som intäkt. oavsett om fi.")rmänen ätnjtttits pä grund av statlig eller pä grttnd av kommunal eller enskild tjänst. llar sadan förmän ätnjutits pä grund av enskild tjänst och utgätt efter vä- sentligt l'iftrmt'inligare grttnder än som gäller för befattningshtn'are i statens tjänst. skall dock förmänen tas tipp som intäkt till den del den ut- gittt efter förmänligare grttnder än de som gäller för nämnda befatt— ningshavare. Förmän av fri grupp- sjukförsäkring som ätnjttts enligt grunder som fastställts i kollektivav- tal mellan arbctsmarknadens huvud- organisationer tas inte heller tipp som intäkt.
3 e mom.” Som intäkt tas inte upp personAllVärdsft'fn'mäner. Här- med avses fi."trmäner sotn inte är ett direkt vederlag för utfört arbete utan är atgärder som är avsedda att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller sotn annars utgär pä grttnd av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om.
Föreslagen lydelse
3 a mo m. Förmän av fri gruppliv- försäkring tas inte upp som intäkt. oavsett om förmänen ätnjutits pä grund av statlig eller pä grund av kommunal eller enskild tjänst. llar sädan förmän ätnjutits pä grund av enskild tjänst och utgätt efter vä- sentligt förmänligare grunder än som gäller för befattningshavare i statens tjänst. skall dock förmånen tas tipp sotn intäkt till den del den ut- gätt efter förmånligare grttnder än de som gäller för nämnda befattv ningshavare. Förmän av fri grupp- sjukförsäkring som atnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivav- tal mellan arbetstmtrknadens huvud- organisationer tas inte heller upp som intäkt. Däremot tas som itt- täkt upp ersättning som utgår på grund av sistnämnda försäkring.
3 e mom. Som intäkt tas inte upp personalvärdsförmätter. llärmed av- ses förmäner som inte är ett direkt vederlag för utfört arbete utan avser enklare åtgärder av mindre värde vilka syftar till att skapa trivsel i ar- betet eller liknande eller utgär pä grund av sedvänja inom det yrke el- ler den verksamhet som det är fråga ()III.
Som personalvärdsfi'ärmän räknas dock inte
1. förmäner som den anställde fär byta ut mot kontant ersättning.
2. f(ftrmäner som inte riktar sig till hela personalen samt
3. andra förmaner som den anställde far ätnjuta utanför arbetsgivarens arbetsplatser mot betalning med kupong eller annat motsvarande betal-
ningssystetn.
4 mom.” .'Ir vid enskild tjänst anvisad särskild ersättning för vissa med tjänsten förenade kostnader. skall dentta ersättning redovisas så- som intäkt.
Har skattskyldig pä grund av byte av verksatnhetsort avflvttat till ny bostadsort och av arbetsgivaren eller av allmänna medel uppburit särskild
”Senaste lydelse- 198713113. |leSenaste lydelse 1987113113. "”Senaste lydelse 19032265.
4 mom. llar skattskyldig pä grttnd av byte av verksamhetsort flyttat till ny bostadsort och fått sär- skild ersättning av sin arbetsgivare
M
Nuvarande lydelse
ersättning till bestridande av flytt- ningskostnad. skall dock sådan er- sättning ttpptagas såsom intäkt alle- nast i den mån ersättningen utgätt med väsentligt högre belopp än som gäller för befattningshavare i statens tjänst.
Föreslagen lydelse
eller av allmänna medel för flytt- ningskostmtden. skall ersättningen tas upp som intäkt endast till den del ersättningen utgått med väsentligt högre belopp än som gäller för bc- fattningshavare i statlig tjänst.
33 & I INOHLZH Frän intäkt av tjänst mä avdrag göras för samtliga utgifter, vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten. sävitt icke för samma kostnader anvisats särskilt anslag. som. pä sätt i 3235 3 mom. är sagt. ej skall upptagas säsom intäkt.
Avdrag fär i enlighet härmed ske för. bland annat: avgifter som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring;
hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skatt- skyldige haft att själv vidkännas utgift:
kostnad för arbetsbiträde. som den skattskyldige använt för tjänsts utför- ande och sotn han själv avlönat:
förlust ä medel. för vilka den skattskyldige varit pä grund av sin tjänst re-
dovisningsskyldig:
(")kad levnadskostnad vid resa i tjänsten utom den vanliga verksam- hetsorten som varit förenad med övernattning. där e ', vad angår stats- tjänst, särskild ersättning varit därför an visad;
färdkmtnad vid resa i tjänsten;
ökad levnadskostnad vid resa i tjänsten utom den vanliga verksam- hetsorten som varit förenad med övernattning:
kostnad för facklitteratur. instrument och dylikt, som varit nödigt för
tjänstens fullgörande.
] fråga om rätt till avdrag för ränta pä skuld som den skattskyldige ädra- git sig för sin utbildning eller annars i och för tjänsten gäller 39% lmom.
:(]Senttstc lydelse t9s9; 1017.
I fråga om en inkomstgivande .s'jälvsti't'ndigt bedriven verksamhet som ej skall hänföras till närings- verksamhet gäller följande. Avdrag får göras för utgifter som är att anse som kostnader för intäktens förvär- vande om de betalats under beskatt- ningsåret. Avdrag får också ske för sådana kostnader om de betalats un- der äret före beskattningsåret i den mån de överstiger det årets intäkter. Avdrag får inte ske med större belopp än som motsvarar beskattningsårets intäkt av verksamheten. Underskott av en verksam/tet får inte dras av mot överskott [ en annan verksamhet.
Ränta pä skuld som den skattskyl- dige ådragit sig för sin utbildning el- ler annars i och för tjänsten hänförs till inkomst av kapital enligt lagen
tu '_'-)
Nuvarande lydelse
2 mo m.” Skattskyldig. som haft intäkt av tjänst i form av kontant lön eller sådan annan ersättning. som enligt ll kap. Zs' lagen (1962381) om allmän försäkring skall anses som inkomst av anställning. skall ut- över kostnader som avses i punk- tema 3 och 7 av anvisningarna anses ha haft utgifter till ett belopp av minst 3000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga tio procent av in- täkten avrundat till närmast högre hundratal kronor. och ej heller en- samt eller tillsammans med kostna- der som avses i punkterna 3 och 7 av anvisningarna överstiga intäkten.
Föreslagen lydelse
(1947576) om statlig inkomstskatt.
2" mom. Skattskyldig. som haft intäkt av tjänst i form av kontant lön eller sådan annan ersättning-. som enligt llkap. Zå lagen (1962z381) om allmän försäkring skall anses som inkomst av anställning. dock inte intäkt av verksamhet som avses i ] mom. tredje stycket. skall utöver kostnader som avses i I mom. tredje stycket och punkterna 3—3 c och 7 av anvisningarna anses ha haft utgifter till ett belopp av minst 4000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga tio procent av intäkten avrundat till närmast högre hundratal kronor. och ej heller ensamt eller tillsam- mans med kostnader som avses i 1 mom. tredje stycket och nyss- nämnda ant'isningsptmkter överstiga intäkten.
3 mom. Avdrag/fär göras för un- derskott avföri't'irvskälla som är hän- för/ig till aktiv näringsx'erksamhet av- seende litterär, konstnärlig eller där- med jämförlig verksamhet i den mån um'lerskottet överstiger avdrag för underskott från närmast föregående beskattningsår.
['.'tt villkor för avdrag är dock att den skattskyldige under den period sotn omfattas av beskattningsåret och de tre närmast föregående beskatt- ningsåren redovisat intäkter från verksamhelen av någon betydenhet. Härvid beaktas även intäkter som hänförts till inkomstslaget tjänst.
345
Vad som återstår av intäkt av tjänst. sedan avdrag enligt 33å gjorts. utgör inkomst av tjänst.
"Senaste lydelse lOSSJUlt-i.
Vad som återstår av intäkt av tjänst. sedan avdrag enligt 33.5 och andra stycket gjorts. utgör in- komst av tjänst.
b'lrpkommer underskott vid be- räkningen av inkomst av tjänst med- ges avdrag för underskottet från in- täkt av tjänst närmast följande be- skattningsår.
Prop. 1989/90:11()
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
41 522
lnkomst av jordbruksfastighet el- ler rörelse skall beräknas enligt bok- föringsmässiga grunder. i den mån dessa icke stå i strid med särskilda be- stämmelser i denna lag. Även in- komst av annan fastighet beräknas enligt bokföringstruissiga grunder i de fall som angivas ipunkt ! av an- visningarna.
I andra fall än som nu sagts eller som anges i punkt 4a av anvisning- arna skall intäkt anses ha ätnjutits det beskattningsår. under vilket in- täkten blivit för den skattskyldige tillgänglig för lyftning. och skall ut- gift eller omkostnad anses belöpa på det beskattningsår. varunder utgif- ten betalats eller omkostnaden ägt rum. Sådan speciell skatt. avgift el- ler ränta. som ingår i slutlig eller till- kommande skatt enligt uppbördsla- gen. anses dock belöpa på det be- skattningsår dä den slutliga eller till- kommande skatten påförts. Statlig fastighetsskatt skall emellertid anses belöpa på det beskattningsz'tr till vil- ket skatten hänför sig. Beträffande avdrag för räntekompettsation gäller särskilda bestämmelser i punkt 2 av anvisningarna till 39 s*.
I fråga om inkomst av annan fas- tighet som inte skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder samt in- komst av kapital gäller beträffande ränta som /tar erlagts i förskott att av- drag inte medges för den del av rän- tan som belöper på tid efter beskatt- ningsa'rets utgång. För ränta som en- ligt denna bestt'itnmelse inte kunnat dras av omedelbart medges avdrag med lika stora belopp varje år under återstoden av den tid som fiiirskotts- betalningen har avsett.
Av 24 Q' framgår att inkomst av nä- ringsverksamhet skall beräknas en- ligt bokföringsmässiga grunder.
[ andra fall än som nu sagts skall intäkt anses ha ätnjutits det beskatt- ningsår. under vilket intäkten blivit för den skattskyldige tillgänglig för lyftning. och skall utgift eller om- kostnad anses belöpa på det beskatt- ningsår, varunder utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum. Sådan speciell skatt. avgift eller ränta. som ingår i slutlig eller tillkom- mande skatt enligt uppbördslagen (19.53.272). anses dock belöpa på det beskattningsår då den slutliga el- ler tillkommande skattcn påförts. Statlig fastighetsskatt skall emeller- tid anses belöpa på det beskatt- ningsår till vilket skatten hänför sig.
42 är” Värdet av bostadsförmän skall beräknas med ledning av i orten gällande hyrespris eller. om tillfälle till sådan jämförelse saknas. efter annan lämplig grund.
33Senaste lydelse 1987: 1203. EFSenaste lydelse lQS'l: 1303.
IJ 'Jl
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Värdet av produkter. varor eller andra förmåner. som ingår i lön eller
Värdet av produkter. varor eller andra ttatura/örmåner. som ingår i lön eller annan inkomst. beräknas annan inkomst. beräknas till mark- efter ortens pris. nadsvärdet.
Bilförmän och kostförmän värderas enligt särskilda grunder som anges i anvisningarna.
(Se vidare anvisningarna.)
46 s"
2 nu'mi.24 Skattskyldig. som har varit bosatt häri riket under hela beskatt- ningsäret. far dessutom göra avdrag:
1) för periodiskt understöd eller därmed jämfi'irlig periodisk utbetalning. som inte fär dras av fran inkomsten av särskild förvärvskälla. i den utsträck- ning som framgär av punkt 5 av anvisningarna:
2) för paförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som inte far dras av frän inkomsten av särskild förvärvskälla:
3) för Obligatoriska avgifter som den skattskyldige. på grund av arbete i ett annat nordiskt land. enligt slutligt fastställd debitering skall betala i över- ensstämmelse med den konvention som avses i förordningen ( 1981:1284) om tillämpning av en konvention den 5 mars 1981 mellan Sverige. Danmark. Finland. lsland och Norge om social trygghet, om den avgiftsgrttndande in- täkten tas till beskattning för beskattningsäret i Sverige:
4) för belopp som den skattskyl- dige under beskattningsåret har beta- lat för eller tillgodoräknats som un- derltåll av icke hemmavarande barn intill dess barnctfvlll I 8 år eller intill dess det fyllt 2 I år om det genomgår grundskola. gymnasieskola eller där- med jämjörlig grum/utbildning. dock högst med 3 000 krattor för varje barn:
(.)) för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsåret för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring. som ägs av arbetsgi- -'are. i den omfattning som framgår av punkt (» av anvisningarna.
Har skattskyldig under beskatt- ningsäret varit skyldig att betala sjö- mansskatt. medges avdrag för pe rio- diskt understöd. avgift för pensions— försäkring och underluillsbidrag. som anges i första stycket 4) och 6). endast i den man hänsyn inte tagits till understödet. avgiften eller un— der/tällsbidraget vid beräkningen av sjömansskatt.
llar skattskyldig under beskatt— ningsäret varit skyldig att betala sjö- mansskatt. medges avdrag för perio- diskt understöd och avgift för pen- sionsförsäkring som anges i första stycket 6. endast i den mån hänsyn inte tagits till understödet eller av- giften vid beräkningen av sjömans- skatt.
Avdrag för avgift som avses i första stycket () medges endast i den mån av- drag inte fär ske från intäkt av siir- skild förvärvskälla.
()m skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av beskatt-
34 Senaste lydelse 19:41): 1018.
Prop. 1989/9():110
Na varande lydelse
Föreslagen lydelse
ningsäret. medges avdrag som nu sagts bara i den män det belöper på nämnda tid.
Vid [99] års taxering medges av- drag med endast 75 procent av det be- lopp som följer av första stycket 6). tllotsvaratn'le gäller för avdrag som yrkas vid nämnda taxering nted stöd av punkt () fjärde stycket av anvis- ningarna och avser avgift som erlagts efter den 5 december [%'FI.
47%—
Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förra"rvskällor. minskat i förekom- mande fall med sådant avdrag som avses i 46 oclt 46 a %. utgör taxerad inkomst.
Den laserade inkomsten avrundas nedat till helt hundratal kronor.
:a
Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster av närings- verksamhet och tjänst. minskat i förekommande fall med sådant av- drag som avses i 46 å. utgör taxerad jörvärt'sinkomst.
Den taxerade förvärt'sinkotnsten avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
48%
. Z nt 0 nr.:" Skattskyldig fysisk per- son. som varit bosatt här i riket un— der hela beskattningsäret. har rätt till kommunalt grundavdrag med II) (10!) kronor.
llar skattskyldig under beskatt- ningsäret uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (1958295) om
""—"Senaste lydelse 19865173. l"Senaste lydelse 1986:1113.
2 mom. Skattskyldig fysisk per- son. som varit bosatt här i riket un- der hela beskattningsäret. har rätt till kommunalt grundavdrag enligt följande.
Grundat-draget uppgår till 0.32 basbelopp för taxerad inkomst sotn inte överstiger 1.86 basbelopp. För taxerad inkomst sotn överstiger 1.86 men inte 3.04 basbelopp uppgår grandavdraget till 0.32 basbelopp ökat med 25 procent av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 1.8!) men inte 2.89 basbe- lopp. För taxerad inkomst sotn över— stiger 3.()4 basbelopp uppgår gratul- avdraget till det belopp som enligt _ft'iregäende mening utgär vid en taxe- rad inkomst pä 3 .()4 basbelopp mins- kat med lt) procent av det belopp var- med den laserade inkomsten översti- ger 3.04 basbelopp. dock lägst till I). 32 basbelopp.
l-lar skattskyldig under beskatt- ningsäret uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (19581295) om
Nuvarande lydelse
sjömansskatt skall grundas/draget minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskatt- ningsbar inkomst enligt nämnda lag samt enligt 1 & 2mom. lagen skatte- pliktig dagpenning. Det sålunda be- räknade grumlavdraget avrundas uppåt till helt hundratal krattor.
3 mo 111.3'7 Skattskyldig fysisk per- son. som varit bosatt här i riket en- dast under en del av beskattnings- året. har rätt till kommunalt grund- avdrag med en tolftedel av 10000 krattor för varje kalendermånad el- ler del därav. varunder han varit bo- satt här i riket. Härvidgäller bestäm- melserna i 2 mom. attdra stycket. Det såluttda beräknade grundavdraget avrundas uppåt till helt hundratal kronor.
37 Senaste lydelse 19861 113.
Föreslagen lydelse
sjömansskatt skall grundavdraget minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskatt- ningsbar inkomst enligt nämnda lag samt enligt 1 & 2mom. lagen skatte- pliktig dagpenning.
Med basbelopp avses basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för året före taxeringsäret.
Grundavdraget får inte överstiga den skattskyldiges inkomst av aktiv näringsverksatnhet och tjänst mins- kad med avdrag som avses i 46 s. [ inkomst av tjänst inräknas därvid inte intäkt som avses i 3255 1 mom. första stycket It och i. Som avdrag ett- ligt 46.6 räknas därvid inte avdrag som på grund av dispens enligt punkt 6 tredje stycket av anvisningarna till 465 grundas på inkomst av passiv näringsverksamhet eller intäkt som avses i329' I mom. första stycket 11.
Grundavdraget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
3 mom. Skattskyldig fysisk per- son. som varit bosatt här i riket en- dast under en del av beskattnings- äret. har rätt till kommunalt grund- avdrag med en tolftedel av 0,32 bas- belopp för varje kalendermånad el- ler del därav. uttder vilken han varit bosatt här i riket. varvid bestämmel- serna i 2 mom. tredje — sjätte styck- ena tillämpas.
4 tnom. Skattskyldig fysisk per- son. sotn varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattnings- året och vars inkomst till inte obetyd- lig del har utgjorts av folkpension, har rätt att i stället för kommunalt grundavdrag enligt 2 eller 3 motn. få särskilt kommunalt grundat-drag en- ligt bestämmelserna i punkt 1 av än- visningarna.
Det särskilda grundavdraget av- rundas nedåt till helt hundratal kro- nor.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/901110
50 533
l m om. Skattsky/digs beskatt- Den taxerade förvät'vsinkomsten ningsbara inkomst fastställs enligt be- minskad med kommunalt grundav- stättttne/sertta i 2 oeh 3 tnotn. samt drag utgör beskattningsbarfört-'ärvs- 52 5. inkomst.
3 mom. För fysisk person. som varit bosatt häri riket under hela eller någon del av beskattttittgsäret. utgörs den beskatt/tingsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt grundavdrag. Den .lteskattttittgsbara ittkotnstett ska/l an- ges i helt hundratal kronor. så att ("t'verskjutatu'le belopp. sotn inte tipp- går till helt hundratal kronor. bort/'al- ler.
Har den skattskyldiges skatte/ör- måga uttder beskattningsåret varit väsentligen nedsatt till följd av lång- varig sjukdotn. olyckshäna'else. ål- derdom. underhåll av andra närstå- ende ätt barn. för vilka den skattskyl- dige varit berättigad till alltttättt barn- bidrag. eller attuan därmedjämförlig otttstäudighet. får den skattskyldiges raserade inkomst minskas. förutom med kotttmunalt gt'uudavdrag. med ytterligare ett efter ontstätuligheterna av;.ntssat belopp. dock högst 10 ()(/0 kronor. Har skattskyldig på gruttd av jämkning vid beräkning av sjötttatts— .skatt fått avdrag för nedsatt skatte/"ör- tnåga. skall avdrag. som avses i detta stycke. minskas med det belopp. var- med jätttkning medgetts.
Om skattskyldigs inkotnst. efter avdrag av därå belöpande skatt. på grund av nedsatt arbetsft't'rtttåga. långvarig oförvål/ad arbetslöshet. stor _löt'sörjningsbi'it'da eller annan därmed jämförlig omsu'indighet utt- derstigit vad ltan katt anses hava be- hövt till underhålljör sig själv och för make och (_)j'örsc't'tjda bartt (existens— minimum) är den skattskyldige be- rättigad ti/l avdrag för nedsatt skatte- förmåga.
”Senaste lydelse av
ä' 1 mom. 1986: 1 1 13 allé 3 inom. prop. 198*)-"91l:7-1 Sils" 3mom. 198021113. 39
Nuvarande lydelse
Även skattskyldig. vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts avfolk- pension. är — om särskilda omstän- digheter icke fifiranlcda annat — berät- tigad till avdrag för nedsatt skatte/ör- tttåga.
Vad i andra stycket sägs om minsk- ning av avdraget ttted belopp. var- tttedjämkning erhållits vid beräkttittg av sjöttutnsskatt. skall också til/ätn- pas i fråga om avdrag enligt tredje oclt fjärde styckena.
Vad ltät'e ter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig. som tttt nämnts. beskattningsbar inkomst.
3 tttottt. För annan skattskyldig än som avses i "3 tttottt. utgör den tas- erade inkomsten tillika beskattnings- bar ittkotttst.
Den beskatlningsbara inkOtttsten avrundas nedät till helt hundratal kronor.
€?
lmom.!" Akta makar. som under he
ras en var för sin inkomst.
Avdrag. som i509' Ztttom. andra eller tredje stycket sägs. beräknas för vardera maken försig. Härvid iaktta- gcs att vardera makens skatteför- måga bedömes med hänsyn till ma- karnas sammanlagi'la inkomst och förmögenhet satttt att avdrag ett/igt 50.6 Ztnotn. andra stycket för ma- karna tillsttttttttans icke må övetstiga det högsta belopp sotn där attgives.
Avdrag enligt 5035 Zmom. fjärde stycket beräknas för vardera maken för sig utatt hänsyn tagen till andra makens inkomst. [ fråga om jämk- ning av avdraget ett/igt bestämmel- serna i punkt 3 femte stycket av anvis- ningarna lill 50.5 skall för vardera maken beaktas värdet av hälften av tttakartuts sammanlagda skatteplik- tiga förmögenhet. l'""l(ljdttlkl1fllg som nu sagts skall vidare bortses från så- dan _f('t'rttu't'genhet. som enligt 8.6 ltt- gen (1047577) om statlig förmögen-
3"Senaste lydelse 1980507.
(I:/.'1-
Föreslagen lydelse
kattningsäret levt tillsammans. taxe—
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ltetsskatt skall räknas in i den skatt- skyldiges skattepliktiga förmögen- hel.
53 %
lmom.-l" Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger sä framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser. meddelade på grund av överenskommelse eller beslut. varom i 72 och 73 ss sägs:
a) fysisk person: för tid. tttuler vilkett luttt varit här i riket bosatt:
för all inkomst. som förvärvats inom eller utom riket: samt för tid. uttder vilken han ej varit här i riket bosatt: för inkomst av här belägen fastig- för inkomst av ttärittgsverksatnhet het: sotn hänför sig till fastighet eller fast för inkomst av rörelse. som här be- driftställe här i riket: drivits från fast driftställe: för inkomst av näringsverksatnltet
sotn tttgör intäkt när egendom som avses i 26 55 lagen ( I 94 7:5 76 ) om stat- lig inkomstskatt oeh sotn innefattar nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket övergår till privatbo- stad eller avyttras: för inkomst vid avyttring dels av aktier och attdelar i andra svenska aktiebolag. handelsbolag och ekono- miska föreningar ätt sådana som av- ses i.? s* 7 mom. lagen om statlig in— komstskatt. dels av konvertibla sku/- a'ebrev och konvertibla vinstandels- bevis som utgetts av svenska aktiebo- lag. dels av sådana av svenska aktie- bolag tttfästa optiottsrätter sotn avser rätt till nyteekning eller köp av aktie och blivit utfästa i förening med skul- debrev och dels optioner och termi- nersom avser något av nu nämndafiv nansiella instrument. om ("iver/tittaren vid något tillfälle under de tio kalen- derär som närmast föregätt det är då avyttringett skedde haft sitt egentliga bo och hemvist här i riket eller stadig- varande vistats här: för avlöning eller annan därmed jämförlig förmän. som utgätt a -' anställ- ning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun: . för avlöning eller annan därmed jämförlig förmän. som utgätt av annan anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten eller svensk kommun. i den man inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket: för arvode och annan liknande ersättning som uppburits i egenskap av le- damot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ i svenskt aktieho- lag eller annan svensk juridisk person. oavsett var verksamheten utövats: för pension enligt lagen (1962: för pension enligt lagen (1962:
”Senaste lydelse 1989:1039.
7»l
Nuvarande lydelse
381) om allmän försäkring till den del beloppet överstiger 10000 kro- nor och för annan ersättning enligt
Föreslagen lydelse
381) om allmän försäkring till den del beloppet överstiger 0.32 basbe- lopp och för annan ersättning enligt
nämnda lag: nämnda lag;
för pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;
för belopp. som utgär på grund av annan pensionsförsäkring än tjänste- pensionsförsäkring. om försäkringen meddelats i häri riket bedriven försäk- ringsrörelsc:
för ersättning enligt lagen (1954:243) om _vrkesskadcförsäkring eller lagen (1976380) om arbetsskadefi'ärsäkring och lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgätt till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (l977z265') om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän:
för dagpenning frän erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (i973:370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (l973z37l) om kontant arbetsmarknadsstöd:
för timstudiestöd och inkrmrstbidrag enligt studiestödslagen (1973:349); för annan härifrån uppburen. genom verksamhet häri riket förvärvad in- komst av tjänst;
för äterfört avdrag för egenavgifter enligt lagen (19811691) om socialavgif- ter. för restituerade. avkortade eller avskrivna cgenavgifteri den mån avdrag har medgetts för avgifterna samt för avgifter som avses i 465 2 mom. första stycket 3 och som satts ned genom ändrad debitering i den mån avdrag har medgetts för avgifterna:
för vinst vid icke yrkestnässig av- yttring av fastighet här i riket eller rö- relse som bedrivits från fast driftställe häri riket eller tillbehör till sådan fas- tighet eller rörelse oeh av egendmn sotn avses i 35 $$ 3 a ntotn. och sotn itt- nefattar nyttjanderätt till ett ltus eller del av ett htts här i riket; satnt
för vittst vid icke yrkesmässig av- yttring dels uv aktier och andelar i sä- dana svenska företag sotn avses i punkt 4a av anvisningarna till 41 s. dels av konvertibla skuldebrev sotn utgivits av svenska aktiebolag och dels av sädatta av svenska aktiebolag tttf'ästa optionsrätter som avses i 35 s*. 3mom. första stycket. om överlåta- rett vid nägot tillfiille uttder de tio ka- lenderår som ttiirtnast föregått det är då avyttrittgett skedde ltaft sill egent- liga ho och hemvist här [riket eller stadigvaramle vistats här;
b) dödsbo: för all inkomst som för 'ärvats inom eller utom riket.
(Se vidare anvisningarna.)
I'd
Nuvarande lydelse
2 mom.—" Inkomst hos vanli- ga handelsbolag. kommanditbolag. enkla bolag. rederier och juridiska personer. som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta annan samfällighet än sådan som har taxerats såsom sär- skild taxeringsenhet och avser mark- samfällighct eller regleringssamfäl- lighet. hänförs till de särskilda del- ägarnas inkomst med belopp. som för en var motsvarar hans andel av bolagets. rederiets eller samfällighe- tens inkomst. Motsvarande gäller in— komst hos utländsk juridisk person i fall som avses i punkt 10 andra stycket av anvisningarna. I fråga om vad som avses med utländsk jaridisk person i denna lag gäller vad som sägs i 165 Zmom. första stycket la- gen (1947:576) om statlig inkomst- skatt. Delägare is.k. gruvbolag taxe- ras för den inkomst" han ätnjutit av bolagets verksamhet.
Föreslagen lydelse
2 mom. Inkomst hos vanli- ga handelsbolag. kommanditbolag. enkla bolag. rederier och juridiska personer. som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta annan samfällighet än sådan som har taxerats såsom sär- skild taxeringsenhet och avser mark- samfällighet eller regleringssamfäl— lighet. hänförs till de särskilda del- ägarnas inkomst med belopp. som för en var motsvarar hans andel av bolagets. rederiets eller samfällighe- tens inkomst. Motsvarande gällcr in- komst hos utländsk juridisk person i fall som avses i punkt 10 andra stycket av anvisningarna. [ fråga om vad som avses med utländsk juridisk person i denna lag gäller vad som sägs i 165 2mom. första stycket la- gen (1947:576) om statlig inkomst- skatt.
3 mom.32 Avlider skattskyldig. skall för det beskattningsår. då dödsfallet inträffade. dödsboet efter honom taxeras såväl för inkomst. vilken den av- lidne haft. som för inkomst. vilken ingått till dödsboet efter dödsfallet. och skall därvid för dödsboet tillämpas vad som enligt bestämmelserna i denna lag skolat gälla för den avlidne.
För senare beskattningsår än det. då dödsfallet inträffade. tillämpas vad som sägs om dödsbo endast om den avlidne vid sitt frånfälle var bosatt häri riket; i annat fall anses dödsbo som sådan här i riket icke hemmahörande juridisk person som inte skall taxeras till kommunal inkomstskatt.
Från och med det taxeringsär som följer närmast efter det fjärde kalen- deråret efter det kalenderår. då dödsfallet inträffade. tillämpas dock bestämmelserna om handelsbolag på dödsbo efter den som vid sitt frånfälle var bosatt här i riket. om för dödsboet skulle ha beräknats högre till statlig inkomstskatt taxe- rad inkomst än 10 000 kronor eller större skattepliktig förmögenhet än 100000 kronor. Dödsbo på vilket be- stämmelserna om handelsbolag varit tillämpliga nagot beskattningsår an- ses därefter som sådant bolag i be- skattningshänseende. oavsett storle- ken av boets inkomst eller förmö-
31 Senaste lydelse 1989: 1039. 3Senaste lydelse 198611113.
Från och med det taxeringsår som följer närmast efter det fjärde kalen- deråret efter det kalenderår. då dödsfallet inträffade. tillämpas dock bestämmelserna om handelsbolag på dödsbo efter den som vid sitt frånfälle var bosatt här i riket. om för dödsboet skulle ha beräknats högre till statlig inkomstskatt taxe- rad inkomst än 10 000 kronor eller större skattepliktig förmögenhet än 100000 kronor. Bestämmelserna om handelsbolag i punkterna ] och 2 av anvisningarna till 22 .ö och punkt ] av anvisningarna till 23 .*5 tillämpas dock inte. Ingår i dödsbo sådan egendom sattt vid dödsfallet var privatbostad,
Prop. l989/90:110
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
genhet. Bestämmelserna i detta som avses i5 #, ska/[reglerna mnpri- stycke tillämpas icke på fideikom- varbostad tillämpas intill ingången uv missbo. nyss angiven tid om egendmnen fort- farande uppfyller förutsättningarmz för att kunna räknas som privatbos- tad. Dödsbo på vilket bestämmel- serna om handelsbolag varit tillämp- liga något beskattningsår anses där- efter som sådant bolag i beskatt- ningshänseende. oavsett storleken av boets inkomst eller förmögenhet. Bestämmelserna i detta stycke till- lämpas icke på fideikommissbo. Om särskilda skäl föreligger. får riksskatteverket på ansökan förklara att dödsbo. som enligt föregående stycke skall behandlas såsom handelsbolag i beskattningshänseende. får taxeras enligt bestämmelserna i andra stycket. Ansökan skall för att kunna upptagas till prövning göras hos riksskatteverket senast Linder året efter det taxeringsär. då dödsboet första gången skall be- handlas som handelsbolag i beskattningshänseende. Mot beslut. som riks- skatteverket meddelat i sådant ärende. får talan inte föras.
54 &”
Fran skattskyldighetfrikallas:
a) medlem av konungahuset: för av staten anvisat anslag:
b) i utlandet bosatt person: för sådan inkomst. för vilken avgift enligt lagen om bcvillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erläggas eller beträffande vilken be- frielse från sadan avgift skall åtnjutas jämlikt särskilt stadgande i samma lag:
c) ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. zs fastighetstaxeringslagen(197911152 :
för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan användning som gör att byggnad enligt Zkap. 2.5 fastighetstaxeringslagen skall indelas som specialbyggnad. dock ej kommunikationsbyggnad. distri- butionsbyggnad eller reningsanläggning;
d) ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 3.5 fastighetstaxeringslagen: för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan egendom och sådan användning som avses i nämnda lagrum;
e) i riket bosatt delägare ( dödsbo efter person. som vid sitt frånfälle icke vari! här i riket bosatt:
för av dödsboet ätnjulcn. till ha- nom utdelad inkomst. för vilken dödsboet lir skyldigt att betala in- kemislskan;
f) här i riket bosatt fysisk person. som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av annan anställning där än anställning ombord på svenskt fartyg eller svenskt. danskt eller norskt luftfartyg:
”Senaste lydelse 1985362.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
för inkomst av anställningen i den omfattning som anges i punkt 3 av anvis- ningarna. Av 70% framgår att personer som där avses är frikallade från skattskyldig- het för vissa inkomster. (Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar till 19.5
1.” Socialbidrag. begravningshjälp samt underhåll. som har lämnats inta- gen i kriminalvårdsanstalt eller patient på sjukhus c. d. utgör inte skatteplik- tig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsav- gifter. Som begravningshjälp behandlas inte tjänstepension avseende tid ef- ter den pensitmsbcrättigades frånfälle.
Med skadcståndsförsäkring förstås fi.")rsäkring. enligt vilken den försäk- rade äger utfä ersättning för skadestånd vartill han är berättigad på grund av personskada (överfallsskydd o. d.).
Ersättning till följd av personskada som utgår i annan form än periodisk utbetalning (engt'ingsbelopp) och avser fi'irlorad inkomst av skattepliktig na- tur utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser i denna lag.
Om engi'tngsbclopp. som utgår till följd av personskada, utgör ersättning för framtida förlust av skattepliktig inkomst. skall dock 40 procent av belop- pet avräknas såstnn icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två eller flera sådana engångsbelopp till följd av samma personskada. skall vad som nu har sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från ett eller flera en- gångsbelopp under beskattningsåret får emellertid — i förekommande fall tillsammans med vad som avräknats tidigare år — för samma personskada sammanlagt icke överstiga femton basbelopp enligt lagen (1962:381) om all- män försäkring. Härvid skall avräknad del av ett engångsbelopp uttryckas i det basbelopp. som har fastställts för det år under vilket engångsbe.oppet blivit tillgängligt för lyftning.
Utbytes sådan livränta eller del därav. som utgår till följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt 32.5 1 mom.. mot engångsbelopp. gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångsbelopp. Ut- bytes annan livränta eller del därav. som utgör skattepliktig intäkt enligt 329' lmom.. mot engångsbelopp. skall hela engångsbeloppet upptagas såsom skattepliktig intäkt. Sker utbyte. helt eller delvis. av annan livränta än nu sagts mot engångsbelopp. skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig in- täkt.
Lön. som utgår från arbetsgivare i sådana fall. då denne på grund av 3 kap. 1635 andra eller tredje stycket lagen (19621381) om allmän försäkring äger uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkrings- kassa. är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna ersättningen från f("n'säkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning att betrakta som skattepliktig inkomst. dock att ersättningen icke är skatteplik- tig för arbetsgivaren. därest den till den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i fört-';'irvskälla. Ersättning; som annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall.
H Senaste lydelse 1988359.
'Ji
Nu varan de lydelse Föreslagen lydelse
då arbetsgivaren står s. k. självrisk enligt lagen (19541243) om yrkesskade- föräkring eller lagen (19761380) om arbetsskadeförsäkring. räknas till skatte- pliktig inkomst enligt de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda lag.
Skatteplikt föreligger inte för bi- drag från stat eller kommun. som ut- går enligt av regeringen eller av stat- lig myndighet meddeladc bestäm— melser. i samband med utbildning el- ler omskolning. till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen avser traktamente och särskilt bidrag. Flyttningsbidrag som lämnas av en arbetsmarknads— myndighet utgör inte skattepliktig intäkt i följd varav avdrag inte med- ges för den kostnad som sådant bi- drag eller stöd är avsett att täcka. Skatteplikt föreligger inte heller för bidrag från en allmän försäkrings- kassa till handikappade eller föräld- rar till handikappade barn för an- skaffning eller anpassning av motor- fordon. Utgår bidraget till en nä- ringsidkare för näringsverksamhe- tcn tillämpas bestämmelserna om näringsbidrag ipunktZ av anvisning- arna.
Skatteplikt föreligger inte för bi- drag från stat eller kommun, som-ut- går enligt av regeringen eller av stat- lig myndighet meddcladc bestäm- melser, i samband med utbildning el- ler omskolning, till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen avser traktamente och särskilt bidrag. Flyttningsbidrag som lämnas av en arbetsmarknads- myndighet utgör inte. skattepliktig intäkt i följd varav avdrag inte med- ges för den kostnad som sådant bi- drag eller stöd är avsett att täcka. Skatteplikt föreligger inte heller för bidrag från en allmän försäkrings- kassa till handikappade eller föräld- rar till handikappade barn för an— skaffning eller anpassning av motor- fordon. Utgår bidraget till en nä- ringsidkare för näringsverksamhe- ten tillämpas bestämmelserna om näringsbidrag i punkt 9 av anvisning- arna lill 22 %.
Kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig intäkt. Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med ar- bctsplacering som utgör led i arbetsmarknadsstyrclsens omhändertagande-
av flyktingar.
Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag. som stiftelsen Dag Hammar- skjölds minnesfond till fullföljande av sitt ändamål utgiver för mottagarens utbildning.
Enligt 46 sf 2 mom. första stycket 4 ) föreligger viss rätt till avdrag för bi- drag till barns underhåll. Sådant un- derhållsbidrag skall icke hänföras till skattepliktig inkomst.
3. Eftergivet belopp av ränta eller amortering pä statliga lån till bo- stadshus skall inte tas upp som skatte- pliktig intäkt. Detsamma gäller i fråga om sådant räntebidrag som av- ses i
a) 36—38 M" bostadsfinansierings- förordningen (] 974.946) och punkt 8 av öt'ergångsbestärnmelserna till nämnda förordning.
b) 33.6 bostadslånekungörelsen (I % 7:552 ).
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
c) 39 och 41.639 nybyggnads/ätte- förordningen för bostäder (1986-692).
([ ) 38. 40 och 41 5.6 ombyggnadslå- neförordningen för bostäder ( ] 986.693 ),
e) 3 så förordningen (1986:82) om riinta och amortering m.m. i fråga om vissa statliga tilläggslän till kul- turhistoriskt värdefulla byggnader.
]) 95 förordningen ( ] 984.614) om lätt för förvärv av vissa fastigheter sattt har förk öpts enligt förköpslagen ( I 96 7.868 ).
g) 6 .t' förordningen (1985 .'352 ) om lån m. m. för gatukastnadsersättning (' vissa fall,
h) 15 5 förordningen ( ] 987.258) om stöd för flerbarnsfamiljer för köp av egnahem.
i) förordningen ( ] 983.974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus.
j) 15 35 förordningen (1977:.332) om statligt stöd till energibeparande åtgärder i bostadshus m. m.
till 20 ä
1.35 Till skattskyldigs levnadskost- nader. för vilka avdrag enligt denna paragraf ej medges, räknas bland annat premier för egna personliga försäkringar och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslut- ningar. i vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock göras för sådana premier och avgifter i den omfattning som anges i 2555 1 mom.. 33 å och 46 ä 2 mom. samtpunktZ av anvisningarna till 2.2 5. punkt 9 av ant-'isningarna till 29 .é' och punkt 6 av anvisningarna till 33 5.
1. Till skattskyldigs levnadskost- nader. för vilka avdrag enligt denna paragraf ej medges. räknas bland annat premier för egna personliga försäkringar och avgifter till kassor. föreningar och andra sammanslut- ningar. i vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock göras för sådana premier och avgifter i den omfattning som anges i 33.5. 4645 2mom.. punkterna 21 och 23 av an- visningarna till 23%? och punkt 6 av anvisningarna till 33 &.
Utgifter för representation och liknande ändamål är att hänföra till om- kostnader i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med verk- samheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla affärs- förbindelser och liknande eller då utgifterna avser jubileum för företaget. invigning av mera betydande anläggning för verksamheten. stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna är att hänföra till personalvård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med större belopp än som kan anses skäligt och inte i något fall för utgifter för spritdrycker och vin. Avdrag för
35 Senaste lydelse l987zl303.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
mältidsutgiftcr medges normalt inte med större belopp än som motsvarar skäliga utgifter för lunch.
Till kostnader för hälsovård. sjukvård samt företagshälsovärd. för vilka avdrag inte medges enligt denna paragraf, räknas
kostnader för hälso- och sjukvård för vilken ersättning inte utges enligt lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring i den mån kostnaderna inte avser an- tingen sjuk- och tandvårdskostnader som uppkommer vid insjuknande i samband med tjänsteförrättning utomlands eller sjuk— och tandvårdskostna— der för anställd som inte är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring.
kostnader för företagshälsovärd som inte uppfyller villkoren för bidrag en- ligt förordningen (.1985z3'26) om bidrag till företagshälsovård samt
kostnader för sådan verksamhet som avser rehabilitering eller liknande och som inte bedrivs efter grunder som fastställs i kollektivavtal mcllan ar- betsmarknadens huvudorganisationer.
till 21 53"
(28.5 andra stycket)
Ersättning i form av royalty eller periodiskt utgående avgift för ut— nyttjande av materiella eller imma- tcriclla tillgångar är att anse såsom intäkt av rörelse, såvitt inte royaltyn eller avgiften är av beskaffenhet att böra hänföras till intäkt av fastighet eller av tjänst.
(anv. till 27% p. 5)
Rörelse anses föreligga om del- ägare i fåmansl't'iretag eller närstå- ende till sådan delägare avyttrar hy- resrätt. patenträtt eller liknande rät- tighet under förutsättning att ersätt— ningen för rättigheten skullc ha ut- gjort intäkt av rörelse om verksam- heten i företaget hade drivits av den som avyttrat rättigheten.
”Senaste lydelse av
I. Näringsverksamhet anses före- ligga otn ett skattskylt'lig erhäller er- sättning i form av royalty eller perio- diskt utgående avgift för utnyttjande av materiella eller immateriella till- gångar. såvida inte royaltyn eller av- giften är av beskaffenhet att böra hänföras till intäkt av tjänst.
2. Näringsverksarnhet anses före- ligga om delägare i fåmansförctag el- lerfi'imansägt handelsbolag eller när- stående till sådan delägare avyttrar hyresrätt. patenträtt eller liknande rättighet. under förutsättning att er- sättningen för rättigheten skulle ha utgjort intäkt av näringsverksamhet om verksamheten i företaget hade
punkt [ av anvisningarna till 21 5 197374] punkt 2 av anvisningarna till Zl & IV"/21741 punkt 3 av ant-'isningarna till 21 & 197950!) punkt 4 av anvisningarim till 21 & lUH-l: lill) punkt 5 av anvisningarna till Zl s' 1983: 10117 punkt (i av anvisningarna till 21 s" l972:74l punkt 7 av anvisningarna till 21 Få 19722741 punkt 8 av anvisningarna till 21 & l975:359 punkt 9 av anvisningarna till 21 & 1984: l9t') punkt 10 av anvisningarna till 31 5 19812295 punkt 12 av anvisningarna till 21 55 1972:741 punkt 13 av anvisningarna till Zl & 1971741 punkt 14 av anvisningarna till Zl & 1989232 punkt [5 av anvisningarna till Zl & lUb'lzl lit) punkt 16 av anvisningarna till Zl & ll)87:l2l.
Prop. 1989/90:11()
Nu varande lydelse
(anv. till 27 5 p. 2)
T(n'ntrörelse anses föreligga. när nagon bedriver verksamhet som hu- vudsakligen avser försäljning av mark för bebyggelse (byggnads- tomt) frän fastighet. som uppenbar- ligen har förvärvats för att inga i yr- kesmässig markft'fnsäljning. såsom när fastighet har köpts av ett tomt- bolag e.d. eller när förvärvet har av- sett mark som enligt detaljplan är avsedd för bebyggelse.
I övrigt anses försäljning av bygg- nadstomt inga i tomtrörelse. om den skattskyldige under tio kalenderår — fränsett överlätelse som avses i 2 s lagen (1978:97I)) om uppskov med besku/lning av rmtlisutionsvinst — har avyttrat minst 15 byggnadstomter. Detsamma gäller om makar under äktenskapet har sålt sammanlagt minst 15 byggnadstomter under an- givna tid. Har försäljning av bygg- nadstomter skett frän olika fastighe- ter eller frän olika delar av en fastig- het. medräknas vid beräkningen av antalet tidigare salda byggnadstmn- ter endast sadana tomter som med hänsyn till deras inbördes läge nor- malt kan anses inga i en och samma ttmitrörelse. Vid beräkning av anta- let tidigare sålda byggnadstomter likställs med försäljning upplåtelse av mark i och för bebyggelse. utom då fråga är om kommuns upplåtelse av Iom/rätt. Har fastighet genom köp. byte eller därmed jämförlig ("överlätelse eller genom gäva över- förts till föräldrar. far- eller morför- äldrar. make. avkomling eller av- komlings make. till dödsbo. vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare, eller till aktie- bolag. handelsbolag eller ekono- misk förening. vari den skattskyl- dige ensam eller tillsammans med sådana personer på grund av det samlade innehavet av aktier eller an-
Föreslagen lydelse
drivits av den som avyttrat rättighe- ten.
3. Tomtrörelse utgör en särskild form av näringsverksamhet.
Tomtrörelse anses föreligga. när någon bedriver verksamhet som hu- vudsakligen avser försäljning av mark för bebyggelse (byggnads- tomt) från fastighet. som uppenbar- ligen har förvärvats för att ingå i yr- kesmässig markförsäljning. säsom när fastighet har köpts av ett tomt- bolag e. (1. eller när förvärvet har av- sett mark som enligt detaljplan är avsedd för bebyggelse.
I övrigt anses försäljning av bygg- nadstomt ingå i tomtrörelse, om den skattskyldige under tio kalenderår - frånsett överlåtelse som avses i 2 5 lagen (1990:000) om ersättningsfon- der— har avyttrat minst 15 byggnads- tomter. Detsamma gäller om makar under äktenskapet har sålt samman- lagt minst 15 byggnadstomter under angivna tid. Har försäljning av bygg- nadstomter skett från olika fastighe- ter eller från olika delar av en fastig- het. medräknas vid beräkningen av antalet tidigare sälda byggnadstom- ter endast sådana tomter som med hänsyn till deras inbördes läge nor- malt kan anses ingå i en och samma tomtrörelse. Vid beräkning av anta- let tidigare sälda byggnadstomter likställs med försäljning upplätelse av mark i och för bebyggelse. Har fastighet genom köp. byte eller där- med jämförlig överlåtelse eller ge- nom gäva överförts till föräldrar. far- eller morföräldrar. make. avkom- ling eller avkomlings make. till dödsbo. vari den skattskyldige eller nagon av nämnda personer är del- ägare. eller till aktiebolag. handels- bolag eller ekonomisk förening. vari den skattskyldige ensam eller till- sammans med sådana personer på grund av det samlade innehavet av aktier eller andelar har ett bestäm- mande inflytande. anses tomtrörelse föreligga. om överlätaren och den
Nuvarande lydelse
delar har ett bestämmande infly- tande. anses tomtrörelse föreligga, om överlåtaren och den nye ägaren sammanlagt har avyttrat minst 15 byggnadstomter. Tomtrörelsen an- ses påbörjad i och med avyttringen av den femtonde byggnadstomten.
Försäljning av byggnadstomt för att av anställda huvudsakligen an- vändas för gemensamt ändamål eller till anställd för att bereda honom bo- stad anses inte utgöra tomtrörelse, om inte försäljningen görs av skatt- skyldig som avses iförsta stycket el- ler av skattskyldig som driver bygg- nadsrörelse eller handel med fastig- heter.
Säljs byggnadstomt av någon som bedriver byggnadsrörelse eller han- del med fastigheter. anses försälj- ningen ingå i den övriga verksamhe- ten, om inte tomtrörelse utgör den huvudsakliga verksamheten.
llar skattskyldig och hans make. om de med hänsyn till antalet tomt- försäljningar enligt alulra stycket an- ses ha drivit tomtrörelse. inte sålt någon byggnadstomt under de se- naste tio kalenderåren före taxe- ringsåret. anses avyttring av bygg- nadstomt som därefter sker inte sotn tomtrörelse. om inte byggnadstom- ten ingår i detaljplan eller avytt- ringen har skett under sådana för- hållanden att tomtrörelse på nytt an- ses föreligga enligt bestämmelserna i första eller andra stycket. Overlå- telse som avses i 2 5 lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av rea- lisationsvinst verkar inte aVbrytande på uppehåll som nu nämnts.
Utan hinder av vad i föregående stycke sagts skall avyttring av bygg- nadstomt anses utgöra led i tomtrö- relse. om nedskrivning av byggnads- tomt har skett i rörelsen och nedskri— vet belopp inte har äterförts till be- skattning minst tio år före taxerings- åre/.
Avyttrar skattskyldig återstoden av lagret i sådan tomtrörelse som av— ses i andra stycket. anses vinsten av denna avyttring — utom den del av
Föreslagen lydelse
nye ägaren sammanlagt har avyttrat minst 1.5 byggnadstomter. Tomtrö- relsen anses påbörjad i och med av- yttringen av den femtonde bygg- nadstomten.
Försäljning av byggnadstomt för att av anställda huvudsakligen an- vändas för gemensamt ändamäl eller till anställd för att bereda honom bo— stad anses inte utgöra tomtrörelse. om inte försäljningen görs av skatt- skyldig som avses i andra stycket el- ler av skattskyldig som driver bygg- nadsrörelse eller handel med fastig- heter.
Säljs byggnadstomt av någon som bedriver byggnadsrörelse eller han- del med fastigheter. anses försälj- ningen ingä i den övriga verksamhe- ten. om inte tomtrörelse utgör den huvudsakliga verksamheten.
Har skattskyldig och hans make. om de med hänsyn till antalet tomt- försåljningar enligt tredje stycket an- ses ha drivit tomtrörelse. inte sålt någon byggnadstomt under de se- naste tio kalenderåren före taxe- ringsåret. anses avyttring av bygg- nadstomt som därefter sker inte som tomtrörelse. om inte byggnadstom- ten ingår i detaljplan eller avytt- ringen har skett under sådana för- hållanden att tomtrörelse på nytt an- ses föreligga enligt bestämmelserna i andra eller tredje stycket. Överlå- telse som avses i 2 & lagen om ersätt- ningsfonder verkar inte avbrytande på uppehåll som nu nämnts.
Avyttrar skattskyldig återstoden av lagret i sådan tomtrörelse som av- ses i tredje stycket. anses vinstcn av denna avyttring — utom den del av
Nuvarande lydelse
vinsten som belöper på mark inom detaljplan — inte som inkomst av tomtrörelse. om inte avyttringen kan antas ha skett väsentligen i syfte att bereda den skattskyldige eller egendomens förvärvare eller annan. med vilken någondera är i intresse- gemenskap. obehörig skatteförmån. Som skattepliktig intäkt av tomtrö- relse räknas likväl belopp varmed egendomens värde har nedskrivits i rörelsen. i den mån nedskrivningen inte har återförts till beskattning ti- digare.
Frägan om dödsbos avyttring av byggnadstomt är att hänföra till tomtrörelse eller ej bedöms på samma sätt som om den avlidne hade verkställt avyttringen.
(anv. till 27 s p. 3)
Fastighet. som förvärvas genom köp. byte eller därmed jämförligt fång. utgör omsättningstillgäng hos fastighetsägaren. om denne eller dennes make bedriver byggnadsrö- relse eller handel med fastigheter. Detsamma gäller om fastighetsäga- ren eller denncs make är företagsle- dare i ett fåmansföretag och fastig- heten skulle ha utgjort omsättnings- tillgång i byggnadsrörelse eller han- del med fastigheter om den hade för- värvats av fåmansföretaget.
Vad iförsla stycket sagts gäller inte om
a) fastigheten uppenbarligen har förvärvats för stadigvarande an- vändning i jordbruk. skogsbruk eller rörelse. som bedrivs av fastighets- ägaren. dennes make eller av få- mansföretag i vilket fastighetsäga- ren eller dennes make är företagsle- dare.
b) förvärvet avser en- eller tvåfa- miljsfaslighet som uppenbt'trligen ska/I stadigvarande användas som bostad för fastighetsägaren eller den- nes nzake eller
Föreslagen lydelse
vinsten som belöper på mark inom detaljplan — inte som inkomst av tomtrörelse. om inte avyttringen kan antas ha skett väsentligen i syfte att bereda den skattskyldige eller egendomens förvärvare eller annan. med vilken någondera är i intresse- gemenskap. obehörig skatteförmån. Som skattepliktig intäkt av tomtrö- relse räknas likväl belopp varmed egendomens värde har nedskrivits i rörelsen. i den mån nedskrivningen inte har äterförts till beskattning ti- digare.
Frågan om dödsbos avyttring av byggnadstomt är att hänföra till tomtrörelse eller ej bedöms på samma sätt som om den avlidne hade verkställt avyttringen.
4. Byggnadsrörelse och handel med fastigheter utgör särskilda for- mer av niiringsverkstan/tet.
Fastighet. som förvärvas genom köp. byte eller därmed jämförligt fång. utgör omsättningstillgång hos fastighetsägaren. om denne eller dennes make bedriver byggnadsrö- relse eller handel med fastigheter. Detsamma gäller om fastighetsäga- ren eller dennes make är företagsle- dare i ett fåmansföretag eller ett få- nzansiigt handelsbolag och fastighe- ten skulle ha utgjort omsättningstill- gång i byggnadsrörelse eller handel med fastigheter om den hade förvär- vats av fåmansföretaget.
Vad i andra stycket sagts gäller inte om
a) fastigheten uppenbarligen har förvärvats för stadigvarande an— vändning i annan näringsverksamhet än fastighetsförvaltning som bedrivs av fastighetsägaren. dennes make el- ler av fåmansföretag eller av fåmans- ägt handelsbolag i vilket fastighets- ägaren eller dennes make är före- tagsledare eller
Nuvarande lydelse
('") förvärvet uppenbarligen helt saknar samband med den av fastig- hetsägaren bedrivna byggnadsrörel- sen.
Har en fastighet. som inte är om- sättningstillgång. varit föremål för byggnadsarbete i byggnadsrörelse. som — direkt eller genom ett han- delsbolag — bedrivs av fastighetsäga- ren. skall värdet av arbetet tas upp som intäkt i byggnadsrörelsen. Be- drivs byggnadsrt'irclscn — direkt eller genom ett handelsbolag — av fys" k person skall dock värdet av dennes eget arbete tas upp som intäkt en- dast om varor av mer än ringa värde tas ut ur byggnadsrörelsen i sam- band med arbetet.
lnnchar skattskyldig aktie eller andel i ett fastighetsförvaltande företag och skulle någon av företa- gets fastigheter ha utgjort omsätt- ningstillgång i byggnadsri'ärelse eller handel med fastigheter om den hade innehafts av den skattskyldige. skall aktien eller andelen anses utgöra omsättningstilIgång. Vad nu sagts gäller dock endast om
a) företaget är ett fårmtnsföretag och den skattskyldige är företagsle- dare i företagct eller make till före- tagsledare.
b") intressegemenskap eljest råder mellan den skattskyldige och företa- get eller
c) företaget är ett handelslmlag. [ fall som avses i föregående stycke c") skall —- förutom andelen — en mot andelen svarande del av han- delsbolagets fastigheter anses som omsättningstillgång hos delägaren. Vad nu sagts gäller dock endast de av lmlagets fastigheter som skulle ha utgjort omsättningstillgångar om de innehafts av delägaren.
Skattskyldig. som enligt bestäm- melserna i denna anvisningspunkt eller punkt 4 innehar omsättnings- tillgång. anses bedriva rörelse.
Föreslagen lydelse
b) förvärvet uppenbarligen helt saknar samband med den av fastig- hetsägaren bedrivna byggnadsrörel- sen.
Har en fastighet. som inte är om- sättningstillgång. varit föremål för byggnadsarbete i byggnadsrörelse. som — direkt eller genom ett han- delsbolag — bedrivs av fastighetsäga- ren. skall värdet av arbetet tas upp som intäkt i byggnadsrörelsen. Be- drivs byggnadsrörelsen — direkt eller genom ett handelsbolag — av fysisk person skall dock värdet av dennes eget arbete tas tipp som intäkt en- dast om varor av mer än ringa värde tas ut ur byggnadsrörelsen i sam- band med arbetet.
Innehar skattskyldig aktie eller andel i ett fastighetsförvaltande företag och skulle någon av företa- gets fastigheter ha utgjort omsätt- ningstillgång i byggnadsrörelse eller handel med fastigheter om den hade innehafts av den skattskyldige. skall aktien eller andelen anses utgör om- sättningstillgång. Vad nu sagts gäller dock endast om
a) företaget är ett fåmansföretag och den skattskyldige är företagsle- dare i företaget eller make till före- tagsledare.
b) intresscgcmcnskap eljest råder mellan den skattskyldige och företa- get eller
c) företaget är ett handelsbolag. [ fall som avses i föregående stycke c) skall — förutom andelen — en mot andelen svarande del av han- delsbolagets fastigheter anses som omsättningstillgång hos delägaren. Vad nu sagts gäller dock endast de av bolagets fastigheter som skulle ha utgjort omsättningstillgångar om de innehafts av delägaren.
Skattskyldig. som enligt bestäm- melserna i denna anvisningspunkt eller punkt 5 innehar omsättnings- tillgång. anses — beroende på om- ständigheterna — bedriva byggnads- rörelse eller handel med fastigheter.
Nuvarande lydelse
(anv. till 27 & p. 4)
Förvärvar skattskyldig genom arv eller testamente eller genom bodel- ning i anledning av makes död vär- depapper. fastighet eller liknande tillgång. som har utgjort omsätt- ningstillgång i den avlidnes rörelse. anses tillgängen utgöra (.nnsättnings- tillgång även hos den skattskyldige.
Vad i första stycket sagts gäller en- dast om
a) den skattskyldige vid tidpunk- ten för förvärvet själv bedriver rö- relse i vilken tillgången hade utgjort omsättningstillgäng om den hade förvärvats genom köp. byte eller därmed jämförligt fång.
b) den skattskyldige avser att fort- sätta den avlidnes rörelse eller
(' ) annan skattskyldig än som avses under a) ut'/1 l)) förvärvar tillgång. som är nedskriven vid förvärvet. och avstar från att begära avskattning.
Med (luskat/ning avses att den skattskyldige tar upp nedskrivning- ens belopp som intäkt av rörelse för det är då förvärvet ägde rum.
till 32
(anv. till 28 & p. 1 första och andra styckena)
Till intäkt av rörelse hänförs samt- liga intäkter i pengar eller varor. som har influtit i rörelsen. Detta in- nebär. att intäkten skall vara av så- dan beskaffenhet. att den normalt är att räkna med och ingår som ett led i den Ifrägavarande förvz'irvsverk-
.- Senaste lydelse av punkt 1 av am'isningarna till Zlå 19822323
punkt 3 av anvisningarna till 22 & lUHl : l lit.)
Föreslagen lydelse
5. Förvärvar skattskyldig genom arv eller testamente eller genom bo- delning i anledning av makes död värdepapper. fastighet eller lik- nande tillgäng. som har utgjort om- sättningstillgäng i näringsverksam- het hos den avlidne. anses tillgången utgöra omsättningstillgång även hos den skattskyldige. Vad i första stycket sagts gäller en- dast om
a) den skattskyldige vid tidpunk- ten för förvärvet själv bedriver nä- rings)'erksarnhet i vilken tillgången hade utgjort omsättningstillgäng om den hade förvärvats genom köp. byte eller därmed jämförligt fång el- ler
b) den skattskyldige avser att fort- sätta den avlidnes verksamhet.
]. Till intäkt av näringsverksamhet hänförs samtliga intäkter i pengar el- ler varor. som har influtit i verksam- heten. Detta innebär. att intäkten skall vara av sådan beskaffenhet, att den normalt är att räkna med och in- går som ett led i verkstan/teten. Hit
punkt 2 a av anvisningarna till 32.5 l9äl:l lStl punkt 3 av anvisningarna till le' 1989: 1017 punkt 4 av anvisningarna till 22 5 1984: 1060 punkt 5 av anvisningarna till 12 .' l98l:295 punkt (1 av anvisningarna till 23 .' 1989: 1017 punkt 7 av anvisningarna till 32 .' 1979z5tlt) punkt 8 av anvisningarna till 23 s' l()7():5tlt'l punkt 9 av am'isningarna till le l98-lzllloll
III/['It]
punkt ll av anvisningarna till 22.5 1975259.
Nuvarande lydelse
samheten, Hit räknas alltså infly- tande betalning för varor eller pro- dukter. som den skattskyldige hand- lar med eller tillverkar. Det sagda gäller även då rörelseidkaren vid överlåtelse av rörelsen låter befint- liga varor eller produkter in gå i över- låtelsen. Denna överlåtelse utgör då så att säga den sista affärshändelsen i ltans rörelse. Däremot räknas inte ltit sädan intäkt. som kan inf/yta till den skat/skyldige vid sidan av rörelsen el- ler utanför vad som normalt är att anse som driftinkomst. t.ex. vid av- yttring av personlig lösegendom eller för struligvarande bruk i rörelsen av- sedda fastiglteter. Intäkt. som erhålls genom en sådan oberoende av rörel- sen gjord (tt-'_vttring. skall tas upp som intäkt vid beräkning av realisations- vinst enligt35 (.te/136 99. Som skatte- pliktig intäkt räknas inte statligt av- gångsvederlag i form av engångsbe- lopp till renskötseltttövare i samband med att han ttpphör med sitt rensköt- sel.
Till intäkt av rörelse hänförs vad som inflyter vid avyttring av maski- ner oeh andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier eller av tillgängar som är likställda med dessa vid beräkning av värdeminsk- ningsavdrag. Ont beräkning i vissa fall av intäkt vid överlåtelse av skepp och luftfartyg m.m. finns bestämmel- ser i 2 9" lagen tl9(.>6.'172) om avdrag för avskrivning på .skeppskotttrakt m.m.
Föreslagen lydelse
räknas inflytande betalning för va- ror. som den skattskyldige handlar med eller tillverkar. Det sagda gäller även då näringsidkaren vid överlå- telse av verksamheten låter befint- liga varor ingå i överlåtelsen. Denna överlåtelse utgör då så att säga den sista affärshändelsen i verksamhe- ten.
Till intäkt av näringsverksamhet hänförs också vad som inflyter vid avyttring av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inven- tarier eller av tillgångar som är lik- ställda med dessa vid beräkning av värdeminskningsavdrag. Även er- sättning som i fall som avses i 29" andra och tredje styckena lagen (1990:000) om ersättningsfonder uppbärs av en fysisk person eller ett dödsbo utgör intäkt av näringsverk- samhet om den skattskyldige begär det.
Till intäkt av näringsverksanzhet hänförs vidare vinst vid icke yrkes- mässig avyttring (realisationsvinst) av andel i sådan ekottotnisk förening som avses i 29 8 mom. lagen (I947:576) om statlig inkomstskatt sd vida innehavet av ande/ett betingats av sådan verksamhet. I fråga om handelsbolag hänförs till intäkt av näringsverksamhet också realisa- tionsvinst vid avyttring av andra till- gångar som avses i 279' 1 mom.. av tillgångar som avses i 28 9 299"
Nuvarande lydelse
(anv. till 28 9 p. 2 första stycket) Utdelning på aktier och attdelar i ekonomiska föreningar samt ränta räknas sattt intäkt av rörelse i den tnån intäkten ittflutitfrån kapital som kan anses tillhöra rörelsen. Som itt- täkt av rörelse räknas i samma mått utdelning som uppburits från aktie- bolag eller ekonomiska föreningar i förhållande till gjorda inköp (rabatt) eller försäljningar (pristillägg). (jfr anv. till 21 9 p. 9 och anv. till 249 p. 2a)
(anv. till 28 9 p. 2 andra stycket)
[ bank- och annan penningrörelse och i försäkringsrörelse är utdelning på aktier och andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar att räkna som intäkt i rörelsen.
(anv. till 285 p. 1 fjärde stycket) Avyttras fastighet som utgör om- sättningstillgång i rörelse skall vär- deminskningsavdrag som belöper på
Föreslagen lydelse
] mom. och 309 satnt ttvförpliktelser sotn avses 3 9 I tnom. nämnda lag. Har en tillgång tagits ut ur en för- värvskt't'lla sker beskattning som om tillgången i stället hade avyttrats för ett vederlag motsvarande marknads- värdet ( uttagsbeskattning). Vad nu sagts gäller dock endast om vederlag eller vinst vid en avyttring skulle ha tagits ttpp som intäkt av näringsverk- samhet och särskilda skäl mot uttags- beskattning inte föreligger. Uttagsbeskattnittg sker också vid uttag i mer än ringa omfattning av tjänst. Värdet av bilj'örmän beräknas enligt bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 42 9' .
2. Ränta på banktillgodohavanden sattt hör till näringsverksam/tet och på kundfordringar utgör intäkt av närittgsverksamhet. Detsamma gäl- ler beträffande ränta och utdelning på omsättaingstillgångar santt utdel- ning som uppburits från aktiebolag eller ekonomiska föreningar i för- hållande till gjorda inköp (rabatt) el- ler försäljningar (pristillägg). Ränta och utdelning på sådan andel [ eko- nontisk förening som avses i 29" 8 tnotn. lagen ((N-17.576) om statlig inkomstskatt utgör intäkt av närings- verksamhet otn innehavet av andelen betingas av sådan verksamhet. Som intäkt av näringsverksamhet räknas ifråga om handelsbolag all ränta och utdelning satnt lotterivinst som inte är frikallad från beskattning ett/igt 19 9'.
3. I bank- och annan pcnningrö— relse och i försäkringsrörelse är ut- delning på aktier och andelar i aktie- fonder oeh ekonomiska föreningar att räkna som intäkt av näringsverk- sam/tet.
4. Har en fastighet som utgör om- sättningstillgäng avyttrats skall med- givna värdeminskningsavdrag som
Nu varande lydelse
tid före avyttringen återföras till be- skattning i rörelsen.
Föreslagen lydelse
inte har gjorts i räkenskaperna åter- föras till beskattning i näringsverk- samheten .
5. Vid avyttring av en näringsfas- tighet som inte utgör omsättningstill- gång tas som intäkt upp medgivna avdrag för värdmninskning av bygg- nad eller av markanläggning, doek inte för beskattningsår då avdraget understigit 3 000 kronor, samt skogs- avdrag oeh avdrag för substans- minskning. Som intäkt tas även upp belopp varmed byggnad eller mark- anläggning på fastigheten har skrivits av i samband med ianspråktagande av ersättningsjond e. d. Vidare tas — för fysisk person och dödsbo — som intäkt upp det belopp för vilket av- drag för värde/zc'ijande reparation och underhåll av byggnad eller markanläggning på fastigheten med- getts under de fem beskattningsår som närmast föregått det aktuella be- skattningsäret. Vid avyttring av en sådan bostads- rätt eller aktie eller andel som avses i 26.6 lina/n. lagen (l947.'57ö) om statlig inkomstskatt tas — om bostads- rätlslägenheten eller den till aktien el- ler an delen knutna lägen/teten inte ut- gör privatbostad eller omsättnings- tillgäng — för fysisk person oeh dödsbo som intäkt upp det belopp för vilket avdrag för värde/röjande repa- ration oeh underhåll av lägenheten medge/ts under de fem beskatt- ningsår som närmast föregått det ak- tuella beskattningsäret. Vid avyttring av del av fastighet skall beräkning av belopp som skall tas upp som intäkt grundas på förhål- landena på den avyttrade fastighets- delen. Med avyttring jämställs sådan överföring av mark m. m. som avses i 25 5 2 mom. första stycket lagen om 'tatlig inkomstskatt och sådan all- framtidstwplätelse mot engångser- sättning som avses i andra stycket del nämnda momentet om den innebär upplåtelse av mark, byggnad eller markanläggning. Belopp som avses i första stycket
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
första och andra meningarna tas inte upp som intäkt i den mån vederlaget för egendomen — efter avräkning för den del (läras-' som belöper på till- gångar som behandlats som inventa- rier vid beräkning av värdeminsk- nittgsavdrag — understiger det vid be- räkning av realisationsvinst enligt la- gen om statlig inkomstskatt tillämp- liga otnkostnadsbeloppet. Detta be- lopp beräknas vid tillämpning av be- stämmelsen i första meningen med bortseende från bestämmelserna i 25 s* 5 och Smom. nämnda lag. Reparation och underhåll anses sattt värde/röjande i den mån den av- yttrade egendomen på grund av åt- gärdcrna befann sig i bättre skick vid avyttringen än vid ingången av det femte året före besk:'tttningsåret eller vid fört-'ärvet om detta skedde senare. Har ifall .sotn avses ipunkt [ andra stycket andra meningen avdrag er— ltållits för avsättning till ersättnings- fond för byggnader och markanlägg- ningar gäller följande vid avyttring av fastighet med byggnad eller mark- anläggning sotn har skrivits av vid iansprdktagande av erst't'ttningsjon- den. Av det belopp som ianspråkta- gandet avser tas endast den del upp som intäkt som tnotsvarar det belopp som tagits upp som intäkt med stöd av bestämmelserna i första och tredje—sjätte styckena vid avyttringen av ursprungsfastigheten. Bestämmelserna i denna punkt till- lämpas också när egendom som här avses övergår till ny ägare genom arv. testamente. bodelning eller gåva om egendotnen i och med äganderätts- övergången blir eller katt antas komma att bli privat/7ostadsfastighet eller privatbostad. Härvid skall anses att egendomen avyttras för en köpe- skilling motsvaratule dess värde. Vad nu sagts gäller också om egendomen är omsättaingstillgång och ägande- rättsövergän gett sker genom art-t, tes- tamente eller bodelning med anled- ning av makes död. 0. Har en näringsfastighet eller del därav under den skattskyldiges inne-
Nuvarande lydelse
(anv. till 385 p. 2 andra stycket)
Har bostad eller annan förmän av fastighet tillkommit medlem av bo- stadsförening eller delägare i bo- stadsaktiebolag [ denna hans egen- skap och är det inte fråga om upplå- telse SOm avses i tredje stycket. skall värdet av bostaden eller förmånen inte räknas som skattepliktig intäkt för delägaren. Till följd härav får av- drag inte ske. såvitt det inte är fråga om en till rörelse hänför/ig utgift. för medlemmens eller delägarens inbe- talningar till föreningen eller bolaget eller för andra omkostnader som hänför sig till innehavet av bostaden eller förmånen.
(anv. till 21 S' p. 4 andra stycket) Värdet av sådan ny-. till- eller om- byggnad eller annan därmed jämför- lig förbättring som avses i punkt () andra stycket av anvisningarna till 22 å och som bekostats av arrenda- tor eller annan nyttjanderi'tttshzware utgör intäkt avjordbruksfastighetf'ör jordägaren för beskattningsår dä nyttjandcri'tttshavarens rätt till fas- tigheten upphört. om förbättringen utförts under tid varunder jordäga-
Föreslagen lydelse
hav övergått till privatbostadsfastig- het tillämpas bestt'immelserna i punkt 5. Härvid anses egendomen lta avytt- rats vid utgången av beskattningsåret för en köpeskilling motsvarande (less värde. Vid tillämpning av punkt 5 fjärde stycket i fall som avses i 25 si Ömom. första stycket lagen ( 1947:576 ) om statlig inkomstskatt beräknas omkostnadsbeloppet enligt första och andra meningarna [ det sistnämnda stycket attt inte den skatt- skyldige begär att beräkningen skall ske enligt tredje meningen.
Har en bostadsrättslägenhet som inte utgjort privatbostad ändrat ka- raktär till privatbostad äger bestäm- melserna i första stycket motsvarande tillämpning. Detsamma gäller ifråga om lägenhet sorti är knuten till sådan aktie eller andel som avses i 26.5 1 mom. andra stycket lagen om statlig inkomstskatt.
7. Har förmän av fastighet till- kommit näringsidkare i dennes egen- skap av medlem av sådan bostads- förening eller delägare i sådant bo- stadsaktiebolag som avses i 2.6 7mom. lagen (.l947:576) om statlig inkomstskatt skall värdet av förmå- nen inte räknas som skattepliktig in- täkt för nt'iringsidkaren. Utan hinder härav får avdrag ske för sådana inbe- talningar till föreningen eller bolaget sotn utgör kostnader i näringsverk- samheten.
8. Värdet av sådan ny-. till- eller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring som avses i punkt 15 första stycket av anvisning- arna till 23 å och som bekostats av arrendator eller annan nyttjande— rättshavare utgör intäkt för fastig- hetsägaren för beskattningsår då nyttjanderätts'havarens rätt till fas- tigheten upphört. om förbättringen utförts under tid varunder fastighets-
Nuvarande lydelse
ren innehaft fastigheten. lntäkten beräknas pä grundval av tillgång-ens värde vid tidpunkten för nyttjande- rättens upphörande till den del till- gången bekostats av nyttjant'lerätts— havaren. llar nyttjanderättshavarcn erhållit ersättning av jordägaren för fi.”)rbättringen. utgör ersättningen in- täkt av jortlbruksj'ustighet för nytt- jandcrättshavaren.
(anv. till 19.5 p. 2)
Med näringsbidrag avses statligt stöd utan äterbetalningsskyldighet som tillfaller en näringsidkare för näringsverksamheten. Med närings- bidrag avses ocksä statligt stöd som är förenat med äterbetalningsskyl- dighet om sadan skyldighet upp- kommer endast om
11) näringsidkaren inte uppfyller de villkor som har uppställts för stö- det.
b) näringsidkaren inte följer de fi'ärcskrifter som har meddelats vid beviljandet av stödet eller
c) eljest nagot oväntat inträffar som uppenbarligen rubbar förutsätt- ningarna för stödet.
Som näringsbidrag anses även stöd enligt första stycket som lämnas av kommuner. skattskyldiga som av- ses i 7 & 4 mom. lagen (1947576) om statlig inkomstskatt och allmän- ningsskogar enligt lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.
Ett näringsbidrag är inte skatte- pliktig inkomst om det har använts för en utgift som 'inte är avdragsgill vare sig direkt säsom omkostnad el- ler i form av ärliga värdeminsk- ningsavdrag.
Har bidraget använts för sådan ut- gift i verksamheten som är på en gång avdragsgill vid taxeringen. ut- gör bidraget skattepliktig intäkt. Ar utgiften för vilken bidraget utgär av- dragsgill vid taxeringen för tidigare bcskattningsär än det dä bidraget skall tas upp som intäkt. får den skattskyldige i stället göra avdrag för utgiften vid taxeringcn för det är då
föreslagen lydelse.
ägaren innehaft fastigheten. Intäk- ten beräknas på grundval av till- gångens värde vid tidpunkten för nyttjanderättens upphörande till den del tillgången bekostats av nytt- janderättshavarcu. Har nyttjande- rättshavaren erhällit ersättning av faslig/1etsiigaren för förbättringen. utgör ersättningen intäkt för nytt- janderättshzwaren.
9. Med näringsbidrag avses stat- ligt stöd utan äterbetalningsskyldig- het som tillfaller en näringsidkare för näringsverksamheten. Med nä- ringsbidrag avses också statligt stöd som är förenat med äterbetalnings- skyldighet om sädan skyldighet upp- kommer endast om
a) näringsidkaren inte uppfyller de villkor som har uppställts för stö- det.
b) näringsidkaren inte följer de ft.”)reskrifter som har meddelats vid beviljandet av stödet eller
c) eljest något oväntat inträffar som uppenbarligen rubbar förutsätt- ningarna för stödet.
Som näringsbidrag anses även stöd enligt första stycket som lämnas av kommuner. skattskyldiga som av- ses i 7 5 4 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och allmän- ningsskogar enligt lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.
Ett näringsbidrag är inte skatte- pliktig inkomst om det har använts för en utgift som inte är avdragsgill vare sig direkt säsom omkostnad el- ler i form av ärliga värdeminsk- ningsavdrag.
Har bidraget använts för sådan ut- gift i verksamheten som är på en gång avdragsgill vid taxeringen. ut- gör bidragct skattepliktig intäkt. Är utgiften för vilken bidraget utgår av- dragsgill vid taxeringen för tidigare beskattningsår än det då bidraget skall tas upp som intäkt. får den skattskyldige i stället göra avdrag för utgiften vid taxeringen för det år då
Prop. 1989/902110
Nuvarande lydelse
bidraget tas upp som intäkt. Yr- kande om detta skall göras i deklara- tionen för det beskattningsår dä yr- kande om avdraget annars enligt denna lag först skulle ha framställts. Äterbetalas ett bidrag. som har ta- gits upp som intäkt. fär den skatt- skyldige göra avdrag för det återbe- talade beloppet.
llar bidraget använts för att an- skaffa en tillgång. för vilken anskaff- ningsvärdet fär dras av genom ärliga värdeminskningsavdrag. skall vid beräkning av värdeminskningsav- drag säsom anskaffningsvärde anses endast så stor del av utgiften som inte har täckts av bidraget. Ifråga om andra mur/(anläggningar än täc- (liken. skogsvägar Ut'll sådana som uns/(affärs av nyttjuntlerättslnzvare .vkall (lock såsom anskafj'ningsvärde anses den verkliga utgiften för un- läggningen minskad med fyra tredje- delur av bidraget. Är bidraget större än det skattemässiga restvärdet för tillgangen utgör skillnaden skatte- pliktig intäkt. Äterbetalas ett nä- ringsbidrag. som har päverkat be- räkningen av anskaffningsvärdet i nu avsett hänseende. fär tillgängens avskrivningsunderlag ökas med vad som har aterbetalats, dock med högst det belopp varmed beräk- ningen har päverkats. ] den mån ett näringsbidrag enligt vad nyss har föreskrivits utgjort skattepliktig in- täkt. fär den skattskyldige vid äter- betalningen göra avdrag för den del som sälunda har utgjort skattepliktig intäkt.
Har bidraget använts för att an- skaffa tillgängar avsedda för omsätt- ning eller förbrukning (lager) skall vid tillämpning av 4lä och anvis- ningarna till nämnda paragraf den del av lagret för vilken anskaffnings- värdet har täckts av bidraget inte medräknas vid, värdesättningen av tillgz'ingarna. Återbetalas ett nä- ringsbidrag. som har använts för an- skaffande av lagertillgängar. skall tillgängarnas anskaffningsvärde an-
Föreslagen lydelse
bidraget tas upp som intäkt. Yr- kande om detta skall göras i deklara- tionen för det beskattningsår då yr- kande om avdraget annars enligt denna lag först skulle ha framställts. Äterbetalas ett bidrag. som har ta- gits upp som intäkt. får den skatt- skyldige göra avdrag för dct återbe- talade beloppet.
l-lar bidraget använts för att an- skaffa en tillgäng, för vilken anskaff- ningsvärdet får dras av genom ärliga värdeminskningsavdrag. skall vid beräkning av värdeminskningsav- drag säsom anskaffningsvärdc anses endast sä stor del av utgiften som inte har täckts av bidraget. Är bidra- get större än det skattemässiga rest- värdet för tillgången utgör skillna- den skattepliktig intäkt. Återbetalas ett näringsbidrag. som har påverkat beräkningen av anskaffningsvärdet i nu avsett hänseende. fär tillgängens avskrivningsunderlag ökas med vad som har äterbetalats. dock med högst det belopp varmed beräk- ningen har päverkats. I den mån ett näringsbidrag enligt vad nyss har föreskrivits utgjort skattepliktig in- täkt. fär den skattskyldige vid äter- betalningen göra avdrag för den del som sålunda har utgjort skattepliktig intäkt.
Har bidraget använts för att an— skaffa tillgängar avsedda för omsätt— ning eller förbrukning (lager) skall vid tillämpning av 24å och anvis- ningarna till nämnda paragraf den del av lagret för vilken anskaffnings- värdet har täckts av bidraget inte medräknas vid värdesättningen av tillgångarna. Återbetalas ett nä- ringsbidrag. som har använts för an- skaffande av lagertillgångar. skall tillgängarnas anskaffningsvärde an-
Nuvarande lydelse
ses ha ökat med det äterbetalade be- loppet.
Skall ett näringsbidrag. som har uppburits ett visst beskattningsår. användas för avsett ändamål först ett senare beskattningsår skall på yr- kande av den skattskyldige tillämp- ningen av bestämmelserna i fjärde— sjättc styckena uppskjutas till taxe- ringen för det senare beskattnings- året.
llar stöd med villkorlig återbetal- ningsskyldighet som inte utgör nä- ringsbidrag lämnats till en näringsid- kare för näringsverksamheten från en givare som nämns i första eller andra stycket gäller. sävida återbe- talningsskyldigheten helt eller delvis efterges, följande. Det eftergivna beloppet skall inte utgöra skatteplik- tig inkomst om stödet har använts för en utgift som inte varit avdrags- gill vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminsk- ningsavdrag. Har stödet däremot använts för en utgift som varit av- dragsgill skall det eftergivna belop- pet utgöra skattepliktig intäkt. Har stödet använts för att anskaffa en tillgång, för vilken anskaffningsvär- det dras av genom årliga värde- minskningsavdrag, får den skatt- skyldige vid taxeringen för det år då det eftergivna beloppet skall tas upp som intäkt. utöver ordinarie avskriv- ning. göra ett extra värdeminsk- ningsavdrag motsvarande det efter- givna beloppet. Detta avdrag får dock inte överstiga tillgångens skat- temässiga restvärde. Kan den skatt- skyldige inte visa vad ett visst skuld- belopp har använts till. skall det an- ses ha använts till direkt avdragsgilla kostnader.
- (anv. till 21 & p. 12)
Statligt avgångsvederlag till jord- brukare som upphört med sitt jord- bruk räknas som intäkt av jord- bruksfastiglzet. Vederlaget räknas doek icke som skattepliktig intäkt. när det utgår till jordbrukare som fått särskilt övergångsbidrag av statsmedcl till sitt jordbruk eller va-
Föreslagen lydelse
ses ha ökat med det äterbetalade be- loppet.
Skall ett näringsbidrag. som har uppburits ett visst beskattningsår. användas för avsett ändamål först ett senare beskattningsår skall på yr- kande av den skattskyldige tillämp- ningen av bestämmelserna i fjärde— sjättc styckena uppskjutas till taxe— ringen för det senare beskattnings- året.
Har stöd med villkorlig återbetal- ningsskyldighet som inte utgör nä- ringsbidrag lämnats till en näringsid- kare för näringsverksamheten från en givare som nämns i första eller andra stycket gäller, såvida återbe- talningsskyldigheten helt eller delvis efterges. följande. Det eftergivna beloppet skall inte utgöra skatteplik- tig inkomst om stödet har använts för en utgift som inte varit avdrags- gill vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av ärliga värdeminsk- ningsavdrag. Har stödet däremot använts för en utgift som varit av- dragsgill skall det eftergivna belop- pet utgöra skattepliktig intäkt. Har stödet använts för att anskaffa en tillgång. för vilken anskaffningsvär- det dras av genom årliga värde- minskningsavdrag, får den skatt- skyldige vid taxeringen för det år då det eftergivna beloppet skall tas upp som intäkt, utöver ordinarie avskriv- ning, göra ett extra värdeminsk- ningsavdrag motsvarande det efter- givna bcloppct. Detta avdrag får dock inte överstiga tillgängens skat- temässiga restvärde. Kan den skatt- skyldige inte visa vad ett visst skuld- belopp har använts till, skall det an- ses ha använts till direkt avdragsgilla kostnader.
ll). Statligt avgångsvederlag till jordbrukare som upphört med sitt jordbruk räknas som intäkt utom när det utgått till jordbrukare som fått särskilt övergångsbidrag av statsmedcl till jordbruket eller varit berättigad att få sådant bidrag. om han inte upphört med jordbruket.
'Jl _.
Nuvarande lydelse
rit berättigad att få sådant bidrag. om han ieke upphört med jordbru- ket. (jfr anv. till 28.5 p. 1 första stycket)
(anv. till 28.5 p. 9)
Sjukpenning enligt lagen (1961381 ) om allmän försäkring. la- gen (1954:243) om yrkesskadcför- säkring. lagen ( 19761380) om arbets- skadefi'irsäkring. lagen (19771265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeer- sättning till sjömän utgör skatteplik- tig intäkt av rörelse om sjukpen- ningen grundas på inkomst. som hänför sig rörelse oeh för sig eller till- .sammans med annan sjukpenning- grundande inkomst uppgår till 6 000 kronor eller högre belopp för är. Till intäkt av rörelse ltäuföres under nämndaförutsättningar också ersätt- ning enligt lagen (1989:225) om er- sättning till smittbärare. (jfr anv. till 21.5 p. 14 och anv. till 24.5 p. 9)
(anv. till 285 p. 11)
Förmån av sådan fri grupplivför- säkring. avtalsgruppsjukförsäkring och trygghetsförsäkring vid arbets- skada som fastställts enligt grun- derna i ett är 1983 träffat avtal mel- lan Sveriges fiskares riksförbund och vederbörande försäkringsanstalt ut- gör inte skattepliktig intäkt. Det- samma gäller för motsvarande för- måner som fastställts enligt grun- derna i ctt år 1986 träffat avtal mel- lan Svenska samernas riksförbund och vederbörande försäkringsan- stalt.. Av 19 äframgär att ej heller er- sättning sotn — i annan form än pen- sion eller livränta — utgårpå grund av sådan livförsäkring eller sjukförsäk- ring räknas som skattepliktig intäkt. Ersättning enligt sådan trygghetsfc'ir- säkring som nyss nämnts utgör dock skattepliktig intäkt av rörelse utom. såvitt avser trygg/tetsförsäkring som avses i första meningen, till den del ersättningen utgär under de första trettio dagarna av den tid den ska- dade är arbetsoförmögen och inte Övemtiger för insjuknandedagen 30
' försäkring.
Föreslagen lydelse
II. Sjukpenning enligt lagen (1962:381 ) om allmän försäkring. la- gen (1954:243) om yrkesskadcför- säkring. lagcn ( 197oz380) om arbets- skadeförså'ikring. lagen (1977:265) om statligt pcrsonskadeskydd och lagen (19771267) om krigsskadeer- sättning till sjömän utgör skatteplik- tig intäkt om sjukpenningen grundas på inkomst. sotn hänför sig till nä- ringsverksamhet. Till intäkt hänförs under nämnda förutsättning också ersättning enligt lagen (19891225) om ersättning till smittbärare.
12. Förmån av sådan fri gruppliv- avtalsgruppsjukförsäk- ring och trygghetsförsäkring vid ar- betsskada som fastställts enligt grun- derna i ett är 1978 träffat avtal mellan Lantbrukarnas riksförbund och ve- derbörande försäkringsanstalt och i ett år 1983 träffat avtal mellan Sveri- ges fiskares riksförbund och veder- börande försäkringsanstalt utgör inte skattepliktig intäkt. Detsamma gäller för motsvarande förmåner som fastställts enligt grunderna i ett år 1986 träffat avtal mellan Lantbru- karnas riksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund på etta sidan och vederbörande för- säkringsanstalt på den andra sidan och i ett är 1986 träffat avtal mellan Svenska samernas riksförbund och vederbörande försäkringsanstalt. Ersättning som utgår på grund av så- dan at'talsgruppsjukförsäkring och trygghetsförsäkring utgör intäkt av näringsverkst'tmhet.
'Jl I J )
Nuvarande lydelse
krattor och för övriga tjugonio dagar () krattor för dag. (jfr anv, till 2] s* p. I 6)
(anv. till 285 p. It))
Till intäkt av rörelse räknas av- drag för egenavgifter som har åter- förts enligt punkt 9 a av anvisning- arna till 29 å samt — i den män avdrag har medgetts för avgifterna vid be- räkning av nettointäkten av rörel- sen — restituerade. avkortade eller avskrivna egenavgifter. (jfr anv. till 21 & p. 15")
(anv. till 18 55 p. 6)
Har sädan speciell skatt. avgift el- ler ränta. för vilken avdrag ätnjutits i förvärvskälla vid tidigare års taxe- ring. restituerats. avkortats eller av- skrivits. utgör det restituerade. av- kortade eller avskrivna beloppet in- täkt i den fi'trvärvskälla där avdraget ätnjutits.
(28 & fjärde—åttonde styckena")
Sadan gottgörelse för utgift eller kostnad. som arbetsgivare uppburit frän pensions- eller personalstif- telse. räknas som intäkt av rörelse. om avdrag för avsättning till stiftel- sen medgivits vid beräkning av net- tointäkt av rörelse.
Vederlag. som arbetsgivare erhål— lit för att han ("övertagit ansvaret för pensionsutfästelse i samband med övertagande av rörelse räknas som intäkt av rörelsen.
Redovisar arbetsgivare enligt la- gen (19671531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. pensions— skuld under rubriken Avsatt till pen- sioner i sin balansri'ikning. skall han enligt Zkap. 23.5 lagen (1990:000) om självdeklaration och kontroll- uppgifter. under den särskilda un- derrubriken Avdragsgilla pensions- åtaganden. redovisa vad som avser sädana pensionsätaganden för vilkas tryggandc avdragsrätt föreligger 'en- ligt punkt .? djämfört med punkt 2 e a_v anvisningarm't till 39 & denna lag. Ar vad som sälunda skall redovisas mindre än motsvarande belopp vid
Föreslagen lydelse
13. 'Till intäkt räknas avdrag för egenavgifter som har äterförts enligt punkt 19 av anvisningarna till 23.5 samt — i den mån avdrag har med- getts för avgifterna vid beräkning av inkomsten av förvärvskälla/1 — restituerade. avkortade eller av- skrivna egenavgifter.
14. Har sädan speciell skatt. avgift eller ränta. för vilken avdrag åtnju— tits i förvärvskälla vid tidigare års taxering. restituerats. avkortats eller avskrivits. utgör det restituerade. avkortade eller avskrivna beloppet intäkt i den förvärvskälla där avdra- get ätnjutits.
15. Sådan gottgörelse för utgift el- ler kostnad. som arbetsgivare upp- burit frän pensions- eller personal- stiftelse. räknas som intäkt. om av- drag för avsättning till stiftelsen medgetts .
Vederlag. som arbetsgivare erhäl- lit för att han övertagit ansvaret för pensionsutfästelse i samband med övertagande av närittgsverksattthet räknas som intäkt.
Redovisar arbetsgivare enligt la- gen (1967z53l) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. pensions- skuld under rubriken Avsatt till pen- sioner i sin balansräkning. skall han enligt Zkap. 23.5 lagen (1990:000) om självdeklaration och kontroll- uppgifter. under den särskilda un- derrubriken Avdragsgilla pensions- ätaganden. redovisa vad som avser sådana pensionsataganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger en- ligt punkt 2!) djämfört med punkt.?O e av anvisningarna till 235 denna lag. Är vad som sälunda skall redo- visas mindre än motsvarande belopp
'Jl
Nuvarande lydelse
utgången av föregående beskatt- ningsår. räknas skillnaden som in- täkt av rörelse. Finns disponibla pensionsmedel vid utgången av be- skattningsåret. far nyssnämnda in- täkt dock beräknas lägst till summan av avdragsgill avsättning under året till pensionsstiftelse och avdragsgill avgift under året för pensionsför- säkring — varvid dock beaktas endast avsättning eller avgift avseende pen- sionsåtaganden som redovisas under särskild underrubrik — samt en tion- del av disponibla pensionsmedel vid utgången av närmast föregående be- skattningsår. Räknas disponibla pensionsmedel som intäkt enligt närmast föregående punkt. skall se- nare minskningar av vad som redo- visas under särskild underrubrik motsvarande vad som sålunda tagits till beskattning icke räknas som in- täkt.
Upphör arbetsgivare med sin rö- relse. räknas disponibla pensionsme- del som intäkt av rörelse det beskatt- ningsår då rörelsen upphörde. Går arbetsgivare i likvidation eller skif— tas dödsbo efter arbetsgivare. räk- nas disponibla pensionsmedel som intäkt för det beskattningsår då be- slutet om likvidation fattades eller skiftet ägde rum.
Med disponibla pensionsmedel avses vad som redovisas för beskatt- ningsårets ingång under särskild un- derrubrik jämte förmögenheten i pensionsstiftelse. som tryggar de pensionsåtaganden som redovisas under särskild underrubrik. vid be- skattningsårets utgång minskat med arbetsgivarens pensionsreserv vid beskattningsärets utgång för sådant pensionsåtagande i den mån det ej är tryggat genom pensionsförsäkring jämte vid sistnämnda tidpunkt kvar- stående medel i stiftelsen för vilka avdrag vid avsättningen icke ätnju- tits. Stiftelsens förmögenhet skall härvid beräknas enligt de grunder som gäller vid beräkning av stiftelses förmögenhet enligt lagen (19471577)
Föreslagen lydelse
vid utgången av föregående beskatt- ningsår. räknas skillnaden som in- täkt. Finns disponibla pensionsme- del vid utgångcn av beskattnings- året, får nyssnämnda intäkt dock be- räknas lägst till summan av avdrags- gill avsättning under året till pcn- sionsstiftelse och avdragsgill avgift under året för pensionsförsäkring — varvid dock beaktas endast avsätt- ning eller avgift avseende pensions- ätaganden som redovisas under sär- skild underrubrik — samt en tiondel av disponibla pensionsmedel vid ut- gången av närmast föregående be- skattningsår. Räknas disponibla pensionsmedel som intäkt enligt närmast föregående punkt, skall se- nare minskningar av vad som redo- visas under särskild underrubrik motsvarande vad som sålunda tagits till beskattning icke räknas som in- täkt.
Upphör arbetsgivare med sin verksamhet. räknas disponibla pen- sionsmedel som intäkt det beskatt- ningsår då verksamheten upphörde. Går arbetsgivare i likvidation eller skiftas dödsbo efter arbetsgivare. räknas disponibla pensionsmedel som intäkt för det beskattningsår då beslutet om likvidation fattades eller skiftet ägde rum.
Med disponibla pensionsmedel avses vad som redovisas för beskatt— ningsårets ingång under särskild un- derrubrik jämte förmögenheten i pensionsstiftelse. som tryggar de pensionsåtaganden som redovisas under särskild underrubrik. vid be- skattningsårets utgång minskat med arbetsgivarens pensionsreserv vid beskattningsärets utgång för sådant pensionsåtagande i den man det ej är tryggat genom pensionsförsäkrin g jämte vid sistnämnda tidpunkt kvar- stående medel i stiftelscn för vilka avdrag vid avsättningen icke åtnju- tits. Stiftelsens förmögenhet skall härvid beräknas enligt de grunder som gäller vid beräkning av Stiftelses förmögenhet enligt lagen (1947:577)
Ut JA
Nuvarande lydelse
om statlig förmögenhetsskatt. Dis- ponibla pensionsmedel skall dock icke upptagas till högre belopp än som motsvarar vad som redovisas för beskattningsårets ingång under särskild underrubrik. (jfr anv. till 21.5 p.4 tredje och fjärde styckena och anv. till 24% p. 8)
Föreslagen lydelse
om statlig förmögenhetsskatt. Dis- ponibla pensionsmedel skall dock icke upptagas till högre belopp än som motsvarar vad som redovisas för beskattningsårets ingång under särskild underrubrik.
16. Är för fvsisk person eller dödsbo förtfinska"/lans kapitalun- derlag. beräknat enligt 4 och 6 ## la- gen (1990:000) om skatteutjämnings- raseri-'. negativt tas som intäkt upp ett belopp motsvarande stuts/dneräntan vid beskaltningsärets ingång mulli- p/icerat med det negativa kapitalun- a'erlaget (räntefördelning).
[ fråga om dödsbon som behand- las som Izandelslmlag beräknas först ett kapitaltmderlag för dödsboet med tillämpning av bestämmelserna i 4 och (7.5.5 lagen om skatteutjämnings- reserv. Är underlaget negativt förde- las intäkten enligt _/'örsta stycket på delägarna efter storleken av varje del- ägares andel i boets inkomst.
Bestämmelserna i första stycket gäller också delägare i handelsbolag för vilken andelen i bolaget inte utgör omsättningstillgång. Till grund för beräkningen av underlaget för ränte- fördelning ligger dock inte kapitalun- derlaget i bolaget utan handelsbo- Iagsatzdelens justerade ingångsvärde vid beskattningsdrets ingång enligt 28% lagen (1947576) om statlig in- komstskatt. Innehar handelsbolaget direkt eller genom förmedling av an- nat eller andra handelsbolag fastighe- ter eller tillgängar som avses i 26 s* .] mom. nämnda lag minskas det juste- rade ingångsvärdet i den mån en vär- dering av tillgångarna enligt 65 lagen om skatteutjämningsreserv ger ett lägre värde än en värdering enligt 5 $$ samma lag. Av skillnadsbeloppet skall så stor del dras från det juste,- rade ingångsvt'irdel sattt svarar mot delägarens andel av ltandelslmlagets inkomst. Redovisar delägare in- komst frän bolaget i flera förvärvs- källor skall intäkten i första band tas
'JI 'Jl
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
upp i fi'irvärvskälla som utgör aktiv näringsverksamhet.
Vid räntefördelningen bortses från negativt underlag upp till 50000 kro- nor ( fribeloppet). Skall för den skall- skyldige beräknas mer än ett under- lag för räntefördelning får det sam- manlagda fribeloppet inte överstiga 50 000 kronor. I fråga om skattskyl- diga som avses i första och tredje styckena bortses vidare frän negativt underlag som motsvaras av tituler- skott i ]örvärvskällan föregående be- skattningsår [ den mån avdrag för un- derskottet inte har medgetts enligt 33 S* 3 mom. '
Att ett mot intäkten svarande av- drag får göras vid beräkning av in- komst av kapital framgår av 3 .Q' 4mom. lagen om sta/lig inkomst- skatt.
till 23.5
(anv. till 29 & p. 1 andra stycket) Har den skattskyldige i rörelse. som har utövats av honom. för för- ädling eller/i'irbrukning tillgodogjort sig produkter från eget jordbruk eller någon dess binäring eller frän eget skogsbruk eller räämnen från egen eller av honom brukad, i rörelsen inte använd fastighet. skall. som
[. Kostnaderna i en näringsverk- samhet hestär bl. a. av kostnader för personal. anskaffande av varor samt reparation. underhåll och värde- minskning av anläggaingstillgängar. Till kostnad i näringsverksamhet hänförs även räntor på län för an- skaffande av inventarier m.m.. nä- ringsfastighet och sådan andel [ eko- nomisk förening som avses i Zs'f 8 mom. lagen (IQ—17.576) om statlig in- kmnstskatt om innehavet av andelen betingas av sådan verksamhet.
I fråga om handelslwlag räknas räntor på län som kosttuul i närings- verksamheten även när detta inte föl- jer av första stycket. Utgifter i ett han- delsbolag för inköp av lottsedlar eller för andra liknande insatser i lotteri anses inte som kostnad i verksamhe- ten.
2. Har den skattskyldige i en viss fi'irvärvskälla tillgodogjort sig varor. tillgångar som avses i punkt ! andra och tredje styckena av anvisnin garna till 22 s* eller tjänsterfrän en annan av honom bedriven förvärvskälla. får det värde som enligt tredje och fjärde styckena nämnda anvisningsptozkt
'Jl ON
Nuvarande lydelse
framgår av 21 och 24 N värdet av sådana produkter eller råämnen i vissa fall tas upp som intäkt av fastig— heten. I sådant fall får samma värde dras av som omkostnad i rörelsen. Detta gäller också. om han i rörelsen har tillgodogjort sig produkter av an— nan av honom utövad rörelse. som är att anse som särskild fört-'ärvskälla. (jfr anv. till Zl & p. 7)
(anv. till 29.5 p. 17)
Lika med kostnader för reparation och underhåll behandlas i avdrags- hänseende kostnader för sådana ändringsarbeten pä byggnad som äro normalt ).iåräkneliga i den be- drivna verksamheten. såsom uppta- gande av nya fönster- och dörröpp- ningar samt flyttning av innerväggar och inredning i samband med omdis- ponering av lokaler. Åtgärder som innebär en väsentlig fi'irändring av fastigheten. såsom dä en verkstads- byggnad ombygges för att i stället användas för helt annat ändamål. äro dock ej att jämställa med repara- tion och underhåll. (jfr anv. till BZR" p. 1 andra stycket och anv. till 35.5 p. 4 andra stycket)
(anv. till 39 ; p. 5)
Avdrag säsom för ränta får göras vid äterbetalning av sadant statligt bidrag som avses i punkt 7 av anvis- ningarna till 34 ;. Avdrag får inte gö- ras med större belopp än som tidi- gare har avräknats fran erlagd ränta.
(25 s* 2 mom. första stycket b)
Avdrag fär icke göras för:
bl kostnad för reparation och un- derhåll som utförts i samband med sådan ombyggnad för vilken ge- nom preliminärt eller slutligt beslut län eller bidrag beviljats enligt bo- stadsfinansieringsförordningen (19741946). förordningen ( 1977332) om statligt stöd till energibespa- rande ätgärder i bostadshus m.m.. kungt'jrelsen (19741255) om tilläggs- län till kulturhistoriskt värdefull be- byggelse. kungörelsen (19621538)
Föreslagen lydelse
skall tas upp som en intäkt i den för- värvskällan behandlas som en utgift i den förstnämnda förvärvskälla/1.
3. Avdrag som för reparation och underhåll färgärasför kostnader för sådana ändringsarbeten pä byggnad som kan normalt påräknas i den bc- drivna verksamheten. som uppta- gande av nya fönster- och dörröpp- ningar samt flyttning av innerväggar och inredning i samband med omdis- ponering av lokaler. Åtgärder som innebär en väsentlig förändring av fastigheten. som dä ett djurstall eller en vcrkstadsbyggnad byggs om för att i stället användas för ett helt an- nat ändamäl. hän/örs inte till repa- ration och underhäll.
4. Avdrag som för ränta får göras vid återbetalning av sadant statligt bidrag som avses i punkt 3 av anvis- ningarna till 19 &. Avdrag får inte gö- ras med större belopp än som tidi- gare har avräknats från erlagd ränta.
Avdrag får inte göras för kostnad för reparation och underhåll som ut- förts i samband med sådan ombygg- nad för vilken genom preliminärt el- ler slutligt beslut 12111 eller bidrag beviljats enligt bostadsfinansie- ringsförordningen (1974z946). för- ordningen (1977z33'2) om statligt stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus m.m.. kungörelsen (1974255) om tilläggslän till kultur- historiskt värdefull bebyggelse. kun- görelsen ( 1962:538 ) om förbättrings- län. bostadslänekungörelsen
'Jl
Nuvarande lydelse
om förbättringslän. bostadslåne- kungörelsen (1967z552) eller om- byggnadsläneförordningen för bo- städer (19861693). till den del kost- naden för reparation och underhåll tillsammans med ombyggnadskost- naden inte överstiger den i läne- el- ler bidragsärendet godkända kost- naden. samt kostnad för reparation och underhåll för vilken bidrag har beviljats enligt förordningen (l983ztt74) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus. till den del kostnaden inte överstiger den i bidragsärendet beräknade kostna- den.
(anv. till 25.5 p. 8 andra stycket)
I fråga om kostnad för reparation och underhåll som avses i 25 # 2 mom. första stycket (7) gäller föl- jande. Beviljas vid ärendets slutliga avgörande hos länemyndigheten inte sådant län eller bidrag som där avses eller begränsas längix-'ningen till att avse bara visst slag av om- byggnadsarbeten och skall på grund härav avdrag medges för kostnad för reparation och underhåll. får sådant avdrag ske efter den skt'tltskvldiges eget val för det beskattningsår då slut— ligt beslut meddelas i läneärendet el- ler för något av de tvä närmast föl- jande beskattningsåren. fl)-'draget får även fördelas mellan dessa är på sätt den skattskyldige önskar. Har värde- minskningsavdrag enligt bestäm- melserna i punkt Za av anvisning- arna tidigarc medgivits skall motsva- rande belopp avräknas från de kost- nader. för vilka avdrag fär ske enligt vad nyss sagts. Underlaget för be- räkning av värdeminskningsavdrag skall därvid minskas med belopp motsvarande det på vilket avdraget beräknats.
(anv. till 25 9" p. 8 tredje stycket) Innebär det nya beslutet att län el- ler bidrag beviljas med högre belopp än som följer av det tidigare beslu- tet. eller ändras det tidigare beslutet på sådant sätt att avdrag för repara- tion eller underhåll för tidigare be-
Föreslagen lydelse
(19671552) eller ombyggnadsläne- förordningen för bostäder (1986z693). till den del kostnaden för reparation och underhåll tillsam- mans med ombyggnadskostnaden inte överstiger den i låne- eller bi- dragsärendet godkända kostnaden. samt kostnad för reparation och un- derhäll för vilken bidrag har bevil- jats enligt förordningen (19831974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus. till den del kostnaden inte överstiger den i bidragsärendet beräknade kostnaden.
Beviljas vid ärendets slutliga av- görande hos länemyndigheten inte sådant län eller bidrag som nyss nämnts eller begränsas långivningen till att avse bara visst slag av om— byggnadsarbeten och skall på grund härav avdrag medges för kostnad för reparation och underhåll gäller föl- jande. llar värdeminskningsavdrag enligt bestämmelserna i punkt () av anvisningarna tidigare medgetts skall motsvarande belopp avräknas frän de kostnader. för vilka avdrag får ske enligt vad nyss sagts. Underlaget för beräkning av värdeminsknings- avdrag skall därvid minskas med be- lopp motsvarande det på vilket av- draget beräknats.
lnnebär det nya beslutet att lån el- ler bidrag beviljas med högre belopp än som följer av dct tidigare beslu- tet. eller ändras det tidigare beslutet på sådant sätt att avdrag för repara- tion eller underhåll för tidigare be-
Prop. l989/9U:110
Nuvarande lydelse
skattningsår av annat skäl medgivits med för högt belopp. skall därav för- anledda tillägg till den för tidigare är fastställda inkomsten och övriga ändringar i stället vidtagas för det beskattningsår under vilket det nya beslutet om län eller bidrag medde- lats.
(255 2 mom. första stycket c) Avdrag får icke göras för
c) kostnad för reparation och un- derhåll av sådan fastighet som ägs av tre eller flera. antingen direkt eller indirekt genom handelsbolag. och som inrymmer eller är avsedd att in- rymma bostad i skilda lägenheter åt minst tre delägare (andelshus). i den mån den på delägare belt'åpande de- len av kostnaden överstiger hans an- del av tio procent av fastighetens taxeringsvärde året näst före taxe- ringsäret.
(anv. till "295 p. 7)
Utgifter för anskaffande av en byggnad. som är avsedd för an vänd- ning [ ägarens rörelse. dras av genom årliga värdeminskningsz'tvdrag. Av- draget beräknats enligt avskrivnings- plan till viss procent för år räknat av byggnadens anskaffningsvärdc. Be- räkningen görs från den tidpunkt då byggnaden har färdigställts. I fråga om en byggnad. som är avsedd att användas endast ett fåtal år. får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då byggnaden anskaf- fades.
I en byggnads unskaffningsvärde inräknas inte utgifter för sådana de- lar och tillbehör. som är avsedda att direkt tjäna l)_t-'ggtu1(1etts användning för rörelseändamäl (byggnadsinven- tarier-). [ enlighet härmed räknas som byggnadsinventarier i en indu- stribyggnad tillgångar avsedda för den industriella driften. säsom ma— skiner. anordningar för godstrans- port som t.ex. räls. traversbanor och hissar. behållare. ställningar för lag- ring e.d.. samt anordningar för an- vändningen av dessa tillgångar som
Föreslagen lydelse
skattningsår av annat skäl medgivits med för högt belopp. skall därav för- anledda tillägg till den för tidigare år fastställda inkomsten och övriga ändringar i stället vidtagas för det beskattningsår under vilket det nya beslutet om län eller bidrag medde- lats.
5. Avdrag får inte göras för kost- nad för reparation och underhåll av sådan fastighet som ägs av tre eller flera. antingen direkt eller indirekt genom handelsbolag. och som in- rymmer eller är avsedd att inrymma bostad i skilda lägenheter ät minst tre delägare (andelshus). i den mån den på delägare belöpande delen av kostnaden överstiger hans andel av tio procent av fastighetens taxerings- värde året näst före taseringsåret.
6. Utgifter för anskaffande av en byggnad dras av genom årliga vär- deminskningsavdrag. Avdraget be- räknas enligt avskrivningsplan till viss procent för år räknat av byggna- dens anskaffningsvärde. Beräk- ningen görs från den tidpunkt då byggnaden har färdigställts. [ fråga om en byggnad. som är avsedd att användas endast ett fåtal år. får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då byggnaden anskaf- fades.
I anskaffningsvärdet för en bygg- nad som är avsedd för annat ända- mäl än bostadsändamål inräknas inte utgifter för sådana delar och till- hehör. som är avsedda att direkt tjäna driften (byggnadsinventarier). I enlighet härmed räknas som bygg- nadsinventarier i jordbruk sådana tillgångar som bås. box eller spi/ta. båsavskiljare, foderbord, foder- grind. vattenkopp. spaltgolv. utrust- ning för skrap- och svämutgödsling med tillhörande urinbrunn eller gödselbehållare. gödselstad. mjölk-
Prop. 1989/90zl10
U| C
Nuvarande lydelse
t.ex. särskilda fundament. Som byggnadsinventarier räknas vidare ledningar för vatten. avlopp m.m.. avsedda att direkt tjäna den indust- riella driften. och speciella värmcan- läggningar. ventilationsanort'lning- ar och särskilda skorstenar för avle- dande av gaser och annat som alstras vid produktionen. Som byggnadsin- ventarier i en byggnad som är av- sedd för affärsändamål räknas ex- empelvis hyllor. diskar eller annan butiksinredning. rulltrappor m.m. Tjänstgör en konstruktitm. för vil- ken ett byggnadsvärde har fastställts vid fastighetstaxcringen. i sin helhet eller till viss del sotn maskin eller redskap. såsom kan vara fallet med oljecisterner och siloanläggningar. anses en sådan konstruktion som byggnadsinventarier. Däremot in- räknas i anskaffningsvärdet för en byggnad utgifter för sådana anord- ningar som är ni'idvändiga för bygg- nadens allmänna användning. såsom ledning för vatten. avlopp. elektrisk ström eller gas och annan liknande anordning. Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl en byggnads användning för rörel- seiindamål som byggnadens all- männa användning fördelas mellan byggnadsinventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av led- ningen som tjänar rörelseiindamålet respektive byggnadens allmänna an- vändning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till byggnadsinven- tarier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till rörelseändamålei. Om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.
Föreslagen lydelse
ningsanliiggning. kyllmssäng. pump. sådan ledning för elektrisk ström. vatten eller avlopp som är avsedd för driften ellerjliikl eller venlilationsan- ordning. Som h_vggnadsinventarier räknas också sådana tillgångar som silo- eller torkanläggning. fast Irans- purtör. hiss eller liknande. l en indu- stribyggnad räknas som byggnadsin- ventarier tillgångar avsedda för den industriella driften. säsom maskiner. anordningar för godstransport som t.ex. räls. travcrsbanor och hissar. behållare. ställningar för lagring e.d.. samt anordningar för använd- ningen av dessa tillgångar som t.ex. särskilda fundament. Som bygg- nadsitwentarier räknas vidare led- ningar för vatten. avlopp m.m.. avsedda att direkt tjäna den indust- riella driften. och speciella vär- meanläggningar. ventilationsanord— ningar och särskilda skorstenar för avledande av gaser och annat som alstras vid produktionen. Som bygg- nadsinventarier i en byggnad som är avsedd för affärsändamål räknas ex- empelvis hyllor. diskar eller annan butiksinredning. rulltrappor m.m. Tjänstgör en konstruktion. för vil- ken ett byggnadsvärde har fastställts vid fastighetstaxeringen. i sin helhet eller till viss del som maskin eller redskap. såsom kan vara fallet med oljecisterner och siloanli'iggningar. anses en sådan konstruktion som byggnadsinventarier. Däremot in- räknas i anskaffningsvärdet för en byggnad utgifter för sådana anord- ningar som är nöd 'ändiga för bygg- nadens allmänna användning. såsom ledning för vatten. avlopp. elektrisk ström eller gas och annan liknande anordning. Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl en byggnads användning [ driften som byggnadens allmänna använd- ning fördelas mellan byggnadsinven- tarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av ledningen som tjä- nar driften respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till
Nuvarande lydelse
] fråga om byggnadsinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt punkterna .—5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.
Av punkt 16 tredje stycket fram- går att utgifter för vissa till marken hörande anordningar inräknas i an- skaffningsvärdet för en byggnad.
Har en byggnad uppförts av den skattskyldige. är byggnadens an- skaffningsvärde den skattskyldiges utgifter för uppförande av byggna- den. Till anskaffningsvärdet hänförs även utgifter för till- eller ombygg- nad. Har en byggnad förvärvats ge- nom köp. byte eller därmed jämför- ligt fång. skall den verkliga utgiften utgöra anskaffningsvi'trdet. Förvär- vades byggnaden tillsammans med den mark på vilken den är belägen. anses så stor del av vederlaget för fastigheten — i förekommande fall efter avdrag för egendom som avses i 2 kap. 3 s jordabalken— belöpa på byggnaden. som det vid fastighets- taxeringen fastställda byggnadsvär- det utgör av fastighetens hela taxe- ringsvärde. Vad som enligt denna beräkning anses belöpa på byggna- den kan även innefatta byggnadsin- ventarier. Vederlaget för byggnads— inventarier skall avräknas. varefter anskaffningsvärdet för byggnaden erhålls. Om den del av vederlaget för fastigheten som enligt denna beräk- ning inte anses belöpa på byggnaden jämte byggnadsinventarier visas mera avsevärt över- eller u/zderstiga ett skäligt nutrkt-v'irde. får dock det för byggnaden beräknade anskaff- ningsvärdet jämkas. Har den skatt- skyldige eller nägon. som står ho- nom nära. vidtagit åtgärder för att den skattskyldige skall kunna tillgo-
Föreslagen lydelse
byggnadsinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdede- lar kan anses hänförliga till driften. Om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hän- förliga till byggnadens allmänna an- vändning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.
[ fråga om byggnadsinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt punkterna I2—l4 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.
Av punkt 7 tredje stycket framgår att utgifter för vissa till marken hö- rande anordningar inräknas i an- skaffningsvärdet för en byggnad.
Har en byggnad uppförts av den skattskyldige. är byggnadens an- skaffningsvärde den skattskyldiges utgifter för uppförande av byggna- den. Till anskaffningsvärdet hänförs även utgifter för till- eller omby g- nad samt värde av byggnad som en- ligt punkt 8 av anvisningarna till 225 utgör intäkt av näringsverksamhet för faslig/1etsägaren. Till anskaff- ningsvärdet hänförs vidare utgifter för reparation och underhåll för vilka avdrag inte medges på grund av _löreskrijierna i punkt 4 eller5 och för vilka bidrag inte har utgått. Har en byggnad förvärvats genom köp. byte eller därmed jämförligt fång. skall den verkliga utgiften utgöra anskaff— ningsvärdet. Har byggnader förvär- vats tillsammans med den mark på vilka de är belägna. anses så stor del av vcdcrlaget för fastigheten —i före- kommande fall efter avdrag för egendom som avses i lkap. 3å jor- dabalken — belöpa på särskilda bygg- nader eller b_t'ggntulsbeständ som det vid fastighetstaxeringen fastställda eller med tillämpning härav beräk- nade värdet av skilda byggnader eller byggnadsbeständ utgör av fastighe- tens hela taxeringsvärde. Vad som enligt denna beräkning anses belöpa på byggnader kan även innefatta byggnadsinvcntaricr. Vederlaget för byggnadsinventarier skall avräknas. varefter anskaffningsvi'trdet för
bl
Nuvarande lydelse.
doräkna sig ett högre anskaffnings- värde än som synes rimligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda obehörig för- män i beskattningsavseende. skall anskaffningsvärdet i skälig män jäm- kas.
I [ ar en ini'esteringsresert' e. (1. eller näringsbidrag tagits i anspråk för an- skaffning av en byggnad. skall som anskaffningsvärde för byggnaden anses den verkliga utgiften för bygg- naden minskad med det ianspråk- tagna beloppet.
Övergär en byggnad till en ny ägare på annat sätt än genom köp. byte eller därmed jämförligt fång. får den nye ägaren göra de värde- minskningsavdrag pit byggnaden som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt byggnaden.
Proeentsatsen för värdeminsk- ningsavdrag i fråga om en byggnad bestäms med hänsyn till den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Därvid skall beaktas även sådana omständigheter som att byggnadens användningstid kan antas komma att röna inflytande av framtida rationa- liseringar. teknikens utveckling. om- läggning av verksamhet och lik- nande förhållanden. Är på grund av särskilda omständigheter av annan att än nyss nämnts byggnadens värde för rörelsen begränsat till för- hållandevis kort tid. skall hänsyn tas även till detta. Så kan lara fallet ex- empelvis dä fråga är om en byggnad för utnyttjande av en begränsad
Föreslagen lydelse
byggnader erhålls. Det sannnan- lagda anskaffningsvärdet för bygg- naderna får jämkas om den del av ve- derlaget för fastigheten som enligt denna beräkning inte anses belöpa på byggnaderna jämte byggnadsinven- tarier visas mera avsevärt över- eller understiga värdet av mark. växande skog. naturtillgångar. särskilda för- måner m.m. som ltarjört-ärt-wts. Har den skattskyldige eller någon. som står honom nära. vidtagit åtgärder för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaff- ningsvärde än som synes rimligt och kan det antas att detta har skett för att ät någon av dem bereda obehörig förmän i beskattningsavseende. skall anskaffningsvärdet i skälig män jämkas.
Övergär en byggnad till en ny ägare på annat sätt än genom köp. byte eller därmed jämförligt fång. får den nye ägaren göra de värde- minskningsavdrag pä byggnaden som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt byggnation.
Proeentsatsen för värdeminsk- ningsavdrag i fråga om en byggnad bestäms med hänsyn till den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Därvid skall beaktas även sådana (:)mständigheter som att byggnadens användningstid kan antas komma att röna inflytande av framtida rationa- liseringar. teknikens utveckling. om- läggning av verksamhet och lik- nande förhällanden. Är på grund av särskilda omständigheter av annan art än nyss nämnts byggnadens värde. för verksamheten begränsat till f("irhallandevis kort tid. skall hän- syn tas även till detta. Så kan vara fallet exempelvis dä fråga är om en byggnad för utnyttjande av en be-
(32
Nuvarande lydelse
malmfyndighet eller dä en byggnad. som är belägen på annans mark och som används i rörelse. vid nyttjande- rättcns upphörande inte skall lösas av jordägaren.
Utrangeras en i rörelse använd byggnad. fär avdrag göras för vad som återstår oavskrivet av anskaff- ningsvärdet i den män beloppet överstiger vad som inflyter genom avyttring av byggnadsmaterial e.d. i samband med utrangeringen. (jfr anv. till 225 p. 3 och anv. till 25% p. Za)
(anv. till 29 5 p. 16)
Utgifter för anskaffande av så- dana markanläggningar pä fastighet. avsedd för användning i ägarens rö- relse. som avses i andra stycket. dras av genom årliga värdeminskningsav- drag. Avdrag medges. om inte annat följer av sjätte stycket. endast för så- dana utgifter som har bestritts av den skattskyldige själv och endast om utgifterna avscr arbeten som har utförts under tid då han har ägt fas— tigheten. Avdraget beräknas enligt zwskrivningsplan till 5 procent för är räknat av tre fjärdedelar av anlägg- ningens anskafjningsvärde. Beräk- ningen görs från den tidpunkt då an- läggningen har färdigställts. I fråga om en anläggning. som är avsedd att användas endast ett fåtal år. får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det är då anläggningen an- skaffades.
Till markanläggning hänförs sä- dant markarbete som behövs för att marken skall göras plan eller fast. säsom röjning. schaktning. rivning av byggnad eller annat som tidigare
Föreslagen lydelse
gränsad malmfyndighet eller dä en byggnad. som är belägen på annans mark och som används i verksamhet. vid nyttjanderättens upphörande inte skall lösas av fastighetsägaren.
Har en byggnad varit att hänföra till privatbostad under tidigare be- skattningsår skall avdrag för värde- minskning anses ha medgetts med 1 .5 procent av anskaffnings värdet för varje sådant beskattningsår.
Utrangeras en byggnad. får av- drag göras för vad som återstår oav- skrivet av anskaffningsvi'irdet i den mån beloppet överstiger vad som in- flyter genom avyttring av byggnads- material e.d. i samband med ut- rangeringen.
7. Utgifter för anskaffande av en markanläggning på en fastighet. av- sedd för användning i ägarens nä- ringsverksam/tet. dras — om annat inte följer av punkt 8 andra stycket — av genom ärliga värdeminskningsav- drag. Avdrag medges. om inte annat följer av andra eller femte stycket. endast för sådana utgifter som har bestritts av den skattskyldige själv och endast om utgifterna avser arbe- ten som har utförts under tid då han har ägt fastigheten. Avdraget bc- räknas enligt avskrivningsplan till It) procent för år räknat av an— skaffningsvärdet av täckdiken och skogsvägar och till 5 procent för år räknat av anskaffning.si-'r'irdet av and- ra markanläggningar. Beräkningen görs från den tidpunkt då anlägg- ningen har färdigställts. I fråga om en anläggning. som är avsedd att an- vändas endast ett fåtal år. får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det är då anläggningen an- skaffades.
Till markanläggning hänförs så— dant markarbete som behövs för att marken skall göras plan eller fast, säsom röjning. schaktning. rivning av byggnad eller annat som tidigare
Prop. 1989/902110
Nuvarande lydelse
har funnits pä fastigheten. uppföran- det av stödmurar och torrläggning av marken. Till markanläggning hänförs också olika anordningar så- som vägar. kanaler. harnninlopp och andra tillfarter. körplaner. parke- ringsplatser. fotbollsplaner och ten- nisbanor eller därmed jämförliga an- läggningar för personal. plante— ringar e.d. samt. i den mån de inte vid fastighetstaxering är att hänföra till byggnad. även brunnar. källare och tunnlar e.tl.
Till markanläggning hänförs inte sådana anordningar som är avsedda att användas tillsammans med vissa maskiner eller andra för stadigva- rande bruk avsedda inventarier i rö- relse eller sådana inventarier som används för viss verksamhet säsom fundament e.d.. industrispår. tra- versbanor samt ledningar för vatten. avlopp. elektrisk ström. gas m.m. (markinventarier). Till markinvcn- tarier hänförs ocksä stängsel och andra jämförliga avspärrnings- anordningz'tr. Anskaffningsvärt'let för en ledning som är avsedd för så- väl den på fastigheten bedrivna verksamheten som en byggnads all— männa användning fördelas mellan markinventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av led- ningen som tjänar den på fastighe- ten bedrivna verksamheten respek- tive byggnadens allmänna använd- ning. Ledningen skall dock i sin hel- het hänföras till markinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till
Föreslagen lydelse
har funnits på fastigheten, uppför- ande av stödmurar och torrläggning av marken. Till markanläggning hänförs också olika anordningar så- som vägar. kanaler. hatnninlopp och andra tillfarter. körplaner. parke- ringsplatser. fotbollsplaner och ten- nisbanor eller därmed jämförliga an- läggningar för personal. plante- ringar e.d.. täckdike, öppet dike. in- vttllnings- och vattenavledningsföre- tag. ntark— eller skogsväg samt. i den mån de inte vid fastighetstaxering är att hänföra till byggnad. även brun— nar. källare och tunnlar e.d. Till an- skaffningsvärdet för markanlägg- ning hänförs även värdet av en mark- anläggning som enligt punkt 8 av an- visningarna till ZZs' utgör intäkt av näringsverksamhet för fastighetsäga- ren. l anskaffitingsvärdet får inräk- nas utgifter för istätulsättatule och omläggning av ett förut anlagt täck- dike. I täckdike inbegrips täckt av- lopp i direkt anslutning till ett täck- dike.
"l'ill markanläggning hänförs inte sådana anordningar sotn är avsedda att användas tillsammans med vissa maskiner eller andra för stadigva- rande bruk avsedda inventarier i nä- ringsverksamhet eller sådana inven- tarier som används för viss verksam- het såsom fundament e.d.. industri- spår. traversbanor. gödselbassäng som är belägen utanför djurstall, urinbrunn eller liknande anordning samt ledningar för vatten. avlopp. elektrisk ström. gas m.m. (mark- inventarier). Till markinventarier hänförs ocksä stängsel och and- ra jämförliga avspärrningsanord— ningar. Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl den på fastigheten bedrivna verksamhe- ten som en byggnads allmänna an- vändning fördelas mellan markin- ventarier och byggnaden i förhäl- lande till hur stor del av ledningen som tjänar den på fastigheten be- drivna verksamheten respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet
N u varan de lydelse
den på fastigheten bedrivna verk- samheten. Om utgifterna till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna använd- ning skall ledningen i sin helhet hän- föras till byggnaden.
I fråga om markinventarier tilläm- pas de föreskrifter som enligt punk- terna 3—5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk av- sedda inventarier.
Har en in vesteringsreserv e. d. eller näringsbidrag tagits i anspråk för an- skaffning av en markanläggning, skall som anskaffningsvärde för markanläggningen anses den verk- liga utgiften för markanläggningen minskad med fyra tredjedelar av det '
ianspråktagna beloppet.
Övergär en rörelsefastighet till en ny ägare på annat sätt än genom köp. byte eller därmed jämförligt fång. får den nye ägaren göra de vär- deminskningsavdrag för markan- läggning som skulle ha tillkommit den förre ägaren. om denne fortfa- rande hade ägt fastigheten.
Övergär en fastighet till en ny ägare genom köp. byte eller därmed jämförligt fång, får överlätaren det är då överlåtelsen sker göra avdrag för den del av det avskrivningsbara anskaffningsvärdet för vilken han inte tidigare har medgetts avdrag. Vad nu sagts gäller även när den på fastigheten bedrivna rörelsen läggs ned och fastighetens markanlägg- ningar på grund därav saknar värde för fastighetens ägare. (jfr anv. till 22% p. 4)
(anv. till 29ä p. I tredje stycket) Utgifter för inköp och plantering av träd och buskar för yrkesmässig frukt- eller bärodling får efter den
Föreslagen lydelse
hänföras till markinventarier om ut- gifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till den på fastigheten bedrivna verk- samheten. Om utgifterna till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna använd- ning skall lcdningen i sin helhet hän- föras till byggnaden.
I fråga om markinventarier tilläm- pas de föreskrifter som enligt punk- terna 12—14 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk av- sedda inventarier.
Övergär en fastighet till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. får den nye ägaren göra de värde— minskningsavdrag för markanlägg- ning som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt fastigheten.
Övergär en fastighet till en ny ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. får överlätaren det år då överlåtelsen sker göra avdrag för den del av anskaffningsvärdet för vilken han inte tidigare har medgetts avdrag. Vad nu sagts gäller även när den på fastigheten bedrivna verk- samheten läggs ned och fastighetens markanläggningar på grund därav saknar värde för fastighetens ägare.
Har en markanläggning tillhört
privatbostadsfastiglzet under tidigare beskattningsår skall avdrag för vär- deminskning ansetts ha medgetts för varje sådant beskattningsår.
8. Utgifter för inköp och plante- ring av träd och buskar för frukt- el- ler bärodling får efter den skattskyl-
Prop. l989/90:110
Nuvarande lydelse
skattskyldiges eget val dras av an- tingen i sin helhet det år då inköpet eller planteringen har ägt rum eller genom årliga värdeminskningsav- drag. Värdeminskningsavdraget be- räknas enligt avskrivningsplan till viss procent för år räknat av odling- ens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då odlingen har färdigställts. Procentsatsen för värdeminskningsavdrag bestäms ef- ter den tid odlingen beräknas vara ekonomiskt användbar. Föreskrif- terna i punkt 16 sjätte och sjunde styckena skall tillämpas. (jfr anv. till 2.5 p. I tredje stycket)
(anv. till 22 & p. 7)
Avdrag på grund av avyttring av skog medges enligt bestämmelserna i denna anvisningspunkt. Bedöm- ningen av rätten till avdrag sker med utgångspunkt i skogens anskaff- ningsvärdc och gällande ingångs- värde. Med anskaffningsvärdc avses det värde som belöper på skog och skogsmark vid förvärv av jord- bruksfastighet. Med gällande in- gångsvärde avses anskaffnings- värdet minskat mcd avdrag som har medgetts enligt denna anvisnings- punkt. 1 punkt 8 föreskrivs hur anskaffningsvärdet och det gällande ingångsvärdet beräknas. Med avdragsgrundande skogsin- täkt avses ett belopp som motsva- rar summan av beskattningsårets hela intäkt på grund av upplåtelse av avverkningsrätt och 60 procent av beskattningsårets intäkt på grund av avyttrade skogsprodukter eller på grund av att den skattskyldige har tillgodogjort sig skogsprodukter i förvårvskållan eller för eget bruk el- ler i annan av honom bedriven verk- samhet.
Fysisk person får under innehavs- tiden avdrag med högst 50 procent av anskaffningsvärdet. Vid taxe-
Föreslagen lydelse
diges eget val dras av antingen ome- delbart eller genom årliga värde— minskningsavdrag. Värdeminsk- ningsavdraget beräknas enligt av- skrivningsplan till viss procent för år räknat av odlingens anskaffnings- värde. Beräkningen görs från den tidpunkt då odlingen har färdig- ställts. Procentsatsen för värde- minskningsavdrag bestäms efter den tid odlingen beräknas vara ekono- miskt användbar. Föreskrifterna i punkt 7 femte och sjätte styckena skall tillämpas.
Avdrag får göras omedelbart för utgifter för anläggning av ny skog och för dikning som främjar skogs- bruk.
9. Avdrag på grund av avyttring av skog på jordbruksfastighet (skogsav- drag) medges enligt bestämmelserna i denna anvisningspunkt. Bedöm- ningen av rätten till avdrag sker med utgångspunkt i skogens anskaff- ningsvärde och gällande ingångs- värde. Med anskaffningsvärde avses det värde som belöper på skog och skogsmark vid förvärv av jord- bruksfastighet. Med gällande in- gå n gsv ä rd e avses anskaffnings- värdet minskat med avdrag som har medgetts enligt denna anvisnings- punkt. I punkt 10 föreskrivs hur an— skaffningsvärdet och det gällande ingångsvärdet beräknas. Med avdragsgrundande skogsin- täkt avses ett belopp som motsva- rar summan av beskattningsårets hela intäkt på grund av upplåtelse av avverkningsrätt och 60 procent av beskattningsårets intäkt på grund av avyttrade skogsprodukter eller på grund av att den skattskyldige har tillgodogjort sig skogsprodukter för eget bruk eller i annan förvärvs- källa. Fysisk person får under innehavs- tiden avdrag med högst 50 procent av anskaffningsvärdet. Vid taxe-
Nuvarande lydelse ringen för visst beskattningsår med- ges avdrag med högst halva den av- dragsgrundande skogsintäkten.
Har fysisk person förvärvat fastig- heten genom köp, byte eller därmed jämförligt fång eller genom fastig- hetsreglering eller klyvning och visar han genom intyg från lantbruks- nämnd eller på annat sätt att förvär- vet utgör ett led i jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering (rationaliseringsförvärv), medges avdrag med högst hela den avdrags- grundande skogsintäkten. Sådant avdrag medges endast vid taxe- ringen för det beskattningsår under vilket fastigheten har förvärvats och för de därpå följande fem beskatt- ningsåren. Vid fastighetsreglering och klyvning räknas som förvärvs- tidpunkt den tidpunkt för tillträde som gäller enligt fastighetsbildnings- lagen (l970:988) eller, om den skatt- skyldige har yrkat det och fastighets- bildning sökts, den tidpunkt för till- träde som gäller enligt skriftligt av- tal. Det sammanlagda avdragsbe- loppet enligt detta stycke får inte överstiga 50 procent av det anskaff- ningsvärdc som belöper på rationa- liseringsförvärvet.
Dödsbo får, såvitt gäller fastighet som vid dödsfallet ägdes av den av- lidne, avdrag enligt de bestämmelser som skulle ha gällt för den avlidne.
Har fastigheten förvärvats av juri- disk person medges avdrag under in- nehavstiden med högst 25 procent av anskaffningsvärdet. Vid taxe- ringen för visst beskattningsår med- ges avdrag med högst halva den av- dragsgrundande skogsintäkten. Vad som sägs i detta stycke gäller dock inte dödsbo i sådant fall som avses i det föregående stycket.
I fråga om handelsbolag och dödsbo, för vilket reglerna om han- delsbolag skall tillämpas. beräknas avdraget för bolaget respektive boet.
Rätt till avdrag föreligger inte så— vitt gäller intäkt som den skattskyl— dige tar upp till beskattning efter det
Föreslagen lydelse
ringen för visst beskattningsår med- ges avdrag med högst halva den av- dragsgrundande skogsintäkten.
Har fysisk person förvärvat fastig- heten genom köp. byte eller därmed jämförligt fång eller genom fastig- hetsreglering eller klyvning och visar han genom intyg från lantbruks- nåmnd eller på annat sätt att förvär- vet utgör ett led i jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering (rationaliseringsförvärv), medges avdrag med högst hela den avdrags- grundande skogsintäkten. Sådant avdrag medges endast vid taxe- ringen för det beskattningsår under vilket fastigheten har förvärvats och för de därpå följande fem beskatt- ningsåren. Vid fastighetsreglering och klyvning räknas som förvärvs- tidpunkt den tidpunkt för tillträde som gäller enligt fastighetsbildnings— lagen (1970:988) eller, om den skatt- skyldige har yrkat det och fastighets- bildning sökts, den tidpunkt för till- träde som gäller enligt skriftligt av- tal. Det sammanlagda avdragsbe- loppet enligt detta stycke får inte överstiga 50 procent av det anskaff- ningsvärde som belöper på rationali- seringsförvärvet.
Dödsbo får, såvitt gäller fastighet som vid dödsfallet ägdes av den av- lidne, avdrag enligt de bestämmelser som skulle ha gällt för den avlidne.
Har fastigheten förvärvats av juri- disk person medges avdrag under in- nehavstiden med högst 25 procent av anskaffningsvärdet. Vid taxe- ringen för visst beskattningsår med- ges avdrag med högst halva den av- dragsgrundande skogsintäkten. Vad som sägs i detta stycke gäller dock inte dödsbo i sådant fall som avses i det föregående stycket.
I fråga om handelsbolag och dödsbo, för vilket reglerna om han- delsbolag skall tillämpas, beräknas avdraget för bolaget respektive boet.
Rätt till avdrag föreligger inte så- vitt gäller intäkt som den skattskyl- dige tar upp till beskattning efter det
Prop. 1989/90:l.10
Nuvarande lydelse
att all skogsmark. som ingår i för- vårvskållan. har förvärvats av ny ägare.
Avdrag medges vid taxeringen en- dast med helt hundratal kronor och inte med lägre belopp än 5 000 kro- nor. Bedrivs skogsbruk i form av en- kelt bolag eller under samäganderätt får dock. såvida ett för hela den ge- mensamt bedrivna verksamheten beräknat avdrag hade uppgått till minst 5 ()()0 kronor. avdraget för varje delägare uppgå till lägst 1000 kronor.
(anv. till 22? p. 8)
Ilar fastighet förvärvats genom köp. byte eller därmed jämförligt fång anses — om annat ej följer av detta stycke eller tredje stycket sista meningen -— som anskaffningsvärdc så stor del av vcdcrlaget för fastighe- ten som fastighetens skogsbruks- värde utgör av hela taxeringsvärdet vid förvårvstillfället. Kan detta be- räkningssätt inte tillämpas eller är det uppenbart att det skulle ge ett värde som avviker från det verkliga vederlaget för skog och skogsmark. tas sorti anskaffningsvärdc upp ett belopp som kan anses svara mot det verkliga vederlaget. Vad sist sagts gäller också för vederlag som utgår. vid fastighetsreglering eller klyvning på grund av att värdet av den skog och skogsmark som har tillagts den skattskyldige överstiger värdet av den skog och skogsmark som har frångått honom.
I fråga om rationaliscringsförvärv får i anskaffningsvärdet. förutom ve- derlaget för skog och skogsmark. också inräknas den del av övriga kostnader med anledning av förvär- vet som belöper på den förvärvade skogen och skogsmarken. .
IIar fastighet förvärvats genom annat fång än som sägs i första stycket gäller följande. Omfattar förvärvet all skogsmark i den före- gående ägarens förvärvskälla. över- tar den nye ägaren den föregående
Föreslagen lydelse
att all skogsmark, som ingår i för- vårvskållan. har förvärvats av ny ägare.
Avdrag medges vid taxeringen en- dast med helt hundratal kronor och inte med lägre belopp än 15 000 kro— nor. Bedrivs skogsbruk i form av en- kelt bolag eller under samäganderätt får dock, såvida ett för hela den ge- mensamt bcdrivna verksamheten beräknat avdrag hade uppgått till minst 15 000 kronor, avdraget för varje delägare uppgå till lägst 3000 kronor.
10. Har jordbruksfastigltet förvär- vats genom köp. byte eller därmed jämförligt fång anses — om annat ej följer av detta stycke eller tredje stycket sista meningen — som an- skaffningsvärdc enligt punkt 9 så stor del av vcdcrlaget för fastigheten som fastighetens skogsbruksvärde utgör av hela taxeringsvärdet vid förvärvs- tillfället. Kan detta beräkningssätt inte tillämpas eller är det uppenbart att det skulle ge ett värde som avvi- ker från det verkliga vederlaget för skog och skogsmark, tas som än- skaffningsvärde upp ett belopp som kan anses svara mot det verkliga ve- derlaget. Vad sist sagts gäller också för vederlag som utgår vid fastig- hetsreglering eller klyvning på grund av att värdet av den skog och skogs- mark som har tillagts den skattskyl- dige överstiger värdet av den skog och skogsmark som har frångått ho- nom. I fråga om rationaliseringsförvärv får i anskaffningsvärdet. förutom ve- derlaget för skog och skogsmark. också inräknas den del av övriga kostnader med anledning av förvär- vet som belöper på den förvärvade skogen och skogsmarken. Har fastighet förvärvats genom annat fång än som sägs i första stycket gäller följande. Omfattar förvärvet all skogsmark i den före- gående ägarens förvärvskälla. över- tar den nye ägaren den föregående
Nuvarande lydelse
ägarens anskaffningsvärdc och gäl- lande ingångsvärde. Omfattar för- värvet endast en del av skogsmar- ken. anses som anskaffningsvärdc och gällande ingångsvärde för den nye ägaren så stor del av den före- gående ägarens anskaffningsvärdc och gällande ingångsvärde som vår- det av den förvärvade skogen och skogsmarken utgör av värdet av all skog och skogsmark i förvårvskållan vid förvärvstillfället. Omfattar för- värvet mindre än 20 procent av vär- det av all skog och skogsmark i för- värvskällan. och är inte fråga om ideell andel av fastighet. får den nye ägaren dock inte något anskaffnings- värde eller gällande ingångsvärde. Vad som sägs i detta stycke gäller också om ett företag har förvärvat fastigheten från ett annat företag inom samma koncern.
Skattskyldig, som har förvärvat fastighet på sätt som anges i det före— gående stycket. skall vid tillämpning av punkt 7 anses ha medgetts avdrag med det belopp varmed hans an- skaffningsvärdc vid förvärvstillfället överstigit hans gällande ingångs- värde.
Har del av den skattskyldiges skogsmark förvärvats av ny ägare, anses den skattskyldiges anskaff- ningsvärdc och gällande ingångs- värde ha minskat i samma propor- tion som minskningen av värdet av förvärvskällans skog och skogs- mark. Omfattar förvärvet mindre än 20 procent av värdet av förvärvskäl- lans skog och skogsmark. och ärinte fråga om ideell andel av fastighet, reduceras dock inte den skattskyldi- ges anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde. Vad som sägs i detta stycke gäller också om värdet av fas- tighetens skog och skogsmark mins- kas på grund av fastighetsreglering eller klyvning.
Skall ersättning för skog och skogsmark beskattas enligt punkt 4 andra eller tredje stycket av anvis- ningarna till 35 s. anses vid tillämp- ningen av det föregående stycket
Föreslagen lydelse
ägarens anskaffningsvärdc och gäl- lande ingångsvärde. Omfattar för- värvet endast en del av skogsmar- ken, anses som anskaffningsvärdc och gällande ingångsvärde för den nye ägaren så stor del av den före- gående ägarens anskaffnings'värde och gällande ingångsvärde som vår- det av den förvärvade skogen och skogsmarken utgör av värdet av all skog och skogsmark i förvårvskållan vid förärvstillfället. Omfattar för- värvet mindre än 20 procent av vår- det av all skog och skogsmark i för- värvskällan. och är inte fråga om ideell andelav fastighet. får den nye ägaren dock inte något anskaffnings- värde eller gällande ingångsvärde. Vad som sägs i detta stycke gäller också om ett företag har förvärvat fastigheten från ett annat företag inom samma koncern.
Skattskyldig. som har förvärvat fastighet på sätt som angesi det före- gående stycket, skall vid tillämpning av punkt 9 anses ha medgetts avdrag med det belopp varmed hans an- skaffningsvärdc vid förvärvstillfället överstigit hans gällande ingångs- värde.
Har del av den skattskyldiges skogsmark förvärvats av ny ägare. anses den skattskyldiges anskaff- ningsvärdc och gällande ingångs- 'värde ha minskat i samma propor— tion som minskningen av värdet av förvärvskällans skog och skogs- mark. Omfattar förvärvet mindre än 20 procent av värdet av förvärvskäl- lans skog och skogsmark. och ärinte fråga om ideell andel av fastighet, reduceras dock inte den skattskyldi- ges anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde. Vad som sägs i detta stycke gäller också om värdet av fas- tighetens skog och skogsmark mins- kas på grund av fastighetsreglering eller klyvning.
Har sådan ersättning som avses i 25 s 2 mom. andra eller tredje stycket lagen ("19:17:576) om statlig inkomst- skatt erhållits för skog och skogs- mark, anses vid tillämpningen av det
Nuvarande lydelse
som om den ifrågavarande skogen och skogsmarken har förvärvats av ny ägare.
Något anskaffningsvärdc eller gäl- lande ingångsvärde beräknas inte för fastighet som utgör omsättnings- tillgång i rörelse. Bestämmelserna i femte stycket gäller också i fall då fastighet enligt punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 275 har blivit omsättningstillgång i en av den skattskyldige bedriven tomtrörelse. Sådan fastighet skall därvid anses ha förvärvats av ny ägare.
(anv. till 225 p. 9)
Avdrag för substansminskning på grund av utvinning av naturtill- gångar samt avdrag för avsättning som avser framtida substansminsk- ning på grund av sådan utvinning medges enligt bestämmelserna i denna anvisningspunkt.
För inträdd substansminskning medges avdrag vid taxeringen för ett visst beskattningsår med högst ett belopp som, tillsammans med de av- drag som har medgetts för tidigare beskattningsår, motsvarar den del av anskaffningsvärdet för hela till- gången som belöper på utvinningen före beskattningsårets utgång.
Har den skattskyldige genom skriftligt avtal upplåtit rätt till utvin- ning och har han uppburit förskotts- betalning för utvinningen, får han göra avdrag för belopp som i räken- skaperna har avsatts för framtida substansminskning. Vid taxeringen för ett visst beskattningsår medges avdrag med högst ett belopp mot- svarande den del av anskaffnings- värdet för hela naturtillgången som kan anses belöpa på den framtida ut- vinning för vilken förskottsbetalning har erhållits. Avdraget skall åter- föras till beskattning nästföljande beskattningsår.
Avdrag enligt föregående stycke medges dock inte om upplåtelseav- talet har ingåtts mellan varandra närstående personer eller mellan nä-
Föreslagen lydelse
föregående stycket som om den ifrå- gavarande skogen och skogsmarken har förvärvats av ny ägare.
Något anskaffningsvärde eller gäl- lande ingångsvärde beräknas inte för fastighet som utgör omsättnings- tillgång i näringsverksamhet. Be- stämmelserna i femte stycket gäller också i fall då fastighet enligt punkt 3 tredje stycket av anvisningarna till 21 5 har blivit omsättningstillgång i en av den skattskyldige bedriven tomtrörelse. Sådan fastighet skall därvid anses ha förvärvats av ny ägare.
11. Avdrag för substansminskning på grund av utvinning av naturtill- gångar samt avdrag för avsättning som avser framtida substansminsk- ning på grund av sådan utvinning medges enligt bestämmelserna i denna anvisningspunkt. För inträdd substansminskning medges avdrag vid taxeringen för ett visst beskattningsår med högst ett belopp som, tillsammans med de av- drag som har medgetts för tidigare beskattningsår, motsvarar den del av anskaffningsvärdet för hela till- gången som belöper på utvinningen före beskattningsårets utgång. Har den skattskyldige genom skriftligt avtal upplåtit rätt till utvin- ning och har han uppburit förskotts- betalning för utvinningen. får han göra avdrag för belopp som i räken- skaperna har avsatts för framtida substansminskning. Vid taxeringen för ett visst beskattningsår medges avdrag med högst ett belopp mot- svarande den del av anskaffnings- värdet för hela naturtillgången som kan anses belöpa på den framtida ut- vinning för vilken förskottsbetalning har erhållits. Avdraget skall'åter- föras till beskattning nästföljande beskattningsår.
Avdrag enligt föregående stycke medges dock inte om upplåtelseav- talet har ingåtts mellan varandra närstående personer eller mellan nä-
Nuvarande lydelse
ringsidkare som har intressegemen- skap (moder— och dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam ledning). Som närstående till fysisk person räknas dels personer som an- ges i 359' lamonz., dels sådana få- mansföretag som avses i nämnda lagrum och i vilka den fysiska perso- nen eller någon honom närstående person är företagsledare eller — di- rekt eller genom förmedling av juri- disk person — äger aktier eller ande— lar.
Anskaffningsvärdet för en natur- tillgång beräknas med utgångspunkt i den skattskyldiges faktiska utgift för förvärvet eller, om fastigheten har förvärvats på annat sätt än ge- nom köp. byte eller något därmed jämförligt fång, den faktiska utgif- ten vid det närmast föregående kö- pet, bytet eller därmed jämförliga fånget. Begär den skattskyldige det, skall dock till utgångspunkt tas det belopp varmed den skattskyldige skulle få avdrag enligt punkt 2 a av anvisningarna till 365 om han vid tidpunkten för utvinningens början hade avyttrat täktmarken för ett ve- derlag som motsvarar dess allmänna saluvärde vid nämnda tidpunkt. Be- räkning enligt nämnda anvisnings- punkt får dock inte leda till att den till förvärvet hänförliga delen av an- skaffningsvärdet tas upp till högre belopp än vad som motsvarar 75 procent av täktmarkens allmänna saluvärde vid tidpunkten i fråga. Har tillstånd enligt lag givits för ut- vinning av tillgången, beräknas an- skaffningsvärdet endast för det om- råde som omfattas av tillståndet och — vid tillämpning av andra och tredje meningarna — på grundval av förhållandena vid tidpunkten för ut- vinningens början på detta område.
I anskaffningsvärdet inräknas, förutom belopp som har beräknats enligt föregående stycke, även utgif-
Föreslagen lydelse
ringsidkare som har intressegemen- skap (moder- och dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam ledning). Som närstående till fysisk person räknas dels personer som an- ges i punkt 14 sista stycket av anvis- ningarna till 325, dels sådana få- mansföretag och fåmansägda han- delsbolag som avses i åttonde och tionde styckena av nämnda anvis- ningspunkt och i vilka den fysiska personen eller någon honom närstå- ende person är företagsledare eller — direkt eller genom förmedling av ju- ridisk person — äger aktier eller an- delar.
Anskaffningsvärdet för en natur- tillgång beräknas med utgångspunkt i den skattskyldiges faktiska utgift för förvärvet eller, om fastigheten har förvärvats på annat sätt än ge- nom köp, byte eller något därmed jämförligt fång, den faktiska utgif- ten vid det närmast föregående kö- pet, bytet eller därmed jämförliga fånget. Begär den skattskyldige det. skall dock till utgångspunkt tas det belopp varmed den skattskyldige skulle få avdrag enligt 25 ä' 3—6 mom. lagen ( ] 947.'5 76) om statlig inkomst- skatt om han vid tidpunkten för ut- vinningens början hade avyttrat täktmarken för ett vederlag som motsvarar dess allmänna saluvärde vid nämnda tidpunkt. Beräkning en- ligt nämnda moment får dock inte leda till att den till förvärvet hänför- liga delen av anskaffningsvärdet tas upp till högre belopp än vad som motsvarar 75 procent av täktmar- kens allmänna saluvärde vid tid- punkten i fråga. Har tillstånd enligt lag givits för utvinning av tillgången, beräknas anskaffningsvärdet endast för det område som omfattas av till— ståndet och — vid tillämpning av andra och tredje meningarna — på grundval av förhållandena vid tid- punkten för utvinningens början på detta område.
I anskaffningsvärdet inräknas, förutom belopp som har beräknats enligt föregående stycke, även utgif-
Nuvarande lydelse
ter för tillgängens exploatering i den mån utgifterna inte har fått dras av som kostnad i den löpande driften och inte heller har beaktats vid be- räkning enligt punkt.? a av anvis- ningarna till 36 s" .
Om en fastighet. på vilken en na- turtillgång har börjat uttas. har övergått till en ny ägare på annat sätt än genom köp. byte eller något där- med jämförligt fång. får den nye ägaren tillgodoräkna sig endast de avdrag för substansminskning på fastigheten som skulle ha tillkommit den förre ägaren, om denne fortfa- rande hade ägt fastigheten.
Vid tillämpningen av bestämmel- serna i denna anvisningspunkt skall en fastighetsägare". som har upplåtit nyttjanderätt till täktmark mot en- gångsersättning. utan hinder av vad som föreskrivs i 475 jämförd med 1 kap. Sä första stycket ffastighets- taxeringslagen (1979:1152). betrak- tas som ägare till marken även efter det att upplåtelsen har skett. (jfr anv. till 25 & p. 10 och anv. till 29%? p. 8)
(anv. till 29å p. 3)
Utgifter föranskaffande av maski- ner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier dras i regel av genom årliga värdeminskningsav- drag enligt bestämmelserna om rä- kenskapsenlig avskrivning i punkt 4 eller om restvärdeavskrivning i punkt 5. Kan inventariernas ekono- miska livslängd antas uppgå till högst tre år får emellertid hela utgif- ten för deras anskaffande dras av un- der anskaffningsåret. Omedelbart avdrag får även ske i fråga om inven- tarier av mindre värde.
Har ett fåmansjöretag anskaffat in- ventarier. som uteslutande eller så gott som uteslutande är avsedda för jöretagsledares eller honom närstå- ende persons privata bruk, medges inte avdrag på grund av anskaf- ningen.
Regler om avdrag avseende be- ställda men inte levererade inventa-
Föreslagen lydelse
ter för tillgångens exploatering i den mån utgifterna inte har fått dras av som kostnad i den löpande driften och inte heller har beaktats vid be- räkning enligt 25 55 3—0 mom. lagen om statlig inkomstskatt.
Om en fastighet. på vilken en na- turtillgång har börjat uttas, har övergått till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller något där- med jämförligt fång, får den nye ägaren tillgodoräkna sig endast de avdrag för substansminskning på fastigheten som skulle ha tillkommit den förre ägaren. om denne fortfa— rande hade ägt fastigheten.
Vid tillämpningen av bestämmel- serna i denna anvisningspunkt skall en fastighetsägare, som har upplåtit nyttjanderätt till täktmark mot en- gångsersättning. utan hinder av vad som föreskrivs i 45 jämförd med 1 - kap. 55 första stycket f fastighets- taxeringslagen (1979: 1 152), betrak- tas som ägare till marken även efter det att upplåtelsen har skett.
12. Utgifter för anskaffande av maskiner och andra för stadigva- rande bruk avsedda inventarier dras i regel av genom årliga värdeminsk- ningsavdrag enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning i punkt 13 eller om restvärdeavskriv- ning i punkt 14. Kan inventariernas ekonomiska livslängd antas uppgå till högst tre år, får emellertid hela utgiften för deras anskaffande dras av under anskaffningsåret. Omedel- bart avdrag får även ske i fråga om inventarier av mindre värde.
Regler om avdrag avseende be- ställda men inte levererade inventa-
Nuvarande lydelse
rier (kontraktsavskrivning) finns i punkt 2 sista stycket av anvisning- arna till 41 &.
llar den skattskyldige yrkat av- drag för värdcminskning av inventa- rier. skall avdraget anses medgivet i den mån det har medfört att den tas- erade inkomsten har beräknats till lägre belopp än annars skulle ha skett eller medfört en ökning av för- lust som berättigar till avdrag enligt bestämmelserna i lagen (196063) om jörlustavdrag. lnventariernas an- skaffningsvärdc minskat med med- givna värdcminskningsavdrag utgör det skattemässiga restvärdet. (jfr anv. till 2.5 p. 5 och anv. till 25å p. 3)
(anv. till 29% p. 4)
Skattskyldig kan efter yrkande medges rätt att tills vidare få avdrag för värdeminskning av sina inventa- rier enligt reglerna i denna anvis- ningspunkt om räkenskapsenlig avskrivning. Som förutsättning för detta gäller
a) att den skattskyldige har haft ordnad bokföring som avslutas med årsbokslut;
b) att avdraget motsvarar avskriv- ningen i räkenskaperna;
e) att tillfredsställandc utredning föreligger om inventariernas skatte- mässiga restvärde:
d) att inventarierna och avskrivna belopp redovisas på ett sådant sätt i den skattskyldiges räkenskaper ochi företedd utredning att trygghet före- ligger att vinster vid avyttring av till-
Föreslagen lydelse
rier (kontraktsavskrivning) finns i punkt 2 femte stycket av anvisning- arna till 24 så.
Har den skattskyldige yrkat av- drag för värdcminskning av inventa- rier. skall avdraget anses medgivet i den mån det har medfört att den tax- erade inkomsten har beräknats till lägre belopp än annars skulle ha skett eller medfört en ökning av un- derskott. lnventariernas anskaff- ningsvärdc minskat med medgivna värdeminskningsavdrag utgör det skattemässiga restvärdet.
Hör ett byggnads- eller markinven- tarium till fastighet som utgjort pri- vatbostadsfastighet under det be- skattningsår sorti närmast föregått det aktuella beskattningsåret utgörs in- ventariets skattettiässiga restvärde av anskaffningsviirdet minskat med 20 procent av samma värde för varje beskattningsår. dock högst fem. som den skattskyldige innehaft in ventariet och fastigheten utgjort privatbostads- fastighet. Detsamma gäller'i fråga om del av fastighet.
13. Skattskyldig har rätt till avdrag för värdeminskning av sina inventa- rier enligt reglerna i denna anvis- ningspunkt om räkenskapsenlig avskrivning. Som förutsättning för detta gäller
a) att den skattskyldige har haft ordnad bokföring som avslutas med årsbokslut:
b) att avdraget motsvarar avskriv- ningen i räkenskaperna;
e) att tillfredsställande utredning föreligger om inventariernas skatte- mässiga restvärde:
d.) att inventarierna och avskrivna belopp redovisas på ett sådant sätt i den skattskyldiges räkenskaper och i ' företedd utredning att trygghet före- ligger att vinster vid avyttring av till-
Nuvarande lydelse
gångarna inte undgår beskattning; samt
0) att — om den skattskyldige inte upprättat årsbokslut för det närmast föregående räkenskapsåret — det bokförda värdet av inventarierna före avskrivning bestämts med ut- gångspunkt i inventariernas skatte- mässiga restvärde vid beskattnings- årets ingång.
Som anskaffningsvärdc för inven- tarier skall anses, då inventarierna har förvärvats genom köp. byte eller därmed jämförligt fång, den verk- liga utgiften för deras anskaffande och, då inventarierna har förvärvats på annat sätt. deras marknadsvärde vid tiden för förvärvet. Dock skall följande iakttas. Har inventarierna ingått i en rörelse, som den skatt- skyldige har förvärvat på annat sätt än genom köp eller byte eller där- med jämförligt fång. skall. om inte särskilda omständigheter föranleder annat. som anskaffningsvärdc för in- ventarierna anses det för den tidi- gare ägaren gällande skattemässiga restvärdet. Har den skattskyldige el- ler någon. som står honom nära. vid- tagit åtgärd för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärdc än som sy- nes rimligt och kan det antas att detta har skett för att bereda obehö- rig förmån i beskattningsavseende åt någon av dem. skall anskaffnings- värdet i skälig mån jämkas.
Har skattskyldig medgivits avdrag för kontraktsavskrivning avseende inventarier, som har anskaffats un- der beskattningsåret. skall som an- skaffningsvärdc anses den verkliga utgiften minskad med det tidigare medgivna avdraget. Detta skall gälla även när investeringsreserv e.d. tagits i anspråk för anskaffning av inventa- rier under beskattningsåret.
Avdrag för avskrivning får för visst beskattningsår göras med högst 30 procent för år räknat av summan av bokfört värde på inventarierna enligt balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår och an-
Föreslagen lydelse
gångarna inte undgår beskattning; samt
e) att — om den skattskyldige inte upprättat årsbokslut för det närmast föregående räkenskapsåret — det bokförda värdet av inventarierna före avskrivning bestämts med ut- gångspunkt i inventariernas skatte— mässiga restvärde vid beskattnings- årets ingång.
Som anskaffningsvärde för inven- ' tarier skall anses, då inventarierna har förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. den verk- liga utgiften för deras anskaffande och, då inventarierna har förvärvats på annat sätt. deras marknadsvärde vid tiden för förvärvet. Har inventa- rierna ingått i en näringsverksamhet. som den skattskyldige har förvärvat på annat sätt än genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång. skall. om inte särskilda omständig- heter föranleder annat, som anskaff- ningsvärdc för inventarierna anses det för den tidigare ägaren gällande skattemässiga restvärdet. Har den skattskyldige eller någon. som står honom nära. vidtagit åtgärd för att den skattskyldige skall kunna tillgo- doräkna sig ett högre anskaffnings- värde än som synes rimligt och kan det antas att detta har skett för att bereda obehörig förmån i beskatt- ningsavseende åt någon av dem, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.
Har skattskyldig medgivits avdrag för kontraktsavskrivning avseende inventarier, som har anskaffats un- der beskattningsåret, skall som an- skaffningsvärde anses den verkliga utgiften minskad med det tidigare medgivna avdraget.
Avdrag för avskrivning får för visst beskattningsår göras med högst 30 procent för år räknat av summan av bokfört värde på inventarierna enligt balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår och an-
Prop. 1989/90:l10
Nuvarande lydelse
skaffningsvärdet på sådana under beskattningsåret anskaffade inven— tarier. vilka vid beskattningsårets ut— gång fortfarande tillhörde rörelsen. Vad nu sagts gäller oavsett när under beskattningsåret inventarierna har anskaffats.
Har inventarier. som har anskaf- fats före beskattningsårets ingång. avyttrats under beskattningsåret el— ler har den skattskyldige rätt till för— . säkringsersättning för inventarier. som har gått förlorade under be- skattningsåret. medges ett särskilt avdrag med belopp motsvarande den i anledning av avyttringen eller försäkringsfallet uppkomna intäk- ten. Avdraget får dock inte överstiga underlaget för beräkning av avdrag enligt fjärde stycket. Har den skatt- skyldige fått avdrag som nu sagts skall nämnda underlag fastställas till motsvarande lägre belopp.
Har ett särskilt högt pris eller el- jest en särskilt hög utgift för inventa- rier berott på att de skall utnyttjas för ett särskilt arbetstillfälle eller för en konjunktur. som väntas bli endast tillfällig. eller av annan liknande omständighet, medges för det be- skattningsår, varunder inventarierna har anskaffats. avdrag för sådant överpris eller sådan merutgift. Om avdrag som nu sagts har medgivits, skall avdrag enligt bestämmelserna i fjärde stycket beräknas på därefter återstående del av anskaffningsvär- det.
Oavsett vad ovan föreskrivs får avdrag för avskrivning medges med belopp som erfordras för att det bokförda värdet inte skall överstiga anskaffningsvärdet av samtliga in- ventarier. vilka vid beskattnings- årets utgång tillhörde rörelsen, se- dan från detta värde har avräknats en beräknad årlig avskrivning av 20 procent. Visar den skattskyldige att inventariernas verkliga värde under- stiger även ett sålunda beräknat värde. medges avdrag för den ytter- ligare avskrivning som motiveras av detta.
Föreslagen lydelse
skaffningsvärdet på sådana under beskattningsåret anskaffade inven- tarier. vilka vid beskattningsårets ut- gång fortfarande tillhörde närings- verksamheten. Vad nu sagts gäller oavsett när under beskattningsåret inventarierna har anskaffats.
Har inventarier, som har anskaf- fats före beskattningsårets ingång, avyttrats under beskattningsåret el- ler har den skattskyldige rätt till för- säkringsersättning för inventarier.
.som har gått förlorade under be-
skattningsåret. medges ett särskilt avdrag med belopp motsvarande den i anledning av avyttringen eller försäkringsfallet uppkomna intäk- ten. Avdraget får dock inte överstiga underlaget för beräkning av avdrag enligt fjärde stycket. Har den skatt- skyldige fått avdrag som nu sagts skall nämnda underlag fastställas till motsvarande lägre belopp.
Har ett särskilt högt pris eller el- jest en särskilt hög utgift för inventa- rier berott på att de skall utnyttjas för ett särskilt arbetstillfälle eller för en konjunktur, som väntas bli endast tillfällig. eller av annan liknande omständighet, medges för det be- skattningsår, varunder inventarierna har anskaffats. avdrag för sådant överpris eller sådan merutgift. Om avdrag som nu sagts har medgivits. skall avdrag enligt bestämmelserna i fjärde stycket beräknas på därefter återstående del av anskaffningsvär- det.
Oavsett vad ovan föreskrivs får avdrag för avskrivning medges med belopp som erfordras för att det bokförda värdet inte skall överstiga anskaffningsvärdet av samtliga in- ventarier, vilka vid beskattnings— årets utgång tillhörde näringsverk- samheten, sedan från detta värde har avräknats en beräknad årlig avskriv- ning av 20 procent. Visar den skatt- skyldige att inventariernas verkliga värde understiger även ett sålunda beräknat värde. medges avdrag för den ytterligare avskrivning som mo— tiveras av detta.
Prop. 1989/902110
Nuvarande lydelse
Då inventarier, som har anskaf- fats under beskattningsåret. avytt- ras. förloras eller utrangeras under samma år. medges avdrag för an- skaffningsvärdet. Med avyttring lik- ställs att inventarier tas ut ur rörel- sen för att tillföras annan förvärvs- källa eller föratt användas för annat ändamål. Av bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av anvisning- arna 111128 # framgår att belopp. som erhålls vid avyttring av inventarier, i sin helhet skall tas upp som intäkt av rörelse.
Har skattskyldig gjort avskrivning med större belopp i räkenskaperna än han får dra av vid taxeringen, för— anleder inte detta att det värde, på Vilket räkenskapsenlig avskrivning beräknas. påverkas. Det överskju- tande beloppet får i stället. sedan taxeringen i fråga har blivit slutligt avgjord. dras av genom årlig av- skrivning efter 20 procent för helt år. räknat från och med beskattnings- året efter det under vilket avskriv- ningen i fråga verkställdes.
Den omständigheten att vid till- lämpning av bestämmelserna ovan avdrag vid beskattningen skall över- ensstämma med avskrivning enligt räkenskaperna utgör inte hinder för skattskyldig att efter övergång till räkenskapsenlig avskrivning utöver avdrag enligt räkenskaperna tillgo- dogöra sig avdrag för sådana av- skrivningar. som har gjorts i räken- skaperna före övergången men inte har föranlett avdrag vid beskatt- ningen. Avdrag för sådant belopp görs genom årlig avskrivning efter 20 procent för helt år.
Har skattskyldig före övergång till räkenskapsenlig avskrivning tillgo- doräknats större värdeminsknings- avdrag vid taxeringen än enligt rä- kenskaperna. skall, för åstadkom- mande av överensstämmelse mellan inventariernas bokförda värde och deras skattemässiga restvärde. det belopp. varmed inventariernas skat- temässiga restvärde understiger det bokförda värdet. tas upp som skatte-
I"Öreslagen lydelse
Då inventarier, som har anskaf- fats under beskattningsåret. avytt- ras, förloras eller utrangeras under samma år. medges avdrag för an- skaffningsvärdet. Med avyttring lik- ställs att inventarier tas ut ur na"- ringsverksamheten för att tillföras annan förvärvskälla eller för att an- vändas för annat ändamål. Av be- stämmelserna i 22 5)" med anvisningar framgår att belopp. som erhålls vid avyttring av inventarier. i sin helhet skall tas upp som _intäkt av närings- verksamhet.
Har skattskyldig gjort avskrivning med större belopp i räkenskaperna än han får dra av vid taxeringen, för- anleder inte detta att det värde. på vilket räkenskapsenlig avskrivning beräknas, påverkas. Det överskju- tande beloppet får i stället, sedan taxeringen i fråga har blivit slutligt avgjord. dras av genom årlig av- skrivning efter 20 procent för helt år. räknat från och med beskattnings- året efter det under vilket avskriv- ningen i fråga verkställdes.
Den omständigheten att vid till- lämpning av bestämmelserna ovan avdrag vid beskattningen skall över- ensstämma med avskrivning enligt räkenskaperna utgör inte hinder för skattskyldig att efter övergång till räkenskapsenlig avskrivning utöver avdrag enligt räkenskaperna tillgo- dogöra sig avdrag för sådana av- skrivningar. som har gjorts i räken- skaperna före övergången men inte har föranlett avdrag vid beskatt- ningen. Avdrag för sådant belopp görs genom årlig avskrivning efter 20 procent för helt år.
Har skattskyldig före övergång till räkenskapsenlig avskrivning tillgo- doräknats större värdeminsknings- avdrag vid taxeringen än enligt rä- kenskaperna, skall. för åstadkom- mande av överensstämmelse mellan inventariernas bokförda värde och deras skattemässiga restvärde. det belopp. varmed inventariernas skat- temässiga rcstvärde understiger det bokförda värdet. tas upp som skatte-
Nuvarande lydelse
pliktig intäkt under det första be- skattningsår. för vilket räkenskaps- enlig avskrivning gäller. eller. om den skattskyldige begär det. med en tredjedel för nämnda beskattningsår och vart och ett av de två närmast följande åren. (jfr anv. till 225 p. 5 och anv. till 25% p. 3)
(anv. till 29å p. 5)
Vid restvärdeavskrivning medges den skattskyldige avdrag för visst beskattningsår med högst 25 procent för år räknat av avskriv- ningsunderlaget för maskiner och andra inventarier. Avskrivningsun- dcrlaget utgörs av inventariernas skattemässiga restvärde vid ut- gången av det närmast föregående beskattningsåret med tillägg av an- skaffningsvärdet för inventarier. som har anskaffats under beskatt- ningsåret och som vid utgången av detta fortfarande tillhörde rörelsen. och med avdrag för belopp motsva- rande vad som utgör intäkt i form av vederlag eller försäkringsersättning för inventarier som har anskaffats före beskattningsårets ingång och som har avyttrats eller förlorats un- der beskattningsåret.
Visar den skattskyldige att inven- tariernas verkliga värde understiger det skattemässiga restvärdet efter avdrag enligt bestämmelserna i första stycket. medges det ytterli- gare avdrag som motiveras av detta.
Vad som föreskrivs om räken- skapsenlig avskrivning i punkt 4 andra och tredje samt femte. sjätte och åttonde styckena gäller i till- lämpliga delar också i fråga om rest- värdeavskrivning. (jfr anv. till 22.5 p. 5 och anv. till 25å p. 3)
(anv. till 22%" p. 6) Avdrag för värdeminskning av till- gång som avses [ punkterna 3—5 med- ges endast skattskyldig ägare av till- ' gången. om inte annat följer av andra och tredje styckena.
Har en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare haft utgifter
Föreslagen lydelse
pliktig intäkt under det första be- skattningsår. för vilket räkenskaps- enlig avskrivning gäller, eller. om den skattskyldige begär det. med en tredjedel för nämnda beskattningsår och vart och ett av de två närmast följande åren.
14. Vid restvärdeavskriv- ning medges den skattskyldige av- drag för visst beskattningsår med högst 25 procent för år räknat av av- skrivningsunderlaget för maskiner och andra inventarier. Avskrivnings— underlaget utgörs av inventariernas skattemässiga restvärde vid ut- gången av det närmast föregående beskattningsåret med tillägg av an- skaffningsvärdet för inventarier. som har anskaffats under beskatt- ningsåret och som vid utgången av detta fortfarande tillhörde närings- verksamheten. och med avdrag för belopp motsvarande vad som utgör intäkt i form av vederlag eller för- säkringscrsättning för inventarier som har anskaffats före beskatt- ningsårets ingång och som har avytt- rats eller förlorats under beskatt— ningsåret. Visar den skattskyldige att inven- tariernas verkliga värde understiger det skattemässiga restvärdet efter avdrag enligt bestämmelserna i första stycket. medges det ytterli— gare avdrag som motiveras av detta. Vad som föreskrivs om räken- skapsenlig avskrivning i punkt 13 andra och tredje samt femte. sjätte och åttonde styckena gäller i till- lämpliga delar också i fråga om rest- värdeavskrivning.
15. Har en arrendator eller en an- nan nyttjanderättshavare haft utgif-
Prop. .l.989/90:110
Nuvarande lydelse
för ny-, till-.'cller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring av en fastighet. som han innehar med nyttjanderätt, och blir jordäga- ren omedelbart ägare till vad som har utförts, får nyttjanderättshava- ren dra av dessa utgifter genom år- liga värdeminskningsavdrag. Avdra- get beräknas enligt avskrivningsplan till 10 procent för år räknat av an- skaffningsvärdet av täckdike och till 5 procent för år räknat av anskaff- ningsvärdet av andra markanlägg- ningar eller av byggnader. Ifråga om byggnader eller markanläggningar. som är avsedda att användas endast ett fåtal år. får dock anskaffningsut- gifterna i sin helhet dras av det år då tillgången anskaffades.
Har en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare haft utgifter för anskaffande av byggnadsinven- tarier, markinventarier eller maski- ner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. som han innehar med nyttjanderätt. och blir jordägaren omedelbart ägare till vad som har anskaffats. får nyttjande- rättshavaren dra av dessa utgifter enligt bestämmelserna i punkt 5.
Har nyttjanderättshavaren erhål- lit ersättning av jordägare/z för vad som har anskaffats, får nyttjande- rättshavaren på en gång göra avdrag för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet, dock inte med högre belopp än ersättningen. Det beskattningsår då nyttjanderätten upphör får nyttjanderättshavaren göra avdrag med oavskriven del av anskaffningsvärdet.
(anv. till 295 p. 6)
Avdrag enligt bestämmelserna i punkterna 4 och 5 får även göras för utgifter för anskaffning av patenträtt och liknande tidsbegränsad rättig- het. Det är härvid utan betydelse om rörelseidkaren har förvärvat rättig- heten för att utnyttja den vid till- verkning som han bedriver eller om
Föreslagen lydelse
ter för ny-, till- eller ombyggnad el- ler annan därmed jämförlig förbätt- ring av en fastighet. som han innehar med nyttjanderätt. och blir fastig- hetsägaren omedelbart ägare till vad som har utförts. får nyttjanderätts- havaren dra av dessa utgifter genom årliga värdeminskningsavdrag. Av- draget beräknas enligt avskrivnings- plan till 10 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av täckdiken och till 5 procent för år räknat av an— skaffningsvärdet av andra markan- läggningar eller av byggnader. I fråga om byggnader eller markan- läggningar, som är avsedda att an- vändas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då tillgången anskaffa- des.
Har en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare haft utgifter för anskaffande av byggnadsinven- tarier. markinventarier eller maski- ner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, som han innehar med nyttjanderätt, och blir fastighetsägaren omedelbart ägare till vad som har anskaffats, får nytt- janderättshavaren dra av dessa ut- gifter enligt bestämmelserna i punkt 12—14.
Har nyttjanderättshavaren erhål- lit ersättning av fastighetsägaren för vad som har anskaffats, får nyttjan— derättshavaren på en gång göra av- drag för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet, dock inte med högre belopp än ersättningen. Det beskattningsår då nyttjanderät- ten upphör får nyttjanderättshava- ren göra avdrag med oavskriven del av anskaffningsvärdet.
16. Avdrag enligt bestämmelserna i punkterna 13 och 14 får även göras för utgifter för anskaffning av pa- tenträtt och liknande tidsbegränsad rättighet. Det är härvid utan bety- delse om näringsidkaren har förvär- vat rättigheten för att utnyttja den vid tillverkning som han bedriver el-
Nuvarande lydelse
han tillgodogör sig rättigheten ge- nom att överlåta utnyttjandet av denna till annan. Också utgifter för anskaffning av hyresrätt och av va- rumärke, firma eller annan rättighet av goodwills natur dras av enligt de nämnda bestämmelserna. (jfr anv. till 225 p. 5 tredje stycket)
(anv. till 225 p. 11)
Har skattskyldig erlagt anslut— ningsavgift eller anläggningsbidrag avseende nyttighet för fastighet. som han äger. och är nyttigheten knuten till fastigheten och ej till äga- ren personligen, får avdrag härför göras enligt reglerna i punkt 5. (jfr anv. till 25 5 p. 2 b första stycket och anv. till 295 p. 20)
(anv. till 295 p. 9 a)
Avdrag medges för påförda egen- avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till rörelsen.
Fysisk person, som bedrivit rörelse här i riket. får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att täcka de på beskattningsåret belöpande egenavgifterna. Den som enligt bok- föringslagen (1976:125) är skyldig att upprätta årsbokslut skall ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattnings- året. Medgivet avdrag skall åter- föras till beskattning nästföljande beskattningsår.
Avdrag enligt andra stycket be- räknas på ett underlag som motsva- rar den skattskyldiges nettointäkt av rörelsen. beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. före avdraget. minskad med
1) sjukpenning eller annan ersätt-
Föreslagen lydelse
ler om han tillgodogör sig rättighe- ten genom att överlåta utnyttjandet av denna till annan. Också utgifter för anskaffning av hyresrätt och av varumärke, firma eller annan rättig- het av goodwills natur dras av enligt de nämnda bestämmelserna.
17. Har skattskyldig erlagt anslut- ningsavgift eller anläggningsbidrag avseende nyttighet för fastighet. som han äger. och är nyttigheten knuten till fastigheten och ej till äga- ren personligen, får avdrag härför göras enligt reglerna i punkterna 13 och 14.
18. 1 fall som avses i punkt] andra stycket andra meningen av anvis- ningarna till 22 5 medges avdrag för fastighetens anskaffningsvärde eller del därav. Avdraget bestäms enligt 24 och 25 55 lagen ( 1 947:5 76) om statlig inkomstskatt.
19. Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgif- terna hänför sig till näringsverksam- heten. Fysisk person får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att täcka på beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende näringsverk- samhet här i riket. Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller jordbruksbokföringslagen (1979: 141) är skyldig att upprätta årsbok- slut skall ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning näst- följande beskattningsår. Avdrag enligt andra stycket be- räknas på ett underlag som motsva- rar den skattskyldiges inkomst av fört-'ärvskällan. beräknad enligt la- gen (1947:576) om statlig inkomst- skatt, före avdraget. minskad med 1) sjukpenning eller annan ersätt-
Nuvarande lydelse
ning som avses i punkt 9 av anvis- ningarna till 28 s'.
2) intäkt som är att hänföra till in- komst av anställning enligt llkap. 2.5 första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. och
3) intäkt som omfattas av överens- kommelse enligt 3 kap. 29" andra stycket lagen om allmän försäkring.
Avdrag enligt andra stycket får uppgå till högst 25 procent av under- laget. beräknat enligt tredje stycket.
Vad som har sagts i första—fjärde styckena gäller också för en fysisk person. som är delägare i ett han- delsbolag, under förutsättning att bolaget har haft inkomst av en här i riket bedriven rörelse och att deläga- ren genom bolaget har drivit rörel- sen. Avdrag enligt första och andra styckena skall därvid göras av del- ägaren. Vad som nu har sagts gäller också i fråga om en delägare i ett dödsbo. för vilket reglerna om han- delsbolag skall tillämpas.
Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52.5 en medhjäl- pande make för en del av inkomst av en verksamhet. som bedrivs av den andra maken. skall avdrag enligt första och andra styckena göras sär- skilt för envar av makarna.
Skattskyldig som har gjort avdrag enligt andra stycket skall vid självde- klarationen foga uppgifter om av- dragets beräkning. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt for- mulär som fastställs av riksskattever- ket. (jfr anv. till 22ä p. 2a)
(anv. till 295 p. 2)
a. Arbetsgivare får avdrag för me- del, sotn avsatts till personalstiftelse enligt lagen om tryggande av pen- sionsutfästelse m.m.
llar fåmansföretag avsatt medel till' personalstiftelse. medges avdrag endast om företaget stadigvarande sysselsätter minst 30 årsarbetskraf- ter. Riksskatteverket får, om sär- skilda skäl föreligger. medge undan- tag frän detta stycke. Mot beslut av
Föreslagen lydelse
ning som avses i punkt 11 av anvis- ningarna till 225.
2) intäkt som är att hänföra till in- komst av anställning enligt llkap. 25 första stycket lagen (19622381) om allmän försäkring. och
3) intäkt som omfattas av överens- kommelse enligt 3 kap. 2.5 andra stycket lagen om allmän försäkring.
Avdrag enligt andra stycket får uppgå till högst 25 procent av under- laget. beräknat enligt tredje stycket.
Vad som har sagts i första—fjärde styckena gäller också för en fysisk person, som är delägare i ett han— delsbolag. under förutsättning att bolaget har haft inkomst av närings- verksamhet häri riket. Avdrag enligt första och andra styckena skall där- vid göras av delägaren. Vad som nu har sagts gäller också i fråga om en delägare i ett dödsbo. för vilket reg- lerna om handelsbolag skall tilläm- pas.
Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52.5 en medhjäl- pande make för del av inkomst av en verksamhet. som bedrivs av den andra maken. skall avdrag enligt första och andra styckena göras sär- skilt för envar av makarna.
Skattskyldig som har gjort avdrag enligt andra stycket skall vid självde- klarationen foga uppgifter om av- dragets beräkning. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt fast- ställt formulär.
20. a. Arbetsgivare får avdrag för medel. som avsatts till personalstif- telse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Har ett fåmansföretag eller ett fä- mansägt handelsbolag avsatt medel till personalstiftelse. medges avdrag endast om företaget stadigvarande sysselsätter minst 30 årsarbetskraf- ter. Riksskatteverket får. om sär- skilda skäl föreligger. medge undan-
Prop. 1989/9():.110
Nuvarande lydelse
riksskatteverket i sådan fråga får ta- lan icke föras.
b. Arbetsgivare får avdrag för tne- del. som avsatts till pensionsstiftelse enligt lagen (19671531) om tryg- gande av pensionsutfästelse m.m. för att uppbringa stiftelsens till- gångar till vad som motsvarar ar- betsgivarens pensionsreserv för så- dana pensionsåtaganden, som tryg- gas av stiftelsen och för vilkas tryg- gande avdragsrätt föreligger enligt bcstämmelserna i e. efter avdrag för den skuld stiftelsen själv kan ha ådragit sig.
c. Arbetsgivare får avdrag enligt bestämmelserna i e för kostnader för pensionsförsäkring för att trygga pensionsåtagande.
d. Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. pensions- skuld under rubriken Avsatt till pen- sioner i sin balansräkning och är vad som enligt 2kap. 23.5 lagen (1990:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall redovisas un- der den särskilda underrubriken Av- dragsgilla pensionsåtaganden och avser sådana pensionsåtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt förelig- ger enligt bestämmelserna i e större än motsvarande belopp vid ut— gången av föregående beskatt- ningsår. får han avdrag för skillna- den mellan de båda beloppen.
e. Arbetsgivare har — under de förutsättningar som anges i tredje stycket — rätt till avdrag för kostna- der för att trygga pensionsåtagandc enligt allmän pensionsplan. Om all- män pensionsplan träder i kraft steg— vis men arbetsgivaren lämnat utfäs- telse om en snabbare tillämpning av planen, har arbetsgivaren rätt till av- drag för kostnader föranledda av denna utfästelse. Allmän pensions- plan har samma innebörd som i 4?) lagen (19672531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Med all— män pensionsplan avses emellertid i denna lag. i fall där pensionsåta- gande enligt allmän pensionsplan
Föreslagen lydelse
tag från detta stycke. Riksskattever- kets beslut får inte överklagas.
b. Arbetsgivare får avdrag för me- del. som avsatts till pensionsstiftelse enligt lagen (19671531) om tryg- gande av pensionsutfästelse m.m. för att uppbringa stiftelsens till- gångar till vad som motsvarar ar- betsgivarens pensionsreserv för så- dana pensionsåtaganden, som tryg- gas av stiftelsen och för vilkas tryg- gande avdragsrätt föreligger enligt bestämmelserna i e, efter avdrag för den skuld stiftelsen själv kan ha ådragit sig.
c. Arbetsgivare får avdrag enligt bestämmelserna i e för kostnader för pensionsförsäkring för att trygga pensionsåtagande.
d. Redovisat arbetsgivare enligt lagen (1967z531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. pensions- skuld under rubriken Avsatt till pen- sioner i sin balansräkning och är vad som enligt 2kap. 23% lagen (1990:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall redovisas un- der den särskilda underrubriken Av- dragsgilla pensionsåtaganden och avser sådana pensionsåtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt förelig- ger enligt bestämmelserna i e större än motsvarande belopp vid ut- gången av föregående beskatt- ningsår. får han avdrag för skillna- den mellan de båda beloppen.
e. Arbetsgivare har — under de förutsättningar som anges i tredje stycket — rätt till avdrag för kostna- der för att trygga pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan. Om all- män pensionsplan trädcri kraft steg- vis men arbetsgivaren lämnat utfäs- telse om en snabbare tillämpning av planen. har arbetsgivaren rätt till av- drag för kostnader föranledda av. denna utfästelse. Allmän pensions- plan har samma innebörd som i 45 lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Med all- män pensionsplan avses emellertid i denna lag, i fall där pensionsåta- gande enligt allmän pensionsplan
Prop. 1989/90:11()
Nu varande lydelse
icke föreligger. även
a) pensionsåtagande för pensions- förmåner som rymmes inom vad som är sedvanligt enligt allmän pen- sionsplan i fråga om arbetstagare med motsvarande uppgifter eller hans efterlevande under förutsätt- ning att annat åtagande än sådant som innebär tryggande genom pen- sionsförsäkring eller avsättning till pensionsstiftelse tryggats genom kreditförsäkring.
b) pensionsbestämmelser. som re- kommenderats av Svenska kom- munförbundet. Landstingsförbun- det eller Svenska kyrkans försam- lings- och pastoratförbund och an- tagits såsom pensionsreglemente av kommun, kommunalförbund, Svenska kommunförbundet. Lands- tingsförbundet. Kommunernas Pen- sionsanstalt. Svenska kyrkans för- samlings- och pastoratförbund eller Sjukvårdens och socialvårdens pla— nerings- och rationaliseringsinstitut eller av annan arbetsgivare. för vars pensionsutfästelser enligt pensions- reglementet kommun. kommunal- förbund. Svcnska kommunförbun- det. Landstingsförbundet eller Svenska kyrkans församlings- och pastoratförbund tecknat borgen. och
c) pensionsåtagande som har läm- nats av statligt företag och för vilket staten har tecknat borgen.
Om särskilda skäl föreligga. får riksskatteverket besluta att även an- nat pensionsåtagande vid tillämp- ning av denna lag skall anses som all- män pensionsplan. Mot beslut av riksskatteverket [ fråga som här avses får talan ej föras.
Avdragsrätt enligt första stycket föreligger endast under förutsätt- ning dels att högsta-pensionsgrun- dande lön enligt den allmänna pen- sionsplanen icke överstiger trettio gånger det basbelopp som enligt la- gen (1962z381) om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxe- ringsåret eller det högre pensions- grundande belopp som gällde enligt
Föreslagen lydelse
icke föreligger. även
a) pensionsåtagande för pensions- förmåner som rymmes inom vad som är sedvanligt enligt allmän pen- sionsplan i fråga om arbetstagare med motsvarande uppgifter eller hans efterlevande under förutsätt- ning att annat åtagande än sådant som innebär tryggande genom pen- sionsförsäkring eller avsättning till pensionsstiftelse tryggats genom kreditförsäkring,
b) pensionsbestämmelser. som re- kommenderats av Svenska kom- munförbundet. Landstingsförbun- det eller Svenska kyrkans försam- lings- och pastoratförbund och an- tagits såsom pensionsreglemente av kommun. kommunalförbund. Svenska kommunförbundet. Lands- tingsförbundet. Kommunernas Pen- sionsanstalt. Svenska kyrkans för- samlings- och pastoratförbund eller Sjukvårdens och socialvårdens pla- nerings- och rationaliseringsinstitut eller av annan arbetsgivare. för vars pensionsutfästelser enligt pensions- reglementet kommun. kommunal- förbund. Svenska kommunförbun- det. Landstingsförbundet eller Svenska kyrkans församlings- och- pastoratförbund tecknat och
c) pensionsåtagande som har läm- nats av statligt företag och för vilket staten har tecknat borgen.
Om särskilda skäl föreligger, får riksskatteverket besluta att även an- nat pensionsåtagande vid tillämp- ning av denna lag skall anses som all— män pensionsplan. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
borgen.
Avdragsrätt enligt första stycket föreligger endast under förutsätt- ning dels att högsta pensionsgrun- dande lön enligt den allmänna pen- sionsplanen icke överstiger trettio gånger det basbelopp som enligt la- gen (1962z381) om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxe- ringsåret eller det högre pensions- grundande belopp som gällde enligt
Nuvarande lydelse
planen vid utgången av år 1977, dels att livsvarig ålderspension vid full in- tjänandetid enligt planen icke avses komma att överstiga 15 procent av den pensionsgrundande lönen till den del den icke överstiger sju och en halv gånger nämnda basbelopp. 70 procent av den pensionsgrun- dande lönen till den del den översti- ger sju och en halv men icke tjugo gånger nämnda basbelopp och 40 procent av den pensionsgrundande lönen till den del den överstiger tjugo men icke trettio gånger nämnda basbelopp eller det högre pensionsbelopp som gällde enligt planen vid utgången av år 1977. Det förhållandet att planen ger rätt till ålderspension utöver 15 procent av den pensionsgrundande lön_ som icke överstiger sju och en halv gånger nämnda basbelopp utgör dock icke hinder för avdrag, om den överskjutande pensionen är avsedd att utgöra ersättning för tilläggspen- sion enligt lagen om allmän försäk- ring. '
Vid bestämmande av avdragsrätt enligt första stycket får — även om detta ej har medgivits i allmän pen- sionsplan — i pensionsåtagande in- räknas såväl arbetstagares anställ- ningstid hos samma arbetsgivare in- nan åtagandet lämnats som anställ- ningstid hos förutvarande arbetsgi- vare. Vid beräkning av avdrag för tryggande av åtagandet skall härvid dock avräknas sådan pension åt ar- betstagaren. som tidigare har utfästs och tryggats av arbetsgivare under anställningstid som inräknas i åta- gandet.
Avdrag för kostnad avsedd att trygga pensionsåtagande som inne- bär rätt till pension före 65 års ål- der — härunder inbegripet kostnad avsedd att vid arbetstagarens avgång före 65 års ålder trygga samma pen- sionsförmåncr som skulle ha till.- kommit honom vid avgång vid nämnda ålder — medges i den ut- sträckning sådana förmåner kan utgå enligt allmän pensionsplan och
Föreslagen lydelse
planen vid utgången av år 1977, dels att livsvarig ålderspension vid full in- tjänandetid enligt planen icke avses komma att överstiga 15 procent av den pensionsgrundande lönen till den del den icke överstiger sju och en halv gånger nämnda basbelopp. 70 procent av den pensionsgrun- dande lönen till den del den översti- ger sju och en halv men icke tjugo gånger nämnda basbelopp och 40 procent av den pensionsgrundande lönen till den del den överstiger tjugo men icke trettio gånger nämnda basbelopp eller det högre pensionsbelopp som gällde enligt planen vid utgången av år 1977. Det förhållandet att planen ger rätt till ålderspension utöver 15 procent av den pensionsgrundande lön som icke överstiger sju och en halv gånger nämnda basbelopp utgör dock icke hinder för avdrag, om den överskjutande pensionen är avsedd att utgöra ersättning för tilläggspen- sion enligt lagen om allmän försäk- ring.
Vid bestämmande av avdragsrätt enligt första stycket får — även om detta ej har medgivits i allmän pen- sionsplan — i pensionsåtagande in- räknas såväl arbetstagares anställ- ningstid hos samma arbetsgivare in- nan åtagandet lämnats som anställ- ningstid hos förutvarande arbetsgi- vare. Vid beräkning av avdrag för tryggande av åtagandet skall härvid dock avräknas sådan pension åt ar- betstagaren. som tidigare har utfästs och tryggats av arbetsgivare under anställningstid som inräknas i åta- gandet.
Avdrag för kostnad avsedd att trygga pensionsåtagande som inne- bär rätt till pension före 65 års ål- der — härunder inbegripet kostnad avsedd att Vid arbetstagarens avgång före 65 års ålder trygga samma pen- sionsförmåner som skulle ha till- kommit honom vid avgång vid nämnda ålder — medges i den ut- sträckning sådana förmåner kan utgå enligt allmän pensionsplan och
Nuvarande lydelse
med beaktande jämväl av bestäm- melscrna i tionde stycket. Är fråga om arbetstagare i aktiebolag eller ekonomisk förening som har be- stämmande inflytande över företa- get. är dock kostnad som här avses och som hänför sig till avgång före 60 års ålder avdragsgill endast efter beslut enligt elfte stycket. Till grund för bedömande om en arbetstagare har bestämmande inflytande lägges det samlade innehavet av aktier eller andelar i företaget hos arbetstagaren själv jämte sådana honom närstå- ende personer som nämns i 35.5 3 mom. nionde stycket denna lag.
För medel. som avsatts enligt b el- ler d, medges sålunda avdrag intill vad som motsvarar arbetsgivarens pensionsreserv. och för pensionsför- säkring medges avdrag för så stor del av kostnaderna som behövs för att trygga pensionsåtagande. allt med iakttagande av bestämmelserna i första—femte styckena och beslut enligt elfte stycket av denna anvis- ningspunkt.
Dock medges avdrag även utöver vad som anges i föregående stycke. om pensionsutfästelserna avser för- måner som innebär smärre avvikel- ser från allmän pensionsplan. Detta gäller dock endast under förutsätt- ning att utfästelserna till den del de avser sådana avvikelser har tryggats genom pensionsförsäkring. Vidare fordras att utfästelserna har lämnats före utgången av år 1977 eller att de lämnats till arbetstagare som däref- ter erhållit anställning hos arbetsgi- vare och motsvarar utfästelser som har lämnats av arbetsgivaren till andra arbetstagare före utgången av år "1977. Med smärre avvikelser för- stås sådana förmånsbelopp som ut- går utöver allmän pensionsplan men inom ramen för högsta pensions— grundande lön enligt planen under förutsättning att den genomsnittliga kostnaden för förmånsbeloppen icke överstiger åtta procent av kost- naden för pensionsåtagande enligt
Föreslagen lydelse
med beaktande jämväl av bestäm- melserna i tionde stycket. Är fråga om arbetstagare i aktiebolag eller ekonomisk förening som har be- stämmande inflytande över företa- get. är dock kostnad som här avses och som hänför sig till avgång före 60 års ålder avdragsgill endast efter beslut enligt elfte stycket. Till grund för bedömande om en arbetstagare har bestämmande inflytande lägges det samlade innehavet av aktier eller andelar i företaget hos arbetstagaren själv jämte sådana honom närstå- ende personer som nämns ipunkt 14 sista stycket av alu-'isningarna till 32 åf.
För medel. som avsatts enligt b el- ler d. medges sålunda avdrag intill vad som motsvarar arbetsgivarens pensionsreserv. och för pensionsför- säkring medges avdrag fö'r så stor del av kostnaderna som behövs för att trygga pensionsåtagande. allt med iakttagande av bestämmelserna i första—femte styckena och beslut enligt elfte stycket av denna anvis- ningspunkt.
Dock medges avdrag även utöver vad som anges i föregående stycke. om pensionsutfästelserna avser för- måner som innebär smärre avvikel- ser från allmän pensionsplan. Detta gäller dock endast under förutsätt- ning att utfästelserna till den del de avser sådana avvikelser har tryggats genom pensionsförsäkring. Vidare fordras att utfästelserna har lämnats före utgången av år 1977 eller att de lämnats till arbetstagare som däref- ter erhållit anställning hos arbetsgi- varc och motsvarar utfästelser som har lämnats av arbetsgivaren till andra arbetstagare före utgången av år 1977. Med smärre avvikelser för- stås sådana förmånsbelopp som ut- går utöver allmän pcnsionsplan men inom ramen för högsta pensions- grundande lön enligt planen under förutsättning att den genomsnittliga kostnaden för förmånsbeloppen icke överstiger åtta procent av kost- naden för pensionsåtagande enligt
Nuvarande lydelse
den allmänna pensionsplanen. Med genomsnittlig kostnad för förmåns- beloppen förstås den merkostnad som motsvarande förmåner skulle medföra, om de skulle lämnas åt samtliga som omfattas av den all- männa pensionsplanen. Överstiger kostnaden för förmånsbeloppen vad nu sagts, skall emellertid ingen del av den kostnad som överstiger kost- naden för pensionsåtagande enligt den allmänna pensionsplanen vara avdragsgill. För att erhålla avdrags- rätt skall arbetsgivaren med intyg av försäkringsgivaren styrka att endast smärre avvikelser från allmän pen- sionsplan föreligger. Om särskilda skäl föreligga. får riksskatteverket besluta att avdrag som avses i detta stycke skall medges även i andra fall. Mot beslut av riksskatteverket ifråga som här avses får talan ej föras.
llar arbetsgivare gjort pensions- åtagande enligt allmän pensionsplan men föreligger icke avdragsrätt en- ligt första st-ycket eller har arbetsgi- vare gjort pensionsåtagande för ar- betstagare som icke omfattas av all- män pensionsplan. får han — under förutsättning att åtagandet tryggats genom pensionsförsäkring — avdrag för kostnaderna för sådant åtagande med högst ett belopp motsvarande summan av 35 procent av vad arbets- givaren utgivit i lön till arbetstaga- ren intill en lön som motsvarar tjugo gånger det basbelopp som enligt la- gen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxe- ringsåret samt 25 procent av lönen till den del den överstiger tjugo men icke trettio gånger nämnda basbe- lopp. Avdraget får beräknas på lön som arbetsgivaren utgivit till arbets- tagaren antingen under beskatt- ningsåret eller under det närmast föregående beskattningsåret.
Arbetsgivare. som enligt 255 la- gen (19671531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. är skyldig att trygga upplupen del av pensions- utfästelse genom att köpa pensions- försäkring, får avdrag för hela kost-
Föreslagen lydelse
den allmänna pensionsplanen. Med genomsnittlig kostnad för förmåns- beloppen förstås den merkostnad som motsvarande förmåner skulle medföra. om de skulle lämnas åt samtliga som omfattas av den all- männa pensionsplanen. Överstiger kostnaden för förmånsbeloppen vad nu sagts, skall emellertid ingen del av den kostnad som överstiger kost- naden'för pensionsåtagande enligt den allmänna pensionsplanen vara avdragsgill. För att erhålla avdrags- rätt skall arbetsgivaren med intyg av försäkringsgivaren styrka att endast smärre avvikelser från allmän pen- sionsplan . föreligger. Om särskilda skäl föreligger. får riksskatteverket besluta att avdrag som avses i detta stycke skall medges även i andra fall. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
Har arbetsgivare gjort pensions- åtagande enligt allmän pensionsplan men föreligger icke avdragsrätt en- ligt första stycket eller har arbetsgi- vare gjort pensionsåtagande för ar- betstagare som icke omfattas av all-
män pensionsplan. får han — under -
förutsättning att åtagandet tryggats genom pensionsförsäkring — avdrag för kostnaderna för sådant åtagande med högst ett belopp motsvarande summan av 35 procent av vad arbets- givaren utgivit i lön till arbetstaga- ren intill en lön som motsvarar tjugo gånger det basbelopp som enligt la- gen (19621381 ) om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxe- ringsåret samt 25 procent av lönen till den del den överstiger tjugo men icke trettio gånger nämnda basbe- lopp. Avdraget får beräknas på lön som arbetsgivaren utgivit till arbets- tagaren antingen under beskatt- ningsåret eller under det närmast föregående beskattningsåret. Arbetsgivare. som enligt 25% la- gen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. är skyldig att trygga upplupen del av pensions- utfästelse genom att köpa pensions- försäkring. får avdrag för hela kost-
Nuvarande lydelse
naden för sådan försäkring om utfäs- telsen icke avser arbetstagare i ak- tiebolag eller ekonomisk förening som har bestämmande inflytande över företaget.
Vid beräkning av avdrag för kost- nader avsedda att trygga arbetsgiva- res pensionsåtaganden får pensions- utfästelse beaktas endast om försäk- ring för utfästelsen skulle ha varit så- dan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 &.
Om särskilda skäl föreligga, får.
riksskatteverket besluta om avdrag avseende kostnader för att trygga pensionsutfästelse utöver vad som gäller enligt första och femte styck- ena ovan. Mot sådant beslut får talan ejföras. (jfr anv. till 225 p. ] femte och sjätte styckena och anv. till 25å p. 7)
(anv. till 29.5 p. 10)
Regeringen kan förklara att. om förlust på aktier eller andelar i svenskt aktiebolag eller svensk eko- nomisk förening eller utländskt bo- lag med uppgift att driva verksamhet av väsentlig betydelse från samhälls- ekonomisk synpunkt framkommer vid avyttring av aktierna eller ande- larna eller vid företagets upplösning. förlusten skall utgöra avdragsgill omkostnad för ägaren av aktierna eller andelarna. Detsamma gäller i fråga om långivare beträffande för- lust på lån eller dylikt som han läm- nat företaget.
Bestämmelserna i första stycket om förlust tillämpas också på för- lust. som kan beräknas uppkomma. Regeringen bestämmer därvid hur avdraget i det särskilda fallet skall beräknas. Har skattskyldig fått av- drag som avses i detta stycke. skall avdraget frånräknas avdragsgill för- lust. som sedermera uppkommer vid avyttring av aktierna eller andelarna eller vid upplösning av företaget.
Föreslagen lydelse
naden för sådan försäkring om utfäs- telsen icke avser arbetstagare i ak- tiebolag eller ekonomisk förening som har bestämmande inflytande över företaget.
Vid beräkning av avdrag för kost- nader avsedda att trygga arbetsgiva- res pensionsåtaganden får pensions- utfästelse beaktas endast om försäk- ring för utfästelsen skulle ha varit så- dan pensio'nsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 %.
Om särskilda skäl föreligger, får riksskatteverket besluta om avdrag avseende kostnader för att trygga pensionsutfästelse utöver vad som gäller enligt första och femte styck- ena ovan. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
2] . Avdrag får göras för avgift för pensionsförsäkring i den omfattning som anges i punkt 6 av anvisningarna till 46 å" .
22. Regeringen kan förklara att, om förlust-på aktier eller andelar i svenskt aktiebolag eller svensk eko- nomisk förening eller utländskt bo- lag med uppgift att driva verksamhet av väsentlig betydelse från samhälls- ekonomisk synpunkt framkommer vid avyttring av aktierna eller ande- larna eller vid företagets upplösning, förlusten skall utgöra avdragsgill omkostnad för ägaren av aktierna eller andelarna. Detsamma gäller i fråga om långivare beträffande för— lust pä län eller dylikt som han läm- nat företaget. Bestämmelserna i första stycket om förlust tillämpas också på för- lust. som kan beräknas uppkomma. Regeringen bestämmer därvid hur avdraget i det särskilda fallet skall beräknas. Har skattskyldig fått av- drag som avses i detta stycke, skall avdraget frånräknas avdragsgill för- lust. som sedermera uppkommer vid avyttring av aktierna eller andelarna eller vid upplösning av företaget.
Nuvarande lydelse
Uppkommer vinst genom att ak- tierna eller andelarna avyttras eller genom att tillskjutet kapital återfås. skall vinsten tas upp som skatteplik- tig intäkt av rörelse hos den som haft vinsten.
(anv. till 295 p. 9)
Såsom speciella för rörelse ut- gående skatter eller avgifter till det allmänna må nämnas vissa tillverk- ningsskatrer, stämpelavgifter, tull- och hamnumgälder m. m. dyl. Där- emot får svenska allmänna skatter inte dras av (se 20 å).
Föreslagen lydelse
Uppkommer vinst genom att ak- tierna eller andelarna avyttras eller genom att tillskjutet kapital återfås. skall vinsten tas upp som intäkt hos den som haft vinsten.
23. Avdrag får göras för skogs- vårdsavgtft och fastighetsskatt och speciella för näringsverksamheten utgående skatter och avgifter till det allmänna. Däremot får svenska all- männa skatter inte dras av (se. 20 å).
Premie för grupplivförsäkring. som tecknats av fysisk person i hans egen- skap av utövare av viss rörelse. utgör avdragsgill omkostnad i rörelsen. Om - den ersättning. som kan komma att utfalla på grund av försäkringen. utgår
efter förmånligare grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i statens tjänst. skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befatt- ningshavare räknas som omkostnad i rörelsen.
Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån förmån av fri sådan vård för anställd är skatte- fri enligt 325 3bmom. första stycket.
Bestämmelserna i punkt 6 av an- visningarna till 335 om avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av rörelse.
Bestämmelserna i punkt 4 av an- visningarna till 33ä om avdrag för kostnader för resor till och från ar- betsplatsen gäller också beträffande ' inkomst av rörelse. (jfr anv. till 22% p. 2. 255 1 mom. och 29.5 lmom.)
(anv. till 295 p. 18)
Avdrag må ske för kostnad för så- dan forskning och sådant utveck- lingsarbete som har eller kan anta- gas få betydelse för den skattskyldi- ges rörelse. Avdrag medges även för kostnad för erhållande av informa- tion om sådan forskning och sådant utvecklingsarbete. Avser kostnaden anskaffning av sådana tillgångar. för vilka anskaffningskostnaden enligt bestämmelser i denna lag får avdra- gas endast genom årlig avskrivning på grund av värdeminskning. gäller dock bestämmelserna om sådan av-
Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån förmån av fri sådan vård för anställd är skatte- fri enligt 325 3bmom. första stycket.
Bestämmelserna i punkt 6 av an- visningarna till 335 om avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av näringsverksamhet.
Bestämmelserna i punkt 4 av an- visningarna till 33ä om avdrag för kostnader för resor till och från ar- betsplatsen gäller också beträffande inkomst av näringsverksamhet. '
24. Avdragfår ske för kostnad för sådan forskning och sådant utveck- lingsarbete som har eller kan antas få betydelse för den skattskyldiges näringsverksamhet. Avdrag medges även för kostnad för erhållande av information om sådan forskning och sådant utvecklingsarbete. Avser kostnaden anskaffning av sådana tillgångar. för vilka anskaffnings- kostnaden enligt bestämmelser i denna lag får dras av endast genom årlig avskrivning på grund av värde- minskning. gäller dock bestämmel-
Nuvarande lydelse
skrivning även beträffande den kost- naden.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna att bidrag, som den skattskyldige lämnar till viss forskning, visst ut- vecklingsarbete eller viss museiverk- samhet, skall för tid som anges i för- ordnandet helt eller delvis anses så- som driftkostnad i den skattskyldiges rörelse. (jfr anv. till 22 5 p. 1 åttonde stycket)
(anv. till 29% p. 183)
Avdrag får göras för bidrag som utan villkor lämnas till regional ut- vecklingsfond som avses i förord- ningen (19781504) om överförande av vissa uppgifter från företagare- förening till regional utvecklings- fond.
(anv. till 295 p. 18 b)
En fysisk person som driver rö- relse har rätt till avdrag i efterhand för utgifter i verksamheten före rö- relsens påbörjande. Avdraget får avse utgifter under det år då rörelsen påbörjades och det närmast före- gående året. såvida rätt till omedel- bart avdrag skulle ha förelegat om verksamheten redan under denna tid haft karaktär av rörelse.
Vid beräkningen av avdraget skall utgifterna minskas i den mån
]) avdrag för utgifterna har gjorts i annan förvärvskälla.
2) utgifterna inräknats i anskaff- ningsvärdet för tillgångar vilka till- förts rörelsen när denna påbörjades eller
3) inkomster som inte tagits upp till beskattning har uppkommit i verksamheten under den tid som av- ses i första stycket.
Har avdraget inte kunnat helt ut- nyttjas vid taxeringen för det första beskattningsåret. får resterande be- lopp dras av vid taxeringen för något eller några av de fem följande be- skattningsåren. Avdrag medges inte för något beskattningsår med så högt
Föreslagen lydelse
serna om sådan avskrivning även be- träffande den kostnaden.
25. Avdrag får göras för bidrag som utan villkor lämnas till regional utvecklingsfond som avses i förord- ningen (1978:504) om överförande av vissa uppgifter från företagare- förening till regional utvecklings- fond.
26. En skattskyldig som driver nä- ringsverksamhet har rätt till avdrag i efterhand för utgifter i verksamhe- ten före verksamhetens påbörjande. Avdraget får avse utgifter under det år då verksam/teten påbörjades och det närmast föregående året. såvida rätt till omedelbart avdrag skulle ha förelegat om verksamheten redan under denna tid haft karaktär av nä- ringsverksamhet. Vid beräkningen av avdraget skall utgifterna minskas i den mån
]) avdrag för utgifterna har gjorts i annan förvärvskälla.
2) utgifterna inräknats i anskaff— ningsvärdet för tillgångar vilka till- förts näringsverksamheten när den- na påbörjades eller
3) inkomster som inte tagits upp till beskattning har uppkommit i verksamheten under den tid som av- ses i första stycket.
Nu varande lydelse
belopp att underskott uppkommer i förvårvskållan.
Avdrag medges endast i den mån den skattskyldige visar att förutsätt- ningar för avdrag föreligger.
(anv. till 295 p. 11)
Har som arbetsrum för rörelsen använts sådan del av den skattskyldi- ges bostad som särskilt inrättats för ändamålet, medges avdrag för skälig del av bostadskostnaden.
Även om särskilt arbetsrum inte inrättats medges avdrag för bostads- kostnad om arbete utförtsi bostaden minst 800 timmar under beskatt- ningsåret. Vid beräkning av antalet timmar beaktas endast arbete som det med hänsyn till verksamhetens art varit motiverat att utföra i bosta- den. I timantalet får jämte arbete för rörelsen även inräknas tillfälligt ar- bete som har nära samband med rö- relsen men är att hänföra till tjänst. Arbete som utförts av den skattskyl- diges barn tillgodoräknas endast om barnet fyllt 16 år och arbete som ut- förts av den skattskyldiges make en- dast om makarna drivit rörelsen ge— mensamt. Avdrag medges med 2 000 kronor om arbetet utförts i bostad på den skattskyldiges egen eller hans makes fastighet och med 4000 kro- nor i annat fall. Omfattar beskatt- ningsåret annan tid än tolv månader jämkas timantalet och avdragsbe- loppet med hänsyn härtill.
Den omständigheten att avdrag medgetts enligt andra stycket för kostnad för bostad på egen fastighet. medför inte att fastigheten vid till- lämpning av 24, 25 och 29 55 skall anses använd i rörelsen.
(anv. till 295 p. 12) Vid utövande av litterär. konst- närlig eller därmed jämförlig verk-
Föreslagen lydelse
Avdrag medges endast i den mån den skattskyldige visar att förutsätt— ningar för avdrag föreligger.
27. Har en för ändamålet särskilt inrättad del av en privatbostad eller annan bostad använts i innehavarens näringsverksamhet medges avdrag för skälig del av kostnaderna för bo- staden för hyra o. d., värme. vatten och avlopp samt elektrisk ström. Av- drag medges även för kostnader i öv- rigt som är omedelbart betingade av näringsverksamheten. Även om någon del av bostaden inte särskilt inrättats för närings- verksamheten medges avdrag för bo- stadskostnad om arbete utförts i bo- staden minst 800 timmar under be- skattningsåret. Vid beräkning av an- talet timmar beaktas endast arbete som det med hänsyn till verksamhe- tens art varit motiverat att utföra i bostaden. I timantalet får jämte ar- bete för näringsverksamheten även inräknas tillfälligt arbete som har nära samband med verksamheten men är att hänföra till tjänst. Arbete som utförts av den skattskyldiges barn tillgodoräknas endast om bar- net fyllt 16 år och arbete som utförts av den skattskyldiges make endast om makarna drivit verksamheten ge- mensamt. Avdrag medges med 2 000 kronor om arbetet utförts i bostad på den skattskyldiges egen eller hans makes fastighet och med 4 000 kro- nor i annat fall. Omfattar beskatt- ningsåret annan tid än tolv månader jämkas timantalet och avdragsbe- loppet med hänsyn härtill.
28. Vid utövande av litterär. konstnärlig eller därmed jämförlig
Nuvarande lydelse
samhet kan resor ingå som ett natur- ligt led i verksamheten. Kostna- derna för sådana resor är avdrags- gilla i den mån de inte utgör person- liga levnadskostnader.
(anv. till 295 p. 19)
Yrkesfiskare som under längre tidsperioder personligen bedrivit fiske äger åtnjuta avdrag för den ök- ning i levnadskostnaden, som han därvid kan hava fått vidkännas på den grund att han vistats utom sin vanliga hemort. Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår be- lopp motsvarande högsta normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn vid havsfiske och annat yrkes-
fiske.
(anv. till 225 p. 1 sjunde stycket) Skattskyldigs barn, som har fyllt 16 år, taxeras självt för den inkomst av arbete på fastigheten, som barnet kan ha haft i form av pengar, natura- förmåner eller annat. dock högst för vad som motsvarar marknadsmäs- sigt vederlag för barnets arbetsin- sats. Den skattskyldiges kostnad får . med motsvarande begränsning dras av som driftkostnad. För lön och un- derhåll till skattskyldigs barn. som inte har fyllt 16 år, får avdrag inte göras. Lönen och underhållet skall
då inte heller tas upp som inkomst för barnet. (jfr anv. till 295 p. 20)
(anv. till 255 p. 5) . Därest brandförsäkring tagits för all framtid, må avdrag enligt 25.5 1 mom. för under året erlagd försäk- ringspremie ske med 5 procent av dennas belopp, om den enligt för- säkringsavtalet erlägges på en gång. Därest premien för försäkring för all framtid enligt försäkringsavtalet erlägges under ett bestämt antal år med lika belopp för år räknat. må för vart och ett av dessa år avdrag enligt25 55 1 mom. ske med så många procent av under året erlagd premie, som angives i nedanstående tabell:
Föreslagen lydelse
verksamhet kan resor ingå som ett naturligt led i verksamheten. Kost- naderna för sådana resor är avdrags- gilla i den mån de inte utgör person- liga levnadskostnader.
29. Yrkesfiskare som under längre tidsperioder personligen bedrivit fiske har rätt till avdrag för den ök- ning i levnadskostnaden, som han haftpå grund av att han vistats utom sin vanliga hemort. Rätt till avdrag föreligger dock endast om resan varit förenad med övernattning utom hem- orten.
30. Skattskyldigs barn, som har fyllt 16 år, taxeras självt för den in- komst av arbete i näringsverksamhe- ten som barnet kan ha haft i form av pengar, naturaförmåner eller annat. dock högst för vad som motsvarar marknadsmässigt vederlag för bar- nets arbetsinsats. Den skattskyldi- ges kostnad fär med motsvarande begränsning dras av som driftkost- nad. För lön och underhåll till skatt- skyldigs barn. som inte har fyllt 16 år, får avdrag inte göras. Lönen och underhållet skall då inte heller tas upp som inkomst för barnet.
31. Om brandförsäkring tagits för all framtid, får avdrag för under året erlagd försäkringspremie ske med 5 procent av dennas belopp. om den enligt försäkringsavtalet erlägges på en gång. Om premien för försäkring för all framtid enligt försäkringsavtalet er- lägges under ett bestämt antal år med lika belopp för år räknat. får för vart och ett av dessa år avdrag ske med så många procent av under året erlagd premie, som angives i nedan- stående tabell:
Nuvarande lydelse
Det hela antal år. varunder premien enligt försäkringsavtalet skall erläg- gas från avtalets avslutande
högst 4 år 5 till och med 7 år
8 " " " 10 år 11 " '” " 13 " 14 " " " 16 ” 17 ” " " 19 "
20., .. ., 23” minst 24 år
Föreslagen lydelse
Avdrag i procent av den för året er- lagda premien
5 % 10 % 15 % 20 % 25 % 30 % 35 % 40 %
32. Den som använt egen bil i nä- ringsverksamhet har rätt till avdrag med 12 kronor för varje körd mil. Det sagda gäller inte om bilen utgjort tillgång i näringsverksamheten.
33. Avdrag medges för förlust vid icke yrkesmässig avyttring (realisa- tionsförlust) av tillgång i fråga om vilken, om realisationsvinst i stället hade uppkommit, vinsten skulle ha utgjort intäkt av näringsverksamhet. Vid inkomstberäkningen i ett han- delsbolag begränsas avdraget för rea- lisationsförlust på sätt anges i 35 2 mom. fjärde stycket lagen ( I 947:5 76 ) om statlig inkomstskatt såvida annat inte följer av punkt 5 andra stycket c av anvisningarna till 20 #.
till 24 &”
(anv. till 41 & p. 1) . lnkomst av jordbruksfastighet el- ler rörelse skall beräknas enligt bok- föringsmässiga grunder. För skatt- skyldig som har haft ordnad bokfö- ring skall beräkningen av inkomst ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av bestämmelserna i denna anvisningspunkt. Vid in- komstberäkning enligt bokförings-
3" Senaste lydelse av
I . För skattskyldig som har haft ordnad bokföring skall beräkningen av inkomst ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av be- stämmelserna i denna anvisnings- punkt. Vid inkomstberäkningen tas hänsyn till in- och utgående lager av varor, däri inbegripet djur, råmate- rial. hel- och halvfabrikat m. m., till
Prop. 1989/901110
punkt 1 av anvisningarna till 24% 198421060 punkt 2 av anvisningarna till 24 & 1954z51 punkt 2 a av anvisningarna till 24 5 19841190 punkt 4 av anvisningarna till 24 & 1981 :295 punkt 5 av anvisningarna till 24 % 1972z741 punkt 6 av anvisningarna till 245 1985:131 punkt 7 av anvisningarna till 245 198021054 punkt 8 av anvisningarna till 24 så 1984:190 punkt 9 av anvisningarna till 24 & 1989z232 punkt 10 av anvisningarna till 24 5 1984:1060. ' 91
Nuvarande lydelse
"mässiga grunder tas hänsyn till in- och utgående lager av varor. däri in- begripet djur. råmaterial. hel- och halvfabrikat m.m.. till pågående ar- beten samt till fordrings- och skuld- poster. Värdet av utgående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter bestäms med hän- syn till förhållandena vid beskatt- ningsårets utgång. Som värde av in- gående lager. pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter tas upp värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående lager, på- gående arbeten samt fordrings- och skuldposter. Bestämmelserna i 41 5 om lager får i varvsrörelse tillämpas även i fråga om skepp eller skepps- bygge, på vilket den skattskyldige har utfört eller avser att utföra arbete i icke oväsentlig omfattning, utan hin- der av att den skattskyldige har avytt- rat skeppet eller bygget. Vad nu före- skrivits gäller dock endast intill dess skeppet eller skeppsbygget har leve- rerats till förvärvaren. Vad som avses med skepp framgår av sjölagen (1891:35 s. 1).
lnkomst av annan fastighet som avses i 24 9" 1 mom. får beräknas en- ligt bokföringsmässiga grunder på sätt anges i föregående stycke. [lar skattskyldig för visst beskattningsår beräknat inkomst av annan fastighet enligt bokföringsmässiga grunder, skall den skattskyldige även för näst- följande beskattningsår beräkna in- komsten enligt sådana grunder om bestämmelserna i 24.6 1 mom. är till- Iämpliga det året.
Har det bokförda resultatet på- verkats av att bland intäkterna har tagits upp belopp, som inte skall be- skattas som inkomst. eller uteslutits belopp. som borde ha medräknats. eller bland kostnaderna har tagits upp belopp, som inte är avdragsgilla vid inkomstberäkningen. skall resul- tatet justeras så att det kan läggas till grund för inkomstberäkningen en- ligt denna lag. I de fall resultatet har påverkats av att lager, pågående ar- beten eller fordringspost har tagits
Föreslagen lydelse
pågående arbeten samt till ford- rings- och skuldposter. Värdet av utgående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter be- stäms med hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets utgång. Som värde av ingående lager. pågående arbeten samt fordrings- och skuld- poster tas upp värdet av närmast föregående beskattningsårs ut- gående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter.
Har det bokförda resultatet på- verkats av att bland intäkterna har tagits upp belopp, som inte skall be- skattas som inkomst, eller uteslutits belopp, som borde ha medräknats, eller bland kostnaderna har tagits
upp belopp. som inte är avdragsgilla ' vid inkomstberäkningen, skall rcsul- tatet justeras så att det kan läggas till grund för inkomstberäkningen en— ligt denna lag. 1 de fall resultatet har påverkats av att lager, pågående ar- beten eller fordringspost har tagits
Nuvarande lydelse
upp med för lågt belopp eller skuld- post med för högt belopp skall dock på yrkande av den skattskyldige ju- stering av det bokförda resultatet underlåtas i den mån det är uppen- bart att denne — i överensstämmelse med reglerna för inkomstberäkning i denna lag — genom dispositioner i
' bokslutet avseende nämnda til/gångs- och skuldposter eller genom större avskrivningar på anläggningstill— gångar än som skett skulle ha kunnat redovisa ett lägre resultat än det som skulle framkomma efter juste- ringen. Om särskilda omständighe- ter föranleder det skall dock resulta- tet justeras även i sådant fall.
Vid beräkning av inkomst enligt bokföringsmässiga grunder skall iakttas. att en inkomst skall anses ha ätnjutits under det år, då den enligt god redovisningssed eller enligt vad som beträffande jordbruk är allmänt brukligt bör tas upp som intäkt i rä- kenskaperna, även om inkomsten ännu inte har uppburits kontant el- ler eljest kommit den skattskyldige tillhanda t. ex. i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed jämförligt sätt. Vad som gäller i fråga om inkomst- posterna tillämpas också i fråga om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem eller liknande ersättning från fårnans- företag till företagsledare eller ha- nom närstående person får dock åt- njutas först under det år då ersätt- ningen har betalats ut eller blivit till- gänglig för lyftning. I fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters upp- tagande enligt bokföringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssättet. att fordringar tas upp som inkomst under det år, då de uppkommer. och att räntor hänförs till inkomsten för detär. på vilket de belöper. i bägge fallen oberoende av om de verkligen har influtit under nämnda är eller inte. Å andra sidan bör förskottsvis influtna räntor, som till större eller mindre del belöper på ett kommande år, till denna del bok- föringsmässigt hänföras till det sist-
Föreslagen lydelse
upp med för lågt belopp eller skuld— post med för högt belopp skall dock på yrkande av den skattskyldige ju— stering av det bokförda resultatet underlåtas i den mån det är uppen- bart att denne — i överensstämmelse med reglerna för inkomstberäkning i denna lag — genom större avskriv- ningar på anläggningstillgångar än som skett eller större avsättning en- ligt lagen (1990:000) om skatteutjäm- ningsreserv än som gjorts skulle ha kunnat redovisa ett lägre resultat än det som skulle framkomma efter ju- steringen. Om särskilda omständig- heter föranleder det skall dock re- sultatet justeras även i sådant fall.
Vid beräkning av inkomst enligt bokföringsmässiga grunder skall iakttas. att en inkomst skall anses ha ätnjutits under det år. då den enligt god redovisningssed eller enligt vad som beträffande jordbruk är allmänt brukligt bör tas upp som intäkt i rä- kenskaperna, även om inkomsten ännu inte har uppburits kontant el- ler eljest kommit den skattskyldige tillhanda t. ex. i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed jämförligt sätt. Vad som gäller i fråga om inkomst- posterna tillämpas också i fråga om utgiftsposterna. [ fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters uppta- gande enligt bokföringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssättet, att fordringar tas upp som inkomst under det år. då de uppkommer. och att räntor hänförs till inkomsten för det är. på vilket de belöper. i bägge fallen oberoende av om de verkligen har influtit under nämnda år eller inte. Å andra sidan bör förskottsvis influtna räntor. som till större eller mindre del belöper på ett kommande år, till denna del bok- föringsmässigt hänföras till det sist- nämnda årets inkomst. Avdrag för ränta på lån ur statens lånefond för lån med uppskjuten ränta åtnjuts för det år då räntan har betalats.
Prop. 1989/902110
Nuvarande lydelse
nämnda årets inkomst. Avdrag för ränta på lån ur statens lånefond för lån med uppskjuten ränta åtnjuts för det år då räntan har betalats. .
Vid tillämpning av föregående stycke skall iakttas bl.a. att värdet.
av avyttrade varor skall — även om fakturering inte skett — redovisas som fordran, såvida varorna levere- rats till den nye ägaren före årets ut- gång.
Har avverkningsrätt till skog upp- låtits mot betalning. som skall erläg- gas under loppet av flera år. får som intäkt för varje år tas upp den del av köpeskillingen som influtit under samma år.
I fråga om avdrag för kostnader för reparation och underhåll av fas- tighet varav intäkterna beräknas en- ligt 249' Imorn. gäller även punkt 8 av anvisningarna till 25 &.
Om beskattningsmyndighet, med frångående av den skattskyldiges på hans räkenskaper grundade in- komstberäkning, som inkomst för ett år beskattat vinst, som i bokför- ingen framkommer som vinst först ett senare år, skall vid inkomstbe- räkningen för det följande år. då vinsten redovisas i bokföringen, det sistnämnda årets bokförda resultat justeras på sådant sätt att den redan beskattade vinsten inte beskattas en gång till.
Motsvarande gäller för det fall. att beskattningsmyndighet ansett att en förlust, som är i och för sig avdrags- gill. inte får beaktas vid inkomstbe- räkningen för det år då den redovi- sats i räkenskaperna eller beskatt- ningsmyndighet i annat fall visst är frångått den skattskyldiges bokfö- ring på sådant sätt att det påverkar följande års inkomstberäkning.
Föreslagen lydelse
Vid tillämpning av föregående stycke skall iakttas bl. a. att värdet av avyttrade varor skall — även om fakturering inte skett — redovisas som fordran, såvida varorna levere- rats till den nye ägaren före årets ut- gång.
Har avverkningsrätt till skog upp- låtits mot betalning, som skall erläg- gas under loppet av flera år. får som intäkt för varje år tas upp den del av köpeskillingen som influtit under samma år.
I fråga om avdrag för kostnader för reparation och underhåll av fas- tighet gäller även punkt 4 tredje och fjärde styckena av anvisningarna till 23 5.
Om beskattningsmyndighet, med frångäende av den skattskyldiges på hans räkenskaper grundade in- komstberäkning, som inkomst för ett år beskattat vinst, som i bokför- ingen framkommer som vinst först ett senare år. skall vid inkomstbe— räkningen för det följande år, då vinsten redovisas i bokföringen, det sistnämnda årets bokförda resultat justeras på sådant sätt att den redan beskattade vinsten inte beskattas en gång till.
Motsvarande gäller för det fall, att beskattningsmyndighet ansett att en förlust. som är i och för sig avdrags- gill, inte får beaktas vid inkomstbe- räkningen för det år då den redovi- sats i räkenskaperna eller beskatt- ningsmyndighet i annat fall visst år frångått den skattskyldiges bokfö- ring på sådant sätt att det påverkar följande års inkomstberäkning.
Har intäkter eller utgifter avseende viss egendom vid den närmast före- gående taxeringen till statlig inkomst- skatt hänförts till inkomstslaget kapi- tal och sker beskattning vid den ak- tuella taxeringen i inkomstslaget nä- ringsverksamhet skall den skattskyl-
Nuvarande lydelse
(_anv. till 41 5 p. 2 första stycket)
Den iräkenskaperna gjorda värde- sättningen på tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager) skall godtas vid inkomstberäk- ningen. om värdesättningen inte står i strid med vad nedan i denna punkt eller i punkt 3 sägs.
(anv. till 41 å p. 2 andra stycket) Vid bestämmande av lägrets an- skaffningsvärdc skall de lagertill- gångar, som ligger kvar i den skatt- skyldiges lager vid beskattningsårets utgång, anses som de av honom se- nast anskaffade eller tillverkade.
(anv. till 41 5 p. 2 femte stycket) Lager av djur på jordbruksfastig- het eller i renskötselrörelse får inte tas upp till lägre belopp än 50 pro- cent av den genomsnittliga produk- tionskostnaden för djur av det slag och den ålderssammansättning som det är fråga om. Djuren behöver dock inte i något fall tas upp till ett högre belopp än som motsvarar dju- rens sammanlagda allmänna salu- värde. Regeringen eller efter rege- ringens bemyndigande riksskattever-
Föreslagen lydelse
dige ta upp sådana ingående till- gångs- och skuldposter som erford- ras för att någon intäkt eller utgift inte skall beskattas två gånger eller läm- nas obeskattad på grund av skiftet av tillämpligt inkomstslag.
3 .(5 7—11 mom. lagen (19475 76) om statlig inkomstskatt har motsva- rande tillämpning vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet. Vid beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust som är hänför/ig till näringsverksamhet tillämpas 245 1—5 mom.. 27.5 1—4 mom., 28 5, 29,6 1 mom. och 30,6 nämnda lag.;
2. Tillgångar avsedda för omsätt- ning eller förbrukning (lager) får in- te tas upp till lägre värde än det högs- ta värde som är tillåtet enligt bestäm- melserna i 14.6 första och andra styckena bokföringslagen (1976:125). .
Vid bestämmande av lagrets an- skaffningsvärde skall de lagertill- gångar. som ligger kvar i den skatt- skyldiges lager vid beskattningsårets utgång, anses som de av honom se— nast anskaffade eller tillverkade.
Utan hinder av vad som sägs i första stycket får annat varulager än lager av fastigheter och liknande till- gångar och lager av aktier, obligatio- ner. lånefordringar och liknande till- gångar tas upp till lägst 97procent av det samlade anskaffningsvärdet.
Djur i jordbruk och renskötsel skall alltid anses som lager. Sådant lager får inte tas upp till lägre belopp än 85 procent av den genomsnittliga produktionskostnaden för djur av det slag och den ålderssammansätt- ning som det är fråga om. Djuren behöver dock inte i något fall tas upp till ett högre belopp än som motsva- rar djurens sammanlagda allmänna saluvärde. Regeringen eller myndig- het som regeringen bestämmer fast-
Nuvarande lydelse
ket fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för beräkning av pro- duktionskostnaden. Har denna kostnad inte fastställts, t. ex. i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur. får djuret tas upp lägst till 50 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet.
(anv. till 41 & p. 2 sista stycket)
Nedskrivning av värdet på rättig- heter till leverans av lagertillgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt (kontraktsnedskrivning) får god- kännas endast i den mån det visas, att inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen under- stiger det kontraherade priset, eller det görs sannolikt att sådant prisfall kommer att inträffa innan tillgång- arna levereras eller säljs vidare av den skattskyldige i oförändrat eller förädlat skick. Beträffande värdet på rättigheter till leverans av maski- ner och andra för stadigvarande bruk aVSedda inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt kan av- skrivning (kontraktsavskrivning) godkännas endast i den mån den skattskyldige visar. att inköpspriset för tillgångar av samma slag på ba- lansdagen understiger det kontrahe- rade priset, eller det görs sannolikt att sådant prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras.
(anv. til-141 s p. 3 sjätte stycket) Förvärvas aktie i svenskt aktiebo- lag av skattskyldig. som driver bank- eller annan penningrörelse eller för- säkringsrörelse. eller av annan skatt- skyldig. för vilken aktien utgör om- sättningstillgång. och är det inte up- penbart att den skattskyldige därige- nom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde för honom med hän- syn till hans rörelse, får sådan ned- gångi aktiens värde som beror på ut- delning till den skattskyldige av me- del. vilka fanns hos det utdelande bolaget vid förvärvet och inte mot- svarar tillskjutet belopp, inte föran- leda att aktien vid inkomstberäk-l ningen för den skattskyldige tas upp
Föreslagen lydelse
ställer för varje taxeringsår före- skrifter för beräkning av produk- tionskostnaden. Har denna kostnad" inte fastställts, t. ex. i fråga om sär- skilt dyrbara avelsdjur, får djuret tas _ upp lägst till 85 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet.
Nedskrivning av värdet på rättig- heter till leverans av lagertillgängar enligt ej fullgjorda köpekontrakt (kontraktsnedskrivning) får god- kännas endast i den mån det visas, att inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen under- stiger det kontraherade priset. Be- träffande värdet på rättigheter till le- verans av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inven- tarier enligt ej fullgjorda köpekon- trakt kan avskrivning (kontraktsav- skrivning) godkännas endast i den mån den skattskyldige visar, att in- köpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen understiger det kontraherade priset.
Förvärvas aktie i svenskt aktiebo- lag av skattskyldig, som driver bank- eller annan penningrörelse eller för- säkringsrörelse. eller av annan skatt- skyldig. för vilken aktien utgör om- sättningstillgång, och är det inte up- penbart att den skattskyldige därige- nom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde för honom med hän- syn till hans näringsverksamhet, får sådan nedgång i aktiens värde som beror på utdelning till den skattskyl- dige. av medel. vilka fanns hos det utdelande bolaget vid förvärvet och inte motsvarar tillskjutet belopp. inte föranleda att aktien vid in- komstberäkningen för den skatt-
Nuvarande lydelse
till lägre belopp än som motsvarar hans anskaffningskostnad för ak- tien. Har denna. innan sådan utdel- ning skett. tagits upp till lägre bc- lopp än den skattskyldiges anskaff- ningskostnad. får aktien vid ut- gången av det beskattningsår. under vilket utdelningen äger rum. inte tas upp till lägre belopp än aktiens värde i beskattningshänseende vid ingången av samma år med tillägg av ett belopp. som motsvarar skillful- den mellan den skattskyldiges an- skaffningskostnad för aktien och nämnda värde. dock högst av det ut- delade beloppet. Sker utdelning utan att det värde för aktien. som ligger till grund för beräkningen av den skattskyldiges inkomst. päver- kas och medför detta att den skatt- skyldige eftcr överlåtelse av aktien eller upplösning av bolaget redovi- sar förlust. skall därifrån avräknas det belopp som motsvarar utdel- ningen. Utdelning som avses i detta stycke anses i förta hand gälla andra medel än sådana som motsvarar till- skjutet belopp. Vad som sägs om ak- tie i detta stycke gäller även beträf- fande andel i ekonomisk förening. Med tillskjutet belopp avses därvid inbetald insats.
(anv. till 41 5 p. 3a)
I fråga om skattskyldiga. som be- driver byggnads-. hantverks- eller anläggningsrörclsc eller konsultrö- relse. godtas den i räkenskaperna gjorda redovisningen av pågående arbeten vid inkomsttaxeringen om redovisningen inte står i strid med bestämmelserna i denna anvisnings- punkt. Utförs de pågående arbetena på löpande räkning gäller bestäm- tnelserna i tredje. åttonde och nionde styckena. Beträffande arbe- ten. som utförs till fast pris. gäller bestämmelserna i fjärde—nionde styckena. Enskild näringsidkare. i vars verksamhet den årliga brut- toomsättningssutnman normalt un- derstiger ett gränsbelopp sotn mot- svarar 20 gånger det basbelopp cn-
Ft'ireslagen lydelse
skyldige tas upp till lägre belopp än som motsvarar hans anskaffnings- kostnad för aktien. Har denna. in- nan sadan utdelning skett. tagits upp till lägre belopp än den skattskyldi- ges anskaffningskostnad. får aktien vid utgången av det beskattningsår. under vilket utdelningen äger ruin. inte tas upp till lägre belopp än ak- tiens värde i beskattningshänsecndc vid ingången av samma år med till- lägg av ett belopp. som motsvarar skillnaden mellan den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktien och nämnda värde. dock högst av dct ut- delade beloppet. Sker utdelning utan att det värde för aktien. som ligger till grund för beräkningen av den skattskyldiges inkomst. påver- kas och medför detta att den skatt- skyldige efter överlåtelse av aktien eller upplösning av bolaget redovi- sar förlust. skall därifrån avräknas det belopp som motsvarar utdel- ningen. Utdelning som avses i detta stycke anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvarar till- skjutet belopp. Vad som sägs om ak- tie i detta styckc gäller även beträf- fande andel i ekonomisk förening. Med tillskjutet belopp avses därvid inbetald insats.
3. I fråga om skattskyldiga. som bedriver byggnads-. hantverks- eller anläggningsrörclsc cller konsultrö- relse. godtas den i räkenskaperna gjorda redovisningen av pågående arbeten vid inkomsttaxeringen om redovisningen inte står i strid med bestämmelserna i denna anvisnings- punkt. Utförs de pågående arbetena på löpande räkning gäller bestäm- melserna i tredje. sjunde och åttonde styckena. Beträffande arbeten. som utförs till fast pris. gäller bestämmel— serna i t'järde—auonde styckena. En- skild näringsidkare. i vars verksam- het den årliga bruttoomsättnings- summan normalt understiger ett gränsbelopp som motsvarar 20 gånger det basbelopp enligt lagen
Nu varande lydelse
ligt lagen (1962381) om allmän för- säkring som gäller under den sista månaden av räkenskapsåret. får till- lämpa bestämmelserna för arbeten som utförs på löpande räkning även i fråga om arbeten som utförs till fast pris.
Ett arbete anses utfört på löpande räkning om ersättningen uteslu- tande eller så gott som uteslutande fastställs på grundval av ett på för- hand bestämt arvode per tidsenhet. den faktiska tidsåtgången och — i förek(_)mmande fall — den skattskyl- diges faktiska utgifter för arbetet. [ annat fall anses arbetet utfört till fast pris.
Värdet av pågående arbeten. som utförs på löpande räkning. behöver inte tas upp som tillgång. [ stället skall som intäkt redovisas summan av de belopp avseende arbetena som den skattskyldige har fakturerar un- der beskattningsåret.
Värdet av pågående arbeten som utförs till fast pris får. såvitt gäller byggnads-. ltantverks— eller anlägg- ningsrörelse. tas upp till lägst ett be- lopp motsvaramle 85 procent av de vid beskatttzingsårets utgång ned- lagda direkta kostnaderna avseende de arbeten för vilka slutlig resultatre- dovisning då inte har skett. [ fråga om konsultrörelse fär värdet av på- gående arbeten. som utförs till fast pris. tas upp till lägst ett belopp mot- svarande samtliga vid beskattnings- årets utgång nedlagda direkta kostna- der avseende de arbeten för vilka slutlig resultatredovisning då inte har skett. Från sistnämtu'la värde får av- drag åtnjutas med högst ett belopp motsvarande det basbelopp som gäl- ler under den sista månaden av rä- kenskapsåret. dock inte med högre belopp än som .warar mot de direkta kostnaderna. Har den skattskyldige erhållit ersättning för arbete. som avses i detta stycke. skall beloppet inte redovisas som intäkt utan som en skuld till den för vars räkning ar- betet utförs.
I—öreslagen lydelse
(19621381) om allmän försäkring som gäller under den sista månaden av räkenskapsåret. får tillämpa be- stämmelserna för arbeten som utförs på löpande räkning även i fråga om arbeten som utförs till fast pris.
Ett arbete anses utfört på löpande räkning om ersättningen uteslu- tande eller så gott som uteslutande fastställs på grundval av ett på för- hand bestämt arvode per tidsenhet. den faktiska tidsåtgången och — i förekommande fall — den skattskyl- diges faktiska utgifter för arbetet. [ annat fall anses arbetet utfört till fast pris.
Värdet av pågående arbeten. som utförs på löpande räkning. behöver inte tas upp som tillgång. I stället skall som intäkt redovisas summan av de belopp avseende arbetena som den skattskyldige har fakturerat un- der beskattningsåret.
Vid värdering av pågående arbeten som utförs till fast pris och för vilka slutredovisning inte har skett gäller följande. Bestämntelserna [ punkt 2 första och tredje styckena av anvis- ningarna till 24.6 äger motsvarande tillämpning såvitt gäller byggnads-. Iiuntverks-. eller anläggningsrörelse. I fråga om konsultrörelse äger be- stänunelserna i första stycket av nämnda anvisningspunkt motsva- rande tillämpning. Har den skatt- skyldige erhållit ersättning för ar— bete. som avses i detta stycke. skall beloppet inte redovisas som intäkt utan som en skuld till den för vars räkning arbetet utförs.
Nu varande lydelse
Som direkt kostnad anses inte vär- det av den arbetsinsats som utförs av den skattskyldige. dennes make el- ler barn under 16 är. År uppdragsta— garen ett handelsbolag skall som di- rekt kostnad inte anses värdet av ar- betsinsats som utförs av delägare i bolaget.
Uppgår värdet av ].)ägdende arbe- ten i byggnads-. ltantt'erks— eller an- läggningsrörelse till lägre belopp än medeltalet av värdena av sådana ar- beten vid utgången av de trä närmast föregående beskattningtåren (jäm- förelseåren), fdr värdet av [utgående arbeten rid beskattnittgsårets utgång tas upp till lägst ett belopp motsva- rande skillnaden mellan värdet av pågående arbeten vid nämnda tid- punkt och [5 proeent av jämft'irelse- årens medeltalsvärden. Blir skillna- den negativ får bestäm/nelserna i de två sista meningarna av punkt 3 sjätte stycket tillämpas.
Har den skattskyldige åtagit sig att till fast pris utföra visst arbete för annans räkning skall. såvida intres- segemcnskap räder mellan den skattskyldige och uppdragsgivaren och anledning finns att anta att be- stämmelserna ovan i denna anvis- ningspunkt utnyttjats för att bereda obehörig skatteförman ät den skatt- skyldige eller uppdragsgivaren. nämnda bestämmelser inte gälla. 1 nu avsedda fall skall den skattskyldi- ges inkomst på grund av arbetena beräknas efter vad som med hänsyn till omständigheterna framstår som skäligt.
Har den skattskyldige i betydande omfattning underlätit att slutredo- visa eller fakturera belopp som en- ligt god redovisningssed hade kun- nat slutredovisas eller faktureras skall som intäkt tas upp de belopp som skäligen hade kunnat utredovi- sas eller faktureras.
Kan den skattskyldige göra sanno— likt att det belopp. som enligt be- stämmelserna ovan skall redovisas som intäkt av pågående arbeten. överstiger vad som kan anses fören-
Föreslagen lydelse
Som kostnad anses inte värdet av den arbetsinsats som utförs av den skattskyldige. dennes make eller barn under 16 år. Är uppdragstaga- ren ett handelsbolag skall som kost- nad inte anses värdet av arbetsinsats som utförs av delägare i bolaget.
Har den skattskyldige åtagit sig att till fast pris utföra visst arbete för annans räkning skall. sävida intres- segemenskap räder mcllan den skattskyldige och uppdragsgivaren och anledning finns att anta att be- stämmelserna ovan i denna anvis- ningspunkt utnyttjats för att bereda obehörig skatteförman ät den skatt- skyldige eller uppdragsgivaren. nämnda bestämmelser intc gälla. 1 nu avsedda fall skall den skattskyldi- ges inkomst pa grund av arbetena beräknas efter vad som med hänsyn till omständigheterna framstår som skäligt.
Har den skattskyldige i betydande omfattning underlåtit att slutredo- visa eller fakturera belopp som 'en- ligt god redovisningssed hade kun- nat slutredovisas eller faktureras skall som intäkt tas upp de belopp som skäligen hade kunnat slutredo- visas eller faktureras.
Kan den skattskyldige göra sanno— likt att det belopp. som enligt be- stämmelserna ovan skall redovisas som intäkt av pågående arbeten. överstiger vad som kan anses fören-
Nuvarande lydelse
ligt med god redovisningssed, får in- komsten i skälig utsträckning jäm- kas nedät.
(anv. till 41 s*"p. l a')
Avdrag för framtida garantiutgift fär ätnjutas med belopp. som svarar mot vad som i räkenskaperna för be- skattningsäret avsatts för täckande av risker med anledning av garanti— förpliktclse. som utestär vid beskatt- ningsärets utgäng. Avdraget far dock icke överstiga det samman- lagda beloppet för är räknat av de utgifter till följd av garantiförpliktel- ser. som redovisats i räkenskaperna under beskattningsäret. Avser ga- rantiförpliktelsen tid. som är kortare än tvä är. beräknas avdraget högst till belopp som svarar mot sä mänga tjugofjärdedelar av nyssnämnda sammanlagda belopp av utgifter som den tid garantif(”)rpliktelsen avser ut- gör i mänader. Brutet mänadstal bortfaller. Avdrag fär dock ätnjutas med skäligt belopp om den skatt- skyldige visar att betydligt större av- drag för avsättningen än som skulle medges enligt nyssnämnda föreskrif- ter är påkallat till följd av
att rörelsen är nystartad.
att garantiförpliktelserna avser ett eller ett fätal mycket stora tillverk- ningsobjekt eller mycket stora arbe- ten.
att en betydande ökning av de ute- staende garantiförpliktelsernas om- fattning skett under beskattnings- äret.
att produktsammansättningen av— sevärt ändrats under beskattnings- äret.
att den tid en väsentlig del av ute- staende garantiförpliktelser avser betydligt överstiger tvä är eller
att annan med de nämnda jämför- lig omständighet föreligger.
Orn särskilda förhållanden i viss lrranseh föranleder det. får riksskat- teverket. utan hinder av vad som föresk rit'ils [ _l'örivta stycket om avdrag för framtida garanliingifter, meddela
Föreslagen lydelse
ligt med god rechwisningssed. fär in- komsten i skälig utsträckning jäm- kas nedät.
4. Avdrag för framtida garantiut- gift far ätnjutas med belopp. som svarar mot vad som i räkenskaperna för beskattningsäret avsatts för täck- ande av risker med anledning av ga- rantift'örpliktelse. som utestär vid be- skattningsärets utgång. Avdraget får dock icke ("överstiga det samman- lagda beloppet för är räknat av de utgifter till följd av garantiförpliktel- scr. som redovisats i räkenskaperna under beskattningsäret. Avser ga- rantiförpliktelsen tid. som är kortare än tvä är. beräknas avdraget högst till belopp som svarar mot sä mänga tjugofjärdedelar av nyssnämnda sammanlagda belopp av utgifter som den tid garantiförpliktelsen avser ut— gör i månader. Brutet mänadstal bortfaller. Avdrag fär (lock ätnjutas med skäligt belopp om den skatt— skyldige visar att betydligt större av- drag för avsättningen än som skulle medges enligt nyssnämnda föreskrif- ter är påkallat till följd av att närirzgsverksamheten är ny- startad.
att garantiförpliktelserna avser ett eller ett fatal mycket stora tillverk- ningsobjekt eller mycket stora arbe- ten.
att en betydande ökning av de ute- stäende garantiförpliktelsernas ("nn- fattning skett under beskattnings- äret.
att produktsamnmnsättningen av- sevärt ändrats under beskattnings- äret.
att den tid en väsentlig del av ute- stäende garantiförpliktelser avser betydligt överstiger två är eller
att annan med de nämnda jämför- lig omständighet föreligger.
l (lf)
Nu varande lydelse
anvisningar/'är beräkning av avdrag för sådana utgifter.
Medgivet avdrag för framtida ga- rantiutgifter skall återföras till be- skattning nästföljande beskatt- ningsår.
(anv. till 41 5 p. 1 b)
Företag. som driver kärnkraftsan- läggning. fär avdrag för belopp som i räkenskaperna för beskattnings- året avsätts för att täcka företagets utgifter för framtida hantering av ut- bränt kärnbränsle. radioaktiv-'t avfall o.d. Avdrag medges dock inte för hanteringsutgifter som belöper pä verksamhet som bedrivs efter be- skattningsärets utgäng och inte hel— ler för hanteringsutgifter för vilka företaget kan påräkna ersättning en- ligt 9 5 lagen (19811669) om finansie- ring av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. Regeringen eller efter regeringens benivndigande riks— skatteverket utfiirdar årligen före- skrifter fÖr beräkning av avdraget. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskatt- ningsår.
Vad i föregående stycke sagts gäl— ler även i fråga om företag. som icke driver kärnkraftsanläggning. såvida företaget mot förskottsbetalning åtagit sig att svara för framtida utgif- ter för hantering av utbränt kärn- bränsle. radioaktivt avfall o. d.
Föreslagen lydelse
Medgivet avdrag för framtida ga- rantiutgifter skall återföras till be- skattning nästföljande beskatt- ningsår.
5. Företag. som driver kärnkrafts- anläggning. far avdrag för belopp som i räkenskaperna för beskatt- ningsåret avsätts för att täcka företa- gets utgifter för framtida hantering av utbränt kärnbränsle. radioaktivt avfall o. d. Avdrag medges dock inte för lmnteringsutgifter som 17C1ÖPCI' på verksamhet som bedrivs efter be- skattningsårets utgäng och inte hel- ler för hanteringsutgifter för vilka företaget kan päräkna ersättning en- ligt 9 & lagen ( 1981 :669) om finansie- ring av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning näst- f('_')ljande beskattningsår.
Vad i föregående stycke sagts gäl- ler även i fråga om företag. som icke driver kärnkraftsanläggning. såvida företaget mot förskottsbetalning åtagit sig att svara för-framtida utgif- ter för hantering av utbränt kärn- bränsle. radioaktivt avfall o. d.
till lök
[3 & tredje stycket lagen (196053) om förlustavdrag]
Harskattskyldig försatts i konkurs ('n'/i har konkursen ieke blivit ned- lagd på grund av att borgenärerna erhållit full betalning. må den skatt— skyldige vid taxering för det beskatt- ningsår. varunder beslut om konkur- sen nmldelats. oehför senare är icke iitnjuta avdrag enligt denna lag för förlust. som uppkommit under kan- kursen eller tidigare.
[3 & fjärde stycket lagen (I961):03) om förlustavdrz-ig] llar skattskyldig eller vanligt han-
]. Skal/skyldig som är försatt i konkurs har inte rätt till avdrag för underskott. Läggs konkursen ned på grund av att borgenärerna har erhål- lit full betalning får den skattskyl- dige avdrag för utuierskott som inte medgetts på grund av bestänunelsen i första meningen.
.2. Har skattskyldig eller handels—
l(ll
Nin-'arande lydelse
delsbolag eller kommanditbolag. vari han är delägare. erhållit ackord utan konkurs. mä iförlu.stat-'drag. som enligt dett/ta lag medgives vid taxering för det beskattningsår. var- under aekordet beviljats. eller för se-
Föreslagen lydelse
bolag som han är delägare i under beskattningsäret erhållit ackord utan konkurs medges inte avdrag för un- derskott i förvärvskälla till vilken skuld som omfattas av ackordet hätt- för sig.
nare är. icke inräknas under först- nämnda heskattningsär eller tidigare uppkommet underskott i sådan för- värvskälla. till vilken efterskänkt skuld varit att hänföra.
till 31 &
1.” Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av försäk- ring utgär på grund av föregående tjänsteförhå'tllande. dels belopp, som på grund av lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår i form av folkpension eller tilläggspension. dels belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring.
Med pensionsfi'irsåkring förstås försäkring. som inte medför rätt till andra f("ärsäkringsbelopp än ålderspension. invalidpension eller efterlevandepen- sion. För att en försäkring skall anses som pensionsförsäkring fordras vidare. om inte annat följer av f("årklaring enligt sjuttonde stycket. att f('.')rsäkringen meddelats i en här i landet bedriven fi'ärsi'ikringsrörelse. Med försäkrad avses den på vars liv f("ärsäkringen tagits eller. i fråga om invalidpcnsion. den vars arbetsoförmi'tga försäkringen avser. Med tjånstepensionsförsäkring förstås pensionsförsäkring. som har samband med tjänst och för vilken den försäk- rades arbetsgivare åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften. Med tj änstepensionsförsäkring förstås också pensionsförsäkring, som — om en an- ställd avlidit — tagits av den anställdes arbetsgivare till förmån för den anställ- des efterlevande och för vilken försäkring arbetsgivaren åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften.
I fråga om annan pensitmsförsi'ik- ring än tjänstepensionsförsäkring skall försäkringstagaren vara den f("irsäkrade. Har försäkringstagaren eller hans make eller person med vil- ken han sammanbor under äkten- skapsliknande förhållanden barn under 16 år. får han ta försäkring av- seende efterlevandepension på sin makes eller den sammanboendes liv. om barnet insätts som förmånsta- gare. Om särskilda skäl föreligger kan riksskatteverket efter ansökan medge att dödsboet efter skattskyl- dig som här i riket drivit jordbruk. skogsbruk eller rörelse får ta försäk- ring avseende efterlevandcpension. Som förutsättning för att medgi- 'ande skall lämnas gäller att den ef- terlevande saknar betryggande pen- sionsskydd och att försäkringen tas i
'”'Scnaste lydelse 198721205.
I fråga om annan pensionsförsäk- ring än tjänstepensionsförsäkring skall försi'ikringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans make eller person med vilken han sammanbor under äkten- skapsliknande förhållanden barn under 16 år. får han ta försäkring av- seende efterlevandepension på sin makes eller den sammanboendes liv. om barnet insätts som förmånsta— gare. Om särskilda skäl föreligger kan riksskatteverket efter ansökan medge att dödsboet efter skattskyl- dig som här i riket bedrivit närings- verksamhet får ta försäkring av- seende eftcrlevandepension. Som förutsättning för att medgivande skall lämnas gäller att den efterle- vande saknar betryggande pensions- skydd och att försäkringen tas i sam-
Navara/ale lydelse
samband med att boet upphör med driften i förvärvski'illan. Motsva- rande gäller om den avlidne drivit verksamheten genom förmedling av juridisk person.
Föreslagen lydelse
band med att boet upphör med drif- ten i förvårvskållan. Motsvarande gäller om den avlidne drivit verk- samheten genom förmedling av juri- disk person.
Älderspension får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Om särskilda skäl föreligger. får dock regeringen eller. efter regeringens förordnande. riksskatteverket efter ansökan besluta att pension får börja utgå vid lägre ålder.
Älderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever. men under den försäkrades livstid lägst fem år eller. om försäkringen skall upphöra när den försäkrade fyller 65 är. lägst tre år. Pensionen får under den första fem- årsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp.
För ålderspension som utgår en- ligt allmän pensionsplan gäller. om den skall upphöra innan den försäk- rade avlider. vad därom utfästs en- ligt planen. Vad som enligt denna lag avses med allmän pensionsplan framgår av punkt 2 av anvisningarna till 29 5.
För ålderspension som utgår en- ligt allmän pensionsplan gäller. om den skall upphöra innan den försäk- rade avlider. vad därom utfästs en- ligt planen. Vad som enligt denna lag avses med allmän pensionsplan framgår av punkt 20 av anvisning- arna till 23 ?.
Förmånstagare får inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring än tjänstepensionsft'srsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende ålders- pension skall anställd. som då försäkringsavtalet ingicks var den försäkrade. vara ft.")rmånstagare.
Med invalidpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst så länge denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Invalid- pension får upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet träffades. I fråga om ft.”)rmånstagare gäller föreskrifterna i föregående stycke.
Med efterlevandepension förstås pension
1. som efter den försäkrades död utgår till den försäkrades make. varmed i detta sammanhang förstås person med vilken den försäkrade varit gift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden.
2. som efter den försäkrades död utgår till barn till den försäkrade eller barn till person som angivits under 1.
3. som utgår till efterlevande på grund av försäkring som tagits av dödsbo efter medgivande av riksskatteverket enligt tredje stycket. varvid pension fär utgå som om den avlidne varit försäkrad, eller
4. som utgår på grund av försäkring som tagits av arbetsgivare till förmån för anställds efterlevande med stöd av andra stycket sista meningen. varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad.
Efterlevandepension fär utgå högst så länge den efterlevande levei och får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med an- nat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pen- sionsbelopp. Efterlevandepension till person som avses i föregående stycke [. får upphöra när denne ingår nytt äktenskap men i annat fall under dennes livstid inte förrän fem år förflutit efter den försäkrades död. Har den försäk- rade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då försäkringen annars skulle ha upphört. får dock sådan efterlevandepension som nyss sagts upphöra vid sistnämnda tidpunkt. Efterlevandepension till barn, som avses i föregående stycke Z.. skall upphöra senast när barnet fyller 20 år. Är barnet varaktigt oförmöget till arbete. får pension utgå så länge barnet lever. llar försäkring
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
avseende efterlevandepension till barn tagits på sådan persons liv som avses i föregående stycke l.. skall pensionen.upphöra senast när barnet fyller 16 år.
Som cfterlevandepension anses även pension som — om försäkrad eller ef- terlevande make avlider innan ålders- eller efterlcvandepension har utgått under viss i försäkringsavtalet angiven minsta tid — skall utgå under återsto- den av denna tid (försörjningsränta"). En förutsättning för detta är dock att försörjningsräntan skall kunna utgå endast till person som avses i nionde stycket. Vidare förutsätts
||) att försörjningsräntan är förenad med livsvarig ålderspension eller med sådan livs|-'arig efterle|-'|u|depe||sio|| till make. som skall börja utgå omedel- bart efter den försäkrades död. samt att försörjningsräntans årsbelopp inte överstiger (len livsvariga pensionens årsbclopp.
b") att försörjningsräntan skall utgå under högst tjugo år. dock med den inskränkningen att. då räntan är förenad med livsvarig ålderspension. räntan inte får utgå längre än till den tidpunkt. då den försäkrade skulle ha fyllt 90 år. och inte heller. vid pensionsålder över 70 år. under längre tid än som motsvarar skillnaden mellan 90 år och pensionsåldern. .
c) att premier lör lorsorj|||||||sr.|||t.|n och den med denna förenade livsva- riga pensionen skall erläggas under tid. som inte med mera än fem ar under- stiger den tid under vilken försörjningsräntan enligt avtalet längst skall utgå. samt att inte vid utgången |||-' något kalenderår under förstnämnda tid det sammanlagda beloppet av erlagda premier överstiger det belopp. som vid samma tidpunkt skulle ha erlagts. om premiebetalningen jämnt fördelats på tid. som med fem år understiger den tid under vilken försörjningsräntan längst skall utgå.
Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) i |||istf("|regående stycke skall efte|'le|-'||ndepensio|| anses sasom livsvarig. även om pension skall upp- höra vid omgifte.
Som förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepens'ion får en- dast insättas person till vilken efte|'le|-'an(lepe||sio|| kan utgå enligt nionde och tionde styckena eller. vid försörjningsränta. person som anges i nionde stycket.
F('|rsäkringsvillkor. som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är av- görande för frågan huruvida försäkringen är att anse som pensionsförsäk- ring. skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla villkor att försäkringen inte får pantsättas eller belånas och inte heller ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter. som anges för pen- si(.|||sf(.'|rsäkring i denna lag. eller i andra fall än nedan föreskrivs överlåtas eller återk(.'|p||s. Avtalet får inte innehålla villkor som är oförenligt med be- stämmelserna om pensionsf(')rs|'|kring i denna lag.
Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring endast överlåtas ]. till följd av anställningsf('|rl||'|ll'.|nde. därvid f("|rsäkringen före eller efter överlåtelsen skall ha karaktär |||-' tjä||stepensionsförsäkring.
2. på grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller 3 genom bodelning. Ny ägare till p(ns|o||sfors.|kr|n|_ skall omedelbart underrätta l(||s.|kr|ngs- givaren om förvärvet av lo|s.|kr|n|_( || Återköp av pens|0||le|s.|kr|||L får utan hinder av bestämmelserna | denna lag ske om det tekniska återköps- värdet uppg nu till högst lt) (lll!) kronor eller om särskilda skäl föreligge| och riksskatteverket på särskild ansökan medger det. Bestämmelserna | lagen hindrar inte heller återbetalning enligt 13 kap. 4 & äktenskapsbalken av för- säkringstagai'ens tillgodohava||de.
Prop. l989/9U:11()
Nuvarande lydelse Föreslagen l_|'del.|'e
Om särskilda skäl föreligger. kan riksskatteverket efter ansökan förklara att försäkring som har meddelats i utomlands bedriven l'örs|'|kringsr('|relse skall anses som pensionsförsäkring. Sådan förklaring får meddelas endast under förutsättning att villkoren för f(.'|rsäkringen i huvudsak står i överens- stämmelse med bestämmelserna i denna anvisningspunkt om pensionsför- säkring. l'lar riksskatteverket meddelat förklaring som här avses kan försäk- ringen inte övergå till kapitalf("'|rs|'|kring.
Med kapitalf(.')rsäkring förstås annan livförsäkring än pe||si('|nsf("|rsäkring. 'l'ill k||pitalf('|rsäkring hänförs mot statens grupplivf('|rs|'|kring svarande för— män från kommun. även om förmånen inte utgår på grund av försäkring.
Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring får anses såsom k||pit'.|lf('|rsäkring. om förbehåll härom intagits i avtalet vid dess ingående.
Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäkring som l|uvudf("|rs|'|kringe||.
För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband med tjänst fordras. att premier för försäkringen skall betalas av arbetsgivaren. Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten om att försäkringen har tagits i samband med tjänst.
Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till denna som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.
Mot beslut. som riksskatteverket meddelat i ärende enligt denna anvis- ningspunkt. får talan inte föras.
till Slå
3.4" Såsom intäkt av tjänst skall 3. Såsom intäkt av tjänst skall upptagas. bland annat. hyres|-"|'|rdet av böstad. som kan vara åt den an- ställde upplåten. För den. som är an- ställd såsmn arbetare ( jordbruk med binäringar eller i rörelse eller eljest hos annan person och såsom löne- förmån åtnjuter bostad. skall alltså värdet av denna b(.|sta('lsförm|'|n medräknas vid löneförmånernas uppskattning (jfr punk! ] av anvis— ningarna lill 21.5). Vidare skall så- som intäkt upptagas värdet av andra utav den skattskyldige åtnjutna för- måner. därest han icke skulle varit berättigad att åtnjuta avdrag för ut— gifterna för förmånernas förvär- vande för den händelse. att han själv förskaffat sig dem. Såsom intäkt skall således. under nyss angivna förutsättning. upptagas exempelvis värdet |||-' fri kost och fria resor även- som skatter. f("in't'ikringsat'glfter o.dyl.. som arbetsgivaren betalat för den anställdes räkning (jfr due/('
. .. . ”Senaste lydelse 18).s7:l3ll3.
upptagas. bland annat. hyresvärdet av bostad. som kan vara åt den an- ställde upplåten. För den. som är an- ställd och såsom l(.'|nef("|rmån åtnju- ter bostad. skall alltså värdet av denna bost||('lsf('.'|r||||"u| medräknas vid löneförmånernas uppskattning. Vidare skall såsom intäkt upptagas värdet av andra utav den skattskyl- dige åtnjutna förmåner. därest han icke skulle varit berättigad att åt— njuta avdrag för utgifterna för för- månernas f("|r|-'ärv|'|||de för den hän- delse. att han själv förskaffat sig detn. Såsom intäkt skall således. un— der nyss angivna förutsättning. upp- tagas exempelvis värdet av fri kost och fria resor ävensom skatter. för- säkringar 0. d.. som arbetsgivaren betalat för den anställdes räkning el- ler eljest tillln'mdalzållit. Arbetsgiva- res kostnader för tryggande av ar- betstagares pension genom avsätt— ning eller pe||si('|nsf("|rsäkring utgör
Prop. 1989/901110
Nu varande lydelse
punkt 8 här nedan). Arbetsgivares kostnader för tryggande av arbetsta- gares pension genom avsättning el- ler pensionsförsäkring utgör dock icke skattepliktig intäkt för den an- ställde.
Föreslagen lydelse
dock icke skattepliktig intäkt för (len anställde.
Angående värdesättningen å bostadsförmån och andra naturaförmåner. som kunna ingå i avlöningen. meddelas bestämmelser i 42% och därtill hö- rande anvisningar. Är tjänstebostad med hänsyn till vederbörande tjänstin- nehavare i tjänsten åliggande reprcsentationsskyldighet större än som skäli- gen kan anses erforderligt för en person i motsvarande ställning men utan särskild. med tjänsten förenad representati('|nsskyldighet. skall såsom värde å bostadsf(.'|rm|'|nen upptagas allenast vad som kan anses motsvara en bostad av sistnämnda beskaffenhet. Motsvarande gäller. därest tjänstebostad av an- nan anledning är större än som kan anses erforderligt för tjänstinnehavarens och hans familjs behov. Har tjänstinnehavare fått utgiva ersättning för bo- stadsförmån. skall givetvis bostadens uppskattade värde därmed minskas.
4.4] I vissa tjänster är särskild er- sättning anvisad för vissa med tjäns- ten förenade kostnader. som av den skattskyldige måste bestridas. Ifråga om sådan ersättning skall i beskatt- nings/tänseende skillnad göras mel- lan stutli g eller enligt vad nedan sägs därmed jämställd tjänst och en - skild tjänst.
År fråga om stat/ig tjänst. skall. med undantag för traktamentsersätt— ning vid resa i tjänsten som inte varit förenad med Övernattning samt rese- kostnadsersättning. den anvisade er- sättningen ieke upptagas som intäkt av tjänsten. liksom å andra sidan de kostnader. som skola med ersätt- ningen bc'stridas. ej fä avfäras säsom utgift. även om ersättningen iekeför- slår till kostnrn'lernas gäldande. Vad nu sagts gäller för de fall. då den an- visade envättningen är avsedd att täcka utgifterna ( fråga. Är ersätt- ningen däremot endast avsedd att ut- göra ett mindre bidrag till kostnader- nas bestridande. skall ersättningen i sin helhet upptagas såsom intäkt. me- dan å andra sidan kostnaderna få av- dragas säsom utgift. även i den mån de överskjuta ersättningen. Vad nu sagts skall gälla även i fråga om kont- munal tjänst sä ock eljest vid anställ- ning hos offentlig instituticm. beträfl fande vilken förklaring enligt 3254 3 mom. andra stycket gäller.
”Senaste lydelse l()8():l017.
4. I vissa tjänster är särskild er- sättning anvisad för vissa med tjäns- ten förenade omkostnader. som måste betalas av den skattskyldige.
Nuvarande lydelse
[ fråga om enskild tjänst samt vid statlig tjänst i fråga om traktaments- ersättning vid resa i tjänsten som inte varit förenad ttted övernattning och resekostnadsersättning skall den an- visade ersättningen upptagas säsom intäkt. och — med undantag för ökade levnadskostnader vid resa i tjänsten sotn inte varit förenad nted övernattning — de omkostnader. som skola därmed bestridas. (tt-föras så- som omkostnader för tjänsten eller uppdraget. Om därvid ersättningen icke förslär till kostnader/ms gäl- dande. fär bristen avföras å intäkten av tjänsten i övrigt. Härvid märkes dock. att. om det kan antagas. att den anvisade ersättningen beräknats med hänsyn till vad som skäligen kan anses normalt ätgä till täckande av de omkostnader. som skola där- med bestridas. större avdrag än som svarar mot den anvisade ersätt- ningen bör medgivas allenast om det visas. att på grund av särskilda för- hållanden ersättningen varit otill- räcklig för sådana skäliga omkostna- der. Ä andra sidan torde i dylikt fall ofta kunna antagas. att (len anvisade ersättningen i sin helhet ätgått till de omkostnader. för vilka den avsetts. utan att särskild utredning i detta av- seende bchöver lämnas. Avdrag med samma belopp som den anvisade er- sättningen torde i regel böra medgi- vas i de fall. då ersättningen ej över- stiger vad sotn av staten i motsva- rande fall anvisas. Detta lärer exem- pelvis vara förlu't'llandet beträffande de resekostnadserst'ittningar. .som i allmänhet utbetalas av de enskilda järn vägarna. Vad nu sagts om statlig tjänst skall gälla även i fråga om kommunal tjänst så ock eljest vid att- .ställning hos offentlig institution. he- träffande vilken förklaring ett/igt 32 # 3 mom. andra stycket gäller. I fråga om traktamentsersättning och rese- kostnadsersättning vid resa med egen bil gäller dock särskilda be— stämmelser. .se punkt 3 av anvisning- arna till 33 &.
Föreslagen lydelse
Denna ersättning skall tas upp som intäkt. och de omkostnader. som skall betalas med ersättningen, dras av som kostnader för tjänsten eller uppdraget. Om därvid ersättningen inte räcker till för att betala omkost- naderna. får bristen dras av mot in- täkten av tjänsten i övrigt. Härvid gäller dock. om det kan antas att er- sättningen har beräknats med hän- syn till vad som skäligen kan anses normalt gå åt för att täcka de om- kostnader som skall betalas med er- sättningen. att större avdrag än som svarar mot den anvisade ersätt- ningen bör medges endast om det vi- sas. att ersättningen pä grund av sär- skilda förhällanden inte räckt till för sådana skäliga omkostnader. Å andra sidan bör det i sådana fall ofta kunna antas. att ersättningen i sin helhet gått åt till de omkostnader för vilka den avsetts. utan att särskild utredning behöver lämnas i detta av- seende. I fråga om traktamentser- sättning och resekostnadsersättning vid resa med egen bil gäller dock sär- skilda bestämmelser ipunkterna 3. _? a och _?c av anvisningarna till 33 %.
Nuvarande lydelse föreslagen lydelse
8.43 Understöd. som vid arbetskonflikt utgått till i konflikten indragen ar- betare frän organisation. som han tillhört. är icke att hänföra till skatteplik-
tig intäkt.
Har skattskyldig på grund av an- ställning eller särskilt uppdrag ätnju- titförtnän av fria resor. skall förmå- nen inte utgöra skattepliktig intäkt om den inte är att anse såsom ersätt- ning för kontant avlönittg. Om denna förmån utnyttjats för resor i tjänsten eller resor till och från ar- betsplatsen får följaktligen motsva- rande avdrag för resekostnader inte göras. Skattefriheten gäller i fråga om resa som har företagits av skatt- skyldig och dennes make eller sambo och barn under 18 är. (jf'rpankt 3 här ovan).
12.” Sjukpenning enligt lagen (1962381 ) om allmän fi'irsäkring. la- gen (l954:243) om yrkesskadeför- säkring. lagen (1976380) om arbets- skadeförsäkring. lagen (1977265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977z267) om krigsskadeer— sättning till sjömän utgör skatteplik- tig intäkt av tjänst om sjukpen-
4: Senaste lydelse 1987: 1303. JESc-naste lydelse 1989:—Bl).
10. Har arbetsgivare eller upp- dragsgivare lämnat arbetstagare eller uppdragstagare räntefritt län eller län där räntan understiger en jämft'irelse- ränta. som uppgår till statsläneräntan i slutet av november året före beskatt- ningsäret med tillägg av en procent- enhet. skall arbetstagaren eller upp- dragstagaren ta upp förmånen av lå- net som intäkt av tjänst. Denna för- män utgörs av skillnaden mellan jämförelseräntan och avtalad ränta. Förtnänsbeloppet skall anses som en betald rt'inteutgif't. Med lätt från arlwtsgivare eller uppdragsgivare likställs annat [än om det finns anledning anta att arbetsgi- varen eller appdragsgivaren förmed- lat det. Det som sagts i denna punkt gäller ej i fall som avses i punkt 14 sjätte stycket av anvisningarna.
lZ. Sjukpenning enligt lagen (19621381) om allmän försäkring. la- gen (1954zl43) om yrkesskadcför— säkring. lagen (1976380) om arbets-" skadeförsäkring. lagen (19771265) om statligt personskadeskydd och lagen (19771267) om krigsskadeer- sättning till sjömän utgör skatteplik- tig intäkt av tjänst om sjukpen-
Nu varande lydelse
ningen grundas pa inkomst. som hänför sig till tjänst och för sig eller tillsatnntans med annan sjukpen- ninggrunthutde inkomst uppgtir till () 000 kronor eller högre belopp för är. Till intäkt av tjänst hänföres un- der nätnndaförutst'ittningar ocksä er- sättning enligt lagen (1989225) om ersättning till smittbärare samt an- nan lag eller f("irfattniiw. som utgätt annorledes än pä grund av försäk- ring. som nyss sagts. till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete el- ler på grund av militärtjänstgöring.
Föreslagen lydelse
ningen grundas pä förvärvsinkomst. som hänför sig till tjänst. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning också ersättning enligt lagen (19891225) om ersättning till smittbärare samt annan lag eller för- fattning. som utgätt annorledes än på grund av försäkring. som nyss sagts. till någon vid sjukdom eller ol_ 'ksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgi'iring.
Föräldrapenningförmäner och värdbidrag enligt lagen om allmän försäk- ring samt ersättning enligt lagen (1988: 1465) om ersättning och ledighet för närstäendevi'ird utgör skattepliktig intäkt av tjänst. dock ej sädan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.
Kt')rttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt stu- diestödslagen ('l973:349). utbildningsbidrag för doktorander. timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux). vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid grundläggande svenskundervisning för in- vandrare räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Dagpenning frän erkänd arbetslöshetskassa. kontant arbetsmarknads- stöd. statsbidrag nmtsvarande dagpenning fran erkänd arbetslöshetskassa el- ler kontant arbetsmarknadsstöd som lämnas till arbetslös som startar egen rörelse samt ersättning enligt 16% lagen ( 1989z425) om särskilda inskolnings- platser hos offentliga arbetsgivare räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas 'som skattepliktig intäkt av tjänst.
Detsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag. vilka enligt av rege- ringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till deltagare i arbetsmarkmtdsutbildning samt med dem i fråga om sadana bidrag lik- ställda.
lla?4 Till intäkt av tjänst räknas avdrag för egenavgifter som har äterfi'irts enligt punkt 7 av anvisning- arna till 33 ;” samt , i den mån avdrag ltar medgetts för avgifterna vid be- räkning av inkomst av tjänst — resti- tuerade. avkortade eller avskrivna egenavgifter.
13.45 Är skattskyldig företagsle- dare i fämansföretag och har hans make icke sadan ledande ställning i
'”Lydelse enligt prop. 1989:-"90: l33. J”Senaste lydelse 1976: 1094.
lla. Till intäkt av tjänst räknas avdrag för egenavgifter som har äterförts enligt punkt 7 av anvisning- arna till 33% samt restitueradc. av- kortade eller avskrivna egenavgifter enligt lagen (l981:69l) om socialav- gifter, som inte utgör intäkt av nä- ringsverksamhet, och avgifter. som avses i 46.5 Zmom. första stycket 3 och som satts ned genom ändrad de- bitering. allt i den man avdrag har medgetts för avgifterna.
l3. Är skattskyldig företagsledare i ett famansföretag eller i ett fämans- t'igt handelsbolag och har hans make
Nllvarande lydelse
företaget gäller. i fråga om lön eller annan ersättning från företaget till maken för utfört arbete. bestämmel- serna i andra stycket.
Uppgär makens arln'tsinsats i före- laget till ntinst 40!) timmar under be- skattningsåret. beskattas maken själv för det vederlag som han uppburit från företaget under förutsättning att ersättningen är att anse som mark- mulsmässig. Om maken till följd av att förr.-taget påbörjat eller nedlagt sin verksamhet icke kunnat arbeta i före- taget under hela beskattningsåret. gäller vad nyss sagts under förutsätt- ning att arbetsinsatsen uppgår till minst 200 timmar. Unders/iger ma- kens arbetsinsats vad sålunda före- skrivits eller överstiger ersättningen vad som kan anses nu'trknadsmäs- sigt, skall före/agsledaren beskattas för makens ersättning eller den del av ersättningen som överstiger den markntidsmässiga. ,flrbetsinsats i makarnas gemensamma bostadsut- rymme får medräknas om med ltän- syn till rörelsens art och andra sä- dana omständig/1eter skäl därtill fö- religger. Vid bedömande av om make under ln'skattningsåret arbetat före- skrivet antal arbetstimmar skall anses att han under tid. dä han uppburit sjukpenning eller föräldrapemting enligt lagen (196138! ) om allmän föm'äkring eller därmed jämförlig er- sättning enligt annan författning. ar- betat i samnta omfattning som när- mast före den tid. då sådan ersättning uppburits.
Ersättning för utfört arbete från fämansföretag till företagsledares el- ler dennes makes barn. som ej upp- nått 16 års alder. beskattas hos den av makarna som har den högsta in- komsten frän företaget, eller. om makarna har lika stor inkomst från företaget. hos den äldste maken. Detta gäller också ersättning till barn. som har fyllt lö är. till den del ersättningen överstiger marknads-
Föreslagen lydelse
inte sådan ledande ställning i företa- get gäller. i fråga om lön eller annan ersättning från företaget till maken för utfört arbete. bestämmelserna i andra stycket.
Maken beskattas själv för den er- sättning som han uppburit från före- taget under förutsättning att ersätt- ningen är att anse som marknads- mässig. För överskjutande del skall i stället företagsledare/1 beskattas.
Ersättning för utfört arbete från ett fämansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag till företagsledares el- ler dennes makes barn. som ej upp- nzitt 16 ärs älder. beskattas hos den av makarna som har den högsta in- komsten från företaget. eller. om makarna har lika stor inkomst från företaget. hos den äldste maken. Detta gäller också ersättning till barn. som har fyllt 16 år. till den del
Nuvarande lydelse
mässigt vederlag för barnets arbets- insats.
Vad i andra och tredje styckena föreskrivits äger motsvarande till- lämpning i fråga om inkomst som make och barn åtnjuter i egenskap av delägare i handelsbolag. varvid dock bestämmelserna i punkt 9 av atti-'is- ningarna skall iakttagas. Hinder mö- ter emellertid ej att. innan inkomsten från handelsbolaget uppdelas mellan makar och barn. tillgodoräkna make och barn skälig ränta på det i lutn- delsbolaget insatta kapitalet. Omfat- tar beskattningsäret för handelsbola- get kortare eller längre tid ätt 12 må- nader. skall antalet erforderliga ar- betstimmar jämkas med hättsyn här- till.
(35 ä 1 a mom. första stycket)
Anskaffar ett fämansföretag lös egendom. som uteslutande eller så gott som uteslutande är avsedd för företagsledarens eller honom närstå— ende persons privata bruk. skall ett belopp motsvarande anskaffnings- kostnaden för egendomen hänföras till intäkt av tillfällig förvärvsverk- sam/tet för företagsledaren.
(35 s 4 mom. fjärde stycket)
Avyttras egendom. som avses i detta moment. till fämansföretag av delägare eller honom närstående pc rson. skall oavsett bestämmelserna i detta moment som skattepliktig rea- lisationsvinst räknas vad den skatt- skyldige crhaller för egendomen. sä- vida denna icke är eller kan antagas bli till nytta för företagets verksam- het.
Föreslagen lydelse
ersättningen överstiger marknads- mässigt vederlag för barnets arbets- insats.
Årfr'iretagsledares ntake oc/t barn. sotn avses i tredje stycket. delägare i fåmansägt handelsbolag tillämpas andra och tredje styckena i den mån inkomsten utgör ersättning för utfört arbete. Till den del inkomsten utgör skälig ersättning för i bolaget gjord kapitalinsats beskattas delägaren själv för inkomsten. Är inkomsten större beskattas företagsledaren för ("iverskjutande del. Har båda ma- karna inkomst från bolaget gäller be- träffande den överskjuu'tnde delen bestämmelserna i tredje stycket.
14. Anskaffar ett fämansförctag från annan än delägare eller delägare m't'rstående person lös egendom. som uteslutande eller så gott som uteslu- tande är avsedd för privat bruk för företagsledare, företaget eller före- tagsledare närstående person, skall ett belopp motsvarande anskaff- ningskostnadcn för egendomen tas 11ij som intäkt av tjänst Itos före- tagsledaren. Vad nu sagts gäller inte anskaffning av bil som förrut/eder be- skattning av bilförtnån.
Avyttrar delägare i fåmansföretag eller delägare närstående person egendom till företaget skall. om pri- set är högre ätt egendomens mark- nat'lsvärde. det överskjutande belop- pet beskattas Itos överlåtaren som itt- täkt av tjänst. Av 24.5 6 tnom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt framgår att återstående del av veder- laget skall beaktas vid beräkning av realisationsvittst samt att vid denna beräkning särskilda undt'tntagsregler gäller för fastighet och bostadsrätt. Avser avyttringen sådan egendom som avses i 30.5 nämnda lag gäller dock. oavsett ltttr priset förhåller sig till marknadsvärdet, att hela vederla-
Nuvarande lydelse
(35 ä 1 a mom. tredje stycket)
Till intäkt av tillfällig _förvt'irvs- verksam/tet hänföres även förmån som delägare [ fåtnansföretag eller honom närstående person åtnjuter genom att avyttra egendom til/företa- get till högre pris eller genom att för- värva egendom från företaget till lägre pris än egettdontetts marknads- pris.
(35 ä 1 a mom. andra stycket)
l-Iar företagsledare i ett fåmans- företag eller honom närstående per- son uppburit hyra eller annan ersätt- ning från företaget för lokal. som äges eller disponeras av företagsle- daren eller den honom närstäendc. skall ersättningen. såvida den icke skall beskattas säsom intäkt av fas- tighet eller intäkt av kapital. av mot- tagaren upptagas som intäkt av till- fällig förvärvsverksamhet. Mottaga- ren får dock åtnjuta skäligt avdrag för den kostnad som han har vidkän- nas pä grund av att företaget utnytt— jat lokalen i fråga. (35 5 l a mom. fjärde stycket)
Har fämansföretag lämnat län till
Föreslagen lydelse
get. utan avdrag för något omkost- nadsbelopp, skall beskattas Itos ö ver- låtaren som itttäkt av tjänst. såvida inte egendontett är eller katt väntas bli till nytta förföretaget.
Vad som i andra stycket sägs om bostadsrätt gäller endast sådan bo- stadsrätt som avses i 26.6 ] ntont.
första stycket lagett om statlig itt- kontstskatt men tillämpas även i
fråga om andel eller aktie som avses [ (”It'll/'(] .S'l_)'('k€'l tll' Stllllllltl Ill/)lilelll.
Förvärvar delägare i fåtnansföre- tag eller delägare närstående person egendont från företaget till lägre pris ätt egendomens tnarknadsvärde. skall ett belopp motsvarande skillna- den beskattas Itos f'c't'rvärt-'arett som intäkt av tjänst. Vad nu sagts gäller också ttär delägare i fåmansägt han— delsbolag eller delägare närstående person förvärvar egendt'nn från han- delsbolaget. om egendomen omfattar sådant Ittts eller avser sådan lägen/tet som i och medförvärvet blir eller katt antas kontnta att bli privatbostad ett- ligt 5 s*" andra eller fjärde stycket eller tomtmark som avses bli bebyggd nted sådan bostad. Första meningen tillätnpas inte ttär det är företagsleda— ren sotn förvärvar egendomen och denne Itar beskattats ett/igt första stycket vid företagets förvärv av egendomen.
llar företagsledare i ett fåmans- företag eller ett fåmansägt handels- bolag eller företagsledare närstående person uppburit hyra eller annan er- sättning frän företaget för lokal. som ägs eller disponeras av företagsleda- ren eller den honom närstående. skall ersättningen. sävida den inte skall beskattas säsom intäkt av nä- ringsverksam/tet. Itos mottagaren beskattas som intäkt av tjänst. Mot- tagaren får dock åtnjuta skäligt av- drag för den kostnad som han fatt vidkännas på grund av att f("iretaget utnyttjat lokalen i fraga.
Har l'ämansföretag lämnat före-
Nuvarande lydelse
företagsledare eller honom närstå- ende person och utgår icke ränta på länet eller utgär ränta med lägre he- lopp ätt som vanligen utgär på län av liknande slag. skall sedvanlig ränta eller skilltuulsbeloppet hänföras till intäkt av tillfällig fört-'ärvsverksam— het för låntagaren.
(35 å ] a mom. femte stycket)
Har fåmansföretag lämnat län till företagsledare eller honom närstå- ende. person och har lånet nedskri- vits i företagets räkenskaper, hän- föres det nedskrivna beloppet till in- täkt av tillfällig fört-ärvsverksamhet för låntagaren. Vad nu sagts gäller dock icke län som avses i sjätte stycket. ("35 ;i l a mom. sjunde stycket)
Som fämansföretag räknas
a) aktiebolag, ekonomisk för- ening och handelsbolag. vari ak- tierna eller andelarna till överrä- gande del ägas eller på därmed jäm- förligt sätt innehavas — direkt eller ge- nom förmedling av juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fy- siska personer: samt
b) aktiebolag. ekonomisk för- ening och lutndelsbolag. vars verk- samhet är uppdelad på verksamhets- grenar, som äro oberoende av var- andra. såvida en person genom ak- tie- eller andelsinnelmv, avtal eller på därmed jämförligt sätt har den re- ella bestämmanderätten över sadan verksamhetsgren och självständigt kan förfoga Över dess resultat.
Föreslagen lydelse
tagsledare eller företagsledare när- stående person ränu'fritt län eller lätt där räntan understiger en jämförelse- ränta. som uppgår till statslt'lneriintan islutet av november året före beskatt- ningsäret med tillägg av en procent- enhet, skall låntagaren ta upp förmä- nen av länet som intäkt av tjänst. Denna förmän utgörs av skillnaden mellan jämjörelseräntan och avtalad riinta.
l-lar fåmansföretag lämnat lån till företagsledare eller företagsledare närstående person och har lånet skrivits ned i företagets räkenskaper. skall det nedskrivna beloppet be- skattas hos låntagaren som intäkt av tjänst. Vad nu sagts gäller dock inte län som avses i punkt 15.
Som fämansföretag räknas
a) aktiebolag och ekonomisk för- ening, vari en fysisk person eller ett fåtal fys ka personer äger så många aktier eller att delar att dessa personer har mer ätt hälften av rösterna för ak- tierna eller andelarna i företaget: samt
b) aktiebolag och ekonomisk för- ening vars verksamhet är uppdelad på verksamhetsgrenar. som är obe- roende av 'arandra, savida en per- son genom aktie- eller andelsinne- hav. avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella bestämrnanderät— ten över sådan vcrksamhetsgren och självständigt kan förfoga över dess resultat.
Som fämansföretag räknas dock inte aktiemarknadsbolag enligt lagen (1981—571 ) om t'ärdepapperstnark- naden. Som fämansföretag räknas inte heller bostadsföreningar och bo- sttulsaktieholag som avses i 25 7mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt.
Som 'hitnansägt hatulelsbt'dag räk- nas
a) handelslmlag. vari en jysisk per- son eller ett fåtal j_"vsiska personer ge-
Prop. l989/9tl:llll
Nuvarande lydelse
(35 s 1 a tnom. ättonde stycket)
Som företagsledare i fämansföre- tag skall anses den eller de personer som till följd av eget eller närstaende persons aktie- eller andelsinnehav i jåmans/öretaget eller annan lik- nande grund har ett väsentligt infly- tande i företaget eller — där fråga är om företag som avses i sjunde stycket b) -— den som har den reella bestämmande—rätten över viss verk- samhetsgren och självständigt kan förfoga över dess resultat. ("3.5 :$ 1 a mom. nionde stycket)
Vid tillämpning av detta moment skall säsom närstående person räk- nas föräldrar. far- och morföräldrar. make. avkomling eller avkomlings make. syskon eller syskons make el- ler avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med avkom- ling avses jämväl styvbarn och fos- terbarn. (355 1 a mom. sjätte stycket)
15. Har lån lämnats i strid mot be- stämmelserna i 12 kap. 7s aktiebo- lagslagen (19753385) eller 11% la— gen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. utgör läne- beloppet. till den del återln'talning icke skett. intäkt av tillj't'illigft'irvärvs- verksamhet för låntagaren.
Föreslagen lydelse
nom sin ande/sinnelzai-' eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande; samt
I)) handelsbolag. vars verksamhet iir uplnlelad på verksamhetsgrenar som är oberoende av varandra. så- vida en person genom andelsinne- hav. avtal eller på därmed jämförligt satt ltar den reella bestämma/1dera't- ten över sådan verksamhetsgren.
Med ligare enligt t'ittonde och tionde styckena avses den som — di- rekt eller genom förmedling av juri- disk person — äger eller på (liir/ned jämförligt sätt innehar aktie eller an- del [ jöretaget.
Som företagsledare i fämansföre- tag eller fåmansägt handelsbolag skall anses den eller de personer som till följd av eget eller närstående per- sons aktie- eller andclsinnehav i företaget eller annan liknande grund har ett väsentligt inflytande i företa- get eller — där fråga är om företag som avses i åttonde stycket b eller tionde stycket b — den som har den reella bestämmanderätten över viss verksamhetsgren och självständigt kan förfoga över dess resultat.
Vid tillämpning av denna anvis- ningspunkt skall såsom närstående person räknas föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling el- ler avkomlings make. syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är del- ägare. Med avkomling avses jämväl styvbarn och fosterbarn.
15. Har penning/ån lämnats i strid mot bestämmelserna i 12 kap. 7 & ak- tiebolagslagen (1975zl385) eller 11 ;" lagen (19671531) om tryggande av pensionsutfästelse m. ni.. skall låne- beloppet beskattas hos låntagaren som intäkt av tjänst. såvida inte sytt- nerliga skäl föreligger mot detta.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
till 335
3.4" llar skattskyldig i sin tjänst verkställt resor som varit fi.")rcnade med övernattning utom den vanliga verksamhetsorten. äger han rätt att åtttjttta avdrag icke blott för kostna- dett för själva resatt utatt jämväl för den ökning i levnadskostnaden. som den skattskyldige kan hava" fått vid- kännas på den grund. att han vistats utom sin vanliga vcrksamhetsort. så- sotn för hotellrum. ökad kostttad för föda osv. Därest i tjänst. som avses i punkt—! attdra stycket av anvisning- artta till 32 9". anvisats särskild ersätt- ning för kostttaderna. får avdrag dock icke äga rum. Har ett/igt 2 kap. 14 ä 3 lagen (1990:00) om själ vdekla- ration och kontrolluppgifter trakta- tnentserst'ittnittgar och andra ersätt- ningar icke upptagits säsom intäkt. må ej lteller de etnot ersättningarna svarande kostnaderna avdragas.
[ första stycket avsedd ökrting i Iev- nadskostttaden skall. där den skatt- skyldige inte visar större ökning. att- ses lta uppgått till ett belopp motsva- rande den ersättning som av arbetsgi- varen utgivits för kostnadens täck- ande (traktamente). dock högst till belopp sattt i enlighet med vad nedan [ detta stycke sägs motsvarar största nortnala ökning i levnadskostnta'len. Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår ett belopp (n () rm alb e- lopp) motsvarande största normala ökning i Ievnadskostnaden för ett dygn. Resan skall anses lta varat det antal dygn som motsvarar atttalet övernattningar. OHIflI/Iar vistelse på en och samma ort längre tid än 15
'"'Lydclse enligt prop. 1989t'90174.
3. Har skattskyldig i sitt arbete företagit resor som varit förenade med ('.')vcrnattning utom den vanliga vcrksamhetsorten. äger han rätt till avdrag för den ökning i levnadskost- naden. som ltatt har haft på grund av att han vistats utom sin vanliga verk- samhetsort. Den vanliga verksamhetsm- ten utgörs av ett otnråde ittont ett av- stånd av 5() kilometer från den skatt- skyldiges tjättsteställe. Med vanlig verksamhetsort likställs ett område inom ett (ti-'ständ av 50 kilometer från den skattskyldiges bostad. Tjänste - stäl [ e är den plats där en arbetsta- gare fullgör huvuddelen av sitt ar- bete. Om detta sker uttder förflytt- ning eller på arbetsplatser sotn hela tiden växlar. anses sotn tjänsteställei regel den plats där arbetstagaren full- gör ett del av sitt arbete. såsom att hämta och lämna arbetsmaterial eller utföra förberet'lande och avslutande arbetsuppgifter. Om arbete på "varje arbetsplats pågår begränsad tid enligt de villkor som gäller för vissa arbets- tagare inom h_vggnads- och anlägg- ningsbranschett eller därtnedjt'imför- liga branscher skall den skattskyldi- ges bostad anses som tjänsteställe. Kostnadsökning enligt första stycket katt avse utlägg för logi , mer- kostnad för måltider satnt diverse smätttgifter. Har arbetsgivare för förrättning inotn riket utgivit ersättning för att täcka kostttadsökningen för tttältider och stnt'iutgifter — d a gtrakta men- te —. och visar den skattskyldige inte större ökning, medges avdrag med belopp motsvarande den ttppburna erst't'ttnt'ngen. dock högst 150 krattor per dag (helt masintibelopp för dag). Detta maxitnibelopp avser kostnadsökning för måltider och sntåutgifter under varje hel dag sotn ltar tagits i anspråk för resan. Som hel dag anses även avresedag om re-
Prop. 1989/90:11()
Nuvarande lydelse
dygn i följd, skall från och ttted det sextonde dygnet såsont största nor- mala ökning i let'ttadskostttadett räk- nas sex tiondelar av ttortttalbeloppet. Vid 1984—199] års taxeringar skall för skattskyldig som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbran- scltett fortlöpande ltaft sitt arbetsplats förlagd till en och satttttta ort utattför den vanliga verksam/tetsorten under längre tid ätt två år för tid därefter så- som största normala ökning i Iev- nadskosttutdcn anses ett belopp tttot- svarande dett del av ttormalbeloppet som avser kost vid förrättning som pågått längre tid ätt 15 dygtt ökat ttted faktisk kostnad för logi på arbetsor- tett. Vill skattskyldig visa att kost- nadsökningen i ett och samma tjänst varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall ut- redningen avse hans samtliga för- rättningar i nämnda tjänst under be- skattningsäret; dock att ifråga om avdrag för ökning i levnadskostna- denfrån och med det sextonde dygnet if(")"ljd på en och samma ort eller tut- der förrättning på utrikes ort levnads- kostttadst't'kttittgen får beräknas för varje förrättning för sig.
Avdrag för ökade levnadskostna- der är däremot icke tttedgivet enbart på den grund, att den skattskyldige ltar sitt arbete på annan ort ätt den. där han ltar sitt bostad. Har den skattskyldige bosatt sig på atutatt ort ätt den. där ltatt ltar tjättst eller att- ställttittg, eller antagit arbete, sotn skall utföras på annan ort ätt den. där ltatt är bosatt. är avdrag i regel icke medgivet. Avdrag tttedgives dock för det fall. att anställningen avser ett- dast en kortare tid eller skall bedri- vas å flera olika platser eller det av annan anledning icke skäligen katt ifrågasättas. att den skattskyldige skall atflytta till den ort. där arbetet ska/[ tttföras.
Oavsett vad i tu'istföregåettde stycke sägs äger skattskyldig. som på grund av sitt arbete bosatt sig på att- ttatt ort ätt den där hans fatttilj är bo- satt. därest det ttted avseende på |na-
Föreslagen lydelse
san ltar påbörjats före kl. 12.00 och ltetttkotttstdag om resan ltar avslutats efter kl. 19.00. Om resatt ltar påbör— jats settare eller avslutats tidigare skall avdraget bestätttntas till högst ett lta/vt marimibelopp.
Om den skattskyldige inte fått er- sättttittg från arbetsgivaren för att täcka kostnadsökning för måltider och smått/gifter men gör sannolikt att ltatt haft sådana merkostnader med- ges avdrag ettligt schablon med 75 kronor per dag.
Vill skattskyldig visa att kostnads- ökningen i en och samma attställttittg varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad itu sagts. skall ut- redningen avse hans samtliga för- rättningar inont riket i nämnda att- stäl/tting under beskattningsäret.
Avdrag för kostnad för logi vid ftiirrättning inom riket tttedges med belopp tttotsvarande den faktiska ttt- gtften. Kan den skattskyldige inte visa logikostnaden medges avdrag ttted belopp tttotsvarande ersättning sotn uppburits från arbetsgivaren — ttattraktatttente. Detta avdrag får dock inte ("iverstiga 75 kronor per ttatt tmaxitttibelopp för natt).
När arbete tttont den vanliga verk- satttltetsortett varit förlagt till en och sattttna ort ittottt riket uttder längre tid ätt tre tttåttader i en följd bedöms rätten till avdrag och beräkttas detta enligt bestämtttelsertta [ pttttkt 3 a. Ett löpattde förrättning attses bruten ett- dast av ttppeltåll som beror på att ar- betet förläggs till annan ort ttttder minst fyra veckor.
Har skattskyldig sont ltar rätt till avdrag för ökade levnadskostttader ett/igt denna punkt erhållit kostför- tttått skall avdraget reduceras med ltänsytt härtill.
Kosttutdsökning ttttder förrättttittg som varit förenad med övernattning på utrikes ort. får beräknas för varje förrättning för sig. Avdraget skall även här. om den skattskyldige inte visar större ökning. attses lta uppgått till belopp som tttotsvarar den kost- ttadsersättning som arbetsgivaren gi-
Nuvarande lydelse
kes förvärvsverksamhet. svårighet att anskaffa familjebostad eller an- nan därttted jämförlig omständighet icke skäligett kan ifrågasättas. att fa- ntiljen skall avflytta till den skattskyl- diges bostadsort. åtnjuta avdrag för den ökttittg i levttadskostnaden som föranledes av den skilda bosätt- ttittgett. Ont båda tttakartta äro be- rättigade till sådattt avdrag. skall, där makarna ej överettskotttntit om att- nattfördelning, detsanuttattlagda av- draget tillkomma dem med hälften var. Vad här sagts skall, såvitt avser tnakar. icke äga tillämpning [ fall som i 52 s*" 2 mom. sägs.
Föreslagen lydelse
vit ut. Avdraget för merkostnad för måltider och smäutgtf'ter får dock inte överstiga belopp som katt anses motsvara största normala ökning i levnadskostnaden utuler ett dygtt för respektive f'örrt'ittttingsland.
3 a. En avdragsgill fördyrittg av- seende ökade levnadskostttader katt inte attses föreligga enbart av den att- ledttittgett att den skattskyldige arbe- tar på attnatt ort ätt den där ltan ltar sin bostad. 'Avdrag medges dock i följande fall. nämligen om
arbetet avser endast en kortare tid.
arbetet visserligen inte katt beteck- nas som kortvarigt tnett ändå typiskt sett är tidsbegränsat till sin natur eller sådant att en fast anknytning till den tidigare bostadsorten krävs,
arbetet skall bedrivas på flera olika platser eller
det av annan anledning inte skäli- gen kan ifrågasättas att flyttttittg bör ske till arbetsortett.
Oavsett vad som ovatt sagts ltar en skattskyldig, som pågrund av sitt ar- bete flyttat till ny bostadsort, rätt till avdrag för ökade levnadskostnader om bostad för den skattskyldige, dennes ntake, satttbo eller familj be- hållits på den tidigare bostadsorten och sådan dubbel bosättning är skä- lig pä grund av
makes eller sambos förvärvsvcrk- samhet.
svårighet att anskaffa fast bostad på verksattthetsorten eller
annan särskilt! omständighet.
Avdrag ett/igt dettna punkt medges endast attt övernattning på arbetsor- tett äger rum.
Avdrag tttedges endast om avstån- det mellan bostadsorten oclt arbets- orten är längre ätt 50 kilometer.
Avdrag ett/igt första stycket med- ges ttttder längst två år och i övrigt under längst tre är för gifta eller sant- boende par och uttder längst ett årför ensatttstående skattskyldiga. ] den angivna tiden skall inräknas tid att- der vilken avdrag för samma förrätt- ning tttedgetts enligt pttttkt 3. Avdrag
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
medges dock för längre tid än som sagts nu. om anställningens natur el- ler andra särskilda skäl talar för det.
Avdrag för kostnad för logi beräk- nas till belopp motsvarande den fak- tiska tttgtften. För skattskyldiga som avses i punkt 3 ovan medges dock av- drag ett/igt ltestätnmelserna i punkt 3 sjunde styeket. Ökningen [ kostna- derna för måltider och smäutgt'jter på arbetsorten beräknas antingen enligt utredning om den faktiska kostnads- ökningens storlek eller schablonmäs- sigt. Den schablontnässiga ökningen beräknas
I. för skattskyldiga som under de första tre månaderna av bortovaron medgivits avdrag enligt punkt 3 ovan och som alltjämt uppbär kostnadser- sättning frän arbetsgivaren till 100 kronor per dag.
2. för skattskyldiga som medges avdrag enligt första stycket till 75 kro- nor per dag ( ett halvt mast'mibelopp ) under de första tre månaderna av bortovaron oeh därefter samt ifall av dubbel bosättning till 50 krattor per dag ("ett tredjedels maximibelopp).
Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader enligt denna punkt erhållit kostför- män skall avdraget redueeras med hänsyn härtill.
3 17. Den som på grund av sitt ar- bete vistas pä annan ort än sitt eller sitt familjs hemort, äger rätt till skä— ligt avdrag för kostnad för ett hem- resa varje veeka om avståndet mellan hemorten och arbetsorten är längre än 50 kilometer. Avdraget gäller en- dast kostnad för resa inom riket.
m'draget skall i regel beräknas ef- ter kostnad för billigaste färdsätt. (.)m avståndet mellan hemorten och arbetsorten överstiger sjuhundra ki- lometer eller resan företagits till eller från Gotland medges dock avdrag för kostnad för flygresa. Om godtag- bara allntänna kommunikationer saknas får avdrag medges för kostna- der för resa med egen bil enligt den schablon som anges i punkt 4.
Nuvarande lydelse
Den som använt egen bil för resor i tjänsten har rätt till avdrag för kost- naden med ett belopp om 1 krona och 20 öre för varje körd kilometer.
Föreslagen lydelse
3 e. Den som använt egen bil för resor i tjänsten har rätt till avdrag för kostnaden med ett belopp om 1 krona och 20 öre för varje körd kilo- meter.
till 41 ä'
4.47 I fråga om annan förvärvs- källa än jordbruksfastighet. annan fastighet varav inkomsten beräknas enligt bok jk'iringsnn'issiga grunder el- ler rörelse gäller såsom allmän regel, att inkomst skall anses hava ätnjutits under det är. då densamma från den skattskyldiges synpunkt är att anse säsom verkligen förvärvad och till sitt belopp känd. Detta är framför allt förhållandet. dä inkomsten av den skattskyldige uppburits eller bli- vit för honom tillgänglig för lyftning eller. såsom i fraga om bostadsför- mån och andra förmåner in natura. då den pä annat sätt kommit den skattskyldige till godo. detta obe- roende av huruvida inkomsten intjä— nats under året eller tidigare. Har den skattskyldige pä grund av sin tjänst fatt förvärva värdepapper på förmånliga villkor. tas förmånen upp till beskattning det är förvärvet skedde. Vissa intäkter. t. ex. av tjänst, ränta å i bank eller annan perz- ninginrättning innestående medel m_s. v. kunna dock hänföras till näst- föregående års inkomst. ehuru de icke uppburits eller varit tillgängliga för lyftning förrän efter nämnda ars utgäng. Förutsättningen härför är emellertid. att de intjänats under be- skattningsäret och uppburits eller blivit för lyftning tillgängliga ome- delbart efter det årets utgå/tg eller [ varjefall så tidigt under nästföljande är. att de praktiskt taget kttnna hän- föras till inktrnnstett under beskatt- ningsäret. Likaledes böra vissa intäk- ter. t. ex. hyror av en hyres/astighet. vilka influtit redan före beskattnings- årets ingång. hänföras till nämnda ärs inkomst, därest a'e avse beskatt- ningsäret eller del därav samt influtit
” Senaste lydelse 1989: 1017.
4. I fråga om ittkomst av tjänst gäl- ler säsom allmän regel. att inkomst skall anses hava ätnjutits under det är. då densamma från den skattskyl- diges synpunkt är att anse säsom verkligen förvärvad och till sitt be- lopp känd. Detta är framför allt för- hållandet. dä inkomsten av den skattskyldige uppburits eller blivit för honom tillgänglig för lyftning el- ler. säsom i fråga om bostadsförmån och andra förmåner in natura. då den på annat sätt kommit den skatt- skyldige till godo. detta oberoende av huruvida inkomsten intjänats un- der äret eller tidigare. Har den skatt- skyldige pä grund av sin tjänst fått förvärva värdepapper pä förmånliga villkor. tas förmånen upp till be- skattning det är förvärvet skedde. Vissa intäkter skall dock hänföras till beskattningsåret. ehuru de icke uppburits eller varit tillgängliga för lyftning förrän efter nämnda ärs ut- gäng. Förutsättningen härför är emellertid. att de intjänats senast under beskattningsäret och uppbu- rits eller blivit tillgängliga för lyft- ning före den 15 januari påföljande år. Likaså skall intäkter som uppbu— rits eller blivit tillgängliga för lyftning efter den 15 december året före be- skattningsäret hänföras till beskatt- ningsäret om de i sitt helhet belöper tidigast på beskattningsäret.
Nuvarande lydelse
(')met'lelbart före årets ingång. Sär- skilda regler' gäller vidare enligt punkt 4 a ifråga om intäkt på grund av icke yrkesmässig avyttring av ak- tier. konvertibla skuldebrev. options— riitter oclt (lllt'lt'ldl'l vissa fall .
Å andra sidan skola utgifterna och omkostnaderna för inkomstfi'ärvär- vet avdragas från intäkten under det år. då de verkligen blivit av den skattskyldige bestridda. även om de avse inkomst. som tidigare förvär- vats eller först under ett senare är beräknas inflyta. Även här gäller. att en utgift. som verkställts ttnder året före eller efter beskattningsäret. kan vara att praktiskt taget hänföra till utgift under beskattningsäret. Så kan e.t'empelvis. om ränta å en i en hyresfastighet intecknad skuld erla gts omedelbart efter beskattttingsårets utgång. räntan vara att anse säsom utgift ttnder beskattningsåret. nämli- gen för det fall. att räntan hänför sig till beskattaingsäret. ()m avdrag för kostnader för reparation och under- håll av sådan fastighet. varav intäk- terna beräknas enligt 34.5 lmom.. gäller även punkt 8 av anvisningarna till 25 5. I fråga om avdrag för tttgtf- ter. som hänföra sig till realisations- vinst. gälla särskilda ln'stämmelser (jfr ant-'isningartut till 36 9" punkt I).
I enlighet härmed skola fordringar för utfört arbete räknas såsom intäkt för detär. varunder de inflyta. och ut- gifter. vilka icke omedelbart gula'ils. avräknas från intäkterna för det år. varunder de betalas. Ränta å pett- ningar, som innestå i bank å sådan räkning. å vilken räntan gottskrives ittsättaren per den 31 december. anses säsom nämnda dag influten intäkt. ntedan däremot ränta å penningar. sotn innestå (i annan räkning. räknas såsom inkomst för det år. då räntan förfaller till betalning. även om rän- tan till någon del belöpt å ett tidigare eller senare år. Om någon upplåtit at'verkningsrt'itt till skog mot betal- ning. som skall erläggas under loppet av flera år. skall såsont intäkt för varje år ttpptagas den del av köpe-
Föreslagen lydelse
Å andra sidan skall utgifterna och omkostnaderna för inkomstförvär- vet avdragas från intäkten under det år. då de verkligen blivit av den skattskyldige bestridda. även om de avser inkomst. som tidigare förvär- vats eller först under ett senare år beräknas inflyta. På motsvarande sätt som i fråga om intäkter gäller dock även här. att en utgift. som be- talats e ter den 15 december året före beskattningsäret eller före den 15 ja- nuari året efter ln'skattningsåret. kan vara att hänföra till utgift under be- skattningsåret.
., L 0
Nuvarande lydelse
ski/lingen. som under samma år in- flutit. Avdrag för minskning i ingå- ende virkesförråd m.m.. vartill upp- låtaren katt vara berättigad, fördelas därvid på de särskilda åren i förhål- lande till den under varje år influtna likt-'iden. Detsamma gäller [ tillämp- liga delar i fråga om annan termins- vis inflytande intäkt i egentlig tne- ning. I fråga om intäkt vid ickeyrkes- mässig avyttring av fast eller lös egen- dom är det däremot utan betydelse om intäkten skall uppbäras på en gång eller i särskilda terminer. Så ska/[ realisationsvinst respektive rea- lisationsförlust beräknas med hänsyn till köpeskillingens totala belopp, oavsett om detta skall betalas på en gång eller terminsvis.
Föreslagen lydelse
till 41215
2.” Äger fastighet av annat slag än som nämns i punkt] del i sådan sam- fällighet som avses i 41 as' och över- stiger fastighetens andel av intäk- terna i samfälligheten dess andel i sådana kostnader i verksamheten som är på en gång avdragsgilla vid taxeringen med belopp understig- ande 300 kronor. föreligger icke skyldighet att ta upp intäkterna och kostnaderna vid beräkning av in- komst av fastigheten. Förvaltas sä- dan samfällighet av juridisk person, skall kapitalinkomster som den juri- diska personen har uppburit och som belöper på fastigheten tas upp till beskattning i den förvärvskälla i vilken fastigheten ingår. Om intäkt av fastighet beräknas enligt 24.6 2 mom., skall dock kapitalinkomster beskattas hos ägare av fastigheten i inkomstslaget kapital. Skattskyldig- het föreligger emellertid inte för den del av fastighets andel av ränteintäk- terna som understiger 300 krattor.
4.49 Uppbär delägare utdelning från samfällighet. som avses i lä 11 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. skall utdelningen av
43Senaste lydelse 19851017. "”Senaste lydelse I9S4: 1060.
2. Äger näringsfastighet del i så- dan samfällighet som avses i 41 aå och överstiger fastighetens andel av intäkterna i samfälligheten dess an- del i sådana kostnadcr i verksamhe- ten som är på en gång avdragsgilla vid taxeringen med belopp under- stigande 300 kronor. föreligger icke skyldighet att ta upp intäkterna och kostnaderna vid beräkning av in- komst av fastigheten. Förvaltas så- dan samfällighet av juridisk person. skall kapitalinkomster som den juri- diska personen har uppburit och som belöper på fastigheten tas upp till beskattning i den förvärvskälla i vilken fastigheten ingår.
4. Uppbär delägare utdelning från samfällighet. som avses i 2ä 11 mom. lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt. skall utdelningen av del-
l 1
Nuvarande lydelse
delägaren tas upp till beskattning som intäkt i den förvärvskälla vari delägarfastigheten ingar eller, om in- täkten av denna beräknas enligt 24.5 2motn. eller enligt 25 7mom. lagen UHI statlig inkomstskatt. som intäkt av kapital.
Föreslagen lydelse
ägaren tas upp till beskattning som intäkt i den förvärvskälla vari dcl— ägarfastigheten ingår.
till 42 &
1.5” Stundom inträffar. att å en ort saknas möjlighet att uthyra bostäder och att för den skull något hyrespris för orten ieke kan fastslås. Särskilt gäller detta i glest befolkade orter. där befolkningen huvudsakligen be- star av jordbrukare. vilka bo å fas- tigheter. som av dem brukas. Den omstämligheten. att uthyrningsmöj- lighet ieke föreligger. medför dock icke. att bostadsförmån saknar vär- de. Vid bestämmande av bostads- förmanens värde i nu angivet fall kan hyrespriset i kringliggande orter tjäna till ledning.
Värdet av produkter. varor eller andra naturaförmäner, som ingå i lön eller annan inkomst. skall beräk- nas efter det pris, som i orten gällt. därest det varit fråga om att för pen- ningar jörskajja sig dem. Kan ej d_v- likt pris direkt angivas, skola nyttig- heterna upptagas till det belopp, som med hänsyn till föreliggande förhål- landen kan beräknas hava åtgått. om de skolat gäldas i penningar. eller. då fråga är om produkter eller varor från egen jordbruksfastiglzet eller egen rörelse, det belopp. som det kan beräknas. att den skattskyldige skulle hava erhållit vid försäljning under jämförbara ft'irltällanden av motsva- rande kvantiteter.
l. Stundom inträffar. att på en ort saknas möjlighet att uthyra bostäder och att för den skull något hyrespris för orten inte kan fastslås. Särskilt gäller detta i glest befolkade orter. där befolkningen huvudsakligen be- stär av jordbrukare. vilka bo på fas- tigheter, som av dem brukas. Den omständigheten. att uthyrningsmöj- lighet inte föreligger. medför dock inte. att bostadsförmån saknar vär- de. Vid bestämmande av bostads- förmånens värde i nu angivet fall kan hyrespriset i kringliggande orter tjäna till ledning.
Med marknadsvärdet avses det. pris som betalas på orten. om det va- rit fråga om att för kontanta medel inköpa produkter, varor eller andra förmåner som ingår i lön eller annan inkomst. Om ett sådant pris inte di- rekt kan anges, skall värdet tas upp till det belopp som med hänsyn till rä- dande förhållanden kan beräknas vid en betalning med kontanta medel. Är det fråga om produkter eller varor från egen näringsverksamhet, skall som värde tas upp det belopp som det kan beräknas att den skattskyldige skulle ha fått vid en försäljning under jämförbara förhållanden av motsva- rande kvantiteter.
I fråga om praktikanter. lärlingar. elever vid sjuksköterskeskolor och lik- nande förekommer. att vederbörande under utbildningstiden åtnjuter natu- raförmäner (fri kost. fri bostad) eventuellt jämte en mindre kontantersätt- ning. som närmast har karaktär av fiekpengar. l dylika fall må värdet av natu- raförmänerna jämkas och upptagas till det lägre belopp. som med hänsyn till kontantersättningens storlek och övriga förhållanden framstår som skäligt.
h”Senaste lydelse 19871303.
Nuvarande lydelse
2.5' Värdet av bilförmån skall för helt år bestämmas till 30 procent av nybilspriset i slutet av året före be- skattningsåret för senaste årsmodell av förmånsbilen eller —— om bilmodel- len då inte saluförs — till 30 procent av ett uppskattat nybilspris. baserat på nybilspriset för motsvarande mo- deller.
Är förmånsbilens årsmodell äldre än tre år skall förmånens värde ned- sättas till 25 procent av det i första stycket angivna nybilspriset.
Är förmånsbilens årsmodell sex år eller äldre skall värdet av förmånen nedsättas till 25 procent av ett upp- skattat nybilspris. baserat på 85 pro- cent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för de vanli- gast förekommande bilarna. Pä den skattskyldiges begäran skall för- månsvärdet bestämmas enligt andra stycket. om sådant nybilspris som där avses kan beräknas för förmåns- bilen.
Föreslagen lydelse
2. Värdet av bilförmån skall för helt år bestämmas till 0.8 basbelopp med tillägg av 20 procent av nybils- priset i slutet av året före beskatt- ningsåret för senaste årsmodell av förmånsbilen eller — om bilmodellen då inte saluförs — till 0.8 basbelopp med tillägg av 20 procent av ett upp- skattat nybilspris. baserat på nybils- priset för motsvarande modeller. Värdet får dock inte ("it-'ersti ga 42 pro- cent eller understiga 35 procent av nybilspriset. Är förmånsbilens årsmodell äldre än tre år skall förmånens värde ned- sättas till 85 procent av det värde som framkommer vid en beräkning enligt första stycket. Är förmänsbilens årsmodell sex år eller äldre skall värdet av förmånen nedsättas till 85 procent av det värde som framkommer vid en beräkning enligt första stycket men som grundar sig på ett uppskattat nybilspris. ba- serat på 85 procent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för de vanligast förekommande bi- larna. På den skattskyldiges begäran skall förmånsvärdet bestämmas en- ligt andra stycket. om sådant nybils- pris som avses i första stycket kan be- räknas för förmånsbilen. Vid beräkningen av förmånsvärdet enligt första—tredje styckena skall till det angivna nybilspriset i förekommande fall läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning i den mån den överstiger 20 000 kronor. Om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för det privata nytt- jandet av förmånsbilen skall för- månsvärdet nedsättas därigenom att den procentsats efter vilken förmåns- värdet enligt första—tredje styckena skall beräknas minskas med fvra.
Om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för det privata nytt- jandet av förmånsbilen skall för- månsvärdet nedsättas med en femte- del.
Om den skattskyldige åtnjuter förmånen endast under en del av året skall förmånsvärdet beräknat enligt första—femte styckena sättas ned med en tolf- tedel för varje hel kalendermånad som han inte har åtnjutit förmånen.
]larföretagsledare i fåmansfc'iremg eller honom närstående person fält utnyttja bil som är betydligt dyrare än vad som kan anses erforderligt med hänsyn till företagets verksamhet.
>ISenaste lydelse 198921017.
Nuvarande lvdelse
skall till det enligt schablon beräk- nade värdet av bil/örmän läggas ett belopp som katt anses motsvara skill- naden mellan de faktiska kostna- derna för bilens anvt'itulning i verk- samheten och de för verksamheten erforderliga kostnaderna.
3.52 l—"örn'rånsvärdet av fri måltid bestående av ett mål om dagen (lunch eller middag) är lika med 60 procent av genomsnittspriset i riket för en lunchmåltid av normal be- skaffenhet. Förmånsvärdet av helt fri kost är lika med [50 procent av nämnda genomsnittspris.
Får den skattskyldige måltid ge- nom kupong gäller inte värderings- reglerna i närmaste föregående stycke. om kupongvärdetför en mäl- tid överstiger genomsnittspriset av- rundat uppät till närmast hela kron- tal.
Föreslagen lydelse
3. Förmånsvärdet av fri måltid be- stående av ett mål om dagen (lunch eller middag) är lika med genom- snittspriseti riket för en lunehmåltid av normal beskaffenhet. Förmåns- värdet av helt fri kost är lika med 250 procent av nämnda genomsnittspris.
Bidrar arbetsgivaren till kostna- derna för anställa's måltid och kom- mer härigenom den anstiilldes kost- nad för mältiden att understiga ge- nomsnittspriset skall skillnaden tas upp som förmän av delvis fri måltid.
till 465 6.53 Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om försäk- ringen ägs av den skattskyldige. Avdraget får inte överstiga den skattskyldiges A-inkomst för an- tingen beskattningsåret eller året närmast dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst. [ fråga om sådan A-in- komst som hänför sig till jort'lbraks- _l'astighet eller rörelse eller som hän- för sig till anställning. om den skatt- skyldige helt saknar pensionsrätt i anställning och inte är anställd i åk- tiebolag eller ekonomisk förening vari han har sadant bestämmande inflytande sotn avses i punkt Ze femte stycket av anvisningarna till 295. får avdraget uppgå till sam— manlagt högst 35 procent av inkoms- ten till den del den inte överstiger tjugo gånger det basbelopp som en- ligt Iagen (1962:381) om allmän för- säkring bestämts för året närmast före taxeringsäret samt högst 25 pro- cent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men inte trettio
52Senaste lydelse l987: 1303. 53 Senaste lydelse Nät): I I 13.
Avdraget får inte överstiga den skattskyldiges A-inkomst för an- tingen beskattningsåret eller året närmast dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst. I fråga om sådan A-in- komst som hänför sig till närings- verksamhet eller som hänför sig till anställning. om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning och inte är anställd i aktiebolag eller ekonomisk förening vari han har så- dant bestämmande inflytande som avses i punkt 20e femte stycket av anvisningarna till 235. får avdraget uppgå till sammanlagt högst 35 pro- cent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger det bas- belopp som enligt lagen (19621381) om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret samt högst 25 procent av den del av in- komsten som överstiger tjugo men inte trettio gånger nämnda basbe-
Nuvarande lydelse
gånger nämnda basbelopp. ] fråga om övrig A-inkomst fär avdraget uppgå till högst 10 procent av in- komsten till den del den tillsammans med A-inkomst enligt föregående mening inte överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp. ! stället för vad som angivits i andra och tredje me- ningarna av detta stycke får avdra- get beräknas till högst ett belopp motsvarande angivet basbelopp jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastigher eller rörelse intill en sammanlagd A-in- komst motsvarande tre gånger samma basbelopp. Avdraget beräk- nas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskattning un- der beskattningsäret eller på in- komståret närmast dessförinnan. ()m särskilda skäl föreligger fär riksskatteverket efter ansökan be— sluta att avdrag för avgift för pen- sionsförsäkring fär medges med högre belopp än som följer av be— stämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig. sorti redovisar inkomst som är att anse som A—inkomst en- dast av tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning. fär avdrag medges högst med belopp, beräknat som för inkomst av jord- ln'uks/itstiglte! eller rörelse pa det sätt som föreskrivits i föregående stycke. llar sådan skattskyldig erhållit sär- skild ersättning i samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betryggande pensions- skydd. får dock avdrag medng med högre belopp. Avdrag som avses i de tvä närmast föregående meningarna far dock inte beräknas för inkomst som härrör frän aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skatt- skyldige har sadant bestämmande inflytande som avses i punkt Ze femte stycket av anvisningarna till 29.3. Har skattskyldig. som — själv eller genom förmedling av juridisk person —— driv/"1 jordbruk. Skogsbruk eller rörelse. upphört med driften i ft.")rvärvskällan och har han under
Föreslagen lydelse
lopp. I fråga om övrig A-inkomst fär avdraget uppgå till högst lt) procent av inkomsten till den del den tillsam- mans med A-inkomst enligt före- gående mening inte överstiger tjugo gänger nämnda basbelopp. [ stället. för vad som angivits i andra och tredje meningarna av detta stycke fär avdraget beräknas till högst ett belopp motsvarande angivet basbe- lopp jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till näringSt'erksum- ller intill en sammanlagd A-inkomst motsvarande tre gånger samma bas- belopp. Avdraget beräknas i sin hcl- het antingen på inkomst som skall tas upp till beskattning under be- skattningsäret eller pa inkomstårct närmast dessförinnan.
Om särskilda skäl föreligger fär riksskatteverket efter ansökan bc— sluta att avdrag för avgift för pen- sionsförsi'tkring får medges med högre belopp än som följer av be- stämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig. som redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst en- dast av tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får avdrag medges högst med belopp. beräknat som för inkomst av nä- ringsverksam/tet pa det sätt som föreskrivits i föregående stycke. Har sadan skattskyldig erhallit särskild ersättning i samband med att anställ- ning upphört oeh har han ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd. får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregående meningarna får dock inte beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekono- misk förening vari den skattskyldige har sadant bestämmande inflytande som avses i punkt 20e femte stycket av am'isningarna till 23 &. Har skatt- skyldig. som — själv eller genom för- medling av juridisk person — bedrivit näringsverksamhet. upphört med driften i förvärvskällan och har han under vcrksamhetstiden ej skaffat
Nuvarande lydelse
verksamhetstidcn ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd. får av- drag beräknas även på B-inkomst. Avdraget far i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit. jordbruket. skogsbruket eller rl'irelsen. dock högst för tio år. Hänsyn skall vid be- dömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges övriga pen- sionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift som avses i 46.5 Ztnom. första stycket 6. Avdraget får dock inte ("överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäk- ring bcståtnts för det är driften i för- värvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under be- skattningsåret redovisats som net- tointäkt av förvårvskållan och sådan inkomst av tillfällig förvärvsverk- sam/tet som år att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av för- vårvskållan. Har riksskatteverket enligt punkt I tredje stycket av an- visningarna till 31% medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring. an- ger riksskatteverket det högsta be- lopp varmed avdrag för avgift för försäkringcn får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestäm- melserna i detta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detta stycke får talan inte föras.
Föreslagen lydelse
sig ett betryggande pensionsskydd. får avdrag beräknas även på B-in- komst. Avdraget får i detta fall be- räknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit närings- verksamheten. dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skatt— skyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för av- gift som avses i 46% lmom. första stycket 6. Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt la- gen om allmän försäkring bestämts för det år driften i förvårvskållan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som nettointäkt av för- vårvskållan och sådan inkomst av kapital som år att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av för- vårvskållan. llar riksskatteverket enligt punkt I tredje stycket av an- visningarna till 31 & medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring. an- ger riksskatteverket det högsta be- lopp varmed avdrag för avgift för försåkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestäm- melserna i detta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detta stycke får talan inte föras.
llar skattskyldig erlagt avgift som avses i 46 s 2 mom. första stycket 6 men har avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestäm- melserna i andra stycket. medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år överstiger vad som anges i andra stycket.
Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift som avses i 46 5 2 mom. första stycket 6 inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från olika förvärvskällor och öv- riga avdrag enligt 46s'. Avdrag. som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades. får ut- nyttjas senast vid taxering för sjåttc beskattningsåret efter betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt 46.5 gjorts.
Med A—inkomst avses inkomst av Med A-inkomst avses inkomst av
Nuvarande lydelse
tjänst samt inkomst av jordbruksfas- tighet och rörelse om den skattskyl- dige varit verksam i förvärvskällan [ ej blott ringa omfattning. Till A-in- komst räknas även inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömans- skatt samt enligt 1 5 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Med B-inkomst avses övriga inkomster.
Föreslagen lydelse
aktiv näringsverksamhet samt in- komst av tjänst med bor/seende från sådan intäkt som avses i 325 I mom. första stycket It och i. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt l & lmom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Med B-in- komst avses inkomst av passiv nä- rings verksam/tet samt sällan intäkt a v tjänst som avses i 32 s*" 1 mom. första stycket 11 och i.
till 48.5
]. Vid tillämpningen av 485 4 mom. och denna anvisningspunkt iakttas följande. Som folkpension räknas inte barnpension eller vård- bidrag. Pol/(pension skall anses ut- göra en inte obetydlig del av den skattskyldiges inkomst, om den upp- gått till minst 6 000 kronor eller minst en femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som folkpension be- handlas även tilläggspension [ (len mätt den enligt lagen (i 969.205 ) om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.
För gift skattskyldig. som uppburit folkpension med belopp som till- kommer gift vars make uppbär folk- pension. uppgär det särskilda grund- m'draget till 1.325 basbelopp. För övriga skattskyldiga upp gär avdraget till 1.5 basbelopp. För gift skattskyl- dig. som under viss del av beskatt- ningsäret ttppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension och under återstoden av året uppburit folkpen- sion med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension. upp- går avdraget till 1.5 basbelopp.
Det särskilda grundavdraget får dock inte överstiga uppburen folk- pension och pensionstillskott som uppburits enligt 2.6 lagen om pen- sionstillskott. För den som uppburit folkpension i form avförtidspension gäller att det särskilda grundavdraget inte får överstiga uppburen folkpen- sion och hälften av pensionstillskott
Nuvarande lydelse
(anv. till 495 p. 1)
Oskift dödsbo efter person, som vid sitt franfälle varit här bosatt. äger på grund av bestämmelserna i 535 3 mom. att för det beskatt- ningsår. under vilket dödsfallet in- träffat. åtnjuta kommunalt grundav- drag med belopp. som skulle hava til/erkänts den avlidne. därest han fortfarande levt. Har nämnda person icke varit under hela tiden mellan beskattningsårets ingång och döds- fallet häri riket bosatt, skall avdrag medgivas dels för den tid han varit härstädcs bosatt. dels för tiden efter dödsfallet till beskattningsårets ut- gång och för den sammanlagda tiden beräknas i enlighet med de i 48% 3 motn. meddelade bestämmelserna.
Avdrag. varom nu sagts. medgives utan hänsyn därtill. att dödsboet ef- ter den avlidne skiftats före utgången av det beskattningsår. under vilket dödsfallet ägt rum.
Föreslagen lydelse
som uppburits enligt 2as$ nämnda lag.
Det särskilda grundavdraget redu- ceras med 65 procent av den del av uppburen pension som överstiger det för den skattskyldige enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet. Pension som utgår på grund av an- nan pensionsförsäkring än tjänste- pensionsförsäkring reducerar dock inte det särskilda grundavdraget.
För den som vid utgången av året före beskattningsåret inte uppbar folkpension reduceras det särskilda grundavdraget i stället med 65 pro- cent av den del av taxerad inkomst sont överstiger det för den skattskyl- dige enligt andra stycket gällande av- dragsbeloppet.
Oavsett vad som i det föregående sagts om reducering föreligger alltid rätt till särskilt grundavdrag med så stort belopp som den skattskyldige skulle ha fått [ grundat-drag enligt 48 sä 2 eller 3 mom". om dessa bestäm- melser i stället hade tillämpats.
3. Dödsboet efter den som vid sitt frånfälle var bosatt här i riket har på grund av bestämmelsen i 53 så 3 mom. första stycket rätt till kommunalt grundavdrag för det beskattningsår. under vilket dödsfallet inträffat, med belopp som skulle ha medgetts den avlidne om denne fortfarande hade levat. Var den avlidne inte bo- satt här i riket under hela tiden mel- lan beskattningsårets ingång och dödsfallet. skall. när 48 ä 3 mom. till- liimpas, grundavdrag medges dels för den tid han var bosatt här, dels för tiden mellan dödsfallet och be- skattningsårets utgång samt för den sammanlagda tiden beräknas enligt bestämmelserna i nämnda moment.
Avdrag enligt första stycket med- ges utan hänsyn till att dödsboet skif- tats före utgången av det beskatt- ningsår. under vilket dödsfallet in- träffat.
. Nuvarande lydelse .
(anv. till 495 p. 2)
Oskift dödsbo efter person. som vid sitt frånfälle icke varit häri rikct bosatt. må vid taxering medgivas grundavdrag allenast för den tid. un- der vilken nämnda person det be- skattningsår. då dödsfallet inträf- fade. varit här i riket bosatt.
Föreslagen lydelse
4. Dödsboet efter den som vid sitt frånfälle inte var bosatt här i riket katt på grund av bestämmelsen i 53 .5 3 mom. första stycket ha rätt till kom- munalt grundavdrag för det beskatt- ningsår. under vilket dödsfallet in- träffade. om den avlidne under nå- gon del av det året var bosatt här.
till 52 554
Har makar tillsammans deltagit i förvärvsverksamhet avseende in- komst av jordbruksfastighet eller rö- relse gäller bestämmelserna i andra— sjätte styckena.
Har makar tillsammans deltagit i näringsverksanthet gäller bestäm— melserna i andra—sjätte styckena.
Verksamheten anses bedriven av den ena av makarna om han med hänsyn till utbildning, arbetsuppgifter och övriga omständigheter kan anses ha en ledande ställning-i verksamheten och den andra maken inte har en sådan ledande ställning. Den make som sälunda driver verksamheten beskattas för hela inkomsten av verksamheten om annat inte följer av tredje och fjärde styckena. Har ingen av makarna en sådan ledande ställning som nu har sagts anses verksamheten bedriven av makarna gemensamt. I sådana fall sker be-
skattning enligt femte stycket.
När verksamheten bedrivits av den ena av makarna men den andra maken (medhjälpande make) arbe- tat i verksamheten minst 400 timmar under beskattningsåret, får makarna fördela inkomsten sig emellan så att en del av hela inkomsten av för- värvskällan. beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdrag för avsättning för egen- avgifter enligt lagen (l981:69l) om socialavgifter. hänförs till medhjäl- pande make. Denna del får inte tas upp till högre belopp än som kan an- ses motsvara marknadsmässigt ve- derlag för medhjälpande makens ar- bete jämte egen sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 14 av anvisningarna till 215 eller punkt 9 av anvisningarna till 28 å. Omfattar beskattningsåret kortare el- ler längre tid än 12 månader. jämkas antalet arbetstimmar med hänsyn härtill. Arbetsinsats i makarnas ge- mensamma bostadsutrymme får medräknas om med hänsyn till rörel- sens art och andra omständigheter
34 Senaste lydelse 198] : 1 150.
När verksamheten bedrivits av den ena av makarna men den andra maken (medhjälpande make) arbe- tat i verksamheten. får makarna för- dela inkomsten sig emellan så att en del av hela inkomsten av förvärvs- källan. beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. före avdrag för avsättning för egen- avgifter enligt lagen (19811691) om socialavgifter. hänförs till medhjäl- pande make. Denna dcl får inte tas upp till högre belopp än som kan an- ses motsvara marknadsmässigt ve- derlag för medhjälpandc makens ar— bete jämte egen sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 1] av anvisningarna till 22 ä.
Prop. i989/90:1 10
Nuvarande lydelse
skäl därtill föreligger. Vid bedö- mande av om medhjäl/mnde make under beskattningsäret arbetat före- skrivet antal arbetstimmar skall anses att han under tid. då han uppburit sjukpenning eller j't'irit'ldrapenning enligt lagen (196138! ) om allmän försäkring eller därmed jämförlig er- sättning enligt annan författning, ar- betat i samma omfattning som när- mast före den tid, då sådan ersättning uppburits.
Föreslagen lydelse
I de fall då verksamhet bedrivits av den ena av makarna och den andra maken ägt del i förvärvskällan eller det i denna nedlagda kapitalet, möter inte hinder att — utöver vad som anges i tredje stycket — hänföra ytterligare en del av inkomsten till sistnämnda make, motsvarande skälig ränta som han kan ha uppburit pä grund av sin äganderätt eller kapitalinsats.
Har makarna gemensamt bedrivit verksamheten, skall vardera maken tax- eras för den inkomst därav som med hänsyn till hans arbete och övriga insat- ser i verksamheten skäligen tillkommer honom.
Vad som på vardera maken belö- per enligt bestämmelserna i första— femte styckena. sedan därifrån av— räknats pä maken belöpande del av avsättning för egenavgifter. utgör den skattskyldiges nettaintäkt av för- värvskällan.
Vad som på vardera maken belö- per enligt bestämmelserna i första— femte styckena, sedan därifrån av- räknats pä maken belöpande del av
avsättning för egenavgifter, utgör . I den skattskyldiges inkomst av för— värvskällan.
Av 65% framgår, att bestämmelser som avser gift skattskyldig i vissa fall skall tillämpas i fråga om dem som. utan att vara gifta, lever tillsammans.
3.55 Med fast driftställe för rörelse avses en stadigvarande plats för af- färsverksamhet, från vilken rörelsen helt eller delvis bedrivs.
till 53 ä
3. Med fast driftställe-för närings- verksamhet avses en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vil- ken verksamheten helt eller delvis bedrivs. Uttrycket fast driftställe innefattar särskilt:
a) plats för företagsledning, b) filial,
e) kontor.
d) fabrik,
e) verkstad, f") gruva, olje- eller gaskälla. stenbrott eller annan plats för utvinning av
naturtillgångar,
g) plats för byggnads-. anläggnings- eller installationsverksamhet,
h) fastighet som utgör omsätt- ningstillgång i rörelse.
Fast driftställe anses också före- ligga. om någon är verksam för rö- relsen häri riket och har lätt och re- gelmässigt använder fullmakt att
”Senaste lydelse 19861l 1 13.
h) fastighet som utgör omsätt- ningstillgång i näringsverksamhet.
Fast driftställe anses också före- ligga. om någon är verksam för nä- ringsverksamheten här i riket och har fått och regelmässigt använder
I 30
Nuvarande lydelse
sluta avtal för rörelsens innehavare.
Föreslagen lydelse
fullmakt att sluta avtal för verksam- hetens innehavare.
Fast driftställe anses däremot inte föreligga enbart av det skälet att någon bedriver affärsverksamhet här i riket genom förmedling av mäklare, kom- missionär eller annan oberoende representant. om denne därvid bedriver sin
sedvanliga affärsverksamhet.
Ersättning i form av royalty eller periodvis utgående avgift för utnytt- jande av materiella eller immate- riella tillgångar skall anses som in- täkt av rörelse som här bedrivits från fast driftställe, om ersättningen skall hänföras till intäkt av rörelse och om den härrör från en här i riket från fast driftställe bedriven rörelse.
Ersättning i form av royalty eller periodvis utgående avgift för utnytt- jande av materiella eller immate- riella tillgångar skall anses som in- täkt av näringsverksamhet som här bedrivits från fast driftställe, om er- sättningen skall hänföras till intäkt av näringsverksamhet och om den härrör från en här i riket från fast driftställe bedriven näringsverksam- het.
till 545
3.Sh Skattefrihet enligt 545 första stycket f föreligger om
a) anställningen och vistelsen ut- omlands varat minst sex månader och avsett anställning hos arbetsgi- vare som bedriver näringsverksam- het j'rån fast driftställe i det land där arbetet utförs samt inkomsten belas- tar driftstället såsom omkostnad; el- ler
b) anställningen och vistelsen ut- omlands varat minst ett år i samma land och avsett anställning hos an- nan än svenska staten, svensk kom- mun. svcnsk landstingskommun el- ler svensk församling.
3. Skattefrihet enligt 54ä första stycket f föreligger om anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader i den mån inkomsten beskattats i verksam/1etslandet. Om anställningen och vistelsen utom- lands varat minst ett år i samma land och avsett anställning hos annan än svenska staten, svensk kommun, svensk landstingskommun eller svensk församling medges dock så- dan befrielse även om inkomsten inte beskattats [ verksamhetslandet på grund av lagstiftning eller administ- rativ praxis i detta land eller avtal som detta land ingått. Vad nu sagts gäller dock inte vid anställning ombord på utländskt fartyg. I fråga om sådan anställning-gäller vid 1986—1991 års taxeringar att skattefri- het föreligger om anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex må- nader och avsett anställning hos arbetsgivare. som är en inländsk juridisk person eller en här i riket bosatt fysisk person. och anställningen utövats om- bord pä utländskt fartyg som huvudsakligen går i sådan oceanfart som avses i 1 kap. 7å 8 fartygssäkerhetsförordningen (1988z594).
[ tid för vistelse som avses i första och andra styckena får inräknas kortare avbrott för semester, tjänsteuppdrag eller liknande, som inte är förlagda till början eller slutet av anställningen utomlands. Uppehåll i Sverige för här avsedda ändamål får inte sträcka sig längre än som motsvarar högst sex dagar för varje hel månad som anställningen utomlands varar eller under ett och samma anställningsår till mer än 72 dagar.
Har den skattskyldige påbörjat anställningen och kunde det därvid på goda grunder antas att inkomsten av anställningen skulle komma att undan- tas från skatt i Sverige enligt 54ä första stycket f men inträffar under anställ- ningstiden ändrade förhållanden som medför att villkoren för att undanta inkomsten från skatt i Sverige inte föreligger. skall inkomsten likväl undan-
Shsenaste lydelse 1989zllll7.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
tas från beskattningi Sverige om de ändrade förhållandena beror på omstän- digheter över vilka den skattskyldige inte kunnat råda och en beskattning skulle te sig uppenbart oskälig.
till 65 ä
1.57 Utan hinder av vad som före— skrives i 65 å andra stycket skola be- stämmelserna i 20 lå andra stycket och anvisningarna till 52 s äga till- lämpning under tid. då makar leva tillsammans. Upphör sammanlevna- den. äga bestämmelserna . alltjämt tillämpning till dess förutsättningar för allmänt avdrag för periodiskt un- derstöd från den ena maken till den andra föreligga enligt punkt 5 av an- visningarna till 46 så. (.)m på grund av vad nu sagts bestämmelserna i 20 s* andra stycket och am'isningarna till 52 s äro tillämpliga endast för del av beskattningstiret. skall ändock frä- gan huruvida skattskyldigs make gjort sädan minsta arln'tsinsats. som fordras för taxering enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 .t. av- göras med hänsyn till hans arbetsin- ' sats under hela beskattningsäret i den skattskyldiges förväri'sverksamhet.
Denna lagSÄ träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas såvitt avser punkt 1 av anvisningarna till 53 & första gången vid 1987 års taxering och i övrigt första gången vid 1986 års taxering. [ fråga om den som av- rest från Sverige före den 1 juli 1982 och därefter inte här har eller har haft sitt egentliga bo och hemvist el- ler stadigvarande vistats här gäller äldre bestämmelser i punkt 1 av an- visningarna till 5333. Dock gäller de nya bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av nämnda anvisningar. om sådana omständigheter som enligt bestämmelserna kan medföra att en person skall anses bosatt här. före- ligger efter ikraftträdandet. Vidare gäller äldre bestämmelser i 54.5 och punkt 3 av anvisningarna till 54.5 fortfarande i fråga om anställning utomlands som har påbörjats förc
S7Senastc lydelse 1976:67. ”19852362.
1. Utan hinder av vad som före- skrivs i 65 få andra stycket skall be- stämmelserna i 20 å andra stycket och anvisningarna till 52 & tillämpas under tid. då makar lever tillsam- mans. Upphör sammanlevnaden, tillämpas bestämmelserna fortfa- rande till dess förutsättningar för all- mänt avdrag för periodiskt under- stöd från den ena maken till den andra/öreligger enligt punkt 5 av an- visningarna till 46 &.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas såvitt avser punkt 1 av anvisningarna till 53å "första gången vid 1987 års taxering och i övrigt första gången vid 1986 års taxering. I fråga om den som avrest från Sverige före den 1 juli 1982 och därefter inte här har eller har haft sitt egentliga ho och'hemvist eller stadigvarande vistats här gäller äldre bestämmelser i punkt 1 av anvis- ningarna till 53 å. Dock gäller de nya bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av nämnda anvisningar. om sådana omständigheter som enligt bestämmelserna kan medföra att en person skall anses bosatt här, före- ligger efter ikraftträdandet. Vidare gäller äldre bestämmelser i 54å och punkt 3 av anvisningarna till 54.5 i fråga om inkomst som uppburits före utgången av år 1992 på grund av an-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90zl lt.)
ikraftträdandet. Om den skattskyl- ställning utomlands som har påbör- ' ' dige begär det skall dock en ny an- jats före ikraftträdandet. Om den ställning anses ha påbörjats vid la- skattskyldige begär det skall dock en gens ikraftträdande. ny anställning anses ha påbörjats vid lagens ikraftträdande.
1. Denna lag träderi kraft den 1 juli 1991) och tillämpas första gången vid 1992 års taxering i den män inte annat följer av punkterna 2—30 nedan.
2. Äldre föreskrifter i3 ämed anvisningar tillämpas vid 1992 års taxering. Beträffande sådana skattskyldiga som avses i första stycket c av anvisning- arna i den äldre lydelsen gäller detta dock i fråga om brutna räkenskapsår endast under förutsättning att avkortning eller förlängning av räkenskaps- året har skett på det sätt som anges i de två sista meningarna av r'ivcrgångsbe- stämmelserna till lagen (1990:000) om ändring i bokföringslagen(1976:125).
3. l lar en skattskyldig vid 1991 års taxering redovisat inkomst eller under- skott av annan fastighet. tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital enligt de äldre bestämmelserna i 41 å andra stycket skall den skattskyldige vid beräk- ning av inkomst av näringsverksamhet vid 1992 års taxering eller. om den skattskyldige inte taxeras då. vid 1993 års taxering inte ta upp andra ingå- ende tillgängs- och skuldposter i det aktuella hänseendet än som framgår av andra och tredje styckena.
Som ingående fordran tas upp dels intäkt som blivit tillgänglig för lyftning i början av beskattningsåret men som tagits till beskattning det föregående beskattningsåret. dels utgift som betalts i slutet av det föregående beskatt— ningsåret men som inte dragits av vid beräkningen av inkomsten för det bc- skattningsåret.
Som ingående skuld tas upp dels intäkt som har uppburits i slutet av det föregående beskattningsåret men som inte tagits till beskattning det året. dels utgift som är obetald vid ingången av beskattningsåret men som dragits av vid beräkningen av inkomsten för det föregående beskattningsåret.
Intäkter och utgifter som redovisats vid 1991 års taxering beaktas inte vid 1992 års taxering eller. om den skattskyldige inte taxeras då. vid 1993 års taxering i vidare män än vad som framgår av andra och tredje styckena.
4. De nya föreskrifterna i 26 5 första stycket och 34 å andra stycket om avdrag för underskott som hänför sig till föregående år tillämpas inte vid 1992 års taxering.
5. För sådant underskott som avses i äldre föreskrifter i 39 ä' 2 mom. och som inte utnyttjats tidigare föreligger rätt till avdrag vid beräkning av in- komst av näringsverksamhet senast vid den taxering som sker sjätte kalen- deråret efter det. då taxering för underskottsäret ägt rum; Avdraget får dock inte överstiga det sammanlagda beloppet av sådan inkomst av fastighet eller rörelse i utlandet som avses i de nämnda föreskrifterna.
6. För sådant underskott som avses i äldre föreskrifter i 465 1 mom. tredje stycket och som inte utnyttjats tidigare föreligger rätt till avdrag vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet senast vid den taxering som sker sjätte kalenderåret efter det. då taxering för underskottsåret ägt rum. Av- draget fär dock inte överstiga det sammanlagda beloppet av sådan inkomst av rederi-. luftfarts- och varvsrörelse som avses i de nämnda föreskrifterna. I fråga om sådant äldre underskott som avses i första stycket får medgi— vande avseende 1992 och senare års taxeringar lämnas enligt de upphävda bestämmelserna-1 i 46 så 1 mom. femte stycket.
7. Äldre föreskrifter i punkt 4 andra stycket c och tredje stycket av anvis- ningarna till 27 ; tillämpas vid 1992'års taxering. Vid avskattning skall dock nedskrivningcns belopp tas upp som intäkt av näringsverksamhet.
8. Beräknas omkostnadsbeloppet vid avyttring av näringsfastighet enligt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:000) om ändring i la- gen (19471576) om statlig inkomstskatt skall belopp som anges i punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 å och som hänför sig till tid före den 1 januari 1991 inte tas upp som intäkt.
9. Övergår fastighet i inkomstslaget jordbruksfastighet. annan fastighet eller rörelse eller fastighet utom riket till privatbostadsfastighet den 1 januari 1991 och avyttras fastigheten under tiden den 1 januari 1991— den 31 decem- ber 1999 tas som intäkt upp belopp som anges i punkt 5 första stycket första och andra meningarna av anvisningarna till 22 5. Vad som sagts gäller dock inte om omkostnadsbcloppct beräknas enligt punkt 4 av övergångsbestäm- melserna till lagen (1990:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt.
10. Avyttras fastighet som avses i punkt 9 tas som intäkt upp belopp som anges i punkt 5 första stycket tredje meningen av anvisningarna till 22 &. dock inte i den mån de värdehöjande åtgärderna hänför sig till tid efter ut- gången av år 1990. 11. I fråga om fastighet som skall räknas som privatbostadsfastighet med hänsyn till förhållandena vid utgången av är 1991 gäller följande. Skulle fastigheten vid tillämpning av äldre föreskrifter ha ingått i en för- värvskälla för vilken beskattningsåret börjat löpa före utgången av år 1990 skall fastigheten hänföras till näringsverksamhet för den del av beskattnings- året som avser är 1990. Punkt 6 av anvisningarna till 22 s skall inte tillämpas i detta fall. Har vid 1991 års taxering lager på fastigheten tagits upp till lägre belopp än anskaffningsvärdet eller återanskaffningsvärdet vid utgången av beskatt- ningsäret efter avdrag för inkurans tas skillnaden upp som intäkt av närings- verksamhet vid 1992 års taxering. Bestämmelserna i första—tredje styckena gäller även del av fastighet. 12. 1 fraga om intäkt enligt punkt 16 av anvisningarna till 22 så gäller vid 1993—1995 års taxeringar att underlaget för räntefördelning multipliceras med 55. 711 respektive 85 procent av statslärteräntan vid beskattningsårets ingång. 13. Vid tillämpning av bestämmelserna om räntefördelning i punkt 16 tredje stycket av anvisningarna till 22 å skall vid 1992—1999 års taxeringar i fråga om delägare i handelsbolag. utöver vad som följer av fjärde stycket i nämnda punkt. bortses från en övergångspost. Övergångsposten är ett be- lopp motsvarande ett negativt underlag för räntefördelning vid 1992 års taxe- ring. eller. om delägaren på grund av förlängt räkenskapsår inte skall taxeras för inkomst från handelsbolaget detta är. vid 1993 års taxering, till den del detta negativa underlag överstiger fribeloppet. Vid beräkning av skillnads- beloppet enligt tredje stycket tredje och fjärde meningarna i nämnda punkt skall tillgängar som avses där tas upp till det högsta av de värden som följer av 6 5 andra stycket lagen om skatteutjämningsreserv. Övergångsposten skall reduceras i den mån delägarens nettouttag från bo- laget (ttttag utöver tillskott) under beskattningsår som taxerats år 1991 över- stigit säväl hans skattepliktiga nettoinkomst från bolaget (skattepliktiga in— komster utöver avdragsgilla underskott) som hans andel av bolagets resttltat. 14. Äldre föreskrifter i punkt 2 b av anvisningarna till 25 å gäller i fråga om avdrag för värdeminskning pä värmepannor. hissmaskinerier och jämför- lig maskinell utrustning som har anskaffats före ikraftträdandet. Byts sådan utrustning ut och har den skattskyldige på grund härav rätt till avdrag för reparation av byggnad medges dock inte avdrag för utrangering. I sådant fall skall ett belopp motsvarande vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvär-
det för utrustningen läggas till anskaffningsvärdet för byggnaden i den mån beloppet överstiger vad som inflyter genom avyttring av material e.d. i sam- band med utbytet.
15. Äldre föreskrifter tillämpas på markanläggning som har anskaffats före ikraftträdandet. . 16. I fråga om utgifter som avses i punkt 15 av anvisningarna till 23 åtill- lämpas äldre föreskrifter på utgifter före ikraftträdandet. _ 17. Ifråga om anslutningsavgift och anläggningsbidrag som avses i punkt 17 av anvisningarna till 23 s tillämpas äldre föreskrifter. på utgifter före ikraftträdandet. 18. Vid tillämpning av de nya föreskrifterna i punkt 3 fjärde stycket av anvisningarna till 24 & på arbeten som utförts senast under det räkenskapsår som taxeras är 1992 skall anskaffningsvärdet anses utgöras av de direkta kostnaderna för arbete. 19. Äldre föreskrifter 1 punkt 8 första stycket av anvisningarna till 25 & gäller 1 fråga om kostnader för reparation och underhåll som har utförts un- der bcskattningst'ir för vilket taxering skett är 1991 eller tidigare. Vid senare års taxeringur görs avdraget i inkomstslaget näringsverksamhet. . 20. Äldre bestämmelser i punkt 1 tredje stycket tredje och fjärde mening- arna av anvisningarna till 28 & tillämpas om rörelsen påbörjats före utgången av år 1990. Uttrycket fastighetens uppräknade ingångsvärde i rörelsen skall härvid utgöra fastighetens anskaffningsvärdc. 21. Vid 1991 års taxering tillämpas inte de äldre föreskrifterna i 35 ä 1 a mom. tredje stycket på handelsbolagsdelägares förvärv från bolaget av egendom som avses i 35 53 och 4 mom. i momentens lydelse intill den 1 juli 1990. 22. Bestämmelsen om avyttring av tillgångar i handelsbolag i punkt I tredje stycket sista meningen av anvisningarna till 22 & tillämpas inte om till- gångarna anskaffats före ikraftträdandet och avyttrats före utgången av år 1991 och innehavet av tillgångarna betingats av näringsverksamhet som be- drivs av bolaget eller av annan som med hänsyn till äganderättsft'jrhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå bolaget nära. 23. Har tillgångar som avses i punkt I tredje stycket av anvisningarna till 22 & anskaffats före utgången av år 1990 skall beräkningen av realisations- vinst eller realisationsförlust enligt punkt 1 sista stycket av anvisningarna till 24 & göras på grundval av vederlaget vid anskaffningen. 24. Vid sådana avyttringar som avses i punkterna 2 och 3 av övergångsbe- stämmelserna till lagen (1990:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall de upphävda bestämmelserna i punkt 4 a av anvisningarna till 41 # alltjämt tillämpas. . Äldre bestämmelser 1 punkt 4 av anvisningarna till 41 & tillämpas vid 1992 års taxering i fraga om intäkter som uppburits och utgifter som erlagts i anslutning till årsskiftet 1990—1991. 26. Äldre föreskrifter i 32 ä 1 mom. tredje stycket och punkt 11 av anvis- ningarna till 32 å tillämpas fortfarande om anställningen har upphört före ikraftträdandet. 27. Äldre föreskrifter i 32 ä 3 mom. tillämpas vid 1992 års taxering i fråga om kostnadsersättning som avser tid före utgången av år 1990. 28. De nya föreskrifterna i 32 ä 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22 & om skatteplikt för ersättning på grund av gruppsjukförsäkring tilläm- pas inte om försäkringsfallet har inträffat före ikraftträdandet. 29. Vid 1992 och 1993 års taxeringar skall vid reduktion av det särskilda grundavdraget enligt punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 48 & med pension likställas inkomst av passiv näringsverksamhet enligt 25.5 och in-
Prop. 1989/901110
komst av kapital enligt 3 så 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomst— skatt. Vidare skall vid reduktion enligt punkt ] femte stycket av nämnda an— visningar med taxerad förvärvsinkomst likställas inkomst av kapital enligt nämnda moment.
Vid 1992 och 1993 års taxeringar skall det särskilda grundavdraget även reduceras på grund av förmögenhet enligt de äldre bestämmelserna av— seende avdrag för nedsatt skatteförmåga i punkt 2 av anvisningarna till 50 å och — i fråga om makar — 52 fi 1 mom. andra stycket. Vad som där sägs om fastighet. som avses i den äldre lydelsen av 24 s 2 mom. samt sådan bostads— byggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet som används som bo— stad av den skattskyldige. skall avse sådan privatbostadsfastighet som anges i 5 & första stycket.
Bestämmelserna i första och andra styckena får inte leda till lägre särskilt grundavdrag än vad den skattskyldige skulle ha medgetts i grundavdrag en— ligt 48 så 2 mom. första—femte styckena och 48 ä 3 mom. om dessa regler i stället hade tillämpats för denne.
30. I fråga om de nya bestämmelserna i lagen skall. i den mån dessa mot- svarar föreskrifter som upphävs genom lagen och för vilka gällt övergångsbe- stämmelser som fortfarande skulle kunna ha betydelse. dessa övergångsbe— stämmelser tillämpas.
Prop. 1989/901110
2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt'
dels att 4a &. 7.5 1] och 12 mom.. 10.5 2—6 mom. samt 19%? skall upphöra att gälla.
dels att lä. zs 1—10 mom.. 3—5 åå. bä I och 2 mom.. 7 ä 3—6 och 8 mom.. 8—9aåå. lflå 1 mom.. 10:15. 11 & lmom., 14% 1 mom. samt övergångsbe- stämmelserna till lagen (1985c363) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse.
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser. 2 5 12—16 mom. och 24— 30 ss. samt närmast före 24ä en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Till staten skall årligen erläggas inkomstskatt enligt i denna lag givna bestämnwlser.
Beträffande statlig inkomstskatt i form av kupongskatt för utdelning å aktie i svenskt aktiebolag och beträf- fande sjömansskatt skall gälla vad därom finnes särskilt stadgat.
Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till stat- lig inkomstskatt stadgas i taxerings- lagen.
1 111 om .3 Om vad som är att hän- förd till skattepliktig inkomst och om
'Senastc lydelse av lagens rubrik 1974:770 4 a & 19ötlzb5 7 s' 11 mom. 7 s 12 inom. 10.5 21nom. 10 F 3 mom. 1986508 10 ,' 4 mom. 19%:508
10 _' 5 mom. prop. l989t9t_l:74 lll .' (1 mom. 19801508
19.4 1974:770. 1Senaste lydelse 1986: 1307. 35enastc lydelse 1986: 1 1 14.
1939: 11.140 1985—763 198615113
["If/J!]!
Föreslagen lydelse 1.53
I rn () in. Till staten skall årligen erläggas inkomstskatt enligt denna lag.
2 mom. Fysiska personer och dödsbon skall erlägga statlig in- komstskatt dels för inkomst av nä- ringsverksamhet och inkomst av tjänst (förvärvsinkomst) dels för in- komst av kapital (kapitalinkomst).
3 mom. Juridiska personer utom dödsbon skall erlägga statlig in- komstskatt för inkomst av närings- verksamhet.
4 mom. Beträffande statlig in- komstskatt i form av kupongskatt för utdelning på aktie i svenskt ak- tiebolag och beträffande sjömans- skatt skall gälla vad därom finnes särskilt stadgat.
5 mom. Angående taxerings- myndigheter och förfarandet vid taxering till statlig inkomstskatt stadgas i taxeringslagen(1990:000).
5 1 mom. Bestämmelserna i 3—5. 18—27. 31—34, 41—44. 65 och 66 935
Nuvarande lydelse
beräkning av inkomst från olika för- värvskällor skall gälla vad i I 7 5 första och andra styckena samt 18—44 åf kommunalskattclagen (1'928:370) är stadgat i den män inte annat följer av denna lag.
Till intäkt av tillfällig förvärvs- verksamhct hänförs restituerad. av- kortad eller avskriven vinstdelnings- skatt i den mån avdrag har medgetts för skatten.
(3 5 första och andra styckena)
Bestämmelserna i 3 och 455 samt 64—66 åå kommunalskattelagen (1928z370) äger motsvarande till- lämpning vid taxering till statlig in- komstskatt.
1 den mån bestämmelserna i kom- munalskattelagen eller i denna lag meddelade. med stadganden i kom- munalskattelagen likartade bestäm- melser äga tillämpning vid taxe- ringen till statlig inkomstskatt. skall likaledes anvisningarna till kommu- nalskattelagen i motsvarande delar [ända till efterrättelse.
Föreslagen lydelse
kommunalskattelagen ( ] 928:3 70) tillämpas också vid taxeringen till statlig inkomstskatt i den män inte annat följer av denna lag.
Iden mån bestämmelserna i kom- munalskattelagen eller i denna lag meddelade. med stadganden i kom- munalskattelagen likartade bestäm- melser är tillämpliga vid taxeringen till statlig inkomstskatt. skall även anvisningarna till kommunalskatte- lagen i motsvarande delar tillämpas.
För juridiska pcrsoncr utom döds- bon gäller bestämmelserna i fjärde— åttonde styckena.
Bcskattningsärct utgörs av det rä- kenskapsår som slutat närmast före la_t'cringsärct. I fråga om verksamhet på vilken bokföringslagen(1976:125) inte är tillämplig gäller dock följande. Beskattningsåret får avse — utom kalenderår — räken- skapsår som omfattar tiden den 1 maj—den 30 april, den Ijuli—den 30 juni, den I september—den 31 au- gusti eller tid som enligt 12.6 andra stycket bokföringslagen medgetts för annan av den skattskyldige bedriven verksamhet. Har skattskyldig påbör- jat eller upphört med verksamheten eller lagt om räkenskapsåret. skall räkenskapsåret utgöra beskatt- ningsår utan hinder av att det omfat- tar annan tid än tolv månader. Rä- kenskapsår som utsträcks att omfatta längre tid ätt aderton månader skall dock inte i något fall räknas SOm be- skattningsår. Inte heller skall räken- skapsår som lagts om till annan tid än kalenderår räknas sorti beskatt-
Nuvarande lydelse
2 mom .4 lnkomst av rörelse som kommissionärsföretag har drivit för ett kommittentförctags räkning får redovisas hos kommittcntföretaget under förutsättning
Föreslagen lydelse
ningsår i annat fall än då omläggl ningen har skatt för att få samma rä- kenskapsår för förvärvskälla/t ifråga som för annan av den skattskyldige bedriven verksamhet för vilken bru- tet räkenskapsår godtas som beskatt- ningsår.
All inkomst hänförs till samma förvärvskälla.
Till intäkt av näringsverksamhet räknas — utöver vad som följer av första och andra styckena — löpande kapitalavkastning. vinst (realisa- tionsvinst) vid icke yrkesmässig av- yttring av tillgångar och sådana för- pliktelser som avses i 3 5 1 mom. samt lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 19.5 kommu- nalskattelagen.
Ränteutgift och — med den be- gränsning som anges i 14 mom. —för- lust (realisationsförlust) vid icke yr- kesmässig avyttring av tillgångar och förpliktelser räknas som omkostnad i näringsverksamhet även när detta inte följer av första och andra styck- ena. Avdrag medges inte för utgifter för inköp av lottsedlar ellerför andra liknande insatser i lotteri.
Vid beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust tillämpas — utöver vad som följer av första stycket — 25 5 1—8 mom. och 269' 1—6 mom.
2 mom. lnkomst av verksamhet som kommissionärsföretag har dri- vit för ett kommittentförctags räk- ning får redovisas hos kommittent— företaget under förutsättning
a) att kommissionärsförhällandet är grundat på skriftlig! avtal.
b) att kommissionärsföretaget inte under beskattningsåret har dri- vit verksamhet i nämnvärd omfatt- ning vid sidan av ifrågavarande rö- relse.
e) att rörelsen drivits på det an- givna sättct under hela beskattnings- året för båda företagen eller sedan kommissionärsförtaget började driva verksamhet av något slag.
4Senaste lydelse 1986: 1233.
b) att kommissioniirsföretaget inte under beskattningsäret har dri- vit verksamhet i nämnvärd omfatt- ning vid sidan av den verksamhet som drivits för katnmittentföretagets räkning.
e) att verksamheten drivits på det angivna sättet under hela beskatt- ningsäret för båda företagen eller se- dan kommissionärsföretaget bör- jade driva verksamhet av något slag.
Prop. 1989/90:11()
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
d) att beskattningsäret] för båda företagen utgätt vid samma tidpunkt samt
e) att häda företagen skulle ha rätt till avdrag enligt 3 mom. för koncernbi- drag som under beskattningsäret hade lämnats till det andra f('_')retaget.
Med kommissionärsföretag för- stäs svenskt aktiebolag. eller svensk ekonomisk förening. som driver rö- relse i eget namn uteslutande för ett eller flera andra sädana bolags eller föreningars räkning, och med kom- mittentföretag förstås bolag eller förening för vars räkning rörelsen drivs.
llar kommissionärsföretag under samma beskattningsår drivit rörelse för tvä eller flera kommittentföre- tags räkning. fär inkomsten redovi- sas hos dessa företag om de förut- sättningar som anges i första stycket a och c--e är uppfyllda i förhållande till varje kommittentföretag och kommissionärsföretaget inte under beskattningsäret har drivit verksam- het i nämnvärd omfattning vid sidan av rörelse som har driVits för kom- mittentföretagens räkning. Har kommissionärsförhällandet tillkom- mit av organisatm'iska eller mark- nadstekniska skäl eller föreligger andra synnerliga skäl. kan riksskat- teverket dock pä ansökan av kom- mittentföretagen medge att inkoms- ten fär redovisas hos dem utan hin- der av att förutsättningar för avdrag som avses i första stycket 0 inte före- ligger. Riksskatteverkets beslut i fråga som här avses får inte överkla- gas.
Vid prövningen av villkoret i första stycket e skall den rörelse som kommissionärsföretaget enligt avta- let skall hedri 'a för kommittentföre- tagets räkning anses ingå i bäda före- tagens verksamhet. lnkomst som en- ligt första eller tredje stycket redovi- sas hos kommittentföretag skall hos detta företag behandlas som om företaget självt hade drivit rörelsen.
3 mo m.5 Äger svenskt aktiebo- lag. svensk ekonomisk förening eller
;' Senaste lydelse 1984: lllöl-
Med kommissionärsföretag för— stäs svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening. som driver verksamhet i eget namn uteslutande för ett eller flera andra sädana bo- lags eller fi'ireningars räkning. och med kommittentföretag förstås bo- lag eller förening för vars räkning verksam/teten drivs.
llar kommissionärsfr'iretag under samma beskattningsår drivit verk- sam/tet för två eller flera kommit- tentföretags räkning. fär inkomsten redovisas hos dessa företag om de förutsättningar som anges i första stycket a och e—e är uppfyllda i för- hällande till -'arje kommittentft'jre- tag och kommissionärsföretaget inte under beskattningsäret har drivit verksamhet i nämnvärd omfattning vid sidan av verksamhet som har dri- vits för kommittentföretagens räk- ning. llar kommissionärsförhällan- det tillkommit av organisatoriska el- ler marknadstekniska skäl eller före— ligger andra synnerliga skäl. kan riksskatteverket dock på ansökan av kommittentföretagen medge att in- komsten fär redovisas hos dem utan hinder av att förutsättningar för av- drag som avses i första stycket e inte föreligger. Riksskatteverkets beslut i fråga som här avses fär inte över- klagas.
Vid prövningen av villkoret i första stycket e skall den verksamhet som kommissionärsföretaget enligt avtalet skall bedriva för kommittent- företagets räkning anses ingå i häda företagens verksamhet. lnkomst som enligt första eller tredje stycket redovisas hos kommittentföretag skall hos detta företag behandlas som om företaget självt hade drivit verksam/teten .
3 mom. Äger svenskt aktiebo- lag. svensk ekonomisk förening,
Prop. 1989/90:11()
1 40
Nuvarande lydelse
svensk ömsesidig skade/i'imäkrings- anstalt (moderföretag) mer än nio tiondelar av aktierna i ett eller flera svenska aktiebolag (helägda dotter- bolag). skall koncernbidrag som mo- derföretaget lämnar till helägt dot- terbolag eller som sådant bolag läm- nar till moderföretaget eller till an- nat helägt dotterbolag hos moder— företaget anses som avdragsgill om- kostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren. även om bi- draget inte för givaren utgör om— kostnad för intäkternas förvärvande eller bibehållande. Som förutsätt- ning för detta gäller
a) att den ltttt-'ttd_sakliga verksam- heten för sava'l givare sont mottagare avser jordbruksfastighet. annan fas- tighet eller annan rörelse än försäk- ringsrörelse som bedrivs av livför- säkringsanstalt.
Föreslagen lydelse
svensk sparbank eller svenskt ömse- sidigt skadeförst'ikringsföretag (mo-
. derföretag) mer än nio tiondelar av
aktierna eller andelarna i ett eller flera svenska aktiebolag eller svenska ekonomiska föreningar ( hel- ägda dotterförett'tg'). skall koncernbi- drag som moderföretaget lämnar till helägt dotterföretag eller som sådant företag lämnar till moderföretaget eller till annat helägt dotterföretag hos moderföretaget anses som av- dragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren. även om bidraget inte för givaren ut- gör omkostnad för intäkternas för- värvande eller bibehållande. Som förutsättning för detta gäller
a) att varken givare ellermottagare är Iitförsäkringsföretag enligt 6 mom., lmsttulsföretag enligt 7 mom. . in vestmentföretag enligt
ll) mom. eller förvaltaingsföretag en- ligt 7.6 8 mom. andra stycket.
b) att säväl givare sotn mottagare redovisar bidraget till samma års taxe- ring öppet i självdeklaration eller därvid fogad bilaga.
e) att dotterbolag som lämnar eller mottar bidrag har varit helägt under hela beskattningsäret för både gi- vare oeh mottagare eller sedan dot- terbolaget började bedriva verksam- ' het av något slag.
d) att. om bidrag lämnas från dot- terbolag till moderföretag. moder- förett'tget skulle vara frikallat från skattskyldighet för utdelning som under beskattningsåret hade uppbu- rits från dotterbolaget samt
e) att. om bidrag lämnas från dot- terbolag till annat dotterbolag. mo- derföretaget är förvaltningsföretag som avses i 7.6 8 mom. tredje stycket eller moderföretaget i annat fall skulle vara antingen frikallat från skattskyldighet för utdelning som under beskattningsäret hade uppbu- rits från det givande dotterbolaget el- ler skattskyldigt för utdelning som under beskattningsäret hade uppbu- rits från det mottagande dotterbola- get.
e) att dotterföretag som lämnar el- ler mottar bidrag har varit helägt un- der hela beskattningsäret för både givare och mottagare eller sedan (lotter/"(firt'Jtaget började bedriva verksamhet av något slag.
(1) att. om bidrag lämnas från dat- terjöretag till moderföretag. moder- företaget skulle vara frikallat från skattskyldighet för utdelning som under beskattningsåret hade uppbu- rits från dotterföretaget samt
e) att. om bidrag lämnas från dot- terföretag till annat dotterföretag. moderföretaget är investmentföretag eller fi.")rvaltningsföretag som avses i a eller tnoderföretaget i annat fall skulle vara antingen frikallat från skattskyldighet för utdelning som under beskattningsäret hade uppbu- rits från det givande dotterföretaget eller skattskyldigt för utdelning som under beskattningsåret hade uppbu- rits från det mottagande dotterföre- laget.
Lämnar svenskt moderföretag koncernbidrag till svenskt aktiebolag som inte är sådant helägt dotterbolag som avses i första stycket. skall bidraget
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ändä anses som avdragsgill omkostnad för moderföretaget och skattepliktig intäkt för mottagaren, om de förutsättningar som anges i första stycket a och b är uppfyllda och om ägarförhållandena under hela beskattningsåret för både givare och mottagare eller sedan mottagaren började bedriva verksam- het av något slag har varit sådana att mottagaren genom fusioner mellan mo- derföretag och dotterbolag har kunnat bringas att uppgå i moderföretaget. Därvid skall fusion anses kunna äga rum när moderföretag äger mer än nio tiondelar av aktierna i dotterbolag men inte i annat fall.
Lämnas, [ fall som avses i första och andra styckena. bidraget mellan företag som enligt 355 l a mom. kommunalskattelagen (1928370) räknas som fämansföretag och avser givarens huvudsakliga verksamhet annan fastighet. skall bidraget anses som avdragsgill omkostnad för giva- ren och skattepliktig intäkt för motta- garen endast om något av följande yt- terligare villkor är uppfyllt, nämligen att även mottagarens huvudsakliga verksamhet avser sådan fastighet el- ler att givarens f?tstig/tetsinnehav till huvudsaklig del stadigvarande an- vänds i jordbruk, skogsbruk eller rö- relse. som bedrivs av mottagaren. Riksskatteverket kan, om särskilda skäl föreligger. ntedge undantag från bestämmelserna i detta stycke. Riks- skatteverkets beslut i dessa frågor får inte överklagas.
Även i andra fall än som avses i första och andra styckena skall kon- cernbidrag som svenskt företag läm- nar till annat svenskt företag anses som avdragsgill omkostnad för giva- ren och skattepliktig intäkt för mot- tagaren under förutsättning att bi- draget rned avdragsrätt för givaren enligt första—tredje styckena hade kunnat lämnas till annat företag än mottagaren och att bidraget däref- ter. direkt eller genom förmedling av ytterligare företag, hade kunnat vi- darebefordras till mottagaren på så— dant sätt att varje förmedlande före- tag skulle ha haft rätt till avdrag en- ligt första—tredje styckena för vidare- befordrat belopp.
Mottagaren skall redovisa kon- cernbidraget som intäkt av fastighet eller rörelse.
Vid tillämpning av 4.5 första stycket 3 anses koncernbidrag som intäkt av rederi-. lllflftlrtS- eller varvs- rörelse endast om bidraget utgör av-
Även i andra fall skall koncernbi- drag som svenskt företag lämnar till annat svenskt företag anses som av- dragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren under förutsättning att bidraget med avdragsrätt för givaren enligt första och andra styckena hade kunnat lämnas till annat företag än mottaga- ren och att bidraget därefter, direkt eller genom förmedling av ytterli- gare företag. hade kunnat vidarebe- fordras till mottagaren på sådant sätt att varje förmedlande företag skulle ha haft rätt till avdrag enligt första och andra styckena för vidarebe- fordrat belopp.
Vid tillämpning av detta moment skall sådana utländska juridiska per- soner som avses i 29' 12 mom. inte anses som svenska ekonomis-ka för-
Nuvarande lydelse
dragsgill omkostnad för givaren i rö- relse av angivet slag.
Föreslagen lydelse
eningar.
Avdrag för koncernbidrag får ätnjutas endast av den som visar att förut- sättningar för sådant avdrag föreligger.
Lämnas bidrag från svenskt före- tag till annat svenskt företag. med vilket givaren är i intressegemen- skap. för verksamhet av väsentlig betydelse från samhällsekonomisk synpunkt och redovisas bidraget öp- pet. kan regeringen medge att bidra- get skall anses som avdragsgill om- kostnad för givaren och skattepliktig intäkt för tnottagaren även om en el- ler llera av de förutsättningar som anges i första—Hörde styckena inte är uppfyllda.
4 mom.h Bestämmelserna i an- dra—åttonde styckena nedan gäller i fråga om fusioner enligt
1. 14 kap. 8 & aktiebolagslagen (l97511385) under förutsr'ittning att in gel av bolagen bedriver handel med fastigheter eller penningrörelse,
2. 12. kap. 1 och 35% lagen (1987:667) om ekonomiska för- eningar under förutsättning att ingen avföreningarna bedriver handel med fastigheter eller annan penningrö- relse än sådan som består i att för- valta medlemmarnas medel.
Lämnas bidrag från svenskt före— tag till annat svenskt företag, med vilket givaren är i intressegemen- skap. för verksamhet av väsentlig betydelse från samhällsekonomisk synpunkt och redovisas bidraget öp- pet, kan regeringen medge att bidra- get skall anses som avdragsgill om- kostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren även om en el- ler flera av de förutsättningar som anges i första—tredje styckena inte är uppfyllda.
4 mom. Bestämmelserna i andra—åttonde styckena nedan gäl- ler i fråga om fusioner enligt
1. 14 kap. 8 & aktiebolagslagen (1975:1385).
2. 12. kap. 1 och 3 åå lagen (1987:667) om ekonomiska för- eningar.
3. 11 kap. 1 och 2 åå bankaktiebolagslagen (1987:618). 4. 7 kap. 1 och 2 så?" sparbankslagen (l987:619). 5. 10 kap. 1 och 2 så föreningsbankslagen (1987:620). Har lager. fordringar och liknande tillgångar i rörelse hos det överta- gande företaget tagits upp till högre värde än det värde som i beskatt- ningsavseende gäller för det överla- tandc företaget, skall det överta- gande företaget ta upp mellanskill- naden sotn intäkt.
Har lager, fordringar och liknande tillgångar hos det övertagande före- taget tagits upp till högre värde än det värde som i beskattningsav- seende gäller för det överlåtande företaget. skall det övertagande företaget ta upp mellanskillnaden som intäkt.
Har byggnad. markanläggning, maskin eller annat inventarium, patent- rätt. hyresrätt eller tillgång av goodwills natur övertagits skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag och av vad som återstår oavskrivet av tillgångens anskaffningsvärdc anses som om överlåtande och övertagande företag ut- gjort en skattskyldig.
Har inventarier eller andra till- gångar som får skrivas av enligt reg- lerna för räkenskapsenlig avskriv- ning övertagits och har dessa till-
"1._vdclse enligt prop. l989i9l):74.
Har inventarier eller andra till- gångar som får skrivas av enligt reg- lerna för räkenskapsenlig avskriv- ning övertagits och har dessa till-
Prop. 1989/90: 1 10
Nuvarande lydelse
gångar i räkenskaperna tagits upp till högre värde än vad som följer av tredje stycket, får det övertagande företaget medges rätt att även efter fusionen - tillämpa räkenskapsenlig avskrivning. Som förutsättning gäl- ler att mellanskillnaden tas upp som intäkt under det beskattningsår då fusionen genomförs eller. om företa- get begär det. med en tredjedel för nämnda beskattningsår och vart och ett av de två närmast följande åren.
Föreslagen lydelse
gångar i räkenskaperna tagits upp till högre värde än vad som följer av tredje stycket. har det övertagande företaget rätt att även efter fusionen tillämpa räkenskapsenlig avskriv- ning. Som förutsättning gäller att mellanskillnaden tas upp som intäkt under det beskattningsår dä fusio- nen genomförs ellcr med en tredje— del för nämnda beskattningsår och vart och ett av de två närmast föl- jande åren.
Har skog övertagits skall beträffande skogens anskaffningsvärdc och gäl- lande ingångsvärde anscs som om överlåtande och övertagande företag ut- gjort en skattskyldig.
Har bctalningsansvaret för framtida utgifter övertagits och har det överlå- tande företaget medgetts avdrag för utgifterna skall ett belopp som motsva- rar avdraget tas upp som intäkt hos det övertagande företaget. Avdragsrät- ten för det övertagande företaget prövas med utgångspunkt i de förhållan- den som gäller vid utgången av beskattningsåret.
Fusionen skall inte leda till någon skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust för nå- got av de deltagande företagen. Av- yttras tillgångar som övertagits vid fusionen skall vid bedömandet av frågan om skattepliktig realisations- vinst eller avdragsgill realisations- förlust uppkommit anses som om överlåtande och övertagande före- tag utgjort en skattskyldig. Vad nu sagts gäller också vid fusion mellan stadshypoteksföreningar samt då ett försäkringsbolags hela fi.")rsäkrings- bestånd övertagits av ett annat för- siikringsbolag.
[llls' lagen (1960:63) om förlustavdrag]
Vid sådan fusion. som avses iZ .*5 4 mom. första stycket lagen ( 1 947:5 76 ) om statlig inkomstskatt, har det över- tagande företaget samma rätt till förlustavdrag som det överlåtande företaget skulle ha haft om fusionen inte ägt rum.
Sker fusionen enligt 14 kap. 8 sS' ak- tiebolagslagen (1975:I385) och var moderbolaget vid utgången av be- skattningsåret eller dotterbolaget vid ingången av förluståret ett få- mansföretag. har moderbolaget rätt att utnyttja dotterbolagets förlustav-
Fusionen skall inte leda till någon skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust för nä- got av de deltagande företagen. Av- yttras tillgångar som övertagits vid fusionen skall vid bedömandet av frågan om skattepliktig realisations- vinst eller avdragsgill realisations- förlust uppkommit anses som om överlåtande och övertagande före- tag utgjort en skattskyldig. Vad nu sagts gäller också vid fusion mellan stadshypoteksföreningar samt då ett försa"kringsföretags hela försäkrings- bestånd övertagits av ett annat för- säkringsj'öretag.
Det övertagande företaget har samma rätt till avdrag för underskott som avses i 2655 kommunalskattela- gen (1928:370) och i 14 mom. som det överlåtande företaget skulle ha haft om fusionen inte ägt rum. Om moderbolaget var ett fåmansföretag enligt punkt 14 av anvisningarna till 32 # nämnda lag vid utgången av be- skattningsåret eller dotterbolaget var ett sådant företag vid ingången av det närmast föregående beskatt- ningsåret krävs dock att moderbola- get ägde mer än nio tiondelar av ak-
Prop. 1989/901110
Nuvarande lydelse
drag endast om moderbolaget vid in- gången av förluståret ägde mer än nio tiondelar av aktierna i dotterbo— laget. Beteckningen fämansföretag har den betydelse som anges i 35 s 1 (1 mom. sjunde stycket a kommunal- skattclagen (1928:37()).
Sker fusionen enligt 12 kap. I och 3 55 lagen ( I 987.667) om ekono- miska föreningar har den överta- gande föreningen rätt att utnyttja den överlåtande föreningens förlustav- drag endast om båda föreningarna är att anse som kooperativa föreningar enligt 2 .»5 8 mom. lagen om statlig in- komstskatt.
(Zs' 4 mom.)
Restituerad. avkortad eller avskri- ven skatt, som enligt 1 mom. andra st)-'cket skulle ha utgjort skattepliktig intäkt för det överlåta/ale företaget, skall i stället utgöra skattepliktig in- täkt för det övertagande företaget. Vidare får det övertagande företaget avdrag för skatt som skulle ha varit avdragsgill för del överlåtande före- taget enligt 4 5. Vad nu sagts gäller också då ett försäkringsbolags hela försökringsbestånd övertagits av ett annatförsäkringsbolag och det över- låtande bolaget inte tar upp beloppet till beskattning respektive avstårfrån att yrka avdrag.
Över/åts aktie i aktiebolag eller andel i handelslmlag. ekonomisk förening eller utländskt bolag till svenskt företag inom samma kon— cern, skall — där ej annatföljer avbe- stämmelserna i 35 _6 3 mom. åttonde
Föreslagen lydelse
tierna i dotterbolaget vid den sist- nämnda tidpunkten. Vid fusion mel- lan ekonomiska föreningar kråvs att båda föreningarna är att anse som kooperativa enligt 8 mom.
Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra meningarna gäller också då en juridisk person icke yr- kesmässigt överlåter egendom eller rättighet som avses i 25—30 ss till en annan juridisk person såvida överlå- telsen sker med förlust och företagen är moderföretag och dotterföretag el- ler står under i huvudsak gemensam ledning. Vidare gäller i nu avsedda fall bestämmelserna om värdeminsk- ningsavdrag m. m. i tredje och femte styckena.
Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra meningarna gäller vidare — utöver vad som anges i nionde stycket » om aktie i aktiebo- lag eller andel i handelsbolag. eko- nomisk förening eller utländsk juri-
Prop. 1989/9011 10
Nuvarande lydelse
stycket kotntttunalskattelagett (19.28.370) — beskattning av realisa- tionsvinst inte äga rum, om moder- företaget i koncernen är aktiebolag eller ekonomisk förening och den överlåtna aktien eller andelen inne- has som ett led i annan koncernens verksamhet än förvaltning av fastig- het. värdepapper eller annan därmed likartad lös egettdotn. [ fall som nu avses skall det företag som övertagit aktien eller andelen anses lta förvär- vat dett vid den tidpunkt och för den attskaffningskostnad sotn gällt för det företag som överlåtit aktien eller attdelett. (_)m överlåtelsen sker till utländskt företag. kan regeringen el- ler myndighet som regeringen be- stämmer medge befrielse från reali- satiottsi'instbeskattningen. Bestäm- melserna i detta stycke om beskatt- ning av realisationsvinst tillämpas även i fråga om avdrag för realisa- tionsförlttst. Avdrag för realisations- förlust får dock inte i något fall göras på grund av avyttringar av aktier eller andelar till utländskt kottcertt företag.
Utskiftar svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening ett till— gång och skulle vid en försäljttittg av til/gängen köpeskillingen ha varit skattepliktig i fört-'ärvskällan, anses bolaget eller föreningen ha åtnjutit skattepliktig inkomst som om till— gången sålts till ett pris motsvarande tt'llgdttgens verkliga värde vid utsktft- ningen. Vad nu sagts gäller inte vid utskiftttittg i samband med sådan fu— sion som avses i första stycket.
Har aktiebolag eller ekonomisk förening mottagit utdelning i forttt av tillgång, för vilken det utdelattde företaget vid avyttring skttlle lta be- räknat vinst eller förlust enligt 35 och 36 ss kommunalskuttelagen. och är mottagande företag frikallat från skattskyldighet för utdelningen en- ligt 7å Sntomu skall skattepliktig
realisationsvinst eller avdragsgill rea- .
lisationsft'jrlust vid avyttring av till- .gängen liksom värdetninskningsav- drag beräknas som om det utdelande företaget och det mottagande företa- get utgjort en skattskyldig.
Föreslagen lydelse
disk person överläts till ett svenskt företag inom samma koncern såvida moderföretaget i koncernen är ett aktiebolag eller en ekonomisk för- ening och den överlåtna aktien eller ' andelen innehas som ett led i kon- cernens verksamhet. Sker överlåtel- sen till ett utländskt företag. kan re- geringen eller myndighet som rege- ringen bestämmer medge befrielse från beskattning för vinst.
Vid utskiftning av tillgångar i sam— band med sådan fusion som avses i första stycket skall uttagsbeskattning ett/igt punkt 1 fjärde stycket av anvis— ningarna till 225 komtnunalskattela— gett inte ske.
Har en tillgång delats ut till ett före- tag sattt är frikallat från skattskyldig- het för utdelningen enligt 7 & 8 mom. tillämpas bestämmelserna i andra, tredje och femte styckena samt sjuttde stycket första och andra tnettingartta Om det utdelande företaget inte at- tagsbeskattas enligt punkt [ fjärde stycket av anvisningarna till 2.5 komtnunalskattelagen.
Prop. 1989/9():11()
Nuvarande lydelse
5 mom .7 Har aktiebolag eller ekonomisk förening (företag) helt eller till huvudsaklig dcl överlåtit sin verksamhet eller sina tillgångar till staten. kommun eller landstings- kommun eller till ett av dem helt el- ler till övervägande de] direkt eller indirekt innehaft bolag, får förlust eller underskott som uppkommit före eller i samband med överlåtel- sen inte avräknas från inkomst som tillfallit företaget efter överlåtelsen. Vad nu har sagts gäller inte om över- låtelsen framstår som ett normalt led i företagets verksamhet och ej heller i fråga om överlåtelser inom en kon- cern.
Föreslagen lydelse
5 mom. Har aktiebolag eller ekonomisk förening (företag) helt eller till huvudsaklig del överlåtit sin verksamhet eller sina tillgångar till staten. kommun eller landstings- kommun eller till ett av dem helt el- ler till övervägande del direkt eller indirekt innehaft bolag, får under- skott som uppkommit före eller i samband med överlåtelsen inte av— räknas från inkomst som tillfallit företaget efter överlåtelsen. Vad nu har sagts gäller inte om överlåtelsen framstår som ett normalt led i före— tagets verksamhet och ej heller i fråga om överlåtelser inom en kon- cern.
Vad som är att hänföra till huvudsaklig del skall bedömas med hänsyn till omfattningen av hela den verksamhet som bolaget eller föreningen bedrivit vid beskattningsårets ingång, förhållandena efter överlåtelsen samt till verk- samhetens allmänna art och inriktning.
Företagets inkomst under det be- skattningsår då överlåtelsen ägt rum skall fördelas på tiden före och efter överlåtelsen enligt motsvarande grunder som enligt 41.5 kommunal- skattelagen (19281370) tillämpas vid beräkning av inkomst av förvärvs- källor av det slag som är ifråga. Här- vid får värdet av återstående till- gångar vid tiden för överlåtelsen inte tas upp till högre belopp än som motsvarar det allmänna saluvärdet vid denna tid. uppskattat efter skälig grund.
Bestämmelserna i detta moment gäller endast i fråga om överlåtelser som ful/gjorts efter den 18 maj I 979.
6 mom." Med livförsäk- ringsanstalt förstås i denna lag anstalt vars försäkringsrörelse utc- slutande eller så gott som uteslu- tande avser personförsäkring (liv- försäkring, sjuk- och olycksfallsför- äkring, avgångsbidragsförsäkring samt arbetslöshetsförsäkring). Med skadeförsäkringsanstalt för- stås annan försäkringsanstalt än liv- försäkringsanstalt. Utländsk försäk- ringsanstalt, som drivit försäkrings-
iScnaste lydelse 1984: 1061. *Senaste lydelse 19852249.
Företagets inkomst under det be- skattningsår då överlåtelsen ägt rum skall fördelas på tiden före och efter överlåtelsen enligt de grunder som gäller enligt 245 kommunalskattela- gen (1928z370). Härvid får värdet av återstående tillgångar vid tiden för överlåtelsen inte tas upp till högre belopp än som motsvarar det all- männa saluvärdet vid denna tid, uppskattat efter skälig grund.
6 mom. Med livförsäkrings- företag förstås i denna lag företag vars försäkringsrörelse uteslutande eller så gott som uteslutande avser personförsäkring (livförsäkring, sjuk- och olycksfallsförsäkring. av- gångsbidragsförsäkring samt arbets- löshetsförsäkring). Med skade- försäkringsföretag förstås an- nat försäkringsföretag än livförsäk- ringsföretag. Utländskt försäkrings- företag, som drivit försäkringsrö-
Prop. 1989/90: 1 10
Nuvarande lydelse
rörelse här i riket. bedöms med hän- syn endast till den rörelse som an- stalten drivit här.
Understödsförening. vilken enligt Sina stadgar får meddela annan kapi- talförsäkring än sådan som omfattar kapitalundersti'id på högst 1000 kro- nor för medlem. anses i denna lag som livförsäkringsanstalt i fråga om verksamhet som är hänförlig till liv- försäkring.
Såsom nettointäkt av försäkrings- rörelse. som drivits av inländsk liv/"ö rsäkringsanstalt. anses nettointäkten av anstaltens kapital- oeh fastighetsförvaltning med un- dantag för den del av intäkten som belöper på dels pensionsförsäk- ringar. vilka anstalten meddelat di- rekt eller meddelat i återförsäkring åt inländsk försäkringsanstalt. dels avgångsbidragsförsäkringar medde- lade enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarkna- dens huvudorganisationer.
Om värdet av tillgångarna i för- säkringsrörelse. sonz drivits av liv ör- säkringsanstalt. vid beskattningsårets utgång understiger summan av dels f("jrsäkringstekniska skulder ökade med 20 procent för sjuk- och olycks- fallsförsäkring och med 5 procent för annan försäkring. dels beloppet av de skulder som inte grundar sig på meddelade försäkringar. får ett be- lopp motsvarande fem gånger skill- naden dras av från nettointäkten.
Vid beräkning av nettointäkt av försäkringsrörelse som drivits av liv- föm'äkringsanstalt skall iakttas vad nedan föreskrivs i sjätte—tionde styck- ena.
Som bruttointäkt upptas intäkt av
Föreslagen lydelse
relse hår i riket. bedöms med hänsyn ' endast till den rörelse som företaget
drivit här.
Understödsl'örening. vilken enligt sina stadgar får meddela annan kapi- talförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1 000 kro- nor för medlem'. anses i denna lag som liiförsäkringsföretag i fråga om verksamhet som är hänförlig till liv- försäkring.
Såsom nettointäkt av försäkrings- rörelse. som drivits av inländskt livförsäkringsföretag. anses nettointäkten av företagets kapital- och fastighetsförvaltning med un- dantag för den del av intäkten som belöper på dels pensionsförsäk- ringar, vilka företaget meddelat di- rekt eller meddelat i återförsäkring åt inländskt försäkringsföretag. dels avgångsbidragsförsäkringar medde— lade enligt grunder som fastStällts i kollektivavtal mellan arbetsmarkna- dens huvudorganisationer.
Nettointäkt som inte undantagits frän beskattning enligt tredje stycket skall beräknas enligt reglerna för nä- ringsverksamhet enligt denna lag. För den del av nettointäkten som un- dantagits från beskattning enligt nämnda stycke och som avser perz- sionsförsäkringar gäller särskilda regler i lagen (1990:000) om avkast- ningsskatt på pensionsmedel.
Prop. 1989/902110
Nuvarande lydelse
kapital- och fastighets/ön'altning med undantag av den del av intäkten som belöper på dels pensionsförsäk- ringar. vilka anstalten meddelat di- rekt eller meddelat i återförsäkring åt inländsk försäkringsanstalt. dels av- gångsbidragsförsäkringar medde- lade enligt grunder sotn faststt'illts i kollektivavtal mellan arbetsmarkna- dens hui'udorganisationer.
Som bruttointäkt upptas även vinst vid försäljning av eller vid uppskriv- ning av värdet av annan tillgång än inventarium eller för stadigvarande bruk i rörelsen avsedd fastighet. Vid försäljning av fastighet som utgör omsättaingstillgång i försäkringsrö- relsen skall punkt 1 fjärde stycket av ant-'isningartu't till 28 # kommunal- skattelagen (1928:370) tillämpas. I bruttointäkten upptas vidare hyres- värde av fastighet. som använts i för- säkringsrörelsen. Har lit-försäkrings- anstalt ltos utländsk försäkringsan- stalt återförsäkrat direkt meddelad el- ler i återförsäkring åt inländsk för- säkringsanstalt meddelad annan för- säkring än pensionsförsäkring utan att Itos sig behålla pretniereserven. anses som ränteintäkt ränta på värdet av återförsäkringsgivares ansvarig- het enligt den räntefot sotn legat till grund för premieberäkningen.
Från bruttointäkten får dras av dels ränta på gäld. dels i fråga om fastighetsft'irvaltning annan enligt 25.6 kornmunalskattelagen avdrags- gill omkostnad för fastighet, dels för- lust vid försäljning av annan til/gäng än inventarium eller för stadigva- rande bruk i rörelsen (utsedd fastig- het, dels belopp varmed värdet av an- nan tillgäng än inventarium eller för stadigvarande bruk i rörelser: avsedd fastighet nedskrivits ett/igt kommu- nalskattelagen. dels fem procent av vad som återstår av bruttointäktenefl ter avdrag enligt detta stycke.
I fråga om individuell lit-försäk— ring. individuell annan personför- säkring och gruppftiirsäkring får i varje sådan verksamhet jörsig, sedan avdrag ätnjutits enligt föregående
Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: HD
Nuvarande lydelse
stycke, från återstående bruttointäkt göras avdrag med belopp tttotsva- rande för varje direkt tecknad per- sonförsäkring. som inte är pensions- försäkring eller avgångsbidragsför- säkring som avses isjätte stycket, tre promille av det basbelopp som enligt lkap. () # lagen ( ] 962.381 ) om all- män försäkring fastställts för taxe- ringsåret. Avdraget skall för varje försäkring beräknas till helt krontal så. att öretal bortfaller. Som en för- säkring anses dels alla individuella liiförsäkringar, som samtidigt teck- nats pä samma persons eller samma personers liv. dels alla andra indivi- duella personförsäkringar. som sattt- tidigt tecknats med samma person som försäkrad. dels samma persons alla gruppförsäkringar som han har inom en och samma grupp. Sam- manlagt avdrag enligt detta stycke får inte överstiga återstående bruttoin- täkt av den verksamhet till vilken av- draget hänför sig.
Avdrag får inte ske för sådan ränta på äterbäringsmedel som tillkommer fönsäk rin gsta gare .
Såsom nettointäkt av försäkrings- rörelse. som drivits av inländsk skadeförsäkringsansta/t. an- ses överskottet av fi:")rsäkringsrörel- sen. Vid överskottets beräkning får avdrag från bruttointäkten göras för ökning av posten först'ikringstek- niska skulder för egen räknittg och. i den utsträckning som närmare anges nedan. för avsättning till vissa fon- der.
Vid beräkning av överskottet av försäkringsrörelse. som drivits av in- ländsk skadejörsäkringsanstalt. får från bruttointäkten avdrag göras förutom för driftkostnader. som av- ses i 295 kommunalskattelagen. för avgifter och bidrag. som utgivits till kommun. förening eller samman- slutning och som avser att under- stödja verksamhet med syfte att förebygga skador. vilka faller inom ramen för den av anstalten bedrivna rörelsen, för ökning av försäkrings- tekniska skulder för egen räkning.
Föreslagen lydelse
Såsom nettointäkt av försäkrings- rörelse. som drivits av inländskt skadeförsäkringsföretag. an- ses överskottet av försäkringsrörel- sen.
Vid beräkning av överskottet av försäkringsrörelse. som drivits av in- ländskt skadeförsäkringsföretag, får från bruttointäkten avdrag göras förutom för driftkostnader. som av- ses i 23å kommunalskattelagen, för avgifter och bidrag, som utgivits till kommun. förening eller samman- slutning och som avser att under- stödja verksamhet med syfte att förebygga skador. vilka faller inom ramen för den av företaget bedrivna rörelsen. för ökning av försäkrings- tckniska skulder för egen räkning.
Prop. 1989/90:11()
Nu varande [_ v delse.
för ökning av säkerhetsrescrv. för utbetald återbäring eller verkställd premieåtcrbetalning, för avsättning till sådan regleringsfond. som av tra- fikförsäkringsanstalt bildas enligt gällande villkor och föreskrifter för utövande av trafikförsäkringsrö- relse. ävensom för ökning av utjäm- ningsfonderna. i den mån denna ök- ning inte överstiger vinsten på själva försäkringsrörelsen. Denna vinst skall beräknas enligt trettonde— em- tonde styckena.
Vinsten utgör, om ej annat följer av fjortonde och femtonde styckena. skillnaden mellan
å etta sidan samman av följande inkotnstposter. nämligen:
a) försäkringstekniska skulder för egen räkning vid årets ingång.
b) säkerhetsresent vid årets in- gång.
(') premieinkomst för egen räk- ning.
d ) f vra procent ränta på posterna a och b.-
å andra sidan summan av följande utgiftsposter. nämligen:
e.) utbetalningar för egen räkning för försäkringsfall.
f) utgiven vinstandel. återbäring el- ler premieåterbetalning.
g) fört'altningskostnader för egen räkning oavsett om de är avdragsgilla i skatte/1('inseende.
h ) beräknad hyra för fastighet som tillhör anstalten och ittgår i rörelsen.
i) försäkringstekniska skulder för egen räkning vid årets utgång.
j) säkerhetsreserv vid årets utgång. Från sålunda framräknad vinst skall avräknas ökning av föreskriven regleringsfond för trafikförsäkrings- rörelse eller. om fonden nedsatts, till- låggas belopp motsvarande nedsätt- ningen.
Driver anstalt jörsäkringsrörelse även från fast driftställe i annan stat och är inkomst av rörelse som är hänför/ig till det fasta driftstället på grund av avtal för undvikande av dubbelbeskattning undantagen från beskattning här i riket. skall vinsten
Föreslagen lydelse
för ökning av säkerhetsrcserv samt för utbetald återbäring och verk- ställd premieåterbetalning.
Nuvarande lydelse
vidare minskas med överskott av den genom driftstället bedrivna verkstan- lteten. Uppkommer underskott i så- dan verksanthet får till vinsten läggas ett belopp motsvarande underskottet.
Föreslagen lydelse
Med försäkringstekniska skulder för egen räkning förstås sådana skulder enligt 7 kap. 1 s' första stycket försäkringsrörclselagen (1982z713) (premiere- serv. ersättningsreserv. skadebehandlingsreserv och tilldelad återbäring) minskade med värdet av återförsäkringsgivares ansvarighct.
Med säkerhetsreserv förstås den reserv skadeftfirst'ikringsanstalt får redovisa enligt en av regeringen el- ler efter regeringens bemyndigande av försäkringsinspektionen fast- ställd normalplan.
Med pretnieinkotnst. förvaltnings- kostnader m.m. för egen räkning för- stäs anstaltens pretnieinkomst. för- valtningskostnader m.m. minskade med återförsäkringsgivares andelar.
Med utjämningsfond förstås fottd. som enligt bolagsordningen eller, i fråga om sådant ömsesidigt bolag på vilket försäkringsrörelselagen inte äger tillämpning. stadgarna för bola- get får användas endast till att helt el- ler delvis täcka jörlust på själva för- säkringsrörelsen samt eftersådan dis- position kvt'tnstående förlust på rörel- sen i dess hel/iet i den ntån inte nämnda bolagsordning eller stadgar föreskriver förlusttt'ickning genom ianspråktagande av andra till fram- tida förfogande avsatta medel.
Minskning av försäkringstekniska skulder för egen räkning. av säker- hetsreserv och av särskild reservfond för ömsesidig försäkringsanstalt för hasdjursförsäkring och reglerings- fond för trafikförsäkringsattstalt ävensom minskning av utjämnings- fonderna skall anses som intäkt. Sker ändring av bolagsordningen. varigenom anstalten får rätt att på annat sätt än ovan sagts disponera en den 1 januari 1929 befintlig ut- jämningsfond. för vilken bestämel- ser om inskränkt dispositionsrätt funnits. eller utjämningsfond. som bildats efter nämnda dag. skall fon- den anses härigenom undergå minskning med hela det belopp var- till den uppgick före ändringen.
Med säkerhetsreserv förstås den reserv skadeförsäkringsföretag får redovisa enligt en av regeringen el- ler efter regeringens bemyndigande av försäkringsinspektionen fast- ställd normalplan.
Minskning av försäkringstekniska skulder för egen räkning, av säker- hetsreserv. av regleringsfond för tra- fikförsäkring och av minskning av utjämningsfonderna skall anses som intäkt. Sker ändring av bolagsord- ningen. varigenom företaget får rätt att på annat sätt än ovan sagts dispo- nera en den 1 januari 1929 befintlig utjämningsfond. för vilken bestäm- melser om inskränkt dispositionsrätt funnits. eller utjämningsfond. som bildats efter nämnda dag. skall fon- den anses härigenom undergå minskning med hela det belopp 'ar- till den uppgick före ändringen.
IQ
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Utöver vad ovan stadgas får avdrag inte ske för avsättning till omedelbar eller framtida vinstutdelning till fi.")rsäkringstagare.
Bestämmelserna i detta moment om inländsk livförsäkringsanstalt har motsvarande tillämpning på för- säkringsrörelse som utländsk liv- försäkringsanstalt drivit här i riket.
Beträffande försäkringsrörelse. som här drivits av utländsk skadeförsäkringsanstalt. an- ses som här i riket skattepliktig net- tointäkt ett belopp motsvarande två procent av anstaltens premieinkomst av här bedriven transportförst'ik- rings- och sjökaskofc'irsäkringsrö- relse samt två procent av anstaltens premieinkomst av (ur/mn här bedri- ven försäkringsrörelse. Med premie- inkomst förstås bruttobeloppet av årets försäkringspremier. dvs. utan avdrag för återförsäkringspremier.
Blir det på grund av bestämmel— serna i detta moment nödvändigt att dela upp intäkt eller avdrag mellan olika delar av en försäkringsanstalts verksamhet, skall fördelningen av intäkten eller avdraget göras på skä- ligt sätt.
Bestämmelserna i detta moment om inländskt lit-försäkringsföretag har motsvarande tillämpning på för- säkringsrörelse som utländsk! livförsäkringsföretag drivit här i riket.
Beträffande försäkringsrörelse, som här drivits av utländskt skadeförsäkringsföretag, an- ses som häri riket skattepliktig net- tointäkt ett belopp motsvarande två procent avföretagets premieinkomst av här bedriven försäkringsrörelse. Med premieinkomst förstås brutto- beloppet av årets försäkringspre- mier, dvs. utan avdrag för återför- säkringspremier.
Blir det på grund av bestämmel- serna i detta moment nödvändigt att dela upp intäkt eller avdrag mellan olika delar av ett försäkringsföretags verksamhet, skall fördelningen av intäkten eller avdraget göras på skä-
ligt sätt.
7 mom.” Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk förening och aktiebolag. vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består i att ät föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda bostä- der i hus, som ägs av föreningen eller bolaget. Som bostadsförening eller bostadsaktiebolag anses även ekonomisk förening eller aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i att tillhanda- hålla föreningens medlemmar eller bolagets delägare garage eller annan för deras personliga räkning avsedd gemensam anordning i byggnad som ägs av föreningen eller bolaget.
Har annan fastighet tillhört bo- stadsförening eller bostadsaktiebo- lag skall såsom intäkt av fastigheten tas upp ett belopp motsvarande för helt år räknat tre procent av fastig- hetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret. Är taxeringsvärde inte åsatt för året näst före taxerings- äret. beräknas intäkten på grundval av fastighetens värde. uppskattat en- ligt de grunder, som gällt för åsät- tande av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.
”Senaste lydelse 19851822.
Har fastighet tillhört bostadsföre- ning eller bostadsaktiebolag skall så- som intäkt av fastigheten tas upp ett belopp motsvarande för helt år räk- nat tre procent av fastighetens taxe- ringsvärde året näst före taxerings- året. Är taxeringsvärde inte åsatt för året näst före taxeringsäret, beräk- nas intäkten på grundval av fastighe- tens värde. uppskattat enligt de grunder, som gällt för åsättande av taxeringsvärde för året näst före tax- eringsåret.
Prop. 1989/90:_110
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1. 989/ 90: l If)
I fråga om fastighet. för vilken intäkten skall beräknas enligt andra stycket. får avdrag inte göras för andra omkostnader än för ränta på lånat. i fastigheten nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld.
Inkomsten får beräknas enligt bokföringsmässiga grunder på sätt anges i punkt 1 första stycket av att- visningarna till 4] S* kommunalskat- telagen ( [9283 70), dock endast i den mån annat inte följer av vad som stadgas angående inkomstberäk- ningen i andra och tredje styckena. Har skattskyldig för visst beskatt- ningsår beräknat inkomst av annan fastighet enligt bokföringsrnässiga grunder. skall den skattskyldige även för nästföljande beskattningsår be- räkna inkomsten enligt sådana grun- der.
Vad sotn sägs i detta moment skall även gälla i fråga om fastighet, vilken tillhört bolag. förening eller stiftelse. som av bostadsstyrelsen (statens bygg- nadslånebyrå) eller länsbostadsnämnden erkänts såsom allmännyttigt bo- stadsföretag. Vidare får regeringen efter ansökan medge att vad som sägs i detta moment skall gälla i fråga om fastighet som tillhört annat företag under förutsättning att
1. företagets verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i att äga och förvalta bostadsfastigheter samt
2. företaget bedriver sin verksamhet enligt principer liknande dem som gäller för allmännyttiga bostadsföretag.
Regeringens medgivande får återkallas om omständigheterna ger anled- ning till det.
Vad som ett/igt punkt 10 av anvis- ningarna till 24 #. punkt 2 a andra stycket av attvisningarna till 36 .5. punkterna ]. 2 och 4 av anvisning- arna till 41 a $$ komtnuna/skattelagen gällerft'irfastigliet som avses i24 # 2 mom. samma lag skall även gälla för fastighet sotn al.-'ses i detta moment.
Äger fastigheten del i sådan sam- fällighet sattt avses i 41 (1.5 kommu- nalskattelagen ( I928:37()) skall fas- tighetens andel av samfällighetens taxeringsvärde inräknas i underlaget för intäktsberäkningen enligt andra stycket i de fall där samfälligheten ut- gör en särskild taxeringsenhet. Vi- dare skall som intäkt tas upp dels så- dan inkomst sattt avses i punkt 2 av anvisningarna till nyssnämnda para- graf i den mån den utgörs av avkast- ning av kapital. och överstiger 300 kronor. dels sådan utdelning sotn av- ses i punkt 4 av anvisningarna till samma paragraf.
8 mom. ”' Har en kooperativ förening av vinsten av sin kooperativa verk- samhet lämnat rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp eller för- säljningar. medges avdrag för denna utdelning.
En kooperativ förening, vars hu- vudsakliga verksamhet avser rörelse.
ll'Scnastc lydelse 1987zl 149.
En kooperativ förening har också rätt till avdrag för utdelning som
Nuvarande lydelse
har också rätt till avdrag för utdel— ning som lämnas i förhållande till in- betalda insatser enligt lagen (1987:667) om ekonomiska för- eningar. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser medges emellertid inte avdrag till den del det utdelade beloppet tillfaller någon som enligt 75 Smom. inte är skattskyldig för utdelningen. Avser denna del av ut- delningen högst 10 procent av utdel- ningen pä annat än förlagsinsatser är dock utdelningen i sin helhet av- dragsgill.
Är en ekonomisk förening direkt eller indirekt centralorganisation för kooperativa föreningar. vilkas verk- samhet huvudsakligen avser rörelse. har centralorganisationcn — även om den inte är kooperativ enligt tionde — tolfte styckena nedan — rätt till avdrag för utdelning på förlagsin- satser. Om centralorganisationens verksamhet huvudsakligen avser rö- relse medges avdrag vid beräkning av inkomst härav. [ annat fall medges avdrag vid beräkning av inkomst av kapital. Är föreningen ett förvalt- ningsföretag enligt 7 & 8 mom. tredje stycket skall det avdragsgilla belop- pet minskas med den del av utdel- ningen som föranlett frikallelse frän skattskyldighet enligt nämnda stycke.
Avdrag för utdelning får göras i endast en förvärvskälla och skall avse det räkenskapsår som utdel- ningen hänför sig till.
Föreslagen lydelse
lämnas i fi'irhällande till inbetalda in- satser enligt lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser medges emellertid inte avdrag till den del det utdelade beloppet tillfal- ler nägon som enligt 7å 8 mom. inte är skattskyldig för utdelningen. Av- ser denna del av utdelningen högst 10 procent av utdelningen på annat än förlagsinsatser är dock utdel- ningen i sin helhet avdragsgill.
Är en ekonomisk förening direkt eller indirekt centralorganisation för kooperativa föreningar. har central- organisationcn — även om den inte är kooperativ enligt tionde—tolfte styckena nedan — rätt till avdrag för utdelning på förlagsinsatser. Är för- eningen ctt förvaltningsft'.'>retag en- ligt 7å Smom. andra stycket skall det avdragsgilla beloppet minskas med den del av utdelningen som för- anlett frikallelse frän skattskyldighet enligt nämnda stycke.
Avdrag för utdelning skall avse det räkenskapsår som utdelningen hänför sig till.
Avdrag medges endast om föreningen visar att förutsättningar för avdrag föreligger. Yrkande om avdrag skall göras pa särskild blankett enligt formu- lär som riksskatteverket fastställer.
Sparbank får göra avdrag för bidrag till sparbankcrnas säkerhetskassa. Sparbankernas säkerhetskassa får göra avdrag för utdelning till sparban- kerna.
Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypoteks- kassa och Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag får göra avdrag för belopp. som avsatts till reservfond. i den män avsättningen är nödvändig för att upp- bringa fonden till ett belopp motsvarande två procent av inrättningens skul— der. Hypoteksförening får göra avdrag för belopp, som avsatts till reserv- eller säkerhetsfond. i den mån avsättningen är nödvändig för att uppbringa fonden till ett belopp motsvarande två och en halv procent av föreningens skulder.
'JI
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har reserv- eller säkerhetsfond som avses i ättonde stycket satts ned skall — om avdrag för fondavsättningen har medgetts — ett belopp motsvarande det nedsatta beloppet tas upp som intäkt.
En ekonomisk förening är i beskattningshänseende att anse säsom koope- rativ. om den är öppen och i sina angelägenheter tillämpar lika rösträtt.
För att en f("örening skall anses vara öppen fordras inte bara att den enligt sina stadgar är berättigad att när som helst anta nya medlemmar. utan också att den faktiskt visar sig villig att anta till medlem var och en. som är bosatt inom föreningens verksamhetsområdc eller tillhör dess angivna verksam- hetskrets. förbinder sig att följa föreningens stadgar och beslut och som där- jämte skäligen kan antas komma att som medlem bidra till förverkligandet av föreningens i stadgarna angivna syfte. Den ("nnständighetem att styrelsen eller annat föreningsorgan äger rätt att pröva inträdesansiiikningarna och av- visa sådana sökande. som inte besitter nu nämnda kvalifikationer för med- lemskap. betar inte föreningen dess egenskap av öppen. I det fall att en för- ening säljer till utomstående kan den som regel inte utan att förlora sin öppna karaktär vägra att motta som medlem någon som kan visa. att han brukar köpa förnödenheter genom föreningen. Anser föreningens styrelse emellertid, att vederbörande köpare på grund av rent personliga förhållan- den inte kan beviljas medlemskap -— i en stor förening. som säljer till utom- stäende. är det omöjligt att i varje fall inskränka försäljningen till personer. som skulle vara önskvärda som medlemmar — sa bör föreningen för att anses såsom öppen ha skyldighet att i ekonomiskt hänseende jämställa honom med medlem. det vill säga ge honom samma återbäring på köpta varor som med- lem erhäller.
' Kooperativa föreningars eentralorganisationer är att anse säsom öppna. även om inträde beviljas blott sådana lokala föreningar. som fyller av cen- tralorganisationen uppställda krav på stadgar. skötsel och ekonomisk solidi- tet. oeh även om endast ett enda företag inom varje område antas säsom medlem. Vad angår kravet på lika rösträtt sä berövas en eentralorganisation inte dess kooperativa karaktär. om rösträtten bland dess förstahandsmed- lemmar. ft.")reningarna. utö 'as efter föreningarnas medlemsantal.
9 motn. " l-lar svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening upp— tagit län som löper med ränta vars storlek är helt eller delvis beroende av företagets utdelning eller av dess vinst (vinstandelslän). medges avdrag för räntan i den utsträckning som anges nedan.
För sådan ränta på vinstandelslån För sådan ränta på vinstandelslån som inte är beroende av det länta- som inte är beroende av det länta- gande företagets utdelning eller gande företagets utdelning eller vinst får företaget avdrag enligt be- vinst får företaget avdrag enligt be- stämmelserna i 22. 25. 29, 36 och stämmelserna i 239' kommunalskat- 39 559" kommunalskattelagen telagen (1928z37U). ( l928z370').
Ränta. vars storlek är beroende av företagets utdelning eller vinst (rörlig ränta). anses som avdragsgill omkostnad för företaget i den för- värvskälla vari (let lättade kapitalet har nedlagts endast under förutsätt- ning att
"Senaste lydelse l985:308.
Ränta. vars storlek är beroende av företagets utdelning eller vinst (rörlig ränta). anses som avdragsgill omkostnad för företaget endast un- der förutsättning att
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
a) länet har utbjudits till teckning på den alltnänna marknaden eller
b) ensamrätt eller företrädesrätt till teckning av länet har lämnats nå- gon som inte äger aktier eller ande- lar i det låntagande företaget och inte har sådan intressegemenskap med företaget som avses i punkt 1 av anvisningarna till 435 eller i 579" 3 mom. kommunalskattelagen samt — såvitt gäller fämansföretag som avses i 355 la mom. kommu- nalskattelagen — inte heller är före- tagsledare i företaget eller närstå- ende till sådan företagsledare eller till aktie- eller andelsägare i företa- get eller
b) ensamrätt eller företrädesrätt till teckning av lånet har lämnats nä- gon som inte äger aktier eller ande- lar i det låntagande företaget och inte har sådan intressegemenskap med företaget som avses i punkt 1 av anvisningarna till 435 kommunal- skattelagen samt — såvitt gäller fä- mansföretag som avses i punkt 14 av ant-'isningarna till 32.6 kommunal- skattelagen — inte heller är företags- ledare i företaget eller närstående till sådan företagsledare eller till ak- tie- eller andelsägare i företaget eller
e) aktierna eller andelarna i det låntagande företaget är noterade på svensk börs eller föremål för liknande notering här i riket och företrädesrätt till teckning av länet har lämnats aktie- eller andelsägarna i företaget i förhål- lande till deras innehav av aktier eller andelar.
1 fall som avses i tredje stycket e) skall det låntagande företaget dock som intäkt i den jöri't'irt-'skälla vari det lånade kapitalet har nedlagts uppta ett belopp motsvarande det sammanlagda värde som genom företrädesrättcrna kan anses ha till- förts aktie- eller andelsägarna. Be- loppet tas till beskattning vid taxe- ringen för det beskattningsår under vilket teckningen av länet har avslu- tats.
1 fall som avses i tredje stycket c skall det låntagande företaget dock som intäkt ta upp ett belopp motsva- rande det sammanlagda värde som genom företrädesrätterna kan anses ha tillförts aktie- eller andelsägarna. Beloppet tas till beskattning vid taxeringen för det beskattningsår under vilket teckningen av lånet har avslutats.
På ansökan av läntagande företag får riksskatteverket. under förutsätt- ning att lånevillkorcn med hänsyn till omständigheterna vid länets uppta- gande fär antas ha bestämts på affärsmässig grund. besluta att rörlig ränta skall anses som avdragsgill omkostnad för företaget utan hinder av att rätt till teckning av lånet har förbehållits person eller personer som äger aktier eller andelar i företaget. Beslut av riksskatteverket i fråga som här avses får inte överklagas.
Är det låntagande företaget så- dant fåmansföretag som avses i 35 5 1 a mom. kommunalskattelagen. gäller — oberoende av bestämmel- serna i tredje oeh fjärde styckena — att rörlig ränta, som utbetalas till ak- tie- eller andelsägarc eller företags- ledare i företaget eller dem närstå— ende personer eller någon som på annan grund har intressegemenskap med företaget. inte är avdragsgill.
Uttrycken företagsledare och när- stående personer har den innebörd
Är det läntagande företaget så- dant fåmansföretag som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32.5 kommunalskattelagen. gäller — obe- roende av bestämmelserna i tredje och fjärde styckena — att rörlig ränta. som utbetalas till aktie- eller andelsägare eller f("_')retagsledare i företaget eller dem närstående per- soner eller någon som på annan grund har intressegemenskap med företaget. inte är avdragsgill.
Uttrycken företagsledare och när- stående personer har den innebörd
Nuvarande lydelse
som anges i 35,6 latnom. kotnmu- nalskattelagen.
Föreslagen lydelse
som anges i punkt 14 av anvisning- arna till 3.2 s” kt.)mmunalskattelagen.
Har svenskt aktiebolag utgivit skuldebrev förenat med optionsrätt till ny- teckning eller köp av aktie medges bolaget ej avdrag för skillnaden mellan elnlSSlOHSPrisct och skuldebrevets marknadsvärde.
lt) mom.” Avkastning av till- gångar ingående i aktiefbnd utgör in- kotnst av kapital för fonden.
Aktiefond får göra avdrag för ut- delning pä andel i fonden säsom för rättta på gäld. Avdraget skall anses belöpa på det räkenskapsår vartill ut- delningen hänför sig även om tttdel— ningen utbetalas till andelsägarnu först under därpå följande räken- skapsår.
(3 &" tredje stycket)
l-lar bolag eller annan juridisk person för ekonomisk verksamhet sitt säte i utlandet. men utövas den verkliga ledningen av företaget häri riket. skall företaget enligt denna lag betraktas som svensk ekonomisk förening. såvida företaget. direkt el- ler genom förmedling av juridisk person. huvudsakligen ägs eller på annat därmed jämförligt sätt innc- has av svenska fysiska personer och företagets verksamhet väsentligen består i förvaltning av eller handel
|ZSenaste lydelse lUS—lzltlöl.
lf.) mom. Vid inkomstberäk- ningen för ett investmentfc'iretag giil- ler. utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag.
1 . att hänsyn inte tas till vinst eller förlust vid avyttring av aktier och andra t-färdepapper sotn avses i 2755 ] mom.,
2. att sotn intäkt tas upp 2 procent för är räknat av värdet vid ingången uv beskattningsäret av egendom som avses i 27.6 ] mom..
3. att avdrag får göras för utdel- ning sottt företaget har beslutat för beskattttingsäret, dock inte med så stort belopp att det föranleder under- skott.
Med investmentföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som uteslutande eller så gott SOm uteslutandeförvaltar värdepapper eller likartad lös egett- dotn och vars uppgift väsentligen är att genom ett vii/fördelat värdepap- persinnehav erbjuda aktie- eller att- (lelsägare riskfördelning och vari ett stort antal fysiska personer äger ak- tier eller andelar.
Vad sotn föreskrivits för invest- mentföretag gäller också för aktie- fonder. För aktiefonder utgör intäk- ten ettligt första stycket 2 dock 1.5 procent.
[2 mom. llar bolag eller annan juridisk person för ekonomisk verk- samhet sitt säte i utlandet. men ut- övas den verkliga ledningen av före- taget här i riket. skall företaget en- ligt denna lag betraktas som svensk ekonomisk förening. såvida företa- get. direkt eller genom förmedling av juridisk person. huvudsakligen ägs eller på annat därmed jämförligt sätt innehas av svenska fysiska per- soner och företagets verksamhet vä- sentligen består i förvaltning av eller
Prop. 1989/902110
Nuvarande lydelse
med värdepapper eller annan där- med likartad lös egendom.
(anv. till 41 & p. 1 fjärde stycket. tredje meningen KL)
Avdrag för tantiem eller liknande ersättning från fämansföretag till fö- retagsledare eller honom närstående person får dock åtnjutas först under det år då ersättningen har betalats ut eller blivit tillgänglig för lyftning.
Föreslagen lydelse
handel med värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom.
] 3 nt () m. Ett fåntansföretag har inte rätt till avdrag för kostnad för anskaffande av egendom. hyra eller annan ersättning för lokal eller ned- skrivning av lånefordran [ den ntån ett motsvarande belopp skall beskat- tas som intäkt av tjänst enligt punkt 14 första, andra. femte eller sjunde stycket av anvisningarna till 325 kommunalskattelagen ( 1 9.283 70). I fråga om ersättning för lokal gäller dock vad nu sagts endast i den mån ersättningen överstiger marknads- mässig ersättning.
1 fall som avses i punkt I 4 fjärde stycket första meningen av anvisning- arna till 3255 komntunalskattelagen sker uttagsbeskattning av fåmans- företaget om inte tredje meningen i stycket är tillämplig. Uttagsbeskatt- ning sker även i fall som avses isjätte stycket i anvisningspunkten.
Avdrag för tantiem eller liknande ersättning från fåmansföretag till fö- retagsledare ellerföretagsledare när- stående person får åtnjutas först un- der det år då ersättningen har beta- lats ut eller blivit tillgänglig för lyft- ning.
] 4 m 0 m. Ifråga om juridiska personer utom dödsbon medges av- drag för förlust vid avyttring av till- gång som avses i 27 _l)" 1 mom. endast mot vinst vid avyttring av sådan till- gång. Uppkommer underskott be- handlas det vid taxeringen för det närmast följande beskattningsåret som förlust vid avyttring av tillgång som avses i första meningen.
Begränsningen [ första stycket gäl- ler inte ont innehavet av den avytt- rade tillgången betingats av verksam- het som bedrivs av den skattskyldige eller av företag som med hänsyn till äganderättsförluillanden eller orga- nisatoriska förhållanden kan anses stå den skattskyldige nära. Den gäller inte heller om ett sådant företag som avses i 7 55 8 mom. tredje stycket avytt-
Prop. 1989/9(l:110
Nuvarande lydelse
[8 & lagen (l960:63) om förlustav- drag]
Ett aktiebolag. som är fåmans- företag vid ingången av förluståret ( ingångsdagen) eller vid utgången av det beskattningsår för vilket taxering skall ske (utgångsdagen). har inte rätt till förlustavdrag om
1. aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget pä utgängsdagen ägs av en person som på ingångsda- gen inte ägde aktier med så stor an- del i röstetalet eller
"2. aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget på utgångsdagen ägs av två eller flera personer som inte ägde dessa aktier på ingångsda- gen.
Aktier söm förvärvats genom emission med lika rätt för aktie- ägarna anses vid tillämpning av första stycket 2 ha ägts vid den tid- punkt dä aktieägaren förvärvade de aktier som utgör grunden för hans f("ärvärv genom emissionen.
Med ägare till aktier avses fysisk person som — direkt eller genom för— medling av juridisk person — äger el- ler på därmed jämförligt sätt inne- har aktierna.
Vid bedömningen av ägarförhål- landena i ett bolag skall
1. den som är aktieägare pä in- gängsdagen och samtliga närstående till denne anses som en enda ägare och
2. aktier. som förvärvats av någon som såväl på ingängsdagen som vid förvärvstillfället var företagsledare i bolaget. anses ha ägts av denne även på ingångsdagen.
Som närstående räknas föräldrar. far— och morföräldrar. make. av- komling eller avkomlings make samt syskon eller syskons make eller av- komling. Med make avses även ef- terlevande make och med avkom- ling även styvbarn och fosterbarn. Förhållandena vid förvärvstillfället
Föreslagen lydelse
rat aktie. eller andel med röstetal som anges i det nämnda stycket vid (1.
l 5 m 0 m. Ett aktiebolag. som är fåmansföretag vid utgången av be- skattningsåret (utgångsdagen) eller vid ingången av det närmast före- gående beskattningsåret (ingångsda- gen). har inte rätt till avdrag för un- derskott som avses i 26 .5 kommunal- skattelagen (19.28.1370) om
1. aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget på utgångsdagen ägs av en person som på ingångsda- gen inte ägde aktier med så stor an- del i röstetalet eller
2. aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget på utgangsdagen ägs av två eller flera personer som inte ägde dessa aktier på ingångsda- gen.
Aktier som förvärvats genom emission med lika rätt för aktie- ägarna anses vid tillämpning av första stycket 2 ha ägts vid den tid- punkt dä aktieägaren förvärvade de aktier som utgör grunden för hans förvärv genom emissionen.
Med ägare till aktier avses fysisk person som — direkt eller genom för- medling av juridisk person — äger el- ler på därmed jämförligt sätt inne- har aktierna.
Vid bedömningen av ägarförhål- landena i ett bolag skall
[. den som är aktieägare pä in- gångsdagen oeh samtliga närstående till denne anses som en enda ägare och "
2. aktier. som förvärvats av någon som såväl på ingångsdagen som vid förvärvstillfället var företagsledare i bolaget. anses ha ägts av denne även på ingängsdagen.
Som närstående räknas föräldrar. far- och morföräldrar. make, av- komling eller avkomlings make samt syskon eller syskons make eller av- komling. Med make avses även ef- terlevande make och med avkom- ling även styvbarn och fosterbarn. Förhällandena vid förvärvstillfället
Nuvarande lydelse
är avgörande för om en person skall anses som närstående.
Har bolaget inte bedrivit någon verksamhet på ingångsdagen får rät- ten till förlustmtdrag bedömas med hänsyn till ägarförhållandena vid den tidpunkt under förluståret då verksamheten påbörjades.
Vad som sägs om aktiebolag och aktier i sådana bolag gäller också be- träffande ekonomiska föreningar och andelar i sådana föreningar.
Beteckningarna fämansföretag och företagsledare i fämansföretag har den betydelse som anges i 3555 la mom. sjunde stycket a) samt åt- tonde stycket kommunalskattelagen (19281370).
[9ä lagen (1960:63) om förlustav- drag]
Förvärvar en juridisk person — di- rekt eller genom förmedling av dot- terföretag — aktier i sådan omfatt- ning att förvärvaren får ett bestäm- mande inflytande i ett aktiebolag. som inte är fåmansföretag enligt 35 & Ia mom. sjunde stycket a kommu- nalskattelagen ( 19281370). gär aktie- bolaget miste om rätten till avdrag för förlust som uppkommit före för- värvet om det inte är uppenbart att förvärvaren genom förvärvet får en tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till dennes rörelse eller kapitalförvaltning. Den som äger el- ler på därmed jämförligt sätt inne- har aktier mcd mer än hälften av röstetalet i bolaget anses ha ett be- stämmande inflytande i detta. Vad som sägs om aktiebolag och aktier i sådana bolag gäller också beträf- fande ekonomiska föreningar och andelar i sådana föreningar.
Har förlust uppkommit i ett all- männyttigt bostadsföretag. går före- taget miste om rätten till avdrag för förlusten om en överlåtelse av aktier eller andelar iföretaget eller annan
Föreslagen lydelse
är avgörande för om en person skall anses som närstäende.
Har bolaget inte bedrivit någon verksamhet på ingångsdagen får rät- ten till avdrag bedömas med hänsyn till ägarförhållandena vid den tid- punkt under det närmast föregående beskattningsåret dä verksamheten påbörjades.
Vad som sägs om aktiebolag och aktier i sådana bolag gäller också be- träffande ekonomiska föreningar och andelar i sädana föreningar.
Beteckningarna fåmansföretag och företagsledare i fåmansförctag har den betydelse som anges ipunkt 14 av anvisningarna till 32 $$ kommu- nalskattelagen.
] 6 m 0 m. Förvärvar en juridisk person — direkt eller genom förmed- ling av dotterföretag — aktier i sådan omfattning att förvärvaren får ett bestämmande inflytande i ett aktie- bolag. som inte är fämansföretag en- ligt punkt 14 av anvisningarna till 32 & kommunalskattelagen (.19282370"). går aktiebolaget vid taxeringen för det beskattningsår då fört-'ärt-et sker miste om rätten till av- drag för underskott som avses i 26 35 kommuna/skattelagen om det inte är uppenbart att förvärvaren genom förvärvet får en tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till dennes rörelse eller kapitalförvalt- ning. Den som äger eller på därmed jämförligt sätt innehar aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget anses ha ett bestämmande infly- tande i detta. Vad som sägs om ak- tiebolag och aktier i sådana bolag gäller också beträffande ekono- miska föreningar och andelar i så- dana föreningar.
Föranlerler en överlåtelse av ak- tier eller andelar i ett allmännyttigt bostadsföretag eller annan ändring i fråga om företaget att godkännandet som allmännyttigt bostadsföretag
Prop. 1989/90:11()
Nuvarande lydelse
ändring i fråga om företagetföranle- der att godkännandet som allmän- nyttigt bostadsföretag skall återkal- las. Vad nu har sagts om allmännyt- tigt bostadsföretag gäller ocksä före- tag som efter medgivande av rege- ringen har tillämpat samma metod vid inkomstbeskattniugen som de allmännyttiga bostadsföretagen.
'_'—J
” Senaste lydelse 1984:1(_161.
Föreslagen lydelse
skall återkallas har företaget vid taxeringen för det l..)eskattningsår då ändringen inträffade inte rätt till av- drag för underskott som avses i 26 å kommuttalskattelagen. Vad nu har sagts om allmännyttigt bostadsföre- tag gäller också företag som efter medgivande av regeringen har till- lämpat samma metod vid inkomst- beskattningen som de allmännyttiga bostadsföretagen.
] mom. Till intäkt av kapital räk- nas löpande avkastning. vinster och annan intäkt som härrör från egen- dom. i den mån intäkten inte är att hänföra till näringsverksamhet. Till intäkt av kapital hör bland annat
ränta på banktillgodohavanden. obligationer och andra fordringar,
utdelning på aktier och andelar. vinst ( realisationsvinst) vid icke yr- kesmässig avyttring av tillgångar och åtaganden enligt avtal om optioner och terminer samt andra därmed jämförliga förpliktelser,
ersättning vid upplåtelse av privat- bostad,
lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 19 .6' kommu- nalskattelagen ( I 9283 70).
Att utdelning och vinst vid försälj- ning av aktier i vissa fall skall hän- föras lill inkomst av tjänst framgår av ]? mom.
Gäller i fråga om en tillgång att vinst vid en avyttring skall tas upp som intäkt av kapital och inträffar i samma ägares hand en händelse som medför att vederlaget eller vinst vid en avyttring istället skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet (karak- tärsbyte) sker beskattning som om tillgångar: hade avyttrats för ett ve- derlag motsvarande marknadsvärdet (t'tvskattning). Tillgången anses här- efter ha anskaffats vid karaktärsbytet för marknadsw'irdet. På den skatt- skyldiges yrkande sker dock inte av-
Nuvarande lydelse
(39% 1 mom. andra stycket KL)
Fysisk person får göra avdrag för förvaltningskOstnader endast till den del dessa överstiger 1 000 kronor un- der beskattningsåret.
Föreslagen lydelse
skattning. [ sådant fall behåller till- gången sitt ariskaffningsvärde. .? nt () nt. Från intäkt av kapital får avdrag göras för omkostnader för in- ' täktcrnas förvärvande samt för ränte- utgift och förlust (realisatiottsförlust)
- vid icke yrkesmässig avyttring av till- gångar och sådana förpliktelser som anges i ] mom.. i den mån inte annat anges i 30 .fi femte stycket. allt under förutsättning att avdrag inte skall gö- ras från intäkt av näringsverksanzhet.
()nt ränteutgtftcrna överstiger rän- leintäkterna med mer än 100 000 kronor eller — om den skattskyldige inte fyllt 18 år eller fråga är om dödsbo som behandlas som handels- bolag — 1!) 000 kronor medges dock avdrag med endast 70 procent av det överskjutamle beloppet om inte an- nat framgår av tredje stycket eller 4 mom. andra stycket. Till ränteintäk- ter hänförs därvid inte löpande av- kastning på tillgångar som avses i 27 # 1 Inom.
Delägare [ fåmansföretag, som av- ses i [2 mom. nionde stycket. får göra fullt avdrag för ränteutgifter ut- över vad som följer av föregående stycke. med högst så stor procent av den skattskyldiges anskaffaingskost- nad för aktierna eller andelarna och lämnade ovillkorliga kapitaltillskott som svarar mot .s'tatslåneräntan vid beskattningsårets ingång med tillägg av fem procentenheter. Som anskaff- ningskostnad räknas även arvs— och gåt-'oskatt som den skattskyldige har betalat i anledning av förvärv av ak- tierna eller andelarna. Har aktierna eller andelarna fört-'ärvats på annat sätt än genom köp. byte eller därmed jämförligt fång. skall anskaffnings- kostnadcn beräknas med tillämpning av 24 s* ] mom. tredje stycket.
Avdrag för realisationsförlust medges med 70 procent av förlusten. i den män inte annat anges i 275 5 mom. eller 29 S* 2 mom.
Förvaltningskostnader får dras av endast till den del de överstiger 1 000 kronor under beskattningsåret.
Prop. 1.989/90:110
Nuvarande lydelse
(anv. till 365 KL p. 5)
Avdrag är icke i något fall medgi- vet för utgifter för inköp av lottsed- lar eller för andra liknande insatser i lotteri.
Föreslagen lydelse
Avdrag medges inte för utgifter för inköp av lottsedlar eller för andra liknande insatser i lotteri.
3 m () m. För pri 1'a/bostadsfastig- het och privatbostad. som avses i 5 $$ kommunalskattelagen (I 928.370). beräknas inte något förmånsvärde för eget brukande.
Intäkt av upplåtelse av privatbo- stadsfastighet och av privatbostad satnt av avyttring av alster eller natur- tillgångar från sådan fastighet skall tas upp som intäkt av kapital. Det- samma gäller intäkt av uthyrning av bostadslägenhet som inne/tas med hyresrätt.
l'rån intäkt som avses i attdra stycket medges avdrag med 4 000 kronor för varje prit'atbostadsfastig— het. privatbostad eller hyreslägenhet. Vid upplåtelse medges ltärutöver av- drag nted belopp. som i fråga om småhus som innehas med äganderätt uppgår till 20 procent av hyresintäk- ten och i övriga fall motsvarar den del av upplätarens hyra eller avgift som belöper på det som uthyrts. Vid beräkning av avdragsgill avgift bort- ses frän sådana inlwtalningar till för- eningen eller bolaget sotn är att anse som kapitaltillskott och beaktas öv- riga inbetalningar endast till den del de överstiger utdelning som skett på annat sätt än i förhålla/ale till inne- havda andelar i föreningen eller ak- tier i bolaget. Avdrag medges inte med högre belopp än som följer av detta stycke även om de faktiska kost- naderna varit högre. Avdraget får inte överstiga intäkten i fråga.
Vad som sägs i detta moment gäller inte när intäkten enligt punkt [4 femte stycket av (HH-'lSlllllgflrttd till 325 kommututlskattelagen skall be— skattas som intäkt av tjänst. Bestäm- melserna i tredje stycket tillämpas inte heller i andra fall. när upplåtelse skett till den skattskyldiges eller ho- nom närståendes arbetsgivare. I dessa fall medges skäligt avdrag för kostnad som (len skattskyldige fått vidkännas på grund av upplåtelsen.
Prop. 1989/901110
Nuvarande lydelse
(anv. till 3935 KL p. 3 andra stycket)
Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning å insats i för- eningen och delägares inbetalning å aktie dels ock sådan ytterligare inbe- talning av medlem eller delägare. som är avsedd att inom föreningen eller bolaget användas för fondcring säsom genom kapitalavbetalning ä skuld eller genom ny-. till- eller om- byggnad eller därmed jämförlig för- bättring av fastigheten eller genom annan stadigvarande kapitalplacc- ring. Där lägenhet är upplätn med hyresrätt och således icke med bo- stadsrätt eller liknande besittnings- rätt. skall dock icke någon del av hy— resavgiften anses säsom kapitaltill- skott. Verkställes fondering inom förening eller bolag. utan att det framgår vilka medel därför använ- das. skola i första hand anses för fondering använda andra medel än medlemmarnas eller delägarnas in- betalningar under beskattningsäret eller de under året influtna hyrorna för lägenheter. som varit uthyrda till andra än medlemmar eller delägare i denna deras egenskap. Vad därefter återstår av det till fondering an- vända beloppct skall fördelas på nämnda inbetalningar och hyror ef- ter dcras inbördes storlek. och skall vad därvid belöper på de inbetal- ningar. som verkställts för de med bostadsrätt eller liknande besitt- ningsrätt upplåtna lägenheterna. an- ses säsom kz'tpitaltillskott.
(anv. till 255 KL p. 9 andra stycket)
Beräknar skattskyldig intäkt av an- nan fastighel enligt 24 ä' 2 mom. men har den skattskyldige för året före be- skattningsåret beräknat intäkter: en- ligt 249' lmom. eller 2.5 7mom. la— gen t1947.'57(7) om statlig inkomst- skatt med tilliimpning av bokförings- mässiga grunder. skall avdrag/ör be— skattningsåret medges för gäldriinta. som har betalats det föregående året men upptagits som utgående fordran för det året. medan å andra sidan av- drag inte skall medges för gäldränta
Föreslagen lydelse
Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning på insats i för- eningen och delägares inbetalning på aktie dels ock sädan ytterligare inbetalning av medlem eller del- ägare. som är avsedd att inom för- eningen eller bolagct användas för fondcring säsom genom kapitalav- betalning på skuld eller genom ny-. till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring av fastigheten eller genom annan stadigvarande kapitz'llplacering. Där lägenhet är upplåten med hyresrätt och således icke med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt, skall dock icke nä- gon del av hyresavgiften anses så- som kapitaltillskott. Verkställes fon- dering inom förening eller bolag, utan att det framgår vilka medel där- för användas. skall i första hand an- ses för fondering använda andra me- del än medlemmarnas eller delägar- nas inbetalningar under beskatt- ningsäret eller de under året influtna hyrorna för lägenheter. som varit ut- hyrda till andra än medlemmar eller delägare i denna deras egenskap. Vad därefter äterstär av det till fon- dering använda beloppet skall förde- las pä nämnda inbetalningar och hy- ror efter deras inbördes storlek. och skall vad därvid belöper på de inbe- talningar. som vcrkställts för de med bostadsrätt eller liknande besitt- ningsrätt upplåtna lägenheterna. an- ses säsom kapitaltillskott.
Ingick egendom som utgör privat- bosttulsfastighet eller privatbostad före ingången av beskattningsåret i näringsverksamhet medges avdrag för skuldränta som erlagts före in- gången av det aktuella beskattnings- året till den del räntan belöper på be- skattningsåret eller senare. Avdrag medges inte för sådan delav en ränte- betalning under beskattningsåretsattt belöper på tid dessförinnan. Motsva- rande fördelning skall ske i fråga om inkomsträntor och hyresinkomster.
Prop. 1989/9():11()
Nuvarande lydelse
som betalas tuuler beskattningsäret men har redovisats som utgående skuld för det föregående året.
(anv. till 395 Kl.. p. 5)
Avdrag säsom för ränta får göras vid återbetalning av sådant statligt bidrag som avses i punkt 7 av anvis- ningarna till 24 &. Avdrag fär inte gö- ras med större belopp än som tidi- gare har avräknats frän erlagd ränta.
Föreslagen lydelse
I lar prit'atbostadsfastighel del i samfi'illighet. som avses i 41 a # kom- muna/skattelagen ( 1 9.283 70), tas som intäkt av kapital upp dels sädan intäkt som avses i punkt 2 av anvis- ningarna tiIl paragrafen i den mån den utgör (ti-'kastning av kapital och överstiger 300 kronor. dels sådan ttt- de/ning som avses i punkt 4 av anvis- ningarna till samma paragraf.
4 m 0 m. Avdrag säsom för ränta får göras vid återbetalning av sådant statligt bidrag som avses i punkt 3 av anvisningarna till 195 kommunal- skattelagen (1928:370). Avdrag får inte göras med större belopp än som tidigare har avräknats frän erlagd ränta.
Vid ränteft'irdelning enligt punkt 10 av anvisningarna till 22 # kommu- nalskattelagen får avdrag göras som för ränta med samma belopp som skall tas upp som intäkt i närings- verksamhet enligt ant-'isningsplmk- len. En skattskyldig som är berätti- gad till sådant avdrag fär. utöver vad som följer av 2 mom. andra stycket. göra fullt avdrag för ränteutgtfter med högst ett belopp som tttotsvarar stats/ätteräntan vid årets ingång mul- tiplicerad med reduceringen av vär- det pä fastigheter och andra till- gångar enligt () 5 andra stycket lagen (1990:000) om skatteutjärmtingsre- serv eller, sävill gäller delägare i han- delsbolag. punkt 10 tredje stycket av anvisningarna till 225 kommunal- skattelagen. Gränsen för full av- dragsrätt får dock inte ltöjas med större belopp än räntefördelningsbe- loppet.
Med ränteutgtft jämställs även tomtri'ittsm-gäld och vederlag vid återbetalning av lån i förtid. Motsva- rande gäller för sädan ränteförmän som enligt punkt 10 av anvisningarna till 32 s) nyss nämnda lag skall anses som betald riinta.
i m 0 m. Ifråga om till vilket be-
Nuvarande lydelse
(41 &" tredje stycket KL)
I fråga om inkomst av annan fas- lig/tet som inte skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder samt in- komst av kapital gäller beträffande ränta som har erlagts i förskott att avdrag inte medges för den del av räntan som belöper på tid efter bc— skattningsärets utgäng. För ränta som enligt denna bestämmelse inte kunnat dras av omedelbart medges avdrag med lika stora belopp varje år under återstoden av den tid som förskottsbetalningen har avsett.
(anv. till 38.5 KL p. 8)
Har skattskyldig på grund av sitt innehav av aktier i svenskt aktiebo— lag eller andelar i svensk ekonomisk förening erhällit företrädesrätt till teckning av sådant av företaget upp— taget vinstandelslän som avses i Zä 9mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall. om han utnyttjar företrädesrätten. det värde som ge- nom företrädesrätten kan anses ha
Föreslagen lydelse
skattningsår en inkomst eller utgift skall hänföras tillämpas bestämmel- serna i 41 5 andra stycket och punkt 4 av anvisningarna till 4] $$ kommunal- skattelagen (]928:370), om inte an- nat föreskrivs i denna lag. Ränta på sådan bankräkning där räntan gott- skri vs insättaren den 3] december att- ses som tillgänglig för lyftning denna dag.
Bestämmelserna i 9mom. andra och tredje styckena tillämpas också i fråga om förvärv av rätt till ränta.
6 m 0 m. Beträffande ränta som har erlagts i förskott gäller att av- drag inte medgcs för den del av rän- tan som belöper på tid efter beskatt- ningsårets utgäng. För ränta som en- ligt denna bestämmelse inte fått dras av omedelbart medges avdrag med lika stora belopp för år räknat under återstoden av den tid som förskotts- betalningen har avsett.
Rätttekompensation för upplupen men inte förfallen ränta som utgår vid överlåtelse av fordran, behandlas inte som ränteintäkt eller ränteutgtft utan medräknas i vederlaget respek- tive anskaffningrvärdet för ford- ringen vid beräkning av realisations- vinst.
7 m 0 m. Utdelning från aktiebo- lag eller ekonomisk förening, som ut- går i förhållande till inköp eller för- säljningar eller efter därmed jämför- lig grund. är skattefri. när utdel- ningen endast innebär en minskning i levtuulskostnader.
llar skattskyldig på grund av sitt innehav av aktier i svenskt aktiebo- lag eller andelar i svensk ekonomisk förening erhållit f('.')reträdesrätt till teckning av sådant av företaget upp- taget vinstandelslån som avses i 25 9 mom. skall. om han utnyttjar före- trädesrätten. det värde som genom företrädesrättcn kan anses ha till- förts honom inte anses utgöra intäkt
Prop. l989l90:1 10
Nuvarande lydelse
tillförts honom inte anses utgöra in- täkt av kapital. Avyttrar han där- emot företrädesrätten. skall det ve- derlag han erhåller för denna rätt upptas som sådan intäkt.
(anv. till 38 & KL p. 2 fjärde stycket) Annan utdelning från bostads- förening eller bostadsaktiebolag än i andra och tredje styckena sägs. som icke utgått i förhållande till inne- havda andelar eller aktier. räknas så- som intäkt av kapital för medlem- men eller delägaren. om och i den mån utdelningen överstiger sådana på beskattningsäret belöpande av- gifter och andra inbetalningar till föreningen eller bolaget. vilka icke äro att anse som kapitaltillskott.
(38.5 1 mom. andra och fjärde styck- ena KL)
Till intäkt av kapital räknas även vad som i samband med ideell för- enings upplösning. medlems avgång ur föreningen e.d. utskiftas till med— lem utöver inbetald insats.
Såsom utdelning frän svensk eko- nomisk förening anses jämväl vad som vid föreningens upplösning ut- skiftats till medlem utöver inbetald insats. dock att vid upplösning ge— nom fusion. som avses i 35 4mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. säsom utdelning i intet fall skall anses större belopp än som motsvarar vad medlemmen erhällit kontant eller eljest i annat än andelar i den övertagande för- eningen.
("anv. till 38.5 KL p. 3 första stycket)
Beträffande avkastning av svenska aktier är huvudregeln att. där tttdelningen inte utgör intäkt av jordbruksfastighet. fastighet som av- ses i 24s lmom. eller rörelse. den- samma tas upp som intäkt av kapital för den som var ägare av kupongen eller av annan anledning hade rätt till utdelningen. när denna blev till- gänglig för lyftning.
Föreslagen lydelse
av kapital.
Annan utdelning från sådan bo- stadsförening eller sådant bostads- aktiebolag som avses i.? # 7mom. än i form av bostad eller annan förmån av fastighet räknas såsom intäkt av kapital för medlemmen eller deläga— ren. även om den inte utgätt i förhål- lande till innehavda andelar eller ak- tier. om och i den mån utdelningen överstiger sådana på beskattnings- året belöpande avgifter och andra inbetalningar till föreningen eller bolaget. som inte enligt bestämmel- serna i 3 mom. femte stycket är att anse som kapitaltillskott.
8 m 0 m. Till utdelning räknas vad som i samband med ideell förenings upplösning. medlems avgång ur för— eningen e.d. utskiftas till medlem ut- över inbetald insats.
Säsom utdelning frän svensk eko- nomisk förening anses jämväl vad som vid föreningens upplösning ut- skiftats till medlem utöver inbetald insats. dock att vid upplösning ge- nom fusion. som avses i 25 4mom. första stycket. säsom utdelning i in- tet fall skall anses större belopp än som motsvarar vad medlemmen er- hällit kontant eller eljest i annat än andelar i den övertagande för— eningen.
9 m () m. Beträffande avkastning av svenska aktier är huvudregeln att densamma tas upp som intäkt för den som var ägare av kupongen eller av annan anledning hade rätt till ut- delningen. när denna blev tillgänglig för lyftning.
Nuvarande lydelse
(38é Imorn. tredje stycket KL)
För den. som genom köp. byte el- ler därmed jämförligt avtal förvärvat rätt till utdelning (? svensk aktie eller ä andel i svensk aktiefond eller eko- nomisk förening elleri utländskt bo- lag eller utländsk aktiefond. skall så- som intäkt upptagas endast det be- lopp. varmed utdelningen eller. om förvärvaren i sin tur överlåtit rätten till utdelning. den därvid erhållna valutan överstigit det vid fi.")rvärvet utgivna vcdcrlaget för rätten till ut- delning.
(anv. till 385 KL p. 3 femte och sjätte styckena)
Har däremot rätten till utdelning ä svensk aktie genom köp. h_vte eller därmed jämförligt avtal Överlätits utan samband med överlåtelse av ak- tien. bliva. säsmn framgår av 38.6 1 mom.. särskilda regler tillämpliga. Därest i sådant fall fråga uppkom- mer om avdrag för vederlag som ut- givits för förvärv av rätt till utdelning vid mer än ett utdelningstillfälle. skall vederlaget anses belöpa på de olika utdelningsposterna enligt för- delning ä dessa med hänsyn till pe- riodens längd och under iakttagande att. i den män på viss utdelningspost belöpande vederlag ej kunnat ut— nyttjas säsom avdrag från denna. det återstående beloppet mä avräknas å närmast följande utdelningspost el- ler utdelningsposter. Avser förvär- vet rätt till utdelning under obe- stämd tid. bör. om ej särskilda skäl föranleda till annat. vcdcrlaget av- räknas under en period av tio är.
Vad som gäller utdelning & svensk aktie skall äga motsvarande tillämp- ning beträffande utdelning å andel i svensk aktiefond eller ekonomisk förening. aktie eller annan andel i utländskt bolag eller utländsk aktie- fond.
(anv. till 38.5 KL p. 5 och 6)
Vad som gäller om utdelning från utländskt bolag skall även tillämpas på utdelning från annan utländsk ju-
Föreslagen lydelse
För den. som genom köp. byte el- ler därmed jätnförligt avtal förvärvat rätt till utdelning på svensk aktie el- ler pä andel i svensk aktiefond eller ekonomisk förening eller i utländskt bolag eller utländsk aktiefond. skall säsom intäkt upptagas endast det be- lopp. varmed utdelningen eller. om förvärvaren i sin tur överlåtit rätten till utdelning. den därvid erhållna valutan överstigit det vid förvärvet utgivna vcdcrlaget för rätten till ut- delning.
Uppkommer i sådant fall fråga om avdrag för vederlag som utgivits för förvärv av rätt till utdelning vid mer än ett utdelningstillfälle. skall veder- laget anses belöp på de olika utdel- ningsposterna enligt fördelning på dessa med hänsyn till periodens längd och under iakttagande att. i den män på viss utdelningspost belö- pande vederlag ej kunnat utnyttjas såsom avdrag från denna. det åter- stående beloppet fär avräknas på närmast följande utdelningspost el- ler utdelningspostcr. Avser förvär- vet rätt till utdelning under obe- stämd tid. bör. om ej särskilda skäl föranleder till annat. vederlaget av- räknas under en period av tio år.
Vad som gäller utdelning på svensk aktie skall äga motsvarande tillämpning beträffande utdelning på andel i svensk aktiefond eller ekonotnisk förening. aktie eller an- nan andel i utländskt bolag eller ut- ländsk aktiefond.
] () m () ut. Vad som gäller om ut- delning frän utländskt bolag skall även tillämpas på utdelning från an-
Nuvarande lydelse
ridisk person. Sådan utdelning skall dock inte beskattas i den mån del- ägare i utländsk juridisk person en- ligt punkt lt.) andra stycket av anvis- ningarna till 53% har beskattats för den del av den utländska personens vinst som belöper på delägaren. Ut- delning frän dödsbo efter person. som vid sitt frånfälle inte varit bosatt eller stadigvarande vistats här i ri- ket. till i Sverige bosatt delägare av inkomst. som förvärvats under den tid delägarna suttit i oskift bo — men givetvis ej utskiftning av den avlid- nes efterlämnade tillgångar — skall här i riket bli föremål för beskatt- ning. Från denna föreskrift medde- las likväl ett undantag i 54 åförsta stycket e.
I samband med utdelning på andel i bolag i utländsk stat tillgodoföres i vissa fall utdelningsmottagaren sär- skilt belopp (skattetillgodohavande) som betalas ut genom den utländska statens försorg inom ramen för ett system för nedsättning av skatt på utdelad bolagsvinst. Exempel på så- dant skattetillgodohavande är "avoir fiscal" i Frankrike och "tax credit" i Storbritannien. Vad som gäller om utdelning från utländskt bolag skall tillämpas även på skatte- tillgodohavande.
(anv. till 41 & KL p. 5) Skattetillgmlohavande sattt avses i punkt 6 av anvisningarna till 38 55 hänföres till samma beskattningsår som den utdelning på vilken skatte- tillgodohavandet är grundat.
(anv. till 385 KL p. 9)
Har egendom avyttrats mot ve- derlagi form av en livsvarig livränta som ingått i vinstberäkning enligt punkt 3 av anvisningarna till 35 s). skall det årliga vcdcrlaget anses ut- göra ränta till så stor del som fram- kommer vid tillämpning av tabellen i 32% Zmom. med utgångspunkt i mottagarens ålder. Är livräntan be- roende av flera personers liv på så sätt att den upphör vid den först av-
Föreslagen lydelse
nan utländsk juridisk person. Sådan utdelning skall dock inte beskattas i den mån delägare i utländsk juridisk person enligt punkt ll) andra stycket av anvisningarna till 53 5 har beskat- tats för den del av den utländska personens vinst som belöper på del- ägaren. Utdelning från dödsbo efter person. som vid sitt frånfälle inte va- rit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket. till i Sverige bosatt del- ägare av inkomst. som förvärvats under den tid delägarna suttit i oskift bo — men givetvis ej utskiftning av den avlidnes efterlämnade till- gångar — skall här i riket bli föremål för beskattning. Från denna före- skrift meddelas likväl ett undantag i 7.5 9marn.
[ samband med utdelning på andel i bolag i utländsk stat tillgodoföres i vissa fall utdelningsmottagaren sär- skilt belopp (skattetillgodohavande) som betalas ut genom den utländska statens försorg inom ramen för ett system för nedsättning av skatt på utdelad bolagsvinst. Exempel på så- dant skattctillgodohavande är "avoir fiscal" i Frankrike och "tax credit" i Storbritannien. Vad som gäller om utdelning från utländskt bolag skall tillämpas även på skatte- tillgodohavande.
Sådant skattetillgodohavande hän- förs till samma beskattningsår som den utdelning på vilken skattetillgo- dohavandet är grundat.
I 1 rn o m. Har egendom avyttrats mot vederlag i form av en livsvarig livränta som ingått i vinstberäkning enligt 245 5mom.. skall det årliga vcdcrlaget anses utgöra ränta till så stor del som framkommer vid till- lämpning av tabellen i 32 ä 2 mom. kommunalskattelagen ( I 9283 70) med utgångspunkt i mottagarens ål- der. Är livräntan beroende av flera personers liv på så sätt att den upp-
Nuvarande lydelse
lidnes död. tillämpas tabellen med utgångspunkt i den äldstes ålder. Skall livräntan däremot utgå till den sist avlidnes död. tillämpas tabellen med utgångspunkt i den yngstes ål— der. Om den person vars ålder är bc- stämmande vid tillämpningen av ta- bellen har avlidit och livräntan skall fortsätta att utgå under viss tid. till— lämpas tabellen med utgångspunkt i den ålder den avlidne skulle ha upp- nått under beskattningsåret.
Har egendom avyttrats mot ett med livränta jämförligt periodiskt vederlag och skall utöver ett fast år- ligt belopp även utgå tillägg som till sin storlek är beroende av föränd- ringar i det allmänna prislägct eller liknande förhållande skall tillägget anses som ränta.
(anv. till 3935 KL p. 7)
Belopp som enligt punkt 9 av att- visningarna till 38 .6 anses som ränta skall för utgivaren anses som gäld- rättta enligt .] tttottt.
Föreslagen lydelse
hör vid den först avlidnes död. till- lämpas tabellen med utgångspunkt i den äldstes ålder. Skall livräntan däremot utgå till den sist avlidnes död. tillämpas tabellen med ut- gångspunkt i den yngstcs ålder. Om den person vars ålder är bestäm- mande vid tillämpningen av tabellen har avlidit och livräntan skall fort- sätta att utgå under viss tid. tilläm- pas tabellen med utgångspunkt i den ålder den avlidne skulle ha uppnått under beskattningsåret.
llar egendom avyttrats mot ett med livränta jämförligt periodiskt vederlag och skall utöver ett fast är- ligt bclopp även utgå tillägg som till sin storlek är beroende av föränd- ringar i det allmänna prisläget eller liknande förhållande skall tillägget anses som ränta.
Belopp som enligt detta moment anses som ränta skall för utgivaren anses som skuldränta.
] 2 m () m. Överstiger utdelningen på aktier i ett jämansföretag så stor procent av den skattskyldiges an- skaffningskostttad för aktierna och lämnade ovillkorliga kapitaltillskott som svarar mot .s'tatsläneräntan vid beskattningsårets ingång med tillägg av fem procentenheter. skall över- skjutande belopp tas upp som intäkt av tjänst. Har aktierna förvärvats på annat sätt ätt genom köp. byte eller därmed jämförligt fång. skall an- skaffnittgskostnaden beräknas ttted tillämpning av 245 1 mom. tredje stycket.
Understiger utdelnittgett visst är det högsta belopp som på gruttd av första stycket får tas upp som itttäkt av kapital. ökas det belopp som se- nare år får tas upp sotn intäkt av ka- pital i tttotsvarande mån (sparad ut- delning). Belopp som svarar mot kvarstående sparad utdelning läggs för varje år till anskaffningskostna- den vid beräkning enligt första stycket.
]7l
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: ! lO
Vid avyttring av aktier i ettfåmans- företag skall hälften av den del av realisationsvinsten som Överstiger kvarstående sparad utdelning tas upp som intäkt av tjänst.
Bestämmelserna i första—tredje styckena gäller även under de när- maste tio åren efter det att ett företag upphört att vara fämansft'iretag i fråga om utdelning eller realisations- vinst på aktier sotn den skattskyldige eller någon ltottom närstående ägde när företaget upphörde att vara få- mansjöretag eller har förvärvat med stöd av sådana aktier.
Bestämmelserna i första—tredje styckena tillämpas endast om den skattskyldige eller någon honom när- stående varit verksam i företaget i be- tydande omfattning under någon del av den senaste tioårsperioden. Be- stämmelserna gäller dock även om den skattskyldige eller den honom närstående ttnder någon del av den senaste tioårsperioden varit verksam i ett annat jämansföretag. som bedri- ver satntna eller likartad verksamhet, under förutsättning att dettna verk- sam/tet inte påbörjades senare än tio år efter det att verksam/teten i det först avsedda företaget upphörde.
Om den skattskyldige visar att ut- otnstt'tende i betydande omfattning äger del i företaget och har rätt till ut- delning, skall bestämmelserna i för- sta—tredje styckena inte tillämpas, om inte särskilda skäl föreligger. Härvid beaktas även förhållandena under den senaste tioårsperioden. Med utomstående avses sådana per- soner pä vilka bestämmelserna i för- sta—tredje styckena till följd av femte stycket inte skall tillämpas. I fråga om realisationsvinst tillämpas reg- lerna inte heller i den mån den ska!!- skyldige visar att vinsten med hänsyn till gjorda löneuttag. antalet an- ställda. företagets verksamhet och tillgångar samt övriga omständighe- ter inte är ltänförlig till den skattskyl- diges eller någon honom närståendes arbetsinsats.
()m den skattskyldiges make el- 172
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ler — såvitt gäller skattskyldig under 18 år — förälder är eller under någon del av den senaste tioårsperioden har varit verksam i företaget [ betydande omfattning och om den skattskyldi- ges beskattningsbara förvärvsin- komst. med bortseende från det he- lopp som enligt bestämmelserna i första—tredje styckena skall tas upp som intäkt av tjänst. understiger ma- kens eller förälderns beskattnings- bara förvärvsinkomst. skall vid be- räkning enligt 10 .é' av skatt på tjäns- teintäkten den skattskyldiges beskatt- ningsbara förvärvsinkomst, innan tjänsteintäkten beaktas, anses mot- svara makens eller förälderns be- skattningsbura förvärvsinkomst.
Med verksamhet eller innehav av aktier i ett fåmansföretag likställs verksam/tet eller aktieinnehav i ett annat företag inom samma koncern.
Vad som förstås med fåmansföre- tag oclt närstående framgår av punkt 14 av att visningarna till 32 ä' kommu- nalskattelagen (1928.'370). Vid be- dömningen av om ett fåtal personer äger aktierna i ett fåmansföretag skall dock sådana delägare anses som en person. sotn själva eller genom nå- gon närstående är eller under någon del av den senaste tioårsperioden har varit verksamma i företaget i bety- dande omfattning.
Vad sont i detta moment sägs om aktier i ett fåmansföretag gäller också andelar i ett sådant företag. Med ak- tier och andelar likställs andra så- dana av företaget utgivna finansiella instrument som avses i 275 1 mom.
1 3 m 0 m. Avslutas verksamheten i en jörvt'irvskälla inom inkomstsla- get näringsverksamhet och uppkom- tner underskott i förvärvskällan vid taxeringen för det år då verksamhe- ten upphör. får avdrag för underskot- tet ske enligt vad som gäller för reali- sationsförlust vid närmast följande taxering eller. om den skattskyldige yrkar det. denna och de två närmast därefter följande taxeringarna. Rätt till avdrag föreligger inte i den ntån underskottet beror på att tillgångar
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
elier tjänster tagits ut ur fört-'ärvskäl- lan utan att uttagsbeskattning skett.
Rätt till avdrag för underskott före- ligger inte ifråga om självständig nä- ringsverksamhet i utlandet eller när den skattskyldiges verksamhet i ett handelsbolag upphör genom att an- delen överlåts.
Bestämmelserna i anvisningarna till 20 55 kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas också ifall som avses i första stycket.
] 4 mo m. Vad som återstår av itt- täkt av kapital e ter avdrag utgör itt- komst av kapital.
Uppkommer underskott vid be- räkningen medges skattereduktion enligt 2 55 4mom. uppbördslagen (1 9532 72).
4 åI—t
Från det sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika fört-'ärvskällor får, med iaktta- gande ttv föreskriften i 2291 avdrag göras för underskott i förvärvskälla med de ln'gränsningar som anges i 46 55 1 mom. andra—femte styckena kommuna/ skattelagen (19.28.1370). Vad som sägs i tredje stycket av nyss- nämnda moment gäller dock inte ifråga om svenskt aktiebolag vars ak- tier noteras på börs eller är föremål för liknande notering eller ifråga om dotterföretag till sådant bolag.
Vidare medges avdrag för vinstdel- ningsskatt som har påförts den skatt- skyldige under året före taxerings- året
Skattskyldig som har varit bosatt här i riket under hela beskattnings- året eller del av detta. får avdrag för periodiskt understöd. egenavgifter, f("Srsäkringspremier m.m. i den om- fattning som anges i 46.5 kommunal- skattelagen .
Att avdrag inte är medgivet för tut- derskott som uppkommit före eller i samband med vissa jöretagsöverlå- telser framgår av 2 55 5 mom.
”Senaste lydelse 19861114.
Skattskyldig som har varit bosatt här i riket under hela beskattnings- året eller del av detta. får avdrag för periodiskt understöd, egenavgifter, fi.")rsäkringspremier m.m. i den om- fattning som anges i 46ä kommunal- skattelagen (I928:370).
Prop. 1989/902110
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5515
Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förl-*ärvskällor. minskat i förekom- mande fall med sådant avdrag som avses i 4 och 41155 utgör taxerad inkomst.
Den taxerade inkomsten avrundas nedåt. för skattskyldig som avses i 10.5 lmom. till helt hundratal kro- nor och för annan skattskyldig till helt tiotal kronor, ';
Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster av närings- verksamhet och tjänst. minskat i förekommande fall med sådant av- drag som avses i 4 &. utgör ta xc rad förvärvsinkomst.
Den taxerade förvärvsinkomsten avrundas nedåt. för fysiska personer och dödsbon till helt hundratal kro- nor och för annan skattskyldig till helt tiotal kronor.
6.5
I mom."' Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger. såframt ej annat föreskrivs i denna lag eller i särskilda bestämmelser. meddelade på grund av överenskommelse eller beslut. varom i 20 och 21 åå sägs:
a') fysisk person:
för inkomst som avses i denna lag enligt de grunder som anges i 53ä 1 mom. a kommunalskattelagcn (19281370) samt. såvitt avser tid un- der vilken han ej varit bosatt här i ri- ket. för inkomst genom utdelning på andelar i svenska ekonomiska för- eningar;
ISSenaste lydelse 198111000, "'Senaste lydelse 1989:1040.
a) fysisk person:
dels för inkomst som avses i denna lag enligt de grunder som anges i 53 ä 1 mom. a kommunalskattelagen(19282370).
dels såvitt avser tid under vilken han ej varit bosatt här i riket.
för inkomst genom utdelning på andelar i svenska ekonomiska för- eningar:
för löpande inkomster som hänför sig till privatbostadsfastighet och pri- vatbostad här i riket;
för vinst vid avyttring av fastighet här i riket eller av egendom som av- ses i 265 och som innefattar nyttjan- derätt till ett hus eller del av ett hus här i riket;
för vinst vid avyttring dels av aktier och andelar i andra svenska aktiebo- lag, handelsbolag och ekonomiska föreningar än sådana som avses i 2 .é' 7mom., dels av konvertibla skulde- brev och konvertibla vinstandelsbe- vis som utgivits av svenska aktiebo- lag. dels av sådana av svenska aktie- bolag tttfästa optionsrätter som avser rätt till nyteckning eller köp av aktie och blivit utfåsta i förening med skal- debrev och dels optioner och tenni- ner som avser något av nu niimndafi- nansiella instrument. om överlåtaren
Prop. l989/90:110
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vid något til/Hille under de tio kalen- derår som närmast föregått det år då avyttringen skedde haft sitt egentliga bo och hem vist här i rik et eller stadig- varande vistats här;
b) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst. ekonomiska föreningar. samebyar. samfund. stif- telser. verk. inrättningar och andra inländska juridiska personer. dock såvitt gäller sådana juridiska personer sotn enligt författning eller på därmed jäm- förligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast om samfälligheten tax- erats säsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet eller regle- ringssamfällighet:
för all inkomst. som av dem här i riket eller å utländsk ort förvärvats;
c) utländska bolag: för inkomst av här belägen fastig- het:
för inkomst av rörelse. som här be- drivits från fast driftställe:
för vinst vid icke yrkesmässig av- yttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse och av egendom som av- ses i 35 s" 3 a mom. kommunalskatte- lagen och som innefattar nyttjande- rätt till ett hus eller del av ett hus här i riket:
c) utländska bolag: för inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till fastighet eller fast driftställe här i riket;
för inkomst av näringSt'erksamhel vid avyttring av egendom som avses i 20 s" och som innefattar nyttjande- rätt till ett hus eller del av ett hus här i riket:
för slutlig skatt eller tillkommande skatt. som restituerats. avkortats eller avskrivits. i den man avdrag därför av bolaget ätnjutits vid tidigare års taxe- ringar: samt
för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar;
d) andra utländska juridiska personer än utländska bolag: för inkomst som anges under e med avdrag för delägares inkomst som av- ses i punkt 10 andra stycket av anvisningarna till 53 ?; kommunalskattelagen .
1 fraga om vad som avses med fast driftställe gäller vad som sägs i punkt 3 av ant-'isningarna till 53 & kommunalskattelagen.
?. m 0 m.I7 Vanliga handelsbolag. kommanditbolag. enkla bolag. rede- rier och juridiska personer, som en- ligt författning eller pä därmed jäm- förligt sätt bildats för att förvalta an- nan samfällighet än sådan som har taxerats säsom särskild taxeringsen- het och avser marksamfällighet eller regleringssamfällighet. taxeras inte. utan deras inkomst hänförs till de särskilda delägarnas inkomst med belopp. som för en var motsvarar hans andel av bolagets. rederiets el- ler samfällighetens inkomst. Mot- svarande gäller utländsk juridisk person i fräga om inkomst som avses
I?Scnaste lydelse l989:lll4ll.
2 m 0 m. Vanliga handelsbolag. kommanditbolag. enkla bolag, rede- rier och juridiska personer. som en- ligt författning eller pä därmed jäm- förligt sätt bildats för att förvalta an- nan samfällighet än sådan som har taxerats såsom särskild taxeringsen- het och avser marksamfällighet eller regleringssamfällighet, taxeras inte. utan deras inkomst hänförs till de särskilda delägarnas inkomst med belopp. som för en var motsvarar hans andel av bolagets. rederiets el- ler samfällighetens inkomst. Mot- svarande gäller utländsk juridisk person i fråga om inkomst som avses
Nuvarande lydelse
i punkt 10 andra stycket av anvis- ningarna ti1153s' kommunalskattela- gen ( 1928:370 ). Inte heller skall s.k. gruvbolag taxeras. utan istället skall en var av dess delägare taxeras för- den inkomst han åtnjutit av bolagets verksamhet.
3 mom .” Staten. landstingskom- muncr. kommuner och andra menig- heter frikallas frän skattskyldighet
Föreslagen lydelse
i punkt 10 andra stycket av anvis- ningarna till 53 å kommunalskattela-
'gen (1928z370).
3 mom. Staten. landstingskom- muner. kommuner och andra menig- hete r samt pensionsstiftelser enligt la-
för all inkomst. gen (] 967.531 ) om tryggande av pen- sionsutfästelse m.m. frikallas frän skattskyldighet för all inkomst enligt denna lag.
4 mom. "' Understödsförening som inte bedriver till livförsäkring hänförlig verksamhet eller som enligt sina stadgar inte får meddela annan kapitalför- säkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1 000 kronor för medlem.
akademier. alltnänna undervisningsverk. sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar. samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som" enligt nämnda stadgar ankommer på sammanslutningarna.
sjömanshus. företagareförening som erhåller statsbidrag. regional utveck- lingsfond som avses i förordningen (1978z504) om överförande av vissa upp- gifter frän företagareförening till regional utvecklingsfond. regleringsföre- ning som avses i lagen (1967z340) om prisreglering på jordbrukets område och i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område.
allmänna försäkringskassor. er— kända arbetslöshetskassor. pen- sionsstiftelser som avses i lagen (196753!) om tryggande av pen— sionsutfästelse m.m.. personalstiftel— ser som avses i samma lag med ända— mäl uteslutande att lämna understöd vid arbetslt'åshet. sjukdom eller olycksfall. stiftelser som bildats cn- ligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utge avgångsersättning till friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bli uppsagd till följd av driftsin- skränkning. företagsnedläggelse el- ler rationalisering av företags verk- samhet eller med ändamål att utge permitteringslönecrsättning, bolag
”Senaste lydelse 1984:1061. ”Senaste lydelse 198811211.
allmänna försäkringskassor. er- kända arbetslöshetskassor, perso- nalstiftelser som avses i lagen (]967:53I ) om tryggande av pen- sionsutfästelse m.m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet. sjukdom eller olycks- fall. stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgi- vare och arbetstagare med ändamål att utge avgångsersättning till fri- ställd arbetstagare eller främja ät- gärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bli uppsagd till följd av driftsin- skränkning. företagsnedläggelse el- ler rationalisering av företags verk- samhet eller med ändamål att utge permitteringslönccrsättning, bolag eller annan juridisk person som av-
Prop. l989/90:11()
Nuvarande lydelse
eller annan juridisk person sotn av- ses i lagen (1984: 1009) om beslutan- derätt för bolag eller annan juridisk person med uppgift att lämna per- mitteringslöneersättning. sådana ömsesidiga försäkringsbolag som av-
Föreslagen lydelse
ses i lagen (198411009) om beslutan- derätt för bolag eller annan juridisk person med uppgift att lämna per- mitteringslöneersättning. sådana ömsesidiga försäkringsbolag som av- ses i lagen om yrkesskadeförsäkring.
ses i lagen om yrkesskadcförsäkring.
Allmänna pensionsfonden. Allmänna sjukförsäkringsfonden. Alva och Gunnar Myrdals stiftelse. Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av far- macins utveckling m.m.. Bokbranschens Finansieringsinstitut Aktiebolag. Bryggeristiftelsen. Dag Hammarskjölds minnesfond. Fonden för industriellt utvecklingsarbete. Fonden för industriellt samarbete med u-länder, Fonden för svenskt—norskt industriellt samarbete. handelsprocedurrådet. Jernkonto- ret och SIS — Standardiseringskommissionen i Sverige. så länge kontorets respektive kommissionens vinstmedel används till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till delägare eller medlemmar. Nobelstiftelsen. Norrlandsfonden. Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam säkerhet. Stiftelsen Industricentra. Stiftelsen industriellt utveck- lingscentrum i övre Norrland. Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling. Stiftelsen Landstingens fond för teknikupphandling och produktutveckling. Stiftelsen för produktutvecklingscentrum i Göteborg. Stiftelsen Produk- tionstekniskt centrum i Borås för tekoindustrin— PROTEKO. Stiftelsen Pro- duktutveeklingscentrum i Östergötland. Stiftelsen Småföretagsfonden. Stif- telsen för samverkan mellan Lunds universitet och näringslivet — SUN. Stif- telsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet. Stiftelsen UV-hu- set. Stiftelsen ÖV-huset. Svenska bibelsällskapets bibelfond. Svenska kyr- kans stiftelse för rikskyrklig verkSamhet. Svenska Penninglotteriet Aktiebo— lag. Svenska skeppshypotekskassan. Svenska UNICEF-kommittén. Sveri- ges exportråd. Sveriges turistråd. TCO:s internationella stipendiefond till statsminister Olof Palmes minne. Aktiebolaget Tipstjänst och Aktiebolaget Trav och Galopp '
frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av fas- tighet.
Vad som sägs i 6mom. tredje och femte styckena har motsvarande till- lämpning i fråga om stiftelse som av- ses i detta moment. Att pensionsstif- telse lägger avkastning till kapitalet medför dock skattskyldighet för all inkomst endast om stiftelsen har överskott på kapitalet enligt 15.6 la- gen ( 1967:531 ) om tryggande av pen- sionsutfästelse m.m.
5 m om .3" Ideella föreningar som uppfyller i fjärde stycket angivna villkor frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av fastighet och rörelse. Sådana för- eningar är också frikalladc från
:"Lydelse enligt prop. 1989l9tl:74.
frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av nä- ringsverksamhet som hänför sig till innehav av fastighet.
Vad som sägs i 6mom. tredje och femte styckena har motsvarande till- lämpning i fråga om stiftelse som av- -ses i detta moment.
5 mom. Ideella föreningar som uppfyller i fjärde stycket angivna villkor frikallas från skattskyldighet för inkomst av näringsverksamhet som inte hänför sig till innehav av fastighet eller till rörelse. Sådana
Prop. 1989/901110
Nuvarande lydelse
skattskyldighet för inkomst av fas- tighet som tillhör föreningen och som har använts på sätt anges i 3 kap. 4.5 fastighetstaxcringslagen (197911152) och för sådan inkomst av fastighet och av rörelse som till huvudsaklig del härrör från verk- samhet sotn har naturlig anknytning till föreningens allmännyttiga ända- mål eller av hävd utnyttjas som fi- nansieringskälla för ideellt arbete. Övriga inkomster av fastighet. utom inkomster som avses i 7mom.. och av rörelse utgör således i sin helhet
Föreslagen lydelse
föreningar är också frikalladc från skattskyldighet för inkomst som hänför sig till innehav av fastighet som tillhör föreningen och som har använts på sätt anges i 3 kap. 45 fas- tighetstaxeringslagen (197911152) och för sådan inkomst sorti hänför sig till fört-'altningsenltet avseende in- nehav av fastighet eller till särskild fört-'ärvs verksamhet avseende rörelse och som till huvudsaklig del härrör från verksamhet som har naturlig anknytning till föreningens allmän- nyttiga ändamål eller av hävd utnytt-
skattepliktig inkomst för för- eningen.
jats som finansieringskälla för ideellt arbete. Annan inkomst som hänför sig till innehav av fastighet. utom in- komst som avses i 7mom., och till rörelse utgör således i sin helhet skattepliktig inkomst för för- eningen.
Inkomst som direkt härrör från föreningens ideella verksamhet. t.ex. hy- ror som en samlingslokalägande förening uppbär på grund av upplåtelse av lokaler för allmännyttigt ändamål. entréavgifter till idrotts- och kulturevene- mang o.d.. skall anses ha naturlig anknytning till föreningens ändamål. Det- samma gäller inkomst av verksamhet som utgör ett direkt led i det ideella arbetet. t.ex. om en naturskyddsförening säljer affischer. märken och böcker för att öka intresset för föreningens verksamhet eller om en handikappföre- ning säljer varor avsedda för handikappade personer. Kravet på naturlig an- knytning skall också anses uppfyllt om en förenings kommersiella verksam- het har karaktär av service till medlemmarna och andra som deltar i den ideella verksamheten. Detta får exempelvis anses vara fallet om en idrotts- förening i mindre skala säljer förfriskningar eller idrottsartiklar i sina klubb- lokaler. Inkomst av verksamhet. som inte har annat samband med det ideella arbetet än att den skall finansiera detta. skall däremot anses sakna naturlig anknytning till en förenings allmännyttiga ändamål.
'l'ill verksamhet som av hävd utnyttjas för att finansiera ideellt arbete räk- nas anordnande av bingo och andra lotterier. fester. basarer. försäljnings- och insamlingskampanjer samt sådan biografrörelse som bedrivs av nykter- hetsförening eller förening med huvudsakligt ändamål att tillhandahålla all- männa samlingslokaler. Detsamma gäller verksamhet som beståri att en för- ening upplåter reklamutrymme pä klubbdräkter eller i föreningens samlings- lokaler o.d.
En ideell förening är skattebefriad enligt första stycket om
a) föreningen har till huvudsakligt syfte att — utan begränsning till viss fa- miljs. vissa familjers. föreningens medlemmars eller andra bestämda perso- ners ekonomiska intressen — främja ändamål som anges i 6 mom. eller andra allmi'innyttiga ändamål. säsom religiösa. välgörande. sociala. politiska. konstnärliga. idrottsliga eller därmed jämförliga kulturella ändamål.
b) föreningen i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodoser ändamål som anges under a.
e) föreningen inte vägrar någon inträde som medlem. om inte med hänsyn
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller föreningens syfte eller annan orsak särskilda skäl motiverar det. samt
d) föreningen bedriver en verksamhet som skäligen svarar mot avkast- ningen av föreningens tillgångar.
Skattemyndigheten kan efter ansökan medge att förening. som avser att anskaffa fastighet eller annan anläggning avsedd för den ideella verksamhe- ten. skall kunna anses hänförlig under detta moment utan hinder av att för- eningen inte uppfyller under fjärde stycket (1 angivet villkor. Medgivande av detta slag får avse högst fem beskattningsår i följd och kan förenas med vill- kor om ställande av säkerhet e.d. för den inkomst- eller förmögenhetsskatt som enligt sjunde stycket kan komma att påföras föreningen på grund av taxering för det eller de beskattningsår medgivandet avser. Beslut i anled- ning av sådan ansökan får överklagas genom besvär hos riksskatteverket. Besvären skall ha kommit in till riksskatteverket inom en månad från det föreningen fick del av det överklagade beslutet. Beslut av riksskatteverket i fråga som avses här får inte överklagas.
Medgivande enligt föregående stycke får lämnas även då en förening avser att genomföra omfattande byggnads-. reparaticms- eller anläggningsarbeten på en fastighet som brukas av föreningen.
Har förening inte inom föreskriven tid genomft'irt den investering för vil- ken medgivande enligt femte eller sjätte stycket lämnats eller har föreningen underlåtit att iaktta annat i sådant beslut angivet villkor. skall föreningen taxeras för de beskattningsår som medgivandet avsett efter de regler som skulle ha gällt om något medgivande inte hade lämnats. I fråga om sådan taxering gäller bestämmelserna i 4 kap. 19—225s taxeringslagen(1990:00) i tillämpliga delar.
Det förhållandet. att en ekonomisk förening med stöd av 14% lagen ( 19872668) om införande av lagen ( l987:667) om ekonomiska föreningar fått bestå som registrerad förening. utgör inte hinder mot att föreningen vid till- lämpning av denna lag behandlas såsom ideell förening.
Riksskatteverket får. om särskilda skäl föreligger. efter ansökan förklara att förening. som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samar- bete. i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med förening som avses i första stycket. Sådant beslut får. när omständigheterna ger anledning till det. av riksskatteverket återkallas. Beslut. som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke. får inte överkla- gas.
(i mom .3' Kyrkor. sjukvårdsin- rättningar vilkas verksamhet inte be- drivs i vinstsyfte. barmhärtighetsin- rättningar. kapitttlsparjbndt'r som avses i lagen (1983.'89()) om alle- mansspttrande. stiftelser som har till huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar eller att. utan begränsning till viss familj. vissa familjer eller bestämda perso- ner. främja värd och uppfostran av barn eller lämna understöd för bere— dande av undervisning eller utbild-
2'Senaste lydelse l985:2(13.
6 mom. Kyrkor. sjukvårdsinrätt- ningar vilkas verksamhet inte be- drivs i vinstsyfte. barmhärtighetsin- rättningar. stiftelser som har till hu- vudsakligt ändamål att under sam- verkan med militär eller annan myn- dighet stärka rikets försvar eller att. utan begränsning till viss familj. vissa familjer eller bestämda perso- ner. främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för bete- dande av undervisning eller utbild- ning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja veten-
Nuvarande lydelse
ning eller utöva hjälpverkst-tmhet bland behövande eller främja veten- skaplig forskning samt hushållnings- sällskap med stadgar som har fast-
Föreslagen lydelse
skaplig forskning samt hushållnings- sällskap med stadgar som har fast- ställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
ställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst ätt inkomst av fas- tighet eller rörelse.
frikallas från skattskyldighet för inkomst av näringsverksamhet som inte hänför sig till innehav av fastig- . het eller till rörelse.
Med kyrka avses en till svenska kyrkan hörande lokalkyrka. domkyrka e.d. i dess egenskap av ägare till viss för svenska kyrkans verksamhet avsedd egendom.
Frågan om skattskyldigheten för stiftelse skall bedömas med hänsyn till det ändamål som tillgodoses i den bedrivna verksamheten.
Stiftelse som i sin verksamhet främjar flera ändamål anses hänförlig under detta moment. om verksamheten huvudsakligen avser att tillgodose ända- mål av sådan beskaffenhet som sägs i första stycket. Detta anses vara fallet. om i verksamheten endast i ringa omfattning främjas ändamål av annan att.
Om stiftelse under längre tid inte bedrivit eller inte kan väntas komma att bedriva verksamhet i en omfattning som skäligen svarar mot avkastningen på stiftelsens tillgångar. är stiftelsen oavsett dess ändamål skattskyldig för all inkomst.
Vad som sägs i 5 mom. nionde stycket har motsvarande tillämpning i fråga om stiftelse.
"n
8 mom .—— Svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar frikallas frän skattskyldighet för ut- delning från svenska aktiebolag. svenska ekonomiska förettingar och utländska bolag i den omfattning som anges nedan.
] det följande förstås med företag svenskt aktiebolag och svensk ekono- misk förening. Med utdelning för— stås sådan utdelning på aktie i svenskt aktiebolag eller andel i svensk ekonomisk förening som har uppburits i förhållande till inne— havda aktier eller andelar eller som har uppburits efter annan grund men inte är avdragsgill för det utde- lande företaget enligt Zä 8mom. första stycket. Bestämmelserna i fjt't'rdc—sjätte styckena nedan gäller inte sådan utdelningför förlagsinsat- ser. som är avdragsgill för det utde- lande företaget.
Företag. som uteslutande eller så gott som uteslutande fi'irvaltar värde- papper eller likartad lös egendom
nsenaste lydelse 19891041).
8 mom. Mottagare av utdelning från svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening är frikalladc från skattskyldighet i den omfatt- ning som anges nedan. Med utdel- ning förstås sådan utdelning som har uppburits i förhållande till inne- havda aktier eller andelar eller som har uppburits efter annan grund men inte är avdragsgill för det utde— lande företaget enligt 29' 8mom. första stycket. Bestämmelserna i tredje stycket nedan gäller inte sådan utdelning på förlagsinsatser. som är avdragsgill för det utdelande företa- get.
Svcnskt aktiebolag eller svensk ekonotttisk förening som förvaltar värdepapper eller likartad lös egen-
Nuvarande lydelse
(förvz-tltningsföretag). är frikallat frän skattskyldighet för utdelning i den mån sammanlagda beloppet av den utdelning som företaget ltar upp- burit under beskattttittgsåret tttotsva- ras av utdelning som företaget har beslutat för samma beskattningsår eller. i fråga om investmentföretag, av beslutad utdelning ökad med en fjärdedel. Med investmentföretag förståsförvaltaingsföretag. vars upp- gift väsentligen är att genom ett väl- fördelat t-'är(lepappersittttehav er- bjuda aktie- eller andelsägare riskför- delning oc/t vars aktier eller attdelar ägs av ett stort antalfvsiska personer.
Företag. sattt bedriver bank— eller attttatt penningrörelse eller sådan rö- relse vid sidan av annatt verksatttltet. är frikallat från skattskyldig/tet för utdelning på sådan aktie eller attdel sattt inne/tas sattt ett led i organisatio- nen av företagets verksamhet till den del denna avser attttat ätt förvaltning av fastighet, värdepapper eller där- med likartad lös egendom.
Företag sont bedriver försäkrings- rörelse är frikallat från skattskyldig- het för utdelning ttnder förutsättning att företaget är skadeförsäkrittgsatt- stalt oclt utdelningen belöper på så- dan aktie eller atttlel sattt itttteltas som ett led i organisationen av företa- gets föt'siikringsrörelse.
Företag som inte avses i tredje— femte styckena är frikallat från skatt- skyldighet för utdelning på sådan aktie eller andel som inte utgör om- sättningstillgång i företagets verk- samhet under förutsättning att
Föreslagen lydelse
dom och därutöver inte — direkt eller indirekt — bedriver någon eller endast obetydlig verksamhet (förvaltnings- företag). är frikallat från skattskyl- dighet för utdelning i den mån sam- manlagda beloppet av tttdelningett motsvaras av utdelning som företa- get har beslutat för samma beskatt— ningsår. Sant fört-'altnittgsföretag att- ses inte investmentföretag sattt avses ' i2 # l()tttom.
Svenskt aktiebolag eller svensk ekonotnisk förening är med undan- tag av lit-'försäkrittgsjöretag. invest- mentföretag och förvaltttingsföretag, frikallat från skattskyldighet för ut- delning pä ttärittgsbetingade aktier eller andelar. Detsamma gäller svensk sparbattk och svenskt ömsesi- digt skadeförsäkrittgsföretag. Med näringsbetittgad aktie eller andel av- ses aktie eller andel som inte utgör omsättningstillgång i företagets verksamhet under förutsättning att
a) det sammanlagda röstetalet för företagets aktier eller andelar i det utde- lande företaget vid beskattningsärets utgång motsvarade en fjärdedel eller mer av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i det utdelande företaget. eller b) det görs sannolikt att innehavet av aktien eller andelen betingas av
b) det görs sannolikt att innehavet av aktien eller andelen betingas av
Nuvarande lydelse
jordbrttk. skogsbruk eller rörelse som bedrivs av företaget eller av företag som med hänsyn till ägande- rättsförhållanden eller organisato- riska förhållanden kan anses stå det nära.
Skattefrihet enligt sjätte stycket föreligger dock inte för utdelning på aktie eller andel i förvaltningsföre- tag. om förvaltningsföretaget äger mer än enstaka aktier eller andelar på vilka utdelning skulle ha varit skattepliktig om aktierna eller ande- larna hade ägts direkt av det företag som äger aktien eller andelen i för- valtningsföretaget.
Om särskilda skäl föreligger, katt riksskattet-terket medge dels att före- tag, som inte är förvt'tltttingsföretag ett/igt tredje stycket men vars verk- satnhet till inte oväsentlig del beståri förvaltning av värdepapper eller där- med likartad Iös egendom. skall i be- skattttittgsavseende behandlas sattt sådant förvaltningsföretag_ dels att förvaltningsföretag, som är moder- företag i en koncern och sotn ombe- sörjer vissa getnensatttma uppgifter för kottcerttetts riikning. inte skall i beskattttittgshättseende behandlas som förvaltttingsföretag. Riksskatte- verkets beslut i fråga som här itt-'ses får inte överklagas.
Förvärvar företag aktie eller andel i annat företag och är det inte up- penbart att det företag som gör för- värvet därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till ägarföretagets rörelse el- ler kt'tpitalförvaltning. föreligger inte skattefrihet enligt detta moment för utdelning på aktien eller andelen av sådana medel som vid förvärvet fanns hos det utdelande företaget och som inte motsvarar tillskjutet belopp eller inbetald insats. Utdel- ning anses i första hand gälla andra medcl än sådana som motsvarar till- skjutet belopp eller inbetald insats.
Föreslagen lydelse
verksamhet som bedrivs av företaget eller av företag som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller orga- nisatoriska förhållanden kan anses stå det nära.
Skattefrihet enligt tredje stycket föreligger dock inte för. utdelning på aktie eller andel i förvaltningsföre- tag eller in vesttnetttföretag. om detta äger mer än enstaka aktier eller an- delar på vilka utdelning Skulle ha va- rit skattepliktig om aktierna eller an- delarna hade ägts direkt av det före- tag som äger aktien eller andelen i förvaltningsföretaget eller mentf'öretaget.
Förvärvar företag aktie eller andel i annat företag och är det inte up- penbart att det företag som gör för- värvet därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till ägarföretagets verksam- het, föreligger inte skattefrihet enligt detta moment för utdelning på ak— tien eller andelen av sådana medel som vid förvärvet fanns hos det ut- delande företaget och som inte mot- svarar tillskjutet belopp eller inbe- tald insats. Utdelning anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvarar tillskjutet belopp el- ler inbetald insats.
Riksskatteverket kan på ansökan förklara att svenskt företag skall vara frikallat från skattskyldighet för utdelning på aktie eller andel i utländskt bo-
lag.
invest- '
Prop. t989/90:110
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Som förutsättning för att en sådan förklaring skall lämnas gäller
a) att utdelningen skulle ha varit skattefri enligt vad som ovan i detta mo- ment sagts för det fall det utdelande bolaget hade varit svenskt och
b) att den inkomstbeskz'tttning som det utländska bolaget är underkastat i den stat där det är hemmahörande är jämförlig med den inkomstbeskattning som skulle ha skett enligt denna lag. om inkomsten hade förvärvats i Sverige av svenskt företag.
Förklaring som nyss sagts får inte lämnas i de fall då skattebefrielse eller nedsättning av skatt kan följa av bestämmelse'i överenskommelse enligt 20 s.
Riksskatteverkets beslut i fråga som här avses får överklagas hos rege— ringen genom besvär.
8 se;
Skattskyldig fysisk person. som har varit bosatt här i riket under be- skattningsäret. har rätt till statligt grundzwdrag från den taxerade itt- kotnsten. varvid bestämmelserna i 48 s 2 or"/13 mom. sattt! 49.6 kommu- nalskattelagen (1928z370) skall till- lämpas.
Skattskyldig fysisk person, som har varit bosatt här i riket under be- skattningsäret. har rätt till statligt grundavdrag från den taxerade för- värvsinkomsten, varvid bestämmel- serna i 48ä 2—4 mom. kommunal- skattelagen (l928:370) skall tilläm- pas.
Ideell förening. som avses i 7.5 5 mom. första stycket. äger att från den taxerade inkomsten åtnjuta statligt grundavdrag med 15000 kronor.
1 inom .” Skattskyldigs beskatt- ningsbara inkomst skall. med beak- tande at' bestämmelserna i l I 55. fast- ställas enligt de i 2 och 4 ntom. (III-'
givna grunderna.
2 mom .35 För fysisk person. som ltar varit bosatt här i riket under ltela eller någon del av beskattningsäret. utgörs den beskattningsbara inkoms- ten av den taxerade inkomsten mins- kad med statligt grundavdrag.
Har den skattskyldiges skatteför- måga varit väsentligen nedsatt under beskattningsåret av sådan anledning. som anges i 5!) .(t' 2 ntom. andra. tredje eller fjärde stycket kommunal- skattelagen ( 1 928,13 70). får den skatt- skyldiges tttt'erade inkomst minskas. förutom med statligt grundat-'drag. med ytterligare avdrag enligt bestäm- melserna i nämnda lagrum.
Vad härefter återstår avrundas
335enaste lydelse 1986508. :fSenaste lydelse HSB:-Hö. 3” Lydelse enligt prop. l989i90174.
Den taxerade fört-'ärvsinkomsten minskad med statligt grundavdrag utgör beskattningsbar fört-'ärt-'sitt- komst.
Nuvarande lydelse
nedåt till ltelt hundratal krattor och utgör beskattningsbar inkomst.
För förening. som äger rätt till grundavdrag ett/igt 89'. utgöres den beskattaingsbara inkomsten av den raserade inkomsten minskad nted statligt gratulavdrag.
4 tttotn .:" För annan skattskyldig än som i2 mom. avses utgör den tas- erade inkomsten tillika beskattnings- bar inkomst.
Föreslagen lydelse
9 a #3
Statlig inkomstskatt utgär iforttt av grundbelopp och tilläggsbelapp. Grutnlltelcmp beräknas bara om den beskattningsbara inkomsten uppgår till minst 100 kronor. 'l'illt't'ggsbelopp beräknas bara för skattskyldiga som avses i [0.6 ] mom.
Den beskattningsbara inkomsten är underlag för grundbeloppet. Utt- derlaget för tillt't'ggsbelopp fastställs enligt bestätnmelserna i 10 9' 3 tnom.
Statlig inkomstskatt utgår ttär tut- derlaget för skattett uppgår till minst 100 krattor.
10 å
] mom.3'*' För fysiska personer och dödsbon beräknas grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande.
Grundlwloppct utgör [00 krattor sattt/:
när beskattningsbar inkomst inte överstiger 7.5 basettlteter:
3 procent av den beskattningsbara inkomsten;
när beskattningsbar ittkantst över- stiger 7.5 basen/reter:
gruttdbeloppet för 7.5 basettlteter och 10 procettt av återstoden.
Tilläggsbeloppet utgör: när underlaget för tilläggsbelapp enligt 3 tnottt. inte överstiger 19 bas- enheter:
14 procent av den del av underlaget sotn överstiger 14 basen/leter;
när underlaget överstiger 19 bas- enheter:
tillt't'ggsbeloppet för I 9 basen/leter oclt 25 procent av återstoden.
:lJSenaste lydelse 19822416. :""Senaste lydelse 19862508. 2*Se-naste lydelse 1989:”)10.
För fysiska personer och dödsbon beräknas statlig ittkatttstskatt enligt följande.
Skatt på fört'it'rvsinkotnst utgör [00 kronor satttt 20 procent av den del av den beskattningsbara fört-ärvs- inkatttstett sattt överstiger ett skikt- gräns på 170 000 kronor vid I 992 års taxering. Vid följande taxeringar uppgår skiktgränsen till skiktgränsen för föregående ta.t'erittgsår multipli- cerad ttted det jt't'tnförelsetal. uttryckt i procent. som attger förhållandet mellan det alltttänna prisläge! [ okto- ber andra året före taxerittgsåret och prisläget i oktober tredje året före tax- eringsåret med tillägg av två procent- enheter. .S'kiktgrättsett fastställs av re- gerittgett före utgången av andra året före tareringsåret och avrundas nedåt till helt hundratal krattor.
Skatt på kapitalinkotttst utgör 30 procent av inkomsten av kapital ett- ligt 3 s* 14 mom.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
10 a 539
För andra skattskyldiga än sådana som avses i 105 1 mom. utgör grund- beloppet 40 procent av den beskatt- ningsbara inkomsten. Dock utgör grunt/beloppet för familjesttftelser 52 procent av den beskattningslntru inkomsten och för liv)?)rsäkringmus- taltcr så vitt angärjörsäkringsrt'irelsen 50 procent av den beskattningsbara inkomsten.
Med familjesttftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för dett- satntna gällande stadgar har till hu- vudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonotniska intressen.
För andra skattskyldiga än fysiska personer och dödsbon. utgör statlig inkomstskatt 30 procent av den be- skattningsbara inkomsten.
11 % I mom.-m Äkta makar. som under beskattningsäret levt tillsammans, taxe- ras envar för sin inkomst. varvid anvisningarna till 52 & kommunalskattela-
gen (19281370) tillämpas.
Avdrag. som i ()ä Ztnom. andra stycket sägs. beräknas för vardera tnuken för sig. varvid bestämmel- serna i 52 # ] motn. andra och tredje styckena komtnunalskattelagen till- lätnpas.
14 ä 1 mom.—" Skattskyldig taxeras enligt denna lag i hemortskommunen. Sak- nar skattskyldig hcmortskommun. skall han taxeras i Stockholm.
Vad som förstås med hcmorts- kommun för fysisk person och dödsbo följer av 35 jämförd med ööö kommunalskattelagen(1928370). För bolag eller annan sammanslutning. som enligt 35 tredje stycket skall betraktas som svensk ekonomisk förening. gäller som hcmortskommun den kommun. inom vilken den verkliga ledningen av företaget utövades den 1 novem- ber näst före det år som närmast föregått taxeringsaret.
Vad som förstås med hcmorts- kommun för fysisk person och dödsbo följer av Zä lmom. jämfört med ööö kommunalskattelagcn (_1928z370). För bolag eller annan sammanslutning, som enligt 2 & 12 tnotn. skall betraktas som svensk ekonomisk förening, gäller som hcmortskommun den kommun, inom vilken den verkliga ledningen av företaget utövades den 1 novem- ber näst före det år som närmast föregått taxeringsåret.
För annan juridisk person än som nyss sagts gäller som hcmortskommun den kommun. där vederbörande styrelse eller förvaltning den 1 november näst före det är. som närmast föregått taxeringsåret. hade sitt säte eller där syssloman eller ombud vid nämnda tid var bosatt.
2"So.-maste lydelse 1989:]016. 30Senaste lydelse 1986508. 31 Senaste lydelse 1984: lljbl .
Nuvarande lydelse
(anv. till 36.5 KL p. 1 första stycket)
Vid beräkning av realisationsvinst skall säsom intäkt tas upp vad som erhållits för den avyttrade egendo- men med avdrag för försäljningspro- vision och liknande kostnader. Av- drag fär — med iakttagande dock av de särskilda fi'ireskrifter som gäller enligt punkterna 2 a—Z d nedan — ske för alla omkostnader för egendomen (omkostnadsbcloppet). saledes för erlagd köpeskilling jämte inköps- prcwision. stämpelskatt o.d. (in- gängsvärdet) och för vad som ned- lagts pä förbättring av egendomen (förbättringskostnad) m.m. 1 om- kt.)stnadsbeloppet får inte inräknas kostnader som täckts genom bidrag från stat eller kommun eller genom näringsbidrag.
(35 ä "2 mom. tredje stycket KL)
Har ttvytlratl fastighet förvärvats av den skattskyldige genom arv. tes- tamente. gåva. bodelning eller annat fäng som icke är jämförligt med köp eller byte. anses fastigheten förvär- vad genom det köp, byte eller där- med jämförliga fang som skett när- mast dessförinnan.
Föreslagen lydelse
Beräkning av realisationsvinst 24 .5
1 m 0 m. Vid beräkning av realisa- tionsvinst skall såsom intäkt tas upp det vederlag som överenskommits för den avyttrade egendomen med av- drag för försäljningsprovision och liknande kostnader. Avdrag får — i den tttån inte annat anges — ske för alla omkostnader för egendomen (omkostnadsbeloppet). således för erlagd köpeskilling jämte inköps- provision. stämpelskatt o.d. (in- gängsvärdet') och för vad som ned- lagts pä förbättring av egendomen (förbättringskostnad) m.m. I om- kostnadsbcloppct får inte inräknas utgifter som täckts genom bidrag fran stat eller kommun eller genom näringsbidrag.
[ fråga om förpliktelser SOm avses i 3 .(t' ] tnotn. skall — om inte annat an- ges — sorti intäkt tas upp vad som er- hållits vid ingåetulet av förpliktelsen, medan avdrag får ske för vad som ut- givits för upphörandet av förpliktel- 513".
Har den avyttrade egendomen för- värvats av den skattskyldige genom arv. testamente. gåva. bodelning el- ler annat fång som icke är jämförligt med köp eller byte. anses egendo- men förvärvad genom det köp, byte eller därmed jämförliga fång som skett närmast dessförinnan. Har den skattskyldige förvärvat ett finansiellt instrument sotn avses i 275 ] tnotn. eller 29 .5 [ motn. genom ett sådant fång. får han sotn anskaffningsvärdc tillgodoräkna sig ett belopp motsva- rande det avdrag. som överlåtaren med tillämpning av den i 27 9' 2 tnom. angivna gettomsnittsmetoden eller 27.5 3 mom. skulle ha fått göra om han avyttrat instrumentet på överlå- telsedagen. Motsvarande gäller vid förvärv av sådan egendotn sotn avses i 309' fjärde stycket. Har den skatt- skyldige genom arv. testamente eller bodelning med anledning av makes
Nuvarande lydelse
(35 ä "2 mom. fjärde stycket KL) Vad som sägs om realisationsvinst genom avyttring av fastighet gäller oavsett om fastigheten är belägen inom eller utom riket och äger till- lämpning även pä tomträtt. ström- fall och rättighet till vattenkraft.
(anv. till 35 så KL p. 5)
En delägare i ett handelsbolag skall anses ha avyttrat sin andel i bo- laget om andelen inlöses eller bola- get upplöses.
Har andelen övergatt till någon annan på annat sätt än genom köp. byte eller därmed jämförligt fång och är det justerade ingängsvärdet enligt punkt 2 d av anvisningarna till 36 sq negativt. skall beskattning ske som om andelen avyttrats.
(anv. till 3535 KL p. 7)
Inlöscs andel i aktiefond eller ut- skiftas fondens behällna tillgångar till font'landelsägare i samband med att fonden upplöses. skall vid till- lämpning av _?tnom. anses som om fondande/sägaren avyttrat sin andel
Föreslagen lydelse
död förvärvat egendom som har ut- gjort omsättningstillgäng Itos den av- lidne och utgör egendomen enligt be- stämmelserna i punkt 5 av anvisning- arna till 21 .é' kommunalskattelagen (1928370) inte omsättningstillgång hos den skattskyldige gäller — i stället för vad som stadgas i första nte- ningen — att egendomen skall anses anskaffad till det bokförda värdet.
Vad som sägs om vinstberäkning vid avyttring av fastighet gäller oav- sett om fastigheten är belägen inom eller utom riket och äger tillämpning även på tomträtt. strömfall och rät- tighet till vattenkraft. Om byggnad finns ln'stämmelser i 4 sf kommunal- skattelagen (19283 70 ).
2 rn 0 in. Med avyttring av egen- dom avses jörsäljning. byte eller där- med jämförlig överlåtelse av egen- dom. Med avyttring jämställs det fal- let att ett finansiellt instrument defini- tivt förlorar sitt värde genom att det bolag som givit ut instrumentet upp- löses genom konkurs eller likvida- tion. Med avyttring jämställs också att tiden för utnyttjande av en option löpt ut utan att optionen har utnytt- jats. Med avyttring avses däremot inte utlåning av egendom för blank- ning.
En delägare i ett handelsbolag skall anses ha avyttrat sin andel i bo- laget om andelen inlöses eller bola- get upplöses.
Har andelen övergått till någon annan pä annat sätt än genom köp. byte eller därmed jämförligt fäng och är det justerade ingångsvärdet enligt 28 .ö negativt, skall beskatt- ning ske som om andelen avyttrats.
lnlöses andel i aktiefond eller ut- skiftas fondens behällna tillgångar till fondandelsägarc i samband med att fonden upplöses, skall avyttring av andelen anses ha skett mot veder- lag motsvarande vad famlande/säga-
Nuvarande lydelse
mot vederlag motsvarande vad han uppbär vid inlösen eller utskiftning.
(anv. till %& KL p. 4 fjärde stycket)
Avdrag för realisationsförlust pä grund av avyttring av en fastighet till sådan närstående som avses i 35 s' 3 ntom. sista stycket får göras endast i den man fastighetens marknadspris vid avyttringen visas understiga de omkostnader för vilka avdrag med- ges vid beräkning av realisationsför- lusten.
föreslagen lydelse
ren uppbär vid inlösen eller utskift- ning.
Utnyttjas ett finansiellt instrument, som avser teckningsrätt, (le/rätt, före- trädesrätt till teckning av vinstandels- lån, köpoption. termin. optionsrätt. konvertibelt skuldebrev eller kon ver- tibelt vinstandelsbevis, förför1-'ärv av aktier eller annan egendom. anses detta inte som en avyttring av det ut- nyttjade instrumentet. Anskaffnings- värdet för den fört-'ärwtde egendo- men är suntman av anskaffningvär- det för instrumentet och annat veder- lag.
3 m () m. Avdrag medges inte för realisationsförlast till följd av att egendom avyttrats till ett pris under marknadsvärdet om det inte framgår av omständig/teterna att överlåtaren saknat avsikt att öka mottagarens förmögenhet.
Har den skattskyldige eller någon honom närstående pä grund av avytt- ringen direkt eller indirekt tillförsäk- rats en rättighet eller förmän som — trots att den av särskilda skäl inte skall äsättas något värde vid beräk- ning av realisationsvinst — ändå får antas ha ett värde. skall detta värde beaktas vid bedömningen av om rea- lisationsförlust uppkommit.
4 m 0 m. Skattskyldig/tet för vinst respektive til-'dragsrätt för förlust vid avvttring av egendom inträder det be- skattningsår då egendomen avyttras. Vinst oclt förlust beräknas därvid på grundval av alla intäkter oc/t kostna- dersom är hänförliga till avyttringen. Avdrag för realisationsjörlust med- ges endast om förlusten är definitiv.
Är intäktens storlek beroende av viss framtida händelse och kan till följd härav intäktens totala belopp inte fastställas vid den taxering som är i fråga. skall tillkommande belopp beskattas vid taxeringen för det eller de är då detta belopps storlek blir känd. Därvid skall beskattningen ske på grundval av förhållandena vid av- yttringen och med tillämpning av de beskattningsregler som gällde vid taxeringen för avyttringsäret.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Skattskyldig/tet för vinst respek- tive avdragsrätt för förlust i samband nted utfärdande av ett köp- eller sälj- option med en löptid på högst ett år inträder för det beskattningsår då ut- färdaren frigörs från sina åtaganden. ()m utfärdaren på grund av optionen säljer den underliggande egendomen skall ltan öka försäljningspriset med den tidigare uppburna ersättningen (premien) vid beräkning av vinst. Om utfärdaren på grund av optionen köper egendom. dras premien av från anskaffaingsvärdet för egendo- men. om denna a t-=yttras senast under det beskattningsår då premien skall tas upp till beskattning. [ fråga om option med längre löptid än ett år. in- träder skattskyldighet för det beskatt- ningsår då optioner: utfärdas. Det sorti nyss sagts om behandlingen av premien gäller även beträffande op- tioner rned den längre löptiden. om försäljning på grund av optionen re- spektive avyttring av egendom som köpts på grund av optionen sker samma år som optioner: utfärdats. Med option avses ett finansiellt in- strument som ger innehavaren rätt att köpa eller sälja aktier, obligationer eller annan egendom till ett visst pris eller en rätt att erhålla betalning, vars storlek beror på värdet av egendo- men. aktieindex eller liknande.
Skattsk yldighet för vinst respektive avdragsrätt för förlust på grund av en termin inträder för det beskattningsår då fullgörandet enligt terminsavtalet skall ske. Med termin avses ett avtal om köp av aktier, obligationer eller annan egendom vid en viss framtida tidpunkt och till ett bestämt pris eller en rätt att erhålla betalning, vars stor- lek beror på värdet av egendomen. aktieindex eller liknande.
I fråga om avyttring som avsett lå- nad aktie (blankningsaffär) inträder. om inte den skattskyldige vid tid- punkten för avyttringen äger aktie av samma .slag och sort, skattskyldighet för det beskattningsår då en motsva- rande aktie förvärvats och återställts till långivaren. dock senast året efter
N u varande lydelse
(anv. till 35? KL p. 3)
Har egendom avyttrats mot ve- derlag i form av en livsvarig livränta skall intäkten beräknas till det kapi- taliserade värdet av livräntan med tillämpning av tabell lll till lagen (1947:577) om statlig förmögenhets- skatt. Är livräntan beroende av flera personers liv på så sätt att den upp- hör vid den först avlidnes död be- stäms kapitalvärdet efter den äldstes levnadsålder. Skall livräntan där- emot utgå till den sist avlidnes död beräknas värdet efter den yngstes ål- det.
Har i överlåtelseavtalet överens- kommits att livräntan skall utgå livs- varigt. dock högst ett avtalat antal år. bestäms intäkten med tillämp- ning av tabell 11 till lagen om statlig förmögenhetsskatt med utgångs- punkt i det antal är livräntan högst skall utgå om det belopp som fram- kommer vid en sådan beräkning är lägre än vad som följer av första stycket. Skall livräntan i stället utgå livsvarigt. dock minst ett avtalat an- tal år, bestäms intäkten med tillämp- ning av tabell ll till nämnda lag om det belopp som framkommer vid en sådan beräkning är högre än vad som följer av första stycket.
Upphör en livsvarig livränta till följd av dödsfall som inträffar inom fem år från utgången av det år skatt- skyldighet inträdde pä grund av av- yttringen får som intäkt i stället för vad som anges i första och andra styckena tas upp det sammanlagda livräntebelopp som utgått om intäk- ten därmed blir lägre.
(anv. till 36 s KL p. 2 a tjugonde stycket)
Avyttrar delägare i fåmansföretag eller honom närstående person fas- tighet till företaget får vid vinstbe- räkningen fastighetens ingångsvärde icke beräknas på grundval av taxe- rittg.St-'iir(le enligt sjätte och sjunde styckena. Ej lteller får omräkning gö-
Föreslagen lydelse
det beskattningsår då avyttring av den lättade aktien skedde.
5 m 0 m. Har egendom avyttrats - mot vederlag i form av en livsvarig livränta skall intäkten beräknas till det kapitaliserade värdet av livrän- tan med tillämpning av tabell lll till lagen (1947:577) om statlig förmö- genhetsskatt. Är livräntan beroende av flera personers liv på så sätt att den upphör vid den först avlidnes död bestäms kapitalvärdet efter den äldstes levnadsålder. Skall livräntan däremot utgå till den sist avlidnes död beräknas värdet efter den yngs- tes ålder.
Har i överlåtelscavtalet överens- kommits att livräntan skall utgå livs- varigt. dock högst ett avtalat antal är. bestäms intäkten med tillämp- ning av tabell II till lagen om statlig förmögenhetsskatt med utgångs- punkt i det antal år livräntan högst skall utgå om det belopp som fram- kommer vid en sådan beräkning är lägre än vad som följer av första stycket. Skall livräntan i stället utgå livsvarigt. dock minst ett avtalat an- tal är, bestäms intäkten med tillämp- ning av tabell II till nämnda lag om det belopp som framkommer vid en sådan beräkning är högre än vad som följer av första stycket.
Upphör en livsvarig livränta till följd av dödsfall som inträffar inom fem år från utgången av det år skatt— skyldighet inträdde på grund av av- yttringen får som intäkt i stället för vad som anges i första och andra styckena tas upp det sammanlagda livräntebelopp som utgått om intäk- ten därmed blir lägre.
6 mom. Avyttrar delägare i få- mansföretag eller delägare närstå- ende person egendom till företaget. skall vid vinstberäkningen vederla- get tas upp som intäkt endast till den del det inte överstiger egendomens marknadsvärde. Av punkt 14 andra
Nuvarande lydelse
ras enligt tionde stycket eller tillägg göras enligt tolfte stycket. Riksskatte- verket får medge undantag från he- stämmelserna i detta stycke om det kan antagas att avyttringen skett av organisatoriska eller andra synner- liga skäl. Mot beslut av riksskatte- verket i sädan fråga får talan icke föras.
(am-'. till 35 & KL p. 2)
Vid avyttring av fastighet skall realisationsvinst och realisationsför- lust beräknas särskilt för varje avytt- rad taxeringsenhet eller del av taxe- ringsenhet.
Har två eller flera vid avyttrings- tillfället befintliga taxeringsenheter tidigare under innehavet helt eller delvis ingått i samma taxeringsen- het. skall dock. om den skattskyl- dige begär det. beräkningen göras som om taxeringsenheterna vid av- vttringstillfället utgjorde en enda taxeringsenhet. I fråga om en taxe- ringsenhet som endast delvis har in- gått i den förutvarande taxeringsen- heten gäller vad nu har sagts endast under förutsättning att mer än hälf-
. ten av enhetens vid avyttringstillfäl- let gällande taxeringsvärde belöper
Föreslagen lydelse
stycket av anvisningarna till 32% kommunalskattelagen (19281370) framgår att överskjutande del av ve- derlaget skall beskattas som intäkt av tjänst.
Vad som sägs i första stycket gäl- ler inte när hela vederlaget enligt det där angivna lagrummet skall beskat- tas som intäkt av tjänst. I sådana fall skall avyttringen inte till någon del beaktas vid beräkning av överlåta- rens inkomst av kapital.
Vid avyttring som avses i första stycket får vinsten inte beräknas en- ligt ZSä 9mom. eller 26% 7mom. Vad nu sagts gäller dock inte om den avyttrade egendomen helt eller till huvudsaklig del skall användas i företagets näringsverksamhet.
Riksskatteverket får om synner- liga skäl föreligger medge undantag från bestämmelserna i tredje stycket. Riksskatteverkcts beslut får inte överklagas.
25.3
] mom. Vid avyttring av fastighet skall realisationsvinst och realisa- tionsförlust beräknas särskilt för varje avyttrad taxeringsenhet eller del av taxeringsenhet. Ingår sådan privatbostadsfastighet. som avses i 5 :$ komrnunalskattelagen (1928.'370). tillsammans med annan egendom i en taxeringsenhet, beräk- nas vinst eller förlust särskilt för pri- t'atbosttulsfastigheten .
Har två eller flera vid avyttrings- tillfället befintliga taxeringsenheter tidigare under innehavet helt eller delvis ingått i samma taxeringsen- het. skall dock. om den skattskyl- dige begär det. beräkningen göras som om taxeringsenheterna vid av- yttringstillfällct utgjorde en enda
' taxeringsenhet. I fråga om en taxe-
ringsenhet som endast delvis har in- gått i den förutvarande taxeringsen- heten gäller vad nu har sagts endast under förutsättning att mer än hälf- ten av enhetens vid avyttringstillfål- let gällande taxeringsvärde belöper
Nuvarande lydelse
på den del som har ingått i den förut- varande enheten. Hänsyn tas inte till den indelning i taxeringsen/zeter som ltarförelegatft'jre den [januari 1952.
Vid tillämpningen av bestämmel- serna om del av fastighet. i punkt 4 andra stycket nedan och ipunkt 2a trettonde—artonde styckena av anvis- ningarna till 36 9' skall som fastighet anses varje vid avyttringstillfället be- fintlig taxeringsenhet eller sådan större enhet som på grund av be- stämmelserna i föregående stycke behandlas sotn en enda taxeringsen— het.
(anv. till 35ä KL p. 4)
Med avyttring av fastighet likställs överföring av mark eller andel i sam- fällighet genom fastighetsreglering enligt 5 kap. och uppdelning i lotter genom klyvning enligt 11 kap. fastig- hetsbildningslagen (1970:988). om överföringen eller uppdelningen sker mot ersättning helt eller delvis i pengar. samt avstående av mark ge- nom inlösen enligt 8kap. samma lag. Har den ersättning i pengar som en skattskyldig erhållit på grund av en överföring enligt 5kap. eller en uppdelning enligt 11kap. nämnda lag inte överstigit 5000 kronor. år dock inte någon del av vinsten skat- tepliktig. Om ersättningen i pengar överstiger 5000 kronor, skall som skattepliktig inkomst tas upp så stor del av hela realisationsvinsten som ersättningen i pengar. minskad med . 5 000 kronor. utgör av det totala ve- derlaget för överföringen eller upp- delningen. minskat med 5000 kro- nor. dock att den skattepliktiga in- komsten inte skall tas upp till högre belopp än som motsvarar den del av ersättningen i pengar som överstiger 5 000 kronor.
Avyttring av fastighet anses vidare föreligga när ägare av fastighet fått engångsersättning på grund av all- framtidsupplåtelse. llärmed avses ersättning på grund av sådan in- skränkning i förfoganderätt till
Föreslagen lydelse
på den del som har ingått i den förut- .varande enheten.
Vid tillämpningen av bestämmel- serna om del av fastighet i Zrnom. andra stycket och 6mom. skall som fastighet anses varje vid avyttrings- tillfället befintlig taxeringsenhet el- ler sådan större enhet som på grund av bestämmelserna i föregående stycke behandlas som en enda taxe- ringsenhet.
2 m 0 m. Med avyttring av fastig- het likställs överföring av mark eller andel i samfällighet genom fastig- hetsreglering enligt 5 kap. och upp- delning i lotter genom klyvning en- ligt 11 kap. fastighetsbildningslagen (1970z988). om överföringen eller uppdelningen sker mot ersättning helt eller delvis i pengar. samt av- stående av mark genom inlösen en- ligt 8kap. samma lag. Har den er- sättningi pengar som en skattskyldig erhållit på grund av en överföring enligt 5 kap. eller en uppdelning en- ligt 11 kap. nämnda lag inte översti- git 5 000 kronor. är dock inte någon del av vinsten skattepliktig. Om er- sättningen i pengar överstiger 5000 kronor. skall som skattepliktig in- komst tas upp så stor del av hela rea- lisationsvinsten som ersättningen i pengar, minskad med 5000 kronor. utgör av det totala vederlaget för ('"')verft'fningcn eller uppdelningen, minskat med 5000 kronor. dock att den skattepliktiga inkomsten inte
skall tas upp till högre belopp än.
som motsvarar den del av ersätt- ningen i pengar som överstiger 5 000 kronor.
Avyttring av fastighet anses vidare föreligga när ägare av fastighet fått engångsersättning på grund av all- framtidsupplåtelse. Härmed avses ersättning på grund av sådan in- skränkning i förfoganderätt till fas-
Prop. 1989/9():110
Nuvarande lydelse
fastigheten som skett" enligt natur- vårdslagen (1964z822) eller på grund av motsvarande inskränkningar en- ligt andra författningar eller på grund av upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrått till fastigheten för obegränsad tid (jfr punkt 8 av attt-'is- ningarna till 21 5). Engångsersätt- ningen är i dessa fall att betrakta som köpeskilling. varvid så stor del av fastigheten anses avyttrad sotn er- sättningsbeloppet utgör av fastighe- tens hela värde vid tiden för beslutet om inskränkningen i förfoganderät- ten eller för upplåtelsen av nyttjan- derätten eller servitutsråtten.
llar den skattskyldige i samband med allframtidsupplåtelse fått cr- såttning på grund av upplåtelse av avverkningsrätt skall ersättningen. om den skattskyldige yrkar det, an- ses som engångsersättning på grund av allframtidsupplåtelsen (jfr punkt 5 tredje stycket av anvisningarm't till 21.6). Har den skattskyldige i nu av- sett fall fått ersättning för avyttrade skogsprodukter, får 60lprocent av ersättningen behandlas som en- gångsersättning på grund av allfram- tidsupplåtelse. Vad som sägs i detta stycke gäller dock endast om skatte- plikt för ersättningen för avverk-
ningsrätten eller skogsprodukterna-
inträtt under samma beskattningsår 'som ersättningen på grund av all- framtidsupplätelsen.
Från det sammanlagda beloppet av den eller de engångsersättningar som den skattskyldige under ett be- skattningsår har fått på grund av all- framtidsupplåtelse är han berättigad till avdrag med 5 000 kronor, om han inte visar att han haft avdragsgilla omkostnader enligt ant-'isningarna till 365” till samma eller högre be- lopp. Avdraget får dock inte över- stiga det sammanlagda ersättnings- beloppct för upplåtelserna.
(anv. till 355 KL p. 1) Skall viss del av vederlaget vid av- yttring av fastighet enligtpunkt 10 av
Föreslagen lydelse
tigheten som skett enligt naturvårds- lagen (1964:822) eller på grund av motsvarande inskränkningar enligt andra författningar eller på grund av upplåtelse av nyttjanderätt eller ser— vitutsrått till fastigheten för obe- gränsad tid. Engångsersättningen är i dessa fall att betrakta som köpe- skilling. varvid så stor del av fastig- heten anses avyttrad som ersätt-' ningsbeloppet utgör av fastighetens hela värde vid tiden för beslutet om fastighetens hela värde vid tiden för beslutet om inskränkningen i förfo- ganderätten eller för upplåtelsen av nyttjanderätten eller servitutsråt- ten.
Har den skattskyldige i samband med allframtidsupplåtelse fått er- sättning på grund av upplåtelse av avverkningsrätt skall ersättningen, om den skattskyldige yrkar det, an- ses som engångsersättning på grund av allframtidsupplåtelsen. Har den skattskyldige i nu. avsett fall fått er-
sättning för avyttrade skogsproduk—
ter. får 60 procent av ersättningen behandlas som engångsersättning på grund av allframtidsupplåtelse'. Vad som sägs i detta stycke gäller dock endast om skatteplikt för ersätt- ningen för avverkningsrätten eller skogsprodukterna inträtt under
"samma beskattningsår som ersätt-
ningen på grund av allframtidsupp- låtelsen.
Från det sammanlagda beloppet
av den eller de engångsersättningar . som den skattskyldige under ett be- skattningsår har fått på grund av all- framtidsupplåtelse år han berättigad till avdrag med 5 000 kronor. om han inte visar att han haft avdragsgilla omkostnader till samma eller högre belopp. Avdraget får dock inte över- stiga det sammanlagda ersättnings- beloppet för upplåtelserna.
3 m o m. Avser viss del av vederla- get vid avyttring av fastighet till-
Nuvarande lydelse
an visningarna til/21 $. punkt 4 av un- visningarna till 24 så eller punkt 1 av anvisningar/nl till 28.5 tas upp som intäkt av fastighet eller av rörelse. medräknas inte denna del av veder- laget vid beräkning av realisations- vinst.
(anv. till 36.5 KL p. 2 a första—tredje styckena)
Skall vid beräkning av realisa- tionsvinst på grund av at-'_vttring av fastighet vederluget för viss del av f as- tigheten tas upp som intäkt av fastig- het eller av rörelse ( jfr punkt I av an- visningarna till 35 ä') får i omkost- nadsbeloppet inte inräknas utgift som hänför sig till sådan del av fas- tigheten som vid inkomsttaxeringen har behandlats enligt reglerna för maskiner och andra för stadigva- rande hruk avsedda inventarier.
Som förbättringskostnad enligt punkt ] räknas även kostnad, som under tid. då intäkt av avyttrad/astig- het eller i förekommande fall del därav har beräknats enligt 24.6 2mom.. har nedlagts på reparation och underhåll av fastigheten ellerfas- tighetsdelen. i den mån den avytt- rade egendomen på grund därav vid avyttringen har befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet. samt kostnad för reparation och underhåll för vil- ken avdrag inte medges på grund av föreskrifterna i 255 2mom. första stycket b eller c och för vilken bidrag ej har utgått. Förbättringskostnad. som inte har uppförts pa avskriv- ningsplan. och med förbiz'ttringskost- nad jämförlig reparations- eller un- derhållskostnad får dock inräknas i omkostnadsbcloppet endast för år då de nedlagda kostnaderna har upp- gått till minst 3000 kronor. Kostnad. som har uppförts på avskrivnings- plan. skall normalt anscs nedlagd det år då kostnaden har uppförts på planen. I andra fall skall sådan kost- nad normalt anses nedlagd när fak- tura eller räkning har erhållits. varav framgår vilket arbete som har ut— förts.
Föreslagen lydelse
gängar som behandlats som inventa- rier vid beräkning av värdeminsk- ningsavdrag medräknas inte denna del av vcdcrlaget vid beräkning av realisationsvinst. [ sådant fall får i omkostnadsbcloppet inte inräknas utgift som hänför sig till sådana till- gångar.
4 in 0 in. Som förbå'ittringskostnad räknas även utgift för reparation och underhåll av fastighet eller fastighets- del, som avses i 2.35 7mom. eller som utgjort sådan prit'atbostadsfastighet som avses i5 sf kommuna/skattelagen (l928.'370), i den mån den avyttrade egendomen på grund därav vid av- yttringen har befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet. samt utgift för reparation och underhåll för vilken avdrag inte medges på grund av föreskrifterna ipunkterna 4 och 5 av anvisningarna till 23 sf kommunal- skattelagen och för vilken bidrag ej har utgått. Utngt för förbättring. som inte har uppförts på avskriv- ningsplan. och därmed jämförlig ul- gift för reparation eller underhåll får dock inräknas i omkostnadsbclop- pct endast för år då utgifterna har uppgått till minst 5000 kronor och. om de avser annat än ny-. till- eller ombyggnad eller reparation eller un- derhåll ifall som avses i punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 23 s kom- muna/skattelagen, dessutom nedlagts under de senaste fem åren före avytt- ringen. Utgtft. som har uppförts på avskrivningsplan. skall normalt hän- föras till det år då utgiften har upp-
Prop. 1989/90zl 10
Nuvarande lydelse
Har fastighet varit föremål för för- bättringsarbete eller därmed jäm- förligt reparations— eller underhålls- arbete i ägarens byggnadsrörelse skall — med iakttagande av de be- gränsningar som har angetts i före- gaende stycke — söm förbättrings- kostnad räknas det belopp som en- ligt punkt _? tredje stycket av anvis- ningarna till 27.8 har tagits upp som intäkt i rörelsen på grund av bygg- nadsarbetet.
Föreslagen lydelse
förts på planen. I andra fall skall så- dan utgtft normalt hänföras till det år då faktura eller räkning har erhål- lits. varav framgar vilket arbete som har utförts.
llar fastighet varit föremål för för- hättringsarbete eller därmed jäm- förligt reparations- eller underhålls- arbete i ägarens byggnadsrörelse skall — med iakttagande av de be- gränsningar som har angetts i före- gående stycke — som förbättrings- köstnad räknas det belopp som en- ligt punkt 4 fjärde stycket av anvis- ningarna till .?l s* kommuna/skattela- gen har tagits upp som intäkt i rörel- sen på grund av byggnadsarbetet.
Som förbättringskostnad räknas även sådana utgifter för värdehö- jande reparationer och underhåll som enligt punkt 5 första stycket av anvisningartut till 32 $$ kommunal- skattelagen skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Som förbätt- ringskastnad räknas också utgifter av nu nämnt slag vilka enligtpunkt () av anvisningarna till 22 >? nämnda lag tagits upp som intäkt av näringsverk- samhet när näringsf'astighet övergått till pri i'atl)osauisfastighet. 5 mom. Avyttras näringsfastighet som avses ipunkt 5första stycket av anvisningarna till 22 :$ kommunal- skattelagen( 19283 70) skall omkost- naa'sbe/appet minskas med värde- tninskningsavdrag m.m. som avses i den nämnda anvisningsptmkten i den man avdragen på grund av bestäm- melsen i femte styck et a v den nämnda anvisningspunkten inte skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet.
Avyttras prii'atbostadsfastighel som tidigare varit näringsfastighet skall omkasttuu'lsbeloppet minskas med värdeminskningsavdrag m.m. sam avses i punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 ,9' kommunal- skattelagen i den mån avdragen på grund av bestämmelsen i femte stycket i den nämnda ant-'isnings- punkten vid övergången från nä- ringsfastighet till pri vatbostadsfastig-
Prop. l989/90:110
Nuvarande-lydelse
(anv. till 365 KL p. 2a trettonde— nittonde styckena)
Vinstberäkning på grund av avytt- ring av en del av en fastighet skall grundas på förhållandena på den av- yttrade fastighetsdelen. Vid tillämp- ning av de beloppsgränser som an- ges i andra och fjärde styckena skall dock hänsyn tas till förhållandena på hela fastigheten. Avdrag enligt tolfte stycket får göras endast om avytt- ringen har omfattat bostadsbyggtuul sotn vid tiden för avyttringen var ltu- vudbyggnad för hela fastigheten. På den skattskyldiges begäran skall om- kostnadsbelöppet för fastighetsde- len » i stället för att beräknas enligt första meningen — tas upp till ett be- lopp som tttotsvarar så stor del av det för hela fastigheten beräknade
Föreslagen lydelse
het inte kunde tas upp som intäkt av näringsverksamhet.
Har ifall sotn avses i punkt 1 andra stycket andra meningen av anvis- ningarna till 22 s* kommuna/skattela- gen avdrag erhållits för avsättning till ersättningsfond för byggttader och tnarkanläggningar gäller följande vid avyttring av näringsfastighet med byggnad eller markanläggning som ltar skrivits av vid ianspråktagande av ersättningsfonden. ()mkostnads- beloppet minskas med den del av det ianspråktagna beloppet som ett/igt punkt 5 sjunde stycket av anvisning- arna till 32 s* kommunalskattelagen inte tagits upp som intäkt av närings- verksam/tet.
Har ifall som avses i punkt 1 andra stycket andra meningen av anvis- ningarna til/ 22 .é' kommuna/skattelä- gen avdrag erhållits för avsättning till ersättningsforul för byggnader och markanläggningar och har fastighe- ten ö t-tergätt till pri t'atbostadsfastighct gäller följande vid avyttring av prit'atbostadsfastigheten. Omkost- nadsbeloppet minskas med den del av det ianspråktagna beloppet som enligt punkt 5 sjunde stycket av att vis— ningarna till 22 # komtnuna/skattelä- gen inte togs upp sotn intäkt av nä— ringsverksamhet vid övergången.
öm om. Vinstberäkning på grund av avyttring av en del av en fastighet skall grundas på förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen. Vid tillämpning av den beloppsgräns som anges i 4 mom. första stycket skall dock hänsyn tas till förhållan— dena pä hela fastigheten. På den skattskyldiges begäran skall omkost— nadsbeloppet för fastighetsdelen — i stället för att beräknas enligt första meningen — tas upp till ett belopp som motsvarar så stor del av det för hela fastigheten beräknade omkost— nadsbeloppet som vederlaget för fastighetsdelen utgör av fastighetens hela värde vid avyttringstilIfället. Om den avyttrade delen avser en el—
Prop. 1989/90:11()
Nuvarande lydelse
omkostnadsbeloppet — if'örekom- mande fall minskat med värdeminsk- ningsavdrag m.m. — som vederlaget för fastighetsdelen utgör av fastighe- tens hela värde vid avyttringstillfäl- let. I sist avsedda fall skall, om den skattskyldige begär det och värdet av skogen och skogsmarken på den av- yttrade fastighetsdelen är mindre än 20 procent av värdet av helafastiglte- tens skog och skogsmark. omkost- nadsbcloppet inte minskas med av- drag pä grund av avyttring av skog. Om den avyttrade delen avser en el- ler ett fåtal tomter avsedda att be- byggas med bostadshus och vederla- get är mindre än 10 procent av fas- tighetens taxeringsvärde. fär vidare ingångsvärdet pä den avyttrade fas- tighetsdelen utan särskild utredning beräknas till 1 krona per kvadratme- ter. dock ej till högre belopp än kö- peskillingen.
Vad i de fem första meningarna av föregående stycke föreskrivits gäller i tillämpliga delar även vid mark- överföring enligt fastighetsbild- ningslagen (19701988).
Har den skattskyldige erhållit såv dan engz'ingsersättning som avses i punkt 4 andra stycket av anvisning- arna till 35x5 skall så stor del av det för hela fastigheten beräknade om- kostnadsbcloppet — iförekt'nnmande f'all minskat med t'ärdeminsknings- avdrag m.m. — anses belöpa på den del av fastigheten som ersättningen avser. som engängsersättningen ut- gör av fastighetens hela värde vid ti- den för upplåtelsen eller inskränk- ningen i fi'irfoganderätten. Via' be- dömningen av om omkostnadsbelop- pet skall minskas med avdrag på grund av avyttring av skog gäller vad som är föreskrivet i fråga om del av fastighet. Den som enligt punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 35 s* erhåller avdrag från den eller de engångsersättningar han fått på grund av upplåtelser får inte tillgo- doräkna sig nägot omkostnadsbe- lopp hänförligt till dessa ersätt- ningar.
Föreslagen lydelse
ler ett fåtal tomter avsedda att be- byggas med bostadshus och vederla- get är mindre än 10 procent av fas- tighetens taxeringsvärde. får vidare ingi'lngsvärdet på den avyttrade fas- tighetsdelen utan särskild utredning beräknas till 1 krona per kvadratme- ter, dock ej till högre belopp än kö- peskillingen.
Vad i de tre första meningarna av föregående stycke föreskrivits gäller i tillämpliga delar även vid mark- överföring enligt fastighetsbild- ningslagen (19701988).
Har den skattskyldige erhållit så- dan engångscrsättning som avses i Zmom. andra stycket. skall så stor del av det för hela fastigheten beräk- nade omkostnadsbcloppet anses be- löpa pä den del av fastigheten som ersättningen avser. som engångser- sättningen utgör av fastighetens hela värde vid tiden för upplåtelsen eller inskränkningen i förfoganderätten. Den som enligt .? tnont. fjärde stycket erhåller avdrag från den eller de en- gängsersättningar han fått på grund av upplåtelser får inte tillgodoräkna sig nägot (.)mkostnadsbelopp hänför— ligt till dessa ersättningar.
Nuvarande lydelse
Har den skattskyldige under inne- havstiden avyttrat en del av en fas- tighet. skall hänsyn tas till detta vid beräkning av omkostnadsbeloppet för återstoden av fastigheten. Kan utredning inte förebringas om den andel av omkostnadsbcloppet — i förekommande fall minskat med vär- deminskningsavdrag m.m. — för fas— tigheten. som belöpt på den avytt- rade fastighetsdelen, skall denna an- del anses ha motsvarat hälften av er- hållen ersättning för fastighetsdelen. Andelen skall dock i intet fall anses överstiga omkostnadsbcloppet — i förekomrmznde fall minskat nted vär- deminskningsavdrag m.m. — för hela fastigheten omedelbart före avytt- ringen av fastighetsdelen.
Föreskrifterna i föregående styc- ke tillämpas ocksä om den skattskyl- dige under innehavstiden erhållit så- dan engångsersättning som avses i punkt 4 andra stycket av anvisning- arna till 356. Har den skattskyldige under innehavstiden avstått från mark genom marköverföring enligt fastighetsbildningslagen (197ltz988). skall Omkostnadsbeloppet på åter— stoden av fastigheten anses ha mins- kat med så stor del av omkostnads- beloppet för den tidigare avstådda marken som ersättningen i pengar utgjort av det totala vederlaget för marken.
Beräknas (')mkostnadsbeloppet vid avyttring av återstoden av fastig- heten eller del därav med ledning av ett taxeringsvärde som åsatts efter det att delavyttringen. markupplå- telsen eller marköverföringen m.m. ägt rum. är bestämmelserna i de två föregående styckena icke tillämp— liga.
Kostnad för förbättringsarbete el— ler därmed jämförligt reparations- och underhållsarbete för vilket för- säkringsersättning eller annan skadeersättning har utgått beaktas. såvida ersättningen inte räknas till skattepliktig inkomst enligt denna lag, Vid beräkning av realisations- vinst endast iden mån kostnaden har
Föreslagen lydelse
Har den skattskyldige under inne- havstiden avyttrat en del av en fas- tighet. skall hänsyn tas till detta vid beräkning av omkostnadsbcloppct för återstoden av fastigheten. Kan utredning inte förebringas om den andel av omkostnadsbeloppet för fastigheten. som belöpt på den av- yttrade fastighetsdelen. skall denna andel anses ha motsvarat hälften av
erhållen ersättning för fastighetsder . len. Andelen skall dock i intet fall anses överstiga omkostnadsbclop— pct för hela fastigheten omedelbart före avyttringen av fastighetsdelen.
Föreskrifterna-i föregående styc- ke tillämpas också om den skattskyl- dige under innehavstiden erhållit så- dan engångsersättning som avses i 2 mom. andra stycket. Har den skatt- skyldige under innehavstiden avstått från mark genom marköverföring enligt fastighetsbildningslagen (19701988). skall omkostnadsbelop- pet på återstoden av fastigheten an- ses ha minskat med så stor del av omkostnadsbcloppet för den tidi- gare avstådda marken som ersätt- ningen i pengar utgjort av det totala vederlaget för marken.
Beräknas omkostnadsbcloppet vid avyttring av återstoden av fastig- heten eller del därav med ledning av ett taxeringsvärde som äsatts efter det att delavyttringen. markupplå- telsen eller marköverföringen m.m. ägt rum. är bestämmelserna i de två föregående styckena icke tillämp- liga.
7 mom. Utgift för förbättringsar- bete eller därmed jämförligt repara- tions- och underhållsarbete för vil- ket fi'irsäkringsersättning eller an- nan skadeersättning har utgått beak- tas. såvida ersättningen inte räknas till skattepliktig inkomst enligt denna lag. vid beräkning av realisa- tionsvinst endast i den mån kostna-
Nuvarande lydelse
överstigit ersättningen. llar sådan skattefri ersättning uppburits med större belopp än det som har gått åt för skadans avhjälpande gäller föl- jande. Fastighetens ingångsvärde. omräknat enligt tionde stycket till ti- den för skadetillfället. minskas med skillnaden mellan ersättningen och kostnaden för skadans avhjälpande. För tid efter skadctiIIjTiIIet ligger äter- stoden av det omräknade ingångsvär- det till grund för omräkning enligt tionde stycket.
Föreslagen lydelse
den har överstigit ersättningen. [lar sådan skattefri ersättning uppburits med större belopp än det som har gått åt för skadans avhjälpande minskas omkostmulsbeloppet med skillnaden mellan ersättningen och kostnaden för skadans avhjälpande.
8 mom. Avyttras en jastighet som har förvärvats som ersättning för en annan fastighet och medgavs app- skav mcd beskattningen av realisa- tionsvinst som uppkom när denna fastighet avyttrades. skall omkost- nadsbcloppct minskas i motsvarande mån.
9 m () m. Vinst när fvsisk person avyttrar sådan prix'atbostadsfastighet som omfattar hans permanentbostad får beräknas till 30 procent av veder- laget för fastigheten.
Som permanentbostad räknas så- dan privatbostad där den skattskyl- dige varit bosatt under minst ett är närmast före avyttrin gen under förut- sättning att han inte dessförinnan in- nehaft bostaden mer än ett år utan att vara bosatt där samt att han erlade ett marknadsmässigt vederlag vid för- värvet. Som permanentbostad räk- nas dock alltid sådan privatbostad där den skattskyldige varit bosatt un- der minst tre år av de senaste fem åren.
Vinst när fysisk person och dödsbo avyttrar annan privat bostadsfastig- het än nu sagts får beräknas till 60 procent av vederlaget för den avytt- rade egendomen.
Vinst vid avyttring av näringsfas- tighet får beräknas genom att ett be- lopp motsvarande 90 procent av ve- derlaget för fastigheten minskas med värdeminskningsavdrag m.m. som tagits upp till beskattning enligt be- stämmelserna i punkt 5 av anvisning- arna till 239" kotnmanalskattelagen (I928:370).
Nuvarande lydelse
(355 3amom. första. femte och sjätte styckena KL)
Realisationsvinst vid avyttring av en bostadsrätt beskattats enligt be- stämmelserna i detta moment om bo- stadsrättsföreningen är av det slag som anges i punkt Zfernte stycket av am'isningarna till 38 5.
Vad som sägs om realisationsvinst vid avyttring av en bostadsrätt till- lämpas även vid avyttring av andelar i andra svenska ekonomiska för- eningar än bostadsrättsföreningar och aktier i svenska aktiebolag om föreningen eller bolaget är av det slag som anges i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 38 &.
Föreslagen lydelse
För pri i'atbostm'lsjastighet som un- der den skattskyldiges innehav varit näringsjastighet under något av de tre närmaste åren före avyttringstillfället skall i stället för vad som stadgas i första och tredje styckena gälla'att vinsten får beräknas med tillämpning av fjärde stycket.
10 mom. Vinst vid avyttring av privatbostadsfastighet får alltid be- räknas till 30 procent av 1-'ederlaget för den avyttrade fastigheten om
1) fastigheten tagits i anspråk ge- nom expropriation eller Iiknandeför- farande eller annars avyttrats under sådana förhållanden att tvångsavytt- ring måste anses vara för handen och det inte skäligen kan antas att avytt- ringen skulle ha ägt rum även om tvång inte förelegat,
.? ) avyttringen av en fastighet utgör ett led [ åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets _vttre rationalisering samt om
3) fastigheten avyttrats till staten därför att fastigheten på grund av fl_vgl>uller inte kan bebos utan påtag- lig olägenhet.
Detsamma gä/ler om den skatt- skyldige fått engån gsersättnin g för in- skränkning i förfoganderätten till sin fastighet enligt naturvårdslagen (1904:823) eller för motsvarande in- skräkningar enligt andra författ- ningar.
2655
1 mom. Realisationsvinst vid av- yttring av en bostadsrätt beskattas enligt bestämmelserna i denna para- grafom bostadsrättsförcningcn är av det slag som anges i 2 $$ 7mom.
Vad som sägs om realisationsvinst vid avyttring av en bostadsrätt till- lämpas även vid avyttring av andelar i andra svenska ekonomiska för- eningar än bostadsrättsföreningar och aktier i svenska aktiebolag om föreningen eller bolaget är av det slag som anges i 2 # 7mom.
Prop. 1989/902110
Nuvarande lydelse
Bedömningen av om en förening eller ett bolag är av det slag som an- ges i punkt.? femte stycket av anvis- ningarna till 38sq görs på grundval av förhållandena vid ingången av det år då avyttringen ägde rum.
(anv. till 35.5 KL p. 8 andra och tredje styckena)
Utgår särskild ersättning till den skattskyldige för av honom ägda föremål. vilka enligt "2 kap. 2 5 jorda- balken eljest skulle ha hört till den byggnad i vilken nyttjanderätten är upplåten. skall denna ersättning räk- nas in i vcdcrlaget för bostadsrätten, andelen eller aktien. Vad nu har sagts gäller dock inte om ersätt- ningen utgör intäkt av rörelse enligt punkt ] av anvisningarna till 28 9". '
Ersättning som utgår till den skattskyldige för andel i inre repara- tionsfond eller någon annan inom f("ireningen eller bolaget bildad fond. som är avsedd för reparation och un- derhåll av upplåtna lägenheter. skall inte räknas in i vederlaget för bo- stadsrätten. andelen eller aktien. Har någon särskild sädan ersättning inte betingats skall det utgående ve- derlaget minskas med ett belopp motsvarande den del av fonden som vid avyttringen belöper på bostads- rätten. andelen ellcr aktien.
(anv. till 365 KL p. 2c andra stycket) Bestämmelserna i punkt 8 tredje
Föreslagen lydelse
Bedömningen av om en förening eller ett bolag är av det slag som an- ges i 2 55 7mom.-görs på grundval av förhållandena vid ingången av det år då avyttringen ägde rum.
2 mom. Vid vinstberäkningen skall försäljningsintäkten ökas med överlåtarens andel i föreningens net- toskuld eller minskas med dennes an- del i föreningens nettoförmögenhet vid avyttringstilljället. Vidare skall utgivet vederlag ökas med överlåta- rens andel i föreningens nettoskuld eller minskas med dennes andel i för- eningens nettoförmögenhet vid an- skaffningstillfället. Nettoförmögen- ltet eller nettoskuld beräknas med bortseende från värdet av förening- ens fastighet.
3 mom. Utgär särskild ersättning till den skattskyldige för av honom ägda föremål. vilka enligt 2kap. 25 jordabalken eljest skulle ha hört till den byggnad i vilken nyttjanderät- ten är upplåten, skall denna ersätt- ning räknas in i vederlagct för bo- stadsrätten. andelen eller aktien. Vad nu har sagts gäller dock inte om ersättningen avser egendom som be- handlats som int-'entarier vid beräk- ning av inkomst av näringsverksam- het.
Ersättning som utgår till den skattskyldige för andel i inrc repara- tionsfond eller någon annan inom föreningen eller bolaget bildad fond. som är avsedd för reparation och un- derhåll av upplåtna lägenheter. skall inte räknas in i vederlaget för bo- stadsrätten. andelen eller aktien. Har någon särskild sådan ersättning inte betingats skall det utgående ve- derlaget minskas med ett belopp motsvarande den del av fonden som vid avyttringen belöper på bostads- rätten. andelen eller aktien.
Bestämmelserna i föregående
Nuvarande lydelse
stycket av anvisningarna till 35 9" om beräkning av vederlaget vid avyttring av en bostadsrätt tillämpas på mot- svarande sätt vid beräkningen av in- gängsvärdct. '
(anv. till 36.5 KL p. Zc första. tredje—sjätte och nionde styckena)
Ifråga om en bostadsrätt som av- ses i 35 s* 3 a mom. gäller följande. I ingångsvärdet för bostadsrätten skall enligt punkt ] räknas in den erlagda köpeskillingen och vissa utgifter vid förvärvet. Har bostadsrätten förvär- vats genom upplåtelse från bostads— rättsföreningen. skall den i upplåtel- seavtalet angivna grundavgiften an- ses som köpeskilling. Särskilda av- gifter som har betalats till för- eningen i samband med förvärv av en bostadsrätt (upplätelse- och in- trädesavgifter) skall också räknas in i ingångsvärdet. l-Iar grundavgiften för lägenheten satts ned efter det att bostadsrätten har förvärvats. skall ingångsvärdet reduceras med det be- lopp som har äterbetalats på grund av nedsättningen. .
Som förbättringskostnad enligt punkt 1 räknas
a) kostnad som den skattskyldige har lagt ned på förbättringsarbeten i lägenheten. och -
b) kostnad som han har lagt ned på reparation och underhåll av lä— genheten i den mån lägenheten på grund av arbetet har kommit i bättre skick än vid förvärvet. .
Som förbättringskostnad räknas dock inte inågot fall kostnad som vid inkomsttaxeringen har behandlats som omkostnad i någon annan för- värt-'skälla.
Föreslagen lydelse
stycke tillämpas på motsvarande sätt vid beräkningen av ingångsvärdet.
4 mom.. Har bostadsrätten för- värvats genom upplåtelse från bo- stadsrättsföreningen. skall den i upplåtelsetwtalet angivna grundav- giften anses som köpeskilling. Sär-. skilda avgifter som har betalats till föreningen i samband med förvärv av en bostadsrätt (upplätelse- och inträdesavgifter) skall också räknas in i ingängsvärdet. Har grundavgif— ten för lägenheten satts ned efter det att bostadsrätten har förvärvats. skall ingångsvärdet reduceras med det belopp som har återbetalats på grund av nedsättningen.
5 mom. Som förbättringskost- nad räknas
a) utgift som den skattskyldige har lagt ned på förbättringsarbeten i lä- genheten. och
b) utgift som han har lagt ned på reparation och underhåll av lägen- heten i den män lägenheten på grund av arbetet har kommit i bättre skick än vid förvärvet.
Som förbättringskostnad räknas inte utgift som vid inkomsttaxe- ringen har behandlats som omkost- nad i näringsverksamhet.
Som förbättringskostnad räknas även utgifter för värde/röjande repa- rationer och underhåll som enligt punkt 5 andra stycket av anvisning- arna till 22 s* kommuna/skattelagen (19.28.1370) skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Som förbätt- ringskostnader räknas också utgifter av nu nämnt slag som enligt punkt 6 av an visningarna till 22 .Q' nämnda lag
Nuvarande lydelse
Kostnader enligt tredje stycket a) och b) som har lagts ned under ett visst är räknas som fi.")rbättringskost- nader endast under förutsättning att de sammanlagt har uppgått till minst 2000 kronor. Kostnaderna anses normalt nedlagda det år då en fak- tura eller räkning har erhållits som visar vilka arbeten som har utförts. I fråga om kostnad som avses i tredje stycket b) gäller vidare att kostnaden får dras av endast till den del arbetet har medfört att lägenheten vid avytt- ringen alltjämt är i bättre skick än vid förvärvet.
Av punkt 8 andra stycket av ant-'is- ningarna till 35 # framgår att ersätt— ning för föremål som ägts av den skattskyldige i vissa fall skall räknas in i vederlaget för bostadsrätten. I sådana fall skall kostnaden för an- skaffning av föremålen räknas in i bostadsrättens ingångsvärde. om föremålen har förvärvats tillsam- mans med bostadsrätten. llar före- målen anskaffats under innehavet. anses anskaffningskostiuulen — allt efter omständigheterna — som en kostnad för förbättring eller för re- paration och underhåll av lägenhe- ten. Frågan om kostnaden får räknas in i omkostnadsbcloppct avgörs en- ligt tredje— emte styckena.
Vid tillämpning av bestämmel- serna i denna punkt på sådana ande- lar och aktier som avses i 355 3 a mom. femte stycket förstås med bostadsrättsförening den förening eller det bolag som andelen respek- tive akticn hänför sig till. Med den i upplåtelseavtalet angivna grundav-
Föreslagen lydelse
tagits upp som intäkt av näringsverk- samhet när bostadsrätt i näringsverk- samhet övergått till privatbostad.
Utgifter enligt första stycket a och b som hänför sig till ett visst är räk- nas som förbättringskostnader en- dast under förutsättning att de sam- manlagt har uppgått till minst 5 000 kronor och. om de avser annat än n_v-. till- eller ombyggnad. dessutom nedlagts under senaste fem åren före avyttringen. Utgifterna hänförs nor- malt till det år då en faktura eller räkning har erhållits som visar vilka arbeten som har utförts. I fråga om utgift som avses i första stycket b gäl- ler vidare att utgiften får dras av en- dast till den del arbetet har medfört att lägenheten vid avyttringen allt- jämt är i bättre skick än vid förvär- vet.
Som förl)ättringskostnad räknas även den på bostadsrätten belöpande andelen av sådana utgifter för ny-, till- eller ombyggnad som nedlagts på föreningens fastighet uttder inne- hai-'stiden.
Av 3mom. första stycket framgår att ersättning för föremål som ägts av den skattskyldige i vissa fall skall räknas in i vederlag-et för bostadsrät- ten. I sådana fall skall utgiften för anskaffning av föremålen räknas in i bostadsrättens ingångsvärde. om föremålen har förvärvats tillsam- mans tned bostadsrätten. Har före- målen anskaffats under innehavet. anses utgiften — allt efter omständig- heterna — som en utgift för förbätt- ring eller för reparation och under- håll av lägenheten. Frågan om utgif- ten får räknas in i omkostnadsbclop- pet avgörs enligt första—tredje styck- ena.
6 inom. Vid tillämpning av be- stämmelserna i denna paragraf på sådana andelar och aktier som avses i lmom. andra stycket förstås med bostadsrättsförening den förening eller det bolag som andelen respek— tive aktien hänför sig till. Med den i upplåtelseavtalet angivna grundav-
Prop. l989/90:110
Nuvarande lydelse
giften skall i sådana fall likställas den insats i föreningen som var fastställd när andelen uppläts respektive den inbetalning på aktien som gjordes i anslutning till att aktien gavs ut.
(35 5 3 mom. första stycket KL) Realisationsvinst på grund av av- yttring av aktie. andel i aktiefond. delbevis eller teckningsrätt till aktie eller andel i ekonomisk förening el- ler i handelsbolag eller annan rättig- het som är jämförlig med här avsedd andelsrätt eller aktie är i sin helhet skattepliktig , om den skattskyldige innehaft egendomen tttindre ätt två
Föreslagen lydelse
giften skall i sådana fall likställas den insats i föreningen som var fastställd när andelen uppläts respektive den inbetalning på aktien som gjordes i anslutning till att aktien gavs ut.
7 Inom. Vinst när fysisk person avyttrar sådan bostadsrätt som med tillämpning av 25 55 9tnom. andra stycket skall anses avse hans perma- nentbostad fär beräknas till 30 pro- cent av vederlaget för bostadsrätten. Vinst när fysisk person eller dödst avyttrar bostadsrätt avseende annan privatbostad fär beräknas till 60 pro- cent av vederlaget för bostadsrätten. Vinst vid avyttring av bostadsrätt som inte är privatbostad får beräknas till 90 procent av vederlaget för bo- stadsrätten. För privatbostad som uttder den skattskyldiges innehav varit att hän- föra till näringsverksamhet under nå- got av de tre närmaste åren före avytt- ringstilljället skall i stället för vad som stadgas i första stycket gälla att vinsten får beräknas med tillätnptting av andra stycket. Vid tillämpning av detta moment skall vederlaget beräknas med iaktta- gande av bestämmelserna i 2 mom. första stycket första och tredje tne- ningarna. 8 m om. Vinst vid avyttring avpri- vatbostad under sådana omständig- heter som avses i 35 .5 10 tnont. får alltid beräknas till 30 procent av ve- derlaget — beräknat med iakttagande av bestämmelserna i 2 tnotn. första stycket första och tredje ntening- arna — för den avyttrade bostadsrät- ten.
27.5
1 mom. Vid avyttring av aktie. interimsbevis. andel i aktiefond. an- del i ekonomisk förening. tecknings- rättsbevis. delbevis. vittstandelsbe- vis. konvertibelt skuldebrev. sktdde- brev som är eller varit förenat med optionsrätt. Optionsbevis, samt ter- min och köp- eller säljoption av- seende aktie eller aktieindex samt
Nuvarande lydelse
år. Detsamma gäller realisations vinst vid avyttring av konvertibelt skulde— brev. optionsrätt eller företrädesrätt till teckning av konvertibelt skulde- brev eller skuldebrevförenat med op- tionsrätt. Med optionsrätt avses rätt till nyteckning eller köp av aktie som blivit utfäst [ förening med skulde- brev. Frän sammanlagda beloppet av skattepliktig rea/isationsvinst enligt detta stycke under ett beskattningsår. mittskat med avdragsgill förlust vid avyttring samma är av egettdom som avses i detta stycke, får den skattskyb dige göra avdrag med I 000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga vad som svarar mot sammanlagda belop- pet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke. tninskat med av— dragsgill förlust som nyss nämnts. För vissa aktier och andelar tillämpas bestämmelserna i.? a mom. A vyttrin g av andel i sådan aktiefond. som avses ipunkt 10 av ant-'isningarna till 38 5. skall redovisas endast i inkomstslaget kapital.
(anv. till 36 %* KL p. 2 b andra stycket)
Som anskaffitingskostmtd för äldre aktie eller andel anses i regel den genomsnittliga anskaffnings- kostnaden för samtliga äldre aktier eller andelar av samtna slag sotn den avyttrade. beräknat med hänsyn till faktiska anskaffaingskostnader och inträffade förändringar beträffande innehavet.
(anv. till 36 & p. 2 b tredje stycket) Anskaffningskostnad för äldre ak- tie. som är noterad på börs eller före- mål för liknande notering. och för äldre andel i aktiefond fär bestiim- mas till ett belopp som motsvarar 25 procent av vad den skattskyldige er- håller för aktien eller andelen efter avdrag för kostnad för avyttringen. [(att den skattskyldige göra sannolikt att en beräkning enligt andra stycket leder till ett högre belopp. skall dock detta högre belopp anses som att- ska/fningskostmtd.
Föreslagen lydelse
andra finansiella instrument. sattt till konstruktion eller verkningssätt lik- nar tidigare angivna finansiella in- strument. tillämpas utöver 24 # be- stämmelserna i 2—5 mom.
2 mom. Som anskaffningsvärde anses det genomsnittliga anskaff- ningsvärdet för samtliga finansiella instrument av samma slag och sort som det avyttrade. beräknat på grundval av faktiska anskaffningsut- gifter och med hänsyn till inträffade förändringar beträffande innehavet (gettomsnittsmetoden).
Är finansiella instrument som av- ses i 1 mom. föremål för notering pä inländsk börs eller annan kontinuer- lig notering av marknadsmässig om- sättning. som är allmänt tillgänglig (mark/1adsnoterade). får utom såvitt avser optioner och terminer an- skaffningsvärdet bestämmas till 20 procent av vad den skattskyldige er- håller vid avyttringen efter avdrag för kostnad för avyttringen.
Delbevis eller tecknittgsrätl.sbe1-'is. som grundas på aktieinnehav i ett bolag. anses anskaffat utan kostnad.
Nu varande lydelse
(anv. till 36 & KL p.2 b fjärde stycket)
Avyttras delbevis eller tecknings- rätt till äldre aktie. som avses i tredje stycket. tilliimpas bestämmelserna i det stycket. Därvid avser andra nte- ningen den del av anskaffningskost- naden för aktien. beräknad enligt andra stycket. sotn belöper på delbe- viset eller teckningsrätten.
(anv. till 36 %% p. 2 b nionde stycket) En företrädesrätt till teckning av konvertibelt skuldebrev eller skul- debrev förenat med optionsrätt. vil- ken grundas pä aktieinnehav i bola- get, anses anskaffad utan kostnad.
(anv. till 36 & KL p. 2 b tionde stycket)
Sanz anskajfningskostnad för skuldebrev som utgivits förenat med optionsrätt och som förvärvats ge- nom teckning, upptas skuldebrevets marknadsvärde vid förvärvet. Som anskaffningskostnad för en options- rätt upptas i sådant fall skillnaden mellan etnissionspriset och "mark- nadsvärdet för det skuldebrev med vilket optionsrätten var förenad. Har teckningen skett med stöd av en före- trädesrätt, sorti förvärvats genom" köp eller byte. medräknas vederlaget för företrädesrätten i anskaffnings- kostnaden för optionsrätten. Bestäm- ntelserna i detta stycke tillämpas inte. om teckningen skett före utgången av juni 1985.
(35 ä 3 mom. tredje stycket KL)
Kan tillämpning av föregående stycke antas hindra strukturrt'ttimzali- sering som är önskvärd från allmän synpunkt. kan regeringen eller myrt- dighet som regeringen bestämmer medge befrielse därifrån helt eller delvis. om företag som berörs av strukturrationaliseringen gör fram- ställning om detta senast den dag av- yttringen sker.
Föreslagen lydelse
3 mom. Har optionsbevis erhål- lits genom teckning av skuldebrev förenat med optionsrätt, skall an- skaffningsvärdet för optionsbeviset beräknas som anskaffningsvärdet för skuldebrevet jämte optionsrätten minskat med skuldebrevets mark- nadsvärde vid förvärvet.
4 mom. Har en här i riket bosatt eller hemmahörande person avyttrat aktier till ett svenskt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag och utgörs vederlaget för de avyttrade ak- tierna uteslutande av nyemitterade aktier i det köpande bolaget. skall skattepliktig intäkt inte anses upp-,
komma. Detta gäller dock inte per- son sattt har avflyttat från riket men .som till följd av reglerna om väsentlig anknytning hit ändå anses bosatt här. De mottagna aktierna skall anses för- värvade till det anskaffningsvärde som giillde för de avyttrade aktierna.
A-
Nuvarande lydelse
(anv. till 36 & KL p. Zd)
Vid beräkning av realisationsvinst pä grund av avyttring av andel i han- delsbolag skall ingångsvärdet för an- delen ökas med tillskott till bolaget och minskas med uttag från bolaget. Ingångsvärdet skall vidare ökas med de på delägaren belöpande skatte- pliktiga inkomsterna enligt lagen ( 1947:576 ) om statlig inkomstskatt och minskas med de pä delägaren belöpande avdragsgilla underskot- ten enligt samma lag. Blir det juste- rade ingangsvärdet negativt. skall omkostnadsbcloppet anses vara noll. Vederlaget vid avyttringen skall i detta fall ökas med ett belopp som motsvarar det negativa juste- rade ingångsvärdet.
Föreslagen lydelse
Vad som sagts i första .stycket gäller dock inte vid avyttring av aktier i bo- lag som avses i 3 5 12 ntotn. nionde stycket. om inte skattemyndigheten lämnar medgivande till detta. Sådant medgivande får lämnas om inte nå- gon del av vinsten skulle ha tagits upp som intäkt av tjänst. Skattemyndig- hetens beslut får överklagas"/los riks- skatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
Flyttar en skattskyldig utomlands och har han tidigare avyttrat aktier till ett utländskt bolag varvid skatte- pliktig intäkt inte ansetts uppkomma på grund av bestämmelserna i första och andra styckena. skall denna in- täkt anses skattepliktig när utflytt- ningen sker.
5 mom . Realisationsförlust vid avyttring av marknadsnoterad till- gång som avses i ] mom. får dras av från realisationsvinst på marknads- noterad sådan tillgång utan den be- gränsning av avdragsrätten som framgår av 3 59 2 tnom. fjärde stycket. Detta gäller dock i fråga om andel i aktiefond endast om värdet av fon- . dens innehav av aktier inte annat än tillfälligtvis understigit tre fjärdedelar av fondförmögenheten.
28.5
Vid beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring av andel i han- delsbolag skall ingångsvärdet för an- delen ökas med tillskott till bolaget och minskas med uttag från bolaget. lngängsvärdet skall vidare ökas med de på delägaren belöpande skatte- pliktiga inkomsterna och minskas med de på delägaren belöpande av- dragsgilla underskotten. Blir det jus- terade ingangsvärdet negativt. skall omkostnadsbeloppet anses vara noll. Vederlaget vid avyttringen ' skall i detta fall ökas med ett belopp
som motsvarar det negativa juste- rade ingångsvärdet.
Nuvarande lydelse
I fråga om andel som förvärvats före utgängen av det räkenskapsår för handelsbtnaget som avslutats närmast före den 1 mars 1988 beräk- nas först det justerade ingt'mgsvärdet vid utgången av nämnda räken- skapsär (bokslutsdagen). Den- na beräkning görs med utgängs- punkt i andelens ingångsvärde och den ökning eller minskning i deläga- rens kapitalbehällning i bolaget som har inträffat fram till lmkslutsdagcn. Blir saldot negativt. anses det juste- rade ingangsvärdet pä bokslutsda— gen vara noll. Det justerade in- gängsvärdet pä bokslutsdagen läggs sedan till grund för justeringar enligt första stycket.
Vid bestämmande av kapitalbe— hällningen pa bokslutsdagen skall la- ger. pagäcnde arbeten samt ford- rings— och skuldposter tas upptill de värden som gäller vid inkomsttase- ringen. Sker den skattemässiga in- komstbcräkningen inte enligt bokfö- ringsmässiga grunder. bortses frän förutbetalda kostnader och intäkter samt upplupna intäkter och kostna- der.
l lar handelslmlaget före utgängen av är 1989 avyttrat egendom pä vil- ken 35 & 2—4mom. är tillämpliga skall. om egendomen anskaffats före den 19 augusti 1988. ingt'ingsvärdet för andelen justeras pä grundval av det bokföringstnässiga resultatet av avyttringen även om detta inte följer av andra stycket. Fran resultatet skall dras ett belöpp som svarar mot den avskrivning eller nedskrivning av egendomen som gjorts i räken- skaperna efter bokslutsdagen. Sker beskattning med anledning av avytt- ringen senare än vid 1990 ärs taxe- ring. skall ingängsvärdct dock juste- ras pä grundval av det skattemässiga utfallet av avyttringen.
Om den skattskyldige yrkar det. skall vinstberäkningen grundas en- bart pä bestämmelserna i första stycket.
Föreslagen lydelse
[ fraga om andel som förvärvats före utgängen av det räkenskapsär för handelsbolaget som avslutats närmast före den 1 mars 1988 beräk- nas först det justerade ingängsvärdet vid utgången av nämnda räken- skapsär (lmkslutsdagen). Den- na beräkning görs med utgängs- punkt i andelens ingängsvi'trde och den ökning eller minskning i deläga- rens kapitalbehällning i bolaget som har inträffat fram till bokslutsdagen. Blir saldot negativt. anses det juste— rade ingängsvärdet pä bokslutsda- gen vara noll. Det justerade in- gängsvärdet pä bokslutsdagen läggs sedan till grund för justeringar enligt första stycket.
Vid bestämmande av kapitalbe- hällningen pä bokslutsdagen skall la- ger. pägaende arbeten samt ford- rings— och skuldposter tas upp till de värden sotn gäller vid inkomsttaxe- ringen. Sker den skattemässiga in- komstberäkningen inte enligt bokfö- ringsmässiga grunder. bortses frän förutbetalda kostnader och intäkter satnt upplupna intäkter och kostna- der.
llar handelsbolaget före utgängen av är 1989 avyttrat egendom pä vil- ken 35 ä' 2—4 mom. komtttttnalvkatte- lagen ( I 9283 70) i dess lydelse före den I juli 1990 är tillämpliga skall. om egendomen anskaffats före den 19 augusti 1988. ingängsvärdet för andelen justeras pa grundval av det bokföringsmässiga resultatet av av- yttringen även om detta inte följer av andra stycket. Fran resultatet skall dras ett belopp som svarar mot den avskrivning eller nedskrivning av egendomen sotn gjorts i räken- skaperna efter bokslutsdagen. Sker beskattning med anledning av avytt- ringen senare än vid 1990 års taxe- ring. skall ingängsvärdet dock juste- ras på grundval av det skattemässiga utfallet av avyttringen.
Om den skattskyldige _vrkar det. skall vinstberäkningen grundas en- bart pä bestämmelserna i första stycket.
Nuvarande lydelse
llar andel i ett handelsbolag för- värvats pä annat sätt än genom köp. byte eller därtncd jämförligt fäng och har den tidigare ägaren beskat- tats enligt punkt 5 andra styeket av anvisningar/ut til/35 & skall det jus- terade ingängsvärdet för andelen an- ses vara noll.
Föreslagen lydelse
llar andel i ett handelslmlag för- värvats pa annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fäng och har den tidigare ägaren beskat- tats enligt 24 s* 2 mom. tredje stycket. skall det justerade ingängsvärdct för andelen anses vara noll.
29 s*"
I mom. Realisationsvinst vid av- yttring av fordringar och andra fi- nansiella instrument dt'ir underlig- gande instrument iir ht't'njörliga till fordringar. utställda isvenska kronor eller till rit'nteirules'. utom sådana fordringar som avses i27$$ ! mom.. beräknas enligt den getunnsnittsme- tod som anges i27 .»5 2 mom.
2 mom. Är tillgång som avses i 1 mom. marknadsnoterad behandlas rea/isationsvinst och rea/isationsjör- lust som ränteinn'ikl respekti ve ränte- utgift. Detta giiller doek inte premie- obligationer.
30 .*5
Vid avyttring av annan egendom ån sådan som avses i 25—29 så gäller utöver 24 s* föl/"ande bes/it'mmelser.
()m den skattskyldige innehaft egendomen _för personlig! bruk ( per- sonligt lösörel får
[. anska/fningsvårdet bestämmas till 25 procent av ersättningen för egendomen efter avdrag för kostna- den för avyttringen.
2. avdrag göras med 50 000 kronor från summan av vinster på grund av avyttringar av sådan egendom under beskattningsåret. '
Ont den skattskyldige tidigare har medge/ls avdrag helt eller delvis för egendomens anskaffning. värde- minskning e.d. ska/I ingångsvärdet minskas med detta avdrag.
När en avyttring av egendom som inte innehafts för personligt bruk av- ser ett del av ett samlat innehav av egendom med enhetligt värde skall realisationsvinsten beräknas med till- lt'impning av genomsnittsmetoden en- ligt 275 2 mom.
Nuvarande lydelse
Denna lag32 träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas första gängen vid 1986 ars taxering. Äldre bestäm- melser gäller fortfarande i fräga om anställning utomlands som päbi'ir- jats före ikraftträdandet. Om den skattskyldige begär det skall dock en ny anställning anses ha päbörjats vid lagens ikraftträdande.
Föreslagen lydelse
Avdrag för realisationsförlusl medges inte för egendom som inne- hafts för personligt bruk.
Denna lag träderi kraft den 1 juli 1985 och tillämpas första gängen vid 1986 års taxering. Äldre bestämmel— ser gäller i fräga om inkomst som uppburits före utgången av är 1992 på grund av anställning utomlands som päbörjats före ikraftträdandet. Om den skattskyldige begär det skall dock en ny anställning anses ha päbörjats vid lagens ikraftträdande.
]. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991) och tillämpas första gängen vid 1992 års taxering i den man inte annat följer av punkterna 2—18 nedan.
2. Har egendom avyttrats före den 1 januari 1991 och var vinst på grund av avyttringen skattepliktig enligt 35 s* kommunalskattelagen (1928z37t1) i dess lydelse intill den 1 juli 1991! men har beskattning pä grund av bestäm- melserna i 41 & samma lag i dess nämnda lydelse inte skett senast vid 1991 ärs taxering. gäller följande. Beskattning pä grund av avyttringen skall ske vid taxeringen för det första beskattningsär dä någon del av köpeskillingen är tillgänglig för lyftning. Är emellertid köpeskillingcns storlek beroende av viss framtida händelse och kan till följd härav intäktens totala belopp inte fastställas vid den taxering som är i fräga. skall tillkommande belopp beskat- tas vid taxeringen för det beskattningsär dä beloppet blir tillgängligt för lyft- ning.
3. Har avyttring beskattats vid 1991 eller tidigare års taxering och har där- vid viss delav köpeskillingen inte kunnat beaktas. skall tillkommande köpe- skilling tas upp till beskattning när den blir tillgänglig för lyftning. Beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust sker därvid enligt de regler som tillämpades när första delen av köpeskillingen togs upp till beskattning med undantag av 35 ä 3 mom. andra stycket kommunalskattelagcn (19282370) i dess lydelse intill den 1 juli 1990. De nya bestämmelserna i 3 5 12 mom. tredje stycket tillämpas inte i fall som avses i denna punkt.
4. Avyttras fastighet före utgängen av är 1999 färotnkostnadsbeloppet be- räknas genom att det omki.sstnadsbelopp sotn hade kunnat användas om av- yttringen skett den 31 december 1991) ökas med i 25 ä 4 mom. avsedda för- bättringskostnader m.m. sotn lagts ned på fastigheten under tiden mellan den 1 januari 1991 och avyttringstillfället. Vid tillämpning av punkterna 6 a och 6 b av amfisningarna till 36 & kommunalskattelagen (1928z37tl') i deras lydelse intill den 1 juli 1990 skall dock följande gälla.
a) lngängsvärde samt förbättringskostnader och därmed likställda belopp för vilka avdrag far ske räknas om med hänsyn till prisutvecklingen från det
331985363.
attonde äret efter det är fastigheten förvärvades respektive kostnaden lades ned.
b) Beräknas ingängsvärdct med ledning av taxeringsvärdet visst är skall omräkningcn ske med hänsyn till prisutvecklingen frän det åttonde äret efter sistnämnda är. .
c) Värdeminskningsavdrag som belöper pa det ar som den kostnad vartill avdraget hänför sig lades ned eller pa nagot av de sju följande ären räknas om med hänsyn till prisutvecklingen fran det attonde äret efter det är kostna- den lades ncd.
d) Tidigarcläggning far inte ske mcd mer än atta är.
c) 'l'it'ligarcläggning far ske endast i fräga om den del av ingängsvärde och förbättringskostnadcr för crsättningsfastighetcn som inte överstiger ett be- lopp motsvarande vederlagct vid avyttringen av dcn ursprungliga fastigheten minskat med för-hintringskostnader som ttndcr den skattskyldiges innehav har lagts ned pa denna fastighet ttnder det ar da fastigheten avyttrades eller under nägot av de sju närmast föregt'tcndc ären.
f) 'I'it'ligarcläggning l'är — om ersättningslastighcten förvärvats före avytt- ringen av den ursprungliga fastigheten — inte leda till att ersättningsfastighe- tcn anses förvärvad före förvärvet av den ursprtmgliga fastigheten eller tidi- gare än atta :ir före avyttringen av nämnda fastighet.
Vad nu sagts gäller dock inte om delägare i famansföretag eller delägare närstaentlc person avyttrar fastighet till företaget enligt vad som sägs i 24 s* (» mom. 5. Har skattskyldig under nagot av ären 1991. 1992 eller 1993 avyttrat en bostadsrätt sotn förvärvats före den 1 januari 1987 färden skattepliktiga rea- lisationsvinsten beräknas till bl). 75 respektive 90 procent av vinsten. Vad nu sagts gäller dock inte om vinsten beräknas enligt Zo & 7 mom.
(». Avdrag för rcalisationsförlust. som hänlör sig till 1991 och tidigare ars taxeringar lncn inte kunnat dras av tidigare. far göras vid beräkning av in- komst av kapital respektive näringsverksamltct senast det sjätte beskatt— ningsäret efter det till vilket förlusten är hänfi'trlig. llärvid tillämpas bestäm- melserna i punkt 3 andra stycket samt punkt -1 andra och fjärde styckena av anvisningarna till Rn ;" kommttnalskattclagen ( 1928z37tl) i deras lydelse intill den 1 juli 1990. Avdrag far dock göras endast i den man den skattskyldige redovisar sadan vinst vid avyttring av egendom som enligt 35 s 1 mom. kom— munalskattclagen i dess lydelse intill den ] jttli 1991) skttlle ha tagits tipp som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhct. Fysiska personer och dödsbon fär göra avdrag för sparade realisationsförlustcr i inkomstslaget kapital. För öv- riga juridiska personer far tnotsvarande avdrag göras frän intäkt av närings- verksamhet. med tillämpning av de nya bestämmelserna i 2 ; l-l mom.
7. lfraga om aktie. andel i aktiefond eller andel i ekonomisk förening som inte är marknadsnoterad och som den skattskyldige den 1 april 1976 innehaft i mer än fem är gäller punkt 3 av övergangsbcstämtnclserna till lagen (197o:343) om ändring i kommanalskattelagcn (193370).
8. För andel i allcmansfond som förvärvats före den 1 januari 1991 skall som anskaffningsvärde tas upp andelens marknadsvärde den 31 december l99(l_
9. Premie vid utfärdande av option vilken erhällits före utgängen av är 199() och som enligt de regler som gällde intill den 1 juli 1991) skall redovisas senast vid 1991 ärs taxering. skall inte tas upp till beskattning vid 1992 eller senare ars taxering. 111. Har förvärvare av ett skuldebrev före utgängen av är 19911 lämnat (fn-'erlätaren kompensation för upplupen men inte förfallen ränta tillämpas vid 1992 ärs taxering bestämmelserna i punkt 2 av amfisningarna till 39 * kotnmunalskattelagen ( 1928370) i dess lydelse intill den 1 juli 1991). Har förvärvare medgetts avdrag för räntekompensation enligt nämnda an— visningspunkt skall kompensationen inte inräknas i anskafl'ningsvärdet vid beräkning av realisationsvinst när skuldebrevet avyttras. 11. Äldre föreskrifter i Z & l mom. andra stycket. 3 s 4 inom. ättondc stycket samt 4 i andra stycket tillämpas även vid 1992 och senare ärs taxe- ringar. Intäkten eller avdraget skall dock hänföras till näringsverksamhet. 12. Äldre föreskrifter i Z & 4 mom. första stycket tillämpas vid 1992 ars taxering samt. om nagot av företagen inte taxeras da. även vid l993i'1rstaxe- ring. 13. Vad som sägs om avdrag för underskott i punkt () av övergängsbestäm— melserna till lagen ( 1990:000) om ändring i kommunalskattelagen ( 1934'2370) tillämpas pa motsvarande sätt i fraga om sädana underskott enligt den äldre lydelsen av 4 & första stycket. Vid tillämpningen anses koncernbidrag som intäkt av rederi-. luftfarts- eller varvsrörelse endast om bidraget utgör av— dragsgill omkostnad för givaren i näringsverksamhet av angivet slag. 14. Vid beräkning av schablonintäkt enligt 2 & 11) mom. första stycket 2 skall om beskattningsäret päbörjats före den 1 januari 1991 beskattningsäret istället anses päbörjat vid denna tidpunkt. 15. Har en skattskyldig vid 1991 ärs taxering redovisat inkomst eller un- derskott av annan fastighet. tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital enligt de äldre bestämmelserna i 41 å andra stycket kommunalskattelagen (19281370) skall den skattskyldige vid beräkning av inkomst av näringsverk— samhet vid 1992 ars taxering eller. om den skattskyldige inte taxeras da. vid 1993 ars taxering inte ta upp andra ingaende tillgängs- och skuldposter i det aktuella hänseendet än som framgär av andra och tredje styckena. Som ingäende fordran tas upp dels intäkt som blivit tillgänglig för lyftning i början av beskattningsäret men som tagits till beskattning det föregäende beskattningsäret. dels utgift som betalts i slutet av det föregaende beskatt- ningsäret men som inte dragits av vid beräkningen av inkomsten för det be- skattningsäret. Som ingäende skuld tas upp dels intäkt som har uppburits i slutet av det föregaende beskattningsäret men som inte tagits till beskattning det året. dels utgift som är obetald vid ingängen av beskattningsäret men som dragits av vid beräkningen av inkomsten för det föregäende beskattningsäret. Intäkter och utgifter som redtwisats vid 1991 ärs taxering beaktas inte vid 1992 års taxering eller. om den skattskyldige inte taxeras då. vid 1993 ärs taxering i vidare män än vad som framgår av andra och tredje styckena. 16. 1 fraga om avdrag för ränteft'irdelning enligt 3 äél mom. skall vid 1993— 1995 ars taxeringar punkt 13 av övergängsbestämmelserna till lagen
(1990:000) om ändring i kommunalskattelagen (1928370) äga motswtrandc tillämpning.
17. De nya föreskrifterna i 3 i 13 mom. tillämpas inte i fräga om förvärvs- källa där verksamheten upphört under beskattningsår för vilket taxering skett är 1991 eller tidigare. 18. 1 fräga om de nya bestämmelserna i lagen skall. i den män dessa mot- svarar föreskrifter som upphävs genom lagen eller föreskrifter i kommunal- skattelagen (19382370) vilka upphävts genom lagen (1990:000) om ändring i kommunalskattelagen( 19282370) och för vilka gällt övergangsbestämmelser som fortfarande skulle kunna ha betydelse. dessa övergangsbestämmelscr tillämpas. Punkt 3 av övergängsbestämmelserna till lagen (1976:343) om ändring i kommunalskattelagen skall dock tillämpas endast i den utsträck- ning som framgår av punkt 7 ovan.
3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt Härigenom föreskrivs att I. 2 och 3 ss lagen (198411052) om statlig fastig- hetsskatt skall ha följande lydelse.
Föreslagen lydelse
! ä'
Till fastighetsskatt skattepliktiga fastigheter är sädana som vid fastighets- taxeringen betecknas som smahusenhet. hyreshusenhet eller lantbruksenhet om på lantbruksenheten finns vad som vid fastighetstaxeringen betecknas som småhus. hyreshus. tomtmark för smahus eller tomtmark för hyreshus. Frän skatteplikt undantas fastighet som äret före taxeringsäret inte varit Nuvarande lydelse skattepliktig enligt fastighetstaxeringslagen (1979:!152 .
2
Utöver vad som sägs i första stycket är sådan privatbostad. som avses i 5.4" koltt/nattalvkattelagen (1938370) och som är belägen i ut- landet. skattepliktig till fastighets- skatt.
,
Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren till fastigheten eller den som en- ligt 1 kap. 5 & fastighetstaxeringslagen (197911152) skall anses som ägare.
I fråga om handelsbolag och dödsbon som vid inkomsttaxeringen behand- las som handelsbolag ävilar skatttskylt'ligheten dock delägarna.
Sävitt gäller sädan privtbostad som avses i I 5 andra stycket föreligger skattsky/dighct endast för tid under vilken ägaren varit bosatt i Sverige.
Fastighetsskatt beräknas för beskattningsar. Omfattar beskattningsäret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsäret. skall underlaget för fastighetsskatten jäm- kas med hänsyn härtill.
Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsar
a) 2,5 procent av ()5 procent av ta.r— eringsvt'irdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 24 s* 1 mom. kommu- nalskattelagen (1928.'37()) och fastig- heten utgör h_vreshusenhet.
b) 2 procent av en tredjedel av tax— eringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 24 s 1 mom. kommit- nalskattelagen och jastigheten utgör småhusen/tet.
c) 1,4 procent av en tredjedelav
iSenaste lydelse 198—1:1078. :Senaste lydelse 1986:493. ” Senaste lydelse 1989: 1019.
1
3 "_
Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsär
a') 1,5 procent av:
taxeringsvärdet hasen/tet,
bostadshyggnadsvärdet och tomt- marksvt'irdet avseende småhus på lanthrukscnhet,
75 procent av marknadsvärdet av- seende privathostad i utlandet.
b) 2. 5 procent av: taxeringsvärdet avseende hyres- hitsen/tet.
(ti-'seende smä-
Nu varande lydelse
taxeringsvärdet om intäkt avjastighe- ten beräknas enligt 34 s. 3 mom. kont- niuna/skattelagen.
d) 1,4 procent av 65 procent av tas— cringsvärdet om intäkt avfastigheten beräknas crt/igt 3 s* 7mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och fastigheten utgör h_vreshusenhet.
e) 1,4 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt avjastighe- ten beräknas enligt 3 s 7mom. lagen om statlig inkomstskatt och _litstighe- ten utgör snuihuscnhet.
f) 3,5 procent av bostzulsbyggmuls- värde och tomtmarksvärde avseende hyreshus pä lantbruksenhet.
g) 2 procent av en tredjedel av bo- stadsbyggnadst'ärde och tomtmarks- värde avseende smä/ms pä lanbruks— enhet.
h) 3.5 procent av 05 procent av tas- eringsvärdet om h_vreshusenhet enligt 4kap. Il s andra stycket jastighets- taseringslagen (1979:/153) skall ha beskattningsnaturen jordbruks/astig- het.
i) 3 procent av en tredjedel av tare- ringsvärdct om snuthuscnhet enligt Jkap. ]] s* andra stycket fastighets— ta.veriitgslagen skall ha tn'skattnings— naturen jordl)ruksfas/ighet.
j) 3.5 procent av 65 procent av tas- cringsvärdct om intäkt av I/itstighctcn utgör intäkt av rörelse enligt kommit- iutlskattelageu och _l'astigheten utgör hyreshusen/tct.
k) 3 procent av en tredjedel av ta.r- . eringsvärdct om intäkt av ]astighcten utgör intäkt av näre/se enligt kommu— nalskattelagen och fastigheten utgör småhusen/tet.
s
Till den del taseringsvärdet av en jastiglzet, som ägs av sådan inländsk eller utländsk lit'_l'örsäkringsanstalt som avses i 3 s ögtom. lagen om stat— lit,7 inkomstskatt." belöper pä verk- samhet avseende sädana pensions- _/örsäkringar eller at'gängsbidrags- ]i'irsäkringar som nämns i3 s* () mom. tredje stycket samma lag, skall dock procenttalet. i stället för vad som därom jöreskri vs i första stycket [ el- ler k. utgöra 1.4.
Föreslagen lydelse
bosttulsbyggnadsvärdet och tomt- marksvärdet avseende hyreshus pä lantbrttksenhet.
lnnehäller byggnaden på en fastig- het. som är belägen iSverige, huvud— sakligen bostäder och har l)_i-'ggtuulen beräknat värdeär som utgör äret före taxeringsäret, utgår dock ingen fas— tighetsskatt under de fem första ären och lta/v fastighetsskatt under de därpå följande fem åren. '
Prop. 1989/90:1
]-
Nu varande lydelse
(41 as ans-xp. l Kl.)
Bestänune/sen i 4Ias5 innebär bl.a. att för_/'astighet. som avses i34 s* 3tnom.. fastighetens andel av sam- _f2'illigltetens taxeringsvärde skall itt- räknas i tttulerlagetför intt't'ktsberz't'k- ningen i de fall där sam]älligheten lll- gör en särskild taxerittgsenhet. .lfr i detta hänseende 4kap. lits” fastig- hetstttxeringslagen ( I 971): I 153).
(24.5 2 mom. 3 st. KL)
Harfastighet. som avses iförsta el- ler andra stycket och som är avsedd för användning under hela aret. pä grund av eldsvada eller därmed jäm— förlig händelse eller til/följd av äga— rens atjlvtttting frän orten eller att- nan sådan särskild omständig/mt inte kunnat utnyttjas ttttder viss tid eller har i sädan fastighet för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthy— ras. får den enligt första eller andra stycket beräknade intäkten nedsättas med hänsyn till den omfattning. vari ]astigheten inte kunnat användas el- ler uthyras. llar sä varit fallet under endast kortare tid av beskattnings- äret. skall någon nedsättning dock inte ske.
Föreslagen lydelse
Föt'fastiglu't, sotn avses i5 sq kortt- ntunalskattelagen (1938.'37(/). skall fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i 4/ a s* nämnda lag inräknas i underla- get för jastighetsskatten om startfäl- lig/teten utgör en särskild taxerings- ett/tet.
Har byggnad. som är avsedd för användning under hela äret. pä grund av eldsväda eller därmed jäm- förlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss tid eller har i sådan bygg- nad för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras. fär fastighets- skatten nedsiittas med hänsyn till den omfattning. vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har sä varit fallet under endast kortare tid av beskattningsäret. skall någon nedsättning dock inte ske.
Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den de] av värdet som belöper pä respektive fastighetsdel.
rfr den skattskyldige frikallad frän skattskyldig/tet för inkomst av fastig- heten. beräknas fttstighetsskatten som om sådan befrielse inte hade förelegat.
]. Denna lag träder i kraft den I juli 199!) och tillämpas första gången vid 1992 ars taxering.
2. Äldre bestämmelser i 3 9" första stycket gäller i fräga om fastighetsskatt för beskattningsår som har påbörjats före utgången av är 1991).
3. I stället för det procenttal som föreskrivs i 3 5 första stycket skall. i fråga om smähusenhet samt småhus och tomtmark för småhus pä lantbruksenhet med beräknat värdeär före är 1991. procenttalet vid 1992 och 1993 års taxe- ringar utgöra 1.2.
4. I stället för vad som följer av 3 & första stycket och punkt 3 skall vid följande ärs taxeringar endast halv fastighetsskatt utgä i fräga om fastigheter.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse .
bebyggda med byggnader med nedan angivna värdeår. om fastigheterna ut- gör smähusenhet eller smähus och tomtmark för småhus på lantbruksenhet:
Taxeringsär Värdeär 1992 1986—1990 1993 1987—1991) 1994 1988—1990 1995 1989—1990 19.96 1 991)
5. I stället för vad som följer av 3.5 första stycket skall vid följande ärs taxeringar fastighetsskatt inte utgå eller endast halv fastighetsskatt utgå för fastigheter. bebyggda med byggnader vilka huvudsakligen innehåller bostä- der och har nedan angivna värdeär. om fastigheterna utgör hyreshusenhet eller hyreshus och tomtmark för hyreshus pä lantbruksenhet:
Taxeringsär Halv fastighetsskatt Ingen fastighetsskatt Värdeär Värdeär 1992 1973—1976 1977—1990 1993 1975—1978 1979—1990 1994 1977—1980 1981—1991) 1995 1979—1982 1983—1991) 1996 1981—1984 1985— 1 991) 1997 1983—1986 1987—1991) 1998 1985—1988 1989—1990 1999 1987—1991.) 3000 1989—1990
4. Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (19531272)
Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953—2272)l dels att 4 s* 2 mom. och anvisningarna till 41 & skall upphöra att gälla. dels att 2.5 4 mom.. 4.5 1 mom.. tas och 41 ä 2 mom. skall ha följande Iy— delse.
dels att det i lagen skall införas ett nytt moment. 48.5 5 mom.. av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
4 mom.: Skattereduktion ätnju- tes
av ogift skattskyldig. som ltar Item- tnavarattde bartt ttttder 18 är. och av gift skattskvldig. vars make saknar taxerad inkomst ett/igt lagen (1947:576)) om statlig inkomstskatt. ttted ] 800 kronor.
av gift skattskyldig. vars make har taxerad inkomst enligt nämnda lag sotn understiger ()()00 krattor. med 30 procent av det belopp sotn tttot— svarar skillnaden mellan 0000 kro— nor och dett taxerade inkomsten.
l-lar gifta skattskyldiga var för sig till statlig inkomstskatt taxerad itt- kotnst. som understiger () 000 krattor. åtnjutes skattereduktion endast av den som har den högsta taxerade in- kotttstett. Är de taxerade inkoms- terna lika stora. tillkotnmer skattere- duktion dett äldre av de skattskyl- diga. Barn. sotn bor hos sitta föräld— rar. anses som hemmavarande endast hos den etta av detn.
Skattereduktion enligt första stycket ätnjutes endast av skattskyl-
dig. som varit bosatt här i riket uttder någon del av beskattttittgsäret. För
gift skattskyldig gäller dessutottt föl- jande. För att skattereduktion skallfä åtnjutas. skall maken ha varit bosatt här i riket utuler någon del av be- skattningsäret. Avser ttutkens bosätt- ning här i riket större delen av be-
IJ 11:
Föreslagen lydelse
4 mom. Skattereduktion medges skattskyldig för underskott av kapital ett/igt 3.6 14 mom. lagett (IQ—17.576) om statlig inkcnnstskatt. .S'kattereduk- tionen uppgår till 30 procent av att- derskottet.
* Lagen omtrvekt 197175. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771 4.5 2 mom. [984348 atwisningarna till 41 si prop. 19891'90274. : Lydelse enligt prop. 198959(t:74.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skattningsäret. sker skattereduktio- nen ett/igt första stycket. ,flvser ma— kens bosättning här i riket endast en tnindre del av beskattningsäret. at- njttter den skattskyldige skattereduk- tion. otn tnaken sakttar taxerad in- kontst enligt lagen om statlig in- komstskatt. med 900 kronor. och om maken ltar taxerad inkotnst enligt nämnda lag sotn understiger 3000 kronor. med 30 procent av det belopp
som tttotsvarar skillnaden mellan 3 000 kronor och den taxerade itt— kotnsten.
Vid tillätnpttingett av bestämmel— serna i första. andra och tredje styck- ena skall som taxerad inkomst anses även uttder beskattningsiiret uppbu- ren beskattttingsbar inkomst ett/igt lagen (MSS.-395) om sjöttutnsskatt satnt enligt Isf 3motn. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Skattere- duktion sotn tillkommer skattskyldig ett/igt nätnttda bestämmelser skall minskas med en tolftedel för varje pe- riod otn trettio dagar. för vilken den skattskyldige uppburit inkomst sotn förut nämnts.
Skatteredukticm sker endast i Skattereduktion sker endast i fråga om statlig inkomstskatt. kom- munal inkomstskatt. skogsvärdsav- gift och skattetillägg enligt taxerings-
fräga om statlig inkomstskatt. kom- tnunal inkomstskatt. skogsvårdsav- gift och statlig fastighetsskatt.
lagen (1990:00).
Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig skatt. tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduk- tion bortfaller.
4 k
] mom.-l För inkomst av tjänst som hänför sig till bestämd tidsperiod och uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen eller till arbetsanställning som är avsedd att vara kortare tid än en vecka skall preliminär A-skatt utgår med belopp. som anges i skattetabeller. om inte skattemyndighet har be- stämt annat. Skattetabellerna skall ange den preliminära skatt som belöper pa olika inkmnstbelopp. beräknade för manad eller den kortare tid som an- ges i tabellerna. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstar sadana tabeller.
'l'abellerna skall grundas på följande förutsättningar. nämligen
att inkomsten är oförändrad under inkomståret. att den skattskyldige endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i tabellen.
7' Lydelse enligt prop. 1989591174.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
att den skattskyldige inte skall erlägga annan skatt eller avgift som avses i denna lag än statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt.
att skattskyldig som avses i 3 tnotn. första stycket 3 erhäller skat- tereduktion.
att den skattskyldige vid taxering för inkomsten inte erhäller andra av- drag än grundavdrag samt avdrag som avses i 3355; 2 mom. kommunal- skattelagen (19282370) med ett be— lopp av ] 500 kronor. dock högst fetn procent av inkomsten.
att den skattskyldige vid taxering för inkomsten inte erhaller andra av- drag än grundas-drag samt avdrag som avses i 33s5 2 mom. kommunal- skattelagen (19281370) med ett be- lopp av 2 000 kronor. dock högst fem procent av inkomsten.
ll.) 554
Preliminär A-skatt skall inte be- räknas pa ersättning. som vid statlig eller kommunal tjänst lämnas för vissa med tjänsten förenade kostna- der. ej heller på ersätttting. .sont vid enskild tjänst lätntuts för sådana kostnader, om inte ersättningen vä- setttligett överstiger vad som skäligen katt anses vara erforderligt för kost- ttadernas lu'stridande.
Preliminär .skatt skall alltid beräk- nas på traktatnen/sersättning för resa i tjänsten som inte varit f't't'renad med övernattning satttt pä ersättning för resa med egen bil i tjänsten till den del den överstiger det i punkt 3femte stycket av anvisningarna till 33.5 kommunalskattelagen (19.78.1370) angivna beloppet.
4 Lydelse enligt prop. l989t9llz74.
Preliminär A-skatt skall beräknas pa erst't'ttningar för ökade levnads- kostnader sont lämnas vid sådan tjit'nsteresa inotn riket som avses i punkt 3 av anvisningarna till 33.5 kotnmuttalskattelagen (19383? 70) endast till den del etsättningartta överstiger de schablonbelopp sotn attges [ nämnda lagrtttn eller. sävitt gäller kostnad för logi. den faktiska utgiften. Pä ansökan av den som be- talar ut erst't'ttning ftir skattemyndig- hetett heslttta att i den mån tjänsteresa varar tner än tre månader motsva— ratule skall gälla till den del ersätt- ningarna inte it'verstiger vad som att— ges ipunkt _?a av anvisningar/ut till nämnda paragraf.
Pa ersr'ittnittg för ökade levnads- kostnader vid sådan tjänstet'esa tttotn riket som avses i punkt 3 sista stycket av anvisningarna lil/33 sf kommunal- .skattelagett skall prelimitu't'r .'4-skatt beräknas endast till den del ersätt- ningen överstiger avdragsgillt belopp ettligt nämnda lagrum.
Ifråga om ersättning för resa med egen bil i tjänsten gäller att prelimi- när z'l-skatt beräknas på ersättttittgen endast till den del den överstiger det i punkt 3c av any-'isningarna till 33.5 kommunalskattelagen angivna be- loppet.
Beträffande annan skattepliktig er- sättning för kostnader som är för- enade med tjänsten beräknas prelimi-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
trär .it-skatt endast om det är uppen- bart att ersättningen avser kostttader som inte är avdragsgilla vid mottaga— rens ittkomsttaserittg eller att den överstiger avdragsgillt belopp. ] sä- dant fall beräknas skattett pä hela er- sättningen respektive dett del av er- sättningen sottt Överstiger det av- dragsgilla beloppet.
Preliminär A-skatt skall inte utgä för:
a) folkpension oeh tilläggspension enligt lagen (19621381) om allmän för- säkring. om inte annat följer av bestämmelserna i lagen (l99tlzlltlll) om skat— teavdrag i vissa fall frän folkpension m.m. eller den skattskyldige begär att avdrag för sädan skatt skall göras:
e) familjebidrag enligt familjebidragslagen (1978520): eller
d) sadan pension. livränta eller frän försäkringsanstalt utgäende annan skattepliktig ersättning. som uppgår till högst hälften av det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring gällde för äret före det är under vilket er— sättningen utges. Vad nu har sagts skall dock inte tillämpas pä pension och vårdbidrag. som utgär pä grund av lagen om allmän försäkring. delpension enligt lagen (1979:?44) om delpensionsft'irsäkring och pä yrkesskadelivränta eller livränta enligt lagen (1976380) om arbetsskadeförsäkring eller lagen (19771265) om statligt personskadeskydd.
us
2 m () m_s Om det belopp. som skulle ätersta sedan skatteavdrag gjorts. jämte den inkomst den skatt- skyldige i övrigt kan ätnjuta under- stiger vad den skattskyldige kan att- ses behöva till ltttderluil/ för sig själv och för make och oförst'irjda barn (e.t' isten sttt in itn 14 m). äger skatte- myndigheten efter ansökan av den skattskyldige förordna. att skatteav- drag icke skall ske eller skall verkstäl- las med tttittdre belopp ätt sotn skulle ske enligt bestämmelsertta ltär ovan. Nedsättning av skatteavdrag för pre- litttittär skatt mä dock icke beviljas skattskyldig att/tat än vid nedsatt ar- betsförmåga. långvarig o/örvällad arbetslös/tet. stor försörjningsbörda eller i annat därmed jämförligt läge.
Det belopp. som motsvarar den skattskyldiges e.t'istensminitnum. skall beräknas med ledning av be- stämmelserna i5().=$ Zmom. kommu- ttalskattelagett och anvisningarna till ttätnnda paragraf om e.t'istenstnini- tnunt.
"” Lydelse enligt prop. 198959074.
2 m 0 in. Om det belopp. som skulle äterstä sedan skattetwdragför kvarsa'iende skatt har gjorts. jämte den inkomst den skattskyldige i öv- rigt kan ätnjuta understiger vad den skattskyldige behöver/ör eget under- häll och familjens behov (förbeht'tlls- beloppet ) får skattemyndighetett efter ansökan av den skattskyldige för- ordna antingen att skatteavdrag över huvud taget inte skall göras eller att för skatteavdraget får tas i anspråk endast vad av lönen ('iverskjuter för- behällsbeloppet.
Förbehällsbeloppet beräknas med ledning av bestämmelserna i 15 kap. 6 a s*" utsökningsbalken.
Na varande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/9t ): 1 10
Arbetsgivare skall tillämpa beslut om skatteavdrag enligt första stycket se- nast frän och med det avlöningstillfälle som inträffar sedan en vecka förllutit från det han lätt del av beslutet eller. om det ej kan ske. inom fyra dagar efter nämnda zwlöningstillfälle tillställa den skattskyldige det belopp som skulle ha tillkommit denne om beslutet tillämpats.
(Se vidare aiwisningarna.)
48 s
5 tnottt. Skattskyldig. som avytt- rat fastighet. bostadsrätt eller aktie i fätnansföretag. katt efter ansökan be- viljas anstättd med att betala kvarstå- ende skatt för det taseringsär. dä vinst hänförlig till avyttringen tagits till beskattning.
Anställd skall tnedges om avytt— ringens bestånd är beroende av myn- dig/tets tillstånd eller beslut eller om det i annat fall råder ovisshet om av- yttringens bestånd. flnständ får där- vid tnedges med betalning av den del av skattett sotn med 20000 kronor överstiger stidan del av köpeskil- lingen sotn blivit tillgättglig för [_v !- tting före avyttringsärets utgäng. Blir ytterligare köpeskilling tillgänglig för lyftning efter t'n'yttringsärets slut. skall anständsbeloppet minskas med den köpeskilling sotn blivit tillgänglig för lyftning.
Anständ medges nted skratebetal- ningen intill den sista april året efter det att attständsorsakett upphört att gälla. rtnständ skall dock aldrig medges för längre tid än till den sista april fyra är efter avyttringsäret. tl-Iinskas anständsbeloppet på grund av att ytterligare köpeskilling blivit tillgänglig för lyftning skall skattett inbetalas senast den sista april äret ef- ter det köpeskillingen blivit tillgäng- lig för lyftning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gängen i fräga om preliminär skatt för 1991 och slutlig skatt pa grund av 1992 års taxering.
1 fräga om förbehällsbelopp vid avdrag för kvarstående skatt tillämpas de nya föreskrifterna i 41 s 2 mom. första gängen vid avdrag för kvarstående skatt på grund av 1990 års taxering.
lx.) |” J '.!—J
5. Förslag till Lag om skatteutjämningsreserv
Härigenom föreskrivs följande.
1 & Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt kommunalskat- telagen (19281370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt fär avdrag göras enligt denna lag för belopp som har avsatts till skatteutjämningsreserv av . svenska aktiebolag.
. svenska ekonomiska föreningar. . svenska sparbanker.
. sadana juridiska personer sotn enligt författning eller pä därmed jäm- förligt sätt bildats för att förvalta samfällighet och som skall erlägga skatt för inkomst.
5. utländska juridiska personer.
6. fysiska personer och dödsbon. Sädana företag som avses i 2 s 6 mom.. 7 mom.. q mom. åttonde stycket och lt) mom. samt 7 :$ 4 mom. och 8 mom. andra stycket lagen om statlig inkomstskatt är inte berättigade till avdrag. Detsamma gäller i fräga om dödsbon som behandlas som handelsbolag. Att särskilda regler gäller i fräga om handelsbolag framgär av 11 ;.
Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller jordbruksbokföringsla- gett (1979:141) är skyldig att upprätta ärsbokslut skall ha satt av ett mot av- draget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsärct. Avdraget skall återföras till beskattning närmast följande beskattningsår.
Jl'J—
.,
.r.-.
2?) Avsättning till skatteutjämningsreserv beräknas på kapitaltutderlag. lö- neunderlag och inktmtstunderlag.
Bä Kapitalunderlaget för juridiska personer sotn avses i 1 s* första stycket 1— 5 är skillnaden vid beskattningsärets utgäng mellan tillgångar och skulder. Vid beräkning av underlaget anses beskattningsårets inkomstskatt utgöra 31) procent av den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten före äterföring av föregående års avsättning till skatteutjätnningsreserv. av- drag för ärets avsättning till skatteutjämningsreserv. avdrag enligt lagen (1967z9-l') om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning och av- drag enligt 2 %$ 8 mom. andra stycket lagen ( 1947z57o) om statlig inkomstskatt för utdelning pä andra inbetalda insatser än förlagsinsatser.
Som tillgang räknas inte
1. aktier i svenska aktiebolag och andelar i svenska ekonomiska för- eningar om företagets röstetal för aktierna eller andelarna är så stort som anges i 7 s 8 mom. tredje stycket a lagen om statlig inkomstskatt eller om företaget är frikallat frän skattskyldighet för utdelning pä aktierna eller an- delarna enligt tredje stycket b nämnda moment.
2. andra tillgångar som avses i 27 s 1 mom. nämnda lag än aktier cllcr an- delar om den underliggande egendomen är aktie eller andel i svenskt företag och innehavet av titlgängarna betingas av näringsverksamhet som bedrivs av företaget eller av annan som med hänsyn till äganderättsförhällanden eller organisatoriska förht'tllandcn katt anses stä företaget nära.
3. en fordran pä ett företag i intressegemenskap i den man det andra före- tagets kapitalunt'lerlag inte ltar reducerats med motsvz'trt'tnde belopp vid samma ars taxering.
Som skuld räknas även
1. en skuldreservering i den män avdrag för rescrveringen medges vid in- komsttaxeringcn.
2. insatskapital i en ekonomisk förening i form av förlagsinsatser. '
3. belopp som har avsatts till ersättningsfond.
4. kapitalunderlag hos ett företag i intressegemenskap i den utsträckning som anges i 12 & tredje stycket.
Som skuld räknas inte belopp som bar avsatts till skatteutjämningsreserv.
4 5 Kapitalunderlaget för fysiska personer och dödsbon är skillnaden vid be- skattningsårets ingång mellan tillgångar och skulder i förvärvskällan.
Som tillgång räknas inte egendom som avses i 27 ä 1 mom.. "28 &. 29 ä 1 mom. och 311 & lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt såvida inte veder- lag eller realisationsvinst vid avyttring utgör intäkt av näringsverksamhet.
Som skuld räknas även
1. en skuldreservering i den mån avdrag för reserveringen medges vid in- komsttaxeringen.
2. belopp som har avsatts till ersättningsfond. Som skuld räknas inte ]. lån för anskaffande av tillgångar som enligt andra stycket inte räknas in i kapitalunderlaget.
2. belopp som har avsatts till skatteutjämningsreserv.
Statlig inkomstskatt. statlig förmögenhetsskatt. kommunal inkomstskatt, egenavgifter enligt lagen (' 1981 :()91 ) om socialavgifter och särskild löneskatt enligt lagen (1*)9t):(.)t)()) om särskild löneskatt samt skattetillägg och förse- ningsavgift enligt taxeringslagen (1990:()(l(.)) räknas inte som tillgång eller skuld.
Så Vid värderingen av tillgångarna hos juridiska personer som avses i 1 & första stycket 1—5 skall
]. fastighet som utgör tmtsättningstillgång tas upp till värdet enligt räken- skaperna minskat med sådana värdeminskningsavdrag och liknande avdrag som inte har gjorts i räkenskaperna.
2. andra lagertillgängar än som avses i punkt 1 och kundfordringar tas upp till de värden som gäller vid inkomsttaxcringen.
3. sådana tillgångar för vilka avdrag medges enligt punkterna 12—14 av an- visningarna till 33 a' kommunalskattelagen( 19281370) tas upp till skattemäs- siga restvärdet].
4, annan fastighet än som avses i punkt ] tas tipp till anskaffningsvärdet för mark. byggnad och markanläggning minskat med medgivna värdeminsk- ningsavdrag och liknande avdrag. S. aktier i svenska aktiebolag och andelar i svenska ekonomiska för- eningar tas upp till de värden som anges i 27 35 2 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och andelar i utländska juridiska perso- ner till 65 procent därav.
6. andra tillgångar som avses i 27 ä 1 mom. nämnda lag än aktier och an- delar tas upp till de värden som anges i 27%" 2 mom. första stycket och 3 mom. samma lag eller. om den underliggande egendomen är andel i ut- ländsk juridisk person. till 65. procent därav.
7. andra tillgångar än som avses i punkterna l—o tas upp till anskaffnings- värdet.
Har fastighet som avses i första stycket 4 förvärvats före ingången av år 1991 får som anskaffningsvärde i stället anses viss del av det för år 1991 gäl- lande taxeringsvärdet minskat med vid 1982—1991 års taxeringar medgivna värdeminskningsavd rag och-liknande avdrag om avdragen för år räknat upp- gått till sammanlagt minst 10 procent av nämnda värde. Med del av taxe- ringsvärdet avses i fråga om
1. småhusenheter 70 procent av taxeringsvärdet.
2. hyreshusenltctcr of) procent av taxeringsvärdet. Prop. l989/9(I:I [() 3. industrienhcter 75 procent av taxeringsvi'trdet. 4. lantln'uksenheter 1111) procent av taxeringsvärdet. Värdet enligt andra stycket skall i skälig mån jämkas om marknadsvärdet vid beskattningsårets ingång på fastighetens byggnader. mark och markan- läggningar inte överstiger 75 procent av värdet enligt andra stycket. Vid tillämpning av första och andra styckena avses med värdeminsknings- avdrag också belopp varmed ersättningsftmd. investeringsreserv e.d. tagits i ansprak.
6 & Vid värderingen av tillgångarna hos fysiska personer och dödsbon tilläm- pas 5 k' med de undantag som anges nedan.
Fastighet. som inte utgör omsättningstilIgång. tas upp till 71) procent av det värde som anges i 5 & första stycket 4 eller till 71) procent av den del av taxeringsvärdet som anges i andra stycket. dock att fastighet som avses i andra stycket 4 tas tipp till 71) procent av den del av det för år 1991 gällande taxeringsvärdet som inte utgör bostadsbyggnadsvärde och tomtmarksvärde för sådan privatbostadsfastighet som avses i 5 & kommunalskattelagen (19281370), Tillgångar som avses i 26 s' 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkmnstskatt tas upp till 711 procent av anskaffningsvärdet om det inte är fråga om sådana tillgångar som avses i 5 & första stycket 2.
Medel på skogskonto. skogsskadektmto och upphovsmannakonto tas upp till halva beloppet.
7ä löneunderlaget är summan av de belopp som under beskattningsåret har erlagts som lön till arbetstagare i förvärvskällan.
Med lön avses sådana ersättningar i pengar som anges i 2 kap. 3 5 lagen (19811691) om socialzwgifter. Hänsyn tas dock inte till lön till arbetstagare för vilken avgiftsskyldighet enligt 2 kap. 4 s' första stycket 1 nämnda lag inte föreligger och inte heller till ersättning till arbetstagare. som varit bosatt utomlands och utfört arbete utttm riket. såvida ersättningen avser arbete som utförts för annans räkning utan att anställning förelegat.
8,5 lnkomstundcrlaget är den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräk- nade inkomstcn av förvårvskållan före avdrag för underskott från före- gående år. avdrag för uppskov enligt lagen (19791611) om upphtwsmanna- konto. avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen ( 1981 :691 ) om so- cialavgifter och lagen ( 1990:000) om särskild löneskatt samt avdrag för årets avsättning till skatteutjämningsreserv. lntäkt enligt punkt 16 av anvisning- arna till 22 & kommanalskattelagen (19281370) ingår inte i underlaget.
9 år Juridiska personer som avsesi ] å första stycket 1—5 får avdrag för avsätt- ning till skatteutjämningsreserv på antingen kapitalunderlagct eller löneun— derlaget med den begränsning som följer av 13 s.
Avdrag för avsättning på kapitalunderlagct får uppgå till högst 31) procent av underlaget.
Avdrag för avsättning på It".”)neunderlaget får uppgå till högst 15 procent av underlaget.
105 Fysiska personer och dödsbon får i en och samma förvärvskälla avdrag för avsattning till skatteutjämningsreserv på antingen kapitalunderlagct och löneunderlaget eller inkomstunderlaget. Avdrag för avsättning på kapitalunderlaget får uppgå till högst 30 procent av detta underlag. Avdrag för avsättning på löneunderlaget får uppgå till högst 20 procent av detta underlag.
ls.) ro ()
Avdrag för avsättning på inkomstunderlaget får uppgå till högst 15 procent av detta underlag.
ll & I fråga om handelsbolag beräknas avdrag för avsättning till skatteutjäm- ningsreserv för bolaget.
Avdrag medges inte om mer än tio procent av bolagets egna kapital eller mer än tio procent av bolagets inkomst belöper på personer som inte är be- rättigade till avdrag enligt 1 &.
I övriga fall skall
a) avdraget beräknas med tillämpning av 3. 5. 7 och 9 åå om ingen del av bolagets inkomst beskattas hos personer som är berättigade till avdrag enligt 1 & första stycket 6.
b) avdraget beräknas med tillämpning av 4. 6. 7. 8. och 10 åå om ingen del av bolagets inkomst beskattas hos personer som är berättigade till avdrag enligt 1 & första stycket 1-5.
c) avdraget begränsas till det lägsta av de maximala avdragsbeloppen en- ligt a och b om bolagets inkomst beskattas såväl hos personer som är berätti- gade till avdrag enligt 1 & första stycket 1-5 som hos personer som är berätti- gade till avdrag enligt 1 s" första stycket 6.
Vid tillämpning av tredje stycket räknas delägares kapitalbehållning i bo- laget som skuld i den mån behållningen ingår i delägarens kapitalunderlag.
Bedriver bolaget flera verksamheter beräknas ett gemensamt kapitalun- derlag. ett gemensamt löneunderlag och ett gemensamt inkomstunderlag för bolaget. I fråga om varje verksamhet i bolaget får avdrag inte göras med större belopp än som belöper på verksamheten.
lZä Bestämmelserna i andra—femte styckena gäller för företag i intressege- menskap om något av företagen yrkat avdrag enligt 9 & för avsättning på ka- pitalunderlaget. lntressegemenskap anses råda mellan juridiska personer som vid utgången av året före taxeringsåret är moder- och dotterföretag eller står under i huvudsak gemensam ledning. 1 en intressegemenskap kan ingå sådana företag som avses i 1 & första stycket 1—5 och är berättigade till av- drag. handelsbolag och sådana företag som avses i 7 #8 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Övriga företag i intressegemenskapen får inte avdrag för avsättning på lö- neunderlaget. För varje företag i intressegemenskapen beräknas ett kapital- underlag.
Är två eller flera företag i intressegemenskap och innehar ett av företagen andelar i en utländsk juridisk person som i sin tur — direkt eller indirekt — innehar aktier eller andelar i det andra eller de andra företagen gäller föl-' jande. Vid beräkning av kapitalunderlagct i det förstnämnda företaget tas som skuld upp ett belopp motsvarande kapitalunderlagct i det andra företa- get eller summan av kapitalunderlagen i de andra företagen till den del be- loppet överstiger 35 procent av värdet av andelarna i den utländska juridiska personen. Som skuld tas dock inte upp större belopp än 65 procent av värdet av dessa andelar. Med aktier och andelar likställs andra tillgångar som avses 127 % 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning om den utländska juridiska personen bedriver verksamhet från fast driftställe här i riket eller har bestämmande inflytande över annan ut- ländsk juridisk person som bedriver sådan verksamhet.
För företag med negativt kapitalunderlag beräknas en intäkt motsvarande 30 procent av underlaget multiplicerat med 70 procent av statslåneräntan vid beskattningsårets utgång. Någon intäkt beräknas inte i den mån det negativa underlaget täckts genom att ett positivt kapitalunderlag överförts från ett an- nat företag om såväl givare som mottagare redovisar överföringen öppet vid
samma års taxering. Om företagens sammantagna kapitalunderlag (summan av de positiva och de negativa underlagen) är negativt får ett motsvarande belopp vid tillämpning av detta stycke behandlas som ett positivt underlag hos det företag som har det högsta negativa underlaget.
[ fråga om handelsbolag tillämpas 3 s. 5 % och 11 ;" fjärde stycket vid be- räkningen av kapitalunderlag enligt fjärde stycket. Är kapitalunderlaget ne- gativt beräknas en intäkt för de företag som beskattas för handelsbolagets inkomst. Som intäkt tas för vart och ett av företagen upp ett belopp motsva- rande intäkten enligt fjärde stycket multiplicerad med företagets andel av handelsbolagets inkomst.
Bä Vid fusion som avses i 2 & 4 inom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får skatteutjämningsreserv övertas.
Hä Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i kommunalskattela- gen (1928:370) och lagen (1947:57o) om statlig inkt'nnstskatt om inte annat anges eller framgår av sammanlmnget.
15% .luridiska personer som avses i l s' första stycket 1—5 och som yrkar av- drag för avsättning till skatteutjämningsreserv skall i självdeklaration lämna de uppgifter som behövs för att beräkna underlag på vilket avsättning beräk— nas.
Juridiska personer som enligt 1 ;" första stycket 1—5 har rätt till avdrag för avsättning och företag som avses i 7 åh' mom." andra stycket lagen ( 19471576) om statlig inkomstskatt skall i sina självdcklarationer lämna uppgifter som kan läggas till grund för en prövning av om det råder intressegemenskap med annat eller andra företag. lylt'nsvarande gäller i fråga om handelsbolag.
[bä Fysiska personer och dödsbon skall i självdeklaration lämna de uppgif- ter som behövs för att beräkna kapitalunderlaget samt de underlag på vilka avsättning beräknats.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering.
2. Vid beräkning av kapitalunderlagct enligt 3 och 4 så räknas som skuld avsättningar som gjorts enligt lagen ( 1979zo09) om allmän investeringsfond. lagen (19791010) om allmän investcringsreserv. lagen (195-1:40) om särskild fartygsft'and. lagen (1955:256) om investeringsfonder för ktmjunkturutjäm- ning. lagen (l9ö7z9ö) om särskild nyanskaffningsfond. lagen ( 19671752) om avdrag vid inkmnsttaxeringen för avsättning till fond för ateranskaffning av fastighet. lagen (19801456) om insättning pa tillfälligt vinstkonto. lagen (1981 :29o) om eldsvädefonder. lagen (1982: 1 185) om inbetalning på särskilt investeringskonto och lagen (1984: 1090) om inbetalning på förnyelsekonto.
3. Vid värdering av tillgångar enligt 6 & tas medel på uppfinnarkonto upp _ till halva beloppet.
4. Vid beräkning av kapitalunderlagct för sådana juridiska personer som avses i 1 & första stycket 1—5 skall vid 1992 års taxering eller. om företaget på grund av förlängt räkenskapsår inte skall taxeras detta år. vid 1993 års taxe- ring. 15 procent av sådana obeskattade reserver som avses i l & lagen (1990:000) om äterl'öring av obeskattade reserver räknas som skuld. Vid föl- jande ärs taxeringar skall 30 procent av det uppskovsbelopp som vid beskatt- ningsårets ingång ännu inte återförts till beskattning räknas som skuld. Där- emot skall uppskovsbelopp vid beskattningsårets utgång inte räknas som skuld.
Beräkning av beskattningsårets inkomstskatt enligt 3s' första stycket Prop. 1989/9021 lll andra meningen sker utan hänsyn till dels återl't'jring av sådana obeskattade reserver som avses i första stycket denna punkt. dels den del av det upp- skovsbelopp som enligt 5 s' lagen om återföring av obeskattade reserver tas tipp till beskattning.
5. Vid beräkning av kapitalunderlaget för fy 'ska personer och dödsbon skall vid 1992 års taxering eller. om företaget på grund av förlängt räken- skapsår inte skall taxeras detta år. vid 1993 års taxering. 25 procent av sådana obeskattade reserver som avses i 1 & lagen (1990:000) om återft'iring av obe- skattade reserver räknas som skuld. Vid följande års taxeringar skall 50 pro- cent av det uppskovsbelopp som vid beskattningsårets ingång ännu inte äter— förts till beskattning räknas som skuld. Däremot skall uppskovsbelopp vid beskattningsårets utgång inte räknas som skuld.
6. Vid beräkning av kapitalunderlagct för fy iska personer och dödsbon gäller följande. Vid 1992—1999 års taxeringar skall som kapitalunderlag an— ses den skattskyldiges kapitalunderlag enligt 4 s' med tillägg för en över- gångspost. Övergängsposten är ett belopp motsvarande den skattskyldiges negativa kapitalunderlag vid 1992 års taxering eller. om företaget på grund av förlängt räkenskapsår inte skall taxeras detta år. vid 1993 års taxering. till den del detta negativa underlag överstiger fribeloppet enligt punkt 16 fjärde stycket av anvisningarna till 22 & kommunalskattelagen (19281370). Har den skattskyldige flera förvärvskällor skall vid tillämpning av första stycket övergångsposten bestämmas med ledning av l't'ärvärvskällornas sam- manlagda kapitalunderlag. Är det sammanlagda kapitalunderlaget negativt skall det fördelas mellan förvärvskällorna med negativt kapitalunderlag i för- hållande till deras andel av det sammanlagda kapitalunderlaget i dessa för- värvskällm'. Det sälunda beräknade negativa underlaget utgör förvärvskäl- lans övergångspost till den del beloppet överstiger det till f("irvärvskällan hänförliga fribeloppet. Vid beräkning av kapitalunderlagct vid 1992 års taxering eller. om företa- get på grund av f("irlängt räkenskapsår inte skall taxeras detta år. vid 1993 års taxering. skall fastigheter som inte utgör omsättningstiIlgångar tas tipp till det högsta av de värden som följer av o å andra stycket. Bestämmelserna i första—tredje styckena gäller inte vid tillämpning av 11 s.
7. Vid tillämpning av 4 & andra stycket vid 1992 års taxering inräknas i kapitalunderlagct för ett handelsbolag inte tillgångar som avses i punkt 22 av övcrgångsbestämmelserna till lagen om ändring i komlnunalskattelagen (1928370) såvida tillgångarna avyttrats före utgången av år 1991.
PJ ro ©
6. Förslag till Lag om återföring av obeskattade reserver
Härigenom föreskrivs följande.
] 5 Ett företag som vid utgången av det beskattningsår som avslutats närmast före den 1 januari 1991 har obeskattade reserver kan i den omfattning som anges i denna lag få uppskov med beskattningen vid återföringen av reser- verna. Med företag avses i denna lag fysiska och juridiska personer med un- dantag för dödsbon som behandlas som handelsbolag.
Med obeskattade reserver avses resultatutjämningsfond. avsättning till in- term'instkonto samt reserver i lager och pågående arbeten. Reserv i lager och pågående arbeten skall anses föreligga om tillgångarna vid inkomsttaxe- ringen har tagits upp till lägre värde än som skulle ha följt vid en tillämpning av 24.5 kommunalskattelagen (19282370).
Att särskilda regler gäller för bankaktiebolag. sparbanker. föreningsban- kcr. finansbolag. fondkommissionsbolag och kreditaktiebolag framgår av 6 %$.
2 &" Uppskov skall beslutas och uppskovsbeloppet bestämmas vid 1992 års taxering eller. om företaget på grund av förlängt räkenskapsår inte skall taxeras detta år. vid 1993 års taxering. 1 fråga om handelsbolag skall upp- skovsbeloppet avse handelsbolaget.
3 & Uppsktwsbeloppet är skillnaden mellan de obeskattade reserverna enligt 1.5 första stycket och den avsättning till skatteutjämningsreserv som har gjorts enligt lagen (1990:(_)00) om skatteutjämningsreserv. Ger beräkningen ett negativt resultat beslutas inget uppskovsbelopp.
4 & Uppskov med beskattningen kan medges vid taxeringen till statlig in- komstskatt och — såvitt avser fysiska personer och dödsbon — vid taxeringen till kommunal inkomstskatt. Uppskov medges endast om den skattskyldige framställer ett yrkande om detta hos skattemyndighetcn.
5 & Beskattning av uppskovsbeloppet skall fördelas så att
minst 25 procent av beloppet tas upp vid 1992 års taxering. sammanlagt minst 50 procent av beloppet tas upp vid 1992 och 1993 års taxeringar.
sammanlagt minst 75 procent av beloppet tas upp vid 1992—1994 års taxe- ringar.
hela beloppet tas upp vid 1992—1995 ärs taxeringar eller. om taxering inte sker är 1995. vid 1992—1996 års taxeringar.
En fysisk person behöver vid 1992 års taxering inte ta upp någon del av uppskovsbeloppet. Ett handelsbolag behöver vid 1992 års taxering inte ta upp mer än 25 procent av uppskovsbeloppet multiplicerat med den andel av bolagets inkomst som belöper på andra delägare än fysiska personer. Vid följande års taxeringar gäller bestämmelserna i första stycket.
Taxeras inte företaget ett visst år skall vid taxeringen det följande året till det uppskovsbelop som då återförs läggas ett tillägg om tio procent av det uppskovsbelopp som lägst skulle ha tagits upp till beskattning vid taxeringen det förstnämnda året.
Har den förvärvskälla till vilken de obeskattade reserverna hänför sig upp- hört. skall återståendc del av uppskovsbeloppet omedelbart tas upp till bc- skattning. Detta gäller inte om en fysisk person överför sin näringsverksam- het eller driften av denna till ett aktiebolag om intressegemenskap råder mel-
lan företagen. Återstående del av tippsktwsbeloppet skall i sådana fall tas tipp till beskattning hos aktiebolaget enligt bestämmelserna i denna lag. Vid tillämpning av detta stycket anses intressegemenskap råda mellan företag som står under i huvudsak gemensam ledning.
I fråga om dödsbon gäller att återstående del av tippsktwsbeloppet ome- delbart skall tas tipp till beskattning det beskattningsår då reglerna om han- delsbolag tillämpas första gången.
6 & För bankaktiebolag. sparbanker. löreningsbanker. finansbolag. fond- kommissit'msbt'åag och kret'litaktiebolag gäller — i stället för vad som anges i 4 och 5 st — ft'filjande.
Hela uppskm'sbeloppet skall tas upp till beskattning vid 1992 års taxering eller. om företaget på grund av förlängt iäkenskapsär inte skall taxeras detta är. vid 1993 års taxering. Vid tillämpning av tippbt'ördslagens ( 19531272) reg- ler om debitering av preliminär och sltitlig skatt skall dock anses som om skatten på uppskovsbeloppet hänför sig med lika delar till de beskattningsår för vilka taxering sker åren 1992—1995. Taxeras inte fi'iretaget ar 1992 skall anses som om skatten på iippskovsbeloppet hänför sig med 5.0 procent till det beskattningsår för vilket taxering sker är 1993 och med vardera 25 pro- cent till de beskattningsår för vilka taxering sker åren 1994 och 1995. Vad nti sagts äger motsvarande tillämpning om taxering inte sker ett senare år under nämnda period.
7 ä' Även om en inkomst som avses i denna lag är att hänföra till aktiv nä- ringsverksamhet. skall den vid tillämpning av 11kap. 3.5 lagen (1962z381) om allmän försäkring. 3 kap. 4 & lagen ( 19812691 ) om st'tcialavgifter samt 2.5 lagen (1990:000) om särskild löneskatt behandlas som inkomst av passiv nä- ringsverksamhet om den skattskyldige inte yrkar annat.
Denna lag träder i kraft den 1 jtili 1990 och tillämpas första gången vid 1992 år taxering. '
Prop. 1989/90:1 10
7. Förslag till Lag om ändring i lagen (1989: 1046) om ändring i lagen (1962z381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 635 lagen ( 19621381 ) om allmän fi'irsäkring i paragrafens lydelse enligt lagen ( 1989:1046) om ändring i nämnda lag skall
ha följande lydelse.
.N'm-virmidt' lyric/.vc l-k'irt'slugcri lydelse
1 kap.
liiom den allmänna försäkringen skall de beräkningar. som anges i denna lag. göras med anknytning till ett lmxlwlopp.
Basbeloppet fastställs av rege- ringen för varje år och utgör 26 400 kronor multiplicerat med det tal (ji'tmförelsetal) som anger förhållan- det mellan det allmänna prisläget i november året före det som basbe- loppet avser oeh prisläget i novem- ber 1987. Därvid skall bortses från de prisft'h'ändriiigar som följer av ändringar av den statliga fastighets- skatten. av indirekta skatter och av räntebidrag inom bostadsbidragssy- stemet. allt i den mån åtgärderna vidtagits för att finansiera den sänk- ning av den statliga inktmtstskatten som genomförs åren 1990 och 1991. Basbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor.
Basbeloppet fastställs av rege- ringen för varjc år och utgör 29 700 kronor multiplicerat med det tal (jämförelsetal) som anger förhållan- det mellan det allmänna prisläget i oktober åi'et före det som basbelop- pet avser oeli prisläget i oktober 1989. Därvid skall bortses från de prisförändringar som följer av änd— ringar av den statliga fastighetsskat- ten. av indirekta skatter och av rän- tebidrag inom bostadsbidragssystc- inet. allt i den mån åtgärderna vidta- gits för att finansiera den sänkning av den statliga inkomstskatten som genomförs åren 1990 och 1991. Bas- beloppet avrundas till närmaste hundratal kronor.
tu lx)
8. Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
llärigenom föreskrivs att 3 kap. 2 och 2 a %% samt .1 1 kap. 2 och 3 st lagen (19621381) om allmän försäkringl skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Ft'ireslagen lydelse
3 kap.
., 2k—
Sjtikpenninggrtindande in- ko rnst är den årliga inkomst i pengar eller skattepliktiga natura- förmäner som en försäkrad kan an- tas komma att tills vidare få för eget arbete. antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (in- komst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvi'trvsarbete). Som inkomst av anställning räknas dock inte er- sättning från en arbetsgivare som är bosatt utt'nnlands eller en utländsk juridisk person. om arbetet har ut- förts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett an- nat land för arbete för arbetsgiva- rens räkning bortses vid beräk- ningen av sjtikpenninggrtint'lande in- komst från sådana lönetillägg som betingas av ökade let-'nadskostnader och andra särskilda förhållanden i s_vsseIsättningslandct. Den sjukpen- ninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. lnkomst av anställning och inkomst av annat fört-'t'irvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hund- ratal kronor.
1 Lagen omtryckt 1982:120. _ Senaste lydelse 1987: 1306.
Sjukpenninggrundande in- komst är den årliga inkomst i pengar eller andra skattepliktiga för- mänt'r som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget ar- bete. antingen såsoni arbetstagare i allniån eller enskild tjänst (in- komst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat fö r v ä r v s a r b e t e ). Med inkomst av anställning likställs kostnadsfr- sättning som inte enligt [()st' upp- bördslagen (1953-272) undantas vid beräkning av preliminär A-skatt. Som inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgi- vare som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person. om ar- betet liar utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlant'ls av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för ar- betsgivarens räkning bortses vid be— räkningen av sjukpenninggrun- dande inkomst från sådana lönetill- lägg som betingas av ökade levnads- kostnader och andra särskilda för- hållanden i sysselsättningslandet. Som inkomst av (Inställning räknas inte heller intäkt som avses i 329' lmom. första stycket li och i kom- mimalskatteltigen (] 9283 70). Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försi'lkringskassan. ln- komst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till 'nårmast lägre hundratal kronor.
Nuvarande lydelse
Vid beräkning av sjukpenning- grundande inkomst bortses från så— dan inkomst av anställning och an- nat förvärvsarbetc som överstiger sju och en halv gänger basbeloppet. Det belopp som sälunda skall un- dantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsar- bete. Ersättning i pengar eller nata- raförmdner för arbete som någon ttt- ]örft'7'r någon annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall . sä- vida ersättningen under ett är upp- gär till minst 1 000 kronor. anses som inkomst av anställning. [ fräga om ersättning som utgör inkomst av rö- relse som bedrivs av den som utför arbetet eller av jordhrttksfastigliet som denne brukar. gäller vad nu har sagts endast under förutsättning att den försäkrade och den som utger ersättningen är ense om detta. 1 nu angivna fall skall den som utför ar- betet anses säsom arbetstagare och den som utger ersättningen säsom arbetsgivare. Kan ersättning för ar- bete för nägon annans räkning un- der äret inte antas uppgå till minst 1 000 kronor. skall ersättningen frän denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande in— komsten i annat fall än då den utgör inkomst av rörelse eller jordbruks- fastighet.
Beräkningen av den sjukpenning- grundande inkomsten skall. där för- hallandena inte är kända för försäk- ringskassan. grundas på de upplys- ningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbets- givare eller som kan framgå av den uppskattning. som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. lnkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som mot- svarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Om in- komsten helt eller delvis utgörs av skattepliktiga naturajörmåner skall de tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med Så första—fjärde styckena uppbördslagen (1953z272).
Föreslagen lydelse
Vid beräkning av sjukpenning- grundande inkomst bortses frän sä— dan inkomst av anställning och an- nat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gänget basbeloppet. Det belopp sotn sälunda skall un- dantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsar- bete. Ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmäner för utfört ar- bete iannan form än pension räknas som inkomst av anställning. sävida ersättningen under ett är uppgår till minst 1000 kronor. även om mattav gare/1 inte är anställd hos deti som ut— ger ersi't'ttningen. l fräga om ersätt- ning som utgör inkomst av närings- verksamhet. gäller vad nu har sagts endast under förutsi-ittning att den försäkrade och den som utger ersätt- ningen är ense om detta. I nu an- givna fall skall den som utför arbetet anses säsom arbetstagare och den som utger ersättningen säsom ar- betsgivare. Kan ersättning för ar- bete för nägon annans räkning un- der äret inte antas uppgå till minst 1 ("100 kronor. skall ersättningen frän denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande in— komsten i annat fall än då den utgör inkomst av näringsi'erksamhel.
Beräkningen av den sjukpenning- grundande inkomsten skall. där för- hållandena inte är kända för försäk- ringskassan. grundas på de upplys- ningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbets- givare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. lnkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som mot- svarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Om in- komsten helt eller delvis utgörs av skattepliktiga förmåner skall de tas upp till ett värde som bestäms i en- lighet med 8 & första—fjärde styckena uppbördslagen (1953272).
ro '.)J
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Za 53 Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person an- ses som inkomst av annat förvärsarbete. om ersättningen avser arbete som utförts inom riket samt arbetsgivaren och arbetstagaren träffat överenskom- melse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst.
Vid beräkning av sjukpenning- grundande inkomst skall som itt- komst av annat förvärvsarbete också anses ersättning som utgörskt'ttteplik- tig inkomst av tjänst enligt kommu- nalskattelagen (19.28.1370) och som, utan att anställtringsjörhållandeföre- legat. utbetalats av f_"vsisk person bo- satt utomlands eller utländsk juridisk person.
11 kap.
')
Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller skatte- pliktiga naturaförmåner. som en för- säkrad har fått säsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sä- dan inkomst räknas dock inte från en och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett är ej uppgått till 1000 kronor. ] fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid be- räkningen av pensionsgrundande in- komst frän sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsätlningslandet. Säsom in- komst av anställning anses även
54
Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller andra skattepliktiga för/miner. som en för- säkrad har fätt säsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadsersältning som inte enligt ] () # uppbördslagen ( ] 953:2 72) undantas vid beräkning av prelimi- när A-skatt. Till sädan inkomst räk- nas dock inte från en och samme ar- betsgivare utgiven lön som under ett är ej uppgått till .1 000 kronor. Till sä- dan inkomst räknas inte heller intäkt som avses i 32 .5 1 mom. första stycket h och i kommuna/skattelagen (1928370). [ fraga om arbete som har utförts utomlands bortses vid be- räkningen av pensionsgrundande in- komst frän sadana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Säsom in- komst av anställning anses även
a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (' 1976:380) om arbetsskadeför- säkring eller motsvarandc ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst säsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.
b) föräldrapenningförmäner.
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4ä. i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader.
d) dagpenning frän erkänd arbetslöshetskassa.
3 Senaste lydelse l986:1138. " Lydelse enligt prop. 1989/90:133.
ro '.'-)
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
e) kontant arbctsmarknadsstöd enligt lagen ( l973z37l ) om kontant arbets- lmlrknadsstöd.
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning.
g) korttidsstudiestöd. vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt stu- diestödslagen ( l9731349).
h) delpension enligt lagarna (1975380) och ( l979:84) om delpensionsför- säkring.
i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstcpliktiga under repeti- titmsutbildning. frivilliga som genomgär utbildning under krigsförbandst'iv- ning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen. läkare under för- svarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga.
_j) utbildningsbidrag för dokttn'andcr.
k) timcrsättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux). vid vuxenut- bildning för psykiskt utvecklingsstt'ärda (särvux) och vid grundläggande svenskundervisning för im-andrarc.
l) livränta enligt 4kap. lagen (19701380) om arbctsskadeförsäkring eller rntnsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag.
m) frän Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgaende bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbetc enligt 392. i den män regeringen sä förordnar.
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de star- tar egen rörelse.
o) värdet av vad den försäkrade tillgodoförs som följd av att en arbetsgi- vare lämnar sadant bidrag som likställs med lön enligt 2 kap. N andra stycket lagen (19811191) om socialavgifter.
p) ersättning enligt lagen p) ersättning enligt lagen (19881465) om ersättning och ledig- (19881l465)0ln ersättning och ledig- het för närstäcndevärd. het för närstäendevärd,
q) tillfälliga fört'ärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs själv- ständigt.
l fräga om ersättning i pengar eller nattlraförmäner som sägs i första stycket för arbete som nägon utfört för nägon annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 25 andra stycket.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller an- nan crsättning. som den försäkrade har fatt frän en arbetsgivare. som är bo- satt utom riket eller är utländsk juridisk person. endast i fall da den försäk- rade syssclsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 as eller dä han tjänstgjort som sjöman ombord pä svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare. om svenska staten eller. där lönen härrör frän utländsk juridisk person. en svensk juridisk person. som äger ett bestämmande inflytande över den ut- ländska juridiska personcn. enligt av riksförsäkringsverkct godtagcn förbin- delse har att svara för tilläggspensionszwgiftcn.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning fran främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare. som tillhör sadan beskickning eller sädant konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket. om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensitmsavgiftcn.
[J
Nuvarande lydelse föreslagen lvl/else
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses säsom arbetsgivare.
wi
Med inkomst av annat fört'ärvsarln'te avses
a) inkomst av här i riket bedriven rörelse :
b) inkomst av här belägen jord- bruksjaslighel. som brukas av den _lörsäkrade:
e") ersättning för arbete för nagon annans räkning i pengar eller skatte- pliktiga natura/i")"r/miner; samt
(1) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (l97o:38tl) om arbets- skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgär enligt annan författning eller på grund av rege- ringens förordnande. i den män er- sättningen träder i stället för in- komst som ovan nämnts:
a) inkomst av aktiv näringsverk— samhet här i riket:
b) till/filliga I/äri'ärvsinkomster: av självständigt bedriven verksamhet;
c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga jär/miner:
d) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (19761380) om arbets- skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgär enligt annan författning eller på grund av rege- ringens förordnande. i den män er- sättningen träder i stället för in- komst som ovan nämnts samt
e) ersättning som utgör skatteplik- tig inkomst av tjänst enligt kom/nu- nalska/telagen ( !()28.'37()) (;(/1 som. utan att anställningsfärhällandeföre- legat. utbetalats avjjvsisk person lm- satt utomlands eller utländsk juridisk person;
allt i den man inkomsten inte enligt 3 % är att hänföra till inkomst av an-
ställning.
Till inkmnst som avses i första stycket a) och h ) räknas även sadan inkomst av rörelse eller I/"ardln'uksj'as- tighet. som enligt punkt 13 av anvis- ningarna till 33 35 eller anvisningar/nl till 52 sf kommuna/ skattelagen (1938: 370) [a.reras hus jörsr'ikrad. om den fifirsäkrmle varit verksam i förvärvs— källan i ej blott ringa ont/attning.
Har inkomst som avses i första stycket a) eller b) inte uppgått till 1000 kronor för är. tas den inte i be- räkning. Ej heller tas sadan ersätt- ning som avses i första stycket e) i beräkning. om ersättningen frän den. för vilken arbetet utförts. un- der äret inte uppgätt till ltltlt.) kro- nor.
'( Senaste lydelse ]*)S7:13t)h'.
Har inkomst som avses i första stycket a) eller b) inte uppgätt till I Utlt) kronor för är. tas den inte i be- räkning. Ej heller tas sådan ersätt- ning som avses i första stycket e) i beräkning. om ersättningen från den. för vilken arbetet utförts. un- der äret inte uppgått till 1000 kro- nor. lntäkt som avses i 32 s*" 1 mom. första stycket h orh i kommunalskat- telagen (19.78.1370) räknas inte som inkomst av mina! järvärvmrbete.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
En jordbruksfastighet skall inte anses brukad av en försäkrat! som har del i intäkter av egenverksamhet på fastigheten. om dessa intäkter sammanlagt uppgår till högst 15 000 krattor.
1. Denna lag träderi kraft den 1 juli 1990.
2. De nya bestämmelserna i 3 kap. 2 och la åå tillämpas första gången i fräga om sjukpenninggrundande inkomst för tid efter utgången av år 1990.
3. De nya bestämmelserna i ll kap. 2 och 3 åå tillämpas första gången när pensionsgrundande inkomst bestäms för är 1991.
() Förslag till Lag om ändring i lagen (198lzö9l) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 å. 2 kap. 3—5 åå samt 3kap. 3 och 5 åå lagen (1981 :()91) om socialavgiftcr' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamäl.
Att denna lag tillämpas även i fräga om allmän löneavgift och ar- betsmiljöavgift framgär av lagen (1981—123) om allmän löneavgift och lagen (1989:—184) om arbetsmiljöav— gift.
Att denna lag tillämpas även i fräga om allmän löneavgift. arbets- miljöavgift och särskild löneskatt framgår av lagen (1982:423) om all- män löneavgift. lagen (19891484) om arbetsmiljöavgift och lagen (1990: 000) om särskild löneskatt.
Om nedsättning av socialtwgifter som regionalpolitiskt stöd finns särskilda bestämmelser.
2 kap.
Underlag för beräkning av avgif- terna är summan av vad arbetsgiva— ren under äret har utgett som lön i pengar eller skattepliktiga natura- fo'rmäner eller. i fall som avses i 3 kap. lå andra stycket lagen (1962z38l) om allmän försäkring. annan ersättning för utfört arbete. Bidrag som avses i l 1 kap. 2å första stycket m) lagen om allmän försäk- ring likställs mcd lön.
Underlag för beräkning av avgif- terna är summan av vad arbetsgiva- ren under aret har utgett som lön i pengar eller annan ersättning för ut- för! arbete. doek inte pension, eller andra skattepliktiga förmåner eller. i fall som avses i 3 kap. 'Zå andra stycket lagen (19621381) om allmän försäkring. annan ersättning för ut- fört arbete. Bidrag som avses i llkap. Zå första stycket m) lagen om allmän försäkring likställs med lön. Med lön likställs även kostnads- ersättning som inte enligt 105 upp- bördslagen (1953272) undantas vid beräkning av preliminär A-skatt.
Med lön likställs ocksä bidrag som en arbetsgivare lämnar till en juridisk person. om ett väsentligt ändamål för den juridiska personen är att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos arbetsgi- varen. Detta gäller dock inte bidrag som lämnas till en pensions- eller perso- nalstiftelse enligt lagen ( 1967531 ) om tryggande av pensicmsutfiistelsc m.m.
Värdet av vad någon tillgOt'loförs som följd av sådant bidrag som likställs med lön enligt andra stycket skall anses som ersättning till arbetstagare vid tillämpning av J, och Såå.
4 å Vid bestämmande av zn'giftsunderlaget skall bortses från !. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte upp- gätt till 1 (ltltl kronor.
' Lagen omtryckt 1989:633.
N u varande lydelse
Föreslagen lydelse
2. ersättning till arbetstagare som vid ärets ingäng fyllt 65 är.
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för värd av barn eller med anledning av barns födelse. till den del ersättningen motsvarar sjukpenning eller föräldrapeiming som arbetsgivare fär uppbära enligt 3 kap. lOå eller 4 kap. lSå lagen ( l9ti2z3b'l ') om allmän försi'tkring.
4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har erlagts enligt lagen ( 1908: 128) om bevillningsavgifter för särskilda förmaner och rättigheter.
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans förvi'trvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte fär göras vid
inkomsttaxcringcn.
(>. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetsta- gare haft att täcka med ersättningen.
7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 å tredje stycket civilför- svarslagen (1960174). i den män ersättningen utgör eller motsvarar dagpen—
ning.
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands. till den del denna inte räknas som lön enligt | I kap. 2å första stycket lagen om allmän försäkring. *). ersättning för skiljemarmauppdrag i fall där parterna i skiljefifnfarandet är av utländsk nationalitet.
lt). ersättning som pä grund av be— stämmelserna i 4 eller Så lagen (198—1:947) om beskattning av ut- ländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte utgör skattepliktig in- täkt.
ll. ersättning som avses i 3kap. 2a å lagen om allmän försäkring.
ltt. ersättning som pä grund av be- stämmelserna i Så lagen (1984z947) om beskattning av utländska fors- kare vid tillfälligt arbete i Sverige inte utgör skattepliktig intäkt.
ll. ersättning som avses i 3kap. 2aå lagen om allmän försäkring. 12. intäkt som avses i32 å lntom. första stycket 11 och [ kommunalskat- telagen (1 9283 70).
Bestämmelsen i första stycket (1 är tillämplig endast om kostnaderna kan beräknas uppgä till minst ltt procent av arbetstagarens ersättning frän arbets- givaren under utgiftsaret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet.
[ fräga om inkomst fran fämans- företag skall föreskrifterna i punkt 13 av amfisningarmi till 32 å kommu- iutlskattelagen (19282370) tillämpas vid bestämmande av :n'giftsunderla- get.
I fräga om inkomst frän fåmans- företag och fåmansägt hamlelsbolag skall föreskrifterna i punkt 13 av an- visningarna till 32å kommunalskat- telagen (I928z37t'l) tillämpas vid be- stämmande av avgiftsunderlaget.
> å
Vid bestämmande av underlaget för beräkning av tilläggspensitmsavgift skall bortses frän ersättningar som inte räknas som inkomst av anställning enligt 11 kap. 2 s" tredje eller fjärde stycket lagen (19621381) om allmän för- säkring. Vidare skall bortses frän crsättningar till arbetstagare som inte är svenska medborgare och som inte heller är bosatta här. då ersättningarna avser arbete utom riket.
Vid bestämmande av underlaget för beräkning av annan avgift än tilläggs- pensionsavgift skall bortses frän ersättningar till arbetstagare som inte varit försäkrade enligt lagen ( l97öz38tt) om arbetsskadefi'irsäkring. I fräga om ar- bete som har utförts för annans räkning utan att anställning förelegat skall
241)
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vid beräkningen bortses frän ersättningar till personer som varit bosatta utomlands och utfört arbetet utom riket.
Vid bestämmande av underlaget för beräkning av sjukfötsäkringsav- gift och arbetsskadem'gift skall bort- ses frän sådant bidrag som likställs med lätt enligt 3 s andra stycket.
3 kap.
Egenavgifter beräknas inte för är efter det då den försäkrade fyllt 65. är. Andra avgifter än tilläggspen- sionsavgift betalas inte av den som vid utgången av inkomstäret ej var inskriven hos allmän försäkrings- kassa. Sådana avgifter betalas ej hel- ler av den som för någon del av samma år uppburit hel förtidspen- sion enligt lagen (196138); om all- män försäkring eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt nämnda lag.
Tilläggspensionsavgift betalas in- te för år före det då den försäkrade fvllt 16 är eller för det är dä den för- säkrade avlidit. Sädan avgift betalas ej heller då den försäkrade för hela året uppburit hel ålderspension en- ligt lagen om allmän försäkring.
Andra avgifter än tilläggspen- sionsavgift betalas inte av den som vid utgången av inkomstäret inte var inskriven hos allmän försäkrings- kassa, utom för det fall att detta be- rott på att den försäkrade inte upp- nått den äldersom enligt] kap. 4 sf la- gen (1962381) om allntän försäkring krävs för inskrivning Itos allmän för- säkringskassa. Sädana avgifter beta- las inte heller av den som för någon del av samma år uppburit hel förtids- pension enligt lagcn om allmän för- säkring eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt nämnda läg.
Tilläggspensionsavgift betalas in- te för det är då den försäkrade avli- dit. Sädan avgift betalas inte heller då den försäkrade för hela året upp- burit hel ålderspension enligt lagen om allmän försäkring.
Avgift betalas inte då avgiftsunderlaget understiger l 0th kronor.
Vid bestämmande av avgiftsun- derlaget skall bortses från ersättning för arbete för någon annans räkning. om ersättningen från denne under året inte uppgått till 1000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte om er- sättningen utgör inkomst av rörelse eller jordbrttksjäzstighet.
Vid bestämmande av underlaget för avgift enligt 1 5 I och 5—7 skall bortses från inkomst av här belägen jordbrttksjastigltet. om fastigheten på grund av bestämmelsen i 11 kap. 3 55 fjärde stycket lagen (1961-381) om allmän försäkring inte är att anse som brttkad av den försäkrade.
Vid bestämmande av avgiftsun- derlaget skall bortses frän ersättning för arbete för någon annans räkning. om ersättningen från denne under året inte uppgått till 1000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte om er- sättningen utgör inkomst av närings- verksamhet.
Prop. 1989/90: 1 10
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall vidare bortses från inkomst som avses i 11 kap. 3.5 första stycket (1) lagen om allmän försäkring.
Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i ll kap. 45 lagen om allmän försäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 juli l99l). Äldre föreskrifter gäller fortfa- rande i fråga om avgifter som avser tid före utgången av år 1990.
1() Förslag till Lag om särskild löneskatt
Härigenom föreskrivs följande.
1 5 En arbetsgivare skall varje år betala särskild löneskatt till staten med 22,2 procent på lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets in- gång är 65 är eller äldre.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 3—5 55 lagen (1981:691 ) om socialavgifter med undantag av ut första stycket ')
2 & En enskild person eller ett dödsbo skall för varje år betala särskild löne- skatt med 22.2 procent på inkomst av passiv näringsverksamhet här i riket samt. om den skattskyldige före årets början fyllt 65 är eller avlidit under året. på inkomst som avses i 3 kap. als" andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter.
Skatt beräknas inte på sådana inkomster för vilka den skattskyldige skall betala egenavgifter enligt 3 kap. 4.5 lagen om socialavgifter.
Skatt beräknas inte heller på ersättning för ett uppdrag där avtal har träf- fats om att ersättningen för uppdraget skall likställas med inkomst av anställ- ning enligt 3 kap. 25 lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmel- serna i 3 kap. 55 lagen om socialavgifter.
35 I fråga om särskild löneskatt gäller bestämmelserna i 5 kap. lagen (1981 :691) om socialavgifter samt vad som i nedan angivna författningar är föreskrivet i fråga om avgifter enligt nämnda lag: 1. kommunalskattelagen (1928z370), . lagen (1990:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter, . skattebrottslagen (1971169). lagen ( 1971:1072) om förmänsberättigade skattefordringar m.m.. . lagen (1979:611) om upphovsmannakonto. 6. lagen ("1990:000) om skatteutjänmingsreserv.
MIR—bälg
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas på lön eller annan ersättning som utbetalas efter utgången av är 1990 samt på inkomst enligt 25 som tas upp till beskattning vid 1992 års taxering eller senare. Omfattar beskattningsäret tid säväl före som efter utgången av juni 1990, skall — om den skattskyldige inte visar annat — så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av juni 1990 som svarar mot förhål- landet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsäret.
Prop. 1989/901110
11. Förslag till Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring
Härigenom föreskrivs att 45 lagen (1959:551) om beräkning av pensions- grundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkringl skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 53 Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall. utöver vad som framgår av lagen om allmän försäkring. gälla följande.
Värdet av skattepliktiga natura- förnu'iner till arbetstagare. som skall betala sjömansskatt. skall uppskat- tas i enlighet med vad som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Skatte- pliktiga naturaförmåner skall i andra fall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med Så första—fjärde styckena uppbördslagen (1953z272).
Vid beräkning av inkomst av an- ställning skall avdrag göras för kost- nader som arbetstagaren haft att be- strida i innehavd anställning. i den mån kostnaderna. minskade med er- hällen kostnadsersättning. översti- ger tretusen kronor.
Riksförsäkringsverket får meddela särskilda föreskrifter angående be- räkning av sådan inkomst av anställ- ning. som enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt hänförs till intäkt av jordbruksfastighet eller in- täkt av rörelse.
Värdet av skattepliktiga förmåner i annat än pengar till arbetstagare. som skall betala sjömansskatt. skall uppskattas i enlighet med vad som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer. Skattepliktiga förmåner skall i andra fall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 85 första— fjärde styckena uppbördslagen (19531272).
Vid beräkning av inkomst av an- ställning skall avdrag göras för kost- nader som arbetstagaren haft att be- strida i innehavd anställning. i den mån kostnaderna. minskade med er- hållen kostnadsersättning. översti— ger fyratusen kronor.
Särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av an- ställning. som enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt hänförs till intäkt av näringsverksamhet med- delas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete får från inkomst av en viss förvärvskälla inte dras av underskott i annan förvärvskälla.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre föreskrifter gäller fortfa- rande vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1990 eller tidigare
är.
' Lagen omtryckt 1976: 1015. Senaste lydelse av lagens rubrik 1976: 1015. 3 Senaste lydelse 198711310.
12. Förslag till Prop. ]989/90:_110 Lag om avkastningsskatt på pensionsmedel
Härigenom föreskrivs följande.
Allmän bestämmelse
1 5 Till staten skall betalas avkastningsskatt enligt denna lag.
5 kattskyl a' iglz et
Hänvisningar till S12
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt Lagrådet
25. Skattskyldiga till avkastningsskatt är
1. svenska livförsäkringsföretag.
2. utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse här i ri- ket.
3. understödsft'fneningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verksam- het.
4. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsut- fästelse m.m..
5. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar skuld under rubriken Av- satt till pensioner enligt 55 lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
3.6 Skatteunderlaget för skattskyldiga som avses i 25 1 och 3 utgörs av net- tointäkten av den kapital- och fastighetsförvaltning som belöper på pen- sionsförsäkringar som meddelats direkt eller meddelats i återförsäkring åt annat inländskt försäkringsföretag. Skatteunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 & 2 utgörs av nettointäk- ten av den kapital- och fastighetsförvaltning. som härrör från bolagets häri riket bedrivna försäkringsrörelse och som belöper på pensionsförsäkringar som meddelats direkt eller meddelats i återförsäkring åt inländskt försäk- ringsföretag. Skatteunderlaget för skattskyldiga som avses i 25 4 utgörs av nettointäk- ten av stiftelsens kapital- och fastighetsförvaltning. Skatteunderlaget för skattskyldiga som avses i zs 5 utgörs av pensions- skuldens belopp vid ingången av beskattningsåret. såvitt avser sådana pen- sionsåtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 20 d jämfört med punkt 20 e av anvisningarna till 235 kommunalskattelagen (1928370) och såvitt avser sådana pensionsåtaganden för vilka avdragsrätt föreligger enligt Bä lagen ('l975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975: 1347) om ändring i kommunalskattelagen (l928:370).
4å Vid beräkning av nettointäkten av kapital- och fastighetsförvaltning som avses i 3ä första - tredje styckena skall reglerna för inkomstslaget närings- verksamhet vid taxering enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt till- lämpas.
Skattesats
5.5 Skatten uppgår till 10 procent av skatteunderlaget enligt 3 5 första — tred- je styckena såvitt underlaget avser tjänstepension och till 15 procent såvitt underlaget avser annat än tjänstepension. Skatten uppgår till 1.1 procent av skatteunderlaget enligt 35 fjärde stycket. 1 det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader skall skattesatsen jämkas i motsvarande mån. Detsamma skall gälla om pensions- skuld som avses i nyssnämnda stycke helt upplöses under beskattningsåret.
Ovriga bestämmelser
6 & Skattskyldiga som avses i 2 lå 5 får utan hinder av bestämmelserna i 205 kommunalskattelagen (19281370) göra avdrag för avkastningsskatt i för- värvskällan.
7,5 Skatteunderlaget avrundas nedåt till helt tusental kronor. Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i kommunalskattela- gen (1928z370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
85 Bestämmelserna i taxeringslagen (1990:000) om taxering för inkomst skall tillämpas när skatteunderlaget bestäms. l fräga om debitering och upp- börd av avkastningsskatt gäller bestämmelserna i uppbördslagen (19531272).
Denna lag träder i kraft den I juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Lagen tillämpas dock inte om beskattningsäret har päbör- jats före ikraftträdandet. Omfattar beskattningsäret vid 1992 års taxering del av kalenderåret 1990 nedsätts skatten med belopp motsvarande den andel av beskattningsäret som infallit under kalenderåret 1990.
För skattskyldiga som bedriver försäkringsrörelse och för pensionsstiftel- ser skall innehavet av värdepapper värderas till det högsta av anskaffnings- värdet och marknadsvärdet vid övergängstillfället. lnnehavet av andra fas- tigheter än anläggningsfastigheter skall värderas till det högsta av anskaff- ningsvärdet och det uppskattade värdet vid övergz'ingstillfället.
13. Förslag till Lag om skatt på vissa premiebetalningar
llärigenom föreskrivs följande.
lä Till staten skall betalas skatt enligt denna lag på premier som erläggs av svensk juridisk person och fysisk person, som är bosatt i Sverige eller stadig- varande vistas här avseendc personförsäkring som har meddelats i en utom- lands bedriven försäkringsrörelse.
Skatt skall dock ej betalas för premier som utgör omkostnad i näringsverk- samhet utom riket.
Zå Skattskyldig är den som har slutit försäkringsavtal med utländskt försäk- ringsföretag eller den som vid överlåtelse av försäkringen trätt i dennes ställe.
35 Skatten utgär med 15 procent av premiebeloppet. 415 Skattskyldighet inträder när betalning sker.
Sä Beskattningsmyndigheten kan på ansökan förklara att premieskatt inte skall utgå.
Som förutsättning för att en sådan förklaring skall lämnas gäller att det utländska försäkringsföretaget i den stat där det är hemmahörande är under- kastat en inkomstbeskattning som är jämförlig med den beskattning som skulle ha följt av en beskattning enligt lagen (1947:576) om statlig inkomst- skatt eller enligt lagen (1990:000) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Föreligger inte fulla skäl för befrielse får skatten nedsättas till hälften.
Beskattningsmyndighetens beslut i fråga som här avses får överklagas hos regeringen.
6ä Skattskyldig skall anmäla sig till beskattningsmyndigheten för registre- ring.
7ä Den som är skattskyldig skall lämna deklaration för varje beskattningsår dä betalning skett.
Sä Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Denna lag träderi kraft den 1 januari 1991.
14. Förslag till Lag om ersättningsfonder
Härigenom föreskrivs följande.
1 & Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt kommunalskatte- lagen (192813711) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får avdrag gö- ras enligt denna lag för belopp som har avsatts till
1. ersättningsfond för inventarier,
2. ersättningsfond för byggnader och markanläggningar.
3. ersättningsfond för mark och
4. ersättningsfond för djurlager i jordbruk och renskötsel. I fråga om handelsbolag beräknas avdraget för bolaget. Avdrag medges inte i fråga om dödsbon som behandlas som handelsbolag.
Vad gäller ersättningsfond för inventarier. ersättningsfond för byggnader och markanläggningar samt ersättningsfond för djurlager i jordbruk och ren- skötsel skall den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller jordbruksbok- föringslagen (1979: 141) är skyldig att upprätta årsbokslut ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret.
Med inventarier. byggnader. markanläggningar och djurlager i jordbruk och renskötsel förstås vid tillämpning av denna lag tillgångar som vid in- komsttaxeringen behandlas enligt de bestämmelser som gäller för maskiner och andra inventarier, byggnader, markanläggningar reSpektive djurlager i jordbruk och renskötsel. Som inventarier anses inte tillgångar som avses i punkterna 16 och 17 av anvisningarna till 23ä kommunalskattelagen.
2 & Avdrag för avsättning till ersättningsfond får göras om skattepliktig er- sättning erhållits för inventarier. byggnader. markanläggningar, mark eller för djurlager i jordbruk och renskötsel som har skadats genom brand eller annan olyckshändelse.
Sådant avdrag får också göras om skattepliktig ersättning erhållits för rn— ventarier. byggnader och markanläggningar eller för mark 1 samband med att
1 . en fastighet har tagits i anspråk genom expropriation eller liknande för— farande eller annars har avyttrats under sådana förhållanden att tvångsavytt- ring måste anses vara för handen och det inte skäligen kan antas att avytt- ringen skulle ha ägt rum även om tvång inte förelegat.
2. en fastighet har avyttrats som ett led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering. eller
3. en fastighet har avyttrats till staten därför att fastigheten på grund av flygbuller inte kan bebos utan påtaglig olägenhet.
Vidare får sådant avdrag göras om den skattskyldige fått engångsersätt- ning för inventarier. byggnader och markanläggningar eller får mark i sam- band med inskränkning i förfoganderätten till sin fastighet enligt naturvårds- lagen (196-4z822) eller för motsvarande inskränkningar enligt andra författ- ningar.
Avdrag för avsättning till ersättningsfond får inte göras i fråga om byggna- der. rnarkanläggningar och mark som utgör omsättningstillgångar i närings- verksamhet.
3 & Avdrag enligt 2.5 får för viss förvärvskälla inte överstiga den skatteplik- tiga ersättningen. Har den skattskyldige med anledning av skadan eller av- yttringen fått avdrag för värdeminskning på inventarier. byggnader eller markanläggningar med större belopp än han annars skulle ha varit berätti- gad till. skall avdraget för avsättning till ersättningsfond för inventarier eller för avsättning till ersättningsfond för byggnader och markanläggningar redu-
ceras i motsvarande mån. Avser ersättningen en avyttrad fastighet får avdra- get för avsättning till ersättningsfond inte överstiga den skattepliktiga vins- ten med anledning av avyttringen samt det belopp som tagits upp som intäkt av näringsverksamhet enligt bestämmelserna i punkt 5 första och tredje— sjätte styckena av anvisningarna till 22% kommunalskattelagen (1928370).
Avdrag för avsättning till ersättningsfond för djurlager i jordbruk och ren- skötsel får inte. överstiga ett belopp som motsvarar minskningen av lagerre- serven under beskattningsåret. Har lagret stigit i pris under beskattningsäret får lagerreserven vid beskattningsårets ingång beräknas på grundval av den procentsats med vilken lagret vid denna tidpunkt faktiskt nedskrivits och det återanskaffningsvärde samma lager skulle ha haft vid beskattningsårets ut-
gång.
4 & Ersättningsfond för inventarier får tas i anspråk för avskrivning av inven- tarier och för kostnader för reparations- och andra underhållsarbeten på så- dana tillgångar samt för nedskrivning av djurlager i jordbruk och renskötsel.
Ersättningsfond för byggnader och markanläggningar får tas i anspråk för avskrivning av byggnader och markanlåggningar. som inte utgör omsätt- ningstillgångar i nå'rringsverksamhet. "och för avskrivning av inventarier samt för kostnader för reparations- och underhållsarbeten på sådana tillgångar. Ersättningsfond för byggnader och markanläggningar får tas i anspråk även för nedskrivning av djtrrlager i jordbruk och renskötsel.
Ersättningsfond för mark får tas i anspråk för anskaffning av mark som inte utgör omsättningstillgång i näringsverksamhet.
Ersättningsfond för djurlager i jordbruk och renskötsel får tas i anspråk för nedskrivning av djurlager med högst ett belopp motsvarande kostna- derna under beskattningsåret för anskaffning av sådana tillgångar. dock att ett lägre värde på lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång än som enligt annars gällande regler är medgivet inte godtas.
5 & Ersättningsfond får tas i anspråk för tillgångar som anskaffas och arbeten som utförs efter bokslutsdagen. Fonden får också tas i anspråk för byggna- der. rrrarkanli'rggningar och mark som har anskaffats under samma beskatt- ningsår som ersättningen skall tas upp till beskattning. I sådana fall skall an- ses som om avsättning till ersättningsfond har gjorts och fonden omedelbart därefter har tagits i anspråk.
I fråga om avskrivning av byggnader och markanläggningar eller repara- tions- och andra underhållsarbeten på sådana tillgångar får den skattskyl- dige. såvida arbetet hänför sig till flera beskattningsår och avdrag på grund av arbetet inte redan har skett. under det sista året ta fonden i anspråk för avskrivning av tillgångarna eller för täckande av kostnaderna under de ifrå- gavarande åren. Vad nu sagts gäller också i fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg eller luftfartyg eller i fråga om byggnadsinventarier eller markinverrta- rier enligt kommunalskattelagen (19281370).
6 & Ersättningsfond får tas i anspråk endast i den förvärvskälla där avsätt- ningen har gjorts. Skattemyndigheten får dock, om det finns särskilda skäl. medge att ersättningsfond som har avsatts i en förvärvskälla får tas i anspråk i en annan förvärvskälla.
7 &" Har en ersättningsfond tagits i anspråk enligt denna lag utgör det ian- språktagna beloppet inte skattepliktig intäkt. Å andra sidan får sådana utgif- ter. för vilka fonden har tagits i anspråk. vid taxeringen inte dras av som driftkostnad. Har fonden tagits i anspråk för avskrivning av inventarier. byggnader eller markanläggningar. skall vid beräkning av värdeminsknings- avdrag som '.rnskaffningsvärde_för tillgången räknas endast den del av utgif-
terna som inte har täckts av det ianspråktagna beloppet. Har fonden tagitsi anspråk för anskaffning av mark skall vid beräkning av ingångsvärdet för marken anskaffningskostnaden reduceras med det ianspråktagna beloppet. llar fonden tagits i anspråk får anskaffning av lager skall lagret anses ned- skrivet med det ianspråktagna beloppet.
8 & Vid tillämpning av denna lag skall ett tidigare till ersättningsfond avsatt belopp anses ha tagits i anspråk före senare avsättningar.
9 & Ersättningsfond skall återföras till beskattning om
1. fonden har tagits i anspråk i strid med 4—6 åå.
2. hela eller den huvudsakliga delen av den förvärvskälla där avsättningen till fonden har gjorts under beskattningsåret har överlåtits eller verksamhe- ten har upphört.
3. företaget har upplösts genom fusion och fonden inte har övertagits en- ligt sjätte stycket.
4. beslut har fattats om att det företag som innehar fonden skall träda i likvidation.
5. beslut har meddelats om att den skattskyldige skall försättas i konkurs, eller
6. fonden inte har tagits i anspråk senast under det beskattningsår för vil- ket taxering sker under tredje taxeringsåret efter det då avdrag för avsätt- ningen har medgetts.
Vad som sägs i första stycket 2 gäller inte om avsättningen grundas på av- yttring som avses i zs andra stycket 1—3.
Med överlåtelse som avses i första stycket 2 likställs att hela eller en del av den ft'örvå'rrvski'rlla där avsättningen'har gjorts tillfallit en ny ägare genom bodelning eller arv eller genom förordnande i testamente. Skattemyndighe- ten får dock. om det finns särskilda skäl. medge att fonden i stället för att återföras till beskattning övertas av förvärvskällans nye ägare. 1 beslutet skall anges i vilken förvi'rrvskälla hos den nye ägaren fonden skall anses av- satt. Vidare skall bestämmelserna i 11 & tredje stycket tillämpas.
Återföring till beskattning skall göras i den förvärvskälla där avsättningen har gjorts. Har fysisk person fått avdrag för avsättning till ersättningsfond för byggnader och markanläggningar i fall som avses i 25 andra och tredje styckena skall återföring till beskattning göras i den förvärvskälla där avsätt- ningen lrar gjorts till den del fonden motsvarar belopp som tagits upp som intäkt av näringsverksamhet enligt bestämmelserna i punkt 5 första och tredje—sjätte styckena av '.tnvisningarna till 22åi kommunalskattelagen (19281370). Fonden i övrigt skall återföras till beskattning i inkomstslaget ka- pital. Ersättningsftmd för mark skall återföras till beskattning i inkomstsla- get kapital.
Skattemyndiglreten kan. om det finns särskilda skäl, medge att fond som skall återföras enligt första stycket 6 får behållas under viss tid, dock längst till och med det beskattningsår för vilket taxering sker under sjätte taxerings- året efter det då avdrag för avsättningen har medgetts.
Vid sådan fusion som avses i 2 Ö 4 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får ersättningsfond övertas. Har fonden övertagits skall anses som om det övertagande företaget har gjort avsättningen under det beskattningsår då avså'rttningen gjorts hos det överlåtande företaget.
109" [ lar en ersättningsfond återförts till beskattning enligt 9 5 skall som skat- tepliktig intäkt i den förvärvski'rlla där återföringen görs tas upp ett särskilt tillägg som svarar mot 30 procent av det återförda beloppet.
Om det finns synnerliga skäl skall tillägg inte påföras.
11 & Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan. om det Prop. 1989/90:110 finns särskilda skäl. medge att ett företags ersättningsfond övertas av ett an- nat företag. För sådant medgivande krävs
1. att det ena företaget är moderft'frretag och det andra företaget är dess helägda dotterföretag. eller
2. att båda företagen är helägda dotterföretag till samma moderföretag. eller
3. att det ena företaget är ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening vars aktier eller andelar till mer än 90 procent ägs av moderföreta- get tillsammans med eller genom förmedling av ett eller flera av dess helägda dotterföretag och det andra företaget antingen är ett annat sådant aktiebolag eller sådan ekonomisk förening eller också moderföretaget eller dess hel- ägda dotterföretag.
Vid tillämpning av första stycket avses med moderföretag svenskt aktiebo- lag. svensk ekonomisk förening. svensk sparbank eller svensk ömsesidig skadeförsäkringsanstalt och med helägt dotterföretag svenskt aktiebolag el- ler svensk ekonomisk förening vars aktier eller andelar till mer än 90 procent ägs av moderföretaget.
Har en ersättningsfond övertagits skall det anses som om det övertagande företaget gjort avsättning till fonden vid den tidpunkt då det överlåtande företaget gjorde avsättningen.
12 & Skattskyldig. som vid beskattningsårets utgång har ersättningsfond eller som under beskattningsåret har avvecklat sin ersättningsfond. skall vid själv- deklarationen lämna uppgifter om fondens storlek. användning och avveck- ling. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär.
Fysisk person skall i fråga om ersättningsfond för byggnad och markan- läggning som avses i 2.5 andra och tredje styckena dessutom lämna uppgift om hur stor del av fonden som motsvarar belopp som tagits upp som intäkt av näringsverksamhet enligt bestärntnelserna i punkt 5 första och tredje— sjätte styckena av anvisningarna till 225 kommunalskattelagen (1928:370).
13 & Skattemyndighetens beslut i ärenden enligt 6 ä samt 9 & tredje och femte styckena får överklagas hos riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut i så- dana ärenden får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 ars taxering.
IQ 'Jr _.
15. Förslag till Lag om ändring i lagen (1967194) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:94) om avdrag vid inkomst- taxeringen för viss aktieutdelningl dels att 3. 9" skall upphöra att gälla. dels att 1 och 7 ss skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
lä:
Vid beräkning av nettointäkt av rörelse eller jordbruksfastighet enligt lagen (1947:576) om statlig inkomst- skatt ågcr svenskt aktiebolag erhålla avdrag för utdelning på aktie i enlig- het med bestämmelserna i denna lag. Som förutsättning för avdrag gäller att. om aktien utgivits i sam- band med bolagets bildande. bola- get anmälts för registrering efter den 31 december 1978 och. om aktien ut- givits i samband med ökning av ak— tiekapitalet, att beslut om ökningen anmälts för registrering efter nämnda dag.
Vid beräkning av nettointäkt av näringsverksamhet enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt äger svenskt aktiebolag erhålla av- drag för utdelning på aktie i enlighet med bestämmelserna i denna lag. Som förutsättning för avdrag gäller att. om aktien utgivits i samband med bolagets bildande. bolaget an- mälts för registrering efter den 31 december 1978 och. om aktien utgi- vits i samband rned ökning av aktie- kapitalet, att beslut om ökningen anmälts för registrering efter nämnda dag. Företag som avses i 2 5 [0 mom. andra stycket ( investment- företag) och 7 9" 8 mom. andra stycket
( ]örvalmingsföretag) nämnda lag har inte rätt till avdrag.
7 ä.? Avdrag medges inte för utdelning på aktier som vid utdelningstillfället ägs
av
a') svenskt förvaltningsföretag. om det sammanlagda röstetalet för före- tagets aktier i det utdelande bola- get — i förekommande fall tillsam- mans med aktier tillhöriga bolag och förening som med hänsyn till ägan- derättsförhållanden eller organisa- toriska förhållanden kan anses stå företaget nära — motsvarar mer än hälften av röstetalet för samtliga ak- tier i bolaget. eller
a) svenskt investmentföretag eller förvaltningsföretag. "om det sam- manlagda röstetalet för företagets aktier i det utdelade bolaget —i före- kommande fall tillsammans med ak- tier tillhöriga bolag och förening som med hänsyn till äganderättsför- hållanden eller organisatoriska för- hållanden kan anses stå företaget nära — motsvarar mer än hälften av röstetalet för samtliga aktier i bola- get. eller
b) svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening som inte avses un- der a). om det sammanlagda röstetalet för företagets aktier i det utdelande bolaget motsvarar en fjärdedel eller mer av röstetalet för samtliga aktier i bolaget och företaget inte visas vara skattskyldigt för utdelning på aktierna.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 19781955. — Senaste lydelse 198-1:1006. 3 Senaste lydelse 198-1:1066.
IQ lx.)
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
..A'vdrag för utdelning på sådana aktier i det utdelande bolaget som inte avses i första stycket medges under förutsättning att minst hälften av dessa aktier ägs av ett eller flera av följande slag av aktieägare:
a) annan än svenskt aktiebolag. svensk ekonomisk förening eller ut- ländskt bolag,
b) förvaltningsföretag som inte omfattas av första stycket a),
a) annan än svenskt aktiebolag. svensk ekonomisk förening eller ut— ländsk juridisk person.
b) investrnentfc'iretag eller förvalt- ningsföretag som inte omfattas av första stycket a).
e) svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening som visas vara skattskyldig för utdelning på aktierna. och
d) utländskt bolag som skall er- lägga skatt enligt kupongskattelagen (1970:624) för utdelning på aktierna med helt eller nedsatt belopp.
Vid tillämpning av denna paragraf anses aktie. som ägs av en av bolag eller förening bildad pensions- eller personalstiftelse. innehavd av bola- get eller föreningen. Med förvalt- ningsföretag förstås sådant företag som avses i 75 8 mom. tredje stycket lagen ( I 94 7.5 76 ) om statlig inkomst- skatt.
d) utländsk juridisk person sotn skall erlägga skatt enligt kupong- skattelagen (19701624) för utdelning på aktierna med helt eller nedsatt belopp.
Vid tillämpning av denna paragraf anses aktie, som ägs av en av bolag eller förening bildad pensions- eller personalstiftelse. innehavd av bola- get eller föreningen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gängen vid 1992 års taxering.
Den upphävda bestämmelsen i 3ä skall dock tillämpas -i fråga om utdel- ning pä aktie som har utgetts i samband med bolagets bildande. om bolaget har anmälts för registrering före utgången av är 1990. och i fråga om utdel- ning på aktie som har utgetts i samband med ökning av aktiekapital. om be- slutet om ökningen har anmälts för registrering före nämnda tidpunkt. Där- vid skall vad som utgör rörelse eller jordbruksfastighet bedömas enligt kom- munalskattelagen (19282370) i dess lydelse intill den 1 juli 1990.
Prop. 1989/9(_l:110
IJ '-.Il U.)
16. Förslag till Lag om ändring i bokföringslagen (1976: 125)
Härigenom föreskrivs att 12.5 bokföringslagen (1976:125) skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 ä'
Räkenskapsåret skall omfatta tolv månader. Annat räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår) skall omfatta tiden den 1 maj—den 31) april. den ljuli—den 3f)juni eller den 1 september—den 31 augusti. Om det med hänsyn till 'det allmännas eko- nomiska intresse eller andra omstän- digheter finns synnerliga skäl, kan regeringen eller myndighet som re- geringen bestämmer medge att an- nan period av tolv hela månader skall utgöra räkenskapsår.
Räkenskapsåret skall omfatta tolv månader. För enskild näringsidkare. dödsbo. handelsbolag där fysisk per- son eller dödsbo skall beskattas för bolagets inkomst och sådan samfäl- lig/tetsfört-altande juridisk person som avses i53sS' 2 mom. kommunal- skattelagen( ] 928:3 70) skall kalen- deråret utgöra räkenskapsår. Annan bokföringsskyldig får tillämpa annat räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår). Brutet räkenskapsår skall omfatta tiden den 1 maj—den 30 april, den 1 juli—den 30juni eller den 1 september—den 31 augusti.
Om det med hänsyn till det all- männas ekonomiska intresse eller andra omständigheter finns synner- liga skäl. kan regeringen eller myn- dighet som regeringen bestämmer medge att annan period av tolv hela månader än som följer av första stycket skall utgöra räkenskapsår.
När bokföringsskyldighet inträder eller räkenskapsåret lägges om, får rä- kenskapsåret avse kortare tid än tolv månader eller utsträckas att omfatta högst aderton månader. Avkortning av räkenskapsåret får också göras om bokföringsskyldigheten upphör.
'l'illämpas brutet räkenskapsår. får omläggning av räkenskapsåret ske till kalenderår. I annat fall får omläggning av räkenskapsåret ej ske med mindre tillstånd därtill ges av skattemyndigheten.
Den som är bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser skall använda samma räkenskapsår för dessa. Föreligger synnerliga skäl, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge att olika räkenskapsår får användas. För att få samma räkenskapsår för flera rörelser får omläggning av räkenskapsår ske utan särskilt tillstånd.
Fjärde stycket äger motsvarande tillämpning på räkenskapsår inom koncern.
Femte stycket äger motsvarande tillämpning på räkenskapsår inom koncern.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991). Skall kalenderåret enligt de nya bestämmelserna utgöra räkenskapsår gäller följande. Ett brutet räken- skapsår. som har börjat löpa före ikraftträdandet och som omfattar del av är 1991. skall avkortas så att det slutar den 31 december 1990. Ett brutet räkenskapsår som börjar löpa under perioden den 1 juli — den 31 december 1990 skall avkortas så att det slutar den 31 december 1990 eller förlängas så att det slutar den 31 december 1991.
lx) Lil
17. Förslag till Lag om ändring i jordbruksbokföringslagen (1979:"141)
Härigenom föreskrivs att 8 & jordbruksbokföringslagen (19791141) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse föreslagen lydelse
8?"
Räkenskapsåret skall omfatta tolv månader. Annat räkenskapsår än ka- lenderår (brutet räkenskapsår) skall omfatta tiden den ] maj—den 30 april. den ] juli—den 30 juni eller den 1 sep- tember—den 3] augusti. .
När redovisningsskyldighet inträ- der eller räkenskapsåret läggs om, får räkenskapsåret avse kortare tid än tolv månader eller utsträckas att omfatta högst aderton månader. Av- kortning av räkenskapsåret får också göras om redovisningsskyldig- heten upphör.
Tillämpas brutet räkenskapsår får omläggning av räkenskapsåret ske till kalenderår. [ annat fall får om— läggning av räkenskapsåret ej ske med mindre tillstånd därtill ges av skattemyndigheten.
Den som är skyldig utt föra räken- skaper ifråga om flera verksamheter av sådant slag som avses t' denna lag eller som samtidigt med sk yldi ghet att föra räkenskaper för sådan verksam- het är bokföringsskyldig för annan näringsverksamhet skall använda samma räkenskapsår för de olika verksamheterna. Föreligger s_vnner- liga skäl. kan riksskatteverket medge undantag härifrån. För att få samma räkenskapsår för flera verksamheter får omläggning av räkenskapsår ske utan särskilt tillstånd.
Kalenderåret skall utgöra räken- skapsår. När redovisningsskyldighet inträder får räkenskapsåret avse kortare tid än tolv månader eller ut- sträckas till att omfatta högst arton månader. Avkortning av räken- skapsåret får också göras om redo- visningsskyldigheten upphör.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991). Ett brutet räkenskapsår. som har börjat löpa före ikraftträdandet och som omfattar del av år 1991 . skall avkor- tas så att det slutar den 31 december 1990. Ett brutet räkenskapsår som bör- jar löpa under perioden den 1 juli — den 31 december 1990 skall avkortas så att det slutar den 31 december 1990 eller förlängas så att det slutar den 31 december 1991.
lLydelse enligt prop. 1989tQUz7-1.
18. Förslag till Lag om ändring i lagen (1982: 1 193) om skattereduktion för
faekföreningsavgift
llärigenom föreskrivs att 2—5 ss lagen (198211 193) om skattereduktion för fackföreningsavgift skall ha följande lydelse.
Nu varande lydelse
Underlag för beräkning av skatte- reduktion är medlemsavgift som den skattskyldige under inkomståret har erlagt till arbetstagarorganisation. dock högst 1200 kronor. Med ar- betstagarorganisation förstås sådan organisation som avses i lagen (1976580) om medbestämmande i arbetslivet.
Föreslagen I_vt'lelse
Underlag för beräkning av skatte- reduktion är medlemsavgift som den skattskyldige under inkomståret har erlagt till arbetstagarorganisation. dock högst 2500 kronor. Med ar- betstagarorganisaticm förstås sådan organisation som avses i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
Underlaget avrundas nedåt till helt tiotal kronor.
Skattereduktion för fackföre- ningsavgift uppgår till 40 procent av underlaget.
I fråga om skattereduktion för faekt'öreningsavgift tillämpas 2ä 4 mom. femte och sjätte styckena upp- bördslagen (1953272). Skattere- duktion för fackföreningsavgift skall tillgodoräknas den skattskyldige före skattereduktion enligt 2ä 4 mom. uppbördslagen.
Skattereduktion för fackföreä ningsavgift uppgår till 20 procent av underlaget.
I fråga om skattereduktion för faekföreningsavgift tillämpas 2.5 4 mom. andra och tredje styckena uppbördslagen (19531272). Skatte- reduktion för faekföreningsavgift skall tillgodoräknas den skattskyl- dige före skattereduktion enligt 2 s" 4 mom. uppbördslagen.
Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att erlägga sjömans- skatt och har denna nedsatts enligt 12% 4 mom. lagen (1958:295) om sjö- mansskatt på grund av bestämmelserna i denna lag. skall reduktionsbeloppet minskas med det belopp varmed nedsättning har skett.
5
Skattskyldig som önskar skattere- duktion enligt denna lag skall fram- ställa yrkande därom. innehållande uppgift om personnummer och er- lagd avgift. Yrkandet kan framstäl- las genom den skattskyldiges arbets- tagarorganisation senast den 15 juni taxeringsåret till riksskatteverket el- ler. om (')rganisationen vidarebe- fordrar yrkandet på medium för au- tomatisk databehandling, senast den
' Lydelse enligt prop. 1989.='9ll:7-1.
Skattskyldig som önskar skattere- duktion enligt denna lag skall fram- ställa yrkande därom. innehållande uppgift om personnummer och er- lagd avgift. Yrkandet kan framstäl- las genom den skattskyldiges arbets- tagarorganisation senast den 31 mars taxeringsåret till riksskattever- ket eller. om organisationen vidare- befordrar yrkandet på medium för automatisk databehandling. senast
Nuvarande lydelse
3! augusti samma år. Skattskyldig kan även själv senast den 30 septem- ber taxeringsäret eller också däref- ter. som begäran om rättelse enligt 84% uppbördslagen (1953z272). framställa yrkandet hos skattemyn- digheten. varvid kvitto på erlagd av- gift skall fogas till ansökningen.
Föreslagen lydelse
den 30 april samma år. Skattskyldig kan även själv senast den 30 septem- ber taxeringsäret eller också däref- ter. som begäran om rättelse enligt 845 uppbördslagen (1953272). framställa yrkandet hos skattemyn- digheten. varvid kvitto på erlagd av- gift skall fogas till ansökningen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas såvitt avser 5 & första gängen vid 1991 års taxering och i övrigt första gången vid 1992 ars taxering.
Prop. 1989/90:11()
19 Förslag till Lag om nedsättning av vissa underhållsbidrag llärigcnom föreskrivs följande.
19" Denna lag är tillämplig på underhållsbidrag till icke hemmavarande barn om bidraget har senast bestämts genom dom som meddelats eller avtalsom slutits före den 1 januari 1991 och är bestämt i svenskt mynt.
2ä Ett underhållsbidrag som avses i l & skall den 1 februari 1991 sättas ned med 75 kronor per månad. om bidraget uppgar till minst 250 kronor per mä- nad eller 3000 kronor för helt år.
Uppgär underhållsbidraget till lägre belopp. skall det sättas ned med 30 procent av det belopp som utgär. Om bidraget efter ändringen slutar på öre- tal. skall det avrundas nedät till helt krontal.
Om nedsättningen skulle understiga 25 kronor per månad eller 300 kronor för helt år. skall underhällsbidraget kvarstä oförändrat.
35 Utan hinder av bestämmelserna i denna lag fär rätten efter yrkande be- sluta pä annat sätt om bidragsskyldigheten. när reglerna om underhållsbi- drag i föräldrabalken föranleder det.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
20. Förslag till Lag om ändring i utsökningsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken dels att 15 kap. 9 och 1455 skall ha följande lydelse. dels att det i balken skall införas en ny paragraf. 15 kap. oa &. av följande lydelse.
Nu varande lydelse
Föreslagen lydelse
15 kap.
Kronofogdemyndighcten bestäm- mer dels hur mycket som högst får innehållas vid varje avlöningstillfälle (införselbeloppet). dels ett belopp som skall förbehållas för eget under- håll och familjens behov samt till full- görande av betalningsskyldighet till annan som vid införsel har lika rätt som sökanden eller bättre rätt än denne (förbehållsbeloppet).
Förbehållsbeloppet bestäms med ledning av bestämmelserna om exi- stensminimum [ 505 Zmom. kom-
6 a #
Lön får tas i anspråk för införsel endast i den mån lönen överstiger vad gäldenären behöver för eget under- håll och familjens behov (förbehålls- beloppet) samt till fullgörande av be- talningsskyldighet till annan som vid införsel har lika rätt som sökanden eller bättre rätt än denne.
I—"örbehållsbeloppet bestäms nted ledning av ett nanna/belopp, som ut- gör för ensamstående skattskyldig 22900 kronor. för sammanlevande makar 39 700 kronor och för varje barn [4600 kronor multiplicerade med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet nte/lan det allmänna prisläget i oktober månad föregående år och prisläget i oktober 1985 . Nor- malbeloppen skall avrundas uppåt till helt hundratal kronor. Norma/be- loppen skall anses innefatta alla vatt- liga levnadkostnader utont bostads- kostnad, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen.
Normalbelopp som avses i andra stycket fastställs av myndighet som regeringen bestämmer.
9.5
Kronofogdemyndigheten bestäm- mer dels hur mycket som högst får innehållas vid varje avlöningstillfällc (införselbeloppet). dels det belopp som enligt 6a # skall förbehållas gäl- denären ( förbehållsbeloppet).
Förbehållsbelopp som har be- stämts i ett beslut om införsel tilläm- pas under den tid beslutet gäller också ifråga om avdrag för kvarstå- ende skatt.
Prop. 1989/90: 1 10
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
munalskattelagen ("1928:37()) och an- visningarna lill nämnda paragraf. .
Är fråga om införsel i sjukpenning eller annan dagersättning som avses i 25; första stycket 5. bestäms införselbeloppet och förbeha'illsbeloppet per dag.
14 &
Införsel för underhållsbidrag har lnförscl för underhållshidrag har företräde framförskatteavdrag. Vid företräde framför skatteavdrag. annan införsel har skatteavdraget dock ej framför avdrag för prelimi- förcträde. när skatt. Vid annan införsel har
skatteavdraget företräde.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas i fråga om införsel som sker efter utgången av är 1990.
De nya föreskrifterna i 15 kap. 6 a & om beräkning av förbehållsbelopp tillämpas dock från och med ikraftträdandet.
21. Förslag till Lag om ändring i lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige
Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1984:947) om beskattning av ut- ländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige1
dels att 4 & skall upphöra att gälla. dels att 135 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
föreslagen lydelse
13 äl
l kontrolluppgift enligt 3kap. 4s lagen (199111001'1) om självdeklara- tion och kontrolluppgifter skall ar- betsgivaren lämna uppgift även om' sådan lön. ersättning eller förmän som inte utgör skattepliktig intäkt pä grund av bestämmelserna i denna lag.
] kontrolluppgift enligt —3 kap. 4ä lagen (1990:000) om självdeklara- tion och kontrolluppgifter skall ar- betsgivaren lämna uppgift även om sådan ersättning eller förmän som inte utgör skattepliktig intäkt på grund av bestämmelserna i denna lag. '
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering.
Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i den mån forskarskattenämn- den genom beslut som har meddelats före ikraftträdandet har funnit förut- sättningar för skattelättnader föreligga under viss tidsperiod.
| Senaste lydelse av 4 ä' 1989234. : Lydelse enligt prop. 198959074.
Prop. 1989/902110
22. Förslag till Lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring
Härigenom föreskrivs att 7 & lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
75'
Föreslagen lydelse
Annan förvärsarbetande än som avses i 65 är berättigad till delpension om han har minskat arbetstiden med i genomsnitt minst hälften.
Vid tillämpning av första stycket skall beträffande förvärvsarbete i fä- mansföretag som avses i 35.5 I amom. kommunalskattelagen (19281370) företagsledare och den- nes make inte anses arbeta som an- ställda hos företaget eller annars un- der förhällanden som omfattas av 6 s". Med makar jämställs de som le- ver tillsammans. om de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn.
Vid tillämpning av första stycket skall beträffande förvärvsarbete i få- mansföretag och fåmansägt handels- bolag som avses i punkt 14 av anvis- ningarna till 32 & kommunalskattela- gen (1928z370) företagsledare och dennes make inte anses arbeta som anställda hos företaget eller annars under förhållanden som omfattas av 6 9. Med makar jämställs de som le- ver tillsammans. om de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt
. har eller har haft barn.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991).
1Senaste lydelse 1987z364.
23. Förslag till Lag om ändringi lagen (1989:1023) om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt
m.m.
Härigenom föreskrivs att punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (198911023) om upphävande av lagen (1966: 172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
2. Har avdrag medgetts enligt den upphävda lagen skall bestämmel- serna i 2 5 lagen tillämpas även vid senare ärs taxeringar.
Föreslagen lydelse
2. Har avdrag medgetts enligt den upphävda lagen skall bestämmel- sernai 2 & lagen tillämpas även vid senare års taxeringar. Beskattning skall fr.o.m.. 1992 års taxering ske [ inkomstslaget näringsverksamhet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
24. Förslag till Lag om ändring i utsökningsrcgisterlagen (1986:617)
Härigenom föreskrivs att 7 & utsökningsregisterlagen (19862617) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 ä'
Riksskatteverket och kronofogdcmyndigheterna får ha terminalätkomst till utsökningsregistret.
Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet fär avse endast uppgifter om
1. den som är registrerad hos myndigheten som gäldenär i mål om exeku- tiva åtgärder.
2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller svarande i mål eller ärende som handläggs hos myndigheten.
3. make till person som avses under 1.
4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses under 1.
5. fämansföretag som avses i 35 s ] a mom. sjunde stycket kommunal- skattelagen (19281370) och delägare i sådant företag. om företaget eller delägare i detta är gäldenär som av— ses under 1,
5. fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag som avses ipunkt14 av anvisningarna till 32å kommunal- skattelagen (1928z370) och delägare i sådant företag. om företaget eller delägare i detta är gäldenär som av-
ses under 1. 6. konkurs och näringsförbud. [ fråga om kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i konkurs gäl- ler terminalätkomsten enligt andra stycket 1 ocksä gäldenärer i annat län. om detta ingår i tillsynsomrädet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
'Senaste lydelse 19881397.
25 Förslag till Prop. 1989/9llzl lll Lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor
Härigenom föreskrivs att lagen ( 1987z813) om homosexuella sambor] skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande. skall vad som gäller i fräga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser tilläm- pas även på de homosexuella samborna:
1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem.
2. ärvdabalken.
3. jordabalken.
4. lllkap. 9.5. rättegångsbalken.
5. 4 kap. 19% första stycket utsökningsbalken.
6. 19.5 första stycket.35.$4mom.. 6. 1.95 första stycket. punkt ] punkt 8 andra stycket av anvisning- nionde stycket av anvisningarna till arna till 3255 samt punkt Zu sjunde 3/ .Q' och punkt 3 a av anvisningarna stycket av anvisningarna till 369' till 33 # kommunalskattelagen kotnmunalskattelagen (1928:37()). (1928370).
7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gävoskatt.
8. os” lagen (1946:8(_)7) om handläggning av domstolsärenden.
9. bt'istadsriittslagen (19711479), lll. 9s rättshjälpslagen (19721429). samt 11. lagen (1981 : 131 ) om kallelse pä okända borgenärer. Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta. gäller det också de homosexuella satnborna.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 19.90 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. '
lSenaste lydelse 1988152.
Is) & åh
26. Förslag till Lag om ändring i 1agen-(1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparandc
Härigenom föreskrivs att 3 och 3 åå lagen (19881847) om skattelättnader för alletmtnssparande och ungdomsbosparandc skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Räntan på sparmedel som satts in i allemanssparamlet samt bonusrän- tan enligt 5 & lagen (1983:890) om al- lemanssparande utgör inte skatte- pliktig inkomst vid taxering enligt kontmunalskatlelagen (19.38.1370) el- ler lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt.
Realisationsvinst på andel i alle- mansfond utgör inte skattepliktig in- komst. Avdrag får ej göras för reali- sationsförlust på sådan andel.
Föreslagen lydelse
Av ränta på spartnedel som satts in i allemanssparandet samt bonus- ränta enligt Sä lagen (.19831890) om allemanssparande utgör endast två tredjedelar skattepliktig inkomst vid taxering enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Av realisationsvinst pa andel i alle- mansfond tas två tredjedelar upp som skattepliktig inkomst. Avdrag för realisatibnsförlust på sådan andel grundas på två tredjedelar av förlus- ten.
För utdelning enligt 18 & sista stycket lagen om alletnanssparande skall gä- voskatt betalas i den mån skattskyldighet föreligger enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gävoskatt.
Bonusräntan enligt 11 & lagen ( 1988z84ö) om ungdomsbosparandc utgör inte skattepliktig inkomst vid taxering enligt kommtuta/skattela- gen ( [928.370) eller lagen ( 1947z576.) om statlig inkomstskatt.
Av bonusränta enligt llä lagen (1988:846) om ungdomsbosparandc utgör endast två tredjedelar skatte- pliktig inkomst vid taxering enligt la- gen (1947:576) om statlig inkomst- skatt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gängen vid 1992 års taxering.
Prop. 198.9/90:110
27. Förslag till Lag om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.
Härigenom föreskrivs följande.
l & Skatt enligt denna lag betalas till staten för ränta på 1. Skogskonto och skogsskadekonto enligt skogskontolagen (1954:l42). 2. upphovsmannakonto enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakonto.
2 &” Skattskyldig är innehavaren av sådant konto som anges i l ä.
3 & Skatt tas ut med 15 procent av den ränta som gottskrivs kontot. Skattebe- loppet skall avrundas till närmast lägre hela krontal.
Skatt tas dock inte. ut på ränta som avser tid efter det att kontomedel skall tas upp till beskattning enligt skogskontolagen eller lagen om upphovsman- nakonto.
4 & Ärenden om skatt enligt denna lag prövas av riksskatteverket.
5 & Vid varje tillfälle då ränta gottskrivs ett konto enligt 3 & skall bankett för kontohavarens räkning innehålla skatt på räntan.
6 & Banken skall inom en månad från räntegottskrivningen på blankett som fastställs av riksskatteverket — eller efter särskilt medgivande på annat lämp- ligt sätt — till verket lämna uppgifter om kontohavarc, kontoslag. kontobe- hållning. gottskriven ränta och innehållen skatt.
7 & Har banken underlåtit att innehålla skatt är banken betalningsskvldig för belopp som skulle ha innehållits. Riksskatteverket får meddela beslut om sådan betalningsskyldighet senast femte året efter det år då beloppet skulle ha innehållits.
8 & Bankett skall betala skatten till riksskatteverket inom den tid som anges i 6 5. Betalning skall göras genom insättning på särskilt postgirokonto. lnbe- talning anses ha skett den dag inbetalningskort eller försändelse. som inne- håller gireringskort. inkommit till postanstalt. lnbetalning av skatt sker kost- nadsfritt.
9 5 Har skatt inte betalats in inom den tid som anges i (»; tas en restavgift ut. Restavgiften är sex öre för varje hel krona av den skatt som inte har betalats. dock minst 50 kronor. Vid beräkning av restavgiften skall avrundning ske till närmast högre hela krontal. '
Utöver restavgift tas tilläggsavgift ut. Tilläggsavgiften tas ut för varje på- börjad tidrymd av sex månader, första gången dock för den tidrymd som bör- jar två månader efter utgången av den månad då betalning skulle ha skett. till dess betalning sker eller förordnande om indrivning meddelas. 'l'illäggsavgil't beräknas för varje tidrvmd som nu nämnts till fyra öre för varje hel krona. 1 övrigt tillämpas i fråga om tilläggsavgift bestämmelserna i denna lag om restavgift. När särskilda omständigheter föranleder det får riksskatteverket befria från restavgift och tilläggsavgift.
10 & Betalas inte skatten i rätt tid och ordning skall den drivas in. Bestämmelserna i uppbördslagen (1953272) om indrivning gäller i till- lämpliga delar för skatt enligt denna lag.
11 & Har skatt innehållits och betalats in med för högt belopp skall återbetal- ning till den skattskyldige ske med vad som betalats för mycket.
Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos riksskatteverket före utgången av femte året efter det år då skatt inbetalades enligt 8 ?.
12 & För kontroll beträffande skatten katt riksskatteverket meddela beslut om skatterevision ltos banken. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmel- serna i taxeringslagen( 1990:000) om taxerittgsrevisiott.
13 & Riksskatteverkets beslut enligt dettna lag får överklagas hos kammarrät- ten av den skattskyldige. bankett eller det allmänna ombudet enligt kupong- skattelagen (19702624). Beslut om skatterevision enligt 12 & får dock inte överklagas.
Överklagandet skall ha kommit in inom två månader från den dag då kla- gattdett fick del av riksskatteverkets heslut.
Detttta lag träder i kraft den 1 januari 19.91 och tillämpas på räntor som belöper på tid efter ikrafttri'tdandet.
28. Förslag till Lag om ändring i skogskontolagen (1954: 142)
Härigenom föreskrivs att I. 2 och 7—9 åå skogskontolagen (l954:l42)' skall lta följande lydelse.
Nuvarande lydelse
1 &
Vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt katt fysisk per- sott och dödsbo som avses i 10 :$ 1 mom. lagett ( 1947:576) om statlig in- komstskatt. på de villkor och i den omfattning som anges i denna lag. få uppskov med beskattning av intäkt av skogsbruk för medel som sätts in på ett särskilt bankkonto (skogs- konto eller skogsskadekonto"). Upp- skov medges inte delägare i handels- bolag eller i dödsbo. för vilket reg- lerna ont handelsbolag skall tillåtn- pas. för inkomst av bolagets eller
Föreslagen lydelse
,
Vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt katt fysisk per- son och dödsbo som avses i 11) ä 1 ntont. lagett ( 1947:576) om statlig in- komstskatt. på de villkor och i den omfattning som anges i denna lag. få uppskov med beskattning av intäkt av näringst'erksamltet avseende skogsbruk för medel som sätts in på ett särskilt bankkonto (Skogskonto eller skogsskadekonto). Uppskov medges inte delägare i handelsbolag eller i dödsbo. för vilket reglerna om handelsbolag skall tillätttpas. för in-
dödsboets verksamhet. komst av bolagets eller dödsboets verksamhet.
Uppskov för insättning pä skogsskadekonto medges endast om stormfäll- ning. brand. insektsangrepp eller liknande händelse har medfört att mer än en tredjedel av f('.'tt'värvski'tllatts skog bör avverkas tidigare än vad som annars skulle ha varit fallet oclt om den skattskyldige med intyg från skogsvärdssty- relsett i länet eller på anttat sätt visar att den ltttvudsakliga delen av beskatt- nittgsårets skogsintäkter hänför sig till avverkning som nu har sagts.
Uppskov för insättning på skogsskadekonto medges inte om den skattskyl- dige för det beskattningsår och den f("ärvärvskälla som uppskovet avser också yrkar uppskov för insättning på skogskonto.
Har uppskov för insättning på skogsskadekonto vägrats på grund av att de i andra stycket angivna villkoren inte varit uppfyllda får den skattskyldige framställa yrkande om uppskov för insättning pa skogskonto. Sådan fram- ställning skall ha kommit in till skattetnyttdighetett inom sex månader från det att beslut meddelades om att rätt till uppskov för ittsätttting pä skogs- skadekonto inte föreligger. om inte lättgre tid följer av bestämmelserna i tax- eringslagen (1990:00).
Med bank avses i denna lag riksbanken. affärsbank. sparbank samt före- ningsbank.
Ett skattskyldig får för ett visst beskattningsår och en viss ff'trvi'trvskälla göra insättning på endast ett skogskonto eller skogsskadekcntto. Har den skattskyldige i strid mot denna bestämmelse gjort insättning på skogskonto eller skogsskadekonto i mer ätt en bank medges uppskov endast för insätt- ning på det först öppnade kontot.
lä”
Beträffande viss fi.")rvi'trvski'tlla far uppskovet för ett och samma beskatt- ningsår. om annat ej följer av andra och tredje styckena. avse högst ett be-
' Lagen omtryckt 198235. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975263. JLydelsc enligt prop. 1989l90:74. 3Senaste lydelse 1985:1()21.
Prop. 1989/905111)
Nuvarande lydelse
lopp motsvarattde sullllniln ZlV
Föreslagen lydelse
a) sextio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillittgen för skog. som ltar avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt. b) fyrtio procent av den på beskattningsåret beli'lpandc köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter satttt
c) fyrtio procent av salttvärdet av skogsprodukter. sotn uttder beskatt- ningsåret har tagits ut för förädling i
e) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter. som under beskatt- ningsåret har tagits ut för förädling i
egen rörelse. annan förvärvskälla inotn inkomst- slaget näringsverkstmtltet. Medför stormfi'tllning. brand. insektsangrepp eller liknande händelse att en betydande del av förvi'trvski'tllans skog bör avverkas tidigare ätt vad som annars skulle lta varit fallet. far skattskyldig. om och i den ntått han med intyg frått skogsvårdsstyrelsen i länet eller på annat sätt visar att intäkt hänför sig till avverkning som nu har sagts. uppskov nted högst ett belopp tttotsvarande sumtttatt av
a) åttio procettt av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog. som har avyttrats genom upplåtelse av zn'verkningsrätt.
b) femtio procent av den på beskattttittgsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter santt
c) femtio procent av saluvärdet av skogsprodukter. sotn under beskatt- ningsåret har tagits ut för förädling i egen rörelse.
Uppskov med belopp som anges i andra stycket medges också i fråga om sådan ersättning för skog eller skogsprt'tdukter som avses i punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 35 sq kommunalskattelagen (1928: 370).
e) femtio procent av saluvärdet av shsgsprodukter. sotn under beskatt- ttingsåret har tagits ut för förädling i annan förvärvskälla inom inkomst- slaget nt't'ringst'erksam/tet.
Uppskov med belopp som anges i andra stycket medges också i fråga om sådan ersättning för skog eller skogsprodukter som avses i 25 s 2 mom. tredje stycket lagen (19475 76) om statlig inkomstskatt.
Vid tillämpningen av första—tredje styckena avses med köpeskilling även försäkringsersätttting för skog och skogsprodukter.
Uppskov medng inte med så stort belopp att underskott ifört-'iirvskäl- lan uppkommer vid beräkttittg av nettointäkt enligt kommunalskatte- lagen.
Uppskov medng inte med så stort belopp att underskott uppkommer vid beräkning av ittkomst av för- värvskällan enligt kommunalskatte- lagett.
Hari förvärvski'illan redovisats utdelning från samfällighet. som avses i 6.5 1 mom. första stycket b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. medges uppskov för den del av utdelningen som härrör från intäkt av skogsbruk i samfälligheten under det beskattningsår som utdelningen hänför sig till på samnta sätt sotn om dettna del utgjort intäkt av skogsbruk. som den skatt- skyldige drivit själv.
50m skogskonto oelt skogsskade- konto godtas endast konto för vilket ränta gottskri vs årligen eller oftare. Räntesatscn för medel på skogskonto och skogsskadekonto bestäms av battken. Pd gottskriven ränta utgärskatt ett- ligt lagen (1990:00) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8.54
Belopp för vilket uppskov nted beskattning har erhållits samt ränta på sådant belopp skall tas upp som intäkt av skogsbruk för det beskatt- ningsår då utbetalning frän skogs- kontot eller skogsskadekontot sker eller skulle ha skett enligt 6 &.
Belopp för vilket uppskov med beskattning har erhållits samt reste-. rande ränta på sådant belopp skall tas upp som itttäkt av näringsverk— samhet för det beskattningsår då ut- betalning från skogskontot eller skogsskadekontot sker eller skulle ha skett enligt 6 5.
Med resterande ränta avses ränta efter avdrag för skatt ett/igt 7 s.
Beskattning enligt första stycket skall inte ske om medel på skogskonto eller skogsskadekonto ltos en bank till hela beloppet direkt överförs till ett tttotsvarande konto i en annan bank.
95
Övergår skattskyldigs fastighet till annan på annat sätt ätt genom köp. byte eller därmed jämförligt fång el- ler genom gåva skall. såvida fastig- heten utgör den väsentliga delen av förvärvski'tlla för vilken insättning på skogskonto eller skogsskadekonto har gjorts. innestående medel genast tas upp som intäkt av skogsbruk.
Övergär skattskyldigs fastighet till annan på annat sätt än genom köp. byte eller därmed jämförligt fång el- ler genom gåva skall. såvida fastig- heten utgör den väsentliga delen av förvärvskälla för vilken insättning på skogskonto eller skogsskadekonto har gjorts. innestående medel genast tas upp som intäkt av näringsverk- samhet.
l-lar dödsbo innestående medel skall beskattning äga rum för det beskatt- ningsår då reglerna om ltattdelsbolag tillämpas första gången på dödsboet.
Har avtal träffats om överlåtelse eller pantsättning av medel på skogskonto eller skogsskadekonto. skall medlen genast tas upp som in- täkt av skogsbruk. Beskattning skall inte ske av den anledningen att den skattskyldige efter framställning från skogsvärdsstyrelse har förbun- dit sig att inte utan styrelsens till- stånd förfoga över medlen.
l-Iar avtal träffats om överlåtelse eller pantsättning av medel på skogskonto eller skogsskadekonto. skall medlen genast tas upp som in- täkt av näringsverksam/tet. Beskatt- ning skall inte ske av den anled- ningen att den skattskyldige efter framställning från skogsvårdssty- relse har förbundit sig att inte utan styrelsens tillstånd förfoga över medlen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering.
Skogskonto och skogsskadekonto som vid lagens ikraftträdande inte upp- fyller villkoret enligt 7 ?; första stycket skall — om villkoret inte uppfyllts se- nast den 31 december 1992 — inte längre anses som skogskonto eller skogs— skadekonto i följd varav de på kontot innestående medlen Skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet.
4 Senaste lydelse 1988: 1520.
29. Förslag till Lag om ändring i lagett (1986:492) om tillfälliga regler för insättning på skogskonto
Härigenom föreskrivs att lagen (1986:492) om tillfälliga regler för insätt- ning på skogskontol skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid 1987—1992 års taxeringar gäller i stället för vad som sägs i 2 5 första— tredje styckena skogskontolagen (19541142) att uppskov medges med högst ett belopp motsvarande summan av
a) nittio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog. som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt.
b) sjuttio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprtztdukter samt
c) sjuttio procent av saluvärdet av c) sjuttio procent av saluvärdet av skogsprodukter. som uttder beskatt- skogsprodukter. som under beskatt- nittgsåret har tagits ut för förädling i ningsåret har tagits ut för förädling i egen rörelse. annan förvärvskälla inom inkomst-
slaget näringsverksam/tet.
Denna lag träder i kraft den 1 jttli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering.
'Senaste lydelse 1988:]522.
lx) IQ
30. Förslag till Lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:611) om upphovsmanna- konto
dels att 4 så skall upphöra att gälla. dels att 1. 7. 1() och 11 ss skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Vid taxering till statlig och kom- munal inkomstskatt kan fysisk per- son. på de villkor och i den omfatt- ning som anges i denna lag. få upp- skov med beskattning av sådan in- täkt av rörelse som tillkommit ho- nom i egenskap av upphovsman en- ligt lagen ( 19()t.):729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsmannaintäkt). Uppskov medges inte om den skattskyldige har avlidit under beskattningsäret.
Föreslagen lydelse
Vid taxering till statlig och kom- munal inkomstskatt kan fysisk per- son. på de villkor och i den omfatt- ning som anges i denna lag. få upp- skov med beskattning av sådan in- täkt av näringsverksam/tet som till- kommit honom i egenskap av upp- hovsman enligt lagen (19601729) om upphovsrätt till litterära och konst- närliga verk (upphovsmannaintäkt). Uppskov medges inte om den skatt- skyldige har avlidit under beskatt- ningsåret.
Delägare i handelsbolag eller i dödsbo. för vilket reglerna om handelsbo- lag skall tillämpas. har inte rätt till uppskov för bolagets eller dödsboets in- komst.
Sam app/tavsmamtakonta godtas endast konto för vilket ränta gatt- skrivs årligen eller oftare.
Räntesatsen för medel på upphovsnmnnakonto bestäms av banken.
På gottskriven ränta utgörs/(att en- ligt lagen ( I 990:0() ) om skatt på ränta på skogs/(ontmnedel m.m.
10 å
Belopp för vilket uppskov mcd beskattning har erhållits samt ränta på sådant belopp skall tas upp som intäkt av rörelse för det beskatt- ningsår dä utbetalning från upphovs- mannakontot sker eller skulle ha skett enligt 9 s*".
Belopp för vilket uppskov med beskattning har erhållits samt reste- rande ränta på sådant belopp skall tas upp som intäkt av nt'iringsverk- samhet för det beskattningsår då ut- betalning från upphovsmannakon- tot sker eller skulle ha skett enligt 9 så.
Med resterande ränta avses ränta efter mfdrag för skall enligt 7 4).
Utbetalat belopp skall inte anses som upphovsmannaintäkt.
llä
Medel som innestår pä upphovs- mannakonto skall tas upp som intäkt av rörelse om
Medel som innestår på upphovs- mannakonto skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet om
'd) thal under beskattningsåret har träffats om överlåtelse eller pantsätt- ning av medlen.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
b) medlen under beskattningsåret har tillagts den skattskyldiges make ge- nom bodelning eller
c) den skattskyldige vid beskattningsårets utgång inte längre är bosatt här i riket.
Avlider den skattskyldige. skall på upphovsmannakonto innestående medel tas upp som intäkt av rörelse senast vid taxeringen för det bc— skattningsår då dödsboet skiftas helt eller delvis. dock inte i något fall se- nare än vid den taxering som sker det tredje kalenderåret efter det ka- lenderår dä dödsfallet inträffade.
Avlider den skattskyldige. skall på upphovsmannakonto innestående medel tas upp som intäkt av närings- verksamhet senast vid taxeringen för det beskattningsår då dödsboet skif- tas helt cller delvis. dock inte i något fall senare än vid den taxering som sker det tredje kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträf- fade.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxerin 1. l.—
Upphovsmannakonto som vid lagens ikraftträdande inte uppfyller villko- ret cnligt 7.5 första stycket skall — om villkoret inte uppfyllts senast den 31 december 1992 — inte längre anses som upphovsmannakonto i följd varav de på kontot innestående medlen skall tas upp som intäkt av näringsverksam- het.
31. Förslag till Lag om upphävande av lagen (1978z970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst
Härigenom föreskrivs att lagen (1978:97()) om uppskov med beskattning av realisationsvinst skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen gäller dock alltjämt i fråga om 1991 och tidigare års taxe- ringar samt i fall som avses i punkten 3 av övergångsbestämmelserna till la- gen (199l_l:()(.)tl) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
32. Förslag till Lag om upphävande av lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt
Härigenom föreskrivs att lagen (1983zltl8ö) om vinstdelningsskatt skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar.
1. Vid beräkning av det nominella resultatet skall — utöver vad som anges i 3 & den upphävda lagen — följande gälla vid 1991 års taxering. Har den be- skattningsbara inkomsten eller beräknade förlusten påverkats av avdrag för avskrivning pä inventarier enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig av- skrivning i punkt 4 fjärde stycket av am-isningarmt till 29.5 kommunalskatte- lagen ( 19282370) eller restvärdeavskrivning i punkt 5 första stycket av samma ans-'isningar i lagrummens lydelse intill den 1 juli 1990 skall tillägg göras med hälften av skillnaden mellan det belopp som påverkat inkomsten eller förlus- ten och ett _jämförelscbeltwp beräknat enligt andra—fjärde styckena.
Underlaget för jäinförclscbeloppet bestäms utifrån följandc poster:
a) det skattemässiga restvärdet pa inventarierna vid utgången av närmast föregående beskattningsår.
b) anskal'fningsvärdet för under beskattningsåret anskaffade inventarier som vid beskattningsårets utgäng fortfarande tillhörde rörelsen eller jord- bruket med undantag för inventarier som anskaffats efter den 26 januari 1990 i den man anskaffningen inte skett på grund av ett skriftligt avtal som slutits senast nämnda dag.
e) ett belopp motsvarande vad som utgör intäkt i form av vederlag eller försäkringsersättning för inventarier som har anskaffats före beskattnings- årets ingång och som har avyttrats eller förlorats under beskattningsåret.
Underlaget för jämförelscbeloppet är summan av posterna a och b med avdrag för posten c. Är underlaget negativt skall det anses vara noll.
Jämft'ärelsebeloppet är 31) procent av underlaget om den skattskyldige yr- kar avdrag för avskrivning enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig av— skrivning och 25 procent av underlaget om den skattskyldige yrkar avdrag enligt bestämmelserna om rcstvärdezwskrivning.
Bestämmelserna i första—fjärt'le styckena skall tillämpas även beträffande övriga tillgångar som behandlas som inventarier i avskrivningshänseende.
l.änsskattcmyndighcten får helt eller delvis medge befrielse från tillägg enligt första stycket om anskaffningen av inventarier och sådana tillgångar" som avses i femte stycket utgör ett led i strukturrationalisering som kan anses särskilt ("önskvärd.
l.änsskattcmyndighetens beslut får ("överklagas hos riksskatteverket. Riks- skatteverkets beslut får inte överklagas.
2. Besti'immelserna i punkt 1 skall tillämpas även vid 1991 års taxering till särskild vinstskatt enligt lagen (19891346) om särskild vinstskatt.
3. Bestämmelserna om vinstdelningsunderlag i den upphävda lagen till- lämpas även vid 1992 års taxering till särskild vinstskatt enligt lagen (1989:.346) om särskildvinstskatt. Därvid skall skattcutjämningsrescrv enligt lagen ( l99l"):000) om skatteutjämningsreserv och uppskovsbelopp enligt la- gen ( 1990:0()()) om återföring av obeskattade rescrver— till den del uppskovs- beloppet inte har äterförts till beskattning — anses som sådan reserv som av- ses i 3 s" första stycket 6 den upphävda lagen. Vidare skall med beskattnings- arcts inkomstskatt avses 30 procent av företagets till statlig inkomstskatt be- skattningsbara inkomst.
33 Förslag till , Lag om upphävande av lagen (1960:63) om förlustavdrag
l-Iärigenom föreskrivs att lagen (1960163) om förlustavdrag skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock allt- jämt vid 1991 och tidigare års taxeringar.
I fråga om skattskyldiga som avses i 10 ä 1 mom. lagen (1947:576) om stat- lig inkomstskatt gäller följande. Förlust för vilken rätt till avdrag skulle ha förelegat enligt den upphävda lagen får inom tid som anges i denna utnyttjas genom avdrag antingen från taxerad förvärvsinkomst eller från inkomst av kapital.
I fråga om skattskyldiga som avses i 10 aå lagen om statlig inkomstskatt gäller följande. Förlust för vilken rätt till avdrag enligt den upphävda lagen skttlle ha förelegat vid 1992 års taxering får dras av vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet vid taxering till statlig inkomstskatt det nämnda året. Om den skattskyldige på grund av förlängning av räkenskapsåret inte skall taxeras detta år gäller det sagda vid 1993 års taxering för förlust för vilken rätt till avdrag skulle ha förelegat då.
34. Förslag till Lag om upphävande av lagen (1982:336) om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier
Härigenom föreskrivs att lagen (19821336) om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare ärs taxeringar.
Prop. 1989/901110
35. Förslag till Lag om upphävande av lagen (1979:609) om allmän investeringsfond
Härigenom föreskrivs att lagen (1979:609) om allmän investeringsfond skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990.
1. Den upphävda lagen tillämpas alltjämt på avsättningar i bokslut före den 31 december 1989 eller på avsättningar enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1989:lt)22) om ändring i lagen (1979:609) om allmän investerings— fond. Punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (19792609) om allmän investeringsfond tillämpas dock inte efter utgången av juni 1990.
2. Ätcrförs en avsättning som gjortsi bokslut till ledning för 1991 års taxe- ring till beskattning vid 1992 — 1995 års taxeringar skall tillägg tas upp enligt 12 9" andra stycket.
3. lanspräktagande av investeringsfond skall fr.o.m. 1992 års taxering ske i inkomstslaget näringsverksamhet. Vid tillämpningen av 11 5 första stycket e skall företagets verksamhet bedömas enligt de bestämmelser om inkomst- slag som gäller t.o.m. 1991 års taxering.
4. Kvarstående avsättningar till allmän investeringsfond skall återföras till beskattning vid 1996 års taxering eller. om företaget inte skall taxeras detta är. vid 1997 års taxering utan särskilt tillägg.
36. Förslag till Lag om upphävande av lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv
1-lärigenom föreskrivs att lagen (l979:610) om allmän investeringsreserv skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Lagen tillämpas alltjämt vid 1990 och tidigare ärs taxeringar. För beskattningsår som avslutats före den 30 april 1990 tillämpas lagen även vid 1991 års taxering.
I fråga om avsättningar som skett enligt den upphävda lagen skall denna tillämpas även vid senare års taxeringar.
37. Förslag till Lag om upphävande av vissa fondförfattningar, m.m.
Härigenom föreskrivs att följande lagar skall upphöra att gälla vid ut- gången av år 1997. nämligen
] . förordningen (1942:371) om rätt att vid taxering till kommunal inkomst- skatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsätt- ning till investeringsfond,
2. ft.")rordningen (1947: 174) om investeringsfonder.
3. lagen (19551256') om investeringsfonder för kcmjunkturutjämning i den mån denna lag på grund av bestämmelserna i punkt 3 av övergångsbcstäm- melserna till lagen (1979:609) om allmän investeringsfond alltjämt gäller,
4. lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto,
5. lagen (19811 185) om inbetalning på särskilt investeringskonto,
6. lagen (1984: 1090) om inbetalning pä förnyelsekonto. Kvarstående avsättningar enligt nämnda lagar skall återföras till beskatt- ning vid 1996 års taxering eller. om företaget inte skall taxeras detta år. vid 1997 års taxering. Något särskilt tillägg skall inte tas upp vid återföringen.
lanspråktagande av fond skall fr.o.m. 1992 års taxering ske i inkomstslaget näringsverksamhet. Vid prövning av frågan om företagets verksamhet för- ändrats på sådant sätt att återföring till beskattning skall ske tidigare än som sägs i f("iregående stycke skall företagets verksamhet bedömas enligt de be- stämmelser om inkomstslag och f("ärvärvskällor som gällt t.o.m. 1991 års taxering.
Prop. 1989/90:11()
38. Förslag till Lag om upphävande av lagen (1954z40) om särskild fartygsfond
Härigenom föreskrivs att lagen (1954:40) om särskild fartygsfond skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar.
I fråga om avsättningar som skett enligt den upphävda lagen skall denna tillämpas även vid senare års taxeringar. lanspråktagande av särskild fartygs- fond skall fr.o.m. 1992 års taxering ske i inkomstslaget näringsverksamhet.
39. Förslag till Lag om upphävande av lagen (1967:96) om särskild nyanskaffningsfond
Härigenom föreskrivs att lagen (1967:96) om särskild nyanskaffningsfond skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen till- lämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar.
] fråga om avsättningar som skett enligt den upphävda lagen skall denna tillämpas även vid senare års taxeringar.
Prop. 1989/90:11()
40. Förslag till Lag om upphävande av lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringcn för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet
llärigcnom föreskrivs att lagen (19671752) om avdrag vid inkomsttaxe- ringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock allt- jämt vid 1991 och tidigare års taxeringar.
I fråga om avsättningar som skett enligt den upphävda lagen skall denna tillämpas även vid senare års taxeringar. Med uttrycket rörelse skall därvid avses sadan näringsverksamhet som hänför sig till rörelse.
41. Förslag till Prop. 1989/9t):11t) Lag om upphävande av lagen (1981:296) om eldsvådefonder
Härigenom föreskrivs att lagen (1981:296) om eldsvådcfonder skall upp- höra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar.
I fråga om avsättningar som skett enligt den upphävda lagen skall denna . tillämpas även vid senare års taxeringar.
IV - OO 'Jl
42. Förslag till Lag om upphävande av förordningen (1960:659) angående beskattning av ränta är svenska statens sparobligationcr
Härigenom föreskrivs att förordningen (1960:659) angående beskattning av ränta å svenska statens sparobligationcr skall upphöra att gälla vid ut- gången av är 1990. Den upphävda förordningen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar. Ränta som redovisats vid 1991 och tidigare års taxeringar skall inte tas upp till beskattning vid senare års taxeringar.
43. Förslag till Lag om upphävande av lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer
Härigenom föreskrivs att lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar. Vid senare års taxeringar gäller följande.
Vid beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring av andel i aktie- sparfond som förvärvats genom insättningar före den 1 januari 1984 får. efter den skattskyldiges val. anskaffningsvärdet bestämmas till antingen
]. andelens marknadsvärde vid utgången av det femte kalenderåret efter det år för vilket sparskattereduktion har medgivits. eller
2. värdet på andelen vid utgången av det år för vilket sparskattereduktion har medgivits ökat med avkastningen under de därpå följande fem åren.
Om andelen förvärvats under första kvartalet 1984 beräknas anskaffnings- kostnaden antingen till andelens marknadsvärde vid utgången av år 1988 el- ler. efter den skattskyldiges val, till värdet vid utgången av mars 1984 ökat med avkastningen till och med år 1988.
Prop. 1989/90:1 10
44. Förslag till Lag om upphävande av lagen (1972:128) om skattefrihet vid premiering av sparande
Härigenom föreskrivs att lagen (1972: 128) om skattefrihet vid premiering av sparande skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock fortfarande i fråga om bonus på sparobligationer som har utgetts före utgången av år 1990.
45. Förslag till Lag om upphävande av lagen (1982:2) om uppfinnarkonto
Härigenom föreskrivs att lagen ( 1982:2) om uppfinnarkonto skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock allt- jämt vid 1991 och tidigare års taxeringar.
Ifråga om belopp för vilket uppskov medgetts enligt den upphävda lagen skall denna tillämpas även vid senare års taxeringar. Beskattning skall därvid ske i inkomstslaget näringsverksamhet.
46 Förslag till Prop. 1989/901110 Lag om upphävande av lagen (1989:1021) om särskilda regler för nedskrivning av lager m.m. Härigenom föreskrivs att lagen (1989:1021) om särskilda regler för ned- skrivning av lager m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1990 och 1991 års taxe- ringar.
47. Förslag till Lag om avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska Museum
Härigenom föreskrivs följande.
Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt kommunalskatte- lagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt medges av- drag för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska Museum.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. Vid 1990 och 1991 års taxeringar skall med näringsverk- samhet avses rörelse och jordbruksfastighet.
Prop. 1989/901110
Finansdepartementet PFOP- 1989/901110
Utdrag ur protokoll vid regeringssammantråde den 29 mars 1990
Närvarande: statsministern Carlsson. ordförande. och statsråden Hjelm- Wallen. S. Andersson. Göransson. Dahl. R. Carlsson. Hellström. Johansson. G. Andersson. Lönnqvist. Thalén. Wallström. Lööw. Persson. Molin. Sahlin. Larsson. Åsbrink
l—"öredragande: statsrådet Åsbrink
Proposition om reformerad inkomst- och företagsbeskattning
1. Inledning
Under flera år har ett mycket omfattande reformarbete bedrivits i syfte att f("irbättra och förenkla både de materiella och processuella skattereglerna. l sistnämnda hänseende kan nämnas att regeringens proposition om ny taxe- ringslag (prop. 1989.-"'$)t):74) nu behandlas av riksdagen.
Regeringen kommer senare denna dag att besluta om en proposition om reformerad mervärdeskatt m. m. (prop. 1989,-"90:111'). Den propositionen grundas i första hand på ett betänkande (SOU 1989:35) från kommittén för indirekta skatter (KIS).
I tre andra betänkanden från sommaren 1989 redovisas förslag till omfat- tande ft'irändringar av de materiella reglerna inom inkomst- och företagsbe- skattningen. Betänkandena (SOU 1989:33. 34 och 36) Reformerad inkotnst- beskattning från inkomstskatteutredningen (RINK). Reformerad företags- bcskattning från utredningen om reformerad företagsbcskattning (URF) samt 1nflationskorrigerad inkomstbeskattning från utredningen om inlla- tionskorrigcrad inkcnnstbcskattning (lBU) utgör tillsammans med remissyn- punkterna underlag för sti'tllningstaganden om den framtida utformningen av de centrala delarna i skattesystemet. Detsamma gäller 1980 års företags- skattekommittes (FSK) betänkande Beskattning av fåmansföretag (SOU 198912).
En förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig över resp. betän- kande bör fogas som bilaga 1 till protokollet. Sammanställningar över re- missyttrandena har upprättats och finns tillgängliga i lagstiftningsärendet:
SOU 1989:2. finansdepartementet dnr 17t_)8f8.9 SOU 1989:33. finansdepartementet dnr 3-106f89 SOU 1989:34. finansdepartementet dnr 3362f'89 SOU 1989:.36. finansdcpartementet dnr 37391'89. Ett första steg i genomlk'irandet av reformen har tagits under hösten 1989. Skattelättnadermt finansierades genom vissa breddningar av basen för den
personliga inkornstbeskattningen. ökad kapitalbeskattning och höjt uttag av indirekta skatter. Åtgärder vidtogs även inom företagsbeskattningcn i syfte att underlätta övergången till ett nytt system. Jag kommer nu att redovisa mina överväganden och förslag till det slutliga steget i reformeringen av in- komst- och företagsbeskattningen.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 25 januari 1990 att inhämta lagrådets yttrande över lagförslagen. De till lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till pro- tokollet i detta ärende som bilaga 2.
Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet sotn bilaga 3. Jag godtar i hu- vudsak lagrådets förslag till ändringar i de remitterade förslagen och åter- kommer till lagrådets synpunkter i den allmänna motiveringen till förslagen (avsnitt 2. 4.2. 5.3.2.l—5.3.2.2. 6.2.5. 6.2.7. 6.4.11. 6.4.13. 6.5.5. 6.5.11. 6.5.14. 6.6.5. 6.6.8. 6.8.1. 6.10.11. 6.10.12. 8.7.4. 8.8.3 och 8.14) och i spe- cialmotiveringen (avsnitt 12).
Jag kommer nu att redovisa mina förslag till slutligt genomförande av refor- men såvitt avser inkotnstbcskattningen och företagsbcskattningen.
I det följande redovisar jag först mina allmänna synpunkter på reformen (avsnitt 2). uppdelningen i arbetsinkomst/kapitalinkomst (avsnitt 3) och frå- gor kring skatteskalan m.m. (avsnitt 4). Därefter behandlar jag i skilda av- snitt inkomst av tjänst. m.m. (avsnitt 5). inkomst av kapital (avsnitt 6). bo- stadsbeskattningen (avsnitt 7) och företagsbeskattningen (avsnitt 8). Jag re- dovisar också kompletterande åtgärder och ekonomiska effekter (avsnitt 9”) och mina avslutande synpunkter (avsnitt 10). Författningsförslagen kom- menteras i specialmotiveringen (avsnitt 12).
Hänvisningar till US111
2 Allmänna synpunkter på reformen
! de stora skatteutredningarna har utarbetats förslag till en reform av den personliga inkomstbeskattningen. företagsbeskattningen och de indirekta skatterna. [ prop. l989/9(l:50 (s. 62 ff) om inkomstskatten för år 1990 anslöt sig regeringen till huvuddragen i utrcdningsförslagen samt redovisade för- slag till ett första steg i reformens genomförande under år 1990. Riksdagen anslöt sig till dessa bedömningar och godtog med någon smärre justering re- geringsförslagen (SkUltl och 20. rskr. 96 och 97. SFS 1989:1016 — 1037). Enighet föreligger mellan regeringen och folkpartiet också om huvuddragen av det andra steget i reformen.
De bedömningar som redovisades i den nyssnämnda propositionen — och till vilka riksdagen anslutit sig — ligger självfallet till grund för det slutliga genomförandet av skatterefortnen. Jag får därför när det gäller behovet och inriktningen av reformen i huvudsak hänvisa till vad som anfördes i den de- len i prop. 1989/90:50.
Det f("irtjänar emellertid att än engång slås fast att det övergripande målet för skattereformcn är att åstadkomma en samhällsekonomiskt effektiv be- skattning samtidigt som fördelningspolitiska mål uppfylls. Arbete och spa- rande skall ges en bättre skattemässig behandling medan villkoren för läne- baserad konsumtion och förmögenhetsuppbyggnad försämras. En likvärdig behandling av arbetsinkomster och inkomster av kapital skall komma till stånd. Skatteplanering och skatteflykt skall motverkas. Inte minst härige- nom kommer den fördelningspolitiska träffsäkerheten i beskattningen att förbättras.
De ändringar i regelsystemet som jag i det följande kommer att redovisa är utomordentligt omfattande. Det genomgående drag i reformförslagen som har störst betydelse för att uppnå de nyss angivna målen är en ökad lik- formighet i behandlingen av skilda slag av inkomster. Detta är i själva verket grundelementct i reformen. Det andra huvudinslaget är en kraftig sänkning av skattesatserna. Även detta inslag är en grundfi'irutsättning för att uppnå syftena med reformen.
De kraftiga sänkningarna av skatteuttaget på arbetsinkomster som jag kommer att föreslå leder till ett mycket stort inkomstbortfall för staten. Av såväl statsfinansiella som stabiliseringspolitiska skäl måste skattebortfallet kompenseras genom basbreddningar inom arbetsinkomstbeskattningen. ef- fektivare kapitalbeskattning och ökat uttag av indirekta skatter inklusive miljöskatter på koldioxid och svavel. Breddningen av beskattningsunderla- get — som är ett uttryck för den likformiga behandlingen av olika inkomster och när det gäller mervärdeskatten olika slag av konsumtion — har således den dubbla funktionen att främja de allmänna målen för reformen och samti- digt utgöra grunden för reformens finansiering.
Jag kommer senare denna dag att närmare redovisa mina förslag när det gäller den indirekta beskattningen. Jag kommer här att ta upp den person- liga inkotnstbeskattningen — såväl arbets- som kapitalinkomstbeskatt- ningen — och beskattningen av företagen. Jag kommer också att gå in på de sammantagna statsfinansiella effekterna av reformen. Vidare redovisar jag de fördelningspolitiska effekter som reformen ger upphov till.
Lagtekniska frågor
lnnan jag går in på de olika delförslagen vill jag något beröra de särskilda författningstekniska problem som finns inom inkomstskatteområdet. Huvudförfattningarna — kommunalskattelagen (19281370). KL. och lagen om statlig inkomstskatt (1947:576). SlL — har varit föremål för ett närmast oändligt antal ändringar under årens lopp. Ft.")rfattningarna har stora brister när det gäller systematik och överskådlighet. De förslag som jag lägger fram kräver stora ingrepp i både KL och SlL. Det hade självfallet varit av stort värde om en Iagteknisk modernisering kunnat utföras samtidigt som den ma- teriella reformen genomförs. Ett sådant arbete är emellertid tidskrävande och skulle ha fördröjt genomförandet av skattereformen med minst ett år. Ett sådant dröjsmål hade inte varit försvarbart. Det är emellertid en angelä- gen uppgift att skatteförfattningarna moderniseras. Med hänsyn till skatter-
nas betydelse för alla medborgare och företag är det av särskild vikt att la- garna är så tekniskt utformade att förståelsen av reglernas innehåll underlät- tas. Min avsikt är därför att en särskild översyn skall göras av de centrala fi'irfattningarna inom skatteområdet i lagtekniskt hänseende efter det att ar- betet med de materiella regeländringarna slutförts. Lagrådet har också un- derstrukit behovet av en författningsteknisk översyn och att detta behov blir särskilt uttalat efter de nu aktuella författningsändringarna.
Redan här bör också anmärkas att reformen i systematiskt hänseende in- nebär genomgripande ft'irändringar. De sex inkomstslagen i KL förs samman till tre: tjänst. kapital och näringsverksamhet.
De nuvarande inkomstslagen utgörs av tjänst. jordbruksfastighet. rörelse. annan fastighet. tillfällig förvärvsverksamhet och kapital. Indelningen kvar- står sedan Kl_:s tillkomst och framstår i dag som föråldrad. Ett exempel på detta är den åtskillnad som görs mellan inkomst av rörelse och inkomst av jordbruksfastighet. Redan av det skälet är det påkallat att ompröva reg- lerna. Härtill kommer att mina förslag på kapitalbeskattningsområdet nöd- vändiggör ändringar i indelningen i inkomstslag.
Mitt förslag innebär i korthet. Inkomst av tjänst kommer i högre grad än för närvarande att fungera som en uppsamlingspost för inkomster som hit- tills inte beskattats. Inkomst av kapital utgör en sammanslagning av de nuva- rande inkomstslagen kapital och tillfällig förvärvsverksamhet. lnkomst av näringsverksamhet är en sammanslagning av inkomstslagen jordbruksfastig- het. annan fastighet och rörelse.
U.)
Arbetsinkomst/Kapitalinkomst
Mitt förslag: Arbetsinkomster beskattas enligt en progressiv skala me- dan nominella kapitalinkomster träffas av ett i princip enhetligt skat- teuttag på 30 %.
RlNK:s förslag: Överensstämmer med mitt förslag. lBU har i sitt betän- kande redovisat förslag till en real kapitalinkomstbcskattning.
Remissinstanserna: RlNK:s förslag har överlag fått ett positivt motta- gande. Vissa remissinstanser anser dock att den förordade skattesatsen för kapitalinkomster är för hög när beskattningen träffar nominell avkastning. Några remissinstanser däribland LO. har i stället förordat en real beskatt- ning av kapitalinkomster. Motsvarande inställning återspeglar sig i remissva- ren över lBU:s betänkande.
Skälen för mitt förslag: Ett viktigt inslag i skattereformen är en sänkning av de formella skattesatserna. Av fördelningspolitiska och statsfinansiella skäl bör dock progressiviteten finnas kvar när det gäller beskattningen av arbetsinkomster om än på en långt lägre nivå än dagens. Jag återkommer i det följande till den närmare utformningen av skatteskalan för arbetsin- komster.
När det gäller beskattningen av kapitalinktmtster mäste ytterligare förhål- landen tas med i bedömningen. En viktig utgångspunkt för reformen är att åstadkomma större likformighet i beskattningen av arbetsinkomster och ka- pitalinkomster än vad som följer av dagens system. Målet om likformighet i detta hänseende kan dock inte anses uppfyllt om skatteuttaget på nominell kapitalavkastning är detsamma som uttaget på arbetsinkomster. Vid en så- dan jämförelse måstc effekterna av inflationen beaktas. RINK har formule- rat målsättningen om likformighet så att skattens andel av real kapitalavkast- ning skall vara likvärdig med skatteuttaget för arbetsinkomster i form av in- komstskatt och skattedelen av sociala avgifter. Även enligt min mening bör en likformig behandling av de två slagen av inkomster ses utifrån det per- spektivet.
Frågan blir då vilken metod som skall användas för att beakta inflationens effekt på kapitalbeskattningen. En tänkbar metod är självfallet s.k. real be- skattning. dvs. att kapitalinkomsterna korrigeras för inflationen så att be- skattningen enbart träffar avkastningen utöver inflationen. RINK har över- vägt en real metod men avvisat den lösningen främst av tre skäl. 1 betänkan- det anförs i korthet följande i den delen. För det första talar internationella hänsynstaganden mot ett införande av real beskattning i Sverige. Metoden tillämpas inte i något av de för svensk ekonomi betydelsefulla länderna vilket utan tvivel skulle leda till komplikationer för enskilda och företag med in- komster från andra länder. Ett ensidigt svenskt införande av real beskattning ger också risker för ett internationellt skattcarbitrage. För det andra skulle metoden ytterligare öka komplexiteten i ett redan krångligt system. Detta ligger inte i linje med det ("övergripande önskemålet att förenkla inkomstbe- skattningen. För det tredje bestäms normalt lånebclopp och ränteutgifter i nominella termer. Vid en real metod kommer avdragsbeloppet för räntan att variera år från år på ett sätt som skulle försvåra låntagarens planering.
Till det nu sagda kan läggas ytterligare en aspekt som också påtalats av RINK. nämligen att en real beskattningsmetod kan bidra till en mera allmän indexering av ekonomiska relationer som på sikt kan försvåra en önskvärd bekämpning av inflationen. Det kan också sättas i fråga om en avdragsrätt för ränteutgifter som beloppsmässigt varierar år från år skulle vinna förstå- else hos berörda skattskyldiga.
Sammantaget anser jag att de av RINK redovisade skälen mot en real be- skattning har sådan styrka att metoden inte bör införas. Hänsynstagandet till inflationen måste därför ske på annat sätt. Det alternativ som ligger närmast till hands är att skattesatsens nivå bestäms med beaktande av att avkast- ningen till viss del endast är att se som inflationskompensation.
RINK har bl.a. utifrån antaganden om inflation och realräntenivå stannat för ett alternativ med ett 30—procentigt proportionellt skatteuttag. Vid lång- siktigt realistiska antaganden uppnås härigenom en r'cal avkastning efter skatt. Vid höga inflationstal kan dock självfallet den reala avkastningen efter skatt bli negativ.
För ett sådant enhetligt skatteuttag talar även andra faktorer. Som fram- går i det följande bör enligt min mening den stora majoriteten av de skatt-
296.
skyldiga i princip enbart betala kommunalskatt på arbetsinkmnster. De får därigenom en skattesats på ca 30 (;f=. Eftersom underskott på grund av ränte- utgifter i regel kommer att berättiga till en skattereduktion på 30 % upp- kommer för flertalet skattskyldiga ingen begränsning av det skattemässiga värdet av ränteavdragen. Detta år eftersträvansvärt från bostadspolitiska ut- gångspunkter. Samtidigt blir skattelättnaden för egnahctnsägare på grund av ränteutgifter densamma oberoende av om han eller hon är höginkomstta- gare eller har måttliga inkomster.
Ett proportionellt skatteuttag har också andra positiva effekter. En bety- delsefull sådan effekt är att den samlade skatten inom ett hushåll inte påver- kas av hur tillgångarna är fördelade mellan ltushållsmedlemmarna. Incita- menten till enbart skattebetingade omfördelningar av tillgångar mellan när- stående elimineras således i allt väsentligt. Skatteuttaget på 30 % harmonie- rar också väl med den skattesats som jag senare kommer att förorda på bo- lagsskatteområdet. Den låga skattesatsen ger också till effekt att en avdrags- begränsning liksom för närvarande uppkomtner för inkomsttagare i höga in- komstlägen vilket är positivt från fördelningspolitiska utgångspunkter. Det kan också tilläggas att den föreslagna nivån på skatteuttaget lämnar ut- rymme för en långt större likformighet i beskattningen av löpande kapitalav- kastning och kapitalvinster än vad som är möjligt i dagens system.
Min bedömning blir sammanfattningsvis att RINKzs förslag om en separat proportionell kapitalbeskattning med ett skatteuttag på 30 % bör genomfö- ras. Jag återkommer längre fram till den närmare utformningen av kapital- skattereglerna.
4 Skatteskalan, m. m.
4.1. Skatteskala och grundavdrag
Mitt förslag: Frånsett ett grundbelopp på 100 kr. utgårstatlig inkomst- skatt för inkomståret 1991 endast för förvärvsinkomster (inkomst av tjänst och näringsverksamhet) som överstiger 170 000 kr. i beskatt- ningsbar inkomst. Skatten tas ut med en enhetlig skattesats på 20 %. Gränsen för den statliga inkomstskatten justeras årligen med föränd- ringen av konsumentprisindex med tillägg av två procentenheter.
Grundavdraget knyts till basbeloppet och skall uppgå till lägst 0.32 basbelopp. Detta motsvararför inkomståret 1991 ca 10 000 kr.. vid ett basbelopp för detta inkomstår på 31 200 kr. För taxerade förvärvsin- komster i intervallet 1,86 — 2.89 basbelopp (ca 58 000 kr. — 90 000 kr.) trappas grundavdraget upp med 25 % av inkomsten inom detta skikt (högst ca 18 000 kr. år 1991). För inkomster över 3.04 basbelopp (ca 95 000 kr.) trappas grundavdraget ned med 10 % av den del av in- komsten som överstiger 3.04 basbelopp tills grundavdraget åter når nivån 0.32 basbelopp. vilket sker vid en taxerad inkomst på ca 175 000 kr.
Schablonavdraget under inkomst av tjänst höjs från 3 000 kr. till 4 000 kr.
RlNK:s förslag: Överensstämmer endast delvis med mitt förslag. RINKzs förslag innebär att gränsen för statlig inkomstskatt skall gå vid en beskatt- ningsbar inkomst på 187 000 kr. Vidare föreslår utredningen ett grundavdrag på 12 000 kr. och ett sehablonavdrag på 1 000 kr. RINK föreslår inget infla- tionsskydd av skatteskalan utan endast att en avsiktsförklaring skall göras om att högst 10 '&'? av de skattskyldiga skall betala statlig inkomstskatt.
Remissinstanserna: Förslaget till skatteskala godtas av så gott som samt- liga remissinstanser som också anser den väl avvägd. LO uttalar sig inte di- rekt om skatteskalan men anser att RINK inte nått tillräckligt långt i sina fördelningspolitiska ambitioner.
Ett stort antal remissinstanser kräver att skatteskalan skall inflationsskyd- das och att skyddet skall vara automatiskt verkande. Däribland kan nämnas SACT /SR och TCO. LO anser att skatteskalan på sikt skall justeras årligen för att undvika skatteskärpningar men att det är en öppen fråga vilken teknik som skall användas.
Skälen för mitt förslag:
_S'katreskala och grundavdrag
Som jag redan inledningsvis framhållit syftar skatteutredningarnas förslag till en samhållsekonomiskt effektiv beskattning samtidigt som fördelnings- politiska mål uppfylls. För den personliga inkomstskattens del innebär för-
slagen att det totala skatteuttaget på arbetsinkomster minskas avsevärt och att marginaleffektermt på arbetsinkomster lindras kraftigt. Denna grundläg- gande inriktning av reformen mot ett minskat skatteuttag på arbetsinkoms— ter stöds av så gott som samtliga remissinstanser. Även jag anser att refor- men i denna del bör ha den angivna inriktningen. Samtidigt är det emellertid nödvändigt att skattereformen är fördelningspolitiskt godtagbar. De sänkta marginalskatterna medför onekligen skattelättnader som — sett isolerat— gynnar höginkomsttagare. Detta måste motverkas av andra åtgärder. RlNK:s förslag rörzmde mer likformig beskattning av kapital- och arbetsin- komster. vilka jag i stort anser bör genomföras. hari betydande utsträckning en sådan positiv fördelningspolitisk effekt.
Jag delar emellertid den bedömning som bl. a. LO gjort att RlNK:s förslag visserligen nått långt i detta avseende men att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att reformen skall få en acceptabel fördelningspr(.>fil. Jag bedömer det inte som möjligt att uppnå en omfördelning av skattebelastningen från låg- och medelinkomsttagare till höginkomsttagare genom ytterligare bas- breddningar eller andra liknande åtgärder. Den enda framkomliga vägen är då att företa vissa förändringar i förhållande till RlNKzs förslag beträffande skatteskalan och grundavdragets utformning. Justeringarna bör syfta till att begränsa skattesänkningarna för höginkomsttagarna samtidigt som låg- och medelinkomsttagarna får en något större skattelättnad.
Jag instämmeri RlNKzs bedömning att statlig inkomstskatt bör tas ut bara på höga inkomster och att den statliga skatteskalan bör innehålla endast ett skikt. Jag anser också liksom det stora flertalet remissinstanser att 20 % är en lämplig nivå avseende skattesatsen för den statliga inkomstskatten. vilket leder till ett sammantaget uttag av kommunal och statlig skatt på 50 % vid 30 % kommunalskatt. För att uppnå de fördelningspolitiska effekter jag nyss nämnt anser jag emellertid att gränsen för statlig inkomstskatt bör sättas lägre än vad RINK föreslagit. Statlig inkomstskatt bör enligt min mening tas ut på beskattningsbara förvärvsinkomster som överstiger 170000 kr. De ökade skatteintäkter som uppkommer i f(".')rhå11ande till RlNKzs förslag ge- nom denna förändring bör användas till en annorlunda utformning av grund- avdraget så att det i större utsträckning gynnar deltidsarbetande och heltids- arbetande med låga eller måttliga inkomster. Detta kan åstadkommas ge- nom att ett högre grundavdrag erhålls inom ett visst inkomstskikt. Jag skall strax närmare beskriva hur grundavdraget bör vara utformat. Först skall jag dock ta upp frågan om inflz'ttionsskydd av inkomstgränsen för den statliga skatten.
RINKzs förslag i denna del har fått ett negativt mottagande av ett stort antal remissinstanser. vilka i regel ansett att skatteskalan skall ha ett automa- tiskt verkande inflationsskydd. Även grundavdraget bör enligt många re- missinstanser vara inflationsskyddat.
För att inkomstskattereformen skall kunna bli bestående under lång tid och inte urholkas av inflationen bör även enligt min mening ett automatiskt verkande inflationsskydd införas för såväl gränsen för statlig inkomstskatt som grundavdragets storlek och olika skiktgränser.
Vad gäller gränsen för statlig inkomstskatt bör inflationsskyddet utformas
så att även vid en god reallöneutveekling ller skattskyldiga inte förs upp i det skikt som träffas av 20 (32 statlig inkomstskatt. .Jag föreslår med hänsyn här- till att denna gräns justeras årligen efter prisförändringen enligt konsument- prisindex med tillägg av två procentenheter.
Beträffande grundavdraget och gränserna för dess upp- resp. nedtrapp- ning anscr jag det tillräckligt att justeringar görs med hänsyn till förändring- arna i konsumentprisindex. Detta kan enklast ske genom att grundavdraget uttrycks i basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. AFL.
Grundavdraget bör enligt mitt förslag ligga på nivån 10 000 kr. under in- komståret l99l . Detta tttotsvarar 0.32 basbelopp under f("irutsättning att bas- beloppet för år 1991 blir 31 200 kr. För taxerade förvärvsinkomster i inter- vallet 1.86 — 2.89 basbelopp (ca 58 000 kr. — 90 000 kr.) bör grundavdraget trappas upp med 25 '.."2 av inkomsten inom detta skikt till maximalt ca 18 000 kr. år 1991. För inkomster över 3.04 basbelopp (ca 95. 000 kr. år 1991) trap- pas grundavdraget ned med 10 92- av den del av inkomsten som ligger över 3.04 basbelopp tills grundavdraget kommer ner på nivån 0.32 basbelopp. vil- ket år 1991 kommer att ske vid en taxerad inkomst på ca 175 000 kr.
För den som ligger i det skikt där grundavdraget trappas upp blir marginal- skatten på extra arbetsinkomster endast 22.5 €??- medan marginalskatten i det skikt där grundavdraget trappas ned blir 33 (ii-. förutsatt att kommunalskat- ten är 30 1.1-"?!.
I lagrådsremissen föreslogs ingen särskild avrundningsregel för den taxe- rade förvärvsinkomsten och grundavdraget. Av förenklingsskäl bör avrund- ning ske nedåt till helt hundratal kronor.
För närvarande grundar sig basbeloppet för ett år på en jämförelse av det allmänna prisläget i november året före det år basbeloppet avser och prislä- get i november 1987. Genom att november månads prisläge är avgörande kan basbeloppet för följande år fastställas först i mitten av december året före det då det skall tillämpas. Redan nu innebär detta problem för skatte- förvaltningen genom att preliminärskattetabellerna för folkpensionärer inte kan göras klara förrän basbeloppets storlek är känt. Genom basbeloppsan- knytningen av grundavdraget blir det inte heller möjligt för skatteförvalt- ningen att ta fram övriga skattskyldigas preIiminärskattetabeller i tid. Detta problem kan enklast lösas genom att basbeloppet i fortsättningen i stället bygger på prisjämft'irelser för oktober månad. Jag har i sistnämnda fråga samrått med chefen för socialdepartementet.
Mina förslag föranleder ändringar i 47 & 48 .5. 2 och 3 mom.. 49 å och 50 ä 2 och 3 mom. KL. 5. 8. 9 a och 10 55 SlL samt 1 kap. 6 &? AFL.
Selmb/onat'dmget under inkomst av tjänst
RINK har föreslagit att schablonavdraget under inkomst av tjänst skall sän- kas till 1 000 kr. Detta förslag skall emellertid ses i samband med RINKzs förslag till ändrade avdragsregler för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats. Kmnmitténs förslag i denna del innebär i korthet att avdrag skall medges endast för kostnader för den del av fårdsträckan som överstiger tre mil enkel resa och att reseavdraget görs oberoende av tidsvinst och färdsätt. RINK:s förslag innebär också att dessa kostnader får dras av vid sidan av
Prop.-1989/90:110
sehablonavdraget. Härigenom finns det enligt RINK utrymme föratt sänka sehablonavdraget och använda de ökade inkomster som detta medför till att höja grundavdraget till 12 000 kr. utan att för den skull fler skattskyldiga skall behöva lämna en allmän sji'tlvdeklaration.
Jag avser inte att föreslå någon förändring av de nuvarande reglerna för avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats. För att antalet förenklade självdeklarationer inte skall minska kraftigt finns det därmed också behov av ett högre sehablonavdrag än det RINK föreslagit.
Mot bakgrund av främst höjda kostnader för de kollektiva transportmed- len behöver sehablonavdraget höjas i f("irhållande till dagens nivå för att inte ett stort antal skattskyldiga (ca 500 000 enligt beräkningar av RSV) som i dag lämnar förenklad självdeklaration fr.o.m. 1992 års taxering skall bli tvungna att lämna allmän självdeklaration. Förutom att detta skulle leda till olägenheter för de skattskyldiga skulle det medföra en stor extrabelastning för skatteft'irvaltningen i ett läge då dess resurser kommer att vara hårt an- strängda på grund av de stora materiella och processuella förändringar som då nyligen trätt i kraft. Jag anser med hänsyn härtill att sehablonavdraget bör höjas till 4 000 kr. Finansieringen av höjningen bör delvis kunna ske genom att det belopp på 100 kr. som enligt dagens skatteskala tas ut av alla fysiska personer och dödsbon med beskattningsbt'tr inkomst tas ut även i fortsätt- ningen.
Förslaget föranleder en ändring i 33 ä 2 mom KL. Jag vill i detta sammanhang slutligen också nämna att bl.a. den nya skatte- skalan och den proportionella beskattningen av kz'tpitalinkomster innebär ändrade förutsättningar för särskild skattebetäkning enligt lagen (1951 :763) om beräkning av statlig inkomstskatt för aekumulerad inkomst. Jag avser att vid ett senare tillfälle ta upp frågan om vilka förändringar som bör göras i denna lag.
4.2. Skatteregler för pensionärer
Mitt förslag: Det extra avdraget för folkpensionärer avskaffas. För folkpensionärer medges ett särskilt grundavdrag med 1.5 basbelopp för ensamstående och med 1.325 basbelopp för gifta. dock högst med belopp som uppgår till erhållen folkpension och pensionstillskott eller tnotsvarande ATP. Det särskilda grundavdraget avtrappas med 65 % av övriga pensionsinkomster frånsett inkomster från privata pensions- försäkringar.
Är .1991 och 19.92 avtrappas det särskilda grundavdraget även med 65 % av inkomst av kapital. inkomst av passiv näringsverksamhet och — på samma sätt som nu — mot förmögenhet.
Det särskilda grundavdraget får aldrig understiga det grundavdrag (ca 18000 — 10000 kr.) som annan skattskyldig med lika hög taxerad förvärvsinkomst som pcnsionärcn medges.
RINK:s förslag: RINK presenterar två alternativa förslag. Ilut-'udförsluget har i korthet följande utformning. Folkpensionen blir skattefri. Pensionstillskottet blir skattefritt för personer utan eller med låg ATP genom ett extra avdrag på 48 ',f- av basbeloppet som avtrappas med 40 ',.f-f- mot inkomst av tjänst. inkomst av näringsverksamhet samt inkomst av kapital utöver ] 000 kr. Alla pensioner utom folkpension. pensionstillskott och motsvarande ATP beläggs med en grundavgift. motsvarande skattedelen av socialavgifterna. som erläggs av pcnsionsutbetalaren. Grundavdraget slo- pas för pensionärer. Den statliga inkomstskatten utgår för beskattningsbara förvärvsinkomster över 170 600 kr. Basbeloppet höjs i förtid den 1 januari 1991 med hänsyn till engångshöjningar av konsumentprisindex i början av 1991. Enskilda näringsidkare får göra avdrag för pensionssparande i in- komstslaget näringsverksamhet. Löntagare får skatteåterbäring motsva- rande grundavgiften för individuellt pensionssparande.
.S'idoullernalive! har i huvuddrag följande utformning. Reglerna för beräk- ning av basbeloppet justeras så att basbeloppet inte påverkas av den en- gångshöjning av konsumentprisindex som uppkommer genom skatterefor- mens finansiering. Folkpensionen höjs från 96 '.'/i.: till 102 % av basbeloppet för ensamsti'iende och från 78.5 % till 84.5 ':.34- av basbeloppet för gifta för att undvika en sänkt real inkomst efter skatt för personer med låg ATP. Extra avdrag utgår med maximalt 150 % av basbeloppet och avtrappas med 75 % i ett inkomstskikt av bredden 36 000 kr. och med 40 % för inkomster därut- över. Grundavdraget slopas för pensionärer. Soeialavgifter uttas vid intjä- nandet av alla typer av pensionsförmåner.
Remissinstanserna: RINKzs huvudförslag har kritiserats av ett stort antal remissinstanser. däribland PRO och Sveriges Pensionämjörbun(1. Kritiken riktas i första hand mot grundavgiften på pensioner. Sidoalternativet har be- mötts mer positivt av remissinstanserna. Många remissinstanser hävdar dock att pensioner inte skall beskattas på annat sätt än andra tjänsteinkomster.
Skälen för mitt förslag: RINK:s förslag om en särskild grundavgift på pen- sioner har mötts av en omfattande kritik vid remissomgången. Jag har tidi- gare instämt i den kritiken (prop. 1989/90:50 s. 96) och har därför inte för avsikt att föreslå en grundavgift på pensioner enligt RlNK:s huvudalternativ.
Jag anser också att det s. k. sidoalternativet har sådana nackdelar att det inte bör införas.
Förutsättningarna för pensionärerna har också i viss mån ändrats sedan RINK presenterade sitt förslag. Jag vill här nämna att riksdagen beslutat (prop. 1989/90:52. SfUö. rskr. 100. SFS 1989:1046) att basbeloppet fr. o. m. år 1991 inte skall räknas upp med hänsyn till den extraordinära prisökning som orsakas av skattereformens finansiering 1990 och 1991 i form av höjda indirekta skatter. höjd fastighetsskatt och reducerade räntebidrag. För pen— sionärer med normala och höga inkomster balanseras de höjda indirekta skatterna av sänkta inkomstskatter. Pensionärer utan eller med låg ATP be- talar emellertid ingen skatt och får därför ingen skattelättnad. Åtgärder för de sämst ställda pensionärerna inom systemen för pensiontillskott och kom- munalt bostadstillägg. KBT. har därför vidtagits.
Riksdagen har vidare (prop. 1989/90:100. bil. 1. SkU22. rskr 125) beslutat
Prop. 1989/90:11()
att löneinkomster som erhålls fr.o.m. år 1990 inte skall reducera det extra avdraget för ålderspensionårer.
Jag är medveten om att pensionärsbeskattningen även efter dessa änd- ringar medför inte önskade margimtleffekter. Det är därför av betydande in- tresse att pensionärerna beskattas på samma sätt som övriga skattskyldiga. vilket också många remissinstanser hävdar. En sådan lösning är emellertid inte problemfri. Dels kommer vissa pensionärsgrupper. t. ex. många stats- pensionärer. att få försämringar. dels påverkas det statsfinansiella läget ne- gativt. Med hänsyn härtill och då ytterligare överväganden krävs är jag inte beredd att nu lägga fram ett sådant förslag.
Mitt förslag innebär att det extra avdraget för folkpensionärer avskaffas. I stället medges ett särskilt grundavdrag med 1.5 basbelopp för ensamstå- ende och med "1.325 för gifta. dock högst med belopp som uppgår till uppbu- ren folkpension och uppburet pensionstillskott eller motsvarande ATP.
Marginaleffekterna bör i största möjliga utsträckning reduceras. Det sär- skilda grundavdraget bör därför inte avtrappas mot arbetsinkomster och.på sikt bör det reduceras endast mot pensionsinkomster som överstiger 1.5 bas- belopp för ensamstående och 1.325 för gifta. För att sparande i privata pen- sionsförsäkringar inte skall bli ogynnsamt för pensionärer med låga inkoms- ter bör avtrappning dock inte ske mot inkomster från individuella pensions- försäkringar.
Av statsfinansiella skäl bör avdraget under åren 1991 och 1992 även redu- ceras med 65 % av inkomst av kapital. inkomst av passiv näringsverksamhet och — på samma sätt som nu — mot förmögenhet. [ förhållande till lagrådsre- missen har den ändringen gjorts att inkomst av passiv näringsverksamhet av neutralitetsskäl jämställs med inkomst av kapital.
En folkpensionär bör vidare alltid garanteras minst samma grundavdrag (ca 18 000 — 10 000 kr.) som annan skattskyldig med lika hög taxerad in- komst.
Chefen för socialdepartementet har tidigare denna dag föreslagit föränd- ringar av pensionstillskottet och KBT i anslutning till skattereformen. Jag återkommer till de ekonomiska effekterna av skatterefortnen för pensionä- rerna (avsnitt 9). Lagrådet har föreslagit vissa ändringar av i huvudsak för- tydligande karaktär. Lagrådets synpunkter — som jag delar — behandlas vi- dare i speeialmotiveringen.
Jag har i dessa frågor samrått med chefen för socialdepartementet. Förslaget fi.")ranleder. såvitt avser KL. ett nytt fjärde moment till 48 å och ändringar i 50 få. 52 ä 1 mom. och anvisningarna till 48 å och 50 5. I fråga om SIL sker ändringar i 8 s. 9 5 samt 1 l s)" 1 mom. Vidare krävs övergångsbe- stämmelser för taxeringsåren 1992 och 1993.
Hänvisningar till S4-2
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt Sammanfattning och allmänna utgångspunkter
5 Inkomst av tjänst m.m.
5.1. Allmänt om beskattningen av arbetsinkomster
Mitt förslag: Alla typer av ersättning för arbetsinsatser. t.ex. kontant- lön. naturaförmåner. överskott från enskild näringsverksamhet och arbetsinkomster från fåmansföretag skall så långt som möjligt beskat- tas på ett likformigt sätt utan undantag och undervärdering av vissa ersättningar.
RlNK:s förslag: Överensstämmer med tnitt. Remissinstanserna: De remissinstanser som uttryckligen har berört frågan godtar dessa principer för beskattningen av arbetsinkomster.
Skälen för mitt förslag: RINK framhåller i sitt betänkande att en olikfor- mig beskattning av arbetsinkomster. precis som en olikformig beskattning av kapitalinkomster. leder till samhällsekonomiska snedvridningar och kompli- kationer. Vidare urholkas inkomstmåttets fördelningspolitiska träffsäker- het.
En grundläggande metod för att få neutralitet i den skattemässiga behand- lingen är att undersöka möjligheterna att slopa de särregler som finns i skat- tesystemet för vissa typer av inkomster. Härigenom förenklas också skatte- reglerna betydligt. Särregler bör enligt min mening belasta skattesystemet endast om det finns starka skäl som talar för att t.ex. lättnader i vissa hän- seenden är lämpligare att bygga in i skattereglerna än att åstadkomma ge- nom direkta åtgärder från samhällets sida. Skattesystemet kommer på så sätt sannolikt att uppfattas som mer rättvist än vad som nu ibland kan vara fallet.
I dagens skattesystem finns åtskilliga undantag från en neutral arbetsin- komstbeskattning. Bl.a. finns uttryckliga regler om förmånlig behandling av vissa ersättningar för utfört arbete såsom pensionsförmåner och s.k. avtals- försäkringar m.m. [ andra fall förekommer avvikelser från en likformig be- skattning genom att förmåner undervärderas. t.ex. i fråga om åtskilliga natu- raförmåner. Vidare kan nämnas att reglerna för beskattning av traktamen- ten och andra kostnadsersättningar ger utrymme för dolda. obeskattade lö- neförmåner genom att avdrag i många fall medges med belopp som motsva- rar den ersättning arbetsgivaren betalat den anställde även om ersättningen överstiger den verkliga kostnaden eller fördyringen.
På grund av bl.a. de höga marginalskatterna har det blivit lönsamt att ut- nyttja olikformigheterna i dagens skattesystem. Som exempel kan nämnas att det blivit allt vanligare att de anställda förutom kontantlön erhåller natu- raförmåner av olika slag. Sådana arrangemang är lönsamma både för den anställde och arbetsgivaren på grund av en ofta f("irekommande skattemässig undervärdering av naturaförmi'merna. vilket också leder till att underlaget för fastställande av socialavgifter blir för lågt. Ur samhällsekonomisk synvin- kel blir det en effektivitetsff'irlust.
Ett av huvudsyftena med skattereformen är att skapa en neutral beskatt- ning av arbetsinkomster. Detta innebär att skattesystemet i princip skall vara
utformat så att alla typer av ersättningar för arbetsinsatser beskattas likfor- migt utan undantag och undervärdering. Ett skattesystem som i större ut- sträckning än det nuvarande är neutralt avseende olika typer av arbetsersätt- ningar medför vidare betydande basbreddningar som möjliggör sänkta skat- tesatser. Sänkta skattesatser är å andra sidan närmast en förutsättning för att långtgående basbreddningar skall kunna genomföras. Åtskilliga av de un— dantag från en neutral arbetsinkomstbeskattning som under årens lopp har införts i skattelagstiftningen har nämligen haft sin grund i att de höga skatte- satserna ansetts'ge upphov till oskäliga skattekonsekvenser i vissa fall.
RINK har i sitt betänkande relativt ingående diskuterat olika metoder för att åstadkomma en mer likformig beskattning av sådana arbetsinkomster sotn inte utgåri form av kontantlön. Kommittén har vidare företagit en all- män översyn av värderings- och avdragsregler och regler om undantag från skatteplikt.
För egen del kan jag instämma i kommitténs ställningstaganden beträf- fande principerna för en likformig beskattning av arbetsinkomster. Jag anser det således vara ett angeläget mål för skattereformen att åstadkomma en mer enhetlig arbetsinkomstbeskattning och att reformen i dessa delar bör syfta till skattemässig neutralitet mellan olika typer av arbetsinkomster. 1 det följande kommer jag att närmare gå in på vilka ändringar dessa grundprinci- per föranleder i det nuvarande regelsystemet. bl.a. vad avser utformningen av inkomstslaget tjänst. behandlingen av kostnadsersättningar. vissa undan- tag från skatteplikt samt beskattningen av naturaförmåner. Frågan om be- skattningen av inkomster från fåmansföretag återkommer jag till (avsnitten 6.8 och 8.12).
5.2. Avgränsningen av inkomstslaget tjänst
Hänvisningar till S5-2
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt Sammanfattning och allmänna utgångspunkter, 12.1, 12.2
5.2.1. Viss utvidgning av inkomstslaget tjänst
Mitt förslag: De nuvarande principerna för vad som skall hänföras till inkomstslaget tjänst kvarstår i huvudsak oförändrade. En viss utvidg- ning av inkomstslaget företas dock. så att det i framtiden omfattar alla ersättningar som kan anses hänförliga till eget arbete eller egen pre- ' station.
En förutsättning för att inkomsten skall hänföras till inkomstslaget tjänst är att den inte är befriad från skatt enligt 19 % KL eller är att hänföra till något annat inkomstslag.
RINKzs förslag: Överensstämmer i princip med mitt. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks i princip eller lämnas utan erinran. RSV godtar att inkomstslaget tjänst utformas så att det fungerar som en upp- samlingspost för inkomster som någon fått på grund av egen prestation eller verksamhet men som inte är att hänföra till kapital eller näringsverksamhet. Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att det ligger i sakens natur att kon- trollaspekten bör tillmätas särskild vikt när olika typer av inkomster beskat-
tas. Kan man inte ge eftertryck åt efterlevnaden av systemet riskerar man att medborgarnas känsla av ansvar för detta undergrävs. En i och för sig önsk- värd lösning måste därför vägas mot och ibland underordnas möjligheten att skapa rimliga garantier för en effektiv kontroll. Hovrätten anser att det för- modligen kommer att vara förenat med stora svårigheter att kontrollera de inkomster som förslaget avser att fånga upp. Värdet av en principiellt enhet- lig beskattning av olika typer av inkomster torde emellertid enligt hovrätten vara så stort att det uppväger de kontrollsvårigheter som kan bli följden av förslaget. Hovrätten anför vidare viss kritik mot den lagtekniska lösningen. Kammarrätten i Stockholm tillstyrker att inkomstslaget tjänst utvidgas så att vissa av de inkomster som för närvarande över huvud taget inte faller in un- der något inkomstslag blir skattepliktiga. lnkomstslaget bör dock ges en snä- vare utformning än vad RlNK föreslagit. Enligt kammarrätten bör 31 & KL formuleras så att bestämmelsen ger ett klart uttryck för att vad som skall beskattas är ersättning för någon form av egen egentlig prestation eller verk- samhet och i 19 & KL bör det införas ett undantag från skatteplikt för sådan verksamhet som inte bör beskattas. Även Svenska Revisorsamfundet SRS anser att avgränsningen av inkomstslaget bör göras tydligare genom att upp- räkningen i 19 & KL utvidgas eller att avgränsningen av inkomstslaget tjänst görs klarare.
Bakgrunden till mitt förslag: De nuvarande reglerna avseende inkomst av tjänst finns i 31—34 åå KL. 1 31 & anges vilka verksamheter som skall hän- föras till inkomstslaget. [ 32 & behandlas vad som utgör intäkt av tjänst och i 33 & regleras de avdragsgilla kostnaderna. 1 34 å anges att vad som återstår. sedan avdrag gjorts från intäkterna. utgör inkomst av tjänst.
Enligt 18 & KL är all till inkomstslaget tjänst hänförlig förvärvsverksatn- het, som skattskyldig utövat. liksom alla honom tillkommande. till tjänst hänförliga inkomstgivande rättigheter. att anse som en förvärvskälla. F.n in- komst är skattepliktig enligt KL om den kan hänföras till något inkomstslag. Ytterligare en förutsz'ittning för att skattepliktig inkomst skall föreligga. är att inkomsten inte är undantagen från skatteplikt enligt 19 å KL. Uppräk- ningen i den bestämmelsen av skattefria inkomster utgör en blandning av principella ståndpunkter och specialbestämmelser för särskilda betalningar. Till de förstnämnda undantagen hör familjerättsliga förvärv och gåvor. Till specialbestämmelserna är närmast att hänföra lotterivinster. belopp som ut- faller på grund av vissa typer av försäkringar. vissa periodiska understöd. stipendier samt social- och näringsbidrag.
Det kan sägas föreligga två huvudkategorier av inkomster som räknas till inkomstslaget tjänst. För det första räknas naturligtvis olika typer av anställ- ningsinkomster dit. oavsett om de är av tillfälligt eller mer permanent slag. Till inkomst av tjänst räknas emellertid även skilda slag av inkomster från tillfälligt bedriven verksamhet av t.ex. vetenskaplig. litterär eller konstnärlig art. liksom från tillfälliga uppdrag och annan inkomstgivande verksamhet av tillfällig natur. Fram till och med år 1955 beskattades inkomster från dessa verksamheter i inkomstlagct tillfällig förvärvsverksamhet. Ändringen sam- manhångde med det samtidigt införda sehablonavdraget vid beräkningen av inkomst av tjänst (SOU 195-1:18 och prop. 1955259). Efter denna ändring kan inkomstslaget tjänst sägas ha blivit en uppsamlingsplats för inkomster som erhållits på grund av en utförd prestation och som uppfyller de grundläg-
gande kriterierna för att bli föremål för inkomstbeskattning. men som inte kan hänföras till något annat inkomstslag.
Det kan framhållas att det inte behöver föreligga något uppdragsförhål- lande för att en inkomst skall tas upp under inkomst av tjänst. T.ex. har in- komster från kedjebrevsspel och hittelön beskattats i detta inkomstslag. Hit räknas också enligt praxis bl.a. ersättning för lösta pristävlingsuppgifter. gottgörelse i kontanter eller in natura till den som ställt sig till förfogande i reklamsyfte. belöningar åt personer som räddat människor eller egendom i fara. vinster i fisketävlingar m.m. Till inkomst av tjänst räknas vidare vissa periodiskt återkommande inkomster såsom pension. livränta. periodiskt un- derstöd och undantagsförmåner. lnkomst av tjänst är dock ingen generell uppsznnlingspost. Det kan förekomma inkomster som faller utanför befint- liga inkomstslag och förvärvskällor och därigenom blir skattefria.
De gränsdragningsproblem som aktualiseras när det gäller inkomstslaget tjänst gäller främst avgränsningen mot det nuvarande inkomstslaget rörelse. Tveksamhet kan emellertid också uppkomma i fråga om avgränsningen mot det nuvarande inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Även tillfälliga inkomster beskattas ju som nyss nämnts för närvarande i vissa fall i inkomst- slaget tjänst. För att så skall kunna ske synes det emellertid fordras att in- komsten härrör från någon typ av utförd prestation. Är det fråga om t.ex. en samlares försäljning av ett frimärke brukar intäkten hänföras till tillfällig f("irvärvsverksamhet.
För att inkomst av rörelse skall föreligga brukar det krävas att verksamhe- ten kännetecknas av varaktighet. självständighet och vinstsyfte. Om det bris- ter i varaktigheten brukar överskott från verksamheten beskattas i inkomst- slaget tjänst. Det förhållandet att det kan brista i vinstsyfte saknar betydelse för frågan om inkomsten kan beskattas som inkomst av tjänst. Om emeller- tid en verksamhet visserligen bedrivs i varaktiga och självständiga former men utan något påvisbart vinstsyfte kan verksamheten hänföras varken till inkomstslaget tjänst eller rörelse. Den faller inte heller in under inkomstsla- get tillfällig förvärvsverksamhet. Överskott från en sådan verksamhet und- går således för närvarande beskattning. Å andra sidan medges inte avdrag för eventuellt underskott. Även i vissa andra hänseenden leder nuvarande tillämpning till en del resultat som kan förefalla stå i mindre god överens- stämmelse med kravet på en neutral beskattning av vad som kan anses som arbetsinkomster. Det gäller bl.a. vissa situationer där ersättning som erhål- lits med anledning av någon verksamhet undgått beskattning därför att det inte ansetts röra sig om ersättning för utfört arbete.
Skälen för mitt förslag: De nuvarande principerna för vad som skall hän- föras till inkomstslaget tjänst bör i huvudsak. behållas och inkomstslaget bör utgöra en förvärvskälla. Med den nuvarande utformningen av inkomstslaget tjänst kan emellertid som framhållits i det föregående förekomma arbetsin- komster som. trots att de inte är skattebefriade enligt 19 % KL. undgår be- skattning på grund av att de faller utanför befintliga inkomstslag. Till dessa hör t.ex. överskott av hobbyverksamhet som bedrivs både självständigt och varaktigt. men utan påvisbart vinstsyfte. Det framstår som en brist att så- dana överskott undgår beskattning medan intäkter från verksamheter som bedrivs kanske på ett mer tillfälligt sätt hänförs till skattepliktig inkomst av
tjänst. lnkomstslaget bör därför få en sådan utformning att överskott av även Prop. 1989/9011 10 mer varaktiga verksamheter utan påvisbart vinstsyfte omfattas.
Andra inkomster som i praxis bedömts vara skattefria är ersättning vid inlösen av fornfynd och vissa belöningar för utfört arbete eller prestation. som lämnas av annan än den för vars räkning prestationen utförts. om belö- ningen inte utlovats i förväg eller annars varit förutsatt. Andra fall som ak- tualiseras är skadestånd som inte kan hänföras till någon förvärvskälla. sti- pendier och liknande ersättningar som inte utgått periodiskt eller som inte bedömts innebära att något arbete utförts för utgivarens räkning. Det kan emellertid finnas även andra typer av inkomster som det från neutralitets- synpunkt ter sig befogat att hänföra till inkomstslaget tjänst.
Jag anser därför i likhet med RINK att det finns skäl att ge inkomstslaget en sådan utformning att det i högre grad än i dag fungerar som en allmän uppsamlingsplats för vissa inkomster. Enligt min mening är det naturligt att i inkomstslaget tjänst beskatta alla ersättningar som någon får på grund av egen prestation eller verksamhet och som inte är att hänföra till inkomst av kapital eller näringsverksamhet. Med denna avgränsning kommer sådana belopp som avser t.ex. engångsbelopp till efterlevande för mistat underhåll inte heller i fortsättningen att omfattas av inkomstslaget tjänst. Däremot bör sådana fall som i hittillsvarande praxis bedömts skattefria omfattas. under förutsättning att det rört sig om ersättning för någon prestation.
Kammarrätten i Stockholm förordar en snävare utformning av 31 å KL än den RINK föreslagit. Jag delar inte denna uppfattning. Avsikten är att stadgandet skall få en så generell utformning att det blir en uppsamlings- plats. Däremot finns det även enligt min mening anledning att såsom kam- marrätten och Svenska Revisorsamfundet SRS föreslagit göra vissa tillägg till 19 & KL. Jag anser således att det inte heller i fortsättningen finns anled- ning att beskatta ersättning till blodgivare och liknande och ersättningar för upplysningar m.m. som lett till gripande av brottslingar på grund av dessa ersättningars speciella karaktär. Jag anser även att skattefriheten av samma skäl bör omfatta hittelön samt belöningar till personer som räddat männi- skor eller egendom i fara. Även vissa administrativa förenklingar uppkom- mer härigenom. De nu nämnda ersättningarna bör således genom tillägg till 19 a' KL undantas från skatteplikt.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att avgränsningen av vilka in- komster som är att hänföra till det ena eller andra inkomstslaget har fått en olycklig lagteknisk utformningi RINKzs förslag. Förslaget att inkomstslaget tjänst skall tjäna som en uppsamlingsplatsför vissa inkomster kommer enligt hovrätten inte heller till adekvat uttryck i den föreslagna paragrafen. Hov- rätten anser vidare att inkomstslaget borde få ett annat nanm. t.ex inkomst av arbete m.m.
Jag delar hovrättens uppfattning att den lagtekniska lösning RINK före— slagit inte är lämplig. Detta bör lösas genom att definitionerna av inkomst- slagen näringsverksamhet och kapital görs uttömmande. vilket även hovrät- ten förordat. Jag anser emellertid inte att det finns anledning att ge inkomst- slaget tjänst en ny beteckning. Uttrycket inkomst av tjänst kan visserligen förefalla något ålderdomligt för modernt språkbruk. Med hänsyn till att det är ett väl etablerat begrepp anser jag emellertidxatt det ändå bör behållas.
5.2.2. Beskattningen av självständigt bedriven verksamhet utan vinstsyfte (hobby)
1 Mitt förslag: Nuvarande krav för att en verksamhet skall anses som rörelse (näringsverksamhet) ändras inte. Från intäkter i en verksam- het som drivs självständigt. men som på grund av bristande vinstsyfte beskattas i inkomstslaget tjänst och inte i näringsverksamhet. får av- drag göras för utgifter som betalats under beskattningsåret och. om överskott därefter föreligger. även för underskott som hänför sig till året före beskattningsåret. Avdraget får dock inte överstiga beskatt- ningsårets intäkt av verksamheten och får inte heller kvittas mot andra tjänsteinkomstcr.
RINKzs förslag: Överensstämmer endast delvis med mitt. RINK presente- rar fyra olika lösningar rörande gränsdragningen mellan hobby och närings- verksamhet. En lösning bygger på ett skärpt begrepp för vad som skall anses som näringsverksamhet jämfört med nuvarande rörelsebegrepp. en annan innebär speciallösningar för de vanligaste vinst- och avdragssituationerna. en tredje innefattar ett näringsverksamhetsbegrepp utan vinstsyfte och slut- ligen beskrivs en lösning med kvittningsförbud för underskott av närings- verksamhet mot inkomsteri andra förvärvskällor. Lösningen med ett preci- serat näringSVerksamhetsbegrepp är den som kommittén i första hand föror- dar. Det sistnämnda förslaget innebär att kraven för att en verksamhet skall anses som näringsverksamhet höjs jämfört med nuvarande rörelsebegrepp. En verksamhet skall således anses som näringsverksamhet endast om det av omständigheterna i det enskilda fallet klart framgår att den bedrivs med vinstsyfte. RINK föreslår inga särskilda regler rörande kostnadsavdrag för hobbyinkomster.
Remissinstanserna: Förslaget har fått ett blandat mottagande. Den av RINK föreslagna beskattningen av övörskott av hobbyverksamhet kan enligt många remissinstanser ge upphov till svårigheter. bl.a. vid inkomstberäk— ningen. Vidare anförs att det inte är rimligt att kostnader som uppkommit under tidigare beskattningsår inte får dras av. Flera remissinstanser kommer också med alternativa förslag.
RSV har ingenting att erinra mot att reglerna skärps för underskottsrörel- ser av hobbykaraktär genom ett höjt näringsverksamhetsbegrepp. Verket har i och för sig inte heller något att erinra mot att överskott av hobbyverk- samhet beskattas i inkomstslaget tjänst. Enligt RSV:s mening uppstår dock problem beträffande avdrag för kostnader hänförliga till tidigare år. RSV fö— reslår att överskott från självständiga och varaktiga verksamheter utan egentligt vinstsyfte skall beskattas i inkomstslaget tjänst och där behandlas som särskilda förvärvskällor. varvid varje verksamhet skall utgöra en för- värvskälla. Avdrag får medges för utgifter betalda under beskattningsåret och för nettokostnader) det närmast föregående året. Kanmzarrärren ! Smek- lzolm anser Också att RINKzs förslag innebär svårigheter när det gäller be- räkningen av inkomsterna av hobbyverksamheten. Kammarrätten föreslår
att avdraget för kostnader för hobbyverksamhet begränsas till ett belopp som motsvarar storleken av intäkterna under året av den aktuella verksam— heten. Kammarrätten i Göteborg avstyrker RINK:s förslag och förordar i stället att inkomst av hobbyverksamhet beskattas i inkomstslaget närings- verksamhet med ett förbud mot avdrag för s.k. definitiv förlust i förvärvskäl- lan. LRFanser att RINK:s förslag är ofullständigt och att många viktiga frå- gor lämnats obesvarade och att vissa lösningar måste betraktas som felak- tiga. LRF anser att ett skärpt rörelsebegrepp inte löser några problem utan att dagens tvister i gränsdragningsfrågan komtner att överföras till det nya systemet. Vidare anser LRF att förslaget innehåller en rad oklarheter beträf- fande hur inkomstberäkningen skall gå till i olika situationer, framför allt inom hästsporten. LRF förordar istället ett annat av de alternativ som utred- ningen lagt fram. nämligen att rekvisitet vinstsyfte slopas. Liknande syn- punkter förs också fratn av Svenska "Travsportens C entralförbund, Svenska Galoppsportens Centralförbund och AB Trav och Galopp i ett gemensamt vttrande.
Skälen för mitt förslag
Problt'mbeskrivning
Med rörelse avses en yrkesmässigt bedriven förvärvsverksamhet. Tre rekvi- sit brukar anges. Verksamheten skall vara varaktig. självständig och ha ett objektivt fastställbart vinstsyfte. Dessa rekvisit kommer att gälla även för det nya inkomstslaget näringsverksamhet. Rekvisiten varaktighet och själv- ständighet medför normalt inga större tillätnpningsprobletn. Det är däremot ofta besvärligare att bedöma om vinstsyfte föreligger. Finns vinstsyfte be- döms verksamheten som näringsverksamhet. Finns inget sådant syfte undgår inkomsten enligt dagens regler beskattning. Skälet härtill är främst grund- principen i gällande rätt att en inkomst är beskattningsbar endast om den kan hänföras till en förvärvskälla i något av de nuvarande sex inkomstslagen jordbruksfastighet. annan fastighet. rörelse. tjänst. tillfällig förvärvsverk- samhet samt kapital.
Kravet på vinstsyfte har markerat gränsdragningen mot vad som brukar kallas hobby. Med hänsyn till den utvidgning av inkomstslaget tjänst som jag nyss föreslagit kommer vinstsyftet vanligtvis att utgöra gräns mellan in- komstslagen tjänst och näringsverksamhet.
Det är i första hand två problem som är angelägna att lösa på detta om- råde. Det ena är att begränsa möjligheterna att undgå beskattning av in- komster från en verksamhet som bedöms som hobby och därmed på grund av lagstiftningens hittillsvarande utformning varit skattefri. Det andra är att begränsa möjligheterna att dra av underskott för vad som i grunden måste anses utgöra privata levnadskostnader i en hobbyverksamhet mot andra in- kotnster.
En annan olägenhet i nuvarande lagstiftning är de olikheter som uppkom- mer när en hobbyverksamhet hänförs till tjänst jämfört med rörelse. lntäk- ter av tillfällig lmbbyverksamhet. t.ex. fotoverksamhet som leder till publice- ring i tidskrift vid något enstaka tillfälle, beskattas för närvarande i inkomst-
slaget tjänst. varvid avdrag medges för nödvändiga omkostnader. Om verk- samheten däremot inte är enbart tillfällig. dvs. är varaktig och dessutom ut- märks av viss självständighet blir intäkten emellertid skattefri och något kostnadsavdrag inte aktuellt. Föreligger vinstsyfte skall intäkterna hänföras till rörelse. I sådant fall får avdrag göras för kostnaden även om endast obe- tydliga eller inga intäkter har förekommit. Det kan ju förflyta lång tid innan en rörelse ger intäkter.
För den som vid sidan av aktiv näringsverksamhet själv. bedriver en verk- samhet av hobbykaraktär uppkommer en annan möjlighet. Redovisas hob- byverksamheten i samma förvärvskälla som näringsverksamheten kan det bli möjligt att kvitta ett underskott av hobbyverksamheten mot överskott i näringsverksatnheten. Eventuellt underskott i hobbyverksamheten är i prin- cip att betrakta som en privat lex-'nadskostnad och är således inte avdragsgillt mot rörelsinkomsterna. På grund av kontrollsvärigheter kan ändå ett sådant underskott av hobbyverksamhet ibland utnyttjas för kvittning mot övrig in- komst i förvärvskällan. både när det gäller inkomstskatt och socialavgifter.
Mina ("it-'ert'r'igunden
Jag har tidigare föreslagit att inkomstslaget tjänst görs till ett "restinkomst- slag" som skall omfatta alla ersättningar som kan'anses hänförliga till eget arbete eller egen prestation. llärigcnom kommer intäkterna i en sådan verk- samhet. som inte ansetts som näringsverksamhet för att det brister i vinstsyf- tet, att beskattas som inkomst av tjänst.
I några situationer kan det beträffande verksamhet av hobbykaraktär föreligga svårigheter att beräkna de relevanta kostnaderna för intäktens för- värvande. Svårigheterna har att göra bl.a. med att det rör sig om verksamhet som varken är renodlad inkomst av tjänst eller näringsverksamhet. Det är därför nödvändigt att ha vissa särregler vad gäller kostnadsavdrag för denna typ av verksamheter. RINK:s förslag kan i denna del inte anses tillräckligt klarläggande. Ytterligare preciseringar på några punkter behövs således. Remissinstanserna har lämnat i huvudsak två alternativa förslag som syftar till att lösa främst detta problem.
RSV föreslär att överskott från hobbyverksamheter beskattas i inkomst- slaget tjänst och där behandlas som särskilda förvärvskällor. Avdrag får en- ligt denna lösning medges för utgifter som betalats-under beskattningsåret och för nettokostnaden det närmast föregående året. Det andra alternativet. som föreslås av bl.a. kammarrätten i Göteborg och LRF innebär att rekvisi- tet vinstsyfte slopas. varigenom näringsverksamhetsreglerna i stället blir till- lärnpliga på hobbyverksamhet.
För egen del förordar jag en lösning som i sina huvuddrag ansluter till RSV:s förslag.
För att underlätta bedömningen av framför allt frågorna om kostnadsav- drag bör självständigt bedriven verksamhet som skall beskattas i inkomstsla- get tjänst och inte i näringsverksamhet på grund av bristande vinstsyfte (hob- byverksamhet) i vissa avseenden särskiljas från övriga tjänsteinkomster.
Avdrag för utgifter bör i dessa fall inte medges i den mån utgifterna över-
stiger intäkterna. Utgifterna bör således inte få dras av mot andra tjänstein- komster. Överstiger utgifterna intäkterna uppstår givetvis ingen skatteplik- tig inkomst.
På grund av att kontantprincipen gäller i inkomstslaget tjänst skulle det i vissa lägen kunna uppstå oskäliga konsekvenser. Inflyter exempelvis intäk- ten från en hobbyverksamhet ett år men har utgifterna betalats året innan skulle dessa inte få dras av. Det är därför rimligt att utgifter som hänför sig till året före beskattningsåret också får dras av. llar inkomster förekommit även detta år skall givetvis dessa redovisas och sistnämnda utgifter i första hand kvittas mot det årets intäkter. Det bör inte vara tillåtet att utnyttja un- derskott som ligger ännu längre tillbaka i tiden. främst med hänsyn till utred- nings- och kontrcdlproblem. Jag delar vidare den uppfattning RSV uttalat att det skulle vara onödigt resurskrävande att efter modell från företagsbeskatt- ningen löpande fastställa underskott och sedan rulla dessa framåt. Även här skulle dessutom kontrollproblem uppkomma. Mot bakgrund av att det i dessa fall inte rör sig om egentlig näringsverksamhet anser jag det rimligt att inta en sådan ståndpunkt.
Några remissinstanser har. som jag framhållit tidigare, förespråkat en al- ternativ lösning som innebär att rekvisitet vinstsyfte slopas. En sådan lösning skulle visserligen underlätta gränsdragningen mellan tjänst och näringsverk- samhet men är enligt min mening behäftad med andra nackdelar. För det första är det principiellt betänkligt att betrakta verksamhet som uppenbart saknar förvärvssyfte som näringsverksamhet. Lösningen medför vidare att hobbyverksamhet som ger vissa intäkter i stor utsträckning kommer att klas- sificeras som näringsverksamhet. Utan särskilda spärregler skulle då hela det regelverk som gäller för egentlig näringsverksamhet komma att bli tillämp- ligt för dessa hobbybetonade verksamheter. med bl.a. ökade möjligheter att kvitta underskott av hobbyverksamheten mot andra inkomster som följd. Om spärregler införs för sistnämnda fall skulle de innebära en ytterligare komplikation av regelsystemet.
En annan fråga som uppkommer om rekvisitet vinstsyfte slopas rör vilka krav på redovisning som skall ställas. För att kontrollmöjligheterna skall bli tillfredsställande borde samma redovisningskrav gälla för sådan verksamhet som för egentlig näringsverksamhet. Det kan emellertid inte vara rimligt att ha lika stränga redovisningskrav som för egentlig näringsverksamhet med tanke på att det i flertalet fall rör sig om en hobby som inte syftar till någon vinst. Det skulle vidare medföra en ökad belastning på skattemyndigheterna att hantera ett stort antal fall av verksamheter som formellt är näringsverk- samhet men som inte syftar till att alstra överskott. Jag anser mot bakgrund härav att denna lösning har så allvarliga nackdelar att den inte kan förordas.
Jag vill vidare framhålla att det förslag till ny taxeringslag som för närva- rande behandlas i riksdagen (prop. 1989/90174) har betydelse också i detta sammanhang. Propositionens förslag innebär bl.a. att det införs en möjlighet för den skattskyldige att inom en femårsperiod få sina taxeringar omprö- vade. Det är främst beträffande nystartade verksamheter som det kan vara svårt att avgöra om det är fråga om hobby eller näringsverksamhet. Det är relativt vanligt att en nystartad verksamhet går med förlust och det kan då i en del fall vara svårt att bedöma om vinstsyfte föreligger eller ej. Om verk-
(”Q
samheten pågått några år och dess resultat kan ses i ett något längre perspek- tiv kan emellertid frågan om vinstsyftet ofta bedömas på betydligt säkrare grund. Det nya omprövningsft'årfarandet kommer att medföra ökade möjlig- heter att i sådana fall få tidigare taxeringar omprövade.
Beträffande problemet. att avdrag medges för ett underskott av rörelse som i själva verket är hobbyverksamhet och således för en privat levnads- kostnad. minskas detta av de restriktiva regler för kvittning av underskott mot överskott i andra förvärvskällor och mot tjänst som jag senare kommer att föreslå (avsnitt 8.103). Dessa innebäri kortth att verksamhet eller verk- samheter som utgör aktiv näringsverksamhet bildar en förvärvskälla och att varje verksamhet som utgör passiv näringsverksamhet bildar en särskild för- värvskälla. Underskott av en förvärvskälla i näringsverksamhet får inte kvit- tas mot överskott i annan förvärvskälla i näringsverksamhet eller i annat in- komstslag utan bara mot framtida överskott i samma förvärvskälla. En viss kvittningsmöjlighet mot inkomst av tjänst föreslås dock för underskott av aktiv näringsverksamhet avseende litterär. konstnärlig och därmed jämförlig verksamhet. Ackumulerat underskott avseende s.k. definitiv förlust i en för- värvskälla får dras av i inkomstslaget kapital efter 70-procentig kvotering på samma sätt som i allmänhet gäller för reaförluster.
Med de angivna reglerna bortfaller normalt möjligheten för den som vid sidan av anställning driver näringsverksamhet av hobbykaraktär att direkt utnyttja underskott av denna för kvittning mot annan inkomst. En skattskyl- dig sorn bedriver en verksamhet som går med förlust har således ingen nytta av de uppkomna underskotten sa länge verksamheten pågår. Med hänsyn härtill finns det enligt min bedömning inte anledning att som RINK föresla- git höja kraven för att en verksamhet skall anses som näringsverksamhet. Visserligen skulle i en del fall. där det i dag är tveksamt om en verksamhet skall bedömas sotn rörelse eller hobby, ett skärpt rörelserekvisit göra det lät- tare att bedöma om en verksamhet skall anses som tjänst eller näringsverk- samhet. Ä andra sidan uppkommer nya gränsdragningsproblem och risken ökar för att seriös näringsverksamhet — kanske framför allt litterär och konst- närlig sådan — felaktigt kan bli bedömd som hobby.
Med den lösning jag förordat motsvarar gränsdragningen mellan tjänst och näringsverksamhet i stort den tidigare gränsen mellan hobby och rö- relse. Den praxis som utvecklats på detta område kan i mycket förbli vägle- dande.
Jag skall här slutligen erinra om att utgifter för hobbyverksamhet till sin natur är att anse som privata levnadskostnader och således inte avdragsgilla. Problemet med att en hobbyverksamhet sammanblandas med en seriös nä- ringsverksamhet kan därför inte lösas genom exctnpelvis ändringar i rekvisi- ten för vad som skall anses som näringsverksamhet. Frågorna får i stället lösas i samband med skattemyndigheternas kontroll.
Förslaget föranleder ändringar i 31 å och 33 ä 1 mom. KL.
Hänvisningar till S5-2-2
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt 12.1
5.3. Intäkter i inkomstslaget tjänst
Hänvisningar till S5-3
- SOU 2016:75: Avsnitt 7.3.1
5.3.1. Allmänt
De närmare bestämmelserna om vad som utgör intäkt av tjänst finns i 32 5 1—4 mom. KL samt i anvisningarna. Av grundläggande betydelse är bestäm- melserna i 32 ä '] motn. första stycket a. Där föreskrivs. att till intäkt av tjänst hänförs avlöning. arvode. traktamente. sportler och annan förmån i pengar. bostad eller annat som utgått för tjänsten.
Om en neutral arbetsinkomstbeskattning skall uppnås krävs att alla typer av ersättningar för utförda arbetsprestationer beskattas likformigt. oavsett i vilken form ersättningen utgår. Detta kräver att intäkterna kan beräknas på ett sätt som motsvarar deras verkliga värde. För kontantersättningar är detta naturligtvis inget problem. Normalt uppstår inte heller några svårigheter vad gäller beskattningstidpunkten. Här gäller kontantprincipen. Viss oklarhet finns dock beträffande hur s.k. årsskiftesbetalningar skall bedömas. Jag åter- kommer till den frågan (avsnitt 6.2.7). Det finns emellertid ett viktigt om- råde där beräkningen av intäkten kan innebära betydande svårigheter. näm- ligen förekomst av olika former av naturaförmåner. I praktiken torde ofta av olika skäl en påtaglig undervärdering av sådana förmåner ske. vilket leder till avvikelser från en neutral inkomstbeskattning. Jag avser att lägga fram förslag till förändringar på naturaförmånsområdet i syfte att här uppnå en mer likformig beskattning. Andra avvikelser från en neutral inkomstbeskatt- ning som berör intåktssidan av inkomst av tjänst är skattefriheten för kost- nadsersättningar från stat och kommun samt den skattemässiga behand- lingen av vissa s.k. avtalsförsäkringar. Beträffande huvudprinciperna för in- komstberäkningen i inkomstslaget tjänst anser jag dock i likhet med RINK att det inte finns anledning att företa några ändringar.
5.3.2 Löneförmåner m.m.
5.3.2.1 Beskattningen av naturaförmåner
Inledning
Med naturaförmåner avses förmåner som i samband med anställning eller uppdrag utgår i annan form än kontant ersättning. Dessa förmåner är att likställa med lön och alltså principiellt skattepliktiga (32 ä 1 mom. KL). En- ligt huvudregeln skall naturaft'irmåner vid beskattningen tas upp till ortens pris (42 s' KL). Härmed avses marknadsvärdet.
Fr. o. m. den 1 januari 1988 gäller delvis nya regler för beskattningen av naturaförmåner. De innebär i korthet följande (prop. 1987/88z52. SkU 8. rskr. 96. SFS 1987zl303 m.fl.). Förmånerna delas in i två huvudkategorier. skattepliktiga natttraft'irmåner resp. personalt-'årdsjörmåner. Till den sist- nämnda gruppen hör s. k. trivselförmåner. Sådana förmåner är skattefria. Övriga förmåner är i princip skattepliktiga. med undantag för vissa i KL sär- skilt angivna förmåner. Bland dessa finns fri hälso- och sjukvård m. m. och vissa gåvor.
Ett viktigt inslag i den partiella reform som företogs den 1 januari 1988 är Prop. 1989/90:110 att preliminär A-skatt numera skall inbetalas för alla skattepliktiga förmåner och att de beläggs med socialavgifter. Även om de relativt nya reglerna innebär väsentliga steg mot en tner lik- formig skattemässig behandling av naturaförmåner jämfört med kontant lön finns anledning att i samband med skatterefortnen ånyo överväga bl. a. de nuvarande värderingsreglerna. Vidare finns det skäl att på nytt ta ställning till vilka kriterier som bör gälla för avgränsningen mellan skattepliktiga resp. skattefria förmåner.
Nuvarande regels_.vstenz i huvuddrag
Beskattningsregler
Den allmänna utgångspunkten att naturaförmåner är att likställa med kon- tant lön kan sägas utgöra grunden för den nuvarande indelningen i skatte— pliktiga resp. skattefria förmåner. 1 första hand gäller alltså att naturaförmå- ner är skattepliktiga (32 ä 1 motn. KL). Endast i den mån vissa typer av för- måner är särskilt undantagna i KL föreligger skattefrihet. Bestämmelser av sådan innebörd finns beträffande förmån av fri hälso- och sjukvård. fria ar- betskläder och fri uniform under vissa villkor samt vissa typer av gåvor under särskilt angivna förutsättningar (32 % 3 b — 3 d mom. KL). Inte heller förmån av fri grupplivförsäkring resp. gruppsjukft'fnsäkring tas normalt upp som in- täkt (32 så 3 a mom.). Reseförmåner till anställdai trafik- och resebyråföretag är också skattefria (punkt 8 av anvisningarna till 32 si KL).
En undantagshestämmelse av mer generell karaktär finns i 32 ä 3 c mom. och tar sikte på s.k. personalvårdsförmåner. Dessa förmåner avser sådant som inte är ett direkt vederlag för utfört arbete. Det är i stället fråga om åtgärder som är avsedda att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller som annars utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om. Exempel på personalvårdsförmåner utgör förfriskningar m.m. i samband med arbetet. sedvanliga personalrabatter samt möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård under vissa förutsättningar (punkt 3 h av anvisningarna till 32 % KL).
Som ett ytterligare undantag från den principiella skatteplikten gäller att förmåner som har utgått i annat än pengar och inte är ett direkt vederlag för utfört arbete ändå inte skall tas upp som intäkt om deras sammanlagda värde per år uppgår till högst 600 kr (_32 ä 3 f mom. KL). Detta undantag avser inte förmåner som värderas enligt schablonregler eller förmåner som kan tillhan- dahållas utanför arbetsgivarens arbetsplatser mot betalning med kupong el- ler motsvarande.
Sotn nämnts inledningsvis skall naturaförmåner enligt huvudregeln tas upp till marknadsvärdet vid beskattningen. För vissa frekventa förmåner som bilförmån och kostförmån görs dock en schablonmässig värdering (punkterna 2 och 3 av anvisningarna till 42 & KL). Motsvarande gäller — vid preliminärbeskattningen — för bostadsförmån. Några mer betydande avvi- kelser från det preliminärt åsatta värdet torde dock i regel inte förekomma.
b.) j_. LI]
För ränteförmåner gäller likaledes en schablonmässig värdering. Sistnämnda
förmånstyp är för övrigt enligt gällande ordning föremål för en principiellt Prop. 1989/901110 avvikande skattemässig behandling därigenom att den grundar räntetillägg vid beräkningen av underlag för tilläggsbelopp enligt 10 ä 6 mom. SlL. För- tnånen betraktas alltså inte som intäkt av tjänst.
Preliminärskatt och arbetsgivaravgifter m.m.
Före år 1988 var arbetsgivaren skyldig att ta hänsyn till värdet av förmåner vid beräkningen av avdrag för preliminärskatt endast för vissa särskilt an— givna ft'jrmånstyper nämligen kost. bostad och bil.
De nya reglerna innebär en skyldighet för arbetsgivaren att beakta samt- liga skattepliktiga förmåner vid beräkningen av preliminärskatten. En vär- dering skall alltså göras redan i det preliminära förfarandet. Vidare skall vär- det av alla skattepliktiga förmåner numera anges i kontrolluppgift.
I fråga om socialavgifter gällde tidigare att kost. bostad och bil räknades in i underlaget. tnedan andra förmåner föll utanför. 1988 års regler medför att samtliga skattepliktiga förmåner skall bilda underlag för socialavgifter.
Hänvisningar till S5-3-1
Sammanfattning och allmänna utgångspunkter
Som nämnts inledningsvis har 1987 års översyn av förmånsbeskattningsreg- ler m. m. inneburit att steg tagits mot en mer likformig behandling av kon- tant lön och andra förmåner på grund av tjänsten. I samband med en skatte- reform av den omfattning som nu föreslås är det emellertid särskilt angeläget att på ett förutsättningslöst sätt ta ställning till om det finns anledning att på nytt överväga nuvarande indelning av olika förmåner och de grundläggande värderingsreglerna. Vidare bör övervägas om värderingsreglerna bl. a. för mer vanligt förekommande förmånstyper som t. ex. bilförmån i tillräcklig ut- sträckning uppfyller de grundläggande kraven på skattemässig neutralitet. Med neutral beskattning avses att beskattningsresultatet bör bli detsamma oavsett om den anställde fått lönen i pengar och köpt sig det som förmånen avser eller om han får förmånen direkt från arbetsgivaren.
Den översyn som RINK företagit av de nuvarande reglerna täcker i hu— vudsak de frågeställningar som nyss berörts.
Vad beträffar skattepliktens omfattning i stort har kommittén inte föresla- git några generella ändringar i den nuvarande avgränsningen mellan skatte- pliktiga förmåner och skattefri personalvård.
För egen del vill jag framhålla att det givetvis är angeläget att sådana åt- gärder som inte kan anses utgöra direkt vederlag för arbete utan i stället av- ser att skapa trivsel på arbetsplatsen även i fortsättningen betraktas som skattefri perstmalvård. För att motverka en uppluckring som kan innebära att gränserna tänjs mot det eljest skattepliktiga området anser jag dock att vissa markeringar bör övervägas i fråga om vad som krävs för att förmåner skall kunna hänföras till personalvård.
När det gäller de grundläggande värderingsprinciperna har jag ingen an- nan uppfattning än kommitten. Marknadsvärdet bör gälla även fortsätt- ningsvis. Denna grttndsats bör dock i högre grad komma till uttryck i tillämp- ningen. vilket krävcr att vissa lagtekniska åtgärder vidtas.
Till de förmåner som värderas enligt schablonmässiga grunder hör bilför— mån. Mot bakgrund av omfattningen av denna förmånstyp är det enligt min mening nödvändigt att den även i framtiden värderas med ledning av scha- blonregler samt att dessa innebär en rimlig sammanvägning av kraven på neutralitet och enkelhet. Vissa ändringar bör dock vidtas i de nuvarande be- skattningsreglerna. Jag återkommer senare till detta.
En annan förmån som värderas efter schablonregler är kostförmån. Reg- lerna innebär i korthet att arbetsgivaren har möjlighet att utan skattekonsek- venser för den anställde subventionera 40 procent av ett genomsnittligt fram- taget pris för en lunchrnåltid av normal beskaffenhet.
Av neutralitetsskäl bör dessa regler slopas i ett reformerat skattesystem. Bristande neutralitet kännetecknar också de regler som för närvarande gäller för reseförmåner för anställda i trafik- och resebyråföretag. Även här bör ett slopande av den nuvarande skattefriheten övervägas.
En förmånstyp som enligt gällande ordning är föremål för särskild regle- ring enligt SIL är förtnån av räntefria eller lågförräntade lån. De nuvarande reglerna medför bl. a. att socialavgifter inte uttas för sådana förmåner. För att även detta slag av förmån skall bli likformjgt beskattad bör den i fortsätt- ningen beskattas som inkomst av tjänst. '
Den nuvarande s.k. ()(ll'l-kronorsregeln innebär i huvudsak att skatteplik- tiga förmåner som inte värderas enligt schablon eller är särskilt undantagna ändå inte skall tas upp som intäkt om det sammanlagda värdet för en anställd per år uppgår till högst 600 kr. Denna regel bör i princip slopas.
1 det följande återkommer jag närmare till de frågeställningar som upp- kommer med anledning av de överväganden jag nu redovisat.
Personal vå rdsf örrnåner
Mitt förslag: Förutsättningarna skärps för att förmåner skall kunna hänföras till skattefri perst.)nalvz"trd. För att skattefrihet skall kommai fråga skall det röra sig om enklare åtgärder av mindre värde. Dessa krav skall vara uppfyllda även i det fall en förmån utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet det handlar om.
RINK:s förslag: lnga ändringar föreslås i gällande ordning. Remissinstanserna: RSV framhåller att erfarenheter från senare år visar att allt mer exklusiva förmåner tenderar att föras in under begreppet perso- nalvård. För att motverka att gränserna tänjs ytterligare bör det enligt verket anges. att det skall vara fråga om enklare åtgärder. RSV anser också att skat- tefriheten för s.k. personalrabatt bör slopas eftersom det ofta kan röra sig om stora inbcsparade levnadskostnader. Kammarrt'itten i Stockholm delar uppfattningen och anför att det inte är motiverat att rabatter för anställda inom handeln betraktas som personalvård. Statens arbetsgivarverk anser att utrymmet för skattefria personalvårdsförmåner inte bör begränsas.
Skälen för mitt förslag: I princip utgör alla förmåner som utgått för tjäns- ten skattepliktig inkomst för den anställde. Från denna grundsats finns dock
en del undantag varav några avser vissa särskilt i KL uppräknade förmåner. Prop. 1989/902110 Till dessa hör t. ex. förmån av fri hälso- och sjukvård. vissa gåvor från arbets- givaren samt. enligt de regler sotn gäller för närvarande. reseförmåner för anställda i trafik- och resebyråft'iretag. Dessa förmåner. sotn ibland kan vara av betydande värde. bör rent lagsystematiskt anses vara i princip skatteplik- tiga. även om de delvis rör sig i gränslandet mot personalvård. Varierande skäl (se prop. 1987l88152 s. St) f.. 54 f. och 56 f.) har ansetts föreligga för att undanta dessa förmåner från skatteplikt. .
Den andra typen av undantag avser renodlade personalvårdsförmåner. Med detta avses förmåner som inte är ett direkt vederlag för utfört arbete utan är åtgärder avsedda att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller som annars utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet det är fråga om (32 ä 3 e mom. KL).
Grundvalen för skattefrihet för dessa förmåner är att de väsentligen fram— står sorn ett led i arbetsgivarens personalvård. Som exempel på personal- vårdsförmåner anges förfriskningar och annan enklare förtäring i samband med arbetet. sedvanliga rabatter vid inköp av varor och tjänster som ingår i arbetsgivarens ordinarie utbud. samt möjlighet till enklare motion och an- nan friskvård under vissa förutsättningar.
När det gäller avgränsningen av begreppet personalvård vill jag först fram— hålla att jag delar kommitténs uppfattning att gränserna mellan vad som ut- gör vederlag för arbete och vad som är åtgärder för att skapa trivsel eller liknande kan vara svåra att dra i praktiken. Mot bakgrund bl. a. av vad RSV anfört om erfarenheterna under senare år är jag emellertid inte utan vidare beredd att godta en utveckling som kan innebära att betydande förmåner maskeras som personalvård. Det ligger dessutom i sakens natur att det bör röra sig om enklare åtgärder av ringa ekonomiskt värde. Jag förordar en markering av detta i lagtexten. Självfallet bör en sådan markering också ta sikte på sådana förmåner som kan utgå på grund av sedvänja inom yrket eller verksamheten.
Med de åtgärder jag förordar på detta område bör utrymmet för skattefria förmåner av större värde bli mer begränsat än vad som kan följa av den nuva- rande författningsregleringen. Med anledning av vad statens arbetsgivarverk anfört. nämligen att skattereglerna inte bör lägga onödiga hinder i vägen för vad som efter hand kan ses som god personalpolitik. vill jag framhålla det angelägna i att en klar åtskillnad eftersträvas mellan sådana förmåner som har med trivsel att göra. dvs. enklare åtgärder av ringa ekonomiskt värde. och andra förmåner av mätbart värde.
De nuvarande reglerna medger att sedvanlig rabatt vid inköp av varor och tjänster som ingår i arbetsgivarens ordinarie utbud betraktas som skattefri personalvårdsförmån. En förutsättning för att rabatten skall betraktas som sedvanlig och därmed skattefri. bör vara dels att den lämnas av sedvänja och dels att den har en rimlig nivå. Vad som i det enskilda fallet kan anses utgå på grund av sedvänja. liksom vad som utgör en rimlig nivå är emellertid svårt att ange generellt. Nuvarande regler medför alltså vissa tillämpningssvårig- heter.
Enligt RSV kan den nuvarande ordningen få till följd att betydande för-
måner ibland undgår beskattning. Detta gäller framför allt i branscher som omsätter olika kapitalvaror. Vidare kan. som t. ex. för anställda i varuhus med breda sortiment. gränsen mot sedvänja i branschen tendera att suddas ut.
Den omständigheten. att skattefrihet för personalrabatt i en del fall kan komma att avse betydande belopp. innebär i sig att motiven för den nuva- rande gynnsamma skattemässiga behandlingen försvagas. Grundprincipen vid förmånsbeskattningen är nämligen den. att förmåner som avser inbespa- rade levnadskostnader utgör skattepliktig intäkt.
Ett slopande av skattefriheten för sedvanlig personalrabatt har emellertid en del negativa konsekvenser. Hit hör bl.a. vissa kontrollaspekter. Jag är därför inte för närvarande beredd att förorda en sådan lösning. En viss upp- stramning bör dock ske i enlighet med vad som anförts i det föregående om t. ex. sedvänja inom yrket. Det finns även anledning att med skärpt upp- märksamhet följa utvecklingen på detta område.
Förslaget föranleder ändringar i 32 ä 3 e mom. KL.
Värderingsj'rågorna
Mitt förslag: Den nuvarande principen att förmåner skall värderas till marknadsvärdet kvarstår oförändrad. Vissa justeringar föreslås i lag- texten i syfte att framhäva att denna princip utgör huvudregel och att få en mer enhetlig författningsreglering.
RINK:s förslag: Inga konkreta författningsändringar föreslås. I övrigt (':')verensstämmer förslaget i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser delar kommitténs uppfatt- ning att förmåner bör värderas till marknadsvärdet. Näringslivets skattedele- gation t. ex. betonar vikten av neutrala regler. RSV och hovrätten över Skåne och Blekinge anser att en eventuell skärpning av praxis bör komma till ut- tryck i lagtext. Företagens uppgiftslämnardelegation anser att värdering av förmåner inte är en uppgift som bör ankomma på arbetsgivaren. Svenska Revisorsamfundet SRS delar de målsättningar kommittén angett men fram- håller att de nuvarande reglerna innehåller ett flertal avsteg från grundprin- cipcn.
Skälen för mitt förslag: Som jag framhållit i det föregående är en av huvud- tankarna i skattereformen att olika typer av arbetsersättning skall bli före- mål för en enhetlig och neutral beskattning. .
RINK har relativt utförligt analyserat det rådande rättsläget på området och undersökt olika alternativ till lösningar av de problem som är förenade med en neutral beskattning av förmåner. Jag skall endast i korthet uppehålla mig vid kommitténs resonemang och därefter redovisa mina egna slutsatser och förslag.
Kommittén anför i huvudsak följande. Värderingsreglerna avseende för- måner har ibland påverkats av allmänna försiktighctsprinciper och av andra, t. ex. personalsociala skäl. Lägre skattesatser. minskad progressivitet och
Prop. 1989/901110
kravet på finansiering av sänkta skattesatser genom bl. a. basbreddningar innebär delvis nya förutsättningar för tidigare avvägningar. Skattemässigt undervärderade löneförmåner kan tendera att urholka inkomstmåttets för- delningspolitiska träffsäkerhet. Den nuvarande huvudregeln om värdering efter marknadsvärdet är den principiellt riktiga metoden, men i den prak- tiska tillämpningen sker ofta undervärderingar. En orsak till detta kan vara att det ibland är förenat med svårigheter att fastställa marknadsvärdet. Det kan också emellanåt vara så att subjektiva inslag inverkar på värderingen.
Av de metoder för att komma till rätta med värderingsproblemen som kommittén undersökt kan nämnas preventiva värderingsregler. begräns- ningar av företagens avdragsrätt avseende kostnader för förmåner samt en värdering utifrån arbetsgivarens kostnader. Vidare har diskuterats en värde- ringsregel som knyter an till både marknadsvärdet och arbetsgivarens kost- nader
Kommittén har emellertid stannat för att inte förorda någon alternativ lös- ning. I stället har kommittén valt att understryka det angelägna i att den nu- varande grundregeln inte tillämpas med alltför stor försiktighet. Man bör alltså eftersträva att åsätta förmånen ett värde som motsvarar det verkliga marknadsvärdet. _
För egen del vill jag först framhålla att jag delar kommitténs och remissin- stansernas uppfattning att de av RlNK diskuterade alternativa metoderna för att komma till rätta med problem på området inte kan förordas. Bland de skäl som talar häremot kan bl.a. nämnas kravet på neutral behandling. Detta gäller såväl vid preventiva värderingsregler som vid en begränsning av företagens avdragsrätt för kostnader avseende anställda. Att lägga arbetsgi- varens kostnad till grund för värderingen är inte heller alltid en framkomlig väg mot bakgrund t. ex. av svårigheter att beakta kapitalkostnader och för- måner med inslag av gemensam användning. Ett system som går ut på att till beskattning ta upp det högsta värdet vid en jämförelse mellan marknadsvär- det och arbetsgivarens kostnad är vidare alltför otympligt rent administra- tivt.
Jag anser alltså att den nuvarande huvudregeln om värdering till mark- nadsvärdet bör finnas kvar. Det är givetvis också angeläget att sådana för- fattningsmässiga förutsättningar eftersträvas som i rimlig utsträckning kan tillgodose kravet på en objektiv och enhetlig tillämpning av den rådande grundregeln.
Principen om marknadsvärdet kommer i gällande lagstiftning till uttryck i 42 & KL samt i punkt 1 av anvisningarna. Det anges således. i 42 å andra stycket. att värdet av produkter. varor eller andra naturaförmåner. som ingår i lön eller annan inkomst. skall beräknas efter ortens pris. Härmed avses. vilket får anses framgå av beskrivningen i punkt 1 av anvisningarna. mark- nadsvärdet.
Jag föreslår den justeringen att grundprincipen om värdering av förmåner till marknadsvärdet särskilt lyfts fram genom att uttrycket "efter ortens pris" i 42 & ersätts med begreppet "marknadsvärdet". Vad som närmare avses med marknadsvärdet bör. liksom nu. kunna beskrivas i anvisningarna. Jag åter- kommer till dessa frågor i specialmotiveringen. För att undanröja eventuella
oklarheter bör dock redan här framhållas. att det pris man betalar på orten för en vara eller tjänst givetvis i regel utgör marknadsvärdet.
RSV har i sitt remissvar föreslagit att begreppet naturaförmån genom- gående bör bytas ut mot förmän i lagtext. Anledningen är enligt RSV en risk för att vissa förmåner skulle kunna falla bort vid skatte- och avgiftshante— ringen.
Jag delar RSV:s uppfattning att det finns skäl att så långt möjligt efter- sträva enhetliga begrepp vid förmånsbeskattningen. RINK har för övrigt i sitt förslag till ändring i bl.a. AFL och lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL) bytt ut begreppet naturaförmåner mot förmån resp. annan ersättning för utfört arbete. Vidare kan begreppet naturaförmån i vissa sammanhang ge ett något föråldrat intryck. Jag förordar alltså att begreppet naturaförmån i 42 & KL ersätts med ordet förmån.
Slutligen vill jag. med anledning av vad Företagens uppgiftslämnardelega- tion anfört om att det inte bör ankomma på arbetsgivaren att värdera förmä- ner. hänvisa till vad som angavs i prop. 1987/88z52 sid. 45. Där framhölls bl. a. att arbetsgivaren har möjlighet att få besked i värderingsfrågor av den lokala skattemyndigheten.
Bilförmån
Mitt förslag: Förmån av fri bil som inte är äldre än tre år värderas till 0.8 basbelopp med tillägg av 20 % av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för senaste årsmodell av förmånsbilen. ()m bilmo- dellen inte saluförts vid denna tidpunkt värderas förmånen till 0.8 bas- belopp med tillägg av 20 % av ett uppskattat nybilspris för motsva— rande modell.
Förmånsvärdet får dock inte överstiga 42 % eller understiga 35 % av nybilspriset.
Om förmånsbilens årsmodell är äldre än 3 år skall förmånsvärdet tas upp till 85 % av det värde som gäller för senaste årsmodell.
Om förmånsbilens årsmodell är sex år eller äldre skall förmånsvär- det tas upp till 85 % av det värde som framkommer vid en beräkning enligt de regler som gäller för årsmodeller yngre än 3 är varvid ett upp- skattat nybilspris fastställs av RSV för dessa fall. Detta pris baseras på 85 % av det genomsnittliga nybilspriset hos de vanligaste bilmodel- lerna. Alternativt får — om nybilspris fortfarande kan beräknas för förmänsbilen — förmånsvärdet tas upp till 85 %- av det värde som gäller för årsmodeller yngre än tre år.
Om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för det privata nytt- jandet av förmånsbilen skall förmånsvärdet nedsättas med en femte- del.
Den särskilda värderingsregeln för bilförmån i vissa fall i fåmans- företag avskaffas.
RlNK:s förslag: RINK föreslog att förmån av fri-bil som inte är äldre än tre år värderas till 30 % av nybilspriset. För förmänsbil som är äldre än tre år föreslogs en procentsats om 24.
Remissinstanserna: Förslaget har fått ett blandat mottagande. RSV föror- dar bl.a. en beskattning på grundval av priser inom vissa intervaller i ett fåtal värdekolumner. Verket anser också att möjligheterna till reducering av för- månsvärdet bör slopas. Motormännens riksförbund tillstyrker grundprinci- pen men motsätter sig att procentsatsen höjs. Näringslivets skattedelegation avstyrker en höjd procentsats samt anser att de nuvarande reglerna i alltför liten utsträckning beaktar skillnader i värdeminskning och reservdelspriser. Svenska Revisorsmnfumlet SRS anser att förmånsvärdet bör grundas på ge- nomsnittliga milbundna kostnader i stället för på nybilspriset. Förbundet Sveriges hun(le/srqrresentanter anser att jämkningsmöjligheterna bör utvid- gas. Storstatlxtrafikkonnnittén (STORK ) anser att förslaget endast innebär en anpassning till sänkta skattesatser. men inte tar hänsyn till höjda bensin- priser och önskemålet om begränsningar i trafiken. AB Volvo och SAAB. som anser att nuvarande regler diskriminerar bilar med högt andrahands- värde och med låga reservdelspriser. föreslår samma förmånsvärde för bilar som kostar högst sju basbelopp.
Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande regler beräknas värdet av bilför- mån efter schablonmässiga grunder. Bestämmelserna tillkom genom lagstift- ning år 1986 (prop. 1986/87146. SkU 9. rskr. 73. SFS 198611199). Även tidi- gare beräknadcs värdet med ledning av vissa schabloner. Det systemet byggde bl. a. på presumtitmsregler avseende den privata körsträckans längd i olika typfall. Möjlighet fanns att i det enskilda fallet frångå presumtionsreg- lerna. om fi'irhållandena kunde utredas genom t.ex. godtagbar körjournal. Av främst förenklingsskäl tas i det nya systemet inte hänsyn till körsträckans längd i det enskilda fallet.
Den värderingsregel som tillkom år 1986 innebar att värdet av förmånen togs upp till 22 (å.: av nybilspriset resp. till 18 % för bilar äldre än tre år. Den innefattade en sammanvägning dels av värdet av själva dispositionsrätten. dels den tidigare beskattningsnivån. dels värdet av den då slopade avdrags- rätten för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats för bilförmåns- havare. Vissa redaktionella ändringar i reglerna gjordes hösten 1987 (prop. 1987/8852. SkU 8. rskr. 96. SFS 1987:1303).
RINK föreslår en höjning av procentsatsen till 30 för nya bilar resp. 24 för äldre bilar. Som skäl åberopar RINK bl. a. överväganden om genomsnittlig årlig körsträcka för bilar i allmänhet i riket.
Miljöavgiftsutredningen. MIA. SOU ("1989:83) föreslår att procentsatsen höjs till 35 % för nya bilar och i motsvarande män för äldre bilar. Utred- ningen anser att det nuvarande systemet för värdering av bilförmån innebär en felaktig styrning från miljösynpunkt. men konstaterar att det av skatte- tekniska skäl är svårt att göra förmånsvärdet beroende av den privata kör- sträckan.
1 det första steget i skattereformen är 1990 har procentsatserna höjts till 30 resp. 25 (..?-2.- (prop. 1989/90:50. 5li 10. rskr. 96. SFS 1989:1017). Till grund för höjningen har legat bl.a. de beräkningar RINK företagit samt den höj- ning av skatten. inklusive mervärdeskatt på bensin. som beslutats av riksda- gen inför år 1990.
Från några remissinstanser har riktats kritik mot den nuvarande värde-
ringsprincipen. Kritiken går i huvudsak ut på att det nuvarande systemet är alltför schabloniserat.
Det är riktigt att de nuvarande reglerna är starkt schabloniserade. Jag kan i och för sig också dela MlAzs uppfattning att de nuvarande reglerna från miljösynpunkt kan utgöra en felaktig styrning genom att förmånhavaren inte har någon marginalkostnad vid en ökad privat körsträcka. Enligt min me- ning är det emellertid nödvändigt med enkla regler med hänsyn till att det rör sig om en mycket frekvent förmån. Det är då givet att schablonvärdet på grund av t. ex. varierande privat körsträcka ofta inte motsvarar vad som kan uppfattas som ett riktigt värde i det enskilda fallet. Detta är emellertid svårt att undvika utan att skattereglerna kompliceras.
Givetvis finns möjlighet att t. ex. lägga de genomsnittliga totala kostna- derna för olika bilmodeller till grund för ett schablonvärde. Man kan också, vilket RSV förordar. diskutera ett system som innebär att beskattningen sker på grundval av priser inom vissa intervaller i ett fåtal värdekolumner. Med ett sådant system skulle. enligt verket. en del förenklingsvinster kunna upp- nås. En annan tänkbar åtgärd kan vara en kombination av ett fast grundbe- lopp för alla bilar och en viss procentsats på nybilspriset.
I syfte att med en något bättre precision än den nuvarande schablonen be- akta de variationer som i viss utsträckning finns i sambandet mellan nybils- priset och genomsnittliga kostnader för en viss körsträcka för olika bilar har ett antal alternativa värderingsmetoder för bilförmån undersökts. För enk- lare bilmodeller med relativt lågt inköpspris utgör således de genomsnittliga kostnaderna för en viss körsträcka i regel en betydligt högre andel av priset än vad som gäller för mer utvecklade och alltså dyrare modeller. Den nuva- rande schablonen enligt vilken förmånsvärdet bestäms till viss procentandel av nybilspriset oberoende av bilmodell kan mot denna bakgrund enligt min mening inte i tillräcklig utsträckning anses uppfylla kravet på neutral be- skattning. Trots de fördelar som de nuvarande reglerna innebär finns det därför anledning att övergå till ett system som bättre tillgodoser de berörda variationerna.
Mot bakgrund av de kraftiga tröskeleffekter som skulle bli följden kan jag inte förorda ett sådant system som föreslagits av RSV. Volvos och SAAB:s förslag kan inte heller förordas. eftersom det inte i tillräcklig utsträckning kan anses uppfylla kraven på neutral beskattning.
Vid övervägande av ett nytt system för beskattning av bilförmån är det — utöver önskemålet att uppnå en bättre precision i de hänseenden jag tidigare berört — angeläget att reglerna blir så enkla och lätthanterliga som möjligt. Vidare är en ändring av beskattningsnivån befogad i förhållande till vad som gäller för år 1990. Till grund för beräkningen bör ligga att genomsnittlig pri- vat körsträcka torde uppgå till närmare 1500 mil per år. I detta sammanhang vill jag framhålla att inriktningen av mitt förslag skiljer sig mot förslaget i lagrådsremissen. Där föreslogs endast en justering av de procentsatser som för närvarande gäller för värdering av bilförmån.
Jag föreslår att en ny metod för beskattning av bilförmån införs enligt föl- jande principer. För nya bilar bör förmånsvärdet bestämmas till 0.8 basbe- lopp (för närvarande knappt 24000 kr.) med tillägg av 20 % av nybilspriset
3 3
(eller ett uppskattat nybilspris enligt nuvarande regler). För att undvika kon- Prop. 1989/901110 sekvenser som i vissa fall kan uppfattas som mindre önskvärda bör dock me- toden förses med särskilda spärregler. Enligt de begränsningsregler jag före- slår får det värde som framkommer vid en beräkning enligt huvudregeln i det enskilda fallet inte överstiga 42 % av nybilspriset och inte heller under- stiga 35 % av nybilspriset. Med en sådan utformning sker en utjämning av de variationer som jag tidigare nämnt samtidigt som reglerna blir relativt enkla att tillämpa.
Om förmånsbilens årsmodell är äldre än tre år bör av förenklingsskäl vär- det kunna bestämmas till 85 % av det värde som framkommer vid en beräk- ning enligt de regler som gäller för nyare bilar.
Om förmånsbilens årsmodell är sex år eller äldre kan det vara svårt att finna ett jämförbart nybilspris. [ dessa fall fastställer RSV enligt nuvarande regler ett uppskattat nybilspris. baserat på 85 % av nybilspriset för de vanli- gaste förekommande bilarna. Enligt min mening bör förmånsvärdet även i fortsättningen beräknas med utgångspunkt från ett på detta sätt uppskattat nybilspris. Beräkningen bör ske på samma sätt som gäller för nyare bilar. dvs. sådana som är tre år eller yngre. Som förmånsvärde bör i dessa fall gälla 85 % av det sålunda framräknade värdet. Alternativt bör — om ett jämförbart nybilspris finns — förmånsvärdet få bestämmas på samma sätt som föreslås för bilar som är äldre än tre år.
Om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för privat nyttjande gäller enligt nuvarande regler att den procentsats enligt vilken förmånsvärdet skall bestämmas skall nedsättas med fyra. Eftersom jag föreslår en annan metod för bilförmånsbeskattningen behöver även denna regel justeras. Reduce— ringen bör principiellt avse vad bränslet kostar för den genomsnittliga körs- träcka som läggs till grund för förslaget. En sådan reduceringsregel måste med nödvändighet bli schabloniserad och därför utgöra en sammanvägning bl.a. med hänsyn till varierande bränsleförbrukning för olika bilar. Jag anser att förmånsvärdet i de angivna fallen bör nedsättas med en femtedel.
RSV förordar att de nuvarande möjligheterna till reducering av förmåns- värdet slopas. Som skäl för detta åberopar verket dels förenklingsskäl. dels att förmånsvärdet i en del fall kan tendera att bli mindre likformigt och rätt- vist. De situationer som avses är sådana där förmånstagaren står för vissa kostnader själv eller betalar viss ersättning till arbetsgivaren. I sådana fall kan vidare förekomma. att arbetsgivaren betalar viss ersättning till den an- ställde avseende t. ex. körning i tjänsten.
Jag kan i och för sig dela RSV:s uppfattning att de nuvarande reglerna om reduktion av förmånsvärdet i vissa fall kan ge utrymme för åtgärder som kan vara ägnade att komplicera tillämpningen och föranleda bristande likformig- het. Mot bakgrund bl. a. av ändrade regler om avdrag för bilkostnadsersätt- ning fr. o. m. är 1990 är jag emellertid inte för närvarande beredd att föreslå några åtgärder av det slag RSV förordar.
Jag övergår härefter till att behandla frågor om jämkning m.m. Enligt de nuvarande reglerna får värdet av bilförmån jämkas om det finns synnerliga skäl. Så kan t. ex. vara fallet om _ett absolut hinder att nyttja för- månsbilen rätt under en mer betydande tidsrymd eller om bilens beskaffen- het varit sådan att jämkning är motiverad.
I samband med de nya reglernas tillkomst behandlades i skatteutskottet bl. a. en motion som gick ut på att jämkning borde kunna komma till stånd i sådana fall där förmånstagaren har en låg lön och förmånen utgör en oac- ceptabelt hög andel av skatten och där förmånstagaren inte har reell valfrihet att avstå från förmånen.
Utskottet uttalade i denna fråga följande:
När det gäller den i motionen berörda frågan om förmånstagare med låg lön vilka i praktiken är tvungna att ha tjänstebil är utskottet inte nu berett att förorda att även denna situation skall utgöra en jämkningsgrund. Utskottet vill dock i detta sammanhang framhålla att utskottet såsom nedan framgår fi.")rordzp en uppföljning av det nya systemet i syfte att belysa de olika effek- ter som uppstår för skilda förmånstagare. och utskottet förutsätter att den i motionen väckta frågan härvid uppmärksammas.
RSV har gjort en utvärdering med ledning av bl. a. uppgifter som inhämtats från olika skattemyndigheter. [ sitt remissyttrande över RINK:s förslag för- ordar RSV bl. a. en översyn av jämkningsrcglerna i förenklingssyfte. l-lärvid är enligt verket en skärpning av förmånsreglerna för lätta lastbilar typ "VANS" påkallad.
Ett av de grundläggande syftena bakom den nuvarande värderingsregeln .är att den skall vara enkel att tillämpa. Samtidigt är det nödvändigt med en säkerhetsventil för de fall då synnerliga skäl kan tala för att jämkning bör ske. Emellertid skulle. som RINK uttalat. en mer generell utvidgning av jämkningsregeln till att avse fall där t.ex. förmånshavarnas utnyttjande avvi- ker från den körsträcka som schablonen bygger på omintetgöra de för- enklingsvinster som utgör ett av de grundläggande syftena med regeln. Jag anser mig alltså inte kunna förorda en sådan utvidgning. Motsvarande bör. mot bakgrund bl. a. av gränsdragningsproblem och tröskeleffekter, gälla den situation som avses i den motion som behandlades av riksdagen och som be— rörts ovan.
När det gäller RSV:s önskemål om en översyn av jämkningsrcglerna i förenklingssyfte och behovet av en skärpning beträffande s. k. lätta lastbilar gör jag den bedömningen att dessa frågor till största delen får anses utgöra tillämpningsfrågor som knappast lämpar sig för lagstiftning. Beträffande s. k. lätta lastbilar vill jag för övrigt hänvisa till de ändringar som nyligen be- slutats i fråga om mervärdeskatt och försäljningsrabatt på motorfordon för sådana lastbilar.
För bilar som är sex år eller äldre bör enligt mitt förslag värdet beräknas enligt de regler som föreslås för nyare bilar men grundas på ett uppskattat nybilspris. baserat på 85 % av nybilspriset för de vanligast förekommande bilarna. Av det sålunda beräknade värdet skall enligt mitt förslag 85 % tas upp som förmånsvärde. Om ett på detta sätt enligt schablon fastställt värde för dessa äldre bilar avsevärt avviker från den verkliga förmånens värde kan jämkning ske med stöd av punkt 4 andra stycket av anvisningarna" till 42 &. RSV har utfärdat rekommendationer för tillämpningen i sådana situationer. (RSV Dt 1989:22. avsnitt 3.4). Det är enligt min mening utomordentligt angeläget att jämkningsregeln kommer till användning i de avsedda fallen och att den på ett effektivt sätt så nära som möjligt träffar det verkliga vär—
det. Det bör ankomma på RSV att följa utvecklingen på området och över- Prop. 1989/90:110 väga de åtgärder som härvid kan behövas.
Jag övergår slutligen till att något beröra reglerna om s.k. extrautrustning. Dessa innebär att vid beräkningen av förmånsvärdet skall till det angivna nybilspriset läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning i den mån den överstiger 20 000 kr. Denna regel. som har karaktär av undantagsbestäm- melse. har införts av förenklingsskäl. Dessutom gäller i den nuvarande till- lämpningen. att viss utrustning som t. ex. biltelefon och handikapputrust- ning intc anses som sådan extrautrustning som påverkar förmånsvärdet.
Några remissinstanser anser att dets. k. fribeloppet bör höjas eller index- eras. Vidare anser TSV att viss kompletterande säkerhetsutrustning i bilar borde undantas helt i likhet med t. ex. biltelefon.
Undantagsregler för extrautrustning kan ge upphov till bristande likfor— mighet. Jag är därför inte beredd att föreslå någon höjning eller indexering av beloppet. Jag är inte heller beredd att förorda något undantag för kom- pletterande säkerhetsutrustning som TSV föreslagit. Härtill kommer att det kan vara förenat med svårigheter att dra en klar gräns mellan säkerhetsdetal- jer och annan utrustning.
Avslutningsvis vill jag ta upp en fråga med anknytning till vad som gäller för företagsledare i fåmansföretag. För denne eller honom närstående per- son finns en särskild regel för värdering av bilförmån i punkt 2 sista stycket ' av anvisningarna till 42s' KL. För sådana personer gäller — om de fått ut- nyttja bil som är betydligt dyrare än vad som kan anses erforderligt med hän- syn till företagets verksamhet — att till det enligt schablon beräknade värdet av bilförmån skall läggas ett belopp som kan anses motsvara skillnaden mel- lan de faktiska kostnaderna för bilens användningi verksamheten och de för verksamheten erforderliga kostnaderna.
Mot bakgrund av utformningen av bilförmånsreglcrna är det enligt min mening inte lägre lika motiverat att ha kvar den särskilda värderingsregeln för fåmansföretag. Med hänsyn till detta och för att uppnå en viss förenkling - bör särrcgeln tas bort.
Jag kommer senare (avsnitt 8.12) att närmare behandla de särskilda be- skattningsreglerna för fåmansföretag. Bl.a. tar jag där upp ytterligare frågor om bilar för privat användning.
Förslaget f("iranleder ändringar i punkt 2 av anvisningarna till 42 % KL.
Kostfc'jrrnån
Mitt förslag: Förmånsvärdet av en fri måltid om dagen (lunch eller middag) skall vara lika med genomsnittspriset i riket för en lunchmäl- tid av normal beskaffenhet. Förmånsvärdet av helt fri kost är lika med 250 % av genomsnittspriset.
Förslaget i lagrådsremissen om beskattning av kostförmån vid en- staka tillfällen genomförs inte.
'uJ R) O
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Förslaget har fått ett blandat mottagande. Statens pris- och konkurrcnsverk tillstyrker och anför att de nuvarande reglerna och sys- temet med måltidskuponger i praktiken fungerar som en priskartell. Gros- sisrjörbum'let svensk handel hävdar att förmånen bör betraktas som en triv- selförmån. LRF anser att negativa effekter överväger. och att förmånen bör ses som friskvård. Näringslivets skatter/clegalion tillstyrker och anser att öns- kemålet om neutral beskattning väger tyngst. Svenska Revisorsamfundet SRS anser bl. a. att nuvarande regler snedvrider priskonkurrensen i bran- schen. Sveriges Hotell- och rartaurangförbzmd SHR. som befarar en försäm- rad service i branschen, anser att förmånen i likhet med arbetarskydd och företagshi'tlsovård bör anses som en del av arbetslivet. TCO godtar förslaget men befarar hälsorisker och risk för ökad sjukfrånvaro. Dagligvaruleveran- rörcrs förbund DLF menar. i likhet med SHR, att förslaget kommer att drabba främst lågavlönade. De personalsoeiala skäl som regeringen tidigare åberopat för den nuvarande subventionen kvarstår enligt DLF. Företrädare för den bransch som tillhandahåller kuponger anser bl. a. att ett slopande av nuvarande regler måste kombineras med åtgärder som leder till neutralitet mellan personalmatsalar och andra restauranger. Som ett alternativ fram- hålls möjligheten att sänka subventionsgraden.
Skälen för mitt förslag: Gällande ordning innebär att arbetsgivaren har möjlighet att utan beskattningskonsekvenser för den anställde subventio- nera 40 $'% av genomsnittspriset i riket för en lunchmåltid av normal beskaf- fenhet. Den anställde förutsätts med andra ord själv betala 60 % av denna kostnad.
Dessa regler infördes den 1 januari 1988 (prop. 1987/88:52. SkU 8. rskr. 96. SFS 1987zl303) men innebari huvudsak en lagreglering av tidigare praxis på området. Det nya systemet innebär dels att subventionsnivån kom till ut- tryck i lag. dels att genomsnittspriset bestäms på grundval av prisinsam- lingar. När det gäller beskattningsnivån som sådan ansåg föredragande stats- rådet bl. a. personalsoeiala skäl tala för att förslaget borde utformas så att någon väsentlig förändring inte skulle ske för flertalet anställda med kostför- mån. Värdet borde vidare gälla alla typer av måltider. innefattande såväl måltider mot kuponger som sådana som t. ex. tillhandahålls i personalmat- salar.
Kommittén har påpekat att de nuvarande Värderingsreglerna utgör ett av- steg från en neutral beskattning och föreslår därför att förmånen i fortsätt- ningen vårderas till genomsnittspriset för en normalluch. Detta innebär i princip att kostförmån inte subventioneras till någon del.
Jag vill till en början framhålla att reformens målsättning i stort innebär en mer likformig beskattning av bl. a. löneförmåner. Vidare innebär försla- get om kraftigt sänkta skattesatser delvis nya förutsättningar för värderingen av förmåner.
Några remissinstanser har anfört att subventionerade måltider bör anses som en del av arbetslivet eller friskvård och därmed utgöra personalvård. Om arbetsgivaren subventionerar anställdas måltider är detta emellertid en inbesparing av levnadskostnaderna för den anställde. Jag kan inte dela upp- fattningen att det skulle röra sig om skattefri personalvård. Den omständig-
heten. att t. ex. arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om personalutrymmen behandlar även matutrymmen. inverkar inte på min bedömning.
Min principiella uppfattning i denna fråga innebär inte att jag saknar för- ståelse för den betydelse en god kosthållning kan ha för de anställdas all- männa hälsotillstånd och arbetsprcstationer. I grunden utgör detta emeller- tid inte en fråga för beskattningen.
Även andra skäl än sådana som mer direkt har att göra med en likformig beskattning av förmåner hos den anställde talar för ett slopande av de nuva- rande reglerna för kostförmån. Jag syftar då bl. a. på de synpunkter som framförts t. ex. av statens pris- och konkurrensverk. Sannolikt förhåller det sig så. att ett slopande av sådana särregler som den förevarande på sikt leder till neutralitet och en effektiv utvecklingi branschen. Detta ligger i linje med de övergripande målen för skattereformen.
Jag anser alltså att värdet av kostförmån som arbetsgivaren tillhandahåller i fortsättningen bör avse genomsnittspriset i riket för en lunchmåltid av nor- mal beskaffenhet. Den anställde kommer om priset för måltiden är lägre att beskattas för mellanskillnaden.
Om emellertid en personalrestaurang inte till någon del subventioneras av arbetsgivaren men t. ex. stordriftfördelar medger att det pris som tas ut av den anställde understiger det genomsnittliga priset i riket för en lunchmåltid av normal beskaffenhet bör det inte komma i fråga att beskatta den anställde för mellanskillnaden. [ sådana fall kan det lägre priset inte anses betingat av någon subvention från arbetsgivaren och någon förmånsbeskattning blir därför inte aktuell. Det bör framhållas att det i dessa situationer måste vara klarlagt att marknadsmässiga villkor styr förhållandet mellan arbetsgivaren och t. ex. restauratören.
Med anledning av synpunkter vid remissbehandlingen från bl. a. TCO an- gående beskattningsreglerna vid 5. k. pedagogiska måltider vill jag hänvisa till att det även i fortsättningen bör finnas en möjlighet till jämkning av för- månsvärdet om det föreligger synnerliga skäl. I sådana frågor utfärdar RSV rekommendationer för tillämpningen.
I lagrådsremissen togs särskilt upp frågan om beskattningskonsekvenscrna för den anställde når arbetsgivaren subventionerar måltider vid enstaka till- fällen. ()rn en arbetsgivare står för kostnaden för anställdas måltider bör denna förmån anses utgöra en inbesparad levnadskostnad för den anställde oavsett om förmånen erhålls under en längre period eller om den utgår ex- empelvis i samband med representation vid enstaka tillfälle. Mot bakgrund av att rättsläget på denna punkt dock kan anses i viss mån oklart föreslogs i lagrådsremissen ett klargörande. Förslaget innebar att kostförmån även vid enstaka tillfälle skall tas upp till beskattning.
Jag kan instämma i den principiella inställning angående rättsläget som kom till uttryck i lagrådsremissen. Emellertid måste det enligt min mening anses föra för långt att även vid enstaka tillfällen av representation beskatta den anställde för värdet av eventuell kostförmån. bl.a. eftersom det inte utan vidare kan tas för givet att det skulle röra sig om inbesparad levnadskostnad. Motsvarande resonemang kan föras när det gäller kostförmån vid enstaka arbetsmältider och vid enstaka tillfälle under tjänsteresa och liknande. Inte heller i sådana fall bör normalt någon beskattning bli aktuell. Däremot bör
skattepliktig kostl't'jrmån anses föreligga om måltid tillhandahålls t. ex. vid Prop. 1989/90:110 representation vid ett större antal tillfällen eller vid personalkonferenser, ut- bildning och liknande om måltiden inte bara avser enstaka tillfällen. Förslaget om skatteplikt för kostförmån vid enstaka tillfälle bör alltså inte
genomföras. Förslaget föranleder ändringar i punkt 3 av anvisningarna nu 42 & KL. Lagrådet har haft vissa synpunkter på förslaget. Jag återkommer till detta i specialmotiveringen.
Rese/önnåncr
Mitt förslag: Den nuvarande skattefriheten för reseförmåner som ut-
går till anställda i trafik- eller resebyråföretag slopas.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Remissutfallet är splittrat. RSV tillstyrker med det till— lägget att skattefriheten för personalrabatt bör slopas. Svenska Ret-'isorsam- fundet SRS tillstyrker. liksom även TCO i princip. Den sistnämnda organisa- tionen anser doek att förmånen. bl.a. med hänsyn till att det rör sig om s.k. standby-resor. inte bör värderas till fullt pris. International Air Transport As- sociation. 1.4 124 anför bl. a. att förmånerna inte utgör kompensation och där- för inte någon inkomst som kan beskattas. Handelns arbetsgimrorganisa- tion. HAO hävdar att resorna bör vara skattefria med hänsyn till reglerna om personalrabatt. samt att det är omöjligt att göra en rimlig bedömning av förmånsvärdet. SAS åberopar synpunkterna från IATA och anför vidare bl.a. följande. l första hand utgär resorna på grund av sedvänja i branschen. i andra hand som personalrabatt. Enhetlighet inom Norden och EG bör ef- tersträvas. För de anställda föreligger ett behov av produktkännedom. Ef- tersom den anställde betalar bolagets självkostnadspris är det inte fråga om någon subvention.
Skälen för mitt förslag: Enligt gällande ordning är förmån av fri resa skat- tepliktig (punkt 3 av anvisningarna till 32 s KL). Fria och subventionerade resor för anställda i trafik- och resebyråföretag utgör emellertid inte skatte- pliktig intäkt (punkt 8 av anvisningarna till 33 5)-
Detta särskilda undantag från skatteplikt. som funnits alltsedan KL:s till- komst. inskränktes vid 1987 års översyn av förmånsbeskattningen till att avse endast en inre krets bestående av den anställde. dennes make eller sambo och barn under 18 år.
Den nuvarande skattefriheten för reseförmåner för den aktuella yrkeska— tegorin utgör ett undantag från vad som gäller allmänt. En skattereform med den inriktning som generellt föreslås gör det angeläget att ompröva detta av- steg från neutralitetskravet. Utomordentligt starka skäl bör alltså krävas för att i samband med reformen bibehålla de nuvarande särreglerna för denna kategori.
Enligt min mening kan förhållandena i resebranschen inte anses så sär- präglade att ett generellt undantag från skatteplikt för reseförmåner i dessa fall är sakligt motiverat. Jag vill vidare framhålla följande.
Reseförmåner. i likhet med andra förmåner i tjänsten. är i princip av skat— tepliktigt slag. Mot bakgrund av att förmånen av fri eller subventionerad resa i det enskilda fallet kan ha ett betydande värde. kan jag inte dela en uppfattning som går ut på att det skulle röra sig om någon personalvårdande trivselförmån. Det förhållandet att priset för den anställde ibland kan mot- svara företagets självkostnadspris, och att t. ex. tomma platser i flygplan kan sakna värde för arbetsgivaren. har i sig inte något samband med frågan om skatteplikt. Sådana faktorer har snarare att göra med frågan om hur värdet för den anställde kan beräknas.
Jag anser alltså övervägande skäl tala för ett slopande av det nuvarande generella undantaget för skatteplikt för reseförmåner för anställda i trafik- ellcr rcsebyråföretag.
()tvivelaktigt kan det i enskilda fall uppkomma svårigheter att avgöra om en reseförmån är skattepliktig eller inte. Så kan t. ex. vara fallet om en ar— betsgivare i rescbranschen anser det nödvändigt att en anställd företar vissa resor för att lära känna verksamheten. Vid en bedömning av nyssnämnda frågor bör emellertid sedvanliga principer gälla. I den mån en resa i det sär- skilda fallet utgör resa för fullgörande av tjänsten kan det alltså inte anses röra sig om någon skattepliktig förmån.
Som utgångspunkt för värderingen bör det verkliga marknadsvärdet gälla. Givetvis kan härvid de närmare villkoren för resan såsom vid t. ex. standby- resor inverka på frågan till vilket belopp förmånen skall tas upp. Avvikelser från marknadsvärdet kan endast godtas i den mån det rör sig om personalra- batt enligt vad som berörts i det föregående.
Förslaget föranleder ändringar i punkt 3 och 8 av anvisningarna till 32 & KL.
Förmån av räntefria eller Iågjörränlade lån
Mitt förslag: Reglerna om räntetillägg för räntefria eller lågförräntade- lån från arbetsgivare slopas. Ränteförmåner tas i stället upp till be— skattning i inkomstslaget tjänst. vilket medför att socialavgifter tas ut. Det beskattade beloppet blir avdragsgillt enligt vad som gäller för rån- tekostnader.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: De remissinstanser som haft synpunkter på frågan till- styrker i princip förslaget. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att kom- mitténs motivuttalanden avseende nivån för marknadsränta och lån som för- medlats av arbetsgivaren men utbetalats av annan bör komma till uttryck i lagtext eller verkställighetsföreskrifter. RSV och Svenska Ret-'isorsamfundet SRS framhåller att förslaget bör medföra ett slopande av särreglerna av- seende län i fåmansföretag. TCO anser att ett slopande av de nuvarande reg- lerna inte bör hindra skattefrihet för något lägre ränta för t.ex. bankan- ställda.
Skälen för mitt förslag: Gällande ordning avseende ränteförmåner innebär
att förmånen inte utgör intäkt av tjänst för den anställde. I stället påförs ett räntetillägg enligt rekommendationer av riksskatteverket. Tillägget avser ett belopp som utgör skillnaden mellan erlagd ränta och sedvanlig ränta och beaktas enbart vid beräkningen av underlaget för tilläggsbelopp enligt de nu- varande reglerna i 10 ä 6 mom. SIL. Enligt RSV:s anvisningar utgör sedvan- lig ränta en ränta som motsvarar det lägsta av riksbankens diskonto vid årets ingång och utgång plus två procentenheter. Räntetillägg kommer emellertid bara i fråga om den erlagda räntan understiger sedvanlig ränta med mer än 2 000 kr.
De redovisade reglerna tillkom i samband med 1982 års skattereform och är att se mot bakgrund av de avdragsbegränsningar som då infördes.
Ett av huvudförslagen i 1991 års skattereform är att den statliga inkomst- skatten bortsett från ett grundbelopp slopas för det stora flertalet. Reformen är med anledning bl. a. härav uppbyggd på ett sätt som innebär att de nuva- rande reglerna i SIL om underlag för tilläggsbelopp slopas. Ändringarna gör det nödvändigt att på annat sätt beakta ränteförmåner.
Ränteförmåner utgör i likhet med andra förmåner för anställda en för- månstyp som utgår på grund av tjänsten. Jag anser. i likhet med kommittén. att ränteförmåner i fortsättningen bör beskattas i inkomstslaget tjänst. Jag delar även kommitténs uppfattning att det saknas anledning att behålla ett skattefritt bottenbelopp. En följd av förslaget är att ränteförmåner även kommer att ingå i underlaget för socialavgifter.
Som kommittén föreslagit bör vidare ett belopp som motsvarar förmånen vara avdragsgillt som räntekostnad. En sådan behandling innebär att skatte- reglerna blir neutrala även på utgiftssidan.
I fråga om ränteförmåner till företagsledare eller honom närstående per- son i fåmansföretag gäller för närvarande särskilda regler.
Även i fortsättningen bör ränteförmåner i dessa fall behandlas särskilt (av- snitt 8.12.3'). De nu föreslagna reglerna. som bl. a. medför avdragsrätt för belopp som motsvarar ränteförmånen enligt reglerna i inkomstslaget kapital bör alltså inte gälla ränteförmåneri fåmansföretag.
Med anledning av synpunkterna från hovrätten vid remissbehandlingen kan nämnas att de nuvarande reglerna i 10 .5 6 mom. SIL innehåller en be- stämmelse som innebär att med lån från arbetsgivare eller uppdragsgivare skall likställas annat län om det finns anledning anta att denne har förmedlat lånet. Kommittén har berört dessa bestämmelser. men inte föreslagit någon uttrycklig motsvarighet i lagförslaget. Jag delar hovrättens uppfattning och anser att lagtexten bör kompletteras.
Ifråga om hur marknadsräntan bör beräknas har kommittén i specialmoti- veringen till sitt författningsft'irslag ansett att härmed bör avses statslånerän- tan i slutet av november året före beskattningsåret med tillägg av en procent- enhet.
Den föreslagna nivån är rimlig. Regeln bör dock, som hovrätten ansett. komma till uttryck i lagtext. De föreslagna reglerna bör tas in i en ny anvis- ningspunkt 10 till 32 s' KL. Vidare slopas 10 $ 6 mom. SIL.
Lagrådet tar i sitt yttrande över förslaget upp — utöver redaktionella syn- punkter — bl. a. frågor med anknytning till Statslåneräntan och lån till perso-
ner som lämnat sin anställning. Lagrådets synpunkter behandlas i specialmo- Prop. 1989/902110 tiveringen. Förslaget föranleder vidare ändringar i de regler som berör deklarations- skyldighet och kontrolluppgifter. Vad gäller de sistnämnda frågorna har jag för avsikt att senare återkomma med förslag till författningsändringar.
600-kronorsregeln Mitt förslag: Förmåner, som inte utgör personalvård eller är särskilt
undantagna. är skattepliktiga från första kronan. Förslaget innebär att den s.k. 600-kronorsrcgeln slopas.
En viss skattefrihet behålls för tävlingsvinster som utgår i annan form än kontant ersättning. Skattefrihet föreligger om vinsten avser minnesföremål eller om värdet inte överstiger 0.1 basbelopp eller för närvarande 300 kr.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig. Kam- marrätten i Stockholm avstyrker och anför att ett slopande skulle leda till praktiska och administrativa svårigheter. Kammarrätten anser dessutom att beloppet 600 kr bör räknas upp med utgångspunkt från det ursprungliga vär- det. TCO tillstyrker. men befarar att ett slopande kan bli ett komplicerande inslag i systemet. Riksidrottsförbundet är starkt negativt till förslaget om slo- pad 600-kronorsregel och anför att det kommer att medföra beskattning av så gott som samtliga tävlingsvinster och skyldighet för arrangören att upp- rätta kontrolluppgift då värdet överstiger 100 kr.
Skälen för mitt förslag: Den nuvarande 600-kronors-regeln (32 ä 3 fmom. KL) innebär. att förmåner som är skattepliktiga ändå inte skall tas upp som intäkt om det sammanlagda värdet per år uppgår till högst 600 kr. Regeln tar inte sikte på förmåner som utgått som kontantersättning eller utgör direkt vederlag för utfört arbete. Den avser inte heller förmåner som kan erhållas mot kuponger eller förmåner som enligt särskilda regler värderas enligt seha- blonmässiga grunder. __
Regeln fick sin nuvarande lydelse den 1 januari 1988 i samband med 1987 års allmänna översyn av beskattningen av naturaförmåner (prop. 1987/88252. SkU 8. rskr. 96. SFS l987:1303 m. fl.). En motsvarighet till re- geln har dock funnits alltsedan år 1956. Den bestämmelsen tog sikte på baga- tellartade förmåner och beloppet uppgick ursprungligen till 400 kr. År 1974 höjdes det till 600 kr.
I samband med 1987 års översyn av förmånsbeskattningen (prop. l987/88:52 s. 49 f .) anförde föredragande statsrådet som ett skäl för ett bibe- hållande av en liknande regel. att kritik kunde riktas mot att en arbetsgivare som under uppbördsansvar redan vid uppbördstillfället skall göra en riktig bedömning i skattepliktsfrågan. skulle behöva vara beroende av ett framtida ställningstagande av skattemyndigheterna. Det anfördes vidareatt syftet med en bibehållen regel inte var att öka det skattefria området utan i stället 332
att underlätta bedömningen i skattepliktsfrägan för de berörda.
Inriktningen av skattereformen mot en mer enhetlig och neutral beskatt- ning av arbetsinkomster innefattande förmåner av skilda slag medför att frå- gan om 600-kronorsregeln får anses ha kommit i ett nytt läge. Det framstår dessutom som tveksamt om denna bestämmelse i sig är ägnad att underlätta gränsdragningen mellan t.ex. personalvårdsförmåner och förmåner som är skattepliktiga. Det är, bl.a. med hänsyn till den uppstramningjag föreslår av förutsättningarna för att vissa förmåner skall kunna hänföras till personal- vård. inte uteslutet att ett slopande av 600-kronorsregeln i själva verket kan bidra till en klarare åtskillnad i framtiden.
Jag föreslår alltså att 600-kronorsregeln i 32 få "3 fmom. KL slopas och att förmåner som inte utgör personalvård eller är särskilt undantagna från skat- teplikt beskattas från första kronan.
På ett område får dock ett slopande av regeln mindre tilltalande konse- kvenser. Jag syftar här på de av Riksidrottsförbundet påtalade effekterna. För närvarande gäller enligt anvisningar som utfärdats av RSV att tävlings- vinster i samband med idrottslig verksamhet i viss utsträckning är undan- tagna från skatteplikt. Undantaget avser bl.a. medaljer. plaketter o.d. som har karaktären av minnesföremål. Vidare kan vinster i viss utsträckning un- dantas från beskattning till följd av 600-kronorsregeln.
Även i fortsättningen bör sådana vinster som har karaktär av minnesföre- mål vara undantagna. Vidare bör tävlingsvinster som består av t.ex. nytto- föremål undantas från skatteplikt om värdet inte överstiger 0.1 basbelopp avrundat till närmaste hundratal kr. eller. för närvarande. ca 300 kr. I dessa fall utgår då givetvis inte heller socialavgifter. Förslaget utgör dessutom en förenkling bl. a. genom att skyldighet att lämna kontrolluppgift inte förelig- ger om de angivna förutsättningarna är uppfyllda.
Förslaget föranleder ett tillägg i 19 % KL. Förslaget medför vidare behov av ändringar i de regler som berör kontrol- luppgiftsskyldighet. I denna del har jag för avsikt att senare återkomma med förslag till författningsändringar.
5.3.2.2 Vissa avtalsförsäkringar
Inledning
I detta avsnitt behandlas skatte- och avgiftsreglerna för vissa s.k. avtalsför- säkringar. De försäkringar som avses är tjänstegrupplivförsäkring (TGL), försäkring om avgångsbidrag (AGB). avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) och trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA).
Försäkringarna grundar sig på kollektivavtal och premierna bestäms efter schablonmässiga grunder. De erläggs av arbetsgivaren eller finansieras i sär- skild ordning för vissa kategorier. I vissa fall förekommer försäkringsskydd utan samband med tecknad försäkring.
Dessa försäkringar och därmed likställda anordningar är för närvarande föremål för skattemässig särbehandling. Premieförmån eller motsvarande beskattas inte hos den anställde. Vidare gäller att utfallånde belopp endast beskattas i viss utsträckning.
Ett gemensamt drag för de berörda försäkringsförmånerna är att de åt- njuts i samband med tjänsten eller yrket. Vid en skattereform som syftar till en neutral beskattning av arbetsinkomster aktualiseras frågan om den nuva- rande särbehandlingen i skattehänseende bör bestå eller inte.
Nuvarande regelsystem i huvuddrag
Beskattningsregler m.m.
TGL eller tj änstegruppliv kan ge ersättning till efterlevande vid dödsfall. Ef- tersom TGL kan ses som en kapitalförsäkring sker inte någon beskattning av utfallande belopp. Premiekostnaden är schablonmässigt bestämd till viss procentsats av lönesumman för dem som omfattas.
Statligt anställda omfattas av ett med TGL jämförbart skydd genom an- ställningen. dvs. utan att försäkring tecknas. Vissa särskilda kategorier som t.ex. lantbrukare och yrkesfiskare har också ett motsvarande skydd. vilket finansieras i särskild ordning.
Någon beskattning av premieförmånen sker inte hos den enskilde. AGB eller försäkring om avgångsbidrag kan ge ersättning vid förlust av anställning och vid långvarig arbetslöshet därefter. Ersättningen kan utgå i s.k. A-belopp. vilket beräknas med utgångspunkt för den friställdes ålder och inkomstbeskattas. Vidare kan ersättning även utgå i form av s.k. B-be- lopp vars storlek beror av ålder och arbetslöshetens längd. Detta belopp be- stäms cfter särskild prövning och är skattefritt enligt nuvarande regler.
Premierna är i likhet med vad som gäller för TGL schabloniserade och någon förmänsbeskattning sker inte.
AGS eller avtalsgruppsjukförsäkring kan ge kompletterande ersättning ut- över den allmänna försäkringen vid sjukdom och förtidspension. På grund av att AGS enligt nuvarande regler behandlas som en kapitalförsäkring sker inte någon beskattning av utfallande belopp.
Premierna är schabloniserade och någon förmånsbeskattning sker inte. TFA eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada kan ge ersättning utöver den allmänna försäkringen bl.a. vid akut sjukdom och invaliditet. Försäk- ringen är uppbyggd som en av arbetsgivaren tecknad ansvarighetsförsäkring. Principiell skatteplikt föreligger för utfallande belopp, utom såvitt avser s.k. dagersättning vilken kan uppgå till högst 204 kr.
Premierna är schabloniserade och någon förmånsbeskattning sker inte.
Socialavgifter
Varken premieft'örmänen eller utfallande belopp från de berörda försäkring- arna är föremal för socialavgifter. De är inte heller förmänsgrundande i soci- alförsäkringssystemet. Delvis beror detta på att skatteplikten endast är par- tiell. Förhållandet har emellertid också att göra med uppbyggnaden av soci- alförsäkringslagstiftningen.
Hänvisningar till PS2
Sammanfattning och allmänna utgångspunkter
De berörda försäkringarna är föremål för skattemässig särbehandling där- igenom att premieförmånen inte beskattas hos den enskilde samt genom att
Prop. 1989/901110
utfallande belopp beskattas endast delvis. Att premieförmånen inte beskat- tas har sin bakgrund bl. a. i praktiska skäl som svårigheter att få fram ett rättvisande värde. Tidigare fanns dessutom ett försäkringsavdrag för kapital- försäkringar.
En annan bakgrund till den skattemässiga särbehandlingen bl.a. vad be- träffar utfallande belopp har varit att dessa försäkringar ansetts komplettera den allmänna försäkringen på ett angeläget sätt.
Särbehandlingen av försäkringarna utgör alltså ett klart avsteg från en neutral beskattning av förmåner i tjänsten. I likhet med RINK anserjag att skattereglerna bör omprövas i samband med skattereformen. Utgångspunk- ten bör därvid vara. att beskattning i princip bör ske antingen för premieför- män eller för utfallande belopp i sin helhet. Vidare bör försäkringsförmå- nerna beläggas med antingen socialavgifter eller särskild löneskatt.
Övervägande skäl talar alltså för att förslaget i huvudsak genomförs enligt kommitténs grundtankar. De invändningar som rests mot förslaget kan i nå- gon avgörande utsträckning inte heller anses vara av principiell art utan framstår i huvudsak som kostnadsmässiga.
Jag vill upprepa vad kommittén anfört, nämligen att intresset av särbe- handling måste vägas mot ett allmänt krav på skattemässig neutralitet och att de sänkta skattesatser som föreslås i reformen bör vägas in. När det gäller socialavgifter är jag medveten om att förutsättningarna kan komma att änd- ras i något högre grad. Detta är emellertid en konsekvens av att alla skatte- pliktiga förmåner och ersättningar i tjänsten bör bilda avgiftsunderlag.
Lagrådet har kritiserat fi.")rslaget om beskattning av premie för TGL (se nästa avsnitt"). Med anledning av lagrådets synpunkter bör förslaget i lagråds- remissen vad beträffar TGL eller tjänstegruppliv inte genomföras i sin före- liggande utformning. I denna fråga har jag för avsikt att återkomma till hös- ten med förslag till åtgärder som är ägnade att medföra en mer neutral skat- tc- och avgiftsmässig behandling.
Lagrådet har vidare framhållit att de förslag som rör förmänsgrundande inkomster samt uttag av socialavgifter och särskild löneskatt fordrar ytterli- gare avgränsningar och preciseringar bl. a. beträffande ersättningar som ut- går enligt vissa avtalsft'irsäkringar. Jag har varit medveten om detta och har för avsikt att i ett senare sammanhang lägga fram förslag till den ytterligare lagreglering sotn är erforderlig på detta område. Jag kommer emellertid i det följande i samband med behandlingen av de olika avtalsförsäkringarna att ange grunderna för hur enligt min mening uttag av socialavgifter resp. särskild löneskatt bör ske.
'Ij'änsiegrupplit' (TGL m.fl.)
Mitt förslag: Inga ändringar vidtas nu beträffande den skatte- och av—
giftsmässiga behandlingen. Frågan skall övervägas ytterligare.
RINK:s förslag: RINK föreslår att förmånen av betald premie eller intjä- nad förmån beskattas hos den anställde eller yrkesverksamme.
Remissinstanserna: Förslaget har fått en omfattande kritik. RFV, som an- ser det angeläget att de nuvarande särreglerna slopas. tillstyrker dock. För- säkringsinspektionen anser att det bör övervägas att även i fortsättningen un- danta TGL från skatteplikt. Näringslivets skattedelegation framhåller bl.a. praktiska svårigheter. SAFanser det stötande med en beskattning av en pre- mieförmån när något försäkringsbelopp inte är garanterat. Inkomstskatt. so- cialavgifter och avkastningsskatt skulle komma att minska värdet med ca 65 procent. TCO anser att vägande socialpolitiska mål talar mot beskattning.
Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande ordning gäller att förmån av fri grupplivförsäkring inte skall tas upp som intäkt (32 ä 3 a mom. KL). Drygt två miljoner verksamma i enskild tjänst torde omfattas av TGL. som hand- has av AFA (arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag). Pretnierna är scha- bloniserade och utgår efter viss procentsats på lönesumman för skilda hu- vudkategorier. Statligt anställda omfattas av gruppliv genom anställningen. utan premie. För kommunalt anställda finns ett särskilt försäkringsbolag som handhar försäkringen. KFA (Kommunernas försäkringsaktiebolag).
För vissa kategorier gäller ett särskilt försäkringsskydd (GLA). Detta av- ser lantbrukare. yrkesfiskare. skogsbrukare och renskötare. För lantbrukare sker finansieringen inom ramen för de belopp som tillerkänts jordbruket som kompensation till följd av kostnadsutvecklingen och anpassningen av jordbrukarnas inkomster till den allmänna inkomstutvecklingen. För yrkes- fiskare gäller att finansieringen sker genom medel via prisregleringskassan för fisk. För skogsbrukare sker finansieringen över skogsvårdsavgiften och för renskötare över anslaget till främjande av rennäringen.
Premien för grupplivförsäkring utgör för närvarande en avdragsgill kost- nad i jordbruk eller rörelse (punkt 2 av anvisningarna till 22 å och punkt 9 av anvisningarna till 29 ?" KL).
Tjänstegruppliv tillkom ursprungligen genom kollektivavtal år 1961 och skattefrihet beslutades år 1963. I och med att flera kategorier alltefter årens lopp fått ett motsvarande försäkringsskydd har reglerna i KL efter hand an— passats härtill.
Redan när de ursprungliga skattereglerna tillkom framhölls i förarbetena att premien formellt borde beskattas. På den tiden var dock premien av- dragsgill inom det s.k. försäkringsavdraget. En tyst kvittning förordades där- för. Vidare förelåg svårigheter att individualisera premien.
För att TGL m.fl. skall erhålla en skattemässigt neutral behandling krävs det. som kommittén föreslagit. i princip att premien eller intjänad förmån beskattas hos den anställde eller yrkesverksarnme.
Idet följande kommer jag att ta upp några av de skäl som av remissinstan- serna framhållits mot en sådan beskattning. Därefter kommer jag att redo- visa min egen bedömning.
Försäkringsinspektionen framhåller bl.a. följande. Premiesättningen sker schablonmässigt. Sannolikheten för försäkringsfall varierar emellertid bero- ende på bl.a. ålder. arbetstid och familjesammansättning. Först vid försäk- ringsfall får försäkringsgivaren kännedom om vederbörande varit anställd resp. egenföretagare. För att någon skall vara skattskyldig för förmånen av TGL måste det därför i förväg utredas om han verkligen omfattas av försäk— ringsskyddet.
En tänkbar följd av förmånsbeskattning av premiekostnaden är att solida- riteten mellan försäkringstagare och försäkrade hotas. Det nuvarande syste- met innebär att premiekostnaderna fördelas på arbetsgivaren efter antalet anställda. Hänsyn till riskfördelning mellan olika kollektiv tas inte. En möj- lig konsekvens kan bli att sådana krav reses. t.ex. lägre premier för yngre kollektiv än för äldre. Vidare kan en följd bli att den anställde vill stå utanför systemet. Det är inte uteslutet att en sådan rätt kan föreligga.
Näringslivets skattcdelegation framhåller att lönen även för en anställd som saknar efterlevande ingår i underlaget trots att ersättning aldrig blir aktuell.
TCO anser att det finns vägande socialpolitiska skäl mot beskattning. TGL- försäkringarna ger arbetstagare med hög individuell skaderisk ett livförsäk- ringsskydd till låg kostnad och utan individuell hälsoprövning. Om TGL-för- säkringarna förlorar sin nuvarande kostnadsfördel får grupper med låg skaderisk ekonomiska incitament att i stället täcka sitt försäkringsbehov ge- nom individuella livförsäkringar. Följden blir ökade kostnader och ett för- sämrat skydd för mer utsatta grupper.
KFA (Kommunernas försäkringsaktiebolag) anför bl.a. I det enskilda fal- let korresponderar oftast inte försäkringsskydd och premie. I ytterlighetsfal- let -_ där arbetsgivaren försummat att teckna avtal med KFA — står KFA ändå försäkringsansvar. Försäkringen har bl.a. tack vare det enkla premiedebite- ringsförfarandet mycket låga administrationskostnader. Eftersom endast riskpremie betalas förekommer inget individuellt sparande och det finns alltså inga återköpsvärden som någon kan få sig tilldelad. Det är felaktigt att likställa denna avtalsförsäkring med individuell kapitalförsäkring där det uppkommer ett sparande över vilket försäkringstagaren kan disponera.
Det har av de avtalsslutande parterna ansetts ligga ett stort socialt värde i att arbetstagaren via sin anställning får ett försäkringsskydd, som snabbt ger hans efterlevande ett betydande ekonomiskt stöd. om han avlider. Samma ståndpunkt har statsmakterna intagit hittills. eftersom man ansett att en sär- behandling av bl.a. tjänstegrupplivförsäkringen varit motiverad då den byg- ger ut det sociala trygghetsnätet på ett angeläget sätt. Enligt styrelsens upp- fattning har ingenting inträffat som föranleder en ändring av denna bedöm- ning. Med hänsyn härtill och att värdet av premien, hur värdet än skall be- stämmas. är så lågt är det enligt KFAzs styrelses uppfattning rimligt att denna löneförmän inte skall tas upp till beskattning hos arbetstagaren.
Ett bättre beskattningsalternativ skulle vara, med hänsyn till dels möjlig- heterna att bibehålla försäkringen. dels den enklare skatteadministrationen att de berörda försäkringsbolagen betalade en avgift på premiekostnaderna.
Förenade Liv anser förslaget stötande bl.a. därigenom att beskattning blir aktuell trots att vederbörande i det enskilda fallet kanske inte får ersättning. Enligt bolaget skulle vidare dubbelbeskattning kunna komma i fråga vid samtidiga anställningar. Vidare befarar bolaget att en likabeskattning kan komma att medföra krav på att gå ur TGL-systemet. vilket bygger på solida- ritet. I så fall riskeras ett sönderfall.
För egen del gör jag följande bedömning.
Förslaget avseende TGL avviker från kommitténs förslag till beskattnings- åtgärdcr för övriga avtalsförsäkringar så till vida att det tar sikte på en be- skattning av genomsnittlig premiekostnad eller intjänad förmån i stället för utbetalade belopp. Motivet för detta är att TGL kan betraktas som en kapi- talförsäkring och att belopp som utbetalas från sådana försäkringar inte be- skattas enligt nuvarande principer.
De belopp som utfaller på grund av TGL beror på arbetstid. ålder vid dödsfallet och efterlevande. I vissa fall utbetalas endast begravningshjälp. För en del kategorier. t.ex. lantbrukare och yrkesfiskare, gäller som förut- sättning för försäkringsskydd att vissa intäktskrav är uppfyllda.
Premiesättningen sker emellertid kollektivt efter schablonmässiga grun- der. En beskattning av premiekostnad eller intjänad förmän efter samma grunder skulle alltså innebära ett försvagat samband med förekomsten av storleken av försäkringsskydd i det enskilda fallet.
Det bör dock framhållas. att den risk som finns att något ersättningsbe- lopp inte kommer att betalas ut eller i vissa fall endast kan komma att avse t.ex. begravningshjälp. inte kan anses utgöra något avgörande skäl i sig mot att premieförmånen beskattas. Liknande kan också riktas mot en beskatt- ning av förmån av fri kapitalförsäkring i andra fall.
Starka ncutralitetsskäl talar i och för sig för att en beskattning av premie- förmån beträffande TGL m.m. kommer till stånd enligt de riktlinjer kom- mittén angett. Jag vill här också skjuta in att samtliga försäkringar alltefter de tillkommit givits en icke-neutral förmånsbehandling vid beskattningen. När nu beskattningen av arbetsinkomster reformeras med den övergripande målsättningen att åstadkomma neutralitet är det av vikt för framtiden att det klargörs att förmåner vid sidan av kontant lön som tillkommit genom avtal mellan arbetsmarknadens parter inte skall behandlas annorlunda än andra anställningsförmåner. Även det talar i sak för att premieförmånen avseende TGL beskattas.
I lagrådsremissen föreslogs att en beskattning av förenklingsskäl borde ske på ett schablonmässigt sätt. Härför talade enligt remissen också att premie- kostnaden för arbetsgivaren bestäms efter schablonmässiga grunder.
I lagrådsremissen anförde 'Vidare dåvarande departementschefen föl-
jande. För dem som omfattas av TGL bör den procentsats på lönesumman som ar- betsgivaren betalar i avgift fördelas på den anställde. Av förenklingsskäl bör procentsatsen inte anknyta till den enskildes månads- eller årsinkomst utan förmånsvärdet bör grundas på en tillämpning av denna procentsats på ge- nomsnittlig inkomst för den kategori som berörs. Det bör ankomma på rege- ringen eller den myndighet regeringen bestämmer. att utfärda verkställig- hetsföreskrifter härom. För tjänstemän i enskild tjänst gäller att avgiften tas ut i form av ett fast krontal per månad. Det belopp som därvid tas ut bör gälla som förmånsvärde.
Beskattningen av TGL hos den anställde bör alltså vara starkt likformig. Härav följer också att t.ex. individuella skillnader i arbetstid, ålder och fa- miljesammansättning bör lämnas utanför. Skatteplikten bör inte heller på- verkas i sådana situationer där den enskilde omfattas av TGL trots att arbets- givaren av olika skäl inte erlägger någon avgift. I dessa fall bör förmånen anses intjänad.
För statligt anställda — som omfattas av tjänstegrupplivförsäkring utan att premie erläggs — bör de principer gälla som tidigare redovisats. Aven här bör således regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer med ledning av de principer som gäller för TGL i enskild tjänst utfärda närmare föreskrif- ter om vilka förmånsvärden som skall gälla. Vid värderingen bör vidare viss
vägledning kunna ges av vad som gäller vid frivillig anslutning till statlig grupplivförsäkring. För sådana speciella grupper som t. ex. värnpliktiga och
deltagare i arbetsmarknadsutbildning som omfattas av tjänstegruppliv samti- digt som de erhåller ersättning som är skattefri enligt särskilda bestämmel- ser. blir någon beskattning av förmånen av grupplivförsäkring inte aktuell eftersom även denna förmån får anses utgöra en del av ersättningen.
För inkomst av näringsverksamhet (de nuvarande inkomstslagen jord- bruksfastighet. annan fastighet och rörelse) föranleder förslaget att den nu- varande avdragsrätten för premie för grupplivförsäkring slopas.
För de särskilda kategorierna lantbrukare, yrkesfiskare, skogsbrukare och renskötare gäller enligt det föregående att de åtnjuter särskilt försäkrings- skydd och att detta finansieras i särskild ordning. Förmånen tas enligt gäl- lande regler inte upp som intäkt. För dessa bör samma principer som nyss redovisats tillämpas. Även för dessa bör alltså regeringen eller den myndig- het regeringen bestämmer utfärda föreskrifter om förmänsvärden. I likhet med vad SOm föreslagits beträffande dem som omfattas av TGL bör alltså beskattningen vara starkt schabloniserad även för dessa kategorier och grun- das på genomsnittlig inkomst för berörd kategori. Uppfyller emellertid den skattskyldige inte de grundläggande intäktskrav som kan gälla för försäk- ringsskydd. bör dock någon beskattning inte komma i fråga.
Med anledning av vissa synpunkter vid remissbehandlingen bör framhål- las. att det vid samtidiga anställningar under ett beskattningsår för närva- rande ankOmmer endast på huvudarbetsgivaren att dra preliminär skatt på olika löneförmåner. KontrolIuppgiftsskyldighet och skyldighet att betala so- cialavgifter åvilar däremot även arbetsgivare som inte är huvudarbetsgivare.
För premieförmån avseende TGL och motsvarande bör socialavgifter tas ut. Förmånen bör anses förmänsgrundande i socialförsäkringshänseende.
Förslaget föranleder ändringar i 32 5 3 a mom. och justeringar i de regler som gäller för näringsverksamhet enligt förslaget. punkt 12 av anvisningarna till 22 å och punkt 23 av anvisningarna till 23 &.
Lagrådet avstyrker i sitt yttrande förslaget om införande av skatteplikt för förmån av fri grupplivförsäkring enligt den i lagrådsremissen föreslagna ut- formningen. Lagrådet anför bl.a. att det krävs att förutsättningarna för skattskyldighet och de principer som skall iakttas vid utformningen av schab- lonerna anges med tillbörlig precision. Jag ansluter mig till de skäl lagrådet anför mot den föreslagna lösningen. Ändringsförslagen i lagrådsremissen bör alltså inte genomföras.
Det anförda innebär emellertid ett avsteg från grundregeln att förmåner på grund av tjänsten. innefattande förmåner vid sidan av kontant lön utgör skattepliktig intäkt. Avsteget motiveras av de svårigheter som på grund av den speciella uppbyggnaden av tjänstegrupplivförsäkringen är förenade med att uppnå en likformig och neutral förmånsbeskattning hos den enskilde.
Mitt ställningstagande innebär alltså att en förmånsbeskattning inklusive uttag av secialavgifter enligt de riktlinjer som föreslogs i lagrådsremissen inte bör komma till stånd. Det finns emellertid anledning att söka finna ett alternativt system för beskattning som tillgodoser den typ av krav på av- gränsningar och preciseringar som lagrådet nämner i sitt yttrande. Jag avser att i höst återkomma med förslag i denna fråga.
Avgångs'bidrag (AGB m.fl. )
Mitt förslag: Utl'allande belopp från AGB och motsvarande utgör i sin helhet skattepliktig intäkt av tjänst. Den nuvarande skattefriheten för s.k. B-bclopp och motsvarande slopas. Utbetalningarna bör beläggas med särskild löneskatt och bör inte bli förmänsgrundande.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Förslaget har fått ett blandat mottagande. RFV till- styrker. Försiikringsinspt'ktionen anser att förslaget kan innehålla vissa inslag av retroaktiv beskattning. Näringslivets skattat/elegation och SAF anser att AGB utgör en sakförsäkring resp. konjunkturberoende riskförsäkring. TCO godtar förslaget.
Skälen för mitt förslag: AGB eller s.k. kollektiv försäkring om avgångsbi- drag kan ge kontant ersättning vid förlust av anställning t.ex. vid driftsin— skränkning eller av hälsoskäl samt långvarig arbetslöshet därefter. Ersätt- ning kan utgå i s.k. A- och B-belopp eller motsvarande. Storleken av A-be- loppet sammanhänger med åldern vid försäkringsfallet. medan B-beloppct beror även av arbetslöshetens längd. B-bcloppct utbetalas efter särskild prövning. För avgångsersättningar till statligt anställda saknas numera mot- svarighet till den fria prövningen inom AGB:s s.k. B-belopp. Motsvarande gäller kommunalt anställda.
De nuvarande beskattningsreglerna (32 s' l mom. tredje stycket och punkt 11 av anvisningarna till 32 s KL.) innebär att den del av det s.k. B-bcloppet som uppgår till högst två gånger basbeloppet (för närvarande 59 400 kr.) un- dantas från beskattning.
Samma regler gäller i princip om staten betalar ut ersättning enligt samma grunder. Avgångsersättning till arbetstagare som omfattas av det s.k. trygg- hetsavtalet mellan PTK och arbetsgivarorganisationen följer samma regler.
AGB beskrivs i förarbetena till de ursprungligen införda beskattningsreg- lerna (prop. l9ö7z39) som en skadeförsäkring i samband med tjänst. Depar- tetnentschefen ansåg att fullständig skattefrihet inte kunde komma i fråga för utfallande belopp. men ville inte motsätta sig någon form av skattelind- ring vid ömmande omständigheter. Sådana omständigheter kunde generellt anses föreligga vad beträffar det s.k. B-beloppet.
Med hänsyn till reformens inriktning i stort mot en neutral beskattning av förmåner på grund av tjänsten anser jag att de nuvarande undantagsreglerna för s.k. B-bclopp inom AGB och motsvarande bör omprövas. Eftersom ut- betalningarna avser ersättning för inkomstbortfall bör de alltså i sin helhet utgöra skattepliktig intäkt av tjänst.
Försäkringsinspektionen framhåller i sitt remissyttrande att förslaget kan ha inslag av retroaktiv beskattning eftersom premier och reservavsåttningar delvis har beräknats med hänsynstagande till skattefrihet. Inspektionen på- pekar dock att detta endast motsvarar en del av utbetalda belopp.
Givetvis innebär förslaget om beskattning av utfallande belopp i sin helhet
att förutsättningarna ändras något för AGB m.fl anordningar. Det förhål- landet att premier m.m. beräknats med hänsyn till tidigare regler medför inte att förslaget innefattar en otillåten retroaktivitet i regeringsformens me- ning. I sammanhanget vill jag framhålla att skattefrihet för s.k. B-belopp och motsvarande. enligt de övergångsregler jag förordar. skall gälla även fram- deles om anställningen upphört före reformens ikraftträdande den 1 januari l99l.
För närvarande erläggs inte socialavgifter för ersättningar från AGB m.fl. anordningar. Ersättningarna är inte heller förmänsgrundande. Med hänsyn till karaktären av engångsbelopp och då ersättningarna betalas ut sedan an- ställningen upphört såsom vid pension bör särskild löneskatt erläggas av den som verkställer utbetalningarna. Ersättningarna bör därmed inte heller bli förmänsgrundande.
Förslaget fi'iranleder ändringar i 32 ä 1 mom. KL samt att punkt II av an- visningarna till 32é slopas. '
( I ruppsjuk försäkring ( AG S m.fl.)
Mitt förslag: Belopp som utfaller på grund av gruppsjukförsäkring som t.ex. AGS och motsvarande utgör skattepliktig intäkt av tjänst eller i förekommande fall näringsverksamhet.
Utbetalningar från AGS och motsvarande bör beläggas med social- avgifter och blir förmänsgrundande. I det fall utbetalningarna avser att komplettera förtidspension bör endast särskild löneskatt tas ut. Sistnämnda ersättningar bör inte bli förmänsgrundande.
RINK:s förslag: överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Förslaget har fått ett blandat mottagande. RFV till- styrker. Fö'rsäkringsinspektionen förordar närmare överväganden i fråga om övergångsregler. för det fall förslaget genomförs. Näringslivets skattetlelega- tion avstyrker bestämt förslaget. SAF anser det orimligt att dagens arbetsgi- vare åläggs att retroaktivt ta över ansvaret för utfästelser som gjorts av tidi- gare arbetsgivare. Svenska Revisorsamfunder SRS och TCO tillstyrker.
Skälen för mitt förslag: AGS. som tillkom i början av 1970-talet. fungerar som ett komplement till den allmänna försäkringen och ger ersättning vid sjukdom som varar åtta dagar eller mer. Ersättning kan också utgå som kom- plement till förtidspension eller sjukbidrag.
Ett motsvarande försäkringssystem finns för bl.a. lantbrukare och yrkes- fiskare. För statsanställda gäller numera att inget sjukavdrag görs för dem som har arbetsgivarinträde under de första tre månadernas sjukdom.
AGS betraktas i skattehänseende som en kapitalförsäkring. vilket innebär att utfallande belopp inte beskattas. I övrigt innebär nuvarande skatteregler, att förmån av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställs i kollek- tivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer. enligt 32 ä 3 a mom. KL ej tas upp som intäkt.
Motsvarande skattemässiga behandling gäller för lantbrukare. yrkesfis- kare. skogsbrukare och renskötare.
Skattefriheten utgör i grunden ett undantag från eljest gällande principer. I samband med reglernas tillkomst betraktades skattefriheten som ett provi- sorium. I prop. 197490 anförde departementschefen bl.a. att gruppsjukför- säkringen byggde ut det sociala trygghetssystemet på ett angeläget sätt samt att man i fråga om AGS kunde godta ett avsteg från principen att utgående ersättningar med anledning av anställning skall bli föremål för beskattning.
Näringslivets skattedelegation och SAF framhåller bl.a. följande i sina re- missyttranden över kommitténs förslag.
Försäkringen är en ren riskförsäkring utan sparmoment. Ett rimligt anta- gande är att krav kommer att ställas på oförändrade förmåner i avtalsför- handlingar. Under alla förhållanden kan arbetsgivarna inte rimligen åläggas ett ansvar för hittills gjorda utfästelser.
Förmånsvärdet kan - vid oförändrad kostnad för arbetsgivarna — bli sänkt med ca 45 procent som en följd av förslaget. Det är orimligt att dagens ar- betsgivare åläggs att retroaktivt ta över ansvaret för gjorda utfästelser av ti- digare arbetsgivare. Försäkringen måste därför omprövas med utgångspunkt från nuvarande kostnads- och premienivå. Socialavgifts- och grundavgifts- hanteringen innebär dessutom en ansenlig administrativ påfrestning.
Som en del i skattereformen anser jag att tiden nu är inne att ompröva skat- tefriheten för ersättningar från AGS m.fl. Eftersom utbetalningarna utgör ersättning för inkomstbortfall bör dessa belopp beskattas. AGS böri detta sammanhang behandlas på samma sätt som en pensionsförsäkring.
Som jag antytt beträffande AGB innebär förslaget även för AGS m.fl. gi- vetvis att förutsättningarna ändras för dem som berörs. Detta är emellertid en oundviklig följd av förslaget som bör ses mot bakgrund av reformen i stort.
En fråga som berörts av försäkringsinspektionen är hur övergångsfallen bör behandlas. Frågan har också anknytning till vad näringslivets skattedele- gation och SAF anfört. Inspektionen framhåller bl.a. följande.
Beskattningen av redan nu och i framtiden utgående sjukförmåner från AGS kan tänkas bli finansierad av den sjuke själv genom en lägre nettosjukpen- ning. Kompensationsnivån — 95 procent — av inkomstbortfallet efter skatt — skulle alltså sänkas. Detta skulle innebära ett brott mot de utfästelser som gjorts till den som uppbär ersättning från AGS när reformen träder i kraft. En sådan förändring skulle vara särskilt beklaglig eftersom dessa inte har möjlighet att skaffa sig kompletterande skydd på annat sätt.
Ett alternativ som troligen kommer att aktualiseras är att förmånerna höjs åtminstone för den nyssnämnda kategorin av försäkrade så att förmånerna efter skatt motsvarar ungefär vad som utgår i dag. Det försäkringsbolag som handhar försäkringen i fråga. Arbetsmarknadsförsäkringar sjukförsäkrings- aktiebolag. AMF (5). har dock inte möjlighet att göra detta på annat sätt än genom en premiehöjning (om inte solvensen skall sättas i fara). Enligt upp- gift kräver ett 30—procentigt skatteuttag på utgående sjukförmäner, för oför- ändrade förmåner. att avsatta reserver höjs med nästan 50 procent eller. i kronor räknat. ungefär tio miljarder. Detta belopp skulle med andra ord be- höva tillskjutas av arbetsgivarna.
Om utredningsförslaget genomförs är det mot den nu angivna bakgrunden rimligt att det införs övergångsbestämmelser som medger fortsatt skattebe- frielse för alla vid reformens införande pågående sjukfall.
Prop. 1989/901110
Försäkringsinspektionens förslag om fortsatt skattefrihet för de ersätt- ningar som föranleds av vid reformens införande pågående sjukfall synes välgrundat. Förslaget har dessutom biträtts av LO och SAF. Även RINK har föreslagit en liknande övergångsregel. Skattefrihet bör alltså gälla för ersätt- ningar från AGS m.fl. om försäkringsfallet har inträffat före den 1 januari 1991.
Utbetalningar från AGS beläggs för närvarande inte med socialavgifter. [ fortsättningen bör den som verkställer utbetalningarna erlägga socialavgifter och ersättningen bli förmånsgrundande. I det fall ersättning från AGS utges såsom ett komplement till förtidspension bör endast särskild löneskatt tas ut och ersättningen inte vara förmånsgrundande.
Förslaget föranleder ett tillägg till 32 ä 3 a mom. KL av innebörd att utfal- lande belopp från fri gruppsjukförsäkring skall tas upp till beskattning. Även de motsvarande reglerna för egenföretagare (punkt 12 av anvisningarna till 22 &) behöver justeras. Förslaget föranleder vidare vissa justeringar i de reg- ler som berör kontrolluppgifter. Vad gäller de författningsändringar som krävs beträffande kontrolluppgifter avser jag att återkomma senare.
Trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA)
Mitt förslag: Den nuvarande skattefriheten för s.k. dagersättning från TFA slopas. Ersättning från TFA bör beläggas med socialavgifter och bli för- mänsgrundande. I det fall invaliditetsersättning utbetalas bör i regel endast särskild löneskatt utgå och ersättningen bör inte vara förmåns- grundande.
RlNK:s förslag: överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: RFV. försäkringsinspektionen. Svenska Revisorsam- fundet SRS och TCO tillstyrker i princip. SAF avstyrker förslaget.
Skälen för mitt förslag: TFA kan beskrivas som en av arbetsgivaren teck- nad ansvarighetsförsäkring. Den kan ge den enskilde ersättning utöver so- cialförsäkringen, bl.a. under akut sjukdomstid och vid invaliditet. Vid sjuk- dom sammanlagt åtta dagar eller mer kan ersättning utgå för faktisk in- komstförlust. ,
Försäkringen torde omfatta i stort sett hela arbetsmarknaden. För statligt anställda gäller ett motsvarande försäkringsskydd genom ett personskadeav- tal.
Enligt 19 å KL är ersättning på grund av kollektiv ansvarighetsförsäkring inte skattepliktig till den del ersättningen utgår under de första trettio da- garna av den tid som den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kr. och för övriga da- gar till högst 6 kr för dag.
Skattefriheten för den schabloniserade s.k. dagersättningen från TFA in- fördes som ett provisorium år 1975. Tillsammans med beskattad sjukpenning antogs ersättningen ge full kompensation för den enskilde.
Under senare tid har villkoren för TFA ändrats bl.a. på kollektivavtalsom- rådet. Fr.o.m. 1985 utgär inte längre dagersättning under akut sjukdomstid med sehablonbelopp de första 31) dagarna. Ersättning utgår i stället för fak- tisk inkomstförlust, vilket medför principiell skatteplikt enligt vanliga regler. I vissa fall kan dock förekomma. att schablonersättning på grund av de äldre villkoren fortfarande utbetalas.
Den skattefrihet som fortfarande kan föreligga för s.k. schabloniserad dagersättning från TFA bör av neutralitetsskäl slopas. Mot bakgrund av att den del av ersättningen som för närvarande kan vara skattefri uppgår till ringa belopp, torde någon övergångsbestämmelse inte vara erforderlig för dessa fall.
För närvarande gäller att ersättning från TFA varken beläggs med social- avgifter eller är förmänsgrundande. I samband med reformen bör den som verkställer utbetalningen erlägga socialavgifter och ersättningarna bli för- månsgrundande. om ersättningen avser att täcka inkomstbortfall under akut sjukdomstid. Motsvarande bör gälla sådan invaliditetsersättning som i vissa fall kan utgå som periodiserad livränta och som beräknas med ledning av den faktiska inkomsten före skadetillfället. Sådan ersättning får anses utgöra kompensation för mistad inkomst. Idet fall ersättningen avser bestående ar- betsoförmåga bör endast särskild löneskatt tas ut och ersättningen inte vara förmånsgrundande.
Förslaget föranleder ändringari 19 & KL samt i de regler som berör egen- företagare. enligt förslaget punkt 12 av anvisningarna till 22 å.
5.3.2.3 Vissa kostnadsersättningar
Inledning
Det är enligt min mening angeläget av likformighctsskäl att samma beskatt- ningsregler gäller för såväl offentligt som privat anställda. Vid reforme- ringen av traktamentsbeskattningen har jag därför föreslagit att nuvarande skillnader i reglerna avseende behandlingen av dessa gruppers traktamenten skall upphöra. Således bygger förslagen till den framtida traktamentsbe- skattningen. i likhet med nuvarande regler för privatanställda. på att trakta- mentsersättning är skattepliktig och att avdrag för ökade levnadskostnader medges med vissa schablonbelopp.
Även den skattemässiga behandlingen av övriga kostnadsersättningar bör vara lika för offentligt reSp. privat anställda. Dessa ersättningar bör således i princip tas upp som intäkt medan avdrag medges för uppkomna omkostna- der. Undantag kan dock behöva göras för vissa speciella fall. Här avser jag att behandla bl. a. de kostnadsersättningar som nämns i 32 5 3 mom. KL utom såvitt avser resekostnads- och traktamentsersättning. vilka jag tar upp i annat sammanhang (avsnitt 5.3.3).
I detta sammanhang vill jag nämna att de förslag som jag nu lägger fram inte torde ändra på förutsättningarna att i inkomstslaget tjänst få ett s. k. sehablonavdrag enligt de rekommendationer som RSV meddelat avseende beskattning av ersättningar m. m. i samband med idrottslig verksamhet (RSV Dt 1989:12).
Beskattning av vissa förmåner, m. m.
Mitt förslag: Den nuvarande skattefriheten slopas för ersättning från Nordiska ministerrådet i samband med det nordiska tjänstemannaut- bytet. kostnadsersättning för vård i enskilt familjehem, förvaltnings- kostnadsbidrag och anslag till andra expenser, å stat uppförd häst- och båtlega samt viss hästgottgörelse.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. RINK föreslår dock att kostnadsersättning för vård i enskilt familjehem skall vara skattefri och att utlandstillägg och därmed likställd förmån samt ersättning från SIPRI skall beskattas.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget att statliga och kommunala kostnadsersätt- ningar i princip görs skattepliktiga och att avdrag medges för uppkomna kostnader. Beträffande utlandstillägg till UD- och SIDA-personal statione- rad utomlands anser dock flera remissinstanser — SAV. utlandslt'jnenämnden, kammarrätten i Stockholm, TCO. SACO/SR och Sveriges Uppbördschefer — att den nuvarande skattefriheten bör behållas. Bl. a. framhålls att en be- skattning av utlandstilläggen inte skulle få någon statsfinansiell effekt men leda till kraftigt ökad administration. Det framhålls också att de personalka- tegorier som berörs till skillnad från privatanställda inte tillåts bli beskattade i tjänstgöringslandet. Kammarrätten i Göteborg föreslår att kostnadsersätt- ning för vård i enskilt familjehem bör vara skattepliktig och hävdar att likfor- mighetsskäl talar för detta.
Skälen för mitt förslag: I 32 ä 3 mom. andra stycket KL anges att skattefri- het råder för vissa kommunala kostnadsersättningar och för kostnadsersätt- ningar sam bekostas av Nordiska ministerrådet i samband med arbete inom ramen för det nordiska tjänstemannautbytet samt Stockholms internatio- nella fredsforskningsinstitut (SIPRI). De kostnadsersättningar från SIPRI som undantagits från beskattning är av ungefär samma slag som de som un- dantagits för personal vid utrikesförvaltningen. Jag kommer strax att när- mare behandla mitt ställningstagande beträffande vilka beskattningsregler som bör gälla för kostnadsersättning som utges av SIPRI Och för personal vid utrikesförvaltningen.
Bakgrunden till att nämnda kostnadsersättning från Nordiska ministerrå- det vid nordiskt tjänstemannautbyte inte utgör skattepliktig inkomst torde främst vara det nära sambandet som arbete inom den institutionen har med arbete i statlig tjänst. Mot bakgrund av de överväganden jag tidigare redovi- sat om att jämställa den skattemässiga behandlingen av statliga och privata kostnadsersättningar bör den nu aktuella särbehandlingen slopas.
Även kostnadsersättning för vård av person i enskilt familjehem upptas bland de intäkter som 'undantagits från skatteplikt i 32 ä 3 mom. KL. Till ledning för inkomsttaxeringen har RSV utarbetat anvisningar m. m. vari re- kommenderas att vissa på särskilt sätt beräknade ersättningar godtas som högsta omkostnadsbelopp (RSV Dt 1985:11). Vidare har Svenska kommun-
förbundet efter samråd med RSV utarbetat rekommendationer avseende ekonomiska ersättningar inom familjevården för barn och vuxna (cirk. 1984154).
RINK har i sina överväganden redogjort för för- och nackdelar med att göra dessa kostnadsersättningar skattepliktiga. Kommittén befarar att en del praktiska svårigheter kan uppstå. Tvister kan väntas uppkomma mellan skattskyldiga och skattemyndigheter angående kostnadsavdragens storlek på grund av att dessa kostnader ofta kan vara särskilt svåra att beräkna. Å andra sidan synes enligt kommittén även nuvarande regler kunna medföra vissa problem genom att en kommun kan beteckna en ersättning som kost- nadsersättning även om den kraftigt skulle överstiga de verkliga kostnaderna i det enskilda fallet. Kommitténs slutsats är dock att fördelarna med en bibe- hållen skattefrihet för dessa ersättningar överväger nackdelarna.
För egen del finner jag RINK:s betänkligheter mot att göra denna kost- nadsersättning skattepliktig överdrivna. En lämplig ordning kan vara att låta de av RSV i dag rekommenderade högsta omkostnadsbcloppen utgöra en schablon med vilken avdrag får göras om den skattskyldige inte kan visa att hans kostnader varit högre. Överskjutande kostnadsersättning skulle ienlig- het med detta bli skatte- och avgiftsgrundande. Det bör ankomma på RSV att utfärda rekommendationer härom.
I linje med vad jag nu föreslagit ligger vidare dels att skattefriheten slopas för kommunala kostnadsersättningar, dels att den möjlighet tas bort enligt vilken RSV kan förklara att även motsvarande kostnadsersättning från an- nan offentlig institution ej skall upptas till beskattning.
Vad slutligen angår den i 32 ä 3 mom. KL nämnda skattefriheten för för- valtningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser, å stat uppförd häst- och båtlega samt viss hästgottgörelse torde denna numera i allt väsentligt sakna betydelse. I vilket fall saknas några bärande skäl att behålla skattefri- heten för dessa bidrag.
Mitt förslag föranleder ändring i 32 ä 3 mom. KL samt slopande av punkt 7 av anvisningarna till nämnda paragraf.
Fortsatt undantag från beskattning i vissa fall
Mitt förslag: Vissa kostnadsersättningar som utges av SIPRI, ersätt- ning för flyttningskostnad, vissa ersättningar till värnpliktiga samt un- derstöd vid arbetskonflikt skall även i fortsättningen undantas från beskattning. Undantag skall även göras beträffande utlandstillägg och därmed likställd förmån.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt utom såvitt avser kostnadser- sättning som utges av SIPRI och utlandstillägg. RINK föreslår att sådan er- sättning görs skattepliktig. Likaså föreslås att utlandstilläggen blir skatte-- pliktiga.
Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det stora flertalet remissinstanser.
Skälen för mitt förSIag: Bestämmelsen i 32 ä 3 mom. KL om skattefrihet för utlandstillägg och därmed likställd förmån för utom riket stationerad per- sonal vid utrikesförvaltningen har varit gällande sedan kommunalskattela- gens tillkomst. År 1966 utvidgades skattefriheten till att också omfatta per- sonal i svensk biståndsverksamhet.
I punkt 7 av anvisningarna till 32 % KL anges vilka förmåner som anses som likställda med utlandstillägg. Dessa är fri bostad med uppvärmning och belysning, bostadskostnadsersättning eller däremot svarande förmån, bidrag för resa till Sverige för semester, barntillägg, utbildningsbidrag, barnresebi- drag, ersättning för hållande av bil och flyttningsbidrag.
I lagrådsremissen föreslogs i likhet med RINK att nämnda utlandstillägg skulle göras skattepliktiga. Motivet för detta var att söka uppnå så stor lik- formighet som möjligt eftersom i huvudsak alla andra former av kostnadser- sättningar också bör bli skattepliktiga oavsett om ersättningarna utgetts i statlig eller enskild tjänst. Övervägande skäl talar fortfarande på sikt för en sådan lösning. Med hänsyn till de särskilda förhållanden som råder för utri- kesförvaltningen kräver emellertid frågan ytterligare belysning och övervä- ganden. Jag anser därför att nuvarande ordning med skattefria kostnadser- sättningar såsom utlandstillägg såvitt avser utrikesförvaltningen och perso- nal i svensk biståndsverksamhet kan bibehållas tills vidare.
När det gäller de regler från år 1980 som föreskriver skattefrihet för kost- nadsersättning från SIPRI grundades dessa närmast på den omständigheten att det var svårt att rekrytera sådana kvalificerade utländska forskare som behövdes för att den aktuella verksamheten skulle kunna bedrivas på avsett sätt. Som stöd för att införa nämnda skattefrihet åberopades den särställning som SIPRI intar. Institutet är närmast att jämställa med ett mellanstatligt organ. Betryggande garantier mot missbruk av skattefriheten ansågs före- ligga genom svenska statens insyn i SIPRI:s ekonomi. Det påpekades också att undantagsregeln i realiteten inte skulle få alltför vittgående konsekvenser eftersom ersättningen var av den arten att avdrag ändå torde ha kunnat på- räknas vid taxeringen för de kostnader som skulle komma att ersättas. De kostnadsersättningar som avses är enligt punkt 7 av anvisningarna till 32 & KL tillägg för ökade levnadskostnader, förmån av fri bostad eller bostads- kostnadsersättning samt ersättning för skolavgifter för barn och ersättning för flyttningskostnader.
För egen del anser jag att de särskilda skäl som låg till grund för att un- danta kostnadsersättning som utgetts av SIPRI från beskattning fortfarande äger giltighet. Skattefrihet i det fallet bör således råda även i fortsättningen.
Vad därefter angår flyttningskostnadsersattning undantas statlig sådan er- sättning från skatteplikt enligt punkt 7 av anvisningarna till 32 & KL. Utges sådan ersättning i enskild tjänst är även den undantagen från skatteplikt un- der vissa förutsättningar enligt andra stycket i 32 ä 4 mom. KL. En strikt likformighet enligt de principer jag tidigare berört beträffande beskattning av kostnadsersättning skulle leda till att även ersättning för flyttningskostnad blev skattepliktig. Starka skäl av bl. a. arbetsmarknadspolitisk art, talar emellertid för fortsatt skattefrihet för flyttningskostnad för samtliga katego- rier anställda.
Särskilda skäl gör sig också gällande för att låta nuvarande skattefrihet Prop. 1989/90:110 råda även fortsättningsvis beträffande vissa ersättningar till värnpliktiga samt sådant understöd som utges till arbetstagare vid arbetskonflikt.
Jag föreslår därför att nuvarande skattefrihet bibehålls i dessa delar. Förslaget innebär ändringar i 32 5 3 och 4 mom. KL.
5.3.2.4 Inkomster från bär-, svamp- och kottplockning
Mitt förslag: Nuvarande skattefrihet för inkomster från bär-. svamp- och kottplockning avskaffas.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av en stor majoritet av remissinstanserna. Det avstyrks dock av kammarrätten i Stock- holm. LRF och Riksidrottsförbundet.
Skälen för mitt förslag: Enligt 19 & KL räknas inte till skattepliktig inkomst intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kr.. såvida intäkterna inte kan hänföras till rörelse som den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande förmån. 120 så KL finns en regel om att kostnader motsvarande skattefria intäkter av detta slag inte får dras av.
Den nu nämnda särregleringen grundar sig på önskemålet om att stimu- lera ett ökat tillvaratagande av viktiga naturtillgångar. Mot detta står emel- lertid de strävanden som jag tidigare berört. nämligen att skapa en så neutral beskattning av arbetsinkomster som möjligt. Av neutralitetsskäl och med hänsyn till_dc sänkta skattesatser för arbetsinkomster som jag också föreslår bör särregleringen avseende skattefrihet för inkomster av här-. svamp- och kottplockning nu kunna slopas.
Förslaget föranleder ändringar i 19. och 20 åå KL.
5.3.2.5 Ersättningar till utländska forskare
Mitt förslag: Den särskilda Skattelättnad för utländska gästforskare. som innebär att endast 70 % av lönen är skattepliktig. slopas. Nuva- rande skattefrihet för kostnadsersättningar till sådana forskare kvar- står oförändrad.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. RINK föreslår emellertid att även kostnadsersättningarna beskattas.
Remissinstanserna: Frågan tas upp av tre remissinstanser. Näringslivets skattedelegation och styrelsen för teknisk utveckling accepterar att lönen görs fullt skattepliktig men motsätter sig att kostnadsersättningarna görs skatte- 348
pliktiga. Kammarrätten i Stockholm anser att nuvarande regler bör behållas. De skäl som anförs är att rekryteringen av utländska forskare skulle försvå— ras om nuvarande regler helt avskaffades.
Skälen för mitt förslag: Särreglerna om skattelättnader för utländska fors- kare som tillfälligt arbetar i Sverige tillkom år 1984 (prop. 1984/85:76. SkU 22. rskr. 70. SFS l984z947). Reglerna är endast tillämpliga vid tillfällig an- ställning eller tillfälligt uppdrag som avser kvalificerat forsknings- eller ut- vecklingsarbete med sådan inriktning eller på sådan kompetensnivå att bety- dande svårigheter föreligger för en rekrytering inom landet. Skattelättnad kan medges under en längsta tid av två år — eller om särskilda skäl finns — längst fyra år under en tioårsperiod.
Skattelättnaderna består i dels att forskaren endast behöver ta upp 70 % av lönen till beskattning. dels att han inte behöver skatta för viss kostnadser- sättning. Således undantas från beskattning ersättning för kostnader som forskaren på grund av vistelsen i Sverige har haft för bostad här i landet. för flyttning till eller från Sverige. för egna och familjemedlemmars resor mellan Sverige och hemlandet eller i form av avgifter för barns skolgång här i landet samt slutligen för förmån av fri eller delvis fri bostad.
En särskild forskarskattenämnd som är knuten till RSV prövar om förut- sättningarna för skattelättnaderna är uppfyllda.
Sedan forskarskattenämndens verksamhet påbörjades år 1985 och fram till och med år 1989 har 215 ärenden inkommit till nämnden. Därav har 182 ärenden prövats i sak vilket lett till bifall i 82 fall och avslag i 75 fall samt förlängning av tidigare bifallsbeslut i 22 ärenden och vägrad förlängning i 3 ärenden. Tendensen är att det under de senaste åren har meddelats fler bi- falls- än avslagsbcslut.
På grundval av sina beräkningar kom RINK fram till att ett bibehållande av nuvarande skattelättnadsregler för utländska forskare skulle innebära en överkompensation. i vissa fall en kraftig sådan. om marginalskattesatserna nedsattes på det sätt som utredningen föreslog. Kommitténs beräkningar grundades på ett antagande om 30 % kommunalskatt på årslöner upp till 200000 kr. och en statlig skatt om 20 % för inkomster däröver. Vidare förut- sattes ett oförändrat grundavdrag.
Förutsättningarna kommer som tidigare framgått att bli något förändrade jämfört med vad RINK utgick från. Den genomsnittliga kommunalskatten överstiger numera 31 (ii.-. Vidare föreslår jag att den statliga inkomstskatten om 20 (lf-f: tas ut från och med en taxerad inkomst om 180 000 kr.
RINK:s slutsats. att ett slopande av samtliga skattelättnader för utländska forskare enligt 1984 års lag endast skulle innebära smärre förändringar till följd av skattereformen. anser jag emellertid fortfarande vara riktig trots de ändrade förutsättningarna. Jag vill dock inte gå så långt i mitt förslag som RINK har gjort.
Bakgrunden till skattelättnadcrna enligt 1984 års lag är i princip den- samma som för bestämmelserna om skattefrihet för kostnadsersättningar som utges av SIPRI. dvs. rekryteringssvårigheter av kvalificerade utländska forskare till Sverige. Jag har beträffande kostnadsersättningar som utges av SlPRl föreslagit att dessa även fortsättningsvis bör vara skattefria. l konse-
Prop. 1989/902110
kvens härmed bör även skattefriheten beträffande kostnadsersättningar en- ligt 1984 års lag kvarstå.
Mitt förslag innebär sammanfattningsvis att 1984 års lag justeras endast i så måtto att skattelättnaden för 30 % av löneinkomsten slopas och att fors— karskattenämnden även fortsättningsvis beslutar om huruvida förutsättning- arna är uppfyllda för skattefrihet för kostnadsersättningarna. Övergångsvis innebär detta att det även efter den 1 januari 1991 kan finnas forskare som åtnjuter skattelättnad beträffande löneinkomster enligt beslut som forskar- skattenämnden fattat enligt de äldre reglerna. Denna situation är dock rela- tivt snabbt övergående eftersom de medgivna skattelättnaderna är tidsbe- gränsade.
Förslaget innebär att ändring vidtas i 13 å och att 4 5 slopas i den tidigare nämnda lagen.
5.3.2.6 Stipendier
Mitt förslag: Frågan om hur den skattemässiga behandlingen av sti- pendier skall utformas bör anstå i avvaktan på att stiftelsc- och före- ningsskattekommitte'ns betänkande i denna del har beretts.
Skälen för mitt förslag: RINK har rent allmänt förespråkat att den nuva- rande skattefriheten för stipendier enligt 19 & KL bör slopas. Av skäl som anges i utredningsbctänkandet (del III s 107 ff) föreslår kommittén emeller- tid att de närmare övervägandena i frågan bör överlåtas på stiftelse- och före- ningsskattekommitte'n.
Den kommittén har enligt sina direktiv (dir. l988z6) i uppdrag att se över inkomst- och förmögenhetsbeskattningen av stiftelser och ideella föreningar. Kommittén har också möjlighet att ompröva skattereglerna för bidrag från kvalificerat allmännyttiga stiftelser och ideella föreningar. Genom tilläggsdi- rektiv (dir. 1989z45) har regeringen även gett kommittén i uppdrag att utreda beskattningen av stipendier och liknande bidrag också i fall där utgivaren inte är kvalificerat allmännyttig organisation. Detta senare uppdrag bör en— ligt direktiven redovisas senast den 1'juni 1990. Avsikten är att en eventuell lagändring skall kunna träda i tillämpning samtidigt med övrig lagstiftning i den andra etappen av skattereformen, dvs. den 1 januari 1991.
jag får således sedan kommittén redovisat sina förslag återkomma till frå- gan.
5.3.3 'h'aktamentsbeskattning m.m.
Inledning
Jag har tidigare (avsnitt 5.323) behandlat grunderna för beskattningen av kostnadsersättningar. Mitt förslag innebär bl. a. att även kostnadsersätt- ningar till anställda i offentlig tjänst i princip skall bli skattepliktiga och att avdrag skall få göras för däremot svarande kostnader på samma sätt som gäl- ler för privatanställda. Jag avser att nu närmare behandla reglerna på trakta- mentsbeskattningsområdet.
Som RINK redogjort för är för närvarande statliga och kommunala trak- taments- och resekostnadsersättningar undantagna från skatteplikt. bortsett från traktamentsersättning vid resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning. [ enskild tjänst gäller däremot att ersättningarna är skatteplik- tiga och att avdrag får göras härifrån iden mån de kostnader som svarar mot ersättningarna är att anse som avdragsgilla enligt de grundläggande reglerna i 33 & KL med anvisningar.
Mot denna ordning har under årens lopp riktats åtskillig kritik. I det be- tänkande (SOU 198313. Skatteregler om traktamenten) som traktamentsbe- skattningssakkunniga avgett och som närmast legat till grund för RINK:s ställningstagande i dessa frågor, föreslogs att den principiella skattefriheten för statliga och kommunala traktamenten skulle avskaffas.
RINK har undersökt främst tre modeller för en reformering av de nuva- rande reglerna. Av dessa utgår en från att arbetsgivaren normalt direkt beta- lar eventuella kostnader för den anställde vid tjänsteresor och att trakta- mentsersättningar o. d. i princip blir skattepliktiga utan avdragsrätt. Den andra innebär i stort att ersättningarna görs skattepliktiga och att avdrag en- ligt grundregeln bara medges för styrkta merkostnader. En modifierad va- riant av denna modell är att medge avdrag enligt vissa schabloner på sätt som sker för anställda i privat tjänst som uppburit traktamenstersättning. Den tredje utgår från att även ersättningar i enskild tjänst görs skattefria.
RINK anser att den sistnämnda modellen inte är realistisk. Jag delar denna uppfattning.
Om reformens inriktning mot en neutral beskattning skall kunna uppfyllas även på traktamentsområdet krävs det att dessa ersättningar görs skatteplik- tiga. Den förstnämnda modellen som delvis bygger på detta synsätt måste emellertid avvisas bl. a. mot bakgrund av de problem som kan uppstå om arbetsgivaren av olika skäl inte betalar den anställdes kostnadsökning.
RINK:s förslag innebär att de nämnda ersättningarna blir skattepliktiga även för anställda i stat eller kommun och att avdrag medges med antingen styrkta merkostnader — varvid stränga krav ställs på utredning — eller enligt schablonmässiga grunder med skilda belopp för olika situationer. Jag delar denna grundsyn. mot vilken någon avgörande invändning inte heller riktats.
I det följande avser jag att närmare behandla de frågor som är förenade med traktamentsbeskattningen. Jag kommer därvid att. i likhet med RINK. föreslå åtgärder som syftar till att klarare än nu markera att det endast är de merkostnader som uppstår vid tjänsteresor som är avdragsgilla.
Prop. 1989/90z110
5.3.3.l Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa
Mitt förslag: Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa med- ges endast om tjänsteresan varit förenad med övernattning utom den vanliga verksamhetsorten.
Avståndskravet när det gäller att bestämma den vanliga verksam- hetsorten utvidgas till 50 km för både privat- och offentliganställda. räknat från den skattskyldiges tjänsteställe eller bostad. Vidare av- skaffas de nuvarande särbestämmelserna för tätorter.
Avdraget skall i princip motsvara traktamentet om detta hålls inom vissa beloppsramar. Endast en avdragsschablon för merkostnader för måltider och småutgifter skall gälla under en tremånadersperiod. Det maximala avdragsbeloppet under denna period reduceras jämfört med de schablonbelopp som nu gäller.
För skattskyldiga som inte erhåller traktamente medges avdrag för de merkostnader som den skattskyldige visar eller med ett schablon- belopp.
Även privatanställda som uppburit traktamente skall få avdrag för faktiska övernattningskostnader eller enligt schablon.
Avdraget för merkostnader för måltider m. m. maximeras till 150 kr. per dag under tremånadersperioden för skattskyldiga som uppburit traktamente. Härefter reduceras det i de fall rätt till avdrag alltjämt föreligger till 100 kr. För skattskyldig som inte uppburit trak- tamente medges sehablonavdrag med 75 kr.
Nattschablonen uppgår till 75 kr. En förutsättning är att trakta- mente uppburits.
För yrkesfiskare som bedrivit fiske utanför sin hemort medges av- drag endast om bortovaron medfört övernattning.
RINK:s förslag: RINK:s förslag innebär att avdraget vid endagsförrätt- ningar slopas. Denna del av förslaget har genomförts genom lagstiftning un- der hösten 1989 (prop. 1989/90z50. SkU10. rskr. 96. SFS 1989:1017). lövrigt överensstämmer förslaget med mitt utom såtillvida att RINK föreslagit en lägre schablon som maximibelopp för dag efter tremånadersperioden, näm— ligen 75 kr.. och att den föreslagna nattschablonen, 50 kr., är lägre än den som jag föreslår.
Remissinstanserna: Den föreslagna definitionen av den vanliga verksam- hetsorten tillstyrks eller lämnas utan erinran frånsett krav på vissa precise- ringar och lagtekniska justeringar. Beträffande den föreslagna utformningen av sehablonavdraget riktar dock många remissinstanser kritik mot att be- loppsgränserna anges direkt i lagtexten. I stället föreslås att de skall faststäl- las av RSV och räknas upp kontinuerligt med inflationen. Några remissin- stanser tycker också att schablonbeloppen är för låga. Framför allt anses detta gälla sehablonavdraget för övernattningskostnad där flera remissin- stanser vill att beloppet höjs till 75 — 200 kr.
Skälen för mitt förslag: Den nuvarande huvudregeln om avdrag vid tjäns- teresa återfinns i punkt 3 första och andra styckena av anvisningarna till 33 % KL. Som grundläggande förutsättningar för avdrag gäller att tjänsteresan skall ha medfört övernattning utom hemmet och att merkostnaderna har uppkommit i samband med en tjänsteresa utanför den vanliga verksamhets- orten.
Den i-'(inligd verksmnlzerxorten
Den vanliga verksamhetsorten bestäms enligt vad som nu gäller normalt en- ligt anvisningar som RSV utfärdat med utgångspunkt från den plats som är att betrakta som den skattskyldiges tjänsteställe. För arbetstagare som sak- nar tjänsteställe (bl. a. arbetstagare inom byggnads- och anläggningsbran- schen) bestäms verksamhetsorten enligt en kompletterande anvisning med utgångspunkt från bostaden. Även när en arbetstagare inte är bosatt på den ort där tjänstestället är beläget räknas ett område kring bostaden som vanlig verksamhetsort. För anställda på kontor, i verkstäder. butiker och liknande är tjänstestället den byggnad där den anställde i regel har sin arbetsplats. Vissa anställda. t. ex. chaufförer, montörer. serviceingenjörer m. fl. har som regel inte någon fast arbetsplats. För dessa blir den plats där den anställde hämtar och lämnar arbetsmaterial, tar emot arbetsorder och lämnar redovis- ning för utfört arbete att betrakta som tjänsteställe.
Geografiskt anses den vanliga verksamhetsorten omfatta ett område vars yttre gräns ligger på ett vägavständ av 10 km från tjänstestället eller bosta- den.
För statsanställda gäller enligt kollektivavtal att den vanliga verksamhets- orten utgörs av ett område som begränsas av en cirkel med 5 kilometers radie med utgångspunkt från tjänstestället. vilket anses vara den arbetsplats där tjänstemannen skall fullgöra huvuddelen av den tjänstgöring som ingår i hans tjänst.
För tätort gäller en särskild regel. Med tätort menas i detta sammanhang varje samlad bebyggelse av viss omfattning oberoende av om denna ligger inom en eller flera kommuner eller delar därav. len av riksskatteverket upp- rättad förteckning anges vilka områden som härvid räknas som tätorter. Den vanliga verksamhetsorten omfattar hela tätorten och således även områden inom denna som ligger mer än 10 km från tjänstestället eller bostaden.
Begreppet den vanliga verksamhetsorten används för att ange en gräns som avgör när en avdragsgill fördyring uppkommit under en tjänsteresa. Det är knappast möjligt att bestämma denna gräns så att ett i alla lägen skäligt resultat uppnås. Jag anser emellertid liksom RINK att de nuvarande grän- serna bör ändras. Den gräns som RINK föreslagit, 50 km. ter sig realistisk med hänsyn till förbättringen av de allmänna kommunikationerna och till den utveckling som ägt rum på bilismens område. Gränsen bör avse när- maste färdväg.
Liksom för närvarande bör även ett område kring bostaden räknas som vanlig verksamhetsort. Härigenom beaktas bl. a. den särskilda situation som gäller för arbetstagare som saknar egentligt tjänsteställe och där bostadsor- ten utgör den naturliga utgångspunkten för att bedöma avdragsrätten.
Av förenklingsskäl och för att skapa en enhetlig, lättillämpad avståndsre- gel bör även de nuvarande tätortsreglerna slopas.
Jag föreslår även att definitionen av den vanliga verksamhetsorten lag- fästs. Bestämmelsen bör tas in i punkt 3 av anvisningarna till 33 å KL.
Beräkning av avdragets storlek
Om traktamente utgått under tjänsteresa får avdraget enligt nuvarande reg-
La)
ler motsvara detta under förutsättning att traktamentet inte överstigit vissa belopp. För privatanställda fastställs dessa av RSV medan storleken på de skattefria traktamentcna för offentliganställda regleras i kollektivavtal. För statligt anställda gäller härvid reglerna i det allmänna reseavtalet, ARA.
Den norm som styr RSV:s bestämning av de avdragsgilla beloppen är att dessa skall motsvara största normala ökning i levnadskostnaden under ett helt dygn. [ normalbeloppet ingår även kostnad för bostad. Även den delen av avdraget är således schablonmässigt begränsad. Här gäller en väsentlig skillnad i förhållande till offentliganställda. som i regel har rätt till ersättning för faktisk logikostnad. 1 övrigt. dvs. i fråga om avdrag för resp. ersättning för måltidsfördyring och småutgifter. överensstämmer beloppen för hela dygn enligt RSV:s föreskrifter och ARA.
Det bör dock framhållas att en skattskyldig har möjlighet att yrka avdrag med högre belopp än normalbcloppet. För att ha framgång med ett sådant yrkande krävs emellertid enligt uttryckligt stadgande i andra stycket sista meningen av punkt 3 av anvisningarna till 33 % KL att han visar att den sam- manlagda kostnadsökningen varit högre än sehablonavdraget. Någon möj- lighet att särbehandla enbart logikostnaden i en sådan utredning finns inte. Såvitt gäller förrättningar av kortvarig natur skall vidare en samlad bedöm- ning ske av samtliga tjänsteresor under året.
Normalbeloppet reduceras vid tjänsteresor som'pågått längre tid än 15 dygn _med 40 %. Även ARA:s dagtraktamente reduceras på liknande sätt. Redaktionen av det statliga nattraktamente. som kompletterar rätten till er- sättning för faktisk kostnad. inträder först efter 30 dygn.
Normalt gäller i enskild tjänst en tidsgräns om två år för rätt till avdrag enligt de nämnda schablonreglerna. Genom en tidsbegränsad specialregel har tvåårsregeln dock förlängts för arbetstagare inom byggnads- och anlägg- ningsbranschen. Bestämmelsen, som infördes år 1983 med verkan fr. o. m. 1984 års taxering (prop. 1983/84:68. SkU16, rskr. 106. SFS 1983:1051), gäller för närvarande t. o. m. 1991 års taxering. Enligt huvudregeln bedöms dock avdragsfrågan efter tvåårsperioden en- ligt de regler som gäller vid tillfälliga anställningar utom bostadsorten och fall av s. k. dubbel bosättning.
En grundtanke i RINK:s förslag i denna del är att en och samma avdrags- schablon bör gälla under en tremånadersperiod. Vidare anser RINK det be- fogat att reducera avdragsbeloppen i förhållande till de belopp som gäller i dag såväl under som efter tremånadersperiodens utgång.
Ett av skälen till RINK:s förslag härvidlag är att de sehablonavdrag som för närvarande gäller under de första 15 dygnen av en övernattningsförrätt- ning och då avses täcka nwrkosmailer för kost och småutgifter är alltför gene- rösa. Jag instämmer i den bedömningen. Detta schablonavdrag överstiger enligt min mening vad som behövs för att kompensera för kostnadsökningar under frånvaro från hemmet. Detta resonemang gäller även det avdrag som medges efter 15-dygnsperioden i dag. Till saken hör att avdraget vid endags- förrättningar. där ersättningen för merutgifter bl. a. avsåg lunchkostnad. slopats. Även om en viss fördyring för detta slag av kostnader kan upp- komma vid förrättningar med övernattning är det dock befogat att beakta bortfallet av detta avdrag när schablonen bestäms.
Vidare är det som RINK konstaterar inte minst av förenklingsskäl angelä- get att bedöma samtliga slag av tjänsteresor. som pågår en mera begränsad tid. enligt samma bestämmelse.
För den som från första dagen av en förrättning använder samma kosthåll- ning och logiarrangemang som senare under förättningcn torde merkost- nadssituationen inte förändras efter en viss period. Detta förhållande talar närmast för att för dessa kategorier av skattskyldiga tillämpa en särskild. lägre avdragsschablon redan från första förrättningsdagen. Att jag liksom RINK stannat för att föreslå samma schablon för tjänsteresor hänger sam- man med att det skulle motverka förenklingen i tillämpningen att bryta ut vissa speciella grupper av arbetstagare och tillämpa en annan schablon för dem.
Jag delar även RINK:s uppfattning att ett högre sehablonavdrag endast bör medges under en relativt kort period. Rätten till avdrag föreslås ju inte gå förlorad efter tremänadersperiodens utgång. Som jag senare kommer att utveckla (avsnitt 5.333) föreslår jag att avdrag vid tjänsteresa härvid skall medges med 100 kr. Mot bakgrund av att avdragsbestämmelserna vid mera långvariga bortavistelser bör samordnas är det motiverat att föra in bestäm- melsen om beräkning av avdrag vid långvariga bortavistelser, där kostnads- ersättningar utgår. i de regler som för närvarande gäller vid s. k. tillfällig an- ställning och dubbel bosättning.
! detta sammanhang bör gälla att en löpande förrättning anses bruten en- dast av uppehåll som beror på att arbetet förläggs till annan ort under minst fyra veckor. Om arbetstagaren t. ex. vid utgången av en förrättning som va- rat i tre månader helt kort återkallas till sin tidigare arbetsplats och därefter återgår till samma verksamhet och arbetsplats som vid den nämnda förätt- ningen. bör avdragsrätten bedömas enligt de regler som föreslås för förrätt- ningar som överstiger tre månader. Kortare uppehåll samt semester- och sjukdomsperioder bör leda till att tremånadersperioden förlängs i motsva- rande mån under förutsättning att traktamente inte betalas ut under uppe- hållet.
När det gäller att bestämma avdragets storlek vill jag återknyta till vad jag inledningsvis anfört om den överkompensation som jag anser sker enligt dagens regler. Jag finner det därvid naturligt att söka ledning i de belopp som nu gäller vid förrättningar som pågått under längre tid än 15 dygn. Under år 1989 uppgår normalbeloppet för kost och diverse småutgifter i dessa fall till 167 kr. Vidare bör beaktas att normalbeloppet även innefattar kostnad för lunch. Jag anser RINK:s förslag att bestämma sehablonavdraget för måltider och småutgifter till 150 kr. 5. k. maximibelopp för dag rimligt. Beloppet bör anges i lagtexten.
RINK föreslår även att avdrag får medges för faktisk logikostnad som en skattskyldig själv betalat och visat att han haft. Som komplettering av denna regel föreslär RlNK att sehablonavdrag får medges i situationer där logikost- nad inte kan styrkas men den skattskyldige har uppburit nattraktamente.
Jag anser förslaget välgrundat. När det gäller storleken på nattschablonen är det enligt min mening skäligt att bestämma den till 75 kr. Liksom RINK vill jag framhålla att avdrag för övernattningskostnader naturligtvis förutsät-
Prop. 1989/90:11O
ter att övernattning verkligen ägt rum utanför hemmet. Vidare är det en för- utsättning att den skattskyldige uppburit nattraktamente.
Om den skattskyldige inte fått ersättning från arbetsgivaren för att täcka kostnadsökning för måltider och småutgifter men gör sannolikt att han haft sådana merkostnader medges avdrag i första hand för styrkta merkostnader. Om den skattskyldige inte kan visa hur stor kostnadsökningen varit bör av- drag medges enligt schablon. Jag anser att ett belopp om 75 kr. får anses skäligt i sådana fall. Beloppet bör anges i lagtexten. '
Beträffande avdragets beräkning vid avrese- och hemkomstdagar föreslår RINK att avdrag medges med helt maximibelopp för dag, 150 kr.. om resan har påbörjats före kl. 12.00 avresedagen och avslutats efter kl. 19.00 hem- komstdagen. Om resan har påbörjats senare eller avslutats tidigare föreslås att avdrag medges med ett halvt maximibelopp. Jag ansluter mig även till detta förslag.
I detta sammanhang vill jag ta upp ytterligare två frågor. Den ena avser yrkesfiskare och har samband med att rätten till avdrag för ökade levnadskostnader vid förrättning som inte varit förenad med övernatt- ning slopats i inkomstslaget tjänst fr. o. m. inkomståret 1990 (prop. 1989/90:50. SkUl0. rskr. 96. SFS 1989:1017).
Enligt nuvarande punkt 19 av anvisningarna till 29 & KL har yrkesfiskare rätt till avdrag för ökade levnadskostnader om de under längre tidsperioder personligen bedrivit fiske och då vistats utanför sin vanliga hemort. Med stöd av denna bestämmelse och rekommendationer från RSV medges yrkesfis- kare för närvarande avdrag även vid endagsförättningar som överstigit 10 timmar. För att anpassa denna regel till vad som nu gäller för anställda bör även för yrkesfiskare föreskrivas att rätt till avdrag för ökade levnadskostna- der förutsätter att övernattning skett utom den vanliga hemorten. Jag vill här framhålla att det för denna kategori. liksom för övriga skattskyldiga. endast är ökningen i levnadskostnaderna som avdraget skall avse.
Den andra frågan avser vilken inverkan det kan ha på avdraget för ökade levnadskostnader om den skattskyldige erhållit kostförmån från arbetsgiva- ren samtidigt som han uppburit traktamente. Som jag anfört tidigare (avsnitt 5.3.2.1) bör kostförmån även i dessa fall tas upp till beskattning om den inte utgått endast vid enstaka tillfällen.
Traktamentet syftar till att täcka fördyrade levnadskostnader under tjäns- teresa. Avdraget bör därför reduceras, då kostförmån tillhandahållits oav- sett om förmånen erhållits vid enstaka tillfällen eller i större omfattning. Re- duceringen bör ske efter vad som kan anses skäligt. Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att utfärda rekom- mendationer härom. Som vägledning kan dock gälla att avdraget bör reduce- ras med ca 90 % om helt fri kost erhållits. varav ca 70 % bör avse dagens två huvudmål. Givetvis påverkas inte avdraget för logikostnad eller nattscha- blon utom då arbetsgivaren tillhandahållit nattlogi.
Förslaget föranleder ändringar i punkt 3 av anvisningarna till 33 å och punkt 19 av anvisningarna till 23 li KL (yrkesfiskare). Vidare görs ändringar i 10 & uppbördslagen. vilket jag återkommer till senare (avsnitt 5.335).
5.3.3.2 Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa utom riket
Mitt förslag: Nuvarande principer för avdragsberäkningen behålls i stort oförändrade. Detta innebär bl. a. att avdrag medges för faktisk logikostnad och för merkostnader i övrigt med belopp motsvarande de traktamenten som arbetsgivaren lämnat under förutsättning att dessa inte överstiger belopp som får anses motsvara största normala ökning för kost och småutgifter under ett dygn i respektive förrätt- ningsland. De belopp som avses fastställs av regeringen eller, efter re- geringens bemyndigande. av RSV.
RINK:s förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt bortsett från lagtekniska justeringar.
Remissinstanserna: Förslaget berörs enbart av Svensk Pilotförening, som anser att RSV liksom hittills bör få fastställa avdragsschablonerna.
Skälen för mitt förslag: KL innehåller inte några särskilda regler om be- räkning av avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa till utlandet. Enligt den ordning som kommit att gälla för anställda i enskild tjänst medges avdrag för faktisk logikostnad och ett sehablonavdrag motsvarande uppbu- ren kostnadsersättning i övrigt. Detta sistnämnda avdrag har dock begrän- sats till ett högsta s. k. normalbelopp för resp. förrättningsland. Normalbe- loppen fastställs av RSV (senast RSFS 19902).
För anställda i statlig tjänst regleras frågan om storleken på utlandstrakta- mentena. högsta godtagbara hotellkostnader m. m. i utlandsresereglemen- tet (1953:666). De normalbelopp som RSV fastställer överensstämmer med storleken på utlandstraktamentena för olika länder enligt utlandsresereglc- mentet. Jag anser att dessa principer alltjämt bör vara vägledande för beräk- ningen av avdragen.
Kostnadsökningcn bör liksom för närvarande uppskattas separat för varje enskild utlandstjänsteresa.
5.333 Avdrag för ökade levnadskostnader vid 5. k. tillfällig anställning och dubbel bosättning
Mitt förslag: De nuvarande bestämmelserna behålls i sina huvuddrag.
För rätt till avdrag införs ett krav på att avståndet mellan arbetsort och bostadsort skall uppgå till 50 km.
Avdragsrätten utvidgas så att den bl. a. omfattar den situationen att arbetet på annan ort än bostadsorten visserligen inte kan betecknas som kortvarigt men ändå typiskt sett är tidsbegränsat till sin natur el- ler är av sådan art att en fast anknytning till bostadsorten krävs.
Avdrag vid dubbel bosättning medges inte enbart för gifta par utan även för andra samboende par. Även ensamstående får rätt till avdrag i viss utsträckning vid dubbel bosättning.
Avdraget på grund av dubbel bosättning omfattar även den situatio- nen att den gemensamma bostaden flyttas till ena makens/sambons nya arbetsort medan den andre maken/sambon under en övergångs- period stannar kvar på den tidigare gemensamma bostadsorten.
Avdrag vid 5. k. tillfällig anställning medges under högst två år och vid dubbel bosättning under tre år för gifta/samboende och ett år för ensamstående. Tidsfristerna kan förlängas när anställningens natur eller andra särskilda skäl talar för det.
Avdrag för kostnadsökning för måltider och småutgifter medges an- tingen med belopp motsvarande den faktiska fördyringen eller enligt schablon. Avdrag för övernattningskostnad medges normalt med den faktiska bostadskostnaden på arbetsorten.
RINK:s förslag: Överensstämmer i stort med mitt utom i fråga om av- ståndskravet som saknas i kommittéförslaget.
Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks eller lämnas utan erinran i så gott som samtliga avseenden. frånsett vissa förslag till justeringar av främst lag- teknisk natur. Några remissinstanser (RSV och kammarrätten i Göteborg) ifrågasätter om inte samma avståndskrav, 50 km. som gäller för rätt till av- drag vid tjänsteresor bör införas.
Skälen för mitt förslag: Enligt huvudregeln är sådan ökning av levnads- kostnaderna som uppkommer på grund av att en skattskyldig bor och arbetar på skilda orter inte avdragsgill. Undantag har dock gjorts för vissa situatio- ner. Speciella arbetsförhållanden av i huvudsak kortvarig natur har ansetts motivera viss avdragsrätt. Avdrag kan medges även när en skattskyldig tagit stadigvarande arbete på en ny ort men familjen under en period bor kvar på den gamla bostadsorten.
Bestämmelserna återfinns i punkt 3 tredje och fjärde styckena av anvis- ningarna till 33 & KL.
Avdrag för ökade levnadskostnader på grund av tillfällig anställning med— ges i följande fall. nämligen — om anställningen avser endast en kortare tid. — om anställningen skall bedrivas på flera olika platser eller — om det av annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att den skatt- skyldige skall avflytta till den ort där arbetet skall utföras.
Benämningen tillfällig anställning täcker inte alla de fall där avdrag kan
medges enligt denna bestämmelse men används i det följande som samman- fattande beteckning eftersom den omfattar de vanligaste situationerna.
För att erhålla avdrag för ökade levnadskostnader på grund av dubbel bo- sättning krävs
dels att den skattskyldige på grund av sitt arbete flyttat till ny arbets- och/- eller bostadsort
dels att det inte skäligen kan ifrågasättas att familjen skall flytta med på grund av makes förvärvsverksamhet. svårighet att anskaffa familjebostad el- ler annan därmed jämförlig omständighet.
Rätt till avdrag vid tillfällig anställning gäller oberoende av den skattskyl- diges civilstånd medan avdrag på grund av dubbel bosättning medges enbart gifta och därmed vid beskattningen likställda.
Det finns inte några lagstadgade tidsgränser för hur länge avdrag får med- ges enligt dessa bestämmelser.
RlNK:s förslag bygger på att den nuvarande grundprincipen om förbud mot avdrag för merkostnader som uppkommer enbart för att en skattskyldig har skilda bostads- och arbetsorter behålls. RINK föreslår vidare att de nu- varande undantagen behålls och byggs på i vissa avseenden. Att undantagen endast gäller skattskyldiga. som inte pendlar dagligen mellan bostad och ar- bete, är som RINK framhåller en konsekvens av att avdragsrätten vid en- dagsförrättningar slopats.
Som framhålls av några remissinstanser är det dock konsekvent att här in- föra samma avståndskrav för rätt till avdrag. 50 km. som gäller vid tjänstere- sor när den vanliga verksamhetsorten bestäms.
Undantagsfallen bör som RINK framhåller också omfatta fall där trakta- mentsschablonen inte längre är tillämplig på grund av att tremånadersperio- den löpt ut men där den skattskyldiges arbets- och bostadssituation i övrigt är oförändrad. Till de kategorier som inte har någon fast arbetsplats och som tar tidsbegränsade arbeten utanför hemorten hör t. ex. byggnads- och an- läggningsarbetare. Som RINK framhåller finns det emellertid även andra skattskyldiga som visserligen inte tagit vad som typiskt sett kan anses utgöra tillfälliga arbeten men där definitiv avflyttning till arbetsorten till följd av tjänstgöringens eller uppdragets speciella natur ändå är utesluten. Ett exem- pel är sådana ledamöter av Sveriges riksdag som under långa perioder behål- ler bostadsanknytningen till sin valkrets eller hemort.
Mot denna bakgrund föreslås den nuvarande regeln kompletterad med tillägget att möjlighet till avdrag skall föreligga vid arbeten. som visserligen inte kan sägas vara kortare tid, men som ändå är tidsbegränsade till sin natur och där anknytningen till hemorten av olika skäl är naturlig.
Jag ansluter mig även till RINK:s förslag att i vissa avseenden modernisera och utvidga avdraget vid dubbel bosättning. Det föreslås att avdrag fortsätt- ningsvis skall kunna medges även i fråga om par som sammanbor under äk- tenskapsliknande förhållanden och i fråga om homosexuella sambor när en- dera av de två tagit anställning och bosatt sig på annan ort. Vidare bör en- samstående i vissa situationer kunna medges avdrag för dubbel bosättning. Jag föreslår därför vissa ändringar av förutsättningarna för avdrag för dubbel bosättning.
Möjligheten till avdrag bör som RINK föreslår även omfatta det fallet att den gemensamma bostaden flyttas till den ena makens/sambons arbetsort men den andre maken/sambon bor kvar på den tidigare gemensamma bo- stadsorten under en övergångstid.
Jag anser att dessa förbättringar av avdragsmöjligheterna kan befrämja rörligheten på arbetsmarknaden.
Emellertid anser jag i likhet med RINK att avdragsmöjligheterna bör tids- begränsas. För avdrag vid tjänsteresor gäller enligt nuvarande praxis en två- årsgräns. vilket fortfarande bör vara huvudregeln. Mot bakgrund av att lång- variga bortavistelser bör behandlas mer likformigt än för närvarande. bör tvåårsbegränsningen lagfästas även vid s. k. tillfällig anställning.
Om avdrag vid förättning medgetts under en inledande tremånaderspe- riod bör tidsgränsen räknas från vistelsens början.
Avdrag vid dubbel bosättning gäller som regel situationer där arbetet på den nya bostadsorten är stadigvarande. En viss åtskillnad får här anses moti- verad när det gäller att bedöma avdragsbehovet hos å ena sidan gifta/sam— manboende och å andra sidan ensamstående. Jag tänker här särskilt på vad RINK framhåller om svårigheter för make/sambo att få anställning på en ny bostadsort. Jag instämmer i RINK:s förslag om att längsta tid för avdrag för gifta och motsvarande bör vara tre år och för ensamstående ett år.
Som ovan nämnts finns det dock grupper som kräver särskild hänsyn vid utformningen av reglerna eftersom en fast bosättning på arbetsplatsen i en del fall är orealistisk. Här bör en möjlighet till undantag från tidsbegräns— ningen öppnas. Den föreslagna bestämmelsen bör gälla vid såväl s. k. tillfäl- lig anställning som vid dubbel bosättning. Till de yrkeskategorier som kan komma i fråga hör de som arbetar inom byggnads- och anläggningsbran- schen. Den tidsbegränsade särregel som införts i nuvarande punkt 3 av anvis- ningarna till 33 s" KL för dessa kategorier behöver därför inte förlängas.
Avslutningsvis behandlar jag avdragens storlek i dessa fall. RINK föreslår beträffande övernattningskostnad att avdraget normalt bör motsvara den faktiska bostadskostnaden på arbetsorten. Om familjebosta- den flyttas till den skattskyldiges nya arbetsort men en bostad av särskilda skäl behövs under en övergångstid på den tidigare bostads- och arbetsorten har avdrag för den merkostnad som uppkommit för den sistnämnda bosta- den hittills inte kunnat medges på grund av de nuvarande reglernas utform- ning. Jag föreslår liksom RINK att avdrag får medges även i sådana fall. Merkostnaden bör i dessa situationer anses hänförlig till den sistnämnda bo- staden.
För skattskyldiga. som under en tremånadersperiod fått avdrag enligt schablonen på 150 kr. för att täcka framför allt kostfördyring. bör en något lägre schablon gälla under den återstående bortavistelsen om arbetet fortsät- ter under oförändrade förhållanden och kostnadsersättning alltjämt utgår. Jag anser att detta avdrag bör bestämmas till ett något högre belopp än det av RINK föreslagna 75 kr.. nämligen till 100 kr.
För de övriga fall som omfattas av de föreslagna reglerna om s. k. tillfällig anställning kan betydande variationer föreligga vad gäller merkostnadernas storlek under de första tre månaderna. Jag anser liksom RINK att schablon-
avdraget lämpligen bör motsvara ett halvt maximibelopp för dag. dvs. 75 kr. För tiden därefter bör avdraget reduceras till ett tredjedels maximibelopp. dvs. 50 kr. Jag delar även RINK:s uppfattning att beloppet 50 kr. bör gälla vid avdrag på grund av dubbel bosättning. Som jämförelse kan här nämnas att de nuvarande avdragen vid övernattningsfall av det slag som nu nämnts enligt anvisningar från RSV uppgår till 70 kr. för kost och småutgifter när godtagbar utredning om den faktiska ökningen inte föreligger.
Avdraget bör reduceras då kostförmån erhållits vid tillfällig anställning och dubbel bosättning på samma sätt som utvecklats i det föregående (av- snitt 5.3.3.1.). De nya bestämmelserna bör tas in i en ny punkt 3 a av anvisningarna till 33 & KL.
5.3.3.4 Avdrag för kostnader för bemresor
Mitt förslag: Skattskyldig som på grund av sitt arbete vistas på annan ort än sin hemort medges avdrag för kostnad för en hemresa varje vecka om avståndet mellan hemorten och arbetsorten överstiger 50 km.
Avdraget beräknas normalt efter kostnad för billigaste färdsätt men om avståndet överstiger sjuttio mil eller avser sträckan mellan Got- land och fastlandet godtas kostnad för flygresa. Om godtagbara all- männa kommunikationer saknas fär avdrag medges för kostnader med bil och beräknas då enligt den schablon som gäller för beräkning av avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: RSV anser att avdraget bör beräknas efter samma schablon. dvs. den som gäller för resor mellan bostad och arbetsplats. oav- sett färdsätt eftcrsom det här egentligen är fråga om privata levnadskostna- der. Plan- och hostadsverket menar att avständsgränsen för hemresor med flyg bör bestämmas med utgångspunkt från restiden i stället för avståndet. Vidare föreslår kammarrätten i Göteborg att avdraget bör gälla även kostnad för resa som familjemedlem företar för att besöka den skattskyldige på den- nes arbetsort. I övrigt tillstyrks eller lämnas förslaget utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Som RINK framhåller har hemresekostnader ka- raktär av privata levnadskostnader. varför avdrag egentligen inte borde komma i fråga. Avdragets sociala funktion samt önskemål att inte försvåra rörligheten på arbetsmarknaden är dock enligt min mening tillräckliga skäl för att behålla det. Vidare bör det som RINK föreslår gälla även för ensam- stående samt göras enhetligt genom att avdrag medges för en hemresa varje vecka om avståndet mellan hemorten och arbetsorten är längre än 50 km.
Avdraget bör medges endast för resor inom riket. Jag ser heller inte någon anledning att utvidga det till att avse resor sotn den skattskyldiges familj företar för att besöka honom eller henne på arbetsorten.
Avdraget bör normalt motsvara kostnaden för billigaste färdsätt. Detta in- nebär att avdraget oftast kommer att medges med belopp motsvarande kost- nad för andra klass tåg. alternativt för resa med buss. Undantag från denna
huvudregel bör gälla endast om godtagbara allmänna kommunikationer sak- nas eller avståndet mellan arbetsort och hemort är sådant att rätten till av- drag blir meningslös om inte kostnad för flygresa godtas. Vid beräkningen av bilavdraget bör den schablon som gäller för resor mellan bostad och ar- betsplats vara vägledande.
Den nämnda bestämmelsen bör tas in i punkt 3b av anvisningarna till 33 % KL.
5.335 Förfaranderegler
Mitt förslag: Vid beräkningen av preliminär skatt på traktamenten som utbetalas under resa i tjänsten får arbetsgivaren göra avdrag med schablonbeloppen i punkt 3 av anvisningarna till 33 % KL. Om tjänste- resan varar mer än tre månader får skattemyndigheten — på ansökan av den som betalar ut ersättningen — besluta att motsvarande skall gälla.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Förslaget godtas i allt väsentligt.
Skälen för mitt förslag: Omläggningen av traktamentsbeskattningen ska- par förutsättningar för betydande förenklingar i fråga om uttaget av prelimi- när skatt och redovisningen i självdeklarationerna.
Beräkningen av preliminär skatt på traktamentsersättning vid tjänsteresa kan kopplas samman med de föreslagna avdragsschablonerna. i huvudsak på samma sätt som nyligen föreskrivits beträffande ersättning för resa med egen bil i tjänsten (10 å andra stycket UBL enligt SFS 1989: 1025). Traktamentser— sättning som uppgår till högst avdragsgillt belopp vid inkomsttaxeringen bör sålunda undantas från underlaget för beräkning av preliminär skatt medan eventuell överskjutande del bör ingå.
Deklarationsredovisningen kan förenklas på så sätt att traktamentsersätt— ning som motsvaras av en avdragsrätt inte behöver tas upp. Det bör vara tillräckligt att arbetsgivaren genom en markering på kontrolluppgiften anger att ersättning har lämnats. De föreslagna tjänsteresesehablonerna för avdrag är nämligen så lättillämpade att det vid taxeringen normalt bör kunna förut— sättas att arbetsgivarens bedömning i avdragsfrågan är riktig.
Rätten att tillämpa tjänstereseschablonerna avser förrättningar under en tremånadersperiod. För tid därefter avses att avdragsrätten skall bedömas enligt bestämmelserna om avdrag vid s.k. tillfällig anställning (punkt 3 a av anvisningarna till 33 lå KL). För sådana fall skulle det enligt min mening föra för långt att utan närmare underlag vid taxeringen av den anställde regelmäs- sigt godta arbetsgivarens bedömning i avdragsfrågan. Förfarandet kan emel- lertid förenklas även här. På ansökan av arbetsgivaren bör skattemyndighe- ten redan på källskattcstadiet kunna göra en bedömning av förhållandena i det enskilda fallet och. om avdragsrätt föreligger. fatta beslut som innebär både att ersättningen och de motsvarande kostnaderna inte behöver redovi- sas i deklarationen och att ersättningen inte skall ingå i underlaget för beräk- ning av preliminär skatt.
Vad jag nu sagt föranleder ändringar såväl i bestämmelserna om självdc- klaration och kontrolluppgifter som i UBL:s regler om preliminär skatt. I detta lagstiftningsärende tar jag emellertid bara upp de ändringar som be- hövs i UBL. Dessa belyses ytterligare i specialmotiveringen till 10 % UBL. De ytterligare ändringar som behövs avser jag att återkomma till i ett senare sammanhang.
5.4 Avdrag i inkomstslaget tjänst
Mitt förslag: De nuvarande principerna för kostnadsavdrag under in— komst av tjänst behålls.
Reglerna rörande avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats förändras inte.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt vad gäller principerna för av- dragsrätten.
Beträffande avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats föreslår RINK att avdrag skall medges för den del av den sammanlagda kör- sträcka som överstiger 60 kilometer per dag. Avdragets storlek skall inte på- verkas av vilket kommunikationsmedel som används. Avdragsbeloppet före- slås bli 60 öre kilometern dock högst 15 000 kr.
Remissinstanserna: De grundläggande principerna angående avdrag i in- komstslaget tjänst berörs bara av ett par remissinstanser. Svenska Revisor- samfilndet SRS anser att det inte finns anledning att göra några grundläg- gande förändringar i reglerna för vilka avdrag som får göras i inkomstslaget tjänst och framhåller särskilt principen att avdrag skall täcka de faktiska kostnaderna. Svenska Teaterförbundet hävdar att tillämpningen av avdrags- reglerna vållar stora problem för artister och andra grupper med konstnärligt arbete och att lagstiftningen bör utformas så att dessa yrkesgrupper i större utsträckning än i dag får avdrag för sina kostnader för tjänstens fullgörande. Sveriges Författarförbund anser att ett utvidgat tjänstebegrepp kan medföra att författare och översättare kommer att förlora möjligheten att få göra kostnadsavdrag.
RINK:s förslag till avdragsregler för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstan- ser. Ett relativt stort antal remissinstanser är dock kritiska till förslaget. De som avstyrker vill i regel behålla dagens avdragsregler.
Skälen för mitt förslag: RINK har haft i uppdrag att bl.a. göra en genom- gång av nuvarande avdragsmöjligheter och pröva möjliga inskränkningar i avdragsrätten. Vilka avdrag som får göras anges i anvisningarna till 33 % KL. Regeln skall ses mot bakgrund av avdragsförbudet för personliga levnads- kostnader i 20 & KL. Avdrag får ske för samtliga utgifter som är att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten om inte särskild ersättning som är skat- tefri har lämnats. I likhet med RINK anser jag att den hittillsvarande grund- principen att avdrag skall medges för utgifter som är att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten skall kvarstå oförändrad. [ vissa delar är det dock
Prop. 1989/902110
angeläget att klarare ange gränsen mellan personliga levnadskostnader och kostnader för tjänsten. Detta bör komma till uttryck bl.a. vid behandlingen av olika kostnadsersättningar.
l enlighet med RINK:s förslag har jag mot bakgrund härav föreslagit änd- ringar i syfte att strama åt avdragsmöjligheterna bl.a. på traktamentsbeskatt— ningsområdet (avsnitt 5.3.3).
Beträffande konstnärliga yrkesutövarcs avdragsrätt vill jag framhålla att de i enlighet med gällande principer naturligvis har rätt till avdrag för sådana utgifter som skall anses som kostnader för intäkternas förvärvande. Någon anledning att föreslå lagändringar på grund av den praxis som hittills utveck- lats rörande tillämpningen av de aktuella bestämmelserna anser jag inte nu föreligga. De frågor som förs fram av Sveriges Författarförbund har jag re- dan berört (avsnitt 5.2).
Beträffande RINK:s förslag till ändrade regler beträffande kostnadsav- drag för resor mellan bostad och arbetsplats vill jag anföra följande.
RINK:s förslag skulle leda till betydande förenklingar för både skattskyl- diga oeh skatteadministration. Det kan vidare hävdas att ifrågavarande kost- nader dessutom är att betrakta som personliga levnadskostnader. Nuvarande regler är även till nackdel från miljösynpunkt. Stora grupper skattskyldiga i framför allt glesbygds- och storstadsregioncrna är emellertid beroende av bi- len för att utan orimligt långa restider kunna ta sig mellan bostad och arbets- plats. De kraftiga minskningar av avdragsmöjligheterna som förslaget inne- bär skulle därför för dessa kunna medföra avsevärda ekonomiska påfrest- ningar. För många är det vidare svårt att anpassa sig till skärpta avdragsre- gler exempelvis genom att flytta närmare arbetsplatsen både med hänsyn till situationen på bostadsmarknaden och till att båda makarna i en familj ofta är förvärvsarbetande. Jag är mot bakgrund härav inte beredd att nu föreslå någon förändring av reglerna på detta område.
RINK har också föreslagit begränsningar beträffande möjligheterna att göra avdrag för kostnader för egen bil i tjänsten. Detta förslag har genom- förts genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1990 (prop. 1989/90:50. SkUlO. rskr. %. SFS 1989:1017).
Jag vill i detta sammanhang avslutningsvis också beröra frågan om avdrag för underskott i inkomstslaget tjänst. Enligt min mening bör avdrag för ett sådant underskott medges från intäkt av tjänst närmast följande beskatt- ningsår. Förslaget föranleder en ändringi 34 & KL.
5.5 Allmänna avdrag och skattereduktioner 5.5.1 Avdrag för underhåll till icke hemmavarande barn
Mitt förslag: Avdragsrätten för underhåll till icke hemmavarande barn slopas. Eftersom den skattelättnad som den tidigare avdragsmöjligheten gett har beaktats vid beräkningen av förmågan att betala bidrag införs bestämmelser om nedsättning av redan fastställda underhållsbidragi en särskild lag.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Prop. 1989/902110 Remissinstanserna: Frågan har tagits upp av tre remissinstanser. Riksför- säkringsverket tillstyrker förslaget men anser att det behöver förtydligas på vissa punkter. Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller att utrednings- förslagen innehåller åtskilliga ändringar sotn påverkar underhållsbidragens storlek och att den särskilda lagen om nedsättning av underhåll till icke hem- mavarande barn framstår som helt otillräcklig för att hejda det stora antal mål om jämkning av underhållsbidrag som med all sannolikhet blir följden av skattereformen. Vidare anser hovrätten det önskvärt att den föreslagna nedsättningen samordnas i tiden med den årliga automatiska uppräkningen av underhållsbidrag den 1 februari. TCO ställer sig tveksamt till förslagen mot bakgrund av deras negativa fördelningspolitiska effekter och framhåller att samhällets stöd till ensamstående föräldrar inte får försämras. TCO anser att förslagen inte kan bli föremål för lagstiftning innan underhållsbidrags- kommittén avslutat sitt arbete och riksdagen prövat frågan om stödets ut- formning.
Skälen för mitt förslag: Enligt 46 ä 2 mom. KL får den skattskyldige göra avdrag för belopp som han under beskattningsåret betalat för underhåll till icke hemmavarande barn under 18 är. Avdrag medges dock till dess barnet fyllt 21 är om det genomgår grundskola. gymnasieskola eller därmed jämför- lig grundutbildning. Avdrag får högst göras med 3 000 kr. per barn och år.
Tidigare har ensamförälderkommittén (SOU 1983:51) och skatte- förenklingskommittén (SOU 198-4:21) föreslagit att avdragsrätten skulle slo- pas.
I slutet av är 1986 beslutade regeringen om direktiv (dir. 198630) för en utredning som skall göra en översyn av reglerna för underhållsbidrag och bidragsft'irskott. .
Kommittén. som antagit namnet underhällsbidragskommittén, bör enligt direktiven bl. a lägga resttltatat av en genomgripande analys av frågor om bl. a. underhållsbidrag och bidragsförskott till grund för förutsättningslösa överväganden angående utformningen av samhällets stöd till barn som inte lever samman med båda sina föräldrar. Kommittén bör också ha frihet att pröva om de nuvarande reglerna över huvud taget skall bibehållas eller om underhållsbidrag och/eller bidragsförskott kan ersättas med andra stödfor- mer oclv'ellcr med nya sätt att uppfylla ft'åräldraförpliktelser.
Kommittén har den 1 februari 1990 lämnat ett betänkande med förslag om hur stödet till barn som inte lever samman med båda sina föräldrar skall kunna utformas i framtiden.
Jag vill för min del framhålla att ett grundläggande syfte med skatterefor- men är att eftersträva en förenkling av regelsystemet och undanröja brister i neutralitet. Avdragsrätten för underhåll till icke hemmavarande barn utgör enligt min mening ett avsteg från principen att avdrag för personliga levnads- kostnader inte skall medges och bör därför slopas. Detta bör ske från den 1 januari l99l.
Vid beräkningen av förmågan att betala bidrag har man beaktat den skat- tclättnad som avdragsmöjligheten gett. Ett slopande av avdragsrätten med- för att storleken av underhållsbidrag efter skattereformen kan bestämmas utan hänsyn till någon avdragseffekt. Denna effekt kan vid oförändrat tak
'...» S*- U|
för avdraget och en framtida skattesats på 30 % beräknas till 900 kr. per år (3 000 kr. x 30 %) eller 75 kr. per månad.
Den slopade avdragsrätten torde således i framtiden generellt komma att medföra något lägre underhållsbidrag. Genom bidragsförskottens nuva— rande utformning innebär detta i många fall ändå ingen förändring av den underhållsberättigades situation. .
Vad gäller redan fastställda underhållsbidrag kan följande nämnas. En slopad avdragsmöjlighet bör generellt'anses sänka den bidragsskyldiges be- talningsförmåga på ett sådant sätt att det kan finnas anledning att sätta ned underhållsbeloppet.
Enligt 7 kap. 10 & föräldrabalken kan dom eller avtal om underhåll jäm- kas av rätten om ändring av förhållandena föranleder det. Enligt förarbetena (prop. 1978/79: 12 s. 116) till bestämmelsen är det en förutsättning för jämk- ning att bidraget med hänsyn till de ändrade förhållandena inte framstår som rimligt och att förändringen inte är tillfällig. Förändringen bör vara något så när betydelsefull. Dom eller avtal om underhållsbidrag till barn kan också omprövas efter sex år utan att några ändrade förhållanden behöver åbero- pas.
Andra regler av intresse i detta sammanhang är lagen (1966:680) om änd- ring av vissa underhållsbidrag. Den lagen föreskriver en automatisk uppräk- ning av bidragen med hänsyn till penningvärdets fall.
En generell nedsättning av redan fastställda undcrhållsbidrag på grund av en slopad avdragsrätt passar inte in i något av dessa regelsystem. Det är dess- utom angeläget att domstolarna inte belastas med ett mycket stort antal mål om jämkning. I fråga om 1966 års lag bör beaktas att den exklusivt handlar om hur förändringen i penningvärdet påverkar underhållsbidrag.
Övervägande skäl talar därför för att generella regler om nedsättning av redan fastställda underhållsbidrag på grund av slopad avdragsrätt bör intas i en särskild lag. En sådan lag bör av förenklingsskäl ha en inriktning på scha- bloniserade regler och i huvudsak föreskriva att dessa bidrag skall nedsättas med högst 75 kr. per månad eller 900 kr. per år och barn.
En nedsättning av redan fastställda underhållsbidrag äterverkar i de fall underhållsbidraget överstiger taket för bidragsförskottet även på den under- hållsberättigades situation. I det fortsatta beredningsarbetet med anledning av underhållsbidragskommitténs förslag bör övervägas i vilken utsträckning det kan finnas anledning att kompensera de underhållsberättigade som be- rörs av den generella nedsättningen av underhållsbidragen.
Jag har i denna fråga samrått med chefen för justitiedepartementet. Förslaget föranleder ändringar i 46 ä 2 mom. och punkten 1 av anvisning- arna till 19 å KL samt en ny lag om nedsättning av vissa underhållsbidrag.
5.5.2 Skattereduktion för hemmamake och för ensamstående med barn
Mitt förslag: Skattereduktionerna för hemmamake och för ensamstå— ende med barn slopas.
Prop. 1989/901110
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Frågan har berörts endast av TCO som ställer sig tvek- samt till att skattereduktionen för ensamstående med barn avskaffas. TCO anför härvid samma skäl som anförts vad gäller avdrag till icke hemma- varande barn. TCO tillstyrker dock att skattereduktionen för hemmamake slopas. '
Skälen för mitt förslag: Bestämmelserna om dessa reduktioner finns i 2 ä 4 mom. UBL och innebäri huvudsak följande. Den som taxeras som gift skattskyldig medges skattereduktion på 1 800 kr. om andra maken saknar statligt taxerad inkomst. Om maken har taxerad inkomst men denna under- stiger 6 000 kr. medges skattereduktion med ett reducerat belopp. Om in- komsten överstiger 6 000 kr. medges ingen skattereduktion. Den som taxe- ras som ogift skattskyldig medges skattereduktion på 1 800 kr. om han eller hon den 1 november under beskattningsäret haft hemmavarande barn under 18 år.
Skattereduktionerna har behandlats av ett flertal statliga utredningar. Skatteförenklingskommittén (SOU 198421) påpekade att reduktionerna successivt minskat i värde på grund av att reduktionsbeloppen inte ändrats trots penningvärdeförsämringen. Kommittén. som främst granskade reduk- tionernas administrativa konsekvenser. konstaterade att de materiella reg- lerna är enkla och lätta att tillämpa. Däremot krävs för en riktig tillämpning att de skattskyldiga lämnar detaljerade uppgifter om civilstånd. hemmava- rande barn och samboende samt om egen och makes bosättning här i riket under någon del av året. Dessa uppgifter är ofta ofullständiga eller inte alls ifyllda och föranleder enligt kommittén inte sällan begäran om komplette- ring i samband med granskningen. Kommittén föreslog att skattereduktio- nerna skulle slopas och att eventuell kompensation härför borde ges i form av stödåtgärder utanför inkomstskattesystemct.
Skatteförenklingskommitténs förslag har dock inte genomförts. Skatteutskottet har flera gånger behandlat frågan och har t. ex. anfört (SkU 1986/87133) att det är förenat med svårigheter att via beskattningen söka kompensera barnfamiljer för deras speciella kostnader utan att komma i konflikt med strävandena att uppnå enkelhet i dcklarations- och taxerings- arbetet och att kostnader för barn är av sådan natur att de i första hand bör beaktas på annat sätt än genom avdrag vid beskattningen.
RINK har pekat på att skattereduktionen för hemmamake dessutom ger en splittrad bild därigenom att den medges med samma belopp för hemma- make utan hemmavarande barn och för hemmamake med ett eller flera barn oberoende av förhållandena i det enskilda fallet. Kommittén har också an- fört att ett bibehållande av denna skattereduktion får anses vila på ett delvis förlegat synsätt och att den sammanlagda skattereduktionen för hemma- make minskat med ca 75 % sedan år 1980.
Jag vill för min del även hänvisa till vad jag under föregående avsnitt an- fört om att stödet till ensamföräldrarna skall tas upp i den fortsatta bered- ningen av underhållsbidragskommitténs förslag.
Övervägande skäl talar därför enligt min mening för att skattereduktionen för hemmamake och för ensamstående med barn nu slopas. '
Förslaget föranleder ändringar i 2 5 4 mom. UBL.
5.5.3 Arbetsgivares kostnader för organisationsverksamhet och skattereduktion för fackföreningsavgift
Mitt förslag: Skattereduktion för fackföreningsavgifter medges med 20 % av den del av avgiften som inte överstiger 2 500 kr. om året. Inga ändringar föreslås beträffande arbetsgivarens avdragsrätt för kostnader för organisationsverksamhet.
För att skattereduktion skall erhållas utan särskilt yrkande från den skattskyldige måste en arbetstagarorganisation ha lämnat uppgift om avgiftens storlek till skattemyndigheterna senast den 31 mars eller, om ADB-medium används. den 30 april under taxeringsåret. De nya tidpunkterna bör gälla redan fr.o.m. 1991 års taxering.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Frågan har berörts av fyra remissinstanser. RSV anser att skattereduktionen för fackföreningsavgift bör slopas. eftersom den med- för ett inte obetydligt merarbete för skatteförvaltningen. Om den nuvarande ordningen skall behållas anser verket att yrkande om skattereduktion endast skall kunna framställas av arbetstagarorganisation. Yrkande från enskild bör enligt verket behandlas som ett yrkande om rättelse av debiteringen. LO an- ser att riktmärket för skattereduktionen bör vara den nya genomsnittliga marginalskatten (ca 33 %) och att underlaget för avdraget bör anpassas till kostnadsutvecklingen i samhället. Svenska Ret-'isorsamfundet SRS förordar att frågan om arbetsgivares avdrag för organisationskostnader blir föremål för fortsatt övervägande i syfte att avdragsrätten begränsas. Vidare anför samfundet att den fortsatta handläggningen bör syfta till att avskaffa skatte- reduktionen för fackföreningsavgifter. TCO kan godta förslaget att sänka procentsatsen till 20. Däremot ser TCO ingen anledning att sätta ett tak för avgiftsunderlaget. Om taket skall vara kvar bör det enligt TCO:s mening återställas till sitt ursprungliga värde och inflationsskyddas genom att kopp— las till basbeloppet.
Skälen för mitt förslag: Enligt punkt 1 första stycket av anvisningarna till 20 s KL är avgifter till föreningar och andra sammanslutningar i vilka den skattskyldige är medlem i princip inte avdragsgilla. Från regeln om att av- drag inte får ske för medlemsavgifter har i praxis undantagits avgifter till ar- bctsgivarorganisationer. Sådana avgifter har ansetts ha karaktär av försäk- ringspremie.
Skattereduktion för fackföreningsavgifter infördes genom en lag som trädde i kraft den 1 januari 1983 och som tillämpades första gången vid 1984 års taxering (prop.1982/83:50. SkUlS. SFS 1982:1193). Det huvudsak- liga skälet för att medge reduktion för fackföreningsavgifter var enligt pro- positionen att skapa skattemässig jämställdhet mellan arbetsgivares och lön- tagares kostnader för resp. fackliga organisationsverksamhet.
Skattereduktion för fackföreningsavgift medges fysisk person som har va- rit bosatt eller vistats i Sverige under någon del av inkomståret. Underlaget för beräkning av skattereduktion är den medlemsavgift som den skattskyl- dige under inkomståret har betalat till arbetstagarorganisationen, dock högst 1 200 kr. Skattereduktionen uppgår till 40 % av underlaget.
En skattskyldig som vill ha skattereduktion skall framställa särskilt yr- kande om det. Yrkandet skall innehålla uppgift om personnummer och er- lagd avgift. Yrkandet kan framställas till riksskatteverket genom den skatt- skyldiges arbetstagarorganisation senast den 15 juni taxeringsåret. Om orga- nisationen vidarebefordrar yrkandet på ADB-medium är tidsgränsen den 31 augusti taxeringsåret. Den skattskyldige kan även själv senast den 30 september taxeringsåret framställa yrkande hos lokala skattemyndighe- ten. Även efter nämnda tidpunkt kan den skattskyldige framställa sådant yr- kande såsom en begäran om rättelse enligt 84 & UBL.
Frågan om avdragsrätt för fackföreningsavgifter har i allmänhet kopplats till frågan om arbetsgivares avdragsrätt för medlemsavgifter till arbetsgivar- föreningar..Enligt den ordning som gällde tidigare medgavs inte avdrag för fackföreningsavgifter men däremot för arbetsgivares avgifter för organisa- tionsverksamhet. Konfliktunderstöd från fackföreningar var å andra sidan skattefria medan konfliktbidrag från arbetsgivarföreningar var skatteplik— tiga. Den kritik som framför allt riktades mot detta system var att kombina— tionen av avdragsrätt för avgifter och skatteplikt för konfliktbidrag var för— månligare än förbud mot avdrag för avgifter kombinerat med skattefrihet för konfliktersättningar. Som skäl för kritiken anfördes att endast en del av de inflytande avgifterna används för konfliktändamål och att således en arbets— givarorganisation helt eller delvis finansierar även den del av verksamheten som avser annat än ersättningar eller fonderingar för konfliktändamål med obeskattade medel.
Under årens lopp har frågan varit föremål för utredningar vid flera tillfäl- len. Bl. a. kan nämnas skattelagssakkunniga som år 1958 redovisade sina överväganden i en promemoria samt 1972 års skatteutredning som ingående behandlat denna fråga i betänkandet (SOU 1977:91) Översyn av skattesys- temet. Utredningens slutsats var att avdrag för fackföreningsavgift borde medges men begränsas till ett visst maximibelopp. Ett alternativ som före- slogs i departcmentspromemorian Ds B 1980z3 är att varken medge avdrag för föreningsavgifter till arbetstagar- eller arbetsgivarorganisationer samt att även göra arbetsgivarorganisationernas konfliktersättning skattefri. Detta förslag kritiserades dock mycket skarpt av i stort sett samtliga remissinstan- ser av såväl principiella som praktiska skäl. Även förslag att på olika sätt begränsa avdraget för föreningsavgifter för arbetsgivare till den del som av- ser konfliktändamål har övervägts men visat sig innebära avsevärda tekniska problem. Det föreligger bl. a. svårigheter att skilja ut vilken del av avgiften som skall vara avdragsgill.
Ett avskaffande av skattereduktionen för fackföreningsavgift kräver enligt min mening att även arbetsgivarnas avdragsrätt för föreningsavgifter begrän- sas. Som framgår-av det ovan sagda skulle annars en skattemässig olikfor- mighet uppstå i behandlingen av arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. Det finns emellertid starka skäl för att inte begränsa eller helt slopa arbetsgi- varnas avdragsrätt för föreningsavgifter. Jag anser därför att en sådan bc- gränsning inte bör införas. Med hänsyn härtill bör inte heller skattereduktio- nen för fackföreningsavgifter avskaffas.
Reglerna om skattereduktionen bör dock justeras i vissa hänseenden. När
skattereduktionen infördes bedömdes att ca 70 % av avgiften användes för allmänfacklig verksamhet och således borde ligga till grund för reduktionen. Mot bakgrund härav och av då gällande skattesatser bestämdes skattereduk- tionen till 40 % av avgiften till den del avgiften inte översteg 1 200 kr. RINK har föreslagit ett avdragstak på 2 000 kr. Jag anser för min del att taket bör bestämmas något högre eller till 2 500 kr. I enlighet med RINK:s förslag bör procentsatsen justeras ned på grund av de sänkta skattesatserna. Om skatte- satsen beräknas som 30 % och ca 70 % av fackföreningsavgiften anses be- löpa på allmänfacklig verksamhet kan skattereduktionen beräknas till (0,30 x 0.70 =) 0.21 och avrundas till 20 % av avgiften.
Vad gäller tidpunkterna för yrkanden om skattereduktion har RINK i sitt betänkande föreslagit en tidigareläggning av yrkande som framställs genom den skattskyldiges arbetstagarorganisation.
' RSV har i en skrivelse till regeringen den 8 mars 1989 föreslagit en tidiga- reläggning från den 15 juni till den 31 mars och. om ADB-medium används, från den 31 augusti till den 30 april. Skrivelsen har remissbehandlats och ytt- randen har avgivits av justitiekanslern. statskontoret, centralorganisationen SACO/SR. Handelstjänstemannaförbundet. Landstingsförbundets perso- nalförening och Svenska Kornmunalarbetareförbundet. Remissinstanserna har i huvudsak ingen erinran emot förslaget. Statskontoret anser dock att lagen bör ändras på så sätt att ett schablonavdrag införs.
För att kunna beakta skattereduktionen i taxeringsmeddelandena är det tillräckligt att yrkandena om skattereduktion framställs inom den tid som RSV har föreslagit. Jag ansluter mig därför till verkets förslag. De nya tid— punkterna bör gälla fr.o.m. 1991 års taxering.
Förslaget föranleder ändringar i 2-5 55 lagen (1982:1193) om skattereduk- tion för fackföreningsavgifter.
5.6 Uttag av socialavgifter
5.6.1 Allmänna principer
Mitt förslag: Alla förvärvsinkomster skall beläggas med socialavgift eller motsvarande skatt. Fulla avgifter i form av arbetsgivaravgifter och egenavgifter skall i princip tas ut då inkomsten är förmånsgrun- dande. I andra fall beläggs förvärvsinkomster med en särskild löne- skatt motsvarande skattedelen av socialavgifterna.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. frånsett vissa ändringar av främst lagteknisk karaktär.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan godtar de principer för uttag av socialavgifter som utredningen föreslagit. Den kritik som riktas mot förslaget rör främst socialavgifter på vissa tillfäl- liga inkomster. Vidare kritiseras den lagtekniska lösningen av flera remissin- stanser.
Skälen för mitt förslag: För finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål tas socialavgifter ut enligt lagen (l981:69l) om socialavgifter, socialavgiftslagen (SAL). Dessa är av två slag. arbetsgivarav- gifter och egenavgifter. och betalas huvudsakligen av arbetsgivare och egen- företagare.
Arbetsgivaravgifter. som en arbetsgivare och i vissa fall även en uppdrags- givare skall betala. beräknas på den lön och de skattepliktiga naturaförmå- ner som utges till anställda.
Egenavgifter betalas främst av dem som har inkomst av rörelse eller in- komst av jordbruksfastighet. Till grund för beräkningen av avgiftsunderlaget läggs taxeringen till statlig inkomstskatt.
Utanför det avgiftspliktiga området faller arrendeinkomster och inkoms- ter från upplåtelser av avverkningsrätter och andra s.k. passiva rörelse- och jordbruksinkomster. Utanför faller även inkomster från fastighetsförvalt- ning liksom pensionsförmåner och försäkringsersättningar.
För närvarande tas följande avgifter ut.
Arbetsgivaravgifter Egenavgifter
Sjukförsäkringsavgift 10.10 9.60 Folkpensionsavgift 7.45 7.45 Tilläggspensionsavgift 13.00 13.00 Delpensionsavgift 0.50 0.50 Barnomsorgsavgilt 2.20 2.20 Arbetsskadcavgift 0.90 0.90 Arbetarskyddsavgift 0.35 0.20 Arbetsmarknadsavgift 2,16 —
Vuxcnutbildningsavgift 0.27 — Lönegarantiavgift 0.20 —
Summa 37.13 33.85
Därtill uttas allmän löneavgift med 0.34 % samt. för ersättning som utges under perioden september 1989 — december 1990. arbetsmiljöavgift med 1,5 %.
För år 1989 beräknas socialavgifterna uppgå till ca 1955 miljarder kr.. varav ca 188 miljarder kr. i arbetsgivaravgifter och ca 7,5 miljarder kr. i egen- avgifter.
Skattereformen syftar till en likformig beskattning av olika inkomster. Det är därvid nödvändigt att också beakta socialavgifterna eftersom dessa i stor utsträckning ekonomiskt sett utgör en skatt. Målet, ett neutralt skattesys- tem. kan alltså uppnås enbart om reformen också får omfatta uttaget av so- cialavgifter.
Det finns. som några remissinstanser framhållit. i och för sig ett starkt samband mellan socialavgifter och socialförsäkringsförmåner även om detta inte kan relateras till en viss individ. De olika delavgifterna avser att finan- siera vissa bestämda ändamål och för huvuddelen av avgifterna finns en di- rekt finansiell koppling. Ur ekonomisk synvinkel är det emellertid av stor betydelse att förmånerna bara delvis är individrelaterade. Förmånerna är så- ledes för individen endast i begränsad utsträckning beroende av avgifternas
Prop. 1989/901110
storlek och faktisk inbetalning. Vissa grundförmåner utgår inom och utanför socialförsäkringssystcmet för personer med låga eller inga avgiftsgrundande inkomster.
För vissa avgifter. som t.ex. folkpensionsavgift. finns inget direkt samband mellan avgift och förmån. vilket innebär att dessa avgifter helt kan ses som skatt i ekonomisk mening. För andra avgifter. som t.ex ATP- och sjukförsäk- ringsavgifter. finns däremot ett samband genom att en högre avgiftsgrun- dande inkomst ger högre förmåner. Sambandet mellan avgift och förmåner begränsas dock även för dessa avgifter bl.a. genom att avgifter tas ut även för ej förmänsgrundande inkomster. dvs. inkomster över 7.5 basbelopp. samt genom att pensionstillskott utgår även för personer som inte har någon av- giftsgrundande inkomst. Vidare gäller att ATP liksom sjuk- och föräldrapen- ning baseras på inkomster under begränsade tidsperioder.
Såvitt gäller arbetsgivaravgifterna krävs inte heller att dessa faktiskt har betalats för att förmånerna skall utgå. För vissa arbetsgivaravgifter gäller vi— dare att de inte har något direkt samband med de förmåner som kan utgå. När det gäller egenavgifter finns dock i två fall ett direkt samband mellan förmån och avgift. En försäkrad för vilken sjukförsäkringen gäller med ka- renstid betalar exempelvis sjukförsäkringsavgift efter en lägre procentsats. En egenföretagare som inte betalat sin tilläggspensionsavgift tillgodoräknas inte pensionspoäng för det året.
Jag vill också framhålla att sambandet mellan socialförsäkringsavgifter och förmåner med tiden har tunnats ut. Före år 1982 gällde exempelvis att vid beräkningen av arbetsgivaravgifter hänsyn inte skulle tas till den del av arbetstagarens lön som efter ett basbeloppsavdrag översteg 7.5 basbelopp. Denna begränsning av avgiftsuttaget togs emellertid bort av främst administ- rativa skäl.
Sammantaget framgår av det tidigare sagda att en väsentlig del av socialav- gifterna utgör en skatt i ekonomisk mening. Så torde även vara fallet inom en överskådlig framtid om än vissa förändringar kan komma att göras i soci- alförsäkringssystemet.
Ur neutralitetssynvinkel är det således angeläget att basen för inkomst— skatten på förvärvsinkomster så långt möjligt är densamma som för socialav- gifter. Skillnader häremellan leder till ekonomiska snedvridningar bl.a. ge— nom att det uppstår en strävan från. såväl arbetsgivare som anställda att övergå till löneförmåner som är avgiftsfria. Arbetsgivaren och den anställde kan "dela" på det belopp som motsvarar socialavgifterna så att arbetsgiva- rens lönekostnad minskar och den anställde får en anställningsförmån vars värde överstiger det som blivit kvar efter skatt av en avgiftspliktig löneför- mån.
Dessutom medför det väsentliga administrativa förenklingar om basen för socialavgifterna överensstämmer med den för inkomstskatten.
Om målet om likformig beskattning skall kunna uppnås krävs därför att uttaget av socialavgifter sker på ett mer neutralt sätt. I likhet med RINK är utgångspunkten för mitt förslag i denna del att alla förvärvsinkomster. dvs. all arbetsersättning och all inkomst av näringsverksamhet. skall bli föremål för någon typ av socialavgifter eller motsvarande skatt. Det är vidare angelä-
get att reglerna i detta avseende utformas så att de kan fungera på ett till- fredsställande sätt vid ett i framtiden ändrat samband mellan förmåner och avgifter i socialförsäkringssystemet. .
För att uppnå likformighet och undvika ekonomiskt snedvridande effekter bör en utgångspunkt vara att endast de inkomster som grundar rätt till social- försäkringsförmåner skall bli belagda med fulla socialavgifter i form av ar- betsgivar- eller egenavgifter. Av främst administrativa skäl bör emellertid också i fortsättningen sådana inkomster utgöra underlag för fulla avgifter även om de inte är förmänsgrundande till den del de överstiger en viss nivå.
För övriga förvärvsinkomster har RINK föreslagit uttag av vad kommittén kallat grundavgift. motsvarande skattedelen av socialavgifterna. Det sam- lade skatteuttaget i form av inkomstskatt och skattedelen av socialavgifter blir därmed likvärdigt för denna typ av förvärvsinkomster och för kontant- lön.
Benämningen grundavgift har kritiserats av flera remissinstanser. Riksför- säkringsverket anför att grundavgiften är en allmän skatt och bör vara klart avskild från socialförsäkringsavgifterna.
Hovrätten över Skärte och Blekinge anför att eftersom grundavgiften såväl konstitutionellt som nationalekonomiskt är att anse som skatt och inte avgift bör den också benämnas skatt. Liknande synpunkter framförs av kammar- rätten i Stockholm. Företagareförbtmdet och Konstnärliga och Litterära Yr- kesutövares .S'amarbelsnämnd. Lämplig benämning är enligt hovrätten soci- alskatt eller särskild förvårvsinkomstskatt. .
Jag delar uppfattningen att vad RINK kallat grundavgift i själva verket är att anse som en skatt. En lämplig benämning bör kunna vara särskild löne- skatt.
Även den av RINK föreslagna lagtekniska lösningen enligt vilken bestäm- melserna om grundavgift har tagits in i SAL har kritiserats av bl.a. hovrät- ten. Hovrätten anser att dessa bestämmelser borde tas in i en särskild lag som också bör reglera skattedelen av socialavgifterna.
Jag anser för egen del att det är lämpligt att reglera den särskilda löneskat- tcn i en särskild lag. Jag är emellertid inte beredd att i förevarande samman- hang även ta upp frågan om en eventuell utbrytning av skattedelen av social- avgifterna till en särskild lag. Jag återkommer till frågan om den lagtekniska lösningen i specialmotiveringen.
Jag har i frågorna om socialavgiftsuttaget samrått med chefen för socialde— partementet.
5.6.2 Breddning av basen för socialavgifter på arbetsinkomster
Mitt förslag: I princip alla inkomster som skall tas upp till beskattning under inkomst av tjänst skall också bli föremål för uttag av socialavgif- ter. lnkomsterna skall vara förmänsgrundande och fulla socialavgifter skall därför tas ut. Avgifterna skall normalt betalas i form av arbetsgi- varavgifter. I vissa fall där ett arbetstagar- eller uppdragstagarförhål- lande inte kan anses föreligga skall avgiften tas uti form av egenavgif- ter.
RINK:s förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt RINK:s förslag eller lämnat det utan erinran. En del kritik riktas dock mot förslaget vad gäl- ler vissa tillfälliga inkomster som föreslås bli beskattade i inkomstslaget tjänst. Riksförsäkringsverket anser att det kan ifrågasättas om sådana tillfäl- liga inkomster. såsom tävlingsvinster m.m. som redovisas under inkomst av tjänst är att anse som utfört arbete i socialavgiftslagens mening. Vidare ifrå- gasätter verket om det är ändamålsenligt ur kontrollsynpunkt att avgiftsbe- lägga dessa inkomster. Om avgiftsbeläggning skall ske bör enligt riksförsäk- ringsverket endast grundavgift tas ut på dessa inkomster. Även RSV anför liknande synpukter på avgiftsbeläggning av sistnämnda typ av inkomster. RSV anför också att kontrollsvårigheterna torde vara i det närmaste oöver- stigliga i de flesta fall vad gäller exempelvis vinster i korsords— och fisketäv- lingar och liknande. Däremot kan RSV tänka sig att arbetsgivaravgifter skall betalas på direkta kunskapstävlingar i radio och TV där det ingår ett visst arbetsmoment även om detta är av underhållningskaraktär. RSV anför också att det är ett stort problem hur man skall hantera ersättningar som helt klart är ett utflöde av tjänsten men som kommer från annan än arbetsgiva- ren. I dag kan sådana ersättningar inte avgiftsbeläggas på grund av de strikt upprätthållna arbetsgivar/arbetstagarbegreppen. RSV anger vidare i sitt ytt- rande olika typer av ersättningar som enligt verket bör avgiftsbeläggas. Kammarrätten i Göteborg och TCO anser att det kan finnas fall då vissa in- komster bör undantas från avgiftsuttag. Svenska Revisorsarnfundet SRS har i princip inte något att erinra mot att tillfälliga förvärvsinkomster är avgifts- grundande. För att en sådan utvidgning skall bli praktiskt och administrativt möjlig att hantera bör emellertid enligt samfundet beloppsgränsen på 1 000 kr. för vilka ersättningar som skall ingå i avgiftsunderlaget höjas väsentligt. Riksidrottsförbundet anför att RINK:s förslag om att avgiftsskyldighet skall inträda redan vid den allmänna gränsen på 1 000 kr. samt de basbreddningar som föreslås kommer att medföra stora ekonomiska påfrestningar för idrottsrörelsen. Föreningen Sveriges Uppbördschefer anser att tillfälliga in- komster av typ tävlingsvinster m.m. bara bör bli föremål för grundavgift ef- tersom de till stor del inte blir förmånsgrundande. Man pekar också på kon- trollproblemen. '
Skälen för mitt förslag
Huvuddragen av gällande bestämmelser
Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete. Med detta förstås inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. I be- greppet inkomst av anställning ryms främst löneinkomster och naturaförmå— ner. Begreppet är snävare än det skatterättsliga begreppet inkomst av tjänst. Om en inkomst är pensionsgrundande såsom inkomst av anställning åligger det arbetsgivaren att betala arbetsgivaravgifter. Till inkomst av annat för- värvsarbete räknas främst inkomst av här i riket bedriven rörelse och in- komst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade.
På summan av vad en arbetsgivare utgivit under året som lön i pengar eller
skattepliktiga naturaförmåner skall han betala arbetsgivaravgifter.
För övriga ersättningar. som alltså är att hänföra till inkomst av annat för- värvsarbete, skall socialavgifterna betalas i form av egenavgifter. Lagtekniskt har detta lösts så att i SAL har tagits in bestämmelser om att grunden för beräkning av egenavgifterna är sådan inkomst som enligt AFL skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete.
Tillärnpningsp roblern
Ett problem vid tillämpningen av socialavgiftsbestämmelserna är att det i vissa fall kan föreligga osäkerhet om en ersättning skall utgöra underlag för beräkning av skatteavdrag och/eller arbetsgivaravgifter. Detta beror på att underlagen är delvis olika inom skatte- och avgiftsområdet. Skillnaderna — som framstår tydligare än förr inom det nya systemet för samordnad upp- börd av källskatt och arbetsgivaravgifter— medför. förutom snedvridande ef- fekter på samhällsekonomin. redovisningssvårigheter för arbetsgivarna och kontrollproblem för skattemyndigheterna. En arbetsgivare är skyldig att be- tala arbetsgivaravgifter i ett stort antal fall där han inte skall göra skatteav- drag. Det gäller t.ex. då han inte är s.k. huvudarbetsgivare eller om ersätt- ningen betalas ut till någon som har B-skattesedel men ersättningen inte är att hänföra till inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.
Det finns också exempel på det motsatta förhållandet. alltså att arbetsgi- varen är skyldig att göra skatteavdrag men inte att betala arbetsgivaravgifter. Det gäller t.ex. huvudarbetsgivare som enbart betalar ut pensioner eller ar- betsgiVare som sysselsätter endast personer som fyllt 65 år.
Till följd av att begreppet kontant lön också tolkas på delvis olika sätt inom skatte- och avgiftsområdet anses vissa ersättningar vara avgiftsfria trots att skatteavdrag skall göras från ersättningen. Detta gäller bl.a. i fråga om premier för tjänstepensionsförsäkringar eller grupplivförsäkring. felräk- ningspengar och kostnadsersättningar såsom traktamentsersättning som överstiger normalbeloppet för fördyrade levnadskostnader enligt RSV:s föreskrifter (jfr rättsfallet RÅ 1986 ref 21).
På en punkt är rättsläget oklart. Det är här fråga om förmåner där tvekan kan föreligga om förmånen utgör lön eller naturaförmån eller varkendera. Som exempel har angivits en arbetstagares förvärv av egendom till underpris från arbetsgivaren.
Där något förvärvssyfte inte föreligger anses avgiftsplikt inte inträda. Lik- väl uppstår skatteplikt för mottagaren. Det är här närmast fråga om ersätt- ningar som idrotts- och andra ideella föreningar gett ut till sina funktionärer. l någon mån gäller det även ersättningar till de aktiva idrottsmännen.
På detta område finns ett flertal avgöranden från regeringsrätten. Vad re- geringsrätten förefaller ha tagit fasta på är den grundläggande förutsätt- ' ningen för avgiftsplikt. Fråga skall ha varit om inkomst av förvärvsarbete. Hobbybetonat arbete och arbete som skett utan förvärvssyfte och utan tanke på att erhålla ökat underlag för pension har i en del fall bedömts inte utgöra inkomst av förvärvsarbete. Någon avgiftsplikt för utgivaren har därför inte ansetts uppkomma. Däremot kan ersättningarna vara skattepliktiga hos- mottagaren under inkomst av tjänst.
Jag skall i detta sammanhang också ta upp några exempel på ersättningar som RSV redovisat i sitt remissyttrande. vilka enligt dagens regler beskattas under inkomst av tjänst men inte blir föremål för socialavgifter. Dessa ersätt- ningar kan sägas vara ett utflöde av tjänst men kommer från annan än arbets- givaren. RSV anför att ersättningar av detta slag inte avgiftsbeläggs på grund av de strikt upprätthållna arbetsgivar/arbetstagarbegreppen i AFL. RSV nämner fyra exempel på detta förhållande. Det första är personalstiftelser som tillhandahåller förmån av exempelvis semesterstuga till anställda som inte har utfört något arbete för stiftelsens räkning. Ett annat är att en an- ställd i ett bolag får en förmån. t.ex. fri bil. från ett annat bolag i samma koncern. Något arbetstagarförhållande till det andra bolaget finns inte enligt dagens regler trots att förmånen är ett direkt utflöde av anställningen och utgör skattepliktig inkomst av tjänst. Det tredje fallet som RSV nämner är att en generalagent i utlandet tillhandahåller en resa till anställda hos ett svenskt företag som pris i en försäljningstävling. Här finns inget koncernför- hållande mellan de båda företagen och endast en indirekt ekonomisk gemen- skap. Även denna inkomst är emellertid skattepliktig. Det fjärde och sista fallet RSV tar upp är att ett företag med pengar eller andra förmåner spons- rar t.ex. en idrottsman mot att denne använder kläder med företagets firma- märke eller sätter företagets dekaler på sin bil eller liknande. Inte heller i detta fall betalas några socialavgifter såvida idrottsmannen inte kan anses som rörelseidkare. i vilket fall egenavgifter skall betalas.
RSV anser att man i samtliga dessa fyra fall i och för sig skulle kunna tänka sig att mottagaren av förmånen erlägger egenavgifter. Med hänsyn till att detta emellertid skulle motverka förenklingssträvandena anser RSV att det är bättre att ta ut socialavgifterna på förmånen av arbetsgivaren. Beträf- fande invändningen att det skulle kunna vara svårt för arbetsgivaren att han- tera avgiftsuttaget när förmånen rent faktiskt betalas ut av någon annan an- för RSV att det får ankomma på arbetsgivaren att hålla reda på detta. Det är ju enligt RSV ändå arbetsgivaren som på ett eller annat sätt bidrar till möjligheten att erhålla förmånen.
Mina överväganden
Av likformighetsskäl är det viktigt att skapa ett närmare samband mellan basen för inkomstskatten och basen för socialavgifterna eftersom nuvarande skillnader leder till ekonomiska snedvridningar och skatteplanering. Vidare medför skillnaderna i underlag tillämpningsproblem för såväl arbetsgivare som myndigheter.
Med hänsyn till att den pensionsgrundande inkomsten och avgiftsunderla- get för egenavgifter även fortsättningsvis bör beräknas på grundval av den försäkrades taxering bör man knyta att bestämmelserna om beräkning av pensiongrundande inkomst och avgiftsunderlag för egenavgifter till de be- stämmelser som gäller för beräkning av inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet enligt KL. I konsekvens härmed bör vidare reglerna om beräkning av underlag för arbetsgivaravgifter knytas närmare samman med begreppet inkomst av tjänst enligt KL på samma sätt som skyldigheten att göra skatteavdrag är knuten till detta begrepp.
Den allmänna principen att alla förvärvsinkomster skall avgiftsbeläggas leder till att sådana ersättningar som nu undantas från socialavgiftsuttag där- för att mottagaren inte ansetts ha haft något förvärvssyfte. ersättningar som utbetalats av annan än arbetsgivare och ersättningar som inte haft funktion av kostnadsersättning liksom förmåner som tillkommit en anställd exempel- vis genom köp av egendom till underpris från arbetsgivaren blir avgiftsplik- tiga. Likaså bör de inkomster som tidigare delvis varit skattefria på grund av att de inte kunnat hänföras till något inkomstslag men som enligt mitt förslag skall beskattas under inkomst av tjänst. bli föremål för uttag av socialavgif- ter. Vissa regeländringar i detta syfte bör därför vidtas i 3 kap. 2 och 2 a åå och 11 kap. 2 och 3 ss AFL. 2 kap. 3.4 och 5 åå och 3 kap. 3 € SAL och 4 % lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Den här föreslagna regeländringen innebär att även de problem RSV tar upp i sitt yttrande får sin lösning. Ersättningarna blir som RSV påpekat en- ligt dagens regler — och även enligt de regler som jag föreslår skall gälla i framtiden — skattepliktig inkomst av tjänst. I dag uttas dock inte socialavgif- teri dessa fall. Genom att underlagen för inkomstskatten och socialavgiftsut- taget i högre utsträckning kommer att överensstämma med varandra kom- mer i de av RSV anförda fallen även socialavgifter att tas ut. Det bör emel- lertid vara den som betalt ersättningen eller förmånen som också skall betala avgiften även om något direkt anställningsförhållande inte föreligger. När ersättningar som skall beskattas som inkomst av tjänst utbetalas av en ut- ländsk fysisk eller juridisk person. som inte är att anse som arbetsgivare. bör socialavgifter tas ut i form av egenavgifter. Det torde av bl.a. praktiska skäl inte vara möjligt att i sådana fall kräva socialavgifter av den som betalat ut ersättningen.
Förslaget innebär också att fulla socialavgifter skall tas ut även på medel som överförs till vinstandelsstiftelse. Flertalet remissinstanser har lämnat RINK:s förslag i denna del utan erinran eller tillstyrkt det. Kritiska till försla- get i denna del har varit bl.a. Näringslivets skattedelegation och Bankföre- ningen.
De bidrag en arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse är att likställa med lön. Bidraget är också pensionsgrundande för arbetstagaren. Med hän- syn härtill bör av likformighetsskäl fulla avgifter uttas på sådana bidrag.
Även tillfälliga förvärvsinkomster berörs av avgiftsbeläggning. Här avses sådana tillfälliga inkomster som skall redovisas under inkomst av tjänst. Det kan vara fråga om priser från fiske- eller kunskapstävlingar eller vinster från deltagande i reklamtävlingar. Hit hör även skattepliktiga inkomster från hobbyverksamhet enligt mitt förslag om viss utvidgning av inkomstslaget tjänst. Alla dessa avser ersättningar för utfört arbete eller prestation.
När ersättningar av ifrågavarande slag inte är att anse som inkomst av an-
ställning utgör denna typ av tillfälliga ersättningar inkomst av annat för-' värvsarbete vilket ger förmåner. Därmed bör egenavgifter tas ut. Av princi- piella skäl bör avgiftsuttaget således inte begränsas till den särskilda löne- skatten. vilket några remissinstanser förordat. 1 den mån inkomsten kan här- ledas ur ett sådant uppdragstagarförhållande där ersättningen skall hänföras-
till inkomst av anställning bör alltså uppdragsgivaren betala fulla arbetsgi- Varavgifter.
Beträffande dessa tillfälliga förvärvsinkomster har av några remissinstan- ser hävdats att det skulle uppkomma praktiska svårigheter att avgiftsbelägga inkomster av detta slag. Dessa farhågor bör emellertid enligt min mening inte överdrivas. Jag har tidigare föreslagit (avsnitt 5.2) att vissa sådana er- sättningar undantas från skatteplikt. De torde vidare ofta inte överstiga 1 000 kr. och därigenom enligt 2 kap. 4 & 1 SAL inte ingå i avgiftsunderlaget. Det kan dessutom tilläggas vad gäller t.ex. tävlingsvinster, ersättningar för reklamuppdrag o.d. att dessa så gott som uteslutande torde utbetalas av nä- ringsidkare och juridiska personer såsom ideella föreningar. Enligt 37 5 i den nu gällande taxeringslagen är dessa skyldiga att lämna kontrolluppgift för ersättning eller förmån i anledning av uppdrag eller tillfälligt arbete om er- sättningen överstiger 100 kr. De ytterligare administrativa komplikationer som det kan innebära att i sådana fall också ta ut socialavgifter kan med hän- syn härtill inte förmodas bli särskilt stora.
Jag anser det inte lämpligt att höja den allmänna gränsen för uttag av soci- alavgifter på 1 000 kr. Redan i dag medför den nackdelar genom att vissa yrkesgrupper, t.ex. musiker som ofta har små inkomster från ett stort antal tillfälliga arbetsgivare får en mycket låg pensionsgrundande inkomst. Denna effekt skulle förstärkas ytterligare om beloppet höjdes.
5.6.3 Underlaget för den särskilda löneskatten
Mitt förslag: Förvärvsinkomster som inte till någon del grundar rätt till socialförsäkringsförmäner beläggs med en särskild löneskatt mot- svarande skattedelen av socialavgifterna. Skatten skall av enkelhets- skäl vara densamma för egenföretagare och arbetsgivare.
lnkomst av näringsverksamhet där den skattskyldige inte själv är aktiv eller är mer än 65 år beläggs med särskild löneskatt. Sådan skatt utgår också för lön och annan arbetsersättning till personer som är äldre än 65 år.
RINK:s förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för mitt förslag
Gällande regler
Egenavgifter skall betalas av den som är försäkrad enligt AFL och har in- komst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 5 eller 11 kap. 3 & samma lag. Försäkrade är i huvudsak svenska medborgare och personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta här I landet.
Egenavgifter skall betalas från det år den försäkrade fyller 16 ar till och med för det är då den försäkrade fyller 65 ar.
I normalfallet åligger det den försäkrade att betala fulla egenavgifter. Detta gäller den som brukar en jordbruksfastighet eller bedriver en rörelse och som utfört eget arbete. Den som å andra sidan varit s.k. passiv brukare. exempelvis en delägare i en brukad jordbruksfastighet som inte själv utfört något arbete. betalar endast de avgifter som knyter an till underlaget för be- räkningen av pensionsgrundande inkomst.
Den som utför eget arbete på hyreshus eller haft inkomst av eget arbete från rörelse eller fastighet i utlandet betalar endast de avgifter som knyter an till underlaget för beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Enligt 3 kap. 4 & SAL används två underlag för att beräkna egenavgifter. Underlaget för debitering av folkpensionsavgift. tilläggspensionsavgift, del- pensionsavgift samt den allmänna löneavgiften utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 & AFL. Detta inkomstbegrepp omfattar så- dana inkomster som grundar rätt till tilläggspension och alltså utgör underlag för beräkning av pensionsgrundande inkomst.
Underlaget för debitering av de övriga avgifterna, dvs. sjukförsäkringsav- gift. barnomsorgsavgift, arbetsskadeavgift samt arbetarskyddsavgift. utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 eller 2 a & AFL. dvs. in- komster som kan ligga till grund för beräkning av sjukpenninggrundande in- komst. Detta inkomstbegrepp bygger. till skillnad från det i 11 kap. 3 äAFL. på en uppskattning av framtida inkomster av eget arbete.
Även i övrigt finns vissa skillnader mellan begreppen. Inkomst av annan fastighet. exempelvis förvaltning av ett hyreshus. kan sålunda i motsats till vad som gäller vid beräkning av pensionsgrundande inkomst beaktas vid be- stämmandet av den sjukpenninggrundande inkomsten. Detta förutsätter dock att inkomsten härrör från eget arbete vid förvaltningen eller skötseln av fastigheten och att det inte är fråga om ren kapitalförvaltning.
Vid bestämmande av avgiftsunderlag skall bortses från sjukpenning och liknande förmåner. Sjukpenning och motsvarande ersättning är dock pen- sionsgrundande i den mån ersättningen träder i stället för inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 & AFL.
Till inkomst av annat förvärvsarbete hänförs främst inkomst av här i riket bedriven rörelse och inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade.
Avgörande för bedömningen om den försäkrade skall erlägga egenavgifter är såvitt gäller inkomst av jordbruksfastighet om fastigheten brukats. Har så skett tas fulla avgifter ut för den som även utfört eget arbete och endast de pensionsförmånsrelaterade avgifterna för den som bedömts som passiv bru- kare. Passivt brukande anses föreligga när någon annan delägare varit aktiv brukare eller när fastigheten på annat sätt brukats genom ställföreträdare. Har brukande inte skett tas inte heller några avgifter ut.
Mirza överväganden
Som jag anfört i föregående avsnitt är min principiella inställning att av lik- formighetsskäl all arbetsersättning och all inkomst av näringsverksamhet. så långt detta är möjligt. bör beläggas med någon typ av socialavgift eller mot- svarande skatt.
'379
För inkomster som ger förmåner som bl.a. sjukpenning och ATP bör fulla arbetsgivaravgifter resp. egenavgifter tas ut. För övriga förvärvsinkomster bör endast en särskild löneskatt tas ut som beräknas motsvara den del av socialavgifterna som kan anses som skatt i ekonomisk mening.
För inkomstslaget tjänst är inkomsterna som regel förmänsgrundande för personer som är högst 65 år. vilket innebär att det bör tas ut fulla arbetsgivar- avgifter. Löner till personer som är äldre än 65 är bör. liksom vid nuvarande regler. inte ge förmåner i form av sjukpenning och ATP. varför endast sär- skild löneskatt bör tas ut för sådana löner.
lnkomst av aktiv näringsverksamhet bör vara förmänsgrundande på i hu- vudsak samma sätt som vid nuvarande regler. varvid fulla egenavgifter bör tas ut. lnkomst av näringsverksamhet för personer som är äldre än 65 år vid inkomstårets utgång, liksom all inkomst av passiv näringsverksamhet. bör inte vara förmänsgrundande. vilket innebär att endast särskild löneskatt bör tas ut. Jag kommer senare att närmare utveckla vad som avses med passiv näringsverksamhet (avsnitt 8.103).
Den särskilda löneskatten på inkomst av näringsverksamhet som inte är förmänsgrundande balanserar den skattemässiga förmån som uppkommer för kapitaltillgångar genom den särskilda skatteutjämningsreserv som jag se- nare kommer att föreslå (avsnitt 8.2) vilket bidrar till att ge likartade skatte- effekter för kapitalinkomster och ränteutgifter som redovisas under. in- komstslagen näringsverksamhet och kapital.
Även de som är under 16 år berörs. För dessa föreslås att avgifter tas ut på samma sätt som för vuxna. vilket enligt dagens regler gäller för arbetsta- gare men inte för näringsidkare under 16 år. Det bör här nämnas att flertalet skattskyldiga under 16 år kommer att redovisa sina inkomster i passiv och inte i aktiv näringsverksamhet. vilket innebär att endast särskild löneskatt tas ut. Sådana inkomster är inte pensionsgrundande men är numera sjukpen- ninggrundande.
För det år en egenföretagare avlidit betalas vid nuvarande regler samtliga avgifter utom tilläggspensionsavgift. Pensionsgrundande inkomst beräknas inte. Dessa regler kan ifrågasättas såvitt gäller inkomst som förvärvats före dödsfallet. Dödsfallsåret sker taxering gemensamt av den avlidnes och döds- boets inkomster och det kan inte anses lämpligt att ta ut fulla avgifter efter- som inkomsterna inte är pensionsgrundande. Mot denna bakgrund bör sär- skild löneskatt tas ut för inkomster under dödsfallsåret liksom av dödsbo.
RINK:s förslag innebär att grundavgift även skall tas ut på uppskjutna ar- betsersättningar. Med detta avses pensionsförmåner och utbetalningar på grund av pensionsförsäkringar. Som jag anfört tidigare (avsnitt 4.2) i sam- band med frågorna rörande pensionärernas beskattning bör utredningens förslag i denna del inte genomföras.
Störst betydelse torde den särskilda löneskatten komma att få när det gäl- ler inkomst av passiv näringsverksamhet. I detta begrepp ingår ersättningar som enligt dagens regler är avgiftsfria. Vid taxeringen görs enligt vad jag när- mare kommcr att utveckla senare (avsnitt 8.103) en uppdelningi förvärvs- källor av aktiv eller passiv natur. Avgörande för gränsdragningen är omfatt- ningen av den egna arbetsinsatsen. Den bedömning som görs vid taxeringen
avses bli styrande. Hänförs ersättningen till inkomst av aktiv näringsverk- samhet tas egenavgifter ut. Anses det vara fråga om inkomst av passiv nä- ringsverksamhet skall särskild löneskatt tas ut.
För delägare i handelsbolag bör egenavgifter tas ut om delägaren enligt nyss angivna principer varit verksam i handelsbolaget på ett sådant sätt att hans inkomst skall hänföras till aktiv näringsverksamhet. Rör det sig om in- komst av passiv verksamhet bör särskild löneskatt tas ut. Samma principer bör gälla även för delägare i dödsbo som beskattas som handelsbolag.
Löneskattcn bör som jag tidigare nämnt regleras i en särskild lag. Mitt förslag i denna del föranleder också ändringar i 1 kap. 1 & och 3 kap. 5 & SAL.
5.6.4 Den särskilda löneskattens storlek
Mitt förslag: Den särskilda löneskatten bestäms till 22,2 % av avgifts- underlaget och skall vara lika för arbetsgivare och egenföretagare. Skattesatsen skall inte automatiskt följa förändringar av socialavgif- terna utan bör endast justeras när en mer väsentlig förändring av soci- alavgiftsuttaget skett.
RINK:s förslag: Överensstämmer endast delvis med mitt förslag. Enligt RINK bör avgiftssatsen bestämmas på ett sådant sätt att den automatiskt på- verkas av framtida förändringari de enskilda avgiftssatserna.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket anser att det inte finns anled- ning att tillämpa det exakta beräkningssätt för avgiftsnivån som utredningen använt sig av. Kammarrätten i Stockholm anser att det av utredningen före- slagna procenttalet bör avrundas.
Skälen för mitt förslag: Jag delar RINK:s bedömning att det i stor utsträck- ning är nödvändigt att göra en schablonmässig uppskattning av skattedelen av socialavgifterna. Procentsatsen för den särskilda löneskatten bör därefter bestämmas så att den ungefär motsvarar vad som kan anses som skattedelen av socialavgifterna.
Av enkelhetsskäl bör den särskilda löneskatten vara densamma för arbets- givare och för egenföretagare. Endast de avgifter som uttas för egenföreta- gare bör därför beaktas vid bestämmandet av skattesatsens storlek.
För folkpensionsavgift. barnomsorgsavgift och arbetarskyddsavgift finns inget samband mellan förmån och avgift och dessa avgifter är därföri ekono- misk mening att betrakta som skatt i sin helhet. Den allmänna löneavgiften måste också anses vara en skatt. Dessa pålagor bör därför i princip tas ut för alla förvärvsinkomster. Övriga egenavgifter har någon typ av samband med förmånerna men sambandet är ofullständigt i många avseenden. t.ex. genom att sjukförsäkringsavgiften även finansierar sjukvård och föräldrapenning- förmåner för ej förvz'irvsarbetande och genom att allmän tilläggspension inte utgår för inkomster utöver 7.5 basbelopp samt endast ersätter pensionstill- skott vid läg ATP. RINK har bedömt att hälften av övriga socialavgifter kan anses utgöra skatt. 1 lagrådsremissen föreslogs en mindre avvikelse från RINK:s beräkningsmetod och att skattesatsen skulle fastställas till 21.5 %.
För egen del anser jag emellertid att övervägande skäl talar för att skattesat- sen beräknas i enlighet med de principer RINK föreslagit. Skattesatsen bör' därför bestämmas till 22,2 %.
Det finns enligt min mening inte tillräcklig anledning att låta skatten auto- matiskt följa eventuella förändringar av socialavgifterna. Skattesatsen böri stället läggas fast. Förändringar av den bör företas genom särskilda riksdags- beslut om det har skett sådana mer betydande förändringar av socialavgifts- uttaget att även den särskilda löneskatten bör ändras.
5.7 Övriga frågor 5.7.1 Extra avdrag och jämkning vid existensminimum
Mitt förslag: De nuvarande reglerna om extra avdrag vid taxeringen och jämkning vid den preliminära beskattningen på grund av existens- minimum slopas. Reglerna kvarståri form av ett förbehållsbelopp vid beräkning av avdrag för kvarstående skatt. Den nuvarande företrädesordningen vid införsel ändras så att av- drag för preliminär skatt får företräde framför all införsel.
RINK:s förslag: Överensstämmeri huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Frågan har knappast berörts. TC O godtar dock försla- get.
Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande ordning gäller att ett särskilt av- drag — extra avdrag vid existensminimum — kan medges vid taxeringen om inkomsten efter skatt inte räcker till för den skattskyldiges och hans familjs försörjning (50 %$ 2 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 50 & KL). Orsaken till att inkomsten inte räckt till skall vid tillämpning av dessa regler vara ned- satt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet. stor försörjningsbörda eller därmed jämförlig omständighet.
Dessa förhållanden kan beaktas även vid preliminärbeskattningen genom jämkning samt vid beräkning av avdrag för kvarstående skatt (41 å och anvis- ningarna till 41 & UBL). Vidare gäller enligt 15 kap. utsökningsbalken att förbehållsbeloppet vid införsel bestäms med ledning av bestämmelserna om existensminimum i KL.
Som kommittén redovisat har kritik riktats mot de nuvarande existensmi- nimireglerna vid preliminärbeskattningen och vid taxering, bl. a. från riksda- gen, JO och riksrevisionsverket. Kritiken går bl. a. ut på svårigheter att nå överensstämmelse vid preliminärbeskattningen och vid taxeringen. I relativt många fall har det visat sig att kvarstående skatt uppkommit till följd av att avdraget vid taxeringen inte visat sig stämma överens med jämkningen av den preliminära skatten. Kritiken avser också de förutsättningar som gäller för reglernas tillämpning samt förhållandet gentemot t. ex. socialbidrag. '
Jag instämmer till stor del i denna kritik och anser i likhet med kommittén att avdraget bör slopas vid taxeringen, liksom motsvarande jämkningsregler vid preliminärbeskattningen. Ytterligare ett skäl härtill är. som RINK fram- hållit. att tillämpningen av dessa regler kan anses innefatta bedömningar
som knappast bör göras av skattemyndigheterna.
Jag delar även kommitténs uppfattning att reglerna dock bör kvarstå vid beräkningen av avdrag för kvarstående skatt, där de kan fungera som ett komplement till de anståndsregler som finns.
Som tidigare nämnts bestäms förbehållsbeloppet vid införsel för under- hållsbidrag och för skatte- och avgiftsfordringar böter m.m. med ledning av existensminimireglerna i KL. De sistnämnda reglerna bör i sak finnas kvar men överföras till utsökningsbalken. Benämningen existensminimum bör dock slopas och ersättas av begreppet förbehållsbelopp, vilket närmare an- sluter till vad som gäller vid utsökning.
Enligt nuvarande regler i 15 kap. 14 & utsökningsbalken har införsel för underhållsbidrag företräde framför skatteavdrag. Sistnämnda avdrag har i sin tur företräde framför annan införsel.
Ett slopande av existensminimireglerna vid taxeringen och motsvarande jämkningsregler vid preliminärbeskattningen föranleder att företrädesord- ningen bör ändras så att avdrag för preliminär skatt får företräde framför all införsel. Den ändrade företrädesordningen innebär bl. a. att införsel för underhållsbidrag i vissa fall får ge vika till förmån för preliminär skatt. Om en fordran på underhållsbidrag till barn inte betalas kan vårdnadshavaren efter ansökan hos den allmänna försäkringskassa där han eller hon är inskri- ven få bidragsförskott enligt lagen (1964zl43) om bidragsförskott. Genom bestämmelserna om bidragsförskott är vårdnadshavaren garanterad ett grundskydd som bekostas med allmänna medel. Mot den bakgrunden bör den nyss nämnda konsekvensen av en ändrad företrädesordning enligt min mening kunna godtas. Den nuvarande företrädesordningen mellan avdrag för kvarstående skatt och införsel för underhållsbidrag bör kvarstå oföränd- rad.
Vid beräkningen av förbehållsbelopp vid avdrag för kvarstående skatt till- lämpas de regler som i dag gäller i fråga om existensminimum och som nu föreslås överförda till utsökningsbalken. RINK har väckt frågan om inte re- sursmässiga och andra fördelar skulle kunna vinnas genom att låta kronofog- demyndigheten besluta om förbehållsbelopp vid avdrag för kvarstående skatt. Ett skäl till det skulle vara att samma beräkningsmetod skall tillämpas när kronofogdemyndigheten bestämmer förbehållsbelopp vid införsel. Hos kronofogdemyndigheten måste alltså under alla förhållanden finnas kompe- tens och rutiner för beräkningen.
Jag anser att det skulle innebära vissa fördelar från resurs- och samord- ningssynpunkt att låta kronofogdemyndigheten besluta om förbehållsbelopp också i fråga om avdrag för kvarstående skatt. Av främst administrativa skäl är jag emellertid inte beredd att nu föreslå att denna arbetsuppgift förs över i sin helhet till kronofogdemyndigheten. Om införsel pågår vid den tidpunkt när avdrag för kvarstående skatt skall göras bör dock det förbehållsbelopp som har bestämts i införselbeslutet gälla också i fråga om skatteavdraget. Gör den skattskyldige ansökan hos skattemyndigheten om fastställande av förbehållsbelopp bör skattemyndigheten under den aktuella perioden över- lämna ansökan till kronofogdemyndigheten i stället för att meddela beslut om förbehållsbelopp. Kronofogdemyndigheten får på det sättet också möj—
lighet att beakta eventuella ändringar i den skattskyldiges ekonomiska för- hållanden genom att ändra införselbeslutet.
Det föreslås inte nu någon ändring av den metod som för närvarande an- vänds för att bestämma förbehållsbeloppet. Mot bakgrund bl. a. av de effek- ter på 1991 års levnadskostnader som kan väntas till följd av skattereformen kan det emellertid finnas skäl att i annat sammanhang återkomma till frågan.
Förslaget föranleder. såvitt gäller KL. ändringar i 50 5. 52 ä 1 mom. och ett slopande av punkt 1 av anvisningarna till 50 a'. I SIL påverkas 9 & och 11 ä 1 mom. I fråga om UBL föranleder förslaget ändringar i 41 152 mom. samt ett slopande av anvisningarna till 41 5. Även i 15 kap 9 och 14 åå utsöknings- balken vidtas vissa ändringar. En ny bestämmelse. 6 a &. föreslås dessutom införd.
I denna fråga har jag haft samråd med chefen för justitiedepartementet.
5.7.2 Extra avdrag för sjukdomskostnader
Mitt förslag: Möjligheterna till extra avdrag för sjukdomskostnader avskaffas.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Enbart riksförsäkringsverket tar upp frågan och till- styrker förslaget.
Skälen för mitt förslag: Utöver de nyss redovisade reglerna om extra av- drag vid existensminimum finns även möjlighet till ett särskilt extra avdrag för nedsatt skatteförmåga på grund av långvarig sjukdom, olyckshändelse m.m. (50 ä 2 mom. KL och 9 & 2 mom. SIL). Avdraget är maximerat till 10 000 kr.
Tillämpningen av dessa regler utgör ett komplicerande inslag i skattesyste- met och innefattar. i likhet med vad som gäller om existensminimireglerna. bedömningar som knappast lämpar sig för skattemyndigheter. De nuvarande svårigheterna kan bl.a. illustreras av RSV:s anvisningar i ämnet (RSV Dt 198822). som innehåller en viss lägre gräns för vad som bör anses som mer- kostnad och till vilka belopp merutgifterna kan anses uppgå vid olika slag av sjukdomar. I anvisningarna anges vidare bl. a. att merutgifterna bör reduce- ras om inkomsten överstiger vissa belopp. Härtill kommer att det behövs ut- redning t. ex. om i vilken mån vissa utgifter helt eller delvis ersatts från för- säkringskassan eller annat håll samt om s. k. skattefria sidoinkomster. Till- sammantaget kan utfallet av dessa regler och anvisningar medföra kraftiga tröskeleffekter och olikformigheter.
Mot denna bakgrund och då sjukdomskostnader inte främst utgör frågor som har samband med taxeringen anser jag att det extra avdraget bör avskaf— fas.
Förslaget föranleder ändringar i 50 å och 52 ä 1 mom. KL. Vidare påver- kas 9 s'och 11 s' 1 mom. SIL.
5.7.3 Sexmånadersregeln och ettårsregeln
Mitt förslag: Den som uppbär inkomst på grund av utlandstjänstgö- ring skall undantas från beskattning i Sverige för inkomsten om än- ställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader och om inkomsten beskattats i verksamhetslandet. Skattebefrielse medges dessutom i vissa fall när anställningen och vistelsen varat minst ett år i samma land.
RINK:s förslag: Ettårsregeln slopas. I övrigt överensstämmer förslaget med mitt.
Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS tillstyrker förslaget. Näringslivets skattetlelegation tillstyrker att kravet på fast driftsställe tas bort och att ettårsregeln avskaffas. Delegationen kan dock inte godta kravet på faktisk beskattning i verksamhetslandet på grund av att detta skulle medföra tillämpningsproblem och orättvisor. Delegationen föreslår att kravet på be- skattning slopas. alternativt att en definitiv källskatt med reducerad skatte- sats införs för inkomst vid utlandstjänstgöring som varar minst sex månader.
Skälen för mitt förslag: En fysisk person som är bosatt i Sverige är i princip skattskyldig här för all inkomst. oavsett varifrån den härrör. I 54 & första stycket f KL görs under vissa förutsättningar undantag från denna huvudre- gel. En person som uppbär inkomst vid utlandstjänstgöring undantas från beskattning i Sverige för denna inkomst om tjänstgöringen pågått minst sex månader och avsett anställning hos arbetsgivare som bedriver näringsverk- samhet från fast driftställe i dct land där arbetet utförs. Den som inte är an- ställd hos sådan arbetsgivare befrias ändå från skatt i Sverige på inkomst från utlandstjänstgöring om vistelsen och anställningen varat minst ett åri ett och samma land. Särskilda regler om befrielse gäller för anställda ombord på ut- ländska fartyg. De nuvarande reglerna om befrielse från svensk skatt vid tjänstgöring utomlands trädde i kraft 1 juli 1985 och ersatte den tidigare s. k. ettårsregeln som gällt sedan år 1967.
Skälen för att införa den tidigare ettårsregeln var att man härigenom på ett enkelt sätt kunde förhindra att den skattskyldige skulle bli beskattad för samma inkomst både i Sverige och i det land där arbetet utfördes och att man på så sätt kunde förenkla det praktiska taxeringsarbetet och dessutom ge den enskilde möjlighet att klart bedöma sin skattesituation. Dessa skäl äger allt- jämt giltighet. Däremot syftar inte reglerna om skattefrihet för lön vid ut- landstjänstgöring till att subventionera svensk export av varor och tjänster vilket ibland har hävdats.
I avsaknad av bestämmelser om skattebefrielse för inkomst vid utlands- tjänstgöring skulle inkomsten beskattas i Sverige. Därefter skulle undanrö- jandc av dubbelbeskattning ske antingen med undantagande- eller avräk- ningsmetoden beroende på dels om det aktuella landet är ett land med vilket Sverige ingått dubbelbeskattningsavtal eller inte. dels vilken metod som föreskrivits i avtalet om sådant finns.
Nuvarande regler, som var avsedda att förenkla förfarandet i de fall den
"385
skattskyldige visserligen var utomlands. mindre än ett år men ändå så länge att skattskyldighet uppkom i verksamhetslandet, har emellertid visat sig svåra att tillämpa med hänsyn till kravet på att arbetsgivaren skulle bedriva rörelse från fast driftställe i tjänstgöringslandet. Detta krav har lett till att regeln inte varit möjlig att tillämpa i ett stort antal fall där den skulle innebu- rit en förenkling för såväl den skattskyldige som skattemyndigheterna. Ef- tersom de skäl som anfördes för införandet av sexmånadersregeln kvarstår bör en regel av detta slag behållas men modifieras utifrån de erfarenheter som vunnits vid tillämpningen.
De problem som kravet på anställning hos arbetsgivare som bedriver rö- relse från ett fast driftställe i tjänstgöringslandet orsakat såväl skattemyndig- heterna som de skattskyldiga och deras arbetsgivare motiverar att detta krav tas bort. Med hänsyn till att det är fråga om i Sverige bosatta personer som är oinskränkt skattskyldiga här bör skattebefrielse medges endast då skatt- skyldighet för samma inkomst uppkommer också i ett annat land. Det är vi- dare angeläget att den beskattningsrätt som kan ha tillagts Sverige i dubbel- beskattningsavtal också. kan utnyttjas. Kravet på att arbetsgivaren skall be- driva näringsverksamhet från fast driftställe bör därför ersättas av ett krav på faktisk beskattning i verksamhetslandet.
En sådan regel är mera lätthanterlig för den skattskyldige eftersom den endast rör beskattningen av hans egen inkomst. Av den skattskyldige bör krävas att han visar kvitto eller intyg på att beskattning sker i utlandet på samma sätt som vid yrkande om avräkning av utländsk skatt. Ett sådant intyg eller kvitto tillsammans med anställningsavtal som visar att anställningen utomlands varat eller kommer. att vara minst ett halvår bör kunna utgöra underlag för ett jämkningsbeslut i Sverige. En sexmånadersregel utformad på detta sätt bör bli lättadministrerad för skattemyndigheterna som därige- nom slipper arbetet med undanröjande av dubbelbeskattning.
Det nu redovisade villkoret för skattefrihet i Sverige efter sex månaders arbete utomlands är så utformat att det täcker de allra flesta fall där det är rimligt att medge skattefrihet. Emellertid finns det fall då verksamhetslandet inte beskattar personer som inte är bosatta i detta land för löneinkomst som intjänats där. Vidare är lön till biståndsarbetare ofta undantagen från be- skattning i biståndslandet genom bestämmelser i proceduravtal. Härtill kommer fall då verksamhetslandet avstått från beskattning för att stimulera vissa specialister t.ex. läkare, forskare och lärare att ta anställning där. I många fall beskattas inte heller sådan verksamhet som bedrivs av präster och missionärer. I de angivna fallen skulle en svensk beskattning motverka syftet med den skattebefrielse som givits av verksamhetslandet samt försvåra svensk verksamhet i detta land. Därför föreslås att skattebefrielse skall kunna medges i Sverige vid en anställning och vistelse utomlands som varat minst ett år i ett och samma land även om beskattning inte skett i verksam- hetslandet under förutsättning att denna skattefrihet beror antingen på att landet i fråga saknar bestämmelser för beskattning av löneinkomst till ut- ländska arbetstagare eller att inkomsten undantagits från beskattning i detta land genom lagstiftning eller beslut i administrativ ordning. Det ankommer därvid på den skattskyldige att visa att han blivit skattebefriad genom be-
Prop. 1989/902110
stämmelse i intern lagstiftning eller avtal eller genom beslut om skattebefri- else som myndighet i verksamhetslandet bemyndigats att utfärda. Med avtal avses här t.ex. proceduravtal som ingås med biståndsländer eller avtal med statshandelsländer.
Ettårsregeln i sin nuvarande utformning är inte tillämplig beträffande an- ställda i stat och kommun eftersom en stat enligt internationell praxis får be- skatta sina egna anställda oavsett var arbetet utförs. Någon ändring föreslås inte i detta avseende. Den föreslagna sexmånadersregeln blir däremot till- lämplig även i fråga om offentliganställda i den mån de beskattats i verksam- hetslandet vilket ofta är fallet när arbetet utförts i samband med rörelse som bedrivs av en stat.
Anställda ombord på danskt, norskt eller svenskt luftfartyg omfattas var- ken av sexmånadersregeln eller av ettårsregeln eftersom utlandsstationerad personal anställd vid SAS i annat fall skulle helt undgå skatt på sin lön vid tjänstgöring i länder med vilka Sverige ingått dubbelbeskattningsavtal och där beskattningrätten uteslutande tillagts Sverige.
När det gäller antalet tillåtna hembesöksdagar och övriga uppehåll ivistel- sen samt vilka avbrott i utlandsvistelsen som kan accepteras utan att sexmå- nadersregeln sätts ur spel bör nuvarande regler fortfarande gälla.
I fråga om anställda ombord på utländska fartyg föreslås för närvarande ingen ändring i gällande regler.
I övergångsbestämmelserna till gällande regler om skattebefrielse vid ut- landstjänstgöring gavs den tidigare ettårsregeln fortsatt giltighet utan be- gränsning i tiden. Med hänsyn till att det inte längre föreligger några sakliga skäl för fortsatt tillämplighet av denna övergångsbestämmelse föreslår jag att möjligheten att tillämpa den äldre ettårsregeln slopas vid utgången av år 1992.
Förslagen föranleder ändringar i 54 & KL, i punkt 3 av anvisningarna till nämnda paragraf och i de nämnda övergångsbestämmelserna.
Hänvisningar till PS3
6 Inkomst av kapital
6.1. Allmänt
Jag har tidigare (avsnitt 3) redovisat mina allmänna överväganden i fråga om reformeringen av kapitalbeskattningen. Det finns anledning att påminna om vikten av att beskattningen av kapital utformas enhetligt och likformigt. RINK:s förslag går dessa krav till mötes i betydande utsträckning och utgör därmed ett gott underlag för reformlagstiftningen på kapitalområdet.
Samtidigt vill jag redan här understryka att det finns gränser för hur långt enhetligheten och likformigheten kan drivas. På ett antal punkter har även RINK funnit det nödvändigt att föreslå avsteg från de ekonomiskt korrekta lösningarna. I det fortsatta beredningsarbetet har uppkommit behov av yt- terligare justeringar av det slaget. En återkommande konflikt i det samman- hanget uppstår vid avvägningen mellan kravet på ekonomiskt riktiga lös- ningar och kravet på enkla och lättillämpadc regler. På andra punkter har konflikten en annan karaktär. Jag tänker t.ex. på den av kommittén före- slagna portföljmetoden för aktievinstbeskattningen. Det förslaget har enligt min mening uppenbara fördelar från tillämpnings- och effektivitetssyn- punkt. Remisskritiken har emellertid varit synnerligen omild och gått ut på att metoden innebär sådana avvikelser från traditionella beskattningsprinci- per att jag inser att det inte nu skulle gå att få nödvändig förståelse för en sådan omläggning.
Ett annat område där jag funnit det nödvändigt att frångå RINK:s förslag gäller utformningen av avdragsbegränsningarna inom inkomstslaget. De för- ändringar som jag föreslår i det avseendet innebär tyvärr en ökad komplexi- tet i beskattningen. En del av fördelarna med att beskatta kapitalinkoms- terna i ett inkomstslag går därigenom förlorade. Jag är ändå övertygad om att det föreslagna systemet på ett helt annat sätt än dagens kommer att inne- bära den effektiva kapitalbeskattning som är en förutsättning för att målen med skattereformen skall uppnås.
Den nya kapitalbeskattningen bygger på att alla kapitalinkomster skall be- skattas likformigt i ett inkomstslag som också utgör en förvärvskälla. Skillna- derna i skattemässig behandling mellan löpande inkomster och vinster tas bort. De nuvarande reavinstberäkningsreglerna ändras så att i princip hela den nominella vinsten beskattas. Direkt och indirekt sparande träffas av en likvärdig beskattning. En viss förmånsbehandling av pensionssparande och allemanssparande behålls dock.
Av bostadspolitiska skäl föreslås också begränsningar i skatteuttaget vid försäljningar av privatbostäder. Genom särskilda schablonregler blir skatten för permanentbostäder högst 9 % och för övriga privatbostäder högst 18 % av fi:")rsäljningspriset.
Sammanföringen av kapitalinkomsterna till ett inkomstslag innebär också vidgad avdragsrätt för reaförluster och ränteutgifter. Som jag redovisar i det följande införs dock nya avdragsbegränsningar för att upprätthålla en faktisk likformighet i beskattningen och förhindra skattcanpassningsåtgärder.
Hänvisningar till S6-1
6.2. Gemensamma frågor
6.2.1. Skatteberäkningen
Mitt förslag: Den 30-procentiga skatten på kapitalinkomster tas ut i form av en separat statlig inkomstskatt. Underskott i inkomstslaget ger rätt till skattereduktion med 30 % mot andra inkomster men får inte sparas.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Vid sidan av de skilda synpunkter som remissinstan- serna för fram i fråga om beskattningens nominella karaktär och nivån på skatteuttaget riktas inga avgörande invändningar mot att beskattningen ges formen av en separat statlig skatt med proportionell skattesats. Kammarrät- ten i Göteborg och flera organisationer anser att ett underskott i kapital bör kunna sparas mot framtida skatter för att inte beskattningen skall bli oskälig vid t.ex. en utlandsvistelse.
Skälen för mitt förslag: I avsnitt 3 har jag redovisat mitt förslag att nomi- nellt beräknade kapitalinkomster skall beskattas med en proportionell stat- lig skatt på 30 %. Här vill jag bara kortfattat uppehålla mig vid de grundläg- gande dragen i den valda beskattningsmodcllen.
[ det nya skattesystemet kommer kapitalinkomsterna således att beräknas för sig och normalt beskattas med 30 %. Kapitalinkomstskatten läggs sedan samman med den skattskyldiges övriga skatter. På motsvarande sätt får 30 % av ett underskott i inkomstslaget kapital räknas av från statlig och kommunal inkomstskatt samt skogsvårdsavgift och fastighetsskatt samma beskatt- ningsår. Jag delar också RINK:s uppfattning att det — framför allt av för- enklingsskäl — inte bör vara möjligt att spara underskott för avräkning under senare beskattningsår. De situationer som föranlett remisskraven på möjlig- heter att spara underskott är inte av det slaget att de bör leda till ett annat ställningstagande i den frågan.
Hänvisningar till S6-2-1
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt Sammanfattning, 6.3.2
6.2.2. Grundavdrag och sparavdrag
Grunt/avdrag
Mitt förslag: Grundavdrag medges inte från inkomst av kapital.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget godtas av de flesta remissinstanserna. Bl.a. Svenska sparbanksfr'ireningc'n avstyrker förslaget.
Skälen för mitt förslag: Fysiska personer har rätt till kommunalt resp. stat- ligt grundavdrag från den taxerade inkomsten (48 å KL och 8 & SIL). Avdra- get är för närvarande 10 000 kr. men föreslås nu bli relaterat till inkomsten (avsnitt 4).
RINK föreslår att grundavdraget skall vara förbehållet inkomst av tjänst och inkomst av aktiv näringsverksamhet. Förslaget skall ses mot bakgrund
Prop. 1989/90.110
av att nuvarande regler i betydande utsträckning utnyttjas för att undvika beskattning av kapitalinkomster. Det är vanligt att föräldrar av skatteskäl för över kapital till sina barn. Varje barn kan därvid utnyttja grundavdraget. Den överförda egendomen kan föräldrarna använda för barnens underhåll. Förslaget syftar till att motverka den olikformighet i beskattningen som är följden av ett sådant förfarande.
Jag gör samma överväganden som RINK och föreslår därför att grundav- drag inte skall medges från inkomst av kapital.
RINK har föreslagit att den som betalar ut räntor och utdelningar skall betala in preliminär skatt för inkomsterna. Förslaget innebär dessutom att taxering får ske utan deklaration med ledning av kontrolluppgift av dem som enbart har ränteinkomster och annan utdelning för vilken preliminär skatt skall betalas in. Slopandet av grundavdrag från kapitalinkomster medför un- der sådana förutsättningar inte någon nämnvärd ökning av antalet deklara- tionsskyldiga. Denna uppbördsfråga kräver emellertid ytterligare övervä- ganden och jag avser därför att återkomma i saken.
Sparavdrag
Mitt förslag: Det s.k. sparavdraget i inkomstslaget kapital slopas.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat men övervägande positivt. TCO, Sveriges Föreningsbankers Förbund och Svenska sparbanksföreningen motsätter sig förslaget.
Skälen för mitt förslag: I syfte att stimulera sparande och förenkla taxe- ringsarbetet infördes fr.o.m. taxeringsåret 1957 ett extra avdrag under in- komst av kapital. Avdraget kom att kallas sparavdrag och utgjorde ur- sprungligen 100 kr. för ensamstående resp. 200 kr. för sambeskattade. Be- loppen har under åren höjts i olika omgångar. Vid 1987 års taxering blev avdragsrätten individuell. Det innebär att en make inte kan använda den andre makens outnyttjade avdrag. Samtidigt höjdes avdragsbeloppet till 1 600 kr. (prop. 1984/85:180, SkU 60, rskr. 375, SFS 1985:405). Sparavdraget regleras i 39 ä 3 mom. KL.
Sparavdraget för med sig en bristande neutralitet i beskattningen. Den föreslagna låga beskattningsnivån på 30 % i inkomstslaget kapital utgör yt- terligare ett skäl att ta bort avdraget. Beskattningsnivån innebär i sig en på- taglig stimulans för sparandet. Sparavdraget bör därför avskaffas. Jag note- rar därvid att flertalet remissinstanser inte haft något att erinra mot RINK:s förslag att ta bort avdraget.
Hänvisningar till S6-2-2
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt 6.3.5
6.2.3. Avdragsbegränsning för reaförluster
Mitt förslag: Reaförluster skall enligt huvudregeln vara avdragsgilla till 70 %.
RINK:s förslag: Utredningens förslag till huvudregel överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: TCO godtar förslaget men anför att reaförluster egentligen endast borde kunna kvittas mot reavinster. Övriga remissinstan- Ser som yttrat sig i frågan är överlag negativt inställda. Näringslivets organi- sationer. STU samt företrädare för bl.a. revisorer och banker uppger att för- slaget försvårar riskkapitalförsörjningen för nystartade verksamheter och småföretag.
Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande regler är reaförluster avdrags- gilla mot reavinster under förluståret och följande sex år. Förlusterna får så- ledes inte kvittas mot andra inkomster. Utöver denna allmänna kvittnings- begränsning finns särskilda kvittningsbegränsningar bl.a. för reaförluster på premieobligationer.
Reaförluster är i huvudsak avdragsgilla med samma andel som motsva- rande reavinster beskattas. Avdragsrätten för lös egendom som beskattas enligt 35 s" 4 mom. KL trappas således ner från 100 %, via 75, 50 resp. 25 % till vägrat avdrag när egendomen innehafts i mer än fem år.
För aktier och andra finansiella instrument som beskattas enligt 35 ä 3 mom. KL har nyligen införts regler som ytterligare begränsar rätten till avdrag för reaförluster. Sådana reaförluster är avdragsgilla till 50 % oavsett innehavstid. medan vinster beskattas till 100 % upp till två års innehavstid och först därefter till 50 %. Tidigare gällde samma procentsatser för vinster resp. förluster. Innan ändringarna gjordes kom de formellt symmetriska reg- lerna i stor utsträckning att ge upphov till ett asymmetriskt beskattningsre- sultat (faktisk asymmetri) genom kvittning av reaförluster på yngre aktier mot vinster på äldre aktier.
När fastigheter säljs är endast nominella reaförluster avdragsgilla. Det in- nebär att anskaffningsvärdet inte får räknas upp med hänsyn till inflationen vid beräkning av reaförlust.
Om reaförluster är avdragsgilla med samma andel som reavinster beskat- tas kan de skattskyldiga "plocka russinen ur kakan" genom att tidigt sälja egendom som minskat i värde och vänta med att sälja egendom med god värdestegring. Genom denna enkla typ av skatteanpassning skjuts reavinst- beskattningen upp och den skattskyldige får därmed en räntefri skattekredit. Sätts detta förfarande i system uppkommer beskattn-ingseffekter som strider mot målet om en likformig beskattning och en begränsning av möjligheterna till skatteanpassning.
En förhållandevis enkel metod att motverka skatteanpassning av nämnda slag är att medge avdrag för endast en del av reaförlusten. Enligt min mening är RINK:s förslag väl avvägt och kan inte antas i nämnvärd utsträckning för- svåra företagens riskkapitalförsörjning. Jag föreslår att avdrag som huvudre- gel medges för 70 % av reaförlust.
För marknadsnoterade aktier o.d. bör dock reaförluster få kvittas fullt ut mot reavinster (avsnitt 6.5.4).
Bestämmelserna om en generell avdragsbegränsning för reaförluster finns i förslaget till 3 5 2 mom. fjärde stycket SIL.
Den skattemässiga behandlingen av reaförluster på marknadsnoterade
fordringar och på personligt lösöre behandlar jagi annat sammanhang (av- snitten 6.6.3 och 6.9.3).
Hänvisningar till S6-2-3
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt Sammanfattning, 6.5.5
6.2.4. Förlust på konkursaktier m.m.
Mitt förslag: Total och slutgiltig förlust på aktier m.m. vid bolags upp- lösning efter konkurs eller likvidation jämställs med avyttring. Det— samma gäller när en option blivit värdelös på grund av att tiden för att utnyttja optionen löpt ut.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. men är utformat som en generell utvidgning av avyttringsbegreppet.
Remissinstanserna: Förslaget har fått ett positivt mottagande. Några re- missinstanser pekar dock på brister i den lagtekniska utformningen av försla- get.
Skälen för mitt förslag: Den s.k. realisationsprincipen innebär att beskatt- ning sker först när en inkomst har realiserats genom en avyttring och in- komstens storlek kan beräknas med tillräcklig säkerhet. Vid en försäljning är detta fallet då försäljningsintäkten kan beräknas på grundval av ett bin- dande avtal.
Vinster på värdestegring realiseras vid avyttringen av egendomen. Med avyttring avses köp, byte eller därmed jämförliga överlåtelser (prop. 1967:153 5. 42). Det saknas dock en reglering i lag av denna innebörd av begreppet. Avgörande för om en avyttring skett är att egendomen eller en del av egendomen definitivt avhänts ägaren. Av rättspraxis framgår att en avyttring i vissa fall ansetts föreligga även när egendomen utslocknat utan att den byter ägare (RÅ 1938 ref 11. RN 1971 1:2. RÅ 1977 ref 39 och RÅ 84 1:60). Enligt punkt 4 av anvisningarna till 35 % KL behandlas upplåtelser för all framtid mot engångsersättning som avyttringar. Det är vidare oklart om en avyttring föreligger då en aktierätt upphör genom aktiebolagets kon- kurs. I regeringsrättens avgörande RÅ 1940 Fi 541 vägrades avdrag för rea— förlust på aktier i ett aktiebolag som under beskattningsåret avträtt sin egen- dom till konkurs. Det har därför i allmänhet ansetts att sådan förlust aldrig kan bli avdragsgill, vilket i sin tur har medfört att aktier i dessa situationer sålts till symboliska köpeskillingar för att avdragsgilla förluster skall upp- komma. Handeln med aktier i konkursbolag har i vissa fall haft stor omfatt- ning.
Enligt min mening är det otillfredsställande med regler som framtvingar en sådan konstlad handel med värdelösa aktier och andra finansiella instru- ment. Jag anser därför att instrumenten skall anses avyttrade i dessa förlust- fall. Förlusten bör dock vara slutgiltig. En sådan avdragsgill reaförlust bör därför anses uppkomma först när ett aktiebolag upplösts genom konkurs el- ler likvidation. Vid konkurs som avslutas utan överskott är bolaget upplöst i och med att konkursen avslutas. När en likvidator har förordnats knyts tid- punkten för upplösningen till slutredovisningen. Om utdelning erhållits bör det finansiella instrumentet anses avyttrat för det utdelade beloppet.
På motsvarande sätt bör avyttring anses föreligga när optioner blir värde-
lösa då tiden för att utnyttja dem löpt ut. Däremot bör inte utlåning av egen- dom för blankning anses som avyttring (jfr avsnitt 6.5.10).
RINK:s förslag till ett utvidgat avyttringsbegrepp som omfattar de ak- tuella fallen har kritiserats från lagtekniska utgångspunkter av några remiss- instanser. Mitt förslag till allmän definition av begreppet avyttring är inte avsett att innebära någon ändring i gällande rätt. Utöver den allmänna re- geln föreslår jag uttryckliga bestämmelser för de fall jag nyss behandlat.
De nya bestämmelserna finns i förslaget till 24 ä 2 mom. första stycket SIL.
Hänvisningar till S6-2-4
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt Sammanfattning, 12.2
- SOU 2016:75: Avsnitt 7.4
6.2.5. Verkliga förluster m.m.
Mitt förslag: Avdrag för reaförluster medges endast om det uppkom— mit en verklig förlust. En förlust som beror på att egendom sålts till underpris eller att säljaren övertagit en hyreslägenhet e.d. skall inte vara avdragsgill.
RINK:s förslag: Innehåller inte någon allmän regel om underprissättning. Däremot föreslås en uttrycklig regel om hänsynstagande till värdeöverfö- ringar från den avyttrade egendomen. I övrigt överensstämmer förslaget i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av de remissinstanser som särskilt tagit upp frågan. RSV efterlyser ett ställningstagande till frågan hur saken skall bedömas om en närstående — och inte den som avyttrat en privatbo- stadsfastighet — får hyresrätten. RSV vill också gå längre och beskatta en beräknad vinst när en hyresrätt använts som betalning. Några har påpekat att lagtexten är svårförståelig.
Skälen för mitt förslag: Rättstillämpningen i dag kännetecknas i stort sett av en realistisk bedömning av olika transaktioners direkta ekonomiska inne- börd där frågan om värdering av vederlag ofta har en avgörande betydelse. Förhållandena kan sammanfattningsvis beskrivas på följande sätt.
Som skattepliktig intäkt räknas varje form av vederlag. KL innehåller vissa regler för värdering av försäljningsintäkten. I 42 & KL finns regler för beräkning av värdet av naturaförmåner. Värderingsnormcn är ortens pris. Även om reglerna inte direkt syftar på vederlag som erhålls som kapitalav- kastning eller köpeskilling får den i 42 få uttryckta Värderingsnormcn anses ha generell giltighet vid inkomstbeskattningen. I punkt 3 av anvisningarna till 35 & KL finns regler för en schabloniserad beräkning av intäkten när egendom avyttrats mot vederlag i form av livsvarig livränta. Livräntans kapi- talvärde skall beräknas med hjälp av de tabeller som finns i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.
Vid inkomstbeskattningen värderas i praxis vederlag till sitt marknads- värde. Som exempel härpå kan anges värderingen av räntefria skuldebrev när dessa erhållits som vederlag vid egendomsförsäljning. Försäljningsintäk- ten har i dessa fall beräknats utifrån reversens nuvärde vid överlåtelsetillfäl- let (RÅ 1987 ref 102). l avgörandena RÅ 1987 ref 89 I och II har regerings- rätten uttalat att en hyresrätt till en bostadslägenhet inte skall åsättas något
värde vid beräkning av reavinst och reaförlust. Bedömningen innebär knap- past ett avsteg från marknadsvärderingsnormen utan beror på att en hyres- rätt till bostadslägenhet enligt 12 kap. 65 & jordabalken inte får överlåtas mot vederlag.
Värdet på de vid vinstberäkningen avdragsgilla omkostnaderna för egen- domens anskaffning och förbättring beräknas likaså med utgångspunkt från marknadsvärdet på det vederlag som lämnats vid förvärvet. Exempelvis har anskaffningskostnaden för aktier förvärvade genom kvittning mot räntefria reversfordringar ansetts vara reversernas efter marknadsränta diskonterade värde vid tidpunkten för aktieförvärvet (RÅ 1986 ref 48). Däremot kan kon- stateras att det vid rättstillämpningen ibland förelegat svårigheter att fördela ett anskaffningsvärde mellan olika tillgångar samt förbrukning av anskaff- ningsvärde. Som exempel kan nämnas RÅ 83 1:77 där anskaffningsvärdet för ett skuldebrev och en optionsrätt som förvärvades tillsammans enbart hänfördes till skuldebrevet. Resultatet härav blev att skuldebrevet kunde säljas omedelbart med en avdragsgill reaförlust som följd och att detta värde i stället kom att beskattas som en reavinst på optionsrätten när denna avytt- rades. Genom lagstiftning har rättsläget i detta fall ändrats. så att anskaff- ningsvärdet fördelas på skuldebrevet och optionsrätten (punkt 2 b tionde stycket av anvisningarna till 36 % KL, jfr avsnitt 6.5.7). Avgörandena RÅ 1986 ref 52 och 104 är exempel på att regeringsrätten ansett att man enligt reglerna i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet vid beräkningen av an- skaffningsvärde på aktier inte skall beakta att den skattskyldige har erhållit skattefri utdelning på aktierna resp. övertagit tillgångar till bokförda men inte marknadsmässiga värden. Detta skall däremot beaktas vid resultatbe- räkning i inkomstslaget rörelse när organisationsaktier o.d. säljs. Reglerna har bl.a. skapat möjlighet för aktiebolag att efter förvärv av annat aktiebolag med utdelningsbara vinstmedel företa skattefri utdelning av vinstmedlen och därefter erhålla en fiktiv men avdragsgill reaförlust vid avyttring av bolaget.
Det förslag som remitterades till lagrådet innehöll en bestämmelse om att värdeöverföringar från den avyttrade egendomen skulle beaktas vid beräk- ning av omkostnadsbeloppet. Bestämmelsen tog sikte på fall där den avytt- rade egendomen före avyttringen har tömts på substans. Innebörden av för- slaget var att det även i inkomstslaget kapital vid vinst- och förlustberäk- ningar skulle göras sådana bedömningar som i dag skall ske om avyttringen redovisas i inkomstslaget rörelse.
Lagrådet har ställt sig kritiskt till utformningen av bestämmelsen och har avstyrkt förslaget i denna del. Lagrådet har ifrågasatt om en lagreglering på denna punkt verkligen är påkallad och har därvid uttalat att mycket talar för att praxis, under de nya förutsättningar som skapas genom skattereformen, kommer att finna sig oförhindrad att tillämpa de principer som följts vid rö- relsebeskattningen också vid reavinstbeskattningen.
Med hänsyn härtill lägger jag inte nu fram något förslag om en särskild regel för hänsynstagande till värdeöverföringar. Jag tar därvid fasta på lagrå- dets uttalande om möjligheten att i rättstillämpningen beakta de aktuella värdeöverföringarna. Har den avyttrade egendomen i något skede tömts på substans utan beskattningskonsekvenser kan alltså en reavinstberäkning
som bygger på en jämförelse mellan försäljningspris och ursprungligt an- Prop. 1989/90:110 skaffningspris behöva korrigeras för värdeöverföringen.
Jag vill också framhålla det angelägna i att det sker en realistisk värdering av intäkter och kostnader vid kapitalbeskattningen, bl.a. för att förhindra att det tillskapas fiktiva reaförluster. När försäljningsintäkten resp. de avdrags- gilla kostnaderna bestäms skall varje form av vederlag som erhållits vid för- säljningen resp. lämnats vid förvärvet beaktas. Det bör också påpekas att avdrag för reaförlust medges endast om förlusten har onerös grund (jfr RÅ 1985 Aa 204).
I det till lagrådet remitterade förslaget fanns en bestämmelse om att av- drag för reaförlust medges endast när förlusten är definitiv. En sådan regel innebär att avdrag medges endast om egendomen har frångått den skattskyl- dige på ett sådant sätt att det inte finns någon beaktansvärd möjlighet till ytterligare betalning eller att egendomen åter skall få ett värde för honom. På lagrådets inrådan fogas bestämmelsen till reglerna om skattskyldighetens inträde i 24% 4 mom. SIL.
En motsvarighet till den Särskilda regeln om fiktiva reaförluster vid fastig— hetsöverlåtelser till närstående i nuvarande punkt 4 av anvisningarna till 36 & KL har i lagrådsremissen förts in i 24 53 mom. SIL. Lagrådet har konstate- rat att bestämmelsen fått en avfattning som är snävare än dess syfte. I enlig- het med vad lagrådet anfört föreslår jag att bestämmelsen får en utformning som mer generellt ger uttryck för principen att en realisationsförlust som uppkommer på grund av en avsiktlig underprissättning inte är avdragsgill.
Det är inte ovanligt att en realisationsförlust beror på att en villa avyttras till ett förhållandevis lågt pris i samband med att säljaren får överta en hyres- lägenhet. Av skäl som redovisats i det föregående åsätts inte en sådan hyres- rätt något värde trots att hyresrätten i realiteten har givits ett värde vid för- handlingen mellan köpare och säljare. En förlust i samband med en sådan affär kan därför i viss mening sägas vara fiktiv. Det är därför erforderligt med en regel som innebär att avdrag inte skall medges när förlusten uppkommit genom att försäljningspriset understiger marknadsvärdet för villafastigheten och säljaren eller någon honom närstående utöver köpeskillingen erhåller en hyresrätt i utbyte mot villan.
En regel av detta innehåll anser jag vara ett utflöde av en mera allmän princip avseende förluster. Den nya bestämmelsen bör därför ges ett gene— rellt innehåll och avse varje rättighet eller förmån som har ett faktiskt ekono- miskt värde för den skattskyldige eller någon honom närstående men som av särskilda skäl inte skall åsättas något värde vid en reavinstberäkning.
Bestämmelserna för dessa fall skulle i och för sig kunna sträcka sig längre och även avse vinster på det sätt RSV förordar. Saken har berörts av RINK och jag delar den i betänkandet framförda uppfattningen att en så långt- gående bestämmelse är svårförenlig med den bakomliggande regleringen i jordabalken.
Jag vill i detta sammanhang ta upp ytterligare en fråga. RINK har behand- lat frägan om det behövs särskilda regler avsedda för de fall beteckningarna på vissa betalningar eller transaktioner inte korrekt återger deras reella inne- börd. I praxis bedöms transaktioner efter sin verkliga innebörd även om de getts en annan beteckning. Jag delar därför RINK:s bedömning att det inte krävs någon särskild lagregel för dessa fall. Det kan vara nog att här erinra
om att transaktionernas verkliga innebörd skall läggas till grund för bedöm- ningarna.
En annan situation — där en särskild lagregel inte heller torde vara nöd- vändig ' är när egendom förvärvas till pris över marknadsvärdet. Överpris- delen kan beroende på omständigheterna vara en gåva eller t.ex. ett veder- lag för en annan prestation. I regeringsrättens avgörande RÅ 80 1:57 ansågs vad en far vid förvärv av aktier från sin dotter erlagt utöver vid denna tid- punkt gällande börsvärde vara betalning av gåvo- eller skadeståndskaraktär och betalningen fick således inte räknas in i sin helhet i hans anskaffnings- värde för aktierna.
Hänvisningar till S6-2-5
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt 12.2
6.2.6. Skattskyldighetens inträde
Mitt förslag: Skattskyldighet för reavinster skali inträda redan vid av- yttringstidpunkten. En anståndsmöjlighet införs för sådana fall där avyttringen är beroende av myndighets tillstånd eller liknande. Den s.k. belöpandeprincipen genomförs inte.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt utom när det gäller belöpan- deprincipen. Förslaget innebär att om en räntebetalning skjutits upp skall under vissa förutsättningar skattskyldighet för räntan likväl inträda för det beskattningsår på vilket den belöper.
Remissinstanserna: När det gäller förslaget att avyttringen omedelbart skall utlösa reavinstbeskattning är remissutfallet blandat. Kammarrätten i Stockholm. RSV och TCO godtar förslaget. Andra — däribland Svenska Re- visorssamfundet SRS och lantbruksstyrelsen — framhåller att anståndsreg- lerna måste ges en generös utformning. SAF och Näringslivets skattedelega- tion avstyrker förslaget och pekar på att nuvarande principer är väl inarbe- tade. Andra pekar på att förslaget kan leda till likviditetsproblem.
Förslaget avscende belöpandeprincipen har mött kritik. Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter behovet av en särskild reglering av uppskjutna rän- tor. RSV tillstyrker i och för sig förslaget men pekar på det förhållandet att problemet med uppskjutna räntor inte kan vara påtagligt i ett system med proportionell kapitalbeskattning.
Skälen för mitt förslag: Kontantprincipen — som tillämpats alltsedan KL:s tillkomst när det gäller löpande kapitalinkomster och realisationsvinster — innebär att beskattning skall ske när kontant betalning uppbärs eller blir till- gänglig för lyftning. I fråga om kostnader innebär kontantprincipen att av- dragsrätt inträder när betalning erläggs. Kontantprincipen modifieras i vissa fall genom reglerna om s.k. årsskiftesbetalningar. Jag återkommer till denna fråga (avsnitt 6.2.7). -
Först behandlar jag frågan om skattskyldighetens inträde för reavinster. Vid reavinstbeskattningen tillämpas den s.k. första kronans princip. Skattskyldighet inträder när köpeskillingen betalas eller blir tillgänglig för lyftning. Skattskyldigheten omfattar därvid hela reavinsten oavsett om en- dast en del av köpeskillingen erhållits eller hållits tillgänglig för lyftning.
I punkt 4 a av anvisningarna till 41 & KL finns ett särskilt undantag från
kontantprincipen. Regeln tar sikte på det fallet att den skattskyldige flyttar utomlands efter att ha avyttrat aktier eller andelar i ett svenskt företag utan att beskattning har skolat ske. I så fall skall intäkt på grund av avyttringen anses ha ätnjutits när flyttningen sker. Regelns syfte är att skattskyldighet skall inträda medan den skattskyldige alltjämt är oinskränkt skattskyldig i Sverige. Anvisningspunkten innehåller också en särskild bestämmelse om s.k. tilläggsköpeskillingar i uttlyttningsfallen. Om förhållandena är sådana att det vid taxeringen för utflyttningsårct inte gått att göra en slutlig vinstbe- räkning till följd av att köpeskillingens totala belopp varit beroende av en viss framtida händelse, skall tillkommande köpeskilling tas till beskattning när den blir tillgänglig för lyftning.
Den första kronans princip innebär att motsvarande situation — att inte hela köpeskillingen är känd när skattskyldighet inträder— också kan inträffa i andra fall än i utflyttningsfallen. Hur en sådan tilläggsköpeskilling skall be- handlas är inte uttryckligen reglerat. Enligt praxis gäller att tillkommande belopp beskattas vid taxeringen för det år då beloppet blir tillgängligt för lyftning.
Beskattningen av kapitalvinster vid realisationstidpunkten motiveras inte uteslutande av hänsyn till den skattskyldiges betalningsförmåga. Också osä- kerheten om värdestegringens storlek samt frågan om den blir bestående har betydelse.
Jag delar den av RINK framförda uppfattningen att likformighetsskäl ta- lat för att skattskyldighet skall inträda redan vid avyttringstidpunkten. En anknytning av beskattningen till avyttringstidpunkten torde även underlätta kontrollen av att realiserade vinster deklareras. En sådan förändring har ti- digare diskuterats (prop. 1982/83:44) men inte genomförts. Den principiella utgångspunkten för en förändring är nu vid en genomgripande reform an- norlunda än då detta förslag diskuterades. Normalt torde säljaren kunna kräva att erhålla tillräcklig betalning i anslutning till avyttringen för att kunna betala skatten. Betalningsförmåga kan även föreligga genom tidigare belåning av den sålda egendomen. Det bör även noteras att skattebetal- ningen enligt gällande uppbördsrcgler kan skjutas upp mer än ett år efter beskattningsårets utgång. men att det på grund av kvarskatteavgiftens höjd är lönsamt att erlägga skatten redan dessförinnan. Det kan antas att det nor- malt inte medför några svårigheter att skattskyldigheten inträder redan vid avyttringstidpunkten. Mitt förslag innebär alltså att skattskyldighet uppkom- mer vid avyttringstidpunkten.
En förutsättning för att en reavinst skall kunna beskattas är emellertid att vinstens storlek med tillräcklig säkerhet kan beräknas. I fall där köpeskil- lingens storlek beror av framtida händelse kan beskattningen helt eller delvis enligt gällande rättspraxis skjutas upp. Enligt min uppfattning är en föränd- ring av denna praxis inte lämplig. En särskild regel som väsentligen skall motsvara gällande rätt i frågan bör därför införas. Av denna skall således framgå att skattskyldighet. helt eller delvis. i dessa fall inträder först då de omständigheter inträffat varom klarhet krävs för att beräkna reavinsten. En sådan ordning motiveras även av att svårigheter kan föreligga att erhålla be- talningsförmåga för en sådan osäker vinst.
Prop. 1989/902110
Enligt realisationsprincipen skall säljaren i huvudsak ha fullgjort sin pre- station för att en intäkt skall anses realiserad. Detta anses exempelvis vid försäljning av varor i näringsverksamhet ske genom leveransen av varorna. Vid reavinstbeskattningen finns inte anledning att anknyta till tidpunkten för egendomens överlämnande. Den vinst som realiseras genom avyttringen är nämligen normalt inte till någon del beroende av prestationer som säljaren skall utföra därefter, utan beror i allt väsentligt på förändringar av egendo- mens marknadsvärde som säkerställts genom det bindande försäljningsavta- let. Enligt praxis (se RÅ 1950 ref 5 I) utgår man även vid vinstberäkningen från dagen för bindande avtal, exempelvis vid bestämmande av innehavstid.
I vissa situationer kan säljaren ha beaktansvärda svårigheter att betala skatt på reavinsten även då dess storlek är klar, beroende på att hela avytt- ringen är svävande då förvärvets giltighet är beroende av myndighetsbeslut (förvärvstillstånd. kommunalt förköp etc.). Denna situation föreligger hu- vudsakligen vid försäljningar av näringsfastigheter, men kan i vissa fall ak- tualiseras även vid försäljning av andra fastigheter. Betalningssvårigheter i sådana sammanhang kan beaktas genom att det i sådana fall ges möjlighet till anstånd med betalningen av skatten.
Den av RINK föreslagna anståndsregeln har getts en restriktiv utformning för att dess tillämpning endast skall behöva övervägas i de fall där verkliga betalningssvårigheter kan antas föreligga. Regeln bör — på sätt RINK före- slagit — endast gälla försäljning av fastigheter, bostadsrätter samt aktier och andelar i fåmansföretag, och anstånd bör bara medges i de fall det aktuella skattebeloppet är av någorlunda storlek. RINK:s förslag innebär att anstånd bör medges endast till den del skatten överstiger 20 000 kr. samt att anstånds- beloppet dessutom bör minskas med vad som uppburits i köpeskilling. Jag. instämmer i dessa hänseenden med vad RINK föreslagit.
Anståndsreglerna bör enligt min uppfattning inte uteslutande avse fall när försäljningens bestånd är beroende av myndighetstillstånd. Även andra si- tuationer — t.ex. en tvist huruvida säljaren var ägare till det sålda eller ej — bör omfattas av anståndsbestämmelserna i enlighet med vad RINK föresla- git.
Den allmänna bestämmelsen om kontantprincipen är placerad i 3 5 5 mom. första stycket SIL. Det bör också i anslutning till en sådan allmän be- stämmelse finnas en motsvarighet till punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 41 % KL. Här regleras frågan om rätt beskattningsår för ränta på bank- konton. Bestämmelsen om att avyttringstidpunkten är avgörande för rea- vinstbeskattningen och reglerna om de s.k. tilläggsköpeskillingarna återfinns i 24 5 4 mom. första och andra styckena SIL. Bestämmelserna om anstånd finns i förslaget till 48 ä 5 mom. uppbördslagen (1953z272).
Att slopa den första kronans princip och att gå över till avyttringen som den beskattningsutlösande omständigheten leder till särskilda övergångspro- blem. RINK har föreslagit övergångsregler (punkt 2 i övergångsbestämmel- serna till SIL) som tar sikte på det fallet att en avyttring skett före ikraftträ- dandet och att betalning helt eller delvis sker först därefter. RINK:s förslag innebar att alla avyttringar av detta slag skulle tas till beskattning vid 1992 års taxering. En bestämmelse av detta slag är emellertid inte förenlig med
förbudet mot retroaktiv skattelag. Jag föreslår därför en annan övergångsbe- Stämmelse som innebär att den första kronans princip kvarstår som den be- skattningsutlösande omständigheten i dessa fall.
Vad härefter gäller beskattningen av den löpande kapitalavkastningen kan följande anföras.
Kontantprincipen innebär i fråga om räntor att skattskyldighet inträder när avkastningen blir tillgänglig för lyftning enligt avtalet med låntagaren. Avdragsrätt inträder — med två undantag — när räntan betalas. Enligt 41 & tredje stycket KL medges inte avdrag vid betalning av förskottsränta. I stäl- let fördelas räntan över låneperioden och avdrag medges under de år på vilka räntan belöper. Enligt punkt 2 av anvisningarna till 39 åKL inträder avdrags- rätt för betalning av s.k. räntekompensation först då den "förvärvade" rän- teintäkten förfaller till betalning. När det gäller tidpunkten för avdragsrätten ansluter beskattningstidpunkten till den intäkt som kostnaden är hänförlig till.
Avdragsrätten vid betalning av räntor är inskränkt i väsentliga avseenden. Avsikten är att förhindra icke önskvärd skatteplanering. Det år* på sätt som konstateras i RINK:s betänkande — dock alltjämt möjligt att skjuta upp mot- tagandet av en ränteintäkt för att därigenom erhålla en skattekredit. Jag kan visserligen i allt väsentligt ansluta mig till de resonemang som RINK lägger till grund för sitt förslag men får likväl intrycket att förslaget formats mer i ljuset av de nackdelar kontantprincipen fört med sigi nuvarande progressiva skattesystem än med hänsynstagande till effekterna av den föreslagna nya ordningen. De särskilda problem i samband med övergången till ett nytt sys- tem med lägre skatteuttag har också skjutits i förgrunden av RINK.
För egen del har jag mot den här bakgrunden tagit intryck av den remiss- kritik som sätteri fråga behovet av den reglering som RINK föreslagit. Den är krånglig — i fråga om underkursskuldebrev handlar det om utomordentligt komplexa bestämmelser — och det kan ifrågasättas om inte intresset för transaktioner av detta slag minskar när en förhållandevis låg proportionell kapitalbeskattning införs. Intresset för att skjuta upp ränteinkomster — t.ex. genom 5.k. framtidskonton — torde i första hand ha betingats av själva över- gången från ett system till ett annat. Jag har mot denna bakgrund stannat för att RINK:s förslag i denna del inte bör genomföras.
Hänvisningar till S6-2-6
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt Sammanfattning, Sammanfattningsvis är systemet tänkt att fungera så att balans uppkom-, 12.2, 12.4, 6.3.5
6.2.7. Ärsskiftesbetalningar
Mitt förslag: Reglerna om årsskiftesbetalningar görs tvingande.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan är genom- gående positivt inställda.
Skälen för mitt förslag: Reglerna om årsskiftesbetalningar finns i punkt 4 av anvisningarna till 41 & KL. De innebär att i intäkter och kostnader kan deklareras för det år de belöper på även om betalningen skett ett annat år. En förutsättning är emellertid att betalningen skall ha skett i nära anslutning till årsskiftet.
Av praxis (RÅ 1953 Fi 528) torde den slutsatsen kunna dras att betal- ningen skall ha skett senast den 15 januari för att årsskiftesreglerna skall vara tillämpliga och en motsvarande tidsgräns torde gälla för tiden före årsskiftet. I viss äldre praxis har reglerna inte tillämpats utan den skattskyldiges yr- kande (RÅ 1973 ref21) men tvekan råder i frågan efter regeringsrättens dom i RÅ 85 1:3 (årskort på SL). En annan oklarhet är huruvida intäkten eller kostnaden i sin helhet måste belöpa endast på beskattningsåret före betal- ningsåret eller om posterna även kan belöpa på tidigare beskattningsår.
Reglerna om årsskiftesbetalningar har en praktisk funktion exempelvis för de situationer där betalningsrutinerna leder till att en utbetalning sker först efter ett årsskifte. Materiellt sett innebär reglerna härutöver en korrekt pe- riodisering till belöpandeåret. RINK har av detta dragit slutsatsen att reg- lerna skall behållas. Jag instämmer i denna uppfattning. I enlighet med vad RINK föreslagit bör bestämmelserna dock justeras i vissa hänseenden.
Valfriheten medför att det kan uppstå osäkerhet vid taxeringen för betal— ningsåret om intäkten eller kostnaden redan deklarerats. Reglerna bör där- för göras tvingande.
Enligt sin ordalydelse är reglerna inte tillämpliga på poster som belöper på tidigare år än året före betalningsåret. Reglerna bör även omfatta sådana betalningar.
Slutligen bör tidsgränserna anges i lagtexten. Efter dessa förtydliganden bör reglerna även beaktas i de fall utbetalaren är skyldig lämna kontrollupp— gift. Så torde redan i dag i praktiken i viss mån ske då utbetalaren inte kan förutse när en betalning blir tillgänglig för lyftning för mottagaren.
Lagrådet har uppmärksammat att det är nödvändigt med en särskild över- gångsbestämmelse med sikte på betalningar resp. inkomster runt årskiftet 1990/91. Jag delar lagrådets uppfattning och återkommer till denna bestäm- melse i specialmotiveringen.
6.2.8. Blandade överlåtelser
Mitt förslag: RINK:s förslag att den s.k. delningsprincipen skall an— vändas ocksä när fastigheter överlåts delvis mot vederlag och delvis som gåva genomförs inte.
RINK:s förslag: Förslaget tar sikte på sådana fastighetsöverlåtelser mot vederlag som enligt gällande rätt endast föranleder gävobeskattning hos mottagaren. Med tillämpning av den s.k. delningsprincipen skulle överlåtel- ser av detta slag också föranleda reavinstbeskattning hos givaren.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm. RSV och TCO tillstyrker i princip förslaget. De två förstnämnda pekar dock på svårigheterna att be- stämma den överlåtna fastighetens marknadsvärde vilket är nödvändigt för att tillämpa den s.k. delningsprincipen. Övriga remissinstanser som tagit upp frågan — däribland RAR, LRF. Näringslivets skaltedelegation, Svenska Spar- banksföreningcn. Sveriges Ezstighetsägareförbund — är genomgående kri- tiska.
Skälen för mitt förslag: I praxis har två olika metoder utvecklats för be-
handling av överlåtelser. som sker delvis mot ett vederlag och delvis har ka- raktär av gåva. Antingen behandlas en överlåtelse som har ett benefikt in- slag i sin helhet som gåva eller så delas överlåtelsen upp på en onerös och en benefik del. Metoderna benämns huvudsaklighetsprincipen resp. delnings- principen.
Enligt gällande rätt tillämpas huvudsaklighetsprincipen vid överlåtelse av fastigheter som är föremål för reavinstbeskattning. dvs. alla fastigheter utom fastigheter som är omsättningstillgångar i rörelse. Delningsprincipen torde tillämpas vid blandade överlåtelser av all annan egendom som är föremål för reavinstbeskattning. ] praxis har den tillämpats vid överlåtelse av aktier (RÅ 1943 ref 9. börsnoterade aktier och RÅ 1983 Ba 14. fåmansföretagsaktier) och andelar i bostadsrättsföreningar (RÅ 1988 ref 22).
Huvudsaklighetsprincipen innebär att en överlåtelse som till övervägande del kan anses benefik. i sin helhet behandlas som sådan. En benefik del anses föreligga om en förmögenhetsöverföring skett i benefikt syfte.
Fastigheten värderas i den praktiska tillämpningen till taxeringsvärdet vid bedömningen av om en förmögenhetsöverföring föreligger. Enligt huvud- saklighetsprincipen föreligger gåva om erhållet vederlag är mindre än den överlåtna fastighetens taxeringsvärde.
Det kan hävdas att delningsprincipen teoretiskt sett ger ett mer korrekt resultat än nuvarande ordning. Mot detta står att huvudsaklighetsprincipen är enklare att tillämpa. Härtill kommer — vilket inte är minst viktigt — att det troligen inte är alldeles enkelt att vinna förståelse för en regel som innebär att en överlåtelse som är en civilrättsligt giltig gåva skall föranleda reavinst- beskattning hos givaren.
Vid mina överväganden i denna del har jag också tagit intryck av den re- misskritik som framförts. Jag avstår således från att föreslå att delningsprin- cipen också skall tillämpas i fråga om fastigheter. Mitt ställningstagande in- nebär att gällande praxis består vad gäller såväl fastigheter som sådan egen- dom på vilken delningsprincipen hittills har tillämpats.
6.3. Beskattning av räntor och utdelningar
Hänvisningar till S6-3
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt 8.8
6.3.1. Nuvarande regler
Till intäkter i det nuvarande inkomstslaget kapital hör bl.a. räntor och utdel- ningar på aktier samt inkomst av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag. En förutsättning är dock att intäkten inte är hänförlig till ett annat inkomst— slag. För fysiska personer är räntor och aktieutdelningar således i regel in- täkt av kapital.
Utdelning behöver inte ske i pengar. utan kan även" förekomma genom överföringar av t.ex värdepapper. För utdelning på andelar i svenska ekono- miska föreningar gäller i huvudsak samma regler som för utdelning på svenska aktier.
En andelsägare i en aktiefond är skattskyldig för utdelning från fonden på samma sätt som för aktieutdelning. För avkastningsfonder gäller dessutom sedan år 1986 att vinst eller förlust vid avyttring av andel genom försäljning eller inlösen skall behandlas som ränta och således beskattas i inkomstslaget kapital.
Någon allmän definition av begreppet ränta finns inte i skattelagstift- ningen och begreppet är inte helt entydigt. Som ränta behandlas t.ex. av- kastning —— inkl. kursvinster och kursförluster — på bankcertifikat. statsskuld- växlar och skattkammarvåxlar. Motsvarande gäller enligt praxis för s.k. in- dextillägg som utgör kompensation för penningvärdets fall. Även kapitalra- butter beskattas enligt praxis som ränta.
Fr.o.m. 1989 års taxering gäller med vissa undantag skattefrihet för räntor understigande 100 kr. på konton i banker och andra kreditinstitut.
För aktieägare i fåmansföretag föreslås särregler som jag återkommer till (avsnitt 6.8).
Hänvisningar till S6-3-1
6.3.2. Ränteavdragsbegränsningar
Mitt förslag: Ett tak för full avdragsrätt införs för ränteutgifter. Rån- teutgifter får dras av fullt ut mot ränteinkomster. Om utgifterna över- stiger inkomsterna får överskjutande del dras av utan begränsningar upp till ett belopp av 100 000 kr. För barn och ungdomar under 18 år samt för dödsbo som behandlas som handelsbolag är beloppsgränsen 11.) 000 kr. Ränteutgifter som skjuter över denna gräns är avdragsgilla till 70 %.
RINK:s förslag: Ett avdragstak på 100000 kr. införs för ränteutgifter. Rän- teutgifter därutöver är inte avdragsgilla.
Remissinstanserna: Remissopinionen är blandad. Till de positivt inställda instanserna hör HSB. PRO och TCO. Bl.a. plan- och bostadsvcrket är i prin- cip positiv till förslaget men anser att taket kan behöva höjas. Näringslivets organisationer är genomgående starkt kritiska till ett bruttoavdragstak. Or- ganisationerna anser bl.a. att riskkapitalförsörjningen försämras och pekar på olika möjligheter till skatteanpassning. Som alternativ förordas bl.a. ett tak för skattereduktion på grund av underskott i kapital. Flera remissinstan- ser anser att avdragstaket bör räknas upp för inflationen. Kammarrätterna i Stockholm och Göteborg samt riksgäldskontorer avstyrker förslaget. Riks- gäldskontoret anför att takets tillämpning på reaförluster utgör ett direkt hinder för strävandena att bredda placeringsbasen för statspapper. Riks- banken ifrågasätter om inte förslaget innehåller så många olägenheter att ett tak för avdragsgillt underskott i inkomstslaget kapital är att föredra. RSV ifrågasätter behovet på sikt av ett avdragstak mot bakgrund av att ränteutgif- ternas värde begränsas till 30 %. RSV pekar också på olika kontrollproblem och möjligheter till kringgående av reglerna. Enligt RSV m.fl. krävs undan- tagsregler för barn som ärver en belånad fastighet.
Skälen för mitt förslag: En grundtanke i förslaget till nytt skattesystem är att lånefinansierad konsumtion inte skall främjas. Reglerna skall vidare mot— verka skattekrediter genom lånefinansierade placeringar som ger en låg lö- pande avkastning. Dessa mål måste emellertid vägas mot de bostadspolitiska målen om rimliga bostadskostnader. Den föreslagna statliga proportionella skattesatsen om 30 % för kapitalinkomster är i sig ägnad att minska det skat- temässiga värdet av underskottsavdrag. Denna effekt motverkas dock i viss
utsträckning av de sänkta skattesatserna. Det nya sammanslagna inkomst- slaget kapital för också med sig ett vidgat utrymme för avdrag.
RINK har mot denna bakgrund framhållit att det av fördelningspolitiska skäl samt för att förebygga skattekrediter och skatteplanering bör finnas av- dragsbegränsningar för ränteutgifter. Jag delar denna bedömning. En annan ordning skulle ge alltför stora möjligheter till skattekrediter och annan skat- teplanering genom upplåning. Vid valet av metod för att åstadkomma en så- dan begränsning bör man eftersträva en lösning som är både enkel och effek- tiv. Av förenklingsskäl bör det nuvarande systemet med underlagsberäkning för tilläggsbelopp överges. Avdragsbegränsningen bör således åstadkommas genom åtgärder inom det nya inkomstslaget kapital.
Det är särskilt angeläget att avdragsbegränsningen utformas så att ränteut— gifter för boende och liknande ändamål kan finansieras på ett rimligt sätt.
Åtskilliga remissinstanser har kritiserat RINK:s förslag till avdragstak och framhållit att förslaget kan få oskäliga effekter. Det finns. enligt min mening, visst fog för sådana farhågor. Utredningsförslaget bör därför modifieras på följande sätt.
Jag föreslår att ränteutgifter först och främst skall få kvittas fullt ut mot ränteinkomster. Om ränteutgifterna är större än ränteinkomsterna får skill— naden dras av i sin helhet upp till ett belopp om 100 000 kr. För barn och ungdomar under 18 år samt för dödsbo som behandlas som handelsbolag är beloppsgränsen 10 000 kr. De ränteutgifter som inte ryms under belopps- gränsen är avdragsgilla till 70 %. Uppkommer det därvid ett underskott i inkomstslaget beaktas det. som tidigare redovisats. genom en 30-procentig skattereduktion (avsnitt 6.2.1).
Höjda beloppsgränser för avdragsbegränsningen föreslås dels för ägare till fåmansföretag. dels för näringsidkare som skall ta upp ett s.k. räntefördel- ningsbelopp. Dessa frågor behandlas senare (avsnitt 6.8.4 resp. 8.10.2.).
Den föreslagna ränteavdragsbegränsningen innebär enligt min mening en rimlig avvägning mellan önskemålet att förebygga skatteplanering och beho- vet att medge en skattelättnad för ränteutgifter. Förslaget innebär t.ex. att det inte krävs undantagsregler för barn som ärver en belånad fastighet efter- som avdragsrätten endast delvis är begränsad när beloppsgränsen 10 ()00 kr. överskrids.
Gränsdragningen mellan ränta resp. utdelning och reavinst bör i huvudsak göras efter de principer som gäller nu (jfr avsnitt 6.6.1). Som kommer att framgå senare (avsnitt 6.5.5) föreslår jag dock att löpande avkastning på alla finansiella instrument som skall beskattas som aktier behandlas som utdel- ning.
Reaförluster vid avyttring av marknadsnoterade skuldebrev i svenska kro- nor bör behandlas som ränteutgifter (avsnitt 6.6.3). Reavinster på sådana fordringar skall på motsvarande sätt behandlas som ränteinkomster. Såväl förlusterna som vinsterna kommer därför att omfattas av de föreslagna rän- teavdragsbegränsningarna. Även nyss nämnda räntefördelning för närings- idkare bör räknas med när reglerna om avdragsbegränsning tillämpas (av— snitt 8.102).
Tomträttsavgäld likställs med ränta och omfattas alltså av avdragsbegräns-
Prop. 1989/901110
ningarna. Detsamma gäller kostnad för förtida inlösen av lån (avsnitt 6.7.1).
När det är fråga om räntor för vilka utgår räntebidrag eller annat liknande stöd bör endast nettoråntan räknas med i det belopp som berörs av ränteav- dragstaket (förslaget till 19 & KL näst sista ledet).
Däremot skall självfallet. på samma sätt som vid utdelning. fullt avdrag medges från ränteinkomster för direkta omkostnader för att förvärva dessa intäkter.
De nya bestämmelserna om begränsningar i avdragsrätten för räntor finns i förslaget till 3 s" 2 mom. andra stycket SlL.
6.3.3 F örvaltningskostnader m.m.
Mitt förslag: Avdrag medges alltjämt för förvaltningskostnader en- dast i den mån de överstiger 1 (100 kr.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks över lag. Karrznzarrärten i Stock- holm och Svenska Revisorsamfumlet SRS anser att bankgarantiavgifter bör få dras av som förvaltningskostnad resp. ränta.
Skälen för mitt förslag: Från intäkt av kapital får enligt 39 ä 1 mom. första stycket KL avdrag göras bl.a. för förvaltningskostnader. För fysiska perso- ner medgcs enligt andra stycket samma moment sådant avdrag endast till den del kostnaderna under beskattningsåret överstiger 1 000 kr.
Jag anser i likhet med RINK och remissinstanserna att rätten till avdrag för förvaltningskostnader bör kvarstå.
Eftersom sådana kostnader inte är avdragsgilla i inkomstslaget annan fas- tighet är t.ex. aviseringsavgifter för räntebetalningar på lån som nedlagts i fastighet inte avdragsgilla för närvarande. i det utvidgade nya inkomstslaget kapital blir kostnaderna däremot avdragsgilla. Någon egentlig förändring av begreppet förvaltningskostnad är emellertid inte avsedd.
Bankgarantiavgifter har i praxis ansetts varken utgöra förvaltningskostnad eller ränta. Enligt min mening finns det inte skäl att frångå denna praxis.
Reglerna om avdrag för förvaltningskostnader finns i förslaget till 35 2 mom. femte stycket SIL. Den nya regeln får en ändrad utformning efter- som stiftelser. föreningar m.tl. i det nya skattesystemet beskattas endast i inkomstslaget näringsverksamhet.
Hänvisningar till S6-3-2
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt Sammanfattning, 8.11.2
6.3.4. Allemanssparande m.m.
Mitt förslag: Ränta på allemanssparande och bonusränta på ungdoms- bosparande beskattas med en skattesats på 20 %.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. TCO tillstyrker förslaget som enligt organisationen bör gälla på längre sikt och även omfatta andra former av bosparande. Sveriges föreningsbankers förbund motsätter sig be-
skattning av räntan. Fondbolagens förening anser att ränta på "gamla" ande- lar i en allemansfond bör vara skattefri. Bl.a. LO anser att skattesatsen är för låg. _
Skälen för mitt förslag: Mitt förslag till en ny enhetlig skattesats på 30 % omfattar alla kapitalinkomster. Efter denna sänkning av skattesatsen finns inte längre samma skäl att behålla den nuvarande skattefriheten för alle- manssparandet. Det allmänna intresset att främja hushållens sparande talar dock för att denna sparform även i fortsättningen bör vara gynnad vid be- skattningen.
Enligt min mening är en beskattning med 20 % av allemanssparandet en lämplig avvägning mellan å ena sidan intresset av likformighet och å andra sidan intresset att öka sparandet. Ett sådant skatteuttag uppnås enklast ge- nom att två tredjedelar av räntan beskattas med den 30-procentiga skattesat- sen. Jag föreslår att räntan på medel insatta på allemanssparkonto görs skat- tepliktig fr.o.m. den 1 januari 1991. Det krävs därför inte några särskilda övergångsregler för beskattningen av den löpande avkastningen.
Av neutralitetsskäl föreslår jag samma behandling för den s.k. bonusrän- tan enligt lagen (1988:846) om ungdomsbosparandc. Denna ränta som för närvarande är skattefri skall således också beskattas med 20 %.
Mitt förslag föranleder ändringar i 2 och 3 åå i lagen (1988:847) om skatte- lättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande.
Jag vill i detta sammanhang också framhålla att särskilt gynnsamma rea- vinstregler föreslås för andelar i allemansfonder (avsnitt 6.5.5). Endast två tredjedelar av vinsten är skattepliktig. Som anskaffningsvärde för andelar förvärvade före den 1 januari 1991 gäller marknadsvärdet den 31 december 1990.
När det gäller äldre sparande i s.k. aktiesparfond regleras skattelättnader för "gamla" insättningar i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa spar- former. Denna lag föreslås nu bli upphävd (jfr avsnitt 8.8.1). De förmånliga reglerna för beräkning av anskaffningsvärdet på andelar som förvärvats före den 1 april 1984 skall dock alltjämt kvarstå.
Hänvisningar till S6-3-4
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt 12.26
6.3.5. Avkastning på Sparobligationer m.m.
Mitt förslag: Hela avkastningen på sparobligationcr likställs med ränta och beskattas enligt kontantprincipen.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget lämnas över lag utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Sparobligationer ges ut av staten och får endast innehas av fysiska personer. Räntan tas upp till beskattning med ett belopp som motsvarar ökningen under året av inlösenvärdet. Räntan skall således beskattas även om obligationerna inte lösts in och någon ränteutbetalning inte skett. Sparpremic som helt eller delvis bekostas av staten är skattefri enligt 1 s lagen (1972:128) om skattefrihet vid premiering av sparande. Det- samma gäller för bonus som läggs till räntan.
Jag delar RINK:s bedömning att hela avkastningen på svenska statens
Sparobligationer bör göras skattepliktig av neutralitets- och likformighets- skäl. Jag föreslår därför att lagen (1972: 128) om skattefrihet vid premiering av sparande upphävs. Lagen bör dock fortfarande tillämpas i fråga om bonus på Sparobligationer som har getts ut före den 1 januari 1991.
Förordningen (1960:659) angående beskattning av ränta å svenska statens Sparobligationer föreslås upphävd. Som jag tidigare nämnt föreslår jag att det s.k. sparavdraget skall slopas (avsnitt 6.2.2). Syftet med den löpande be- skattningen av räntor enligt den här aktuella förordningen är att de skatt- skyldiga årligen skall kunna utnyttja sitt sparavdrag. Slopas avdraget behövs således inte förordningen av denna anledning. I övrigt har jag föreslagit att det inte skall genomföras någon belöpandeprincip för beskattning av räntor m.m. (avsnitt 6.2.6).
RINK har föreslagit att vinster på premieobligationer skall beskattas som ränta. Detsamma har föreslagits i fråga om vinster vid dragningar i av banker och sparkassor anordnade vinstsparsystem. Den särskilda lotterivinstskatten för vinster i vinstsparande skulle därvid avskaffas.
I ett senare sammanhang behandlar jag frågan om beskattning av vinster på premieobligationer (avsnitt 6.6.4). Inga ändringar i förhållande till da- gens beskattning föreslås. Det är därför inte heller motiverat med ändringar i beskattningen av vinster i vinstsparande.
Hänvisningar till S6-3-5
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt 12.44
6.4. Reavinstbeskattning av fastigheter m.m.
6.4.1. Inledning
Vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastigheter och bostadsrätter beskat- tas enligt gällande rätt i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Vinsten läggs samman med den skattskyldiges övriga inkomster och blir därigenom föremål för progressiv inkomstbeskattning.
För fastigheter beräknas vinsten med hänsyn till prisutvecklingen under innehavstiden. RSV fastställer varje år särskilda omräkningstal. Också när det gäller bostadsrätter beräknas vinsten på ett sätt som kan sägas innebära ett schablonmässigt hänsynstagande till prisutvecklingen under innehavsti- den. I fråga om schablontaxerade fastigheter och jordbruksfastigheter kan den skattskyldige under särskilda förutsättningar medges uppskov med be- skattningen.
I det följande presenteras förslaget avseende beskattningen av vinst vid avyttring av fastigheter och bostadsrätter. Förslaget innebär en övergång till en nominell vinstberäkningsmetod och att möjligheterna till uppskov slopas. Mitt förslag innebär att vinst vid avyttring av fastigheter och bostadsrätter skall tas upp till beskattning i inkomstslaget kapital. Detsamma gäller — till Skillnad mot vad RINK föreslagit — vinst som uppkommit vid avyttring av fysiska personers näringsfastigheter och bostadsrätter i näringsverksamhet.
De nya reavinstreglerna avseende fastigheter och bostadsrätter finns i 25 och 26 åå SIL.
6.4.2. Gällande rätt
Fastigheter
Vinst vid avyttring av fastighet utgörs enligt nuvarande regler av skillnaden mellan försäljningspriset — minskat med eventuella försäljningskostnader — och det s.k. omkostnadsbeloppet. [förekommande fall skall omkostnadsbc- loppet reduceras med värdeminsknings-. substansminsknings- och skogsav- drag samt uppskovsbelopp.
Omkostnadsbeloppet består av ingångsvärdet. eventuella förbättrings- kostnader och i vissa fall ett särskilt fast tillägg.
Ingångsvärdet utgörs enligt huvudregeln av inköpspriset. Alternativregler kan användas vid bl.a. långa innehav. I dessa fall kan man använda på visst sätt uppräknade taxeringsvärden. Om den sålda fastigheten förvärvats ge- nom arv. testamente. gåva eller bodelning utgörs ingångsvärdet av den förre innehavarens ingångsvärde. Med förbättringskostnader avses kostnader för ny-. till- eller ombyggnad av en fastighet. Hit räknas också reparationer på schablontaxerade fastigheter under förutsättning att fastigheten därigenom befinner sig i ett bättre skick vid avyttringen än vid förvärvet. Förbättrings- kostnader och s.k. värdehöjandc reparationer får dock endast dras av för de år kostnaderna har uppgått till minst 3000 kr.
För innehav under åren mellan 1952 och 1980 medges — under förutsätt- ning att den avyttrade fastigheten omfattat en bostadsbyggnad — ett avdrag på 3 000 kr. för varje påbörjat kalenderår under vilket byggnaden använts för bostadsändamål.
Ingångsvärdet — oavsett vilken metod som använts för dess beräkning — liksom förbättringskostnader skall indexuppräknas med hänsyn till inflatio- nen förutom under de första fyra innehavsåren. Uppräkning får dock inte ske så att förlust uppkommer. Konsekvensen är att en snabb prisökning leder till en skattepliktig vinst. en måttlig prisökning ger varken vinst eller förlust medan nominella prisfall ger en mot andra reavinster avdragsgill reaförlust.
Omkostnadsbcloppet skall minskas med tidigare medgivna värdeminsk- ningsavdrag som belöper på tiden före avyttringen. Värdeminskningsavdrag på byggnader inkl. maskinell utrustning beaktas endast om de uppgår till minst 3 000 kr. per år. Också värdeminskningsavdrag skall indexuppräknas och uppräkningen skall ske med utgångspunkt från det fjärde året efter det år då kostnaden lades ned.
Under vissa förutsättningar kan den skattskyldige medges uppskov med beskattningen av vinst vid avyttring av en schablontaxerad fastighet eller en jordbruksfastighet. Kraven för att uppskov skall kunna medges är att den skattskyldige varit bosatt på fastigheten i minst tre av de senaste fem åren,----- att en ersättningSfastighet anskaffats inom fyra år från avyttringen samt att den skattepliktiga vinsten uppgår till minst 15 000 kr.
Uppskovet är i förekommande fall preliminärt i avvaktan på att ersätt- ningsfastighet skall anskaffas. Den skattskyldige måste då lämna bankga- ranti för uppsk0vsbeloppet.
När ersättningsfastighet anskaffats medges ett s.k. definitivt uppskov. Vid försäljning av ersättningsfastigheten minskas omkostnadsbcloppct för er-
sättningsfastigheten med uppskovsbeloppet. omräknat med hänsyn till infla- tionen. Innebörden av detta är att uppkommen reavinst beskattas först när den sista ersättningsfastigheten avyttrats.
Därtill finns särskilda regler om s.k. tidigareläggning som innebär att an- skaffningsvärdet för ersättningsfastigheten får uppräknas från och med det första innehavsåret om uppräkning ej skett för den ursprungliga fastigheten under de första fyra innehavsåren.
Om fastigheten byter ägare genom ett benefikt fång övergår uppskovet till den nye ägaren.
Bostadsrätter
Också när det gäller bostadsrätter är utgångspunkten för reavinstberäk- ningen att försäljningspriset — efter avdrag för försäljningskostnader — skall minskas med förbättringskostnader och ett särskilt beräknat ingångsvärde. Hänsyn tas också till föreningens fonder samt till gjorda kapitaltillskott.
Utgår utöver det avtalade försäljningspriset särskild ersättning för viss lä- genhetsutrustning. t.ex. spis. kyl- eller frysskåp. skall ersättningen räknas in i försäljningspriset. Vidare gäller att om köparen lämnar särskild ersättning till säljaren för hans andel i en inre reparationsfond eller en liknande fond skall ersättningen inte räknas in i vederlaget. Om någon sådan särskild er- sättning inte utgått skall i stället dras av ett belopp motsvarande den del av fonden eller fonderna som vid avyttringen belöper på bostadsrätten.
Ingångsvärdet utgörs av inköpspriset och i förekommande fall ersättning som lämnats särskilt för sådan lägenhetsutrustning som nyss nämnts. Upplå- telse- och inträdeskostnader som betalats till föreningen i samband med dess bildande ingår också i ingångsvärdet. Vid beräkning av ingångsvärdet be- handlas behållning på inre reparationsfond eller annan liknande fond på samma sätt som vid beräkning av försäljningspriset.
Har bostadsrätten förvärvats före år 1974 skall den anses förvärvad den 1 januari 1974 (den s.k. stickdagen). Som ingångsvärde fåri sådana fall använ- das 150 % av bostadsrättens andel av föreningens behållna förmögenhet nämnda dag.
Som förbättringskostnad räknas kostnader som den skattskyldige lagt ned på förbättringsarbeten i lägenheten. Detsamma gäller kostnader han lagt ned på lägenheten avseende reparation och underhåll i den mån lägenheten därigenom är i bättre skick än vid förvärvet. Kostnader som lagts ned ett visst är räknas som förbättringskostnader endast under förutsättning att de uppgår till minst 2 000 kr. Kostnader som lagts ned före stickdagen beaktas ej.
Kapitaltillskott som lämnats till föreningen under innehavstiden är av- dragsgilla om de varit avsedda att användas för amortering av län eller för finansiering av förbättringsarbeten på fastigheten. Kapitaltillskott som läm- nats före stickdagen får ej dras av. De avdragsgilla tillskotten för amorte- ringar skall dock alltid anses uppgå till 1000 kr. per påbörjat innehavsår efter stickdagen.
För bostadsrätt beräknas den skattepliktiga vinsten som en med innehavs- tiden sjunkande andel av den nominella vinsten. Om bostadsrätten innehafts
mindre än två år. 2 år men mindre än 3 år eller 3 år men mindre än 4 år skall 100 %. 75 % resp. 50 % av vinsten anses som skattepliktig realisationsvinst. Vid innehavstider på fyra år eller mer är 25 % av vinsten skattepliktig. Reg- ler om uppskov finns inte.
6.4.3. Allmänna utgångspunkter
En central utgångspunkt för förslagen är att kapitalbeskattningen skall göras likformig samt att reglerna skall förenklas och göras enhetliga i största möj- liga utsträckning. Mot den bakgrunden framstår det som angeläget att reg- lerna avseende olika former av fastigheter och för bostadsrätter — så långt det är möjligt — blir enhetliga. Enkla och enhetliga regler är också viktigt eftersom ett stort antal skattskyldiga berörs av dem.
Vad nu sagts kräver genomgripande förändringar jämfört med nuvarande regler för reavinstbeskattning av fastigheter och bostadsrätter. Mitra förslag i dessa hänseenden redovisas i det följande.
Jag kommer att i det följande (avsnitt 7) föreslå att fastigheter delas upp i kategorierna näringsfastigheter och privatbostadsfastigheter samt att bo- stadsrätter under vissa förutsättningar hänförs till kategorien privatbostad. Med privatbostadsfastigheter och privatbostäder avses bl.a. småhus resp. bostadsrätter som används för ägarens eller närståendes boende. Med nä- ringsfastigheter avses fastigheter i näringsverksamhet. Även en bostadsrätt kan ingå i näringsverksamhet.
Hänvisningar till S6-4-3
6.4.4. Nominell vinstberäkning
Mitt förslag: Vid avyttring av fastigheter och bostadsrätter skall vins— ten beräknas enligt en nominell metod.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Bland de remissinstanser som särskilt tagit upp frågan om slopad indexuppräkning för fastigheterna råder delade meningar. RSV och TCO tillstyrker förslaget bl.a. med hänvisning till förenklingsaspek- terna. Hyresgästernas riksförbund. LRF. plan- och bostadsverkel samt Sveri- ges Föreningsbankers Förbund anser att reavinstbeskattningen av fastigheter och bostadsrätter bör ske enligt en real metod. SACO synes genomgående vara kritiskt mot nominella beskattningsprinciper.
Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare redovisat skälen för mitt ställnings- tagande i valet mellan real eller nominell beskattning av kapitalinkomster (avsnitt 3). Nominell beskattning av kapitalinkomster är enligt min mening att föredra. Det kan emellertid sättas i fråga bl.a. med hänsyn till de många gånger långa innehavstiderna om bedömningen också gäller reavinstbeskatt- ningen av fastigheter och bostadsrätter.
Fastigheter och bostadsrätter reavinstbeskattas för närvarande enligt olika regler. I ett reformerat skattesystem är det väsentligt att dessa skillnader i beskattningen kan undanröjas. Vid valet av metod talar förenklingsskäl en- tydigt för en nominell vinstberäkning. Kravet på enhetliga regler får en sär-
skild framtoning med hänsyn till sambandet mellan avdragsrätten för ränte- utgifter och beskattningen av reavinster. Den låga skattesatsen för kapitalin- komster och de särskilda begränsningar av skatteuttaget som jag tar upp se- nare (avsnitt 6.4.7) innebär enligt min mening ett godtagbart hänsynsta- gande till inflationen.
Slutsatsen är att beskattningen bör baseras på en nominellt beräknad rea- vinst även för fysiska personers fastigheter och bostadsrätter.
Hänvisningar till S6-4-4
6.4.5. Slopade uppskovsregler
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Endast ett fåtal av rcmissinstanserna har särskilt tagit upp denna fråga. Vissa av dem, RSV, TCO och plan- och bostadsverket till- styrker i första hand med hänvisning till förenklingsvinsterna. Andra avstyr- ker förslaget om att uppskovsreglerna tas bort. Finansbolagens Förening ef- terlyser uppskovsregler för vinst vid avyttring av bostadsrätter.
Skälen för mitt förslag: Nuvarande inkomstskattesystem innebär att vår- deökningar normalt beskattas först vid försäljning. Motsvarande gäller de regler som nu föreslagits. En långt driven likformighet skulle emellertid in- nebära att värdeökningar skulle beskattas när de uppkommer. Denna liksom andra avvikelser från strikt likformighet orsakar problem i skilda avseenden. När beskattning utlöses av att försäljning sker blir det oförmånligt att avyttra tillgångar med en stor latent skatteskuld. t.ex. fastigheter. Den därav föl- jande inläsningen är särskilt problematisk för permanentbostäder med tanke på effekterna för de skattskyldiga. Arbetsmarknads- och bostadspolitiska skäl kan också åberopas. De nuvarande uppskovsreglerna syftar till att eli- minera dessa inlåsningseffeketer.
Den grundläggande frågeställningen är huruvida nuvarande system för uppskov skall avskaffas eller utvidgas till att även omfatta bostadsrätter.
Om reglerna skulle utsträckas till att gälla alla privatbostadsfastigheter och privatbostäder kan konstateras att regelsystemet skulle bli än mer kom- plext. Det skulle bl.a. vara nödvändigt att- tillskapa regler för att möjliggöra korsvisa uppskov mellan olika typer av bostäder. '
När det gäller bostadsrätterna tillkommer här ett administrativt problem. Nuvarande uppskov noteras i särskild ordning med utgångspunkt från ett be- fintligt fastighetsregister. Något motsvarande system finns inte för bostads- rätter. Bostadsrättsvärderingskommitte'ns (Fi 1989101) huvuduppgift — att utarbeta ett system för värdering av bostadsrätter — torde förutsätta att det inrättas ett eller flera bostadsrättsregister. Kommittén har nyligen inlett sitt arbete och frågan om ett sådant register torde inte aktualiseras inom de när- imaste åren.
Nuvarande uppskovsregler ärinte alldeles lättillgängliga och uppskovssys- temet leder också till administrativa komplikationer. Bestämmelserna resul- terar i snedvridningar och skatteanpassning. För att erhålla uppskov med hela reavinsten krävs att den skattskyldige anskaffar en dyrare fastighet.
Detta kan styra efterfrågan mot dyrare fastigheter på ett omotiverat sätt. Det kan för övrigt göras gällande att de höga priserna i vart fall delvis beror på uppskovsreglerna.
En ytterligare oönskad konsekvens av nuvarande uppskovsregler är att det blir skattemässigt oförmånligt för makar att gemensamt köpa en ersätt- ningsfastighet om ursprungsfastigheten ägs av en av makarna eftersom upp- skovet beror på säljarens andel i anskaffningsvärdet för ersättningsfastighe- ten. Regeln om att uppskov medges endast om den skattskyldige varit bosatt på fastigheten i minst tre av de senaste fem åren orsakar inlåsningar och andra skatteanpassningar genom att skattskyldiga får ett skattemässigt skäl att bo kvar i minst tre år och att sälja inom två år efter en eventuellt tillfällig flyttning till annan ort.
För att i någon mån dämpa dessa nackdelar finns möjlighet till dispens från dessa tidsgränser om flyttning beror på t.ex. arbetsbyte eller skilsmässa. Dispensförfarandet innebär ytterligare komplikationer för skattemyndighe- ter och enskilda samtidigt som beskattningen blir mindre förutsägbar. Som nämnts ovan har uppskov införts för att motverka den inlåsning som upp- kommer om skatt tas ut vid bostadsbyten. Nuvarande uppskovssystem är emellertid inte en heltäckande lösning på inlåsningsproblemet eftersom upp- skov medges endast vid flyttning till ett dyrare egnahem och således inte vid flyttning till ett billigare egnahem, en bostadsrätt eller en hyresrätt. Efter- som uppskovet följer fastigheten vid arv och gåva kommer arv— eller gåvota- garen att hamna i en situation som innebär att han kommer att beskattas för hela uppskovet om han avyttrar fastigheten utan att därefter skaffa en dyrare ersättningsfastighet.
Om nuvarande uppskov utvidgas till att gälla både egnahem och bostads- rätter blir fler skattskyldiga i stället inlåsta i resp. boendeform med skatte- mässiga incitament att flytta till dyrare och inte till billigare bostäder.
Som exempel på sådan inläsning kan nämnas att byte från privatbostads- fastighet eller privatbostad till hyresrätt samt försäljning av bostaden utan återanskaffning efter ett dödsfall skulle utlösa beskattning av hela den acku- mulerade vinsten för i många fall ett antal privatbostäder.
Den här föreslagna övergången till beskattning av nominellt beräknade reavinster skulle innebära ett i många fall väsentligt högre skatteuttag vid försäljning av den sista ersättningsfastigheten och skulle därför i hög grad förstärka dessa inlåsningsproblem. Nuvarande uppskovsregler ger därför knappast en godtagbar lösning på inlåsningsproblemet vid beskattning av nominella reavinster. Ytterst beror detta på att uppskov inte löser utan en— dast skjuter upp problemet.
Nuvarande komplicerade uppskovsregler orsakar också orättvisor genom att mindre välinformerade personer som av ekonomiska eller andra skäl inte anlitar rådgivare i många fall betalar skatt medan andra arrangerar försälj- ning. köp och flyttning så att alla uppskovskraven uppfylls eller, i annat fall, söker dispens med angivande av tillräckliga skäl för att uppskov ändå skall erhållas. Nuvarande uppskovsregler utvidgade till att omfatta även bostads- rätter skulle därför innebära påtagliga nackdelar också ur fördelningspolitisk synvinkel.
Dessa överväganden talar för att problemet med inläsning bör lösas på ett enklare och mera definitivt sätt än genom uppskov. Samtidigt talar målet om basbreddning. vilket i sin tur motiveras av målet om låga marginalskatter och likformig beskattning. för icke obetydliga skatteuttag vid fastighetsförsälj- ningar. Om utgångspunkten är ett givet totalt skatteuttag för bostäder ger ett högre skatteuttag vid försäljningar utrymme för en något lägre löpande beskattning, vilket är önskvärt av bostads- och i viss mån av fördelningspoli- tiska skäl.
Mitt förslag innebär därför att lagen (1978:970) om uppskov med beskatt- ning av realisationsvinst skall upphöra att gälla. Lagen bör dock fortsätta att gälla i fråga om avyttringar som tagits upp till beskattning senast vid 1991 års taxering.
6.4.6. Problem vid full beskattning av nominell reavinst
Privatbostäder
Utgångspunkten för resonemanget i detta avsnitt är att fastigheter och bo- stadsrätter skall göras till föremål för en nominell reavinstbeskattning och att det inte skall finnas några uppskovsregler.
Det kan konstateras att full beskattning av reavinster beräknade på detta sätt många gånger skulle leda till ett mycket högt skatteuttag. Som exempel kan nämnas att försäljning av ett genomsnittligt småhus med ett pris på 460 000 kr. år 1988 som anskaffats 20 år tidigare för l00 000 kr. skulle leda till en skatt på 30 % av 360000 kr. eller 108 000 kr. Vid ett tre gånger så högt försäljningspris och anskaffningsvärde, vilket inte är ovanligt i storstadsom- råden. skulle skatten uppgå till 324 000 kr.
Så höga skatteuttag skulle medföra inlåsningar och andra snedvridningar som särSkilt för permanentbostäder skulle innebära påtagliga nackdelar ur de skattskyldiga synvinkel. Även från arbetsmarknadspolitiska och bostads- politiska utgångspunkter skulle detta vara till nackdel. Ett högt formellt skatteuttag vid försäljningar kan också ge förhållandevis begränsade skatte- intäkter med tanke på att därav orsakad inläsning krymper skattebasen.
Slutsatsen är att det krävs någon typ av begränsning av skatteuttaget sär- skilt vid försäljning av permanentbostäder. Eftersom många skattskyldiga berörs av denna begränsning bör regler härom utformas på ett för skattskyl- diga och skattemyndigheter enkelt och hanterbart sätt.
Näringsfastigheter och bostadsrätter i näringsverksamhet
De skatteregler som föreslagits av RINK och URF innebar generellt att rea- liserade värdeökningar beskattas på samma sätt och i samma inkomstslag som löpande kapitalavkastning. Ett sådant system innebär likformighet mel- lan dessa två typer av kapitalavkastning. En annan konsekvens är att skatte- satsen för ränteutgifter överensstämmer med skattesatsen för realiserade värdeökningar. Också detta bidrar till likformig beskattning. Som en följd av denna generella regel föreslog RINK att realiserade värdeförändringar avseende näringsfastigheter liksom realiserade värdeförändringar på andra tillgångar inom inkomstslaget näringsverksamhet skulle beskattas i motsva-
rande inkomstslag.
Skattesatsen för inkomstslaget kapital liksom för inkomstslaget närings- verksamhet för juridiska personer uppgår till 30 %. För fysiska personers inkomst av näringsverksamhet uppgår emellertid det sammanlagda skatteut- taget genom inkomstskatt och skattedelen av de sociala avgifterna till 43—64 % vilket också skulle träffa vinster på näringsfastigheter. Bakgrunden för detta ställningstagande var att ränteutgifter. värdeminskning och repara- tionskostnader dras av mot denna sammanlagda skattesats. Ett så högt skat- teuttag på nominellt beräknade vinster leder med nödvändighet till besvä- rande inlåsningseffckter. Den slutsats som drogs i betänkandet var därför att det krävdes någon slags begränsning i skatteuttaget vid reavinstbeskattning av fysiska personers näringsfastigheter. Jag återkommer till dessa frågor (av- snitt 6.4.11).
Fördel/tingspolitiska aspekter
De skäl som anförts ovan för begränsning av skatteuttaget vid reavinstbe- skattning av bostäder får vägas mot att likformighetsskäl liksom fördelnings- politiska skäl talar för full beskattning av nominellt beräknade reavinster när avdrag medges för hela den nominellt beräknade ränteutgiften.
Fastigheter utgör en mycket stor del av hushållens förmögenhetstillgångar samtidigt som många hushåll med förhållandevis låga inkomster inte äger någon fastighet. Värdeökningarna på fastigheter under de senaste 30 åren har i hög grad bidragit till nuvarande förmögenhetsskillnadcr. Dessa förmö- genhetsskillnader innebär bl.a. ett ofta mycket stort försteg för dem som ägt fastigheter under denna period jämfört med sådana som bott i en hyreslägen- het.
Värdeökningar på fastigheter är enligt gällande rätt mycket lågt beskat- tade. Anledningen till detta är att anskaffningsvärdet räknas upp med infla- tionen. trots att hela den nominella ränteutgiften är avdragsgill. Härtill kom- mer att uppskovsreglerna — som ju kan jämställas med ett mycket förmånligt lån från det allmänna — innebär att skattebetalningen kan skjutas upp i prin- cip hur länge som helst. Skatteintäkterna från reavinstbeskattningen av eg- nahem och fritidshus uppgår endast till cirka 0.2—1.3 miljarder kr. samtidigt som den årliga nominella värdeökningen uppgår till 30—60 miljarder kr. vid normal real prisutveckling och 4—8 % inflation.
Det mera generella målet om likformighet samt ovan diskuterade fördel— ningspolitiska skäl talar för att problemet med inlåsning beaktas genom minsta möjliga avvikelse från en likformig nominell beskattningsprincip även om detta innebär att inlåsningsproblemet inte kan lösas på ett fullt till- fredsställande sätt i alla fall.
6.4.7. Regler för bostäder som är fast egendom
Mitt förslag: Grundregeln är att den skattepliktiga vinsten beräknas som skillnaden mellan försäljningsintäkt och omkostnadsbelopp. Skatteuttaget begränsas genom en schablonregel som innebär att vins- ten får beräknas till 30 % av försäljningsintäkten för permanentbostä- der och till 60 % av försäljningsintäkten för övriga privatbostadsfas- tigheter.
RlNKzs förslag: Överensstämmer i princip med mitt. Remissinstanserna: RSV anser att schablonreglerna innebär en betydande förenkling. Näringslivets skattedelegation anser att lagtexten bör förtydligas så att det klarare framgår att ett uppskovsbelopp inte skall beaktas vid scha- blonreglernas tillämpning. Hyresgästernas riksförbund anser att regeln är alltför generös.
Skälen för mitt förslag: Den allmänna grundregeln om att reavinsten be- räknas som skillnaden mellan försäljningsintäkten och omkostnadsbcloppct enligt en nominell beskattningsprincip skall tillämpas även för fastigheter. Mot bakgrund av vad jag nyss anfört bör problemet med ett i många fall allt- för högt skatteuttag — särskilt vid längre innehavstider — lösas genom en sär- skild takrcgel som på visst sätt begränsar skatteuttaget. Ett sådant skattetak bör utformas efter en avvägning mellan målet om att undvika inlåsningar och målet om att av bl.a. fördelningspolitiska skäl upprätthålla en likformig no- minell beskattningsprincip. I lagrådsremissen hade takregeln getts form av en schablonregel av innebörd att omkostnadsbcloppct skulle beräknas som en viss andel av försäljningsintäkten. En sådan lösning skulle innebära att vinsten beräknas som skillnaden mellan vcdcrlaget — efter avdrag för försälj- ningskostnader m.m. — och det schablonmässigt beräknade omkostnadsbe- loppet. Enligt min uppfattning bör emellertid det schablonmässigt beräk- nade beloppet omfatta samtliga avdragsposter, dvs. både försäljningskostna- der m.m. och omkostnadsbelopp. Takregeln bör därför utformas som en vinstberäkningsregel. En sådan regel bör innehålla två nivåer varav den mest förmånliga skall gälla för permanentbostäder. Jag återkommer i det följande till innebörden av begreppet permanentbostad.
Lagrådet har föreslagit vissa justeringar av den i remissen upptagna scha- blonregeln för fastigheter. Syftet är bl.a. att det tydligare skall framgå att om ett dödsbo avyttrar en privatbostadsfastighet är schablonregeln för perma- nentbostäder inte tillämplig. Jag godtar ändringsförslaget och har beaktat synpunkterna vid utformningen av den nya vinstberäkningsregeln.
Mitt förslag i fråga om permanentbostäder som är fastigheter innebär att vinsten får beräknas till 30 % av försäljningsintäkten vilket. tillsammans med skattesatsen på 30 % för inkomstslaget kapital. innebär att skatteutta- get maximeras till 9 % av försäljningsintäkten.
[ exemplet ovan med en genomsnittlig villa och 20 års innehav reduceras skatteuttaget från l08 000 kr. till 41 400 kr. motsvarande 9 % av försäljnings- priset på 460 000 kr. Skatten uppgår därmed till 12 % i stället för 30 % av den nominella reavinsten på 360 000 kr.
Schablonregeln innebär avsevärda förenklingar jämfört med alternativa
metoder för begränsning av skatteuttaget vid försäljningar som t.ex. upp- skov eller uppräkning av anskaffningsvärdet. Detta är av särskild vikt då reg- lerna berör ett stort antal skattskyldiga där många av ekonomiska eller andra skäl inte anlitar skatterådgivare.
Vid en årlig fastighetsprisökning på 4 alternativt 8 % blir det förmånligt att använda schablonregeln för permanentbostäder redan efter en innehavs- tid på 10 resp. 5 år eftersom vinsten enligt schablonregeln då understiger vinsten enligt grundregeln. Konsekvensen är att vinstberäkningen blir mycket enkel att utföra och kontrollera vid flertalet försäljningar av perma- nentbostäder. Därmed kan även skattemyndigheterna initiera förändringar av deklarationen som är till förmån för den skattskyldige. Vid fall som ligger nära gränsen där schablonregeln är likvärdig med grundregeln får den skatt- skyldige eller skattemyndigheterna göra dubbla beräkningar för att undvika rättsförluster. I flertalet fall bör dock schablonregeln vara mer förmånlig vid en normal prisutveckling.
De föreslagna reglerna innebär att skatten alltid utgör minst 9 och högst 30 % av den nominella reavinsten för permanentbostäder. Vid mycket korta innehav är huvudregeln normalt mera förmånlig än schablonregeln, varvid skatten uppgår till 30 % av den nominella vinsten. Vid långa innehav blir schablonregeln normalt mera förmånlig. vilket leder till att skattens andel av vinsten reduceras till som lägst 9 %.
För bostäder som inte kan hänföras till kategorien permanentbostäder —i första hand fritidsbostäder, egnahem som varit uthyrda under en längre tid eller privatbostadsfastigheter som avyttras av dödsbon — bör det Också finnas en schablonregel. Bl.a. förenklingsskäl talar för detta. Denna schablonregel bör emellertid innebära en mindre avvikelse från full nominell beskattning än vad som föreslagits för permanentbostäder. Inlåsningsproblematiken framstår som mindre allvarlig när det är fråga om andra bostäder än perma- nentbostäder. Motsvarande synsätt återspeglas i nuvarande uppskovsregler som ju i första hand tar sikte på den permanenta bostaden.
En lämplig avvägning uppnås om vinsten får beräknas till 60 % av försälj- ningsintäkten för privatbostadsfastigheter som inte uppfyller kraven för per- manentbostäder. Detta ger ett skattetak på 18 % av försäljningspriset.
Vid en fastighetsprisökning på 4 alternativt 8 % blir schablonregeln för fritidsbostäder m.m. mera förmånlig än grundregeln vid innehavstider på minst 24 resp. 12 år. Det högre skattetaket innebär därför att den faktiska vinsten måste beräknas oftare för fritidsbostäder än för permanentbostäder.
Vid mycket långa innehavstider skulle dock schablonregeln normalt vara mera förmånlig än huvudregeln vilket är en fördel då den faktiska anskaff- ningskostnaden kan vara särskilt svår att beräkna och kontrollera i sådana fall. En annan fördel med att en schablonregel tillämpas även för fritidsbo- städer m.m. är att schablonregeln kan ersätta andra mera komplicerade och mindre enhetliga kompletterande beräkningsregler.
De nya schablonreglerna återfinns i 25 s" 9 mom. SIL. Gällande rätt innehåller olika alternativregler för att beräkna anskaff- ningsvärdet. Bestämmelserna tar sikte på den situationen att den verkliga anskaffningskostnaden är osäker eller okänd. Den nu föreslagna schablonre-
geln för att beräkna vinsten har motsvarande funktion. Schablonregeln är så pass förmånlig att den kommer att tillämpas i de flesta fall utom vid kortare innehav. Mitt förslag innebär därför att nuvarande alternativregler för be- räkning av anskaffningsvärden kan avskaffas.
Jag kommer i det följande att föreslå särskilda schablonregler för närings- fastigheter (avsnitt 6.4.1 |). Den schablonmässigt beräknade vinsten kom- mer för näringsfastigheter att ligga högre än i fråga om privatbostäder. Det skulle i så fall bli omotiverat lönsamt att inför en avyttring låta en näringsfas- tighet övergå till privatbostadsfastighet. Mitt förslag innebär därför att det bör införas en bestämmelse — utan motsvarighet i lagrådsremissen — som in- nebär att schablonregeln för näringsfastigheter skall tillämpas vid avytt- ringar av privatbostäder som sker inom tre år från karaktärsbytet.
6.4.8. Permanentbostadsbegreppet
Mitt förslag: Med permanentbostad avses en privatbostadsfastighet där den skattskyldige varit bosatt i minst ett år under förutsättning att innehavstiden då den skattskyldige inte varit bosatt på privatbostaden understiger ett år och att bostaden anskaffats till ett marknadsmässigt pris. Som permanentbostad räknas alltid bostad där den skattskyldige varit bosatt under minst tre av de senaste fem åren.
RINK:s förslag: Överensstämmer i princip med mitt. Remissinstanserna: Gränsdragningen mellan permanentbostäder och andra bostäder har tillstyrkts eller lämnats utan kommentarer av de flesta remissinstanserna.
Skälen för mitt förslag: Som tidigare nämnts medges för närvarande upp- skov med reavinstbeskattning vid avyttring av den permanenta bostaden. Avgränsningen sker därvid genom krav på att den skattskyldige skall ha varit bosatt på fastigheten under minst tre av de senaste fem åren. Kravet enligt gällande rätt på en förhållandevis lång bosättningstid kan ses som ett sätt att förebygga skatteplanering i form av att ägaren bosätter sig på fastigheten strax före försäljningen för att erhålla uppskov med reavinstbeskattningen. En nackdel med denna gränsdragning är att inläsning uppkommer under de tre kvalifikationsåren som en följd av själva uppskovsregeln trots att regeln syftar till att undvika inläsning. Om den skattskyldige bott på fastigheten i t.ex. två år så finns det i många fall skattemässiga skäl för att åtminstone formellt bo kvar ytterligare ett år.
Målet om att förebygga inlåsningar talar för att bosättningskravet reduce— ras till ett år när detta kan ske utan risk för att reglerna kringgås. Som exem- pel på kringgående som bör förebyggas kan nämnas bosättning i en fritidsbo- stad ett är före försäljningen. vilket kan vara mycket lönsamt skattemässigt om det förekommer en stor latent skatteskuld. Ett annat exempel är att en fastighet med stor latent skatteskuld säljs till närstående till ett lågt pris. var- efter den närstående säljer fastigheten vidare redan efter ett års faktisk eller formell bosättning. Av fördelningspolitiska och bostadspolitiska skäl bör den förmånliga schablonregeln inte heller få tillämpas efter en kortare tids
faktiskt eller formellt boende i en bostad som erhållits genom kö till ett icke marknadsmässigt pris.
Mitt förslag i fråga om innebörden av begreppet permanentbostad innebär att den förmånliga schablonregeln med ett skattetak på 9 % får tillämpas om den skattskyldige varit bosatt där i minst ett år under förutsättning att innehavstiden då den skattskyldige inte varit bosatt på fastigheten understi- ger ett år och att bostaden anskaffats till ett marknadsmässigt pris. Om dessa två förutsättningar inte uppfylls får den förmånliga schablonreglen ändå till- lämpas om den skattskyldige varit bosatt på privatbostadsfastigheten under minst tre av de senaste fem åren.
I lagrådsremissen gjordes motsvarande undantag. Jag har emellertid fun- nit — inte minst av förenklingsskäl — att det inte bör finnas några undantag från huvudregeln. Innebörden av detta är att vid alla andra förvärv än sådana då bostaden anskaffats till ett marknadsmässigt pris kan den mest förmånliga takregeln tillämpas först efter tre års boende.
Permanentbostadsdefinitionen finns i 25 ä 9 mom. SIL.
6.4.9 Takregeln vid expropriation o.d.
Mitt förslag: Vid vinstberäkning efter expropriation eller efter avytt- ring som skett under tvångsliknande förhållanden får vinsten alltid be- räknas till 30 % av försäljningspriset.
RINK:s förslag: RINK lade inte fram någon särskild reglering med sikte på expropriationer e.d.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har tagit upp frågan.
Skälen för mitt förslag: Nuvarande uppskovsregler innehåller en bestäm- melse som tar sikte på den situationen att en fastighet blir exproprierad eller eljest måste avyttras under tvångsliknande förhållanden, 2 % UppskovsL. I sådana fall medges uppskov även om den skattskyldige inte uppfyller bosätt- ningskraven. Det är enligt min uppfattning rimligt att en förmånlig schablon- regel motsvarande den jag föreslagit i föregående avsnitt skall få användas även om den skattskyldige inte uppfyller där uppställda villkor för att bosta- den skall vara en permanentbostad.
Regeln finns i 25 5 10 mom. SIL.
6.4.10. Beräkning av reavinst för bostadsrätt
Mitt förslag: Vid vinstberäkningen skall hänsyn tas till nettoföränd- ringen av föreningens förmögenhet. En särskild schablonregel skall också gälla vid avyttring av bostadsrätt.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: De remissinstanser som tagit upp frågan ställer sig ge- nomgående positiva till att reglerna för fastigheter och bostadsrätter blir mer enhetliga. Svenska Revisorsatnfundet SRS ställer sig tveksamt till genom- synsmetodens utformning.
Skälen för mitt förslag: Enligt gällande rätt tillämpas s.k. genomsyn vid reavinstbeskattningen av bostadsrätter. Detta sker därigenom att bostads- rättsinnehtwarens kapitaltillskott räknas in i omkostnadsbcloppct. Som ex- empel kan nämnas att en person som köpt en bostadsrätt för 100 000 kr. och gjort ett kapitaltillskott på 10 000 kr. för att amortera bostadsrättsförening- ens lån därmed jämställs med en person som köper en motsvarande bostads- rätt strax efter kapitaltillskottet för 110 000 kr. Nuvarande regler innebär alltså att en amortering av föreningens skuld beaktas.
En sådan genomsyn bör tillämpas även fortsättningsvis men bestämmel- serna bör — bl.a. av förenklingsskäl — utformas på ett något annorlunda sätt. Det avgörande skälet är emellertid att den taktegel som tidigare föreslagits för fastigheter också skall kunna tillämpas i fråga om bostadsrätter på ett likvärdigt sätt.
Utgångspunkten bör vara att bostadsrättens andel i föreningens netto- skuld skall behandlas på samma sätt som ett lån som följer med en villafastig- het vid ett ägarbyte. Motsvarande bör gälla om föreningen i stället har en nettoförmögenhct. Den skattepliktiga försäljningsintäkten för en bostads- rätt bör därför beräknas som köpeskillingen för bostadsrätten ökad eller minskad med värdet av bostadsrättens andel av föreningens nettoskuld eller nettoförmögenhet vid försäljningstillfället. Enligt grundregeln bör på mot- svarande sätt omkostnadsbeloppet beräknas som anskaffningskostnaden för bostadsrätten ökad eller minskad med värdet av bostadsrättens andel av för- eningens nettoskuld eller nettoförmögenhet vid anskaffningstillfället. Den skattepliktiga vinsten blir därmed lika med köpeskillingen minskad med an- skaffningskostnaden för bostadsrätten ökad eller minskad med förändringen av bostadsrättens andel av föreningens nettoskuld eller nettoförmögenhet under innehavstiden. Föreningens nettoskuld eller — i förekommande fall — nettoförmögenhet beräknas med utgångspunkt från det skattemässiga vär- det för olika tillgångar och skulder utom föreningens fastighet.
Av det nu sagda följer att man även bör ta hänsyn till kostnaden för ny-. till- eller ombyggnad avseende föreningens fastighet.
Det finns ingen anledning att i reavinsthänseende behandla bostadsrätter på ett annat sätt än vad som tidigare föreslagits i fråga om bostäder som är fast egendom. Mitt förslag har därför — till skillnad från vad som föreslogs i lagrådsremissen — getts den utformningen att vad som tidigare föreslagits i dessa hänseenden också skall gälla bostadsrätter som är hänförliga till kate- gorien privatbostad. Vid avyttring av en bostadsrätt som är permanentbo- stad kommer den mest förmånliga vinstberäkningsregeln att innebära föl- jande. Vinsten beräknas till 30 % av köpeskillingen ökad med värdet av bo- stadsrättens andel i föreningens nettoskuld vid försäljningstillfället. Om det vid avyttringstillfället finns en nettoförmögenhet uppgår vinsten till 30 % av köpeskillingen minskad med värdet av bostadsrättens andel i föreningens förmögenhet vid avyttringstillfället.
Vinstberäkningen blir därmed mycket enkel i flertalet fall med normala och långa innehavstider eftersom endast förhållandena vid försäljningen be- höver beaktas. dvs. kapitaltillskott liksom förbättringar under innehavstiden påverkar inte vinstberäkningen. De praktiska svårigheter som anfördes vid
behandlingen av tidigare förslag i ämnet. (Ds B 1982:6) Reavinst på bostads- rätt. bör därför kunna bemästras.
Som exempel kan nämnas en bostadsrätt som efter permanentboende säljs för 100 000 kr. varvid bostadsrättens andel i föreningens nettoskuld uppgår till 200 000 kr. Den skattepliktiga försäljningsintäkten uppgår då till köpe- skillingen för bostadsrätten plus andelen i föreningens lån på sammanlagt 300 000 kr. Vinsten enligt schablonregeln uppgår till 30 % av detta belopp eller 90 000 kr.. vilket ger en skatt på 27 000 kr. Skatten uppgår därmed till 9 % av köpeskillingen för bostadsrätten plus bostadsrättens andel av för- eningens lån.
Därmed uppnås skattemässig likformighet jämfört med ett småhus som säljs för 300 000 kr. där medföljande lån uppgår till 200000 kr. Därtill uppnås skattemässig likformighet mellan bostadsrätten i nyss nämnda exempel och en bostadsrätt där alla län ligger hos bostadsrättsinnehavaren och köpeskil- lingen för bostadsrätten uppgår till 300 000 kr.
De föreslagna reglerna för reavinstbeskattning av bostadsrätter ger mera generellt skattemässig likformighet mellan lån som redovisas inom och utan- för bostadsrättsföreningen samt mellan bostadsrätt och villafastigheter.
Schablonregeln innebär att den särskilda alternativregeln för att beräkna '
ett anskaffningsvärde kan avskaffas. Också för bostadsrätternas del har lag- rådet föreslagit vissa förtydliganden av schablonreglerna med sikte på deras tillämplighet i fråga om dödsbon. Den nya vinstberäkningsregeln har utfor- mats med beaktande av lagrådets synpunkter.
De nya reglerna är intagna i 26 & SIL.
6.4.11 Särskilt om näringsfastigheter och bostadsrätter i näringsverksamhet.
Mitt förslag: Vinst vid icke yrkesmässig avyttring av näringsfastighe- ter och bostadsrätter i näringsverksamhet tas upp till beskattning i in- komstslaget kapital. Under innehavstiden gjorda värdeminskningsav- drag m.m. skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Detsamma gäller kostnader för värdehöjande reparationer och underhåll som lagts ned på en sådan fastighet eller bostadsrätt under en femårspe- riod före avyttringen. Kostnader för värdehöjande reparationer och underhåll som återläggs behandlas vid vinstberäkningen som förbätt- ringskOstnader. För en näringsfastighet eller en bostadsrätt i närings- verksamhet som övergår till att vara privatbostadsfastighet eller pri- vatbostad skall avskattning ske. Schablonregler för att beräkna vins- ten införs.
RINKzs förslag: Vinst vid avyttring av näringsfastigheter och bostadsrätter i näringsverksamhet redovisas i inkomstslaget näringsverksamhet och be- läggs med grundavgift samt progressiv inkomstskatt. Skatteuttaget begrän- sas för såväl fastigheter som bostadsrätter genom särskilda schablonregler.
Remissinstanserna: De remissinstanser som tagit upp frågan om reavinst- beskattningen av näringsfastigheter — däribland kammarrätten i Stockholm. lantbruksstyrelsen. Advokatsamfundet. FAR. LRF. Näringslivets skattedele-
gation, Småföretagumas riksorganisation. Svenska sparbanksföreningen och Sveriges Köpmannaförbttnd — är genomgående kritiska till förslaget.
Skälen för mitt förslag: Av RINK:s betänkande framgår att förslaget i fråga om reavinstbeskattningen av näringsfastigheter skulle leda till ett täm- ligen högt skatteuttag. RINK konstaterar emellertid att skatteuttaget måste ses mot bakgrund av den förhållandevis låga löpande beskattningen av nä- ringsfastigheter. Avdrag för ränteutgifter medges mot såväl sociala avgifter som inkomstskatten. När det gäller fysiska personers näringsfastigheter och bostadsrätter i näringsverksamhet fann RINK det likväl motiverat att föreslå särskilda schablonregler i syfte att begränsa skatteuttaget. Skälet för detta var i första hand att juridiska personer enligt RINK:s förslag medgetts mer omfattande reserveringsmöjligheter än fysiska personer.
Den kritik som förts fram mot förslaget tar i första hand sikte på att fysiska personers näringsfastigheter skulle komma att utsättas för en hårdare be- skattning än andra fastigheter och att detta skulle kunna leda till olämpliga inlåsningseffekter. Flera av remissinstanserna föreslår att beskattningen i stället skall ske i inkomStslaget kapital.
Jag kan delvis ansluta mig till den kritik som framförts. Besvärande inlås- ningseffekter skulle bli följden om förslaget genomfördes. Min slutsats är att även vinster på näringsfastigheter bör beskattas i inkomstslaget kapital. Det- samma bör enligt min uppfattning gälla bostadsrätter som inte är privatbos- täder. I lagrådsremissen gjordes den bedömningen att om näringsfastigheter och bostadsrätter som inte är privatbostäder skall beskattas i inkomstslaget kapital bortfaller behovet av särskilda schablonregler för omkostnadsbelop- pets beräkning. Lagrådet har i sitt yttrande tagit upp denna fråga och jag återkommer till detta.
Enligt RINK:s förslag skall — liksom enligt gällande rätt — vinstberäk- ningen avseende fastigheter ske utifrän ett omkostnadsbelopp som bestämts därigenom att ingångsvärdet minskats med bl.a. gjorda värdeminskningsav- drag m.m. som belöper på tid före avyttringen. Det gäller skogsavdrag. av- drag för värdeminskning pä byggnad. av naturtillgångar och på täckdiken och andra markanläggningar.
Avdrag under innehavstiden skall således återföras till beskattning vid vinstberz'ikningcn. RINK:s förslag att vinsten skall beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet skulle ifråga om dessa avdrag innebära att de återförs till beskattning i det inkomstslag där de tidigare dragits av. Det är enligt min uppfattning rimligt att denna princip upprätthålls. Det är nämligen inte ac- ceptabelt att ett värdeminskningsavdrag utförs mot en högre skattesats för att sedan — i samband med vinstberäkningen — återläggas i ett inkomstslag med lägre skattesats.
Konsekvensen av detta är att när en näringsfastighet avyttras skall under innehavstiden gjorda värdeminskningsavdrag m.m. tas upp som intäkt i in- komstslaget näringsverksamhet. Vid vinstberäkningen i kapital reduceras således inte omkostnadsbeloppet med gjorda värdeminskningsavdrag m.m.
Det är dock nödvändigt att förse den nu föreslagna bestämmelsen med vissa begränsningsregler. Under innehavstiden gjorda värdeminskningsav- drag m.m. bör nämligen inte tas upp till beskattning i inkomstslaget närings-
verksamhet i den mån de motsvarar en faktisk värdenedgång. Huruvida detta är fallet kan konstateras vid en jämf('.')relse mellan å ena sidan vederla- get för den avyttrade egendomen och å andra sidan omkostnadsbcloppct. Vid en sådan jämförelse måste utgångspunkten emellertid vara ett omkost- nadsbelopp som bestämts utan hänsyn till eventuella uppskovsbelopp som eljest vid vinstberäkningen skall påverka omkostnadsbeloppet.
Också när det gäller avdrag för värdehöjande reparationer och underhåll innebär mitt förslag vissa justeringar i förhållande till RINK:s förslag.
Den omständigheten att kostnader av detta slag dras av i inkomstslaget näringsverksamhet medan häremot svarande vinster skall hänföras till in— komstslaget kapital ger utrymme för skatteplanering. Spännvidden i fråga om skattesats skulle göra det omotiverat lönsamt att köpa fastigheter eller bostadsrätter med stort reparationsbehov. reparera dem och därefter sälja dem.
Kostnader för värdehöjande reparationer och underhåll bör därför alltid återläggas i inkomstslaget näringsverksamhet. Av i första hand praktiska skäl bör återläggningcn begränsas till att avse kostnader som dragits av i den löpande beskattningen inom en femårsperiod före avyttringen.
Vid delavyttring bör återföringen av värdeminskningsavdrag, avdrag för reparationer m.m. grundas på förhållandena på den avyttrade fastighetsde- len.
RINK har också föreslagit ett avskattningsförfarande för de fall att en nä- ringsfastighet övergår till att vara en privatbostadsfastighet. Skälen för en avskattning kvarstår även om näringsfastigheter beskattas i inkomstslaget kapital. Avskattning bör också ske om en bostadsrätt i näringsverksamhet övergår till att vara en privatbostad.
Bestämmelserna om avskattning bör — utöver vad som upptagits i lagråds- remissen — också omfatta den situationen, att en näringsfastighet eller en bo- stadsrätt i näringsverksamhet genom arv. testamente e.d. övergår till ny ägare och egendomen hos den nye ägaren är en privatbostadsfastighet eller en privatbostad.
Bestämmelser om avskattning bör utformas på följande sätt. Belopp som skall återföras till beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet i samband med en avyttring skall på motsvarande sätt återföras om fastigheten eller bo- stadsrätten byter karaktär under innehavstiden eller genom arv eller på an- nat sätt övergår till ny ägare och egendomen hos denne är privatbostadsfas- tighet eller privatbostad. Avskattningen bör alltså ta sikte på såväl tidigare gjorda värdeminskningsavdrag som avdragna kostnader för värdehöjande reparationer och underhåll. ] fråga om värdeminskningsavdrag m.m. bör äterläggning inte ske i den mån värdet på fastigheten vid övergångstillfället understiger det omkostnadsbelopp — beräknat utan hänsyn till bl.a. even- tuellt förekommande uppskovsbelopp på det sätt jag nyss nämnt — som skulle gällt om det i stället varit fråga om en verklig avyttring. En återlägg- ning av kostnader för värdehöjande reparationer och underhåll leder till att omkostnadsbeloppet vid en framtida avyttring höjs i motsvarande mån.
Mina förslag kräver särskilda övergångsregler. Dessa — liksom övriga be- stämmelser — kommenteras i specialinotiveringen.
Reaförluster på fysiska personers näringsfastigheter och bostadsrätter i Prop. 1989/902110 näringsverksamhet skall behandlas på samma satt som andra förluster i in- komstslaget kapital.
Som inledningsvis anmärkts har lagrådet tagit upp frågan om särskilda schablonregler för omkostnadsbeloppets beräkning när det gäller näringsfas- tigheter och bostadsrätter som inte är privatbostäder. Lagrådet konstaterar att det i remissen framförda skälet för att inte föreslå alternativa metoder för att beräkna ett anskaffningsvärdc — att den föreslagna takregeln ersätter behovet av sådana regler — inte kan göras gällande för näringsfastigheter el- ler för bostadsrätter som inte är privatbostäder eftersom takregler motsva- rande dem som föreslagits för privatbostadsfastigheter eller privatbostäder saknas för egendom av detta slag. Lagrådet föreslår i första hand särskilda schablonregler för omkostnadsbeloppets beräkning när det gäller egendom av nu avsett slag.
Jag delar den uppfattning lagrådet framfört och föreslår att schablonregler införs när det gäller näringsfastigheter och bostadsrätter som inte är privat- bostäder. Mot bakgrund av vad jag nyss föreslagit om takreglernas utform- ning i fråga om privatbostadsfastigheter och privatbostäder bör de nu ak- tuella sehablonreglerna inte ta sikte på att ett omkostnadsbelopp skall beräk- nas utan i stället innebära en särskild vinstberäkning. Mitt förslag innebär att vinsten i dessa fall får beräknats till 90 procent av vederlaget för den avyttrade egendomen. ] förekommande fall skall vinsten minskas med ett belopp mot- svarande värdeminskningsavdrag m.m. som enligt punkt5 av anvisningarna till 22ä KL tagits upp till beskattning i näringsverksamhet.
Mina förslag när det gäller näringsfastigheter och bostadsrätter som ingår i näringsverksamhet finns i punkterna 5 och 6 av anvisningarna till 22 & KL. i 25 ä 5 och 6 mom. samt i 26 ä 7 motn. SIL.
Hänvisningar till S6-4-10
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt 8.12
6.4.12. Begränsat avdrag för värdehöjande reparationer
Mitt förslag: Rätten till avdrag för s.k. värdehöjande reparationer be- gränsas. Kostnader för reparationer av detta slag får inräknas i om- kostnadsbeloppet för privatbostadsfastigheter och privatbostäder en- dast för de senaste fem åren före avyttringstillfället och endast om be- loppet under ett år överstiger 5 000 kr.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation efterlyser en klarare gränsdragning mellan värdehöjande reparationer å ena sidan och ny-. till- och ombyggnad å andra sidan. Kammarrätten i Stockholm föreslår en tids- gräns på tio år.
Skälen för mitt förslag: Nuvarande regler innebär att inte bara kostnader för ny-. till- och ombyggnad utan även s.k. värdehöjande reparationer får inräknas i omkostnadsbeloppet vid reavinstbeskattning av egnahem. fritids- fastigheter och bostadsrätter.
Dessa regler ger upphov till besvärande gränsdragnings- och kontrollprob- lem. I fråga om reparationer som ligger långt tillbaka i tiden är problemen
. . . . 422 särskilt påtagliga.
Avdrag för värdehöjande reparationer som ligger långt tillbaka i tiden kan också ifrågasättas eftersom dessa reparationer till stor del kan ses som per- sonliga levnadskostnader motsvarande förbrukade reparationer under en lång mellanliggande tidsperiod. Enligt min uppfattning utgör den föreslagna femårsperioden resultatet av en rimlig avvägning.
Det bör också noteras att begränsningen av avdragsrätten saknar bety- delse för skatteuttaget när den nyss förordade schablonregeln tillämpas. [ sådana fall maximeras skatteuttaget till 9 % av försäljningsintäkten för per- manentbostäder och till 18 % av försäljningsintäkten för övriga bostäder.
Mitt förslag är således att kostnader för värdehöjande reparationer räknas in omkostnadsbcloppct för privatbostadsfastigheter och privatbostäder en- dast för de senaste fem åren före försäljningstillfället och endast om de sam— manlagda kostnaderna för värdehöjande reparationer. ny-. till- och ombygg- nad under ett år överstiger 5 000 kr.
Bortsett från den nya beloppsgränsen innebär förslaget inga förändringar avseende kostnader för ny-. om- och tillbyggnader. dvs. kostnader av det sla- get bör även fortsättningsvis få inräknas i omkostnadsbcloppct för privatbos- tadsfastigheter och privatbostäder när grundregeln tillämpas.
De nya reglerna återfinns i 25 ä 4 mom. och 26 ä 5 mom. SIL.
6.4.13. Övergångsbestämmelser
Vad jag i det föregående föreslagit innebär en i många fall skärpt reavinstbe- skattning för fastigheter oeh bostadsrätter jämfört med nuvarande regler. Vid frånvaro av särskilda övergångsregler skulle försäljningar strax efter den 1 januari 1991 ofta leda till en väsentligt högre skatt än försäljningar strax före denna dag trots de sänkta skattesatserna. Detta skulle ge upphov till godtyckliga effekter samt skatteanpassning i form av tidigarelagda försälj- ningar samt skattebetingade försäljningar och återköp före den 1 januari 1991. Sådana övergångseffekter bör om möjligt undvikas genom särskilda övergångsregler. Omfattande och tidsmässigt utsträckta övergångsregler in- nebär ä andra sidan komplikationer som strider mot målet om ett enkelt och enhetligt skattesystem.
Mot denna bakgrund föreslås en övergångsregel av innebörd att omkost- nadsbeloppet vid försäljning av en fastighet senast den 31 december 1999 får beräknas genom att det omkostnadsbelopp som skulle gällt vid försäljning den 31 december 1990 enligt då gällande regler ökas med förbättringskostna- der m.m. som lagts ned på fastigheten under tiden mellan den 1 januari 1991 och avyttringstillfället. Vid omkostnadsbeloppets beräkning skall indexupp- räkningen ske med åtta — och inte med fyra — års förskjutning.
För bostadsrätterna bör övergångsbestämmelserna utformas på ett i prin- cip likartat sätt. En rimlig lösning torde vara en övergångsregel liknande den som tillämpades vid övergången till evig reavinstbeskattning av bostadsrät- ter. Mitt förslag innebär att den skattepliktiga andelen hänförlig till en avytt- ring av en bostadsrätt som anskaffats före den 1 januari 1987 beräknas som 60 % av reavinsten år 1991. 75 % är 1992 och 90 %- år 1993. En sådan över- gångsregel bör ej få tillämpas om vinsten beräknas enligt någon av schablon- reglerna. Övergångsrcgeln innebär att skattens andel av vinsten ökar succes-
sivt och nivån på 30 % uppnås vid avyttringar år 1994.
Mitt nu framförda förslag till övergångsbestämmelser avseende bostads- rätter och fastigheter har samma principiella utformning som i lagrådsremis- sen. Lagrådet riktade i sitt yttrande kritik mot att reglerna inte också omfat- tar avyttringar som skett före den 1 januari 1991 men som på grund av punkt2 i övergångsbestämmelserna skall beskattas först vid 1992 års taxe- ring eller senare. Den situation som lagrådet avser är att den skattskyldige avyttrat en fastighet eller en bostadsrätt 1990 eller ett tidigare är och över- enskommit med köparen att betalning inte skall ske förrän efter 1990 års ut- gång. För ett fall som detta innebär punkt2 att den första kronans princip behålls och beskattning kommer att ske först när den första kronan betalas eller hålls tillgänglig för lyftning. Det fallet kan alltså uppkomma att vid en och samma taxering kan vinsten vid en avyttring som skett 1990 beskattas hårdare än en motsvarande avyttring som skett senare och där övergångsreg- lerna varit tillämpliga.
Jag är emellertid inte beredd att justera de aktuella övergångsreglerna i den riktning lagrådet antyder. Anledningen till detta är följande. Övergångs- bestämmelserna avseende bostadsrätter och fastigheter har tillkommit efter en jämförelse mellan skatteutfallet vid en tänkt försäljning 1990 (taxering 1991) och en motsvarande försäljning ett senare år. Bestämmelserna syftar till att införandet av de nya reglerna inte skall innebära att det i vissa fall skall vara avsevärt mer förmånligt att avyttra bostadsrätter och fastigheter under 1990 och bli taxerad för avyttringen vid 1991 års taxering än att göra försäljningen senare. Med den utgångspunkten framstår det enligt min upp- fattning som konsekvent att övergångsreglerna enbart tar sikte på avytt- ringar efter den 1 januari 1991 eftersom de skattskyldiga endast i de fallen är helt hänvisade till de nya reglerna. Vid avyttringar före den 1 januari 1991 är förhållandena principiellt annorlunda eftersom den skattskyldige kan välja om han skall skjuta upp beskattningen eller ej. Mot den bakgrunden anser jag att det inte är motiverat att föreslå andra regler än dem som fördes fram i lagrådsremissen.
6.5. Reavinstbeskattning av aktier m.m.
Hänvisningar till S6-5
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt Sammanfattning, 8.11.2
6.5.1. Inledning
Utvecklingen på den finansiella marknaden har under 1980-talet varit mycket snabb. Ett stort antal nya finansiella instrument har introducerats. tekniska framsteg har gjorts i hanteringen. avregleringar har ägt rum och för- mögenhetsvärdet har ökat kraftigt framför allt på grund av kursstegringarna på aktier.
Denna utveckling har lett till ökade krav på precision i reglerna för bc- skattning av reavinster på värdepapper. Nuvarande regler har kommit till under helt andra förutsättningar. Beskattningen av aktievinster har på se- nare år blivit allt mindre effektiv på grund av alltför generösa kvittningsmöj- ligheter. Beskattningen av handel med optioner och terminer är bristfälligt reglerad. Den nuvarande skattelagstiftningen är inte tillräckligt flexibel för att ta hand om nya företeelser på marknaden.
Nu behandlas aktier olika beroende på innehavstiden. Under de första två
åren beskattas hela vinsten och därefter 50 % av vinsten. Genom flera in- grepp under senare tid har kvittningsmöjligheterna begränsats och fr.o.m. 1990 har beskattningen av aktier som innehafts längre än två år, s.k. äldre aktier. deSSutom skärpts.
För äldre aktier beräknas vinsterna genom s.k. genomsnittsberäkning. Detta innebär att de faktiska anskaffningskostnaderna för samtliga aktier av samma slag adderas. Det sammanlagda beloppet divideras därefter med an- talet aktier för att bestämma genomsnittskostnaden. Beträffande äldre ak- tier som är föremål för marknadsnotering får i stället ett schablonmässigt an- Skaffningsvärde användas. Detta värde beräknas till 25 % av vad som erhål- lits vid avyttringen efter avdrag för provision o.d. För yngre aktier gäller den s.k. aktie-för-aktic-tnetoden.
Kritiken mot aktievinstbeskattningen går ut på att reglerna är olikformiga. orättvisa och krångliga. De har givit upphov till såväl skatteplanering som inlåsningseffekter. Kontrollmöjligheterna är bristfälliga. Skatteintäkterna har varit förhållandevis små.
Hänvisningar till S6-5-1
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt 12.2
6.5.2. Evig beskattning av hela vinsten
Mitt förslag: I-Iela reavinsten beskattas oberoende av innehavstiden.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget har genomgående mottagits positivt.
Skälen för mitt förslag: Skillnaderna i behandling av yngre resp. äldre ak- tier har lett till inlåsningar genom att de skattskyldiga har strävat efter att aldrig avyttra en aktie vars värde ökat förrän den innehafts i två år. Detta har i sin tur lett till bristande flexibilitet på marknaden.
En enhetlig behandling med avseende på innehavstiden medför stora för- delar för såväl de skattskyldiga som för skattemyndigheterna. Man behöver inte längre hålla reda på den historiska anskaffningstidpunkten och lagregler som tar sikte på att bestämma denna tidpunkt i olika specialfall kan slopas.
Jag delar RINK:s uppfattning att en enhetlig och likformig beskattning av bl.a. aktier bör bygga på evig beskattning av hela den nominella vinsten.
6.5.3 Genomsnittsmetoden — huvudregler
Mitt förslag: Den genomsnittsmetod som i dag gäller för aktier med innehavstid på minst två år. skall tillämpas beträffande aktier m.fl. fi- nansiella instrument.
RlNK:s förslag: RINK:s s.k. sidoalternativ överensstämmer med mitt för- slag. Som huvudalternativ för RINK fram portföljmetoden som skulle till- lämpas för alla aktierelaterade marknadsnoterade finansiella instrument som innehafts sedan ingången av beskattningsåret. För övriga aktierelate- rade instrument tillämpas genomsnittsmetoden.
Remissinstanserna: I stort sett alla remissinstanser som uttalar någon me-
ning om portföljmetoden är starkt kritiska. Endast LO tillstyrker huvudal- ternativet och menar att portföljmetoden har stora kontrollmässiga fördelar och att dess styrka ligger i att historisk information om anskaffningsvärden inte behöver sparas.
Bl.a. RRV. RSV och FAR anser att portföljmetoden är alltför komplice- rad. speciellt för småsparare. OM påpekar att portföljmetoden inte alltid lämpar sig för optioner och andra s.k. derivatinstrument.
De flesta remissinstanserna anmärker dessutom på att portföljmetoden in- nebär beskattning av icke realiserade värdeökningar och att beskattning i vissa situationer skall ske trots att ett värdepapper sålts med förlust. Några instanser menar att det är en intressant och elegant metod som dock inte är tillräckligt utredd för att kunna införas. Bl.a. Stockholms fondbörs och riksbanken efterlyser ytterligare utredning.
Riksbanken anför att både portföljmetoden och genomsnittsmetoden har betydande nackdelar. Kammarrätten i Stockholm. Sveriges advokatsamfund och TC O förordar en genomsnittsmetod för samtliga aktier m.m. Svenska fond/mndlareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföre- ningen och Sveriges Aktiesparares Riksförbund förordar i stället en aktie-för- aktie-metod.
Skälen för mitt förslag: Portföljmetoden utgör en helt ny metod för be- skattning av reavinster. Den har klara fördelar. Metoden ger möjligheter till effektiv kontroll. betydligt förenklade reavinstberäkningar och minskat be- hov av administrativa insatser. De brister i precision vid beskattningen som metoden innebär på kort sikt har emellertid mötts av kritik från många håll.
Även om kritiken mot portföljmetoden enligt min mening varit överdri- ven har jag förståelse för att en lösning som så väsentligt skiljer sig från vad som är beprövat kan vara svår att acceptera. Min slutsats är — bl.a. mot bak- grund av remissopinionen — att förutsättningar saknas för att lägga portfölj- metoden till grund för aktievinstbeskattningen.
En konsekvens av mitt ställningstagande till portföljmetoden blir att den genomsnittsmetod. som redan i dag används för aktier som innehafts i två år eller längre, skall tillämpas beträffande aktier och aktierelaterade värdepap- per. En sådan ordning för vinstberäkning redovisades också av RINK som ett alternativ till portföljmetoden.
Genomsnittsmetoden saknar inte brister. Talrika beräkningar krävs t.ex. av de skattskyldiga och för myndigheterna. Som jag återkommer till (avsnitt 6.5.14) bör dock genomsnittsvärdena på sikt kunna fastställas löpande från år till år. En strävan är att vinstberäkningarna så småningom skall kunna gö- ras automatiskt och inom ramen för det förenklade deklarationsförfarandet.
G enomsnitrsmetoden
Vid genomsnittsmetoden beräknas den skattepliktiga reavinsten som försälj- ningsintäkterna minskade med det beräknade anskaffningsvärdet. Detta be- stäms som det genomsnittliga anskaffningsvärdet för ett visst slag av värde- papper. multiplicerat med antalet sålda värdepapper av samma slag. An- skaffningsvärdet för kvarvarande innehav av aktier av samma slag minskas med hänsyn till det anskaffningsvärde som dragits av.
' 426
Exempel: En person har anskaffat 100 aktier av ett visst slag för 100 kr. per styck. 250 aktier a 150 kr. och 150 aktier å 200 kr. Han säljer 100 av aktierna för 300 kr. styck. Den skattepliktiga vinsten per aktie blir då 300 kr. minus det genomsnittliga anskaffningsvärdet per aktie. Detta anskaff- ningsvärde är 155 kr. per aktie (77 500 kr. i totala anskaffningsutgifter dividerat med 500 aktier). Den skattepliktiga vinsten blir således. i från- varo av transaktionskostnader. 145 kr. per aktie.
Aktiekursen sjunker och personen köper ytterligare 300 aktier av samma slag för 200 kr. styck. Därefter stiger aktiekursen och han säljer ytterligare 100 aktier för 300 kr. styck. Det genomsnittliga anskaffnings- värdet är då 17429 kr. (77 500 kr. — 15 500 kr. + 60 000 kr. = 122 000 kr. fördelat på 700 aktier). Vid beräkningen av anskaffningsvärdet för det återstående innehavet dras det anskaffningsvärde av som utnyttjades vid den tidigare försäljningen. dvs. anskaffningsvärdet minskas med de 15 500 kr. som utnyttjades vid den tidigare försäljningen.
Enligt nuvarande praxis skall vid beräkning av genomsnittlig anskaffnings- kostnad för äldre aktier, olika serier i samma bolag slås samman om kurs- skillnaderna mellan aktieslagen är små. De praktiska problemen med att av- göra vilka slag av värdepapper som skall slås samman vid genomsnittsberäk- ningen. när skall prisskillnaderna t.ex. anses vara små. talar mot en samman- slagning av olika slags värdepapper. Prisskillnaderna mellan värdepappers- slagen kan vidare variera över tiden. vilket innebär att genomsnittsberäk— ningen i vissa fall skulle avse f1era serier sammanslagna och i andra fall varje serie för sig. Jag delar RINK: s uppfattning att olika serier alltid bör redovisas var för sig. Även fria och bundna aktier brukar ha olika kurs varför det finns anledning att skilja även på dessa sorter.
Som ett aktieslag bör således räknas ett visst bolags aktier av viss serie och sort. exempelvis Volvo B fria.
Som jag återkommer till (avsnitt 6.5.14). finns det anledning att behålla en modifierad en schablonregel för bestämmande av anskaffningsvärden.
Genomsnittsmetoden regleras i 27 ä 2 mom. första stycket SIL.
Hänvisningar till S6-5-2
6.5.4. Avdragsbegränsningar för reaförluster
Mitt förslag: Reaförluster på marknadsnoterade aktier m. fl. finan- siella instrument får kvittas till 100 % mot reavinster på finansiella instrument av denna kategori. Överskjutande reaförluster och reaför- luster på icke marknadsnoterade aktier m. m. får dras av till 70 %.
RINK:s förslag: Huvuddragen i RINK:s förslag överensstämmer med mitt förslag men resultatet uppnås genom en annan metod. Marknadsnoterade aktier m.m. beskattas som huvudregel enligt portföljmetoden. Reaförluster beaktas alltså till 100 % inom portföljen. Reaförluster på övriga aktier m.m. är avdragsgilla till 70 %.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna kritiserar RINK:s förslag på grund av att de är negativa till portföljmetoden i sig men också för att de anser att avdragsbegränsningen till 70 % innebär en diskriminering av
risktagande som skulle komma att få negativ inverkan på företagens kapital- l'örsörjning. De förordar att förluster på aktier skall få kvittas fullt ut — i vart fall mot reavinster på aktier.
Skälen för mitt förslag: Ett viktigt inslag i den av RINK föreslagna port- följmetoden var att full kvittning medgavs mellan vinster och förluster inom portft'.')ljen. RINK föreslog att alla andra reaförluster skulle vara avdragsgilla endast till 70 (:?/o. Mitt ställningstagande i fråga om portföljmetoden medför att frågan om behandlingen av förluster kommit i ett delvis nytt läge. En ge- nerell avdragsbegränsning till 70 % för reaförluster skulle innebära en omo- tiverat hård behandling av aktieförsäljningar och det risktagande som aktie- innehav är förenat med.
Den begränsade avdragsrätten syftar till att motverka effekten av de skat- tekrediter som uppkommer när de skattskyldiga tidigarelägger förluster me- dan de dröjer med att realisera vinster. För att åstadkomma kvittningsmöj- ligheter liknande dem som portföljmetoden skulle ha erbjudit, anser jag emellertid att full kvittning bör medges inom gruppen marknadsnoterade ak- tier och värdepapper som skall beskattas som aktierna.
Med hänsyn till de kontrollsvårigheter som finns beträffande icke mark- nadsnoterade aktier och för att motverka effekterna av nämnda slag av skat- tekrediter. finns det anledning att behandla dessa aktier mindre generöst.
Metod för avdragsbegränsning
Förluster på icke marknadsnoterade aktier och liknande finansiella instru- ment skall således vara avdragsgilla endast till 70 %.
Begränsningen till 70 % skall ske för varje affär (och naturligtvis aktieslag) för sig. Genom att ett genomsnittligt anskaffningsvärde alltid skall användas, även för yngre aktier. kommer en viss kvittning mellan vinster och förluster att ske i de fall anskaffningsvärdena har varierat inom ett aktieslag.
När begränsningen av avdragsrätten för reaförluster till 40 % även på yngre aktier infördes den 1 januari 1989. uppkom frågan hur avdragsbe- gränsningen skulle tillämpas när yngre aktier som anskaffats till olika pris. säljs till ett enhetligt pris och såväl vinster som förluster uppstår. För dessa försäljningar skall aktie-för-aktie-metoden tillämpas. Detta leder till att för de aktier som sålts med förlust får förlusten bara kvittas till 40 % mot vins- terna på de aktier som sålts med vinst. I ett sådant fall ger den här föreslagna generella tillämpningen av genomsnittsmetoden en lindrigare beskattning än dagens regler.
Om icke marknadsnoterade aktier m.m. säljs vid två eller f1era tillfällen får kvittning enligt de föreslagna reglerna inte ske mellan vinster och förlus- ter även om det gäller samma värdepappersslag och försäljningarna har gjorts under samma beskattningsår. Det är således bara anskaffningskostna- den som beräknas enligt genomsnittsmetoden. Försäljningsintäkten får inte beräknas med tillämpning av genomsnittsberäkning. Om aktier som genom- snittligt har anskaffats för 100 kr. till hälften säljs för 90 kr. och till andra hälften till lll) kr.. är förlusten på de aktier som säljs för 90 kr. bara avdrags— gill till 70 % medan hela vinsten på de aktier som säljs för 110 kr. är skatte- pliktig. Regler om avdragsbegränsningar blir nämligen inte effektiva om det
är möjligt för de skattskyldiga att genom efterföljande affärer neutralisera effekten av begränsningen.
Avdragsrätt mot utdelning
Undantaget från 70-procentsbegränsningcn för reaförlusterna på marknads- noterade aktier gäller bara mot reavinster. Det bör noteras att full avdrags- rätt för reaförluster däremot inte medges mot löpande avkastning på aktier och liknande. dvs. mot utdelning. Mot utdelning får reaförluster på aktier aldrig dras av med mer än 70 %. Förslaget skiljer sig i detta avseende från vad jag föreslår beträffande marknadsnoterade fordringar.
En skillnad mellan aktier och fordringar som motiverar denna olikhet är att det beträffande aktier inte föreligger samma svårigheter som beträffande fordringar att skilja på vad som är reavinst och vad som är löpande avkast- ning. Det är inte heller lämpligt att de skattskyldiga ges incitament att ta fram reaförluster på aktier för att kvitta mot den löpande avkastningen och på så sätt undgå att denna beskattas. Jag återkommer till frågan om behand- ling av utdelning i anslutning till övriga avgränsningsfrågor beträffande ak- tierna (avsnitt 6.5.5).
Marknadsnotering
Med marknadsnotering avses i RINK:s förslag notering på svensk eller ut- ländsk börs eller annan notering av marknadsmässig omsättning som är all- mänt tillgänglig. Till det sistnämnda slaget av marknadsnoteringar räknas allmänt tillgängliga uppgifter om köp- och säljpriser från s.k. market makers (marknadsgaranter).
I RINK:s förslag hade frågan om marknadsnotering betydelse för vilka värdepapper som skulle beskattas enligt portföljmetoden. De värdepapper som räknades som marknadsnoterade kunde därigenom träffas av beskatt- ning av icke realiserade värdeökningar. De gynnades å andra sidan av att reaförluster beaktades till 100 % inom portföljen.
I detta förslag har marknadsnoteringen betydelse för vilka värdepapper som skall åtnjuta förmånen av full kvittning mellan vinster och förluster inom aktiegruppen. Frågan vilka värdepapper som skall undantas från be- gränsningen av avdragsrätten till 70 %. bör som nämnts avgöras bl.a. med hänsyn till vilka kontrollmöjligheter som finns.
I de fall det inte finns några marknadsnoteringar kan skattemyndigheterna inte kontrollera att egendomen verkligen har köpts och sålts till den kurs som den skattskyldige uppgett. Det finns inte heller samma möjligheter att upptäcka att han över huvud taget har ägt ctt värdepapper.
Icke noterade värdepapper i ett bolag där det också finns marknadsnote- rade värdepapper skulle enligt RINK beskattas enligt portföljmetoden. Jag föreslår att dessa i det nu föreslagna systemet inte får räknas in bland de marknadsnoterade.
Värdepappersmarknadskommitten har i sitt nyligen avgivna betänkade (SOU 1989172) föreslagit att alla nuvarande börslistor skall slås samman till en lista. Givetvis bör alla värdepapper som noteras på en sådan lista anses vara marknadsnoterade. I övrigt föreslår jag att RINK:s definition på mark-
Prop. 1989/901110
nadsnoterad skall följas. Jag kan dock få anledning att återkomma till mark- nadsnoteringsbegreppet när jag redovisar mina överväganden angående vär- depappersmarknadskommitténs förslag.
Reaförlustreglerna återfinns i 27 ä 5 mom. och 3 s 2 mom. SIL. Begreppet marknadsnoterad regleras i 27 ä 2 mom. andra stycket SIL.
Hänvisningar till S6-5-4
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt Sammanfattning, 12.2, 6.2.3, 6.5.5
6.5.5. Avgränsningsfrågan
Mitt förslag: Som aktier beskattas finansiella instrument vars avkast- ning är knuten till det utgivande företagets vinst eller utdelning eller som i övrigt är utformade så att värdeutvecklingen liknar den som gäl- ler för en aktie. Löpande avkastning på finansiella instrument som skall beskattas som aktier behandlas i inkomstskattehänseende som utdelning.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte kritiserat gränsdragningen beträffande vilka värdepapper som skall beskattas som aktier.
Skälen för mitt förslag: De förändringar jag föreslagit i förhållande till RINK:s förslag ställer nya krav på avgränsning av finansiella instrument vilka bör aktievinstbeskattas.
Den avgörande förändringen i förhållande till RINK:s förslag är utform— ningen av avdragsbegränsningarna (avsnitt 6.2.3 och 6.5.4).
Skillnaden när det gäller kvittningsmöjligheterna ökar behovet av en nog- grann avgränsning i fråga om vilka finansiella instrument som skall beskattas som aktier och vilka som skall beskattas som fordringar eller på annat sätt.
En viktig skillnad är att på aktiesidan får reaförluster kvittas endast till 70 % mot utdelning medan reaförluster på marknadsnoterade fordringar som jag återkommer till (avsnitt 6.6.3) får kvittas fullt ut mot ränteintäkter.
Detta medför att om ett finansiellt instrument som har samma möjligheter till värdeutveckling som en aktie hänförs till fordringarna, skulle det få en i särklass gynnad behandling. Ränta på lån som upptagits för att förvärva instrumentet skulle vara fullt avdragsgill mot löpande avkastning och rea- vinst vid avyttring. Dessutom skulle reaförlust vid avyttring av instrumentet vara fullt avdragsgill mot dess löpande avkastning.
Om instrumentet i stället hänförs till aktierna får reaförluster dras av bara till 70 % mot instrumentets löpande avkastning. För skattskyldiga med net- toränteutgifter på mer än 100 000 kr. blir därtill ränteutgifter för lån som upptagits för att finansiera förvärvet avdragsgilla bara till 70 % mot löpande avkastning eller reavinst.
Aktierna utgör den form av finansiering av företagsamhet som är omgär- dad av mest reglering och kontroll (bl.a. genom aktiebolagslagen och VPC- rcgistrering). Av bl.a. statsfinansiella skäl skulle det vara olyckligt om skat- tereglerna var utformade så att det var skattemässigt mera gynnat att satsa pengar i ett företag på något annat sätt än genom att förvärva aktier. En ut- gångspunkt vid gränsdragningen bör därför vara att alla finansiella instru- ment vars värdeförändring liknar aktiens skall beskattas på samma sätt som aktierna.
Olika "förstadier" till aktier och akticliknande instrument hör självfallet till den grupp som bör beskattas som aktier. Det gäller interimsbevis, delbe- vis och teckningsrättsbevis till aktie i moderbolaget. Det innebär att de träf- fas av de avdragsbegränsningar som gäller för aktier.
Konvertibla skuldebrev m.fl.
Skattereglerna bör helst vara neutrala till vilken form av finansiering som väljs både för de enskilda placerarna och för företagen.
En utgångspunkt bör som nämnts vara att alla finansiella instrument vars avkastning är knuten till vinstens eller utdelningens storlek för ett företag eller som i övrigt är utformade så att värdeutvecklingen liknar den för en aktie. skall hänföras till aktierna i skattehänseende.
Jag föreslår därför att alla värdepapper som innehåller en optionsrätt till förvärv av aktie hänförs till aktierna, dvs. konvertibelt skuldebrev. konverti- belt vinstandelsbevis. skuldebrev förenat med optionsrätt samt optioner av- seende aktier och aktieindex. Med anledning av lagrådets påpekande före- slår jag att även ett skuldebrev som varit förenat med optionsrätt skall be- skattas bland aktierna.
Givetvis skall aktiereglerna Också gälla terminer avseende aktier. Jag åter- kommer till den närmare utformningen av options- och terminsbeskatt- ningen (avsnitt 6.5.8 och 6.5.9).
Vidare bör alla vinstandelsbevis hänföras till de aktiebeskattade instru- menten. Eftersom avkastningen regelmässigt är knuten till bolagets vinst el- ler beslutad utdelning bör inte frånvaron av en konverteringsrätt leda till en annan beskattning än enligt aktiereglerna.
Fondandelar
Nuvarande regler innebär att en aktiefond anses utgöra en avkastningsfond om fondförmögenheten till merän en fjärdedel består av skuldebrev. Avytt- ring av andel i sådan fond beskattas i inkomstslaget kapital. Är andelen skul- debrev högst en fjärdedel beskattas avyttring av andelen som tillfällig för- värvsverksamhet enligt aktievinstreglerna. Det är i dag förmånligare för in- nehavaren att avyttringen beskattas enligt aktievinstreglerna.
Idet nu föreslagna skattesystemet gäller förmånliga kvittningsregler inom gruppen aktier och liknande. De föreslagna förändringarna beträffande av- dragsrätten för reaförluster på aktier leder till att bara andelar i fonder som i betydande utsträckning innehåller aktier bör få beskattas enligt aktievinst- reglerna. Fonder med stor andel fordringar ger regelmässigt större löpande avkastning än fonder vars förmögenhet är placerad i aktier. Om fonder med betydande andel fordringar beskattas enligt aktievinstreglerna. skulle skat- tefördelar kunna uppnås genom att andelar säljs med vinst strax före utdel- ning och kvittningsunderlag därigenom kan tas fram för att utnyttja en rea- förlust på marknadsnoterade aktier. Sådan skatteplanering bör förhindras.
Aktiefondandelar kan sägas till sin natur alltid vara marknadsnoterade. Reavinst vid avyttring av fondandel skulle. om inget undantag infördes, ingå bland dem mot vilka full avdragsrätt medges för reaförluster på marknads- noterade aktier m.m. Jag föreslår därför att endast andel i aktiefond som
innehåller minst tre fjärdedelar aktier. skall träffas av de förmånliga kvitt- ningsregler som gäller för marknadsnoterade aktier. Tekniskt åstadkommer man detta enklast genom att föreskriva att endast andelari fonder med minst tre fjärdedelar aktier får åtnjuta full kvittning enligt reglerna i förslaget till 27 ä 5 mom. SIL. Andelar i andra aktiefonder behandlas därmed som de icke marknadsnoterade, vare sig de är marknadsnoterade eller inte, med på- följd att vinsterna inte ingår bland de vinster mot vilka reaförluster på mark- nadsnoterade aktier är avdragsgilla till 100 % och att reaförluster är avdrags- gilla endast till 70 %.
Beträffande andelar i allemansfonder anser jag att dessa bör beskattas som aktierna. [ enlighet med vad RINK föreslagit bör emellertid endast två tredjedelar av vinst resp. förlust beaktas.
Andel i ekonomisk förening
Andelar i ekonomiska föreningar avyttras ofta genom inlösen. Då uppkom- mer sällan någon skattepliktig reavinst av betydelse. Dessutom utgörs hu- vuddelen av antalet andelar i ekonomiska föreningar av andelar med låga individuella värden i kooperativa ekonomiska föreningar. Uppkommer en reavinst bör den — om innehavet av andelen inte betingas av näringsverk- samhet — beskattas enligt aktievinstreglerna.
Utländska aktier och aktier förvärvade i utländsk valuta
[ gällande rätt finns inga bestämmelser som särskilt reglerar beskattningen av kursvinster och kursförluster på utländsk valuta.
Vid placeringar i aktier där förvärv eller avyttring görs i utländsk valuta omräknas köpeskillingen till svenska kronor med utgångspunkt från valuta- kurserna vid köp- resp. säljtidpunkten. Detta är ett exempel på den all- männa regel om att vederlag — som t.ex. betalning i form av andra aktier — värderas i svenska kronor vid beskattningen. Beskattningen sker således helt och hållet enligt aktievinstreglerna.
Enligt RINK:s förslag skulle marknadsnoterade aktier beskattas i samma portfölj oberoende av om aktierna avser ett svenskt eller utländskt bolag och oberoende av vilken valuta som används vid betalningen. Även fordringar och skulder utställda i utländsk valuta skulle beskattas enligt portföljmeto- den men i två olika portföljer. en för fordringari utländsk valuta och en för skulder i utländsk valuta.
I remissbehandlingen av RINK:s betänkande har framkommit önskemål om att valutariskerna vid affärer med aktier som t.ex. noteras vid utländsk börs i det landets valuta. skall kunna begränsas genom optioner och terminer i det aktuella landets valuta.
Som jag återkommer till (avsnitt 6.7.2) är jag för närvarande inte beredd att lägga fram något komplett förslag till regler för beskattning av fordringar och skulder i utländsk valuta.
Däremot anser jag att det inte finns anledning att dröja med förslaget så- vitt avser utländska aktier och aktier i svenska bolag där betalning sker i ut- ländsk valuta.
Beskattningen bör bygga på den huvudprincip som fastslogs av RINK,
dvs. att alla aktier skall behandlas lika. Full kvittningsrätt för reaförluster på marknadsnoterade aktier bör därför gälla mot reavinster på marknadsnote- rade aktier oberoende av om aktierna avser ett svenskt eller utländskt bolag och oberoende av om betalningen sker i svensk eller utländsk valuta. Det innebär att man inte behöver bryta ut en eventuell valutakursförändring och beskatta den skild från aktievinstberäkningen.
Jag föreslår således att reavinster på såväl svenska som utländska aktier där betalning sker i utländsk valuta beskattas enligt aktievinstreglerna. Vid vinstberäkningen beaktas dock att betalning inte sker i svenska kronor. Det innebär att anskaffningsvärdet är det belopp som betalades när aktien för- värvades. omräknat till svenska kronor på dagen för förvärvet. och försälj- ningsintäkten det belopp som erhölls vid avyttring av aktien, omräknat till svenska kronor på avyttringsdagen.
Därmed sker automatiskt en fullständig kvittning mellan aktievinsten och eventuell valutakursförlust och vice versa. Detta kan i och för sig anses strida mot principen att fordringsförluster aldrig skall vara fullt kvittningsbara mot aktievinster. Jag anser dock att fördelarna med ett sådant förfarande övervä- ger genom att beskattningen sker på detta sätt redan i dag och att beräkning- arna blir enkla.
Motsvarande gäller för andra finansiella instrumet som skall beskattas en- ligt aktievinstreglerna, så länge inte fordringar i utländsk valuta utgör en del av instrumentet.
Utdelningarna
För att önskad likformighet skall uppnås för de värdepapper som beskattas som aktierna, måste även den löpande avkastningen behandlas lika på aktie- resp. fordringssidan. Annars skulle behandlingen av avkastningen styra företagens och de enskildas val av placeringsform i företagen.
Jag föreslår att den löpande avkastningen på alla finansiella instrument som skall beskattas som aktier behandlas som utdelning. Vissa räntor skall därmed behandlas som utdelning. Det gäller t.ex. ränta på konvertibla skul- debrev och avkastning på vinstandelslån.
Reaförlust på här aktuella instrument får således kvittas endast till 70 % mot dess löpande avkastning.
Bestämmelsen beträffande löpande avkastning på aktieliknande tillgångar återfinns i 3 & 2 mom. SIL.
Övrigt
Mitt förslag är att även värdepapper som inte räknas upp i 27 & SIL skall kunna beskattas som aktier. Detta är enligt min mening nödvändigt för att motverka ständiga försök att konstruera nya finansiella instrument för skat- teplanering.
Av betydelse vid bedömningen av om ett värdepapper skall anses vara ak- tieliknande är om avkastningen eller värdet. direkt eller indirekt, beror på det utgivande företagets ekonomiska utveckling. Värdepapper vars pris är beroende av prisutvecklingen på aktier, såsom aktieindexoptioner, är exem- pel på sådana aktieliknande värdepapper som blir beskattade enligt aktie-
reglerna. Rättigheter att teckna bevis om andel i vinst är ett annat exempel.
Bestämmelserna om att aktieliknande finansiella instrument skall beskat- tas som aktierna finns i 27 ä 1 mom. SIL.
Det bör noteras att någon genomsnittsberäkning inte föreslås för andelar i handelsbolag. Nuvarande regler beträffande sådana andelar förs i stort sett oförändrade över till den nya lagstiftningen. Förslaget är intaget i 28 & SIL. Vissa bestämmelser rörande handelsbolagsandelar finns också i 24 ä 2 mom. andra och tredje styckena SlL.
Sammanfattning
De värdepappersslag som skall behandlas som aktier är således bl.a. svenska och utländska aktier, interimsbevis, delbevis. bevis om teckningsrätt till ak- tie, andel i aktiefond. vinstandelsbevis. konvertibelt skuldebrev. skuldebrev som är eller varit förenat med optionsrätt, optionsrätt eller företrädesrätt till teckning av aktie, vinstandelsbevis. konvertibelt skuldebrev eller skuldebrev förenat med optionsrätt. andel i ekonomisk förening samt termin och köp- eller säljoption avseende aktie eller aktieindex. Vidare gäller detsamma för finansiellt instrument som till sin konstruktion eller verkningssätt liknar de uppräknade instrumenten.
Löpande avkastning på finansiellt instrument, som skall beskattas som ak- tier, skall i skattehänseende behandlas som utdelning.
6.5.6 Ingen beskattning vid konvertering och lösen
Mitt förslag: Utnyttjande av konvertibelt skuldebrev eller vinstan- delsbevis, köpoption, optionsbevis. termin. teckningsrättsbevis. del- bevis eller företrädesrätt till teckning av vinstandelslån för förvärv av egendom, skall inte utlösa beskattning.
RINK:s förslag: Överensstämmer delvis med mitt. Utnyttjande av köpop- tion, optionbevis, termin, teckningsrättsbevis. delbevis, konvertibelt skulde- brev. konvertibelt vinstandelsbevis eller liknande finansiellt instrument för förvärv av egendom. skall inte utlösa reavinstbeskattning om utnyttjandet äger rum högst ett år efter utställandet eller emissionen av det finansiella instrumentet. Om utnyttjandet sker senare utlöser det beskattning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är över lag negativa till förslaget om beskattning vid utnyttjande av finansiellt instrument för förvärv av egen- dom. TCO tillstyrker dock att utnyttjande av köpoption skall utlösa beskatt- ning.
Denna beskattning anses innebära ett onödigt krångel. Principiella skäl såsom kontant- och skatteförmågeprincipen talar direkt emot att införa be- skattning vid en tidpunkt då den skattskyldige inte erhåller några pengar.
Skälen för mitt förslag: Enligt gällande rätt utlöser lösen av köpoptioner. utnyttjande av teckningsrätter eller teckningsoptioner. konvertering av kon- vertibla skuldebrev, konvertibla vinstandelsbevis eller liknande inte rea- vinstbeskattning (i det följande kallat avskattning). Detta är i vissa fall ut- tryckligen reglerat och följer i andra av praxis.
Avskattning kan motiveras från likformighetssynpunkt och har även stats- finansiella fördelar eftersom den generellt innebär en tidigareläggning av be- skattningen.
Avskattning ger dock upphov till ett extra beskattningstillfälle som annars skulle ha skjutits upp till dess den underliggande egendomen säljs. Frågan är alltså vid vilken tidpunkt beskattningen skall äga rum.
Vid avskattning beräknas vinsten på grundval av marknadsvärdet på ut- nyttjandedagen för det värdepapper som då erhålls. Om det inte finns någon marknadsnotering för detta värdepapper får ett beräknat marknadsvärde tas fram. Detta innebär givetvis ett betydande merarbete för de skattskyldiga och för skattemyndigheterna. Det är inte heller säkert att resultatet blir rätt- vist eftersom det inte alltid går att nå fram till ett rättvisande marknadsvärde.
Idet nu föreslagna systemet skall genomsnittsmetoden tillämpas vid vinst- beräkningarna. RINK hade däremot portföljmetoden som huvudregel. Vid portföljmetoden beräknas en vinst som värdet på den erhållna egendomen efter avdrag beräknat med hjälp av den s.k. avdragskvoten. Det innebär en förhållandevis enkel beräkning. Vid genomsnittsmetoden skall det beräk- nade marknadsvärdet dels användas för att bestämma avyttringslikvid, dels läggas till kvarvarande anskaffningsvärde för alla tillgångar av samma slag och summan divideras med antalet tillgångar av detta slag vid nästa avytt- ring.
Utan avskattning i de aktuella fallen behöver man inte göra reavinstberäk- ningar baserade på ett beräknat marknadsvärde på den underliggande egen- domen. De omfattande räkneoperationer som i vissa fall krävs för beräk- ningar enligt genomsnittsmetoden kan skjutas upp tills ett säkrare underlag finns och göras i ett sammanhang när den underliggande egendomen säljs.
Med tanke på att jag stannat för att föreslå vinstberäkningsregler som i sina huvuddrag är desamma som i dag, hör det också till bilden att den nuva- rande ordningen såvitt avser konvertibla skuldebrev och optionsrätter går tillbaka på lagstiftning som är mindre än fem år gammal. Ingripandet då in- nebar nämligen ett övergivande av den tidigare avskattningsordningen. I denna fråga finns det anledning att tillmäta nyttan av kontinuitet i regle- ringen betydelse.
Jag anser därför att övervägande skäl talar för att inte införa några regler om avskattning. Detta bör gälla såväl vid lösen av köpOptioner som vid kon- vertering av konvertibla skuldebrev och utnyttjande av tecknings- och del- rätter, oavsett om de har erhållits genom köp eller på grund av innehav av moderaktie.
Sedan lagrådsremissen beslutades har regeringsrätten den 7 februari 1990 meddelat en dom som rör beskattning av terminer. I förhandsbeskedet från riksskatteverkets nämnd för rättsärenden, vilket regeringsrätten inte änd- rade (regeringsrättens mål nr 3242-1989), finns uttalanden som tyder på att utnyttjande av en s.k. indextermin för köp av egendom kan utlösa beskatt- ning hos innehavaren. Så bör det inte vara i det nya systemet. Jag föreslår därför att uppräkningen av de finansiella instrument sem undantas från av— skattning kompletteras med terminer.
RINK föreslog att avskattning skulle ske i de fall lösen inträffar mer än ett
är från det köpoptionen utställdes. Om avskattning vid lösen enligt mitt för- slag inte införs. kommer den tidsfrist som löper från optionens utställande till dess den blir löst att sakna betydelse i detta hänseende. OM påtalade sär- skilt vid remissbehandlingen att reglerna beträffande optioner enligt RINK:s förslag innehöll alltför många olika bestämmelser som var anknutna till olika tidsfrister. Det är en fördel om inte ett alltför komplext system av regler som innehåller tidsfrister byggs in i skattesystemet. Det är besvärande nog med den tidsaspekt som ligger i beskattningsårets slutenhct. vilkens verkningar accentueras genom att sparande av underskott inte tillåts i inkomstslaget ka- pital. Jag följer därför inte RINK:s förslag om avskattning för finansiella in- strument som utnyttjas för förvärv av egendom senare än efter ett år. Undantaget från beskattning finns i 24 ä 2 mom. femte stycket SlL.
6.5.7 Anskaffningsvärden för vissa värdepapper
Teckningsrätter m.m.
Mitt förslag: Vid avyttring av teckningsrättsbevis och delbevis. som erhållits med stöd av moderaktie. bestäms anskaffningsvärdet till noll kr. Detsamma gäller när beviset utnyttjats till förvärv av aktie. kon- vertibelt skuldebrev eller skuldebrev med optionsrätt.
RINK:s förslag: Anskaffningsvärdet skall beräknas genom proportione- ring.
Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS förordar proportione- ring som huvudregel för att fastställa anskaffningsvärden.
Skälen för mitt förslag: Innehav av en moderaktie kan ge rätt att teckna nya aktier eller att, vid fondemission. utan vederlag erhålla flera aktier i mo- de raktiens bolag. Dessa rättigheter kan antingen utnyttjas för att erhålla fler aktier eller avskiljas från moderaktien och säljas separat i form av tecknings- rättsbevis resp. delbevis. Därutöver kan innehav av moderaktier ge rätt att köpa konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt. Även dessa rättigheter. som också benämns teckningsrätter enligt 5 kap. 10% aktiebolagslagen (1975zl385). kan antingen utnyttjas för förvärv av skuldebreven eller säljas direkt. 1 det följande använder jag termen teck- ningsrätt för både sådana rättigheter som avser aktier och sådana som avser konvertibla skuldebrev och skuldebrev med optionsrätt.
Jag skall först behandla frågan om vilket anskaffningsvärde en tecknings- rätt eller delrätt skall åsättas om den säljs separat. Jag återkommer därefter till hur dess anskaffningsvärde skall beaktas om den utnyttjas för förvärv av ett annat finansiellt instrument och detta i sin tur avyttras.
Enligt nuvarande regler skall vid beräkning av anskaffningsvärde på teck- ningsrättsbevis (avseende aktier) och delbevis. moderaktiens anskaffnings- värde proportioneras mellan moderaktien och rätten. Vid proportione- ringen bestäms rättens anskaffningsvärde som en andel av moderaktiens an- skaffningsvärde. Andelen utgörs av försäljningspriset för rätten dividerat med moderaktiens marknadsvärde före avskiljandet av rätten.
Om en innehavare av en moderaktie får rätt att till underpris teckna annat än aktier eller konvertibla skuldebrev eller skuldebrev med optionsrätt i det egna bolaget. t.ex. aktier i ett annat bolag, kan värdet av företrädesrätten i vissa fall vara att betrakta som utdelning. Anskaffningsvärdet för en sådan företrädesrätt (ofta benämnd inköpsrätt) beräknas inte genom proportione- ring utan bestäms som värdet av den beskattade utdelningen. Det skiljer sig alltså från den regel som annars gäller om proportionering. Någon föränd- ring av dessa regler är inte avsedd.
En annan metod för att fastställa anskaffningsvärdet för teeknings- och delrätter föreslogs av kapitalvinstkommitte'n (SOU 1986:37 s. 101). Den me- . toden innebär att anskaffningsvärdet för avyttrade tecknings- och delrätter som erhållits med stöd av moderaktie sätts till noll kr.
Fördelen med nuvarande proportioneringsregel är att metoden innebär en enhetlig. och ekonomiskt sett riktigare, tillämpning av genomsnittsmetoden än alternativet att ha noll kr. som anskaffningsvärde.
Försäljning av en tecknings— eller delrätt kan ses som en delförsäljning från den enhet som aktien och teckningsrätten utgör. Vid delförsäljningar av aktier av ett aktieslag proportioneras anskaffningsvärdet enligt genomsnitts- metoden på de försålda aktierna och det kvarvarande aktieinnehavet.
Nackdelen med proportionering är att det medför betydligt krångligare beräkningar än alternativet att ha noll kr. som anskaffningsvärde. Försälj- ningar av teckningsrätter påverkar vid proportionering exempelvis det åter- stående genomsnittliga anskaffningsvärdet på moderaktierna. Denna nack- del måste tillmätas särskilt stor betydelse i ett skattesystem där genomsnitts- metoden genomgående skall tillämpas.
Det tyngsta skälet för införa en regel som säger att anskaffningsvärdet skall vara noll kr. är alltså att det blir enklare att beräkna den skattepliktiga vinsten vid försäljningar av teeknings- och delrätter. Försäljningar av dem påverkar då inte heller det genomsnittliga anskaffningsvärdet för återstå- ende aktier.
En nackdel med noll kr. som anskaffningsvärde är att utrymmet för skatte- planering blir något större. Moderaktien, som får hela anskaffningsvärdet, kan säljas med en reaförlust som endast beror på att teckningsrätten har bli- vit avskild. Förhållandet skulle kunna utnyttjas för skatteplanering genom att moderaktier avyttras med sådan förlust strax före ett årsskifte och teck- ningsrätterna avyttras först efter årsskiftet eller används för nyförvärv. Detta kan vara lönsamt om det rör sig om marknadsnoterade aktier m.m. och det finns reavinster att dra av förlusten emot.
Om däremot teckningsrätten säljs medan aktien behålls får den skattskyl- dige betala skatt på hela försäljningsintäkten. Han riskerar då att inte kunna dra av en senare reaförlust på moderaktien till mer än 70 %. dvs. om mode- raktien inte var marknadsnoterad eller om det inte finns reavinster på mark- nadsnoterade aktier att kvitta emot. För att undvika en sådan ogynnsam skattebehandling kan det förutses att aktieägare i vissa fall avstår från att sälja sina teckningsrätter. En regel om att anskaffningsvärdet är noll kr. kan därför i viss mån anses missgynna handeln med tecknings- och delrätter. Olä- genheterna bör dock vara begränsade eftersom full kvittning medges i fråga
om reaförluster på marknadsnoterade aktier.
Mot bakgrund av att jag nu generellt förordar genomsnittsmetoden anser jag att övervägande skäl talar för att bestämma anskaffningsvärdet till noll kr.
Beträffande teckningsrätt till konvertibelt skuldebrev eller skuldebrev för- enat med optionsrätt gäller redan enligt nuvarande regler att teckningsrätten skall anses anskaffad utan kostnad, dvs. anskaffningsvärdet skall sättas till noll kr. Dessa regler — som nu återfinns i punkt 2 b nionde stycket av anvis- ningarna till 36 & KL — bör behållas av samma skäl som anförts för föränd- ringen beträffande teckningsrätter till aktier.
Regeln om att anskaffningsvärdet skall sättas till noll kr. för teckningsrät- ter avseende konvertibla skuldebrev och skuldebrev med optionsrätt gäller såväl när teckningsrätten avyttras som när anskaffningsvärdet skall bestäm- mas på egendom som har förvärvats med stöd av den. Mitt förslag innebär givetvis ingen förändring. Det innebär att när ett konvertibelt skuldebrev, som har tecknats med stöd av en företrädesrätt. säljs utgör teckningsbelop- pet anskaffningsvärde.
Förslaget finns i 27 så 2 mom. tredje stycket SIL.
Optionsbevis
Mitt förslag: Anskaffningsvärdet för optionsbevis förvärvat genom teckning av skuldebrev förenat med optionsrätt, beräknas enligt den nuvarande s.k. restvärdemetoden. Samma värde inverkar på beräk- ningen av anskaffningsvärdet för egendom som förvärvas när options- rätten utnyttjas.
RINK:s förslag: Överensstämmer delvis med mitt. Som huvudregel skall dock anskaffningsvärdet beräknas genom proportionering. Om uppgift sak- nas om marknadsvärdet på skuldebrevet inkl. optionsrätten skall optionsbe- visets anskaffningsvärde bestämmas genom restvärdemetoden.
Vidare föreslås att om optionsrätten utnyttjas, skall den åsättas anskaff- ningsvärdet noll kr. när vinstberäkning sker för den med stöd av optionsrät- ten förvärvade egendomen.
Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS förordar proportione- ring som huvudregel för att fastställa anskaffningsvärden.
Skälen för mitt förslag: Nuvarande regler infördes efter förslag från kapi- talvinstkommittén (prop. 1984/85:193). De innebär att anskaffningsvärdet vid avyttring av optionsbevis, som erhållits genom teckning av skuldebrev förenat med optionsrätt, beräknas som emissionspriset på skuldebrevet inkl. optionsrätten minskat med skuldebrevets marknadsvärde vid emissionen. Detta sätt att beräkna anskaffningsvärdet kallas här restvärdemetoden.
l prop. 1984/85:193 framhölls att restvärdemetoden är den som ger ett ekonomiskt korrekt resultat. Det är också den metod som gör att det oftast blir ett nollresultat på själva skuldebrevsaffären. Det är riktigt eftersom skuldebrev vanligen ges ut till samma kurs som de löses in till och — om de inte byter ägare under löptiden — inte leder till någon reavinst.
Jag delar inte RINK:s uppfattning att en proportionering med hänsyn till skuldebrevets resp. optionsrättens marknadsvärde vid avyltringstidpmzkten ger ett ekonomiskt riktigare resultat. Även om optionsrätten har ökat mer i värde än skuldebrevet finns det inte anledning att anta att en större del av anskaffningsvärdet belöpte på optionsrätten vid förvärvet. Det medför att för liten vinst beskattas vid försäljning av optionsrätten medan en för stor vinst tillskrivs skuldebrevet.
Vid restvärdemetoden görs proportioneringen i stället vid emissionstillfäl- let. eller när skuldebrevet inkl. optionsrätten förvärvades. I sällsynta fall kan det hända att teckningsbeloppet för både skuldebrev och optionsrätt under- stiger marknadsvärdet på skuldebrevsdelen. Detta kan bero på att det är fråga om löneförmåner till anställda eller liknande. I sådana fall bör propor- tioneringen vid anskaffningstillfället göras på grundval av marknadsvärdet vid förvärvet på skuldebrevet och optionsrätten tillsammans, minskat med skuldebrevsdelens marknadsvärde vid samma tillfälle.
Enligt gällande rätt skall anskaffningsvärdet för en optionsrätt som förvär- vats genom teckning av skuldebrev med Optionsrätt beräknas enligt restvär- demetoden även när den har utnyttjats för förvärv av egendom. Optionsrät- ten värderas alltså även då med utgångspunkt från dess värde vid förvärvstid- punkten, dvs. sammanlagda värdet av skuldebrevet och optionsrätten vid denna tidpunkt minskat med skuldebrevets värde då.
Denna form av beräkning av anskaffningsvärde blir visserligen tämligen komplicerad när det är fråga om fördelning av anskaffningsvärde mellan olika delar av det ursprungliga värdepapperet- och det värdepapper som har förvärvats med stöd av detta. Jag anser emellertid att riskerna för att op- tionsbevisen skall kunna användas för skatteplanering är för stor för att jag skall kunna ställa mig bakom RINK:s förslag att bestämma optionsrättens anskaffningsvärde till noll kr. ens vid beräkning av vinst för den egendom som förvärvats med stöd av den.
Jag föreslår därför att anskaffningsvärdet för egendom förvärvad med stöd av optionsrätt skall bestämmas som optionsrättens värde. beräknat enligt restvärdemetoden, plus teckningsbeloppet för det med stöd av optionsrätten förvärvade instrumentet.
Vid avyttring av konvertibelt skuldebrev, skuldebrev förenat med options- rätt, vinstandelsbevis, aktie eller annat finansiellt instrument, som har för- värvats med stöd av optionsrätt som i sin tur förvärvats genom teckning av skuldebrev förenat med optionsrätt, skall den ursprungliga optionsrätten en- ligt restvärdemetoden värderas till emissionspriset för skuldebrevet jämte optionsrätten minskat med skuldebrevets marknadsvärde vid teckningstill- fället.
Bestämmelserna finns i 27 s 3 mom. SIL.
6.5.8 Reavinstbeskattningen av optioner Nuvarande regler
En option innebär att någon (utfärdaren) åtar sig att vid en viss tidpunkt till ett bestämt pris köpa något från eller sälja något till innehavaren av optio-
nen. Innehavaren kan välja om han önskar utnyttja optionen eller inte. Om han inte utnyttjar den förfaller den. En optionsaffär kan avslutas antingen genom kontant slutreglering (kvittning eller stängning) eller genom leverans av den avtalade egendomen (lösen).
Nuvarande regler för beskattning av optioner innebär att utfärdaren alltid beskattas omedelbart för den ersättning — premien — han får vid utfärdandet av optionen enligt reglerna för övrig tillfällig förvärvsverksamhet (35 ä 1 mom. 1 KL). Hans kostnader för att fullfölja åtagandet är däremot inte alltid avdragsgilla. Kostnader för kvittning (utfärdande av en motstående op- tion under löptiden) och stängning (kontantreglering vid löptidens slut) är avdragsgilla hos utfärdaren endast om det rör sig om standardiserade optio- ner och då endast mot erhållna premier samma beskattningsår som intäkten beskattas. Om affären i stället avslutas med lösen beskattas aktieaffären för sig enligt aktievinstreglerna (35 ä 3 mom. KL). En reaförlust på den underlig- gande aktien är inte avdragsgill mot premien.
Innehavaren av en option (dvs. den som har förvärvat en option) beskattas enligt reglerna för övrig lös egendom (35 ä 4 mom. KL) om han överlåter optionen under dess löptid och enligt aktievinstreglerna om han utnyttjar op- tionen. Erlagd premie räknas därvid som en kostnad för intäkternas förvär- vande vid reavinstberäkningen beträffande aktierna. Om optionen inte ut- nyttjas utan förfaller utgör premien en icke avdragsgill kapitalförlust hos in- nehavaren.
Reglerna har kritiserats därför att praxis har tagit den utvecklingen att olika slags vinstregler gäller för parterna i optionsaffärer. Det har också pe- kats på bristande samstämmighet mellan reglerna genom att en inkomst be- skattas hos den ena parten medan utgiften inte är avdragsgill hos den andra.
RINK:s förslag
RINK strävar även när det gäller optionsreglerna efter ett enhetligt system som leder till ett så ekonomiskt riktigt resultat som möjligt. Förslaget inne- bär i motsats till gällande regler att de olika leden i en optionsaffär ses som en helhet. Sambandet mellan premien och kostnaderna för att uppfylla åta- gandet enligt ett optionsavtal erkänns.
RINK föreslår att vinster på köp- och Säljoptioner avseende aktier och aktieindex i första hand skall beskattas enligt portföljmetoden.
Utfärdaren skall dock alltid beskattas enligt genomsnittsmetoden för pre- mien. När det rör sig om en standardiserad option inträder skattskyldighet för erhållen premie först när utfärdaren frigjorts från sina åtaganden. Kost- nader vid kontant slutreglering är fullt avdragsgilla mot premien. För icke standardiserade optioner tas premien upp till beskattning omedelbart medan kostnader för fullgörandet får dras av endast till 70 % om de uppkommer ett senare beskattningsår. Om optionsaffären avslutas med leverans beskattas emellertid den påföljande aktieaffären hos utfärdaren enligt portfölj- eller genomsnittsmetoden beroende på hur länge de underliggande aktierna inne- hafts. Vid köpoption läggs därvid premien till erhållen försäljningsintäkt och vid säljoption dras premien av från anskaffningsvärdet. Om portföljmeto- den tillämpas beaktas utgifterna i princip till 100 %.
Innehavaren beskattas enligt portföljmetoden om han säljer en option som han innehaft över ett årsskifte. Han beskattas dessutom enligt portföljmeto- den för en aktieförsäljning om han sålt aktier med stöd av en säljoption som innehafts över ett årsskifte även om aktierna inte hade innehafts över ett års- skifte. I övriga fall sker beskattning enligt genmnsnittsmetoden. Erlagd pre.- mie läggs därvid till anskaffningsvärdet för aktierna.
Reaförluster får vid tillämpning av genomsnittsmetoden bara dras av till 70 %.
Tidpunkten för beskattning
Mitt förslag: Utfärdare av optioner med en löptid på högst ett år bc- skattas för nettoresultatet av affären när den avslutas. Beskattningsef- fekten blir densamma för den som utfärdar optioner med längre löptid om utfärdandet och fullföljandet sker under samma beskattningsår. Om kostnaderna i det sistnämnda fallet uppkommer först ett senare år får de dras av som reaförlust.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. RINK skiljer dock på standardiserade och icke standardiserade optioner.
Remissinstanserna: Remissinstanserna noterar med tillfredsställelse att ett heltäckande regelverk har åstadkommits för optionsbeskattningen. De har emellertid åtskilliga invändningar mot utformningen. Framför allt OM fram- för detaljerade synpunkter på förslagets olika delar. Kritiken tar bl.a. sikte på den ogynnsamma behandlingen på avdragssidan. de komplexa reglerna för bestämning av tidpunkten för beskattning samt de parallella regelverk som portföljmetoden och genomsnittsmetoden tillsammans innebär.
Skälen för mitt förslag: Den föreslagna begränsningen av avdragsrätten för reaförluster (avsnitt 6.5.4) innebär att 100-procentig kvittning medges endast mellan vinster och förluster på marknadsnoterade aktier m.m. I öv- rigt gäller för aktier avdragsbegränsningen till 70 % (3 & 2 mom. SlL.). Be- stämmelserna innebär att avdragsbegränsningen kan slå till om intäkter och kostnader för t.ex. en optionsaffär uppkommer under skilda år. Begräns- ningen träffar då hela kostnadsbeloppet och inte, vilket i och för sig är mer motiverat, den nettoförlust som uppkommer sedan kostnader dragits av från intäkterna.
Det går inte alltid att fastställa beskattningsbart resultat i samband med utfärdande av optioner på samma sätt som för vanliga reavinster. Vid utfär- dandet av en option får utfärdaren en intäkt (premien). Därefter skall utfär- daren. om optionen inte förfaller. fullfölja den affär han åtagit sig i options- avtalet, dvs. köpa eller sälja egendom till visst pris eller erlägga en summa för att uppfylla sitt åtagande.
I nuvarande praxis godtas inte sambandet mellan premien och de påföl- jande utgifterna som ett underlag för en sedvanlig reavinstberäkning. Endast som ett undantag har utgifter för fullföljandet fått kvittas mot premien. Det gäller standardiserade optioner och endast om utgifterna uppkommer samma år som det finns någon premie att kvitta emot. Reaförlust vid leve- rans har aldrig fått dras av mot premien.
RINK:s förslag innebär en ändring härvidlag. Man accepterar sambandet mellan premien och utgifterna för att uppfylla åtagandet samt att en reavinst- beräkning kan göras även om intäkten kommer först och utgifterna senare.
Jag är beredd att godta RINK:s förslag i denna del (24 ä 1 mom. andra stycket SIL). Beskattningen av premien för optioner med en löptid på högst ett år bör skjutas upp tills resultatet av hela affären kan beräknas. Jag anser inte att det finns anledning att skilja på standardiserade resp. icke standardi- serade optioner. Ett av kriterierna för nuvarande standardiseringsbegrepp i punkt 7 av anvisningarna till 36 & KL är att optionen skall vara föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar. Jag anser att det räcker med de förmånligare kvittningsreglerna för marknadsnoterade optio- ner.
Att beskattningen för optioner med kort löptid skjuts upp högst ett år, in- nebär att kostnaderna för att fullfölja åtagandet blir avdragsgilla samma år som intäkterna tas upp till beskattning. Då kan en konventionell reavinstbe- räkning göras, dvs. kostnaderna för att fullgöra åtagandet får dras av från den intäkt som erhölls när åtagandet ingicks. Denna lösning medför visserli- gen en viss risk att premier ”glöms bort”. Detta motverkas dock av att den ”förlust" som premien på en förfallen option utgör för innehavaren skall vara avdragsgill (avsnitt 6.2.4). När innehavaren yrkar avdrag för erlagd premie på en "privat" option uppmärksammas taxeringsmyndigheterna på att utfär- daren skall beskattas för intäkten. För de standardiserade optionerna finns andra kontrollmöjligheter.
För optioner med en löptid på mer än ett år föreslår jag däremot att pre- mien alltid skall beskattas hos utfärdaren det år optionen ställs ut. Om utgif- terna för att fullfölja åtagandet uppkommer samma år får de dras av mot premien. Om utgifterna uppkommer ett senare beskattningsår — och det gäl- ler optioner som inte är marknadsnoterade — blir de avdragsgilla endast till 70 %. För marknadsnoterade optioner begränsas avdragsrätten till 70 % en- dast om det inte finns vinster på marknadsnoterade aktier m.m. att kvitta mot.
Förslaget vad gäller tidpunkten för beskattning framgår av 24 ä 4 mom. tredje stycket SIL.
Vinstberäkningen
Mitt förslag: Reavinstberäkning av optionsaffärer sker genom att an- skaffningsvärdena i förekommande fall beräknas enligt genomsnitts- metoden. Utfärdaren beskattas för skillnaden mellan erhållen premie och de kostnader han har för att fullfölja åtagandet. Avdragsgilla poster är kontant slutregleringslikvid samt reaförlust till följd av avyttring av den underliggande egendomen. När utfärdaren tvingas köpa på grund av en säljoption är en förlust avdragsgill mot premien endast om för- lusten uppkommer senast det beskattningsår då premien tas upp till beskattning.
RINK:s förslag: Förslaget överensstämmer i vissa delar med mitt men skil- jer sig från mitt främst genom förslaget om tillämpning av portföljmetoden. Dessutom föreslås att en genomsnittsberäkning skall göras på intåktssidan vid beskattning av optionsutfärdaren.
Remissinstanserna: Kritiserar främst portföljmetoden och avdragsbe- gränsningarna för reaförluster.
Skälen för mitt förslag: Som anförts tidigare (avsnitt 6.5.3) är det för när- varande inte lämpligt att införa portföljmetoden. Det nya systemet för be- räkning av reavinster på optioner bör därför bygga på genomsnittsmetoden.
Utnyttjande av en köpoption skall som nämnts (avsnitt 6.5.6) inte utlösa beskattning hos innehavaren (24 ä 2 mom. femte stycket SIL). För utfärda- rens del har såväl aktie— som optionsaffären avslutats när en köpoption ut- nyttjas, dvs. när han tvingas sälja till innehavaren av optionen. Utfärdaren skall givetvis beskattas då.
Om optionsaffären avslutas med kvittning eller stängning föreslår jag att utfärdaren får dra av den kontanta slutregleringslikviden från erhållen pre- mie (24 ä 1 mom. andra stycket SIL).
För att beskattningen skall bli likformig vid leverans resp. kontant slutreg- lering bör utfärdaren även i leveransfallet få dra av en eventuell reaförlust som uppkommer när han i enlighet med optionsavtalet säljer en aktie som han antingen innehar sedan tidigare eller just har köpt för att kunna leve- rera. Jag föreslår därför en regel som innebär att premien läggs till försälj- ningsintäkten vid aktiebeskattningen (24 5 4 mom. tredje stycket SIL).
Utnyttjande av en säljoption utlöser beskattning hos innehavaren. Han säljer ju antingen en aktie som han innehar sedan tidigare eller som han just skaffat för att kunna sälja, till utfärdaren. Innehavaren bör därför få lägga den erlagda premien till till ingångsvärdet för den sålda egendomen. Detta följer av den generella regleringen i 3 s 1 och 2 mom. SIL.
Hur beskattningen skall ske hos utfärdaren när han köper en aktie i enlig— het med en säljoption ärinte lika givet som i de nyss beskrivna situationerna. I möjligaste mån bör man även här sträva efter en beskattning som är likfor- mig oavsett hur affären avslutas. En reaförlust på den underliggande egen- domen kan emellertid inte alltid få kvittas fullt ut mot erhållen premie. Om utfärdaren säljer aktien vidare omedelbart med förlust kan det synas själv- klart att denna förlust utgör en utgift för utfärdaren som är förenad med åta- gandet enligt säljoptionen. Sambandet blir däremot inte lika tydligt om det går en längre tid innan utfärdaren säljer aktien vidare. Egentligen skulle man behöva vänta med beskattning av premien till dess den underliggande egen- domen avyttrades. Det kan i princip ta hur lång tid som helst. Av statsfinan- siella skäl och kontrollskäl är det inte lämpligt att underlåta att beskatta pre- mien till dess den underliggande egendomen avyttras.
För att i rimlig utsträckning ändå uppnå att optionsaffärer beskattas lika oavsett hur de avslutas förslår jag att reaförlust som uppkommer samma be- skattningsår som det då premien skall tas upp till beskattning skall vara fullt avdragsgill mot premien. Det innebär att beskattningsresultatet i princip blir detsamma om affären avslutas med stängning, kvittning eller lösen. Säljs ak- tien däremot vid en senare tidpunkt med förlust blir den föremål för avdrags-
Prop. 1989/901110
begränsningar som en vanlig reaförlust (24 54 mom. tredje stycket SIL).
Någon genomsnittsberäkning av erhållna premier finner jag inte motive- rad. Det bör således vara "anskaffningskostnaden" som beräknas enligt nämnda metod också när en optionsutfärdare beskattas för premier, dvs. kontantavräkningslikvider för optioner med samma löptid och villkor i öv- rigt (genomsnittsmetoden regleras i 27 ä 2 mom. första stycket SIL).
För beskattningen av innehavaren föreslås inga särskilda nya regler när det gäller vinstberäkningen. förutom att utgift för förfallen option görs av— dragsgill som reaförlust (24 ä 2 mom. första stycket SIL). Av de generella ändringarna av kapitalbeskattningen följer dock att en enhetlig beskattning införs. Reglerna är också sådana att innehavaren får dra av utgifter och mot— svarande intäkter tas upp till beskattning hos utfärdaren.
Beskattningen av innehavaren regleras i de generella bestämmelserna i 3 % 1 och 2 mom. samt 245 1 och 2 mom. SIL.
S amma/1] att/tin g
Utfärdaren av optioner med en löptid på högst ett år beskattas för nettoresul- tatet av affären när den avslutats. Utfärdarens utgifter i samband med kvitt- ning och kontant slutreglering blir därmed avdragsgilla till 100 % i den mån de inte överstiger erhållen premie. Överstiger utgifterna premien blir förlus- ten fullt avdragsgill mot vinster på marknadsnoterade aktier och liknande om det för sig om en marknadsnoterad Option. Annars är den avdragsgill till 70 %. Om affären avslutas med leverans av aktierna (lösen) och en förlust uppkommer på aktieaffären är denna fullt avdragsgill mot premien. Upp— kommer därvid en nettoförlust är den avdragsgill enligt reglerna för den un- derliggande egendomen. dvs. om aktien är marknadsnoterad får förlusten kvittas till 100 % motaktievinster och är den inte marknadsnoterad får netto- förlusten dras av till 70 %. För Säljoptioner gäller dessutom särskilda regler. En reaförlust på den underliggande aktien när utfärdaren tvingats köpa en- ligt en säljoption är avdragsgill till 100 % mot premien endast om aktien säljs vidare senast det beskattningsår då premien skall tas upp till beskattning. Annars beskattas hela premien för det beskattningsår då lösen skedde me- dan aktieaffären beskattas för sig när aktierna väl avyttras.
Samma vinstberäkningsregler gäller för en utfärdare av optioner med en löptid på mer än ett år. Däremot gäller andra regler för tidpunkten för skatt- skyldighetens inträde. Premien skall alltid tas upp till beskattning det år då avyttringen skedde. Uppkommer kostnader senare år får dessa dras av till 70 %. Om det är fråga om en reaförlust på aktieaffären gäller dock avdrags- reglerna för den underliggande egendomen. Förlusten blir således avdrags- gill till 70 % om den underliggande egendomen inte är marknadsnoterad och till 100 % mot aktievinster om den är marknadsnoterad.
Förslaget framgår av 24 & 4 mom. tredje stycket SIL. Beskattningen av innehavaren framgår av följande tablå.
Tablå över beskattningen av aktieoptioner
Utfärdare:
Lösen Kvittning/
stängning
Kvittning/ stängning
Innehavare:
Lösen
Högst ett års löptid
Köpoption Premien .t'. Premien +/— Kontantavr. ./. kontantavr. aktievinst/ förlust premien besk. vid beskattas när beskattas när lösen kontantavrf affären avslutas* sker)"
Säljoption —'"— Premien beskattas -"—
vid lösen ./. ev. reaförlust om aktien säljs samma år*
Mer än ett års löptid
Köpoption Premien beskattas Premien beskattas —"— omedelbart och omedelbart. +/— kontantavr. reavinst/"förlust på samma år får dras aktien om affären av fullt ut* avslutas samma årx
Säl/"option — — Premien beskattas —"—
omedelbart —/+ reaförlust/vinst om aktien säljs vidare samma år*
Ingen beskattn. förrän aktien säljs. Premien läggs till dess ing.-värdex
Reavinst på aktien beskattas vid lösen efter avdrag för premienx
Ingen beskattning förrän aktien säljs, premien läggs till aktiens ing.-värde* ' Reavinst på aktien beskattas vid lösen efter avdrag för premienx
* Reaförlust får kvittas fullt ut mot vinst på marknadsnoterade aktier m.m. om optionen är
marknadsnoterad. annars till 70 % * Reaförlust får kvittas fullt ut mot vinst på marknadsnoterade aktier m.m. om aktie marknadsnoterade. annars till 70 %
Ränte-. valuta- och råvaruoptioner
Mitt förslag: Ränte-, valuta- och råvaruoptioner beskattas enligt samma principer som aktieoptioner. Samma avdragsbegränsningar gäller för dem som för den underliggande egendomen.
rna är
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Har inte uttalat sig särskilt i frågan.
Skälen för mitt förslag: Nuvarande beskattningsregler skiljer inte på optio— ner där den underliggande egendomen är aktier eller aktierelaterade index och optioner där den underliggande egendomen är räntebärande värdepap- per och ränteindex eller annan egendom.
Enligt RINK:s förslag styr beskattningsreglerna för den underliggande hur optioner skall beskattas. Marknadsnoterade aktieoptioner skall således enligt huvudregeln beskattas enligt portföljmetoden och ränteoptioner en- ligt genomsnittsmetoden. Om det rör sig om valutaoptioner skall beskatt- ning ske enligt portföljmetoden i den s.k. valutatillgångsportföljen.
Jag anser att en utgångspunkt för beskattningen av optioner bör vara att de så långt möjligt skall beskattas enligt samma regler som den underlig-
gande egendomen. Det leder till att skattereglerna inte blir styrande för om en investering skall göras i ett derivatinstrument eller direkt i den underlig- gande egendomen. Det möjliggör också enhetliga regler som är oberoende" av hur en derivataffär avslutas.
Utöver de redan behandlade aktieoptionerna finns ränteoptioner (optio- ner där den underliggande egendomen är fordringar utställda i svenska kro- nor eller t.ex. ränteindex som avser räntesatser på fordringar utställda i svenska kronor.). valutaoptioner (optioner där den underliggande egendo- men eller ränteindex avser utländsk valuta eller fordringar utställda i ut- ländsk valuta) och slutligen råvaruoptioner (optioner som avser t.ex. guld, koppar. kaffe eller i princip vilken annan lös egendom som helst).
De föreslagna reglerna innebär att det på intåktssidan kommer att råda enhetliga bestämmelser för de olika optionsslagen. De regler som kommer att vara olika för de skilda grupperna av optioner finns på avdragssidan.
Jag föreslår således att reaförluster på marknadsnoterade ränteoptioner avseende fordringar utställda i svenska kronor skall vara fullt kvittningsbara mot ränteinkomster och mot reavinster på marknadsnoterade fordringar ut— ställda i svenska kronor m.m. Överskjutande förluster är avdragsgilla till 100 % upp till 100 000 kr. och därefter till 70 %. Förluster på icke marknads- noterade ränteoptioner är enligt huvudregeln avdragsgilla till 70 %. Om emellertid affären avslutas genom leverans och den underliggande egendo- men är marknadsnoterad gäller reglerna för den underliggande egendomen (kvittningsreglerna framgår av förslaget till 29 % jämfört med 3 & 2 mom. SIL oeh vinstberäkningsreglerna av 24 ä 4 mom. SIL)- Beträffande valutaoptioner lämnas för närvarande inget förslag. Jag åter- kommer till den frågan i höst i samband med förslag om hur valutabeskatt- ningen i övrigt skall regleras.
När det gäller rävaruoptionerna bör samma regler som för övrig lös egen- dom som inte är avsedd för personligt bruk gälla. Reaförluster är således avdragsgilla till 70 % oavsett om optionen eller den underliggande egendo- men är marknadsnoterad eller inte (30 & SIL. jfr avsnitt6.9). Vinstberäk- ningsreglerna i övrigt bör för de icke aktierelaterade optionerna vara utfor- made på samma sätt som för aktieoptioner. Reglerna för vinstberäkning i 24 ä' 1 och 4 mom. SIL gäller för alla typer av optioner.
6.5.9 Reavinstbeskattning av terminer
Mitt förslag: Vinstberäkning sker enligt genomsnittsmetoden. Vid terminsaffärer inträder skattskyldighet för vinst och avdragsrätt för
förlust vid kontant slutreglering och — för säljaren — vid leverans.
RINK:s förslag: Portföljmetoden utgör huvudalternativ för vinstberäk- ning. Skattskyldigheten för terminer inträder redan när terminskontraktet ingås. Vid standardiserade terminer inträder dock skattskyldighet inte förrän vid nettning. stängning eller leverans.
Remissinstanserna: Remissinstanserna. som framför allt stöder sig på en utredning av OM. är starkt kritiska och anser att förslaget är ofullständigt.
Skälen för mitt förslag: En termin liknar i vissa avseenden en option men den avgörande skillnaden är att båda parterna är bundna vid avtalet, dvs. den ena är skyldig att köpa egendom till visst pris och den andra är skyldig att sälja egendom till visst pris vid viss avtalad tidpunkt.
Terminer kan. på det sätt som den marknadsmässiga omsättningen för närvarande sker. avslutas på följande fyra sätt:
Stängning (kontant slutreglering vid löptidens slut) — pengar utväxlas men inga värdepapper. Vid stängning beräknas vad säljaren/köparen skulle vin- na/förlora vid en tänkt leverans. Om resultatet inte blir noll för bägge par- terna kommer den ena parten betala till den andra. Summan bestäms i för- hållande till hur värdet på den underliggande egendomen har förändrats. Det är den part för vilken kurserna har gått åt fel håll — om kursen har gått upp säljaren och om den har gått ned köparen — som skall betala. Den orga- niserade handeln med terminer är en tämligen ny företeelse och auktorita- tiva uttalanden om hur beskattning skall ske har länge saknats. Hittills har den vanligaste uppfattningen varit att terminer som avslutas genom stäng— ning skall beskattas som övrig tillfällig förvärvsverksamhet enligt 35 5 1 mom. [ KL medan förluster inte är avdragsgilla. Som nämnts meddelade regeringsrätten den 7 februari 1990 dom (mål nr 3242-1989) i ett överklagat förhandsbesked från riksskatteverkets nämnd för rättsärenden. Domen gäl- ler standardiserade terminer relaterade till aktieindex och innebär att vinster och förluster i kontantavräkningsfallen är hänförliga till sådan tillfällig för- värvsverksamhet som avses i 18 % första stycket e 2 KL. Förluster får således kvittas mot vinster när det gäller standardiserade indexterminer.
Leverans — affären fullföljs enligt kontraktet och t.ex. en aktie köps resp. säljs. Den påtagliga skillnaden mellan en sådan affär och en vanlig aktieför- säljning är den tid som förflyter mellan kontraktets ingående och affärens fullföljande. Vid terminsaffären sker köpet först vid den avtalade tidpunk- ten. När ett terminskontrakt avser aktier sker beskattning enligt aktievinst- reglernai 35 ä 3 mom. KL. Beträffande aktieindexterminer fär ledning sökas i nyssnämnda rättsfall.
Natt/ring — innebär att en part för att säkra sin vinst eller förlust på en viss nivå ingår ett motsatt terminskontrakt. Om ett kontrakt innebär att en part skall sälja egendom till visst pris innebär nettning att han ingår ett kontrakt att köpa likadan egendom för det pris till vilket han vill säkra vinsten/förlus- ten. Sedan nettning skett kan affären avslutas antingen genom leverans eller kontant slutreglering. Beskattningen torde följa samma regler som angetts för stängning resp. leverans ovan.
Vidareförsiiljning — innebär att terminen säljs vidare. En sådan transaktion beskattas som försäljning av övrig lös egendom enligt 35 ä 4 mom. KL.
Nuvarande regler och den praxis som har utvecklats för beskattning av ter— minsaffärer ger ett otillfredsställande resultat och är i stora delar fortfarande oklar.
RINK avsåg att skapa ett heltäckande regelverk även för terminerna men nådde inte riktigt ända fram. RINK menar att de standardiserade termi- nerna skall behandlas förmånligare än de icke standardiserade. Därför skall man vänta med beskattning av terminer tills affären är avslutad. Vid icke
standardiserade terminer sker beskattning hos säljaren redan vid avtalstid- punkten. Vad som inte angavs i betänkandet var hur man skulle förfara om säljaren ägde resp. inte ägde de underliggande värdepapperen vid avtalstid- punkten.
Enligt min mening bör den lösning som väljs vara neutral både i förhål- lande till om den skattskyldige äger de underliggande värdepapperen eller inte och till hur affären avslutas. Även om den säljande parten äger de un- derliggande instrumenten kan det nämligen hända att han inte använder dem till den aktuella terminsaffären.
Jag vill därför inte föreslå regler som fingerar försäljning av underliggande finansiella instrument. Bestämmelserna måste också täcka det fallet att den underliggande egendomen inte innehas vid någon tidpunkt eftersom de flesta terminsaffärer inte leder till leverans. '
Det går inte att göra några meningsfulla reavinstberäkningar innan man vet nettoresultatet av en terminsaffär. Till skillnad från vad som gäller vid utställande av en option erhåller inte någon av parterna några pengar vid kontraktets ingående. Dessutom vet man varken om vinst eller förlust upp- kommer eller vem som vinner eller förlorar. Det är därför inte rimligt att i det läget beskatta den säljande parten för hela den avtalade köpeskillingen.
En avgörande skillnad mellan RINK:s system och det som jag nu föreslår är att RINK hade portföljmetoden som en huvudmetod för aktiebeskatt- ning. Ett avdrag beräknat med hjälp av avdragskvoten kunde appliceras på en bruttointäkt och en beräknad nettovinst tas upp till beskattning. Detta är inte möjligt med genomsnittsmetoden.
Jag föreslår därför att terminerna skall beskattas först när slutresultatet är känt. Det innebär att beskattning sker för det beskattningsår då leverans en- ligt kontraktet skall ske.
Ett preliminärt resultat kan ha blivit känt dessförinnan genom att nettning har ägt rum. RINK föreslår att skattskyldighet för standardiserade terminer skall inträda vid nettning. OM har emellertid upplyst att clearingkostnader i samband med terminsaffärer ofta inte blir kända till sitt belopp förrän på kontraktets slutdag. De beräknade clearingkostnaderna kan från nettnings- dagen till slutdagen förändras så att en affär som på nettningsdagen visade ett överskott på slutdagen har gått med förlust. Om en sådan kostnad skulle uppkomma vid ett senare beskattningsår än det då nettningsresultatet be- skattades träffas den av avdragsbegränsningarna. I likhet med vad jag före- slagit beträffande optionerna föreslår jag därför att det inte görs någon skill- nad mellan standardiseradc och icke standardiserade terminer. Inga termi- ner beskattas förrän då leverans enligt kontraktet skall ske, även om nett- ning har ägt rum.
Reglerna framgår av förslaget till 24 s' 4 mom. fjärde stycket SIL. Att kö-
(,
paren inte beskattas vid leverans framgar av 24 .SZ mom. femte stycket SlL.
Tablå över beskattning av aktieterminer
Köparen Säljaren
Kontant slut- Leverans Kontant slut- Leverans reglering reglering Reavinst/ Ingen be- Reavinst/ Reavinst förlust be- skattning förlust be- eller skattas då förrän skattas då förlust be— fullgörandet egendomen fullgörandet skattas vid skall ske.* säljs. Då skall ske.* fullgöran-
som van- det som en
lig aktie- vanlig affär?) aktieaffär?)
*) Reaförlust på marknadsnoterad termin får kvittas fullt ut mot vinst på marknadsnoterade aktier m.m. Förlust på icke marknadsnoterad termin får dras av till 70 %. !) Reaförlust på marknadsnoterad aktie får kvittas mot vinst på marknadsnoterade aktier. Förlust på icke marknadsnoterad aktie får dras av till 70 %.
Räme-. valula- och råvaruterminer
Jag föreslår att beskattningsreglerna för terminer med olika typ av underlig- gande egendom. på samma sätt som jag föreslagit beträffande optionerna, skall vara desamma som för den underliggande egendomen (avsnitt 6.5.8). Ränteterminer beskattas bland fordringarna enligt 29 å (avsnitt 6.6) och rå- varuterminer bland den övriga lösa egendomen enligt 30 & SlL (avsnitt 6.9). Beträffande valutabeskattningen avser jag att återkomma (avsnitt 6.7).
6.5.10 Blankningsaffärer
Mitt förslag: Vid blankningsaffärer skall inte länet och återlämnandet av den sålda aktien utlösa reavinstbeskattning hos utlånaren. I stället beskattas den som gör blankningsaffären för de intäkter han får vid avyttringen och medges avdrag för kostnaderna för återanskaff—
ningen.
Om en blankningsaffär sträcker sig över ett årsskifte skall intäkten tas upp till beskattning senast beskattningsåret efter det år då avytt- ringen skedde.
RINK:s förslag: Beskattning skall ske som om lånet av aktien utgör ett köp och återlämnandet en försäljning av den lånade aktien.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte kommenterat förslaget.
Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande regler i punkt 2 b femte stycket av anvisningarna till 36 & KL skall vid avyttring av aktie som säljaren lånat, s.k. blankningsaffär, skattepliktig reavinst anses ha uppkommit trots att ak- tien förvärvas efter avyttringen. Vinst eller förlust beräknas som skillnaden mellan vad som erhålls vid avyttringen av den lånade aktien och anskaff- ningskostnaden för den aktie som återlämnas till långivaren. Har aktien inte återlämnats före utgången av året efter avyttringsåret beskattas säljaren för skillnaden mellan den köpeskilling han erhållit vid försäljningen och lägsta värdet av motsvarande aktie. Avdragsgill reaförlust anses därvid inte kunna uppkomma. Om aktien som återlämnas har anskaffats till ett annat värde
skall mellanskillnaden tas upp till beskattning resp. får dras av som reaför- lust.
Denna reglering innebär att beskattning sker som om bara en försäljning och ett köp hade ägt rum. 1 de fall täckningsköpet och återlämnandet av den lånade aktien inte sker före utgången av året efter avyttringsåret fingeras ett ersättningsköp ha gjorts till lägsta noterade kurs under återstoden av avytt- ringsåret.
RINK (SOU 1989233, del lll, s. 373) föreslog att blankningsaffärerna i stället skulle beskattas som om två köp och två försäljningar hade gjorts, dvs. man skulle återgå till vad som gällde enligt ett rättsfall (RÅ 1965 ref 19) innan bestämmelsen i KL om blankningsaffärer infördes. l RINK:s betän- kande anmärks ändringen beträffande blankningsaffärerna endast i special- motiveringen till föreslagna 24 s' 2 mom. SlL. Det anges att förslaget inte innehåller någon motsvarighet till nuvarande reglering.
Värdepappersmarknadskommittén har i betänkandet (SOU l989z72) Värdepappcrsmarknaden i framtiden. behandlat frågan om blankningsaffä- rer ur sitt perspektiv. Kommittén konstaterar att blankningsmöjligheten ska- par förutsättningar för en högre likviditet och en effektivare prissättning på aktiemarknaden. Kommittén föreslår att förbudet för fondkommissionärer att göra äkta blankningsaffärer och viss oäkta korttidsblankning slopas men att hanteringen kringgärdas med vissa bestämmelser.
RINK:s förslag till beskattning vid blankning är att se som ett utflöde av valet av portföljmetoden som beskattningsmodell. De förslag jag nu lägger fram bygger i allt väsentligt på genomsnittsmetoden. Det finns då anledning att med nya utgångspunkter överväga hur blankningsaffärerna skall behand- las. De positiva effekter för den svenska värdepappersmarknaden som vår- depappersmarknadskommitten anför som skäl för att blankningsförbudet bör upphävas inverkar också på bedömningen.
Blankningsaffärerna har vissa drag gemensamma med terminsaffärerna. Det är fråga om att sälja något som man vid avtalstidpunkten inte nödvän- digtvis äger. Det är önskvärt att skattereglerna för dessa bägge typer av affä- rer inte strider mot varandra.
Det finns två typer av blankningsaffärer. Den ena typen är s.k. äkta blank- ningsaffärer där ett lånat värdepapper säljs vidare och ett motsvarande vär- depapper senare köps tillbaka för att återlämnas till långivaren. Den andra typen är s.k. oäkta blankningsaffärer. En sådan innebär att man säljer värde- papper som man vid försäljningstillfället inte förfogar över. Därefter förvär- var man de värdepapper som skall levereras. [ det senare fallet finns det inte någon transaktion att beskatta utöver själva blankningsaffären.
Om en blankningsaffär enligt RINK:s förslag skall beskattas som om länet i själva verket varit ett köp och en försäljning gäller följande. A som lånar ut en aktie anses ha avyttrat den till marknadspriset på utlåningsdagen och B som lånar aktien anses ha förvärvat den till detta pris. Därefter säljs den lånade aktien vidare och B beskattas för skillnaden mellan det fiktiva för- värvsprisct och ersättningen vid avyttringen. Som regel torde den affären varken gå med vinst eller förlust. Därefter köper B en ny aktie som han läm- nar till A. A anses därvid ha förvärvat ersättningsaktien till det marknadspris
som gällde på dagen för återlämnandet. Detta blir hans nya ingångsvärde. Hos B görs en ny reavinstberäkning där detta marknadspris räknas som för- säljningsintäkt och det pris han betalade när han köpte den får dras av. Denna affär torde också regelmässigt varken ge vinst eller förlust. En fler- stegsbeskattning innebär alltså att A får ta fram värdestegringen på aktien. medan B som regel inte påförs någon skatt. Sådana skatteregler skulle san- nolikt minska incitamentet för långivaren A att låna ut sina aktier för en blankningsaffär.
Skälen för en blankningsaffär är olika för de inblandade parterna. För lån- givaren innebär utläningen. som sker mot ersättning, att han ökar avkast- ningen på sitt innehav. Låntagaren. den s.k. blankaren, ges möjlighet att tjäna pengar i en nedåtgående marknad.
Om A:s utlåning inte beskattas som en avyttring skulle följande gälla. B anses ha sålt aktien för det pris som han säljer den vidare till och han anses ha anskaffat den till det — ofta lägre — pris som han köper ersättningsaktien för. I detta fall slipper A skatta av värdestegringen på sin aktie och B, som gör blankningsaffären, blir beskattad för den vinst han gör på affären.
Exempel: A äger en aktie som han har förvärvat för 100 kr. När han lånar ut den till B står den i 115 kr. B säljer den vidare för 115 kr. B avvaktar därefter tills kursen har fallit till 112 kr. Då köper han en aktie och lämnar tillbaka den till A.Den är fortfarande värd 112 kr. när den lämnas till A. Om man beskattar alla led enligt RINK:s förslag blir resultatet följande. A:s vinst är 115 —1(J() = 15 kr. och hans nya ingångsvärde är 112 kr. Vinst- beräkningen för B:s första affär är 115 — 115 = 0. Vid 815 andra affär är vinsten 112— 112 = 0.
Om man inte beskattar låneleden blir resultatet följande. A gör ingen avyttring. B beskattas för 115 -112 = 3 kr.
Jag anser att det leder till ett riktigare skatteutfall att inte se länetransaktio- nen i sig som ett köp och en försäljning utan att i stället beskatta B för even- tuell vinst. Den skattemässiga synen på blankningsaffärerna är helt avgö- rande för om det skall förekomma några äkta blankningsaffärer. Skattesyste- met bör vara neutralt i detta hänseende och lämna möjligheten öppen så att ett eventuellt slopande av blankningsförbudet för fondkommissionärcrna kan få de avsedda positiva effekterna för vårdepappersmarknaden. Jag före- slär därför att det i lagstiftningen förs in ett förtydligande av vilket följer att dessa lån inte är att betrakta som en avyttring (24 ä 2 mom. första stycket SIL). Intäkter för utlåning bör beskattas som intäkt av kapital på samma sätt som utdelning. Motsvarande kostnad blir avdragsgill för låntagaren (3 & 1 och 2 mom. SIL).
1 det nya skattesystemet kommer ett samhällsekonomiskt ovidkommande incitament till blankningsaffärer att försvinna. nämligen tvåårsregeln. I dag finns det ett intresse för utlånaren att kunna få fram en viss avkastning på sitt innehav av äldre aktier utan att bryta innehavstiden. Om ett nytt innehav anses ha påbörjats skall ju 100 % av vinsten tas upp till beskattning i stället för 50 % av vinsten.
Systematiken i det nu föreslagna skattesystemet är sådan att det fordras
en undantagsregel för att beskattningen skall skjutas upp i fall där intäkten uppträder ett år och motstående kostnad först ett senare är. Ett sådant un- dantag har föreslagits beträffande optioner med en löptid på högst ett år. I alla andra fall beskattas bruttointäkten år ett och avdragsposten uppträder som en reaförlust och riskerar att omfattas av avdragsbegränsningar vid det senare beskattningsäret.
Försäljning enligt terminskontrakt beskattas enligt mitt förslag inte förrän resultatet av hela affären har blivit känt. Vid terminsaffärer utgår normalt ingen betalning förrän på kontraktets slutdag. Jag har därför i de fallen an- sett att beskattningen skall kunna skjutas upp till slutdagen oavsett kontrak- tets löptid. Vid utfärdande av optioner utgår däremot regelmässigt en pre- mie redan vid utfärdandet. Jag har därför föreslagit regler som innebär att beskattningen får skjutas upp högst ett år för att möjliggöra en fullständig reavinstberäkning vid beskattningen. Vid blankningsaffärer erhåller blanka— rcn hela försäljningsintäkten innan hans kostnader för återanskaffning upp— kommer. I likhet med vad som gäller för utfärdande av optioner anser jag att beskattningen inte i samtliga fall bör få skjutas upp till dess återanskaff— ningskostnadcn har uppkommit. Däremot bör beskattningen kunna skjutas upp ett år om affären sträcker sig över ett årsskifte och det således inte går att göra en vinstberäkning år ett.
För att inte blankningsinstitutet skall kunna användas som ett sätt att skjuta upp beskattningen av sedvanliga försäljningar bör regeln om tidpunk- ten för skattskyldighetens inträde kompletteras. Om den skattskyldige redan innehar aktier av det slag vilket uppges varit föremål för blankning skall de redan innehavda aktierna i första hand anses ha avyttrats. Detta framgick inte av lagrådsremissen.
Blankningsaffärer som sträcker sig över mer än två årsskiften kan med den valda lösningen komma att träffas av negativa skatteeffekter. Hela återan- skaffningskostnaden riskerar att få dras av till endast 70 %. nämligen om det rör sig om icke marknadsnoterade aktier eller om det inte finns några marknadsnoterade aktievinster att kvitta emot.
Bestämmelserna finns intagna i 24 ä 2 mom. första stycket resp. 24 ä 4 mom. femte stycket SlL.
6.5.1] Strukturrationaliseringar
Mitt förslagzbå aktier i andra bolag än fåmansföretag avyttras mot ersättning som utgår uteslutande i form av nycmitterade aktier i det köpande företaget skall uppskov med reavinstbeskattningen erhållas. Vid avyttring av aktier i fåmansföretag kan uppskov erhållas efter an- sökan hos skattemyndigheten. Ilar uppskov erhållits och flyttar den skattskyldige från landet skall avskattning ske om avyttringen skedde till ett utländskt bolag.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Remissinstanserna är genomgående positiva till för- slaget.
Skälen för mitt förslag: Liksom i fråga om avskattning av optioner och konvertibla skuldebrev finns här särskilda skäl att medge uppskov med be- skattningen.
När ett aktiebolag förvärvar aktierna i ett annat bolag och köpet motiveras av att bolagens verksamhet skall integreras eller samordnas innebär detta ofta en strukturrationalisering som är önskvärd från samhällsekonomisk syn- punkt. Enligt gällande regler kan regeringen helt eller delvis medge skatte- frihet vid avyttring av äldre aktier om beskattningen kan antas hindra struk- turrationalisering som anses önskvärd från allmän synpunkt.
Det finns anledning att slopa det resurskrävande dispensförfarande som tillämpas i dag. Jag föreslår således att uppskov med beskattningen regel- mässigt erhålls dä aktier avyttras mot vederlag som uteslutande utgår i form av nyemitterade aktier i det köpande bolaget. Detta föreslogs redan av kapi- talvinstkommittén (SOU 1986:37). Förfarandet blir enklare från administra- tiv synpunkt och leder till skillnad från dagens regler inte till definitiv skatte- befrielse. ] och med att förslaget innebär ett uppskov med beskattningen utan annan prövning än den som sker vid granskningen av deklarationen an- ser jag att regeln bara bör gälla fall där betalning sker uteslutande i nyemitte- rade aktier och endast för aktier och inte konvertibla skuldebrev.
Som lagrådet har påtalat finns inte längre några formella krav på struktur- rationaliseringsvinster. Dessa transaktioner torde dock regelmässigt genom- föras av strukturella skäl. varför jag anser att kravet på sådan prövning kan slopas.
Till skillnad från vad som framgår av lagrådsremissen föreslår jag att det klart bör framgå att reglerna gäller vid avyttring av aktier till såväl svenska aktiebolag som utländska motsvarande bolag. En sådan utformning av re- geln underlättar internationella omstruktureringar. Denna justering kräver dock en kompletterande reglering som säkerställer svensk beskattning i vissa utflyttningsfall.
Enligt den föreslagna bestämmelsen i 6 % 1 mom. a SIL är fysisk person under en tioårsperiod från det att han avflyttade från riket skattskyldig för reavinst vid avyttring av bl.a. aktier utgivna av svenska aktiebolag. Denna regel föreskriver däremot inte någon skattskyldighet för aktier utgivna av utländskt bolag. Den som utan att skattepliktig vinst skall anses uppkomma byter till sig utländska aktier skulle därmed komma att undgå svensk skatt helt om han avvaktar med försäljningen till dess han flyttat från riket. Jag föreslår därför att den vinst som på grund av den här diskuterade uppskovs- regeln inte beskattades vid bytet skall beskattas vid den tidpunkt då den skattskyldige flyttar från Sverige.
För aktier i fåmansbolag föreslår jag särskilda regler för beskattning av reavinster i vissa fall (avsnitt 6.8). För att dessa särregler inte skall kringgås genom att aktier i ett fåmansbolag först byts mot andra aktier vilka sedan säljs föreslår jag en individuell dispensprövning vad gäller förvärv av aktier i fåmansbolag.
Motivet för de särskilda reglerna för fåmansbolag är att säkerställa att ar- betsinkomster som sparas i bolaget beskattas likformigt med andra arbetsin- komster. För delägare i fåmansbolag som kan visa att förhållandena är så-
Prop. 1989/902110
dana att beskattning inte skall ske i inkomstslaget tjänst bör det därför finnas möjlighet att ansöka om uppskov med beskattningen i de fall aktieri fåmans- bolaget avyttrats mot vederlag som uteslutande utgår i form av aktier i det köpande bolaget. Jag föreslår därför att uppskov i sådana fall skall kunna medges efter ansökan hos skattemyndigheten.
Vid uppskov med beskattningen inträder skatteplikt bortsett från utflytt- ningsfallen först när de nyemitterade aktier som erhållits i utbyte avyttras. Vid beräkning av anskaffningsvärde enligt genomsnittsmetoden får de er- hållna nyemitterade aktierna överta anskaffningsvärdet från de aktier som lämnats i utbyte.
Bestämmelserna återfinns i 27 ä 4 mom. SlL.
6.5. 12 Tvångsavyttringar
Mitt förslag: För tvångsavyttringar skall inte längre gälla några särreg- ler.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Sveriges Aktiesparares Riksförbund anser att vissa lätt- nader kan vara påkallade med tanke på att avyttring sker vid en tidpunkt över vilken aktieägaren inte råder. De flesta instanserna har dock inte mot- satt sig förslaget.
Skälen för mitt förslag: Nu gällande regler innebär att den skattskyldige Vid en tvångsavyttring får tillämpa de regler som gäller för aktier som inne- hafts i två år eller mer. även om aktierna innehafts kortare tid.
I ett system där det innebär en fördel att sälja egendomen efter viss minsta innehavstid är det rimligt att ha regler som ger den skattskyldige samma för- del om han tvingas avbryta innehavet innan denna minsta innehavstid har uppnåtts.
Förevarande förslag till reavinstbeskattning innehåller inte några tidsgrän- ser som reglerar skattepliktens omfattning för aktier. Det finns då inte heller Skäl att ha särskilda regler för det fallet att en skattskyldig tvingas avyttra sin egendom. Även förenklingsskäl talar mot en särbehandling av tvångsfallen. Några särregler föreslås därför inte.
6.5.13 Benefika överlåtelser
Mitt förslag: Vid förvärv genom arv. testamente, gåva eller bodelning mellan makar skall mottagaren tillgodoräkna sig ett anskaffnings- värde som motsvarar vad den tidigare ägaren med tillämpning av ge- nomsnittsmetoden skulle ha fått dra av om han sålt aktierna. Vid gåva och bodelning skall den tidigare ägaren minska sitt anskaffningsvärde med samma belopp.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Har inte motsatt sig förslaget.
Skälen för mitt förslag: Nuvarande regler innebär att gåvotagaren övertar det historiska anskaffningsvärde som givaren en gång förvärvade egendo- men till.
De nu föreslagna aktievinstreglerna innebär att en genomsnittsberäkning alltid skall göras när man bestämmer avdragsgillt anskaffningsvärde. På sikt eftersträvas också att de genomsnittliga anskaffningsvärdena fastställs lö- pande från år till år (avsnitt 6.5. 14). Det innebär i så fall att de skattskyldiga inte kommer att behöva bevara dokumentation över de historiska värdena. Detta innebär en förenkling både för de enskilda och för myndigheterna. Denna förenkling skulle motverkas om det historiska värdet skulle behöva tas fram vid benefika överlåtelser. Om de historiska anskaffningsvärdena skulle överföras i dessa fall skulle det också innebära ett avsteg från princi- pen om en likformig beskattning. Syftet med reglerna bör vara att benefika överlåtelser inte skall innebära att det totala skatteuttaget blir annorlunda än om givaren hade sålt aktierna och gett bort pengarna.
Jag föreslår därför att givarens anskaffningsvärde skall minskas med det värde han skulle ha fått tillgodoräkna sig om han i stället hade sålt aktierna och att mottagaren får överta samma anskaffningsvärde.
Om gåvotagaren redan äger aktier av samma slag som de han erhåller i gåva. skall således det genomsnittliga anskaffningsvärdet efter gåvan juste- ras med det övertagna anskaffningsvärdet.
Vid förvärv genom arv och testamente samt bodelning mellan makar bör samma principer gälla som vid gåva.
Bestämmelsen återfinns i 24 ä 1 mom. tredje stycket SIL.
6.5.14 Kontroll av anskaffningsvärden
Mitt förslag: Frågan om en obligatorisk uppgiftsskyldighet om aktie- överlåtelser och årlig fastställelse av genomsnittliga anskaffningsvär- den utreds vidare. En schablonanskaffningsregel om 20 % behålls övergångsvis.
RINK:s förslag: VPC eller fondkommissionärerna skulle rapportera an- skaffningvärdena vid överlåtelser av aktier m.m. till skattemyndigheterna.
Remissinstanserna: VPC påpekade att bolaget inte hade tillgång till de uppgifter som förutsätts för inrapportering av anskaffningsvärden i samband med aktieöverlätelser. Datainspektionen förutsätter att inspektionen får medverka om förslag till regler om rapportering av anskaffningsvärden skulle föreslås.
Företrädare för fondkommissionärerna är allmänt skeptiska till inrappor- tering av anskaffningsvärden och framhåller att det för t.ex. förvaltarregist- rerade aktier inte går att direkt hänföra anskaffningsvärdet till viss fysisk person.
Skälen för mitt förslag: Vid portföljmetoden var fastställda anskaffnings- värden ett nödvändigt inslag. Årets avdragskvot kunde inte beräknas om inte alla anskaffningsvärden fanns samlade. Detta är inte fallet beträffande genomsnittsmetoden. Här räcker det i och för sig att ta fram endast de ak- tuella anskaffningsvärdena först när vinsten av en försäljning skall beräknas.
Det föreligger dock svårigheter för taxeringsmyndighetcrna att kontrol- lera de uppgifter som ligger till grund för den skattskyldiges genomsnittsbe-
räkning. Genomsnittsmetoden ställer vidare betydande krav på den skatt- skyldige. Detta var ett betydelsefullt inslag i kritiken mot kapitalvinstkom- mitténs förslag till reavinstbeskattning av aktier enligt genomsnittsmetoden.
För att göra kontrollen effektiv och för att förenkla för den skattskyldige är det därför önskvärt att anskaffningsvärdena fastställs varje år även vid till- lämpning av genomsnittsmetoden.
För effektiviteten i aktievinstbeskattningen är det vidare väsentligt att vinstberäkningarna kan göras automatiskt. Sedan skattemyndigheterna har fått uppgifter om intäkter vid avyttring skall myndigheten kunna utföra vinstberäkningen på grundval av redan tidigare registrerade anskaffnings- värden. Det skulle innebära att antalet skattskyldiga som kan använda för- enklad självdeklaration kan öka betydligt. Innan ställning tas till ett sådant system krävs dock ytterligare underlag för att belysa dess effektivitet. kost- naderna och de integritetsfrågor som aktualiseras. Jag vill emellertid under- stryka vikten av att alla möjligheter tas till vara när det gäller att i praktiken upprätthålla det åsyftade skatteuttaget.
Schablonan.skaj_'frzingsvärdert
Som jag berört i anslutning till beskrivningen av genomsnittsmetoden (av- snitt 6.5.3) är det nödvändigt att ha kvar en regel om beräkning av schablon- anskaffningsvärde så länge inte alla anskaffningsvärden har fastställts.
Efter förebild från den schablonregel som finns i dagens regler bör an- skaffningsvärdet få beräknas till en kvotdel av försäljningsintäkten. Vikten av en effektiv aktievinstbeskattning talar för ett relativt lågt schablonan— skaffningsvärdc. Å andra sidan kan man inte bortse från att svårigheter allt- jämt föreligger att visa den verkliga anskaffningskostnaden. speciellt när ak- tier förvärvats genom ett benefikt fång. En lämplig avvägning uppnås om 20 %- av försäljningsintäkten efter avdrag för försäljningskostnader får tas upp som anskaffningsvärde.
Som lagrådet har påpekat bör det klart framgå att ett schablonmässigt an- skaffningsvärde inte får tillämpas när en skattskyldig övertar ett anskaff- ningsvärde från överlåtaren vid ett benefikt fång.
Schablonregeln återfinns i förslaget till 27 ä 2 mom. andra stycket SIL.
6.5.15 Övergångsbestämmelser
Mitt förslag: Bestämmelserna bör tillämpas på avyttringar som äger rum fr.o.m. den 1 januari 1991. De bör vidare tillämpas på avyttringar som ägt rum dessförinnan men som bl.a. på grund av att den s.k. första kronan inte betalats skall tas upp till beskattning först vid 1992 eller senare års taxering.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Har inte kommenterat förslaget.
Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare berört (avsnitt 6.2.6) föreslår jag en ny regel om tidpunkten för skattskyldighetens inträde. Skattskyldighet skall enligt huvudregeln inträda vid avyttringstidpunkten. dvs. när bindande
avtal om avyttring har träffats. Det innebär ett slopande av den i praxis utbil- dade regeln om att en första betalning av köpeskillingen — första kronans princip — är avgörande för när skattskyldigheten inträder.
Det är inte tillåtet att med retroaktiv verkan ändra tidpunkten för skatt- skyldighetens inträde. Jag föreslår därför att första kronan skall fortsätta att vara avgörande för beskattningstidpunkten beträffande de avyttringar som har gjorts före den '1 januari 1991. Däremot skall de nya skattereglerna till- lämpas på de avyttringar som beskattas efter lagens ikraftträdande, dvs. fr.o.m. 1992 års taxering. För s.k. tilläggsköpeskilling skall dock äldre regler för beräkning av reavinsten tillämpas med undantag av bestämmelsen om att endast 50 % (resp. 40 %) av vinsten är skattepliktig.
Förslagen finns i punkterna 2 och 3 av övergångsbestämmelserna till SIL.
Gamla reaförluster
RINK förslår att gamla sparade reaförluster, som uppkommit vid 1991 och tidigare års taxeringar. skall vara avdragsgilla även sedan de nya reglerna trätt i kraft. De skall dock i princip få dras av bara i den utsträckning som nuvarande regler medger. Jag anser att förslaget bör genomföras.
Regeln återfinns i punkt 6 av övergångsbestämmelserna till SIL.
6.5.16 Gränsdragningen mot näringsverksamhet
Idet nuvarande systemet beskattas reavinst vid icke yrkesmässig avyttring av aktier och andra värdepapper i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Detta gäller oberoende av om tillgångarna innehafts i kapitalplaceringssyfte eller om innehavet betingats av näringsverksamhet.
I fråga om enskilda näringsidkare saknas det enligt min mening anledning att gå ifrån de nuvarande principerna. Även i det nya systemet bör således vinst vid icke yrkesmässig avyttring av näringsbetingade aktier behandlas på samma sätt som vinst på kapitalplaceringsakticr. Beskattning kommer där- med att ske i inkomstslaget kapital.
Även vinst vid icke yrkesmässig avyttring av andra finansiella instrument än aktier. t.ex. andelar i ekonomiska föreningar och handelsbolag samt låne- fordringar. bör — med ett undantag — beskattas i inkomstslaget kapital. Un- dantaget — som inte tagits upp i lagrådsremissen — avser andelar i kooperativa föreningar där innehavet betingas av näringsverksamhet. t. ex. andelar i de producentkooperativa föreningarna inom jord- och skogsbruket. Sådana an- delar kommer nämligen att räknas som tillgångar vid beräkning av kapita- lunderlaget vid avsättning till skatteutjämningsreserv (jfr punkt 1 av anvis— ningarna till 225 KL). För att ett materiellt riktigt beskattningsresultat skall erhållas föranleder detta att en eventuell vinst vid avyttring beskattas i nä- ringsverksamheten.
När det gäller aktiebolag och andra juridiska personer som avses i 10 a & SIL avses all beskattning ske i inkomstslaget näringsverksamhet (avsnitt 8.5). Reavinst vid icke yrkesmässig avyttring av finansiella instrument skall således tas upp till beskattning i detta inkomstslag. Beräkningen av vinst el- ler förlust sker dock enligt de regler som gäller för inkomstslaget kapital. Detta innebär bl.a. att genomsnittsmetoden blir tillämplig.
Vad avser handelsbolag innebär mitt förslag i det aktuella hänseendet (av- snitt 8.1 1) att samma principer skall gälla som för aktiebolagen. Detta inne- bär en ändring i förhållande till förslagen i lagrådsremissen.
6.6 Reavinstbeskattning av fordringar
6.6.1 Reavinstberäkningen
Mitt förslag: Reavinster på fordringar utställda i svenska kronor be- räknas enligt genomsnittsmetoden.
Evig beskattning på fordringar införs och avtrappningen av den skattepliktiga andelen av vinsten slopas.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Har i stort sett varit positiva.
Skälen för mitt förslag: Jag har i det föregående beskrivit genomsnittsme- toden för beskattning av aktier. Det är angeläget att reavinstbeskattningen av olika typer av tillgångar blir så likformig som möjligt. Jag föreslår därför att genomsnittsmetoden skall användas även för fordringar.
Gränsdragningen mellan vilka värdeförändringar beträffande fordringar som är att betrakta som ränta och vilka som är att betrakta som reavinst. har hittills varit ett av de stora problemen vid beskattning av fordringar.
För vissa slags skuldebrev — bankcertifikat, Statsskuldväxlar och skatt- kammarväxlar — gäller enligt specialreglering (41 e & KL) att alla värdeför- ändringar skall beskattas som ränta. I övrigt har gränsdragningen fått göras i praxis.
Anledningen till problemen är att ränta resp. reavinst beskattas så olika i dagens system. Räntebeskattning innebär att värdeökningen beskattas fullt ut hos långivaren. Vid reavinstbeskattning reduceras däremot den skatte- pliktiga delen av reavinsten med hänsyn till den tid ett skuldebrev innehafts. Efter fem års innehav är hela vinsten skattefri och en reaförlust är inte längre avdragsgill. Reaförluster är bara avdragsgilla mot reavinster medan avdrags- rätten för ränteutgifter i princip är fri. Om ränteutgifterna ger upphov till underskott får detta dock inte med full verkan kvittas mot intäkter i andra förvärvskällor. Genom reglerna om skatteberäkning för tilläggsbelopp är det skattemässiga värdet av det uppkomna underskottet högst 40 %. Underskott som inte har kunnat utnyttjas får sparas i sex år.
Kapitalvinstkommittén föreslogi sitt slutbetänkande (SOU 1986:37) Rea- vinst Aktier Obligationer. att all värdeförändring på skuldebrev. både ränta och reavinst, skulle beskattas i inkomstslaget kapital, dvs. som ränta.
En av de stora fördelarna med mitt förslag att slå samman de nuvarande inkomstslagen kapital och tillfällig förvärvsverksamhet och tillämpa en en- hetlig skattesats på nominellt beräknade vinster (avsnitt 6.2.1). är att proble- men med gränsdragningen mellan ränteinkomster och reavinster i stor ut- sträckning försvinner.
Såväl ränta som reavinst kommer därmed att beskattas med den enhetliga proportionella skattesats på 30 % som föreslagits för inkomstslaget kapital.
Som RINK påtalar leder avtrappningen av den skattepliktiga andelen av vinsten till inlåsningseffekter och krångliga skatteregler. På de av RINK an- förda skälen föreslår jag därför beträffande fordringar och liknande finan- siella instrument att beskattningen görs evig och att avtrappningen tas bort.
Gränsdragningen mellan ränteintäkter och reavinster kommer att ha bety- delse även med mitt förslag vad gäller tidpunkten för skattskyldighetens in- träde. Ränteinkomster beskattas löpande vart efter de betalas ut. Som rea- vinst eller reaförlust räknas sådan värdeförändring som inte beror på och kan beräknas på grundval av låneavtalet. Sådana värdeförändringar skall även fortsättningsvis beskattas först när de realiseras genom avyttring av ford- ringen. På motsvarande sätt är räntekostnader avdragsgilla löpande vart ef- ter de betalas ut medan reaförlustavdrag förutsätter en avyttring.
Det kommer fortfarande finnas andra skillnader i behandlingen på av- dragssidan vilket jag strax återkommer till.
Bestämmelserna om beskattning av fordringar finns i 29 & SIL.
6.6.2 Avdragsbegränsning för reaförluster
Mitt förslag: Reaförluster skall enligt huvudregeln vara avdragsgilla till 70 %.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: De instanser som representerar näringslivet är kritiska till avdragsbegränsningen. Företrädare för myndigheter. dock inte riksgälds- kontoret, är positiva till begränsningen. RS V hävdar att reaförluster på ford- ringar mellan privatpersoner av kontrollskäl inte borde få dras av alls. Riks- gäldskontoret menar att avdragsbegränsningen kan ge negativa återverk— ningar på statens upplåning.
Skälen för mitt förslag: Förutom sammanslagningen till det utvidgade in- komstslaget kapital föreslår jag ytterligare några övergripande förändringar beträffande kapitalbeskattningen. En sådan förändring är att reaförluster som huvudregel skall vara avdragsgilla till 70 % (avsnitt 6.2.3).
Som jag strax återkommer till (avsnitt 6.6.3) föreslår jag ett undantag från begränsningen till 70 % för marknadsnoterade fordringar.
Av kontrollskäl och skattekreditskäl är det motiverat att inte medge av- drag förmer än 70 % av reaförluster. Att som RSV föreslår slopa avdragsrät- ten helt för vissa förluster anser jag dock inte nödvändigt. För fordringar mellan privatpersoner kan i många fall en reaförlust vara att hänföra till per- sonliga levnadskostnader. En sådan förlust bör naturligtvis inte bli avdrags- gill.
Derivatinstrument (optioner och terminer) där den underliggande egen- domen är fordringar. bör som anförts (avsnitt 6.5.8 och 6.5.9) också omfattas av de bestämmelser som föreslås för fordringarna. De föreslagna avdragsbe- gränsningarna gäller således även för räntederivaten. Även finansiella in- strument som grundar sig på t.ex. ett ränteindex men där det inte går att avsluta affären genom att påkalla leverans av ett värdepapper, faller in under definitionen. Som framgått (avsnitt 6.5.5) föreslår jag att andelar i aktiefon-
der alltid skall beskattas bland aktierna. Det kommer således inte finnas några regler motsvarande dagens regler för avkastningsfondcr. Som nämnts i sammanhanget skall vissa räntebärande finansiella instrument enligt mitt förslag beskattas enligt aktievinstreglerna. Det gäller bl.a. konvertibla skul- debrev och vinstandelsbevis.
Huvudregeln för begränsning av avdragsrätten finns intagen i 3 5 2 mom. SIL.
6.6.3 Marknadsnoterade fordringar
Mitt förslag: Värdeförändringar på marknadsnoterade fordringar ut-
ställda i svenska kronor beskattas som ränta.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till förslaget. De mot- sätter sig dock att det föreslagna ränteavdragstaket skall gälla reaförluster på de aktuella fordringarna.
Skälen för mitt förslag: Generellt föreslår jag för inkomstslaget kapital att reaförluster skall vara avdragsgilla till 70 %.
Denna begränsning i avdragsrätten har motiverats av kontrollskäl och skattekreditskäl. RINK föreslår att begränsningen inte skall gälla marknads- noterade skuldebrev utställda i svenska kronor. Värdeförändringarna på dessa skuldebrev är i allmänhet små och det finns stora möjligheter att kon- trollera innehavet hos enskilda skattskyldiga. Det finns därför inte lika stora skäl att låta avdragsbegränsningen gälla dem.
Som nyss nämnts (avsnitt 6.6.1) kommer det att finnas vissa kvarvarande gränsdragningsproblem mellan ränta och reavinst när det gäller värdeför- ändringar på fordringar. framför allt på avdragssidan. RINK:s förslag att reaförluster skall beskattas som ränteutgifter löser gränsdragningsproble- men samtidigt som verkningarna av avdragsbegränsningen för reaförlus- terna mildras. Detta förslag får ytterligare en dimension genom de kvitt- ningsregler som föreslås för räntor (avsnitt 6.3.3). Enligt mitt förslag skall nämligen ränteutgifter obegränsat få kvittas mot ränteintäkter. Det gör att det är viktigt att även på intäktssidan avgöra vad som är ränta resp. reavinst.
Jag föreslår därför att reavinster på marknadsnoterade fordringar ut- ställda i svenska kronor behandlas som ränteintäkter och att reaförluster be- handlas som räntekostnader.
Det innebär att reaförluster på marknadsnoterade svenska fordringar får kvittas fullt ut mot såväl reavinster på samma typ av fordringar. som mot ränteintäkter. Reaförluster som inte kan kvittas mot dessa intäkter är fullt avdragsgilla upp till 100 000 kr. resp. 10 000 kr. beroende på den skattskyldi- ges ålder. Reaförluster därutöver är avdragsgilla till 70 %. Vidare får ränte- utgifter kvittas fullt ut mot reavinster på de aktuella fordringarna.
De föreslagna reglerna finns i 29 ä 2 mom. jämfört med 3 & 2 mom. SIL.
6.6.4 Premieobligationer
Mitt förslag: Inga ändringar föreslås beträffande beskattningen av vinst vid vinstdragning på premieobligationer.
Reaförluster på premieobligationer blir avdragsgilla till 70 %.
RINK:s förslag: Vinst vid vinstdragning på svenska premieobligationer skall vara skattepliktig i inkomstslaget kapital. Reaförluster är avdragsgilla som räntekostnader.
Remissinstanserna: Många instanser har ställt sig avvisande till förslaget, bl.a. riksgäldskontoret. Förslaget anses krångla till hanteringen och inte in- nebära så stora rättvisevinster att det kan motivera förändringen.
Skälen för mitt förslag: Vinster vid vinstdragning på svenska premieobli— gationer är enligt nuvarande regler inkomstskattefria.
RINK menar att dragningsvinster på premieobligationer bör beskattas på samma sätt som reavinst eller ränta på obligationer. Om dragningsvinster inte inkomstbeskattas påverkar de nämligen inte inkomstprövade bidrag och avdrag. såsom bostadsbidrag resp. extra avdrag för pensionärer.
Jag håller i och för sig med RINK om att strävan mot en neutral beskatt- ning talar för att inkomstbeskatta även dragningsvinster på premieobligatio- ner. Genom att det enbart finns en utgivare av premieobligationer — staten genom riksgäldskontoret — kan. när skatteutaget är proportionellt. i stort sett samma effekter uppnås genom att skatt tas ut hos utgivaren eller att som för närvarande avkastningsnivån avvägs med beaktande av att vinsterna inte träffas av skatt. De av RINK påtalade effekterna av skattefrihet är enligt min mening inte skäl nog att infoga dragningsvinsterna i inkomstbeskattningen.
Jag föreslår därför ingen ändring beträffande beskattningen av dessa vins- ter.
Däremot anser jag att det kan finnas skäl att vara mindre generös än vad RINK har föreslagit vad gäller reaförluster på premieobligationer. Jag tän- ker då närmast på de reaförluster som kan uppkomma genom att obligatio- ner avyttras omedelbart efter en dragning. Premieobligationer är marknads- noterade. Om ingen vidare inskränkning införs kommer de därför att träffas av de förmånliga regler som gäller för marknadsnoterade fordringar ut- ställda i svenska kronor. dvs. reaförluster blir i de flesta fall avdragsgilla till 100 %.
I nuvarande lagstiftning finns särskilt hårda restriktioner när det gäller av- dragsrätten för prcmieobligationer. Fr.o.m. 1983 års taxering gäller att för- luster på premieobligationer. som emitterats efter år 1980. får kvittas endast mot reavinster på premieobligationer. Dessa regler infördes för att hindra de skattskyldiga från att kvitta bort andra reavinster genom att skaffa sig reaför- luster på premieobligationer och samtidigt kunna kvittera ut dragningsvins- ten på dessa skattefritt.
Jag föreslår därför att sådana förluster i det nya skattesystemet skall vara avdragsgilla till högst 70 %.
Bestämmelsen återfinns i 29 s' 2 mom. SIL.
Prop. 1989/901110
6.6.5 Räntekompensation
Mitt förslag: Ersättning i samband med förvärv av skuldebrev för upp- lupen men inte förfallen ränta (räntekompensation) behandlas som en del av anskaffningsvärdet för skuldebrevet. Den får således dras av först i samband med en avyttring. Mottagen räntekompensation behandlas hos säljaren som en del av försäljningsintäkten.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: En majoritet av dem som uttalat sig beträffande för— slaget är negativa. TCO tillstyrker förslaget.
Skälen för mitt förslag: Frågan om beskattning och avdragsrätt i samband med s.k. räntekompensation har varit föremål för upprepade ingripanden från lagstiftaren.
Om en fordran överlåts sedan räntan har börjat löpa men ännu ej förfallit till betalning. betalar köparen en särskild ersättning till säljaren för den del av räntan som belöper på säljarens innehavstid. Säljaren beskattas enligt fast praxis för denna räntekompensation på samma sätt som för ränta enligt hu- vudregeln i 38 ä 1 mom. KL. För resterande del av köpeskillingen som aVSer själva skuldebrevet kan därutöver reavinstbeskattning komma i fråga. När räntan sedermera blir tillgänglig för lyftning beskattas köparen för hela rän- tebeloppet. Om en köpare har betalat räntekompensation är denna enligt punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 39 % KL avdragsgill som skuld- ränta först det beskattningsår då den ränta kompensationen avser, förfaller till betalning. Har förvärvaren i sin tur överlåtit skuldebrevet tillsammans med rätten till ränta innan räntan förfallit till betalning. är dock räntekom- pensationen avdragsgill först det beskattningsår då betalning för skuldebre- vet erhålls. Dcssa avsteg från kontantprincipen har kommit till i syfte att för- hindra skatteanpassning genom att räntekompensationen dras av tidigare är än ränteutbeta[ningen/avyttringen av skuldebrevet beskattas och därmed en skattekredit uppnås.
Denna typ av uppdelning av köpeskillingen med hänsyn till upplupen av- kastning tillämpas inte när det gäller värdepapper som beskattas som aktier. Hela köpeskillingen vid förvärv av aktier är avdragsgill först i samband med avyttringen även om den till någon del avser ersättning för utdelning som ännu inte betalats ut.
Redan de generella regler som jag föreslår om att ränta och reavinst skall beskattas enligt samma principer innebär en minskning av problemen med uppdelning av köpeskillingen för ett skuldebrev mellan ersättning för själva skuldebrevet och räntekompensation.
RINK föreslår att man skall förenkla systemet ytterligare genom att medge avdragsrätt för räntekompensationen först när skuldebrevet avyttras. dvs. enligt samma princip som gäller för aktierna.
Det har hävdats att det föreligger en avgörande skillnad mellan ersätt- ningen för framtida utdelning på aktier och räntckompensation för ett skul- debrev. För skuldebreven går det nämligen att exakt räkna ut vad den fram-
tida avkastningen kommer att bli. medan när det gäller aktier utdelningens storlek varierar.
Jag anser dock inte att den skillnaden bör föranleda att nuvarande krång- liga rcgler behålls när det gäller skuldebreven. Tvärtom anser jag förslaget vara en angelägen förenkling som dessutom ger ett visst överskott till stats- kassan.
Det nu föreslagna systemet för beskattning av fordringar och räntor inne- bär att eventuell reaförlust förorsakad av utgiven räntekompensation får dras av till 100 % mot ränteintäkter om det rör sig om en marknadsnoterad fordring utställd i svenska kronor. Detta är en lindring i förhållande till RINK:s förslag om avdragsbegränsningar. Den föreslagna förändringen av— seende räntekompensation får därför inte lika negativa konsekvenser för vissa skattskyldiga som i RINK:s skattesystem.
Den föreslagna regleringen beträffande räntekompensation. bör således införas.
Lagrådet har i sitt yttrande påpekat att den föreslagna regleringen är utfor- mad med beaktande endast av köparens situation. Jag föreslår att reglerna kompletteras så att räntekompensation även hos säljaren skall behandlas som en del av försäljningsintäkten vid reavinstberäkningen.
Bestämmelsen finns i 3 5 6 mom. andra stycket SIL.
6.6.6 Benefika överlåtelser
Mitt förslag: Skattskyldighet gäller även om egendomen erhållits ge- nom ett benefikt förvärv. Vid benefika överlåtelser får mottagaren överta det anskaffningsvärde som överlåtaren skulle ha fått tillgodo- räkna sig enligt genomsnittsmetoden om han hade sålt egendomen på överlåtelsedagen.
RINK:s förslag: Överensstämmer i princip med mitt. Remissinstanserna: Har inte kommenterat förslaget.
Skälen för mitt förslag: Fordringar som avyttras efter att ha förvärvats ge- nom benefika överlåtelser beskattas enligt nuvarande regler endast om de förvärvats från vissa närstående enligt den s.k. skyldemansregeln.
Kapitalvinstkommittén föreslog beträffande skuldebrev i sitt betänkande. SOU 1986:37. att alla förvärv skulle vara reavinstgrundande. Jag föreslår att en sådan regel införs vad gäller fordringarna.
När det gäller aktier m.m. har jag redan föreslagit att givarens genomsnitt- liga anskaffningsvärdc vid gåvotillfället skall räknas som gåvotagarens an- skaffningsvärde (avsnitt 6.5.13). Jag föreslår att detsamma skall gälla för fordringarna.
Bestämmelsen återfinns i 24 få 1 mom. tredje stycket andra meningen SIL.
6.6.7 Tvångsavyttringar
Mitt förslag: Skattefriheten vid tvångsavyttring av fordringar slopas.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Har inte kommenterat förslaget.
Skälen för mitt förslag: I nuvarande skattesystem, där fordringar blir skat- tefria efter fem års innehav, finns det anledning att ha en undantagsregel som innebär skattebefrielse i fall där innehavstiden avbryts ofrivilligt. En sådan regel finns i 35 ä 4 mom. tredje stycket KL.
När evig beskattning av en nominellt beräknad vinst införs finns inte längre denna anledning till skattebefrielse. Någon annan anledning att så- dana avyttringar skulle vara skattefria har inte framkommit.
Jag föreslår därför att undantaget från skattskyldighet vid tvångsavyttring av skuldebrev slopas.
6.6.8 Övergångsbestämmelser
Mitt förslag: De nya bestämmelserna tillämpas på avyttringar efter ut- gången av år 1990. De bör vidare tillämpas på avyttringar som ägt rum dessförinnan men som bl.a. på grund av att den s.k. första kronan inte betalats skall tas upp till beskattning först vid 1992 eller senare års taxering.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: Svenska sparbanksföreningen anser att äldre innehav av obligationer bör undantas från beskattning för att långsiktigt sparande inte skall missgynnas.
Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare berört (avsnitt 6.2.6) föreslår jag nya regler om tidpunkten för skattskyldighetens inträde. Skattskyldighet skall enligt huvudregeln inträda vid avyttringstidpunkten, dvs. när ett bin- dande avtal om köp eller byte har träffats. Den s.k. första kronans princip, som enligt nuvarande praxis är avgörande för när skattskyldigheten inträder, slopas därmed.
Det är inte tillåtet att med retroaktiv verkan ändra tidpunkten för skatt- skyldighetens inträde. Jag föreslår därför att beträffande de avyttringar som har skett före den 'I januari 1991 , skall första kronans princip även i fortsätt— ningen vara avgörande för beskattningstidpunkten. Som lagrådet påpekat bör inte avyttringar före utgången av 1990 av skuldbrev som innehafts i mer än fem år, beskattas även om första kronan skulle betalas efter årsskiftet.
Gamla reaförluster
RINK föreslår att gamla sparade reaförluster i princip skall få dras av på samma sätt som nu även sedan de nya reglerna trätt i kraft.
J ag föreslår att nuvarande avdragsregler för sparade reaförluster på ford- ringar behålls. Det innebär bl.a. att sparade förluster på premieobligationer bara skall vara avdragsgilla mot vinster på premieobligationer.
Förslagen återfinns i punkt 2 och 6 av ikraftträdande- och övergångsbe- stämmelserna till SIL.
6.7 Reavinstbeskattning av skulder och utländsk valuta m.m.
6.7.1 Skulder i svenska kronor
Mitt förslag: Inga bestämmelser införs om reavinstbeskattning vid av- yttring av skulder utställda i svenska kronor. Kostnad för förtida inlösen av lån skall vara avdragsgill som ränta. Ersättning som långivaren erhåller vid förtida inlösen av lån beskattas som ränta.
RINK:s förslag: Reavinst i samband med avyttring av skulder utställda i svenska kronor beskattas på samma sätt som övriga reavinster. Reaförluster får dras av till 7(_) %.
Kostnad vid förtida inlösen av län är avdragsgill som reaförlust. Remissinstanserna: De flesta instanser som kommenterar förslaget är ne- gativa till att reavinstbeskatta skulder. En majoritet av dem anser dock att kostnader i samband med förtida inlösen av lån bör vara avdragsgilla, men inte som reaförlust utan som ränta.
Skälen för mitt förslag: Beskattning av reavinst vid överlåtelse av skulder förekommer inte hos fysiska personer i dag förutom i de fall där en sådan vinst kan komma att ingå i reavinstbeskattningen av t.ex. en fastighetsöver- låtelse.
En ekonomiskt riktig likabehandling av all typ av egendom talar. som RINK har påpekat, för att reavinstbeskatta även skulder.
Jag håller dock med remissinstanserna om att det i dag inte finns något behov av att införa den relativt krångliga reglering det för med sig att rea- vinstbeskatta skulder. Om det i framtiden skulle visa sig finnas ett behov av en sådan lagstiftning får frågan tas under förnyat övervägande.
RINK:s förslag om reavinstbeskattning av skulder medförde en avdrags- rätt för reaförlust i de fall gäldenären tvingades betala tillbaka en högre summa än den han lånat vid förtida inlösen av ett län. Det kan diskuteras om de ifrågavarande utläggen skall anses vara en reaförlust på skulden eller om de utgör kompensation för uteblivna framtida räntebetalningar. Av kredit- marknadsskäl är det angeläget att omplacering av lån inte försvåras av skat- tereglerna. Jag anser det bl.a. av det skälet motiverat att införa avdragsrätt för sådana utgifter. De bör i skattehänseende räknas som räntekostnader. Den ersättning som långivaren erhåller vid förtida inlösen av lån bör på mot- svarande sätt beskattas som en ränteintäkt.
Förslaget återfinns i 3 så 4 mom. tredje stycket SIL.
6.7.2 Reavinstbeskattning av utländsk valuta
Nuvarande regler
I gällande rätt finns det inga bestämmelser som särskilt reglerar beskatt- ningen av kursvinster och kursförluster på utländsk valuta. Det vidare in- komstbegrepp som tillämpas i inkomstslaget rörelse innebär emellertid att
Prop. 1989/901110
sådana vinster och förluster beaktas i rörelsebeskattningen. Rättsfall finns där valutakursförändringar har beaktats vid inkomst av rörelse, jordbruks- fastighet och annan fastighet. Däremot har avdragsrätt för valutakursförlust vägrats i inkomstslagen kapital och tillfällig förvärvsverksamhet. Vid exem- pelvis placeringar i aktier som noteras i utländsk valuta reavinstbeskattas även valutakursförändringen eftersom en omräkning till svensk valuta sker vid beskattningen.
RINK:s förslag
RINK föreslår att reavinst på fordringar och skulder i utländsk valuta alltid skall beskattas enligt portföljmetoden. Beskattningen sker i en s.k. valuta- tillgångsportfölj för tillgångarna och enligt en särskilt anpassad portföljme- tod i en valutaskuldportfölj för skulderna. Skattskyldighet inträder dock inte för valuta på s.k. transaktionskonton om skulder och tillgångar (summerade, inte netto) inte annat än tillfälligtvis. uppgår till motsvarande 50 000 kr. för bosatta här i riket och till 200 000 kr. för bosatta utom riket som är skattskyl- diga här. Avyttring efter innehav i högst i fem dagar utlöser inte beskattning.
Vidare får räntekostnader på skulder i utländsk valuta inte dras av mot inkomster på vanligt sätt så länge valutaskuldportföljen visar latent vinst. De får i stället dras av från det s.k. skuldingångsvärdet och därmed sänka det framtida reavinstskatteuttaget vid avbetalningar på skulder.
RINK valde mellan portfölj- och genomsnittsmetoden för beskattning av valuta. Genomsnittsmetoden ansågs i och för sig kunna tillämpas på ut- ländska skuldebrev som uppvisade i stort sett samma värdeförändringar som svenska aktier. Däremot ansågs den metoden vara alltför komplicerad för andra fordringar såsom tillgångar på konton som skulle omfattas av reavinst- reglerna. Så snart en insättning gjordes på ett konto. var det ett förvärv och så snart ett uttag gjordes. var det att betrakta som en avyttring. Det skulle bli alltför komplicerat för den skattskyldige att hålla reda på kvarvarande anskaffningsvärde på varje konto. Samma svårigheter skulle gälla beträf- fande utländska skulder som amorterades successivt.
Remissinstanserna
Remissinstanserna är genomgående kritiska mot RINK:s förslag att beskatta valutorna enligt portföljmetoden. Några instanser, bl.a. kammarrätten [ Stockholm anser dock att det är nödvändigt att införa någon typ av regler för beskattning av valutavinster med tanke på valutaavregleringen. De flesta remissinstanserna anser emellertid att beskattning av valutavinster skulle ut- göra ett onödigt och krångligt inslag i skattereglerna.
Den fortsatta behandlingen av frågan
I och med att portföljmetoden inte införs för beskattning av aktier finns det inte utrymme för att föreslå denna metod för den utländska valutan. Dels kräver portföljmetoden så stora pedagogiska insatser att det inte är försvar- bart att genomföra dem bara för valutabeskattningen. dels har remissinstan- serna beträffande den s.k. valutaskuldportföljen särskilt påtalat dess kom- plexitet. vilket gör att det finns särskilt starka skäl att inte införa den.
' 466
Det är angeläget att det finns ett fungerande system för beskattning av valutavinster även hos fysiska personer till den I januari 1991. Jag är emel- lertid inte utan ytterligare överväganden beredd att föreslå en reglering av området.
Jag har för avsikt att återkomma med förslag om valutabeskattning till hösten 1990.
6.8 Särskilda regler för beskattning av delägare i fåmansföretag
6.8. 1 Avgränsning
Mitt förslag: Om skattskyldig eller närstående till honom är eller un- der den senaste tioårsperioden har varit verksam i betydande omfatt- ning i ett fåmansföretag eller i ett annat företag i samma koncern, skall särskilda regler gälla för beskattning av utdelning och reavinst som härrör från fåmansföretaget.
Om den skattskyldige visar att utomstående i betydande omfattning äger del i företaget och har rätt till utdelning skall de särskilda reg- lerna inte tillämpas. Undantag skall också göras för reavinst som upp- enbarligen inte utgör avkastning av den skattskyldiges eller honom närståendes arbetsinsats.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som uttalar sig medger behovet av särskilda regler för beskattning av utdelningar och reavinster från fåmansföretag. Många vänder sig emellertid mot reglernas utformning och menar att de är komplicerade och svåra att tillämpa. Kritik framförs också mot det starka beviskrav som vilar på den skattskyldige.
Skälen för mitt förslag: Det har länge pågått en omfattande skatteplane- ring för att på fördelaktiga villkor överföra tillgångar från fåmansföretag till ägaren och för att omvandla arbetsinkomster till reavinster. Detta har inte kunnat stoppas på ett effektivt sätt med hjälp av den speciallagstiftning angå- ende interna aktieöverlåtelser, skalbolag m.m. som kom till på 1970-talet.
Den nu föreslagna skattereformen innebär bl.a. att skatten på kapitalin- komster, dit såväl utdelning som reavinster hör, alltid skall vara 30 % medan skatten på förvärvsinkomster som överstiger 180 000 kr. skall vara 50 % vid 30% kommunalskatt. Det råder en bred enighet om att detta kräver sär- skilda regler för att motverka att personer med höga arbetsinkomster tar ut dessa som lägre beskattad utdelning eller som reavinst i samband med för- säljning av aktier. . Av likformighetsskäl föreslår jag att normal (genomsnittlig) kapitalavkast- ning inkl. riskersättning beskattas i inkomstslaget kapital. Normal kapitalav- kastning beräknas därvid till så stor procent av det satsade kapitalet som sva- rar mot statslåneräntan vid beskattningsårets ingång med tillägg av fem pro- centenheter. Utrymme för kapitalbeskattad inkomst som inte utnyttjas får sparas till senare år och räknas upp med statslåneräntan plus fem procenten- heter. Om allt utrymme sparas och statslåneräntan uppgår till 10 % kan t.ex.
aktier säljas efter 10 år till ett pris som motsvarar 405 % av anskaffningskost- naden utan att någon del av vinsten blir beskattad som inkomst av tjänst. Genom dessa för den skattskyldige förmånliga regler säkerställs att normal kapitalavkastning beskattas i inkomstslaget kapital.
Utdelning och reavinster som överstiger normal kapitalavkastning måste beskattas enligt särskilda regler för att arbetsersättning i fåmansföretag skall beskattas likformigt med löneinkomster för personer med höga arbetsin- komster. Schablonberäkningen av normal kapitalavkastning kan leda till ett för stort skatteuttag om den faktiska kapitalavkastningen är mycket hög. Om avkastningen däremot är låg blir skatteuttaget för litet. För att undvika för hög beskattning bör de särskilda reglerna inte tillämpas när utdelning el- ler reavinst uppenbarligen inte består av sparade arbetsinkomster. Jag före- slår därför några undantagsregler som innebär komplikationer men som ändå är motiverade för att begränsa användningen av de särskilda reglerna.
De särskilda reglerna skall endast tillämpas om den skattskyldige eller nä- gon närstående har varit verksam inom företaget i sådan omfattning att hans arbetsinsats har haft en påtaglig betydelse för vinstgenereringen.
Det räcker inte att ta hänsyn till ägar— och verksamhetsförhållanden m.m. i anslutning till utdelnings- eller försäljningstillfället. De särskilda reglerna skall gälla även förfluten tid såväl i fråga om företagets karaktär av fåmans- företag som i fråga om närståendekretsens verksamhet i företaget. Någon form av tidsbegränsning är emellertid lämplig. Jag föreslår därför att förhål- landena under den senaste tioårsperioden skall beaktas. Tidsfristen bör dock förlängas om den skattskyldige eller närstående fortsätter med likartad verk- samhet i ett annat fåmansföretag. Om den skattskyldige eller honom närstå- ende inte var delägare i bolaget vid den tidpunkt då det upphörde att vara f:"tmansföretag skall de särskilda reglerna naturligtvis inte tillämpas.
Om utomstående äger minst 30 % av aktierna i ett fåmansföretag blir ris- ken för omvandling av arbetsinkomster mindre eftersom utdelning och rea- vinst tillfaller också dessa ägare. Majoritetsägarnas andel av utdelning och reavinst från företaget blir då vanligtvis mindre än deras nettobehållning av ett motsvarande löneuttag.
Risken för kringgående av de särskilda reglerna motiverar att den skatt- skyldige alltid måste visa att utomståendes andel i företaget och omständig- heterna i övrigt varit sådana att uttag i form av utdelning eller reavinst inte medför en större nettobehållning än ett löneuttag. Detta innebär att den skattskyldige mäste redovisa omständigheter som på något sätt skulle kunna leda till obehöriga skatteförmåner trots att ägarförhållandena talar mot att sådana förmåner skulle uppkomma. Successiv utförsäljning av aktier eller förekomsten av aktier som ger olika utdelning. konvertibla skuldebrev samt options- och terminsavtal avseende bolagets aktier är exempel på sådant som kan medföra att de särskilda reglerna skall tillämpas också när utomståendes aktieinnehav uppgår till 30 %.- eller mera.
När den vinst som uppkommer vid försäljning av ett företag består av van- liga kapitalinkomster. även utöver det sparade utrymmet för kapitalbeskat- tad inkomst. behövs en möjlighet att beakta detta vid beskattningen. Jag fö- reslär därför att den skattskyldige. oberoende av ägarförhållanden. får möj-
lighet att visa att en reavinst uppenbarligen inte kan hänföras till avkastning av hans eller någon närståendes arbetsinsats. Behovet av ett så strängt be- viskrav har övervägts noga. Jag har därvid funnit att någon annan godtagbar lösning inte finns. Avsikten ärinte att en reavinst utöver sparat utrymme för kapitalbeskattad inkomst helt och hållet måste hänföras antingen till avkast- ning av arbetsinsatser eller till vanlig kapitalinkomst utan även mellanting kan förekomma.
Regelns utformning ställer stora krav också på skattemyndigheterna. Be- viskravet på den skattskyldige berättigar inte till passivitet från myndigheter- nas sida. Den skattskyldige måste få anvisningar om vilken utredning som behövs i det enskilda fallet. När tillräckligt beslutsunderlag har samlats in är det skattemyndigheten som skall göra en samlad bedömning.
Det ligger i sakens natur att förutsättningar för att slippa extra beskattning inte kan anses föreligga i fråga om företag som just bygger på en arbetsinsats. som t.ex. konsult- eller andra s.k. kunskapsföretag. ] andra fall måste en sammanvägning göras av samtliga omständigheter. Enbart stora löneuttag bör inte medföra nägot automatiskt undantag från extrabeskattningen. Å andra sidan kan naturligtvis små löneuttag inte utan vidare tas som bevis för att arbetsinkomster har sparats i företaget. Säljare av företag som har drivits under lång tid. med många anställda och med stor substans t.ex. i form av fastigheter. inventarier och lager bör ha de största möjligheterna att undvika extrabeskattning av åtminstone en del av en reavinst. Antalet anställda samt substansens storlek OCh karaktär måste naturligtvis ställas i relation till före- tagets storlek. Den som bedrivit en mindre affärsrörelse i en av bolaget ägd fastighet skall således inte extrabeskattas för värdestegring på fastigheten även om rörelsen aldrig medgivit några stora löneuttag under förutsättning att uttaget av kapitalbeskattad utdelning varit lågt.
Om vinstmedel används för inköp av t.ex. fastigheter och aktier som ren kapitalplacering får man vara mera restriktiv. Mycket talar då för extrabe- Skattning av såväl anskaffningskostnaden som eventuell värdestegring. Även i dessa fall måste man emellertid hålla syftet med den extra beskattningen i minnet. Det är enbart avkastningen av ägarens och hans närståendes arbets- insatser som skall träffas av de särskilda reglerna. Företagets kapitalplace- ringar kan ju också finansieras med pengar som är avkastning av tillgångar med annat ursprung vilket kan indikeras av låga utdelningar.
Lagrådet anser att de föreslagna avgränsningarna kan bli svåra att tillämpa och att de ger utrymme för skönsmässiga bedömningar. Det kan också, en- ligt lagrådets mening. ifrågasättas om möjligheten att undanta reavinst från extra beskattning kommer att få någon betydelse i den praktiska tillämp- ningen med hänsyn till den bevisbörda som läggs på den enskilde.
Jag är väl medveten om de svårigheter som lagrådet nämner men anser bestämmelserna motiverade för att motverka skatteplanering. Beträffande beskattningen av reavinster är det min avsikt att den föreslagna regeln skall vara mycket restriktiv i sin utformning. Jag delar inte bedömningen att den inte kommer att få någon betydelse i den praktiska tillämpningen i de fall där det verkligen är uppenbart att ett avsteg bör göras från principen att beskatta halva reavinsten som inkomst av tjänst.
Verksamhet eller aktieinnehav i ett annat bolag i en koncern där fåmans- företaget ingår bör jämställas med verksamhet resp. innehav i det sist- nämnda. De särskilda reglerna kan då inte kringgås genom att verksamheten resp. ägandet knyts till olika bolag inom koncernen.
För att motverka kringgående av reglerna måste dessa kunna tillämpas också på konvertibla skuldebrev. optioner m.fl. finansiella instrument.
De definitioner av fåmansföretag och närstående som föreslås i punkt 14 nionde stycket av anvisningarna till 32 & KL bör tillämpas. Därutöver behö- ver de nu föreslagna reglerna gälla när företag drivs gemensamt av många ägare som arbetar i företaget.
Delägare i handelsbolag omfattas inte av förslaget. Jag delar inte den av några remissinstanser framförda uppfattningen att vinster intjänade under tidigare är bör behandlas annorlunda. När det gäller reavinstbeskattningen kan de nya reglerna naturligtvis motivera tidigare- läggning av en eller annan företagsförsäljning. Jag ser dock inget värde i reg- ler som ytterligare förlänger den tidsperiod under vilken nuvarande skatte- nivå gäller.
De särskilda reglerna för beskattning av utdelning och reavinster från få- mansföretag finns i förslaget till 3 & 12 mom. SIL.
6.8.2 Utdelning
Mitt förslag: Utdelning som överstiger normal kapitalavkastning på aktier eller andelar samt lämnade ovillkorliga kapitaltillskott skall be- skattas som inkomst av tjänst.
Utrymmet för normalbeskattad utdelning får sparas för att öka ut- rymmet för normalbeskattad utdelning eller reavinst senare år. Det sparade utrymmet räknas årligen upp med statslåneräntan plus fem
procentenheter.
Om den skattskyldiges make eller — såvitt gäller skattskyldig under 18 år — förälder är eller under någon del av senaste tioårsperioden va- rit verksam i företaget i betydande omfattning skall skatt på överskju- tande utdelning beräknas som om beskattning skett hos den av dessa personer som har den högsta beskattningsbara inkomsten och som är eller har varit verksam i företaget.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt utom såvitt gäller beskattning inom den trängre familjekretsen och rätten att beakta ovillkorliga kapitaltill— skott vid beräkning av normalt beskattad utdelning.
Remissinstanserna: Lämnar synpunkter på underlaget för beräkning av normalt beskattad utdelning och på risktilläggets storlek. De påpekar också att aktieägartillskott bör öka utrymmet för utdelning. Vidare efterlyses över- gångsregler. '
Skälen för mitt förslag: Även när de särskilda reglerna är tillämpliga (av- snitt 6.8.1) bör normal avkastning på det av ägarna satsade kapitalet i ett fåmansföretag beskattas på samma sätt som annan utdelning, dvs. med 30 % i inkomstslaget kapital. Utdelning som överstiger normal avkastning på det
satsade kapitalet bör däremot beskattas som arbetsinkomst. Det företag som lämnar utdelningen skall däremot behandla densamma som utdelning obe- roende av hur den beskattas hos mottagaren. Denna enkla lösning kan väljas utan risk för skatteanpassning eftersom bolagsskatten på utdelning översti- ger arbetsgivaravgifterna vid löneuttag.
Jag delar den av ett par remissinstanser framförda uppfattningen att också aktieägartillskott bör berättiga till kapitalbeskattad utdelning. Även kapital- tillskott till en ekonomisk förening bör beaktas. Jag anser emellertid att denna förmån bör inskränka sig till sådana fall där tillskottet kan jämställas med en ren kapitalinsats. s.k. ovillkorliga kapitaltillskott. För aktier och an- delar som har förvärvats genom ett benefikt fång föreslår jag att det genom— snittliga anskaffningsvärdet vid tidpunkten för överlåtelsen skall gälla som anskaffningsvärde (avsnitt 6.5. 13).
I likhet med RINK anser jag att statslåneräntan plus fem procentenheter är en lämplig gräns för normal kapitalavkastning som skall beskattas som kapitalinkomst.
Outnyttjat utrymme för normalt beskattad utdelning bör kunna sparas och användas vid senare års utdelning eller i samband med reavinstbeskattning när aktierna säljs. Sparad utdelning bör årligen räknas upp med statslåne- räntan plus fem procentenheter.
Flera remissinstanser anser att utrymmet för normalt beskattad utdelning är alltför litet. De lösningar som föreslås är emellertid inte godtagbara efter- som de kan leda till att avkastningen av mottagarens eller hans närståendes arbetsinsatser blir för lågt beskattad.
I en trängre familjekrets bestående av makar och barn under 18 år bör all överskjutande utdelning beskattas som om den tagits ut av den person som varit verksam i företaget i betydande omfattning och har den högsta beskatt- ningsbara inkomsten. Det skulle annars bli alltför lönsamt att styra utdel- ningen till t.ex. barn som saknar andra inkomster. Efter förslag av lagrådet har jag gått ifrån min tidigare ståndpunkt att beskattningen i dessa fall bör ske hos den person som har den högsta inkomsten och att ett syskon under 18 år skall beskattas för utdelning eller reavinst som tillfaller ett annat syskon. Att överskjutande utdelning skall" beskattas som arbetsinkomst bör inte medföra att sådan utdelning helt och hållet behandlas som andra arbetsin- komster. Jag föreslår att såväl överskjutande utdelning som reavinst (avsnitt 6.8.3) skall redovisas som en särskild intäktspost. Inkomsten bör inte med- föra uttag av socialavgifter och löneskatt eller rätt till sehablonavdrag och
grundavdrag.
6.8.3 Reavinster
Mitt förslag: Halva reavinsten vid avyttring av aktier m.fl. finansiella instrument utgivna av ett fåmansföretag skall i vissa fall beskattas som inkomst av tjänst.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är starkt kritiska mot svårig— heten att avgöra när och i vilken utsträckning de särskilda reglerna skall till- lämpas. Vidare efterlyses övergångsbestämmelser.
Skälen för mitt förslag: Den uppdelning av reavinsten som jag föreslår vid beskattning av sådana försäljningar där de särskilda reglerna är tillämpliga innebär att skatteuttaget bli något lägre än skatteuttaget på en motsvarande arbetsinkomst hos den som betalar säväl kommunalskatt som statlig skatt. Denna skillnad motiveras bl.a. av att man vid en försäljning inte kan räkna med att få ut en hundraprocentig ersättning ens för beskattade vinstmedel i företaget och att en försäljning medför kostnader.
Samma regler som redovisats beträffande utdelning bör gälla för beskatt- ning inom den trängre familjekretsen, uttag av socialavgifter etc.
En särskild bestämmelse som ger den skattskyldige möjlighet att helt eller delvis få reavinsten bcskattad som en vanlig aktieförsäljning har redan be- handlats (avsnitt 6.8.1).
6.8.4 Förhöjt avdragsutrymme
Mitt förslag: Innehavare av aktier i fåmansföretag får. utöver det all- männa avdragsutrymmet på 100 000 kr. för ränteutgifter. fullt avdrag med högst så stort belopp som motsvarar statslåneräntan plus fem procentenheter av anskaffningskostnaden för aktierna eller ande- larna. erlagd arvs- eller gävoskatt för dessa samt lämnade ovillkorliga kapitaltillskott.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Godtar förslaget.
Skälen för mitt förslag: Jag har föreslagit att ränteutgifter som efter full kvittning mot ränteintäkter överstiger 100 000 kr. endast skall få dras av till 70 % (avsnitt 6.3.2). När det gäller förvärv av aktier och vissa andra utgifter för ägare av fåmansföretag finner jag emellertid ett ökat avdragsutrymme motiverat bl.a. för att kapitalförsörjningen i sådana företag inte skall försvä-
HIS.
6.8.5 Vinstbolag m.m.
Mitt förslag: Nuvarande stopplagstiftning mot vinstbolagstransaktio- ner och interna aktieöverlåtelser avskaffas.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Godtar förslaget.
Skälen för mitt förslag: Med ovan föreslagna regler för beskattning av del- ägare i fåmansföretag blir det inte längre möjligt att få obehöriga skatteför- måner av det slag som den ifrågavarande stopplagstiftningen avser att för- hindra. Jag föreslår därför att den avskaffas.
6.9 Reavinstbeskattning av övrig lös egendom 6.9.1 Allmänt
Mitt förslag: Nuvarande skattefrihet för reavinster vid försäljning av lösöre o.d. som innehafts i mer än fem år slopas. Avtrappningen av skatteplikten tas bort.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget har i huvudsak fått ett positivt mottagande. Flera remissinstanser är dock negativa till förslaget och pekar på bl.a. kon- trollproblemen.
Skälen för mitt förslag: Reavinstbeskattningen av övrig lös egendom, dvs. annan egendom än sådan som omfattas av 35 & 2-3 a mom. KL, regleras i 3555 4 mom. KL. Bestämmelserna i 4 mom. tar i huvudsak sikte på lösöre. Till gruppen övrig lös egendom hör emellertid även de typer av värdepapper som inte beskattas enligt aktievinstreglerna i 35 ä 3 mom; t.ex. obligationer och andra skuldebrev. Detsamma gäller nyttjanderätter och rättigheter som inte ingår i näringsverksamhet och som inte beskattas enligt reavinstreglerna för fast egendom, t.ex. gruvrätter. copyrights och royalties.
En förutsättning för att en försäljning av lös egendom av sådant slag skall reavinstbeskattas är att egendomen har förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Reavinstbeskattning kan också aktualiseras om egendomen erhållits genom gåva från make eller släkting eller genom bodel- ning mellan makar resp. sambor.
Reavinst på grund av avyttring av lösöre m.m. beskattas endast om egen- domen innehafts i mindre än fem år. Om den innehafts i mindre än två år beskattas hela vinsten. Vid innehav i två men mindre än tre år beskattas 75 % av vinsten. 50 % av vinsten beskattas när egendomen innehafts mellan tre och fyra år. När den innehafts i mer än fyra år men mindre än fem år beskattas 25 % av vinsten.
Vid tvångsavyttring och avyttring till fåmansföretag gäller särskilda regler. Enligt punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 36 & KL får avdrag för rea- förluster i princip göras endast frän "reavinster och endast i den omfattning som en vinst skulle ha varit skattepliktig.
Enligt de generella reglerna i 20 å andra stycket KL får avdrag inte göras för den skattskyldiges personliga levnadskostnader. l praxis har avdrag inte medgetts för reaförlust som uppkommit i samband med avyttring av egen- dom som minskat i värde på grund av förslitning vid personligt bruk.
Realisationsvinstkommittén behandlade i sitt slutbetänkande Beskattning av realisationsvinster (SOU 1975:53) frågan om en förändrad beskattning av vinst vid avyttring av övrig lös egendom. Kommittén föreslog att i princip all lös egendom skulle göras till föremål för en tidsobegränsad reavinstbeskatt- ning. Betänkandet remissbehandladcs men ledde inte till någon lagstiftning i fråga om lösöre m.m.
Det har tidigare funnits starka invändningar mot att införa en utvidgad reavinstbeskattning av lösöre. Invändningarna har främst gällt möjlighe-
terna till en effektiv kontroll av sådana bestämmelser. Dessa problem påtalas Prop. 1989/902110 alltjämt.
Enligt min mening har kritiken mot en tidsobegränsad reavinstbeskattning inte längre samma bärkraft. Skattereformen i stort medför en breddning av skattebasen. Skattefria områden som lockar till skatteflykt godtas inte. Re- formen innebär också en allmän skärpning av kapitalbeskattningen. Samti- digt kan det konstateras att konst och andra värdeföremål i allt högre grad utnyttjas för kapitalplaceringar. Jag anser det därför väl motiverat att ta bort nuvarande tidsgränser för beskattning och således införa ”evig” reavinstbe- skattning av lösöre m.m. Beskattningen bör inte, som för närvarande, ske enligt en fallande skala bestämd av innehavets längd. I stället bör hela vins- ten vara skattepliktig oavsett innehavstid.
6.9.2 Beskattningens närmare utformning
Mitt förslag: Lösöre som används för personligt bruk reavinstbeskat- tas endast i den mån de sammanlagda vinsterna under året överstiger 50 000 kr. I sådana fall får 25 % av försäljningspriset räknas som an- skaffningskostnad. Ovrigt lösöre m.m. beskattas fullt ut.
RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Dock föreslås att egendom med en förväntad kortare livslängd än 50 år inte skall reavinstbe- skattas. Vidare föreslås att det årliga skattefria vinstbeloppet skall vara 20 000 kr.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att det schablonmässigt bestämda anskaffningsvärdet och det skattefria beIOppet för personligt lös- öre bör vara högre. Några remissinstanser pekar på tillämpningsproblem vid avgränsningar mellan olika slag av egendom.
Skälen för mitt förslag: I likhet med RINK anser jag att reavinstbeskatt- ' ningen av lösöre o.d. bör inriktas på vinster som enligt allmän rättsuppfatt- ning är naturliga att beskatta. Mindre vinster vid försäljning av vanligt bohag i ett hem bör inte beskattas. Huvuddelen av de avyttringar som sker när dödsbon avvecklas bör således vara skattefria. Smärre vinster vid försäljning av normala bilar, båtar och smycken bör inte heller beskattas. Först mer be- tydande vinster skall föranleda beskattning. Sådana vinster torde oftast vara hänförliga till försäljningar av konst, antikviteter och liknande värdeföre- mål. Vinster på rena investeringsobjekt bör beskattas fullt ut. _
En gräns bör därför dras mellan rena kapitalplaceringar i lösöre och före- mål som använts för personligt bruk. Till den förra gruppen bör därvid även hänföras vissa nyttjanderätter som inte beskattas på annat sätt (gruvrätter) och immateriella rättigheter som copyrights m.m. Till samma grupp hör även optioner resp. terminer avseende råvaror (avsnitt 6.5 .8).
Med personligt lösöre avses egendom som till övervägande del används av den skattskyldige eller hans familj för nyttobruk eller som prydnadsföremål. Även samlarföremål och liknande föremål räknas ibland som personligt lös- öre. Det är den faktiska användningen som är avgörande för gränsdrag- ningen. Lösöre kan användas för personligt bruk även om det finns ett inslag 47 4
av kapitalplacering. Om detta inslag dominerar skall egendomen emellertid Prop. 1989/902110 inte anses som personligt lösöre. Det bör understrykas att enbart det förhål- landet att viss egendom är värdefull inte medför att den skall anses som inve-
steringsobjekt.
Rena investeringsobjekt som ädelmetaller och diamanter som inte inne- fattats i smycken kan inte sägas användas för personligt bruk. Andelar i konstkonsortier o.d. hör till denna grupp. Gränsen mellan personligt lösöre och övrigt lösöre är svårare att dra när det t.ex. gäller samlarföremål. Här får avgränsningen göras från fall till fall. Även subjektiva omständigheter får vägas in vid denna gränsdragning.
RINK delar in personligt lösöre i två undergrupper. dels personligt lösöre med en förutsebar livslängd på högst 50 år, dels personligt lösöre med längre livslängd än 50 år (värdebeständigt lösöre). Personligt lösöre som inte är vär- debeständigt undantas enligt RINK helt från reavinstbeskattning.
Den föreslagna uppdelningen av personligt lösöre i två kategorier kan an- tas ge upphov till inte obetydliga tillämpningsproblem. Avgränsningen blir särskilt svår när ett dödsbo avvecklas i ett sammanhang för en klumpsumma.
Jag anser därför att personligt lösöre bör behandlas som en grupp utan avgränsning med hänsyn till föremålens förväntade livslängd. Det innebär bl.a. att skatteplikten omfattar större vinster som i en del fall kan uppkomma vid försäljning av bilar, båtar och skepp. I gengäld anser jag att det av utred- ningen föreslagna fribeloppet, 20 000 kr., bör höjas.
För personligt lösöre föreslår jag två lättnadsregler. Vid längre innehav av personligt lösöre saknas ofta uppgift om anskaff- ningskostnaden. Det är därför, inte minst övergångsvis, angeläget att det finns en schablonregel för att bestämma anskaffningskostnaden. En sådan schablonmässigt bestämd anskaffningskostnad bör i enlighet med RINK:s förslag uppgå till 25 % av försäljningssumman efter avdrag för försäljnings- kostnaderna. Det står självfallet den skattskyldige fritt att i stället för scha- blonregeln utnyttja det verkliga ingångsvärdet.
En viss total årlig vinst bör undgå reavinstbeskattning. Beloppet bör kny- tas till vinstens storlek och inte till storleken på försäljningssumman. Be- skattningen blir härigenom mer rättvis och det uppkommer inga påtagliga tröskeleffekter. Genom att fribeloppet knyter an till den sammanlagda årliga vinsten och inte till vinsten per föremål blir det inte identifikationsproblem då flera föremål säljs samtidigt.
Som nyss angetts anser jag att fribeloppet bör vara högre än 20 000 kr. Jag föreslår att det skattefria årliga vinstbeloppet bestäms till 50 000 kr. Det innebär att personligt lösöre för drygt 65 000 kr. kan säljas utan några be- skattningskonsekvenser om ingångsvärdet beräknas enligt schablonregeln. Beloppsgränsen medför att de flesta dödsbon kan avyttras utan inkomst- skatt. Endast undantagsvis när särskilt värdefull egendom säljs kommer skattepliktig vinst att uppkomma och därmed också plikt att deklarera vins- ten.
Den höga beloppsgränsen innebär också att skattemyndigheterna kan in- rikta sina kontrollåtgärder på ett begränsat antal försäljningar som omfattar större värden. 475
Jag delar RINK:s bedömning att det inte är motiverat att införa särskilda lättnadsreglcr för försäljningar av föremål som inte används för personligt bruk.
Det ligger i sakens natur att den skattskyldige i kapitalplaceringsfallen of- tast håller reda på den verkliga anskaffningskostnaden. Det är därför mindre angeläget med en schablonregel för ingångsvärdet i de fallen. En sådan regel skulle dessutom inte sällan vara alltför gynnsam för den skattskyldige vid för- säljning av investeringsobjekt som är föremål för kraftig värdestegring. Det- samma gäller immateriella rättigheter o.d. Schablonregeln bör därför om- fatta endast personligt lösöre.
De nya bestämmelserna om försäljning av lösöre m.m. finns i förslaget till 30 s' SlL. Bestämmelserna tillämpas i de fall skattskyldighet inträder efter utgången av år 1990. För avyttringar under 1990 med första betalning efter årsskiftet kommer alltså de nya bestämmelserna att gälla under förutsättning att vinsten var skattepliktig enligt de äldre reglerna.
De särskilda reglerna för avyttringar till fåmansföretag från delägare m.fl. behandlas senare (avsnitt 8.121).
Det står de skattskyldiga fritt att utan beskattning genomföra försäljningar fram till utgången av år 1990 av investeringsobjekt och annan egendom som innehafts mer än fem år. Med hänsyn härtill och till den förmånliga behand- lingen av personligt lösöre i det nya systemet behövs det inte någon särskild övergångsreglering för äldre innehav. En sådan reglering skulle medföra be- tydande tillämpningsproblem och stort utrymme för skatteanpassning och är även av dessa skål olämplig.
6.9.3 Reaförluster
Mitt förslag: Avdrag medges inte för reaförluster på egendom avsedd för personligt bruk. För övrig lös egendom som inte är avsedd för per- sonligt bruk medges avdrag för 70 % av reaförlusten'.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Stockholm. Svenska Revisorsamfundel SRS och Svenska sparbanksföre- ningen förordar avdragsrätt för reaförluster på personligt lösöre.
Skälen för mitt förslag: I praxis har avdrag inte medgetts för reaförluster vid försäljning av egendom som minskat i värde på grund av förslitning vid personligt bruk. Förslitningen har ansetts som en inte avdragsgill personlig levnadskostnad. Av samma skäl bör avdrag inte medges för reaförluster vid försäljning av personligt lösöre. En annan ordning skulle föra med sig svåra gränsdragningsproblem och ökat utrymme för skatteflykt.
Däremot är det mer tveksamt om förluster på rena investeringsobjekt skall vara avdragsgilla. Allmänna kontrollsynpunkter talar mot en avdrags- rätt eftcrsom det rör sig om egendom där avyttringar som har skett med vinst är svåra att kontrollera medan de skattskyldiga torde vara särskilt benägna att deklarera alla avdragsgilla förluster.
Likformighetsskäl talar dock för en avdragsrätt. Reaförluster är avdrags—
gilla till 70 % för andra typer av investeringar. Skatteplanering kan i viss ut- sträckning stävjas genom att en reaförlust endast delvis görs avdragsgill. Jag föreslår därför. i likhet med RINK, att reaförluster på lösöre m.m. som inte innehafts för personligt bruk skall vara avdragsgilla till 70 % enligt huvudre- geln för behandling av reaförluster. En bestämmelse av denna innebörd har tagits in i 30 & SIL.
6.9.4 Benefika förvärv
Mitt förslag: De nya beskattningsreglerna skall gälla generellt även för egendom som förvärvats genom arv, gåva e.d. (benefika överlåtel- ser). Vid sådana överlåtelser får mottagaren överta överlåtarens an- skaffningsvärdc.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget har inte mött någon kritik.
Skälen för mitt förslag: Det har tidigare nämnts att en förutsättning för att en försäljning av lösöre o.d. skall reavinstbeskattas är att egendomen har förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Reavinstbeskatt- ning kan också bli aktuell om egendomen förvärvats genom gåva från make eller släkting eller genom bodelning mellan makar resp. sambor (355 4mom. andra stycket KL).
Jag anser i likhet med RINK att de nya beskattningsreglerna för lösöreför- säljningar bör tillämpas generellt även efter benefika förvärv (arv, gåva och liknande förvärv). De allmänna reglerna om ingångsvärde m.m. för egen- dom som avyttrats efter att ha förvärvats genom arv, gåva eller liknande fång skall därvid vara tillämpliga även för lösöre (jfr förslaget till 24 ä 1 mom. tredje stycket SIL). Det innebär att egendomen anses förvärvad genom när- mast tidigare köp eller byte. När genomsnittsmetoden i 27 & SIL skall tilläm- pas (30 & fjärde stycket SIL) skall mottagaren tillgodoräkna sig ett anskaff- ningsvärde som motsvarar vad den tidigare ägaren med tillämpning av ge- nomsnittsmetoden skulle ha fått dra av om han sålt egendomen.
6.9.5 Tvängsavyttringar
Mitt förslag: Särreglerna för tvångsavyttringar slopas.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget har inte mött någon kritik.
Skälen för mitt förslag: I 35 5 4 mom. tredje stycket KL finns bestämmel- ser om skattefrihet vid tvångsavyttringar. Motivet för särregeln är att den skattskyldige genom tvångsförsäljningen betagits sin möjlighet att sälja skat- tefritt efter fem års innehav. När beskattningen görs evig finns det inte skäl att behålla särskilda regler för tvångsavyttringar. De bör därför upphävas.
6.10 Pensions- och försäkringssparandet
6.10.1 Allmänna utgångspunkter
RINK har i sin analys av dagens skattesystem identifierat områden som inte är neutralt behandlade. Man pekar på att reglerna för beskattning av försäk- ringssparandet utgör ett sådant område. Dels beskattas sparande i pensions- försäkring (P-försäkring) inte alls under den tid som kapitalet ger avkastning hos försäkringsföretaget, dels beskattas annat försäkringssparande ( kapital- försäkring. K—försäkring) enligt särskilt gynnande regler. Resonemanget ut- sträcks vad avser pensionskapitalet även till den gynnade position som tryg- gande av tjänstepension har oavsett i vilka former tryggandet sker.
RINK framhåller vidare att bristande neutralitet råder även i fråga om ut- taget av sociala avgifter.
RINK föreslår att beskattning skall ske mera likformigt än i dag genom att en s. k. avkastningsskatt på pensionsmedel införs och genom förändringar av K-försäkringskapitalets beskattning.
Med hänsyn till att kapitalinkomster beskattas efter en skattesats på 30 % och att också bolagsskattesatsen av URF föreslås vara 30 % menar RINK att även avkastningsskatten borde vara 30 %. Med hänsyn till bl.a. behovet av sparstimulerande åtgärder, till att bolagens faktiska skattesats skulle un- derstiga 30 % och till att försäkringskapital utomlands ofta är lågt beskattat stannar RINK:s majoritet dock vid en lägre skattesats, nämligen 20 %.
Så gott som samtliga remissinstanser har kritiserat förslaget om beskatt- ning av pensionskapitalet. Det kan dock konstateras att huvudinriktningen i RINK:s förslag beträffande omläggningen av skattesystemet godtagits av så gott som samtliga remissinstanser, vilket jag tidigare redovisat. Huvudkri- tiken mot avkastningsskatten bottnar i farhågor beträffande hur skatten kommer att slå i förhållande till de olika försäkringstyperna och tryggande- formerna. Dessutom har man betänkligheter mot att villkoren för ett gynnat sparande försämras. Farhågor för beskattningens inverkan på svenska livför- säkringsföretags konkurrenssituation i förhållande till utländska framförs också.
6.10.2 Livförsäkringssparandet
Enligt direktiven skulle RINK utarbeta ett förslag till en kapitalbeskattning som var neutral mellan olika former av sparande. Detta innebär att skatte- reglerna varken skulle gynna vissa sparformer eller missgynna andra.
De olika formerna av sparande kan delas in i två huvudkategorier. Den första kategorin är direkt sparande där spararen själv beskattas för avkast- ningen. Direkt sparande är exempelvis fysiska personers sparande på bank- räkning eller i aktier. Den andra kategorin är indirekt sparande där kapitalet förvaltas av och — i förekommande fall — beskattas hos en förvaltare, exem- pelvis en aktiefond.
Neutral beskattning av direkt och indirekt sparande innebär att vid samma procentuella avkastning före skatt skall spararens procentuella avkastning efter skatt vara lika stor för båda kategorierna av sparande.
Två huvudsakliga former av indirekt sparande kan särskiljas; dels pen- sions- och försäkringssparande, dels sparande i investmentföretag och i ak- tiefonder.
Försäkringssparande sker bl.a. i försäkringsföretag på individuell eller kollektiv bas. Sparandet kan ske antingen i form av P-försäkring eller i form av K-försäkring. Denna uppdelning av livförsäkringskapitalet i olika försäk- ringsformer är skattemässigt betingad.
6.10.3 Individuellt försäkringssparande
Sparande i livförsäkring förvaltas av livförsäkringsföretag. Det kapital som ligger samlat i sådana försäkringsföretag har ackumulerats under lång tid.
Kapitalet kommer ursprungligen från inbetalade premier. Dessa medel förvaltas under former som i viss utsträckning är reglerade i lag.
En försäkring innebär ett åtagande gentemot den försäkrade. Detta åta- gande har ett visst värde. Ett belopp motsvarande värdet av åtagandet skall enligt försäkringsrörelselagen (l982z7l3, FRL) placeras i vissa angivna till- gångar med hänsyn till kravet på trygghet för de försäkrade.
Försäkringsföretag skall i balansräkningen under rubriken "Försäkrings- tekniska skulder" ange värdet av ansvarigheten för löpande försäkringar. Ett belopp som motsvarar den försäkringstekniska skulden skall placeras i vär- dehandlingar främst i form av obligationer utgivna av stat, kommuner m. fl. En viss del av beloppet (20 %) tillhör den ”fria sektorn" och tillåts vara pla- cerad i andra tillgångar än de nyss nämnda — dock inte i aktier. Bolagen är skyldiga att avsätta årsvinsten till återbäringsfonden som också redovisas som en skuldpost i balansräkningen. Fri placeringsrätt råder avseende kapi- talet i återbäringsfonden — dock med den inskränkningen att försäkringsbo- lag inte får äga aktier motsvarande mer än 5 % av antalet röster i ett aktiebo- lag. Undantag görs för vissa dotterbolag vars verksamhet är förenlig med försäkringsrörelse.
6.10.4 Skattereglerna
P-försäkring
Huvudprincipen för beskattning av livförsäkringsföretag är att P-försäk- ringskapitalet skall ses som en form av uppskjuten inkomst för försäkringsta- garen.
Försäkringstagaren får således avdrag vid inkomsttaxeringen för det kapi- tal som han "sätter in” i försäkringen. Detta kapital förvaltas utan beskatt- ningskonsekvens hos försäkringsföretagen. När utbetalningar från försäk- ringen sker utgör de skattepliktig inkomst av tjänst hos mottagaren.
Den del av livförsäkringsföretagets förvaltning som avser pensionskapital undantas från beskattning. I deklarationen redovisar företagen sin totala nettointäkt av fastighets- och kapitalförvaltning och fördelar denna på en skattepliktig och en icke skattepliktig del. Fördelningsgrunden utgörs av för- säkringsstockens fördelning på pensions- och kapitalförsäkring. Detta inne- bär att försäkringsföretagens samtliga intäkter och kostnader för P-försäk- ringar ligger utanför beskattningsområdet medan K-försäkringssidan be- skattas.
[((-försäkring
För K-ft'jrsäkring medges försäkringstagaren — till skillnad från vad som gäl- ler för P-försäkring— inte avdrag för inbetalt belopp vid inkomsttaxeringen. Utbetalade belopp beskattas inte.
Jag nämnde tidigare att avkastningen på K-försäkringskapitalet beskattas hos försäkringsföretaget. Beskattningen sker enligt en schablon.
Som bruttointäkt tas upp intäkten av kapital- och fastighetsförvaltning samt vissa särskilt uppräknade intäkter såsom vinst vid försäljning eller upp- skrivning av annan tillgång än inventarier eller anläggningstillgångar dvs. vinst vid försäljning av omsättningstillgångar.
Från intäkterna får avdrag göras för bl.a. skuldränta och andra avdrag som medges vid innehav av fastigheter enligt 25 & KL.
Vidare medges ett procentavdrag om 5 % av resterande bruttointäkt.
Därjämte medges ett antalsavdrag. eller "styckeavdrag". Antalsavdraget uppgår till 3 promille av basbeloppet för taxeringsåret per varje direkt teck- nad personförsäkring.
Slutligen finns den s. k. spärregeln som medger avdrag i syfte att förhindra att skattekravet blir för stort. Den fungerar så att värdet av anstaltens till- gångar (marknadsvärdet) jämförs med summan av de försäkringstekniska skulderna för olika försäkringsslag uppräknade med olika procenttal. Om jämförelsen visar att tillgångarnas värde understiger skulderna medges ytter- ligare avdrag med ett belopp motsvarande fem gånger skillnaden.
Den formella skattesatsen vid den statliga taxeringen uppgår till 50 %. Den faktiska skattesatsen brukar uppskattas till ca 40 %.
6.10.5 Pensionssparandets fondering
Bakgrund
Försäkringssparandet sker till mycket stor del inom ramen för avtal om tjänstepensionsförsäkring. dvs. försäkringar på grund av anställningsavtal. Sådana kan finnas dels på grund av individuella anställningsavtal men också — vilket är det vanligaste — på grund av kollektivavtal.
Huvuddelen av det kollektiva pensionssparandet sker enligt ITP-planen (industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän). Planen grundar sig på en överenskommelse mellan privattjänstemannakartellen (PTK) och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF). ITP-planen kan tillämpas också av arbetsgivare utanför arbetsgivarorganisation genom att de tecknar s.k. häng- avtal. Arbetsgivare som inte är bunden av kollektivavtal kan utfästa förmå- ner som helt överensstämmer med ITP-planen och teckna försäkringsavtal med försäkringsbolaget SPP. ömsesidigt (SPP) för att trygga utfästelserna.
Även inom LO/SAF-området finns motsvarande avtal om pension — den särskilda tilläggspensionen — STP. Den ingår som en del av kollektivavtalspa- ketet benämnt AMF-försäkringarna. Även här finns möjlighet till hängavtal och försäkringsavtal som sluts med AMF som försäkringsgivare.
Utfästelse om tjänstepension kan också göras utan tryggande, dvs. utan särskilt sparande. Detta är fallet för de flesta utfästelser om tjänstepension inom stat och kommun. Även privata arbetsgivare kan emellertid göra pen-
sionsutfästelser utan att trygga dessa. I de fallen erhålls avdrag för pensions- kostnader när pensionen utbetalas — s.k. direktpension.
Fondering
Utfästa pensionsförmåner kan tryggas — säkerställas — på vissa angivna sätt. För privatanställda som pensioneras enligt allmän pensionsplan gäller i hu- vudsak de ovan nämnda avtalspensionerna. Där anges tryggandeformerna i resp. pensionsplan. Kravet på säkerhet för utfästelsen tillgodoses genom att pensionsordningarna innefattar högre eller mindre grad av fondering av me- del för att möta utbetalningskraven — för att utfästelserna skall kunna infrias.
För statsanställda och kommunalt anställda sker inte något särskilt tryg- gande. I detta sammanhang anses det vara ett tillräckligt tryggande att staten eller kommun garanterar utfästa pensioner.
Pensionsplanerna är uppbyggda på olika sätt beroende på vilket reserve- ringssystem som används.
För folkpensionen tillämpas fördelningssystemet som bygger på att man för varje år tar ut så mycket pengar som behövs för att klara årets utbetal- ningar. ATP liknar ett fördelningssystem men avgifterna till ATP har varit större än utbetalningarna för pensioner. Därigenom har betydande fonder— AP-fonderna — kunnat byggas upp. Inom ITP-planen tillämpas premiereserv- systemet som innebär att en premiereserv byggs upp för varje utfästelse. Pre- miereserven utgör värdet av den samlade utbetalningsansvarigheten. Syste- met innebär en successiv avsättning — allteftersom pensionsborgenärens rätt till förmåner inträder, dvs. allteftersom förmånerna tjänas in. ITP-planen in- nebär alltså en viss form av individuell försäkring inom det kollektiva syste- met. Inom STP tillämpas det s.k. kapitaltäckningssystemet. Detta bygger på att de anslutna arbetsgivarna kollektivt ansvarar för kostnaderna. Varje år beräknas kapitalvärdet av alla framtida pensioner för den åldersgrupp som går i pension under året. Uttag av detta värde sker sedan genom en premie- sättning som kollektivt fördelas mellan de anslutna arbetsgivarnas årslöne- summor.
Skillnaden mellan de tre systemen är framför allt behovet av fondering. Premiereservsystemet ger upphov till de största kapitalbildningarna efter- som fonderingen där sker med utgångspunkt från längre tidsperioder än inom kapitaltäckningssystemet. Fördelningssystemet kräver inte någon fondbildning.
6.10.6 Kollektivt pensionssparande för avtalspension
Tryggandeformer
Tryggande kan ske genom försäkring i försäkringsföretag, avsättning till pensionsstiftelse och genom kontoavsättning — i förening med kreditförsäk- ring. Det är endast dessa tryggandeformer som medför avdragsrätt — inom vissa ramar som anges av de kvantitativa villkoren i KL — för den kostnad som avsättningen medför. Valet av tryggandeform är beroende dels av ar- betsgivarens egen bedömning av hur han anser att tryggandet lämpligen bör ske men också — om allmän pensionsplan tillämpas — av vilka tryggandefor- mer som godtas enligt pensionsplanen.
Försäkring
Om tryggande sker i form av försäkring innebär det att arbetsgivaren köper en P-försäkring och betalar löpande premier. Det utbetalade beloppet läm— nar då arbetsgivarens förmögenhet och förvaltas hos försäkringsföretaget som också övertar ett försäkringsansvar.
Avsättning till pensionsstiftelse
Med en pensionsstiftelse avses en av arbetsgivaren grundad stiftelse med uteslutande ändamål att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller deras efterlevande. En stiftelse har inte rätt att själv utfästa pension. För att avdrag skall få ske för avsättningen fordras att stiftelsen är en sådan pen- sionsstiftelse som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfäs- telse m.m. (TrL).
Pensionsstiftelser är inskränkt skattskyldiga. De är skattskyldiga endast för inkomst av fastighet. Denna inskränkning i skattskyldigheten kan emel- lertid gå förlorad om stiftelsen under längre tid inte bedrivit eller inte kan förväntas bedriva verksamhet som skäligen svarar mot dess avkastning på tillgångarna.
En stiftelse kan ta emot såväl obeskattade som beskattade medel. Vanli- gast är givetvis att arbetsgivarna avsätter medel inom det avdragsutrymme som gäller i dag. Medlen förvaltas av stiftelsen som är en särskild juridisk person vid sidan av arbetsgivaren.
När en arbetstagare avgår med pension betalar arbetsgivaren ut denna pension med avdragsrätt och vänder sig till stiftelsen med en begäran om gottgörelse för den utbetalade pensionen. Gottgörelsen utbetalas till arbets- givaren — för vilken gottgörelsen utgör skattepliktig intäkt. Särskilda regler gäller för det fallet att en stiftelse innehåller såväl beskattade som obeskat- tade medel.
Arbetsgivaren har även rätt till gottgörelse för andra utgifter såsom köp av pensionsförsäkring och vissa andra utgifter.
Avsättning på konto i företaget
Arbetsgivaren kan ta upp åtaganden enligt allmän pensionsplan som skuld under rubriken "Avsatt till pensioner". Arbetsgivaren har rätt till avdrag för avsättningen på kontot intill pensionsreserven — upp till värdet av den skuld som pensionsutfästelserna innebär. Avdrag medges dock endast om utfästel- serna är kreditförsäkrade. Avdragsrätt medges även för kostnader för för- måner som utfästs utan att allmän pensionsplan tillämpas men som "ryms inom" allmän pensionsplan.
När arbetsgivaren betalar ut pension innebär detta att skulden för utfästa pensioner sjunker. Om inte några nya utfästelser görs — bortsett från skuld- uppräkningcn — kommer därmed avsättningen på kontot att överstiga värdet av kvarvarande pensionsutfästelser. Detta överskott — "disponibla pensions- medel" — måste återföras till beskattning med lägst en tiondel per år i 10 år, "avtappning av disponibla pensionsmedel".
Hänvisningar till PS4
Sammanfattningsvis är systemet tänkt att fungera så att balans uppkom-
mer emellan de tre tryggandeformerna försäkring. stiftelse och konto. I de fall arbetsgivaren låtit försäkra sin utfästelse erhåller han avdrag vid premie- betalningen. I de fall han pensionerar i egen regi fungerar de avdragsgilla resp. skattepliktiga betalningsströmmarna sinsemellan så att tryggandefor- merna blir likvärdiga.
Dagens regelsystem medför att pensionssparande gynnas kraftigt jämfört med sparande i K-försäkring. Detta gäller i än högre grad jämfört med direkt sparande i bank. aktier eller liknande. Sparande i K-försäkring är i sin turi många fall skattemässigt gynnat jämfört med sparande i bank men missgyn- nat jämfört med sparande i exempelvis aktier som innehas i två år eller mer. De nuvarande reglerna är sålunda inte neutrala mellan olika former av spa- rande.
6.10.7 Avkastningsskatt på pensionsmedel
Mitt förslag: Livförsäkringsföretag skall vara skattskyldigt för avkast— ning av pensionsförsäkringskapitalet.
Motsvarande skall gälla för pensionsstiftelse enligt lagen (19671531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Avkastningsskatt skall utgå även för arbetsgivare som avsatt medel på skuldkonto "Avsatt till pensioner".
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Helt övervägande negativt mottagande. Försäkrings- inspektionen godtar skälen för skatten (likformighet m.m.) men påpekar ett flertal risker, framför allt med hänsyn till pågående Europa-anpassning. In- spektionen menar — som många andra — att förslaget påverkar sparandet i Sverige negativt. Inspektionen föreslår slutligen att undantag görs för vissa smärre förvaltare som hanterar speciella försäkringar (vissa mindre under— stödsföreningar som betalar ut endast blygsamma pensionsbelopp).
Riksgäldskontoret tar inte ställning till införandet av skatten, men påpekar att den innebär ett incitament för kapitalet att söka sig till lågavkastande till- gångar och därmed störa marknadens funktion. Riksgäldskontoret föreslår en annan beskattningsteknik — nämligen beskattning även av värdehöj- ningen.
Riksbanken tillstyrker likformigheten men tar också upp riskerna med för— ändrad placeringspolitik hos förvaltarna.
Aktiefrämjandet avstyrker med hänsyn till dagens låga sparkvot. Motsva- rande synpunkter lämnas av Finansbolagens Förening. SACO/SR, FAR och- Grossistförbuntlet Svensk Handel.
LO anser att skattesatsen är för låg. TCO godtar beskattningen men en- dast på privat pensionsförsäkring.
Remissinstanser inom försäkringsbranschen avstyrker och hänvisar till långsiktighet. bundenhet, trygghet. Branschorganisationernas liksom nä- ringslivsorganisationers som Näringslivets skattedelegation, SAF, Svenska liiförsäkringsbolags riksförbund och SPP inställning innebär sammanfatt- ningsvis att man — liksom även TCO gjort — poängterar den principiella skill-
naden mellan privat försäkring och kollektivavtaladc tjänstepensioner att i sistnämnda förekommer ingen avkastning som kommer den enskilde till del. utöver värdesäkringen. Branschen, särskilt Försäkringsbolaget Pensionsga- mnti, ömsesidigt ( F PG ) och Pensionsregistreringsinstitutet ( PR] ) påpekar också en hel del tekniska brister i RINK:s förslag— särskilt vad avser beskatt- ning av tryggandeformen skuldföring. [ den delen anförs att det inte är möj- ligt att avskilja en viss förmögenhetsmassa i företaget som pensionskapital. RINK:s förslag grundar sig alltså på ett artificiellt avkastningsmått. Närings- livets skattedelegation och FPG påpekar att just detta moment i skatten le— der till att bolag utan avkastning eller med negativt resultat ändå skulle be- tala avkastningsskatt. Vidare anför bl.a. SAF att skatten slår oneutralt: på STP (kapitaltäckningssystem) blir belastningen inte så stor som t. ex. på ITP (premiereservsystem) och på statlig och kommunal pension sker ingen be- skattning alls (fördelningssystem). Vad gäller kontoavsättning innebär en skatt en omedelbar fördyring för arbetsgivarna. I fonderade system uppträ- der emellertid fördyringen inte genast utan först med några års eftersläpning på grund av att skattekostnaden inledningsvis kan tas ur överskottsmedel. Bl.a. SPP anför att effekten av skatten kan bli att arbetsgivare övergår till (lirektutbetalningar av pension och avstår från tryggande eller att man över- ger kontoavsättningssystemet.
Folksam godtar RINK:s motiv för en avkastningsskatt men menar att för- slaget missgynnar pcnsionssparandet och föreslår därför att förslaget i denna del ses över. Folksam understryker dock att om en avkastningsskatt över hu- vud taget skall ingå som en del i det framtida pensionssparandet bör en sådan skatt inte beräknas på den del av avkastningen som är nödvändig för de ut- fästa pensionerna — i regel 4 %.
Liknande synpunkter förekommer också hos en del övriga instanser (bl.a. SPP): värdesäkringsdelen bör inte omfattas av avkastningsskatt.
RSV menar att beskattningen av kontoavsättningar är för komplicerad och föreslår en mera schabloniserad beskattning.
SPP nämner att en annan effekt av skatten är att premierna behöver ökas eller att pensionerna minskas.
Skälen för mitt förslag: Utgångspunkten för mitt förslag är att beskatt- ningen skall vara neutral mellan privatpersoners direkta sparande och för- säkringssparande. Enligt min mening finns det inte anledning att betrakta olika typer av pensionssparande som så avvikande från annat sparande att pensionssparandet helt bör undgå beskattning under sparandetiden — så som sker i dag. Inte heller anser jag att den skillnad som föreligger mellan en rent privat individuell P-försäkring och en tjänstepensionsförsäkring bör vara ett skäl för att undanta en viss del av pensionssparandet från beskattning. Skill- naden består framför allt i att tillväxten av tjänstepensionskapitalet inte till fullo kommer den enskilde till del. Han är tillförsäkrad en viss pension enligt ett pensionslöfte — en pensionsutfästelse. Vad som kan tillkomma honom därutöver t. ex. genom en gynnsam avkastning används framförallt till vår- desäkring av pensionen men kommer i övrigt arbetsgivaren till del genom en lägre premiesättning. I ett vidare perspektiv kan även denna effekt betraktas som en sparandeeffekt — dock inte en effekt som berör hushållssparandet.
Många remissinstanser har för övrigt tagit upp frågan om förslagets effekt på sparandet. Även i den delen anser jag det viktigt att se frågan i ett vidare perspektiv. Utgångspunkten för förändringen är att kapitalet inte beskattas alls i dag. Varje förslag till beskattning innebär från den utgångspunkten en försämring. Man bör dock ta hänsyn till att reformens huvudinriktning är spargynnande genom att direkt sparande kommer att beskattas med en pro- portionell statlig skatt på 30 %, vilket skall jämföras med att samma spa- rande i dag beskattas med den marginalskattesats som gäller i det enskilda fallet. Reformen innebär sålunda en rejäl sänkning av skatteuttaget på i dag skattemässigt missgynnade sparformer — främst banksparande.
Jag håller med remissinstanserna om att pensionssparandet bör särbe- handlas. RINK föreslog en lägre skattesats för detta sparande. Särbehand- lingen bör inte sträcka sig så långt som till skattefrihet. Enligt min mening är det också påkallat att göra en viss skillnad mellan olika typer av pensionsspa- rande i den meningen att alla inte bör beskattas med samma skattesats. Jag återkommer senare till den frågan.
Pensionssparande i försäkring
Mitt förslag: Livförsäkringsföretag skall vara skattskyldigt till avkast- ningsskatt. Skatteunderlaget skall vara nettointäkten av företagets kapital- och fastighetsförvaltning beräknad enligt reglerna för in- komstslaget näringsverksamhet vid taxering enligt lagen om statlig in- komstskatt. Avgångsbidragsförsäkring (AGB) skall vara undantagen från be- skattning.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. utom såvitt avser AGB. Remissinstanserna: Som tidigare nämnts har en del remissinstanser påtalat risken för att företagen ändrar sin placeringspolitik och övergår till att pla- cera kapitalet i tillgångar som inte ger hög direkt avkastning.
Skälen för mitt förslag: IIuvudinriktningen i förslaget är att det nu ifråga- varande indirekta sparandet bör beskattas på samma sätt som direkt spa- rande. Därav följer att livförsäkringsföretagen borde vara skattskyldiga un- der inkomst av kapital.
Livförsäkringsföretagen är emellertid skyldiga att tillämpa de redovis- ningsprinciper som följer av bokföringslagen och god redovisningssed, me- dan beskattningen inom inkomstslaget kapital föreslås ske med tillämpning av kontantprincipen (avsnitt 6.2.6). Beskattning av livförsäkringsföretagen i inkomstslaget kapital skulle också medföra att de skulle bli de enda juridiska personer vars inkomster beskattades i detta inkomstslag.
Livförsäkringsföretagens avkastning på pensionskapitalet bör därför be- skattas med tillämpning av reglerna för inkomstslaget näringsverksamhet.
Remissynpunkterna om att detta förslag skulle kunna medföra en föränd- rad placeringspti>litik kan vara befogade med hänsyn till att avkastningsskat- ten beräknas på realiserad värdestegring. Enligt min mening är det dock tro- ligt att denna förändring inte kommer att bli alltför betydande med hänsyn till att FRL slår fast hur kapitalet skall placeras — i varje fall till den del som
avser bundna fonder. Man bör också ta med i bilden den prisförändring som skulle komma att inträffa om placeringspolitiken inriktar sig på lågavkas- tande tillgångar med stadig värdehöjning. Den alternativa nytta förvaltaren kan ha av en sådan placering blir mindre om tillgången i fråga har ett reellt sett för högt inköpspris. Jag har i och för sig förståelse för riksgäldskontorets förslag om att beskattningen skulle omfatta även orealiserad värdestegring. Detta skulle emellertid innebära ett alltför stort avsteg från grundprincipen i övrigt beträffande vinstberäkning och skulle dessutom avvika från vad som gäller för direktsparandet.
Här finns anledning att ta upp ytterligare några frågor. Den första gäller livförsäkringsföretagens rätt att ta emot utdelning skattefritt resp. deras rätt att ge och ta koncernbidrag med skattemässig verkan. Av de skäl jag nyss nämnde är det angeläget att beskattningen så långt möjligt ger ett neutralt utfall i förhållande till beskattningen av direktsparande. Det saknas därför anledning att ge företagen rätt att ta emot skattefri utdelning eller ge och ta koncernbidrag med skattemässig verkan. Det förhållandet att avkastnings- skatten är en i förhållande till dagens läge ny beskattning förändrar inte si- tuationen. Även i dag sker viss beskattning av livförsäkringskapitalet — K- försäkringskapitalet — utan att företagen har denna rätt.
Jag vill här dessutom ta upp den särskilda avgångsbidragsförsäkringen. AGB. '
AGB är en K-försäkring. Ursprungligen antogs antalsavdraget innebära att någon faktisk beskattning inte skulle uppkomma. Det visade sig emeller- tid med tiden att antalsavdraget inte var tillräckligt för att beskattning skulle undvikas. Av det skälet bestämdes att den del av en försäkringsrörelses kapi- tal- och fastighetsförvaltning som belöper på AGB skulle behandlas som P- försäkringskapital. Området för P-försäkringsbeskattningen utvidgades då till att avse även AGB — trots att den inte var en P-försäkring.
Inte heller i det nya systemet bör denna försäkring beskattas.
Avsättning på konto i företag
Mitt förslag: Beskattningsunderlaget utgörs av det bokförda värdet av pensionsskuld vid ingången av beskattningsåret som är avsatt med av- dragsrätt. Skatten utgör en avdragsgill kostnad vid inkomsttaxe- ringen.
RINK:s förslag: Arbetsgivare som avsatt medel på konto "Avsatt till pen- sioner” skall vara skattskyldig för en del av ökningen av pensionsskulden. Beskattningsunderlaget skall vara 125 % av den del av ökningen som avser dels uppräkning med hänsyn till inflationen. dels uppräkning med tillämp- ning av den försäkringstekniska beräkningsräntan. Beskattningsunderlaget skall beskattas med en skattesats på 20 %. Påförd skatt skall utgöra avdrags- gill kostnad vid arbetsgivarens inkomstbeskattning.
Remissinstanserna: Utöver den allmänt kritiska inställning som tidigare redovisats har en hel del tekniska invändningar framförts. FPG har anfört att de avsatta pensionsmedlen skulle träffas av en skatt som helt saknar sam-
band med den faktiska avkastningen på pensionskapitalet. FPG anför som alternativ att rörelsebeskattning i stället borde införas för livförsäkringsföre- tag — med oförändrade regler för kontoavsättningarna. Därmed skulle den avkastning företagen har utöver pensionsskuldökningen bli föremål för van- lig inkomstbeskattning. I livförsäkringsföretagen skulle motsvarande in- träffa för den avkastning som går utöver ökningen av de försäkringstekniska skulderna. FPG påpekar vidare att avkastningsskatten — om den införs — nödvändigtvis måste begränsas till den avkastning som skett på medel av- satta med avdragsrätt. Det gäller skuldföring som skett under rubriken ”Av- dragsgilla pensionsåtaganden" och som skett med avdragsrätt enligt över- gångsbestämmelserna till 1975 års lagstiftning på området. FPG anmärker vidare att uppräkningen av pensionsskulden sker med hänsyn till många olika faktorer. Det skulle i fortsättningen inte vara fråga om att endast ge en bild av skuldens förändring, utan om beräkningar som direkt kommer att ligga till grund för beskattning. PRI menar att förslaget skulle innebära oöverstigliga praktiska svårigheter vad gäller att ta fram ett korrekt beskatt- ningsunderlag. Såväl FPG som PRI har dessutom påpekat de särskilda svå- righeter som kan uppkomma för skattskyldiga som inte tillämpar FPG/PRI— systemet. RSV menar att skatten är komplicerad och föreslår alternativt en schabloniserad beskattning med pensionsskulden som underlag.
Skälen för mitt förslag: För att uppnå likformighet mellan olika tryggande— former bör även avkastningen på pensionssparande vid kontoavsättningar beskattas. Kontoavsättningen är emellertid till sin konstruktion av väsentligt annan karaktär än annat pensionstryggande. Sålunda är det t.ex. inte möjligt att avskilja en viss kapitalmassa som pensionskapital. Det avsatta beloppet blir kvar bland arbetsgivarens övriga arbetande kapital i bolaget.
Innan jag kommer in på hur mitt förslag närmare utformats skall jag redo— göra för hur kontoavsättningssystemet fungerar i stora drag.
Inom det kollektivavtalsreglerade området finns möjlighet att trygga ITP— planens ålderspensionsdel genom avsättning på konto i kombination med kreditförsäkring hos FPG. Nuvärdet av pensionsutfästelserna beräknas av PRI. Systemet kallas därför FPG/PRl-systemet.
Kontoavsättning innebär att arbetsgivaren tar upp gjorda pensionsutfäs— telser vilka ännu inte infriats som en skuld till de anställda. Därigenom kom— mer kostnaderna för framtida pensionsbetalningar principiellt sett att bok— föras när de uppkommer, dvs. när de intjänas. I stället för att säkerställa de framtida pensionsutbetalningarna genom att betala premier till ett försäk— ringsföretag — exempelvis SPP — behåller arbetsgivaren medlen. Detta kan ses som att arbetsgivaren lånar av de anställda. Räntan på pensionsskulden betalas emellertid inte ut löpande till de anställda, utan läggs till skulden för utbetalning i form av pension. Skulden skrivs varje år upp med ett belopp motsvarande förräntningen.
Uppräkningen av pensionsskulden grundas inte på den faktiska avkast— ningen på de medel som arbetsgivaren på detta sätt kan sägas ha lånat av innehavarna till pensionsrättigheterna. Systemet är i stället utformat så att uppräkning — motsvarande bl.a. räntan på skulden inkl. inflationsuppräk- ning — varje år skall ske enligt vad som meddelas av FPG/FRI i de fall avsätt-
ning gjorts enligt FPG/PRI-systemet. Denna ränteuppräkning beräknas som en procentsats som tar hänsyn dels till inflationen. dels vissa räntefaktorer. I uppräkningen ligger även en del andra hänsyn som inte kan hänföras till någon avkastning. .
Avkastningen på de avdragsgilla pensionsavsättningarna beskattas inte enligt nuvarande regler. Företaget får avdrag för ränteuppräkningen. Det innebär att inte heller ränteuppräkningen av pensionsskulden beskattas.
Grunden för den föreslagna beskattningen är givetvis inte någon faktisk kapitalavkastning. Beskattningsunderlaget måste i stället utgöras av den av- kastning som kan sägas ligga i tryggandeformen.
Detta synsätt kräver dock att man kan finna ett godtagbart mått på denna avkastning. En lösning vore givetvis att använda skulduppräkningen — rän- teuppräkningen — så som RINK föreslagit. Remisskritiken av detta förslag har dock visat sig vara befogad av många skäl bl.a. rent tekniska. Min slut- sats är därför att RINK:s alternativ till beskattning är behäftat med alltför svåra problem, som delvis sammanhänger med att RINK av likformighets- skäl försökt att konstruera en inkomstskatt med skulduppräkningen som ett slags mått på en avkastning. Situationer kan emellertid inträffa som innebär att ett sådant mått ger felaktiga värden. Dessutom innebär förslaget ett hån- synstagande till SPP:s uppräkning som sedan korrigeras med 125 % _ dvs. med en uppräkning som utgår från att avkastningsskatten för SPP:s del verk- ligen slår igenom med 20 %. Vidare uppkommer frågor om hur beskatt- ningen bör gå till i fall där ett antal pensionsutfästelser faller bort och nya utfästelser kommer till.
Systemet är alltså tekniskt komplicerat och en beskattning enligt RINK:s förslag skulle medföra behov av tämligen exakta uppgifter om hur beräk- ningen av de skilda delarna i skulduppräkningen har skett. Jag inser att detta kan innebära stora problem redan i de fall att den skattskyldige tillämpar FPG/PRI-systemet och alltså kan få hjälp av PRI. Det blir vidare ännu svå- rare för skattskyldiga med kontotryggade pensioner utanför detta system att på ett någorlunda enkelt sätt skaffa sig tillräckliga uppgifter för en korrekt beräkning av underlaget. Det finns således en stor risk för onödiga kompli- kationer.
Jag anser sålunda att det förslag RINK lämnat i och för sig innebär den sakligt sett mest tillfredsställande lösningen men enligt min mening kan de tekniska problem som är förknippade med en sådan lösning komma att för- anleda att utfallet av beskattningen alltför mycket skulle avvika från beskatt- ningen av de andra två tryggandeformerna.
Jag anser därför att RINK:s förslag bör överges. I stället måste man enligt min mening söka sig fram till ett motsvarande beskattningsresultat genom en tämligen enkel schabloniserad beskattning så som RSV föreslagit. Grunden för den beskattningen bör i stället för varje års uppräkning vara pensions- skuldens bokförda värde vid ingången av varje beskattningsår. Som FPG pä- pekat bör beskattning träffa endast såvitt avser skuld som är avsatt med av- dragsrätt. FPst påpekande har fog även vid den från RINK avvikande lös- ningen. Underlaget för skatten skall därför utgöras av värdet av den pen- sionsskuld som är avsatt med avdragsrätt. Skuldbeloppet är lätt konstater-
bart och kan därmed utgöra ett beskattningsunderlag som kan användas av alla med kontotryggad pension oavsett om de har hjälp av PRI eller om de har kontotryggad pension utanför detta system. Vidare underlättas hante- ringen för PRl och slutligen undviks ytterligare en del av de problem som t.ex. FPG tar upp i sitt remissyttrande.
Mitt förslag till beskattning för pcnsionstryggande har visserligen vissa bristeri systematiskt hänseende men innebär samtidigt en betydande förenk- ling i förhållande till RINK:s förslag.
Motiven för beskattningen är fortfarande önskemålet om likformig be- skattning. Därmed följer givetvis att skattesatsen måste avvägas så att netto- resultatet av beskattningen blir detsamma som RINK avsåg med sitt förslag— nämligen att tryggandeformen inte blir annorlunda beskattad än andra tryg- gandeformer.
Pensionsskuldens bokförda värde innehåller moment som i och för sig inte kan sägas ha med en beräknad avkastning att göra. Inte heller RINK tog med samtliga faktorer i sitt förslag till skatteunderlag. Detta förhållande ta- lar för att skattesatsen måste avvägas med försiktighet.
Skatten kommer att innebära en omedelbar kostnad för arbetsgivare med kontoavsättning. medan effekterna i fråga om kapitalsamlingar med över- skottsmedel kommer att bli fullt ut märkbara först med några års eftersläp- ning. Jag anser dock inte detta tala för någon särskild undantagsregel. Skat- ten innebär en omedelbar kostnad för alla tryggandeformer och slår därmed lika för alla. Det är en annan sak att vissa tryggandeformer kan ta ut skatten via överskottsmedel. Det förhållandet visar inte att det ligger något systema- tiskt fel i denna typ av skattläggning.
6.10.8 Skattesats avseende pensionsmedel
Mitt förslag: Skattesatsen skall vara 10 % för avkastning på tjänste- pensionskapital och 15 % för avkastning på övrigt pensionskapital. Dessa skattesatser skall gälla för såväl försäkringsföretag som för pen-
sionsstiftelser. Skattesatsen vid kontotryggande skall vara 1,1 % av pensionsskuldens bokförda värde vid beskattningsårets ingång.
RINK:s förslag: Skattesatsen skall vara 20 % för avkastningen på pen- sionskapital. Någon skillnad mellan olika former av pensionering görs inte.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har avstyrkt beskattning och därmed inte tagit särskild ställning till skattesatsen. LO har anfört att den är för låg. 'I'CO har efterlyst särbehandling av tjänstepensioneringen gentemot den privata pensionsförsäkringen.
Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare sagt att strikt neutralitet i beskatt- ningen mellan direkt sparande och pensionssparande kräver att det sist nämnda sparandet beskattas enligt samma regler och med samma skattesats som direkt sparande. Detta innebär att försäkringssparandet egentligen skulle beskattas med en skattesats på 30 %.
Det finns emellertid argument för att skatteuttaget på pensionssparandet bör vara lägre än vad som följer av en strikt neutral beskattning. Det finns
Prop. 1989/901110
dessutom skäl för ytterligare en skillnad — nämligen mellan det sparande som sker i form av tjänstepensionsförsäkring och det som sker i "vanlig" privat. pensionsförsäkring. För det första bedömer jag det som särskilt angeläget att i sparstimulerande syfte frångå kravet på strikt neutral beskattning och tillämpa en lägre skattesats än den generella inom kapitalbeskattningen (30 %) på avkastningen på pensionssparande. Jag anser att detta är befogat även på grund av att detta är ett långsiktigt och bundet sparande. Pensions- sparandets särskilda villkor talar sammantaget för att en lägre skattesats ge- nerellt sett bör tillämpas på pensionssparandet vilket RINK också föreslagit (20 %).
Jag menar dock — liksom några av remissinstanserna — att det måste göras en uppdelning av pensionskapitalet som tar hänsyn till skillnaden mellan olika pensionsförsäkringar. De skillnader som finns mellan tjänstepensione- ring och övrig privat pension talar för att förstnämnda pension borde beskat- tas med en ytterligare lägre skattesats. Den viktigaste skillnaden är att den tjänstepensionerade har rätt till ett visst pensionsbelopp enligt arbetsgiva- rens utfästelse. Den enskilde får då denna pension jämte den värdetillväxt som utgör värdesäkring. Försäkringsföretagets avkastning därutöver kom- mer däremot arbetsgivaren till del i form av premiereduktion. För övrig pri- vat pension är den enskildes resultat tydligare knutet till avkastningen.
Förenklat kan man säga att den som köper en privat pensionsförsäkring betalar en premie och kan sedan få ut huvuddelen av premien jämte all den avkastning som kapitalet givit. Vid tjänstepension får den enskilde enbart ut vad som faktiskt är utfäst jämte värdesäkring.
En tillkommande omständighet är att huvuddelen av tjänstepensionsom- rådet omfattar kollektivavtalsreglerade pensioner — där det individuella in- slaget och den individuella möjligheten att påverka den egna pensionen inte finns. ITP-planen har nyligen omförhandlats. Ett resultat av omförhand- lingen har blivit att ITP-planen öppnas för mera individuella lösningar i vissa löneskikt. En sådan utveckling förändrar dock inte mitt principiella synsätt på tjänstepensionsområdet.
Jag anser således att man bör göra skillnad mellan tjänstepension och öv- rig pension. Det torde inte innebära några stora tekniska svårigheter för för- säkringsföretagen att göra denna uppdelning av sitt P-försäkringskapital. Det torde vara tillräckligt att uppdelningen görs med utgångspunkt från vilka som är betalningsansvariga eller premieaviserade.
Jag menar att de skäl för en avvikande skattesats som RINK föreslog har sådan tyngd att man bör sänka den högsta skattesatsen till hälften av 30 % — dvs. till 15 %. Skattesatsen för tjänstepension bör vara ytterligare lägre. Mitt förslag är en skattesats på 10 % på tjänstepensionsområdet.
I detta sammanhang uppkommer frågan om hur egenföretagarens pension skall behandlas. Det vore i och för sig rimligt att även dennes P-försäkring skulle betraktas som tjänstepension, med hänsyn till pensionens anknytning till förvärvsverksamhet. Egenföretagarens försäkring är dock identisk med den vanliga försäkringsprodukten. Av tekniska skäl bedömer jag det därför inte möjligt att på ett tillfredsställande sätt avgöra om försäkringen i varje enskilt fall är en sådan försäkring eller en vanlig privat P-försäkring. Det är
därför inte möjligt att åstadkomma att egenföretagarens försäkring behand- las på samma sätt som en tjänstepensionsförsäkring.
Egenföretagarna bör dock kompenseras för detta genom ett differentierat uttag av särskild löneskatt. vilket jag återkommer till senare.
Förslaget om en skattesats på 10 % innefattar även avkastning i pensions- stiftelser.
För kontoavsättningarna bör likaså motsvarande gälla. Jag har dock tidi- gare föreslagit en typ av beskattning av kontoavsättningarna som väsentligt avviker från beskattningen av livförsäkringsföretagen och pensionsstiftel- serna. Det innebär att skattesatsen för kontoavsättningarna måste avvägas på ett sådant sätt att nettoresultatet blir detsamma som för nyssnämnda två kapitalförvaltare.
Avkastningsskatten för dessa kapitalförvaltare skall träffa bl.a. den reali- serade värdeökningen av tillgångarna. Beräkningen av skattebasen skall ske med tillämpning av reglerna för inkomstslaget näringsverksamhetDen rele— vanta kapitalavkastningsjämförelsen torde därför vara det mått som redovi- sas av försäkringsbranschen exkl. orealiserad värdestegring. Denna avkast- ning sedd i relation till tillgångsmassan värderad enligt bokföringsmässiga grunder (lägsta värdets princip) innebär att livförsäkringsföretagens årliga avkastning i genomsnitt under de senaste fem åren kan uppskattas till knappt 11 %. En avkastningsskatt på 10 % skulle med detta betraktelsesätt inne- bära en "kontoskatt” uppgående till 1,1 %. varvid hänsyn också tagits till den beräknade avkastningen under år 1990.
Skattesatsen avseende kontoavsättningarna bör därför vara 1,1 % av un- derlaget.
Jag är medveten om att den valda beskattningsmetoden har den nackdelen att den grundas på en uppskattning av den historiska utvecklingen. Av det skälet vill jag här poängtera att utvecklingen på området kontinuerligt bör följas. Vid större konstaterade förändringar av avkastningsutvecklingen bör denna skattesats ändras.
I gällande rätt finns exempel på en likartad beskattningsteknik i form av den schabloniserade intäktsberäkningen för utländska skadeförsäkrings- företag — som senast ändrades just på grund av en framställning från bran- schen — där man funnit att dåvarande nivå på beskattningen kommit att ge ett oriktigt resultat.
6.10.9 Löneskatt
RINK föreslog att s. k. grundavgift — skattedelen av de sociala avgifterna — skulle utgå vid pensionsutbetalningar i de fall avsättning till pension hade kunnat ske med avdragsrätt. Anledningen var att man därigenom uppnådde ett likformigt uttag av socialavgifter på pensionsområdet. Förslaget skulle alltså innefatta grundavgift även för de pensioner som har tryggats med av- dragsrätt. Som jag tidigare redovisat har jag emellertid inte följt RINK:s hu- vudförslag till lösning av problemet med olikformigt socialavgiftsuttag i den delen. I stället bör uttaget av grundavgift — som bör få den mera korrekta beteckningen särskild löneskatt — ske vid intjänandet av pensionen och inte vid utbetalandet, som RINK hade föreslagit. För det nu aktuella området
innebär detta att avdragsgilla pensionsavsättningar bör beläggas med sådan löneskatt — såväl vid försäkringspremiebetalningar som avsättningar till stif- telse och konto.
Syftet med mitt förslag till särskild löneskatt är att åstadkomma neutralitet även i socialavgiftshänseende vad gäller alla förvärvsinkomster. Ett förslag på det nu aktuella området måste därför omfatta ett sådant uttag såväl vid avsättning till tryggande som vid direktpensionsutbetalningar — dvs. vid ut- betalning av pensioner som inte föregåtts av särskilt tryggande.
Jag vill här nämna att problemet med olikformigt avgiftsuttag varit ak- tuellt länge i fråga om egenföretagarnas pensioner. I dagens ordning gäller att en egenföretagare för att kunna betala till sin egen pensionering först måste ta ut medel ur sin verksamhet och alltså betala fulla sociala avgifter på detta uttag. Därefter kan han av det uttagna beloppet betala en försäkrings- premie. Motsvarande betalning hade kunnat ske utan socialavgiftsuttag om fråga varit om ett anställningsförhållande. t. ex. om företagaren varit an- ställd i eget bolag och bolaget hade betalat premien.
Jag kommer senare att föreslå att egenföretagarens nu avsedda betal- ningar i det reformerade systemet skall kunna göras med avdragsrätt i in- komstslaget näringsverksamhet — med de beloppsbegränsningar som anges beträffande det allmänna avdraget. Därmed kommer egenföretagaren i detta hänseende att bli likställd med den anställde.
En följd av mitt förslag beträffande löneskatt på förvärvsinkomster är att sådan skatt skall utgå även för pensionsavsättningar som görs i takt med att pensionsrätt tjänas in. Detta innebär i princip att det avdragsgilla beloppet i förvärvskällan bör ligga till grund för löneskatten och i förekommande fall det belopp som betalas ut i pension utan att ha föregåtts av tryggande.
Ett sådant uttag på tjänstepensionsomrädet kräver emellertid ytterligare överväganden när det gäller den tekniska utformningen innan ett slutligt för- slag kan presenteras. Till bilden hör även behovet av att på ett lämpligt sätt kompensera egenföretagarna för att deras pensionskapital egentligen borde beskattas med den lägre skattesatsen som jag föreslagit för tjänstepension. Jag avser att föreslå ett differentierat uttag av särskild löneskatt för dessa fall. Jag återkommer således senare i år med författningsförslag om särskild löneskatt på arbetsgivares kostnader för pensionstryggande eller — i fall då pension direktutbetalas — på motsvarande skatt på pensionsbeloppet.
6.10.10 Beskattning av [x'-försäkringskapital
Mitt förslag: Den särskilda beräkningsmetoden för beskattning av K- försäkring slopas, vad avser det särskilda avdraget med viss procent- sats av nettointäkten. antalsavdraget och spärregeln. Någon särskild skattesats föreslås inte för detta kapital. vilket innebär att bolagsskat- tesatsen — 30 % — blir tillämplig.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i denna del har till— styrkt förslaget.
Skälen för mitt förslag: K-försäkringar har från sparsynpunkt många likhe- ter med banksparande. bl. a. genom att såväl sparande i bank som i K-för- säkring sker med beskattade medel. Vid nuvarande regler liknar beskatt- ningen av sparande i K-försäkring också beskattningen av exempelvis bank- sparande. Skillnaden är dock att den nuvarande beskattningen av K-försäk- ringar innefattar vissa schabloniseringar.
Sparande i K-försäkring hör av konkurrensskäl inte ha en skattemässigt lika gynnad ställning som sparande i P-försäkring, eftersom P-försäkringen är omgärdad av flera särskilda restriktioner. Det gäller bl.a. årligt avdrags- gillt sparbelopp och första tidpunkt för utbetalning, m.m.
Nämnda skäl talar för att avkastningen på K-försäkringar bör beskattas med samma skattesats som direkt sparande. Jag hari det föregående föresla- git en skattesats för direkt sparande på 30 %. Samma skattesats bör gälla för avkastningen på K-försäkringskapital. K-försäkringskapitalets avkastning beräknas och beskattas enligt reglerna i SIL — vilket innebär att den ordinarie bolagsskattesatsen kommer att tillämpas, dvs. 30 %. Eftersom livförsäk- ringsföretagen inte kommer att kunna göra avsättningar till SURV kommer denna formella skattesats i stort också att bli den faktiska skattesatsen.
Lagrådet har påpekat att det nya systemet för beskattning av livförsäk- ringsrörelse innebär att endast vissa intäkter hos ett livförsäkringsföretag är skattepliktig intäkt och att nettointäkten av den skattepliktiga delen skall be- räknas med tillämpning av reglerna för näringsverksamhet. Lagrådet menar att en sådan reglering av beskattningen borde kompletteras med en regel om hur man skall behandla de kostnader som är gemensamma för såväl den skat- tepliktiga verksamheten som för den del av rörelsen som inte föranleder skatteplikt.
För egen del kan jag hålla med lagrådet om att systemet i detta avseende ser ut att vara bristfälligt. Emellertid bibehåller de nya reglerna dagens ord- ning att den verksamhet som inte ger några skattepliktiga intäkter inte heller skall föranleda några avdragsgilla kostnader. Sålunda är t.ex. influtna för- säkringspremier skattefria, medan å andra sidan utbetalningar på grund av inträffade försäkringsfall inte är avdragsgilla.
De försäkringstekniska grunderna innefattar bl.a. grunder för försäkrings- företagens premiesättning. Grunderna tar hänsyn till gemensamma kostna- der vid premiesättningen. Igrundbunden försäkring bestäms nämligen nivån på premien med hänsyn till försäljningskostnader och övriga driftkostnader, innefattande såväl direkta som gemensamma kostnader. Dessa kostnader beaktas genom ett procentuellt påslag.
Driftkostnadstäckning sker alltså via — de skattefria — premierna. Det sak- nas anledning att därutöver medge avdrag för kostnader som är gemen- samma.
6.10.11 Utländska försäkringar
Mitt förslag: Premie avseende försäkringssparande i utländskt försäk- ringsföretag skall i vissa fall beskattas.
Skattesatsen skall vara 15 % av premiebeloppet för premier av- seende utländskt försäkringssparande som i övrigt inte beskattas. För premier avseende försäkringssparande i utländska försäkringsföre- tag — som beskattas i utlandet — skall skattesatsen kunna sättas ned med hänsyn till den skatt som utgår i utlandet. Nedsättning skall — ef- ter ansökan hos RSV — medges med halva eller hela skatten på pre- mien.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt utom såvitt avser skattesatsen. Remissinstanserna: Försäkringsinspektionen anser att skatten är konkur- renshämmande gentemot utlandet och sätter den internationella harmonise- ringen i fråga. RSV påpekar kontrollsvårigheten, vilken ytterligare poängte- ras av riksbanken. Motsvarande synpunkter kommer från alla som yttrat'sig i denna del. Branschorganisationerna anser att det på grund av beskatt- ningen av det inhemska försäkringssparandet uppkommer risk för utflytt- ning av kapital till utlandet. En utflyttning som beror på gynnsammare ut- ländsk beskattning och som inte kan hindras — bl.a. på grund av kontrollsvå- righeterna.
Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare konstaterat att pensionssparande i utlandet ofta är skattemässigt gynnat. I många fall liknar utländska system det som för närvarande gäller i Sverige.
Genom mitt förslag om avkastningsskatt på pensionsmedel förändras kon- kurrenssituationen gentemot utlandet. Det skulle av skatteskäl i vissa fall kunna bli lönsamt att flytta pensionssparande från Sverige till utlandet. Den risken är mindre genom att de skattesatser jag nu föreslagit ligger på en rela- tivt låg nivå. Man kan utgå från att det under överskådlig tid kommer'att finnas länder som inte har någon beskattning alls av detta sparande. Man bör dock inte vid en internationell jämförelse utgå från dessa länder, utan i stället jämföra med vad som kan tänkas vara ett slags genomsnittlig behandling av detta kapital utomlands. Jag inser att det är svårt att finna något egentligt genomsnitt med hänsyn till att de utländska försäkringslösningarna kan av- vika frän de svenska men jag anser att det ändå finns fog för påståendet att det inte är en generell regel att livförsäkringskapitalet inte beskattas i ut- landet. Däremot är det dock regel att kapitalet är mer eller mindre gynnat. Den skattesats jag tidigare föreslagit och som kommer att bli den vanligaste jämförelsebasen är 15 %. Den är vald bl.a. mot bakgrund av sådana hän- synstaganden.
Enligt svensk rätt är försäkringar i utlandet skattemässigt K-försäkringar. vilket innebär att avdrag inte medges för premierna och att utfallande belopp inte är skattepliktiga. Detta gäller oavsett om försäkringen i och för sig upp- fyller de svenska kvalitativa villkoren för vad som får klassificeras som en P-försäkring. RSV har rätt att efter ansökan genom dispens förklara att en utländsk försäkring får betraktas som en P-försäkring. Jag föreslår inte några förändringar av dessa regler.
Prop. 1989/901110
Den lämpligaste lösningen för att uppnå konkurrensneutralitet gentemot utlandet torde vara att beskatta insättningar (premier) i försäkringssparande i utlandet. Skattesatsen bör då avvägas så att det behållna beloppet vid spar- periodens slut blir lika stort oavsett om sparandet sker i Sverige eller i ut- landet.
Vid bestämmandet av den skattesats som bör gälla är det nödvändigt att göra ett slags genomsnittsberäkning. Detta på grund av att det svenska för- säkringssparande som kan utgöra basen för beräkningarna beskattas med antingen 15 % (P-försäkring) eller 30 % (K-försäkring). Någon jämförelse med den ytterligare lägre skattesatsen för tjänstepension behöver inte göras, eftersom detta sparande ligger inom Sverige. RINK:s bedömning var att skattesatsen egentligen borde vara 24 % för att neutralitet skulle uppnås. RINK hade då utgått från vad man räknade med skulle bli den effektiva skat- tesatsen med utgångspunkt i den formella (20 %) jämte antaganden beträf- fande faktisk avkastning, spartid, m.m. RINK föreslog 20 % som ett lämp- ligt genomsnitt med utgångspunkt från förutsatta genomsnittsförhållanden.
Förutsättningarna har inte ändrats genom mitt förslag om en lägre skatte- sats. Det är således fortfarande nödvändigt att göra en beräkning med ut- gångspunkt i antagna genomsnittsförhållanden. Därav följer att beräkning- arna måste utföras med viss försiktighet för att undvika en överbeskattning. Vid en sammanvägd bedömning av de två skattesatserna för privat P-försäk- ring och K-försäkring torde skattesatsen böra ligga några procentenheter över 15 %. Försiktigheten bjuder då att skattesatsen bestäms till 15 %.
Skattesatsen bör därför vara 15 % av sparbeloppet (premien). I de fall denna skattesats är för låg kan den osäkerhet och de valutarisker som försäk- ringssparande i utlandet kan vara förknippat med ses som en spärr mot allt- för stora överflyttningar från svenskt till utländskt sparande.
Skatten på premier avseende utländskt försäkringssparande föreslås vi- dare utgå enligt samma skattesats oavsett om premien avser utländsk försäk- ring som i och för sig skulle kunna klassificeras som P-försäkring eller K- försäkring. Från neutralitetssynpun kt kunde det eventuellt vara önskvärt att ta ut en högre premieskatt på sparande som sker i konkurrens med svenska K-försäkringar än på sparande som sker i konkurrens med svenska P-försäk- ringar. Motivet skulle då vara att avkastning på K-försäkring föreslås bli be- skattad med en högre skattesats än avkastning på P-försäkring. Effekten av den högre skattesatsen för K-försäkring motverkas emellertid av att sparan- detiden vanligen är längre i P-försäkring än i K-försäkring. Det bör därför vara möjligt att upprätthålla neutralitet mellan svenskt och utländskt försäk— ringssparande med samma skattesats för premier avseende utländska försäk- ringar oavsett hur dessa skulle komma att klassificeras.
I de fall försäkringssparande i utlandet beskattas bör skatten på premier som betalas till sådant försäkringssparande kunna sättas ned. Motivet är att svenska skattskyldigas försäkringssparande i utlandet annars sammantaget skulle kunna utsättas för en hårdare beskattning än motsvarande försäk- ringssparande i Sverige. Mitt förslag innefattar därför också en möjlighet att — efter ansökan hos RSV — erhålla nedsättning av premieskatten. Ned— sättningen skall göras med hänsyn till annan beskattning av det utländska
försäkringssparandet och avvägas så att det totala skatteuttaget blir det- samma som för försäkringssparande i Sverige. Av förenklingsskäl föreslås att nedsättning skall ske med antingen halva eller hela premieskatten.
Den föreslagna skatten är inte avsedd att försvåra betalningar till utlandet. Avsikten är endast att upprätthålla neutralitet mellan svenskt och utländskt försäkringssparande. Av det skälet kommer skatten inte att stå i strid med Sveriges förpliktelser gentemot andra länder och strider inte heller mot strä— vandena till liberalisering avseende kapitalrörelser över gränserna.
ValutalagStiftningen
En annan fråga som delvis har samband med en premieskatt är valutalagstift- ningen. I den delen har utvecklingen gått mot ett successivt borttagande av valutarestriktionerna. En 3 OOO-kronorsgräns för premier till utländska liv- försäkringsbolag gäller för närvarande. Slopande av den begränsningen är en av de frågor som övervägts i det förslag till lag om valutareglering, m.m. som nyligen remitterats till lagrådet. I lagrådsremissen förutskickas att slo- pandet av valutarestriktionerna också bör kunna omfatta förbudet mot pre- miebetalningar till utlandet. Remissförslaget innebär dock att förbudet be- hålls till dess att en premieskattelag träder i kraft, vilket enligt mitt förslag skall ske den I januari 1991.
6.10.12 Övergångsbestämmelser
Mitt förslag: Särskilda övergångsregler föreslås i ett avseende som gäller brutet räkenskapsår och vad gäller värdering av värdepappers— och fastighetsinnehav vid övergången till det nya systemet.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt i fallet med brutna räken- skapsår. I övrigt föreslås inga särskilda övergångsregler.
Remissinstanserna: De remissinstanser som tagit upp frågan om över- gången till det nya systemet menar att frånvaron av särskilda övergångsbe- stämmelser medför att förslaget kommer innebära en otillåten retroaktiv be- skattning.
Skälen för mitt förslag: Förslaget innebär att avkastningen på pensionsspa— rande kommer att beskattas med verkan från den 1 januari 1991. Avkast- ningen på allt pensionskapital som finns samlat hos olika förvaltare eller hos arbetsgivare den 1 januari 1991 kommer att bli föremål för beskattning efter detta datum. För skattskyldiga med brutet räkenskapsår föreslås emellertid en särskild övergångsbestämmelse. Lagrådet har påpekat att frånvaron av särskilda övergångsbestämmelser i det remitterade förslaget har viss bety- delse i fräga om värdet av lager vid övergången till det nya systemet. Lagrå- det har därför menat att den frågan borde regleras i övergångsbestämmel- serna. Jag delar lagrådets bedömning och återkommer till frågan i special- motiveringen.
Frågan om tillåten eller otillåten retroaktivitet har även i andra beskatt- ningssammanhang på senare tid varit aktuell. Pensionskapital har satts in i
sparandet vid en tidpunkt då avkastningen var fri från skatt. Av det skälet har det gjorts gällande att det skulle fi.")religga hinder för att detta äldre kapi- tals avkastning skulle utgöra underlag för beskattning. Min inställning är föl- jande.
Förslaget strider inte mot retroaktivitetsförbudet i regeringsformen efter- som det inte innebär beskattningav den avkastning som ackumulerats skatte- fritt under årens lopp. Förslaget innebär att den ax-'kastning som uppkommer efter ikraftträdandet kommer att utgöra skatteunderlag. Det förhållandet att denna avkastning beskattas framöver innebär inte något ingrepp i tidigare skattefrihet. Inte heller innebär det något brott mot retroaktivitetsförbudet att det kan förekomma situationer där det efter den 1 januari l99-1 lämnas pensionsutfästelser som avser intjänande av pensionsrätt under tid som lig- ger före ikraftträdandet. Det kapital som avsätts pågrund av en sådan utfäs- telse avsätts för övrigt först efter ikraftträdandet.
Förslaget griper inte heller på något otillbörligt sätt in i redan ingångna avtal. De kontrakt som ingåtts garanterar en försiktigt beräknad avkastning. grundräntan eller kalkylräntan. Effekten av mitt förslag kan inte bedömas bli så stor att denna garanterade avkastning kommer att beröras.
6.10.l3 Övriga frågor
Efter/('vumlepension
Mitt förslag: Det skall vara möjligt för en försäkringstagare i ett ho- mosexuellt samlevnadsförhållande att genom f("irsäkring ge efterle- vandepension till sin sambo utan att försäkringen därigenom klassas som en K-försäkring.
RINK:s förslag: Frågan var inte föremål för RINK:s arbete.
Skälen för mitt förslag: En P-ft'jrsäkrings kvalitativa villkor i KL innebär att en livförsäkring måste vara förenad med vissa villkor för att skattemässigt få klassas som en P-försäkring. Detta gäller bl.a. kretsen av berättigade till efterlevandepension. De förmånstagare till försäkringen som får sättas in av- seende cfterlevandepension är begränsade till bl.a. familjekretsen i hetero- sexuella samlevnadsförhållanden— antingen samlevnaden sker i äktenska- pets form eller i ett samboförhållande.
Om en homosexuell sammanboende vill tillförsäkra sin homosexuella sambo efterlevandepension strider ett sådant förordnande således mot vill- koren i KL och försäkringen blir klassad som en K-försäkring. Detta innebär att försäkring visserligen kan köpas men att avdragsrätt inte medges för pre- mien.
Detta förhållande har uppmärksammats i skilda sammanhang bl.a. av Ut- redningen om homosexuellas situation i samhället. Den utredningen före- slog i sitt betänkande (SOU 1984zö3) Homosexuella och samhället en lös- ning pä problemet innebärande att man i en särskild lag reglerade att olika samlevmidsdefinitioner i lagstiftningen också skulle avse homosexuell sam- levnad. Den aktuella bestämmelsen i KL fanns med i det förslaget.
I propositionen (1986/871124) föreslog regeringen riksdagen att en sådan lag skulle antas. l regeringens förslag togs emellertid inte in någon ändring av de kvalitativa villkoren för efterlevandepension. Lagen antogs av riksda- gen (lag l987z813 om homosexuella sambor).
Jag anser att det nu inte finns någon anledning att avvakta ytterligare i hägmtochlöredårdädörattdekthadvavdHuuenskaHfäensådaninne- börd att även en homosexuell sambo skall kunna sättas in som förmånstagare utan att livförsäkringen därigenom måste klassas som en K-försäkring. Lag- tekniskt kan detta åstadkommas genom att den nyssnämnda lagen om homo- sexuella sambor kompletteras med det aktuella lagrummet i KL.
Jag vill avslutningsvis erinra om att förslaget endast tar sikte på de privata P-försäkringarna och inte avser reglerna för den allmänna efterlevandepen- sionen.
Hänvisningar till PS5
7 Bostadsbeskattning
7.1. Privatbostad och näringsfastighet
Mitt förslag: Vid inkomstbeskattningen klassificeras en fastighet an— tingen som privatbostadsfastighet som redovisas i inkomstslaget kapi- tal eller som näringsfastighet som redovisas i inkomstslaget närings- verksamhet.
Småhus. som är inrättade som en— eller tvåfamiljsbostäder. samt bo- stadshus pä jordbruksfastighet räknas som privatbostäder om de helt eller till övervägande delen används för eller är avsedda för ägarens eller honom närstående personers permanent- eller fritidsboende.
Även tomtmark som är avsedd att bebyggas för sådana ändamål räknas som privatbostadsfastighet.
Annan fastighet än de nu nämnda är näringsfastighet. Bostadsrätt i s. k. äkta bostadsföretag räknas som privatbostad. Privatbostad som ingår i dödsbo får hänföras till denna kategori un- der fyra kalenderår efter dödsfallet.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt utom så till vida att ett innehav om högst tre bostäder hos en och samma skattskyldig får behandlas som pri- vatbostad och att endast i Sverige belägen privatbostad fär redovisas i in- komstslaget kapital.
Remissinstanserna: De flesta av de remissinstanser som yttrat sig anser att huvudprincipen att en fastighet skall anses antingen sotn privatbostad eller som näringsfastighet är riktig. Företrädare för jordägare motsätter sig dock att bostadshus på jordbruksfastigheter bryts ut ur inkomstslaget närings- verksamhet. Härvid åberopas bl. a. att kostnader för reparation och under- håll av bostaden inte längre blir avdragsgilla. Även från andra håll kritiseras detta med tillägget att kulturbyggnader som slott och herrgårdar inte längre kommer att kunna hållas i gott och vårdat skick om avdragsmöjligheten för- svinner.
Frän framför allt företrädare för småföretagare påpekas att egenföreta- gare med lokal i den egna bostaden kommer att missgynnas eftersom försla- get innebär att vissa kostnader som de anser hänför sig till näringsverksam- heten inte blir avdragsgilla.
Ett antal remissinstanser anser att gränsdragningen är oklar och måste preciseras ytterligare. Sålunda anser några att begränsningen av det antal bostäder som får räknas som privatbostad bör utgå. Vidare påpekas att även privatbostad som är belägen i utlandet bör få redovisas i inkomstslaget kapi- tal och således inte hänföras till näringsfastighet.
Skälen för mitt förslag: Syftet bakom förslaget att dela upp fastigheter och vissa bostadsrätter mellan inkomstslagen kapital och näringsverksamhet är att uppnå enkla. enhetliga och likformiga regler för inkt')mstbeskattningen. Enhetliga regler tillämpas därefter inom resp. inkomstslag. lnom inkomst- slaget näringsverksamhet beskattas fastigheter med utgångspunkt från fak-
tiska inkomster och kostnader medan enklare och mera schablonmässiga regler tillämpas inom inkomstslaget kapital. Fastigheter och vissa bostads- rätter som redovisas i inkomstslaget kapital benämns privatbostäder medan övriga fastigheter benämns näringsfastigheter.
Jag anser också att dessa principiella utgångspunkter kan läggas till grund för de förändringar som föreslås inom de delar av bostadsbeskattningen som närmare berörs i det följande.
Det bör således vara användningssättet av byggnaden på fastigheten eller bostadsrätten som avgör om den skall hänft'.')ras till kategorin privatbostad eller näringsfastighet.
fått grundkrav för att en fastighet skall behandlas som privatbostadsfastig- het är att byggnaden på den helt eller till övervägande delen används för per- manent- eller fritidsboende av ägaren cller honom närstående person. Med ägare avses även den som äger en andel i sådan fastighet. Som privatbostad bör under dessa förutsi-ittningar räknas även bt'>stadsrätter i s. k. äkta bo- stadsföretag (vanligen bostadsrättsföreningar). Härmed avses enligt en defi- nition i anvisningar frän RSV (RSV Dt l976:43) en bostadsförening eller ett bostadsaktiebolag vars fastigheter inrymmer minst tre bostadslägenheter och där minst en % av hela taxeringsvärdet för företagets fastigheter belöper på bostadsli'tgenheter som upplåtits till medlemmarna eller delägarna med bostadsrätt eller hyresrätt.
Normalt torde det inte vara förenat med några större svårigheter att göra den nämnda användningsavgränsningen. Den omständigheten att en bo- stadsbyggnad hyrs ut behöver inte utgöra ett bevis för att den inte är avsedd att användas för eget boende. Om det emellertid av omständigheterna fram- går att ägaren eller innehavaren inte har för avsikt att inom överskådlig tid bosätta sig på fastigheten eller använda den för permanent boende eller för fritidsändamäl bör den inte behandlas som privatbostad.
Av definitionen följer att endast fysiska personer och vissa dödsbon kan innehaprivatbostäder. Fastigheter som innehas av juridiska personer redovi- sas alltid som ni'iringsfastighcter. Även de s. k. andelshusen skall behandlas enligt de regler sotn föreslås för näringsverksamhet. Det får i annat samman- hang övervägas om fysisk persons andel i sådant hus även framdeles bör re- dovisas i detta inkomstslag. Enligt min mening hör denna fråga under bo- stadsrättsvärderingskommitténs uppdrag (avsnitt 7.3).
Till gruppen privatbostad hänförs framför allt sedvanliga egnahem och fri- tidshus. Även tomtmark som skall bebyggas för permanent- eller fritids- boende bör hänföras hit om marken är avsedd för den skattskyldiges eller honom närståendes egna boende. Mangårdsbyggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet räknas också som privatbostad.
Viss ledning för klassificering kan erhållas genom den indelning av fastig- heter som sker vid fastighetstaxeringen. Fastigheter indelas då bl. a. i grup- perna småhusenhet. hyreshusenhet. industrienhet samt lantbruksenhet. In- delning sker även i undergrupper som t. ex. hyreshusenhet: tomtmark. hy- reshusenhet: huvudsakligen bostäder, hyreshusenhet: bostäder och lokaler. hyreshusenhet: kiosk m. m.
. För det stora flertalet skattskyldiga medför denna indelning att det blir enkelt att avgöra om fastigheten skall redovisas i inkomstslagen kapital eller näringsverksamhet eftersom småhus som ägs av fysiska personer oftast utgör privatbostadsfastigheter medan hyreshus och industrienhetcr utgör närings- fastigheter. lndelningen vid fastighetstaxeringcn är dock inte bindande för uppdelningen mellan privatbostadsfastighet och näringsfastighet vid in- komsttaxeringen. Så skall t. ex. för aktiebolagens del alla fastigheter — oav- sett indelningen vid fastighetstaxeringen — behandlas som näringsfastigheter.
[ många fall leder uppdelningen mellan privatbostad och näringsfastighet till en inkomstskattemässig klyvning av en fastighet. Sålunda föreslås man- gårdsbyggnaden på en jordbruksfastighet som bebos av ägaren bli beskattad i inkomstslaget kapital som privatbostad medan resterande del av jordbruks- fastigheten beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Likaså bör. i fråga om en fastighet som vid fastighetstaxeringen uppdelats i t. ex. en småhusen- het och en industrienhet. småhusenheten betraktas som en privatbostad om huset helt eller till övervägande del används som bostad medan industrien- heten utgör näringsfastighet.
Vid en blandad användning av en byggnad eller bostadsrätt bör det över- vägande användningssättet vara avgörande för till vilket inkomstslag den skall hänföras. Begreppet övervägande är hämtat från fastighetstaxeringsla- gens system. Enligt detta är bl. a. det sätt. på vilken en byggnad till tner än hälften används. avgörande för i vilken byggnadstyp den indelas. Enligt nu- varande inkomstskatteregler görs en uppdelning av fastigheten i en bostads- del och en rörelsedel om en villa delvis används i ägarens rörelse. Även om en del av en byggnad eller bostadsrätt. som till mer än hälften utgör privat- bostad. används i näringsverksamhet bör den emellertid enligt mitt förslag i sin helhet behandlas enligt de regler som gäller för privatbostäder. Avdrag för räntor och tomträttsavgäld medges således i inkomstslaget kapital samti- digt som avdrag för bl. a. värdeminskning inte medges. Har exempelvis hela husfasaden reparerats eller målats om medges inte avdrag för den del av kostnaderna som belöper på den del av byggnaden som tagits i anspråk för näringsverksamheten. Intäkten från näringsverksamheten redovisas enligt de regler som föreslås för det inkomstslaget. Här skall endast nämnas att avdrag medges för kostnader som är omedelbart betingade av näringsverk- samheten som sådan. Jag har förut berört de regler som bör gälla i detta av- seende när övergång sker från näringsfastighet till reglerna som föreslås för privatbostad (avsnitt 6.4.11).
Jag kan dock i detta sammanhang framhålla att jag delar den remisskritik som går ut på att åtskilliga gränsdragningsproblem faller bort om man slopar antalsbegränsningen i fråga om hur många privatbostäder en skattskyldig får redovisa i inkomstslaget kapital. Den delen av förslaget bör således inte ge- notnföras. Detsamma gäller. med undantag för bostadsbyggnad på jordbruk. förslaget att redovisa privatbostad som är belägen i utlandet i inkomstslaget näringsverksamhet. Sådan privatbostad bör därför också redovisas under in- komst av kapital. Underlaget för fastighetsbeskattning av detta slag av pri- vatbostad bör vara 75 % av marknadsvärdet. En jordbruksfastighet i ut- landet bör dock i sin helhet redovisas under inkomstslaget näringsverksam-
het. Jag berör dessa frågor ytterligare i specialmotiveringen till 5 5 KL resp. Prop. 1989/901110 fastighetsskattelagen i samband med tnina kommentarer till vad lagrådet an- fört.
Jag vill här även nämna något om den nuvarande regeln i punkt 3 av anvis- ningarna till 27 % KL om s. k. byggmästarsmitta. Enligt denna anses en fas- tighet i vissa fall som omsättningstillgäng hos fastighetsägaren om denne el- ler dennes make driver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. Häri- från görs dock enligt andra stycket b nämnda anvisningspunkt undantag för en- eller tvåfamiljsfastighet som uppenbarligen skall stadigvarande användas som bostad för fastighetsägaren eller dennes make. Denna anvisningspunkt föreslås nu överförd till punkt 4 av anvisningarna till 21 å KL samtidigt som undantagsregeln under b slopas. Frågan om undantag får i fortsättningen sin lösning genom den avgränsning som enligt 5 & KL föreslås gälla mellan pri- vatbostad och näringsfastighet. dvs. så länge en bostad är en privatbostad kan den inte utgöra omsättningstillgång hos ägaren.
Avslutningsvis vill jag framhålla att det närståendebegrepp som används i tillämpliga delar bör sammanfalla med den krets som anges i mitt förslag till en ny anvisningspunkt 14 till 32 & KL. Detta innebär att närståendekretsen inkluderar fi'iräldrar. far- och morföräldrar, make. avkomling eller avkom- lings make samt syskon eller syskons make eller avkomling. Med avkomling avses även styvbarn och fosterbarn. Bland denna närståendckrets omnämns i anvisningspunkten även dödsbo vari den skattskyldige eller någon av de andra nämnda personerna är delägare. Vid definitionen av privatbostad blir dock det ledet inte tillämpligt eftersom dödsbo är en juridisk person.
För att undvika att privatbostad som ingåri dödsbo omedelbart måste re- dovisas i inkomstslaget näringsverksamhet bör emellertid just den situatio- nen särregleras. Privatbostadsreglcrna bör i en sådan situation få tillämpas under fyra kalenderår efter dödsfallet. En förutsättning för detta är natur- ligtvis att kraven i fråga om användning m. m. uppfylldes av den avlidne. Under den angivna tiden bör dödsbodelägarna hinna skifta ut fastigheten.
Hänvisningar till S7-1
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt 7.2
7.2. Den löpande beskattningen av småhus
Mitt förslag: Schablonbeskattningen av småhus (en- och tvåfamiljs- fastigheter) slopas. Hyres- och andra intäkter. som enligt nuvarande regler hänförs till inkomstslaget annan fastighet. beskattas i inkomst- slaget kapital. Skatt för innehavet tas ut enligt fastighetsskattelagen.
Beskattningen av ägarens bostad på ett jordbruk (normalt man- gårdsbyggnaden) bryts ut ur inkomstslaget näringsverksamhet. Skatt för innehavet tas ut enligt fastighetsskattelagen.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Inte någon remissinstans invänder mot att schablonin- täkten tas bort. Inställningen till förslaget om beskattningen av bostadsbygg- naden på jordbruk har behandlats tidigare (avsnitt 7.1 ). Skälen för mitt förslag: Innehav av ett småhus beskattas enligt nuvarande 502
regler enligt en schablonmetod. Som intäkt tas upp 1,5 % av fastighetens taxeringsvärde (prop. 1989/90:50, SkUlO, rskr. 96. SFS 1989:1017). Dess- utom tas statlig fastighetsskatt ut. Tidigare gällde en progressiv skala vid schablonbeskattningen. Denna avskaffades dock genom den nämnda lag- stiftningen. Syftet med ändringen var framför allt att justera villabeskatt- ningen med anledning av de höjda taxeringsvärden som förväntades bli följ- den av 1990 års allmänna fastighetstaxering av småhus. Den ansågs emeller- tid även ligga i linje med att RINK föreslagit att villabeskattningen borde ske enbart genom en proportionell fastighetsskatt.
Till intäkt av jordbruksfastighet räknas enligt dagens regler bl. a. värde av bostadsförmån. Bostadsförmånen värderas med ledning av hyrespriset på orten. Saknas möjlighet att göra jämförelse med ortens pris skall värdet be- räknas efter annan lämplig grund. Grunderna för den värderingen anges i rekommendationer som RSV utfärdar (RSV Dt 1989:18). Eftersom bostä- der på jordbruksfastigheter normalt ligger på landsbygden där det inte finns någOn egentlig hyresmarknad tillämpas rekommendationernas beräknings- grunder på det stora flertalet jordbruk. Enligt rekommendationerna beräk- nas värdet schablonmässigt till viss procent av det taxerade byggnadsvärdet enligt följande.
Intäktsproccnt Taxerat byggnadsvärde (kr.) 10 0— 100 000
6 100 000—200 000 3 200 000—
Förmånsvärdet får jämkas under vissa förutsättningar t. ex. om bostads- byggnadsvärdct åsatts under hänsynstagande till särskilda förhållanden — t. ex. K-märkt byggnad. slottsbyggnad — eller om bostadsbyggnad varit obe- boelig eller under väsentlig ombyggnad.
Jag delar RINK:s uppfattning att innehav av privatbostadsfastighet endast skall beskattas enligt fastighetsskattelagen. Jag återkommer till nivån på skatteuttaget.
Förslaget att slopa intäktsbeskattningen av en- och tvåfamiljsfastigheter föranleder ändringar av en rad materiella skatteregler.
Bland huvudbestämmelserna kan nämnas 5 5 KL vari definieras vad som avses med privatbostadsfastighet och privatbostad. Beskattningen av små- hus sker enligt beräkningsgrunder som anges i 3 & lagen om statlig fastighets- skatt. Reglerna om avdrag för ränteutgifter återfinns i 3 5 2 mom. SIL, me- dan nya regler införs i 3 5 3 mom. samma lag om beskattning av intäkt av bl. a. uthyrning av privatbostad samt andrahandsupplåtelse av hyreslägen— het. Vidare anges i 53 ä 3 mom. KL hur en privatbostad skall skattemässigt behandlas när den ingår i ett dödsbo.
Hänvisningar till S7-2
- SOU 2009:65: Avsnitt 6.3
7.3. Den löpande beskattningen av hyreshus
Mitt förslag: Schablonbeskattningen av allmännyttiga bostadsföretag och s. k. äkta bostadsföretag (vanligen bostadsrättsföreningar) be- hålls. Beskattning sker även enligt fastighetsskattelagen.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt såvitt avser kommitténs för- slag om den löpande beskattningen av bostads- och hyresrätt på kort sikt. I det längre perspektivet föreslog RINK att också privatbostäder i fortn av bostadsrätter skall beskattas enbart med fastighetsskatt samt redovisas un- der inkomstslaget kapital på liknande sätt soni småhus. '
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har kommenterat för- slaget i denna del. "T("O tillstyrker att schablonbeskattningen av bostads- rättsföreningar och allmännyttiga bostadsft'.irctag behålls under de närmaste åren. Enligt Sverige.; faslig/tetsägartförbum'l måste skattereglerna göras lika för alla hyreshus. Förbundet kräver att frågan om nya skatteregler för all- männyttiga bostadsföretag behandlas omedelbart så att reglerna kan tilläm- pas fr. o. m. den 1 januari 1991.
Skälen för mitt förslag: Schablonmässig inkomstbeskattning tillämpas på. förutom villor. även fastigheter som ägs av allmännyttiga bostadsföretag och äkta lmstadsföretag. Schablonbeskattningen innebär att 3 % av taxerings- värdet redovisas som intäkt. Avdrag medges för i huvudsak ränteutgifter. För närvarande redovisas schablonintäktcn under inkomst av annan fastig- het hos bostz'tdsföretaget. '
RINK har förordat en på sikt likformig beskattning av bostadsrätter och villor. Jag delar denna uppfattning. Detta förutsätter emellertid ett nytt sys- tem för fastighetstaxering av hus ägda av bostadsrättsföreningar. Det är en huvuduppgift för hostadsrättsvärderingskommittén (dir. 1989:27) att ut- forma ett sådant system. ] avvaktan på förslagen från kommitten bör scha- blonbeskattning av allmännyttiga bostadsföretag och bostadsrättsföreningar behållas. Vissa justeringar bör dock göras beträffande fastighetsskatten (av- snitt 7.4). ..
Mitt förslag om att juridiska personers inkomster i sin helhet skall hän- föras till inkomstslaget näringsverksamhet får återverkningar för schablon- beskattadc b(:)stadsföretag vilka skall beskattaslinom inkomstslaget närings- verksamhet eftersom fastigheterna ägs av juridiska personer. Det innebär emellertid i stort sett endast att företagen skall ta upp viss procent av taxe- ringsvärdet sotn intäkt och tillgodt'iföra sig ränteavdrag m. m..i det inkomst- slaget. Rätten till underskottsavdrag behandlas på samma sätt som i övrig niiringsverksamhet (avsnitt 8.5). Dessa bostadsföretag berörs däremot inte av regelsystemet för näringsverksamhet i övrigt bl. a. såvitt avser SURV och värdeminskningsavdrag m. m.
7.4. I—"astighetsskatten
Mitt förslag: Fastighetsskatten skall för småhus uppgå till 1.5 % av taxeringsvärdet och för hyreshus till 2.5 % av taxeringsvärdet.
RINK:s förslag: Fastighetsskatten görs enhetlig för alla hustyper och ägar- kategorier och bestäms till 1.5 få.
Remissinstanserna: Sveriges Villaägareförbund och Mäklarsamfundet vill i första hand sänka eller slopa fastighetsskatten. Sveriges fastighetsägareför- bund menar att fastighetsskatten för privatägda näringsfastigheter måste av- skaffas och för allmännyttiga bostadsföretag höjas till 2.0 % om en enhetlig beskattning av skilda investeringar och boendeformer skall uppnås.
Plan- och bostadsrerket anser att frågan om underlaget för fastighetsskat- ten behöver utredas. Vidare anser verket att det av RINK diskuterade för- slaget om ett system med en rullande fastighetstaxering bör genomföras.
Flera remissinstanser. bland dem SABO. Hyresgästernas Riksförbund, HSB. Riksbyggen. SBC och Sveriges Villaägareförbund. anser att taxerings- värdet inte skall utgöra grund för fastighetsbeskattningen. I stället föreslås alternativa värden såsom boendevärde. bruksvärde eller byggnadsvärde för att bl. a. komma till rätta med de problem som höga taxeringsvärden i vissa delar av landet och höga taxeringsvärden i nyproduktion medför. Hyresgäs- ternas Riksförbund för även fram tanken på en differentierad fastighets- skatt. l attraktiva lägen skulle fastighetsskatten t. ex. kunna beräknas på en större andel av taxeringsvärdet än i mindre attraktiva lägen. Syftet är att åstadkomma rättvisa boendekostnader. Näringslivets skattedelegation anför att skattereformen torde komma att påverka prisbildningen på fastigheter. Omtaxering av en fastighet bör därför få ske om det visas att taxeringsvärdet avsevärt överstiger 75 ";f= av fastighetens marknadspris. En sådan ny grund för omtaxering skulle kunna begränsas till att gälla endast viss tid efter refor- mens införande. Skattedelegationcn föreslår att möjligheten skall gälla fram till nästa allmänna fastighetstaxering.
Flera remissinstanser anför att de ökade boendekostnaderna kan komtna att medföra att bostadsbidragen måste höjas. Det påpekas också att högre lwstadsbidrag kan medföra högre marginalcffekter. '
Skälen för mitt förslag
Busk atm i ngsunderlug el
Kritik har vid remissbehandlingen från flera håll framförts mot att underla- get för fastighetsskatten utgörs av taxeringsvärdet. Olika alternativa under- lag har förespråkats såsom byggnadsvärdet. bruksvärde eller något slag av boendcvärde. Som skäl för att överge taxeringsvärdet som bas för skatten anförs främst de regionala skillnader i skatteuttag som följer av nuvarande ordning.
Jag kan i och för sig ha förståelse för de synpunkter som framförts. Från bostadspolitiska utgångspunkter kan det hävdas att taxeringsvärdet är
mindre lämpligt som underlag för fastighetsskatten. Även andra aspekter måste emellertid vägas in. Grundläggande för skattereformen är en likfor- mig kapitalbeskattning. Från den utgångspunkten framstår det som mycket tveksamt att frikoppla beskattningen av bostäder från deras marknadsvärde. Under alla förhållanden saknas i dag erforderligt underlag för att bedöma effekterna i olika hänseenden av att basera fastighetsskatten på något alter- nativt underlag. I vart fall på kort sikt bör därför underlaget för fastighets- skatten. liksom hittills, utgöras av taxeringsvärdet. Jag är emellertid beredd att pröva alternativa baser för skatten. En översyn av underlaget för fastig- hetsskatten bör därför nu göras. Olika beskattningsunderlag och analyser av deras effekter i regionalpolitiska, fördelningsmässiga och andra hänseenden bör belysas. I det sammanhanget bör också analyseras om effekterna av de nya höjda taxeringsvärdena och uttaget av fastighetsskatt övergångsvis i några fall kan ge ett oskäligt beskattningsresultat. Jag återkommer vid en senare tidpunkt till under vilka former det arbetet skall bedrivas.
Små/i us
Nuvarande uttag av fastighetsskatt på småhus varierar beroende bl. a. på om huset är schablon- eller konventionellt beskattat. För ett schablonbeskattat småhus uppgår skattesatsen till 1,4 % av en tredjedel av taxeringsvärdet me- dan skattesatsen är 2,0 % på samma underlag om huset är konventionellt beskattat. För ett småhus på en Iantbruksenhet tas 2,0 % ut baserat på ett underlag av en tredjedel av bostadsbyggnadsvärdet och tomtmarksvärdet.
Som jag tidigare har redovisat (avsnitt 7.3) vidtog riksdagen i höstas en ändring beträffande beskattningen av egnahem som innebar att den s. k. villaschablonen gjordes proportionell samtidigt som intäktsprocenten sänk- tes till 1.5. Fastighetsskatten berördes inte av ändringarna. I samband med att villaschabloncn nu föreslås bli slopad och i full utsträckning ersättas med den statliga fastighetsskatten. måste skattesatsen och underlaget för uttaget omprövas. Jag gör här följande bedömning.
Jag anser att det har stort värde om skattesats och underlag bestäms så enhetligt och görs så enkla som möjligt. Dessa bör därför få generell giltighet för samtliga slag av småhus. Den skattesats om 1.5 % som RINK föreslog är enligt min mening välgrundad och i linje med RINK:s utgångspunkt om en enhetlig kapitalbeskattning som jag också ansluter mig till. Jag föreslår där- för att skattesatsen skall uppgå till 1,5 % av taxeringsvärdet för ett småhus. Som jag senare kommer att beröra behövs dock under en övergångstid en lägre skattesats för vissa småhus.
Hyreshus
Även beträffande hyreshusen varierar fastighetsskatteuttaget. Enligt riksda- gens beslut i höstas (avsnitt 7.3) baseras skatten på 65 % av taxeringsvärdet för hyreshusenheter. För hyreshus på lantbruksenheter är dock underlaget hela bostadsbyggnads- och tomtmarksvärdet. Skattesatsen uppgår till 1,4 % för schablontaxerade hyreshus och till 2.5 % för övriga.
Fastighetsskatten är avdragsgill för privatägda hyresfastigheter. vilket ger en lägre belastning efter skatt. Vid en sådan jämförelse bör man dock beakta
att den hyreshöjning som skall täcka fastighetsskatten, och som genom bruksvärdeprövningen styrs av allmännyttiga bostadsföretags kostnad för fastighetsskatten. är skattepliktig för privatägda hyreshus. En hyreshöjning som motsvarar fastighetsskatten leder för deras del inte till någon sänkt in- komstskatt.
Dessutom bör här också beaktas att vissa förslag som jag lagt fram i annat sammanhang leder till ökad skatt för enskilt ägda hyreshus. Jag syftar på för- slaget om särskild löneskatt för all inkomst av passiv näringsverksamhet. dit iregel enskilt ägda hyreshus hänförs (avsnitt 5.6) liksom regeln om att under- skott för näringsverksamhet i regel endast får kvittas mot framtida överskott i förvärvskällan (avsnitt 8.103). Kostnaderna ökar därför mer för privatägda hyreshus än för hyreshus i allmännyttan.
Från likformighetssynpunkt är den gällande differentieringen av fastig- hetsskatten på hyreshus inte tillfredsställande. Ett enhetligt skatteuttag bör i stället införas.
Det hade naturligtvis varit av visst värde om det procentuella uttaget hade kunnat göras enhetligt för både småhus och hyreshus. Fastighetsskatten hade då blivit den samma oberoende av såväl hustyp som ägarkategori. Som jag angav i prop. 1989/90:50 s. 79 låg emellertid den genomsnittliga taxe- ringsvärdehöjningen för hyreshusen vid 1988 års fastighetstaxering på en be- tydligt lägre nivå än den från vilken dåvarande fastighetsskatteuttag var be- räknad. Visserligcn innebar riksdagens beslut i höstas en höjning av underla- get för hyreshusens fastighetsskatt. men den var främst tillkommen som en konsekvens av det höjda löpande skatteuttag som då beslutades för de egna hemmen. Som en jämförelse kan nämnas att det genomsnittliga taxerings- värdet per m2 för småhus för närvarande är ungefär dubbelt så högt jämfört med hyreshus av årgångar fram till och med år 1974. Det är därför motiverat med ett högre uttag av fastighetsskatt för hyreshus än för småhus. Som jag strax kommer att beröra föreslås att fastighetsskatten skall nedsättas för se- nare årgångar. Reduktionen är i flera avseenden mer omfattande för hyres- hus än för småhus.
Jag föreslår att fastighctsskatteuttagct för samtliga kategorier hyreshus skall vara enhetlig. Som framgår av mitt förslag om övergångsregler kommer dock höjningen av bostadsutgifterna att mildras väsentligt för senare år- gångar.
Förslagen föranleder ändringar i 3 & fastighetsskattelagen.
Hänvisningar till S7-4
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt 12.3
7.5. Reduktion av fastighetsskatten 7.5.l Initialt reducerad fastighetsskatt för nyproduktion
Mitt förslag: De ökade bostadsutgifterna för nyproduktion fr. o. m. är 1991 mildras genom att det för bostadsfastigheter. dvs. småhus och hyreshus som huvudsakligen består av bostäder. inte tas ut någon fas- tighetsskatt under de första fem åren efter byggandet samt genom att det endast tas ut halv fastighetsskatt under de följande fem åren.
RINK:s förslag: Överenstämmer med mitt. Remissinstanserna: Han- och lmstadsverket anser att reduceringsreglerna inte bör införas och anför bl. a. följande. Bostadsfastigheter som får ränte- bidrag bör generellt undantas från fastighetsskatt. När den garanterade rän- tan överstiger bruttoräntan på bostadslån och bottenlån bör fastighetsskatt tas ut med mellanskillmtden mellan den garanterade räntan och bruttorän- tan. Detta bör ske upp till den nivå där denna mellanskillnad motsvarar den av RINK fi'ireslagna "normala" fastighetsskatten. dvs. 1.5 % av taxerings— värdet. Upptrappningen av den garanterade räntan bör således ske tills full fastighetsskatt tas ut. För bostadsfastigheter utan räntebidrag bör full fastig- hetsskatt tas ut. En sådan modell skulle göra det enklare att upprätthålla paritet mellan årgångar och neutralitet mellan upplåtelseformer än genom den av RINK föreslagna modellen.
HSB anser att förslaget om en reducerad fastighetsskatt under de första tio åren bör genomföras som en självständig bostadspolitisk åtgärd i syfte att skapa bättre bt')cndekostnadsparitet inom bostadsbeståndet. Reduktionen skall dock inte utgöra en kompensation för höjd byggmoms. Om byggmom- sen höjs kvarstår den nuvarande. mycket allvarliga. paritetsbristen oföränd- rad eller t. o. m. förvärrad. l-lSB anser också att reduktionen måste avse fas- tighetsskatten även vid ombyggnader eftersom dessa drabbas av minst lika stora paritetsbrister som nyproduktionen.
H_t-'re.sgä.s/ermzs Riksförbund anser att den föreslagna reduceringen är otill- räcklig men vill inte motsätta sig förslag i denna riktning. Förbundet ställer sig också tveksamt till reduktionens tekniska konstruktion. Reduktionen borde vara utdragen under en längre tid samtidigt som upptrappningen av den garanterade räntan borde begränsas för att fullt ut medverka till att för- bättra pariteten. Förbundet anför vidare att de problem som finns i nypro- duktionen förekommer i samma utsträckning vid ombyggnad varför en even- tuell reduktion måste användas också i sådana fall.
Riksbyggen finner den föreslagna reduktionen välmotiverad, men anser att det vore ännu bättre om man kunde stanna för en flexibel uttagsproeent som kunde anpassas efter kostnadsutvecklingen och kanske också efter re- gionala skillnader.
SA BO anser att förslaget om reduktion av fastighetsskatten på ett positivt sätt medverkar till att sänka hyresnivån i nyproduktionen. Förslaget leder emellertid till betydande problem vad gäller hyresutvecklingen åren efter produktionsåret. SABO anser att problemen kan lösas om fastighetsskatten kopplas till bostadssubventionssystemet och skatteuttaget relateras till bo- värdet i fastigheten. Vidare förutsätter SABO att fastigheter som väsentligt byggs om behandlas analogt med nyproducerade fastigheter.
Sveriges Vil/diigareförbund menar att det är felaktigt att införa en skatt som för att den inte skall få helt oacceptabla konsekvenser måste sättas ur spel under decennier.
Skälen för mitt förslag: De förslag som jag i andra sammanhang lagt fram om lmsbreddningar avseende mervärdeskatten skulle, tillsammans med här föreslagna ändringar i fastighetsskatten och begränsningar av skattelättna- den för ränteutgifter. leda till en mycket kraftig ökning av utgifterna i nypro-
ducerade bostäder. Från bostadspolitisk- och fördelningspolitisk synpunkt skulle detta inte vara acceptabelt. Utgiftsökningen måste därför mildras. Detta sker lämpligen genom en åldersdifferentierad fastighetsskatt som blir permanent till sin karaktär. Det ligger också i linje med de ursprungliga in- tentionerna för fastighetsskatten. nämligen att utjämna bostadsutgifterna.
Jag föreslår därför att ökningen av bostadsutgifterna begränsas genom att fastighetsskatten får en permanent åldersdifferentiering för småhus och hy- reshus med början fr. o. m. år 1991. Av statsfinansiella skäl bör nedsätt- ningen vara begränsad och därför vara inriktad på de år då problemen är som mest påtagliga, dvs. under de första fem till tio åren. Detta åstadkoms genom att något uttag av fastighetsskatt för nyproducerade bostäder inte görs under de första fem åren samt genom att fastighetsskatten nedsätts till hälften under år 6 — 10.
Förslaget föranleder att ett nytt andra stycke införs i 3 & fastighetsskattela- gen.
Hänvisningar till S7-5
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt 7.5.2
7.5.2. Övergångsregler för hyreshus
Mitt förslag: Höjningen av bostadsutgifterna för hyreshus mildras ge- nom övergångsregler som innebär att det för bostadshyreshus inte tas ut någon fastighetsskatt för årgång 1977 — 1990 samt halv fastighets- skatt för årgång 1973 — 1976 under år 1991. att det inte tas ut någon fastighetsskatt för årgång 1979 — 1990 samt h_alv fastighetsskatt för år- gång 1975 — 1978 under år 1992. att det inte tas ut någon fastighets- skatt för årgång 1981 — 1990 samt halv fastighetsskatt för årgång 1977— 1980 under år 1993 osv. till dess att övergångsreglerna för de totalt berörda 18 årgångarna är avvecklade efter nio år.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Plan- och bostadsverket anser att reduceringsreglerna inte bör införas och argumenterar för en annan lösning (avsnitt 7.5).
HSB anser det i och för sig vara angeläget att utredningen försöker finna metoder för en mjukare övergång till de skärpta boendekostnaderna till följd av höjd fastighetsskatt och försämrade räntebidrag. HSB har förordat ett alternativt sätt att bestämma underlaget för den löpande beskattningen samt framför invändningar mot den föreslagna konstruktionen av räntebi- dragen. Om en reform kan genomföras enligt HSB:s synpunkter minskar be- hovet av särskilda övergångsregler.
Hyresgt'istcrnas Riksförbund tillstyrker kommitténs förslag om att rabatten på fastighetskatten ges en retroaktiv verkan. Utformningen av detta förslag måste dock granskas ytterligare. Ft'firbundet anser det angeläget att systemet jämnas ut så att inte oönskade marginaleffekter uppstår.
SA BO anser det värdefullt att utredningen sökt finna former för att minska övergångsproblem i samband med höjning av fastighetsskatten. sär- skilt i de senast byggda årgångarna hyreshus. Emellertid anser SABO att fas-
tighetsbeskattningen skall baseras på ett bovärde. Skatteuttaget bör i förhål- lande till nuvarande beskattning vara lägre i det yngre beståndet än i det äldre. Kommitténs förslag kommer att skapa samma tröskeleffekter som ra- batterna vid nyproduktionen. SABO motsätter sig därför förslaget till kon- struktion av övergångsregler för hyreshus. RINK har inte i sina beräkningar tagit hänsyn till övergångsreglernas kostnadsökande effekt efter år 1991. SABO anser det nödvändigt att belysa dessa effekter.
Skälen för mitt förslag: Förslaget om en reducerad fastighetsskatt för framtida nyproduktion av bostäder är ett permanent inslag i fastighetsskat- ten som syftar till att uppmuntra nyproduktion och därigenom bidra till en allmänt lägre hyres- och bostadskostnadsnivå.
Utöver dessa mera långsiktiga aspekter uppkommer övergångsproblem genom att Utgiftsökningen den 1 januari 1991 skulle bli särskilt stor för vissa delar av bostadsbeståndet. Eftersom dessa problem utgör ("övergångsproblem bör de dämpas genom temporära och inte genom permanenta åtgärder.
Mot denna bakgrund föreslås att tekniken med borttagande av fastighets- skatten för de senaste årgångarna tillämpas även som en övergångsåtgärd för befintliga bostadshyreshus. Därvid uppnås en förhållandevis jämn utgiftsök- ning om det är 1991 inte tas ut någon fastighetsskatt för årgång 1977 — 1990 och endast halv fastighetskatt för årgång 1973 — 1976. Därmed omfattas to- talt 18 årgångar av dessa övergångsregler. Med årgång avser jag det vid fas— tighetstaxeringen beräknade värdeåret.
För att undvika en alltför lång övergångsperiod bör nedsättningen av fas- tighetsskatten elimineras för två årgångar per år. Eftersom halv fastighets- skatt tas ut för fyra årgångar kommer därmed berörda fastigheter att få halv fastighetsskatt under en period om två år. När en sådan tidsgräns passeras beräknas bostadsutgifterna öka med 3 — 6 %.
Förslaget innebär således att dessa särskilda övergångsregler för hyreshus avvecklas successivt.
7.5.3 Övergångsregler för småhus Mitt förslag: Höjningen av bostadsutgifterna för småhus mildras ge- nom övergångsregler som innebär att fastighetsskatten nedsätts till 1.2 % av taxeringsvärdet år 1991 och 1992 samt genom att det tas ut halv fastighetsskatt för årgång 1986 — 1990 under är 1991. för årgång 1987 — 1990 under år 1992. för årgång 1988 — 1990 under år 1993. för årgång 1989— 1990 under år 1994 samt för årgång 1990 under år 1995.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Plan- och bostadsverkct argumenterar för en annan lösning (se de föregående avsnitten). Övriga remissinstanser har inte särskilt kommenterat RINK:s förslag i denna del. RSV ifrågasätter dock om över— gångsbestämmelserna behöver omfatta så långa tider som föreslagits.
Skälen för mitt förslag: För småhus ökade det löpande skatteuttaget i form av fastighetsskatt och schablonintäkt från år 1989 till år 1990 i första hand genom höjda taxeringsvärden. Denna ökning av taxeringsvärdena skulle
Prop. 1989/901110
dock ha uppkommit även utan en skattereform och kan ses som en normali— sering jämfört med läget med taxeringsvärden som ligger långt under nor- men om att de skall utgöra 75 % av marknadsvärdet.
Trots detta krävs särskilda övergångsregler även för småhus för att mildra effekterna av höjda taxeringsvärden och den i höstas av riksdagen beslutade utvidgade mervärdeskatten på energi. vatten/avlopp och sophämtning.
De sänkta skattesatserna reducerar skattelättnaden för ränteutgifter från normalt 40 % till 30 %. Detta kan också ses som en ökning av bostadskost- naderna som emellertid balanseras direkt av sänkt skatt eftersom räntor för- blir fullt avdragsgilla för det stora flertalet skattskyldiga.
Övergångsreglerna för småhus bör inte inriktas endast på de senaste är- gångarna såsom för hyreshus eftersom taxeringsvärdena för småhusen ökar för alla årgångar. Ett ytterligare skäl för annorlunda övergångsregler är att den "kostnadsökning” som uppkommer för egnahem genom att skattelättna- den för ränteutgifter reduceras från 40 % till 30 % i första hand beror på storleken på lånen och att många äldre egnahem har stora lån som en följd av i första hand ägarbyten. En viss extra lättnad för de senaste årgångarna är dock motiverad även för småhus med hänsyn till att taxeringsvärdena vän- tas öka särskilt kraftigt för dessa årgångar samt med hänsyn till att nyprodu- cerade villor i allmänhet är förenade med hög skuldsättning.
Sammantaget talar dessa omständigheter för att ökningen av fastighets- skatten för småhus till den långsiktiga nivån om 1.5 % av taxeringsvärdet bör ske successivt och inte omedelbart den 1 januari 1991. Samtidigt är det angeläget att en sådan generell nedsättning av fastighetsskatten inte ut- sträcks över en alltför lång övergångsperiod av statsfinansiella skäl.
Mot denna bakgrund föreslår jag att fastighetsskatten för småhus nedsätts temporärt till 1,2 % för år 1991 och 1992. Detta innebär att den av likformig- hetsskäl motiverade nivån om 1.5 % gäller först fr. o. m. är 1993.
För att ytterligare begränsa Utgiftsökningen för de senaste årgångarna av de skäl som angivits. föreslår jag också att endast halv fastighetsskatt skall tas ut för årgång 1986 — 1990 under år 1991. för årgång 1987 — 1990 under år 1992 osv.. varvid dessa övergångsregler avvecklas efter fem år. För årgång 1990 uppgår därmed fastighetsskatten till 0,6 % av taxeringsvärdet under år 1991 och 1992. till 0.75 % av taxeringsvärdet under år 1993 —1995 samt till 1,5 % av taxeringsvärdet fr. o. m. år 1996. Med årgång avser jag här liksom beträffande hyreshusen det vid fastighetstaxeringcn beräknade värdeåret.
7.6 Beskattning av intäkt vid uthyrning av privatbostäder rn. m.
Mitt förslag: lntäkt av uthyrning m. m. av privatbostad. som inte är att hänföra till näringsverksamhet. beskattas som intäkt av kapital till den del den överstiger 4 000 kr. Vid uthyrning av ägt småhus medges härutöver avdrag med 20 % av bruttointäkten. Vid andrahandsuthyr- ning av hyreslägenhet. där intäkten också skall beskattas i inkomstsla- get kapital till den del den överstiger 4 000 kr.. eller vid uthyrning av
bostadsrätt tncdgcs i stället för nyss nämnda procentavdrag avdrag för den del av den egna hyran eller föreningsavgiften som belöper på det som hyrts ut. Dessa avdrag avses täcka kostnader för underhåll och reparation m. m. Iövrigt medges avdrag i huvudsak enbart för räntor. 4 (100-kronorsavdraget medges inte vid uthyrning till den skattskyldi- ges eller denne närståendes arbets- eller uppdragsgivare. 1 de fallen medges skäligt avdrag.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att det skattefria beloppet bör vara minst 8 000 kr. RSV anför att inkomstredtwisning av uthyrning inte låter sig inordnas i det förenklade deklarationsfc'irfarandet. Antalet förenk- lade självdeklarationer kommer därför att minska om förslaget genomförs. Därtill kommer kontrollsvårigheterna. RSV föreslår därför att den nuva- rande gränsen på 8 (100 kr. behålls. En del remissinstanser fi'ireslår att det avdragsgilla beloppet indexreglcras. Det anförs från flera håll att utbudet på bostadsmarknaden kommer att minska om förslaget genomförs. Vidare pä- pekas risken för att en svart marknad uppstår. Från bl. a. Svcrigcx Turistråd framförs att de ändrade uthyrningsrcglerna komtner att försämra villkoren för fritidsboende.
Skälen för mitt förslag: För närvarande gäller helt olikartade regler för be- skattning av skilda slag av bostäder som uthyrs. Ett schablonbeskattat småhus — villa eller fritidshus — kan hyras ut till stadigvarande bostad utan att hyresintäkten beskattas. Däremot bryts schablonen och beskattas intäk- ten kotwentionellt om ett småhus i förvärvssyfte brukar användas för tillfäl- lig uthyrning i icke ringa omfattning. Detsamma gåller om fastigheten an- vänds för odling e. d. och inbringar t. ex. intäkter från försäljning av träd- gårdsprodukter eller avverkad skog. Avgörande för att uthyrning etc. skall anses som ringa och schablonbeskattningen inte skall brytas är vissa belopps- gränser. nämligen att intäkterna får uppgå till högst 8 000 kr. eller överstiga detta belopp men inte 2 % av fastighetens taxeringsvärt'le.
En bostad som innehas med bostadsrätt kan hyras ut upp till halva året utan skattekonsekvenser. Om den hyrs ut helt eller till övervägande delen under större delen av året blir hyresintäkten däremot skattepliktig i inkomst- slaget kapital. Avdrag får då göras för avgift till bostadsrättsförcningen. som inte är att anse som kapitaltillskott. ränta på skuld för lägenheten till annan än föreningen samt för övriga kostnader som har samband med uthyrningen.
LI] lx)
exempelvis kostnader för reparation och underhåll under uthyrningstiden.
Om en hyreslägenhet upplåtes i andra hand kan den i regel hyras ut hela året utan att intäkten beskattas. Frågan är oreglerad i skattelagstiftningen men beskattning torde konuna i fråga endast om uthyrningen anses yrkes- mässigt bedriven.
De nu beskrivna reglerna har som RINK utförligt redogör för kritiserats av flera utredningar under årens lopp. Jag delar RINK:s uppfattning att lik- formiga och enkla regler bör införas och att samtliga typer av inkomster från uthyrning i de nämnda fallen bör omfattas av beskattning.
lnkomst av uthyrning av småhus som sker i rörelseliknande former och som således enligt de regler som gäller i dag beskattas konventionellt. bör för framtiden beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Uthyrningsin- komster i andra fall bör beskattas i inkomstslaget kapital. Detta inkluderar även intäkt vid andrahandsupplåtelse av hyreslägenhet. För att beskattning skall ske bör det vara fråga om fall där den skattskyldige verkligen uppburit vederlag antingen kontant eller i någon annan form. Jag vill här hänvisa till vad RINK anför om att det inte skall anses som hyra om en hyresgäst åtar sig att svara för sin egen elfi'irbrukning. telefon eller annat som har ett ome- delbart samband med det egna boendet. Ätar sig en hyresgäst att utföra ar- beten på fastigheten. såsom ommålning. reparationer eller andra liknande åtgärder. bör värdet av detta dock beskattas hos uthyraren.
Jag instämmer även i förslaget att det inte bör föranleda några skattekon- sekvenser om ägaren låter någon närstående bo i privatbostaden utan att be- tinga sig någon särskild ersättning. I konsekvens med att ägarens egna nytt- jande av bostaden inte skall fi'irmånsbeskattas bör inte heller den nämnda upplåtelscsituationen föranleda beskattning.
Även de föreslagna avdragsbestämmclserna bör enligt min mening ge- nomföras. Jag har inte funnit skäl att ge dern en generösare utformning än den som RINK fi'ircslagit. För att underlätta utformningen av avdragsreg- lerna och föratt undvika alltför markanta tröskeleffekter bör krontalsavdra- get utformas som ett grundavdrag och som RINK föreslår bestämmas till 4 000 kr. Samtidigt föreslås att den koppling till viss del av taxeringsvärdet som för närvarande gäller avskaffas.
Vid uthyrning av ägt småhus bör därutöver avdrag medges med 20 %- av hyresintäkten. Vid annan uthyrning bör däremot avdrag medges med den del av den egna hyran eller avgiften som belöper på vad som hyrts ut. Avdra- get bör gälla för hela privatbostaden resp. hyreslägenheter]. Vid eventuellt delägande får således en proportitmering skc. Beloppet 4 000 kr. får inte dras av vid uthyrning till den skattskyldiges eller denne närståendes arbetsgi- vare eller uppdragsgivare eftersom sådana hyresinkomster ofta har inslag av lön eller arvode. I stället medges i de fallen avdrag med skäligt belopp för de kostnader som den skattskyldige haft på grund av upplåtelsen.
De nu nämnda avdragen får anses täcka såväl kostnader som normalt för- orsakas av en uthyrning som eventuella utgifter för reparation och underhåll för att avhjälpa brist eller skada som har uppkommit under uthyrningstiden. Jag vill avslutningsvis erinra om att uthyrning inte inverkar på skyldigheten att i förekommande fall betala fastighetsskatt. '
De nya bestämmelserna återfinns i 3 & 3 mom. SIL.
'Jl '.»)
Hänvisningar till S7-5-2
8 Företagsbeskattning
8.1. Allmänt
Med företagsbeskattning avses vanligen beskattningen av aktiebolags. eko- nomiska föreningars och andra juridiska personers inkomst av rörelse. jord- bruksfastighet och — konventionellt beskattad — annan fastighet. Dessa före- tag betalar en på nettovinsten baserad statlig inkomstskatt (bolagsskatten). Bolagsskatten är i huvudsak utformad efter ett ntmtinalistiskt synsätt. Flerta- let av företagen som betalar bolagsskatt är sedan är 1984 också skattskyldiga till vinstdelningsskatt. Vinstdelningsskatten beräknas på en real. inflations- justerad. vinst över en viss nivå.
[ begreppet företagsbeskattning inryms också inkomstbeskattning av en- skilda näringsidkare. Enskilda näringsidkare betalar såväl kommunal som statlig inkomstskatt.
[ den översyn av skattesystemet som gjorts av de fyra skatteutredningarna har företagsbeskattningsfrågorna hanterats av i första hand URF. Beträf- fande beskattningen av enskilda näringsidkare grundas URI—":s förslag i viss utsträckning på vad som redovisas i RINK:s betänkande.
En huvuduppgift för URF har varit att föreslå ändringar av företagsbe- skattningen som leder till att inlåsningen av kapital minskar samtidigt som mer likvärdiga skattemässiga villkor kan ges för olika typer av finansierings- former. En viktig strävan har varit att åstadkomma en anpassning till den internationella utvecklingen på skatteområdet. URF anser att inkomstbe- skattningen bör utformas efter i huvudsak nominalistiska principer. Alterna- tiva skattemodeller som behandlas men avvisas är en övergång från inkomst- skatt till utgiftsskatt. en s.k. cash—flowskatt. och en inkomstskatt enligt real metod. Det mål som uppställs är en ny företagsbeskattning med kraftigt sänkt bolagsskattesats och avsevärt begränsade reserveringsmöjligheter. En låg bolagskattenivå är i sin tur en förutsättning för att balansera full avdrags- rätt för nominella räntor med en beskattning av nominella kapitalvinster.
Den av URF föreslagna bolagsskattesatsen. 30 %. är anpassad till de av RINK föreslagna skattesatserna för arbets- och kapitalinkomster. URFzs diskussioner kring bolagsskattenivån leder fram till att avkastningen på eget kapital i aktiebolag skall dubbelbeskattas. Kommittén föreslår i konsekvens härmed att de lättnader i dubbelbeskattningen på utdelad vinst som finns i dagens system. rätten till Annellavdrag och det 7tt-proeentiga utdelningsav- draget på icke börsnoterade aktier. tas bort liksom avdragsrätten för insats- utdelning i ekonomiska föreningar.
Den totala inkrunstbeskattningen för aktiebolag m.fl. bör enligt kommit- ten behållas ungefär på den nivå som följer av nuvarande regler. Den kraf- tiga breddningen av skattebasen och motsvarande sänkning av skattesatsen kommer emellertid att medföra en omfördelning och utjämning av det totala skatteuttaget. En sådan effekt är att skatteuttaget kommer att öka för före- tag som av strukturella skäl har ett litet eget kapital.
Remissinstanserna är positiva till kommitténs förslag i stort. En reforme- ring av företagsskattesystemet med den föreslagna inriktningen anses nöd- vändig. Från flera håll framförs det värdefulla i att ansluta till en fortgående
internationell utveckling. En i det närmaste total uppslutning finns kring för- slaget att ha en nominalistisk beskattningsmetod.
Förslaget har emellertid inte helt undgått kritik av mer övergripande slag. En sådan pttnkt gäller kravet att regelsystemet skall präglas av enkla. begrip- liga och lätthanterliga regler. Denna inställning betonas kanske framför allt från skattefi'irvaltningens sida. I frågan om dubbelbeskattningen av aktiebo- lagens vinster uttalar några remissinstanser att dubbelbeskattningen hör av- skaffas. En annan principiell fråga som uppmärksammas gäller sambandet mellan redovisning och beskattning. 'l-lär framförs kritik mot att kommittén inte närmare övervägt frågan om skattereglernas koppling till redovis- ningen. Tanken på en framtida översyn av den frågan tas också upp.
Beträffande egenföretagarnas beskattning uttrycker tnånga remissinstan- ser kritik och oro över att enskilda näringsidkare skall få en mindre gynnsam beskattningssituation ätt aktiebolagen.
För egen del anser jag att företagsbeskattningen liksom nu bör grundas på en nettovinstbeskattning. ] fråga om valet mellan en nominalistiskmetod och en real metod talar redan det skälet att real beskattning knappast före- kommer i omvårlden mot en sådan lösning. Ett annat skäl är att beskatt- ningen i hushållssektorn föreslås ske enligt nominalistiska principer (avsnitt 3). Jag anser därför att även företagsbeskattningen bör utformas efter så- dana grunder. En konsekvens av mitt ställningstagande i fråga om valet av beskattningsmetod är att vinstdelningsskatten bör tas bort. Hänsyn till infla- tionen tnåste därför tas på annat sätt. Detta sker i mitt förslag bl.a. genom fastställandet av skattesatsen och utformningen av reserveringsmöjlighe- terna.
Vidare delar jag URI-":s uppfattning att det sammanlagda uttaget av in- komstskatt från företagssektorn bör vara i stort sett oförändrat. Reglerna för fastställande av den skattepliktiga inkomsten och skattesatsens storlek bör inte ändras på ett sådant sätt att de för företagssektorn i dess helhet innebär en lindring eller ökning av skattebelastningen i förhållande till vad som följer av nuvarande regler. Omläggningen av systemet kommer att medföra en om- fördelning och utjämning av det totala skatteuttaget. De reserveringsmöjlig- heter som föreslås i det följande kommer bl.a. att leda till att skatteuttaget för företag som av strukturella skäl-har ett litet eget kapital kommer att öka. Särskilt gäller detta de finansiella företagen. bl.a. bankerna. Det övergri— pande resultatet bör dock bli en minskad spridning i skattebelastningen ef- tersotn de finansiella företagen i dagens system sett över en längre period har haft en lag skattebelastning i förhållande till icke-finansiella företag.
[ lagrådsremissen togs fasta på URFzs förslag att avskaffa olika former av lättnader i den ckonOmiska dubbelbeskattningen. Det gäller Annellavdra- get. avdraget för utdelning på tnedlemsinsatser i kooperativa föreningar och avdraget för utdelning i icke börsnoterade aktiebolag (7U-procentsavdragct). Bakgrunden till förslaget var att utdelade vinstmedel i fortsättningen kom- mer att träffas av ett betydligt lägre skatteuttag till följd av sänkta skattesat- ser i såväl företagsledet som ägarledet.
Det finns enligt min mening anledning att ta upp saken på nytt. Annellav- draget och avdraget för insatstttdelning i kooperativa föreningar ger en be-
'Jl
grättsad lättnad i dubbelbeskattttittgett i och ttted att de är knutna till storle- ken av det fttllbeskattade kapital som ägartta av företagen skjutit till. ] eko- ttotttiskt avseende är detttta forttt av lättnad tttotiverad även i ett skattesystem ttted låga skattesatser. ] frånvaro av lättnader uppkotttnter nämligen en dis- kritttitterittg av sådana investeringar som finansieras nted nyemission (till- skjutet kapital) i lt'jrltallande till investeringar som finansieras ttted kvar- ltallna vinstmedel eller ttted lättat kapital.
[ förhållande till investeringar nted kvarhi'tllen vinst diskrimineras visserli- gen inte nyemissioner på företagsnivå. Skattekilarna är identiska för de olika finansieringsformerna. Däremot föreligger en diskriminering ttär man också beaktar utformningen av ägarbeskattttittgett_ eftersont den effektiva beskatt- ningen av realisationsvinster år lindrigare än beskattningen av utdelningsin- kotttster. Det senare är en följd av att det av olika skäl inte är önskvärt att beskatta värdestegringsvittster på aktier när dessa uppkottutte r Utan först när de realiseras.
(f.)likabeltattdlingcn av kvarltållen vinst och utdelad vinst i ägarledet ger i frånvaro av lättnader på utdelad vinst på företagsttivå en totalt sett lägre skattebelasttting på kvarltållett vinst ått på tttdelad vinst. Detta bidrar till att läsa in kapital i befintliga företag ttted risk för satttltällsekottotttiska effektivi- tetsförluster.
Beräkningar visar att ett behållande av Annellavdraget i det ttya systemet skttlle ge en balans tttellatt skattett pa nyemissioner och kvarltållen vinst. Detta innebär också att inlåsningen av kapital begränsas.
Annellavdraget ltar — genom knytnittgett till nyemissioner— fördelen fram- för andra nter generella lättnader i dttbbelbeskattttittgett att den till ett för- lti'tllandevis låg statsfinansiell kostnad ger en ökad effektivitet i samhällets kapitalallokerittg. Jag föreslår att Annellavdraget behålls i sitt ttuvarattdc ttt— fornttting.
De skäl som jag anfört för att behålla Annellavdraget i det framtida före- tagsskattesystentet är tillämpliga även för avdragsrätten för ittsatsutdelttittg i ktmperativa föreningar. Beträffande 7()-procentsavdraget är läget annor- lttttda. Denna lättnad ltar ett ttter generell utformning ätt Annellavdraget och är inte kopplad till tillskjtttet kapital. För de fåntansägda aktiebolagett inne- bär 7ll-procetttsav draget att det i dagens skattesystem föreligger en skatte- tttåssig balans mellan ägaruttag i form av lön och i forttt av utdelning. ] det ttya systemet — nted dess generellt sänkta skattesatser — uppnås balansen tttatt ' nagot utdelningsavdrag. Tvärtom är det ttt'.'tdvändigt att genom särskilda reg- ler begränsa uttag av arbetsinkomster från fåtttattsägda aktiebolag i form av lågbeskattad utdelning. Jag vill i sammanhanget också erinra om att denna kategori av aktiebolag har satttttta tillgång till Annellavdraget som andra ak- tiebolag. Mot den här angivna bakgrunden anser jag att 7()-procentsavdraget katt slopas. '
Stållttingstagandet att den nya företagsbeskattningett bör lta en kraftigt sänkt bolagsskattesats kopplad till begränsade reserveringsmöjliglteter gjor- des i prop. lQSQrQllzötl. Samtidigt föreslogs att redan fr.o.m. inkomståret 1989 ta ett första steg tttot en ändrad företagsbeskatttting. Syftet var att få en tttjukare övergång till det ttya systemet. Förslaget innebar att skattesatsen
för bl.a. aktiebolag sättktes frått 52 '.'? till-lll '.-"'z'-. Parallelltnted detta slopades rätten till avdrag för avsättning till allmän ittvesterittgsfottd samtidigt som utrymmet för lagernedskrivning begränsades. Sont nämnts anslöt sig riksda- gen till tttin bedt'jntning och godtog med någon smärre justering t'cgerittgsfr'tr- slagen (SkUltl. rskt' 96).
Det förslag som tttt kotttmer att redovisas närmare bygger alltså i ltög grad på URF:s betänkande. Det innebär bl.a. att den koppling som för närva- rande fintts mellan redovisning och beskattning behålls i det nya systemet. Frågan ltar uppmärksammats alltmer under senare tid. Den har emellertid inte kunnat behandlas ttter ingående under detta Iagstiftningsarbete. Det kan därför finnas anledning att i belysning av det ttya systemet senare ta upp frågan.
[ andra hänseenden görs stora f("irändringar i systemet. Risken fittns att särskilt ltelt nya inslag katt uppfattas som besvärliga till en början. Några av ft'.'tri'tndt'ittgartta innebär a andra sidan påtagliga förenklingar. Det gäller bl.a. avskaffandet av vinstdelningsskatten. Även förslaget att föra samman vissa inkomstslag bör verka i den riktningen. Jag vill i det här santtttanltanget också crittra om den systematiska översyn som skall göras senare (avsnitt 2).
I fråga om bl. a. aktiebolagen har ttågra viktiga steg redan tagits. Beslutet att slopa möjligheten att göra ytterligare avsättningar till allmän investe- ringsfond ittttebäri praktiken att systemet redan börjat avvecklas. Även be- träffande avskrivning på skeppskotttrakt och möjligheter till printäravdrag på byggnader har URF:s l'i'ärslag att slopa dessa avdragsmöjligheter redan genomförts. Övriga förslag bör genomföras först till l99l års taxering.
Enskilda näringsidkare berördes inte av de begränsningar av lagerned- skrivningsrätten som beslutades Linder hösten. Skälet var att fysiska perso- ner inte fick del av någon större skattesatssänkning under inkrnttståret 1989. Den skattesatssänkning sotn genomförts för inkontståret 1990 förutsätter . inte heller några större begränsningar av reserverittgsntöjligheterna för en- skilda näringsidkare. Den enda justering som bör göras är att i enlighet nted "URF:s förslag ta bort tttöjligltetett att göra avsättning till allmän investe- rittgsreserv redan fr.o.m. 1991 års taxering. En sådan åtgärd bör av administ- rativa hänsyn och rättviseskäl omfatta i princip samtliga enskilda näringsid- kare. Med hänsyn till möjliglteten att lta brutet räkettskapsår— t.ex. räkett- skapsår som löper ut den 30 april 1990 — bör bestätnntelsett att avskaffa rät- ten till avsättning till allmän investerittgsreserv kunna tillämpas redan fr.o.m. ttäntttda dag.
I fråga om den framtida beskattningen av enskilda ttäringsidkare ställdes utredarna inför särskilda svårigheter. Ett strävan har varit att skapa regler som ger en rimlig neutralitet både i förhållande till beskattningen av fysiska personer— lika beskattning av arbetsittkontster — och beskattningen av aktie- bolag -— lika beskattning av kapitalinkt'mtster. Ett brist ntatt har velat komma till rätta nted är den möjlighet som egenfö'tretagarna ltar i förhållande till lött- tagare att utnyttja skattekrediter för konsumtion. Av detta skäl ft"')reslår U RF att egettf(.'>retagartta — till skillnad från dagens systettt — skall få ttter be- gränsade reserveringsmöjligheter ätt aktiebolagen. För att få tillgång till ttter omfattande rescrvcringsmöjligheter krävs att ttäringsverksatttltetett på ett
Prop. 1989/()():1 ltl
mer påtagligt sätt skiljs från den privata ekonomin.
Många remissinstanser anser att enskilda näringsidkare får alltför begrän- sade möjligheter till inkontstutjämning. Det är viktigt att inte reserverings- möjligltetertta begränsas ttter än nödvändigt. Enligt tttitt uppfattning bör det också vara tttöjligt att utforma nägot generösare regler inom ramen för vad som är godtagbart från neutralitetssyttpunkt. De regler som i det följande föreslås för egenföretagarna har därför på vissa punkter fått en delvis ändrad utformning i förhållande till URF:s förslag.
En egenföretagare katt ont ltan så vill utveckla sin verksamhet ittont ramen för ett aktiebolag. Enligt URF finns det skäl att ge egenföretagartta tillgång till ytterligare en f(i'tretagsform som ger samma expansionsmöjligheter som ett aktiebolag. U RF pekar här på två alternativ. Enntansltandelsbolaget — nted beskattning enligt aktiebolagsreglerna — och särskild redovisningsme- tod (SRM).
Under hösten har bedrivits ett utredningsarbete kring dessa frågor. lnom justiticdepartetttentet ltar tttatt studerat möjligheterna att tillåta handelsbo- lag ntcd bara en fysisk person som bolagsman. Santtidigt har jordbruksdc- partentetttet utrett frågan om att tillåta fantiljejordbruk i aktiebolags- eller ltandelsbolagsft.>rnt vid tillämpningen av jordförvärvslagstiftnittgen (Ds 19891641.
SRM har utretts av en särskild utredare (SOU 1989194). Liksom tidigare s.k. staketntodeller bygger förslaget på att ttärittgsverksatrtheten beskattas skilt från privatekonomin. Förslaget har tagits fram på mycket kort tid men det inttehåller ändå ttya tekniska lösningar på olika problem.
Även om skattesatsen innanför "staketet" är dettsamtrta som för aktiebo- lag avviker SRM-reglerna från aktiebolagsreglerna. Bl.a. skall en viss del av avkastningen på kapitalet i verksamheten ettkelbeskattas och fastighetsvins- tcr beskattas enligt särskilda regler. Ett annan skillnad är att en del av den näringsskatt som tas ut anses som förtida uttag av egenavgifter. Ändringar i avgiftsnivån parcras i SRM genom en tillkomtrtande skatt eller skattereduk- tion vid uttagstillfället. '
Den föreslagna modellen medför den principiella fördelen att den ger egenföretagare möjlighet att expandera verksatttltetett på likartade villkor som aktiebolag utatt att bolagsformen behöver väljas. Ett problcnt med mo- dellen är entellertid att den visserligen katt ge lätttpliga ekonomiska effekter i ett visst typfall men att effekterna katt bli helt annorlunda om förutsättning- arna varieras. Bl.a. leder den föreslagna ettkclbeskattnittgett av en viss del av näringsinkomsten till att enskild näringsverksamhet nted stort eget kapital gynnas särskilt. såväl i förhållande till ntotsvarande verksamhet i ett aktiebo- lag sottt i förhållande tillenskild näringsverksamhet där det egna kapitalet inte är lika stort. Därtill kontnter modellens komplexitet. de nya tekniska lösningarna och de därav ft'.'tljande tillätttpttingsproblemen.
Det har inte varit möjligt att på den korta tid som stått till buds komma med ett förslag som behåller modellens fördelar utan att medföra de nämnda problemen. Det föreligger inte nu förutsättningar att genomföra en lagstift- ning på grundval av det lämnade SRM-förslaget. SRM-modellen bör emel- lertid utredas vidare. Målet för utredningsarbetet är att kunna erbjuda egen-
företagare möjlighet att arbeta på samma skattetttässiga villkor som aktiebo- PTOP- 1989/9021 10 lag utan att behöva använda sig av ttågon form av bolag. Utredningsarbetet bör sättas igång så snart som ntöjligt. På gruttd av det samband som fittns tttellan SRM och handelsbolagsbeskattnittgen bör arbetet också omfatta frå- gan om handelsbolaget skall göras till skattesubjckt och den närtttare ut- formningen av en sådan beskattning.
8.2. Bolagsskattesatsen och en ny generell reserveringsmöjlighet (surv)
Hänvisningar till S8-2
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt Sammanfattning och allmänna utgångspunkter
8.2.1. Allmänna utgångspunkter
Mitt förslag: Bolagsskattesatsen sänks till 30 %. Den generella rätten till nedskrivning på lager tas bort. En särskild skatteutjämningsreserv införs som baseras på företagens beskattade egna kapital (K-surv). Avdrag för avsättning ntedges ttted högst 30 %. För företag med litet eget kapital medges en alternativ reserveringsmöjlighet på ntaximalt 15 '.)? av lönesumman (L-surv).
URF:s förslag: Överensstämttter i huvudsak nted mitt. URF föreslår dock att avsättning till L-surv skall medges nted maximalt 10 %. Som ett stöd för små och nystartade företag föreslås en extra avsättningsmt'ftjlighet på 20 % av lönesumman upp till 25 basbelopp.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. RSV instämmer i principen meden reservering ba- scrad på eget kapital men är starkt kritiskt till den föreslagna utformningen av K-surven. Även KF motsätter sig att den föreslagna ntetoden genomförs. Båda dessa retttissinstanser pekar på möjligheten att i stället för att genom- föra förslaget sänka skattesatsen ytterligare. Remissinstanser som företräder näringslivet anser att reserveringsmöjlighetcrna för små. nystartade företag bör utvidgas.
Skälen för mitt förslag: Utgångspunkten för skattereformen är som redan . slagits fast att åstadkomttta en kraftig sänkning av skattesatsen vilket möjlig- görs genom en omfattande basbreddning. De allmänna ntotiven för en sådan omläggning. bl.a. behovet av en internationell harmonisering och ("önskvärd- heten av att minska inlåsnittgett av kapital. ltar redovisats tidigare. Ett annat skäl är att en kraftig sänkning av skattesatsen krävs för att det skall vara möj- ligt att även fortsättningsvis basera skattesystemet på i huvudsak nominalis- tiska principer. '
En skattesats på 30 % utgör mot denna bakgrund något av en övre gräns. Förslaget om full beskattnittg av nominellt beräknade reavinster är sålunda knappast förenligt med en högre skattesats. Vidare ger en skattesats på 30 % en rintlig balans mellan skatten på vinster och skatten på arbete i företagsle- det, då arbetsgivaravgiften utgör ca 27 % av lönen inkl. avgift. Jag anser att URF:s förslag om en skattesats på 30 % bör genomföras.
En kraftig sänkning av skattesatsen förutsätter bl.a. att systemet med in- vesteringsfonder avskaffas. Även den generella rätten till nedskrivning på lager bör tas bort. Den mest långtgående åtgärden skulle vara att avskaffa alla typer av reserver utan att ersätta dessa. 1 likhet med URF anser jag emellertid att det finns ett antal skäl att behålla vissa rescrveringar i det framtida företagsskattesystemet.
i föregående avsnitt har jag föreslagit att Annellavdraget skall behållas. Detta reducerar — på ett tillväxtpolitiskt fördelaktigt sätt — dubbelbeskatt- ningen av avkastningen på eget kapital. Trots detta kvarstår en diskrimine- ring av. eget. kapital — av såväl kvarhållen vinst som nyemitterat kapital — i förhållande till lånat kapital. En reserv knuten till det egna kapitalet åstad- kommer en utjämning av kostnaderna för finansiering med eget och främ- mande kapital utöver vad som följer av skattesatssånkningen och de bc- hållna Annellavdraget).
Det finns också skäl att i frånvaro av öppen förlustutjämning bakåt göra det möjligt för företagen att genom reserveringar åstadkomma en viss kvitt- ning av förluster mot tidigare års vinster.
Slutligen visar gjorda simuleringar att det är möjligt att inrymma vissa re- scrveringsmöjligheter i det nya systemet inom ramen för ett oförändrat skat- teuttag på företagen.
Som URF framhållit har en reserv knuten till eget kapital en klar förtjänst framför tillgångsspecifika reserver. exempelvis knutna till lagertillgångar. Från neutralitetssynpttnkt är lagerreserver— vad avser skattebelastningen på en marginell investering — enbart motiverade i det fall lagret har egenfinan- sierats.
För anläggningstillgångar gäller motsvarande förhållande. Skattemässiga avskrivningsmöjligheter som går utöver ekonomiskt korrekta avskrivningar . kan vara motiverade om investeringen är egenfinansierad men däremot inte vid lånefinansiering. Med tillgångsspecifika reserver år det inte heller möj- ligt att koppla utnyttjandet till finansieringsformen. en koppling som auto- matiskt uppkommer med en reserv knuten till det egna kapitalet.
Mekanismen för utjämning av finansieringskostnaderna för eget och främ- mande kapital vid en reserv baserad på det egna kapitalet kan illustreras ge- nom ett räkneexempel. Bakgrunden ges av den grundläggande asymmetri som finns i ett inkomstskattesystem med avdragsrätt för nominella räntor och där ersättningen till det egna kapitalet ej är avdragsgill på samma sätt.
Skattesatsen och reserveringsprocenten antas båda vara 30 (""+-. Om företa- get ltinq/i'nansit'rur en inventarieanskaffning på 100 minskar underlaget för reserven första året med 30 — skillnaden mellan lånebeloppet och det skatte- mässiga restvärdet vid utgången av anskaffningsåret (70). Detta ger en skat- teeffekt på 3.7 (0.3x0.3x30) som bidrar till att motverka värdet av avdrags- rätten för lz'tneräntan.
Vid (_em_/inunsicring är situationen följande. En invcntarieanskaffning på ltltl finansierad med kvarhållen vinst medger en survavsåttning på 21 (K-surv på inventariets restvärde). I förhållande till lånefallet ger detta en extra skat- tekredit på f) (6.3 + 2.7). Denna extra skattekredit på 9 '.'-"i- av anskaffnings- kostnaden är oberoende av om tillgångarna kan skrivas av eller ej.
4.20
En reserv baserad på det egna kapitalet har delvis samma funktion som Prop. 1989/()():1 10 ett inflationsavdrag på det egna kapitalet. [ och med att ägarnas förränt- ningskrav i nominella termer ökar med inflationen kommer också det parti- ella avdraget att öka med stigande inflation. Detta innebär att reserven ger ett visst inflationsskydd. Ft'irutsättningen är dock att företagets vinstläge är sådant att maximala avsättningar till reserven alltid kan göras.
Konsultfifuetag och andra tjänsteföretz'tg har ett begränsat eget kapital och investeringsverksamheten är i stor utsträckning knuten till de anställda. Ut- giftcrna för dessa investeringar är omedelbart avdragsgilla trots att en perio- disering skulle kunna motiveras" med tanke på varaktigheten. För dessa före- tag är en möjlighet till reservering motiverad enbart av behovet av förlustut- jämning. .
En reserv knuten till det egna kapitalet. K-surv. ger-en naturlig möjlighet till förlustutjämning bakåt. Företag som av branschspecifika skäl har ett litet eget kapital i förhållande till omsättningen kan ha ett behov av förlustutjäm- ning som inte tillfret'lsställande kan uppfyllas genom detta'slag av reserv. För dessa företag bör reserveringssystemet innehålla en reserv knuten till en al- ternativ bas. Lönesumman är här ett naturligt och enkelt komplement (L- surv). Därmed fångas de arbetskraftsintensiva företagen med ett lågt eget kapital in.
URF diskuterar olika kombinationer av de tvåreserverna. parallell an- vändning utan begränsningar. rena alternativ där endast ett får användas samt parallell användning med begränsningsregler. En svaghet med lös- ningen med parallell användning är att — givet ett visst totalt reserveringsnt- rymmc — procentsatsen för K-surven måste sättas relativt lågt. URF föreslär. bl.a. med hänsyn till detta. att parallell användning av reserverna inte skulle medges.
Jag ansluter mig till den av URF föreslagna lösningen med rena alternativ.
. Det innebäralltså att företaget'får välja mellan att göra avsättningtillK-surv — eller till L-surv. I fråga om företag i koncerner — och företag mellan vilka intressegemenskap råder — bör reglerna utformas så att alla företagen hänvi- sas till att tillämpa samma reserveringsfortn. Har de olika reserverna skall dimensioneras beror på vilken avvägning som görs med hänsyn till dels de dubbla motiven — utjämning mellan egen- och lånefinansierade investeringar och förlustutjämningsfunktionen — dels statsfinansiella hänsyn. För att bl.a. utröna den senare frågan genomförde U RF simuleringar som baserades på data för icke-finansiella bolag under pe- rioden 1981-1986. Vid en kombination på K-surv 30/L-surv 15 skulle genom- snittsförctaget föredra K-surven. Den kapitalbaserade reservens överlägsen- het var mest markerad för industriföretagen. Även det genomsnittliga varu- handelsföretaget hade emellertid en väsentligt större K-survbas. Däremot var L—survbasen väsentligt större för tjänstesektorerna. Det relativa behovet av förlusttttjämning var störst i de branscher som skulle föredra L-surv.
Som tidigare framgått föreslår URF bl.a. att reserveringar medges med 30 "'i på utgående eget kapitalalternativt I0 Gé- av lönesumman. Jag ansluter mig i huvudsak till URF:s bedömning vad gäller ditnensioneringen av de olika reserveringsmöjligheterna. Sålunda bör avsättning om 30 % av ttt-
U| IQ _.
gående eget kapital medges. Däremot anser jag det motiverat att förändra Prop. 1989/90zl l() dimensioneringen av den alternativa reserven på lönesumman. Av förlustut- jämningsskäl är det motiverat att något justera upp procentsatsen för avsätt- ning till L-surv. 15 C-i- framstår som en lämplig nivå.
För att ge bättre expansionsförutsättningar för små. nystartade företag. övervägde URF olika slag av MINI-reserver. knutna antingen till det egna kapitalet eller till lönesumman. URF föreslår en MINI-reserv knuten till lö- nesumman (MINI-L—surv). Till grund för MINI-L-surven skulla ligga alla ty- per av löneuttag. således även t.ex. ägarens löneuttag i fåmansägda aktiebo- lag.
Jag delar URF:s bedömning vad gäller de svårigheter som föreligger att ge en MINI-reserv knuten till det egna kapitalet en tillfret'lsställande utform- ning. Av flera skäl anser jag emellertid också — till skillnad från URF — det vara omotiverat med den av kommittén föreslagna MINI-L-surven knuten till lönesumman. Denna MINI-reserv innebäri likhet med en MlNl-K-surv— låt vara i mindre omfattning— en teknisk komplikation. Den föreslagna höj- ningen av procentsatsen för L—surven innebär också att behovet av en extra reserveringsmöjlighet minskar. Vid en lönesumma på 150 000 kr. per an- ställd innebär mitt förslag — i förhållande till de regler URF föreslår — att företaget förlorar en skattekredit på knappt 7 000 kr. Stimulanseffekten av ett räntefritt lån på 7 000 kr. för var och en de första fem anställda torde vara mycket begränsad.
Mitt förslag skall också ses i relation till de allmänna villkor som gäller för nystartade företag. Beskattningen torde inte utgöra det största problemet under startfasen. Under de första åren med stora avdragsgilla kostnader — bl.a. möjliga genom generöst utformade avskrivningsregler och direktav- drag för investeringar i kunskapskapital — är i allmänhet den skattepliktiga vinsten liten. Vidare ger den föreslagna skattesatsen om 30 (..-"?.- — som i ett internationellt perspektiv är låg — goda förutsi'ittningar för expansion med lågbeskattat eget kapital.
Samtnanfattningsvis anser jag det saknas tillräckliga motiv för den av URF föreslagna MINI-L-surven.
8.2.2 Underlagen för K-surv och L-surv m.m.
Mitt förslag: Underlaget för K-surven är företagets egna kapital vid beskattningsårets utgång. Tillgångarna värderas till skattemässiga värden. Från underlaget undantas vissa tillgångar. bl.a. aktier i dotter- bolag och andra näringsbetingade aktier. Aktieri utländska dotterbo- lag får dock medräknas till 65 %. Företag i koncerner skall använda samma metod för reservering. dvs. antingen K-surv eller L-surv. För koncernföretag med negativt kapitalunderlag beräknas en intäkt. Möjlighet finns att kvitta ett negativt underlag mot ett positivt under- lag i ett annat företag. Underlaget för L-surv är vad som under året betalats i lön till arbetstagarna.
URF:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. För att företag i koncerner inte skall få göra större sammanlagt avdrag än om verksamheten bedrivits i ett enda företag föreslås gemensamma beräkningsregler.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att reglerna om K-surv på vissa punkter är alltför komplicerade. Det gäller främst den samtidiga beräk- ningen av skatt och K-survavsättning men ocksäde gemensamma beräk- ningsreglerna för kt'mcernföretag. RSV har särskilt framhållit att möjlighe- terna till kontroll när gemensamt underlag skall beräknas är mycket begrän- sade. Flera näringslivsorganisationer framför synpunkter på regeln att aktier i dotterbolag skall reducera moderbolagets kapitalunderlag även till den del anskaffningskt')stnaden överstiger dotterbolagets kapitalunderlag.
Skälen för mitt förslag: Underlaget för avsättning till K—surv skall vara företagets på visst sätt definierade egna kapital. Några remissinstanser har påpekat att underlaget för K-surven av förenklingsskäl bör beräknas på till- gångarnas bokförda värden. Jag delar inte denna uppfattning. Till grund för reserven bör ligga sådana förändringar i det egna kapitalet som haft skatte- mässig verkan. Underlaget bör inte omfatta det värde som svarar mot en ' icke skattepliktig uppskrivning av en tillgång. Å andra sidan bör det värde som svarar mot en icke avdragsgill nedskrivning av en tillgång inte minska underlaget. Det innebär knappast någon förenkling att utgå från de bok- förda värdena eftersom de skattemässiga värdena på tillgångarna fortlö- pande aktualiseras vid inkomsttaxeringen. ] likhet med URF anser jag att underlaget för reserven skall vara det beskattade egna kapitalet.
Vid äldre fastighetsinnehav är anskaffningsvärdet lågt. Det kan också vara svårt att säkert fastställa det skattemässiga restvärdet. Fastigheter som för- värvats före ingången av 1991 bör därför som ett alternativ få värderas till viss del av taxeringsvärdet. Lantbruksenheter — för vilka allmän fastighets- taxering skedde 1981 — bör få tas upp till 100 (..?-'n av taxeringsvärdet. Övriga fastighetstyper har varit föremål för allmän fastighetstaxering vid senare tid- punkter. Dcssa fastigheter bör därför inte få tas tipp till hela taxeringsvärdet titan till del därav.
Den nu föreslagna alternativregeln bör kompletteras för att undvika att det blir ("imotiverz'tt förmånligt att använda taxeringsvärdet. En sådan situa- tion — som inte diskuterades i lagrådsremissen — är då en fastighet varit före- mål för stora värdeminskningsavdrag och liknande avdrag under senare tid. Enligt min mening bör en lämplig avvägning nås om den del av taxeringsvär- det som får användas skall minskas med avdrag som medgetts under en tio- årsperiod före övergången till det nya systemet. En reducering bör endast komma i fråga om avdragen ett år överstigit 10 Cr av taxeringsvärdet enligt"
alternativregeln.
Taxeringsvärdet kan i vissa fall kan innefatta tillgångar som skrivs av enligt inventariereglerna. Det innebär att sådana inventarier skulle beaktas dub- belt vid bestämmandet av kapitalunderlaget om inga undantag görs.
Det är svårt att med ledning av en fastighets taxeringsvärde utreda hur stor del av taxeringsvärdet som belöper på inventarier. Av det särskilda delvärde som bestäms för byggnad framgår inte i vilken utsträckning som värdet grun- das på byggnat'lstillbehör. En ytterligare komplikation är att det för vissa
byggnadsinventarier = industritillbehören — inte bestäms något värde. Prop. 1989/90: 1 10
Enligt min mening saknas möjlighet att på grundval av fastighetstaxe- ringen avgöra hur stor del av en fastighets byggnadsvärde som belöper pä inventarier. 1 normalfallet bör därför viss del av taxeringsvärdet — eventuellt efter justering — kunna tillämpas. Det bör dock vara möjligt att avvika från detta värde om det är uppenbart att en inte oväsentlig del av taxeringsvärdet är att hänföra till inventarier. Jag föreslår därför att värdet enligt alternativ- regeln skall kunna jämkas till skälig nivå om inte den del av marknadsvärdet på fastigheten som kan anses hänförligt till byggnader. mark och markan- läggningar överstigcr 75 % av värdet enligt alternativregeln. '; '- '
En särskild fråga är om avsättning till K-surv skall baseras på det ingående eller utgående egna kapitalet. Det är ur tillväxtsynpunkt önskvärt att årets vinst inräknas i underlaget för K-surv. Eftersom det är det beskattade egna kapitalet som skall ligga till grund för survavsättning bör emellertid årets in- komstskatt räknas som en skuld vid bestämmande av underlaget. Detta för- st:-ärar beräkningen av reserven eftersom årets skattekostnad i sin tur är bc- roende av årets survzwsättning. Remissinstanserna har lämnat olika änd- ringsförslag. Bl.a. föreslås att beräkningen skall avse förhållandena vid årets ingång. Andra förslag som förts fram är att schabloniserade beräkningar skall användas.
För egen del anser jag att fördelarna med att beräkna avsättning till K— surv på det utgående egna kapitalet överväger. Försök att förenkla beräk- ningen har visat att det inte innebär några förbättringar att utgå från förhål- landena vid årets ingång. Att helt bortse från årets skattekostnad ger ett ma- teriellt resultat som inte är acceptabelt.
En bättre modell är att på samma sätt som i URF- -försl'aget utgå fran för- hallandena vid beskattningsårets utgang och beakta skattekostnaden scha— blonmässigt. Det kan ske genom att den till beskattning redovisade inkoms- "-='-'te'n före återföring av föregående års survavsättning och före avdrag för årets avsättning reduceras med 30 %. Kapitalundcrlaget minskas sedan med det pä sä sätt beräknade sehablonavdraget varefter survavsättning görs med maximalt 30 $'%-. Metoden ger i princip samma resultat som URF:s förslag. Jag anser därför att skattekostnaden bör beräknas schablonmässigt vid surv- beräkningen.
I princip bör alla typer av tillgångar och skulder beaktas vid beräkning av underlaget för K-surven. Aktier i dotterbolag intar dock en särställning. Det finns två skäl att särbehandla dessa. När ett moderföretag tecknar aktier i sitt dotterföretag ökar dotterföretagets kapitalunderlag. Om moderföreta- get skulle få räkna in värdet av aktierna i sitt kapitalunderlag skulle samma kapital komma att räknas dubbelt 1 och med att det skulle inga i underlaget i bada bolagen.
Vidare är utdelning från dotterföretag till moderföretag i allmänhet skat- tefri — den ingår också i moderbolagets underlag. Ett motiv för K-surven är att dubbelbeskattningen av avkastning på eget kapital skall mildras. När av- kastningen på kapitalet är skattefri och ett belopp motsvarande detta kapital ingår i dotterbolagets underlag är det därför inte motiverat att låta detta ingå även i m(_)derbolagets underlag.
'Jl I 0 J=-
URF föreslår att från survunderlaget skall undantas aktier i ett företag Prop. 1989/90:110 som inte har rätt till survavsättning om röstetalet för aktierna uppgår till minst 25 '.!-'i. De företag som enligt mitt förslag skall undantas från rätt till survavsättning är sådana företag för vilka särskilda regler gäller vid inkomst- beräkningen. bl.a. investmentföretag och förvaltningsföretag. För invest- mentföretag föreslås — som jag återkommer till (avsnitt 8.8.1) — regler som innebär en principiell skattefrihet. För förvaltningsföretagen föreslås i prin- cip ingen ändring av gällande regler (avsnitt 8.7.3). Dessa företag är inte skattepliktiga för utdelningsinkomster i den mån dessa vidarcutdelas. Om aktier i im'estmentföretag och förvaltningsförctag skulle få räknas med i un- derlaget skulle i vissa fall — trots att avkastningen inte beskattas i det aktieä- gande företaget — såväl erhållen utdelning som aktier ingå i detta företags kapitaltmderlag. Jag anser att den av URF föreslagna lösningen bör väljas.
-' Med anledning av den refererade dubbelräkningseffekten kan föjande sä- gasz-Betraktar man bolagssektorn sotn helhet är denna sektors totala egen- kapital avgörande för hur stort det sammantagna survunderlaget bör vara. lnnehas aktierna av juridiska personer innebär en nyemission endast att det totala egenkapitalet omfördelas inom bolagssektorn. I sådant fall bör även det totala survunderlaget vara oförändrat. Det fordras alltså i princip att nytt kapital tillskjutcs av fysiska personer för att det totala survunderlaget skall Öka.
Vad nu sagts gäller även om aktier förvärvas på annat sätt än genom en nyemission. Vid uppköp kommer visserligen det företag som förvärvas att ha ett oförändrat underlag men å andra sidan får säljaren av aktierna en ök- ning av sitt survunderlag med ett belopp motst-"arande försäljningspriset på aktierna — minus skatten pä försäljningsvinsten. För det förvär 'ande företa- get minskar kapitalttnderlaget med ett belopp motsvarande anskaffningsvär- det på aktierna. För bolagssektorn som helhet är det totala egenkapitalet oförändrat. Är det fysiska personer som säljer aktierna kommer bolagssek- torns totala egenkapital att minska och därmed också survunderlaget.
Köpeskillingen för aktier katt till viss del motsvara betalning för övervär- den i bolaget. Dessa övervärden återfinns inte i dotterföretagets balansräk- ning och ingär därmed inte i dess kapitalunderlag. Aktieförvärvet medför '.ttt moderbolagets kapitalunderlag tninskar med anskaffningskostnaden för aktierna utan att ett kapitalttnderlag av motsvarande storlek finns i dotter- företaget. De synpunkter sotn framförts går ut på att anskaffningskostnaden för aktierna bör få räknas sotn tillgång till den del den inte motsvaras av det egna kapitalet i dotterföretaget. .
Den minskning av kapitalunderlaget som blir följden av ett aktieförvärv kommer att motsvaras av att det säljande företagets kapitalunderlag ökar. Det katt förväntas att skatteeffekten hos köpare och säljare via förändringar i kapitalunderlagct kommer att beaktas vid fastställande av köpeskillingen. Det ät' därför motiverat att även i detta fall utan några särskilda begräns- ningsregler exkludera ett belopp motsvarande anskt'tffningsvärdet från det aktieägande företagets kapitalttnderlag.
Enligt URF:s förslag exkluderas inte bara svenska utan också utländska aktier från K-survunderlaget. Förslaget har rönt kritik i några avseenden.
Ul ls) 'JI
Ett av motiven till att exkludera aktier från underlaget — ("önskvärdheten av att undvika dubbelräkning— har inte ansetts tillämpligt för utländska aktier. .
Skilda l'örutst'ittningar för pris 'ittningen på svenska och utländska företag har bedömts innebära en diskriminering av utlandsförvärv. Det har vidare framhållits att ett exkluderande av utländska aktier kan ge svenska företag anledning att förlägga förvärv av utländska företag till dotterft'iretag i ut- landet. .
] lagrådsremissen föreslogs ingen ändring i förhållande till URF:s förslag. Där anfördes bl.a. att man i utlandet har gjort en annan avvägning mellan skattebas och skattesats ätt i Sverige och att denna annorlunda avvägning inte motiverade en anpassning av de svenska skattereglerna. Enligt min tne- ning finns anledning att revidera bedömningen i lagrådsremissen.
Till att börja med kan ktmstateras att ett fullständigt inkluderande av ut- ländska aktier i underlaget skulle innebära en favmiscring av expansion i ut- landet. Förvärv av eller nytillskott till utländska företag skulle nämligen inte medföra någon förlust av K-survunderlag i det köpande företaget och detta till skillnad från vad som kommer att gälla vid expansion i Sverige.
Neutralitetsskäl kan emellertid anföras ocksa mot lösningen att utländska aktier helt exkluderas från K-survunderlaget. Av betydelse är här den pris- skillnad sotn kan uppkomma vid förvärv av svenska och utländska företag. Prisskillnaden är avhängig prissättningen på företag i Sverige i det nya skat- tesystemet med K-surv. Det är svårt att med någon större exakthet uttala sig om prissättningen men följande bör beaktas.
Prissättningen på ett svenskt företag är beroende av i vilken utsträckning en svensk köpare av ett svenskt företag kan kompensera sig för förlusten av K-survunderlag i anslutning till uppköpet. Ett exempel kan illustrera. Det köpta företaget antas ha ett eget kapital om 100 och en maximal K—surv om 30. Om ki'ipeskillingcn är fulla 1001edcr köpct till en upplösning av K-survi det köpande företaget om 30. vilket ger en förlorad skattekredit om 9. Frå- gan är vilken kompensation det köpande företaget kan få-genom att köpe- skillingen sätts lägre än 100 (för motsvarande utländska företag antas mark— nadspriset vara 100). Till bilden hör samtidigt att det även i utländska företag finns latenta skatteskttlder. om än av annan karaktär än i Sverige.
Det är osannolikt att priset skulle sättas så lågt som till 91. Förekomst av potentiella köpare utan rätt till survavsättning. fysiska personer eller ut- ländska köpare. talar för att priset kommer att ligga över 91. I takt med en internationalisering av den svenska ekonomin kan prisbildningen på svenska ft.")retag i viss utsträckning komma '.ttt influeras av utländska aktörer. Även utländska köpare kommer emellertid till viss del att beakta den latenta skat- teskttlden i det uppköpta företaget. Detta talar för att priset även för dessa kommer '.ttt ligga under 100.
Det resonemang som förts hittills har fokuserats på effekterna vid upp- köpstillfället. Ser man istället till effekterna över hela livslängden för de al- ternativa placeringarna beror lönsatnhetsskillnaden på den årliga extra höj- ningen av finansieringskostnader som uppkommer vid expansion i utlandet. Denna lönsamhetsskillnad är mindre än den skillnad som kan finnas i likvidi- tetseffekt vid uppköpet. Skillnaden i lönsamhet reduceras vidare om vins-
terna i det utländska företaget tas hem i fortn av skattefri utdelning. Vitts- terna kommer i så fall att öka det svenska moderförett'tgets K-survunderlag och minskade svenska skattebetalningarna. Denna möjlighet motiverar i sig att det svenska och utländska företaget prissätts olika. En ytterligare aspekt är att en av survens funktioner är att mildra dubbelbeskattningen av avkast- ningen på eget kapital och att det argutnentet för att inkludera aktierna i K- survunderlaget inte kan göras gällande om vinsterna kan tas hetn i form av skattefri utdelning.
Det är förenat med stora svårigheter att kvantitativt samtrtanväga de fak- torer som refererats ovan. Enligt min mening bör dock merparten av de ut— ländska aktierna räknas in i underlaget. Jag har stannat för att 65 % är en lämplig nivå.
Inkluderandet av utländska aktier i underlaget utgör ett motiv för företa- gen att förvärva svenska företag via ett utländskt dotterföretag. Har ett svenskt företag aktier i ett utländskt dotterft'iretag som i sin tur äger aktier i ett svenskt företag bör därför särskilda regler gälla för beräkning av kapital- underlaget om de svenska företagen ingår i samma koncern e.d.
Verksamhet i flera länder kan ske i olika former. Ett svenskt aktiebolag kan driva verksamhet utomlands antingen direkt eller genom ett i det landet bildat dotterbolag. Verksamhet i filialform används i många fall när det är fråga om ett tidsbegränsat engagemang. Internationell dubbelbeskattning lindras eller undviks antingen med tillämpning av avräkningsmetoden eller undantagandemetoden. Den senare innebär att filialens resultat inte skall påverka beskattningen i Sverige. Från systematisksynpunkt borde i sådant fall verksamheten i filialen egentligen inte påverka i kapitalunderlagct. Av tillätnpningsskäl anser jag emellertid att den utländska verksamheten — både tillgångar och skulder — skall påverka kapitaltmderlaget oavsett vilken metod som används för att undvika internationell dubbelbeskattning. .
Det kan förekomma '.ttt kapitalunderlagct i ett företag är negativt. Ett ne- gativt underlag bör normalt inte föranleda någon skattemässig åtgärd. För koncernföretag är emellertid förhållandena annorlunda. Ett negativt kapita- lunderlag katt ttppkomma genom att aktier som undantas från underlaget har I:Ttnefinansientts. Detta län kan användas för att finansiera en nyemission i ett annat bolag sotn därigenom får ett ökat kapitalunderlag. Skulle det ne- gativa underlaget inte beaktas skulle det vara möjligt att öka underlaget i det andra bolaget trots att det inte är fråga om beskattat eget kapital och trots att bolagssektorns totalkapital inte ökat. Reglerna bör därför utformas så att möjligheten till survavsättning inte påverkas av om verksamheten drivs i ett företag eller uppdelas på flera. För att undvika att företag i en koncern sam- mantaget får för stora avsättningsmöjligheter bör även negativa underlag beaktas.
URF:s förslag innebär att negativa underlag beskattas om företagen sam- mantaget gjort för stor avsättning. Överstiger koncernens totala avdrag 30 (,ä- åv koncernens sammantagna underlag skall företag med negativt underlag påföras en skattepliktig intäkt med ett belopp som betingas av avvikelsen. Bl.a. skatteförvaltningen är kritisk mot denna lösning. I praktiken skulle en kontroll på den här punkten fordra en fullständig överblick över hela koncer-
ncn. Stora adntinstrativa svårigheter katt också förutses. Det är därför ange- läget att försöka göra hanteringen enklare.
En förenkling uppnås om' prövningen av taxeringen i ett företag i normala fall är oberoende av vilka yrkanden som andra koncernföretag framställt. Utgt'tngspunktcn kan i stället vara att ett företag med ett negativt kapitalun- derlag alltid skall ta tipp en intäkt beräknad på det negativa underlaget. URI—":s förslag innebar att intäkten skulle motsvara 30 '.'-'2- av det negativa un- derlaget. l lagrådsremissen föreslogs i princip samma lösning. Effekten av förslaget är att företaget i princip får en "omvänd" K-surv eftersont intäkten återförs följande år som ett avdrag. För företaget kontnter kostnaden att ut- göras av räntan på skattebetalniitgeit. Skattebetålningen medför dock en lik- viditetsminskning. Beskattning bör kunna undvikas om ett företag med posi- tivt kapitalunderlag överför detta till företaget med negativt kapitalunder- lag. Ett sådan överföring av kapitalunderlag bör ge en motsvarande minsk- ning av det givande företagets kapitalunderlag.
När det gäller innehav sont ntotsvarar mer än 90 % av röstetalet — vilket ger möjlighet till resultatutjämning genom koncernbidrag — bör en sådan överföring av kapitalunderlag futtgera tillfredsställande. Vid mindre innehav kan aktieägaren inte fritt besluta att överföra positivt underlag till ett annat företag i koncernen även om innehavet ger aktieägaren ett bestämmande in- flytande i företaget. I sådana fall katt förslaget i lagrådsremissen medföra oönskade likviditetseffekter. Detta undviks om ett företag med negativt un- derlag i stället skall ta upp en intäkt motsvarande räntan på den skattebetal- ning som skulle ha gjorts enligt lagrådsremissförslaget. En sådan intäkt bör inte vara avdragsgill följande år. Intäkten bör motsvara 30 % av det negativa underlaget multiplicerat med 70 % av statslåneräntan vid beskattningsårets utgäng.
I vissa situationer kan en koncern totalt sett komma att redovisa ett nega- tivt underlag. Eftersom skälet till att negativa underlag skall beskattas är att förhindra att koncernen som helhet kan göra större avsättning jämfört med ett enskilt företag fittits det inte anledning att beskatta negativa underlag i vidare ntått än de motsvaras av positiva underlag inoin koncernen. Beskatt- ning kait undvikas om man behandlar ett belopp motsvarande det negativa underlaget beräknat för koncernen som helhet som ett positivt underlag. Detta positiva underlag ger aldrig möjlighet till survavsättning utan kommer endast '.itt förhindra beskattning av negativa underlag.
Mitt förslag att förvaltningsföretag inte skall ha rätt till avdrag för survav- sättning innebär att det företag som väljer att placera sin aktieportfölj — som vid dii'cktittttehav skulle ha fått räknats in i uttdcrlagct — i ett förvaltnings- företag får ett ntittskat kapitalunderlag om innehavet av aktier i förvaltnings- företaget motsvarar 25 ':.5'2- eller mer av röstetalet. Förvaltningsföretaget är inte skattskyldigt för utdelning på dessa aktier i den mån vidareutdelning sker. Däremot kontmer utdelning från förvaltnittgsföretaget att beskattas i mt'tderföretaget om l'örvaltningsföretaget i mer än ringa omfattning äger så- dana aktier på vilka utdelning skulle ha varit skattepliktig om moderföreta- get direkt hade ägt aktierna. I sådant fall innebär förslaget således att trots att utdelningen är skattepliktig får aktierna inte räknas nted i kapitalunderla- get.
Vad jag nu beskrivit kan man kontma till rätta nted genom att beräkna Prop. 1989/902110 ett kapitalunderlag i förvaltnittgsförctag. Är detta underlag positivt bör det kunna utnyttjas av andra företag genom att det (""tvet'förs till ett anttat företag för att täcka ett negativt kapitalunderlag. Ett negativt ttnderlag bör beskattas enligt vanliga regler. [ attttat fall skulle en koncerns totala sttt'vundcrlag kunna öka om ett förvaltningsföretag lånefinattsiet'ar förvärv av nyemitte- rade aktier i andra koncernfi'iretag
För investntctttfi'äretagen är situationen något annorlunda. De regler jag senare kontiner att föreslå (avsnitt 8.8.1) innebär en principiell skattefrihet för investmentföretag. Det finns därför inte skäl att medge att tillgångar och skulder i ett investmentföretag får beaktas vid beräkning av koncernens to— tala avsättningsntöjligltetcr. Även ett investtnentft'ftretag katt på samma sätt soitt förvaltningsföi'etagta upplån som används föratt finansiera nyemission i ett dotterföretag. Den extra skattekredit sotn dotterfi'tretaget får genom den ökade möjliglteten till survavsättning motverkas emellertid av att invest- ntentföretagets kostnader för upplåningen minskar möjligheten till utdel- ning. Det innebär i sitt tur en framtida förlust av ktmsumtionsntöjlighct för aktieägarna.
I likhet nted URF anser jag att underlaget för den lönebaserade reserven (l.-surv) bör bcstätnmas på samma sätt som för dagens resultatutjämnings- fond. dvs. på vad som tiitder beskattttingsäret erlagts i lön till arbetstagarna. Det förhållandet att avsättning katt beräkttas på två '.tltei'nativa underlag itt- itebär att särskilda regler ntåste finnas för koncerner så att alla företag hänvi- sas till att tillätttpa samnta rescrvcringsfortn.
Reglerna om avsättning till skatteutjätttningsreservcn bör tas in i ett sär- skild lag.
Hänvisningar till S8-2-1
8.3. Värdering av lager
Hänvisningar till S8-3
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt 8.7.1
8.3.1. Värdering av lager i allmänhet
Mitt förslag: Lager får värderas antingen enligt lägsta värdets princip. som denna definicrasi 14 & bokföringslagen (1976:125). BFL. eller till 97 ' vis varderas enligt FlFU-tttetoden.
av det totala '.tnskaffningsvärdet. Lager skall även fortsättnings-
lTRF:s förslag: Överensstämmer nted mitt men nted en möjlighet att vär- dera lagret till 95 (.:-2 av det totala anskaffnittgsvärdet.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till '.ttt lagen-'ärderings- reglerna kttyts till reglerna i BFL. Från olika näriitgslivsorganisationcr förs fram önskemål om mer förmånliga värderingsregler.
Skälen för mitt förslag: Med lager förstås i skattesammanhång tillgångar som är avsedda för omsättning eller förbrukning (punkt 2 av anvisningarna
U| IJ KD
till 41 ? KL). lluvudregeln är att den i räkenskaperna gjorda värderingen accepteras vid beskattningen. En värdering under den i lx'L angivna nivän godtas dock inte.
Lager beskattas enligt bokföringstnässiga grunder. Vittst pä varorna tas fram till beskattning först när varorna säljs — eller förbrukas. Vinsten utgörs av skillnaden mellan vad som erhälls vid försäljningen och lagervärdet av de salda varorna. llar lagret under inneltavstiden skrivits ned äterförs nedskriv- ningen till beskattning och vinsten ökar i tttotsvarande män.
För närvarande gäller att nedskrivning fär ske nted högst Sl.) (:"-"n av det lägsta av anskaffnings— oclt äteranskaffningsvärdct. Har avdrag gjorts för av- sättningtill resultatutjämningsfond begränsas nedskrivningen till ltögst 35 %- av samma värde. Det fittns dessutom vissa alternativa lagervärderingsreg- ler —- suppletnetttärregel l oelt 11 och en regel för prisfallst'isk — och särskilda regler för värdering av fastigheter. värdepapper m.m. [ oclt med att ett första steg mot en ny företagsbeskattning togs hösten 1989 begränsades rätten till lagernedskrivnittg för bl.a. aktiebolag (prop. l989f9l):5(l. SKUltl. SFS 1989:1031 ). Ändringen innebär att ttedskrivning fär ske med högst 40 (5'2- av det lägsta tillätna värdet. Motsvarande begränsning gjordes beträffande öv- riga lagervärderingsregler med undantag för supplementärregel 11.
Det belopp ttted vilket lagret skrivits ned skall i räkenskaperna i princip redovisas öppet som en lagerreserv. Före nedskrivning får ett schablonmäs- sigt avdrag för inkuratts göras med 5 ()(-. Större inkuransavdrag katt tillätas om det fitttts skäl till det.
Som jag tidigare nämnt föreslas att den generella rätten till nedskrivning slopas. När detta genomförs mäste ställning tas till hur värderingsreglertta skall utformas mer i detalj. URF:s förslag innebär att BFL:s regler för värde- ring av lager skall ligga till gruttd även vid beskattningen. Värderingen av laget' och andra ontsättttittgstillgängar regleras i 14 & BFL. Reglerna innebär att lagret skall värderas till det lägsta av attskaffningsvi'trdet och verkligt värde — lägsta värdets princip. Som verkligt värde anses nettoförsäljningsvär- det. Om anledning finns fär verkliga värdet bestämmas sotn ätcranskaff- ningsvärdet efter avdrag för inkurans. Vidare gäller att en värdering över attskaffningsvärdet far ske i speciella fall. [ Bl—"L finns därutöver inga bestäm— melser om värderingen av lager.
Värderingsreglerna i BFL är alltsa förhållandevis korta och enkla. Reg- lerna i Kl. är betydligt tner komplicerade.
Till att börja med kompletteras huvudregeln om 51) (.it-- nedskrivning av två supplemetttärregler. Den etta — suppletnetttärregel I — syftar till att ge företa- gen en möjlighet att vid en lagermittskning beltalla en uppbyggd lagerreserv. Tekniskt sker detta genom att värderingen av lagret far grundas pit genom- snittsvärdet för lagret de två senaste ären. [ och ttted att rätten till generell nedskrivning slopas fitttts det inte skäl att behälla detttta regel.
Den andra suppletnentärregeln — suppletnetttärregel Il — innebär att s.k. rä- oclt stapelvaror far tas upp till 70 '.-'('= av det lägsta marknadspriset för va- rorna under de närmast föregående nio beskattningsären. Det innebär att varor som attskaffats för t.ex. 21") oelt som vid bokslutet har ett högre återan- skaffttingsvärde fär tas upp till 71.1 om det lägsta marknadspriset för den ak-
Prop. 1989/901110
tuella typen av varor under den närmast föregäende nioärsperioden varit 100.
Suppletttetttärrcgel ll omfattar varor som erfarenhetstnässigt svänger kraftigt i pris. Regeln ltar samma syfte sotn den generella bestämmelsen om nedskrivning för prisfallsrisk som innebär att "det lägre värde pä lagret god- tas sotn den skattskyldige med hänsyn till föreliggande risk för prisfall visar vara påkallat". Av detta följer att bedt'ftmningen om det är motiverat att be— hälla suppletttetttärrcgel ll och den generella bestämmelsen om nedskriv- ning för prisfallsrisk bör göras i ett sammanhang.
Den generella bestämmelsen om nedskrivning för prisfallsrisk tillätttpas sällan. Skälet är att eventuella prisfallsrisker i de allra flesta fall täcks av en nedskrivning med 50 'i'? enligt huvudregeln. Tas möjligheten till nedskriv- ning enligt huvudregeln bort — samtidigt som bestämmelsen om nedskrivning för prisfallsrisk behalls — förändras situationen. Man kan räkna nted att det ofta skulle göras gällande att en risk för framtida prisfall föreligger som moti- verar att lagret värderas till lägre belopp ätt som svarar mot det lägsta av anskaffnings- oclt äteranskaffningsvärdena. Det ligger i sakens natur att det skulle vara mycket svärt för skattemyndiglteterna att bedöma förekomsten och otttfattttittgett av en sädan eventuell prisfallsrisk.
Redan hattterittgstnässiga skäl talar därför för att bestämmelsen om pris- fallsrisk inte behälls i det nya systemet. Ett mer avgörande skäl för att slopa bestämmelsen är att nagon motsvarighet inte förekontnteri BFL. Nägot krav .pä att i vissa fall värdera lager under lägsta värdet fintts inte där. Utgängs- punkten bör vara att ntatt i ett basbreddat systettt med läg skattesats inte skall ge möjlighet till en mer försiktig värdering än sotn föreskrivs i BFL.
Slutsatsen är att bestämmelsen om nedskrivning för prisfallsrisk bör slo- pas. Detsamma gäller i fräga om suppletnetttärregcl ll.
'l'erminologin i Kl. och BFL överenssti'tmmer inte helt. Ett exempel är de- finitiotten av lägsta värdet i punkt 2 av anvisningarna till 41 &? KL ochi 14 & BFl... Enligt KL gäller att lagret skall tas tipp till det lägsta av anskaffnings- värdet och äterattskaffttingsvärdet. Från detta värde fär i normalfallet göras ett schablonmässigt avdrag för inkuratts med fem procent. Enligt BFL fär lagret inte tas upp till högre värde ätt det lägsta av attskaffningsvärdct eller verkliga värdet pä balans- dagett. Som verkliga värdet anses nett(.)försälj- ningvärdet eller — om det fitttts särskilda skäl till det — ätcranskaffningsvz'irdet efter avdrag för eventuell inkurans.
BFL innehäller inga schablonregler för bestämmande av inkuratts. Vidare beaktas inte ittkurattsen om värderingen grundas på attskaffningsvärdet. l redovisningspraxis ltar dock en anpassning skett till de nuvarande skattereg- lerna sä att Iagrets värde i balansri'tkningen schablonmässigt reduceras med skattemässigt tillätcn inkurans (jfr FAR:s rekommendation nr 2 om varula- gervärdering och lagerreserv).
Det schablonmässiga inkuransavdraget ger en lägre värdering av lagret ätt vid en direkt tillämpning av bestämmelserna i 14 & BFL. Enligt URF:s be- dömning talar tillätnpnittgsskäl föratt man vid beskattningen bör tilläta att hänsyn tas till ittkuratts pä ett schablonmässigt sätt. U RF föreslär därför att rcglertta bör utformas sä att lagret far värderas antingen strikt enligt lägsta
värdets Princip — sont detttta definieras i 14 & BFL —'ellcr till *)5 (P( av lagrets totala attskaffningsvärde.
Som redan har ttätttttts bör utgt'tngspunkten vara att lagret inte skall värdc- ras försiktigare ätt vad som följer av lägsta värdets princip. Det bör vidare krävas mycket starka skäl om man skall göra avsteg frän denna princip. l likltet med U RF vill jag därft'ftr inte föresla ttägott generell rätt för företagen att göra en scltablonmässig nedskrivning pä lagrets lägsta värde enligt BFL. Det är dock lämpligt att ha ett visst schablonmässigt inslag i värderingen för att förebygga de praktiska problem sotn katt uppkomma vid en strikt värde- ring enligt Bl-"l.. För att tillgodose detta syfte anser jag att 97 'i'? av det sattt- lade attskaffttingsvärdct är en rimlig nivä. '
Den föreslagna alternativregeln tar alltsa sikte pä lagrets totala anskaff- ningsvärde. (")m vissa varor eller varugrupper ltar värderats till anskaffnings- värde och andra till verkligt värde katt regeln ända tillämpas. Anskaffnings— värdet för de varor sotn värderats till verkligt värde skall da inga i basen — det samlade anskaffningsvärdet — för den schablonmässiga värderingen. Självfallet skall de varor som pä bokslutsdagen inte katt anses inga i lagret inte heller päverka basen för det samlade anskaffttingsvärdet.
Sammattfattningsvis bör alltsä lagret värderas antingen strikt enligt lägsta värdets princip eller till 97 "'i- av det samlade anskaffningsvärdet. I likhet nted URF anser jag attskaffnittgsvärdet även fortsättningsvis bör bestämmas enligt FlFLl-metoden (ft".irst in — först ut). Vid värderingen skall man alltsä attta att de varor som finns i lagret är de som anskaffats senast.
De lagändringar som tttitt f("irslag medför ltar tagits in i punkt 2 av anvis- ningarna till 24 & Kl..
8.3.2 Den skattemässiga behandlingen av djur
Mitt förslag: Lager av djur i jordbruk och i renskötsel fär tas upp till lägst 85 procent av den genomsnittliga produktionskostttadett. Djuren behöver aldrig tas upp till ltögre belopp än allmänna saluvärdet. Djur i jordbruk och renskötsel skall alltid anses som lager.
URF:s förslag: Nagot förslag som gäller rätt till nedskrivning av lager av djur läggs inte fram. Lager av djur skall värderas pä samma sätt sotn annat laget'. l-"ragan om klassificeringen av djur ltar inte närmare diskuterats av ttt— rcdnittgett.
Rentissinstanserna: LRF ltar anfört att gränsdragningen mellan inventa- riedjur och omsättningsdjur i det ttya skattesystemet mäste uppri'itthällas ef- ter strikta redovisttittgtnässiga principer. Svenska .S'umer/mx Riksförbund har ifrågasatt om renar skall utgöra ontsättttingstillgättgar.
Skälen för ntitt förslag: Ett grundläggande fräga vid den skattemässiga vär- deringett av djur är hur djuren skall klassificeras. Av lll & första stycket jord- brukslx'tkföringslagcn (1979: 141. JBFL). som gäller för enskild person sotn driver jordbruk. frantgär att djur är att attsc sotn omsättningstillgäng. Detta
'Jl IJ
gäller oavsett om en del djur rent företagsektmomiskt utgör anläggningstill- gängar. t.ex. tttjölkkor och avelstjttrar. För aktiebolag och handelsbolag som driver jordbruk saknas motsvarande bestämmelse i BFL. Även i dessa fall redovisas djuren regelmässigt som laget'. [ fräga om djttt'i rörelse gäller gette- rellt att endast de djur sotn ät' avsedda för omsättning bcltandlas sotn lager medan andra djur behandlas som ittventarier (stamdjur).
Vid t'edtjtvisning av inkomst av jordbt'uksfastigltet enligt kontatttprittcipen hade ittdelnittgett i stamdjur och ontsättnittgsdjut' stot' betydelse. Försäljning av hela eller stört'e delen av en stantdjursbesätttting hänft'irdes till realisa- tion. ()m innehavstiden översteg fem är var ersättningett skattefri. l konse- kvens med detta fick avdrag för utgifter för den första attskaffningen av statttdjttr inte göras. Försäljning av omsättttingsdjur beskattades däremot alltid som inkomst av jot'dbt'uksfastigltet.
Genom lagstiftning 1951 infördes en rätt för jordbrukare att redovisa itt- kotnst av jordbruk enligt bokförittgsmässiga gruttder. Hela djut'bcstänt'let skulle därvid hänföras till varulager. När riksdagen 1972 beslutade om obli- gatorisk övergäng frän kt'mtantprincipctt till bokföringsmässiga grunder för redovisning av _jordbruksinkontst ittnebar detta att en djurbesättning inte längre behövde delas ttpp pa stamdjur oelt ontsättningsdjur. Trots att det vid flera tillfällen _vrkats i ntotioncr att den gamla uppdelningen mellan statttdjut' och otnsi'tttningsdjur skall väckas till liv igen har detta inte lett till att den enhetliga hanteringen frängätts.
Fr.o.m. 1979 ärs taxering beräknas inkomst av renskötsel enligt bokfö- ringstnässiga gt'uttdet'. Vid lagstiftningsarbetet (prop. 1975..-"7():l(l7) attsägs det ligga närmast till hands att knyta an lagervi'u'deringen av djur i renskötsel till vad som gällde ittom jordbruket.
Vid lagervärdcringen följer djur i jordbruk och renskötsel inte helt de vatt- liga värderingsreglerna. Lägsta värdets princip tillämpas inte. lnkuransav- drag ntedges inte heller. Värderittgen av djur bygger pä scltablotter. Detta hänger samman med svärigheterna att beräkna uppfödningskostnaderna i varje enskilt fall. Fr.o.m. 1981 ät's taxering utgör den genontsttittliga produk- titmskostnaden grunden vid värderingen. Lagret far inte tas upp till lägre be- lopp ätt 5(l '? av denna produktit'tnskostnad för djur av det slag och den äl- derssatnmansätttting som det ät' fräga om. RSV fastställer ärligen föreskrif- ter för beräkning av produktiottskostnadett. Har nägon produktionskostnad inte fastställts. t.ex. i fraga om särskilt dyrbara avelsdjur. far djuret tas upp lägst till St) '...'-'i- av det lägsta av attskaffningsvi'trdet och allmänna saluvärdet. Genom lagstiftning vären 1987 (prop. 198637: 133. SkU46. SFS 19871337) itt- fördes en kompletterande regel sotn innebär att djuren aldrig skall behöva tas upp till högre belopp ätt allmänna saluvärdet. Detta skall beräknas kol- lektivt för samliga djur för vilka pt'oduktiottskostnad fastställts. .N'ägra sär- skilda Iagregler för värdering av djur i annan rörelse än renskt'itselrörelse fintts inte.
Genom URF:s förslag om slopad lagernedskrivning ltat' frägan om djurens klassificering aktualiserats pä nytt. URF ltat' dock inte tagit ttpp frågan om ltut' djur i näringsverksatnltet skall rubriceras i det framtida skattesystemet.
LRF hävdar mot bakgrund av att det framtida inkotnstskattesystentet inte
'Jl b.)
godkänner konsolidering via en försiktig lagervärderittg att gränsdragningen mellan inventariedjur oeh ontsättningsdjur mäste upprätthällas efter strikta rcdovisningsmässiga principer. F.nligt LRF fintts det egentligen inte nägra beaktansvärda problem vid gränsdragningen. LRF anser att frägan lagtek- ttiskt katt lösas pä det sättet att lll så första stycket JBFL katt upphävas.
För egen del fär jag anföra följande. Djur i jordbruk ltar sedan läng tid behandlats sotn lager. 1 det nuvarande skattesystemet är det av mindre vikt till vilket tillgattgsslag djuren hänförs. [ det nya skattesystemet där den gette- rella rätten till lagernedskrivning ltar tagits bort ökat' intresset att hänföra djur till anläggningstillgangar och pä sä sätt fä rätt till total avskrivning pä fem är.
Ft'ägan är dock om det firtns tillräcklig anledning att nu ändra pä djurens skattemässiga klassificering. Rent företagsckottontiskt är det visserligen kor— rekt att hänft'ftra vissa djur till inventarier. Sä katt cxentpelvis mjölkkor och avelsdjur anses vara produktionsmedel i jordbrttksdt'iften och inte i första hand avsedda för omsättning eller förbrukning. Starka praktiska skäl talar emellertid för att alla djur i jordbruk och renskötsel behandlas pä samnta sätt. Under kt'tntantprincipcns tid hörde ttätttligcn mäl om gränsdragningen mellan stamdjttr och omså'tttnittgsdjur till de vanligare mälen i skattedomstt't- lat'tta.
Jag föreslär därför att den klassificering av djur som gäller i det nuvarande skattesystemet skall gälla även i framtiden. för djur i jordbruk och rensköt- sel släs detta fast genom en uttrycklig bestämmelse i punkt 2 fjärde stycket andra meningen av anvisningarna till 24 ä' i KL. Bestätttntclsen innebär även ett klargt'irandc för aktiebolagetts och ltattdelsbolagens del jätttfört med nu- varande läge. Genom satntttattslagttittgett till ett inkomstslag. inkomst av nä- ringsverksamhet, leder visserligen mitt ställttingstagattde i rubriceringsfrä- gan till att djttr kontmer att följa olika regler i samma inkomstslag beroende pä om de ittgär i ett jordbruk eller annan verksamhet. .lag bedömer det dock som viktigare att fä en enkel hantering och slippa problem i samband med övergäng frän ett tillgängsslag till ett annat.
Mot bakgrund av min ittställttingi klassificeringsft'ägan ärjag dock beredd att föresla en alternativ värderingsregel för djur i jordbruk och renskötsel i stället för de regler som föreslagits för lagervärdering i allmänhet. Enligt mitt förslag fär lager av djur tas ttpp till lägst 85 '.t-,'-- av den genomsnittliga produk- tiottskostnaden. Djuren behöver dock aldrig tas upp till högre belopp än som tnotsvarar djttrctts sammanlagda allmänna saluvärde. I de fall ttägott produk- tionskostnad inte är fastställd. t.ex. i fräga om särskilt dyrbara avelsdjur. fär djuret tas upp till lägst 85 % av det lägsta av anskaffningsvärdet och all- männa saluvärdet (se punkt 2 fjärde stycket av anvisningarna till 24 & KL).
'Jt
8.4. Avskrivningsregler
Mitt förslag: Nuvarande avskrivningsregler behälls. Avskrivningsrät- ten för befarat prisfall efter balansdagen pä kontraherade inte leve- rade inventarier tas bort. De särskilda reglerna i inkomstslaget annan fastighet om avskrivning pä maskinell utrustning avskaffas. Värde- minskningsavdrag pä markanläggttittgat' beräknas på hela anskaff- ningsvärdet i stället för pä 75 (..-"'( av värdet. Nuvärdeavskrivning och periodiseringsfottder införs inte.
URF:s förslag: Överettsstämnter med mitt bortsett frän nuvärdeavskriv- ning och periodiseringsfont'ler.
Remissinstanserna: Förslaget om bibehällande av de generella avskriv- ningsreglerna godtas eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstan— serna. Nägra remissinstanser avstyrker förslaget att avskaffa de särskilda reglerna för maskinell utrustning.
Företrädat'tta för näringslivet är i huvudsak positiva till föt'slagct om nu- t'r'irdeavdrag och perirm'iserntgsjbn(I. RSV avstyrker förslaget. Verket hänvi- sar till risker för skatteplanering och skatteundandragande och pätalar även reglernas komplexitet och framhäller att det är ett frän omvärlden avvika-mde och oprövat system. Även kumnturrälier/tu [ Stockholm och Göteborg ät' ne— gativa. Riksbanken anser systentet med pcriodiseringsfonder tttngt'ott och befat'ar en skatteundandragande handel med fonderna. Även riksgäldskon— toret pekar pä administrativa svärigheter och kostnader. HFN avstyrker för- slaget med hänvisning till kravet pä redovisningsmässig och skattemässig överensstämmelse. KF är ocksä skeptiskt och framhäller redovisningsprob- lem. Redovisningssväriglteter päpekas även av FAR m.fl. Fran nägra häll framförs önskemäl om att omrädet för nuvärdcavskrivning vidgas till att avse även byggnader resp. skepp och luftfartyg. Flera remissinstanser anser att metoden bör vara tillgänglig även för egenföretagare. Vidare framställs öns- kemäl om en ltöjtting av nuvi'trdeavdraget. Nägon pekar pä att utformningen av reglerna snedvrider konkurrensen inom leasingbrattsehett.
Bakgrunden till mitt förslag: Utgifterna för anskaffning av inventarier för- delas genom ett avskrivningsft'irfarande och varje enskilt beskattningsär be- lastas därigenom med viss del av anskaffningsutgiften. Patent. goodwill och andra immateriella rättigheter skrivs av pä samma sätt. Korttidsinventarier — invetttarier ttted en ekonomisk livslängd pä ttpp till tre är och inventarier av mindre värde fär omkostttadsföras direkt.
Värdeminskningsavdragen för inventarier kan beräknas enligt tvä olika metoder. räkenskapsenlig avskrivning och restvärdemetod.
En förutsättning för att räkenskapsenlig avskrivning skall få tillämpas är att företaget har ordnad bokföring som avslutas nted ärshokslut och att vär- deminskningsavdragen överensstämmer "med avskrivningarna i räkenska- perna.
lluvudregeln innebär att avdrag för avskrivning får göras med maximalt 30 % av inventariernas restvärde. Avskrivningen görs alltsä kollektivt pä
'Jt 'J't
hela invcntariebeständct. Underlaget utgör summan av det ingäende balans- värdet pä de inventarier som finns vid ärets början och anskaffningsutgiften för under äret anskaffade inventarier som finns kvar vid ärets slut. lnventa- ricr som anskaffats och salts under beskattningsäret gär inte in i avskriv- ningsförfarandet titan kostnatlslörs och intäktsförs direkt.
l fräga om avyttring av inventarier som anskaffats före bcskattningsärets ingäng fär nettontctoden användas. Den innebär att den beskattningslmra inkomsten inte pin-'erkas pä annat sätt än att underlaget för framtida ordina- rie inventarietnfskrivningar reduceras med försäljningsintäkten — under för- utsättning att företaget har inventarier med ett skattemässigt restvärde som inte understiger den erhällna ft'jrsäljningsintäkten. Avskrivningarna pä kvar- varande invcntarier blir därigenom lägre i framtiden. Beskattningen av för- säljningsvinsten skjuts alltsä tipp. Motsvarande gäller ocksä försäkringser- sättning för förlorade inventarier.
När huvudregeln tillämpas kommer viss del av anskaffningsutgiften för in- ventarierna att förbli oavskriven. Möjlighet finns därför att tillämpa koln- pletteringsrcgcln. Den innebär att inventarierna fär skrivas av med Ett f..-??: av anskaffningsutgiftcn per är.
Restvärdemctoden är en förenklad variant av räkenskapsenlig avskriv- ning. Skillnaden är i första hand att det inte finns nägot krav pä överensstäm- melse mellan skattemässigt och bokföringsmässigt restvärde. Maximalt vär- deminskningsavdrag är 25 '.!-"('n
En lägre värdering av inventarieinnehtwet än som följer av huvudregeln och kompletteringsrcgcln är tillätcn om den skattskyldige kan visa att en sä- dan net'lvärdcring är företagsekonomiskt motiverad (punkt 4 sjunde stycket av am'isningarna till 29 & KL). Rätten till värdeminskningsavdrag inträder i princip när inventarierna har levererats till köparen. I vissa fall kan dock av- drag medges redan pa kontraktsstadiet. Avdrag för avskrivning av värdet pä rättigheter till leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk av- sedda im-"entarier fär nämligen göras om det kan visas att inköpspriset för tillgangar av samma slag pä balansdagen understiger det avtalade priset eller om det görs sannolikt att sädant prisfall kommer att inträffa innan tillgäng- arna levereras (punkt I sista stycket av am'isningarna till 41 ? KL). l-lar sä- dan kontraktsavskrivning skett skall anskaffningsvärdet minskas med mot- svarande belopp och värdeminskningsavdrag beräknas pä det reducerade beloppet.
Utöver de allmänna reglerna i Kl. fanns tidigare särskilda bestämmelser för avskrivning pä kontrakt avseende skepp och luftfartyg. Avdrag för av- skrivning pa ej fullgjorda köpekontrakt medgavs generellt med totalt högst 30 '.'-'i.- av det avtalade priset. Även en sädan avskrivning reducerar det fram- tida avskrivningsunderlaget. De särskilda reglerna om kontraktstn'skrivning slopades med i princip omedelbar verkan i samband med det första steget mot en ny företagsbcskattningen (prop. l989f9ll15tl. SkUlU. SFS l<s'U: lill3). Övergangsvis tillämpas de upphävda reglerna t. o. m. lWI ärs taxering.
Värdeminskningsavdrag för byggnader bestäms med hänsyn till byggna- dens antagna am'ändningstitl. När det gäller rörelsebyggnader är de ärliga avdragen 2—5 '.'? av anskaffningsvärdct (RSV Dt l974:3()). Vidare medgavs
'Jl
()
tidigare -— inom avskrivningsplanen — primärtwdrag med 2- '.'-'?- per är under de fem första beskattningsären efter färdigställandet. Genom lagstiftningen hösten l9ts'f) togs ocksä möjligheten till primäravdrag bort. Reglerna om pri— märavdrag fick ocksa tillämpas i inkomstslaget annan fastighet i den män fas— tigheten användes för rörelseändamäl e.d. Används fastigheten för annat är värdeminskningsavdraget begränsat till l,5-l.75 '.'-"( (punkt 2 av anvisning— arna till 35 s*" KL). Värmepannm. hissmaskinerier m.m. och annan sädan maskinell utrustning fär dock brytas ut och skrivas av i snabbare takt än byggnaden i övrigt.
För markanläggningar fär avdrag för värdeminskning göras med 5 '.2'2- om äret beräknat pa 75 "('- av anskaffningsvärdet. Avdrag för värdeminskning pä skogsvägar och täckdiken pa jordbruksfastighet fär göras med lf) '-.5""r. per är beräknat pä ett oreducerat anskaffningsvärde.
Skälen för mitt förslag:
Inventarier
Investeringar i im-"entarier behandlas förhallandevis generöst i förhällant'le till investeringar i byggnader och lager. För en marginell investering ger kombinationen av överavskrivning och full avdragsrätt för nominella räntor t. o. in. en subventionering. Denna är särskilt markerad vid hög inflatit'm. I en skattereform som syftar till basln'eddning. en ökad neutralitet i behand- lingen av investeringar i olika slag av realkapital och en eliminering av sädan skattekonsolidering som är knuten till specifika tillgängsslag kan därför i princip övervägas en begränsning av värdcminskningszwdragen.
En möjlig begränsning skulle vara en mer restriktiv utformning av reg- lerna för räkenskapscnlig avskrivning. I dag saknar det betydelse här under beskattningsäret itwentarierna anskaffats. Även för de inventarier som an- skaffats den 3! december fär maximal avskrivning med 30 '='?- ske. Regeln kan sägas bygga pä en presumtion att alla inventarier anskaffas vid beskatt- ningsärcts början och den utgör därför ett starkt incitament till handel med avskrivningsunderlag strax före utgängcn av beskattningsäret.
En förändring som innebär att den faktiska innehavstiden beaktas skapar praktiska problem eftersom den ft'fn'utsätter en proportionering av utgiften för varje enskild anskaffning. Ett annat alternativ skulle vara att presumera att anskaffningarna är jämnt fördelade över äret. En sädan presumtion skulle motivera en generell halvering av avdraget under det första innehav— sätet.
Med en regel av det slaget skulle vissa komplikationer följa. En särredo- visning för förstaz'irsinventarier skulle krävas. En sädan särredovisning förut- sätts dock ske redan i dag vid tillämpning av kompletteringsregeln -— inte bara för ett ärs utan för fem ärs anskaffningar. llalveringen av 3U-procentsscha- blonen skulle emellertid ocksä kunna innebära att de skattemässigt tillätna avskrivningarmt för inventarier kom att understiga vad som är ekonomiskt motiverat. Problemet uppkmnmer i första hand i företag där inventariean- skaffningarna inte sker med jämn fördelning över ären utan koncentreras till vissa är. En halvering av förstaärsavsk rivningen skulle därför kunna leda till
en mer frekvent tillämpning av bestämmelsen i punkt 4 sjunde stycket av anvisningartm till 29 & KL (jfr föreslagna punkt 13 sjunde stycket av anvis- ningarna ti1123 ; KL).
Skäl av ekonomisk art kan ocksä anföras mot en förändring av dagens reg- ler. Värdenedgängen av inventarier tycks trendmässigt ha ökat. En accelere- rad teknisk utveckling har förkortat den ekonomiska livslängden. Det finns alltsä vissa skäl att förmoda att inslaget av överavskrivning vid dagens värde- ringsregler har minskat. Å andra sidan saknas empirisk grund för att påstå att överav-rskrivning inte skulle fi.")religga. Intresset för handel med avskriva ningsunderlag kommer vidare att minska i ett system med lägre formell skat- tesats. Vid en internatitmell jämförelse f'ramgär också att de svenska reg- lerna inte pä nägot markant sätt avviker frän de i (unvärldcn.
Det element av överavskrivning som finns kvar vid oförändrade regler är en följd av att schabloner med nödvändighet tenderar att bli generöst utfor- made. En omläggning till ett system med skattemässiga värdeminskningsav- drag. som bättre än dagens uppskattar ekonomiskt korrekta avskrivningar. skulle medföra ökad komplexitet och tillämpningsproblem. 'I'ill bilden bör slutligen ocksä att momentet av "överavskrivning" sannolikt är väl sä stort i vissa "immateriella investeringar" — FoU. marknadsföring. utbildning m.m. Sädana investeringar kostnadsförs normalt direkt.
Övervägande skäl talar enligt min mening för att dagens avskrivningsreg- ler för inventarier behälls. Däremot krävs för att underlätta ('"')vergängen till det nya systemet särskilda spärregler för att motverka skattemässigt beting- ade inventaricanskaffningar. .lag aterkommer till den frägan senare (avsnitt 8 13.4). En smärre justering bör dock göras. l likhet med mitt förslag beträf- fande lager (avsnitt 8.3.1) bör i det nya systemet nagot utrymme för reserve- ring för prisfallsrisk inte heller finnas för inventarier. Avskrivningsrätten för befarat prisfall efter balansdagen pä kt'mtraherade — ännu inte levererade — inventarier bör därför tas bort (nuvarant'le punkt 2 av anvisningarna sista stycket till 41 s*" KL).
Avskrivningsreglerna för inventarier resp. kontraktsavskrivningfinns i de föreslagna anvisningspunkterna 12 — 15 till 23 ;" resp. 2 till 34 s*? KL.
Byggnader
Även för byggnader föreligger vissa skäl att förändra värdeminskningsavdra- gen i ätstramande riktning och därigenom uppnå en ytterligare breddning av skattebasen. URF har sålunda övervägt en koncentration av avdragen till den senare delen av byggnadernas ekonomiska livslängd. Olika argument kan anföras för en sädan senareläggning, åtminstone för vissa slag av bygg- nader.
Det förekommer att vissa byggnader under tiden närmast efter anskaff— ningen inte är föremal för någon värdeminskning. Vidare skulle en senare- läggning minska den likvit'litetspäfrestning som uppkommer vid avyttring av fastigheter genom att man undviker äterläggning av avdrag. Det kan också hävdas att om dagens regler lämnas ofiiirändrade för sådana byggnader vilkas värde stiger under ett antal är efter uppförandet kommer intresset för detta slag av tillgångar — med stora dolda reserver — att öka i ett system där de
öppna reserveringarna har begränsats kraftigt. Resultatet skulle kttnna bli en felaktig resursanvändning.
I princip är det inte motiverat att medge avdrag för den tid en byggnad inte minskari värde. Ett problem är dock att det saknas systematiska studier av i vilken utsträckning sä är fallet. 1 vad män intresset för dolda reserver i fastigheter kommer att öka i det nya systemet kan diskuteras. Begräns- ningen av rcscrveringsmt'ijligheter talar möjligen för att sä kommer att bli fallet. Den sänkta skattesatsen minskar dock generellt intresset föratt skapa reserver.
Mot en senareläggning kan följande anföras. För det första uppkommer gränsdragningsproblem i det fall man arbetar med en scltablonmässig be- gränsning till exempelvis kontors- och bostadsbyggnader. Systemet kan inte tillämpas generellt eftersom det finns ett stort antal byggnader utanför stor- stadsomrädena och/eller med en specifik anv-'i'tndning — där en andrahands- marknad i stort sett saknas — och där dagens regler pä ett rimligt sätt uppskat- tar den ekonomiska värdcminskningen. l'in senareläggning skulle därutöver innebära en avvikelse frän vad som i allmänhet gäller i utlandet. Mot den nu redrwisade bakgrunden talar enligt min mening övervägande skäl mot en generell senareläggning av värdeminskningsavt'lragen. Till bilden bör att slo- pandet av primäravdragen innebär ett mindre steg i denna riktning.
1 det nya systemet bör enhetliga avskriv-"ningsregler gälla för olika typer av byggnader. De särskilda reglerna om avskrivning pä maskinell utrustning i inkomstslaget annan fastighet bör därför slopas. Värmepannor. hissmaski- nerier och annan maskinell utrustning bör alltsä i fortsättningen alltid ingä i byggnadens avskrivningsunderlag. Utgifter vid utbyte av sädan utrustning katt dras av omedelbart som l'CP'dl'ililt'HiS'thdi'llg.
Under hänvisning till att den tekniska utvecklingen medfört att bl. a. bo- stadsbyggnaders ekonomiska livslängd blivit allt kortare har vid remissbe- handlingen framställts önskemäl om en snabbare avskrivning. Med de av mig föreslagna generella reglerna blir detta fm'tsättningsvis en ren tillämp- ningsfräga även för sädana byggnader. De generella avskriv-"ningsreglertm in- nebär att bl. a. sädana omständigheter som teknikens utveckling skall beak- tas.
Avskrivningsreglerna för byggnader finns i de föreslagna anvisningspunk— terna o och 15 till 23 .v' Kl..
,'Wurkunliiggningar
Som framgätt är avdrag för värdeminskning pä markanläggningar begränsat till 75 '..5'2-- av anskaffningsvärdet. [ l'i'irarbetemt till 1969 ärs lagstiftning moti- verades denna begränsning med att vissa märkanläggningar har ett be- stäende värde. Den tekniska utvecklingen och strukturrationaliseringar inom näringslivet torde ha bidragit till att i varje fall vissa typer av markan- läggningar fätt en mer begränsad ekonomisk varaktighet än tidigare (jfr SkU 1980/"81:25 s. 118). Värdeminskningsavdrag bör därför fä beräknas pä ett oreducerat underlag. dvs. pä hela anskaffningsvärdct. 1 övrigt anser jag inte att det finns skäl att göra nägra justeringar i reglerna om markanläggningar. Avskrivningsreglerna för markanläggningar finns i anvisningspunkterna 7 och 15 till 23 & KL.
Nuviirt/Umwkrivning m'll pt'riodixt'rillgsj'umlt'r
Nuvarande system med investeringsfonder är -— bortsett frän ränteförluster pä spärrkontomedel i riksbanken — likvärdigt med omedelbar avskrivning av hela anskaffaingsutgiften för en investering. Detta är en extrem form för ac- celererad avskrivning som kraftigt förbättrar utfallet av en investeringskal- kyl. Ett frisläpp av fonden innebär ocksä ett betydande likviditetstillskott.
Ur säväl Iönsamhets- som likviditetssynvinkel har fondsystemet haft vissa positiva effekter. Dessa överväger dock inte nackdelarna av den högre skat- tesats som krävs vid fondsystemet vid ett givet krav pä skatteintäkter frän lwlagssektorn. LJ RF har undersökt om det inom ramen för det nya. basbred- dade systemet finns utrymn'ie att ta till vara en del av effekterna av ett fonds- ystem. Att behälla lönsamhetsfördelen i form av accelererad avskrivning ut- över den som ligger i de reguljära avskrivningsreglerna för inventarier för- kastas dock av neutralitetsskäl. JRF föreslär i stället — vid sidan av de gene- rella avskrivningsreglerna ett system med nuvärdeavskrivning komplette- rat med s. k. periodiseringsfonder.
lnnan jag gär in pa skälen för mitt ställningstagande lämnar jag en när- mare redogörelse för förslaget.
Nuvärdeavskrivning — eller snarare nu värdeavdrag — utgör en form av par- tiell dircktzwskrivning. En viss procentandel av anskaffningsutgiften fär dras av omedelbart. Tillgängen anses därefter sakna skattemässigt restvärde. Den procentandel som skall tillämpas bestäms genom en diskontering av de framtida ;n'skrivningarml med en viss ränta.
URF begränsar alternativet med ntn'ärdeavskrivning till andra inventarier än skepp och luftfartyg och föreslär att disktmteringen skall avse de skatte- mässiga avsk rivningarna och att nuvi'trdeavdraget bestäms till 84 9?- av inven- tarievärdct. 1—"öretaget fär för varje nyanskaffat inventarium utan begräns- ningar välja om värdeminskningsavdrag skall beräknas enligt de reguljära reglerna eller enligt nuvärdemetodcn.
För att begränsa möjligheterna till skatteplanering tilläts inte nuvi'trdeav- skrivning med vissa undantag i de fall inventarierna hyrs ut — leasing.
Nuvärdeavdraget är bestämt sä att valet mellan de reguljära reglerna och ntnfärdem-skrivning — vid "normalinflation" vid en given realränta—i princip är skattemässigt likvärdigt för företaget. Detta förutsätter emellertid att företaget redtwisar sädan Vinst att nuvärdezwdraget i sin helhet kan utnyttjas det är avdraget görs. Överstiger nuvärdeavdraget ärets skattepliktiga vinst — före avdraget — uppkommer ett underskott som ger en skatteeffekt först det är underskottet kan utnyttjas. För att systemet med nuvärdeavskrivning skall fä den avsedda effekten fi'ireslär URF att det kmnpletteras med periodi- seringsfonder.
Ett företag föresläs fä göra avdrag för avsättning till periodiseringsfond med högst hälften av den redovisade vinsten före skatt och survavsättning. Fomlavsättningen minskar ärets beskattningsbara vinst. En förutsättning för avdrag är att en inbetalning görs till räntelöst spärrkonto. För att hindra att företagen rutinmässigt gör avsättning till periodiseringsfond i stället för att betala skatt föresläs inbetalningskvtnen vara nägot högre än bolagsskattesat- sen eller 33 1.53 "2. Det innebär att avdrag kan medges med tre ganger det
inbetalade beloppet.
Den skattemässiga effekten av ett uttag frän kontot är att motsvarande del av fonden — tre gänger uttagsbeloppet — äterförs till beskattning. U RF före- slär att en intäkt om 311 ”2- av det äterförda beloppet tas ut om uttaget inte görs i samband med en nuvärdeavskrivning. Periodiseringsfonden föresläs ocksä :"tterföras — med tillägg — vid ("iverlätelse av kontomedel. likvidation. konkurs m. in.
För att motverka handel med periodiseringsfonderna föresläs fonden äter- föras till beskattning -- lned tillägg — i de fall det bestämmande inflytandet över företaget förvärvats av nägon som inte hade ett sädant inflytande vid avsättningstillfället. Detta nödvändiggör i sin tur en dispensmöjlighet.
URF anger tre skäl för nuvärdeavskrivning. Förräntningskravet pä inve- steringar blir oberoende av företagets förväntningar om den framtida infla- tionen. Vidare anses den ge positiva effekter pä företagens risktagande och pä företagens likviditet.
För egen del vill jag anföra följande. Skattebelastningen pä investeringar i maskiner och byggnader är pä ett kmnplicerat sätt beroende av den infla- tionstakt som investeraren förväntar sig skall räda under investeringens livs- längd. Skattebelastningen stiger med ökande inflation genom att de framtida skattemässiga avskrivningarnas realvärde urholkas. Vid hög inflation är den nominella räntan med vilken företaget diskonterar värdet av framtida av- skrivningar högre än vid läg inflation. Detta ger ett med inflatitmcn sjun- kande nuvärdc hos avskrivningarna. Urholkningen av avskrivningarnas värde innebär i sin tur att företagets nettokostnad för en investering — an- skaffningsutgiften reducerad med det skattemässiga värdet av avskriv- ningar — stiger med inflationen. Detta driver upp förräntningskravet — kapi- talkostnaden.
Vad som nu sagts gäller för investeringar som finansieras med eget kapital. Vid länefinansicring motverkas urholkningen av rätten till avdrag för med inflationen stigande nominella räntor. Denna motverkande kraft är sä stark att — de reala — förräntningskraven pä investeringar sjunker med stigande inflation.
Vid egenfinansierade investeringar ger nuvärdeavskrivning förri'mtnings- krav som är oberoende av inflatitmstakten. Detta beror pä att metoden eli— minerar intlationens urholkande inverkan pä värdet av framtida avskriv- ningar. Detta resultat gäller oavsett vilken nivä som väljs pä nuvärdeavskriv— ningen. Däremot spelar den valda nivän en roll för ont utfallet blir förmänli- gare ur incitamentssynpunkt än de reguljära reglerna.
Vid länefinansicring varierar förräntningskraven negativt med inflations- takten vid en given realränta. Detsamma gäller vid tillämpning av de regul- jära reglerna. Denna negativa inflationskänslighet är dock mer markerad vid nuvärdeavskrivning än vid reguljära avskrivningar. Detta beror pä att det ("ökande skattemässiga värdet av fulla ränteavdrag inte motverkas av nägon urholkning av avskrivningarnas värde. Nuvärdeavskrivning förstärker säväl subventioneringen av länefinansierade investeringar vid hög inflation som den negativa inflatitmskänsligheten.
Sammanfattningsvis kan nuvärdeavskrivning reducera effekten av infla-
'-J
()
tion vid finansiering med eget kapital. Motsvarande gäller emellertid vid fi- nansiering med lånat kapital. vilket försvagar detta skäl för nuvärdeavskriv- ning.
litt system med nuvärdeävskrivningar sänker förräntningskraven pä inve- steringar vid hög inflation jämfört med dagens _lll-regel — under förutsättning att nivän sätts tillräckligt högt. Stora svärigheter föreligger dock att be- stämma en frän allmän synpunkt lämplig nivä. Nuvärdeavskrivning enligt URF:s förslag med en fast nivä pä 84 (."-'i- är vald för att ge balans mellan nu- värdeavskrivning och ordinära avskrivningar med utgängspunkt frän en viss räntesats. Vid en högre räntesats blir nuvärdeavskrivning mer förmänlig vil— ket rubbar balansen. Ur stabiliseringssynpunkt är det olämpligt att en högre ränta i detta avseende ger incitament till ökade investeringar.
Det finns ocksä en förlustrisk förknippad med nuvärdeavskrivning. 1 och med att det skattemässiga restvärdet är noll träffas försäljningsintäkten vid en förtida försäljning i princip av full beskattning. Om investeringen visar sig vara en felsatsning och tillgängen säljs leder nuvärdeavskrivningen till en skatteskärpning. Metoden ger alltsä en inläsningseffekt. Generellt sett är förlusterna vid ntiv-'ärdeavskrivning klart större vid investeringar i byggnader än i maskiner. Bl. a. detta har föranlett URF att undanta byggnader fran metodens tillämpning. .
Likviditetens betydelse som en viktig faktor för att bestämma företagens investeringar torde allmänt sett ha minskat i takt med avregleringen av kapi- talmarknaden. I princip är det i dag möjligt att till en given kostnad läna upp de belopp som är erforderliga för finansiering. Till bilden hör att likviditet- seffekten av det föreslagna systemet är relativt begränsad. l f("ärhällande till metoden med räkenskapsenlig avskrivning och med beaktande av bortfallet av survunderlag kan likviditetseffekten beräknas till ca lt) '.'/5.- av anskaff- ningsutgiften för det nuvärdeavskrivna inventariet.
I den allmänna diskussionen har det hävdats att det av psykologiska skäl finns ett behov för företagen att kunna använda internt genererade medel för särskilt riskfyllda projekt. Trots avregleringen av kapitalmarknaden kan det ocksä finnas projekt som inte är möjliga att underkasta en marknads- prövning frän längivare och aktieägare. För sadana projekt är det nödvän- digt att ställa lägre f("irräntningskrav än marknadens. Ett lägre fi.")rräntnings- krav pä investeringsprojekt än det marknaden ställer innebär definitions- mässigt en inläsning av kapital i befintliga företag. Metoden med nuvärdeav- skrivning förefaller därmed stä i strid med kravet att eliminera inläsning.
Av det anförda framgär att nuvärdeavskrivning bör kunna ge positiva ef- fekter genom att göra förräntningskravet oberoende av inflationsförvänt- ningar. Det är emellertid enligt min bedömning osäkert om metoden skulle ge nägra mer pätagligt positiva effekter pä företagens risktagande och likvi- ditet.
Ett system med nuvärdeavskrivning och periodiseringsfonder skulle ut- göra ett komplicerande inslag i beskattningen för saväl företag som skatte— myndigheter. Systemet skulle även innebära nackdelar i form av redovis- ningsproblern och svärigheter för externa bedömare att värdera företag. sär- skilt i ett internationellt perspektiv.
Ur samhällelig synpunkt sktrlle förslaget kunna ge negativa effekter gev
Ul k)
nom att utgöra ett incitament till skatteplanering. RSV är starkt kritiskt och anser URF:s spärregler för säväl nuvärdeavskrivning och periodiseringsfond otillräckliga. Mitt förslag till sänkt skattesats för företagen kan visserligen sägas utgöra en äterhällande faktor men en inte i sig tillräcklig ätgärd mot skatteplanering.
Även riksbanken ger uttryck för farhågor för en skatteundandragande handel med periodiseringsfonder. Mot bakgrund av den skatteplanerings- verksamhet som riktar sig mot investeringsfonderna och även den rent brottsliga verksamhet som på senare tid kommit i dagen beträffande fond- systemet ser jag mycket allvarligt pä dessa farhågor.
De nu pätalade bristerna i förslaget har inte kunnat lösas inom ramen för den beredning av lagstiftningsärendet som skett inom finansdepartemcntet. Mot bakgrund av de förtjänster som förslaget trots allt rymmer bör ett sys- tem med nuvärdeavskrivning och periodiseringsfonder bli föremål för fort- satt övervägande i syfte att om möjligt undanröja de tidigare nämnda bris- terna.
8.5 lnkomstberäkning och förvärvskällor
Mitt förslag: All beskattning i aktiebolag nt. fl. juridiska personer skall ske i ett enda inkomstslag — näringsverksamhet. Beskattningen i inkomstslaget skall ske enligt bokföringsrnässiga grunder. Ingen upp- delning görs pä olika förvärvskällor. Underskott i förvärvski'rllan fär dras av vid beräkningen av inkomst av förvärvskällan närmast föl- jande beskattningsär. lnkomst pä grund av avyttring av aktier och ak- tieanknutna finansiella instrument beräknas för sig. Avdrag för un- derskott fär göras vid motsvarande beräkning närmast följande be- skattningsär. Begränsningarna i rätten att kvitta underskott av rederi— rörelse och ltrftfartsrörelse respektive underskott av verksamhet i ut—
URFzs förslag: Överensstämmer med mitt med undantag för utform- ningen av särreglerna för avyttring av finansiella instrument.
Remissinstanserna: Förslaget har inte mötts av nägon kritik.
Skälen för mitt förslag: Den som bedriver näringsverksamhet — näringsid- kare — är bokft'iringskyldig enligt BFL. Med en näringsidkare avses enligt förarbetena till BFl. "var och en som _vrkesmi'issigt driver verksamhet av eko- nomisk art". Ett aktiebolag är alltid bokföringsskyldigt även om det inte be— driver näringsvcrksamhet.
Det finns ingen direkt koppling mellan reglerna om bokföringsskyldighet och skattereglerna. för en viss verksznnhet kan bokföringsskyldighet före- ligga enligt BFL trots att inkomsten av verksamheten inte skall beräknas en— ligt bokföringsrnässiga grunder.
För att en inkomst skall vara skattepliktig skall den kunna hänföras till nägot av de sex inkomstslag som anges i 17 å KL. lnkomstslagen är jord- bruksfastighet. annan fastighet. rörelse. tjänst. tillfällig förvärvsverksamhet
landet avskaffas. J
och kapital. F.tt aktiebolag kan ha inkomster av alla dessa inkomstslag utom tjänst.
I alla inkomstslag utom tjänst kan beskattning ske i flera förvärvskällor. Ett aktiebolag kan exempelvis lta tvä rörelsegrenar som är sä artskilda att de beskattas som olika förvärvskällor. Uppdelningen i fört-'ärvskällm var viktig sä länge bolagen beskattades kommunalt men saknar numera i stort sett be- tydelse för aktiebolagens del.
Mellan inkomstslagen jordbruksfastighet. annan fastighet — konventio- nellt beskattad — och rörelse finns vissa skillnader vad gäller de materiella reglerna. Behovet av särregler är emellertid inte sä stort att det motiverar att uppdelningen pä inkomstslag behälls. llar ett aktiebolag i dag inkomst i mer än ett av dessa inkomstslag bör inkomsterna i fortsättningen beskattasi inkomstslaget näringsverksamhet. Beskattningen i detta inkonrstslag bör ske enligt bokföringsmässiga grunder.
Frägan är därefter om det för aktiebolagens del finns behov av att redovisa kapitalinkomster och reavinster i ett särskilt inkomstslag. Ett aktiebolag be- skattas enligt bokföringsmässiga grunder för rörelseinkomsten och enligt kontantprincipen för kapitalinkomster och reavinster. För bolag med brutet räkenskapsär är det en komplikation att rörelseinkomsterna beskattas per räkenskapsar men kapitalinkomster och reavinster per kalenderär. Det är angeläget att försöka undvika sädana komplikationer. All beskattning i ett aktiebolag bör därför ske i inkomstslaget näringsverksamhet. Ett aktiebolag som bedriver säväl en traditionell rörelse som förvaltning av kapital skall alltsä — liksom ett aktiebolag som enbart bedriver kapitalförvaltning — be— skattas enbart för inkomst av näringsverksamhet.
[ utredningen diskuteras behovet av särskilda inkomstberäkningsregler samt frägan om en uppdelning i flera förvi'rrvski'tllor inom inkomstslaget nä- ringsverksamhet. Fysiska personer och andra aktiebolag än börsbolag kan inte fritt kvitta underskott av rcderirörelse och luftfartsrörelse mot annan inkomst. Det som motiverat begränsningsregeln är i första hand möjligheten att — t. o. m. redan pä kontraktsstadiet - skattemässigt skriva av fartyg och luftfartyg i väsentligt snabbare takt än som svarar mot den faktiska värde- nedgängen. Rätten till kontraktsavskrivning har nyligen slopats (prop. 19S9E9tlz50. SkL-110. SFS 1989:1023). Därmed föreligger inte längre samma behov att behälla begränsningsregeln vad gäller rederi- och luftfartsrörelse. Förslaget godtas av remissinstanserna. Begränsningen i möjligheterna att kvitta underskott av fastighet och rörelse i utlandet föresläs ocksä avskaffad av URF. Regeln har motiverats av kon— trollskäl. Enligt utredningen ligger det i sakens natur att avdrag för uppgivna kostnader kan vägras om det finns brister i vcrifikationsmaterialet. RSV har förordat att kvittrringsförbudet bchälls för de fall det inte finns en överens- kommelse mellan Sverige och annat land om undvikande av dubbelbeskatt- ning.
För egen del vill jag anföra följande. 1 prop. 1985/"So: 131 om den skatte— mässiga behandlingen av kostnader vid viss verksamhet i utlandet redovisa- des (s. 13) att Sverige genom ett omfattande internationellt samarbete har f("ärsökt komma till rätta med de kontrollproblem som uppstär dä verksamhet
bedrivs utomlands. De framsteg pä detta omräde som gjorts under senare är. främst tillkomsten av flera dubbelbeskattningsavtal och liuroparäds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden (sc prop. 1989f'91121—l). kommer pä sikt att lllCdfÖl'il väsentligt ökade möjligheter att kontrollera utlandsvcrksamhet. Det finns därför enligt min mening inte längre tillräckliga skäl att behälla denna begränsningsregcl. Av detta följer att den till denna regel kopplade dispensregelrr i punkt 21 av anvisningarna till 29 s* KL ocksä slopas.
I nuvarande system gäller vidare en begränsning för reaförluster. Reaför— luster fär kvittas bara mot reavinster. Regeln gäller lika för fysiska personer och aktiebolag. Särskilt i fräga om vinster och förluster pä aktier och andra finansiella instrument finns det skäl som talar för att ha likartade regler för bäda kategorierna skattskyldiga.
URF föreslär att den portfi'äljmetod för beskattning vid försäljning av rnarknadsnoteradc aktier som RINK utarbetat bör tillämpas ocksä inom bo- lagssektorn för företagens innehav av kapitalplaceringsaktier.
Som tidigare redovisats bör por'tft'iljmetoden inte genomföras (avsnitt (1.5). Aktievinstberäkningen bör i stället ske enligt genomsnittsrnetoderr. fin fördel med portföljmetoden var att det inte skulle bli möjligt att skjuta upp beskattningen genom att realisera förlustaktier och behälla aktier som stigit i värde. För rcaft'jrluster i hushällsektorn ft'frresläs nu att avdragsrätten be- gränsas till 71) '...52- utom vid kvittning mot reavinster pä samma slag av egen- dom rned vissa undantag.
En konsekvens av att portföljmetoden inte införs bör även för bolagssek- torns del vara att begränsa möjligheterna att kvitta förluster vid avyttring av kapitalplaceringsaktier. Även andra typer av aktieanknutna finansiella in- strument som innehas i kapitalplaceringssyfte. bör behandlas pä samma sätt. lnkomst pä grund av avyttring av detta slag av finansiella instrument bör där— för beräknas för sig. Undantag frän en inskränkning i kvittningsrätten mot andra inkomster av näringsverksamheten bör göras för innehav som betingas av näringsverksamheten.
Särskilda regler i fräga om en begränsning i rätten till kvittning förutsätter dock inte att innehavet klassificeras som en särskild förvärvskälla. Det gör heller knappast den omständigheten att vissa verksamheter — t. ex. försäk- ringsrörelse _ beskattas enligt delvis schablonartade regler. Sädana avvikel- ser bör kunna hanteras inom ramen för en och samma förvärvskälla. ln- kornstslaget näringsverksamhet bör därför utgöra en förvärvskälla.
Företagsbeskattningen bygger för närvarande till stor del pä lwkföringcn. Viktiga undantag föreligger dock. Avyttringar av fastigheter och aktier m. in. som utgör anläggningstillgangar behandlas säledes enligt reavinstreg- lerna. sorn inte är baserade pä bokföringen. [ det nya systemet kormner av- yttringar av tillgängar av detta slag att behandlas i inktnnstslaget närings- verksamhet. lnkomstberäkningen kommer dock att ske enligt reavinstreg- lerna för inktnnstslaget kapital. En konsekvens härav är att behandlingen i bokföringen av tillgängar av det aktuella slaget även i det nya systemet kom— mer att sakna betydelse för beskattningen.
I nuvarande system far i regel underskott i en förvärvskälla kvittas mot
U.' 'Jl
överskott i annan förvärv-'skälla samma är. Uppkommer underskott avseende hela deklarationen fär förlusten i stället sparas för att utnyttjas mot inkoms- ter under senare är. Aktiebolag och ekonomiska föreningar kan fä utnyttja en skattemässig förlust trnder en följande tioärsperitxl.
Behovet av förlusttrtjämning ökar allmänt sett i ett basbreddat system. Detta i kombination med att K-surv i vissa fall inte kan ersätta en möjlighet att kvitta förluster mot tidigare ärs vinster talar för att den nuvarande perio- den för fi'irlustutjämning förlängs. Den ekonomiskt riktiga kvittningsperio- den är företagets livslängd. Den "tidsbegränsning som nu gäller bör därför tas bort.
Enligt min mening bör den enklaste tekniken för förlustutjämning i det föreslagna systemet vara att underskott i förvärvskällan fär dras av vid be- räkningen av inkomst av förvärvskällan närmastföljande beskattningsär. Vi- sar förvärvskällan underskott under flera beskattningsär i följd ackumuleras underskotten. Om underskott uppkommer dä inkomst beräknas vid avytt- ring av aktier och aktieanknutna finansiella instrument bör motsvarande me- tod anv-'ändas.
Förslaget innebär att ett underskott för ett beskattningsi'tr — till skillnad frän i dag — kommer att ingä som en post vid beräkningen av förvärvskällans inkomst närmast följande beskattningsär. Det ter sig naturligt att underskot- tcts storlek skall beslutas som en del av inkomsttaxeringen för det beskatt- ningsär som förvärvskällan resulterade i underskott. Dä uppkommer bl.a. den fördelen att. när det är päkallat. förvärvskällan blir föremäl för en när- mare granskning vid den ärliga taxeringen pä samma sätt som förvärvskällor som visar överskott. En sädan lösning ryms ocksä inom det nya taxeringsför- farandet som har föreslagits i prop. 1989/90:74.
När rätten till förlustutjänmirrg infördes ansags det nödvändigt att i största möjliga utsträckning förhindra att den skulle missbrukas. Reglerna skulle vara sädana att bolag och föreningar titan andra "värden" än en skattemässig rätt till förlustavdrag skulle hindras frän att bli föremäl för handel. Därför fi.")reslogs att ftiirlustavdrag inte skulle fa utnyttjas fritt efter ägarskiften.
Reglerna om förlustutjämning finns i lagen (l9ollzö3) om förlustavdrag. Förlustavdragsreglcrna innehaller flera spärregler (jfr SOU 1989:34 s. 258 ff.). Särskilda regler finns för fämansföretag. Den s.k. skalbolagsregeln tar sikte pä flermansägda bolag titan egentlig verksamhet eller reella tillgängar. Ytterligare tvä spärregler finns. URF inledde ett arbete med att konstruera en generell spärregel för saväl fämans- som flermansföretag. Arbetet inrikta- des pä att skärpa skallmlagsregeln. Bl.a. diskuterades om en ny skalbolags— regel skulle kunna omfatta även fämansföretagen. Pa grund av tidsbrist hann kommitten inte utarbeta nägra förslag till lagändringar.
Enligt min bedömning behövs särskilda spärregler även i det nya systemet. Det har under det fortsatta lagstiftningsarbetet inte funnits utrymme att vi- darebearbeta URF:s redovisade underlag. Spärregler som i dag finns i för- lustavdragslagen bör därför inarbetas i SlL.
De lagändringar som mitt förslag föranleder har placerats i 21—24 ss Kl.. 1 a' 3 mom.. 2 & 5 mom. och 14—16 mom. SlL.
8.6 l—iondavsättningar Mitt förslag: Reglerna om äteranskaffningsfond för fastighet. särskild fartygsfond och särskild nyanskaffningsfond slopas. Nuvarande elds- vädefonder ersätts med ersättningsfonder. Dessa fär användas inte enbart dä skattepliktig ersättning erhallits för egendom som skadats genom brand eller annan olyckshändelse utan ocksä i vissa tvangssi- tuationer och liknande.
URl-':s förslag: (i..)verensstämmer i princip med mitt. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks i huvudsak. Fran nagra näringslivs- organisationer förordas att nagon form av :"rteranskaffningsforrd för fastighet skall finnas även i det nya systemet. Bl.a. Sveriges [fis/turer Riks/firman! och Srerr'gt'x Ret/urq/k'jrt'ning motsätter sig a sin sida att fart_vgsfonderna avskaf— fas.
Skälen för mitt förslag: I dagens skattesystem har företagen möjlighet att göra avsättningar till olika typer av fonder vid sidan av de allmänna investe- ringsfonderna. Syftet med dessa fonder är att göra det möjligt för företaget att undvika ett besvärande skatteuttagom vi 'a tillgängar rcaliserasoclr äter— investering därefter sker i samma slag av tillgängar.
De olika fondlagarna bygger i huvudsak pa samma teknik. Den skatteplik- tiga vinst som uppkommer när en viss tillgäng realiseras fär sättas av till en särskild fond. För att avsättningen skall vara avdragsgill krävs i vissa fall (vad gäller äteranskaffningsfond för fastighet och särskild fartygsfond) att den skattskyldige genom en garantiförbindelsc lämnar säkerhet för den skatt som belöper pä vinsten. Fonden skall tas i anspräk för investeringar i samma slags tillgängar inom tre är. 'l'idsrymden kan efter dispens förlängas med tre är. När fonden tas i anspräk för en viss tillgäng reduceras tillgängens avskriv- ningsunderlag.
Har en rörelsefastighct avyttrats fär ett belopp motsvarande den skatte— pliktiga reavinsten sättas av till äteranskaffningsfond för fastighet. Bestäm- melser om detta finns i lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxcringcn för avsättning till fond för äteranskafl'ning av fastighet. Fonden skall tas i anspräk för byggnadsinvesteritigar i rörelsen.
Pä motsvarande sätt kan enligt bestämmelserna i lagen (195—1:40) om sär— skild fartygsfond vinsten vid avyttring av ett fartyg eller luftfartyg sättas av till en särskild fond.
Enligt lagen ( l9o7:9(r) om särskild nyanskaffningsfond kan ett företag som avyttrar hela sin rörelse eller del av den efter tillständ av regeringen fä av- drag för avsättning till särskild nyanskaffningsfond. 'l'illständ förutsätter bl. a. att det är fräga om en strukturratiorralisering som är ("inskvärd frän all- män synpunkt. Fonden skall tas i anspräk för investeringar i den aterstäerrde verksamheten eller i en ny verksamhet.
Lai—'en (1981 :290) om eldsvädefonder. EFL. ersatte 1959 ärs f("irordning om särskilda investeringsfonder för l't'irlorade inventarier och lagertillgängar. Avsättning till eldsvadefond kan göras av ett företag som bedriver rörelse.
Prop. 1989190: 1 1()
jordbruk eller (kom-*entionellt beskattad) annan fastighet och som i samband med brand eller annan olyckshändelse fatt ersättning för inventarier. bygg- nader. markanläggningar eller lager. Fn eldsvädefond finns för vart och ett av tillgängsslagen. 1-"onden skall tas i anspräk för im'esteringar i den typ av tillgängar som fonden är avsedd för.
En annan teknik att skjuta upp beskattningen är den som används i lagen ( 197829711) om uppskov med beskattning av realisationsvinst. LJppskL. Upp- skovet innebär att reavinsten för en avyttrad fastighet beskattas först när en fastighet som anskaffats i stället för den avyttrade fastigheten (ersättnings- fastighet) i sin tur avyttras. .»ankaffningen skall ske inom fyra är. Tidsrym- den kan förlängas med tre är. Reavinsten för den avyttrade fastigheten (tipp— skovsbeloppet) beskattas genom att beloppet beaktas vid beräkningen av reavinst (eller reaförlust) vid avyttringen av ersättningsfastigheten.
Uppskov med beskattningen kan medges bade vid tvangsmässiga avytt- ringar och i vissa fall av frivilliga avyttringar. Uppskov pä grund av tvangs- mässig avyttring kan avse alla typer av fastigheter och ägargrupper. 1 begrep- pet tvi'ingstn'yttring inbegrips i första hand olika former av mer eller mindre tvangsmässiga övertagandcn av eller förfoganden över en fastighet (expro- priation m. in.).
För egen del vill jag anföra följande. Med den inriktning av företagsbe- skattningen som nu föreslas är det angeläget att begränsa förekomsten av skattekrediter och komplicerande inslag som de olika uppskovsinstituten medför. Samtidigt maste hänsyn tas till den risk för inläsningseffekter som ett slopande av uppskovsmöjligheten kan medföra.
Med en skattesats för aktiebolag pä 3!) ""% bör risken för inläsning vid av- yttring av tillgängar bli relativt begränsad. 1 praktiken kommer den effektiva skattesatsen pä nominell vinst att bli mindre än 30 '.'2- genom att den realise- rade vinsten ökar företagets survunderlag. Vid full avsättning till K-surv pa (den beskattade) reavinsten Sjunker den effektiva skatten till ca 23 'if-. Det är värt att notera att sä blir fallet även om den lörsalda tillgängen inte ome- delbart ersätts. Dct ökade survunderlaget utgörs i detta fall typiskt sett av en monetär tillgang (kassa. bankmedel').
K—surv kommer alltsä delvis att fylla samma funktion som de fonder som finns i dag. Det finns mot denna bakgrund inte tillräckliga skill att behälla reglerna om fartygsfomler. särskilda nyanskaffningsfonder och äteranskaff- ningsfonder för fastighet. Dessa fonder bör alltsä slopas.
1ildsvädefonderna har en speciell karaktär. Det typiska för eldsvadeftm— derna är att avsättningen görs i en force majeuresituation. ] likhet med URF anser jag att det även i det nya s_v stemet bör finnas en möjlighet att skjuta upp beskattningen i sädana extraordinära fall.
Fonderna bör vidare kunna användas även av företag som av tväng eller liknande mäste avyttra sin fastighet. Vissa av de fall som nu omfattas av UppskL bör därför arbetas in i den nya lagen. Det gäller avyttringar vid (el- ler under hot av) expropriatitm e.d.. avyttringar som utgör led i ätgärder för jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering. avyttringar som föran- leds av att fastigheten inte längre kan bebos pä grund av flygbuller samt fall där reavinsten föranletts av en inskränkning i ft'irfoganderätten till fastighe-
ten enligt t. ex. nattu'v-t'irdslagen ("Wo-1:82). Däremot bör avsättning inte medges generellt vid alla typer av fastighetsreglering enligt 5 kap. fastighets- bildningslagen (19701988). FBL. och inte heller vid frivilliga upplätelser av nyttjanderätt eller servitutsrätt pä obegränsad tid.
Eldsvädefonder bör även kunna användas av enskilda näringsidkare. Vinst vid avyttring av fy. 'sk persons näringsfastighet utgör inkomst av kapi- tal. För att göra det möjligt för en fysisk person att avsätta till fond även i expropriationsfallcn har i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 22 åKL införts en bestämmelse om espropriationsersättning och liknande. Sädan er- sättning utgör intäkt av näringsverksamhet om den skattskyldige begär det.
Med hänsyn till det utvidgade tillämpningsomrädet är det lämpligt att fon- derna i fortsättningen benämns ersättningsfonder. Mitt ft.")rslag innebär att det kommer att finnas en ersättningsfond för inventarier. en för byggnader och markanläggningar. en för mark samt en för lager av djur i jordbruk och renskötsel. Med hänsyn till att lagernedskrivningen avskaffas för annat lager finns det inte tillräckliga skäl att ha en särskild fond lör lagertillgängari all- mänhet.
De olika ersättningsfonderna bör — pä samma sätt som dagens eldsväde- fonder — användas för samma typ av tillgäng sotn avsättningen avsett. En ersättningsfond för inventarier bör alltsä inte fä användas för investering i en byggnad eftersom tn='skrivningstiden för byggnader är väsentligt längre än för inventariet". Ett undantag frän huvudregeln bör emellertid kunna göras i det motsatta fallet. En ersättningsfond för byggnader och markanläggningarbör alltsä kunna användas för investeringar i inventarier. Ett annat undantag bör göras i fräga om nedskrivning av djurlager. Säväl en ersättningsfond för in- ventarier som en ersättningsfond för byggnader och markanläggningar bör fä användas för sädan nedskrivning.
Reglerna om ersättningsfonder bör tas in i en särskild lag.
Hänvisningar till S8-4
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt 12.1
8.7. Koncernbeskattning m. m.
8.7.1. Kedjebcskattningen
Mitt förslag: lnga grundläggande ft'n'änt'lringar av kedjebeskattnings- reglerna görs. Utdelning pä näringsbetingade aktier bör liksom nu inte träffas av skatt medan utdelning pä andra aktier bör beskattas. Utdelning pä aktier som utgör omsättningstillgängar blir även i fort- sättningen skattepliktig. Frägan om skattefrihet för utdelning för före- tag som bedriver bankrörelse m. m. och skadeförsäkringsrörelse skall i fortsättningen följa de allmänna reglerna om skattefrihet pa närings- betingade aktier. Reglerna om skattefrihet för utdelning pä närings- betingade aktier utvidgas till att gälla ocksä utdelningar som tillfaller ömsesidiga skadeförsäkringsföretag och sparbanker.
URF:s förslag: Överesstämmer med mitt. Prop. 1989/()(): 1 10 Remissinstanserna: Förslaget till ändrade regler bemöts positivt eller läm- nas utan erinran. 1)e kritiska synpunkter som framförs gäller främst bibehäl- len skatteplikt för utdelning pä omsättningsaktier. Bl. a. .-"Wii'i/l_t,'.v/ii'ei.vskatte- tIe/n'ga/imt och Sveriges (!(/l"()/(tll.t'tlllljllll(/ anser att det inte finns skäl att be- hälla skatteplikten.
Skälen för mitt förslag: Ekonomisk dubbelbeskattning innebär att beskatt- ning sker i hade företagsledet och ägarledet. Skatt kan ocksä tas ut flera ganger inom företagsektorn innan utdelningen beskattas hos den slutlige ägaren. 1 sädana fall talar Inatt om kedjebeskattning.
Kedjebeskattning gäller inte generellt (7 i 8 mom. SIL). Det har ansetts rimligt att inte beskatta ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som tar emot utdelning om aktieinnehavet utgör ett alternativ till den verksamhet som företaget självt bedriver — vad som i det följande sägs om aktier gäller ocksä andelar. Skattefrihet för utdelningen har däremot inte ansetts motive— rad om innehavet har karaktär av ren kapitalplacering.
Mellan de tva ytterlighetslallen finns fall där anknytningen mellan verk- samheten i ägarföretaget och det utdelande företaget är svagare. 1 det nuva- rande systemct har gränsen för skattefrihet schablonmässigt satts vid ett in- nehav motsvarande 35 "-2- av röstetalet i det utdelande företaget. Utdel- ningen kan dock bli skattefri även vid lägre röstetal. En förutsättning för skattefrihet är dä att "det görs sannolikt att innehavet av aktien... betingas av jordbruk. Skogsbruk eller rörelse som bedrivs av företaget eller av företag som med hänsyn till äganderättsförhi'tllanden eller organisatoriska förhällan— den kan anses sta det nära." Är utdelningen skattefri enligt dessa bestäm- melser brukar man tala om rörelsebetingade aktier. En lämpligare benäm- ning pä sädana aktier är — framför allt efter en hopslagning av inkomstsla- gen -- näringsbetingade aktier.
Införandet av nya lmlagsskatteregler motiverar i sig inte nagra grundläg- gande ändringar av kedjebeskattningsreglerna. Utdelning pa näringsbeting- ade aktier bör säledes inte träffas av skatt medan utdelning pä andra aktier bör beskattas. Gränsen mellan de bäda kategorierna av aktier bör dras pä samma sätt som för närvarande,
Gällande regler om skattefrihet för utdelning pa näringsbetingade aktier innefattar inte aktier som i skattehänseende utgörmnsättningstillgängar. Ut— delning pä sädana aktier är alltid skattepliktig. Det innebär bl. a. att ett före— tag som bedriver t. ex. byggnadsrörelse är skattskyldigt för utdelning pä ak- tier i ett fastighetsförvaltande dotterbolag sä snart nägon fastighet skulle ha behandlats som omsättningstillgäng om den ägts direkt av moderföretaget. Skattefria reavinster i dotterbolaget kan alltsä inte delas ut utan beskattning. Klassificeringen av aktierna som omsättningstillgängar gör samtidigt att ak- tierna kan ligga till grund för en skattemässig konsolidering i byggnadsföre- lili—Tl— Även ett värdepaDpershandlande företag som förvärvar 25 (:?- eller mcr av röstetalet i ett aktiebt.)lag beskattas alltsä för utdelning fran bolaget.
Det kan i och för sig diskuteras om det i det nya lwlagsskattesystcmet finns anledning att i alla lägen beskatta utdelning pä olnsättningsaktier. 1 det nya systemet har distinktionen mellan omsättningstillgängar och anläggningstill-
'J't 'Jl o
gängar mindre betydelse än tidigare genom att nedskrivning som konsolide- ringsmt'ijlighet tas bort och reavinstbeskattning fortsättningsvis sker i nä— l'ingsverksamheten (jfr avsnitt 8.3 och 8.5). Mot detta stär att det framstär som naturligt att beskatta hela handelslagret enhetligt oavsett storleken av aktieinnehavet i individuella bolag. 'l'ill bilden hör ocksä att beskattningen av utdelningen motsvaras av en möjlighet att skriva ned värdet pä aktierna om detta värde — till följd av utdelningen eller av annat skäl -— sjunker under anskaffningsvärdet (jfr dock punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 24 & KL. nuvarande punkt 3 sista stycket av anvisningarna till 41 & KL). I likhet med URF anser jag att övervägande skäl talar för att behälla principen om Skatteplikt för utdelning pä aktier som utgör omsättningstillgi'mgar. För byggnadsföretagcns del innebär bibehällamlet av de s.k. byggsmittereglcrna (avsnitt 8.8.4) inom bolagssektorn att ett byggnadsrörelsedrivandc moder— bolag även fortsättningsvls är skattskyldigt för utdelning frän fastighetsför- Valtande dotterbolag.
Även för s. k. förvaltningsft'n'etag och investmentföretag finns regler som eliminerar kedjebeskattning. Jag behandlar detn i senare avsnitt (8.7.3 resp. 8.8.1 ).
De nu gällande reglerna om skattefrihet för utdelning pä rörelsebetingade aktier gäller inte för löretag som bedriver bank — eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse — eller som bedriver sädan rörelse vid sidan av annan verksamhet. För sädana företag är utdelning pä aktier som innehas som ett led i organisatitmen av företagets verksamhet skattefri. Den verksamhet till vilken aktierna "hör" fär inte avse förvaltning av fastighet. värdepapper m. m. 1 fräga om företag som bedriver försäkringsrörelse krävs för skattefri- het att det är fräga om skadefi'irsäkringsrörelse i aktiebolagsform och att ak— tierna innehas som ett led i organisationen av denna rörelse.
Särreglerna för företag som bedriver bank- eller annan penningrörelse el- ler försäkringsrörelsc har ifrägasatts vid flera tillfällen. Kravet pä organisato- riskt samband har i praxis inte ställs särskilt högt vid tillämpningen av särre- geln för banker m.fl. (RÅ 1987 ref. 7). Det är t. o. m. tveksamt om man generellt kan säga att förutsättningarna för skattefrihet är större enligt rc- geln om näringsbetingade aktier än enligt särregeln.
Enligt URF finns det knappast nägot skäl att vid utdelningsbeskattningen behandla företag pä olika sätt beroende pä arten av deras verksamhet. Jag delar denna bedömning och föreslär därför att särregeln för banker rn. fl. slopas liksom motsvarande regel för skadeförsäkringsbolag. I stället bör reg- lerna om skattefrihet för utdelning pä näringsbetingat'le aktier tillämpas även pä företag som bedriver bank— eller annan penningrt'fnelse eller skadeförsäk- ringsrörelse.
Som framgätt gäller n'töjligheten att ta emot utdelning skattefritt endast aktiebolag och ekonomiska föreningar. Syftet med bestämmelserna i 7 & 8 mom. SIL har primärt varit att undanta vinster frän kedjebeskattning. Detta talar för att rätten till skattefrihet för utdelning pä näringsbetingade aktier inte bör utvidgas till att gälla även ömsesidiga skadeförsäkringsföretag och sparbanker eftersom denna typ av företag saknar ägare. Å andra sidan förefaller det ('mtotiverat att skattereglerna skall avhälla sädana företag frän
att lägga vissa funktioner i ett dotterlmlag eller frän att samverka med andra i gemensamägda bolag.
I likhet med URF anser jag att det senare argumentet väger tyngre. Reg- lerna om skattefrihet för utdelning pä näringsbetingade aktier bör därför ut- vidgas till att gälla ocksä utdelning som tillfaller ömsesidiga skadeförsäk- ringsbolag och sparbanker.
Bolagsbildning ft'_'n'ekommer ocksä i stiftelser och ideella föreningar. Be- skattningen av stiftelser och ideella föreningar ses över i särskild ordning (dir. 1988zö. jfr avsnitt 8.9) och i det sammanhanget aktualiseras ocksä utdel- ningsbeskattningen. 1lypoteksinstitutens framtida organisation och verk- samheter här utretts. Betänkandet (SOU 1989:103) l-lypoteksinstituten i framtiden har just remissbehandlats. Vilka regler som skall gälla för hypo- teksinstittttens utdelningar far prövas när klarhet föreligger beträffande den framtida organisationen av hypoteksrörelsen. .lag tar därför inte ställning till frägan om det finns skäl att ytterligare utvidga kretsen av företag som skall kunna fä ta emot skattefri utdelning.
Den vid remissbehandlingen väckta frägan om skattefrihet för livförsäk- ringsföretag för utdelning pä näringsbetingade aktier behandlade jag i sam- band med mitt förslag om avkastningsskatt pa pensionsmedel (avsnitt 6.111).
8.7.2. Koncernbidrag
Mitt förslag: Nuvarande regler behälls i allt väsentligt. Möjlighet in- förs att ge koncernbidrag i koncerner där moderföretaget är en spar- bank. Koncernbidrag skall kunna ges även i de fall ett dotterföretag är en ekonomisk förening. Spärregeln för koncernbidrag frän fastig- hetsförvaltande fämanslöretag avskaffas. I dagens system ställs vissa krav pä saväl givarens som mottagarens verksamhet. Villkoret omfor— muleras sä att varken givare eller mottagare fär vara livförsäkrings- företag. schabltmbeskattat bostadsföretag. förvaltningsföretag eller investmentföretag.
URF:s förslag: (")v'erenstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget bemöts positivt eller lämnas utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Varje företag inom en koncern utgör ett särskilt skattesubjekt. Koncernen som sädan beskattas inte. Pä olika sätt tas dock hänsyn till koncernförhällant'let. Det mest tydliga exemplet pä detta är reg- lerna om öppna ktmccrnbidrag.
Koncernbidrag innebär en renodlad vinstöverföring och rcsultatutjämning mellan tvä koncernft'äretag. 1 2 s* 3 mom. SIL anges de förutsättningar som skall vara uppfyllda för att koncernbidrag skall fä lämnas med skattemässig verkan. Moderföretagct skall vara ett aktiebolag. en ekonomisk förening el- ler ett ömsesidigt skadeförsäkringslöretag. Dotterföretaget skall vara ett ak- tiebolag. Den huvudsakliga verksamheten för bäda företagen skall avse jordbruksfastighct. annan fastighet eller annan rörelse än livförsäkringsrö- relse. lngetdera av företagen fär vara förvaltningsföretag enligt 7 s 8 mom.
'Jt !J] [x)
SIL. Vidare ställs ett antal ytterligare krav. bl. a. att en 9(l-procentig ägarge- menskäp förelegat mellan företagen under hela beskattningsäret.
Den allmänna omläggningen av bolagsbeskattningen föranleder inga prin- cipiella ändringar i koncernbidragsreglerna. l nägra hänseenden finns det dock anledning att justera reglerna.
Bestämmelserna om ktmcernbidrag innehaller spärregler för att hindra kringgäende av kedjebeskattningsreglerna. Spärrarna blir aktuella att till- lämpa om ett dotterföretag lämnar ktmcernbidrag till sitt moderföretag eller till ett systerbolag. lin förutsättning för avdrag för ktmccrnbidrag till moder- företaget är att detta företag skulle ha kunnat ta emot tttdclning skattefritt frän dotterföretaget. Koncernbidrag mellan systerföretag godtas om moder- företaget är ett förvaltningsföretag eller moderftfnetaget inte beskattas för utdelning frän det företag som lämnar koncernbidraget eller är skattskyldigt för utdelning frän det företag som tar emot koncernbidraget.
Mitt förslag att sparbanker inte skall beskattas för utdelning på näringsbe- tingade aktier (avsnitt 8.7.1) bör kompletteras med regler som gör det möj- ligt att ge koncernbidrag i koncerner där moderföretaget är en sparbank.
Det förekommer — om än inte särskilt ofta — att en ekonmnisk förening är dotterföretag i en koncern. lnnehavet av andelar i en sädan förening kan vara sä koncentrerat att mer än 90 '.??- av innehavet faller pä en juridisk per- son (jfr SkU 198758813t') s.25). För närvarande gäller att koncernbidrag inte kan ges mellan företagen i en sädan koncern eftersom dotterföretaget inte är ett aktiebolag. .lag f("ireslär att den begränsningen slopas sa att det blir möjligt att ge koncernbidrag även i de fall att dotterlöretaget är en ekono- misk förening.
En annan spärregel gäller kcmcernbidrag frän fastighetsförvaltande fä— mansföretag. Bakgrunden till den regeln är att man velat förhindra att de begränsningar som gäller för lönettttag i fastighetsförvallande företag kring— gäs. Spärrcgeln gör det omöjligt att via kt'mccrnbidrag föra över vinster frän fastighetsfi'irvaltningen till ett fämansföretag som bedriver annan verksam— het.
Med de förslag jag nu lägger fram beträffande beskattning av lön och ut- delning frän fämansföretag (avsnitt 6.8) ger det i princip inga skattemässiga fördelar att ta ut ett överskott frän ett fastighetsft'n'valtande företag som lön i stället för som utdelning. De skäl som motiverat spärregeln gäller inte längre. Jag föreslär därför att spärregeln tas bort.
Ett av villkoren för att fa tillämpa koncernbidragsreglcrna är att den hu- vudsakliga verksamheten för säväl givare som mottagare avser jordbruksfas- tighet. annan fastighet eller annan rörelse än livförsäkringsrörelse. I det nya systemet bör villkoret i stället formuleras sä att varken givare eller mottagare fär vara ("jfr avsnitt (1. It).) livförsäkringsföretag. schablonbeskattat bostads- företag eller (jfr avsnitt 8.7.3 och 8.8. l ) förvaltningsftziretag eller investment-
företag.
Ul 'Jt
Hänvisningar till S8-7-2
8.7.3. Förvaltningsl'öretag Prop. 1989/9021 10
Mitt förslag: Reglerna om när ett moderföretag i en koncern skall be- traktas sotn förvältningsföretag justeras. Enligt praxis skall ett moder- företag som utför gemensamma funktioner för rörelsedrivande kon- cernföretags räkning anses sotn rörelsedrivande. Förslaget innebär att man skall bortse frän i vad män nägon "egen" verksamhet bedrivs i moderföretaget utatt i stället se till förhållandena i hela koncernen. Detta innebär att man beaktar dotterbolagens verksamhet vid pröv- ningen av om moderföretaget "uteslutande eller sä gott sotn uteslu— tande" förvaltar värdepapper eller därmed likartad lös egendom.
URF:s förslag,: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget bemöts i huvudsak positivt eller lämnas utan erinran. .S'vt'rt'gex ut!vnkulxmnjiuttl anser inte att det finns nägot behov av ändrad gränsdragning och att nuvarande systettt ger företagen en välmotive- rad valrätt. Ett par remissinstanser anser att det behövs preciseringar beträf- fande vilka kriterier sotn skall vara avgörande.
Skälen för ntitt förslag: Med förvaltningsföretag avses i skattesamman- hang ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som uteslutande eller sä gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom (7 & 8 tnotn. tredje stycket SIL). En särform av förvaltttingsföretag är in- vestmentföretag. Skattereglerna för investmcntft'trctag äterkommcr jag till senare (avsnitt 8.8.1).
För förvaltningsföretag tillämpas särskilda regler vid utdelningsbeskatt- ningen. Utdelning som företaget har ttppburit ett beskattnittgsar är inte skat- tepliktig i den män den motsvaras av utdelning som företaget ltar beslutat för samma beskattningsär. Förvaltningsförctag kan inte fä Annellavdräg och inte heller ge eller ta emot koncernbidrag.
Även i det ttya bolagsskattesystemct bör det finnas utrymme för en aktie- förvaltning i bolagsform tttan kedjebeskattningseffekter. Ett bolag som för- valtar poster i t. ex. bi.")rsaktier bör pä samma villkor sotn i dag ktttma vida- rctttdcla mottagen utdelning utan att tttdelttingen träffas av skatt i bolaget. Detta förutsätter att dagens regler om skattefrihet för vidarcutdelad utdel- ning behälls. Förvaltningsföretag bör inte heller i det nya systemet kunna ge eller ta emot koncernbidrag. fä Annellavdrag eller göra avsättning till sttrv.
I stort sett finns det — vid sidan av investmentföretagcn — tvä typer av för- valtningsföretag. Det är för det första fräga om koncerner där innehavet av aktier i rörelsedrivande och fastighetsft'f)rvaltande dotterbolag har samlats i ett bolag. 1 den män moderlt'åretaget inte anses som rörelsedrivande beskat- tas företaget enligt reglerna för förvaltningsförctag. Det andra typfallet är det där privatpersoner eller andra väljer att lägga sina aktieinnehav i ett bo- lag och bolaget inte — vad gäller spridning av ägandet m. m. — uppfyller vill- koren för att klassificeras som ett investtnentföretag.
Till de nuvarande bestämmelserna om förvaltningsftiiretag är tvä dispens-
U1 Ut J;—
regler knutna. Enligt den ena kan RSV — nämnden för rättsärenden — medge
att ett företag som inte utgör ett förvaltningsförctäg skall beskattas sotn ett sädant företag uttder förutsättning att verksamheten "till inte oväsentlig del" bestär i förvaltning av värdepapper eller därmed likartad lös egendom. An- sökningar om dispens enligt denna regel är sällsynta. Den andra dispensre- geln tar sikte pä sädana moderföretag som ombesörjer vissa gemensamma funktioner för koncernens räkning. Regeln innebär att RSV kan medge att företaget inte skall behandlas sotn ett förvaltningsföretag. En sädan dispens innebär att moderft'jretaget utan krav pä vidaretttdelning kan ta emot utdel- ningar frän dotterbolagen skattefritt. Dispensen innebär ocksä att företaget även i andra avseenden — vad gäller Annellavdrag. kt'mcernbidrag m. m. — behandlas sotn rörelsedrivande.
Tidigare förekom bos RSV ett stort antal ansökningar enligt den sist nämnda dispensrcgeln. Situationen förändrades emellertid genom rättsfallet RÄ 1986 ref. 7.7. Regeringsrätten konstaterade där att en sädan koncernge- mensam verksamhet som utgör en förutsättning för bifall ettligt den dispens- regeln i sig konstituerar rörelse.
Det finns anledning att i det här sammanhanget överväga vissa justeringar i de nuvarande reglerna. Enligt den praxis sotn lagts fast genom 1986 ars rättsfall skall ett moderföretag som utför gemensamma funktioner för kon- cernft'irctagcns räkning anses som rörelsedrivande. Dessa funktioner kan vara mycket begränsade och kräver kanske inte mer ätt en enstaka anställd. Saknas ä andra sidan dessa funktioner torde företaget beskattas som ett för- valtningsföretag. [ det enskilda fallet kan klassificeringen sotn rörelsedri- vande företag eller förvaltningsföretag ha mycket stora ekonomiska konse- kvenser. Ett moderft'n'etag som känner praxis anpassar sig därför sä att de ("önskade skatteeffekterna kan uppnäs. Normalt har moderföretaget inget att förlora pä att bli beskattat sotn ett rörelsedrivande företag. Ilar företaget vid sidan av aktierna i dotterbolagen en större börsportfölj kan emellertid skattefriheten för vidarcutdelad utdelning väga sä tungt att företaget hellre väljer förvaltningsföretagsaltcrnativet.
Jag delar URF:s bedömning att det frän allmän synpunkt förefaller mer lämpligt att bortse frän i vad män nägott "egen" verksamhet bedrivs i moder— företaget tttan i stället se till lörht'tllandcna i hela koncernen. Den nuvarande valmöjligheten sotn i vissa fall katt föreligga mellan beskattning som förvalt- ningsföretag och rörelsedrivande företag är enligt min mening inte motive— rad. Dotterbolagens verksamhet bör beaktas vid prövningen av om moder— företaget "uteslutande eller sä gott sotn uteslutande" förvaltar värdepapper eller därmed likartad lös egendom. Bedriver dotterbolaget t. ex. industriell verksamhet av viss omfattning kommer företaget att beskattas enligt de reg- ler som gällt om moderföretaget självt hade bedrivit verksamheten. Mitt för- slag innebär i princip att moderföretag i koncerner regelmässigt kommer att beskattas enligt vanliga regler — och inte enligt reglerna för förvaltningsföre- tag — även om moderft'fn'etaget inte utför nägra koncerngemensammä funk- tioner. '
Förslaget innebär att gränsdtagningen mellan förvaltningsft'irctag och öv- riga företag komtner att göras pa ett nagot annorlunda sätt än vad sotn nu är fallet. Ett par remissinstanser har efterlyst en precisering av de kriterier som
'Jl IJ!
skall vara utgörande för gränsdragningen. Detta läter sig av naturliga skäl inte göras. Enligt min mening torde en precisering i praktiken dessutom inte bcltövas. Det bör knappast föranleda nägra svärigheter att avgt'irandet sker pä koncernnivä i stället för sotn för närvarande pä företagsnivä.
Pä grund av de nu föreslagna reglerna och förslaget till utvidgade möjlig- heterna att ge koncernbidrag (avsnitt 8.7.3) finns det inte längre anledning att dispcnsvägen ge ett företag rätt att inte behandlas sotn förvaltningsförc- tag. Den andra dispensrcgeln har tillämpats ytterst sällan. Bäda dispensmöj- ligheterna bör därför slopats.
8.7.4 Överlätelser av egendom inom koncerner m. m.
Mitt förslag: Uppkommer förlust vid ("överlätelser inom en koncern — eller mellan ft'jretag som stär under gemensam ledning — av andra an— läggningstillgängar än organisationsaktier och -ändelar skall förlusten inte vara avdragsgill. Vid en följande extern avyttring skall beskatt- ning ske sotn om företagen utgjort en skattskyldig. I fraga om organi- sationsaktier och -andelar skall liksom för närvarande uppskt.n-'st'egeltt gälla generellt. Avdragsrätten för avsättning till internvinstkonto slo- pas.
URI-":s förslag: Överenstämmer med mitt. Remissinstanserna: Endast ett fatal remissinstanser berör förslaget. Bl. ä. ö ”rings/frem Sktlfft'(ft'l('_L'(l/fl)ll anser att intcrnvinstkontona skall behällas och utvidgas till att omfatta även ktmcerninterna transaktioner inom landet. Man anser ocksä att koncerninterna fastighetsöverlätelser skall behandlas pä samma sätt som överlätelser av organisationsaktier.
Skälen för mitt förslag: 1 skatteförfattningarna finns bara ett fätal bestäm— tnelser som reglerar beskattningen vid överlätelser av tillgängar mellan före- tag i samma koncern eller mellan företag som pä annat sätt är närstäende till varandra. Flera frägor ltar i stället fätt lösas genom praxis.
Som frattthalls av U RF fittns det i och för sig skäl för att en avyttring av lager eller andra rörelsctillgängar till ttnderpris generellt bör utlösa en be- skattning — ttttagsbeskattning - hos (.'tverlt'ttaren. Praxis är emellertid pä denna punkt generös. 1 stor utsträckning godtas att tillgängar vid företags- ombildningaröverförs frän ett företag till ett annat till skattemässiga restvär- den även om marknadsvärdena är betydligt högre. Vissa förutsättningar skall dock vara uppfyllda. 'I'illgängarna fär inte föras ut ur bolagssektorn. Det fär inte vara fräga om omsättningstillgängar som Itos fötvärvaren skiftar karaktär till attläggningstillgängar. Vidare förutsätts normalt att det fitms en hög grad av ägargemenskap mellan de bada företagen. Det torde ocksä för- utsättas att vid en övergripande bedömning förfarandet inte — direkt eller indirekt —- medför nagon otillbt'ftrlig skattel't'j'trmän. Vid remissbehandlingcn har önsketnäl framförts om en lagreglering av v" a omstruktureringssitua- tioner. Ett sadant arbete faller emellertid utanför ratnen för detta lagstift-
ningsprojekt.
Även egendom som för närvarande rem'instbeskattas — fastigheter. aktier Prop. 1989/9021 lfl m. m. — kan avyttras till underpris. Nägon beskattning av "förtäckt reavinst" förekommer nämligen inte i det nuvarande systemet. [ mitt förslag till nytt bolagsskattesystem finns ingen egendom som beskattas enligt särskilda rea- vinstregler utan reavinster beskattas i näringsverksamheten. De problem i den nuvarande konceranskattningen som hänger samman med reavinstreg— lerna faller delvis bort i det nya systemet. l lagrat'lsremissen föreslogs att en nuvarande regel i 2 s*" 4 mom. SIL om skatteeffekterna vid utdelning av fas— tigheter. aktier m. m. skulle tas bort. En sädan utdelning skulle enligt lag- rädsremissen i fortsättningen komma att uttagsbeskattas hos det utdelande bolaget.
Lugrin/el har ifrägasatt lämpligheten av utformningen av den förelagna ut- tagsbeskattningsregeln (punkt I tredje stycket till 32 s KL). Lagrådet fram— häller att det i hittillsvarande praxis ansetts möjligt att medge undantag frän principen om uttagsbeskattning i vissa omstruktureringsfall o.d. linligt lag- rädet är det angeläget att denna möjlighet finns kvar i det nya systemet. Lag- rädet fört'n'dar att bestämmelsen kompletteras med en undantagsregel som gör det möjligt att underläta uttagsbeskattning när särskilda skäl päkallat- det.
Avsikten med den föreslagna regeln har inte varit att uttagsbeskattning undantagslöst skall ske. Liksom lagradet anser jag att tlttagsbeskattning även fortsättningsvis bör kunna underlätas i enlighet med nuvarande praxis. Denna möjlighet bör komma till uttryck i lagtexten. Reglerna bör även i öv- rigt ges en nagot annorlunda utlk'n'mning än i det remitterade förslaget (punkt ] fjärde och femte styckena av am'isningarmt till 22 MÅL och special- motiveringen).
Lagradet ifrägasätter ocksä förslaget att slopa den nyssnämnda bestäm- melsen i 2 & lll mom. Sll. som upprätthäller kontinuiteten i beskattningen i de fall dä tillgängar" som faller under reavinstreglerna delas ut till ett företag som är frikallat frän skattskyldighet för utdelningen, I likhet med lagrädet anser jag att en motsvarande bestämmelse behövs för de fall dä utdelning sker till en mottagare som inte är skattskyldig för utdelningen och utdel- ningen inte föranleder uttagsbeskattning hos det utdelande företaget. Be- stämmelsen finns i tolfte stycket.
Vid min behandling av allmänna fragor kring inkomstberäkningen (avsnitt 8.5) diskuterade jag bl. a. i vilken utsträckning en icke realiserad värdened- gäng pä anläggningstillgängar skulle beaktas vid beskattningen. Min slutsats var att starka tillämpningsskäl talar för att i fräga om anläggningstillgangari form av fastigheter. aktier m. m. upprätthälla kravet pa att värdenedgängen skall ha realiserats.
Enbart ett formellt krav på att värdenedgangen skall ha realiserats kan kringgäs genom att egendomen avyttras till ett annat företag i samma före- tagsgrupp. En förlust vid en sädan avyttring bör därför inte vara avdragsgill. Avdrag bör därför medges först när egendomen säljs till en köpare utanför gruppen.
l 2 %$ 4 mom. SlL finns nu en uppskovsregel. Den innebär att koncernin- tcrna avyttringar av organisationsaktier och -andelar inte utlöser nägon be-
U| 'Jl xl
skattning eller nägon avdragsgill reaförlust. Det företag som förvärvar ak- tien eller andelen övertar den tidigare ägarens anskaffningskostnad och an- skaffningstidpunkt. För förlustfallen blir bestämmelsen överflödig i och med att regleringen görs mer generell. Bestämmelsen har dock alltjämt en funk- tion att fylla i de fall da aktierna eller andelarna avyttras med vinst. l och för sig kan en beskattning vid den ktmcerninterna avyttringen undvikas genom att avräkningspriset sätts till anskaffningspriset — om förutsät[ningarna i öv- rigt är sädana att en överföring till underpris godtas utan skatteeffekter. lin sädan läsning till anskaffningspriset anser jag emellertid vara olämplig. För att behälla uppskovsregeln talar ocksä att en vinst vid avyttringen i annat fall skulle träffas av full Stl—procentig skatt i och med att koncernen som helhet inte fär nägra ökade möjligheter att göra avsättningar till surv. Enligt mitt mening talar övervägande skäl för att regeln bibchalls.
En utvidgning av tillämpningsomradet för uppskovsregeln till att även om— fatta fastigheter hör däremot inte komma i fraga. Vid koncerninterna överlä- telser av fastigheter kan man inte — till skillnad frän sädana överlatelser av organisationsaktier —- presumera att överlätelsen betingas av omstrukture— ringskäl. Till bilden bör ocksä att en koncernintern realisation av en värde- stegring pä en fastighet höjer koncernens samlade survunderlag.
[ 2 & 4 mom. 511. finns ocksä bestämmelser som reglerar beskattningen vid utskiftning av egendom. l lagrädsrcmissen föreslogs ingen ändring av be- stämmelserna. Genom den generella regleringen av skattekonsekvenserna vid uttag blir bestämmelsermt i princip obehi'h-"liga. En undantagsbestäm- melse för vissa fusionsfall kan likväl för tydlighets skull anses behtiivlig. En bestämmelse om detta bör tas in i tionde stycket.
1 de nuvarande anvisningarmt till 33. 25 och 29 &; Kl.. finns likalydande felprisregler som gör det möjligt att justera ned avskrivningsunderlaget för sädana byggnader och inventarier som har förvärvats till för högt pris. I det nya systemet minskar givetvis behovet av en sädan regel. Undantagsvis kan emellertid sa ändä bli fallet. l—"elprisregeln bör därför behälls.
Av annan karaktär är bestämmelserna om intcrm'instkonto i punkt 15 av anvisningarna till 29 & Kl.. Genom en avsättning till intcrm'instkonto kan beskattningenav vinsten vid en varuf("n'säljning till ett utländskt koncern- företag skjutas upptill dess att detta företag har salt varorna vidare.
URF:s förslag att slopa reglerna om intervinstkonto har väckt visst mot- ständ. Önskemäl har ocksä framförts om en utvidgning av tillämpningsomrä- det till att omfatta även överlätelser inom landet. Dessa regler har i första hand motiverats med att koncernen inte skall komma i ett sämre läge vid en försäljning till ett utländskt kt'mcernföretag än vid en motsvarande försälj— ning till ett svenskt koncernft'jretag. lin vinst vid en varuförsäljning till ett svenskt koncernft'äretag kan — för koncernen som helhet — i viss utsträckning neutraliseras genom att det köpande företaget skriver ned det köpta lagret. Denna möjlighet har normalt inte det utländska företaget.
För den fortsatta diskussionen kan det vara av intresse att — om än sche- matiskt — redovisa effekterna enligt nuvarande regler av en lagerförsäljning mellan svenska koncernföretag. Förutsättningarna är att det säljande företa- get har köpt eller tillverkat lagret'(f(')r 100) och att fi'iretaget säljer det vidare
!Jl 'Jl &
antingen nästa beskattningsär eller redan under anskaffningsåret.
] det första fallet kan det företag som anskaffat lagret skriva ned det med 40 %. Säljs lagret vidare året därpå till ett pris över anskaffningspriset kan det köpande företaget reservera bort 40 % av internvinsten (om lagret fort- farande är osålt vid årsskiftet). Skatten med anledning av internförsälj- ningen blir då (60 % x 40 % =.) 24 % av internvinsten.
[ det andra fallet kan ett vinstpälägg om 67 % elimineras genom en ned- skrivning hos det köpande företaget (_40 % av 167 = 67). Detta skall emeller- tid inte tolkas så att den koncerninterna försäljningen inte "kostar" koncer- nen något. Om försäljningen inte ägt rum skulle lagret nämligen kunnat skri- vas ned (frän 100 till 60) på grundval av anskaffningskostnaden vilket då hade lett till att koncernens skattekostnad minskat (just i det här fallet med 16 vilket motsvarar 16/67 = 24 % av internvinsten).
Slutsatsen av vad som nu sagts är att en internvinst vid en försäljning mel- lan svenska konccrnföretag redan enligt dagens system ger en omedelbar skatteeffekt. Skatteeffektcn i det nya systemet är — med beaktande av det köpande företagets möjligheter till avdrag för survavsi'ittning — begränsad (23 % av internvinsten) och motiverar inte nägon utvidgning av reglerna till försäljningar mellan svenska koncernföretag. I stället bör reglerna om in- ternvinstkonto vid försäljningar till utländska koncernföretag slopas. För den lösningen talar bl.a. - vid sidan av det laga skatteuttaget i Sverige — att nägon reservupplösning inte längre konnner att aktualiseras vid en försälj- ning till utländska ktmcernföretag.
8.8. Särskilda branscher
8.8.1 lm'estmentföretag och aktiefonder
Mitt förslag: För investmentft'fu'etag och alla slags aktiefonder skall gälla följande regler:
l. reavinster och reaförluster pä aktier skattefria resp. ej avdrags- gilla
2. schabltmintäkt th'é- för investmentföretag och 1.5 '="'/'.- för aktie- fonder av aktiernas m.m. marknadsvärde vid beskattningsärets in- gäng
3. intäktsräntor skattepliktiga — förvaltningskostnader och utgifts— räntor avdragsgilla
-l. mottagen utdelning skattepliktig ). lämnad utdelning avdragsgill. dock ej sä att skattemässigt under- skott uppkommer.
URF:s förslag: Överensstämmer med mitt med den skillnaden att U RF föreslär särregler i form av bibehällen skattefrihet för allemansfonder och bibehällen skattefrihet för räntor och utdelningar för aktiesparfonder samt att URF inte föreslär nägon differentiering av schablonintäkten.
Remissinstanserna: Förslaget bemöts i huvudsak positivt eller lämnas utan
erinran. De kritiska synpunkter som framförs gäller främst schablonintäk- ten. Kamnmrrällen [ Stockho/ln anser inte att det finns tillräckliga skäl för en sädan ätgärd. Svenska Spurl)inlkxförcningt'lt och Fondbolagenx Förening pätälar att schabltmintäkten missgynnar aktiefonder i jämförelse med invest- mentföretag. Svenska lmnkjörmingen anser att schablonintäkten inte skall be räknas pa räntebärande värdepapper samt att aktiefonder med premieme- del för s. k. unit—linked-försäkringar helt skall undantas.
Bakgrunden till mitt förslag: Med nuvarande definition tillhör investment- företagen den större gruppen förvaltningsföretag. dvs. företag — aktiebolag och ekonomiska föreningar — som uteslutande eller sä gott som uteslutande f("ärvaltar värdepapper eller likartad lös egendom (7 & 8 mom. tredje stycket SIL). Vad som är speciellt för ett investmentfi'iretag är dels att det har ett välfördelat innehav av värdepapper och därigenom erbjuder ägarna risk- spridning. dels att det ägs av ett stort antal fysiska personer. lnvestmentföre- tagen har ibland — vid sidan av en tmrtfölj med börsaktier — egna rörelsedri- vande t'lt'nterbolag. Sädana brukar betecknas som "blandade" investment- företag.
Is'ravet pä ett stort antal fysiska personer utesluter inte juridiska personer i ägarkretsen. Inte heller ställs nägra krav pä den storleksmässiga relationen mellan ägarna. Flera av investmentföretagen domineras ägarmässigt av juri- diska perstmer. I praktiken medför kravet pä ett stort antal fysiska personer att samtliga investmentföretag är aktiebolag vars aktier är inregistreradc pä Stockholms fondbörs eller föremäl för motsvarande notering.
Invcstmentfi'iretagen före kommer till skillnad frän aktiefonde rna ofta som innehavare av stora rninoritetsposter i enskilda företag. Det är väl känt att investmentföretagen utgör ett viktigt instrument för vissa ägares möjligheter att kontrollera andra företagsgrupper. Denna faktor har bl. a. utgjort ett av skälen till varför det ansetts att invcstmcntföretag inte skall ha samma skat- tesituation som aktiefonder.
lnvestmentföretagen kan skattefritt fondera 20 (."-('.: av uppburen utdelning. De är nämligen befriade frän skattskyldighet för utdelning om de under samma beskattningsär delar ut ett belopp som motsvarar 80 '.?2 av utdel- ningsbeloppet (7 s 8 mom. tredje stycket SIL). Motivet för detta fonde- ringsprivilegium var ursprungligen att investmentföretagcn tar vissa risker i samband med omstruktureringar inom näringslivet och att det gör det lättare för företagen att hälla en jämn egen utdelning. Därefter har som ytterligare skäl anförts att tn'ealiserade förluster pä aktieportföljen skattemässigt inte kan utnyttjas och att realiserade förluster bara kan utnyttjas mot realiserade vinster. '
1nvestmentföretagen retwinstbeskattas enligt samma regler som gäller för fysiska personer. Vid försäljning av yngre aktier (kortare innehavstid än tvä är) beskattas hela vinsten. Vid försäljning av äldre aktier beskattas numera 50 '.'-i.- av vinsten. I:"ventucll förlust är alltid avdragsgill till bara 50 '-..'f..
lnvestmentföretagens skatteregler har tidigare utretts av bl. a. kapital- vinstkommitten (SOU 198637 _ Kapitalvinstkommitten ansäg inte att de skäl som för aktiefondernas del nmtiverade en skattefrihet ägde samma rele- vans för investmentl't'jretag. En skattebefrielse skulle öka bolagens möjlighe-
ter att förvärva k(.mtrollp(')ster i andra företag och därigenom skulle dessas roll som maktinstrument inom näringslivet stärkas. Kapitalvinstkommittén pekade ocksä pä att det för ett investmentföretag — i motsats till vad som gäller för en aktiefond — inte kan bli aktuellt med en inlösen av andelarna — aktierna — med ätföljande krav pä utförsäljning av aktieinnehavet.
I synen pä investmentföretagen avviker ägarutredningen (SOU 1988238) frän kapitalvinstkommitten. Utifrän en kartläggning av senare ärs föränd— ringar i ägarstrukturen konstateras att dessa företags ställning försvagats me- dan det korsvisa ägandet mellan rörelsedrivande bolag f(")rstärkts. Ur sam- hällsekontnnisk effektivitetssynpunkt kunde denna förskjutning vara mindre önskvärd i och med att den externa kontrollen av företagen försvagas.
Med aktiefond avses enligt l & aktiefondslagen (19741931) en fond som huvudsakligen bcstär av aktier eller andra värdepapper. En aktiefond är inte en juridisk person men väl ett särskilt skattesubjekt. Fonden skall ha upp- kommit genom kapitaltillskott frän allmänheten och ägas endast av dem som tillskjutit kapitalet.
Avkastning pä tillgångar i fonden utgör intäkt av kapital för fonden. Fon- den får göra avdrag för egen utdelning till fondandelsägarna (2 % 10 mom. SIL). Avdragsrätt föreligger oavsett hur vinstmedel uppkommit hos fonden. Avdraget skall anses belöpa på det räkenskapsår som utdelningen hänför sig till även om utdelningen utbetalas till andelsägarna först under nästföljande räkenskapsår. Reavinster på yngre aktier beskattas fullt ut. Aktiefonder är sedan är 1979 inte skattskyldiga för reavinster på s. k. äldre aktier (75 12 mom. SIL). Skattesatsen är numera liksom för aktiebolag 40 % (10 a & SIL). Aktiefonderna är till skillnad från aktiebolag inte skattskyldiga till vinstdelningskatt. Andelsägarna beskattas för utdelning och är också skatt- skyldiga för vinst vid försäljning eller inlösen av andelarna på samma sätt som vid försäljning av aktier.
Skattereglerna för aktiefonder har motiverats av att skattebelastningen inte skall bli större än vid direkt ägande. Vidare skulle en oinskränkt skatt- skyldighet kunna leda till svärigheter när det gäller att värdera andelarna med hänsyn till den betydande latenta skatteskuld som i ett sädant fall skulle ävila fonderna. En fullständig befrielse frän reavinstbeskattning skulle ä andra sidan medföra att aktiefonder kom i ett gynnsammare läge än enskilda aktieägare. Kapitalvinstkommitten föreslog vissa justeringar av aktiefonds- reglerna, bl. a. att skattskyldighet för reavinster pä yngre aktier skulle tas bort.
En grundläggande princip är att fondens medel skall placeras sä att ris- kerna för förluster fördelas pä ett sä lämpligt sätt som möjligt. lin aktiefond fär därför inte inneha värdepapper frän en och samma utfärdare i vidare män än att dessa totalt representerar lt) (;S-(:= av fondens värde. [ en aktiefond fär inte heller ingä mer än 5 '.!-2- av röstvärdet för samtliga aktier i ett och samma aktiebolag. I en inom finansdepartementets finansmarknadsavdelning upp- rättad promemoria (Ds 1989z7l) lin ny aktiefondslag föreslas bl. a. en all- män anpassning till en avreglerad kreditmarknad. en anpassning till EG. minskad detaljstyrning av fonderna samt en viss utvidgning av' placerings- möjligheterna till att under vissa förutsättningar omfatta även optioner och
Prop. 1989/90:1[0
terminskontrakt. Promemorian har nyligen remissbehandlats. Min avsikt är att senare i är lägga fram ett förslag pä grundval av promemorian och vad som framkommit vid remissbehandlingen.
Reglerna om aktiesparfonderna finns i lagen (1978:438) om aktiesparfon- der. Verksamheten omfattas i huvudsak av 1974 ärs aktiefondslag. Aktie- sparfonder tilläts dock i princip endast att förvärva svenska aktier inregistre- rade vid Stockholms fondbörs. Utdelning till delägarna är inte tillaten. An- delsägarna beskattas vid inlösen av fondandelar pä samma sätt som delägare i vanliga aktiefonder. Vissa särbestämmelser finns dock för bestämmande av ingängsvärdet. Vid allemanssparandets införande upphörde möjligheten till nya insättningar. l promemorian En ny aktiefondslag föresläs aktiesparfon- derna fä möjlighet att ombildas till aktiefonder eller alternativt skifta ut sina tillgängar.
Aktiesparfonder är inte skattskyldiga för avkastningen på tillgängarna i fonden [3 & första stycket lagen ( 1978z423) om skattelättnader för vissa spar- former]. Reavinstbeskattning sker enligt samma regler som för vanliga aktie- fonder. Dock kan en aktiesparfond — pä grund av utdelningsförbudet — inte undgä beskattning av reavinster pä yngre aktier genom vidareutdelning.
Reglerna om allemansfondermt finns i lagen (19832890) om allemansspa- rande. Även deras verksamhet grundar sig i stort pä 1974 ärs aktiefondslag. De fär placera förvaltade medel även i olika typer av statspapper. Det sam- manlagda värdet av dessa fär dock inte överstiga 25 % av fondft'irmögenhe- ten. I likhet med övriga aktiefonder fär allemansfonderna inte inneha värde- papper frän en och samme utfärdare motsvarande mer än 10 % av fondens värde. Allemansfonderna fär inte heller lämna utdelning.
Alletmtnsfonderna är liksom aktiesparfonderna inte skattskyldiga för ut- delnings- och ränteinkrmister. Allemansfondermi är även helt befriade frän reavinstbeskattning av aktier och andra värdepapper. Fonden är skattskyldig endast för inkomst av annan fastighet och inkomst av rörelse (7 S' 6 mom. SIL). Andelsägarna i allcmansfonderna är helt befriade från skattskyldighet för vinst vid inlösen av fondandelarna.
Genom lagstiftning hösten 1989 har fr. o. m. den 1 februari 1990 ytterli- gare en form av aktiefonder introducerats (prop. 1989/90:34. NUl—l. SFS 1989:1(179). I dessa fonder skall försäkringsföretag placera premiemedel av- seende en samtidigt införd ny form av livförsäkringar. livförsäkringar med aktief'ondsanknytning (unit linked—försäkringar). Även försäkringspremie- fonderna omfattas i huvudsak av regleringen i aktiefondslagen. Utdelning frän fonderna fär -- bortsett frän kostnadstäckning — endast användas till för- värv av nya ftmdandelar eller för utbetalning enligt f("jirsäkringsvillkoren. För försäkringstagaren behandlas försäkringen skattemässigt på samma sätt som andra livförsäkringar. Genom att utdelningen beskattas hos försäkringsföre- taget enligt antingen K- eller P-försäkringsreglcrna blir sparande genom liv- försäkring med ftmdanknytning skattemässigt likställt med sparande i kon- ventionell livförsäkring.
Skälen för mitt förslag: lnvestmentföretag och aktiefonder utgör två slag av mellanhandsägare. Frägan gäller i vilken utsträckning sädana över huvud taget skall beskattas. Här finns olika möjliga synsätt. Mellanhänderna kan
för det första ses enbart som förvaltare av de slutliga finansiärernas spa- rande. Med ett sädant synsätt finns skäl att eliminera all kedjebeskattning. I praktiken skulle detta innebära att all mottagen utdelning och alla realise- rade kapitalvinster skulle vara skattefria. Å andra sidan är det nödvändigt att med en eller annan metod beskatta avkastningen pä de inkomster mellan- handen erhäller. sä att inte indirekt ägande fär en förmänligare behandling än direkt ägande.
Med ett annat synsätt ifrägasätts själva utgängspunktcn för (.)vanstäende lösning. nämligen att mellanhanden ses som en ren kapitalförvaltare. Exem- pelvis har kapitalvinstktmnnitten framhällit att investmcntföretagen spelar en aktiv roll pä kapitalimirknaden och i ekonomin genom att agera gentemot företagen och delta i bl. a. olika omstruktureringsbeslut. I detta avseende skiljer de sig frän exempelvis aktiefonder. Aktiefondernas agerande på marknaden är mer passivt.
För kapitalvinstkommitten utgjorde investmentföretagcns karaktär av "monitorer" med aktiv kontroll av företagen ett argument mot lättnader i beskattningen. Ägarutredningen fäste ä sin sida stort avseende vid att invest- mentföretagens inflytande försvagats under senare är och föreslog att för- ändringar i investmentft'.)rctagens beskattning borde ("övervägas.
Enligt dagens regler beskattas en reavinst pä äldre aktier till 511 (.fi-. Vid en skattesats pä 48 (.:-%- — inkl. vinstdelningsskatt — ger detta en beskattning av den nominella vinsten pä 24 '.!-';. En full nominell beskattning som jag före- slagit vid juridiska personers aktieförsäljningar skulle innebära en beskatt- ning pä 30 (fr. Till bilden hör ocksä den nyligen beslutade höjningen av skat- teplikten frän 40 till 50 (??- av reavinsten. En full nominell beskattning torde försvaga invcstmentföretagens möjligheter att spela en aktiv roll pä aktie- marknaden och gentemot de ägda företagen. (.)mstruktureringar av aktie- portföljen skullc bli mer kostsamma.
För vanliga aktiefonder och för aktiesparfont'ler -— med fondernas skattefri- het vid försäljning av äldre aktier— skulle skatteskärpningen bli ännu krafti- gare än för investmentföretagen. Än mer skulle detta givetvis gälla allemans- fonderna. En isolerad skattefrihet för aktieft'mdernas reavinster skulle ä andra sidan skapa en obalans i förhallande till investmentföretagen.
Mellan direkt och indirekt ägande föreligger i dag olika slag av bristande neutralitet. Direkt ägande är sälunda f(lirmänligare än indirekt ägande via sädana mellanhänder som beskattas i ett eller annat avseende. Å andra sidan är vissa former av indirekt ägande — genom aktiesparfonder och särskilt alle- mansfonder — förmänligare behandlat än direkt ägande.
Till de nämnda bristerna pä neutralitet bidrar ocksä den olikartade be- handlingen av utdelningsinkomster och realisationsvinstcr i olika led.
Av betydelse för mitt ställningstagande är mitt förslag till ny aktiebeskatt- ning för fysiska personer (avsnitt 6.3 och 0.5). Jag avser i första hand den större likabehandling mellan beskattningen av utdelningsinkomster och rea- vinster som mitt förslag innebär. En mer lika behandling av direkt och indi- rekt sparande uppnas ocksä genom mitt förslag till beskattningen av avkast- ningen pä indirekt sparande. Ett visst avsteg frän strikt likformighet görs dock i syfte att i'istadkomma en sparstimulans dels genom att avkastningen
pä pensionssparant'le beskattas med 11) 'f-v- för tjänstepensioner och med 15 ”2- för övrigt pensionssparande. dels genom att allemanssparandet. säväl i bank som i allemansfond. beskattas med samma 20 (.'1-.
I lagrät'lsremissen ansägs de skärpningar -— i förhällande till nuläget — be- träffande beskattningen av delägarna i allemansft'mderna utgöra anledning att behälla nuvarande principiella skattefrihet för själva allemansfonderna för att uppnä en tillräcklig stimulans av denna sparform. Det finns anledning att ompröva ställningstagandet. För andelar i alleimtnsfonderna innebär mitt f("jrslag — trots skärpningen i jämförelse med nuvarande fullständiga skatte- frihet — särskilt gynnsamma vinstberäkningsregler. Endast tvä tredjedelar av en vinst blir skattepliktig och tvä tredjedelar av en förlust avdragsgill (avsnitt (3.3.4 och 6.5.5). För andelar i andra aktiefonder är en vinst eller en förlust i sin helhet skattepliktig resp. avdragsgill. Denna särbehandling av sparandet i allemansft'mderna utgör en avsevärd stimulans av denna sparform. Enligt min mening finns det inte tillräckliga skäl att dessutom särbehandla själva allemansfonderna. Det finns heller inte tillräckliga skäl att behandla aktie- sparfonderna eller ft'fn'säkringspremiefonderna annorlunda än vanliga aktie- fonder. Alla slags aktiefonder bör beskattas enhetligt.
Mot denna bakgrund bör enligt min mening följande krav ställas pä be- skattningen av olika mellanhänder. För det första kräver neutralitet mellan direkt och indirekt ägande att beskattningen hos mellanhanden i princip eli- mineras. För det andra bör skattereglerna utformas sä att det inte blir för- mänligare med indirekt än med direkt ägande. För det tredje bör olika mel- lanhänder beskattas pä ett och samma sätt. För det fjärde bör beskattningen av mellanhänder möjliggöra omplaceringar av aktieinnehavet.
Gemensamt för de olika modeller som övervägts är en skattefrihet för ut- delningar. antingen genom en formell skattefrihet för mottagen utdelning el— ler genom skatteplikt för mottagen utdelning och avdragsrätt för lämnad ut- delning. Vidare antas intäktsräntor vara skattepliktiga och utgiftsräntor av- dragsgilla. Den senare regeln är nödvändig sä att avkastningen pä sparandet hos mellanhanden blir föremäl för beskattning — liksom hos den slutlige äga- ren.
För att möjliggöra mellanhandens omplaceringar i aktieportföljen är det emellertid nödvändigt att införa lättnaderi rcavinstbeskattningen. t. ex. ge- nom nägon form av avdrag. En sädan lösning kan av naturliga skäl inte elimi- nera kostnaden för omplaceringar.
Mot den bakgrunden förefaller enligt min mening en skattefrihet för rea- vinster hos mellanhandsägare motiverad. Denna skattefrihet ger emellertid en förmän för indirekt ägande jämfört med direkt ägande — en s. k. sparbös- seeffekt — och strider därmed mot det andra av de krav som ställts upp.
Skillnaden i ärlig avkastning till det indirekta ägandets fördel är beroende av nominell värdeförändring och omsättningstakt hos aktiepm'tft'iljen vid di- rektägande. Vid en omsättningshastighet pä lt) — 15 '.!?- vid direktägande och (1 "i — 12 '.'-(T värdeförändring ger sparbösseeffekten en genomsnittlig skillnad pä ca 1.1.5 prtwentenheters ärlig avkastning till det indirekta ägndets förmän.
En sädan skillnad skulle öka intresset för indirekt ägande. För aktiespa- rande genom investmentbolag blir visserligen skillnaden i avkastning inte be-
Prop.-l989/9(_):110
stäende, dä man fär räkna med en anpassning uppät i aktiekursen som gör att avkastningen efter skatt pä marginalen är lika med vad som gäller vid direkt ägande. Sparbt'isseeffekten kapitaliseras i ett högre marknadsvärde för aktierna. För aktiehmderna däremot päverkas inte andelarnas värde. Gemensamt är dock att andelen indirekt aktieägande ökar pä det direkta ägandets bekostnad.
Vid skattefrihet för reavinster pä aktier hos mellanhänderna krävs kom- penserande ätgärder med syfte att likställa indirekt och direkt ägande. Ett enkelt alternativ är nägon form av sehablonbeskattning av aktieinnehavet. Nivän pä denna sehablonbeskattning bör väljas sä att sparbösseeffekten eli- mineras. En skatt pä ca (.).5 Gk av aktiernas marknadsvärde skulle motverka denna effekt. För att underlätta beräkningen av skattepliktig inkomst bör skatten utformas som en skattepliktig schablonintäkt. Med en skattesats pä 30 (."-”f. blir motsvarande schablonintäkt ca 1.5 (S?. Jag äterkommer strax till behovet av en differentiering av schablonintäkten. Underlaget för schablon- intäkten bör utgöras av markmtdsvärdet vid beskattningsärets ingäng pä ak- tier och — vid reavinstbeskattningen — andra med aktier jämställda värdepap- per (jfr avsnitt 6.5.5).
Mottagna utdelningar och räntor bör vara skattepliktiga och lämnad utdel- ning avdragsgill. I princip bör ocksä avdragsrätt föreligga för utgiftsräntor och f(".'>rvaltningskostnader. Av praktiska skäl bör förvaltningskostnaderna vara avdragsgilla i sin helhet. alltsä även till den del kostnaderna avser t. ex. omplaceringar i aktieportföljen.
Sä här längt överensstämmer mina förslag med de förslag som URF lagt fram. Med den här utformningen av reglerna skulle emellertid effekterna bli olika för investmentföretag och aktiefonder. Det finns därför anledning att överväga vissa kompletteringar.
Investmentföretagen skulle genom uppläning till 15 '..3'2 av aktievärdct och vid 10 % ränta kunna skaffa sig avdragsgilla räntor som kan kvittas mot scha- blonintäkten. Aktiefonderna — som inte far ta upp län — saknar denna möjlig- het. Skattereglerna skulle alltsä ge incitament till viss beläning hos invest- mentföretagen och därmed till viss expansion. Förslaget skulle i den delen ensidigt gynna investmentföretagen i f("irhällande till aktiefonderna. Denna bristande neutralitet har ocksä framhällits vid remissbehandlingen. En i och för sig tänkbar lösning skulle vara att tilläta en viss skuldsättning för aktie- fonderna. En sädan ändring skulle dock strida mot aktiefondernas syfte och inger även i övrigt betänkligheter. I lagrädsremissen valdes en lösning i form av en begränsning av avdragsrätten för räntor. Utgiftsräntor föreslogs vara avdragsgilla endast till den del de överstiger schablonintäkten.
Lösningen i lagrät'lsremissen tog främst sikte pä neutralitet i beskattningen mellan investmentföretag och aktiefrmder. Neutralitetskrävet mellan obelä- nat direktägande och indirekt ägande tillgt'xlosägs ocksä. Däremot tillfreds- ställde lösningen inte kravet pä neutralitet mellan belänat direktägande och indirekt belänat ägande. Den s.k. investmentföretagsrabatten (till den del den är skattebetingad) skulle i detta fall — lät vara reducerad — finnas kvar. En enligt mitt mening mer lämplig avv'ägning mellan de skilda neutralitets— aspektcrna skulle vara att i stället för att begränsa avdragsrätten för utgifts-
'Jl 'Jl
räntor differentiera schablonintäkten mellan investmentfi'iretag och aktie- fonder. En lämplig avvägning skulle innebära 2 '.!-"('- för investmenföretag och 1.5 '.'-=?- för aktiefonder.
En annan möjlighet att eliminera skatten även pä schablonintäkten är att dela ut reavinster tipp till ett belopp motsvarande schabltmintäkten. Detta medför emellertid att avkastningen för (len slutlige ägaren reduceras genom att en del av reavinsterna pä de indirekt ägda aktierna blir föremäl för ome- delbar utdelningsbeskattning hos honom. Om reavinster svarande mot 1.5 '.'-'i- av aktievärdet delas ut "flyttas" förmögenhetsbeskattningen pä (1.5 (.."-'P- till den slutlige ägaren genom att utdelningar beskattas med 31) 'if-. l-Iärige- nom uppnäs neutralitet i t't'.'u'li:"illande till direktägande.
Möjligheten att lämna utdelning gäller som framgätt inte för allemansfon- der eller aktiesparfonder. Ett sätt att uppnå neutralitet är att möjlighet att lämna utdelning införs för fonderna. För aktiefondernas del skulle proble- met enligt min mening få en lämplig lösning om förslaget att tillåta dessa att ombildas till aktiefonder genomförs. Som framgätt har förslaget just remiss- behandlats. Ett slutligt ställningstagande får därför anstå tills senare i är. Den principiella skattefriheten för investmentföretag och aktiefonder gör vi- dare att det saknas motiv för att ge dessa möjlighet till survavsättning.
De av mig ft.")reslagna reglerna uppfyller pä ett rimligt sätt de olika krav som bör ställas pä beskattning av mellanhänder. Kedjebeskattningen är i princip eliminerad, mellanhanden har möjlighet till skattefria omplaceringar av sitt aktieinnehav-' och reglerna ger i kombination med de regler som före- slagits beträffande beskattningen av fysiska personers aktieinnehav en rimlig balans vid behandlingen av direkt och indirekt aktieägande. Reglerna är ocksä relativt enkla. Priset för enkelheten ligger i det schablonmässiga insla- get. Förändringar av de förutsi'tttningar som schablonen grundas pä kan i princip aktualisera justeringar. Behovet av stabila skatteregler gör emeller- tid att det först vid avsevärda förändringar bör framstå som motiverat med sädana justeringar av de föreslagna procentsatserna.
De föreslagna reglerna innebär — till skillnad frän vad fallet är för invest- mentföretagen — en skatteskärpning för aktiefont'lerna. Detta är en följd av att aktiefonderna enligt dagens skatteregler behandlas förmimligare än in- vestmentft'u'etagen bl. a. avseende reavinstbeskattningen av äldre aktier.
Med de nya reglerna skulle även akticftmderna kunna sänka skatten ge- nom ökad utdelning. Relativt sett torde dock en enhetlig tillämpning av de föreslagna reglerna pä säväl investtnentföretag som aktiefonder innebära en mer neutral skattemässig behandling av de tvä slagen av mellanhänder.
De nya reglerna om investmentföretags och aktiefonders beskattning finns i 2 s lt) mom. SIL.
8.8.2 Banker och andra finansiella institut
Mitt förslag: Den nya modellen för beskattning av företag tillämpas generellt och omfattar även banker. fondkommissionsbolag. kredit- aktiebolag och finansbolag. lnnehavct av fordringar och värdepap-
per — lagret — skall värderas enligt generella regler. Lagret fär inte tas upp till lägre värde än det lägsta av anskaffningsvärdet eller det verk- liga värdet. lägsta värdets princip. [ den män en fordran är osäker t. ex. på grund av en s. k. länderrisk fär detta beaktas inom ramen för denna regel. Rätt till survavsättning skall tillkomma även dessa företag.
URF:s förslag: Överensstämmer med mitt med den skillnaden att URF föreslär en alternativ värderingsregel. Enligt denna färde finansiella företa- gens fordringar pä allmänheten exkl. utläning till staten och kommuner tas upp till 99 ”..-"=?- av det samlade anskaffningsvärdet.
Remissinstanserna: Förslagets allmänna uppläggning bedöms genom- gäende positivt eller lämnas utan erinran. Den kritik som framförs gäller främst att de finansiella ft.")retagens behov av rescrveringar för risker inte be- aktats tillräckligt. Förslaget anses allvarligt missgynna företag inom den fi- nansiella sektorn. Riksbnnkcn ifrägasätter dock detta. Bunkfnspckn'onen an- ser sig inte kunna bortse ifrän att negativa effekter kan uppkomma för de finansiella företagen.
Bland de önskemäl om en längre gäende nedskrivningsrätt som förs fram märks — att nedskrivning för potentiella. framtida förlustrisker bör fä göras frän det lägsta värdet för alla fordringar -— att "2 — 3 % nedskrivning är moti- verad — att nedskrivning frän lägsta värdet bör medges även för aktier och valutor — att även s. k. off-balance-sheet-poster bör ingä i underlaget för en scltablonmässig nedskrivningsrätt.
Vidare päpekas frän de finansiella företagens sida att survunderlaget mäste anpassas till de särskilda riskförhällanden som gäller inom den finan- siella sektorn. K-surven uppfyller inte detta krav eftersom dessa företag har ett litet eget kapital. Bankinspektionen föreslär att avsättning skall få beräk— nas pä ett underlag motsvarande kapitalbasen. Riksbanken pekar pä att ut- rymmet för bokslutsdispositioner generellt sett blir mindre för finansiella än icke-finansiella företag.
Bakgrunden till mitt förslag: Reglerna i 14 s BFL om värdering av omsätt- ningstillgängar är i huvudsak tillämpliga på de finansiella företagen. Det in- nebär att lägsta värdets princip gäller. Lagret fär inte tas upp till högre värde än som motsvarar det lägsta av anskL—tffningsvärdet och verkliga värdet.
Bankernas innehav av statsobligationer fär dock enligt 4 kap. 4 a' bankrö- relselagen ( 19871617) i vissa fall värderas över verkliga värdet. men inte över anskaffningsvärdet.
Vid beskattningen gäller inte de allmänna nedskrivningsreglerna (punkt 2 av anvisningarna till 41 s' KL). I stället gäller att lager i form av aktier. obligationer. lånefordringar och liknande tillgängar— värdepapper— inte "fär tas upp till lägre värde än vad som med hänsyn till risk för prisfall m. m. framstår som skäligt" (punkt 3 av anvisningarna till 41 & KL).
RSV har utfärdat anvisningar för värdering av lager hos banker och andra finansiella företag (RSV Dt 198423).
För banker gäller att länefordringar fär skrivas ned med högst 4.5 % av
beviljat belopp. Har länen bundits till en fast ränta för minst ett är finns alter- nativregler. Är bindningstiden högst fyra är fär länen tas upp till lägst mark- nadsvärdet. Är bimlningstiden längre fär länen värderas enligt vad som gäl- ler för obligationer.
Svenska obligationer fär lägst tas upp till 85 (."-'?- av antingen summa an— skaffningsvärden eller summa inarktmdsvärden. Med obligationer jämställs bl. a. statsskuldväxlar. kapitalmarknadsreverser. bankcertifikat och förlags- län.
Utländska obligationer och valutor fär tas upp till lägst 70 % av antingen summa anskaffningsvärden eller summa marknadsvärden. Nedskrivningar pä fordringar hos utländska hankföretag och bankirer fär ske med högst 30 (..-"=?- av beviljat belopp i utländsk valuta och med högst 15 1.5-?. av beviljat belopp i svensk valuta.
Aktier i ett visst företag fär tas upp till summa anskaffningsvärden eller lägst 60 '.72- av summa nmrknadsvärden. Övriga värdepapper fär tas upp till summa anskaffningsvärden eller lägst 95 (:=? av summa marknadsvärden.
För garantiförbindelser godtas en reservering om ?. ($'"? av utestäende ga- rantifi")rbindelscr.
Finansbolagen har i princip samma reserveringsmöjligheter som ban- kerna. Under äberopande av att de anses ha en mer riskfylld verksamhet har de dock getts möjligheter till större nedskrivningar av sina Iänefordringar än bankerna. Kontokortsfordringar fär skrivas ned med 6 % pä utestående be- lopp och övriga länefordringar — inkl. factoring — fär skrivas ned med 5.5 % pä beviljat belopp. Länefordringar som har säkerhet i fastighetsinteckning inom 75 '.??- av uppskattat värde fär skrivas ned med 4 %. Värdepapper fär tas upp till lägst 95 (S'? av antingen summa anskaffningsvärden eller summa marknadsvärden pä balansdagen.
Fondkommissionsbolagcn får göra nedskrivningar med 4.5 '?z' pä beviljat belopp pä Iänefordringar som uppkommit i samband med fondkommissio- närsverksamheten. Vidare fär handelslager av aktier tas upp till lägst an- skaffningsvärdet eller (ut) Gå av summa markmtdsvärdcn pä balansdagen. För övriga värdepapper gäller samma regler som för finansbolagen.
Av anvisningarna framgär att värderingen i räkenskaperna bör godtas om denna inte leder till ett lägre sammanlagt värde på tillgångarna än som svarar mot summan av de lägsta värden som följer av z-tnvisningarna.
Nedskrivningar av finansiella tillgängar förekommer i bankernas redovis- ning i form av tre olika värderegleringskonton: för utläning. valuta och obli- gationer. Dessa är inte helt "rena" i den meningen att de alltid kan jämställas med lagerreserven i ett icke-finansiellt företag. I viss utsträckning tycks även företagsekoncuniskt motiverad nedskrivning inga. En särskild oklarhet gäl- ler i detta avseende värderegleringskontot för obligatitmer och statspapper. Bankernas värderegleringskonton uppg-är till sammanlagt 64 miljarder kr. i boksluten för är 1988. Detta ger — trots de nämnda oklarheterna — ändå en ungefärlig bild av storleken på fi.")rckommande skattekonsolidering.
Förekomsten av lärderegleringsktmton ger bankerna stora möjligheter till resultatreglering. Detta har tidigare gett en f("irhi'tllandevis läg effektiv skat- tebelastning. Genom vinstdelningskatten och — för är 1989 — den särskilda
vinstskatten har den bilden förändrats markant. Detta var huvudskälet till att de finansiella företagen undantogs frän den begränsning i rätten till lager- nedskrivning som gjordes i höstas (prop. l()8*)f*'*)(l:5()_ SkU 10. SFS 1989: 11121 ). Däremot omfattas de finansiella företagen av sänkningen av bo- lagsskatten (SFS 1989:1016).
Finansbolag och fondkommissicmsbt'dag har ocksä goda möjligheter att reglera resultatet. Den effektiva skattebelastningen pä företagsnivä varierar dock beroende pä givna och mottagna koncernbidrag.
] jämförelse med icke-finansiella företag utmärks de finansiella företagen av att de har större delen av sina tillgångar placerade monetärt. Risker är knutna till kreditgivningen. såväl den inhemska som utlåningen till ut- landet— 5. k. länderrisker.
Bankernas verksamhet innebär ocksä ränterisker. kursrisker och valuta- risker. Därutöver finns likviditetsriskcr — bristande omsättningsbarhet — och administrativa risker. Även övriga finansiella företag är exporterade för en del av dessa risker beroende pä verksamhetens inriktning.
Bankerna har ett lägt beskattat eget kapital. Däremot har de byggt upp stora obeskattade reserver genom avsättningar till värderegleringskonton. Dessa är i dag ca fyra ganger så stora som det beskattade egna kapitalet.
Banker och liknande institut har att uppfylla säkerhetskrav i form av kapi- taltäckningsregler. Mot krav på kapitaltäckning för olika slag av placeringar. differentierade efter risken. skall svara en kapitalbas. Intill nyligen utgjordes kapitalbasen dels av det egna kapitalet definierat som det beskattade egna kapitalet. dels av förlagslän och obeskattade reserver.
För bankaktiebolag utgörs det egna kapitalet av det beskattade egna kapi- talet. För sparbankerna betraktas de egna fonderna som eget kapital. Före- ningsbankernas medlemsinsatskapital och övrigt beskattat eget kapital räk- nas som eget kapital.
Genom lagstiftning hösten 1989 har nya skärpta kapitaltäckningsregler in- förts (prop. 198919():43. NU 15. SFS 1989:11'186—1096). De nya reglerna trädde i kraft den 1 februari 1991.) och omfattar banker och andra kreditinstitut. De nya skärpta kapitalkraven skall vara uppfyllda vid utgängcn av är 1992. Den nya lagstiftningen grundar sig på förslag frän kapitaltäckningsgruppen (Ds 1988271'1) som i sin tur gär tillbaka pä ett förslag av den s. k. Baselkommitte'n. ett samarbetst'n'gan för eentrallmnkerna inom lll—gruppen.
Enligt de nya reglerna skall kapitalbasen vid varje tidpunkt utgöra 8 % av placeringarnas värde och renodlas till att uteslutande bestä av inbetalt kapi- tal. Kapitalbasen skall bestä av primärt och supplementärt kapital. Det pri- mära skall utgöra minst hälften av kapitalbasen.
Till primärt kapital räknas beskattat eget kapital. Vidare fär 70 (..?-"b av vär- deregleringskontorm räknas till primärt kapital. Värderegleringskonton räk- nas med utan begränsning till det beskattade egna kapitalets storlek. För fi- nansbolagen räknas 70 ("2- av överavskrivningar pä uthyrd egendom till pri- märt kapital.
Till supplementärt kapital räknas förlagslän. Dessa mäste löpa på minst fem är för att till nominellt belopp räknas in i kapitalbasen. Förlagsbevis eller andra skuldförbindelser med äterstäende löptid understigande fem år får tas
upp till begränsat belopp enligt vissa närmare regler. Förlagslänen får till- sammans inte överstiga hälften av primärkapitalet. Bankinspektionen kan bestämma att ytterligare reserver/nya instrument fär räknas in i kapitalba- sen.
De nya reglerna innebär skärpningar jämfört med gällande regler vad av- ser kapitaltäckningskravet. Samtidigt innebär de att kapitalbasen utvidgas.
Skälen för mitt förslag: Det är angeläget att den nya modellen för beskatt- ning av företag. så längt möjligt. kan tillämpats generellt. Det innebär bl. a. att reglerna om avsättning till skatteutjämningsrescrv bör tillämpas för de finansiella företagen.
Mitt förslag i denna del omfattar de företag som lyder under kapitaltäck- ningsregler. dvs. banker, finansbolag. fondkmnmissionsbolag och kreditak- tiebolag. Hypoteksinstituten omfattas ocksä av de nya kapitaltäckningsreg- lerna. Sveriges allmänna hypotekshank. Konungarikets Sveriges stadshypo- tekskassa och hypoteksföreningarna tillhör den kategori skattskyldiga som för närvarande beskattas efter 40 %. De har möjlighet att göra avdragsgilla avsättningar till reserv- eller säkerhetsfond upp till en viss nivå (2 & 8 mom. SIL). URF har inte tagit ställning till frågan om surv skall tillämpas på de ifrågavarande instituten med hänvisning till den pågående översynen av hy- potekslagstiftningen m. m. Betänkandet (SOU 1989:103) Hypotcksinstitu- ten i framtiden har just remissbehandlats. Jag anser att den fortsatta bered- ningen i det lagstiftningsärendet bör avvaktas.
Statens bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB) har — liksom hypoteksin- stituten — rätt till avdrag för avsättning till reservfond upp till en viss nivä. Frägan om SBAB:s framtida beskattning bör avgöras i samband med att ställning tas till hypoteksinstitutens beskattning. Avdragsrätten för SBAB bör därför tills vidare inte ändras. Med hänsyn härtill bör inte heller SBAB fä rätt till surv-'avsi'tttning.
Jag föreslär att bankers m. fl. innehav av fordringar och värdepapper skall värderas enligt generella regler — punkt 2 av anvisningarna till 24 & KI... Detta innebär att tillgängarna inte fär tas upp till lägre värde än det högsta värde som är tillåtet enligt BFL. I den män cn fordran är osäker t. ex. pä grund av en s. k. länderrisk fär detta beaktas inom ramen för denna regel.
I fråga om varulager i allmänhet föreslär URF en alternativ värderings- grund. Enligt denna fär varulager tas upp till lägst 95 % av det samlade an- skaffningsvärdet. Även i fråga om banker m. fl. föresläs en alternativ värde- ringsregel. Enligt denna fär de finansiella företagens fordringar på allmänhe- ten exkl. utläning till staten och kommuner tas upp till 99 92 av det samlade anskaffningsvärdet. I posten utläning till allmänheten ingär all utläning utom utläning till andra finansinstitut. Företagscertifikat räknas som värdepapper..
Vid behandlingen av värderingen av lager i allmänhet har jag godtagit en alternativ schablonvärdering till 97 % av det samlade anskaffningsvärdet (avsnitt 8.3.1 ). Detta mindre avsteg ifrån den strikta tillämpningen av lägsta värdets princip enligt BFL nmtiverades av hänsyn till den praktiska tillämp- ningen.
För de nu aktuella företagen är läget nägot annorlunda. Kreditinstituten torde ha skyldighet att alltid skriva ned värdet pä individuella fordringar som
inte kan väntas inflyta med fullt belopp. Nägon scltablonmässig värdering eller kollektiv 'ärdering blir alltså inte aktuell för dessa företag. Av det an- förda följer att en schablonregel — som utgår ifrän anskaffningsvärdet — är obehövlig för kreditinstituten. Denna uppfattning bestyrks av vad som fram- kommit vid remissbehandlingen.
Fran de finansiella företagens sida framhålls ett särskilt reserveringsbehov för de risker som är förknippade med verksamheten. En reserveringsntöjlig- het bör — framhålls det — utgä frän lägsta värdet. Enligt min mening saknas det dock anledning att medge riskrelaterad nedskrivning för framtida — po- tentiella — risker. dvs. vid sidan av det hänsynstagande till alla förekom- mande förlustrisker som följer av värderingen enligt lägsta värdets princip enligt BFL. Risktagandet bör i stället återspeglas i det egna kapitalets stor- lek. Kapitaltäckningsreglerna utgör därvid ett centralt styrinstrument.
Som framgätt av min redogt'n'else för bakgrunden till mitt förslag har nya kapitahäckningsregler nyligen antagits. Mitt nu framlagda förslag föranleder att kapitaltäckningsreglerna behöver justeras. Jag avser att senare i är äter- komma med ett förslag om detta.
8.8.3. Skadeförsäkringsföretag
Mitt förslag: I likhet med förslaget beträffande finansiella företag slo- pas möjligheten för skadeförsäkringsföretag att bygga upp obeskat- tade värderegleringsreserver. Avdragsrätten för avsättningar till säväl regleringsfrmd för trafikförsäkring som utjämningsfond slopas. Vär- dercgleringsreserver i'tterft'jras till beskattning vid övergången till det nya systemet.
En närmare granskning görs av grunderna för avsättning till säker- hetsfond för att fä klarhet om denna rymmer inslag av skattekonsoli- (lering. Min avsikt är att skadeförsäkringsbolagen efter den företagna granskningen skall få möjlighet till survawsättningar. Granskningen skall även omfatta konsekvenserna av en återföring till beskattning av regleringsfond för trafikförsäkring och utjämningsfond.
URF:s förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt. Remissinstanserna: Förslaget till ändrade regler bemöts positivt eller läm- nas utan erinran. De kritiska synpunkter som framförs gäller främst den övergängsvisa återföringen till beskattning av regleringsfond för trafikför- säkring och utjämningsfond. Svenska försäkringsbolugx riksförbund och Folksam framhäller att i fräga om ömsesidiga bolag utjämningsfonden tillhör försäkringstagarna och är avsedda för att reducera behovet av omedelbara premieförändringar vid resultatsvängningar i försäkringsrörelsen. Folksam ' framhåller att den föreslagna avskattningen skulle innebära en mycket stor päfrestning för dess konsolidcringskapital. Folksam påtalar vidare att försla- g't försämrar de ömsesidiga försäkringsbolagens konkurrensmöjlighet. Folksam förutsätter att diskussioner med berörda f("irsäkringsbolag kommer till stand. En möjlig lösning skulle vara att utjämningsfonden får överföras
till reservfonden. Försökringsinspektionen och Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att en reserv grundad på det egna kapitalet är otillräcklig för skadeförsäkringsbolagen. Inspektionen förordar att 711 '.'-3"?- av säkerhets— reserven också fär ingä i underlaget för surv. RSV ifrägasätter om möjlighet till survavsättning alls bör' medges med hänsyn till rätten till avsättning till säkerhetsreserv. Svenska försäkringsbolags riksförbund förutsätter att ge- nomsnittsmetoden liksom hitintills skall få tillämpas på försäkringsföreta- gens lager av värdepapper i stället för FIFU-metoden.
Bakgrunden till mitt förslag: Skadeförsäkringsföretag beskattas för över- skott av försäkringsrörelsen (2 s" 6 mom. SIL). Det är alltsä fråga om en net- tovinstbeskattning. Vid beräkning av överskottet värderas lagret i form av värdepapper m. m. enligt samma principer som för de finansiella företagen (avsnitt 8.8.3).
Det som skapar särskilda svärigheter vid vinstberäkningen är inte lager- värderingen titan de avsättningar till olika typer av fonder som görs för att täcka förpliktelserna enligt försäkringsavtalet]. Utgångspunkten för dessa avsättningar är den av försäkringsinspektionen fastställda normalplanen.
I normalplanen föreskrivs hur uppskattningar av förväntade skadeutfall skall göras för de olika f("irsäkringsomrädena. Den slutgiltiga skaderegle- ringen kan i vissa fall göras läng tid efter skadans inträffande. Normalplanen innebär därför att hänsyn skall tas till utgiftsstegringar pä grund av lönehöj- ningar. inflation m. m. Bedömningen av utgiftsstegringarnas storlek görs av respektive försäkringsbolag. Normalplanen syftar till att försäkringsla'tlagen gör tillräckligt stora avsättningar sä att f("ärpliktelserna kan fullgöras.
Summan av avsättningarna motsvarar vad som brukar kallas för försäk- ringstekniska skulder. De försäkringstekniska skulderna utgörs av fi:")ljande poster.
Premiereserven är (len del av premieinkomsterna vid bokslutet som hän- för sig till kommande år och utgör värdet av företagets ansvarighet för kom- mande — ännu inte inträffade — försäkringsfall pä grund av köpande försäk- ringar.
Ersättningsreserven utgör det beräknade värdet av ännu inte utbetalda försäkringsersättningar avseende redan inträffade skador. Ersättningsreser- ven skall även täcka inträffade men ännu ej inrapporterade skador.
Skadebehandlingsrescrvcn är reserveringen för de förvaltningskostnader. som skadorna i ersättningsreserven kan medföra.
Härtill kommer reservering för tilldelad äterbäring som inte förfallit till betalning. i den män sädan återbäring förekommer inom skadeförsäkring.
Utöver dessa försäkringstekniskt motiverade avsättningar har försäkrings- företagen möjligheter att göra andra reserveringar med skattemässig ver- kan. Svärigheter att förutse kostnaderna för förväntat skadeutfall har lett till att försäkringsft'fnetagen har fätt extra reserveringsmöjligheter genom säker- hetsreserven. Den utgör ett komplement till de försäkringstekniska skul- derna och syftar också till att utjämna ett skadeförsäkringsfi'äretags stora re- sultatvariationer frän är till är.
Maximala avsättningar till säkerhetsreserven enligt normalplanen beräk- nas genom att premieinkomsten för egen räkning inom de olika verksam-
Ul Is.)
.hetsgrenarna multipliceras med vissa fastställda procentsatser. I dag ligger Prop. 1989/902110 denna procentsats för flera av de viktigaste försäkringsgrenarna på 50 %. För premier pä äterförsäkringskontrakt ligger procentsatsen på 200 %. Det finns vissa äterförsäkringskontrakt där procentsatsen kan uppgä till 1 ()()(l '.'-r. Maximal avsättning till säkerhetsreserven torde. enligt försäk- ringsinspektionens bedi'imning. ofta innebära att ett bolag kan ha två svära förlustär i fölch och fortfarande fullgöra sina förpliktelser mot försäkringsta- garna. .
Avsättning till utjämningsfonden är en annan reservering med skattemäs- sig verkan. Den kan utnyttjas för att utjämna resultatet mellan goda och dä- liga är. Avsättning får göras endast när det uppstätt en vinst på själva försäk- ringsrörelsen. Vinsten skall beräknas på ett särskilt och från redovisnings- mässig synpunkt främmande sätt. Den största skillnaden jämfört med den normala vinstberäkningen är det mycket försiktiga antagandet om en för- räntning på 4 %- pä de försäkringstekniska skulderna. Fonden får tas i an- språk endast för att täcka förluster pä försäkringsrörelsen. Utjämningsfon- derna uppgick tillsammanlagt ca 2 miljarder kr. vid utgängcn av är 1986.
Avsättning till regleringsfond för trafikförsi'tkring är obligatorisk. Avsätt- ning och ianspräktagande regleras i trafikförsäkringsförordningen (19761359). Regleringsftmden fär användas endast för att täcka förluster inom trafikförsäkring. Regleringsfonderna uppgick till sammanlagt ca 1.4 miljarder kr. vid utgången av är 1.986.
Värderegleringsreserven är skillnaden mellan placeringstillgängarnas bokförda värde enligt lägsta värdets princip och utnyttjat lägsta skattemäs- siga värde enligt RSV:s anvisningar. De sammanlagda avsättningarna upp- gick vid utgängen av är 1986 till ca 4.8 miljarder kr.
Säkerhetsreserven bör inte innehålla nägra skattekonsoliderande mo- ment. l—"örutsättningen är dock att försäkringsinspektionens normalplan fort- löpande revideras och anpassas till den faktiska skadeutvecklingcn. Vidare kan hävdas att vid maximal avsättning till säkerhetsreserven är utjämnings- fonden att betrakta som en skattemässig konsolidering. Fonden får dock an- vändas bara för täckande av fi:")rlust pä själva försäkringsrörelsen.
Det finns en viss dubblering av möjligheterna till reserveringar. Avsätt- ning kan göras till regleringsfond för trafikförsäkring och vidare kan 50 % av trafikfi.)rsäkringspremierna avsättas till säkerhetsreserven. Reglerna för avsättningar och ia nspräktägande är dock av tvingande natur. Det är således inte någon skattemässig konsolidering i vanlig bemärkelse.
Avsättning till säkerhetsreserven har markant ökat under perioden 1983- 1986. Sammanlagt uppgick säkerhetsreserverna till ca 12.5 miljarder kr. vid utgången av är 1986. Försäkringsföretagen har likväl under är 1986 endast utnyttjat drygt 511 '”'r av maximal avsättning till säkerhetsreserven. Försäk- ringsft'jretagen har i princip haft möjligheter att fullt ut reglera sina resultat. Försäkringsföretag i aktielmlagsfm'm fär dock ibland skatta fram ett resultat som motsvarar utdelningarna.
De goda möjligheterna till reserveringar leder till en läg effektiv skattebe- lastning.
Det främsta särdraget i lörsäkringsverksamhet ligger i svårigheten att för-
utsäga framtida skadeutfall och kostnaderna för dessa. vilket kan leda till stora oförutsedda variatitmer i ärsresultaten. Mot bakgrund av dessa särdrag har försäkringsföretagen vid sidan av avsättningar av försäkringsteknisk ka- raktär. fätt gynnsamma resultat'reglerande möjligheter.
Försäkringsrörelselagen (1982z7l3) föreskriver att försäkringsverksamhet kan bedrivas i tvä former — ömsesidiga bolag och försäkringsakticbolag.
De ömsesidiga ägs av sina försäkringstagare. l—"örsäkringstagarna är bäde fordringsägare och ansvariga för bolagets förpliktelser. Ansvaret begränsas ofta beloppsmässigt till nägra ärspremier. Eventuella överskott skall i princip tilldelas försäkringstagarna i form av återbäring eller lägre premier. Reg- lerna för försäkringsaktiebolagen finns i försäkringsrörelselagen som till stor del är samordnad med aktiebolagslagen.
Vissa industrikoncerner har interna försäkringsht'nag, s. k. captivebolag. Ett sådant bolag försäkrar industriföretagetsfkoncernens risker.
En försäkringskrmcern som tillhandahåller bade liv- och sakförsäkringar skall enligt försi'ikringsrörclselagen delas tipp i t 'ä separata bolag. Försäk- ringsfi'iretagens kapitalförvaltning kan ocksä vara placerad i ett separat bo- lag. lndelningsgrunden för denna verksamhetsgren finns dock inte reglerad i försäkringsrörelselagen.
Den svenska lagstiftningen tillåter inte finansiella koncerner bestående av både bankverksamhet och försäkringsrt'irelse. Denna typ av koncerner finns utomlands.
Ett ömsesidigt försäkringsföretag är — till skillnad frän ett försäkringsak- tiebolag — skattskyldigt för alla utdelningsinkmnster. En fi.")rutsättning för av- drag för koncernbidrag frän dotterföretag till moderföretag är att moder- företaget skulle ha kunnat ta emot utdelning skattefritt frän dotterföretaget. Ett ömsesidigt skadefi'irsäkringsbolag kan därför fä avdrag för ett lämnat koncernbidrag men kan — enligt nuvarande regler — aldrig vara mottagare av ett avdragsgillt koncernbidrag (2 a' 3 mom. första stycket d SlL. jt'r avsnitt 8.7.1-2).
En industrikonecrn som äger ett skadeförsäkringsbolag kan genom att lämna koncernbidrag däremot kvitta sitt överskott mot ett underskott i skadeförsäkringsrt'irelsen som uppkommit till följd av stora reserveringar.
Skälen för mitt förslag: 1 linje med mitt förslag för banker m. fl. finansiella företag bör möjligheten att bygga tipp en obeskattad värderegleringsreserv slopas även för skadeförsäkringsföretagen.
[ fråga om värderingen av lager av värdepapper vill jag med anledning av vad som förekommit under remissbehandlingen understryka att den s. k. FI- l—"U-metoden (först in — först ut) redan nu gäller vid den skattemässiga värde- ringen (punkt 3 av aln-'isninga'rna till 41 s*" KL). Mitt förslag innebär alltsä ingen ändring i det avseendet.
Avsättningar till saväl regleringsfond för trafikft säkring som utjämnings- fond bygger pä en resultatberäkning som varken stämmer överens med "nor- mal" resultatberäkning eller med ett pä rent försäkringstekniska grunder be- räknat resultat. Vidare finns element av dubbelreservering i regleringsfon- den för trafikförsi'tkring. Avdragsrätten för avsättning till dessa fonder bör slopas.
Lagrådet har fäst uppmärksz'tmheten pä att i den män det fortsättningsvis kommer att finnas förskrifter om avsättning till bl.a. regleringsfonder krävs en reglering för att undvika att avsättningar för vilka avdrag inte medgetts beskattas vid en upplösning. Försäkringsinspektionen har i sitt remissvar över URF:s förslag utfäst att i särskild ordning ta upp frågan om ändring i trafikförsäkringsförordningen (1976359) där avsättningsskyldighetcn till re- gleringsfond och dennas användning regleras. Jag utgår ifrän att inspektio- nen gör detta under våren 1990 och avser att senare i är återkomma till bl.a. frägan om att avskaffa avsättningsskyldigheten.
Förslaget medför en viss breddning av skattebasen för skadeförsäkrings- företagen. En kvarstående oklarhet gäller dock eventuella inslag av skatte- konsolidering i säkerhetsreserven.
URF föreslår att en närmare granskning görs av grunderna för denna av- sättning. Skadeff'irsäkringsföretagen föresläs likväl fä möjlighet till survav- sättning. Mot bakgrund av oklarheter kring säkerhetsreserven föreslås att förslaget efter den förordade granskningen omprövas i den delen.
En sädan granskning har ännu inte kunnat komma till stånd. Försäkrings- inspektionen framhäller i sitt remissvar att den föreslagna granskningen ut- gör ett naturligt led i inspektionens normala tillsynsverksamhet samt att en redan tidigare planerad översyn till följd av skattereformen behöver göras mer allsidig än som ursprungligen avsetts. Bl. a. bör enligt inspektionen striktare regler övervägas för säkerhetsreserven med hänsyn till möjligheten till survavsättning.
Enligt min mening talar kravet pä enhetlighet i skattereglerna för att sur- vavsättning skall få göras även av skadeförsäkringsft'iretag. Mot den bak- grunden förefaller inspektionens förslag välmotiverat. Regeringen har där- för samma dag som lagrädsremissen beslutades gett försäkringsinspektionen i uppdrag att redovisa grunderna för avsättning till säkerhetsreserv med an- givande av värderingen av enskilda försäkringsslag.
Översiktliga beräkningar har gjorts dels beträffande effekterna av en av- skattning i samband med övergängen till de nya skattereglerna. dels beträf- fande den löpande beskattningen enligt de nya reglerna för nägra av de större skadeförsäkringsft'åretagen. .
Den löpande beskattningen ökar nägot genom att avdragsrätten slopas för avsättningz'tr till utjämningsfond och regleringsfond för trafikft'irsäkring samt att värderegleringsreserven slopas. Det är dock svärt att bedöma hur mycket skattebelastningen ökar eftersom mänga skadeförsäkringsföretag har möj— lighet till ytterligare avsättningar till säkerhetsreserven. Skadeförsäkrings- företagen torde följaktligen även med de nya skattereglerna till stor del kunna reglera resultaten.
Effekterna av URF:s förslag till avskattning av de upplösta reserverna torde bli utrycket varierande frän bolag till bolag. Det finns företag med ett beskattat eget kapital som är fyra gänget" så högt som de upplösta reserverna. I detta fall skulle en mi.")jlighet till survavsättning helt och hållet eliminera avskattningen. För andra företag uppgar det beskattade egna kapitalet till endast 3 % av de upplösta reserverna. l sädana fall blir avskattningen av de upplösta reserverna stor eftersom möjligheten till survavsättning är liten på
Ut
()
grund av lägt beskattat eget kapital. 1 det avseendet har remisskritikcn varit härd. l lagri'tdsremisscn anfördes att frägan borde ("övervägas ytterligare. Re- geringen har därft'år gett försäkringsinspektionen i uppdrag att även utreda konsekvenserna för försäkringsföretagen av de föreslagna avskattningsreg- lerna. De bäda uppdragen skall redovisas senast den 15 maj 1991).
Med hänvisning till det anförda begränsar jag mitt förslag till att nu endast avse slopad avdragsrätt för avsättning till värderegleringsreserv. utjämnings- fond och regleringsfond för trafikförsi'tkring samt avskattning av värderegle- ringsreserv vid övergängen. Jag avser att snarast möjligt äterkt'rrnma med förslag i survfrägan och i fräga om övriga övergängsvisa avskattningsfrägor samt till frägan om slopad avsättningsskyldigliet till regleringsfond för trafik- försäkring.
8.8.4 Byggnadsf'öretag m. in.
Mitt förslag: Rätten till scltablonmässig nedskrivning pä t'nnsättnings- fastigheter avskaffas. Pägäende arbeten till fast pris fär dock — som ett alternativ till en värdering enligt BFL:s regler — tas tipp till lägst 97 % av nedlagda kostnader. Möjligheten att vid värderingen beakta me- delvärdena av de två närmast fi.”)i'egäende beskattningsären samt bas- beloppsavdraget i konsultrörelse avskaffas.
URI—":s förslag: Överensstämmer med mitt med den skillnaden att på- gäende arbeten till fast pris fär tas tipp till lägst 95 '.'-'i av nedlagda direkta kostnader och att den nuvarande omedelbara avdragsrätten för indirekta kostnader för sädana pägaende arbeten behälls.
Remissinstanserna: Förslaget godtas i huvudsak eller lämnas titan erinran. Frän nägra häll förs fram önskemäl om mer förmånliga värderingsregler. Andra tillstyrker begränsningen i nedskrivningsrätten under förbehåll att uppkomna förluster därutöver skall få belasta resultatet i enlighet med god redtwisningssed. lil—"N framhäller att frän redovisningsinässiga utgängspunk- ter bör värdet på alla omsättningstillgängar inkludera även de indirekta kost- naderna.
Skälen för mitt förslag: De allmänna värderingsreglerna i Kl. är inte till- lämpliga pä lager i form av fastigheter (omsättningsfastigheter). [ stället gäl- ler enligt punkt 3 tredje stycket av ant-'isningarna till 41 & Kl- att sadana fas- tigheter fär tas upp till lägst 85. % av anskaf'fningsvärdet. eller 90 1,1-'(. om den skattskyldige samtidigt gjort avsättning till resultatutjämningsfond. 1 an- skaffningsvärdet räknas in säväl direkta som indirekta kostnader.
lett första steg mot en tiy företagsbeskaitiiirig begränsades rätten till scha- blonmässig nedskrivning pä dessa tillgängar för bl. a. aktiebolag (prop. l989f9flz50. SkUll). SFS 1989:1(121 ). Begränsningen. som gjordes i en sär- skild lag. innebär att omsättningsfastiglreter fär tas upp till lägst 91) 'I? av an- skaffningsvärdet. resp. 95 % om företaget samtidigt gjort avsättning till re- sultatutjämningsfont'l.
En betydande del av byggnadsföretagens tillgängar består av pägäende ar-
beten. dvs. ännu inte avslutade projekt. Med byggnadsföretag avses här företag som bedriver byggnads-. hantverks- eller anli'tggningsrörelse eller k(.>nsu1tr(.'>re1se. Vid beskattningen skiljer man pä pägäende arbeten som tit- förs till fast pris resp. på löpande räkning. Det normala är att arbetet vid den skattemässiga bedömningen anses sotn ett arbete till fast pris. Skattereglerna för fast pris-arbeten knyter an till de regler som gäller för omsi'tttningsfastig- heter. En aktivering av arbetena skall ske i bokslutet. Arbetena får enligt ptiiikt 3 a av anvisningarna till 41 s KL tas upp till lägst 85 % av nedlagda kostnader — 90 %- för de aktiebolag och andra företag som omfattas av hös- tens lagstiftning. 'l'ill skillnad mot vad som gäller för omsättningsfastigheter får de indirekta kostnaderna dras av direkt. Den skattemässiga konsolide- ringen kan alltså uppgä till högst summan av nedlagda indirekta kostnader och 15 % — eller 10 (..?-'? — av de direkta kostnaderna.
] fräga om arbeten som utförs pä löpande räkning gäller andra regler. Di- rekta och indirekta kostnader för sädana arbeten dras av löpande. Resultat- redovisningen sker i takt med faktureringen.
[ det här sammanhanget bör nämnas att pägäende arbeten förekommer även i konsultrörelse. 1 sädan verksamhet ersätts rätten till nedskrivning av de direkta kostnaderna med ett avdrag om ett basbelopp. Indirekta kostna- der behöver inte aktiveras.
Det kan ocksä nämnas att enskilda näringsidkare tried en omsättning nor- malt understigande 20 basbelopp fär tillämpa reglerna för löpande räkning även pä arbeten till fast pris.
Jag har tidigare redovisat förslaget till värdering av lager i allmänhet i det nya systemet (avsnitt 8.3.1). ()mläggningen av skattesystemet innebär att alla slag av skattemässig konsolidering tas bort vid värdering av lager och liknande tillgängar. Mot denna bakgrund finns det inte någon anledning att idet nya systemet behälla möjligheten till nedskrivning av omsättningsfastig- heter. Värderingen bör göras strikt enligt BFL:s regler.
1 fräga om pägäende arbeten är dock förhållandena något annorlunda. Det verkliga värdet på bokslutsdagen kan vara svårt att beräkna. Enligt gäl- lande regler är indirekta kostnader vid pägäende arbeten direkt avdragsgilla. En utgängspunkt för den nya företagsbeskattningen är att man i ett basbred- dat system med läg skattesats inte bör ha möjlighet till en mer försiktig vär- dering av lager än som föreskrivs i BFL. Detta talar för att den skattemässiga behandlingen av indirekta kostnader vid pågående arbeten bör grundas pä redovisningsmässiga överväganden. [ sitt remissvar framhäller BFN att från redtwisningsmässiga utgångspunkter bör värdet av alla omsättningstill- gängar inkludera även indirekta kostnader. Jag föreslår därför att de all- männa värderingsreglerna för lager bör gälla också för pägäende arbeten till fast pris. Detta innebär bl.a. att en schablonmässig värdering— motsvarande den för lager i allmänhet — kan accepteras.
Förslaget till ändrade skatteregler för indirekta kostnader vid pägäende arbeten kan medföra vissa tillämpningsproblem av övergängskaraktär för så- väl företagen som för skattemyndigheterna. För att mildra dessa svårigheter och ge rimlig tid för omställningen bör möjligheten att få direkt avdrag för samtliga indirekta kostnader behällas för kostnader som lagts ned under rä-
kenskapsår som taxeras är 1992 eller tidigare. Motsvarande övergångsregler bör införas i fråga om pågående arbeten i konsultrörelse. Kopplingen till de allmänna värderingsreglerna medför också att möjligheten att beakta medel- värdena för de tvä föregående beskattningsären och basbeloppsavdraget i konsultrörelse bör avskaffas.
Den lagändring som mitt förslag medför har tagits in i punkt 3 av anvis- ningarna till 24 å och i övergångsbestämmelserna till KL.
Ytterligare en fråga skall här tas upp. Den gäller de nuvarande s.k. bygg- smittereglerna. som flyttas till punkterna 3—5 av anvisningarna till 21 & KL. En fastighet som fått karaktär av omsättningstillgäng behåller med nuva- rande regler sin karaktär i samma ägares hand. [ lagrådsremissen föreslogs att reglerna skulle begränsas till att gälla endast för enskilda näringsidkare och handelsbolag. Fortsatta överväganden har lett fram till att reglerna be- hövs även inom bolagssektorn. I annat fall skulle nu smittade fastigheter kunna säljas enligt de mer förmånliga reavinstreglerna som gäller under en övergångsperiod. Ett annat skäl mot förslaget i lagrädsremissen är att en byggmästares aktier i ett fastighetsförvaltande bolag i vissa fall skulle kunna förlora sin karaktär av omsättningstillgängar och vid en avyttring beskattas i kapital i stället för i näringsverksamhet. Byggsmittereglerna bör därför även i fortsättningen vara generellt tillämpliga.
8.9. Särskilda företagsformer
Mitt förslag: Enhetliga regler för aktiebolag och andra proportionellt beskattade subjekt skall gälla i fråga om skattesatscns storlek och principerna för inkomstberäkningen. Bl. a. förvaltningsföretag och investmentföretag får dock inte tillgång till surv. Avdragsrätten för ut- delning på medlemsinsatscr i kooperativa föreningar behålls.
URF:s förslag: Överensstämmer med mitt utom vad gäller bibehållandet av avdragsrätten för utdelning på medlemsinsatser.
Remissinstanserna: De flesta som yttrat sig är positiva till kommitténs för- slag. Näringslivets skattedelegation framhåller att det är viktigt att samma be- skattningsregler gäller oavsett i vilken typ av juridisk person som verksam- heten bedrivs. Förslaget att slopa avdragsrätten för utdelning på medlemsin- satser har kritiserats av bl. a. LRF. Svenska Revisorsanrfrurdet SRS. TCO och kooperativa råder.
Skälen för mitt förslag: 1 det första steget av skattereformen sänktes den statliga inkomstskatten för de flesta företagsformer från 52 till 40 % (prop. 1989/90:50. SkUlU. SFS 1989:1016). För familjestiftelser uppgår skattesat- sen alltjämt till 52 %- medan livförsäkringsanstalter betalar 50 % i statlig in- komstskatt såvitt angår deras försåkringsrörelser. Den av kommittén före- slagna skattesänkningen till 30 % bör nti genomföras för alla företagsformer som utgör självständiga skattesubjekt.
För aktiebolagens del är avsikten att all verksamhet skall beskattas i en
Prop. 1989/902110
förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet. En sådan lösning förutsät- ter att man i vissa fall ändå beskattar del av verksamheten — t. ex. aktieför- säljningar — enligt särskilda regler. Principen om en förvärvskälla bör tilläm- pas även för andra juridiska personer. lnkomsten bör alltså beräknas enligt enhetliga regler oavsett om det är fråga om vad som med den nuvarande ter- minologin betecknas som inkomst av fastighet. rörelse eller kapital.
Allmännyttiga stiftelser, ideella föreningar m. fl. gynnas i dagens systern genom att de är skattebefriade för vissa inkomster. För att åstadkomma att dessa subjekt får samma ställning i det nya systemet föreslår URF att man i förekommande fall får fördela inkomsten på en skattepliktig och en skattefri del. Vilken lösning som skall väljas på sikt får bedömas av Stiftelse- och före- ningsskattekommitten (Fi 1988z03) som för närvarande utreder beskatt- ningsreglerna för stiftelser och ideella föreningar (dir. 1988:6).
Några remissinstanser påpekar att URF:s förslag behöver kompletteras såvitt avser beskattningen av ideella föreningar. Till följd av att föreningar- nas verksamhet slås samman till en förvärvskälla kan vissa icke avsedda ef- fekter uppkomma.
Ideella föreningar är enligt 7 & 5 mom. SIL helt frikalladc från skattskyl- dighet för inkomst av fastighet och inkomst av rörelse som till huvudsaklig del härrör från verksamhet som har naturlig anknytning till föreningens all- männyttiga ändamål eller av hävd utnyttjas som finansieringskälla för ideellt arbete. Är övriga inkomster av rörelse och fastighet så stora att inkomsterna med naturlig anknytning etc. inte utgör den huvudsakliga delen är däremot hela inkomsten av fastighet och rörelse skattepliktig. För närvarande är den skattepliktiga verksamheten ofta avgränsad till en särskild förvärvskälla. En sammanslagning av förvärvskällorna får i sådana fall till följd att föreningar som i dag redovisar sina skattepliktiga fastighets- och rörelseinkomster i en särskild förvärvskälla riskerar att förlora skattefriheten för inkomsterna med naturlig anknytning etc. Omvänt kan föreningar som i dag redovisar skatte- pliktig verksamhet i en särskild förvärvskälla bli skattebefriade om den ideella verksamheten efter sammanslagningen utgör den huvudsaklig delen.
I avvaktan på stiftelse- och föreningsskattekommitténs förslag bör enligt min mening inga ändringar företas i fråga om skattskyldighetens omfattning för stiftelser och ideella föreningar.
Ekonomiska föreningar är enligt BFL alltid bokföringsskyldiga oavsett vilken verksamhet som bedrivs. Detsamma gäller enligt annan lagstiftning för t. ex. sparbanker. I dessa fall är det inte särskilt ingripande att föreskriva att all inkomst — inkl. t. ex. reavinster och andra kapitalinkomster — skall beskattas enligt bokföringsmässiga grunder. Jag anser att man bör gå längre än så och generellt tillämpa bokföringsmässiga grunder i fråga om juridiska personer som beskattas för inkomst av näringsverksamhet. Detta innebär att bl. a. stiftelser och ideella föreningar kommer att beskattas enligt bokfö- ringsmässiga grunder även om verksamheten avser ren kapitalförvaltning.
Ett väsentligt inslag i det nya skattesystemet är den nya reserven baserad på det egna kapitalet (K-Surv). Surv bidrar till att reducera skillnaden i be- skattningen mellan eget och lånat kapital. Samtidigt ger en rätt till survav- sättning en möjlighet till skattemässig utjämning av resultaten mellan olika ar.
Survavsättning bör fä göras av ekonomiska föreningar (inkl. sambruksför- eningar). sparbanker. mark- och regleringssamfälligheter. samt utländska juridiska personer såvitt gäller svenska filialer.
Med hänsyn till att syftet med surv är att dämpa effekterna av dubbelbe- skattningen av eget kapital bör den inte få användas för sädan kapitalförval- tande verksamhet som bedrivs av förvaltningsföretag (avsnitt 8.7.3) eller in- vestmentföretag och aktiefonder (avsnitt 8.8.1) eftersom dubbelbeskatt- ningen där undviks på annat sätt. Som jag nyss nämnde utreds för närva- rande stiftelsers och ideella föreningars skattemässiga förhållanden. För stif- telser pägär också överväganden om den civilrättsliga regleringen (jfr Ds .lu 1987: 14). En central fråga i det sammanhanget är i vilken utsträckning stif- telser skall fä bedriva rörelse. Det finns därför inte skäl att nu ge stiftelser och ideella föreningar tillgång till surv.
Enligt URF bör allmännyttiga bostadsft'öretag. bostadsft'ireningar och bo- stadsaktiebolag inte ha rätt till surv. Jag delar denna bedömning.'l övriga avseenden hänvisar jag till vad jag tidigare anfört i avsnitt 7.3.
Enligt gällande skatteregler har kooperativa föreningar rätt till avdrag för utdelning pä medlemsinsatscr (2 % 8 inom. SlL). Syftet med avdraget är att lindra dubbe[beskattningen inom den kooperativa sektorn. För aktiebolagen ger Annelltwdraget möjlighet till lindring av dubbelbeskattningen. Det är väsentligt att all affärsverksamhet behandlas sä likformigt som möjligt. Ef- tersom jag ovan föreslagit att Annellavdraget behålls för aktiebolagen bör ocksä rätten till avdrag för utdelning pä medlemsinsatscr i kooperativa för- eningar finnas kvar.
8.10. Beskattning av enskild näringsverksamhet
8.l0.l Reserveringsmöjligheter m. m.
Mitt förslag: Egenföretagare får rätt att göra avsättning till surv med antingen 30 "?"?- pä ingående eget kapital utan begränsning och med 20 % av årets lönesumma eller med 15 % av inkomsten för beskatt- ningsäret. lnvesteringsreserverna och uppfinnarkontona avskaffas. Skogs- och upphovsmannakontona behålls. Ränta på kontomedel be- skattas genom en särskild källskatt på 15 %. Fartygs-. äteranskaff- nings- och nyanskaffningsfonderna avskaffas ocksä för enskilda nä- ringsidkare. Även enskilda näringsidkare ges möjlighet att använda ersättningsf'onderna.
URF:s förslag: Egenföretagarna får rätt att göra avsättning till surv med 30 (:>; av utgående eget kapital och med 20 % av lönesumman tipp till 25 bas- belopp. Den totala reserven får inte överstiga 8 basbelopp. Upphovsmanna- kontona tas bort. Ränta pä skogskonto beskattas genom en särskild källskatt på 20 (..?-?. I övriga delar överensstämmer förslaget med mitt.
Remissinstanserna: Näringslivsorganisationerna anser att den föreslagna begränsningen av reserveringsmt'ijligheterna till 8 basbelopp missgynnar
egenföretagarna gentemot bolagen. Utrymmet för avsättningar i de minsta och nystartade företagen är för begränsat. Därför föreslås att egenföretaga- rens inkomst skall fä ingå i survunderlaget. Företrädare för upphovsmän och uppfinnare. fiske- och rederinäring anser att upphovs- och uppfinnarkon- tona respektive fartygsfonderna bör behållas.
Skälen för mitt förslag: När det gäller egenföretagarnas reserveringsntöj- ligheter uppkommer som kommittén redovisat svära avvägningsproblem. En utgångspunkt är att all näringsverksamhet. oavsett företagsform. skall behandlas lika. Samtidigt måste skatteneutralitet eftersträvas mellan egen- företagare och löntagare. Till bilden hör ocksä att egenföretagarna ofta har ett ringa eller t. o. m. negativt eget kapital och få anställda.
Som jag tidigare redovisat bör egenföretagarnas rcserveringsmöjligheter ges en något generösare inriktning än vad URF föreslär. Avsättning till K- surv bör för egenföretagare få göras med 30 % av det ingående egna kapita- let. Eftersom försäljningar av näringsfastigheter skall redovisas i inkomstsla- get kapital (avsnitt 6.4.11) bör dessa ingå i survunderlaget endast till 70 %. Den lönebaserade reserveringsntöjligheten bör som URF föreslår begränsas till "20 % av årets lönesumma. Någon övre gräns för avsättningarnas storlek bör inte gälla.
Nystartade företag har ofta inget eller litet survgrundande kapital. Arbe- tet utförs huvudsakligen av egenföretagaren själv. Det gäller också för fria yrkesutövare m. fl. En kombinerad K- och L-surv tillgodoser inte alltid så- dana egenföretagares behov av inkomstutjämning. En möjlighet att göra en reservering grundad på den egna inkomsten, säsom genom den nuvarande resultatutjämningsfonden. bör därför vara ett alternativ till de nämnda re- serveringsmöjligheterna. En sådan inkomstbaserad reserv. l-surv. bör få uppgå till högst 15 % av årets inkomst. l-surv fyller också funktionen att för- enkla bcskattningen för företagare med liten volym på sin verksamhet.
Det nya skattesystemet innehållersänkta skattesatser och en minskad pro- gressivitet samt en generöst utformad generell reservcringsmöjlighct. Det bör endast i rena undantagsfall komma i fråga att därutöver införa reserve- ringsmöjligheter.
1 det nuvarande systemet har vissa näringsidkare getts rätt att på ett mer omfattande sätt skattemässigt jämna ut sina inkomster. Enligt särskild lag- stiftning kan nämligen skogsägare. upphovsmän och uppfinnare fördela sina inkomster över en längre period. Vidare har yrkesfiskare möjlighet att under en sjuärsperiod fördela sina inkomster av yrkesmässigt fiske inom ramen för systemet med allmän investeringsreserv.
Att skogen sköts rationellt och avverkningarna hålls uppe utgör skäl för att behålla skogskontona. Även upphovsmannakontona bör finnas kvar. Med hänsyn till den latenta skatte- och avgiftsskuld som är knuten till avsätt- ningen på skogs- och upphovsmannakontona bör endast 50 % av kontobe- hällningen få tillgodoräknas survunderlaget.
Skogskonton m. m. ger förmåner utöver att utjämna inkomster. Skatten uppskjuts tills uttag sker från skt.)gskontot, vilket ger räntefri skattekredit vid nuvarande regler. URF gör jämförelser med de skattemässiga favörer som gäller för pensionsföräkringssparande och föreslår att räntan skall beskattas
med en ärlig källskatt om 20 %. För att skogskonto skall få den positiva ef- fekt för skogsvården som är avsikten med kontot bör också en avvägning göras gentemot alternativet att låta skogen stå kvar på rot. Med hänsyn tagen till rimliga antaganden om inflation och ränta och med beaktande av andra faktorer såsom ändringar i survunderlag. fastighetstaxeringsvärden och skogsvärdsavgift framstår en skattesats på 15 % som en lämplig avvägning. Samma regler bör gälla för ränta på upphovsmannakonto.
Räntan på skogskonto och upphovsmannakonto bör således beskattas med 15 %. Det bör ankomma på den kontoförande banken att för kontoha- varens räkning betala en årlig definitiv källskatt. De lagregler mitt förslag medför bör tas in i en särskild lag. Vidare krävs följdändringari skogskonto- lagen (1954: 142) och lagen (1979:611) om upphovsmannakonto.
Yrkesfiskarna har i sitt remissyttrande avstyrkt URF:s förslag vad gäller slopandet av investeringsreserv och fartygsfond. Vid försäljning av ett fartyg uppkommer ofta en stor skattepliktig vinst. som enligt nuvarande bestäm- melser kan sättas av till särskild fartygsfond för investering i ett nytt fartyg. Jag har följt URF:s förslag vad gäller slopande av avsättningsmöjligheten för bolagen (avsnitt 8.6). Med hänsyn till den allmänna inriktningen på refor- men med bl. a. sänkta skattesatser och enhetligare regler bör fartygsfon- derna tas bort även för enskilda näringsidkare. Detsamma bör gälla beträf- fande äteranskaffningsfond för fastighet. särskild nyanskaffningsfond och uppfinnarkonto. Jag har redan tidigare tagit ställning för att avskaffa inve- steringsreserverna (avsnitt 8.1) och för att enskilda näringsidkare skall ges möjlighet att använda ersättningsfonderna (avsnitt 8.6).
Hänvisningar till S8-10
8.10.2. Räntebalansproblemet
Mitt förslag: Om K-survunderlaget är negativt skall ett belopp mot- svarande underlaget multiplicerat med statslåneräntan redovisas som intäkt av näringsverksamhet och som avdrag i inkomstslaget kapital (räntefördelning). Vid beräkning av underlaget undantas dock dels ett belopp om 50 000 kr.. dels föregående års ackumulerade under- skott i förvärvskällan. Särskilda övergångsregler gäller t. o. m. 1999 års taxering för det negativa kapitalunderlag som finns vid över- gången till det nya systemet. Vidare skall t. o. m. 1995 års taxering räntesatsen för räntefördelning inte vara hela statslåneräntan.
RINK:s förslag: Om survunderlaget understiger noll skall ett belopp be- räknat som mellanskillnaden multiplicerad med statslåneräntan redovisas som avdrag i inkomstslaget kapital och som intäkt i inkomstslaget närings- verksamhet (räntekorrektion).
Remissinstanserna: RSV anser att förslaget om räntekorrektion kommer att ge upphov till en rad hanteringsproblem. I många fall kommer räntekor- rektionen att avse endast mindre belopp. Även från näringslivets sida är man negativ till förslaget. Kritik riktas mot att reglerna inte tar hänsyn till att ett negativt underlag kan uppkomma av andra skäl än att verksamheten belas-
tats med privata län. Vidare anser man att särskilda regler måste införas för att lindra övergången till det nya systemet.
Skälen för mitt förslag: Överskott i inkomstslaget näringsverksamhet ut- gör förvärvsinkomst och beläggs därmed med socialavgifter och progressiv inkomstskatt. Det innebär enligt mitt förslag ett sammanlagt skatteuttag på mellan 44 och 63 % vid en kommunalskatt på 30.8 %. Ränteinkomster lik- som ränteutgifter ger således en skatteeffekt på 44 — 63 % i inkomstslaget näringsverksatnhet. ] inkomstslaget kapital blir skatteeffekten däremot en- dast 30 %.
Vid frånvaro av särskilda regler skulle denna skillnad i skatteuttag skapa snedvridningar samt ge utrymme för skatteplanering. Ränteinkomster och andra kapitalinkomster skulle företrädesvis redovisas i inkomstslaget kapi- tal. Ränteutgifter skulle däremot i största möjliga utsträckning redovisas i inkomstslaget näringsverksamhet.
Den förslagna skatteutjämningsreserven ger emellertid en motverkande effekt då den baseras på skattemässigt eget kapital inom näringsverksamhe- ten. Överflyttning av t. ex. banksparande till inkomstslaget näringsverksam- het medför ett högre eget kapital och därmed en högre. skattemässigt för- månligare surv. För skattskyldiga som inte betalar statlig inkomstskatt balan- serar surven därmed ungefär den nackdel som uppkommer för den skattskyl- dige genom det högre skatteuttaget för ränteinkomster inom näringsverk- samhet.
Överflyttning av ränteutgifter och därmed sammanhängande lån från in- komstslaget kapital till inkomstslaget näringsverksamhet ger på motsva- rande sätt en nackdel genom en lägre surv som för flertalet skattskyldiga un- gefär balanserar fördelen av att ränteutgifterna ger en större sammanlagd skattelättnad i inkomstslaget näringsverksamhet.
Denna balanserande effekt uppkommer emellertid inte om survunderla- get är negativt. dvs. när skulderna inom näringsverksamheten överstiger till- gångarnas skattemässiga restvärde.
Före 1984 års taxering. då underskott av kapital vid taxeringen till statlig ' inkomstskatt var fullt kvittningsbart mot inkomster av andra förvärvskällor. var det mindre betydelsefullt i vilken förvärvskälla skulderna drogs av. Det förekom dock att lån som tagits för förvärv av fritidsfastigheter utanför hem- ortskommunen hänfördes till inkomstslaget kapital så att de vid kommunal- taxeringen skulle kunna dras av mot inkomsten av tjänst. Sedan reglerna om beräkning av underlag för tilläggsbelopp infördes märks en ökad benägenhet att ha belåningen i näringsverksamheten. I det nya skattesystemet. med fas- tighetsskatt i stället för schablonbeskattning samt med sänkt skattesats för kapitalbeskattning och begränsning av avdragsrätten för utgiftsräntor. upp- kommer ännu starkare incitament till att förlägga ränteutgifterna till närings- verksamheten.
Nägra remissinstanser gör gällande att det enbart är fråga om ett kontroll- problem. Endast lån hänförliga till näringsverksamheten skall redovisas i denna och missbruk kan stävjas genom kontroll vid taxeringen. Enligt min" mening är det inte bara fråga om kontrollresurser. Pengar är svåra att öron- märka. En företagare kan ha belänat sin privatbostad och satsat kapitalet i
näringsverksamheten. Han kan under flera år ha minimerat sina uttag för att klara investeringarna under ett uppbyggnadsskede. När han ett senare år har stora privata utgifter gör han ett uttag av för tillfället likvida medel. Uttaget har kanske föregåtts av en höjning av företagets eheckkredit. lsolerat kan det nya lånet anses sakna samband med rörelsen. Sett i ett längre perspektiv kan det betraktas som en återbetalning av tidigare insatt kapital. På tttotsva- rande sätt är det i praktiken möjligt att flytta över lån från privatekonomin till näringsverksamhet även vid en utvidgad kontroll. Den skattskyldige kan t.ex. lånefinansiera reparationer och investeringar utan att amortera i takt med förslitningen och därigenom göra förhållandevis stora uttag från nä- ringsverksamheten utan att detta kan underkännas skattemässigt. Dessa ut- tag kan användas för att amortera egna eller makes lån inom privatekonomi eller kan sparas för att reducera länebehovet vid senare inköp av t.ex. privat- bostad. privatbil eller aktier. Det är således både teoretiskt och praktiskt mycket svårt att bestämma och upprätthålla en viss fördelning av lånen mel- lan en egenföretagares privata ekonomi och dennes ekonomi i hans närings- verksamhet. Det är också önskvärt att skapa skattemässig neutralitet mellan olika finansieringsformer. Utan räntebalans skulle det ofta bli betydligt för- delaktigare att finansiera en investering genom län i stället för med tillskott av eget kapital. Räntefördelning kan bidra till ökad neutralitet mellan finan- sieringsalternativen.
Mot bakgrund av vad som nu anförts bör någon form av räntefördelning införas. I fråga om den närmare utformningen av sådana regler finns det dock anledning att överväga vissa förändringar i förhållande till RINK:s för- slag.
Reglerna om räntefördelning blir med nödvändighet komplicerade. Pro- blem vid den framtida tillämpningen är oundvikliga. Det är därför viktigt att ta till vara de möjligheter som finns att begränsa dessa effekter av förslaget. Ett sätt är att undanta de egenföretagare som har små negativa underlag från att träffas av räntefördelningen. Räntefördelning bör därför inte göras när kapitalunderskottet understiger 50 000 kr. Tekniskt bör regeln utformas som ett fribelopp. Räntefördelning bör således träffa endast den del av det nega- tiva kapitalet som överstiger 50 000 kr. Har den skattskyldige negativt kapi- tal i flera förvärvskällor skall dock det sammanlagda fribeloppet inte få över- stiga 5.0 000 kr.
Ett kapitalunderskott kan ha olika orsaker. En anledning kan vara att lån tagits för privat konsumtion eller privata placeringar. Underskott kan också bero på att lån tagits för investeringar i verksamheten eller för att täcka drift- förluster i ett uppbyggnadsskede. Att fastigheter kan belånas utöver de vär- den som ligger till grund vid inkomsttaxeringen kan också ge upphov till un- derskott. Enligt min mening bör från räntefördelning undantas kapitalun- derskott som motsvaras av ett ackumulerat underskott vid taxeringen till statlig inkomstskatt.
Bestämmelserna om räntefördelning bör tas in i punkt 16 av anvisningarna till 22 & KL och 3 5 4 mom. SlL.
Det har hittills inte haft någon betydelse vid taxeringen om en enskild nä- ringsidkare haft ett negativt eget kapital. Förslaget om räntefördelning kan
innebära vissa övergångsproblem. Den skattskyldige bör därför fä skälig tid att stärka det egna kapitalet. Jag föreslår att man t. o. m. 1999 års taxering skall bortse från det negativa kapital som finns vid övergången till det nya systemet — normalt per den 1 januari 1991. Med negativt kapital avses här — liksom i fortvarighetstillståndet — negativa värden som överstiger fribeloppet 50 000 kr. '
T.o.m. beskattningsåret 1998 kommer således endast "nya" kapitalunder- skott att träffas av räntefördelning. Det belopp som övergångsvis skall un- dantas från räntefördelningen — övergångsposten — bör behandlas som en tillgångspost vid beräkning av underlaget för K-surv. Därmed uppnås bättre räntebalans för kapitaluppbyggnad också i sådana företag som vid över- gången till det nya systemet har ett stort negativt kapital.
Innebörden av den föreslagna övergångsbestämmelsen kan illustreras med ett exempel. Anta att det negativa kapitalunderlaget. beräknat på sätt anges i lagen om skatteutjämningsreserv (avsnitt 8.2.2). är 500 000 kr. vid övergången till det nya skattesystemet årsskiftet 1990-1991. Övergångspos- ten är då 45.0 000 kr.
Vid 1992 års taxering kan någon räntefördelning eller K-survavsättning inte komma i fråga eftersom ärets kapitalförändringar eller förluster får be- tydelse först vid följande års taxering. Det är alltid kapitalunderlagct vid be- skattningsårets ingång som beräkningarna skall grundas på.
Anta vidare att företaget har stärkt sitt kapitalunderlag med 100 000 kr. under år 1991. Vid 1993 års taxering blir då underlaget för K-survavsättning kapitalunderlagct den 1 januari 1992 på minus 400 000 kr. ökat med över- gångsposten 450 000 kr. En survavsättning kan därför göras med 15 000 kr. (30 % av 50 000 kr.).
Anta i stället att företagets kapitalunderskott ökar beskattningsäret 1991 med 150 000 kr.. varav 60 000 kr. beror på ett underskott vilket inte kan kvit- tas mot inkomst av tjänst. Kapitalunderlaget den 1 januari 1992 uppgår såle- des till minus 650 000 kr. Detta negativa belopp skall minskas med över- gångsposten (450 000 kr.). underskottet vid 1992 års taxering i förvärvskäl- lan (60 000 kr.) och fribeloppet om 50 000 kr. Underlaget för räntefördel- ning blir således (-650 000 + 450 000 + 60 000 + 50 000 =) 90 000 kr. vid 1993 års taxering.
Övergångspostcn skall således t. o. m. taxeringen år 1999 behandlas som en tillgångspost redan vid beräkning av survunderlaget. Övergångsposten kan övertas av ett dödsbo så länge detta inte taxeras som handelsbolag. Den kan också övertas efter benefikt förvärv förutsatt att den nye ägaren övertar samtliga tillgångar i förvärvskällan till skattemässiga restvärden.
Bestämmelsen bör tas in som punkt 6 av övergångsbestämmelserna till la— gen om skatteutjämningsreserv.
För att ytterligare lindra effekten av räntefördelningen föreslår jag också en annan övergångsbestämmelse. Underlaget för räntefördelningen bör vid 1993 — 1995 års taxeringar multipliceras med endast 55. 70 resp. 85 % av statslåneräntan. Bestämmelsen har placerats som punkt 12 av övergångsbe- stämmelserna till lagen om ändring i KL.
De föreslagna övergångsbestämmelserna bör på ett godtagbart sätt lösa det problem kring vederlagsreverser som bl. a. LRF tagit upp. När exempel—
vis en jordbruksfastighet överläts till någon närstående utställs inte sällan vederlagsreverser till överlåtaren eller syskonen. Behandlas överlåtelsen som arv eller gåva påverkar skuldförbindelsen inte avskrivningsunderlaget. Den nye ägaren övertar i stället förre ägarens oavskrivna restvärde. Om skulden redovisas i näringsverksamheten minskar det egna kapitalet. Ofta löper reverserna med låg eller ingen ränta. Även vederlagsreverserna är "främst ett övergångsproblem. I framtiden kan räntefördelningsreglerna beaktas vid generationsskiften.
Jag har nyss berört varför fastigheter som utgör anläggningstillgångar bör få tas upp till endast 70 % av sitt skattemässiga restvärde — alternativt 70 % av viss procent av taxeringsvärdet för 1991. Bestämmelsen finns intagen i 6 & lagen om skatteutjämningsreserv. Reduceringen av fastighetens värde på- verkar storleken av kapitalunderlagct respektive räntefördelningen. För del- ägare i handelsbolag skall motsvarande reducering göras såvitt gäller ränte- fördelning enligt punkt 16 tredje stycket av anvisningarna till 22 & KL. En del av räntefördelningen kan således bero på att fastigheter tagits upp till 70 % av sitt värde men de därpå belöpande skulderna till sitt fulla belopp. Det finns därför anledning att justera ränteavdragsbegränsningen i inkomst- slaget kapital (3 5 2 mom. andra stycket SIL). Om gränsen på 100 000 kr. för full avdragsrätt överskrids genom räntefördelning därför att det skett en 30- procentig reducering av fastighetsvärdena bör gränsen höjas i motsvarande mån. Detsamma bör gälla även beträffande bostadsrätter och andra till- gångar som omfattas av de'nämnda reduceringsreglerna.
Med de ovan föreslagna ändringarna bör räntebalansen fungera i det nya skattesystemet. Räntefördelningen möjliggör de föreslagna sänkningarna av skattesatserna i kapital- och bolagsbeskattningen. Den upprätthåller en god- tagbar neutralitet mellan enskilda företagare och löntagare.
8.IO.3 Indelning i förvärvskällor och underskottsavdrag -
Mitt förslag: Näringsverksamhet som bedrivs av enskilda näringsid- kare indelas i förvärvskällor. Vid indelningen tas hänsyn till om den skattskyldige i inte oväsentlig omfattning arbetat i verksamheten (ak- tiv verksamhet) eller ej (passiv verksamhet). Aktiva verksamheter bildar en förvärvskälla även om de är av sinsemellan olikartat slag. Passiva verksamheter kan däremot bilda skilda förvärvskällor. Utom- lands självständigt bedriven näringsverksamhet hänförs alltid till pas- siv verksamhet. .
Underskott i förvärvskälla får dras av vid beräkningen av inkomst av förvärvskällan närmast följande beskattningsår. Underskott vid en förvärvskällas upphörande behandlas som reaförlust. Detta innebär att 70 % av underskottet får dras av från intäkt av kapital.
Underskott av aktiv litterär. konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet får om den skattskyldige så önskar i stället dras av vid be- räkning av inkomst av tjänst. Ett villkor för avdrag är att den skatt- skyldige redovisat intäkter av någon betydenhet från verksamheten.
RINK:s förslag: Indelningen i förvärvskällor sker på i huvudsak samma sätt som enligt nuvarande regler för rörelse. I övrigt överensstämmer RINK:s förslag i princip med mitt. RINK har dock inte föreslagit någon sär- skild regel för kulturell verksamhet.
Remissinstanserna: Indelningen i förvärvskällor och de därtill kopplade begränsade kvittningsmöjlighcterna kritiseras av många remissinstanser där- för att förslaget anses missgynna egenföretagare i förhållande till bolag. I stället föreslås att förvärvskälleindelningen avskaffas även för enskilda nä- ringsidkare. alternativt att möjlighet skall finnas att kvitta underskott av för- värvskälla mot överskott av andra förvärvskällor inom inkomstslaget. eller t. o. m. mot överskott i andra inkomstslag. RSV ifrågasätter om det inte skulle räcka med en uppdelning på två förvärvskällor— aktiv resp. passiv för- värvskälla.
Skälen för mitt förslag: Enligt gällande regler beräknas inkomsten inom de olika inkomstslagen särskilt för varje förvärvskälla. Beträffande jord- bruksfastighet och annan fastighet bildar varje fastighet. del av fastighet el- ler komplex av fastigheter som utgör förvaltningsenhet en förvärvskälla. I fråga om rörelse är varje förvärvsverksamhet som är att anse som självstän- dig rörelse en förvärvskälla. Om rörelse bedrivs huvudsakligen med den skattskyldiges egen arbetskraft anses i allmänhet en förvärvskälla föreligga. Är verksamheterna till arten helt olika och utan något egentligt inre sam- manhang är det som regel fråga om skilda förvärvskällor. För att ett inre sammanhang skall anses föreligga är det inte tillräckligt att ledningen är ge- mensam. Dessutom krävs viss gemensamhet i övrigt. exempelvis gemensam- het i verksamhetsart eller i driftkostnader. Fastighet i utlandet och utom- lands självständigt bedriven rörelse utgör en förvärvskälla som beskattas i inkomstslaget kapital.
Från och med 1988 års taxering har förvärvskälleindelningen ingen bety- delse för den kommunala taxeringen. Samtliga fysiska personer beskattas i hemortskommunen oavsett var förvärvskällan är belägen. Förvärvskällein— delningen har däremot betydelse vid statstaxeringen genom att underskott i en förvärvskälla inte får räknas av från överskott i en annan förvärvskälla vid beräkningen av underlag för tilläggsbelopp. Vidare får vid beräkning av underlag för socialavgifter utjämning av underskott eller överskott inte ske mellan olika förvärvskällor.
RINK föreslår att enskild näringsverksamhet skall indelas i förvärvskällor i huvudsaklig överensstämmelse med de nuvarande reglerna för rörelse. En viss uppmjukning av de nuvarande reglerna sker dock genom att skilda verk- samheter får bilda en gemensam förvärvskälla om de har naturlig anknytning till varandra. Vidare föreslås att förvärvskällorna skall hänföras till antingen aktiv eller passiv näringsverksamhet. Denna indelning får betydelse bl. a. i socialavgiftshänseende.
RINK föreslår vidare att underskott i förvärvskälla i inkomstslaget nä- ringsverksamhet får kvittas mot framtida överskott i förvärvskällan av- seende såväl inkomstskatt som sociala avgifter utan tidsbegränsning. Acku- mulerade underskott som utgör en definitiv förlust när förvärvskällan upp- hör dras av efter 70-procentig kvotering i inkomstslaget kapital. Förslaget
Prop. 1989/90:11()
innebär att kvittning av underskott i en förvärvskälla mot överskott i en an- nan förvärvskälla inte tillåts.
URF har från sina utgångspunkter inte haft något att erinra mot RINK:s förslag.
För egen del gör jag följande bedömning. Någon spärr mot kvittning mellan olika verksamheter behövs knappast i de fall den skattskyldige arbetat i dem i inte oväsentlig omfattning. Aktiva verksamheter bör därför — om det inte är fråga om verksamhet i handelsbo- lag — bilda en gemensam förvärvskälla. Om kvittning fick ske mellan aktiv och passiv verksamhet eller mellan olika passiva verksamheter skulle emel- lertid utrymmet för skatteplanering bli alltför stort. Varje passiv verksamhet bör därför utgöra en förvärvskälla.
Den omständigheten att samtliga aktiva verksamheter bildar en gemen- sam förvärvskälla innebär inte att gränsen mellan näringsverksamhet och hobby förskjuts. En verksamhet av hobbykaraktär får således givetvis inte ingå i en förvärvskälla.
Fastighet i utlandet och utomlands självständigt bedriven näringsverksatn- het bör hänföras till inkomstslaget näringsverksamhet. Eftersom sådana in— komster inte ger förmåner enligt socialförsäkringssystemet bör verksamhe- terna hänföras till passiv verksamhet. En sådan verksamhet kan dock ingå i aktiv verksamhet om den har sådan anknytning till annan verksamhet att verksamheterna behandlas som en verksamhet som utgör aktiv näringsverk- samhet.
Av det tidigare sagda följer att kvittning av överskott och underskott mel- lan olika förvärvskällor inte bör tillåtas. ] stället bör förlustutjämning ske på så sätt att underskott av en förvärvskälla dras av vid beräkningen av inkoms- ten av fi.')rvärvskällan det följande beskattningsåret. Visar förvärvskällan un- derskott under flera beskattningsår i följd ackumuleras underskotten.
Jag har tidigare i fråga om aktiebolagens förlustutjämningsmöjligheter fö- reslagit att beslut om underskottens storlek skall fattas som en del av in- komsttaxeringen (avsnitt 8.5). Det bör även gälla för nu behandlade under- skott. ,
Föreligger underskott vid förvärvskällans upphörande bör underskottet behandlas som reaförlust. Innebörden av detta är att 70 % av underskottet får dras av från intäkt av kapital. I den mån den nämnda procentandelen av underskottet härigenom inte går i kvittning mot kapitalintäkt medges skatte- reduktion med 30 % av kvarstående belopp enligt de generella reglerna för inkomstslaget kapital.
Jag vill här också ta upp en särskild fråga. Det är inte ovanligt att förfat- tare. konstnärer och andra kulturarbetare kombinerar verksamhet som i det nya systemet blir hänförlig till näringsverksamhet med arbetsanställning som skall hänföras till tjänst. Det är enligt min mening rimligt att i sådana fall underskott av näringsverksamheten får dras av mot intäkt av tjänst. En för- utsättning för avdrag bör dock vara att den skattskyldige redovisat intäkter av någon betydenhet från verksamheten. Bedömningen bör avse en period av fyra är inklusive det aktuella beskattningsåret.
De lagändringar som mitt förslag medför har tagits in i 18 5. 26 å och 33 5 3 mom. KL samt i 3 %$ 13 mom. SIL.
Ytterligare en fråga skall här tas upp. Av skäl som jag nämnt tidigare (av- snitt 6. l0.9) bör en ändring göras beträffande företagares rätt att göra avdrag för pensionsförsäkring. Avdraget bör göras i förvärvskällan och beräknas som hittills enligt bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 46 å KL. Denna lagändring har tagits in i punkt 21 av anvisningarna till 23 & KL.
Hänvisningar till S8-10-2
8.10.4. Beskattningsär
Mitt förslag: Rätten till brutet räkenskapsår avskaffas för enskilda nä- ringsidkare. dödsbon och juridiska personer som förvaltar samfällig- het oeh vars inkomst beskattas hos delägarna samt för sådana handels- bolag där fysisk person eller dödst skall beskattas för bolagets in- komster. En dispensmöjlighet införs för vissa speciella fall.
URF:s förslag: Samma som mitt bortsett från förslaget beträffande han- delsbolag och möjligheten till dispens.
Remissinstanserna: RSV finner det angeläget att förslaget genomförs. Re- missinstanserna från näringslivet är kritiska. De anför att belastningen på de bokförings- och revisionsbyråer som anlitas av egenföretagare blir stor under bokslutsperioden. Man framhåller även att förslaget hindrar att enskilda nä- ringsidkare använder ett räkenskapsår som är anpassat till verksamhetens art. .
Skälen för mitt förslag: Näringsidkare är som regel bokföringsskyldiga en- ligt BFL. Räkenskapsåret utgörs av kalenderåret eller annan period av tolv månader (brutet räkenskapsår). Ett brutet räkenskapsår skall omfatta tiden den 1 maj — den 30 april. den 1 juli — den 30 juni eller den 1 september — den 31 augusti. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer har möjlighet att medge att annan period av tolv månader får utgöra räken- skapsår. Den sotn är bokföringsskyldig för flera rörelser skall använda samma räkenskapsår för dessa. Detsamma gäller beträffande koncerner. Även här finns en dispensmöjlighet.
Enskild person eller dödsbo som äger eller brukar en jordbruksfastighet är inte bokföringsskyldig enligt BFL. Däremot föreligger skyldighet att som underlag för taxeringen föra räkenskaper enligt JBFL. Bestämmelserna i JBFL om räkenskapsår överensstämmer med dem i BFL förutom att det inte finns någon möjlighet till dispens att ha annan tolvmånadersperiod som rä- kenskapsår.
Med taxeringsår avses enligt 3 & KL (lydelse enligt prop. 1989/90:74) det kalenderår under vilket taxering sker i första instans. Beskattningsåret utgör det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret eller. vid brutet räken- skapsår. det räkenskapsår som gått ut närmast före taxeringsåret.
F.nskilda näringsidkare kommer normalt vid sidan av näringsverksamhe- ten att redovisa inkomst eller underskott av kapital i det nya systemet. Det blir härvid viktigt att tillgångar och skulder liksom inkomst- och utgiftsräntor fördelas korrekt mellan näringsverksamheten och privatekonomin. Detta gör det angeläget att redovisningsperioden för näringsverksamheten och pri-
vatekonomin överensstämmer. Räkenskapsåret för enskild näringsverksam- het bör därför utgöras av kalenderår. Detsamma bör gälla för näringsverk- samhet som bedrivs av dödsbo och av juridisk person som förvaltar samfäl- lighet och vars inkomst beskattas hos delägarna och i fråga om handelsbolag om det finns fysisk person eller dödst som skall beskattas för bolagets in- komst. I-Iärigenom kommer all näringsverksamhet som skall beskattas kom- munalt att ha kalenderår som beskattningsår.
l speciella situationer kan ett krav på kalenderår te sig alltför ingripande. Jag syftar närmast på fall där ett handelsbolag med en mycket begränsad verksamhet ingår i en större koncern. Kalenderårskravet kan då leda till att hela koncernen får gå över från brutet år till kalenderår. Om inte andra skäl talar emot det bör handelsbolaget i ett fall som detta kunna få tillämpa brutet räkenskapsår liksom de övriga koncernföretagen. För att uppnå detta bör den di'spensregel som nu tar sikte enbart på brutna räkenskapsår komplette- ras så att dispens kan ges även från det nytillkomna kravet på kalenderår för vissa bokföringsskyldiga.
Vid remissbehandlingen har framhållits att ett krav på kalenderår som rä- kenskapsår för enskild näringsverksamhet leder till ökad belastning för bok- föringsbyråer m. fl. Ett kalenderårskrav även för handelsbolag (utom för handelsbolag med enbart aktiebolag m. fl. som delägare) innebär en ytterli- gare koncentration av arbetet. Effekterna bör i och för sig vara förhållande- vis begränsade. En klar majoritet av de företagare det gäller har redan i dag kalenderår som räkenskapsår. Arbetet kommer också i viss män att under- lättas om de extra komplikationer som följer av olika beskattningsår för nä- ringsverksamheten och privatekonomin försvinner. Det är ändå angeläget att pröva vad som kan göras för att ge de berörda en möjlighet att fördela arbetet över en något längre period.
Enligt en huvudregel skall självdeklaration lämnas senast den 15 februari under taxeringsåret. Vissa skattskyldiga får dock lämna självdeklaration se- nast den 31 mars under taxeringsåret. Detta gäller bl. a. den som närmast föregående år varit skyldig föra räkenskaper om räkenskapsåret slutat se- nare än den 31 augusti året före taxeringsåret. Om någon visar att han på grund av särskilda omständigheter är förhindrad att lämna självdeklaration inom föreskriven tid får han beviljas anstånd. Anständ får inte utan att det finns synnerliga skäl medges längre än till utgången av maj månad under tax- eringsåret. Den som i varaktigt bedriven rörelse biträder deklarationsskyl— diga med att upprätta självdeklaration kan få tillstånd att enligt tidsplan lämna deklaration under tiden den 1 april — den 31 maj under taxeringsåret. Någon materiell ändring av dessa regler föreslås inte i prop. 1989/90:74 om ny taxeringslag m. m. '
Jag har från RSV inhämtat att det finns möjligheter att tillämpa gällande bestämmelser mer generöst i syfte att underlätta arbetet för bokföringsby- råer m. fl. Det finns enligt min mening också utrymme att något flytta fram den nuvarande sluttidpunkten för deklarationer som skall lämnas enligt tids- plan. Jag avser att återkomma i den frågan i samband med ändringar i dekla- rations- och uppgiftsskyldigheten som aktualiseras till följd av skatterefor- men. Med mer generösa anståndsregler bör de olägenheter som remissin- stanserna pekat på begränsas avsevärt.
8.10.5 Bil med blandad användning m. m.
Mitt förslag: En egenföretagare som även för privat bruk disponerar en bil som ingår i hans näringsverksamhet skall påföras bilförmån en- ligt samma regler som gäller för löntagare. En egenföretagare som i näringsverksamheten använder en egen bil som inte tillhör verksam- heten får avdrag med högst 12 kr. per mil. Ifråga om avdrag för kost- nader för resor till och från arbetet skall samma regler gälla för egen- företagare som för löntagare.
RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Tre remissinstanser har kommenterat förslaget. De avstyrker förslaget med hänvisning till att det bryter mot de principer för beskattning av enskild näringsverksamhet som hittills gällt.
Skälen för förslag: 1 gällande rätt saknas regler om hur sådana kostnader som delvis är av privat natur. delvis kostnader i en förvärvskälla skall förde- las. Enligt praxis medges avdrag för bilkostnader i rörelsen endast för bilar som är nödvändiga för driften, dvs. om bilen betraktas som ett rörelseinven- tarium. De totala kostnaderna skall då fördelas mellan den privata och den yrkesmässiga användningen i förhållande till körsträckan för vardera ända- målet. Egenföretagaren får således avdrag för de bilkostnader som direkt betingas av rörelsen. Bilens övriga kostnader under året utgör egenföretaga- rens privata ieke avdragsgilla levnadskostnader. Om rörelsens nytta av bilen är obetydlig medges i stället avdrag för inbesparade transportkostnader.
Kan den totala körsträckans fördelning mellan privat körning och körning i förvärvsverksamheten inte visas brukar kostnaderna för den privata kör- ningen uppskattas till ett skäligt belopp.
Jag har tidigare föreslagit att bilförmån vid inkomst av tjänst skall värderas till 0.8 basbelopp med tillägg av 20 % av nybilspriset. dock att värdet inte får överstiga 42 %- eller understiga 35 % av nybilspriset (avsnitt 5.3.2.1). Fr. o. m. innevarande år är avdraget för körning med egen bil i tjänsten 12 kr. per mil (prop. 1989/90:50. SkUlO. SFS 1989:1017).
En anpassning av enskilda näringsidkares avdragsrätt för bil i näringsverk- samheten till vad som gäller för löntagare är påkallad med hänsyn till målen om likformiga. enhetliga och rättvisa skatteregler. En sådan förändring bör kunna innebära att reglerna blir enklare att tillämpa.
Någon ändring beträffande grunderna för en bedömning av frågan när en bil kan anses utgöra en tillgång i näringsverksamhet bör inte göras. Frågan får avgöras med utgångspunkt från det allmänna stadgandet i 20 å KL på vilken gällande praxis grundas. För att en bil skall kunna inräknas i avskriv- ningsunderlaget krävs således att den kan anses nödvändig för näringsverk- samheten. En sådan bil utgör en tillgång i verksamheten för vilken värde- minskningsavdrag medges och det skattemässig restvärdet inräknasi survun- derlaget.
Metoden att fördela de faktiska kostnaderna för en näringsverksamhetsbil efter körsträckan i förvärvsverksamheten resp. privat bör emellertid inte
längre användas med hänsyn till föreslagna och genomförda förändringar av- seende löntagare. I stället hör näringsidkaren redovisa ett förmånsvärde i inkomstslaget näringsverksamhet beräknat på samma sätt som en löntagarcs bilförmån.
En näringsidkare som inte redovisar sin bil som ett inventarium i närings- verksamheten bör få avdrag för körningar i näringsverksamheten med 12 kr. per mil. En förutsättning är att inga driftkostnader belastat verksamheten. Liksom enligt nuvarande regler skall den skattskyldige kunna redovisa un- derlaget för avdraget genom körjournal eller på annat lämpligt sätt.
För närvarande gäller att reglerna för avdrag för kostnader för resor till och från arbetet är gemensamma i fråga om inkomstslagen jordbruksfastig- het. rörelse och tjänst. Även i det nya systemet bör samma regler tillämpas.
De lagändringar som mitt förslag föranleder har tagits in i punkt ] sista styckct av anvisningarna till 22 & KL resp. punkt 32 av anvisningarna till 23 s' KL.
8.1 [ Handelsbolag
8.1 l.] Allmänna utgångspunkter
Ett handelsbolag är en juridisk person som kan förvärva tillgångar och ådra sig skulder. Handelsbolaget är däremot inte skattesubjekt vid inkomstbe- skattningen. Handelsbolagets inkomster beskattas i stället hos delägarna.
Frågan om att göra handelsbolaget till skattesubjekt har varit aktuell länge. En modell för en sådan beskattning lades fram av FSK (SOU 1986244). FSK:s s. k. staketmetod byggde bl. a. på att inkomster i bolaget skulle träffas av en låg beskattning — 10 % om det bara fanns fysiska perso- ner som delägare — och att uttag skulle vara avdragsgilla. Modellen följde mycket nära det tidigare förslaget till staketmetod för enskild näringsverk- samhet (SOU 198-4:70).
Den modell som URF presenterat skiljer sig i viktiga hänseenden från det tidigare förslaget. Ett handelsbolag skall enligt URF:s förslag i allt väsentligt beskattats efter de regler som gäller för aktiebolag. Skattesatsen är den- samma och uttagna vinstmcdel beskattas hos delägarna som lön eller som utdelning.
URF:s förslag beträffande handelsbolagen var inte komplett. Bl. a. sak- nades övergångsbestämmelser. Av den anledningen har åtskilliga remissin- stanser avstått från att ta ställning till förslaget. De som har tagit ställning har i allmänhet tillstyrkt att handelsbolaget görs till skattesubjekt enligt i hu- vudsak den modell som URF föreslagit.
URF har vidare föreslagit vissa ändringar i den civilrättsliga lagstiftningen. Görs handelsbolaget till skattesubjekt är det viktigt att det inte råder något tvivel om att det föreligger ett handelsbolag och inte ett enkelt bolag. URF har därför — liksom tidigare FSK — föreslagit att registreringen i handelsre- gistret skall konstituera handelsbolaget. Att rättsverkningar knyts till regist- reringen innebär samtidigt att gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag förskjuts. Genom att avstå från registrering kan ett enkelt bolag bedriva näringsverksamhet. Detta är inte möjligt enligt lagen (1980zl102) om handelsbolag och enkla bolag. HBL.
Prop. 1989/902110
Lil IQ
URF har också tagit upp frågan om att ändra HBL i syfte att göra det möj- ligt för en enskild näringsidkare att bilda ett s. k. enmanshandelsbolag. Det alternativet skulle kunna te sig attraktivt för en enskild näringsidkare som vill få tillgång till de expansionsmöjligheter som finns i ett aktiebolag utan att behöva iaktta de formaliteter och krav på bundet kapital som följer av en aktiebolagsbildning. I en promemoria som upprättats inom justitiedeparte- mentet i oktober 1989 har lagtekniska aspekter på enmanshandelsbolaget belysts. Promemorian — som också innehåller URF:s förslag i registrerings- delen — har mottagits ganska väl vid remissbehandlingen. På en del håll har emellertid uttalats skepsis mot införandet av enmanshandelsbolag.
URF ställde förslaget om enmanshandelsbolag mot förslaget om särskild redovisningsmctod (SRM). Som framgått av vad jag tidigare anfört (avsnitt 8.1) anser jag att modellen med SRM bör utredas vidare. Med de berörings- punkter som finns mellan beskattningen av enskilda näringsidkare och han— delsbolag är det naturligt att man i utredningsarbetet också kommer in på handelsbolagens beskattning. Ett sådan fortsatt utredningsarbete är också nödvändigt eftersom URF inte hann med att fullständigt belysa modellen med handelsbolaget som skattesubjekt. Även de civilrättsliga frågorna bör tas upp i det fortsatta arbetet.
Av vad jag nu sagt följer att det inte nu kan komma i fråga att göra han- delsbolaget till skattesubjekt. Vad det då gäller är att anpassa dagens regler om delägarbeskattning till det nya inkomstskattesystem som skall tillämpas fr. o. m. 1992 års taxering.
Hänvisningar till S8-10-4
8.11.2. Nya regler för fortsatt delägarbeskattning
Mitt förslag: All verksamhet i handelsbolag — utom reavinster vid av- yttring av näringsfastigheter och bostadsrätter m. m. — beskattas i in- komstslaget näringsverksamhet. Avdrag för avsättning till surv görs
vid beräkning av handelsbolagets inkomst. Räntefördelningen görs däremot på delägarnivå på grundval av det justerade ingångsvärde som gäller i reavinstsystemet. Delägarbeskattningen av vissa äldre dödsbon behålls.
Skälen för mitt förslag: 1 det nya skattesystemet beskattas alla inkomster i ett aktiebolag i inkomstslaget näringsverksamhet. Reavinster och kapitalin- komster beskattas inte längre enligt särskilda regler. Beskattningen sker helt och hållet enligt bokföringsmässiga grunder. Någon kontantprincip före- kommer inte. För fysiska personer sker beskattning av reavinster och kapi- talinkomster i det nya inkomstslaget kapital. Kontantprincipen behålls för deras del.
Reglerna för fysiska och juridiska personer skiljer sig alltså i det hänseen- det åt. Det gäller också för surven och den till surven kopplade räntefördel- ningen. Räntefördelning förekommer bara för fysiska personer och döds- bon.
Att skatteregler för fysiska och juridiska personer inte är desamma ger
upphov till problem. Vid utformningen av nya skatteregler för handelsbolag måste man ta hänsyn till att det bland delägarna kan finnas såväl fysiska som juridiska personer. Det leder oundvikligen till särregler och svårigheter vid tillämpningen. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att förenkla reglerna där det går att göra. Ett visst mått av schabloniscringar måste också godtas.
Jag har tidigare (avsnitt 8.104) föreslagit att handelsbolag där det ingår fysiska personer och dödsbon som delägare skall ha kalenderår som räken- skapsår. Förslaget skall ses mot bakgrund av motsvarande krav för enskilda näringsidkare och behovet av en fast avstämningstidpunkt gentemot privat- ekonomin vid tillämpningen av reglerna om surv och räntefördelning.
1 det nya systemet gäller särskilda regler för beräkning av kapitalinkomst. Bl. a. finns ett tak för fullt avdrag för nettoutgiftsri'intor. Regler av detta slag kan inte utan vidare tillämpas på delägarna i ett handelsbolag. Vill man få ett helt likvärdigt resultat förutsätter detta att inte bara — som i dag —— bolagets inkomst utan också olika poster som ligger till grund för inkomstberäk- ningen fördelas på delägarna. Sådana regler ter sig alltför komplicerade. En komplicerande faktor är också att principerna för inkomstberäkningen — kcmtantprincip och bokföringsmässiga grunder — är olika för fysiska och juri- diska personer. Till detta kommer de svårigheter som en särbehandling av tillgångar och skulder i kapitalförvaltningen skulle leda till vid tillämpning av survreglerna och av reglerna om rz'intefördelning.
Det skulle innebära en avsevärd förenkling att beskatta även handelsbola- gets kapitalinkomster i inkomstslaget näringsverksamhet. Jag anser att den ändringen bör kunna göras. särskilt som det är just utövandet av närings- verksamhet som konstituerar handelsbolaget. Konsekvensen blir bl. a. att ränteintäkter och utdelning träffas av full inkomstskatt och — enligt reglerna för passiv näringsverksamhet — särskild löneskatt och att ränteutgifter blir fullt avdragsgilla i näringsverksamheten. Vinster på t. ex. kapitalplacerings- aktier blir också beskattade i näringsverksamheten. Däremot beskattas vins- ter vid avyttring av näringsfastigheter. bostadsrätter rn. m. i kapital (avsnitt 6.4.1 1).
Enligt lagrådsremissen skulle vidare beskattning ske i kapital vid avyttring av näringsbetingade aktier m. m. iett handelsbolag. Reglerna var alltså i det hänseendet desamma som för enskilda näringsidkare (jfr avsnitt 6.5. 16). Un- der innehavstiden skulle däremot gälla avvikande regler för handelsbolag i och med att räntor på lån för förvärv av aktierna fick dras av i näringsverk- samheten. I och för sig kan den förmånen i viss utsträckning balanseras ge- nom att aktierna utesluts från survunderlaget. Regler av det slaget blir emel- lertid approximativa och de kan slå fel i olika situationer. Mot den lösning som föreslogs i lagrädsremissen talar också att reglerna för beskattning av vinsteri fåmansägda aktiebolag — med beskattning i såväl kapital som tjänst — blir mycket svåra att tillämpa om aktierna innehas genom ett handelsbolag. särskilt om det under handelsbolagets innehav av aktierna skett växlingar i dclägarkretsen.
Av de skäl som jag angett har jag kommit till att en mer hållbar lösning är att beskatta näringsbetingade aktier m.m. fullt ut i inkomstslaget närings- verksamhet. Jag föreslår att förslaget i lagrådsremissen ändras på den punk-
ten. De nya reglerna bör dock inte tillämpas förrätt vid 1993 års taxering. Avyttringar under år 1991 (1992 års taxering) bör beskattas i kapital (se vi- dare övergångsbestämmelserna). Därmed kan berörda handelsbolag av- vakta det fortsatta utredningsarbetet innan ställning tas till behovet av even- tuella omstruktureringsätgärder. För kapitalplaceringsaktier m.m. bör de nya reglerna gälla redan fr.o.m. 1992 års taxering.
Vad gäller reaförluster gäller olika regler för fysiska personer och för ak- tiebolag och andra juridiska personer som avsesi 10 a åSlL. För fysiska per- soner kvoteras vissa förluster till 70 % (avsnitt 6.5.-4). För aktiebolag m. fl. gäller att förlusterna avseende kapitalplaceringsaktier m. m. sparas och ut- nyttjas mot framtida vinster vid avyttringar av samma slags tillgångar (av- snitt 8.5).
l lagrådsremissen föreslogs att en sådan sparanderegel skulle tillämpas så snart det bland handelsbolagsdelägarmt fanns en juridisk person som vid di- rektinnchav skulle ha berörts av regeln. Den lösningen är emellertid förenad med vissa nackdelar. En sparanderegel är svår att tillämpa på bolagsnivä ef- tersom handelsbolaget inte taxeras. Den kan också leda till handel med an- delar i handelsbolag med ännu inte utnyttjade förluster. En konsekvent till- lämpning av regeln innebär också att rätten att utnyttja gamla förluster faller bort om de juridiska personerna avyttrar sina andelar till fysiska personer. Mot denna bakgrund föreslår jag i stället att handelsbolagets reaförluster be- handlas på samma sätt som reaförlusterna hos en fysisk person. Det innebär alltså att förlusten i vissa fall kvoteras till 70 % vid beräkning av inkomsten av näringsverksamheten. Kvoteringen bör gälla oavsett om det bland deläg- arna finns enbart fysiska personer. enbart juridiska personer eller om del- ägarkretsen är blandad.
Vad gäller surven finns det två huvudalternativ. Avsättning till surv kan göras antingen på bolagsnivä — och beräknas på bolagets skattemässiga egna kapital — eller på delägarnivå. Survavsättning på delägarnivå förutsätter att delägarens skattemässiga kapitalbehållning kan fastställas årligen. Detta är inte utan vidare möjligt eftersom det bl. a. förutsätter att differensen mellan handelsbolagets (civilrättsliga) egna kapital och handelsbolagets skattemäs- siga kapital (värderat enligt survreglerna) fördelas på delägarna på något sätt. Jag anser att ('.'wervägande skäl talar för att göra survavsättningen på bolagsnivä. För den lösningen talar också att en eventuell övergång till att behandla handelslmlaget som skattesubjekt bör underlättas om surven finns i bolaget och inte hos delägarna.
Tekniskt skulle man kunna beräkna ett underlag för räntefördelning på bolagsnivå. En fördel med den lösningen är att survbcräkningen kan göras samlat. Det finns emellertid också nackdelar. bl. a. att räntefördelning skulle kunna undvikas om mot en negativ kapitalbehållning hos en fysisk person — som egentligen skulle föranleda räntefördelning— svarar en positiv kapitalbehållning hos en juridisk person.
Enligt min mening finns det i stället anledning att knyta an till 1988 års reavinstregler för andelar i handelsbolag. Enligt dessa regler skall andelens justerade ingångsvärde (omkostnadsbeloppet) beräknas årligen. Det juste- rade ingångsvärdet bör kunna användas som underlag för räntefördel-
Prop. 1989/%:] 10
ningen. Det förutsätter emellertid att de särskilda regler för värderingen av fastigheter. bostadsrätter m. m. som gäller för fysiska personer vid tillämp- ning av survreglerna får slå igenom. Vid beräkning av underlaget för ränte- fördelning bör därför det justerade ingångsvärdet reduceras om bolaget in- nehar fastigheter. bostadsrätter m. m. som inte är omsättningstillgångar.
Utöver vad jag här har tagit upp bör några större ingrepp i delägarbeskatt- ningen inte behöva göras. 1988 års regler för reavinstbeskattning av andelar i handelsbolag kan t. ex. behållas.
Det finns inte heller någon anledning att nu ändra principen om delägar- beskattning av vissa äldre dödsbon. Det innebär bl. a. att delägarna i boet kan träffas av räntefördelning. Underlaget för räntefördelning bör bestäm- mas för boet och inte — som hos handelsbolagen — på delägarnivå. Däremot bör de handelsbolagsbeskattade dödsbona inte få göra avdrag för avsättning till surv och vidare bör kapitalinkomster hållas utanför näringsverksamheten och beskattas enligt de nya reglerna i SlL. Dessa båda ändringar i förhål- lande till förslaget i lagrådsremissen innebär att övergången till delägarbe- skattning i stort sett inte påverkar reglerna för inkomstberäkningen i döds- boet. Vad gäller begränsningen av avdragsrätten för räntor (avsnitt 6.3.2) bör kvoteringen till 70 % tillämpas på boets nettoutgiftsräntor över 10 000 kr.
Av min redogörelse framgår att den nya regleringen — även med de före- slagna förenklingarna — blir förhållandevis komplicerad. Som jag tidigare nämnt skall emellertid handelsbolagens beskattning utredas vidare (avsnitt 8.1). I den mån det arbetet inte skulle leda fram till att handelsbolagen görs till skattesubjekt får de här föreslagna reglerna naturligtvis omprövas.
Mina förslag till nya regler finns i 53 s 3 mom. och i punkterna 1. 2 och 16 av anvisningarna till 22 å och punkterna 1 och 33 av anvisningarna till 23 & Kl.. 3 5 2 mom. SIL samt 11 & lagen om skatteutjämningsreserv.
Hänvisningar till S8-11-2
8.12. Beskattning av fåmansföretag m.m.
8.12.l De särskilda fåmansföretagsreglerna
Mitt förslag: De särskilda fåmansföretagsreglerna behålls. I likhet med förslaget om beskattning av överutdelning från fåmansföretag beskattas förmånerna som en särskild intäktspost i inkomstslaget tjänst utan uttag av sociala avgifter. rätt till schablonavdrag eller grundavdrag. Någon avdragsrätt för företaget föreligger inte.
Företagsledaren skall beskattas för hela anskaffningsvärdet vid få- mansföretagets förvärv från utomstående av lös egendom som uteslu- tande eller så gott som uteslutande är avsedd för företagsledarens el- ler närståendes privata bruk. Undantag görs för förvärv av bil som beskattas som bilförmån. l konsekvens med detta har företaget av- dragsrätt för bilkostnaderna.
En delägare eller närstående som till företaget säljer in egendom som avses i 30 & SIL beskattas för hela köpeskillingen som intäkt av tjänst om egendomen inte är till nytta för företaget.
Prop. 1989/902110
Utköp av egendom till underpris skall inte föranleda beskattning av företagsledaren om denne tidigare beskattats för anskaffningsvärdet. Har en delägare förvärvat egendom från företaget till ett pris som un- derstiger marknadsvärdet skall företaget beskattas för skillnaden mel- lan marknadsvärdet och vcderlaget. Uttagsbeskattning sker inte i de fall företagsledaren beskattats vid företagets förvärv av egendomen. Vidare sker uttagsbeskattning när ett fåmansföretag lämnat företags- ledare lån mcd fördelaktig ränta.
Särskilda vinstberäkningsregler skall gälla vid delägares eller när- ståendes införsäljning av egendom till företaget. Överstiger det avta- lade priset marknadsvärdet. skall som försäljningspris vid reavinstbe— skattningen gälla marknadsvärdet. Skillnaden mellan försäljningspris och marknadsvärde förmånsbeskattas. Schablonreglerna vid försälj- ning av fastighet och bostadsrätt får inte tillämpas vid beräkning av vinsten om inte fastigheten eller bostadsrätten helt eller till huvudsak- lig del skall användas i företagets näringsverksamhet.
FSK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt i fråga om stoppreg- lernas innehåll.
Remissinstanserna (avseende FSK:s förslag): Övervägande antalet remiss- instanser är positiva till kommitténs förslag. Från näringslivshåll invänds att förmåner av ifrågavarande slag bör beskattas lika oavsett om de utgår till företagsledare och delägare i fåmansföretag eller till anställda i andra före- tag. I fråga om hyresersättning för lokalupplåtelse till företaget hävdas att bestämmelsen även bör omfatta delägare. Beträffande de s. k. förbjudna lå- nen påpekas från bl. a. RSV och kammarrätten [ Stock/101111 att en viss tids- gräns bör uppställas för att återbetalning av sådana lån skall godtas och ute- sluta beskattning. LO och TCO menar att alla län bör jämställas med löneut- tag.
Skälen till mitt förslag: 1976 års särregler för fåmansföretag (de s. k. stopp- reglerna) infördes i syfte att förhindra att företagsledare och delägare i så- dana företag skaffade sig obehöriga skatteförmåner genom olika transaktio- ner mellan bolaget och sig själva. Reglerna utformades så att den för aktie- bolagen gällande dubbelbeskattningseffektcn inte eliminerades. Behovet av sådana regler kvarstår även efter en omläggning av skattesystemet.
Beskattning av de ifrågavarande förmånerna sker i dag i inkomstslaget till- fällig förvärvsverksamhet. Detta inkomstslag finns inte i det nya systemet. Beskattning av förmånerna måste därför ske i något av inkomstslagen tjänst eller kapital.
I fråga om överutdelning m.m. från fåmansföretag har jag föreslagit att beskattning skall ske som en särskild intäktspost i inkomstslaget tjänst utan uttag av socialavgifter, rätt till schablonavdrag eller grundavdrag (avsnitt 6.8). Bestämmelserna tas in i SlL. De fåmansföretagsregler som jag nu be- handlar hör systematiskt inte hemma i SIL utan i KL. De bör därför föras in som en särskild punkt i anvisningarna till 32 & KL, som behandlar inkomst av tjänst. Bestämmelserna har flyttats över med i stort sett oförändrat innehåll.
Prop. 1989/901110
Ändringarna består främst i att systematiska brister i regelsystemet av- hjälpts. '
Den nuvarande bestämmelsen som reglerar ett ]ämansföretags förvärv av egendmn som uteslutande eller så gott som uteslutande är avsedd för före- lagsledarens privata bruk kan enligt min mening inte ersättas av en regel om att beskattning av anskaffningsvärdet skall ske som för vanliga löneuttag. Av förarbetena till 1976 års fåmansföretagslagstiftning (SOU 1975154, prop. 1975/76:79) framgår att bestämmelsen skall tillämpas endast vid företagets förvärv av lös egendom från utomstående. Detta bör klart framgå av lagtex- ten.
När det gäller frågan om förvärv av bil för företagsledarens privata bruk delar jag FSK:s uppfattning att det nya systemet för beskattning av bilförmå— ner som trädde i kraft den 1 januari 1987 (_prop. l986/87z46. SkU 9. rskr. 73. SFS 1986zl 199) bör medföra att bilar undantas från tillämpning av den nyss nämnda bestämmelsen. Vid behandlingen av beskattningen av naturaförmå- ner har jag föreslagit att delvis nya beskattningsregler införs för bilförmån. Dessa ändringar påverkar dock inte min bedömning att en undantagsregel för förvärv av bilar i fåmansföretag bör införas. Vidare bör som jag tidigare anfört den särskilda värderingsregeln för företagsledare i fåmansföretag av- seende bilförmån slopas. Som en konsekvens av att undantagsregeln införs bör företaget få rätt till värdeminskningsavdrag på anskaffningsvärdet.
Om en till företagsledaren närstäende person. som inte själv är anställd eller delägare i företaget. får utnyttja bil för privat bruk bör företagsledaren beskattas för förmånen. Genom sitt bestämmande inflytande är det han som har gjort det möjligt för den närstående att utan motprestation använda före- tagets bil för privat bruk.
Från några remissinstanser har hävdats att det föreligger en omotiverad olikhet i beskattningen beroende på om fåmansföretaget köper en villafas- tighet eller en bostadsrätt som tjänstebostad ät företagsledaren. Enligt min mening är förvärv av en bostadsrätt åt företagsledaren eller honom närstå- ende person just en sådan åtgärd som inte är betingad av företagets verksam- het oeh därför skall föranleda beskattning av f("iretagsledaren. Den omstän- digheten att villafastigheter inte behandlas på samma sätt är inte tillräckligt för att undanta bostadsrätter från denna beskattning.
Bestämmelsen bör inte tillämpas om företaget anskaffar en omsättnings- tillgång för företagsledarens privata bruk. I ett sådant fall bör i stället vanliga regler om uttagsbeskattning gälla.
Om en delägare i ett fämansföretag avyttrar lös egendom till företaget som inte är till nytta för företagets verksamhet reavinstbeskattas delägaren i dag enligt 35 åal mom. KL för hela köpeskillingen. Enligt mitt tidigare framlagda förslag skall reavinster beskattas i inkomstslaget kapital med en skattesats på 30 % (avsnitt 6). För att förhindra transaktioner av detta slag anser jag att det inte är tillräckligt att hela köpeskillingen beskattas med denna skattesats. Bestämmelsen bör därför föras ihop med de övriga stoppreglerna och hela beloppet beskattas på samma sätt som fi'ireslås för överutdelning från få- mansföretag.
Den nuvarande regeln om beskattning vidfelaktig prissättning vid överlå-
telse av egendom mellan fåmansföretag och delägarna kolliderar med be- stämmelserna om både företagets förvärv av egendom för företagsledarens privata bruk och delägares införsäljning av onyttig lös egendom. [ praxis (RÅ 1985 1:52) har bestämmelsen om felaktig prissättning inte ansetts till- lämplig när företagsledare vederlagsfritt tagit ut egendom från företaget om företagets förvärv av samma egendom medfört att företagsledaren beskat- tats för anskaffningskostnaden. Jag delar FSK:s uppfattning att denna praxis bör komma till uttryck i lagtexten. Inte heller bör en delägares införsäljning av onyttig lös egendom till överpris föranleda beskattning enligt bestämmel- sen om felaktig prissättning. Regeln att hela köpeskillingen skall tas upp som skattepliktig intäkt får anses tillräcklig. Felaktig prissättning vid införsälj- ning av fast egendom och bostadsrätter återkommer jag till senare.
Har delägaren i efterhand korrigerat en felaktig prissättning genom att t. ex. återbetala mellanskillnaden till företaget, bör detta inte medföra att transaktionen bedöms enligt någon stoppregel om rättelsen sker inom samma tid som tillämpas för att rättelse av taxering skall anses ha skett frivil- ligt och skattetillägg därför inte påförs. Däremot bör inte ett villkor att avta- let mellan företaget och delägaren är beroende av taxeringsmyndigheternas godkännande beaktas. Transaktionen skall bedömas som om den fullföljts.
FSK:s förslag om ändrad definition av begreppet fåmansföretag medför bl. a. att bestämmelsen angående felaktig prissättning inte blir tillämplig på fåmansägda handelsbolag. För en viss situation anser jag emellertid att fel- prisregeln bör tillämpas även på fåmansägda handelsbolag.
Vad jag syftar på är utköp från ett fåmansägt handelsbolag av fastigheter och bostadsrätter e.d. som vinstbeskattas enligt de förmånliga reglerna för privatbostäder. Förvärvar ett handelsbolag — eller ett aktiebolag — en jord- bruksfastighet, vilket kan komma att bli möjligt i framtiden, skall mangårds- byggnaden ingå i näringsverksamheten. Detta medför bl. a. att bolaget får rätt att göra reparationsavdrag. Tar delägaren sedan ut byggnaden ur bolaget och säljer den, behöver han endast betala 9 % skatt på försäljningssumman om byggnaden efter uttaget räknas som privatbostad. Det bör göras klart att uttaget inte utan skatteeffekter kan ske till underpris. Bestämmelsen bör utformas på det sättet att uttag från fåmansägt handelsbolag till underpris av fastigheter och bostadsrätter e.d. som är så inrättade att de kan användas för privat boende också beskattas enligt regeln om felaktig prissättning.
Beträffande beskattning vidföretagsledares eller företagsledare närstäende persons upplåtelse av lokal till fåmansföretag gör jag föjande bedömning.
Mitt förslag om beskattning vid uthyrning av privatbostäder (avsnitt 7.6) innebär att beskattning sker på samma sätt i inkomstslaget kapital. oavsett om uthyrningen avser hela eller del av året. Från hyresintäkten medges av- drag med 4 000 kr. samt därutöver vid uthyrning av småhus 20 % av hyresin- täkten och vid annan uthyrning för den del av den egna hyran eller avgiften som belöper på den uthyrda delen. Om bostaden eller del därav hyrs ut till arbetsgivare eller uppdragsgivare medges inte 4 ()()(l-kronorsavdraget. I det fallet medges skäligt avdrag.
Bakgrunden till den nuvarande bestämmelsen om beskattning vid före- tagsledares upplåtelse av lokal som ägs eller disponeras av honom till få-
mansföretaget var att man ville förhindra att företagsledaren genom att ut- nyttja schablonbeskattningen av en- och tvåfamiljsfastigheter skattefritt skulle kunna tillgodogöra sig ersättningen. Bestämmelsen är enligt min me- ning fortfarande befogad. Det gäller även när särskilda bestämmelser nu in- förs för beskattning av anställdas ersättningar från arbetsgivaren för lokal- upplåtelse och trots de nya reglerna om beskattning av uthyrningsinkomster. Företagsledaren skulle annars få möjlighet att ta ut ersättning från företaget som lägre beskattad kapitalinkomst. trots att den egentligen borde beskattas som tjänst. Hela hyresersättningen skall därför redovisas i inkomstslaget tjänst.
Upplåtarens avdragsrätt för kostnader för uthyrningen bör begränsas till de direkta merkostnaderna som föranletts av företagets utnyttjande av loka- len.
I fråga om företagets avdragsrätt för lokalkostnaden anser jag i likhet med FSK att denna bör motsvara utgivet belopp om detta är marknadsmässigt. Med marknadsmässig ersättning förstås vad företaget skulle ha fått betala till en utomstående för en motsvarande lokal.
Bestämmelsen angående hyresersättning bör även fortsättningsvis gälla för fåmansägda handelsbolag. Motivet till bestämmelsen hänger inte i första hand samman med upprätthållandet av dubbelbeskattningen. Idet här sam- manhanget bör enligt min mening inte göras någon skillnad mellan en upplå- telse till aktiebolag och handelsbolag.
Bestämmelsen om beskattning till följd av överträdelse av låneförbudet i aktiebolagslagen (1975zl385) är inte någon fåmansföretagsregel utan be- skattning sker vid förbjudna lån från alla aktiebolag. Bestämmelsen bör där- för brytas ut och placeras i en egen anvisningspunkt. punkt 15 av anvisning- arna till 32 ; KL. Innebörden av begreppet lån i aktiebolagslagen och KL bör vara detsamma och det skall i normalfallet vara fråga om ett penninglån för att beskattning skall ske. I förtydligande syfte bör detta framgå av lagtex- ten.
Grundprincipen när det gäller beskattning av transaktioner som täcks av låneförbudet är att det är fråga om uttag för gott av medel från företaget. Uttaget bör således jämställas med lön. Frågan om en återbetalning av länet skall utesluta beskattning måste bedömas mycket restriktivt. En omständig- het som kan föranleda att beskattning inte skall ske är att lånet äterbetalats före utgången av låntagarens beskattningsår. Ett krav bör dock vara att det är fråga om en definitiv återbetalning och inte ett s. k. rullande lån.
Enligt reglerna som jag tidigare föreslagit för beskattning av räntefria eller lägförräntade lån från arbetsgivare skall förmånen beskattas i inkomstslaget tjänst och beläggas med socialavgifter samtidigt som ett mot förmånen sva- rande belopp får dras av enligt allmänna regler om avdrag för räntekostna- der (avsnitt 5.3.2. 1 ). Vidare slopas det skattefria beloppet om 2 000 kr. lik- som de särskilda reglerna om räntetillägg i lt) ä 6 mom. SIL.
De nya reglerna är enligt min mening inte tillräckliga för att avhålla före- tagsledare i fämansft'fnetag från att utnyttja sin speciella ställning och därige- nom skaffa ett lån med fördelaktig ränta. Bestämmelsen om beskattning av företagsledare eller närstående person som får en sådan förmån bör därför
behållas. Beskattning bör ske i inkomstslaget tjänst på samma sätt som vid överutdelning m. m. från fåmansföretag. Företaget å sin sida bör uttagsbe- skattas.
Vid delägares införsäljning av en fastighet till fåmansföretaget gäller för närvarande att reavinstberäkningen inte får göras enligt de regler som nor- malt gäller vid fastighetsförsåljningar. Regler motsvarande de som gäller för beräkning av reaförlust skall i stället tillämpas. RSV kan medge dispens om försäljningen sker av organisatoriska eller andra synnerliga skäl. Enligt RSV:s praxis gäller i princip att undantag medges om den införsålda fastig- heten helt eller till huvudsaklig del skall användas i företagets rörelse.
_ Även med de av mig föreslagna beskattningsreglerna för fysiska personers avyttring av privatbostäder och näringsfastigheter (avsnitt 6.4.7 och 64.11) finns behov av att inte tillåta en schablonmässig beräkning av reavinsten vid införsäljning av fastighet som inte skall användas i företagets näringsverk- samhet. Motivet är liksom tidigare att förhindra att delägaren genom sådana onödiga införsäljningar tar ut medel från företaget på ett från skattesyn- punkt fördelaktigt sätt. trots att delägaren genom företaget har samma till- gång till fastigheten som före försäljningen. Jag delar FSK:s uppfattning att RSV:s praxis — som innebär att införsäljningar av fastigheter som helt eller huvudsakligen skall användas i företagets näringsverksamhet beskattas en- ligt de vanliga reavinstreglerna — lagfästs. Detta innebär att schablonberäk- ning av vinsten får göras vid sådana "nyttiga" införsäljningar. RSV bör få möjlighet att medge schablonberäkning om det finns synnerliga skäl.
För att förhindra att en delägare i samband med införsäljningen genom ("tiverprissättning för fastigheten tar ut medel från företaget. som beskattas enligt den av mig föreslagna skattesatsen på 30 % för kapitalinkomster. bör överpriset beskattas som intäkt av tjänst.
Beräkning av reavinst för bostadsrätter skall i enlighet med vad jag tidigare anfört (avsnitt 6.4.10) ske på i princip samma sätt som beräkningen av rea- vinst för fastigheter. Beräkningen av vinsten kan antingen ske enligt en grundregel eller enligt en schablonregel. Mot denna bakgrund anser jag att beskattningen av en delägares införsäljning av en bostadsrätt till fåmansföre— tagct bör behandlas på samma sätt som en motsvarande fastighetsinförsälj- ning.
Bakgrunden till nuvarande bestämmelser att fåmansföretag endast har av- dragsrätt för utbetalat tantiem är att det ansetts otillfredställande att fåmans- företag skulle få en skattekredit genom att göra reserveringar för tantiem och liknande skulder. Syftet med bestämmelsen är att företagets avdrag och mottagarens skattepliktiga intäkt skall hänföra sig till samma år. FSK före- slår att avdragsrätt införs för avsättning om tantiemet betalas ut inom två månader från räkenskapsårets utgång. I likhet med RSV anser jag att försla- get — trots vissa fördelar — skulle innebära en sådan tungrodd administration att det inte bör genomföras.
Hänvisningar till S8-12
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt Sammanfattning och allmänna utgångspunkter, 12.2
8.12.2. Begreppsdefinitioner
Mitt förslag: Definitionen av fåmansföretag skall inte omfatta han- delsbolag. För de fall en viss bestämmelse skall omfatta även handels- bolag införs en definition av begreppet fåmansägt handelsbolag som i princip överensstämmer med definitionen av fåmansföretag. För han- delsbolagen är det andelsinnehavet eller bolagsavtalet som avgör om ett väsentligt inflytande föreligger. Det skall av lagtexten framgå att aktiernas röstvärde skall beaktas vid bedömningen av om ett företag är ett fåmansföretag. Det skall vidare av lagtexten framgå att bolag vars aktier är inregistrerade vid Stockholms fondbörs eller är föremål för OTC-notering inte skall räknas som fåmansföretag. Detta bör ske genom att hänvisning görs till begreppet aktiemarknadsbolag enligt lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden. Likaså skall som få- mansföretag inte räknas bostadsrättsföreningar och renodlade bo- stadsaktiebolag.
FSK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslagen. Från några håll anförs att inga företag vars aktier är föremål för omsättning på aktiemarknaden eller för inofficiella noteringar bör betraktas som få- mansföretag. Några länsskattemyndigheter anser att subsidiärdefinitionen av fåmansft'åretagsbegreppet bör ändras så att den kan tillämpas på sådana bolag som t.ex. Praktikertjänst AB. där verksamheten är uppdelad på flera avgränsade rörelsegrenar. Från några håll efterlyses en närmare definition av företagsledarbegreppet i lagtexten.
Skälen för mitt förslag: Vid tillkomsten av lagstiftningen om fåmansföre- tag framhölls att det avgörande för om ett fåmansföretag skulle anses före- ligga var att en person eller ett fåtal personer hade ett dominerande eller väsentligt inflytande i företaget. Av lagtexten kom emellertid inte klart att framgå att aktiernas röstvärde skall beaktas vid bedömningen om ett sådant inflytande föreligger. Praxis (RÅ 1986 ref. 47) har dock tolkat bestämmelsen så att de ägda eller innehavda aktiernas röstvärde skall beaktas. Jag delar kommitténs uppfattning att detta bör komma till klart uttryck i lagtexten.
Bolag som är inregistreradc vid Stockholms fondbörs eller är föremål för OTC—notering får anses vara underkastade sådan insyn och kontroll att det inte föreligger samma risk för missbruk som i mer renodlade fåmansföretag. - I praxis har också ett OTC-noterat företag inte bedömts som ett fåmansföre- tag ( RÅ 1986 ref. 165). Jag anser i likhet med kommittén att det av lagtexten bör framgå att definitionen av fåmansföretag inte omfattar sådana bolag. Detta bör uttryckas genom en hänvisning till begreppet aktiemarknadsbolag i lagen om värdepappersmarknaden. För övriga bolag som är föremål för omsättning på marknaden och för vilka inofficiella noteringar föreligger är jag inte beredd att föreslå något generellt undantag. I dessa fall får en be- dömning göras i varje enskilt fall.
Beskattningen av handelsbolagens vinster är inte uppdelad i två led utan
all beskattning sker direkt. Ägarnas uttag av kontanter ur handelsbolaget påverkar alltså inte beskattningen. Ilandelsbolagens ställning inom fåmans- företagslagstiftningen har ifrågasatts från många håll, bl. a. eftersom ett av syftena med denna lagstiftning var att förhindra ägarna av aktiebolag att till- godogöra sig bolagets vinstmedel på ett sådant sätt att beskattningen vid ut- tagstillfället kringgås. Jag delar den uppfattningen att handelsbolagen inte generellt skall anses som fåmansföretag. De bör därför undantas från defini- tionen. Om en bestämmelse skall tillämpas på ett handelsbolag bör detta i stället uttryckligen anges. Till följd av detta måste en särskild definition av vad som avses med ett fåmansägt handelsbolag införas. Definitionen bör an- sluta till definitionen av fåmansföretag. Frågan om ett dominerande infly- tande föreligger i sådana handelsbolag skall avgöras med ledning av andels- innehavet eller bolagsavtalet.
Beträffande definitionen av företagsledarbegreppet delar jag FSK:s upp- fattning att en närmare konkret utformning i lagtexten knappast är möjlig utan att en samlad bedömning av alla föreliggande omständigheter måste gö- ras. Härvid kan jämförelse bl. a. göras med vad som gäller vid bedömningen vid inkt:)mstuppdelning i familjeföretag beträffande förhållandet mellan fö- retagsledare och medhjälpande make.
Bestämmelserna om beskattning av förmåner från fåmansföretag har ta- gits in i punkt 14 av anvisningarna till 32 & KL. Till punkt 15 av anvisningarna till 32 & KL har flyttats bestämmelserna om beskattning vid överträdelse av läneförbudet. Bestämmelserna om reavinstberäkning vid delägares inför- säljning av egendom har tagits in i 24 ä 6 mom. SIL. I 2 % 13 mom. SIL har införts bestämmelser som tar sikte på fåmansföretaget.
8.12.3 lnkomstuppdelning i familjeföretag
Mitt förslag: Den nuvarande 400-timmarsgränsen för att medhjäl- pande make sjålv skall beskattas för ersättning för sin arbetsinsats lik- som bestämmelsen angående arbete utfört i makarnas gemensamma bostad slopas. Avgörande skall i stället vara den faktiska arbetsinsat- sen och ersättningens marknadsmässighet i förhållande till det utförda arbetet. Iö-årsgränsen för att barn själva skall beskattas för lön för sitt arbete i föräldrarnas verksamhet behålls.
Beträffande ersättningar från fåmansägt handelsbolag till medhjäl- pande make och barn. som också är delägare i bolaget. skall bestäm- melsen om inkomstuppdelning gälla för all inkomst — bortsett från skälig ränta på insatt kapital.
FSK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser är positiva till att 400-timmarsgränsen slopas. Företrädare för näringslivet föreslår att 16-års- gränsen slopas eller i vart fall sänks till 15 år. Några remissinstanser anser att bestämmelsen angående inkomstuppdelning i fåmansägda handelsbolag där make och barn också är delägare är obehövlig.
Skälen för mitt förslag: Makar som tillsammans har ett företag eller bedri- ver näringsverksamhet behandlas i beskattningshänseende olika när det gäl- ler möjligheten att fördela resultatet mellan sig beroende på om verksamhe- ten anses utövad gemensamt eller om den ene maken betraktas som med- hjälpare. Anses verksamheten bcdrivcn av båda makarna gemensamt eller anses -i fåmansföretag - båda makarna som företagsledare, godtas i princip den av makarna gjorda inkomstuppdelningen. I medhjälparfallen är det den medhjälpande makens faktiska arbetsinsats som är avgörande för möjlighe- ten till inkomstuppdelning. Denna princip är enligt min mening en riktig ut- gångspunkt för reglernas uppbyggnad. En medhjälpande make har ungefär samma ställning som en utomstående som anställts i företaget och har inte det ansvar som följer av företagsledande uppgifter. Beträffande gränsdrag- ningen mellan gemensam verksamhet och medhjälparfall anser jag att de- partementchefens uttalande i prop. 1975/76:77 s. 67 f. fortfarande är vägle- dande både i direktägd verksamhet och i fåmansföretag där båda makarna är verksamma.
När en av makarna anses som medhjälpare krävs för inkomstuppdelning att den medhjälpande makens arbetsinsats uppgått till minst 400 timmar un- der beskattningsåret. Denna timgräns infördes för att möjliggöra en kontroll av medhjälpande makens arbetsinsats. 400-timmarsgränsen har alltsedan den infördes kritiserats starkt. Den har ansetts leda till effekter som inte kan accepteras från rättvise- och jämställdhetssynpunkt. Skäl kan i och för sig anföras för att behålla 400-timmarsgränsen om denna är effektiv från kon- trollsynpunkt. Av de enkätsvar som redovisats i FSK:s betänkande och av inkomna remissvar framkommer emellertid att så inte är fallet. 400-timmars- gränsen bör därför slopas. Avgörande för inkomstuppdelningen skall istället vara den medhjälpande makens faktiska arbetsinsats och ersättningens marknadsmässighet. Liksom tidigare bör telefonpassning och representation i bostaden inte beaktas.
Regeln om ålderskravet för att barn själva skall bli beskattade är fortfa- rande motiverad av kontrollskäl. Några mer bärande skäl för att sänka äl- dersgränsen föreligger inte enligt min mening.
Bestämmelserna om inkomstuppdelning gäller också lön från handelsbo- lag till företagsledarens make och barn som är delägare i handelsbolaget. Be- stämmelserna har ansetts vara tillämpliga endast vid fördelning av arbetsin- komster (RÄ 83 1:18 och RÅ 1986 ref. 111). Praxis möjliggör alltså en in- komstuppdelning i fåmansägda handelsbolag som inte godtas när det gäller fåmansaktiebolag. Bestämmelserna om inkomstuppdelning bör inte — såvitt gäller inkomst som make och barn får som delägare i handelsbolaget — be- gränsas till att avse endast ersättning för utfört arbete. Om det belopp sådana delägare fått från bolaget överstiger marknadsmässig ersättning för utfört ar- bete och skälig ränta på insatt kapital, skall därför företagsledaren beskattas för den ("överskjutande delen.
Bestämmelserna om inkomstuppdelning har tagits in i punkt 13 av anvis- ningarna till szs KL.
8.13. Övergången till det nya systemet
Hänvisningar till S8-13
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt 12.6
8.13.1. Avskattning av lagerreserver m.m.
Mitt förslag: Lagerreserver. avsättning till internvinstkonto och resul- tatutjämningsfond återförs till beskattning till den nya skattesatsen under längst fyra år. Formellt återförs reserverna till beskattning vid 1992 års taxering. Vid denna taxering beslutas ett uppskovsbelopp som utgör skillnaden mellan de upplösta reserverna och årets survav- sättning. Bcloppet utgör en intäkt som skall återföras till beskattning med minst 25 % per år vid taxeringarna åren 1992— 1995. Något sär-
skilt avdrag — rabatt — om uppskovsbeloppet återförs i snabbare takt utgår inte. Fysiska personer behöver inte ta upp någon del av upp- skovsbeloppet vid 1992 års taxering. För enskilda näringsidkare skall intäkten beläggas med särskild löneskatt och inte bli förmånsgrun- dande om den skattskyldige inte yrkar annat. För näringsidkare som i samband med övergången går över till att driva verksamheten i aktie- bolag föreslås en möjlighet att återföra uppskovsbeloppet i bolaget.
URF:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. De särskilda av- skattningsreglcrna föreslås även omfatta skadeförsåkringsföretagens regle- ringsfonder för trafikförsäkring och utjämningsfonder. Avsättning till intern- vinstkonto omfattas däremot inte. Återföring föreslås ske under fem år. För uppskov krävs i princip maximal survavsättning. Återföring skall ske med minst 30 %. 20 %. 20 %. 20 % och 10 % under taxeringsåren 1992 — 1996. Vid snabbare återföring utgår rabatt med maximalt 13.5 % av återfört be- lopp. För en fysisk person som skjuter upp återföringen till 1993 års taxering utgår ett tillägg om 10 % av det uppskjutna beloppet.
Remissinstanserna: Förslaget godtas i stort. RSV anser att en avvecklings- period om tre år är tillräcklig. Verket hävdar att kravet på maximal survav- sättning vid 1992 års taxering är okontrollerbart. Från näringslivets sida framhålls att reglerna av likviditetsskäl bör få en generösare utformning. Nä- ringslivets skattedelegation understryker att avskattningsperiodens längd inte får begränsas. att en höjning av rabatten bör övervägas för att nå åsyftad effekt samt att anstånd bör medges med inbetalning av den skatt som belöper på reservupplösningen.
Skälen för mitt förslag: Av flera skäl är det angeläget att de nya reglerna kan tillämpas fullt ut så snart som möjligt. Förslaget att de gamla reserverna skall skattas av till den nya. lägre skattesatsen möjliggör också en förhållan- devis kort avskattningsperiod. Här bör också beaktas att företagen. låt vara i varierande omfattning. har möjlighet att föra över en del av gamla reserver till surv.
Uppskov med beskattningen bör medges vid återföring av resultatutjäm- ningsfond samt reserver i lager och pågående arbeten. Avsättning till intern- vinstkonto omfattades inte av förslaget i lagrådsremissen. Med hänsyn till att sådana avsättningar i vissa fall kan uppgå till betydande belopp anser jag
dock att uppskov bör medges även vid upplösning av sådana reserver.
Jag har tidigare föreslagit att skadeförsäkringsföretagens avdragsrätt för avsättning till regleringsfonder för trafikförsäkring och utjämningsfonder av- skaffas. Avskattningsfrågan bör dock utredas vidare (jfr avsnitt 8.8.3). Jag avstår därför från att nu lägga fram något förslag om hur dessa fonder skall återföras till beskattning.
Bl. a. aktiebolagens möjligheter till reserveringar i lager m.m. har begrän- sats genom lagstiftning under hösten 1989 (prop. 1989/90:50. SkUlO. SFS 1989: 1021). Detta innebär att likviditetseffekterna vid avskattningen mins- kar något. Avskattningsperioden bör därför kunna förkortas till fyra år. Förekomsten av rabatter skulle medföra att företagen likväl skulle få möjlig- heter att genom lageruppbyggnad eller ökade nedskrivningar uppnå bety- dande skattcvinster. Jag föreslår därför att rabatter inte skall utgå. I gengäld behöver några spärregler för lagerreservuppbyggnad inte införas.
Avskattningsregler utan rabatter medför en budgetförstärkning i förhål- lande till URF:s förslag. Reglerna blir också enklare att tillämpa då något krav på maximal survavsättning inte behöver införas. Mot bakgrund av detta bör uppskovsbeloppet fördelas jämnt över perioden så att minst 25 % per år återförs vid taxeringarna 1992 — 1995.
De återförda beloppen bör beaktas vid debiteringen av preliminärskatt. Jag avser att senare återkomma till de frågor som aktualiseras i det samman- hanget.
För aktiebolagens del kommer den skattepliktiga intäkten att beskattas med skattesatsen 30 %. För enskild näringsverksamhet skulle likviditetspå- frestningen bli större än för aktiebolag om intäkten både grundar egenavgif- ter och träffas av full inkomstskatt. Det finns därför skäl att inte 'ta ut fulla egenavgifter utan enbart skattedelen — den särskilda löneskatten. En skatt- skyldig som önskar det bör dock ha möjlighet att låta intäkten bli förmåns- grundande. I sådana fall skall fulla egenavgifter tas ut.
Dessa regler är avsedda att gälla för de enskilda näringsidkare som efter skattereformen väljer att driva verksamheten vidare i samma företagsform. Näringsidkare som vid eller efter övergången byter företagsform och går över till aktiebolag bör få en möjlighet att lösa upp de gamla reserverna i aktiebolaget. Avskattningen kan då ske till en skattesats om 30 %.
URF föreslår att någon obligatorisk avskattning inte skall ske för fysiska personer redan vid 1992 års taxering. I stället får motsvarande högre belopp tas upp till beskattning vid 1993 års taxering med ett tillägg om 10 %. Utnytt- jas den möjligheten skall — om uppskovsbeloppet vid 1992 års taxering fast- ställs till 100 — vid 1993 års taxering tas upp 52.5 (25 + 10 % av 25 + 25) och vid 1994 och 1995 års taxeringar vardera 25.
Bakgrunden till URF:s förslag i denna del är att de skattskyldiga skall få viss tid på sig att ta ställning till i vilken företagsform avskattningen av reser- verna skall göras och hur verksamheten skall bedrivas fortsättningsvis. Det argumentet för en senareläggning av avskattningen gäller alltjämt. särskilt som frågan om SRM och handelsbolagens beskattning skall utredas vidare. URF:s förslag bör därför genomföras. Med hänsyn till bl. a. att avskattnings- tidcn begränsats från fem till fyra år finns det inte tillräckliga skäl att räkna
Prop. 1989/90:1 10
upp det senarelagda avskattningsbeloppet med ett 10-proeentigt tillägg. Det innebär — för att knyta an till det tidigare exemplet — att den sammanlagda intäkten vid 1992 och 1993 års taxeringar blir 50 oavsett hur avskattningen fördelas mellan dessa år.
Även för de enskilda näringsidkarna gäller att surven kan absorbera en stor del av avskattningsbeltmpet. Likviditetseffekterna blir i de flesta fall be- gränsade. llar näringsidkaren ett stort och maximalt nedskrivet lager kan effekten emellertid bli mer kännbar. Jordbrukare med djurbesättningar hör ofta till denna kategori. Jag vill därför erinra om att mitt förslag (avsnitt 8.3.2) att djur skall få värderas till 85 % av den genomsnittliga produktions- kostnaden leder till att storleken av de lagerreserver som skall återföras till beskattning minskar högst betydligt.
Hänvisningar till S8-13-1
8.13.2. Regler för banker m.fl.
Mitt förslag: De finansiella företagens obeskattade reserver — värde- regleringskonton m.m. — återförs i sin helhet till beskattning vid 1992
års taxering. Skatten som belöper på uppskovsbeloppet debiteras un- der en fyraårsperiod taxeringsåren 1992 — 1995 med 25 % resp. år. Någon rabatt utgår inte.
URF:s förslag: Obeskattade reserver återförs under tre år. Uppskovsbe- loppet fastställs vid 1992 års taxering och tas upp till beskattning med minst 25. 25 resp. 50 % under taxeringsåren 1992 — 1994. Rabatt utgår med högst 32 % av det återförda beloppet.
Remissinstanserna: Riksbanken och bankinspektianen anser att förslaget är bra från kapitaltäckningssynpunkt. Bankinspektionen anser dock att av- skattningen — i vart fall när det gäller banker som är beroende av internatio- nell rating — bör ske med ett engångsbelopp. Från de finansiella företagens sida är man kritisk mot förslaget. De anser att avskattningen leder till för- sämrad konsolideringsgrad även om soliditeten förbättras. Rabatten bör vara generösare. Som ett alternativ till rabatt bör en längre avskattningspe- riod få tillämpas.
Skälen för mitt förslag: De särskilda villkor som gäller för vissa företag i den finansiella sektorn har redovisats tidigare (avsnitt 8.8.2). För i första hand bankerna gäller att de fyller viktiga samhällsfunktioner och dessutom är de föremål för en löpande värdering av olika internationella ratinginstitut.
För banker, finansbolag. kreditaktiebolag. fondkommissionsbolag m.fl. gäller fr.o.rn den 1 februari 1990 skärpta kapitaltäckningskrav (prop. 1989/90:43. NU15. SFS 1989:1086-1095). Kapitalkraven har anpassats till den internationella nivå som föreslagits av den s.k. Baselkommittén, ett samarbetsorgan inom 10-gruppen. till vilken Sverige hör.
De nyss föreslagna reglerna med ett uppskovsbelopp som intäktsförs un- der ett antal år är mindre lämpliga för företag med internationellt anpassade kapitaltäckningskrav. Jag delar därför bankinspektionens uppfattning att av- skattningen lämpligast bör Ske med ett engångsbelopp så att de upplösta re-
607 _
serverna efter avdrag för avsättning till surv omedelbart kan tas upp till be— skattning och på en gång kan föras över till eget kapital. Den likviditets- och lönsam hetspåfrestning som cngångsavskattningen kan innebära bör lösas ge- nom att skattebeloppet får erläggas under ett antal år.
Den här beskriva tekniken bör tillämpas inte bara på bankerna. Skillna- derna mellan bankerna och andra institut på de finansiella marknaderna ten- derar alltmer att suddas ut. Jag anser därför att gemensamma bestämmelser bör gälla för alla nu aktuella företag som kommer att lyda under kapitaltäck- ningsregler. Däremot anser jag inte att t.ex. dotterföretag — givetvis förutsatt att dessa inte själva lyder under kapitaltäckningskrav — till sådana företag bör omfattas av reglerna.
URF diskuterar ett alternativ där skatten på det skattepliktiga beloppet skulle fastställas vid 1992 års taxering och att avskattningen därmed skulle göras till en uppbördsfråga (SOU 198934 not 3 s. 346). Nackdelen med me- toden är enligt URF att en sådan regel fordrar kompletterande bestämmel- ser för avräkning av förluster under avskattningsperioden. När det gäller de finansiella företagen anser jag inte att några avräkningsreglcr för förluster behövs.
Av tekniska skäl anser jag att ett uppskovsbelopp bör bestämmas även för banker m.fl. Beloppet skall sedan omedelbart återföras till beskattning. Skatten på uppskovsbeloppet debiteras sedan som om den belöpte på be- skattningsår som taxeras 1992 — 1995. Likviditetseffekterna blir därmed de- samma som för icke finansiella företag.
Hänvisningar till S8-13-2
8.13.3. Förlustavdrag m.m.
Mitt förslag: Gamla outnyttjade förluster enligt lagen (1960:63) om förlustavdrag får av juridiska personer dras av vid den första taxe- ringen i det nya systemet. Uppkommer underskott får detta föras vi- dare enligt de nya reglerna. Fysiska personer får motsvarande avdrag antingen från sin taxerade förvärvsinkomst eller från inkomst av kapi- tal. För alla skattskyldiga gäller att reaförluster som inte kunnat ut- nyttjas och vissa förluster i rcderirörelse m.m. förs överi det nya sys- temet på i huvudsak oförändrade premisser.
URF:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Inga invändningar har framförts mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare föreslagit att alla aktiebolags in- komster skall beskattas i en enda förvärvskälla och att begränsningarna i rät- ten att räkna av t.ex. underskott av rörelse i utlandet och rederirörelse m.m. från annan inkomst avskaffas. Underskott skall få dras av vid taxeringen för det närmast följande taxeringsåret (avsnitt 8.5). Juridiska personer utom dödsbon bör vid ("övergången få föra över sina gamla förluster till det nya sys- temet och räkna av dessa-mot inkomsten av näringsverksamhet. 1 de fall nu- varande regler innebär begränsningar i rätten att kvitta underskott mot andra slags inkomster bör motsvarande gälla för gamla underskott även i det
Prop. 1989/901110
nya systemet. Enskilda näringsidkares gamla outnyttjade förluster får dras av antingen mot förvärvsinkomst eller mot inkomst av kapital. ' Övergångsreglerna finns i lagen om upphävande av lagen (1960:63) om förlustavdrag. i punkterna 5 och 6 av övergångsbestärnmelserna till KL och i punkterna 6 och 13th övergångsbestämmelserna till SlI.'.
8.13.4 Spärregler Mitt förslag: Rätten till avdrag för värdeminskning på inventarier och andra tillgångar som skrivs av enligt inventariereglerna halveras vid 1991 års taxering till vinstdelningsskatt och särskild vinstskatt. Be- gränsningen gäller endast anskaffningar efter den 26 januari 1990. Undantag görs för sådana anskaffningar som grundas på skriftligt av- tal som ingåtts senast nämnda dag. En möjlighet till dispens införs för vissa omstruktureringssituarioner.
Skälen för mitt förslag: URF föreslår — i syfte att begränsa skattemässigt betingade lagerreservuppbyggnader inför övergången — att särskilda spärr- regler införs. Jag har tidigare redogjort för skälen till att sådana regler inte bör införas för lager (avsnitt 8.131).
För att underlätta övergången till det nya skattesystemet togs under hös- ten 1989 ett första steg mot en ny företagsbeskattning (prop. 1989/90:50. SkU10. SFS 1989:1016 — 1023). Bolagsskattesatsen sänktes från 52 % till 40 % för aktiebolag och flertalet andra juridiska personer. Parallellt med detta togs rätten till avdrag för avsättning till allmän investeringsfond bort samtidigt som utrymmet för lagernedskrivning begränsades. Som framgått innebär mitt här framlagda förslag att bolagsskattesatsen vid 1992 års taxe- ring sänks till 30 % och att vinstdelningsskatten avskaffas.
Sänkningen av bolagsskattesatsen mellan inkomståren 1990 och 1991 blir alltså 10 procentenheter. För företag som betalar vinstdelningsskatt kommer skillnaden i skattesats att bli betydligt större. Det rör sig om en sänkning från ungefär 48 % till 30 %. För företag med brutna räkenskapsår som betalar särskild vinstskatt kan skattesatsen vid 1991 års taxering uppgå till ungefär 57 %. Så stora skillnader i skattesats mellan inkomståren 1990 och 1991 ger företagen ett incitament att tidigarelägga avdrag i en omfattning som annars inte skulle ha varit företagsekonomiskt motiverad. Ett verksamt inslag i en sådan skatteplanering skulle vara att anskaffa inventarier och utnyttja rätten till värdeminskningsavdrag.
Det är från allmän synpunkt inte önskvärt att skatteomläggningen driver fram en efterfrågan på avskrivningsunderlag. Särskilda regler bör därför in- föras för att begränsa de skattemässiga vinsterna av sådana avdrag vid 1991 års taxering. Reglerna bör ta sikte på värdeminskningsavdrag på inventarier och andra tillgängar för vilka samma avdragsregler är tillämpliga. Åtgärden bör endast bli tillämplig vid taxeringen till vinstdelningsskatt och till särskild vinstskatt. Reglerna bör utformas så att skatteeffekten av ett värdeminsk-
()( 19
ningsavdrag vid 1991 års taxering blir ungefär samma oavsett om företaget betalar vinstdelningsskatt eller inte. .
Det är bakgrunden till att regeringen i anslutning till att lagrädsremissen beslutades lämnade en skrivelse till riksdagen (skr. 1989/90:84) med medde- lande om kommande lagstiftning på grundval av förslaget i lagrädsremissen. Syftet med att lämna en sådan skrivelse var att nya regler skulle kunna till- lämpas på inventarieanskaffningar m.m. som skett efter den 26 januari 1990.
lnnebt'ården av förslaget är att rätten till värdeminskningsavdrag halveras vid 1991 års taxering till vinstdelningsskatt och särskild vinstskatt. Med hän- syn till den tekniska utformningen av vinstdelningsskatten och den särskilda vinstskatten bör begränsningen göras i form av att en del av det värdeminsk- ningsavdrag som medgetts vid taxeringen till statlig inkomstskatt återförs till beskattning.
De nya reglerna bör alltså endast avse inventarier och andra tillgångar som anskaffats efter den 26 januari 1990. Undantag bör göras om en sådan an- skaffning grundas på ett skriftlig avtal som ingåtts senast nämnda dag. 1 öv- rigt innebär förslaget i lagrådsremissen att alla inventarieanskaffningar om- fattas av begränsningen. Till grund för förslaget ligger bedömningen att en regel med längre gående undantag riskerar att bli verkningslös. Förslaget bör dock modifieras på en punkt. Det kan finnas anledning att undanta in- ventarieanskaffningar m.m. som görs till följd av strukturrationaliseringar. En möjlighet för länsskattemyndigheten att befria från tillämpningen av be- gränsningsregeln bör därför införas för sådana fall.
Hänvisningar till S8-13-3
8.14. Avdragsrätt för bidrag till FoU m.m.
Mitt förslag: Bemyndigandet för regeringen — eller myndighet rege- ringen bestämmer - att förordna om avdragsrätt för bidrag till viss forskning. visst utvecklingsarbete eller viss museiverksamhet avskaf- fas. Avdragsrätten för bidrag till forskning och utveckling skall fort— sättningsvis följa endast av de generella reglerna. Nuvarande avdrags- rätt för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska Museum lagregleras. Bemyndigant'let för regeringen — eller myndighet regeringen bestämmer — till föreskriftsrätt i fråga om avdragsrätt för framtida ut- gifter för använt kärnbränsle m.m. avskaffas.
L'RFzs förslag: URF föreslår att bemyndigandena behålls. Remissinstanserna: Frågan har inte berörts vid remissbehandlingen.
Skälen för mitt förslag: 1 KL finns ett bemyndigande för regeringen — eller myndighet regeringen bestämmer — att för viss tid förordna att bidrag till viss forskning. visst utvecklingsarbete eller viss museiverksamhet skall anses som avdragsgill driftkostnad i den skattskyldiges rörelse (punkt 18 andra stycket av anvisningarna till 29 5). Samma gäller i jord- och skogsbruk (punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna till 22 & KL).
Bemyndigandet som ursprungligen avsåg endast forskning och utveckling (FoU) tillkom genom lagstiftning år 1970 (Ds Fi 1970:1. prop. 1970zl35.
BeU 59. SFS 1970:651). Genom lagstiftning år1984 utvidgades bemyndigan- det till att omfatta även bidrag till viss museiverksamhet (prop. 1983/84:107 bil. 5. KrU 24. SFS l984:715). Avsikten med utvidgningen var att tillskapa avdragsrätt för bidrag till Tekniska Museet.
Regeringen har med stöd av bemyndigandet utfärdat föreskrifter av angi- vet slag. Nu gällande föreskrifter finns i förordningen (19751127) om avdrag för bidrag till viss forskning m.m. (forskningsförordningen. ändrad senast genom SFS 1988:1154). Förordningen gäller t.o.m. 1991 års taxering.
Lagrådet framhåller att det är fullt klart att bemyndigandet strider mot innehållet i 8 kap 3. 5 och 7 155 regeringsformen. Bestämmelserna innebär att riksdagen har exklusiv normgivningskompetens på skatteområdet och att denna inte kan delegeras. Det ursprungliga bemyndigandet infördes före nya regeringsformen och stred inte mot då gällande krav på normgivning. På grund av punkt 6 i övergångsbestämmelserna till regeringsformen gäller be- myndigandet utan hinder av att det inte tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpning av regeringsformen och det får utnyttjas även efter ikraftträdandet av regeringsformen tills riksdagen bestämmer annor- lunda.
1 lagrådsremissen föreslogs att bemyndigandet skulle behållas och avse det utvidgade inkomstslaget näringsverksamhet (punkt 24 andra stycket av an- visningarna till 23 & KL). Som lagrådet framhåller innebär detta att rege- ringsformens krav på normgivning kommer att gälla och att bemyndigandet blir olagligt. Föreskrifter av det slag som finns i forskningsförordningen måste alltså ges i form av lag.
Fråga uppkommer därför om att lagreglera avdragsrätten för bidrag till de institut som nu finns i forskningsförordningen. Det kan emellertid ifrågasät- tas om det — bortsett för Tekniska Museet — finns något egentligt behov av en sådan åtgärd.
Samtidigt som bemyndigandet tillkom utvidgades avdragsrätten för FoU- kostnader generellt genom uttryckliga bestämmelser i KL (punkt 18 första stycket av anvisningarna till 29 å och punkt 1 åttonde stycket till 22 5). För avdragsrätt krävs numer att FoU:n ”har eller kan antas få betydelse för den skattskyldiges rörelse" resp. jord- eller skogsbruk. Avdragsrätt föreligger även för kostnader för att få information om sådan FoU. Avdragsrätten av- ser såväl egen FoU-verksamhet (intern FoU) som kostnader för anskaffning av FoU-resultat från utomstående (extern FoU). Till extern FoU hör bl.a. bidrag till utvecklingsbolag och forskningsinstitut.
Vad som krävs för avdragsrätt är inte mer än att företaget har ett rimligt intresse av FoU-arbetet i näringsverksamheten. Avdragsrätt föreligger där- emot inte för sådan FoU som normalt helt faller utanför näringsverksamhe- ten (prop. 1970:135 s. 33). Med FoU avses såväl målinriktad forskning som grundforskning samt utvecklingsarbete (prop. s. 28 och 30). FoU-arbetet be- höver inte vara rent vetenskapligt eller teoretiskt. Som exempel på forsk- ningsarbeten har i förarbetena nämnts — förutom teknisk FoU på industrins. jord- och skogsbrukets områden — även andra slag av forskning som kom- mersiell och företagsekonomisk forskning. forskning om arbetspsykologi. arbetshygien och arbetsskydd. personalvård, informationsteknisk forskning
Prop. 1989/901110
och forskning rörande miljövård.
Bakgrunden till 1agstiftningsingripandet var att praxis ansågs vara alltför restriktiv i fråga om främst bidrag till FoU. Avdrag för sådana bidrag med- gavs tidigare i princip endast för vetenskapligt FoU-arbete som hade en mer direkt eller påtaglig betydelse för bidragsgivarens intäktsförvärv. Den gene- rella utvidgningen av avdragsrätten genom 1970 års lagstiftning har gett åsyf- tat resultat. Detta bekräftas av utgången i ett antal förhandsbesked (RÅ 1973 A 118. RÅ 1976 ref. 105 och RÅ 1987 not. 440).
Avsikten med bemyndigandet i fråga om FoU-bidrag har inte varit att till- skapa en avdragsrätt som inte följer av den generella regeln utan att förenkla förfarandet. undvika tvister och göra det enklare för en bidragsgivare att överblicka skattekonsekvenserna (prop. s. 36). Mot bakgrund härav och med hänsyn till nuvarande mer generösa praxis anser jag att det inte längre är behövligt att särreglera avdragsrätten för bidrag till vissa FoU-institut. 1 de fall FoU:n i fråga har eller kan antas få någon betydelse för bidragsgiva- rens näringsverksamhet kommer avdrag även fortsättningsvis att medges.
l fråga om avdragsrätten för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska Mu- seum är läget z-tnnorlunda. Avdragsrätt för bidrag till Tekniska Museet torde normalt inte komma i fråga utan en uttrycklig reglering. Enligt min uppfatt- ning har Tekniska Museet en sådan anknytning till och betydelse för bl.a. industriföretagen att bidragen även fortsättningsvis bör vara avdragsgilla. Avdragsrätten bör gälla i näringsverksamhet. Föreskrifter om detta bör ges i form av en särskild lag.
Lagrådet har också tagit tipp ett annat bemyndigande. Det gäller bemyn- digandet för regeringen — eller myndighet regeringen bestämmer — att-ut- färda årliga föreskrifter för beräkning av avdrag för belopp som företag som driver kärnkraftsanläggning avsatt i räkenskaperna för beskattningsåret för att täcka företagets utgifter för framtida hantering av utbränt kärnbränsle (punkt 1 b av anvisningarna till 41 s KL).
Bemyndigandet infördes genom lagstiftning år 1978 (prop. 1978/79:39. SkU 18. SFS 1978:974) och gavs något ändrad lydelse genom lagstiftning år 1981 (prop. 1980/81:90 bil.1. NU 60. SFS 1981:670). RSV utfärdar årligen föreskrifter för avdragets beräkning (senast RSFS 1989: 17).
1 lagrådsremissen föreslogs att bemyndigandet skulle behållas (punkt 5 av anvisningarna till 24 & KL). Som lagrådet framhåller bör bemyndigande-t upphävas eftersom det inte uppfyller regeringsformens nyss nämda krav på normgivning. RSV kan fortsättningsvis utfärda rekommendationer i ämnet.
9.' Kompletterande åtgärder och ekonomiska effekter
9.1. Inledning
För att skattereformen skall ge ett tillfredsställande resultat krävs komplet- terande fördelnings- och bostadspolitiska åtgärder. Jag har samrått med che- ferna för social-. utbildnings-. jordbruks- och bostadsdepartementen samt statsrådet Persson. som har föreslagit eller avser att föreslå de åtgärder som jag kortfattat redogör för nedan.
I detta avsnitt redovisar jag budget- och fördelningseffekter av de av mig föreslagna skatteändringarna i kombination med de fördelnings- och bo- stadspolitiska åtgärderna. Redovisningen av de bt.)stadspolitiska åtgärder som har ett direkt samband med skattereformen är något mera utförlig då förslag inom detta område kommer att läggas fram senare än inom andra områden. .
De refererade fördelnings- och bostadspolitiska åtgärderna kan ses som en del av skattereformen då åtgärderna finansieras genom basbreddningar för olika skatter och då utfallet för barnfamiljer. pensionärer och studerande inte vore fördelningspolitiskt tillfredsställande utan dessa åtgärder.
Skattereformen innebär att skattereglerna i större utsträckning utformas med utgångspunkt från skattesystemets fundamentala uppgifter. nämligen att finansiera offentliga utgifter och att skapa fördelningseffekter. Andra mål får därmed i större utsträckning tillgodoses genom ätgärder utanför skatte- systemet.
9.2. Bostadspolitiska åtgärder
9.2.1. Beskattning. subventionering och finansiering
Systemen för fastighets- och kapitalinkomstbeskattning har ett nära sam- band med de statliga systemen för finansiering och subventionering av bostä- der. Det är kombinationen av dessa fyra regelsystem som bestämmer bo- stadsutgifternas totala nivä efter skatteeffekter. De av mig förslagna skatte- ändringarna leder till ökade bostadsutgifter genomä'ndrad fastighetsbeskatt- ning. breddat underlag för mervärdeskatt. införande av miljöskatter samt reducerad skattelättnad för ränteutgifter. Den senare effekten balanseras dock av en motsvarande skattelättnad för löneinkomster och innebär således ingen tillkommande likviditetsbelastning. Förändringen av kapitalinkomst- beskattningen kräver justeringar av de statliga räntebidragen för bostäder med hänsyn till målet om neutralitet mellan skilda ägar- och upplåtelsefor- mer. Den i många fall kraftiga ökning av bostadsutgifterna som följer av dessa förändringar är rimlig med hänsyn till de betydande skattesänkning- arna år 1991 men kräver samtidigt en justering av bostads- och barnbidragen för att ge godtagbara fördelningseffekter för ekonomiskt svaga grupper.
— 'Prop. 1989/901110
9.2.2. Räntebidrag och räntelån
Vid nuvarande regler utgår räntebidrag för skillnaden mellan en beräknad ränta och en s. k. garanterad ränta. Den garanterade räntan för egnahem uppgår till 4.9 % under det första året och upptrappas med 0.5 % per år. Vid en räntenivå på t.ex. 12 % utgår således räntebidrag med 7.1 % det första året så att räntan efter bidrag i princip överensstämmer med den ga- ranterade räntan på 4.9 % Den ränteutgift som återstår efter räntebidraget är avdragsgill och ger därmed en skattelättnad på 1,47 procentenheter vid skattesatsen 30 %. Nettoräntan efter bidrag och skatt för egnahem uppgår därmed till 3.43 % under det första året.
Den garanterade räntan för hyres- och bostadsrätt har satts lägre än den garanterade räntan för egnahem eftersom motsvarande skattelättnad inte uppkommer för hyres- och bostadsrätt. Skillnaden mellan de garanterade räntorna är anpassad i utgångspunkt från att det också förekommer en scha— blonintäkt för egnahem.
RINK föreslog att schablonintäkten skall avskaffas för egnahem samt att ränteutgifter för egnahem liksom alla andra ränteutgifter utanför närings- verksamhet skall ge en skattelättnad på normalt 30 %. Målet om neutralitet mellan dispositionsformerna kräver då att skillnaden mellan de garanterade räntorna för å ena sidan egnahem och å andra sidan hyres- och bostadsrätt reduceras med hänsyn till de sänkta skattesatserna. RINK förslog därför att reglerna för räntebidrag skall vara oförändade för egnahem medan reglerna för räntebidrag till hyres- och bostadsrätt justeras så att den garanterade rän— tan för hyres- och bostadsrätt uppgår till 70 % av den garanterade räntan för egnahem. Därmed uppnås samma ränta efter skatt och bidrag för hyres— och bostadsrätt som för egnahem med räntebidrag. Om denna balans skall upp- rätthållas vid en oförändrad årlig upptrappning för egnahem med 0.5 pro- centenheter krävs en årlig upptrappning av den garanterade räntan för hy- res- och bostadsrätt med 0.35 procentenheter.
De av RINK föreslagna förändringarna av räntebidragen innebär juste- ringar inom ramen för nuvarande räntebidragssystem. Frågan om hur syste- men för bostadsstöd kan justeras på ett mera genomgripande sätt med hän- syn till de nya skattereglerna har utretts av boendekostnadsutredningen (BKU). 1 betänkandet. SOU 1989171 Ny bostadsfinansiering. föreslås att nu- varande räntebidrag ersätts med s. k. räntelån. Det bostadsstöd som vid nu- varande regler lämnas i form av räntebidrag skall enligt utredningens förslag i stället ges i form av lån som återbetalas av fastighetsägaren vid ett senare tillfälle. Statens utgifter för räntebidrag skulle därmed reduceras avsevärt utan att orsaka omedelbara utgiftsökningar för berörda bostäder i samband med avskaffandet av räntebidragen.
Det förslagna systemet med räntelån och dess samverkan med de nya skat- tereglerna har analyserats ytterligare inom bostads- och finansdepartemen- ' ten med utgångspunkt bl. a. i de synpunkter som framförts vid remissbe- handlingen av samtliga utredningsförslag. Därvid framkom att ytterligare överväganden krävs. bl. a. avseende frågan om statliga och kommunala ga- rantier för lånen. frågan om kreditinstitutens upplåning vid räntelån samt frågan om hur befintliga län kan läggas om till räntelån. Det har därvid visat
sig vara praktiskt omöjligt att genomföra en sådan omläggning redan år 1991. De av mig föreslagna förändringarna av skattereglerna utgår därför från att systemet med räntebidrag skall vara kvar under år 1991. Därmed aktualiseras frågan om hur reglerna för räntebidrag skall justeras år 1991 med hänsyn till de nya skattereglerna.
De sänkta skattesatserna och de kompletterande fördelningspolitiska åt- gärderna bör enligt min mening delvis finansieras genom sänkta offentliga utgifter. RINK:s förslag skulle leda till en reducering av utgifterna för ränte- bidragen med ca 3.8 miljarder kr. för hyres- och bostadsrätt år 1991 utöver den justering som genomfördes i samband med skatteändringarna för är 1990. Räntebidragen skulle reduceras särskilt mycket i de senaste årgång- arna av fastigheter. vilket skulle leda till betydande utgiftshöjningar för år- gångar där bostadsutgifterna redan är förhållandevis höga. Mitt förslag om slopad fastighetsskatt för de senaste årgångarna av hyres- och bostadsrätts- hus motverkar sådana utgiftsökningar men utgiftsökningarna skulle ändå bli alltför stora för senare årgångar. Förutsättningarna har också ändrats jäm- fört med när RINK utarbetade sitt förslag genom de ökningar av den sam- manlagda energibeskattningen som följer av införande av miljöskatter enligt MlA:s förslag samt genom den utvidgade uttagsbeskattning för fastighets- skötsel i egen regi som jag föreslagit tidigare denna dag.
Sänkningen av räntebidragen bör därför begränsas jämfört med RINK:s förslag. En mindre reduktion av räntebidragen än i RINK-:s förslag leder å andra sidan till ytterligare finansieringskrav samtidigt som skattereformens finansiering genom sänktaloffentliga utgifter skulle reduceras.
En rimlig avvägning är därför att räntebidragen för hyres- och bostadsrätt reduceras med 1.8 miljarder kr. år 1991 i stället för med 3.8 miljarder kr. som i RINK:s förslag samt att den årliga upptrappningen av den garanterade. räntan för hyres- och bostadsrätt justeras till 0.35 procentenheter om nuva- rande räntebidragssystem med en fast upptrappning skulle vara kvar även '. efter år 1991. Det sålunda justerade beloppet för reducerade räntebidrag år 1991 och den, vid kvarvarande räntebidrag. 'något större budgetförstärk- ningen är 1992 och 1993 inräknas som en del av finansieringen av skatterefor- men och läggs ut som reducerade räntebidrag för hyres- och bostadsrätt i min redovisning av skattereformens fördelningseffekter.
Den garanterade räntan för nyproducerade egnahem bör, vid en kvarva- rande s. k. räntetrappa. åtminstone inte understiga den nuvarande nivån på 4.9 %. Den garanterade räntan för nyproduktion av hyres- och bostadsrätt bör på samma sätt åtminstone inte understiga 70 % av denna nivå.
Jag har i denna fråga samrått med chefen för bostadsdepartementet. Jag har därvid erfarit att han avser att i annat sammanhang framlägga precise- rade förslag om justering av räntebidragen för år 1991.
9.2.3. Mervärdeskatt och investeringsbidrag
Utgifterna för nyproducerade bostäder är höga jämfört med utgifterna för äldre årgångar. Den av mig förslagna höjningen av mervärdeskatten för byg- gande från reducerad till normal skattesats skulle. vid i övrigt oförändrade regler. öka denna skillnad. En kvarvarande-reducerad skattesats strider
, . ,
emellertid mot målen om en enhetlig och likformig mervärdeskatt och skulle därtill leda till en betydande budgetförsvagning jämfört med skatteutred- ningarnas förslag. .
Stora ökningar av bostadsutgifterna för nyproducerade bostäder innebär dock så stora nackdelar att effekterna av den höjda mervärdeskatten för byg— gande bör elimineras för permanentlmstäder åtminstone år 1991. Detta bör ske genom ett investeringsbidrag för ny- och ombyggnad av permanentbo- städer motsvarande den höjda mervärdeskatten för byggande på det sätt som förslogs av BKU. Vid min bedömning av skattereformens budgeteffek- ter avstår jag därför från att medräkna. den höjda mervärdeskatten för ny- oclt ombyggnad av permanentbostäder. .
Jag har i denna fråga samrått med chefen för bostadsdepartementet. Jag har därvid erfarit att han avser att i annat sammanhang återkomma med för- slag om investeringsbidrag.
9.2.4. Höjda bostadsbidrag
De förändringar av skatter och räntebidrag som genomförts för är 1990 leder i kombination med de nu redovisade förändringarna till förhållandevis stora och varierande ökningar av bostadsutgifterna. Den helt dominerande delen av hushållen får skattesänkningar som. tillsammans med- höjningen av barn- bidraget. skapar ett ekonomiskt utrymme även för en förhållandevis stor ök- ning av bostadsutgifterna.
Hushåll som erhåller bostadsbidrag och som har bostadsutgifter som un- derstiger de s.k. övre hyresgränserna får. vid gällande regler. automatisk kompensation för mellan 60 och 80 % av hyreshöjningen. vilket mildrar ef— fekterna för en ekonomiskt svag grupp. Denna automatiska ökning av bo- stadsbidragen måste beaktas i finansieringskalkylen.,
För att undvika att de höjda bostadsutgifterna leder till oacceptabla effek- ter för hushäll med låga inkomster föreslog BKU en höjning av bostadsbi- draget i kombination med en omläggning av reglerna. BKU:s förslag innebär en särskilt stor ökning av bidragen för hushåll med mycket höga bostadsut- gifter.
En sådan förändring av bostadsbidraget är angelägen av fördelnings- och bostadspolitiska skål med hänsyn till de ökade bostadsutgifterna. I mina be- räkningar av skattereformens budgeteffekter har jag därför räknat med en sammanlagd höjning av utgifterna för bostadsbidragen på 1.5 miljarder kr. I detta belopp ingår effekterna av att de genom skattereformen höjda bostads- utgifterna automatiskt leder till höjda bostadsbidrag. Resterande utrymme kan användas för en förändring av bostadsbidragen. t.ex. på det sätt som föreslås av BKU. Förslag i denna del kommer att redovisas av chefen för bostadsdepartementet i annat sammanhang.
9.3. Kompletterande fördelningspolitiska åtgärder
9.3.1. Inledning
Som nämnts ovan har jag erfarit att cheferna för social-. utbildnings- och jordbruksdepartementen samt statsrådet Persson föreslagit eller avser att fö-
reslä kompletterande fördelningspolitiska åtgärder i samband med skattere- formen. Min redogörelse här gäller i huvudsak åtgärdernas budgeteffekter för den konsoliderade offentliga sektorn samt åtgärdernas fördelningseffek- ter i kombination med de av mig föreslagna skatteändringarna.
9.3.2. Förbättringar för pensionärerna
För att inte de sämst ställda pensionärerna skall få sänkt standard genom höjningen av de indirekta skatterna 1991 krävs en höjning av pensionstill- skottet med 4 % av basbeloppet samt en höjning av de övre hyresgränserna för det kommunala bostadsbidraget (KBT) med "200 kr. samt vissa andra ju- steringar av KBT. Chefen för socialdepartementet avser att föreslå dessa åt- gärder samt vissa ht'ijningar av handikappersättning och vårdbidrag. [ kom- bination med de höjningar av KBT som uppkommer automatiskt vid nuva- rande regler genom de höjningar av bostadskostnaderna som orsakas av skattereformen leder dessa åtgärder till en budgetförsvagning med 1.6 mil- jarder kr. för den konsoliderade offentliga sektorn. Detta måste beaktas vid en bedömning av skattereformens totala budgeteffekter.
9.3.3. Förändring av inkomst efter skatt för pensionärer
En ökning av pensionstillskottet med 4 % av basbeloppet ger i kombination med de av mig föreslagna förändringarna av skattesatser, extra avdrag och grundavdrag de förändringar av inkomsten efter skatt från 1990 till 1991 som redovisas i tabell 9.1. Resultaten avser pensionärer som enbart har pensions"- inkomster och beaktar inte effekterna av automatiska och andra föränd- ringar av KBT. Pensionärer som erhåller KBT och har en bostadsutgift som understiger den övre h_vregränsen får därtill automatisk kompensation för i genomsnitt 911 % av de höjda bostadsutgifterna. vilket ger en ytterligare förbättring för en ekonomiskt svag grupp. Genom höjningen av de övre hy- resgränserna för KBT uppkommer en sådan ytterligare förbättring även för pensitmärer med KBT som nu har en hyra som överstiger de övre hyresgrän- serna. '
De i tabell 9.1 angivna förändringarna av reala inkomster efter skatt från 1990 till 1991 utgår från en ökning av de genomsnittliga priserna från 1990 till 1991 med 7.7 %- motsvarande cn underliggande inflation på 4.1 % och prisökningar genom skattereformen på 3.5 %. '
Förändringen av pensionärernas inkomster från 1989 till 1991 redovisas på samma sätt i tabell 9.2.
Tabell 9.1 Ökning av inkomst efter skatt från 1990 till 1991 för ålderspensionärer. Basbelopp år 1991 = 31 200 kr. Prisökning 1990-91 = 7.70%. Kommunalskatt = 31 %.
Lön före pensionering Ensamstående pensionär med Gift pensionär med
basbelopp i kr. ATP + normal enbart ATP ATP + normal enbart ATP år 1991 annan pension annan pension
nominell real nominell real nominell real nominell real ökning, ökning. ökning. ökning. ökning, ökning. ökning, ökning. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr.
1 "2 3 4 5 6 7 8 9 10
0 () 0 3 438 92 3 438 92 3 175 219 3 175 219 1.5 46 800 3319 317 3438 92 3556 444 3175 219 5 78 000 4 344 341 - 3 777 46 4 081 468 3 514 173 5 109 200 5 103 337 5 199 814 5 237 833 4 936 942 5 140400 8 998 3 236 5 821 720 9 285 3780 7 265 2 433
5.5 171600 11949 5158 10088 4105 11416 4 882 9 759 4 034 6.5 202 800 14 080 6 260 12 107 5 242 13 546 5 983 1 1 574 4 967 7.5 234000 18535 9686 13922 6175 17273 8681 13 388 5 899 8.5 265 200 20 776 l 1 145 - - — 20 438 10 999 - -
10.0 312000 24247 13551 - - 23337 12 832 ' . - 12.0 374 400 30 987 - 18 870 - - . 30 077 18 151 . - - 15,0 468 000 41 164 26915 - - 40 254 26 197 - - 20 0 624 000 58 015 40 214 - - 57 105 39 495 - - -
619 '
Tabell 9.2 Ökning av inkomst efter skatt från 1989 till 1991 för ålderspensionärer. Basbelopp år 1991 = 31 200 kr. Prisökning 1989-90 = 7,90% och 1990-91 = 7,70%. Kommunalskatt = 31 %.
Lön före pensionering Ensamstående pensionär med Gift pensionär med
basbelopp i kr. ATP + normal enbart ATP ATP + normal enbart ATP år "1991 annan pension annan pension
nominell real nominell real nominell real nominell real ökning. ökning. ökning. ökning. ökning. ökning. ökning. ökning. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr.
1 2 3 '4 5 6 7 8 9 10
, 0 6 624 97 6 624 97 6 046 280 6 046 280 46 800 7 245 . 413 6 624 97 6 667 596 6046 280 78 000 8424 614 7413 134 7846 797 6871 354 109200 10471 1 173 9897 1 343 10362 1770 9319 1 526 140400 15956 '4 715 11699 1 749 14888 4149 12540 3 113
cunt/jmf, D—Nm—r
171600 20179 6 931 16 872 5 201 19111 6365 15 803 202 800 24 402 9 146 20 484 7 092 . 23 381 8 627 19 416 234 000 29 583 12 320 "24 097 8 985 27 828 1 1 067 23 076 265 200 33 601 14 813 ' - 32 770 14 355
Om?!” (TOGO Väl/*;U'Nfi #00 (">th VDCI'NOG
10.0 312000 38 367 17 500 - - 37 338 16844 ' ' 12 .0 374 400 48 470 24 831 - - 47 100 23 834 15 .0 468 000 63 589 35 792 ' . ' . 62 219 34 795 20.0 624000 ' 88 811 54 084 - - - 87 441 53 087
9.3.4. Höjt barnbidrag och avvecklade "livsmedelssubventioner
Chefen för socialdepartementet hur tidigare denna dag föreslagit en höjning ' av barnbidraget med hänsyn till de genom skattereformen höjda bostads- kostnaderna och med hänsyn till att många barnföräldrar som arbetar deltid får en förhållandevis begränsad skattelättnad. Statsrådet Persson kommer senare denna dag att föreslå en motsvarande höjning av studiebidraget för barn i gymnasieskolan. För att till barnfamiljer koncentrera det stöd som nu utgår i form av livsmedelssubventioner avser chefen för jordbruksdeparte- mentet att föreslå att livsmedelssubventionerna avvecklas och att bespa- ringen används i samband med höjningen av barnbidraget. Barnbidraget fö- reslås därmed bli höjt från 6 720 kr. per år 1990 till 9000 kr. år 1991 och 10020 kr. fr.o.m. år 1992. Med hänsyn tagen till delfinansieringen genom sänkta livsmedelssubventioner beräknas budgetförsvagningen uppgå till 3.8 miljar- der kr. för genomsnittet av 1991. 1992 och 1993. vilket måste beaktas vid en bedömning av skattereformens totala budgeteffekter.
9.3.5. Ökade studiemedel och reducerade subventioner
Studerande påverkas av skattereformens finansiering bl.a. genom höjda in-. direkta skatter utan att få en motsvarande inkomstskattesänkning. Statsrå- det Persson avser därför att föreslå åtgärder för studerande med studiemedel från och med år 1991. Ändringen av kapitalbeskattningen föranleder därtill justeringar i det nya och det gamla studiemedelssystemet. Dessa justeringar finansierar åtgärderna för studerande med studiemedel på kort sikt. En viss budgetförstärkning uppkommer på lång sikt. vilket beaktas i min bedömning av skattereformens totala budgeteffekter.
9.4. Sammanställning av budgeteffekter
9.4.1. Inledning
[ detta avsnitt redovisar jag skattereformens budgeteffekter för den konsoli- derade offentliga sektorn. dvs. för staten. kommunerna och socialförsäk- ringssektorn. Beräkningarna avser budgeteffekter av de nu föreslagna för- z'indringarna fr.o.m. år 1991 jämfört med ett läge med oförändrade regler. Budgeteffekterna av skatteändringarna från år 1989 till år 1990 har tidigare redovisats i prop. 1989/90:50.
Budgetutfallet blir olika för olika är. bl.a. som en följd av särskilda över- gångsregler inom ett antal områden. Inom dessa områden redovisar jag. på samma sätt som RINK, de beräknade budgeteffekterna för åren 1991. 1992 och 1993 samt på lång sikt. Redovisningen på lång sikt gäller budgeteffek- terna cxkl. alla övergångsregler och -effekter. .I samtliga fall baseras beräk- ningarna på 1991 års prognostiserade förhållanden. Beloppen redovisas i 1991 års penningvärde. '
Jag ktmimenterar i första hand de kortsiktiga budgeteffekterna som avser genomsnittet av resultaten för åren 1991. 1992 och 1993 och som redovisas i den första kolumnen i följande tabeller.
Beräkningarna baseras i huvudsak på antaganden om oförändrade förhål-
. Prop. 1989/9011 10
landen avseende resursanvändning och priser m.m. Jag har emellertid tagit. hänsyn till att förändring av en skatt i många fall påverkar underlaget för andra skatter. t.ex. genom att en ökning av socialavgifterna reducerar basen för inkomstskatten satnt att en ändring av en punktskatt påverkar basen för mervärdeskatten. 1 finansierings- liksom i fördelningsberäkningarna har jag antagit att den ökade heskattttingen av bl.a. olika löneförmåner övervältras på löntagarna. dvs. arbetsgivarens kostnad antas vara oförändrad. Särskilt på kort sikt kan en del av skatteökningen bäras av arbetsgivarna. vilket i så fall ger en större budgetförstärkning genom inkomstskatt och socialavgifter. Å andra sidan uppkomtner en budgetförsvagning bl. a. genom sänkt bolags- skatt samt genom ökade utgifter för offentligt anställda.
9.4.2. Skattebortfall genom ändrade skattesatser m.m.
Budgeteffekterna av ändrade skattesatser och grundavdrag m.m. redovisas i tabell 9.3.
Tabell 9.3 Budgeteffekter av ändrade skattesatser m.m.. miljarder kr.
Annat resultat
Kort sikt genomsnitt . lång 1991—1993 (1991/1992/1993) sikt Sänkt statlig skatt utöver effekt av indexreglering —53.4 . Övergång till separat kapitalbe- skattning utan grundavdrag +2.9 Schztblottat-'t'lt".tg höjs från 3 000 till 4 000 kr. -1.2 Förhöjt grundavdrag för låg- och mellaninkomsttagare -4.6 Extra avdrag ersätts med särskilt grundavdrag för pensionärer ut- _ över förhöjt grundavdrag + 1.0 (+ 1.7/+ l.7/-0.4) -0.4 Kvotering av avdrag för pen- sionspremier upphör -0.7 SUMMA -56.0 . (-55.3!-55.3/-57.4) . -57.4
Skattebortfallet genom sänkta skattesatser utöver skattebortfallet vid index- reglering uppgår till 53.4 miljarder kr.. vilket redovisas på den första raden i tabell 9.3. Beloppet har framräknats på följande sätt. Övergång från nuva- rande grund- och tilläggsbelopp till en statlig skatt på 20 % av underlaget för grundbelopp överstigande 170 000 kr. — motsvarande en taxerad inkomst på 180000 kr. - ger ett skattebortfall på 59.6 tniljarder kr. vid i övrigt oföränd- rade skatteregler. Liksom vid förändringen av skattereglerna för år 1990 fi- nansieras emellertid endast skattebortfall utöver det skattebortfall som skulle ha uppkommit vid indexreglcradc skatteskalor. Detta är motiverat med hänsyn till att inflationen i annat fall skulle leda till en automatisk ök-
ning av skatteuttaget. Fr.o.m. 1991 undviks denna effekt genom indexregle- ring av skiktgräns och grundavdrag.
Indexreglering av skiktgräns och grundavdrag enligt de av mig nu före- slagna reglerna med utgångspunkt från en.underliggande inflation från 1990 till 1991 på 4.1 % skulle gett ett skattebortfall på 6.2 miljarder kr. Därmed återstår 53.4 miljarder kr.. som skall finansieras. .
Övergången till separat kapitalbeskattning utan grundavdrag och med en skattesats på 30 % beräknas ge en budgetförstärkning på 2.9 miljarder kr. Förklaringen är att underskotten för egnahem och det nuvarande inkomst- slaget kapital är väsentligt högre än motsvarande överskott. Detta berori sin tur på att ränteutgifter är fullt avdragsgilla medan bl. a. realisationsvinster beskattas i en mera begränsad utsträckning vid nuvarande regler.
Det av fördelningspolitiska skäl förhöjda grundavdraget för låg- och mel— laninkomsttagare ger ett skattebortfall på 4.6 miljarder kr.
Övergången från nuvarande extra avdrag till ett särskilt grundavdrag för pensionärer beräknas ge en budgetförstärkning med i genomsnitt 1,0 miljar- der kr. för år 1991—1993 och med 1.7 miljarder kr. för år 1991 och 1992. Fr.o.m. år 1993 avtrappas den särskilda grundavdraget endast mot pensions- inkomster. varvid det i stället uppkommer en budgetförsvagning på 0.4 mil- jarder kr. Trots att denna delpost ger en budgetförstärkning år 1991 blir det totala grundavdraget för pensionärer större än summan av nuvarande grund- avdrag oeh extra avdrag redan detta år. Förklaringen är att även pensionärer gynnas av det förhöjda grundavdraget för låg- och mellaninkomsttagare. När anknytningen till kapitalinkomster och förmögenhet upphör år 1993 ger detta en ytterligare ökning av pensionärernas grundavdrag.
Skattesänkningarna år 1990 finansieras delvis genom att avdrag endast medng för 75 % av pensionspremier. Då denna kvotering upphör år 1991 uppkomntcr ett tillkommande finansieringskrav på 0.7 miljarder kr.
Sammantaget ger de sänkta skattesatserna och övriga här beaktade för- ändringar ett skattebortfall på i genomsnitt 56.0 miljarder kr. för åren 1991- 1993.
Skattebortfallet begränsas av att de sänkta skattesatserna reducerar skatte- lättnaden för i första hand underskottsavdrag i det nya inkomstslaget kapital avseende egnahem. bostadsrätter och aktieplaceringar. De i tabell 9.3 beak- tade skatteändringarna reducerar skattelättnaden för dessa underskottsav— drag med 6.9 miljarder kr. Den totala skattelättnaden för inkomster före un- derskottsavdrag i det nya inkomstslaget kapital uppgår således till 62.9 mil- jarder kr. Det reducerade värdet av dessa underskottsavdrag finansierar så- ledes cirka l.."10 den totala skattesänkningen för inkomster före underskotts- avdrag. '
9.4.3. Budgeteffekter inom olika inkomstslag m.m.
De beräknade budgeteffekterna av basbreddningar inom inkomstslaget tjänst m.m. redovisas i tabell 9.4.
Tabell 9.4 Budgeteffekter för inkomstslaget tjänst m.m.. miljarder kr.
Kort sikt Annat resultat genomsnitt lång 1991—1993 (1991/1992/1993) sikt
lnkomstslaget tjänst utvidgas
till allmän uppsamlingspost 0.1
Höjt värde för bilförmån 1.1
Skärpt beskattning av mål— tidssubventioner 2.3
Skärpt beskattning av för- månliga lån från arbetsgivare 0.3
Slopad skattefrihet för förmå— ner upp till 600 kr. 0.3
Beskattning av AGB. AGS. TFA m.fl. försäkringsförmå- ner 0.3 0,7
Beskattning av vissa kost-
nadsersättningar 0.4
Skärpt traktamentsbeskatt- ning 2.5
Skärpta regler avseende per- sonalvård. värdering till marknadspris. förmåner för anställda i trafik— och reseby- råföretag. bär- och svamp- oeh kottplockning. utländska forskare. ny sextttanadersre— gel m.m. 0.3
Slopade skattereduktioner
för hemmamake 0.1
Soeialavgifter för överskju- tande ersättning vid bilresor i tjänsten ()_4
Minskad skattereduktion för fackföreningsavgifter 0.6
SUMMA 8.7 9.1
Den sammanlagda budgetförstärkningen på 8.7 miljarder kr. fördelas mellan en ökning av inkomstskatten med 5.6 miljarder kr. och en ökning av skatte- delen av socialavgifterna med 3,1 miljarder kr.
Övergången till likformig beskattning medför att skattebetingade löneför- måner i många fall ersätts med kontantlön. Vid en oförändrad kostnad för arbetsgivaren påverkar detta inte beräkningarna eftersom den ökade kon- tantlönen då blir föremål för socialavgifter och inkomstskatt.
För att bedöma hur skatteuttaget ändras inom ett visst område måste man beakta inte bara effekten av basbreddningarna som redovisas i tabell 9.4-9.6 utan äVen effekten av de sänkta skattesatserna som redovisas i tabell 9.3. Som exempel kan nämnas att det samlade skatteuttaget för bilförmån ökar
med mindre än det belopp på 1.1 miljarder kr. sotn redovisas i tabell 9.4 ef- tersom sänkningen av skattesatserna leder till lägre skatt för 30 % av nybils- priset. som utgör skattepliktig inkomst vid 1990 års regler. För närmare be- skrivning av förslagen som anges i tabell 9.4 hänvisar jag till vad jag anfört tidigare i avsnitt 5.
Budgetel'fekterna av de föreslagna förändringarna för inkomstslaget kapi- tal redovisas i tabell 9.5.
Tabell 9.5 Budgeteffekter för inkomstslaget kapital m.m., miljarder kr.
Kort sikt Annat resultat genomsnitt lång 1991—1993 (l99l/1992'l993) sikt Reducerad skattelättnad för un- derskottsavdrag 6.9 Slopat extra avdrag för kapitalin— komster 1.6 Beskattning av allcmanssparandc och sparobligationcr 1.6 (1.5/l .6/l.7) 2,2 Full reavinstbeskattning av aktier o.dyl. 5.0 Beskattning av pensionsfonder 5.1 (6.2/5.039) 3.2 Slopad schablonintäkt och ökad fastighetsskatt l'ör småhus 2.4 (2.0/1 .8/3.4) 1.6 Ökad reavinstbeskaltning av eg- nabctn och fritidshus 2.0 (1.7/2.0f'2.2) 2.5 Höjd fastighetsskatt för hyrcs- . och bostadsrätt 2.4 (2.3!2.4/2.4) 4.0 Reducerade räntebidrag 2.0 ( ] san/2.3) ' 3.s Ökad reavinstskatt' för bostads- . rätt 0.3 (0.2/0.2/0.3') 0.4" Skärp beskattning vid uthyrning _ av privatbostad 0.9 Kvoterat avdrag för nettorånte- utgifter utöver 100000 kr. 0.5 Övriga skärpningar av kapitalbe- skattningen sotn skärpt reavinst- beskattning av skuldebrev. optio- ncr. terminer och övrig lös egen- dom samt generell kvotering av reaförluster 0.3 SUMMA 30.9 (30.9!30.3/31.4) 32.9
De ft'ireslagna reglerna för reavinstbeskattning av allemansfonder. fastighe- ter och bostadsrätterinkluderar övergångsregler som ger en mindre budget- förstärkning på kort än på lång sikt.
Beskattningen av pensionsfonder beräknas ge en över tiden sjunkande
budgeteffekt dä skatteuttaget i fonderna leder till en allt större reduktion av underlaget för inkomstskatt som en följd av övervältring i fortn av i första hand lägre löner.
För närmare beskrivning av de förslag som anges i tabell 9.5 hänvisar jag till vad jag anfört tidigare i avsnitt () och 7.
[ tabell 9.6 redovisas budgeteffekterna för inkomstslaget näringsverksam- het m.m.
'1'ahell 9.6 Butlgetcfl'ekter avseende näringsverksamhet. särskild löneskatt m.m., mil- jarder kr.
Kort sikt Annat resultat genomsnitt läng 1991-1993 (1991/'199'2/1993) sikt
Nominell retwinstbeskattning av näringsfastigheter 1.0 (0.8/1.0!LZ) "2,0
Begränsade avdrag för personbil och traktamente inom enskild nä- ringsverksamhet 0.6
Avskattning inom enskild nä- ringsverksamhet. ränteeffekt 0.2 ()
Begränsade avdrag för under- skott i näringsverksamhet 1.5 (l.8!'1.5/1,3) .0.5
Slopat grundavdrag för passiv nä- ringsverksamhet 0.2
Ränte fördelning 0 1.0
Övriga föränt'lringar inom nä- ringsverksamhet som beskattning
av mangardsbvggnader som pri- vatbostad. ej klyvning av bygg- nad vid blandad användning m.m. 0.3
Särskild löneskatt för passiv nä- ringsverksamhet samt för lön och aktiv näringsverksamhet efter 65 är 1.4
Särskild löneskatt pii arbetsgiva— res pensitmspremier 4_0
SUMMA 9.2 (9.3/"9.2/92') 10.0
Budgeteffekterna avseende näringsverksamhet är särskilt svåra att bedöma. bl. a. som en följd av bristande statistiskt underlag samt osäkerhet om hur näringsidkarna kommer att utnyttja de nya reserveringsntöjligheterna.
Regeln om att underskott i näringsverksamhet i princip endast får kvittas mot framtida överskott i samma förvärvskälla ger en förhållandevis stor bud- getförstärkning är 1991 medan den långsiktiga effekten blir mera begränsad.
För närmare beskrivning av de olika förslagen som anges i tabell 9.6 hänvi- sar jag till vad jag anfört tidigare i avsnitt 8. '
Prop. 1989/90: 1 10
Budgetcffekterna av mina förslag avseende indirekta skatter redovisas i tabell 9.7.
Tabell 9.7 Budgeteffekter avseende indirekta skatter, miljarder kr.
Kort sikt Annat resultat genomsnitt lang 1991—1993 (1991/'1992/1993) sikt
i'l/Ierrärdexkul!
Byggnadsverksamhct minus in- vesteringsbidrag 2.0
Uttagsbeskattning för fastighets-
skötsel m.m. i egen regi 1.0
Fastighctsförvaltning 0.8
Fjärrvärme 1.8
'l'illkommer genom helarseffekt för övrig energi 1.7
Pcrsontransporter 2.0
Nöjen exkl. bio 0,1
Teletjänstcr 1.0
Frisör och skönhetsvård 0.7
Övriga basbreddningar för mer- värdeskatten 0.4
MinÖ- och Övriga punk/skuller
Koldioxidskatt (nettoet'fekt av koldioxidskatt och med 50 % re-
ducerade energiskatter) 3.1
Svavelskatt 0.5 0
Slopade punktskatter -0.7 (0.0!(.l.0/-2.0) -2.0
SUMMA 14.4 (15.1/15.1/13.l) 12.6
För närmare beskrivning av de olika förslagen som anges i tabell 9.7 hänvisar jag till vad jag anfört i propositionen om reformerad mervärdeskatt m.m.
Hänvisningar till S9-4-3
9.4.4. Budgeteffekter avseende reformerad beskattning av juridiska personer
De av mig föreslagna förändringarna jämförda med URF:s förslag om be- skattning av aktiebolag och andra juridiska personer innebär vissa budget- förstärkningar. I några avseenden har de finansieringsberäkningar som redo- visats av URF uppdaterats med hänsyn till utvecklingen efter är 1986. som utgjorde slutår för URF:s bedömning.
De av mig framlagda förslagen avseende inkomstbeskattningen av juri- diska personer beräknas ge ett visst bidrag till finansieringen av de sänkta
skattesatserna för hushållens arbete och sparande. 1 tabell 9.8 redovisar jag storleken på detta finansieringsbidrag och dess fördelning mellan icke-finan- siella företag (exkl. fastighetsförvaltning) och övriga företag. där den största enskilda gruppen utgörs av banker och liknande institutioner. Finansierings- bidraget redovisas också uppdelat på förändring av den löpande beskatt- ningen oeh ränta på de avskattningsbelopp som uppkommer vid övergangen genom väsentligt reducerade skattemässiga reserveringar. Avskattningsbe- loppen har därvid nuvärdeberäknats med hänsyn till den föreslagna f_vra- åriga avskattningsperimlen.
Tabell 9.8 Budgeteffekter genom reformerad beskattning av juridiska personer. mil-
jarder kr. Löpande skatt Avskattning Summa [Icke—finansiella företag -1.8 1.0 -0,8 Ovriga företag 0.9 1.1 2.0 Summa —0.9 2.1 1.2
Riksdagen har tidigare i år beslutat om ett borttagande av den särskilda om- sättningsskatten på vissa värdepapper på penning- och obligationsmarkna- derna. Jag kommer senare i dag att föreslå en halvering av omsättningsskat- ten pä aktier. Sammantaget beräknas detta ge ett inkomstbortfall på 0.8 mil- jarder kr. Detta inkomstbortfall finansieras i sin helhet genom särskilda skärpningar av fi'iretagsbeskattningen jämfört med URF:s förslag. nämligen genom borttagande av den schablonmässiga värderingen av lager i form av utlåning till allmänheten för banker m.fl.. slopad avskattningsrabatt för dessa företag samt till viss del genom slopad avskattningsrabatt för icke-fi- nansiella förctag. Skattebortfallet frän ändrad omsättningsskatt liksom fi- nansieringen av denna genom en på detta sätt skärpt företagsbeskattning jämfört med URF:s förslag ligger utanför tabell 9.8 och övriga här redovi- sade tabeller. Den totala skatteökningcn för företagen uppgar säledes till 0.8 miljarder kr. utöver de 1,2 miljarder kr.. som redovisas i (wanstäende tabell.
Avskattningen av tidigare skattemässiga reserveringar beaktas således i form av en ränta på de nuvärdeberäknade avskattningsbeloppen vid dessa finansieringskalkvler. Denna ränteeffekt avviker givetvis från likviditetsef- fekten för företag och offentlig sektor. Likviditetsmässigt kan finansierings- bidragen för inkomståren 1991-1994 beräknas till igenomsnitt 6.6 miljarder kr.. där 2.9 miljarder kr. avser icke-finansiella företag medan resterande 3.7 miljarder kr. avser övriga företag.
Intäkterna från denna avskattning bör användas för nedskrivning av stats- skulden för att varaktigt uppnå den i finansieringskalkylen beaktade ränteef— fekten samt med tanke på att avskattningen kan väntas reducera företagens finansiella nettosparande.
9.4.5. Dynamiska effekter
RINK beaktade i sina finansierings- och fördelningskalkyler att skatterefor- men kan väntas öka de totala inkomsterna och därmed underlaget för olika
skatter genom ett ökat utbud av produktiva resurser och genom en samhälls- ekonomiskt mera effektiv användning av befintliga resurser. På kort sikt räk- nade RINK med en produktionsökning motsvarande en ökning av arbetsin- komsterna med 1 (E%: medan beräkningarna på lång sikt baserades på en ök- ning av arbetsinkomsterna med 4 %.
RINK anförde därvid att sådana s. k. dynamiska effekter bör beaktas vid en utvärdering av reformens finansierings- och fördelningseffekter eftersom reformens fördelar i annat fall underskattas på ett systematiskt sätt. Skatte- reformen framstår då som ett s. k. nollsummespel där vissa förlorar vad andra vinner. RINK baserade sin bedömning av skattereformens dynamiska effekter på ett flertal studier som utförts av framstående forskare inom om- rådet och som publicerades som bilagor till betänkandet.
Jag delar RINK:s bedömning att skattereformens fördelar undervärderas om hänsyn inte tas till att skattereformen reducerar skattcystemets snedvri- dande effekter och stimulerar till ett ökat arbetsutbud och ett ökat sparande jämfört med ett läge med oförändrade skatteregler. Samtidigt finns det starka skäl för restriktivitet när det gäller att som finansiering inräkna effek- ter som är osäkra.
En allmän skärpning av finansieringen jämfört med skatteutredningarnas förslag skapar emellertid betydande problem. Utredningarna har för sin fi- nansiering utnyttjat möjliga basbreddningar i osedvanligt stor uträckning. "Tillkommande finansiering genom allmänt höjda skattesatser jätnfört med utredningarnas förslag strider mot reformens huvudinriktning med sänkta skattesatser i kombination med breddade skattebaser. En skärpt finansiering skulle också förstärka de övergångsproblem som ändå kan uppkomma för många hushåll som av olika skäl betalat läg skatt i förhållande till sin inkomst vid de tidigare skattereglerna.
Vid en samlad bedömning finner jag att skattereformens fördelaktiga ef- fekter för utbudet och användningen av produktiva resurser bör beaktas i finansicringsberäkningarna med samma nominella belopp som i RINK. dvs. med 5 miljarder kr. avseende genomsnittlig budgetförstärkning för åren "1991-1993. Eftersom RINK:s beräkningar avsåg 1989 års förhållanden me— dan mina beräkningar avser 1991 års förhållanden innebär detta en viss skärpning jämfört med RINK:s förslag. Jag vill också betona att dessa dyna- miska effekter inte endast avser ökat arbctsutbud. Huvuddelen av effekten på skattebasen kan mycket väl uppkomma genom en samhällsekonomiskt mera adekvat användning av befintliga resurser samt genom att skattebasen i mindre utsträckning urholkas genom skatteanpassning. skatteplanering och skattefusk. De senare effekterna kan vara betydande med hänsyn till att jämförelsealternativet är oförändrade skatteregler vid en allt mera interna- tionaliserad kapital- och arbetsmarknad.
9.4.6. Sammanställning av budgeteffekter
En sammanställning av samtliga här diskuterade budgeteffekter ger följande resultat.
Tabell 9.9 Sammanställning av budgeteffekter miljarder kr.
Kort sikt Annat resultat genomsnitt lång l99l-1993 (1991/1992'1993) sikt Budgetförst'agningar Skattebortfall genom sänkta skattesatser m.m. för inkomster före underskottsavdrag (56.0+6.9) 62.9 (62.2!62.2/64.3) 64.3 Höjt pensionstillskott och höjd KB'l' 1.6 Ändrade studiemedel _ 0.0 0.8 Höjda bostadsbidrag 1.5 Höjda barnbidrag utöver slopade livsmedelssubventioner 3.8 (2.5!4.5/'4.5) 4.5 SUMMA 69,8 (67.8/69.8,-'71.9) 72.7 Budgetfömiärkningar Arbetsinkomster 8.7 9.1 Kapitalinkomster 30.9 (309/303613) 32.9 Enskild näringsverksamhet och särskild löneskatt 9.2 (9.3/92192) 10.0 Indirekta skatter 14.4 (15.1/15,1/13,1) 12.6 Aktiebolag och andra juridiska personer 1.2 -0.9 Dynamiska effekter 5.0 (2.515.0/'7.5) 20.0
SUMMA (39.4 (67.7!69.5/71,1) 83.7
9.5. Fördelning mellan stat och kommun
Som jag nämnt tidigare gäller finansieringsberäkningarna de samlade effek- terna för den konsoliderade offentliga sektorn. RINK förslog att åtgärder skall vidtas så att skattereformen ger ett balanserat utfall för stat och kom- mun. ] annat fall skulle budgeteffekten av de sänkta statliga skattesatserna belasta staten medan en betydande del av budgetförstärkningen genom basbreddningar skulle tillfalla kommunerna.
Som framhölls i anslutning till förslaget om inkomstskatten för är 1990 (prop. 1989/90:50) instämmer jag i RINK:s uppfattning att skattereformen bör ge ett budgetmässigt neutralt utfall i förhållandet mellan stat och kom- mun. Därvid bör givetvis samma beräkningar användas som i här redovisade finanseringskalkylen bl.a. avseende skattebaser och basbreddningar. genom att jämförelsen vid frånvaro av en skattereform avser indexreglering av skiktgräns och grundavdrag samt genom att dynamiska effekter beaktas.
Förslag som upprätthåller sädan neutralitet kommer att lä gas fram i kom- pletteringspropositionen. RINK föreslog ocksä ätgärder för att motverka höjningar av uttaget av kommunalskatt när den statliga inkomstskatten i princip slopas för förvärvsinkomster för en helt övervägande del av medbor- garna. Bl.a. i detta syfte avser rcgeringen att i kompletteringsproposition fö- resla ett förbud mot kommunala skattehöjningar för åren 1991 och 1992.
9.6. Budgetmässig behandling av intäkt från avskattning
Jag har tidigare redogjort för den avskattning som uppkommer genom före- tagens reducerade reserveringsmöjligheter. .Jag har också berört att intäk- terna frän denna avskattning skall användas för nedskrivning av statsskulden för att varaktigt uppnä den i finansieringskalkylen beaktade ränteeffekten samt med tanke pä att avskattningen kan väntas reducera företagens finan- siella nettosparande. Jag skall nu ta upp en budgetteknisk fräga i detta sam- manhang.
Intäkterna frän avskattningen av juridiska personers reserver bör redovi- sas över en ny inkomsttitel benämnd Avskattning av företagens reserver. Re- geringen bör uppdra åt riksskatteverket att ombesörja att inflytande medel ställs till riksgäldsktmtorets förfogande i syfte att minska statsskulden.
De reducerade reserv-'eringsmöjligheterna leder ocksä till en viss avskatt- ning för enskilda näringsidkare och handelsbolag. lntaktcrna fran denna av- skattning utgör dock i huvudsak kommunal inkomstskatt och kan därför inte användas för att reducera statsskulden. Av detta skäl samt av förenklingsskäl föreslär jag inga särskilda regler för den budgetrnässiga behandlingen av in- täkterna frän avskattningen av enskilda näringsidkare och handelsbolag.
9.7. Fördelningseffekter
9.7.1. Horisontell rättvisa
En viktigt mål för den av mig förslagna skattereformen är att skatteuttaget i väsentligt större utsträckning skall baseras pä den skattskyldiges faktiska inkomst i ekonomisk mening. dvs. att den horisontella rättvisan förbättras. En sädan förbättrad fördelningspolitisk träffsäkerhet uppnäs bl.a. genom en mera likformig beskattning av kontantlön och olika typer av löneförmåner. Därmed fär skattskyldiga med samma faktiska inkomst i större utsträckning betala samma skatt oberoende av om arbetsinsatsen ersätts genom kontant- lön eller genom olika typer av löneförrnäner. Den mera likformiga beskatt- ningen av kapitalinkomster innebär på samma sätt att individer och hushåll med samma faktiska kapitalinkomst fär betala en mera likartad skatt obe- roende av om sparandet sker direkt i hushållen eller indirekt i t.ex. företag och pensionsfonder oberoende av om ersättningen utgär i form av utdelning. ränta eller extra intäkt vid försäljning av tillgängen och oberoende av hur kapitalinkornsterna fördelas inom hushället.
Förutom dessa steg i riktning mot en mera likformig beskattning av olika typer av arbets- och kapitalinkomster föreslär jag också ett flertal särskilda ätgärder för att förebygga skatteplanering och skattefusk. vilket ocksä skall
förbättra den fördelningspolitiska träffsäkerheten. Som exempel kan näm- nas att avdragen för reaförluster, underskott och ränteutgifter begränsas på olika sätt.
Sammantaget innebär dessa ätgärder att personer som vid nuvarande reg- ler betalar läg skatt i f("irhällande till sin inkomst. t.ex. som en följd av omfat- tande skattefria förmåner eller skatteplanering. tenderar att få höjd skatt. Personer som endast har kontantlön och små avdrag tenderar att få sänkt skatt. Ekonomiskt svaga grupper skyddas genom särskilda förbättringar för barnfamiljer. pensitmärer och studerande samt genom det förhöjda grundav- draget för låg- och mellaninkomsttagare.
9.7.2. Utvärdering av fördelningseffekter
En isolerad sänkning av marginalskatterna är inte fördelningspolitiskt accep- tabel eftersom personer med höga inkomster skulle gynnas i alltför stor ut- sträckning. Den av mig föreslagna sänkningen av marginalskatterna kombi- neras därför med långtgående ätgärder som förbättrar den fördelningspoli- tiska träffsäkerheten samtidigt som stödet till ekonomiskt svaga grupper ut- ökas.
Fördelningseffekterna av en isolerad marginalskattesänkning kan i viss män belysas genom beräkning av skatteändringarna förolika inkomstniväer. En sädan redovisning är emellertid irrelevant för den nu föreslagna skattere- formen cftersom effekterna av övriga ätgärder dä inte beaktas. I detta lik- som i mänga andra avseenden mäste skattereformen inkl. kompletterande fört'lelningspolitiska ätgärder ses som en helhet.
lnom finansdepartementct har därför skattereformens fördelningseffek- ter utvärderats genom omfattande beräkningar som beaktar inte bara de sänkta skattesatserna utan också kompletterande fördelningspolitiska åtgär- der samt den samlade finansieringen genom basbreddningar för olika skat- ter. Beräkningarna baseras på statistiska uppgifter om ca 9 000 hushåll från statistiska centralbyråns inkomstfördelningsundersökning är 1987. varvid in- komstförhällanden m.m. framskrivits till är 1991.
En central l't'irdelningspolitisk fräga är hur skattereformen som helhet på- verkar ekonomisk standard för olika personer. Ekonomisk standard bestäms i första hand av hushällets och inte av den enskilde individens ekonomiska förhz'tllanden. De skatteändringar som nu föresläs kompletteras också med åtgärder som direkt riktar sig till hushållen som höjda bostads- och barnbi- drag. Även andra av mig föreslagna ätgärder. som t.ex. beskattning av barns kapitalinkrunster. fär ktmsekvenser för hushällcns ekonomi. Endast genom beräkningar på hushällsnivä är det möjligt att på ett adekvat sätt belysa ef- fekterna av skattereformen. Beräkningarna avser därför den förändring av hushällets disprmibla inkomst. dvs. inkomst efter skatt och bidrag. som upp- kommer genom skattereformen jämfört med ett läge med oförändrade reg- ler.
Vid dessa beräkningar har huvuddelen av den kortsiktiga finansiering av skattesi'tnkningar och kompletterande fördelningspolitiska åtgärder som an- ges i tabell 9.3-9.8 fördelats ut som en sänkning av hushållens disponibla in- komst i första hand genom att regeländringarna beaktats explicit och i andra
63 l
hand genom att budgetförstärkningarna fördelats ut schablonmässigt med utgångspunkt från olika statistiska uppgifter.
Beräkningar av denna typ är osäkra då de baseras på en urvalsundcrsök- ning. varvid statistiska slumpfel introduceras. [ små grupper samt i extrem- grupper är slumpfelen av särskilt stor betydelse. Beräkningarna är ofullstän- diga dä de i huvudsak baseras på antaganden om oförändrade förhållanden avseende resursanvändning. priser. löner och räntor. Av skattereformen or- sakade dynamiska effekter i form av effektivitetsvinster och andra orsaker till ökad produktion beaktas därför på ett högst schablonmässigt sätt genom att jag. i likhet med RINK. inkluderar en allmän ökning av arbetsinkoms- terna med en procent. Som jag tidigare betonat skall detta ses som en metod att beakta alla orsaker till ökad total produktion och förutsätter således inte att arbetstiden ökar med en procent.
En annan felkälla är att beräkningarna baseras på de data som är tillgäng- liga i den aktuella urvalsundersökningen som avser förhz'lllandena under ett enstaka är. Begränsningar i det statistiska underlaget. som t.ex. avsaknaden av uppgifter huruvida personer i urvalet har vissa löneförmåner. leder till att de föreslagna regeländringarna i flera fall måste beaktas på ett högst scha- blonmässigt sätt.
En ytterligare mera allmän brist är att resultaten avser genomsnittlig för- ändring av den disponibla inkomsten för resp. grupp medan skillnaderna inom gruppen kan vara betydande. Denna brist motverkas dock av att hus- hållen uppdelas i grupper på flera olika sätt. vilket belyser fördelningseffek- terna ur olika perspektiv.
Resultaten bör tolkas med stor försiktighet med hänsyn till dessa begräns- ningar. Trots dessa brister torde den här typen av beräkningar utgöra bästa möjliga tillgängliga metod för utvärdering av skattereformens fi.")rdelningsef- fekter.
Beräkningarna avser effekter av de av mig redovisade förändringarna fr.o.m. år 1991 jämfört med ett läge utan förändringar förutom en justering av 1990 års skatteskala med hänsyn till inflationen. Liksom i finansierings- kalkylen redovisas i första hand resultatet avseende genomsnittet för ären "1991. 1992 och 1993.
För att belysa fördelningseffekterna av den sammantagna skattereformen redovisas också effekterna av nu föreslagna förändringar i kombination med de förändringar som genomförts för är 1990. Jämförelsealternativet är där- vid 1989 års regler förutom en justering av 1989 års skatteskala med hänsyn till inflationen.
1 beräkningarna beaktas inte bara de förändrade skattereglerna utan också höjningarna av barnbidraget 1991 och 1992 till 9000 resp. 10020 kr. per år. höjda bostadsbidrag till hushåll med barn enligt BKUzs förslag samt införande av bostadsbidrag till hushåll utan barn. Höjningen av barnbidraget frän 1989 till 1990 inräknas dock ej då denna höjning inte har något direkt samband med skattereformen och inte heller ingår i den tidigare redovisade finansieringskalkylen.
För att belysa fördelningseffekterna på ett mångsidigt sätt indelas hushål- len efter socioekonomisk grupp. ekonomisk standard. bruttoinkomst. för- mögenhet. hushällstyp. boendeform och region.
9.7.3. Uppdelning efter socioekonomisk grupp
De först redovisade resultaten avser förändring av real disponibel inkomst när hushåll i åldersgruppen 20-64 är uppdelas efter socioekonomisk grupp. Varje hushäll klassificeras därvid med hänsyn till hushållsföreständarens ål- der och arbetsförhällanden. l-lushällsföreständaren är den person i hushållet som har högst förvärvsinkomst.
1 kolumn 2 i tabell 9.10 redovisar jag den förändring av den reala dispo- nibla inkomsten som beräknas följa i genomsnitt för åren 1991. 1992 och 1993 av de nu redovisade förändringarna. Effekterna av dessa förändringar i kombination med de förändringar som genomförts redan är 1990 redovisas i kolumn 3.
Tabell 9.10 Förändring av real disponibel inkomst genom skattereformen för olika so- cioekonomiska grupper. 20-64 är.
Grupp Nu redovisade Salnmantagen förändringar skattereform (I) (2) (3)
Icke faeklärda arbetare 3.1 % 3.6 % Facklärda arbetare 3,3 €? 3.5 % Lägre tjänstemän 2.3 (.-5'(- 2.6 % Tjänstemän pä mellanniva "2.5 % 2.7 '%- Högre tjänstmän 2,0 % 2.4 % Ovriga 0.5 % 0.1 .'4; SAMTLIGA 2.3 % 2.5 (ä'/r-
Som framgår av den sista raden beräknas nu redovisade förändringar öka den disponibla inkomsten med i genomsnitt 2.3 % för samtliga hushåll. Detta beror pä att en mindre del av finansieringen inte belastar hushållen vid dessa beräkningar samt att arbetsinkomsterna före skatt antas öka med en procent. Som framgår av kolumn 3 ökar den genomsnittliga inkomsten något mer om även regeländringarna år 1990 beaktas.
Ökningen av den disponibla inkomsten är ganska jämnt fördelad över de olika socioekonomiska grupperna. Ett anmärkningsvärt resultat är att högre tjänstemän. motsvarande yrken med krav på minst sex års utbildning efter grundskola. får en något mindre ökning av den disponibla inkomsten än ar- betare och övriga tjänstmän. Detta förklaras av att högre tjänstmän har för- hållandevis omfattande läg- eller obeskattade pensions—. bil- och andra löne- förmåner samt av att denna grupp också har förhållandevis stora aktieinne- hav och ränteutgifter. Beskattning av pensionsfonder och uttag av särskild löneskatt för pensionspremier har särskilt stor betydelse eftersom högre tjänstemän normalt erhällcr betydande kompletterande pensionsförmåner som blir föremäl för skärpt beskattning.
Utfallet för gruppen högre tjänstemän visar att mitt förslag om en väsent- ligt mera likformig beskattning med restriktiva avdragsregler i kombination med ett förhöjt grundavdrag för läg- och mellaninkomsttagare och andra kompletterande fördelningspolitiska ätgärder skapar fördelningseffekter som uppväger effekterna av de kraftiga marginalskattesänkningarna för denna grupp höginkomsttagare. Därmed framgår också att olikformighe-
terna i de tidigare skattereglerna skapat betydande negativa fördelningsef- fekter.
9.7.4. Uppdelning efter ekonomisk standard
I detta delavsnitt redovisar jag det beräknade utfallet av skattereformen när hushällen i stället uppdelas i grupper efter ekonomisk standard mätt som den disponibla inkomsten dvs. inkomst efter skatt och bidrag. i förhållande till hushällets storlek.' Inkomstmätt av denna typ dominerar inom såväl svensk som internationell forskning om fördelningsfrågor eftersom man därigenom beaktar hushällets samlade inkomster och skatter samtidigt som man uppnår jämförbarhet mellan hushäll av olika storlek.
1 tabell 9.1 1 redovisar jag skattereformens utfall när hushållen uppdelas i tio lika stora grupper — s.k. deeiler — efter ekonomisk standard. Den lägsta decilen utgörs säledes av de 10 % av hushållen som har lägst ekonomisk standard. Decil 3-7 utgörs av hushåll med normal ekonomisk standard me- dan hushåll med högst ekonomisk standard återfinns i de högsta decilcrna.
Tabell 9.11 Förändring av real disponibel inkomst genom skattereformen när hushållen uppdelas i deciler efter ekonomisk standard, 20-64 år.
Decil Genomsnittlig disponibel Sysselsätt— Nu redovisade Sammantagen inkomst för en ensam- ningsgrad förändringar skattereform staende utan barn i resp. decilgrupp. kr (| ) (2) (3) (4) (5)
l:a decilen 39 400 44 % 1.5 'i'"? 0.0 %. 2za decilen 68 500 62 % 2.6 % 1.8 % 3ze decilen 79 200 73 % 3.0 % 2.5 % 4:c decilen 89 100 81 % 2.8 % 2.8 % 5:e decilen 97 700 86 % 2.3 % 2.7 %
6:e decilen 106 500 90 94.- 23 % 2.9 .. 7ze decilen 115 400 92 % 2,9 % 3,6 .. 54:e decilen 126 900 94 % 3.4 % 4.2 9:c decilen 142 700 93 % 3.1 % 3.8 : 10:e decilen "210 300 95 (54. 0.3 %..- 0.2
De tvä högst-_| pcrcentilerna 320 800 94 % -6.6 % -7.8 ':'-i
SAMTLIGA 104 500 81 (?i- 2.3 ?; 2.5 5.72
Ökningen av den disponibla inkomsten är ganska jämnt fördelad över de olika decilerna förutom att den lägsta och den högsta decilen får en mera begränsad förbättring. Som framgår av kolumn 3 arbetar vuxna som ingår i hushäll i den första decilen endast 44 % av heltid i genomsnitt. vilket kan jämföras med 81 % för samtliga hushåll. Förklaringen är att den första deci- len till stor del består av personer som endast tillfälligtvis har låga inkomster
(l) llushällets storlek mäts i antal konsumentenheter enligt socialstyrelsens defini- tion. En ensamstående vuxen motsvarar 1.15 konsumtionsenheter medan ett gift/sam- manboende par tttotsvarar 1,9 konsumentenheter. Barn i åldrarna ('I-3. 4-10oeh 11- är motsvarar 0.55. 0.65 resp. 0.75 konsumtionsenheter.
och som därför endast tillfälligtvis befinner sig i den lägsta decilen vid statis- tiska uppdelningar av detta slag.
Som exempel på hushåll i den lägsta decilen kan nämnas hushåll som har låg redovisad arbetstid som en följd av studier. värnpliktstjänstgöring. barn- ledighet samt utlandsarbete eller annan vistelse utomlands under delar av året. I gruppen ingår också personer som har låga redovisade inkomster på grund av explicita eller implicita reserve ringar inom egna företag. Av hushäl- len i den första decilen klassificeras således 64 % som "övriga" avseende so- cioekonomisk grupp, dvs. hushållen klassificeras varken som arbete eller tjänstemän.
Den lägsta decilen är således mycket heterogen De läga redovisade in- komsterna kan ofta vara förknippade med en normal eller t.o.m. hög kon- sumtion som en följd av framgångsrik skatteplanering eller skattefusk. Som jag nämnt tidigare är uppdelningen efter socioekonomisk mera rättvisande i detta avseende eftersom en tillfälligt läg inkomst inte påverkar denna klassi- ficering.
Ett hushåll med mera varaktigt låg inkomst som beror på en förhållandevis låg timlön hanmar normalt inte i den lägsta decilen även om familjen har barn. Som exempel kan nämnas att ett hushåll med två vuxna. ett barn i ål- dern 0-3 är och ett barn i åldern 4-9 är. och som har löner på sammanlagt 18 000 kr. år 1990 hamnar i den andra decilen. Det stora flertalet personer med låg timlön och normal arbetstid hamnar därför i den andra eller i högre deciler enligt tabell 9.11.
Den högsta decilen får en förhållandevis liten förbättring. Detta kan för- klaras av att den skärpta beskattningen av löneförmåner. pensionsfonder och aktier samt den reducerade skattelättanden för ränteutgifter får en för- hållandevis stor betydelse för denna decil. De två högsta percentilerna. dvs. de två procent av hushållen som har högst ekonomisk standard. får t.o.m sänkt disponibel inkomst genom skattereformen. Den statistiska osäkerhe- ten är dock särskilt stor när beräkningen baseras på endast två procent av urvalet.
9.7.5. Uppdelning efter bruttoinkomst
[ tabell 9.12 redovisas fördelningseffekterna av skattereformen när hushäl- len i stället uppdelas i deciler efter hushållets bruttoinkomst i förhållande till hushållets storlek. Bruttoinkomsten mäts därvid som summan av lön. företa- garinkomst. inflationskorrigerad inkomst av kapital och inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet samt transfereringar.
Vid denna uppdelning får alla deciler utom den första höjd real disponibel inkomst. Som diskuterats ovan består den första decilen till stor del av hus- håll som endast tillfälligtvis har låga inkomster medan hushåll med låg timlön och normal arbetstid hamnar i högre deciler. Sysselsättningsgraden i den lägsta decilen är ännu lägre vid denna uppdelning efter bruttoinkomst än vid uppdelning efter ekonomisk standard i tabell 9.11.
Förutom för den första decilen är ökningen av den disponibla inkomsten ganska jämnt fördelad även vid denna uppdelning. Den högsta decilen får en förhållandevis liten förbättring också vid denna uppdelning. Även detta
Prop. 1989/902110
'I'ahell 9.12 Förändring av real disponibel inkomst genom skattereformen när hushållen uppdelas efter bruttoin- komst i förhållande till hushållets storlek, 20-64 år.
Decil Genomsnittlig disponibel Sysselsätt- Nu redovisade Sammantagen inkomst för en ensam- ningsgrad förändringar skattereform staende utan barn i resp. dccilgrupp. kr (I) (2) (3) (4) (5)
l:a decilen 41 700 40 % -0,5 % -2,2 % 2:a decilen 69 300 63 % 2.2 % 1,2 % 3:e decilen 80 600 74 %- 2.5 % 1,8 % 4:e decilen 88 800 82 % 2 5 % 2.3 % 5.:e decilen 97 500 86 % 2 1 % 2.3 % oze decilen 106 600 90 % 1.9 % 2.6 % 7:e decilen 114 500 93 % 2.6 % 3.3 % Sze decilen 124 900 94 %.- 3.2 % 3.8 % 9:e decilen 138 600 95 %- 3.6 % 4.5 % 10:e decilen 197 800 95 % 1,5 % 1.7 % De två högsta percentilerna 309 200 94 % -4 2 %.- -4 7 % SAMTLIGA 104 500 81 (;?-2 2 3 % 2.5 %
resultat visar att de föreslagna mera likformiga reglerna för inkomstberäk- ning och avdrag har särskilt stor betydelse för de hushåll som har de högsta inkomsterna. Både tabell 9.11 och tabell 9.12 visar att de två procent som har de allra högsta inkomsterna får betala sina egna skattelättnader.
9.7.6. Uppdelning efter förmögenhet
Nuvarande kapitalinkomstbeskattning har bidragit till stora förmögenhets- skillnader genom att kapitalinkomster varit lågt beskattade samtidigt som ränteutgifter varit avdragsgilla mot en ofta hög marginalskatt. En fördel- ningspolitiskt intressant fråga är därför vilket utfall skattereformen ger för hushåll med olika förmögenhet. Resultaten i detta avseende redovisas i ta- bell 9.13.
Tabell 9.13 Förändring av real disponibel inkomst genom skattereformen när hushållen uppdelas efter förmögenhet, 20-64 år.
Förmögenhetkr. Nu redovisade Sammantagen förändringar skattereform ( l) (2) (3)
0 — 200000 200 000 — 400 000 400 000 -— 600 001.) 600 000 — 800 000 800 000 -— 1 000000
33 7,9. & "€.—'s
p—NI-JPJ.» OOP—'mc »—
Q *
Htva'» mongo.»
%
1 000 000 — —6 4 % -7.7 % SAMTLIGA 2 3 % 2.5 %
Som framgår av tabellen ökar den disponibla inkomsten mest för hushåll med förhållandevis små förmögenheter medan de allra rikaste hushållen får sänkt disponibel inkomst. Skattereformen och då särskilt övergången till en mera likformig beskattning av kapitalinkomster bidrar således till en jämare förmögenhetsfördelning.
9.7.7. Uppdelning efter hushållstyp
Resultaten vid en uppdelning av hushållen efter hushållstyp redovisas i tabell 9. 14.
Tabell 9.14 Förändring av real disponibel inkomst genom skattereformen för olika hus- hållstyper, 20—64 är. (Resultat inom parentes avser barnbidrag på 9000 kr.)
Grupp Nu redovisade Sammantagcn förändringar skattereform U) (2) (3)
Ensamstående 0 barn 1.9 (1.9) % 2.4 % 1 barn 6.2 (5.7) % 6.1 % minst 2 barn 7.0 (6.0) % 6,3 %
CUM/samboende
0 barn 1.5 (1,5) % 1.9 %
1 barn 2.5 (2.2) % 2.5 %..- 2 barn 2.9 (2.3) % 2.4 %- minst 3 barn 4 4 (3.4) %- 3.7 %
SAMTLIGA 2.3 (2.1) % 2.5 %..-
Som framgår av tabellen leder skattereformen till en förhållandevis stor för- bättring för hushåll med barn och särskilt för hushåll med flera barn av- seende det genomsnittliga utfallet för 1991, 1992 och 1993. Detta beror på den kraftiga ökningen av barnbidraget i kombination med höjda bostadsbi- drag. Även vid det lägre barnbidraget på 9000 kr. är 1991 får hushåll med barn ett något bättre utfall än hushåll utan barn.
9.7.8. Uppdelning efter boendeform
Tabell 9.15 Förändring av real disponibel inkomst genom skattereformen när hushållen uppdelas efter boendeform, 20-64 år.
Grupp Nu redovisade Sammantagen . förändringar skattereform (l) (2) (3) Hyreslägenhet 3.0 % 3.5 % Bostadsrätt 2.6 %- 3.5 % Egnahem 1. %.- l.5 % Ovriga -1.1 % -l.5 % SAMTLIGA 2.3 % 2.5 %
Hushåll i egnahem får i genomsnitt en något lägre ökning av den disponibla inkomsten än övriga hushåll. En förklaring är att de höjda taxeringsvärdena år 1990 inräknas som en del av skattereformen och dess finansiering trots
att taxeringsvå'irdena skulle ha ökat även vid frånvaro av en skattereform. Minskningen av skattelättnaden för ränteavdrag till 30 % får också ett för- hållandevis stort genomslag för hushåll i egnahem eftersom denna grupp har f("irhallandevis stora lån.
9.7.9. Uppdelning efter region
Tabell 9.16 Förändring av real disponibel inkomst genom skattereformen när hushållen uppdelas efter region. 20-64 år.
H-region Nu redovisade Sammantagen förändringar skattereform (l) (2) (3) Storstockholm 2.0 % 2,3 'cli- Götcborg Malmö 2.4 'z-"i 2.6 % Större städer 2,4 (??.- 2.5 %.-
Södra mellanbvgden 2.4 ':'-7 2.5 (T'. Norra tätbygden 2.8 "'( 3.0 fc Norra glesbygden 2,4 '.'- Z.3 ',"? SAMTLIGA 3 3 ”( 3.5 ”(
Som framgår av tabellen ger skattereformen en likartad ökning av den dispo- nibla inkomsten i olika regioner. lnkomstökningen är störst i tätbebyggda områden i norra Sverige.
9.7.10. Annan förändring av arbetsinkomst före skatt
Vid ovan redovisade resultat beaktas att skattereformen leder till en högre total produktion genom effektivitetsvinster och ett större utbud av arbete och kapital genom antagandet att arbetsinkomsterna före skatt ökar meden procent. i detta delavsnitt redovisas resultat vid alternativa antaganden för förändringen av arbetsinkomsterna före skatt.
] tabell 9.17 redovisas fördelningseffekterna när arbetsinkomsterna före skatt antas vara oförändrade. Som nämnts ovan ger detta dock en missvi- sande bild av skattereformen. eftersom man därmed bortser från det pro- duktionstillskott som uppkommer genom att skattereformen leder till en mera välfungerande ekonomi.
Som framgår av en jämförelse mellan tabell 9.17 och 9.11 är den genom- snittliga inkomstökningen betydligt lägre när arbetsinkomsterna före skatt antas vara oförändrade.
[ tabell 9.18 redovisas slutligen utfallet när arbetsinkomsterna före skatt i stället ökar med fyra procent. Som diskuteras närmare av RINK kan detta vara ett rimligt antagande avseende storleken pä produktionstillskottet på lång sikt genom ett ökat utbud och en samhällsekonomiskt mera effektiv an- vändning av arbete och kapital.
Prop. 1989/%:] 10
Tabell 9.17 Förändring av real disponibel inkomst genom skattereformen när hushållen uppdelas i deciler efter ekonomisk standard, 20-64 är. ingen ökning av arbetsinkomster före skatt.
Decil Genomsnittlig disponibel S_vsselsätt- Nu redovisade Sammantagen inkomst för en ensam- ningsgrad förändringar skattereform stående utan barn i resp. decilgrupp. kr (1) (2) (3) (4) (5)
l:a decilen 39 400 44 92. (1.9 % _()_5 % 2:a decilen 68 500 62 % 2.1 % 1.2 % 3:e decilen 79 200 73 % 2,4 %. 1.9 % 4ze decilen 8.9 100 81 % 2.1 % 2.1 ';7-'r- 5:e decilen 97 700 86 % 1.6 % 2.0 %
fue decilen 106 500 90 % 1.5 % 2.2 % 7:e decilen 115 400 92 % 2.1 ';'7' 2.8 % 24:e decilen 126 900 94 % 2.6 %.- 3.5. % 9ze decilen 142 700 93 % 2.3 % 3,1 (:*/'- 10:e decilen 210 300 95 % -0.5 % -0.6 %
De två högsta percentilerna 320 800 9-1 % -7.'2 ”( —8.4 %
SAMTLIGA 104 500 Sl % 1.6 %- 1.8 %
Tabell 9.18 Förändring av real disponibel inkomst genom skattereformen ekonomisk standard. 20—64 år. 4 % ökning av arbetsinkomster före skatt.
när hushållen uppdelas i deciler efter
Decil Genomsnittlig disponibel S_vsselsätt— Nu redovisade Sammantagen inkomst för en ensam- ningsgrad förändringar skattereform staende utan barn i resp. decilgrupp. kr (1) (2) (3) (4) (5)
l:a decilen 39 400 44 % 3.2 % 2:a decilen 68 500 62 ”' 4.3 % 3:e decilen 79 200 73 4.9 02 4:e decilen 89 100 81 %- 4.9 ,? Sze decilen 97 700 86 '.!-;.- 4.5 '7/
6:e decilen 106 500 90 (55. 45 % 7:e decilen 1 15 400 92 % 5.3 % Sze decilen 126 900 94 % 5.7 'är 9:e decilen 1—12 700 93 % 5.3 % 10:e decilen 210 300 95 % 2.4 %
De två högsta percentilerna 320 800 94 % -4.7 % -5.9 %
SAMTLIGA 10-1 500 81 % 4 5 % 4 7 "a
Som framgår av tabellen kan skattereformen leda till betydande förbätt- ringar på lång sikt för samtliga deciler. Som framgår av tabell 9.9 beräknas skattereformen ge en nettobudgetft'irstärkning på 11. miljarder kr. på lång sikt. vilket därtill skapar utrymme för en ökning av offentliga utgifter eller för sankta skatter. Dessa resultat avspeglar det förhållandet att den totala produktionens storlek bestämmer utrymmet för privat och offentlig konsum— 639
tion. Skattereformen kan väntas leda till förbättringar genom en ökning av det totala utrymmet för privat och offentlig konsumtion.
9.7.11. Avslutning
Sammanfattningsvis visar dessa beräkningar att de nu föreslagna förändring- arna. liksom den samlade skattereformen. ger en förhållandevis jämnt för- delad ökning av den disponibla inkomsten när hushållen uppdelas på olika sätt. Skillnaderna i utfall för olika socioekonomiska grupper och för olika inkomstgrupper är mycket begränsade. särskilt jämfört med vad som skulle ha varit fallet vid en isolerad marginalskattesänkning.
Det jämna utfallet beror på att sänkningen av marginalskatterna kombine- ras med långtgående åtgärder som skapar motverkande fördelningseffekter. främst genom övergång till en väsentligt mera likformig beskattning med re- striktiva avdragsregler. genom det förhöjda grundavdraget för låg- och mel- laninkomsttagare samt genom kompletterande fördelningspolitiska åtgär- der. '
9.8. Vissa andra ekonomiska effekter
Som framgår av ovanstående redovisning är skattereformen finansierad på kort sikt när hänsyn tas till skattereformens dynamiska effekter på ett förhål— landevis försiktigt sätt. Skattereformen innebär emellertid ett överflyttning av skatteuttaget från hushållssektorn till företagen genom en breddad bas för socialavgifter. genom införande av särskild löneskatt för bl.a. pensions- prctnier samt genom beskattning av pensionsfonder. Skattereformen beräk- nas därför ge ett betydande tillskott till hushållens disponibla inkomst år 1991 vid i övrigt (')förändrade förhållanden samtidigt som företagens kostna- der ökar.
9.9. Utvärdering av skattereformen
Den föreslagna skattereformen är mycket omfattande och kommer att på- verka hushållens och företagens ekonomiska situation och förändra ekono- mins funktionssätt på ett i många avseenden genomgripande sätt. Konse- kvenserna av reformen måste därför följas noggrannt. Det gäller särskilt ef- fekterna på inkomst- och förmögenhetsfördelningen men också effekterna på arbetskraftsutbud, sparande. ekonomisk tillväxt etc.
Skattereformen bör därför följas upp med en bred utvärdering av reformens effekter. Därtill bör dataunderlaget för utvärdering av reformens effekter förbättras. både genom särskilda undersökningar samt genom förbättring av den reguljära statistiken.
Prop. 1989/90:10)
10. Avslutande synpunkter
Jag har i denna proposition redovisat mina förslag till hur ett reformerat in- komstskattesystem enligt min mening bör utformas. Jag kommer senare denna dag att lämna motsvarande redogörelse för de indirekta skatternas område. Sammantaget är detta 1991 års skattereform. Det är min överty- gelse att det nya skattesystemet ger en god grund för ökad ekonomisk tillväxt och för säkerställandet av det svenska välfärdssamhället.
Skattereformen innebär genomgripande förändringar för enskilda. före- tag och andra sammanslutningar. kort sagt för hela det svenska samhället. Förvi'tntningar knyts till att reformen i ett antal väsentliga hänseenden skall positivt påverka samhällsekonomin samtidigt som den skall bidra till att de f("irdelningspolitiska målen uppfylls. Det är därför väsentligt att reformen följs upp och att dess effekter analyseras ingående. Jag har tidigare nämnt att en brett upplagd ekonomisk utvärdering bör komma till stånd.
Reformen har emellertid också särskilda effekter inom vissa avgränsade sektorer av samhällslivet. Även dessa bör bli föremål för uppföljning. Detta gäller t.ex. de ideella folkrörelserna såsom idrottsrörelsen och handikapprö- relsen. Många av de regelförå'tndringar som jag redovisar påverkar deras be- tingelser — vissa positivt medan andra har negativa effekter i form av ökade kostnader. Enligt min mening bör därför skattereformens effekter för folk- rörelserna följas upp med särskild uppmärksamhet. Skulle det vid en sådan gentmtgång visa sig att icke avsedda effekter uppkommer bör självfallet mot- verkande åtgärder vidtas. Dessa bör redovisas senast i budgetpropositionen. Samtidigt vill jag framhålla att man måste se till helhetsbilden när man bedö- mer utfallet.
l'nom vissa områden krävs kompletteringar av de förslag jag redovisat el- ler ytterligare utredningsarbete. Jag har berört dessa områden under resp. avsnitt och får därför hänvisa till vad jag i dessa delar tidigare anfört.
(141
Hänvisningar till S10
- Prop. 1989/90:110: Avsnitt Lagrådet
11 Upprättade lagförslag
[ enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till 1. lag om ändring i kommunalskattelagen (19281370). lag om ändring i lagen (1947:576).om statlig inkomstskatt. . lagom ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt. lag om ändring i uppbördslagen (1953z272). '—II 41"- bJ |'-J lag om skatteutjämningsrescrv. (). lag om äterföring av obeskattade reserver. 7. lag om ändring i lagen (1989:1046) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. 8. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. 9. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter. 10. lag om särskild löneskatt. 11. lag om ändring i lagen ( 1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (19621381) om allmän försäkring. 12. lag om avkastningsskatt pä pensionsmedel. 13. lag om skatt pä vissa premiebetalningar. 14. lag om ersättningsfonder. , . 15. lag om ändringi lagen ( 1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning. _ 16. lag om ändring i bokföringslagen (1976:125). 17. lag om ändring i jordbrukslu')kföringslagen (19791141). 18. lag om ändring i lagen (198211193) om skattereduktion för fackföre- ningsavgift. 19. lag om nedsättning av vissa underhållsbidrag. 30, lag om ändring i utsökningsbalken. 21. lag om ändring i lagen (198-4:947) om beskattning av utländska fors- kare vid tillfälligt arbete i Sverige. 22. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring. 23. lag om ändring i lagen ( 1989: 1023) om upphävande av lagen ( 19661172) om avdrag för avskrivning pä skeppskontrakt m. m. . 24. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617). 25. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor. 26. lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för allemansspa- rande och ungdomsbosparandc. 27. lag om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.. 28. lag om ändring i skogskontolagen (1954:142). 29. lag om ändring i lagen (1986:492) om tillfälliga regler för insättning på skogskonto. 30. lag om ändring i lagen (1979:611) om upphtwsmannakonto. 31. lag om upphävande av lagen (1978z970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst. 32. lag om upphävande av lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt. 33. lag om upphävande av lagen (1960:63) om förlustavdrag. 34. lag om upphävande av lagen (1982:336) om avdrag för utdelning på
(142
icke börsnoterade aktier. Prop. 1989/90:1'10
35. lag om upphävande av lagen (1979:609) om allmän investeringsfond, 36. lag om upphävande av lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv. 37. lag om upphävande av vissa fondförfattningar. m. m.. 38. lag om upphävande av lagen (1954:40) om särskild fartygsfond. 39. lag om upphävande av lagen (1967z96) om särskild nyanskaffnings- fond.
40. lag om upphävande av lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxe- ringen för avsättning ti11 fond för äteranskaffning av fastighet.
41. lag om upphävande av lagen (1981:296) om eldsvädeftmder. 42. lag om upphävande av förordningen (1960:659) angående beskattning av ränta ä svenska statens sparobligationer.
43. lag om upphävande av lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer.
44. lag om upphävande av lagen (1972:128) om skattefrihet vid premiering av sparande.
45. lag om upphävande av lagen (1982:2) om uppfinnarkonto, 46. lag om upphävande av lagen (1989:1021) om särskilda regler för ned- skrivning av lager m. m..
47. lag om avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska Museum.
Förslagen under punkterna 16. 19. 20. 24 och "25 har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet.
Förslaget under punkterna 7—9. 11 och 22 har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet.
Förslagen under punkterna 15, 42 och 47 är enligt min mening inte av sä- dan beskaffenhet att lagrådets hörande erfordras. Yttrande över dessa för- slag har därför inte inhämtats.
(543
12 Specialmotivering
12.1. Kommunalskattelagen (19282370)
?,(k'
.'"llllfl'll och tre:/je w_vckcmt motsvaras av första och andra styckena av de mt- varande anvisningarna till paragrafen. För skattskyldig som är bokförings- skyldig enligt BFL kommer beskattningsäret att utgöras av kalenderår om inte den skattskyldige erhållit medgivande enligt 12 s” andra stycket BFL att tillämpa brutet räkenskapsår. För den som är skyldig att föra räkenskaper enligt JBFL kotntner beskt'tttningsäret undantagslöst att sammanfalla med kalenderär.
Nuvarande fjärde stycket i am'isningarna behövs inte i det nya systemet. Nuvarande tredje och femte styckena av anvisningarna har inte heller tagits upp i den nya lydelsen av paragrafen. Detta innebär inte någon ändring i sak.
Det nu föreliggande förslaget till ändringar i 3 så skiljer sig från det i lag- rådsrem issen. 4 9"
Till bestämmelsen har av redaktionella skäl överförts en bestämmelse från 64 s* med en hänvisning till en definition i fastighetstaxeringslagen om vem som anses likställd med ägare.
Jl "I.
Bestämmelsen. som är ny (förutvarande 5 ,»5 har tidigare upphävts). innehål— ler en definition som är avsedd att särskilja privatlu'tstadsfastighet från nä- ringsfastighet. Den motiveras utförligt i den allmänna motiveringen (avsnitt 7).
I.:tgrtitlt't har föreslagit att begreppet privatbostad i paragrafens första stycke i dess lydelse enligt lagrådsremissen byts ut mot ordet privatbostads- fastighet. 1 de följande styckena i förslaget får nämligen begreppet privat- bostaden annan och vidare innebörd där det talas om privatbostad i form av småhus och bostadsrättslägenhet. En privatbostadsfastighet skulle säledes enligt lagrådets förslag till definition vara småhus med tnark som utgör små- husenhet. småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet samt även innefatta småhus på annans mark under förutsättning att småhuset är en pri- vatbostad. Därmed ingår i definitionen också småhus som egentligen är lös egendom. Detta överensstämmer även med det synsätt som görs i fastighets- taxeringssammanhang. Likaså är termerna småhus. stnåhusenhet och lant- bruksenhet hämtade från fastighetstaxeringen. Definitionen har ändrats i klargörande syfte på i huvudsak det sätt som framgår av lagrådets yttrande.
Som privatbostad räknas också enligt paragrafens ]j'firtlc stycke bostads- rättslägcnhet Linder vissa förutsättningar. Det förhållandet att de enskilda britstadsrättslägenheterna i ett flerfamiljshus är privatbostad för resp. inne- havare innebär inte att bostadsrättsföreningens fastighet av denna anledning skall ha karaktären privatbostadsfastighet. Ett bostatlsföretags fastighet är alltid att betrakta som näringsfastighet.
Anknytningen till begreppet lantbruksenhet innebär att det endast är i Prop. 1989/90:11” Sverige belägna bostäder på jordbruksfastighet som bryts ut ur näringsverk— samheten föratt utgöra privatlx'tstad. En i utlandet belägen jordbruksfastig- het bör därför i sin helhet betraktas sotn näringsfastighet vid beskattning här i Sverige. .
Bedömningen av om en bostad utgör privatbostad eller ingår i närings- verksamhet bör ske för varje kalenderår med hänsyn till förhållandemt vid utgången av året. [ l'örl'tållande till lagrådsremissen har därför den ändringen vidtagits i paragrafens sista stycke. att orden "beskattningsårets utgång" ut— bytts mot "ik-.tlenderårets utgång". Om, vilket undantagsvis kan förekomma. en fysisk person eller ett dödsbo tillämpar brutet räkenskapsår för närings- verksamhet kan således en bostad komtna att ingå i näringsverksamheten för den del av räkenskapsåret som hänför sig till ett visst kalenderår men inte för den del av räkenskapsåret sotn hänför sig till det närmast föregående eller följande kalenderåret.
Vidare har tillagts att det är förhållandena på överlt'ttelsedagen sotn skall vara avgörande i det falllbostaden överlåtits under året. Såsom lagrådet har anfört kan det i vissa fall uppstå svårigheter vid avgörande av om bostaden vid överlåtelsetidpunkten varit att anse som privatbostad eller inte. Enligt förslaget är det nämligen tillräckligt att bostaden är avsedd för permanent— eller fritidsboende för ägaren/nyttjandcråttslntvaren eller honom närstäende för att bostaden skall räknas som privatbostad. Den (')tnstänt'ligheten att bo- staden varit uthyrd under längre tid hindrar i och för sig inte att bostaden alltjämt räknas som privatbt.)stad. om upplåtaren avser att längre fratn an- vända den som permanent- eller fritidsbostad för egen räkning eller för när- staende. 0mständighcterna i det enskilda fallet bör få avgöra om bostaden skall räknas som prix-'atbt')stad eller inte i en sådan situation. En schablonre— gel som föreslås i 25 och 26 935 511. vid realisationsvinstbeskattningen för nä- ringsfastigheter och bostadsrätter i näringsverksamhet innebär dessutom att effekterna av eventuella tillämpningssvårigheter blir mindre fratnträdande. Det pertnanentbostadsbegrepp som används för att avgöra om den mest för- månliga schablonregeln får användas vid realisationsvinstbeskattningen år inte synonymt med begreppet privatlmstad enligt denna paragraf.
17.4
Som framgått av avsnitt 2 skall det vid beskattningen till kommunal inkomst- skatt endast finnas två inkomstslag: inkomst av näringsverksamhet och in- komst av tjänst.
185
Som framgår nedan skiljer sig det nu föreliggande ft.")rslagct på några punkter från förslaget i lagrådsremissen. 1 övrigt har paragrafen — frånsett en ändring av redaktionell natur — utformats enligt lagrådets förslag.
Enligt första meningen ijifirsttl stycket skall för inkomst av näringsverk- samhet inkomsten av varje förvärvskälla beräknas för sig. Detta innebär ingen ändring i förhållande 'till gällande ordning. Reglerna om indelning i fört-'ärvskällor har däremot fått en annan utformning än den nuvarande. Vid
bedömning av om en skattskyldigs verksamheter utgör en eller flera för— Värvskällor görs skillnad mellan aktiv och passiv näringsverksamhet.
Enligt andra stycket bildar verksamheter som utgör aktiv näringsverksam- het tillsammans en förvärvskälla. Från denna regel anges två undantag.
Det första undantaget — som inte tagits upp i lagrådsremissen — avser aktiv Verksamhet sotn tidigare utgjort passiv verksamhet. Finns det i en sådan Verksamhet ackumulerade underskott från den passiva tiden utgör verksam- heten alltid en särskild förvärvskälla. Bestämmelsen motiveras av att förbu- det att kvitta underskott i en förvärvskälla mot överskott i en annan förvärvs- källa annars skulle kunna kringgås.
[)et andra undantaget avser litterär. konstnärlig eller därmed jämförlig Verksamhet. Regeln har betydelse för möjligheten att dra av underskott av sådan verksamhet från intäkt av tjänst (33 ä 3 mom.).
I fråga om passiv näringsverksamhet bildar enligt tredje stycket varje verk- samhet en förvärvskälla för sig.
l_/jffl'tf(' styr-ket anges till att börja med att verksamheter som har naturlig anknytning till varandra behandlas som en enda verksamhet. Med verksam- het förstås summan av aktiviteter av en enhetlig beskaffenhet. t. ex. detalj- handel i en viss bransch. industriell tillverkning av visst slag. jordbruk. fiske. fastighetsförvaltning. Som exempel på verksamheter som har naturlig an- knytning till varandra kan nämnas aktivt bedrivet jordbruk kombinerat med upplåtelse av avverkningsrätt till skog. utarrendering av en grustäkt och ut- hyrning av fritidslmstäder. Om en skattskyldig som bedriver konsultverk- samhet investerar i en andel i ett skepp eller ett leasingobjekt föreligger där- emot skilda förvärvskällor.
En verksamhet utgör aktiv näringsverksamhet om den skattskyldige i inte oväsentlig omfattning arbetat i verksamheten. I det motsatta fallet utgör Verksamheten passiv näringsverksamhet. Kravet på aktivitet innebär i nor- malfallet att den skattskyldige skall ha ägnat sysslorna i verksamheten minst en tredjedel av den tid som åtgår för en vanlig anställning på heltid. Detta krav får i vissa fall jämkas med hänsyn till omständigheterna. En person som Vid sidan av en anställning bedriver näringsverksamhet som i huvudsak base- ras på hans egen arbetskraft får således regelmässigt anses uppfylla aktivi- tetskravet. Detta gäller däremot inte beträffande verksamhet med en bety- dande balansomslutning. lfräga om t. ex. förvaltning av "egna fastigheter bör således arbetsinsatsen motsvara minst en tredjedel av arbetstiden i en hel- tidsansti'tllning för att verksamheten skall vara att hänföra till aktiv närings- verksamhet. Självständig näringsverksamhet i utlandet utgör alltid passiv näringsverksamhet.
Femte stycket avser förvärvskålleindelningen för verksamhet i handelsbo- lag. llär görs i förhållande till lagrådsremissen vissa preciseringar. Någon sammanslagning skall aldrig ske av näringsverksamhet som bedrivs i han- delsbolaget och av delägaren själv. Verksamheterna skall hos delägaren re- dovisas i skilda förvärvskällor. Det gäller även om delägaren deltari handels- bolagets verksamhet och verksamheten därför för hans del klassificeras som aktiv näringsverksamhet samtidigt som han utanför bolaget bedriver aktiv näringsverksamhet. I det fallet beskattas alltså delägaren för mer än en för- värvskälla avseende aktiv näringsverksamhet. Denna situation uppkommer
Prop. 1989/902110
också om en skattskyldig aktivt deltari näringsverksamhet i flera handelsbo- lag. Bedrivcr ett handelsbolag flera olika verksamheter skall dessa hos dcl- ägaren redovisas i en eller flera förvärvskällor beroende på om verksamhe- terna har en naturlig anknytning till varandra eller inte.
Aktiva verksamheter som utgör en gemensam förvärvskälla kommer att bilda flera verksamheter om den skattskyldige blir passiv i en eller flera av verksamheterna. [ sådana fall får de nybildade förvärvski'tllorna behandlas som förgreningar av den ursprungliga förvi'trvskällan. Någon särskild be- stämmelse med denna innebörd har inte ansetts nödvändig. Det anförda in- nebär bl. a. följande.
Någon uttagsbeskattning sker inte i samband med förändringen i förvärvs- källeindelning utan kontinuitet kommer att gälla i fråga om skattemässiga restvärden m. m. I fråga om t. ex. en byggnad fortsätter således avskriv- ningsplanen från den ursprungliga förvi'trvskällan att löpa i den nybildade förvärvskälla som byggnaden är hänförlig till. Avskrivningsunderlaget för in- ventarier och liknande tillgångar får fördelas på de nybildade förvärvskäl- lorna på grundval av anskaffningsvärdena och innehavstiderna. Om detta inte låter sig göras får fördelningen ske efter skälig grund.
Kan det inte utredas httr skulderna i den ursprungliga förvärvskällan för- delar sig på de nybildade fi'irvärvskällorna kan fördelningen ske på grundval av tillgångsvärderm ("jfr 44 t). .
En ersättningsfond får hänföras till den nybildade förvärvskälla som inne- fattar den verksamhet som avsättningen är hänförlig till. Detsamma gäller beträffande garantiavsättningar och andra avsättningar för framtida utgifter.- En surv-'avsättning eller övergångspost bör i allmänhet fördelas på grundval av kapitalunderlagen enligt survlagen i de nybildade förvärvskällorna. Ett underskott i (len ursprungliga förvärvskällan bör i första hand hänföras till den verksamhet där underskottet uppkommit. Är detta inte möjligt får för- delning ske efter skälig grund.
Det kan även inträffa att t. 'ex. passiva verksamheter som var för sig utgör en förvärvskälla övergår till att bilda en gemensam förvärvskälla till följd av att den skattskyldige ökar sin aktivitet i verksamheterna. inte heller i sådana fall är avsikten att det skall ske något brott i den skattemässiga kontinuite- ten.
]9s5'
I första stycket andra ledet finns en regel som innebär att reavinst är skattefri i andra fall än som särskilt anges. Den framstår som en rest av det äldre syn- sättet att reavinster endast var skattepliktiga vid korttidsinnehav. Den bör därför utgå.
lfjiirdc ler/('t finns en regel om att vissa ersättningar är skattepliktiga en- dast om de grundas på en förvärvsinktnnst överstigande 6 000 kr. Den be- loppsmässiga begränsningen saknar aktualitet och kan utgå. En konsekven- sändring med anledning av att det nuvarande femte ledet slopas vidtas också.
lfemtc ledet finns bestämmelser om skattefrihet för s. k. schabloniserad dagersättning från trygghetsförsäkring vid arbetsskada. Med anledning av att skattefriheten slopas enligt förslaget. faller ledet bort.
heten slopas utgär även dessa bestämmelser.
I näst sista lt'tlt'l finns en regel om att ränta som täcks av räntebidrag inte fär dras av. Med hänsyn till att bestämmelserna om räntebidrag flyttas juste- ras bestämmelsen och utvidgas till att omfatta även den regel som nu finns i punkt (» av anvisningarna till 25 & att avdrag inte får göras när räntan motsva- ras av eftergift av ränta eller amortering.
Isis/u lede! finns bestämmelser om att kapitalförlust endast får dras av som reaförlust enligt 36 &. Bestämmelsen jämkas. eftersom reglerna om avdrag för sädana förluster kommer att regleras i olika sammanhang. sävitt gäller fysiska personers privatekonomi i samband med beskattningen av inkomst av kapital i SlL.
215
Bestämmelsen innehåller en definition av begreppet näringsverksamhet. Med näringsverksamhet avses yrkesmässig självständigt bedriven förvärvs- verksamhet. Definitionen ansluter till kraven i gällande rätt för att rörelse skall f("ireligga. Den rättspraxis som utbildats pä omrädet belyser säledes frä- gan om när näringsvcrksamhet skall anses föreligga.
Det nya inkomstslaget näringsverksamhet motsvarar de nu -'arandc in- komstslagen jordbruksfastighet_ annan fastighet (konventionellt beskattad) och rörelse (se avsnitt 8.5). Till inkomstslaget har ocksä förts utomlands be- driven näringsverksamhet (se avsnitt 8.5).
Även när en yrkesmässig självständigt bedriven förvärvsverksamhet inte föreligger räknas innehav av näringsfastighet till näringsverksamhet. Vinst vid avyttring av en sädan fastighet beskattas som intäkt av kapital enligt reg- lerna i SM..
Även innehav och avyttring av rätt till avverkning av skog hänförs till nä- ringsverksamhet. Genom bestämmelsen blir de nuvarande bestämmelserna i punkt 3 andra stycket och punkt 5 sista stycket av anvisningarna till 21 & samt i punkt 5 av anvisningarna till 28 & obehövliga. En privatbostadsfastig- het eller j_n'ivatbostad kan inte ingä i näringsverksarnhet.
Sammanslagningen av inkomstslagen jordbruksfastighet. annan fastighet (konventionellt beskattad) och rörelse till inkomstslaget näringsverksamhet medför att de nuvarande bestämmelserna som gär ut på att särskilja de olika inkomstslagen fran varandra blir obehövliga. Detta gäller t.ex. bestämmel- serna i punkterna 2 och 3 av anvisningarna till 21 &.
Med hänsyn till att verksamhet som bedrivs utomlands generellt räknas till näringsverksamhet i det nya systemet blir de nuvarande bestämmelserna om sädan verksamhet obeht'ivliga. Detta gäller 38 52 mom.. 39 s 2 mom.. punkt (i av anvisningarna till 28) 5. punkt Zl av anvisningarna till 29 s' och punkt 4 av aln-'isningarna till 38 s.
23 —34 N
Paragraferna har karaktär av introduktion till bestämmelserna i anvisning- arna.
I nuvarande sjunde let/at har gjorts vissa konsekvcnsändringar. Ändringen i nuvarande nionde ledet är av samma slag som i fjärde ledet. Genom tilläggen i det nya tjugonde ledet undantas från beskattning hitte- lön. ersättning som nägon fätt för att han räddat person eller egendom i fara och ersättning som staten utbetalat till privatpersoner för insatser som bidra- git till avslöjande eller gripande av brottslingar. Den sistnämnda ersätt- ningen är även enligt dagens praxis skattefri.
Med hittelön bör i förevarande sammanhang avses en belöning som en pri- vatperson erhällit för att han möjliggjort för ägaren till borttappad egendom att äterfa denna. lin förutsättning för att ersättningav nu nämnt slag skall vara skattefri bör vara att den handling som ligger till grund för belöningen inte skett i tjänsten eller i ett uppdrag eller haft samband med tjänst eller uppdrag.
Genom ett nytt tjugo/"(inta led undantas från skatteplikt ersättning till den som lämnat eget organ. blod eller egen modersmjölk. En förutsättning för skattefrihet är dock att ersättningen inte pätagligt överstiger vad som är brukligt i sädana fall.
Genom ett nytt tjugoandra led föresläs undantag frän skatteplikt för täv- lingsvinster i vissa fall. Med tävlingsvinst i detta sammanhang avses t. ex. vinst i idrottstävlingar och andra typer av priser som avser nägon form av prestation. Däremot omfattas givetvis inte sådana vinster som avses i lagen (1928376) om skatt på lotterivinster. Sädana tävlingsvinster som utgär till anställda med anledning av någon prestation som är att hänföra till tjänsten eller uppdrag omfattas inte heller av förslaget. Sådana vinster är alltid skat- tepliktiga i sin helhet. En förutsättning för skattefrihet enligt den föreslagna bestämmelsen är att vinsten utgår i annan form än kontant eller därmed lik- ställd ersättning. Vidare gäller. om vinsten avser annat än minnesfi'iremäl. att värdet inte fär överstiga l % av basbeloppet. avrundat till närmaste hundratal kr. (för närvarande 300 kr.).
Bestämmelserna i tjugofjärde ledet om skattefrihet i vissa fall för intäkter av försäljning av bär. svampar och kottar slopas enligt förslaget.
Som ett nytt tjugosjunda led har tagits in bestämmelser" om skattefrihet för rt'intebidrag och vissa andra lwstadspolitiska stödformer. som närmare anges i en ny anvisningspunkt. 3. Motsvarande regler finns nu i punkt 7 av anvis— ningarna till 24 bi.
Paragrafens sista stycke innehåller en hänvisning till punkt 16 av anvisning— arna till 21 å och punkt 11 av anvisningarna till 28 s'för vissa försäkringsbe— lopp som utgär till lantbrukare. skogsbrukare. yrkesfiskare. renskötare m.fl. Förslaget beträffande försäkringsförmäner i inkomstslaget tjänst samt för- slaget beträffande näringsverksamhet medför vissa justeringar i dessa be— stämmelser. se specialmotiveringen till 32 ä 3 a mom. och punkt 12 av anvis— ningarna till 22 *. Med anledning av den författningsreglering som föreslås. görs en hänvisning i fortsättningen endast vad beträffar utfallande belopp fran AGS (32 s 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22 få).
3() '$
1 andra stycket trc'a'je ledet finns regler att kostnader motsvarande skattefria intäkter vid plockning av bär. svamp och kottar inte får dras av. När skattefri-
(.)—19
”356
1 paragrafen finns bestämmelser om beräkning av inkomsten av en förvärvs- källa. Paragrafen har sin motsvarighet i nuvarande 23. 20 och 30 åå.
26.6
lji'irsta stycket — som ändrats i förhållande till lagrädsremissen — anges att underskott vid beräkningen av inkomst av en förvärvskälla får. med de be- gränsningar som anges i anvisningarna. dras av i förvärvskällan närmast föl- jande beskattningsår.
1 andra stycket föreskrivs att avdrag enligt första stycket inte medges i den mån avdrag enligt 33 s 3 mom. har medgetts. Enligt det nämnda momentet föreligger rätt till avdrag för underskott av litterär. konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet frän intäkt av tjänst.
I tradjcstycket hänvisas beträffande underskott vid förvärvskällans upphö- rande till bestämmelserna 3 ä 13 mom. Sll.. Enligt dessa bestämmelser räk— nas underskott vid förvärvskällans upphörande som realisationsförlust.
27.5
Av bestämmelsen framgår att summan av inkomsterna av olika förvärvskäl- lor inom inkomstslaget näringsverksamhet utgör inkomst av näringsverk- samhet. En förvärvskälla som visar underskott skall dock inte beaktas.
31 ä'
1 paragrafen behandlas vad som är att hänföra till inkomst av tjänst och — i andra stycket — vad som är att likställa med tjänst. De föreslagna ändring- arna behandlas i den allmänna motiveringen. avsnitt 5.2 och innebär en viss utvidgning av inkomstslaget tjänst.
Lagrådet har inte haft nägot att erinra i sak mot förslaget i denna del men förordat en annan utformning av paragrafens första stycke än den som före- slagits i lagrådsremissen. Stadgandet har utformats i enlighet med lagrådets förslag.
Den föreslagna lydelsen syftar bl.a. till att klargöra att det inte behöver 'ara fråga om enbart tillfälligt bedriven verksamhet för att beskattning skall kunna bli aktuell i inkomstslaget tjänst. Även mer varaktig verksamhet t.ex. av hobbykaraktär skall alltså bli föremäl för beskattning. om verksamheten ger överskott. Dessa överskott får anses utgöra inkomster av egen verksam- het eller arbetsinkomster i mer vidsträckt mening. Även annan inkomstgi— vande verksamhet kan bli föremål för beskattning. Det bör dock allmänt sett vara fråga om ersättning för någon form av prestation.
En förutsättning för beskattning i inkomstslaget tjänst är att verksamheten inte uppfyller de kriterier som gäller för inkomstslaget näringsverksamhet. Det får inte heller vara fråga om inkomst av kapital.
Excmplifieringen av vad som kan betraktas som tillfälligt uppdrag får när- mast anses tynga lagtexten och utgår. utan att någon saklig ändring avses där- med.
bbl)
32 s't' ] ”IUI”.
Ändringarna ijörsta stycket a är ett uttryck för att i princip alla kostnadser- sättningar. även i statlig och kommunal tjänst. skall tas upp som intäkt. Iläri innefattas således också traktamenten och kostnadsersättning för vård av person i enskilt familjehem. Avdrag för motsvarande kostnader regleras i punkt 4 av anvisningarna till 32 s och punkterna 3 —3 c av anvisningarna till 33 &.
Som behandlas i den allmänna motiveringen och som närmare regleras i 3 s 12 mom. SIL skall utdelning frän och vinst vid försäljning av aktier i få- mansföretag i vissa fall tas upp som inkomst av tjänst. En erinran om detta har tagits in i en ny punkt. h. i första stycket. Likaså har i en ny punkt. i. tagits in en erinran om att sådana förmåner och ersättningar som anges i punkterna 14 och 15 av anvisningarna till 32 & skall beskattas som inkomst av tjänst.
Momentets tredje stycke behandlar ersättningar som utges på grund av kollektiv avgångsbidragsft'jrsäkring och liknande anordningar. Sådana er- sättningar räknas endast delvis som intäkt av tjänst på sätt närmare anges i punkt i 1 av anvisningarna. Med anledning av att skatteplikt enligt förslaget skall gälla för utfallande belopp i sin helhet. faller stycket bort.
Sista stycket har jämkats med hänsyn till de nya reglerna för beskattning av fastighet.
32 s* 3 mom.
Nuvarande lydelse av momentets första stycke anger att statliga kostnadser- sättningar inte skall tas upp som intäkt. Stycket innehåller vidare exemplifie- ringar av sådana ersättningar. Det anges dessutom att avdrag inte medges för underskott. om ersättningarna inte täcker därmed avsedda utgifter. I andra stycket anges. att bestämmelserna gäller också för kommunala ersättningar och för ersättningar från Nordiska ministerrådet och SIPRI. Vidare finns en regel om att RSV kan förklara att dessa principer skall gälla även ersätt- ningar från annan offentlig institution.
Enligt förslaget skall särbehandlingen av offentligt anställdas kostnadser- sättningar slopas. Förslaget inkluderar även kostnadsersättning får vård av person i enskilt familjehem. Motsvarande gäller sädan ersättning som bekos- tats av Nordiska ministerrådet i samband med arbete inom tanten för det nordiska tjänstemannautbytet. Förslaget innebär i princip att särreglerna bortfaller liksom RSV:s dispensmöjlighet. För kostnadsersättningar från SIPRI föreslås dock en fortsatt skattefrihet. Således bör även sädan av SIPRI anvisad kostmtdsersättning som avser tillägg för ökade levnadskost- nader. förmän av fri bostad eller bostadskostnadsersättning samt ersättning för barns skolavgifter vara skattefri. Till skillnad mot i lagrådsremissen före- slås att också utlandstillägg och därmed likställd förmån för utom riket sta- tionerad personal vid utrikesförvaltningen samt för personal i svensk bi- ståndsverksamhet förblir skattefri. Den därav föranledda ändringen av lag- texten med enbart en exemplifiering av med utlandstillägg likställda förmå- ner innebär i sak ingen förändring. IIärmed skall således även i fortsätt- ningen avses fri bostad med uppvärmning och belysning. bostadskostnadser-
sättning eller däremot svarande förtnån. bidrag för resa till Sverige för se- mester. bar"ntilläyg. utbildningsbidrag. barnresebidrag. ersättning för hål- lande av bil och flyttningsbidrag.
I övrigt görs nägra språkliga ändringar.
32 s* 3 a mom.
Momentet föreskriver skattefrihet för förmån av fri grupplivft'örsäkring och fri gruppsjukförsäkring i inkomstslaget tjänst.
Lagrådet avstyrker förslaget i lagrådsremissen om beskattning av förmån av fri grupplivförst'ikring. Som framgår av den allmänna motiveringen bör förslaget i lagrådsremissen inte genomföras i denna del. Med anledning härav kvarstår reglerna om grupplivft'årsäkring oförändrade. [ fråga om fri gruppsjukförsäkring skall pretnieft'irtttåMtt även i fortsättningen vara före- mål för s.k. tyst kvittning. Däremot skall utfallande belopp på grund av gruppsjukförsäkring beskattas. vilket anges genom ett tillägg till paragrafen. Förslaget föranleder också. vilket antytts i kmnmentaren till M" sista stycket. vissa justeringar i de regler som gäller för näringsverksamhet. se punkt 12 av anvisningarna till 22 s. Se vidare avsnitt 5.322.
32 så 3 0 mom.
1 momentet anges att personalvårdsförmåner inte skall tas upp som intäkt samt förutsättningarna för att förmåner skall kunna hänföras till personal- vård.
Dessa förutsättningar skärps så till vida att det klargörs att det skall röra sig om enklare åtgärder av mindre värde som syftar till att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om. för att personalvärdsförmån skall anses föreligga. [ivern/n'! på typiska personalvårdsförmåner finns i punkt 3 b av anvisningarna. Fijirmåner av denna typ får anses uppfylla kraven på enklare ätgärder av mindre värde.
32 s 3 [inom.
I detta moment finns den s.k. öt'ltt—kronorsregeln. till följd av att regeln slo- pas enligt förslaget. upphör momentct att gälla.
32 s' 4 mom.
Momentetsförsta stycke anger att kostnadsersättningar i enskild tjänst skall tas upp som intäkt. Av ] mom. och kommentarerna till detta framgår att denna princip föreslås gälla generellt. Se vidare kommentarerna till 3 mom. Första stycket tas därför bort. 1 ata/ra stycket görs några språkliga ändringar.
33 sf ] mom.
Till följd av att privat- och offentliganställda likställs när det gäller kostnads- ersättningar enligt förslaget slopas förbudet i andra stycket mot avdrag för kostnader för resor i tjänster] som varit förenade med ("övernattning för den som fått statlig ersättning härför.
l det nya tre:/je stycket regleras frågan om vilka kostnader som far dras av från intäkter i en självständigt bedriven verksamhet som på grund av bris- tande vinstsyfte skall beskattas i inkmnstslaget tjänst (hobbyverksamhet).
För varaktigt bedriven verksamhet av detta slag kommer gränsen gent- emot inkomstslaget näringsverksamhet att i regel motsvara den nuvarande gränsdragningen mellan hobbyverksamhet och rörelse. Beträffande denna gränsdragning bör ledning säledes kunna sökas i nuvarande praxis.
l andra meningen anges f("ärutsättningarna för kostnadsavdrag frän dessa inkomster.
Som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.2) innebär förslaget i denna del att inkomster av hohbyverksamhct i praktiken behandlas som om verksamheten utgjort särskild förvärvskälla inom inkomstslaget tjänst. Syftet härmed är i första hand att möjliggöra delvis andra regler för kost- nadsavdrag än vad som gäller för övriga tjänsteinkomster. Särskilda avdrags- regler för kostnader som hänför sig till hobbyverksamhet behövs för att und- vika vissa kt'msekvenser som annars kan uppkomma på grund av att kontant- principen gäller i inkotnstslaget. Avdrag skall därför i de nu avsedda fallen fa göras inte bara för beskattningsårets utgifter utan även för underskott som hänför sig till äret före beskattningsåret. l första hand skall beskattningsårets utgifter dras av från inkomsterna. Föreligger därefter överskott får detta kvittas mot föregående års underskott. Avdrag skall dock aldrig få göras med belopp som överstiger intäkterna för beskattningsäret. Det skall således inte vara möjligt att kunna kvitta ett underskott av en hobbyverksamhet mot andra tjänsteinkomster. Inte heller skall underskott i en hobbyverksamhet få kvittas mot överskott i en annan. utan varje hobbyverksamhet skall ses separat vilket klargörs i den f("ireslagna bestämmelsen.
En förutsättning för avdrag för utgifter i inkomstslaget tjänst är att det rör sig om kostnader för intäktens förvärvande. Man bör därvid när det gäller självständigt bedriven verksamhet av ifrägtwarande slag se till verksamheten i sin helhet under beskattningsäret. Även utgifter som uppkommit efter det inkomsten erhallits men under samma beskattningsår bör saledes kunna be- rättiga till avdrag om det är fråga om kostnader som kan anses hänförliga till verksamheten.
llär avses bl.a. det fallet att startavgifter och transportkostnader och lik- nande för en travhäst betalts för flera olika tävlingar varav endast någon täv- ling medfört inkomster i form av prispengar. Även startavgifter m. m. i de tävlingar som inte gett inkomster bör då betraktas som kostnader i samman- hanget. Om en hästägare i en verksamhet som inte bedömts som närings- verksamhet har två trm=hästar och båda används i en verksamhet som. om den utgjorde näringsverksamhet. skulle betraktats som en förvärvskälla bör utgifter och intäkter" under äret för båda hästarna beaktas.
Kontantprincipen medför att det i regel endast är möjligt att fa avdrag för utgifter som betalts under beskattningsäret. även om kostnaden vid bokfö- ringsmässiga grunder egentligen skulle anses ha belöpt på en annan period. Värdeminskningsavdrag -— närmast avseende förslitning — tilläts emellertid i viss utsträckning inom inkomstslaget tjänst. trots kontantprincipen. Den praxis som i dag gäller härvidlag bör kunna tillämpas även pa verksamhet av hobbykaraktär.
Här skall ytterligare två frägor beröras som tagits upp av ett par- remissin- stanser.
Den ena gäller hur beskattning av intäkter vid försäljning av tillgängar som använts i en hobbyverksamhet skall ske. Problemet gäller närmast om beskattning skall ske i inkomstslaget tjänst elleri inkomstslaget kapital. Här kan framhållas att vinst vid försäljning av personligt lösöre beskattas nor- malt enligt reavinstreglerna i inkomstslaget kapital. Detta bör i regel gälla även egendom som använts i en hobbyverksamhet. I vissa fall kan dock be- dömningen bli annorlunda. Sä bör exempelvis bli fallet om fi'irsäljningsvins- ten till övervägande del får anses härröra från den skattskyldiges egen ar- betsinsats. Om verksamheten går ut på att tillverka vissa produkter. exem- pelvis hemslöjdsföremäl. och det inte är fräga om näringsverksamhet bör försäljningsintäkterna tas tipp till beskattning under inkomst av tjänst. Det- samma bör gälla om den skattskyldige t. ex. renoverat en bil och vinsten vid en försäljning till övervägande del härrör frän den skattskyldiges arbetsin- sats.
Det kan i detta samtminhang ocksä erinras om att avkastning av lös egen- dom i vissa fall beskattas i inkomstslaget kapital.
Den andra frägan gäller behandlingen av försäkringsersättningar. Här bör allmänna principer för beskattning av försäkringsersättningar bli gällande och några särlösningar för hobbyfallen torde inte behövas.
Förslaget syftar inte till någon förändring vad gäller avdrag för kostnader för intäkternas f("irvärvande beträffande inkomster av verksamhet som inte kan anses självständigt bedriven och som skall beskattas i inkomst av tjänst.
Utgifter av det slag som åsyftas i förevarande stadgande bör inte ingä i sehablonavdraget under inkomst av tjänst (33 s 2 mom. KL).
I tredje stycket av den gamla lydelsen finns en bestämmelse om att avdrag för ränta pä studieskuld dras av under inkomst av kapital. Med hänsyn till att kapitalinkomster inte beskattas enligt KL krävs en justering av bestäm- melsen. som föreslås bilda ett nyttjj'ära'e stycke.
33 ä 2 mom.
Ändringarna i andra momentet avser dels höjningen av sehablonavdraget och dels vissa ändringar beträffande vilka kostnader som inte skall räknas in sehablemzwdraget (jfr specialmotiveringen till 33 s 1 mom. tredje stycket).
33 # 3 mom.
I momentet anges att underskott av en förvärvskälla som är hänförlig till ak- tiv näringsverksamhet avseende litterär. konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet får dras av fran intäkt av tjänst. Avdragsrätten avser inte under- skott frän tidigare beskattningsär som ökat underskottet det aktuella be- skattningsåret.
Ett villkor för avdragsrätten är att den skattskyldige redovisat intäkter från verksamheten av någon betydenhet. Villkoret avser den period som omfattas av det aktuella beskattningsäret och de tre föregående beskatt- ningsaren. llur intäkterna fördelar sig under denna period saknar betydelse. Det saknar också betydelse om intäkterna hänförts till näringsverksamhet eller tjänst.
För att avdrag skall komma i fråga mäste givetvis verksamheten uppfylla kraven för att näringsvcrksamhet skall föreligga. Det måste säledes vara fräga om en yrkesmässig självständigt bedriven förvärvsverksamhet.
34 >)
I paragrafens andra stycke anges att underskott i inkomstslaget tjänst fär dras av mot överskott i inkomstslaget närmast följande beskattningsär. Uppstär underskott även sistnämnda är får detta i sin tur utnyttjas nästföljande är, etc. -"
41.5
Av paragrafen framgår bl. a. att inkomst av näringsverksamhet skall beräk- nas enligt bokföringsmässiga grunder.
42.5
I denna paragraf finns grundläggande bestämmelser om hur olika förmåner i tjänsten skall värderas vid beskattningen.
I andra stycket anges. att värdet av produkter. varor och andra naturaför- måner. som ingåri lön eller annan inkomst. beräknas efter ortens pris. Vad som avses med ortens pris utvecklas närmare i punkt I av anvisningarna.
För att särskilt lyfta fram principen om att det är marknadsvärdet som skall gälla titan tillämpning av någon typ av försiktighetsprincip. vidtas den ätgärden att uttrycket "efter ortens pris" byts ut mot "marknadsvärdet". Vi- dare sker vissa justeringar i punkt 1 av anvisningarna.
En annan förändring är att begreppet naturaförmän byts ut mot "förmän". Detta utgör en anpassning till förslagen vad beträffar bl.a. lagen om allmän försäkringoch lagen om socialavgifter. Innebörden av förslaget är ett klargö- rande av att förmåner som avser annat än kontant lön eller därmed likställd ersättning. likaledes utgör lön och skall värderas marknadsmässigt.
I övrigt hänvisas till avsnitt 5.321
46 .a) 2 mom.
Bestämmelserna i första stycket 4 om avdrag för underhållsbidrag till icke hemmavarande barn slopas. vilket medför en justering av andra stycket.
[ tredje stycket klargörs att avdrag för pensionsförsäkringspremier enligt detta moment bara får ske i den män avdrag inte kan göras i förvi'trvskälla. För näringsidkare skall avdraget ske i förvärvskälla-m.
47 35
Ändringen av indelningen i inkomstslag och upphävandet av 46 a & föranle- der justeringar ijörsta stycket.
Med förvärvsinkomst avses inkomst av tjänst och inkomst av näringsverk- samhet (jfr l s* 2 mom. SIL).
48 s) 2 mom.
I stadgandet regleras den nya utformningen av grundavdraget (avsnitt 4. 1 ). Grundavdraget far inte överstiga inkomsterna av tjänst och aktiv närings-
verksamhet, I-Iärvid medräknas inte sådan utdelning frän fämansföretag el- ler realisationsvinst vid försäljning av aktier i sådant företag som skall tas upp sont intäkt av tjänst och inte heller sädana förmåner och ersättningar m.m. som anges i punkterna H och l5 av anvisningarna till 32 &.
48 s) .? mum.
Skattskyldig fysisk person som varit bosatt här i riket endast under en del av beskattningsåret har enligt nuvarande regler rätt till grundavdrag med en tolftedel för varje kalendertnänad eller del därav som han varit bosatt här. Inte heller i fortsättningen hör den som bott i Sverige bara en del av äret fä fullt grundavdrag. Att för sädana skattskyldiga differentiera grundavdraget med hänsyn till ärsinkomsten i enlighet med vad som föreslås gälla för andra skattskyldiga enligt 2 mom. skttlle emellertid bli mycket komplicerat. Av en- kelhetsskäl bör därför i stället gälla att skattskyldig som bott i riket endast en del av året skall få grundavdrag med en tolftedel av grundnivän för avdraget.
48 s* 4 mom.
Folkpensit'märer medges i stället för grundavdrag ett särskilt grundavdrag. Regeln om det särskilda grundavdraget har pä lagrådets inrädan flyttats frän andra momentet till ett nytt fjärde moment, för att det skall framgå att det särskilda grunclavdntget skall medges enligt samma regler oavsett om pett- sionär-ens— bosättning i Sverige varat hela eller del av beskattningsäret. I mo- mentet görs en hänvisning till punkt 1 av anvisningarna till 48 s. som innehål— ler bestämmelserna om detta avdrag.
49 9"
Eftersom gi-ttndtn-drag i princip skall medges endast mot arbetsinkomster. skall dödsbo inte längre kttnna fä grundavdrag för senare är än dödsfallsåret. Bestämmelsen utgär därför.
50 s*
Bestämmelserna om extra avdrag på grund av existensminimum och sjuk- domskostnader upphävs. Vidare tas bcstämtnelserna om extra avdrag för folkpensitmät'er bort. I övrigt anges httr beskattningsbar inkomst skall be- stämmas. P;"i lagrådets inrädan har 1—3 mom. ersatts med en ny gemensam bestämmelse utan uppdelning i moment. Den förändringen har gjorts i för- hållande till lagrädels förslag att begreppetförvärvsinkomst använts för att tttarkera skillnaden mot kapitalinktnnst. Med kommunalt grundavdrag avses naturligtvis ocksä särskilt kommunalt grundavdrag.
52 5)" I mum.
Ändringen är en följd av att reglerna om extra avdrag för existensminimum och sjukdcmtskostnader upphör samt förslaget beträffande pensioni'irernas beskattning.
Den som inte är bosatt här i riket är skattskyldig här för bl. a. inkomst av fastighet här och inkomst av rörelse, som bedrivs från fast driftställe här. Sammanslagningcn av inkomstslagen f("äranleder en justering av dessa be- stämmelser. Regelns utformning innebär att skattskyldighet föreligger för tnedgivna värdetninskningsavdrag m. m. och för avdrag för värdehöjande reparationer och underhåll som skall tas upp som intäkt när fastighet här i riket avyttras eller avskattning eljest skall ske (punkterna S och () av anvis- ningarna till "22 s' KL). Motsvarande gäller i fråga om bostadsrätter här i ri- ket.
Vidare gäller att den som inte är bosatt häri riket är skattskyldig för pen- sion enligt Al-"L endast till den del denna överstiger lll 000 kr. Denna regel justeras med hänsyn till den nu ändrade utfmmningen av grundavdraget.
Vidare upphävs bestämmelserna i näst sista ledet om skatteplikt för för- säljning av egendom. Skatteplikten kommer i vissa fall att följa av bestäm- melsen i första ledet. I övrigt är det fräga om inkomster som skall beskattas som inkotnst av kapital och regleras i 6 & SlL.
Jämfört med lagrådsremissen har bestämmelsermt i nuvarande sista ledet bchällits men flyttats inom momentet. Bestämmelserna kommer i fortsätt- ningen att ta sikte på dels inkomster när ett handelsbolag avyttrar aktier, an— delar och andra finansiella instrumcnt i svenska företag. dels inkomster vid avyttring av aktier m.m. i svenska fämansft'")retag som enligt 3.3 12 motn. tredje stycket SlL skall tas upp som intäkt av tjänst. Ett tillägg har gjorts beträffande konvertibla vinstandelsbevis resp. optioner och terminer som otnfattar den egendom som avses i det aktuella ledet i momentet.
53 s* 2 mom.
Bestämmelserna om taxering av delägare i s.k. gruvbolag i motnentets sista mening har utgått. Som FSK konstaterade i sitt betänkande om staketmetod för beskattning av handelsbolag finns det numera inte någon anledning att ha kvar de särskilda bestämmelserna om gruvbolag (se närmare SOU [986244 s. 217).
53 s' 3 Inom.
Endast fysiska personer kan inneha en privatlmstad. När det gäller dödsbon tillämpas för dödsfallsäret vad som hade gällt för den avlidne. Enligt tredje stycket upphör en fastighet som vid dödsfallet var privatbostad att behandlas som privatbostad först då så lång tid förflutit att taxering sotn handelsbolag kommer i fråga om förutsättningarna att räknas som privatlmstad dessförin- nan inte har upphört. Bestämmelserna innebär att fastigheten inte därefter kan behandlas som privatbostad oavsett om dödsboet på grund av belopps- gränserna eller dispens även i fortsättningen skall beskattas. Vidare bör pä- pekas att privatbostadskriteriet i detta fall får anses uppfyllt om egendomen används eller är avsedd att användas som permanent- eller fritidsbostad av någon av dödsbodelägarna eller dessa sådana närstående som avses i punkt 14 sista stycket av anvisningarna till 32 a' KL. Likasä bör egendomen anses som privatbostad om den av dödst som inte är handelsbolag upplåts som
42 Riksdagen 1989/90. Sant/. 1. Nr 110 Dell
bostad åt fysisk person vilken använder egendomen pä sädant sätt att den i dennes ägo hade varit att betrakta som privatlmstad. ] stycket finns bestäm- melser om handelsbolagsbeskattade dödsbon. Till skillnad frän handelsbola- gen skall dessa dödsbon — liksom fysiska personer och dödsbon som är skat- tesubjekt — beskattas för kapitalinkomst enligt reglerna i SlL. Detta följer av den nya andra meningen i stycket.
54 s*"
Bestämmelsen ifötzrtu stycket e upphävs. eftersom den avser inkomst av ka- pital. En motsvarande bestämmelse finns i 7 s* () mom. SlL.
645
Bestämmelsen har flyttats till 4 %.
Anvisningar till 19 s*”
punkt |
Elfte stycket innehäller en bestämmelse som anger att trots att det föreligger viss rätt till avdrag till barns underhåll enligt 46 s 2 mom. första stycket 4 så är sådant underhållsbidrag inte skattepliktig inkomst. När avdragsrätten upphör blir bestämmelsen onödig.
punkt 3
Till anvisningspunkten som är ny har flyttats bestämmelserna från punkt 7 av anvisningarna till 24 s om räntebidrag och annat bostadsstöd som inte skall tas upp som intäkt. [ sammanhanget har reglerna kompletterats med en uppräkning av ytterligare sti'idformer.
till 30 s*.
Ändringarna utgör konsekvensändringar med anledning av förslagen beträf- fande det nya inkomstslaget näringsverkamhet.
till Zl s* punkt 1 Anvisningspunkten motsvarar nuvarande 28 å andra stycket. punkt ?.
Anvisningspunkten tnotsvarar nuvarande punkt 5 av anvisningarna till 27 &. Som en konsekvens av att definitionen av begreppet fämansföretag ändrats har lagts till att punkten även omfattar delägare i fåmansägt handelsbolag.
punkt 3
Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 2 av anvisningarna till 27 å. Konsekvensen av att en fastighetsavyttring avser omsättningstillgång i tomt-
rörelse är att vederlaget skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. I nuvarande andra stycket har en redan inaktuell bestämmelse för kommuns upplåtelse av tomträtt tagits bort. Sjätte stycket av den nuvarande anvis- ningspunkten har tagits bort eftersom nedskrivningsmöjligheterna (utöver nedskrivning till lägsta värdet enligt BFL) för fastigheter försvinner. Nuva- rande sjunde stycket sista meningen, som i lagrådsremissen föreslogs upp- hävd, har ansetts behövlig med hänsyn till nedskrivningsmöjligheten till lägsta värdet.
punkt 4
Anvisningspunkten tttotsvarar nuvarande punkt 3 av anvisningarna till 27 så. Konsekvensen av att en avyttring av fastighet. aktie eller andel avser omsätt- ningstillgäng i byggnadsrörelse eller handel med fastigheter är att vederlaget skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Till följd av förändringen av definitionen av fämansföretag har på de två ställen där detta begrepp an- vänts lagts till orden fåmansägt handelsbolag. Nuvarande andra stycket b be- hövs inte eftersom privatbostad inte kan ingä i näringsverksamhet i det nya systemet. Genom uttrycket "beroende på omständigheterna" i sista stycket slås fast att någon valrätt inte föreligger.
punkt 5
Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 4 av anvisningarna till 27 å. Nuvarande andra stycket e och tredje stycket har ansetts obehövliga efter- som nedskrivning (utövcr nedskrivning till lägsta värdet enligt BFL) av fas- tighet som utgör omsättningstillgång inte längre skall få göras. Bestämmel- serna har därför utgätt. En bestämmelse i 24 l? 1 mom. tredje stycket SIL upprätthåller kontinuiteten i beskattningen genom att arvtagare rn. tl. som ingångsvärde erhåller det bokförda värdet.
till 22 .v
punkt ]
Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 1 första och andra styckena av anvisningarna till 28 &.
Iförstu stycket har nuvarande sjätte och sjunde meningarna tagits bort. Nägon ändring i sak avses inte med detta. Även den nuvarande åttonde me- ningen har tagits bort. Detta har gjorts med hänsyn till att de tidigare be- stämmelserna om avgångsvederlag i 54—60 åå rennäringskungörelsen (19711438') har upphört att gälla (SFS 1982z839).
Lagen (I966:172) om avdrag för avskrivning pä skeppskontrakt har upp- hävts. Med anledning härav har nuvarande andra meningen i andra stycket tagits bort. Som ny andra mening har införts en bestämmelse om ersättning som erhållits i samband med sådan expropriation m.m. som avses i 2 & andra och tredje styckena lagen (l990zt'lt'ltl) om ersättningsfonder. Sådan ersättning utgör intäkt av näringsverksamhet om en fysisk person eller ett dödsbo begär det.
'I'rea'je stycket är nytt i förhållande till lagrådsremissen. Om det inte är fråga om ett aktiebolag eller en annan juridisk person som avses i IU a & SIL
sker beskattning vid icke yrkesmässig avyttring av fastigheter och av aktier. andelar m.m. samt av vissa förpliktelser inte i näringsverksamhet utan som inkomst av kapital enligt Sll.. Detta gäller dock inte näringsbetingade ande- lar i ktmperativa föreningar. Sädana andelar ittgär i underlaget för K-surv. l fräga om handelsbolag sker beskattning generellt i näringsverksamhet utom savitt gäller icke yrkesmässig avyttring av fastigheter och bostadsrätter i s.k. äkta bostadsrättsföreningar o.d. 1 sistnämnda hänseende gäller samma reg— ler som för fysiska personer. dvs. beskattning sker i kapital.
1 I/"jt't'rdc och femte stycke/ltt films bestämmelser om uttag ur en f("örvärvs— källa (tredje stycket i lagrädsremissen). Bestämmelserna har lätt en nagot annan utformning än i lagrädsremissen bl.a. för att inom bolagssektorn om— fatta även cgendom i fräga om vilken vinstberäkning sker enligt reavinstreg— lcrna.
Om ett uttag görs skall beskattning (uttagsbeskattning) ske för marknads- värdet av den uttagna tillgängen eller tjänsten. Uttagsbeskattning skall t.ex. ske om den skattskyldige skänkt eller till underpris avyttrat en tillgång till nägon närstaendc eller fört över en tillgang till en annan förvärvskälla.
Som en följd av att mangärdsbyggmtder brutits ut till privatbostadsfastig- het (5 ä') har reglerna om undantag från uttagsbeskattning beträffande bränsle frän egen fastighet i nuvarande anvisningspunktcrna 4 och 5 till 21 å inte behällits i det nya systemet.
Uttag föreligger inte om en näringsidkare för egen räkning vid sidan om sin näringsverksamhct använder sitt yrkeskun nande. Som exempel kan näm- nas en revisor som upprättar sin egen deklaratitm. en frisör som rakar och kammar sig själv eller en målare som malar om sin bostad. Uttag f("u'eliggcr inte heller i sädana fall dä en näringsidkare vederlagsfritt utför eget arbete åt annan. En helt annan sak är att i vissa sädana fall beskattning för ett dolt vederlag. t.ex. en gentjänst. kan aktualiseras. Det kan här nämnas att enligt en särskild föreskrift i punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 21 5 skall byggmtdsarbete för egen räkning i vissa fall medföra uttagsbeskatttning. Detta hänger samman med att den egna arbetsinsatsen inte medför att fastig- heten erhäller karaktär av omsättningstillgang (prop. 1980581 :oS s. 163 ff). Vidare kan arbete för egen räkning utgöra omsättning i men-'ärdeskattehän- seende (punkt 2 av am'isningarna till 2 & mervärdeskattelagen).
1 fräga om uttag av tjänst har det ansetts motiverat att endast uttag i mer än ringa omfattning skall föranleda beskattning. En näringsidkare som "pri- vat" utnyttjar t.ex. en maskin som ingar i näringsverksamheten skall alltsä inte uttagsbeskattas i alla lägen.
En enskild näringsidkares förmän av fri bil uttagsbeskattas inte till mark- nadsvärde utan enligt bcstämmelsermt i punkt 2 av aln-'isningarna till 43 & (se avsnitt 8.105).
I enlighet med vad lagrådet förordat har bestämmelserna kompletterats med en undantagsregel som gör det möjligt att i vissa omstruktureringsfall underlata ttttagsbeskattning (jfr avsnitt 8.7.4).
Av bestämtnelserna i anvisningspunkten följer att vederlag vid avyttring av fastigheter och bostadsrätter med undantag för de tidigare nämnda expro— priationsfallen utgör intäkt av näringsverksamhet endast om tillgängen är omsättningstillgäng. För andra än delägare i handelsbolag gäller detsamma
(360
för vederlag vid avyttring av aktier. andra andelar än näringsbetingade ande- lar i kooperativa föreningar och liknande tillgängar.
punkt 2
Anvisningspunktcn motsvarar nuvarande punkt 2 första stycket av anvis- ningarna till 28 & punkt 9 av anvisningarna till 21 å och punkt 2 a av anvis- ningarna till 24 &. linligt de nya reglerna räknas ränta pä bankmedel i en näringsverksamhet och ränta pä kundfordringar som intäkt av näringsverk- samhet. Även ränta och utdelning pä värdepapper som äromsättningstill- gängar utgör intäkt av näringsverksamhet. Den nuvarande bestämmelsen om rabatter och pristillägg bchalls. Ränta och utdelning pä värdepapper som inte är omsättningstillgängar hänförs till inkomstslaget kapital i SIL. Till skillnad fran förslaget i lagrädsremissen utgör dock ränta och utdelning pä näringslwtingade andelar i kooperativa föreningar intäkt av näringsverksam- het. 1 fräga om handelsbolag utgör— liksom fört. ex. aktiebolag - all ränta. utdelning och lotterivinst intäkt av näringsverksamhct.
punkt ?»
Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 2 andra stycket av anvis- ningarna till 28 ;.
pttnkt -l—
Arn-'isningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelse om äterföring till be- skattning av värdeminskningsavdrag i punkt I fjärde stycket av anvisning- arna till 28 5. Det nuvarande uttrycket "värdeminskningsavdrag sotn belö- per pa tid före avyttringen" har ersatts med "medgivna värdeminskningsav- drag". Detta uttryck är entydigt eftersom i det nya systctnct även underskott fastställs vid taxeringen. Bestämmelsen ger med den nuvarande utform- ningen ctt felaktigt resultat i de fall värdeminskningsavdragcn har bokförts. 1 den nya lydelsen anges därför att aterf("u'ing skall ske endast i sadana fall da avdrag inte har gjorts i räkenskaperna.
punkt 5
Enligt nuvarande bestämmelser i punkt 2 a fjärde stycket av anvisningarna till 36 ;; skall vid beräkning av reavinst på grund av avyttring av en fastighet omkostnadsbeloppet minskas med värdeminskningszwdrag m. m. Enligt be- stämmelserna ij'örs'mxryckctskall i stället medgivna värdeminskningsavdrag m. m. tas tipp som intäkt av näringsverksamhet (jfr begränsningsrcgeln i fetnte stycket). Detsamma gäller beträffande avdrag för värdehöjande repa- ration och undcrhall under de senaste fem beskattningsären. Den sist- nämnda regeln avser dock endast fysiska personer och dödsbon. Med med- givna värdeminskningsavdrag avses endast verkliga värdeminskningsavdrag och inte sadana fiktiva avdrag som anges i punkt 6 attonde stycket av anvis- ningarna till 37- 5 och punkt 7 sjunde stycket av anvisningarna till 23 ä.
1 andra struct finns en bestämmelse avseende avyttring av bostadsrätt och liknande som motsvarar bestämmelsen i första stycket sista meningen.
Av tredje stycket framgär att vid avyttring av en del av en fastighet beräk-
(36 1
ningen av det belopp som skall tas upp som intäkt enligt första stycket skall grundas pä förhållandena på (len avyttrade fastighetsdelen. Nägon propor- tionering på grundval av vcdcrlaget och värdet av hela fastigheten fär således inte göras (jämför 25 ä 6 mom. SIL och nuvarande bestämmelser i punkt 2 a trettonde — nittonde styckena av anvisningarna till 36 ä).
1 fjärde .rtveket jämställs vissa marköverförin gar och allframtidsupplåtelser mot engångsersättning med avyttring.
Femte stycket innehåller en regel som innebär att avdrag för värdeminsk- ning m.m. inte skall tas upp som intäkt i den mån en faktisk värdenedgång skett.
Sjätte stycket innehåller en bestämning av begreppet värdehöjande repara- tion och underhåll.
1 sjunde stycket finns bestämmelser om hur stor del av ianspråktaget be- lopp som skall tas upp som intäkt enligt första och tredje — sjätte styckena i de fall avdrag erhällits enligt 2 å andra och tredje styckena lagen om ersätt- ningsfonder.
I åttonde stycket finns en bestämmelse som saknar motsvarighet i lagräds- remissen. Regeln tar sikte på det fallet att en näringsfastighet eller en bo- stadsrätt c. d. som inte är privatbostad genom arv. testamente. bodelning eller gåva övergår till ny ägare och hos denne utgör privatbostadsfastighct eller privatbOstad. Regeln gäller också om egendomen i fråga utgör omsätt- ningstillgäng. 1 sädana fall är bestämmelsen dock endast tillämplig om ägan- deri'ittsövergängen sker genom arv. testamente eller bodelning med anled- ning av makes död.
punkt 6
I anvisningspunkten regleras den äterföring av värdeminskningsavdrag m.m. och avdrag för värdehöjande reparation och underhåll som skall ske när en näringsfastighet eller bostadsrättslägenhet e. d. ändrar karaktär till privat- bostadsfastighet eller privatbostad.
punkt 7
I anvisningspunktcn har tagits in de nuvarande bestämmelserna i punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 38 & såvitt gäller näringsidkare.
punkt 8
Bestämmelserna har sin motsvarighet i de regler som nu gäller för arrendato- rer enligt nuvarande punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 21 &. Be- stämmelserna i den nya anvisningspunkten blir generellt tillämpliga i in- komstslaget näringsverksamhet.
punkt 9
Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om näringsbidrag i punkt 2 av anvisningarna till 19 5. En särregel rörande markanläggningar har utgått i konsekvens med de ändrade bestämmelserna i den nya punkten 7 av anvisningarna till 23 s.
punkt lt")
Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om statligt avgängs- vederlag till jordbrukare i punkt 12 av anvisningarna till 21 s.
punkt 1 1
Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser i punkt 14 av anvis- ningarna till 21 s. punkt 9 av anvisningarna till 24 åtvcli punkt9 av anvisning- arna till 28 s*". Ändringen är av samma slag som i 19 & första stycket fjärde ledet och innebär att beloppsgränsen för när vissa ersättningar. som grundas pä inkomst som hänför sig till näringsverksamhet. blir skattepliktiga tas bort.
punkt 12
l anvisningspunkten har efter vissa ändringar nuvarande bestämmelser i punkt 16 av anvisningarmt till 21 s och punkt 11 av anvisningarna till 28 å sammanförts. Ändringarna utgör en konsekvens av ändringarna i 19 åfcmte ledet och i 32 s 3 a mom. Se i övrigt avsnitt 5.3.2.2.
punkt 13
Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om egenavgifter i punkt 15 av anvisningarna till 21 å och punkt 11) av anvisningarna till 28 s".
punkt 14
Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 6 av anvisningarna till 18 s.
punkt 15
Till denna anvisningspunkt har överförts nuvarande bestämmelser om gott— görelse frän pensions- och personalstiftelse i 28 & fjärde—ättonde styckena. Jämför även bestämmelserna i nuvarande punkt 4 tredje och fjärde styckena av anvisningarna till 21 % samt punkt 8 av anvisningarna till 24 9.
punkt 16
I anvisningspunkten finns regler om rz'intefördelning. Räntefördelning görs pa förvå'trvskällenivä. Underlaget för räntefördelningen är det negativa kapi— talunderlag som beräknats för förvärvskällan. Som framgär avförsta stycket beräknas kapitalumlerlaget enligt 4 och 6 åå lagen om skatteutjämningsre— serv. '
Underlaget för räntefördelning skall multipliceras med ett belopp motsva— rande statslänerå'tntan vid beskattningsårets ingäng. Statslåneräntan fast— ställs av riksgäldsdirektören och tttotsvarar marknadsräntan på statens tio— äriga obligationslån. Riksgäldskontoret avläser varje bankdag säljräntan pä obligatitmslänen. Räntenoteringarna fr.o.m. fredag t.o.m. torsdag samman— vägs till en genmnsnittsränta — statsläneräntan - baserad på det faktiska anta— let bankdagar under perioden. Publicering av statsläneräntan sker på freda— gar. Det är säledes den statsläneränta som publicerats närmast efter ett års— skifte som motsvarar statsläneräntan vid beskattningsårets ingäng.
Räntefördelning görs för fysiska personer och dödsbon. För delägare i
handelslmlagsbeskattade dödsbon och i handelsbolag gäller särskilda regler.
Reglerna för handelsbolagsbeskattade dödsbon framgär av andra stycket. Underlaget för räntefördelning beräknas för boet enligt de regler som gäller för beräkning av kapitalunderlag för fysiska personer. lntäkten fördelas se- dan pä delägarna efter storleken av varje delägares andel i boets inkomst.
En annan lösning har valts för handelsbolagen. Enligt bestämmelserna i tredje stycket skall rt'mtefört'lelningen göras på delägarnivå. Räntefördel— ningen baseras pä det justerade ingängsvärdc som gäller vid tillämpningen av reavinstreglerna 128 ä SIL (tidigare punkt 2 d av anvisningarna till 36 s). Dessa regler infördes 1988 (prop. 1988t'89z55. SkU 16. SFS 198811518-1519).
Det justerade ingängsvärdet för en andel motsvarar det aktuella omkost- nadsbeloppet. Den skattskyldige skall i självdeklarationen lämna de uppgif- tcr sotn behövs för att beräkna det justerade ingängsvi'trdet (i prop. 1989,-"'9tl:74 intaget i 2 kap. 13 % lagen om självdeklaration och kontrollupp- gifter). Detta för att skapa bättre förutsättningar för att göra en korrekt rea— vinstberi'tkning när andelen avyttras.
1 stora drag kan det justerade ingängsvt'irdet sägas motsvara den del av handelsbolagets skattemässiga kapitalbehällning som belöper pä delägaren. Flertalet av de avvikelser som finns är till delägarens fördel. Kt')pplingen till det justerade ingängsvätdet — och därmed till övergängsbestämmelscrna i 1988 ärs lagstiftning— gör bl.a. att delägarna i stor utsträckning har justerade ingängsvt'trden nära noll trots att kapitalbehällningen egentligen är negativ.
Det justerade ingängsvärdct kan inte användas utan vidare som underlag för räntefördelningen om handelsbolaget har fastigheter som inte utgör omsättningstillgängar. Hos en enskild näringsidkare skall sädana fastigheter i princip tas upp till 71.) '.f'é- av det skattemässiga restvärdet vid beräkning av kapitalttnderlaget. Det innebär att det jttsterade ingångsvärdet relativt sett kommer att vara för högt för delägare i bolag med sädana fastigheter efter- som nägon motsvarande reducering inte görs vid beräkning av det värdet. För att ttppnä ett mer likvärdigt resultat har därför tagits in en regel om att en reduce ring skall göras vid beräkning av delägarens underlag för ränteför- delning. Vad nu sagts gäller också i fräga om bostadsri'ttter m.m. som avses 126 ä 1 mom. SIL.
Tilli'tmpningen av regeln kan illustreras med ett exempel. Anta att det jus- terade ingängsvi'trdet är 101) och att delägarens andel av bolagets inkomst är en femtedel. Handelsbolaget har fastigheter (som inte utgör anläggningstill— gängar) tned ett skattemässigt restvärde om 2 ()()(l. Underlaget för ränteför- delning kan dä beräknas till (ltlfl— 1/5 av 30 % av 2 (_)0(l=) -2(). Mer kompli- cerade fall kan ocksä tänkas där fastigheterna ägs av ett handelsbolag längre ner i en kedja av handelsbolag. Avgörande är även i sådana fall hur stor del av det fastighetsägande handelsbolagets inkomst som belöper på den skatt- skyldige. '
I stycket regleras slutligen i vilken förvi'trvskälla intäkten skall tas upp i de fall inkomst från handelsbolaget skall redovisas i flera förvärvski'tlltn'. 1 första hand skall intäkten tas ttpp i aktiv näringsverksamhet. Nägon särskild regle- ring har inte ansetts behövlig för de fall att det förektnnmer enbart förvärvs- källor av samma slag (aktiv näringsverksamhet resp. passiv näringsverksam— het). '
IIela underlaget för ri'tntefördelning skall inte ligga till grund för intäkten enligt första stycket. Ijjärde stycket ges tvä undantag.
Först undantas ett belopp om St) (100 kr (fribelopp). Har den skattskyldige flera förvi'trvski'tllor med negativa underlag fär det sammanlagda fribeloppet inte uppgä till mer än St) (100 kronor.
Vidare bortses frän eventuellt underskott i förvärvskällan vid beskatt— ningsärets ingäng. Denna bestämmelse tillämpas inte för delägare i handels— lmlagsbeskattat'le dödsbon eftersotn räntefördelningen där görs hos boet och inte hos de skattskyldiga delägarna.
Avj'e/nte stycket framgär att ett mot intäkten svarande avdrag får göras i inktnnstslaget kapital enligt bestämmelserna i 3 & 4 mom. SIL.
till 23 s*
punkt 1
I anvisningspttnkten anges nägra vanliga typer av kostnader i näringsverk- satnhet. Vissa ändringar har gjorts i förhällande till lagrädsremissen. För lntndelsbolagen gäller generellt — liksom för t.ex. aktiebolagen — att ränteut— gifter dras av i näringsverksamheten.
punkt 2
Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 7 av anvisningarna till 21 s" och punkt 1 andra stycket a ' any-'isningarna till 29 å. Tillämpningsomrädet har utvidgats till att avse även inventarier o.d. och tjänster. Jämför punkt 1. fjärde och fetntc styckena av anvisningarna till 22 s".
punkt 3
Anvisningsptmkten motsvarar nuvarade punkt 1 andra stycket av anvisning- arna till 22 s" och punkt 17 av anvisningarna till 29 &. Av nuvarande punkt 4 första och andra stycket av atwisningarna till 25 & framgår att bestämmel- serna i nuvarande punkt 17 av anvisningartut till 29 & är tillämpliga på annan fastighet i vissa fall. I inkomstslaget jordbruksfastighet omfattas endast eko— nomibyggnad av reparationsbestätntnelsen. Det vi( gade reparationsbegrep— pet blir nu generellt tillämpligt i näringsverksamhet.
punkt 4
första stycket innehäller den nttvarandc bestämmelsen om avdrag för ränta i visst fall i punkt 5 av anvisningarna till 39 s'. Hänvisningen har ändrats till att avse bestämmelserna om statligt bidrag i den nya punkten 3 av anvisning- arna till 19 s". Till denna anvisningspunkt har förts över de nuvarande bc- stämmelserna i punkt 7 av anvisningarna till 24 s. De nuvarande bestämmel- serna i punkt 6 andra styckct av anvisningarna till 25 & har flyttats till 20 å.
Anx-fisningspunktens andra stycke tnotsvarar nuvarande bestämmelser om förbud mot omedelbart avdrag för kostnader för reparation och underhåll i vissa fall i 25 s 2 mom. första stycket b. '
Bestämmelserna i tredje stycket har förts över frän nuvarande punkt 8 andra stycket av anvisningarna till 25 s'. Möjligheten att fördela avdrag för
reparation och underhåll på tre är har tagits bort. Bestämmelsen ijjärde stycket har förts över frän nuvarande punkt 8 tredje stycket av anvisningarna till 25 s.
pttnkt 5
Anvisningspunktcn motsvarar nuvarande 25 s" 2 mom. första stycket c.
punkt 6
] anvisningspunkten finns bestämmelser om avdrag för värdeminskning av byggnad. Nuvarande bestämmelser finns i punkt 3 av anvisningarna till 22 &. punkt 2 a av anvisningarna till 25 s och punkt 7 av anvisningarna till 29 $$. Avskrivningsreglerna har samordnats för alla ni'tringsfastigheter. Härvid har de i punkt 2 a a -' anvisningarna till 25 så angivna procentsatserna för värde- minskningsavdrag tagits bort. Av lagtexten framgår endast principen för hur procentsatsen skall bestämmas. Vidare innebär samordningen att den möj- lighet som i dag finns enligt punkt 2 b första stycket av anvisningarna till 25 s" till snabbare avskrivning av värmepannor. hisstnaskineri och jämförlig ma- skinell utrustning har tagits bort. Dessa tillgångsslag kommer i det nya syste- met att ingä i anskaffningsvärdet för byggnaden och får skrivas av efter den procentsats som gäller för byggnaden (se avsnitt 8.4).
Av den nya lydelsen i andra stycket fratngär att byggnadsinventarier inte kan förekomma beträffande byggnader som är avsedda för bostadsändamål.
Nuvarande bestämmelser om att anskaffningsvärdet för byggnad skall minskas med ianspräktaget belopp i samband med utnyttjande av investe- ringsreserv e.d. eller nå'tringsbidrag har tagits bort. Motsvarande bestämmel- ser finns i 7 :$ lagen ( 1990:000) om ersättningsftmder och punkt 9 av anvis- ningarna till 22 s.
llar en näringsfastighet eller del därav utgjort privatbostad gäller de all- männa reglerna för besti'tmmande av anskaffningsvärde för byggnad på fas- tigheten eller fastighetsdelen. Av de i sak oföri'tndrade bestämmelserna i första stycket framgår att den avskrivningsplan som upprättats när fastighe- ten eller fastigltetsdelen ändrat karaktär skall anses ha löpt från den tidpunkt då byggnaden förvå'trvades. Enligt de nya bestämmelserna i åttonde stycket skall avdrag för värdeminskning av byggnad anses ha medgetts med 1.5 pro- cent av anskaffningsvärdet för varje beskattningsär som fastigheten eller fas- tighetsdelen utgjort privatbostad.
punkt 7
I atwisningspunktcn finns bestämmelser om avdrag för värdeminskning av markanläggning. Motsvarande bestämmelser finns i dag i punkt 4 av anvis- ningarna till 22 å och punkt 16 av anvisningarna till 29 s.
Enligt gällande rätt saknas begreppet markanläggning inom inkomstslaget annan fastighet. Utgifter för sådana anordningar har fått inräknas i byggna- dens anskaffningsvärde. Reglerna för avskrivning av markanläggningar fär dock tillämpas pä konventionellt bcskattad fastighet som används för annat ändamål ätt bostadsändamål (se punkt 4 andra stycket av de nuvarande an- visningarna till 25 å). Samnutnslagningen till ett inkomstslag innebär att av-
skrivning för markanläggning på en fastighet medges oavsett användnings- sätt. Vidare har den materiella ändringen gjorts att hela anskaffningsvärdet för markanli'tggningen utgör avskrivningsunderlag (se avsnitt 8.4).
De nuvarande bestämmelserna om att ianspräktaget belopp i samband med utnyttjande av investeringsreserv e.d. skall reducera anskaffningsvi'ir- det för markanlt'iggningen har tagits bort. Jämför kommentaren till anvis- ningspunkt ().
Sjunde stycket utgör en motsvarighet till åttonde stycket i anvisningspunkt 6. Jämför kommentaren till den anvisningspunkten.
punkt 8
Anvisningspunktensförsta stycke motsvarar punkt I tredje stycket av anvis- ningarna till 22 å och punkt I tredje stycket av anvisningarna till 29 &. Be- stämtnelsen i andra stycket är hämtad från nuvarande punkt 1 första stycket av ant-'isningarna till 22 5.
punkt 9
l anvisningspunkten finns bestämmelser om avdrag på grund av avyttring av skog pa jordbruksfastighet. Nuvarande bestämmelser finns i punkt 7 av an- visningarna till 22 s. 1 den nya lydelsen har den allmänt använda termen skogsavdrag införts. Det nya systemet med ett inkomstslag har inte medfört att avdragsrätten utvidgats till skog på alla näringsfastigheter.
Enligt den nuvarande bcstätnmelscn i punkt 1 fjärde stycket av anvisning- arna till 22 :$ får värdet av en jordbruksfastighets egna produkter som an- vänts för fastighetens fortsatta drift föras av som driftkostnad men skall då samtidigt tas upp som intäkt. Denna bestämmelse har inte förts över till det nya systemet. Som en konsekvens härav har inte heller den nuvarande be- stämmelsen i punkt 7 första stycket sista meningen av anvisningarna till 22 ." om att intäkt pä grttnd av tillgodogörande av skogsprodukter i ft'irvärvskällan grundar rätt till skogsavdrag förts över.
[sista stycket har den ändringen gjorts att det lägsta avdragsbeloppet höjts från 5 001.) kr. till 15 (101) kr. resp. från 1 000 kr. till 3 000 kr. Beloppen har varit oföri'tndrade sedan reglerna infördes 1979.
punkt 11.)
Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 8 av anvisningarna till 22 å. Andringen i sjätte stycket föranleds av att reglerna för beräkning av realisa- tionsvinst flyttas frän KL till SlL.
punkt 1 1
Bestämmelser om avdrag för substansminskning har utan sakliga ändringar överförts från nuvarande punkt 9 av anvisningarna till 22 &. punkt 10 av an- visningarna till 25 å och punkt 8 av anvisningarna till 29 &. Som en konse- kvens av att definitionen av begreppet fämansföretag ändrats har ifjärde stycket lagts till orden fi'imansägda handelsbolag.
punkt 12
I anvisningspunkten finns bestämmelser om avdrag för värdeminskning av inventarier. De nuvarande bestämmelserna finns i punkt 5 av anvisningarna till 22 &. punkt 3 av arwisningarna till 25 s och punkt 3 av anvisningarna till 29 &. Ändringen i tredje stycket har gjorts mot bakgrund av att FAI. upphävs. Sista stycket utgör en motsvarighet till attonde stycket i anvisningspunkt o. Bestämmelsen har utformats i enlighet med lagrådets förslag. Jämför kom— mentaren till den anvisningspunkten. Bestämmelsen i nuvarande punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 29 & angaende f:"nnansföretags ft.")rvärv av inventarier har upphävts. En bestämmelse med motsvarande innehäll har in— förts i 2 :å 13 mom. första stycket SIL.
punkt 13
Till anvisningspunkten har nuvarande bestämmelser i punkt 4 av anvisning- arna till 29 & flyttats. Jämför även nuvarande punkt 5 av anvisningarna till 22 å och punkt 3 av anvisningarna til 25 &. Nuvarande bestämmelseri tredje stycket sista meningen om investeringsreserv e. (1. har tagits bort. Jämför specialmotiveringen till anvisningspunkt o.
punkt 14
Anvisningspunktcn motsvarar nuvarande punkt 5 av anvisningarmt till 29 35. Jämför även nuvarande punkt 5 av anvisningarna till 22 s och punkt 3 av anvisningarna till 25 s.
punkt 15
Anvisningspunkten har sin motsvarighet i nuvarande punkt få av anvisning— arna till 22 5. Första stycket av den nuvarande anvisningspunkten har utgatt utan att någon ändring i sak har äsyftats. Den generella regleringen av nä— ringsverksamhet fär till följd att beskattningssituationen för nyttjanderätts- havarcn eller fastighetsägaren inte längre är beroende av fastighetens karak— tär.
punkt lo
Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 6 av anvisningarna till 29 55. Jämför nuvarande punkt 5 tredje stycket av anvisningarna till 22 &.
punkt 17
Anvisningspunkten innehaller avskrivningsregler för utgifter för anslut- ningsavgift och anläggaingsbidrag. Bestämmelserna. som för närvarande finns i punkt 1 I av anvisningarna till 22 &. punkt 2 b första stycket av anvis- ningarna till 25 å och punkt 21) av atwisningarna till 29 s. har samordnats för alla näringsfastigheter.
punkt 18
Av punkt 1. andra stycket av anvisningarna till 22 s*framgär att ersättning vid expropriation och liknande f("irfarande i visst fall utgör intäkt av näringsverk-
samhet. [ den aktuella am=isningspunkten anges att avdrag får göras för fas- tighetens anskaffningsvärde bestämt enligt 24 och 25 s*"å SlL.
punkt 19
Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 2 a av anvisningarna till 22 s och punkt 9 a av am'isningarna till 29 s.
punkterna 21) a -- 20 e
Till dessa anvisningspunkter har nm-arande bestämmelser i punkterna 2 a — 2 e av anvisningarna till 29 s överförts. Pa grund av den ändrade definitio- nen av fämansföretagsbegreppet har bestämmelsermt om fämansföretags av- sättning till personalstiftelse lagts till orden fämansägt handelsbtuag. Jämför även bestämmelserna i nuvarande punkt 1 femte och sjätte styckena av an- visningarna till 22 s samt punkt 7 av amfisningarna till 25 s.
punkt2l
Av anvisningspunkten framgär att avdrag för avgift för pensit'msförsäkring skall göras i förvärvskällan i det nya systemet (se avsnitt 8.103).
punkt 22
Till denna anvisningspunkt har flyttats bestämtnelsermt i nuvarande punkt 11) av anvisningarna till 29 ;.
punkt 23
Anvisningspunkten har sin motsvarighet i punkt 2 första stycket av anvis- ningarna till 22 å och punkt 9 av anvisningartm till 29 s. Jämför också vad som sägs om statlig fastighetsskatt i nuvarande 25 s 1 mom. och om speciella skatter i 29 s* 1 mom.
punkt 24
Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om avdragsrätt för kostnader för FoU i punkt 18 första stycket av anvisningarna till 29 s'. till vilken anvisningspunkt nuvarande punkt 1 attonde stycket av anvisningarna till 22 & hänvisar. Bemynt'ligandct i andra stycket har slopats (se avsnitt 8.14).
punkt 25
Amfisningspunktcn motsvarar nuvarande bestämmelser om avdrag för bi- drag till regional utvecklingsfond i punkt lh” a av ans-'isningarna till 29 5.
punkt 26
Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om avdrag i efter- hand för utgifter före rörelsens päbörjandc i punkt 18 b av anvisningarna till 29 s.
Enligt det nuvarande tredje stycket fär avdraget fördelas på flera beskatt- ningsär om det inte helt kan utnyttjas vid taxeringen för det första beskatt-
ningsaret. Denna bestämmelse behövs inte i det nya systemet med rullande underskottsavdrag och har därför utgätt.
punkt 27
Attvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser i punkt 11 av anvis- ningarna till 29 & om avdrag pä grund av att rörelse bedrivits i den skattskyl- diges bostad. Bestämmelsen i det nuvarande första stycket avser arbetsrum i bostaden. Bestämmelsen i det nya första stycket har en mer generell karak- tär och gäller del av privatbostad eller annan bostad som särskilt inrättats för näringsverksatnhet. l bestämmelsen anges vilka typer av kostnader som avdrag medges för (se avsnitt 7. 1 ).
I andra stycket har gjorts en konsekvensändring. Sista stycket i den nuva- rande anvisningspunkten behövs inte i det nya systemet pä grund av gräns- dragningen i 5 s mellan näringsfastighet och privatbostad.
punkt 28
Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om avdrag för resor i vissa fall i punkt 12 av anvisningarna till 2.9 s.
punkt 29
Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om avdrag för ökade levnadskostnader för yrkesfiskare i punkt 19 av anvisningarna till 29 s*. En ändring görs av innebörd att avdrag inte medges för förrättningar som inte varit förenade med övernattning. Det nuvarande uttryckliga be- myndigandet för riksskatteverket att fastställa belopp som avses i bestäm- melserna slopas. Även i fortsättningen bör det dock ankomma på RSV att utfärda rekommendationer om belopp som avser förrättningar med över— nattning.
punkt 30
Anvisningspunkten mots 'arar nuvarande punkt 1 sjunde stycket av anvis- ningarna till 22 s" och punkt 20 av am'isningarna till 29 &.
punkt 31
Bestämmelserna har förts över från nuvarande punkt 5 av anvisningarna till 25 &. Försäkringar av ifrt'igz'tvarande slag torde inte längre meddelas.
punkt 32
1 anvisningspunkten finns en bestämmelse om avdrag när en skattskyldig har använt en privat innehavd bil i näringsverksamhet (se avsnitt 8.195).
punkt 33
l atwisningspunkten — som ändrats i förhållande till lagrädsremissen — regle- ras avdragsrätten för reaft'årlustcr. För handelsbolagens del begränsas avdra- get för vissa reaförluster till 71") %. Samma kvotering gäller alltså som för fysiska personer och dödsbon trots att avdraget görs i näringsverksamheten.
Prop. 1989/901110
Kvoteringen gäller oavsett vilka som är delägare i handelsbolaget. Hänvis- ningen till kapitalförlustreglerna i 20 så innebär att någon kvotering inte skall göras om förlusten avser ni'n'ingsbetingade aktier m. m.
till 24 s*
punkt 1
Anv-'isningspunkten motsvarar nuvarande punkt 1 av anvisningarna till 41 ”så.
I det nya systemet är de nuvarande bestämmelserna i första stycket av- seende skepp och skeppsbygge onödiga. De har därför tagits bort.
Nuvarande andra stycket behövs inte i det n_-'a systemet.
Enligt gällande regler finns det i vissa fall en möjlighet att underlåta sädan justering av det bokförda resultatet som avses i andra stycket. Detta förut- sätter att den skattskyldige genom dispositioner i bokslutet avseende lager. pägäende arbeten. fordringspost eller skuldpost eller genom större avskriv- ningar pä anläggningstillgängar än som skett skulle ha kunnat redovisa ett lägre resultat. 1 det nya systemet bör möjligheten att underläta justering knytas — utöver till utrymme för större avskrivningar pä anläggningstill- gängar — till outnyttjat tttrymme för avsättning till surv. Andra stycket har ändrats i enlighet härmed.
Bestämmelsen i fjärde stycket angäende fämansföretags avdrag för tan- tiem till företagsledare har flyttats till 2 s" 13 motn. Sll..
Nionde stycket har tillkommit efter lagrädsremissen. Bestämmelsen be- hövs — sotn lagrådet framhäller — för att säkerställa att utgifter och intäkter inte dras av tvä ganger eller lämnas obeskattade dä egendom som tidigare beskattats i inkomstslaget kapital pä grund av ändrade förhållanden skall be- skattas i näringsverksamhet. Ett exempel kan vara att en fastighet ändrar karaktär frän privatbostadsfastighet till näringsfastighet. Regeln tar sikte på säväl s.k. ärsskiftesbetalningar som andra intäkter och utgifter.
Även bestämmelserna i tionde stycket har tillkommit efter lagrädsremis- sen. Genom bestämmelserna i styckct blir vissa inkomstberäkningsregler i SIL avseende inkomstslaget kapital tillämpliga vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet.
punkt 2
Enligt 14 5 första stycket BFL tas omsättningstillgäng upp till högst anskaff- ningsvärdet. Är tillgängens verkliga värde pä balansdagen lägre än anskaff- ningsvärdet fär tillgängen dock inte tas upp över det verkliga värdet. 1 andra stycket av den nämnda paragrafen finns regler om bestämmande av det verk- liga värdet. Detta värde anses i första hand utgöras av försäljningsvärdet ef- ter avdrag för beräknad försäljningskostnad. Om rörelsens förhållanden. tillgängcns beskaffenhet eller andra omständigheter ger anledning till det får det verkliga värdet dock bestämmas till äteranskaffningsvärdet. i förekom- mande fall med avdrag för inkurans. eller till annat värde som är förenligt med god redovisningssed.
[första stycket av anvisningspunkten fi.")reskrivs att lager inte får tas upp till lägre värde än det högsta värde som är tillätet enligt de nyss redovisade
bestämmelsertm i BFl. (se avsnitt 8.3.1 ). Denna bestämmelse och bestäm- melsen i tredje stycket ersättcr de nuvarande bestämmelserna i punkt 2 tredje och fjärde samt sjätte—tolfte styckena av anvisningarna till 41 å och punkt 3 första—femte styckena av de nämnda anvisningarna.
Andra stycket överensstämmer med punkt 2 andra stycket av anvisning- arna till 41 s.
En värdering av varulager enligt bestämmelserna i första stycket sker i princip tillgång för tillgäng. I tredje stycket har tagits in en alternativ metod som utgär frän det samlade anskaffningsvärdet för hela varulagret. Varula- gcr i allmänhet fär enligt bestämmelserna i stycket tas tipp till lägst 97 % av det nämnda värdet. Undantag görs för lager av fastigheter och liknande tillgängar och lager av värdepapper.
Fjärde stycket motsvarar punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 41 &. Procenttalet har ändrats frän 51) till 85. 1 stycket har införts en uttrycklig bc- stämtnelse som anger hur djur i jordbruk och renskötsel skall klassificeras (se avsnitt 8.3.2).
Femte stycket motsvarar punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 41 s. Enligt de nuvarande bestämmelserna fär nedskrivning av värdet på rättighe- ter till leverans av lagertillgängar och avskrivning av värdet på rättigheter till leverans av inventarier ske för säväl faktiskt som befarat prisfall. Möjlighe- ten till reservering för prisfallsrisk har tagits bort.
Sjätte stycket (".it-'erensstämmer med nuvarande punkt 3 sjätte stycket av an- visningarna till 41 s.
punkt 3
Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 3 a av anvisningarna till 41 s".
lj'jt'irde stycket ges regler för värdering av pågående arbeten som utförs till fast pris och för vilka slutredovisning inte har skett. För närvarande gäller att indirekta kostnader är direkt avdragsgilla som omkostnader det är de uppkommer. Genom den nu ft.")reslagna regleringen skall värderingen i stäl- let göras pä samma sätt som för lager i allmänhet. Detta innebär att på- gäende arbeten inte fär tas upptill ett lägre värde än det högsta tillåtna vär- det enligt l4s' BFL. Nedskrivning fär göras till det verkliga värdet om detta är lägre än anskaffningsvärdet. Såvitt gäller byggnads—. hantverks- eller an— läggningsrörelse ges samma alternativa regel som för lager vilket medför att värdering fär ske till 97 (."-'? av samtliga aktiverade utgifter (motsvarande det samlade anskaffningsvärdet). För konsultrörelse ges inte samma valmöjlig- het utan där skall värderingen ske strikt med utgångspunkt i BFL:s regler. Sista meningen är oförändrad i förhållande till dagens regler. För över- gängen finns regler i punkt 18 av övergångsbestämmelserna till KL.
Basbeloppsregeln i det nämnda stycket och supplementärregeln i det nu- varande sjätte stycket har tagits bort.
punkt 4
Anv-'isningspunkten motsvarar nuvarande punkt 1 a av anvisningarna till 41 s. Nuvarande andra stycket har tagits bort. RSV har rätt att lämna re- kotmnendationer i den män detta är behövligt.
punkt 5
Anvisningspunkten överensstämmer med nuvarande punkt 1 1) av anvisning- arna till 41 &. chyndigandet i första stycket har slopats (se avsnitt 8.14).
till 26 s*"
Anvisningsptmkterna motsvarar 3 s' tredje och fjärde styckena FAL. Änd- ringarna föranleds av att förlustavdragssystemet ersätts av en ordning med rullande underskottsavdrag. Den i lagrädsremissen intagna anvisningspunk- ten 3. som motsvarade 11 s" FAL. har utgått dä bestämmelsen blir obehövlig med den nya taxeringslagen.
till 31 #
punkt 1
Ändringarna utgör redaktionella ändringar med anledning av förslaget be- träffande det nya inkomstslaget näringsverksamhet.
till 32 53
punkt 3
[ bestämmelsen finns exemplifieringar av förmåner som skall tas upp som intäkt av tjänst. Iförsta stycket görs — förutom vissa redaktionella ändringar — en justering för att markera att skattepliktig förmän i princip föreligger om arbetsgivaren tillhandahåller ett försäkringsskydd utan att ha tecknat försäk- ring. nägot som ibland kan vara fallet t. ex. för statligt anställda. Av den sär- skilda regleringen i 32 ä 3 a tnom. — som kvarstår oförändrad vad gäller pre- mieförmän eller intjänad förmän för exempelvis tjänstegrupplivförsäkring — följer dock att nägon förmänsbeskattning inte sker. Slopandet av hänvis- ningen till punkt 8 av anvisningarna motiveras av förslaget om upphävande av skattefriheten för sådana reseft'fwrmäner som avses där.
Beträffande ändringarna i andra meningen i första stycket bör anmärkas. att de främst innebär en anpassning till förslaget vad beträffar näringsverk- samhet. Den som är anställd i t.ex. jordbruk eller annan näringsverksamhet skall alltsa även i fortsättningen ta upp värde av eventuell bostadsförmån.
punkt 4
Denna anvisningspunkt innehaller bestämmelser som anger de principiella skillnader som hittills funnits i den skattemässiga behandlingen av kostnads- ersättningar i statlig rcsp. enskild tjänst. Vidare finns bl. a. närmare regler till ledning för tillämpningen när det inte rader full klarhet eller utredning om avdragsgilla kostnader.
Mot bakgrund av förslaget om likställdhet mellan privat och offentligt an- ställda utgär det nuvarande andra stycket. samtidigt som anvisningspunkten omarbetas nägot. Den nuvarande hänvisningen i traktamentsfrägor till punkt 3 av anvisningarna till 33 s*" kompletteras med en ny punkt. 3 a. och med hänsyn till de nya reglerna om avdrag för kostnader för resa med egen bil i en ny punkt. 3 c.
punkterna 5 och 7
Punkterna innehäller bl. a. definitioner beträffande av staten anvisade rese- kostnads- och traktamentsersättningar samt vissa kostnadsersättningar. Ef- tersom särbehandlingen av de statliga ersättningarna upphör blir bestäm- melserna onödiga. Reglerna om skattefrihet för tlyttningskostnadcr behälls men ("överförs till 32 s 4 mom. Likasä kvarstär skattefriheten för kostnadser- sättningar till forskare hos SIPRI och för utotn riket stationerad personal vid uttikesft'ärvaltningen och svensk histändsverksamhet men dessa regler över- förs till 32 s 3 mom.
punkt 8
,--1nt1rtt stycket innchäller bestämmelser om skattefrihet för vissa reseförmå- ner. Denna skattefrihet slopas enligt förslaget. l fortsättningen bör gälla. att vanliga skatterättsliga principer skall tillämpas vid bedömningen av om en resa är en tjänsteresa eller en skattepliktig förmän. Skattefriheten omfattar säledes enligt förslaget endast vad som kan utgöra sedvanlig personalrabatt enligt punkt 3 b av anvisningarna till 32 s'.
punkt 11)
[ anvisningspunktcn tas in bestämmelser om att räntefria eller lägförräntade län skall tas upp sotn intäkt av tjänst. Pä lagrådets initiativ klargörs i första stycket att det skall röra sig om län frän arbetsgivaren eller uppdragsgivaren. Vidare klargörs. likaledes efter synpunkter från lagrädet. att statsläneräntan bör anses som jämförelseränta vid bedömningen av om skatteplikt föreligger och att förmänen i det enskilda fallet består i skillnaden mellan jämförelse- räntan. dvs. statsläneräntan i slutet av november mänad året före beskatt- ningsäret med tillägg av en procentenhet. och den avtalade räntan.
Av kontantprincipen följer. att skatteplikten inträder när ränteförmåner] ätnjuts. dvs. löpande under kredittiden. Genom att förmänen blir föremål för beskattning pä samma sätt som andra förmåner behövs inte någon särreg- lering för att markera att förmänen skall beskattas hos den anställde. även om den tillfaller nägon närstäende till honom. Detta följer. som lagrådet an- märkt. av allmänna principer. I lagrädets förslag till lydelse av anvisnings- punkten har emellertid närstäendefallet särskilt reglerats i detförsta stycket. Som nyss nämnts och mot bakgrund av vad lagrädet anmärkt i sitt yttrande. kan det inte anses päkallat att särskilt reglera närstäendefallen vad beträffar ränteförmåner.
Om förmänen utges av nägon annan än arbetsgivare eller uppdragsgivare. men tillfaller den skattskyldige på grund av hans tjänst är förmänen likaledes skattepliktig. vilket klargörs i andra stycket.
Lagrädet framhäller att bestämmelserna fär anses omfatta även den situa- tionen att arbetsgivaren lämnar ett län först när anställningsförhällandet upphört. Mot den bakgrunden föreslär lagrädet att det i andra stycket införs en regel av innebörd att med län frän arbetsgivare eller uppdragsgivare skall likställas län som kan anses ha samband med tidigare anställning eller upp- drag.
Bestämmelserna fär anses omfatta även den av lagrådet beskrivna situa-
()74
tionen. Att sa är fallet får emellertid anses följa av allmänna principer vad gäller förmånsbeskattningen. Det finns därför inte något behov av att sär— skilt reglera den angivna situationen just vad beträffar ränteförmåner. Det av lagrädet förordade tillägget i denna del bör därför inte genomföras.
I sitt yttrande påpekar lagrädet som en följd av det föreslagna systemet att det inte är någon helt aktuell statsläneränta som bildar grunden för förmä— nen och att statsläneräntan följaktligen kan vara sänkt redan när ett län upp— tas. Att så är fallet har som lagrådet anmärker samband med önskemålet att kunna förutse konsekvenserna av sådana län som avses. Ett annat syfte är att förmänen skall kunna beaktas på ett tillförlitligt sätt vid beräkning av pre— liminär skatt och underlag för socialavgifter. Om en betydande sänkning av statsläneräntan skulle inträffa vid en senare tidpunkt än i slutet av november mänad äret före beskattningsäret kan. t. ex. vid större län. det inte uteslutas att den föreslagna regleringen kan ge upphov till oskäliga konsekvenser. En generell jämkningsmöjlighet införs dock inte för sådana situationer. Visar det sig emellertid i den praktiska tillämpningen uppstå klart oskäliga konse— kvenser av någon omfattning till följd av dessa regler. kan det dock finnas anledning att ta upp frägan till förnyat övervägande.
Som framgår av sista meningen i första stycket skall det belopp som mot- svarar ränteförmänen anses som en betald ränteutgift. Detta innebär att de föreslagna reglerna i 3 s' 4 mom. SIL om avdrag i inkomstslaget kapital blir tillämpliga.
Den föreslagna regleringen gäller inte för ränteförmåner i fämansföretag. vilket anges genom hänvisningen i tredje stycket.
I övrigt görs nägra redaktionella ändringar.
punkt 11
Anvisningspunkten. som närmare reglerar den partiella skattefriheten för vissa avgångsbidrag och -ersättningar upphör att gälla eftersom skattefrihe— ten upphör.
punkt 12
Andringen är av samma slag som i 19 5 första stycket fjärde ledet och inne— bär att beloppsgränsen för när vissa ersättningar som grundas på förvärvsin— korn5t blir skattepliktiga tas bort.
punkt 12 a
Andringen innebär att vissa restituerade avgifter m. m. som tidigare har be— skattats i inkomstslaget tillfällig ft.")rvärvsverksamhet i stället hänförs till in— komst av tjänst.
punkt 13
Kravet på att medhjälpande make skall ha arbetat minst 400 timmar i företa— get under beskattningsäret för att själv beskattas för den ersättning han upp— burit har slopats. Likasä har bestämmelsen som reglerar när arbete som ut— förts i makarnas gemensamma bostad fär medräknas tagits bort. Istället gäl— ler som förutsättning för att medhjälpande make själv skall beskattas för den
uppburna ersättningen att denna är markmtdsmässig. Som en konsekvens av att 400-timmarsgränsen tagits bort har ocksä reglerna om hur beskattning skall ske när den medhjälpande maken varit verksam i företaget endast un- der del av äret slopats. Anvisningspunkten skall ocksä tillämpas beträffande in komstuppdelning i fämansägt handelsbolag. varför detta begrepp har lagts till i lagtexten.
Frägan om beskattning av inkomster frän handelsbolag till fi'iretagsleda- rens make och barn. som ocksä är delägare i bolaget. regleras i sista stycket av anvisningspunkten. Som framgär av den allmänna motiveringen (se av- snitt 8123) skall dessa bestämmelser inte vara begränsade till att avse en- dast ersättning för utfört arbete. Den föreslagna lagtexten har utformats i enlighet härmed.
punkt 14
I denna nya anvisningspunkt har - med ett undantag - de stoppregler som tidigare fanns i 35 i l a motn. och 4 mom. Kl. förts in. Undantaget gäller bestämmelsen om överträdelse av läneförbudet. Denna bestämmelse har ta- gits in i punkt 15. Beskattning skall ske i inktnnstslaget tjänst i stället för som tidigare i inkmnstslaget tillfällig förvärvsverksamhet (se avsnitt 8.l3. l").
l_/'(")'rstu stycket har den ändringen gjorts att stycket endast avser företagets förvärv av lös egendom frän utomstäende. Stycket skall alltsä inte tillämpas samtidigt som andra stycket. som reglerar delägares införsäljning av lös egendom som är onyttig för företaget. Vidare har bilar uttryckligen undanta- gits fran tillämpningen av första stycket.
Alu/ru —_/'jt'irde styckena har — bortsett frän en smärre jämkning— utformats i enlighet med vad lagrådet har föreslagit i sitt yttrande.
Andra stycket behandlar delägares eller delägare närstäende persons av- yttring av egendom till fätmtnsföretaget. Sker avyttringen till ett pris som överstiger markmulsvärdet beskattas det överskjutande beloppet som intäkt av tjänst hos överlätaren. Resterande del av vcdcrlaget beaktas vid beräk- ningen av reavinst enligt 24)? o mom. SlL. Avser införsäljningen sädan egendom som avses i 30 & SIL och som inte är till nytta för företaget beskat- tas överlätaren för hela kiiipeskillingen utan avdrag för nägot omkostnadsbe- lopp.
I tredje stycket anges genom en hänvisning till 36 s 1 mom. första stycket SIL att endast äkta bostadsrätter omfattas av andra stycket. Vidare anges att andra stycket är tillämpligt ocksä pä sädan andel eller aktie som avsesi andra stycket av nämnda moment i Sll...
l fjärde stycket regleras delägares eller delägare närstäende persons för- värv av egendom frän ett lämansföretag till pris som understiger egendo- mens marknadsvärde. l sädana fall skall ett belopp motsvarande skillnaden beskattas som intäkt av tjänst hos förvärvaren. Denna beskattningskonse- kvens inträder även vid förvärv frän handelsbolag om den förvärvade egen- domen omfattar hus eller lägenhet som i och med förvärvet blir eller kan antas komma att bli privatbostad eller tomtmark som avses bli bebyggd med sädan bostad. Vidare har angetts att om en företagsledare beskattats enligt första stycket vid företagets ft'rrvärv av egendomen skall han inte beskattas enligt fjärde stycket om han förvärvar egendomen frän företaget till ett pris
som understiger marknadspriset. llar företaget under innehavstiden lagt ned kostnader som tnedfört förbättring av egendomen skall motsvarande belopp beskattas hos företagsledaren enligt de regler som gäller för utdelning frän fämansföretag.
Bestämmelsen ifemte stycket. som behandlar hyra eller annan ersättning som företagsledare eller företagsledare närstäende uppbär fran ett fämans- företag för upplätelse av lokal. motsvarar nuvarande andra stycket av 35 s" 1 a mom. Bestämmelsen omfattar även fåmansägt handelslmlag.
[sjätte stycket anges att företagsledare eller företagsledare närstäende per- son sorn erhällit ett län till fördelaktig ränta frän företaget skall beskattas för förmänen som inkomst av tjänst. Pä lagrädets initiativ har beträffande schablonen för bestämmande av markmrdsräntan anknytning gjorts till stats- läneräntan pä samma sätt som i punkt ll) av anv-*isningarna till 32 s. Jämför kommentaren till denna anvisningspunkt.
Bestämmelsen isjunde stycket motsvarar nuvarande 35 s 1 a mom. femte stycket som reglerar beskattningen när ett fämansft'iretag skrivit ned län som lämnats till ft'iretagslcdare eller företagsledare närstäende person.
I åttonde — trettonde styckena definieras begreppen fämansft'iretag. fä- mansägt handelsbolag. företagsledare i fämansföretag och fämansägt han- delsbolag samt närstäende.
Handelsbolag har tagits bort frän definitionen av begreppet fämansföretag i åttonde stycket. Definitionen har ocksä ändrats sä att det i lagtexten direkt anges att avgörande för om ett företag skall anses som ett fämansft'iretag är att en fysisk person eller ett fätal fysiska personer äger sä mänga aktier eller andelar att vederbörande därigenom har mer än hälften av rösterna i företa- get. Har ett bolags aktier olika röstvärde innebär detta att bolaget kan komma att betraktas som _ett fämansföretag trots att bolagets aktier är spridda pä ett stort antal ägare om röststarka aktier finns samlade hos ett fätal fysiska personer.
Företag som enligt lagen (l985z57l ) om värdepappersmarknaden är s. k. aktiemarknadsbolag skall inte anses som fämansföretag även om mer än hälften av aktierna kontrolleras av ett fätal fysiska personer. [ lagtexten har ett nionde stycke med denna innebörd förts in. Utanft'jr kretsen av aktie- marknadsbolag faller bolag vars aktier visserligen är föremäl för omsättning pä kapitalmarknaden men för vilka endast inofficiella noteringar föreligger. Utöver aktiemarknzulsbolagen undantas i nionde stycket sädana bostads- föreningar och bostadsaktiebolag som avses i 2 s 7 mom. första stycket SlL.
Förslaget att ta bort handelsbolagen ur fämansföretagsdefinitionen har medfört att ändringar mäste göras i ett antal föreskrifter utanför den egent- liga fämansföretagslagstiftningens omräde där uttrycket fämansföretag an- vänds. Avsikten mcd dessa ändringar är att uppnä en oförändrad innebörd av ifrågavarande bestämmelser. Reglerna skall alltsä äga tillämpning pä han- delsbolag i samma utsträckning som tidigare. Ordet fämansföretag har er- satts med orden fämansföretag och fåmansägda hamlelsbolag. Ändringar av detta slag har i KL skett av punkterna 2 och 4 av anvisningarna till Zl s. punkten Zl.) a -' anvisninganm till 23 ä' samt punkten ll av anvisningarna till 23 &.
I ett tionde stycke har införts en definition av begreppet fämansägt han- delsbolag. Avgörande förfrågan om ett handelsbolag skall betraktas som få- mansägt är enligt huvudregeln i a att av bolagsmännen en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer har ett bestämmande inflytande i bolaget. Genom bolagsavtalet finns det frihet att frångå huvudprincipen att varje bolagsman har lika rätt att vidta ätgärder i förvaltningen av handelsbolagets angelägen— heter. Den eller de bolagsmän som äger mer än hälften av insatskapitalet kan därför antas genom bolagsavtalet ha tillförsäkrat sig ett bestämmande inflytande. Finns det endast ett fätal bolagsmän i bolaget är handelsbolaget naturligtvis ocksä utan ett sädant bolagsavtal ett fämansägt handelsbolag. I b finns en kompletterzmde bestämmelse om handelsbolag vars verksamhet är uppdelad på verksamhetsgrenar.
Elfte stycket motsvarar i huvudsak bestämmelsen i nuvarande 35 & l a mom. sjunde stycket angäende vem som skall anses som ägare till aktie eller andel i ett fämansföretag. Rösträtt kan i vissa fall enligt 3 kap. 15 åaktiebo- lagslagen tillkomma annan än ägaren. l sädana fall skall den. som i aktiebo- ken blivit införd som nyttjanderättshavare eller innehavare av avkomsträtt och som alltsä äger rösta för aktien. anses inneha aktien på ett med ägande jämförligt sätt. I den män ett bulvanförhällande har tillskapats för att för- söka förhindra att företaget skall anses som ett fämansföretag skall vid pröv- ningen om företaget ägs av ett fätal personer i sådan omfattning att företaget är ett fämansföretag de av bulvanen ägda aktierna anses innehavda av hu- vudmannen. '
[ definitionen av begreppet företagsledare i tolfte stycket har ordet "fä- mansföretag" ersatts av orden "fämansföretag och fåmansägda handelsbo- lag". I övrigt har bestämmelsen flyttats över från 35 ä 1 a mom. åttonde stycket titan ändrad lydelse.
Definitionen i 35 s*" 1 a mom. nionde stycket av begreppet närstäende har flyttats till trettonde stycket i oförändrad lydelse.
punkt 15
Bestämmelsen angäende län som tagits i strid mot läneförbudet i aktiebo- lagslagen har på förslag av lagrådet brutits ut till en egen anvisningspunkt eftersom den inte är begränsad till enbart fämansföretag utan omfattar alla aktiebolag. Sådana län skall beskattas som inkomst av tjänst hos låntagaren. Föreligger synnerliga skäl. t. ex. i vissa fall om återbetalning av hela belop- pet skett under beskattningsäret, kan dock beskattning underlåtas. Normala varukrediter innebär inte nägon överträdelse av läneförbudet och utlöser så- ledes inte någon beskattning. Om kreditvillkoren är ovanligt fördelaktiga kan det dock finnas anledning att behandla krediten som ett maskerat pen- ninglän. vilket bör föranleda beskattning.
till 33 _ö
punkt 3
I nuvarande anvisningspunkts första stycke hänvisas till reglerna om skatte- fria ersättningar i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32 5. Dessa reg- ler föresläs bli upphävda i följd varav även hänvisningen utgår.
[ fråga om avdrag för preliminär skatt hänvisas till specialmotiveringen till lt.) & uppbördslagen (19531272).
Anvisningspunkten innehåller i övrigt regler om avdrag för kostnader vid tjänsteresa inom och utom riket. Dessa belmndlas utförligt i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.3.l och 2).
l förtydligande syfte har pä lagrådets förslag bestämmelserna om kost— nadsökning under f("irrättning pä utrikes ort tagits in i ett nytt sista stycke.
Uttrycket tjänst i de nuvarande reglerna har bytts ut mot det mera alltäck— ande uttrycket arbete. För att inte uttrycket "i ett och samma arbete" skall föranleda missförstånd har pa lagrådets inrädan i sjätte stycket uttrycket "i en och samma anställning" använts.
lfetnte stycket tas in bestämmelser om vad som bör gälla vid tjänsteresa dä traktamente inte uppbärs.
[ sjunde stycket behandlas avdrag för logikt'tstnadcr. Av utformningen föl— jer att nägot schablormvdrag härvid inte medges skattskyldiga som inte er— häller ersättning för övernattningskostnader fran arbetsgivaren.
Bestämmelserna i ttt'undestyckct om reduktion av avdraget vid kostförmän har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.3. 1 ).
punkt 3 a
Som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.333). är inga andra materiella inskränkningar av förutsi'ittningarna för avdrag vid tillfällig anställning och dubbel bosättning avsedda än de som följer av den föreslagna avständsbegränsningen. Även de utvidgningar som föresläs samt förslagen om tidsbegränsning av avdragen och hur beräkningen av avdragen bör gä till har behandlats i den allmänrta motiveringen.
[femte stycket anges att avdrag medges under längst vissa angivna tider. Om avdrag medgetts ttnder en inledande tremänadersperiod enligt bestäm- melsertta i anvisningarna i punkt 3. bör tidsgränscrna räknas frän vistelsens början. Femte stycket har pä lagrådets inrädan ändrats sa att detta framgär av lagtexten.
I sjunde stycket klargörs att reduktion av avdraget för ökade levnadskost- nader vid kostförmän även gäller de situationer som behandlas i denna anvis- ningspunkt.
punkt 3 b
Anvisningspunkten innehaller bestämmelser om avdrag för hemresekostna- der och har behandlats närmare i den allmänna motiveringen (5.334).
punkt 3 e
I denna anvisningspunkt införs en bestämmelse som behandlar det fallet att den anställde använt egen bil i tjänsten och själv fatt stå för kostnaden eller fått ersättning av sin arbetsgivare för denna. Regeln. som föreskriver att av- drag för kostnaden i sädant fall medges med 12 kr. per körd mil i tjänsten. infördes redan i den första etappen av skattereformen säsom ett sista stycke av punkt 3 av anvisningarna till 33 & Kl-. Den ändring som nu företas inne- bär, att regeln flyttas till en egen anvisningspunkt. 3 c. En motsvarande be-
stämmelse föresläs nu gälla också i näringsverksamhet i vissa fall, punkt 32 av anvisningarna till 23 & KL (avsnitt 8.105).
till 39 9"
punkt 3
Uthyrning av bostadsrätt regleras i 3 & 3 mom. SIL. dit också bestämmel- serna i andra stycket flyttas.
till 41 s*
punkt 4
I ant-'isningspunkten finns regler om beskattningstidpunkten när inte bokfö- ringstnässiga grunder skall tillämpas utan i stället kontantprincipen. dvs. vid beskattning enligt KI. i fräga om inkomstslaget tjänst. Genom hänvisning blir dock reglerna tillämpliga även beträffande inkomst av kapital i den män inte särskilda regler ges. De särskilda bestämmelser som hänför sig till in- komst av kapital eller annan fastighet har utgätt.
Enligt nuvarande rcglcr fär inkotnstcr och tttgiftcr hänföras till det är som de belöper på även om de uppbärs resp. betalas en kortare tid före eller efter årsskiftet. Dessa regler har nu preciserats och samtidigt har de uttryckligen gjorts obligatoriska.
till 4] tt #
punkterna 1. 2 och 4
I dessa anvisningspunkter finns bestämmelser om beskattning av andel av samfällighet. utdelning frän samfällighet samt kapitalavkastning av samfäl- lighet.
För fastigheter. som schablonbeskattas enligt nuvarande 24 ä 2 mom. KL och 2 ä' 7 mom. SIL. innebär reglerna att deras andelar av samfällighets tax- eringsvärde skall inräknas i underlaget för intäktsberäkningen när samfällig- heten utgör en särskild taxeringsenhet. Vidare skall utdelning och kapitalav- kastning av samfällighet tas upp som inkomst av kapital. i sistnämnda fall dock endast om avkastningen överstiger 300 kr.
Mitt förslag till omläggning av bostadsbeskattningen innebär att andel av samfällighet som utgör särskild taxeringsenhct bör ingå i underlaget för be- räkning av fastighetsskatt för sadan fastighet som utgör privatbostad. I fråga om sådana bostadsföreningar och bostadsföretag som avses i 2 s' 7 motn. SIL bör andelen inräknas i underlaget för beräkning av schablonintäkten.
Bestämmelserna om beskattning av utdelningar och kapitalavkastning för de nämnda fastigheterna flyttas till 3 få 3 mom. SIL beträffande berörda pri- vatbostäder och till 2 5 7 mom. SIL beträffande bostadsföretagen.
till 42 $$ punkt 1
I anvisnings )unkten 7es väglednin för värderin ven av naturaförmåner. .. _ &
Utöver språkliga ändringar görs vissa justeringar i andra stycket som har samband med förslaget vad beträffar 42 5.
I tydlighetens intresse bör anmärkas. att vad som sägs i första stycket om hyrespriset på orten har generell giltighet. För jordbrukare i allmänhet. som äger och brukar en jordbruksfastighet. gäller enligt andra delar i förslaget att mangårdsbyggnaden bryts ut och endast blir föremål för statlig fastighets- skatt. För denna kategori skall alltså något värde av bostadsförmån inte tas upp.
punkt 2
Anvisningspunkten innehåller regler om värdering av förmån av fri bil. De delvis nya regler som föreslås kommenteras relativt utförligt i den allmänna motiveringen. avsnitt 5.3.2. 1. Enligt den iförsta stycket föreslagna huvudre- geln värderas förmän av fri bil sotn inte är äldre än tre år till 80 % av basbe- loppet med tillägg av 20 % av nybilspriset i slutet av året före beskattnings— året för senaste ärsmodcll av förmånsbilen. Salufördes inte den aktuella bil- modellen vid den tidpunkten värderas förmånen på samma sätt men utifrån ett uppskattat nybilspris för motsvarande modell. Nybilspriser anges i av RSV upprättad förteckning. Genom en ny sista mening i stycket anges att det värde som framkommer vid en beräkning enligt de redovisade reglerna emellertid inte får överstiga 42 % eller understiga 35 %- av sådant nybilspris som avses i stycket. I sådana situationer skall alltså förmånsvärdet justeras och tas upp så att det motsvarar de nyssnämnda procentsatserna.
Om förmånsbilens årsmodell är äldre än tre år skall förmånsvärdet nedsät- tas till 85 % av det värde som framkommer vid en beräkning enligt första stycket. De särskilda spärreglcrna (42 resp. 35 %- av nybilspriset") skall alltså endast användas i förekommande fall vid den beräkning som görs enligt första stycket. Därefter skall värdet sättas ned med 15 %. De nu föreslagna reglerna återfinns i andra stycket.
Om förmånsbilens årsmodell är sex är eller äldre skall enligt tredje stycket förmånsvärdet tas upp till 85 '72: av det värde som framkommer vid en beräk- ning enligt de regler som gäller för årsmodeller yngre än 3 är varvid ett upp- skattat nybilspris fastställs av RSV för dessa fall. Detta pris baseras på 85 % av det genomsnittliga nybilspriset hos de vanligaste bilmodellerna. Alterna- tivt fär — om nybilspris fortfarande kan beräknas för förmänsbilen enligt vad som anges i första stycket — förmånsvärdet tas upp till 85 % av det värde som gäller för årsmodeller yngre än tre år. I sådana situationer har alltså den skattskyldige valfrihet.
Som berörts i den allmänna motiveringen skall förmånsvärdet nedsättas med 1/5 om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för det privata nyttjan- det. Nedsättningen skall ske med 1/5 oavsett efter vilket stycke i anvisnings- punkten förmänsvz'irdet har beräknats. Den föreslagna reduceringsregeln återfinns i femte stycket.
Nuvarande sista stycket har utgått. Reglerna i anvisningspunkten om extrautrustning kvarstår. Det kan an- märkas. att även jämkningsrcglerna i princip (punkt 4 av anvisningarna till 42 &) kvarstår ('ift'irändrade. I fråga om jämkning m.m. hänvisas till den all- männa motiveringen. bl.a. vad gäller förmånsbilar som är sex år eller äldre.
punkt 3
Am-fisningspunkten innehaller regler för värdering av kostförmån.
Enligt förslaget skall förmånsvärdet i fortsättningen vara lika med det ge- nomsnittspris som anges ij'örsta stycket.
Det nuvarande andra stycket i anvisningspunkten bortfaller säsom onö- digt. Som framgår av den allmänna motiveringen. avsnitt 5.3.2.1. genomförs inte förslaget i lagrädsremissen om beskattning av kostförmån vid enstaka tillfälle.
I anslutning till vad som anförs i den allmänna motiveringen om vad som bör gälla när t. ex. personalrestauranger genom stordriftfördelar kan ta ut ett pris som understiger genomsnittspriset. påpekar lagrådet att "kontroll- mi.")jligheterna i ett system med beskattning av förmän av fri kost är praktiskt taget obefintliga". Kontrollproblemen skall emellertid inte överdrivas. En pcrsonalrestaurang utgör normalt inte en integrerad del av arbetsgivarens verksamhet och torde därför särredovisas. Om restaurangen är inrymd i ar- betsgivarens egna lokaler krävs givetvis att en marknadsmässig h_vreskostnad belöper pä utnyttjandet. — Lagrådet förordar att det bör komma till uttryck i anvisningspunktcn att förmån av delvis subventionerad kost är skattepliktig. Detta får i och för sig anses följa av vad som i princip gäller för närvarande. Lagrådets förslag till utformning av reglerna är emellertid klargt'fnande och bör därför genomföras.
till 46 .5
punkt 6
l anvisningspunkten görs endast redaktionella ändringar. till 48 s*
punkt ]
Anvisningspunkten innehåller bestämmelserna om det särskilda grundav- draget för pensionärer. I anvisningspunktens andra stycke anges hur det maximala avdragsbeloppet skall bestämmas för olika kategorier av skatt- skyldiga. Därvid skiljs i princip mellan skattskyldiga. som uppbär folkpen- sion med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension. och öv- riga skattskyldiga. Utgängspunkten för avdragsberäkningen är för den förra kategorin 1.325 basbelopp och för den senare 1.5 basbelopp. Vidare görs i tredje stycket en begränsning som innebär att det särskilda grundavdraget inte får överstiga faktisk uppburen folkpension samt uppburet pensionstill- skott enligt 2 15 lagen (1969:205) om pensionstillskott eller —i fråga om för- tidspensionärer — hälften av pensionstillskott enligt 2 a & samma lag. Lagtex- ten har på lagrådets inrädan förtydligats på denna punkt.
Som folkpension skall vid avdragsberäkningen även tilläggspension be- handlas i den mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning
av pensionstillskott. För att detta skall framgå har första stycket justerats på sätt lagrådet föreslagit.
lfjärde och femte styckena ges föreskrifter om avtrappning av det särskilda grundavdraget. Avtrappningen skall börja vid den nivä— 1.325. resp. 1.5 bas- belopp — som i det enskilda fallet motsvarar utgångspunkten för avdragsbe- räkningen. Lagtexten har ändrats i enlighet med lagrådets förslag så att detta framgår. Begreppet pension definieras i anvisningspunkten 1 till 31 5. För att bestämmelserna inte skall få stötande effekter avtrappas det särskilda grundavdraget mot taxerad inkomst för skattskyldiga som blir folkpensionä- rer under beskattningsäret. Vid 1992 och 1993 års taxeringar gäller särskilda övergangsregler i punkt 29 av övergängsbestämmelserna om avtrappning av det särskilda grundavdraget mot inkomst av kapital. inkomst av passiv nä- ringsverksamhet och förmögenhet.
punkt 3 och 4
Bestämmelserna motsvarar de nuvarande punkterna 1 och 2 av anvisning- arna till 49 s och reglerar rätten till grundavdrag i de fall den skattskyldige avlidit Linder beskattningsäret. Bestämmelserna har pä lagrådets inrådan förtydligats så att rätten till särskilt grundavdrag inte oriktigt begränsas i de avsedda fallen.
riI150 s
punkt 1
Atwisningspunkten slopas som en konsekvens av att 50 ä 2 mom. upphör att gälla.
till 52 s
Begreppen inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse har ersatts av begrep- pet näringsverksamhet. Dessutom har motsvarande ändringar gjorts som i punkt 13 av anvisningarna till 32 å i fräga om 40ll-timmarsgränsens slopande.
till 53 #
punkt 3
I anvisningspunkten görs endast redaktionella ändringar. till 54 9"
punkt 3
Förutsättningarna för skattefrihet enligt den nya sexmånadersregeln i denna punkt är dels att anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex måna- der och dels att inkomsten hänförlig till tjänstgöringen i utlandet beskattats i verksamhetslandet. Regeln är tillämplig i fråga om anställning hos saväl svensk som utländsk arbetsgivare och säväl i enskild som offentlig tjänst. Re- geln gäller för person bosatt i Sverige som utsänts eller som anställts pä plat- sen. Kravet pä en vistelse i utlandet som omfattar minst sex månader innebär
att arbetet utomlands mäste fordra en närvaro i utlandet på minst denna tid för att skattebefrielse skall erhållas.
Skattebefrielse erhålls dock endast för den del av inkomsten som tagits till beskattning i utlandet. Skatteuttagets storlek har därvid ingen betydelse men det skall vara fräga om en direkt skatt på inkomsten av tjänstgöringen. Det uppställs inget krav på vistelse i ett och samma land utan anställningen och vistelsen kan omfatta tjänstgöring i flera länder. Det krävs dock i sådant fall att inkomsten tagits till beskattning i resp. land för att skattebefrielse skall erhållas för hela inkomsten. Ilar utlandstjänstgöringen omfattat två länder men har endast det ena landet beskattat inkomsten som uppburits där be- skattas inkomsten frän det andra landet i Sverige.
Kravet på faktisk beskattning i tjänstgöringslandet har uttryckts med or- den "i den man inkomsten beskattats". Detta innebär att skattefriheten en- dast avser den del av inkomsten som har beskattats i tji'tnstgöringslandct. För att inte orsaka tillämpningsproblem i de fall beskattningsunderlaget i det andra landet är annorlunda än det svenska bör beskattningen av kontant lön också anses innefatta beskattning av sådana förmåner. t.ex. fri bil. fri bostad. som ätnjutits i verksamhetslandet under samma period sotn lönen avser.
Undantag från kravet på beskattning i verksamhetslandet görs för det fall att anställningen och vistelsen i utlandet varat minst ett år i samma land. Dessutom krävs att inkomsten av anställningen blivit skattebefriad antingen på grund av att bestämmelser för beskattning av löneinkomst till utländska medborgare saknas eller att inkomsten undantagits från beskattning genom bestämmelser i verksamhetslandets interna lagstiftning eller i proceduravtal eller genom särskilt beslut av myndighet i landet i fråga.
1 övergångsbestämmelserna till ettårsregeln (SFS 1985:362) föreskrivs att de äldre bestämmelserna i 54 s och punkt 3 av anvisningarna till denna para- graf fortfarande skall gälla i fräga om anställning utomlands som har påbör- jats före ikraftträdande. Genom förslaget upphör möjligheten att tillämpa dessa regler i och med utgången av år 1992.
till 65 s*
punkt 1
Till följd av 400-timmarsgränsens slopande har bestämmelserna som rör medhjälpande make i enskild näringsverksamhet som endast varit verksam del av beskattningsäret tagits bort.
Övergångshestämmelser
punkt 1
De. nya reglerna träderi kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering i den män inte annat följer av övergångsbestämmelserna.
punkt 2
Av övergångsbestämmelserna till ändringarna i 12 & BFL resp. 8 åJBFL föl- jer— i fråga om de som är bokföringsskyldiga eller skyldiga att föra räkenska-
Prop. 1989/902110
per enligt resp. lag — att ett beskattningsår för vilket taxering sker är 1992 inte kan avse tid före den 1 juli 1990. För de som är b(.>kföringssky1diga enligt BFL införs dock en dispensmöjlighet. Enligt första meningen tillämpas äldre regler i 3 & med anvisningar vid 1992 års taxering. Genom bestämmelsen i andra meningen kan för övriga skattskyldiga (sådana som inte är bokförings- skyldiga eller redovisningsskyldiga enligt BFL resp. JBFL) 1992 års taxering inte avse tid före den 1 juli 19.90.
punkt 3
Här regleras det fallet att en verksamhet redtwisats enligt kontantprincipen före övergången. I det nya systemet kommer redovisningen att ske enligt bokföringsmi'tssiga grunder i den mån beskattning skall ske enligt KL. Av bestämmelsermt i punkten framgår att några ingående balansposter inte skall tas upp vid inkomstberäkningen för det första beskattningsäret i den nya ordningen bortsett från s. k. årsskiftesbetalningar. Regleringen har när det gäller annan fastighet sin motsvarighet i de nuvarande bestämmelserna i punkt 10 första stycket av anvisningarna till 24 å och punkt 9 första stycket av anvisningarna till 25 &.
En verksamhet med redovisning för kalenderår vid 1991 års taxering kan vid 1992 års taxering eller i undantagsfall 1993 års taxering komma att ingå i näringsverksamhet med räkenskapsår som omfattar en del av år 1990. I fjärde stycket av punkten har tagits in en bestämmelse som syftar till att i sådana fall inte dubbel redovisning av intäkter och utgifter skall ske.
punkt 4
Underskott av näringsverksamhet och tjänst dras i det nya systemet av från intäkterna i förvärvskällan det närmast följande beskattningsåret. Förluster från tid före övergången får dras av från inkomster efter övergången på sätt som anges i övergångsbestämmelserna till lagen om upphävande av lagen (1960:63) om förlustavdrag. Till följd härav skall den nya regleringen om av- drag för underskott inte tillämpas vid 1992 års taxering.
punkt 5
Enligt nuvarande regler i 39 ä 2 mom. får avdrag för underskott som upp- kommit på fastighet eller rörelse i utlandet utnyttjas mot inkomst av samma slag under en sexi'trsperiod. Ett sådant underskott får utnyttjas på oföränd- rade villkor i det nya systemet med den skillnaden att det utnyttjade under- skottet fr. o. m. 1992 års taxering kommer att reducera den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet.
punkt 6
I nuvarande 46 & 1 mom. finns en motvarande regel för underskott av rederi- rörelse m. m. Samma princip tillämpas för sådana underskott som för under- skott av verksamhet i utlandet.
Genom bestämmelsen i andra stycket bibehålls beträffande gamla rede- riunderskott dispensmöjligheten vid 1992 och senare års taxeringar.
punkt 7
Enligt nuvarande bestämmelser i punkt 4 av anvisningarna till 27 & gäller föl— jande. Förvärvar skattskyldig genom arv m. m. värdepapper. fastighet eller liknande tillgång som har utgjort omsättningstillgäng i den avlidnes rörelse anses tillgängen utgöra omsättningstillgäng även hos den skattskyldige (första stycket). Detta gäller dock. såvitt nu är aktuellt. endast om förvärvet avser tillgång som är nedskriven vid förvärvet och den skattskyldige avstår från att begära avskattning (andra stycket c). Med avskattning avses att den skattskyldige tar upp nedskrivningens belopp som intäkt av rörelse för det är då förvärvet ägde rum (tredje stycket). Någon motsvarighet till reglernai andra stycket c och tredje stycket behövs inte i det nya systemet. Reglerna erfordras dock vid 1992 års taxering.
punkt 8
Enligt punkt 5 av anvisningarna till 22 & skall bl.a. värdeminskningsavdrag avseende byggnad och substansminskningsavdrag tas upp som intäkt när en fastighet avyttras. Denna bestämmelse gäller också avdrag av detta slag som utförts före den nya lagens ikraftträt'lande. Enligt punkt 4 av övergångsbe- stämmelserna till SIL gäller att vid avyttringar fram till utgången av år 1999 har den skattskyldige rätt att beräkna omkostnadsbcloppct som om avytt- ringen skett den 31 december 1990. Vid beräkning av (:)mkostnadsbeloppet enligt denna övergängsbestämmelse kommer värdeminskningsavdrag m.m. som utförts före den nya lagens ikraftträdande att beaktas. Av övergångsbe- stämmelsen framgår att värdeminskningsavdrag m.m. som på detta sätt på— verkat omkostnadsbeloppet inte dessutom skall återföras till beskattning en- ligt punkt 5 av anvisningarna till 22 s.
Av det sagda följer att värdeminskningsavdrag m.m. som gjorts efter den 1 januari 1991 och som alltså inte omfattas av omkostnadsbeloppsberäkningen skall tas tipp som intäkt enligt punkt 5 av anvisningarna till 22 &. lanvisnings- punkten talas om "ersättningsfond e.d.". Formuleringen omfattar bl.a. de allmänna investeringsfonderna (jfr punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen om skatteutjämningsteserv).
punkt 9
Punkt () av anvisningarmt till 22 & innebär att avdrag för värdeminskning av byggnad och tmtrkanläggning. skogsavdrag. avdrag för substansminskning samt belopp varmed byggnad eller markanläggning på fastigheten har skri- vits av i samband med ianspråktagande av ersättningsfond e.d. skall tas upp som intäkt när en fastighet övergår från att vara en näringsfastighet till att vara en privatbostadsfastighet. Den nya gränsdragningen mellan privatbos- tadsfastigheter och näringsfastigheter i 5 5 innebär att vissa fastigheter — t.ex. mangårdsbyggnader på jordbruksfastigheter — byter karaktär i och med den nya lagens ikraftträdande.
Övergängshestämmelsen innebär att om en privatbostadsfastighet avytt-
ras under tiden den 1 januari 1991— den 31 december 1999 och förhållandena är sådana att värdcminskningsavdrag m.m. som avses i punkt 5 av anvisning- arna till 22 å gjorts före den 1 januari 1991 skall avyttringen medföra att nu avsedda avdrag tas upp som intäkt enligt den nämnda anvisningspunkten.
Om den skattskyldige väljer att beräkna omkostnadsbcloppct enligt punkt 4 i övergångsbestämmelserna till SIL skall avskattning av detta slag inte ske. Värdeminskningsavdrag m.m. sotn gjorts före den 1 januari 1991 kommer att beaktas vid omkostnadsbeloppets beräkning.
Bestämmelsen har justerats i enlighet med vad lagrådet föreslagit.
punkt 10
Enligt punkt 6 av anvisningarna till 22 .»5 skall belopp för vilket avdrag för värdehöjande reparationer och underhåll av byggnad eller markanläggning som medgetts under de fem beskattningsår som närmast föregått det ak- tuella beskattningsåret tas upp som intäkt om en näringsfastighet övergår till privz'ttbostad. Av skäl som närmare utvecklats i specialmotiveringen till punkt 9 av övergängsbestämmelserna bör belopp som egentligen skulle be- skattas i samband med övergången tas upp när privatbostaden avyttras.
Den nu aktuella bestämmelsen innebär att om en privatbostadsfastighet av detta slag avyttras skall avdrag för värdehöjande reparationer och under- håll som gjorts före den 1 januari 1991 och som inte är äldre än fem år tas upp som intäkt.
punkt 1 1
Här regleras det fallet att en fastighet erhåller karaktär av privatbostadsfas- tighet vid övergången till det nya systemet. Fastigheten skall då redovisas i inkomstslaget kapital vid 1992 års taxering. lIarfastigheten ingåtti verksam- het för vilken räkenskapsåret började löpa före utgången av år 1990 skall enligt andra stycket fastigheten vid 1992 års taxering även redovisas i in- komstslaget näringsverksamhet för den del av räkenskapsåret som föregått den nämnda tidpunkten. Någon avskattning enligt punkt 6 av anvisningarna till 22 så skall inte ske. I tredje stycket finns en regel om återföring av lagerre- serv som tar sikte på förnödenheter som t.ex. olja. Bestämmelserna i första— tredje styckena gäller enligt sista stycket även del av fastighet.
punkt 12
Det är först vid 1996 års taxering som underlaget för räntefördelning skall multipliceras med hela statslåneräntan. Vid 1993 års taxering multipliceras underlaget med 55 % av statslåneräntan. vid 1994 års taxering med 70 % av statslåneräntan och vid 1995 års taxering med 85 % av statslåneräntan.
punkt 13
Enligt punkt 6 av ("övergångsbestämmelserna till lagen om skatteutjämnings- reserv skall vid beräkning av kapitalunderlaget för fysiska personer och dödsbon tas hänsyn till ett negativt kapitalunderlag vid övergången. Reg- lerna gäller vid 1992-1999 års taxering och de leder i förekommande fall till att räntefördelningen blir mindre och till att möjligheterna att göra avsätt-
ning till surv ökar. För handelsbolagens del gäller enligt den här kommente- rade punkten motsvarande (däremot ökar inte survunderlaget eftersom det skulle komma också delägare som är juridiska personer till godo). Med hän- syn till de möjligheter som finns att genom uttag framkalla ett negativt un- derlag för räntefi'irdelning inför övergången har införts en regel för det fall att uttagen under beskattningsär som taxerats 1991 överstigit såväl den skat- temässiga nettoinkomsten från bolaget som hans andel av bolagets (civil- rättsliga) resultat. Det kan tilläggas att reglerna i punkten inte är tillämpliga på handelsbolagsbeskattadc dödsbon. ..
punkt 14
Enligt nuvarande regler i punkt 2 b av anvisningarna till 25 & får avdrag för värdeminskning av värmepannor m. m. göras enligt särskild avskrivnings- plan efter en högre procentsats än för byggnaden i övrigt. 1 det nya systemet finns inte denna möjlighet. De äldre reglerna skall tillämpas om anskaff- ningen skett före ikraftträdandet av de nya reglerna. Bestämmelsen har i för- hållande till lagrådsremissen kompletterats med ett klarläggande att utran- geringsavdrag och reparationsavdrag inte samtidigt kan komma i fråga.
punkterna 15—17
Av bestämmelserna framgår att äldre föreskrifter skall tillämpas på dels imtrkanlz'iggning som har anskaffats före ikraftträdandet, dels vissa utgifter som en nyttjamlerättshavare haft före den nämnda tidpunkten och dels utgif- ter för anslutningsavgift och anläggningsbidrag före samma tidpunkt. Be— stämmelserna föranleds bl. a. av att den nuvarande regleringen i ifrågava- rande hänseende skiljer sig mellan inkomstslagen.
punkt 18
Genom reglerna i punkt 3 fjärde stycket av anvisningarna till 24 s KL ges nya bestämmelser angående värdering av pågående arbeten som utförs till fast pris för vilka slutavräkning inte har skett. Reglerna innebär att samtliga indirekta kostnader inte längre får omkostnadsföras det år de uppkommer. De nya reglerna tillämpas första gången för arbeten som utförts under det räkenskapsår som taxeras år 1993. Indirekta kostnader som medfört avdrag vid tidigare taxeringar behöver inte aktiveras.
punkt 19
Enligt äldre bestämmelser i punkt 8 första stycket av anvisningarna till 25 & får kostnad för reparation och underhåll av fastighet fritt fördelas över en treårsperiod av den skattskyldige. Någon motsvarande bestämmelse har inte tagits in i de nya reglerna om beräkning av inkomst av näringsverksamhet. Den aktuella punkten reglerar den övergångssituation som uppkommer till följd härav.
punkt 20
I nuvarande punkt I tredje stycket av anvisningarna till 28 & KL finns be- stämmelser som innebär att som skattemässigt ingående lagervärde för en fastighet som anskaffats före rörelsens påbt'jrjande får användas det s.k. rea- vinsttaket vid den tidpunkten. Någon omedelbar beskattning sker dock inte enligt dagens regler. I det nya systemet föranleder ett sådant karaktärsbyte uttagsbeskattning eller — om så begärs — bibehållet anskaffningsvärde — enligt 3 s 1 inom. tredje stycket SIL. Enligt punkten skall dock i fråga om fastighe- ter som skiftat karaktär före utgången av år 1990 bestämmelserna i anvis- ningspunkten gälla.
punkt 21
För handelsbolag som f("irvaltar kapital inträffar en förändring vid 1992 års taxering i och med att kapitalplaceringsaktier m.m. hänförs till inkomstsla- get näringsverksamhet (jfr punkterna ] och 2 av anvisningarna till 22 5). De ändrade skattereglerna motiverar att delägarna inför övergången får ta ut tillgångar som avses i nuvarande 35 ä 3 och 4 mom. till lägre pris än mark- nadspris utan att beskattning sker enligt de t.o.m. 1991 års taxering gällande särskilda famansföretagsreglerna i 35 ä 1 a mom. tredje stycket.
punkt 22
Enligt punkt I tredje stycket sista meningen av anvisningarna till 22 & be- skattas vinst vid avyttring av aktier e.d. i handelsbolag i inkomstslaget nä- ringsverksamhet. Vid avyttring under år 1991 sker dock beskattning i in- komstslaget kapital under f("irutsättning att innehavet av tillgångarna beting- ats av handelsbolagets näringsverksamhet. Detta gäller även om beskatt- ningen — på grund av att hela ki'ipeskillingen inte är känd vid avyttringstillfäl- let — i undantagsfall sker senare än vid 1992 års taxering (jfr 24 ä 4 mom. SIL). Sker avyttringen redan under år 1990 beskattas vinsten i förekom— mande fall med tillämpning av punkterna 2 och 3 av övergångsbestämmel- serna till SIL.
punkt 23
Vinst vid avyttring av aktier m.m. i ett handelsbolag beskattas i dagi regel i inkomstslaget tillfällig fi.")rvärvsverksamhet. Beskattningen sker fr.o.m. 1992 års taxering i stället i inkomstslaget näringsverksamhet (en undantagsregel finns i punkt 22 av övergångsbestämmelserna). För enskilda näringsidkare gäller motsvarande i fråga om andelar i kooperativa föreningar. Mot bak- grund av den nya bestämmelsen om karaktärsbyte i 3 5 1 mom. tredje stycket SIL finns det ett behov att klarlägga att skiftet av inkomstslag inte innebär att anskaffningsvärdet för tillgången ändras. Utgångspunkten för en framtida vinstberäkning — liksom för beräkningen av kapitalunderlagct enligt lagen om skatteutjämningsrescrv — är således den en gång erlagda köpeskillingen.
punkt 24
Vid reavinstbeskattning tillämpas för närvarande den s.k. första kronans princip. Den innebär att skattskyldigheten inträder först när köpeskillingen betalas eller blir tillgänglig för lyftning. 1 punkt 4 a av anvisningarna till 41 & KL finns undantag från denna princip för vissa fall då den den skattskyldige flyttar från Sverige. Enligt anvisningspunkten skall i dessa fall skattskyldig- heten inträda vid tidpunkten för avyttringen. Enligt punkterna 2 och 3 i över- gångsbestämmelserna till SlL skall första kronans princip övergångsvis gälla om avyttringen skett före utgången av år 1990. Här anges därför att de upp- hävda bestämmelserna i anvisningspunkten 4 a till 41 & KL fortfarande skall gälla vid sådana avyttringar som avses i dessa övergångsbestämmelser till SlL.
punkt 25
Den nya obligatoriska årsskiftesregeln i punkt 4 av anvisningarna till 41 & skall tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Bestämmelsen innebär bl.a. att en intäkt som uppburits i början av år 1991 och som avser 1990 inte skall beskattas vid 1992 års taxering. Eftersom den skattskyldige vid 1991 års taxering — enligt då gällande regler — inte behövde redovisa en intäkt av detta slag skulle denna helt undgå beskattning. Övergångsbestämmelsen — som också gäller utgifter kring årsskiftet 199(')—1991 — innebär i detta fall att in- komsten blir beskattad vid 1992 års taxering utan hinder av de nya reglerna. Övergångsbestämmelsen har utformats i enlighet med vad lagrådet föresla- git.
punkt 26
Äldre bestämmelser om skattefrihet för viss del av avgångsbidrag och av- gångsersättningar tillämpas om anställningen har upphört före ikraftträdan- det.
punkt 27
Övergångsregeln innebär att kostnadsersättningar som utbetalas efter den 1 januari 1991 men som avser tid dessförinnan också är skattefria.
punkt 28
De nya reglerna om beskattning av avtalsgruppsjukpenning (AGS) tillämpas inte om försäkringsfallet har inträffat före ikraftträdandet.
punkt 29
Regler om avtrappning av det särskilda grundavdraget för folkpensionärer mot inkomst av passiv näringsverksamhet. inkomst av kapital och förmögen- het för taxeringsåren 1992 och 1993 har tagits in i denna punkt.
punkt 30
Punkten innehåller en övergångsregel avseende tidigare meddelade över- gångsbestämmelser till föreskrifter i lagen.
Hänvisningar till S12-1
12.2. Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
] s't' I mom.
Momentet motsvarar — med en redaktionell ändring — nuvarande 1 5 första stycket.
] s* 2 mom.
1 momentet klargörs att fysiska personer och dödsbon skall betala statlig in- komstskatt dels för förvärvsinkomst. dels för kapitalinkomst.
1 :$ 3 mom.
1 momentet anges att andra juridiska personer än dödsbon skall betala statlig inkomstskatt för inkomst av näringsverksamhet.
] s* 4 och 5 mom.
Momenten motsvarar nuvarande 1 5 andra och tredje styckena.
2 .»5 1 mom.
Första stycket har utökats med de hänvisningar som nu finns i 3 5 första stycket. I förhållande till lagrädsremissen har hänvisningarna begränsats nå- got genom att hänvisning nu inte görs till 17 å och vissa upphävda lagrum.
Nuvarande andra stycket har utgått eftersom vinstdelningsskatten skall upphöra.
Andra stycket motsvarar nuvarande 3 & andra stycket. F järde—åttcmde styckena innehåller bestämmelser som ersätter och kom- pletterar de bestämmelser i KL vartill hänvisning sker i första och andra styckena. Av tredje stycket framgår att bestämmelserna i fjärde—åttonde styckena endast gäller för juridiska personer utom dödsbon.
ljjärde stycket behandlas frågan om beskattningsår för juridiska personer utom dödsbon. Bestämmelserna innebär ingen ändring i sak. Tidigare regle- rades frågan enbart genom hänvisning till 3 % KL. Eftersom fysiska personer och dödsbon fortsättningsvis inte. skall få tillämpa brutet räkenskapsår utan dispens behövs ett särskilt stadgande i SIL. Huvudregeln i första meningen — att beskattningsåret utgörs av det räkenskapsår som slutat närmast före tax- eringsåret — gäller för juridiska personer som är bokfi.'>ringsskyldiga enligt bokföringslagen. Resten av stycket är tillämpligt för juridiska personer som inte är bokföringsskyldiga — huvudsakligen stiftelser och föreningar som inte driver näringsverksamhet. .
[femte stycke! anges att all inkomst hänförs till en enda förvärvskälla. Av 1 & 3 mom. följer att denna förvärvskälla är hänförlig till inkomstslaget nä- ringsverksamhet.
Genom bestämmelsen i sjätte stycket hänförs i fråga om juridiska personer löpande kapitalzwkastning_ reavinst och skattepliktig lotterivinst till intäkt av näringsverksatnhet. Det är här fråga om intäkter som för fysiska personer och dödsbon är hänförliga till inkomst av kapital.
Bestämmelserna i sjunde stycke! utgör en motsvarighet på kostnadssidan
Prop. 1989/%:] 10
(')9 1.
till bestämmelserna i sjätte stycket.
1 ti/mndt' strv/tur — som är ändrat i förhållande till lagrädsremissen — hänvi- sas i fråga om beräkning av reavinst eller reaförlust vid avyttring av fastighet eller bostadsrätt i s.k. äkta bostadsrättsförening o.d. till vissa moment i 25 och 26 åk.
1 lagradsremissen hade i ett nionde stycket tagits in en bestämmelse om att punkterna 3 5 av anvisningarna till 21 & Kl. inte tillämpas. Denna be- stämmelse har nu utgått.
2 s* 3 mom.
Andringarna i momentet föranleds av sammanföringep av inkomstslagen rö- relse. jordln'uksfastighet och annan fastighet till näringsverksamhet.
3 .v' .? HIN/71.
Av _l'örsru styv/tel framgår att kretsen av moderföretag som med skattemässig verkan kan ge och ta emot koncernbidrag Itar utvidgats mcd sparbanker. Vi- dare skall koncernbidrag kunna ges och tas i de fall dotterföretaget är en ekonomisk förening Linder förutsättning att minst 90 (.."-P av insatskapitalet in- nehas av moderföretaget (jfr kommentaren till nya fjärde stycket). Vid denna beräkning bortses från eventuella förlagsinsatser enligt 5 kap. lagen (198716o7) om ekonomiska föreningar (jfr avsnitt 8.9).
Villkoret i första stycket a har omformulerats. Nu anges explicit vilka ka- tegorier av företag som är uteslutna från möjligheten att ge eller ta emot koncernbidrag.
Syftet med reglerna i nuvarande tredje s/yeket är att ägaren av ett fastig- hetsfi'arvaltande fatnansaktiebolag inte skall kunna kringgå begränsningarna i löneuttag från fastighetsförvaltande bolag genom att i form av koncernbi- drag slussa ett överskott från fastighetsförvaltningen till ett rörelsedrivande bolag och därefter ta ut överskottet som avdragsgill lön. 1 det nya systemet blir de skattemässiga effekterna av uttag genom lön resp. utdelning i stort sett likvärdiga. Spärregeln behövs därför inte längre.
Bestämmelsen i nuvarandefemte stycket behövs inte eftersom beskattning alltid sker i inkomstslaget näringsverksamhet. Särregeln i nuvarande sjätte stycket är ocksa obehövlig eftersom rederirörelse m.m. inte längre särbe- handlas.
Enligt en särskild skatteflyktsregel i 2 s 12 mom. (nuvarande 3 & tredje stycket) skall s. k. Luxemburgbolag "enligt denna lag betraktas som svensk ekonomisk förening". Bestämmelsen avser utländska företag (bolag eller an- nan juridisk person) som väsentligen förvaltar eller driver handel med värde- papper etc. under förutsättning att den verkliga ledningen utövas här och att företaget ägs — direkt eller indirekt — huvudsakligen av svenska fysiska personer. 1 det nya fjärde stycket anges att sådana företag inte omfattas av koncernbidragsreglerna.
(.)vriga ändringar i momentet är redaktionella.
(393
2 s* 4 mom.
[första stycket anges de typer av fusioner för vilka kontinuitetsreglerna gäl- ler. Undantag görs för närvarande för företag sotn bedriver handel med fas- tigheter eller penningrörelse. Att dessa företag undantagits hänger främst samman med att tillgångarna i sådana företag kan skifta skattemässig karak- tär genom fusionen. 1 det nya systemet gäller — med vissa mindre undantag— samma skatteregler för (.nnsättnings- och anläggaingstillgångar. Undantags- regeln har därför slopats.
Ändringarna ifjit'rdc och sjttttdc styckena är av redaktionellt slag. Slopandet av det nuvarande åttonde stycket föranleds av att vinstdelnings- skatten upphör.
Ättonde styckct. som är nytt i förltållande till lagrt'idsremissen. utgör en tttotsvarighet till nuvarande bestämmelseri 10 ;” l-"AL. Bestämmelserna om- fattar till skillnad mot vad som gäller nu även underskott (reaförlust) vid av- yttringar av kapitalplaceringsaktier m.m.
Bcstännnelsen i niottdc stycket är ny (jfr avsnittb'.7.4). Den innebär att avdrag inte medges vid en överlåtelse av fastigheter. aktier m.m. inom en grupp av företag i intressegemenskap (som detta begrepp för närvarande är definierat i Kl.) som sker med förlust. Istället tar det ("övertagande företaget över ingångsvärde. avskrivningsplan m. m.
Bestämmelsen i tionde stycket innebär att man vid beskattningen bortser från en koncernintern avyttring av sådana aktier eller andelar sotn innehas av organisatoriska skäl. Undantag har hittills gjorts för aktier och andelar i fastighets- och kapitalförx-faltande företag. 1 det nya systemet bortfaller be- hovet av detta undantag. I övrigt har regleringen behållits. Att beskatt- ningen sker i näringsverksamheten innebär bl. a. att avdrag medges endast för verkliga förluster. Har det ifrågavarande företaget i något skede tömts på vinsttnedcl kan alltså en förlustberäkning som bygger på en jämförelse mellan försäljningspris och ursprungligt anskaffningspris behöva korrigeras. I..-'ttrycket "utländskt bolag" har ersatts med "utländsk juridisk person" på grund av den tidigare införda definitionen av utländsk juridisk person i tas 2 mom. (prop. l9b'9t'90z47. SkUlö. SFS 1989:11'.l40). Hänvisningen till be- stämmelserna i 35 s 3 mom. åttonde stycket KI. har tagits bort sotn en an— passning till de slopade bestämmelserna om interna aktieöverlåtelser. Öv— riga ändringar är av redaktionell karaktär.
Bestämmelsen i elfte stycket (nuvarande tionde). sotn ändrats i förhållande till lagrådsremissen. har anpassats till den generella uttagsbestämtnelsen i punkt 1 fjärde stycket av any-'isningarna till 22 & KL. Av undantagsregeln i nämnda anvisningspunkt torde följa att uttagsbeskattning i allmänhet inte skall ske vid fusion. Bestämmelsen i elfte stycket säkerställer att uttagsbe- skattning inte i något fall sker vid sådan fusion som avses i första stycket.
Bestämmelsen i nuvarande clftcstycket, sotn innebär kontinuitet i beskatt- ningen i de fall då reavinstbeskattad egendom delas ut till ett företag som är frikallat från skattskyldighet för utdelningen. föreslogs slopad i lagrådsre- missen. Sotn lagrådet påpekat finns också i det nya systemet behov av en sådan bestämmelse då utdelning sker till en mottagare som inte är skattskyl— dig för utdelning och utdelningen inte utlöser uttagsbeskattning hos det ut-
(393
delande företaget. En sådan bestämmelse har tagits in i tolfte stycket. Bc- stämmelsen avser även icke reavinstbeskattad egendom, t.ex. lager och in- ventarier. Av allmänna principer följer att en viss beskattning av det utde- lande bolaget kanske även i sädana fall. ()m utdelningen utgörs av varulager skall säledes det utdelande företaget ta upp det bokförda värdet som skatte- pliktig intäkt medan mottagaren å andra sidan får avdrag med samma be- lopp. I fråga om inventarier och liknande tillgångar minskas avskrivningsun- derlaget hos det utdelande företaget med det skattemässiga restvärdet.
2 # 5 mom.
Enligt de nuvarande bestämmelserna i momentet får förlust eller underskott som uppkommit före eller i samband med vissa överlätelser inte avräknas från inkomst som tillfallit företaget efter överlåtelsen. En motsvarande be- stämmelse om förlustavdrag finns i nuvarande 3 s*" femte stycket FAL. Den ändringen har gjorts att ordet förlust tagits bort. Detta innebär ingen ändring i sak i det nya systemet. _
Uppkommer underskott i en förvärvskälla medges i det nya systemet av- drag för underskottet från intäkterna i förvärvskå'tllan närmast följande be- skattningsär. Som bestämmelserna i momentet är utformade hindrar de — om rekvisiten för deras tillämpning föreligger — även att ett underskott förs vi- dare till det följande beskattningsäret. Någon särskild motsvarighet till be- stämmelsen i 3 & femte stycket FAI. behövs därför inte.
Bestämmelsen i nuvarande jjärde stycket har förlorat sin aktualitet och har därför slopats.
2 # 6 mom.
Bestämmelsen reglerar liksom hittills försäkringsföretagens beskattning. Den term som hittills använts — försäkringsanstalt — hari momentet genom- gående bytts ut mot försäkringsft'iretag.
I det nya fjärde stycket görs en hänvisning till den nya lagen om avkast- ningsskatt på pensionsmedel.
Av den första meningen i det nya stycket framgår att nettointäkt av sådan kapital- och fastighetsförvaltning som avses i tredje stycket, dvs. nettointäkt med undantag av den del som belöper pä P-försäkring och den kollektivavta- lade avgangsbidragsförsäkringen skall beräknas enligt reglerna'för närings- verksamhet i SIL.
Förslaget innebär att den hittillsvarande schabloniserade beskattningen av K—försäkringskapitalet upphör. varför behov saknas av nuvarande fjärde — tionde styckena. För att uppnä likformighet mellan K- och P—försäkringar slopas spärregeln i nuvarande fjärde stycket.
Sammanfattningsvis innebär ändringarna i 2 & 6 mom. SIL följande. I första stycket — oförändrat i sak —— definieras litförsäkringsföremg och skadeförsäkringsföretag. I andra stycket — oförändrat — behandlas under- stödsföreningar. ] tredje stycket — oförändrat i sak — anges vilken del av ett inländskt livförsäkringsföretags kapital- och fastighetsförvaltning som skall beskattas enligt bestämmelserna i momentet. I det nya fjärde stycket hänvi- sas till övriga bestämmelser för beskattning av K-försäkringskapitalets av-
kastning och till den nya lagen om avkastningsskatt.
Livförsäkringskapitalet kommer säledes enligt förslaget att beskattas på följande sätt. Kapitalets avkastning beräknas som på samma sätt för de två typerna av livförsäkring enligt reglerna för beräkning av inkomst av närings- verksamhet. En hänvisning till dessa regler görs nämligen i det nya fjärde stycket för "P-försäkringskapitalets" del, medan "K-försäkringskapitalet" ligger kvar i SIL och alltså följer tillämpliga bestämmelser i den lagen och andra bestämmelser till vilka SIL kan hänvisa. Den viktigaste omständighe— ten torde vara att ingen del av livförsäkringskapitalets avkastning kan ligga till grund för avsättning till surv, eftersom |ivförsäkringsföretag är undan— tagna från tillämpning av den särskilda lagen om surv. Den skattesats som anges i SIL tillämpas sålunda för det kapital som "ligger kvar" i SIL. dvs. K— försäkring. medan de skattesatser som anges i avkastningsskattelagen tilläm— pas för det kapital som beskattas enligt den lagen.
Ändringen i femte stycket (nuvarande elfte) föranleds utöver redaktio— nella ändringar av slopad avdragsrätt för avsättning till vissa fonder. Till dessa fonder hör för närvarande regleringsfonden för trafikft'irsäkring och utjänmingsfondermt. De ändringar som gjorts i sjätte stycket ( nuvarande tolf— te stycket) föranleds av att avdragsrätten för avsättningar till dessa fonder slopas (jfr avsnitt 8.8.3). Den slopade avdragsrätten föranleder också att nu— varande trettonde. fjortonde. femtonde, artonde och nittonde styckena kan tas bort och att ändringar får göras i tuo-'arande tjugonde stycket. Särskild reserv— fond för ömsesidig försäkringsanstalt för husdjursff'örsäkring förekommer inte längre. Bestämmelsen om denna i nuvarande tjugonde stycket har där- för slopats.
.? s*" 7 mom.
Ändringen i andra stycket föranleds av att begreppet annan fastighet inte längre ligger till grund för beskattningen. Bestämmelserna ifjitrde stycket om att inkomsten får beräknas enligt bokföringsmässiga grunder utgär eftersom sådan beräkning alltid skall ske i näringsverksamhet.
[ sista stycket har funnits hänvisningar till olika lagrums bestämmelser för Schablonbeskattade en- och tvåfamiIjsfastighcter. Hänvisningen till punkt 10 av anvisningarna till 24% KL. som behandlarövergang till bokföringsmässiga grunder utgår. Hänvisningen till punkt 2 a andra stycket av anvisningarna till 36 & är obehövlig eftersom den bestämmelsen ersätts av bestämmelserna i 25 ä 4 mom. De materiella bestämmelser som avses med hänvisningen till anvisningspunkter till 41 a & KL tas in i momentet.
2 s 8 mota. I andra stycket har kravet påatt huvudsakliga 'verksamheten'skall avse rö- relse slopats med hänsyn till hopslagningen' av inkomstslagen och det förhäl- landet att kapitalassociationer inte torde kunna uppträda som ekonomiska föreningar. Av ] kap. l & lagen (l987:ö67) om ekonomiska föreningar fram- går att det måste vara fråga om en affärsmässigt organiserad verksamhet i vilken medlemmarna skall vara aktiva på visst sätt för att en ekonomisk för- ening skall anses föreligga. Föreningens huvudsakliga verksamhet skall där-
för inte kunna vara någon annan än näringsverksamhet.
De justeringar som gjorts i tredje och fjärde styckena föranleds av att för- eningens hela verksamhet beskattas i en förvärvskälla.
Enligt åttonde stycket har Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB) rätt till avdrag för avsättning till reservfond upp till en viss nivå. En likartad regel finns för hypoteksföreningarna. Dessa bestämmelser fär omprövas längre fram i samband med att ställning tas till bl.a. frågan om de ifri'igavarande inrättningarna skall omfattas av survlagstiftningen (jfr avsnitt 8.8).
2 .5 9 Inom.
1 det nya systemet finns för aktiebolag och ekonomiska föreningar bara ett inkomstslag. Andra stycket har ändrats med hänsyn härtill. Ändringar av samma karaktär har gjorts i tredje och fjärde styckena. I tredje stycket har vidare en hänvisning till en redan upphävd bestämmelse tagits bort. Med hänsyn till att fåmansföretagsreglerna flyttats har hänvisningarna i tredje. sjätte och sjunde styckena ändrats.
2 s*" !() mom.
1 momentet har de nya bestämmelserna om beskattning av investmentföre- tag och aktiefonder tagits in (jfr avsnitt 8.8.1).
Att reavinst på aktier och andra reavinstbeskattade värdepapper inte är skattepliktig och reaförlust inte avdragsgill anges iförsta stycket punkt 1. Ge- nom hänvisningen till 27 s 1 mom. anges vilka slags värdepapper som avses (jfr avsnitt 6.5.5 och specialnwtiveringen till 27 ä 1 mom.).
Med värdet i första stycket punkt 2 vid beskattningsårets ingång av sådan egendom som avses i punkt ] förstås marknadsvärdet. I fråga om marknads- noterade aktier etc. föreligger ingen svårighet att fastställa detta. Beträf- fande andra sådana värdepapper får värdet uppskattas. Omfattar beskatt- ningsäret kortare eller längre tid än tolv manader skall intäkten jämkas med hänsyn härtill.
Avdragsrätten för utdelning begränsas inte till mottagen utdelning. Be- gränsningen innebär endast att utdelningsavdraget inte får föranleda att skattemässigt underskott uppkommer eller ökar.
1 andra stycket har definitionen av im'estmentföretag tagits in. Till skillnad frän nuvarande definition i 7 s 8 mom. tredje stycket ingår investmentföre- tag inte i gruppen förvaltningsföretag. Kravet på att aktierna eller andelarna ägs av ett stort antal fysiska personer utesluter enligt praxis inte juridiska personer i ägarkretsen (se avsnitt 8.8.1). Definitionen har utformats i enlig- het med detta.
Att de nya reglerna om inktjtmstberäkningen för investmentföretag gäller för alla aktiefonder anges i tredje stycket. Med aktiefonder förstås inte bara sädana fonder på vilka aktiefondslagen (1974z93l) i sin helhet är tillämplig utan även allenumslonder enligt lagen (1983:890) om allemanssparande. ak- tiesparfonder enligt lagen (l978:428) om aktiesparfonder och försäkrings- premiefonder enligt lagen ( 1989: 1079) om livförsz'ikringar med aktiefondsan- knytning.
2 # [2 mom.
Bestämmelserna i nuvarande 3 & tredje stycket har flyttats till momentet.
2 s 13 tnotn.
I detta moment har införts bestämmelser om beskattningen av fämansföre- tag i vissa fall. Bestämmelserna har på lagrådets inrådan preciserats jämfört med lagrådsremissen.
Iförsta stycket anges att fåmansföretag inte har avdragsrätt för kostnader för anskaffande av egendom. ersättning för lokal eller nedskrivning av låne- fordran när motsvarande belopp beskattas som intäkt av tjänst enligt punkt 14 första. andra. femte eller sjunde stycket av anvisningarna till 32 & KL. Beträffande ersättning för lokal har företaget dock alltid rätt till avdrag för belopp sotn motsvarar marknadsmässig hyresersättning.
Av andra stycket framgår att företaget vid delägares eller närståendes för- värv av egendom från företaget till ett pris som understiger marknadsvär- det — utotn i de fall när beskattning skett enligt punkt 14 första stycket av anvisningartut till 32 s' KL vid företagets förvärv av egendomen i fråga — skall beskattas för skillnaden mellan vederlagct och marknadsvärdet. På samma sätt sker uttagsbeskattning när företaget gett företagsledare eller närstående person lån till fördelaktig ränta.
Tredje stycket innehaller bestämmelsen om fåmansföretags rätt till avdrag för tantiem. vilken tidigare var införd i punkt 1 av anvisningarna till 41. & KL.
2 s* 14 tnotn.
Av första stycket framgår att för juridiska personer utom dödsbon får förlust vid avyttring av aktier. andelar och andra finansiella instrument som avses i 27 ä 1 mom. dras av endast mot vinst vid avyttring av egendom av samma slag. Uppkommer underskott får detta dras av vid beräkningen av det sam- lade resultatet av avyttringar av det aktuella slaget närmast följande beskatt- ningsår.
1 andra stycket görs undantag från begränsningsrcgeln för tillgångar be- träffande vilka innehavet betingats av verksamhet som bedrivs av den skatt- skyldige eller närstående företag. Stycket har utformats med utgångspunkt i reglerna om skattefrihet för aktieutdelning i 7 % 8 mom. tredje stycket.
2 s* 1.5 mom.
1 momentet har tagits in en motsvarighet till de regler om spärr mot förlust- avdrag vid ägarskifte i fåmansft'iretag som finns i nuvarande 8 s FAL. Spär- ren innebär att ett underskott inte får föras vidare-till det följande beskatt- ningsäret. Bedömningen av om ett ägarskifte ägt rum görs med hänsyn till förhållandena vid utgången av beskattningsåret och ingången av det närmast föregående beskattningsåret.
2 Q' lö mom.
Momentet innehäller motsvarigheter till de regler om spärr mot förlustav- drag som finns i nuvarande 9 & FAL. Med den nya utformningen innebär reglerna att avdrag för underskott inte får göras i en spärrsituation.
3 s* I mom.
l momentet ges en allmänt hållen avgränsning av inkomstslaget kapital samt vissa exempel på de vanligaste inkomsterna. I första meningen anges att till intäkt av kapital hänförs. förutom avkastning och vinster. även andra intäk- ter av egendom. alla i den män intäkten inte är att hänföra till näringsverk- samhet (jfr specialmotiveringen till Zl & Kl-). Med andra intäkter avses i första hand sådana som nu enligt 35 51 mom. ] Kl..beskattasiinkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Exempel härpä är behällen handpenning då köpeavtal hävts (RÅ 1958 ref 33) och intäkt som utlånaren erhåller i sam— band med s.k. blankningsaffärer. Ytterligare kan nämnas att detta kan gälla intäkter som har samband med säväl egendom som innehas som sådan som tidigare innehafts. Exempel pä det senare är om den som avyttrat egendom senare skulle bli berättigad till ytterligare ersz'ittning. Däremot avses inte in- täkter av sädan egendom vars värde härrör från den skattskyldiges eget ar- bete. som vid hobbyverksamhet. Överskott i hobbyverksamhet beskattas i inkomstslaget tjänst (jfr avsnitt 5.2).
Även om uttrycket egendom sotn används i lagtexten närmast för tanken till tillgängar sa omfattar inkomstslaget pa det sätt som närmare framgår av de särskilda bestämmelserna om detta även vissa förpliktelser — nämligen sådana som uppkommit vid utfärdande av optioner och vid ingående av ter- minsavtal. Däremot avses med avyttring av förpliktelser inte överlåtelse av skuld eller amortering på skuld (jfr avsnitt 6.7. l ).
| 21 & KL anges vad som avses med näringsverksamhet och i 22 & KL vilka intäkter i enskild näringsverksamhet som skall tas upp till beskattning i in- komstslaget näringsverksamhet. Annan avkastning av egendom än som där anges. tas upp till beskattning i inkomstslaget kapital. Det gäller t.ex. avytt- ring av aktier och fastigheter. Det gäller även löpande avkastning av t.ex. aktier som inte är omsättningstillgängar i näringsverksamheten.
I andra stycket tas in en erinran om att utdelning frän fämansföretag och vinst vid försäljning av aktier i sådana företag i viss utsträckning skall beskat- tas som inkomst av tjänst enligt vad som närmare anges i lZ mom.
Tredje stycket som saknade motsvarighet i lagrädsremissen innehåller reg— ler för det fallet att tillgängar förs över till näringsverksamhet. En sådan överföring innebär enligt de generella reglerna för.näringsverksamhet att tillgångarna anses anskaffade till marknadsvärdet vid tidpunkten för överfö- ringen. Genom bestämmelserna i tredje stycket föranleder en överföring till marknadsvärdena en vinstbeskattning som om tillgångarna vid övergången avyttrats till dessa värden. Om den skattskyldige begär det sker dock inte någon sådan avskattning men i det fallet gär tillgångarna in i näringsverk- samheten med sina ursprungliga anskaffningsvärden.
3 s 2 mom.
I detta moment tas iförstu stycket in grundläggande regler om avdrag i in- komstslaget kapital. Dessa innebär att avdrag får göras för omkostnader för intäkternas förvärvande. för reaförluster. som inte avser lös egendom för personligt bruk (jfr 30 å). samt för ränteutgifter även om de inte utgör så- dana omkostnader. Av 4 inom. framgår att tomträttsavgäld och vissa andra ränteliknande utgifter skall jämställas med ränta. Bostadsräntor och tomt- rättsavgälder kan i allmänhet inte ses som omkostnader för förvärvande av någon skattepliktig intäkt. eftersom nyttjandet av egen bostad inte skall tas upp som intäkt. men skall ändå få dras av i inkomstslaget kapital.
[ andra stycket finns regler om begränsad avdragsrätt för ränteutgifter. Ränteutgifter fär alltid dras av till fulla värdet mot ränteintäkter. ] 3 & 4mom. anges bl.a. att med ränteutgift jämställs tomträttsavgäld. utgift för förtida inlösen av län och avdrag på grund av räntefördelning. Reaförluster pa marknadsnoterade fordringar utställda i svenska kronor skall också be- handlas som ränteutgifter (29 s' 2 mom. SIL).
Av "29 så 2 tnotn. framgår dessutom att med ränteintäkt jämställs reavinst pä marknadsnoterade svenska skuldebrev. Däremot räknas inte avkastning pä sädana finansiella instrument som skall beskattas som aktierna till sådan ränta mot vilken ränteutgifter alltid får kvittas till 100 %. Det gäller t.ex. ränta på] konvertibla skuldebrev och vinstandelslän (jfr avsnitt 6.5.5).
Om ränteutgifterna är större än ränteintäkterna fär skillnaden dras av utan begränsningar upp till ett belopp av 100 000 kr. För skattskyldiga under 18 är är gränsen 10 (100 kr. Samma gräns gäller vid inkomstberäkningen i ett handelsbolagsbeskattat dödsbo. Ränteutgifter som skjuter över belopps- gränsen är avdragsgilla till 70 $'"-"(:. Genom en hänvisning till tredje stycket och 4 mom. anges att det gäller högre gränser för full avdragsrätt för delägare i fämansföretag resp. näringsidkare som skall göra s.k. räntefördelning.
I tredje stycket finns bestämmelser som ger delägare i fämansföretag ökat utrymme för fullt ränteavdrag. Efter förslag av lagrådet har bestämmelsen flyttats från 12 mom. och kompletterats med en hänvisning till 24 å ] mom.
[ fjärde stycket finns huvudregeln om begränsning av avdragsrätten för reaförluster till 71) '.??- av förlusten. Här anges också att undantag från av- dragsbegränsningen finns i 27 ä 5 mom. och 29 ä 2 mom. Det gäller aktier m.m. resp. fordringar m.m. utställda i svenska kronor — om de är marknads- noterade.
lfentte stycket har tagits in en motsvarighet till den nuvarande bestämmel- sen i 39 ä 1 mom. andra stycket KL att förvaltningskostnader bara får dras av i den mån de överstiger 1 (100 kr.
Sjätte stycket innehåller en motsvarighet till nuvarande bestämmelser i punkt 5 av anvisningarna till 36 & KL att avdrag inte medges för inköp av lottscdel eller annan insats i lotteri. _.
Momentet har utformats med beaktande av lagrådets synpunkter. 1 lag- rådsremissen saknas dock motsvarighet till beloppsgränsen 10 000 kr. för handelsbolagsbeskattade dödsbon.
3 s* 3 mom.
I detta moment finns nya regler om beskattning av intäkter av bl. a. uthyr- ning av privatbostäder samt andrahandsupplåtelscr av hyreslägenheter. Reg- lerna behandlas närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.6). Utöver vad som anförs där kan följande nämnas.
Inledningsvis anges att det egna brukandet av privatbostadsfastighet och privatbostad. vari inräknas även närståendes brukande. inte skall föranleda någon inkomstbeskattning. Däremot skall intäkt av uthyrning eller annan upplåtelse beskattas som intäkt av kapital. Detta gäller även intäkter av av- yttring av alster eller naturtillgångar från fastigheten. som t. ex. trädgårds- produkter eller avverkad skog. Även uthyrning av privatbostad som är belä- gen i utlandet faller in här.
I detta sammanhang bör nämnas att utländsk fysisk person. som inte är bosatt här i riket. är skattskyldig för inkomst av här belägen privatbostads- fastighet eller privatbostz'td. Detta framgår av 6 s" 1 mom. SlL.
Av tredje stycket framgår att avdrag medges från sådan intäkt sotn nämns i andra stycket. Regeln är utformad så att ett 4 ()()(l-kronorsavdrag medges från intäkt som härrör från avyttring av alster eller naturtillgångar från fas- tighet. Från upplt'ttelseintäkter medges därutöver avdrag med 20 (:?/2. av hy- resintäkten i fråga om ägt småhus och i övriga fall med den hyra eller avgift som uthyraren haft för det upplåtna utrymmet.
Lagrådet har härvid föreslagit uttryckssättet att avdraget skall medges "för varje fastighet. bostad eller lägenhet". För att klargöra att avdraget endast belöper per ägd en- och tvåfamiljsfastighet eller innehavd bostadsrätts- eller hyreslägenhet bör dock i stället anges "för varje privatbostadsfastighet. pri- vatbostad eller hyreslägenhet".
Nämnda avdragsmöjlighet bör inte finnas när intäkten härrör från upplå- tarens eller närståendes arbets- eller uppdragsgivare. I sådant fall bör. som lagrådet föreslagit. avdrag kunna medges i samma utsträckning som gäller i fråga om fämansföretag till vilka hänvisas i fjärde stycket. dvs. avdrag med- ges med skäligt belopp.
Den del av Uthyrarens avgift till bostadsförening eller bostadsaktiebolag. som belöper på det som uthyrts och som inte är att anse som kapitaltillskott. föreslas förbli avdragsgill. Definitionen av vad som menas med kapitaltill- skott har överförts till bestämmelsen från punkt 3 andra stycket av anvisning- arna till 39 % Kl..
l momentet har vidare samlats den nuvarande bestämmelsen i punkt 9 andra stycket av anvisningarna till 25 & KL om avdrag för ränteutgift när en fastighet eller bostadsrättslägenhet övergår från att redovisas i inkomstslaget näringsfastighet till att beskattas enligt reglerna för privatbostad. Vidare har tillagts en bestämmelse av motsvarande slag beträffande inkomstränta.
Lagrådet har föreslagit vissa redaktionella ändringar i momentet. vilka bör genomft'iras.
Vidare har bestämmelserna i punkterna 2 och 4 av anvisningarna till 41 a ä Kl. om beskattning av utdelning och kapitalavkastning från samfällighet överförts hit.
Sjätte stycket som fått en annorlunda utformning än i lagrådsremissen sä-
kerställer att utgifter och intäkter inte dras av två gånger eller lämnas obe- skattade då egendom som tidigare ingått i näringsverksamhet på grund av ändrade förhållant'len i stället utgör privatbostadsfastighet eller privatbos- tad. Lagrådet har framhållit att tillämpligheten av bestämmelsen i remissen torde förutsätta att redovisningen av näringsverksamhetcn upphört vid be- skattningsårets ingång. I annat fall torde enligt lagrådet föregående års ut- gående fordran eller skuld återkomma som ingående poster i näringsverk- satnheten för beskattningsåret. [ och med att t.ex. en fastighet övergår till privatbostadsfastighet skall emellertid inte längre i skattehänseende hänsyn tas till balansposter som är hänförliga till fastigheten. En regel av det ak- tuella slaget behövs därför även för t.ex. det fallet att en mangårdsbyggnad med tillht'irande tomt på en jordbrttksfastighet ändrar karaktär till privatbos- tad (jfr punkt 1 nionde stycket av anvisningarna till 24å KL).
3 så 4 mom.
Momentets första stycke tnotsvarar nuvarande punkt 5 av anvisningarna till 39 ;" KL.
1 andra stycket har tagits in bestämmelser om avdrag för s.k. räntefördel- ning (jfr avsnitt 8.102). Sådan fördelning jämställs med ränta. För de fall en enskild näringsidkare eller delägare i handelsbolag skall göra avdrag för räntefördelning finns särskilda bestämmelser i stycket om förhöjd gräns för full avdragsrätt för ränteutgifter. De beloppsgränser som regleras i 3å 2 mom. andra stycket skall höjas med ett belopp som motsvarar statslåne- räntan vid beskattningsårets ingång multiplicerad med reduceringen av fas- tighetsvärden m.m. enligt 6 9" andra stycket lagen om skatteutjämningsreserv resp. punkt 16 tredje stycket av anvisningarna till 22 % KL. Detta motsvarar den del av räntefördelningen som belöper på reduceringen. Reduceringen enligt survreglerna görs med 30 CZ. Motsvarande reducering sker för del- ägare i handelsbolag vid räntefördelning. Delägare i handelsbolag som är berättigade till avdrag för ri'tnteftlirdelning får en höjning av avdragsgränsen som svarar mot hans "andel" i reduceringen. Höjningen av avdragsgränsen kan aldrig överstiga räntefördelningsbeloppet. dvs. avdraget i kapital resp. intäkten i näringsverksamhet.
I tredje stycket anges att kostnad vid förtida inlösen av län är avdragsgill som ränta. Detta innebär inte att expeditionsavgifter o.d. blir avdragsgilla som ränta. Endast den ersättning som långivaren betingar sig som direkt kompensation för uteblivna kommande ränteintäkter är avdragsgill. Det an- ges vidare att tomträttsavgäld skall behandlas som en ränteutgift. Detta överensstämmer med gällande rätt. 1 stycket anges också att ränta som för- månsbeskattas enligt punkt 10 av anvisningarna till 32 & KL skall vara av- dragsgill som ränteutgift (jfr avsnitt 5.321).
3 så 5 mom.
lj'örsta stycket anges att reglerna om kontantprincipen vid tjänst skall tilläm- pas också i fråga om inkomst av kapital. Till stycket har också förts en mot- svarighet till den nuvarande regeln i punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 41 få. Enligt denna bestämmelse gäller att räntor som gottskrivs bankkon-
ton per den 31 december anses som tillgängliga för lyftning denna dag. 1 andra stycket anges att bestämmelserna i 9 mom. om förvärv av rätt till utdelning också skall tillämpas vid förvärv av rätt till ränta.
3 .ö () mom.
Momentets första stycke svarar mot nuvarande 41 & tredje stycket KL.
1 andra stycket anges att ersättning i samband med förvärv av skuldebrev för upplupen men inte förfallen ränta (räntekompensation) inte fär dras av när räntan faller ut. utan först när fordringen avyttras. Detta innebär ett av- steg frän nuvarande ordning. Enhetliga regler gäller därmed för fordringar resp. aktier o.d. Efter förslag från lagrådet har stycket getts den utform- ningen att räntekompensation behandlas som en del av köpeskillingen även hos överlätaren. Han skall alltsä ta upp hela intäkten med avdrag för anskaff- ningsutgifter som reavinst.
3 S* 7 mom.
Momentets första stycke tnotsvarar. med redaktionella ändringar. en första del av nuvarande punkt 2 första stycket av anvisningarna till 38 & Kl... Andra stycket motsvarar i huvudsak nuvarande punkt 8 av anvisningarna till 38 s" KL. Tredje stycket svarar. med redaktionella ändringar mot punkt 2 fjärde stycket av anvisningarna till samma paragraf.
3 55 8 mom.
Momentet motsvarar nuvarande 38 ä 1 mom. andra och fjärde styckena KL.
3 S* 9 mom.
Första stycket i momentet motsvarar. med redaktionella ändringar. punkt 3 första stycket av anvisningarna till nuvarande 38 & KL.
Andra stycket motsvarar innehållet i nuvarande 38 & l-mom. tredje stycket KL. 'I'redje och fjärde styckena motsvarar med en redaktionell änd- ring punkt 3 femte och sjätte styckena av anvisningarna till nuvarande 38 & KL. De nu gällande styckena tva—fyra i anvisningspunktcn kan undvaras cf— tersom regleringen i dessa stycken täcks av bestämmelserna i första stycket.
3 S* 10 mom.
Med undantag för sista meningen i andra stycket motsvarar momentet nuva- rande punkterna 5 och 6 av anvisningarna till 38 & KL. Sista meningen [ mr)- mentet har hämtats från punkt 5 av anvisningarna till 41 & KL.
3 S* 1] mom.
Första och andra styckena i momentet motsvarar. med redaktionella änd- ringar. nuvarande punkt 9 av anvisningarna till 38 & Kl.. Sista stycket har hämtats från nuvarande punkt 7 av anvisningarna till 39 På KL.
Prop. 1989/90: 110
3 .5 [2 mom.
Bestämmelserna i detta moment har behandlats i avsnitt 6.8.
Lagtexten har omarbetats enligt lagrådets förslag.
Första stycket innehäller bestämmelser om den del av utdelning som skall tas upp som intäkt av tjänst. Om aktier e.d. har erhållits genom arv. gåva etc. skall det anskaffningsvärde användas som den tidigare ägaren hade varit berättigad till om han hade avyttrat egendomen vid tidpunkten för överlåtel- sen. Efter förslag av lagrådet har en hänvisning gjorts till 24 ä 1 mom. tredje stycket. Som lagrädet framhällit-fär t.ex. en arvtagare tillgodoräkna sig arv- lätarens ovillkorliga kapitaltillskott när anskaffningskostnaden bestäms.
1 andra stycket finns bestämmelser om sparad utdelning. Om utrymmet för utdelning inte utnyttjas sparas det till ett senare är. Sparad utdelning skall senare är minska sädan del av utdelning eller reavinst som annars skulle ha tagits upp som intäkt av tjänst. Minskningen skall ske även utan yrkande när sädan utdelning eller reavinst redovisas. Sä länge den sparade utdelningen kvarstår läggs den till anskaffningskostnaden vid beräkning av utdelningsut- rytnmet. vilket kan ses som en ränteuppräkning. Denna uppräkning får, som lagrådet päpekat. göras med ränta på ränta.
Tredje stycket innehåller bestämmelser om reavinst. Innebörden är att hälften av reavinsten skall tas upp som intäkt av tjänst. Finns sparad utdel- ning tas hälften av den del av reavinsten som överstiger den sparade utdel- ningen tipp sotn intäkt av tjänst.
ljja'rde stycket föreskrivs att reglerna tillämpas även efter det att ett före- tag upphört att vara fämansft'fnetag. dock endast i fråga om aktier som ägdes vid övergängen eller förvärvats med stöd av dessa aktier t.ex. vid fondemis- sion.
l femte stycket behandlas ett undantag frän tillämpningen av reglerna. nämligen det fallet att varken den skattskyldige eller någon honom närstå- ende är verksam i företaget i betydande omfattning. En person skall alltid anses verksam i betydande omfattning i ett företag om hans arbetsinsatser har stor betydelse för vinstgenereringen i företaget. Till denna grupp av kva- lificerat verksamma bör naturligtvis företagsledare och andra högre befatt- ningshavare. 1 mindre företag kan arbetsledare och ibland även anställda utan någon ledarbefattning räknas till samma kategori. Detta gäller särskilt i sädana fall där delägarna kan anses bedriva en gemensam verksamhet. Det behöver inte vara fräga om ett heltidsarbete utan arbetsinsatsen måste ses i relation till företagets omfattning och övriga omständigheter. En styrelse- medlem som inte utför kontinuerligt arbete kan dock inte-utan vidare anses kvalificerat verksam. även om han gjort enstaka insatser av stor betydelse t.ex. för att skaffa en viktig order till företaget. Som huvudregel beaktas en- dast vcrksamhet under den senaste tioårsperioden. Efter förslag av lagrådet har lagtexten kompletterats sä att det framgår att verksamhet under någon del av tioårsperioden avses. Bestämmelserna i momentet skall tillämpas även när arbetsinsatsen i företaget upphört för mer än tio år sedan men i stället sker i annat fåmansföretag med samma eller likartad verksamhet. ef- tersom det annars kunde bli möjligt att flytta verksamheten mellan olika företag och spara arbetsinkomsten i ett vilande företag. Tioärsperioden räk-
nas i sådant fall först frän det vederbörandes verksamhet i det senare företa- get upphört. Som lagrådet påpekat är det en förutsättning för förlängning att det finns en kontinuitet i den meningen att den sotn är verksam i det senare företaget tidigare skall ha varit verksam i den skattskyldiges eget företag. Vidare skall inte mer än 10 är ha förflutit mellan den tidpunkt då verksamhe- ten i den skattskyldiges företag upphörde och den tidpunkt då verksamheten i det andra företaget påbörjades.
I sjätte stycket finns två undantagsregler. Den första gäller vid beskattning av säväl utdelning som reavinster och tar sikte på fall där uttag i form av utdelning eller reavinst inte innebär någon fördel. Så blir vanligtvis fallet om minst 30 C"? av avkastningen tillfaller utomstående. Det kan emellertid i vissa fall vara komplicerat att utreda hur avkastningen i form av utdelning och värdestegring ft.")rdelar sig pä delägarna. Regeln har därför utformats så att det åligger den skattskyldige att visa att förutsättningarna för undantag före- ligger. 1 ett enkelt fall där minst 30 % av aktierna under hela bolagets verk— samhetstid har ägts av utomstående och aktierna medför lika rätt. kan det enkelt konstateras att förutsättningar för undantag föreligger. llar aktierna olika rätt till utdelning eller eljest olika karaktär kan bedömning bli svårare. liksom om vinstandelsbevis. konvertibla skuldebrev e.d. utfärdats. Även ti- digare års förhållanden måste beaktas för att hindra att successiva utförsälj- ningar. som syftar till att ta ut ackumulerad utdelning eller reavinster efter en försäljning av en minoritetspost av aktierna. leder till icke avsedda skatte— förmåner. Om särskilda skäl föreligger skall undantag inte göras. Exempel på sådana särskilda skäl kan vara inbördes avtal som reglerar den faktiska fördelningen av resultatet. korsvisa äganden eller avtal om framtida förvärv. Det bör framhållas att bevisskyldigheten ligger på den skattskyldige och det ligger i sakens natur att derma blir svårare att fullgöra ju mer komplicerade förhållandena är.
Det andra undantaget avser endast beskattning av reavinster och har rc- dan behandlats (avsnitt 6.8.1 ).
Sjunde stycket har ändrats enligt förslag av lagrådet. När makar och barn under 18 är erhåller tjänstebcskattad utdelning eller reavinst skall skatt be- räknas enligt den skattesats som skulle ha gällt om inkomsten tillfallit den person i familjekretsen som är eller har varit kvalificerat verksam i företaget och har den högsta beskattningsbara inkomsten.
[ åttonde stycket ges regler av innebörd att företag inom en koncern ses som en enhet.
Av nionde stycket framgår att definitionen av fåmansföretag i punkt 14 av anvisningarna till 32 & KL skall användas också vid tillämpningen av detta moment. En viss utvidgning av tillämpningsområdct skall dock göras på det sättet att delägare som själva eller genom närstående är eller har varit verk- samma i företaget i betydande omfattning betraktas som en ägare. Syftet är företag som drivs gemensamt av många delägare. som alla arbetar i företa- get. skall behandlas som fåmansföretag.
1 tionde stycket anges att samtliga finansiella instrument som avses i 27 5 skall likställas med aktier och andelar. Efter förslag av lagrådet har stycket flyttats och kompletterats så att det klart framgår att bestämmelserna i detta
moment täcker också de undantagsfall då företaget inte är ett aktiebolag Prop. 1989/90:110 utan en ekonomisk förening.
3 5 13 mom.
Iförsta stycket föreskrivs att avdrag får göras enligt reglerna om reaförlust för kvarstående underskott när en förvärvskälla inom inkomstslaget närings- verksamhet upphör. Avdraget får fördelas på taxeringen året efter det år då förvärvskällan taxerades för sista gången och de två därpå följande taxering- arna.
En förvärvskälla har inte upphört så länge någon tillgång eller skuld finns kvar. Att avdraget skall ske enligt reglerna för reaförlust innebär att endast 70 % av underskottet får dras av. Det innebär också att förlusten måste vara definitiv och verklig. För att så skall vara fallet krävs att alla tillgångarna i förvärvskällan avyttrats till marknadsmässiga priser eller att uttagsbeskatt- ning skett. Avdragsrätt föreligger således inte om tillgångar överförts från en förvärvskälla i enskilt bedriven näringsverksamhet till ett aktiebolag till bokföringsmässiga värden som understiger marknadsvärdet utan uttagsbe- skattning. För att innebörden av hänvisningen till reavinstreglerna skall framgå tydligt har en ny mening fogats till stycket i dess lydelse enligt lag- rådsremissen.
Av andra stycket framgår att rätt till avdrag inte föreligger i fråga om verk- samhet utomlands eller när en förvärvskälla upphör för en delägare i ett han- delsbolag genom att andelen överläts. För delägare i handelsbolag innebär denna bestämmelse att eftersom underskottet inte är avdragsgillt skall om- kostnadsbeloppet inte heller reduceras vid beräkning av reavinsten vid avytt- ring av andelen (jfr 28 å).
Tredje stycket — som är ändrat i förhållande till lagrådsremissen — innehål- ler spärregler för obeståndssituationer.
3 # 14 mom.
Momentets första stycke motsvarar nuvarande 37 och 40 åå KL. I andra stycket anges att skattereduktion medges enligt 2 & 4 mom. UBL för under- skott i inkomstslaget kapital. I den senare paragrafen föreskrivs att skattere- duktion medges med 30 % av underskottet.
4.5
Nuvarande första stycket utgår eftersom avdrag för underskott skall ske i samma förvärvskälla påföljande år. Nuvarande andra stycket upphör efter- som vinstdelningsskatten upphävs. Nuvarande fjärde stycket utgår som en följd av upphävandet av första stycket.
41155
Paragrafen upphävs eftersom lagen om förlustavdrag upphävs.
555
Ändringarna föranleds av den nya indelningen i inkomstslag och att begrep- pet taxerad förvärvsinkomst införs.
6 5 1 mom.
Till första stycket a har från 53 5 I mom. KL förts regler om skattskyldighet för utomlands bosatta fysiska personer. Bestämmelserna har anpassats till den nya kapitalbeskattningen. Jämfört med lagrädsremissen har tillägg gjorts i första stycket a beträffande inkomster för inskränkt skattskyldiga. Ett tillägg avser löpande inkomster av privatbostadsfastigheter och privat- bostäder. Avyttringar av näringsfastigheter omfattas också av skattskyldig- heten. Uppräkningen av värdepapper m.m. som omfattas av den s.k. tioårs- regeln har utvidgats till att omfatta även konvertibla vinstandelsbevis samt optioner och terminer som avser egendom som anges i det aktuella ledet i momentet. Såvitt gäller utländska bolag görs i e en justering som föranleds av det nya inkomstslaget näringsverksamhet.
() .*5 2 mom.
Bestämmelserna om taxering av delägare i s.k. gruvbolag i momentcts sista mening har slopats (se kommentaren till 53 .5 2 mom. KL).
7 35 3 mom.
Nuvarande regler innebär sammanfattningsvis följande vad gäller pensions- stiftelses skattskyldighet. Enligt 7 s 4 mom. första stycket SIL är pensions- stiftelse som avses i TrL inskränkt skattskyldig: skattskyldigheten omfattar endast inkomst av fastighet. Enligt 7 s 4 mom. andra stycket SIL jämfört med 7 s 6 mom. femte stycket samma lag kan emellertid stiftelse under vissa förutsättningar bli oinskränkt skattskyldig. Detta inträffar om stiftelsen un- der längre tid inte bedrivit eller inte kan väntas bedriva verksamhet som skä- ligen motsvarar avkastningen av stiftelsens tillgångar. Att stiftelsen lägger avkastning till kapitalet medför sådan oinskränkt skattskyldighet endast om stiftelsen har överskott på kapitalet enligt l5 s'TrL. .
Förslaget avseende pensionsstiftelser innebär att dessa i framtiden kom- mer att vara skattskyldiga enligt lagen (1990:000) om avkastningsskatt på pensionsmedel och inte enligt SIL. Pensionsstiftelser enligt TrL har därför förts in i 7 s 3 mom. bland de subjekt som inte är skattskyldiga enligt SIL.
I lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel är — liksom i nu gällande skattskyldighetsregel — begreppet pensionsstiftelse specificerat till pensions- stiftelser enligt TrL. l TrL avses enligt 9 & med pensionsstiftelse "en av ar- betsgivare grundad stiftelse vars uteslutande ändamål är att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande".
För det fall en stiftelse är t. ex. rörelsedrivande och dessutom tryggar pen- sionsutfästelse är den inte att betrakta som pensionsstiftelse enligt den nyss citerade definitionen. En sådan stiftelse skulle därför — såsom också gäller i dag — falla in under vanliga skattskyldighetsregler och beskattas för sina inkomster efter den gängse bolagsskattesatsen.
Enligt förslaget om skatt på avkastning på pensionsmedel kommer en pen- sionsstiftelse att vara skattskyldig för sin avkastning enligt lagen om avkast- ningsskatt på pensionsmedel och detta oavsett huruvida den lägger avkast- ningen till kapitalet och oavsett huruvida den har överskott. '
Detta innebär att de inledningsvis nämnda bestämmelserna i 7 & 4 mom. SIL om inskränkt skattskyldighet enligt SIL för en pensionsstiftelse och om följden av att en pensionsstiftelse har överskott på kapitalet blir inaktuella i framtiden. '
7 i; 4 mom.
Den samling av ganska disparata subjekt som finns i den s. k. katalogen be- . skattas för närvarande bara för inkomst av jordbruksfastighet och annan fas- tighet. Avsikten är att någon ändring av skattskyldighetens omfattning inte skall ske genom de nya reglerna (som är av provisorisk karaktär). I förekom- mande fall får alltså inkomsten av näringsverksamheten delas upp på en skattepliktig och en skattefri del.
Ändringen i fråga om pensionsstiftelse kommenteras i specialmotive- ringen till 7 & 3 mom.
7 $? 5 mom.
I momentet behandlas de ideella föreningarnas beskattning. Ändringarna är av samma karaktär som de i 7 & 4 mom. Ändringarna syftar inte heller här till att i något avseende ändra det nuvarande rättsläget.
7 55 6 mom.
Den nuvarande frikallelsen av allemansfonderna har slopats (avsnitt 8.8.1). Allemansfonderna beskattas fortsättningsvis som andra aktiefonder enligt bestämmelserna i ?. & ll) mom.
De kvalificerat allmännyttiga stiftelserna beskattas för närvarande endast för inkomst av fastighet och rörelse. Den nya lydelsen innebär ingen ändring i sak.
7 _5 8 mom.
Bestämmelserna har omarbetats i såväl materiellt som redaktionellt av- seende. Det nya första stycket innehåller delar av nuvarande första och andra styckena.
I andra stycket finns en något ändrad definition av begreppet förvaltnings- företag. För närvarande gäller att företaget "uteslutande eller så gott som uteslutande" skall vara förvaltande. Enligt den nya lydelsen får företaget vid sidan av förvaltningsverksamheten bedriva "obetydlig" annan verksamhet utan att statusen som förvaltningsföretag förloras. Någon ändring i sak är inte avsedd (jfr avsnitt 8.7.3.). Däremot innebär tillägget "direkt eller indi- rekt" en saklig ändring. Av ordet indirekt följer att man vid bedömning av om företaget är ett förvaltningsföretag eller inte skall göra en genomsyn och pröva även verksamheten i andra företag där företaget har ett bestämmande inflytande. Ett företag som är moderföretagi en industrikonccrn kan alltså
inte betraktas som förvaltningsföretag och detta även om företaget inte har några sådana koncerngemensamma funktioner som enligt dagens praxis konstituerar rörelse (jfr RÅ [986 ref 72). Som framgår av sista meningen behandlas investmentföretagen inte i detta moment utan i 2 s; 10 mom.
I tredje stycket återfinns huvudregeln om skattefrihet för utdelning. En ny- het är att skattefri utdelning skall kunna tas emot inte bara av aktiebolag och ekonomiska föreningar utan också av sparbanker och ömsesidiga skadeför- säkringsanstalter. Vidare har de nuvarande särreglerna i fjärde och femte styckena för banker och skadeförsäkringsföretag (jfr avsnitt 8.7.1) slopats och reglerna om skattefrihet för näringsbetingade aktier och andelar gjorts generellt tillämpliga. En aktie eller andel är näringsbetingad oavsett om skattefriheten följer av bestämmelserna i tredje stycket a eller b. Ändringen i tredje stycket b f("iranleds av sammanföringen av inkomstslagen till in- komstslaget näringsverksamhet.
Ändringarna i fjärde stycket föranleds. utöver den ändrade styckeindel-
_ ningen. av att im'estmentföretag inte längre definieras som en särform av förvaltningsföretag.
Dispensreglerna i nuvarande åttonde stycket har slopats. Utbytet av orden "rörelse eller kapitalfört-'altning" ifernte stycket mot "verksamhet" innebär inte att förutsättningarna för att ingripa mot s.k. Lun- dintransaktioner ändras i något avseende.
7 så 1) mom.
Momentet har utgått som en konsekvens av att beskattningen av aktiefonder regleras uttömmande i 2 s lt) mom.
8.5
I._.agrummet hänvisar till bestämmelserna om grundavdrag och särskilt grundavdrag i KL.
9.5
Andringen är en konsekvens av ändringen av 50 s KL. På lagrådets inrådan har I. 2 och 4 mom. ersatts med en ny gemensam bestämmelse utan uppdel- ningi moment.
aus"
Ändringen är en följd av att systemet med grundbelopp och tilläggsbelopp upphör.
IOs'
Paragrafen är i den. föreslagna utformningen inte indelad i moment och inne- håller skattesatsen för fysiska personer och dödsbon. Bestämmelserna i 1 mom. om grundbelopp och tilläggsbelopp upphävs. I förhållande till lagråds- remissens förslag har en mindre teknisk förändring gjorts genom att skikt- gränsen inte längre knyts an till en basenhet. För alla som har beskattnings- bara förvärvsinkomster utgår skatt med ett belopp på 100 kr. Därutöver är
skatten pä förvärvsinkomster 20 '..3'? pä den del av den beskattttingsbara för- Prop. l989/9llil ll) värvsinkomsten som överstiger 170 000 kr. vid 1992 ärs taxering. Skiktgrän- sen för statlig inkomstskatt skall därefter ärligen räknas upp med ökningen av konsumentprisindex med tillägg av 2 procentenheter. Om exempelvis skiktgränsen för taxeringsåret 1993 är 176 800 kr. och ökningen av konsu- mentprisindex mellan oktober 1991 och oktober 1992 är 4.0 ';1-?- skall skikt- gränsen för taxeringsäret 1994 efter avrundning vara = 187 401) kr. (176 800 )( 1.060). Skiktgränsen skall fastställas av regeringen.
Skatten pä kapitalinkomster är 30 'I? av inkomsten av kapital.
10 s* 2—_5 mom.
Momenten upphävs eftersom systemet med grundbelopp och tilläggsbelopp inte längre skall användas.
På grund av att bestämmelserna om underlag för tilläggsbeltmp upphör kommer ocksä möjligheten att uttnyttja underskottsavdrag enligt 5 mom. att upphöra. Skäl att inlöra övergångsregler för skattskyldiga som vid utgängcn av 1990 fortfarande har underskott att använda enligt denna bestämmelse kan inte anses föreligga. För underskott som inte alls kunnat utnyttjas vid beräkningen'av beskattningsbar inkomst finns avdragsrätt enligt övergångs— bestämmelserna rörande förlustavdrag.
lf) # 6 mom.
Momentet upphävs eftersom systemet med grundbelopp och tilläggsbelopp upphör. Ränteförmäner behandlas i fortsättningen i punkt 10 och punkt 14 av anvisningarna till 32 & KL.
1!) (1.5
Av paragrafen framgär att den statliga inkomstskatten utgör 30 % av den beskattningslmra inkomsten för andra skattskyldiga än fysiska personer och dödsbon. Några särskilda skattesatser gäller säledes inte längre för familje- stiftelser och livförsäkringstnetag.
1] 5 I mom.
Ändringen är en konsekvens av att avdrag för nedsatt skatteförmäga avskaf- fas.
[4 s* I mant.
Ändringarna som avser tvä hänvisningar innebär ingen saklig ändring.
24 s*" ] mom.
Första stycket motsvarar nuvarande punkt 1 första stycket av anvisningarna till 36 & KL. 1 första stycket första meningen har gjorts en anpassning till den förändrade tidpunkten för skattskyldighetens inträde. I andra stycket har angetts huvudprinciperna för beräkning av vinst och förlust i fråga om förpliktelser. Här avses bl.a. premier till utfärdare av op- 709
tioner och utgifter för att avsluta ett options- eller terminsätagande utan le- verans (jfr specialmotiveringen till 3 ä 1 mom.). Regeln innebär en generell bestämmelse motsvarande nuvarande regel angående blankningsaffärer i punkt 2 1) av anvisningarna till 36 & KL. Regeln innebär att reavinstberäk- ning fär göras trots att avyttringsintäkten erhålls först och utgifterna för att fullfölja affären uppkommer senare (jfr avsnitt 6.5.8 och 6.5.10).
Till tredje stycket första meningen har överförts nuvarande regler i 35 ä 2 mom. tredje stycket KL om kontinuitetsprincipen vid benefika överlätel- ser. Regeln har nu fått en generell avfattning.
I andra meningen har tagits in en regel om att mottagaren i vissa fall skall överta givarens anskaffningsvärde beräknat enligt genomsnittsmetoden. Vid gåva av aktier skall således inte 20-procentschablonen enligt 27 ä 2 mom. andra stycket tillämpas. Givetvis får dock mottagaren tillämpa schablonen vid beräkning av anskaffningsvärde sedan han avyttrat egendomen. Detta gäller finansiella instrument som beskattas enligt aktie- och fordringsreg- lerna men även sädan övrig lös egendom som beskattas enligt 30 5. Det gäller t.ex. guldtackor och rävaruoptioner och -terminer. För fordringar och övrig lös egendom innebär reglerna att den nu gällande skyldemansregeln slopas. Förslaget har behandlats i avsnitten 6.5.13. 6.6.6 och 6.9.4.
Andra meningen har utformats med beaktande av lagrådets påpekanden. 1 tredje stycket fjärde meningen finns en regel som saknar motsvarighet'i lagrådsremissen. Av bestämmelsen framgår vilket ingångsvärde mottagaren av egendom som utgjorde omsättningstillgång hos överlåtaren skall tillgodo- räkna sig i vissa fall.
Fjärde stycket motsvarar nuvarande 35 ä 2 mom. fjärde stycket KL.
24 5 2 mom.
[första stycket anges vad som skall anses som en avyttring. I praxis har be- greppet avyttring givits en vid innebörd. Den föreslagna formuleringen är inte avsedd att förändra gällande rätt. En ny bestämmelse i andra meningen anger att med avyttring jämställs den situationen att aktier eller andra finan- siella instrument blir definitivt värdelösa genom upplösning av bolag genom konkurs eller likvidation.
Med avyttring jämställs också enligt tredje meningen att en option har bli- vit värdelös genom att den inte har utnyttjats innan dess löptid har löpt ut. Kostnaden för anskaffande av optionen blir därmed avdragsgill som reaför- lust (jfr avsnitt 6.2.4).
Slutligen anges att utläning av aktier i samband med blankningsaffärer inte skall anses utgöra en avyttring för den som lånar ut aktierna. Beskattning sker i stället hos den som gör blankningsaffären. För eventuell ersättning för utlåningen beskattas dock utlänaren enligt 3 & 1 mom. Tidpunkten för be- skattning av blankaren framgår av 24 ä 4 mom. femte stycket (jfr avsnitt 6.5.10).
Andra och tredje stycket motsvarar nuvarande punkt 5 av anvisningarna till 35 & KL. Reglerna om reavinstberäkning vid avyttring av andel i handels- bolag finns i 28 &.
Fjärde stycket motsvarar nuvarande punkt 7 av anvisningarna till 35 % KL.
lfc/nte stycket första meningen ges bestämmelser om att förvärv av egen- dom genom utnyttjande av teckningsrätt. delrätt. köpoption. termin. op- tionsrätt eller konvertibelt skuldebrev eller vinstandelsbevis. inte skall anses som en avyttring av det utnyttjade finansiella instrumentet. Beskattningen av en vinst skjuts upp till dess den nyförvärvade egendomen avyttras. Dessa frågor har behandlats i avsnitt 6.5.6. En närmare beskrivning av vilka typer av finansiella instrument som avses med de olika termerna finns i specialmo- tiveringen till 27 ä. 1 mom.
1 andra meningen ges regler om hur anskaffningsvärdet för den vid utnytt- jandet förvärvade egendomen skall beräknas. Det beräknas som priset för optionen. teckningsrätten. delrätten. det konvertibla skuldebrevet. det kon- vertibla vinstandelsbeviset etc. med tillägg för eventuellt vederlag som läm- nats i samband med utnyttjandet av instrumentet.
Femte stycket har utformats med beaktande av lagrådets synpunkter.
24 s* 3 mom.
lförsta stycket finns en generell bestämmelse som avser avsiktliga underpris- ft'ftrsäljningar. Regeln ger uttryck för den allmänna principen att avdrag en- dast medges för vcrkliga förluster. Bestämmelsen innebär att avdragsrätt inte föreligger för en reaförlust som uppkommer på grund av en avyttring till underpris om inte den skattskyldige visar att han överlåtit egendomen utan avsikt att göra en förmögenhetsöverföring till mottagaren. Den skattskyl- dige har säledes bevisbördan för sina påståenden i denna del. Utrymmet för en underprissättning som tillkommit utan avsikt och säledes endast beror på en "dålig affär" är minimalt när det gäller försäljningar till närstäende och liknande. Avdrag bör därför inte komma i fråga om underprisförsäljningen skett direkt eller indirekt via juridisk person till närstäende eller andra som har en påtaglig intressegemenskap med den skattskyldige. Regeln innebär inte någon förändring i nuvarande praxis sävitt gäller den s.k. delningsprinci- pen som tillämpas på lös egendom. Avdragsförbudet tar säledes i första hand 'sikte på fastighetsförsäljningar och ersätter nuvarande punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 36 & KL. Den nya bestämmelsen har emellertid fått en generell avfattning säväl ifråga om avyttrad egendom som personkrets. Det förhållandet att en fastighetsöverlåtelse med tillämpning av huvudsaklig- hetsprincipen anses som onerös (vederlag som inte understiger taxeringsvär- det) hindrar inte myndigheterna från att vid förlustberäkningen bedöma överlåtelsen efter dess verkliga innebörd. Bestämmelserna gäller inte avytt- ringar som redovisas i näringsverksamhct.. :
l amlra stycket har reglerna om att en verklig förlust skall föreligga specifi- cerats ytterligare. Där föreskrivs nämligen att vid beräkningen skall också beaktas om överlåtaren eller någon honom närstäende direkt eller indirekt via juridisk person fått någon förmän eller rättighet som saknar formellt marknadsvärde men likafullt har ett ekonomiskt värde för honom. Med värde avses alltsä inte affektionsvärden o.d. Ett typiskt exempel på detta är. som berörts i avsnitt 6.2.5. att säljaren av en fastighet eller en bostadsrätt erhåller en hyresrätt.
Tredje momentet har utformats med beaktande av lagrådets synpunkter.
24 55 4 mom.
I momentet regleras frägan om beskattningstidpunkten för reavinster och reaförluster (jfr avsnitt 6.2.6).
Iförsta stycket anges att skattskyldighet för reavinster skall inträda när egendomen avyttras. Med avyttringstidpunkt förstås tidpunkten då bin- dande avtal träffas om försäljning. byte eller därmed jämförlig överlåtelse. Vid andra slags egendomsavhändelscr bestäms tidpunkten på motsvarande sätt till den dag då avhändelsen blir definitiv. Uppkommer avdragsgill förlust till följd av avyttringen inträder avdragsrätten vid samma tidpunkt. [ dessa fall krävs dock att förlusten är definitiv. Är köpeskillingens storlek beroende av framtida händelser medges således inte avdrag för reaförlust. I vissa fall skall avyttringar inte medföra beskattning. Exempelvis gäller detta enligt "27 ä 4 mom. vid vissa akticbyten. Någon skattskyldighet inträder givetvis inte i dessa fall. Stycket har utformats i enlighet med lagrådets förslag.
Skattskyldighet inträder på en gång för hela reavinsten vid avyttringen. Liksom enligt gällande rätt är dock en förutsättning härför att reavinsten kan beräknas med tillräcklig säkerhet vid denna tidpunkt. Den regel som utbild- ats i praxis om s.k. tilläggsköpeskilling och som för ett särskilt fall kodifierats i punkt 4 a av anvisningarna till 41 & KL har — efter viss justering — införts i andra stycket. Justeringen är en konsekvens av att beskattningen inte längre anknyter till att köpeskillingen är tillgänglig för lyftning. Enligt den gällande regeln skall den tillkommande köpeskillingen beskattas det år då beloppet blir tillgängligt för lyftning. [ den föreslagna regeln har detta ändrats till det är då beloppets storlek blir känd. Erhålls betalning frän köparen utgör detta en presumtion för att köpeskillingen åtminstone upp till detta belopp är möj- lig att bestämma.
Även i andra situationer än den som beskrivs i regeln kan osäkerheten om resultatet av en avyttring vara så stor att det är motiverat att beskattningen av hela eller delar av resultatet skjuts upp. För att beskattningen skall skjutas upp i fall där en intäkt redan har influtit eller blivit känd till sin storlek krävs dock ett uttryckligt undantag från beskattning. Sådana undantag gäller vid options-. termins- och blankningsaffärer. vilka regleras i tredje-femte styck- ena. '
Då skattskyldighet inträder vid avyttringen kommer gränsdragningen mel- lan bindande avtal om avyttring och avtal om framtida rätt till köp eller för- säljning (optionsavtal) att få ökad betydelse. En avyttring till följd av ett op- tionsavtal föreligger först när rätten till köp eller försäljning av underlig- gande egendom utnyttjas. Förslaget innebär inte någon förändring av den gränsdragning mellan försäljningsavtal och optionsavtal som utformats i rättspraxis. Det får även fortsättningsvis ankomma på rättsbildningen i praxis att bestämma avyttringstidpunkten i särskilda situationer.
Den särskilda regeln i punkt 4 a av anvisningarna till 41 & KL om att skatt- skyldighet för vissa avyttringar inträder vid utflyttning blir obehövlig då en— ligt den föreslagna regeln skattskyldighet alltid inträder vid avyttringstid- punkten. De beskattningsregler som gällde vid avyttringstidpunkten skall tillämpas. oavsett om vinsten helt eller delvis av sådana orsaker som ovan diskuterats skall tas till beskattning vid en taxering för ett senare år än avytt-
ringsäret. Bestämmelserna i den upphävda anvisningspunkten skall dock fortfarande gälla i fråga om avyttringar som omfattas av punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna. Det gäller fall där avyttring har skett men skatt- skyldighet inte har inträtt före den 1 januari 1991.
] tredje—femte styckena regleras beskattningstidpunkten vid utfärdande av optioner samt för tcrmins- och blankningsaffärer. I tredje stycket ges också regler om hur mottagen premie skall påverka beskattningen när utfärdaren av en option på grund av sitt åtagande köper eller säljer aktier eller annan egendom. Reglerna innebär att vid reavinstberäkningen anses utfärdandet av optionen och avyttring resp. förvärv av den underliggande egendomen utgöra olika delar i samma affär. En reaförlust på den underliggande egen- domen är säledes fullt kvittningsbar mot premien. oavsett om optionen är marknadsnoterad eller om det gäller marknadsnoterad underliggande egen- dom. Om det gäller en säljoption och utfärdaren säledes köper egendom på grund av optionen. får dock en reaförlust på den underliggande egendomen kvittas mot premien endast under förutsättning att egendomen säljs vidare senast under det beskattningsår för vilket premien skall tas upp till beskatt- ning. Av de generella vinstberäkningsreglerna för denna typ av förpliktelser i 24 ä 1 inom. andra stycket framgår att kontant slutregleringslikvid får dras av mot premien. Skattskyldigheten inträder dock vid olika tidpunkter bero- ende på om optionens löptid är kortare eller längre än ett år. Är löptiden högst ett år får beskattningen skjutas upp till dess optionsaffären är avslutad. Om löptiden är längre än ett år inträder skattskyldighet för premien redan vid optionsavtalets ingående. Efter påpekande från lagrådet har införts ett förtydligande om att en reaförlust fär kvittas mot premien även beträffande optioner med en löptid på mer än ett år om försäljningen på grund av optio- nen rcsp. avyttring av egendom som köpts på grund av optionen sker samma är som den utfärdades. Slutligen ges en definition av vad som avses med op- tion. I motsats till de nuvarande bestämmelserna tar definitionen sikte på såväl standardiserade som icke standardiserade köp- och Säljoptioner. Be- skattningen av optioner har behandlats i avsnitt 6.5.8.
Ifjärde stycket anges att skattskyldigheten för terminsaffärer inträder först vid den tidpunkt då leverans enligt kontraktet skall ske. Detta gäller således oavsett kontraktets löptid. En förutsättning är givetvis att det inte utgår be- talning ilman dess, vilket är kännetecknande för en terminsaffär. Reavinst- _ beskattningen av terminer har behandlats i avsnitt 6.5.9.
lfemte stycket finns regler om tidpunkten för beskattning av blanknings- affärer. Nuvarandc specialreglering rörande beskattningen av blankningsaf- färer i punkt 2 b femte stycket av anvisningarna till 36 & KL. slopas. Den aktuella regeln tillsammans med regeln i 2 mom. första stycket innebär att blankaren skall beskattas för intäkten vid avyttringen och med avdrag för den anskaffningsutgift han ädrar sig när han skaffar aktier för att lämna till- baka till utlänaren. För att en reguljär reavinstberäkning i rimlig utsträck- ning skall kunna ske får beskattningen skjutas upp senast till beskattnings- året efter det år då blankaren avyttrade den länade egendomen. Om återan- skaffningen sker dessförinnan skall beskattningen ske tidigare. För att iden— tifikationsproblem inte skall uppstå har— till skillnad från i lagrådsremissen —
angetts att beskattningen inte får skjutas upp om den skattskyldige redan innehar aktier av samma slag och sort som den som uppges vara föremål för blankningsaffären. Äger den skattskyldige redan aktier av detta slag skall i stället de innehavda aktierna anses ha avyttrats. För att förebygga ett annat identitetsproblem anges att ersättningsaktien både skall ha anskaffats och återställts till långivaren. Om äteranskaffningen görs senare än beskattnings— året efter avyttringen skall hela försäljningsintäkten (efter avdrag för even- tuella försäljningskbstnader) tas upp till beskattning nämnda beskattningsår. Hela återanskaffningsutgiften får i sådana fall dras av som en reaförlust för det år då den erläggs. Den skattskyldige riskerar därmed att hela utgiften blir avdragsgill till endast 70 %.
24 9' 5 mom.
Momentet motsvarar nuvarande punkt 3 av anvisningarna till 35 & KL.
24 5 6 tnom.
I detta moment behandlas beräkningen av reavinst vid delägares eller del- ägare närstående persons införsäljning av egendom till ett fåmansföretag (jfr avsnitt 8.12. 1) Lagtexten har utformats i enlighet med vad lagrådet har före- slagit.
Iförsta stycket anges att vid vinstberäkningen vederlaget skall tas upp som intäkt endast till den del det inte överstiger egendomens marknadsvärde.
I andra stycket anges att bestämmelsen inte omfattar införsäljning av lös egendom när hela köpeskillingen beskattas som intäkt av tjänst enligt punkt 14 andra stycket av anvisningarna till 32 å KL.
Av tredje stycket framgår att vinsten vid införsäljning av fastighet eller bo- stadsrätt e.d. inte får beräknas enligt schablonreglerna i 25 & 9 mom. eller 26 5 7 mom. såvida inte egendomen helt eller till huvudsaklig del — minst 75 % — skall användas i företagets näringsverksamhet.
I fjärde stycket finns en dispensbestämmelse.
25 5 I mom.
Momentet motsvarar nuvarande punkt 2 av anvisningarna till 35 å KL.
lförsta stycket har ett tillägg gjorts som tar sikte på den situationen att en privatbostadsfastighet tillsammans med annan egendom ingår i en och samma taxeringsenhet. I så fall skall vinst- eller förlustberäkningen avseende privatbostadsfastigheten ske för sig. Vad som avses är t.ex. det fallet att en lantbruksenhet också omfattar ett småhus med tillhörande tomtmark.
Bestämmelsen har förtydligats i enlighet med vad lagrådet föreslagit i fråga om begreppet privatbostadsfastighet i 5 & KL. Motsvarande förtydli- ganden har skett i övriga aktuella moment i paragrafen.
25 55 2 mom.
Momentet motsvarar nuvarande punkt 4 av anvisningarna till 35 å KL.
Prop. 1989/90:11()
25 9" 3 mom.
Momentet motsvarar nuvarande punkt 1 av anvisningarna till 35 & KL samt punkt 2 a första stycket av anvisningarna till 36 & KL. Av bestämmelsen framgår hur omkostnadsbeloppet skall beräknas om ett vederlag utöver en ' fastighet också omfattar inventarier.
25 ä' 4 mom.
Momentet motsvarar nuvarande punkt 2 a andra och tredje styckena av an- visningarna till 36 å KL.
De nuvarande reglerna om hur förbättringskostnader skall behandlas är överförda till det nya momentet samtidigt som vissa materiella förändringar har skett i två hänseenden. För det första skall s.k. värdehöjande reparatio- ner — med nedan angivna undantag — beaktas endast om de lagts ned de se- naste fem åren före avyttringen och dessutom skall de uppgå till minst 5 000 kr. per år.
Enligt punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 23 & KL gäller vissa begräns-
' ningar i rätten att löpande göra avdrag för utgifter för reparationer och un- derhåll av bl.a. andelshus. I den man de inte är avdragsgilla är de i stället att betrakta som förbättringskostnader. Lagrådet har påpekat att femårsbe- gränsningen inte bör gälla för sådana utgifter. Bestämmelsen är utformad i enlighet härmed.
För kostnader som avser ny-. till- eller ombyggnad föreslås inga föränd- ringar. För kostnader av detta slag gäller inte den tidsmässiga begräns- ningen.
En följd av de i förhållande till RINK-förslaget ändrade reglerna för rea- vinstbeskattningen av näringsfastigheter är att gjorda värdeminskningsav- drag inte skall påverka omkostnadsbeloppet. Värdeminskningsavdrag m.m. skall i stället — enligt bestämmelserna i punkt 5 av anvisningarna till 22 & KL— tas upp som intäkt av näringsverksamhet. [ enlighet med den nämnda anvis- ningspunkten i KL skall också kostnader för värdehöjande reparationer lik- som kostnader för underhåll i vissa fall tas upp som intäkt av näringsverk- samhet. Av sista stycket framgår av första meningen att kostnader av det se- nare slaget som tas upp i näringsverksamhet skall räknas som förbättrings- kostnad vid beräkning av omkostnadsbeloppet.
I punkt 6 av nämnda anvisning i KL framgår att om en näringsfastighet övergår till privatbostadsfastighet skall avskattning ske på samma sätt som en avyttring skett. dvs. med tillämpning av stadgandena i punkt 5 av nämnda anvisningar. Detsamma gäller om en näringsfastighet genom t.ex. arv över- går till ny ägare och fastigheten hos denne är att avse som privatbostadsfas- tighet. I sista meningen i momentet stadgas att vid avyttring av en privatbo- stadsfastighet som tidigare varit en näringsfastighet skall det belopp av- seende värdehöjande reparationer och underhåll som i samband med över- gången togs upp som intäkt av näringsverksamhet räknas som en förbätt- ringskostnad vid vinstberäkningen i samband med en avyttring senare.
25 # 5 mom.
1 RINK:s förslag återfanns i förevarande moment bestämmelser om att om- kostnadsbeloppet vid avyttring av en fastighet skulle minskas med under in- nehavstiden gjorda värdeminskningsavdrag m.m. Generella bestämmelser av detta slag har av skäl som närmare utvecklats i avsnitt 6.4.11 utgått. Vär- deminskningsavdrag m.m. skall vid en avyttring eller när en näringsfastighet övergår till privatbostad — med vissa undantag — tas upp som intäkt av nä- ringsverksamhet. Detsamma gäller om en näringsfastighet genom arv. gåva e.d. övergår till ny ägare och i dennes nanm är privatbostadsfastighet. Be- stämmelser om detta finns i punkterna 5 och 6 av anvisningarna till 22 & KL. I vissa fall skall sädan avskattning emellertid inte ske. Enligt punkt 5 femte stycket av anvisningarna till 22 & KL skall återföring inte ske i den mån ve— derlaget understiger ett (:)mkostnadsbelopp som beräknats utan hänsyn till bl.a. eventuella uppskovsbelopp. Motsvarande gäller enligt den nämnda an- visningspunkten vid övergång från näringsfastighet till privatbostadsfastig- het. De t 'å inledande styckena i det nu aktuella momentet tar sikte på den situationen att en näringsfastighet eller en privatbostad som tidigare varit näringsfastighet avyttras. Av första stycket framgår att om förhållandena vid en avyttring av en nä- ringsfastighet är sådana att återföring av värdeminskningsavdrag m.m. helt eller delvis inte kan ske skall i stället omkostnadsbeloppet minskas i motsva- rande mån. Gäller avyttringen en privatbostadsfastighet som tidigare varit näringsfastighet och var förhållandena vid avskattningstillfället sådana att äterföring helt eller delvis inte kunde ske skall omkostnadsbeloppet enligt andra stycket minskas med det belopp som inte togs upp som intäkt av nä- ringsfastighet vid övergången.
Tredje stycket tar sikte på den situationen att den skattskyldige efter expro- priation eller dylikt som avses i punkt 1 andra stycket andra meningen av _ anvisningarna till 22 så KL erhållit avdrag för avsättning till ersättningsfond för byggnader och markanläggningar. Om en fastighet (ersättningsfastighet) avyttras och byggnad eller markanläggning har skrivits av vid ianspråkta- gande av fonden gäller att viss del av det ianspråktagna beloppet skall tas upp som intäkt av näringsfastighet enligt bestämmelserna i punkt 5 sjunde stycket av anvisningarna till 22 å KL. Återstoden av det ianspråktagna be- loppet skall tas till beskattning i inkomstslaget kapital vilket sker därigenom att omkostnadsbeloppet vid vinstberäkningen minskas med ett motsvarande belopp.
Om ersättningsfastigheten har övergått till privatbostadsfastighet skall på motsvarande sätt viss del av det ianspråktagna beloppet tas upp som intäkt av näringsfastighet. Återstoden är hänförligt till inkomst av kapital. "Över- gången i sig utlöser emellertid ej beskattning. Detta skall ske först när privat— bostadsfastigheten avyttras. Av fjärde stycket framgår att beskattning då skall ske genom att omkostnadsbeloppet minskas med ett belopp motsva- rande den del av det ianspråktagna beloppet som vid den tidigare över- gången inte togs upp som intäkt i näringsverksamhet.
25 55 () mom.
Bestämmelserna i nuvarande punkt 2 a trettonde—artonde styckena av anvis- ningarna till 36 & KL överensstämmer väsentligen med stadgandena i föreva- rande moment. En konsekvensändring har dock skett mot bakgrund av att värdeminskningsavdrag — på annat sätt än som avses i 25 ä 5 mom. — inte längre kan påverka ett omkostnadsbelopp vid reavinstberäkningen.
25 .é' 7 mom.
Momentet motsvarar nuvarande punkt 2 a nittonde stycket av anvisningarna till 36 & KL.
25 s* 8 mom.
Momentet har sin motsvarighet i 11 å lagen (1978:970) om uppskov med be- skattning av reavinst. UppskovsL. Bestämmelsen tar sikte på den situatio- nen att en fastighet avyttras efter den 1 januari 1991 och att den skattskyldige tidigare medgetts ett uppskov. I så fall skall omkostnadsbcloppct minskas med det belopp för vilket uppskov ursprungligen medgavs. lndexuppräkning skall'ej ske. 1 lagrådsremissen fanns en uttrycklig regel om att ett gammalt uppskovsbelopp inte skulle påverka omkostnadsbeloppet om detta beräkna- des enligt någon av schablonreglerna. Av skäl som framgår i den allmänna motiveringen har schablonreglerna i 9 och 10 mom. gjorts om till vinstberäk- ningsregler. Det saknas därför anledning att i förevarande moment särskilt anmärka att vinstberäkningen enligt 9 och 10 mom. inte påverkas av gamla uppskovsbelopp. _ Även om bestämmelsen är av övergångskaraktär har den tagits in i lagen eftersom den kan komma att tillämpas under lång tid. Lagrådets synpunkter på utformningen av bestämmelsen har beaktats.
25 s* 9 mom.
Momentet innehåller bestämmelser om hur vinsten under olika förutsätt— ningar kan beräknas på ett schabloniserat sätt. Reglerna har behandlats i av- snitt 6.4.7.
Iförsta stycket återfinns den mest gynnsamma schablonen. Bestämmelsen som gäller fysiska personer innebär att vinsten får beräknas till 30 % av vederlaget om den avyttrade privatbostadsfastigheten utgör den skattskyldi— ges permanentbostad. Utgångspunkten för vinstberäkningen är vederlaget, dvs. försäljningspriset utan avdrag för försäljningskostnader o.d.
I andra stycket definieras begreppet permanentbostad. Normalt torde det inte vara förenat med några större svårigheter att avgöra om en avyttrad fas— tighet utgjort den skattskyldiges permanentbostad. För att den skattskyldige enligt gällande rätt skall ha rätt till uppskov enligt UppskovsL gäller ett bo— sättningskrav. Utgångspunkten för en prövning huruvida en bostad är den skattskyldiges permanentbostad bör — på samma sätt som för det nämnda bosättningskravet — vara mantalsskrivningen. Även i övrigt torde ledning kunna hämtas från praxis i uppskovshänseende. Kravet på att den skattskyl— dige skall ha varit bosatt på fastigheten innebär att den mest förmånliga scha—
blonregeln inte kan utnyttjas av ett dödsbo.
Det är den skattskyldige som skall visa att han varit bosatt på fastigheten i fråga. Har bosättningen varat under minst tre av de senaste fem åren före avyttringen räknas fastigheten alltid som permanentbostad.
Kravet på bosättning har ytterligare en konsekvens. För att det förmånli- gaste skattetaket skall få användas vid t.ex._en delavyttring måste bostaden i fråga ligga på den försålda delen.
Under vissa förutsättningar får en privatbostadsfastighet karaktär av per- manentbostad redan efter ett års tid. Två särskilda villkor har ställts upp.
För det första får innehavstiden utan bosättning inte ha varat längre än ett år. Meningen ärinte att någon skall kunna förvandla ett fritdshus till perma- nentbostad alltför hastigt. För det andra skall i dessa korttidsfall ett mark- nadsmässigt vederlag ha erlagts vid den skattskyldiges förvärv. Denna spärr tar sikte på dels fall där förvärvet skett exempelvis i en kommunal för- köpskö. dels överföringar från i första hand närstående. I fråga om mark- nadsvärde torde. om inte annat särskilt talar däremot. 133 % av taxerings- värdet kunna tjäna som en lämplig utgångspunkt. Det är förhållandena vid den skattskyldiges förvärv som avses. Ilar fastigheten erhållits genom arv. testamente. gåva etc. är det inte fråga om att göra en bedömning i enlighet med den kontinuitetsprincip som i andra sammanhang gäller enligt 24 ä 1 mom. tredje stycket. Vid förvärv av detta slag kan den mest förmånliga scha- blonen inte användas förrän efter tre års bosättning. Det saknar härvid bety- delse om den skattskyldige under bosättningstiden varit ägare eller ej.
Om en privatbostadsfastighet inte kan hänföras till kategorin permanent- bostad gäller enligt tredje stycket att vinsten får beräknas till 60 % av vederla- get.
l fjärde stycket finns en särskild schablonregel avseende näringsfastigheter. Enligt den får vinsten beräknas genom att 90 % av vederlaget. minskas med ett belopp motsvarande värdeminskningsavdrag m.m. som enligt punkt 5 av anvisningarna till 22 & KL tagits upp som intäkt av näringsverksamhet.
Femte stycket saknar motsvarighet i lagrådsremissen. Där behandlas den situationen att en privatbostadsfastighet avyttras och denna i den skattskyl- diges hand under något av de tre närmaste åren före avyttringen varit nä- ringsfastighet. Av skäl som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen får i så fall vinsten inte beräknas enligt någon av de schabloner som annars gäller privatbostadsfastigheter enligt första eller tredje stycket. Vinsten får — om den skattskyldige inte väljer att beräkna vinsten enligt de konventionella reglerna — i stället beräknas enligt fjärde stycket. dvs. enligt samma schablon som gäller för näringsfastigheter. [ så fall skall 90 % av vederlaget minskas med värdeminskningsavdrag m.m. som enligt punkt 5 av anvisningarna till 22 & KL återlades i näringsverksamhet vid karaktärsbytet.
25 5 10 mom.
Momentet har sin motsvarighet i 2 & första och andra styckena UppskL. In- nebörden av regeln är att vinsten alltid får beräknas till 30 % av vederlaget om privatbostadsfastigheten tagits i anspråk genom expropriation eller an- nat liknande förfarande. Till skillnad mot vad som gäller enligt UppskL. om-
fattar momentet dock inte frivilliga allframtidsupplåtelser eller liknande. Genom en hänvisning i 26 ä 8 mom. är bestämmelsen ocksä tillämplig på bostadsrätter.
26 så 1 mom.
Momentet motsvarar nuvarande 35 ä' 3 a mom. första. femte och sjätte styck- ena KL. De ändringarna har skett att den fallande skalan för att beräkna den skattepliktiga vinsten har utgått liksom bestämmelsen om att den skatteplik- tiga vinsten — oavsett innehavstide'ns längd — alltid skall anses vara 25 % av vinsten vid tvångsavyttringar. I det senare hänseendet har 25 & 10 mom. ge- nom hänvisningen i 26 5 8 mom. samma funktion som det nu borttagna stvcket.
26 så 2 mom.
I momentet behandlas den s.k. genomsynen vid reavinstberäkningen. Ut- över vad som redovisats i den allmänna motiveringen kan följande framhål- las.
Utgångspunkten för genomsynen är att vinstberäkningen skall ske också med hänsynstagande till förändringen av den skattskyldiges andel i före- ningsförmögenheten. En avstämning skall således ske med hänsyn till förhål- landena vid såväl förvärvet som avyttringen. Beräkningen skall med ett un- dantag ske enligt vanliga regler. Bestämmelserna i 4 & tolfte stycket lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt bör kunna tjäna som en lämplig fö- rebild. Fastighetens värde skall dock ej ingå i beräkningen. I princip skall beräkningen ske utifrån förhållandena vid förvärvs- resp avyttringstillfället. Om inte särskilda omständigheter föreligger bör man kunna godta — på sätt som sker vid förmögenhetstaxeringen — det bokslut som föreligger för det senaste räkenskapsår som avslutats före den 1 juli under det aktuella året.
De nya bestämmelserna om vinstberäkningen medför vissa förändringar i fråga om behandlingen av kapitaltillskott och vissa nybyggnadskostnader. Dessa och vissa andra frågor av betydelse för vinstberäkningen berörs i spe- cialmotiveringen till 26 ä 5 mom.
26 sf 3 mom.
Momentet motsvarar nuvarande punkt 8 andra och tredje styckena av anvis— ningarna till 35 & samt punkt 2 c andra stycket av anvisningarna till 36 & KL.
Vad som stadgas i andra stycket om inre reparationsfond eller andra lik- nande fonder är endast tillämpligt om fondförmögenheten inte beaktats vid beräkningen av föreningens förmögenhet.
26 55 4 mom.
Momentet motsvarar nuvarande punkt 2 c första stycket av anvisningarna till 36 & KL.
26 5 5 mom.
Momentet motsvarar nuvarande punkt 2 c tredje—sjätte styckena av anvis- ningarna till 36 & KL. En nyhet avser behandlingen av s.k. värdehöjande reparationer och har — beträffande fastigheterna — sin motsvarighet i den nya regleringen i 25 få 4 mom. Kostnader för reparationer av detta slag är av- dragsgilla under två förutsättningar. Den ena är att kostnaderna inte får ha lagts ned tidigare än fem år före avyttringstillfället. Det andra är att kostna- derna skall överstiga 5 000 kr. per år. En annan förändring avser de s.k. kapi- taltillskotten. De nya reglerna om genotnsyn i 26 ä 2 mom. gör att reglerna om den skattemässiga behandlingen av kapitaltillskott blir onödiga och be- stämmelserna har tagits bort.
Även den tredje förändringen hänger samman med den nya metoden för vinstberäkningen. Som en konsekvens av att f("irändringar i överlåtarens an- del i föreningsförmögenheten skall beaktas .vid vinstberäkningen får den skattskyldige även tillgodoräkna sig sin andel av kostnader för ny-. till- och ombyggnad som avser föreningsfastigheten. En regel om detta har tagits in i fjärde stycket.
Bestämmelserna ifemte stycket är nya och har— med avseende på närings- fastigheter — sin motsvarighet i de nya bestämmelserna i 25 ä' 5 mom. Reg- lerna tar bl.a. sikte på den situationen att en bostadsrätt i näringsverksamhet avyttras. Av regeln framgår att kostnader för värdehöjande reparationer och underhåll som tagits upp som intäkt av näringsverksamhet enligt punkt 5 av anvisningarna till 22 & KL vid vinstberäkningen skall anses som förbättrings- kostnad.
26 S* 6 mom.
Momentet motsvarar nuvarande punkt 2 c nionde stycket av anvisningarna till 36 & KL.
26 5 7 mom.
Momentet tttotsvarar för bostadsrätternas del stadgandet i 25 ä 9 mom. och innehåller schabloniserade vinstberäkningsmetoder. Utgångspunkten för vinstberäkningen enligt detta moment är vederlaget för den avyttrade egen- domen sedan detta justerats med hänsyn till lägenhetens andel i föreningens nettoskuld eller nettoförmögenhet vid avyttringstillfället.
Första stycket innehåller den mest förmånliga schablonregeln för att be- räkna vinsten vid avyttring av en bostadsrätt. Bestämmelsen — som tar sikte på det fallet att en fysisk person avyttrar en privatbostad som är hans perma- nentbostad — innebär att vinsten i så fall får beräknas till 30 % av vcderlaget sedan detta justerats på ovan angivet sätt. Definitionen av begreppet perma- nentbostad är densamma som i 25 ä 9 mom. till vilken bestämmelse en hän- visning är gjord. Av stycket framgår också att om den mest förmånliga vinst- beräkningsschablonen inte är tillämplig får vinsten beräknas till 60 % av det med hänsyn till nettt:)förmögenheten eller nettoskulden justerade vederla- get. Denna bestämmelse blir tillämplig i de fall bostadsrätten t.ex. använts för fritidsändamål eller om den avyttras av ett dödsbo.
I andra stycket finns en schablonregel som får tillämpas i de fall avyttringen avser en bostadsrätt som inte är privatbostad. dvs i de fall bostadsrätten ingår i en näringsverksamhet. 1 så fall får vinsten beräknas till 90 % av det juste- rade vederlaget. —
Tredje stycket saknar motsvarighet i lagrådsremissen. Där behandlas den situationen av en privatbostad avyttras och denna i den skattskyldiges hand under något av de tre närmaste åren före avyttringen inte varit privatbostad utan ingått i en näringsverksamhet. [ så fall får vinsten inte beräknas enligt någon av de schabloner som eljest enligt första stycket gäller för privatbostä- der. Vinsten får — om den skattskyldige inte väljer att beräkna vinsten enligt en konventionell metod — i stället beräknas enligt andra stycket. dvs. enligt samma schablon som gäller för bostadsrätter som inte är privatbostäder.
lfjärde stycket återfinns den inledningsvis nämnda bestämmelsen om att vinsten skall beräknas med hänsyn till lägenhets andel i föreningens netto- förmögenhet eller nettoskuld vid avyttringstillfället.
2.6 55 8 mom.
Hänvisningen till 25 få 10 mom. innebär att vinsten alltid får beräknas till 30 % av vederlaget om en bostadsrätt som är privatbostad exproprieras eller avyttring eljest sker under tvångsliknande f(iirhållanden. Också i detta fall skall vinsten beräknas med hänsyn till lägenhetens andel i föreningens netto— förmögenhet eller nettoskuld vid avyttringstillfället.
27 sf 1 mom.
Iförsta stycket regleras vilka värdepapper som skall reavinstbeskattas till- sammans med aktierna enligt genomsnittsmetoden. vilket närmare beskri- vits i avsnitt 6.5.5. Interimsbevis definieras i 3 kap. 5 5 aktiebolagslagen (197511385). Alla andelar i aktiefonder beskattas enligt denna paragraf. Nå- gon särreglering för andelar i s.k. avkastningsfonder föreslås inte. Se dock ' undantaget för kvittning enligt 6 mom. Handelsbolagsandelarna har skilts från de aktiebeskattade instrumenten och reglerats i 28 s. Genomsnittsmeto- den gäller inte för dem. Med teckningsrättsbevis avses som en nyhet såväl företrädesrätter till nyteckning av aktier som sådana som avser konvertibla skuldebrev eller skuldebrev med optionsrätt. Dessa regleras i 4 kap. 3 5 resp. 5 kap. 10 & aktiebolagslagen. Vinstandelsbevis ingår inte i uppräkningen i nuvarande regler men beskattas enligt aktievinstreglerna. De regleras i 7 kap. 2 & aktiebolagslagen. Med vinstandelsbevis avses både konvertibelt sådant och bevis utan konverteringsrätt. Vissa inkomster som nu beskattas enligt 35 ä 1 mom. 1 och 4 mom. KL kommer också att ingå bland dem som skall beskattas enligt aktievinstreglerna. t.ex. ersättningar i samband med options- och terminsaffärer. Beträffande beskattningsreglerna för de sist- nämnda jfr 24 ä 1 mom. andra stycket. 2 mom. första och femte styckena samt 4 mom. tredje och fjärde styckena.
För skuldebrev förenat med optionsrätt gäller till skillnad från dagens reg- ler att bara aktievinstreglena skall tillämpas. Efter påpekande från lagrådet har till skillnad från vad som föreskrevs i lagrådsremissen angetts att också skuldebrev som har varit förenat med optionsrätt skall beskattas bland ak-
tierna. Detta gäller skuldebrev som har getts ut förenade med optionsrätt enligt5 kap. aktiebolagslagen. Med optionsbevis avses avskild optionsrätt till nyteckning som blivit utfäst 1 förening med skuldebrev (5 kap. Så jämfört med 4 kap. öö . aktiebolagslagen).
Det bör noteras att genomsnittsmetoden gäller för de uppräknade finan- siella instrumenten oavsett om dessa är svenska eller utländska. Slutligen sägs att även andra finansiella instrument än de som räknats upp omfattas av aktievinstreglerna om instrumentet till sin konstruktion eller verkningssätt liknar de uppräknade. Detta innebär en presumtion för att ett nykonstruerat instrument skall beskattas som aktierna om det eller något underliggande instrument är hänförligt till denna kategori. Vid bedömning av om ett instru- ment skall anses vara liknande till sin konstruktion eller verkningssätt kan t.ex. vägas in om det i sina olika beståndsdelar är identiskt med några av de uppräknade instrumenten. Det ligger i sakens natur att stora krav på förutse- barhet måste upprätthållas vid den typ av analogitolkning som påbjuds ge- nom detta stadgande.
Begreppet finansiella instrument är nytt för skattelagstiftningen. Det är hämtat från den terminologi som används av värdepappersmarknadskom- mitten. [ betänkandet Värdepappersmarknaden i framtiden (SOU l989z72. del 2. s. 298 f.) anges att med finansiella instrument avses alla typer av fond- papper och andra rättigheter eller förpliktelser avsedda för handel på värde- pappersmarknaden. Det gäller alltså värdepapper som förekommer när företagen och staten länar upp pengar eller 1 övrigt far tillskott från allmän- heten. Även om aktier 1 framtiden kommer att finnas 1ettv.'1rdep.1pperslöst system. omfattas de av begreppet finansiellt instrument. Även andra instru- ment som inte har omedelbar riskkapitalförsörjningskaraktär. t.ex. optio- ner. omfattas av begreppet.
Momentet har utformats med beaktande av lagrådets synpunkter.
27 .5 2 mom.
[första stycket finns grundregeln för beräkning av anskaffningsvärden enligt genomsnittsmetoden. Regeln överensstämmer i huvudsak med den nuva- rande genomsnittsmetoden för äldre aktier enligt punkt 2 b andra stycket av anvisningarna till 36 .s' Kl-. En skillnad gentemot nu gällande regler är dock att gränsen för vad som skall anses utgöra samma slags instrument dras snå- vare enligt den nya lydelsen. För att markera denna förändring har angetts att förutom slag skall också "sort" vara avgörande för om separat genom- snittsberäkning skall göras. Härmed avses andra indelningsgrunder än de ak— tieslag som .mgesi3 kap. 1 s aktiebolagslagen (jfr avsnitt 6.5.3)
1 2'4' s 1 mom. tredje stycket ges bestämmelser om att det genomsnittliga anskaffningsvärdet skall övertas av den som förvärvar egendom genom be- nefik överlåtelse.
Det bör noteras att reglerna i 3 s 6 mom. om avdragsrätt för räntekompen- sation gäller även de fordringar som skall beskattas enligt 27 &.
I andra stvcket finns en alternativ regel för fastställande av anskaffnings- värde som motsvarar den nuvarande schablonregeln i punkt2 b tredje stycket av anvisningarna till 36 & KL. Procentsatsen är dock 20. Här finns
också definitionen av vad som avses med marknadsnoterad. Den anknyter till den definition som i dag återfinns i punkt 5 av anvisningarna till 3 och 4 åå lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. En skillnad i förhållande till definitionen i nämnda lag är att det här anges att noteringen skall vara all- mänt tillgänglig. Anledningen till detta är att noteringar hos privata kreditin- stitut skall räknas som "marknadsnotering" likaväl som notering på t.ex. Stockholms fondbörs — men både skattskyldiga och taxeringsmyndighetcrna måste kunna få del av noteringarna för att instrumenten skall anses mark- nadsnoterade.
Det bör noteras att för att ett finansiellt instrument skall anses marknads- noterat räcker det inte att ett annat instrument utgivet av samma bolag är föremål för marknadsnotering. Det räcker inte heller att ett underliggande finansiellt instrument är marknadsnoterat. För att t.ex. en aktieoption skall anses marknadsnoterad måste själva optionen vara noterad — det räcker inte att den underliggande aktien är noterad (jfr avsnitt 6.5.8 öch 6.5.9).
Tredje stycket innehåller en kompletterande regel för beräkning av an- skaffningsvärden för delbevis och teckningsrättbevis (jfr avsnitt 6.5.7). Re- geln som innebär att anskaffningsvärdet skall anses vara noll kr. gäller dessa rätter endast om de erhållits med stöd av innehav av moderaktie. Den över- ensstämmer i princip med vad som nu gäller enligt punkt 3 b nionde stycket av anvisningarna till 36 & KL för beräkning av anskaffningskostnad för teck- ningsrätt till konvertibelt skuldebrev eller skuldebrev förenat med options- rätt. Beträffande begreppet "teckningsrätt" se 1 mom. Anskaffningsvärdet noll kr. gäller både om rätterna säljs och om rätten utnyttjas för förvärv av finansiellt instrument och instrumentet säljs.
En förutsättning för att regeln skall tillämpas är att erhållandet av beviset eller rätten inte är att betrakta som utdelning. Det har inte föreslagits några regler som innebär någon ändring av vad som enligt nuvarande praxis be- traktas som utdelning. Förvärv av företrädesrätter till köp eller teckning av aktier i andra bolag än det moderaktien avser. innebär ofta utdelningsbe- skattning. Dessa rätter kallas allmänt inköpsrätter. De omfattas inte av mo- mcntct.
Momentet har utformats med beaktande av lagrådets synpunkter.
27 55 3 mom.
Momentet innehåller en regel för beräkning av anskaffningsvärde för op- tionsbevis som erhållits genom teckning av skuldebrev som emitterats i för- ening med optionsrätt till nyteekning (jfr avsnitt 6.5.7).
Bestämmelserna innebär att en optionsrätt som förvärvats i förening med ett skuldebrev skall värderas enligt den s.k. restvärdemetoden. dvs. en pro— portionering av anskaffningsvärdet görs med ledning av skuldebrevets värde vid förvärvet och värdet av skuldebrevet jämte optionsrätten vid samma till- fälle. Resten av anskaffningsvärdet — det som inte är hänförligt till skulde- brevet — anses falla på optionsrätten. Detta gäller såväl när den avyttras se- parat som när den egendom vilken förvärvats med stöd av rätten avyttras. Regeln motsvarar nuvarande punkt 2 tionde stycket av anvisningarna till 365 KL.
Prop. 1989/901110
27 s* 4 inom.
l momentet finns en förändrad motsvarighet till dagens strukturrationalise- ringsregler i 35 ä 3 mom. tredje stycket Kl.. Nuvarande regler innebär att regeringen i fråga om äldre aktier kan medge befrielse. helt eller delvis. från reavinstskatt vid strukturrationalisering. Förslaget innebär en övergång till ett uppskwsft'irfarande inom ramen för den ordinarie taxeringen. När form- kraven för ett byte av aktier är uppfyllda blir konsekvensen att själva bytet inte utlöser någon beskattning. Det bör noteras att det krävs att aktierna nyemitterats. [första stycket anges att regeln är tillämplig när en häri riket bosatt fysisk person eller här hemmahörande juridisk person avyttrar aktier. Innebörden härav är bl.a. att en utf1yttad fysisk person som är inskränkt skattskyldig här riket inte slipper beskattning i de aktuella fallen. [ andra meningen framgår att detsamma gäller en person som visserligen har flyttat men ändå anses bosatt här på grund av att han har väsentlig anknytning hit. Med "1110tsvarande utländskt bolag" avses utländskt bolag enligt den defini— tion som finns i lö & 2 mom. (jfr prop. 1989/90:47. SkUlö. SFS 1989:1039— lll—tl ). Dessutom skall bolagskonstruktionen och delägarskapet i övrigt likna ett svenskt aktiebolag.
Det bör noteras att den som vistas utomlands och omfattas av den s.k. ettårsregeln inte anses utflyttad och således ingår bl'and dem som kan få upp- skov.
Efter lagrådets synpunkter har tillagts att anskaffningsvärdet för de inbytta aktierna skall utgöra anskaffningsvärde för de erhållna aktierna.
[ andra stycket finns särskilda regler för förfarandet när det är fråga om aktier i ett fåmansföretag. Någon tidsfrist för när en sådan ansökan senast skall ha gjorts har inte föreskrivits. I allmänhet torde det ligga i den skatt- skyldiges intresse att få beskattningsfrågan klarlagd på ett så tidigt stadium som möjligt. ofta redan före avyttringen. Det kan dock inte uteslutas att det först i efterhand uppmärksammas att dispens erfordras.
Enligt tredje stycket skall avskattning i vissa fall ske om en skattskyldig som har tnedgetts undantag från beskattning enligt första eller andra stycket av- f1yttat från riket. Det gäller de fall när avyttringen skett till ett utländskt bo- lag och således utländska aktier erhållits i vederlag.
Förslaget omfattar bara aktier och inte också konvertibla skuldebrev som kapitalvinstkommittén föreslog (jfr avsnitt 6.5.1 |).
27 # 5 NIO/II.
lji'irsta stycket anges ett undantag från den generella avdragsbegränsningen till 70 C'2- för reaförluster. Innebörden är att fri kvittning gäller för vinster och förluster på de finansiella instrument som avses i 1 mom. i den mån de är marknadsnoterade (jfr avsnitt 6.5.4). Definitionen på begreppet marknads- noterad finns intagen i 2 mom.
1 andra stycket undantas från den utvidgade kvittningsrätten andelar i ak— tiefonder som inte till minst tre fjärdedelar innehåller aktier. Regleringen innebär att alla aktiefonder beskattas bland aktierna men fondandelar be- träffande fonder som inte innehåller tillräckligt mycket aktier behandlas som
icke marknadsnoterade aktier. dvs. reaförluster är alltid avdragsgilla till 70 %. Momentet har utformats med beaktande av lagrådets synpunkter.
28 så
Paragrafen behandlar avyttring av andel i handelsbolag och motsvarar punkt 2 d av anvisningarna till 36 & KL.
Inncbt'jrdcn av reavinstreglerna för andelar i handelsbolag är att ingångs- värdet för andelen skall justeras med hänsyn till gjorda tillskott och uttag och till skattepliktiga inkomster och avdragsgilla underskott som belöper på andelen. Dessa regler kan användas även i fortsz'ittningen. Att beskattning sker såväl i näringsverksamhet som kapital påverkar inte saken. Tekniken för rullning av underskott gör att någon justering för avdragsgillt underskott normalt inte blir aktuell i och med att underskottet inte dras av löpande utan i stället reducerar den skattepliktiga inkomsten följande år (jfr 26 & Kl.. och prop. WS$/89:55 s. 29 beträffande underskott i rcderirörelse m.m.). De enda situationer då ingångsvärdet skall justeras ned för en delägare som är fysisk person är när avdrag har medgetts enligt 33 ä 3 mom. Kl- (underskott av- seende litterär. konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet) eller enligt 3 & l3 mom. (underskott i f("irvärvskällan när verksamhet i handelsbolaget upphör). [ det senare fallet skall nedjusteringen av ingångsvärdet ske med hela underskottsbeloppet (och inte med 70 %).
29 # ! mom.
l momentet ges bestämmelser om vinstberäkning vid avyttring av fordringar och andra finansiella instrument som är hänförliga till fordringar. t.ex. rän- teoptioner och ränteindexoptioner. Dessa skall beskattas enligt genomsnitts- metoden. om de är utställda i svenska kronor. Dessa beskattas nu i huvudsak enligt 35 s 4 mom. Kl... Här anges att fordringar m.m. som jämväl avses i uppräkningen i 27 & inte hör hit. Det gäller bl.a. konvertibla skuldebrev och vinstandelsbevis. Detta föratt klargöra att bara kvittningsreglerna för aktier m.m. i 27 & gäller för de fordringar som skall beskattas enligt aktievinstreg- lerna (jfr avsnitt 6.6.1).
Det bör noteras att reglerna i 3 5 6 mom. om räntekompensation gäller för fordringarna.
29 .f 2 mom.
Som framgår av avsnitt 6.6.3 skall värdeförz'indringar på marknadsnoterade fordringar (vanligen obligationer) som avses i 1 mom. beskattas som ränta. De omfattas därmed av de regler för avdragsbegränsning och kvittningsrätt som gäller för ränteutgifter och ränteintäkter. Definitionen av begreppet marknadsnoterad framgår av 27 få 2 motn.
Av 3 & 2 mom. framgår att som huvudregel gäller begränsad avdragsrätt till 70 (>? för reaförluster. De 111arknadsnoterade svenska fordringarna skall beskattas som om reavinsterna utgjorde ränteintäkter och reaförlusterna räntekostnader. Förlusterna blir därmed avdragsgilla i samma utsträckning som gäller för ränta. Den fullständiga kvittningsrätt för räntekostnader som
'Jl
gäller mot ränteintäkter kommer säledes också att gälla mot de aktuella rea- vinsterna. Reaförlusterna blir också fullständigt kvittningsbara mot reavins- ter på dessa fordringar.
I sista meningen anges att detta inte gäller premieobligationer. För dessa gäller således att reaförluster endast får dras av till 70 %.
30 ä'
l paragrafen regleras reavinstberäkningen vid icke yrkesmässig avyttring av varje annan form av egendom än sådan som avses i 25—29 åå. Dessa regler finns i dag i 35 ä 4 mom. KL.
Bestämmelserna i 30 & kompletterar de allmänna reglerna i 24 Q' och tar i första hand sikte på lösöre men reglerar även avyttring av flera andra egen- domsgrupper. I avsnitt 6.9 anges närmare vilka typer av lös egendom som omfattas av bestämmelsen.
Särskilda regler gäller för egendom som innehas för personligt bruk. Så- dan egendom utgör alltid lösöre. Den närmare avgränsningen mellan per- sonligt lösöre och annan egendom utvecklas i avsnitt 6.9.2.
1 andra stycket finns två lättnadsregler för egendom som innehas för per- sonligt bruk.
Enligt punkt I får ett sehablonanskaffningsvärde på 25 % av nettoförsälj- ningsintäkten (försäljningsintäkten minus försäljningskostnaderna) använ- das för egendom som innehas för personligt bruk. Regeln tillämpas efter yr— kande av den skattskyldige.
Av andra punkten framgår att vinst på egendom som innehafts för person- ligt bruk är skattepliktig endast om de sammanlagda vinsterna på personligt lösöre under beskattningsäret överstiger 50 000 kr. Regeln är utformad som ett grundavdrag. Endast den del av vinsten som överstiger 50000 kr. beskat- tas säledes.
Tredje stycket reglerar äterläggning av värdeminskningsavdrag och andra avdrag för anskaffningen och motsvarar med redaktionella ändringar nuva- rande punkt 2 e av anvisningarna till 36 % KL.
I fjärde stycket anges att genomsnittsmetoden i 27 & 2 mom. är tillämplig i vissa fall när det gäller lös egendom som inte används för personligt bruk. Det torde dock sällan räda sådan identitet mellan två innehav att den skall tillämpas. Det kan dock t.ex. gälla guld som vid olika tidpunkter inköpts till olika pris. I sådana fall skall ett genomsnittligt inköpspris dras av.
Enligt femte stycke! medges inte avdrag för reaförlust på egendom som in- nehas för personligt bruk. Som framgår av avsnitt 6.9.3 anses värdeminsk- ning på sådan egendom som en icke avdragsgill personlig levnadskostnad. För annan egendom än personligt lösöre gäller de generella reglerna i 3 5 2 mom. att avdrag endast medges med 70 % av reaförlusten.
I sammanhanget kan anmärkas att försäkringsersättning och annan ersätt— ning för skada pä egendom som avses i 30 55 är skattefri enligt bestämmel- sernai 19 % KL.
Paragrafen har utformats med beaktande av lagrådets synpunkter.
Övergångsbestämmelser
punkt 1
De nya reglerna träderi kraft den I juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. [ samband härmed krävs vissa övergångsbestämmelser.
punkt 2
De nya bestämmelserna i 24 så 4 mom. innebär att avyttringen blir bestäm- mande för beskattningstidpunkten. Om en överlåtelse har skett före den I januari 1991 utan att någon del av köpeskillingen har uppburits eller varit tillgänglig för lyftning skulle vinsten — utan särskilda övergångsregler — inte alls kunna beskattas. Vid avyttringen gällde den första kronans princip och efter den 1 januari 1991 blir avyttringen den beskattningsutlösande händel- sen.
Bestämmelsen innebär att den första kronans princip behålls för avytt- ringar som skett före den 1 januari 1991 men som — på grund av att någon betalning inte erhållits — inte har kunnat beskattas senast vid 1991 års taxe- ring. När beskattning skall ske tidigast vid 1992 års taxering skall vinsten bc- räknas i enlighet med de nya reglerna och beskattas enligt den skattesats som gäller inkomster i det nya inkomstslaget kapital (punkt ] jämfört med punkt 2). Även bestämmelserna om avyttring av aktier i fämansföretag i 3 & 12 mom. blir således tillämpliga. Beskattningen begränsas dock. i enlig- het med vad lagrådet har förordat. till de fall där skatteplikt för vinsten före- legat enligt äldre regler.
Ytterligare en situation omfattas av övergängsbestämmelsen. nämligen behandlingen av en s.k. tilläggsköpeskilling i vissa fall. Om den första kro- nans princip innebär att beskattning skall ske visst är efter 1991. kan det in- träffa att köpeskillingens totala belopp inte kan bestämmas. Situationen är alltså sådan som avses i 24 s 4 mom. andra stycket. Regleringen innebär att om den första delen av köpeskillingen med tillämpning av första kronans princip beskattats tidigast vid 1992 års taxering. skall också en tilläggsköpe- skilling tas till beskattning vid den taxering som följer av samma princip. dvs. för det beskattningsär beloppet blir tillgängligt för lyftning.
Punkt 2 omfattar bara de fall då vinstbeskattningen skjutits upp på grund av 41 & KL. Punkten är inte tillämplig på andra avyttringar än sådana som omfattas av reavinstreglerna.
Övergängsbestämmelsen har utformats med beaktande av lagrådets syn- punkter.
punkt 3
Om beskattning har skett vid 1991 eller tidigare års taxering av viss del av en köpeskilling men beskattningen har mäst anstå med en annan del av köpe- skillingen som inte är känd. skall även denna tilläggsköpeskilling tas upp till beskattning när den blir tillgänglig för lyftning. Vinst- eller förlustberäk- ningen skall skc enligt de regler som tillämpades när den första delen av kö- peskillingen beskattades. Den sålunda beräknade vinsten skall tas till be- skattning i det nya inkomstslaget kapital enligt den nya skattesatsen.
För tillgängar. framför allt aktier. som beskattas enligt 35 ä 3 mom. KL. undantas dock andra stycket i nämnda lagrum. nämligen reglerna om att en- dast viss del av vinsten är skattepliktig beträffande äldre aktier. Dessa äldre regler har tillkommit för att vid skatteuttaget ta hänsyn till att en viss del av vinsten endast innebär en kompensation för penningvärdets urholkning genom inflation. I det nya skattesystemet har skattesatsen om 30 % satts till en nivå som innebär ett schablonmässigt hänsynstagande till inflationen. Om både en viss andel av vinsten skulle få räknas bort och den nya låga skattesat— sen skulle få tillämpas. skulle dubbel hänsyn till inflationen medges. För att anpassa underlaget till den nya skattesatsen skall alltså hela vinsten eller för- lusten på aktier o.d. tas upp till beskattning resp. dras av. De nya reglerna för beskattning av reavinst som avser aktier o.d. i fåmansföretag (3? 12 mom.) skall till följd av bestämmelsen inte tillämpas på sådan tilläggskö- peskilling som avses i punkt 3. Hela vinsten skall säledes beskattas i inkomst- slaget kapital.
punkt 4
I fråga om fastigheter har som utvecklats i den allmänna motiveringen (av- snitt 6.4. 13) föreslagits en 10-ärig övergångsperiod. För avyttringar som sker under tiden mellan den 1 januari 1991 och den 31 december 1999. får om- kostnadsbcloppct beräknas genom att det omkostnadsbelopp som hade kun- nat användas om försäljningen skett den 31 december 1990 ökas med för- bättringskostnader m.m. som lagts ned från detta datum fram till avytt- ringen. Vid indexuppräkningen av ingångsvärde. eventuella uppskov. etc.. skall dock användas en åttaårig initialperiod. Motsvarande gäller om s.k. ti- digareläggning aktualiseras. En förutsättning är givetvis att fastigheten för- värvats före den 1 januari 1991.
Värdeminskningsavdrag m.m. skall återföras till beskattning i den omfatt- ning som anges i punkt 5 av anvisningarna till 22 å KL.
Övergångsregeln gäller inte när delägare i fämansföretag eller delägare närstående person avyttrar fastighet till företaget.
punkt 5
För bostadsrätternas del. där vinstberäkningen enligt gällande rätt sker en- ligt en nominell metod. har övergångsbestämmelserna anknutits till beräk— ningen av den skattepliktiga andelen av vinsten. Övergångsbestämmelsen omfattar endast bostadsrätter som anskaffats före den 1 januari 1987. Dessa äldre bostadsrätter "växer in" i det nya systemt under en treårsperiod. Sker avyttring under något av åren 1991. 1992 eller 1993 får den skattepliktiga vinsten beräknas till 60. 75 resp. 90 (;?/: av den enligt de nya reglerna beräk- nade vinsten.
Övergängsbestämmelscn är inte tillämplig om vinsten beräknas enligt schablonregeln i 26 ä 7 mom.
punkt 6
Äldre reaförluster får utnyttjas inom nu gällande sexårstid. Förlusterna be- räknas efter äldre regler. Eftersom de nya reglerna innebär att inkomstslaget
tillfällig förvärvsverksamhet upphör för att delas upp i inkomstslagen nä- ringsverksamhet och kapital mäste övergångsbestämmelserna anpassas här- till. Avdrag för äldre reaförluster medges i huvudsak i inkomstslaget kapital. Sådana förluster skall få utnyttjas i den mån sådan vinst redovisas som enligt äldre regler skulle ha utgjort tillfällig förvärvsverksamhet. Hänvisningen till punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 36 å KL innebär en inskränkning i rätten att dra av förluster på premieobligationer. I punkten hänvisas där- emot inte till tredje stycket i nämnda anvisningspunkt där det anges att av- drag i första hand skall ske för de förluster som är hänförliga till beskatt- ningsåret. Eftersom "nya" förluster inte får sparas i det nya skattesystemet är det överflödigt att påpeka att de nya förlusterna fär dras av först. Hänvis- ningen till fjärde stycket utgör en erinran om att bestämmelserna om avytt- ring av fastighet till närstäende som i de nya reglerna med en mera generell utformning har tagits in i 24 ä 3 mom. första stycket SIL. skall gälla även övergångsvis. Avdragsbegränsningen till 70 % tillämpas inte på gamla för- luster.
Övergångsbestämmelsen tar också sikte på juridiska personers reaförlus- ter vid 1991 och tidigare ärs taxeringar. Innebörden är att sådana äldre för- luster skall kunna kvittas under en sexårsperiod mot reavinster på i princip samma villkor som hittills har gällt. När det gäller t.ex. aktiebolag måste detta ske i inkomstslaget näringsverksamhet. eftersom bolagen inte redovi— sar inkomst av kapital. Förlusten får dock endast dras av mot sådana intäkter som enligt de äldre reglerna skulle ha redovisats i inkomstslaget tillfällig för- värvsverksamhet.
punkt 7
Regeln om beräkning av anskaffningsvärde för aktier köpta före den 2 april 1971 skall fortsätta att gälla för icke börsnoterade aktier.
punkt 8
För att rcavinstbeskattningen av andelar i allemansfonder inte skall träffa värdestegring som uppkommit före den 1 januari 1991 får anskaffningsvär— det för andelarna bestämmas till marknadsvärdet den 31 december 1990. Är det verkliga anskaffningsvärdet högre fär självfallet detta användas.
punkt 9
En ny punkt har tagits in beträffande beskattning av premier vid utfärdande av optioner. Bestämmelsen förtydligar att erhållna premier inte skall beskat- tas vid två tillfällen. Det gäller premier vid utfärdande av optioner med en löptid på högst ett år — för vilka tidpunkten för beskattningi vissa fall skjuts upp ett åri förhållande till nuvarande regler.
punkt 10
Punkten har införts efter förslag från lagrådet. Den som erlagt räntekompen- sation under år 1990 får göra avdrag för denna mot utfallande ränta enligt de äldre bestämmelserna. I andra stycket anges att de nya bestämmelserna inte
Prop. 1989/901110
skall tillämpas vid reavinstberäkningen för en innehavare av skuldebrev som redan medgetts avdrag för räntekompensation mot utfallande ränta.
punkt 1 1
Vinstdelningsskatt tas ut sista gången vid 1991 års taxering. Enligt nuva- rande 4 å andra stycket är vinstdelningsskatt som påförts ett visst är avdrags- gill vid taxeringen följande år. Av punkten följer att avdragsrätten för päförd vinstdelningsskatt finns kvar även efter 1991 års taxering. Punkten reglerar också det fallet då vinstdelningsskatt restitueras m.m.
punkt 12
I det nya systemet slopas den nuvarande begränsningen i kontinuitetsreg- 1erna för företag som bedriver handel med fastigheter eller värdepapper (_jfr kommentaren till 2 & 4 mom.). Punkten innebär att de nya bestämmelserna endast gäller för fusioner som genomförs efter det beskattningsår då obe- skattade reserver återförts till beskattning.
punkt 13
Bestämmelsen om avdrag för underskott hänvisar till punkt 6 av övergångs- bestämmelserna till lagen om ändring i KL. Genom hänvisningen kommer vad som sägs där om avdrag för rederiunderskott att gälla även för under- skott i icke börsnoterat aktiebolag. Börsnoterade aktiebolag omfattas där- emot inte av begränsningsregeln.
punkt 14
I punkten regleras beräkningen av schablonintäkten för investmentföretag och aktiefonder i de fall beskattningsåret päbörjats före den 1 januari 1991.
punkt 15
I punkten anges att de nya bestämmelserna om uttagsbeskattning eller bibe- hållet anskaffningsvärde tillämpas i fråga om tillgångar som bytt karaktär efter ikraftträdandet.
punkt 16
Bestämmelsen ansluter till punkt 12 av övergångsbestämmelserna till lagen om ändring av kommunalskattelagen. Där föreskrivs att underlaget för rån- tefördelning vid 1993—1995 års taxeringar skall multipliceras med endast 55, 70 resp. 85 % av statslåneräntan vid beräkning av intäkten i förvärvskällan (avsnitt 8.102). Motsvarande reducering av statslåneräntan skall givetvis också ske vid beräkning av det mot intäkten svarande avdraget i inkomstsla- get kapital.
punkt 17
Dc nya reglerna om avdrag för underskott när en förvärvskälla har upphört tillämpas inte om förvärvskällan beskattats sista gången vid 1991 eller tidi-
Prop. 1989/901110
gare års taxering. I stället skall övergångsbestämmelserna i lagen (1990:000) om upphävande av lagen (1960:63) om förlustavdrag tillämpas.
punkt 18
I punkten anges att övergångsbestämmelserna till tidigare författningsänd- ringar i Kl.. och SIL som nu upphävts alltjämt skall gälla i tillämpliga delar i den mån de upphävda bestämmelserna motsvarar de nya bestämmelserna. Denna bestämmelse har sin motsvarighet i punkten 30 av övergångsbestäm- melserna till KL.
Hänvisningar till S12-2
12.3. Lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt
De överväganden som ligger bakom förslaget har tidigare redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.4). Lagtekniskt har ändringarna utformats på följande sätt. .
I 1 & anges på vilket fastighetsinnehav som fastighetsskatten tas ut. I ett nytt andra stycke anges att även privatbostad som är belägen i utlandet skall omfattas av uttaget av fastighetsskatt. Som angetts i specialmotiveringen till 5 5 KL skall bostäder på jordbruksfastighet i utlandet hänföras till närings- fastighet. Näringsfastighet i utlandet blir inte föremål för fastighetsskatt i Sverige. Vad gäller bostadsrätter i utlandet bör följande noteras. Föri Sve- rige belägna bostadsrättslägenheter är bostadsrättsföreningen för närva- rande skattesubjekt för fastighetsskatt resp. schabloninkomstbeskattning. I den allmänna motiveringen har närmare redogjorts för dessa regler. På sikt bör en likformig beskattning av bostadsrätter och småhus införas. Frågan är emellertid föremål för utredning och de i denna proposition framlagda för- slagen innebär ingen ändring i detta avseende. Däremot innebär förslaget att ägaren till en här i riket belägen bostadsrättslägenhet. som utgör privatbo- stad. beskattas för eventuella uthyrningsinkomster av denna i inkomstslaget kapital. Detta föreslås gälla även om sådan bostadsrätt är belägen i utlandet. Beträffande de i utlandet belägna bostadsrätterna och privatbostadsfastighe- terna innebär detta inget nytt utan gäller redan sedan tidigare. En nyhet är däremot att utomlands belägna bostadsrättslägenheter och liknande objekt, som utgör privatbostäder. omfattas av uttaget av fastighetsskatt. Detta har ansetts ligga i linje med önskemålet om en likformig beskattning av bostads- rättslägenheter och egnahem. Eventuellt förekommande "dubbelbeskatt- ning" av dessa objekt undviks genom att den utländska skatten avräknas från den svenska skatten i enlighet med svensk lagstiftning och ingångna dubbel- beskattningsavtal.
När det gäller privatbostäder belägna i utlandet är avsikten att skattskyl- digheten till fastighetsskatt skall vara begränsad till fysisk person för tid un- der vilken denne varit bosatt i Sverige. Enligt lagrådet bör detta komma till uttryck genom att ett nytt tredje stycke införs i 2 & fastighetsskattelagen med denna innebörd. Bestämmelserna har utformats i enlighet härmed. '
Bestämmelserna om procentsatser och underlag för skatten bör liksom för närvarande tas in i 3 &. Vad beträffar sådan privatbostad som är belägen i utlandet skall underlaget. liksom fastighetsskatteunderlaget i övrigt. baseras på 75 % av marknadsvärdet. Eftersom man för dessa i utlandet belägna pri-
vatbostäder vanligtvis inte har tillgång till något taxeringsvärde eller motsva- rande. bör det vederlag som ägaren erlagt. justerat med hänsyn till föränd- ringar i penningvärdet. kunna tjäna till ledning för bestämmandet av under- laget förutsatt att förvärvet inte ligger alltför långt tillbaka i tiden. Den i 3 & andra stycket föreslagna permanenta nedsättningen av fastighetsskatten med början fr.o.m. år 1991 är avsedd att gälla endast för i Sverige belägna bo- stadsfastigheter. Enligt lagrådet bör detta uttryckligen framgå av lagtexten. Ett förtydligande härom införs. I enlighet med vad lagrådet anfört bör dess- utom en redaktionell ändring vidtas i det andra stycket.
Därutöver bör följande justering företas i 3 & andra stycket jämfört med lagrådsremissen. Den i andra stycket föreslagna regeln om nedsättningen av fastighetsskatten i visst fall bör i tekniskt avseende kopplas till det beräknade värdeår som utgör året före taxeringsåret. Bestämmelsen blir således först tillämplig vid taxering året efter detär då byggnaden har åsatts nämnda vär- deår. Detta är då den utgångspunkt från vilken den tioåriga nedsättningen beräknas. Den föreslagna nedsättningen gäller också om en redan befintlig byggnad undergår en sådan totalrenovering som innebär. att den i realiteten kan jämföras med en nyproducerad byggnad och den därför vid en omtaxe- ring kommer att åsättas det värdeår som utgör året före taxeringsåret. 1 det fall regeln är tillämplig på ett av flera bostadshus på en fastighet bör nedsätt- ningen av fastighetsskatten avse endast nämnda byggnad med tillhörande tomtmark.
I den paragrafen tas även in en bestämmelse om jämkning vid eldsvåda eller liknande händelse. Bestämmelsen motsvarar delvis det nuvarande stad- gandet i 24 ä 2 mom. KL. Det har dock inte ansetts befogat att göra jämk- ningsregeln tillämplig endast beträffande sådan privatbostad utan den har fått en generell utformning.
Vidare har till denna bestämmelse överförts en regel från nuvarande punkt 1 av anvisningarna till 41 a & KL om att privatbostads andel av taxe- ringsvärde på sådan samfällighet som avses i 41 a & KL skall inräknas i under- laget för fastighetsskatten om samfälligheten utgör en särskild taxeringsen- het.
Beträffande övergångsbestämmelserna bör betonas. såvitt avser punk- terna 3 och 4, att den tillfälliga nedsättningen av fastighetsskatten inte avses gälla privatbostadsfastigheter i utlandet. Detta följer också av att de där an- vända begreppen småhusenhet resp. lantbruksenhet enbart är tillämpliga på svenska fastigheter. Övergångsbestämmelserna bör i redaktionellt avseende justeras på det sätt lagrådet föreslaget. Dessutom bör beträffande punkterna 3—6 övergångsbestämmelserna anmärkas att i den mån dessa är tillämpliga på ett av flera bostadshus på en fastighet skall nedsättningen av fastighets- skatten avse endast nämnda byggnad med tillhörande tomtmark.
Hänvisningar till S12-3
12.4. Uppbördslagen (19532272)
2 S* 4 mom.
Momentets nuvarande bestämmelser om skattereduktion för s. k. hemma- make och för ensamstående med barn utgår. I momentet har i stället tagits
in nya bestämmelser om skattereduktion. Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 5.5.2. och 6.2.1.
4 # 1 mom.
[ momentet anges att skattetabeller bl.a. skall grundas på nuvarande regler om skattereduktion. Denna förutsättning bortfaller med anledning av försla- get. Vidare har en ändring skett med anledning av att sehablonavdraget un- der inkomst av tjänst höjs till 4 000 kr.
4 så" 2 mom.
1 momentet anges att det skall i skattetabellen i särskilda kolumner tas upp skattebelopp för skilda grupper av skattskyldiga. nämligen de som är berätti- gade till viss skattereduktion och de som inte är det. Momentet upphör att gälla eftersom ifrågavarande skattereduktion föreslås slopad.
[0.5
I denna paragraf anges vad som inte skall ingå i underlaget för beräkning av preliminär A-skatt. Förslaget om principiell skatteplikt för kostnadsersätt- ningar föranleder ändringar av första och andra styckena som fick sin nuva- rande lydelse genom SFS l989:l(l25.
Det nya första stycket innebär att i fråga om ersättningar för ökade lev- nadskostnader vid sådan tjänsteresa inom riket som avses i punkterna 3 och 3 a av anvisningarna till 33 & KL gäller undantaget endast om ersättningen inte överstiger de avdragsgilla schablonbelopp som anges i de nämnda anvis- ningspunkterna. Efter en varaktighet av tre månader krävs dessutom ett sär- skilt beslut av skattemyndigheten.
[ fråga om ersättning för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa utom ri- ket gäller enligt andra stycket att ersättningen skall undantas från underlaget för beräkning av preliminär A-skatt till den del den inte överstiger avdrags- gillt belopp enligt punkt 3 sista stycket av anvisningarna till 33 & KL.
Enligt tredje stycket skall motsvarande gälla beträffande ersättning för tjänsteresa med egen bil.
I de ersättningsfall som avses i paragrafens första—tredje stycken skall alltså eventuella överskjutande eller icke avdragsgilla belopp behandlas som lön och ingå i underlaget för beräkning av preliminär skatt.
[fjärde stycket innehåller bestämmelser om annan skattepliktig ersättning för vissa med tjänsten förenade kostnader än som avses i de föregående styckena i paragrafen. Ersättningen kan avse kostnader exempelvis för verk- tyg eller instrument som är nödvändiga i tjänsten. Med kostnader som är förenade med tjänsten avses däremot inte ökade levnadskostnader som upp- kommer för en anställd med anledning av att han har sitt arbete på annan ort än den där han har sin bostad. s.k. tillfällig anställning. eller på grund av dubbel bosättning (jfr punkt 3 a första och andra styckena av anvisningarna till 33 .SKL). [sådana fall är frågan om kostnaderna är avdragsgilla eller inte ofta i hög grad beroende av den anställdes personliga förhållanden. Ersätt- ning för sådana kostnader skall likställas med lön och således ingå i underla- get för beräkning preliminär skatt. Detta hindrar givetvis inte att den en-
Prop. 1989/90:11()
skilde begär jämkning av den preliminära skatten och på så sätt minskar skatteuttaget.
För att ersättning för kostnader som är förenade med tjänsten skall ingå i underlaget för beräkning av preliminär skatt skall den avse kostnader som inte är avdragsgilla vid mottagarens inkomsttaxering eller också överstiger avdragsgillt belopp. Det skall vara uppenbart att det förhåller sig på något av de båda sätten. Härigenom finns utrymme för felbedömningar från utbe— talarens sida utan att ersättningen behöver ingå i underlaget.
Om det är uppenbart att ersättningen avser icke avdragsgilla kostnader skall preliminär skatt beräknas på hela ersättningen. Är det uppenbart att ersättningen överstiger avdragsgillt belopp skall skatt beräknas på överskju- tande del.
41 9" 2 mom.
Ändringen föranleds av att existensminimireglerna slopas vid taxeringen och vid uttagandet av preliminär skatt. Till lagrummet har förts vissa bestämmel- ser frän anvisningarna. Dessa har justerats och anpassats till vad som föreslås i fråga om 15 kap. 6 a & utsökningsbalken. Se i övrigt specialmotiveringen till lag om ändring i utsökningsbalken.
48 5 5 mom.
Momentet innehåller de nya anståndsbestämmelserna som har behandlats i avsnitt 6.2.6. Anständ får medges efter avyttring av fastighet. bostadsrätt el- ler aktier i fåmansföretag. Det ligger i sakens natur att anstånd inte bör ifrå- gakomma i andra fall än när den kvarstående skatten kan hänföras till en fastighets avyttring etc.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad lagrådet föreslagit.
Anvisningar till 41 55
Anvisningarna upphör att gälla med anledning av att reglerna om existens- minimum slopas vid den preliminära beskattningen och vid taxeringen. De bestämmelser som behövs i fråga om avdrag för kvarstående skatt har förts till 41 ä 2 mom.
Övergångsbestämmelser '
Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna träder ändringarna i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången i fråga om preliminärskatt för 1991 och slutlig skatt på grund av 1992 års taxering. Mot bakgrund av försla- get i fråga om 15 kap. 6 a & UB bör dock - i fråga om avdrag för kvarstående skatt — de nya föreskrifterna i 41 så 2 mom. tillämpas första gången vid avdrag för kvarstående skatt på grund av 1990 års taxering.
Hänvisningar till S12-4
12.5. Lagen om skatteutjämningsreserv
[#
I första stycket anges de företagsformer som får utnyttja surv.
De företag som undantas i andra stycket är aktiebolag som bedriver för- säkringsrörelse. Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. hypoteksföreningar. SBAB. schablonbeskattade bo- stadsföretag. vissa företag i den s.k. katalogen. investmentföretag och för- valtningsföretag (jfr beträffande bl.a. SBAB specialmotiveringen till 25 8 mom. SIL). Undantag görs även i fråga om handelsbolagsbeskattade döds- bon. I fräga om handelsbolag gäller särskilda regleri 11 5.
Vad gäller juridiska personer och enskilda näringsidkare som skall upp- rätta årsbokslut skall enligt tredje stycket en mot survavdraget svarande av- sättning ha gjorts i räkenskaperna.
2.6
Av paragrafen framgår att survavsättning kan grundas på tre olika underlag. kapitalunderlag (K-surv). löneunderlag (L-surv) och inkomstunderlag (I- surv).
35
Enligt första stycket är underlaget för K-surv skillnaden vid beskattningsårets utgång mellan tillgångarna och skulderna i näringsverksamheten.
Det förhållandet att avsättning skall beräknas på det beskattade egna ka- pitalet innebär i sig att årets skattekostnad utgör en skuld. Årets skattekost- nad är emellertid beroende av årets survavsättning vilket innebär att dessa egentligen mäste bestämmas simultant. För att undvika en sådan komplika- tion skall den inkomstskatt som belöper på beskattningsåret inte till någon del påverka beräkningen av kapitalunderlaget. Hänsyn till skattekostnaden tas genom att beskattningsårets inkomstskatt beräknas schablonmässigt till 30 procent av den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade inkoms- ten före äterföring av föregående års avsättning. avdrag för årets avsättning och före eventuella Annellavdrag och avdrag för insatsutdelning. Den be- räknade skattekostnaden skall minska underlaget.
Att årets verkliga skattekostnad inte skall påverka kapitalunderlagct inne- bär att inte heller det förhållandet att preliminärskatt betalats under beskatt- ningsåret skall påverka kapitalunderlaget. Det innebär att preliminärskatte- betalningar måste "återläggas" vid beräkning av kapitalunderlagct. Prelimi- närskatt som avser termin 6 och som för ett kalenderårsföretag förfaller till betalning i januari året efter beskattningsåret har inte någon inverkan om inte betalning sker Linder beskattningsåret.
Den inkomstskatt som belöper på tidigare beskattningsår behandlas på vanligt sätt. Eventuella skatteskulder från tidigare beskattningsår skall till den del de inte täckts av fyllnadsbetalningar under året behandlas som skul- der vid beräkning av kapitalunderlaget.
Prop. 1989/902110
'J!
Ett exempel får illustrera.
Företaget har vid beskattningsårets utgång tillgångar på 1 100 (årets vinst är 100) och skulder (exkl. årets skattekostnad) på 500. Föregående års surv— avsättning uppgick till 150. Under beskattningsåret har preliminärskatt er- lagts med 25.
Survunderlagct bestäms som tillgångar (inkl. erlagd preliminärskatt) — skulder — 30 procent av den beskattningsbara vinsten före survavsättning. dvs.
1 125-500—( 30 % av årets vinst 100=) 30 = 595
Årets maximala survavsättning är (30 % av 595=) 1785.
Årets skattekostnad beräknas: årets vinst + 100.0 återföring av föregående års survavsättning + 150.() avdrag för årets survavsättning — l78.5 beskattningsbar vinst 71.5 Årets inkomstskatt uppgår till (30 % av 71.50=) 21.45
Om exemplet ändras så att det i den redovisade vinsten (100) antas ingå ej skattepliktiga intäkter på 20 beräknas sehablonskatt med 30 % på (100— 20=)24.
Survunderlagct blir då 1 125—500—24= 601 Årets maximala survavsättning är 180.3 och årets skattekostnad 14.91.
Utländska juridiska personer har enligt l & första stycket 5 rätt till survav- sättning. Kapitalunderlaget för utländska juridiska personers filialer i Sve- rige kommer självfallet inte att omfatta andra tillgångar och skulder än så- dana som tillhör filialens verksamhet. _
Aktier och andelar i ekonomiska föreningar får enligt andra stycket 1 inte räknas in i underlaget om röstetalet för aktierna eller andelarna uppgår till minst 25 ':'-t'. eller om utdelningen är skattefri enligt 7 % 8 mom. tredje styck- et b SIL. 25-procentsregeln kan bli aktuell att tillämpa vid innehav av om- sättningsaktier eller om en beräkning av kapitalunderlaget skall göras för ett förvaltningsföretag (jfr kommentaren till 12 å). Av andra stycketZ framgår att andra tillgångar som avses i 27 5 1 mom. SIL än aktier och andelar inte räknas som tillgång om innehavet är näringsbetingat. Det är här fråga om sådana finansiella instrument som beskattas på samma sätt som aktier.
] andra stycket 3 finns en bestämmelse som syftar till att hindra en dubbel- räkning av survunderlag för företag som är i intressegemenskap (begreppet intressegetnenskap definieras i 12 å). Det förekommer t.ex. att ett moderbo- lag redovisar en fordran avseende anteeiperad utdelning trots att dotterbola- get inte kan ta upp en motsvarande skuldpost. En sådan fordran skall inte räknas in i kapitalunderlagct.
Som skuldpost räknas enligt tredje stycket 1 — utöver låneskulder m.m. — sådana reserveringar för vilka avdrag har medgetts vid inkomsttaxeringen (jfr vinstdelningsskatten. prop. 1983/84z50 s. 97). Det kan vara fråga om t.ex. avdragsgilla pensions- eller garantiavsättningar.
Förlagsinsatskapital i en ekonomisk förening räknas enligt tredje stycket.? som skuld för föreningen. Däremot räknas inte föreningens medlemsinsats- kapital som skuld.
Belopp som har avsatts till ersättningsfond räknas enligt tredje stycket 3
Prop. 1989/901110
som skuld (av punkt 2 av övergångsbestämmelserna framgår att detsamma gäller för andra fonder som kan förekomma övergångsvis. t.ex investerings- fonder och ateranskaffningsfonder). Bestämmelsen i tredje stycket 4 fi.")ranleds av de särskilda regler som gäller enligt 12 ;" tredje stycket för koncerner m.m. där det ingår utländska företag. Enligt fjärde stycket räknas inte en survavsättning som skuld.
4.5
Till skillnad fran vad som gäller för juridiska personer beräknas kapitalun— derlaget för fysiska personer och dödsbon på grundval av förhållandena vid beskattningsårets ingäng. Detta framgår av första stycket.
I punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 22 & KL anges i vilken utsträck- ning räntor och vinster på aktier. andelar m.m hos en enskild näringsidkare skall beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Av dessa bestämmelser följer att beskattningen i flertalet fall inte skall ske i näringsverksamhet utan i kapital enligt bestämmelserna i 27—30 åå SIL. Andelar i kooperativa för- eningar (som omfattas av 27 ä 1 mom. SIL) och kundfordringar (som omfat- tas av 29 s 1 mom. SIL) beskattas dock i inkomstslaget näringsverksamhet. Detsamma gäller naturligtvis generellt om tillgängen utgör omsättningstill- gäng i näringsverksamheten. Enligt andra stycket gäller motsvarande vid be- räkning av survunderlaget. Tillgången räknas alltså in i survunderlaget om beskattning sker i näringsverksamhet. Nämnas kan också att aktier. andelar m.m. hos ett handelsbolag beskattas i näringsverksamhet och att sådana till- gängar därför ingår i lutndelslx'nagets kapitalunderlag vid en beräkning en- ligt 4 & (jfr 11 5).
Enligt fjärde stycket 1 skall lån avseende tillgångar som beskattas enligt kapitalreglerna hållas utanför beräkningen av survunderlaget. Reglerna är alltså symmetriska på tillgångs- och skuldsidan. När det gäller näringsfastig- heter är dock reglerna något annorlunda. Näringsfastigheter beskattas vid avyttring enligt kapitalreglerna men den löpande beskattningen sker i nä- ringsverksamheten. Fastigheterna får också räknas som tillgångar vid beräk- ning av kapitalunderlagct (jfr kommentaren till 6 å). Lån avseende fastighe- ter skall räknas som skuld vid beräkning av underlaget.
I 44 & KL anges att när det inte kan utredas hur stor del av det upplånade kapitalet sotn hänför sig till olika ft.")rvärvskällor kan fördelning av avdrag för skuldräntor ske genom att kapitalet hänförs till de olika förvärvskällorna i förhållande till värdet av de i varje förvärvskälla nedlagda tillgångarna.
Inför övergången till det nya skattesystemet krävs i vissa fall en ny fördel- ning av tillgångar och skulder. En mangårdsbyggnad som bebos av ägaren skall således inte längre ingå i näringsverksamheten (jfr 5 & KL). En sådan byggnad med tillhörande tomtmark hänförs i stället till inkomstslaget kapi- tal. Är lantbruksegendomen belånad och kan det inte utredas hur stor del av skulderna som belöper på resp. förvärvskälla måste en fördelning av skul- derna göras. Vid fördelningen bör särskilt punkt 2 sjätte stycket av anvis- ningarna till 3 och 4 äs lagen om statlig förmögenhetsskatt kunna vara vägle— dande. En schablonmässig fördelning bör således göras med ledning av vår- det på bt.)stadsbyggnaden och tomtmarken jämfört med värdet av samtliga tillgångar i ft'irvärvskällan.
Ett exempel får illustrera.
Anta att taxeringsvärdet på en jordbruksfastighet är 600000 kr. varav 200 000 kr. belöper pä bostadsbyggnadsvärde och tomtmark. Vid beskatt— ningsårets ingång finns andra tillgångar i verksamheten (kassa. lager. inven- tarier etc.) på 300 000 kr. Tillgångarna uppgår sammanlagt till 900 000 kr. Skulderna antas uppgå till I milj.kr. Av skulder och skuldräntor skall så stor del hänföras till inkomstslaget kapital som värdet på bostadsbyggnad och tomtmark utgör i förhållande till värdet av samtliga tillgångar i förvärvskäl- lan. dvs. (200 000/900 000=) 22 % hänförs till inkomstslaget kapital och 78 '.34: till näringsverksamhet. Av skulderna hänförs alltså 780 000 kr. till nä- ringsverksamheten.
Vid beräkning av kapitalunderlagct (jfr kommentaren till 6 &) är värdet på tillgångarna totalt 580 000 kr. (70 % av 400 ()()0 kr. — taxeringsvärdet på lantbruksenheten exkl. bostadsbyggnads- och tomtmarksvärde — samt övriga tillgångar om 300000 kr.). Kapitalunderlaget blir således minus 200 000 kr.
Den teknik som nu beskrivits kan även tillämpas vid bestämmande av i vilken omfattning i näringsverksamheten upptagna lån använts för att an- skaffa tillgångar som i survhänseende inte hänförs till näringsverksamheten.
Huruvida en bostad skall räknas som privatbostad eller näringsfastighet skall för varje kalenderår bestämmas på grundval av förhållandena vid ka- lenderårets utgång (jfr 5 & sista stycket KL). Eftersom kapitalunderlagct för fysiska personer beräknas med utgångspunkt från förhållandena vid beskatt- ningsårets ingång kommer händelser under året inte att påverka kapitalun- derlaget. I fall med brutna räkenskapsår— vilket kan förekomma undantags- vis — får bedömningen göras med hänsyn till förhållandena vid utgången av det kalenderår som avslutats närmast efter räkenskapsårets ingång.
Bestämmelsen ifetnte stycket innebär att man för de enskilda näringsid- karnas del tar hänsyn till på näringsverksamheten belöpande fordran eller skuld avseende skatt och avgifter endast när det är fråga om skogsvårdsav- gift. statlig fastighetsskatt eller mervärdeskatt.
55
[första stycket 1 finns en särskild värderingsregel för omsättningsfastigheter. Att regeln behövs hänger samman med att avdrag för värdeminskning kan medges för sådana fastigheter trots att de utgör lager.
Enligtförsta stycketZ skall lager och kundfordringar tas upp till de värden sotn gäller vid inkomsttaxeringen. Inventarier m.m. (inkl. mark- och bygg- nadsinventarier) tas enligt första stycket 3 upp till skattemässiga restvärden.
Anläggningsfastigheter tas enligt första stycket 4 upp till anskaffningsvär- det reducerat med avdrag för värdeminskning på byggnader och markan- läggningar. skogsavdrag m.m.
Aktier och andelar i ekonomiska föreningar tas enligt första stycket 5 upp till anskaffningsvärdet såsom det definieras enligt genomsnittsmetoden i 27 ä 2 mom. första stycket SIL. Andelar i utländska företag tas upp till 65 % av detta värde. Enligt första stycket 6 skall även andra tillgångar som avses i 27 ä 1 mom. SIL än aktier och andelar tas upp till det enligt genomsnittsme- toden bestämda värdet. Är det fråga om optioner m.m. avseende andelar i utländska företag tas tillgängen upp till 65 % av detta-värde.
Anläggningstillgängar i form av fordringar m.m. tas enligt första stycket 7 upp till anskaffningsvärdet. .
I andra stycket finns en regel av övergängskaraktär. Regeln innebär att som anskaffningsvärde för anläggningsfastigheter i stället får användas viss del av det för år 1991 gällande taxeringsvärdet. Vid användning av taxerings- värdealternativet skall hänsyn tas till värdeminskningsavdrag och liknande avdrag som medgetts vid 1982—1991 års taxeringar om avdragen för är räknat uppgått till minst 10 % av denna del av taxeringsvärdet. Eftersom del av tax- eringsvärdet anses utgöra anskaffningsvz'irdc följerav första stycket 4 att vär- deminskningsavdrag och liknande avdrag vid 1992 års taxering och senare i sin helhet skall minska det angivna värdet.
Enligt tredje stycket skall jämkning göras om marknadsvärdet på byggna- der. mark och markanläggningar inte överstiger 75 % av värdet enligt alter- nativregeln efter värdeminskningsavdrag m.m. Jämkning kan bli aktuell om en inte oväsentlig del av taxeringsvärdet är att hänföra till inventarier. Be- stämmelsen kan också användas i andra fall t.ex. om fastighetens värde minskat till följd av brand eller av andra orsaker.
Av fjärde stycket följer att med värdeminskningsavdrag avses även belopp varmed ersättningsfond. investeringsreserv. investeringsfond e.d. tagits i an- språk. Vid värdering enligt första stycket 1 och 4 och alternativregeln enligt andra stycket skall alltså anskaffningsvärdet minskas med den del av utgiften som täckts av det ianspråktagna beloppet.
Enligt 2 s" 4 mom. åttonde stycket SIL får avdrag för förlust inte göras vid koncerninterna avyttringar av fastigheter. aktier m.m. Det förvärvande före- taget övertar alltså det ingångsvärde som gällde för det övertagande företa- get. Av detta följer ocksä att det förvärvande företaget övertar det överlå— tande förelagets kapitalunderlag avseende egendomen. Avyttringen leder alltså till ett minskat kapitalunderlag för det överlåtande företaget och ett i . samma mån ökat kapitalunderlag för det förvärvande företaget. Motsva- rande gäller vid sådana fusioner som avses i 2 ä—l mom. SIL. Någon uttryck- lig bestämmelse om detta har inte ansetts nödvändig.
65
Värderingen av tillgångar hos fysiska personer och dödsbon skall enligt första stycket ske med tillämpning av bestämmelserna i 5 &" utom såvitt avser fastigheter. Eftersom vinst vid försäljning av näringsfastigheter beskattas i inkomstslaget kapital skall sädana fastigheter — om de inte utgör omsätt- ningstillgångar — tas upp till ett reducerat värde.
Enligt andra stycket tas fastigheter upp till 70 '.71 av de i 5 & första stycket 4 angivna värdena. Därmed avses 70 % av anskaffningsvärdet efter avdrag för medgivna värdeminskningsavdrag. Har byggnad övergått från att vara privatbostad till att vara näringsfastighet skall anskaffningsvärdet minskas med värdeminskningsavdrag med 1.5 % av anskaffningsvärdet för varje be- skattningsår byggnaden utgjort privatbostad (jfr punkt () åttonde stycket av anvisningarna till 23 % Kl.). Även vid tillämpning av alternativregeln i 5 & andra stycket 1— 3 skall värdet reduceras till 70 '.f'n. Lantbruksenheter får tas upp till 70 procent av den del av taxeringsvärdet som inte avser privatbostad.
Vidare skall lwstadsrätteris.k. äkta bostadsrättsföreningar och liknande till- Prop. 1989/901110 gångar som ingår i nåringsverksamheten — och inte utgör omsättningstill- gångar - tas tipp till ett till 70 % reducerat anskaffningsvär'de. Omsättnings- fastigheter omfattas inte av den i andra stycket angivna begränsningen till 70 Ff'.
I tredje stycket finns en särskild regel för behållning på skogskonto och upphovsmannakonto. Den innebär att hälften av behållningen räknas som tillgång vid beräkning av kapitalunderlagct. Någon prövning av om medlen är avsedda för näringsverksamheten behöver inte göras (av punkt 3 av över- gångsbestämmelserna framgår att motsvarande gäller för medel på uppfin- narkonto).
7.5
löneutulerlaget definieras på samma sätt som underlaget för avsättning till resultatutjämningsfond enligt nuvarande 41 d & KL. För fysiska personer och dödsbon gäller att beräkning skall göras på grundval av lönekostnaderna i l't'firvärvskällan.
85
lnkomstunderlaget definieras på samma sätt som underlaget för avsättning till den inkomstlmserade resuItatutjåmningsfonden enligt nuvarande 41 d &? KL. Även här gäller att beräkning skall göras i förvi'irvskällan. Av definitio- nen följer att :"tterföring av föregående års survavsättning ingår i underlaget men inte sadan intäkt som enligt punkt "16 av anvisningarna till 22 s' KL på- förs vid negativt kapitalunderlag (räntefördelning).
().ö
Av bestämmelserna framgår att sådana juridiska personer som avses i l ä första stycket l—-5 får göra avsättning antingen på kapitalunderlagct eller lö- neunderlaget. Det är inget som hindrar att företaget ett år beräknar avsätt- ning på kapitalunderlaget och nästa år på löneunderlaget eller vice versa.
Särskilda regler gäller för företag som ingår i en intressegemenskap (jfr kommentaren till 12 å).
I!) så
Fysiska personer och dödsbon får beräkna avsättning till surv antingen på kapitalumlerlaget och löneunderlaget eller på inkomstunderlaget. Avsätt- ning görs i förvärvskällan. Det förhållandet att kapitalunderlagct är negativt hindrar inte att avsättningen beräknas på löneunderlaget.
115
I fråga om handelslmlag gäller särskilda regler.
F.nligt första stycket görs avdraget för avsättning till surv på bolagsnivå. Att dödsbon som behandlas som handelsbolag inte har rätt till avdrag fram- går av l å andra stycket.
.luridiska personer som enligt 1 i inte har rätt till avdrag för surv bör inte
kunna få den förmånen indirekt genom att bilda ett handelsbolag. Därför föreskrivs i andra stycket att rätten till avdrag för surv faller bort om mer än tio procent av bolagets egna kapital eller inkomst belöper på sådana del- ägare.
I tredje stycket anges hur det maximala survavdraget skall beräknas i olika situationer. Skall ingen del av bolagets inkomst beskattas Itos fysiska perso- ner och dt'")dsbon beräknas avdraget enligt bolagsreglerna (kapitalunt'lerlaget belastas inte med någon skatt eftersom skatten betalas av delägarna). Skall å andra sidan ingen del av bolagets inkotnst beskattas hos aktiebolag m.l1. tillämpas reglerna för fysiska personer. Skall slutligen inkomsten beskattas hos båda kategorierna av skattskyldiga beräknas först det maximala avdra- get enligt bolagsreglerna (med avsättning på antingen kapitalunderlaget el- ler löneunderlaget) och det maximala avdraget enligt reglerna för fysiska personer (med avsättning på antingen kapitalunderlaget och löneunderlaget eller på inkomstunderlaget.). Avdraget får inte överstiga det lägre av dessa båda tnaximibelopp.
Vid tillämpningen av tredje stycket måste också reglerna ijj'ärde stycket beaktas. För en enskild näringsidkare ingår andelar i handelsbolagi hans ka- pitalunderlag om andelarna utgör omsättningstillgångar. Hos juridiska per- soner ingår handelsbolagsandelar generellt i kapitalunderlagct. För att und- vika dubbelräkning måste insatskapital i handelsbolaget som belöper på så- dana delägare räknas som skuld vid beräkning av handelsbolagets kapitalun- derlag. Detta gäller även om handelsbolagets sammantagna egna kapital är noll eller negativt till följd av att andra delägare har en negativ kapitalbehåll- ningi bolaget.
Bestämmelserna ifemte stycket är aktuella i de fall att handelsbolaget be- driver flera verksamheter som saknar naturlig anknytning till varandra. I ett sådant fall skall kapitalunderlagct. löneunderlaget och inkornstunderlaget beräknas för alla verksamheterna i bolaget. Bolaget kan emellertid inte helt fritt fördela survavdraget vid inkomstberäkningen för verksamheterna.
Ett — i och för sig inte särskilt realistiskt — exempel fär illustrera.
Anta att bolaget bedriver verkstadsrörelse. jordbruk och kapitalförvalt- ning. Dessa verksamheter beskattas hos delägarna i olika förvärvskällor (i inkomstslaget näringsverksamhet). Anta vidare att avdrag yrkas för avsätt- ning på kapitalunderlaget. att kapitalunderlaget för bolaget är 1 000 och att avdrag yrkas med maximalt belopp (300). att kapitalunderlagct före reduk- tionen enligt fjärde stycket är 1 200 (delägande aktiebolag har en kapitalbe- hållning om 200 i bolaget) och att en beräkning av kapitalunderlaget för de olika verksamheterna separat ger till resultat 900 (verkstadsrörelsen). — 150 (jordbt'uksrörelsen) och 450 (kapitalförvaltningen). Bestämmelserna i femte stycket innebär att — inom ramen för det sammanlagda avdraget om 300 — högst (30 '.??- av 900 =) 270 av avdraget får hänföras till verkstadsrörelsen. högst (30??? av 450 =) 135 till kapitalförvaltningen och att inget avdrag får hänföras till jordbruket.
12.5
Här finns särskilda bestämmelser för företag i intressegemenskap. Dessa be- stämmelser är nödvändiga för att företagen inte skall få större sammanlagt
7—11
avdrag än om företagen hade utgjort ett enda företag.
Enligtföm'ta stycket tillämpas bestämmelserna i paragrafen ont-något före- tag i intressegcmenskapen yrkat avdrag för avsättning på kapitalunderlagct enligt 9 ä. Definitionen av begreppet intressegemenskap är hämtad från nu- varande punkt 2 sjunde stycket av anvisningarna till 41 & KL. Vad som till-
kommit är en precisering av den tidpunkt som skall vara avgörande för be- ' dötnningcn av om intressegemenskap föreligger eller ej. De företag som om- fattas av definitionen är sådana juridiska personer som enligt första stycket 1—5 har rätt till avdrag för survavsättning. handelsbolag samt förvaltnings- företag.
Av andra stycket följer att om ett företag i intressegemenskapen har yrkat avdrag för avsättning på kapitalunderlaget får övriga företag inte avdrag för avsättning på löneunderlaget. Beroende på de särskilda reglerna för behand- ling av negativa kapitalunderlag (jfr kommentaren till fjärde stycket) skall varje företag beräkna sitt kapitalunderlag oavsett om avdrag yrkas för av- sättning eller ej.
I Iredje stycket finns en särskild regel för beräkning av kapitalunderlagct när ett företag (här kallat moderföretaget) innehar andelar i en utländsk juri- disk pcrson som i sin tur — direkt eller indirekt — innehar aktier eller andelar i ett eller flera svenska företag (här kallat dotterföretag). Kapitalunderlaget i det svenska tnoderföretaget beräknas på följande sätt. Som skuld tas upp ett belopp motsvarande kapitalunderlaget i dotterföretaget — eller summan av kapitalunderlagen om det är fråga om innehav i flera företag — till den del beloppet överstiger 35 %: av värdet av moderföretagets andelar i den ut- ländska juridiska personen. Som skuld tas inte upp ett större belopp än 65 %- av värdet av dessa andelar. Skulden kan således aldrig överstiga den del av andelarna som får tas upp som tillgång vid beräkning av moderföretagets ka- pitalunderlag. '
Ett exempel far illustrera
Det svenska moderföretaget A har andelar i det utländska företaget B. Anskaffningsvärdet för andelarna — definierat enligt genomsnittsmetoden — är 450 000 och vid beräkning av kapitalunderlagct tas andelarna tipp till 292 500. Förtaget B äger aktier i det svenska dotterföretaget C som har ett kapitalunderlag på 500 000. Kapitalunderlaget i C (500 000) — 35 %- av vår- det på A:s andelar i B ( 157 500) är 342 500. Detta belopp överstiger 65 % av värdet på A:s andelar i B och vid-beräkning av kapitalunderlaget i A tas som skuld upp "292 500.
lin utländsk juridisk person sotn bedriver verksamhet i filialform i Sverige har enligt 1 s" första stycket 5 rätt till avdrag för survavsättning. Har ett svenskt moderföretag andelar i ett utländskt företag som i sin tur driver filial- verksamhet i Sverige skall bestämmelsen tillämpas även på sådan verksam- het.
Fjiirde stycket innehåller särskilda regler för behandlingen av negativa un- derlag (skulderna överstiger tillgångarnas skattemässiga restvärden). Ett ne- gativt kapitalunderlag kan t.ex-. uppkomma som en följd av att länefinansie-
Prop. 1989/90:11()
rade aktier i dotterbolag inte får räknas in i kapitalunderlagct (jfr 3 5 andra stycket 1). '
Företag med negativt underlag skall ta upp en intäkt vid taxeringen mot- svarande 30 procent av underlaget multiplicerat med 70% av statslåneräntan vid beskattningsårets utgång. Det negativa underlaget och därmed intäkten reduceras i den mån ett positivt underlag överförts från något annat företag inom gruppen. Har en sådan överföring skett minskar givetvis det positiva underlaget i det givande företaget. En förutsättning för att en sådan överfö- ring skall godtas är att såväl det givande som mottagande företaget redovisar överföringen öppet vid samma års taxering (jfr reglerna om koncernbidrag). Effekten av en överföring är att det negativa underlaget inte beskattas till den del det "täckts" av ett positivt underlag. Det företag som avstått sitt posi- tiva underlag (det givande företaget) kan inte göra avsättning på den del av underlaget som ('")verförts.
Ett exempel får illustrera.
Anta att A är moderföretag till B. 1 A:s balansräkning finns på tillgångssi- dan aktier i B (1 000 000) och på skuldsidan län (900 000) och aktiekapital (100 ()00). Kapitalunderlaget är alltså — 900 000. B:s kapitalunderlag är 2 000 000. Av fjärde stycket följer att A skall ta upp en intäkt om (7 % av 30 '.:f-i- av 900 000=) 18 900 (om statslåneräntan antas vara 10 %). B har emel- lertid möjlighet att överföra 900 000 av sitt kapitalunderlag. A tar i så fall inte upp någon intäkt och B kan beräkna avsättning på I 100 000.
Skulle koncernens sammantagna underlag (summan av de positiva och ne- gativa underlagen) vara negativt får ett motsvarande belopp behandlas som ett positivt underlag. Detta belopp kan användas endast för att täcka befint- liga negativa kapitalunderlag. Det kan inte läggas till grund för survavsätt- ning. Beloppet skall hänföras till det företag som har det högsta negativa underlaget. Detta företag kan i sin tur överföra hela eller del av beloppet för att täcka negativa kapitalunderlag i andra företag. Innebörden av bestäm- melsen är att negativa kapitalunderlag skall beskattas endast om de motsva- ras av positiva underlag i andra företag. För regelns tillämpning krävs att företagen visar att koncernens sammantagna underlag är negativt.
Ett exempel:
Moderföretaget A har ett negativt kapitalunderlag på 1 milj. Dotterföre- taget B har ett kapitalunderlag på 500 000. dotterföretaget C ett kapitalun- derlag på 400 000 och dotterföretaget D ett negativt kapitalunderlag på 200 000. Koncernens sammantagna kapitalunderlag är — 300 000. Vid be- skattning av det negativa kapitalunderlagct i A skall koncernens negativa underlag på 300 000 behandlas som en "pluspost" och A tar upp en intäkt på - (71.3? av 30 % av 700 000=) 14 700 (om statslåneräntan antas vara 10 %). D tar upp en intäkt på (7 % av 30 ”a av 200 000=) 4 200.
A kan i stället överföra del av "plusposten" på 300 000 till D som då inte tar upp någon intäkt. För A beräknas en intäkt på (7 % av 30 %: på 900 000=) 18 900.
De särskilda reglerna för koncerner kan medföra särskilda hanterings- problem för skattemyndigheterna. Har ett företag i en koncern i deklaratio- nen framställt yrkande orn avdrag för avsättning till L-surv och ändras detta yrkande senare till ett yrkande om avdrag för avsättning till K-surv krävs
bl.a att övriga koncernföretag använder reglerna för K-surv. Det innebär att företag med negativa kapitalunderlag skall ta upp en intäkt. Beslut om om- prövning till (len skattskyldiges nackdel får meddelas inom ett år efter ut— gången av taxeringsåret. Att ett företag med negativt kapitalunderlag även efter utgången av denna tid normalt kan beskattas genom eftertaxering för ett negativt underlag följer av f(")rslaget till 4 kap. 17 5 första stycket 3 den nya taxeringslagen (jfr prop. 1989/90:74 s. 314). Ett beslut kan vanligen inte anses vara uppenbart oskäligt om det föreligger intressegemenskap mellan de skattskyldiga.
Enligt l & andra stycket har förvaltningsföretag inte själva rätt att göra survavsättning. Såsom begreppet intressegemenskap definierats i första stycket omfattas dock förvaltningsf('.')retagen av reglerna för beskattning av negativa underlag. Ett förvaltningsförctag med ett negativt underlag skall därför ta upp en intäkt i den mån det negativa underlaget inte täckts av ett positivt underlag från ett annan företag. Har förvaltningsföretaget ett beräk- nat positivt underlag får det överföras till ett företag med negativt underlag.
Av femte stycket framgår hur reglerna skall tillämpas på handelsbolag. Reglerna avviker något från de som beskrivits tidigare. Intäkten beräknas för det eller de företag som beskattas för handelsbolagets inkomst under för- utsättning att företaget (företagen) ingåri intressegemenskapen. Beskattas del av handelsbolagsinkomsten hos personer utanft'”)r intressegemenskapen reduceras intäkten i motsvarande mån. Av definitionen av begreppet intres- segemenskap i första stycket följer att någon intäkt aldrig beräknas för en delägare sotn är fysisk person eller dödsbo.
[3 #
Skatteutjämningsreserv får övertas vid sådan fusion som avses i 2 s' 4 mom. första stycket SIL. Vid sådant övertagande skall föregående år's survavsätt- ning i det överlåtande företaget återföras i det övertagande företaget.
145
ltcrtninologiskt hänseende knyter bestämmelserna i survlagen an till beteck- ningarna i K1. och SlL.
15 (N'
Juridiska personer som avses i I & första stycket 1-5 och som yrkar avdrag för survavsättning skall enligtförsta stycketi självdeklaration lämnade uppgifter som behövs för att beräkna underlaget.
I andra stycket regleras skyldigheten att lämna de uppgifter som behövs för att ta ställning till om intressegemenskap föreligger mellan det ifrågavarande företaget och annat eller andra företag. Skyldigheten att lämna uppgifter an- gående l'rågan om intressegemenskap ft'")religger omfattar även förvaltnings- företag (jfr 12 s' första stycket). Motsvarande gäller även för handelsbolag (jfr 2 kap. 25 & lagen ( 1990:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter).
lös'f
Fysiska personer och dödsbon kan träffas av räntefördelning. Skyldighet fö- religger' därför att lämnade uppgifter som behövs för att beräkna kapitalun- derlaget. Uppgiftsskyldigheten omfattar därutöver inkomstunderlaget eller löneunderlaget om avdrag för avsättning beräknats på något av dessa under- lag.
Övergångsbestämmelser punkt 1
Lagen tt'äder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering.
punkt 2
1nvesteringfonder och liknande fonder som kan förekomma övergångsvis skall vid beräkning av kapitz'tlunderlaget enligt 3. och 4 åå betraktas som skul- der. punkt 3
Behållning på uppfinnarkonto får till hälften räknas sotn tillgång vid beräk- ning av kapitalunderlaget.
punkterna 4—5
Avskattning av resultatutjämningsfond. avsättning till internvinstkonto och reserver i lager och pågående arbeten som kan finnas vid ("övergången till det nya systemet regleras i lagen om återföring av obeskattade reserver. Enligt denna lag fastställs ett uppskovsbelopp som skillnaden mellan de obeskat- tade reserverna och den survavsättning företaget gjort.
Vid återföringen av dessa reserver och fastställande av uppskovsbeloppet får reserverna räknas in i kapitalunderlagct med 85 ',7-2- för juridiska personer och med 75 '.l-f- för fysiska personer som väljer avsättning till kapital- och lö- nebaserad reserv (för fysiska personer som beräknar avsättning på inkomst- underlaget räknas de återft'fwda reserverna i sin helhet in i underlaget).
Underlaget för surv utgörs av företagets beskattade egna kapital. För juri- diska personer ligger en latent skatteskuld på 30 % i de obeskattade reser- verna. Detta skulle tala för att enbart 70 % av reserverna skulle medräknas i survunderlaget. Beräkningar visar dock att detta skulle ge en ojämn av- skattningsprofil — i förhållande till den avsedda med 25 % per år — med för högt skatteuttag det första". det tredje och det fjärde året och ett för lågt skat- teuttag det andra året. Om å andra sidan de obeskattade reserverna i sin hel- het räknas in i underlaget blir förhållandet det motsatta med bl.a. ett för högt skatteuttag det andra året. Detta resultat följer av att survunderlaget i båda fallen kommer att variera mellan olika är under avskattningsperioden.
Det sammanlagda avskattningsbeloppet för hela perioden är oberoende av vilken modell som väljs. Problemet gäller periodiseringen. Därutöver kommer det fastställda uppskovsbeloppet — om man väljer extremerna
70-eller 100 % — att ge en felaktig bild av storleken på skatt som faktiskt kommer att betalas. Beräkningar visar att avdrag för halva den latenta skat- teskulden — dvs. med 15 % av gamla reserver — på ett tillfredsställande sätt löser såväl periodiseringsproblcmet som denna missvisning.
Det förhållande som framhållits ovan gäller även för fysiska personer. Den latenta skatteskulden uppgår härtill 50 % — för fysiska personer som enbart betalar kommunalskatt. Även här är det motiverat att i survunderlaget med— räkna hälften av den latenta skatteskulden — 25 % — i de återförda reser- verna.
Det uppskovsbelopp som redovisas vid utgången av det närmast före- gående beskattningsåret. dvs. efter avdrag för den del av beloppet som före- gående år återförts till beskattning. räknas in i survunderlaget med 70 % för juridiska personer och med 50 % för fysiska personer (däremot skall det uppskovsbelopp som redovisas vid beskattningsårets utgång inte påverka be- räkningen av underlaget). l-lär beaktas hela den latenta skatteskulden. Det innebär att den successiva överföring av uppskovsbeloppet till skatt och re- dovisat eget kapital som sker under avskattningsperioden inte inverkar på survavsättningens storlek.
Vid beräkning av kapitalunderlagct enligt 3 & skall årets inkomstskatt be- räknas schablonmässigt (jfr kommentaren till 3 5). I underlaget för beräk- ning av schablonskatt skall inte ingå de obeskattade reserver som skall åter- föras till beskattning. inte heller den del av uppskovsbeloppet som tas upp till beskattning.
punkt 6
Vid beräkning av kapitalunderlagct för fysiska personer och dödsbon finns en bestämtnclse som skall förhindra att negativa kapitalunderlag vid över- gången ger upphov till räntefördelning. Redovisas ett negativt kapitalunder- lag vid 1992 års taxering får ett motsvarande belopp minskat med fribeloppet enligt reglerna om räntefördelning i punkt 16 av anvisningarna till 22 & KL behandlas som en övergångspost vid 1992—1999 års taxeringar.
1 andra stycket anges hur övergångsposten skall beräknas om den skatt- skyldige har flera f("irvärvskällor avseende enskild näringsverksatnhet.
Ett exempel får illustrera.
Anta att den skattskyldige har tre förvärvskällor. A—C. i vilka kapitalun- derlaget är + 300 000. —100 000 och —400 000. Det sammanlagda kapitalun- derlaget är således —200 000. Därav belöper 1/5-dc1 eller 40 000 på B och 4/5- delar eller 160 000 på C. Beloppet skall reduceras med 50 000 motsvarande fribeloppet. Den skattskyldige kan välja hur han vill fördela fribeloppet.
Vid beräkning av kapitalunderlagct vid 1992 års taxering skall andra fas- tigheter än omsättningsfastigheter enligt tredje stycket tas upp till det högsta av de värden som anges i 6 & andra stycket. dvs. det högsta av värdena enligt 5 5 första stycket 4 eller 5 5 andra stycket (i båda fallen efter att värdena reducerats till 70 %).
Bestämmelserna i första—tredje styckena gäller inte vid beräkning av kapi- talunderlag i handelsbolag.
punkt 7
Som framgår av punkt 22 av övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i kommunalskattelagen (19281370) gäller övergångsvis särskilda regler när ett handelsbolag avyttrar näringsbetingade aktier m.m. Vinst vid en sådan avyttring beskattas i inkomstslaget kapital om avyttringen sker före ut— gången av är 1991 och — enligt de permanenta reglerna i punkt I tredje stycket sista meningen av punkt 1 av anvisningarna till 22 å KL —i inkomst- slaget näringsverksamhet om avyttringen sker senare. Beräknas handelsbo- lagets kapitalunderlag vid 1992 års taxering enligt reglerna för fysiska perso- ner och dödsbon — dvs. med utgångspunkt i förhållandena vid beskattnings- årets ingång — skall aktierna räknas in i underlaget endast om bolaget allt- jämt innehar aktierna vid beskattningsårets utgång.
12.6. Lagen om återföring av obeskattade reserver
155
Avj'örs/a stycket framgår vilket bokslut som skall ligga till grund för beslutet om uppskovsbelopp. [ stycket anges att uppskov kan medges med beskatt- ningen vid äterföringen av de obeskattade reserverna. I första stycket anges också att bestämmelserna i lagen gäller för såväl fysiska som juridiska perso- ner utom dödsbon som behandlas som handelsbolag.
1 andra stycket definieras de obeskattade reserverna för vilka uppskov kan medges. Därmed avses resultatutjämningsfond. avsättning till internvinst- konto och rescrver i lager och pågående arbeten. Har supplementärrcgel l tillämpats vid lagervärdcringen och har nedskrivning gjorts med ett belopp som överstiger värdet av varulagret vid beskattningsårets utgång utgör även det belopp som avsatts till lagerregleringskonto en obeskattad reserv. Med lager avses även skadeförsäkringsföretags. bankers och andra finansiella fö- . retags värderegleringskonton. Vad gäller lager och pågående arbeten skall den faktiska värderingen vid — i normalfallet — 1991 års taxering jämföras med det värde som skulle ha godtagits om man vid denna taxering tillämpat de regler som gäller vid 1992 års taxering.
När det gäller 1ivförsäkringsföretagen innebär bestämmelsen att de reser- ver som påverkat beskattningen hos företaget — dvs. K-försäkringsdelen — omfattas av de särskilda avskattningsreglerna.
I tredje stycket anges att särskilda regler gäller för de finansiella företagen.
25
Av paragrafen framgår att ett beslut om uppskovsbelopp är en del av in- komsttaxeringen. Uppskovsbelopp skall bestämmas vid 1992 års taxering el- ler. om företaget inte taxeras det året. vid 1993 års taxering. Ett uppskovsbe- lopp skall bestämmas även om företaget väljer att återföra hela beloppet vid 1992 års taxering. Även för banker m. fl. beslutas om uppskov. 'En särskild bestämmelse finns om handelsbolag. Eftersom delägarbeskattning gäller har särskilt föreskrivits att uppskovsbeloppet skall avse bolaget. Bestämmelsen innebär att uppskovsbeloppet hänförs till bolaget och att beskattning sker
genom, att bolagets resultat under ifrågavarande är påverkas av återfört upp- skovsbelopp före resultatfördelning på delägarna. Uppskovsbeloppet kom- mer härigenom att proportioneras på delägarna i förhållande till deras andel i handelsbolagets resultat. Detta innebär också att uppskovsbeloppet följer andelen och inte delägaren. Vid t.ex. avyttring av andelen kvarstår ingen skyldighet för delägaren att svara för framtida uppskovsbelopp.
Rätten till lagernedskrivning begränsades för bl. a. aktiebolag genom lag- stiftning under hösten 1989 (prop. 1989/90:50, SkUl()_ SFS 1989:1021). Änd- ringen kan få vissa konsekvenser för ett aktiebolag som tillsammans med en fysisk person är delägare i ett handelsbolag. Skatteutskottet påpekade (SkU 10 s. 94 f) att om handelsbolaget gjort lagernedskrivning enligt de reg- ler som gäller för fysiska personer så måste'överskjutandc belopp återläggas i aktiebolagets deklaration. Senast när hela lagerreserven återförs—och upp- skovsbeloppet beslutas — bör aktiebolaget få avdrag med motsvarande be- lopp. ' '
359
Uppskovsbeloppet är skillnaden mellan de obeskattade reserverna och — i förekommande fall — avdrag för årets survm'sättning. Följaktligen ingåri av- dragsposten även den del av survavsättningen som kan "sägas utgå på årets vinst (K-surv för juridiska personer). förändringen i lönesumtnan under året (L-surv för fysiska och juridiska personer) eller på årets nettointäkt (l-surv för fysiska personer).
Förfarandet innebär dels att den del av uppskovsbeloppet som får fördelas blir mindre än om avdragsposten reducerats med denna del av survavsätt- ningen. dels att i praktiken skattebetalningarna blir något högre det första året. Detta kompenseras dock genom att skatte'betalningarna under återsto— den av avskattningsperioden blir något lägre. En korrigering med en seha- blonmässigt beräknad survavsättning grundad på årets resultat (_K-surv och l-surv) eller på förändringen i lönesumma (L-surv för fysiska och juridiska personer) skulle vidare medföra tekniska komplikationer där olika regler skulle behöva tillämpas för olika slag av skattskyldiga.
49'
Av paragrafen framgår att uppskov med beskattningen skall medges först efter yrkande. Sådant uppskov medges endast icke-finansiella företag.
59"
Av första stycket följer att företaget kan fördela beskattningen av uppskovs- beloppet vid 1992 — 1995 års taxeringar med lägst 25 % per år. Företaget kan tidigarelägga — men inte senarelägga - beskattningen i förhållande till detta schema.
Fysiska personer behöver enligt andra stycket inte ta upp någon del av be- loppet vid l992 års taxering. (_)m fysiska personer ingår som delägare i han- delsbolag behöver bolaget vid 1992 års taxering inte ta upp den del av upp- skovsbeloppet som belöper på de fysiska personerna. Utnyttjas denna möj- lighet gäller vid följande års taxeringar bestämmelserna i första stycket. Det
Prop. 1989/901110
innebär bl. a. att minst 50 % av uppskovsbeloppet skall tas tipp vid 1993 års taxering.
'l'redjc stycket reglerar den situationen att ett företag inte taxeras ett år. t.ex. till följd av att räkenskapsåret förlängts. I sådana fall tas vid den därpå
'
följande taxeringen ut ett tillägg om 10 Cr. Tillägget beräknas på det upp- skovsbelopp som enligt första stycket lägst skttlle ha tagits upp till beskatt-- ning vid taxeringen få'iregående år (jfr exempel i avsnitt 8.13. 1 ). Eftersom fysiska personer inte behöver ta tipp någon del av uppskovsbeloppet vid 1992 års taxering utgår inte något tillägg vid 1993 årsltaxering.
lfjiirdestyckcl finns regler för det fall att förvärvskällan upphör. Huvudre- geln är att återstående del av uppskovsbeloppet omedelbart skall tas upp till beskattning. Ett undantag från denna princip gäller om en fysisk person överför sin näringsverksamhet eller driften av denna till ett aktiebolag. För att sådan överföring skall medges bör förutsättningarnz't vara sådana att möj- lighet ft'öreligger att föra över tillgångar till skattemässiga restvärden till ak— tiebolaget utan att uttagslmskattning kommer i fråga. 1 lagtexten har villko- ret formulerats så att intressegemenskap skall föreligga mellan den fysiska personen och aktiebolaget. Beskattning av uppskovsbeloppet träffas hos ak- tiebolaget av bolagsskatt om 30 '."i och inte av progressiv inkomstskatt och avgifter som fallet är vid återföring hos egenföretagare. Bestämmelsen är formulerad så att den ger möjlighet för ägaren av en jordbruksfastighet att behålla själva fastigheten i egen ägo medan övriga tillgångar och skulder förs över till den juridiska personen.
Enligt j'cmtc stycket skall återstående del av uppskovsbeloppet återföras till beskattning när ett dödsbo övergår till att beskattas enligt reglerna för handelsbolag.
(H*
För de finansiella företagen gäller att uppskov sker vid debiteringen av preli- minär och slutlig skatt. Reglerna gäller för samtliga finansiella företag som kommer att lyda under kapitaltåckningsregler utom h_vpoteksinstituten samt SBAB. .
Av andra stycket framgår att hela"uppskovsbeloppet tas upp till beskatt- ning vid 1992 eller — om företaget inte taxeras detta år —- vid 1993 års taxering. Debitering av preliminär och slutlig skatt på uppskovsbeloppet sker dock un- der en fyraårsperiod som om skatten belöpte på beskattningsår som taxeras 1992 — 1995. Vid beräkning av den skatt som kan anses belöpa på uppskovs- beloppet fårvid 1992 — eller i vissa fall 1993 — års taxering en proportionering av den totala skatten göras på uppskovsbeloppet resp. övrig inkomst. Någon valfrihet att tidigarelägga skattebetalningcn finns inte.
75
Den skattskyldige bör ha rätt att välja om uppskovsbeloppet (inkomstbelop- pet) skall behandlas som förmånsgrundande inkomst eller ej (avsnitt 5.6). I, det förra fallet tas fulla egenavgifter ut och i det senare fallet endast särskild löneskatt. Sådan valrätt blir givetvis aktuell endast om inkomstbeloppet in- går i förvärvskälla där inkomsten i övrigt är förmänsgrundande och underlag
Prop. 1989/902110
för fulla egenavgifter. 1 det fall det rör sig om en passiv näringsverksamhet eller den skattskyldige på grund av sin ålder skall betala endast särskild löne- skatt gäller detta naturligtvis också i fråga om det här aktuella inkomstbelop- pet.
Regeln har utformats så att inkomstbeloppet i de fall en valmöjlighet före- ligger blir förmänsgrundande och underlag för fulla egenavgifter endast om den skattskyldige framställer yrkande om detta.
Hänvisningar till S12-6
12.7. Lagen (1989:1046) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Ändringen föranleds av att basbeloppet skall beräknas med utgångspunkt från prisläget i oktober i stället för november (avsnitt 4).
12.8 Lage-n (1962:381) om allmän försäkring 3 kap.
_79'
Ändringarna iförsta styckets inledning och i andra och tredje styckena kom— menteras i specialmotiveringen till 2 kap. 3 & SAL. [ första stycket har också tagits in en regel om att vissa ersättningar från fåmansföretag m.m. inte skall anses som inkomst av anställning. Soci'alavgifter eller särskild löneskatt skall därför inte heller tas ut på sådana ersättningar. Därjämte har i andra stycket justeringar skett med hänsyn till den nya indelningen i inkomstslag.
Ztlå
Ändringen kommenteras i specialmotiveringen till 11 kap. 3 s 11 kap.
29"
Ändringarna iförsta styckets inledning kommenteras i specialmotiveringen till 2 kap. 3 % SAL. Vidare har tagits in en regel om att vissa ersättningar från fåmansft'jretag m. m. inte skall anses som inkomst av anställning. [ en ny punkt. q. har tillfälliga förvärvsinkomster tagits upp. Denna punkt kom- menteras i specialmotiveringen till 3 5.
ut
[första stycket har — med anledning av den nya indelningen i inkomstslag vid taxeringen — punkterna a och b sammanförts.
I den nya punkten b — samt 2 s första stycket q — avses sådana tillfälliga inkomster som skall redovisas under inkomst av tjänst. Det kan vara fråga om priser från fiske- eller kunskapstävlingar eller vinster från deltagande i reklamtävlingar. Hit hör även olika inkomster av hobbyverksamhet. även om dessa kan vara mer varaktiga. Alla dessa avser ersättningar för utfört arbete. antingen i egen regi eller inom ramen för annans verksamhet. 1
många fall kan det inte anses vara fråga om arbete för någon annans räkning.
Tanken är att sådana inkomster skall inräknas i underlaget för socialavgif- ter eller särskild l(.')neskatt. Beroende av mottagarens ålder skall antingen fulla avgifter eller endast särskild löneskatt utgå. I den mån mottagaren inte fyllt 65 år skall sålunda beräkning av pensionsgrundade inkomst göras för hon om . .
Avgörande för om sådana tillfälliga förvärvsinkomster skall räknas som inkomst av anställning eller sotn inkomst av annat förvärvsarbete är om de kan härledas ur ett uppdragsförhållande eller inte.
Lagrådet har anfört att denna princip för gränsdragningen mellan de två inkomstslagen och därmed mellan de två olika avgiftssystemen inte kommit till uttryck i författningsförslagen.
Den nya punkten b samt 2 s första stycket q tar som nyss nämnts endast sikte på sådana tillfälliga inkomster som skall beskattas i inkomstslaget tjänst. När ett anställnings- eller uppdragstagarförhållande kan anses före- ligga skall ersättningarna i avgiftshänseende behandlas som anställningsin- komstcr. Om den prestation som utgör grund för ersättningen inte kan anses ha skett inom ramen för någon annans verksamhet utan är självständigt be- driven skall ersättningen i avgiftshänseende behandlas som inkomst av an- nan ft'fn'värvsverksamhet. För att klargöra denna uppdelning har i förhål- lande till lagrådsremissens förslag viss omformulering gjorts i de nämnda be- stämmelserna.
Som anförts i allmänmotiveringen (avs. 5.6.2) bör när ersättningar som skall beskattas som inkomst av tjänst betalas ut av en person bosatt utom- lands eller utländsk juridisk pcrson. som inte är att anse som arbetsgivare. socialavgifter eller särskild löneskatt tas ut i form av egenavgifter. För att detta syfte skall uppnås krävs en komplettering av lagrådsremissens lagför- slag. Regler med den nu nämnda innebörden har därför tagits in i första stycket e i förevarande paragraf och i 3 kap. 2 a &.
Avgörande för bedömningen av om inkomst av näringsverksamhet skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete och därmed bli förmånsgrun— dande är det ställningstagande som görs vid taxeringen. Nägon särskild be- dömning behöver således inte som för närvarande göras vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten. Till följd härav utgår nuvarande andra och fjärde styckena.
Slutligen har ett tillägg gjorts i det nya andra stycket om att vissa ersätt- ningar från fåmansföretag m.m. inte skall räknas som inkomst av annat för- värvsarbete.
12.9 Lagen (1981 :691) om socialavgifter 1 kap.
[#
1 paragrafen har ett tillägg gjorts som erinrar om att SAL också tillämpas i fråga om den särskilda löneskatten.
2 kap.
M)"
Förändringen som gjorts i första meningen iförsta stycket syftar till att i kom- bination med de. ändringar som gjorts i 3 kap. 2 åoeh 11 kap. 2 ;" AFL fånga in vissa förmåner och ersättningar som nu faller utanför avgiftsområdet eller där tveksamhet har visat sig föreligga i detta avseende.
Dessa områden avser kostnadsersättningar. vissa förmånstyper. ersätt- ningar på grund av arbete utan anställning eller uppdrag samt avsaknad av förv ärvssy fte .
Kostnadsersättning är en särskild ersättning som betalas ut vid sidan av lönen för att täcka kostnader som arbetstagaren har i tjänsten. Traktaments- och resekostnadsersättning utgör exempel på detta. Kostnadsersättningar skall avskiljas från lön och ingår inte i underlaget för beräkning av arbetsgi- varavgifter.
Någon anledning att förändra denna princip kan inte anses föreligga. Vad som gett upphov till problem är emellertid ett uttalande i förarbetena till lag- stiftningen. prop 1959zl00. s. 86. enligt vilket kostnadsersättningar inte av- sågs grunda pensionsrätt även om de avvägts så att de innefattade en förtäckt lifmeförmån. Detta innebär att först när ersättningen i så hög grad avviker från vad som kan anses som en rimlig kostnad att man klart kan tala om en felaktig rubricering så kan den komma att betraktas som lön.
Regeringsrätten har i några avgöranden tolkat uttalandet så att om ersätt- ningen haft funktion av kostnadsersättning (traktamente) skall beloppet inte grunda avgiftsplikt för arbetsgivaren om arbetsgivarens beräkningsgrunder utgått från gällande kollektivavtal men varit gynnsammare än vad som följer av RSV:s föreskrifter i ämnet.
1959 års uttalande tillkom när avgiftsnivån var väsentligt lägre. Efterhand som denna stigit har arbetstagare och arbetsgivare haft ett gemensamt in— tresse av en utveckling som bl.a inneburit en förskjutning från lön till andra ersättningar. Det vore naturligtvis önskvärt om detta förhållande kunde bringas att upphöra.
Även med beaktande av de nya reglerna för avdrag för ökade levnadskost- nader och resekostnader i tjänsten tordc man få räkna med att förhållandet med ersättningar som utgör ff.")rtäckta löneförmåner kvarstår till viss del. len ny sista mening i första stycket har därför gjorts en koppling till bestämmel- serna i 10 s UBL som medför att med lön i förevarande avseende skall lik- ställas kostnadsersättning som inte enligt nämnda lagrum skall undantas vid beräkningen av preliminär A-skatt.
Det har ibland hävdats att det films vissa förmåner som inte kunnat hän- föras till 'arken lön eller naturaförmån och därför inte omfattas av avgifts- plikt. Som exempel har angivits förvärv från arbetsgivaren av egendom_till underpris. Rättsläget är oklart på denna punkt. Genom detta förslag klar- läggs att även denna typ av förmån skall avgiftsbeläggas.
lnom avgiftsområdet har upprätthållits en strikt krav på att ett arbetsgi- var/arbetstagarförhållande skall föreliggga för att avgift skall tas ut. Med så- dant förhållande likställs doek uppdragsgivar/uppdragstagarförhållande.
Genom hänvisningen i förevarande paragraf till 3 kap. 2 lt" andra stycket AFL likställs med inkomst av anställning ocksä ersättning för arbete som na- gon utfört för nägon annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst. Däremot utgär inte avgifter på ersättningar eller andra förmåner som utgår från någon som är närstående till arbetsgivaren. Genom de föreslagna änd- ringarna i 3 kap. 2 s" utvidgas avgiftsunderlaget till att avse även sådana fall där ersättning utbetalas för utfört arbete utan att anställning eller uppdrag föreligger. Detta innebär också att avgift skall tas ut även om arbetet inte utförts i direkt förvärvssyfte.
4.85
Ändringen iförsm stycket punkt 10 är en följd av att ersättning som avses i 4 5 lagen (19841947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt ar- bete i Sverige blir skattepliktig i sin helhet.
I en ny punkt 12 i första stycket undantas från avgiftsunderlaget vissa er- sättningar m.m. från fåmansföretag. '
Ändringen i tredje stycket är redaktionell och föranleds av att fämansföre- tagsreglerna omarbetats och flyttats.
59'
Med hänsyn till att avgifter enligt förslaget skall betalas på alla ersättningar för utfört arbete. i vart fall i form av särskild löneskatt är undantaget för bidrag till vinstandelsstiftelse inte längre motiverat, varför tredje stycket upp- hävs.
3 kap.
35
I fråga om arbetsgivaravgifter gäller inte några särregler för arbetstagare un- der 16 år. För egenft'.')retagare under 16 år gäller dock att avgifter inte alls tas ut. lnte i något fall är inkomst för denna kategori pensionsgrundande. Däremot finns inte någon begränsning när det gäller sjukpenninggrundande inkomst.
För att skapa likformighet skall även egenföretagare under 16 är betala fulla egenavgifter. Detta har föranlett justeringar i andra och tredje styckena.
59"
Nuvarande andra stycket upphävs eftersom indelningen i aktiv och passiv nä- ringsverksamhet blir avgörande för om fulla avgifter eller särskild löneskatt tas ut.
Hänvisningar till S12-7
12.10. Lagen om särskild löneskatt
1.5
l paragrafens inledning anges storleken av den särskilda löneskatten och att det är en skatt som skall tillfalla staten. Vidare anges underlaget för den sär-
skilda löneskatt som skall betalas av arbetsgivare. Underlaget utgörs av lön och andra förmåner. såsom naturaförmåner. som betalats till arbetstagare sorti vid det aktuella kalenderärets ingång är 65 är eller äldre.
1 andra stycket hänvisas till SAL beträffande bestämmandet av avgiftsun- derlaget. llärav följer bl.a. att ersättningen till en och samme arbetstagare under året skall ha uppgått till minst 1 000 kr. för att särskild löneskatt skall - utgå.
2.5
[ paragrafensj'ömm stycke stadgas att fysisk person och dödsbo varje år skall ' betala särskilt! löneskatt. Underlaget för skatten utgörs i första hand av in- komst av passiv näringsverksarnlret. Hit hör främst inkomster av förmögen- hetsförvaltamle karaktär. Bestämmelserna härom finns i 18 &? Kl.. Bedöm- ningen av om en näringsverksamhet skall anses vara av aktiv eller passiv na- tur görs vid taxeringen.
Särskild löneskatt skall inte utgå på sådana inkomster för vilka den skatt- skyldige skall betala sedvanliga egenavgifter. vilket framgår av andra stycket. Undantaget innebär att särskild löneskatt aldrig skall tas ut parallellt med egenavgift.
'I'redjc stycket föranleds av nuvarande regler om likställighetsavtal. Reglerna om undantagande från underlaget för sjukpenning m.m. och om taxeringen som grund för beräkningen skall gälla även för den särskilda löne- skatten.
355
1 paragrafen anges för det första att bestämmelserna i 5 kap. SAL om exem- pelvis eftergift och uppbörd skall tillämpas även beträffande den särskilda löneskatten. Vidare anges att de bestämmelser av t.ex. skattemässig och straffrättslig natur som enligt fristående författningar gäller för socialavgifter också skall tillämpas beträffande den särskilda löneskatten. Detta medför . bl.a. att den särskilda löneskatten blir avdragsgill vid inkomsttaxeringen på samma sätt som socialavgifter.
Övergångsbestämmelser
Ett tillägg i förhållande till lagrådsremissens lagförslag har gjorts till över- gängsbestämmelserna avseende skattskyldiga vars beskattningsär omfattar tid såväl före som efter utgången av juni 1990. ()rn den skattskyldige inte visar annat skall i sådant fall en proportionering ske av beskattningsårets in- komst så att så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter nämnda tidpunkt som svarar mot förhållandet mellan den del av be- skattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsäret.
12.11. Lagen (1959z551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
Ändringarna i andra stycket har kommenterats i anslutning till 2 kap. 3 % SAL. Ändringen i tredje stycket föranleds av höjningen av sehablonavdraget under inkomst av tjänst. Vidare har bemyndigandet ijjiirde stycket justerats med anledning av den ändrade indelningen i inkomstslag.
12.12. Lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel
Den särskilda skatten på pensionsmedel är utformad som en inkomstskatt. Den skulle därför i och för sig kunna inordnas i lagen som statlig inkomst- skatt. Skatten är dock av en speciell karaktär och avviker från traditionell inkcmtstberäkning särskilt vad gäller kontoavsättningarna. Vidare är även skattesatsen lägre än i övriga sammanhang. Av dessa skäl bör bestämmel- serna samlas i en särskild lag.
Isf
I denna paragraf anges att skatten är en statlig skatt. Skatteunderlaget regle- ras i 3 s'.
2.5
l 2 & definieras kretsen av skattskyldiga.
12 $$ I anges att svenska livft'irsäkringsföretag är skattskyldiga. Definitio- nen anger att "företag" är skattskyldiga. ] gällande rätt har hittills två syno- nyma begrepp använts. försi'tkringsbolag och försäkringsanstalt. Förslaget till ny lydelse av 2 s" 6 mom. Sll. innebär att ett enhetligt begrepp skall an- vändas. livförsäkringsjöretug. 1 den nya lydelsen av nyssnämnda lagrum defi- nieras begreppet som ett företag. vars försäkringsrörelse uteslutande eller så gott som uteslutande avser personftl'n'säkring.
Med livförsäkringsföretag avses sålunda såväl aktiebolag som ömsesidiga . bolag vilkas försäkringsrc'irelse uteslutande eller så gott som uteslutande av- ser personförsäkring. För understi'idsföreningar som inte bedriver yrkesmäs- . sig verksamhet gäller bestämmelsen i 2 5 3.
Bestämmelsen innebär att alla livförsäkringsföretag i och för sig är skatt- skyldiga till avkastningsskatt dvs. även sådana som inte bedriver försäkrings- rörelse hänförlig till P-försäkring. Den avgränsning som görs av skatteunder- laget i 3 & innebär dock att sådana företag inte kommer att ha något skatte- underlag. Avgränsningen innebär likaså att företag med blandad verksamhet inte kommer att ha något skatteunderlag enligt 3 & för den del av rörelsen som inte är hänförlig till P-försäkring.
Även utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse här i riket är skattskyldiga till avkastningsskatt. 2 s* 2.
De kvalitativa villkoren för vad som får klassas som pensitmsförsäkring innebär bl.a. att försäkringen måste vara meddelad i en häri landet bedriven försäkringsrörelse (punkt 1 av anvisningarna till 31 å KL). Utländska försäk- ringsföretag som har koncession att bedriva nu avsedd försäkringsrörelse
Prop. 1989/902110
Xl 'Jr 'Jl
skulle alltså kunna meddela P-ft'irsäkringar och därmed betala avkastnings— skatt. För närvarande firms dock inte något utländskt livförsäkringsföretag i Sverige som har koncession att meddela sådan fi:"rrsäkring som skulle med— föra att företaget skulle behöva betala avkastningsskatt.
Beträffande understt'idsföreningar i 2 s* 3 gäller enligt 2 & 6 mom. SIL att sådana föreningar som enligt sina stadgar får meddela annan kapitalförsäk- ring än sådan som omfattar kapitalunderstt'id på högst 1 000 kr. för medlem anses som livförsäkringsft'iretag i fråga om verksamhet som är hänförlig till livförsäkring. Sådana understödsföreningar är då skattskyldiga till statlig in- komstskatt och till avkastningsskatt — i förekommande fall. Den del av den skattepliktiga verksamheten som avser K-försäkring beskattas enligt SIL och övrig del (I)-försäkring) beskattas enligt avkastningsskattelagen.
Pensionsstiftelser är skattskyldiga enligt 2 s* 4. Med en pensionsstiftelse avses enligt *) & lagen ("No"/531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen) en av arbetsgivare grundad stiftelse. vars uteslutande än- damål är att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efte rlevande .
Enligt 2 $$ 5 föreligger skattskyldighet för arbetsgivare som i sin balansräk- ning redovisat en skuld trnder rubriken "Avsatt till pensioner" i enlighet med nyssnämnda lag. Ordet arbetsgivare innebär att såväl fysisk som juridisk per- son i och för sig kan vara skattskyldig till avkastningsskatt.
35
I 3 & redovisas skatteunderlaget för var och en av de skattskyldiga som avses i 2 &.
Iförstu stycke! anges att underlaget för skattskyldiga som avses i 2 s l—3 är nettointäkten av viss kapital— och fastighetsförvz'tltning. nämligen den som belöper på P-försäkringskapital. Med pensionsförsäkring avses en livförsäk- ring som enligt KL hänförs till den kategorin. Bestämningcn motsvarar del- vis undantaget från skatteplikt som görs när det gäller den statliga inkomst- skatten i 2 & 6 mom. tredje stycket SIL.
Beträffande avgångsbidragsförsäkrirrgen. AGB. bör följande nämnas. En- ligt 2 56 mom. tredje stycket SIL skall som nettointäkt av ett livförsäkrings- företags försäkringsrörelse anses företagets intäkt av kapital- och fastighets- förvaltning. rned undantag för den del av intäkten som belöper på P-försäk- ringar och på AGB. Iden föreslagna nya lydelsen av lagrummet görs en hän- visning till avkastningsskattelagen avseende den del av nettointäkten som undantagits.
1 nu förevarande bestämmelse i avkastningsskattelagen stadgas att skatte- underlaget utgörs av nettointäkten av företagets kapital- och fastighetsför— valtning såvitt avser endast P-försäkringskapitalet. Detta innebär att intäk- ten sävitt avser förvaltning av kapital som belöper pä AGB — som är en K- försäkring— inte beskattas enligt SIL och inte heller enligt avkastningsskatte— lagen. AGB kommer därigenom att alltjämt vara en försäkring som inte är underkastad beskattning.
Andra stycket anger skatteunderlaget för pensionsstiftelser. Und' "laget är definierat på samma sätt som för försäkringsföretag m.fl. Nägon ytterligare
precisering med hänsyn till den skattskyldiges verksamhet behövs inte be- träffande pensionsstiftelse.
Idet [n'(/je Mycket behandlas skatteunderlaget för skuldkontoavsi'tttningar. Den pensionsskuld som redovisas i bokslutet skall motsvara värdet av de pensionsutfästelser arbetsgivaren lämnat. För arbetsgivare som tillämpar det s.k. FPGf'PRI-systemet sker pcnsionsskuldsberäkningen genom PRI:s för- sorg. Arbetsgivare sotn inte omfattas av FPG/PRI-systemet tillämpar kapi- talvärdesberäkningar enligt försi'tkringstekniska grunder (jfr 3 ä' tryggande- lagen). Inom FPG/"PRI-systcmet sker viss skulduppräkning. som syftar till värdesäkring av pensionerna samt efter beräkningsränta enligt försäkrings- tekniska grttnder. Skulduppräkningen följer av ITP-planen. För de fall att utfästelser inte avser värt'lesäkrade pensioner sker uppräkning endast med beräkningsräntan enligt grunderna.
Som anfördes i den allmänna motiveringen borde beskattningen i och för sig utgä frän det mera exakta avkastningsmätt som RINK föreslog i sitt be- tänkande. Det visade sig emellertid att detta mätt på avkastning var så pass komplicerat att beskattaingsresultatet i en del fall skulle bli direkt felaktigt. Detta skulle särskilt gälla de arbetsgivare som tillämpar skuldföring utanför FPG/PRI-systemet. men skulle ocksä kunna inträffa i andra fall. Ett exem- pel pä detta är att RINK:s förslag innebär ett hi'tnsynstagande till den årliga faktiska avkastningen inom SPP. Den uppräkning som föreslogs ligga till grund tog schablonmässigt hänsyn till den skattesats om 20 % som RINK föreslog. Däremot beaktades inte att den faktiska effekten av avkastnings- skatten skulle kunna ligga på en lägre nivä.
Som framgätt av den allmänna motiveringen bör underlaget av för- enklingsskäl bestämmas till pensionsskuldens belopp.
Enbart avslutningar som gjorts med avdragsrätt vid inkomsttaxeringen medräknas i skatteunderlaget. Detta uppnäs genom att underlaget här anges till vad som är avsatt med avdragsrätt. säväl enligt gällande rätt som med stöd av de övergängsbestämmelser från är 1975 som alltjämt kan vara till- lämpliga.
I nu förevarande bestämmelse sägs därför att pensionsskulden sävitt avser sädana pensionsåtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 20 d jämfört med punkt "20 e av anvisningarna till KL i dess nya lydelse och såvitt avser sädana pensionsåtaganden för vilka avdragsrätt föreligger enligt 8 5 lagen (197521348) om ikraftträdande av lagen (197511347) om änd— ring i kommunalskattclagen (19281370) skall utgöra underlag. Därigenom definieras underlaget på ett sådant sätt att det kommer att omfatta all den pensionsskuld som i dag katt vara avsatt med avdragsrätt oavsett om den är avsatt enligt gällande rätt eller med stöd av fortsatt tillämpning av äldre rätt.
Det skuldbelopp som skall ligga. till grund för skatten skall vara skuldbe- loppet vid ingängen av beskattningsäret. Skatten kommer i princip att utgöra skatt på avkastningen under äret. Jag har föreslagit att denna skatt tas ut genom en schablonmetod. F.tt inslag i schabloniseringen är att ingången av året används som grund för värderingen. Man skulle i och för sig kunna över- väga att använda skulden vid årets utgäng som underlag eller också ett ge-
nomsnittligt skuldbelopp. Ett genomsnitt kan ge ett oriktigt resultat på grund av bl.a. att skuldföri'tndringar under året då kommer att slå igenom på ett missvisande sätt. Av motsvarande skäl är det inte lämpligt att använda skttlden vid årets utgäng. Den tekniskt enklaste lösningen är att använda skulden vid årets ingäng. eftersom då bl.a. problem med skuldförändringar under året undviks.
45
I lagrummet hänvisas till reglerna för inkomstslaget näringsverksamhet be- träffande försäkringsföretag och pensionsstiftelser.
Irlänvisningen innebär att dessa skattskyldiga skall beräkna sin avkastning av kapital- och fastighetsförvaltningen enligt reglerna förnäringsverksamhet i SIL. Beskattningen skall dock ske enligt avkastningsskattelagen.
Skattesats
55
Först och främst slås fast att skattesatsen skall vara lt") % såvitt avser kapital hänförligt tjänstepension och 15 C'r= såvitt avser övrigt pensionskapital. För- valtarna bör alltså utgä frän hur stor del av deras förvaltade pensionskapital som avser tjänstepension och hur stor del som avser övrig pension. Avkast- ningen av pensionskapitalet delas sedan upp i motsvarande andelar och be- skattas därefter tned tillämplig skattesats.
Begreppet tjänstepension är inte definierat. I gällande lydelse av punkt 1 av z'tnvisningarna till 31 & KL definieras tjänstepensionsförsäkringen som en P—ft'irsäkring som har samband med tjänst och för vilken den försäkrades ar- betsgivare ätagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften. Som tjänste- pensionsförsäkring avses också P-försäkring som — om den anställde avlidit — tagits av den anställdes arbetsgivare till förmän för den anställdes efterle- vande och för vilken försäkring arbetsgivaren åtagit sig att ansvara för betal- ning av hela avgiften. Denna avgränsning är en närmast självklar fördel- ningsgrund. För pensionsstiftelser och kontozwsättningar torde en uppdel- ning av kapital respektive skuld inte vara aktuell. eftersom i de fallen fråga regelmässigt är om endast tjänstepension. I de fall tveksamhet ändå kan upp- komma fär ledning sökas i de utfästelser som ligger till grund för avsättning- arna.
Som nyss påpekades kommer den uppdelning av pensionskapitalet som jag f("ireslagit att innebära att privata individuella P-försäkringar komtner att beskattas med den högre skattesatsen. 15 C'EE. Därmed uppkommer en sär- skild situation som har att göra med att en P-försäkring i vissa fall kan överlä- tas till följd av ett ansti'tllningsförhållande. varvid försäkringen före eller ef- ter överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring.
Därav följer att en P-försäkring kan förändra karaktär under den försäk- rades livstid. Övergången föranleder ocksä byte av skattesats. Byten beträfr fande en och samma försäkring kan ske flera gånger under försäkringens löp- tid. Det vore opraktiskt och med tiden ohanterligt om varje byte skulle med- föra bcskattningskonsekvenser avseende den kapitalavkastning som försäk-
ringen genererat före överlåtelsen. Ett byte bör därför inte innebära annat än att hela den mot fi.")rsäkringen svarande premiereserven och övriga tillgo- dohavanden avseende försäkringen behandlas på det sätt som avkastnings- skatten vid varje tidpunkt Ieder till.
När det gäller ktmtoavsättningarna föreskrivs i andra stycket en skattesats om 1.1 % av skatteunderlaget enligt 3 & tredje stycket. dvs. den skuld som är avsatt med avdragsrätt. Den valda skattesatsen beror självfallet på att un- derlaget är annorlunda än i de tidigare två fallen. Den skall ses som en del av en metod att genom en schablonisering uppnå en beskattningsteknik som är hanterlig. men som ger ett resultat som motsvarar det som uppkommer för försi'tkringsföretagen m. fl. skattskyldiga.
Vidare anges att skattesatsen skall jämkas i de fall beskattningsåret över- eller understiger 12 månader. liksom i det fall att skulden helt avlöses under beskattningsäret. Bestämmelsen är främst avsedd för fall av brutna räken- skapsår och situationer då en rörelse upphör under beskattningsäret. t.ex. genom konkurs. Bestämmelsen tillämpas även då en pensionsskuld helt av- vecklas under beskattningsäret. Av praktiska skäl bör jämkningen inte ut- sträckas till situationer då pensionsskulden endast delvis avvecklas.
Övriga bestämmelser
(Lf
Avkastningsskatten för skattskyldiga som avses i "2 & 5 utgör en avdragsgill omkostnad vid inkomsttaxeringen. I bestämmelsen förklaras att avkast- ningsskatten är en sådan avdragsgill skatt som avses i punkt 23 av anvisning- arna till 23 % KL.
7.5
I lagrummet anges att beteckningar som används i avkastningsskattelagen har samma betydelse som i KL och SIL. Med hänsyn till det starka samban- det mellan avkastningsskatt och annan inkomstskatt är det naturligt att samma begrepp används. IIänvisningen innebär t.ex. att beskattningär en- ligt avkastningsskattelagen har samma betydelse som i KL och SIL.
85
Avkastningsskatten är att se som en inkomstskatt. där för vissa skattskyldiga endast en del av deras inkomster och kostnader är skattepliktiga respektive avdragsgilla. Skatteunderlaget bör fastställas enligt samma ordning som för skattskyldiga till statlig inkomstskatt. dvs. enligt bestämmelserna i taxerings- lagen. Skattskyldiga som avses i 2 9" 1—3 och 5 är deklarationsskyldiga redan i dag. För skattskyldiga sotn avses i 2 5 4 (pensionsstiftelser) tillkommer nu den omständigheten att de kommer att vara "skattskyldiga till lagen om av- kastningsskatt pä pensionsmedel. Detta innebär att de måste äläggas'dekla- rationsskyldighet.
Genom hänvisningen till taxeringslagens regler blir de bestämmelser som avser t.ex. omprövning och överklagande tillämpliga även beträffande av- kastningsskatten.
Avkastningsskatten bör debiteras och betalas enligt uppbördslagens reg- ler.
Senare i ärlkommer att läggas fram förslag om erforderliga lagändringar i såväl den nya taxeringslagen som UBL. Här bör enbart nämnas att avkast- ningsskatten kommer att ingå som en del av de skattskyldigas slutliga skatt och därför bli föremål för ordinarie uppbördsförfarande innefattande bl.a. preliminärt uttag av den slutliga skatten. När lagen börjar tillämpas kommer ett underlag att behöva bestämmas för den första preliminärdebiteringen. För försäkringsföretagens del kan detta lämpligen lösas genom att de — som redan i dag är deklarationsskyldiga — gör en bcdötnning med utgångspunkt i den avkastning de hade under föregående år och betalar preliminär skatt en- ligt denna bedifnnning. För arbetsgivare som gjort kontoavsi'tttningar kom- mer likaså avkastningsskatten att ingå i den slutliga skatten.
Pensionsstiftelserna får preliminärskattedeklarera med utgångspunkt i den avkastning de hade föregående år. eventuellt justerad med hänsyn till den metod för beräkning av avkastningen som avkastningsskattelagen hän- visningsvis tillämpar.
Hänvisningen till TI. och UBL innebär att förfarandet så långt möjligt skall ske enligt ordinarie regler.
Övergångsbestämmelser
Lagen skall trädai kraft den I juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Lagen skall dock inte tillämpas vid nämnda taxering för för- värvskälla för vilken beskattningsäret har påbörjats före ikraftträdandet. I övergängsbestämmelserna till det remitterade förslaget reglerades den situa- tion som kan uppkomma för skattskyldiga, vars räkenskapsår påbörjats un- der andra halvåret 1990. I sådana fall skall skatten sättas ned med ett belopp sotn motsvarar den andel av beskattningsäret som infallit under kalenderåret 1990.
Lagrådet har inte haft några anmärkningar på övergångsregleringen i den delen. Enligt lagrådets mening borde dock frågan om värderingen av värde- pappersinnehav och innehav av fastigheter vid övergången till det nya syste- met uttryckligen reglcras i övergängsbestämmeIserna. Övergångsbestäm- melserna har därför kompletterats.
Livförsäkringsföretagens värdepappersinnchav betraktas som lager. Den lagerreserv som redovisas har haft skattemässig betydelse endast beträf- fande K-fi.irsäkringsdelen av '"livkapitalet". Den delen av Iagerreserven är obeskattad och kommer att återföras till beskattning enligt reglerna i lagen om återföring av obeskattade reserver.
Värdepapperslagret får tas upp till det högsta av anskaffningsvärdet eller marknadsvärdet.
Vad gäller värdering till marknadsvärde gäller enligt allmänna principer att ett laget' som apporteras till en nystartad rörelse får tas upp till marknads- värdet. Tillämpät på detta fall innebär det att värdepappersinnehavet i P- förså'tkringsdelcn får tas upp till marknadsvärdet vid övergångstillfället. Detta värde kommer alltså att utgöra lagrets anskaffningsvärde. Övergångs- bestämmelsen i den delen innebär sålunda ingen ändring i förhållande till
Prop. 1989/902110
gällande rätt. Marknadsvärde för aktier m.fl. värdepapper torde inte inne— bära några svårigheter att fastställa.
För fastighetsinnehavet gäller motsvarande resonemang. Emellertid är det svårare att komma fram till något marknadsvärde för fast egendom. Som grund för värderingen har här använts det uppskattade fastighetsvärde som avses i t.ex. 7 kap. 9 och 9 a åå FRL, där det anges att det uppskattade värdet skall förtecknas. Detta värde torde vara ett rättvi- sande värde på fastigheterna vid övergångstillfället. särskilt som förteck- ningen skall ligga till grund för varje bokslut och alltså skall avse värdena vid utgången av varje räkenskapsår. Räkenskapsår för försäkringsföretag är normalt kalenderår.
I bankinspektionens och försäkringsinspektionens författningssamling (BFFS 19902) har getts föreskrifter om nyssnämnda värdering. Det upp- skattade värdet skall fastställas på grundval av noggrann expertvärdering. I föreskrifterna anges också vad som avses med expert i det sammanhanget.
"För skattskyldiga som inte bedriver försäkringsrörelse och för vilka FRL inte är tillämplig torde den lämpligaste värderingsmetoden vara att fastighe- terna värderas på ett motsvarande sätt. dvs. av en expert.
12.13. Lagen om skatt på vissa premiebetalningar
Iden allmänna motiveringen (avsnitt 6.10. 1.1) har jag redogjort för bakgrun- den till den nu föreslagna lagen. dvs. dess syfte att skapa neutralitet mellan beskattning av svenskt försäkringssparande och sådant sparande som sker i en utomlands bedriven Iivförsäkringsrörelse.
1.5
I 1 & anges att skatten är en statlig skatt. Skatten skall utgå på premier som erläggs av såväl svenska juridiska som fysiska personer som är bosatta här eller stadigvarande vistas här. Uttrycket "utomlands bedriven försäkringsrö— relse" används i gällande lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 & KL. avseende RSV:s rätt att genom dispens förklara att försäkring meddelad i sådan försäkringsrörelse skall betraktas som P-försäkring. Genom specifika- tionen att premien skall avse personförsäkring markeras att skatt inte skall utgå på premier för skadeförsäkring. Premieskatt skall utgå oavsett om det är fråga om P- eller K-försäkring. varför någon ytterligare precisering inte är nödvändig.
Skatt skall erläggas på premier oavsett om de betalas av en fysisk eller juri- disk person.
I andra stycket anges ett undantag från beskattningen. Skatt skall inte be- talas för sådana premier som utgör en omkostnad 'i en näringsverksamhet som bedrivs utomlands.
235
12 % anges det i och för sig självklara att det är den som har slutit försäkrings- avtal med försäkringsgivaren, som är skattskyldig. Denne behöver i och för sig inte vara den som är försäkrad. Definitionen av begreppet försäkringsta-
gare i 2 å andra stycket försäkringsavtalslagen (1927z77) har använts som fö- rebild.
För utländska försäkringars del torde den vanligaste situationen i dag vara . att f("irsäkringstagaren och den försäkrade är samma person. Det kan emel- lertid tänkas uppkomma fall att identitet inte råder mellan försäkringstagare och fi:")rsäkringens ägare. Äganderätten kan t.ex. ha övergått till annan än den som ursprungligen tecknat försäkringen. I sådana fall stadgar de svenska allmänna Iivförsäkringsvillkoren att den som äganderätten övergått till där- efter skall betraktas som försäkringstagare.
För det fall att försäkringen övergår till annan föreskrivs att skattskyldig skall vara inte endast den som slutit avtalet utan även den som vid överlåtelse av försäkringen kan anses träda i dennes ställe.
35
Skattenivån bestäms i 3 s' till 15 %. Valet av nivå har diskuterats i den all- männa motiveringen. '
45
Skattskyldighet inträder enligt 4 S' varje gång betalning sker. Denna tidpunkt kan vara svår att entydigt bestämma. Avgörande bör normalt vara den tid— punkt dä beloppet bokförts i valutabank för mottagarens räkning. Skattskyldigheten är inte knuten till storleken av det betalade beloppet.
554
I 5 & finns en dispensbestämmelse avseende de fall där sparande sker i ett utländskt försäkringsföretag. som i sitt hemland är underkastat beskattning som är jämförlig med den föreslagna svenska livförsäkringsbeskattningen. Det är givetvis inte möjligt att åstadkomma en nedsättning i sådana fall som exakt motsvarar effekten av den utländska beskattningen. Nedsättningen får därför ske mera schablonmässigt på det sättet att skatten sätts ned med hela beloppet. om beskattningen katt bedömas vara jämförlig med den svenska och i övriga fall med hälften.
6.5
I 6 ; anges att den skattskyldige skall anmäla sig till beskattningsmyndighe- ten. En sådan anmälan skall göras när skattskyldighet uppkommer. Sker flera betalningar ttnder en och samma redovisningsperiod behöver inte en ny anmälan göras varje gång betalning sker. En förebild för denna typ av anmä- lan finns i R * lagen (198311053) om skatt på omsättning av vissa värdepap- per. där skattskyldig inte endast är fondkommissioni'tr. utan även annan som uppnår viss omsättning.
7—8 #3?
I 7 & anges att deklaration skall avlämnas för varje beskattningsär dä betal- ning skett. Vad som avses med beskattningsär anges i 9 & lagen (1984:581) om punktskatter och prisregleringsavgifter. LPP. I 8 & anges att förfarandet
följer den lagen. Beskattningsår enligt LPI-" utgörs av kalenderår i fall som kan bli aktuella beträffande premieskatten. Med tanke på karaktären av be— talningar. som för varje enskild inte kan antas bli särskilt frekventa över ett är, fär kalenderåret anses utgöra den lämpligaste redovisningsperioden. Skatten kommer då att fastställas och betalas enligt de regler som hänvisas till i 8 s. nämligen förfarandereglerna i LPP. Premieskattelagen införsi 1 ä 1 i LPP. Därigenom blir RSV beskattningsmyndighet.
Hänvisningar till S12-13
12.14. Lagen om ersättningsfonder
Den nya lagen om ersättningsfonder motsvarar i stort EFL. Den basbredd—. ning och sammanslagning av inkomstslag som är en följd av URF:s och RINK:s förslag medför förenklingar i olika avseenden. En sådan förenkling är att möjligheten att göra fondavsättning för förlorade lagertillgängar i andra fall än för djurlager bortfaller.
Byggnader och markanläggningar bildar en egen fond vilket är naturligt eftersom avskrivningsreglerna har gjorts mer likartade. Inventarier och djurlager behandlas särskilt.
Enligt gällande regler finns inte möjlighet att göra avsättning för ersätt- ning avseende mark. t.ex. vid brandskada på skog. För vissa extraordinära situationer finns i dag möjlighet till'uppsktwenligt _UppskL. För att inte för— svåra en återanskaffning ges i framtiden möjlighet till en uppskjuten beskatt— ning av ersättning för mark inte endast i de rena tvångsavyttringsfallen från
Uppskl. utan även vid brandskada. Med mark avses inte bara "råmark" utan ' också växande skog. täkter och annat som omfattas av reglerna om beskatt- ning av fastighetsvinst och som inte avser byggnader och markanläggningar.
Bankgaranti behöver inte lämnas. Enligt 7 & UppskL krävs sådan vid s.k. preliminära uppskov. Motsvarande krav finns däremot inte i EFL eller mot- SVarande tidigare lagstiftning.
[ förslaget till lag om ersättningsfonder har i stort den nuvarande tekniken i lagen om eldsvådefonder behällits. De ändringar som i detta avseende före- slagits hänger samman med möjligheten att göra avsättning för markersätt- ning.
I det följande kommenteras endast de ändringar i förhållande till nu gäl- lande regler som föreslås.
1.3
Enligt andra Mycket har dödsbo som beskattas som handelsbolag inte rätt till avdrag för avsättning till ersättningsfond.
Mark är inte en sådan tillgång som skrivs av enligt 15 å andra stycket BFL. Iinligt tredje stycket gäller därför beträffande markfonden inget krav på överensstämmelse med räkenskaperna.
25
Av andra stycket följer att förslaget innebär en utvidgning i förhållande till - gällande regler genom att avsättning föreslås få göras för inventarier som av- yttrats i samband med en tvångsmässig fastighetsförsäljning.
I andra stycket anges vidare de fall då en fastighet skall anses avyttrad på grund av tvång. Förslaget innebär att nuvarande 2 & första stycket 1—3 UppskL arbetas in i lagen om ersättningsfonder. Inlösen enligt 8 kap. FBL och andra tvångsmässiga fastighetsbildningsåtgärder innefattas i uttrycket "expropriation eller liknande förfarande". Däremot innefattas inte — till skillnad mot vad som gäller för närvarande — frivilliga fastighetsregleringar enligt 5 kap. FBL. ' '
Tredje stycket motsvarar 2 & andra stycket UppskL med den ändringen att frivilliga allframtidsupplåtelser inte omfattas.
[fjärde stycket anges att avdrag för avsättning till annan fond än för djurla- ger inte fär göras i fråga om omsättningstillgängar. Att ersättningsfond inte heller får tas i anspråk för investering avseende sädana tillgängar framgår av 4 & andra och tredje styckena. '
3.5
Avdrag för avsättning till ersättningsfond skall göras i samma förvärvskälla som ersättningen hänför sig till.
I likhet med nuvarande regleri EFL innebär bestämmelserna att man skall beakta om nettometoden har tillämpats eller om utrangeringsavdrag har medgetts. På motsvarande sätt finns i sista stycket en spärregel för lager.
I fråga om avyttrad fastighet får avdraget inte överstiga den skattepliktiga vinsten och de medgivna värdeminskningsavdragen m.m. som skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet.
4.5
Liksom enligt dagens regler skall ersättningsfonderna användas för anskaff- ning av samma slags tillgångar som avsättningen avsett. Avförsta och andra styckena framgår emellertid vissa undantag från denna princip. En fond för inventarier får användas också för investering i djurlager och en fond för byggnader och markanläggningar får användas även för investeringar i in- ventarier och djurlager.
5.5
[första stycket har dagens regler behållits när det gäller ersättningsanskaff— ning samma är. De ändringar som vidtagits föranleds av den nya markfon- den. En motsvarande regel för inventarier behövs inte eftersom nettometo- den kan tillämpas.
6.5
Av paragrafen framgår att en ersättningsfond skall tas i anspråk i den för- värvskälla som avsättningen hänför sig till. Om det finns särskilda skäl får dock skattemyndigheten medge att en fond som har avsatts i viss förvärvs- källa tas i anspråk i en annan förvärkälla. Vad gäller tillämpningen av dis- pensregeln kan hänvisas till förarbetena (prop. 1980/81:68 s. 227) till EFL.
7.5
Samma teknik som gäller enligt EFL '— justering av avskrivningsunderlaget — har behållits för inventarier. byggnader och markanläggningar. Denna tek- nik kan emellertid inte användas beträffande mark. Den föreslagna metoden innebär att ianspräktagandet av en ersättningsfond för mark sker genom själva anskaffningen och inte genom en avskrivningsätgärd. Ingångsvärdet på ersättningsfastigheten reduceras med det ianspråktagna beloppet. Först vid en framtida avyttring av fastigheten uppkommer den skattemässiga ef- fekten av ianspräktagandet.
Vad i paragrafen sägs om ersättningsfond skall gälla även del av sådan fond.
85
Turregeln i paragrafen gäller endast fonder av samma slag.
95
Bestämmelsen i andra stycket hänger samman med att avdrag för avsättning bör kunna medges även om t.ex. en hel jordbruksfastighet exproprierats. Vad i paragrafen sägs om ersättningsfond skall gälla även del av sådan fond.
[ fjärde stycket finns bestämmelser om i vilken förvärvskälla återföring skall ske. För fysisk person som fått avdrag för avsättning vid tvångsmässig fastighetsförsäljning anges hur stor del som skall återföras i inkomstslaget näringsverksamhet resp. i inkomstslaget kapital.
[ tredje och femte styckena finns dispensregler av samma slag som i EFL. Dispensmyndighet är dock skattemyndigheten. [ vilka fall dispens kan komma i fråga hänvisas till prop. l980181:68 s. 229.
10.5
Vid återföring till beskattning skall enligtförsta stycket ett särskilt tillägg tas upp som intäkt i samma förvärvskälla som återföringen görs. Vad i stycket sägs om ersättningsfond skall gälla även del av sådan fond.
Beträffande frågan i vilka fall synnerliga skäl föreligger i andra stycket hänvisas till prop. 1980/81:68 s. 230.
1135
'ad iförsta stycket sägs om att ersättningsfond kan övertas gäller även del av sådan fond.
12 9" [ paragrafen anges föreskrifter av huvudsakligen administrativ natur. 13 #
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur skattemyndighetens beslut en- ligt denna lag (se 6 5 samt 9 & tredje och femte styckena) överklagas. Enligt paragrafen överklagas sådana beslut hos riksskatteverket. Verkets beslut kan inte överklagas.
12.15. Lagen (.1967z94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning
Is'
Ändringarna föranleds av sammanslagningen av inkomstslagen jordbruks- fastighet. rörelse och annan fastighet till näringsverksamhet. Investment- företag eller förvaltningsföretag kan enligt nuvarande regler inte få avdrag (Annellavdrag). Någon ändring har inte ansetts motiverad. Investmentföre- tag och förvaltningsföretag undantas uttryckligen från rätt till avdrag.
3.5
Paragrafen upphävs. Genom bestämmelsen begränsas avdragsrätten till ut- delning pä inbetalt belopp som belöper på tillgång i rörelse och jordbruk. Det har inte ansetts nödvändigt att i det nya systemet behälla inskränkningen (jfr dock övergångsbestämmelserna och specialmotivering till dessa).
7.5
Att investmentföretag inte längre definieras som en särform av förvaltnings- företag föranleder ändringar i första och andra styckena. [ andra stycket görs vidare en ändring på grund av den tidigare införda definitionen av utländsk juridisk person i [6.5 2mom. SIL (prop. 1989/90:47. SkUlö. SFS. 1989: 1040).
Övergångsbestämmelserna
Bestämmelserna innebär att i fråga om fastighetsförvaltning och värdepap- persfi'irvaltning medges avdrag endast för emissioner som registreras efter utgången av år 1990.
[2.16 Bokföringslagen (1976:125)
125,
Ändringen ijörsta styckat innebär att rätten att använda brutet räkenskapsår tas bort för enskild näringsidkare, dödsbo. handelsbolag där fysisk person eller dödsbo skall beskattas för bolagets inkomst samt för sådan juridisk per- son som förvaltar samfällighet och vars inkomst skall beskattas hos deläg- arna. För handelsbolagens del innebär kopplingen till beskattningen att re- geln blir tillämplig ävenpå ett handelsbolag som inte har några fysiska perso- ner eller dödsbon bland delägarna men väl ett annat handelsbolag med så- dana delägare. Avgörande för frägan om ett handelsbolag skall få använda brutet räkenskapsår eller inte är ägarförhållandena vid utgången av kalen- deråret. .
I andra stycket har getts en generell möjlighet för regeringen eller myndig- het som regeringen bestämmer att under vissa förutsättningar ge dispens från reglerna om förläggning av räkenskapsår. Liksom tidigare finns en möj- lighet att dispensera från regeln att brutet räkenskapsår skall avslutas den 30
april. den 30 juni eller den 31 augusti. Förändringen innebär att bokförings- skyldig. som enligt de nya bestämmelserna skall använda kalenderår. kan få dispens att använda ett brutet räkenskapsår.
Till att börja med kan dispens ges i sådana speciella fall där det i dag finns förutsättningar att få använda annat brutet räkenskapsår än de som anges i lagen. [ övrigt gäller att dispensregeln skall användas mycket restriktivt. Re- geln är närmast avsedd att tillämpas i fall där en bokföringsskyldig som skall redovisa per kalenderår ingår i en koncern som sedan tidigare har annat rä- kenskapsår. Att det föreligger en koncernbildning är emellertid inte tillräck- ligt för dispens. För att dispens skall kunna komma i fråga krävs därutöver att det föreligger särskilda omständigheter. t.ex. att koncernen som helhet har en omfattande verksamhet medan verksamheten i handelsbolaget är ringa. Dispens kan också bli aktuell om det finns problem av alldeles speciell art med att lägga om räkenskapsåret till kalenderår.
Enligt femte stycket skall den som är bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser använda samma räkenskapsår om inte dispens ges. Enligt sjätte stycket gäller — som redan framgått — motsvarande i koncerner. Med koncern avses bl.a. aktielmlagsrättslig koncern och även koncern enligt [ & lagen (198011103) om årsredovisning m.m. i vissa företag. Detta innebär att en en- skild näringsidkare kan vara moderföretag och ett handelsbolag antingen moder- eller dotterföretag i koncernen. Av det nya första stycket följer att i sådana fall skall räkenskapsåret för samtliga företag i koncernen vara kalen- derår om inte dispens medges enligt andra stycket. Dispensregeln i andra stycket har inte föranlett någon ändring i den tidigare dispensregeln av- seende flera rörelser och koncerner. Den regeln kvarstår alltså oförändrad.
Övergångsbestämmelser
För de som nu tillämpar brutet räkenskapsår och måste övergå till kalen- derår gäller följande enligt övergångsbestämmelserna. Har räkenskapsåret börjat löpa före den 1 juli [990 skall det avkortas till den 31 december 1990. Sådana skattskyldiga kan således komma att åsättas två taxeringar år 1991. exempelvis ett för räkenskapsåret 1.5.1989 — 30.4. 1990 och ett för det förkor- tade räkenskapsåret [.S — 31.12.1990. För skattskyldiga vars räkenskapsår börjar löpa den 1 juli 1990 eller senare gäller att räkenskapsåret antingen kan förkortas sa att det avslutas den 31 december 1990 eller förlängas till den 31 december 1991. Vid förkortning av räkenskapsåret kan två taxeringar komma att åsättas år 1991.
12.17. Jordbruksbokföringslagen (1979: 141)
av
Ändringen ansluter till en ändring av 12 & BFL och innebär att densom är skyldig att föra räkenskaper enligt JBFL inte längre får tillämpa brutet rä- kenskapsår.
Övergångsbestämmelser
Sc kommentaren till övergångsbestämmelserna till ändringarna i BFL.
12.18. Lagen (1982:1193) om skattereduktion för fackföreningsavgift
2 och 3 så
l'löjningen av maximiunderlaget och sänkningen av procentsatsen har be- handlats i avsnitt 5.5.3.
4.5
Ändringen är en följdändring till upphävandet av de nuvarande reglerna om skattereduktion i UBL.
5.5
Ändringen av tidpunkten för framställande av yrkande om skattereduktion har behandlats i avsnitt 5.5.3.
Hänvisningar till S12-18
12.19. Lagen om nedsättning av vissa underhållsbidrag
Den föreslagna lagstiftningen tar sikte på de övergångsfrågor som kan upp- stå med anledning av förslaget om slopad avdragsrätt för underhållsbidrag till icke hemmavarande barn för tid efter den 1 januari 1991. eftersom av- dragsrätten beaktas vid fastställande av underhållsbidrag. Reglerna har ut- formats i anslutning till reglerna om indexuppräkning av underhållsbidrag. Förutsättning för nedsättning är att bidraget har bestämts före den 1 januari 1991 i svenska kronor.
Riksförsäkringsverket har i sitt remissyttrande tagit upp problematiken med den föreslagna lagens tillämpning på interimistiska beslut om under- hållsbidrag. Jag menar att man bör kunna se saken på samma sätt som praxis har gjort när frågeställningen uppkommit vid tillämpning av lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag. Högsta Domstolen har i rättsfallet NJA 1976 s. 471 funnit att indexuppräkning inte skall ske på grund av ett interimistiskt avgörande. Av NJA 1977 s. 515 framgår vidare att ett underhåll skall anses bestämt genom avtal den dag då avtalet ingås även om det begärs att rätten skall fastställa avtalet. Detta gäller även då överenskommelsen efterföljts av ett interimistiskt beslut,
Hovrätten över Skåne och Blekinge har anfört att det är önskvärt att ned- sättningen samordnas i tiden med den årliga automatiska uppräkningen av underhållsbidrag med hänsyn till penningvärdets utveckling som sker den "1 februari. Jag delar hovrättens uppfattning. Nedsättningen bör därför ske den 1 februari 1991 på sätt framgår av 2 55. Av förenklingsskäl har därvid valts en genomsnittlig procentsats om 30. Det normala torde bli en nedsätt- ning med 75 kr. per månad. Inskränkningen i tredje stycket tar sikte på att undanta smäbelopp från nedsättning.
Bestämmelserna i 3 5 har sin förebild i 5 5 lagen om ändring av vissa un- derhällsbidrag.
12.20 Utsökningsbalken 15 kap.
6115
1 paragrafen som är ny har tagits in den grundläggande regeln om att lön får tas i anspråk för införsel endast om den överstiger förbehållsbeloppet. En motsvarande regel avseende utmätning i lön finns i 7 kap. 4 s”. där dock en något högre inkomstnivå är undantagen från exekution.
Vidare har till lagrummet från punkt 1 av anvisningarna till 50 & KL över- flyttats bestämmelserna om beräkning av normalbelopp.
()x”
Bestämmelserna har justerats med hänsyn till innehållet i 6 a &. Beträffande innebörden av bestämmelsen i andra stycket hänvisas till den allmänna moti- veringen. avsnitt 5.8.1.
14.5
Ändringen innebär att införsel för underhållsbidrag inte längre skall ha före- träde framför avdrag för preliminär skatt. Se vidare specialmotiveringen till 41 ä 2 mom. UBL.
Övergångsbestämmelser
Enligt förslaget träderändringarna i kraft den 1 juli 1990 och tillåmpasifråga om införsel som sker efter utgången av år 1990. De nya föreskrifterna'i 15 kap. 6 a ä om beräkning av förbehållsbelopp föreslås dock — med hänsyn till tidpunkten för ikraftträdandet av ändringarna i KL — gälla från och med den 1 juli 1990. " '
Hänvisningar till S12-19
2.21. Lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige
Beträffande de särskilda bestämmelserna om beskattning av utländska" fors- kare som arbetar tillfälligt i Sverige föreslås att den del av skattelättnaderna som avser lön av sådan anställning eller uppdrag. 4 &. slopas. Detta innebär att hela lönen av anställningen eller uppdraget. för vilken forskaren är skatt- skyldig i Svcrige. skall tas upp som intäkt. Skattefriheten för kostnadsersätt- ningar kvarstär enligt tidigare regl'er. Om förskarskatte'nämnden beslutar att lagen skall tillämpas för vissa forskare även för lön av anställningen eller uppdraget som kan uppkomma efter den 1 januari 1991 — något som kan följa av reglerna i 2 & — bör de äldre bestämmelserna tillämpas för sådana inkomster.
12.22. Lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring
79”
Ändringen i andra stycket är redaktionell och föranleds av att fämansföre- tagsreglcrna omarbetats och flyttats. '
12.23. Lagen (1989:1023) om upphävande av lagen (1966: 172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m.m.
Ändringen innebär att beskattning fr.o.m. 1992 års taxering skall ske i in- komstslaget näringsverksamhet.
12.24. Utsökningsregisterlagen (19861617)
7.6
Ändringen i andra stycket är redaktionell och föranleds av att fåmansföre— tagsreglerna omarbetats och flyttats.
12.25. Lagen (19871813) om homosexuella sambor
[ första stycket 6 hänvisas bl.a. till punkt 8 andra stycket av anvisningarna till 32 & KL. Hänvisningen utgår eftersom den nämnda bestämmelsen faller bort enligt förslaget. . _ _ .
Av skäl som anges i den allmänna motiveringen (6.10. 13) har lagens upp- räkning av sambobestämmelselser som skall tillämpas även på homosexuella sambor kompletterats såvitt avser de kvalitativa villkoren i KL för efterle- vandepension.
12.26. Lagen (1988:847) om skattelättnader— för allemanssparande och ungdomsbosparandc
Ändringsft'irslagen har berörts i avsnitt 6.3.4. Endast två tredjedelar av rän- tan resp. bonusräntan blir skattepliktig enligt förslaget. Samma andel skall redovisas av reavinster och reaförluster på andelari allemansfonder. Det för- hållandet att endast två tredjedelar av förlusten skall redovisas innebär inte någon inskränkning i bestämmelserna i SIL om begränsad avdragsrätt för reaförluster.
Hänvisningar till S12-26
12.27. Lagen om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.
[ .Q' 1 paragrafen anges lagens tillämpningsområde. , . _9
Det är innehavaren av skogs- eller upphovsmannakonto som är skattskyldig.
ss
Skattesatsen har bestämts till 15 (ff.-. Enligt första stycket inträder skattskyl- digheten när ränta gottskrivs ett konto. Normalt torde detta ske vid årets utgång per den 31 december och då kontohavaren genom uttag från kontot gör anspråk på därefter upplupen ränta. För att hindra att avtal träffas om att ränta endast skall gottskrivas kontot med längre intervaller — exempelvis endast vart femte år eller vid uttag från konto — har i respektive kontolag intagits en bestämmelse med innebörd att ränta skall gottskrivas kontot årli- gen eller oftare (jfr motiveringen till 7 åskogskontolagen resp. 7 & lagen om upphovsmannakonto).
Av andra stycket framgår att skatt inte skall tas ut på ränta som belöper på tid efter det att räntan är skattepliktig som intäkt av näringsverksatnhet en- ligt resp. kontolag.
4 s* Den myndighet som i första instans skall besluta i fråga om skatten är RSV.
få
Banken är skyldig att innehålla skatten när ränta gottskrivs ett konto.
6.5
l paragrafen regleras deklarationstiderna och vilka uppgifter deklarationen måste innehålla. RSV kan medge att uppgifterna redovisas på annat lämpligt sätt. exempelvis på magnetband.
75
RSV kan i beslut förklara banken betalningsskyldig om banken försummat att innehålla skatt. Sådant beslut får meddelas senast femte året efter det år
då beloppet skulle ha innehållits. 8 #
Paragrafen reglerar när och hur betalning skall ske. Samma tidsgräns gäller för betalning som för deklarationens inlämnande.
9.5
Bestämmelserna om restavgift och tilläggsavgift har utformats efter förebild av 19 & kupongskattelagen (19701624).
1 första stycket finns bestämmelser om restavgift vid dröjsmål med betal- ningen.
Efter två månaders dröjsmål med betalningen utgår vidare tilläggsavgift enligt andra stycket.
!() '$
1 lagrummet ges bestämmelser om indrivning.
11.5
Lagrummet reglerar formerna för återbetalning för det fall skatt innehållits och betalats in med för högt belopp.
129"
Bestämmelsen om skatterevision har utformats efter förebild av 24 & ku- pongskattelagcn.
13 s*
lj'örsta stycket regleras besvärsordningen. Såväl den skattskyldige som ban- ken och — för det allmännas räkning — allmänna ombudet enligt kupongskat- telagen är berättigade att överklaga riksskatteverkets beslut. '
Den i andra stycket föreslagna bcsvärstiden överensstämmer med vad som i övrigt gäller på skatteområdet.
12.28. Skogskontolagen (1.954:142)
Isf
Ändringen är en följd av att inkomstslaget jordbruksfastighet ersätts av in- komstslaget näringsverksamhet.
7.6
Ändringen iförsta resp. andra stycket 6 är en följd av att inkomstslaget rö- relse ersätts av inkomstslaget näringsverksamhet.
[ tredje stycket har en hänvisning ändrats med hänsyn till att bestämmelsen om ersättning i samband med allframtidsupplåtelse flyttats från kommunal- skattelagen till lagen om statlig inkomstskatt.
Ändringen ifemte stycket föranleds av att begreppet nettointäkt utmönst- rats ur KL.
7.5
Enligt första stycket måste ränta på ett skogskonto gottskrivas kontohavaren årligen eller oftare. Bestämmelsen har tillkommit för att hindra kringgående av lagen (1990:000) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. Nin-'aramle första stycket bildar utan ändringar lagrummets andra stycket. I tredje stycket upplyses om att skatt utgår på gottskriven ränta enligt den nyssnämnda lagen.
85
Av ändringarna framgår att den del av räntan som innehållits enligt lagen om skatt på ränta på skogskontomedel inte skall tas upp som intäkt av närings- verksamhet.
9.5
Ändringarna föranleds av införandet av inkomstslaget näringsverksamhet.
Övergångsbestämmelser
Bestämmelsen avser konton för vilka vid lagens ikraftträdande gäller villkor om att ränta inte skall gottskrivas ärligen. Villkor för ett sådant konto måste ändras senast den 31 december 1992.
12.29. Lagen (1986:492) om tillfälliga regler för insättning på skogskonto
Ändringen är en följd av att inkomstslaget rörelse ersätts av inkomstslaget näringsverksamhet.
12.30. Lagen (1979sz 1) om upphovsmannakonto
Ändringarna i 1 och 1 1 så är en följd av att inkomstslaget rörelse ersätts av inkomstslaget näringsverksamhet.
Motiven för ändringarna i 7 och 10 ss är desamma som anges i specialmo- tiveringen till de föreslagna ändringarna i 7 och 8 st skt')gskontolagcn. mot— svarande gäller övergångsbestännnelsen.
12.31. Lagen (19782970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst
UppskL skall upphöra att gälla i och med utgången av juni månad är 1990. Den upphävda lagen skall emellertid tillämpas även fortsättningsvis i fråga om 1991 och tidigare års taxeringar. Innebörden av detta är att om den skatt- skyldige vid t.ex. 1990 års taxering erhållit ett s.k. preliminärt uppskov blir frågan om definitivt uppskov att bedöma i enlighet med den upphävda lagen även om ersättningsfastigheten anskaffas först efter år 1991.
Lagen är också tillämplig i fall som avses i punkten 3 av övergångsbestäm- melserna till lagen (1991.1:(.)()0) om ändring i lagen (' 19471576') om statlig in- komstskatt. ] punkten avses den situationen att vinst vid avyttring av en fas- tighet blivit föremål för taxering senast vid 1991 års taxering och att ytterli- gare betalning sker efter den 1 januari 1991. 1 så fall skall äldre regler tilläm— pas vid vinstberäkningen. Vid taxeringen senast är 1991 var Uppskovsl, till- lämplig och genom den nu aktuella övcrgängsbestämmelsen blir lagen ocksä tillämplig med avseende på tilläggskt'ipeskillingen.
På sätt som närmare utvecklats i specialmotiveringen till övergångsbe- stämmelserna till SIL behålls den första kronans princip för avyttringar som skett före ikraftträdandet (punkten 2). Detta innebär att om betalning sker under är 1991 skall taxering ske vid 1992 års taxering. Möjlighet till uppskov föreligger i såfall inte.
12.32. Lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt
Den upphävda lagen tillämpas vid 1991 och tidigare ars taxeringar. I förhållande till lagrådsremissen har vissa redaktionella ändringar och omarbetningar av lagtexten gjorts.
Prop. 1989/902110
punkt 1
Vid 1991 års taxering skall utöver vad som framgår av 3 * den upphävda la- gen ytterligare en post beaktas vid beräkningen av det nominella resultatet. Detta fratngår av jörsta stycket. Den justering som skall göras avser avskriv- ningar på under året anskaffade inventarier. Ett belopp motsvarande hälften av de avskrivningar sotn kan anses vara att hänföra till inventarier som har anskaffats efter den 26 januari 1990 skall återläggas — om inte anskaffningen grundar sig på ett skriftligt avtal som slutits senast nämnda dag. Bestämmel— sen skall endast tillämpas om avdrag medgetts med stöd av huvudregeln vid räkenskapsenlig avskrivning (punkt 4 fjärde stycket av amfisningarna till 29 & kommumilskattelagen) eller restvärdemetoden (punkt 5 första stycket). De nya reglerna otnfattar inte avskrivningar som medgetts med stöd av kom- pletteringsregeln vid räkenskapsenlig avskrivning eller på grund av faktisk värdenedgång (punkt 4 sjunde stycket resp. punkt 5 andra stycket). Reg- lerna gäller inte heller avdrag för kt'mtraktsavskrivning eller ianspråkta- gande av investeringsfond e.d. under beskattningsåret.
Det tillägg sotn skall göras är hälften av skillnaden mellan det vid inkomst- taxeringen tnedgivna värdeminskningsavdraget och ett jämft'irelsebelt'tpp. .lämft'irelsebeloppet räknas fratn i två steg. I andra och tredje styckena ges bestämmelser om hur underlaget för jämförelsebeloppet skall beräknas. Tre olika delposter ingår:
a) Denna post är det skattemässiga restvärdet på inventarierna vid ut- gången av närmast föregående beskattningsår.
b) Denna post är ariskaffningsvärdct på de inventarier som anskaffats un- der beskattningsäret men senast den 26 januari 1990. lin-'entarier som an- skaffats efter nämnda datum kan dock inga om anskaffningen grundar sig på ett skriftligt avtal sotn slutits senast nämnda dag.
c) Denna post motsvarar vad som vid räkenskapsenlig avskrivning utgör särskilt avdrag enligt punkt 4 femte stycket av anvisningarna till 21) & kom— munalskattelagen resp. vad som vid restvärdeavskrivning dras av enligt punkt 5 f("irsta stycket av samma anvisning.
Underlaget för jämförelsebeloppet utgörs sedan av sutnman av beloppen enligt a och b med avdrag för beloppet enligt e. Om detta belopp blir negativt skall det anses vara noll.
ljja'rdc stycket anges att jätnförelsebeloppet utgör 31) % av underlaget om den skattskyldige yrkar avdrag för avskrivning enligt bestämmelserna om rä- kenskapsenlig avskrivning och 25 ”..?-P: om avdrag för avskrivning yrkas enligt bestämmelserna om restvärdeavskrivning. Även om den skattskyldige inte yrkat maximal avskrivning för inventariebeständet som helhet skall man alltså utgå från att så är fallet beträffande inventarier som ittgär i underlaget för jämförelsebeloppet.
Avj'enne stycket framgår att regeln skall tillämpas även beträffande avdrag för avskrivning på tillgångar som inte är inventarier men som behandlas som inventarier i avskrivningshänscende. t.ex. patenträtter och andra tidsbe- gränsade rättigheter (jfr punkt 6 av anvisningarna till 29 & kommunalskatte- lagen).
Enligt sjätte stycket finns en möjlighet att få dispens från det tillägg som
skall göras. Dispens kan komma i fråga i de fall en företagsgrupp omstruktu- reras och syftet huvudsakligen är att uppnå rationaliseringsvinster. Kravet att inventarieanskaffningen skall utgöra ett led i strukturrationalisering som kan anses särskilt önskvärd innebär att det klart skall framgå att syftet med omläggningen av verksamheten är att uppnå rationaliseringsvinster. Dispens bör naturligtvis inte ges om transaktioner i skatteplaneringssyftc företas i samband därmed. Dispens kan avse hela eller viss del av tillägget. Beslut om befrielse fattas av länsskattemyndigheten. Skattemyndighetens beslut över- klagas hos RSV.
punkterna 2—3
Bestämmelserna om åtet'läggning av viss del av värdeminskningsavdragen gäller enligt punkt 2 även vid 1991 års taxering till särskild vinstskatt. I vissa speciella fall kan taxering till särskild vinstskatt bli aktuell vid 1992 års taxe- ring. 1 punkt 3 anges därför att bestämmelserna om vinstdelningsunderlagi den upphävda lagen skall tillämpas även vid detta års taxering till särskild vinstskatt. Vissa anpassningar krävs för att reglerna om vinstdelningsunder- lag skall kunna tillämpas i det nya systemet.
12.33. Lagen (1960:63) om förlustavdrag
Den upphävda lagen tillämpas sista gången vid 1991 års taxering.
I anslutning till andra stycket bör nämnas att avdrag givetvis inte får göras både mot taxerad förvärvsinkomst enligt KL och mot inkomst av kapital en- ligt SlL.
Genom bestämmelserna i tredje stycket kan juridiska personers förlustav- drag föras över i det nya systemet.
12.34. Lagen (l982z336) om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier
Den upphävda lagen tillätnpas t.o.m. 1991 års taxering.
12.35. Lagen (1979:609) om allmän investeringsfond
Genom lagstiftning hösten 1989 upphörde rätten till avdrag för avsättning till allmän investeringsfond i bokslut den 31 december 1989 eller senare (prop. 1989/90:50. SkU 10. SFS 1989:1022). [ övergångsbestämmelserna föreskrevs en möjlighet till avsättning även därefter för sådana företag som fått eller efter ansökan hos regeringen skulle komtna att få tillstånd att ta i anspråk sädan avsättizing. Nu upphävs lagen.
Enligt punkt 1 övergångsbestämmelserna skall lagen alltjämt tillämpas för avsättningar som gjorts eller kommer att göras till följd av beslut av rege- ringen enligt nämnda övergångsbcstämmelser. 1 punkt 2 av övergångsbe- stämmelserna till den upphävda lagen föreskrivs att utbetalning enligt 8 och 9 åk lagen inte får ske till företag som har medel på konto för investering enligt lagen (1955:256) om investeringsfomler för konjunkturutjänming. Av praktiska skäl föreslås nu att denna bestämmelse inte skall tillämpas efter utgången av juni 1990. Detta förslag är nytt i förhållande till lagrädsremis- sen.
Prop. 1989/9021 10
Avsättningar som gjorts i bokslut till ledning för 1991 års taxering påförs Prop. 1989/901110 ett tillägg om 701-(' om återföring sker vid någon av taxeringarna 1992—1995. Detta framgår av punkt 2. Bestänunelsen i punkt 3 är föranledd av det nya inkomstslaget näringsverksamhet. Vid 1996 — eller i vissa fall 1997 års taxe— ring aterförs kvarvarande avsättningar till beskattning utan tillägg. Detta framgår av punkt 4.
12.36. Lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv
Den upphävda lagen tillämpas vid 1990 och tidigare ars taxeringar. l fråga om skattskyldiga som vid 1991 års taxering taxeras för beskattningsår med bokslut före den 31) april 1990 skall lagen tillämpas även vid 1991 års taxe— ring. Även vid senare års taxeringar skall den upphävda lagen tillämpas i fråga om avsättningar sorti skett tidigare.
12.37. Lagen om upphävande av vissa fondförfattningar. m.m.
l—"i'irfattningarna upphör att gälla vid utgången av år 1997. Belopp som har avsatts enligt de olika fondlagarna och som inte har tagits i anspråk tidigare återfi'irs till beskattning vid 1996 eller -- i vissa fall — 1997 års taxering.
12.38—40 Lagen (1954:4()) om särskild fartygsfond. lagen (1967:96) om särskild nyanskaffningsfond och lagen (19671752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet
. De upphävda lagarna tillämpas vid 1991 och tidigare års taxeringar. Aven vid senare ars taxeringar skall de upphävda lagarna tillämpas i fråga om av- sättningar sorti skett tidigare.
12.—11 Lagen (19812296) om eldsvådcfonder
l lagrädsremissen föreslogs att den upphävda lagen skulle tillämpas vid 1990 och tidigare års taxeringar i fråga om eldsvzidefond för lagertillgängar och vid 1991 och tidigare års taxeringar i fråga om övriga eldsvädefonder. Den ändringen har nu gjorts att den upphävda lagen tillämpas vid 1991 års taxe- ring också såvitt gäller eldsvådefond för lagertillgängar. Även vid taxering som sker efter år 1991 skall den upphävda lagen tillämpas i fråga om avsätt- ningar som skett tidigare.
12.-42 Förordningen (1960:659) angående beskattning av ränta å svenska statens sparobligationcr
Den upphävda förordningen tillätnpas vid 1991 och tidigare års taxeringar. De nya reglerna i SIL för ränteinktnnster tillämpas fr.o.m. 1992 års taxe- ring — även för obligationer som getts ut före utgången av år 1991). Det inne- bär att avkastningen beskattas först när den betalas ut eller blir " lgänglig för lyftning. 77( 1
12.43. Lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer
Den upphävda lagen tillämpas t.o.m. 1991 års taxering. Enligt bestämmel- serna i andra och tredje styckena får särskilda regler tillämpas även vid se- nare års taxeringar för att beräkna anskaffningsvärdet på försålda andelar i aktiesparfond. År 1991 är sådana andelar alltid äldre än fem år. De särbe- stämmelser som finns i -1 & i den upphävda lagen för beräkning av anskaff- ningsvärde på andelar äldre än fem år har tagits in i övergångsbestärnmel- serna.
12.44. Lagen (1972:128) om skattefrihet vid premiering av sparande
Som berörts i avsnitt 6.3.5 blir hela avkastningen på sparobligationcr och alltså även den s.k. bonusräntan skattepliktig enligt förslaget. b'lotsvarandc bör av neutralitetsskäl även gälla för sparprernie som helt eller delvis bekos- tas av staten. Bestämmelserna i 1 & skall således upphävas. Det undantag från lotterivinstbeskattning som föreskrivs i 2 s*" är direkt förknippad med den form av sparpremie som avses i 1 s. Ilela lagen skall därför upphävas.
Den upphävda lagen bör dock fortfarande tillämpas för bonus på sparobli- gationer som har getts ut före den 1 januari 1991.
Hänvisningar till S12-44
12.45. Lagen (1982:2) om uppfinnarkonto Den upphävda lagen tillämpas vid 1991 och tidigare års taxeringar. Även vid
senare års taxeringar skall den upphävda lagen tillämpas i fråga om tidigare medgivna uppskov.
12.46. Lagen (1989:1021) om särskilda regler för nedskrivning av lager m.m.
Den upphävda lagen tillämpas fortfarande vid 1990 och 1991 års taxeringar.
12.47. Lagen om avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska Museum
Lagen föranleds av att bemyndigandet för regeringen — eller myndighet rege- ringen bestämmer — att förordna om avdragsrätt för bidrag till viss musei- verksamhet upphävs (avsnitt 8.14). Lagen skall tillämpas redan fr.o.m. 1991) års taxering.
Hänvisningar till S12-47
13 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
dels att anta
förslagen till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (19282370).
2. lagom ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
3. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.
4. lag om ändring i uppbördslagen (1953z272).
5. lag om skatteutjämningsreserv.
6. lag om återföring av obeskattade reserver.
7. lag om ändring i lagen (1989:1046) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
8. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
9. lag om ändring i lagen (1981 :691 ) om socialavgifter. 10. lagom särskild löneskatt. 11. lag om ändring i lagen ( 19591551 ) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
12. lag om avkastningsskatt på pensionsmedel. 13. lag om skatt på vissa premiebetalningar. 14. lag om crsättningsfonder. 15. lag om ändring i lagen (1967z94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning.
16. lag om ändring i bokft'iringslagen (1976:125). 17. lag om ändring i jordbruksbokft'iringslagen (19791141 ). 18. lag om ändring i lagen (198211193) om skattereduktion för fackföre- ningsavgift.
19. lagom nedsättning av vissa underhållsbidrag. 20. lag om ändring i utsökningsbalken. 21. lag om ändring i lagen (1984:947) om beskattning av utländska fors- kare vid tillfälligt arbete i Sverige.
22. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsfi'irsäkring. 23. lag om ändring i lagen (1989: 1023) om upphävande av lagen ( 1966: 172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m. m.
24. lag om ändring i utsökningsrcgisterlagen (1986:617). 25. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor. 26. lag om ändring i lagen (19881847) om skatteli'ittnader för allemansspa- rande och ungdornsbosparande.
27. lag om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.. 28. lag om ändring i skogskontolagen (195-"1:142). 29. lag om ändring i lagen (1986:492) om tillfälliga regler för insättning på skogskonto.
30. lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto. 31. lag om upphävande av lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst.
32. lag om upphävande av lagen (198311086) om vinstdelningsskatt. 33. lag om upphävande av lagen (1960:63) om förlustavdrag.
34. lag om upphävande av lagen (1982:336) om avdrag för utdelning på Pr0p. 1989/901110 icke börsnoterade aktier.
35. lag om upphävande av lagen (1979z609) om allmän investeringsfond. 36. lag om upphävande av lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv. 37. lag om upphävande av vissa fondförfattningar. m. m.. 38. lag om upphävande av lagen (1954:40) om särskild fartygsfond. 39. lag om upphävande av lagen (1967:96) om särskild nyanskaffnings- fond.
40. lag om upphävande av lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxe- ringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet.
41. lag om upphävande av lagen (1981:296) om eldsvädefonder. 42. lag om upphävande av förordningen (1960:659) angående beskattning av ränta å svenska statens sparobligationcr.
43. lag om upphävande av lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer.
44. lag om upphävande av lagen ( 1972:128) om skattefrihet vid premiering av sparande.
45. lag om upphävande av lagen (1982:2) om uppfinnarkt'mto. 46. lag om upphävant'le av lagen (1989: 1021) om särskilda regler för ned- skrivning av lager m. m..
47. lag om avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska Museum.. dels att godkänna att de medel som inflyter till följd av avskattningen av juridiska personer förutom handelsbolag tillförs en ny inkomsttitel på stats- budgeten från vilken medlen skall överföras till riksgäldskontoret i syfte att minska statsskulden.
14 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens ("överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag sotn f("iredraganden lagt fram.
INNEHÅLL
Del 1 Propositionen Propositionens huvudsakliga innehåll ......................
Propositionens lagförslag ............................... Lag om ändring i komrnunalskattelagen (1928z370) ......... Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt . . . . Lag om ändring i lagen (1984:1()52) om statlig fastighetsskatt . . Lag om ändring i uppbördslagen (19531272) ...............
4328)!»—
. 'JI
Lag om skatteutjämningsreserv ........................ 6 Lag om återföring av obeskattade reserver ................ 7 Lag om ändring i lagen (1989:1046) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring ....................... 8 Lagom ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring ..... 9 Lag om ändring i lagen (1981 :691 ) om socialavgifter ......... 10 Lag om särskild löneskatt ............................. 11 Lag om ändring i lagen (1959:.551) om beräkning av pensions- grundande inkomst enligt lagen ( 1962:381) om allmän försäkring 12 Lag om avkastningsskatt på pensionsmedel ............... 13 Lag om skatt på vissa premiebetalningar ................. 14 Lag om ersättningsfonder ............................. 15 Lag om ändring i lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxe- ringcn för viss aktieutt'lelning .......................... 16 Lag om ändring i bokföringslagen (1976:125) ............. 17 Lag om ändring i jordbruksbokft'iringslagen (1979: 141) ...... 18 Lag om ändringi lagen ( 198211 193) om skattereduktion för fack- föreningsavgift ..................................... 19 Lag om nedsättning av vissa unt'lerhållsbit'lrag .............. 20 Lag om ändring i utsökningsbalken ..................... 21 Lag om ändring i lagen (1984:947).om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige .................... 22 Lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring . . . 23 Lag om ändring i lagen (1989:1023) om upphävande av lagen (1966: 172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m. m. 24 Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) ........ 25 Lag om ändring i lagen (1987:8l3) om homosexuella sambor . . 26 Lag om ändring i lagen (19881847) om skattelättnader för alle- manssparande och ungdomslwsparande .................. 27 Lag om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. ........... 28 Lag om ändring i skogskontolagen (1954:142) ............. 29 Lag om ändringi lagen (1986:492) om tillfälliga regler för insätt- ning på skogskonto ..................................
l—J l—J 14 [—J '.») DJ 'vJ C '.'—J [J J;— '.'—)
263 264 265
266 267 269
272
30 Lag om ändringi lagen (1979:611) om upphovsmannakonto . . . 31 Lag om upphävande av lagen (1978:970) om uppskov med be- skattning av realisationsvinst .......................... 32 Lag om upphävande av lagen (198311086) om vinstdelningsskatt 33 Lagom upphävande av lagen (1960:63) om förlustavdrag ..... 34 Lag om upphävande av lagen (1982:336) om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier ........................... 35 Lag om upphävande av lagen (19791609) om allmän investerings- fond ............................................. 36 Lagom upphävande av lagen ( 19791610) om allmän investerings-
37 Lag om upphävande av vissa fondförfattningar. m. m. ....... 38 Lag om upphävande av lagen (1954140) om särskild fartygsfond 39 Lag om upphävande av lagen (1967196) om särskild nyanskaff- ningsfond ......................................... 40 Lag om upphävande av lagen (19671752) om avdrag vid inkomst- taxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastig- het .............................................. 41 Lag om upphävande av lagen (19811296) om eldsvådefonder . . 42 Lag om upphävande av förordningen (1960:659) angående be- skattning av ränta å svenska statens sparobligationcr ........ 43 Lag om upphävande av lagen (19781423) om skattelättnader för vissa sparformer .................................... 44 Lag om upphävande av lagen (19721128) om skattefrihet vid pre- miering av sparande ................................. 45 Lag om upphävande av lagen (198212 om uppfinnarkonto . . . . 46 Lag om upphävande av lagen (1989: 1021 ) om särskilda regler för nedskrivning av lager m. m. ........................... 47 Lag om avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska Mtr-
seum ............................................ Utdrag ur regeringsprotokollet den 29 mars 1990 ............. 1 inledning ..................................... 2 Allmänna synpunkter på reformen . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Arbetsinkomst/Kapitalinkomst .................... 4 Skatteskalan. m.m. ............................. 4.1 Skatteskala och grundavdrag ...................... 4.2 Skatteregler för pensionärer ...................... 5 lnkomst av tjänst m. m. .......................... 5.1 Allmänt om beskattningen av arbetsinkomster ........ 5.2 Avgränsningen av inkomstslaget tjänst ............... 5.2.1 Viss utvidgning av inkomstslaget tjänst ..............
275 276 277 27s 279 280 281 282 283 284 235 286
287
288 289
290 29 1 292
292
298 298 301
304 304 305 305
'Jl
'Jl 'Jl 'Jl UI 'J1 'Jl 'Jl 'Jl ',.) Lo.:
'Jl '_'—) '_oJ
'Jl 'JI 'Jl 'Jl
'J1
'Jl 'Jl 'Jl 'Jl 'Ji 'Jl U| 'Jl
'Jl
c.a-ox.
'J'l 'J'l
'_I1 'Jl i,» '
'Jl 'Jl
??”?
_a .a-
'.'—1 U.: '...')
'.!—)
'.)J '.)J '.»)
4— '.)J'a—J i»
'Jl '.n 'Jl h) —
.6
.6. .6. .6. .6.
J—le—J—
.7.1 .7.2 .7.3
bat-;)..—
L) 3). 'J- m (_: 'N iu l—J w ro ro i.) '— 4— 7.2
:l—Lul'd—
l—JJ bJ '»)J |») [J fx) I'J I'J [J [J —-
iu—
:
? U!
.1—3
15.-.
:Jl
Beskattningen av självständigt bedriven verksamhet utan vinstsyfte (hobby) .............................. Intäkter ] inkomstslaget tjänst ..................... Allmänt ...................................... Li'ineförmäner m. m. ............................ Beskattningen av naturaförmåner .................. Vissa avtalsförsi'ikringar .......................... Vissa kostnadsersättningar ........................ Inkomster från bär-, svamp- och kottplockning ........ Ersättningar till utländska forskare ................. Stipendier .................................... 'l'raktamentsheskattning m.m. ..................... Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa ..... Avdrag för ("ökade lcvnadskostnadcr vid tjänsteresa utom riket ........................................ Avdrag för ökade levnadskostnader vid s.k. tillfällig an- ställning och dubbel bosättning .................... Avdrag för kostnader för hemresor .......... _ ....... Förfarandercgler ........ Avdrag i inkomstslaget tjänst ...................... Allmänna avdrag och skattereduktioner ............. Avdrag för underhåll till icke hemmavarande barn ..... Skattereduktion för hemmamake och för ensamstående med barn ..................................... Arbetsgivares kostnader för organisationsverksamhct och skattereduktit'm för fackft'ireningszwgift .............. Uttag av socialavgifter ........................... Allmänna principer ............................. Breddning av basen för socialavgifter på arbetsinkomster Underlaget för den särskilda löneskatten ............. Den särskilda löneskattcns storlek .................. Övriga frågor .................................. Extra avdrag och jämkning vid existensminimum ....... Extra avdrag för sjukdomskostnader ................ Sesmänadersregeln och ettårsregeln ................
lnkomst av kapital .............................. Allmänt ...................................... (.iemensamma frågor ............................ Skatteheräkningcn .............................. Grundavdrag och sparavdrag ...................... Avdragsbegränsning för reaförluster ................ Förlust pä konkursaktier m. m. .................... Verkliga förluster m. m. .......................... Skattskyldighetens inträde ........................ Ärsskiftesbetalningar ............................ Blandade överlätelser ...........................
309 314 314
368 370 370 373 378 381 382 382 384 385
388 388 389 389 389 390 392 393 396 399 400
6.3 6.3..1 6.3.2 6.3.3 6.3.4 6.3.5 6.4 6.4.1 6.4.2 6.4.3 6.4.4 6.4.5 6.4.6 6.4.7 6.4.8 6.4.9 6.4.10 6.4.1 1
6.4.12 6.4.13
'Jl 'Jl 'Jl '-J! 'Jl 'Jl 'J1 'Jl 'Jl 'J C ?: xl ON 'Jl 4".- '..J | _) —-
GN 'Jl 'Jl __ ... .— :
-J
:> :) '.II '.)1 !.!- _. _. #— ';.)
? f_n ._ J
:
'_') 'Jl ()
6.6.1 6.6.2 6.6.3 6.6.4 6.6.5 6.6.6 6.6.7 6.6.8
Beskattning av räntor och utdelningar ............... Nuvarande regler ............................... Ränteavdragsbegränsningar ....................... Förvaltningskostnader m. m. ...................... Allemanssparande m. m. ......................... Avkastning pä sparobligatitmer m.m. ............... Reavinstbeskattning av fastigheter m.m. ............. Inledning ..................................... Gällande rätt .................................. Allmänna utgångspunkter ........................ Nominell vinstberäkning ......................... Slopade uppskovsregler .......................... Problem vid full beskattning av nominell reavinst ...... Regler för privatbostäder som är fast egendom . . . . . . . . Permanentlmstadsbegreppet ...................... Takregeln vid expropriation o.d. ................... Beräkning av reavinst för bostadsrätt ................ Särskilt om näringsfastigheter och bostadsrätter i närings- verksamhet ................................... Begränsat avdrag för värdehi'ijande reparationer ....... Övergringsbestämmelser ......................... Reavinstbeskattning av aktier m.m. ................ Inledning ..................................... Evig beskattning av hela vinsten ................... Genomsnittsmetoden — huvudregler ................ Avdragsbegränsningar för reaförluster ............... Avgränsningsfrägan ............................. Ingen beskattning vid konvertering och lösen ......... Anskaffningsvärden för vissa värdepapper ............ Reavinstbeskattning av optioner ................... Reavinstbeskattning av terminer ................... Blankningsaffi'irer .............................. Strukturrationaliseringar ......................... Tvängszwyttringar .............................. Benefika överlätelser ............................ Kontroll av anskaffningsvärden .................... Övergångsbestämmelser ......................... Gränsdragningen mot näringsverksamhet ............ Reavinstbeskattning av fordringar .................. Rezwinstberäkningen ............................ Avdragsbegränsning för reaförluster ................ Marknadsnoterade fordringar ..................... Premieobligatitmer ............................. Räntekompensation . . . ." ......................... Benefika överlätelser ............................ Tvängsavyttringar .............................. Övergängsbestämmelser .........................
401 401 402 404 404 405
406
406 407 409 409 410 412 414 416 417 417
6.7 6.7.1 6.7.2 6.8
6.8.1 6.8.2 6.8.3 6.8.4 6.8.5 6.9 6.9.1 6.9.2 6.9.3 6.9.4 6.9.5 6.10 6.101 6.102 6.10.3 6.10.4 6.10.5 6.106 6.10.7 6.108 6.109 (110.111 6.I0.ll 6. 10. 12 6.l0.l3
7.5.1 7.5.2 7.5.3 7.6
8 8.1 8.2
Reavinstbeskattning av skulder och utländsk valuta m. m. Skulder i svenska kronor ......................... Reavinstbeskattning av utländsk valuta .............. Särskilda regler för beskattning av delägare i fämansföre- tag .......................................... Avgränsning .................................. Utdelning .................................... Reavinster .................................... Förhöjt avdragsutrymme ......................... Vinstbolag m. m. ............................... Reavinstbeskattning av övrig lös egendom ............ Allmänt ...................................... Beskattningens närmare utformning ................ Reaförluster ........ , .......................... Benefika förvärv ............................... Tvangavyttringar ............................... Pensions» och försäkringssparandet ................. Allmänna utgångspunkter ........................ Livförsäkringssparandet .......................... Individuellt f("irsäkringssparande ................... Skattereglerna ................................. Pensitmssparandets fondering ..................... Kollektivt pensionssparande för avtalspension ......... Avkastningsskatt pä pensionsmedel ................. Skattesats avseende pensionsmedel ................. Löneskatt .................................... Beskattning av K—försäkringskapital ................ Utländska försäkringar .......................... Övergångsbestämmelser ......................... Övriga frägor ..................................
Bostadsbeskattning ............................. Privatbostad och näringsfastighet ................... Den löpande beskattningen av småhus ............... Den löpande beskattningen av hyreshus ............. Fastighetsskatten ............................... Reduktion av fastighetsskatten .................... Initialt reducerad fastighetsskatt för nyproduktion ...... Övergångsregler för hyreshus ..................... Övergångsregler för smähus ....................... Beskattning av intäkt vid uthyrning av privatbostäder
Företagsbeskattning ....................... '. ..... Allmänt ...................................... Bt.)lagsskattcsatsen och en ny generell reserveringsmöjlig- het (surv) .....................................
465 465 465
467 467 470 471 472 472 473 473 474 476 477 477 478 478 478 479 479 480 481 483 489 491 492 4.94 496 497
8.2.1 Allmänna utgångspunkter ........................ 519 Prop. 1989/902110 8.2.2 Underlagen för K-surv och L-surv m. m. ............. 522 8.3 Värdering av lager .............................. 529 8.3.1 Värdering av lager i allmänhet ..................... 529 8.3.2 Den skattemässiga behandlingen av djur ............. 532 8.4 Avskrivningsregler .............................. 535 8.5 Inkomstberäkning och förvärvskällor ................ 543 8.6 Fondavsättningar ............................... 547 8.7 Koncernbeskattning m. m. ........................ 549 8.7.1 Kedjebeskattningen ............................. 549 8.7.2 Ktmcernbit'lrag ................................. 552 8.7.3 Förvaltningsfi'iretag ............................. 554 8.7.4 Överlätelser av egendom inom koncerner m.m. ....... 556 8.8 Särskilda branscher ............................. 559 8.8.1 Investmentföretag och aktiefonder ................. 559 8.8.2 Banker och andra finansiella institut ................ 566 8.8.3 Skadeförsäkringsföretag ......................... 571 8.8.4 Byggnadsföretag m. m. ......................... -. 576 8.9 Särskilda företagsformer ......................... 578 8.10 Beskattning av enskild näringsverksamhet ............ 580 8.10.1 Reserveringsmöjligheter m.m. .................... 580 8.102 Räntebalansproblemet ........................... 582 8.10.3 Indelning i förvärvskällor och underskottsavdrag ....... 586 8.104 Beskz'tttningsår ................................. 589 8.10.5 Bil med blandad användning m.m. ................. 591 8.1 1 Handelsbolag .................................. 592 8.11 .1 Allmänna utgångspunkter ........................ 592 8.1 1.2 Nya regler för fortsatt delägarbeskattning ............ 593 8.12 Beskattning av fämansföretag m.m. ................ 596 8. 12.1 De särskilda fämansföretagsreglerna ................ 596 8.12.2 Begreppsdefinitioner ............................ 602 8.12.3 lnkomstuppdelningi familjeföretag ................. 603 C. 13 Övergången till det nya systemet ................... 605 8.131 Avskattning av lagerreserver m. m. ................. 605 8.132 Regler för banker m.fl. .......................... 607 8. 13.3 Förlustavdrag m. m .............................. 608 8.134 Spärregler .................................... 609 8.14 Avdragsrätt för bidrag till FoU m.m ................. 610 9 Kompletterande åtgärder och ekonomiska effekter ..... 613 9.1 Inledning ..................................... 613 9.2 Bostadspolitiska ätgärder ......................... 613 9.2.1 Beskattning. subventionering och finansiering ......... 613 9.2.2 Räntebidrag och räntelän ........................ 614 9.2.3 Mervärdeskatt och investeringsbidrag ............... 615 9.2.4 Höjda bostadsbidrag ............................ 616 9.3 Kompletterande fördelningspolitiska ätgärder ......... 616
9.3.1 9.3.2 9.3.3 9.3.4 9.3.5 9.4
9.4.1 9.4.2 9.4.3 9.4.4
9.4.5 9.4.6 9.5 9.6 9.7 9.7.1 9.7.2 9.7.3 9.7.4 9.7.5 9.7.6 9.7.7 9.7.8 9.7.9 9.7.10 9.7.11 9.8 9.9
10
_. _. '.:J l—J _- __ __ _. .— __ _ _. .... lo l-J [J 10 14 t—J I'd to :> '_n 4—
x) 1
.8
12.9 12.10
Inledning ..................................... Förbättring för pensionärerna ..................... Förändring av inkomst efter skatt för pensionärer ...... Höjt barnbidrag och avvecklade IivsmedeIssubventioner . Ökade studiemedel och reducerade subventioner ...... Sammanställning av budgeteffekter ................. Inledning ..................................... Skattebortfall genom ändrade skattesatser m. m. ....... Budgeteffekter inom olika inkomstslag m. m. ......... Budgeteffekter avseende reformerad beskattning av juri— diska personer ................................. Dynamiska effekter ............................. Sammanställning av budgeteffekter ................. Fi'irdelningen mellan stat och kommun .............. Budgetmässig behandling av intäkt frän avskattning Fördelningseffekter ............................. Ilorisontcll rättvisa ............................. Utvärdering av fördelningseffekter ................. Uppdelning efter socioekonomisk grupp ............. Uppdelning efter ekonomisk standard ............... Uppdelning efter bruttoinkomst ................... Uppdelning efter förmögenhet ..................... Uppdelning efter hushällstyp ...................... Uppdelning efter boendeform ..................... Uppdelning efter region .......................... Annan förändring av arbetsinkomst före skatt ......... Avslutning .................................... Vissa andra ekonomiska effekter ................... Utvärdering av skattereformen ....................
Avslutande synpunkter .......................... Upprättade lagförslag ...........................
Specialmotivering .............................. Kommunalskattelagen (19282370) .................. Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt ............ Lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt .......... Uppbt'irdslagen (19531272) ........................ Lagen om skatteutjärnningsrescrv .................. Lagen om äterföring av obeskattade reserver .......... Lagen (1989: 1046) om ändring i lagen (1962:381) om all- män försäkring ................................ Lagen (1962:381) om allmän försäkring .............. Lagen (1981:691) om socialavgifter ................. Lagen om särskild löneskatt .......................
616 617 617 620 620 6211 620 621
(,)?
626 627 628 629 630 630 631 ) 63 1 633 634 635 636 637 637 638 638 640 640 640
641
642
644 644 691 731 732 735 747
750
Prop. 1989/901110
2.19 12.20 2 21
|") 7')
12.23
-.24 2 12.25 2
12.27 12.28 12.29
12.30 2.31
Lagen om ändring i lagen ( 19591551 ) om beräkning av pen- sionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring .................................... Lagen om avkastningsskatt pä pensionsmedel ......... Lagen om skatt på vissa premiebetalningar ........... Lagen om ersättningsft'mder ....................... Lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning ................................. Bokföringslagen (1976:125) ....................... Jordbruksbokfi'iringslagen ( 1979: 141) ............... Lagen (1982:1193) om skattereduktion för fackft'fn-enings- avgift ........................................ Lagen om nedsättning av vissa underhållsbidrag .......
Utsökningsbalken .............................. Lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige ......................... Lagen (1979284) om deIpensionsft'irsäkring ........... Lagen ( 1989: 1023) om upphävande av lagen (1966: 172) om avdrag för avskrivning pä skeppskontrakt m. m. ..... '. . Utsökningsregisterlagen (1986z617) ................. Lagen ( 1987:813) om hormisexuella sambor ........... Lagen ("1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparandc ......................... Lagen om skatt pä ränta på skogsktmtomedel m.m ...... Skogskontolagen (1954: 142) ...................... Lagen (1986:492) om tillfälliga regler för insättning pä skogskonto ................................... Lagen (1979:611) om upphovsmannakonto ........... Lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisa- tionsvinst ..................................... Lagen (1983: 1086) om vinstdelningsskatt ............. Lagen (1960:63) om förlustavdrag .................. Lagen (1982:336) om avdrag för utdelning pä icke börsno- terade aktier .................................. I.agen (1979:609) om allmän investeringsfond ......... Lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv ........ Lagen om upphävande av vissa fondförfattningar. m. m. Lagen (1954:40') om särskild fartygsfond ............. Lagen (1967:96) om särskild nyanskaffningsfond ....... Lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för av— sättning till fond för återanskaffning av fastighet ....... Lagen (1981 :296) om eldsvädefonder ................ Förordningen (1960:659) angående beskattning av ränta ä svenska statens sparobligationcr ................... Lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer Lagen (1972:128) om skattefrihet vid premiering av spa- rande ........................................
768 768 769
769 770
770 770 770
770 770 772
773 773
773 773 775
775 775 776 776 776 776
776 776
776 777
777
12.45 Lagen (l982z2) om uppfinnarkonto .............. .' . . 12.46 Lagen (1989:1021) om särskilda regler för nedskrivning av
lager m. m. ................................... 12.47 Lagen om avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska
Museum ..................................... 13 Hemställan ................................... 14 Beslut ....................................... Del 2
Bilaga 1 Förteckningar över remissinstanser Bilaga 2 De remitterade lagförslagen Bilaga 3 Lagrådets yttrande
goub 99992. Stockholm 1990
777
777
777
778
779
Prop. 1989/90: 1 10
Innehåll Prop. 1989/902110
Bilaga ] I—"örteckningar över remissinstanser .................... 3 Bilaga 2 De remitterade lagförslagen ......................... 8 Bilaga 3 Lagrådets yttrande ................................ 108
Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över betänkandet (SOU 1989:33) Reformerad inkomstbeskattning
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksförsäkringsver- ket (RFV). bankinspektionen. försäkringsinspektionen. riksskatteverket (RSV). plan— och bostadsverket. statens löne- och pensionsverk. hovrätten över Skäne och Blekinge. kammarrätten i Stockholm. kammarrätten i Göte- borg. riksbanken. riksgäldskontoret. datainspcktionen. konjunkturinstitu- tet. statens pris- och konkurrensverk. styrelsen för Sveriges allmänna hypo- teksbank. styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Stock- holms fondbörs. statens arbetsgivarverk. lanbruksstyrelsen. skogsstyrelsen. arbetsmarknadsstyrelsen. statens industriverk. statens vattenfallsverk. sty- relsen för teknisk utveckling (STU). statskontoret. riksrevisionsverket (RRV). Aktiefrämjandet. Bilindustriföreningen. Centralorganisationen SACO/SR. Entreprent'örföreningen. Finansbolagens Förening. Folksam. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR (FAR). Företagareförbundet, Företagens Uppgiftslämnardelegation. Försäkringsbolaget Pensionsgaranti. ömsesidigt (FPG). Försäkringsbolaget SPP. ömsesidigt (SPP). Försäkrings- tjänstemannaförbundet. Grossistförbundet Svensk llandel. HSB:s Riksför- bund. Hyresgästernas Riksförbund. Kommunernas pensionsanstalt, Konst— närliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS). Kooperatio- nens Pensionsanstalt. Kooperativa Förbundet (KF). Landsorganisationen i Sverige (LO). Landstingsförbundet. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). Motorbranschens Riksförbund. Motormännens Riksförbund. Mäklarsam- fundet. Näringslivets Byggnadsdelegation, Pensionärernas Riksorganisation (PRO). Riksförbundet Vi i Småhus. Smäföretagens Riksorganisation. Spar- bankernas Intecknings AB. Statens Bostadsfinansieringsbolag, Stockholms Handelskammare. Stockholms Optionsmarknad ()M Fondkommission AB (OM). Svensk Industriförening. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF). Svenska Bankföreningen, Svenska fondhandlareföreningen. Svenska för- säkringsbolagens riksförbund. Svenska kommunförbundet. Svenska Livför- säkringsföreningars Riksförbund. Svenska Revisorsamfundet SRS. Svenska sparbanksföreningen. Sveriges advokatsamfund, Sveriges Aktiesparares Riksförbund. Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag. Sveriges Bostads- rättsföreningars Centralorganisation. Sveriges fastighetsägareförbund. Sve- riges Fiskares Riksförbund. Sveriges Föreningsbankers Förbund. Sveriges I Iotcll- och Rcstaurangförbund. Sveriges industriförbund. Sveriges Jordäga- reförbund. Sveriges Köpmannaförbund. Sveriges Pensitmärsförbund. Sveri- ges Redareförening. Sveriges Villaägareförbund. Tjänstemännens Central- organisatitm (TCO). Värdepapperseentralen VPC AB (VPC).
Yttrande har ocksä inkommit fran bl.a. centrala studiesti'idsnämnden. gles- bygdsdelegationen. konsumentverket/KO. länsstyrelsen i Gotlands län. länsstyrelsen i Jämtlands län. riksantikvarieämbetet och statens historiska museer. socialstyrelsen. statens naturvardsverk. statens utlandslt'fmenämnd UtN. statistiska centralbyri'tn. storstadstrafikkommitten. trafiksäkerhetsi, er— ket. utredningen om lk'irvaltningen av vissa kulturmiljöer. Bukowskis-Auk- tioner. Dagligvaruleverantörernas Förbund DLF. Ensamståendes Intres-
Prop. 1989/90:11()
Bilaga 1
seorganisation EIO. Folkrt'")relseradet Hela Sverige skall leva. Fondbolagens Förening. Fögderichefsft'ireningcn. I—"örbundet Sveriges Handelsrepresen— tanter FDI 1. Förenade Liv. Föreningen Sveriges Uppbördschefer. Handelns Arbetsgivareorganisation. Internatiorutl Air 'l'ransport Association. Kom- munernas Försäkringsakticlmlag. l.injeflyg AB. Kooperatitmens Förhand- lingsorganisation. Naturskyddsföreningen. Pensionsregistreringsinstitutet PRI. Restaurang Kupong IndustriFinans Service AB. Riksbyggen ekono- misk förening. Rikskuponger AB. Sala Sparbank. Scandinavian Airlines Systems AB SAS. Skattebetalarnas Förening. Sparinstitutens Pensions- kassa. Statspensionärcrnas Riksförbund och Tidningen Statspensionären. Statstjänstemannaförbundet 51". Stockholms Universitets Studentkår". Stu- dieförbundet Vuxenskolan. Svensk Pilotförening SPF. Svenska Industri- tjänstemannaförbuntlet SIF. Svenska LokaItrafikföreningcn. Svenska Pen- sionärspartiet SvPP. Svenska Pressbyräns Pensionskassa. Svenska resebran- schens förening. Svenska Teater'ft'irbuntlet. Svenska Travspt'ntens Central- förbund. Svenska Galoppsportens (fentralfi'irbunt'l och AB Trav och Ga- lopp. Sveriges Förenade Studentkårer. Sveriges Författarförbund. Sveriges Riksidrottsförbund. Sveriges Turisträd. Tjänstcft'irbundet. Tcatrarnas Riks- förbund. Umcä Studentkar samt AB Volvo och SAAB-Scania AB.
Sveriges Föreningsbankers 1—"örbund har förutom eget yttrande anslutit sig till yttrande fran LRF. Svensk Industriförening och Sveriges industriförbunt'l har äberopat yttrandet frän Näringslivets skattedelegation. Stockolms Han- delskammare. SAF. Svenska bankföreningcn och Svenska försäkringsbolags riksft'h'bund har förutom eget yttrande äberopat yttrandet frän Näringslivets skattedelegation.
Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över betänkandet (SOU 1989:34) Reformerad företagsbeskattning
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksskatteverket (RSV). hovrätten över Skäne och Blekinge. kammarrätterna i Stockholm och Göteborg. riksbanken. datainspektionen. bokföringsnämnden (BFN). överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB). riksförsäkringsverket (RFV). lutnkinspektioncn. försäkringsinspektionen. styrelsen för Sveriges allmänna hypotekslmnk. styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Stockholms fondbörs. lantbruksstyreIsen. skogsstyrelsen. statens industri- verk (SIND). styrelsen för teknisk utveckling (STU). riksrevisitmsverket (RRV). Akticfrämjandct. Centralorganisationen SACO/SR (SACO.-:"SR). Elektriska installatörsorganisationen. Entreprenörft'öreningen. Finansbola- gens Förening. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR (FAR). Företaga- reförbundel. Företagens Uppgiftslämnardelegation. Grossistförbundet Svensk I-Iandel. HSB:s Riksförbund. Konstnärliga och Litterära Yrkesut- övares Samarbetsnämnd (KLYS). Kooperativa Förbundet (KI-'). Landsorga- nisationen i Sverige (LO). Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). Petroleum- handclns riksförbund. Smäföretagens Riksorganisation. Statens Bostadsti- nansieringsaktiebolag. Stockholms llant'lelskammare. Svensk Industriföre- ning. Svenska arbetsgivareföreningen (SAI-'). Svenska Bankft'ireningen.
Svenska fondhandlarefi'ireningcn. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Prop. 1989/901110 Svenska kommunförbunt'let. Svenska Revistu'samfundet SRS. Svenska Sa— Bilaga 1 mernas Riksförbunt'l. Svenska sparbanksföreningen. Sveriges advokatsam- fund. Svcriges Aktiesparares Riksförbund. Sveriges Allmännyttiga Bostads- företag. Sveriges Fastighetsägareförbund. Sveriges Fiskares Riksförbund. Sveriges Förcningsbankcrs Förbtmd. Sveriges industriförbunt'l. Sveriges Jordägareförbunt'l. Sveriges Köpmannaförbund. Sveriges Rcdarefi'irening. Sveriges Redovisningskonsulters Fi'irbund. Tjänsteförbundet. 'lljänstemän- nens Centralorganisatitm (TCO) samt-Svenska Venture Capital Föreningen.
Yttrande har också kommit in från riksgäldskontoret. konjunkturinstitutet. statistiska centralbyrän (SCB). länsstyrelserna i Gotlands och Jämtlands län. länsstyrelsernas organisationsnämnd. statens pris och konkurrensverk (SPK). Solveig Boren. Elektriska Arbetsgivareföreningen. Folkrörelserä— det. Folksam. thdbolagens Förening. Fögderichefsföreningen. Försäk- ringstjänstemannaförbundet. Handelsbolaget med firma Ahlén & Aker- lunds förlag. Merkantil Leasing AB. Motorln'anschens Riksförbund. Mälar- mästarnas Riksfi'irening. Nattirskyddsförcningen. Näringslivets Byggnads- delegation. Scandinavian Airlines System (SAS). Svenska Taxiförbundet. Sveriges Dövas Riksförbund. Sveriges Författarft'jrbund. Sveriges Riks- idrottsförbund. Tcatrarnas Riksförbund. VVS-Entreprent'irernas Arbetsgi- vareförbund samt Östra Blekinge l—lembygdsförening.
Sveriges Föreningsbankers Förbund har förutom eget yttrande anslutit sig till yttrande fran LRF. Svensk Industriförening och Sveriges industriförbund har åberopat yttrandet frän Näringslivets skattedelegatit'm. Stockholms Hamlelskamrmtre. SAF. Svenska Bankföreningen och Svenska försäkrings- bolags riksförbund har förutom eget yttrande äberopat yttrandet frän Nä- ringslivets skattedelegation. Smäföretagens Riksorganisation och Sveriges Köpmannaft'irbund har avgett ett gemensamt yttrande samt äberopat yttran- det fran Näringslivets skattedelegation. Petroleumhandelns riksförbund har anslutit sig till yttrandet frän Smäföretagens Riksorganisation och Sveriges Köpmannaförbund.
Elektriska Arbetsgivareföreningen. Mälaremästarnas Riksförbund och VVS-Entrcprenörernas Arbetsgivareförbund har avgett ett gemensamt ytt- rande. Näringslivets Byggnadsdelegation har åberopat yttrandet frän Nä- ringslivets skattedelegation.
Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över betänkandet (SOU 1989:36') Inflationskorrigerad inkomstbeskattning
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksförsäkringsver- kct. f("irsäkringsinspcktionen. riksskatteverket (RSV). Ekonomiska Rädet. plan- och lmstadsverket. statens löne- och pensionsverk. hovrätten över Skäne och Blekinge. kammarrätten i Stockholm. kammarrätten i Göteborg. riksbanken. riksgäldsktmtoret. datainspektionen. hokföringsnämnden (BFN). överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB). centrala studiestödsnämn-
'Jl
Bilaga 1
den. konjunkturinstitutet. statens pris- och konkurrensverk. styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Stockholms fondbörs. lant- bruksstyrelsen. skogsstyrelsen. arbetsmarknadstyrelsen. statens industri- verk (SIND). statens vattenfallsverk. styrelsen för teknisk utveckling (STU). statskontm'et. riksrcvisionsvcrkct (RRV). Aktiefrämjandet. Cen- tralorganisationen SACO/SR. Entreprenörft'ireningen. Finansbolagens För- ening. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR (FAR). F(")retagareför- bundet. Företagens Uppgiftslämnardelegation. Försäkringstjänstermtnna- förbundet. HSB:s Riksfi'nbunt'l. Ilyresgästernas Riksft'irbund. Kommuner- nas pensionsanstalt. Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbets- nämnd (KLYS). Kooperationens Pensionsanstalt. Kooperativa Förbundet (KF). Landsorganisationen i Sverige (LO). Landstingsförbundet. Lantbru- karnas Riksförbund (LRF). Motormännens Riksförbund. Mäklarsamfun- det. Näringslivets Byggnadst'lelegation. Pensionärernas Riksorganisation (PRO). Riksförbundet Vi i Smahus. Smäföretagens Riksorganisation. Spar- bankernas lntecknings AB. Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag. Stock- holms llandclskarnmare. Svensk Industriförening. Svenska arbetsgivare- föreningen (SAF). Svenska Bankföreningen. Svenska fondhandlareföre- ningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska kommunförbun- det. Svenska Livförsäkringsförcningars Riksförbund. Svenska Revisorsam- fundet SRS. Svenska Sparbanksföreningen. Sveriges advokatsamfund. Sve- riges Aktiespararcs Riksförbund. Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag. Sveriges Bostat'lsrättsföreningars Centralorganisation. Sveriges fastighets- ägareförlmnt'l. Sveriges Fiskares Riksförbund. Sveriges Fi:")rcningsbankers Förbund. Sveriges Hotell- och Restaurangförbunt'l. Sveriges industriför- bund. Sverigcs .lordägareft'årlmnd. Sveriges Redareft'irening. Sveriges Redo- visningskonsulters Förbund. Sveriges Villaägareförbund. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) samt Värdepapperscentralen VPC AB (VPC).
Yttrande har också kommit in från Teatrarnas Riksförbund och Sveriges Författarförbund.
Näringslivets byggnadsdelegation. Stockholms Handelskammare. Svensk Industriförening. SAF. Svenska Bankföreningen. Svenska försäkringslmlags riksförbund. Sveriges Föreningsbankers Förbund och Sveriges industriför- bund har äberopat yttrande frän Näringslivets skattet'ledelegation.
Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över betänkandet (SOU 1989:2) Beskattning av fåmansföretag — översyn av 1976 års lagstiftning
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarrätten i Stockholm. riksskatteverket (RSV). Bokföringsnämnt'len (BFN). Entrepre- nörft'")reningen. Finansbt')lagens förening. Föreningen Auktoriserade reviso- rer FAR (FAR). Företagareförbundet. Konstnärliga och Litterära Yrkesut- övares samarbetsnämnd (KLYS). Landsorganisationen i Sverige (LO). Landstingsförbundet. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). Smäföretagens Riksorganisation. Svensk Industriförening. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF). Svenska l-Iandelskammarförbundct. Svenska Revisorsamfundet
Bilaga 1
SRS. Svenska sparbanksföreningen. Svenska Uppfinnareföreningen. Sveri- ges advokatsamfund. Sveriges Bokförings- och Revisionsbyräers Förbund. Sveriges Fastighetsägareförbund. Sveriges Fiskares Riksförbund. Sveriges Föreningsbankers Förbund. Sveriges Grossistförbund. Sveriges industriför— bund. Sveriges Jordägareförbund. Sveriges Köpmannaförbund. Sveriges re- (lareft'fuening. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund. Sveriges Skogs- ägareföreningars Riksförbund samt Tjänstemännens Centralorganisation (TCO). Yttrande har också inkommit från Stockholms Handelskammare.
RSV har bifogat yttranden frän länsskattemyndigheterna i Stockholms. Jön- köpings. Malmöhus. Göteborgs och Bohus. Alvsborgs samt Västerbottens län.
LRF. Sveriges Föreningsbankers Förbund. Sveriges Jordägareförbund och Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund har som eget yttrande hänvisat till ett inom Lantbrukarnas skattedelegation upprättat utlätande.
SAF. Stockholms Handelskammare. Svenska Handelskammarförbundet och Sveriges industriförbund har åberopat ett yttrande frän Näringslivets skattedelegation.
Prop. 1989/902110
1 Förslag till Lag om ändring i komtnunalskattelagen (1928z370)
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (19281370)l
dels att 28—30 ss. 32 55 3 f mom.. 35—40. 41 d och 41 e ss. 46.5 1 mom.. 46 a. 49. 64 och 76 ss. anvisningarna till 3 och 18 ss. punkt 2 av anvisningarna till 19 &. anvisningarna till 25 och 27—29 st. punkterna 5. 7 och 11 av anvisning- arna till 32 s. anvisningarna till 35. 36. 38 och 39 5.5. punkterna 1—3 a och 4a— 6 av anvisningarna till 41 9. punkt 1 av anvisningartut till 41 a &. punkterna l— 3 av anvisningarna till 50s5 satnt punkt 2 av anvisningarna till 545; skall upp- höra att gälla.
dels att rubrikerna närmast före 24. 27. 35. 38. 46 a och 75 äs skall utgå. dels att nuvarande anvisningar till 485 samt punkterna 1 och 2 av anvis- ningarna till 49 s* skall betecknas punkt 2. 3 respektive 4 av anvisningarna till 48 s.
dels att 3. 4. 17—27 och 31 358. 32% 1.3. 3a. 3d. 3e och 4 mom.. 33oeh 34 så. 41 och 42 ss. 465 2 mom.. 47 Fi. 48s' 2 och 3 mom.. 50 ä 2 och 3 mom.. 52.5. 1 mom.. 535; 1—3 mom.. 54.4. punkt 1 av am'isningarna till 19%. punkt 1 av anvisningarna till 2015. anvisningarna till 21. 22 och 24 5.5. punkt .1 av anvisningartnt till 31 &. punkterna 3. 4. 8. 12. l2a och 13 av anvisningarna till 32 &. punkt 3 av anvisningarna till 33 4. punkt 4 av anvisningarna till 41 å. punkterna 2 och 4 av anvisningarna till 41 a 6. punkterna 1—3 av anvisning- arna till 42 s*. punkt 6 av anvisningartm till 46 &. anvisningarna till 52 &. punkt 3 av am'isningarna till 53,4. punkt 3 av arwisningarna till 548. punkt 1 av anv-'isningarna till 65 s". rubriken närmast före 21 5 samt ikraftträdande- och övergängsbestämmelserna till lagen (' l985:362) om ändring i kommunalskat- telagen (1.928:370) skall ha följande lydelse.
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser. 5 &. 33.4 3 motn. och 51 &. punkt 3 av anvisningarmt till 19 s*. punkterna 1—33 av anvisningarna till 23 s. punkterna 1—3 av anvisningarna till 26 &. punkterna 10 och 14 av anvis- ningarna till 32 s. punkterna 3a—3c av anvisningarna till 33.5 samt punkt 1 av anvisningarna till 48.5 av f("iljande lydelse.
F('>'reslugen lydelse
3 ä':
Med taxeringsår förstås i denna lag det kalenderär. under vil- ket taxeringsbeslut närande ärlig
Nuvarande lydelse
.Vled taxe ringsår förstås i denna lag det kalenderår. under vil- ket taxcringsbeslut rörande ärlig
taxering enligt 4 kap. 2 & taxeringsla- gen (1990:00) skall meddelas. och med beskattningsär det kalen- derar. som närmast föregätt taxe- ringsäret. eller. där räkenskz'tpsär inte sammanfaller med kalenderår (bru/('t räkenskapsår). det räken- skapsår. sotn gått ut närmast före taxeringsäret.
(Se vidare anvisningarna.)
taxering enligt 4 kap. 2 & taxeringsla- gen (1990:00) skall meddelas. och med beskattningsår det kalen- derär. som närmast föregått taxe- ringsåret. När räkenskapsår [ sam- band med att näringsverksam/tet pä- börjats eller avslutats skiljer sig från kalenderär. utgörs dock beskatt- ningsåret av det räkenskapsår som gått ut närmast före taxeringsaret.
”* De här utlämnade delarna av lagrådsremissens lagförslag är. frånsett redaktionella ändringar. likalydande tried de till propositionen fogade lagförslagen.
Bilaga 2
Nu varande lydelse
18 å—
Säsom särskilt'Iförvärvskälla anses i fråga om:
a) jordbruksfastighet: varje fastig- het. fustighetsdel eller komplex av hastigheter. som i ägarens eller bruka- rens hand är att anse säsom förvalt- IIngXt'lI/lt'li
b) annan fastighet: varje fastighet. fitstighetsdel eller komp/av uv fastig- heter. som är att anse såsom förvalt- ningsenhet: dock uttfastighct. till den del densttmnnt ingätt uti av ägaren
Föreslagen (vr/else
5 #
Fastighet utgör antingen närings- fastighet eller privatbostad.
Sant pri vatbostad räknas en— och tväfamiljsj'astighct samt småhus med tillhörande tomtmark pä lant- bruksenhet. om fastigheten helt eller till övervägande delen an vänds för el- ler är avsedd för permanent- ellerfri— tidsbot'nde för ägaren eller sädan lto- nom närstäende som avses i punkt 14 sista stycket av anvisningt'o'mt till 32 # .
Sant privatbostad räknas även tomtmark som är utsedd att bli be— byggd för sådant ändamäl.
Annan fastighet än som ovan sagts, är n ä rin gsj'as I ig h t' t.
Som privatbostad räknas även bo— stad som ant-'änds på det sätt som an— ges i andra stycket och sattt innehas av medlem i bostadsrt'it/sft'irening cl— lcr bostadsförening eller av delägare av bostadsuktiebolag. om föreningen eller bolaget är sädant som avses i .? .)' 7mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
I fråga om privatbostad som ittgär i dödsbo gäller bestämmelserna i53 # 3 mom.
Frägan om bostad skall räknas som privatbostad eller ingä [ närings- verksamhet skall bedömas med hän- syn till förlu'illandena vid beskatt— ningsårets utgäng.
;
För inkomst av näring:verksamhet skall inkomsten av varje fört-'ärvs- källa beräknas för sig.
Vid indelningen i förvärvskällor behandlas verksamheter som har tza- tur/ig anknytning till varandra som en verksamhet. En verksamhet utgör aktiv näringsverksamhet om den skattskyldige i inte oväsentlig omfatt- ning arbetat i verksamheten. Annan verksamhet utgör passiv närings- verksamhet. Självständig närings-
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
driven rörelse. skall anses tillhöra förvärvskällan rörelse;
e) rörelse: varje förvärvsverksam- het. som är att anse säsom självstän- dig rörelse;
d) tjänst: all till tjänst hänförligför- värt'sverksamhet. sotn skattskyldig utövat. ävensom alla hottotn tillkom- tttattde. till tjänst hänförliga inkomst- givande rättigheter."
e) tillfällig fört'ärvsverksamhet:
]. ieke _vrk estttiissig avyttring av fast eller lös egettdottt satnt deltagande i lotteri;
2. all övrig tillfällig förvärvs- verksamhet. sattt skattskyl- dig utövat: /) kapital:
i. all skattskyldig tillhörig egen- dom. därav intäkten skall hänföras till intäkt av kapi- tal. doek med undantag av fastighet och rörelse i ut- landet;
3. all fastighet och rörelse. sotn skattskyldig ltaft i utlandet.
l-"öreslagen lydelse
verksamhet i utlandet hänförs alltid till passiv ttärittgsverksamhet.
Verksamheter som utgör aktiv nä- ringsverksamhet bildar tillsammans en förvärvskälla. lnkontst av litterär. konstnärlig eller därmed jätttförlig verksamhet bildar dock en särskild förvärvskälla om den skattskyldige begär det. Varje verksamhet som ut- gör passiv närittgsverksamhet bildar en fört-'t'irt-'.skälltt.
För delägare i handelsbolag hänförs inkomst från handelsbolag och annan inkomst till skilda förvärvskällt'tr. ( Se vidare anvisningarna. )
19 & Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas ieke: vad sotn vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom arv. testamente, fördel av oskift bo eller gäva;
vinst vid ieke yrkesmässig avytt- ring av lös egendom i andra fall ätt sotn avses i 35 S* ..?—4 mom.;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sädan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer. som uppgår till högst 100 kronor;
ersättning. som på grund av för- säkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring. lagen (19541243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976380) om arbetsskadeförsäk- ring tillfallit den försäkrade. om icke ersättningen grundas på förvärvsin- komst av 6 ()()1') kronor eller högre be- lopp för är eller utgör föräldrapen- ning. sä ock sädan ersättning enligt annan lag eller särskild författning.
ersättning. som på grund av för- säkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring. lagen (19541243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (.19761380) om arbetsskadeförsäk- ring tillfallit den försäkrade. om ieke ersättningen grundas på förvärvsin- komst eller utgör föräldrapenning, sä ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning. som ut- gått annorledes än på grund av sjuk-
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
som utgätt annorledes än pä grund av sjukförsäkring. som nyss sagts. till någon vid sjukdom eller olycks- fall i arbete eller under militärtjänst- göring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskade- skydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas pä för- värvsinkomst av 6 000 krattor eller högre belopp för är. ävensom ersätt- ning. vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring. som icke tagits i samband med tjänst. dock att till skattepliktig inkomst räknas ersätt- ning i form av pension eller i form av livränta i den män livräntan är skat- tepliktig enligt 32.5 1 eller 2mom.. sä ock ersättning som utgår pä grund av trafikförsäkring eller. ttted nedan angivet undantag. annan ansvarig- hetsförsäkring eller . på grund av "skaclcständsförsäkring och avser för- lorad inkomst av skattepliktig natur:
ersättning på- grund av anst-'arig- hetsförsäkt'ing ett/igt grunder- sotn ' fastställts i kollektivavtal mellan'ar-
betstnarkttadetts huvtulorganisatio-' ner till den del ersättningen ittgär utt- der de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas Så att ersättningen upp- går för ittsjuknandedagen till högst 30 kronor oeh för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;
föreslagen lydelse
försäkring. som nyss sagts. till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977z265) om statligt personskadeskydd eller la- gen (1977z267l om krigsskadeersätt- ning till sjömän om icke ersätt- ningen grundas på förvärvsinkomst. ävensom ersättning. vilken vid sjuk- dom eller olycksfall tillfallit nägon pä grund av annan f("irsäkring. som icke tagits i samband med tjänst. dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån liv- räntan är skattepliktig enligt 32%; 1 eller 2 mom.. sä ock ersättning som utgär, på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller pä grund av skadeståndsförsäk- ring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur: '
belopp. som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen ut- gått pä grund av kapitalförsäkring: försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom. dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser drift- byggnad på jordbruksfastighet. byggtqu på fastighet som avses i 24.5 I mom.. byggnad som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller så- dan delav värdet av markanläggning som får dras av genom ärliga tärde- minskningsavdrag. dels i den mån köpeskilling. som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts. hade varit att hänföra till intäkt av fastig-
försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom. dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggtuul än privatbostad eller sädan del av värdet av tnarkanläggning som får dras av genom ärliga värde- minskningsavdrag. dels i den mån köpeskilling. som skulle ha influtit om den f("ärsäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts. hade tarit att hänföra till intäkt av nä— ringsverksamhet och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skatte- pliktig intäkt av eller avdragsgill om-
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
het eller av rörelse och dels i den män kostnad för ttäringsverksamhet: ersättningen eljest tttotsvarar" skatte- pliktig intäkt av eller avdragsgill om- kostnad för fastighet eller rörelse: vinstandel. äterbäring eller premieiiterbetalning. sotn utgätt pä grund av annan petsonft'örsäkring än pcnsi(')nsfi'irsäkring eller sädan sjuk— eller olycks- fallsförsäkring som tagits i samband med tjänst. samt vinstandel. som utgått på grund av skadeförsäkring. och premieäterbetalning på grund av skadeför- säkring. för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat: ersättning jämlikt lagen (l956: ersättning jämlikt lagen (lf—156: 293) om ersättning ät smittbärare 293) om ersättning ät smittbärare om icke ersättningen grundas på för- om icke ersättningen grundas på för- viirvsinktnnst av () ("100 kronor eller värvsinkomst: högre belopp för är: periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt. sotn icke ut- gör vederlag vid avyttring av egendom. i den män givaren enligt Zfls' eller punkt 5 av anvisningarmt till Muä icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp: stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör ersätt- ning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning: studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (19731349). internat- bidrag. studiclän och resekt'tstnat'lsersättning enligt (» och 7 kap. samma lag samt sädant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgär till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda. och ägeri följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestri- das med bidrag av förevarande slag: allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag: lön eller annan gottgörelse. för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958295) om sjömansskatt; kontantumlerstöd. som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel: handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 åå lagen om allmän försäkring. sädan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a ss samma lag som utgör ersätt- ning för merkostnader. ersättning för tnerutgifter för resor som enligt 3 kap. 7115 samma lag eller enligt 3 kap. 5 d & lagen om arbctsskadeförsäkring eller l() & lagen om statligt personskadeskydd samt hemsjukvårdsbidrag och hem- värdsbidrag. som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den värdbehövande: kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392] om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till ft')lkpension: kommunalt bostadstillägg till handikappade; bostadsbidrag som avses i lagen (l9881786) om bt'tstadsbidrag; bidrag enligt lagen (198811463) om bidrag vid adoption av utländska barn: ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgätt av allmänna medel till den som — titan att det skett yrkesmässigt — inställt sig inför domstol eller annan myndighet. om ersättningen avser reseersättning. traktamente eller ersättning för tidsspillan: hittelön satnt ersättning till den som i särskilt fall räddat personer el- ler egendom i fara eller bidragit till avslr't'jatule eller gripande av person som begått brott:
Prop. 1989/901110
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
sedvanlig ersättning till den som lämnat orgatr. blod eller moders- mjölk: sädan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit frän personalstiftelse ur medel. för vilka avdrag icke medgivits vid taxering. vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen: gottgörelse som arbetsgivare uppburit frän pensionsstiftelse. till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sädana för vilka avdrag icke ätnjutits vid avsättning till stiftelsen: intäkter av försäljning av vilt vär- arrde här och svampar samt kottar som den skattskyldige själv plocka! till den del intäkterna lorder ett be- skattningsär inte översti ger 5 000 kro- nor. sävida intr'ikterna inte katt hätt- förus lill rörelse som den skattskyl- dige driver eller ittgär lön eller lik- nande järmän; ränta enligt 61 9" lagen (19412416) om arvsskatt och gå'rvt.)skatt. 69.5 1 och 2mom.. 69as' tredje stycket eller 75 as' fjärde stycket uppbördslagen (1953272). 3655 3mom. lagen (19581295) om sjömansskatt. Zlä tullagen (1973:67(l). Ztls' lagen (1982zltltlö) om avdrags- och uppgiftsskyldighet he- träffande vissa uppdragsersättningar. 5 kap. 13 5 lagen ( 19841151 ) om punkt- skatter och prisregleringsavgifter. 40 & lagen (19841404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter. 34% lagen ( l984:668) om upphörd av socialavgifter frän arbetsgivare eller 32 och 34 ss tullagen (198711065):
ränta som enligt bestämmelserna i 3kap. 23.5 4 och 5 lagen (l994):tfl()) om självdeklaration och kontroll- uppgifter inte redovisas i kontroll- uppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskatt— ningsär sammanlagt inte uppgår till 500 kronor.
Betrr'il'lande vissa försäkringsbe- lopp sotn utgär till lantbrukare. skogsbrukare. yrkesfiskare. renskö- lare m.fl. gäller särskilda bestämmel- ser i punkt [Ö av anvisningarna till 2! s* och iprtnkt ]! av anvisningarna till 28 s*.
(Se vidare anvisningarrnr.)
lnkomst av jordbruksfastighet
ränta som enligt bestämmelserna i 3kap. 33.5 4 och 5 lagen (1990:00) om självdeklaration och kontroll- uppgifter inte redovisas i kontroll- uppgift orn sädan ränta för den skattskyldige under ett beskatt- ningsär sammanlagt inte uppgår till 500 kronor;
sådant statligt bostadsstöd som av- ses iprttrkt 3 av anvisningarna.
(Se vidare anvisningarna.)
I nkomst av näringsverksamhet
2195
Med näringsverksamhet avses yr- kesmässig självständigt bedriven för- värr'sverksatnhet. Till näringsverk-
Bilaga 2
Nur-'arande lydelse Föreslagen lydelse
sam/ret räknas också i antral fall inne- hav av näringsfastighet och av bo- stadsrätt om den till bostadsrätten knutna lägenheten inte utgör privat- bostad samt innehav och avyttring av rätt till avr-'erkning av skog. Ett pri- vatbostad katt inte ingå i närings- verksamhet.
(Se vidare anvisningarna..)
26 å”
Uppkommer underskott vid be- räkningen av inkotnst av en förvärvs- källa nredges -— med de begränsningar som anges i anvisningarmr — avdrag för underskottet frän intäkterna i för- värvskällan närmast följande be— skattningsär. Har förvärvskällan då delats upp på flera förr-'ärvskällor medges avdraget i första hand i för- värvskälla som är hänförlig till aktiv näringsverksamhet.
Avdrag enligt första stycket med- ges inte i detr män avdrag har med- getts enligt 33 55 3 mom.
Beträffande underskott vid för- värvskällans upphörande gäller vad som sägs i 3 sf 13 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
(Se vidare ant-'isningarna.l
31 ;”
Till tjänst lränföres dels allmän eller enskild tjänst eller stadigva- rande uppdrag ävensom varje annan fast eller tillfällig arbetsanställning och dels tillfälligt bedriven veten- skaplig. litterär. konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet. till- fälligt uppdrag. säsom uppdrag att förrätta bouppteckning. arvskifte, auktion. besiktning. värdering, skogsräkning. ävensom annan där- med jämförlig inkomstgivande verk- samhet av tillfällig natur.
Till tjänst räknas dels allmän eller enskild tjänst eller stadigva- rande uppdrag liksom varje annan fast eller tillfällig arbetsanställning och dels tillfälligt bedriven veten- skaplig. litterär. konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet. till- fälligt uppdrag sanrt även annan in- kornstgivande verksamhet av varak- tig eller tillfällig natur om den inte är att hänföra till näringsverksamhet el- ler till inkomst av kapital enligt lagen (] 9475 76) om statlig inkomstskatt.
Bilaga 2
Nuvarande [_vdelse föreslagen lydelse
32.5
lmottt. "; Till intäkt av tjänst hänförs
a) avlöning. arvode. traktatnente. sportler och annan förmän i pengar. bostad eller annat som utgätt för tjänsten.
b) pension.
a) avlöning. arvode. traktaments- och resekostnadsersi'ittning. sportler och annan förmän i pengar. bostad eller annat som utgått för tjänsten.
c) sädan livränta som utgått på grund av sjuk-. ol_veksfalls- eller skadeför- säkring eller annorledes än pågrund av försäkring med undantag av livränta som utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån det inte är fråga om livränta som avses i d) och inte heller annat följer av 2 mom..
d) i fräga om sädan i e) angiven livränta. som utgår till följd av person- skada och på vilken "2 inom. inte är tillämpligt. den del av livräntan som avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat under-
häll.
e) ersättning som utgått i annan form än livränta på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring. tagen i samband med tjänst. dock inte ersättning. som aVser sjukvårds- eller läkarkostnader.
f) undantagsförmäner. periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 319 samt
g) engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör skat- tepliktig intäkt enligt punkt 1 av an- visningarna till l99l
f) undantagsförmäner. periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 3] Få.
g) engångsbelopp som utgär till följd av personskada och utgör skat- tepliktig intäkt enligt punkt i av an- visningarna till 19 ;,
h) sädan utdelning på och vinst vid (tt-'_vttring av aktier i fämansföretag som ettligt 3 s thnotn. lagett (1947:576) om statlig inkotttstskatt skall tas upp som itttäkt av tjänst.
i) sådana förmåner och ersätt- ttitt gar från fämansföretag som anges i punkt 14 av ant-'isningarna.
Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts — säsom vinstandel.titerbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp — vil- ket utgätt på grund av pensionsförsäkring eller sadan sjuk- eller olycksfalls- försäkring, som tagits i samband med tjänst.
Sådan ersättning pä grttttd av kol— lek/i v avgängsbidragsförsäkring sotn tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare och som bestätttmes med hänsyn även till andra omstän- digheter än den försäkrades levnads- ålder och anställningstid räknas ett- dast delvis som intäkt av tjänst på sätt närmare angives i punkt 11 av anvis- ningarna. ."W()I.Yl'(ll'(llltlt7 gäller i fråga om sädan at'ga'ngsersättning som att- norledes än pri grutul av kollektiv av- gåttgsbidragsförst'ikrittg utbetalas av staten till arbetstagare. Ä ven av- gtittgsersättning som utbetalas till ar-
'Jl
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
betstagare som ont/atlas av s. k. trygg/tetsavtal räknas ettdast delvis sotn intäkt av tjänst pä det sätt som angives iputtkt ]] av anvisningarna.
Har tjänsteinnehzware som löne- förmän innehaft fastighet pa sådant sätt. att han enligt lkap. Sä fastig- hetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare. skall dock intäkt. vilken tjänsteinnehavarcn ätnjutit frän fastigheten. räknas som intäkt av jordbruksfastighet eller av annan fitstighet.
3 mom ."” Såsom intäkt upptages i (' k e vad sotn av s t a t e n anvisats till bestridande av särskilda. med vissa tjättster eller uppdrag förenade kostnader med ttttdatttag för trakta- mentsersätttzing vid resa i tjättsten som inte varit förenad ttted övernatt- ttittg sattt! resekostttadserst'ittttittg. StlSOnl itttäkt upptages säledes icke:
utlandstillägg och därmed lik- ställda förmäner för utom riket sta- tiotterad personal vid utrikesförvalt- ningen eller i svensk biståtulsverk- sattt/tet."
l'öri'altttittgskostttadsbidrag och anslag till andra e.t'penser:
å stat uppförd häst- och bätlega; till beställttittgsltavare vid armen utgåettde ltästgottgt'irelse för egna tjänste/tästar;
Iraktatnentsersiittttittg vid resa i tjänsten sotn varit förenad ttted över- nat/ning:
kostnadsersättning för vård av person i enskilt familjehem:
ägattde i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för underskott. som kan uppkomma därigenom. att så- luttda anvisat attslag icke förslår till täckande av därmed avsedda utgif- ter.
Bestämtnelsertta i första stycket tillätttpas även pri tttotsvarande kost- nadsersättning sotn anvisats av kom- mun eller sottt bekostas av Nordiska ministerrådet i samband med arbete ittotn ramctt för det nordiska tjättste— mannautbytet. Bestämmelserna till- lämpas vidare — i den omfattning sotn
Föreslagen lydelse
Har tjänsteinnehavare som löne- förmän innehaft fastighet på sådant sätt. att han enligt lkap. 5.5 fastig- hetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare. skall dock intäkt. vilken tjänsteimtehavaren ätnjutit frän fastigheten. räknas som intäkt av närittgsverksamhet eller — i före- kommande fall — behandlas enligt reglerna för privatbostad.
3 mom. Som intäkt tas inte upp kostntulsersättnittg (tt-'seende ökade levttadskostnader oclt skolat-gifter för bartt samt förmän av fri bostad som anvisats av styrelsen för Stock- holms internationella fredsforsk- ningsinstitut (SIPRI) till sådan på bestämd tid kontraktsanställd fors- kare vid SIPRI som är utländsk medborgare och som vid tidpunkten för anställningen hos SIPRI inte är bosatt i Sverige. Till följd härav tnedges inte den skattskyldige avdrag för underskott sotn kan uppkomma genom att den anvisade ersättningen inte räcker till för att täcka därttted avsedda utgifter.
Bilaga 2
Nu varande lydelse
anges i punkt 7 fjärde stycket av att- visningarna — på kostnadserst'itt- ningar som anvisats av styrelsen för Stockholms internationella freds- forskningsinstitut (SIPRI) till sådan på bestämd tid kontraktsanställd forskare vid SIPRI som är utländsk medborgare och som vid tidpunkten för anställningen hos SIPRI inte är bosatt i Sverige. Riksskatteverket får också. när skäl föreligger. förklara att reglerna i första stycket skall till- lätnpas på motsvarande ersättning. som anvisats av annan offentlig insti- ttttion. Sådant beslut får. när omstän- digheterna föranleder det. återkallas av riksskatteverket. Mot beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, får talan inte föras.
3 a mom.17 Förmån av fri grupp- livförsäkring tas inte upp som intäkt, oavsett om förntänen åtttjtttits på grtmd av statlig eller på grund av kommunal eller enskild tjänst. Har sådan förmått ätnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsent- ligt förmånligare grunder än SOm gäl- ler för bef'attningslzavare i statens tjänst. skall dock förmånen tas tipp som intäkt till den del den utgått e ter förmånligare grunder än de som gäl- ler för nämnda befattningshavare. Förmån av fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fast- ställts i kollektivavtal mellan arbets- marknadens huvudorganisationer tas inte heller upp som intäkt.
3dmom.18 Som intäkt tas inte upp
Föreslagen lydelse
3 a mom. Förmån av fri grupp- sjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivav- tal mellan arbetsmarknadens huvud- organisationer tas inte upp som in- täkt. Ersättning som ittgär på grttttd av sådan försäkring utgör skatteplik- tig intäkt av tjänst.
Förmån av fri grupplivförsäkring utgör skattepliktig intäkt av tjänst. Förmånen tas upp till det belopp som motsvarar avgiften eller intjänad för- ntån per anställd enligt scltablon.
l. julgävor av mindre värde till anställda. 2. sedvanliga jubileumsgåvor till anställda.
3. minnesgävor till anställda. om de ges i samband med att den an- ställde uppnår viss älder eller efter viss anställningstid eller vid anställ- ningens upphörande. under förut- sättning att gävans värde inte över- stiger 6000 kronor och inte ges vid mer än ett tillfälle utöver vid anställ- ningens upphörande.
3. minnesgävor till anställda. om de ges i samband med att den an- ställde uppnär viss ålder eller efter viss anställningstid eller vid anställ- ningens upphörande. under förut- sättning att gåvans värde inte över- stiger 6000 kronor och inte ges vid mer än ett tillfälle utöver vid anställ- ningens upphörande.
4. tävlingsvinst som inte itänför sig till anställning eller uppdrag och som tttgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning. om vins-
Bilaga 2
Nu varande lydelse
3 e mom.” Som intäkt tas inte upp personalvårdsförmäner. Här- med avses förmåner som inte är ett direkt vederlag för utfört arbete utan är åtgärder som är avsedda att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller sotn annars utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om.
Föreslagen lydelse
ten avser minnesföremål eller värdet inte överstiger vad som motsvarar julgäva enligt 1 .
3 e mom. Som intäkt tas inte upp personalvårdsförmäner. Härmed av- ses förmäner som inte är ett direkt vederlag för utfört arbete utan är enklare åtgärder av mindre värde av- sedda att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller utgående på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om.
Som personalvårdsförmån räknas dock inte
1. förmåner som den anställde får byta ut mot kontant ersättning.
2. förmåner som inte riktar sig till hela personalen samt
3. andra förmåner som den anställde får åtnjuta utanför arbetsgivarens arbetsplatser mot betalning med kupong eller annat motsvarande betal—
ningssystem.
3
2 mom? Skattskyldig. som 111-"[ intäkt av tjänst i form av kontant lön eller sådan annan ersättning. som enligt llkap. 2.6 lagen (1962:381) om allmän försäkring skall anses som inkomst av anställning. skall ut- över kostnader som avses i punk- terna 3 och 7 av anvisningarna anses ha haft utgifter till ett belopp av minst 3000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga tio procent av in- täkten avrundat till närmast högre hundratal kronor. och ej heller en- samt eller tillsammans med kostna- der som avses i punkterna 3 och 7 av anvisningarna överstiga intäkten.
35?
2 mom. Skattskyldig. som haft intäkt av tjänst i form av kontant lön eller sådan annan ersättning. som enligt llkap. Zä lagen (1962:381) om allmän försäkring skall anses som inkomst av anställning. skall ut- över kostnader som avses i punk- terna 3—3 c och 7 av anvisningarna anses ha haft utgifter till ett belopp av minst 4000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga tio procent av in- täkten avrundat till närmast högre hundratal kronor. och ej heller en- samt eller tillsammans tned kostna- der som avses i 1 mom. tredje stycket och nyssnämnda anvisningspunkter överstiga intäkten.
47 52"
Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskt't'llor. minskat i förekom- mande fall med sådant avdrag som avses i 46 och Atoms. utgör taxerad inkomst.
Den taxerade inkomsten avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster av närings— verksamhet och tjänst. minskat i förekommande fall med sådant av- drag som avses i 46.5. utgör taxerad inkomst.
48?
2 m om.27 Skattskyldig fysisk per- son. som varit bosatt här i riket un-
2 mom. Skattskyldig fysisk per- son. som varit bosatt här i riket un-
Bilaga 2
Nu varande lydelse
der hela beskattningsåret. har rätt till kommunalt grundavdrag med [0 000 kronor.
Har skattskyldig under beskatt- ningsåret uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt skall grundavdraget minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskatt- ningsbar inkomst enligt nämnda lag samt enligt 1 :$ "2mom. lagen skatte— pliktig dagpenning. Det sålunda be- räknade grundavdraget avrundas uppåt till helt hundratal kronor.
Föreslagen lydelse
der hela beskattningsåret. har rätt till kommunalt grundavdrag enligt följande.
Grundavdraget uppgår till 0.32 basbelopp för taxerad inkomst som inte överstiger 1.80 basbelopp. För taxerad inkomst som överstiger 1.86 men inte 3.04 basbelopp uppgår grtmdavdraget till 0.32 basbelopp ökat med 25 procent av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 1.86 men inte 2.89 basbe- lopp. För taxerad inkontst som över- stiger 3.04 basbelopp uppgår grund- avdraget till det belopp som enligt föregående mening utgår vid en taxe- rad inkomst på 3.04 basbelopp mins- kat med I 0 procent av det belopp var- med den taxerade inkomsten översti- ger 3.04 basbelopp, dock lägst till 0.32 basbelopp.
Har skattskyldig under beskatt- ningsäret uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt skall grundavdraget minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskatt- ningsbar inkomst enligt nämnda lag samt enligt ] % 2mom. lagen skatte- pliktig dagpenning.
Skattskyldig. vars inkomst till icke obetydlig del har utgjorts av folkpen- sion har i stället rätt till särskilt kont- nttutalt grundat-'drag enligt bestäm- melserna i punkt 1 av anvisningarna.
Med basbelopp avses basbeloppet enligt lagett (1962:381) om allmän försäkring för beskattningsåret.
Grutulavdraget får inte överstiga den skattskyldiges inkomst av aktiv näringsverksamhet och tjänst mins- kad nted at-'drag som avses i 4691! inkomst av tjänst inräknas därvid inte intäkt som avses i 32.6 1 mom. första stycket it och i. Som avdrag ett- ligt 4655 räknas därvid inte avdrag som pågrund av dispens enligt punkt 5 tredje stycket av anvisningarna till 465 grundas på inkomst av passiv
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
3 m 0 m?” Skattskyldig fysisk per- son. som varit bosatt här i riket en- dast under en del av beskattnings- året. har rätt till kommunalt grund- avdrag med en tolftedel av 10000 kronor för varje kalendermånad el- ler del diirav. varunder han varit bo- satt häri riket. Härvid gäller bestäm- melserna i 2 mom. andra stycket. Det såluttda beräknade grundavdraget avrundas uppåt till helt hundratal krattor.
Föreslagen lydelse
ttärittgsverksamhet eller intäkt sattt avses i 32.6 1 mom. första stycket 11.
Grundavdraget avrundas nedåt till helt krontal .
3 mom. Skattskyldig fysisk per- son. som varit bosatt här i riket en- dast under en del av beskattnings- året. har rätt till kommunalt grund- avdrag med en tolftedel av 0.32 bas- belopp för varje kalendermånad el- ler del därav, under vilken han varit bosatt här i riket, varvid bestämmel- serna i 2 mom. tredje — sjunde styck- ena tillämpas.
50%
2 mom.” För fysisk person. som varit bosatt här i riket under hela el- ler nfigon del av beskattningsåret. utgörs den beskattningsbara inkomsten _--.. den taxerade inkoms- ten minskad med kommunalt grund- avdrag. Den beskattttittgsbara itt- kotttstett skall anges i helt hundratal kronor. så att överskjutatule belopp. som inte uppgår till helt hundratal kronor. bortfaller.
Har den skattskyldiges skatteför- måga uttder beskattningsåret varit väsentligen nedsatt till följd av lång- varig sjukdom. olyckshändelse, äl- derdotn, underhåll av andra närstå- ende än barn, för vilka den skattskyl- dige varit berättigad till allmänt barn- bidrag. eller annan därmed jämförlig omständighet. får den skattskyldiges taverade inkomst tninskas. förutont med kotntnuttalt grundavdrag. med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp. dock högst 10 000 kronor. Har skattskyldig på gruttd av jämkning vid beräkning av sjömans- skatt fått avdrag för nedsatt skatteför- tttåga. skall avdrag. sotn avses i detta stycke. minskas med det belopp. var- med jämkning medgetts.
Ont skattskyldigs inkomst. efter avdrag av därå belöpattde skatt. på gruttd av nedsatt arbetsförtnåga. långvarig of'örvållad arbetslös/tet.
2 mom. För fysisk person. som varit bosatt här i riket under hela el- ler någon del av beskattningsåret, utgörs den beskattningsbara in- komsten av den taxerade inkomsten minskad — i förekommande fall — med kommunalt grundavdrag och avdrag sotn avses i andra stycket.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
stor försörjningsbörda eller annan därtned jämförlig omständighet un- derstigit vad han katt anses hava be- hövt till utulerhåll för sig själv och för make oclt oförsörjda barn (existens- minimum) är den skattskyldige be- rättigad till avdrag för nedsatt skatte- förmåga.
Även skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folk- pension. är — om särskilda omstän- digheter icke föranleda annat — berät- tigad till avdrag för nedsatt skatteför- måga.
'ad i andra stycket sägs om minskning av avdraget med belopp, varmed jämkning erhållits vid be- räkning av sjömansskatt. skall också tillämpas i fråga om avdrag enligt tredje och fjärde styckena.
Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt huru/ratal kronor och utgör för skattskyldig. som nu nämnts. beskattningsbar inkomst.
3 m om.—lll För annan skattskyldig än som avses i 2 mom. utgör den tax- erade inkomsten tillika beskatt- ningsbar inkomst.
Den beskattningsbara inkomsten avrundas nedåt till helt hundratal krattor.
Föreslagen lydelse
3 mom. För annan skattskyldig än som avses i 2 mom. utgör den tax- erade inkomsten tillika beskatt- ningsbar inkomst.
51 å"
Skatteplikt till kommunal inkomst- skatt inträder, när den beskattnings- bara inkomsten uppgår till minst 100 kronor.
53 å ] mom.-u Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut. varom i 72 och 73 55 sägs:
a) fysisk person: för tid. under vilken han varit här i riket bosatt: för all inkomst. som förvärvats inom eller utom riket; samt för tid, uttder vilken han ej varit här i riket bosatt: för inkomst av här belägen fastig- het;
för inkomst av rörelse. sotn här be- drivits från fast driftställe;
för inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till fastighet eller fast driftställe här i riket.- för inkomst av näringsverksamhet som utgör intäkt vid avyttring av egendom sattt avses i 265 lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
Bilaga 2
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
och som innefattar nyttjanderätt till ett ltus eller del av ett ltus här i riket;
för avlöning eller annan därmed jämförlig förmän. som utgätt av anställ- ning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun:
för avlöning eller annan därmed jämförlig förmän. som utgått av annan anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten eller svensk kommun. i den man inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket;
för arvode och annan liknande ersättning som uppburits i egenskap av le- damot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ i svenskt aktiebo- lag eller annan svensk juridisk person. oavsett var verksamheten utövats;
för pension enligt lagen (1962: för pension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring till den 381) om allmän försäkring till den del beloppet överstiger 10000 kro- del beloppet överstiger 0.32 basbe- ttor och för annan ersättning enligt lopp och för annan ersättning enligt nämnda lag: nämnda lag:
för pension pä grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;
för belopp. som utgär på grund av annan pensionsft'årsäkring än tjänste- pensionsförsäkring. om f(ftrsäkringen meddelats i här i riket bedriven försäk- r'ingsrörelse:
för ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadcförsäkring eller lagen (1976380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1989:225) om ersättning till smittbärarc samt enligt annan lag eller författning. som utgätt till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring eller i fall sotn aVses i lagen (19771265) om statligt personskadeskydd eller lagen (19775267) om krigsskadeersättning till sjömän;
för dagpenning fran erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370) om arbetsltftshctsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (.19731371) om kontant arbetsmarknadsstöd:
för timstudiestöd och inkomstbidrag enligt studiestödslagen (1973z349): för annan härifrän uppburen. genom verksamhet häri riket förvärvad in- komst av tjänst;
för återfört avdrag för egenavgifter enligt lagen ( 1981:691) om socialavgif- ter. för restituerade. avkortade eller avskrivna egenavgifter i den män avdrag har medgetts för avgifterna samt för avgifter som avses i 465 2 mom. första stycket 3 och som satts ned genom ändrad debitering i den män avdrag har medgetts för avgifterna:
för vinst vid icke yrkesmässig av— yttring av fastighet här i riket eller rö- relse som bedrivits från fast driftställe ltäri riket eller tillbehör till sådanfas- tig/tet eller rörelse och av egendom som avses i 35 s*" 3 a tnotn. och som itt- nefattar nyttjanderätt till ett ltus eller del av ett ltus här i riket; satttt
för vinst vid icke yrkesmässig av- yttring dels av aktier och andelar i så- dana svenska företag som avses i puttkt 4a av anvisningarna till 41.6. dels av konvertibla skuldebrev som utgivits av svenska aktiebolag och dels av sådatta av svenska aktiebolag utfästa optionsrätter som avses i 35 55
Prop. 1989/901110
'>')
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 mom. första stycket. om överlåta- ren vid något tillfälle lorder de tio ka- lenderår som närmast föregått det år då avyttringen skedde haft sitt egent- liga bo och hemvist här i riket eller .s'ualigvarande vistats här;
b) dödsbo: för all inkomst som förvärvats inorn eller utom riket.
(Se vidare anvisningarna.)
3 mom.-” Avlider skattskyldig. skall för det beskattningsär. dä dödsfallet inträffade. dödsboet efter honom taxeras säväl för inkomst. vilken den av- lidne haft. som för inkomst. vilken ingått till dödsboet efter dödsfallet. och skall därvid för dödsboet tillämpas vad som enligt bestämmelserna i denna lag skolat gälla för den avlidne.
För senare beskattningsär än det. då dödsfallet inträffade. tillämpas vad som sägs om dödsbo endast om den avlidne vid sitt frånfälle var bosatt häri riket: i annat fall anses dödsbo som sådan här i riket icke hemmahörande juridisk person som inte skall taxeras till kommunal inkomstskatt.
Från och med det taxeringsär som följer närmast efter det fjärde kalen- deräret efter det kalenderår. dä dödsfallet inträffade. tillämpas dock bestämmelserna om handelslmlag pä dödsbo efter den som vid sitt fränfälle var bosatt här i riket. om för dödsboet skulle ha beräknats högre till statlig inkomstskatt taxe- rad inkomst än 1() ()()0 kronor eller större skattepliktig förmögenhet än 100 ()()0 kronor. Dödsbo på vilket be- stämmelserna om handelsbolag varit tillämpliga nägot beskattningsär an- ses därefter som sädant bolag i be- skattningshänseende. oavsett storle— ken av boets inkomst eller förmö- genhet. Bestämmelserna i detta stycke tillämpas icke pä fideikom- missbo.
Från och med det taxeringsär som följer närmast efter det fjärde kalen- deråret efter det kalenderår. då dödsfallet inträffade. tillämpas dock bestämmelserna om handelsbolag pä dödsbo efter den som vid sitt fränfälle var bosatt här i riket. om för dödsboet skulle ha beräknats högre till statlig inkomstskatt taxe- rad inkomst än 10 000 kronor eller större skattepliktig förmögenhet än 100001) kronor. Ingår i dödsbo sådan egendom som vid dödsfallet var pri- vatbostad. som avses i 5 s* . skall reg- lerna om privatbostad tillämpas intill utgången av nyss angiven tid. Döds- bo pä vilket bestämmelserna om handelsbolag varit tillämpliga nägot beskattningsär anses därefter som sådant bolag i beskattningshän- seende. oavsett storleken av boets inkomst eller förmögenhet. Bestäm- melserna i detta stycke tillämpas icke på fideikommissbo.
()m särskilda skäl föreligger, fär riksskatteverket på ansökan förklara att dödsbo. som enligt föregående stycke skall behandlas säsom handelsbolag i beskattningshänseende. fär taxeras enligt bestämmelserna i andra stycket. Ansökan skall för att kunna upptagas till prövning göras hos riksskatteverket senast under äret efter det taxeringsär. dä dödsboet första gången skall be- handlas som handelsbolag i beskattningshänseende. Mot beslut. som riks- skatteverket meddelat i sädant ärende. fär talan inte föras.
[J
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
54 535
Från skattskyldighetfrikallas:
a) medlem av konungahuset: för av staten anvisat anslag:
b) i utlandet bosatt person: för sädan inkomst. för vilken avgift enligt lagen om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erläggas eller beträffande vilken be- frielse frän sädan avgift skall ätnjutas jämlikt särskilt stadgande i samma lag;
e) ägare av sädan fastighet som avses i 3 kap. 25 fastighetstaxeringslagen (l979:1152):
för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sädan användning som gör att byggnad enligt 2kap. 2é fastighetstaxeringslagen skall indelas som specialbyggnad. dock ej kommunikationsbyggnad. distri- butionsbyggnad eller reningsanläggning;
(1) ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 3 & fastighetstaxeringslagen: för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sädan egendom och sädan användning som avses i nämnda lagrum;
e) i riket bosatt delägare [ dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke varit här i riket bosatt: '
för av dödsboet åtnjuten, till ho- nom utdelad inkomst. för vilken dödsboet är skyldigt att betala in- komstskatt:
f) här i riket bosatt fysisk person. som under vistelse utomlands ätnju- tit avlöning eller annan därmed jäm- förlig förmän på grund av annan an- ställning där än anställning ombord pa svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg:
f) här i riket bosatt fysisk person. som under vistelse utomlands åtnju- tit avlöning eller annan därmed jäm- förlig förmån på grund av annan an- ställning där än anställning ombord på svenskt fartyg:
för inkomst av anställningen i den omfattning som anges i punkt 3 av anvis-
ningarna.
Av 705 framgår att personer som där avses är frikalladc frän skattskyldig- het för vissa inkomster.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar till 21 538
("28.5 andra stycket)
Ersättning i form av royalty eller periodiskt utgående avgift för ut- nyttjande av materiella eller imma- teriella tillgångar är att anse säsom intäkt av rörelse. såvitt inte royaltyn eller avgiften är av beskaffenhet att böra hänföras till intäkt av fastighet eller av tjänst.
]. Näringsverksamhet anses före- ligga om en skattskyldig erhåller er- sättning i form av royalty eller perio- diskt utgående avgift för utnyttjande av materiella eller immateriella till- gängar. såvida inte royaltyn eller av- giften är av beskaffenhet att böra hänföras till intäkt av tjänst.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
(anv. till 27 å p. 2)
Tomtrörelse anses — — — skatteför- mån. Som skattepliktig intäkt av tomtrörelse räknas likväl belopp var- med egendotnens värde har nedskri- vits i rörelsen, i den mån nedskriv- ningen inte har återförts till beskatt- ning tidigare.
Frågan om dödsbos avyttring av byggnadstomt är att hänföra till tomtrörelse eller ej bedöms på samma sätt som om den avlidne hade verkställt avyttringen.
(anv. till 28 5 p. 1 första och andra styckena)
Till intäkt av rörelse hänförs samt- liga intäkter i pengar eller varor. som har influtit i rörelsen. Detta in— nebär. att intäkten skall vara av så- dan beskaffenhet. att den normalt är att räkna med och ingår sotn ett led i den tfrågavarande förvärvsverk- samheten. Hit räknas alltsä infly- tande betalning för varor eller pro- dukter. som den skattskyldige hand- lar med eller tillverkar. Det sagda gäller även då rörelseidkaren vid överlåtelse av rörelsen låter befint- liga varor ellerprodukter ingå i över- låtelsen. Denna överlåtelse utgör då så att säga den sista affärshändelsen i hans rörelse. Däremot räknas inte hit sådan intäkt, som kan inflyta till den skattskyldige vid sidan av rörelsen el- ler utanför vad sotn normalt är att anse som drtftinkomst. t.ex. vid av- yttring av personlig lösegendom eller för stadigvarande bruk i rörelsen av- sedda fastigheter. lntäkt. som erhålls genom en sådan oberoende av rörel- sen gjord avyttring. skall tas upp som intäkt vid beräkning av realisations- vinst enligt 35 och 30 545 . Som skatte-
Föreslagen lydelse
3. Tomtrörelse skatteförmån.
utgör — — —
Frågan om dödsbos avyttring av byggnadstomt är att hänföra till tomtrörelse eller ej bedöms på samma sätt som om den avlidne hade verkställt avyttringen.
6. Vad som i2] Si sägs om bostads- rätt gäller även sådana aktier och att- delar som avses i 26 5 I tnom. andra stycket lagen ( I 947:5 76) om statlig inkomstskatt.
till 22 53"
1. Till intäkt av näringsverksamhet hänförs samtliga intäkter i pengar el- ler varor, som har influtit i verksam- heten. Detta innebär. att intäkten skall vara av sådan beskaffenhet. att den normalt är att räkna med och in- går som ett led i verksamheten. Hit räknas inflytande betalning för va- ror. som den skattskyldige handlar med eller tillverkar. Det sagda gäller även då näringsidkaren vid överlå- telse av verksamheten låter befint- liga varor ingå i överlåtelsen. Denna överlåtelse utgör då så att säga den sista affärshändelsen i verksamhe— ten.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
pliktig itttäkt räknas inte statligt av- gängsvederlag i form av engångsbe- lopp till renskötselutövare i samband med att Iran upphör nted sitt rensköt- sel.
Till intäkt av rörelse hänförs vad som inflyter vid avyttring av maski- ner oeh andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier eller av tillgångar som är likställda med dessa vid beräkning av värdeminsk- ningsavdrag. Om beräkning i vissa fall av intäkt vid ("iver/ätelse av skepp och luftfartyg m.m. finns bestämmel- ser i 2 5 lagen (1()()6.'1 72) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m.m.
(anv. till 28 & p. 2 första stycket) Utdelning pä aktier och andelar i ekonomiska föreningar samt ränta räknas som intäkt av rörelse i den mån intäkten influtitfrän kapital som kan anses tillhöra rörelsen. Som itt- täkt av rörelse räknas i samma män utdelning som uppburits från aktie- bolag eller ekonomiska föreningar i förhällande till gjorda inköp (rabatt) eller försäljningar (pristillägg). (jfr anv. till 21 & p. 9)
Föreslagen lydelse
Till intäkt av näringsverksamhet hänförs också vad som inflyter vid avyttring av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inven- tarier eller av tillgängar som är lik- ställda med dessa vid beräkning av värdeminskningsavdrag. Även er- sättning i fall sotn avses i Zs' andra och tredje styckena lagen (1990:000) attt etsättningsfonder utgör intäkt av näringsverksamhet om den skattskyl- dige begär det.
Värdet av uttag av varor. tillgångar som avses i andra stycket och tjänster ur en förvärvskälla tas upp som itt- täkt. Värdet av bilförmån beräkttas enligt bestämtnelsertta i punkt 2 av anvisningarna till 42 S*.
Avvttrar ett handelsbolag aktier. andelar eller liknande tillgångar som inte är otttsättningstillgängar utgör vederlaget intäkt av näringsverksam- het såvida innehavet av tillgångarna inte betingats av verksamhet sotn he- drivs av bolaget eller av annan sotn med hänsyn till ägarulerättsförhäl- landett eller organisatoriska förhäl- landen katt anses stä bolaget nära.
2. Ränta pä banktillgodohavan- den sotn hör till näringsverksamhet och på kundfordringar utgör intäkt av näringsverksamhet. Detsamma gäller beträffande ränta och utdel- ning pä omsättningstillgängar samt utdelning som uppburits frän aktie- bolag eller ekonomiska föreningar i förhallandc till gjorda inköp (rabatt) eller försäljningar (pristillägg). ! fråga om handelsbolag utgör all ränta och utdelning intäkt av närings- verksamhet.
5. Vid avyttring av en näringsfas- tighet sorti inte utgör omsättningstill- gäng tas som intäkt upp medgivna avdrag för värdeminskning av bygg-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
nad. dock inte för beskattningsår då avdraget understigit 3 000 kronor. och av markattlt't'ggtting samt skogs- avdrag oclt avdrag för substans- minskning. Som intäkt tas även upp belopp varmed byggnad eller mark- anläggning på fastigheten har skrivits av i samband nted ianspräktagande av ersätlttingsftmd e. d. Vidare tas — för f_"vsisk person och dödsbo — som itt/äkt upp det belopp för vilket av- drag för vt't'rdehöjande reparation och underhåll av byggmul eller markanläggning på fastigheten med- getts uttder de fem beskattningsär som närmast föregått det aktuella be- skattningst'iret.
Vid avyttring av ett sådan bostads- rätt eller aktie eller andel sotn avses i Jos ltnottt. lagen (1947:576) om statlig inkotnstskatt tas — om den till bostadsrätten. aktien eller andelen knutna lägettlteten inte tttgör privat- bostad — för fysisk person och dödsbo som intäkt upp det belopp för vilket avdrag för värdehöjande repa- ration och underhåll av lägenheten tnedgetts under de fem beskatt- ningsär som närmast föregått det ak- tuella beskattnittgsäret.
Vid avyttring av del av fastighet skall beräkning av belopp sotn skall tas upp som intäkt grundas päförhål- landena på den avyttrade fastighets- delen.
Med avyttring jämställs sädan överföring av mark nt. nt. som avses i25 $$ 2 tnont. första stycket lagen om statlig inkomstskatt och sådan all- franttidsupplåtelse mot engångser- sättning som avses i andra stycket det ttätnttda momentet om den innebär ttpplt'itelse av tnark. byggttad eller ntarkittvettturitttn.
Belopp som avses i första stycket första och andra meningarna tas inte upp som intäkt [ den mån vederlaget för egendomen — efter avräkning för den del därav som belöper på till- gängar som behandlats som inventa- rier vid beräkning av värdeminsk- ningsavdrag — understiger det vid be- räkning av realisationsvinst ett/igt la-
Prop. 1989/90: 1 10 Bilaga ?.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
gen om statlig inkomstskatt tillämp- liga otttkostnadsbeloppet. Detta be- lopp beräknas vid tillämpning av be- stättttttelsett i första meningen ttted bortseende från bestätttmelserna i 25 s 5 och 8tnom.
Reparation och underhåll anses som värdehöjande i den tnått den av- yttrade egendomen på gruttd av åt- gärderna befann sig i bättre skick vid avyttringen ätt vid ingången av det femte året före. beskattningsåret eller vid förvärvet om detta skedde senare.
Har ifall sotn avses ipunkt I andra stycket andra meningen av anvis- ningarna till 2.6 avdrag erhållits för avsättning till ersättningsfond för byggnader och markanläggningar gäller följande vid avyttring av fastig- ltet ttted byggnad eller markanlägg- ning sottt ltarskrivits av vid ianspråk- tagattde av ersättningsfonden. Av det belopp sattt ianspråktagandet avser tas endast den del upp som intäkt sattt tttotsvarar det belopp sattt tagits upp sattt intäkt ttted stöd av bestäm- tttelserna i första och tredje—sjätte styckena vid avyttringen av ur- sprttngsfastiglteten.
6. Har en näringsfastighet eller del därav ttnder den skattskyldiges inne- hav övergått till privatbostad til/änt- pas bestämmelserna i punkt 5. Här- vid anses egendomen lta avyttrats vid utgångett av beskattningsåret för en köpeskilling motsvarande dess värde. Vid tillämpning av punkt 5 fjärde stycket i fall sotn avses i 2555 6mom. första stycket lagett (] 947:5 76) om statlig inkomstskatt beräknas omkastnadsbeloppet enligt första och andra meningarna i det sistttämnda stycket om inte den skatt- skyldige begår att beräkningen skall ske enligt tredje meningen. Det sotn sägs i första stycket ltar i aktuella delar motsvarande tillämp- ning om en till en bostadsrätt knuten lägettltet sattt inte utgjort privatbo- stad ändrat karaktär till privatbostad. Detta gäller även om lägenheten varit knuten till sådatt aktie eller attdel sotn avses i 2655 lmom. andra stycket la- gen ottt statlig inkomstskatt.
Prop. 1989/90:11()
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
(anv. till 285 p. 11)
Förmån av sådan fri grupplivför- säkring. avtalsgruppsjukförsäkring och trygghetsförsäkring vid arbets- skada som fastställts enligt grun- derna i ett år 1983 träffat avtal mel- lan Sveriges fiskares riksförbund och vederbörande försäkringsanstalt ut- gör inte skattepliktig intäkt. Det- samma gäller för motsvarande för- måner som fastställts enligt grun- derna i ett är 1986 träffat avtal mel- lan Svenska samernas riksförbund och vederbörande försäkringsan- stalt. Av 19 & framgår att ej heller er- sättning sattt — [ attnatt form ätt pett- siatt eller livränta — utgår på grttttd av sådan livförsäkring eller sjukförsäk- ring räknas sattt skattepliktig itttäkt. Ersättning ett/igt sådan trygghetsför- säkring sattt nyss nämnts utgör dack skattepliktig itttäkt av rörelse utont. såvitt avser trygghetsförsäkrittg sattt avses i första meningen. till den del ersättttingett ittgär under de första trettio dagartut av den tid den ska- dade är arbetsoförtttögen och inte överstiger för ittsjttknattdedagett 30 kronor och för övriga tjugottio dagar 6 kronorför dag. (jfr anv. till 2] # p. 16)
Föreslagen lydelse
12. Förmån av sådan fri avtals- gruppsjukförsäkring och trygghets- försäkring vid arbetsskada som fast- ställts enligt grunderna i ett år 1978 träffat avtal tttellan Lantbrukarnas riksförbund oclt vederbörande för- säkringsanstalt och i ett år 1983 träf- fat avtal mellan Sveriges fiskares riksförbund och vederbörande för- säkringsanstalt utgör inte skatteplik- tig intäkt. Detsamma gäller för mat- svarande förmåner som fastställts enligt grunderna i ett år 1986 träffat avtal mellan Lantbrukarnas riksför- bund och Sveriges skogsägareföre- ttittgars riksförbund på etta sidatt och vederbörande försäkringsattstalt på den attdra sidatt och i ett är 1986 träf- fat avtal mellan Svenska samernas riksförbund och vederbörande för- säkringsanstalt. Ersättning satn ttt- gär på grund av sådan försäkring ttt- gör intäkt av ttärittgsverksatnhet. Förmån av fri grupplivförsäkring ettligt () vatt angivna grttttder utgör in- täkt av ttärittgsverksatttltet. Förmå- nen tas ttpp till det belopp sattt tttot- svarar avgiften per näringsidkare ett- ligt schablon.
]6. Är för fysisk person eller dödsbo förvärvskällans kapitalun- derlag. beräknat ettligt 4 aclt 6 55 la- gen ( I 990.000) attt skatteutjätttnings- reserv. negativt tas sattt intäkt upp ett belopp motsvarande statslåneräntatt vid beskattningsårets ingång multi- plicerat nted det negativa kapitalun- derlaget (räntefördelning).
[ fråga attt dödsbon sattt beskattas som handelsbolag beräknas först ett kapitalunderlag för dödsboet med tillämpning av bestättttttelsertta i 4 och 6 5.5 lagen attt skatteutjt'itttnittgs- reserv. Är uttderlaget negativt förde- las intäkten ettligt första stycket på delägarna efter storleken av varje del-
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ägares andel i boets ittkotttst.
Bestämtnelserna i första stycket gäller också delägare [ handelsbolag. 'l'ill grttttd för beräkningen av under- laget för räntefördelning ligger dock inte kapitaluttderlaget i bolaget utatt ltattdelsbolagsandelens justerade itt- gångsvt'irde vid beskattnittgsårets itt- gåttg enligt 28.5 lagett ( I 947.576) om statlig inkomstskatt. Innehar hatt- delsbolaget fastigheter tttittskas det justerade in gångsvi'irdet i den tttått en värdering av fastighetsinneltavet ett- ligt 6 .é' lagen om skatteutjämningsre- serv ger ett lägre värde ätt ett värde- ring ettligt 5 55 satttttta lag. Av skill- ttadsbeloppet skall så stor del dras från det justerade ingångsvärdet sattt svarar mot delägarens andel av han- delsbolagets inkomst. Det jttsterade ingångsvärdet skall vidare tttittskas på tttotsvarattde sätt attt handelsbola- get innehar sådatta andelar eller ak- tier som avses i 4 9' andra stycket 2 ltt- gett om skatteutjätttttittgsre.sert-'.
Redovisar delägare i handelsbolag eller dödsbo inkatttst från bolaget el- ler boet i flera förvärvskällor skall in- täkten i första hand tas upp i för- värvskälla sattt utgör aktiv närings- verksattthet.
Vid rätttefördelttittgett bortses från negativt kapitalunderlag ttpp till 50000 krattor. Ifråga om skattskyl- diga sattt avses i första och tredje styckena bortses vidare från negativt kapitalunderlag sattt tttotsvaras av underskott i förvärvskällan före- gående beskattttittgsår i den tttått av- drag för underskottet inte ltar med- getts ettligt 33 5 3 tttottt.
Att ett tttot intäkten svarande av- drag får göras vid beräkning av itt- kotnst av kapital fratttgår av 35 4mom. lagett om stat/ig inkomst- skatt.
till 23%
I. Kostnaderna i en näringsverk- satttltet består främst av kostnader för personal, anskaffande av varor satttt reparation, underhåll och vår— deminskning av anläggningstill- gångar och av räntor.
Bilaga 2
Nut-'arattde lydelse
(anv. till 29é p. 16) Utgifter för — — — ägare (jfr anv. till 225 p. 4).
(anv. till 29å p. 3) Utgifter för — — — restvärdet (jfr anv. till 22.5 p. 5 och anv. till 25% p. 3).
(anv. till 295 p. 9)
Såst'tttt speciella för rörelse ut- gående skatter eller avgifter till det allmänna må nämnas vissa tillverk- ningsskatter. stätttpelavgifter. tull- och hatttnttmgä/der m. tn. d_vl. Där- etnot far svenska allmänna skatter inte dras av (se 20 å).
Premie för grupplitförsäkring. sotn tecknats av fysisk person i hans egenskap av tttövare av viss rörelse. utgör avdragsgill otttkostnad i rörel- sen. ()ttt den ersättttittg. sattt katt komma att utfalla på grund av för- säkringen. utgår e ter fl't'rtttånligare grunder ätt vad som gäller ett/igt grupplit-föt'säkrittg för befattnings- ltavare i statens tjättst. skall dock ett- dast den del av premien som katt att- ses tttotsvara _förttu'iner ett/igt grupp- livförst'ikring för nämnda befatt— ningshavare räknas sattt omkostnad i rörelsen .
Föreslagen lydelse
7. Utgifter för — — -— ägare.
Har en tttarkanläggnittg tillhört privatbostad uttder tidigare beskatt- ningsår skall avdrag för värdetttittsk- ning ansetts lta tttedgetts för varje så- dant beskattningsår.
12. Utgifter för — — — restvärdet.
Har den fastighet sattt ett bygg- nads- eller tnarkinventariutn ltättför sig till utgjort privatbostad under det beskattningsår sattt ttärtttast föregått det aktttella beskattningsåret utgörs inventariets skattetttässiga restvärde av attskajfttingsvärdet minskat ttted 20procent av samma värde för varje beskattningsår. dock högst fem. sattt den skattskyldige itttteltaft in ventariet och fastigheten utgjort privatbostad. [)etsattttna gäller i fråga om del av fastighet.
23. Avdrag får göras för skogs- vårdsavgift och fastighetsskatt och speciella för ttäringsverksatttlteten utgående skatter och avgifter till det allmänna. Däremot fär svenska all- männa skatter inte dras av (se Zl) å).
Bilaga 2
Nu varande lydelse
Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån förmån av fri sädan värd för anställd är skatte- fri enligt 325 3 b mom. första stycket.
Bestämmelserna i punkt 6 av an- visningarna till 335 om avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av rörelse.
Bestämmelserna i punkt 4 av an- visningarna till 335 om avdrag för kostnader för resor till och från ar- betsplatsen gäller också beträffande inkomst av rörelse. (jfr anv. till 225 p. 2. 25ä lmom. och 295 lmom.)
(anv. till 29.5 p. 18)
Avdrag tttå — — — kostnaden.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna att bidrag. som den skattskyldige lämnar till viss forskning, visst ut- vecklingsarbete eller viss museiverk- samhet, skall för tid som anges i för- ordnandet helt eller delvis anses så- som driftkostnad i den skattskyldi- ges rörelse. (jfr anv. till 225 p. 1 åt- tonde stycket)
Föreslagen lydelse
Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån förmän av fri sädan vård för anställd är skatte- fri enligt 32å 3 b mom. första stycket.
Bestämmelserna i punkt 6 av an- visningarna till 33% om avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av näringsverksartthet.
Bestämmelserna i punkt 4 av an- visningarna till 33å om avdrag för kostnader för resor till och från ar- betsplatsen gäller också beträffande inkomst av närittgsverksantltet.
24. Avdrag får — — — kostnaden.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna att bidrag, som den skattskyldige lämnar till viss forskning, visst ut- vecklingsarbete eller viss museiverk- samhet. skall för tid som anges i för- ordnandet helt eller delvis anses så- som driftkostnad i den skattskyldi- ges närittgsverksatttltet.
33. Skall en skattskyldig satn avses i10 a 5 lagen ( I 94 7.5 76 ) om statlig itt- komstskatt beskattas för ett handels- bolags inkotttst tillätttpas bestämmel- sertta i 25 14mom. nämnda lag vid beräkningen av hattdelsbalagets itt- kotnst.
till 24 se
(anv. till 415 p. 1) Inkomst av —— — — följande års in- komstberäkning.
(anv. till 41 5 p. 1b)
Företag, som driver kärnkraftsan- läggning. får avdrag för belopp som i räkenskaperna för beskattnings- året avsätts för att täcka företagets utgifter för framtida hantering av ut- bränt kärnbränsle. radioaktivt avfall o.d. Avdrag medges dock inte för hanteringsutgifter som belöper på
1. För skattskyldig — — — följande års inkomstberäkning.
5 . Företag, som driver kärnkrafts- anläggning. får avdrag för belopp som i räkenskaperna för beskatt— ningsåret avsätts för att täcka företa- gets utgiftcr för framtida hantering av utbränt kärnbränsle, radioaktivt avfall o. d. Avdrag medges dock inte för hanteringsutgifter som belöper
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
verksamhet som bedrivs efter bc- skattningsärets utgäng och inte hel- ler för hanteringsutgifter för vilka företaget kan päräkna ersättning en- ligt 9 & lagen ( 19811669) om finansie- ring av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. Regeringen eller efter regeringens betnyndigartde riks- skatteverket utfärdar årligen före— skrifter för beräkning av avdraget. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskatt- ningsår.
Föreslagen lydelse
på verksamhet som bedrivs efter be- skattningsårets utgäng och inte hel- ler för hantcringsutgifter för vilka företaget kan päräkna ersättning ett- ligt 9 & lagen ( I9Sl :669) om finansie- ring av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. Regeringen eller tttyndigltet som regeringen bestäm- mer utfärdar ärligen föreskrifter för beräkning av avdraget. Medgivet av- drag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsärf
till 265
[ll & lagen (1960:63) om förlustav- drag]
Ändras ett taxeringsbeslut på så- dant sätt att rätten till förlustavdrag eller beräkningen av avdragets stor- lek päverkas får den skattskyldige yrka att beslut avseende attttat tare- rittgsår då förlustavdraget utttyttjats eller hade kunnat tttttyttjas, ändras i motsvarande män. Yrkande om änd- ring skall framställas inom sex mä- nader från den dag beslutet medde- lades om inte längre tid följer av be- stämmelserna i 4 kap. taxeringsla- gen (1990:00).
3. Ändras ett taxeringsbeslut på sådant sätt att rätten till avdrag för uttderskott uttder senare beskatt- ningsår eller beräkningen av avdra- gets storlek pävcrkas får den skatt- skyldige yrka att taxeringen för så- dattt beskattningsår ändras i motsva- rande män. Yrkande om ändring skall framställas inom sex månader från den dag beslutet meddelades om inte längre tid följer av bestäm- melserna i 4kap. taxeringslagen ( l99():()(l).
till 325
3.43 Såsom intäkt av tjänst skall upptagas, bland annat. hyresvärdet av bostad. som kan vara åt den an— ställde uppläten. För den. som är an- ställd såsam arbetare i jordbruk ttted binärittgar eller i rörelse eller eljest ltas annan person och såsom löne- förmän åtnjuter bostad. skall alltså värdet av denna bostadsförmån medräknas vid löneförmånernas uppskattning (jfr punkt 1 av anvis- ningarna till 21.6). Vidare skall så- sotn intäkt upptagas värdet av andra utav den skattskyldige ätnjutna för- måner, därest han icke skulle varit berättigad att åtnjuta avdrag för ut- gifterna för förmänernas förvär- vande för den händelse, att han själv förskaffat sig dem. Såsom intäkt
3. Såsom intäkt av tjänst skall upptagas. bland annat, hyresvärdet av bostad, som kan vara åt den an- ställde upplåten. För den, som är an- ställd och såsom löneförmån ätnju- ter bostad, skall alltså värdet av denna bostadsförmån medräknas vid löneförmånernas uppskattning. Vidare skall såsom intäkt upptagas värdet av andra utav den skattskyl- dige ätnjutna förmåner, därest han icke skulle varit berättigad att ät- njuta avdrag för utgifterna för för- månernas förvärandc för den hän- delse. att han själv förskaffat sig dem. Såsom intäkt skall säledes. un- der nyss angivna förutsättning, upp- tagas exempelvis värdet av fri kost, även vid enstaka tillfällen. och fria
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
skall säledes, under nyss angivna förutsättning, upptagas exempelvis värdet av fri kost och fria resor även- som skatter, försäkringsavgifter o. dyl.. som arbetsgivaren betalat för den anställdes räkning (jfr dock punkt 8 här nedan). Arbetsgivares kostnader för tryggande av arbetsta- gares pension genom avsättning el- ler pensitmsft'irsäkring utgör dock icke skattepliktig intäkt för den an- ställde. '
Föreslagen lydelse
resor ävensom skatter, försäkringar o. d., som arbetsgivaren betalat för den anställdes räkning eller eljest till- handahållit. Arbetsgivares kostna- der för tryggande av arbetstagares pension genom avsättning eller pen- sionsfi'irsäkring utgör dock icke skat- tepliktig intäkt för den anställde.
Angående värdesättningen — — — därmed minskas.
4.” I vissa tjänster är särskild er- sättning anvisad för vissa med tjäns- ten förenade kostnader. som av den skattskyldige mäste bestridas. Ifråga om sådan ersättning skall i beskatt- ningshänseende skillnad göras mel- lan statl ig eller enligt vad nedan sägs därmed jämställd tjänst oeh en - skild tjänst.
Är fråga om statlig tjänst. skall. nted undantag för traktamentsersätt- ning vid resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning saint rese- kost/uut'sersättning. den anvisade er- sättningen ieke upptagas som intäkt av tjänsten. liksom ä andra sidan de kostnader. som skola med ersätt- ningen bestridas. ej få avföras säsom utgift. även om ersättningen icke för- slår till kostnadernas gäldande. Vad nu sagts gäl/erför de fall. då den an- visade ersättningen är avsedd att täeka utgifterna i fråga. Är ersätt- ningen däremot endast avsedd att ut- göra ett mindre bidrag till kostnader- nas bestridande. skall ersättningen i sin helhet upptagas såsom intäkt. me- dan & andra sidan kosttu'tdernafä av- dragas säsom utgift. även i den män de överskjuta ersättningen. Vad nu sagts skall gälla även i fräga om kont- munal tjänst så ock eljest vid anställ- ning hos offentlig institution. beträf- fande vilken förklaring enligt 32 s* 3 mom. andra stycket gäller.
Ifråga om enskild tjänst samt vid statlig tjänst i fråga om traktaments- ersättning vid resa i tjänsten som inte varit förenad med överrutttning oeh resekostnadsersättning skall den an-
4. I vissa tjänster är särskild er- sättning anvisad för vissa med tjäns- ten förenade omkostnader. som mäste betalas av den skattskyldige.
Denna ersättning skall tas upp som intäkt, och de omkostnader, som skall betalas med ersättningen, dras av som kostnader för tjänsten eller uppdraget. Om därvid ersättningen
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
visade ersättningen upptagas säsom intäkt, och — med undantag för ökade levnadskostnader vid resa i tjänsten sorti inte varit förenad med övernattning — de omkostnader. som skola därmed bestridas. avföras sä- som omkostnader för tjänsten eller uppdraget. Om därvid ersättningen icke förs/är till kostnadernas gäl- dande. fär bristen avft'iras ä intäkten av tjänsten i övrigt. Härvid märkes dock, att. om det kan antagas. att den anvisade ersättningen beräknats med hänsyn till vad som skäligen kan anses normalt ätgä till täckande av de omkostnader. sotn skola där- med bestridas. större avdrag än som svarar mot den anvisade ersätt- ningen bör medgivas allenast om det vi "ts, att på grund av särskilda för- hallanden ersättningen varit otill- räcklig för sädana skäliga omkostna- der. Å andra sidan torde i d_vlikt fall ofta kunna antagas. att den anvisade ersättningen i sin helhet ätgätt till de omkostnader. för vilka den avsetts, utan att särskild utredning i detta av- seende behöver lämnas. Avdrag nted samma belopp som den anvisade er- sättningen torde i regel böra met gi- vas i de fall. då ersättningen ej över- stiger vad som av staten i tttotsva- rande fall anvisas. Detta lärer ('_t't'ln— pelvis vara förhållandet betrt'iffant'le de resekostttadsersättnittgär. som i allmänhet utbetalas av de enskilda jt'irnvt't'garna. Vad nu sagts om statlig tjänst skall gälla även i fräga om kommunal tjänst sä ock eljest vid an- ställning hos offentlig institution. be- träffande vilken förklaring enligt 33 s 3 mom. andra stycket gäller. I fräga om traktamentsersättning och rese- kostnadsersättning vid resa med egen bil gäller dock särskilda bc— stämmelser, se punkt 3 av anvisning— arna till 33 s.
Föreslagen lydelse
inte räcker till för att betala omkost- naderna. fär bristen dras av mot in- täkten av tjänsten i övrigt. Härvid gäller dock. om det kan antas att er- sättningen ltar beräknats med hän- syn till vad som skäligen kan anses normalt gä ät för att täcka de om- kostnader som skall betalas med er- st't'ttningen. att större avdrag än som svarar mot den anvisade ersätt- ningen bör medges endast om det vi- sas, att ersättningen pä grund av sär- skilda förhållanden inte räckt till för sädana skäliga omkostnader. Å andra sidan bör det i sädana fall ofta kunna antas. att ersättningen i sin helhet gått åt till de omkostnader för vilka den avsetts. utan att särskild utredning behöver lämnas i detta av- seende. l fräga om traktamentser- sättning. resekostnadsersättning vid resa med egen bil och kostnadser- sättning för vård av person i enskilt familje/tent gäller dock särskilda be- stämmelser i punkterna 3. 3 a och 3 c av anvisningarna till 33 s.
Il). Förmån av räntefritt län eller län. där räntan understiger statsläne- räntan i slutet av november året före beskattaingst'iret med tillägg för en
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
(35 & l a mom. första stycket) Anskaffar ett — — —för företagsle- daren.
(35 s" 4 mom. fjärde stycket)
Avyttras egendom. som avses i detta moment. till fåmansföretag av delägare eller honom närstäende person. skall oavsett bestämmelserna i detta moment som skattepliktig rea- lisationsvinst räknas vad den skatt- skyldige erhåller för egendomen. sa- vida denna icke är eller kan antagas bli till nytta för företagets verksam- het. (35 ä 1 a mom. tredje stycket)
Till intäkt av tillfällig förvärvs- verksamhet hänföres även förmän som delägare i fämansföretag eller honom närstäende person åtnjuter genom att avyttra egendom till före- taget till högre pris eller genom att förvärva egendom från företaget till lägre pris än egendomens marknads- pris.
Föreslagen lydelse
procentenhet. skall tas upp som itt- täkt av tjänst, varvid tttotst-arattde belopp anses som en av låntagaren betald ränteutgift.
Med län frän arbetsgivaren eller uplnlragsgivaren likställs annat län om detfinns anledning anta att denne förntedlat länet.
Vad nu sagts gäller dock ej i fall som avses i pttnkt 14 sjätte stycket av anvisningarna.
14. Anskaffar ett — — — av bilför- män.
,flnskaffar ett fämansföretag fast egendom från delägare eller honom närstäende person gäller bestt'immel- serna i 24.3 6 ntom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Avyttrar delägare i fåmansföretag eller honom närstående person lös e rendom till företaget. skall som in- täkt av tjänst räknas vad den skatt- skyldige erhäller för egendomen. så- vida denna inte är eller kan antas bli till nytta för företagets verksamhet. Vid avyttring av bostadsrätt gäller dock bestäntmc/serna i 24.6 örttom. lagen om statlig inkomstskatt.
Förmån som delägare i fåmans- företag eller honom närstäendc per- son ätnjuter genom att avyttra egen- dom till företaget till högre pris eller genom att förvärva egendom från företaget till lägre pris än egendo- mens marknadspris beskattas hos delägaren som intäkt av tjänst. Vad nu sagts gäller inte när företagsleda- ren förvärvar egendomen och han ti- digare beskattats enligt första stycket eller när delägare eller honom närstä- ende person avyttrar egendom oclt beskattning sker enligt tredje stycket. Bestämmelsen (' första meningen gäl- ler även när delägare i fämansägt handelsbolag eller honom närstä- ende person förvärvarfastighet som är eller kan komma att bli sädan fas- tig/tet som avses i5 # andra och tredje styckena.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
(35% l a mom. andra stycket)
Har företagsledare — — - lokalen i fråga.
Har fämansföretag lämnat lån till företagsledare eller honom närstå- ende person och ittgär icke ränta på lånet eller utgår ränta med lägre be- lopp än som vanligen ittgär på lån av liknande slag. skall sedvanlig ränta eller skillnadsheloppet hänföras till intäkt av tillfällig förvärvsverksam- ltet för låntagaren. (355 l a mom. femte stycket)
Har fåmansföretag lämnat — — — i
sjätte stycket.
(35 ä 1 a mom. sjätte stycket)
Har lån lämnats i strid mot be- stämmelserna i 12 kap. 7 & aktiebo- lagslagen (197521385) eller 11 & la- gen (1967z531) om tryggande av pensionsutfästelse m. rn. utgör låne- beloppet, till den del återbetalning icke skett, intäkt av tillfällig förvärvs- verksamhet för låntagaren.
(355 1 & mom. sjunde stycket) Som fåmansföretag räknas — — — styvbarn och fosterbarn.
Föreslagen lydelse
(35lä 1 a mom. fjärde stycket)
Har företagsledare — — — lokalen i fråga.
Har fämansföretag lämnat ränte- fritt län eller lån. där räntan understi- ger marknadsräntan. till företagsle- dare eller honom närstående per- son, skall förmånen beskattas hos låntagaren sotn intäkt av tjänst.
Har fåmansföretag lämnat — — — i åttonde stycket.
Har penninglån lämnats i strid mot bestämmelserna i 12 kap. 7 & aktiebolagslagen (197511385) eller 11 5 lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., skall lånebeloppet beskattas ltas låntaga- ren som intäkt av tjänst, såvida inte synnerliga skäl föreligger mot detta.
Som fåmansföretag räknas —— — styvbarn och fosterbarn.
till 33.5
3.43 Har skattskyldig i sitt tjänst verkställt resor som varit förenade med övernattning utom den vanliga verksamhetsorten. äger han rätt att åtnjuta avdrag icke blott för kostna- den _/ör själva resan titan jämväl för den ökning i levnadskostmtden. som den skattskyldige kan hava fått vid- kännas på den grund. att han vistats utom sin vanliga verksamhetsort. så- som för hotellrutn. ökad kostnad för föda osv. Därest i tjänst. sotn avses i punkt4 andra stycket av anvisning- arna till 32 s* . anvisats särskild ersätt- ttittg för kostnaderna. får avdrag dock icke äga rum. Har enligt 2 kap. 14 # 3 lagen (1990:00) om självdekla- ration och kotztrolluppgifter trakta— mentsersättttingat' och andra ersätt- ningar icke upptagits såsom intäkt. må ej heller de emot ersättningarna svarande kostnaderna avdragas.
3. Har skattskyldig i sitt arbete företagit resor inom riket som varit förenade med övernattning utom den vanliga verksamhetsorten. äger han rätt till avdrag för den ökning i levnadskostnaden. som han ltar lzaft på grund av att han vistats utom sin vanliga verksamhetsort. Den vanliga verksamhetsor- ten utgörs av ett område inom ett av- stånd av 50 kilometer från den skatt- skyldiges tjänsteställe. Med vanlig verksatnhetsort likställs ett otnråde inom ett avstånd av 50 kilometer från den skattskyldiges bostad. Tj ä n s t e - ställe är den plats där en arbetsta- gare fullgör huvuddelen av sitt ar- bete. Ont detta sker under förflytt- ning eller på arbetsplatser som hela tiden växlar. anses sotn tjänsteställe i regel den plats där arbetstagaren full- gör en del av sitt arbete, såsom att hämta och lämna arbetsmaterial eller utföra förberedande och avslutande
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
I första stycket avsedd ökning i lev- mulskosttuulen skall. där den skatt- skyldige inte visar större ökning. an- ses ha uppgått till ett belopp tttotsva- rana'e den ersättning sotn av arbetsgi- varen utgivits för kosttuulens täck- ande (traktamente). dock högst till belopp som i enlighet med vad nedan i detta .stycke sägs motsvarar största normala ökning i levnadsk(_)stnaden. Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår ett belopp ( n () rm al be- lopp) motsvarande största normala ökning i levntulskosttuulen för ett dygn. Resan skall anses ha varat det antal dygn som tttotsvarar antalet övernattningar. Omfattar vistelse på en och samma ort längre tid än 15 dygn i följd. skall från och med det sextonde dygnet såsom största nor- mala ökning i levnadskost/raden räk- nas sex tiondelar av n(')rmalbeltwpel. Vid 1984—1991 års taxeringar skall för skattskyldig sotn vid arbete inom byggnads- och anläggningsbran- schen fortlöpande haft sin arbetsplats förlagd till en och samtna ort utanför den vanliga verksam/1etsorten under längre tid än två är för tid di'ireftersä- som största normala ökning i lev- nadskostnaden anses ett belopp mot- svarande den del av normalbeloppet som avser kost vid förrättning som pägätt längre tid än 15 dygn ökat med faktisk kostnad för logi pä arbetsor- ten. Vill skattskyldig visa att kost- nadsökningen i en och samma tjänst
'arit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts. skall ut- redningen avse hans samtliga för- rättningar i nämnda tjänst under bc- skattningsaret; dock att ifråga om avdrag för öking i levnrulskostnaden från och med det sextonde dygnet [ följd på en och samma ort eller under förrättning på utrikes ort levnads- kostnadsökningen får beräknas för
Föreslagen lydelse
arbetsuppgifter. Om arbete på varje arbetsplats pågar begränsad tid enligt de villkor som gäller för vissa arbets- tagare inom byggnads- och anlägg- ningsbranschen eller därmed jämför- liga branscher bedöms avdragsrätten med utgångspunkt från den skatt- skyldiges bostad.
Kostnadsökning enligt första stycket kan avse utlägg för logi. tner- kostnad för måltider samt diverse småutgifter.
Har arbetsgivare utgivit ersättning för att täcka kostnadsökningen för måltider och småutgifter — d a g- traktatnente —. och visar den skattskyldige inte större ökning. medges avdrag med belopp motsva- rande den uppburna ersättningen. dock högst 150 krattor per dag (helt maximibelopp för dag)". Detta maximibelopp avser kosttuulsökning för måltider och smäutgtfter under varje hel dag sotn har tagits i anspråk för resan. Som hel dag anses även av- resedag om resan har påbörjats före kl. 13.00 och hemkomstdag om resan har avslutats efter kl. 19.00. Om re- san har påbörjats senare eller avslu- tats tidigare skall avdraget bestäm- mas till högst ett halvt maximibelopp.
Om den skattskyldige inte fått er- sättning frän arbetsgivaren för att täcka kostnadsökning för måltider och småutgifter men gör sannolikt att han haft sädana merkostnader med- ges avdrag enligt schablon med 75 kronor per dag.
Vill skattskyldig visa att kostnads- ökningen i ett och samma arbete varit större än avdrag som beräknats i en- lighet mcd vad nu sagts. skall utred- ningen avse hans samtliga förrätt- ningar i namnda arbete under be- skattningsfii'et.
Avdrag för kostnad för logi med- ges med belopp motsvara/ale den faktiska utgiften. Kan den skattskyl- dige inte visa logikostnaden medges avdrag med belopp motsvarande er- sättning som uppburits från arbetsgi- varen — nattraktamente. Detta avdrag får dock inte överstiga 75 kro- nor per natt (maximibelopp för natt).
Bilaga 2
N u varande lydelse
varje förrättning för sig.
Ås.-'t'lrag för ökade levnadskostna- der är däremot icke ntedgi vet enbart på den grund. att den skattskyldige ltar sitt arbete på annan ort än den. där han ltar sitt bostad. Har den skattskyldige bosatt sig på annan ort än den. där ltatt ltar tjänst eller att- ställning. eller antagit arbete. som skall utföras på annan ort ätt den. där ltatt är bosatt. är avdrag i regel icke tnedgivet. Avdrag tnedgives dock för det fall. att attsu't'llningen avser en- dast en kortare tid eller skall bedri- vas å flera olika platser eller det av annan anledning icke skäligen kan ifrågasättas. att den skattskyldige skall (ti-flvtta till den ort. där arbetet ska/[ utföras.
Oavsett vad i nästft'iregäettde stycke sägs äger skattskyldig. som på grund av sitt arbete bosatt sig på att- natt ort ätt den där hans fatttilj är bo- satt. därest det med avseende på ma- kes fi.")rvätvsverksamhet. svårighet att anskaffa familjebostad eller an- nan därmed jämförlig omständighet icke skäligen katt tfrt'igast'ittas. att fa- tniljett skall avflytta till den skattskyl- diges bostadsort. åtnjuta avdrag för den ökning i levnadskostnaden som föranledes av den skilda bosätt- ningen. ()m bäda tttakartta äro be- rättigade till sådant avdrag. skall. där makarna ej ("iverettskomtnit om att- ttatt fördelning. det sammanlagda av- draget tillkotnttta dent med hälften var. Vad här sagts skall. såvitt avser makar, icke äga tillätttpttittg ifall som i 52 s .? tttottt. sägs.
Föreslagen lydelse
När arbete utom den vanliga verk- satnltetsortett varit förlagt till en och samnta ort ittottt riket uttder längre tid ätt tre tttånader i ett följt! bedöms rätten till avdrag och beräknas detta ett/igt bestättttttelserna i punkt 3 a. Ett löpande förrättning anses bruten en- dast av uppehåll sotn beror på att ar- betet förläggs till attttatt ort under tttittst fyra veckor.
Kostnaa'sökning ttttder förrättning sotn varit förenad med övernattning på utrikes _ort. får beräktuts för varje förrättttittg för sig. Avdraget skall även ltär. om den skattskyldige inte visar större ökning, anses lta ttppgått till belopp som motsvarar den kost- nadsersättning som arbetsgivaren gi- vit ut. Kostttadst't'kningen katt avse utgift för logi. merkostnad för målti- der satttt diverse småutgifter. Avdra- get för tnerkostttad för måltider oclt småutgifter får dock inte överstiga belopp sattt katt attses motsvara största normala ökttittg i levnads- kostnaden uttder ett dygn för respek- tive förrt't'ttttittgsland. Har skattskyl- dig som ltar rätt till avdrag för ökade levnadskostnader enligt denna puttkt erhållit kostförmån skall avdraget re- duceras med hänsyn härtill.
3a. Ett avdragsgill fördyrittg av- seende ökade levnadskostnader kan inte anses föreligga enbart av den att- ledttingen att den skattskyldige arbe- tar på annan ort ätt den där han har sitt bostad. Avdrag medges dock i följande fall. nämligen om
arbetet avser endast en kortare tid.
arbetet visserligen inte kan beteck- ttas sotn kortvarigt men ättdå typiskt sett är tidsbegränsat till sitt ttatur eller sådant att ett fast anknytning till den tidigare bostadsorten krä vs.
arbetet skall bedrivas på flera olika platser eller
det av annan anledning inte skäli- gen kan ifrågasättas att flyttning bör ske till arbetsortett.
Avdrag tttedges endast om över- ttattttittg på arbetsorten äger rum.
Oavsett vad som ovan sagts har en skattskyldig. som på grund av sitt ar— bete flyttat till ny bostadsort. rätt till
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse avdrag för ökade levnadskostnader om bostad för den skattskyldige. dettttcs make, sambo eller amilj be— ltållits på den tidigare bostadsorten och sådan dubbel bosättning är skä- lig på gruttd av
makes eller sambos förvärvsverk- samhet.
svårighet att anskaffa fast bostad på verksamhetsortett eller
annan särskild omständighet.
Avdrag ett/igt detttta punkt tttedges ettdast om avståndet i en riktning tttellatt bostadsorten oclt arbetsorten är längre ätt 50 kilometer.
Avdrag enligt första stycket med- ges ttttder längst två år och i övrigt attder längst tre år för gifta eller sam- boende par och under längst ett år för ettsatttstående skattskyldig. Avdrag medges dock för längre tidsperioder ätt de tttt nätttnda om anställningens ttatttr eller andra särskilda skäl talar för det. '
Avdrag för kostttad för logi beräk- ttas till belopp tnotsvarattde den fak- tiska utgiftett. För skattskyldiga som avses i punkt 3 ovan medges dock av- drag ettligt bestämmelserna i punkt 3 sjunde stycket. Ökningen i kostna- derna för måltider och småutgifter på arbetsorten beräknas antingen enligt utredttittg om den faktiska kostnads- ökttitt getts storlek eller schablonmäs- sigt
1. för skattskyldiga som under de första tre månaderna av bortovarott medgivits avdrag enligt punkt 3 ovan och som alltjämt uppbär kostnadser- sättning frått arbetsgivaren till 100 kronor per dag,
2. för skattskyldiga som medges avdrag ettligt första stycket till 75 kro- nor per dag ( ett ltalvt maximibelopp ) under de första tre månaderna av bortovaron och därefter satttt ifall av dubbel bosättning till 50 kronor per dag ( ett tredjedels ttttt.vitttibe10pp).
Har skattskyldig som ltar rätt till avdrag för ökade let-'ttadskostttader enligt detttta punkt erhållit kostför- mån skall avdraget reduceras ttted hänsyn härtill.
3 b. Den som på gruttd av sitt ar- bete vistas på attttatt ort än sitt eller
Bilaga 2
Nu varande lydelse
Föreslagen lydelse
sin familjs hemort. äger rätt till skä- ligt avdrag för kostnad för ett hem- resa varje vecka attt (tt-'ståttdet i en riktning mellan hemorten och arbets- ortett är längre ätt 50 kilotneter. Av- draget gäller ettdast kostnad för resa inom riket.
Avdraget skall i regel beräknas ef- ter kostnad för billigaste färdsätt. (_)m avståndet i en riktning mellan hemorten och arbetsortett överstiger sjuhundra kilometer eller resatt före- tagits till eller från Gotland medges dock avdrag för kostnad för flygresa. Ottt godtagbara allmänna kommuni- kationer saknas får avdrag medges för kostnader för resa ttted egen bil enligt den schablon .rom anges i punkt 4.
Har den skattskyldige uttder vistel- sen i hetnntet uppburit dagtrakta- mente som berättigar till sehablonav- drag enligt ovan skall avdraget för ltetttresekostttad minskas ttted mot- svarande belopp.
till 42 Q'
2.53 Värdet av bilförmån skall för helt år bestämmas till 30 procent av nybilspriset i slutet av äret före be- skattningsäret för senaste årsmodell av förmånsbilen eller — om bilmodel- len dä inte saluförs — till 30 procent av ett uppskattat nybilspris. baserat på nybilspriset för motsvarande mo- deller. Ar förmånsbilens årsmodell äldre än tre år skall förmänens värde ned- sättas till 25 procent av det i första stygket angivna nybilspriset. Ar förmånsbilens årsmodell sex år eller äldre skall värdet av förmänen nedsättas till 25 procent av ett upp- skattat nybilspris. baserat på 85 pro- cent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsäret för de vanli- gast förekommande bilarna. På den skattskyldiges begäran skall för- månsvärdet bestämmas enligt andra stycket. om sådant nybilspris som där avses kan beräknas för förmäns- bilen.
2. Värdet av bilförmån skall för helt år bestämmas till 35 procent av nybilspriset i slutet av året före be- skattningsäret för senaste årsmodell av förmänsbilen eller— om bilmodel— len dä inte saluförs — till 35 procent av ett uppskattat nybilspris. baserat på nybilspriset för motsvarande mo- deller. Är förmånsbilens årsmodell äldre än tre är skall förmänens värde ned- sättas till 30 procent av det i första stycket angivna nybilspriset. Är förmånsbilens årsmodell sex år eller äldre skall värdet av förmänen nedsättas till 30 procent av ett upp- skattat nybilspris. baserat på 85 pro- cent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsäret för de vanli- gast förekommande bilarna. På den skattskyldiges begäran skall för- månsvärdet bestämmas enligt andra stycket. om sådant nybilspris som där avses kan beräknas för förmåns- bilen.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid beräkningen av förmånsvärdet enligt första—tredje styckena skall till det angivna nybilspriset i förekcnnmande fall läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning i den män den överstiger 20 000 kronor.
Om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för det privata nytt- jandet av förmansbilcn skall för- mänsvärdet nedsättas därigenom att den procentsats efter vilken för- månsvärdet enligt första—tredje styckena skall beräknas minskas med fyra.
Om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för det privata nytt- jandet av t'i'irmänsbilen skall för- mänsvärdet nedsättas därigenom att den procentsats efter vilken för- månsvärdet enligt första—tredje styckena skall beräknas minskas med fem.
Om den skattskyldige åtnjuter förmänen endast under en del av året skall förmänsvi'mlet beräknat enligt första—femte styckena sättas ned med en tolf- tedel för varje hel kalendermäna'td som han inte har ätnjutit förmänen.
Har företagsledare i fämansföretag eller honom närstäende person fått ut- nyttja bil som är betydligt dyrare än vad som kan anses erforderligt med hän- syn till företagets verksamhet. skall till det enligt schablon beräknade värdet av bilförmån läggas ett belopp som kan anses motsvara skillnaden mellan de faktiska kostnt-tderna för bilens användning i verksamheten och de för verk- samheten erforderliga kostnaderna.
3. Förmånsvärdet av fri mältid be- stäcnde av ett mål om dagen (lunch cllcr middag) är lika med ()() procent av genomsnittspriset i riket för en lunchmåltid av normal beskaffen- het. l—"örmänsvärdet av helt fri kost är lika med [50 procent av nämnda genomsnittspris. Får den skattskyldige måltid ge- nom kupong gäller inte t-'('irderings- reglerna i niirttutste föregående stycke. om kupongvärdet för ett mål— tid överstiger gettontsttittspriset av- rundat uppåt till ttärtttast hela kron- ml.
3. Förmånsvärdet av fri måltid be- stående av ett mäl om dagen (lunch eller middag) är lika med genom- snittspriset i riket för en lunchmåltid av normal beskaffenhet. Förmäns- värdet av helt fri kost är lika med 250 procent av nämnda genomsnittspris.
till 46ä (). Avdrag för avgift för pensionsförsäkring
avdrag enligt 46% gjorts.
Med A-inkomst avscs inkomst av tjänst samt inkomst av jordbruksfas— tighet och rörelse om den skattskyl- dige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Till A-in- komst räknas även inkomst ombord enligt lagen ( 19581295) om sjömans- skatt samt enligt l ä 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Med B-inkomst avses övriga inkomster.
Med A-inkomst avses inkomst av aktiv näringsverksamhet samt in- komst av tjänst ttted bortseettde från sådan intäkt som avses i 32 s* 1 tttottt. första stycket 11 och i. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen (l9581295) om sjömansskatt samt enligt lå 2mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Med B-in- komst avses inkomst av passiv nä- ringsverksamhet satttt sädan intäkt av tjänst som avses i 32 så ] tttottt. första
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 1 10
. . ., . .. Bll'l"! 2 stycket 11 och I. I fraga om ttttakt sotn * &
avses i 3254 1 mom. första stycket lt får medgivant'le enligt tredje stycket grundas på jörltällatulena ltos den som uppbär intäkten oclt innebära att avdraget får göras av annan som skall ta upp den som intäkt.
till 48 5
1.- Vid bedömningen av om en skattskyldigs inkomst till icke obetyd- lig del utgjorts av folkpension iakttas följande. Som folkpension räknas inte barnpension eller vårdbidrag. Folkpettsion skall anses utgöra en inte obetydlig del av den skattskyldi- ges inkomst. om den uppgått till minst 6000 kronor eller minst en femtedel av den sammanräknade in- komsten. Som folkpension behand- las även tilläggspension i den mån den enligt lagen (1969205) om pett- sionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.
För gift skattskyldig. sorti uppburit folkpension med belopp som till- kommer gift vars make uppbär folk- pension. uppgtir det särskilda grund— avdraget till 1.325 basbelopp. För övriga skattskyldiga uppgår avdraget till 1.5 basbelopp. För gift skattskyl- dig. sotn under viss del av beskatt- ningsäret ttppbttrit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension och utuler återstoden av året ttppbttrit folkpen- sion mca' belopp sotn tillkommer gift vars make saknar folkpension upp- gar avdraget till 1.5 basbelopp. Det särskilda grttndavdragelfär dock inte överstiga uppburen folkpension samt pensionstillskott enligt 2.5 lagen (1969:_"l)5i om pensionstillskott. För förtidspensionärer gäller att det sär- skilda grttndavt'lraget inte får över- stiga uppburen _/olkpension samt hälften av ett pensionstillskott beräk- nat enligt Zas' första stycket lagen (1969205 ) om pensionstillskott.
Det särskilda grundavdraget redu- ceras med ()5 procent av uppburen pension (')"t'erstigatule 1.5 basbelopp för ensantstående och 1.325 basbe-
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
lopp för gifta skattskyldiga. Pension som utgår på grund av annan pen- sionsförsäkring än tjänstepensions- försäkring reducerar dock inte det .särskilda grundavdraget.
För den som vid utgången av året före beskattningsåret inte var folk- pensionär reduceras det särskilda grumlavdraget i stället med 65 pro- cent av taxerad inkomst överstigande 1,5 basbelopp för ensamstående och 1.325 basbelopp för gifta skattskyl- diga.
Om'sett vad i det föregående sagts om reducering föreligger alltid rätt till särskilt grundavdrag med så stort belopp som den skattskyldige skulle ha med getts i grunda vdrag enligt 4855 2mom. första—femte styckena och 4895 3 mom. om dessa regler tilläm- pats för denne.
till 54.5
3.5” Skattefrihet enligt 54% första stycket f föreligger om
a) anställningen och vistelsen ut- omlands varat minst sex månader och avsett anställning hos arbetsgi- vare som bedriver näringsverksam- het från fast driftställe i det land där arbetet utförs samt inkomsten belas- tar driftstället såsom omkostnad; el- ler
b) anställningen och vistelsen ut- omlands varat minst ett år i samma land och avsett anställning hos annan än svenska staten, svensk kommun. svensk landstingskommun eller svensk församling.
3. Skattefrihet enligt 54% första stycket fföreligger om anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader i den mån inkomsten
a) beskattats i verksamhetslandet: eller
b.) hänför sig till anställning i pro- jekt som finansieras av sådana myn- digheter och organ som erhåller me- del inom ramen för det svenska bi- ståndsprogrammet.
Vad nu sagts gäller dock inte vid anställning ombord på utländskt fartyg. I fråga om sådan anställning gäller vid 1986—1991 års taxeringar att skattefri- het föreligger om anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex må- nader och avsett anställning hos arbetsgivare. som är en inländsk juridisk person eller en här i riket bosatt fysisk person. och anställningen utövats om- bord på utländskt fartyg som huvudsakligen går i sådan oceanfart som avses i 1 kap. 7.6 8 fartygssäkerhetsförordningen (1988z594).
I tid för vistelse som avses i första och andra styckena får inräknas kortare avbrott för semester. tjänsteuppdrag eller liknande. som inte är förlagda till början eller slutet av anställningen utomlands. Uppehåll i Sverige för här avsedda ändamål får inte sträcka sig längre än som motsvarar högst sex dagar för varje hel månad som anställningen utomlands varar eller under ett och samma anställningsår till mer än 72 dagar.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har den skattskyldige påbörjat anställningen och kunde det därvid på goda grunder antas att inkomsten av anställningen skulle komma att undan- tas fran skatt i Sverige enligt 54% första stycket f men inträffar under anställ— ningstiden ändrade förhållanden som medför att villkoren för att undanta inkomsten frän skatt i Sverige inte föreligger. skall inkomsten likväl undan- tas frän beskattningi Sverige om de ändrade förhållandena beror på omstän- digheter över vilka den skattskyldige inte kunnat räda och en beskattning skulle te sig uppenbart oskälig.
]. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering i den män inte annat följer av punkterna 2—25 nedan.
2. Äldre föreskrifter i 3.5 med anvisningar tillämpas vid 1992 års taxering. Beträffande sädana skattskyldiga som avses i första stycket c av anvisning- arna i den äldre lydelsen gäller detta dock i fråga om brutna räkenskapsår endast under förutsättning att avkortning eller förlängning av räkenskaps- året har skett på det sätt som anges i de två sista meningarna av ikraftträdan- debestämmelserna till lagen (1990:000) om ändring i bokföringslagen(1976:125).
3. Har en skattskyldig vid 1991 års taxering redovisat inkomst eller under- skott av annan fastighet eller kapital enligt de äldre bestämmelserna i 4lä andra stycket skall den skattskyldige vid 1992 års taxering inte ta upp andra ingående tillgångs- och skuldposter än som framgår av andra och tredje styckena. Som ingående fordran tas upp dels intäkt som blivit tillgänglig för lyftning i början av beskattningsäret men som tagits till beskattning det föregående beskattningsåret. dels utgift som betalts i slutet av det föregående beskatt- ningsäret men som inte dragits av vid beräkningen av inkomsten för det be- skattningsäret. Som ingående skuld tas upp dels intäkt som har uppburits i slutet av det föregående beskattningsåret men som inte tagits till beskattning det året, dels utgift som är obetald vid ingången av beskattningsåret men som dragits av vid beräkningen av inkomsten för det föregående beskattningsåret. Intäkter och utgifter som redovisats vid 1991 års taxering beaktas inte vid 1992 års taxering i vidare man än vad som framgår av andra och tredje styck- ena.
4. De nya föreskrifterna i 32 ä 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22 & om skatteplikt för ersättning på grund av gruppsjukförsäkring tillämpas inte om försäkringsfallet har inträffat före ikraftträdandet.
5. De nya föreskrifterna i zes första stycket och 349" andra stycket om av- drag för underskott som hänför sig till föregående år tillämpas inte vid 1992 års taxering.
6. För sadant underskott som avses i äldre föreskrifter i 39% 2 mom. och som inte utnyttjats tidigare föreligger rätt till avdrag vid beräkning av in- komst av näringsverksamhet senast vid den taxering som sker sjätte kalen- deråret efter det. dä taxering för underskottsåret ägt rum. Avdraget får dock inte överstiga det sammanlagda beloppet av sådan inkomst av fastighet eller rörelse i utlandet som avses i de nämnda föreskrifterna.
7. För sadant underskott som avses i äldre föreskrifter i 46é 1 mom. tredje stycket och som inte utnyttjats tidigare föreligger rätt till avdrag vid beräk- ning av inkomst av näringsverksamhet senast vid den taxering som sker sjätte kalenderåret efter det. då taxering för underskottsäret ägt rum. Av-
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
draget får dock inte överstiga det sammanlagda beloppet av sådan inkomst av rederi-. luftfarts- och varvsrörelse som avses i de nämnda föreskrifterna.
8. Äldre föreskrifter i 32% 3 mom. tillämpas vid l992 års taxering i fråga om kostnadsersättning som avser tid före utgången av år 1990.
9. Äldre föreskrifter i punkt 4 andra stycket c och tredje stycket av anvis- ningarna till 27 s" tillämpas vid 1992 års taxering. Vid avskattning skall dock nedskrivningens belopp tas tipp som intäkt av näringsverksamhet. 10. Beräknas omkostnadsbeloppet vid avyttring av näringsfastighet enligt punkt 5 av ('_')vcrgångsbestämmelserna till lag (1990:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall belopp som anges i punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 å och som hänför sig till tid före den 1 januari 1991 inte tas upp som intäkt. ll. Avyttras under tiden den I januari 1991 — 31 december 1999 fastighet som varit privatlmstad sedan den 1 januari 1991 tas som intäkt tipp belopp som anges i punkt 5 första stycket första och andra meningarna av anvisning- arna till 22 &. Vad som sagts gäller dock inte om omkostnadsbcloppct beräk- nas enligt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:000) om änd- ring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. 12. Avyttras fastighet som avses i punkt ll tas som intäkt upp belopp som anges i punkt 5 första stycket tredje meningen av anvisningarna till 22 &, dock inte i den mån de värdehöjande åtgärderna hänför sig till tid efter utgången av år 1990. 13. I fråga om fastighet som skall räknas som privatbostad med hänsyn till förhållandena vid utgången av år 1991 gäller följande. Skulle fastigheten vid tillämpning av äldre föreskrifter ha ingått i en för- värvskälla för vilken beskattningsäret börjat löpa före utgången av år 1990 skall fastigheten hänföras till näringsverksamhet för den del av beskattnings- året som avser är 1990. Punkt 6 av anvisningarna till 22 s' skall inte tillämpas i detta fall. Har vid l99l års taxering lager på fastigheten tagits upp till lägre belopp än anskaffaingsvärdet eller återanskaffningsvärdct vid utgången av beskatt- ningsåret efter avdrag för inkurans tas skillnaden upp som intäkt av närings- verksamhet vid l992 års taxering. Bestämmelserna i första—tredje styckena gäller även del av fastighet. 14. I fråga om intäkt enligt punkt 16 av anvisningarna till 22 & gäller vid 1993—1995 års taxeringar i stället för vad som anges i punkten att underlaget för räntefördelningen multipliceras med 55. 70 respektive 85 procent av statslåneräntan vid beskattningsårets ingäng. 15. Äldre föreskrifter i punkt 2 b av aiwisningarna till 25 & gäller i fråga om avdrag för värdeminskning på värmepannor, hissmaskinerier och jämförlig maskinell utrustning som har anskaffats före ikraftträdandet. 16. Äldre föreskrifter tillämpas på markanläggning som har anskaffats före ikrafttiädandet. 17. Ifråga om utgifter som avses i punkt 15 av anvisningarna till 23 å tilläm- pas äldre föreskrifter på utgifter före ikraftträdandet. 18. l fråga om anslutningsavgift och anläggningsbidrag som avses i punkt 17 av anvisningarna till 23ä tillämpas äldre föreskrifter på utgifter före ikraftträdamlet. 19. Äldre föreskrifter i punkt 8 första stycket av anvisningarna till 25 s' gäl- ler i fråga om kostnader för reparation och underhåll som har utförts under beskattningsär för vilket taxering skett är 1991 eller tidigare. 20. Äldre föreskrifter i 329" 1 mom. tredje stycket och punkt 11 av anvis- ningarna till 32% tillämpas fortfarande om anställningen har upphört före ikraftträdandet.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
21. Vid sädana avyttringar som avses i punkterna 2 och 3 av övergångsbe- stämmelserna till lagen (19901100) om änring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall de upphävda bestämmelserna i punkt 4 a av anvisningarna till 41 å alltjämt tillämpas. 22. Vid 1992 och 1993 års taxeringar skall vid reduktion av det särskilda grundavdraget enligt punkt I tredje och fjärde styckena av anvisningarna till 48.5 med pension respektive taxerad inkomst likställas inkomst av kapital enligt 3.5 14mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Vid 1992 och 1993 års taxeringar skall det särskilda grundavdraget även reduceras pä grund av förmögenhet enligt de äldre bestämmelserna av- seende avdrag för nedsatt skatteförmäga i punkt 2 av anvisningarna till 50å och — i fräga om makar — 525 lmom. andra stycket. Vad som där sägs om fastighet. som avses i den äldre lydelsen av 24.5 2 mom. saint sådan bostads- byggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet som används som bo- stad av den skattskyldige. skall avse sädan privatbostad som anges i 5 & andra och tredje styckena. Bestämmelserna i första och andra styckena får inte leda till lägre särskilt grundavdrag än vad den skattskyldige skulle ha medgetts i grundavdrag en- ligt 485 2 mom. första—femte styckena och 48% 3 mom. om dessa regler till- lämpats för denne. 23. Vid tillämpningen av bestämmelserna om räntefördelning i punkt 16 tredje stycket av anvisningarna till 22% vid 1992—1999 ärs taxeringar bortses i fråga om delägare i handelsbolag. utöver vad som följer av femte stycket i nämnda punkt. frän ett negativt underlag för räntefördelning vid 1992 års taxering till den del detta negativa underlag överstiger 50 000 kronor. Vad nu sagts gäller inte i den man delägarens nettouttag från bolaget (uttag utöver tillskott) under det beskattningsär som taxerats närmast före är 1992 översti- git såväl hans skattepliktiga nettoinkomst från bolaget (skattepliktiga in- komster utöver avdragsgilla förluster) som hans andel av bolagets resultat. 24. Vid 1991 års taxering tillämpas inte de äldre ff.")reskrifterna i 355 lamom. tredje stycket på handelsbolagsdclägares f("1irvärv från bolaget av egendom som avses i 35 ä' 3 mom. i momentets lydelse intill den 1 juli 1990. 25. l fräga om de nya bestämmelserna i lagen skall. i den män dessa mot- svarar föreskrifter som upphävs genom lagen och för vilka gällt (övergångsbe- stämmelser som fr:)rtfarande skulle kunna ha betydelse, dessa övergångsbe- stämmelser tillämpas.
Bilaga 2
2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt1
dels att 4 a &. 7 s 12 mom., 10 & 2—6 mom. samt 19% skall upphöra att gälla.
dels att 1 så. 2 & l---10 mom.. 3 och 4 ååå. 5 s'. os ] och 2 mom.. 7å 3—6. 8 och 11mom., Sä, 9ä'2 mom.. 9a &. 10% 1 mom.. 10 ast, 11 ä 1 mom.. 145 1 mom. samt övergångsbestämmelserna till lagen (l985z363) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser. 2å 12—16 mom. och 24— 30 åå av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Till staten skall ärligen erläggas inkomstskatt enligt i denna lag givna bestämmelser.
1 mom .3 Om vad som är att hän- föra till skattepliktig inkomst oclt om beräkning av inkomst från olika för- värvskällor skall gälla vad i 17 # första och andra styckena samt 18—44 st kommtuta/skattelagen(1928:370) är stadgat i den män inte annat följer av denna lag.
Till intäkt av tillfällig förvärvs- verksamhet hänförs restituerad, av- kortad eller avskriven vinstdelnings- skatt i den mån avdrag ltar medgetts för skatten.
(3 .é' första och andra styckena)
Bestämmelserna i 3 och 4 555 santt 64—66 #55 komm unalskattelagen (1928370) äger motst-'arande till- lämpning vid taxering till statlig in- komstskatt.
Föreslagen lydelse
153
I m 0 nt. Till staten skall årligen erläggas inkomstskatt enligt denna lag.
2 mom. Skattskyldig som avses i [0.6 lntom. skall erlägga statlig in- kontstskatt dels beräknad på grund- val av beskattningsbar inkomst för inkomst av näringsverksamhet och inkomst av tjänst (skatt på förvärvs- inkomst) dels beräknad på inkomst av kapital (skatt på kapitalinkomst).
3 mom. Skattskyldig sorti avses i !()aé' skall erlägga statlig inkomst- skatt beräknad på grundval av be- skattningsbar inkomst för inkomst av näringsverksamhet.
1 mom. Bestämmelserna i 3—5, 17—44. 65 och 66 5.6 kommunalskat- telagen (19.28.1370) tillämpas också vid taxeringen till statlig inkomstskatt iden män inte annat följer av denna lag.
Bilaga 2
Nu varande lydelse
[ den män bestämmelserna i kom- munalskattelagen eller i denna lag meddelade. med stadganden i kom- munalskattelagen likartade bestäm- melser äga tillämpning vid taxe- ringen till statlig inkomstskatt. skall likaledes anvisningarna till kommu- nalskattelagen i motsvarande delar lända till efterrättelse.
föreslagen lydelse
1 den män bestämmelserna i kom- munalskattelagen eller i denna lag meddelade. med stadganden i kom- munalskattelagen likartade bestäm- ntclscr är tillämpliga vid taxeringen till statlig inkomstskatt. skall även anvisningarna till kommunalskatte- lagen i nwtsvarande delar tilliitnpas.
För skattskyldiga som avses i I () a s* gäller bestr'intmelserna i fjärde— nionde styckena.
Beskattttingsäret utgörs av det rä- kenskapsår som slutat närmast före taxeringsåret. [ fråga om verksamhet på vilken lwkjöringslagen inte är till- lämplig får beskattningsåret avse — utom kalenderår — räkenskapsår som omfattar tiden den ] maj—den 3.0 april. den ] juli—den 30 juni. den ] septemla'r—den 31 augusti eller tid som enligt [2 #]örsta stycket bokför— ingslagen medgivits för annan av den skattskyldige bedriven verksam/tet.
All inkomst hänförs till santnta fö rvärvsk äl la .
Till intäkt av näringsverksamhet räknas — utöver vad som följer av första oc/t andra styckena — löpande kapitalavkastning. vinst (realisa- tionsvinst) vid icke yrkesmässig av- yttring av tillgångar och förpliktelser samt lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 199' kommu— nalskattelagen.
Utöver vad sorti följer av första och andra styckena medges avdrag för ränteutgift och — nted den begräns- ning som anges i 14 ntont. — förlust ('realisationsförlust) vid icke yrkes- mässig avyttring av tillgångar och förpliktelser. Avdrag medges inte för utgifter för inköp av lottsedlar eller för andra liknande insatser i lotteri.
Beräkningen av intäkter och av- drag sonz avses i sjätte och sjunde sty-'ckena sker enligt bestätmnelserna i 3.6 7—Il mom. och 24—30 5.5 itillämp- liga delar.
Punkterna 3—5 av ant-'isningarna till 21 s* konttnutta/skattelagen til/änt- pas inte.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
4 mom ." Bestämmelserna i andra—tittande styckena — — — annat jörsäkringsbolag.
Föreslagen lydelse
4 mom. Bestämmelserna i andra—sjunde styckena — —— annat försäkringsföretag.
Vad nu sagts gäller ocksä vid fusion mellan stadshypoteksföreningar"samt då ett försäkringsbolags hela försäkringsbestz'md övertagits av ett annat för-
säkringsbolag.
Restituerad. avkwtad eller avskri- ven skatt. som enligt / mom. andra stycket skulle ha utgjort skattepliktig intäkt för det ("iver/ätande företaget, skall i stället utgöra skattepliktig in- täkt för det ("återtagande företaget. Vidare får det övertagande företaget avdrag för skatt som skulle lta varit avdragsgill för det överlåtande före- taget enligt 4 så. Vad nu sagts gäller också då ett försäkringsbolags hela jörsäkringsbcstånd övertagits av ett annat försiik ringsbolag och det över— låtande bolaget inte tar upp beloppet till beskattning respektive avstärfrån att _vrka avdrag.
Över/åts aktie i aktiebolag eller andel i handelsbolag. ekonomisk förening eller utländskt bolag till svenskt företag inom samma kon- cern. skall — där ej annatföljer av be- stämmelserna i 35 s* 3 mom. åttonde stycket komntunalskattelagen (1928.'37()) — beskattning av realisa- tionsvinst inte äga runt. om moder- företaget i koncernen är aktiebolag eller ekonomisk förening och den överlåtna aktien eller andelen inne- has som ett led i annan koncernens verksamhet än förvaltning av fastig- ltet. vt'irdepapper eller annan därmed likartad lös egendom. [ fall som nu avses skall det företag som övertagit aktien eller andelen anses lta förvär-
Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra meningarna gäller också då en juridisk person icke yr- kesmässigt överlåter egendom eller rättighet som avses i 25—30 #95 till en annan juridisk person såvida överlä- telsen sker med förlust och företagen är moderföretag och dotterföretag el- ler stär under i huvudsak gentensam lednittg. Vidare gäller i nu avsedda fall bestämmelserna attt värdeminsk- ningsavdrag m. nt. itredje och femte styckena.
Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra meningarna gäller vidare om aktie i aktiebolag eller an- del i handelsbolag. ekonomisk för- ening eller utländskt bolag överläts till ett svenskt företag inom samma koncern såvida moderföretaget i koncernen är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening och den över- låtna aktien eller andelen innehas som ett led i koncernens verksam- het. Sker överlåtelsen till ett ut- ländskt företag. kan regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer medge befrielse från beskatt- ning för vinst.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
vat den vid den tidpunkt och för den attskaffningskostnad som gällt för det företag sotn överlåtit aktien eller atulelen. Om överlåtelsen sker till utländskt företag, kan regeringen el— ler myndighet som regeringen be- stämmer medge bcfrielse frän reali- sationsvinstbeskatt/tingen. Bestäm- melserna i detta stycke om beskatt- ning av realisationsvinst tillämpas även i fråga om avdrag för realisa- tionsförlust. Avdrag för realisations- förlust får dock inte i något fall göras på rund av avyttringar av aktier eller andelar till utländskt koncernföretag.
Utskiftar svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening en till- gång och skulle vid en försäljning av tillgången köpeskillingen lta varit skattepliktig i förvärvskällan. anses bolaget eller föreningen ha ätnjutit skattepliktig inkomst som om till- gången sålts till ett pris motsvarande tillgängens verkliga värde vid ut- skiftningen. Vad nu sagts gäller inte vid utskiftning i samband med sädan fusion som avses i första stycket.
Har aktiebolag eller ekonomisk förening mottagit utdelning [ forttt av tillgång, för vilken det utdelande företaget vid avyttring skulle lta be- räknat vinst eller förlust enligt 35 och 36 5.5 kommuna/ skattelagen . och är tttottagande företag frikallat fran skattskyldighet för utdelningen ett/igt 7 55" 8tnom._ skall skattepliktig reali- sationsvinst eller avdragsgill realisa- tionsförlust vid avyttring av till- gången liksotn i'ärdeminskningsav- drag beräknas sotn om det utdelande företaget och det mottagande företa- get utgjort ett skattskyldig.
Föreslagen lydelse
Utskiftar svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening en till- gång skall bolaget eller föreningen beskattas som om tillgängen sålts till ett pris motsvarande tillgängens verkliga värde vid utskiftningen. Vad nu sagts gäller inte vid utskift- ning i samband med sådan fusion som avses i första stycket.
8 mom. ”' Har en kooperativ förening av vinsten av sin kooperativa verk- samhet lämnat rabatt eller pristillägg i förhällande till gjorda köp eller för- säljningar. medges avdrag för denna utdelning.
En kooperativ förening. vars hu- '
vudsakliga verksam/let avser rörelse. har också rätt till avdrag för utdel- ning som lätnnas i förhållande till itt- betalda insatser enligt lagen (19871667) om ekonomiska för-
En kooperativ förening har också rätt till avdrag för utdelning på for lagsinsatser sotn avses i5 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska för- eningar.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
enin gar. [ fräga om andra insatser än förlagsinsatser tnedges emellertid inte avdrag till den del det utdelade belop- pet tillfaller nägon som enligt 7.5 Smom. inte är skattskyldig för utdel- ningen. Avser denna del av utdel- ningen högst [0 procent av utdel— ningen pä äntrat än förlagsinsatser är dock utdelningen i sin helhet av- dragsgill.
Är en ekonomisk fi.”)rening direkt eller indirekt eentralorganisation för kooperativa föreningar, vilkas verk- satnhet lutvudsakligen avser rörelse. har eentraltjtrganisationen — även om den inte är kooperativ enligt tionde — tolfte styckena nedan — rätt till av- drag för utdelning pä förlagsinsatser. Om eentra/organisationens verksam- het hm'udsakligen avser rörelse med- ges avdrag vid beräkning av inkomst härav. I annatfall tnedges avdrag vid beräkning av inkomst av kapital. Är föreningen ett förvaltningsföretag enligt 73)" 8 mom. tredje stycket skall det avdragsgilla beloppet minskas med den del av utdelningen som för- anlett frikallelse fran skattskyldighet enligt nämnda stycke.
Avdrag för utdelning får göras i endast en förvärvskälla oeh skall avse det räkenskapsär som utdel- ningen hänför sig till.
Avdrag medges endast om före- ningen visar att förutsättningar för avdrag föreligger. Yrkande om av- drag skall göras på särskild blankett enligt formulär sotn riksskatteverket fastställer.
10 m o m.” Avkastning av till- gängar ingaende i aktiefond utgör in- komst av kapital förfonden.
Aktiefond får göra avdrag för ut- delning pä andel i fonden såsom för ränta på gäld. Avdraget skall anses belöpa på det räkenskapsår vartill ut- delningen hänför sig även om utdel- ningen utbetalas till andelsägarna först under därpå följa/ale räkett- skapsår.
Föreslagen lydelse
Är en ekonomisk förening direkt eller indirekt eentralorganisation för kooperativa föreningar. har central- organisationen — även om den inte är kooperativ enligt nionde— elfte styck- ena nedan — rätt till avdrag för utdel- ning pä förlagsinsatser. Är för- eningen ett förvaltningsförctag en- ligt 75 8 mom. andra stycket skall det avdragsgilla beloppet minskas med den del av utdelningen som för- anlett frikallelse från skattskyldighet enligt nämnda stycke.
Avdrag för utdelning skall avse det räkenskapsår som utdelningen hänför sig till.
10 mom. Vid inkomstberäk- ningen för ett in vestmentföretag gäl- ler. utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag.
1. att hänsyn inte tas till vinst eller förlust vid avyttring av aktier och andra värdepapper som avses i 275 1 mom.,
2. att som intäkt tas upp 1.5 pro- cent av värdet vid ingången av be- skattningsäret av sådan egendom sotn avses i punkt 1 ovan.
Nuvarande lydelse
(8 s FAL)
Ett aktiebolag. som är fåmans- företag vid ingången av förluståret (ingångsdagen ) eller vid utgången av det beskattningsårför vilket taxering skall ske (utgångsdagen). har inte rätt tillförlttstavdrag om
]. aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget pä utgängsdagen ägs av en person som på ingångsda- gen inte ägde aktier med så stor an- del i röstetalet eller
2. aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget på utgångsdagen ägs av två eller flera personer-som inte ägde dessa aktier på ingångsda- gen. Aktier som förvärvats genom emission med lika rätt för ,aktic- ägarna anses vid tillämpning av första stycket 2 ha ägts vid den tid-
Föreslagen lydelse
3. att avdrag för ränta får göras en- dast till den del räntan överstiger 'in- täkten enligt punkt 2 samt
4. att avdrag får göras för utdel- ning som företaget har beslutat för beskattningsäret. dock inte med så stort belopp att det föranleder muler- skott.
Med investmentföretag' avses ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening. som uteslu- tande eller sä gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom, vars uppgift väsentli- gen är att genom ett välfördelat vär- depapper.sint1el1m-' erbjuda aktie- el- ler andelsägare riskfördelning och
vars aktier eller andelar ägs av ett stort antal fysiska personer.
Vad som föreskrivits för invest- mentföretag gäller också för andra aktiefonder än allemansfonder.
] 3 m 0 m. Avdrag får inte göras för ett fåmansföretags kostnader för sådana förmåner som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 s* kommu- nalskattelagen ( I 9283 70).
15 m 0 m. Ett aktiebolag. som är fämansföretag vid utgången av be- skattningsåret (utgängsdagen ) eller vid ingången av det närmast före- gående beskattningsåret ( ingåri gsda- gen), har inte rätt till avdrag för un— derskott som avses i 26 # kommunal- skattelagen (19.28.370) om
1. aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget på utgängsdagen ägs av en person som på ingängsda- gen inte ägde aktier med så stor an- del i röstetalet eller
2. aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget på utgångsdagen ägs av två eller flera personer som inte ägde dessa aktier på ingängsda- gen. . Aktier som förvärvats genom emission med lika rätt för aktie- ägarna anses vid tillämpning av första stycket 2 ha ägts vid den tid-
'Jl
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
punkt dä aktieägaren förvärvade de aktier som utgör grunden för hans förvärv genom emissionen.
Med ägare till aktier avses fysisk person som — direkt eller genom för- medling av juridisk person — äger el- ler pä därmed jämförligt sätt inne- har aktierna.
Vid bedömningen av ägarförhål- landena i ett bolag skall
1. den som är aktieägare pä in- gängsdagen och samtliga närstäende till denne anses som en enda ägare och
2. aktier. som förvärvats av någon som säväl pä ingängsdagen som vid förvärvstillfället var företagsledare i bolaget. anses ha ägts av denne även pä ingängsdagen.
Som närstäende räknas föräldrar. far- och morfi'irält'lrar. make. av- komling eller avkomlings make samt syskon eller syskons make eller av- komling. Med make avses även ef- terlevande make och med avkom- ling även styvbarn och fosterbarn. Förht'tllandena vid för färvstillfället är avgörande för om en person skall anses som närstäende.
Har bolaget inte bedrivit nägon verksamhet på ingängsdagen fär rät- ten till förlustavdrag bedömas med hänsyn till ägat'förhällant'lena vid den tidpunkt under förluståret dä verksamheten päbörjat'les.
Vad som sägs om aktiebolag och aktier i sädana bolag gäller ocksä be- träffande ekonomiska föreningar och andelar i sädana föreningar.
Beteckningarna fämansföretag och företagsledare i fämansföretag har den betydelse som anges i 35.—$ Ia mom. sjunde stycket a) samt är- tonde stycket kommunalskattelagen (19281370).
'.»)
Föreslagen lydelse
punkt dä aktieägaren förvärvade de aktier som utgör grunden för hans förvärv genom emissionen.
Med ägare till aktier avses fysisk person som — direkt eller genom för- medling av juridisk person — äger el- ler pä därmed jämförligt sätt inne- har aktierna.
Vid bedömningen av ägarförhål- landena i ett bolag skall
1. den som är aktieägare pä in- gängsdagen och samtliga närstående till denne anses som en enda ägare och '
2. aktier. som förvärvats av någon som säväl pä ingängsdagen som vid förvärvstillfället var fi.")retagsledare i bolaget. anses ha ägts av denne även på ingängsdagen.
Som närstäende räknas föräldrar. far- och morföräldrar. make. av- komling eller avkomlings make samt syskon eller syskons make eller av- komling. Med make avses även ef- terlevande make och med avkom- ling även styvbarn och fosterbarn. Förhällandena vid förvärvstillfället är avgörande för om en person skall anses som närstående. Har bolaget inte. bedrivit nägon verksamhet på ingängsdagen får rät— ten till förlustavdrag bedömas med hänsyn till ägarförhållandena vid den tidpunkt under förlustaret dä verksamheten päbt'.')rjades.
Vad som sägs om aktiebolag och aktier i sädana bolag gäller också be- träffande ekonomiska föreningar och andelar i sädana föreningar.
Beteckningarna fämansföretag och företagsledare i fåmansföretag har den betydelse som anges i punkt 14 av anvisningarna till 32 55 kommu- nalskattelagen (19281370).
1 m 0 m. Till intäkt av kapital räk- nas löpande avkastning. vinster och annan intäkt som härrör från egen-- dom. i den mån intäkten inte är att hiinföra till näringsverksam/tet. Hit hör bland annat
Nuvarande lydelse
(39 ä 1 mom. andra stycket KL)
Fysisk person får göra avdrag för förvaltningskostnader endast till den del dessa överstiger 1 000 kronor un- der beskattningsåret.
(anv. till 36 & KL p. 5) .
Avdrag är icke i något fall medgi- vet för utgifter för inköp av lottsed- lar cller för andra liknande insatser i lotteri.
Föreslagen lydelse
ränta på banktillgodohavarlden. obligationer och andra fordringar.
utdelning på aktier och andelar. vinst ( realisationsvinst) vid icke yr- kesmässig avyttring av tillgångar och förpliktelser,
ersättning vid upplåtelse av privat- bostad.
lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 19 $$ kommu- nalskattelagen (19.28.1370).
Att utdelning och vinst vid försälj- ning av aktier i vissa fall skall hän- föras till inkomst av tjänst framgår av 12 mom.
2 m () 171. Från intäkt av kapital får avdrag göras för omkostnader för in- täkternas fört-'ärvande samt för ränte- utgift och förlust ("rea/isationsförlust) vid icke yrkesmässig avyttring av till- gångar och förpliktelser i den mån inte annat anges i 30 .6. allt under för- utsättning att avdrag inte skall göras från intäkt av näringsverksamhet.
Avdrag för realisationsförlust medges med 70 procent av förlusten, i den män inte annat anges i 27 eller 29 #.
Ränteutgift får endast dras av till 70 procent av beloppet. Ränteutgift får dock utan begränsning dras av från ränteintäkt. Till ränteintäkter hänförs därvid inte löpande avkast- ning på tillgångar som avses i 275. Uppkommer överskjutande ränteut- gifter får för beskattningsår högst 100 000 kronor dras av utan begräns- ningen. För skattskyldig som inte fyllt 18 år skall den sistnämnda grän--' sen vara 10000 kronor.
Att i vissa fall ytterligare ränteut- gifter får dras av utan begränsning, framgår av 4-och 1.2 mom.
Förvaltningskostnadcr får dras av endast till den del de överstiger 1 ()00 kronor under beskattningsäret.
Avdrag medges inte för utgifter för inköp av lottsedlar eller för andra" liknande insatser i lotteri. 3 m () ut. För privatbostad. som
'J'l LI!
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
(anv. till 39% KL p. 3 andra stycket) Med kapitaltillskott — — — säsom kapitaltillskott.
(_anv. till 25% KL p. 9 andra stycket)
Beräknar skattskyldig intäkt av an- nan fastighet enligt 24 s*" 2 mom. men har den skattskyldige för året före be- skattningsåret beräknat intäkten en- ligt 24.5 lmom. eller 2 s* 7mom. ltt- gen ( 1947:576 ) om statlig inkomst- skatt med tillämpning av bokförings- mässiga grunder. skall avdrag för be- skattningsä ret medges för gäldränta.
Föreslagen lydelse
avses i 5 s* kommtuta/ skattelagen (1928.'37()), beräknas inte något för- månsvärde för eget brukande.
lntäkt av uthyrning eller annan upplåtelse skall tas upp som intäkt av kapital. Sådan intäkt kan härröra e '- empelvis från andra/utrulsuthyr- ningar. avyttringar av alster eller na- turtillgångar från fastigheten samt från upplåtelser för upplagsplats. för _ niiringsverksamhet eller dylikt. Det-
samma gäller i tillämpliga delar mot- svarande intäkter av lmstadslägenhe- ter som inne/tas med hyresrätt.
Avdrag från intäkt som avses i detta moment medges med 4 000 kro- norför varje privatbostad om inte in- täkten uppburits från uthyrarens eller honom niinståendes arbetsgivare eller uppdragsgivare. Ifråga om småhus. som inne/tas med äganderätt. medges härutöver avdrag med 20 procent av hyresintäkten och i övriga fall med den del av uthyrarens hyra eller avgift som belöper på vad som uthyrts. Vid beräkning av avdragsgill avgift beak- tas bara sådana avgifter och andra in- betalningar till bosttulsförening eller bostadsaktiebolag. som inte är att anse som kapitaltillskott och som inte överstiger utdelning som skett annor- ledes än i_/'('irhållande till innehavda andelar i föreningar eller aktier [ bo- laget. flvdrag medges inte med högre belopp än hyresintäkten ifråga.
Vad som sagts gäller dock ej ifall som avses i punkt l4femte stycket av anvisningarna till 32 s kommunal- skattelagen ( 1 9283 70) .
Med kapitt'iltillskott — — — säsom kapitaltillskott.
] sådant fall som avses i föregående stycke gäller vidare att avdrag för be- skattningsäret skall medges för skuldriinta. som har betalats det föregående äret men upptagits som utgäende fordran för det äret. tne- dan är andra sidan avdrag inte skall medges för skuldränta som betalas under beskattningsäret men har re-
Prop. -l989/90:11()
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
som har betalats det föregående året men upptagits som utgående fordran för det året. medan in andra sidan av- drag inte skall medges för gäldränta som betalas under beskattningsåret men har redmfisats som utgående skuld för det föregaend ' året.
'
(anv. till 395 KL p. 5)
Avdrag sasom för ränta får göras vid återbetalning av sådant statligt bidrag som avses i punkt 7 av anvis- ningarna till 24 s*. Avdrag får inte gö- ras med större belopp än som tidi- gare har avräknats från erlagd ränta.
Föreslagen lydelse
dovisats som utgående skuld för det fi.")regående året. Vad nu sagts tilläm- pas på motsvarande sätt i fråga om inkomstränta som hänförts till fastig- heten. . Äger fastighet sotn är privatbostad del i samfällighet. som avses i 41 aé' kotnmunalskattelagen ( ] 928:3 70 ), tas som intäkt av kapital upp dels så- dan intäkt som avses ipunkt 2 av an- visningarna till paragrafen i den mån den utgör avkastning av kapital och överstiger 300 kronor. dels sädan ut- delning som avses i punkt 4 av anvis- ningarna till samma paragraf.
4 m 0 m. Avdrag såsom för ränta får göras vid återbetalning av sådant statligt bidrag som avses i punkt 3 av anvisningarna till 195 kommunal- skattelagen (l928:37()). Avdrag får inte göras med större belopp än som tidigare har avräknats från erlagd ränta.
Vid räntefördelning enligt punkt 16 av anvisningarna till 22 # kommu- nalskattelt'tgen får avdrag göras som för ränta med samma belopp som skall tas upp som intäkt i närings- verksamhet enligt anvisningspunk- ten. En skattskyldig som är berätti- gad till sådant avdrag får, utöver vad som följer av 2 mom. tredje stycket. göra fullt avdrag för ränteutgifter med högst ett belopp som motsvarar statslåneräntan vid årets ingång mul- tiplicerad med reduceringen av vär- det på fastigheter enligt 69' andra stycket lagen (1990:000) om skatteut- jämningsreserv eller, såvitt gäller de]- ägare i handelsbolag. punkt 16 tredje stycket av anvisningarna till 22 # kommunalskaltelagen. Gränsen för full avdragsrätt får dock inte höjas med större belopp än räntefördel- ningsbeloppet. '
Med ränteutgift jämställs även tomträttsavgäld och kostnader för återbetalning av lån i förtid. Motsva- rande gäller för sädan ränte "örmån som enligt punkt 10 av anvisningarna till 32 s* nyss nämnda lag skall anses som betald ränta.
Prop. 1989/902110
Bilaga 2
Nuvarande lydelse (41?" tredje stycket KL)
! fråga om inkomst av annan fas- tigltet sotn inte skall beräknas enligt bok]öringsmässiga grtmder samt in- komst av kapital gäller beträffande ränta som har erlagts i förskott att avdrag inte medges för den del av räntan som belöper på tid efter be- skattningsårets utgäng. För ränta som enligt denna bestämmelse inte kunnat dras av omedelbart medges avdrag med lika stora belopp varje år under återstoden av den tid som förskottsbetalningen har avsett.
Föreslagen lydelse
6 m 0 m. Beträffande ränta som har erlagts i förskott gäller att av- drag inte mcdges för den del av rän- tan som belöper-på tid efter beskatt- ningsårets utgäng. För ränta som en- ligt denna bestämmelse intefått dras av omedelbart medges avdrag med lika stora belopp för år räknat under återstoden av den tid som förskotts- betalningen har avsett.
Utgår i samband med förvärv av en fordran räntekompensation. som avser upplupen men inte förfallen ränta. är den inte en avdragsgill rätt- teulgift. utan skall anses utgöra en del av anskaffningsutgiften för ford- ringen. som får dras av vid beräkning av realisationsvinst när fordringen avyttras.
] 2 m 0 m. Delägare i fåmansföre- tag får göra fullt avdrag för ränteut- gifter utöver vad som följer av 2mom. tredje stycket. nted högst ett belopp som motsvarar statslånerän- . tan vid beskattningsårets ingång plus
fem procentenheter multiplicerad med samman av den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktierna, lämnade ovillkorliga aktieägartill- skott och. i förekontmande fall. arvs- och gåvoskatt som den skattskyldige har betalat i anledning av förvärv av aktierna.
Om utdelning på aktier i fåmans- företag överstiger ett belopp som tttotsvarar statslåneräntan vid be- skattningsårets ingång plus fem pro- centenheter multiplicerad med den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktierna och lämnade ovillkorliga aktieägartillskott. skall överskju- tande belopp tas upp som intäkt av tjänst.
Understiger utdelningen visst är det högsta belopp sattt får tas upp som inkomst av kapital. ökas det be- lopp som senare år får tas upp som inkomst av kapital i motsvarande mån (sparad utdelning). Belopp motsvarande kvarstående sparad ut- delning läggs till anskaffningskostna-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. | 989/ 90: 1 10
. .. . . .. . Bil't "t 2 den vid berakntng enligt foregaettde ( &
stycke.
Vid försäljning av aktier [fämans- företag skall hälften av realisations- vinsten. sedan realisationsvinsten minskats med kvarstående sparad ut- delning. tas upp som intäkt av tjänst.
Vad nu sagts gäller även under de närmaste tio åren efter det att ett före- tag upphört att vara fåmansföretag, i fråga om aktier sattt den skattskyl- dige eller någon honom närstående ägde, då det upphörde att vara få- mansföretag eller förvärvat med stöd av sådana aktier.
Med aktier likställs vid tillämpning av andra—femte styckena andra så- dana av företaget utgivna finansiella instrument sotn avses i 275.
Reglerna om utdelning och realisa- tionsvinst i detta moment tillätnpas endast om den skattskyldige eller nå- gon honom närstående varit verksam i företaget i betydande omfattning under de senaste tio åren. Reglerna gäller dock sålänge den skattskyldige eller någon honom närstående i bety- dande omfattning iir eller under de senaste tio åren varit verksam i annat fåmansföretag sotn bedriver samtna eller likartat] verksamhet.
Om den skattskyldige visar att ut— otnstående i betyda/ute omfattning äger del i företaget och ltar rätt till ut- delning. skall bestämmelserna om lll- delning och realisationsvinst i detta moment inte tillätnpas. om inte sär- skilda skäl föreligger. Härvid beaktas även förhållandena under den se- naste tioårsperioden. Med utomstå- ende avses sådana personer på vilka enligt sjunde stycket reglerna i detta moment inte skall tillätnpas. ! fråga om realisationsvinst tillätnpas reg- lerna inte heller i den tttått den skatt- skyldige visar att vinsten med hänsyn till gjorda löneuttag. antal anställda. bolagets verksam/tet och tillgångar satnt övriga omstätuligheter uppen- barligen inte kan anses hänförlig till den skattskyldiges eller närståemles arbetsinsats.
Om någon av den skattskyldiges 59
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
make eller barn under 18 år eller— så- vitt gäller bartt under 18 år — förälder eller syskon utuler 18 år är eller utt- der de senaste tio åren har varit verk- sam i företaget i betydande omfatt- ning skall intäkten tas upp Itos den av den skattskyldige och nätnttda perso- ner som är eller varit verksam i före- taget och har den högsta beskatt- ningsbara inkomsten attt man bortser från inkomst som avses i detta ttto- tnent.
Med verksamhet eller aktieinnehav i ett företag likställs verksamhet eller aktieägande i annat företag inom samma koncern.
Vad sotn förstås med fåmansföre- tag och närstående framgår av punkt 14 av anvisningarna till 32 #" kommu- ttalskattelagen (1928370). Vid be- dömningen av om ett aktiebolag ägs av ett fåtal personer ska!] dock så- dana delägare anses sont en person. sotn själva eller genom någon närstä- ende är eller uttder den senaste tioårs- perioden har varit verksam i företa- get i betydande omfattning.
] 3 m 0 m. Avslutas verksamheten i en förvärvskälla inotn inkomstsla- get näringsverksattthel och uppkom- tner underskott i förvärvskällan vid taxeringen för det år då verksamhe- ten upphör. får avdrag för underskot- tet ske enligt vad som gäller för reali- sationsförlust vid närmast följande taxering. ] den mått den skattskyldige yrkar det får avdraget dock göras vid de två närmast därefter följande taxe- ringarna.
Vad nu sagts gäller dock inte i fråga om självständig näringsverk- satnhet i utluttdet eller när den skatt- skyldiges verksamhet i ett handelsbo- lag upphör genom atl andelen över- låts.
Bestämmelserna i punkt ] första meningen och punkt 2 av anvisning- arna till 26.5 kOtntttuna/ skattelagen ( 19283 70) tillätnpas också i fall som avses i första stycket.
Prop. 1989/90:1'10
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förviirvskällor. minskat i förekom- mande fall med sådant avdrag som avses i 4 och Mss” utgör taxerad inkomst.
Den taxerade inkomsten avrundas nedåt. för skattskyldig som avses i 10 s* ] tttottt. till helt hundratalkronor och för annan skattskyldig till helt tiotal kronor.
a) fysisk person:
för inkomst som avses i denna lag enligt de grunder som anges i 53å 1 mom. a kommunalskattelagen (l928z370) satttt. såvittvavser tid un- der vilken han ej varit bosatt här i ri- ket. för inkomst genom utdelning på andelar i svenska ekonomiska för- eningar:
'JI %
Föreslagen lydelse
Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster av närings- verksamhet och tjänst. minskat i förekommande fall med sädant av- drag som avses i 4 &. utgör tax e ra d i n kom st.
6 &
lmom. *" Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger. såframt ej annat f("fvreskrivs i denna lag eller i särskilda bestämmelser. meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 21) och 21 %& sägs:
.a) fysisk person:
dels för inkomst som avses i denna lag enligt de grunder som anges i 53% 1 mom. a kommunalskattelagen (19281370).
dels sävitt avser tid under vilken han ej varit bosatt här i riket.
för inkomst genom utdelning på andelar i svenska ekonomiska för- eningar;
för vinst vid avyttring av pri vatbos- tad här i riket eller av egendom som avses i 26 s och sorti inttefattar nytt- janderätt till ett ltus eller del av ett hus här i riket;
för vinst vid avyttring dels av aktier och andelar i andra svenska aktiebo- lag. handelsbolag och ekonomiska föreningar än sådana sotn avses i 2 s' 7 mom.. dels av konvertibla skulde- brev som utgivits av svenska aktiebo- lag och dels av sådana av svenska ak- tiebolag utfästa optionsrätter sotn av- ser rätt till nyteckning eller köp av ak- tie och blivit utfästa i förening med skuldebrev. om överlåtaren vid något tillfälle under de tio kalenderår som närtnast föregått det år då avyttrin gett skedde haft sitt egentliga bo och hem- vist här i riket eller stadigvarande vis- tats här;
b) svenska aktiebolag och sädana bolag. som enligt särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst. ekonomiska föreningar. samebyar. samfund, stif- telser. verk. inrättningar och andra inländska juridiska personer. dock såvitt gäller sädana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jäm-
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
förligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast om samfälligheten tax- erats säsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet eller regle- ringssamfällighet:
för all inkomst. som av dem här i riket eller ä utländsk ort förvärvats;
c) utländska bolag: för inkomst av ltär [n'/("igen faslig-' het:
för ittkomst av rörelse. sotn här be- drivits från fast driftställe:
för vinst vid icke yrkesmässig av- yttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till stidanfastighet eller rörelse och av egendom som av- ses i 35 s*" 3 a mom. kommutta/skatte- lagen och som innefattar nyttjande- rätt till ett htts eller del av ett hus här i riket:
e) utländska bolag: för inkomst som hiinför sig till fas- tighet eller fast driftställe här i riket;
för vinst vid avyttring av egendom som avses i 265 och som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket:
för slutlig skatt eller tillkommande skatt. som restituerats. avkortats eller av- skrivits. i den mån avdrag därför av bolaget ätnjutits vid tidigare års taxe- I'lllgill'l samt
för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar; d') andra utländska juridiska personer än utländska bolag: för inkomst som anges under c med avdrag för delägares inkomst som av- ses i punkt 10 andra stycket av anvisningarna till 53s kommunalskattelagen .
! fråga om vad som avses med fast driftställe gäller vad som sägs i punkt 3 av anvisningarna till 53 & komtnttnalskattelagen.
8 gl-t
Skattskyldig fysisk person. som har varit bosatt här i riket under be— skattningsäret. har rätt till statligt grundavdrag från den taxerade in- komsten. varvid bestämmelserna i 485 2 och 3 motn. samt 49.6 kommu- nalskattelagen (l938:370) skall till- lämpas.
Skattskyldig fysisk person, som har varit bosatt här i riket under be- skattningsåret. har rätt till statligt grundavdrag från den taxerade in- komsten. varvid bestämmelserna i 48.5 2 och 3 mom. kommunalskatte- lagen (1928370) skall tillämpas.
ideell förening. söm avses i 75 5 mom. första stycket. äger att från den taxerade inkomsten åtnjuta statligt grundavdrag med 15000 kronor.
2 mom .35 För fysisk person. som har varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret. utgörs den beskattningsbara in- komsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt grundavdrag.
Har den skattskyldiges skatteför- mäga varit vi'isentligen nedsatt under beskattningsäret av sådan anledning. sotn anges i 50 s* 3 ntom. andra. tredje eller fjärde Stycket kommunal-
2 mom. För fysisk person som har varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret. utgörs den beskattningsbara in- komsten av den taxerade inkomsten minskad — i förekommande fall — med statligt grundavdrag.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
skattelagen (1928.'37()), får den skatt- skyldiges laserade inkomst minskas. förutom med statligt grundm'drag, med ytterligare avdrag enligt bestäm- melserna i nämnda lagrum.
Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal 'kronor och utgör beskattningsbar inkomst.
Föreslagen lydelse
För förening. som äger rätt till grundavdrag enligt 8 &, utgöres den beskatt- ningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt grund-
avdrag.
() ii åla
Statlig inkomstskatt utgär iform av grundlwlopp och tilläggsbelopp. Grundbelopp beräknas bara om den beskattningsbara inkomsten uppgår till minst lill) kronor. 'l'il/äggsbelopp beräknas bara för skattskyldiga som avses i 1 () s* ] mom.
Den beskattningsbara inkomsten är underlag för grumlheloppet. Utl- derlaget för lilli'iggsbelopp fastställs enligt bestämmelserna i 10 s* 3 mom.
Skatteplikt till statlig inkomstskatt inträder, när underlaget för skatten uppgår till minst 100 kronor.
10 ä'
n
1 mom .—-" l—"ör fysiska personer och dödsbon beräknas grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande.
Grundbeloppet utgör 100 kronor samt:
när beskattningsbar inkomst inte överstiger 7.5 basenheter:
3 procent av den beskattningsbara inkomsten:
när bcskattningslmr inkomst över- stiger 7.5 basenheter:
grundbeloppct för 7.5 basenheter och l(.) procent av återstoden.
Tilläggsbeloppct utgör: när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 bas- enheter: .
14 procent av den del av underla- get som överstiger l4 bascnheter;
när underlaget överstiger 19 bas— enheter: ' '
tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 25 procent av återstoden.
l mom. För fysiska personer och dödsbon beräknas statlig inkomst- skatt enligt följande.
Skatt på förvärvsinkomst utgör 100 kronor samt 20 procent av den del av den beskattningsbara inkoms- ten som överstiger 17basenheter.
Basen/teten är [0000 krattor vid 1992 års taxering. Vid följande taxe- ringar uppgår basen/teten till basen- heten för föregående taxeringsår multiplieerat med det jämförelsetal som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober andra året före mxeringsåret och prisläget i oktober tredje året före taxeringsåret med tillägg av två procentenheter. Basenheten fastställs av regeringen före utgången av andra året före taxe- ringsåret och avrundas nedåt till helt krontal.
Skatt på kapitalinkomst utgör 30 procent av inkomsten av kapital en- ligt3 s* 14 mom.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
(anv. till 365 KL p. 1 första stycket)
Vid beräkning av realisationsvinst skall såsom intäkt tas tipp vad som erhållits för den avyttrade egendo— men med avdrag för försäljningspro- vision och liknande kostnader. Av- drag får — med iakttagande dock av de särskilda föreskrifter som gäller enligt punkterna 2 a—Z d nedan — ske för alla omkostnader för egendomen (omkostnadsbeloppet). således för erlagd köpeskilling jämte inköps- provision. stämpelskatt o.d. (in- gångsvärdet) och för vad som ned- lagts pä förbättring av egendomen (förbättringskostnad) m.m. l om- kostnadsbcloppct får inte inräknas kostnader som täckts genom bidrag från stat eller kommun eller genom näringsbidrag.
(35 ä 2 mom. tredje stycket KL.)
Har avyttrad fastighet förvärvats av den skattskyldige genom arv. tes- tamente. gåva. bodelning eller annat fång som icke är jämförligt med köp eller byte. anses fastigheten förvär- vad genom det köp. byte eller där- med jämförliga fäng som skett när- mast dessförinnan.
(35 %$ 2 mom. fjärde stycket KL,) Vad som sägs om realisationsvinst ' genom avyttring av fastighet gäller oavsett om fastigheten är belägen inom eller utom riket och äger till- lämpning även på tomträtt. ström-
Föreslagen lydelse 24 s*
Im o m. Vid beräkning av realisa- tionsvinst skall såsom intäkt tas upp vad som överenskommits för den av- yttrade egendomen med avdrag för fån-säljningsprovision och liknande kostnader. Avdrag får — i den män inte annat anges — ske för alla om- kostnader för egendomen (omkost- nadsbcloppct). säledes för erlagd köpeskilling jämte inköpsprovision. stämpelskatt o.d. (ingångsvärdet) och för vad som nedlagts på förbätt- ring av egendomen (förbättrings- kostnad) m.m. Vid beräkning av omkostnadsbeloppet skall hänsyn tas till värdeöverföring från den avytt- rude e 'endomen till andra tillgängar. om inte annat anges. [ omkostnads- beloppet får inte inräknas utgifter som täckts genom bidrag från stat el- ler kommun eller genom näringsbi- drag.
[ fråga om förpliktelser skall — om inte annat anges — som intäkt tas upp vad som erhållits vid ingåendet av förpliktelsen, medan avdrag får ske för vad som utgivits för upphörande! avjörpliktelsen.
l lar a'en avyttrade egendomen för- värvats av den skattskyldige genom arv. testamente. gåva. bodelning el- ler annat fång som icke är jämförligt med köp eller byte. anses egendo- men förvärvad genom det köp. byte eller därmed jämförliga fång som skett närmast dessförinnan. Har skattskyldig fört-'ärt-w ett finansiellt instrument som avses i 27 eller 29 # genom ett sådant fång. får han som anskaffningst'ärde tillgodoräkna sig ett belopp motsvarande det som den tidigare ägaren skulle ha fått dra av om han hade avyttrat instrumentet på överlåtelser/age):.
Vad som sägs om vinstberäkning vid avyttring av fastighet gäller oav- sett om fastigheten är belägen inom eller utom riket och äger tillämpning även på tomträtt. strömfall och rät-
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
fall och rättighet till vattenkraft.
(anv. till 35 s' KL p. 5)
En delägare i ett handelsbolag skall anses ha avyttrat sin andel i bo- laget om andelen inlöses eller bola- get upplöses.
l-lar andelen övergått till någon annan på annat sätt än genom köp. byte eller därmed jämförligt fång och är det justerade ingångsvärdet enligt punkt 2 d av anvisningarna till 36 55 negativt. skall beskattning ske som om andelen avyttrats.
(anv. till 35% KL p. 7)
Inlöses andel i aktiefond eller ut- skiftas fondens behållna tillgångar till fondandelsägare i samband med att fonden upplöses. skall vid till- Iämpning av 3 mom. anses som om fondandelsägaren avyttrat sin atu'lel mot vederlag motsvarande vad han uppbär vid inlösen eller utskiftning.
Föreslagen lydelse
tighet till vattenkraft. Om byggnad finns bestämmelser i 4 .G kommunal- skattelagen ( 1928:370).
2 m () ut. Med avyttring av egen- dom avses försäljning. byte eller där- med jämförlig överlåtelse av egen- dom. Med avyttring jämställs det fal- let att ett finansiellt instrument de ini- tivt har förlorat sitt värde genom att det bolag som givit ut instrumentet har upplösts genom konkurs eller lik- vidation. Med avyttring jämställs också att ett köp- eller säljoption bli- vit värdelös genom att tiden för ut- nyttjandet har löpt ut. Med avyttring avses däremot inte utlåning av egen- dom för blankning.
En delägare i ett handelsbolag skall anses ha avyttrat sin andel i bo- laget om andelen inlöses eller bola- get upplöses.
Har andelen övergått till någon annan på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och är det justerade ingångsvärdet enligt 28 .s negativt. skall beskatt- ning ske som om andelen avyttrats.
Inlöses andel i aktiefond eller ut- skiftas fondens behällna tillgängar till fondandelsägare i samband med att fonden upplöses. skall avyttring av andelen anses ha skett mot veder- lag motsvarande vad fondandelsäga- ren uppbär vid inlösen eller utskift- ning.
Utnyttjas teckningsrätt. delrätt, köpoption, optionsrätt, konvertibelt skuldebrev eller kon vertibelt vinstan- delsbevis för förvärv av aktier eller annan egendom. anses detta inte som en skattepliktig avyttring av ifrågava- rande instrument.
3 m 0 m. Avdrag för realisations- förlust medges först när avyttringen har tnedfört en definitiv förlust.
Vid bedömning av om realisations- förlust uppkommit skall även beak- tas om den skattskyldige i samband med avyttringen har tillförsäkrats en
Prop. 1989/902110
Bilaga 2
Nuvarande lvdelse
(anv. till 36% Kl. p. 4 fjärde stycket)
Avdrag för realisationsft'irlust på grund av avyttring av en fastighet till sädan närstäende som avses i 35 35 3 mom. sista stycket får göras endast i den mån fastighetens marknadspris vid avyttringen visas understiga de omkostnader för vilka avdrag med- ges vid beräkning av realisationsför- lusten.
Föreslagen lydelse
rättighet eller förttlån SOm. trots att den saknar egentligt marknadsvärde. får antas ha ett värde för honom.
Avdrag för realisationsförlust på grund av avyttring av en fastighet till sådan närstäende som avses i punkt 14 sista stycket av anvisningarna till 32 # kottttnanalskattelagen (1928.'370) får göras endast i den mån fastighetens tnarktuulsvärde vid avyttringen visas understiga de om- kostnader för vilka avdrag medges vid beräkning av realisationsförlus- ten.
4 m 0 nt. Skattskyldighet för vinst respektive avdragsrätt för förlust vid avyttring av egendom inträder för det beskattningsär då egendomen avytt- ras. Vinst oeh förlust beräknas där- vid på grundval av alla intäkter och kostnader som är lu'införliga till av- yttringen.
Är intäktens storlek beroende av viss framtida händelse och katt till följd härav intäktens totala belopp inte fastställas vid den taxering sattt är i fråga. skall tillkotntnattde belopp beskattas vid taxeringen för det eller de är då beloppets .storlek blir känd. Därvid skall beskattningen ske på grundval av förhållandena vid avytt- ringen och med tillämpning av de be- skattningsregler som gällde vid taxe- ringen för avyttringsåret.
Skattskyldighet för vinst respek- tive avdragsrätt för förlust i samband ttted utfärdande av ett köp- eller sälj- option tned en löptid på högst ett år inträder för det beskattningsår då ut- färdaren frigörs från sitta åtaganden. Om utfärdaren på gruttd av optionen säljer den underliggande egendomen skall han öka försäljningspriset med den tidigare uppburna ersättningen (premien) vid beräkning av vinst. Om utfärdaren på grund av optionen köper egendom. dras premien av från anskaffningsvärdet för egendo- men. attt denna avyttras senast under det beskattningsär då premien skall tas upp till beskattning. ! fråga om option med längre löptid ätt ett år. in-
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
(anv. till 36 & KL p. 2 a)
Avyttrar delägare i fämansföretag eller honom närstäende person fas- tighet till företaget får vid vinstbe- räkningen fastighetens ingångsvärde icke beräk." s på grundval av taxe- ringsvärde enligt sjätte och sjunde styckena. Ej heller får omräkning gö- ras enligt tionde stycket eller til/ägg göras enligt tolfte stycket. Riksskatte- verket får medge undantag från be- stt'imme/serna i detta stycke om det kan atttagas att avyttrittgen skett av organisatoriska eller andra synner- liga skäl. Mot beslut av riksskatte- verket i sådatt fråga får talan icke föras.
Föreslagen lydelse
träder skattskyldighet för det beskatt- nittgsår (lå optiottett utfärdas. Med option avses ett finansiellt instrument som ger innehavaren rätt att köpa el- ler sälja aktier. obligationer eller att- nan egendotn till ett visst pris eller en rätt att erhålla betaltting, vars storlek beror på värdet av egendomen. aktie- index eller liknande.
Skattsk yldighet för vinst respektive avdrt'tgsrätt för förlust på grund av en termin inträder för det beskattningsår då fullgörandet enligt terminsavtalet skall ske. Med termin avses ett avtal om köp av aktier. obligationer eller annan egendom vid en viss frattttida tidputtkt och till ett bestämt pris eller ett rätt att erhålla betalning. vars stor- lek beror på värdet av egendomen. aktieindex eller liknande.
I fråga om avyttrittg sotn avsett lå- nad aktie (blattkttittgsaffär) inträder skattskyldig/tet för det beskattningsår då en tttotsvarande aktie förvärvats och återställts till långivaren. dock senast året efter det beskattningsår då avyttring av den lånade aktien skedde.
ömom. Avyttrar en delägare i ett fämansfi'iretag eller honom närstä- ende person en fastighet eller en bo- stadsrätt till företaget skall vid vinst- beräkningen såsom intäkt tas upp vad sattt erhållits för den avyttrade egendomen. dock högst fastighetens eller bostadsrättetts marknadsvärde.
Förmån som delägaren åtnjuter ge- nom att vederlaget överstiger den av- yttrade egettdometts marknadsvärde tas ttpp som intäkt ett/igt punkt 14 fjärde stycket av ant-fisningartta till 32 $$ kotntnanalskattelagen (1928:370) .
Omkostttadsbeloppet får inte be- räknas enligt bestätnmelsertta i25 55 9 tnom. eller 26 $$ 7 tnotn. Vad nu sagts gäller dock inte om den avyttrade egendomen helt eller till hut-'udsaklig del skall användas i företagets nä- ringsverksamhet.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
(anv. till 35 & KL p. ?.)
Vid avyttring av fastighet skall realisationsvinst och realisatitmsfiiir- lust beräknas särskilt för varje avytt- rad taxeringsenhet eller del av taxe- ringsenhet.
Ilar tvä eller flera vid avyttrings- tillfället befintliga taxeringsenheter tidigare under innehavet helt eller delvis ingätt i samma taxeringsen- het. skall dock. om den skattskyl- dige begär det. beräkningen göras som om taxeringsenheterna vid av- yttringstillfället utgjorde en enda taxeringsenhet. [ fräga om en taxe- ringsenhet som endast delvis har in- gått i den förutvarande taxeringsen- heten gäller vad nu har sagts endast under förutsättning att mer än hälf- ten av enhetens vid avyttringstillfäl- let gällande taxeringsvärde belöper på den del som har ingått i den förut- varande enheten. Hättsytz tas inte till den indelning i taxeringsettheter sotn harföre/egatjöre den I januari 1952.
Vid tillämpningen av bestämmel- serna om del av fastighet i punkt 4 andra stycket nedan och i punkt 2a trettott(le—artonde stycketta av anvis- ningarna lill 36 .é' skall som fastighet anses varje vid avyttringstillfället be- fintlig taxeringsenhet eller sädan större enhet som på grund av he- stämmelserna i föregående stycke behandlas som en enda taxeringsen- het.
Som förbi'tttringskostnad enligt punkt ] räknas även kostnad. som under tid, då intäkt av avyttradjastig-
Föreslagen lydelse
Riksskatteverket får om synnerliga skäl föreligger medge undantag från bestätntnelserna i tredje stycket. Mot beslut av riksskatteverket får talan inte föras.
25 55
ltn o m. Vid avyttring av fastighet skall realisationsvinst och realisa- tionsförlust beräknas särskilt för varje avyttrad taxeringsenhet eller del av taxeringsenhet. Ingår sådan privatlmstad. som avses i 5 .6 kom- ntuna/ skattelagen (I928:37()), till- sammans med annan egendom i en taxeringsenhet. beräknas vinst eller förlust särskilt för denna del av enhe- ten.
Har två eller flera vid avyttrings- tillfället befintliga taxeringsenheter tidigare under innehavet helt eller delvis ingått i samma taxeringsen- het. skall dock. om den skattskyl- dige begär det. beräkningen göras som om taxeringsenheterna vid av- yttringstillfället utgjorde en enda taxeringsenhet. I fråga om en taxe- ringsenhet som endast delvis har in- gått i den förutvarande taxeringsen- heten gäller vad nu har sagts endast under förutsättning att mer än hälf- ten av enhetens vid avyttringstillfäl-
let gällande taxeringsvärde belöper”
på den del som har ingått i den förut- varande enheten.
Vid tillämpningen av bestämmel- serna om del av fastighet i 2mom. andra stycket och 6mom. skall som fastighet anses varje vid avyttrings- tillfället befintlig taxeringsenhet el- ler sädan större enhet som på grund av bestämmelserna i föregående stycke behandlas som en enda taxe- ringsenhet.
4 m o m. Som förbättringskostnad räknas även utgtftför reparation och underhåll av fastighet eller fastig-
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
het eller i förekommande fall del därav har beräknats enligt 24.5 2mom., har nedlagts pä reparation och underhåll av fastigheten eller fas- tighetsdelen. i den mån den avytt- rade egendomen på grund-därav vid avyttringen har befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet. samt kostnad för reparation och underhåll för vil- ken avdrag inte medges på grund av föreskrifterna i 259" 2mom. första stycket b eller (' och för vilken bidrag ej har utgått. Förbättringskostnad. som inte har uppförts på avskriv- ningsplan. och med förbättringskost- nad jämförlig reparations- eller un- derhållskosttutd får dock inräknas i omkostnadsbeloppet endast för år då de nedlagda kostnaderna har upp- gått till minst 3 000 kronor. Kostnad. som har uppförts på avskrivnings- plan, skall normalt anses nedlagd det år då kostnaden har uppförts på planen. I andra fall skall sådan kost- nad normalt anses nedlagd när fak- tura eller räkning har erhållits. varav framgår vilket arbete som har ut- förts.
l-lar fastighet varit föremål för för- bättringsarbete eller därmed jäm- förligt reparations- eller underhålls- arbetc i ägarens byggnadsrörelse skall — med iakttagande av de be- gränsningar som har angetts i före- gående stycke — som förbättrings- kostnad räknas det belopp som en- ligt punkt 3 tredje stycket av anvis- ningarna ti1127s' har tagits upp som intäkt i rörelsen på grund av bygg- nadsarbctet.
Föreslagen lydelse
hetsdel. som avses i 3 # 7mom. eller som utgjort sådan privatbostad som avses i 5 s* kommunalskattelagen (I928:370). i den mån den avyttrade egendomen på grund därav vid av- yttringen har befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet. samt utgift för reparation och underhåll för vilken avdrag inte medges på grund av föreskrifterna ipunkterna 4 och 5 av (tm-'isttingarna till 23 55 kommunal- skattelagen och för vilken bidrag ej har utgått. Utgift för förbättring. som inte har uppförts på avskriv- ningsplan, och därmed jämförlig ut- gift för reparation eller underhåll får dock inräknas i omkostnadsbelop- pet endast för år då utgifterna har uppgått till minst 5000 kronor och. om de avser annat ätt ny-, till- eller ombyggnad, dessutom nedlagts un- der de senaste fem åren före avytt- ringen. Utgift, som har uppförts på avskrivningsplan, skall normalt hän- föras till det år då utgiften har upp- förts på planen. I andra fall skall så- dan utgift normalt hänföras till det år då faktura eller räkning har erhål- lits. varav framgår vilket arbete som har utförts.
Har fastighet varit föremål för för- bättringsarbete eller därmed jäm- förligt reparations- eller underhålls- arbctc i ägarens byggnadsrörelse skall — med iakttagande av de be- gränsningar som har angetts i före- gående stycke — som förbättrings- kostnad räknas det belopp som en- ligt punkt 4 fjärde stycket av anvis- ningarna till 21 # kommunalskattela- gen har tagits upp som intäkt i rörel- sen på grund av byggnadsarbetet.
Som förbättringskostnad räknas även sådana utgifter för värdehö- jande reparationer och underhåll som enligt punkt 5 första stycket av aln-'isningarna till 22 .é' kommunal- skattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Som förbättringskosttutd räknas också utgifter av nu nämnt slag vilka enligt punkt 6 av anvisningarna till 22 9' nämnda lag tagits upp som intäkt
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 1 10
.. . .. .. . Bila & 2 [U' nartngsverksamhet nar nartngs- g
fastighet övergått till privatbostad.
5 mom. Avyttras näringsfastighet som avses i punkt 5 första stycket av ant-'isningarna till 22 _Ö' kommunal- skattelagen (1928:37()) skall omkost- nadsbeloppet minskas med värde- minskningsavdrag m.m. som avses i den nämnda anvisningspunkten i den mån avdragen på grund av bestäm- melsen i sjätte stycket av den nämnda anvisningspunkten inte skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet.
Avyttras privatbostad som tidigare varit näringsfastighet skall omkost- nadsbeloppet minskas med värde- minskningsava'rag m.m. som avses i punkt 5 första stycket av anvisning- arna till 22 så kommtuta/ skattelagen i den mån avdragen på grund av be- stämmelsen i sjätte stycket i den nämnda ant-'isningspunkten vid över- gången från näringsfastighet till pri- vatbostad inte kunde tas upp som in- täkt av näringsverksamhet.
Har ifall som avses i punkt 1 andra stycket andra meningen av anvis- ningarna till 22 9' kommunalskattela- gen avdrag erhållits för avsättning till ersättningsfond för byggnader och markanläggningar gäller följande vid avyttring av näringsfastighet med byggnad eller markanläggning som har skrivits av vid ianspråktagande av ersättningsfonden. Omkostnads- beloppet minskas med den del av det ianspråktagna beloppet som enligt punkt 5 sjunde stycket av anvisning- arna till 22 35 kommtuta/ skattelagen inte tagits upp som intäkt av närings- verksamhet.
Har ifall som avses i punkt 1 andra stycket andra meningen av anvis- ningarna till 22 $$ kommtuta/skattela- gen avdrag erhållits för avsättning till ersättningsfond för byggnader och markanlt'iggningar och har fastighe- ten övergått till privatbostad gäller följande vid avyttring av privatbosta- den. Omkostnadsbeloppet minskas med den del av det ianspråktagna be- loppet som enligt punkt 5 sjunde stycket av anvisningarna till 22 5 70
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
kommtuta/ skattelagen inte togs upp som intäkt av näringsverksamhet vid övergången.
8 mom. Avyttras en fastighet som har förvärvats som ersättning för en annan fastighet och har uppskm' med beskattning av realisationsvinst med- givits skall omkostnadsbeloppet minskas i motsvarande mån. Vad nu sagts gäller inte om omkostnadsbe- loppet beräknats på sätt som avses i 9 mom.
9 m 0 m. Skattskyldig som är fysisk person eller dödsbo får beräkna ont- kostnadsbeloppet enligt bestämmel- serna i detta moment.
Ifråga om sådan privatbostad som även utgör den skattskyldiges perma- nentbostad. får omkostnadsbeloppet beräknas till 70 procent av vederlaget för den avyttrade fastigheten.
Med permanentbostad avses sådan privatbostad där den skattskyldige varit bosatt minst ett år före avytt- ringen och som den skattskyldige inte heller innehaft utan att vara bosatt där under längre tid än ett år. Har fastigheten fört-'ärvats på annat sätt än genom arv, testamente. bodelning med anledning av makes eller sam- bos död eller genom bodelning med anledning av äktenskapsskillnad krävs dessutom att marknadsmässigt vederlag erlagts vid förvärvet. Som permanentbostad räknas alltid sådan fastighet där den skattskyldige varit bosatt under minst tre av de senaste fem åren.
För annan privatbostad än perma- ttentbostad får omkostnadsbeloppet beräknas till 40 procent av vcdcrlaget för den avyttrade egendomen.
10 mom. Vid avyttring av privat- bostad får omkostnadsbeloppet alltid beräknas till 70 procent av vederlaget för den avyttrade fastigheten om
I ) fastigheten tagits i anspråk ge- nom expropriation eller liknande för- farande eller annars avyttrats under sådana förhållanden att tvångsavytt- ring måste anses vara för handen och det inte skäligen katt antas att avytt-
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
,,
Som förbättringskostnad enligt punkt 1 räknas
&) kostnad som den skattskyldige har lagt ned på förbättringsarbeten i lägenheten. och
b) kostnad som han har lagt ned på reparation och underhåll av lä- genheten i den mån lägenheten på grund av arbetet har kommit i bättre skick än vid förvärvet.
Som förbättringskostnad räknas dock inte inägot fall kostnad som vid inkomsttaxeringen har behandlats som omkostnad i någon annan för- värvskälla.
Kostnader enligt tredje stycket a) och b) som har lagts ned under ett visst år räknas som förbättringskost- nader endast undcr förutsättning att de sammanlagt har uppgått till minst
Föreslagen lydelse
ringen skulle ha ("igt ruin även om tvång inte förelegat,
2) itt-'_vttringen av en fastighet utgör ett led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering samt om
3) fastigheten avyttrats till staten därför att fastigheten på grund av flygbuller inte kan bebos utan påtag- lig olägenhet.
Detsamma gäller om den skatt- sky/dige fått engångsem'i'ttning för in- skränkning i förfoganderätien till sin fastighet enligt naturvårdslagen ( l964:822) eller för motsvarande in- skräkningar enligt andra författ- ningar.
6.5
5 mom. Som förbättringskost- nad räknas
a) utgift som den skattskyldige har lagt ned på förbättringsarbeten i lä- genheten. och
b) utgift som han har lagt ned på reparation och underhåll av lägen- heten i den mån lägenheten på grund av arbetet har kommit i bättre skick än vid förvärvet.
Som förbättringskostnad räknas inte utgift som vid inkomsttaxe- ringen har behandlats som omkost— nad i näringsverksamhet.
Som förbättringskostnad räknas även sådana kostnader avseende vär- dehöjande reparationer och under- håll som enligt punkt 5 andra stycket av anvisningarna till 22 55 kommunal- skattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Som förbättringskostnader räknas också kostnader av nu nämnt slag som enligt punkt 6 av anvisningarna till 22 35 nämnda lag tagits tipp som intäkt av näringsverksamhet när bo- stadsrätt i näringsverksamhet över- gått till privatbostad.
Utgifter enligt första stycket a och b som hänför sig till ett visst är räk- nas som förbättringskostnader en- dast under förutsättning att de sam- manlagt har uppgått till minst 5000
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
2000 kronor. Kostnaderna anses normalt nedlagda det år då en fak- tura eller räkning har erhållits som visar vilka arbeten som har utförts. I fråga om kostnad som avses i tredje stycket b) gäller vidare att kostnaden får dras av endast till den del arbetet har medfört att lägenheten vid avytt- ringen alltjämt är i bättre skick än vid förvärvet.
Av puttkt 8 andra stycket av anvis- ningarna till 35 s framgår att ersätt- ning för föremål som ägts av den skattskyldige i vissa fall skall räknas in i vederlaget för bostadsrätten. I sådana fall skall kostnaden för an- skaffning av föremålen räknas in i bostadsrättens ingångsvärde. om föremålen har förvärvats tillsam- mans med bostadsrätten. I'lar före- målen anskaffats under innehavet. anses attskajfningskosinaden — allt efter omständigheterna — som en kostnad för förbättring eller för re- paration och underhåll av lägenhe- ten. Frågan om kosttiaden får räknas in i omkostnadsbcloppct avgörs cn- ligt tredje—femte styckena.
Föreslagen lydelse
kronor och, om de avser annat ätt n_v-, till- eller ombyggnad. dessutom nedlagts under senaste fem åren före avyttringen. Utgifterna ltätiförs nor- malt till det år då en faktura eller räkning har erhållits som visar vilka arbeten som har utförts. l fråga om utgift som avses i första stycket b gäl- ler vidarc att utgiften får dras av en- dast till den del arbetet har medfört att lägenheten vid avyttringen allt- jämt är i bättre skick än vid förvär- vet.
Som förbättringskostnad räknas även deti på bostadsrätten belöpatide andelen av sådana kostnader för ny-, till- eller ombyggnad som nedlagts på föreningens fastighet under inne- havstiden.
Av 3mom. första stycket framgår att ersättning för föremål som ägts av den skattskyldige i vissa fall skall räknas in i vcdcrlaget för bostadsrät- ten. I sådana fall skall utgiften för anskaffning av föremålen räknas in i bostadsrättens ingångsvärde. om föremålen har förvärvats tillsam- mans med bostadsrätten. Har före- målen anskaffats under innehavet, anses utgiften — allt efter omständig- heterna — som en utgift för förbätt- ring eller för reparation och under- håll av lägenheten. Frågan om utgif- ten får räknas in i omkostnadsbelop- pet avgörs enligt första—tredje styck- ena.
7 mom. Skattskyldig. SOm är fy- sisk person eller dödsbo får beräkna omkostnadsbcloppct enligt bestätn- melserna i detta moment.
I fråga om sådan privatbostad, som med tillämpning av bestättittiel- serna i 25 5 9 inom. även utgör den skattskyldiges pertttamentbastad, får omkostnadsbeloppet beräknas till 70 procent av vederlaget för den avytt- rade bostadsrätten. l"ör annan privat- bostad äti permanentbostad får om- kostnadsbcloppct beräknas till 40 procent av vederlaget för deti avytt- rade egendomen.
Bilaga 2
Nu varan de lydelse
(35 ä 3 mom. första stycket KL)
Realisationsvinst på grund av av- yttring av aktie. andel i aktiefond. delbevis eller teckningsrätt till aktie eller andel i ekonomisk förening el- ler i handelsbolag eller annan rättig- het sotn är jättiförlig ttted här avsedd andelsrätt eller aktie är i sin ltelhet skattepliktig , om den skattskyldige innehaft egendomen tttindre ätt två år. Detsamma gäller realisationsvinst vid avyttring av konvertibelt skulde- brev. optionsrätt eller företrädesrätt till teckning av konvertibelt skulde- brev eller skuldebrev förenat med op- tionsrätt. Med optiottsrätt avses rätt till ttyteckning eller köp av aktie som blivit utfäst i förening ttted skulde- brev. Från satntnanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke under ett beskattningsår, minskat med avdragsgill förlust vid avyttring samma år av egendom som avses i detta stycke, får den skattskyl- dige göra avdrag med 1 000 krattor. Avdraget får dock inte överstiga vad som svarar tttot satnmanlagda belop- pet av skattepliktig realisationsvinst ettligt detta stycke, minskat med av- dragsgill förlust som nyss nämnts. För vissa aktier och andelar tillämpas bestämmelserna i3 a mom. Avyttriti g av andel i sådan aktiefond. som avses iputikt 10 av ant-'isnittgartia till 38 ä', skall redovisas endast i inkomstslaget kapital.
Föreslagen lydelse
Vid tillämpning av detta moment skall vederlaget beräknas ttted iaktta- gande av bestä/timelserna i 2 mom. första stycket första och tredje tne- ningarna.
8 ttt o m. Vid avyttring av privat- bostad under sådana omständigheter som avses i 25 s" 10 ttioni. får omkost- nadsbeloppet alltid beräknas till 70 procent av vederlaget — beräknat med iakttagande av bestämmelserna i 2 mom. första stycket första och tredje meningarna — för den avyttrade bo- stadsrätten.
275
1 mom. Realisationsvinst vid av- yttring av
aktie. interimsbevis. andel i aktie- fond. andel i ekonomisk förening. teckttittgsrättsbevis, delbevis, vinst- andelsbevis, konvertibelt skulde- brev. skuldebrev förenat med op- tionsrätt, optionsbevis, samt termin och köp- eller säljoption avseende aktie eller aktieindex,
beräknas ettligt 2—6 mom. ( ge- ttomsnittsmetoden).
Realisationsvinst vid avyttring av andra finansiella instrument. sotn till kotistruktion och verkningssätt lik- nar dem som anges i första stycket, beräknas också ett/igt genomsnitts- metoden.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse (anv. till 36 % KL p. 2 I) andra stycket)
Som anskaffttingskostnad för äldre aktie eller andel anses i regel den genomsnittliga anskaffnings- kostnaden för samtliga äldre aktier eller andelar av samma slag som den avyttrade. beräknat med hänsyn till faktiska anskaffningskostnader och inträffade förändringar beträffande innehavet.
(anv. till 36 å p. 2 b tredje stycket) Anskaffningskostnad för äldre ak- tie. som är noterad på börs eller före- mål för liknande notering, och för äldre andel i aktiefond får bestäm- mas till ett belopp som motsvarar 25 procent av vad den skattskyldige er- håller för aktien eller andelen efter avdrag för kostnad för avyttringen. Kan den skattskyldige göra sannolikt att en beräkning enligt andra stycket leder till ett högre belopp. skall dock detta högre belopp anses som an- skaffaingskostnad.
(anv. till 36 & KL p.2 b fjärde stycket)
Avyttras delbevis eller tecknings- rätt till äldre aktie. som avses i tredje stycket. tillämpas bestämmelserna i det stycket. Därvid avser andra tne- ningen den del av anskaffningskost- naden för aktien. beräknad enligt andra stycket, som belöper på delbe- viset eller teckningsrätten.
(anv. till 36 å p. 2 b nionde stycket) En företrädesrätt till teckning av konvertibelt skuldebrev eller skul- debrev förenat med optionsrätt. vil- ken grundas pä aktieinnehav i bola- get. anses anskaffad utan kostnad.
(anv. till 36 å KL p. 2 b tionde stycket)
Som anskaffningskostnad för skuldebrev som utgivits förenat med optionsrätt och som förvärvats ge- nom teckning . upptas skuldebrevets marknadsvärde vid förvärvet. Som anskaffningskostnad för en options- rätt upptas i sädant fall skillnaden mellan emissionspriset och mark-
Föreslagen lydelse
2 mom. Som anskaffningsvärde anses det genomsnittliga anskaff- ningsvärdet för samtliga finansiella instrument av samma slag och sort som det avyttrade, beräknat med hänsyn till faktiska attska17ningsut- gifter och inträffade förändringar be- träffande innehavet.
För marknadsnoterade finansiella instrument som avses i 1 mom.. med undantag av terminer och optioner. får anskaffningsvärdet bestämmas till 20 procent av vad den skattskyl- di ge erhåller vid avyttringen efter av- drag för kostnad för avyttringen.
3 mom. Delbevis eller tecknings- rättsbevis. som grundas på aktiein- nehav i bolaget. anses anskaffad utan kostnad.
4 mom. Har optionsbevis erhål- lits genom teckning av skuldebrev förenat med optionsrätt, skall an- skaffningsvärdet för optionsbeviset beräknas som anskajfnin gs värdet för skuldebrevet jämte optionsrätten minskat med skuldebrevets mark- nadsvärde vid förvärvet.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
ttadsvärdet för det skuldebrev ttted vilket optionsrättett var förenad. Har teckningen skett med stöd av en före- trädesrätt. som förvärvats genom köp eller byte. medräknas vederlaget för företrädesrätten i anskaffnings- kostnaden för optionsriitten. Bestäm- melserna i detta stycke tillämpas ittte, om teckningen skett före utgången av jtttti 1985 .
(35 s" 3 mom. tredje stycket KL)
Kan tillämpning av föregående stycke antas hindra strukturrationali- sering sotn är önskvärd från allmän synpunkt. katt regeringen eller myn- dig/tet som regeringen bestämmer medge befrielse därifrån helt eller delvis. om företag som berörs av strukturratiottaliseringett gör fram- ställning attt detta senast den dag av- yttringett sker.
Föreslagen lydelse
Har aktie eller anttan egettdont som avses i denna paragraf förvär- vats ttted stöd av ett annat ittstrtttttettt och skall på grund av bestämtttel- serna i 24 # 2mom. femte stycket skattepliktig avyttrittg inte attses lta skett av detta instrument, utgörs att- skaffningsvärdet för egendomen av suttttttatt av attskaffningsvärdet för det instrument ttted stöd av vilket ak- tiett förvärvats och attttat vederlag.
5 ntont. Har aktier avyttrats till ett aktiebolag och utgörs vederlaget för de avyttrade aktierna uteslutande av ttyetttitterade aktier i det köpande bolaget, skall skattepliktig intäkt inte anses uppkomma. Vad nu sagts gäl- ler dock inte vid avyttring av aktier som avses i 3 5 12 mom., om ittte skattetttyndigheten lämttar medgi- vande till detta. Sådant medgivande fär lätttttas om inte någon del av vins- ten skulle ha tagits upp som itttäkt av tjänst. Skattetttyttdighetens beslut får överklagas hos riksskatteverket. Riksskatteverkets bes/itt får inte överklagas.
() mom. Är tillgång som avses i I tttont. föremål för notering på itt- lättdsk eller utländsk börs eller annan kontinuerlig notering av marknads- mässig otttsättttittg. som är alltttättt tillgänglig (marknadsnoterad). får realisationsförlust dras av från reali- sationsvinst på tttarkttadsttoterad till- gång sattt avses i 1 mom. utatt den be- gränsnittg av avdragsrättett som framgår av 3 .5 2 tttottt. andra stycket.
Detta gäller dock ifråga om andel i aktiefond endast sådan fond där att- delett aktier inte, attnat än tillfälligt- vis. understigit tre fjärdedelar av fondförtttögenheten.
30 .(t'
Vid beräkning av realisatiottsvinst för attttatt egendom än sådatt sotn av- ses i 25—29 55 gäller följattde bestäm- tttelser.
Ont den skattskyldige inttehaft
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110
egendomen för personligt bruk (per- Bilaga 2 sonligt lösöre) får
]. anskaffnittgsvärdet bestätttmas till 25 procent av ersättningett för egettdotttett efter avdrag för kostna- den för avyttrittgen.
2. avdrag göras ttted 50 000 kronor från sunttttan av vinster på gruttd av avyttringar av sådan egendom under beskattttittgsåret.
Ont den skattskyldige tidigare har tnedgetts avdrag helt eller delvis för egendomens anskaffning, värde- tttinskttittg e.d. skall ittgåttgsvärdet minskas ttted detta avdrag.
När ett avyttring av egendom som inte ittttehafts för personligt brttk av- ser en del av ett samlat innehav av egendom ttted enltetligt värde skall rea/isatiortsvinstett beräkttas ettligt den genomsnittstnetod som regleras i 27 35.
Avdrag för realisationsförlust tttedges inte för egendom som inne- hafts för personligt bruk.
Denna lag-" träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. Äldre bestäm- melser gäller fortfarande i fräga om anställning utomlands som påbör- jats före ikraftträdandet. Om den skattskyldige begär det skall dock en ny anställning anses ha päbörjats vid lagens ikraftträdande.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. Äldre bestämmel- ser gäller i fråga om ittkotttst som uppburits före utgången av år 1992 på grund av anställning utomlands som påbörjats före ikraftträdant'let. Om den skattskyldige begär det skall dock en ny anställning anses ha päbörjats vid lagens ikraftträdande.
]. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering om inte annat följer av punkterna 2»-15 nedan.
2. Har avyttring av egendom skett före den 1 januari 1991 utan att beskatt- ning har skolat ske senast vid 1991 års taxering. skall avyttringen tas upp till beskattning vici taxeringen för det beskattningsår köpeskillingen helt eller delvis är tillgänglig för lyftning. Är i fall som nu sagts köpeskillingens storlek beroende av viss framtida händelse och kan till följd härav intäktens totala bclopp inte fastställas vid den taxering som är i fråga. skall tillkommande belopp beskattas vid taxeringen för det beskattningsår då beloppet blir till- gängligt för lyftning.
3. Har avyttring tagits upp till beskattning vid 1991 eller tidigare års taxe- ring och har därvid viss del av köpeskillingen inte kunnat beaktas vid beräk- ningen. skall tillkommande köpeskilling tas upp till beskattning när den blir
tillgänglig för lyftning. Beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust _
Bilaga 2
sker därvid enligt de regler som tillämpades när första delen av köpeskil- lingen togs upp till beskattning med undantag av 35 ä 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen (1928370).
4. Avyttras fastighet före utgången av år 1999 får omkostnadsbcloppct be- räknas genom att det omkostnadsbelopp som hade kunnat användas om av- yttringen skett den 31 december 1990 ökas med i 25 ä 4 mom. avsedda för- bättringskostnader m.m. som lagts ned på fastigheten under tiden mellan den 1 januari 1991 och avyttringstillfället. Vid tillämpning av punkterna 6 a och 6 b av anvisningarna till 36 & kommunalskattelagen(1928c370) skall dock följande gälla.
a) Ingångsvärde samt förbättringskostnader och därmed likställda belopp för vilka avdrag får ske räknas om med hänsyn till prisutvecklingen från det åttonde året efter det är fastigheten förvärvades respektive kostnaden lades ned.
b) Beräknas taxeringsvärdet med ledning av taxeringsvärdet visst år skall omräkningen ske med hänsyn till prisutvecklingen från det åttonde året efter sistnämnda är.
c) Värdeminskningsavdrag som belöper på det är som den kostnad vartill avdraget hänför sig lades ned eller på något av de sju följande åren räknas om med hänsyn till prisutvecklingen från det åttonde året efter det år kostna- den lades ned.
d) Tidigareläggning fär inte ske med mer än åtta år.
e) Tidigareläggning får endast ske i fråga om den del av ingångsvärde och f("jrbättringskostnader för ersättningsfastigheten som inte överstiger ett be- lopp motsvarande vederlaget vid avyttringen av den ursprungliga fastigheten minskat med förbättringskostnader som under den skattskyldiges innehav har lagts ned på denna fastighet under det är då fastigheten avyttrades eller under något av de sju närmast föregående åren.
f) Tidigareläggning fär — om ersättningsfastigheten förvärvats före avytt- ringen av den ursprungliga fastigheten — inte leda till att ersättningsfastighe- ten anses förvärvad före förvärvet av den ursprungliga fastigheten eller tidi- gare än ätta är före avyttringen av nämnda fastighet.
5. Har skattskyldig under nägot av åren 1991, 1992 eller 1993 avyttrat en bostadsrätt som förvärvats före den 1 januari 1987 får den skattepliktiga rea- lisationsvinsten beräknas till 60. 75 respektive 90 procent av vinsten under förutsättning att större andel inte skulle ha tagits upp om försäljning skett den 31 december 1990. Vad nu sagts gäller dock inte om omkostnadsbelop- pet beräknas enligt 265 7 mom.
6. Avdrag för realisationsförlust. som hänför sig till 1991'och tidigare års taxeringar men inte kunnat dras av tidigare. får göras vid beräkning av in- komst av kapital respektive näringsverksamhet senast det sjätte beskatt- ningsäret efter det till vilket förlusten är hänförlig. Härvid tillämpas bestäm- melserna i punkt 3 andra stycket samt punkt 4 andra och fjärde styckena av anvisningarna till 36.5 kommunalskattelagen(1928z370) i deras lydelse intill den 1 juli 1990. Avdrag får dock göras endast i den mån den skattskyldige redovisar sädan vinst vid avyttring av egendom som enligt 35 Q' 1 mom. kom- munalskattelagen (19281370) i dess lydelse intill den 1 juli 1990 skulle ha ta- gits upp som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. Fysiska personer och dödsbon fär göra avdrag för sparade realisationsförluster i inkomstslaget ka- pital. För övriga juridiska personer får motsvarande avdrag göras från intäkt av näringsverksamhct. med tillämpning av de nya bestämmelserna i 2 & 14 mom.
7. Ifråga om aktie. andel i aktiefond eller andel i ekonomisk förening som inte är marknadsnoterad och som den skattskyldige den 1 april 1976 innehaft i mer än fem år gäller punkt 3 av övergängsbestämmelserna till lagen
Prop. 1989/901110
(19761343) om ändring i kommunalskattelagen(19281370). Prop. 1989/90110
8. För andel i allemansfond som förvärvats före den ljanuari 1991 får som Bilaga 2 anskaffningsvärde tas upp andelens marknadsvärde den 31 december 1990.
9. Bestämmelserna i 28 & sjätte stycket tillämpas även om beskattning har skett enligt punkt 5 andra stycket av anvisningarna till 35 & kommunalskatte- lagen (19281370) i dess lydelse intill den 1 juli 1990. 10. Äldre föreskrifter i 2 5 1 mom. andra stycket. 2.5 4 mom. åttonde stycket samt 4 å andra stycket tillämpas även vid 1992 och senare års taxe- ringar. Vid tillämpning av 2 & 1 mom. skall intäkten hänföras till inkomst av näringsverksamhet. 11. Vid beräkning av schablonintäkt enligt 2 ä lOmom. punkt 2 skall— om beskattningsäret påbörjats före den 1 januari 1991 — intäkten beräknas på grundval av värdet den 1 januari 1991. 12. Har en skattskyldig vid 1991 års taxering redovisat inkomst eller un- derskott av annan fastighet. tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital enligt de äldre bestämmelserna i 41 å andra stycket skall den skattskyldige vid 1992 års taxering inte ta upp andra ingående tillgängs- och skuldposter än som framgår av andra och tredje styckena. Som ingående fordran tas upp dels intäkt som blivit tillgänglig för lyftning i början av beskattningsåret men som tagits till beskattning det föregående beskattningsäret. dels utgift som betalts i slutet av det föregående beskatt- ningsäret men som inte dragits av vid beräkningen av inkomsten för det be- skattningsäret. Som ingående skuld tas upp dels intäkt som har uppburits i slutet av det föregående beskattningsåret men som inte tagits till beskattning det äret, dels utgift som är obetald vid ingången av beskattningsåret men som dragits av vid beräkningen av inkomsten för det föregående beskattningsäret. Intäkter och utgifter som redovisats vid 1991 års taxering beaktas inte vid 1992 års taxering i vidare mån än vad som framgår av andra och tredje styck- ena. 13. I fråga om avdrag för räntefördelning enligt 3 & 4 mom. skall vid 1993— 1995 års taxeringar bestämmelsen i punkt 14 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:000) om ändring i kommunalskattelagen( 19281370) äga mot- svarande tillämpning. 14. De nya föreskrifterna i 3 så 13 mom. tillämpas inte i fråga om förvärvs- källa där verksamheten upphört under beskattningsär för vilket taxering skall ske vid 1991 eller tidigare års taxering. 15. [ fräga om de nya bestämmelserna i lagen skall. i den man dessa mot- svarar föreskrifter som upphävs genom lagen eller föreskrifter i kommunal- skattelagen(1928z370) vilka upphävts genom lagen (1990:000) om ändring i kommunalskattelagen(1928z370) och för vilka gällt övergångsbestämmelser som fortfarande skulle kunna ha betydelse. dessa övergångsbestämmelser tillämpas även i andra fall än som avses i punkt 7.
Bilaga 2
3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt
Härigenom föreskrivs att 1 och 3äs' lagen (1984:1052) om statlig fastig- hetsskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3.53
Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår
a) 2.5 procentav 65 procentav tax- eringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt24 s* 1 mom. kommu- nalskattelagen ( ] 928,13 70) och fastig- heten utgör hyreshusen/tet.
b) 2 procent av en tredjedel av tax- eringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 24 .»5 ] mom. kommu- nalskattelagen och faslig/teten ittgär småhusenhet.
c) 1,4 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastighe- ten beräknas enligt 24 s* 2 tnom. kom- mana/ skattelagen .
(! ) l ,4 procent av 65 procent av tax- eringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 2 # 7mom. lagen ( 1947:576 ) om statlig inkomstskatt och fastigheten utgör hyreshusen/tet.
e) 1,4 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet attt intäkt av fastighe- ten beräknas enligt 2 $$ 7mom. lagen om statlig inkomstskatt och fastighe- ten utgör småhusenhet,
f) 2,5 procent av bostadsbyggnads- värde och tomtmarksx-färde avseende hyreshus på lantbruksenhet.
g) 2 procent av en tredjedel av bo- stadsbyggnadsvärde och tomtmarks- värde avseende småhus på lanbruks- enhet,
h ) 2.5 procent av 65 procent av tax- eringsvärdet om hyreshusen/tet enligt 4kap. 11 55 andra stycket fastighets- taxeringslagen (1979:]152) skall ha beskattningstzaturen jordbruksfastig- het,
i ) 2 procent av en tredjedel av taxe- ringsvärdet om småhusenhet enligt 4kap. 11 å andra stycket fastighets-
Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsär
a) 1,5 procent av: taxeringsvärdet avseende små- husenhet,
bostadsbyggnadsvärdet och tomt- marksvärdet avseende småhus på lantbruksenhet.
75 procent av marknadsvärdet av- seende privatbostad [ utlandet,
b) 2. 5 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyres- husenhet.
bostadsbyggnadsvärdet och tomt- marksvärdet avseende hyreshus på lantbruksenhet.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
taxeringslagen skall ha beskattnings- naturen jordlmtksfastighet.
j) 2,5 procent av 65 procent av tax- eringsvärdet om intäkt av fastigheter: utgör intäkt av rörelse enligt kommu- nalskattelagen och fastigheten utgör hyres/tusenhet.
k) 2 procent av en tredjedel av tax- eringsvärdet om intäkt av fastigheten utgör intäkt av rörelse enligt kommu- nalskattelagen och fastigheten utgör småhusenhet.
Till den del taxeringsvärdet av en fastighet, som ägs av sådan inländsk eller utländsk livförsäkringsanstalt sotn avses i.? s* 6 mom. lagen om stat- lig inkomstskatt. belöper på verk- samhet at-'seetzcle sådana pensions- fönsäkringar eller at-=gåt1gsbizlrags- försäkringar som nämns i2 .(4 6 mom. tredje stycket samma lag. skall dock procenttalet, i stället för vad som därom föreskrivs i första stycket j el- ler k. utgöra 1.4.
(41 aå anv.p. l KL)
Bestämmelsen i 411155 innebär bl.a. att för fastighet. som avses i24 :$ 2mom.. fastighetens andel av sam- fällighetens taxeringsvärde skall itl- räknas i underlaget för intäktsberäk— ningen i de fall där samfälligheten ut- gör en särskild taxeringsenhet. Jfr [ detta hänseende 4 kap. 10.6 fastig- hetstaxeringslagen ( ] 979"! 152).
(24ä 2mom. 3 st. KL)
Har fastighet. sattt m-'ses i första el- ler andra stycket och som är avsedd för användning under hela året. på grund av eldsvåda eller därmed jäm- förlig händelse eller till följd av äga- rens atlflyttning från orten eller an- nan sådan särskild omständighet inte kunnat utnyttjas under viss tid eller har i sådan fastighet för uthyrning av- sedd lägenhet inte kunnat uthyras. får den enligt första eller andra stycket beräknade intäkten nedsättas med hänsyn till den omfattning. vari fastigheten inte kunnat användas el- ler uthyras. Har så varit fallet under endast kortare tid av beskattnings-
Föreslagen lydelse
I stället för vad som därom före— skrivs i första stycket ittgär i fråga om fastighet som huvudsakligen består av bostäder och som har beräknat värdeår efter år 1990 ingen fastighets- skatt under de fem första åren och halv fastighetsskatt under de därpå följande fem åren.
För fastighet. som avses i5 å kom- munalskattelagen ( ] 928.370). skall fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i 41 a # nämnda lag inräknas i underla- get för fastighetsskatten om samfäl- ligheten utgör en särskild taxerings- enhet.
Har fastighet. som är avsedd för användning under hela året, på grund av eldsvåda eller därmed jäm- förlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss tid eller har i sådan fastig- het för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras. får fastighets- skatten nedsättas med hänsyn till den omfattning. vari fastigheten inte kun- nat användas eller uthyras. Har så varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret. skall någon ned- sättning dock inte ske.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
äret. skall någon nedsättning dock inte ske.
Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel.
Är den skattskyldige frikallad från skattskyldighet för inkomst av fastig- heten, beräknas faslig/tetsskatten som om sädan be rie/se inte hade förelegat.
1. Denna lag träcleri kraft den I juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering.
2. Äldre bestämmelser i 3 & första stycket gäller i fråga om fastighetsskatt för beskattningsär" som har päbörjats före utgängcn av år 1990.
3. I stället för vad som därom föreskrivs i 3 & första stycket skall. i fråga om småhusenhet samt smähus och tomtmark för smähus pä lantbruksenhet med beräknat värdeär före är 1991. procenttalet vid 1992 och 1993 års taxe- ringar utgöra 1.2.
4. I stället för vad som därom föreskrivs i 3 & första stycket skall vid föl- jande ärs taxering endast halv fastighetsskatt utgä i fråga om fastigheter med följande värdeär, som utgör småhusenhet eller småhus och tomtmark för småhus pä lantbruksenhet:
Taxeringsär Värdeär l992 986—1990 1993 1987—1990 1994 WS$—1990
. 1995 1989—1990 1996 1990
5. I stället för Vad som därom föreskrivs i l ä första stycket och 3.5 första stycket skall vid följande års taxering fastighetsskatt inte utgä eller endast halv fastighetsskatt utgä för fastigheter med följande värdeär, som huvud- sakligen består av bostäder och utgör hyreshusenheter eller hyreshus och tomtmark för hyreshus på lantbruksenhet:
Taxeringsär Halv fastighetsskatt Ingen fastighetsskatt 1992 1973—1976 1977—1990
1993 1975—1978 1979— I 990 1994 1977—1980 1981—1990 1995 1979—1982 1983—1990 1996 1981—1984 1985—1990 l997 1983— 1 986 1987—1990 1998 1985—1988 1989—1990 1999 1987—1990 2000 1989—1990
' Senaste lydelse 1984: 1078. 1Senaste lydelse 1989: 1019.
Bilaga 2
4 Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen
Härigenom föreskrivs i fråga om uppbt'fndslagen (1953:272)' dels att 45 2 mom. och anvisningarna till 41 så skall upphöra att gälla. dels att 25 4mom., 4ä 1 mom., 10? och 41%)" 2 mom. skall ha följande ly-
delse.
dels att det i lagen skall införas ett nytt moment. 485 4 mom., av följande
lydelse.
10 54
Preliminär A-skatt skall inte be- räknas pä ersättning. sotn vid statlig eller kommunal tjänst lämnas för vissa med tjänsten förenade kostna- der. ej heller pä ersättning, som vid enskild tjänst lämnas för sådana kostnader. attt inte ersättningen vä- serttligen överstiger vad som skäligen kan anses vara erforderligt för kost- nadernas bestridande.
Preliminär skatt skall alltid beräk- nas pä traktamentsersättning för resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning samt på ersättning för resa med egen bil i tjänsten till den del den överstiger det i punkt 3femte stycket av anvisningarna till 33%? kommunalskattelagen (l928:37()) angivna beloppet.
Preliminär A-skatt skall inte be- räknas på erst'ittningar för ökade le v- nadskostnader som lämnas vid sådan tjärtsteresa inom riket som avses i punkt 3 av anvisningarna till 33.5 komrrtuna/skattelagen( ] 928:3 70) till den del ersättningarna inte överstiger de schablonbelopp som anges i nämnda lagrum eller. såvitt gäller kostnad för logi. den faktiska utgif- ten. Pä ansökan av den som betalar ut ersättning får skattemyndigheten besluta att motsvarande skall gälla i fall där tjärtsteresa varar mer än tre månader. dock endast till den del er- sättnirtgarna inte överstiger vad som anges i punkt 3 a av anvisningarna till nämnda paragraf.
Pä ersättning för ökade levnads- kostnader vid sådan tjärtsteresa utom riket som avses i punkt 3 sista stycket av anvisningarna till 33 åf kommunal- skattelagen skall preliminär A-skatt beräknas endast till den del ersätt- ningen överstiger avdragsgillt belopp enligt nämnda lagrum.
Ifråga om ersättning för resa med egen bil i tjänsten gäller att prelimi- när Å-skatt inte beräknas på ersätt- ningen till den del den inte överstiger det i punkt 3c av anvisningarna till 335 kommunalskattelagen angivna beloppet.
Beträffande annan skattepliktig er- sättning för kostnader sorn är för- enade med tjänsten beräknas prelimi- när A-skatt endast om det är uppen- bart att ersättningen avser kostnader som inte är avdragsgilla vid ersätt- ningsmottagarens inkornsttaxering eller att den överstiger avdragsgillt belopp. ] sådant fall beräknas skatten
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse på hela ersättningen respektive den del av ersättningen sattt överstiger det avdragsgilla beloppet.
Preliminär A-skatt — — — statligt pensionsskadeskydd.
485
4 tnotn. Skattskyldig. som avytt- rat fastighet, bostadsrätt eller aktie i fämansföretag. kan efter ansökan be- viljas anstånd med att betala kvarstå- ende skatt för det taxeringsär, (lä vinst hänförlig till avyttringen tagits till beskattning.
Anständ skall medges om försälj- ningens bestånd är beroende av myn- dighets tillstånd eller annan liknande omständighet. Anständ får därvid medges med betalning av den del av skatten som med 20 000 kronor över- stiger sädan del av köpeskillingen som blivit tillgänglig för lyftning före avyttringsårets utgång. Blir ytterli- gare köpeskilling tillgiinglig för lyft- ning efter avyttringsårets slut, skall anständsbeloppet minskas med den köpeskilling som blivit tillgänglig för lyftning.
Anständ medges med skattebetal- ningen intill den sista april året efter det att anständsorsaken uppltört att gälla. Anständ skall dock aldrig medges för längre tid än till den sista april fyra är efter avyttringsäret. Minskas anståndsbeloppet på grund av att ytterligare köpeskilling blivit tillgänglig för lyftning skall skatten inbetalas senast den sista april äret ef- ter det köpeskillingen blivit tillgäng- lig för lyftning.
Vad som förstäs-med fämansföre- tag framgår av punkt 14 nionde och tionde styckena av anvisningarna till 32.5 komtnunalskattelagen (1928: 3 70).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1991 och slutlig skatt på grund av 1992 års taxering.
' Lagen omtryckt 1972275. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771 45 2 mom. 1984z348 anvisningarna till 41 & prop. 1989/90:74. 3 Lydelse enligt prop. 1989/90:74. 3 Lydelse enligt prop. 1989/90:74. * Lydelse enligt prop. 1989/90:74. 5 Lydelse enligt prop. 1989/90:74.
Bilaga 2
5 Förslag till Lag om skatteutjämningsreserv Härigenom föreskrivs följande.
l 5 Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt kommunalskatte— lagen (1928z370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får avdrag gö- ras enligt denna lag för belopp som har avsatts till skatteutjämningsreserv av
1. svenska aktiebolag.
2. SVenska ekonomiska föreningar.
3. svenska sparbanker,
4. sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jäm- förligt sätt bildats för att förvalta samfällighet och som skall erlägga skatt för inkomst.
5. utländska juridiska personer.
6. fysiska personer och dödsbon. I fråga om handelsbolag och dödsbon som beskattas som handelsbolag be- räknas avdraget för bolaget respektive boet.
Sådana företag som avses i 2 5 6 mom.. 7mom.. 8 mom. sjunde stycket och 10 mom. samt 7? 4mom. och 8 mom. andra stycket lagen om statlig in- komstskatt är inte berättigade till avdrag.
Den som enligt bokföringslagen(1976:125) eller jordbruksbokföringsla- gen (1979zl41) är skyldig att upprätta årsbokslut skall ha satt av ett mot av- draget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsårct. Avdraget skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsär.
2 så Avsättning till skatteutjämningsreserv beräknas på ett kapitalunderlag, ett löneunderlag och på ett inkomstunderlag.
Att kapitalunderlag under vissa förutsättningar kan överföras mellan före- tag i intressegemenskap framgår av 10 ä.
3 & Kapitalunderlaget för juridiska personer som avses i lä första stycket 1.— 5 är skillnaden vid beskattningsårets utgång mellan tillgångar och skulder i näringsverksamheten. Vid beräkning av underlaget anses beskattningsårets inkomstskatt utgöra 30 procent av den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten före återföring av föregående års avsättning till skatte- utjämningsreserven och före avdrag för ärets avsättning.
Som tillgång räknas inte
1. andelar i handelsbolag.
2. aktier och andelar i ekonomiska föreningar om företagets röstetal för aktierna eller andelarna är så stort som anges i 75 8 mom. tredje stycket a lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller om företaget är frikallat från skattskyldighet för utdelning på aktierna eller andelarna enligt tredje stycket b eller sjätte stycket nämnda moment.
3. en fordran på ett företag i intressegemenskap i den mån det andra före- tagets kapitalunderlag inte har reducerats med motsvarande belopp vid samma års taxering.
Som skuld räknas även
1. en skuldreservering i den mån avdrag för reserveringen medges vid in- komsttaxeringen.
2. insatskapital i en ekonomisk förening i form av förlagsinsatser.
3. belopp som har avsatts till ersättningsfond. Som skuld räknas inte belopp som har avsatts till skatteutjämningsreserv.
4 & Kapitalunderlaget för fysiska personer och dödsbon som inte beskattas Prop. 1989/902110 som handelsbolag är skillnaden vid beskattningsårets ingäng mellan till- Bilaga 2 gängar och skulder i näringsverksamheten.
Som tillgång räknas inte !. andelar i handelsbolag.
2. aktier eller andelar i ekonomiska föreningar om det föreligger intresse- gemenskap med ifrågavarande bolag eller förening.
Som skuld räknas även
1. en skuldreservering i den mån avdrag för reserveringen medges vid in- komsttaxeringen.
2. belopp som har avsatts till ersättningsfond. Som skuld räknas inte belopp som har avsatts till skatteutjämningsreserv. Skatt enligt 1 :$ uppbördslagen (1953z272) räknas inte som tillgång eller skuld utom sävitt avser skogsvärdsavgift. statlig fastighetsskatt och mer- värdeskatt.
5 5 Vid värderingen av tillgångarna hos juridiska personer som avses i lä första stycket l—5 skall
1. fastighet som utgör omsättningstillgäng tas upp till värdet enligt räken- skaperna minskat med sådana värdeminskningsavdrag och liknande avdrag som inte har gjorts i räkenskaperna.
2. andra lagertillgängar än som avses i punkt 1 och kundfordringar tas upp till de värden som gäller vid inkomsttaxeringen.
3. sädana tillgängar för vilka avdrag medges enligt punkterna 12—14 av an- visningarna till 23% kommunalskattelagcn tas upp till skattemässiga restvär- den.
4. annan fastighet än som avses i punkt 1 tas upp till anskaffningsvärdct för mark. byggnad och markanläggning minskat med medgivna värdeminsk- ningsavdrag och liknande avdrag.
5. aktier m.m. som avses i 2755 1 mom. lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt tas upp till de värden som anges i 27.5 2 mom. första stycket samma lag om det inte är fråga om sådana tillgångar som avses i punkt 2.
(3. andra tillgängar än som avses i punkterna 1—5 tas upp till anskaffnings- värdet.
En fastighet som har förvärvats före ingången av är 1991 får — i stället för vad som sägs i första stycket 4 — tas upp till viss del av det för år 1991 gällande taxeringsvärdet. Denna del är i fråga om
1. småhusenheter 70 procent av taxeringsvärdet.
2. hyreshusenheter 60 procent av taxeringsvärdet.
3. industrienhetcr 75 procent av taxeringsvärdet.
4. lantbruksenheter 100 procent av taxeringsvärdet. Värdet enligt andra stycket 1—4 skall i skälig mån jämkas om marknadsvär- det vid beskattningsärets ingång på fastighetens byggnader. mark och mark- anläggningar inte överstiger 75 procent av värdet enligt andra stycket. Mot- svarande jämkning skall göras orn fastighetens marknadsvärde inte översti- ger 75 procent av det för år 1991 gällande taxeringsvärdet.
6 & Vid värderingen av tillgångarna hos fysiska personer och dödsbon som inte beskattas som handelsbolag tillämpas Så första—tredje styckena. Tillgångar som avses i 55 första stycket 4 och andra stycket 1—3 tas dock upp till 70 procent av där angivna värden. Tillgångar som avses i Ss' andra stycket 4 tas upp till 70 procent av den del av det för år 1991 gällande taxe- ringsvärdet som inte utgör bostadsbyggnadsvärde och tomtmarksvärde för sådan privatbostad som avses i Så kommunalskattelagen (1928z370). Till- gångar som avses i 26.5 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tas 86
upp till 70 procent av anskaffningsvärdet om det inte är fräga om sädana till- Prop. 1989/9021 10 gängar som avses i Så första stycket "2. Bilaga 2
Medel pä skogskonto, skogskadekonto och upphovsmannakonto tas upp till halva beloppet.
7 & Löneunderlaget är summan av de belopp som den skattskyldige under beskattningsäret har erlagt som lön till arbetstagare hos honom i förvärvskäl- lan.
Med lön avses sädana ersättningar i pengar som anges i 2 kap. 3.5 lagen (19811691) om socialavgifter. Hänsyn tas dock inte till lön till arbetstagare för vilken avgiftsskyldighet enligt 2 kap. 4ä första stycket [ nämnda lag inte föreligger och inte heller till ersättning till arbetstagare. som varit bosatt utomlands och utfört arbete utom riket. såvida ersättningen avser arbete som utförts för annans räkning utan att anställning förelegat.
8 & Inkomstunderlaget är den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräk- nade inkomsten av förvärvskällan före — i förkommande fall — avdrag för un- derskott frän föregäende är. avdrag för uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakonto och avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (19811691) om socialavgifter.
9 & Juridiska personer som avses i l % första stycket 1—5 fär avdrag för avsätt- ning till skatteutjämningsreserv på antingen kapitalunderlaget eller löneun- derlaget. För företag i intressegemenskap finns särskilda regler i 10 &. Avdrag för avsättning pä kapitalunderlaget får uppgå till högst 30 procent av underlaget. ' Avdrag för avsättning pä löneunderlaget fär uppgå till högst 15 procent av underlaget.
10 & För företag i intressegemenskap gäller bestämmelserna i andra—femte styckena.
Har ett företag yrkat avdrag för avsättning på kapitalunderlagct bortfaller rätten till avdrag för avsättning pä löneunderlaget för de andra företagen.
Ett kapitalunderlag beräknas för vart och ett av företagen. Ett företag med negativt kapitalunderlag skall påföras en intäkt vid taxeringen motsva- rande 30 procent av underlaget. Nägon intäkt skall inte päföras till den del det negativa underlaget täckts genom att ett positivt kapitalunderlag över- förts från ett annat företag om såväl givare som mottagare redovisar överfö- ringen till samma års taxering öppet i självdeklaration. Om företagens sam- mantagna kapitalunderlag ("summan av de positiva och de negativa underla- gen) är negativt får ett motsvarande belopp vid tillämpning av detta stycke behandlas som ett positivt underlag hos det företag som har det högsta nega- tiva underlaget.
Bestämmelserna i tredje stycket tillämpas även pä sädana företag i intres- segemenskapen som avses i 7? 8 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Företag som har päförts intäkt enligt tredje stycket får nästföljande be- skattningsär avdrag med motsvarande belopp.
11 &" Fysiska personer och dödsbon som inte beskattas som handelsbolag får i en och samma förvärvskälla avdrag för avsättning till skatteutjämningsre- . serv pä antingen kapitalunderlaget och löneunderlaget eller på inkomstun- derlaget. Avdrag för avsättning pä kapitalunderlaget får uppgå till högst 30 procent av detta underlag. 87
Bilaga 2
Avdrag för avsättning på löneunderlaget fär uppgå till högst 20 procent av detta underlag.
Avdrag för avsättning pä inkomstunderlaget fär uppgå till högst 15 procent av detta underlag.
12 ä I fråga om handelsbolag och dödsbon som beskattas som handelsbolag gäller följande.
Finns som delägare i handelsbolaget enbart juridiska personer som avses i 1 5 första stycket 1—5 beräknas avdraget enligt 9 5.
Finns som delägare i handelsbolaget enbart fysiska personer och dödsbon som inte beskattas som handelsbolag beräknas avdraget enligt ll %.
I övriga fall begränsas avdraget till det lägsta av de belopp som följer av en beräkning enligt andra och tredje styckena.
Avdrag medges inte om mer än tio procent av handelsbolagets egna kapi- tal eller merän tio procent av bolagets inkomst belöper på sädana personer som inte är berättigade till avdrag för avsättning till skatteutjämningsreserv.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 105 tredje stycket anses handelsbola- gets kapitalunderlag utgöra det lägsta av de belopp som följer av en beräk- ning enligt 3 5 respektive 4 På. Är bolagets kapitalunderlag negativt påförs in- täkten de övriga företag som ingår i intressegemenskapen i förhållande till företagens andel av handelsbolagets inkomst.
Bedriver handelsbolaget verksamhet i flera förvärvskällor beräknas kapi- talunderlaget. löneunderlaget och inkomstunderlaget för bolaget som om all verksamhet utgjort en förvärvskälla.
13 5 Vid sädan fusion som avses i ?. ä 4 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt fär skatteutjämningsrescrv övertas.
14 & lntressegemenskap anses vid tillämpning av bestämmelserna i denna lag råda mellan juridiska personer som vid utgången av året före taxeringsåret är moder- och dotterft'fnetag eller står under i huvudsak gemensam ledning.
15 & Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928z370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har samma betydelse i denna lag om inte annat anges eller framgår av sammanhanget.
16 & Juridiska personer som avses i l 5 första stycket 1—5 och som yrkar av- drag för avsättning till skatteutjämningsreserv skall i självdeklaration lämna de uppgifter som behövs för att beräkna underlaget på vilket avsättning be- räknas. Ingär företaget i en intressegemenskap skall de uppgifter som be- hövs för att beräkna kapitalunderlaget alltid lämnas.
Juridiska personer som enligt lå första stycket 1—5 har rätt till avdrag för avsättning skall i sina självdeklarationer lämna uppgifter som kan läggas till grund för en prövning av om det råder intressegemenskap med annat eller andra företag.
Bestämmelserna i första stycket andra meningen och andra stycket gäller även sädana företag som avses i 75 8 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
17 & Fysiska personer och dödsbon som inte beskattas som handelsbolag skall i självdeklaration lämna de uppgifter som behövs för att beräkna kapi- talunderlagct samt de underlag på vilka avsättning beräknats.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering.
2. Vid beräkning av kapitalunderlagct enligt 3 och 4 % räknas som skuld avsättningar som gjorts enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond, lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv. lagen (1954:40) om särskild fartygsfond. lagen (1955256) om investeringsfonder för konjunkturutjäm- ning, lagen (1967196) om särskild nyanskaffningsfond. lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för äteranskaffning av fastighet. lagen (1980:456) om insättning pä tillfälligt vinstkonto, lagen (19812296) om eldsvädefonder. lagen (198211185) om inbetalning på särskilt investeringskonto. lagen (1984:1090) om inbetalning på förnyelsekonto.
3. Vid värderingen av tillgängar enligt 6 så tas medel på uppfinnarkonto upp till halva beloppet.
4. Vid beräkning av kapitalunderlaget för sådana juridiska personer som avses i l & första stycket 1—5 skall vid 1992 års taxering. eller om företaget på grund av förlängt räkenskapsår inte skall taxeras detta är, vid 1993 års taxe- ring. 15 procent av sådana obeskattade reserver som avses i l % lagen (1990:000) om återföring av obeskattade reserver tas upp som skuld. Har uppskovsbelopp som avses i 2 5 lagen om återföring av obeskattade reserver redovisats skall vid 1993 och därpå följande ärs taxeringar 30 pro- cent av uppskovsbeloppet vid utgången av närmast föregående beskatt- ningsär tas upp som skuld vid beräkning av kapitalunderlaget. Beräkning av beskattningsårets inkomstskatt enligt 3 & första stycket andra meningen sker utan hänsyn till dels återföring av sådana obeskattade reserver som avses i första stycket denna punkt. dels den del av det till be- skattning upptagna uppskovsbeloppet enligt 5 % lagen om återföring av obe- skattade reserver.
5. Vid beräkning av kapitalunderlagct för fysiska personer och dödsbon som inte beskattas som handelsbolag skall vid 1992 års taxering 25 procent av sädana obeskattade reserver som avses i 1 5 lagen (1990:000) om återfö- ring av obeskattade reserver tas upp som skuld. Ilar uppskovsbelopp som avses i 3 få lagen om återföring av obeskattade reserver redovisats vid utgången av närmast föregående beskattningsär skall vid 1993—1995 års taxeringar 50 procent av beloppet tas upp som skuld vid beräkning av kapitalunderlaget.
6. Vid beräkning av kapitalunderlagct för fysiska personer och dödsbon som inte beskattas som handelsbolag gäller följande. Vid 1992—1999 ärs tax- eringar skall som kapitalunderlag anses den skattskyldiges kapitalunderlag enligt 4 & första—femte styckena med tillägg för ett belopp motsvarande den skattskyldiges negativa kapitalunderlag vid 1992 års taxering, beräknat en- ligt nämnda bestämmelser. efter avdrag med 50000 kr. Vid beräkning av kapitalunderlagct vid 1992 års taxering skall fastigheter tas upp till det högsta av de värden som följer av 5 % första stycket 4 och andra stycket 'l—l. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte vid tillämpning av 12 s.
Bilaga 2
:
6 Förslag till Prop. 1989/90:11() Lag om återföring av obeskattade reserver Bilaga 2 Härigenom föreskrivs följande.
1 3" Ett företag som vid utgången av det beskattningsår som avslutats närmast före den 1 januari 1991 har obeskattade reserver kan i den omfattning som anges i denna lag få uppskov med beskattningen vid återföringen av reser- verna. Med företag avses säväl fysiska som juridiska personer.
Med obeskattade reserver avses reserver i lager. pågående arbeten och re- sultatutjämningsfond. Reserv i lager och pågående arbeten skall anses före- ligga om tillgångarna vid inkomsttaxeringen har tagits upp till lägre värde än som skulle ha följt vid en tillämpning av 24ä kommunalskattelagen (19281370').
Att särskilda regler gäller för bankaktiebolag. sparbanker, föreningsban- ker. finansbolag. fondkommissionsbolag och kreditaktiebolag framgår av 6 %$.
2 & Ett uppskovsbelopp skall beslutas vid 1992 års taxering eller. om företa- get på grund av förlängt räkenskapsår inte skall taxeras detta år. vid 1993 års taxering. ] fråga om handelsbolag beräknas uppskovsbeloppet för handels- bolaget.
3 & Uppskovsbeloppct är skillnaden mellan de obeskattade reserverna enligt lä första stycket och den avsättning till skatteutjämningsreserv som har gjorts enligt lagen (1990:000) om skatteutjämningsreserv. Ger beräkningen ett negativt resultat beslutas inget uppskovsbelopp.
4 & Uppskov vid beskattningen kan medges vid taxeringen till statlig in- komstskatt och — såvitt avser fysiska personer och dödsbon — vid taxeringen till kommunal inkomstskatt. Uppskov medges endast om den skattskyldige framställer ett yrkande om detta hos skattemyndigheten.
5 & Beskattning av uppskovsbeloppet skall fördelas så att minst '25 procent av beloppet tas upp vid 1992 års taxering.
sammanlagt minst 50 procent av beloppet tas upp vid 1992 och 1993 års taxeringar.
sammanlagt minst 75 procent av beloppet tas upp vid 1992—1994 års taxe- ringar.
hela beloppet tas upp vid 1992—1995 års taxeringar. Taxeras inte företaget ett visst år skall motsvarande större del av upp- skovsbeloppet tas upp vid taxeringen det följande äret. Till detta belopp skall läggas ett tillägg om tio procent av beloppet.
En fysisk person behöver vid 1992 års taxering inte ta upp någon del av uppskovsbeloppet. Ett handelsbolag behöver vid 1992 års taxering inte ta upp mer än 25 procent av uppskovsbeloppet multiplicerat med den andel av bolagets inkomst som belöper på andra delägare än fysiska personer. Vid följande ärs taxeringar gäller bestämmelserna i första stycket.
Ilar den förvärvskälla till vilken de obeskattade reserverna hänför sig upp- hört, skall återstående del av uppskovsbeloppet omedelbart tas upp till be- skattning. Detta gäller inte om en fysisk person överför sin näringsverksam- het eller driften av denna till ett aktiebolag. Återstående del av uppskovsbe- loppet skall i sådana fall tas tipp till beskattning hos aktiebolaget enligt be- stämmelserna i denna lag.
6 5 För bankaktiebolag. sparbanker. föreningsbanker. finansbolag. fond— Prop. 1989/901110 kommissionsbolag och kreditaktiebolag gäller —i stället för vad som anges i Bilaga 2 4 och 5 åå — följande. Hela uppskovsbeloppet skall tas upp till beskattning vid 1992 års taxering eller. om företaget på grund av förlängt räkenskapsår inte skall taxeras detta är. vid 1993 års taxering. Vid tillämpning av uppbördslagens (1953z272) reg- ler om debitering av preliminär och slutlig skatt skall dock anses som om skatten på uppskovsbeloppet hänför sig med lika delar till de beskattningsår för vilka taxering sker åren 1992—1995.
7 5 Även om en inkomst som avses i denna lag är att hänföra till aktiv nä- ringsverksamhet. skall den,-vid tillämpning av llkap. 35 lagen (1962:381) om allmän försäkring. 3 kap. 4 & lagen (1981 :691) om socialavgifter samt 35 lagen (1990:000) om särskild löneskatt behandlas som inkomst av passiv nä- ringsverksamhet om den skattskyldige inte yrkar annat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 år taxering.
Bilaga 2
8 Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 25 samt llkap. 2 och 35% lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkringl skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2?
Sjukpenninggrundande in- komst är den årliga inkomst i pengar eller skattepliktiga natura- förmåner som en försäkrad kan an- tas komma att tills vidare få för eget arbete. antingen säsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (in- komst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst av anställning räknas dock inte er- sättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person. om arbetet har ut- förts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. [ fråga om arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett an- nat land för arbete för arbetsgiva- rens räkning bortses vid beräk- ningen av sjukpenninggrundande in- komst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Den sjukpen- ninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. lnkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hund- ratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenning- grundande inkomst bortses från så- dan inkomst av anställning och an- nat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall un- dantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsar-
Sjukpenninggrundande in- komst är den årliga inkomst i pengar eller andra skattepliktigaför- måner som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget ar- bete. antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (in- komst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Med inkomst av anställning likställs kostnadser- sättning som inte enligt 109' upp- bördslagen ( I 953.272) undantas vid beräkning av preliminär A-skatt. Som inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgi- vare som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person. om ar- betet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för ar- betsgivarens räkning bortses vid be- räkningen av sjukpenninggrun- dande inkomst från sådana lönetill- lägg som betingas av ökade levnads- kostnader och andra särskilda för- hållanden i sysselsättningslandet. Den sjukpenninggrundande in- komsten fastställs av försäkringskas- san. lnkomst av anställning och in- komst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till när- mast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenning- grundande inkomst bortses från så- dan inkomst av anställning och an- nat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall un- dantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsar-
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
bete. Ersättning i pengar eller ruttn- raförmåner för arbete som någon ut- förför någon ("mans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall . så— vida ersättningen under ett är upp- går till minst 1 000 kronor. anses som inkomst av anställning. I fråga om ersättning som utgör inkomst av rö- relse som bedrivs av den som utför arbetet eller av jordbruksfastighet som denne brukar. gäller vad nu har sagts endast under förutsättning att den försäkrade och den som utger ersättningen är ense om detta. I nu angivna fall skall den som utför ar- betet anses såsom arbetstagare och den sotn utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för ar- bete för någon annans räkning un- der äret inte antas uppgå till minst 1 000 kronor. skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen" av den sjukpenninggrundande in- komsten i annat fall än då den utgör inkomst av rörelse eller jordbruks— fastighet.
Beräkningen av
Föreslagen lydelse
bete. Ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört ar- bete i unnan form än pension räknas som inkomst av anställning. såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor. även om motta- garen inte är anställd hos den som ut- ger ersättningen. I fråga om ersätt- ning som utgör inkomst av närings- verksamhet. gäller vad nu har sagts endast under förutsättning att den försäkrade och den som utger ersätt- ningen är ense om detta. 1 nu an- givna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom ar— betsgivare. Kan ersättning för ar- bete för någon annans räkning un- der året inte antas uppgå till minst 1000 kronor. skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande in- komsten i. annat fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet.
— — — styckena uppbördslagen (1953z272). 11 kap.
245—*
Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller skatte- pliktiga naturaförmåner. som en för- säkrad liar fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till så- dan inkomst räknas dock inte från en och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1000 kronor. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid be- räkningen av pensionsgrundande in- komst frän sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom in- komst av anställning anses även
Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller andra skattepliktiga förmåner. som en för- säkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadsersättning som inte enligt 10 # uppbördslagen ( I 9532 72 ) undantas vid beräkning av prelimi- när A-skatt. Till sådan inkomst räk- nas dock inte från en och samme ar- betsgivare utgivcn lön som under ett år ej uppgått till 1000 kronor. Ifråga om arbete som har utförts utom- lands bortses vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst från så- dana lönetillägg som betingas av ' ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsätt- ningslandet. Såsom inkomst av an- ställning anses även
a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (l976:380) om arbetsskadeför- säkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller
pågrund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället Prop. 1989/90:110 för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Bilaga 2
h) föräldrapenningförmåner.
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4.5, i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa.
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen ( 19731371) om kontant arbets- marknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd och vuxenstudicbidrag enligt studiestödslagen (1973z349).
h) delpension enligt lagarna (1975:38()) och (1979184) om delpensionsför— säkring.
i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repeti- tionsutbildning. frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbandsöv- ning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen. läkare under för- svarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga.
j) utbildningsbidrag för doktorander.
k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux). vid vuxenut- bildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid grundläggande svenskundervisning för invandrare.
l) livränta enligt 4kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 5, i den mån regeringen så förordnar.
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de star- tar egen rörelse.
o) värdet av vad den försäkrade tillgodoförs som följd av att en arbetsgi- vare lämnar sådant bidrag som likställs med lön enligt 2 kap. 395 andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter,
p) ersättning enligt lagen p) ersättning enligt lagen (1988: 1465) om ersättning och ledig- (1988: 1465) om ersättning och ledig- het för närståendevård. het för närståendevård.
q) tillfälliga förvärvsinkomster. I fråga
såsom arbetsgivare.
3 54
Med inkomst av annat förvärvsarbete avses
a) inkomst av här i riket bedriven a) inkomst av aktiv näringsverk- rörelse; samhet här i riket:
b) inkomst av här belägen jord— b) tillfälliga jörvärvsinkomster; bruksfastighet. som brukas av den försäkrade:
c) ersättning för arbete för någon c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller skattc- annans räkning i pengar eller andra pliktiga naturaförmåner; samt skattepliktiga förmåner; samt
d) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (19761380) om arbetsskadeför- säkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för inkomst som ovan nämnts;
allt i den mån inkomsten inte enligt zs är att hänföra till inkomst av an- PFOP- 1989/903110 ställning. Bilaga 2
Till inkomst som avses i första stycket a) och b) räknas även sädan inkomst av rörelse eller jordbruksfas- tighet. som enligt punkt 13 av anvis- ningarna till 32 så eller anvisningarna till 52 ; kommuna/ skattelagen (1928: 370) taxeras hos jönsäkrad. om den försäkrade varit verksam i fört-'ärvs- källan i ej blott ringa omfattning.
Har inkomst som avses i första stycket a) eller b) inte uppgått till 1000 kronor för är. tas den inte i beräkning. Ej heller tas sådan ersättning som avses i första stycket e) i beräkning. om ersättningen från den. för vilken ar- betet utförts. under året inte uppgått till 1 000 kronor.
En jordbruksfastighet skall inte
_ anses brukad av en försäkrad som har del i intäkter av egen verksam/utt på fastigheten. om dessa intäkter sammanlagt uppgår till högst 15000 krattor.
1. Denna lag träderi kraft den 1 juli 1990.
2. De nya bestämmelserna i 3 kap. Zå tillämpas första gången i fråga om sjukpenninggrundande inkomst för tid efter utgången av år 1990.
3. De nya bestämmelserna i 11 kap. 2 och 3 5.5 tillämpas första gången när pensionsgrumlande inkomst bestäms för år 1991.
' Lagen omtryckt 19822120. 3 Senaste lydelse 1987: 1300. "= Senaste lydelse 19881l466. * Senaste lydelse l987zl308. ' 95
Bilaga 2
9 Förslag till Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 1 kap. l ä. 2 kap. 3. 4 och 5 sååå samt 3 kap. 3 och 5 åå lagen (1981:691) om socialavgifterl skall ha följande lydelse.
2 kap.
4 5
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte upp- gått till 1000 kronor.
2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse. till den del ersättningen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 165 eller 4 kap. 18%? lagen (1962:381) om allmän försäkring.
4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har erlagts enligt lagen (1908: 128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen.
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetsta- gare haft att täcka med ersättningen.
7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 & tredje stycket civilför- svarslagen (1960174). i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpen- ning.
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands. till den del denna inte räknas som lön enligt 11 kap. Zä första stycket lagen om allmän försäkring.
9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet.
10. ersättning som på grund av be- 10. ersättning som på grund av be- stämmelserna i 4 eller Sä lagen stämmelserna i 5.5 lagen (19841947) (19841947) om beskattning av ut- ländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte utgör skattepliktig in-
om beskattning av utländska fors- kare vid tillfälligt arbete i Sverige inte utgör skattepliktig intäkt,
täkt. 11. ersättning som avses i 3 kap. 2 aä lagen om allmän försäkring. Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbets- givaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet.
I fråga om inkomst från fåmans- företag skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 % kommu- nalskattelagen (1928z370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderla- get.
I fråga om inkomst från fåmans- företag och fåmansägt handelsbolag skall föreskrifterna i punkt 13 av an- visningarna till 325 kommunalskat— telagen (1928z370) tillämpas vid be- stämmande av avgiftsunderlaget.
3 kap.
Egenavgifter beräknas inte för är efter det då den försäkrade fyllt 65 år. Andra avgifter än tilläggspen- Andra avgifter än tilläggspen-
Bilaga 3
Nuvarande lydelse
sionsavgift betalas inte av den som vid utgången av inkomståret ej var inskriven hos allmän försäkrings— kassa. Sådana avgifter betalas ej hel- ler av den som för någon del av samma år uppburit hel förtidspen- sion enligt lagcn ( 1962:381 ) om all- män försäkring eller för hela året uppburit hel ålderspensitm enligt nämnda lag.
Tillåggspensionsavgift betalas in- te för drf-Öre det då (lv/l _lörsäkrade fyllt lb är eller för det år då den för— säkrade avlidit. Sådan avgift betalas ej heller då den försäkrade för hela året uppburit hel ålderspension en- ligt lagen om allmän försäkring.
Föreslagen lydelse
sionsavgift betalas inte av den som vid utgången av inkomståret inte var inskriven hos allmän ft'irsäkrings- .'a. om inte detta berott pd att den jörsäkrade inte uppträtt den ålder som anges i 1 kap. 4.6 lagen (1962:381) om allmän försäkring. Sådana avgifter betalas inte heller av den som för någon del av samma år uppburit hel förtidspension enligt la- gen om allmän försäkring eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt nåinnda lag.
Tillåggspcnsionsavgift betalas in- te för det år då den försäkrade avli- dit. Sådan avgift betalas inte heller då den försäkrade för hela året tipp- burit hel ålderspensit'm enligt lagen om allmän försäkring.
Avgift betalas inte då zn'giftsunderlaget understiger 1 000 kronor.
' Lagen omtryckt l9h'9zo33.
Prop. 1989/901110
Bilaga 2
10 Förslag till Lag om särskild löneskatt Härigenom föreskrivs följande. l &" En arbetsgivare skall på det underlag som anges i 3 & för varje år betala särskild löneskatt till staten med 21.5 procent.
?. ä Skatten enligt l & beräknas på lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingäng är (35 år eller äldre.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 3—5 && lagen ( 1981:691)om socialavgifter med undantag av 4å första stycket IJ
3 :$ En enskild person eller ett dödsbo skall för varje år betala särskild löne- skatt enligt l ä på inkomst av passiv näringsverksamhet häri riket samt. om den skattskyldige före årets början f_vllt 65 år eller avlidit under året. på in- komst som avses i 3 kap. 4 å andra stycket lagen ( 19812091 ) om st')cialav-'gi1'tet".
Skatt beräknas inte på sådana inkomster för vilka den skattskyldige skall betala egenavgifter enligt 3 kap. 49' lagen om socialavgifter.
Skatt beräknas inte heller på ersättning för ett uppdrag där avtal har träf- fats om att ersättningen för uppdraget skall likställas med inkomst av anställ- ning enligt 3 kap. 2.5 lagen (1962:381) om allmän försäkring.
4ä Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmel- serna i 3 kap. Sä lagen (19812091 ) om socialavgifter.
5 & I fråga om särskild löneskatt gäller bestämmelserna i 5 kap. lagen ( 19811691) om socialavgifter samt vad som i nedan angivna fi.")rfattningar år föreskrivet i fråga om avgifter enligt nämnda lag:
. kotntnunalskattelagen (1938370). . lagen ( 1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter. . skatteln'ottslagen (197119). . lagen (1971:1072) om förmänsberåttigade skattefordringar m.m.. . lagen ( 1979161 1) om upphov-"smaunakonto. . lagen (1990:000) om skatteutjämningsreserv.
'J'l-LxLoJlJ—
?
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillätnpas på lön eller annan ersättning som utbetalas efter utgången av år 1990 samt på inkomst enligt 3s*' som tas upp till beskattning vid 1993 års taxering eller senare.
Bilaga 2
11 Förslag till Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring
llårigenom föreskrivs att 4.5 lagen ( 1959:551) om beräkning av pensions— grundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän f(.'1rsäkringl skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
4s':
Fr'ireslagen lydelse
Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall. utöver vad som framgår av lagen om allmän försäkring. gälla följande.
Värdet av skattepliktiga natura— förmåner till arbetstagare. som skall betala sjömansskatt. skall uppskat— tas i enlighet med vad sotn föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Skatte— pliktiga natttraft'n'mt'tner skall i andra fall tas tipp till ett värde som bestäms i enlighet med Så första—fjärde styckena uppb(.'1rdslagen (1953:272).
Värdet av skattepliktiga förmåner i annat (in pengar till arbetstagare. sotn skall betala sjömansskatt. skall uppskattas i enlighet med vad som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer. Skattepliktigaförmåner skall i andra fall tas tipp till ett värde som bcståtns i enlighet med Så första— fjärde styckena uppbördslagen (1953272).
Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning. i den mån kostna- derna. minskade med erhållen k(.1stn'.t('lsersättning. överstiger tretusen kro-
not'.
Riks/"Örtsaltringsverk et får meddela särskilda föreskrifter angående be- räkning av sådan inkomst av anställ— ning. som enligt lagen (1947:576) om statlig inktnnstskatt hänförs till intäkt av jurdhruksfastigltel eller in- täkt at l'(".ll('lY(*.
Särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av an- ställning. sotn enligt lagen (1947: 576) om statliginkomstskatt hänförs till intäkt av näringsverksam/tet uted- delas av regeringen eller myndighet som r('et,'tringt en bestämmer.
Vid beräkning av inkomst av annat 1('1rvi'trvs'.trbete fär fran inkotnst av en viss lorvanskalla inte dras av underskott i annan förvärvskälla.
Denna lag träder i kraft den 1 jttli 1990. Äldre föreskrifter gäller fortfa- rande vid beräkning av pensit.1nsgrundande inkomst för år 1990 eller tidigare är.
' Lagen omtryckt |97(1: 1015. Senaste lydelse av lagens r'ubtik 197(1:1015. ' Senaste lydelse 1987: 1310
9.9
Bilaga 2"
12 Förslag till Lag om avkastningsskatt på pensionsmedel
Härigenom föreskrivs f("1ljande.
.'1/[män bestämmelse
lé'l'ill staten skall betalas avkastningsskatt enligt dettna lag.
Skattskyldig/tet
29] Skattskyldiga till avkastningsskatt är 1. svenska livförsäkringsf('1retag. 2. utländska livförsäkringsbolag som bedriver försi'tkringsrt'fnelse ltär i ri- ket. ' 3. underst('1dsf('1reningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verksam- het. ' 4. pettsiottsstiftelset' enligt lagen (19(17:531) om tt fåstelse m.m.. 5. arbetsgivare som i sitt balansräkning redovisar skttld under rubriken Av- satt till pensioner enligt 55 lagett om tryggande av pensionstttfåstelse m.m.
vgeande av pensionsut-
35 Skatteunderlaget för skattskyldiga som avses i 2.5 1—3 utgörs av nettoin- täkten av den kapital- och fastigltetsförvaltning sotn be1(.'1perpå pensi(_1nsför- säkringar som tttcddelats direkt eller i återf('1rsåkring ät annat inlättdskt för- säkringsföretag. Skatteunderlaget för skattskyldiga som avses i 2å 4 utgörs av nettointäk- ten av stiftelsctts kapital— och fastigltetsf(.'1rvaltning. Skatteunderlaget för skattskyldiga som avses i 2s5 5 utgörs av pensions- skuldens belopp vid ingången av beskattningsåret. såvitt avser sådana pen- sionsåtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 20 d jämfört med punkt 20 e av anvisningarna till 2315 kommunalskattelagen(192S:370) och såvitt avser sådana pcnsionst'ttaganden för vilka avdragsrätt föreligger enligt Sä lagctt (1975: 134—S') om ikraftträdande av lagen (1975:13-17) om ändring i kommunalskattelagen(1928370).
4 (& Nettointåkten av kapital- och fastighetsf('1rvaltning som avses i 3s första och andra styckena skall beräknas enligt reglerna för inkomstslaget närings- verksamhet vid taxering enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
SÅ" tlllt'stllx
Sä Skatten uppgår till 10 procent av skatteunderlaget enligt 3 så första och andra styckena. såvitt underlaget avser tjåttstepensiott. För övrig del av skat- teunderlaget uppgår skatten till 15 procent.
Skatten uppgår till 1.1 procent av skatteunderlaget enligt 33% tredje stycket. 1 det fall beskattningsåret är längre eller kortare ätt 12 månader skall skattesatsen jämkas i m(.1tsvat".tnde mått. Detsamma skall gälla om pensions- skuld som avses i nyssnämnda stycke helt upplöses under beskattningsåret.
Ovriga ltestt'intmelser 6 & För skattskyldiga som avses i 2 s* 5 tttgör avkastningsskatt sådan av— dragsgill skatt som avses i pttttkt 23 av '.tnvisningartta till 2315 kt'nttmunalskat- telagen (192.':370).
7ä Skatteunt'lerlaget avrundas nedåt till ltelt tusental kronor. Beteckningar som används i dettna lag har samma betydelse som i kommu- nalskattelagen ( 192S:370) och lagett (1947:576) om statlig inkomstskatt.
8.5 Bestämmelserna i taxeringslagen(1990:000) om taxering för inkomst PFOP. 1989/901110 skall tillämpas när skattettttdcrlaget bestäms. I fråga om debitering och upp- Bilaga 2 börd av avkastningsskatt gäller beståmmelsertta i uppb('1rdslagen (1953:272).
Denna lag träder i kraft den 1 jttli 1990 oelt tillåtttpas första gången vid 1992 års taxering. Lagen tillåtnpas dock inte om beskattningsäret har påbör— jats före ikraftträdandet. Omfattar bcskattttingsåret vid 1992 års taxering del av kalenderåret 1990 nedsätts skatten med belopp motsvarande den andel av bcskattningsåret som ittfallit ttndet' kalenderåret 1990.
17 Förslag till Prop. 1989/901110 Lag om ändring i lagen (1982zl 193) om skattereduktion för Bilaga 2 faekföreningsavgift '
llårigenotn föreskrivs '.ttt 2—5 åå lagctt (1982: 1 193) om skattereduktion för faekföreningsavgift skall ha följande lydelse.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. ' Lydelse enligt prop. 1989:-"90:74.
19 Förslag till Prop. 1989/90:110 Lag om ändring i utsökningsbalken Bilaga 2 Härigenom föreskrivs i fråga om uts('1kningsbalken dels att 15 kap. 9 och 14 ss skall ha följande lydelse. dels att det i balken skall införas en ny paragraf. 15 kap. (1115. av följande lydelse.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas i fråga om införsel söm sker efter utgången av år 1990.
Bilaga 2
24 Förslag till Lag om ändring i lagen (1987zb'13) om homosexuellasambor
Härigenom f(.'1reskrivs att lagen (1987zt413) om homosexuella sambor'skall ha följande lydelse.
Närvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhallande. skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och beståmt'nelser tillåtn- pas även på de homosexuella samborna:
1. lagen ( 1987:232) om sambors gemensamma ltetn.
2. ärvdabalken .
3. jordabalken .
4. l0kap. 9.5 rt'ittegångsbalken.
5. -l»kap. 19.5 första stycket uts('1kningsbalkcn. (1. 19%förstastycket.Eski/nom.. (1. r9s första stycket. punkt I punkt .s andra stycket at' ant-'isning- första stycket (ll' anvisningarna till arna till 32,1 samt punkt 2a sjunde 31 # oelt punkt 3 a av anvisningarna stycket av anvisningar/ut till 36 s* till 33 .)' kontmunalskattelagert kommunalskattelagen(19281370). (1928370).
7. lagett ( 19—1lz-116) om arvsskatt och gåvoskatt.
8. Gå lagen (19—1(1zb'07) om handläggning av domstolsårendett.
9. 25 s) 9 mom. lagen (1947:576)" om statlig inkomstskatt.
9. bostadsrt'ittslagen (19712479). It). b(.1stadsråttslagen (1971 :479). II). 95 t't'ittshjålpslagen (1972: II. %" rt'ittshjålpslagen (1972: 429). sarttt 429). samt
ll. lagen (1981:131') om kallelse ]2. lagen (19811131) om kallelse pä okända borgenärer. på okända borgenärer.
Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser .ttt santborna skall vara ogifta. gäller det också de homosexuella sambortta.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering.
|Settastc lydelse 1988: 152.
Bilaga 2
32 Förslag till Lag om upphävande av lagen (198321086) om vinstdelningsskatt
Härigenom föreskrivs att lagen (198321086) om virtstdelningsskatt skall upphöra att gälla vid utgången av jttrti 1990. Den upphävda lagen tillätnpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare åt's taxeringat'.
1. Bestämmelserna om vinstdelttirtgsunderlag i den upphävda lagen tilläm- pas ävett vid 1992 års taxering vid taxering till särskild vinstskatt enligt lagen (1989:3—16) om särskild vinstskatt.
2. Vid beräkning av det nominella resultatet skall — utöver vad som anges i 3 så" den upphävda lagen — följande gälla vid 1991 års taxering. Har den be- skattningsbara inkomsten eller beräknade förlusten påverkats av avdrag för avskrivning på inventarier enligt beståmrnelserna om räkenskapsenlig av- skrivning i punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 295 kommunalskatte- lagen ( 1928:370) eller r'estvärdcavskrivning i punkt 5 första stycket av samma anvisningari Iagrummens lydelse intill den .1 juli 1990ska11 tillägg göras med hälften av skillnaden mellan det belopp som påverkat inkomstctt eller förlus- ten och ett ji'tmf(.'1relsebelopp beräknat enligt andra—fjärde styckena.
Underlaget för jämf('1re1sebeloppet bestäms utifrån följande poster: a') det skattemässiga restvärdet på inventarierna vid utgången av närmast föregående beskattningsår.
b) anskaffningsvårdet för trrtder beskattningsåret anskaffade invetttarier som vid beskattningst'trets utgång fortfarande tillhörde rörelsen eller jord- bruket med undantag för inventarier som anskaffats efter den 26 jattuari 1990 i den ntått artskaffningen inte skett på grttnd av ett skriftligt avtal som slutits senast nåmttda dag.
e) ett belopp motsvarande vad sotn utgör intäkt i form av vederlag eller försåkringsersåttnirtg för ittvetttarier sotn ltar anskaffats före 1.1eskattnings— årets ingång och som har avyttrats eller förlorats under beskattningsåret.
Underlaget för jåmförelsebeloppet år surntttatt av posterna a och b med avdrag för posten c. Är underlaget negativt skall det anses vara noll.
Jämförelsebeloppet är 30 procent av underlaget om den skattskyldige yr- kar avdrag för avskrivning enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig av- skrivning och 25 procent av underlaget om den skattskyldige yrkar avdrag enligt bestämmelserna om rcstvärdeavskrivning.
Bestämmelserna i första—fjr'irde styckena skall tillåtnpas även beträffande övriga tillgångar som behandlas som irtventarier i avskrivningshånseende.
Bilaga 2
34 Förslag till Lag om upphävande av lagen (19(17:9=1) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning
Härigenom f(_'1reskrivs att lagen (19(17:94) om avdrag vid inkomsttaxe- ringen för viss aktieutdelning skall upphöra att gälla vid tttgången av jurti 1990.
1. Den uppht'tvda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1996 och tidigare års taxeringar i fråga om belopp som inbetalats för aktierna på grund av beslut som anmälts för registrering föic utgången av år 1990. Därvid skall fr.o.m. 1992 års taxering med rörelse eller jordbrttksfastighet avses näringsverksam- het sarnt med f(.'n'y-".rltningsföretag företag som avses i 2 kap. 10 5 och 7 5 b” tnont. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
2. Ilar t.o.m. 1996 års taxering avdrag inte ntedgetts nted hela det belopp som ltar ittbetalats för aktierna gäller följande. Det outnyttjade beloppet re- dttceras med 40 procent. Vid taxeringen för vart och ett av åren 1997—2000 får avdrag för det reducerade beloppet göras med högst 25 proccttt av åter- stående belopp eller med högst 10 procent av det ittbetalade beloppet. Av- drag får' göras oavsett om utdelning sker eller ej. Rätten till avdrag bcn'tfaller i samma tnån som 75 i den upphävda lagen skulle lta varit tillårnplig i fråga om utdelning på aktierna. Därvid skall antas att utdelningen uppgått till belopp motsvarande det maximala ärsbeloppet. att avdrag för trtdelrtingen inte skttlle lta varit utesltttett enligt andra bestäm- ntelscr i den upphävda lagen santt att tttdelttittgen fördelats mellan de kate- gorier av ägare som anges i 75 i förhållande till respektive ägarkategoris an— del av aktiernas nominella värde. Vid tilläntpttingcrt av 7 5 skall vidare nted tttdelningstillfället avses beskattningsi'trets ingång och tttcd f("1rvaltrtingsf('1re- tag företag som artgcs i punkt 1.
42 Förslag till Lag om upphävande av lagen (1981:296) om eldsvådefonder
llårigenom föreskrivs att lagen (1981:29(.1) om eldsvåt'lefonder skall upp- höra att gälla vid utgången av juni 1990.
Den upphävda lagen tillämpas alltjämt vid 1990 och tidigare års taxeringar såvitt avser eldsvt'rdcfond för lagertillgättgaroch vid 1991 och tidigare års tax- eringar såvitt avser eldsvädefond för inventarier. elt'lsvådefond för byggna- der och eldsvådefond för markanläggningar.
I fråga om avsättningar som skett cttligt den upphävda lagen skall denna tillämpas även vid taxering som sker efter år 1990 respektive 1991.
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-03-20
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander. regeringsrådet Sig- vard Berglöf. justitierådet Ulf Gad. regeringsrådet Anders Swartling.
Enligt protokoll vid regeringssammattträde den 25 januari 1.990 har rege- ringen på hemställan av statsrådet Kjell-Olof Feldt beslutat inhämta lagrå- dets yttrande över förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen(1928z370). m.m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementsråden Gustaf Sandstr(">m och Carl Gustav Fernlund. kansliråden E ".1 Lagebrant Torén och Eskil Nord. kammarrättsassessorerna Christer Abrahamsson. Lars Bergen- dal. Per-Olof Dahlin. Cecilia Gunne. ()lle Halldorf. lngrid Melbi. Per Sjö- blom. Johan Svanberg och Nils-Ove Äng.
f—"(fn'slagcn föranleder följande yttrande av lagrådet:
Inledning
De i lagrådsremissen redovisade reformerna av inkomst- och företagsbe- skattningen har lagtekniskt i huvudsak kommit till trttryck genom ändringar. tillägg och kompletteringar i gällande kommttttalskattelag (KL) och lag om statlig inkomstskatt (SIL).
Resultatet ltar blivit en mycket svår("1verskådlig lagstiftning med brister i systetnatikctt. korsvisa hänvisningar och andra of(.1rmligheter. Tekniskt får därför den föreslagna lagstiftningen betraktas som ett provisorium. Bortsett från dessa mera formella brister innebär de föreslagna rcftn'merna förbätt- ringar i materiellt hänseende. vilket kan leda till en mera likformig och en- hetlig beskattning. De nyss nämnda författningstekniska problemen ltar för- anlett regeringen att besluta att en särskild översyn skall göras av de cetttrala f("1rfattningarnt't inorn skatteområdet i lagtekniskt hänseende efter det att ar- betet rttcd de materiella regeländringarna har slutförts.
Granskningen i lagrådet har skett mot den rttr beskrivna bakgrunden. Den tid som har stått lagrådet till buds för granskningen ltar varit starkt begrän- sad. Mcd hänsyn till dessa f("1rhällandett ltar lagrådet fått inrikta gransk- ningen främst på att undersöka om de föreslagna reglerna är utformade i enlighet med grttndlagens krav på lagstiftningen. år kt'1nsekventa. någor- lttnda begripliga och möjliga att tillämpa och går ihop med innehållet i andra aktuella lagar. Någon granskning i detalj i traditionell mening av de olika 1agf(.'1rs1agen har inte kunnat ske. 'l'idcn ltar exempelvis inte medgivit nagon mera ingående och systematisk granskning av ('1vergt'utgsbestämmelserna.
Under lagrt'idsgranskningen ltar. enligt vad som trpplysts vid föredrag- ningen. arbetet rtted den reformerade inkomst- och företagsbeskattningen fortsatt i finansdcpartetnentet efter det att lagråt'lsremissen har (.'1vcrlämnats oelt nya lösningar har tagits frattt i vissa frågor på företagsbcskattningens om- råde. 1 den mått dessa nya lösningar ersätter vad sotn föreslagits i lagrådsre-
Prop. 1989/90:11()
missen har lagrådet inte granskat vad lagrädsremissen innehåller i motsva- Prop. 1989/90:110 rande hänseenden. Bilaga 3 Vid granskningen har lagrådet tagit del av skrivelser med synpunkter på olika delar av de remitterade f("Srslagen från Byggentreprenörerna. Förenade Liv. Erik Grop. Hagström och ()lsson. Kommunernas Försäkringsaktiebo- lag. Lantbrukarnas Riksförbund. Lidingö Villaägareföreningars Samarbets— nämnd. Per Erik Lindgren_ Christer Lundstedt. Per Snellman. Småföreta— gcns Riksorganisation. Svensk Industriförening. Svenska Arbetsgivareföre- ningen. Svenska Bankff'areningcn. Svenska l—"örsäkringsbt'vlags Riksförbund. Sveriges Bostadsrättsföreningars (Tentralorganisation ek för (SBC). Sveriges Fastighetsägareförbund. Sveriges llotell- och Restaurangfi'irbund (Sl-IR). Sveriges lndustriförbuml. Sveriges Jordägareförbund. Sveriges Köpmanna- förbund och TCO-S.
Lagen om ändring i kommunalskattelagen
Sä Kl.
Enligt 4? Kl. beräknas inkomst av fastighet i de fall som anges i denna lag på grundval av vad som bestämts i fastighetstaxeringslagen . Med ägare till fastighet likställs den som enligt fastighetstaseringslagen skall anses som ägare. Bestämmelserna i KL om fastighet skall enligt 49" KL tilllämpas också i fråga om byggnad. som är lös egendom. om inte annat föreskrivs.
I 5.5 i förslaget används säsom ett nytt skatterättsligt begrepp ordet "pri- vatbostad". Enligt paragrafens första stycke utgör fastighet antingen nä- ringsfastighet eller privatbostad. Ordet privatbostad används säledes här i betydelsen fastighet med privatlmstad. 1 det följande i paragrafen ges en de- finition av begreppet privatbostad. Genom denna definititm ges begreppet en annan och vidare innebörd. Detta är såväl språkligt som lagtekniskt mindre tillfredsställande. Åtskilliga bestämmelser i KL och SlL där ordet kommer till am'ändning blir oklara till innehåll och omfattning. Lagrådet fö- reslår på grund av det anförda och då bestämmelserna bör omfatta även små- hus på annans mark att Ss' Kl. ges följande lydelse:.
"Fastighet är antingen privatbostadsfastighet eller näringsfastighet. Som pri- vatbostadsfastighet räknas smahus med mark som utgör småhusenhet samt smahus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet. om småhuset är en privatbostad. Som privatbostadsfastighet räknas även tomtmark som avses bli bebyggd med sådan bostad samt sådant smahus pä annans mark som är privatbostad. Annan fastighet är näringsfastighet.
Som privatbostad räknas smahus som helt eller till övervägande del an- vänds som permanentbostad eller fritidsbostad för ägaren eller sådan honom närståcmle som avses i punkt 14 sista stycket av anvisningarmt till 32% eller är avsedd att användas som sådan bostad.
Småhus. småhusenhet och lantbruksenhet har samma innebörd som i fas- tighetstaxeringslagen (197911152).
Som privatlmstad räknas vidare bostad som används eller är avsedd att användas på det sätt som anges i andra stycket och som innehas av medlem i lmstadsrättsförening eller bostadsförening eller av delägare i bostadsaktie- bolag. om föreningens eller bolagets verksamhet är sådan som avses i flå 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkt'unstskatt. 109
Bilaga 3
I fråga om privatbostad som ingår i dödsbo gäller bestämmelserna i 53 ä 3 mom.
Frågan om bostad skall räknas som privatbostad eller ingå i näringsverk- samhet skall för varje kalenderår bestå'immas på grundval av förhållandena vid kalenderårets utgång eller. om bostaden överlåtits under året. förhållan- dena på överlåtelsedagen"
I anslutning till den föreslagna definiticmen av begreppet privatbostad vill lagrådet framhålla följande.
Frågan om en bostad räknas som privatbostad eller inte kan få stor ekono- misk betydelse både vid den löpande beskattningen och vid en avyttring av en fastighet eller en bostadsrätt. Enligt förslaget räknas en bostad som pri- vatbostad inte bara när den används för permanent- eller fritidsboende för ägareni'nyttjanderättshavaren eller honom närstående som avses i punkt 14 sista stycket av anvisningarna till 335 utan även när den är avsedd att använ- das som sådan bostad. Att bostaden före avyttringen varit uthyrd under en längre tid hindrar således inte att den vid beskattningen skall anses som en privatbostad. under förutsättning att upplåtaren behållit bostaden i avsikt att längre fram använda den som permanentbostad eller fritidsbostad för egen räkning eller för närstående. vilket torde vara ett relativt vanligt fall. l-Iuru- vida denna förutsättning kan anses föreligga eller inte får avgöras med hän— syn till omständigheterna i det enskilda fallet. Att bostaden försålts år en omständighet som talar mot att en sådan avsikt förelegat. Å andra sidan kan försäljningen vara f("iranledd av att någon oförutsedd händelse inträffat. Det är sålunda uppenbart att dessa bestämmelser kommer att leda till betydande tillämpningssvårigheter. Dessa blir dock mindre framträdande om en scha- blonregel införs även för näringsfastigheter och lmstadsrätter i näringsverk— samhet (se lagrådets förslag under 25 och zsss SIL).
Om lagrådets förslag godtas bör ordet "privatbostad" ersättas med ordet "privatlmstadsfastighet" i bl.a. följande lagrum:
— punkt (» första stycket av anvisningarna till 225 KL — punkt 7 sista stycket av anvisningarna till 235 KL — punkt 13 i övergångsbestämmelserna till ändringarna i KL — 35 3 mom. sista stycket. (1.5 1 mom. a) samt 25% 1 mom. första stycket. 4 mom. sista stycket. 5 mom. andra och fjärde styckena och lt) mom. första stycket SIL.
1 35 3 mom. första stycket SIL bör före ordet "privatbostad" insättas or— den "privatbostadsfastighet och".
Vidare bör sista stycket i punkt 12 av anvisningarna till 235 KL ges föl- jande lydelse:
"1 lör ett byggnads- eller tnarkinventarium till fastighet som utgjort privat— bostadsfastighet under det beskattningsår som närmast föregått det aktuella beskattningsåret utgörs inventariets skattemässiga restvärde av anskaff- ningsvärdet minskat med 20 procent av samma värde för varje beskatt- ningsår. dock högst fem. som den skattskyldige innehaft inventariet och fas- tigheten utgjort privatbostadsfastighet. Detsamma gäller i fråga om del av fastighet.". '
Bilaga 3
Punkt 1 1 i övergångsbestämmclserna till de föreslagna ändringarna i KL bör ges följande lydelse:
"Övergår fastighet i inkomstslaget jordbruksfastighet. annan fastighet eller rörelse eller fastighet utom riket till privatbostadsfastighet den 1 januari 1991 och avyttras fastigheten under tiden den 1 januari 1991— den 31 decem- ber 1999 tas sotn intäkt upp belopp sotn anges i punkt 5 första stycket första och andra meningarna av anvisningarna till 22 &. Vad som sagts gäller dock inte om omkostnadsbeloppet beräknas enligt punkt 4 av övergångsbestäm- melserna till lagen (l99t):(.l(ltl) om ändring i lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt."
18 & Kl. Lagrådet anser att paragrafen blir mer lättläst om den ges följande lydelse:
"För inkomst av näringsvcrksåmhet skall inkomsten av varje förvärvskälla beräknas för sig. Vid bedömningen av om verksamheter som den skattskyl- dige bedriver utgör en eller flera f(n'värvskällor görs skillnad mellan aktiv och passiv näringsverksamhet.
Verksamheter som utgör aktiv näringsvcrksamhet bildar tillsammans en ft'n'värvskälla. Litterär. konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet bildar dock en särskild förvärvskälla om den skattskyldige begär det.
Varje verksamhet som utgör passiv näringsverksamhet bildar en särskild förvärvskälla.
Verksamheter som har naturlig anknytning till varandra betraktas sotn enda verksamhet. En verksamhet utgör aktiv näringsverksamhct om den skattskyldige i inte ov'äsentlig omfattning arbetat i verksamheten. Annan '
verksamhet utgör passiv näringsverksamhct. Självständig näringsverksam- het i utlandet hänförs alltid till passiv näringsverksamhet. För delägare .......... skilda förvärvskällor. "
Punkt ] av anvisningarna till 22 & KL
l tre:/je stycket finns en bestämmelse om s.k. uttagsbeskattning. Det är till— fredsställande att denna fråga nu uttryckligen regleras. Lagrådet vill emeller— tid ifrågasätta om det är lämpligt att. såsom föreslagits i remissprotokollet. göra bestämmelsen ovillkorlig. 1 hittillsvarande praxis har det ansetts möjligt att medge undantag från principen om uttagsbeskattning i vissa omstrukture- ringsfall o.d. En samimmfattning av denna praxis har lämnats i avsnitt 8. 7. 4. i |)t't:)tt)kollet. Enligt lagrådets mening är det angeläget att denna möjlighet finns kvar i det nya systemet. Av detta skäl förordar lagrådet att bestämmel- sen om uttagsbeskattning kompletteras med en undantagsregel som gör det möjligt att underlåta sådan beskattning när särskilda skäl påkallar det.
Punkt 24 av anvisningarna till 23 & KL
Enligt punkt 18 av amfisningarna till 399; KL kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordna att bidrag. som den skattskyldige läm- nar till viss forskning. visst utvecklingsarbete eller viss museiverksamhet skall för tid som anges i förordnandet helt eller delvis anses såsom driftkost- nad i den skattskyldiges rörelse. Bestämmelsen infördes genom lag (1971): 1651) om ändring i Kl..
Bilaga 3
l särskild förordning har angivits de skattskyldiga som har rätt till avdrag för bidrag som avses i nämnda anv-'isningspunkt och vilka är sådana avdrag får göras. För närvarande gäller förordning ( 1975: 127) om avdrag för bidrag till viss forskning m.m.
Bemyndigandet för regeringen att bestämma om avdragsgill driftkostnad infördes före nya regeringsftn'men och stred inte mot då gällande krav på normgivning. Det är emellertid fullt klart att bemyndigandet strider mot in- nehållet i 8 kap. 3. 5 och 73%; nu gällande regeringsform.
På grund av punkt (1 i övergångsbestämmelserna till regeringsformen gäl- ler bemyndigandet utan hinder av att det inte har tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpning av regeringsformen och det får ut- nyttjas även efter ikraftträdandet av regeringsformen tills riksdagen bestäm- mer annorlunda.
1 lagrådsremissen föreslås att förevarande anvisningspunkt skall flyttas till punkt 24 i anvisningarmt till 23% KL och avse det utvidgade inkomstslaget näringsverksamhet. Detta innebär att regeringsformens krav på normgiv- ning i 8 kap. 3. 5 och 7 ss kommer att gälla. Bemyndigandet blir olagligt och föreskrifterna i förordningen (1975: 137) tnåste ges i form av lag.
Punkt 5 av anvisningarna till 24.5 KL
Enligt punkt 1 b av anvisningarna till 41 så KL har regeringen eller'myndighct som regeringen bestämmer 1.1emynt'ligats att utfärda årliga föreskrifter för beräkning av avdrag för belopp som företag. som driver kärnkraftanlägg— ning. avsatt i räkenskaperna för beskattningsz'iret för att täcka företagets ttt- gifter för framtida hantering av utbränt kärnbränsle. Bemyndigandet inför- des genom lag (1978:974) om ändring i kommunalskattelagen. dvs. efter ikraftträdandet av regeringsformen. Eftersom bemyndigandet inte uppfyller kraven på normgivning i 8 kap. 3. 5 och 7 st regeringsformen föreslår lagrå- det att det upphävs i samband med att anvisningspunkten enligt förslaget flyttas till punkt 5 av am'isningarmt till 245 Kl..
31 & KL
I lagrådsremissen föreslås en utvidgning av inkomstslaget tjänst. Alla ersätt- ningar som utgår på grund av eget arbete eller egen prestation skall — oavsett om det är fråga om en prestation av engångsnatur eller en tner sttttligv-'ttrattde verksamhet beskattas i inkomstslaget tjänst under ft'jrutsättning att ersätt- ningen inte är hänförlig till näringsverksamhet eller inkomst av kapital och inte heller uttryckligen är undantagen från skatteplikt enligt 19 å. lnkomst- slaget kommer därmed. såsom det uttrycks i remissprotokollet. att tjäna som en "uppsamlingspost".
Lagrådet har i sak inte något att erinra mot förslaget men anser att defini- tionen i 31 s* första stycket vinner i klarhet om några av de där intagna exem- plifieringarna får utgå och definititmen ges följande förenklade utformning: "Till tjänst räknas anställning. uppdrag och annan inkomstgivande verksam- het av varaktig eller tillfällig natur. om den inte är att hänft'ira till närings- verksamhet eller till inkomst av kapital enligt lagen (1947:576) om statlig in— komstskatt."
Bilaga 3
325 3 a mom. andra stycket och punkt 12 andra stycket av anvisningarna till 22,5 KL
Dessa lagrum innehåller bestämmelser om beskattning av förmån av fri grupplivförsäkring.
Av den redogörelse som lämnas i den allmänna motiveringen i remisspro- tokollet framgår bl.a. följande. Grupplivförsäkringen för anställda i enskild tjänst (TGL) finansieras genom premier från arbetsgivarna. Prcmiesätt- ningen sker kollektivt och på starkt schablonmässiga grunder. Anställda i statlig tjänst omfattas av grupplivförsäkring utan prerniebetalning medan vissa yrkesgrupper (lantbrukare m.fl.) har ett liknande försäkringsskydd (GLA) som finansieras i särskild ordning. Värdet av de förmåner som utgår vid ett försäkringsfall är beroende av bl.a. den försäkrades ålder och arbets- tid och av vilka efterlevande som finns. För att lantbrukare m.fl. skall erhålla försäkringsskydd fordras att vissa krav beträffande intäkterna av verksarnhc- ten är uppfyllda.
l lagrådsremissen föreslås att förmånen av fri grupplivförsäkring i fortsätt- ningen skall beskattas och beläggas rncd socialavgifter. Avsikten är att för- månsvärdet skall bestämmas schablonmässigt. i första hand tydligen med ut- gångspunkt i den genomsnittliga årskostnadcn per försäkrad inom de kate- gorier av anställda och näringsidkare som har försäkringsskydd. Av det som sägs i den allmänna motiveringen framgår att utformningen av beskattnings- reglerna fordrar ytterligare avgränsningar och preciseringar i en rad olika hänseenden. såväl beträffande principerna för bestämmande av förmåns- värde som i fråga om förutsättningarna för skattskyldighetens inträde. I den föreslagna lagtexten sägs emellertid inte mer än att förmånen skall tas upp till belopp som motsvarar "avgiften eller intjänad fi'irmån per anställd enligt schablon" (32.5 3 a mom. andra stycket) respektive "avgiften per näringsid- kare enligt schablon" (punkt 12 andra stycket av anvisningarna till 22 =). Det har förutsatts att den återstående regleringen skall ske i form av verkställig- hetsföreskrifter.
Den föreslagna formen för reglering är inte förenlig med kravet på lag- form i 8 kap. 3 och 5 åå regeringsformen. Det är visserligen möjligt att i viss utsträckning ge materiellt utfyllande regler i form av verkställighetsföreskrif- ter. För detta fordras emellertid att den lagbestämmelse som skall komplet- teras med verkställighetsföreskrifter år så detaljerad att regleringen inte till- förs något väsentligt nytt genom föreskrifterna. I enlighet med det sagda fordras i ft'"')revarande fall att förutsättningarna för skattskyldighet och de principer som skall iakttas vid utformningen av schablonerna anges i lagtex- ten mcd tillräcklig precision.
Av anförda skäl kan lagrådet inte tillstyrka att förslaget om införande av skatteplikt för förmän av fri grupplivförsäkring genomförs i sin föreliggande utformning.
Punkt 10 av anvisningarna till 325 KL
Den föreslagna anvisningspunkten innehåller bestårnmelser om att räntefria eller lagförräntade lån skall tas upp som intäkt. Det ligger i sakens natur att det i första hand är arbetsgivaren eller uppdragsgivaren som lämnar lånet.
Prop. 1989/901110
Bilaga 3
Enligt lagrådets mening bör detta komma till uttryck i anvisningspunktens första stycke. Vidare framgår det inte av den föreslagna lydelsen hur för- månsvärdet skall beräknas. Även detta bör anges.
[ remissprotokollet framhålls att genom att förmänen blir föremål för be- skattning på samma sätt som andra förmåner det inte behövs någon särregle- ring föratt markera att förmånen skall beskattas hos den anställde även om den tillfaller någon närstående till honom. Enligt lagrådets uppfattning följer detta av allmänna principer — se exempelvis RÅ 1989 ref. 57. Givetvis bör den som beskattas för förmånen också erhålla avdrag som för en betald rän- teutgift.
Det primära syftet med förslaget är att förmånsbeloppet skall bli socialav- giftsgrundande. Den anställde skall ta tipp beloppet som intäkt av tjänst och får tillgodt.)fi.ira sig avdrag för samma belopp som en ränteutgift. Lagrådet vill emellertid framhålla att för den anställde konstruktionen med beskattad förmått och avdrag för ränteutgift i ett stort antal fall får konsekvenser. Dels kan beskattningen av förmånen komma att ske efter en högre skattesats än som tillämpas beträffande inkomstslaget kapital. dels kan den begränsade kvittningsrätten i sistnämnda inkomstslag medföra att avdraget inte kan ut- nyttjas helt. _
Beräkningen av förmänens storlek skall enligt förslaget ske med utgångs- punkt i statslåneräntan vid viss tidpunkt före beskattningsåret jämte ett till- lägg. Det blir härigenom möjligt att för beskattningsåret förutse konsekven- serna av ett län. Lagrådet vill emellertid påpeka att en följd av det föreslagna systemet är att det inte är någon helt aktuell statslåneränta som bildar grun- den för förmånen och att statslåneräntan följaktligen kan vara sänkt redan när ett lån tas upp.
Det anges i l'ClhlSSPrOtUkOllet att förmånen är skattepliktig för den an- ställde även om den utges av någon annan än arbetsgivaren men tillfaller den anställde pågrund av hans tjänst. I anvisningspunkten har detta kommit till uttryck genom att förmått skall föreligga om det finns anledning att anta att arbetsgivaren förmedlat lånet. Enligt lagrådets mening får bestämmelserna anses omfatta även den situationen att arbetsgivaren lämnar ett lån först när anställningsförhållandet upphört. Detta bör komma till uttryck i lagtexten.
Mot bakgrund av det anförda förordar lagrådet att anvisningspunkten får följande lydelse:. "l lar arbetsgivare eller uppdragsgivare lämnat arbetstagare. uppdragstagare eller någon dem närstående räntefritt län eller län där räntan understiger en jämförelseränta. som uppgår till statslåneräntan i slutet av november året före beskattningsåret med tillägg av en procentenhet. skall arbetstagaren el- ler uppdragstagaren ta upp förmånen av länet som intäkt av tjänst. Denna förmån utgör skillnaden mellan jämförelseräntan och avtalad ränta. För- mänsbeloppet skall anses som en betald ränteutgift.
Med lån från arbetsgivare eller uppdragsgivare likställs lån som kan anses ha samband med tidigare anställning eller uppdrag och annat län om det finns anledning anta att arbetsgivaren eller uppdragsgivaren förmedlat det.
Det som sagts i denna punkt gäller ej i fall som avses i punkt 14 sjätte stycket av anvisningarna."
Bilaga 3
Punkt 14 av anvisningarna till 32 & KL
Denna am'isningspunkt innehåller s.k. stoppregler för l'i'tmansft'iretagen och deras ägare.
1 andra — fjärde s/yckwm regleras beskattningen när tillgångar överlåts mellan ett fåmansföretag och dess delägare (eller närstående till delägare). Bestämmelserna har till stor del sin motsvarighet i nuvarande 35.5 1 a mom. tredje stycket och 35 ä 4 mom. fjärde stycket. En komplettering har emeller- tid gjorts i syfte att lösa konflikten med andra stoppregler. Vidare görs en hänvisning till de bestämmelser i "245 6 moln. SlL som är avsedda att bl.a. klargöra förhållandet mellan stoppreglerna och realisationsvinstreglerna. Lagrådet har i sak inte något att erinra mot förslagen men anser att den för- fattningstekniska lösningen är mindre lyckad. Bestämmelserna torde bli mer lättillgängliga om man tydligare skiljer mellan det 'å huvudfall som skall reg- leras. nämligen införsäljning och utköp. och dessutom markerar att det som står i det föreslagna fjärde stycket är huvudreglernå på området medan tredje stycket innefattar en särreglering av vissa införsäljningar.
Av det sagda framgår att en ändring av dispositionen är önskvärd. Dess- utom är vissa förtydliganden nödvändiga. Enligt vad som uppgetts vid före- dragningen är avsikten att beskattningen genomgående skall ske hos den person — delägare eller närstående — som avyttrar eller förvärvar egendo- men. Vidare har uppgetts att bestämmelsen om utköp av fastigheter från få- mansägda handelsbolag skall tillämpas också vid köp av bostadsrätter samt att det som i bestämmelserna sägs om bostadsrätter gäller endast när för- eningen är ett äkta bostadsföretag men å andra sidan är avsett att tillämpas också på aktier och andelar i andra äkta bt>stattlsfi.iretztg. Lagtexten bör juste- ras i dessa hänseenden. Slutligen bör det uttryckligen anges att avdrag för anskaffningskt'tstnader m.m. inte medges i de fall som regleras i det före- slagna tredje stycket (införsäljning av onyttig egendom).
På grund av det sagda föreslår lagrådet att andra — fjärde styckena ges föl-
jande lydelse: "Avyttrar delägare i fämansföretag eller delägare närstäende person egen- dom till företaget skall. om priset är högre än egendomens marknadsvärde, det överskjutande beloppet beskattas hos överlåtaren som intäkt av tjänst. Av 34 å () mom. lagen ( 1947z576) om statlig inkomstskatt framgår att återstå- ende del av vcdcrlaget skall beaktas vid beräkning av realisationsvinst samt att vid denna beräkning särskilda undantagsregler gäller för fastighet och bo- stadsrätt. Avser avyttringen annan lös egendom än bostadsrätt gäller dock. oavsett hur priset förhåller sig till marknadsvi-irdet. att hela vederlaget. utan avdrag för något omkostnadsbelopp. skall beskattas hos överlåtaren som in- täkt av tjänst. såvida inte egendomen är eller kan väntas bli till nytta för före- taget. '
Vad som i andra stycket sägs om bostadsrätt gäller endast sådan bostads- rätt som avses i 205 1 mom. forsta stycket lagen om statlig inkomstskatt men tillämpas även i fråga om andel eller aktie som avses i andra stycket av samma moment.
Förvärvar delägare i fämansföretag eller delägare närstäende person egendom från företaget till lägre pris än egendomens marknadsvärde. skall ett belopp motsvarande skillnaden beskattas hos ft.")rvärvaren som intäkt av tjänst. Vad nu sagts gäller också när delägare i fåmansägt handelsbolag eller
Bilaga 3
delägare närstående person förvärvar egendom från handelsbolaget. om egendomen omfattar sådant hus eller avser sådan lägenhet som är eller kan antas komma att bli privatbt')stad enligt Så andra eller tredje stycket eller tomtmark som avses bli bebyggd med sådan bostad. Första meningen tilläm- pas inte när det är företagsledaren som förvärvar egendomen och denne har beskattats enligt första stycket vid företagets förvärv av egendomen."
Av förslaget framgår att lagrådet utgår från att 245 6 mom. SIL har en mer generell innebörd än som framgår av dess lydelse enligt remissprotokollct. Lagrådet återkommer till denna fråga vid behandlingen av förslaget till änd— ring av SlL.
Beträffande sjätte stycket vill lagrådet ifrågasätta om inte den schablon för bestämmande av marknadsränta som föreskrivs i punkt 10 av anvisningarna till 32 & KL skulle kunna tillämpas också när lånet lämnas av ett fåmansföre- tag till dess företagsledare.
Bestämmelsen i åttonde stycket om förbjudna penninglån är. såvitt gäller lån från aktiebolag. inte begränsad till fåmansföretagsfallen. Av systema- tiska skäl och för att eliminera varje risk för misstolkning bör bestämmelsen enligt lagrådets mening brytas ut till en egen anvisningspunkt.
Enligt remissprotokollet skall de belopp som enligt stoppreglerna beskat- tas som intäkt av tjänst inte ge rätt till sehablonavdrag eller grundavdrag och inte heller beläggas med socialavgifter eller löneskatt. När det gäller grund- avdrag är frågan uttryckligen reglerad i 48.5 2 mom. För att det avsedda re- sultatet skall uppnås beträffande sehablonavdraget och socialavgifterna sy- nes ett förtydligande av bl.a. 11 kap 25 lagen (1962:381) om allmän försäk- ring erforderligt (jfr motsvarande anmärkning beträffande 3 & 12 mom. SIL).
Punkt 3 av anvisningarna till 33å KL
Enligt 33 s 1 mom. får från intäkt av tjänst avdrag göras för bl.a. ökade lev- nadskostnader vid resa i tjänsten utom den vanliga verksamhetsorten, om resan varit förenad med övernattning.
Punkt 3 av anvisningarna till paragrafen innehåller regler om beräkningen av avdraget för sådana kostnader. Huvudprincipen är att endast de merkost- nader som uppstår vid tjänsteresor skall vara avdragsgilla. För kostnadsök- ning för måltider och småutgifter medges endast ett på visst sätt beräknat lägre avdrag. om inte den skattskyldige visat att kostnadsökningen är större än avdrag som beräknas på det angivna sättet.
Am'isningspunkten innehåller tio stycken med olika bestämmelser. Vilka av dessa bestämmelser som äger allmän giltighet och därför skall tillämpas såväl i fråga om resor inom riket som vid utlandsförrättningar, framgår inte alltid klart av lagtexten. [ den allmänna motiveringen sägs att nuvarande principer för beräkningen av ökade levnadskostnader vid tjänsteresa utom riket skall behållas i stort sett oförändrade och att de belopp som avses gälla skall fastställas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer. Om det remitterade förslaget har denna innebörd bör bestämmelserna i det nionde stycket om kostnadsökning under förrättning på utrikes ort tas upp i en särskild punkt eller i vart fall som ett nytt sista stycke i punkt 3.
l remissprotokollet (specialmotiveringen) anges att ordet "tjänst" i de nu-
Bilaga 3
varande reglerna i denna anvisningspunkt genomgående bytts ut mot det mer alltäckånde uttrycket ""arbete".
Enligt sjätte stycket i förslaget skall utredningen. om den skattskyldige vill visa att kostnadsökningen i "ett och samma arbete" varit större än avdrag som beräknats på angivet sätt. avse hans samtliga förrättningar i nämnda "arbete" under beskattningsåret. Motsvarande bestämmelse i andra stycket i ant-'isningspunkten i dess nu gällande lydelse avser kostnadsökningen i "en och samma tjänst".
För att inte uttrycket "i ett och samma arbete" skall föranleda missför- stånd angående den föreslagna bestämmelsens innebörd föreslår lagrådet att uttrycket "i en och samma anställning" används i stället.
Punkt 3 a av anvisningarna till 33% KL
Denna punkt innehåller regler om avdrag för ökade levnadskostnader vid s.k. tillfälliga anställningar och vid dubbel bosättning. För sådana kostnader medges avdrag under längst vissa angivna tider. Om avdrag medgetts under en inledande tremånadersperiod enligt bestämmelserna i anvisningarna i punkt 3. bör enligt motiven tidsgränsen räknas från vistelsens början. Det föreslagna femte stycket i punkt 3 a bör i enlighet härmed ges följande ly- delse:
"Avdrag enligt första stycket medges under längst två år och i övrigt under längst tre år för gifta eller samboende par och under längst ett år för ensam- stående skz'tttskyldiga. I den angivna tiden skall inräknas tid under vilken av- drag för samma förrättning medgetts enligt punkt 3. Avdrag medges dock för längre tid än som sagts nu. om anställningens natur eller andra särskilda skäl talar för det."
Punkt 3 av anvisningarna till 425 KL
I den exemplifiering av olika tjänsteförmåner som finns intagen i punkt 3 av anvisningarna till 32ä upptas bl.a. värdet av fri kost. Det anges vidare att förmån skall föreligga även när fri kost tillhandahålls endast vid enstaka till- fällen. Av uttalande i remissprotokollet framgår att med fri kost vid enstaka tillfällen åsyftas i första hand representation som en anställd kan utöva. Det anges vidare att värdet av kostförmån vid enstaka tillfällen. som exempelvis i samband med representation. skall beräknas enligt samma grunder som vid daglig fri kost.
Punkt 3 av anvisningarna till 42å innehåller regler för värdering av kost- förmån. Enligt den föreslagna lydelsen skall förmånsvärdet vid fri kost som består av ett mål om dagen vara lika med det genomsnittliga priset i landet för en lunchmåltid av normal beskaffenhet. Det framgår däremot inte klart av den föreslagna lydelsen att samma beräkningsgrund skall tillämpas även vid fri kost vid enstaka tillfällen.
Av remissprotokollet framgår vidare att om arbetsgivaren subventionerar de anställdas måltider och priset för måltiderna härigenom blir lägre än ge- nomsnittspriset i landet de anställda skall beskattas för mellanskillnaden. Det framhålls emellertid vidare att om en personalrestaurang. som inte till någon del subventioneras av arbetsgivaren, genom exempelvis stordriftför-
Bilaga 3
delar kan ta ut ett pris som understiger det genomsnittliga priset någon be- skattning intc bör ske av d * anställda. Lagrådet vill framhålla att kontroll— möjligheterna i ett system med beskattning av förmån av sulwentioncrad kost är praktiskt taget obefintliga. Om det i lagrådsremissen framlagda för- slaget ända läggs till grund för lagstiftning bör enligt lagrådets mening det förhållandet att förmån av delvis subventionerad kost skall beskattas komma till uttryck i am'isningspunkten.
Mot bakgrund av det anft'")rda förordar lagrådet att amfisningspunktcn ges följande lydelse: "Förmånsvärdet av fri måltid bestående av ett mål om dagen (lunch eller middag) är lika med genomsnittspriset i riket för en lunchmåltid av normal beskaffenhet. Förmånsvärdet av helt fri kost är lika med 250 procent av nämnda genomsnittspris.
Motsvarande gäller för kostförmån vid enstaka tillfälle. Bidrar arbetsgivaren till kostnaderna för anställds måltid och kommer här- igenom den anställdes kostnad för måltiden att understiga genomsnittspriset skall skillnaden tas upp som förmån av delvis fri måltid."
48% 2 och 3 mom. KI. med anvisningar
I dessa lagrum regleras dels det vanliga kommunala grundavdraget. sotn i sin föreslagna utformning normalt är differentierat med hänsyn till den taxerade inkomsten. dels det särskilda kommunala grundavdrag som är avsett att er- sätta det extra avdraget för folkpensionärer.
Bestämmelser om beräkning av det särskilda grundavdraget har tagits in i den nya punkten 1 av anvisningarna till 48s'. [ anvisningspunktens andra stycke anges hur det maximala avdragsbeloppet skall bestämmas för olika kategorier av skattskyldiga. Därvid skiljs i princip mellan skattskyldiga. som uppbär folkpension med belopp som tillkomtner gift vars make uppbär folk- pension. och övriga skattskyldiga. Utgångspunkten för avdragsberäkningen är för den förra kategorin 1.325 basbelopp och för den senare 1.5 basbelopp. Vidare görs en begränsning som innebär att det särskilda grundavdraget inte får överstiga uppburen folkpension samt pensionstillskott enligt as lagen (19691205) om pensionstillskott eller — i fråga om förtidspensionärcr — hälf- ten av pensionstillskott enligt 3 as" samma lag. Enligt vad som upplysts är avsikten att tillägget för pensitmstillskott skall motsvara faktiskt uppburet tillskott. Detta bör framgå tydligare av lagtexten. Avsikten är vidare att re- geln om tilläggspension i anvisningspunktens första stycke skall vara tillämp- lig vid m-dragsberäkningcn. Detta bör klargöras genom en justering av första stycket.
1 det föreslagna tredje stycket av am'isningspunkten ges föreskrifter om avtrappning av det särskilda grundavdraget. Vid angivande av den inkomst- ni få där avtrappningen skall börja görs skillnad mellan "ensamstående". för vilka ni rån är 1.5 basbelopp. och "gifta skattskyldiga" för vilka nivån är 1.325 basbelopp. Kategoriindelningen är således inte densamma som i de nyss berörda bestämmelserna om utgångspunkten för avdragsberäkningen. En konsekvens av den skilda indelningen är att en gift skattskyldig vars make inte uppbär folkpension får beräkna särskilt grundavdrag med utgångspunkt i 1.5 basbelopp men träffas av avtrappning redan vid en nivå av 1.325 basbe-
1.18
Bilaga 3
lopp. Ett sådant resultat synes inte vara åsyftat. Avsikten lär vara att av- trappningen skall börja vid den nivå — 1.325 resp. 1.5 basbelopp som i det enskilda fallet motsvarar utgångspunkten för avdragsberäkningen. Texten i det föreslagna tredje stycket bör ändras i enlighet härmed. Motsvarande ändring bör göras i fjärde stycket. 1 det nedan redovisade författningsförsla- get görs några ytterligare, rent redaktionella ändringar i anvisningspunkten.
Det hittills sagda har avsett beräkningen av det särskilda grundavdraget. Förslaget att ersätta det extra avdraget för folkpensionärer med ett särskilt grundavdrag aktualiserar också en annan fråga. nämligen vilken betydelse den skattskyldiges bosättning i Sverige skall ha för avdragsrätten. Av den föreslagna utfornmingen av 48 ä 2 och 3 mom. följer att kommunalt grundav- drag. därunder inbegripet det särskilda grundavdraget. inte i något fall skall medges skattskyldiga som hela beskattningsåret varit bosatta utomlands. När det gäller folkpensionärer som in- eller utflyttat under beskattningsäret har avsikten enligt vad som uppgetts varit att särskilt grundavdrag — till skill- nad mot det vanliga grundavdraget — skall medges i samma utsträckning som vid bosättning hela året. Lagtexten bör förtydligas i detta hänseende. Efter- som särskilt grundavdrag säledes skall medges enligt samma regler oavsett om bosättningen i Sverige varat hela eller del av beskattningsåret är det lämpligt att huvudregeln om särskilt grundavdrag bryts ut till ett nytt fjärde moment.
Enligt det remitterade förslaget skall de nuvarande punkterna 1 och 2 av zmvisningarna till 49.5 i oförändrat skick utgöra punkterna 3 och 4 av anvis- ningarna till 48 &. Bestämmelserna reglerar rätten till grundavdrag i de fall då den skattskyldige avlidit under beskattningsåret. Även dessa bestämmel- ser bör förtydligas så att rätten till särskilt grundavdrag inte oriktigt begrän- sas i de avsedda fallen.
På grund av det anförda föreslår lagrådet dels att fjärde stycket i 489' 2 mom. utgår och att hänvisningen i 3 mom. ändras till att avse 2 mom. tredje — sjätte styckena. dels att det nya fjärde momentet samt punkterna 1. 3 och 4 av ant-'isningartui till 48 & ges följande lydelse:
48 ä 4 Inom.
"Skattskyldig fysisk person. som varit bosatt här i riket under hela eller nå- gon del av beskattningsåret och vars inkomst till inte obetydlig del har ttt- gjorts av folkpension. har rätt att i stället för kommunalt grundavdrag enligt 2 eller 3 mom. få särskilt kommunalt grundavdrag enligt bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna-t."
Punkt [ av anvisningarna till 485
"Vid tillämpningen av 48ä 4 mom. och denna anvisningspunkt iakttas föl- jande. Som folkpension —- av pensionstillskott.
För gift skattskyldig. som uppburit folkpension med belopp som tillkom- mer gift vars make uppbär folkpension. uppgår det särskilda grundavdraget till 1.335 bastIOpp. För övriga skattskyldiga uppgår avdraget till 1.5 basbe- lopp. För gift skattskyldig. som under viss del av beskattningsäret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkom- mer gift vars make saknar folkpension. uppgår avdraget till 1.5 basbelopp.
Prop. 1989/902110
Bilaga 3
Det särskilda grundavdraget får dock inte överstiga uppburen folkpension och pensionstillskott som uppburits enligt 2ä lagen (1969205) om pensions- tillskott. För den som uppburit folkpension i form av förtidspension gäller att det särskilda grundavdraget inte får överstiga uppburen folkpension och hälften av pensionstillskt'nt som uppburits enligt 2 aä nämnda lag.
Det särskilda grundavdraget reduceras med 65 procent av den del av upp- buren pension som överstiger det för den skattskyldige enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet. Pension som utgår på grund av annan pensions- f('irsäkring än tjänstcpensionsförsäkring reducerar dock inte det särskilda grundavdraget.
För den som vid utgången av året före beskattningsäret inte uppbar folk- pension reduceras det särskilda grundavdraget i stället med 65 procent av den del av taxerad inkomst som överstiger det för den skattskyldige enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet.
Oavsett vad som i det föregående sagts om reducering föreligger alltid rätt till särskilt grundavdrag med så stort belopp som den skattskyldige skulle ha fått i grundavdrag enligt 48 ä 2 eller 3 mom. om dessa bestämmelser i stället hade tillämpats."
Punkt 3 av anvisningarna till 48.5
"Dödsboet efter den som vid sitt frånfälle var bosatt häri riket har pågrund av bestämmelsen i 5335 3 mom. första stycket rätt till kommunalt grundav- drag för det beskattningsär. under vilket dödsfallet inträffat. med belopp som skulle ha medgetts den avlidne om denne fortfarande hade levat. Var den avlidne inte bosatt häri riket under hela tiden mellan beskattningsårets ingång och dödsfallet. skall. när 48 ä 3 mom. tillämpas. grundavdrag medges dels för tien tid han var bosatt här. dels för tiden mellan dödsfallet och be- skattningsårets utgång samt för den sammanlagda tiden beräknas enligt be- stämmelserna i nämnda moment.
Avdrag enligt första stycket medges utan hänsyn till att dödsboet skiftats före utgången av det beskattningsär. under vilket dödsfallet inträffat."
Punkt 4 av anvisningarna till 48 s*
"Dödsboet efter den som vid sitt frånfälle inte var bosatt här i riket kan på grund av bestämmelsen i 535 3 mom. första stycket ha rätt till kommunalt grundavdrag för det beskattningsär. under vilket dödsfallet inträffade. om den avlidne under någon del av det året var bosatt här."
5055 1— 3 mom. KL
I dessa lagrum anges hur beskattningsbar inkomst skall bestämmas. Lagrå- det föreslår att de tre momenten ersätts av en gemensam bestämmelse med följande lydelse:
"Den taxerade inkomsten minskad —i förekommande fall — med kommunalt grundavdrag utgör beskattningsbar inkomst."
Övergångsbestämmelser KL
Enligt den nu gällande lydelsen av punkt-4 av anvisningarna till 41 åfär intäk- ter och utgifter vid tillämpning av den s.k. kontantprincipen hänföras till det beskattningsår som de belöper på även om de uppbärs respektive betalas ut en kortare tid före eller efter årsskiftet. Enligt den föreslagna lagstiftningen
Bilaga 3
har det gjorts obligatoriskt att redovisa s.k. årsskiftesbetalningar för det be— skattningsår till vilket de hänför sig. Denna justering av reglerna om rätt be— skattningsår nödvändiggör övergångsbestämmelser beträffande intäkter och utgifter vid årsskiftet 1990-l99l. Lagrådet föreslår att dessa övergångsbe- stämmelser tas upp i en särskild punkt och ges följande lydelse:
"Äldre bestämmelser i punkt 4 av anvisningarna till 41 & tillämpas vid 1992 års taxering i fråga om intäkter som uppburits och utgifter som erlagts i an- slutning till årsskiftet 1990/91
Lagrådet har tidigare i yttrandet över Såå KL föreslagit en ändrad lydelse av punkt 1 l i de föreslagna övergångsbestämmelserna till KL.
Lagen om ändring i lagen om statlig inkomstskatt
zs 4 mom. SIL
Detta moment innehåller f.n. som ett sista stycke en bestämmelse som regle- rar de fall då en tillgång. som faller under realisationsvinstreglerna. delas ut till ett företag som är frikallat från skattskyldighet för utdelningen. I remis- sprotokollet föreslås att bestämmelsen upphävs. Enligt lagrådets bedömning finns det emellertid också i det nya systemet behov av en sådan bestämmelse för de fall då utdelning sker till en mottagare som inte är skattskyldig för utdelningen och denna inte utlöser uttagsbeskattning.
Zä () mom. SIL
Det remitterade förslaget innehåller i 2 s 6 mom. bestämmelser av innebörd att som ett livförsäkringsföretags nettointäkt av försäkringsrörelsen skall an- ses nettointäkten av företagets kapital- och fastighetsförvaltning med undan- tag för dels den del av intäkten som belöper på pensionsförsäkringar (P-för- säkringar). som företaget meddelat direkt eller meddelat i återförsäkring åt ett inländskt försäkringsföretag. dels vissa avgångsbidragsförsäkringar. För den del av nettointäkten av företagets kapital- och fastighetsförvaltning. som avser nämnda P-försäkringar. föreslås beskattning enligt regler som finns in- tagna i lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Även nuvarande regler i SIL innebär att som intäkt av ett inländskt livför- säkringsföretags försäkringsrörelse tas upp nettointäkten av företagets kapi- tal- och fastighetsförvaltning med de undantag som angetts ovan. Utform- ningen av de bestämmelse rna skiljer sig emellertid väsentligt från det remit- terade förslaget. Sålunda innehåller de nuvarande reglerna mycket specifice- rade bestämmelser om såväl hur bruttointäkten skall beräknas som vilka av- drag som får göras. Vissa schablonmässiga avdrag är därvid avsedda att täcka andra omkostnader än utgiftsräntor och nedskrivningar. Det anges vi- dare bl.a. hur ränta skall beräknas vid äterförsäkring i utländskt bolag om företaget inte behåller premiereserven och hur ränta på återbäringsmedel som tillkommer försz'ikringstagare skall behandlas.
Förslaget innebär att den del av livförsäkringsföretagets kapital- och fas- tighetsförvaltning. för vilken skall erläggas statlig inkomstskatt. beräknas enligt reglerna för näringsverksamhet. En motsvarande bestämmelse finns i
Bilaga 3
4.5 i förslaget till lag om avkastningsskatt på pensionsmedel beträffande be- räkningen av nettointäkten av kapital- och fastighetsförvaltning som belöper pa P-försäkringar. som företaget meddelat direkt eller meddelat i återförsäk— ring åt annat inländskt försäkringsföretag. Detta torde innebära att från företagets totala bruttointäkt av kapital- och fastighetsförvaltning skall dras av kostnader för personal samt för reparatitm. underhåll. värdeminskning. nedskrivning. ränteutgifter m.m. hänf("n'liga till förvaltningen enligt reglerna i KL. Nettobeloppet skall därefter fördelas på vad som kan anses belöpa på P-försäkringar meddelade direkt eller meddelade i återförsäkring åt annat inländskt företag. vilken del av nettointäkten skall beskattas enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel. på avgångsbidragsförsäkringar. vilken del inte skall beskattas. och på övrig del. vilken del skall beskattas enligt la- gen om statlig inkrnnstskatt.
l..:tgrådet vill framhålla att det vid tillämpningen torde kunna uppkomma stora problem. speciellt beträffande kostnadsdelen. då ett försäkringsft'iretag ofta torde använda samma personal. samma lokaler och även samma ma- skinpark exempelvis dataanläggningar — i det akti 'a försäkringsarbetet som i kapital- och fastighetsförvaltningen. Det saknas i lagförslaget föreskrifter om hur den kostnadsdel som kan avse kapital- och fastighetsförvaltningen skall beräknas. Enligt lagrådets mening erfordras ett förtydligande för att belysa dessa frågor. Vidare fordras att lagtextförslaget kompletteras med regler dels för beräkningen av nettointäkten av den skattepliktiga delen av ett företags kapital- och fastighetsförvaltning. dels för beräkningen av hur stor del av denna nettointäkt som skall hänföras till beskattningsunderlaget för bestämmande av statlig inkomstskatt resp. avkastningsskatt på pensions— medel.
Den föreslagna ändrade lydelsen av 2 & 6 mom. SIL innebär vidare att in— ländskt skadeförsäkringsföretags avdragsrätt för bl.a. avsättning till regle— ringsfond för trafikförsäkring och för ökning av utjämningsfond slopas. En— ligt lagtextfi'irslaget skall minskning av regleringsfonder eller utjämningsfon— derna alltjämt utgöra skattepliktig intäkt. Det är helt naturligt att beskatt— ning skall ske när minskning sker av en fond om avsättningz'tr skett med obe— skattade medel. I den mån det fortfarande kommer att finnas föreskrifter om avsättning bl.a. till regleringsft'mder får bestämmelserna om beskattning vid fondminskning närmast karaktär av övergangsbestämmelse. Alternativt kan föreskrivas i lagtexten att beskattningen skall avse endast fondavsi'ittning för vilken avdrag medgivits senast vid 1991 års taxering. Det bör vidare stad— gas att först insatta medel tas ut först.
Zå 13 mom. SIL
I första stycket av detta moment föreskrivs att avdrag inte får göras för ett t'åmansföretags kostnader för sådana förmåner som avses i punkt 14 av anvis- ningarna till 3235 KL. Räckvidden av detta förbud är oklar. I den nämnda anvisningspunkten anges ett antal transaktioner som skall föranleda att ett visst belopp beskattas hos företagsledare eller delägare (eller närstående till dem) som intäkt av tjänst. Avsikten torde inte vara att avdrag alltid skall vägras för hela kostnaden för det belopp som beskattas hos företagsledaren
Bilaga 3
eller delägaren. En närmare till hands liggande tolkning är att förbudet är begränsat till kostnaden för det som för mottagaren är en "förmån" i ekono- misk mening. Även med denna utgångspunkt kvarstår flera oklarheter. vil- ket kan belysas med några exempel:
1. När företaget anskaffat" lös egendom. som uteslutande eller så gott som uteslutande är avsedd för företagsledarens privata bruk. skall denne beskat- tas för ett belopp som motsvarar hela anskaffningskostnaden (första stycket i anvisningspunktcn). Det ärinte givet att värdet av den "förmån" som bereds företagsledaren motsvarar hela detta belopp. I dag föreskrivs uttryckligen att företaget inte får något avdrag på grund av anskaffningen (punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 395 KL). Skall avdragsförbudet ha samma om- fattning i fortsättningen. bör detta komma till klart uttryck i lagtexten.
2. Säljer en delägare lös egendom till företaget och är egendomen inte till nytta för företagets verksamhet. skall delägaren i regel ta upp hela vederla- get som intäkt av tjänst (andra stycket tredje meningen i anvisningspunkten i dess lydelse enligt lagrådets förslag). Värdet av säljarens "förmått" synes normalt inte överstiga det belopp sotn han erhåller utöver marknadsvärdet. Avsikten torde dock vara att avdrag helt skall vägras för företagets anskaff- ningskostnad. Detta kan möjligen anses följa av allmänna principer för be- handling av företagsfri'tmmande egendom men borde ändå uttryckligen an- ges.
3. När företagsledaren upplåter lokaler till företaget skall hela hyresersätt- ningen beskattas sorn intäkt av näringsverksamhet eller tjänst (femte stycket i anvisningspunkten). En konsekvens av avdragsförbudet skulle bli att före— taget inte får avdrag för eventuell överhyra. l remissprotokollet görs emel- lertid ett uttalande som tyder på att avsikten är att överhyran skall få dras av som lön. ] samband med att företagets avdragsrätt behandlas sägs nämligen att ("överhyran skall "beskattas om vanliga tjänsteinkomster".
4. Har företaget lämnat ft'_iretagsleclar'en ett lån som inte omfattas av aktie- bolagslagens laneförbud (och därmed inte heller a ' åttonde stycket i anvis- ningspunkten i dess lydelse enligt det remitterade förslaget) skall en ned- skrivning av länet lIlCLlfÖIll att f("iretagsledaren beskattas för det nedskrivna beloppet (sjunde stycket). Enligt vanliga regler torde företaget under vissa ff.")rutsättningar kunna få avdrag för nedskrivningen. Ett sådant avdrag för- hindras inte av ett avdragsförbud som omfattar endast värdet av utgivna "törmaner" (en nedskrivning utgör inte i sig en ekonmnisk förmån för före- tagsledaren). Är avsikten att avdrag skall vägras. bör detta utsägas i lagtex- ten.
Redan av de nu lämnade exemplen framgar att avdragsförbut'let i lä 13 mom. enligt lagrådets mening beht'iiver preciseras i flera hänseenden.
3 & 2 mom. SIL
Enligt det föreslagna momentets första stycke får avdrag från intäkt av kapi- tal göras för bl.a. ränteutgifter och vissa realisationsförluster. Andra stycket innehåller vissa begränsningar beträffande avdrag för realisationsförluster och i tredje stycket anges vissa begränsningar i rätten till avdrag för ränteut- gifter.
Enligt lagrådets mening hör av bl.a. dispositionsskäl andra och tredje styckena byta plats. Vidare bör det stycke som avser ränteutgiftsbegräns- ningen ges en något enklare utformning. I båda styckena bör vidare para- yftade moment. Mot grafhänvisningarna kompletteras med angivande av ;
Bilaga 3
bakgrund härav förordar lagrådet att andra och tredje styckena ges följande utformning:
"Om ränteutgifterna överstiger ränteintäkterna med mer än 100000 kronor eller — om den skattskyldige inte fyllt 18 år — 10 000 kronor medges dock avdrag med endast 70 procent av det överskjutande beloppet om inte annat framgår av 4 mom. andra stycket eller 12 mom. första stycket. Till räntein- täkter hänförs därvid inte löpande avkastning på tillgångar som avses i 275 1 mom.
Avdrag för realisationsförlust medges med 70 procent av förlusten i den män inte annat anges i 27.5 6 mom. eller 29.5 2 mom".
Om denna ändring av ordningen mellan styckena genomförs skall hänvis- ningarna i 3å 4 mom. andra stycket och 12 mom. första stycket samt 275 6 mom. första stycket justeras.
3.5 3 mom. SIL
I andra stycket anges att'vissa hyresintäkter m m skall tas upp som intäkt av kapital. Enligt lagrådets mening bör det tydligare anges att fråga är om intäk- ter som härrör från upplåtelser av privatbostadsfastigheter och privatbostä- der samt f("irsäljningar från sådana fastigheter. I sista meningen sägs att be- stämmelserna "i tillämpliga delar" gäller också "motsvarande intäkter av bo- stadslägenheter som innehas med hyresrätt". Denna skrivning kan förenklas eftersom det beträffande dessa lägenheter knappast kan bli fråga om andra intäkter än hyresintäkter. I övrigt noterar lagrådet att bestämmelsen om an- drahandsuthyrning av bostadslägenheter inte är begränsad till de fall då ut- hyrningen avser upplåtarens egen bostad utan omfattar samtliga upplåtelser av detta slag som inte är hänförliga till näringsverksamhet.
Tredje stycket innehåller bestämmelser om avdrag från de hyresintäkter m ut som avses i andra stycket. Avsikten är enligt remissprotokollet att avdra- get skall ha funktionen av ett bottenavdrag och att det samtidigt skall utgöra ett maximibelopp som inte får överskridas ens om de faktiska kostnaderna varit högre. Vidare synes avsikten vara att krontalsavdraget men inte något avdrag därutöver kommer i fråga när intäkterna härrör uteslutande från för— säljning av alster rn m. I de nu berörda hänseendena bör bestämmelserna förtydligas.
I tredje stycket har gjorts ett undantag för uthyrning till egen eller när- ståendes arbetsgivare. Lagrådet utgår från att avdrag i dessa fall skall kunna medges för merkostnader i samma utsträckning som när en företagsledare i ett fåmansföretag hyr ut en lokal till företaget. Detta bör uttryckligen anges. Av systematiska skäl bör undantagsregeln föras över till fjärde stycket. som innehåller en motsvarande undantagsregel beträffande uthyrning av en lokal till ett fåmansföretag.
Med hänvisning till det nu sagda föreslår lagrådet att andra — fjärde styck-
ena ges följande lydelse: "Intäkt av upplåtelse av privatbostadsfastighet och av privatbostad samt av avyttring av alster eller naturtillgångar från sådan fastighet skall tas upp som intäkt av kapital. Detsamma gäller intäkt av uthyrning av bostadslägenhet som innehas med hyresrätt.
Bilaga 3
Från intäkt som avses i andra stycket medges avdrag med 4 000 kronor för varje fastighet. bostad eller lägenhet. Vid upplåtelse medges härutöver avdrag med belopp. som i fråga om småhus som innehas med äganderätt uppgår till 20 procent av hyresintäkten och i övriga fall motsvarar den del av Upplåtarens hyra eller avgift som belöper på det som uthyrts. Vid beräkning av avdragsgill avgift bortses från sådana inbetalningar till föreningen eller bolaget som är att anse som kapitaltillskott och beaktas övriga inbetalningar endast till den del de överstiger utdelning som skett på annat sätt än i förhål- lande till innehavda andelar i föreningen eller aktier i bolaget. Avdrag med- ges inte med högre belopp än som följer av detta stycke även om de faktiska kostnaderna varit högre. Avdraget får inte överstiga intäkten i fråga.
Vad som sägs i detta moment gäller inte när intäkten enligt punkt 14 femte stycket av anvisningarna till 32% kommunalskattelagen skall beskattas som intäkt av tjänst. Bestämmelserna i tredje stycket tillämpas inte heller i andra fall. när upplåtelse skett till den skattskyldiges eller honom närståendes ar- betsgivare. I dessa fall medges skäligt avdrag för kostnad som den skattskyl- dige fått vidkännas på grund av upplåtelsen."
Inledningen av sjätte stycket mäste formuleras om så att det framgår att be- stämmelserna avser de fall då ett hus eller en lägenhet. som under året före beskattningsäret ingick i näringsverksamhet. under beskattningsåret över- gått till att bli privatbostad. Bestämmelserna syftar till att lösa vissa problem som uppkommer på grund av att inkomst av näringsverksamhet beräknas enligt bokföringsmässiga grunder och inkomst av kapital enligt kontantprin- cipen. Lagrådet vill framhålla att bestämmelserna för sin tillämplighet synes förutsätta att redovisningen i näringsverksamheten upphört vid ingången av beskattningsäret. Har bostaden brutits ut ur en näringsverksamhet som i öv- rigt fortsätter även under beskattningsåret. torde föregående års utgående fordran eller skuld återkomma som ingående post i näringsverksamhctens räkenskaper för beskattningsåret. I så fall synes grunden för att tillämpa sjätte stycket bortfalla. Lagrådet vill slutligen framhålla att de remitterade lagförslagen saknar bestämmelser som reglerar de frågor av liknande slag som uppkommer vid en övergång i motsatt riktning, d.v.s. när en privatbos- tad övergår till att bli tillgång i näringsverksamhet. En sådan reglering be- hövs (jfr nuvarande bestämmelser i punkt 10 första stycket av anvisningarna till 245 och punkt 9 första stycket av anvisningarna till 25% KL).
35 6 mom. SIL
Momentets andra stycke innehåller bestämmelser om hur ersättning för upp- lupen men inte förfallen ränta — s.k. räntekompensation — skall behandlas vid förvärv av ett skuldebrev. Det framgår av specialmotiveringen att avsik- ten är att enhetliga regler skall gälla för fordringar och aktier. Räntekompen- sationen skall i enlighet därmed anses utgöra ett vederlag och en anskaff- ningsutgift för fordringen och alltså beaktas vid beräkningen av realisations- vinst. Det angivna stycket i momentet har mellcrtid utformats med beak- tande endast av köparens situation. Enligt lagrådets mening kan stycket för- slagsvis ges följande utformning:
"Räntekompensation för upplupen men inte förfallen ränta som utgår vid överlåtelse av en fordran. behandlas inte som ränteintäkt eller ränteutgift
Prop. 1989/90:11()
Bilaga 3
utan medräknas i vederlaget och ariskaffningsvärdet för fordringen vid be- räkning av realisationsvinst."
Enligt gällande regler i punkt "2 av anvisningarna till 39?" KL behandlas räntekompensation som en ränta. Avdrag för räntekompensationen medges emellertid först för det beskattningsår under vilket räntan enligt skuldebre- vet förfaller till betalning. Den som under år 1990 erlagt räntekompensation och således kunnat räkna med ett avdrag bör enligt lagrådets mening vara bibehållen sin rätt till detta avdrag även om räntan inte förfaller förrän under år 1991. Vidare skall självfallet sådan räntekotnpensation. som föranlett av- drag med stöd av gällande regler. inte räknas in i anskaffningsvärdet vid till- lätnpning av de föreslagna reglerna. Vad här sagts bör regleras i övergångs- bestämmelserna. som kan kompletteras med en punkt av förslagsvis följande lydelse: "l-Iar förvärvare av ett skuldebrev före utgången av är 1990 lämnat överlåta- ren kompensation för upplupen men inte förfallen ränta tillätnpas vid 1992 års taxering bestämmelserna i punkt "2 av anvisningarna till 39.5 kommunal- skattelagen(19291370) i dess lydelse intill den 1 juli 1990.
Har förvärvare medgetts avdrag för räntekompensation enligt nämnda an- visningspunkt skall kt'unpensationen inte inräknas i anskaffningsvärdet vid beräkning av realisationsvinst när skuldebrevet avyttras."
$& [2 mom.
Lagrådet föreslår attförsm stycket. som ger ägare av fåmansföretag ett vidgat utrymme för ränteavdrag. av systematiska skäl flyttas till $& 2 mom.
Andra — sjätte styckena innehåller föreskrifter om hur utdelning och reali- sationsvinst på aktier i fåmansföretag skall f("ördelas mellan inkomstslagen tjänst och kapital.
Enligt andra stycket skall det högsta belopp som får tas upp som kapitalin- täkt bestämmas med utgångspunkt i "den skattskyldiges anskaffningskost- nad för aktierna och lämnade ovillkorliga aktieägartillskott". [ remissproto- kollet förutsätts att anskaffningskostnaden för aktier sorti erhållits genom ett benefikt fi:")rvärv skall bestämmas enligt den regel som finns i andra me- ningen av 245 1 mom. tredje stycket. dvs. tas upp till det belopp som den tidigare ägaren skulle ha fått dra av om han hade avyttrat aktierna på överlå- telsedagen. Det är önskvärt att detta klargörs genom en uttrycklig hänvis- ning till nämnda lagrum. Lagrådet vill i sammanhanget understryka att en tillämpning av regeln medför att ett ovillkorligt aktieägartillskott som läm- nats av den tidigare ägaren kommer att beaktas — såsom en del av dennes omkostnadsbelopp för aktierna — vid bestämmande av förvärvarens anskaff- ningskostnad.
I tredje stycket finns bestämmelser om "sparad utdelning". Det anges att ett belopp motsvarande kvarstående sparad utdelning skall läggas till an- skaffningskostnaden vid beräkningen enligt andra stycket. Av uttalanden i remissprotokollet framgår att en "årlig" uppräkning skall ske. vilket synes innebära att "ränta på ränta" skall tillgodoräknas den skattskyldige. Lagrå- det anser att det sagda bör komma till tydligare uttryck i lagtexten.
Bestämmelserna i andra — femte styckena ft.")rutsätter att fåmansföretaget
Bilaga 3
är ett aktiebolag. Enligt sjätte stycket skall med aktier likställas vissa andra av "företaget" utgivna finansiella instrument. Stycket bör kompletteras så att det framgår att bestämmelserna täcker också de undantagsfall då företa- get inte är ett aktiebolag utan en ekonomisk förening. Vidare bör stycket på grund av sin övergripande syftning placeras sist i momentet.
[ sju/[dc styckets första mening anges grundförutsättningen för att fördel- ningsreglerna i andra — femte styckena skall bli tillämpliga. Det sägs att reg- lerna skall tillämpas endast Om den skattskyldige eller någon honom närstå- ende person varit verksam i företaget i betydande omfattning under de se- naste tio åren. Avsikten synes inte vara att kräva att verksamheten skall ha pågått hela tioårsperioden. Verksamhet under en del av denna period torde vara tillräcklig under t'örutsi'ittning att rekvisitet " i betydande omfattning" är uppfyllt. Det nu sagda bör framgå av lagtexten. I sammanhanget vill lagrådet framhålla att tilllämpningcn av nämnda rekvisit kan befaras medföra avse— värda svårigheter i vissa fall. vilket belyses av de exempel som behandlas i specialmotiveringen.
Det bör också framhållas att utft'>rmningen av sjunde styckets första me- ning medför att bestämmelserna får ett mycket vidsträckt tillämpningsom- råde. inte minst på grund av omfattningen av närståendebegreppct. Ännu vidare blir tilllämpningsområdet när bestämmelsen i andra meningen i samma stycke tas i beaktande. Enligt sin lydelse innebär nämligen denna be- stätnmelse att ftiårdelningsreglerna skall tillämpas så snart den skattskyldige har en närstående som är eller under den senaste tioårsperioden har varit verksam i ett annat företag i branschen. även om detta andra företag är och alltid har varit fristående från det egna företaget. En så omfattande tillämp- ning synes dock inte vara avsedd. Uttalanden i specialtnotiveringcn tyder på att kontinuitet skall föreligga i den meningen att den som är verksam i det andra företaget tidigare skall ha varit verksam i den skattskyldiges eget före- tag. Av grunderna för bestämmelserna synes också följa att ej tner än tio år skall ha förflutit mellan den tidpunkt då verksamheten i den skattskyldiges företag upphörde och den tidpunkt då verksamheten i det andra företaget påbörjades. Dessa begränsningz'tr bör återspeglas i lagtexten.
Enligt åttonde stycket kan den skattskyldige. trots att fördelningsreglerna enligt grundförutsättningarna i sjunde stycket skall tillämpas. i vissa undan- tagsfall undgå en sådan tillämpning. Det sotn nyss sagts om risken för till- lämpningssvärigheter gäller i än högre grad bestämmelserna i åttonde stycket. Rekvisitet "i betydande omfattning" och förbehållet om "särskilda skäl" i första meningen synes ge ett betydande utrymme för skönsmässiga bedömningar. En tillämpning av undantagsregeln i sista meningen förutsät- ter i princip att den skattskyldige klargör om. och i så fall till vilken del. före- tagets överskott behövs eller inte behövs för — såsom det uttrycks i remis- sprotokollet — "en företagsekonomiskt motiverad förmt'igenhetsbildning och för expansion av företaget". Det kan ifrågasättas om en bestämmelse som lägger en sådan börda på den enskilde kan komma att få någon betydelse i den praktiska tillämpningen. Till detta kan fogas att den valda formule- ringen av beviskravet. nämligen att den skattskyldige "visar att vinsten uppenbarligen inte kan anses hänförlig till den skattskyldiges eller närståen- des arbetsinsats". i sig bidrar till att skapa oklarhet. Enligt lagrådets mening
Bilaga 3
bör — i överensstämmelse med gängse terminologi — uppställas ett krav på att den skattskyldige visar att vinsten inte är hänför/ig till arbetsinsatsen.
Nionde stycket innehåller bestämmelser enligt vilka en annan person än "den skattskyldige" i vissa fall skall beskattas för "intäkten". Med "den skatt- skyldige" torde avses den aktie- eller andelsägare som enligt vanliga regler skulle beskattas för utdelningen eller realisationsvinsten och med "intäkten" den del av utdelningen eller vinsten som på grund av fördelningsreglcrna i andra — femte styckena skall tas upp som intäkt av tjänst. Lagrådet finner att bestämmelserna ger anledning till vissa erinringar såväl i fråga om den föreslagna rättsföljden som beträffande avgränsningen av den personkrets som berörs.
Den föreslagna rättsföljden är att en annan än "den skattskyldige" skall beskattas. Redan nu gällande fåmansföretagsregler leder inte sällan till att en företagsledare eller en delägare beskattas för värdet av en förmån som tillfaller en närstående. Enligt praxis gäller på motsvarande sätt bl.a. att en anställd under vissa förutsättningar kan bli beskattad för förmåner som ar— betsgivaren lämnar till någon inom den anställdes närståendekrets. Gemen- samt för dessa och liknande fall är att omständigheterna ansetts ge fog för betraktelsesättet att företagsledaren. delägaren respekive den anställde själv mottagit förmänen och därefter slussat den vidare. I de situationer som om- fattas av det föreslagna nionde stycket torde en sådan "genomsyn" ofta inte vara lika motiverad. En beskattning hos annan än den verklige inkomsttaga- ren väcker då betänkligheter från principiell synpunkt. Enligt lagrådets me- ning kan det med förslaget avsedda syftet lika väl uppnås genom föreskrifter som innebär att den verklige inkomsttagaren blir beskattad men att dennes statliga inkomstskatt under angivna förutsättningar beräknas som om tjäns- teintäkten hade legat på toppen av den närståendes beskattningsbara in- komst. Lagrådet förordar en sådan lösning.
Vad beträffar personkretsen har lagrådet följande synpunkter. För att en annan än "den skattskyldige" skall kunna beskattas fordras enligt det remit- terade förslaget att denna andra person varit verksam i företaget i betydande omfattning under den senaste tioårsperioden. Detta krav innebär enligt re— missprotokollet att personen skall ha varit verksam i en sådan omfattning "att hans arbetsinsats har haft en påtaglig betydelse för vinstgenereringen". I praktiken torde det knappast kunna förekomma att detta krav är uppfyllt beträffande barn under 18 år. Det bör därför vara möjligt att — utan att ge avkall på syftet med de aktuella bestämmelserna — begränsa tillämpningen till de fall där personen i fråga är den skattskyldiges make eller — om den skattskyldige är under 18 år - förälder. Lagrådet förordar denna förenkling.
Mot den nu angivna bakgrunden föreslår lagrådet att 35 12 mom. — efter vissa ytterligare rent redaktionella ändringar av det remitterade förslaget — ges följande lydelse:
"Överstiger utdelningen på aktier i ett fåmansföretag så stor procent av den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktierna och lämnade ovillkorliga ka- pitaltillskott som svarar mot statslåneräntan vid beskattningsårets ingång med tillägg av fem procentenheter. skall överskjutande belopp tas upp som intäkt av tjänst. Har aktierna förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. skall anskaffningskostnaden beräknas med till- lämpning av 24å 1 mom. tredje stycket.
Prop. 1989/90:11()
Bilaga 3
Understiger utdelningen visst är det högsta belopp som pågrund av första stycket får tas upp som intäkt av kapital, ökas det belopp som senare år får tas upp som intäkt av kapital i motsvarande mån (sparad utdelning). Belopp som svarar mot kvarstående sparad utdelning läggs för varje år till anskaff- ningskostnaden vid beräkning enligt första stycket.
Vid avyttring av aktier i ett fåmansföretag skall hälften av den del av reali- st-ttionsvinsten som överstiger kvarstående sparad utdelning tas tipp som in- täkt av tjänst.
Bestämmelserna i första — tredje styckena gäller även under de närmaste tio åren efter det att ett företag upphört att vara fåmansföretag i fråga om utdelning eller realisationsvinst på aktier som den skattskyldige eller någon honom närstående ägde när företaget upphörde att vara fåmansföretag eller har förvärvat med stöd av sådana aktier.
Bestämmelserna i första — tredje styckena tillämpas endast om den skatt- skyldige eller någon honom närstående varit verksam i företaget i betydande omfattning under någon del av den senaste tioårsperioden. Bestämmelserna gäller dock även om den skattskyldige eller den honom närstående under någon del av den senaste tioårsperioden varit verksam i ett annat fåmans- företag. som bedriver samma eller likartad verksamhet. under förutsättning att denna verksamhet inte påbörjades senare än tio år efter det att verksam- heten i det först avsedda företaget upphörde.
(')m den skattskyldige visar att utomstående i betydande omfattning äger del i företaget och har rätt till utdelning. skall bestämmelserna i första — tredje styckena inte tillämpas. om inte särskilda skäl föreligger. Härvid beak- tas även förhållandena under den senaste tioårsperioden. Med utomstående avses sådana personer på vilka bestämmelserna i första — tredje styckena till följd av femte stycket inte skall tillämpas. I fråga om realisationsvinst tilläm- pas reglerna inte heller i den mån den skattskyldige visar att vinsten med hänsyn till gjorda löneuttag. antalet anställda, företagets verksamhet och tillgångar samt övriga omständigheter inte är hänförlig till den skattskyldiges eller någon honom närståendes arbetsinsats.
(.)m den skattskyldiges make eller — såvitt gäller skattskyldig under 18 år — förälder är eller under någon del av den senaste tioårsperioden har varit verksam i företaget i betydande omfattning och om den skattskyldiges be- skattningsbara inkomst. med bortseendc från det belopp som enligt bestäm- melserna i första — tredje styckena skall tas upp som intäkt av tjänst. under- stiger makens eller förälderns beskattningsbara inkomst, skall vid beräkning enligt ltls' av skatt på tjänsteintäkten den skattskyldiges beskattningsbara inkomst. innan tjänsteintäkten beaktas. anses motsvara makens eller föräl- derns beskattningsbara inkomst.
Med verksamhet eller innehav av aktier i ett fåmansföretag likställs verk- samhet eller aktieinnebav i ett annat företag inom samma koncern. .
Vad som förstås med fåmansföretag och närstående framgår av punkt 14 av anvisningarna till 3.25 kommunalskattelagen(1928z370). Vid bedöm- ningen av om ett fåtal personer äger aktierna i ett fåmansföretag skall "dock sådana delägare anses som en person, som själva eller genom någon närstå- ende är eller under någon del av den senaste tioårsperioden har varit verk- samma i företaget i betydande omfattning.
Vad som i detta moment sägs om aktier i ett fåmansföretag gäller också andelar i ett sådant företag. Med aktier och andelar likställs andra sådana av företaget utgivna finansiella instrument som avses i 275 1 mom."
Enligt remissprotokollet är avsikten att det belopp som på grund av 12 mom. skall tas upp som intäkt av tjänstinte skall grunda rätt till sehablonavdrag eller grundavdrag och inte skall beläggas med socialavgifter eller löneskatt.
Bilaga 3
För att det avsedda resultatet skall uppnäs beträffande sehablonavdraget och socialavgifterna synes ett förtydligande av bl.a. 11 kap. lä lagen (1962:381) om allmän försäkring erforderligt (jfr motsvarande anmärkning beträffande punkt 14 av anvisningarna till 32.5 KL).
Det bör tilläggas att lagrådets förslag till ändring av 12 mom. bör föranleda en följdändring av sista stycket av punkt 6 av anvisningarna till 46% kommu- nalskattelagen (19282370).
Sä SlL
Hänvisningen till 48s KL mäste omfatta även det av lagrådet fi.")reslagna nya fjärde momentet i den paragrafen.
9ä SIL
[ konsekvens med vad lagrädet föreslagit beträffande 50.5 KL förordas att . 9 s 1. 2 och 4 mom. ersätts av en gemensam text med följande lydelse:
"Den taxerade inkomsten minskad — i förekommande fall — med statligt grundavdrag utgör beskattningsbar inkomst."
245 1 mom. SIL
[ första stycket finns en föreskrift om att "värdci'werföring från den avyttrade egendomen till andra tillgängar" skall beaktas vid beräkning av omkostnads- beloppet. Bestämmelsen tar sikte pä de fall där den avyttrade egendomen före avyttringen har tömts pä substans. Ett exempel är att tillgångarna i ett aktiebolag före en f("ärsäljning av aktierna tas ut i form av utdelning eller kon- cernbidrag. Som framhällitsi remissprotokollet har regeringsrätten i ett par avgöranden funnit att nuvarande realisationsvinstregler inte tillåter att vär- deöverft'rringar av detta slag beaktas. När det varit_fräga om att i inkomstsla- get rörelse medge avdrag för förlust pä organisationsaktier o.d. har värdeö- verföringarna däremot beaktats och föranlett minskning av avdraget. Enligt den föreslagna lagtexten skall värdeöverföringar beaktas "om inte annat anges". Bortsett frän en särbestämmelse om teckningsrätter innehåller de remitterade lagförslagen inte några undantagsregler. Av de uttalanden som gjorts i remissprotokollet framgär emellertid att det inte är tänkt att be- stämmelsen om värdeöverföringar skall tilllämpas i den utsträckning som skulle följa av dess lydelse. Avsikten är att träffa endast sädana värdeöverfö- ringar "som i sig inte har utlöst beskattning". Som ett exempel pä fall där bestämmelsen kan bli tillämplig nämns i remissprotokollet att tillgångar till underpris har förts över fran ett bolag till ett annat som den skattskyldige äger. Lagrådet vill i detta sammanhang erinra om att en överlåtelse av till- gangar mellan tvä bolag som ägs av samma fysiska person eller personer i vissa fall ansetts kunna utlösa. förutom eventuell uttagsbeskattning hos det överlatande bolaget. utdelningsbeskattning eller motsvarande hos ägarna. När sä sker skall den föreslagna bestämmelsen säledes enligt remissprotokol- let inte tillämpas. Där sägs vidare att bestämmelsen inte heller tar sikte "på koncernbidrag för vinstmedel som upparbetats under det egna innehavet". Det far antas att avsikten är att motsvarande undantag normalt skall göras
Bilaga 3
när vinstmedel som genererats under innehavet tas ut i form av löpande ut- delning.
Avsikten har således varit att genom motivuttalanden relativt kraftigt bc- gränsa tiIlätttpningsmnrädet för den föreslagna lagregeln. En sådan lagstift- ningsteknik är inte tillfredsställande. Om frågan om värdeöverföringar skall lagregleras. är det enligt lagrådets mening nödvändigt att låta huvudprinci- perna för avgränsningen komma till uttryck i lagtexten. Det kan dock ifråga- sättas om en lagreglering verkligen är påkallad. Mycket talar för att praxis, under de nya förutsättningar som skapas genom skattereformen, kommer att finna sig oförhindrad att tillämpa de principer som följts vid rörelsebe- skattningen också vid realisationsvinstberäkningen. I sammanhanget kan noteras att vinstberäkningsreglerlna i 24 — 30% är avsedda att tillämpas inte endast i inkmnstsllaget kapital utan också vid beräkning av vinster och förlus- ter som är hänförliga till inkomst av näringsverksamhet (2ä 1 mom. åttonde stycket i det remitterade förslaget).
Av det sagda framgår att lagrådet inte kan tillstyrka att en lagreglering av frågan om värdeöverfi'iringar ges den utformning som föreslås i remissen.
[ andra meningen av tredje stycket anges att anskaffningsvärdet för sådana aktier. obligationer o.d. som erhållits genom ett benefikt förvärv skall mot- svara det belopp som den tidigare ägaren skulle ha fått dra av om han hade ' avyttrat tillgången på överlåtelsedagen. Av uttalanden i specialmotiveringen framgår att det som åsyftas är ett avdrag beräknat enligt genomsnittsmeto- den. Detta bör klargöras genom en komplettering av andra meningen. t.ex. enligt följande:
"I lar den skattskyldige förvärvat ett finansiellt instrument som avses i 27 5 1 mom. eller 29.5 1 mom. genom ett sådant fäng. får han som anskaffnings- värde tillgodoräkna sig ett belopp motsvarande det avdrag. som överlåtaren med tilllämpning av den i 27.5 2 mom. angivna genomsnittsmetoden skulle ha fått göra om han avyttrat instrumentet på överlåtelsedagen."
24% 2 mom. SIL
lfc/nit: stycket föreskrivs att ett utnyttjande av vissa finansiella instrument. t.ex. en teckningsrätt. en delrätt eller en köpoption. för förvärv av aktier eller annan egendom inte skall betraktas som en avyttring av det utnyttjade instrumentet. En bestämmelse om hur anskaffningsvärdet för den förvär- vade egendomen skall beräknas finns i 275 4 mom. andra stycket. Bestäm- melsen är enligt sin lydelse tillämplig endast på aktier o.d. men bör. enligt vad som upplysts vid föredragningen. omfatta även annan egendom som för- värvas på angivet sätt. Av detta skäl bör bestämmelsen föras över till det nu behandlade femte stycket i 249" 2 mom. som kan ges följande lydelse:
"Utnyttjas ett finansiellt instrument. som avser teckningsrätt. delrätt. kö- poption. optionsrätt. konvertibelt skuldebrev eller konvertibelt vinstandels- bevis. för förvärv av aktier eller annan egendom. anses detta inte som en avyttring av det utnyttjade instrumentet. Anskaffningsvärdet för den förvär-. vatle egendomen är summan av anskaffningsvärdet för instrumentet och an- nat vederlag."
24ä 3 mom. SIL
Iförsm stycket föreskrivs att avdrag för realisationsförlust medges först när avyttringen har medfört en definitiv förlust. Av systematiska skäl bör be- stämmelsen föras bort från 3 mom. Lagrådet återkommer till kravet på defi- nitiv förlust vid behandlingen av 4 mom.
Andra stycket tar sikte på bl.a. det fall då hyresrätten till en bostadslägen- het ingår i vederlaget för en såld Villafastighet eller bostadsrätt. Regerings- rätten har i några avgöranden slagit fast att en sådan hyresrätt vid beräkning av realisatäpnsvinst och realisationsförlust inte skall åsättas något värde. Den åberopade grunden för detta var straff— och ogiltighetsreglerna i 12 kap. 65 & jordabalken. Förslaget i lagrådsremissen innebär att det ekonomiska värde som hyresrätten i realiteten ändå har för säljaren skall beaktas vid bedöm- ningen av om realisationsförlust uppkommit. Lagrådet har i sak inte något att erinra mot förslaget. som får anses ge uttryck för den allmänna principen att avdrag inte skall medges för fiktiva förluster. men anser att följande ly- delse tydligare än remissförslaget uttrycker vad saken gäller:
"Har den skattskyldige eller någon honom närstående på grund av avytt- ringen tillft'jrsäkrats en rättighet eller förmån som — trots att den av särskilda skäl inte skall åsättas något värde vid beräkning av realisationsvinst ändå får antas ha ett värde för den skattskyldige eller den honom närstående, skall detta värde beaktas vid bedömningen av om realisationsförlust uppkommit."
Till tredje stycket har överförts den bestämmelse som infördes i slutet av 1987 i syfte att förhindra avdrag för realisationsförluster som framkallas genom att fastigheter säljs för underpris till närstående. Enligt vad lagrådet erfarit har det förekommit ett antal fall där skattskyldiga försökt kringgå förbudet genom att sälja fastigheten till ett aktiebolag som ägs av den närstående (ofta ett minderårigt barn) i stället för direkt till den närstående. Mot denna bak- grund konstaterar lagrådet att bestämmelsen fått en avfattning som är snä— vare än som motiveras av dess syfte. Detta gäller oavsett om domstolarna i ett eller flera av de aktuella fallen skulle finna att förfarandet kan angripas med stöd av lagen (1980:865) mot skatteflykt. Lagrådet vill med anledning härav ifrågasätta om det inte borde övervägas att ge avdragsförbudet en ut- formning som ger ett mer generellt uttryck för principen att en realisations- förlust som uppkommer på grund av en avsiktlig underprissättning inte är avdragsgill (jfr det generella förbudet mot avdrag för gåvor i 2015 KL).
245 4 mom. SIL
Detta moment innehåller bestämmelser som anger när skattskyldigheten för realisationsvinst respektive avdragsrätten för realisationsförlust inträder. Enligt första stycket gäller som allmän regel att tidpunkten för avyttringen är avgörande. Andra stycket behandlar det fall då köpeskillingens storlek är beroende av framtida händelser. Beskattningstidpunkt m.m. vid options- . termins— och blankningsaffärer regleras i tredje — femte styckena.
Lagrådet har nyss berört den bestämmelse i det remitterade förslaget som anger att avdrag för realisationsförlust medges först när avyttringen har medfört en definitiv förlust. En bestämmelse som reglerar denna fråga har
b.) Ik)
Bilaga 3
sin naturliga plats i 4 mom. Bestämmelsen synes i första hand ha betydelse för de fall som regleras i andra stycket (köpeskillingens storlek är beroende av framtida händelser). Det framstår som oklart om bestämmelsen i övrigt fyller någon egentlig funktion i ett system som bygger på principen att någon realisationsvinstbeskattning inte skall aktualiseras förrän en avyttring äger rum (de i specialmotiveringen nämnda exemplen — förlust på grund av skada eller stöld är inte relevanta i ett sådant system). Lagrådet vill dock inte mot— sätta sig att bestämmelsen. genom att placeras i första stycket. ges en mer generell syftning. Det föreslås därför att första stycket ges följande lydelse: "Skattskyldighet för vinst respektive avdragsrätt för förlust vid avyttring av egendom inträder det beskattningsår då egendomen avyttras. Vinst och för- lust beräknas därvid pä grundval av alla intäkter och kostnader som är hän- förliga till avyttringen. Avdrag för realisationsförlust medges endast om för- lusten är definitiv."
Bestämmelserna i tredje stycket om beskattningen vid optionsaffi-irer bör kompletteras. Den redogörelse för beskattningskonsekvenserna för utfärda- ren som lämnats i den allmänna motiveringen förutsätter att föreskrifterna i andra och tredje meningarna om behandlingen av premier. som erhållits för optioner med en löptid på högst ett år. tilllämpas också vid optioner med längre löptid. när en försäljning på grund av optionen respektive en vidare- försäljning av egendom som förvärvats på grund av optionen skett samma år som skattskyldigheten för premien inträdde. Detta kan lämpligen klargöras genom att följande mening skjuts in före den avslutande definitionen:
"Det som nyss sagts om behandlingen av premien gäller även beträffande optioner med den längre löptiden. om försäljning på grund av optionen re- spektive avyttring av egendom som köpts på grund av optionen sker samma år som optionen utfärdats."
24å 6 mom. SIL
Lagrådet har berört denna bestämmelse redan i samband med att punkt 14 av anvisningarna till 32% KL behandlades. Det föreslagna regelsystemet sy- nes — liksom nuvarande regler innebära att det som sägs i första och andra styckena har generell giltighet och således inte skall begränsas till fastigheter och bostadsrätter. Följande lydelse föreslås:
"Avyttrar delägare i fämansföretag eller delägare närstäende person egen- dom till företaget. skall vid vinstberäkningen vederlaget tas upp som intäkt endast till den del det inte överstiger egendomens marknadsvärde. Av punkt 14 andra stycket av anvisningarna till 32ä kommunalskattelagen (_1928:37(.)) framgår att överskjutande del av vcdcrlaget skall beskattas som intäkt av tjänst.
Vad som sägs i första stycket gäller inte när hela vederlaget enligt det där angivna lagrummet skall beskattas som intäkt av tjänst. I sådana fall skall avyttringen inte till någon del beaktas vid beräkning av överlåtarens inkomst av kapital.
Vid avyttring som avses i första stycket får omkostnadsbeloppct inte be- räknas enligt 25ä 9 mom. eller 26? 7 mom. Vad nu sagts gäller dock inte om den avyttrade egendomen helt eller till huvudsaklig del skall användas i företagets näringsverksamhet.
Prop. 1989/9011 10
U.)
Bilaga 3
Riksskatteverket fär om synnerliga skäl föreligger medge undantag från bestämmelserna i tredje stycket. Riksskatteverkets beslut får inte överkla- gas."
25 och 26 åå SIL
lhlragraferna innehaller bestämmelser om beräkning av realisationsvinst vid avyttring av fastighet och bostadrätt.
Enligt nuvarande regler beräknas realisatit'msvinsten vid avyttring av sä- dan egendom pä grundval av bl.a. egendomens s.k. ingångsvärde. Detta ut- görs enligt huvudregeln av inköpspriset. Gällande rätt innehaller vissa alter- nativregler för att beräkna ingångsvärdet vid långa innehav. Dessa regler tar sikte på fall dä den verkliga anskaffningskostnaden är osäker eller okänd. Beträffande fastighet som förvärvats före 1952 och fastighet som vid försälj- ningstillfället innehafts mer än 2() är samt i fräga om bostadsrätt som har för- värvats före 1974 gäller sädana alternativregler vid beräkning av anskaff—l
ningsvärdet.
I det remitterade förslaget till realisationsvinstbeskattning är grundregeln att den skattepliktiga vinsten beräknas som skillnaden mellan en framräknad försäljningsintäkt och det s.k. omktiistnadsbelt'mpet. beräknat på visst sätt. ] fräga om s.k. privatlmstäder begränsas skatteuttaget genom schablonregler. varigenom om kostnadsbeloppet far beräknas som 70 (..?-2 av försäljningsintäk- ten för permanentbostäder och som 40 '.'-'i. av försäljningsintäkten för övriga privatbostäder.
[ remissprotoktdlet anförs att de föreslagna schablonreglerna för att be- räkna omkostnadsbcloppet är sa förmånliga att de kommer att tillämpas i de flesta fall utom vid kortare innehav. varför de nuvarande alternativreglerna för beräkning av anskaffningskostnaden kan avskaffas.
Vid icke yrkesmässig avyttring av näringsfastigheter och bostadsrätter i näringsverksamhet föresläs inte att någon schablonregel av angivet slag skall gälla. Till denna kategori hör exempelvis en- eller tvafamiljshus och bostads- rättslägenhet som ursprungligen utgjort privatbostad men som hyrts ut av ägaren eller bostadsrättshavaren och som inte längre kan anses vara avsedd att användas som bostad för honom (eller närstäende som avses i Så KL) och som därmed upphört att vara privatbostad. Såvitt gäller sadan egendom
kan säledes de föreslagna sclmblonreglerna inte åberopas som skäl för av- . skaffandet av de nuvarande alternativreglerna för beräkning av anskaff- ningskostnaden. l-lärtill kommer att det. särskilt för bostadsrättshtware. kan vara förenat med stora svärigheter att vid långa innehav få fram ett riktigt ingångsvärde. Även rent praktiska skäl talar säledes för en schablonregel av nagot slag ocksa vid icke yrkesmässig avyttring av näringsfastigheter och bo- stadsrätter i näringsverksamhet. Den lösning som ligger närmast till hands är enligt lagrädets mening att skatteuttaget begränsas på motsvarande sätt som föreslagits i fr.".ga om privatbostädermt. säledes genom en schabltmre- gel. varigenom omkostnadsbeloppct fär beräknas som en lämplig procentan- del av försäljningsintäkten. [ andra hand föresläs att de nuvarande alterna- tivreglerna för beräkning av anskaffningskostnaden bibehålls för näringsfas- tigheter och bostadsri'itter i näringsverksamhet.
Bilaga 3
En förutsättning för att ägaren eller bostadsrättshtwaren skall kunna till- godogöra sig fastighetens eller bostadsrättens marknadsvärde vid en försälj- ning är att bostaden är disponibel för köparen. Är denna uthyrd kan hyres- gästens besittningsskydd lägga hinder i vägen härför. Även om en försäljning av fastigheten eller bostadsrätten är en omständighet som på sikt brukar leda till att hyresgästens besittningsskydd fär vika för upplåtarens intresse av att förfoga över bostaden kan det ta relativt lång tid att få denna friställd. Av den anledningen kan det vara svårt för en sådan fastighetsägare eller bo- stadsrättshtware att kunna sälja sin egendom före ikraftträdandet av de nya realisationsvinstreglerna. ,
l punkt 4 av övergängsbestämmelserna till de f("ireslagna ändringarna i SIL föreslås. såvitt gäller avyttring av fastigheter. en lll-årig övergångstid. under vilken omkostnadsbeloppet vid försäljning får beräknas med utgångspunkt i det omkt')stmtdsbelopp som skulle ha gällt vid försäljning den 31 december 1990 enligt då gällande regler. För bostadsrätternas del föreslås i punkt 5 av övergångsbestämmelserna att den skattepliktiga andelen av vinsten vid en försäljning under ären 1991. 1992 eller 1993 aven bostadsrätt som anskaffats före den 1 januari [987 skall beräknas som 60. 75 respektive 90 % av den enligt de nya reglerna beräknade vinsten.
Om den av lagrådet förordade begränsningen av skatteuttaget inte kom- mer till stånd. bör med hänsyn till det anförda de föreslagna övergångsbe- stämmelserna. sävitt avser bostadsrättslägenlteter. i vart fall kompletteras med en föreskrift att de nuvarande alternativreglerna för beräkning av an- skaffningskostnaden skall gälla under en viss ("övergångstid.
Beträffande 2555 vill lagrådet framhålla följande. Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkning av realisationsvinst vid fastighetsförsäljning. Förslaget innebär att de utrumwdentligt komplicerade reglerna om index- uppräkning och tidigareli'iggning skall upphävas samtidigt som uppskovssys- temet avskaffas. Det kan förmodas att dessa åtgärder i förening med de före- slagna schablonreglerna för privatbostadsfastigheter på sikt kommer att medföra en väsentlig förenkling av vinstberäkningen vid mänga villaförsälj- ningar. Det mäste emellertid ocksä konstateras att förslaget innehåller andra moment som verkar i klart komplicerande riktning. Det senare gäller inte minst de bestämmelser som skall tillämpas när en enskild näringsidkare säl- jer en näringsfastighet eller en fastighet som tidigare varit näringsfastighet. De åsyftade bestämmelserna finns i 255 4 mom. tredje stycket och 5 mom. 511. samt i punkterna 5 och 6 av anvisningarna till 22% KL. De författnings- tekniska brister som påtalats i inledningen av lagrådets yttrande är här sär- skilt påtagliga. Ett exempel är bestämmelsen i zss 4 mom. tredje stycket andra meningen SIL. Denna hänvisar till punkt 0 av anvisningarna till 225 KL. som i sin tur hänvisar inte endast till den föregående punkten av samma anvisningar utan ocksä tillbaka till ett par olika bestämmelser i SIL. En så- dan uppsplittring på ett stort antal lagrum i två skilda författningar är i sig ägnad att försvåra tillämpningen. Även om de formella bristerna kan förvän- tas bli avhjälpta vid den aviserade lagtekniska översynen. kvarstår ändå att bestämmelserna på grund av sitt materiella innehåll kan medföra betydande tillämpningsprt'lblem. Det torde t.ex. i många fall möta avsevärda svärighe- ter att utreda om och i vilken mån standardhöjande reparations- och under-
Bilaga 3
hållsarbeten utförts på en avyttrad näringsfastighet. särskilt om denna ingått i ett större fastighetskomplex. Lagrådet är medvetet om att det behövs regler för att hindra att de skilda skattesatserna för inkomster av näringsverksam- het och kapital utnyttjas för uppnående av obehöriga skatteförmåner men vill ändå ifrågasätta om inte de nu berörda bestämmelserna innebär att prak- tiska synpunkter i alltför hög grad fätt stå tillbaka för strävandena att uppnå vad som uppfattats som det ekonomiskt riktiga resultatet.
I övrigt föranleder 35% följande kommentarer.
4 mom. första stycket innehåller en begränsningsregel som föreskriver att utgifter för "annat än ny-. till- eller ombyggnad" får dras av endast om de nedlagts under de senaste fem åren före avyttringen. 1 remissprotokollet har regeln motiverats uteslutande med hänvisning till de gränsdragnings- och kcmtrollproblem som kan uppkomma beträffande de s.k. värdehöjande re- parationerna. Enligt sin lydelse träffar regeln emellertid också sådana repa- rationsoeh underhållsutgifter för vilka avdrag inte medgetts på grund av be- stämmelserna i punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 23.5 KL. Lagrådet ifrågasätter om begränsningen i den delen är sakligt motiverad.
I 8 mom. finns bestämmelser om t'iterföring av uppskovsbelopp. Det un- dantag som i andra meningen görs beträffande 9 mom. skall uppenbarligen avse också 10 mom. Vidare bör första meningen förtydligas. Följande ly- delse av 8 mom. föreslås: "Avyttras en fastighet som har förvärvats som ersättning för en annan fastig- het och medgavs uppskov med beskattningen av realisationsvinst som upp- kom när denna fastighet avyttrades. skall omkostnadsbeloppet minskas i motsvarande mån. Vad nu sagts gäller inte om omkostnadsbeloppet beräk- nas på sätt som avses i 9 eller 10 mom."
1 9 mom. finns schablonreglerna för bestämmande av omkostnadsbeloppet för permanentbostadsfastigheter och andra privatbostadsfastigheter. Av re- missprotokollet framgår att avsikten varit att kravet på bosättning skall ute- sluta att ett dödsbo utnyttjar 70 % — schablonen. För att eliminera risken för misstolkning (jfr 53 ä 3 mom. KL) bör ett förtydligande ske. Vidare bör definitionen av permanentbostad kompletteras så att det klart framgår att den där krävda ettåriga bosättningen skall ha ägt rum i omedelbar anslutning till avyttringen. Lagrådet föreslår följande lydelse av 9 mom.:
"Fysisk person får vid avyttring av sådan privatbostadsfastighet som omfat- tar hans permanentbostad beräkna omkostnadsbeloppet till 70 procent av vederlaget för fastigheten.
Som permanentbostad räknas sådan privatbostad där den skattskyldige varit bosatt under minst ett är närmast före avyttringen under förutsättning att han inte dessförinnan innehaft bostaden mer än ett år utan att vara bosatt där. Har fastigheten förvärvats på annat sätt än genom arv. testamente. bo- delning med anledning av makes eller sambos död eller bodelning med an- ledning av äktenskapsskillnad krävs dessutom att marknadsmässigt vederlag erlagts vid förvärvet. Som permanentbostad räknas dock alltid sädan privat— bostad där den skattskyldige varit bosatt under minst tre år av de senaste fem åren.
För annan privatbostadsfastighet än nu sagts får fysisk person och dödsbo beräkna omkostnadsbeloppet till 40 procent av vcdcrlaget för fastigheten."
Bilaga 3
1 överensstämmelse med vad som nyss föreslagits bör 2654 7 mom. ändras enligt följande: "Fysisk person får vid avyttring av sådan bostadsrätt som med tillämpning av 25 s* 9 mom. andra stycket skall anses avse hans permanentbostad beräkna omkostnadsbeloppet till 70 procent av vcdcrlaget för bostadsrätten. Vid av- yttring av bostadsrätt avseende annan privatbostad får fysisk person och dödsbo beräkna omkostnadsbeloppet till 40 procent av vederlaget för bo- stadsrätten.
Vid tillämpning .............. tredje meningarna."
27.5 1 mom. SIL
] momentet anges att realisatitmsvinst vid avyttring av aktier och andra i mo- mentet nämnda finansiella instrument skall beräknas enligt 2-6 mom. 1 de följande momenten återfinns emellertid bestämmelser som inte direkt berör realisationsvinstberäkningen. Enligt lagrådets mening bör därför inled— ningen av 1 mom. formuleras om. Vidare bör stycket även kompletteras med en hänvisning till 24 s.
Bland de finansiella instrument som nämns i första stycket förekommer "skuldebrev förenat med optionsrätt". Varken utformningen av lagtexten el- ler innehållet i allmänmotiveringen och specialmotiveringen ger någon ut- tömmande upplysning om innebörden härav. Tvekan kan därför uppkomma vid avskiljbara optionsbevis.
Det kan mot bakgrund av förslaget sättas i fråga om redan det förhållandet att en borgenär får skilja ett optionsbevis från ett skuldebrev medför att han inte kan anses inneha ett skuldebrev förenat med en optionsrätt. Befinner sig (')ptionsbeviset och skuldebrevet i olika ägares hand torde med den ut- formning det föreslagna momentet fått detta i vart fall inte vara tillämpligt. Det har emellertid trnder lagrådsföredragningen upplysts att en mycket ex- tensiv tolkning varit avsedd och att båda de angivna situationerna skulle om- fattas av de föreslagna bestämmelserna. En sådan ordning leder också till kontinuitet vid beskattningen. För att avsedd innebörd klart skall framgå av lagtexten förordar lagrådet uttrycket "skuldebrev som är eller varit förenat med optionsrätt".
Idet föreslagna andra stycket talas om finansiella instrument som till både konstruktion och verkningssätt liknar tidigare angivna instrument. Vid till- lämpningcn kan detta komma att medföra onödigt komplicerade jämförel- ser och granskningar. Det framstår för lagrådet som tillräckligt om de inte speciellt angivna instrumenten skulle likna övriga instrument till antingen konstruktion eller verkningssätt.
Enligt lagrådets mening bör slutligen de båda styckena arbetas samman i ett stycke av förslagsvis följande lydelse: "Vid avyttring av aktie, interimsbevis. andel i aktiefond. andel i ekonomisk förening. teckningsrättsbevis. delbevis. vinstandelsbevis. konvertibelt skul- debrev. skuldebrev som är eller varit förenat med optionsrätt. optionsbevis. termin och köp- eller säljoption avseende aktie eller aktieindex samt andra finansiella instrument. som till konstruktion eller verkningssätt liknar tidi- gare angivna finansiella instrument. tillämpas utöver 245 bestämmelserna i 2-5 mom."
Bilaga 3
27% 2 mom. SIL
Det föreslagna första stycket innehåller reglerna om genomsnittsmetoden. Enligt lagrådets förslag beträffande utformningen av första momentet an- vänds intc där benämningen genomsnittsmetoden. Den termen används emellertid i lagen med hänvisning till detta moment. se 29ä 1 mom. och 305 fjärde stycket. Av den anledningen kan första stycket avslutas med ordet "genomsnittsmetoden" inom parentes. Vidare bör i stycket orden "med hän- syn till" lämpligen bytas ut mot "på grundval av".
1 andra stycket finns regler om schablonmässig beräkning av anskaffnings- värdet på vissa marknadsnoterade finansiella instrument. Vad som avses med marknadsnoterad framgår av 6 mom. linligt lagrådets mening bör över- vägas att flytta denna definition till detta stycke. Undantag från tillämp- ningen av schablonregeln gäller enligt den föreslagna lydelsen av stycket för terminer och optioner. Stycket kan ge intryck av att innehålla en uttörn- mande redogörelse för schablonregelns tillämpningsområde. Av 3 mom. framgår emellertid att delbevis och teckningsrättsbevis som erhållits på grttnd av aktieinnehav i bolaget skall anses anskaffade utan kostnad i be- skattningsavseende. Eftersom bestämmelserna i föreslagna 3 mom. således innehåller ett ytterligare undantag från schablonregeln bör de bestämmel- serna tas in som ett tredje stycke i 3 mom. Vidare bör i det stycket orden "i bolaget" bytas ut mot "i ett bolag".27 & 4 mom. SIL
Enligt lagrådets mening bör momentets andra stycke flyttas till 345 2 mom. och där ingå i femte stycket. Lagrådet hänvisar till vad som anförts i anslutning till sistnämnda lagrum.
27 & 5 mom. SIL
I momentet behandlas det fall att aktier överläts till ett aktiebolag och veder- laget utgörs uteslutande av nyemitterade aktier i köparbolaget. Är det fråga om överlåtelse av andra aktier än i ett fåmansbolag skall uppskov ske med beskattning till dess de nyemitterade aktierna säljs. Samma resultat kan efter medgivande av skattemyndigheten erhållas vid överlåtelse av aktierna i ett fåmansbolag.
Enligt lagrådets mening bör i ett första stycke behandlas överlåtelse av andra aktier än aktier i fåmansbolag och i ett andra stycke ("överlåtelse av ak- ticr i ett fåmt'msbolag. Vidare bör bestämmelserna kcnnpletteras med regler om anskaffningsvärdet på de förvärvade aktierna.
Lagrådet vill framhålla att det i allmänmotiveringen och specialmotive- ringen talas om att fråga skall vara om "strukturrationaliseringsfall". Att det skall föreligga ett strukturrationaliseringssyfte återspeglas emellertid inte i lagtexten. Visserligen anges i lagtexten att vid överlåtelse av aktier i fåmans- bolag medgivande får lämnas om vissa förutsi'rttningar är uppfyllda. Detta kan således ge utrymme för att ta hänsyn till strukturrationaliseringssyften. Vid överlåtelse av aktierna i annat bolag är däremot reglerna ovillkorliga och uttömmande. Lagrådet vill peka på att avsaknaden av dispensregler för de fall som inte omfattas av första stycket innebär att endast de föreskrivna reg- lerna komrner att gälla. En överlåtelse av aktier till ett bolag mot vederlagi form av aktier i köparbolagets dotterbolag föranleder således inte uppskov.
Bilaga 3
För säljaren kan det i vissa fall framstå som likgiltigt om vederlaget utgörs av nyemitterade aktier i kt'iparbolaget eller aktier i köparbolagets dotterbolag. Mot bakgrund av vad som anförts i de två inledande styckena kan rnornen- tet enligt lagrådets mening ft'firslagsvis ges följande utformning: "Har aktier avyttrats till ett aktiebolag och utgörs vederlaget för de avyttrade aktierna uteslutande av nyemitterade aktier i det köpande bolaget. skall skattepliktig intäkt inte anses uppkomma. De mottagna aktierna skall anses förvärvade till det anskaffningsvärde som gällde för de avyttrade aktierna.
Vad som sagts i första stycket gäller dock inte vid avyttring av aktieri bolag som avses i 3s' 12 mom. nionde stycket. om inte skattemyndigheten lämnar medgivande till detta. Sådant medgivande får lämnas om inte någon del av vinsten skulle ha tagits tipp som intäkt av tjänst. Skattemyndighetens beslut får ("överklagas hos riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte över- klagas."
27ä 6 mom. SIL
Lagrådet har i det föregående vid 2 mom. uttalat sig för att definitionen på marknadsnoterad tillgång flyttas till 2 mom. Första stycket kan då utformas enklare. Lagrådet föreslår under denna förutsättning att momentets båda stycken ges följande lydelse: "Realisationsförlust vid avyttring av marknadsnoterad tillgång som avses i 1 mom. får dras av från realisationsvinst på marknadsnoterad sådan tillgång utan den begränsning av avdragsrätten som framgår av 3å 2 mom. tredje stycket.
Detta gäller dock i fråga om andel i aktiefond endast om värdet av fondens innehav av aktier inte annat än tillfälligtvis understigit tre fjärdedelar av fondft'irmögenheten."
30% SIL
Lagrummet innehåller bestämmelser i andra-tredje styckena om beräkning av ingångsvärde vid avyttring av annan egendom än sådan som avses i 25- 29 än och i fjärde stycket om hur realisationsförltrst skall behandlas vid sådan avyttring. Enligt lagrådets mening bör första stycket kompletteras med en hänvisning till "24ä och utformas enligt följande:
"Vid avyttring av annan egendom än sådan som avses i 25-29 åå gäller utöver 24 & följande bestämmelser."
Lagrådet har i det föregående uttalat sig för en viss annan lydelse av 27 &. Godtas lagrådets förslag bör fjärde stycket i 30ä ges följande lydelse: "När en avyttring av egendom som inte innehafts för personligt bruk avser en del av ett samlat innehav av egendom med enhetligt värde skall realisa- tionsvinsten beräknas med tillämpning av genomsnittsmetoden enligt 27ä 2 mom."
Övergångsbestämmelser SIL
[punkt2 regleras den situationen att en at-fyttring av egendom skett före den 1 januari 1991 men inte utlöst någon beskattning vid 1991 års taxering. Av
Bilaga 3
specialmotiveringen framgår att avsikten är att träffa de fall där beskattning inte skett på grund av att någon betalning ännu inte erhållits vid utgången av 1991). Enligt bestämmelsen skall beskattning i dessa fall ske vid taxeringen för det beskattningsår — 1991 eller senare — då den första delbetalningen blir tillgänglig för lyftning.
Det uttalade syftet med bestämmelsen är att tillse "att den första kronans princip behålls för avyttringar som skett före den 1 januari 1991 " och att där- igenom förhindra att övergången från denna princip till ett system, i vilket avyttringen är avgörande för skattskyldighetens inträde. medför att vissa vinster helt undgår beskattning. Förslaget får emellertid konsekvenser här- utöver. Enligt vad som sägs i specialmotiveringen skall vinsten. när tidpunk- ten för beskattning väl inträder. beräknas enligt de nya reglerna och beskat— tas enligt den skattesats som gäller för inkomster i det nya inkomstslaget ka- pital. I fråga om fastigheter gäller i dag att omkostnadsbeloppet får index- uppräknas. medan denna möjlighet saknas i det nya systemet. Beträffande andra tillgångar än fastigheter gäller enligt nuvarande regler att den skatte- pliktiga andelen av vinsten reduceras när den avyttrade tillgången innehafts minst två år. medan de nya reglerna innebär att hela den nominella vinsten i princip skall beskattas. Dessa och andra skillnader mellan äldre och nya bestämmelser kan medföra att en realistionsvinst som uppkommer vid en avyttring före ikraftträdandet träffas av en hårdare beskattning än som skulle följa av nuvarande regler. I detta sammanhang vill lagrådet också erinra om ett annat inslag i det nya systemet. nämligen reglerna i 3ä 12 mom. SIL. Enligt fjärde stycket i detta moment (tredje stycket enligt lagrådets för- slag) skall en del av realisationsvinsten vid försäljning av aktier i ett fåmans- företag beskattas som intäkt av tjänst. Denna bestämmelse synes enligt det remitterade författningsförslaget bli tillämplig på aktieförsäljningar som om- fattas av den aktuella punkten 2 av övergängsbestämmelserna. l-länvis- ningen i speeialmotiveringen till skattesatsen för inkomstslaget kapital tyder möjligen på att detta inte varit avsett.
Det som nu sagts om skärpt beskattning har avsett de fall där vinsten redan enligt nuvarande regler är föremål för beskattning. Lagrådet vill emellertid påpeka att den föreslagna punkten 2 av övergångsbestämmelserna. såsom den utformats. också synes leda till att realisationsvinster som enligt nuva- rande regler är helt undantagna från beskattning — t.ex. vinster vid försälj- ning av obligationer eller lösöre som innehafts minst fem år eller som erhål- lits genom arv eller genom gåva från annan än närstående kommer att träffas av full beskattning när avyttringen visserligen skett före ikraftträdandet men den första delbetalningen inte blir tillgänglig för lyftning förrän efter ut- gången av 1990.
De här beskrivna effekterna — en hårdare beskattning i vissa fall och skat- teplikt för vissa i dag skattefria vinster — måste bedömas mot bakgrund av bestämmelsermr i 2 kap. lits andra stycket regeringsformen. Enligt dessa bestämmelser gäller. såvitt nu är av intresse. att skatt inte får tas ut i vidare man än som följer av föreskrift som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skattskyldigheten. Av förarbetena till bestämmelserna framgår att den omständighet som ansetts utlösa beskattning av en realisationsvinst inte är själva avyttringen utan den första delbetalningen. d.v.s. den omstän-
141)
Bilaga 3
dighet som enligt hittills gällande regler i 41 & KL medfört att skattskyldighet inträder. l förarbetena uttalades sälunda bl.a. att "en säljare inte kan vara säker på att försäljningen kommer att bli bedömd enligt de vid avtalsslutet gällande skattereglerna. om han inte samtidigt får uppbära åtminstone nå- gon del av ki'ipeskillingen" (SOU 1978:34 s. 158; jfr prop. 1978/79:195 s. 56). En konsekvens av detta får anses vara att retroaktivitetsförbudet inte hind- rar att t.ex. en skärpning av vinstberäkningsreglerna eller en höjning av skat- tesatsen görs tillämplig på vinster som upppkommit vid avyttringar före ikraftträdandet av nya regler. under förutsättning att den första delbetal- ningen sker efter denna tidpunkt. Vad nu sagts gäller dock enbart sådana fall där vinsten var till åtminstone någon del skattepliktig enligt de regler som gällde vid twyttringstillfället. Det är en helt annan fråga om vinster. som vid tiden för avyttringen var helt undantagna från inkomstbeskattning, genom senare lagstiftning kan göras skattepliktiga. Enligt lagrådets mening kan det starkt ifrågasättas om en sådan ordning är förenlig med 2 kap. 10% andra stycket regeringsformen.
Av nu angivna skäl förordar lagrådet att punkt 2 av övergångsbestämmel- serna begränsas till de fall där skatteplikt för vinsten förelegat enligt äldre regler. Vidare bör texten förtydligas så att det klart framgår att punkt 2 om— fattar bara de fall då vinstbeskattningen skjutits upp på grund av 415 KL och att den inte är tillämplig på andra avyttringar än sådana som omfattas av realisationsvinstreglerna. Lagrådet föreslår följande lydelse:
"2. Ilar egendom avyttrats före den 1 januari 1991 och var vinst på grund av avyttringen skattepliktig enligt 35% kommunalskattelagen(1928:37()) i dess lydelse intill den 1. juli 1990 men har beskattning på grund av bestämmel- serna i 415 samma lag i dess nämnda lydelse inte skett senast vid 1991 års taxering. gäller följande. Beskattning på grund av avyttringen skall ske vid taxeringen för det första beskattningsär då någon del av köpeskillingen är tillgänglig för lyftning. Är emellertid köpeskillingens storlek beroende av viss framtida händelse och kan till följd härav intäktens totala belopp inte fastställas vid den taxering som är i fråga. skall tillkommande belopp beskat— tas vid taxeringen för det beskattningsår dä beloppet blir tillgängligt för lyft- ning.
Lagrådets förslag gör inte undantag för de nyssnämnda bestämmelserna i 3 & 12 mom. Om avsikten är att dessa bestämmelser inte skall tillämpas på de avyttringar som omfattas av punkt 2. bör ett ytterligare förtydligande göras.
Beträffande fastigheter och bostadsrätter vill lagrådet i detta sammanhang peka på en annan konsekvens av de föreslagna övergångsbestämmelserna. Punkterna 4 och 5 innehåller regler som har till syfte att dämpa övergångsef- fekterna vid vissa försäljningar som görs efter utgången av 1990. Några mot- svarande regler har inte föreslagits för de fall där avyttringen skett redan före den 1 januari 1991 men där beskattning på grund av punkt 2 skall ske vid 1992 eller senare års taxering med tillämpning av nya regler. Resultatet kan bli att en försäljning under 1990 träffas av en hårdare beskattning än en för- säljning som görs senare. vilket knappast torde vara avsett. Eventuella jämkningsregler för de nu berörda fallen hör närmast hemma i punkterna 4 och 5.
1pmzkr3 av övergångsbestämmelserna behandlas det fallet att beskattning
Bilaga 3
på grund av en avyttring till viss del skett senast vid 1991 års taxering men till resterande. de] fått anstå på grund av att hela köpeskillingen inte var känd. Tilläggsköpcskillingen skall i ett sådant fall tas till beskattning när den blir tillgänglig för lyftning. varvid vinstberäkningen i princip skall ske enligt äldre regler samtidigt som den nya skattesatsen tillämpas. I fråga om aktier görs dock det undantaget från tillämpningen av äldre regler att reducering av vinsten till Stl procent och schabltmm'drag med 2 000 kronor inte får göras vid försäljning av äldre aktier. Det kan inte uteslutas att bestämmelserna i vissa fall sammantaget kommer att medföra en viss skärpning i ff.")rhållande till dagens system. Med hänsyn till vad som sagts vid behandlingen av punkt 2 finner lagrådet att en sådan skärpning av beskattningen av tilläggsköpeskil- lingen är förenlig med 2 kap. 105 andra stycket regeringsformen. Beträf- fande ss 12 mom. SIL hänvisas också till det nyss sagda.
Lagrådet har tidigare i yttrandet över 3.5 6 mom. Sll. föreslagit att över- gångsbestämmelserna kompletteras med en ny punkt.
Lagen om ändring i lagen om statlig fastighetskatt
1-3 åå
l l % lagen om statlig fastighetsskatt anges vilka fastigheter som är skatteplik- tiga till statlig fastighetsskatt. ] ett nytt andra stycke i paragrafen anges att även sådan privatbostad. som avses i Så KL och som är belägen i utlandet. skall omfattas av uttaget av fastighetsskatt. Förslaget kommenteras i denna del inte närmare i remissprotokollet. Av detta framgår således inte omfatt- ningen av skatteplikten. Förslagets innebörd får därför anses vara att alla privatbostäder i utlandet skall omfattas av skatteplikten till fastighetsskatt. såväl fastigheter som hostadsrättslägenheter och liknande under förutsätt- ning att det bostadsföretag vari lägenheten är inrymd kan anses jämförligt med sådant bostadsföretag sotn avses i zs 7 mom. SIL.
Enligt 2 & fastighelsskattelagen är det ägaren till fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5 & fastighetstaxeringslagen skall anses som ägare till fastigheten som är skattskyldig till fastighetsskatt. I fråga om handelsbolag och dödsbon som vid inkomsttaxeringen behandlas som handelsbolag är det dock deläg- arna som är skattskyldiga. Enligt 25 sista stycket fastighetsskattelagen be- räknas fastighetsskatt för beskattningsär. Om beskattningsåret omfattar kor- tare eller längre tid än tolv månader eller fastigheten har köpts eller sålts under beskattningsåret skall underlaget för skatten jämkas med hänsyn där- till. Enligt vad som uppgivits under föredragningen i lagrådet av det remitte- rade förslaget har prix-'atbostäderna i utlandet ansetts böra bli föremål för objektskatt i stället för en i SIL inarbetad schablonbeskattning. Tanken har därvid varit att begränsa skattskyldigheten. såvitt gäller sådan privatbostad i utlandet som avses i det föreslagna nya stycket i 1.5. till fysisk person för tid under vilken denne varit bosatt i Sverige. Begränsningen bör ske genom ett tillägg till bestämmelserna i 2 s fastighetsskattelagen. Denna paragraf kan då ges följande lydelse:
"Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren till fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5 s fastighetstaxeringslagen(1979:]152) skall anses som ägare.
I fråga om handelsbolz'tg och dödsbon som vid inkomsttz'txeringen behand— Prop. 1989/902110 las som handelsbolag åvilar skattskylt'ligheten dock delägarna. Bilaga 3 Såvitt gäller sådan privatbostad som avses i 15 andra stycket föreligger skattskyldighet endast för tid under vilken ägaren varit bosatt i Sverige. Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret. skall underlaget för fastighetsskatten jäm- kas rned hänsyn härtill."
Bestämmelser om procentsatser och underlag för skatten finns i 3.5. Vad beträffar sådan privatbostad som är belägen i utlandet skall enligt det till lag- rådet remitterade förslaget underlaget liksom fastighetsskatteunderlaget i övrigt baseras på 75 '..5'2- av marknadsvärdet. Eftersom man för dessa i ut- landet belägna privatlmstäder vanligtvis inte har tillgång till något taxerings- värde eller motsvarande skall enligt uttalande i remissen det vederlag som ägaren erlagt tjäna till ledning för bestämmandet av underlaget.
I syfte att uppmuntra nyproduktion av bostäder och att bidra till en all— mänt lägre hyres- och bostadskostnadsnivå föreslås i ett nytt andra stycke i 35 att fastighetsskatten skall reduceras under de tio första åren i sådan ny- produktion. Enligt vad som har uppgivits vid föredragningen i lagrådet av det remitterade förslaget har avsikten inte varit att låta de utländska privat- lmståderna omfattas av den nu angivna reduktionen av fastighetsskatten och för övrigt inte heller av punkterna 3 och 4 av övergångsbestämmelserna till de i fastighetsskattelagen föreslagna ändringarna. Den avsedda begräns- ningen bör framgå av lagtexten. varjämte vissa redaktionella jämkningar bör göras. 3.5 andra stycket kan ges följande lydelse:
"Innehåller byggnaden på en fastighet. som är belägen i Sverige. huvudsakli- gen bostäder och har byggnaden beräknat värdeår efter 1990. utgår dock ingen fastighetsskatt under de fem första åren och halv fastighetskatt under de därpå följande fem åren."
Lagrådet föreslår att punkterna 3 — 5 i övergångsbestämmelserna ges föl- jande lydelse:
"3. I stället för det procenttal som föreskrivs i 3.5 första stycket skall. i fråga om småhusenhet samt småhus och tomtmark för småhus på lantbruksenhet med beräknat värdeår före år 1991 . procenttalet vid 1992 och 1993 års taxe- ringar utgöra 1.2.
4. I stället för vad som följer av 3.5 första stycket och punkt 3 skall vid följande års taxeringar endast halv fastighetsskatt utgå i fråga om fastigheter. bebyggda med byggnader med nedan angivna värdeår. om fastigheterna ut— gör småhusenhet eller smältas och tomtmark för småhus på lantbruksenhet:
Taxeringsår Värdear 1992 1986-1990 1993 1987-1990 1994 1983-1991) 1995 1989—1990 1996 1990
5. I stället för vad som följer av 3.5 första stycket skall vid följande års taxe— ringar fastighetsskatt inte utgä eller endast halv fastighetsskatt utgå för fas— 143
Bilaga 3
tigheter. bebyggda med byggnader vilka huvudsakligen innehåller bostäder och har nedan angivna värdeår. om fastigheterna utgör hyreshusenheter el- ler hyreshus och tomtmark för hyreshus på lantbruksenhet etc."
Lagen om ändring i uppbördslagen
48 ä 4 mom.
Skattskyldighet för realisationsvinster skall enligt det remitterade förslaget inträda redan vid avyttringstidpunkten. om skattens storlek är klar. I vissa situationer kan emellertid säljaren ha svårigheter att betala skatt på realisa- tionsvinsten även om skattens storlek är klar. Det är fallet när hela avytt- ringen är svävande på grund av att förvärvets giltighet är beroende av myn- dighetsbeslut. t.ex. förvärvstillstånd eller kommunalt förköp.
Enligt första stycket i det föreslagna momentet kan skattskyldig som avytt- raten fastighet eller en bostadsrätt eller aktier efter ansökan beviljas anstånd med att betala kvarstående skatt för det taxeringsår då vinst hänförlig till avyttringen tagits till beskattning. Sådant anstånd skall enligt andra stycket i förslaget medges om försäljningens bestånd är beroende av myndighets till- stånd eller "annan liknande omständighet".
Av specialmotiveringen framgår att anståndsreglerna skall kunna komma till användning även då försäljningens bestånd är beroende av annan om- ständighet än myndighetsbeslut. t.ex. i situationer då tvist räder om ägande— rätten till den försålda egendomen. En sådan tvist kan komma att slitas på olika sätt. exempelvis genom domstols dom eller beslut eller genom förlik-' ning. Det är enligt lagrådets mening tveksamt om dessa situationer täcks av den föreslagna lagtextens avfattning.
Av 25 1 mom. uppbördslagen framgår vad som avses med beteckningen fåmansföretag. Sista stycket i det föreslagna nya momentet kan därför utgå. Bestämmelserna i 485 1-4 mom. uppbördslagen skall fortsätta att gälla. Det föreslagna nya momentet i denna paragraf bör med hänsyn härtill ges be- teckningen 5 mom.
Lagrådet föreslår på grund av det anförda att sista stycket i det föreslagna nya momentet utgår och att 485 5 mom. andra stycket ges följande lydelse:
"Anstånd skall medges om avyttringens bestånd är beroende av myndighets tillstånd eller beslut eller om det i annat fall råder ovisshet om avyttringens bestånd."
Lagen om särskild löneskatt och lagar om ändring i lagen om allmän försäkring (AFL) och lagen om socialavgifter (SAL)
I remissprotokollet sägs att de belopp. som beskattas som intäkt av tjänst enligt fårnansföretagsreglerna i punkt 14 av anvisningarna till 325 KL och i 3.5 12 mom. SIL. inte skall beläggas med socialavgifter eller löneskatt. Som lagrådet frz'unhållit vid behandlingen av dessa lagrum fordras en komplette- ring av författningsförslagen om det avsedda resultatet skall uppnås. Lagrådet har vid sin granskning funnit att de förslag som rör förmånsgrun-
Bilaga 3
dande inkomster samt uttag av socialavgifter och löneskatt fordrar ytterli- gare avgränsningar och preciseringar.
Detta gäller bl.a. de ersättningar som utgår enligt vissa s.k. avtalsförsäk- ringar. I den allmänna motiveringen uttalas att ersättningar enligt AGB och vissa ersättningar enligt AGS och TFA skall träffas av särskild löneskatt och inte vara förmänsgrundande medan övriga ersättningar enligt AGS och TFA skall vara förmänsgrundande och beläggas med fulla socialavgifter. De re- mitterade författningsförslagen synes inte innehålla den erforderliga regle- ringen i dessa hänseenden.
Ett annat exempel är behandlingen av s.k. tillfälliga förvärvsinkomster. Enligt specialmotiveringen avses därmed vissa inkomster som skattemässigt behandlas som intäkt av tjänst. t.ex. priser vid fiske- och kunskapstävlingar. vinster vid deltagande i reklamtävlingar och inkomster av hobbyverksamhet. Avsikten är att dessa inkomster i fortsättningen skall vara förmånsgrun- dande och ingå i underlaget för socialavgifter. Avgörande för om inkoms- terna skall räknas som inkomst av anställning eller inkomst av annat för- värvsarbete är enligt spccialmotiveringen om de kan härledas "ur ett upp- dragsförhållande" eller inte. Denna princip för gränsdragningen mellan de två inkomstslagen och därmed mellan de två olika avgiftssystemen har inte kommit till uttryck i författningsförslagen.
Vid föredragningen har uppgetts att vissa författningstekniska frågor som rör de förmänsgrundande inkomsterna och skyldigheten att utge avgifter av- ses bli föremål för fortsatt beredning inom regeringskansliet och att lagför- slag i dessa delar kommer att läggas fram i höst. Lagrådet. som utgår från att de ovan berörda frågorna kommer att omfattas av den fortsatta bered- ningen. anser sig mot denna bakgrund sakna anledning att ytterligare kom- mentera förslagen till lag om särskild löneskatt och till lagar om ändring i AFL och SAL.
Lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel
ss"
Paragrafens första stycke kan endast syfta på skattskyldiga som avses i 25 1 och 3. Hänvisningen bör ändras i enlighet härmed. l förtydligande syfte bör vidare stycket avslutas med "som meddelats direkt eller meddelats i återför- säkring åt annat inländSkt försäkringsföretag".
Paragrafen bör vidare kompletteras med ett nytt andra stycke av förslags- vis följande lydelse: "Skatteunderlaget för skattskyldiga som avses i 2.5 2 utgörs av nettointäkten av den kapital- och fastighetsförvaltning. som härrör från bolagets häri riket bedrivna försäkringsrörelse och som belöper på pensionsförsäkringar som meddelats direkt eller meddelats i återförsäkring åt inländskt försäkrings- företag."
Beträffande 45 hänvisas till vad lagrådet anfört under 23' 6 mom. SlL.
Prop. 1989/90: 1 10
Bilaga 3
65
Enligt ZOQ' KL får avdrag inte göras för svenska allmänna skatter. Avkast- ningsskatten utgör en sådan allmän skatt. Av förslaget och remissprotokollet framgår att sådan arbetsgivare som avses i 255 5 skall medges avdrag för av- kastningsskatten. Enligt lagrådets mening bör bestämmelsen om denna av- dragsrätt utformas enligt följande:
"Skattskyldiga som avses i Zs' 5 får utan hinder av bestämmelserna i 205 kommunalskattelagen(1928227U) göra avdrag för avkastningsskatt i för- väerkällan."
Övergångsbestämmelser
Det framhålls i specialmotiveringen att livförsäkringsföretagens värdepap- persinnehav betraktas som lager och att ett lager som apporteras till en nys- tartad rörelse får tas tipp till marknadsvärdet. Mot bakgrund härav anges att imtrknadsvi'trdet bör tas tipp som anskaffningsvärde på värdepappersinneha- vct i pensionsförsäkringsdelen. Däremot berörs inte frågan om fastigheter- nas anskaffningsvärde. Enligt lagrådets mening bör i övergångsbestämmel- serna rcgleras säväl aktiers som fastigheters anskaffningsvärden.