RÅ 1995 not 92

Not 92. Ansökan av Håkan L. om resning i ärenden ang. sjukpenning m.m. - I. Stockholms läns allmänna försäkringskassa beslöt den 14 september 1983 att inte betala ut sjukpenning till Håkan L. för visst sjukfall efter den 15 september 1983. Den 13 maj 1985 beviljade kassan Håkan L. helt sjukbidrag t.o.m. maj 1986. Den 5 maj 1986 beviljade kassan Håkan L. helt sjukbidrag för tiden juni 1986 - maj 1987. Den 4 juni 1987 beviljade kassan Håkan L. helt sjukbidrag juni 1987 - maj 1989. Den 26 maj 1988 beviljade kassan Håkan L. hel förtidspension fr.o.m. juni 1988. - II. Sedan Håkan L. den 2 maj 1989 påbörjat en anställning som styrman, inträffade den 5 maj 1989 en olycka som medförde att han skadades i ryggen. Håkan L. uppgav vid besök den 16 maj 1989 hos Malmöhus läns allmänna försäkringskassa att han påbörjat anställning. Försäkringskassan beslöt att provisoriskt dra in hans förtidspension och fastställde genom beslut den 29 juni 1989 sjukpenninggrundande inkomst för honom fr.o.m. den 1 juni 1989. Försäkringskassan beslöt sedan den 15 december 1989 att fastställa att Håkan L. skulle uppbära förtidspension från och med den 1 juni 1989. Försäkringskassan beslöt vidare den 22 maj 1991 att olycksfallet den 5 maj 1989 inte kunde godkännas som arbetsskada. Håkan L. överklagade besluten. I dom den 25 november 1991 fastställde Försäkringsrätten för Södra Sverige försäkringskassans beslut om förtidspension (mål nr 1436/90). I samma dom fann försäkringsrätten att händelsen den 5 maj 1989 var att anse som olycksfall i Håkan L:s arbete och upphävde försäkringskassans beslut den 22 maj 1991 samt visade målet åter till kassan för erforderlig handläggning (mål nr 2415/91). I beslut den 18 december 1992 fann försäkringskassan att samband mellan olycksfallet den 5 maj 1989 och Håkan L:s ryggbesvär inte kunde anses bestå för längre tid än 90 dagar efter skadedagen. Ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring kunde därför inte utbetalas. Håkan L. överklagade. I dom den 3 september 1993 lämnade Länsrätten i Malmöhus län överklagandet utan bifall. Håkan L. överklagade domen och begärde interimistiskt förordnande. Kammarrätten i Göteborg avslog den 10 februari 1994 Håkan L:s begäran om interimistiskt förordnande (mål nr 6656-1993). Håkan L. överklagade. Försäkringsöverdomstolen vägrade den 14 mars 1994 prövningstillstånd (mål nr 315/94:15). I beslut den 16 juni 1993 avvisade försäkringskassan Håkan L:s begäran om omprövning av kassans beslut den 15 december 1989 avseende avdrag på Håkan L:s pension för sjukpenning som utgivits under tiden juni-november 1989. I beslut den 22 april 1994 fastställde länsrätten kassans beslut samt avvisade Håkan L:s yrkande om retroaktiv sjukpenning och provisorisk utbetalning om 300 000 kr (mål nr Ö 4163-93). Håkan L. överklagade beslutet. I beslut den 22 juli 1994 avslog kammarrätten Håkan L:s yrkande om interimistiskt beslut (mål nr 3548-1994). - III. Kronofogdemyndigheten i Jönköpings län underrättade i beslut den 23 augusti 1989 Länsstyrelsen i Jönköpings län angående Håkan L:s lönefordringar som omfattades av statlig lönegaranti vid konkurs (A-1657-89/0620). - I ansökningar hos Regeringsrätten yrkade Håkan L. resning i de under I-III angivna ärendena och, i vissa av dessa, alternativt återställande av försutten tid. -Regeringsrätten (1995-03-14, Björne, Tottie, Bouvin, Sjöberg, Lindstam): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Som framgår av den inledande redogörelsen är Håkan L:s talan i två av de under II nämnda ärendena fortfarande föremål för prövning i ordinär process, nämligen dels begäran om omprövning av Malmöhus läns allmänna försäkringskassas beslut den 15 december 1989, dels hans överklagande av Länsrättens i Malmöhus län dom den 3 september 1993. Ansökningen skall i dessa delar avvisas. - Ansökan om resning eller återställande av försutten tid avseende ett ärende om statlig lönegaranti kan inte prövas av Regeringsrätten. Även Håkan L:s ansökan i det under III nämnda ärendet skall därför avvisas. - Såvitt gäller Håkan L:s ansökningar i övrigt finner Regeringsrätten inte styrkt att det föreligger sådana omständigheter som bör föranleda resning eller återställande av försutten tid. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar ansökningarna i vad de avser dels de ärenden som enligt det förut anförda ännu inte slutligt avgjorts, dels ärendet om statlig lönegaranti. - Regeringsrätten avslår ansökningarna i övrigt. (fd II 1995-02-21, Liljeros)

*REGI

*INST