RÅ 1996 not 62

Not 62. Överklagande av Ingemar H. ang. intagning för psykiatrisk tvångsvård. - Vederbörande chefsöverläkare beslutade den 25 januari 1995 med stöd av 6 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, att Ingemar H. skulle tas in för tvångsvård. - Ingemar H. överklagade beslutet. Chefsöverläkaren ansökte om fortsatt vård. -Länsrätten i Hallands län (1995-02-21, ordf. Berg): Länsrätten finner utrett Ingemar H. lider av en allvarlig psykisk störning och att förhållandena är sådana att han har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård. Detta vårdbehov kan inte tillgodoses på annat sätt än genom intagning på sjukvårdsinrättning för heldygnsvård. På grund härav och då behövlig vård inte kan ges med Ingemar H:s samtycke föreligger förutsättningar för psykiatrisk tvångsvård. - Länsrätten avslår Ingemar H:s överklagande och medger med stöd av 8 § LPT att han får beredas fortsatt vård enligt lagen längst t.o.m. den 25 maj 1995. - Vad sålunda beslutats om vård gäller omedelbart. - I överklagande yrkade Ingemar H. att intagningsbeslutet skulle förklaras ogiltigt och att tvångsvården omedelbart skulle upphöra. - Kammarrätten i Göteborg (1995-04-20, Jarnevall, Wileke, Fornbäck): Vad gäller frågan om intagning för tvångsvård är länsrättens beslut i denna del utan självständig betydelse i kammarrätten då länsrätten samtidigt beslutat om fortsatt tvångsvård. Själva beslutet om intagning kommer mot bakgrund av detta inte att bli föremål för kammarrättens bedömning. - I fråga om medgivande till fortsatt vård finner kammarrätten att vad som framkommit i målet inte utgör skäl att frångå länsrättens bedömning att förutsättningar för tvångsvård av Ingemar H. alltjämt består. - Kammarrätten avskriver målet såvitt rör frågan om intagning för tvångsvård. - Kammarrätten avslår överklagandet beträffande medgivande till fortsatt vård. - Ingemar H. fullföljde sin talan. - Regeringsrätten (1996-03-22, Palm, Wadell, Berglöf, Werner, von Bahr): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. Den 25 januari 1995 beslutade chefsöverläkaren om intagning av Ingemar H. för psykiatrisk tvångsvård. Ingemar H. överklagade beslutet. Länsrätten i Hallands län avslog överklagandet i dom den 21 februari 1995. I samma dom beslutade länsrätten på ansökan av chefsöverläkaren om fortsatt tvångsvård. Ingemar Hvalgren överklagade länsrättens dom i sin helhet. - I den överklagade domen fann kammarrätten att länsrättens beslut vad gällde intagning för tvångsvård var utan självständig betydelse i kammarrätten eftersom länsrätten samtidigt beslutat om fortsatt tvångsvård. Kammarrätten avskrev därför målet såvitt avsåg intagningsbeslutet. - Regeringsrätten har i beslut den 12 februari 1996 i mål nr 230-1995 tagit ställning till frågan om ett överklagande av länsrätts dom angående intagning för psykiatrisk tvångsvård skall prövas i sak trots att länsrätten i ett senare avgörande beslutat om fortsatt tvångsvård av patienten. Regeringsrätten fann därvid att patienten hade rätt att få chefsöverläkarens intagningsbeslut prövat även då länsrätten genom ett mellankommande avgörande beslutat om fortsatt tvångsvård. Skäl att göra en annan bedömning i förevarande mål föreligger inte. - På grund av det anförda borde kammarrätten ha prövat Ingemar H:s överklagande av intagningsbeslutet. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom, såvitt avser frågan om intagning för tvångsvård, och återförvisar målet till kammarrätten för fortsatt handläggning. (fd II 1996-03-05, Gustafson)

*REGI

*INST