RH 2010:163

Brott: Försök till rån

Alternativstraff: 1 år

Enligt hovrättens bedömning finns det ett påtagligt samband mellan brottet och O:s spelmissbruk. I och för sig torde det ha varit hans skuldsättning som varit den direkt utlösande faktorn bakom brottet. Det måste emellertid antas att skuldsättningen har varit en omedelbar följd av spelmissbruket. En framgångsrik behandling mot spelberoendet torde ha en avgörande betydelse för hans möjligheter till social rehabilitering och får därför också antas vara ägnad att avhålla honom från ytterligare brott. Den behandling som anges i den upprättade planen framstår som lämplig.

Frågan är då om den av Frivården föreslagna påföljden är tillräckligt ingripande med hänsyn till brottets art och straffvärde. Vid denna bedömning bör viss hänsyn tas till omständigheterna kring brottet. Gärningen framstår inte som särskilt välplanerad och utsikterna till framgång torde ha varit små. Även om de som utsattes för gärningen helt naturligt upplevt den som mycket hänsynslös, förelåg det aldrig någon faktisk fara för någons liv eller fysiska hälsa. Omständigheterna kring gärningen var alltså sådana att denna enligt hovrätten mening inte framstår som helt jämförbar med andra försök till rån som riktas mot en bank. Det bör också beaktas att den av Frivården föreslagna påföljden innefattar minst sex månaders institutionsvistelse utan möjlighet till permissioner under de tre första månaderna samt att O såsom häktad har varit frihetsberövad under mer än två månader.

Hovrätten bedömer mot den angivna bakgrunden att den föreslagna påföljden har erforderlig skärpa.