RH 2010:164

Brott: Grov misshandel m.m.

Fängelse: 1 år

T var 19 år när han begick brotten men de två sista gärningarna begicks endast några dagar innan han skulle fylla 20 år.

Enligt hovrättens mening föreligger det en mycket stark presumtion för att nu välja fängelse som påföljd. Skälen för det är flera; misshandelsbrottens art, brottslighetens höga straffmätningsvärde samt det förhållandet att det nu är fråga är om återfall under löpande skyddstillsyn i allvarlig våldsbrottslighet. Annan påföljd än fängelse kan komma i fråga endast om det föreligger särskilda skäl.

Som särskilda skäl för skyddstillsyn i stället för fängelse kan rätten, enligt 30 kap. 9 § andra stycket 3 brottsbalken, beakta om missbruk av beroendeframkallande medel eller något annat förhållande som kräver vård eller annan behandling i väsentlig grad har bidragit till att brotten har begåtts och den tilltalade förklarar sig villig att gå igenom lämplig behandling som enligt en för honom uppgjord plan kan anordnas i samband med verkställigheten (”skyddstillsyn med särskild behandlingsplan”).

I ett av hovrätten inhämtat yttrande har Frivården Hudiksvall föreslagit att T döms till en skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Frivården har anfört följande. En ny behandlingsplan är upprättad innefattande fem veckors primärbehandling på Lindalen, följt av sex månaders vistelse på Håsta halvvägshus. Därefter planeras för tre månaders utsluss på Sjövillan i Söderhamn, ett 12-stegsinriktat boende för personer med beroendeproblematik. Under tiden på Sjövillan ska T gå i samtal på Söderhamns beroendecenter gällande hans aggressionsproblematik. T har uppgett att han, innan han häktades, drack alkohol några gånger i månaden och han gjorde det mest för att hans kamrater gjorde det och tycktes ha roligt. Han har vidare uppgett att samtliga misshandelsfall som nu är aktuella eller som han tidigare har dömts för har inträffat när han varit berusad.

Hovrätten konstaterar att den behandlingsplan som Frivården har föreslagit grundar sig på AA:s 12-stegsprogram. Den föreslagna behandlingen har således sin tyngdpunkt i åtgärder som syftar till att avhjälpa alkoholberoende. Att T har svårigheter att hantera sina aggressioner när han är berusad torde vara uppenbart och hans brottslighet kan i den meningen anses som alkoholrelaterad. Han synes dock inte ha något alkoholberoende som kräver missbruksbehandling av det föreslagna slaget. Han förefaller numera också medveten om sambandet mellan sin alkoholkonsumtion och sin benägenhet att i vissa situationer bruka våld. Behandlingsplanen rymmer i och för sig vissa moment som kan antas vara av värde för honom. Det gäller i synnerhet de samtal om aggressionsproblematik som omnämns i planen. Den typen av samtal torde emellertid också kunna anordnas inom ramen för en frihetsberövande påföljd. Hovrätten bedömer därför att den behandling som föreslås i planen, sedd i sin helhet, skulle ha ett begränsat mervärde för T.

Hovrätten anser mot denna bakgrund att det inte finns tillräckliga skäl att välja annan påföljd än fängelse.