Elsäkerhetsverkets föreskrifter om utförande och skötsel ELSÄK:FS av elektriska starkströmsanläggningar samt allmänna råd om 999:5 tillämpningen av dessa 999

Tillräckligt skydd för kabel i banvall inom område för järnväg anses föreligga i föreskriftens mening om kabeln är täckt med särskilt kabelskydd anordnat så, att ingen del av skyddet över kabeln ligger högre än 1,0 m under räls underkant och 0,2 m under järnvägens starkströmsoch svagströmskablar, dock minst 0,35 m under markytan. Vid förläggning under sidodike skall den förläggas så djupt, att skyddet över densamma ligger minst 0,35 m under dikets botten i väl rensat skick. Är kabelns läge inte uppenbart, skall vid banvallen uppsättas markeringsskyltar som anger läget, där inte Elsäkerhetsverket i samråd med järnvägens innehavare bestämmer annorlunda.

I övrigt hänvisas beträffande kabel inom område för järnväg till 6 kap. starkströmsförordningen (1957:601).

Beträffande kabelskydd, markeringsband, kabelkartor m.m. se anvisningar i svensk standard.

Beträffande skydd mot åverkan se även § B89 b.

§ B95

Beträffande ledningsfästen se § B89 d. Beträffande åtgärd för att hindra spridning av brand vid anhopning av kablar se § B89 e. Beträffande krav på kabels svårantändlighet i explosionsfarliga rum se 850.4.2. Vid förläggning av kabel som är känslig för låga temperaturer bör vid kyla särskilda åtgärder vidtas för att undvika skada på ledarisolering eller mantel.

b. Skarvning m.m.

Skarvar, avgreningar och övergång till annat ledningsslag samt anslutning till maskin, transformator, apparat eller dylikt skall vara så utförda, att betryggande isolation erhålls såväl mellan olika ledare som mellan ledare och jord. Råd: Beträffande kabelskarvar se även § B89 c och svensk standard. Beträffande anslutningsanordning vid apparater se § B95 b.

c. Skyddsjordning

Skärmen samt kabelskarvar och kabelavslutningar av ledande material skall vara skyddsjordade. De olika kabelsektionernas skärmar skall vara metalliskt förbundna dels sinsemellan, dels med kabelskarvars och kabelavslutningars yttre hölje när detta är av ledande material.

§ B96

§ B96 Säkringar

a. Brytförmåga

Säkringar skall väljas och placeras så att de förmår bryta förekommande överström, däri inbegripet kortslutningsström utan att förorsaka skada i omgivningen. Råd: Då i anläggningen förekommande överström inte med visshet kan brytas av säkring bör denna lämpligen kombineras med eller ersättas av elkopplare avsedd att bryta vid överström.

b. Säkerhet vid betjäning

Säkringar skall vara anordnade så, att de kan betjänas utan fara. Råd: Säkring förutsätts bli betjänad av fackkunnig eller särskilt instruerad person.

c. Säkringsstänger m.m.

Säkringsstänger och liknande hjälpverktyg för betjäning av spänningsförande säkringar skall bestå av hållbart isolermaterial och vara av betryggande längd. Råd: Beträffande säkringsstänger och liknande hjälpverktyg se svensk standard.

§ B97 Elkopplare

a. Allmänt

Från- och tillkoppling av strömkrets skall ske med elkopplare. Råd: Beträffande elkopplare se svensk standard.

b. Val av elkopplare och säkerhet mot överström

Elkopplare skall tåla förekommande överström, däri inbegripet kortslutningsström, utan att ta skada. Elkopplare, annan än frånskiljare, skall kunna sluta och bryta högsta vid normal drift förekommande ström. Elkopplare, annan än frånskiljare, avsedd att bryta vid överström skall kunna såväl sluta som bryta förekommande överström, däri inbegripet kortslutningsström, utan att orsaka skada i omgivningen eller försättas ur driftdugligt skick. Handmanövrerad elkopplare skall på samma sätt kunna sluta sådan överström. Råd: Frånskiljare får användas för frånkoppling av strömförande anläggningsdel, om brytförmågan är tillräcklig för den avsedda användningen.

c. Friutlösning

Elkopplare avsedda att bryta vid överström skall vara försedda med friutlösning som medför att frånslagning inte kan förhindras.

d. Samtidig koppling av alla poler

Elkopplare, annan än frånskiljare, skall vara så anordnad, att samtliga poler frånrespektive tillkopplas praktiskt taget samtidigt. Enpolig snabbåtertillkoppling är dock tillåten.

§ B97

e. Lägesindikering

Elkopplare skall vara försedda med tydlig lägesindikering. Råd: Lägesindikering skall vara anordnad så, att den tillförlitligt anger om kontakterna i huvudströmbanan intar tillslaget eller frånslaget läge.

f. Brandskydd

Elkopplare som innehåller brännbar vätska får inte placeras i utrymme med golv av brännbart material eller i brandfarligt utrymme. Råd: Beträffande skyddsåtgärder vid användning av brännbar vätska i elkopplare se § B77 g.

g. Frånskiljare

Frånskiljare skall vara anordnade så, att de vid normal manövrering inte medför fara. De skall vara utförda antingen med synliga brytställen eller vara försedda med tillförlitlig indikering och i övrigt på sådant sätt, att frånskiljarkontakt med säkerhet fasthålls i slutet respektive öppet läge även vid kortslutning. Frånskiljare avsedda för frånkoppling av anläggningsdel på vilken arbete kan behöva verkställas skall vara utförda så, att hållspänningen över öppen pol är större än som fordras mellan fas och jord. Frånskiljare, som inte är utförda med synliga brytställen, skall vara av sådant tillförlitligt utförande att öppet läge kan indikeras endast när betryggande isolering över öppen pol finns. Frånskiljare skall vara så utförda och anordnade att de inte kan föranleda ej avsedd tillslagning eller frånslagning. Råd: Frånskiljare, vilka används för frånkoppling av strömförande anläggningsdel eller som manövreras av icke fackkunnig eller icke särskilt instruerad person, skall vara så utförda att samtliga faser frånkopplas respektive tillkopplas samtidigt. Frånskiljare, som används för jordning och kortslutning, får vara enpolig. För att förhindra oavsiktlig manövrering bör frånskiljare vara försedda med spärr eller annan anordning, varmed de på betryggande sätt fixeras i sina ändlägen. Beträffande användning av frånskiljare se § B85 b och C62.2.

h. Lösa frånskiljarstänger

Lösa frånskiljarstänger skall bestå av hållbart isolermaterial och vara av betryggande längd. Råd: Beträffande lösa frånskiljarstänger se svensk standard.

i. Låsning av elkopplare för arbete

En elkopplare, avsedd för frånskiljning av anläggningsdel enligt C62.3, skall vara låsbar i frånläge eller belägen innanför låsbar kapsling eller i driftrum. Låsanordningen skall vara sådan att oavsiktlig manöver av elkopplare är utesluten.

§ B98

B SÄRSKILDA FÖRESKRIFTER

B1 LUFTLEDNINGAR

§ B98 Friledning med plastbelagda ledare

a. Allmänt

För anläggning i vilken ingår friledning med plastbelagda ledare gäller föreskrifterna i § B99 – B103 med i denna paragraf angivna ändringar och tillägg. Råd: Beträffande speciellt känsligt jordfelsskydd för anläggning, i vilken ingår friledning med belagda ledare se § B73 a.

b. Ledare och minimiarea

Ledare i friledning med plastbelagda ledare skall bestå av legerad aluminiumlina med minst 62 mm area eller av annat material med likvärdiga elektriska och mekaniska egenskaper. Råd: Beträffande plastbelagda ledares konstruktion och provning se svensk standard. Beträffande ledares inbördes avstånd m.m. se svensk standard.

c. Ljusbågsskydd

Till skydd mot avbränning av ledare på grund av atmosfäriska överspänningar skall ljusbågsskydd anordnas i stolparna i brottsäker ledning och i ledning i förstärkt utförande. Om friledning med plastbelagda ledare korsar andra luftledningar eller trafikleder skall ljusbågsskydd anordnas i korsningsstolparna samt i de intilliggande stolpar som kan påverka korsningens säkerhet. Råd: Om enbart radialmatning kan förekomma erfordras ljusbågsskydd enbart på belastningssidan av isolator. Annat ljusbågsskydd, likvärdigt med ovan beskrivna, kan också användas.

d. Avstånd från träd

Friledning med plastbelagda ledare får inte vara fäst i träd. Den får inte heller vara framdragen i farlig närhet av fruktträd eller invid andra träd på sådant sätt att friledningen kan skadas. Råd: Sådana träd i en lednings skogsgata och sidoområden som kan utgöra en fara för ledningen bör avlägsnas.

§ B99 Allmänt om friledningar

a. Höjd över mark inom icke detaljplanelagt område

Inom område för vilket inte finns detaljplan skall friledning med högst 55 kV systemspänning vara anordnad så, att den lägst belägna spänningsförande ledarens höjd över marken vid maximitemperatur hos ledaren vid vindstilla uppgår till minst 6 m. Om systemspänningen överstiger 55 kV skall höjden ökas med spänningstillägget.

§ B99

Råd: Av föreskriften följer att längsgående jordledare får förläggas på lägre höjd. Den bör dock förläggas på sådan höjd att ett fritt utrymme av minst 4,5 m erhålls över mark.

Beträffande maximitemperatur se svensk standard.

Beträffande spänningstillägget se Allmänna bestämmelser, Del 2.

Beträffande ledares höjd över mark inom detaljplanelagt område se mom. b.

Beträffande ledares höjd över mark inom inhägnat ställverk se § B87 c.

Beträffande ledares höjd över vägar och andra trafikleder se § B103.

b. Höjd över mark inom detaljplanelagt område

Inom område för vilket finns detaljplan skall friledning med högst 55 kV systemspänning vara förlagd på sådan höjd, att ett fritt utrymme av minst 6 m normalt erhålls över marken. Därvid skall den lägst belägna spänningsförande ledarens höjd över marken vid maximitemperatur hos ledaren vid vindstilla uppgå till minst 7 m. Om systemspänningen överstiger 55 kV skall den sistnämnda höjden ökas med spänningstilllägget.

För att förebygga fara på grund av brott på ledare, stolpfall m.m. skall särskilda åtgärder vidtas, t.ex. att friledningen utförs som brottsäker ledning eller vid högst 25 kV systemspänning som ledning i förstärkt utförande enligt svensk standard.

Oaktat föreskriften i första och andra stycket kan vid planläggning av icke detaljplanelagt område, befintlig friledning för högst 25 kV systemspänning bibehållas utförd på sätt som anges i mom. a och c under villkor, att friledningen är framdragen på större avstånd från byggnad än 20 m vid vindstilla. Undantag föreligger dock beträffande avstånd från befintlig enstaka byggnad, varvid emellertid avståndet inte får vara mindre än vad som anges i mom. c för icke detaljplanelagt område, att föreskrifterna i § B103 iakttas beträffande friledningens förhållande till andra luftledningar och trafikleder inom detaljplanelagda områden.

Råd: Friledning utförd enligt svensk standard anses uppfylla föreskriften i första och andra stycket. Av föreskriften i första stycket följer att även längsgående jordledare måste förläggas på sådan höjd att ett fritt utrymme av minst 6 m erhålls över mark.

Beträffande maximitemperatur se svensk standard.

Beträffande spänningstillägget se Allmänna bestämmelser, Del 2.

Beträffande jordfelsskydd för anläggning i vilken ingår friledning i förstärkt utförande se § B73 a.

Beträffande ledares höjd inom icke detaljplanelagt område se mom. a.

Beträffande ledares höjd över mark inom inhägnat ställverk se § B87 c.

Beträffande ledares höjd över vägar och trafikleder se § B103.

c. Avstånd från byggnad

Friledning skall med nedan i detta moment angivna undantag vara anordnad så, att spänningsförande ledares horisontella avstånd från byggnad eller byggnadsdel uppgår till minst i nedanstående tabell angivna värden:

§ B99

Detaljplan Spänningsförande ledares minsta horisontella avstånd från byggnad eller byggnadsdel vid systemspänning Högst 55 kV Över 55 kV

vid vindstilla vid största vid vindstilla vid största förekommande förekommande utsvängning utsvängning

finns 5 m 3 m 10 m 3 m + spänningstillägget

finns icke 5 m 3 m 5 m + 3 m + spännings- spänningstillägget tillägget

Tabellen gäller inte vid införing i byggnad.

En friledning får inte vara framdragen över byggnad. Dock får en friledning vara framdragen över inom driftrum belägen byggnad för kontrollutrustning, kopplingsutrustning och dylikt om ledares höjd över tak uppgår till minst 3 m. Om systemspänningen överstiger 55 kV skall höjden ökas med spänningstillägget. Likaså får friledning vara framdragen över växthus under villkor,

att överenskommelse härom träffats mellan friledningens innehavare och växthusets ägare,

att särskilt inrättad direktförsäljning till allmänheten inte förekommer inom växthuset,

att spänningsförande ledares höjd över tak motsvarar vad som anges i § B99 a beträffande sådan ledares höjd över mark,

att friledningen anordnats så, att spänningsförande ledares avstånd från utrymme, inom vilket förekommer panncentral, bränsleupplag eller dylikt motsvarar vad som i föreskriftens tabell anges beträffande avstånd till byggnad samt

att friledningen utförts som brottsäker ledning.

Råd: Med byggnad i föreskriftens mening avses inte mindre uthus, källare o.d., men däremot garage och skyddstak för motorfordon.

Största förekommande utsvängning av ledare i friledning beräknas enligt svensk standard.

Beträffande spänningstillägget se Allmänna bestämmelser, Del 2.

Beträffande åtgärder vid anläggning, som ingår i direkt jordat system se § B74 b.

d. Friledning i förhållande till parkeringsplats

Friledning för högst 55 kV i närheten av parkeringsplats för bilar och andra fordon skall vara anordnad så, att spänningsförande ledares horisontella avstånd från platsens närmaste ytterkant uppgår till minst 5 m vid vindstilla och till minst 3 m vid största förekommande utsvängning. Om systemspänningen överstiger 55 kV skall motsvarande mått vid vindstilla vara minst 10 m och vid största förekommande utsvängning minst 3 m ökat med spänningstillägget.

§ B99

Oberoende av föreskriften i första stycket får friledning vara anordnad så, att spänningsförande ledares horisontella avstånd från platsens närmaste ytterkant uppgår till 2 m vid vindstilla, under följande förutsättningar:

1. Parkeringsplatsen skall vara avsedd endast för personbilar, andra fordon av jämförbar storlek och husvagnar.

2. Fordonen skall inte vara avsedda för transport med last av explosiv eller brandfarlig vara.

3. Vid parkeringsplatsens infarter skall uppsättas skyltar med uppgift om vilka slag av fordon som får parkeras.

4. Åtgärder skall vara vidtagna i tillräcklig omfattning för att förebygga stolpfall och ledarfall mot parkeringsplatsen.

5. Ledningsstolpar jämte tillhörande stag eller strävor skall vara så placerade eller anordnade, att risk för påkörning är tillräckligt förebyggd.

6. Friledningens reparation och underhåll skall kunna ske utan hinder av parkerade fordon.

Utan hinder av vad som anges i föreskriftens andra stycke får friledning vara framdragen över parkeringsplats under de förutsättningar som anges i punkterna 1 – 6 ovan under villkor att överenskommelse om friledningens framdragning över parkeringsplatsen träffats mellan friledningens innehavare och den som upplåter parkeringsplatsen samt att friledningen utförts som brottsäker ledning eller ledning i förstärkt utförande enligt svensk standard och anordnas enligt de krav som anges i § B103 b för luftledning över allmän väg.

Råd: Med parkeringsplats i föreskriftens mening avses område, som särskilt anvisats för parkering av fordon eller visst slag av fordon.

Beträffande friledning i förhållande till utmed vägar förekommande s.k. parkeringsfickor gäller föreskrifterna i § B103.

Största förekommande utsvängning av ledare i friledning beräknas enligt svensk standard.

Åtgärder enligt punkt 4 kan bestå i att friledningen utförts som brottsäker ledning eller som ledning i förstärkt utförande enligt svensk standard.

Kravet i punkt 5 innebär bl.a. att anordnande av vägräcke eller annat skydd kan vara erforderligt för att förebygga påkörning av ledningsstolpar, stag eller sträva, placerade vid parkeringsplatsen.

Beträffande spänningstillägget se Allmänna bestämmelser, Del 2.

Beträffande frilednings avstånd från garage eller skyddstak för motorfordon se mom. c.

Beträffande åtgärder vid anläggning som ingår i direkt jordat system se § B74 b.

e. Friledning i förhållande till skolgårdar, campingplatser, idrottsplatser, skjutbanor och dylikt

En friledning får inte vara framdragen över eller i farlig närhet av skolgårdar, idrottsplatser, travbanor, skjutbanor, anlagda campingplatser och bad- och lekplatser samt inte heller i farlig närhet av åskådarplatser. En friledning får dock vara framdragen inom andra områden för fritidsaktiviteter, t.ex. bollplan utan åskådarplatser, under förutsättning att dels särskilda åtgärder är vidtagna för att förebygga fara på grund av

§ B99

ledningsbrott, stolpfall m.m., att dels risk för skada på friledningen medelst idrottsredskap och dylikt inte föreligger.

Råd: En friledning anses vara framdragen utom farlig närhet från i föreskriften angivna områden om den är anordnad så, att spänningsförande ledares horisontella avstånd från områdets närmast belägna gräns vid vindstilla inte understiger 20 m. I fråga om friledning i närheten av skjutbanor gäller dock för föreskriftens uppfyllande i stället följande förutsättningar:

1. Friledning får inte vara framdragen inom riskområde, dvs. området mellan skjutplats och kulfång.

2. Horisontella avståndet mellan skjutbanan och närmaste ledare i bakom skjutplats framdragen friledning skall uppgå till minst 10 m.

3. Parallellt med skjutbana framdragen friledning får inte vara belägen inom ett område begränsat av en linje dragen från en punkt belägen på minst 10 m horisontellt avstånd från skjutplatsens ytterkant fram till en punkt belägen på ett horisontellt avstånd från yttersta måltavlas ytterkant, uppgående till minst 10% av avståndet mellan skjutplats och måltavla, dock minst 10 m.

4. Friledning får inte vara framdragen bakom kulfång på närmare horisontellt avstånd än 20 m från måltavla. Friledningen skall vara anordnad så, att den inte syns från skjutplatserna. Ledningsstolparna skall vara anordnade så, att risk för skottskada är förebyggd för i stolpe arbetande personal.

I föreskriften avsedda särskilda åtgärder kan bestå i att friledningen utförts som brottsäker ledning eller som ledning i förstärkt utförande enligt svensk standard.

Beträffande friledning i förhållande till byggnader se mom. c.

Beträffande friledning i förhållande till parkeringsplatser för fordon se mom. d.

Beträffande åtgärder för att förebygga fara genom förhöjda markpotentialer och dylikt se § B74.

f. Avstånd från träd

Friledning skall vara framdragen på betryggande avstånd från träd.

Råd: Av föreskriften följer att en friledning inte får vara fäst i träd. Den får inte heller vara framdragen i farlig närhet av fruktträd eller så nära andra träd, att risk för kontakt mellan träd och friledningen föreligger. Sådana träd i en frilednings skogsgata och sidoområden som kan utgöra en fara för friledningen bör avlägsnas.

g. Avstånd från brännbart upplag samt från förvarings- och hanteringsplats för brandfarlig eller explosiv vara

Friledning får inte vara framdragen i farlig närhet av upplag med brännbart material eller där brandfarlig eller explosiv vara förvaras eller hanteras ovan jord.

Råd: Hänsyn skall tas till upplagets beskaffenhet och till de arbeten som förekommer där.

Friledning anses med hänsyn till risker vid elektrostatisk uppladdning vara framdragen utom farlig närhet från område, som på grund av förekomst av brandfarlig vara klassats från explosionsfaresynpunkt (se 850), om ledningen är anordnad så, att horisontella avståndet mellan friledningen vid vindstilla och det klassade områdets närmast belägna gräns inte understiger vad som anges i Tabell 1.

§ B99

Tabell 1. Avstånd mellan friledning och riskområde med brandfarlig vara

1 Oberoende av angivna avstånd förutsätts avståndet mellan friledning och riskområde vara minst lika stort som stolpens höjd över marken.

En friledning anses med hänsyn till risk för brand vara framdragen utom farlig närhet från förråd för explosiv vara, om friledningen är anordnad så, att horisontella avståndet mellan friledningen vid vindstilla och förrådet inte understiger vad som anges i Tabell 2. Beträffande övriga åtgärder som måste vidtas med hänsyn till risk för brand i sådant förråd hänvisas till Elsäkerhetsverket.

Tabell 2. Avstånd mellan friledning och förråd där explosiv vara förvaras

Beträffande brandfarliga varor se även förordningen om brandfarliga och explosiva varor (1988:1145) med tillhörande tillämpningsföreskrifter. Beträffande konstruktionsspänning se Allmänna bestämmelser, Del 2.

h. Jordning

Stolpar och andra därmed jämförliga stöd av stål eller annat ledande material samt isolatorfästen på byggnader skall vara jordade.

Likaledes skall konsol (regel etc.) av stål eller annat ledande material i stolpe, gemensam för två eller flera friledningar, vara jordad.

Råd: Beträffande jordning vid anläggning med högst 25 kV systemspänning se § B73 och vid anläggning med högre systemspänning än 25 kV se § B74. Beträffande anordning och jordning av stag se § B102 d – g. Föreskriften innebär att isolatorkrok, isolatorpinne eller konsol av stål eller annat ledande material för uppbärande av isolator som inte ingår i apparat normalt inte behöver vara skyddsjordad då den är monterad i trästolpe, dock med undantag för konsol vid ledningsutföranden enligt föreskriftens andra stycke.

§ B100

i. Skyddsåtgärder i stolpe

I sådan stolpe där särskild risk föreligger att ledare lossnar och därefter kommer i farlig närhet av marken eller andra ledningar eller föremål, skall åtgärd vara vidtagen till förebyggande av nämnda fara.

k. Varningsmärken

Stolpe av trä som uppbär friledning med stödisolatorer skall vara försedd med en 10 cm bred gul ring runt stolpen, försedd med varningsmärken, eller annat lämpligt varningsmärke. Där en friledning som inte är av brottsäkert utförande korsar en väg eller är framdragen över andra mera trafikerade platser eller där människor ofta vistas skall finnas varningsmärke med tilläggsmärkning: ”Livsfarlig ledning. Gå ej nära nedfallen ledare.” Stolpe som uppbär friledning med högre systemspänning än 100 kV skall vara försedd med varningsmärke med tilläggsmärkning: ”Vistas ej nära stolpe och stag vid åskväder.”

§ B100 Ledare för friledningar

a. Material

Ledare skall bestå av koppar, stål, stålaluminium, aluminium, legerat aluminium eller annat material med likvärdiga elektriska och mekaniska egenskaper.

b. Minimiarea m.m.

2 2 Ledare av koppar skall ha en area av minst 16 mm . De skall vid 16 mm area bestå av tråd eller lina och vid större area av lina. Lina av stål skall ha en area av minst 25 mm . Lina av stålaluminium, aluminium eller legerat aluminium skall ha en area av minst 31 mm . Råd: Beträffande mekanisk hållfasthet, tillåtna påkänningar m.m. se svensk standard.

c. Spännvidd

Ledare skall vara upplagda med sådan spännvidd och vara uppspända så, att nödvändig säkerhet mot brott och farlig nedhängning föreligger även vid ogynnsamma väderleksförhållanden. Råd: Beträffande ledares höjd över marken se § B99 a och b.

d. Ledares inbördes avstånd m.m.

Ledare skall vara placerade på sådant avstånd från varandra och från ledningsstöd m.m. att nödvändig säkerhet mot hopslagning och överslag finns. Råd: Det erforderliga avståndet är beroende av isolatortyp, vindtryck, ledarnas nedhängning och spännvidd samt systemspänning. Mellan ledare som ligger i samma vertikalplan bör avståndet under normala förhållanden uppgå till minst 1,0 m. En friledning utförd enligt svensk standard anses uppfylla föreskriften.

§ B101

e. Skarvar

Skarvar skall vara så utförda, att ledarna inte skadas. Skarv i fritt spann skall ha en hållfasthet som är minst 90% av den oskarvade ledarens hållfasthet. Skarvar med mindre hållfasthet skall vara anordnade så att de inte utsätts för dragning.

f. Avgreningar och andra ledarförbindningar

En avgrening från ledare eller annan förbindning mellan olika ledare än som avses i mom. e skall vara utförd med klämma, utformad så, att den inte nämnvärt minskar ledarens hållfasthet. Vid avgrening skall klämman vara avlastad från dragning. Vid övergång från aluminium- till kopparledare skall klämma monteras så, att kopparledaren inte kommer att ligga över aluminiumledaren.

g. Fastsättning

Ledare skall vara fäst vid isolator på sådant sätt att ledaren inte utsätts för åverkan. Då najning används i vinkelstolpe skall ledare vara fäst vid isolator så, att den pressas mot isolatorn. Råd: Ledare bör i regel vara fäst vid stödisolator med najning och vid hängisolator med linhållare.

§ B101 Isolatorer för friledningar

a. Hållfasthet

Spänningsförande ledare och längs friledning upplagd jordledare med mindre area än 25 mm skall uppbäras av isolatorer av porslin eller annat därmed likvärdigt material. Isolatorer och isolatorfästen skall vara dimensionerade så, att de motstår normalt förekommande mekaniska, termiska och elektriska påkänningar. Råd: Beträffande isolatorers och isolatorfästens dimensionering m.m. se svensk standard.

b. Fastsättning

Isolatorer skall vara fastsatta på isolatorfästen på sådant sätt, att fara för isolatorns söndersprängning inte föreligger.

§ B102 Stolpar

a. Dimensionering

Stolpar skall ha tillräcklig hållfasthet med hänsyn till förekommande belastning. Råd: Om dimensionering av stolpar med hänsyn till olika belastningsfall, tillåtna påkänningar m.m. se svensk standard.

§ B102

b. Fäste i marken

Stolpar som inte står på berg eller på särskilt fundament skall vara nedsatta i marken på ett med hänsyn till stolpens dimensioner och belastning samt markförhållandena betryggande sätt.

Stolpe som är uppställd på särskilt fundament skall jämte fundamentet ha betryggande hållfasthet med hänsyn till belastnings- och markförhållanden.

Råd: En betryggande grundläggning av ostagade stolpar av trä anses erhållen om nedgrävningsdjupet väljs enligt svensk standard.

c. Strävning

Sträva för stolpe skall vara omsorgsfullt fäst vid stolpen. Vid större påkänningar skall stolpe som är försedd med sträva vara förankrad i rotändan.

d. Stagning

Stag skall ovan jord bestå av stållina eller annan likvärdig lina eller stång av stål och under jord av stång av stål och ha med hänsyn till förekommande belastning tillräcklig hållfasthet.

Stag skall vara försedda med anordning (t.ex. stagskruv) som möjliggör reglering av stagens längd. Undantag föreligger för kort stag, som utgörs av stålstång, avsedd för infästning i berg.

Ett stag i mark skall för att vara lätt synligt vara försett med anordning vid marken, som tydligt markerar staget.

Råd: Beträffande dimensionering av stag med tillbehör se svensk standard.

e. Skydd mot spänningssättning av stag i icke direkt jordat system

I en anläggning med icke direkt jordat system skall stag i trästolpe vara försett med stagisolator. Stagisolatorn skall vara placerad minst 2,5 m från närmaste spänningsförande ledares linfäste och minst 3 m över marken. Stagisolator erfordras dock inte om staget är fäst minst 2 m under lägsta isolatorfäste och från med sådant fäste förbunden ledande konstruktionsdel eller om staget är jordat.

I trästolpe med stödisolatorer av pinntyp skall ett stag vara fäst minst 0,2 m från isolatorfäste och från ledande konstruktionsdel som är förbunden med sådant fäste.

Ett stag skall vara anordnat så, att ingen del av staget kan komma i kontakt med spänningsförande ledare, om staget brister eller slaknar.

Råd: Föreskriften i sista stycket innebär bl.a. att spänningsförande ledare inte får vara placerad mellan stolpe och till denna hörande stag, vare sig i raklinje-, vinkel- eller ändstolpe.

f. Skydd mot spänningssättning av stag i direkt jordat system

I anläggningar med direkt jordat system skall i skälig omfattning särskilda åtgärder vidtas till skydd mot fara på grund av spänningssättning av stag.

§ B103

Ett stag skall vara anordnat så, att ingen del av staget kan komma i kontakt med spänningsförande ledare, om staget brister eller slaknar.

Råd: I föreskriftens första stycke avsedda åtgärder kan bestå i att staget är jordat och anläggningens utlösningsanordningar är tillförlitliga och snabbt verkande. I fråga om stag i trästolpe kan åtgärd även bestå i att staget förses med tillräcklig isolation mot isolatorfästen. Beträffande tillräcklig sådan isolation se svensk standard. I skälig omfattning i föreskriftens mening avser företrädesvis att åtgärderna är erforderliga på platser där människor ofta vistas eller färdas.

g. Stagisolatorer

Stagisolatorer skall ha nödvändig elektrisk och mekanisk hållfasthet.

Råd: Kravet på elektrisk hållfasthet anses uppfyllt om isolatorn vid enminutsprov i regn enligt svensk standard har en hållspänning som är minst lika med systemspänningen, dock lägst 15 kV. Stagisolator, monterad i stag, bör erbjuda minst samma säkerhet mot brott som enligt svensk standard krävs för staget i övrigt.

h. Rostskydd

En stolpe av stål och till stolpen hörande ståldetaljer samt stag med tillbehör skall vara skyddade mot rost genom förzinkning eller på annat lika gott sätt. Fångarmar och liknande skyddsanordningar skall vara förzinkade.

Råd: Beträffande förzinkning av ståldetaljer se svensk standard.

§ B103 Luftledningar i förhållande till andra ledningar och till trafikleder

a. Avstånd vid allmän väg

Stolpar, stag och strävor vid allmän väg skall vara placerade på sådant sätt, att de inte medför risk för trafiken eller försvårar vägens underhåll.

Stolpe, stag eller sträva får inte placeras på körbana, vägren, cykel- eller gångbana eller skiljeremsa och inte heller så, att avrinning i vägdike eller snöröjning försvåras. Inom annan del av vägområdet får inte heller stolpe, stag eller sträva placeras utan särskilt tillstånd av väghållningsmyndigheten.

Råd: Med allmän väg avses även planerad allmän väg, jfr. 48 § väglagen. Stolpe, stag eller sträva bör normalt placeras minst 0,5 m utanför bank- eller skärningsslänt, dock minst 2 m från vägrenens (körbanans) ytterkant. Dessa avstånd kan minskas dels inom samhällen, dels där endast låg färdhastighet påbjuds, dels om eftergivliga stolpar används, dels även i övrigt om särskilda skäl föreligger. Vid vägar med stort trafikflöde eller med sådan trafikteknisk standard att de medger hög hastighet eller i snörika trakter kan ovan nämnda avstånd behöva ökas. Inom område för motorväg och motortrafikled får inga andra elektriska anordningar än sådana som erfordras för vägtrafiken förekomma. Jfr. rådet till 890.4.1. Närmare uppgifter om avstånd från vägrenens (körbanans) ytterkant framgår av Vägverkets normer och anvisningar. Beträffande luftledning över väg se mom. b och d. Beträffande kabel i väg se § B92 a och B93 a.

§ B103

I övrigt hänvisas till 2 och 3 §§ samt 44 § väglagen (1971:948), 52 § och 53 § vägkungörelsen (1971:954) och 4 kap. starkströmsförordningen (1957:601).

b. Korsning av allmän väg

En luftledning över allmän väg skall vara upplagd så, att ett fritt utrymme av minst 6 m erhålls över marken. Därvid skall vid friledning med högst 55 kV systemspänning den lägst belägna spänningsförande ledaren vid maximitemperatur hos ledaren komma på minst 7 m höjd över marken. Om systemspänningen överstiger 55 kV skall vid friledning sistnämnda höjd för spänningsförande ledare ökas med spänningstillägget.

Råd: Beträffande maximitemperatur se svensk standard.

Beträffande spänningstillägget se Allmänna bestämmelser, Del 2.

c. Friledningar längs allmän väg

Friledningar längs allmän väg skall såvitt möjligt vara belägna så, att deras horisontala avstånd från närmaste vägrenskant är åtminstone lika stort som stolparnas höjd över marken.

Är avståndet till vägrenskant mindre skall vidtas åtgärd som förebygger dels stolpfall mot vägen, dels att brusten ledare kommer in på körbanan och vägrenen.

Råd: Åtgärd som avses i andra stycket kan bl.a. bestå i att en friledning utförs – brottsäker enligt svensk standard eller – i förstärkt utförande enligt svensk standard eller 2 – i klass B enligt svensk standard med stålaluminiumledare med minst 62 mm area eller 2 ledare av legerat aluminium med minst 99 mm area samt med sidostagade stolpar där friledningen inte är trädsäker.

d. Luftledningar i förhållande till enskild väg

I fråga om luftledningar i förhållande till enskild, allmänt befaren väg skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrivits i mom. a – c.

Vid korsning av annan enskild väg med en luftledning skall luftledningen vara förlagd på sådan höjd, att ett fritt utrymme av minst 6 m erhålls över marken. Om systemspänningen överstiger 55 kV skall vid friledning sistnämnda höjd för spänningsförande ledare ökas med spänningstillägget. Antingen skall en av korsningsspannets stolpar vara placerad i närheten av vägen eller så skall annan betryggande skyddsåtgärd vara vidtagen.

Råd: Med enskild, allmänt befaren väg, avses i föreskriftens mening enskild väg, vilken – bl.a. med hänsyn till trafikflödet – underhålls av kommun eller erhåller statligt eller kommunalt bidrag till underhållet av vägen.

Även i fråga om luftledning i förhållande till annan enskild väg än allmänt befaren kan beroende på bl.a. trafikflödet, särskilda åtgärder vara nödvändiga.

Beträffande spänningstillägget se Allmänna bestämmelser, Del 2.

e. Luftledningar i förhållande till järnväg

Stöd, såsom stolpe eller dylikt för en luftledning som framdras utmed järnväg skall vara placerat så, att det hindras falla mot banan eller vara placerat på sådant avstånd från denna att, om stödet faller, varken det eller någon del av luftledningen når fram till ballastkrönets närmaste kant. Under alla förhållanden skall lämnas ett fritt utrym-

§ B103

me av 8 m, räknat åt vardera sidan från mitten av närmaste spår och mätt vinkelrätt mot banans längdriktning.

En luftledning över icke elektrifierad järnväg skall vara förlagd på sådan höjd, att det fria utrymmet över rälsen utgör 8 m till blank spänningsförande ledare och minst 7 m till annan ledare eller skyddsanordning. Om systemspänningen överstiger 55 kV skall vid friledning sistnämnda höjd för spänningsförande ledare ökas med spänningstillägget.

Då luftledning korsar elektrifierad järnväg skall den förläggas på den större höjd som Elsäkerhetsverket efter samråd med järnvägens innehavare bestämmer.

För att förebygga fara på grund av ledningsbrott, stolpfall m.m. skall särskilda skyddsåtgärder vara vidtagna.

Råd: Beträffande i sista stycket avsedda särskilda skyddsåtgärder hänvisas till typritningar enligt svensk standard. I övrigt hänvisas till 6 kap. starkströmsförordningen (1957:601).

Beträffande spänningstillägget se Allmänna bestämmelser, Del 2.

f. Luftledningar inom område för sjötrafik

En luftledning inom område för sjötrafik skall, där inte vid meddelande av koncession getts särskild föreskrift om luftledningens höjd över vattenytan, förläggas på den höjd som Sjöfartsverket i varje enskilt fall föreskriver för att luftledningen inte skall hindra eller försvåra den på platsen i allmänhet förekommande sjötrafiken. Luftledningen skall dock alltid vara upplagd så, att dess höjd över normal högvattenyta vid maximitemperatur hos luftledningen uppgår till minst 7 m. Om systemspänningen överstiger 55 kV skall vid friledning sistnämnda höjd ökas med spänningstillägget.

Luftledningar skall på ömse sidor om område för sjötrafik vara upplagda på stolpar med betryggande hållfasthet. Vid korsning av område för sjötrafik skall korsningsstolpe av trä bestå av tryckimpregnerad furu.

Råd: I 5 kap. starkströmsförordningen (1957:601) lämnas vissa uppgifter rörande korsning av område för sjötrafik.

Beträffande varningstavlor för luftledning inom område för sjötrafik gäller enligt 5 kap., 1 § starkströmsförordningen följande:

”På lämpliga platser skall uppsättas tydliga varningstavlor med uppgift om lägsta segelfria höjd under ledningen vid normalt högvatten, där icke Elsäkerhetsverket efter samråd med Sjöfartsverket medgiver undantag härifrån.

I övrigt skall ledningen och varningstavlorna vara anordnade i enlighet med vad Elsäkerhetsverket efter samråd med Sjöfartsverket föreskriver. Innan ledning framdrages med stöd av områdeskoncession inom område för sjötrafik, skall anmälan därom göras till Sjöfartsverket. Föreligger ej skyldighet att göra anmälan enligt 3 kap. 1 § första stycket, får Sjöfartsverket i särskilt fall besluta hur ledningen och varningstavlorna skall vara anordnade.”

Beträffande maximitemperatur se svensk standard.

Beträffande spänningstillägget se Allmänna bestämmelser, Del 2.

g. Korsning mellan starkströmsledningar

Vid korsning mellan olika luftledningar för starkström skall såvitt möjligt luftledningen för den högre spänningen förläggas överst. Vid korsning mellan friledning med högre systemspänning än 1 000 V och isolerad starkströmsledning skall dock friledningen alltid förläggas överst, således även om friledningens spänning är lägre.

§ B103

Om luftledningarna tillhör samma anläggning eller om deras drift, reparation och underhåll handhas av en för luftledningarna gemensam, ansvarig driftledning och luftledningarna utgörs av enkelstolpledningar, får korsning ske i gemensam stolpe.

För att förebygga fara på grund av skada på ledare, isolatorer eller stolpar skall särskilda åtgärder vara vidtagna.

Råd: Beträffande i tredje stycket avsedda särskilda skyddsåtgärder hänvisas till typritningar enligt svensk standard.

h. Starkströmsledning parallellt med annan ledning för starkström

Parallellt med varandra framdragna luftledningar som tillhör olika anläggningar skall vara placerade på skilda stolpar och på minst 2 m avstånd från varandra. Om luftledningarna utgörs av friledningar med högre systemspänning än 1 000 V och är framdragna på mindre än en stolplängds avstånd från varandra skall särskilda åtgärder vara vidtagna för att förebygga kontakt mellan de båda friledningarna.

Framdras friledning med högre systemspänning än 1 000 V och luftledning (friledning, hängkabelledning och hängspiralkabelledning) med högst 1 000 V systemspänning parallellt med varandra skall luftledningarna vara placerade på skilda stolpar. Tillhör luftledningarna olika anläggningar skall de vara framdragna på minst 2 m avstånd från varandra. Om luftledningarna är framdragna på mindre än en stolplängds avstånd från varandra skall särskilda åtgärder vara vidtagna för att förebygga kontakt mellan luftledningarna.

Luftledningar för starkström som tillhör samma anläggning eller vars drift, reparation och underhåll handhas av en för luftledningarna gemensam, ansvarig driftledning får förläggas på samma stolpar i enlighet med vad som anges under punkterna 1 – 8:

1. Friledning för högre systemspänning än 1000 V får förläggas på samma stolpar som annan friledning för högre systemspänning än 1000 V under villkor, att friledningarna utförs och dimensioneras enligt svensk standard.

2. Friledning för högre systemspänning än 1 000 V, dock högst 25 kV, får oberoende av vad som anges i föreskriftens andra stycke, förläggas på samma stolpar som hängspiralkabelledning enligt 890.6 under villkor, att friledningen förläggs överst på sådant sätt, att avståndet mellan luftledningarna normalt inte kommer att understiga 2 m, att spänningsförande ledare i friledningen utgörs av kopparlina med minst 35 mm area, av stålaluminiumlina eller legerad aluminiumlina med minst 2 2 62 mm area eller av stållina med minst 25 mm area, att då friledningen är försedd med längsgående jordledare, isolatorfästena är förbundna med denna, att då friledningen är försedd med längsgående jordledare belägen under friledningens fasledare, det vertikala avståndet mellan jordledaren och hängspiralkabeln inte understiger 0,3 m, att trästräckan mellan utsatta delar (isolatorfästen, fästen för häng- och spänndon etc.) i friledning respektive hängspiralkabelledningen är minst 1,0 m eller eljest friledningens utsatta delar är skyddsjordade, att då frilednings ledare uppbärs av stödisolatorer, dessa är av massiv typ (icke pinntyp), att friledningen utförs i klass A enligt svensk standard och att de olika luftledningarnas skyddsjordningar har gemensamt jordtag.

§ B103

3. Friledning med högre systemspänning än 1 000 V får förläggas på samma stolpar som hängkabelledning enligt § B104 eller hängspiralkabelledning enligt § B104A under villkor, att friledningen förläggs överst på sådant sätt, att avståndet mellan luftledningarna normalt inte kommer att understiga 1m, att om luftledningarna är placerade i samma eller nästan samma vertikalplan nämnda avstånd ökas med 2 cm för varje meter, varmed spännvidden överstiger 50 m och att de olika luftledningarnas skyddsjordningar har gemensamt jordtag.

4. Hängkabelledningar enligt § B104 får vara förlagda på samma stolpar under villkor, att de olika luftledningarnas skyddsjordningar har gemensamt jordtag och att luftledningarna märks invid varje stolpe på sådant sätt, att risk för förväxling förebyggs.

5. Hängspiralkabelledningar enligt § B104A får vara förlagda på samma stolpar under villkor, att avståndet mellan kablarna normalt inte understiger 0,3 m, att det beaktas att kablarnas yttre ledande skikt betraktas som spänningsförande och att kablarna märks invid varje stolpe på sådant sätt, att risk för förväxling förebyggs.

6. En hängkabelledning enligt § B104 får förläggas på samma stolpar som hängspiralkabelledning enligt § B104A under villkor, att avståndet mellan kablarna inte understiger 0,3 m, att det beaktas att hängspiralkabelns yttre ledande skikt betraktas som spänningsförande och att luftledningarna märks invid varje stolpe på sådant sätt, att risk för förväxling förebyggs.

7. En hängkabelledning enligt § B104 får förläggas på samma stolpar som luftledning med högst 1 000 V systemspänning – dock inte friledning – under villkor, att kabeln för den högre spänningen förläggs överst på sådant sätt, att avståndet mellan kablarna normalt inte kommer att understiga 0,3 m, att de olika luftledningarnas skyddsjordningar har gemensamt jordtag och att luftledningen för den högre spänningen märks invid varje stolpe på sådant sätt att risk för förväxling med luftledning för den lägre spänningen förebyggs.

8. En hängspiralkabelledning enligt § B104A får förläggas på samma stolpar som hängspiralledning enligt § B70A under villkor, att kabeln för den högre spänningen förläggs överst på sådant sätt, att avståndet mellan kablarna normalt inte kommer att understiga 2 m, att de olika luftledningarnas skyddsjordningar har gemensamt jordtag, att det beaktas att hängspiralkabeln enligt § B104A har yttre ledande skikt som betraktas som spänningsförande och att kabeln för den högre spänningen märks invid varje stolpe på sådant sätt att risk för förväxling med kabeln för den lägre spänningen förebyggs.

Råd: Luftledningarna anses tillhöra olika anläggningar, såvida inte de olika luftledningarnas drift, reparation och underhåll handhas av en för luftledningarna gemensam, ansvarig driftledning.

Åtgärd som avses i första och andra stycket kan bestå i att luftledningarna utförs brottsäkra.

Utförande enligt punkt 2, 7 och 8 kan tillämpas endast med beaktande av § B75 h.

Se även mom. m.

§ B103

i. Korsning med svagströmsledning, mekanisk ledning m.m.

Vid korsning mellan luftledning för starkström och svagströmsledning eller mekanisk ledning med stor utsträckning skall starkströmsledningen vara förlagd överst och på sådant sätt, att det vertikala avståndet mellan ledningarna normalt inte understiger 1,5 m. Om högspänningsledningen utgörs av hängkabelledning får nämnda avstånd minskas. Avståndet skall dock vara minst 0,3 m.

I stolpe för starkströmsledning får inte fästas stängseltråd eller annan mekanisk ledning, inte heller elstängseltråd, svagströmsledning som är ansluten till allmänt telenät eller ledare för radioantenn. Undantag från föreskriften gäller dock för luftkabel för svagström ingående i allmänt telenät, vilken vid sambyggnad förläggs på gemensamma stolpar tillsammans med starkströmsledning av utförande enligt mom. l, för högst 25 kV systemspänning. Under samma förutsättningar, som anges i mom. l får korsning mellan ifrågavarande ledningar ske i gemensam tryckimpregnerad stolpe.

I korsningsstolpe bör såvitt möjligt brytning i starkströmsledningen undvikas.

För att förebygga fara på grund av skada på ledare, isolatorer eller stolpar skall särskilda åtgärder vara vidtagna.

Råd: Med mekanisk ledning avses linbana, skidlift o.d.

Enligt 7 kap. starkströmsförordningen (1957:601) får luftledning för starkström inte utan särskilt medgivande av Elsäkerhetsverket framdras så, att den korsar radioantenn som utgör svagströmsledning. Beträffande radioantenn se även 5 § svagströmskungörelsen (1958:558).

Beträffande utrymme för svagströmsledning gäller enligt 7 kap. 3 § starkströmsförordningen följande:

”Framdrages luftledning för högspänning så att den korsar redan befintlig luftledning för svagström eller framdrages luftledning för lågspänning så att den korsar sådan svagströmsledning invid allmän väg, område för sjötrafik eller järnväg, skall starkströmsledningens innehavare på egen bekostnad antingen vid ledningens anläggning eller ock framdeles, i den mån det behövs, bereda svagströmsledningen utrymme av högst sju och en halv meters höjd och en meter och sex decimeters bredd enligt de närmare föreskrifter som meddelas av Elsäkerhetsverket efter samråd med Post- och telestyrelsen och Banverket. Härvid iakttas att behövligt avstånd i vertikalled dessutom erhålles mellan de olika slagen ledningar samt att, då svagströmsledningen är framdragen längs järnväg, ingen del av det för svagströmsledningen avsedda fria utrymmet kommer närmare järnvägsspårets mitt än tre meter.”

Beträffande i sista stycket avsedda särskilda åtgärder hänvisas till typritningar enligt svensk standard.

k. Starkströmsledning parallellt med svagströmsledning eller mekanisk ledning

Friledning för starkström som är framdragen parallellt med luftledning för svagström eller med mekanisk ledning av stor utsträckning skall vara så förlagd och anordnad, att risk för att den ena ledningen vid stolpfall eller brusten eller lossnad ledare kan nå ledare i den andra ledningen är tillräcklig grad förebyggd. Där ledningarna är framdragna på mindre än en stolplängds avstånd från varandra skall särskilda åtgärder vara vidtagna för att förebygga kontakt mellan friledningens ledare och övriga ledare. Ledningarna skall dock alltid vara framdragna på minst 2 m avstånd från varandra.

Vid parallellföring av starkströmsledning och svagströmsledning, i andra fall än vad som avses i föregående stycke, skall ledningarna vara utförda och anordnade med nödvändig hänsyn till föreliggande risk för kontakt mellan dem. Ledningarna skall dock alltid vara framdragna på minst 2 m avstånd från varandra.

§ B103

Råd: Då starkströmsledningar och svagströmsledningar är dragna parallellt bör hänsyn tas till risken för influens och induktionsverkan på svagströmsledningen. Jfr mom. l och m.

l. Starkströms- och svagströmsledningar på gemensamma stolpar

Luftledning för starkström med högst 25 kV systemspänning och parallellt därmed framdragen ledning för svagström får utan hinder av föreskrifterna i mom. k förläggas på gemensamma tryckimpregnerade stolpar under följande förutsättningar:

1. Starkströmsledningen utgörs av en metallmantlad eller metallskärmad hängkabel eller av en metallmantlad eller metallskärmad hängspiralkabel och ingår i system med snabb och automatisk frånkoppling vid enpolig jordslutning.

2. Svagströmsledningen utgörs av en luftkabel för svagström och ingår i ett system som är utfört med och bibehålls vid godtagbar teknisk standard.

3. Starkströmsledningen är förlagd över svagströmsledningen på sådant sätt, att avståndet mellan ledningarna normalt inte kommer att understiga 0,6 m.

4. Starkströmsledningen, invid varje stolpe, är försedd med märkning för att förebygga förväxling med ledningar för lägre spänning.

Likaledes får utan hinder av föreskriften i första stycket och föreskrifterna i mom. k en luftledning för starkström och en luftledning för svagström förläggas på gemensamma stolpar under villkor, att svagströmsledningen används uteslutande för meddelanden och signaler för starkströmsanläggningens drift och inte står i förbindelse med allmänt telenät. Starkströmsledningen skall därvid vara förlagd över svagströmsledningen och i övrigt skall anläggningarna vara utförda och anordnade med nödvändig hänsyn till dels risken för kontakt mellan ledningarna, dels risken för påverkan på svagströmsanläggningen genom influens eller induktion från starkströmsanläggningen.

Vid korsning av andra ledningar och av trafikleder skall en svagströmsledning, förlagd på samma stolpar som en friledning för starkström, betraktas som om den förde starkström.

Råd: För sambyggnad, enligt föreskriftens första stycke, som anordnas efter särskild överenskommelse mellan innehavare av telenät och innehavare av starkströmsledning, gäller särskilda kompletterande bestämmelser. Dessa bestämmelser innefattar även sambyggnad med starkströmsledning för lågspänning, utförd med standardiserad hängkabel eller hängspiralkabel, tillsammans med i föreskriftens första stycke angivna ledningar, vilket är i enlighet med föreskrifterna i 890.4 och § B103 h. Nämnda starkströmsledning förläggs därvid mitt emellan starkströmsledningen för högst 25 kV systemspänning och svagströmsledningen, dvs. på ett avstånd av 0,3 m från respektive ledning.

De anordningar som enligt föreskriftens näst sista stycke erfordras för att minska risken för farlig spänning i svagströmsanläggningen består i regel av särskild skyddsutrustning i svagströmsledningens ändpunkter.

Beträffande starkströmsledning parallellt med annan ledning för starkström se mom. h.

Beträffande korsning i gemensam stolpe mellan luftledning för starkström och svagströmsledning ingående i allmänt telenät se mom. i.

Beträffande starkströmsledning för lågspänning och svagströmsledning på gemensamma stolpar se 890.4.10.

§ B104

m. Inverkan av högspänningsledning på befintlig anläggning för starkström eller svagström

Elektriska starkströmsledningar skall vara så utförda och anordnade, att risk för skada på person eller egendom eller störning i driften på redan befintlig anläggning för starkström eller svagström är i betryggande grad förebyggd. Råd: Anordning som avses i föreskriften kan exempelvis bestå i skruvning av friledning för 20 kV och högre spänning. Särskilda anvisningar i detta avseende bör i varje särskilt fall inhämtas från Post- och telestyrelsen. Föreskrifterna i § B74 b äger tillämpning med avseende på mätmetod, strömvärde etc. på såväl resistiv som induktiv spänningssättning i starkströmsanläggning.

§ B104 Hängkabelledningar

Allmänt

Föreskrifterna i denna paragraf gäller förutom för hängkabelledningar även i tillämpliga delar för metallmantlade hängspiralkabelledningar. Föreskrifterna i § B89 gäller i tillämpliga delar även för hängkabel och metallmantlad hängspiralkabelledning. För hängkablars och hängspiralkablars dimensionering, belastning och säkring gäller föreskrifterna i § B90. Råd: Föreskriften avser metallmantlade eller skärmade hängkablar.

a. Användning och förhållande till andra ledningar och till trafikleder

Hängkabel får användas som luftledning på sätt som avses i mom. b – l. För hängkabelledning i förhållande till andra ledningar och till trafikleder gäller föreskrifterna i § B103.

b. Höjd över marken inom icke detaljplanelagt område

Inom ett område för vilket icke finns detaljplan skall hängkabelledning vara så anordnad, att dess höjd över marken vid maximitemperatur hos kabeln, vindstilla och belastning av egen tyngd uppgår till minst 4,5 m. Vid införing till byggnad får nämnda höjd minskas. Råd: Hängkabel bör alltid uppläggas på med hänsyn till de lokala förhållandena betryggande höjd. Beträffande maximitemperatur se svensk standard.

c. Höjd över marken inom detaljplanelagt område

Inom ett område för vilket finns detaljplan skall hängkabel vara förlagd på sådan höjd, att ett fritt utrymme av minst 6 m erhålls över marken. Vid införing till byggnad får nämnda höjd minskas. Råd: Hängkabel bör alltid uppläggas på med hänsyn till de lokala förhållandena betryggande höjd.

§ B104

d. Avstånd från träd

Hängkabel får inte vara fäst i träd. Den får inte heller vara framdragen invid träd på sådant sätt att hängkabelledningen kan skadas. Råd: Sådana träd i en hängkabellednings skogsgata och sidoområden som kan utgöra en fara för hängkabelledningen bör avlägsnas.

e. Spännvidd

Hängkabel skall vara så upplagd och uppspänd, att nödvändig säkerhet mot brott och farlig nedhängning föreligger även vid ogynnsamma väderleksförhållanden.

f. Jordning

För skyddsjordning av utsatta delar och hängkabels bärlina skall föreskrifterna i § B72 vara uppfyllda.

g. Ledares minimiarea

Ledare i hängkabel skall ha en med hänsyn till strömbelastning och med avseende på mekanisk hållfasthet anpassad area.

h. Skarvar, avgreningar och andra ledarförbindningar

Skarvar, avgreningar och andra ledarförbindningar skall vara utförda med lika god isolation som hängkabelledningen i övrigt. Vid övergång från aluminiumledare till kopparledare skall särskilda åtgärder vidtas till förhindrande av korrosion. Skarv på bärlina skall ha en brottlast som är minst 90% av den oskarvade bärlinans brottlast. Råd: Föreskriften i första stycket innebär bl.a. att dubbel isolering och metallmantel eller skärm erfordras mellan bärlina och strömförande ledare. Speciell omsorg erfordras vid skarvning och isolering av kabels jordade metallmantel eller skärm.

i. Fastsättning vid stolpe m.m.

Hängkabel skall fästas vid stolpe på sådant sätt, att upphängningsdonen vid förekommande belastning inte skadar kabeln. Kabel med fri bärlina skall fästas vid bärlinan med korrosionsskyddad materiel och på sådant sätt, att kabelns hölje och isolering inte skadas.

k. Stolpar

Stolpar skall vara utförda och anbringade på sätt som framgår av föreskrifterna i § B102. Stag behöver dock inte vara försett med stagisolator.

§ B104A

l. Varningsmärken

En stolpe av trä som uppbär hängkabel skall vara försedd med en 10 cm bred gul ring runt stolpen, försedd med varningsmärken, eller annat lämpligt varningsmärke. Råd: Beträffande märkning av kabel med hänsyn till risk för förväxling se § B103 h och l.

§ B104A PEX-isolerad hängspiralkabelledning med hängspiralkabel utan metallisk skärm

Allmänt

Föreskrifterna i denna paragraf gäller för luftledningar utförda med hängspiralkabel utan metallisk skärm, men försedd med yttre ledande skikt. Kabelns yttre ledande skikt betraktas som spänningsförande, vilket måste beaktas såväl vid anläggningens konstruktion som vid arbete på eller nära kabeln (se även C63 och C64). Föreskrifterna i § B89 gäller i tillämpliga delar även för hängspiralkabel utan metallisk skärm. För dimensionering, belastning och säkring av hängspiralkabel utan metallisk skärm gäller föreskrifterna i § B90. Råd: Beträffande jordfelsskydd för anläggning i vilken ingår hängspiralkabel utan metallisk skärm se § B73 a.

a. Användning och förhållande till andra ledningar, trafikleder, byggnader m.m.

Hängspiralkabel utan metallisk skärm får användas som luftledning på sätt som avses under Allmänt och i mom. b – l. För hängspiralkabelledning i förhållande till andra ledningar, trafikleder, byggnader m.m. skall föreskrifterna i § B99 och B103 vara uppfyllda, varvid föreskrifterna för friledning skall tillämpas där inte annat anges.

b. Höjd över marken inom icke detaljplanelagt område

Inom område för vilket icke finns detaljplan skall hängspiralkabelledning vara så anordnad att kabelns höjd över marken vid maximitemperatur hos kabeln, vid vindstilla och belastning av egen tyngd uppgår till minst 6 m. Råd: Beträffande maximitemperatur se svensk standard.

c. Höjd över marken inom detaljplanelagt område

Inom område för vilket finns detaljplan skall hängspiralkabel vara förlagd på sådan höjd att ett fritt utrymme av minst 6 m erhålls över marken.

§ B104A

d. Avstånd från träd

Hängspiralkabel får inte vara fäst i träd. Den får inte heller vara framdragen i farlig närhet av fruktträd eller invid andra träd på sådant sätt att hängspiralkabelledningen skadas. Råd: Sådana träd i en hängspiralkabellednings skogsgata och sidoområden som kan utgöra en fara för hängspiralkabelledningen bör avlägsnas.

e. Spännvidd

Hängspiralkabel skall vara så upplagd och uppspänd, att nödvändig säkerhet mot brott och farlig nedhängning föreligger även vid ogynnsamma väderleksförhållanden.

f. Jordning

Stolpar och andra därmed jämförliga stöd av ledande material samt fästen för isolatorer, häng- och spänndon på byggnad skall vara jordade. Likaledes skall fästen för isolatorer, häng- och spänndon i stolpe gemensam för två eller flera hängspiralkabelledningar vara jordade. Undantag från detta krav medges om – samtliga hängspiralkablar enligt denna paragraf alltid frånkopplas och jordas enligt C62.5.3 vid arbete i stolpen på eller nära dessa kablar eller – arbete på kablarna i stolpe alltid utförs enligt föreskrifterna för arbete med spänning enligt C63.

g. Ledares minimiarea

Ledare i hängspiralkabel skall ha med hänsyn till strömbelastning och med avseende på mekanisk hållfasthet anpassad area.

h. Skarvar, avgreningar och andra ledarförbindningar

Skarvar skall vara så utförda att ledarna inte skadas. Skarv på ledare skall ha en brottlast som är minst 90% av den oskarvade ledarens. Avslutningar och skarvar skall uppfylla samma elektriska krav som gäller för kabel enligt § B93 med motsvarande märkspänning. Råd: Beträffande häng- och spänndon för hängspiralkabel se svensk standard.

i. Fastsättning vid stolpe m.m.

Hängspiralkabel skall vara upphängd på sådant sätt att den isoleras från fästet i stolpen för hängspiralkabelledningens konstruktionsspänning. Hängspiralkabel skall upphängas respektive inspännas på sådant sätt att kabeln inte skadas.

k. Stolpar

Stolpar skall vara utförda och anbringade på sätt som framgår av föreskriften i § B102.

§ B104A

l. Varningsmärken

En stolpe av trä som uppbär hängspiralkabel skall vara försedd med en 10 cm bred gul ring runt stolpen, försedd med varningsmärken, eller annat lämpligt varningsmärke. Råd: Beträffande märkning av kabel med hänsyn till risk för förväxling se § B103 h.

C11

AVDELNING C

Föreskrifter om skötsel av elektriska starkströmsanläggningar

DEL C1 ALLMÄNT

C11 Tillämpningsområde m.m.

Föreskrifterna gäller för skötsel av elektriska anläggningar och elektriska anordningar. I dessa föreskrifter används begreppet anläggning som sammanfattande benämning för elektrisk anläggning och elektrisk anordning. Föreskrifterna skall tillämpas oberoende av när anläggningen eller anordningen togs i bruk.

C12 Skyldigheter

Varje anläggning som tagits i bruk skall vara så utförd och hållas i ett sådant skick att den ger nödvändig säkerhet för personer, husdjur och egendom. Varje arbete eller åtgärd skall utföras på sådant sätt att kraven på nödvändig säkerhet för personer, husdjur och egendom uppfylls.

DEL C2 ANSVAR

C21 Ansvar för anläggning

Det åligger anläggningens innehavare – att se till att anläggningen är så utförd och hålls i ett sådant skick att den ger nödvändig säkerhet för personer, husdjur och egendom, – att utöva en tillsyn av anläggningen enligt Del C3.

C22 Ansvar för arbete

Det åligger arbetsgivare – att se till att varje arbete eller åtgärd utförs på sådant sätt att kraven på nödvändig säkerhet för personer, husdjur och egendom uppfylls, och – att bedriva en internkontroll enligt Del C4. Om arbetsgivareansvar inte föreligger åligger det den som utför arbetet att se till att varje arbete eller åtgärd utförs på ett sådant sätt att kraven på nödvändig säkerhet för personer, husdjur och egendom uppfylls.

C31

Arbetsgivaren skall för varje arbete utse en för arbetet ansvarig person – den elarbetsansvarige – med erforderlig kompetens att leda arbetet och med befogenheter att vidta erforderliga åtgärder.

Råd: Arbetsgivarens ansvar liksom kraven på arbetstagare framgår även av arbetsmiljölagen.

Den elarbetsansvarige bör utses skriftligt.

DEL C3 INNEHAVARENS TILLSYN AV ANLÄGGNINGEN

C31 Allmänt

Med tillsyn av anläggningen menas att systematiskt övervaka och kontrollera anläggningens utförande och skick samt vid behov vidta åtgärder så att den ger nödvändig säkerhet för personer, husdjur och egendom.

Tillsynen skall ske – dels som fortlöpande tillsyn enligt C32, – dels, för vissa anläggningar, som s.k. periodisk tillsyn enligt C33, – dels som kontrollmätning av jordtagsresistans enligt C34.

Periodisk tillsyn samt kontrollmätning av jordtagsresistans skall utföras av en person med god yrkesvana och som är väl förtrogen med anläggningar av ifrågavarande slag och med de föreskrifter som gäller för sådana anläggningar.

Fel och brister som kan utgöra en omedelbar fara skall åtgärdas utan dröjsmål. Alternativt skall felbehäftade delar frånskiljas och skyddas mot tillkoppling. Övriga fel och brister skall åtgärdas så snart som möjligt med hänsyn till risken för skada. För anläggningar enligt C33 andra och tredje stycket skall även en åtgärdsplan upprättas.

Råd: Beträffande allmänna krav på rutiner för tillsyn, se Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om internkontroll.

I äldre anläggningar bör en konsekvens- eller riskanalys göras för att avgöra om förnyelseåtgärder behöver vidtas.

C32 Fortlöpande tillsyn m.m.

Med fortlöpande tillsyn menas den rutinmässiga kontroll av anläggningen som skall göras för att eventuella fel och brister skall upptäckas och åtgärdas.

I tillsynen ingår bl.a. – att säkerställa att tillträdesreglerna enligt avdelning A och B är uppfyllda, – att se till att utrymningsvägar inte är blockerade, – att se till att frånskiljare placerade utanför driftrum och som betjänas med fasta manöverdon eller lösa tillgängliga manöverdon är låsta om de är åtkomliga för obehöriga och att nycklar, specialverktyg eller motsvarande till sådana lås förvaras på sådant sätt att de inte är åtkomliga för obehöriga, – att se till att maskiner, kablar och övriga anläggningsdelar hålls fria från lättantändligt, värmeisolerande eller ledande stoff, om inte fara för antändning, överhettning eller överledning är förebyggd genom anläggningsdelarnas konstruktion.

C33

Råd: Beträffande åtgärdande av fel och brister, se C31.

Vid tillsynen är det viktigt att kontrollera och genomföra bl.a. följande åtgärder:

1. Skadade och slitna delar

Delar som inte längre ger nödvändig säkerhet på grund av skada, förslitning eller till följd av ändrade förhållanden förutsätts bli utbytta eller förstärkta.

2. Högtrycksbesprutning

Att elmateriel har viss kapslingsklass innebär inte att den har ett skydd mot högtrycksbesprutning. Det är därför nödvändigt att vid behov vidta åtgärder för att skydda materielen mot sådan besprutning.

3. Tillfälliga anläggningar

Tillfälliga anläggningar är normalt utsatta för stark förslitning och stora mekaniska påfrestningar. De bör kontrolleras och underhållas med största omsorg. Exempel på sådana anläggningar är anläggningar på bygg- och rivningsplatser enligt 704 och tillfälliga installationer för mässor, utställningar etc. enligt 711. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att anslutningsdon är utförda och monterade på sådant sätt att erforderligt skydd mot farlig spänning i utsatta delar erhålls. Speciellt bör kontrolleras att skyddsledarkontakter är oskadade och fungerar på avsett sätt samt att anslutningskablar inte är skadade. Om transportabelt generatoraggregat används inom anläggningen bör man se till att aggregatets anordning för automatisk frånkoppling fungerar tillfredsställande. Funktionen bör provas vid varje igångsättning av aggregatet och med lämpliga tidsintervall vid längre tids oavbruten användning. Där en anläggning eller del av anläggning utan olägenhet kan vara frånkopplad bör sådan frånkoppling ske då anläggningen lämnas utan uppsikt.

4. Driftrum

Driftrum eller motsvarande utrymmen bör endast i begränsad omfattning användas för att förvara arbetsredskap samt reservmateriel för anläggningen. Materielen bör inte innehålla sådana ämnen att förvaringen medför ökad brandbelastning eller risk för antändning. Vid tillsynen bör kontrolleras att framkomligheten i betjäningsgångar inte är begränsad så att utrymning och skötsel av anläggningen försvåras.

C33 Periodisk tillsyn m.m.

Med periodisk tillsyn menas en noggrann kontroll av anläggningen med tidsintervall vilka skall anpassas till anläggningens utförande och användning.

Följande anläggningar skall kontrolleras med tidsintervall som inte överstiger: 1. För luftledningar och ställverk i det fria för högspänning ett år.

2. För luftledningar för lågspänning åtta år.

3. För kontaktledningsanläggningar med luftledning, rälskarvar och rälförbindningar, jordförbindningar, strömskeneanläggningar och anordningar för återgångsström ett år.

Följande anläggningar skall kontrolleras enligt av innehavaren fastställda tidsintervall: – Anläggningar som är utsatta för stora påfrestningar.

– Anläggningar i utrymmen där många människor samlas.

– Anläggningar som representerar stora värden.

– Anläggningar där brandfarliga eller explosiva varor hanteras.

För andra anläggningar skall kontroll utföras i erforderlig omfattning.

C33

Resultatet av kontrollen samt vidtagna åtgärder skall dokumenteras. För anläggningar enligt andra och tredje stycket skall den senaste dokumentationen på begäran kunna uppvisas för Elsäkerhetsverket.

Vid friledningar skall erforderliga ledningsgator hållas väl upprensade (i skogsmark gäller kravet för skogsgator). Dock får träd och buskar i viss omfattning kvarstå, om det likväl finns tillräckligt fritt utrymme under ledningarna.

Råd: Tillsynen kan omfatta ingrepp i anläggningen samt mätningar.

Beträffande åtgärdande av brister, se C31.

1. Stora påfrestningar m.m.

Som exempel på anläggningar som är utsatta för stora påfrestningar kan nämnas hissar och liknande persontransportanordningar, tillfälliga anläggningar, anläggningar utomhus och inom industri, bågsvetsanläggningar, sjukhus, anläggningar för äldrevård och lantbruk. Som exempel på utrymmen där många människor samlas kan nämnas kyrkor, teatrar, restauranger, hotell, skolor, förskolor, fritidshem och daghem.

2. Tidsintervall

Vid bestämning av tillsynsintervallet bör hänsyn tas till bland annat användarkategori, anläggningens konstruktion, påverkande miljö, geografiska läge, utnyttjningsgrad, konsekvenser av felfunktion och resultat från tidigare tillsyn samt ev. skötselanvisningar från tillverkare och leverantörer. Därutöver kan Elektriska Nämndens besiktningsintervall utgöra vägledning. Beträffande tillsynsintervall för hissar och liknande anordningar för person- och varutransport, se Boverkets respektive Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling.

För anläggningar med säsongsberoende användning bör tillsyn ske före varje säsongsstart.

Tidsintervallet mellan tillsyn av felbortkopplingssystem kan vara kortare och i vissa fall längre än vad som gäller för anläggningen i övrigt. Kortare intervall krävs till exempel om konsekvenserna av en felfunktion är särskilt allvarliga. Längre intervall kan vara tillämpliga om särskilda åtgärder vidtagits i anläggningens konstruktion eller om en omfattande självövervakning sker av systemet.

3. Skydd mot ljusbågar

I kopplingsutrustningar bör åtgärder vidtas för att förhindra uppkomsten av ljusbågar eller begränsa deras varaktighet och verkningar. Förhållanden som kan ligga till grund för bedömning av erforderliga åtgärder är bl.a. kopplingsutrustningens utförande, fastsättning och tryckavlastning, driftrummets dimensioner och utrymningsmöjlighet samt hur ofta personer måste uppehålla sig i kopplingsutrustningens omedelbara närhet. Exempel på åtgärder, som var och en för sig kan medverka till att öka personsäkerheten, är:

– Förregling av frånskiljare mot tillhörande brytare. – Avkortning av frånkopplingstiden, vilket till exempel kan uppnås med momentanverkande reläskydd eller med vakter känsliga för tryck, ljus eller värme. – Strömbegränsning med säkringar i kombination med lämpliga elkopplare. – Införande av avståndsmanövrering. – Förbättring av tryckavlastning. – Förstärkning av kopplingsutrustningen.

Erfarenheterna av fel där en ljusbåge uppstått visar att kort frånkopplingstid är av största betydelse. Den korta tiden medför att ljusbågens direkta och indirekta skadliga värmeverkan begränsas. Med indirekt värmeverkan avses bl.a. metallångor och gaser från isolermaterial.

4. Mätning m.m.

Om okulärbesiktning eller annat förhållande ger anledning att misstänka bristfällig isolationsresistans hos ledningssystem bör isolationsmätning eller annan åtgärd företas.

Särskilt bör lik- och växelströmssystem som är av väsentlig betydelse för elsäkerheten kontrolleras periodiskt med avseende på funktion och kapacitet.

C34

5. Ledningsgator

Vegetation i ledningsgator bör i regel inte vara högre än att fria avståndet till ledningarna uppgår till 0,5 – 3,5 m allt efter spänning och maximal nedhängning vid ledartemperaturen 50 °C. Den bör inte heller bli så tät, att nödvändig tillsyn försvåras. Sådana träd i en lednings skogsgata och sidoområden som kan utgöra en fara för ledningen bör avlägsnas.

C34 Kontrollmätning av jordtagsresistans

Övergångsresistansen hos jordtag för skydds- eller systemjordningar skall kontrollmätas periodiskt. Tidsintervallet mellan kontrollmätningarna skall fastställas av innehavaren och anpassas till anläggningens utförande och användning. Fastställt tidsintervall och uppmätt övergångsresistans skall dokumenteras. Senaste dokumentationen skall hållas tillgänglig för Elsäkerhetsverket.

Kontrollmätning av övergångsresistansen skall utföras efter varje förändring av en anläggning som kan inverka ogynnsamt på övergångsresistansen.

Råd: För – jordtag i luftledningsnät, – primärjordtag i sammanhängande jordkabelnät som enbart matas över friledning med samma spänning och – jordtag i icke sammanhängande jordkabelnät bör kontrollmätning ske minst vart åttonde år. Kortare intervall mellan kontrollmätningar kan vara nödvändigt bl.a. i de fall jordledare av järn används.

För jordtag i stationer tillhörande direkt jordat system med högre systemspänning än 100 kV, bör kontrollmätning ske minst vart tolfte år.

Mätningar av spänningssättning på lågspänningsnät, telenät, stängsel eller liknande i närheten av en ledning som ingår i ett direkt jordat högspänningssystem, förutsätts bli utförda i erforderlig omfattning i samband med att nya anläggningar byggts i en högspänningslednings eller stations närhet.

Ett permanent jordtag för jordning i samband med arbete bör kontrollmätas lika ofta som ett jordtag för skydds- eller systemjordning.

DEL C4 INTERNKONTROLL VID ELEKTRISKT ARBETE

C41 Allmänt

Med internkontroll vid elektriskt arbete avses att systematiskt planera, genomföra och följa upp verksamheten så att kraven på nödvändig säkerhet för personer, husdjur och egendom uppfylls.

Råd: Beträffande allmänna krav på internkontroll, se Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om internkontroll.

C42 Arbetsplanering

Gällande föreskrifter och särskilda anvisningar om anläggningens skötsel enligt 1.3 skall finnas tillgängliga för de personer som deltar i skötseln av en anläggning. Dessutom skall varje person instrueras om innebörden av föreskrifter och särskilda anvisningar i för arbetsuppgiften tillämpliga delar.

C43

Arbetet skall planeras noggrant och vid behov skriftligt. En bedömning av vilka elektriska risker som föreligger skall ligga till grund för hur arbetet skall utföras på ett säkert sätt.

Arbete utan, med eller nära spänning skall utföras av, eller under ledning av, en för arbetet ansvarig person (den elarbetsansvarige). Den elarbetsansvarige skall vara fullt förtrogen med arbetet och arbetsmetoden samt ha nödvändig kännedom om arbetsplatsen och tillse att betryggande skyddsåtgärder vidtas. Se vidare Del C6.

Den elarbetsansvarige skall förvissa sig om att varje arbetare som deltar i arbetet har erforderlig kunskap om innebörden av föreskrifterna om anläggningars skötsel och av de eventuella särskilda anvisningar som är fastställda för anläggningen eller arbetet.

Arbetare skall instrueras av den elarbetsansvarige om de säkerhetskrav och säkerhetsregler som gäller för arbetet. De skall vidare instrueras om förekomsten och belägenheten av farliga anläggningsdelar, farans beskaffenhet och vad som skall iakttas för att förebygga skada orsakad av el. Instruktionen skall vid behov upprepas under arbetets gång om arbetet varar länge eller är komplicerat.

Råd: Gällande föreskrifter och särskilda anvisningar bör tilldelas berörda personer mot kvitto. Instruktion om innebörden bör repeteras regelbundet, dock minst vart tredje år.

Personer som normalt inte har befattning med anläggning i driftrum bör noga instrueras om elfaran innan de erhåller tillträde till driftrummet.

Personer bör inte onödigtvis uppehålla sig i driftrum.

Beträffande samordningsansvar vid flera verksamheter på gemensamt arbetsställe, se arbetsmiljölagen.

Beträffande åtgärder vid inträffad skada orsakad av el, se Elsäkerhetsverkets informationsskrift om livräddning vid elskada.

C43 Utförande av arbete

Beroende på arbetets art och personalens kompetens skall arbetsmetod enligt C62, C63 eller C64 väljas.

Innan ett arbete påbörjas, samt medan det pågår, skall den elarbetsansvarige säkerställa att alla gällande krav, regler och särskilda anvisningar är uppfyllda.

Om åska hörs eller syns från arbetsplatsen eller ett åskväder närmar sig skall arbetet vid behov avbrytas för att förhindra att fara uppstår.

Information som gäller de säkerhetsåtgärder, som behövs för att ett arbete skall kunna utföras på ett säkert sätt, skall normalt utväxlas genom ett bevis.

Verktyg, utrustningar och anordningar skall vara ändamålsenliga samt hållas i gott skick och användas på avsett sätt.

Den elarbetsansvarige skall tillse att tillfällig varselmärkning uppsätts vid behov så att förekommande risker uppmärksammas.

Råd: Kläder som uppfyller kraven på god motståndskraft mot ljusbågar bör användas vid arbeten där fara finns för skada orsakad av ljusbågar.

C51

DEL C5 NORMALA SKÖTSELÅTGÄRDER

C51 Allmänt

Med normala skötselåtgärder avses kopplingar, säkringsbyten, mätningar, provningar, felsökning, besiktningar och andra därmed jämförliga åtgärder. De skall utföras med apparater, eller med verktyg eller redskap av sådan beskaffenhet, att fara vid sakkunnigt handhavande är förebyggd. De verktyg eller redskap som behövs skall finnas lätt tillgängliga.

Om skötselåtgärderna inte kan utföras på annat säkert sätt skall någon av metoderna i Del C6 tillämpas.

Råd: Vid utbyte av smältpropp i en proppsäkring anses konstruktionen utgöra betryggande beröringsskydd vid rätt handhavande.

Vid utbyte av knivsäkringspatron anses ändamålsenligt patronmanöverdon innebära betryggande beröringsskydd för en fackkunnig eller instruerad person. Det säkraste skyddet mot direkt beröring och skada av ljusbåge erhålls om bytet sker i spänningslöst tillstånd.

Utbyte av säkringar i friledningar hänförs till arbeten som avses i C63 om inte utbytet utförs med specialverktyg från marken eller på annat ofarligt sätt. Utbyte av beröringsskyddade säkringar i en friledning för lågspänning anses kunna ske på ett ofarligt sätt, om säkringarna är placerade minst 0,5 m under den lägst belägna blanka spänningsförande ledaren (se 890.1.7).

C52 Kopplingar

Frånkoppling av en anläggningsdel i samband med arbete utan spänning skall ske på ett sådant sätt att strömtillförsel från alla håll förebyggs. Se C62.

En anläggning där det föreligger krav på frånkoppling vid jordfel enligt Avdelning B får tillkopplas senare än 90 s efter jordfelsutlösning endast om åtgärder vidtagits för att lokalisera eller avhjälpa felet. Undantag föreligger för en (1) tillkoppling utan att sådana åtgärder vidtagits om det är uppenbart att ett eventuellt kvarstående fel inte medför personfara.

Råd: Vid manövrering av elkopplare bör särskild uppmärksamhet ägnas åt risken att förväxla närbelägna apparater av samma slag. Skyltar för identifiering av apparaterna bidrar till att förebygga förväxling. Sådana skyltar bör inte vara placerade på lock eller kapsling som avlägsnas vid arbete. Eftersom en frånskiljare inte är avsedd att bryta last kan förregling mot tillhörande effektbrytare eller dylikt behövas.

Inom den tid som tillkoppling är tillåten kan normalt en snabb (inom några få sekunder) och en fördröjd (inom 90 sekunder) återtillkoppling göras. Åtgärder i avsikt att lokalisera eller avhjälpa fel innefattar även manuell eller automatisk sektionering av en anläggning samt patrullering av en ledning i samband med felsökning. Ledningen betraktas som spänningsförande vid markpatrullering. Under markpatrullering för felsökning bör tillkoppling inte ske. Sektionering bör normalt ske från den matande anläggningen och utåt.

DEL C6 ARBETSMETODER

C61 Allmänt

Det finns tre arbetsmetoder för elektriskt arbete; arbete utan spänning (C62), arbete med spänning (C63) och arbete nära spänning (C64).

Råd: Alla tre metoderna förutsätter att skyddsåtgärder vidtas mot elchock och verkningarna av kortslutning och ljusbåge. Se även C65 beträffande icke-elektriskt arbete.

C62

C62 Arbete utan spänning

C62.1 Allmänt

Vid arbete utan spänning skall skyddsåtgärder vidtas för att säkerställa att den elektriska anläggningen på arbetsplatsen är spänningslös och säker så länge arbete pågår. Detta fordrar att arbetsplatsen är entydigt fastställd och markerad i erforderlig omfattning.

Efter det att den aktuella elektriska anläggningen har identifierats skall följande fem åtgärder vidtas i angiven ordning, om det inte föreligger särskilda skäl att göra på annat sätt:

1. Frånskilja anläggningsdelen (C62.2).

2. Skydda mot tillkoppling (C62.3).

3. Kontrollera att anläggningsdelen är spänningslös (C62.4).

4. Arbetsjorda då sådant krav föreligger (C62.5).

5. Vid behov vidta säkerhetsåtgärder för arbete nära spänning (C62.6).

Råd: Föreskrifterna gäller arbete på anläggningar som har tagits i bruk. Föreskrifterna gäller även vid sådana anläggningar som är under uppförande och som på grund av läge eller stor utsträckning kan bli spänningsförande av andra anläggningar.

C62.2 Frånskiljning

Den anläggningsdel, på vilken arbete skall utföras, skall frånskiljas. Komponenter, som fortfarande är spänningsförande efter frånskiljning, till exempel kondensatorer och kablar, skall urladdas med lämplig anordning.

Råd: Där strömtillförseln kan ske från flera håll eller när det finns flera elkopplare krävs särskild omtanke för att förebygga misstag. Bland annat behöver samtliga lindningar frånskiljas vid arbete på transformator. Maskiners magnetiseringskretsar samt neutralpunkt som inte är direkt jordad måste frånskiljas om spänningssättning kan ske från annan anläggningsdel.

För att nödvändig säkerhet skall uppnås bör frånskiljning ske på något av följande sätt:

1. Frånskiljning vid lågspänning

1.1 Användning av frånskiljare eller lastfrånskiljare med synliga brytställen. 1.2 Användning av frånskiljare eller lastfrånskiljare utan synliga brytställen, försedd med tillförlitlig lägesindikering. 1.3 Användning av säkerhetsbrytare. 1.4 Avlägsnande av smältpatroner. 1.5 Användning av annan elkopplare än i punkt 1.1 och 1.2 i kombination med jordning bakom stängd (sluten) skåpfront eller motsvarande. Det förutsätts därvid – att förregling finns mellan elkopplare och jordningsdon, så utförd att det inte är möjligt att anbringa jordningen förrän elkopplaren har öppnat i samtliga faser eller – att jordningen kan anbringas utan risk för personskador även om jordningen sker mot spänningsförande anläggningsdel. 1.6 Användning av utdragbara enheter placerade i frånskilt läge. 1.7 Annat än under punkt 1.1–1.6 med ögat lätt kontrollerbart sätt.

2. Frånskiljning vid högspänning

2.1 Användning av frånskiljare eller lastfrånskiljare med synliga brytställen. 2.2 Användning av frånskiljare eller lastfrånskiljare utan synliga brytställen försedd med tillförlitlig lägesindikering. 2.3 Avlägsnande av smältpatroner. 2.4 Användning av utdragbara enheter placerade i frånskilt läge. 2.5 Annat än under punkt 2.1–2.4 med ögat lätt kontrollerbart sätt.

Effektbrytare och dvärgbrytare anses utgöra frånskiljare endast om de uppfyller kraven för frånskiljare enligt svensk standard.

C62

C62.3 Skydd mot tillkoppling

Elkopplare som har använts för att frånskilja en anläggningsdel före arbetet skall förses med skydd mot tillkoppling, företrädesvis genom att manövermekanismen låses. Om elkopplaren inte kan låsas men är belägen inom driftrum är enbart skyltning vid varje frånskiljningsställe tillräckligt. Om manöverdonet är försett med en hjälpkraftkälla skall denna spärras eller tas ur bruk.

Skylt som förbjuder manövrering skall sättas upp vid frånskiljningsstället. Skylten skall vara så fastsatt att den säkert blir kvar på sin plats så länge arbetet pågår.

Har frånskiljning skett genom att smältpatroner, förbindelsestycken eller dylikt avlägsnats skall dessa förvaras så, att de inte är åtkomliga för obehöriga. Även vid sådan frånskiljning skall skylt vara uppsatt vid frånskiljningsstället.

Om spärr anbringas genom fjärrmanövrering av ett skyltförsett mekaniskt blockeringsdon, skall lokal manöver av detta vara förhindrad.

C62.4 Spänningslöshetskontroll

Sedan den anläggningsdel på vilken arbete skall utföras blivit frånskild och åtgärder enligt C62.3 blivit vidtagna skall kontrolleras att anläggningsdelen är spänningslös. Kontrollen skall ske allpoligt med spänningsprovare eller på annat lämpligt sätt innan arbetsjordning anbringas. Undantag föreligger för anläggningsdel med kapsling av sådant utförande att personsäkerheten är betryggande även om arbetsjordning skulle utföras när anläggningsdelen är spänningsförande.

Det skall kontrolleras att ingående kondensatorer och kablar är urladdade.

Vid risk för förväxling skall spänningslöshetskontroll vid behov utföras även efter utförd jordning. Kontrollen skall ske så nära arbetsplatsen som möjligt.

Det skall även kontrolleras att bärlina i hängkabel och upphängningsdon för hängspiralkabel på arbetsplatsen är spänningslösa. Kontroll av upphängningsdon behöver inte utföras om det är uppenbart att de inte kan vara spänningsförande.

C62.5 Arbetsjordning

C62.5.1 Allmänt

I anläggningar för högspänning och i vissa anläggningar enligt nedan för lågspänning skall arbetsjordningar anbringas mellan anläggningsdelens frånskiljningsställen och arbetsplatsen.

Minst en sådan arbetsjordning skall anbringas nära arbetsplatsen och om möjligt vara synlig därifrån. Ytterligare åtgärder skall vid behov vidtas för att säkerställa att förväxling av anläggningsdelar inte sker.

Metallisk förbindelse skall finnas mellan den anläggningsdel på vilken arbete skall bedrivas och arbetsjordning.

Mellan arbetsjordning och arbetsplatsen får inte finnas säkring, annan elkopplare än frånskiljare eller effektbrytare, lindning i reaktor, sparkopplad transformator eller dylikt. Om frånskiljare eller effektbrytare finns i förbindelsen gäller följande:

C62

– Frånskiljare skall vara slutna. Åtgärder skall vara vidtagna för att förebygga obefogad manöver. Se C62.3.

– Effektbrytare skall vara tillslagna och ha tillförlitlig lägesindikering. För att förebygga obefogad manöver skall åtgärder vara vidtagna i form av effektiv mekanisk förregling och låsning av effektbrytarnas mekanism.

Om ledare i friledning skall kapas eller skarvas under arbetet skall arbetsjordning anbringas på båda sidor om arbetsplatsen. Jordningen skall ske till ett gemensamt jordtag.

Vid arbete i en stålstolpe eller i en stolpe med skyddsjordad anläggningsdel (regel, konsol och dylikt), jordledare, stag som har metallisk förbindelse med marken eller redskapslinor av ledande material skall arbetsjordning anbringas i stolpen. Jordningen skall innefatta alla de nämnda delarna.

Vid arbete i stolpe, som är gemensam för två eller flera ledningar, skall arbetsjordning alltid anbringas i stolpen även om skyddsjordade delar saknas. Ej skyddsjordad konsol eller regel skall innefattas i jordningen.

Vid arbete från arbetskorg skall korgen jordas och förbindas med den anläggningsdel som arbetet utförs på samt med andra ledande anläggningsdelar inom räckhåll.

Det skall säkerställas att anläggningsdelen är säkert jordad under hela den tid arbetet pågår. Om arbetsjordning måste avlägsnas under mätning eller provning skall särskilda åtgärder vidtas för att förhindra att fara uppstår.

Jordningsverktyg skall vara avsedda för ändamålet och avpassade till den jordslutnings- och kortslutningsström som kan förekomma i anslutningspunkten.

Jordningsverktyg skall först anslutas till jord och sedan till de delar som skall jordas. Då jordning avlägsnas skall jordningsverktyget först avlägsnas från den jordade anläggningsdelen och därefter från jordtaget.

Ett jordtag som används för arbetsjordning skall vara utfört som ett permanent jordtag för skyddsjordning. Undantag gäller för jordtag som används för kompletterande arbetsjordning vid arbetsplatsen.

Råd: Avsikten med arbetsjordning är att förhindra att farliga potentialskillnader eller ljusbågar uppkommer på arbetsplatsen. Vid bedömningen av i vilken omfattning en anläggningsdel skall arbetsjordas bör beaktas att farliga potentialskillnader kan uppkomma genom åska, induktion och influens. Hänsyn bör även tas till arbetets art, arbetsplatsens utsträckning samt systemets kortslutnings- och jordslutningsströmmar.

När arbetsjordning är anbringad mellan arbetsplatsen och ledningens frånskiljningsställen är det tillräckligt att kompletterande arbetsjordning vid arbetsplatsen tål de strömmar som kan uppkomma genom induktion.

Filterspole för bärfrekvenskommunikation (högfrekvensspärr) anses inte vara reaktor i föreskriftens mening.

Beträffande ledningar som är utsatta för induktion från parallellgående ledningar, se C62.5.4.

C62

C62.5.2 Särskilda krav gällande lågspänningsanläggningar

Vid arbete på friledning skall arbetsjordning anbringas och innefatta samtliga ledare inbegripet skyddsledare, neutralledare och PEN-ledare om sådana ledare finns.

Vid arbete på kabelanläggning skall, om det förekommer övergång mellan kabel och friledning, arbetsjordning anbringas vid övergångsställena.

För övrigt gäller att arbetsjordning endast behöver anbringas om det föreligger risk för att anläggningsdelen kan bli spänningsförande, till exempel från en reservkraftsanläggning eller på grund av induktion.

C62.5.3 Särskilda krav gällande högspänningsanläggningar

Vid arbete på friledning gäller:

Vid arbete i en enda stolpe behöver arbetsjordning anbringas endast i denna stolpe under förutsättning att ingen av ledarna skall kapas eller skarvas.

När arbete utförs på endast en (1) ledare erfordras ingen kortslutning vid arbetsplatsen under förutsättning – att arbetsjordning är anbringad enligt C62.5.1 vid alla frånskiljningsställen där strömtillförsel kan ske, – att ledaren på vilken arbete skall utföras och alla ledande delar på arbetsplatsen är förbundna med varandra och jordade, och – att säkerhetsåtgärder för arbete nära spänning enligt C64 tillämpas.

Vid arbete på hängkabelledning eller hängspiralkabelledning gäller:

Bärlina, metallmantel eller skärm skall innefattas i jordningen. Det förutsätts att hängkabelledning och hängspiralkabelledning är anordnade på sådant sätt att de inte utsätts för betydande spänningssättning genom induktion från parallellgående ledningar i normal drift.

Vid arbete på kabelanläggning gäller:

Om det förekommer övergång mellan kabel och friledning skall kompletterande arbetsjordning anbringas vid övergångsställena.

Vid arbete på en anläggningsdel inom driftrum, till exempel samlingsskena, gäller:

Om samtliga frånskiljningsställen ligger inom det rum där arbete skall bedrivas, behöver arbetsjordning anbringas enbart invid arbetsplatsen.

C62.5.4 Induktion

Vid arbete på en anläggningsdel, som är utsatt för påverkan av andra elektriska anläggningar genom induktion, skall särskilda skyddsåtgärder vidtas. Skyddsåtgärderna kan bestå av jordning med lämpliga mellanrum och potentialutjämning vid arbetsplatsen.

Råd: När en ledning med systemspänning över 100 kV går parallellt med en ledning på vilken arbete skall utföras bör risken för spänningssättning genom induktion beaktas. Spänningssättningens storlek beror på avståndet mellan ledningarna och på parallellsträckans längd. Innehavare av ledningar som är utsatta för induktion bör dels mäta eller beräkna den inducerade spänningens storlek, dels utfärda särskilda anvisningar för arbetsjordning vid arbete på sådana ledningar.

C63

C63.1 Allmänt

Vid arbete med spänning skall skyddsåtgärder vidtas för att förhindra elchock och verkningarna av kortslutning och ljusbåge. Hänsyn skall tas till de olika potentialskillnader som kan förekomma i förhållande till arbetsplatsen. Arbete med spänning får tillämpas först sedan brand- och explosionsrisker eliminerats. Arbetare skall vara utrustade med ändamålsenlig personlig skyddsutrustning. Vid arbete med spänning skall någon av de metoder som anges i C63.3 tillämpas. Arbetsmetoden skall vara anpassad till anläggningen och till arbetarnas kompetens. Råd: Beträffande avstånd till yttre gräns för riskområdet, se Tabell C1.

C63.2 Utbildning och kompetens

Varje person som deltar i arbetet skall med godkänt resultat ha genomgått en särskild utbildning, anpassad till de särskilda krav som gäller vid arbete med spänning. Utbildningen skall omfatta såväl teori som praktiska övningar. Utbildningsplan för arbete med spänning på annan anläggning än ELV-anläggning eller lågspänningsanläggning som är skyddad mot farlig kortslutningsström, skall vara godkänd av Elsäkerhetsverket.

C63

Kunskaperna och färdigheterna vid arbete med spänning skall vidmakthållas genom tillämpning och genom repetitionsutbildning.

Råd: Repetitionsutbildning bör ske minst vart tredje år.

Beträffande grundläggande kompetenskrav se C42.

Beträffande farlig kortslutningsström, se C63.8.

C63.3 Arbetsmetoder

Arbete med spänning får utföras endast enligt isolerstångsmetoden, isolerhandskmetoden eller barhandsmetoden. Skriftliga instruktioner skall finnas som är utformade med hänsyn till arbetets art och omfattning. Däri skall anges hur arbetet skall utföras samt vilka särskilda verktyg, utrustningar och anordningar som skall användas.

C63.4 Verktyg, utrustningar och anordningar

För verktyg, utrustningar och anordningar skall det finnas uppgifter om deras karakteristiska egenskaper samt hur de skall användas, förvaras, underhållas, transporteras och kontrolleras.

Kontroll skall utföras enligt tillverkarens anvisningar. Där sådana anvisningar saknas skall verktyg, utrustningar och anordningar som används vid högspänningsanläggningar ha kontrollerats med avseende på elektrisk isolationshållfasthet högst 6 månader före användning. Kontroll av elektrisk isolationshållfasthet skall dokumenteras.

Verktyg, utrustningar och anordningar skall ha entydig märkning för arbete med spänning.

Instruktioner skall finnas om hur verktyg, utrustningar och anordningar skall hållas i gott skick och hur de skall kontrolleras före arbete. Skadade verktyg, utrustningar och anordningar skall utbytas.

C63.5 Miljöfaktorer

Vid arbete utomhus skall hänsyn tas till väderförhållanden såsom nederbörd, tät dimma, åska, hård vind, saltstorm eller extremt låg temperatur. Vid åska, kraftig nederbörd, tät dimma eller vid väderförhållanden som medför att arbetarna inte utan svårighet kan hantera sina verktyg, skall arbete med spänning inte påbörjas och pågående arbete skall avbrytas.

Vid arbete inomhus skall hänsyn tas till överspänningar som kan härröra från utomhusanläggningar eller uppstå på annat sätt.

C63.6 Planering av arbetet

Arbete skall planeras i förväg. Planeringen skall göras skriftligt vid komplicerade anläggningar eller när arbetet är komplicerat.

Innan arbetet påbörjas skall arbetarna instrueras om vad arbetet består i, säkerhetsåtgärdernas omfattning, vilken uppgift var och en av dem har och vilka verktyg och utrustningar som skall användas.

Endast den elarbetsansvarige får ge arbetarna tillstånd att påbörja arbetet.

C64

C64.1 Allmänt

Vid arbete nära spänning skall skyddsåtgärder vidtas för att säkerställa att spänningsförande delar inte kan beröras och att riskområdet inte kan nås. I anläggningar, som matas med SELV, får arbete nära spänning dock utföras utan att skyddsåtgärder vidtas mot beröring. Skyddsåtgärder mot kortslutning skall vidtas.

För att undvika fara vid arbete nära spänning skall skydd anordnas genom skyddsavskärmning (se C64.2 ). Om skyddsavskärmning inte kan anordnas skall antingen – anläggningsdelen frånskiljas och övriga åtgärder enligt C62 vidtas eller – ett säkert avstånd inte mindre än DL enligt Tabell C1 upprätthållas från oisolerade spänningsförande delar, vid behov i kombination med skyddsavspärrning eller bevakning (se C64.3).

C64

Varje person som deltar i arbetet skall vara fackkunnig person eller instruerad person eller övervakas av en sådan person.

Innan arbete påbörjas skall den elarbetsansvarige instruera arbetarna om de avstånd som skall vidmakthållas, om de säkerhetsåtgärder som skall tillämpas och om nödvändigheten av ett säkerhetsmedvetet uppträdande. Instruktionerna skall upprepas med lämpliga mellanrum samt då villkoren för arbetet ändras.

Endast den elarbetsansvarige får ge arbetarna tillstånd att påbörja arbetet.

Arbetsplatsens avgränsningar skall vara noggrant markerade. Närbelägna spänningsförande anläggningsdelar skall markeras.

Arbetaren skall själv också se till att han inte kommer utanför arbetsplatsen och därigenom når in i riskområdet vare sig med kroppsdel eller med verktyg eller föremål som hanteras. Särskild försiktighet skall iakttas vid hantering av långa föremål, till exempel verktyg, kablar, rör eller stegar.

Råd: Beträffande avstånd till yttre gräns för riskområdet respektive närområdet, se Tabell C1.

Skada orsakad av el under arbete nära spänning förhindras genom bl.a. skyddsåtgärder och en klar ordergivning. Risken för förväxling av fack i ställverk eller förväxling av ledningar i stolpar med flera ledningar bör beaktas särskilt. Vid arbete av längre varaktighet måste också beaktas att risken för förväxling ökar. Vid markarbete nära spänning bör särskild uppmärksamhet ägnas åt säkerhetsåtgärderna så att arbetarna inte oavsiktligt kommer in i riskområdet med avhåll, reslinor eller dylikt.

Vid målnings-, murnings-, rengörings- och liknande arbeten i driftrum, som utförs av lekmän, bör säkerhetsåtgärder vidtas, så att de inte kan komma inom närområdet utan att avsiktligt ändra säkerhetsåtgärderna, såvida inte arbetet utförs under bevakning.

C64.2 Skydd genom skyddsavskärmning

Skyddsanordningar skall väljas och anbringas så, att de ger ett tillräckligt skydd mot förväntade elektriska och mekaniska påkänningar.

Då skyddsanordningarna anbringas inom riskområdet skall antingen reglerna för arbete utan spänning eller reglerna för arbete med spänning tillämpas.

Då skyddsanordningarna anbringas utanför riskområdet skall antingen reglerna för arbete utan spänning tillämpas eller anordningar användas som hindrar den arbetare som anbringar dem att nå riskområdet. Vid behov skall reglerna för arbete med spänning tillämpas.

Skyddsavskärmningar skall hållas i gott skick och vara säkert anbringade under arbetet.

C64.3 Skydd genom avstånd och bevakning

Skydd genom avstånd kan åstadkommas genom att ett säkert avstånd upprätthålls från oisolerade spänningsförande delar. Därvid gäller – att avståndet skall vara större än till riskområdets yttre gräns och bestämmas med hänsyn till arbetets art och anläggningens nominella spänning, – att regler skall finnas för att utse den personal som skall utföra arbetet och – att arbetet skall ske på ett sådant sätt att det är uteslutet att arbetarna kan nå in i riskområdet.

Vid behov skall skyddsavspärrning anordnas eller arbetet ske under bevakning.

C65

C65 Icke-elektriskt arbete

För anläggnings- och byggnadsarbete och annat icke-elektriskt arbete eller förflyttning av maskiner och skrymmande last skall ett fastställt säkerhetsavstånd alltid upprätthållas. Avståndet skall bestämmas från den närmaste oskyddade spänningsförande delen eller ledaren. Säkerhetsavstånd i sidled – vid lågspänning minst 2 m – vid högspänning högst 40 kV minst 4 m – vid högspänning över 40 kV minst 6 m. Säkerhetsavstånd i höjdled – vid lågspänning minst 2 m – vid högspänning minst 4 m (vid 400 kV dock minst 4,5 m). Om angivna säkerhetsavstånd inte kan upprätthållas skall arbetet utföras som ett elektriskt arbete. Råd: Särskild uppmärksamhet bör iakttas vid transport av maskiner med långa armar på ojämn mark, då laster kan pendla ut eller då utrustning flyttas eller lyfts.

Tabell C1 Värden för avstånden DL och DV Systemspänning Avstånd i luft till yttre gränsen Avstånd i luft till yttre gränsen av riskområdet av närområdet UN kV (rms) DL m DV m

< 1 0,2 0,7 3–20 0,4 1,4 30–50 0,7 1,7 70 0,9 1,9 130 1,1 3,1 220 1,6 3,6 400 2,5 4,5

Råd: Vid systemspänningar i intervallet mellan tabellens värden får interpolering tillämpas.

C65

D D V L spänningsförande del riskområde närområde DL: avstånd som anger riskområdets yttre gräns DV: avstånd som anger närområdets yttre gräns

Figur C1 Avstånd i luft

spänningsförande del

riskområde DL DV närområde

den isolerande skyddsanordningens yttre begränsningsyta

DL: avstånd som anger riskområdets yttre gräns DV: avstånd som anger närområdets yttre gräns

Figur C2 Yttre gräns av riskområdet då isolerande skyddsanordning används

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 januari 2000. 2. Genom föreskrifterna upphävs Elsäkerhetsverkets föreskrifter (ELSÄK-FS 1994:7) om utförande och skötsel av elektriska starkströmsanläggningar förutom bestämmelserna i Allmänna bestämmelser Del 3 och Avdelning A, vilka upphör att gälla den 1 juli 2000.

LARS LJUNG Tord Martinsen Leif Stensinger