Elsäkerhetsverkets föreskrifter om ändring av verkets föreskrifter om hur elektriska stark strömsanläggningar skall vara utförda (ELSÄKFS 2004:1) samt allmänna råd med kommentarer till den mars 2006 ändringarna
Ändrar
beslutade den 2 februari 2006.
Med stöd av kap. 2 § förordningen (957:60) om elektriska starkströmsanläggningar föreskriver Elsäkerhetsverket i fråga om verkets föreskrifter (ELSÄK-FS 2004:) om hur elektriska starkströmsanläggningar skall vara utförda
dels att kap. 6 och 7 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast kap. 6 § skall utgå,
dels att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till verkets föreskrifter (2004:) om hur elektriska starkströmsanläggningar skall vara utförda skall ha följande lydelse samt beslutar följande allmänna råd.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 juli 2004.
1. Anläggningar som har tagits i bruk före ikraftträdandet får vara utförda enligt äldre bestämmelser. Om en sådan anläggnings användning eller förutsättningar ändras på ett
Senaste lydelse av övergångsbestämmelserna ELSÄK-FS 2005:
ELSÄKFS sätt som har väsentlig betydelse för elsäkerheten skall dock 2006:2 de nya bestämmelserna tillämpas senast från och med den 1 juli 2006.
2. I fråga om anläggningar som tas i bruk efter ikraftträdandet får äldre bestämmelser tillämpas till utgången av juni 2006.
3. Vid ombyggnad eller utvidgning av en anläggning skall, oavsett när anläggningen togs i bruk, de nya bestämmelserna tillämpas senast från och med den 1 juli 2006.
Undantag gäller dock därefter från följande krav: Kravet i 4 kap. 2 § på skyddsjordning vid utvidgning av en starkströmsanläggning inom ett befintligt bostadsrum eller ett därmed jämförligt torrt rum med isolerande golv. – I sådana rum behöver de utsatta delarna inte skyddsjordas, om de redan befintliga utsatta delarna inte är skyddsjordade och anläggningen är utförd före den 1 januari 1994.
Kravet i 4 kap. 5 § på jordfelsbrytare vid utvidgning av en starkströmsanläggning inom ett befintligt torrt rum i bostäder, grundskolor, fritidshem och förskolor/ daghem. – I dessa rum får en starkströmsanläggning utvidgas utan att jordfelsbrytare installeras, om den befintliga anläggningen är utförd enligt ELSÄK-FS 1994:7 eller motsvarande äldre bestämmelser.
Kravet i 5 kap. 6 § på känslighet hos jordfelsskydd för högspänningsanläggningar utförda som luftledningar med oisolerade ledare för 25 kV systemspänning. – Sådana luftledningar får utvidgas eller byggas om med oisolerade ledare utan att kravet på jordfelsskyddets känslighet ändras.
4. Anläggningar som före utgången av juni 2006 börjat ELSÄKFS utföras enligt bestämmelserna i Elsäkerhetsverkets 2006:2 föreskrifter om utförande och skötsel av elektriska starkströmsanläggningar ELSÄK-FS 1999:5 får färdigställas enligt de bestämmelserna dock senast till och med utgången av juni 2007.
Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 juli 2006.
GUNNEL FÄRM
Horst Blüchert
ELSÄKFS Elsäkerhetsverkets allmänna råd med 2006:2 kommentarer till verkets föreskrifter om ändring av föreskrifterna om hur elektriska starkströmsanläggningar skall vara utförda (ELSÄKFS 2004:1);
Elsäkerhetsverket beslöt den 29 januari 2004 föreskrifter om hur elektriska starkströmsanläggningar skall vara utförda samt allmänna råd om tillämpningen av dessa, (ELSÄK-FS 2004:1) samt den 3 juni 2005 föreskrifter om ändring i föreskrifternas övergångsbestämmelser (ELSÄK-FS2005:1).
Genom denna författning har samtliga övergångsbestämmelser till ELSÄK-FS 2004:1 sammanförts i slutet av författningen. Den enda ändringen i sak är att bestämmelserna om upphävande av vissa delar av ELSÄK- FS 1999:5, som skedde genom ELSÄK-FS 2004:1 nu har upphävts. Bestämmelser i ELSÄK-FS 1999.5 skall nämligen alltjämt gälla för elektriska ban och trådbussanläggningar.
Av Elsäkerhetsverkets föreskrifter (ELSÄK-FS 2006:3) om ändring i verkets föreskrifter om utförande och skötsel av elektriska starkströmsanläggningar ELSÄK-FS 1999:5 framgår att bestämmelserna i ELSÄK-FS 2004:1 och 2006:1 skall tillämpas i stället för motsvarande bestämmelser i ELSÄK-FS 1999:5.