Riktlinjer om implicit stöd till värdepapperiseringstransaktioner

Riktlinjer om implicit stöd till värdepapperiseringstransaktioner 1. Efterlevnads- och rapporteringsskyldigheter

Riktlinjernas status

1. Detta dokument innehåller riktlinjer som har utfärdats enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 . I enlighet med artikel 16.3 i förordning (EU) nr 1093/2010 måste behöriga myndigheter och finansinstituten med alla tillgängliga medel försöka följa riktlinjerna.

2. Avriktlinjerframgår Europeiska bankmyndighetens (EBA) syn på lämplig tillsynspraxis inom det europeiska systemet för finansiell tillsyn eller på hur unionslagstiftningen ska tillämpas inom ett särskilt område. Behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.2 i förordning (EU) nr 1093/2010 som berörs av riktlinjerna ska följa dem genom att på lämpligt sätt införliva dem i sin praxis (till exempel genom att ändra sina rättsliga ramar eller tillsynsrutiner), även när riktlinjerna i första hand riktas till finansinstitut.

Rapporteringskrav

3. Enligt artikel 16.3 i förordning (EU) nr 1093/2010 måste de behöriga myndigheterna meddela EBA om de följer eller avser att följa dessa riktlinjer, alternativt ange skälen till att de inte gör det, senast den 24/01/2017. Om någon sådan anmälan inte inkommer inom denna tidsfrist kommer EBA att anse att de behöriga myndigheterna inte följer riktlinjerna. Anmälningar ska lämnas på det formulär som tillhandahålls på EBA:s webbplats till compliance@eba.europa.eu med hänvisningen ”EBA/GL/2016/08”. Anmälningar ska inges av personer som har befogenhet att rapportera om hur reglerna efterlevs på de behöriga myndigheternas vägnar. Alla förändringar i graden av efterlevnad måste rapporteras till EBA.

4. Anmälningarna kommer att offentliggöras på EBA:s webbplats i enlighet med artikel 16.3.

2. Syfte, tillämpningsområde och definitioner

Syfte

5. I dessa riktlinjer anges villkoren för att parter ska anses vara oberoende av varandra och för när en transaktion inte ska anses vara konstruerad för att ge stöd, i enlighet med artikel 248 i förordning (EU) nr 575/2013 . Riktlinjerna innehåller också förtydligande information om anmälnings- och dokumentationskraven enligt artikel 248.1 i förordning (EU) nr 575/2013.

Tillämpningsområde

6. Riktlinjerna gäller stöd till värdepapperisering som går utöver de avtalsmässiga förpliktelser som beskrivs närmare i punkt 10, i enlighet med villkoren i artikel 248 i förordning (EU) nr 575/2013, från medverkande institut och kreditinstitut som är originatorer. De påverkar inte genomförandet av den fortgående bedömningen av betydande kreditrisköverföring under värdepapperiseringens löptid.

Adressater

7. Dessa riktlinjer riktar sig till behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.2 i i förordning (EU) nr 1093/2010 och till finansinstitut enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Definitioner

8. Om inte annat anges har de termer som används och definieras i förordning (EU) nr 575/2013 samma betydelse i dessa riktlinjer.

3. Genomförande

Datum för tillämpning

9. Dessa riktlinjer gäller från och med den 1 mars 2017.

4. Implicit stöd

Befintliga avtalsmässiga förpliktelser

10. Alla transaktioner (inbegripet men inte begränsat till alla ändringar i värdepapperiseringens dokumentation och ändringar av kuponger, avkastning eller andra aspekter av värdepapperiseringspositionerna) som ingåtts av i) ett medverkande institut, ii) ett institut som är originator eller iii) en enhet enligt punkt 25 som har en koppling till originatorn i samband med en värdepapperisering eller positioner inom denna efter att en sådan värdepapperisering har avslutats, och som, i enlighet med de bestämmelser i värdepapperiseringsdokumentationen som gäller vid tidpunkten för transaktionen, originatorn eller, i tillämpliga fall, det medverkande institutet eller den enhet som har en koppling till det institut som är originator (a) inte har någon avtalsmässig förpliktelse att ingå, eller (b) inte har någon avtalsmässig förpliktelse att ingå på de särskilda villkoren för en sådan transaktion bör anses ha gjorts enligt villkor som går utöver befintliga avtalsmässiga förpliktelser. Upplysningar om sådana transaktioner bör anmälas i enlighet med punkt 26 och, i enlighet med punkt 11, bedömas om transaktionen i fråga är konstruerad för att ge stöd eller inte. Transaktioner som den relevanta institutionen, enligt de bestämmelser i värdepapperiseringsdokumentationen som gäller vid tidpunkten för transaktionen, har en avtalsmässig förpliktelse att göra enligt de särskilda villkoren för sådana transaktioner utgör befintligt stöd och omfattas inte av förbudet i artikel 248 i förordning (EU) nr 575/2013.

Villkor för när transaktioner inte ska anses vara konstruerade för att ge stöd

11. Vid tillämpningen av artikel 248 i förordning (EU) nr 575/2013 bör det anses att en transaktion inte är konstruerad för att ge stöd i de fall som anges i punkterna 12 och 13, med hänsyn till villkoren i punkt 19.

12. Enligt punkt 25 bör en transaktion som görs av ett medverkande institut inte anses vara konstruerad för att ge stöd om den uppfyller ett av följande villkor: (a) Den görs enligt villkor som innebär att parterna är oberoende av varandra, i enlighet med punkt 15. (b) Den görs enligt villkor som är mer fördelaktiga för det medverkande institutet än de villkor som innebär att parterna är oberoende av varandra.

13. Om transaktionen görs av ett institut som är originator som har överfört en betydande kreditrisk i samband med värdepapperiserade exponeringar i enlighet med artikel 243 eller artikel 244 i förordning (EU) nr 575/2013, bör transaktionen inte anses vara konstruerad för att ge stöd om den uppfyller följande villkor: (a) Transaktionen genomförs i. enligt villkor som innebär att parterna är oberoende av varandra, i enlighet med punkt 15, eller ii. enligt villkor som är mer fördelaktiga för det institut som är originator än de villkor som innebär att parterna är oberoende av varandra. (b) Antingen 1) uppfyller värdepapperiseringen fortsatt villkoren för betydande kreditrisköverföring enligt artikel 243 i förordning (EU) nr 575/2013 eller, i tillämpliga fall, artikel 244 i den förordningen, i enlighet med dessa riktlinjer och riktlinjerna EBA/GL/2014/05 om betydande kreditrisköverföring, eller 2) om dessa villkor inte längre uppfylls, har transaktionen inte gjorts i syfte att minska investerarnas möjliga eller faktiska förluster.

14. Om villkoren för betydande kreditrisköverföring inte längre uppfylls bör det institut som är originator ha en kapitalbas som motsvarar de värdepapperiserade exponeringarna om ingen värdepapperisering hade skett.

Villkor för att parter ska anses vara oberoende av varandra

15. Vid tillämpningen av artikel 248 i förordning (EU) nr 575/2013 bör en transaktion anses ha genomförts enligt villkor som innebär att parterna är oberoende av varandra om villkoren för transaktionen är desamma som de skulle vara för en normal kommersiell transaktion om (a) parterna inte hade någon relation till varandra (inbegripet men inte begränsat till allt särskilt ansvar och alla särskilda skyldigheter samt alla möjligheter att kontrollera eller påverka varandra), och (b) varje part i. agerade oberoende, ii. genomförde transaktionen av egen vilja, iii. agerade i sitt intresse, och iv. inte genomförde transaktionen på grundval av yttre omständigheter utan direkt koppling till transaktionen i fråga (sådana yttre omständigheter inbegriper, men är inte begränsade till, alla risker för det institut som är originator eller det medverkande institutets anseende om transaktionen inte genomförs).

16. Vid den bedömning som avses i punkt 15 bör tillbörlig hänsyn tas till den information som varje part har tillgång till vid den tidpunkt då transaktionen görs, men däremot inte till den information som blir tillgänglig i efterhand.

Betydande kreditrisköverföring

17. När en transaktion bedöms i enlighet med artikel 248 i förordning (EU) nr 575/2013, bör alla bedömningar av huruvida villkoren för betydande kreditrisköverföring enligt artikel 243 eller, i tillämpliga fall, enligt artikel 244 i den förordningen, fortfarande uppfylls göras i enlighet med dessa riktlinjer och riktlinjerna EBA/GL/2014/05 om betydande kreditrisköverföring.

18. En transaktion ska anses ogiltigförklara villkoren för betydande kreditrisköverföring om transaktionen leder till att minskningen av de riskvägda belopp som det institut som är originator inledningsvis uppnådde inte längre är motiverad genom en motsvarande överföring av kreditrisk till tredje parter. Bland annat ska följande faktorer beaktas: (a) Originatorns kreditrisk efter transaktionens genomförande. (b) I vilken utsträckning kapital- eller likviditetspositionen hos det institut som är originator påverkas av transaktionen.

Relevanta faktorer för bedömningen

19. Vid en bedömning av huruvida en transaktion inte ska anses vara konstruerad för att ge stöd enligt vad som anges i punkt 11, bör alla relevanta omständigheter beaktas, inbegripet nedanstående kriterier.

20. Den faktor som avses i led a i artikel 248.1 i förordning (EU) nr 575/2013 (återköpspriset) bör också tillämpas på andra transaktioner än återköp. I sådana fall bör de belopp som ska betalas av eller, i tillämpliga fall, betalas till det institut som är originator eller till det medverkande institutet beaktas. För alla transaktioner bör uppskattningar av marknadsvärdet beaktas, inbegripet angivna priser på aktiva marknader för liknande transaktioner som institutionen har tillgång till när uppskattningen görs. Om inga sådana uppskattningar finns att tillgå bör andra indata än angivna priser som är direkt eller indirekt tillgängliga för tillgången i fråga beaktas. Om sådana indata inte finns tillgängliga bör icke observerbara indata för tillgången beaktas. När det gäller icke observerbara indata bör det institut som är originator eller det medverkande institutet tillhandahålla bevis till sin behöriga myndighet rörande hur de belopp som ska in- eller utbetalas har värderats och vilka indata som användes. Det institut som är originator eller det medverkande institutet bör också visa att denna bedömning är i linje med dess översyn av och godkännandeprocess för krediter. En transaktion ska anses inte ha gjorts enligt villkor som innebär att parterna är oberoende av varandra om de belopp som ska betalas till det institut som är originator eller i tillämpliga fall till det medverkande institutet, är väsentligt lägre än det relevanta marknadsvärdet, eller om det belopp som ska betalas av originatorn eller det medverkande institutet är väsentligt högre än det relevanta marknadsvärdet.

21. Den faktor som avses i led b i artikel 248.1 i förordning (EU) nr 575/2013 (institutets kapitaloch likviditetssituation före och efter återköpet) bör anses vara relevant även för transaktioner som inte utgör ett återköp. Om transaktionen leder till att den minskning av de riskvägda belopp som det institut som är originator inledningsvis uppnådde inte längre är motiverad genom en motsvarande överföring av kreditrisk till tredje parter, bör det anses att villkoren för betydande kreditrisköverföring inte längre uppfylls. Detta bör vara fallet om originatorns kapital- eller likviditetsposition direkt eller indirekt påverkas väsentligt och negativt av transaktionen. Vid en sådan bedömning bör man bland annat beakta de bokföringsposter som parterna i transaktionen gjort i samband med transaktionen och ändringarna av deras likviditetsposition.

22. När det gäller den faktor som avses i led c i artikel 248.1 i förordning (EU) nr 575/2013 (de värdepapperiserade exponeringarnas utveckling) bör det anses att transaktionen inte har gjorts enligt sådana villkor som innebär att parterna är oberoende av varandra om de underliggande exponeringar som är föremål för transaktionen har utvecklats sämre än andra värdepapperiserade exponeringar eller har rapporterats som nödlidande, på villkor att den undermåliga utvecklingen eller exponeringarnas överskådliga framtida utveckling till följd av denna undermåliga utveckling inte återspeglas på ett korrekt sätt i priset för köpet eller återköpet.

23. När det gäller den faktor som avses i led d i artikel 248.1 i förordning (EU) nr 575/2013 (värdepapperiseringspositionernas utveckling) bör man – om de underliggande exponeringar som är föremål för transaktionen har utvecklats sämre än andra värdepapperiserade exponeringar eller om de har rapporterats som nödlidande – beakta i) huruvida kostnaden för de åtgärder som har vidtagits för att förbättra värdepapperiseringspositionernas utveckling till fullo har uppburits av de relevanta värdepapperiseringsinvesterarna och ii) huruvida det institut som deltog i transaktionen direkt eller indirekt har påverkats negativt av transaktionen.

24. När det gäller den faktor som avses i led e i artikel 248.1 i förordning (EU) nr 575/2013 (stödets inverkan på originatorns förväntade förluster i förhållande till investerare) bör hänsyn tas till huruvida de förväntade förlusterna för en värdepapperiseringsposition väsentligen ökas eller minskas i samband med bland annat förändringar i positionens marknadspris, de riskviktade exponeringsbeloppen och klassificeringen av värdepapperiseringspositioner.

Anmälan och dokumentation

25. Det krav som anges i artikel 248.1 i förordning (EU) nr 575/2013 om att anmäla samtliga transaktioner till de behöriga myndigheterna, oavsett om de ger stöd till värdepapperiseringen eller inte, bör gälla alla transaktioner som görs av ett institut som är originator eller ett medverkande institut eller som uppfyller båda av följande villkor: (a) Den görs av en annan enhet än det institut som är originator, i) som är ett moderföretag eller ett dotterföretag till originatorn eller ett dotterföretag till originatorns moderföretag, eller ii) till vilken originatorn eller en annan enhet enligt i) ovan direkt eller indirekt tillhandahållit finansiering, stöd eller instruktioner eller med vilken dessa aktörer har ingått något slags arrangemang i samband med genomförandet av en sådan transaktion. (b) Den skulle vara föremål för dessa riktlinjer om den hade gjorts av det institut som är originator. Om villkoren i leden a och b i punkt 25 uppfylls bör transaktionen betraktas som om den genomförts av det institut som är originator.

26. När anmälning av en transaktion krävs enligt artikel 248 i förordning (EU) nr 575/2013 (och enligt vad som sägs i punkt 25), bör det institut som är originator eller i tillämpliga fall det medverkande institutet, göra följande: (a) Om det institut som är originator eller det medverkande institutet anser att transaktionen inte utgör implicit stöd ska tillräckliga bevis tillhandahållas för att de relevanta villkoren enligt dessa riktlinjer har uppfyllts. (b) Om transaktionen görs av någon av de enheter som avses i i) eller ii) i punkt 25 a ovan, bör det institut som är originator även tillhandahålla bevis för relationen mellan originatorn och den relevanta enheten eller, i tillämpliga fall, för den finansiering, det stöd eller de instruktioner som originatorn har tillhandahållit den enheten eller de arrangemang som originatorn har ingått med den enheten i syfte att genomföra transaktionen i fråga.