Guidelines on CCP recovery plan scenarios (Article 9(12) of CCPRRR)

Riktlinjer

för scenarier i centrala motparters återhämtningsplaner (artikel 9.12 i förordningen om återhämtning och resolution av centrala motparter)

24/03/2023 | ESMA91-372-1701

I. Tillämpningsområde

Målgrupp

1. Dessa riktlinjer riktar sig till behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 2.7 i förordningen om återhämtning och resolution av centrala motparter samt till centrala motparter som är auktoriserade enligt artikel 14 i Emir.

Tillämpningsområde

2. Dessa riktlinjer tillämpas i förhållande till artikel 9.12 i förordningen om återhämtning och resolution av centrala motparter, som ger Esma i uppdrag att tillhandahålla närmare uppgifter om de scenarier i återhämtningsplanen som bör beaktas vid utarbetandet av centrala motparters återhämtningsplaner enligt vad som avses i artikel 9.1 i samma förordning.

3. Dessa riktlinjer bör läsas tillsammans med Esmas riktlinjer för indikatorer för centrala motparters återhämtningsplaner (ESMA91-372-1702).

Tillämpningsdatum

4. Dessa riktlinjer börjar gälla två månader efter det att de offentliggjorts på Esmas webbplats på de officiella EU-språken.

II. Hänvisningar till lagstiftning, förkortningar och definitioner

Hänvisningar till lagstiftning

Förordningen om Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/23 av återhämtning och den 16 december 2020 om en ram för återhämtning och resolution av centrala resolution av centrala motparter och om ändring av motparter förordningarna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2015/2365 samt direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132

Emir Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister

Esmaförordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG

Delegerad förordning Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 152/2013 av (EU) nr 152/2013 den 19 december 2012 om kapitalkrav för centrala motparter

Delegerad förordning Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 153/2013 av (EU) nr 153/2013 den 19 december 2012 om krav på centrala motparter

Förkortningar

EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet Esma Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ESRB Europeiska systemrisknämnden EU Europeiska unionen

Definitioner

5. Om inte annat anges har de termer som används i dessa riktlinjer samma betydelse som i förordningen om återhämtning och resolution av centrala motparter, Emir och de delegerade förordningarna (EU) nr 152/2013 och (EU) nr 153/2013.

III. Syfte

6. Dessa riktlinjer bygger på artikel 9.12 i förordningen om återhämtning och resolution av centrala motparter och har utfärdats i enlighet med artikel 16.1 i Esmaförordningen. Syftet med riktlinjerna är att fastställa konsekventa, effektiva och ändamålsenliga tillsynsmetoder inom det europeiska systemet för finansiell tillsyn och säkerställa en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av artikel 9.1 i förordningen om återhämtning och resolution av centrala motparter. Riktlinjerna syftar till att ange vilka scenarier i återhämtningsplanen som ska beaktas av de centrala motparterna när de utarbetar och upprätthåller sina återhämtningsplaner och av de behöriga myndigheterna när de bedömer återhämtningsplanerna.

7. Syftet med att förbereda de olika scenarierna i återhämtningsplanerna är att identifiera en rad händelser som skulle orsaka allvarligt nödlidande för en central motpart i framtiden, mot vilka effektiviteten i återhämtningsåtgärderna och lämpligheten av indikatorer som ingår i den centrala motpartens återhämtningsplan kan testas.

IV. Efterlevnads- och rapporteringsskyldigheter

Riktlinjernas status

8. Enligt artikel 16.3 i Esmaförordningen ska behöriga myndigheter och centrala motparter med alla tillgängliga medel söka följa dessa riktlinjer.

9. Behöriga myndigheter som berörs av riktlinjerna bör följa dem genom att införliva dem i sina nationella rättsliga ramar och/eller tillsynsregler utifrån vad som är tillämpligt, även i fall där enskilda riktlinjer i dokumentet i första hand riktar sig till centrala motparter. I det fallet bör de behöriga myndigheterna genom sin tillsyn se till att de centrala motparterna följer riktlinjerna.

Rapporteringskrav

10. Inom två månader efter det att riktlinjerna har offentliggjorts på Esmas webbplats på alla officiella EU-språk ska behöriga myndigheter som omfattas av dessa riktlinjer anmäla till Esma om de i) följer, ii) inte följer men avser att följa eller iii) inte följer och inte avser att följa riktlinjerna.

11. Om riktlinjerna inte följs ska de behöriga myndigheterna också inom två månader efter det att riktlinjerna har offentliggjorts på Esmas webbplats på alla officiella EU-språk meddela Esma skälen till varför de inte följer riktlinjerna.

12. En mall för anmälan finns på Esmas webbplats. Den ifyllda mallen ska sedan översändas till Esma.

13. Centrala motparter som omfattas av dessa riktlinjer ska till sina behöriga myndigheter på ett tydligt och detaljerat sätt rapportera om huruvida de följer dessa riktlinjer.

V. Riktlinjer för scenarier i centrala motparters återhämtningsplaner

Riktlinje 1: Fastställa ett lämpligt antal scenarier som ska ingå i den centrala motpartens återhämtningsplan

14. En central motpart bör i sin återhämtningsplan inkludera minst ett faktiskt scenario för var och en av de sju typerna av scenarier (enligt tabell 1 i bilagan). Den centrala motparten bör upprätta samtliga dessa faktiska scenarier på det sätt som bäst lämpar sig för dess särskilda egenskaper och komplexitet. Vid utarbetandet av dessa faktiska scenarier bör den centrala motparten bland annat beakta förteckningen över ”frågor och aspekter att överväga vid utarbetandet av scenariot” (enligt tabell 1 i bilagan).

15. Genom undantag från föregående punkt får en central motpart kombinera två typer av scenarier inom ramen för ett faktiskt scenario, under förutsättning att i) en sådan kombination av typer av scenarier omfattar alla de underliggande antagandena och övervägandena (dvs. ”frågor och aspekter att överväga vid utarbetandet av scenariot”) samt alla relevanta typer av och källor till risker som den centrala motparten ställs inför, ii) den centrala motparten lämnar in en motivering till kombinationen, där resonemanget bakom kombinationen förklaras, till sin behöriga myndighet, som först måste ge sitt godkännande, och iii) den centrala motparten fortfarande upprättar minst ett faktiskt ”rent” scenario vid en obeståndshändelse (dvs. ett scenario av typ 1, 2 eller 5 eller en kombination av dessa) och ett faktiskt ”rent” scenario vid en icke-obeståndshändelse (dvs. ett scenario av typ 3, 4 eller 6 eller en kombination av dessa). För att undvika tvivel bör det klargöras att en central motpart inte får kombinera fler än två typer av scenarier inom ramen för ett faktiskt scenario.

16. En central motpart bör vidare bedöma om det är nödvändigt att upprätta ytterligare faktiska scenarier för varje typ av scenario, bland annat på grundval av förteckningen över ”faktorer för att utvärdera behovet av att upprätta ytterligare scenarier” (enligt tabell 1 i bilagan). Den allmänna principen för att tolka faktorerna vid utvärderingen av behovet att upprätta ytterligare faktiska scenarier bör bestå av följande:

a) Huruvida tillämpningen av någon av faktorerna på den centrala motpartens egenskaper leder till en väsentlig skillnad i

(i) tillgänglighet eller användning av återhämtningsåtgärder,

(ii) den ordning i vilken återhämtningsåtgärderna används,

(iii) ordningen för förlustfördelning (t.ex. från den centrala motparten till clearingmedlemmarna), som till stor del beror på reglerna för fördelning av förluster, vilka kan skilja sig beroende på vad som orsakat förlusten (t.ex. en annan vattenfallsprincip beroende på vilken tjänst det rör sig om eller en annan

fördelning av förlusten beroende på orsaken till eller omfattningen av investeringsförlusten),

(iv) effekten på berörda parter.

b) Förekomsten av underkategorier av enheter som på grund av sin väsentliga inverkan bör behandlas i ett individualiserat scenario.

För att undvika tvivel bör det klargöras att denna punkt även gäller när den centrala motparten kombinerar två typer av scenarier inom ramen för ett faktiskt scenario.

17. Vid utvärderingen av behovet av att upprätta ytterligare faktiska scenarier ska den centrala motparten dessutom säkerställa, i enlighet med riktlinje 2, att dess scenarier i återhämtningsplanen täcker alla relevanta typer av och källor till risker.

18. Den centrala motparten kan testa den aktuella återhämtningsåtgärden genom att bland annat använda förteckningen över ”verktyg för kvantitativ bedömning” för varje typ av scenario (enligt tabell 1 i bilagan) för att få fram scenariernas kvantitativa effekter.

19. Den centrala motparten kan i sin återhämtningsplan inkludera ytterligare scenarier som inte angetts i dessa riktlinjer och är skräddarsydda för den centrala motpartens särdrag och verksamhet.

Riktlinje 2: Typer av och källor till risker som ska omfattas av scenarierna i centrala motparters återhämtningsplaner

20. Scenarierna i en central motparts återhämtningsplan bör täcka alla relevanta typer av och källor till risker. Relevanta typer av och källor till risker bör vid tillämpningen av dessa riktlinjer förstås som typer av och källor till risker (och de mest rimliga kombinationerna av dessa) som allvarligt kan skada den centrala motpartens finansiella sundhet eller operativa bärkraft och som kan ge upphov till situationer av extrem stress, samtidigt som de förblir rimliga, som skulle överskrida den centrala motpartens riskbegränsande åtgärder enligt kraven i Emir (dvs. riskhanteringsverktyg vid oförändrade förhållanden, såsom förändringar i riskparametrar, ökning av garantier och dagshandelsgränser) och äventyra den centrala motpartens förmåga att utföra sina kritiska funktioner.

21. Den centrala motparten bör därför bedöma vilka av typerna av och källorna till risker i följande förteckning som är relevanta för den centrala motparten, och bör säkerställa att scenarierna i återhämtningsplanen täcker samtliga av dessa som den centrala motparten bedömer som ”relevanta typer av och källor till risker”:

a) Rättsliga risker.

b) Kreditrisk.

c) Likviditetsrisk.

d) Allmän affärsrisk. e) Förvaringsrisk. f) Avvecklingsrisk. g) Investeringsrisk. h) Operativ risk (inbegripet bedrägeririsk och cyberrisk). i) Systemrisk. j) Miljö- och klimatrisker. k) Marknadsrisk o kopplad till marknadsutvecklingen, o kopplad till en minskning av tillgängligheten på marknaden (handelsvolymer, möjlighet och vilja att handla med motparter på marknaden). l) En sammankopplad enhet eller tjänsteleverantör (enskilt eller i kombination), däribland följande: o Clearingmedlemmar och kunder, både direkta och indirekta. o Emittenter av säkerheter eller investeringstillgångar. o Samverkande centrala motparter. o Värdepapperscentraler. o Betalningssystem. o Värdepappersavvecklingssystem. o Nostro-ombud. o Förvaringsinstitut. o Avvecklingsbanker. o Koncentrationsbanker. o Betalningsbanker. o Tillhandahållare av likviditet. o Koncernenheter.

o Andra tjänsteleverantörer som är skyldiga att utföra kritiska funktioner i situationer med oförändrade förhållanden eller vid obeståndshantering.

Riktlinje 3: Principer för att fastställa omfattningen av scenarier i centrala motparters återhämtningsplaner

22. Den centrala motparten bör säkerställa att dess scenarier i återhämtningsplanen omfattar de situationer som på grund av deras allvarlighetsgrad skulle överskrida den centrala motpartens riskbegränsande åtgärder enligt kraven i Emir (dvs. riskhanteringsverktyg vid oförändrade förhållanden) och äventyra den centrala motpartens lönsamhet om inga återhämtningsåtgärder vidtas.

23. I detta avseende bör scenarierna i återhämtningsplanen inriktas på följande:

a) Scenarier med finansiella förluster till följd av obeståndshändelser i en omfattning som enligt vattenfallsprincipen skulle ta medel i anspråk som överstiger de förfinansierade medel som beräknats i enlighet med artikel 43.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 eller som involverar en misslyckad tillämpning av riskhanteringsverktyg vid oförändrade förhållanden.

b) Scenarier som genererar likviditetsbehov utöver de belopp som beräknats i enlighet med artikel 44.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012, som involverar en misslyckad tillämpning av riskhanteringsverktyg vid oförändrade förhållanden eller som bygger på olika antaganden vad gäller likviditetsbehov eller tillgång till medel och som därmed ger upphov till högre stressnivåer.

c) Scenarier med finansiella förluster till följd av icke-obeståndshändelser i en omfattning som sannolikt skulle uttömma en betydande del av det kapital som krävs för att täcka förluster som inte orsakas av obestånd enligt en beräkning i enlighet med delegerad förordning (EU) nr 152/2013.

24. Dessutom föreskrivs följande när det gäller operativ risk:

a) Scenarierna i återhämtningsplanen bör inte omfatta scenarier med operativ motståndskraft som redan omfattas av de relevanta riktlinjer och förfaranden som krävs enligt artikel 34 i Emir (riktlinjer för kontinuerlig verksamhet, katastrofplan, verksamhetsanalys och krishantering). Scenarierna i återhämtningsplanen bör dock i relevanta fall inbegripa scenarier där alla åtgärder avseende motståndskraft som utgör en del av de riktlinjer och förfaranden som krävs enligt artikel 34 i Emir överskrids, vilket leder till att den centrala motparten misslyckas i utförandet av en eller flera kritiska funktioner i en omfattning som överskrider kravet i artikel 17.6 i delegerad förordning (EU) nr 153/2013.

b) Vidare bör scenarierna i återhämtningsplanen omfatta systemriskeffekter orsakade av operativa riskhändelser som påverkar enheter som tillhandahåller tjänster till den centrala motparten.

Riktlinje 4: Uppgifter som ska ingå i beskrivningen av scenarierna i centrala motparters återhämtningsplaner

25. För att säkerställa att scenarierna i återhämtningsplanen, vilka beskrivs av den centrala motparten, överlag är relevanta och lämpliga bör den centrala motparten eftersträva att ta med scenarier som är nödvändiga för att beskriva omständigheterna samt de relevanta typerna av och källorna till risker som skulle kunna äventyra den centrala motpartens förmåga att utföra sina kritiska funktioner. I detta avseende kan den centrala motparten ta med följande uppgifter i beskrivningen av scenarierna, med hänsyn till de olika typerna av scenarier:

a) De typer av och källor till risker som är relevanta för scenariot. Detta inbegriper sekundära effekter av scenariot som skulle kunna uppkomma så länge som risken är relevant.

b) Om flera olika typer av enheter utgör riskkällor: hur de identifieras och hur de kan kombineras eller interagera.

c) Typerna av inverkan, t.ex. finansiell förlust, likviditetsbrist och hot mot den operativa bärkraften.

d) De särskilda omständigheter som kan uppstå och utgöra en risk för den centrala motparten. Scenariot bör inte bara innefatta en identifiering av de relevanta typerna av och källorna till risker, utan det bör även anges hur riskerna skulle kunna uppstå.

e) Eventuella särskilda egenskaper hos scenariot beträffande ordningen för förlustfördelning med avseende på den centrala motparten eller berörda parter som härrör från separering, avgränsning eller en operativ regel som påverkar ordningen för förlustfördelning.

f) Eventuella andra särskilda klausuler eller rättsliga aspekter i samband med den centrala motpartens operativa regler eller det nationella rättsliga ramverket som behöver beaktas för scenariot.

g) Eventuella hinder eller omständigheter som skulle kunna ge upphov till betydande praktiska hinder för tillämpningen av återhämtningsåtgärder.

Riktlinje 5: Upprätthållande av scenarierna i centrala motparters återhämtningsplaner

26. Den centrala motparten bör se över och vid behov uppdatera scenarierna i sin återhämtningsplan i enlighet med riktlinjerna 1–4 varje gång den ser över sin

återhämtningsplan i enlighet med artikel 9.9 i förordningen om återhämtning och resolution av centrala motparter.

VI. Bilagor

Tabell 1: Matris för upprättande av olika scenarier i centrala motparters återhämtningsplaner

Typer av scenarier Frågor och aspekter att överväga Faktorer för att utvärdera behovet av Verktyg för kvantitativ bedömning vid utarbetandet av scenariot att upprätta ytterligare scenarier

orsakar finansiella förluster a) Behovet av att den centrala d) Förekomsten av egenskaper g) De centrala motparterna bör utgå från som följer den centrala motparten absorberar förluster rörande obeståndsfondens den befintliga ramen för motpartens utöver de förfinansierade medel struktur, reglerna för stresstestscenarier, som redan bör ha

som kalibrerats med extrema men vattenfallsprincipen eller anpassats till de produkter som

rimliga scenarier genom dess ram tillämpliga avgränsningsregler enheten clearar och som bör omfatta

för stresstester, antingen på grund som skulle kunna leda till en övergripande idiosynkratiska och

av ett större antal obestånd än skillnad i ordningen för systemiska marknadschocker som

omfattningskrav 2, chocker som är förlustfördelning. skulle kunna ge upphov till stress.

högre än vad som modellerats eller högre likvidationskostnader e) Huruvida effekterna av obestånd h) Om den centrala motparten använder (Detta scenario bör omfatta en situation där den centrala än vad som modellerats för som sker vid olika tidsintervall kan sina befintliga stresscenarier bör den motparten har absorberat portföljerna tillhörande den part påverka den centrala motparten tillämpa en metod med omvända förluster enligt sin som hamnat på obestånd, eller annorlunda mot bakgrund av dess stresstester för att intensifiera vattenfallsprincip till följd av operativa regler samt möjliga scenarierna, kvantifiera potentiella resurser som uttömts vid en

tidigare händelse och ännu inte ageranden av clearingmedlemmar förluster och bedöma de möjliga

fyllts på. som inte är på obestånd. resultaten.

Typer av scenarier Frågor och aspekter att överväga Faktorer för att utvärdera behovet av Verktyg för kvantitativ bedömning vid utarbetandet av scenariot att upprätta ytterligare scenarier

c) Eventuella kostnader som snabba tillgången till frivilliga, o Fler obestånd än två och ett större uppkommit under processen, marknadsbaserade verktyg. antal enheter på obestånd. bland annat under processen för obeståndshantering, eller o Fler allvarliga chocker än vad som kostnader i samband med angetts i de befintliga hanteringen av likviditetsbehov. stresstestscenarierna.

o Ökade kostnader för likvidering av portföljer, antingen på grund av större påverkan från marknadslikvidation eller på grund av svårigheter att fördela positioner under processen för obeståndshantering.

o Ökningar av allvarlighetsgraden hos andra antaganden som stresscenarierna grundar sig på, såsom dekorrelationsrisk.

orsakar finansiella förluster a) Potentiella händelser som skulle b) Om det på grund av problemens d) Samma som scenariotyp 1, men med en process för kunna påverka processen för källa eller omständigheter modellering av effekterna på de obeståndshantering som obeståndshantering och därmed föreligger en väsentlig skillnad i de obligatoriska, regelbaserade

leda till svårigheter med tillgängliga arrangemangen.

återställandet av en balanserad återhämtningsåtgärderna,

derivatportfölj eller ökade användningsordningen, ordningen

Typer av scenarier Frågor och aspekter att överväga Faktorer för att utvärdera behovet av Verktyg för kvantitativ bedömning vid utarbetandet av scenariot att upprätta ytterligare scenarier

centrala motpartens kostnader för sådant för förlustfördelning eller effekten återhämtningsplan) för återställande. Följande bör på berörda parter.

beaktas: balanserad derivatportfölj c) Potentiella operativa riskhändelser o Clearingmedlemmarnas som skulle kunna påverka (Detta scenario avser en skyldigheter inom ramen för processen för

processen för obeståndshantering.

obeståndshantering.

av medel, värderingsavdrag o Möjliga svårigheter med att få från tilläggsmarginalsäkerhet, tillträde till marknaden (t.ex. på påtvingad fördelning eller grund av likviditeten på upphävande av avtal.) marknaden) antingen för de clearade positionerna eller säkerhetspositionerna, eller bådadera.

som hindrar den centrala a) Operativa eller andra händelser b) Hur dessa skulle kunna mildras d) Ta hjälp av experter för att bedöma motparten från att utföra som kan ha en negativ inverkan på genom backuplösningar. störningens varaktighet och effekter sina kritiska funktioner på andra c) Hur clearingmedlemmar eller finansmarknadsinfrastrukturer. sammanlänkade

Typer av scenarier Frågor och aspekter att överväga Faktorer för att utvärdera behovet av Verktyg för kvantitativ bedömning vid utarbetandet av scenariot att upprätta ytterligare scenarier

(Detta scenario avser en o clearingverksamheten (t.ex. finansmarknadsinfrastrukturer e) Bedöma om det helt och hållet går att

situation där en icke- som påverkar skulle kunna påverkas. återgå till det normala efter en period

handelsnovation), utan tillgänglighet.

o hantering av säkerheter (t.ex. f) Bedöma effektiviteten hos mildrande tjänster.) att ta emot eller återlämna lösningar såsom ett reservsystem för

säkerheter). betalningar.

som orsakar finansiella a) Finansiella förluster som kan ha b) När det finns en koncernstruktur g) De olika källorna till förluster som inte

förluster omedelbara eller försenade med avseende på lager av kapital orsakas av obestånd skiljer sig i stor

effekter för den centrala motparten eller verktyg som finns tillgängliga utsträckning och kan komma att kräva (Detta scenario avser en eller dess deltagare på grund av för att absorbera förluster bör det olika tillvägagångssätt.

eventuella upprättas specifika scenarier med

beaktande av potentiella h) De centrala motparterna kan använda

o investeringsförluster, misslyckanden i verkställandet av sig av scenarioanalys med

koncernens avtal, avtalsenliga expertbedömning för att uppskatta

o förluster i samband med potentiella förluster som inte orsakas centrala motpartens kapital.) åtaganden, garantier från fondkommissionärers eller av obestånd under extrema men moderbolaget eller andra avvecklingsbankers rimliga scenarier som uppstår från de relevanta bestämmelser (i enlighet fallissemang, olika riskkällorna. med artikel 9.13 i förordningen om

återhämtning och resolution av o förluster orsakade av i) De centrala motparterna kan välja att centrala motparter). bedrägeri, stöld eller annan använda krissimulering och

försummelse från anställdas stresstester för att bedöma om deras c) Om det beroende på förlustens och/eller tredje parters sida, föreslagna tillvägagångssätt för att källa eller omständigheter helt absorbera förluster som inte

Typer av scenarier Frågor och aspekter att överväga Faktorer för att utvärdera behovet av Verktyg för kvantitativ bedömning vid utarbetandet av scenariot att upprätta ytterligare scenarier

o förluster till följd av föreligger en väsentlig skillnad i de orsakas av obestånd och cyberattacker, tillgängliga rekapitalisera sig är heltäckande och återhämtningsåtgärderna, trovärdiga. o förluster i samband med användningsordningen, ordningen operativa eller för förlustfördelning eller effekten systemrelaterade fel, på berörda parter.

o allmänna affärsrisker, d) I tillämpliga fall, clearingmedlemmars skyldigheter o andra eventuella förluster som i fråga om förlustfördelning för inte orsakas av obestånd och är särskilda typer av risker för tillämpliga på den centrala förluster som inte orsakas av motparten. obestånd.

e) Eventuella andra typer av finansiering från tredje part (t.ex. försäkringar), med beaktande av potentiella likviditetsgap, försenad finansiering eller uteblivna utbetalningar.

f) Marknadsbaserade verktyg för att rekapitalisera den centrala motparten, och deras eventuella

Typer av scenarier Frågor och aspekter att överväga Faktorer för att utvärdera behovet av Verktyg för kvantitativ bedömning vid utarbetandet av scenariot att upprätta ytterligare scenarier

tillförlitlighet i extrema stressituationer.

orsakar en likviditetsbrist a) Likviditetsbrister som kan följa av c) Förekomsten av verktyg som d) Omvända stresstester avseende fler än två clearingmedlemmar på används som en del av likviditet med användning av liknande (Detta scenario avser en obestånd, marknadschocker som likviditetsramen vid oförändrade principer som de som beskrivs inom

är högre än vad som modellerats förhållanden, vars tillgänglighet är de kvantitativa verktygen för

inom den centrala motpartens ram beroende av tredje parter, scenariotyp 1 för beräkningen av

för stresstester eller högre koncernenheter eller allmän potentiella likviditetsbehov.

likvidationskostnader än vad som tillgång till finansmarknader, och

modellerats för portföljerna vars misslyckande skulle ha en e) Scenarioanalys för att bedöma centrala motpartens kapital.) tillhörande den part som hamnat väsentlig inverkan på den centrala inverkan från misslyckanden av på obestånd. motpartens likviditetsverktyg vilka används inom likviditetsförvaltningsförmåga. ramen för likviditetsriskförvaltning b) Behov av operativ likviditet och som är beroende av tredje parter, potentiella ökningar av dessa koncernenheter eller allmän tillgång behov till följd av att till finansmarknader. clearingmedlemmar hamnar på obestånd. f) Riskbedömning och scenarioanalys av finansmarknadsinfrastrukturer,

Typer av scenarier Frågor och aspekter att överväga Faktorer för att utvärdera behovet av Verktyg för kvantitativ bedömning vid utarbetandet av scenariot att upprätta ytterligare scenarier

tjänsteleverantörer och sammankopplade enheter.

som orsakar en a) Likviditetsbrister som uppstår på c) Förekomsten av flera olika enheter f) Omvända stresstester avseende likviditetsbrist grund av en enhet som skulle från förteckningen i riktlinje 2 vilkas likviditet med användning av liknande kunna fallera av finansiella eller operativa misslyckande skulle ha principer som de som beskrivs inom (Detta scenario avser en operativa skäl från förteckningen i en väsentlig inverkan på den de kvantitativa verktygen för

riktlinje 2, vilket i sin tur medför en centrala motpartens likviditet. scenariotyp 1 (med undantag för de

likviditetsstörning för den centrala delar av de omvända stresstesterna

motparten. d) Förekomsten av verktyg som som beskriver clearingmedlemmar på

används som en del av obestånd) för beräkningen av

b) Behov av operativ likviditet och likviditetsramen vid oförändrade potentiella likviditetsbehov. vid oförändrade förhållanden.) potentiella ökningar av dessa förhållanden, vars tillgänglighet är behov till följd av fallissemang av beroende av tredje parter, g) Scenarioanalys för att bedöma enheter som anges i riktlinje 2. koncernenheter eller allmän inverkan från misslyckanden av tillgång till finansmarknader, och likviditetsverktyg vilka används inom vars misslyckande skulle ha en ramen för likviditetsriskförvaltning väsentlig inverkan på den centrala som är beroende av tredje parter, motpartens koncernenheter eller allmän tillgång likviditetsförvaltningsförmåga. till finansmarknader.

e) Skillnader i de tillgängliga h) Riskbedömning och scenarioanalys återhämtningsåtgärderna, av finansmarknadsinfrastrukturer, användningsordningen eller

Typer av scenarier Frågor och aspekter att överväga Faktorer för att utvärdera behovet av Verktyg för kvantitativ bedömning vid utarbetandet av scenariot att upprätta ytterligare scenarier

effekten på berörda parter som tjänsteleverantörer och beror på vilken typ av enhet eller sammankopplade enheter. händelse som ger upphov till likviditetsbristen.

ger upphov till både a) Hur de två ordningarna för b) När det finns specifika enheter e) Kombinationer av verktyg från förluster som orsakas av förlustfördelning (enligt som är väsentliga källor till både scenarietyperna 1, 2, 3 och 4. obestånd och förluster som vattenfallsprincipen vid förluster förluster som orsakas av obestånd

som orsakas av obestånd och och förluster som inte orsakas av genom den centrala motpartens obestånd kan det vara relevant (Detta scenario avser en kapital vid förluster som inte med specifika scenarier där

orsakas av obestånd) förhåller sig obeståndshändelsernas effekter

och potentiellt konvergerar. på dessa enheter analyseras.

c) När förluster som inte orsakas av

d) När det finns väsentliga skillnader mellan olika kombinationer av obeståndshändelser och ickeobeståndshändelser med avseende på de tillgängliga

Typer av scenarier Frågor och aspekter att överväga Faktorer för att utvärdera behovet av Verktyg för kvantitativ bedömning vid utarbetandet av scenariot att upprätta ytterligare scenarier

verktygen, användningen av verktyg, förlustordningen eller effekten på berörda parter.