Europeiska systemrisknämndens rekommendation av den 25 maj 2020 om de likviditetsrisker som utgår från marginalsäkerhetskrav (ESRB/2020/6) 2020/C 238/01

EUROPEISKA SYSTEMRISKNÄMNDENS STYRELSE HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd, särskilt artikel 3.2 b, d, och f samt artiklarna 16–18,

med beaktande av Europeiska systemrisknämndens beslut ESRB/2011/1 av den 20 januari 2011 om arbetsordningen för Europeiska systemrisknämnden, särskilt artikel 15.3 e och artiklarna 18–20, och

Central clearing och marknader för marginalbetalningar avseende transaktioner som inte är föremål för central clearing är viktiga för den finansiella stabiliteten, särskilt för att hantera motpartsrisk. En ökad central clearing av derivat och säkerheter för derivatpositioner som inte är föremål för central clearing har medfört att derivatmarknaderna uppvisar en kraftigt förbättrad motståndskraft jämfört med finanskrisen 2008. Dessa reformer – som letts av rådet för finansiell stabilitet (FSB) utifrån de överenskommelser som nåtts på G20-nivå – har hjälpt till att den oro som funnits på marknaderna den senaste tiden inte har lett till en mer omfattande oro kring motpartskreditrisk. Central clearing maximerar också möjligheten till nettning, och förbättrar därmed likviditeten, inklusive marginalsäkerhetskrav som på ett mekaniskt sätt speglar förändringana i marknadspriserna.

Marknadsstörningar, t.ex. kraftiga prisfall och hög volatilitet, medför att marginalsäkerhetskraven ökar och kan också medföra att den initiala marginalsäkerheten som ska ställas för värdepapper, råvaror eller derivat ökar kraftigt. Marginalsäkerheter är viktiga för hur en central motpart hanterar motpartskreditrisk och är en integrerad del av riskhanteringen som stöder systemets motståndskraft.

Marknadsstörningar kan få stora konsekvenser för marknadsaktörernas likviditetshantering, deras finansieringsbehov, och eventuellt även för deras solvens om likviditetsproblemen skulle leda till omfattande blixtförsäljning av tillgångar (s.k. fire sales).

I förlängningen kan externa händelser till följd av stora rörelser på marknaderna och de därav resulterande marginalsäkerhetskraven utgöra en risk för det finansiella systemets stabilitet.

Covid-19 pandemin och den kraftigt ökade volatiliteten i oljepriset har bl.a. medfört krav på kraftigt ökade marginalsäkerhetskrav på både marknader där clearingen sker centralt, och sådana där den inte sker centralt. Sedan början av februari 2020 har de initiala marginalsäkerheterna ökat – mer för noterade derivat än OTC-derivat – mot bakgrund av högre transaktionsvolymer, och pga. av att modellerna för derivathandeln beaktar större potentiella förluster i framtiden baserat på den ökade volatiliteten. Dessutom har de centrala motparterna krävt stora belopp för dagliga variationsmarginaler för att beakta marknadens rörelser, där motsvarande utbetalning oftast först sker påföljande morgon vilket medför att likviditet tillfälligt innehas på den centrala motpartens konton. Man har även kunnat iaktta en avsevärd ökning i betalningar/utbetalningar av variationsmarginaler på bilaterala portföljer under mars månad.

Många clearingmedlemmar har sett en särskilt kraftig ökning av de initiala säkerhetsmarginalerna och vissa clearingmedlemmar har haft likviditetsproblem. Hittills har dock ingen central motpart etablerad inom unionen hamnat på obestånd. Marginalsäkerhetskrav kan ha haft betydande effekt för icke-banker, via kunders clearing eller genom transaktioner som inte är föremål för central clearing, pga. likviditetsproblem. Marknadsaktörernas framtida förmåga att hantera marginalsäkerhetskrav kommer att bero på den framtida volatiliteten och hur de klarar av sin likviditetshantering.

Koncentrationen på nivån centrala motparter och clearingmedlemmar samt de kopplingar som existerar mellan centrala motparter genom gemensamma clearingmedlemmar, tillhandahållare av likviditet, förvaringsinstitut eller investeringsmotparter kan också öka risken för att likviditetsrisker sprids.

De tekniska standarderna och riktlinjerna för att undvika procykliska effekter som introducerats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 har som mål att begränsa de procykliska effekterna från centrala motparters marginalsäkerhetskrav. Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 153/2013 innehåller specifikationer avseende de konjunkturförstärkande effekterna som utgår från marginalsäkerheter vilka nationella behöriga myndigheter ska beakta. Ändringarna av EMIR, som införts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/834, ökar transparensen för hur marginalsäkerheter fastställs mellan centrala motparter och clearingmedlemmar, denna transparens gäller dock inte för förhållandet mellan clearingmedlemmarna och deras kunder.

Europeiska systemrisknämnden (ESRB) ansvarar för makrotillsynen över det finansiella systemet inom unionen. ESRB bör därför bidra till att förhindra eller minska systemrisker för den finansiella stabiliteten, inklusive risker som hör samman med likviditet. Inom ramen för sitt uppdrag bedömer ESRB de risker för det finansiella systemet som kan utgå från stora marginalsäkerhetskrav och lämnar förslag på hur dessa risker kan minskas.

ESRB är medveten om likviditetsfördelarna för hela det finansiella systemet som utgår från den centrala clearingens multilaterala nettning. ESRB ser också de systematiska fördelarna med central clearing som ett viktigt sätt att förstärka den finansiella stabiliteten genom att säkerställa och främja en sund riskhantering vad gäller kredit- och likviditetsrisk.

ESRB är medveten om att policyåtgärder avseende marginalsäkerheter inte får äventyra skyddet mot motpartskreditrisk. Motparter, inkl. clearingmedlemmar i centrala motparter och deras kunder, bör säkerställa att de innehar tillräckligt med likviditet för att kunna uppfylla marginalsäkerhetskrav vid rätt tidpunkt. Ur ett finansiellt stabilitetsperspektiv är det dock också fördelaktigt att säkerställa att de centrala motparternas beslut avseende riskhantering inte i onödan belastar clearingmedlemmarna, clearingmedlemmarnas kunder och andra motparter pga. av alltför stora procykliska åtgärder, och på så sätt oavsiktligt skapar likviditetsproblem som kan leda till solvensproblem. ESRB räknar med att de centrala motparterna, som svar på dessa rekommendationer, säkerställer att deras riskhantering och motståndskraft upprätthålls och fortsätter skydda marknadsaktörerna mot förluster pga. fallissemang.

Rekommendationerna A och D har som mål att begränsa plötsliga och kraftiga (procykliska) förändringar och tröskeleffekter som har ett samband med initiala marginalsäkerheter (inkl. extra initiala marginalsäkerheter) och säkerheter i) från centrala motparter gentemot sina clearingmedlemmar, ii) från clearingmedlemmar gentemot sin kunder, och iii) inom den bilaterala sfären, där de är resultatet av en mekanisk tilltro till kreditbetyg och eventuellt av interna procykliska kreditbedömningsmetoder. Likviditetsplaneringen bör i möjligaste mån planeras och hanteras så att man begränsar oväntade och stora marginalsäkerhetskrav. För att säkerställa att marknadsaktörerna kan anpassa sig på ett ordnat sätt bör man tillämpa rimliga och genomförbara tidsperioder för alla ändringar avseende marginalsäkerheter och värderingsavdrag.

Rekommendation B har som mål att säkerställa att centrala motparter i sina stresstester avseende likviditet på ett omfattande sätt beaktar händelser som kan medföra att det uppstår en likviditetsbrist, med målet att ge dem incitament att förbättra sin hantering av tjänsteleverantörer för likviditet. Mot bakgrund av en hög koncentration och nära kopplingarna mellan centrala motparter och deras tjänsteleverantörer för likviditet, och att en god likviditetshantering hos varje individuell central motpart skulle förbättra riskhanteringen ur ett system- och makrotillsynsperspektiv, kommer detta att förbättra marknadens samlade motståndskraft.

Rekommendation C har som mål att säkerställa att centrala motparter, samtidigt som de upprätthåller sin egna finansiella motståndskraft, begränsar asymmetrin vid betalningen av dagligen skiftande tilläggsmarginalsäkerheter – att de utformar sina regler och tidsfrister på ett sätt som gör dem förutsägbara och undviker onödiga likviditetsbelastningar för clearingmedlemmar som kan leda till fallissemang.

Denna rekommendation är inte tänkt att påverka det arbete som unionens centralbanker utför inom ramen för sina penningpolitiska mandat.

ESRB:s rekommendationer offentliggörs efter det att mottagarna har informerats, och efter det att styrelsen har informerat Europeiska unionens råd om sin avsikt att göra detta samt rådet getts möjlighet att agera.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

BILAGA I

1. Uppgifter om mottagaren

Rekommendation

Mottagarens land

Institut

Uppgiftslämnarens namn och kontaktuppgifter

Datum för meddelande

2. Meddelande om åtgärder

Rekommendation | Efterlevs rekommendationen? (ja/nej/ej tillämpligt) | Beskrivning av de åtgärder som vidtagits för att säkerställa efterlevnad | Motivering till varför efterlevnaden inte är fullständig

Rekommendation A.1

Rekommendation A.2

Rekommendation A.3

Rekommendation A.4

Rekommendation B.1

Rekommendation B.2

Rekommendation B.3

Rekommendation B.4

Rekommendation C.1

Rekommendation C.2

Rekommendation D.1

Rekommendation D.2

3. Anmärkningar

Detta formulär ska användas för det meddelande som krävs enligt artikel 17.1 i förordning (EU) nr 1092/2010.

Varje mottagare ska skicka det ifyllda formuläret till ESRB via ESRB:s sekretariat på elektronisk väg genom att läggas i den särskilda DARWIN-mappen eller sändas per e-post till notifications@esrb.europa.eu. ESRB:s sekretariat kommer att vidarebefordra meddelandena i aggregerad form till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

Om en rekommendation inte är tillämplig, var god välj alternativet ”ej tillämpligt” i rutan ”Efterlevs rekommendationen?”

Mottagarna förväntas tillhandahålla all relevant information och dokumentation som rör genomförandet av rekommendationerna, inbegripet information om orsaker och tidsramarna avseende vidtagna åtgärder.

Om en mottagare endast delvis efterlever rekommendationen, bör en fullständig redogörelse göras för omfattningen av den bristande efterlevnaden samt andra uppgifter lämnas om den partiella efterlevnaden. I förklaringen bör det tydligt anges vilka delar av rekommendationen som mottagarna inte uppfyller.