Makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EU) 2019/2176 · förordning (EU) 2025/2088.

Skäl 1–5: Bakgrund och behov av makrotillsyn (jfr art 1 och 3)

(1) Finansiell stabilitet är en förutsättning för att realekonomin ska kunna tillhandahålla arbetstillfällen, krediter och tillväxt. Den finansiella krisen har blottlagt stora brister i den finansiella tillsynen, som inte har lyckats förutse en negativ övergripande utveckling på finansmarknaderna och förhindra att alltför stora risker ackumuleras i det finansiella systemet.

(2) Europaparlamentet har vid ett flertal tillfällen efterlyst ökade insatser för att skapa verkligt likvärdiga förutsättningar för alla aktörer på unionsnivå samtidigt som det har erinrat om de stora bristerna när det gäller unionens tillsyn över de alltmer integrerade finansmarknaderna (i sina resolutioner av den 13 april 2000 om kommissionens meddelande Att genomföra handlingsramen för finansmarknaderna: en handlingsplan, av den 21 november 2002 om tillsynsregler i Europeiska unionen, av den 11 juli 2007 om politiken på området finansiella tjänster (2005–2010) – vitbok, av den 23 september 2008 med rekommendationer till kommissionen om hedgefonder och private equity och av den 9 oktober 2008 med rekommendationer till kommissionen om uppföljningen av Lamfalussyprocessen: framtida tillsynsstrukturer samt i sina ståndpunkter av den 22 april 2009 om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) och av den 23 april 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kreditvärderingsinstitut).

(3) I november 2008 gav kommissionen en högnivågrupp med Jacques de Larosière som ordförande i uppdrag att ge rekommendationer om hur tillsynsordningarna i Europa skulle kunna förstärkas så att de bättre skyddar medborgarna och återställer förtroendet för det finansiella systemet.

(4) Högnivågruppen rekommenderade i sin slutrapport från den 25 februari 2009 (”de-Larosière-rapporten”) bland annat inrättande av ett organ på unionsnivå med uppgift att bevaka riskerna i det finansiella systemet som helhet.

(5) I sitt meddelande Främja återhämtning i Europa av den 4 mars 2009 välkomnade kommissionen de-Larosière-rapportens rekommendationer och stödde den allmänna inriktningen i dessa. Vid sitt möte den 19–20 mars 2009 enades Europeiska rådet om behovet att förbättra regleringen och tillsynen av finansinstitut inom unionen och om att använda de-Larosière-rapporten som en utgångspunkt för åtgärder.

Skäl 6: ESRB:s inrättande och ECB:s roll (jfr art 1 och 5)

(6) I sitt meddelande av den 27 maj 2009Den finansiella tillsynen i Europa föreslog kommissionen en rad reformer av de nuvarande ordningarna för att trygga den finansiella stabiliteten på unionsnivå, bland annat särskilt inrättande av en europeisk systemrisknämnd (ESRB) med ansvar för makrotillsyn. Vid rådets möte den 9 juni 2009 och Europeiska rådets möte den 18–19 juni 2009 stödde man kommissionens förslag och välkomnade dess avsikt att lägga fram lagstiftningsförslag så att det nya ramverket kan vara genomfört 2010. I linje med kommissionens åsikter, drog rådet bland annat slutsatsen att Europeiska centralbanken (ECB) ”bör ge analytiskt, statistiskt, administrativt och logistiskt stöd till ESRB, även genom att utnyttja teknisk rådgivning från nationella centralbanker och tillsynsmyndigheter”. Det stöd som ECB ger ESRB och de uppgifter som ESRB tilldelas bör inte påverka principen om ECB:s oberoende vid fullgörandet av bankens uppgifter, i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

Skäl 7–9: Internationellt samarbete och systemrisk (jfr art 2 och 3.2)

(7) Med tanke på de internationella finansmarknadernas integration och spridningsrisken i händelse av finansiella kriser, finns det ett behov för att unionen engagerar sig fullt ut på global nivå. ESRB bör utnyttja expertis från en vetenskaplig kommitté på hög nivå och ta det globala ansvar som krävs för att se till att unionens röst hörs i frågor som rör finansiell stabilitet, särskilt genom att ha ett nära samarbete med Internationella valutafonden (IMF) och rådet för finansiell stabilitet (FSB), vilka förväntas tillhandahålla tidig varning om makrorisker på global nivå, samt deltagarna i G20-gruppen.

(8) ESRB bör bland annat bidra till att genomföra de rekommendationer som IMF, FSB och Banken för internationell betalningsutjämning (BIS) utfärdat för G20-gruppen.

(9) I rapporten från IMF, BIS och FSB av den 28 oktober 2009 med titeln Riktlinjer för bedömning av finansinstituts, marknaders och instruments systemvikt: inledande betraktanden, som presenterades för G20-gruppens finansministrar och centralbankschefer, anges även att bedömningen av systemrisken troligtvis kommer att variera beroende på de ekonomiska förhållandena. Bedömningen kommer också att bero på den finansiella infrastrukturen och arrangemangen för krishantering, liksom kapaciteten att hantera fallissemang när de uppstår. Finansinstitut kan vara systemviktiga för lokala, nationella eller internationella finansiella system och ekonomier. Huvudkriterierna för att fastställa hur viktiga marknader och institutioner är för systemet, är storlek (volymen på de finansiella tjänster som tillhandahålls av de enskilda delarna i det finansiella systemet), substituerbarhet (i vilken utsträckning andra delar av systemet kan tillhandahålla samma tjänster i händelse av fallissemang) och graden av sammankoppling (i vilken grad en del är sammankoppad med andra delar av systemet). En bedömning grundad på dessa tre kriterier bör kompletteras med en hänvisning till finansiella sårbarheter och den institutionella ramens kapacitet att hantera finansiella fallissemang, och bör ta hänsyn till en lång rad ytterligare faktorer, såsom vissa strukturers och affärsmodellers komplexitet, graden av finansiell självständighet, tillsynens nivå och omfattning, insynen i de finansiella arrangemangen samt kopplingar som kan påverka den övergripande risken för institut.

Skäl 10–13: Syfte och mål för makrotillsynen (jfr art 3)

(10) ESRB:s uppgift bör vara att övervaka och bedöma systemrisken under normala omständigheter, i syfte att minska risken för fallissemang för systemets beståndsdelar och stärka det finansiella systemets förmåga att stå emot chocker. ESRB bör därför bidra till att säkerställa finansiell stabilitet och dämpa de negativa effekterna för den inre marknaden och för realekonomin. För att kunna uppfylla sina mål bör ESRB analysera all relevant information.

(11) De nuvarande ordningarna inom unionen lägger alltför liten vikt vid makrotillsynen och kopplingarna mellan utvecklingen i den bredare makroekonomiska miljön och det finansiella systemet. Ansvaret för makroanalys är fortfarande uppdelat på flera instanser och analyserna görs av olika myndigheter på skiftande nivåer, utan att någon mekanism säkerställer att makroriskerna identifieras på lämpligt sätt och att varningar och rekommendationer är tydligt utformade, följs upp och omsätts i handling. För att unionens finansiella system och de globala finansiella systemen ska kunna fungera på ett tillfredsställande sätt och för att hoten mot dessa ska kunna dämpas, krävs det att makro- och mikrotillsynen anpassas bättre till varandra.

(12) Ett nyutvecklat system för makrotillsyn kräver trovärdigt ledarskap med hög profil. ECB:s ordförande bör därför vara ESRB:s ordförande under en första mandatperiod på fem år efter det att denna förordning har trätt i kraft, med tanke på ECB:s nyckelroll och internationella och interna trovärdighet, och i enlighet med andan i de-Larosière-rapportens rekommendationer. Kraven när det gäller ansvarighet bör dessutom höjas, och ESRB:s organ bör kunna utnyttja många olika erfarenheter, bakgrunder och åsikter.

(13) I de-Larosière-rapporten uppges även att makrotillsyn inte är meningsfull om den inte på något sätt kan påverka övervakning på mikronivå, och samtidigt kan mikrotillsynen inte effektivt garantera den finansiella stabiliteten utan att ta vederbörlig hänsyn till utvecklingen på makronivå.

Skäl 14: Det europeiska systemet för finansiell övervakning (ESFS) (jfr art 1)

(14) Det bör inrättas ett europeiskt system för finansiell övervakning (ESFS), som ska omfatta aktörerna inom den finansiella tillsynen på nationell nivå och unionsnivå och som ska agera som ett nätverk. Enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen, bör parterna i ESFS samarbeta med förtroende och fullständig ömsesidig respekt, i synnerhet när det gäller att säkerställa utbyte av lämplig och tillförlitlig information. På unionsnivå bör nätverket bestå av ESRB och de tre myndigheterna för mikrotillsyn: Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010, Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (nedan tillsammans kallade de europeiska tillsynsmyndigheterna).

Skäl 15–16: ESRB:s organisation och struktur (jfr art 4 och 6)

(15) Unionen behöver ett särskilt organ som ansvarar för makrotillsynen av dess hela finansiella system, vilket skulle identifiera risker för den finansiella stabiliteten och vid behov utfärda riskvarningar och rekommendationer till åtgärder för att hantera sådana risker. ESRB bör följaktligen inrättas som ett nytt oberoende organ som täcker såväl alla finanssektorer som garantisystem. ESRB bör ha ansvar för att bedriva makrotillsyn på unionsnivå och bör inte ha status som juridisk person.

(16) ESRB bör ha en styrelse, en styrkommitté, ett sekretariat, en rådgivande vetenskaplig kommitté och en rådgivande teknisk kommitté. Vid sammansättande av den rådgivande vetenskapliga kommittén bör man beakta de lämpliga bestämmelser om intressekonflikter som antagits av styrelsen. Vid inrättande av den rådgivande tekniska kommittén bör hänsyn tas till befintliga strukturer för att undvika överlappningar.

Skäl 17–21: Varningar och rekommendationer (jfr art 16, 17 och 18)

(17) ESRB bör utfärda varningar och, om den bedömer det nödvändigt, rekommendationer av antingen allmän eller specifik natur, vilka bör riktas särskilt till hela unionen, till en eller flera medlemsstater, till en eller flera europeiska tillsynsmyndigheter eller till en eller flera nationella tillsynsmyndigheter, med särskilda tidsfrister för de politiska åtgärder som krävs.

(18) ESRB bör ta fram en färgkod, så att berörda parter bättre kan bedöma riskens art.

(19) För att kunna ge sådana varningar och rekommendationer ökat inflytande och ökad legitimitet bör de även, i enlighet med strikta regler om konfidentialitet, översändas till rådet och kommissionen och, om de är ställda till en eller flera nationella tillsynsmyndigheter, även lämnas till de europeiska tillsynsmyndigheterna. Rådets överläggningar bör förberedas av ekonomiska och finansiella kommittén i enlighet med dess roll såsom den definieras i EUF-fördraget. För att förbereda diskussionerna i rådet och snabbt ge det politiska råd, bör ESRB regelbundet informera ekonomiska och finansiella kommittén samt översända texten till varningar och rekommendationer så snart de har antagits.

(20) ESRB bör också övervaka att dess varningar och rekommendationer efterlevs, på grundval av rapporter från mottagarna, för att säkerställa att dess varningar och rekommendationer faktiskt följs. Mottagarna av rekommendationerna bör följa dem och lämna godtagbara skäl för passivitet (enligt modellen ”reagera eller förklara”). Om ESRB anser att reaktionen är otillfredsställande, bör den, i enlighet med strikta regler om konfidentialitet, underrätta mottagarna, rådet och, om så är lämpligt, den berörda europeiska tillsynsmyndigheten.

(21) ESRB bör, från fall till fall och efter att ha informerat rådet i så god tid att det kan reagera, besluta huruvida en rekommendation ska vara konfidentiell eller offentliggöras, med beaktande av att ett offentliggörande i vissa fall kan bidra till att rekommendationerna följs.

Skäl 22: Hantering av krissituationer (jfr art 3.2)

(22) Om ESRB upptäcker en risk som allvarligt kan komma att äventyra finansmarknadernas korrekta funktionssätt och integritet eller stabiliteten i hela eller delar av unionens finansiella system, bör ESRB snarast informera rådet om situationen. Om ESRB bedömer att en krissituation kan vara på väg att uppstå bör ESRB kontakta rådet och lämna en utvärdering av situationen. Rådet bör därefter bedöma om det är nödvändigt att anta ett beslut riktat till de europeiska tillsynsmyndigheterna om att en krissituation föreligger. Under det förfarandet är det av yttersta vikt att konfidentialiteten skyddas på vederbörligt sätt.

Skäl 23: Ansvarighet och rapportering (jfr art 19)

(23) ESRB bör rapportera till Europaparlamentet och rådet minst en gång om året, och oftare vid omfattande finansiella svårigheter. Europaparlamentet och rådet bör vid behov kunna uppmana ESRB att granska särskilda frågor som har att göra med den finansiella stabiliteten.

Skäl 24–26: Styrelsens sammansättning och beslutsfattande (jfr art 6, 7 och 10)

(24) ECB och nationella centralbanker bör ha en ledande roll i makrotillsynen tack vare sin sakkunskap och sitt befintliga ansvar för den finansiella stabiliteten. Nationella tillsynsmyndigheter bör delta genom att tillhandahålla specifik sakkunskap. Det är också nödvändigt att organ för mikrotillsyn deltar i ESRB:s arbete för att säkerställa att makroriskbedömningen baseras på fullständig och korrekt information om utvecklingen i det finansiella systemet. Ordförandena i de europeiska tillsynsmyndigheterna bör följaktligen vara ledamöter med rösträtt. En representant för varje medlemsstats behöriga nationella tillsynsmyndigheter bör delta i styrelsens sammanträden som ledamot utan rösträtt. I en anda av öppenhet bör 15 oberoende personer tillhandahålla extern sakkunskap till ESRB genom den rådgivande vetenskapliga kommittén.

(25) Det faktum att en ledamot av kommissionen deltar i ESRB kommer att bidra till att det upprättas en länk med unionens makroekonomiska och finansiella övervakning, medan närvaron av ordföranden för ekonomiska och finansiella kommittén kommer att avspegla den roll som medlemsstaternas ministerier med ansvar för finansfrågor och rådet har när det gäller att trygga finansiell stabilitet och genomföra ekonomisk och finansiell tillsyn.

(26) Det är viktigt att ledamöterna i ESRB agerar opartiskt och tar hänsyn endast till den finansiella stabiliteten i unionen som helhet. Om samförstånd inte kan uppnås, bör omröstningar om varningar och rekommendationer inom ESRB inte viktas, och beslut bör som regel fattas med enkel majoritet.

Skäl 27–29: Uppgiftsinsamling och konfidentialitet (jfr art 8, 14 och 15)

(27) Den nära kopplingen mellan finansinstitut och marknader innebär också att övervakningen och bedömningen av potentiella systemrisker bör baseras på en bred uppsättning relevanta makro- och mikroekonomiska uppgifter och indikatorer. Dessa systemrisker inbegriper risk för störningar av finansiella tjänster orsakade av en betydande försämring av funktionen hos hela eller vissa delar av unionens finansiella system som kan få allvarliga negativa konsekvenser för den inre marknaden och realekonomin. Alla typer av finansinstitut och mellanhänder, marknader, infrastruktur och instrument är potentiellt systemviktiga. ESRB bör därför ha tillgång till alla uppgifter den behöver för att fullgöra sitt uppdrag, samtidigt som dessa uppgifter måste förbli konfidentiella vid behov.

(28) De åtgärder för insamling av uppgifter som föreskrivs i denna förordning är nödvändiga för att ESRB ska kunna fullgöra sitt uppdrag och bör inte påverka den rättsliga ramen för det europeiska statistiksystemet med avseende på statistik. Denna förordning bör därför inte påverka tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och rådets förordning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter.

(29) Marknadsaktörer kan lämna värdefulla bidrag till förståelsen av utvecklingen i det finansiella systemet. ESRB bör därför vid behov samråda med berörda aktörer i den privata sektorn, inklusive företrädare för finanssektorn, konsumentorganisationer, användargrupper på området finansiella tjänster vilka upprättats av kommissionen eller genom unionslagstiftning, och ge dem en rimlig möjlighet att lämna synpunkter.

Skäl 30–31: Inre marknaden och rättslig grund (jfr art 1)

(30) Inrättandet av ESRB bör direkt kunna bidra till att målen för den inre marknaden uppnås. Unionens makrotillsyn av det finansiella systemet är en integrerad del av den övergripande, nya tillsynsstrukturen i unionen, eftersom makrotillsynsaspekten är nära kopplad till de mikrotillsynsuppgifter som de europeiska tillsynsmyndigheterna tilldelas. Endast med system som tar vederbörlig hänsyn till kopplingen mellan mikro- och makrorisker kan alla berörda parter känna tillräcklig tillit för att bedriva finansiell verksamhet över nationsgränserna. ESRB bör övervaka och bedöma risker för den finansiella stabiliteten till följd av händelser som kan påverka vissa sektorer eller hela det finansiella systemet. Genom att ta itu med sådana risker bör ESRB direkt kunna bidra till den integrerade tillsynsstruktur inom unionen som krävs för att främja konsekventa och snabba politiska åtgärder från medlemsstaternas sida, så att divergerande angreppssätt kan undvikas och den inre marknadens funktion förbättras.

(31) I sin dom av den 2 maj 2006 i mål C-217/04 (Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd) fastslog domstolen följande: ”Det ska (…) påpekas att det inte finns något stöd i ordalydelsen i artikel 95 EG [numera artikel 114 i EUF-fördraget] för att de åtgärder som vidtas av gemenskapslagstiftaren med stöd av denna artikel är begränsade på så sätt att endast medlemsstaterna kan vara åtgärdernas adressater. Det kan således visa sig vara nödvändigt, enligt gemenskapslagstiftarens bedömning, att anta bestämmelser om att inrätta ett gemenskapsorgan, vars syfte är att bidra till genomförandet av en harmoniseringsprocess i situationer där det förefaller lämpligt att vidta icke-bindande kompletterings- och ramåtgärder för att underlätta genomförandet och den enhetliga tillämpningen av rättsakter som har antagits med stöd av artikeln.” ESRB bör bidra till den finansiella stabilitet som är nödvändig för ytterligare finansiell integration på den inre marknaden genom att övervaka systemrisker och vid behov utfärda varningar och rekommendationer. Dessa uppgifter har nära samband med målen i unionslagstiftningen när det gäller den inre marknaden för finansiella tjänster. ESRB bör därför inrättas med artikel 114 i EUF-fördraget som grund.

Skäl 32–33: Översyn och proportionalitet (jfr art 20)

(32) Enligt de-Larosière-rapporten är det nödvändigt med ett successivt tillvägagångssätt, och Europaparlamentet och rådet bör göra en fullständig översyn av ESFS, ESRB och de europeiska tillsynsmyndigheterna senast den 17 december 2013.

(33) Eftersom målet för denna förordning, nämligen en effektiv makrotillsyn av unionens finansiella system, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, på grund av integrationen av unionens finansmarknader, och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I Allmänna bestämmelser

Artikel1¶Inrättande

1. Härmed inrättas en europeisk systemrisknämnd (ESRB). Den ska ha sitt säte i Frankfurt am Main.

2. ESRB ska ingå i det europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS), vars syfte är att säkerställa tillsynen av unionens finansiella system.

3. ESFS ska bestå av

a) ESRB,

b) Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), inrättad genom förordning (EU) nr 1093/2010,

c) Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), inrättad genom förordning (EU) nr 1094/2010,

d) Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), inrättad genom förordning (EU) nr 1095/2010,

e) Den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna (den gemensamma kommittén), som avses i artikel 54 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning nr 1094/2010 och i förordning nr 1095/2010,

f) De behöriga myndigheter eller tillsynsmyndigheter i medlemsstaterna som anges i de unionsakter som avses i artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 och i förordning (EU) nr 1095/2010.

4. Enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen ska parterna i ESFS samarbeta med förtroende och fullständig ömsesidig respekt, i synnerhet när det gäller att säkerställa utbyte av lämplig och tillförlitlig information.

Artikel2¶Definitioner

Ändrad genom förordning (EU) 2019/2176.

I denna förordning gäller följande definitioner:

a) finansinstitut: varje företag som omfattas av den lagstiftning som avses i artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 och i förordning (EU) nr 1095/2010, och varje företag eller enhet i unionen vars huvudsakliga verksamhet är av liknande slag.

b) det finansiella systemet: samtliga finansinstitut, marknader, produkter och marknadsinfrastrukturer.

c) systemrisk: en risk för störningar i det finansiella systemet som kan medföra allvarliga negativa konsekvenser för realekonomin i unionen eller i en eller flera av dess medlemsstater och för den inre marknadens funktion. Alla typer av finansiella mellanhänder, marknader och infrastrukturer kan vara potentiellt systemviktiga i någon utsträckning.

Artikel3¶Syfte, mål och uppgifter

1. ESRB ska ansvara för makrotillsynen av det finansiella systemet i unionen, i syfte att bidra till att förhindra eller minska systemrisker för den finansiella stabiliteten i unionen som kan uppstå på grund av utvecklingen inom det finansiella systemet, med beaktande av den makroekonomiska utvecklingen, så att omfattande finansiella krissituationer kan undvikas. ESRB ska bidra till att den inre marknaden fungerar smidigt och därigenom säkerställa att finanssektorn på ett uthålligt sätt bidrar till den ekonomiska tillväxten.

2. Med avseende på tillämpningen av punkt 1 ska ESRB utföra följande uppgifter:

a) Fastställa och/eller samla in och analysera alla uppgifter som är relevanta och nödvändiga för att uppnå de i punkt 1 angivna målen.

b) Identifiera och rangordna systemrisker.

c) Utfärda varningar när sådana systemrisker bedöms vara väsentliga och, vid behov, offentliggöra dessa varningar.

d) Utfärda rekommendationer för korrigerande åtgärder som svar på de risker som identifierats och, vid behov, offentliggöra dessa rekommendationer.

e) När ESRB bedömer att det kan uppstå en krissituation enligt artikel 18 i förordning (EU) nr 1093/ 2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 och i förordning (EU) nr 1095/2010, utfärda en konfidentiell varning riktad till rådet samt ge rådet en utvärdering av situationen så att rådet kan bedöma huruvida det behöver antas ett beslut riktat till de europeiska tillsynsmyndigheterna om att en krissituation föreligger.

f) Övervaka uppföljningen av varningar och rekommendationer.

g) Nära samarbeta med alla andra parter i ESFS; vid behov förse de europeiska tillsynsmyndigheterna med de uppgifter om systemrisker som de behöver för att kunna fullgöra sina uppdrag, och särskilt, i samarbete med de europeiska tillsynsmyndigheterna, utveckla en gemensam uppsättning kvantitativa och kvalitativa indikatorer (”risk dashboard”) för att identifiera och värdera systemrisker.

h) Delta i den gemensamma kommittén när så är lämpligt.

i) Samordna sin verksamhet med den verksamhet som bedrivs av internationella finansiella organisationer, särskilt IMF och FSB samt relevanta organ i tredjeländer i frågor som rör makrotillsyn.

j) Utföra andra därmed sammanhängande uppgifter enligt vad som anges i unionslagstiftningen.

Kapitel II Organisation

Artikel4¶Struktur

Ändrad genom förordning (EU) 2019/2176.

1. ESRB ska ha en styrelse, en styrkommitté, ett sekretariat, en rådgivande vetenskaplig kommitté och en rådgivande teknisk kommitté.

2. Styrelsen ska fatta de beslut som krävs för att säkerställa att ESRB:s tilldelade uppgifter fullgörs enligt artikel 3.2.

2a. När styrelsen rådfrågas om utseende av sekretariatschef i enlighet med artikel 3.2 i rådets förordning (EU) nr 1096/2010, ska den genom ett öppet och transparent förfarande bedöma om kandidaterna på slutlistan för denna tjänst har de egenskaper, den opartiskhet och den erfarenhet som krävs för att leda sekretariatet. Styrelsen ska ge Europaparlamentet och rådet tillräckligt detaljerad information om bedömningen och samrådsförfarandet.

3. Styrkommittén ska medverka i ESRB:s beslutsprocess genom att förbereda styrelsens sammanträden, gå igenom de dokument som ska diskuteras och övervaka hur ESRB:s löpande arbete fortskrider.

3a. Ordförande och styrkommittén kan i sina instruktioner till sekretariatschefen i enlighet med artikel 4.1 i rådets förordning (EU) nr 1096/2010 inrikta sig på följande:

a) Den dagliga driften av sekretariatet.

b) Alla administrativa frågor och budgetfrågor som rör sekretariatet.

c) Samordning och beredning av styrelsens arbete och beslut.

d) Utarbetande av förslag till ESRB:s årliga program och dess genomförande.

e) Upprättande av ESRB:s årsrapport om verksamheten och rapportering till styrelsen om genomförandet av det årliga programmet.

4. Sekretariatet ska ha ansvar för ESRB:s dagliga verksamhet. Det ska ge stöd till ESRB i form av analyser, statistik, administration och logistik av hög kvalitet, under överinseende av ordföranden och styrkommittén i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1096/2010. Det ska även utnyttja tekniska utlåtanden från de europeiska tillsynsmyndigheterna, nationella centralbanker och nationella tillsynsmyndigheter.

5. Den rådgivande vetenskapliga kommittén och den rådgivande tekniska kommittén som avses i artiklarna 12 och 13 ska lämna råd och stöd i frågor som är relevanta för ESRB:s arbete.

Artikel5¶Ordförande och vice ordförande

Ändrad genom förordning (EU) 2019/2176.

1. ECB:s ordförande ska vara ordförande i ESRB.

2. Förste vice ordförande ska väljas av och bland nationella styrelseledamöter med rösträtt för en mandatperiod på fem år, med beaktande av att medlemsstaterna, det vill säga de deltagande medlemsstaterna enligt definitionen i artikel 2.1 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 respektive de icke-deltagande medlemsstaterna, måste vara företrädda på ett välavvägt sätt. Förste vice ordföranden får återväljas en gång.

3. Andre vice ordförande ska vara den gemensamma kommitténs ordförande, utsedd enligt artikel 55.3 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 och i förordning (EU) nr 1095/2010.

4. Ordföranden och de vice ordförandena ska vid en offentlig utfrågning i Europaparlamentet redogöra för hur de avser utföra sina uppdrag enligt denna förordning.

5. Ordföranden ska leda styrelsens och styrkommitténs sammanträden.

6. Vice ordförandena ska i enlighet med rangordningen leda styrelsens och/eller styrkommitténs sammanträden, när ordföranden är förhindrad att delta.

7. Om mandatperioden för en ledamot av ECB:s allmänna råd som valts till förste vice ordförande löper ut innan femårsperioden är till ända, eller om förste vice ordföranden av någon anledning inte kan fullgöra sina uppdrag, ska en ny förste vice ordförande väljas i enlighet med punkt 2.

8. Ordföranden ska företräda ESRB utåt. Ordföranden får delegera uppgifter, till exempel uppgifter som handlar om att företräda ESRB utåt, bland annat presentationen av arbetsprogrammet, till förste vice ordföranden, eller om denne är otillgänglig och det är lämpligt, till andre vice ordföranden eller till sekretariatschefen. Uppgifter rörande ESRB:s ansvarighet och rapporteringskrav som fastställs i artikel 19.1, 19.4 och 19.5 får inte delegeras.

Artikel6¶Styrelsen

Ändrad genom förordning (EU) 2019/2176.

1. Följande ska vara styrelseledamöter med rösträtt:

a) ECB:s ordförande och vice ordförande.

b) De nationella centralbankscheferna. Medlemsstater i vilka den nationella centralbanken inte är en utsedd myndighet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 och i vilka den utsedda myndigheten har den ledande rollen vad gäller finansiell stabilitet inom sitt behörighetsområde får alternativt nominera en företrädare på hög nivå för en utsedd myndighet enligt direktiv 2013/36/EU eller förordning (EU) nr 575/2013.

c) En företrädare för kommissionen.

d) Ordföranden för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten).

e) Ordföranden för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten).

f) Ordföranden för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten).

g) Ordföranden och de två vice ordförandena i den rådgivande vetenskapliga kommittén.

h) Ordföranden i den rådgivande tekniska kommittén.

2. Följande ska vara styrelseledamöter utan rösträtt:

a) Med förbehåll för det beslut som varje medlemsstat fattar i enlighet med punkterna 1 b och 3, en företrädare på hög nivå per medlemsstat, från de nationella tillsynsmyndigheterna, en nationell myndighet som har anförtrotts genomförandet av makrotillsynspolitiken eller från den nationella centralbanken om den nationella centralbankschefen inte är den styrelseledamot med rösträtt som anges i punkt 1 b, i vilket fall en företrädare på hög nivå för den nationella centralbanken ska vara styrelseledamot utan rösträtt.

b) Ordföranden i ekonomiska och finansiella kommittén.

c) Ordföranden för ECB:s tillsynsnämnd.

d) Ordföranden för den gemensamma resolutionsnämnden, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014.

3. Företrädarna på hög nivå som avses i punkt 2 a ska rotera beroende på vilken fråga som diskuteras, såvida inte de nationella myndigheterna från en viss medlemsstat har enats om en gemensam företrädare.

4. Styrelsen ska upprätta en arbetsordning för ESRB.

Artikel7¶Opartiskhet

Ändrad genom förordning (EU) 2019/2176.

1. När de deltar i styrelsens och styrkommitténs arbete eller bedriver någon annan verksamhet som rör ESRB, ska ledamöterna i ESRB agera opartiskt och uteslutande i hela unionens intresse. De får inte begära eller ta emot instruktioner från någon regering, unionens institutioner eller något annat offentligt eller privat organ.

2. Ingen styrelseledamot (med eller utan rösträtt) får ha någon funktion i finansbranschen.

3. Varken medlemsstaterna, unionens institutioner eller något annat offentligt eller privat organ får försöka påverka ledamöterna i ESRB, när de fullgör de uppgifter som anges i artikel 3.2.

4. Ingen styrelseledamot (vare sig med eller utan rösträtt) får ha någon funktion på en medlemsstats centrala regeringsnivå.

Artikel8¶Tystnadsplikt

Ändrad genom förordning (EU) 2019/2176 och förordning (EU) 2025/2088.

1. Styrelseledamöterna och andra personer som arbetar eller har arbetat för eller med ESRB (vilket inbegriper relevant personal vid centralbanker, rådgivande vetenskapliga kommittén, rådgivande tekniska kommittén, de europeiska tillsynsmyndigheterna och medlemsstaternas behöriga nationella tillsynsmyndigheter) får inte lämna ut uppgifter som omfattas av tystnadsplikt, inte ens sedan deras uppdrag har upphört.

Denna punkt påverkar inte de konfidentiella muntliga diskussioner som hålls i enlighet med artikel 19.5.

2. Uppgifter som ledamöter i ESRB tar del av får endast användas i tjänsten och för att fullgöra de uppgifter som anges i artikel 3.2.

2a. ESRB:s ledamöter från nationella centralbanker, nationella tillsynsmyndigheter och nationella myndigheter som har anförtrotts genomförandet av makrotillsynspolitiken får, i egenskap av ledamöter i ESRB, förse nationella myndigheter eller organ som ansvarar för det finansiella systemets stabilitet i enlighet med unionsrätten eller nationella arrangemang med information om fullgörandet av de uppgifter som anförtrotts ESRB och som är nödvändig för utförandet av dessa myndigheters eller organs lagstadgade uppgifter, förutsatt att tillräckliga skyddsåtgärder fastställs för att säkerställa full respekt för tillämplig unionsrätt och tillämpliga nationella arrangemang.

2b. Om informationen härrör från andra myndigheter än de som avses i punkt 2a, ska ESRB:s ledamöter från nationella centralbanker, nationella tillsynsmyndigheter och nationella myndigheter som har anförtrotts genomförandet av makrotillsynspolitiken endast använda denna information för utförandet av deras lagstadgade uppgifter med dessa myndigheters uttryckliga medgivande.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 15 och 16 och av straffrättsliga bestämmelser får inga konfidentiella uppgifter som i punkt 1 i den här artikeln angivna personer erhåller i tjänsten röjas till någon person eller myndighet över huvud taget, utom i sammanfattad eller aggregerad form som omöjliggör identifiering av enskilda finansinstitut.

4. ESRB ska tillsammans med de europeiska tillsynsmyndigheterna komma överens om och inrätta särskilda regler om konfidentialitet för att skydda uppgifter om enskilda finansinstitut och uppgifter genom vilka enskilda finansinstitut kan identifieras.

Artikel9¶Styrelsens möten

Ändrad genom förordning (EU) 2019/2176.

1. Styrelsens ordinarie plenarmöten ska sammankallas av ESRB:s ordförande och hållas minst fyra gånger om året. Extra möten får sammankallas av ESRB:s ordförande eller på begäran av minst en tredjedel av styrelseledamöterna med rösträtt.

2. På styrelsens möten ska ledamöterna närvara personligen och får inte företrädas av någon annan.

3. Genom undantag från punkt 2 får en ledamot utse en ersättare, om ledamoten under en period på minst tre månader är förhindrad att delta i mötena. En sådan ledamot får också ersättas av en person som formellt har utsetts till suppleant i enlighet med den berörda institutionens bestämmelser om tillfälliga ersättare.

4. Om det är lämpligt får företrädare på hög nivå från internationella finansiella organisationer som bedriver verksamhet med direkt anknytning till ESRB:s uppgifter enligt artikel 3.2 eller Europaparlamentets ordförande eller en företrädare för Europaparlamentet i frågor som rör unionsrätten om makrotillsynspolitik bjudas in att delta i styrelsens möten.

5. ESRB:s verksamhet får vara öppen för deltagande av företrädare på hög nivå för berörda myndigheter i tredjeländer, när detta är relevant för unionen. ESRB får fastställa arrangemang, särskilt om arten och omfattningen av samt förfarandena för dessa tredjeländers deltagande i ESRB:s verksamhet. Sådana arrangemang kan omfatta bestämmelser om företrädares närvaro med observatörsstatus, på ad hoc-basis, i styrelsen och bör endast inbegripa frågor som är av särskild betydelse för unionen och inte några fall där enskilda finansinstituts eller medlemsstaters situation kan diskuteras.

6. Sammanträdena ska vara konfidentiella. Styrelsen får besluta att offentliggöra en redogörelse för dess överläggningar, om inte annat följer av tillämpliga krav på konfidentialitet och på ett sådant sätt att det inte går att identifiera enskilda styrelseledamöter eller från enskilda institut. Styrelsen får också besluta att hålla presskonferenser efter sina möten.

Artikel10¶Styrelsens röstregler

1. Styrelseledamöter med rösträtt ska ha en röst var.

2. Utan att det påverkar de röstningsförfaranden som anges i artikel 18.1 ska styrelsebeslut fattas med enkel majoritet av närvarande ledamöter med rösträtt. Vid lika röstetal ska ESRB:s ordförande ha utslagsröst.

3. Genom undantag från punkt 2 ska en majoritet om två tredjedelar av de avgivna rösterna krävas för att anta en rekommendation eller för offentliggörande av en varning eller rekommendation.

4. Styrelsen är beslutsför om två tredjedelar av ledamöterna med rösträtt är närvarande. Om den inte är beslutsför, får ESRB:s ordförande kalla till extra sammanträde, där beslut får fattas om en tredjedel av ledamöterna är närvarande. I den arbetsordning som avses i artikel 6.4 ska det anges en tillräcklig tidsfrist för kallelse till extra sammanträde.

Artikel11¶Styrkommittén

Ändrad genom förordning (EU) 2019/2176.

1. Styrkommittén ska bestå av följande:

a) ESRB:s ordförande och förste vice ordförande.

b) Den ledamot i ECB:s direktion som är ansvarig för finansiell stabilitet och makrotillsynspolitik.

c) Fyra nationella styrelseledamöter med rösträtt med beaktande av att de deltagande medlemsstaterna enligt definitionen i artikel 2.1 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 respektive de icke-deltagande medlemsstaterna måste vara företrädda på ett välavvägt sätt. De ska väljas på tre år av och bland de nationella röstberättigade styrelseledamöterna.

d) En företrädare för kommissionen.

e) Ordföranden i Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten).

f) Ordföranden i Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten).

g) Ordföranden i Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten).

h) Ordföranden i ekonomiska och finansiella kommittén.

i) Ordföranden i rådgivande vetenskapliga kommittén.

j) Ordföranden i rådgivande tekniska kommittén.

Vid vakanta platser bland styrkommitténs valda ledamöter ska styrelsen tillsätta dessa genom val av nya ledamöter.

2. ESRB:s ordförande och förste vice ordförande ska gemensamt, åtminstone varje kvartal, anordna möten i styrkommittén före varje styrelsemöte. Ordföranden och förste vice ordföranden får även gemensamt anordna extra möten.

Artikel12¶Rådgivande vetenskapliga kommittén

Ändrad genom förordning (EU) 2019/2176.

1. Den rådgivande vetenskapliga kommittén ska bestå av ordföranden för den rådgivande tekniska kommittén och 15 experter som tillsammans företräder många olika färdigheter, erfarenheter och kunskaper om alla relevanta finansmarknadssektorer, och ska föreslås av styrkommittén och godkännas av styrelsen för en mandatperiod på fyra år, som kan förlängas. Kandidaterna får inte vara ledamöter i de europeiska tillsynsmyndigheterna och ska väljas på grundval av sin allmänna kompetens och sina olika erfarenheter inom akademiska områden eller andra sektorer, i synnerhet i små och medelstora företag eller fackföreningar eller som leverantörer eller konsumenter av finansiella tjänster.

2. Ordföranden och de två vice ordförandena i den rådgivande vetenskapliga kommittén ska utses av styrelsen, på förslag av ESRB:s ordförande, och ska var och en ha relevant kompetens och kunskap på hög nivå, exempelvis i kraft av sin relevanta akademiska och professionella bakgrund inom banksektorn, värdepappersmarknader eller försäkringar och tjänstepensioner. Rollen som ordförande för den rådgivande vetenskapliga kommittén ska rotera mellan dessa tre personer.

3. Den rådgivande vetenskapliga kommittén ska på begäran av ESRB:s ordförande eller styrelsen lämna råd och stöd till ESRB i enlighet med artikel 4.5.

4. ESRB:s sekretariat ska bistå rådgivande vetenskapliga kommittén i dess arbete och sekretariatets chef ska delta i dess möten.

5. Den rådgivande vetenskapliga kommittén ska om så är lämpligt, i ett tidigt skede organisera samråd med intressenter, såsom marknadsaktörer, konsumentorgan och akademiska experter, på ett öppet och transparent sätt, samtidigt som hänsyn tas till kravet på konfidentialitet. Sådana samråd ska genomföras i så stor omfattning som möjligt för att säkerställa en metod som inkluderar alla berörda parter och berörda finansiella sektorer och ska ge intressenterna rimlig tid att svara.

6. Rådgivande vetenskapliga kommittén ska ha tillgång till alla resurser som behövs för att den ska kunna utföra sina uppgifter på ett framgångsrikt sätt.

Artikel13¶Rådgivande tekniska kommittén

Ändrad genom förordning (EU) 2019/2176.

1. Rådgivande tekniska kommittén ska bestå av följande:

a) En företrädare för varje nationell centralbank och en företrädare för ECB.

b) En företrädare från varje medlemsstats behöriga nationella tillsynsmyndigheter, i enlighet med andra stycket.

c) En företrädare för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten).

d) En företrädare för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten).

e) En företrädare för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten).

f) En företrädare för kommissionen.

fa) En företrädare för ECB:s tillsynsnämnd.

fb) En företrädare för den gemensamma resolutionsnämnden.

g) En företrädare för ekonomiska och finansiella kommittén.

h) En företrädare för rådgivande vetenskapliga kommittén.

Tillsynsmyndigheterna i respektive medlemsstat ska välja en företrädare till rådgivande tekniska kommittén. När det gäller företrädare för de nationella tillsynsmyndigheterna enligt första stycket b ska företrädarna rotera beroende på vilken fråga som diskuteras, såvida inte de nationella tillsynsmyndigheterna i en viss medlemsstat har enats om en gemensam företrädare.

2. Ordföranden i rådgivande tekniska kommittén ska utses av styrelsen, på förslag av ESRB:s ordförande.

3. Den rådgivande tekniska kommittén ska på begäran av ESRB:s ordförande eller styrelsen lämna råd och stöd till ESRB i enlighet med artikel 4.5.

4. ESRB:s sekretariat ska bistå rådgivande tekniska kommittén i dess arbete och sekretariatets chef ska delta i dess möten.

4a. Den rådgivande tekniska kommittén ska om så är lämpligt i ett tidigt skede organisera samråd med intressenter, såsom marknadsaktörer, konsumentorgan och akademiska experter, på ett öppet och transparent sätt, samtidigt som hänsyn tas till kravet på konfidentialitet. Sådana samråd ska genomföras i så stor omfattning som möjligt för att säkerställa en metod som inkluderar alla berörda parter och berörda finansiella sektorer och ska ge intressenterna rimlig tid att svara.

5. Rådgivande tekniska kommittén ska ha tillgång till alla resurser som behövs för att den ska kunna utföra sina uppgifter på ett framgångsrikt sätt.

Artikel14¶Annan rådgivning

Ändrad genom förordning (EU) 2019/2176.

När ESRB utför de uppgifter som fastställs i artikel 3.2 ska ESRB, om så är lämpligt samråda med de berörda intressenterna inom den privata sektorn. Sådana samråd ska genomföras i så stor omfattning som möjligt för att säkerställa en metod som inkluderar alla berörda parter och berörda finansiella sektorer och ska ge intressenterna rimlig tid att svara.

Kapitel III Uppgifter

Artikel15¶Insamling och utbyte av uppgifter

Ändrad genom förordning (EU) 2019/2176 och förordning (EU) 2025/2088.

1. ESRB ska till de europeiska tillsynsmyndigheterna lämna de uppgifter om risker som dessa behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag.

2. De europeiska tillsynsmyndigheterna, Europeiska centralbankssystemet (ECBS), kommissionen, de nationella tillsynsmyndigheterna och nationella statistikmyndigheterna ska ha ett nära samarbete med ESRB och lämna alla uppgifter som den behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag i enlighet med unionslagstiftningen.

3. Om inte annat följer av artikel 36.2 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 och i förordning (EU) nr 1095/2010 får ESRB begära uppgifter från de europeiska tillsynsmyndigheterna, som regel i sammanfattad eller aggregerad form som omöjliggör identifiering av enskilda finansinstitut.

4. Innan uppgifter begärs in enligt denna artikel ska ESRB först beakta befintlig statistik som tagits fram, distribuerats och bearbetats både av Europeiska statistiksystemet och ECBS.

5. Om de begärda uppgifterna inte är tillgängliga eller inte lämnas i tid, får ESRB begära in uppgifterna från ECBS, nationella tillsynsmyndigheter eller nationella statistikmyndigheter. Om dessa uppgifter fortfarande inte finns tillgängliga, får ESRB begära in dem från den berörda medlemsstaten, utan att det påverkar rådets, kommissionens (Eurostats), ECB:s, Eurosystemets respektive ECBS:s befogenheter inom statistik och uppgiftsinsamling.

6. Om ESRB begär in uppgifter som inte är i sammanfattad eller aggregerad form, ska den i sin motiverade begäran förklara varför uppgifter om respektive enskilda finansinstitut bedöms vara systemrelevanta och nödvändiga med hänsyn till den rådande marknadssituationen.

7. Före varje begäran om uppgifter av tillsynskaraktär som inte är i sammanfattad eller aggregerad form ska ESRB vederbörligen rådfråga den berörda europeiska tillsynsmyndigheten för att säkerställa att begäran är motiverad och proportionell. Om den berörda europeiska tillsynsmyndigheten inte anser att begäran är motiverad och proportionell, ska den utan dröjsmål skicka tillbaka begäran till ESRB och begära ytterligare motiveringar. Efter det att ESRB har lämnat sådana ytterligare motiveringar till den berörda europeiska tillsynsmyndigheten ska mottagarna av denna begäran översända de begärda uppgifterna till ESRB, förutsatt att mottagarna har laglig tillgång till de relevanta uppgifterna.

8. ESRB ska på begäran, regelbundet eller från fall till fall, låta andra myndigheter ta del av uppgifter som det under fullgörandet av sitt uppdrag samlat in från en av de andra myndigheterna och som härrör från tillämpningen och genomförandet av unionsrätten, under förutsättning att den begärande myndigheten enligt unionsrätten har rätt att samla in dessa uppgifter från finansinstitut eller andra myndigheter.

9. En begäran om utbyte av uppgifter enligt punkt 8 i denna artikel ska innehålla den rättsliga grund i unionsrätten som ger den begärande myndigheten rätt att samla in uppgifterna från finansinstitut eller andra myndigheter.

Den begärande myndigheten och ESRB ska omfattas av tystnadsplikt och dataskyddsskyldigheterna i artikel 8 och i sektorslagstiftning som gäller för delning av uppgifter mellan finansinstitutet eller andra myndigheter och den begärande myndigheten, samt mellan andra myndigheter och ESRB.

10. Om ESRB utbyter uppgifter i enlighet med punkt 8 ska det utan onödigt dröjsmål informera varje myndighet från vilken det samlat in uppgifterna om utbytet. Vid återkommande eller regelbundet utbyte av uppgifter ska ESRB ha en skyldighet att informera den myndighet varifrån det samlat in uppgifterna endast en gång.

11. Genom undantag från punkt 10 ska ESRB inte ha någon skyldighet att informera myndigheten om utbytet av uppgifter om något av följande villkor är uppfyllt:

a) Uppgifterna har anonymiserats på ett sätt som innebär att de inte längre relaterar till någon identifierad eller identifierbar fysisk person och att finansinstitutet eller andra rättsliga enheter inte längre är identifierbara.

b) Uppgifterna har ändrats, aggregerats eller behandlats med någon annan metod för kontroll av utlämnande för att skydda konfidentiella uppgifter, inbegripet företagshemligheter, och för att skydda personuppgifter genom lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 och (EU) 2018/1725.

12. Punkterna 8–11 ska även tillämpas på uppgifter som ESRB har mottagit från andra myndigheter och som ESRB därefter har kvalitetskontrollerat eller på annat sätt behandlat.

13. För att underlätta utbyten av uppgifter enligt punkterna 8–12 får ESRB och de andra myndigheterna ingå samförståndsavtal avseende arrangemangen för sådana utbyten. Samförståndsavtalen får även fastställa arrangemang för delning av resurser för insamling och behandling av delade uppgifter. Kommissionen får efter samråd med ESRB och de andra myndigheterna utarbeta riktlinjer om de viktigaste inslagen i sådana samförståndsavtal.

14. Punkterna 8–13 ska inte påverka skyddet av immateriella rättigheter och ska inte hindra eller begränsa utbytet av uppgifter mellan ESRB och de andra myndigheterna i enlighet med andra bestämmelser i denna förordning eller med annan unionslagstiftning.

Om punkterna 8–13 står i strid med andra bestämmelser i denna förordning eller annan unionslagstiftning som styr utbytet av uppgifter mellan ESRB och de andra myndigheterna, ska dessa andra bestämmelser gälla.

15. ESRB får efter eget gottfinnande bevilja tillgång till uppgifter som samlas in under fullgörandet av dess uppdrag för återanvändning av finansinstitut, forskare och andra enheter med ett berättigat intresse av dessa uppgifter för forsknings- och innovationsändamål, under förutsättning att ESRB har säkerställt att alla följande villkor uppfylls:

a) Nödvändiga åtgärder har vidtagits för att anonymisera uppgifterna på ett sätt som förhindrar att enskilda finansinstitut, enheter, registrerade och medlemsstater identifieras.

b) Uppgifterna har ändrats, aggregerats eller behandlats med någon annan metod för kontroll av utlämnande för att skydda konfidentiella uppgifter, inbegripet företagshemligheter och innehåll som omfattas av immateriella rättigheter.

Uppgifter som mottas från en myndighet ska endast delas i enlighet med första stycket om den myndighet som ursprungligen samlade in dessa uppgifter lämnar sitt samtycke till detta.

16. Senast den 11 november 2027 ska ESRB till kommissionen rapportera alla rättsliga hinder i sektorslagstiftning som på något sätt hindrar det från att utbyta uppgifter med andra myndigheter eller med andra enheter. Rapporten kan också ta upp icke-väsentliga, föråldrade, överlappande eller på annat sätt irrelevanta rapporteringskrav. Den kan också innehålla förslag för att förbättra överensstämmelsen mellan rapporteringskraven för finansiella och icke-finansiella enheter. Rapporten ska vid behov regelbundet uppdateras.

Med beaktande av den rapport som avses i första stycket, skyddet av immateriella rättigheter, tystnadsplikten och dataskyddsskyldigheterna ska kommissionen, om så är lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet för att undanröja sådana rättsliga hinder i sektorslagstiftning för att främja utbyte av uppgifter mellan myndigheter och med andra enheter.

17. I denna artikel avses med andra myndigheter någon av följande myndigheter:

a) Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten).

b) Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten).

c) Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten).

d) Behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.2 i förordning (EU) nr 1093/2010.

e) Behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.

f) Behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.3 i förordning (EU) nr 1095/2010.

g) De myndigheter som ingår i den gemensamma tillsynsmekanismen enligt definitionen i artikel 2.9 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013.

h) Gemensamma resolutionsnämnden, som inrättades genom förordning (EU) nr 806/2014.

i) Resolutionsmyndigheter såsom de som avses i artikel 3.3 i direktiv 2014/59/EU.

j) Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1620.

k) Finansiella tillsynsorgan enligt definitionen i artikel 2 andra stycket punkt 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640.

Artikel16¶Varningar och rekommendationer

Ändrad genom förordning (EU) 2019/2176.

1. Konstateras betydande risker när det gäller att uppnå målet i artikel 3.1, ska ESRB utfärda varningar och vid behov rekommendationer om korrigerande åtgärder, inklusive vid behov om lagstiftningsinitiativ.

2. Varningar eller rekommendationer som ESRB utfärdar i enlighet med artikel 3.2 c och d i denna förordning får vara av allmän eller specifik natur och ska särskilt riktas till unionen, till en eller flera medlemsstater, till en eller flera europeiska tillsynsmyndigheter, till en eller flera nationella tillsynsmyndigheter, till en eller flera nationella myndigheter som utsetts att vidta åtgärder för att ta itu med systemrisker eller makrorisker, till ECB för de uppgifter som tilldelats ECB i enlighet med artiklarna 4.1, 4.2 och 5.2 i förordning (EU) nr 1024/2013, till de resolutionsmyndigheterna som utsetts av medlemsstaterna enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU eller den gemensamma resolutionsnämnden. Om en varning eller en rekommendation riktas till en eller flera nationella tillsynsmyndigheter, ska även den eller de berörda medlemsstaterna underrättas om detta. Rekommendationerna ska innehålla en angiven tidsfrist för de politiska åtgärderna. Rekommendationerna får också riktas till kommissionen, när det gäller relevant unionslagstiftning.

3. Samtidigt som varningarna eller rekommendationerna skickas till mottagarna i enlighet med punkt 2, ska de i enlighet med strikta regler om konfidentialitet skickas till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och de europeiska tillsynsmyndigheterna. När konfidentiella eller icke-offentliga varningar eller rekommendationer skickas, ska styrelsen om så är lämpligt kräva att ett avtal ingås för att säkerställa konfidentialitet.

4. För att öka medvetenheten om risker i unionens ekonomin och för att kunna prioritera sådana risker, ska ESRB i nära samarbete med andra parter i ESFS utarbeta ett färgkodsystem som motsvarar situationer med olika risknivåer.

När kriterierna för denna klassificering har utformats ska ESRB:s varningar och rekommendationer från fall till fall, när så är lämpligt, ange vilken kategori risken tillhör.

Artikel17¶Uppföljning av ESRB-rekommendationer

Ändrad genom förordning (EU) 2019/2176.

1. Om en rekommendation enligt artikel 3.2 d är ställd till en av de mottagare som räknas upp i artikel 16.2, ska mottagaren underrätta Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ESRB om vilka åtgärder som vidtagits med anledning av rekommendationen och motivera varför åtgärder inte har vidtagits. Om så är relevant ska ESRB, utan dröjsmål och i enlighet med strikta regler om konfidentialitet, informera de europeiska tillsynsmyndigheterna om de mottagna svaren.

2. Om ESRB slår fast att dess rekommendation inte har följts eller att mottagarna inte har lämnat godtagbara skäl till varför åtgärder inte har vidtagits ska ESRB, i enlighet med strikta regler om konfidentialitet, informera mottagarna, Europaparlamentet, rådet och de berörda europeiska tillsynsmyndigheterna om detta.

3. Om ESRB har fattat ett beslut enligt punkt 2 om en rekommendation som har offentliggjorts i enlighet med förfarandet i artikel 18.1, får Europaparlamentet uppmana ESRB:s ordförande att lägga fram det beslutet, och mottagarna får begära att få delta i ett åsiktsutbyte.

Artikel18¶Offentliga varningar och rekommendationer

Ändrad genom förordning (EU) 2019/2176.

1. Styrelsen ska, efter att ha informerat rådet i så god tid att det kan reagera, från fall till fall avgöra huruvida en varning eller en rekommendation ska offentliggöras. Oaktat vad som sägs i artikel 10.3 krävs för beslutförhet alltid närvaro av två tredjedelar av ledamöterna för beslut som fattas av styrelsen enligt denna punkt.

2. Om styrelsen beslutar att offentliggöra en varning eller rekommendation ska den i förväg underrätta mottagarna.

3. Mottagarna av varningar och rekommendationer som ESRB offentliggör ska också ha rätt att som ett svar på detta offentliggöra sina åsikter och argument.

4. Om styrelsen beslutar att inte offentliggöra en varning eller rekommendation ska mottagarna och, i tillämpliga fall, Europaparlamentet, rådet och de europeiska tillsynsmyndigheterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda den varningens eller rekommendationens konfidentiella natur.

Kapitel IV Slutbestämmelser

Artikel19¶Ansvarighet och rapporteringskrav

Ändrad genom förordning (EU) 2019/2176.

1. ESRB:s ordförande ska minst en gång om året, men oftare vid omfattande finansiella problem, av det behöriga utskottet bjudas in till en utfrågning i Europaparlamentet i samband med offentliggörandet av ESRB:s årsrapport till Europaparlamentet och rådet. Denna utfrågning ska genomföras skilt från den monetära dialogen mellan Europaparlamentet och ECB:s ordförande.

2. Den årsrapport som avses i punkt 1 i denna artikel ska innehålla den information som styrelsen beslutat att offentliggöra i enlighet med artikel 18 i denna förordning. Årsrapporten ska göras tillgänglig för allmänheten och ska innehålla en redovisning av de resurser som ställts till ESRB:s förfogande i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EU) nr 1096/2010.

3. På anmodan av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen ska ESRB också granska särskilda frågor.

4. Europaparlamentet får begära att ESRB:s ordförande deltar i en utfrågning i Europaparlamentets ansvariga utskott.

5. ESRB:s ordförande ska åtminstone två gånger om året och oftare om detta anses lämpligt hålla konfidentiella muntliga diskussioner bakom stängda dörrar om ESRB:s pågående verksamhet med ordföranden och vice ordförandena i Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor. Europaparlamentet och ESRB ska ingå ett avtal med närmare bestämmelser om anordnandet av dessa möten så att full konfidentialitet kan säkerställas i enlighet med artikel 8. ESRB ska förse rådet med en kopia av det avtalet.

6. ESRB ska muntligen eller skriftligen besvara frågor som ställs av Europaparlamentet eller rådet. Den ska besvara dessa frågor utan onödigt dröjsmål. När konfidentiella uppgifter skickas ska Europaparlamentet säkerställa full konfidentialitet för dessa uppgifter i enlighet med artikel 8 och punkt 5 i den här artikeln.

Artikel20¶Översyn

Ändrad genom förordning (EU) 2019/2176.

Senast den 31 december 2024 ska kommissionen, efter att ha hört ESRB:s ledamöter, rapportera till Europaparlamentet och rådet om huruvida ESRB:s uppdrag eller organisation behöver ses över, även med beaktande av möjliga alternativ till den nuvarande modellen.

Artikel21¶Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1 Rådets förordning (EU) nr 1096/2010 av den 17 november 2010 om tilldelning till Europeiska centralbanken av särskilda uppgifter angående Europeiska systemrisknämndens verksamhet (EUT L 331, 15.12.2010, s. 162).

2 Se sidan 162 i detta nummer av EUT.

3 Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1).

7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2016/679/oj).

8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2018/1725/oj).

9 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1620 av den 31 maj 2024 om inrättande av myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 ( EUT L, 2024/1620, 19.6.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1620/oj).

10 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849 ( EUT L, 2024/1640, 19.6.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2024/1640/oj).

11 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).