Kontroll av miljökvalitetsnormer för utomhusluft

Dessa föreskrifter gäller mätning, beräkning, redovisning och rapportering av mätresultat för den kontroll av miljökvalitetsnormer i utomhusluft som ska genomföras enligt förordningen (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft.

I dessa föreskrifter och tillhörande allmänna råd har följande begrepp nedan angiven betydelse:

Jfr rådets direktiv 1996/62/EG av den 27 september 1996 om utvärdering och säkerställande av luftkvaliteten (EGT L 296, 21.11.1996, s. 55, Celex 31996L0062), rådets direktiv 1999/30/ EG av den 22 april 1999 om gränsvärden för svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar och bly i luften (EGT L 163, 29.06.1999, s. 41, Celex 31999L0030), rådets direktiv 2000/69/EG av den 16 november 2000 om gränsvärden för bensen och koloxid i luften (EGT L 313, 13.12.2000, s. 12, Celex 32000L0069) samt rådets direktiv om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften (EGT L23, 26.01.2005, sid 3-16, Celex 32004L0107). 1

Indikativa mätningar Mätningar med lägre kvalitetsmål vid fasta eller flyttbara mätstationer som uppfyller kvalitetsmålen i Bilaga 4 samt tillämpliga delar av redovisningskraven i Bilaga 5. Kraven omfattar inte förluster av data på grund av regelbunden kalibrering eller normalt underhåll av instrument. Kontinuerliga mätningar Fortlöpande mätningar, under ett helt kalenderår på en fast punkt, som uppfyller kvalitetsmålen i Bilaga 4 samt redovisningskraven i Bilaga 5. Kraven omfattar inte förluster av data på grund av regelbunden kalibrering eller normalt underhåll av instrument.

Uttryck som definierats i förordningen (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft har samma betydelse i denna föreskrift.

Tidigare mätning, beräkning eller objektiv skattning avgör vilket kontrollförfarande som lägst ska tillämpas.

I varje kommun där överskridande eller risk för överskridande av en miljökvalitetsnorms föroreningsnivå föreligger, ska kontinuerliga mätningar ske.

Det minsta antalet provtagningsplatser för kommuner eller samverkansområden med olika befolkningsmängd då halterna ligger över den övre utvärderingströskeln men under miljökvalitetsnormens föroreningsnivå, framgår av följande tabell.

I de fall den nedre utvärderingströskeln överskrids men inte den övre utvärderingströskeln, får kontinuerliga mätningar i kommuner och samverkansområden enligt 5 § ersättas med indikativa mätningar. Indikativa mätningar bör utgöra komplement till kontinuerliga mätningar enligt 4 och 5 §§.

Referensmetoder för mätning av kvävedioxid, kväveoxider, svaveldioxid, kolmonoxid, bly, arsenik, kadmium, nickel, bensen, partiklar (PM10) och bens(a)pyren anges i Bilaga 1. Annan metod än referensmetod får användas om metoden ger likvärdiga resultat som referensmetoden. Mätning ska ske i enlighet med Bilaga 2.

Vid val av provtagningsplats med inriktning på skydd av människors hälsa gäller följande: 1. Provtagning ska ske där människor vistas. 2. I de fall endast en provtagningsplats för kontinuerliga mätningar används i en tätort ska denna placeras i gaturum eller annan miljö där det kan förmodas vara höga halter av den förorening som ska kontrolleras. 3. I de fall flera provtagningsplatser för kontinuerliga mätningar används i en tätort, ska minst en vara placerad i gaturum och minst en i urban bakgrund. 4. Provtagningsplats i gaturum ska vara representativ för luftkvaliteten i ett omgivande område som omfattar minst 200 kvadratmeter. 5. Provtagningsplats i gaturum ska vara representativ för liknande platser och miljöer som inte ligger i den omedelbara närheten.

6. Provtagningsplats i urban bakgrund ska vara representativ för luftkvaliteten i ett omgivande område som omfattar minst 1-2 kvadratkilometer. 7. Provtagningsplats i urban bakgrund ska representera den genomsnittliga halt som människor utsätts för genom föroreningar i utomhusluft.

Vid val av provtagningsplats med inriktning på skydd av växtlighet eller ekosystem gäller följande: 1. provtagningsplatsen ska vara representativ för luftkvaliteten i områden som ligger minst 20 kilometer från tätort eller minst 5 kilometer från annat bebyggt område, industriell anläggning eller motorväg. 2. provtagningsplatsen ska vara representativ för luftkvaliteten i ett omgivande område som omfattar minst 1 000 kvadratkilometer.

Provtagningsutrustningen vid provtagningsplatsen placeras enligt anvisningar i Bilaga 3.

I dokumentering av provtagningsplats ska följande ingå: 1. provtagningsplatsens geografiska läge 2. typ av provtagningsplats 3. höjd över mark för provtagning 4. emissioner i provtagningsplatsens närhet och avståndet till dessa 5. mätmetod 6. övrigt som kan påverka mätresultaten

För provtagningsplatser i gaturum dessutom: 7. gatans bredd 8. ensidig eller tvåsidig bebyggelse 9. avstånd från vägkant och vid bebyggelse avstånd från fasad 10. genomsnittlig fasadhöjd 11. skyltad hastighet 12. antal fordon per dygn 13. andel tung trafik

I dokumentering av beräkningar ska ingå uppgifter om använd beräkningsmetod samt källor till redovisade uppgifter och information. Jämförelser med uppmätta värden ska redovisas.

Dokumentering av hur samverkan enligt 3 § genomförs ska redovisas årligen senast den 31 mars till Naturvårdsverket och berörda länsstyrelser.

Mätningar bör kompletteras med beräkningar.

Mätningar som sker i samverkan med andra kommuner ska kompletteras med beräkningar.

Beräkningar ska vid halter över den nedre utvärderingströskeln valideras mot uppmätta värden. Vid halter under den nedre utvärderingströskeln ska beräkningar vid behov valideras mot mätningar.

Kvalitetsmål för mätosäkerhet, tidstäckning och datafångst vid kontroll av miljökvalitetsnormer finns i Bilaga 4. Luftkvaliteten ska kontrolleras så att kvalitetsmålen uppfylls.

Underrättelse enligt 14 § förordningen (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft ska som lägst innehålla: 1. aktuell miljökvalitetsnorm 2. dokumentering av provtagningsplats enligt 11 § och i tillämpliga fall dokumentering av beräkningar enligt 12 § 3. mät- och beräkningsunderlag som styrker överskridande eller risk för överskridande av miljökvalitetsnorms föroreningsnivå

En underrättelse enligt 14 § förordningen (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft ska snarast möjligt kompletteras med en redovisning baserad på tillämpliga och tillgängliga uppgifter i Bilaga 5. Redovisningen ska sändas till Naturvårdsverket och berörd länsstyrelse.

En redovisning ska ske för de år då överskridande av en miljökvalitetsnorms föroreningsnivå har konstaterats. I Bilaga 5 anges vad redovisningen ska innehålla. Redovisningen ska sändas till Naturvårdsverket och berörd länsstyrelse senast den 31 mars efterföljande år.

Mätdata för föregående kalenderår ska årligen, senast den 31 mars, rapporteras till Naturvårdsverket. Uppgifter om datakvalitet enligt Bilaga 4 samt provtagningsplats enligt 11 § ska ingå i rapporteringen.

Dessa föreskrifter träder i kraft den 12 december 2007, varvid Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2006:3) om kontroll av miljökvalitetsnormer för utomhusluft ska upphöra att gälla.

Naturvårdsverket

LARS-ERIK LILJELUND

Helena Sabelström

(Miljöeffektenheten)

1. Referensmetod för kvävedioxid och kväveoxider

Referensmetoden för mätning av kvävedioxid och kväveoxider är den metod som beskrivs i SS-EN 14211:2005 ”Utomhusluft – Standardmetod för mätning av koncentrationen av kvävedioxid och kvävemonoxid med kemiluminescens”.

2. Referensmetod för svaveldioxid

Referensmetoden för mätning av svaveldioxid är den metod som beskrivs i SS- EN 14212:2005 ”Utomhusluft – Standardmetod för mätning av koncentrationen av svaveldioxid med ultraviolett fluorescens”.

3. Referensmetod för kolmonoxid

Referensmetoden för mätning av kolmonoxid är den metod som beskrivs i SS- EN 14626:2005 ”Utomhusluft – Standardmetod för mätning av koncentrationen av kolmonoxid med icke-dispersiv infraröd spektroskopi”.

4. Referensmetod för bly, arsenik, kadmium och nickel

Referensmetod för provtagning och analys av bly, arsenik, kadmium och nickel är den metod som beskrivs i SS-EN 14902:2005/AC:2006 ”Utomhusluft – Standardmetod för mätning av Pb, Cd, As och Ni i PM10-fraktionen av svävande partiklar”. Referensmetoden bygger på manuell PM10-provtagning motsvarande SS-EN 12341:1998 ”Air quality – Determination of the PM10 fraction of suspended particulate matter – Reference method and field test procedure to demonstrate reference equivalence of measurement methods” med efterföljande bearbetning av proverna och analys med hjälp av atomabsorptionsspektrometri eller ICP/masspektrometri.

5. Referensmetod för bensen

Referensmetoden för mätning av bensen är den metod som beskrivs i del 1, 2 och 3 av SS-EN 14662:2005 ”Utomhusluft – Standardmetod för mätning av bensenkoncentrationer”.

6. Referensmetod för partiklar (PM10)

Referensmetoden för provtagning och mätning av PM10 är den metod som beskrivs i SS-EN 12341:1998 ”Air Quality – Determination of the PM10 fraction of suspended particulate matter – Reference method and field test procedure to demonstrate reference equivalence of measurement methods”.

Referensmetoden för mätning av koncentrationerna av bens(a)pyren i luften håller på att standardiseras av CEN och kommer att bygga på manuell PM10provtagning motsvarande SS-EN 12341:1998. I avsaknad av en CEN-standardmetod kan nationella standardmetoder eller ISO-standardmetoder, såsom ISO-standarderna 12884 eller 16362 för bens(a)pyren och andra polycykliska aromatiska kolväten, användas.

1. Erforderliga åtgärder, inklusive kalibrering och underhåll av provtagningsutrustning, ska vidtas för att minimera fel i mätningarna. 2. Vid mätning av gaser ska mätvärdena omräknas till standardtemperaturen 293 K och standardtrycket 101,3 kPa. För partiklar och ämnen som ska analyseras i partikelform ska provtagningsvolymen avse omgivningsförhållandena vid provtagningen.

1. Intaget till provtagningsutrustningen bör vara placerat mellan 1,5 meter (andningszon) och 4 meter över marknivå. En högre placering (upp till 8 meter) kan tillåtas om stationen ska representera urban bakgrund. 2. Provtagningsutrustning för gaturum bör placeras minst 25 meter från större vägkorsningar, minst 4 meter från mitten av närmaste körfältet och vid närliggande bebyggelse ca 1 meter från fasad. Intaget bör placeras högst 5 meter från trottoarkanten.

3. Flödet runt intaget ska vara fritt och utan några hinder som påverkar luftflödet i närheten av provtagningsutrustningen.

4. För att undvika direkt intag av föroreningar som inte har blandats med luften, bör intaget inte placeras alltför nära intilliggande föroreningskällor.

5. Provtagningsutrustningens luftutsläpp ska placeras så att återcirkulation av frånluft till intaget undviks.

6. Provtagningsutrustningen bör placeras så att den är skyddad från nedsmutsning, nederbörd, direkt solsken och kraftiga temperaturväxlingar i de fall dessa faktorer riskerar att inverka på funktionaliteten.

2