ANGÅENDE STATSVERKETS TILLSTÅND OCH BEHOV UNDER BUDGETÅRET 1969/70

KUNGL. MAJ:TS PROPOSITION

TILL RIKSDAGEN

ANGÅENDE

STATSVERKETS TILLSTÅND OCH

BEHOV UNDER BUDGETÅRET

1969/70

Jämlikt grundlagens bud avger Kungl. Maj:t härmed proposition angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1969/70.

Med åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet angående statsverkspropositionens justering vill Kungl. Maj :t föreslå riksdagen att godkänna i protokollet berörda förslag och alltså uppta statsverkets inkomster och utgifter i enlighet med följande förslag till riksstat.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr l

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

RIKSSTAT FÖR RUD-

TOTAL- A. Skatter, avgifter, m. m.:

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 3

GETÅRET 1969/70

BUDGETEN

A. Utgiftsanslag:

I. Kungl. hov- och slottsstaterna 7 647 000

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

DRIFT-

A. Skatter, avgifter, m. m.:

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 år 1969 5

BUDGETEN

A. Egentliga statsutgifter:

6 Kungl. Maj. ts proposition nr 1 år 1969

KAPITAL- Lånemedel 2 825 249 000

Summa kr. 2 825 249 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 7

BUDGETEN

I. Statens affärsverksfonder:

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

INKOMSTER PA DRIFTBUDGETEN

SPECIFIKATION AV INKOMSTERNA PÅ DRIFTBUDGETEN FÖR BUDGETÅRET 1969/70

A. Skatter, avgifter, m. m. I. Skatter: 1. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse: a) Skatt på inkomst och

förmögenhet m. m.,

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 9

c) Särskilda varuskat­

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 1 år 1969

13. Inkomster vid statens vårdanstalter för

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 11

50. Inkomster vid patent- och registrerings-

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 1 år 1969

6. Statens lånefond för den mindre skepps­

Kungl. Maj:ts proposition nr i år 1969 13

5. Statens pensionsanstalts pensionsfond . 13 200 000 6. Pensionsfonden för vissa riksdagens verk 40 000 89 100 000 IX. Diverse kapitalfonder: 1. Fonden för kreditgivning till utlandet .. 4 350 000

2 058 816 000

Summa kr. 38 026 997 000

14 Kungl. Maj:ts proposition nr i år 1969

Bilaga 1 till Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten

FÖRSLAG TILL

STAT FÖR STATENS ALLMÄNNA FASTIGHETSFOND

FÖR BUDGETÅRET 1969/70

Inkomster A. Ersättning för till statsmyndigheter upplåtna lokaler:

2. Kriminalvårdsstyrelsens » 15 761 000 3. Beskickningsfastigheternas » 20 650 000 4. Karolinska sjukhusets » 9 807 000 5. Akademiska sjukhusets » 5 433 000 6. Byggnadsstyrelsens » 280 785 000 7. Generaltullstyrelsens » 6 360 000 345 566 000

B. Hyror och arrenden för till enskilda upplåtna lo­

kaler och markområden:

2. Kriminalvårdsstyrelsens » 1 100 000 3. Beskickningsfastigheternas » 347 000 4. Karolinska sjukhusets » 2 000 000 5. Akademiska sjukhusets » 1 000 6. Byggnadsstyrelsens » 17 000 000 7. Generaltullstyrelsens » 259 000 21 407 000

C. Diverse inkomster: 1. Slottsbyggnadernas delfond 101 000

6. Byggnadsstyrelsens delfond:

a) Bidrag från Uppsala universitets

egendoms- och skogsförvaltning 250 000

b) Bidrag från Lunds universitets

Summa kr. 368 123 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 15

Utgifter

A. Reparations- och underhållskostnader m.m.:

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

Bilaga 2 till Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten

FÖRSLAG TILL STAT FÖR FÖRSVARETS FASTIGHETSFOND FÖR RUDGETÅRET 1969/70

Inkomster A. Ersättning för till statsmyndigheter upplåtna lokaler.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 år 1969 17

UTGIFTER PÅ DRIFTBUDGETEN

EGENTLIGA STATSUTGIFTER

I. KUNGL. HOV- OCH SLOTTSSTATERNA

A. Kungl. hovstaten

18 Kungl. Maj:ts proposition nr i år 1969

II. JUSTITIEDEPARTEMENTET

A. Justitiedepartementet m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 19

C. Åklagarväsendet

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

3 Bidrag till Nordisk Domssamling, reservations- f

71 389 000

Summa kr. 1579 816 000

* Beräknat belopp.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 år 1969 21

III. UTRIKESDEPARTEMENTET

A. Utrikesdepartementet m. in.

22¶Kungi. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

E. Diverse

1 Gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nöd­

ställda svenska medborgare m. fl., förslagsanslag 275 000

2 Bestridande av resekostnader för inom Förenta

Nationerna utsedda svenska stipendiater, reser3 Information om mellanfolkligt samarbete och ut4 Bidrag till Internationella institutet för freds-

3 705 000

Summa kr. 499 106 000

Kungl. Maj:ts proposition nr i år 1969 23

IV. FÖRSVARSDEPARTEMENTET

A. Försvarsdepartementet m. m.

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 1 år 1969

27 Anskaffning av tygmateriel m. in., reservations­

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 25

D. Flygvapnet

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

8 Militärområdenas byggnadskontor: Avlöningar,

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 27

Militärmusiken:

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

9 Anskaffning av krigskartor, reservationsanslag . 1 350 000 10 Årskostnader för industriell krigsberedskap,

KungI. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 29

16 Ersättning för rustning och rotering, förslagsan­

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

3 Lönekostnadspålägg för civilförsvarsramen, för4 Beredskapsstyrka för FN-tjänst, förslagsanslag 6 900 000 5 Kostnader för projektilröjning på Järvafältet, 6 Uppförande av en seismologisk multipelstation, 7 Seismologiska multipelstationen, förslagsanslag 490 000

512 090 000

Summa kr. 5 419 713 000

Kungl. Maj:ts proposition nr t år 1969 31

V. SOCIALDEPARTEMENTET

A. Socialdepartementet m. m.

12 560 000

B. Allmän försäkring m. m.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr i år 1969 33

G. Universitetssjukhus rn. in.

Karolinska sjukhuset:

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

8 Förvaring och underhåll av viss sjukvårdsmate-

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 35

7 Bidrag till anordnande av vissa institutioner för

psykiskt utvecklingsstörda, reservationsanslag.. 10 000 000 8 Bidrag till driften av särskolor m. m., förslags­

36 Kungl. Maj. ts proposition nr 1 år 1969

VI. KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

A. Kommunikationsdepartementet in. m. 1 Kommunikationsdepartementet, förslagsanslag. 8 365 000 2 Kommittéer m. m., reservationsanslag, därav 1 550 000 kr. att avräknas mot automobil-

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 37

6 Bidrag till drift av enskilda vägar m. m.,

reservationsanslag, att avräknas mot automo-

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 1 år 1969

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 dr 1969 39

VII. FINANSDEPARTEMENTET

A. Finansdepartementet m. m.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr i år 1!)6!)

2 Anskaffning av viss materiel, reservationsan­

Kiingl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 41

F. Diverse

Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: 1 Slottsbyggnadernas delfond, förslagsanslag .. 6 622 000 2 Bidrag till vissa internationella byråer och orga­

nisationer m. m., förslagsanslag. 850 000 3 Statens lcrigsförsäkringsnämnd m. m., förslags­

anslag 37 000 4 Bidrag till Föreningen Fruktdrycker. 25 000 5 Bidrag till vanföra ägare av motorfordon, för­

6 Bidrag till Institutet för storhushållens rationali­

9 234 000

Summa kr. 2 277 806 000

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

Vin. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

A. Utbildningsdepartementet m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 43

21 Underhåll och ökande av museets samlingar

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 51 Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder, reser­

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 45

11 Bidrag till reparationsarbeten på de svenska

utlandsförsamlingarnas kyrkobyggnader, reser­

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

23 Bidrag till driften av enskilda yrkesskolor m.m.,

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 47

Odontologiska fakulteterna m. m.: 14 Avlöningar till lärarpersonal, förslagsanslag.. 20 752 000

48 Kungl. Maj. ts proposition nr 1 år 1969

40 Ersättning åt sakkunniga i befordringsärenden,

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 49

f) Inredning och utrustning

68 Inredning och utrustning av lokaler vid univer­

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 51

IX. JORDBRUKSDEPARTEMENTET

A. Jordbruksdepartementet m. ni.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

3 Kostnader för beredskapslagring av livsmedel

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 53

16 Bidrag till byggnadsarbeten vid lantbrukets

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 196!)

15 Ersättning till domänverkets fond för utgifter

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 55

5 Kostnader för vård och förvaltning av natur-

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

X. HANDELSDEPARTEMENTET

A. Handelsdepartementet m. m.

Handelsdepartementet:

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 196!) 57 E. Ekonomiskt försvar 1 Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, förslags2 Omkostnader för statlig lagerhållning m. m.,

55 862 000

F, Diverse 2 Turistpropaganda i Amerikas förenta stater ... 154 000 3 Avsättning till fonden för idrottens främjande . 33 375 000 4 Kostnader för vissa nämnder m. m., förslags­

37 614 000

Summa kr. 172 536 000

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 1 år 1969

XI. INRIKESDEPARTEMENTET

A. Inrikesdepartementet m. in.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 59

C. Regional utveckling

60 Kungl. Maj:ts proposition nr t år 1969

XII. CIVILDEPARTEMENTET

A. Civildepartementet m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 61

XIII. INDUSTRIDEPARTEMENTET

A. Industridepartementet m. m.

8 020 000

B, Industri m. m.

Statens institut för hantverk och industri:

62 Kungl. Maj.ts proposition nr 1 år 1969

Statens skeppsprovningsanstalt:

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 år 1969 63

XV. RIKSDAGEN OCH DESS VERK M. M.

A. Riksdagen

Riksdagen:

1 Arvoden m. m. till riksdagens ledamöter, för­

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

Riksdagsbiblioteket:

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 65

UTGIFTER FÖR STATENS KAPITALFONDER

I. RIKSGÄLD SFONDEN1

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

Utrikesdepartementet: 4 Inköp, uppförande och iståndsättande av

fastigheter för utrikesrepresentationen (II: 4),

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 67

Handelsdepartementet: 23 Gemensam administrationsbyggnad för Svens­

ka turisttrafikförbundet m. fl. (II: 25), reser­

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

Handelsdepartementet: 4 Lån till utbyggnad av oljelagringen (V:7),

Industridepartementet: 5 Lån till Aktiebolaget Atomenergi för upp­

förande av en atomkraftstation i Marviken

89 027 000

F. Diverse kapitalfonder

Kommunikationsdepartementet: 1 Vägmaskiner m. m. (VIII: 1), förslagsanslag. 1 000 2 Sjöfartsmateriel m. m. (VIII: 2), förslagsan­

Summa kr. 1104141000

III. AVSKRIVNING AV OREGLERADE KAPITALMEDELSFÖRLUSTER

1 Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster 1000 000

Kungi. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 69

Bilaga till Utgifter för statens kapitalfonder

FÖRSLAG TILL STAT FÖR RIKSGÄLDSFONDEN FÖR BUDGETÅRET 1969/70

Utgifter A. Räntor på statsskulden:

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1069

KAPITALBUDGETEN

INKOMSTERNA PÅ KAPITALBUDGETEN

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 71

FÖRSLAG TILL INVESTERINGSSTATER FÖR BUDGETÅRET

1969/70

I. STATENS AFFÄRSVERKSFONDER

A. Försvarets fabriksverks fond Avskrivningsmedel Investeringsanslag ... 40 000 000

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

E. Luftfartsverkets fond Avskrivningsmedel Investeringsanslag ... 30 500 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 73

IV. STATENS UTLÅNINGSFONDER

Utrikesförvaltningens lånefond

Investeringsbemyn-

74 Kungl. Maj.ts proposition nr 1 år 1969

Lånefonden till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m. Investeringsbemyn-

Kung1. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 75

VII. FONDEN FÖR FÖRLAG TILL STATSVERKET

Övriga kapitalmedel . . 40 000 000 Summa investerings-

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

E. Förrådsfonden för ekonomisk försvarsberedskap

Avskrivningsmedel Investeringsanslag . . . 850 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 11

KAPITALINVESTERING

I. STATENS AFFÄRSVERKSFONDER

A. Försvarets fabriksverk

1 Byggnader och utrustning för försvarets

78 Kungl. Maj. ts proposition nr 1 år 1969

II. STATENS ALLMÄNNA FASTIGHETSFOND

Justitiedepartementet:

Kungl. Maj. ts proposition nr 1 år 1969 79

Jordbruksdepartementet: 24 Byggnadsarbeten vid jordbrukets högskolor

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

Kommunikationsdepartementet: 4 Statens lånefond för den mindre skeppsfarten 1 000

Utbildningsdepartementet:

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969 81

VI. FONDEN FÖR STATENS AKTIER

Industridepartementet: 1 Teckning av aktier i Sveriges Investerings-

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

3 januari 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Länge, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme,

Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om proposition angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1969/70 och anför.

Kungl. Maj :t fattar denna dag på hemställan av vederbörande föredragande beslut om de förslag till riksdagen i frågor om statsverkets inkomster och utgifter för budgetåret 1969/70 som skall ingå i nämnda proposition. Utdrag av statsrådsprotokollet i dessa ärenden bör bifogas propositionen som bilagor 1—23. I fråga om bilagorna 4—15 har föredragandena upprättat översikter över sina förslag. Dessa översikter torde få tryckas först i resp. bilaga.

Förslag till nämnda proposition har den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar med därvid fogade specifikationer av inkomsterna och utgifterna på riksstaten. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att godkänna förslaget till riksstat för budgetåret 1969/70

och uppta statsverkets inkomster och utgifter i enlighet med

detta.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­

tokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 680599

BILAGA 1 TILL STATSVERKSPROPOSITIONEN 1969

FINANSPLANEN

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott

den 3 januari 1969.

Närvarande: Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Länge, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wigkman,

Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om finansplan och beräkning av inkomster för budgetåret 1969/70 jämte därmed sammanhängande frågor och anför.

Finansplanen

Den internationella utvecklingen

Efter den avmattning som rått under större delen av 1966 och 1967 har industriländernas produktion och handel under 1968 utvecklats i snabb takt. OEGD-ländernas bruttonationalprodukt ökade sålunda med ca 5 % 1968 mot ca 3 % året innan. I Västeuropa uppskattas tillväxten till drygt 4 % och i Förenta staterna till ca 5 %. Stegringen i den japanska produktionen har fortsatt i mycket hög takt. Världshandeln beräknas ha ökat med ca 10 % 1968.

Sommaren 1968 förutsåg man allmänt att den internationella konjunkturen under resten av året skulle mista den stimulans som utgick från Förenta staternas och Storbritanniens kraftigt växande import. De efterfrågebegränsande åtgärder som dessa länder vidtagit under våren och sommaren för att stärka betalningsbalansen hade emellertid ännu mot slutet av året inte lett till någon påfallande dämpning i produktionens och importens stegringstakt. Frankrikes ekonomi hade före strejkerna i majjuni visat tecken på snabbare expansion. Sedan arbetsfreden återställdes

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr. 1. Bil. 1

2 Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen

har produktionen snabbt återtagit förlorad terräng. I Italien bromsades stegringen i aktiviteten upp under första delen av 1968 till följd av en svag intern efterfrågan, men tillväxten synes ånyo ha skjutit fart under andra halvåret. Konjunktur förbättringen i Västeuropa understöddes dock främst av den återhämtning i Västtyskland som inleddes under senare delen av 1967. Genom dessa i övervägande grad expansiva impulser har betingelserna förbättrats också för de mindre industriländerna. Våra nordiska grannländer har haft väsentliga exportframgångar, men ökningarna i produktionen har varit rätt begränsade till följd av svag inhemsk efterfrågan. I Danmark och Finland har man hållit tillbaka den interna efterfrågan för att nå de verkningar på utrikesbalansen som åsyftats med devalveringarna.

Jämsides med den gynnsamma utvecklingen av produktionen och handeln har emellertid det internationella betalningssystemet utsatts för svåra påfrestningar. Världsekonomin har under flera år präglats av att man haft stora betalningsunderskott i Förenta staterna och Storbritannien, och överskott inom främst EEC-oinrådet. Den oro på valutamarknaderna som förekommit under perioden november 1967—november 1968 framstår huvudsakligen som en följd av alt överskott och underskott i de störa ländernas betalningar inte jämnats nl inom rimlig tid. Till detta kom i Frankrike mera speciella förhållanden. Förekomsten av en stor volym lättrörligt kapital som kunnat flyttas tämligen obehindrat har varit en annan central faktor i sammanhanget.

I fråga om det internationella betalningsläget intar den västtyska ekonomins utveckling en central ställning. En starkt restriktiv ekonomisk politik framkallade en nedgång i den interna efterfrågan från mitten av 1966. Nedgången varade i ungefär ett år och ledde 1967 till en påtaglig uppgång i bytesbalansens överskott. Den västtyska produktionens och importens kraftiga återhämtning har inte minskat detta. Tvärtom synes överskottet ha ökat ytterligare något under 1968 utöver föregående års nivå om 2,5 miljarder dollar.

Liksom Italien, som också har ett överskott i bytesbalansen på ca 2,5 miljarder dollar, har Västtyskland kraftigt ökat sin kapitalexport. Detta har lett till lindring för särskilt Förenta staterna som genom en kraftig omsvängning 1968 från nettokapitalexport till nettokapitalimport kunde täcka en fortsatt försämring av sin bytesbalans. Likväl har den starka ställning som D-marken intar till följd av Västtysklands långvariga överskott i betalningarna inneburit en konstant risk för utflöde av valuta från länder med ekonomiska svårigheter av ett eller annat slag. Denna risk har varit särskilt påtaglig för underskottsländerna, så länge deras stabiliseringspolitik inte hunnit avsätta resultat som inger förtroende, och för Frankrike efter försommarens sociala och ekonomiska kris.

Den franska valutan hamnade alltså i en ömtålig situation genom löne­

Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen 3

ökningarna efter strejkerna i maj—juni och myndigheternas ambition att inom ramen för en starkt expansiv ekonomisk politik söka lösa de problem som uppstått. Till instabiliteten på valutamarknaderna bidrog också Storbritanniens fortsatt svaga betalningsbalans. Först i mars 1968 underbyggdes devalveringen med resoluta ingrepp för att begränsa den interna efterfrågan. Fördröjningen medverkade till att hålla den privata konsumtionen och importen på nivåer som hade en negativ inverkan på förtroendet för pundet. Under andra halvåret 1968 har emellertid handelsbalansen förbättrats något.

De åtgärder som tidigare under året vidtagits i internationell samverkan och i enskilda länder för att främja en återgång till lugn på valutamarknaderna beskrivs närmare i nationalbudgeten. Efter valutaoron i november gjordes en utfästelse om en internationell centralbankskredit till Frankrike på 2 miljarder dollar, vari bl. a. Sverige medverkar. I Frankrike har man stramat åt finans- och kreditpolitiken samt återinfört en sträng valutakontroll. Den brittiska regeringen har höjt de indirekta skatterna, skärpt kreditåtstramningen samt infört ett importdepositionssystem. Slutligen har i Västtyskland vidtagits åtgärder för att fördyra exporten och förbilliga importen samt för att avvärja kortfristig kapitalimport.

Inför 1969 är de centrala frågorna hur valutasituationen och den ekonomiska aktiviteten, inklusive handeln, kommer att utveckla sig mot denna bakgrund. Liksom i fjol efter punddevalveringen låter sig framförliggande år knappast bedömas med större säkerhet. För Storbritanniens del beräknas de restriktiva åtgärderna minska bruttonationalproduktens tillväxt 1969 till 2 å 3 %, mot knappt 4 % i fjol, med exporten och investeringarna som enda påskjutande krafter av betydelse. Trots den dämpande inverkan av åtstramningen i Frankrike väntas bruttonationalprodukten där stiga med ca 5 % 1969 vilket är mer än fjolårets uppgång.

Västtysklands ekonomiska aktivitet och utrikeshandel kommer att spela en central roll för konjunkturförloppet i år. Produktionen bedöms stiga med 4,5 å 5 % och bytesbalansens överskott anses kunna minska väsentligt som ett resultat bl. a. av de egna handelspolitiska åtgärderna och av åtstramningen i underskottsländerna. I Italien kan det låga utnyttjandet av resurserna stimulera den nya regeringen till att söka skynda på den ekonomiska expansionen. Tillväxten i de mindre industriländerna i Västeuropa kan i medeltal väntas bli minst lika stor i år som 1968.

Bedömningen av Förenta staternas konjunktur kan endast bli tentativ till dess att den tillträdande republikanska administrationen gett tillkänna vilken politik den avser föra. En stegring i produktionen 1968—1969 om ca 2,5 % verkar sannolik. Råvaruländerna kan väntas fortsätta att öka sin import från industriländerna fram till senare delen av året, då en dämpning troligen sätter in till följd av fjolårets försämring i råvaruländernas bytesbalans.

4 Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen

Enligt dessa bedömningar stiger produktionen i år med drygt 4 % i Västeuropa och troligen något mindre i Nordamerika. Särskilt tycks man ha skäl att räkna med en förstärkning av den europeiska investeringskonjunkturen. OECD-ländernas handel skulle därvid kunna stiga med ca 8 %. Denna bedömning vilar dock på förutsättningen att den ekonomiska aktiviteten, vilken hittills utvecklats tämligen oberörd av valutaoron, inte störs av ytterligare kriser på detta plan.

Tillgången på arbetskraft och ledig kapacitet i Västeuropa lämnar i och för sig utrymme för en snabbare ekonomisk tillväxt än vad som här antagits. I dämpande riktning verkar dock de stabiliseringsprogram som hänsynen till utrikesbalansen drivit fram i större länder med betalningsunderskott. Vidare har man ännu inte märkt några tecken på att förbättringen i konjunkturen förmått övriga länder att rucka på den försiktiga och avvaktande grundinställning som präglar den ekonomiska politiken. Försiktigheten är ett uttryck för den stora vikt varje land lägger vid att bevara eller förbättra sitt internationella konkurrensläge genom att begränsa ökningarna i priser och kostnader. I allmänhet synes den ekonomiska politiken vara inriktad på en fortsatt förhållandevis snabb tillväxt utan att dock vara tillräckligt expansiv för att kunna återställa utnyttjandet av resurserna till tidigare gängse nivåer.

I detta sammanhang vill jag peka på två erfarenheter som gjorts under den gångna perioden av valutaoro. Den ena är att länderna behöver kunna vidta åtgärder mot de spekulativa kapitalrörelserna. Utvecklingen har drastiskt visat omfattningen av den volym lättrörligt kapital som snabbt kan mobiliseras. Det är därför tillfredsställande att ett antal centralbanker påbörjat en undersökning av möjligheterna att bygga ut beredskapssystemet i syfte att kompensera verkningarna på valutareserverna av vissa kortfristiga kapitalrörelser.

Den andra är att det internationella betalningssystemet inte kan fungera i längden, om jämviktsbrister i tongivande länders betalningar tillåts växa sig stora och bli varaktiga. Den viktigaste uppgiften som nu åligger länderna var för sig och i gemenskap är därför att anpassa sin ekonomiska politik så att man åstadkommer bättre jämvikt i de internationella betalningarna samtidigt som produktion och handel fortsätter att växa. Det är därvid angeläget att länder i ett gott betalningsläge går före genom att konsekvent föra en expansiv politik.

Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen 5

Konjunkturutveckling och ekonomisk politik i Sverige 1968

Utformningen av den ekonomiska politiken i Sverige 1968 har framför allt påverkats av två förhållanden. Det ena var den konjunkturavmattning som pågått sedan 1966. Det andra var den balansrubbning som i mitten av 1960-talet inträffade i vår utrikeshandel. En annan faktor av betydelse vid uppläggningen av den ekonomiska politiken var den allvarliga störning som utlöstes på valutamarknaderna i slutet av 1967 av de långvariga brittiska betalningssvårigheterna och som föranledde devalvering av valutorna i bl. a. Storbritannien och Danmark.

Den ekonomiska politiken ställdes härigenom inför besvärliga avvägningsproblem. Huvudmålet för politiken var givet, nämligen att säkerställa en jämn och hög sysselsättning. Ett annat mål var att åstadkomma fortsatt förbättring av handelsbalansen. Inte minst med hänsyn till näringslivets konkurrenskraft måste ansträngningarna att dämpa pris- och kostnadsstegringarna fullföljas. Investeringsresurserna borde styras mot industrin, bostadsbyggandet och angelägna offentliga investeringar.

Mot denna bakgrund gavs politiken en försiktigt expansiv inriktning. Det gällde att förstärka efterfrågan för att utnyttja våra produktiva resurser utan att riskera överslag i inflationistisk riktning. En alltför snabb allmän efterfrågeexpansion kunde därför inte tillåtas, utan produktion och sysselsättning fick stimuleras genom i tid och rum avgränsade åtgärder. Kravet på rörlighet inom politiken medförde att insatta stimulansåtgärder snabbt måste kunna begränsas om läget krävde det.

Med början från andra halvåret 1967 bar statsupplåningen som ett led i en konjunktur stimulerande budgetpolitik tillåtits expandera. Framför allt ökade statens utgiftsöverskott som en följd av vidtagna sysselsättningsskapande åtgärder. Statens upplåningsbehov, som under 1967 stigit till omkring 3 miljarder kr., ökade under fjolåret till omkring 3,4 miljarder kr.

Efter den tillfälliga åtstramningen i samband med valutaoroligheterna kunde kreditpolitiken åter lättas. Diskontot sänktes i februari 1968 med en halv procent från den nivå det förts upp till i slutet av år 1967. En ytterligare sänkning av diskontot med en halv procent till 5 % kom till stånd under hösten.

Som ett resultat av den ekonomiska politik som fördes, ökade takten i produktionens och efterfrågans tillväxt. Under 1968 kan den inhemska efterfrågan beräknas ha vuxit med 4 %, jämfört med 1,5 % år 1967. Efterfrågetillväxten bars i inte oväsentlig omfattning upp av den offentliga sektorn. De offentliga investeringarna ökade 1968 i betydligt snabbare takt än 1967. Framför allt var det de statliga investeringarna som expanderade, medan kommuninvesteringarna uppvisade en lägre ökningstakt än 1967. Den offentliga konsumtionen ökade med inemot 8 %, vilket bidrog till att till-

6 Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen

Tabell 1. Försörjningsbalans för år 1968

1968 Volymförändringar i %

Miljarder kr. från föregående år

1967 1968

Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen 7

den svenska exportvolymen med 6,5 %. Utvecklingen under det gångna året blev dock gynnsammare och den faktiska exportökningen uppgick till totalt 8 % och exklusive fartyg till 9 %. Handeln i Västeuropa steg ännu något snabbare eller med 10 %. Skillnaden i ökningstakt förklaras av att den ekonomiska tillväxten i vissa av våra viktigaste avnämarländer klart understeg genomsnittet för Västeuropa. Framför allt var detta fallet i de nordiska länderna, vilka svarar för en fjärdedel av den svenska exporten. Vår exportuppgång till dessa länder begränsades till några procent, medan exporten till de utomnordiska marknaderna steg med närmare 10 %.

År 1967, när vi särskilt till följd av minskade lagerinvesteringar hade en låg inhemsk efterfrågan, begränsades importens tillväxt till ett par procent. Som jag redan berört skedde under fjolåret ett omslag i lagerinvesteringarna och vidare steg den privata konsumtionen kraftigt. Detta bidrog till en betydligt snabbare efterfrågetillväxt, som i sin tur medförde en förhållandevis kraftig uppgång av importen. I volym räknat steg importen med 8,5 %.

Handelsbalansens underskott ökade under fjolåret, ehuru förhållandevis obetydligt. En fortsatt förbättring av sjöfartsnettot uppvägde inte en fortsatt försämring av turistnettot och övriga löpande betalningar. Vidare ökade transfereringarna till utlandet främst till följd av det stigande internationella utvecklingsbiståndet. Som ett resultat av dessa faktorer redovisas ett med omkring 450 milj. kr. ökat underskott i bytesbalansen. Valutareserven minskade emellertid obetydligt.

Investeringspolitiken har 1968 främst inriktats på att skapa utrymme för en uppgång av industrins investeringar och för en fortsatt expansion av bostadsbyggandet och dess kommunala följ dinvesteringar. En rad olika ekonomisk-politiska åtgärder vidtogs för att stimulera industriinvesteringarna. Investeringsfonderna för byggnader och maskiner släpptes ånyo fria. För maskininvesteringar gällde dessutom ett särskilt 10-procentigt skatteavdrag under 1968. Inom områden med brist på arbetskraft skapades utrymme för industrins byggande genom att övriga investeringar hölls tillbaka. Detta skedde dels inom ramen för myndigheternas prövning av igångsättningstillstånd och dels — fram till dess att avgiften planenligt upphörde den 1 oktober 1968 — genom den tillfälliga investeringsavgiften på mindre angeläget byggande. Även den expansiva kreditpolitiken syftade till att möjliggöra en uppgång av industrins investeringar.

Enligt de uppgifter som nu föreligger skulle industriinvesteringarna 1968 i stort sett ha förblivit av samma omfattning som under 1967. Maskininvesteringarna, som svarar för drygt två tredjedelar av industrins investeringar, var oförändrade medan en obetydlig nedgång redovisas för industrins byggnadsinvesteringar. Orsaken till att något omslag i industriinvesteringarnas utveckling inte kom till stånd torde sammanhänga med att kapacitetsutnyttjandet i vissa branscher ännu inte nått den gräns vid vilken större utvidgningar ter sig motiverade.

8 Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen

Det resursutrymme som uppstod genom att industriinvesteringarna inte expanderade togs successivt i anspråk genom att ramarna vidgades under året för byggande av bostäder, skolor, ålderdomshem, barnstugor m. m. Genom att utvidgningen av de offentliga investeringarna koncentrerades till orter med sysselsättningssvårigheter, tjänade den även syftet att utjämna de regionala skillnaderna i sysselsättningsläget.

Den ursprungliga ramen för igångsättning av bostäder uppgick i fjol till 95 000 lägenheter. Genom de påslag som skedde i sysselsättningsstimulerande syfte vidgades ramen så att den faktiska igångsättningen kom att uppgå till närmare 105 000 lägenheter. Detta innebar att ett större bostadsbyggande sattes igång under fjolåret än vid något tidigare tillfälle.

Inte minst angelägenheten av att säkra vårt näringslivs konkurrenskraft har ställt störa krav på den ekonomiska politiken när det gällt att stabilisera pris- och kostnadsutvecklingen. År 1968 kom en nedpressning av pris- och kostnadsstegringen till stånd. Konsumentprisernas uppgång var 1968 väsentligt lägre än 1967 eller ca 2 % mot drygt 3 %.

Även företagens lönekostnader har ökat i lugnare takt. Uppgången av de totala arbetskraftskostnaderna inklusive arbetsgivaravgifter utgjorde 1968 för industrins arbetare 6,5 %. Läget på arbetsmarknaden inverkade på löneutvecklingen såtillvida att löneglidningen inom industrin kan uppskattas ha stannat vid 3 %. Denna dämpade kostnadsutveckling i förening med en snabb produktivitetsstegring torde ha förbättrat lönsamheten inom industrin och lett till en inte oväsentlig nedgång av arbetskostnaden per produktenhet. Detta styrks av en enkät rörande de större företagens beräknade taxerade inkomster. Enligt denna ökade inkomsterna med ca 10 % under 1968, jämfört med en ökning på 5 % år 1967.

Trots att lönestegringen 1968 var närmare 2 % lägre än föregående år, ökade hushållens disponibla realinkomster kraftigt. Uppgången beräknas 1968 till 3,5 % mot knappt 2,5 % föregående år. Det är framför allt den låga takten i prisstegringarna 1968 som förklarar denna gynnsamma utveckling. Uppgången av reallönerna bidrog till en snabb tillväxt av den privata konsumtionen. Volymmässigt steg den privata konsumtionens ökningstakt från 2,5 % till 4 %.

Sammanfattningsvis gäller att den ekonomiska politikens mål i väsentlig utsträckning kunde uppnås under 1968. Tillväxttakten i vår ekonomi ökade kraftigt. Sysselsättningsläget stabiliserades och efterfrågan på arbetskraft växte särskilt under andra halvåret. Bostadsbyggande och offentliga investeringar fortsatte att expandera. Härtill kom att pris- och kostnadsutvecklingen var lugnare än på många år. Reallönerna ökade kraftigt, vilket möjliggjorde en snabb tillväxt av den privata konsumtionen.

Trots den på många områden gynnsamma utvecklingen kvarstår problem som måste beaktas av den ekonomiska politiken. Detta gäller bl. a. i fråga om

Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen 9

sysselsättningssituationen, där betydande regionala svårigheter råder. Exporten ökade i fjol kraftigt men importen steg ännu något snabbare, vilket i förening med utvecklingen av övriga löpande betalningar ledde till en viss försvagning av bytesbalansen. Jämvikten i de utrikes betalningarna behöver därför ägnas fortsatt uppmärksamhet.

Den ekonomiska politiken 1969

Politikens mål och förutsättningar

De senaste årens utveckling har eftertryckligt visat att de för vår ekonomiska politik centrala målen: full sysselsättning, snabb tillväxt och en jämnare inkomstfördelning, kräver stora samhällsinsatser i form av snabbt och direkt verkande åtgärder. Den huvuduppgift för politiken som består i att upprätthålla balansen i ekonomin förutsätter att den allmänna efterfrågeutvecklingen hålls under noggrann kontroll. Det instabila politiska och ekonomiska läget i vår omvärld har inskärpt nödvändigheten av en fast kurs i den ekonomiska politiken, som innebär att den långsiktiga tryggheten för sysselsättning och inkomster garanteras.

De yttre förutsättningarna för den ekonomiska utvecklingen är inte i något avgörande avseende annorlunda än de var för ett år sedan. Utsikterna för en fortsatt förhållandevis snabb utveckling av världens produktion och handel ter sig gynnsamma, även om tillväxttakten i allmänhet väntas bli något lägre än i fjol. Samtidigt kvarstår de problem, som skapas av bristen på balans i de stora industriländernas utrikeshandel, och därmed risken för att svårigheter på det internationella betalningsområdet kan komma att negativt påverka den ekonomiska utvecklingen. Erfarenheterna från det förflutna året visar å andra sidan att i varje fall akuta svårigheter kan övervinnas genom internationell samverkan i monetära frågor.

Det finns därför anledning att med vad som närmast kan karakteriseras som försiktig optimism se på den framtida konjunkturutvecklingen både i vår omvärld och i vårt eget land. De svenska exportutsikterna påverkas positivt av att efterfrågeutvecklingen på flera av våra viktigare exportmarknader, framför allt Västtyskland, Danmark och Finland, bedöms bli aktiv under det kommande året. De i Västtyskland nyligen vidtagna skatteåtgärderna i syfte att påskynda importens tillväxt och hålla tillbaka exporten bör bli en stimulansfaktor av betydelse också för den svenska exportindustrin.

I andra riktningen verkar den kraftiga dämpning av importefterfrågan som förutses för både Förenta staterna och Storbritannien. För Förenta staternas del skulle importtillväxten gå ner från drygt 20 % till ca 3 %. För Storbritanniens del beräknas importen bli ungefär oförändrad efter tämligen kraftig uppgång 1968. Än så länge föreligger oklarhet om vilken eko­

10 Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen

nomisk politik som den nya republikanska administrationen i Förenta staterna kommer att föra, t. ex. huruvida den i fjol skärpta finanspolitiken kommer att fortsätta. Det är därför inte givet att uppbromsningen av importen kommer att bli så stor som nu antas.

Bedömningen av den engelska importens utveckling och därmed av läget på en för den svenska industrin viktig exportmarknad blir också i viss mån osäker. Detta gäller inte minst till följd av den oklarhet som råder beträffande effekterna av det temporära system med en 6 månaders deposition på 50 % av importvärdet hos Bank of England som nyligen införts för vissa varuslag, främst industriella färdigprodukter. Åtgärden avser att bromsa import och konsumtion genom en åtstramning av likviditeten. I vilken utsträckning importen kommer att reduceras blir beroende av en rad faktorer, främst den engelska kreditpolitikens restriktivitet samt de utländska exportörernas möjligheter att lämna sina engelska kunder förlängda leveranskrediter eller direkta lån. Om en sådan kreditgivning kommer till stånd, begränsas effekten av importdepositionerna till de kostnadsökningar som detta kan medföra. Storleken av denna kostnadsökning hör i alla händelser bli begränsad.

Mot denna allmänna bakgrund och med de förutsättningar som här angetts finns det skäl att räkna med en uppgång av exporten med ca 7 % i volym. Det har därvid antagits att exporten av råvaror och skogsindustriprodukter kommer att utvecklas svagare i år än 1968, då ju utförseln av trävaror, papper och järnmalm ökade mycket kraftigt. Detta gäller inte massaexporten, där 1969 bedöms bli ett bättre år än 1968, både volym- och prismässigt sett. Även för exporten av verkstadsprodukter samt järn och stål förutses en påtaglig förbättring, medan övriga större varuområden väntas öka i ungefär samma takt som i fjol.

Jag har tidigare i olika sammanhang framhållit att en från den internationella konjunkturen isolerad utveckling inte är möjlig för någon nation under en längre tid med hänsyn till den långtgående integration av de enskilda ländernas ekonomi och produktion, som gradvis växt fram. För vår politik är därför kravet alltid aktuellt att bevara balansen i betalningsrelationerna till utlandet och att upprätthålla näringslivets internationella konkurrenskraft, både på kort och på lång sikt. Dessa krav har i särskilt hög grad präglat de senaste årens ekonomiska politik i anslutning till konjunkturdämpningen i Västeuropa och den klara omsvängningen i de tongivande industriländernas politik mot en prioritering av pris- och kostnadsstabiliteten. Viktiga resultat har nåtts i och med att handelsbalansen påtagligt förbättrats och pris- och kostnadsutvecklingen stabiliserats. Samtidigt har produktionsökningen i vårt land kunnat fortsätta, om än i en jämfört med tidigare år dämpad takt, och sysselsättningen hållits på en internationellt sett hög nivå. Detta har kunnat åstadkommas inte minst tack vara aktiva åtgärder för att stimulera produktion och sysselsättning.

Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen 11

Bedömningen av efterfrågeutvecklingen och kapacitetsläget under 1969 tyder på att den ekonomiska tillväxten i vårt land sknlle komma att återgå till en såsom mera normal betraktad nivå och bli ca 4 % år 1969. Mot bakgrunden av den bedömning som nu kan göras av den internationella konjunkturutvecklingen bör denna tillväxttakt kunna nås utan rubbningar av den utrikes balansen. Den bör också kunna realiseras med bevarad prisoch kostnadsstabilitet. Jag vill dock understryka att det sistnämnda förutsätter att avtalsrörelsen inte leder till löneökningar, som totalt satt överstiger det samhällsekonomiska utrymmet. En förbättring av låglönegruppernas inkomstläge bör eftersträvas. De effekter på prisnivån som detta kan föranleda får i solidaritetens intresse accepteras men bör så långt möjligt motverkas genom återhållsamhet på andra områden eller — om detta inte sker — genom en ökad grad av restriktivitet i den ekonomiska politiken.

En annan för den ekonomiska politikens inriktning avgörande fråga är om det förbättrade konjunkturläget och den snabbare produktionsökningen kommer att leda till jämn och full sysselsättning. Under fjolåret inträffade en förändring av arbetsmarknadsläget i så måtto att efterfrågan på arbetskraft steg påtagligt i vissa delar av landet och för vissa kategorier av arbetskraft. I storstäderna har på nytt vissa överhettningssymtom kunnat registreras. Däremot har en mattare utveckling kunnat avläsas inom andra områden med en stegring av arbetslösheten främst i Norrland.

Erfarenheterna från 1960-talets tidigare år visar dock att bristen på regional balans på arbetsmarknaden inte kan avlägsnas genom en allmänt expansiv politik. En sådan politik löper risken att framkalla akut arbetskraftsbrist och snabba kostnadsstegringar inom vissa regioner och produktionsområden. I dagens läge, då arbetslösheten har ett mycket starkt samband med omställningsproblemen inom vissa geografiskt avgränsade näringar, främst skogssektorn, skulle sådana konsekvenser vara ett oacceptabelt högt pris för den geografiska rörlighet på arbetsmarknaden som måste uppnås. I stället bör politiken vara allmänt stram och inriktas på alt inom ramen för arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken samt näringspolitiken göra direkta insatser för ny och varaktig sysselsättning. Det budgetförslag som nu läggs fram präglas i hög grad av denna inriktning.

Industrins investeringar har efter den kraftiga ökningen åren 1965 och 1966 legat på en i stort sett oförändrad nivå. Den senaste enkäten bland industriföretagen tyder på en oförändrad investeringsvolym också under 1969. Det är, mot bakgrunden av det faktiska kapacitetsutnyttjandet och av efterfrågeutvecklingen, i och för sig förklarligt att industrins investeringar under de senaste åren varit i stort sett oförändrade. Den snabba effektivitetsökning och rationalisering som ägt rum visar å andra sidan att det inom ramen för industrins årliga investeringsinsats på ca 10 miljarder kr. sker en betydande utveckling och förnyelse av produktionsutrustningen.

I ett mera långsiktigt perspektiv och inte minst mot bakgrunden av de

12 Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen

strukturproblem med avseende på den externa balansen, som jag senare kommer att beröra, ter det sig angeläget att den svenska industrins produktionskapacitet fortsätter att byggas ut. För politikens inriktning på kort sikt uppstår då frågan om en ökad investeringsbenägenhet är avhängig av att industrin tillförs väsentligt större vinster. Först bör konstateras att den ekonomiska politikens möjligheter att direkt påverka vinstmarginalerna är begränsade. Dessa bestäms i allt väsentligt av pris- och kostnadsutvecklingen. Eftersom regeringens politik måste vara inriktad på att upprätthålla en effektiv konkurrens och största möjliga prisstabilitet kan det inte gärna hävdas att dessa för konsumenter och löntagare betydelsefulla strävanden skulle uppges för att via en inflationistisk politik skapa en kraftig vinstkonjunktur för näringslivet. Det skulle dessutom direkt försämra exportindustrins situation. Inte heller överensstämmer det med strävandena att nå en jämnare fördelning av inkomster och förmögenheter. Den ekonomiska politikens väsentligaste insats för att i företagen skapa tillförsikt inför framtiden och en rimlig grad av lönsamhet är därför att upprätthålla full sysselsättning och snabb ekonomisk tillväxt inom ramen för en balanserad ekonomi.

Mot bakgrund av berörda utvecklingstendenser och överväganden har regeringen funnit att någon ändring av den ekonomiska politikens allmänna inriktning inte är motiverad. Alltfort ter det sig således befogat att bedriva en generellt sett stram efterfrågepolitik. Det budgetförslag som nu läggs fram är utformat i detta syfte och innebär återhållsamhet i utgiftsökningarna. Därigenom kan det statliga upplåningsbehovet nedbringas för budgetåret 1969/70 utan att några skattehöjningar behöver tillgripas. Samtidigt måste den höga handlingsberedskapen för selektiva och snabbt verkande åtgärder bibehållas, om extern eller inhemsk efterfrågan inte växer tillräckligt snabbt för att tillgodose de uppställda målen för tillväxt och sysselsättning. Skulle å andra sidan efterfrågan växa snabbare än väntat, bl. a. därför att industriinvesteringarna på nytt skjuter fart, måste politiken i det läget vara tillräckligt flexibel för att fortfarande ge utrymme för ett högt bostadsbyggande och växande kommuninvesteringar och för att bibehålla en väl fungerande kreditmarknad. Detta visar att resurserna inte i förväg kan intecknas genom en generell efterfrågestimulans via finanspolitiken.

En viktig uppgift för den ekonomiska politiken under senare år har varit att åstadkomma en sådan inriktning av resursernas användning att underskottet i utrikeshandeln gradvis kunnat nedbringas. Sedan 1965 har handelsbalansens underskott minskat till hälften och bör, med den politik regeringen här förordat, reduceras ytterligare i år. Vikten av att detta syfte uppnås understryks av att nettoutbytet i fråga om tjänster och transfereringar till utlandet synes utvecklas i riktning mot ett underskott.

Denna utveckling, som pågått sedan mitten av 1950-talet men som accentuerats under de senaste åren, sätter en gräns för den takt vari den inhemska efterfrågan kan expandera. Under en tid kan visserligen ett under­

Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen 13

skott i bytesbalansen accepteras med hänsyn till såväl Sveriges starka valutaställning som att kapitaltransaktionerna synes leda till ett ganska betydande valutainflöde. Det ter sig dock ofrånkomligt att politiken på sikt inriktas på att nå en markant förbättring av handelsbalansen, varigenom tjänste- och transfereringsbetalningarna kan finansieras.

För att en sådan förbättring skall kunna uppnås utan negativa konsekvenser för sysselsättning och ekonomisk tillväxt krävs en bibehållen och i vissa fall förstärkt konkurrenskraft hos det svenska näringslivet. Skall det vara möjligt att framgångsrikt möta kraven i dessa hänseenden är det nödvändigt att vår inhemska pris- och kostnadsutveckling, sedd i relation till existerande skillnader i produktivitetsförhållanden, inte väsentligt avviker från förhållandena i de länder med vilka vi konkurrerar på export- och importsidan.

Det bör härvid också beaktas att det inte ter sig givet att de utlandskonkurrerande näringarna i framtiden kommer att arbeta på marknader med stigande priser. Den ökade inriktningen på pris- och kostnadsstabilitet i flertalet av våra konkurrentländer anger att konkurrensklimatet kan komma att hårdna både generellt sett och på marknader där hittills en del av den inhemska kostnadsstegringen täckts av stigande världsmarknadspriser.

Om en tillfredsställande real löneutveckling under dessa förhållanden skall kunna uppnås måste produktiviteten även i fortsättningen bringas att öka snabbt. Liksom hittills torde detta inte kunna uppnås enbart genom rationalisering, utveckling av ny teknik och bättre organisation i bestående företag. En väsentlig del av produktivitetsökningen måste ske genom en fortsatt strukturomvandling som skapar effektivare och konkurrenskraftigare produktionsenheter.

Denna strukturomvandling ställer störa krav på både samhället och näringslivet samt arbetsmarknadens organisationer. För samhället innebär det att arbetsmarknads- och näringspolitikens alla resurser måste mobiliseras för att så långt möjligt säkra sysselsättning och inkomstmöjligheter för de människor som blir berörda av förändringarna. Avgörande för framgång i dessa hänseenden är att nya och mer produktiva sysselsättningsmöjligheter skapas. Även om betydande och snabbt växande insatser görs från både samhällets och företagens sida bör förändringarna inte ske snabbare än vad resurserna medger. Det betyder bl. a. att man inte kan bortse från lönsamhetsoch kostnadsutvecklingen inom relativt svaga branscher. Det finns således en gräns för takten i strukturomvandlingen, om kraven på full sysselsättning och personlig trygghet skall kunna tillgodoses. Denna synpunkt får sin speciella tyngd mot bakgrund av den snabbt ökande importkonkurrensen från länder med låga löner. En annan viktig slutsats är att den aktiva näringspolitikens instrument och metoder snabbt måste byggas ut och förbättras. Här pågår arbetet på en rad områden: ekonomisk planering, regional utvecklingspolitik, samordning och stöd till teknisk utveckling och

14 Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen

forskning samt en effektivare statlig företagssektor. Likaså måste arbetsmarknadspolitiken fortsätta att byggas ut.

Vidare måste resurser i tillräcklig grad överföras till exportnäringarna och andra med utlandet konkurrerande sektorer så att existerande exportutrymme fullt ut kan tas till vara. Utbyggnaden av den utlandskonkurrerande delen av näringslivet, främst industrin, måste således också i fortsättningen ges prioritet. Detta sker bl. a. genom kreditpolitiken och regleringen av byggandet. Övergången till mervärdeskatt bör vidare innebära en generell investeringsstimulans. Jag avser dessutom att senare detta år lägga fram de förslag om gynnsammare avskrivningsregler för bl. a. industrifastigheter, som föranleds av företagsskatteutredningens betänkande. I statsverkspropositionen ingår även ett förslag i miljövårdande och sysselsättningsfrämjande syfte om ett investeringsbidrag på högst 25 %, vilket utgår till industriföretag', som investerar i reningsanordningar. Eftersom villkor för bidrag skall vara att av arbetsmarknadsmyndigheterna anvisad arbetskraft i viss utsträckning används, har förslaget ett tredubbelt syfte: att förbättra miljön, att skapa sysselsättning och att stimulera till ökade industriinvesteringar. Programmet innebär en statsbidragsgivning under en femårsperiod om 250 milj. kr., som således medger investeringar för de angivna ändamålen på minst en miljard kr. Sammantagna bör de olika åtgärderna i kombination med en snabb och balanserad ekonomisk tillväxt utgöra en betydelsefull stimulans för en fortsatt industriell expansion i vårt land.

Budgetpolitiken

Budgetutvecklingen under nu löpande budgetår kännetecknas av en något större ökning av utgifterna än tidigare beräknat. Däremot ansluter sig statsinkomsternas utveckling mycket nära till de tidigare kalkylerna. Statens upplåningsbehov blir härigenom omkring 3,5 miljarder kr. mot tidigare beräknat 2,9 miljarder kr. Då budgetpolitiken för 1968/69 utformades för ungefär ett år sedan var utgångspunkten bl. a. att genom en generellt sett stram politik vidmakthålla en tillräcklig grad av handlingsberedskap. Jag anförde i den reviderade finansplanen föregående år att budgetpolitiken visat sig utgöra ett smidigt och snabbt verkande instrument för en efterfrågestyrning, koncentrerad till bestämda områden och perioder, men att en förutsättning för att denna politik skulle lyckas var att det möjliga expansionsutrymmet inte redan på förhand intecknades. Utgiftspolitiken innevarande budgetår utgör en bekräftelse på nödvändigheten av ett sådant manöverutrymme. Av den totala utgiftsökning på i runt tal 600 milj. kr. som tillkommer utöver den tidigare beräknade hänför sig nämligen en betydande del eller i runt tal 300 milj. kr. till ökade insatser på arbetsmarknadspolitikens område som motiveras av sysselsättningens utveckling.

Den ökade statsupplåningen har på den under fjolåret snabbt expanderan-

Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen 15

Tabell 2. Totalbudgeten 1967/68—1969/70. Milj. kr.

de kreditmarknaden kunnat genomföras utan störningar för näringslivets och bostadsbyggandets kreditförsörjning. Generellt sett torde också kommunernas kreditförsörjning ha förlöpt utan svårigheter. Kommunernas likviditet som 1967 förbättrades väsentligt fortsatte även 1968 att förbättras, om än i lägre grad än året innan. Det bör påpekas att den ökade statsupplåningen endast tog en mindre del av den totala kreditexpansionen i anspråk. Det hör också till bilden att en del av det statliga utgiftsöverskottet kan återföras på ökad utlåning. Statens finansiella sparande var sålunda i stort sett oförändrat mellan 1967 och 1968.

Det budgetförslag som nu läggs fram innebär att den statliga upplåningen reduceras i förhållande till innevarande budgetår. En minskning av upplåningen har bedömts nödvändig av flera skäl. Sålunda förutses en omsvängning i näringslivets investeringar från en minskning med närmare 4 % förra året till en lika stor ökning i år. Vidare kan kommunernas investeringar antas öka i inte oväsentligt högre takt än under 1968 samtidigt som bostadsbyggandet ökar med 3 % i volym. Det bör dessutom tilläggas, att omsvängningen i näringslivets investeringar blir ännu mera påtaglig om industriinvesteringarna skulle öka i stället för att ligga oförändrade såsom räknats med i försörjningsbalansens kalkyler. Jag återkommer längre fram till den frågan.

Årets budgetförslag innebär att utgifterna ökar med 2,6 miljarder kr. eller närmare 7 % i förhållande till den utgiftsnivå som nu beräknas för innevarande budgetår. Som jag redan understrukit har utgiftsprövningen varit allmänt restriktiv och nya insatser begränsats till etL fåtal prioriterade ändamål.

Statsinkomsternas utveckling innevarande budgetår följer mycket nära de kalkyler som tidigare gjorts. Inkomstökningen beräknas till 2,4 miljarder kr., vilket representerar en större ökning än föregående budgetår. För nästa budgetår beräknas inkomsterna stiga i snabbare takt eller med 3,6 miljarder kr., dvs. med 10 %. Den högre ökningstakten beror inte på en snabbare ökning av skatteunderlaget utan sammanhänger väsentligen med att en omsvängning väntas i betalningarna av överskjutande skatt och kvarstående skatt. Jag vill understryka att prognosen särskilt i denna del är behäftad med betydande osäkerhetsmarginaler.

16 Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen

Bortsett från en främst av trafikpolitiska skäl motiverad justering av skatten på tyngre släpfordon fr. o. m. den 1 januari 1970 föreslås inga ändringar i beskattningen. Som jag tidigare anfört innebär den planerade utgiftspolitiken i förening med den väntade inkomstutvecklingen att statens upplåning minskar. Upplåningsbehovet beräknas till ca 2,5 miljarder kr. vilket är ca en miljard kr. mindre än den nu förutsedda nivån för löpande budgetår. Ett annat uttryck för budgetens stramhet är att statens finansiella sparande ökar kraftigt. Det bör dock betonas att utgiftsberäkningen är ofullständig eftersom några lönehöjningar för de statligt anställda inte kunnat inräknas. Vidare tillkommer regelmässigt utgiftsökningar på tilläggsstat. Statens och den statsunderstödda verksamhetens ianspråktagande av reala resurser för konsumtion förutses stiga med ca 5 % eller i ungefär samma takt som innevarande budgetår. Investeringarna däremot beräknas komma att ligga på en ungefär oförändrad nivå.

Sysselsättningspolitiken

I syfte att skapa fler arbetstillfällen och öka efterfrågan på arbetskraft samt för att utjämna regionala olikheter i arbetsmarknadsläget har under 1968 en mycket aktiv sysselsättningspolitik bedrivits. Under vintern 1967—68 ökade de arbetsmarknadspolitiska insatserna i form av beredskapsarbeten, utbildning, skyddad sysselsättning m. m. kraftigt. Tillsammans med tidigareläggning av statliga och kommunala industribeställningar, frisläpp av investeringsfonder samt ökat byggande skapade dessa åtgärder sysselsättning för ca 100 000 personer under hög- och senvintern. Under våren förbättrades sysselsättningsläget successivt genom den ökade ekonomiska aktivitet som normalt inträffar under denna årstid. Arbetslösheten sjönk men låg under sommarmånaderna kvar på en säsongmässigt hög nivå. Efterfrågan på arbetskraft ökade. Antalet lediga platser hade enligt säsongrensad statistik stigit redan från slutet av 1967 och under våren blev ökningen markant. I syfte att stimulera sysselsättningen inför vintern 1968—69 beslöts under våren och försommaren ytterligare en rad åtgärder. Bland dessa ingick statliga industribeställningar, nya frisläpp av investeringsfonder samt ökat bostadsbyggande och offentligt byggande. Generell befrielse från investeringsavgiften på oprioriterat byggande medgavs i skogslänen för byggen med en kostnad under 5 milj. kr. I syfte att få en smidig övergång när investeringsavgiften upphörde den 1 oktober tillämpades dessutom ett generöst dispensförfarande under sommaren. Under hösten ägde ytterligare påslag av bostadsbyggandet rum. Effekten av dessa åtgärder och den allmänt ökade efterfrågan på arbets­

Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen 17

marknaden kan avläsas i arbetsmarknadsstatistiken för sista kvartalet 1968. Antalet lediga platser var då ca 30 % högre än motsvarande kvartal 1967. Den registrerade arbetslösheten var i december inte oväsentligt lägre än samma månad ett år tidigare. Dessutom bör beaktas att det äldrestöd som infördes den 1 juli 1968 tillsammans med den uppsökande arbetsmarknadspolitiken fått till följd att arbetslösa som tidigare inte alls eller bara sporadiskt haft kontakt med arbetsförmedlingen nu i stigande utsträckning anmäler sig som arbetssökande.

Till det förbättrade läget har också bidragit den minskade omfattningen av nedläggningar och driftsinskränkningar under 1968. Under perioden januari—november anmäldes till arbetsmarknadsmyndigheterna varsel om sådana omfattande 20 600 personer mot 23 100 personer motsvarande period ett år tidigare. Nedgången hänför sig helt till minskad nedläggning av företag. Fortfarande ligger dock antalet varsel på en hög nivå jämfört med den tidigare delen av 60-talet. Flertalet av dem som blivit arbetslösa till följd av nedläggningar och driftsinskränkningar har dock snabbt kunnat erhålla ny anställning. En särskild studie, som avser inte bara anställda i företag som varslar enligt särskilda regler, utan som omfattar samtliga förvärvsarbetande har utförts av arbetsmarknadsstyrelsen. Den visar att ca 150 000 personer under 1967 friställdes på grund av att företagets drift inskränktes eller helt lades ned. Inemot 60 000 fick arbete omedelbart medan 9 000 saknade sysselsättning ännu efter ett halvår.

Det gynnsammare arbetsmarknadsläge som inträdde under 1968 väntas bestå under 1969. I storstadsområdena råder hög efterfrågan på arbetskraft och vissa industrier rapporterar svårigheter att rekrytera personal, t. ex. varven och bilindustrin. På byggarbetsmarknaden bör den sammanlagda effekten av ökad investeringsaktivitet i näringslivet samt den höga igångsättningen av bostadslägenheter leda till en totalt sett förbättrad situation med i huvudsak ianspråktagna resurser.

Generellt bör för 1969 gälla att de arbetssökande har flera arbetstillfällen att välja mellan än vad som varit fallet under 1968. Uppgången av efterfrågan på arbetskraft kommer emellertid liksom under 1968 sannolikt att vara mest markerad i storstadslänen samt i övriga syd- och mellansvenska län. Däremot väntas inte konjunkturuppgången påtagligt förbättra arbetsmarknadsläget för skogslänens del.

Statens utgifter för arbetsmarknadspolitiska insatser har i anslutning till konjunkturnedgången ökat mycket kraftigt de båda senaste budgetåren. Enligt det nu framlagda budgetförslaget ökar insatserna för arbetsmarknadspolitiken ytterligare trots övergången till ett generellt förbättrat arbetsmarknadsläge.

Den stigande ambitionsnivån inom arbetsmarknadspolitiken har sedan flera år lett till successivt ökade utgifter oberoende av variationer i konjunkturläget. Två förhållanden medverkar härtill. För det första råder

2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr. 1. Bil. 1

18 Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen

regionala skillnader i aktiviteten inom näringslivet vilket ställer höga krav på arbetsmarknadspolitikens anpassningsförmåga. För det andra har vidgade insatser för de äldre och de handikappade på arbetsmarknaden ansetts nödvändiga.

Åren 1965—1966 kunde en tendens till utjämning i sysselsättningshänseende mellan skogslänen och övriga län registreras. Denna utveckling har nu åter brutits. Skogslänen svarar vid slutet av 1968 för bortåt hälften av den registrerade arbetslösheten trots mycket betydande insatser i form av beredskapsarbeten och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den ökning av arbetskraftsefterfrågan som ägt rum under 1968 har även kommit skogslänen till del men i mindre grad än landet i övrigt.

Det kan sålunda konstateras att de särskilda åtgärder i form av ökade beredskapsarbeten, frisläpp av investeringsfonder m. m. som stöder sysselsättningen i Norrland inte förmått i tillräcklig grad motverka en försvagad utveckling av sysselsättningen inom skogsbruket och skogsindustrin. Lokaliseringsstödet har givit goda resultat men har haft att balansera effekten av en omfattande rationalisering inom skogsnäringarna. Å andra sidan har svårigheterna på arbetsmarknaden i skogslänen lättats av den ökade regionala rörlighet som framträtt de senaste åren.

Svårigheterna är störst för personer med handikapp samt äldre och därmed i allmänhet lokalt bunden arbetskraft. Då nyrekryteringsbehovet i ökad utsträckning avser yrkesutbildade och dessutom är koncentrerat till vissa områden är det de nämnda kategorierna som har besvärligast att få arbete. Även om arbetsmarknaden visat stor förmåga att ta emot personer som blivit arbetslösa har den ökade omställningen i näringslivet lett till problem för dessa grupper. Den senaste arbetskraftsundersökningen tyder på en försämring av de äldres möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Personer med handikapp som sökt arbete genom arbetsvärden har i ökad utsträckning måst hänvisas till skyddad sysselsättning.

Budgeten har på det arbetsmarknadspolitiska området utformats mot denna bakgrund. Ansträngningarna fortsätter att genom utbildning och särskild sysselsättning förbättra läget för de på arbetsmarknaden handikappade. Anslaget till särskilda beredskapsarbeten räknas upp med 105 milj. kr. Den halvskyddade sysselsättningen beräknas få en fördubblad omfattning jämfört med innevarande budgetår eller 5 000 platser. Den rörlighetsfrämjande politiken ges ökade resurser. Arbetsmarknadsutbildning beräknas komma att beröra 95 000 personer budgetåret 1969/70.

Genom beslut av 1967 och 1968 års riksdagar vidgades femårsramen för lokaliseringsinsatser från 750 till 1 000 milj. kr. Nu föreslås en ny utökning med 100 milj. kr. till 1 100 milj. kr. för att göra det möjligt att ta tillvara de ekonomiskt försvarliga lokaliseringsprojekt som beräknas föreligga. Även de statliga företagen skall i fortsättningen kunna få lokaliseringsstöd.

Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen 19

Arbetet på att stärka det statliga företagandet i skogslänen pågår i en särskild delegation i industridepartementet. I inrikesdepartementet har ett omfattande material sammanställts i den s. k. Länsplanering 67. Planeriksverksamheten bör skapa förutsättningar för en ökad samordning av samhällets och näringslivets insatser på det kommunala och regionala planet.

Försörjningsbalans, prisutveckling och bytesbalans

I följande försörjningsbalans sammanfattas den produktionstillväxt och resursanvändning som med beaktande av den ekonomiska politikens effekter kan förutses för 1969.

Bruttonationalprodukten beräknas i den preliminära nationalbudgeten öka med ca 4 % mot 3,5 % under 1968. Tillväxttakten i vår ekonomi skulle därmed bli ungefär densamma som genomsnittet för Västeuropa. Jag vill i detta sammanhang peka på att även under 1969 tas en standardökning utöver produktionsökningen ut i form av förkortad arbetstid. Även det faktum att produktivitetsökningen i den offentliga sektorn inte med nuvarande metoder kan statistiskt mätas medför att den reala tillväxten i vår levnadsstandard underskattas i nationalräkenskaperna. Denna faktor är särskilt betydelsefull när den offentliga sektorns andel växer.

Den totala inhemska efterfrågan väntas öka med nära 4,5 %, vilket är något mer än under 1968. Ökningen förklaras huvudsakligen av ett omslag i näringslivets investeringar och en snabbare lageruppbyggnad.

Näringslivets investeringar, som 1968 minskade med närmare 4 %, väntas 1969 öka med samma tal. Omslaget betingas främst av att handelns investeringar ökar kraftigt, eller med 12 %, att jämföra med en nedgång med 10 % under 1968. Fluktuationerna sammanhänger med införandet resp. avvecklingen av investeringsavgiften.

Industrins investeringar har i försörjningsbalansen antagits ligga kvar på 1968 års nivå. Det föreligger dock en råd omständigheter som tyder på möjligheten av en mera gynnsam utveckling under 1969. Mot bakgrund av den väntade efterfrågeökningen och exportutvecklingen är en fortsatt hög tillväxt av industriproduktionen sannolik, vilket successivt bör leda till ett högre kapacitetsutnyttjande. Samtidigt väntas för exporten av vissa varuslag en bättre prisutveckling än under senare år. Företagens likviditetssituation är dessutom bättre än på länge.

Till detta kommer, som jag tidigare anfört, att vissa särskilda åtgärder vidtas, som bidrar till att skapa ett gynnsamt investeringsklimat. Mot bakgrund av det ovan anförda förefaller en uppgång i industrins investeringar kunna komma till stånd, ehuru det inte är möjligt att närmare ange tidpunkten för denna. Den prognos om oförändrade industriinveste-

20 Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen

Tabell 3. Preliminär försörjningsbalans för år 1969

1968 Förändring 1968—1969

Miljarder kr.

Miljarder kr. i proc. volym-

1968 årspriser förändring

Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen 21

Tabell 4. Bytesbalansen 1966—1969. Milj. kr.

1966 1967 1968 1969

(prel.) (prognos)

22 Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen

marginaler. Sedan länge har valutareservens faktiska utveckling varit bättre än vad som indikeras av nettot av kända kapitaltransaktioner och de statistiskt registrerade posterna i bytesbalansen. Därför har sedan några år tillbaka redovisats en särskild korrigeringspost. För åren 1966—1968 uppskattas denna till omkring 675—825 milj. kr. resp. år. En korrigeringspost av denna storlek, som innebär en uppjustering jämfört med tidigare beräkningar, är konsistent med valutareservens utveckling under senare år. Sedan 1965 har valutareserven varit i stort sett oförändrad.

Totalt sett förutses en måttlig försämring av bytesbalansen under 1969. Prognosen måste förses med de reservationer som följer av bl. a. svårigheterna att under rådande förhållanden förutse världshandelns utveckling.

Fördelningspolitiken

En jämnare inkomst- och standardfördelning är ett viktigt politiskt mål. Det kan förverkligas endast under förutsättning av samhällsekonomisk balans med full sysselsättning och hög tillväxt i produktionen. Den snabba omvandling av det svenska samhället som krävs för fortsatt tillväxt inrymmer emellertid också risker för att individer och grupper lämnas efter i den ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen. Det är därför en viktig samhällsuppgift att aktivt och målmedvetet stödja dessa grupper och samtidigt medverka till en överlag jämnare inkomst- och standardfördelning.

Årets budgetförslag för på en rad områden detta arbete vidare. En ny kraftig utbyggnad föreslås av arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken. Den syftar såväl till att skapa sysselsättning för människor som tidigare stått utanför arbetsmarknaden som till att komma till rätta med de svårigheter, som uppstått för vissa grupper och i vissa delar av vårt land i samband med förändringarna i näringslivet. Insatserna förstärks särskilt för de handikappade, den äldre arbetskraften och för utbildning, som skall ge nya och bättre sysselsättningsmöjligheter. Därtill kommer att den stigande sysselsättningen i övriga delar av landet underlättar en lösning av dessa problem dels genom att fler arbetstillfällen blir tillgängliga dels genom att en ökad andel av arbetsmarknadspolitikens resurser kan användas för regionala insatser.

Det är vidare uppenbart att socialpolitiken alltfort har en stor uppgift att fylla som instrument för en jämnare fördelning av inkomster och standard. Det sociala reformverket byggs vidare genom förslag om ett nytt program för årliga höjningar av folkpensionerna. Reglerna för familjebostadstilläggen förbättras för de lägre inkomsttagarna. Statens stöd till utbyggnaden av barntillsynen expanderar snabbt.

Skatteutjämningsbidragen till kommunerna framstår som ett alltmer betydelsefullt inslag i en politik, som syftar till en jämnare fördelning av ekonomiska resurser.

Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen 23

Av strategisk betydelse för inkomstutjämningen på längre sikt är utbildningen. En ständigt växande del av den offentliga sektorns resurser har avdelats för en utbyggnad av utbildningsväsendet. Detta kommer till klart uttryck också i den nu framlagda budgeten. Av den totala utgiftsökningen avser nära en tredjedel utbildningsområdet. Den fortgående snabba expansionen har möjliggjorts bl. a. genom de studiesociala åtgärder som statsmakterna genomfört. I år föreslås förbättringar av studiestödet för såväl barnfamiljer i lägre inkomstlägen som vuxenstuderande.

Möjligheterna att också i fortsättningen bedriva en fördelningspolitik, som skapar större jämlikhet, är i hög grad beroende av att den ekonomiska politiken förs med en sådan fasthet att såväl den yttre som den inre balansen upprätthålls. Den senaste tidens erfarenheter från andra länder understryker åter detta faktum. En fortsatt ekonomisk utveckling av det slag som uppnåddes 1968 förbättrar förutsättningarna för att fördelningspolitikens syften skall kunna realiseras. Prisstegringarna dämpas, sysselsättningen förbättras och produktionen ökar i snabbare takt.

Utgiftsprogrammet

Budgetarbetet inför 1969/70 har bedrivits mot bakgrund av de statsfinansiella utvecklingstendenserna, vars huvuddrag jag tecknat i bl. a. 1968 års reviderade finansplan. Jag framhöll där att den offentliga utgiftsprövningen med hänsyn till övriga anspråk på de totala resurserna i första hand måste inriktas på att genomföra de grundläggande reformkraven och att resursinsatsen måste koncentreras till de områden, där de från välfärdssynpunkt viktigaste resultaten kunde uppnås.

Denna allmänna bakgrund för utgiftsprövningen inför budgetåret 1969/70 skisserades redan i de anvisningar för myndigheternas anslagsframställningar som Kungl. Maj :t utfärdade i mars 1968. I dessa underströks att den allmänna ekonomiska utvecklingen i förening med det budgetläge som kunde förutses för de närmaste åren nödvändiggjorde återhållsamhet i fråga om åtgärder och förslag som innebar ökade anspråk på statsbudgeten. I syfte att underlätta avvägningen av anslagen på olika områden föreskrevs i anvisningarna att myndigheterna i sina anslagsframställningar skulle redovisa hur de själva prioriterade sina behov. En gradering av framförda önskemål i olika prioritetsgrupper föreskrevs för i princip samtliga fall där begärda anslag översteg riksstaten för budgetåret 1968/69.

Petitaanvisningarnas föreskrifter om restriktivitet medförde totalt sett inte någon dämpning av myndigheternas krav på anslagsökningar jämfört med 1967. Relativt omfattande begränsningar av myndigheternas expansionsplaner på olika områden har därför måst vidtas. Den föreskrivna angelägenhetsgraderingen av kraven genomfördes av myndigheterna mer eller mindre fullständigt beroende på arten av de ändamål som anslagen avsåg. I fråga

24 Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen

om anslagen till avlöningar och omkostnader, s. k. myndighetsanslag, hade den avsedda angelägenhetsgraderingen i betydande utsträckning genomförts. I dessa fall torde en bättre vägledning än tidigare ha erhållits för att tillgodose de krav som av myndigheterna själva ansetts vara mest angelägna.

Jag kommer senare denna dag vid min anmälan av vissa punkter i bilaga 2 till statsverkspropositionen: För flera huvudtitlar gemensamma frågor att närmare redogöra för den pågående försöksverksamheten med programbudgetering och vissa därmed sammanhängande frågor. Som ett led i anpassningen mot programbudgetering föreslås i årets statsverksproposition vissa anslagstekniska förändringar. Dessa innebär, som jag också närmare redovisar i det följande under avsnittet Särskilda frågor, bl. a. att pensions- och andra socialförsäkringskostnader, den allmänna arbetsgivaravgiften samt lokalhyror skall belasta de enskilda anslagen. Den nya anslagstekniken medför att berörda enskilda riksstatsanslag för 1969/70 inte är direkt jämförbara med motsvarande anslag för 1968/69 och tidigare. För budgetens totalsumma är skillnaden jämfört med nuvarande anslagsteknik relativt obetydlig, eftersom pensionsutgifter m. m. och socialförsäkringskostnader samt lokalkostnader även nu belastar budgeten i form av särskilda samlingsanslag på civildepartementets huvudtitel eller, i fråga om lokalkostnaderna, på särskilda anslag under varje huvudtitel.

I följande tabell redovisas utgifterna i årets budgetförslag grupperade efter ändamål. I tabellen anges också utgiftsförändringar i förhållande till riksstaten för innevarande budgetår. En direkt jämförelse av anslag i riksstatsförslaget med anslag i riksstaten för 1968/69 är, som jag nyss påpekat, inte möjlig. På grund härav har för beräkningen i detta sammanhang av förändringstalen pensions- och socialförsäkringskostnaden samt lokalhyror fördelats på de olika ändamålsgrupperna även i riksstaten 1968/69. Detta medför att förändringstalen avviker från dem som redovisas under de särskilda huvudtitlarna.

I jämförelse med gällande riksstat innebär budgetförslaget en beräknad utgiftsökning på i runt tal 3,2 miljarder kr. Jämfört med det nu beräknade utfallet för innevarande budgetår uppskattas utgiftsökningen till drygt 2,6 miljarder kr.

I likhet med vad som gäller för löpande budgetår domineras utgiftspolitiken av fullföljandet av redan inledda reformprogram samt en fortsatt snabb utbyggnad av sysselsättnings- och trygghetspolitiken. Betydande insatser görs för att trygga sysselsättningen, särskilt för äldre och för personer som av andra skäl har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. I syfte att minska miljöförstöring genom industriutsläpp av olika slag samt stimulera investeringar och sysselsättning föreslås ett bidrag om högst 25 % till vissa investeringar. Även i övrigt har insatserna för miljöpolitiken prioriterats. Detsamma gäller åtgärderna på näringspolitikens område för den tekniska och industriella utvecklingen. Genom den allmänna stramheten i utgiftsprövning-

Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen 25

Tabell 5. Statsutgifterna budgetåret 1969/70

(avrundade belopp)

Riksstats- Förändring från riksstat

förslag 1968/69

1969/70

Milj. kr. °o

26 Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen

ningen av antalet studerande är särskilt markant vid de samhällsvetenskapliga och humanistiska fakulteterna. Intagningskapaciteten vid de spärrade utbildningslinjerna utökas. Samtidigt som en ändrad organisation av utbildningen införs vid de filosofiska fakulteterna förstärks resurserna för studierådgivning. En avsevärd förstärkning av forskarutbildningen föreslås i syfte att höja effektiviteten på universitetens högstadier. Genom denna reform och genom den fortsatta utbyggnaden av universitet och högskolor tillförs forskningen utökade resurser. Därutöver föreslås att anslagen till de statliga forskningsråden ökas med ca 25 milj. kr. Stödet till det tekniska forsknings- och utvecklingsarbetet byggs ut väsentligt. Anslaget till AB Atomenergi reduceras bl. a. med hänsyn till att utvecklingsarbetet på atomenergiområdet i växande omfattning förutsätts finansierat av industrin.

Utgifterna för studiesociala ändamål ökar dels till följd av det ökade studerandeantalet, dels till följd av vissa studiesociala reformer till förmån främst för vuxenstuderande, för barn till låginkomsttagare och till studerande som undergår forskarutbildning.

Ändamålsgruppen allmän försäkring domineras helt av anslagen till folkpensioner och till sjukförsäkringen. Av utgiftsökningen på 540 milj. kr. hänför sig 510 milj. kr. till folkpensionsanslaget, varav 320 milj. kr. betingas av ökat antal pensionärer och värdesäkring av utgående folkpensioner. Ett nytt program för årliga folkpensionshöjningar avses komma att föreslås riksdagen i särskild proposition till vårriksdagen. Programmet innebär en ökning av pensionerna upp till en garantinivå motsvarande för ensamstående 120 % av basbeloppet och för makar 200 % av basbeloppet. Ökningen avses komma till stånd under en tioårsperiod genom årliga pensionstillskott på 3 % av basbeloppet för personer som inte har allmän tilläggspension eller har låga ATP-belopp. Detta innebär att folkpensionerna från den 1 juli i år höjs med 180 kr. till 5 400 kr. för ensamstående och med 360 kr. till 8 472 kr. för makar. Reformkostnaden beräknas för nästa budgetår till 190 milj. kr.

Den starka prioriteringen av åtgärder till stöd för sysselsättningen återspeglas i utvecklingen av anslagen till arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik. De ökar med ca 270 milj. kr. eller ca 15 % jämfört med riksstaten för 1968/69. Tyngdpunkten ligger på åtgärder för handikappade och äldre lokalt bundna. De särskilda beredskapsarbetena för dessa grupper räknas upp med ungefär en tredjedel. Även verksamheten vid de skyddade verkstäderna och i halvskyddad sysselsättning utvidgas. Utgifterna för kontantstöd vid arbetslöshet ökar betydligt.

Den kraftiga expansionen av arbetsmarknadsutbildningen leder till väsentliga anslagsökningar 1969/70. Anslaget beräknas möjliggöra en utbildningsverksamhet 1969/70 som totalt berör 95 000 personer. Den påtagliga stegring av omflyttningen av arbetskraft som kunnat iakttas under det senaste året väntas fortsätta. Det tar sig uttryck i ökade kostnader för flyttningsbidrag. Den fortsatta starka utbyggnaden av arbetsmarknadspolitiken föranleder

Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen 27

behov av en förstärkning främst av förmedlingsorganisationen. Arbetsmarknadsverket tillförs därför 200 tjänster bl. a. för vidgade arbetsvårdande insatser och förmedling.

Ramen för lokaliseringsstöd föreslås höjd med 100 milj. kr. till 1 100 milj. kr. Samtidigt sker en omfördelning från bidrags- till låneramen. Anslagsmässigt ligger för 1969/70 lokaliseringsstödet kvar på samma nivå som under innevarande budgetår.

Utgifterna inom ändamålsgruppen kommunikationsväsende och energiförsörjning stiger enligt budgetförslaget med i runt tal 230 milj. kr. eller närmare 6 %. Väganslagen stiger med omkring 75 milj. kr. Om hänsyn dessutom tas till produktivitetsökningen innebär detta att vägnätet kan fortsätta att förbättras och byggas ut i snabb takt.

Affärsverkens investeringsramar medger en fortsatt kapacitetsutbyggnad och effektivisering av verksamheten. Posten erhåller en ramökning bl. a. med hänsyn till pågående nybyggnader i Stockholm. För televerkets del sker en uppräkning, som gör det möjligt att tillgodose en snabbt stigande efterfrågan. Luftfartens investeringar ökar främst på grund av stegrat medelsbehov för det nya flygfältet vid Sturup. Vattenfallsverkets ram ökar, främst beroende på den kraftiga utbyggnad av kärnkraften som sker genom att Ringhals kraftstation byggs ut till två aggregat. Statens järnvägars ram minskar genom att utgifterna för upprustning av Storstockholms lokaltrafik nu passerat sin topp.

Utgifterna inom rättsväsendet fortsätter att stiga. Den ökade arbetsbelastningen på myndigheterna möts delvis genom åtgärder för rationalisering av verksamheten. En utbyggnad av personalresurserna har emellertid ansetts nödvändig. Polisorganisationen tillförs sålunda ca 500 tjänster, varav 400 nya polistjänster. Domstolarna erhåller medel för ca 150 nya tjänster.

Utgiftsökningen inom anslagsgruppen stöd till barnfamiljer med 160 milj. kr. betingas till väsentlig del av att de bostadstillägg som börjar utgå i januari 1969 får fullt genomslag på budgeten nästa budgetår. Förslag framläggs som garanterar de lägre inkomsttagarna att även vid viss inkomsthöjning bibehålla det maximala stödet. Ett annat led i familjepolitiken utgör utbyggnaden av barntillsynen, en utbyggnad som också är ett led i arbetsmarknadspolitiken.

Förra årets riksdag antog en plan för internationellt utvecklingsbistånd som innebär att biståndsanslagen budgetåret 1974/75 skall motsvara en procent av bruttonationalprodukten. Målet skall nås genom successiva årliga anslagshöjningar med i genomsnitt 25 %. I enlighet härmed redovisas för budgetåret 1969/70 en ökning av biståndsanslagen med 130 milj. kr. till 634 milj. kr.

Utgifter inom gruppen totalförsvar avser till helt övervägande del det militära försvaret. Härutöver ingår civilförsvar, ekonomiskt försvar och övriga delar av totalförsvaret. Genom 1968 års försvarsbeslut fastställdes den eko­

28 Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen

nomiska ramen för det militära försvaret under budgetåren 1968/69—1971/ 72. För nästa budgetår föreslås en utgiftsram om ca 5 300 milj. kr. vilket jämfört med innevarande budgetår innebär en ökning med drygt 90 milj. kr. Denna ökning beror dels på en ramhöjning med 50 milj. kr. enligt 1968 års försvarsbeslut dels på ett ökat ianspråktagande av reservationsmedel.

För civilförsvaret beräknas utgifterna till närmare 150 milj. kr. för budgetåret 1969/70 vilket möjliggör en planenlig uppbyggnad av resurserna i enlighet med försvarsbeslutet.

Vissa anslag inom gruppen totalförsvar minskar bl. a. för byggnadsarbeten vid I 1 och Ing 1 samt för försvarets fabriksverk.

Anslagsbehovet för bostadspolitik minskar kraftigt. Detta beror bl. a. på alt förseningar uppstått i samband med övergång till det nya lånesystemet och i viss mån på att lånebeloppen per lägenhet blivit lägre än beräknat. En mycket betydande anslagsreservation har därigenom uppkommit och förväntas kvarstå vid ingången av nästa budgetår. Trots ett kraftigt ökat bostadsbyggande under 1967 och 1968 — vilket anslagsmässigt belastar i huvudsak budgetåret 1969/70 — kan anslaget därför minskas med 200 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår.

1 gruppen övrigt har sammanförts en rad utgiftsändamål, av vilka flera är av betydande storlek. Här ingår som de intressantaste förändringarna en ökning av statens insatser på miljövårdsområdet samt en ytterligare aktieteckning i investeringsbanken med 300 milj. kr. varigenom det avsedda beloppet 1 000 milj. kr. i eget kapital uppnås. Inom miljövårdsområdet föreslås statligt stöd utgå till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin. Ett program på 250 milj. kr. förordas för en femårsperiod. Stödet föreslås utgå i form av statsbidrag med högst 25 % av en godkänd investeringskostnad för anläggningar inom befintlig industri. För nästa budgetår beräknas 50 milj. kr. för detta ändamål. Bidragsramen till kommunala reningsverk och anslagen för inköp och vård av naturområden höjs.

För stöd åt pressen har preliminärt beräknats 35 milj. kr. med anledning av det förslag som 1967 års pressutredning nyligen avlämnat och som f. n. remissbehandlas. Vidare sker en fortsatt utbyggnad inom kulturområdet. Bland andra ökade utgiftsanspråk kan nämnas att skatteutjämningsbidragen till kommunerna ökar till över 1 500 milj. kr.

Sammanfattning

Den internationella händelseutvecklingen har under de senaste åren klart visat vilka problem och svårigheter som möter den nation som i en allt mer integrerad världsekonomi råkar ur balans i sin ekonomiska utveckling. Ett internt överslag i pris- och kostnadsutvecklingen leder till en försämring av konkurrenskraften med sjunkande export, valutasvårigheter och sysselsättningsproblem som följd. Vi saknar ej exempel härpå i vår omvärld. Vi kan

Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen 29

också se hur den medicin som erfordras för att återställa nationens ekonomiska hälsa i regel blir mest påfrestande för de mindre motståndskraftiga grupperna i samhället.

År 1968 har för vårt lands vidkommande representerat en lugn och balanserad utveckling. Prisstegringen har varit avsevärt lägre än tidigare under 60-talet. Den reala inkomstförbättringen har trots en måttlig lönestegring varit större än under år med icke oväsentligt starkare lönestegringar. Vår internationella konkurrenskraft är tillfredsställande, vilket bestyrks av fjolårets exportutveckling. Den motsvarar väl den av många som optimistisk ansedda prognos som redovisades i finansplanen 1968.

Konjunktur dämpningen har nu efterträtts av en internationell konjunkturuppgång. Den passerade konjunktursvackan har satt den ekonomiska politiken och särskilt arbetsmarknadspolitiken på hårda prov. Sålunda har insatsen för att hålla sysselsättningen uppe inneburit budgetmässiga påfrestningar som varit större än under tidigare avmattningsperioder under efterkrigstiden. Statsupplåningen har förts upp på en nivå som för innevarande budgetår uppskattas till 3,5 miljarder kr. I det rådande konjunkturläget har en så omfattande upplåning varit försvarlig. Den inledda konjunkturuppgången nödvändiggör en begränsning i de statliga låneanspråken. Budgetförslaget har utformats med hänsyn härtill och representerar således en anpassning av budgetpolitiken till konjunkturutsikterna.

Arbetsmarknadspolitiken har under konjunktur dämpningen arbetat med ett allt rikare register. Då arbetslösheten huvudsakligen varit geografiskt och branschmässigt avgränsad har politiken genomgående utformats som selektiva insatser. Dessa insatser får i stort sett betraktas om framgångsrika. Även under konjunkturdämpningen har den totala sysselsättningen hållit sig på samma nivå som under den tidigare högkonjunkturen. Delvis har den arbetslöshet som likväl uppkommit varit en följd av den i ett hårdare konkurrensklimat erforderliga strukturrationaliseringen inom näringslivet. Denna har emellertid bidragit till en snabb produktivitetsökning inom industri och handel, varför tillväxten i vår ekonomi fortgått. Genom rationaliseringarna bör näringslivet stå väl rustat att möta en fortsatt hård konkurrens med goda utsikter att försvara sina exportmarknader. Förutsättningen är emellertid att vi behåller den interna balans som i sista hand är avgörande för en expansiv utrikeshandel.

Industrins investeringar har 1968 legat kvar på föregående års nivå, låt vara att denna i och för sig är förhållandevis hög. Den successiva förbättringen av konjunkturläget bör kunna skapa en ökad investeringsbenägenhet vilket är viktigt för att den ekonomiska tillväxten på längre sikt skall kunna upprätthållas.

I det ekonomiska läge som förutses för 1969 blir avtalsrörelsen av strategisk betydelse för samhällsekonomin och vår ekonomiska framtid. Den senaste tidens utveckling torde ha gett belägg för att de största reala vinsterna görs i en ekonomi som präglas av prisstabilitet och balanserad expansion.

30 Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen

Lönestegringar som snabbt elimineras av åtföljande prisstegringar ger inget utbyte för den enskilde men äventyrar i stället balansen och den expansion i utrikeshandeln som vårt välstånd i så avgörande grad är beroende av. Denna enkla sanning framstår med särskild pregnans i dagens läge då vår omvärld mer och mer låter sin ekonomiska politik dikteras av omsorgen om stabila priser och betryggande valutareserver. Möjligheten att förhandlingsvägen uppnå lönepolitikens riktiga kompromiss underlättas av att man även för 1969 kan emotse en mycket moderat prisuppgång. Sedan den sociala reformpolitikens grundstenar under senare decennier fastlagts blir uppgiften på detta område att genomföra de förbättringar som fortsättningsvis alltid kommer att aktualiseras. På utbildningspolitikens område har det gångna decenniet inneburit något av en revolution i fråga om utbildningens kvalitet och demokratisering. Här liksom på andra områden återstår likväl mycket av brister att avhjälpa samtidigt som nya reformbehov och framtidsmöjligheter ständigt öppnar sig. De nya perspektiv som nu står i förgrunden hänför sig till medborgarnas intresse av att via samhället och på andra vägar vinna delaktighet och medinflytande i den produktionsprocess och ekonomiska tillväxt på vilka reformverksamhet och standardhöjning ytterst vilar. Fördelningsproblemen har alltjämt sin stora aktualitet. Samtidigt måste vi alla ta ansvaret för att den tillgång som skall fördelas tillväxer och utvecklas i betryggande takt. Med världshushållet som vår marknad och i en process där de nationella barriärerna successivt minskar krävs samlade ansträngningar för att nå en riktig och rättvis utveckling. Vi har i vårt land särskilt på arbetsmarknaden samarbetstraditioner som vi kan bygga vidare på. I samarbetet ligger en av förklaringarna till att vi i fråga om medborgarnas trygghet och standard har kunnat uppnå internationellt sett goda resultat. Därför har vi goda förhoppningar att i en orolig och komplicerad värld också för framtiden hävda vår ställning som en utvecklad välfärdsnation och kunna göra en konstruktiv insats i ett fördjupat internationellt samarbete.

Särskilda frågor

Totalbudgetens utgiftsanslag

Totalbudgetens utgifter, exklusive förändringar i anslagsbehållningar och rörliga krediter, tas upp i riksstaten för budgetåret 1968/69 med 38 727 milj. kr., varav 33 570 milj. kr. på driftbudgeten och 5 157 milj. kr. på kapitalbudgeten. Riksdagen har därefter på tilläggsstat I anvisat 81 milj. kr., varav 15 milj. kr. på driftbudgeten och 66 milj. kr. på investeringsanslag. Bland större medelsanvisningar på tilläggsstat I kan nämnas 48 milj. kr. till teckning av aktier i Aktiebolaget ASEA-ATOM samt 11 milj. kr. till kostnader

Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen 31

för Svenska FN-styrkor m. m. På tilläggsstat II föreslås denna dag anslag med sammanlagt 196 milj. kr., varav 193 milj. kr. på driftbudgeten och 3 milj. kr. på investeringsanslag. De beloppsmässigt största förslagen är 10 milj. kr. till bidrag till anordnande av barnstugor, 21 milj. kr. till kostnader för övergång till högertrafik, samt 150 milj. kr. till beredskapsarbeten. Inklusive beslutade och föreslagna anslag på tilläggsstat uppgår sålunda totalbudgetens utgiftsanslag för budgetåret 1968/69 till 39 004 milj. kr., varav 33 778 milj. kr. på driftbudgeten och 5 226 milj. kr. på kapitalbudgeten.

För budgetåret 1969/70 uppgår totalbudgetens utgiftsanslag till 41 555 milj. kr., varav 36 184 milj. kr. på driftbudgeten och 5 371 milj. kr. på kapitalbudgeten (bilaga 5, tabell 1).

Totalbudgetens inkomster samt investeringsplan

Riksrevisionsverket har med skrivelse den 13 december 1968 lämnat bl. a. beräkningar aAr totalbudgetens inkomster under budgetåret 1968/69 och 1969/70. För en närmare redogörelse härför hänvisar jag till verkets skrivelse (bilaga 2).

Avgörande för beräkningen av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället under prognosperioden. Riksrevisionsverket har i sina beräkningar med understrykande av den ovisshet som råder i dagens läge utgått från att inkomsten av tjänst för fysiska personer kommer att öka med 6 % både år 1969 och år 1970. Dessa antaganden ansluter väl till de bedömningar som redovisas i den preliminära nationalbudgeten och bör därför enligt min mening kunna läggas till grund för kalkylerna. Med dessa utgångspunkter har riksrevisionsverket beräknat inkomsterna under titeln skatt på inkomst och förmögenhet m. m. till 14 000 milj. kr. för budgetåret 1968/69 och till 16 300 milj. kr. för budgetåret 1969/70.

Jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om skogsvårdsavgiftens storlek. Enligt förordningen den 28 juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift skall sådan avgift utgå för jordbruksfastighet, som vid fastighetstaxering åsatts särskilda värden för skogsmark och växande skog, med högst 1,5 promille av summan av dessa värden. För varje år bestäms med vilket promilletal skogsvårdsavgiften för året skall utgå. Jag finner ingen anledning till ändring av det tal som gällde för år 1968 och förordar sålunda att promilletalet även för år 1969 sätts till 0,9. Min beräkning av uppbörden överensstämmer med riksrevisionsverkets.

I det följande redovisar jag de fall, där jag funnit skäl att frångå riksrevisionsverkets beräkning av statsinkomsterna.

Som jag förut nämnt avser jag att senare för Kungl. Maj:t anmäla fråga om förslag till riksdagen angående ändring av förordningen den 2 juni 1922

32 Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen

(nr 260) om automobilskatt, innebärande en höjning av skattesatserna för släpfordon fr. o. m. den 1 januari 1970. Nuvarande skatt på släpfordon stiger med fordons tyngden upp till en totalvikt av 14 ton. För dragfordon stiger skatten med ökande fordonstyngd utan någon maximigräns med avseende på vikten. Motivet för att belasta tyngre dragfordon med högre skatt är bl. a. det ökade slitage på vägarna som uppkommer vid stigande fordonstyngder. Det finns enligt min mening inte anledning att härvidlag tillämpa ett annat betraktelsesätt i fråga om släpfordon. Skatten på släpfordon bör därför höjas så att den i större utsträckning än nu kommer att motsvara beskattningen på dragfordon. Denna skatteomläggning kan beräknas medföra en ökning av statens inkomster med ca 40 milj. kr. för helt år. För budgetåret 1969/70 kan inkomstökningen uppskattas till ca 20 milj. kr. Riksrevisionsverkets beräkning av inkomsterna av fordonsskatt bör således höjas med detta belopp.

Jag vill härefter ta upp frågan om redovisningen av de transaktioner, som berörs av den anslagstekniska omläggning, som genomförs i årets budgetförslag och för vars bakgrund jag kommer att redovisa utförligare vid min anmälan av vissa för flera huvudtitlar gemensamma frågor. Denna omläggning innebär främst att under avlöningsanslag och andra anslag, varifrån löner bestrids, upptas för pensions- och socialförsäkringskostnader samt för den allmänna arbetsgivaravgiften ett lönekostnadspålägg, som uppgår till 23 % av lönebeloppen.

Riksrevisionsverket har den 6 november 1968 överlämnat en utredning angående det administrativa förfarandet vid vissa anslagstekniska omläggningar. Verket har föreslagit, att lönekostnadspålägget av myndigheterna överförs till en ny inkomsttitel, benämnd pensionsmedel m. m. På denna titel skulle även redovisas de medel som nu tillgodoförs inkomsttiteln personalsjukpenningar m. m. Vidare skulle titeln tillföras de ersättningar för socialförsäkringsavgifter och pensionskostnader m. m. vilka beräknas enligt kungörelsen den 6 juni 1968 (nr 322) om fastställande för budgetåret 1968/69 av grunder för beräkning av ersättning till statsverket för socialförsäkringsavgifter m. m. i vissa fall, och vilka nu redovisas på inkomsttiteln övriga diverse inkomster. Den nya inkomsttiteln skulle belastas med de utgifter som motsvarar lönekostnadspålägget och som nu bestrids från anslag på riksstaten, varvid dessa anslag skulle kunna utgå. De anslag som berörs är anslagen till pensioner samt till arbetsgivaravgifter till den allmänna tilläggspensioneringen och till den allmänna sjukförsäkringen under hittillsvarande tolfte och fjortonde huvudtitlarna samt anslaget till vissa yrkesskadeersättningar m. m. under femte huvudtiteln.

Gemensamt för de utgifter som enligt riksrevisionsverkets förslag skulle bestridas från inkomsttiteln pensionsmedel m. m. är att de utgår enligt bestämmelser vid vilkas tillkomst riksdagen medverkat.

Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen 33

Enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring skall arbetsgivare för varje år erlägga avgift dels till sjukförsäkringen, dels till försäkringen för tilläggspension. Om betalningsförfarandet finns bestämmelser i förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. I fråga om arbetsgivaravgift som staten har att erlägga i sin egenskap av arbetsgivare gäller, att dylik avgift beräknas och redovisas enligt föreskrifter som meddelas av Kungl. Maj :t. Sådana föreskrifter utfärdas årligen enligt grunder som godkänts av riksdagen (prop. 1960: 1 bil. 2, SU 64, rskr 191).

Statens arbetsgivaravgifter till den allmänna försäkringen inbetalas slutligt till riksförsäkringsverket under första hälften av kalenderåret närmast efter det som avgifterna avser. Till försäkringen för tilläggspension erlägger staten dock liksom övriga arbetsgivare preliminär avgift. Denna inbetalas i början av juli månad under samma budgetår som den slutliga avgiften. De affärsdrivande verkens avgifter bestrids av driftmedel och avgifter för statsförvaltningen i övrigt, inklusive riksdagen och dess verk, från anslag under hittillsvarande tolfte och fjortonde huvudtitlarna. Till grund för beräkningarna av statens arbetsgivaravgifter ligger lönestatistik från myndigheterna.

Personalpensioner enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente den 28 maj 1959 (nr 287, ändrad senast 1968: 249) och därmed jämförliga förmåner samt grupplivförsäkringsbelopp belastar f. n. riksstatsanslag under nuvarande tolfte och fjortonde huvudtitlarna, när det gäller förmåner på grund av anställning hos staten samt i vissa fall på grund av icke-statlig anställning. Statens affärsdrivande verk har att själva bestrida utgifterna för utgående pensioner av driftmedel.

Allmän arbetsgivaravgift skall enligt förordningen den 6 juni 1968 (nr 419) om allmän arbetsgivaravgift erläggas av arbetsgivare med ett belopp motsvarande en procent av löner eller naturaförmåner som utges efter den 31 december 1968. I fråga om debitering och uppbörd av avgiften gäller samma regler som beträffande avgifter enligt lagen om allmän försäkring. Allmän arbetsgivaravgift som staten skall erlägga skall sålunda beräknas och redovisas enligt föreskrifter som meddelas av Kungl. Maj :t.

Ersättningar till statligt anställd personal m. fl. enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring eller andra bestämmelser om ersättning av statsmedel vid sltadefall bestrids nu från anslaget till vissa yrkesskadeersättningar m. m. under femte huvudtiteln. Motsvarande utgifter beträffande riksdagen och dess verk bestrids från hittillsvarande fjortonde huvudtiteln och beträffande statens affärsdrivande verk av verkens driftmedel.

Jag finner det lämpligt att en ny inkomsttitel inrättas för de transaktioner som hör samman med nu ifrågavarande anslagstekniska omläggning. Denna titel bör krediteras med lönekostnadspålägget. Titeln bör vidare tillgodo-

3 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr. 1. Bil. 1

34 Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen

föras de sjukpenningar och socialförsäkringsavgifter m. m. som nu redovisas under personalsjukpenningar m. m. samt under övriga diverse inkomster. Utgifterna för personalpensionsförmåner m. m., för arbetsgivaravgifter till den allmänna tilläggspensioneringen och till den allmänna sjukförsäkringen och för ersättningar på grund av den statliga grupplivförsäkringen bör belasta ifrågavarande inkomsttitel, varvid motsvarande riksstatsanslag kan utgå. Vidare bör titeln debiteras utgifter för ersättningar enligt lagen om yrkesskadeförsäkring samt för den allmänna arbetsgivaravgift staten har att erlägga i sin egenskap av arbetsgivare.

Beträffande debitering och uppbörd av den allmänna arbetsgivaravgift staten har att erlägga bör samma system tillämpas som för statens avgifter till den allmänna sjukförsäkringen. Då det gäller statens avgiftsbetalningar till den allmänna tilläggspensioneringen får jag hänvisa till vad chefen för civildepartementet anför vid anmälan av anslag till detta ändamål.

Transaktionerna på inkomsttiteln pensionsmedel m. m. med beräknade belopp för budgetåret 1969/70 redovisas i följande tablå (milj. kr.).

Pensionsmedel m. m.

Utgifter Inkomster

Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen 35

under andra inkomsttitlar kan överskottet på den nya inkomsttiteln beräknas till (131 + 95 + 10) 236 milj. kr.

På grundval av vad jag anfört i det föregående förordar jag efter samråd med chefen för civildepartementet att under uppbörd i statens verksamhet upptas en ny titel, benämnad pensionsmedel m. m., vilken för budgetåret 1969/70 bör uppföras med 236 milj. kr. Inkomsttiteln personalsjukpenningar m. m. bör därvid utgå. Vidare bör riksrevisionsverkets beräkning av inkomsterna under övriga diverse inkomster för budgetåret 1969/70 nedräknas med 10 milj. kr.

Beträffande övriga inkomstposter under rubriken uppbörd i statens verksamhet förordar jag följande justeringar av riksrevisionsverkets beräkningar. Jag beräknar inkomster vid flygtekniska försöksanstalten till 9,4 milj. kr. för budgetåret 1969/70, vilket är 2,1 milj. kr. mindre än vad riksrevisionsverket angivit. Vidare bör inkomster vid karolinska sjukhuset till följd av beslut om höjda avgifter räknas upp med 1 milj. kr. i förhållande till vad riksrevisionsverket tagit upp för budgetåret 1969/70. Inkomster vid arbetsmedicinska institutet beräknar jag till 300 000 kr. mot 250 000 kr. i riksrevisionsverkets kalkyl. Med hänvisning till vad föredragande statsrådet senare anför vid anmälan av fråga om anslag till tandsjukvård förordar jag, att inkomsttiteln inkomster vid odontologiska fakulteterna utgår fr. o. m. budgetåret 1969/70. Inkomster vid riksantikvarieämbetet bör upptas till 1 643 000 kr. för budgetåret 1969/70, vilket är 157 000 kr. mindre än i riksrevisionsverkets beräkning. Slutligen beräknar jag efter samråd med chefen för handelsdepartementet avgifter för registrering i förenings- m. fl. register till 1 milj. kr. för budgetåret 1969/70 mot 1,1 milj. kr. i riksrevisionsverkets beräkning.

Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet beräknar jag inkomsterna från televerket till 167,2 milj. kr. för budgetåret 1968/69 och till 176,3 milj. kr. för budgetåret 1969/70, vilket är 92,2 milj. kr. resp. 46,3 milj. kr. mer än i riksrevisionsverkets beräkning. Uppräkningen är främst en konsekvens av höjning av samtalsmarkeringsavgiften från den 1 februari 1969 samt av höjning av ramen för televerkets rörliga kredit. Vidare beräknar jag inkomsterna från luftfartsverket till 14,1 milj. kr. för budgetåret 1968/69 och till 14,9 milj. kr. för budgetåret 1969/70, vilket är 0,1 milj. kr. mer resp. 1,1 milj. kr. mindre än vad riksrevisionsverket tagit upp.

Beträffande inkomsterna på kapitalbudgeten beräknar jag efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet avskrivningsmedlen för budgetåret 1969/70 inom televerkets fond till 593,2 milj. kr. och inom statens järnvägars fond till 241 milj. kr. Avskrivningsmedlen inom statens allmänna fastighetsfond bör tas upp till 37 582 000 kr. Härvid har jag beräknat 11 milj. kr. för avskrivning av investeringar i radio- och televisionshus. Avskriv-

36 Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen

Tabell 6. Justering av riksrevisionsverket® beräkning av totalbudgetens inkomster. Milj. kr.

1968/69 1969/70

Riksre- Föränd- Riksre- Förändvisions- ring visions- ring verket enligt verket enligt (ny ber.) dep.eh. dep.eh

A. Skatter, avgifter, m. m.

I. Skatter

Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen 37

Jag vill nu ta upp frågan om investeringsplan och investeringsstater för hudgetåret 1969/70. För varje kapitalfond fastställs årligen en investeringsstat. På statens ena sida redovisas den sammanlagda bruttoinvesteringen, investeringsanslagen, och på andra sidan upptas de medel, som står till förfogande för finansiering härav. Dessa medel utgörs dels av avskrivningsmedel inom fonderna samt övriga inom fonderna tillgängliga kapitalmedel, dels av avskrivningsmedel anvisade på driftbudgeten. De medel som härutöver behövs betecknas investeringsbemyndigande. Investeringsbemyndigandena sammanställs till en investeringsplan, vars summa — sedan avdrag skett för medel som tillförs kapitalbudgeten över fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster samt för övrig kapitalåterbetalning avseende lån från icke revolverande fonder — utvisar det ytterligare medelstillskott som behövs för investeringarnas genomförande. Investeringsplanen utgör kapitalbudgetens utgiftssida enligt riksstaten. På motsatta sidan tas för kapitalbudgetens finansiering under beteckningen lånemedel upp en balanspost med samma belopp som investeringsplanens slutsumma. Det bör emellertid understrykas, att det på detta sätt framräknade lånemedelsbeloppet inte är detsamma som statsverkets faktiska upplåningsbehov, eftersom här inte medräknats driftbudgetens över- eller underskott och hänsyn inte heller tagits till förändringar i anslagsbehållningen och i dispositionen av rörliga krediter.

För budgetåret 1969/70 beräknas investeringsanslagen till totalt 5 371 milj. kr. För dessa investeringar skall i första hand anlitas dels de avskrivningsanslag som i annat sammanhang denna dag begärs på driftbudgeten, dels kapitalbudgetens inkomster. Avskrivningsmedlen från riksstaten uppgår till 1 104 milj. kr. och inom kapitalfonderna tillgängliga medel till 1 402 milj. kr. Med utgångspunkt härifrån kan investeringsbemyndigandena preliminärt beräknas till 2 865 milj. kr. Efter avdrag för kapitalåterbetalning (inklusive oreglerade kapitalmedelsförluster) blir således investeringsplanens slutsumma ca 2 825 milj. kr. Kapitalbudgetens utgifter och finansiering budgetåret 1969/70 framgår av sammanställningen i tabell 7.

Ett preliminärt förslag till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1969/70 med specifikation av de i planen angivna investeringsbemyndigandena har upprättats (bilaga 4). Det slutliga förslaget till investeringsplan bör anstå i avvaktan på de definitiva förslag om investeringsanslag, som kan komma att framläggas under vårriksdagen.

Beräkning av anslagsbehållningarnas utveckling

Anslagsbehållningarna beräknades i prop. 1968: 125 komma att öka med 300 milj. kr. under budgetåret 1967/68. Härvid tog jag hänsyn till bl. a. att behållningen på lånefonden för bostadsbyggande enligt vederbörande myndighets bedömning beräknades öka med ca 350 milj. kr. till följd av en viss

38 Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen

Tabell. 7. Kapitalbudgetens utgifter och finansiering budgetåret 1969/70

Fond Investerings- Finansiering anslag Avskrivning Övriga kapi­ Avskrivning Investeringsinom fon­ talmedel från drift­ bemyndi-i derna inom budgeten gande fonderna

I. Affärsverksfon-

Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen 39

Tabell 8. Sammanställning över behållningar på riksstatsanslag: Driftbudgeten. Milj. kr.

Huvudtitel Reservation Reservation Ökning ( + )

30.6.67 30.6.68 minskning (—) under budgetåret 1967/68

4^ O

S ta ts ve

Tabell 10. Medelsbehållning vid utgången av budgetåren 1958/59—1967/68. Miljarder kr. rk

sp

1958/59 ro 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 p

o si

Reservationer på driftbudgeten (exkl.

avskrivningar av nya kapitalinves- tio

n

Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen 41

Tabell 11. Beräknade förändringar i anslagsbehållningar under budgetåret 1968/69. Milj. kr.

(Ökning -f, minskning —)

Anslagsbe­ Beräknad förändring till 30.6.69 hållningar

30.6.68 Prop. Myndig­ Dep.ch. 1968:125 heterna

Driftbudgeten (exkl. avskrivningar) 2 963 + 200 - 75 ± 0

1 606 - 200 - 300 - 100

Summa 4 569 ± o - 375 - 100

är svårare att ge en entydig tolkning. Till en del torde de vara beroende av variationer i konjunkturläget och i tillgången på lediga resurser för att tillfredsställa den statliga efterfrågan. I många fall synes dock mera speciella faktorer inverka.

För budgetåret 1968/69 antas i riksstaten anslagsbehållningarna totalt sett bli oförändrade. Genom riksrevisionsverkets försorg har sedermera inhämtats uppgifter rörande myndigheternas bedömning av anslagsbehållningarnas utveckling. En sammanfattning härav liksom min egen bedömning återges i tabell 11. Vid min bedömning har jag beaktat att myndigheterna regelmässigt överskattar sina möjligheter att förbruka reserverade medel, även om denna överskattning för innevarande budgetår med hänsyn till resurstillgången i samhällsekonomin sannolikt är mindre än normalt. Medelsanvisningarna på tilläggsstat bör också i vissa fall ge anledning till en nedjustering av myndigheternas prognoser. Jag bedömer nu en minskning av anslagsbehållningarna med 100 milj. kr. under budgetåret 1968/69 som sannolik.

För budgetåret 1969/70 förutser jag att anslagsbehållningarna kommer att minska med ca 300 milj. kr. Jag räknar därvid med en förbrukning av reservationsmedel för myndigheterna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde med ca 180 milj. kr. Vidare utgår jag från att en viss förbrukning av reserverade medel på lånefonden för bostadsbyggande kommer att ske. Jag vill dock understryka, att beräkningar av anslagsbehållningarnas utveckling måste omges med betydande osäkerhetsmarginaler.

Beräkning av dispositionen av rörliga; krediter

Budgelulfallet och därmed statens upplåningsbehov påverkas av förändringar i dispositionen av de rörliga krediter hos riksgäldskontoret, vilka enligt riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa myndigheter och bolag. De beviljade krediterna samt de belopp som tagits i anspråk framgår av sammanställningen i tabell 12.

Under budgetåret 1967/68 ökade dispositionen av rörliga krediter med ca

42 Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen

Tabell 12. Ianspråktagande av rörliga krediter. Milj. kr.

Låntagare Av riksdagen Ianspråk- Av riksdagen Iansprålcmedgivet taget medgivet taget

30.6.67 30.6.67 30.6.68 30.6.68

Förslag till riksstat för budgetåret 1969/70: Totalbudgeten

S

A. Skatter, avgifter, m.m.: A. Utgiftsanslag: ta

I. Kungl. hov- och slottsstaterna 7 647 000 ts

44 Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen

för innevarande budgetår med drygt 1 miljard kr. En tabell som visar totalbudgetens utveckling under en längre tidsperiod ingår i bilaga 5.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende torde få fogas såsom Bilaga 1: Preliminär nationalbudget för år 1969. Bilaga 2: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning. Bilaga 3: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret 1969/70. Bilaga i: Preliminärt förslag till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1969/70. Bilaga 5: Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen m. m.

Hemställan

Under åberopande av vad jag har anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att 1. medge att avsättning av kommunalskattemedel sker till budgetutjämningsfonden för budgetåret 1969/70 för att där särredovisas; 2. besluta att skogsvårdsavgift enligt förordningen den 28 juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift skall utgå med 0,9 promille för år 1969; 3. i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1969/70 a) godkänna min preliminära beräkning av driftbudgetens inkomster, b) godkänna min preliminära beräkning av förändringar i anslagsbehållningar, c) godkänna min preliminära beräkning av förändringar i dispositionen av rörliga krediter, d) godkänna det preliminära förslaget till investeringsplan och investeringsstater samt därvid på kapitalbudgeten beräkna den mot investeringsplanen svarande inkomsttiteln Lånemedel till 2 825 249 000 kr.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

Statsverkspropositionen år 1969: Bil. 1: Finansplanen 45

T abellför teckning

Bilaga 1

Preliminär nationalbudget för år 1969

Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen 1 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969

Bilaga 1

PRELIMINÄR NATIONALBUDGET FÖR ÅR 1969

Inledning

Den preliminära nationalbudgeten för 1969 som härmed framläggs är utarbetad inom finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering och konjunkturinstitutet. Nationalbudgeten bygger på material som erhållits från fackdepartement och olika verk och institutioner. Vidare har utredningsrådet hörts. Dess ledamöter bär dock ej något ansvar för nationalbudgetens utformning och bedömningar.

Kapitlen III, Utrikeshandeln och VII, Investeringarna samt IX, Kreditmarknaden har helt sammanställts inom konjunkturinstitutet. Institutet har även sammanställt avsnitten om industriproduktion och skogsbruk i kapitel IV samt avsnitten om de disponibla inkomsterna och den privata konsumtionen i kapitel VI. Ansvaret för bedömningen av Sveriges ekonomi 1969 — med undantag för de avsnitt eller punkter där konjunkturinstitutet uttryckligen åberopas -— vilar på finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering, där arbetet med nationalbudgeten letts av t.f. planeringschefen Lars Lindberger. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 1. Bil. 1. Finansplanen. Bilaga 1

2 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

I. Sammanfattande översikt

1. Den ekonomiska utvecklingen 1967—1968

Den ekonomiska utvecklingen 1967—1968 har inneburit en återgång till något snabbare tillväxttakt (3,5 % mot 2 % 1966—1967) och förloppet har i sina huvuddrag tämligen väl anslutit sig till prognoserna i preliminär och reviderad nationalbudget för 1968. Ett väntat omslag i lagerinvesteringarna har inträffat och detta har verksamt bidragit till efterfrågans snabbare tillväxt. I andra hänseenden har den faktiska utvecklingen, såvitt den nu kan bedömas, avvikit från den väntade. Den privata konsumtionens volymökning förefaller sålunda ha blivit större än vad som förutsågs. Detta har motvägts av en svagare utveckling av andra efterfrågekomponenter. Exportens tillväxt har motsvarat förväntningarna och det har även den totala efterfrågans ökning. Eftersom denna i något större utsträckning än vad som på förhand beräknades, har tillgodosetts genom ökad import, har emellertid nationalproduktens tillväxt blivit något lägre än vad som förutsågs (3,5 % i stället för drygt 4 % enligt den reviderade nationalbudgetens prognoser).

Den internationella ekonomiska utvecklingen har under 1968 i stort sett präglats av stigande konjunkturer och en förhållandevis kraftig tillväxt av världshandeln. Västeuropas handel beräknas sålunda ha stigit med ca 10 %, vilket är påtagligt mera än vad man ansåg sig kunna räkna med för ett år sedan. Mot denna bakgrund kan den svenska exportens beräknade ökning .— med drygt 8 % i värde — framstå som ett tämligen blygsamt resultat, även om det motsvarat förhandsbedömningarna. Skillnaden i utvecklingstakt kan emellertid till stora delar återföras på länderfördelningen av den svenska exporten. På de nordiska marknaderna som svarar för en fjärdedel av den svenska exporten har avsättningsmöjligheterna varit begränsade och tillväxten har blivit påfallande låg. På utomnordiska marknader har däremot den svenska exporten stigit med inemot 10 %. Fartygsexporten beräknas för övrigt ha minskat i volym med 7 % och exporten utom fartyg har på samtliga marknader stigit med ca 9 % i volym. De kraftigaste ökningarna noteras för malm, papper och trävaror, medan järn och stål samt verkstadsprodukter visat mera moderat tillväxt.

Oavsett hur den svenska exportens utveckling 1967—1968 må bedömas vid internationell jämförelse har den inneburit en klar acceleration i förhållande till utvecklingen 1966—1967. Exporten har således bidragit till snabbare tillväxt av nationalprodukten 1967—1968. Bland de övriga efter-

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 3

Tabell 1:1. Försörjningsbalans 1966—1968

Milj. kr.

Löpande priser 1959 års priser

1966 1967 1968 För­ 1966 1967 1968 Föränd­ änd­

Tillgång

4 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

0,8 % 1966—1967 till ökning med 4,0 % 1967—1968. Denna normalisering har bidragit till ökad efterfrågan på inhemska produktionsfaktorer och en snabbare tillväxt av nationalprodukten, samtidigt som den medfört en förhållandevis kraftig ökning av importens tillväxt. Resultatet har enligt preliminära beräkningar blivit att volymtillväxten av nationalprodukten stigit från 2,1 % till 3,5 % och för importen av varor och tjänster från 3,3 % till 8.5 %. Enbart varuimporten beräknas 1967—1968 ha stigit med 8,5 % i volym. De kraftigaste ökningarna har framträtt för textilvaror och industriråvaror.

Exporten av varor och tjänster har inte hållit jämna steg i denna utveckling. Dess beräknade volymtillväxt 1967—1968 har stannat vid 6,5 % mot 5.5 % 1966—1967. Bytesbalansen har som följd härav försvagats med närmare 400 milj. kr. för enbart varor och tjänster och med inemot 500 milj. kr. för samtliga löpande inkomster och utgifter. Skillnaden mellan dessa båda belopp utgörs av en förändring av transfereringsnettot, främst beroende på ökad finansiell u-hjälp. Det kan nämnas att varuexporten som 1967—1968 beräknas ha ökat i volym med knappt 8 % sannolikt skulle ha behövt stiga med inemot 11 % för att en försvagning av bytesbalansen skulle ha kunnat undgås. Härvid har räknats med i övrigt oförändrad utveckling, dock med beaktande av det troliga tillskott till importen som skulle ha tagits i anspråk för importinnehållet i en ytterligare ökning av exporten. Vid sålunda förutsatt utveckling av exporten och importen kan bruttonationalprodukten förmodas ha stigit med 3,8 % i stället för med 3.5 %. Av tidigare erfarenheter att döma skulle det normalt inte krävas en så kraftig ökning av varuexporten för att hålla oförändrad bytesbalans vid denna utveckling av nationalprodukten, utan det skulle ha varit tillräckligt om varuexporten procentuellt ökade i dubbelt så snabb takt dvs. med ca 8 %. Det är en i förhållande till efterfrågans beräknade tillväxt kraftig ökning av varuimporten och en ovanligt svag utveckling av tjänsteexporten som förklarar att varuexporten vid bibehållen bytesbalans skulle ha behövt öka med ungefär tre procentenheter utöver det normala mönstret.

Genom den faktiskt inträffade utvecklingen av utrikeshandeln har emellertid det beräknade underskottet i bytesbalansen stigit till en nivå som endast med ca 250 milj. kr. understiger 1965 års (ca tre kvarts miljarder kr.), låt vara att detta har skett i ett något annorlunda konjunkturläge och vid ett ca 300 milj. kr. högre transfereringsnetto än 1965. Det kan mot denna bakgrund synas värt att pröva om det kanske mest karakteristiska inslaget i 1968 års utrikeshandel nämligen exportens ur vissa synvinklar begränsade tillväxt skulle kunna sättas i samband med inträffade förändringar i det svenska näringslivets internationella kostnadsläge. Till följd av devalveringarna hösten 1967 och den låga lönestegringen vid snabb produktivitetstillväxt i Västtyskland och i viss mån även Nederländerna förefaller de faktiska lönekostnaderna per produktenhet i några västeuropeiska länder

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 5

att ha sjunkit med ett par tre procentenheter under loppet av 1967 och såtillvida ha utvecklats gynnsammare än i Sverige där de torde ha stigit om än obetydligt (med ca en halv procentenhet). Inom övriga västliga industriländer av betydelse —- bortsett således från Storbritannien, Finland, Västtyskland och Nederländerna — förefaller den procentuella kostnadsstegringen per produktenhet att ha varit lika stor som i Sverige eller större. Under 1968 synes dessutom kostnadsutvecklingen i Sverige internationellt sett ha varit gynnsam, och detta för övrigt även vid en jämförelse med Västtyskland. En preliminär genomgång av handelsstatistiken för de tre första kvartalen visar inte heller på att den svenska färdigvaruexporten skulle ha gjort andelsförluster på våra mera betydande ländermarknader. I den mån den i vissa hänseenden oförmånliga kostnadsutvecklingen under 1967 haft en negativ inverkan på svensk färdigvaruexport 1968, får denna antas ha legat däruti att den återhållande effekten av den svenska exportens starka inriktning på de 1968 föga expansiva nordiska marknaderna inte kunnat kompenseras genom andelsvinster på mera expansiva marknader. Inte heller har råvaruexporten trots i vissa hänseenden gynnsam volymutveckling värdemässigt kunnat stiga fullt i takt med den övriga exporten och fartygsexportens värde har i stort sett stått stilla från 1967 till 1968.

En återblick på utvecklingen från 1963 som ur konjunktur synpunkt var ett med 1968 någorlunda jämförbart år visar att bytesbalansen under mellanliggande period troligen har försvagats med ca 1 000 milj. kr. För att denna försvagning skulle ha kunnat förebyggas genom en starkare utveckling av varuexporten hade denna årligen behövt stiga med drygt en halv procentenhet mera än den faktiskt gjort under perioden 1963—1968, dvs. med 9,5 % i värde eller med 7,5 % i volym i stället för med knappt 9 % i värde eller 7 % i volym. Detta hade förutsatt att den svenska exporten haft i det närmaste samma utvecklingstakt som OECD:s totala export i stället för att som nu skett, ha ökat med en procentenhet mindre per år. Det har emellertid visat sig att den svenska exporten i fråga om bearbetade varor haft minst lika stark tillväxt som OECD:s färdigvaruexport. Det är den svagare utvecklingen av Sveriges betydande export av råvaror och fartyg som förklarar att Sveriges export totalt sett haft en procentuellt sett något lägre tillväxt än OECD:s totala export. För att den svenska exporten totalt sett likväl skulle ha kunnat hållas uppe i samma utvecklingstakt som OECD-områdets, skulle tydligen ha krävts att den svenska färdigvaruexporten utvecklats procentuellt snabbare än för OECD. Detta har i själva verket skett, men inte i tillräckligt hög grad för att kompensera den svagare utvecklingen av övriga komponenter i den svenska exporten. Härvid är att märka att arbetskraftskostnadernas utveckling per produktenhet under 1960-talet procentuellt sett inte varit högre inom svensk industri än inom övriga västeuropeiska industriländer. —• Med hänsyn till vår ofullständiga statistik över utrikesbetalningar kan det inte med full säkerhet avgöras hur stor försvagning av

6 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

bytesbalansen som i själva verket inträffat under de senaste åren. Det kan emellertid påpekas att även om man gör ett så optimistiskt antagande som att det årliga tillskott till tjänstebalansens intäkter, som undgår statistisk registrering, skulle uppgå till så mycket som 150 milj. kr. i stället för 75 milj. kr., som här har förutsatts, tvingas man ändå dra den slutsatsen att bytesbalansen från 1963 till 1968 försvagats med ca 600 milj. kr.

Med det beräknade underskottet i bytesbalansen 1968 om i runt tal 500 milj. kr. kan man nu överblicka en oavbruten period på fyra år med troliga underskott i bytesbalansen av i årligt genomsnitt drygt 450 milj. kr. Valutareserven har under denna period stigit med i genomsnitt ca 50 milj. kr. årligen. Det har samtidigt försiggått en årlig registrerad nettokapitalimport om i genomsnitt nära 600 milj. kr. och restposterna för respektive år har i kalkylen antagit ett negativt genomsnittsvärde om ca 100 milj. kr. per år. Under 1968 har den registrerade nettokapitalimporten varit förhållandevis låg — drygt 350 milj. kr. — vilket kan tänkas vara en följd av det lätta kreditmarknadsläget inom landet. Restposten som 1967 antog starkt negativa värden har under de tre första kvartalen 1968 legat på ovanligt hög nivå. Vid dessa avstämningar har i bytesbalansen inräknats en korrigeringspost för i statistiken icke redovisade löpande betalningar. I förhållande till 1968 års reviderade nationalbudget samt betalningsbalanstabellen i kapitel III har denna post — här och i tabell 2 — i anslutning till bedömningen i finansplanen uppjusterats med 300 milj. kr. per år. — Valutareserven ökade under de 11 första månaderna 1968 och kan förmodas ha minskat med ca 200 milj. kr. från ultimo 1967 till ultimo 1968.

Inledningsvis har framhållits att den inhemska efterfrågans utveckling kännetecknats av i det närmaste oförändrat stark expansion av den offentliga konsumtionen men en avsaktning av byggnadsinvesteringarnas tillväxt och en försiktig vändning uppåt av maskininvesteringarna. Omslaget i fråga om maskininvesteringarna kan denna gång till stor del återföras på förhållanden inom den offentliga sektorn. Den militära materialanskaffning, för vilken betalning skett under respektive år, beräknas nämligen ha minskat med 16,5 % 1967 för att ånyo stiga med 12,5 % 1968. Utvecklingen återspeglas även i de totala statliga investeringarnas förändringar. Statens investeringar i byggnader, anläggningar och maskiner beräknas sålunda ha sjunkit med 6,0 % i volym 1966—1967 och därefter ha stigit med 8,5 % 1967—1968. Fastän de kommunala investeringarnas tillväxt märkbart avtagit — från 14,5 % 1966—1967 till 6,0 % 1967—1968 — har det med denna utveckling på den statliga sidan blivit en kraftigare volymökning av de offentliga investeringarna totalt sett 1967—1968 än 1966—1967 eller med drygt 7 % mot knappt 3 %. Inberäknat den offentliga konsumtionen har även den totala offentliga verksamhetens volym stigit i något högre takt eller med ca 7,5 % mot knappt 6 %.

Inom den offentliga hushållningen närstående bostadssektorn har inves­

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 7

teringarnas tillväxt däremot sjunkit starkt, från 13 % till 1,5 %, men inte ens om man slår samman bostadsinvesteringar och offentlig verksamhet rubbas intrycket av bibehållen stark expansion i nämnvärd grad. För den sammanslagna aktiviteten har nämligen volymtillväxten bibehållits vid G,3 % 1967—1968 mot 7,0 % 1966—1967. De sektorer som var starkt expansiva 1967 har alltså i huvudsak behållit sin tillväxttakt 1968 och för den samlade offentliga verksamheten har tillväxten i någon mån stigit.

Samtidigt som den ekonomiska politiken medverkat till att hålla uppe tillväxten inom i första hand den offentliga sektorn med dess arbetskraftsintensiva efterfrågan har man sökt undvika generellt expansiva åtgärder med betydande stimulanseffekter på den privata konsumtionen. Syftet har i stället varit att främst söka stimulera näringslivets investeringar genom en expansiv kreditpolitik och fortsatta investeringsfondfrisläpp. Industriinvesteringarnas volym har emellertid i stort hållits tämligen oförändrad 1967—1968 och för näringslivets investeringar totalt sett noteras en fortsatt mindre nedgång med 3,5 %. Denna kan i huvudsak återföras på handelsflottans investeringar samt på byggnader för handel m. m. I det sistnämnda fallet har nedgången — en minskning med ca 10 % i volym — utgjort en eftersträvad effekt av den förda ekonomiska politiken. Den särskilda investeringsavgiften var avsedd att begränsa investeringar av detta speciella slag.

Mot stagnationen i det privata näringslivets investeringar kontrasterar i viss mån den snabbare tillväxten i den privata konsumtionen. Denna har till stor del haft sin grund i en motsvarande förändring vad gäller utvecklingen av de realt disponibla inkomsterna. Dessa beräknas nämligen ha ökat med drygt 3,5 % 1967—1968 mot drygt en procentenhet mindre 1966—1967. Det kan synas påfallande att en sådan förändring kunnat ske, fastän lönenivåns uppgång 1968 varit inemot 2 procentenheter lägre än föregående år, samtidigt som det även synes ha inträffat en påtagligt lägre tillväxt av de enskilda företagarnas inkomstsumma — det sistnämnda en följd av jordbrukarnas inkomstutveckling. Av större sammanlagd betydelse har emellertid varit att prisstegringstakten blivit lägre 1968 än 1967 och att sysselsättningsförändringarnas nettoeffekt på lönesumman varit mindre negativ. Härtill kommer även en lägre marginell effekt av hushållens stigande nettoinbetalningar till det offentliga som följd av att återbäringen av överskjutande skatt stigit ovanligt kraftigt från 1967 till 1968. Den privata konsumtionens procentuella tillväxt har emellertid såvitt nu kan beräknas blivit något större än för de disponibla inkomsterna. Den anges sålunda till knappt 4 % för 1968 mot ca 2,5 % för 1967. Den förhållandevis kraftiga konsumtionsökningen sammanhänger delvis med ökade bilköp och kan mera allmänt sett förmodas ha ett visst samband med ökade lånemöjligheter på kreditmarknaden.

Främst genom den betydande konsumtionsökningen har tillväxten av s. k.

8 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

slutlig inhemsk efterfrågan — dvs. bortsett från lagerförändringar — visat en måttlig uppgång från 3,0 % till 3,6 %. Accelerationen i den totala inhemska efterfrågan inklusive lager har emellertid varit betydligt mera påfallande. Här framträder nämligen en uppgång från 1,5 % till 4,0 %. Med rimligt beaktande av det betydande importinnehållet i lagerinvesteringarna förefaller det tänkbart att omslaget i fråga om lagerinvesteringarna till ungefär 50 % skulle kunna förklara nationalproduktens kraftigare tillväxt 1967—1968 jämfört med 1966—1967. Detta skulle innebära att lagerutvecklingen i denna konjunkturfas som förändringsfaktor vägt lika tungt som exporten och den privata konsumtionen tillsammans.

Bruttonationalproduktens och därmed den totala produktionens tillväxt med ca 3,5 % har försiggått vid en totalt sett ungefär oförändrad sysselsättning. Den registrerade arbetslösheten har ännu under oktober och november varit i det närmaste lika stor som 12 månader tidigare, men efterfrågan på arbetskraft mätt med antalet lediga platser vid månadens mitt har i stort sett varit stigande sedan senare delen av 1967. Framför allt mot slutet av 1968 har utvecklingen präglats av en fastare tendens. Arbetslösheten i december var klart lägre än föregående år. Någon markerad omsvängning i läget på arbetsmarknaden har emellertid inte inträffat och regionalt har olikheterna snarast skärpts.

Läget på arbetsmarknaden synes ha inverkat på löneutvecklingen så tillvida som löneglidningen 1968 förefaller att ha blivit förhållandevis låg. För industriarbetare uppskattas den till ca 3 %. Då den avtalsmässiga löneökningen i den sista etappen av 3-årsavtalet likaledes uppskattas till ca 3 % beräknas den totala arbetskraftskostnadsstegringen inklusive arbetsgivaravgifter ha stannat vid ca 6,5 % vad gäller industrins arbetarpersonal. Totalt har lönenivån enligt föreliggande uppskattningar stigit med knappt 7 %. Högre procentuella lönestegringar än för industriarbetarna synes ha förekommit för bl. a. jordbruks- och skogsarbetare samt anställda inom varuhandel och servicenäringar.

Vid denna kostnadsutveckling bör någon ökning av vinstmarginalerna inom exportproduktionen har varit möjlig, vilket tyder på en omkastning från de föregående årens utveckling. Tillgängliga uppgifter om produktion och sysselsättning tyder nämligen på en fortsatt hög produktivitetstillväxt inom industrin och de effektiva exportpriserna har i genomsnitt kunnat hållas oförändrade eller möjligtvis obetydligt sänkta. Ökad omsättning har vidare utgjort en positiv faktor inom exportproduktionen.

Lönsamhetsutvecklingen inom den hemmamarknadsinriktade produktionen är om möjligt svårare att bedöma. Konsumentprisernas uppgång har under 1968 varit väsentligt lägre än under 1967 —ca 2 % mot 3,1 % — varvid dock är att märka att en övervägande del av denna avsaktning kan återföras på finanspolitiska och liknande offentliga åtgärder. Sålunda har indirekta skatter, taxor och hyror höjts väsentligt mindre 1968 än 1967. Vid jämförelse mellan genomsnittsnivåerna för respektive år framstår prisför­

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 9

ändringen 1967—1968 — med sina 2,0 % — klarare som en nedtrappning i förhållande till 1966—1967, då den uppgick till 4,2 %. Det finns emellertid ingenting som med bestämdhet tyder på att företagen skulle ha förlorat mera genom den lägre prisökningen än de vunnit genom den lägre kostnadsstegringen. För byggnads- och byggnadsämnesindustrierna är lönsamheten inte särskilt nära korrelerad med konsumentprisnivåns utveckling. De moderata byggpriserna 1968 kan möjligen tyda på en försvagning av vinstutvecklingen inom dessa branscher. Enligt en av riksrevisionsverket företagen enkätundersökning beräknas de större aktiebolagens nettoinkomster ha ökat med ca 10 % verksamhetsåret 1968. Motsvarande undersökning för 1967 som visade på vinstökning med 5 % har bestyrkts av det faktiska utfallet och detta trots att utfallet av 1967 års ekonomiska utveckling i övrigt inte i alla hänseenden ter sig lika fördelaktig som enligt de preliminära kalkyler som var tillgängliga för ett år sedan. Sammanfattningsvis tyder detta på att i varje fall de större företagens vinstutveckling varit något gynnsammare än 1967, som synes ha kännetecknats av att väl vinstsumman ökat något men knappast vinstmarginalerna. Det förefaller vidare troligt att den förbättring av lönsamheten som kan ha ägt rum 1968 företrädesvis gällt exportproduktionen. Den ökning av företagssparandet som kan ha ägt rum synes för övrigt inte ha varit mera markerad än att den inträffade tillväxten av lagerinvesteringarna medfört en viss ökning av företagens nettofinansieringsbehov. Utvecklingen för offentliga och närstående sektorers finansiella sparande har blivit slående olika 1967—1968 jämfört med 1966—1967. Från 1966 till 1967 ökade nämligen statens, kommunernas, AP-fondernas och bostadssektorns gemensamma nettofinansieringsbehov med 2 400 milj. kr. Från 1967 till 1968 har detta nettofinansieringsbehov ånyo sjunkit med ca 500 milj. kr. Den bibehållet starka expansionen av verksamheten inom dessa sektorer har alltså 1968 delvis motverkats genom en något snabbare ökning av de nettointäkter som indragits från övriga sektorer — till skillnad från 1967, då intäkterna ökade så väsentligt mycket mindre än utgifterna. Under det att de offentliga sektorernas finansiella sparande sålunda har förstärkts förefaller det som om hushållssparandet har ökat förhållandevis obetydligt och företagens finansiella sparande i någon mån försvagats. Kreditmarknaden förefaller härigenom ha fått ökad betydelse inte blott för företagens utan i viss mån även för hushållens finansiering. Kreditgivningen till näringslivet, dvs. för andra privata ändamål än nybyggnad av bostäder, tillväxte sålunda med ett miljardbelopp 1968 —- eller från mindre än 6 miljarder kr. 1967 till ca 7 miljarder kr.

2. Sveriges ekonomi 1969

Den ekonomiska utvecklingen 1968 medförde en något snabbare tillväxt av den totala produktionen och den påskjutande effekten härtill utgick i första hand från exporten, lagerinvesteringarna och den privata konsum-

10 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

lionen. Den offentliga verksamhetens tillväxt som totalt sett var kraftig redan 1966—1967 ökade ytterligare något, medan däremot bostadsinvesteringarnas utveckling dämpades påtagligt. Tillväxten av den inhemska efterfrågan riktades i förhållandevis stor utsträckning mot utländska marknader. Importen av varor och tjänster ökade något snabbare än exporten och bytesbalansen blev härigenom något försvagad. Inför 1969 svarar utsikterna för exporten och näringslivets investeringar för en betydande del av ovissheten i den ekonomiska bedömningen. Inte heller 1969 förefaller nu att medföra någon påtaglig ökning i volym av näringslivets fasta investeringar, även om investeringsviljan synes ha visat någon återhämtning sedan sommaren. Med hänsyn till erfarenheterna i rån tidigare konjunkturuppsving behöver det inte anses direkt uppseendeväckande om företagens investeringar ånyo skulle släpa efter i förhållande till utvecklingen av produktion och vinster, i all synnerhet som stimulanseffekten från investeringsfondsfrisläppen kan väntas bortfalla. Investeringsbesluten inför 1969 är emellertid inte i sin helhet låsta och det är uppenbart att en förändring av utsikterna för den internationella ekonomiska utvecklingen och exporten kan få en betydande återverkan på det faktiska investeringsutfallet liksom även på lagerutvecklingen 1969. Den bedömning av den internationella ekonomiska utvecklingen som tagits till utgångspunkt för prognoserna för Sveriges ekonomi 1969 innebär i korthet att expansionstakten i Västeuropa bibehålies vid drygt 4 % 1969 men att världshandelns tillväxt sjunker från ca 10 % till ca 8 %, varvid dock länderfördelningen förskjuts i från svensk synpunkt gynnsam riktning. Prisutvecklingen för bearbetade varor i internationell handel kan under sådana förutsättningar inte väntas bli väsentligt starkare än under 1968. Denna bedömning av den världsekonomiska utvecklingen får betraktas som relativt försiktig, vilket dock inte gör det helt uteslutet att det faktiska utfallet skulle kunna bli mindre fördelaktigt. Å andra sidan finns det också chanser för ett fortsatt internationellt konjunkturuppsving av mera markerad typ, baserat på en snabbare tillväxt av i första hand näringslivets investeringar och den privata konsumtionen. Ett av villkoren för en gynnsam utveckling är givetvis att oron på valutamarknaden inte fortsätter och utvecklas till en övermäktig störningsfaktor. En ytterligare förutsättning för att expansionen inom industriländerna under 1969 skall kunna fortgå i ett någorlunda tillfredsställande tempo kan sägas vara att den framför allt av yttre balansskäl eftersträvade dämpningen av efterfrågan inom OECD:s stora underskottsländer (Förenta staterna, Storbritannien, Frankrike) inte försiggår med större styrka och snabbhet än att de depressiva effekterna härav på världshandeln i erforderlig grad kommer att kunna motvägas av en tilltagande stegring av överskottsländernas efterfrågan. Sett ur ett något längre perspektiv utgör en anpassning av de internationella betalningarna en förutsättning för att den väst­

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 11

liga industrivärlden skall kunna bibehålla den tillväxttakt som under efterkrigstiden kommit att betraktas som normal.

Konjunkturinstitutets prognos för exporten 1969 utgår från de bedömningar som sålunda kunnat göras av efterfrågeutvecklingen i avnämarländerna. — Totala exporten exklusive fartyg beräknas i volym öka drygt 2 procentenheter mindre 1969 än 1968 eller med 6,5 % mot inte fullt 9 %. För hela exporten väntas dock skillnaden i tillväxten genom omsvängningen från minskning till ökning i fartygsleveranserna bli mindre eller från 8 % till 7 %.

Utvecklingen blir påtagligt svagare 1969 än 1968 för råvaror och skogsindustriprodukter. Trävaror, massa och papper samt malm ökade tillsammans med ca 12 % i volym 1968, men beräknas främst som en följd av upphörande lageruppbyggnad hos köparna komma att öka endast omkring 3 % 1969. I värde räknat blir skillnaden i ökningstakt dock betydligt mindre till följd av en förväntad gynnsammare prisutveckling för skogsprodukterna. Exporten av färdigvaror beräknas totalt sett stiga kraftigare 1968—1969 såväl i värde som i volym. Fartygsleveranserna beräknas stiga snabbast (11 % i volym) medan ökningstakten för verkstadsprodukter i övrigt, järn och stål samt »övrigvaror», förutses bli 9 % i volym mot föregående år ca 8 %.

I värde beräknas exporten totalt stiga med drygt 8,5 % mot 7 % i volym. I genomsnitt räknas härvid med en positiv förändring av exportprisernas utveckling, vilket i huvudsak kan återföras på skogsprodukterna. För exportpriserna i övrigt väntas små förändringar i utvecklingstendensen från 1967—1968.

Det privata näringslivets investeringar i fasta anläggningar väntas öka med 4 % från 1968 till 1969. För industrins del förväntas en oförändrad volym totalt sett. En drygt 7-procentig minskning av byggnadsinvesteringarna uppvägs härvid av en procentuellt lägre ökning av de tungt vägande maskininvesteringarna. Uppjusteringarna av de i novemberenkäten angivna planerna för 1969 är något större än tidigare år men har bedömts motiverade utifrån en förutsatt successiv förstärkning av konjunkturläget under 1969. Investeringsuppgifterna på branschnivå pekar mot att verkstäderna och stålverken kommer att öka sina investeringar 1969 efter nedgången de två senaste åren, medan den motsatta utvecklingen bedöms trolig för massaoch pappersindustrin. Övriga branschers investeringsnivå förväntas komma att i stort sett ligga kvar på 1965 års nivå. — Handelns investeringar beräknas komma att öka kraftigt (12 %) efter den betydande minskningen 1968 (10 %). Dessa svängningar sammanhänger med införandet respektive avvecklandet av den 25-procentiga investeringsavgif len.

Lagerinvesteringarna väntas komma att öka 1969 med drygt 700 milj. kr. eller dubbelt så mycket som 1968. Uppgången synes bli särskilt stark inom verkstadssektorn med undantag för varvsindustrin, där en viss nedgång

12 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

väntas. Lagerinvesteringarna ökar dessutom inom flertalet övriga industribranscher. — För näringslivets totala realkapitalbildning blir uppgången 1968—1969 9 % att jämföra med en nedgång med drygt 0,5 % 1967—1968. För statliga investeringar väntas en oförändrad investeringsnivå 1969. Uppgången för de statliga byggnadsinvesteringarna 1968 väntas fortsätta 1969 men i lägre takt, medan de statliga maskininvesteringarna beräknas minska något 1969 efter den kraftiga ökningen (10 %). Den ojämna utvecklingen förklaras av att militära materielanskaffningar tidigarelades under 1968. Kommunernas investeringar förutses öka med 8 1/2 % 1968—1969 mot 6 % 1967—1968. Särskilt markerad är uppgången i byggnadsinvesteringarna med 9 % att jämföra med 6 1/2 % närmast föregående år. Delvis torde den vara en effekt av investeringsavgiftens slopande i oktober 1968. Vid sidan av sjuk- och hälsovårdsutbyggnaden är väg- och gatubyggandet det starkaste expansionsområdet i den kommunala sektorn för närvarande, medan skolbyggandet inte längre förefaller att öka. För bostadsbyggandet beräknas en planerad igångsättning om 103 000 lägenheter komma att medföra en ökning av investeringsvolymen med 3 % 1968—1969. Härvid förutsätts att tyngdpunkten av igångsättningen liksom 1967 och 1968 kommer att ligga på andra och tredje kvartalet. I övrigt har räknats med fortsatt god tillgång på arbetskraft och oförändrade byggnadstider för flerfamiljshus påbörjade 1968 och 1969 samt förutsatts att trenden 1968 mot ökad projektstorlek blir bestående 1969. Antalet inflyttningsfärdiga lägenheter 1969 väntas genom den höga igångsättningen andra halvåret 1968 komma att överstiga 103 000. Den totala fasta investeringsvolymen väntas stiga med 3 1/2 % 1968— 1969. Byggnadsinvesteringarna ökar något snabbare än maskininvesteringarna eller med 4 % mot 3 % för de senare. Inberäknat lager blir den totala investeringsökningen knappt 6 % 1968—1969. Beträffande inkomster, priser och konsumtion framläggs följande kalkyler. Den genomsnittliga lönenivån antas stiga i något långsammare takt än mellan 1967 och 1968 eller med inte fullt 6,5 %. Härvid åsyftas lön per tidsenhet, vilket innebär att effekten av arbetstidsförkortningen fr. o. m. den 1 januari 1969 ingår i den sålunda angivna löneförändringen. Lönesumman förutsätts öka med 6,5 %, vilket trots en trolig mindre nedgång av sysselsättningsvolymen mätt i verktimmar, är rimligt med hänsyn till sedvanlig övergång från lägre till högre betalda arbeten. Faktorinkomsterna beräknas stiga med 6 %, vilket innebär oförändrad eller obetydligt högre takt än 1968. Tillväxten i de disponibla inkomsterna stannar dock vid knappt 5 % mot drygt 5,5 % 1967—1968 beroende på att hushållens nettoinbetalning till det offentliga beräknas stiga betydligt snabbare 1968—1969 än 1967—1968. Vid bedömningen av prisutsikterna för 1969 har en utgångspunkt varit att

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 13

arbetsgivarnas kostnad per timme i genomsnitt för samtliga anställda antagits stiga med ca 6,5 %, bortsett från den kostnadsstegring som följer av den allmänna arbetsgivaravgiften. Denna har emellertid beaktats jämte effekten av övriga åtgärder i samband med skatteomläggningen vid årsskiftet 1968/1969. Enligt den prisprognos som sålunda utarbetats kan konsumentprisnivån under loppet av 1969 antas stiga med 2,1 %. Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1968 och 1969 kan förändringen väntas bli obetydligt lägre eller omkring 2,0 %. En allmän förutsättning för dessa beräkningar har varit att kostnadsförändringar i erfarenhetsmässig grad slår igenom i konsumentpriserna. Vidare har dessa i ringa utsträckning antagits bli påverkade av överskottsefterfrågan på varumarknaderna. Vid den förutsatta prisuppgången 1969 kan de reala disponibla inkomsterna beräknas öka med inte fullt 3 % 1968—1969 mot drygt 3,5 % 1967 1968. Den privata konsumtionen har prognoserats på basis av ett antagande om att den volymmässiga konsumtionsutvecklingen nära kommer att ansluta till den reala disponibla inkomstens tillväxt. Den totala privata konsumtionens volym har sålunda, inklusiva turistnettot, beräknats komma att öka med drygt 3 % 1968—1969 (mot knappt 4 % 1967—1968). Grupperna tjänster, exklusive turistnettot, och icke varaktiga varor väntas öka med 2 å 3 %, medan bilar och övriga varaktiga varor väntas öka med 13 % respektive 4,5 %. För turistnettot förutses en volymökning på närmare 10 %. Prognosen innebär att sparandet i löpande priser antas minska obetydligt 1968— 1969 efter att ha stigit några procent 1967—1968. Den offentliga konsumtionen väntas öka med ca 6 %, varav den kommunala med 6,5 % och den statliga med 5 %. Sammanlagt innebär detta att den totala efterfrågans tillväxt 1968—1969 väntas uppgå till 4,5 %, vilket är obetydligt mer än för 1967—1968, då den vid jämförbar beräkning synes ha stannat vid 4,3 %. Vid en beräknad lägre tillväxt för offentlig verksamhet (5 % mot drygt 7 %), privat konsumtion och export är det i första hand det förväntade omslaget i utvecklingen av näringslivets realkapitalbildning som vid sidan av en mindre förändring i fråga om bostadsinvesteringarna förklarar den något högre tillväxten för den totala efterfrågan. Med ledning av den förväntade efterfrågans tillväxt kan importvolymen beräknas stiga med 7 % 1968—1969. Att importökningstakten blir lägre än 1968 beror delvis på att råoljeimporten väntas öka betydligt långsammare till följd av att den utbyggnad som under senare år skett av raffinaderikapaciteten i Sverige blev i det närmaste helt tagen i anspråk under 1968. Importen av konsumtionsvaror förutses, vid den förutsatta lägre konsumtionsökningstakten, stiga obetydligt mindre 1968—1969 jämfört med 1967— 1968 eller med 8 % mot 9 %. Dämpningen kan delvis återföras på en lägre prognoserad tillväxt av textilvaruimporten.

14 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Eftersom importvolymens tillväxt beräknas nära sammanfalla med exportvolymens men importpriserna stiger svagare än exportpriserna (1/2 % mot 1 1/2 %) förutses underskottet i handelsbalansen sjunka med närmare 2.50 milj. kr. 1968—1969. Nettot av tjänster och transfereringar beräknas komma att minska med ytterligare 350 milj. kr. jämfört med 1968 med de stora minusutslagen fördelade på de tre posterna turistnetto, övriga tjänster m. m. samt transfereringar. — Bytesbalansens underskott kommer enligt dessa beräkningar att öka med drygt 100 milj. kr. 1968—1969.

Denna beräkning av utrikeshandelns utfall ger tillsammans med de förutsatta förändringarna i försörjningsbalansens övriga delposter till resultat att nationalproduktens tillväxt 1968—1969 blir ca 4 %.

Med den produktivitetstillväxt som för närvarande försiggår inom samhällsekonomin kan en ökning av den totala produktionen med 4 % beräknas medföra att tillgänglig arbetskraft tas i anspråk i ungefär oförändrad eller svagt ökad utsträckning. Om prognoserna i övrigt inte kommer att upprevideras av den faktiska utvecklingen skulle man härvid närmast ha anledning att vänta sig att den uppåtriktade tendens som varit rådande på arbetsmarknaden mot slutet av 1968 inte kommer att fortsätta under hela 1969. Med den påtagligt positiva bedömning av de omedelbara framtidsutsikterna som framträder i den senaste konjunkturbarometern, vilken baseras på uppgifter som företagen avgivit i början av december, finns nu större anledning att räkna med stigande efterfrågan på arbetskraft, i vart fall under den tidigare delen av 1969. De regionala ojämnheterna kan dock i huvudsak väntas bestå.

Balansproblemen inför 1969 kan skärskådas från olika synpunkter. Ur ett renodlat kortsiktsperspektiv kan tänkbara komplikationer i huvudsak uppdelas på två huvudalternativ. Sålunda skulle den internationella konjunkturutvecklingen kunna bli svagare än som här har antagits, och återverkningar härav skulle kunna tänkas uppkomma för näringslivets investeringar och möjligen också för den privata konsumtionen. Negativa effekter på arbetsmarknaden skulle i ett sådant läge kunna motverkas genom ökade pådrag av bostadsbyggen, offentliga anläggningsarbeten och industribeställningar samt en allmänt aktiverad arbetsmarknadspolitik. Även om dylika åtgärder inte är speciellt importuppdragande, skulle en sådan utvecklinggenom bortfall av exportinkomster normalt föra med sig en försvagning av bytesbalansen och en viss avtappning av valutareserven, något som i ett dylikt läge inte skulle behöva anses speciellt oroande. En viktig funktion för valutareserven får nämligen förutsättas vara att kunna tillgripas i dylika situationer.

Detta — som det i dagens läge kan förefalla — föga aktuella störningsalternativ har sin motsats i en utveckling, som skulle leda till alltför högefterfrågan med risk för överhettning på arbetsmarknaden och en besvärande stegring av priser och kostnader. Med den prognos som framlagts i

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 15

försörjningsbalansen kvarstår emellertid en marginal att ta i anspråk innan överhettningstendenser mera allmänt kan förmodas uppkomma på arbetsmarknaden. Denna marginal skulle överslagsvis kunna motsvara 1 å 1,5 % av den totala produktionen. Inom offentliga och närstående sektorer fortsätter avsaktningen av tillväxten för de reala aktiviteterna — en nedgång från drygt 6 % 1967—1968 till knappt 5 % 1968—1969 — och finanspolitikens inverkan på övriga sektorer bibehåller sin moderat återhållande prägel. Nettofinansieringsbehovet för offentliga och närstående sektorer (bostads- och socialförsäkringssektorerna) kan sammantaget beräknas sjunka ytterligare under 1969. Riskerna för att det snabbt och överraskande skulle uppkomma ett övertryck på arbetsmarknaden förefaller inte från dessa utgångspunkter betydande. Mera närliggande konsekvenser av ett opåräknat starkt uppsving för den interna efterfrågan i förening med en exportutveckling som inte överträffade förväntningarna skulle däremot vara att en snabbare tillväxt för investeringar i maskiner och lager och för privat konsumtion verkar uppdrivande på importen med negativa återverkningar på bytesbalansen. I det korta perspektivet bör denna eventualitet med tanke på valutareservernas omfattning inte inge alltför stor oro. Detta omdöme synes kunna gälla oavsett om bytesbalansens faktiska underskott 1968 i enlighet med tidigare bedömning av icke redovisade löpande intäkter (den s. k. korrigeringsposten) har uppgått till närmare 800 milj. kr. eller i enlighet med den här framlagda bedömningen utgjort närmare 500 milj. kr., ett deficit som kan utläsas ur tabell 2. Som isolerad företeelse utgör inte heller den försvagning av bytesbalansen med ca 100 milj. kr. som enligt försörjningsbalansens prognoser förutses för 1969 något alarmerande symptom och knappast heller den ökning av underskottet med inemot 500 milj. kr. som synes ha inträffat 1968. Det är först i ett längre perspektiv som problematiken kring bytesbalansen och dess samband med strukturutvecklingen framträder med större tydlighet. Det svenska näringslivet genomgår för närvarande en snabb strukturomvandling som bl. a. kännetecknas därav att mindre konkurrenskraftig produktion slås ut och till stora delar ersätts av billigare import. Härigenom frigörs arbetskraft som dels överförs till konkurrenskraftig exportproduktion och dels sätts in för att tillgodose de växande behoven inom sådana områden där importsubstitution överhuvud taget inte kan ifrågakomma (offentlig konsumtion m. m.). Om exportförmågan utvecklas tillräckligt snabbt lägger denna omvandlingsprocess som drivs fram av ett flertal faktorer, varibland vårt relativt höga reallöneläge torde vara en, inga andra restriktioner på den ekonomiska politiken än kravet att uppehålla balans mellan utbud och efterfrågan inom samhällsekonomin och på arbetsmarknaden. Om däremot exportförmågans tillväxt är otillräcklig ökas svårigheterna att absorbera den arbetskraft som frigörs genom strukturomvandlings- och rationaliseringsprocessen. Vissa möjligheter kan föreligga

16 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Tabell Is 2. Bytesbalansen 1967—1969

Milj. kr., löpande priser

1967 Prognos

1968 1969

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 17

Tabell I: 3. Preliminär försörjningsbalans för 1969

Milj. kr. i 1968 års priser

1968 Förändring 1968—1969 milj. kr. milj. kr. procent

Tillgång

Summa tillgång 167 840 7 600 4,5

Efterfrågan

Bostäder (inkl. fritidshus) bruttoinveste­

18 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

II. Det internationella läget

1. Sammanfattande översikt

Efter drygt ett år med svag produktionstillväxt i Västeuropa började denna åter tillta under senare delen av 1967. Produktionsökningen 1968 beräknas till drygt 4 % mot 2,7 % 1967. Omslaget kan främst hänföras till utvecklingen i Västtyskland. Efter en viss absolut minskning av produktionen där 1967 torde ökningen 1968 ha uppgått till ca 6 %. Till en betydande del beror uppgången på att lagren drogs ned mycket kraftigt 1967 och att denna neddragning 1968 följdes av en kraftig lagerpåfyllnad. Lagerinvesteringarna har bidragit till en betydande importökning. Efterfrågetillskottet från Västtyskland har naturligtvis haft en gynnsam effekt på produktionsutvecklingen i övriga Västeuropa. I de mindre länderna på kontinenten har tillväxten också varit högre 1968 än 1967. Däremot har en försvagning inträffat i de båda andra större EEC-länderna. Utvecklingen i Frankrike har helt präglats av krisen där i maj och juni och dess efterverkningar. I Italien har det privata näringslivets vilja till ytterligare investeringsökning märkbart avtagit. Efter devalveringarna och den härav föranledda restriktiva ekonomiska politiken var den totala produktionsutvecklingen fortsatt svag i Danmark och Finland och i Norge har en tydlig avsaktning inträffat.

En hög importefterfrågan från Förenta staterna och Storbritannien har 1968 utgjort en betydelsefull stimulansfaktor för omvärlden. Under våren förutsågs allmänt att importen till dessa länder skulle komma att hejdas andra halvåret och som följd härav väntades en markant avsaktning av världshandelns tillväxt och av OECD-ländernas produktionsökning. I dessa bedömningar hade man tagit fasta på att de båda reservvalutaländerna strävade efter att förstärka den yttre balansen. Som ett led i denna strävan ingick det att man genom en restriktiv ekonomisk politik försökte uppnå en begränsning av importen. Trots åtgärder i denna riktning uteblev emellertid den eftersträvade importdämpningen. I Förenta staterna berodde detta till stor del på att en föreslagen skattehöjning om 10 % genomfördes senare än förutsett och att, när den väl genomfördes, konsumenterna reagerade med att minska sparandet. Dessutom har den statliga utgiftsökningen ej kunnat reduceras i den omfattning som avsetts. Inför den väntade mycket strama budgeten i Storbritannien som lades fram i mars ökade både den privata konsumtionen och importen kraftigt förslå kvartalet. Den importminskning som väntades efter budgeten inträffade emellertid inte utan

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 19

Tabell Ils 1. Försörjningsbalansens poster i olika länder och länderområden 1967—1969

Procentuella volymförändringar från närmast föregående år. Uppgifterna för 1967 och 1968 avser utfall (preliminära), för 1969 prognoser.

Brutto- Im­ Ex­ Konsumtion Fasta brutto­ Lagernatio- port port investeringar investenalpro- av av ringar dukt ror ror privat offent­ to­ bygg- ma­ Förändoch och lig talt nå­ ski­ ring i tjäns­ tjäns­ der ner miljarder ter ter US dollar

Förenta staterna

20 Statsverkspropositionen är 1969. Bil. 1: Finansplanen

importen har i stort sett legat kvar på den höga nivå som nåddes under första kvartalet. I samband med konsumtionsökningen under början av året tömdes lagren i stor omfattning. Den därpå följande lagerökningen kan ha bidragit till att importen inte avtog under månaderna efter budgetpresentationen. Den uteblivna förstärkningen av handelsbalansen kan i sin tur ha framkallat oro för att ytterligare importbegränsande åtgärder skulle komma att vidtas och därmed lett till en spekulativ import. Kvar står dock det faktum att den brittiska importen, trots en genomsnittlig prishöjning på ca 11 %, ökade med ca 12 % i volym under de tio första månaderna. Detta tyder på att hemmaproduktionen har svårigheter att hävda sig gentemot den till synes föga priskänsliga importen.

Den kraftiga expansionen i Västtyskland har lett till en tydlig minskning av arbetslösheten och ökande kapacitetsutnyttjande. Men trots denna utveckling har den registrerade arbetskraften, som minskade avsevärt under konjunkturnedgången, inte ökat. I övriga länder i Västeuropa har arbetslösheten fortsatt att stiga 1968 i förhållande till den redan 1967 höga nivån. Den lediga anläggningskapaciteten har inte heller reducerats. Därmed har gapet mellan möjlig och faktisk tillväxt som uppkommit under de senaste åren bestått. Att man i detta läge fullföljt den försiktigare ekonomiska politiken från de senaste åren beror till stor del på den vikt varje land lagt vid att bevara eller förstärka sitt internationella konkurrensläge och därmed att begränsa pris- och kostnadsökningarna. Klarast har denna målsättning uppnåtts i Västtyskland. Tillväxttakten där under 1968 har inte inneburit att kapacitetstaket nåtts och stabiliseringen av priserna och lönerna från 1967 har fortsatt 1968. I de västeuropeiska länder som inte devalverade hösten 1967 har, med undantag för Frankrike och Nederländerna, pris- och lönestegringarna dämpats 1968, men utvecklingen är inte lika markant som i Västtyskland. I Förenta staterna har däremot ökningstakten stigit tydligt det senaste året. Samtidigt synes det som om produktivitetsutvecklingen i Förenta staterna varit avtagande de två senaste åren, medan den i de flesta västeuropeiska länderna tycks ha varit gynnsammare än tidigare. Mest betydande förefaller produktivitetsvinsterna i Västtyskland varit. De två senaste årens utveckling av priser, löner och produktivitet innebär därmed att Förenta staternas förmånliga konkurrensläge i förhållande till Västeuropa reducerats, medan Västtysklands förstärkts i förhållande till flertalet övriga länder.

Främst på grund av den ökande importefterfrågan från Förenta staterna, Storbritannien och Västtyskland har världshandeln expanderat kraftigt 1968. Den beräknas ha ökat med ca 10 % mot endast 5 % 1967 och har därmed uppnått den ökningstakt som rätt tidigare under 60-talet. Dock svarar enbart Förenta staternas importökning på över 20 % för ca 40 % av världshandelns totala ökning. Tillväxten av handeln inom OECD har i det närmaste fördubblats från drygt 6 % 1967 till ca 12 % 1968. Även

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 21

Tabell II: 2. Konsumentpriser 1960—1968

Procentuella förändringar

1960— 3 kv. 1966— 3 kv. 1967— 3 kv. 1967— 1 kv. 1968—

1967 3 kv.1967 3 kv. 1968 1 kv. 1968 3 kv. 1968 per år (i årstakt) (i årstakt)

22 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Tabell II: 3. Lönekostnader och förtjänster per arbetad timme för industriarbetare 1960—1968

Procentuella förändringar

Total lönekost­ Timförtjänst nad

1960—1967 1960—1967 3 kv. 1966— 3 kv. 1967— per år per år 3 kv. 1967 3 kv. 1968

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 23

Diagram 11:1. Industriproduktionen i olika länder 1965—1968

Index: 1965 = 100. Säsongrensade kvartalssiffror

Förenta s laterna Storbritannien

120 - 100

■

Västtyskland

100 120 -

Norge

120 100 -

Frankrike

120 -

Sverige

Italien 100 -

120 - 120

Belgien

120 Nederländerna Finland

1965 1966 1967 1968 1965 1966 1967 1968 Källor: OECD och nationell statistik.

kvartalet 1968, till följd av att kapitalrörelserna i stort verkade utjämnande mellan över- och underskottsländer. Detta gavs uttryck bl. a. i räntesänkningar i flera länder under sommaren och början av hösten. De ekonomiska problem som uppstod i Frankrike efter krisen i maj och juni, och uppgörelsen som följde på den, strävade man att lösa genom att föra en expansiv politik. Därigenom skulle realt utrymme skapas för att möta den ökade köpkraften. En sådan politik innebar inga kapacitetsproblem, men pris- och kostnadsökningarna skulle kunna bli besvärande som

24 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

följd av de betydande lönehöjningar som avtalet efter krisen innebar. Detta sökte man i prishänseende motverka genom frivilliga överenskommelser. För att begränsa kostnadsökningarna övertog staten tillfälligt betalningen av vissa socialavgifter från företagen. Samtidigt gav staten företagen betydande och fördelaktiga krediter, dels för att avvärja den svåra likviditetssituation företagen hamnat i som en följd av krisen, dels för att stimulera investeringarna. I oktober föreföll möjligheterna goda att Frankrike skulle lyckas med att avvärja de akuta ekonomiska problem som krisen lett till.

Bl. a. mot denna bakgrund kunde man förvänta en fortsatt och mera allmän ökad tillväxttakt i Västeuropa 1969. Till skillnad från de närmast föregående åren tydde industri enkäter i flera länder på att industriinvesteringarna skulle komma att utgöra ett viktigt expansivt element. Den största osäkerheten gällde Storbritannien. Med den uteblivna förbättringen av den yttre balansen föreföll nya importhämmande åtgärder sannolika.

Mot bakgrund av den expansiva politiken i Frankrike räknades med en kraftig återhämtning där i förhållande till 1968. Likaså föreföll det troligt att tillväxten i Italien skulle komma att öka något, med hänsyn till den förda politiken. För de flesta mindre länderna räknades det med att produktionen skulle komma att öka något mer 1969 än 1968, delvis som en eftersläpande effekt av att stimulansen från Förenta staternas och Storbritanniens importefterfrågan 1968 varit betydande. Detta synes ha lett till en påbörjad självgenerande expansion, vilken under 1969 skulle få stöd av framför allt en kraftig importökning från Frankrike och Italien samt en fortsatt hög import från Västtyskland. Bakom prognoserna låg ett antagande om att Storbritanniens import på något sätt skulle hejdas. För Förenta staternas del räknades med en markant dämpning av tillväxten under första halvåret 1969, då effekten av de vidtagna restriktiva åtgärderna förutsågs bli kraftigast. Detta skulle bidra till en mycket markant försvagning av importutvecklingen, och därmed skulle Förenta staterna uppnå en förstärkning av sin bytesbalans. I Västeuropa syntes Västtyskland och Italien komma att bibehålla sina positioner som överskottsländer, och deras bytesbalansöverskott inte märkbart reduceras 1969. Frankrikes bytesbalans förväntades i detta läge komma att försvagas, men i relativt måttlig utsträckning.

En osäkerhetsfaktor i dessa prognoser var att de implicerade att OECD:s sammanlagda bytesbalansöverskott med i första hand u-länderna skulle komma att öka med ytterligare drygt en miljard dollar 1969.

Under november accelererade emellertid kapitalutflödet från Frankrike. En tilltagande prisstegring och en reducering till hälften av de i juli införda exportsubventionerna kan ha bidragit till ökad misstro mot att francen skulle kunna bibehålla sitt värde. Samtidigt tilltog förväntningarna om att D-marken skulle komma att skrivas upp. Under ca en vecka förlorade Frankrike 2 miljarder franc av sin valutareserv, medan Västtyskland er­

Bil. t. Preliminär nationalbudget för år 1960 25

höll ett stort inflöde av utländska valutor. Oron på kapitalmarknaden föranledde ett sammankallande av tiogruppen. Under mötet deklarerade Västtyskland att man inte skulle och inte heller i framtiden skulle komma atl revalvera D-marken. Man hänvisade dock till att den Västtyska regel ingen för att minska det betydande handelsbalansöverskott som förutsågs för 1969 beslutat reducera den dåvarande mervärdeskatten på importen om 11 % med fyra procentenheter och införa en 4-procentig pålaga på exporten. Tidigare rådde total avdragsrätt för mervärdeskatt på exporten. Något beslut om francens värde fattades inte under mötet, men i vida kretsar antogs att den franska regeringen skulle tillkännage en devalvering av francen. Främst med den väntade nedskrivningen av francen som motivering presenterade den brittiske finansministern efter tiogruppsmötet en ny typ av importbegränsande åtgärd samtidigt som han förklarade att omsättningsskatterna skulle höjas och kreditgivningen ytterligare stramas åt. Den åtgärd som föreskrevs i importbegränsande syfte innebar att ett belopp motsvarande 50 % av importvärdet under 180 dagar skall deponeras hos staten. Dagen efter att dessa åtgärder tillkännagetts i London meddelades det från Paris att francen skulle bibehålla sitt nuvarande värde. För att stärka francens ställning vidtogs en rad restriktiva åtgärder i Frankrike och valutakontrollen återinfördes. Statsutgifterna skall skäras ned så att det tidigare beräknade budgetunderskottet för 1909 om ca 12 miljarder franc reducerades till ungefär hälften. Samtliga ministerier får minskade anslag och de statliga företagen lägre subventioner. Detta torde bl. a. få till följd att en rad avgifter kommer att höjas. Vidare skall priskontrollen skärpas. De löneökningar som krisuppgörelsen, det s. k. Grenelle-avtalet, resulterade i, skall genomföras, men däremot kommer löneökningarna under 1969 att starkt begränsas. Kreditmarknaden stramas åt, och genom en skatteomläggning främjas exporten och hemmaproduktionen i förhållande till importen. De brittiska åtgärderna torde i sig endast i ringa mån påverka förväntningarna om utvecklingen i övriga Västeuropa 1969, då redan de tidigare prognoserna förutsatte en mycket svag brittisk import 1969. Däremot förefaller det sannolikt att tillväxten inom Storbritannien blir något svagare än vad man tidigare officiellt räknat med. Den åtstramning av den ekonomiska politiken och den skatteomläggning som Frankrike vidtagit innebär emellertid ett efterfrågebortfall för omvärlden. Effekterna av de västtyska åtgärderna i motsatt riktning är svåra att uppskatta. Under förutsättning av att de underbyggs av en ekonomisk politik som främjar den inhemska expansionen kan inverkan på importen och därmed på bytesbalansen dock tänkas bli betydelsefull. Bortsett från den direkta restriktiva effekten av de franska åtgärderna kan den förnyade oron på valutamarknaden komma att verka dämpande på expansionstakten. Osäkerheten kan leda till en försiktigare ekonomisk poli-

26 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Diagram 11:2. Arbetslöshet och konsumentpriser 1965—1968

Den heldragna linjen visar arbetslösheten, den streckade förändringen i konsumentpriserna.

Förenta staterna Storbritannien

Västtyskland

Danmark

100 -

Frankrike Norge

100 -

Italien Sverige 8

6

30 -v--' 4 2 Belgien

5

3

1¶Finland Nederländerna

8

4

1965 1966 1967 1968 1965 1966 1967 1968 Anm. Den vänstra, logaritmiska skalan visar arbetslösheten i 1 000-tal, säsongrensade kvar-

talssiffror. Den högra skalan anger konsumentprisernas procentuella förändring mellan motsvarande kvartal resp. år.

Källor: OECD och nationell statistik.

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 27

tik och till en dämpning av näringslivets investeringsbenägenhet. De diskontohöjningar som i december vidtogs i flera länder skulle möjligen kunna tolkas som ett utslag av en sådan politik. De uppgavs dock genomgående vara motiverade av den interna ekonomiska situationen i respektive länder. Under förutsättning att oron på valutamarknaden inte fortsätter torde man dock kunna räkna med en i det närmaste bibehållen expansionstakt i Västeuropa 1969, eller drygt 4 %. Enligt de officiella amerikanska prognoserna skulle den beslutade åtstramningspolitiken i det närmaste leda till en stagnation av produktionen under första halvåret. Bakom den här förväntade tillväxten i Västeuropa 1969 ligger ett antagande om att effekten av de restriktiva åtgärderna inte blir fullt så uttalad. Detta skulle i så fall innebära en något högre, om dock mycket begränsad, importökning till Förenta staterna och en produktionstillväxt där på inemot 3 % 1969, mot de ca 2 % man officiellt räknar med.

Som det nu förefaller kommer begränsningen av importefterfrågan från de större underskottsländerna 1969 inte att kunna kompenseras av ökande import i motsvarande grad från andra länder. Därmed skulle världshandelns expansion åter försvagas 1969, men likväl bli väsentligt starkare än 1967. Den här prognoserade tillväxttakten under 1969 innebär att i de flesta länder de redan förekommande lediga produktionsresurserna inte märkbart kommer att reduceras. Detta tyder på att dämpningen av prisutvecklingen på hemmamarknaderna och inom världshandeln kommer att fortsätta 1969, låt vara att någon motsvarighet inte är i sikte till de speciella prissänkningsimpulser inom den internationella handeln som utlöstes av devalveringarna hösten 1967.

En av förutsättningarna för att expansionen inom industriländerna under 1969 skall kunna fortgå i ett någorlunda tillfredsställande tempo kan sägas vara att den ej minst av yttre balansskäl eftersträvade dämpningen av efterfrågan inom OECD:s stora underskottsländer (Förenta staterna, Storbritannien, Frankrike) inte försiggår med större styrka och snabbhet än att de depressiva effekterna härav på världshandeln i erforderlig grad kommer att kunna motvägas av en tilltagande stegring av överskottsländernas efterfrågan. Sett ur ett något längre perspektiv utgör en anpassning av de internationella betalningarna en förutsättning för att den västliga industrivärlden skall kunna bibehålla den tillväxttakt som under efterkrigstiden kommit att betraktas som normal. Denna anpassning kan emellertid ta sig olika uttryck. En möjlig väg är att överskottsländerna och då i första hand Västtyskland skulle föra en expansivare ekonomisk politik, med ökad inhemsk efterfrågan, tilltagande import och minskat bytesbalansöverskott som följd. Som ett alternativ, eller komplement, till denna utvecklingslinje skulle den erforderliga stimulansen kunna erhållas genom fortsatt ökande import från u-länderna. Detta skulle då förutsätta att den finansiella u-hjälpen eller annan form av kapitalexport ökades i motsvarande grad. OECD:s prognoser för 1969 synes i viss mån förutsätta en utveckling i denna riktning.

28 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Ett tredje alternativ skulle vara att förstärkningen av Förenta staternas bytesbalans blir mindre markerad än vad man nu räknar med. Detta skulle inte behöva leda till några betalningsmässiga komplikationer i den mån de internationella kapitalrörelserna behåller den ur amerikansk synpunkt fördelaktiga inriktningen som varit kännetecknande för 1968. Vid annan utveckling av kapitalrörelserna kommer i stället omvärldens monetära tillgodohavanden på Förenta staterna enligt detta alternativ att öka i snabbare tempo. Hur långt och i vilken takt en sådan utveckling kan tänkas försiggå utan besvärande återverkningar för det internationella valutasystemets stabilitet kan synas vanskligt att bedöma. Något omedelbart krisläge kan dock knappast väntas uppkomma, så länge de ledande överskottsländerna avstår från att lösa in sina monetära tillgodohavanden i guld och alternativ saknas till dollarn som starkaste reservvaluta.

2. Länderöversikter

Förenta staterna

Det budgetförslag som presenterades i början av 1968 innebar en tydlig åtstramning av finanspolitiken. Utgiftsökningarna begränsades och upplåningsbehovet reducerades till mindre än hälften i förhållande till föregående budgetår. Den härmed eftersträvade dämpningen av den interna efterfrågan var föranledd av en ökande pris- och kostnadsstegring samt av den under de senaste åren försämrade handelsbalansen. I budgetberäkningarna ingick en förutsatt 10-procentig höjning av bolagsskatten fr. o. m. 1 januari 1968 och av inkomstskatten fr. o. m. 1 april. Detta skatteförslag mötte hårt motstånd i kongressen och när det till slut gick igenom i juni godkändes det på villkor alt de budgeterade utgifterna skulle skäras ned med 6 miljarder dollar. Under våren stramades även krediIpolitiken åt. Räntan höjdes två gånger med en halv procent och uppgick därmed i april till 5,5 %, vilket är en rekordnivå för Förenta staterna1.

Trots de åtgärder som efter hand vidtogs för att dämpa den interna efterfrågan var produktionstillväxten betydande, kapacitetsutnyttjandet högt och arbetslösheten efter amerikanska förhållanden låg under större delen av 1968. Importen ökade, delvis på grund av detta, mycket kraftigt och prisoch kostnadsstegringarna fortsatte. Samtidigt tycks produktivitetsutvecklingen varit mindre gynnsam än tidigare.

Till en del var den fortsatt höga tillväxten en följd av att skattehöjningen inte trädde i kraft förrän andra halvåret. Effekten av den omsider inträdda skattehöjningen motverkades dessutom i hög grad av en betydande minskning av sparkvoten, från 7,8 % andra kvartalet till 6,2 % tredje kvartalet, varigenom den privata konsumtionen fortsatte att öka. Reduceringen av de statliga utgifterna har heller inte ägt rum i den omfattning som avsetts. Vis-

1 I augusti sänktes räntan med 1/4 %.

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 29

sa utgiftsposter har undantagits från utgiftstaket. Ökningen för dessa under de tre första kvartalen var ca 4,5 miljarder dollar högre än den budgeterade, varav knappt hälften hänför sig till extra anslag för Vietnamkriget. Av de beslutade nedskärningarna hade ännu vid slutet av året endast 3,5 miljarder definierats. Under de tre första kvartalen översteg aldrig arbetslösheten 3,8 %, vilket hör ses i relation till att en arbetslöshet om 4 % i Förenta staterna anses markera balans på arbetsmarknaden. Under tolvmånadersperioden fram t. o. m. september ökade industriarbetarlönerna med 6,3 % mot 3,6 % under motsvarande period ett år tidigare. Prisstegringstakten har ökat i motsvarande grad. Från augusti 1967 till augusti 1968 ökade konsumentpriserna med 4,3 V mot 2,7 % ett år tidigare. Industriproduktionens ökning uppgick till 4,3 % under de tre första kvartalen. Denna förhållandevis svaga utveckling förklaras till stor del av att produktionen inom stålindustrin begränsats efter att den hotande strejken avvärjts. Lagernivån hade inför den väntade strejken nämligen höjts betydligt över den normala. Bruttonationalproduktens tillväxt 1968 beräknas till inemot 5 %. De privata fasta industriinvesteringarna torde ha ökat med ca 7 %. Bostadsbyggandet låg under de tre första kvartalen i stort sett kvar på den högre nivå som uppnåtts under slutet av 1967. Tredje kvartalet ökade emellertid påbörjandet tydligt, varför bostadsbyggandet torde ha tilltagit mot slutet av året. Från det låga utgångsläget under större delen av 1967 beräknas bostadsbyggandet ha ökat med över 15 % 1967—1968. Genom att konsumenterna vid skattehöjningen reagerade med att minska sparandet bibehölls den privata konsumtionsökningen under större delen av året och konsumtionen torde totalt ha ökat med ca 5 %. Under första kvartalet ägde en omfattande lagerneddragning rum, vilken under andra kvartalet följdes av en kraftig lageruppbyggnad. Till den stora lagerökningen bidrog att stållagren fylldes på inför hotet om en kommande stålstrejk. Sedan strejken avvärjts inträffade delvis som följd härav en viss dämpning av lagerutvecklingen. Totalt torde lagerinvesteringarna 1968 varit ungefär oförändrade i förhållande till 1967. Under första halvåret bidrog den offentliga konsumtionen i väsentlig grad till expansionen. Ökningstakten reducerades under tredje kvarlalet. Denna utveckling torde ha fortsatt till slutet av året, varför den offentliga konsumtionen beräknas ha ökat med ca 6 % 1968, mot nära det dubbla 1967. Under de tre första kvartalen ökade exporten med drygt 8 %. Importen som börjat att öka under slutet av 1967 fortsatte att öka mycket kraftigt 1968. Under de tre första kvartalen ökade den med ca 25 %. Koppar strejker under början av året samt hotet om stålstrejk bidrog till ökningen, men även om hänsyn tas till dessa faktorer var ökningen betydande och torde vara en följd av det inhemska efterfrågetrycket. Handelsbalansens överskott, som var lågt i förhållande till tidigare år, både 1966 och 1967, minskade

30 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

därmed ytterligare 1968. Under de tre första kvartalen uppgick överskottet till 834 miljoner dollar mot 3 500 miljoner dollar under motsvarande period 1967. Någon markant förändring av utvecklingen på bytesbalansens övriga poster har inte inträffat. Sedan andra världskriget har en nettoexport av kapital ägt rum från Förenta staterna. Samtidigt har de utländska likvida fordringarna på Förenta staterna ökat och parallellt med detta har guldreserven minskat. Under 1967 accelererade utflödet både av kapital och av guld. Det ökade kapitalutflödet hängde till en del samman med den brittiska devalveringen, medan guldutflödet främst var ett uttryck för en tilltagande misstro mot att dollarn skulle kunna bibehålla sitt guldvärde. Mot bakgrund av situationen på kapitalmarknaden presenterades i januari ett omfattande program för att minska kapitalutflödet. De under början av 1968 fortsatta spekulativa gulduppköpen ledde i mars fram till beslutet att skapa två guldmarknader. Avtappningen av den amerikanska guldreserven har därefter i stort sett upphört. Betalningsbalansen förstärktes markant under första halvåret 1968, trots den fortsatta försvagningen av handelsbalansen. 1967 uppgick betalningsbalansens underskott (på likviditetsbasis) till 3,57 miljarder dollar. Under första halvåret reducerades underskottet till mindre än hälften eller till 1,66 miljarder dollar i årstakt. Till en mindre del beror detta på minskat kapitalutflöde från Förenta staterna. Trots att betalningsbalansprogrammet innehöll omfattande restriktioner för direkta investeringar utomlands har dessa emellertid så vitt man nu kan se fortsatt att öka efter en minskning första kvartalet. Däremot har utflödet av annat långfristigt kapital och av kortfristigt kapital märkbart avtagit. Främst beror emellertid betalningsbalansens förstärkning på ett ökat inflöde av kapital till Förenta staterna. Amerikanska företag utomlands har i ökad utsträckning använt sig av utländskt kapital, till stor del genom att utnyttja Eurobondmarknaderna. Genom räntedifferenserna mellan Västtyskland och Förenta staterna har västtyskt kapital dragits till den amerikanska marknaden. En betydande del av det ökade kapitalinflödet torde därutöver bero på det kapitalutflöde från Frankrike som ägt rum efter krisen där i maj och juni. Den ekonomiska utvecklingen i Förenta staterna under 1969 är till en betydande del beroende av i vilken utsträckning den nya administrationen anser att betalningsbalanssituationen och pris- och kostnadsutvecklingen påkallar en restriktiv ekonomisk politik. Härtill kommer bl. a. ovissheten om utvecklingen av kriget i Sydostasien. Enligt de officiella amerikanska prognoserna skulle den totala produktionen i det närmaste stagnera första halvåret 1969. Detta förklaras främst av att effekten av de beslutade restriktiva finanspolitiska åtgärderna blir kraftigast under denna period. Den i juni beslutade skattehöjningen gällde retroaktivt från de datum som angivits vid förslagets framläggande. De retroaktiva inbetalningarna sker till största delen under början av 1969 och delvis som en följd härav förväntas

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 31

den privata konsumtionen komma att öka med mindre än 1 % i årstakt under denna tid. Under antagande av att inga ytterligare restriktiva åtgärder vidtages är det möjligt att den privata konsumtionen kan komma att öka något mer. Nedgången av spar kvoten under slutet av 1968 var visserligen betydande, men den lägre nivån motsvarar ungefär den som rått under tidigare år och under nuvarande förhållanden torde en viss ytterligare sänkning inte vara osannolik. Skall budgetutfallet hållas inom de uppsatta gränserna måste de federala utgifterna minska absolut under början av 1969. Ett antagande om att en sådan minskning kommer att äga rum ligger också bakom de officiella prognoserna. Det finns emellertid anledning att ställa sig tveksam inför denna prognos. Dels har det förekommit allvarliga diskussioner i kongressen om att utöka de sektorer som skall undantas utgiftstaket, dels tycks svårigheterna att bestämma vad som skall drabbas av de beslutade nedskärningarna vara betydande.

Under andra halvåret räknas med, under förutsättning av oförändrad ekonomisk politik, att både den privata och den offentliga konsumtionen åter skulle komma att tillta. Även om den extra skattehöjningen bibehålls, vilket anses som troligt, kommer den retroaktiva effekten att upphöra då. Vissa offentliga utgiftsökningar för andra halvåret 1969 är redan beslutade och det anses troligt att den återhållsamma utgiftspolitiken inte kan bibehållas i samma grad.

De senaste investeringsenkäterna angav en fortsatt tillväxt av de privata investeringarna också under 1969 om än något svagare än 1968. Delta kan tyda på att näringslivet inte räknar med några längre gående restriktiva åtgärder 1969. Det ökande påbörjandet av bostadsbyggandet och läget på bostadsmarknaden gör att en fortsatt kraftig ökning av bostadsbyggandet kan väntas.

De officiella prognoserna innebär att produktionen efter ett svagt första halvår skulle komma att öka med ca 5 % i årstakt under andra halvåret. Detta skulle leda till en total produktionstillväxt om ca 2,5 % 1969. Om inte den nya regimen kommer att strama åt den ekonomiska politiken ytterligare, förefaller det emellertid sannolikt att produktionsökningen blir något högre. Vid oförändrad politik torde skillnaden mellan de båda halvåren bli mindre markerad.

Den förväntade dämpningen av den inhemska efterfrågan väntas ge tydligt utslag på arbetsmarknaden. Vid halvårsskiftet räknar man med en arbetslöshet på ca 4,5 %, varvid uppgången likväl inte skulle motsvara det minskade arbetskraftsbehovet. Nedgången av produktionstillväxten väntas också följas av en avtagande produktivitetsutveckling. Mot slutet av 1969 skulle arbetslösheten vara nere i ca 4 %. Denna prognos om arbetsmarknadens utveckling är baserad på en något lägre produktionstillväxt än vad som här ansetts trolig. Likväl kan det förefalla sannolikt att arbetslösheten under större delen av 1969 kommer att överstiga 4 %, med tanke på att pro­

32 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

duktivitetsutvecklingen skulle kunna bli något gynnsammare än vad man officiellt räknar med. En dämpning av kostnadsstegringarna kan förutses. Avtal gällande större delen av arbetsmarknaden träffades 1968. På grundval av dessa samt mot bakgrund av det svagare arbetsmarknadsläget, torde löneökningarna bli lägre 1969 än 1968.

Till följd av den förväntade utvecklingen av den interna efterfrågan räknar man officiellt med att importen kommer att minska något under första halvåret för att sedan åter öka något. Totalt skulle importökningen minska från över 20 % 1968 till ca 3 % 1969. Även om man, i konsekvens med vad som ovan sagts, finner det befogat att räkna med en något högre import 1969 kommer utan tvivel dämpningen att bli betydande. Exporten kan väntas öka obetydligt svagare än 1968, eller med ca 7 %. Denna utveckling skulle leda till en märkbar förstärkning av handelsbalansen 1969 i förhållande till 1968, men överskottet torde inte komma att bli mer än hälften så stort som 1966 och 1967 års, under vilka år handelsbalansen betraktades som oroande svag.

Storbritannien

De primära målsättningarna med devalveringen november 1967 och den mycket strama budget som lades fram i mars 1968 var att uppnå yttre balans genom ökad export och minskad import samt att stimulera den privata industrins fasta investeringar på bekostnad av den privata konsumtionen. Framgången i dessa hänseenden har varit begränsad under 1968. Den totala produktionen har ökat i ungefär den takt som förutsågs under början av året eller med ca 3,5 %. Avvikelserna från den eftersträvade inhemska efterfrågeinriktningen har emellertid varit betydande. Sålunda har den privata konsumtionen ökat mer än förutsetts och investeringsökningen helt härstammat från andra sektorer än industrin.

Exportutvecklingen har varit relativt gynnsam i förhållande till tidigare år. En markant ökning under första kvartalet berodde till en del på en eftersläpningseffekt från liamnarbetarstrejkerna under hösten 1967. Den dämpning som inträffade andra kvartalet var därför väntad och under loppet av tredje kvartalet skedde åter en betydande ökning. Under de elva första månaderna ökade exporten med ca 23 % i värde. Exportpriserna beräknas ha ökat med drygt 6 % i pund, vilket innebär att drygt halva devalveringseffekten tagits ut i form av en sänkning av exportpriserna räknat i utländsk valuta. Trots devalveringen ökade importen mycket kraftigt under första kvartalet 1968. Den väntade åtstramningen av den privata konsumtionen i den kommande budgeten resulterade i att konsumenterna gjorde störa inköp under början av året och detta torde till stor del förklara importutvecklingen under denna period. Den nedgång av importen som förväntades efter budgeten har emellertid inte inträffat utan importen har i stort stagnerat på den höga nivå som uppnåddes under första kvar-

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 33

talet. I oktober inträffade åter en markant ökning. Många speciella faktorer liar anförts som förklaring till att importen inte hejdats. Av betydelse torde ha varit att en lagerpåfyllnad ägt rum efter en omfattande neddragning törsta kvartalet och att därvid lagrens importandel tycks ha varit högre än tidigare. De höga importsiffrorna under början av året har lett till spekulationer om en kommande importreglering och även detta torde ha bidragit till den ogynnsamma importutvecklingen. Importpriserna beräknas ha stigit med knappt 11 % i pund, men priskänsligheten hos den brittiska importen förefaller inte betydande. Under de elva första månaderna ökade importen nämligen med ca 23 % i värde och ca 12 % i volym. Underskottet i handelsbalansen som hela 1968 varit betydande, avtog under tredje kvartalet, för att i oktober åter märkbart öka. För de tio törsta månaderna uppgick det korrigerade handelsbalansunderskottet till 615 miljoner pund mot 318 miljoner pund under samma period 1967. No- ^ ember visade minskat underskott, främst beroende på en ökning av exporten.

Den allvarliga försämringen av utrikeshandeln under oktober, med sjunkande export och ökande import och därmed ett tilltagande handelsbalansunderskott, satte ny fart på spekulationerna om en förestående brittisk importreglering. Det föreföll också troligt att någon ytterligare form av importbegränsning skulle bedömas som nödvändig. Från flera håll har påpekats att en effektiv begränsning av likviditeten krävs som komplement till skattehöjningarna och de s. k. kredittaken för att begränsa den privata konsumtionen. Detta torde dock inte i sig vara tillräckligt för att uppnå den eftersträvade förstärkningen av den yttre balansen.

Den uteblivna förbättringen av handelsbalansen har lett till att pundet även under 1968 tidvis utsatts för spekulativa kapitalrörelser. Främst för att förstärka förtroendet för den brittiska valutan har den internationella regleringsbanken, DIS, beslutat att tillsammans med tolv västliga industriländer ge Storbritannien en stand-by-kredit på 2 miljarder dollar. Dragningar på denna kredit får göras under tre år och återbetalningarna skall ske under en tioårsperiod. Krediten har givits i syfte att förhindra att plötsliga minskningar i sterlingländernas pundreserver skulle hota stabiliteten i det internationella valutasystemet. Storbritannien har i samband härmed gai anterat ett fast dollarvärde på sterlingländernas valutareserver i pund. Villkoret för denna garanti är bl. a. att sterlingländerna håller en viss minimiandel av sin valutareserv i London och att 10 % av den totala valutareserven hålls i ogaranterad sterling. Den brittiska regeringen beslöt vidare i oktober att förbjuda alla handelskrediter i sterling för handel mellan tredje länder. På kort sikt får denna åtgärd en positiv effekt på betalningsbalansen.

Prognosen för industriinvesteringarna har kontinuerligt nedreviderats under 1968. Helårsresultatet torde vara att ingen ökning av dessa ägt rum

3 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Finansplanen. Bilaga 1

34 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

efter nedgången 1967. Övriga näringslivets investeringar har däremot ökat. Bostadsbyggandet tycks ha ökat med ca 6 %, till stor del beroende på ökat offentligt bostadsbyggande. De offentliga investeringarnas ökningstakt bar ungefär "halverats i förhållande till 1967, vilket dock innebär att de ökat med drygt 6 %. Inom den nationaliserade industrin har utvecklingen varit svagare. Totalt torde de fasta investeringarna ha ökat med knappt 5 % 1968.

De åtgärder som presenterades i vårens budget förutsågs få en så hämmande effekt på den privata konsumtionen att denna efter den stora ökningen första kvartalet skulle minska så kraftigt under loppet av året att helårsresultatet skulle bli en oförändrad nivå i förhållande till 1967. Efter en nedgång under andra kvartalet började emellertid konsumtionen åter öka och den totala ökningen torde komma att bli ca 3 %. På grund av denna utveckling beslöt den brittiska regeringen i oktober att åter skärpa reglerna för avbetalningsköp.

En bidragande orsak till att den privata konsumtionen inte påverkats i den omfattning som väntats torde ha varit att de indirekta skattehöjningarna inte i den utsträckning som förutsetts slagit igenom på prisnivån. Under tolvmånadersperioden fram t. o. m. augusti 1968 stannade nämligen konsumentprisernas ökning vid 5,8 % trots de indirekta skattehöjningarna och devalveringen. Lönerna beräknas ha ökat med ca 7 % mellan juli 1967 och juli 1968. En större del av denna ökning ägde rum under periodens början, då löneökningar som uppskjutits, till följd av den tidigare stränga prisoch lönekontrollen, trädde i kraft. Under våren presenterades en ny prisoch inkomstlag i vilken bl. a. fastslogs att de genomsnittliga löneökningarna inte skulle överskrida 3,5 %. I stort tycks de därefter träffade löneavtalen hållits inom denna gräns.

Arbetslösheten ökade kraftigt under 1967 och fortsatte att stiga under början av 1968. Läget har därefter stabiliserats och under månaderna augusti, september och oktober uppgick den procentuella arbetslösheten till 2,4 %. I förhållande till motsvarande period 1967 har den totala arbetslösheten sjunkit obetydligt.

Fördelningen i tiden av det offentligas inkomster och utgifter kommer att innebära en åtstramning av den finanspolitiska effekten för resten av budgetåret fram till slutet av mars. Även för hela 1969 kan förutses att stimulansen från den offentliga sektorn bli ringa eller ingen. De offentliga investeringarna beräknas stagnera totalt, varvid en minskning av investeringarna inom den nationaliserade industrin skulle uppvägas av en viss ökning av övriga offentliga investeringar, inklusive bostadsbyggandet. Den offentliga konsumtionen förutses bli i det närmaste oförändrad 1969 i förhållande till 1968.

Den senaste konjunkturbarometern visar på en betydande ökning av industrins investeringar 1969. Enligt denna skulle de komma att öka med

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 35

17 %. Från brittiskt håll har man ifrågasatt detta resultat och det förefaller sannolikare att ökningen kommer att bli lägre. Resultatet bör dock kunna tolkas så att tillförsikten inom det brittiska näringslivet ökat och under förutsättning av en fortsatt stimulans från den utländska efterfrågan torde man kunna räkna med en tydlig ökning av industriinvesteringarna. I samband med devalveringen infördes ett kredittak om 100 % av bankutlåningen före devalveringen för den privata industrin exklusive exportindustrin. I maj 1968 skärptes reglerna så att exportindustrin inkluderades, medan taket höjdes till 104 %. Inom denna ram skall exportindustrin prioriteras. En fortsättning av den strama kreditpolitiken kan förutses. Bl. a. på grund härav kan väntas att investeringsutvecklingen inom det övriga näringslivet blir relativt svag.

Trots den förutsedda dämpningen av importefterfrågan i Förenta staterna 1969 torde den gynnsammare exportutvecklingen kunna fortsätta 1969. Bl. a. torde devalveringen 1967 ännu under 1969 ge utrymme för ytterligare prissänkningar och en värdeökning på inemot 9 % kan möjligen uppnås. Från brittisk sida räknar man med en volymminskning av importen om någon procent 1969. Även om man skulle lyckas dämpa den privata konsumtionen kunde en sådan utveckling förefalla tveksam i beaktande av alt den brittiska importen visat sig föga priskänslig och att en ökning av industriinvesteringarna var att vänta. I samband med den ånyo tilltagande oron på valutamarknaden tillkännagavs i november införandet av en ny typ av importbegränsande åtgärd, samt höjda omsättningsskatter och en ytterligare åtstramning på kreditmarknaden. Mot bakgrund av åtgärderna för att ytterligare begränsa den privata konsumtionen torde en mycket svag konsumtionsutveckling vara att vänta.

Den åtgärd som direkt riktar sig mot importen innebär att importörerna hos staten under 180 dagar skall deponera en summa motsvarande 50 % av importvärdet. Verkningarna av denna åtgärd är svåra att nu uppskatta, men utsikterna att förverkliga den officiella brittiska importprognosen synes dock genom de beslutade åtgärderna förbättrats. En förbättring av bytesbalansen kan därmed väntas under loppet av 1969.

Västtyskland

Efter en period med minskande produktion har den västtyska ekonomin sedan senare delen av 1967 åter expanderat. Ännu under våren 1968 rådde tveksamhet om uppgångstendenserna skulle hålla i sig efter det att effekten av de vidtagna stimulansåtgärderna upphört. Under hösten 1968 föreföll det emellertid ganska säkert att konjunktursvackan var övervunnen. Detta kan bl. a. ses av industrins orderutveckling. Den totala orderingången har efter en tillfällig nedgång under början av 1968 ökat och både orderingången och orderstocken översteg under hösten tydligt läget från före konjunkturnedgången. Fortfarande har den utländska orderutvecklingen varit gynn­

36 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

sammast, men en återhämtning har nu inträffat för den inhemska. Störst har omslaget för investeringsvaror varit. Den totala produktionen beräknas ha ökat med ca 6 % 1968 och industriproduktionen med ca 9 %.

Den betydande ökningen av den totala produktionen under första halvåret 1968 berodde till stor del på ett markant omslag i lagerutvecklingen. Ungefär hälften av produktionsökningen under denna period torde sålunda kunna hänföras till ökade lagerinvesteringar. Exporten har fortsatt att vara en betydelsefull expansiv faktor. De offentliga investeringarna har ökat, vilket till stor del har sin grund i den andra tilläggsbudgeten 1967. Efter hand har emellertid även den privata investeringsefterfrågan tilltagit. Enligt den senaste konjunkturbarometern torde industriinvesteringarna ha ökat med 9 % i värde 1968. Totalt beräknas de fasta investeringarna ha ökat med ca 7 % i volym 1968. Investeringsnedgången 1967 var kraftigast för maskiner och uppgången 1968 var starkare för dessa än för byggnadsinvesteringarna. Trots att särskilda åtgärder vidtagits för att stimulera bostadsbyggandet tycks detta ha ökat endast obetydligt. Tillväxten av den offentliga konsumtionen beräknas till endast någon procent. Huvudsakligen beror denna svaga utveckling på att den militära anslagsförbrukningen minskade absolut under första halvåret. Även den privata konsumtionen var svag under början av året, men tilltog under loppet av året och helårsökningen beräknas till knappt 3 %.

Produktionsökningen har lett till att den lediga kapaciteten i allt högre grad åter börjat utnyttjas. Arbetslösheten har varit avtagande sedan mitten av 1967 och i september 1968 uppgick arbetslöshetsprocenten till 0,8 % mot 1,6 % samma månad ett år tidigare. Den genomsnittliga arbetslösheten för 1968 kommer dock att överstiga 0,8 %, vilket är den procentsats som definierats som full sysselsättning i långtidsplanen. Antalet utländska arbetare minskade kraftigt under konjunkturnedgången, men under 1968 har importen av arbetskraft åter ökat. Vid utgången av tredje kvartalet fanns det 100 000 fler utländska arbetare än vid årsskiftet 1967/1968 (vilket dock är mer än 220 000 färre än 1966). Trots denna utveckling fortsatte den totalt angivna arbetskraften att minska åtminstone fram till sommaren 1968. Betydande produktivitetsvinster har därmed gjorts. Samtidigt har den stabila pris- och löneutvecklingen bibehållits. Under tolvmånadersperioden fram t. o. m. augusti 1968 ökade konsumentpriserna med 1,3 %. Det bör då beaktas att mervärdeskattesatsen höjdes med en procentenhet från 1 juli. Löneökningarna 1968 blir begränsade bl. a. på grund av att de avtal som träffades 1967 löper till mitten av 1969.

Produktivitets- och kostnadsutvecklingen innebär att den västtyska exportens konkurrenskraft ytterligare förstärkts. Den betydande exportökningen 1967 motverkade i väsentlig grad effekten av den svagare inhemska efterfrågan. Under 1968 har exporten fortsatt att öka och under de tre första kvartalen var ökningen nära 12 %. Importen ökade under samma

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 37

period med 16 %. Denna utveckling har inneburit att det mycket stora handelsbalansöverskottet 1967 inte märkbart reducerats. Överskottet uppgick till 11,9 miljarder DM de tre första kvartalen 1968 mot 12,6 under samma period 1967. På grund av att underskottet på bytesbalansens övriga poster reducerats var bytesbalansens överskott för denna period något högre 1968 än 1967. Med en trolig exportökning om drygt 12 % för hela 1968 och en importökning om ca 15 % skulle handelsbalansens överskott för hela året uppgå till drygt 16 miljarder DM, en minskning på ca 0,8 miljarder i förhållande till 1967. Bytesbalansens överskott torde därmed bli något högre än 1967, då det uppgick till 9,7 miljarder DM.

Liksom 1967 har Västtyskland 1968 varit en betydande kapitalexportör. Kapitalexporten har emellertid bytt karaktär. Under 1967 bestod den huvudsakligen av kortfristigt kapital, medan under 1968 den långfristiga kapitalexporten mer än fyrdubblats. I stället har Västtyskland under 1968 blivit en importör av kortfristigt kapital. Till stor del torde detta bero på en spekulation i en appreciering av den västtyska marken. Under intryck av det ihållande och stora exportöverskottet och det stabila kostnadsläget har rykten om en förestående appreciering ofta cirkulerat under hösten.

Den framlagda budgeten för 1969 innebär en betydande åtstramning i förhållande till 1968. Statsutgifternas ökningstakt reduceras från ca 8 % 1968 till drygt 5 % 1969. Lånebehovet minskar från 7,4 miljarder DM till 3,6 miljarder. Under 1968 gav dessutom de under 1967 beslutade tilläggsbudgeterna en betydande stimulans, vilken i det närmaste upphör 1969. En väsentlig intäktsökning i den statliga budgeten 1969 följer därav att övergångsbestämmelserna vid mervärdeskattens införande upphör och därmed intäkterna från denna skatt erhålls fullt ut. De officiella västtyska kommentarerna vid budgetpresentationen har bl. a. gått ut på att det beräknade upplåningsbehovet inte skulle innebära någon risk för den västtyska valutans stabilitet.

I motsats till 1967 och 1968 torde den huvudsakliga stimulansen för ekonomin 1969 komma att härröra från den interna privata efterfrågan. Enligt den senaste konjunkturbarometern skulle industriinvesteringarna komma att öka med 16 % 1969. En prognos om en relativt kraftig ökning av de privata fasta investeringarna stöds även av den senaste orderutvecklingen för investeringsvaror och av att den outnyttjade kapaciteten inom industrin minskat. Huvudsakligen är det maskininvesteringarna som väntas tillta, medan byggnadsinvesteringarnas ökning torde bli relativt obetydlig. Härtill bidrar en betydande reducering av de offentliga investeringarnas ökningstakt, liksom att bostadsbyggandet fortsatt förväntas bli svagt. Lagerökningen torde avta med hänsyn till den kraftiga ökningen 1968.

En viss ökning av den totala sysselsättningen förutses för 1969, vilket dels skulle leda till ytterligare någon minskning av arbetslösheten, dels till en fortsatt ökad import av arbetskraft. Under sommaren 1969 skall nya löne­

38 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

avtal träffas och med hänsyn till bl. a. produktivitets- och vinstutvecklingen förefaller det troligt att den avtalsmässiga löneökningen kommer att överstiga den nuvarande om ca 4 %. Spar kvoten ökade under konjunkturnedgången och under antagande av ett förbättrat ekonomiskt läge synes en minskning av denna sannolik. En ökning av den privata konsumtionen under loppet av 1969 kan därmed förutses.

Enligt de officiella västtyska prognoser som framlades före november väntade man sig en minskning av exportökningen 1969 till 7 %. Denna prognos motiverades främst med att kapacitetsläget inte skulle ge utrymme för en högre export. Samtidigt räknade man med en importökning om 11 %, härledd från den förväntade utvecklingen av maskininvesteringarna och den privata konsumtionen. Detta skulle leda till ett fortsatt betydande handelsbalansöverskott om ca 13 miljarder DM. Med den utveckling som här ansetts trolig för industriinvesteringarna och sysselsättningen borde det dock inte möta några kapacitetshinder att genomföra en högre exportökning än den angivna om 7 % 1969. Därmed skulle reduceringen av handelsbalansöverskottet ha blivit ännu obetydligare än vad man officiellt räknade med. Bytesbalansens överskott syntes dock komma att minska i något högre grad bl. a. genom att de utländska arbetarnas transfereringar till sina hemländer och turistutgifterna torde komma att öka. Beslutet i november att reducera den nuvarande mervärdeskatten på importen om 11 % med 4 procentenheter och införa en 4-procentig pålaga på exporten torde med hänsyn till kostnadsläget inte kunna reducera det förväntade bytesbalansöverskottet i mer väsentlig grad så länge de betydande kapacitetsmarginalerna kvarstår. Man får emellertid räkna med att den inhemska efterfrågan, och som följd därav importen, kan komma att stiga kraftigare än vad som här antagits, i synnerhet om den ekonomiska politiken mer aktivt medverkar härtill. Under sådana förhållanden skulle även skatteomläggningen få större marginell effekt på bytesbalansen.

Vissa åtgärder har beslutats för att minska det spekulativa kapitalinflödet. Bl. a. har ett krav på en 100-procentig reservkvot införts för bankernas ökning av utländska tillgångar. Skall målsättningarna om en fortsatt stabil kostnadsutveckling och en fast växelkurs kunna vidhållas med ett alltjämt väsentligt överskott i bytesbalansen förutsätter detta en fortsatt betydande västtysk kapitalexport 1969.

Frankrike

Under början av 1968 existerade betydande ledig kapacitet inom den franska ekonomin både i kapital och i arbetskraft. Arbetslösheten hade ökat kontinuerligt sedan mitten av 1966. Utsikterna inför 1968 tydde inte på att någon markant förändring av detta läge skulle inträffa. Mot bakgrund av detta beslutade den franska regeringen i januari om en rad expansiva åtgärder. Målsättningen var att man åtminstone skulle uppnå en produktions­

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 39

ökning om 5 % 1968. Före krisen i maj och juni föreföll det sannolikt att denna tillväxttakt skulle komma att uppnås. Industriproduktionen som varit svag under loppet av 1967 ökade under de fyra första månaderna 1968 med drygt 6 % i förhållande till samma period 1967. Den främsta stimulansen härrörde från den utländska efterfrågan. Exporten ökade under de fyra första månaderna med nära 15 %. Efter hand tycktes dock en ökning av den privata inhemska efterfrågan vara på väg. Den tilltagande produktionen resulterade i ett effektivare utnyttjande av den existerande kapaciteten, men däremot fortsatte arbetslösheten att öka under våren.

De omfattande strejkerna under maj och juni och de nya avtal som följde på dessa innebar naturligtvis en radikal förändring av det ekonomiska läget. Produktionsbortfallet under strejkerna har beräknats till 4—6 % av en total årsproduktion. Överenskommelsen på arbetsmarknaden »Grenelleavtalet» omfattade en generell lönehöjning om 10 %, en höjning av den garanterade minimilönen till tre franc per timme samt vissa ökade socialavgifter. I regel blev de slutliga avtalade löneökningarna något högre. Arbetsveckan skall under fem år stegvis förkortas från 48 till 40 timmar.

De ekonomiska problem som krisen och dess upplösning lett till kan, enligt den franska regeringens bedömning, sammanfattas i fyra huvudpunkter. Som en följd av kostnadsökningarna, löneförskotten efter strejkerna och inkomstbortfallet under strejkerna har företagens likviditetssituation blivit bekymmersam. Detta kunde komma att leda till företagsnedläggelser och minskade investeringar. Den redan svåra arbetslöshetssituationen kunde därmed komma att ytterligare förvärras. Genom kostnadsökningarna försämras det internationella konkurrensläget. Den yttre balansen kunde därmed komma att försämras allvarligt. Grenelleöverenskommelsen innebar en betydande ökning av statsutgifterna och budgetunderskottet både 1968 och 1969 skulle därför komma att bli oroväckande stort.

I detta läge uttalade regeringen att man skulle sträva efter att möta problemen genom att föra en expansiv ekonomisk politik. Härigenom skulle realt utrymme skapas för att tillgodose den ökade köpkraften och ökningen av arbetslösheten skulle kunna hejdas. Samtidigt måste en inflationistisk utveckling undvikas. För att främja en sådan utveckling beslöts i juli följande åtgärder: Kreditpolitiken lättades allmänt och speciella temporära åtgärder vidtogs för att företagen skulle kunna klara av de exceptionella utgifterna orsakade av krisen. Prisutvecklingen skall kontrolleras bl. a. genom ett omfattande system med överläggningar inom näringslivet och mellan detta och myndigheterna om begränsning av prisökningarna. För att minska försämringen av handelsbalansen infördes kvantitativa restriktioner för vissa importvaror, medan för andra produkter importutvecklingen noggrant skulle övervakas. Exporten skulle under en begränsad tid erhålla subventioner. Subventionerna sänktes 1 november och skulle avskaffas helt 1 februari 1969. Ett omfattande valutautflöde följde på maj—junikrisen.

40 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

För att motverka detta infördes en temporär valutarestriktion och räntan höjdes från 3,5 till 5 %.

Vid presentationen av dessa åtgärder betonades att dessa skulle följas upp i budgetförslaget för 1969. Detta lades fram i september. Budgeten byggde på förutsättningarna att den franska ekonomin skulle komma att expandera med drygt 7 % 1969 samt att prisökningarna skulle begränsas till ca 4 %. Stor vikt lades i förslaget på investeringsstimulerande åtgärder för den privata industrin. Skatten på företagens lönesumma reducerades och systemet med skatteavdrag för investeringar utvidgades. Fördelaktiga krediter gavs för prioriterade investeringar. Åtgärderna beräknades tillsammans kosta ca 3,3 miljarder franc. Med de tilläggsanslag som beslutats under 1968 skulle statsutgifterna totalt komma att öka med ca 12 % 1969. Budgetunderskottet som 1968 beräknades till inemot 14 miljarder franc skulle under 1969 enligt detta förslag komma att uppgå till nära 12 miljarder franc. Statsinkomsterna kommer att förstärkas genom en höjning av skatten för de högre inkomsttagarna och av arvsskatten samt av vissa punktskatter. Däremot skall skatten för de lägsta inkomsttagarna sänkas.

Redan mot slutet av sommaren hade produktionen kommit upp i den nivå som rådde före strejkerna och under hösten förstärktes uppgångstendenserna. En betydande lagerpåfyllnad ägde rum efter det att lagren i stor utsträckning tömts under strejkerna. De betydande löneökningarna bidrog till att den privata konsumtionen efter hand tilltog. Orderutvecklingen för investeringsvaror och industrienkäter tydde på att de privata investeringarna, efter nedgången under sommaren, åter var på uppåtgående. Under höstmånaderna upphörde arbetslöshetssituationen att försämras.

Exportökningen var under hösten åter betydande. Under de tio första månaderna ökade exporten med över 11 %, trots förlusterna under strejkerna. Till denna utveckling bidrog att exportprisökningarna kunnat begränsas genom de i juli införda subventionerna. Importen ökade under samma tid med drygt 10 %. Detta innebär att handelsbalansens underskott i stort sett var oförändrat i förhållande till de tio första månaderna 1967. Bytesbalansen har däremot försvagats bl. a. till följd av minskade turistintäkter.

Förutsättningarna föreföll i oktober goda att Frankrike skulle kunna klara av de akuta ekonomiska svårigheterna som uppstått efter vårens kris. I samband med att 1969 års budget presenterades i september avskaffades den tillfälliga valutakontrollen. Ett valutautflöde har pågått från Frankrike ända sedan vårens oroligheter. Under november accelererade utflödet. Till en del kan detta möjligen förklaras av att prisökningarna, som under de första månaderna efter krisen varit begränsade, blev snabbare från och med september. Från 1 november reducerades exportsubventionerna till hälften, vilket kan ha bidragit till ökad oro för den fortsatta handelsbalansutvecklingen. För att hejda valutautflödet och för att förstärka förtroendet för

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 41

francen höjdes diskontot med 1 % till 6 % den 11 november och vissa andra kreditåtstramande åtgärder vidtogs. Något senare deklarerade finansministern alt statsutgifterna för 1969 skulle skäras ned. Dessa åtgärder hade emellertid inte någon effekt på valutautflödet. Spekulationerna i att francens värde i förhållande till D-marken skulle minska fortsatte.

Oron på valutamarknaden föranledde ett sammankallande av tiogruppen. I vida kretsar antogs att ett av resultaten från detta möte skulle bli en devalvering av francen. Detta avvisades emellertid av den franska regeringen. För att stärka francens ställning tillkännagavs en rad restriktiva åtgärder och valutakontrollen återinfördes och skärptes i förhållande till de föregående reglerna. Det beräknade budgetunderskottet för 1969 om drygt 12 miljarder franc skall reduceras till ungefär hälften huvudsakligen genom utgiftsbegränsningar. Den statliga administrationen och samtliga ministeriers utgiftsområden drabbas av nedskärningarna och de statliga företagen får minskade subventioner. Kreditgivningen skall stramas åt och prisövervakningen skärps. De lönehöjningar som följer på Grenelleavtalet skall genomföras, men lönehöjningarna under 1969 begränsas. För att främja exporten beslutades om en skatteomläggning. Den tidigare lönesummeskatten slopas helt, medan i stället mervärdeskattesatserna höjs. Eftersom total avdragsrätt för mervärdeskatten gäller för exporten, och importen belastas med en avgift motsvarande mervärdeskatten, leder denna omläggning till att exporten och hemmaproduktionen i kostnadshänseende gynnas i förhållande till importen.

I nuvarande läge är det mycket svårt att göra en uppskattning av vilken effekt dessa åtgärder får på den franska expansionen och bytesbalansen 1969. Före valutaoroligheterna räknades med att produktionen skulle komma att öka med drygt 7 % 1969. Från fransk sida förutsattes att kostnadsökningarnas genomslag på exporten skulle kunna begränsas genom en gynnsam produktivitetsutveckling och att därmed exportökningstakten 1968 i det närmaste skulle kunna bibehållas 1969. Samtidigt förutsågs att den tilltagande inhemska efterfrågan och den ökade köpkraften hos konsumenterna skulle leda till en kraftig importökning. Bytesbalansens underskott skulle därmed komma att öka 1969 och beräknades uppgå till knappt 5 miljarder franc. De nu beslutade åtgärderna kommer att begränsa importökningen, medan exportökningen skulle kunna bli av den omfattning som tidigare räknades med från fransk sida. Genom att de vidtagna åtgärderna även får beräknas leda till minskat underskott på bytesbalansens tjänstepost, skulle en reducering till hälften av det tidigare beräknade underskottet på bytesbalansen kunna uppnås med en importökning om ca 11 %. Det förefaller dock troligt att importökningen blir mer begränsad. Åtgärderna för att dämpa den inhemska efterfrågan torde i första hand komma att gå ut över den privata konsumtionen. 1 nuvarande läge kan även sparandet komma att öka. Med hänsyn till kreditåtstramningen och till den

42 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

allmänt mer osäkra situationen som valutakrisen skapat förefaller det sannolikt att även de privata investeringarna blir något lägre än vad som tidigare förutsetts.

Italien

Under slutet av 1967 inträffade en avmattning av den inhemska efterfrågan, i första hand beroende på en markant dämpning av den tidigare mycket kraftiga ökningen av de privata fasta investeringarna. Denna utveckling har fortsatt under 1968 varvid även den privata konsumtionsökningen tycks ha försvagats något. För hela året torde uppgången av de privata investeringarna, exklusive bostäder, begränsas till knappt 4 % mot en ökning om över 15 % 1967. Störst är omslaget vad gäller maskininvesteringarna. Ökningstakten av den totala produktionen har dock i stort sett bibehållits, främst genom en kraftig ökning av exporten. Bostadsbyggandet har fördubblat sin ökningstakt i förhållande till 1967 och torde öka med ca 8 %. Den offentliga sektorn ökar något snabbare 1968, både vad gäller konsumtion och investeringar än 1967. Den totala produktionens tillväxt beräknas uppgå till ca 5 %.

Importökningen var obetydlig under första halvåret 1968 vilket till stor del berodde på den svagare inhemska efterfrågan och på en lagerneddragning. Till importutvecklingen bidrog även att, efter en exceptionellt god skörd 1967, födoämnesimporten minskade. De senaste utrikeshandelssiffrorna visar dock på en tilltagande import. Under de åtta första månaderna ökade exporten med drygt 15 % i värde, medan importökningen stannade vid 3 %. Utrikeshandeln balanserar därmed för denna period och genom turistintäkter och inkomsterna från emigrantarbetare innebär detta ett överskott på bytesbalansen som under de sju första månaderna uppgick till 605 miljarder lire, mot drygt hälften för samma period 1967. Kapitalutflödet har ökat och utgörs i stor utsträckning av utländska portfölj investeringar. För hela 1968 beräknas exporten öka med ca 14 % och importen med 5 %. De importkvoter som Frankrike införde efter vårens händelser drabbar särskilt den italienska exporten på Frankrike. Detta kommer att i någon mån verka återhållande på exporten under senare delen av 1968.

Industriproduktionen ökade med ca 5 % första halvåret 1968, en sänkning till hälften av 1967 års ökningstakt. Den registrerade arbetslösheten har inte stigit men ligger på en hög nivå. Genom dämpningen inom industrin har ökningen av arbetskraften hejdats där. Undersysselsättningen inom jordbruket är ett dominerande problem. Den italienska ekonomin kan alltså för närvarande karakteriseras som en ekonomi som producerar mer än den kan utnyttja, vilket lett till bytesbalansöverskott och kapitalexport, samtidigt som den producerar för litet för att kunna utnyttja sina produktionsresurser.

Under sommaren framgick det ännu inte klart att Italien var inne i en

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 43

konjunkturfas med avtagande inhemsk efterfrågan. Den budget för 1969 som framlades i slutet av juli var dock något mer expansiv än budgeten för 1968. Något senare presenterade emellertid regeringen ett omfattande program för att stimulera ekonomin. Bl. a. skall de privata företagen ges skattekrediter för produktiva investeringar, förmånliga kreditmöjligheter för industriell forskning skall skapas och med olika medel skall investeringarna i södra Italien främjas. Vissa offentliga investeringar inom transportväsendet skall tidigareläggas. Låginkomsttagarna skall ges lån med låg ränta för bostadsbyggande. Även den privata konsumtionen skall ges viss stimulans bl. a. genom ökade arbetslöshetsunderstöd. I slutet av oktober godkände parlamentet dessa förslag.

Regeringen har fastslagit en tillväxt av bruttonationalprodukten om 7 % för 1969 som en målsättning. Med hänsyn både till den reala och den finansiella kapacitetssituationen vore en sådan tillväxt möjlig. Drivandet av en expansiv finanspolitik i Italien möter emellertid betydande administrativa problem. En stor eftersläpning har hittills rått mellan beslut och verkställande och åtskilliga medel finns reserverade för investeringsprojekt som inte realiserats. Takten för det i femårsplanen 1966—1970 fastlagda programmet för offentliga investeringar har hittills till stora delar underskridits. En förutsättning för att den eftersträvade produktionsökningen skall kunna uppnås torde därför bl. a. vara att de offentliga investeringarna genomförs i snabbare takt än hittills varit fallet.

Även om så inte skulle ske torde man dock kunna räkna med en produktionsökning på mellan 5 och 6 % 1969. Med hänsyn bl. a. till de åtgärder som beslutats för att stimulera de privata investeringarna förefaller en ökad tillväxt för dessa trolig, även om takten från 1966 och 1967 inte kommer att uppnås. Den offentliga sektorn kan förutsättas bidra till expansionen och den privata konsumtionen öka något snabbare än 1968. En måttlig lageruppbyggnad torde äga rum. Exporten väntas öka relativt svagt första halvåret och helårsökningen kan förväntas bli lägre än 1968. Den direkta effekten av den franska importbegränsningen torde bli särskilt märkbar i Italien. Importen torde däremot öka markant. Till detta bidrar det antagna omslaget i lagerutvecklingen och att födoämnesimporten åter kommer att öka. Handelsbalansen skulle därmed resultera i ett relativt obetydligt underskott, medan överskottet på bytesbalansen inte nämnvärt torde komma att understiga överskottet från 1968. Bl. a. bör en ökad import av italiensk arbetskraft till Västtyskland bidra till en ökning av transfereringsinkomsterna.

Danmark

Under senare delen av 1967 präglades den danska ekonomin av svag inhemsk efterfrågan och en hastigt stigande arbetslöshet. Industriexporten ökade däremot ganska snabbt och den offentliga sektorn fortsatte sin expansion. Denna utveckling har fortsatt under större delen av 1968. Arbetslöshe­

44 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

ten var under de tre första kvartalen drygt dubbelt så hög som motsvarande perioder 1967. I syfte att bevara den genom devalveringen uppnådda konkurrensfördelen för industrivaruexporten och för att förbättra den yttre balansen har myndigheterna fört en restriktiv ekonomisk politik. Sålunda höjdes momsen från 10 till 12,5 % 1 april, ett tidigare beslut om vinststopp förlängdes till 1 november 1968 och gällande till samma tidpunkt infördes prisstopp på bl. a. tjänster. För att stimulera de privata investeringarna har emellertid penningpolitiken lättats under 1968. Räntan har sänkts med en halv procentenhet tre gånger under året, senast i slutet av augusti, varefter den uppgick till 6 %. Samtidigt med den sista räntesänkningen sänktes bankernas depositionskvot till nationalbanken av inlånade medel från 20 till 10 %. Den tidigare emissionskontrollen på obligationer har nästan helt slopats och för att bibehålla den lägre räntenivån har nationalbanken under hösten gjort betydande stödköp av obligationer. För att motverka den ökning av likviditeten som härigenom uppkommer, träffades i november ett avtal mellan nationalbanken och de privata kreditinstituten om att dessa som en extraordinär åtgärd skall placera knappt 1 miljard danska kronor i speciella inlåningsbevis som utfärdas av nationalbanken. Kommunerna har fått utökat låneutrymme på 300 miljoner danska kronor för investeringar för att motverka den ökande arbetslösheten. Prisstoppet upphörde 1 november som tidigare var sagt, medan det under hösten beslutades att vinststoppet skall bibehållas till 1 juli 1969, dock med vissa uppmjukningar i förhållande till de tidigare reglerna.

Trots åtgärderna för att stimulera de privata investeringarna har dessa inte ökat 1968. Industriinvesteringarna, både vad gäller byggnader och maskiner, har minskat något i förhållande till den låga nivån 1966 och 1967. Jordbrukets investeringar har minskat kraftigt. Bostadsbyggandet som avtog under senare delen av 1967 fortsatte att minska till mitten av 1968. Under tredje kvartalet tycks en viss återhämtning ha skett och helårsresultatet kan möjligen komma att bli oförändrat i förhållande till 1967. Lagerförändringarna väntas bli obetydliga, men på grund av den goda skörden 1968 kan lagren av jordbruksvaror komma att bidra till en lagerökning. Den privata konsumtionen tycks ha varit svag under hela 1968 och totalt ökat endast obetydligt i förhållande till 1967. Den offentliga sektorn är den enda inhemska efterfrågekomponent som expanderat 1968. Både offentlig konsumtion och offentliga investeringar tycks ha ökat med ca 7 %.

Den huvudsakliga stimulansen för den danska ekonomin 1968 härrör från den utländska efterfrågan av industrivaror. Under de tio första månaderna 1968 ökade industriexporten med 23 %. På Storbritannien ökade denna export under samma period med 40 %. Efter den betydande exportminskningen på Västtyskland 1967 har en kraftig återhämtning skett 1968. Nedgången av jordbruksexporten har fortsatt 1968. Under de tio första månaderna ökade den totala exporten med ca 12,5 % i värde. Den genomsnittliga ex­

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 45

portprisnivån beräknas bli i det närmaste oförändrad 1968. Exportpriserna på industrivaror beräknas ha ökat med drygt 2 %, medan priserna på jordbruksprodukter uppskattas ha sjunkit med mellan 3 och 4 %. Importen ökade med inemot 10 % i värde under de tio första månaderna. Då importpriserna stigit med ca 7 % 1968 innebär detta en svag volymökning under året. Handelsbalansens underskott torde i det närmaste bli oförändrat 1968 i förhållande till 1967, då det uppgick till 4,6 miljarder danska kronor. Bytesbalansen förutses dock förbättras från ett underskott 1967 på 2,1 miljarder danska kronor till ett underskott om ca 1,4 miljarder 1968, vilket till stor del beror på en gynnsammare utveckling av bytesbalansens övriga poster.

Den totala produktionens tillväxt 1968 kan beräknas uppgå till drygt 2,5 %. Under sista kvartalet tydde flera indikatorer på ett tilltagande resursutnyttjande. Konjunkturbarometern från början av november angav att utvecklingen inom industrin tredje kvartalet var bättre än vad som i förväg förväntats. För fjärde kvartalet väntade industrin en förbättring för såväl produktion och sysselsättning som för den inhemska och utländska orderingången. Inom näringslivets övriga sektorer torde sysselsättningen komma att ytterligare försvagas något. Den genomsnittliga arbetslösheten för 1968 beräknas till inemot 5 % mot 2,7 % för 1967.

Prisökningstakten har under de senaste åren varit hög. Till följd av den mycket svaga inhemska efterfrågan har en dämpning inträtt under 1968. Under tolvmånadersperioden fram t. o. m. juli ökade konsumentpriserna med 5,8 % inklusive de prishöjande effekterna av momshöjningen och devalveringen. Under samma period ett år tidigare ökade konsumentpriserna med 6 % exklusive effekten av momsens införande. Industriarbetarlönerna ökade med 9,5 % mellan 1966 och 1967. Löneökningen 1968 torde knappast bli lägre, trots den svaga arbetsmarknadssituationen. Förutom de avtalsmässiga lönehöjningarna utlöses nämligen också tre dyrtidstillägg på grund av prishöjningarna 1967 och 1968.

Under antagande av en fortsatt hög industrivaruexport 1969, kan den totala produktionsökningen komma att uppgå till ca 4 %. En ökning av den privata inhemska efterfrågan förefaller sannolik 1969. De privata investeringarna har varit låga under tre år och med hänsyn både till stimulansen från den utländska efterfrågan och till den lättare kreditmarknaden torde en måttlig ökning av dessa inträffa 1969. Efter nedgången av bostadsbyggandet från mitten av 1967 väntas åter en ökning 1969. Den privata konsumtionen har stagnerat sedan mitten av 1967. En högre sysselsättning kan förutses 1969 på grund av både ökad inhemsk aktivitet och arbetstidsförkortningen från 44 till 42,5 timmars arbetsvecka från den 1 juni 1968. Detta tillsammans med att prisökningstakten torde avta 1969, efter momshöjningens och devalveringens inverkan på prisnivån 1968, gör att en real ökning av den privata konsumtionen kan antas.

46 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Den betydande exportökningen mellan helåren 1967 och 1968 förklaras till en del av den svaga exportutvecklingen under början av 1967. Den kraftiga exportökningen på Storbritannien kommer inte att kunna fortsätta 1969. På grund av dessa faktorer torde man kunna förvänta en något svagare exportökning 1969 än 1968. Under antagande av den i detta kapitel prognoserade tillväxten för övriga Västeuropa 1969 torde dock dämpningen bli relativt liten. Med den måttliga expansion av den inhemska efterfrågan som här förutsetts för 1969 och med hänsyn till den höjning av importprisnivån som skedde under 1968 torde importökningen 1969 kunna bli begränsad. Den ökning av den inhemska efterfrågan som väntas förutses dock i högre grad än tidigare härröra från sektorer med större importbenägenhet.

De danska myndigheterna räknar med en exportökning om 9 % och en importökning om 6 % 1969. Detta skulle innebära ett i det närmaste oförändrat handelsbalansunderskott jämfört med 1967 och 1968.

Finland

Under de senaste åren har Finland fört en restriktiv politik, framkallad av allvarliga yttre balanssvårigheter. Begränsningen av den inhemska efterfrågan har framför allt visat sig i en nedgång av de fasta investeringarna. Den totala produktionens tillväxt uppgick till endast omkring 2 % både 1966 och 1967. Efter devalveringen hösten 1967 har den restriktiva finanspolitiken fortsatt. Åtstramningen har framför allt skett genom den vid devalveringen införda exportavgiften. Denna avgift som etappvis reducerats beräknas ge en intäkt för staten på ca 600 miljoner mark 1968. Penningpolitiken har emellertid lättats och regeringen har även vidtagit andra åtgärder för att stimulera investeringarna. Under första halvåret 1968 stagnerade dock i stort sett den totala produktionen. Under andra halvåret tycks en viss återhämtning ha skett, i första hand orsakad av en ökande export, men under senare delen av året även framkallad av en något tilltagande inhemsk efterfrågan. Industriproduktionen som under första halvåret ökade med 3 % kan komma att öka med mellan 4 och 5 % för helåret. Bruttonationalproduktens tillväxt 1968 uppskattas till knappt 2 %.

De investeringsfrämjande åtgärderna hade ingen märkbar effekt under första halvåret 1968. Under andra halvåret tycks dock nedgången ha hejdats. Totalt beräknas minskningen av de fasta investeringarna till drygt 6 % 1968. De offentliga investeringarna har legat kvar på 1967 års låga nivå, medan de privata minskat med ca 8 %. Byggnadsinvesteringarnas nedgång var kraftigast. Dessa torde ha minskat med ca 10 %, medan maskininvesteringarnas nedgång var ungefär hälften så stor. De särskilda kreditlättnader för bostadsbyggandet som Finlands Bank beslutade våren 1968 tycks ha lett till en viss återhämtning av det statsunderstödda bostadsbyggandet under senare delen av året. Den privata konsumtionen beräknas ha

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 47

ökat något svagare än totala produktionen, den offentliga med någon procentenhet mer än denna.

Den ökande världshandeln 1968 har tillsammans med devalveringen lett till en kraftig expansion av exporten 1968. Under de tre första kvartalen ökade exporten med över 36 % i värde. De genomsnittliga exportpriserna ökade enligt preliminära beräkningar med ca 22 % första halvåret och med ca 27 % under tredje kvartalet. Detta motsvarar i det närmaste den genomsnittliga sänkningen av markens värde i förhållande till utländsk valuta efter nedskrivningen av marken och med hänsyn tagen till den brittiska devalveringen och de övriga devalveringarna i samband med denna. Att inga prissänkningar ägt rum beror till stor del på den i samband med devalveringen införda exportavgiften. Dessutom skedde exporten av skogsprodukter under första halvåret i stor utsträckning i fasta pundpriser. Störst har exportökningen av verkstadsprodukter varit. Exporttillväxten totalt sett 1967 berodde helt på ökad export på öststaterna. Under första halvåret 1968 ökade däremot denna endast i en omfattning motsvarande prisökningen, medan exportökningen på Västeuropa uppgick till drygt 40 %. På Västtyskland och Sverige ökade exporten med över 50 %. Exportprisnivån väntas stabiliseras och för hela 1968 skulle därmed prisökningen bli knappt 20 %. Totalt förutses exporten öka med ca 10 % i volym och med drygt 30 % i värde. Under första halvåret 1968 ökade importen av insatsvaror något i volym, medan övrig import minskade. Även på importpriserna har devalveringseffekten slagit fullt igenom, vilket innebär att den genomsnittliga importprisnivån under första halvåret 1968 låg ca 26 % över nivån från samma period 1967. För hela 1968 beräknas importprisökningen till ca 20 %, dvs. ungefär densamma som exportprisförändringen. Totalt räknas med en nedgång av importvolymen med 3 till 4 % 1968. Detta innebär att Finland 1968 skulle uppnå ett överskott på handelsbalansen om ca 100 miljoner mark efter de senaste årens betydande underskott. Överskottet på bytesbalansens övriga poster ökar bl. a. på grund av större sjöfartsintäkter och genom att devalveringen bidragit till att minska nettoutgifterna för turism. Bytesbalansens positiva saldo beräknas därmed uppgå till ca 250 miljoner mark. Valutareserven fördubblades under första halvåret. Detta berodde huvudsakligen på att importkrediterna ökat som följd av att det: tidigare kravet på förhandsbetalning av importen slopats.

Den svaga produktionstillväxten har lett till en sedan början av 1967 stigande arbetslöshet. I oktober 1968 uppgick arbetslöshetsprocenten till 3,6 % mot 3,3 % samma månad 1967. Någon minskning kan inte förutses för resten av året och den genomsnittliga arbetslöshetsprocenten torde komma att uppgå till ca 4 % 1968 mot 2,8 % 1967 och 1,6 % 1966. Arbetslösheten är inte bara konjunktur ellt betingad. Strukturomvandlingen har lett till ett minskande arbetskraftsbehov inom jordbruk och skogsbruk och de regionala skillnaderna är betydande. De sysselsättningsfrämjande åtgär­

48 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

derna för 1968 avsågs i början av året att i första hand gå ut på att stimulera de privata investeringarna. Mot bakgrund av den fortsatta ökningen av arbetslösheten har regeringen under året begärt tilläggsanslag för direkta sysselsättningsinsatser.

Den internationellt sett snabba pris- och kostnadsstegringen i Finland bidrog till den betydande försämringen av den yttre balansen, vilken ledde fram till devalveringen hösten 1967. Ännu under början av 1968 var ökningen av både löner och priser stor. Prisökningen berodde till stor del på devalveringseffekter och lönerna ökade därmed automatiskt som en följd av en indexklausul i det då gällande avtalet. Under våren ingicks emellertid ett omfattande stabiliseringsavtal mellan regering och arbetsmarknads- och näringslivsorganisationer. (För en redogörelse av innehållet i detta avtal hänvisas till den reviderade nationalbudgeten för 1968.) Prisstegringarna har dämpats markant sedan våren. Medan konsumentpriserna steg med 4,4 % mellan december 1967 och april 1968, ökade de med 1,2 % mellan april och september 1968. En fortsatt dämpning av pris- och löneutvecklingen kan förutses.

Som villkor för att stabiliseringsavtalet skulle godkännas fick regeringen utfästa sig att inte höja skatterna 1968 och 1969 samt att begränsa statsutgifterna. Detta präglar det under hösten 1968 framlagda budgetförslaget för 1969. I förhållande till budgetförslaget 1968 skulle de totala statliga utgifterna i stort sett bli oförändrade 1969. Detta innebär med hänsyn till de tilläggsanslag som beslutats under 1968 att en faktisk utgiftsminskning skulle komma att äga rum 1969. Den avsedda anslagsminskningen är delvis reell och gäller de statliga investeringarna. De redovisade statsutgifterna har därutöver kunnat begränsas genom att en del av den tidigare statliga utlåningen nu övertas av postsparbanken som därvid erhåller statliga räntebidrag'. De totala intäkterna från exportavgifterna är begränsade till 650 miljoner mark. Detta belopp kommer att ha nåtts under början av 1969 varefter exportavgifterna alltså slopas. Detta får en expansiv effekt i all synnerhet som drygt hälften av inkomsterna från exportavgifterna 1968 kommer att användas i investeringsstimulerande syfte 1969.

För 1969 förutses en betydande expansion av den totala inhemska efterfrågan, vilken i första hand skulle komma att härröra från en avsevärd ökning av de privata investeringarna. Man räknar med en ökning av dessa om 18 %, varav byggnadsinvesteringarna väntas öka med över 10 och maskininvesteringarna med över 20 %. Med hänsyn både till att investeringsutvecklingen inom näringslivet fortfarande tycks vara svag och till att kapacitetsmarginalerna är störa, förefaller det dock tveksamt om investeringsökningen 1969 blir fullt så kraftig. En av den ekonomiska politikens huvudmålsättningar är att stimulera investeringarna och med en fortsatt gynnsam exportutveckling torde man därför kunna vänta en markant omsvängning av investeringsutvecklingen 1969. De offentliga investeringarna

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 49

kommer att minska, medan den offentliga konsumtionen torde komma att öka ungefär i samma takt som 1968, eller med ca 3 %. En viss ökning av den privata konsumtionen kan förväntas.

Vid sidan av de privata investeringarna kan man räkna med att exporten kommer att bidra till en ökning av den totala produktionen 1969. Exportavgifternas slopande kommer att inverka gynnsamt på den finländska exportens konkurrensförmåga. Efter att importen stagnerat de två föregående åren kan en ökning förutses för 1969. Ökningen torde i första hand komma att utgöras av investeringsvaror. En likartad och relativt kraftig ökning av både exporten och importen kan väntas och skulle innebära balans för utrikeshandeln 1969.

Under ovan givna betingelser skulle den totala produktionen efter den svaga tillväxten de tre senaste åren komma att öka med ca 5 % 1969 samtidigt som pris- och löneökningarna skulle komma att avta och den yttre balansen bibehållas. Arbetslösheten torde dock fortfarande bli betydande, även om en minskning under loppet av året kan förväntas.

Norge

Konjunkturutvecklingen i Norge 1967 avvek från det mönster som dominerade i de flesta västliga industriländerna detta år. Den totala produktionens tillväxt uppgick till 5,3 %, men under andra halvåret inträffade en tydlig dämpning av den inhemska efterfrågan. Avmattningen har fortsatt 1968. Omslaget beror främst på utvecklingen av de fasta investeringarna vars ökningstakt avtog markant under slutet av 1967 och sedan minskade under första halvåret 1968. Som en följd av den svagare inhemska efterfrågan har importen endast ökat obetydligt, medan exporten hållit sig väl uppe. Den totala produktionens tillväxt beräknas till drygt 3,5 % 1968. Industriproduktionens ökning var svag under början av året men har sedan tilltagit. Under de tio första månaderna var industriproduktionen 3,4 % högre än under samma period 1967.

Utvecklingen av de fasta investeringarna förklaras till en del av att fartygsinvesteringarna minskade med nära 20 % första halvåret 1968 i jämförelse med samma period 1967. Både byggnads- och maskininvesteringarnas ökning var emellertid liten första halvåret. För helåret räknar man med ett par procents ökning av byggnadsinvesteringarna, medan maskininvesteringarna har försvagats ytterligare under andra halvåret och torde ha minskat med någon procent 1968. Totalt räknar man med en minskning av de fasta investeringarna 1968 om drygt 4 %. En fortsatt nedgång av fartygsinvesteringarna under andra halvåret har bidragit härtill. Industriinvesteringarna som minskade första halvåret avtog även under resten av året och för hela året räknar man med en minskning om 10 %. Till en del beror denna nedgång på ett bortfall av stora engångsbetonade kapacitetsinvesteringar sådana som företogs inom den kemiska industrin och aluminium-

4 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Finansplanen. Bilaga 1

50 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

verken 1967. De offentliga investeringarna beräknas ha ökat med 7 %. En tidigareläggning av igångsättning av bostadsbyggen ägde rum i slutet av 1967 som en följd av en skatteomläggning vid årsskiftet. Under våren räknade man trots detta med att igångsättningen 1968 skulle öka med ca 1 600 lägenheter i förhållande till 1967. I den i oktober framlagda budgeten räknade man emellertid med en minskning på drygt 2 000 lägenheter. Antalet färdigställda lägenheter kan dock ha ökat något. Den offentliga konsumtionen beräknas ha ökat något snabbare 1968 än 1967 eller med knappt 5,5 %. Ökningen faller helt på den militära konsumtionen (dit även den militära materielanskaffningen räknas), medan den civila offentliga konsumtionens ökningstakt avtagit. Den privata konsumtionen ökade med knappt 4 %.

Exporten exklusive fartyg ökade i värde med 9,1 % under de tio första månaderna. Drygt hälften av ökningen bestod av ökad aluminiumexport. Denna har möjliggjorts genom att produktionskapaciteten inom aluminiumverken ökat mycket kraftigt. Även andra mineraler, malmer och metaller har ökat, medan verkstadsexporten i det närmaste stagnerat i förhållande till den höga exportnivån för dessa produkter under samma period 1967. Länderfördelat har exporten på Västtyskland expanderat kraftigast med över 20 %. Exportpriserna sjönk med 3,5 % under de tre första kvartalen, till stor del beroende på prissänkningar på varor som särskilt starkt berördes av devalveringarna hösten 1967. Importvärdet ökade under de tio första månaderna med 4 % exklusive fartyg. Inklusive fartyg minskade det med drygt 1 %. Som en följd av den svaga investeringsutvecklingen har importen av investeringsvaror sjunkit markant under första halvåret. Handelsbalansens underskott 1968 exklusive fartyg beräknas till inemot 5 miljarder norska kronor, vilket är en svag förbättring i förhållande till både 1967 och den tidigare prognosen för 1968. Inklusive fartyg blir handelsbalansens förstärkning större, eftersom fartygsimporten minskat mycket kraftigt. Suezkanalens stängning har även under 1968 påverkat sjöfartsintäkterna gynnsamt och man räknar med en ökning av nettointäkterna om 500 miljoner norska kronor i förhållande till 1967. Med övriga poster på bytesbalansen förväntas detta leda till ett överskott på denna om 250 miljoner norska kronor mot ett underskott de närmast föregående fem åren på i genomsnitt drygt 1 miljard. Nettoinflödet av utländskt kapital har minskat kraftigt, främst på grund av minskad upplåning för import av fartyg.

Under större delen av 1967 var arbetslösheten låg i Norge. Sedan slutet av 1967 har den emellertid stigit och under större delen av 1968 har den legat på en nivå som varit den högsta sedan 1959. Detta trots att en arbetstidsförkortning från 45 till 42,5 timmars arbetsvecka genomfördes den 1 juli 1968. Sysselsättningen har dock fortsatt att öka, om än i avtagande takt. Den totala sysselsättningen inom industrin har minskat. Prisökningstakten har avtagit. Under tolvmånadersperioden fram t. o. m. oktober 1968 ökade konsumentpriserna med 3,7 %. Under våren träffades ett tvåårigt avtal för större

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 51

delen av löntagarna. Utöver kompensation för arbetstidsförkortningen ger detta en årlig genomsnittlig timlöneökning på knappt 2 % från 16 maj 1968. Lönekostnadsökningen per timme beräknas till 9 % 1968. Från 1 januari 1969 utgår kompensation på ca 2 % för prishöjningarna 1968. Avtalet innehåller vidare en halvautomatisk indexklausul, som innebär att förhandlingar om kompensation kan krävas om prisförändringarna till mitten av juli 1969 överstiger en bestämd gräns.

Under de senaste åren tycks kostnaderna per produktenhet stigit snabbare i Norge än i de flesta länder som Norge konkurrerar med. Detta kan ha bidragit till den svaga verkstadsexporten 1968. I den under hösten framlagda budgeten för 1969 anges som den främsta målsättningen för den ekonomiska politiken att hejda en fortsatt försvagning av konkurrenskraften. För att dämpa löneglidningen och skapa förutsättningar för att begränsa löneökningarna i kommande avtal önskar man därför motverka en tilltagande arbetskraftsefterfrågan 1969. Mot bakgrund av detta är den föreslagna budgeten för 1969 endast något mera expansiv än 1968, trots att kapacitetsutnyttjandet inom industrin är avtagande och arbetslösheten stigande. I budgeten föreslås vissa skatteförändringar. Enligt förslaget skall skatteprogressionsgränserna höjas med 1 000 norska kronor och skatteavdragen ökas. Detta skulle innebära ett inkomstbortfall på ca 140 miljoner norska kronor. Samtidigt föreslås att punktskatterna på alkohol och bilar höjs, vilket skulle ge en merintäkt på inemot 100 miljoner norska kronor. Särskatten för u-hjälp föreslås höjd.

En fortsatt dämpad tillväxt av den inhemska efterfrågan kan förutses 1969 och den totala produktionstillväxten torde inte komma att bli högre än 1968. Enligt de senaste investeringsenkäterna skulle den svaga investeringsutvecklingen inom industrin komma att fortsätta även 1969. Industriinvesteringarna beräknas minska med minst 2 %. Totalt väntas investeringarna förbli ungefär oförändrade 1969 i förhållande till 1968. Både de offentliga investeringarna och bostadsbyggandet torde komma att öka i något lägre takt än 1968 och den kraftiga nedgången av fartygsinvesteringarna kan förutses fortsätta. En dämpning av den privata konsumtionen förefaller trolig mot bakgrund av den svaga reallöneutvecklingen 1969, och av att de offentliga transfereringarna enligt budgeten kommer att öka mindre än 1968. Den offentliga konsumtionens ökning beräknas avta 1969. Detta beror helt på en absolut minskning av militärutgifterna orsakad av förskjutningar i leveranserna. Den civila offentliga konsumtionen väntas öka med nära 6 % mot knappt 4 % 1968.

Enligt de officiella prognoserna beräknas exporten exklusive fartyg komma att öka med 8 % 1969. Denna prognos baseras bl. a. på att verkstadsexporten efter den svaga utvecklingen 1968 åter förväntas öka. Man kan emellertid inte bortse från att en ytterligare försämring av konkurrensläget kan komma att inträffa 1969. Löneökningarna torde dock bli något lägre, och man

52 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

räknar med att arbetstidsförkortningen sommaren 1968 till en betydande del skall kunna kompenseras genom en ökad produktivitet 1969. I flera konkurrentländer har emellertid kostnadsutvecklingen varit avtagande någon tid och denna tendens kan komma att fortsätta även 1969. En fortsatt gynnsam exportutveckling för råvarorna malm, metaller och mineraler kan förutses. Fartygsexporten beräknas sjunka kraftigt och inklusive denna väntas exportökningen uppgå till ca 3 %. Trots den fortsatt svaga inhemska efterfrågan väntas importen exklusive fartyg tillta 1969 och komma att öka med ca 6 %. Eftersom varken lagerinvesteringarna eller de fasta investeringarna förutses öka, skulle den huvudsakliga importökningen komma att bestå av konsumtionsvaror. Det är möjligt att förväntningarna om verkstadsexporten är något för optimistiska, men samtidigt kan det tänkas att importen kommer att bli något lägre än väntat. Handelsbalansunderskottet 1969 exklusive fartyg kan väntas komma att bli ungefär oförändrat i förhållande till 1968. Fraktintäkterna förutses bli lägre 1969, eftersom fraktpriserna beräknas sjunka, och handelsflottans utökning bli relativt begränsad. Fartygsimporten kommer att minska kraftigt och därmed torde bytesbalansen förbli positiv även 1969.

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 53

III. Utrikeshandeln

1. Exporten

Den svenska exporten exklusive fartyg beräknas ha ökat med närmare 9 % 1967—19681. Efter nedgången mellan halvåren 1967 steg exporten relativt kraftigt under första delen av 1968. Det var då främst exporten av malm och trävaror som expanderade. Råvarudelens expansion hade delvis sin grund i den snabba tillväxten av EEC-iändernas produktion. För trävarorna skedde en stark ökning av exporten till Storbritannien. Under senare delen av 1968 accelererade färdigvaruexporten delvis som följd av den åter stigande ekonomiska aktiviteten i de nordiska länderna. Totala exporten (inkl. fartyg) beräknas ha ökat med ca 8 % i volym 1967—1968. Denna ökningstakt torde ha inneburit minskad andel i OECD-ländernas totala export.

Priserna synes ha sjunkit genomgående för rå- och stapelvaror. För exporten exklusive fartyg kan man dock preliminärt notera ett i stort sett oförändrat prisindex 1967—1968. Den gynnsamma volymutvecklingen för råoch stapelvarudelen föranledde vissa uppjusteringar av försäljningspriserna under senare delen av 1968.

Trävaror

Skeppningarna av sågade och hyvlade trävaror under 1968 uppgick preliminärt till 1 335 tusen stds. Den mycket kraftiga — i början av året oväntade —■ exportökningen på närmare 150 tusen stds från 1967 års relativt höga nivå sammanhänger med gynnsam svensk andelsutveckling och lageruppbyggnad i främst Storbritannien. Denna lagerökning i sin tur kan hänföras till sådana faktorer som väntade prisstegringar och en viss oro för ytterligare importbegränsande åtgärder. Den svenska andelsvinsten i den brittiska importen skedde framför allt på bekostnad av minskad importandel för Kanada, vars goda avsättning på Förenta staterna och Japan och höjda priser minskade konkurrensen på den brittiska trävarumarknaden.

Den nederländska förbrukningen ökade relativt kraftigt under 1968 och även här steg den svenska importandelen, vilket innebar en betydande exportökning 1967—1968.

1 Tullstatistiken kommer dock vid detta utfall att redovisa en ökning på ca 10 %. På grund av genomförd rationalisering vid Sjötullavdelningen i Göteborg fr. o. m. den 1 september 1968 i syfte att åstadkomma en snabbare redovisning av utgående varuanmälningar har utförselvärdet kommit att uppgå till ca 350 milj. kr. mer än vad som skulle blivit fallet med tidigare tillämpat förfarande.

m 4^

Tabell III: 1. Exportutvecklingen för olika varugrupper 1967—1969

S

Exportvärde, milj. kr. Procentuella förändringar från föregående år ta

ts

1967 1968 1969 Volym Pris ve

rk

1967 1968 1969 1967 1968 1969 sp

ro p

Bil. i. Preliminär nationalbudget för år 1969 55

Exporten av övriga trävaror, huvudsakligen sågtimmer och massaved, beräknas ha ökat något 1967—1968 och för totala trävaruexporten har beräknats en volymmässig ökning på 11 %.

Enhetsprisindex föll under loppet av 1967 och fram till mitten av 1968 för att sedan börja stiga. Förändringen 1967—1968 har beräknats till — 3 %.

De uppskattningar som nu föreligger för efterfrågan i de viktigaste importländerna pekar mot en svag förbrukningsökning 1968—1969. Å andra sidan kan man räkna med lagernedskärningar eller i vart fall upphörande lagerökningar främst i Storbritannien, vilket minskar importbehovet.

De under 1968 uppnådda svenska andelarna på de viktigaste marknaderna bör inte minska under 1969. Nu föreliggande bedömningar av den nordamerikanska och japanska efterfrågan på trävaror tyder på att konkurrensen från Kanada på den europeiska marknaden inte borde öka under 1969.

Mot bakgrund av ovan angivna tendenser på trävarumarknaden 1969 beräknas den svenska exporten av sågade och hyvlade trävaror sjunka något 1968—1969. Även för övriga trävaror väntas en viss nedgång. Exportvolymen för trävaror totalt beräknas därmed minska med 2 % 1968—1969.

Den tendens till stigande priser som noterades i leveranserna under sista delen av 1968 väntas fortsätta under 1969. Försäljningarna som gjordes mot slutet av 1968 för leverans under 1969 innebar sålunda en viss uppjustering av prisnivån. Prisstegringen har beräknats till 2 å 3 % 1968—1969.

Massa

Massaexporten beräknas preliminärt ha ökat med 2 % i volym 1967— 1968. Den svaga exportökningen beror på att den svenska massan haft svårigheter att hävda sig på exportmarknaderna. Den hårda konkurrensen från Nordamerika under 1967 bestod även under 1968 och de nordiska massaproducenterna fortsatte att förlora andelar i den västeuropeiska importen.

Exporten av blekt sulfat beräknas dock ha ökat med ca 15 % i kvantitet. Övriga cellulosakvaliteter minskade — i några fall kraftigt. Detta kan delvis förklaras av en överflyttning av produktionen till andra kvaliteter. Exporten av mekanisk massa ökade något, delvis till följd av fabriksnedläggelser i Finland.

Prisindex föll under de första månaderna 1968 i samband med övergången till nettopriser. Försäljningspriserna för cellulosa höjdes i mitten av året och i november och för de flesta kvaliteter. Uppjusteringen i november torde dock inte få full effekt på leveranserna förrän i början av 1969, varför prisindex beräknas ha minskat ca 3 % 1967—1968.

För 1969 förutses en förbrukningsökning av ungefär samma omfattning som för 1968 och ett kanske något lättare tryck från de nordamerikanska producenterna. Detta torde resultera i en viss svensk exportökning på uppskattningsvis 3 å 4 %. Liksom 1968 är ökningen helt hänförbar till blekt sulfat, medan övriga kvaliteter uppnår i stort sett samma kvantitet som

56 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

1968. För mekanisk massa bedöms en viss ytterligare ökning som sannolik. Prishöjningarna under 1968 väntas ge en ökning av prisindex mellan helåren 1968—1969 på ca 3 1/2 %.

Papper, papp och träfiberplattor

Den svenska exporten av papper, papp och träfiberplattor ökade 14 % i volym 1967—1968. Tidningspapper uppvisade den starkaste ökningen men även exporten av andra papperskvaliteter steg kraftigt.

Den ökade förbrukningen och troligen ett lageromslag inom EEC medförde en kraftig uppgång i den svenska exporten av papper exklusive tidningspapper, framför allt till Västtyskland och Nederländerna. Oroligheterna i Frankrike förefaller ej ha givit något exportbortfall för helåret 1968, då nedgången under sommarmånaderna uppvägdes av stora ökningar under resten av året.

Under de tre första kvartalen 1968 ökade exporten av papper och papp till Storbritannien mycket kraftigt. Starkast ökade exporten av tidningspapper och finpapper. Fjärde kvartalets export torde ha visat en viss dämpning till följd av en svagare efterfrågan.

Prisindex för gruppen totalt föll 1967—1968 drygt 2 1/2 %. Priserna har dock varit relativt stabila under året. Nedgången i index torde närmast bero på de prissänkningar som företogs under 1967, delvis i samband med devalveringarna i slutet av 1967.

För 1968—1969 beräknas ökningstakten i det närmaste halveras. Orsakerna till detta är flera. För det första synes lageruppbyggnaden i förbrukarleden avta, vilket innebär att importen till EEC utvecklas i långsammare takt 1968—1969 än 1967—1968. Den brittiska importen torde dämpas, vilket drabbar den svenska exporten. Vidare kan man ej räkna med en lika stark exportökning till öststaterna 1968—1969 som 1967—1968, då exporten dit steg med drygt 80 tusen ton. Totalt för gruppen papper, papp och träfiberplattor förutses en exportökning på 6 1/2 % 1968—1969.

På prissidan torde man kunna räkna med en viss uppgång. Prisindex för hela gruppen antas stiga ett par procent.

Malm

Den svenska utförseln av järnmalm under 1968 uppgick till närmare 29 miljoner ton. Detta innebar en ökning med ca 5,5 miljoner ton jämfört med 1967. En kraftig återhämtning i stålproduktionen på kontinenten under slutet av 1967 och början av 1968 medförde ett ökat malmbehov, som förstärktes av en mindre lageruppbyggnad under loppet av 1968. Den svenska järnmalmens ställning hade stärkts genom den under 1967 förda prispolitiken och de på grund av Suezkanalens fortsatta stängning höga frakterna på längre distanser, vilket ledde till andelsvinster under 1968 främst i den västtyska järnmalmsimporten.

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 57

'ram 111:1. Volym- och prisutveckling för exporten, totalt och uppdelad på varugrupper i—1969

iex: 1959 = 100. Säsongrensade halvårssiffror. Halvlogaritmisk skala

Total export exkl. fartyg

Total export 200 180 160 140

100 Metaller

Malmer och skrot 160 140

100 90 80

Trävaror

260 - Verkstadsprodukter, exkl. fartyg 240 ^___

: /■ 220 200

Papper, papp och träfiberplattor 180 160 140

- 120

— 160 - Massa 140 120 Övriga varor

____ - ■—.- 100

"

Livsmedel 1 140

\

120 \

a-_x —— 100 ___ /

I±I.lliii

1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

58 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Även övriga malmer ökade kraftigt från den ovanligt låga nivån 1967. Volymökningen för totala malmexporten beräknas ha uppgått till 23 å 24 % 1967—1968. Något lägre priser noterades även under 1968. Prisindex beräknas ha fallit med ca 3 1/2 % jämfört med 1967.

Förhandlingarna med de europeiska malmköparna i slutet av 1968 resulterade i en mycket stor försäljningsvolym och den sålda kvantiteten torde leda till en ytterligare ökning av järnmalmsexporten 1968—1969. Stålproduktionen inom EEC bedömes fortsätta att expandera 1969 om än i väsentligt lägre takt än 1968. Ett stöd för denna ökning är att orderingången var stigande under senare delen av 1968. Under 1969 kommer hemmaefterfrågan i högre grad att bära upp produktionsökningen i Västeuropa till skillnad från 1968 då stora leveranser till Förenta staterna var en pådrivande expansionsfaktor. Den brittiska stålproduktionen väntas hålla den nivå som uppnåddes under 1968.

För övriga malmer beräknas en viss stegring 1968—1969 och för totala malmexporten förutses en volymökning 1968—1969 på ca 3 %. Priserna torde komma att falla ytterligare under 1969 delvis som en följd av en prissänkning på pellets. Prisnedgången för totala malmexporten beräknas till närmare 2 %.

Järn och stål

Efter nedgången mellan andra halvåret 1967 och första halvåret 1968, enligt säsongrensade data, steg den svenska järn- och stålexporten mycket kraftigt mellan första och andra halvåren 1968. Förändringen mellan helåren 1967—1968 beräknas till 8 1/2 % i volym. Vändningen i exporten under loppet av 1968 kan till stor del hänföras till en ökande avsättning på de nordiska länderna och där främst Danmark. För exporten till Norge skedde dock en kraftig nedgång 1967—1968, vilken mer än uppvägdes av en stark leveransstegring till Finland. Utvecklingen på dessa båda länder torde ha varit av engångskaraktär.

Den västtyska återhämtningen medförde en exportökning på omkring 90 milj. kr. och innebar en viss ökning av den svenska andelen av den västtyska importen. Exporten till övriga EEC-länder sammantagna utvecklades däremot ganska svagt. Den stora amerikanska importökningen som kom till stånd under hotet av en stålstrejk torde inte ha berört Sverige i någon högre grad.

Priserna sjönk 1967—1968 med ca 1 1/2 %. En viss stabilisering synes dock ha inträffat under senare delen av året.

Järn- och stålexporten synes kunna öka i något högre takt 1968—1969 än 1967—1968. Exporten till Västtyskland beräknas öka betydligt långsammare, medan ett omslag förutses i exporten till Norge. Augustienkäten för järnoch stålverk, som ligger till grund för bedömningen av 1969 års export, visar att företagen räknar med en viss exportökning till Storbritannien 1968

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 59

—1969. Företagen räknar också med en stark ökning till Nordamerika, vilken helt torde falla på kvalitet sstål. Totalt beräknas järn- och stålexporten öka med knappt 10 1/2 % i volym 1968—1969. För priserna väntas en viss förbättring under 1969 — här är räknat med en ökning av prisindex på ca 1 %.

Övriga metaller

På världsmarknaden för koppar hade man under första kvartalet 1968 på grund av den långvariga amerikanska strejken ett efterfrågeöverskott, som emellertid redan under andra kvartalet förbyttes i ett utbudsöverskott. En bidragande orsak till den höga prisnivån 1968 var de stora leveranserna från London Metal Exchange till i första hand Kina men även till Östeuropa och Japan.

Kvantitetsmässigt beräknas den svenska exporten av koppar ha ökat med ca 7 % 1967—1968. De höga priserna på världsmarknaden torde ha varit huvudfaktorn bakom den stora ökningen. Den svenska produktionen var i stort sett oförändrad, medan en betydande uppgång noterades även på importsidan. Silverexporten visade en stark kvantitetsökning av temporär natur till följd av höga priser. Utförseln av aluminium ökade med en tredjedel jämfört med 1967. Denna ökning sammanhängde med stora kapacitetstillskott. ökningen i exportvolym för gruppen övriga metaller har beräknats till 13 % 1967—1968. Prisindex för gruppen steg 9 1/2 %.

Världsproduktionen av koppar torde även 1969 gott och väl täcka efterfrågan trots att man kan räkna med ett visst efterfrågetillskott genom uppbyggnad av de brittiska och amerikanska strategiska lagren. För 1969 har antagits att koppar- och silverpriserna sjunker, medan prisnivån för andra metaller förutsatts bli relativt stabil. Man kan därför räkna med en kvantitetsmässig minskning av kopparexporten. Aluminiumexporten torde fortsätta att öka på grund av ytterligare kapacitetstillskott. Volymmässigt väntas en minskning för gruppen totalt på 3 1/2%. Prisindex beräknas falla ca 15 %.

Verkstads produkter

Under senare hälften av 1968 skedde ett påtagligt uppsving i den svenska exporten av verkstadsprodukter och exportökningen 1967—1968 torde ha uppgått till ca 9 % i värde. Uppgången mellan halvåren 1968 kan hänföras till i stort sett alla viktigare avnämarområden. Mest påtaglig var dock exportstegringen till råvaruländerna och Danmark. Den svaga ekonomiska aktiviteten i de nordiska länderna under första halvåret med åtföljande svag importutveckling hade relativt kraftiga effekter på den svenska verkstadsexporten. Verkstadsexporten till de nordiska länderna svarar för ungefär en fjärdedel av totala verkstadsexporten. En värdemässig nedgång kunde noteras 1967—1968. Även exportutvecklingen 1966—1967 var relativt svag. Upp­

60 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

svinget inom EEC medförde en kraftig exportökning som även kan ha inneburit en liten andelsvinst. ökningen var i relativa tal jämnt fördelad över EEC-länderna.

Den minskade exporten av personbilar till de nordiska länderna uppvägdes mer än väl av kraftigt ökade leveranser till övriga EFTA-länder, Förenta staterna samt Kanada. Personbilsexporten var, trots den vikande nordiska marknaden, den mest expansiva komponenten i verkstadsexporten. Även övriga konsumtionsvaror steg relativt kraftigt, medan de tunga grupperna investerings- och insatsvaror, vilka svarar för hälften respektive en tredjedel av totala verkstadsexporten, ökade måttligt. Denna utveckling kan delvis förklaras av den svaga investerings- och produktionsutvecklingen i de nordiska länderna samt en relativt svag exportutveckling till Storbritannien.

Prisindexförändringen 1967—1968 har satts till 2,5 % och torde till större delen utgöras av kvalitetsförbättringar.

Inför 1969 är läget något ljusare för verkstadsexporten. För Danmark och Finland kan man räkna med en betydligt bättre investeringsefterfrågan, samtidigt som EEC-ländernas ekonomier fortsätter expandera och drar med sig ökade investeringar främst på maskinsidan. De ekonomisk-politiska åtgärderna i Förenta staterna under 1968 förväntas medföra en något lägre ökningstakt för den svenska verkstadsexporten dit, medan exporten till råvaruländerna synes öka relativt starkt även 1968—1969 med tanke på att råvaruländernas valutainkomster ökat under 1968, vilket torde medge ökad import under 1969. Det är därför sannolikt att 1969 kommer att innebära en förbättrad ökningstakt vad gäller investeringsvarorna. Insatsvaruexporten bör öka i ungefär samma takt som 1967—1968. Utsikterna för bilexporten är mer svårbedömbara. Samtidigt som den nordiska marknaden väntas expandera, kan de amerikanska bilköpen komma att öka långsammare än tidigare.

För verkstadsexporten totalt beräknas en värdeökning på ca 11 % 1968— 1969. Prisindexuppgången är satt till 2 1/2 %. Detta skulle ge en registrerad volymökning på omkring 8 1/2 %.

Livsmedel

Den svenska exporten av livsmedel minskade 6 1/2 % i värde 1967—1968 från 730 milj. kr. till 685 milj. kr. Större delen av nedgången gäller köttoch spannmålsexporten.

Exportkvantiteten nötkött var 1968 knappt två tredjedelar av den kvantitet som utfördes 1967. Produktionen av nötkött i Sverige har minskat till följd av stor utslaktning de senaste åren. För fläsk var kvantitetsutvecklingen starkare. Exporten ökade något 1968 jämfört med 1967. På prissidan var utvecklingen mindre gynnsam. Prisindex på fläsk sjönk kraftigt mellan 1967 och 1968. En förskjutning av exporten från EEC till andra marknader ägde rum.

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 61

Skördeutfallet 1968 var mycket gott. I stort sett beräknas utförseln ha blivit av samma storlek som under 1967. Genom överproduktion på världsmarknaden föll priserna kraftigt jämfört med 1967. Värdet av den svenska spannmål sexporten blev därför lägre än 1967.

Värdet av livsmedelsexporten beräknas öka något 1968—1969. Utförseln av nötkött väntas minska ytterligare medan exporten av fläsk torde bli ungefär oförändrad. På grund av den stora skörden 1968 väntas spannmålsexporlen öka värdemässigt. Här har även räknats med en trendmässig ökning av exporten av icke reglerade livsmedel. Livsmedelsexporten beräknas uppgå till ca 695 milj. kr. 1969.

Övriga varor

Den svenska exporten av övriga varor ökade 12 % i volym 1967—1968. En dryg tredjedel av denna ökning hänför sig till den starka uppgången i exporten av mineraloljeprodukter, främst till Danmark och Norge, vilken var en följd av den kraftigt utbyggda raffinaderikapaciteten.

Under femårsperioden 1962—1967 ökade exporten av övriga varor exklusive mineraloljeprodukter och vapen genomsnittligt 12 % per år i värde. Den under 1960-talet starkt expansiva kemiska industrin har i betydande grad bidragit till den höga ökningstakten. Exporten av kemiska produkter visade 1962—1967 en genomsnittlig årlig tillväxttakt på 14 %. Norden är även här en stor avnämare med ca 40 % av exporten.

Den främsta orsaken till den förhållandevis låga volymmässiga exportökningen för övriga varor exklusive mineraloljeprodukter och vapen 1967— 1968 torde stå att finna i de nordiska ländernas svaga konjunktur under första delen av 1968. Exportökningen till Norden torde ha uppgått till endast 6 å 7 % mot i genomsnitt 15 % per år under perioden 1962—1967. För 1969 kan man räkna med en starkare ekonomisk tillväxt i de nordiska länderna, vilket torde leda till en betydligt större exportökning till dessa länder 1968 —1969 än 1967—1968.

Å andra sidan steg den svenska övrigvaruexporten till Storbritannien relativt starkt 1967-—1968, främst på färdigvarusidan. Till stor del hade ökningen samband med den mycket starka konsumtionsstegringen under första kvartalet, men även under andra halvåret ökade exporten jämfört med samma period 1967, om än i väsentligt lägre takt. 1 samband med en stagnation i den brittiska importen 1968—1969 bör man räkna med en mycket svag utveckling av den svenska övrigvaruexporten dit.

Prisindex för gruppen övriga varor steg 1967—1968 drygt 1/2 %. Ökningen ligger främst på råvarusidan, medan priserna för färdigvaror exklusive vapen sjönk något.

Utförseln av övriga varor exklusive mineraloljeprodukter beräknas stiga kraftigare 1968—1969 än 1967—1968. Ökningstakten för exporten av mineraloljeprodukter väntas däremot avta betydligt och på grund av att dessa

62 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

numera utgör ungefär en tiondel av den totala övrigvaruexporten kan man för gruppen som helhet förutse en svagare volymmässig ökning 1968—1969 än 1967—1968. Volymökningen 1968—1969 har beräknats till 9 1/2 %.

På prissidan torde man kunna räkna med någon prishöjning för färdigvarorna och i stort sett oförändrad prisnivå för råvarorna. Prisindex för gruppen väntas stiga 11/2%.

Fartyg

Till följd av en kraftig minskning i utförseln av begagnade fartyg beräknas värdet för den totala exporten av fartyg ha minskat med 2 % 1967 —1968. Genom att vissa förseningar i sjösättningen skett under 1968 förskjuts några leveranser av nybyggda fartyg, som skulle ha ägt rum under 1968, till 1969.

Enligt den i oktober 1968 av statistiska centralbyrån utförda varvsenkäten uppgick varvens totala leveransvärde av inneliggande order för 1969 och framåt till närmare 3 1/2 miljarder kr. Detta värde överstiger det höga leveransvärde som registrerades i oktober 1967, avseende leveranser 1968 och framåt, ökningen härrör uteslutande från utländska beställare, vilket pekar mot en ökning av exporten 1968—1969 och en hög export även 1970. Totalt beränas exportökningen av nya fartyg till 20 % 1968—1969. Exportvärdet av begagnade fartyg beräknas bli oförändrat 1968—1969.

Att döma av nu föreliggande beräkningar tycks priserna på levererade fartyg ha stigit 1967—1968. Prisökningen avser främst nybyggda bulkfartyg och större torrlastfartyg. Utvecklingen 1968—1969 av fartygspriserna är däremot svårbedömd. Tendensen tycks dock vara att priserna fortsätter att stiga. Ett tecken på den något bättre situationen för varven är att förskottsbetalningar från utländska köpare förefaller att ha ökat markant under 1968.

Sammanfattning

Prognoserna för exporten 1969 baserar sig på bedömningarna av den internationella konjunkturutvecklingen i föregående kapitel kompletterade med branschkontakter och enkäter.

För exporten exklusive fartyg ger ovan redovisade delberäkningar en volymökning 1968—1969 på ca 6 1/2 %. Fartygsexporten beräknas öka relativt kraftigt vilket ger en något högre ökning för totala exporten.

Under 1969 väntas färdigvarudelen vara den expansiva delen i exporten. Detta är delvis en följd av den väntade ökade tillväxten i de nordiska länderna. Å andra sidan torde ökningstakten avta markant för råvarudelen, på grund av dels ett omslag i lagerutvecklingen, dels en kraftigt avtagande ökningstakt för exporten av mineraloljeprodukter.

För råvarupriserna väntas en viss förbättring 1968—1969. Vissa höjningar genomfördes redan i slutet av 1968. Färdigvarupriserna torde stiga obetydligt och för totala exporten väntas en prisindexökning på ca 1 1/2 %.

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 63

2. Importutvecklingen 1968 och 1969

Den prognosmetodik för importen som normalt tillämpas inom konjunkturinstitutet går ut på att fördela importen på användningsgrupper och att härefter studera sambanden mellan importutvecklingen för dessa grupper och den inhemska efterfrågeutvecklingen inom respektive områden. Med stöd av dessa samband beräknas importen för prognosåret. För en del varugrupper har några tillförlitliga samband över huvud ej kunnat härledas medan för andra grupper sambanden är osäkra. Detta försvårar i hög grad prognosarbetet. I tabell 2 redovisas resultatet av denna prognosteknik för 1969.

Som ett alternativ till denna metod kan man söka sig fram till en prognos med hjälp av en analys av sambandet mellan utvecklingen av den totala importen och utvecklingen av den inhemska efterfrågan. Den enklaste ansatsen härvidlag består i att sätta importen i relation till bruttonationalprodukten. Beräkningar av den typen ger till resultat att importen i genomsnitt ökar 1,5—1,8 % för varje procents ökning i bruttonationalprodukten eller alternativt att en bruttonationalproduktökning med 1 miljard kr. genererar en importökning på ca 400 milj. kr., dvs. den totala marginella importbenägenheten är ca 0,4. Då olika efterfrågekomponenter har olika importinnehåll, får man en bättre förklaring till totalimportens utveckling om bruttonationalprodukten delas upp på komponenter. Byggnadsinvesteringar, offentlig konsumtion och råvaruexport är helt naturligt »importsnåla» delar av bruttonationalprodukten, medan privat konsumtion, maskininvesteringar, färdigvaruexport och lager är betydligt mer importkrävande. Skillnaden är markant; för den första gruppen har importbenägenheten skattats till 0,05—0,1 och för den senare till 0,3—0,5.

Resutatet av denna prognosteknik redovisas i diagram 2 där den totala faktiska importen (i 1959 års priser och exkl. fartyg, flygplan och vapen ) och den med hänsyn till efterfrågekomponenternas utveckling beräknade importen har inritats var för sig. Som framgår av diagrammets nedre del är skillnaden mellan den faktiska och beräknade importen vissa år rätt betydande. Någon säker förklaring till dessa differenser är svår att finna. De statistiska ofullkomligheterna, i synnerhet vad gäller lagerutvecklingen, torde vara en felkälla. Det är också sannolikt att importinnehållet i olika efterfrågekomponenter varierar från år till år och då kanske särskilt vad gäller lagren.

En ytterligare brist i metoden är att den ej beaktar att en viss importökning troligen skulle inträffa även om ingen tillväxt skedde i efterfrågan. Så exempelvis skulle troligen den successiva inbrytningen på den svenska marknaden av utländska textila produkter fortsätta även om efterfrågan totalt stagnerade. Sådana strukturella faktorer kan ha medfört att skattningen av de marginella importbenägenheterna för de olika efterfrågekom-

64 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Tabell III: 2. Importutvecklingen för olika varugrupper 1967—1969

Importvärde, Procentuella förändringar från milj. kr. föregående år

Volym Pris

1967 1968 1969 1967 1968 1969 1967 1968 1969

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 65

Diagram ID: 2. Sveriges import. Faktiska och beräknade värden, samt faktisk minus beräknad import 1954—1968.

Milj. kr. 1959 års priser.

20000

18000

16000

12000

- 63 -64 -65 -66 -67 -68

Y = Faktisk import; Y’ = Beräknad import.

Anm. Den vänstra skalan hänför sig till faktisk och beräknad import och den högra till differensen mellan faktisk och beräknad import. De beräknade importvärdena har erhållits genom en uppskattning av importens samband med bruttonationalproduktens komponenter. Källa: Konjunkturinstitutet.

geutvecklingen en något lägre importtillväxt än 1968 eller mellan 6 och 7 %. Liksom för 1968 torde denna prognos innebära en viss underskattning. Effekterna på importen av en svagare konsumtionsökning kompenseras delvis av en högre investeringstillväxt.

Importen 1968 på varugrupper

Tillväxttakten i importen var måttlig under första halvåret 1968. Mellan andra halvåret 1967 och första halvåret 1968 steg importvärdet med endast 2 1/2 % säsongrensat sett. Under hösten drogs takten i importstegringen upp och mellan halvåren 1968 steg det säsongrensade importvärdet med närmare 7 %. Importen i november och december 1968 har därvid skattats till att ha ökat med mellan 6 och 7 % jämfört med samma månader 1967. Accelerationen i importens tillväxt förefaller främst ha samband med en snabbare tillväxt i industriproduktion och lagerinvesteringar.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Finansplanen. Bilaga 1

66 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Importutvecklingen mellan helåren 1967 och 1968 var mycket varierande för de olika användningsgrupperna.

Bland konsumtionsvaror ökade framför allt importen av textilvaror och personbilar kraftigt. Ökningstakten för textilvarorna avtog dock betydligt i förhållande till 1966—1967, möjligen som en följd av importkvoteringen för lågprisimporten. Investeringsvarorna uppvisar ingen förändring 1967—1968. Detta överensstämmer ej helt med investeringsutvecklingen på maskinsidan, där en uppgång registrerades 1967—1968. Utvecklingen för konsumtionsråvarorna synes vara starkt beroende av lagersvängningar, vilka i sin tur bl. a. sammanhänger med prisrörelser och prisförväntningar. Dessa faktorer torde till stor del förklara den svaga importökningen 1968 för denna varugrupp. För andra industriråvaror var importökningen betydande. Den preliminärt registrerade uppgången på ca 15 % gällde flertalet typer av insatsvaror. Skillnaden i produktions- och lagerutveckling för industrin 1967 och 1968 har här en direkt motsvarighet.

Totalt sett var importpriserna stabila 1968. På färdigvarusidan var prisstegringarna ovanligt små och i vissa fall uteblev de helt, vilket torde ha inneburit ett realt prisfall med hänsyn till att en viss falsk prisstegring troligen registreras i indexberäkningarna. På råvarusidan noterades rätt genomgående fallande priser utom för råolja och bränslen där en relativt kraftig uppgång i de registrerade cif-priserna kom till synes. Beträffande färdigvarorna torde devalveringseffekter ha verkat även på prissidan. Framförallt importen från Storbritannien har blivit billigare. Ett kärvare prisklimat i världshandeln synes emellertid också mera allmänt ha inträtt 1968, något som också återspeglas i prisutvecklingen för exporten.

Importen 1969 på varugrupper

Beräkningarna för de olika varugrupperna tyder på en total importökning 1968—1969 på 7 %. Vid denna kalkyl har hänsyn tagits till att den använda metoden synes ge en viss underskattning. Den ökningstakt som den inledningsvis refererade totalmodellen gav till resultat ligger som synes något lägre.

Framför allt är det gruppen andra industriråvaror som beräknas öka i väsentligt lägre takt än 1968. Detta inte minst genom en lägre ökningstakt för råoljan till följd av att raffinaderikapaciteten blev i stort sett fullt utbyggd under 1968.

Att bränsleimporten trots detta ökar mindre 1969 än 1968 sammanhänger med lagerrörelser. För konsumtionsvarorna kan nämnas att prognosen bygger på förutsättningen att importtillväxten för textila produkter ytterligare avtar i styrka. Att importen av konsumtionsvaror totalt ändå förutses öka lika kraftigt 1969 som 1968 trots en lägre ökningstakt för den privata konsumtionen, kan bl. a. återföras på en förutsedd ökad tillväxt i importen av personbilar.

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 67

Tendensen till ett kärvare prisklimat för industriprodukter i världshandeln har antagits bli bestående även 1969. På vissa råvaror synes man emellertid behöva räkna med en del prisuppgångar, bl. a. kaffe och textilråvaror, vilka dock motvägs av prisfall för bl. a. bränslen, råolja och koppar. Sammantaget synes importpriserna komma att öka endast obetydligt mellan 1968 och 1969.

3. Bytes- och betalningsbalansen

Handelsbalansens underskott för 1968 har beräknats till en dryg miljard kr., dvs. en viss försämring jämfört med 1967. För 1969 väntas underskottet bli något mindre eller ca 800 milj. kr. Med ledning av statistik för de tre första kvartalen 1968 för vissa av de i posten korrigering av handelsstatistiken ingående komponenterna, har totala nettot för nämnda post beräknats till 100 milj. kr. för 1968. För 1969 har antagits samma belopp. Sjöfartsnettot för 1968 kommer att uppvisa en påtaglig ökning jämfört med 1967. Även för 1969 förutses en ökning, men av något mindre omfattkomma till stånd, med hänsyn till den pågående rationaliseringen av sjötransportväsendet samt med hänsyn till tillväxten i världshandeln, som dock synes bli lägre än under 1968. Underskottet för turistnettot beräknas ha ökat 1968 i något lägre takt än tidigare år. På basis av uppgifter för de tre första kvartalen har försämringen för hela 1968 beräknats till drygt 150 milj. kr. För 1969 förutses en fortsatt försämring av ungefär samma storleksordning som 1968. Under senare år har en dämpning i ökningstakten procentuellt sett kunnat iakttas. Under 1967 och 1968 underströks detta ytterligare av den allmänna konjunkturavmattningen, men troligen har även andra faktorer som det påtagligt förbättrade sommarvädret och omläggningen till högertrafik spelat viss roll. Posten övriga tjänster, netto, har med ledning av uppgifter för de tre första kvartalen beräknats få ett negativt värde 1968 på ca 800 milj. kr. För 1969 har antagits en försämring av ungefär samma storleksordning som 1967—1968. Transfereringar, netto, som bl. a. inrymmer betalningar i samband med u-hjälpen inklusive bidrag till FN-organisationer, har för 1968 beräknats till _362 milj. kr. Tillväxten av detta negativa saldo väntas öka efter hand som u-hjälpen växer och för 1969 har antagits ett negativt netto om 500 milj. kr. För bytesbalansen totalt (tabell 3) innebär ovannämnda kalkyler ett underskott på närmare 800 milj. kr. 1968, dvs. en försämring gentemot 1967 pa närmare 400 milj. kr. För 1969 skulle en obetydlig ytterligare försämring äga rum. I dessa beräkningar har, såsom tidigare varit fallet, en särskild

68 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Tabell 111:3. Bytes- och betalningsbalans 1965—1969

Milj. kr. löpande priser

1965 1966 1967 1968 1969 (prognos) (prognos)

Bil. i. Preliminär nationalbudget för år 1969 69

IV. Produktionen

1. Industrin

Järnmalmsbrytningen låg under hela 1968 kvar på den i slutet av 1967 uppnådda höga nivån och kom därmed för året som helhet att ligga ca 12 % över 1967 års produktion. Produktionsuppdragningen föranleddes av den starkt stegrade efterfrågan på järnmalm i samband med expansionen av stålproduktionen i Västeuropa. För 1968 som helhet beräknas sålunda exportvolymen preliminärt ha stigit med närmare 25 % jämfört med 1967. Även den inhemska efterfrågan, som var svag under 1967, steg med 6 å 7 % 1967 1968. Den starka efterfrågeökningen ledde också till en minskning av malmlagren hos producenterna med ungefär en halv miljon ton.

Under 1969 beräknas järnmalmsexporten stiga med ytterligare ett par procent i volym i förhållande till 1968. Samtidigt beräknas produktionen komma att öka med ca 5 %, vilket skulle medföra en svag ökning av lagren hos producenterna.

Läget på den svenska järn- och stålmarknaden förbättrades under 1968. Efterfrågan på hemmamarknaden ökade, främst beroende på produktionsuppgången inom verkstadsindustrin. Bidragande till efterfrågeökningen 1968 var också den lageromsvängning som synes ha skett under slutet av 1968 då lagren av järn och stål inom verkstadsindustrin, beräknas ha ökat efter att ha minskat under hela 1967 och de tre första kvartalen 1968, att döma av töreliggande statistik. Tillströmningen av order från exportmarknaden var god och exporten ökade volymmässigt med ca 9 % under 1968. Exportpriserna på handelsfärdigt järn och stål var dock något lägre under 1968 än under 1967. Expansionen inom branschen tog sig också uttryck i ett höjt kapacitetsutnyttjande. Importen av järn och stål ökade med ca 13 % under 1968. Produktionen inom järn- och stålverken, som ökade med endast 2 % under första halvåret 1968 steg med 14 % under tredje kvartalet, allt jämfört med motsvarande period 1967. För helåret 1968 beräknas en produkti onsuppgång på 8 % ha inträffat, vilket implicerar en produktionsökning under fjärde kvartalet med 14 % jämfört med samma period 1967.

För gruppen andra metallverk var produktionsuppgången något kraftigare än inom järn- och stålverken, ca 10 %, och för hela branschen järn- och metallverk beräknas produktionsökningen från 1967 till 1968 därmed till närmare 9 %.

För 1969 har utvecklingen bedömts med hjälp av en försörjningsbalans för järn och stål (tabell 1). Denna visar på en produktionsökning på ca

70 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Tabell TV: 1. Försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål, inkl. ämnen 1966—1969

Milj. kr. 1959 års producentpriser

1966 1967 1968 1969 (prel.) (prognos)

Bil. i. Preliminär nationalbudget för år 1969 71

Tabell TV: 2. Försörjningsbalans för verkstadsprodukter1, exkl. fartyg 1966—1969

Milj. kr. 1959 års producentpriser

1966 1967 1968 1969 (prel.) (prognos)

72 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

En faktor att ta speciell hänsyn till då det gäller utvecklingen 1966—1968 är olikheten 1967 och 1968 av förändringen i lager av varor i arbete inom verkstadsindustrin. Enligt nationalräkenskapens uppgifter minskade dessa lager med drygt 20 milj. kr. i 1959 års priser under 1967. För 1968 däremot beräknas de ha ökat med ca 50 milj. kr. Då förädlingsvärdet i dessa varor måste antas vara betydligt mindre än i de övriga komponenterna i balansen, ger dessa förändringar ett något för starkt utslag i den genom balansen mätta produktionsutvecklingen, således en för stor minskning 1967 och en för stark ökning 1968. Vidare föreligger möjligen en felperiodisering i nationalräkenskapen — som kan vara av storleksordningen 100 milj. kr. — så att 1968 överskattats och 1967 underskattats. För en sådan slutsats talar det förhållandet, att balansen ojusterat ger en produktionsökning på drygt 7 %. På grund av att balansen tidigare visat sig underskatta produktionsökningarna (se not till tabell 2), skulle man egentligen justera upp produktionsuppgången till drygt 8 %, vilket förefaller osannolikt högt.

Med hänsyn till vad som ovan framhållits har den ur balansen erhållna produktionsökningen justerats ned och produktionen inom verkstadsindustrin beräknas ha ökat med drygt 6 % 1967—1968. Ökningen bärs främst upp av exportuppgången, som preliminärt beräknats till 8 å 9 %, samt en stark tillväxt i den privata konsumtionen av verkstadsprodukter — främst beroende på en beräknad drygt 20-procentig ökning av bilköpen. Importen beräknas preliminärt ha ökat med 6 % i volym.

Under 1969 beräknas den inhemska efterfrågeökningen bli något lägre än 1968, främst beroende på en liten tillbakagång i de offentliga maskininvesteringarna, vilka ökade kraftigt 1968. De privata investeringarna beräknas samtidigt komma att öka något mera än 1968. Uppgången för varaktiga konsumtionsvaror väntas bli något lägre 1969 än 1968 på grund av en väntad lägre ökningstakt då det gäller nyinköp av bilar. Exportvolymen beräknas stiga något snabbare än 1968, nämligen med 10 å 11 %. Med en kalkylerad samtidig import ökning på ca 9 % ger balansen en produktionsökning på 6,5 %, som med hänsyn till ovannämnda korrigeringar justerats upp till närmare 8 %.

Efterfrågan på sågade och hyvlade trävaror ökade kraftigt under 1968. Exportleveranserna beräknas preliminärt ha uppgått till 1 340 tusen stds, vilket innebär en ökning med 13 % utöver den redan 1967 höga nivån. Samtidigt steg den inhemska efterfrågan något mera än 1967. Den starka efterfrågan ledde till en kraftig produktionsuppdragning och för 1968 som helhet beräknas produktionen preliminärt ha legat omkring 11 % över 1967 års nivå. Produktionsuppgången var störst vid de mindre sågarna, vilka hade dragit ned sin produktion kraftigt under 1967. Sannolikt har den livliga efterfrågan också lett till att sågverken kunnat reducera sina lager något under 1968.

Produktionsutvecklingen under 1969 har bedömts med hjälp av en för-

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 73

Tabell IV: 3. Försörjningsbalans för sågade och hyvlade trävaror 1966—1969

1 000 stds

1966 1967 1968 1969 (prel.) (prognos)

74 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

industrins olika branscher skulle för den totala träindustrin innebära en produktionsökning 1967—1968 på ca 8 % samt en produktionsökning 1968 —1969 på 5 %.

Den bristande balansen mellan kapacitet och efterfrågan inom den svenska massaindustrin ledde till att produktionsbegränsningar genomfördes under de två första tertialen 1968. Produktionsvolymen kom därmed under de tre första kvartalen 1968 att minska med ca 3 % jämfört med motsvarande period 1967. Under de sista månaderna 1968 ökade orderingången emellertid markant och såväl produktion som exportleveranser steg kraftigt. Preliminärt beräknas därmed produktionsvolymen för 1968 som helhet ha legat på ungefär samma nivå som 1967. Tillväxten i exportvolymen beräknas ha varit ca 2 % 1967—1968, samtidigt som hemmamarknadsleveranserna ökat kraftigt. Denna leverans- och produktionsutveckling har möjliggjort en minskning av producentlagren.

Produktionen av kemisk avsalumassa uppgick under 1968 till drygt 3,5 miljoner ton vilket i stort sett är samma kvantitet som 1967. Utvecklingen skiljer sig påtagligt för de olika kvaliteterna. Såväl produktion som leveranser av blekt sulfat ökade kraftigt medan minskningar registrerades inom övriga sektorer. Avsalumarknaden för oblekt sulfat har fortsatt att minska genom ökad vidareförädling av denna kvalitet inom integrerade massafabriker-pappersbruk. Utbudet av blekt sulfit minskade genom ytterligare företagsnedläggelser och marknaden för oblekt sulfit har krympt genom ökad användning av blekt sulfat.

För den mekaniska massan har avsättningsläget förbättrats under 1968. Den ökade exporten har inte resulterat i någon höjning av produktionsnivån då producenterna skurit ned lagren.

Den i slutet av 1968 ökade efterfrågan på massa kan möjligen ha varit en reaktion på en förväntad prishöjning, vilken också genomfördes i november. Dessa order torde inte helt kunna effektueras under sista kvartalet 1968, varför en stor del kommer att levereras under de första månaderna 1969. För 1969 som helhet beräknas den totala massaexporten öka med 3 1/2 % i volym. Den prognoserade knappt 5-procentiga ökningen av exporten av kemisk massa beräknas i stort sett utgöras av stigande leveranser av blekt sulfat, medan exporten av övriga kvaliteter beräknas bibehållas på 1968 års nivå.

Även under 1969 torde producenterna komma att anpassa produktionen efter avsättningsmöjligheterna. Med den ovan angivna efterfrågeutvecklingen och ett antagande om att inga större lagerförändringar sker under 1969 beräknas produktionen av avsalumassa öka med ca 5 % 1968—1969. Produktionskapaciteten 1969 kommer dock att vara större än den beräknade produktionen varför driftsinskränkningar torde komma att genomföras även 1969.

Läget inom pappers- och pappindustrin förbättrades påtagligt under 1968.

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 75

Leveransutvecklingen, som stagnerade under 1967, visade en kraftig ökning under 1968. Exporten beräknas ha ökat nära 17 % i kvantitet samtidigt som avsättningen på hemmamarknaden stigit med 7 %. Produktionen ökade kraftigt under årets lopp vilket belyses av nedanstående tablå över produktionsvolymens utveckling under 1967 och de tre första kvartalen 1968 (säsongrensade uppgifter, 1967 — 100):

1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv.

Jämsides med produktionsstegringen ökade kapacitetsutnyttjandet successivt under 1968 och pappersbruken var vid årets slut uppe i ett mycket högt kapacitetsutnyttjande. För 1968 som helhet beräknas produktionen ha uppgått till ca 3,6 miljoner ton papper och papp, vilket innebär en volymmässig ökning på ca 9 % jämfört med 1967. För tidningspapper noterades en stegring på närmare 14 %, medan uppgången för övrigt papper och papp stannade vid omkring 8 %. Den starka efterfrågan har dessutom lett till att producenterna under 1968 minskade de lager, som byggts upp under 1967.

Den bedömning av pappersexporten 1968—1969 som gjorts inom konjunkturinstitutet, och som närmare redovisas i kapitel III, innebär i det närmaste en halvering av ökningstakten 1967—1968. Hemmamarknadsleveranserna beräknas samtidigt fortsätta att öka, dock i något lägre takt än under 1968. Under förutsättning av ungefär oförändrad lagerhållning i producentledet under 1969 skulle denna efterfrågeutveckling leda till en volymmässig ökning av produktionen 1968—1969 på 8 å 9 %.

Produktionen inom livsmedelsindustrin inklusive dryckesvara- och tobaksindustrin ökade 1968 med ca 3 %. Den egentliga livsmedelsindustrins utveckling var ganska matt under 1968 och produktionen beräknas ha ökat med endast ca en halv procent. Dryckesvaruindustrin visar däremot hög ökningstakt, ca 15 %, medan tobaksfabrikernas produktion minskat obetydligt, ca 1 %.

För 1969 får man räkna med en något lägre ökning av produktionen inom denna sektor på grund av en beräknad lägre ökningstakt av livsmedelskonsumtionen.

Vad gäller produktionen inom textil-, beklädnads- och sömnadsindustrin föreligger när detta skrivs produktionssiffror endast t. o. m. första halvåret 1968. Det förefaller emellertid av barometerdata att döma som om produktionstakten inom den egentliga textilindustrin (exkl. trikå) och den icke konfektionsinriktade sömnadsindustrin skulle ha ökat, medan tillverkningen inom övriga delar av branschen varit oförändrat svag under tredje kvartalet. Detta skulle betyda att skoproduktionen under de tre första kvartalen 1968 legat 12 % under motsvarande nivå 1967, konfektionsindustrins produktion 3—4 % lägre än 1967 och trikåtillverkningen på ungefär samma

76 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

nivå. Det är inte troligt att utvecklingen under sista kvartalet 1968 anmärkningsvärt avvikit från den som rådde tidigare under året. Textil-, beklädnads- och sömnadsindustrins samlade produktion för helåret 1968 kan därför uppskattas ha varit 2 å 3 % lägre än 1967. En sådan utveckling går också väl in i konjunkturinstitutets försörjningsbalans för beklädnadsvaror, där produktionsminskningen framräknats till 4,5 %. Balansens utbudssida inrymmer vidare en importvolymtillväxt på 11 %. På efterfrågesidan har kalkylerats med en konsumtionsökning på 2 %, en lagerökning — knappt hälften av konsumtionsökningen — samt en exportuppgång på 8 %.

Till grund för bedömningen av utvecklingen 1969 ligger ovannämnda balans för beklädnadsvaror. I denna har konsumtionsökningen för dessa varor uppskattats till ca 2 % — på basis av konjunkturinstitutets prognos för konsumtionen av icke varaktiga konsumtionsvaror (exkl. livsmedel). Vidare har lagerökningen bedömts bli måttlig eller något lägre än 1968. Den totala inhemska efterfrågan kan av estimerade samband att döma väntas ge upphov till en importökning på 9 %. Exporten slutligen beräknas öka med 10 %. Dessa beräkningar leder fram till en svag minskning av beklädnadsproduktionen 1969. Å andra sidan torde en måttlig produktionsökning inom den egentliga textilindustrin (exkl. trikå) samt övrig sömnadsindustri väga upp denna produktionsminskning, varför den samlade sektorns produktion 1969 torde komma att stiga med en knapp procent.

De hittills berörda branscherna svarar för drygt 80 % av den totala industriproduktionen. För återstående industrisektorer, som i tabell 4 ingår under benämningen övriga branscher, är produktionsutvecklingen efter 1966 till övervägande delen mycket bristfälligt belyst. Den i tabellen angivna utvecklingen 1967—1969 syftar huvudsakligen till att ge en ungefärlig uppskattning av produktionsförändringarna inom dessa branscher sammantagna. Jord- och sten, kemisk-teknisk samt grafisk industri utgör de förädlingsvärdemässigt tyngst vägande branscherna inom gruppen, som också innefattar pappersvaru-, läder- och gummivaruindustri. Nedan berörs utvecklingen inom de två förstnämnda av dessa branscher.

Produktionsvolymens ökning inom jord- och stenindustrin tycks ha varit av ungefär samma storleksordning 1968 som 1967, nämligen ca 3 %. Med hänsyn till byggnadsverksamhetens prognoserade omfattning 1969 beräknas produktionsökningen 1968—1969 komma att bli något litet högre.

Den starka expansion som präglat den kemisk-tekniska industrin under de senaste åren tycks ha fortsatt under 1968. Liksom 1967 visar oljeraffinaderierna en mycket kraftig produktionsökning — ca 45 % — vilket lett till att de nu svarar för 11 ä 12 % av produktionen inom branschen. För övriga delar av branschen, som dock till större delen är mycket bristfälligt täckta av statistik, tycks ökningen ha fortsatt, dock i något lägre takt än 1967.

Under 1969, då oljeraffinaderiernas kapacitetstillväxt tillsvidare synes upphöra, väntas ökningstakten för denna delbransch avta betydligt. Ök-

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 77

Tabell IV: 4. Industriproduktionens utveckling 1967—1969

Procentuella volymförändringar

1967—1968 1968—1969 (prel.) (prognos)

78 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Tabell IV: 5. Försörjningsbalans för rundvirke 1965—1969

1 000 kbm, fast mått utan bark (barr- och lövträ)

1965 1966 1967 1968 1969 (prel.) (prognos)

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 79

Elkrafts produktionen ökade, enligt centrala driftledningen, med 5,5 % i volym 1967—1968. Ökningen ligger främst på värmekraftproduktionen. Förbrukning av elkraft för prima ändamål steg med ca 8 % 1967—1968, samma stegringstakt som väntas för 1968—1969. Produktionsökningen totalt 1968—1969 skulle enligt driftledningens beräkningar komma att uppgå till drygt 1 %.

Utvecklingen inom byggnads- och anläggningsverksamheten beskrivs utförligt i kapitel VII. De där framlagda beräkningarna tyder på en volymmässig ökning av byggnads- och anläggningsinvesteringarna med knappt 2 % 1967— 1968 och ca 4 % 1968—1969.

De förändringstal för produktionsvolymen inom olika näringsgrenar som redovisats ovan sammanfattas i nedanstående tablå. Produktionen av varor och kraft skulle ha ökat med drygt 4 % i volym 1968, obetydligt högre ökning väntas för 1969. Industriproduktionen beräknas komma att öka i ungefär samma takt 1969 som 1968, ca 6 %, medan ökningstakten i byggnadsinvesteringar väntas komma att fördubblas 1969. För elkraftsproduktionen 1969 förväntas en påtagligt avsaktande ökningstakt jämfört med 1968. Produktionen inom jordbruk och skogsbruk beräknas minska med ca 11,5 % respektive öka med drygt 9,5 % 1969.

Bruttonationalproduktens ökning 1967—1968 med 3,5 % skulle med ovan angivna förutsättningar angående varu- och kraftproduktionen, innebära att tjänstesektorernas produktion, kalkylerad som restpost, ökat med knappt 3 %. Mot en beräknad ökning av bruttonationalprodukten om ca 4 % 1968— 1969 svarar på motsvarande sätt en ökning av tjänsteproduktionen med ca 3,5 %, vilket synes vara en mer normal ökningstakt än det orealistiskt låga värde, som residualt erhålls för 1968. De offentliga tjänsterna väntas komma att öka med 6 % 1969 mot 7,5 % 1968, medan de privata tjänsternas tillväxt 1969 residualt skulle utgöra 3 %.

Förändringar i produktionsvolym 1967—1968 1968—1969 procent mkr i 1968 procent års priser

80 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

V. Arbetsmarknaden

1. Arbetsmarknaden under 1968

Läget på arbetsmarknaden under 1968 kan karakteriseras med att efterfrågan på arbetskraft, mätt med antalet obesatta platser vid månadens mitt, efter att säsongrensat ha nått sin lägsta nivå under senare delen av 1967 varit i stort sett stigande. Arbetslösheten var dock fram till hösten fortfarande högre än under 1967. En tillfällig försvagning i utvecklingen torde ha ägt rum under sommarmånaderna. Därefter synes emellertid efterfrågan ha fortsatt att stiga, och den registrerade arbetslösheten var under fjärde kvartalet 1968 något lägre än under samma period 1967.

Efterfrågan på arbetskraft

Serien över obesatta platser torde vara den lämpligaste för att belysa efterfrågan på arbetskraft. Serien redovisas också med fördelning både på näringsgrenar och på län. Från och med april 1968 har antalet obesatta platser varje månad varit högre än motsvarande månadstal för 1967, och i december 1968 var uppgången 31 %. Antalet obesatta platser uppgick därmed till 87 010, och var även klart högre än värdena för december 1966 och 1962.

För vissa näringsgrenar visas i diagram 1 säsongrensade kurvor för serien över obesatta platser t. o. m. november 1968. Av diagrammet framgår att trenden för den på detta sätt mätta efterfrågan varit uppåtriktad under det senaste året. Utvecklingstendensen har varit likartad i flertalet branscher och näringsgrenar. En fortsatt uppgång ägde rum mellan november och december 1968. Den kraftigaste, och i stort sett obrutna, uppgången ägde rum inom industrin, där metall- och verkstadsindustrin väger tyngst. Även inom skogsindustrierna var uppgången markerad, och inom träindustrin framträdde den redan i början av 1967. Däremot synes den tidigare nedgången inom textilindustrin m. m. ha upphört först under mitten av 1968. Inom byggnadsverksamheten steg antalet obesatta platser från senare delen av 1967, medan vändningen uppåt inom handel och samfärdsel kom något senare. Inom de offentliga tjänsterna har uppgången inte varit lika kraftig som inom de övriga sektorerna, vilket torde bero på att möjligheter förelegat att i högre grad än tidigare tillgodose behoven av arbetskraft. I detta sammanhang måste också påpekas att den nedgång i antalet obesatta platser som Lidigare skedde ej heller var lika kraftig inom tjänstesektorn.

Trots att antalet obesatta platser under större delen av 1968 varit högre än under 1967 har antalet under en månad vid arbetsförmedlingarna nyanmälda lediga platser varje månad under perioden januari—oktober 1968 varit lägre än motsvarande värden för 1967. Skillnaden uppgick under okto-

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969

Diagram V: 1. Antal lediga platser vid månadens mitt 1966—nov. 1968

Säsongrensade månadssiffror. Log skala

6 0 000 50000 40 000

Totalt 30 000

30 000

Privata och offentliga tjänster 20 000

20000

Industri och hantverk

Offentliga tjänster 10 000

10000

Metall- och verkstadsindustri

Varuhandel'

Textil-, sömnads-, läder-, här-

och gummivaruindustri

Byggnadsverksamhet

Träindustri

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och konjunkturinstitutet.

ber 1968 till mindre än 2 %. Nedgången i antalet nyanmälda lediga platser kan vara en effekt av den omläggning från början av 1968 som skett av förmedlingsverksamhetens rutiner. En tänkbar förklaring till den olikartade utvecklingen kan också vara att efterfrågan på arbetskraft i huvudsak torde avse yrkesutbildad personal, medan utbudet, delvis som en följd av den successiva sysselsättningsnedgången från högkonjunktur år et 1965, till stor del utgörs av arbetskraft med lägre konkurrenskraft på arbetsmarknaden. Då vidare arbetskraftens rörlighet fortfarande synes vara låg, kan det förhållandet uppstå att nytillskottet av lediga platser minskar medan det otillfredsställda arbetskraftsbehovet ökar.

Utvecklingen kan i viss mån även belysas med konjunkturinstitutets barometerundersökningar för industrin och byggnadsverksamheten. Av dessa framgår, såsom utförligt redovisades i konjunkturinstitutets höstrapport, att andelen företag som uppgivit brist på yrkesarbetare respektive andra arbetare inom industrin var låg under såväl 1967 som första halvåret 1968, me-

6 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Finansplanen. Bilaga 1

Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Tabell V:l. Den registrerade arbetslösheten 1967 och 1968 regionalt och branschvis

Kvartalsgenomsnitt

Arbetslöshetsförsäkrade Samtliga varav: arbetslösa kvinnor Industri­ Byggnads­ Skogs­ Övriga arbetare arbetare arbetare

I. Antal registrerade arbetslösa 1968 1. Hela landet

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969

Diagram V:2. Arbetslöshetsprocenten 1965—1968

A Antal arbetslöshetsförsäkrade arbetslösa i procent av medlemsantalet 1 arbetslöshetskassorna vid månadens mitt.

® Arbetslösheten i procent av arbetskraften enligt arbetskraftsundersökningarna i februari maj, augusti och november.

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och statistiska centralbyrån.

Arbetslöshet m. m.

Som framgår av tabell 1 var antalet registrerade arbetslösa under första kvartalet 1968 nästan 10 000 fler än under samma period 1967, medan ökningen för andra kvartalet uppgick till 2 900. Mellan andra och tredje kvartalen 1968 avvek utvecklingen från den säsongmässigt normala, och för industriarbetare i södra och mellersta Sverige registrerades t. o. m. en ökning i arbetslösheten mellan juni och juli 1968, vilken emellertid till stor del förklaras av att arbetstagare, som varit anställda för kort tid för att vara berättigade till semesterersättning, under semestern anmälde sig som arbetslösa. Mellan tredje kvartalen 1967 och 1968 ökade antalet arbetslösa personer med över 5 000. Jämförelser med 1967 blir dock inte helt korrekta, då arbetslöshetstalen även påverkas av förändringar i arbetsmarknadspolitiken från den 1 juli 1968. Sålunda hade t. o. m. den 30 september inkommit ca 1 850 ansökningar om statligt omställningsbidrag, och av dessa uppgav sig drygt 900 inte tidigare ha haft kontakt med arbetsförmedlingen. I mitten av november hade motsvarande tal stigit till ca 2 500 respektive 1 400. Även möjligheten till förlängd ersättning från arbetslöshetskassa torde i någon mån ha påverkat arbetslöshetstalen. Under juli och augusti utbetalades sådana ersättningar avseende 2 250 personer. Trots den inverkan dessa arbets-

84 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Tabell V:2. Antal personer berörda av vissa arbetsmarknadsåtgärder 1967—1968

År, kvartal I arbetsmarknads- I bered- Beviljade startutbildning skapsarbeten1 hjälpsbidrag

Kvartals- Förändring Kvartals- Förändring Totalt Förändring genom- från före- genom- från före- under från föresnitt gående år snitt gående år perioden gående år

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 85

Under januari—november 1968 berördes totalt 20 640 arbetstagare av inkomna varsel om personalinskränkningar jämfört med 23 060 under samma period 1967. Inom industrin berördes 17 460 arbetstagare av varsel om personalinskränkningar mot 20 780 under 1967. Relativt betydande minskningar kunde noteras inom metall- och verkstadsindustrin, medan antalet inom textil- och sömnadsindustrin var ungefär oförändrat. Inom gruppen övriga områden var antalet berörda arbetstagare däremot högre jämfört med 1967. ökningarna i denna grupp faller helt på skogsbruket och handeln.

Sammanfattningsvis framgår av avsnitten om efterfrågan och arbetslöshet ovan att utvecklingen mot ökande efterfrågan ännu inte medfört någon markerad omsvängning i läget på arbetsmarknaden, och regionalt synes olikheterna ha ökat.

Befolkningsutveckling och total sysselsättning

För att ha något underlag vid bedömningen av den möjliga produktionstillväxten under kommande år är det nödvändigt att bilda sig en uppfattning om storleken av arbetskraften och dennas utnyttjande. Tillgången på arbetskraft bestäms av förändringen i befolkningen, vari även ingår en viss del av nettoinvandringen, samt av förvärvsfrekvensernas utveckling.

Folkmängden i åldrarna 15—69 år, varur huvuddelen av arbetskraften rekryteras, ökade mellan 1965 och 1966 med 42 000 personer från 5,49 miljoner. Mellan de båda följande åren sjönk ökningstakten till drygt 30 000 personer, och mellan 1967 och 1968 kan folkmängden beräknas öka med ca 24 000 personer eller 0,4 %. I detta sammanhang kan erinras om att de stora barnkullarna under 40-talet och kring sekelskiftet medför att ökningar nu uppkommer i åldersklasserna 20—35 år och åldrarna över 55 år, medan antalet i övriga åldersklasser minskar.

Till ovanstående ökningstal har nettoinvandringen bidragit. Ungefär 80 % av denna ligger inom åldrarna 15—69 år. Totalt uppgick nettoinvandringen under 1966 till drygt 27 000 personer och under 1967 till ganska exakt 10 000 personer. Under en lång följd av år fram t. o. m. 1965 pendlade emigrationen varje år kring värdet 15 000, medan den under 1966 och 1967 ökade till nästan 20 000 personer, huvudsakligen att hänföra till ökat utflyttande till Finland och vissa länder i södra och mellersta Europa. Den under 1967 jämfört med 1966 kraftigt minskade nettoimmigrationen berodde dock främst på en nedgång i den antalsmässigt betydande invandringen från Finland, men även invandringen från flertalet övriga länder minskade klart. Under perioden januari—oktober 1968 invandrade netto 8 100 personer, och för året som helhet kan nettoinvandringen uppskattas uppgå till åtminstone 10 000 personer. Utvecklingen under loppet av året är märklig såtillvida att under första halvåret en utvandring netto med 900 personer ägde rum, vilket främst berodde på en jämfört med andra halvåret 1967 kraftigt ökad emigration. Hela nettoinvandringen under 1968 ägde således rum under andra

86 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

halvåret. Man kan förmoda att läget på den svenska arbetsmarknaden haft en betydande inverkan på utvecklingen.

Arbetskraftsutbudet bestäms vid varje tidpunkt av det antal personer som under olika förhållanden är villiga att bjuda ut en viss arbetsinsats. Då emellertid de kortsiktiga samband som kan belysa detta är mycket svåra att klarlägga, har kalkylerna i det följande anknutits till långtidsutredningens förvärvsfrekvensbegrepp. Detta definieras som antalet förvärvsarbetande inom en viss grupp i förhållande till totala folkmängden inom denna grupp och avser personer med minst halv »normal» arbetstid. Genom detta begrepps konstruktion kommer man emellertid redan i utgångsläget att exkludera ett okänt antal personers möjliga arbetsinsats.

För en beräkning av arbetskraftsutbudet, med den avgränsning som angetts ovan, har det antagits att förvärvsfrekvenserna utvecklas trendmässigt, varefter de sedan tillämpas på folkmängden. Förvärvsfrekvensernas förutsatta utveckling har härvid antagits återspegla vissa förändringar på längre sikt i institutionella, sociala och ekonomiska förhållanden. Mellan 1967 och 1968 har det på detta sätt beräknade arbetskraftstillskottet ökat med mindre än 10 000 personer, medan ökningen mellan de båda föregående åren uppgick till över 10 000 personer.

Denna utveckling måste dock ställas i relation till den på annat sätt beräknade faktiska sysselsättningen. Som nedan anges torde antalet förvärvsarbetande ha varit oförändrat eller eventuellt ha ökat något litet mellan 1967 och 1968 efter den inte obetydliga nedgång som ägde rum 1966—1967. Kalkylerna måste visserligen omges med breda osäkerhetsmarginaler men indikerar ett svagt minskat resursutnyttjande mellan 1967 och 1968. Även statistiken över den registrerade arbetslösheten som en indikator på det totala underutnyttjandet av arbetskraft pekar i denna riktning.

Sysselsättningsvolymen, mätt i antal arbetstimmar, torde ha minskat med ca 1 % mellan 1967 och 1968. I kapitel VI anges nettoeffekten av sysselsättningsförändringarna ha dragit ned lönesummans ökning med 1/3 procentenhet. Att dessa mått inte sammanfaller beror på olika viktsystem och på att lönesummeberäkningarna omfattar arbetstagare men inte den krympande gruppen företagare i bl. a. jordbruket (med undantag för sådana arbeten som dessa företagare utför som anställda hos andra arbetsgivare). Av tekniska skäl innefattar sysselsättningskomponenten i lönesummeberäkningarna dessutom viss övergång från lägre till högre betalda arbeten.

Sysselsättningen inom olika näringsgrenar

Jordbrukets sysselsättning mäts av statistiska centralbyrån tre gånger om året. Antalet sysselsatta minskade enligt juniräkningen med 8,5 % mellan 1967 och 1968 medan nedgången uppges till 12,5 % mellan de båda föregående åren.

Inom skogsbruket redovisar statistiska centralbyrån kraftiga sysselsätt-

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 87

ningsnedgångar. Antalet sysselsatta inom storskogsbruket minskade således mellan de tre första kvartalen 1967 och 1968 med 18 %, och mellan samma perioder minskade totala antalet utförda dagsverken i det enskilda skogsbruket med 23 %.

Inom industrin minskade enligt statistiska centralbyråns urvalsundersökning av industristatistiken för 1967 antalet arbetare med 4,9 % och antalet tjänstemän med 1,2 % från 1966, dvs. totalt en nedgång med 3,9 %. De uppgifter som hittills föreligger för 1968 tyder på fortsatta sysselsättningsnedgångar, om än i lägre takt för arbetarna. Under januari—oktober 1968 minskade enligt korttidsstatistiken antalet anställda arbetare med 3 1/2 % från motsvarande period 1967. En utveckling med under loppet av året successivt minskande differenser synes ha ägt rum. Genom att statistiken omlagts fr. o. m. 1968 föreligger dock vissa risker för fel i jämförelsetalen, då ett förfarande med kedjning måst tillgripas. För tjänstemännen saknas kvantitativa uppgifter, men konjunkturinstitutets barometerundersökningar indikerar betydande minskningar i antalet anställda.

Antalet sysselsatta inom byggnads- och anläggningsverksamheten synes ha minskat med ca 1/2 % 1967—1968. Ett förbättrat planeringsläge torde ha inverkat gynnsamt på produktivitetstillväxten som legat på en relativt hög nivå, om än något lägre än föregående år.

Inom handeln har antalet sysselsatta antagits minska något mellan 1967 och 1968. Det är dock möjligt att en viss ökning av personal med deltidsarbete ägt rum. Sysselsättningen inom samfärdseln torde ha varit ungefär oförändrad 1967—1968. För de privata tjänsterna har trendframskrivning, innebärande någon sysselsättningsökning, fått tillgripas.

Inom den offentliga sektorn beräknas en kraftig sysselsättningsökning ha ägt rum, främst hänförlig till kommunerna, där den i den reviderade nationalbudgeten för 1968 prognoserade uppgången synes ha överträffats väsentligt.

Sammantaget innebär de näringsgrensvisa kalkylerna, som ovan också angavs, att antalet förvärvsarbetande varit oförändrat eller ökat något mellan 1967 och 1968. Då en fortsatt arbetstidsförkortning ägt rum under 1968 kan arbetsinsatsen mätt i timmar antas ha minskat med ca 1 %.

Sysselsättningen enligt arbetskraftsundersökningarna

Statistiska centralbyrån utför fyra gånger om året arbetskraftsundersökningar. Dessa grundas på stickprov, vilka omfattar ca 12 000 personer per gång och avser att belysa befolkningens arbetskraftsstatus under en vecka i mitten av varje kvartal för de ca 6,3 miljoner individer som är över 14 år. Fr. o. m. 1966 utförs dessutom utvidgade arbetskraftsundersökningar under tiden september—november med ett urval omfattande ca 60 000 intervjupersoner.

Enligt de under 1968 utförda kvartalsvisa arbetskraftsundersökningarna

88 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

skulle antalet sysselsatta ha ökat med i genomsnitt 1,3 % från 1967. Härvid bör emellertid observeras att dessa undersökningar i definitionshänseende avviker från folkräkningarna och de beräkningar som använts i detta kapitel. Sålunda avgränsas t. ex. arbetslösheten på olika sätt. Den viktigaste praktiska skillnaden är att timgränsen för personer i arbete i arbetskraftsundersökningarna satts så lågt som till en timme under mätveckan. Om alla personer i arbete uppdelas på dels en grupp som arbetat mindre än 22 timmar under mätveckan och dels en grupp som arbetat 22 timmar eller mer framkommer visserligen att de som arbetat den kortare arbetstiden utgör en inte obetydlig antalsmässig andel, ca 10 % av samtliga i arbete, men deras arbetsinsats i form av arbetade timmar är av väsentligt mindre betydelse, klart mindre än 5 % av den totalt arbetade tiden. Ett önskemål vore då att kunna särskilja dem som har den kortare arbetstiden. Detta kan emellertid inte ske, då i antalet sysselsatta även ingår de som är frånvarande från arbetet och man för denna senare, kraftigt säsongpåverkade, grupp inte har någon vetskap om den »normala» arbetstiden. Det kan emellertid nämnas att antalet personer som faktiskt var i arbete enligt undersökningarna skulle ha ökat något litet från 1967 till 1968.

Även bortsett från effekten av definitionsolikheter är de statistiska felen inte tillfullo belysta. I detta sammanhang är det främst förändringstalen som är av intresse och förändringstalens exakthet blir då givetvis beroende av noggrannheten i jämförelsetalens nivåer. Osäkerheten i förändringstalen kommer självfallet att bli förhållandevis större än i nivåtalen och osäkerheten torde öka ju längre tidsperiod jämförelsen avser. Medelfelens relativa betydelse ökar också ju finare uppdelningen görs.

För att söka göra arbetskraftsundersökningarna jämförbara med folkräkningarna redovisas de utvidgade höstundersökningarna med resultat anpassade till i folkräkningen 1965 använda begrepp. De båda undersökningstyperna skiljer sig dock vad beträffar såväl undersökningsmetodik som definitioner.

Antalet förvärvsarbetande skulle enligt de två hittills publicerade anpassade undersökningarna avseende förhållandena hösten 1966 och hösten 1967 ha ökat med 0,9 % från 1966 till 1967. För att kunna jämföra de båda undersökningarna har emellertid ett försök till korrigering av bakomliggande befolkningsprognoser måst göras, och resultatet blir då att antalet förvärvsarbetande har minskat med 0,3 %. Då industrin är den näringsgren som sysselsätter största andelen förvärvsarbetande, ungefär en tredjedel av samtliga, borde den redovisade utvecklingen kunna avspegla den faktiska. Även efter korrigeringen erhålls emellertid en uppgång i antalet förvärvsarbetande inom industrin med 1,5 % att jämföra med den tidigare angivna sysselsättningsnedgången med 4 %, vilken på annat sätt beräknats av statistiska centralbyrån.

Slutsatsen av ovanstående blir att definitionsolikheter, val av undersök­

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 89

ningstidpunkter och osäkerhet om medelfelens storlek gör att inte ens på totalnivå en användning av förändringstal ännu ansetts kunna ske. Naturligtvis kan man, med beaktande av definitionerna, få en uppfattning om vissa nivåer, som t. ex. arbetslöshet och frånvaro, även om det f. n. kan vara svårt att använda dessa vid beräkningarna av den totala sysselsättningens förändringar.

Den nuvarande användningen av arbetskraftsundersökningarna inskränker sig i huvudsak till ett utnyttjande av relationstal. Det mest slående är att hypotesen om en ökad andel deltidsarbetande synes bestyrkas av arbetskraftsundersökningarna. Enligt dessa skulle andelen deltidsarbetande, här definierad som antalet personer i arbete mindre än 22 timmar per vecka i procent av alla i arbete, ha ökat på lång sikt. Även i vissa andra hänseenden kan resultat av värde erhållas. Sålunda finns t. ex. inte i någon annan statistik uppgifter om den totala frånvaron.

En utbyggnad av arbetskraftsundersökningarna bör möjliggöra väsentligt förbättrade analyser av förändringar och i synnerhet bör man då bättre kunna klarlägga sysselsättningsutvecklingen inom de hittills mycket ofullständigt belysta tjänstesektorerna.

2. Arbetsmarknaden 1969

Sysselsättningsnedgången inom jordbruket bedöms fortsätta i åtminstone samma höga takt 1969 som 1968. Inom skogsbruket minskade, som framgår av kapitel IV, avverkningarna med drygt 9 % 1967—1968. Den beräknade ökningen i avverkningarna med drygt 9,5 % från 1968 till 1969 torde kunna innebära ett ungefär oförändrat antal sysselsatta.

Antagandena om sysselsättningsutvecklingen inom industrin baseras på de i kapitel IV redovisade produktionsprognoserna samt en bedömning av produktivitetstillväxten. Denna har under 1969 antagits ligga på en fortsatt hög nivå, om än något lägre än under 1968, bl. a. beroende på en viss ökad insats av icke yrkesarbetare samt på att de effektivitetshöjande bidragen av den höga investeringsnivån under 1965 och 1966 kan väntas avta. Med beaktande av arbetstidsförkortningen kan det då beräknas att nedgången i det totala antalet sysselsatta inom industrin mellan 1968 och 1969 begränsas till drygt en procent —• en gynnsammare utveckling än mellan föregående år. Den för sysselsättningsutvecklingen så viktiga bedömningen av produktivitetstillväxten försvåras dock av att de uppgifter som nu föreligger om sysselsättningens förändring från 1967 till 1968 förefaller mer än vanligt osäkra

Inom byggnadsverksamheten torde sysselsättningsvolymen minska med ungefär en halv procent från 1968 till 1969. Som framgår av kapitel VII beräknas ökningen av investeringar i byggnader och anläggningar stiga från knappt 2 % 1967—1968 till ca 4 % 1968—1969. Arbetstidsförkortningen

90 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

samt den ändrade investeringsinriktningen kan därvid väntas påverka den antalsmässiga sysselsättningen i positiv riktning.

Inom tjänstesektorena beräknas antalet sysselsatta öka med ett par tre procent mellan 1968 och 1969. Fortsatta betydande sysselsättningsuppgångar, om än i väsentligt lägre takt än 1967—1968, väntas inom de offentliga tjänsterna, medan inom övriga tjänstesektorer endast smärre ökningar antas komma att inträffa.

En sammanvägning av de näringsgrensvisa kalkylerna visar att sysselsättningsvolymen (i bemärkelse av antalet sysselsatta vid oförändrad arbetstid) minskar med något mindre än 0,5 % mellan 1968 och 1969. Det kan dock med visst fog antas, bl. a. med tanke på vad som ovan framhållits om produktivitetstillväxten inom industrin, att denna beräkning indikerar den maximala sysselsättningsnedgången.

För en prognos av den faktiska antalsmässiga sysselsättningen måste även den under 1969 fortsatta arbetstidsförkortningen beaktas. Denna kan tagen isolerad beräknas minska den totala arbetskraftsvolymen med ca 1 %, och antalet sysselsatta skulle då behöva öka i motsvarande grad. Det har emellertid bedömts troligt att arbetstidsförkortningens efterfrågeuppdrivande effekter till nästan hälften motverkas av särskilda effektivitetsvinster och rationaliseringar, och därigenom skulle endast en viss ökning av antalet syselsatta 1968—1969 äga rum. Den väntade sysselsättningsuppgången inom tjänstesektorerna torde uppvägas av en i det närmaste lika stor nedgång inom de övriga näringsgrenarna sammantagna.

Det arbetskraftstillskott, som uppkommer genom förändringar i folkmängd och förvärvsfrekvenser, beräknas bli av endast ringa omfattning. Ett under 1969 jämfört med 1968 ungefär oförändrat eller svag ökat resursutnyttjande torde då kunna emotses. Som framgår av försörjningsbalansen i kapitel I har produktionsökningen 1968—1969 beräknats uppgå till ca 4 %, eller något högre än 1967—1968. I kalkylerna över sysselsättningsutvecklingen har därvid produktivitetstillväxten inom hela samhällsekonomin antagits bli något lägre 1968—1969 än den relativt höga tillväxt som synes ha uppnåtts föregående år.

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 91

VI. De enskilda konsumenternas ekonomi

1. De disponibla inkomsterna

Löner

Den totala lönesumman, dvs. summan av alla anställdas kontantlön före skatteavdrag ökade med 7 1/3 % mellan kalenderåren 1966 och 1967 enligt taxeringsstatistiken över inkomst av tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet. De på kvartalsbasis av statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet utförda lönesummeberäkningarna, som baseras på korttidsstatistik, avser att förutom en uppskattning av den totala lönesummentvecklingen även ge en uppdelning på avtalsmässig löneökning, löneglidning och nettoeffekt av sysselsättningsförändringar. Av ökningen på 7 1/3 % beräknas den avtalsmässiga löneökningen bidra med 6 1/3 procentenheter. Löneglidningen beräknas bidra med drygt 2 procentenheter medan nettoeffekten av sysselsättningsförändringar, trots att denna även inkluderar effekter av övergång Irån lägre till högre betalda arbeten, hade en reducerande effekt på lönesumman på något mer än en procentenhet. Förtjänstökningen på grund av arbetstidsförkortningen har inräknats i den avtalsmässiga löneökningen.

För industriföretagen tillkom under 1967 kostnader utöver kontantlöneökningar i och med ATP-avgiftens höjning och ändrade former för sjukförsäkringen. Dessa förändringar medförde en kostnadsökning mellan 1966 och 1967 på 1 1/2 %. För arbetarna har den avtalsmässiga löneökningen och löneglidningen vardera beräknats till ca 4 %. Industriföretagens kostnader för arbetarna skulle därmed ha ökat med ungefär 9 1/2 % per timma mellan 1966 och 1967.

Korttidsstatistiken för 1968 års tre första kvartal är i många avseenden ofullständig och den hittills erhållna ökningen från kvartalslönesummorna har inte helt kunnat accepteras med hänsyn till utvecklingen av bl. a. skatteutfallen. Korttidsstatistiken antyder en något lägre lönesummeökning än vad som ur konsistenssynpunkt kan bedömas som realistisk. Mot denna bakgrund har antagits att lönesumman ökat med knappt 6 1/2 % mellan 1967 och 1968. De avtalsmässiga löneökningarna har beräknats bidra till denna ökning med nära 5 procentenheter. Löneglidningen antas ha bidragit med 2 procentenheter och nettoeffekten av sysselsättningsförändringar förutsätts ha medfört en minskning av lönesumman med 1/3 procentenhet.

Industriföretagens arbetskraftskostnader för arbetare skulle enligt här

92 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

gjorda beräkningar ha ökat med 6 1/2 % per timma mellan 1967 och 1968. Den avtalsmässiga löneökningen och löneglidningen utgör därvid ca 3 % vardera, vartill kommer ATP-avgiftens ökning med nära 1/2 %.

Mellan 1968 och 1969 har den totala lönesumman antagits öka med samma procenttal som mellan 1967 och 1968, dvs. 6 1/2 %. Därvid har bl. a. förutsatts ettårsavtal med relativt måttliga avtalsmässiga löneökningar utöver arbetstidsförkortningen från den 1 januari 1969. Den avtalsmässiga löneökningen skulle därmed bli något lägre än 1968, medan en något gynnsammare sysselsättningsutveckling 1969 än 1968 skulle medföra att det inte blir någon negativ utan möjligen en liten positiv nettoeffekt på lönesumman. Härvid bör ånyo erinras om att denna faktor även inkluderar effekter av viss övergång från lägre till högre betalda arbeten.

Övriga inkomster

Jordbrukarnas inkomster från jordbruket beräknas av statistiska centralbyrån ha minskat med drygt 5 % mellan 1967 och 1968. Inkomsterna från skogsbruk beräknas likaså ha minskat. Jordbrukarnas sammanlagda inkomster skulle därmed ha sjunkit med 5 1/2 % 1967—1968. För 1969 har jordbrukarnas sammanlagda inkomster förutsatts minska i det närmaste lika mycket, eller med knappt 5 %.

Tabell VI: 1. De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1967—1969

Milj. kr. i löpande priser

1967 1968 1969 Procentuell förändring prel. prognos 1967-1968 1968-1969

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 93

Övriga enskilda företagares inkomster beräknas ha ökat med 4 % 1967— 1968 och förutses 1968—1969 öka i ungefär samma takt.

Sammanlagt har enskilda företagares inkomster enligt dessa beräkningar ökat med endast 1/2 % 1967—1968 och antas öka med 1 1/2 % 1968—1969.

Kapitalinkomsterna, dvs. nettot av hushållens inkomster av räntor och utdelningar, beräknas ha ökat med 1 1/2 % 1967—1968. För 1969 har antagits en ökning med ca 4 %.

De egentliga inkomstöverföringarna (folkpension, barnbidrag, studiebidrag m. in.) har ökat med drygt 8 % 1967—-1968. En något högre ökningstakt har förutsetts 1968—1969, ca 10 %.

Utbetalningar från socialförsäkringen beräknas ha ökat med närmare 24 % 1967—1968. Denna kraftiga ökning kan huvudsakligen återföras på sjukförsäkringsutbetalningarna men även på de successivt stigande ATPutbetalningarna. För 1968—1969 har en ökning på 10 1/2 % förutsatts, dvs. en avsevärt lugnare ökningstakt.

Direkta skatter och avgifter m. m. beräknas totalt ha ökat med knappt 9 % 1967—1968. Preliminära A-skatteinbetalningar, som utgör 3/4 av totalen, ökade 1967—1968 med 12 1/2 % mot 14,3 % 1966—1967. Vid en jämförelse av löneutvecklingen 1967—1968 och 1966—1967 kan det konstateras att ökningen i preliminärskatteinbetalningarna 1967—1968 är kraftig. Till en del kan detta förhållande återföras på folkpensionsavgiftens höjning vid halvårsskiftet 1967. Den till synes låga ökningen i totala skatteposten, knappt 9 % 1967—1968, kan helt hänföras till de ovanligt höga överskjutande skatteåterbetalningarna i december 1968. Detta har medfört att nettot av kvarskatt (inkl. fyllnadsskatt) och överskjutande skatt minskat med 500 milj. kr. mellan 1967 och 1968. Även 1966—1967 minskade detta netto, men endast med 100 milj. kr.

För 1968—1969 har beräknats att den totala skatteposten kommer att öka med närmare 11 %. Preliminära A-skatteinbetalningar har därvid beräknats öka med knappt 11 %. Nettot av kvarskatt (inkl. fyllnadsskatt) och överskjutande skatt har beräknats visa en uppgång 1968—1969 med drygt 150 milj. kr. och dra upp totala skattepostens ökning. Den marginella skattekvoten för den preliminära A-skatten, dvs. kvoten mellan ökningen i preliminära A-skatten och ökningen i lönesumman, framgår av följande tablå1 (milj. kr. och %).

Den marginella skattekvoten 1966 var låg på grund av den skattesänkning som då företogs. Däremot uppvisar 1967 och särskilt 1968 en mycket hög marginell skattekvot till en del beroende på folkpensionsavgiftens höjning vid halvårsskiftet 1967. Den påtagliga stegringen i marginell skattekvot

1 Det bör uppmärksammas att preliminär A-skatt inte utgår på vissa löneinkomster såsom exempelvis vissa extra inkomster. Dessa inkomsters andel av lönesumman växlar med konjunkturutvecklingen med inverkan på kvoten mellan ökningen av preliminär skatt och av lönesumma. Det kan nämnas att kvoten mellan ökningen av slutlig skatt och av samtliga inkomster för 1966 —1967 stannade vid ca 50 %.

1967 och 1968 jämfört med tidigare år är dock troligen även en effekt av 1966 års skattereform. För samtliga år har höjningen av kommunalskattesatserna medverkat. Sannolikt innebar skattereformen en höjning av marginalskatten i här angiven mening, dvs. kvoten mellan ökning i totala A-skattebelopp och ökning i totala lönesumman. I konsekvens härmed har i prognosen för 1969 kalkylerats med hög marginell skattekvot. Att denna kvot enligt prognosen likväl sjunker från ca 59 % 1968 till ca 54 % 1969, förklaras främst av att de statliga skattesatserna förutsatts förbli oförändrade.

Hushållens premieinbetalningar för privat försäkring beräknas ha ökat med 14 1/2 % och deras inkomster från försäkringsutfall med knappt 7 1/2 % 1967—1968. För 1968—1969 har en något långsammare ökning i premieinbetalningarna antagits. Ökningen i försäkringsutfallet har antagits bli ungefär densamma som 1967—1968.

Disponibla inkomster

Ovan redogjorda beräkningar resulterar i att hushållens disponibla inkomster ökat med 5,7 % 1967—1968. Med hänsyn till den beräknade konsumentprisökningen under samma period på 2 %, beräknas den reala disponibla inkomsten ha ökat med 3,7 % 1967—1968. Detta innebär en kraftig uppjustering i förhållande till konjunkturinstitutets höstrapport. Den huvudsakliga förklaringen härtill är en kraftig uppjustering av de överskjutande skatteåterbetalningarna.

För 1968—1969 innebär beräkningarna att disponibelinkomsten ökar med knappt 5 %, dvs. en lägre ökningstakt än 1967—1968. Då prisuppgången i genomsnitt mellan 1968—1969 beräknas till 2,0 % blir tillväxttakten i den reala disponibla inkomsten 2,8 % 1968—1969. 2

2. Konsumentpriserna

Prisutvecklingen 1968

Från december 1967 till november 1968 steg konsumentprisindex 1,4 %. Med hänsyn till sannolika prishöjningar under återstoden av året framstår en prisuppgång med inemot 2 % som trolig från december 1967 till december 1968 (enligt långtidsindex). Från november 1967 till november 1968 har kon-

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 95

sumentprisindex stigit 1,5 %. Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1967 och 1968 kan prisnivåns uppgång beräknas till 2,0 %.

Prisstegringstakten under 1968 har varit lägre än under 1967 (2,0 % enligt bedömningen ovan mot 3,1 %). För nettoprisindex, som mäter prisförändringar exklusive skatter och med tillägg för subventioner, kan uppgången under loppet av 1968 förmodas bli ca 1 % mot 2,2 % under loppet av 1967. Den eljest sannolika stegringen av denna index har emellertid reducerats med nära 1 procentenhet, därigenom att de allmänna räntebidragen avvecklats vid årsskiftet 1967/1968 utan omedelbara återverkningar på hyresnivån.

Prishöjningarnas fördelning mellan olika delar av konsumtionen belyses av sammanställningen nedan.

Genomsnittliga prisförändringar december 1967—november 1968

procent

96 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

I tabell 2 anges prognoser för konsumentprisförändringarna under 1968 och 1969. Jämfört med prognosen i den reviderade nationalbudgeten för 1968 ligger den nu redovisade något lägre (0,2 procentenheter). Bedömningar i nuläget har medfört vissa nedjusteringar beträffande bostadspriserna och diverse taxor. För den lägre prisuppgången av bostäder (egnahemsdelen) har diskontosänkningen i oktober 1968 också inverkat. Prissänkningsimpulser utifrån genom importen noteras även för 1968 men i något mindre grad än vad som antagits i tidigare prognoser. Höjningen av den s. k. bilaccisen, som trädde i kraft i slutet av november 1968 har beräknats höja bilpriserna med 2 %. Effekten härav motsvarar en höjning av totalindex på under 0,1 %.

Prisutsikterna för 1969

Vid bedömningen av prisutsikterna för 1969 har liksom vid tidigare motsvarande tillfällen följande faktorer beaktats (se tabell 2):

1. Lönekostnadsstegringarnas sannolika genomslag inom de från internationell konkurrens skyddade näringsområden (restfaktor och diverse taxor i tabellen).

2. Speciella prisförändringar som sker i anslutning till särskilda regler eller beslut (avser bl. a. bostäder och jordbruksprodukter).

3. Direkta återverkningar av den internationella prisutvecklingen.

4. Tillfällighetsbetonade prisförändringar (posten trendavvikelse för vissa färskvaror i tabellen).

5. Föreslagna ändringar i den indirekta beskattningen.

(1) Med utgångspunkt från avsnittet om lönerna har arbetsgivarnas kostnad per timme i genomsnitt för samtliga anställda antagits stiga med ca 6,5 %. Återverkan på totalindex har sammanlagt upptagits till 1,2 %, varvid förutsatts att lönekostnadsförändringarna under 1969 får samma genomslagsförmåga i prissättningen som antagits vid motsvarande beräkningar de närmast föregående åren. Till osäkerheten rörande lönehöjningarna 1969 och dessas genomslag i priserna hör bl. a. att en prioritering av de i stor utsträckning serviceinriktade låglöneområdena kan förväntas innebära en underskattning av det erfarenhetsmässiga sambandet mellan lönekostnadsstegring och priseffekt. Det prisbildningsområde som inbegrips under dessa kalkyler motsvaras i tabell 2 av restfaktorn jämte posten övriga taxor. För taxorna uppskattas priseffekten till 0,2 % och för restfaktorn till 1,0 %.

I ovanstående har inte inräknats den kostnadsstegring som följer av den allmänna arbetsgivaravgiften. Effekten härav liksom av övriga åtgärder i samband med skatteomläggningen vid årsskiftet 1968/1969 beaktas i det följande under (5). Inberäknat arbetsgivaravgiften får emellertid arbetsgivarnas kostnad per timme i genomsnitt antas stiga med 7,5 % och den sammanlagda effekten härav på totalindex till 1,5 %.

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 97

(2) I fråga om bostadsposten väntas en uppgång med 5 % under loppet av 1968. Prognosen är gjord med beaktande av de generella hyreshöjningar, som för delar av hyresmarknaden har beslutats för 1969. Inverkan på totalindex av bostadspostens uppgång blir kalkylmässigt 0,5 %. Osäkerheten om prisrörelserna för jordbruksprodukter är stora. Det är ännu oklart hur prisregleringen för jordbruksprodukter kommer att utformas andra halvåret 1969. Prisutfallet kan dessutom bli beroende av världsmarknadsprisernas förändring. Som effekt på totalindex har upptagits en minnespost på 0,1 %. (3) Den internationella prisutvecklingens direkta återverkningar på konsumentprisnivån under 1969 är svåra att förutse främst med hänsyn till de förhållandevis oklara utsikterna för utvecklingen av priserna inom den internationella handeln. Vissa skäl talar för en fortsatt svag prissänkning inom den internationella handeln. Å andra sidan kan prisstegringsimpulser om än begränsade förväntas genom de tyska exportavgifterna. Effekten på totalindex har under sådana omständigheter upptagits till 0. (4) För de tillfällighetsbetonade prisförändringarna (avseende exempelvis grönsaker, frukt, färsk fisk) har ej anslagits något utrymme för prishöjningar, \ilket far ses mot bakgrund av den kraftiga prisuppgången på ifrågavarande varor under 1968. (5) Omläggningen av den indirekta beskattningen från årsskiftet 1968/ 1969 har beräknats få en viss effekt på konsumentprisnivån. Beskattningsområdet har till någon del utvidgats, vartill kommer att en viss prisstegringseffekt kan påräknas av skatteomläggningen i övrigt (allmän arbetsgivaravgift införs samtidigt som omsättningsskatten på företagens investeringar blir avdragsgill). På sikt kan den sammanlagda effekten av dessa åtgärder för konsumtionens del beräknas motsvara en uppgång av prisnivån med 0,1 %. Mot en trolig stegring av prisnivån med 0,2 % på grund av skatteområdets utvidgning och med 0,3 % på grund av arbetsgivaravgiften står nämligen en kalkylerad sänkning med 0,4 % på grund av lägre kapitaltjänstkostnader till följd av den minskade skattebelastningen på investeringar. Beräkningen grundas på de kalkyler som redovisades i bilagan till proposition nr 100 år 1968. I fall effekterna i prissänkande riktning slår igenom med eftersläpning i förhållande till effekterna i prisstegrande riktning kan nettoeffekten härav 1969 tänkas bli en något större uppgång av prisnivån än med 0,1 %. I det följande räknas därför med en nettoeffekt för 1969 om 0,3 %. (Vid strikt kostnadsmässig uppdelning skulle dessa extra 0,2 procentenheter tillföras restfaktorn.) Sammanfattas de olika priseffekterna under punkterna 1—5 ovan erhålls som resultat att konsumentprisnivån under loppet av 1969 väntas stiga med 2,1 %. Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1968 och 1969 kan den troliga förändringen anges till 2,0 %.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Finansplanen. Bilaga 1

98 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

3. Den privata konsumtionen

Den privata konsumtionen ökade mellan helåren 1966 och 1967 med 2,4 % i volym och 6,6 % i värde. Som framgår av diagram 1 var konsumtionsutvecklingen mycket ojämn under loppet av åren 1966 och 1967. Tillväxten i konsumtionen var koncentrerad till andra halvåret 1966 och första halvåret 1967 medan en viss minskning noterades mellan första och andra halvåret 1967 säsongrensat sett. Den till andra halvåret koncentrerade ökningen 1966 förklaras av förseningen i avtalsrörelsen detta år. Den direkta nedgången andra halvåret 1967 är däremot anmärkningsvärd. Med tanke på hushållens inkomstutveckling skulle man i stället haft anledning vänta en tillväxt med ett par procent mellan halvåren 1967 (i årstakt räknat). Konsumtionsutvecklingen 1968 är — så långt den är statistiskt belagd — likaså anmärkningsvärd. Under de tre första kvartalen 1968 steg konsumtionen med 4,0 % jämfört med de tre första kvartalen 1967. Hushållens inkomstutveckling 1968 är mycket bristfälligt underbyggd. Förlitar man sig emellertid till de beräkningar som här framlagts, innebär utvecklingen de tre första kvartalen 1968 att hushållens konsumtion varit icke oväsentligt större än man kunde förvänta med ledning av historiska samband mellan inkomst- och konsumtionsutveckling för hushållen de senaste tio åren. Det bör dock här uppmärksammas att konsumtionsutvecklingen de första tre kvartalen 1968 kan ha beräknats för högt. En speciell komplikation vid beräkningen av konsumtionen har varit omsättningsstatistikens omläggning. Alternativt kan tänkas att andra halvåret 1967 var för lågt beräknat. Misstankarna kan vara berättigade men är icke bekräftade; inte förrän uppgifter för tredje och fjärde kvartalen blir klara enligt den nya omsättningsstatistiken, kan någon grundad bedömning göras. Konjunkturinstitutets prognos för fjärde kvartalet 1968 bygger på förutsättningen att en viss normalisering av förhållandet mellan inkomst och konsumtion då inträffar. Härvid har antagits att den inkomstförstärkning som de höga skatteåterbetalningarna december 1968 innebar (se inkomstavsnittet), till stor del skulle komma till användning först i början av 1969. Vid dessa förutsättningar har institutet stannat för en konsumtionsvolymökning på 3,5 % mellan fjärde kvartalen 1967 och 1968. Detta innebär att konsumtionsvolymen mellan helåren 1967 och 1968 skulle stiga med 3,9 c,<. Såsom framhölls i konjunkturinstitutets höstrapport 1968, ligger det nära till hands förmoda att hushållens förväntningar om konjunkturen haft betydelse för konsumtionsbenägenheten under åren 1967 och 1968. Vidare är det möjligt och troligt att ökade kreditmöjligheter 1968 givit en extra stimulans åt köplusten detta år. Variationerna i tillgången på krediter liksom variationerna i hushållens konjunktur förväntningar bör — kan man tycka — främst påverka utvecklingen av hushållens inköp av varaktiga varor. I tabell 3 återges konsumtionsutvecklingen 1967 och 1968 på varugruppsnivå.

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 99

Diagram VI:1. Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter 1964—1969

Index: 1963 = 100. 1959 års priser. Säsongrensade halvårssiffror

Disponibel inkomst

100 _ -

100

Konsumtion Tjänster

120 -

100 -

Personbilar

260 - Turistnetfo

220 -

Övriga varaktiga varor

1964 1965 1966 1967 1968 1969 1964 1965 1966 1967 1968 1969

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Som framgår av tabellen steg konsumtionsvolymen för varaktiga varor med endast 2 % 1966—1967, dvs. mindre än den totala konsumtionsvolymen. Normalt ökar denna varugrupp kraftigare än konsumtionen totalt. Även för gruppen övriga icke varaktiga varor var konsumtionsökningen svagare än för totalkonsumtionen vilket likaledes är ovanligt. Däremot steg konsumtionen av livsmedel i »övernormal» omfattning.

1967—1968 registrerades en markant uppgång i ökningstakten för gruppen varaktiga varor. Ökningstakten för denna grupp stegrades till ca 7,5 % 1967—1968. Härvid har beräknats att bilinköpen ökat volymmässigt med 20 % och övriga varaktiga varor med 3,5 %. Ökningen för icke varaktiga varor var något större 1967—1968 än 1966—1967. Livsmedelskonsumtionen ökade i volym med 3,5 % 1967—1968 mot 3,3 % 1966—1967. En relativt kraftig uppgång i ökningstakt mellan 1966—1967 och 1967—1968 uppvisar även konsumtionen av tjänster.

Som omtalats i föregående avsnitt förutses hushållens disponibla inkomster öka med 2,8 % i fasta priser 1968—1969. Ett direkt utnyttjande av kon-

100 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Tabell VI: 3. Konsumtionsutvecklingen 1966—1968

1959 års priser

Milj. Procentuell volym- Procentuella bidrag kr. förändring till den totala konsumtionsvolymökningen

1966— 1967— 1966— 1967— 1966

1967 1968 1967 1968

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 101

VII. Investeringarna

1. Investeringsutvecklingen inom olika områden

Bostäder

Bostadsinvesteringarna inklusive underhåll ökade med knappt 2 % 1967— 1968 enligt fortfarande preliminära beräkningar. Denna relativt låga ökningstakt måste ses mot bakgrunden av att uppgången 1966—1967 utgjorde något över 13 %. Flerfamiljs- och småhusbyggandet tillsammans beräknas ha ökat 1967—1968 med 1 1/2 % medan ombyggnadsverksamheten beräknas ha minskat med knappt 2 %. Bostadsunderhållet uppskattas ha ökat med ca 4 %.

Det bör dock här påpekas, alt beräkningarna över investeringarna i bostadshus 1968 ännu är mycket osäkra då byggnadstiderna för lägenheter påbörjade under 1967 ännu ej är helt kända. För påbörjandet 1968 bygger beräkningarna helt på prognoserade byggnadstider. Har byggnadstiderna satts för långa har också investeringsökningen 1967—1968 underskattats och vice versa. Dessutom är kalkylerna osäkra såtillvida att igångsättningen under de båda sista månaderna 1968 inte var känd vid beräkningstillfället utan måst skattas.

I bostadsbyggnadsplanen för 1968 sattes totala igångsättningen till 95 000 lägenheter varav 89 000 skulle finansieras via de statliga låneramarna. 900 lägenheter, tillhörande 1968 års ram, påbörjades dock redan under 1967 för att stödja vinter sysselsättningen. Igångsättningen av statsfinansierade lägenheter utökades genom beslut i oktober 1968 med 2 500 lägenheter. Av dessa utgör 500 en utvidgning av 1968 års låneram medan resterande 2 000 tas från 1969 års ram. Det totala antalet igångsatta statsfinansierade lägenheter 1968 uppgick således till 90 600.

Även kvoten för igångsättning av lägenheter utan statliga lån utvidgades successivt under 1968 till 14 300 lägenheter.

Den totala igångsättningen under 1968 skulle därmed ha uppgått till 104 900 lägenheter varav 75 450 beräknas ha utgjorts av flerfamiljshuslägenheter och 29 450 av småhuslägenheter.

För 1969 har räknats med en bostadsbyggnadsplan på 105 000 lägenheter inklusive de 2 000 lägenheter som förskotterats till 1968. I beräkningarna har således antagits en total igångsättning 1969 på 103 000 lägenheter. De under 1969 igångsatta lägenheterna väntas består av 72 000 flerfamiljshuslägenheter och 31 000 småhuslägenheter. Det kvartalsvisa påbörjandet 1969 har antagits få ungefär samma fördelning som 1967 och 1968 med tyngd-

102 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Tabell VII: 1. Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående bostadsbyggen 1964—1969

Flerfamiljshus Småhus Totalt

Påbör­ Inflytt- Pågående Påbör­ Inflytt- Påbör­ Inflyttjade nings- vid perio­ jade nings- jade ningsfärdiga dens slut färdiga färdiga

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 103

Diagram VII: 2. Investeringar i bostäder exkl. underhåll och inom egentlig industri, 1962—1969

Index: 1960 = 100. 1959 års priser. Säsongrensade halvårssiffror

Investeringar inom egentlig industri Investeringar i bostäder

Totalt, inkl. underhåll

- Totalt

720 -

Byggnader och anläggningar,

exkl. underhåll

Flerfamiljshus

- Maskiner m. m., exkl. underhåll

Småhus

760 - Underhåll, totalt

1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1962 7963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

byggnadstider är kända för lägenheter påbörjade 1965, 1966 samt första kvartalet 1967.

Enligt definitiva beräkningar över flerfamiljshusens byggnadstider har en betydande förkortning av dessa ägt rum mellan 1965 och 1966. Denna byggnadstidsförkortning kan främst återföras på den förbättrade tillgången på arbetskraft, som inträdde under 1966 samt på att den genomsnittliga projektstorleken synes ha minskat 1966 jämfört med 1965. Projektstorlekens inverkan på byggnadstiderna torde hänga samman med den statistiska registreringen, som redovisar lägenheter som igångsatta när schaktningsoch liknande markarbeten påbörjas. Byggnadsprojekt omfattande mer än ett hus registreras därför ofta som om samtliga lägenheter påbörjas vid en och samma tidpunkt, medan däremot färdigställandet rapporteras hus för hus allt eftersom byggandet fortskrider. De sist färdigställda lägenheterna ges på så sätt felaktigt långa byggnadstider. Byggnadstiderna för flerfamiljshus påbörjade första halvåret 1967 synes ha ökat något jämfört med 1966. För andra halvåret 1967 väntas byggnadstiderna ligga kvar på ungefär samma nivå som under första halvåret. Den genomsnittliga projekt­

104 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

storleken synes ha ökat under första halvåret 1968. Detta skulle kunna hänga samman med den ökade andelen storstadsigångsättning under första halvåret 1968. Denna ökade projektstorlek väntas bestå under 1969. Samtidigt har emellertid tillgången på arbetskraft varit god under hela 1968. Denna situation väntas kvarstå under 1969. Byggnadstiderna för flerfamiljshus påbörjade 1968 och 1969 väntas därför ligga kvar på ungefär samma nivå som under 1967.

Det lättare arbetsmarknadsläge, som inträdde under 1966 tycks inte nämnvärt ha påverkat småhusens byggnadstider. Endast en mindre förkortning har kunnat iakttas 1965—1966. Under andra halvåret 1967 tycks byggnadstiderna för småhus kraftigt ha förlängts. Detta tycks framgå av att det faktiska färdigställandet de tre första kvartalen 1968 blivit lägre än vad som skulle ha blivit fallet vid oförändrade byggnadstider. Byggnadstiderna för småhus påbörjade 1968 och 1969 har antagits bli förlängda jämfört med 1965 och 1966 års igångsatta småhus men har antagits bli kortare än för igångsättningen andra halvåret 1967.

Under ovan angivna förutsättningar beträffande igångsättning och byggnadstider beräknas nyinvesteringarna i flerfamiljshus och småhus tillsammans öka med 2 1/2 % 1968—1969. Investeringarna i flerfamiljshus antas ligga kvar på ungefär samma nivå 1969 som 1968 medan de för småhusen beräknas öka med knappt 7 %. Ombyggnad och underhåll beräknas öka med ca 4 1/2 %. De totala bostadsinvesteringarna, inklusive ombyggnadsverksamhet och underhåll, skulle därmed öka 1968—1969 med ca 3 %.

Att bostadsinvesteringarna kan väntas fortsätta att öka 1969 trots antagandet om en något lägre igångsättning 1969 än 1968 förklaras av den effekt som igångsättningen 1968 har på investeringsvolymen 1969. De kostnadssiluetter, som använts i beräkningarna, förutsätter att ett byggnadsprojekts största investeringsmassa faller under byggnationens andra hälft. Med de medianbyggnadstider, som gäller för bostadsbyggandet — ca 14 månader för flerfamiljshus och 9 månader för småhus —• kommer den höga igångsättningen under andra halvåret 1968 att starkt bidra till att bostadsinvesteringarna kommer att öka även under 1969.

Antalet inflyttningsfärdiga lägenheter under 1968 väntas komma att överstiga 103 000. Under 1969 väntas antalet inflyttningsfärdiga lägenheter ytterligare öka något.

Egentlig industri

Stagnation synes karakterisera utvecklingen för industrins investeringar under 1968 och även 1969. Bedömningen grundas på den enkätundersökning, som utfördes i november 1968 av statistiska centralbyrån. Företagens preliminära uppgifter för 1968 har som vanligt korrigerats för systematisk missvisning med stöd av den observerade missvisningen hos tidigare års novemberenkäter. November enkäten brukar normalt något underskatta det

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 105

Tabell VII: 2. Verkställda respektive planerade investeringar inom industrin första halvåren

1968 och 1969 enligt investeringsenkät i november 1968

Investeringar exkl. reparationer och underhåll Milj. kr.

Byggnader o. anläggningar Maskiner m. m.

Verkställda Planerade Verkställda Planerade första halv- första halv- första halv- första halvåret 1968 året 1969 året 1968 året 1969

106 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Tabell VII: 3. Planerade och faktiska förändringar aY den egentliga industrins investeringar 1957—1969

Investeringar exkl. reparationer och underhåll

Procentuell förändring i fasta priser

1960- 1961- 1962- 1963- 1964- 1965- 1966- 1967- 1968- 1957- 1958- 1959-

1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

1958 1959 1960

Byggnader och anläggningar

Planerat i november1

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 107

Diagram VII: 3. Investeringar inom egentlig industri, exkl. underhåll, totalt och uppdelat på branscher 1962—1969

160 - Massa- och pappersindustri

Järn- och stålverk

no -

Verkstadsindustri, exkl. Övriga branscher

I 1 L 1 L L L- 1 1

1962 “63 -64 -66 -67 -68 1969 1962 -63 -64 -65 -66 -67 -68 1969

Anm. De branschvisa prognoserna är något osäkrare än prognosen för totala industrin. Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet. 3

3 %, med en antagen uppjustering av planerna med 14 procentenheter. Dessa siffermässigt preciserade prognoser har givetvis hög grad av godtycklighet. Planpåfyllnadens storlek varierar starkt mellan olika år, som framgår av tabell 3, och här har säkerligen en mängd olika faktorer spelat in. I och för sig är det i nuläget enklare än vanligt att peka ut en dominerande faktor — den allmänna efterfrågeutvecklingen under 1969 och i vilken mån denna kommer att visa sig överensstämma med de konjunkturförväntningar industrin har för närvarande. Vissa andra faktorer, såsom kärvt byggnad sm ar k n a d s I äge, leveranssvårigheter inom verkstadsindustrin, likviditetsbrist eller stram kreditmarknad, vilka tidigare under vissa år torde ha verkat hämmande på planpåfyllnaden, kan knappast bedömas komma att spela in under 1969 — åtminstone inte om man lämnar möjligheten av ett drastigt konjunkturomslag uppåt därhän. De valda uppjusteringarna av planerna för 1969 är något större än genomsnittligt tidigare år, motiverat av antagandet att en successivt förbättrad konjunkturbild under 1969 ger ett visst utslag på industriinvesteringarna. Att planerna inte uppjusterats mer än som gjorts beror bl. a. på att skäl finns att tro att planernas precision något ökat. Det nya urvalet i enkätundersökningarna har företaget som urvalsen-

108 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

het i stället för som tidigare arbetsstället. För de många företag, som har flera arbetsställen, är det rimligt att föreställa sig att planuppgifterna därmed kvalitativt förbättrats jämfört med det tidigare förfarandet med sinsemellan oberoende planuppgifter från de olika arbetsställena.

Som framgår av tabell 3 är de valda planjusteringarna 1969 inte större än de preliminära plan-utfallsskillnaderna för 1968. Upprevideringarna 1968 är emellertid sannolikt influerade av investeringsfondernas frisläppande 1967. Dels innebar novemberenkäten 1967 en överskattning av investeringarna under andra halvåret 1967, vilket som nämnts kan ha berott på att företagen varit alltför optimistiska när det gällde att realisera fondobjekt före årets slut. En överskjutning till första halvåret 1968 synes här ha skett. Dels släpptes fonderna på nytt i december 1967, denna gång uteslutande för maskiner, vilket kan ha lett till ytterligare planpåfyllnad under 1968.

Industrins byggnadsunderhåll har antagits öka med 2 % 1968—1969, och maskinunderhållet med 3 %. Inklusive underhåll skulle därmed byggnadsinvesteringarna minska med 7 1/2 % och maskininvesteringarna öka med 3 1/2 % 1968—1969. Totalt beräknas industriinvesteringarna bli närmast oförändrade 1968—1969, en ökning med 1/2 %.

Investeringsutvecklingen för vissa industribranscher redovisas i diagram 3. Underhållsinvesteringarna är exkluderade, liksom också bilinvesteringarna, hantverkets investeringar samt byggnadsverksamhetens maskininvesteringar. Branschernas uppgifter för 1968 och 1969 har schablonmässigt justerats på så sätt att korrigeringarna av industrins totala investeringsuppgifter procentuellt likformigt applicerats på de branschvisa uppgifterna. De totala nyinvesteringarna har successivt minskat under perioden 1966—1968 från 1966 års höga nivå. Minskningen kan hänföras till nedgångar inom två branscher, järn- och stålverk samt verkstadsindustri exklusive varv. För bägge branscherna väntas dock nedgången komma att bytas i uppgång under 1969. För massa- och pappersindustrin, som haft en investeringspuckel 1967 och 1968, väntas kraftig minskning 1969. Övriga branscher tillsammantagna uppvisar i stort sett stagnation ända sedan 1965.

Handel m. m.

Investeringarna inom gruppen handel, som till tre fjärdedelar består av fristående lokaler som hotell, kontorsbyggnader, varuhus m. m. och till resterande del av butikslokaler i bostadshus, tycks enligt ännu preliminära beräkningar ha minskat med 10 1/2 % i volym 1967—1968. Minskningen kan helt återföras på den låga igångssättningsnivån de tre sista kvartalen 1967 och första halvåret 1968 till följd av investeringsavgiften. Nyinvesteringarna i fristående lokaler beräknas ha minskat med 16 % 1967—1968. Den del av handelsinvesteringarna som utgörs av butikslokaler i bostadshus och enligt beräkningsmetodiken helt schablonmässigt följer investeringsutvecklingen för flerfamiljshus beräknas analogt med denna ha ökat något 1967—1968.

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 109

På basis av nu kända informationer angående påbörjade byggnadsprojekt under juli—oktober 1968 samt uppgifter om beviljade igångsättningstillstånd fram till 1 november 1968 har igångsättningen för andra halvåret beräknats komma att ligga på en mer än dubbelt så hög nivå som under första halvåret 1968. Detta innebär en ökning på helår av påbörjade byggnadsprojekt med närmare 7 % i volym 1967—1968. Prognosen över 1969 års igångsättning bygger på antagandet om oförändrad igångsättningsvolym jämfört med 1965 och 1966 dvs. åren innan investeringsavgiften infördes. Detta skulle innebära en ökning av igångsättningsvolymen med ett par procent 1968—1969. En förutsättning för igångsättningsprognosen är att den uppdämda kö av oprioriterade byggen, som väntar på igångsättningstillstånd, inte kommer att släppas fram i alltför stor omfattning under 1969. Merparten av denna kö är nämligen lokaliserad till storstadsregionerna, framför allt Stockholm. Hänsyn till balansen på arbetsmarknaden i dessa områden torde kräva en fortsatt restriktiv igångsättningspolitik. Med dessa förutsättningar skulle nyinvesteringarna i fristående lokaler komma att öka med 19 % 1968—1969. Investeringarna 1969 i butikslokaler i bostadshus beräknas, i överensstämmelse med investeringsprognosen för flerfamiljshus, bli oförändrad. Med hänsyn till dessa förutsättningar beräknas handelns totala investeringsvolym öka med 12 % 1968—1969.

Handelsflottan

Enligt den i oktober 1968 av statistiska centralbyrån utförda varvsenkäten uppgick leveransvärdet av nybyggda fartyg från svenska varv till svenska redare till ca 860 milj. kr. under 1968. Detta innebär en minskning med drygt 40 % i förhållande till 1967. Till följd av en kraftig nedgång i utförseln av begagnade fartyg väntas nedgången i de svenska redarnas totala investeringar i handelsflottan stanna vid drygt 25 % i volym 1967—1968.

Varvens totala leveransvärde i oktober 1968 av inneliggande order för 1969 och framåt överstiger enligt varvsenkäten det höga leveransvärde som, orsakat av Mellersta Östern-krisen, registrerades i oktober 1967 avseende leveranser 1968 och framåt. Denna ökning härrör uteslutande från utländska beställare. De inhemska leveranserna väntas bli oförändrade 1968—1969. Att döma av nu föreliggande information angående de svenska redarnas fartygsbeställningar i utlandet synes en ökning av införseln av nybyggda fartyg vara att vänta 1968—1969. Utförseln av begagnade fartyg har beräknats bli oförändrad. Med hänsyn till dessa uppgifter har investeringarna i handelsflottan beräknats komma att öka med 6 1/2 % 1968—1969.

Statliga investeringar

Enligt ännu preliminära beräkningar ökade åter de statliga investeringarna 1968 efter en nedgång 1967. Uppgången på omkring 8 % fördelar sig med drygt 6 % på byggnader och anläggningar och 10 % på maskiner och appa­

110 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

rater. På byggnadssidan hänför sig uppgången till ökade investeringar hos de statliga myndigheterna medan maskininvesteringarnas stegring beror av hl. a. de militära investeringarnas kraftiga uppgång med 13 %. Denna torde till en del kunna sättas i samband med de i januari och mars 1968 tidigarelagda försvar sbeställningarna. Affärsverkens investeringar uppvisar däremot en måttlig ökning på närmare 3 % inklusive underhåll.

Den nu aktuella investeringsprognosen för 1969 indikerar en fortsatt uppgång för de statliga byggnadsinvesteringarna om än i lugnare tempo jämfört med 1968. Denna uppgång, drygt 3 %, förklaras framför allt av en beräknad ökning för affärsverken på ca 6 %. Bedömningen av affärsverkens investeringar grundar sig på en investeringsenkät insamlad av statistiska centralbyrån i november 1968. Bland affärsverken är det främst vattenfallsverkets investeringar som förutses öka i en betydande grad, vilket torde kunna sättas i samband med den påbörjade utbyggnaden av kärnkraftverk under innevarande år. De statliga myndigheternas byggnadsinvesteringar väntas öka obetydligt eller med 2 %. Den tyngst vägande posten, statliga väginvesteringar, väntas bli i stort sett oförändrad under 1969, men då en stor andel beredskapsarbeten ingår i denna post blir prognosen som vanligt avhängig utvecklingen på arbetsmarknaden. De militära byggnadsinvesteringarna slutligen förutses minska med omkring 2 %.

De totala statliga maskininvesteringarna väntas minska med 3 % under 1969 beroende på en relativt kraftig nedgång för de militära maskininvesteringarna bl. a. på grund av de ovan nämnda tidigareläggningarna. Affärsverkens maskininvesteringar förutses öka i samma takt som 1968, dvs. med nära 5 %. Även här pekar planerna på en stark ökning för vattenfallsstyrelsen.

Detta tillsammantaget skulle för den statliga sektorn inklusive underhåll totalt ge en oförändrad investeringsnivå under 1969 jämfört med 1968.

Kommunala investeringar

Den höga expansionstakt som kännetecknade de kommunala investeringarna 1967, drygt 14 % inklusive underhåll, dämpades under 1968 enligt ännu preliminära beräkningar. Totalt beräknas uppgången till 6 % inklusive underhåll, varav nära 7 % för byggnader och 3 % för maskiner. Ökningen för maskiner och annan utrustning är, sedd mot bakgrund av den kraftiga ökningstrenden tidigare under 60-talet, förhållandevis låg. Under 1967 var emellertid anskaffningen av transportmedel extraordinärt hög i samband med högertrafikomläggningen.

Som underlag för prognosen för 1969 ligger uppgifter från en enkätundersökning utförd i november 1968 av statistiska centralbyrån. Efter sedvanlig korrigering av kommunernas planuppgifter för systematisk missvisning, pekar dessa på en uppgång med 9 % för byggnadsinvesteringarna. Kommunplanerna indikerar således en kraftig byggexpansion 1969. Delvis får den

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1!)69 111

sannolikt ses som en effekt av slopandet av investeringsavgiften i oktober 1968. Ökade byggnadsinvesteringar planeras för flertalet verksamhetsområden; denna expansion synes dock ej innefatta skolbyggandet. Den kommunala investeringsexpansionen är anmärkningsvärd så tillvida att den sker utan stark press på kommunerna till ökade för- och följ dinvesteringar till bostadsbyggandet. Detta stiger i mycket moderat takt såväl 1968 som 1969. Den starka investeringsviljan hos kommunerna för närvarande kan bl. a. ha samband med behov av utbyggnad av trafikapparaten i städerna. Vid sidan av den fortsatta utbyggnaden av sjuk- och hälsovården anger novemberenkäten starka expansionsplaner för väg- och gatubyggandet. 1 planerna för 1969 förutser kommunerna enligt novemberenkäten en viss ökning i upptagandet av nya lån 1969 jämfört med 1968.

Investeringar i maskiner, transportmedel m. m. väntas öka med drygt 6 % ; ökade anskaffningsbehov inom sjukvården svarar för en stor del av den planerade ökningen. Detta skulle totalt för kommuninvesteringarna ge en uppgång 1968—1969 med ca 8 1/2 % inklusive underhåll.

2. Sammanfattning av investeringsprognosen för 1969

Den årliga ökningstakten i de totala investeringarna var under 60-talet fram t. o. m. 1966 av storleksordningen 5 %. 1967 sjönk tillväxttakten till 2 %, och de mycket preliminära beräkningar som nu föreligger för 1968 anger fortsatt låg ökningstakt, 1 1/2 % (tabell 4 och 5). Privata investeringar (exkl. bostäder) minskade med 3 1/2 %. Handelns och handelsflottans investeringar uppvisade här ansenliga minskningar, medan industriinvesteringarna beräknas ha legat på ungefär oförändrad nivå jämfört med 1967. De offentliga investeringarna uppvisade stark ökning 1967—1968, för statliga investeringar framför allt beroende på uppgång i de militära investeringarna. För bostadsbyggandet, som ökade kraftigt 1967, beräknas en svag ökning ha ägt rum 1967—1968.

Prognosen för 1969 ånger återgång till något högre ökningstakt, 3 1/2 % för investeringarna totalt. De privata investeringarna (exkl. bostäder), som minskade såväl 1967 som 1968, väntas åter öka. Den starkaste investeringsökningen beräknas inträffa inom handel, där investeringsavgiften slopats den 1 oktober 1968. Industrins investeringar väntas bli ungefär oförändrade 1968—1969. Till följd av minskade militära investeringar beräknas de statliga investeringarna inte öka från 1968 års nivå. Fortsatt kommunal investeringsexpansion i något högre takt än 1967—1968 väntas för 1968—1969. För bostadsbyggandet beräknas ökningstakten 1969 bli något högre än 1968.

Den återgång till högre tillväxt, som anges för de totala investeringarna 1969, gäller även om man ser till investeringarna uppdelade på byggnadsoch maskininvesteringar. Totala byggnadsinvesteringar beräknas öka 1968— 1969 med 4 % mot 2 % 1967—1968, till följd av bl. a. handelns och kom-

Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Dia{ ram \’II:4. Byggnads- och maskininvesteringar, inkl. underhåll, totalt och uppdelat på sekt rer 1960—1969 Inde i: 1960 = 100.1959 års priser

Byggnader Och anläggningar Maskiner/ m

Totalt, inkl. handelsflottan

140 Bosfäder 100 Totalt, exkl. handelsflottan

—

Industri 140

100 Handel 140 Industri

140 Övriga privata 100 Övriga privata, exkl. handelsflotta! 140 Övriga statliga 140 - 100

Övriga kommunala

Övriga offentliga, exkl. handelsflottan 180 140

-61 -62 -63 <-64 -65 -66 -67 -68 1969 1960 -61 -62 -63 -64 -65 -66 -67 -68 1969

:. I varje deldiagram är resp. total inlagd som en tunt streckad kurva. or: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 113

Tabell VIIs4. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1965—1968 samt prognos för 1969, inkl. underhåll

1968 i Procentuell förändring i 1959 års milj. kr. priser löpande priser 1965— 1966— 1967— 1968—

1966 1967 1968 1969

Byggnader och anläggningar

114 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Tabell VII: 5. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1965—1968 samt prognos för 1969 för privat, statlig ocb kommunal sektor, inkl. underhåll

1968 i Procentuell förändring i 1959 års milj. kr. priser löpande priser 1965— 1966— 1967— 1968—

1966 1967 1968 1969

Byggnader och anläggningar

Privata

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 115

VIII. Den offentliga verksamheten

1. Allmänt

Den offentliga sektorn — staten och kommunerna — tar i anspråk en inte oväsentlig del av bruttonationalproduktens resurser i form av varor och tjänster för investerings- och konsumtionsändamål. I det följande görs en uppskattning av den offentliga sektorns efterfrågan på varor och prestationer för dessa ändamål t. o. m. 1969. En redogörelse ges också för statens och kommunernas totala finanser. Den realekonomiska gruppering av statens utgifter och inkomster, som presenteras, avser därvid de utgifts- och inkomstposter som upptas i den egentliga statsbudgeten. (Se dock anm. 5 till tabell 2). Motsvarande gruppering för kommunernas del hänför sig till de kommunala myndigheterna, medan kommunernas affärsdrivande verksamhet, såsom hamnar, kommunikationer och industriell verksamhet samt kommunala bolag och stiftelser endast är inräknade i så måtto att det beräknade nettotillskottet över respektive kommuns budget till denna verksamhet inlagts som en utgift för de kommunala myndigheterna. Av de angivna avgränsningarna följer, att de investeringsberäkningar, som redovisas nedan, inte omfattar den offentliga sektorns totala investeringsaktivitet. Bl. a. de statliga bolagens investeringar samt affärsverkens underhåll ingår nämligen inte i statsbudgeten. Av de kommunala investeringarna hänför sig en betydande del till andra kommunalt anknutna subjekt än kommunala myndigheter. För en redogörelse för de totala offentliga investeringarna hänvisas därför till kapitel VII. Som offentlig konsumtion betraktas i detta sammanhang sådana utgifter för löner och för inköp av varor och tjänster från andra sektorer, som inte ingår i den offentliga sektorns investeringsutgifter och som inte heller utgör insatser för framställning av varor och tjänster, som av det offentliga försäljs på marknaden. En betydande del av den offentliga sektorns, i första hand statens, utgifter består av transfereringar (inkomstöverföringar) till andra sektorer. Dessa utgifter medför inte utan vidare att reala resurser tas i anspråk. De direkta transfereringarna från staten till främst hushåll och kommuner ger dock i betydande utsträckning omgående upphov till en efterfrågan på varor och tjänster. I det följande redovisas även vissa kalkyler över den offentliga sektorns finansiella transaktioner vilkas innebörd närmare utvecklas i avsnittet om kreditmarknaden. 8f Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 1. Bil. 1. Finansplanen. Bilaga 1

116 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

2. Kommunerna

Kommunernas ekonomiska verksamhet fortsatte, såvitt nu kan överblickas, att expandera i mycket snabb takt 1967—1968. Totalt sett beräknas kommunernas utgifter, bortsett från finansiella transaktioner, ha ökat med ungefär 3 500 milj. kr. i löpande priser mellan 1967 och 1968, dvs. med ungefär 15,5 %. Motsvarande ökningstal 1966—1967 uppgick till drygt 20 %, men var då kraftigt påverkat av att kommunerna under denna period från staten övertog huvudmannaskapet för kostnadskrävande verksamhetsområden.

De kommunala myndigheternas investeringsutgifter i icke affärsmässig verksamhet ökade 1967—1968 med ca 19 % i löpande priser. Den volymmässiga ökningen kan uppskattas ha ixppgått till ungefär 15 %. Dessa siffror förtjänar en kommentar, då de starkt avviker från dem som redovisas i kapitel VII. Orsaken till de i hög grad skiljaktiga beskrivningarna ligger i det snävare investeringsområde som här avses. I den affärsmässiga verksamheten har investeringarna endast ökat ca 3 % i löpande priser, vilket torde motsvara någon procentenhets minskning i volymhänseende. Däremot registreras de inledningsvis nämnda höga ökningstalen för den investeringsverksamhet som faller inom de kommunala myndigheternas område, bl. a. undervisning, hälso- och sjukvård samt gatu- och vägbyggande. För en närmare redogörelse för de kommunala investeringarna hänvisas till kapitel VII.

Kommunernas utgifter för konsumtionsändamål — till två tredjedelar bestående av löner — beräknas mellan 1967 och 1968 ha ökat med knappt 15 %. Med ledning härav kan kommunerna uppskattas ha ökat antalet anställda med ungefär 9 %.

Enligt en enkät till kommunerna i november 1968 planerar dessa för 1969 betydande utgiftsökningar, även om uppgången nu synes bli något lägre än under 1968. Konjunkturinstitutet beräknar i kapitel VII att kommunernas totala bruttoinvesteringar skall öka ca 8,5 % i volym. Detta kan antas motsvara en uppgång i löpande priser med ca 11,5 %. Görs samma uppdelning som ovan av investeringsplanerna framkommer att det för 1969 inte skulle föreligga någon markant skillnad i de planerade ökningarna mellan myndigheterna respektive affärsverken. I tabell 1 har därför införts samma tillväxttal som av konjunkturinstitutet förutses för de totala kommunala investe­

ringarna.

Kommunernas konsumtionsutgifter beräknas 1968—1969 på grundval axenkäten komma att öka med ca 6,5 % i volym. Landstingen planerar en ungefär dubbelt så stark expansion som primärkommunerna. Totalt skulle dock konsumtionsökningen bli några procentenheter lägre än mellan 1967 och 1968.

De kommunala transfereringarna beräknas, med utgångspunkt från enkätuppgifterna, 1968—1969 komma att öka med ca 21,5 %, vilket är något star-

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 117

Tabell V1II:1. Kommunernas inkomster och utgifter 1963—1969

(Exkl. affärsmässig verksamhet samt kommunala bolag och stiftelser)

Milj. kr. Förändring 1968— 1969

1968 1969 milj. kr. procent

1 löpande priser:

118 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

inkomster har under senare år successivt sjunkit. 1966—1967 var den ca 18 % och 1967—1968 ungefär 13 %. Utbetalning av kommunalskatt till kommunerna sker i stora drag med två års eftersläpning i förhållande till inkomstutvecklingen. Den fallande ökningstakten 1969 förklaras sålunda i huvudsak av att beskattningsunderlaget under 1967 endast ökade med ca 8 %, medan det några år tidigare ibland tillvuxit med det dubbla. Den genomsnittliga kommunala utdebiteringen höjdes från 18,29 % 1966 och 18,71 % 1967 till 19,34 % 1968, men detta uppvägde inte effekterna av den långsammare tillväxttakten hos beskattningsunderlaget. Om de utgiftsökningar mellan 1966 och 1967 som förorsakades av ändringen i huvudmannaskap borträknas, kan den avsaktande inkomsttillväxten knappast sägas ha satt spår i kommunernas utgiftsexpansion t. o. m. 1968. Under 1968 förefaller kommunerna ha haft en endast obetydlig likviditetsförstärkning, men ej i ökad utsträckning finansierat sin verksamhet via kreditmarknaden. Under hösten 1968 beslutade höjningar av den kommunala utdebiteringen för 1969 har medfört att den genomsnittliga konnnunalskattesatsen från 1968 har höjts med hela 0,91 procentenheter till 20,25 % för 1969. Någon antydan till uppbromsning av expansionstakten kan möjligen också skönjas, men inte i högre grad än att den för 1969 planerade utgiftsökningen till en del beräknas få finansieras genom ökad kommunal upplåning. Den långsammare tillväxten av inkomstunderlaget har alltså inför 1969 i första hand föranlett en ovanligt kraftig stegring av skattesatserna, i andra hand en avsevärd ökning av den planerade upplåningen och i tredje hand en viss dämpning av den planerade utgiftsutvecklingen. Statsbidragen till kommunerna väntas öka med ca 10 % mellan 1968 och 1969, vilket kan innebära att ökningstakten nu tills vidare stabiliserats efter den våldsamma ökningen mellan 1966 och 1967 i samband med att huvudmannaskapet för mentalsjukvården övergick på kommunerna. Kommunernas övriga inkomster, som 1967—1968 ökade med ca 6 %, har med ledning av enkätuppgifter bedömts komma att öka väsentligt mycket snabbare 1968— 1969. Den inkomst- och utgiftsutveckling som skildrats ovan innebär att kommunernas negativa finansiella sparande under 1968 skulle ytterligare försvagas med ungefär en halv miljard under 1969. Den kommunala nettoupplåningen under 1968 bedöms har varit något lägre än under 1967. För 1969 räknar kommunerna i enkäten med att kraftigt behöva öka sin nettoupplåning, något som med tanke på det starkt försvagade finansiella sparandet förfaller rimligt. I kreditmarknadskalkylen i kapitel IX har införts ett kommunalt upplåningsbehov 1969 med 1 750 milj. kr., en ökning från 1968 med ungefär en halv miljard kr. De prognoser som gjorts för enskilda inkomst- och utgiftsposter i denna kalkyl har justerats med vissa erfarenhetsmässiga över- och underskatt­

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 119

ningar i enkäten i förhållande till planernas utfall. Likväl får den utveckling och de sifferuppgifter som ovan presenterats anses behäftade med betydande osäkerhet.

3. Staten

Statsinkomsterna beräknas enligt preliminära kalkyler ha ökat med ca 7.5 % från 1967 till 1968 mot ca 5,5 % 1966—1967. Inkomsterna av direkta skatter ökade 1967—1968 med drygt 6 % mot endast drygt 3,5 % 1966— 1967, medan tillväxten för inkomster av indirekta skatter nedgick obetydligt till knappt 8 % från drygt 8 % 1966—1967. För övriga statsinkomster blev ökningen 1967—1968 knappt 12 % mot endast knappt 3 % 1966—1967.

Ovannämnda förändringar i statsinkomsternas tillväxttakt, vilka alltså resulterade i en från ca 5,5 % till knappt 7,5 % höjd stegringstakt, är resultat av olika faktorer med delvis motsatta effekter. Vad gäller de direkta skatterna påverkas deras tillväxt från 1967 till 1968 i positiv riktning av en i jämförelse med 1967 väsentligt lägre uppgång i utgiftsposterna på inkomstskattetiteln. Utbetalningarna av kommunalskattemedel, som utgör den största undelen, ökar med endast knappt 12 % 1968 jämfört med knappt 17 % 1967 och drygt 25 % 1966. Förskottsbetalningarna till försäkringskassorna, som också är en ansenlig utgift, uppvisar 1968 en ökningstakt som är knappt hälften mot den under 1967. Mot detta skall ställas en under 1968 inträffad mycket kraftig försämring av saldot mellan kvarstående och överskjutande skatt. A-skatteuppbörden, som är den dominerande inkomsten, tillväxte med ca 12 % 1967—1968 mot knappt 16 % 1966—1967, men beroende på den dämpade utgiftsutvecklingen inom titeln ökade nettoavkastningen av de direkta skatterna avsevärt mycket snabbare 1968 än 1967.

De indirekta skatterna härrör till ungefär fyra tiondelar från allmän varuskatt eller mervärdeskatt. I motsats till 1967 påverkades uppbörden av varuskatt under 1968 ej av någon höjning av skattesatsen, varför ökningen avtar från knappt 13,5 % 1967 till ca 9,5 % 1968. Övriga indirekta skatter ökade 1966—1967 med ca 4,5 %, medan uppgången 1967—1968 uppskattas till ca 6.5 %. Det kan konstateras att inflödet av statsinkomster som härrör från bruk eller innehav av fordon återigen visar tecken att stegras, till viss del beroende på höjd fordonsskatt och bilaccis fr. o. m. den 1 januari 1968 respektive 20 november 1968. 1967—1968 blir ökningen knappt 9,5 % mot knappt 6,5 % 1966—1967.

Övriga statsinkomster, bestående av uppbörd i statens verksamhet, avkastning från kapitalfonder samt avskrivningar m. m. inom dessa, tillväxte med knappt 12 % 1967—1968 mot endast knappt 3 % 1966—1967. Den starka stegringen beror till väsentlig del på ökad avkastning från kapitalfonder, framför allt utlåningsfonderna.

120 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Tabell VIII: 2. Statens inkomster och utgifter 1967—1969

Milj. kr.

Kalenderår Budgetår

1967 1968 1969 1967/68 1968/69 1969/70 1969/70 utfall prel. utfall prel. enl. just. enl. riksuppberäkn. skatta. beräkn. riksstats- stats- (just.) förslag förslag

1. Inkomster (2 + 3+ 4 + 5) . . 31921 34 330 37 690 33 416 35 857 39 237 39 467

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 121

Statens totala utgifter kan enligt ännu ej definitiva beräkningar uppskattas ha ökat med ca 8 % mellan 1967 och 1968, vilket innebär en dämpning i tillväxten jämfört med 1966—1967, då ökningen var ca 11 %. Under de båda åren 1967 och 1968 ökade den statliga utlåningen med ungefär 17,5 %. Om man bortser från utlåningsverksamheten och endast betraktar statens utgifter för konsumtion, investeringar och transfereringar avtog tillväxttakten från ca 10,5 % 1966—1967 till ca 7,5 % 1967—1968. Konsumtionen, som till ungefär två tredjedelar utgörs av utgifter för löner, ökade 1966—1967 med ca 5 % och 1967—1968 kan ökningen uppskattas till ca 10 %. Den volymmässiga innebörden av detta är att den statliga konsumtionen mellan 1966 och 1967 minskade ungefär 2 % i omfång, medan cn uppgång med drygt 4,5 % kan beräknas ha ägt rum mellan 1967 och 1968. Utvecklingen 1966—1967 förklaras av övergången från stat till kommun av huvudmannaskapet för mentalsjukvården. Lönedelen bedöms för 1968 ha ökat något snabbare än omkostnadsdelen. Den statliga investeringsverksamheten, såsom den kommer till uttryck i budgeten (dvs. exkl. affärsverkens underhålls- och reparationsutgifter), minskade i värde med ca 2 % från

1966 till 1967, vilket kan bedömas motsvara en volymmässig nedgång med

Anm. 1. Vidstående tabell (rad 1—15) skiljer sig från tidigare års bl. a. därigenom att bruttoinvesteringar och utlåning nu även inkluderar den verksamhet som finansieras med inom fonderna frigjorda medel. Som konsekvens härav har denna finansiering upptagits även på inkomstsidan. Dessutom har i tabellens nedre del (rad 16—28) tillagts en schematisk realekonomisk gruppering av statens utgifter efter de marknader som i första hand tankes påverkas. Anm. 2. Budgetåret 1969/70 genomförs en anslagsteknisk omläggning, som innebär att under avlöningsanslag och andra anslag, varifrån lönekostnader bestrids, upptas ett lönekostnadspålägg för pensions- och socialförsäkringsavgifter samt för den allmänna arbetsgivaravgiften. Detta pålägg, som utgör 23 % av lönebeloppen, tillförs en särskild inkomsttitel, från vilken skall bestridas de utgifter för motsvarande ändamål, som nu betalas från särskilda utgiftsanslag. Omläggningen medför en viss ansvällning av och omfördelning inom budgeten på såväl inkomst- som utgiftssidan, vilken i och för sig saknar realekonomisk betydelse. I tabellen har i görligaste mån justering gjorts härför så att kalenderåren 1967, 1968 och 1969 är jämförbara. Budgetåret 1969/70 förekommer även i en justerad version. Anm. 3. Vid omvandlingen av budgetsiffrorna för budgetåret 1969/70 till kalenderårssiffror för 1969 måste delvis ganska approximativa metoder användas, varför en viss osäkerhet vidlåder uppskattningen av framför allt de enskilda utgiftsposternas storlek. Anm. k. Tabellens uppgifter i posterna 1 t. o. m. 13 baseras på riksrevisionsverkets och finansdepartementets data, vilka till övervägande del är kassamässiga. Vissa undantag härvidlag föreligger dock, varför exakt överensstämmelse inte nås med riksgäldskontorets statistik rörande budgetutfallen, redovisad i post 15. Sådan överensstämmelse nås först sedan totalsaldona i post 13 — här i form av residualberäkning — justerats för nettoförändringarna i transaktionerna vid sidan av riksstaten. Dessa transaktioner innefattar bl. a. av staten verkställda men vid periodskiftena ännu icke bokförda betalningar.

Anm. 5. Den realekonomiska gruppering av statens utgifter, som anges i tabellen (rad 1—15), överensstämmer på grund av olikheter i klassificeringen av vissa utgiftsposter inte helt med den gruppering, som redovisas i bilaga 5 till finansplanen. En viktig avvikelse är att konsumtionen beräknats enligt statistiska centralbyråns definition, vilket bl. a. innebär att administrationen av socialförsäkringssystemet m. m. inräknats däri. För att få överensstämmelse med budgetsaldot har motsvarande post även lagts in som en negativ transferering.

122 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

ca 6 %. 1967—1968 synes investeringarna ha ökat med ca 11 % i värde, vilket med hänsyn till den lugna prisutvecklingen kan antas motsvara en volymökning om ca 8 %. Ökningen under 1968 beror till stor del på under året tidigarelagda militära investeringar som eljest avsetts genomföras först under 1969 samt från 1967 överskjutna militära maskininvesteringar. För en närmare beskrivning av de totala statliga investeringarna hänvisas till kapitel VII. Transfereringsutgifterna ökade 1966—1967 med ca 18 %, men om hänsyn tas till effekterna av överföringen av mentalsjukvården från staten till kommunerna, begränsas ökningen till 12 ä 13 %. Under 1968 förefaller tillväxten ha varit endast ca 5 %. Beroende på statens utfästelser om bidrag till nu expanderande kommunala uppgifter, framför allt undervisning, ökar transfereringarna till kommunerna snabbare än inkomstöverföringarna till enskilda personer.

För 1969 förutses för närvarande en väsentligt snabbare tillväxt för statsinkomster än under de båda föregående åren. Totala statsinkomsterna väntas komma att öka med knappt 10 %. ökningen ligger helt på de direkta skatterna. Inkomsterna från de indirekta skatterna väntas tillväxa med endast ca 3 % och övriga statsinkomster förutses öka med ca 3,5 %.

De inkomster som samlas under beteckningen direkta skatter väntas under 1969 komma att öka med ca 19,5 %, något som måste karakteriseras som en anmärkningsvärt stark stegring under en period för vilken förutses en lugn prisutveckling. Större delen av ökningen förklaras av skattesystemets tekniska konstruktion. Sålunda förutses A-skatteuppbörden komma att tillväxa med ca 11 %, alltså ungefär en procentenhet lägre än 1968. De av den tidigare utvecklingen i beskattningsunderlaget bestämda utbetalningarna av kommunalskattemedel får en till ca 9 % dämpad uppgång. Dessutom förutses den under 1968 inträffade mycket kraftiga försämringen av saldot mellan kvarstående och överskjutande skatt komma att ersättas av en i det närmaste lika stor förbättring. Förskjutningarna i saldot mellan åren är av storleksordningen 650 milj. kr. Resultatet av dessa förändringar är att nettot på inkomstskattetiteln 1969 förutses öka med drygt 15 %. Den fr. o. m. 1 januari 1969 utgående allmänna arbetsgivaravgiften har här betraktats som en direkt skatt. Inkomsterna från denna skatt beräknas 1969 uppgå till ca 700 milj. kr., varav statliga myndigheter väntas inleverera ca 60 milj. kr.

Inkomsterna av indirekt beskattning väntas tillväxa med endast ca 3 % från 1968 till 1969, dvs. mindre än hälften jämfört med 1967—1968. På grund av övergången från allmän varuskatt till en mervärdeskatt, av den utformning som fastställts, beräknas avkastningen från dessa två skatter öka med endast ca 1 %. Även övriga indirekta skatter — bortsett från skatter på bilar och drivmedel — väntas öka svagt.

Övriga statsinkomster beräknas öka med ca 3,5 % i huvudsak beroende på en mindre ökning i avkastningen från såväl utlåningsfonder som affärsverksfonder.

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 123

För 1969 förutses ytterligare någon avsaktning i de totala statsutgifternas ökningstakt. De beräknas nu komma att öka med endast drygt 7 % mot ca 8 % 1968. Om totalomslutningen minskas med den statliga utlåningen blir tillväxten ca 7,5 % 1967—1968 och knappt 7 % 1968—1969. Konsumtionen kan för närvarande bedömas öka med ungefär 5 % i fasta priser. Investeringsutgifterna såsom de uppfattas i statsbudgeten förutses komma att öka ca 6 % i löpande priser, vilket skulle motsvara ungefär 3 % i volymökning Transfereringsutgifterna väntas öka med ca 8 %, dvs. något snabbare än 1967—1968. Liksom under 1968 förutses transfereringarna till kommunerna öka snabbare än transfereringarna till enskilda individer. Även bidragen till den internationella verksamheten ökar kraftigt. Det bör i detta sammanhang påpekas att omvandlingen från budgetår till kalenderår är gjord under ganska stor osäkerhet, varför de definitiva uppgifterna kan visa sig medföra justeringar och förskjutningar mellan åren av utgifterna. Omfattningen av utlåning finansierad över statens budget ökade med ca 17,5 % både 1966__ 1967 och 1967—1968. För 1969 skulle ökningstakten vara lägre men ändå uppgå till ca 12 %, vilket motsvarar en ökning med 350 milj. kr.

Resultatet av de förändringar i statens inkomster och utgifter som refererats ovan ger vid handen att statens finansiella sparande försvagades med ca 1 400 milj. kr. 1966—1967. Under 1968 beräknas ingen nämnvärd ytterligare försvagning ha skett. Enligt nu föreliggande uppgifter skulle statens finansiella sparande förstärkas med ungefär en miljard 1968—1969. Även om vissa utgifter erfarenhetsmässigt kan förutses tillkomma — bl. a. löneökningar under 1969 för de statsanställda — bör det vara möjligt att realisera en viss förstärkning av det finansiella sparandet 1969. Totalbudgetens saldo, som 1966—1967 försvagades med ca 1 700 milj. kr., undergick under 1968 ytterligare försvagning med ca 500 milj. kr. Under 1969 kan totalbudgeten nu beräknas förstärkas med ca 600 milj. kr., med reservation för ytterligare ännu ej beslutade utgiftspåslag. Den förda budgetpolitikens effekter på kreditmarknaden utvecklas i kapitel IX.

Här bör framhållas att det inte är möjligt att på grundval enbart av förändringar i totalbudgetens saldo eller i det finansiella sparandet göra några fullständiga bedömningar av statsbudgetens verkningar på den samhällsekonomiska balansen och inte heller av den påverkan som det ekonomiska skeendet utanför den statliga sektorn utövar på statsbudgeten. En given förändring i budgetens totalsaldo kan nämligen orsakas av ett stort antal kombinationer av förändringar i de olika delposter, som tillsammans konstituerar budgeten och dess saldo, där varje kombination kan ha sin karakteristiska effekt på samhällsekonomin. En fullständig analys av statsbudgetens konjunktureffekter förutsätter en genomgång av effekterna av förändringarna i varje delpost eller sammantagna sådana, vilka har gemensamt att de påverkar en speciell sektor av samhällsekonomin. Härtill kommer som en ytterligare komplikation att varje uttalande om budgetens kon­

124 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

junktureffekter blir beroende av vilken jämförelsenorm som väljs till den föreliggande budgeten.

1 vissa försök att mäta budgetens konjunktureffekter synes jämförelsenormen ha varit en tänkt budget i vilken staten bestämt dels att skattebetalarna under det undersökta året skall betala lika många kronor i skatt som under jämförelseåret, dels att varje statsutgift under det undersökta året skall vara lika stor som under jämförelseåret. Med denna jämförelsenorm framstår hela budgetförändringen såsom förklarad av en viss budgetpolitik eller snarare av att en viss speciell budgetpolitik inte har förts. I en annan uppläggning av budgetanalysen har man emellertid sökt skilja ut de förändringar i budgeten, som är ett utslag av medveten politik (»åtgärder») från de förändringar i budgeten, som kan förklaras såsom återverkningar av den ekonomiska utvecklingen inom samhällsekonomin i övrigt (»automatik»). Med denna uppdelning uppfattas sådana förändringar på budgetens inkomstsida som automatik vilka vid ett oförändrat skattesystem följer av skatteunderlagets utveckling, medan åtgärdsbestämda inkomstförändringar endast tänks innefatta sådana som direkt följer av skattesatsförändringar.

Därmed är dock inte sagt att budgetpolitik upphör där de åtgärdsbestämda förändringarna slutar. I den mån automatiska förändringar är förutsebara med hög säkerhetsgrad kan de uppfattas som ingående i en medveten budgetpolitik. Att vidmakthålla en oförändrad skattesats inför ett stigande skatteunderlag bör rimligen uppfattas som en medveten åtgärd lika väl som ett beslut om en skattesatsförändring. Med denna syn på budgetpolitiken blir endast de inkomstförändringar, som följer av en opåräknad eller oregelbunden utveckling av skatteunderlaget, att uppfatta som utslag av (omedveten) automatik. Det förefaller emellertid svårt eller ogörligt att på ett objektivt sätt avgränsa de förändringar av skatteunderlaget som varit av sådan opåräknad eller oregelbunden beskaffenhet och man har hittills i budgetanalytiska undersökningar fått nöja sig med att endera ta fasta på effekten av budgetens förändringar totalt sett (dvs. av auomatik och åtgärder) eller också att söka renodla effekten av skattesatsförändringar och direkta utgiftsbeslut. Följande genomgång av budgetens inkomst- och utgiftssida ansluter närmast till den sistnämnda linjen som medger en klarare fördelning av de beräknade förändringarna med avseende på deras inriktning mot konsumtions- respektive investeringsmarknaderna.

På inkomstsidan har dock — förutom direkt åtgärdsbestämda förändringar — även medräknats den del av skatteinkomsternas stegring som följer av progressiviteten. Detta har skett med den motiveringen att man härigenom fångar in en del av effekten av den finanspolitik som bestått i ett medvetet avstående från förändringar i skattesystemet. På utgiftssidan har man — vilket också innebär en grov förenkling — studerat förändringarna i summan av alla budgetbelopp, grupperade på visst sätt. Det har nämligen förut­

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 125

satts att staten här har större möjligheter än på inkomstsidan att behandla själva budgetbeloppen som finanspolitiska instrument. Staten tänks ha möjlighet att »frysa» utgiftsnivån mellan två år, såsom också skett i vissa fall på en del anslagsområden. För en bedömning av de troliga konjunktureffekterna av en planerad förändring av statsutgifterna mellan två år kan dessa grupperas efter de olika »marknader» på vilka de kan tänkas få effekt. Resultatet av bedömningen blir givetvis starkt beroende av vilken aggregeringsnivå man väljer. Här har valts att samla statsutgifterna till nio grupper (tabell 2, rad 16—26). Dessa grupper har valts efter tänkta olikheter i sina effekter på konjunkturutvecklingen. Mottagarna av olika slags utbetalningar från staten, respektive sådana grupper som får ändrad skattebörda, påverkas nämligen på olika sätt i sitt ekonomiska handlande. Det har dock inte — som önskvärt vore — varit möjligt att åsätta förändringarna i de olika utgifts- eller inkomstslagen differentierade vikter (multiplar), utan vid bedömningen av konjunktureffekterna av de medvetna åtgärderna har endast summerats de inkomst- och utgiftsförändringar vilka tänks i första hand ha huvudsaklig effekt på konsumtionsmarknaden respektive investeringsmarknaden. I nedre delen av tabell 2 (råd 16—24) visas en realekonomisk gruppering av statens utgifter och inkomster på särskilda realekonomiska kategorier. Det bör observeras att de enskilda posterna i detta speciella syfte har justerats i viss utsträckning och därför inte är identiska med korresponderande poster i övre delen av tabellen. Någon rimlig grund för statsräntornas fördelning på endera konsumtions- eller investeringsmarknaderna har inte kunnat påträffas, varför de lämnats åt sidan. Eftersom vi här endast studerar budgetens verkningar på den inhemska efterfrågeutvecklingen, har för enkelhetens skull hela u-hjälpen i denna tabell förts som en finansiell transaktion. Det visar sig att de i tabellen använda realekonomiska huvudgrupperna utgör exakt lika stora andelar av statsutgifterna både 1968 och 1969. Det betyder att den totala ökningen fördelar sig proportionellt på de två marknaderna. De utgifter som huvudsakligen riktar sig mot konsumtionsmarknaderna beräknas öka med 1,7 miljarder kr. och de som huvudsakligen riktar sig mot investeringsmarknaderna med 0,4 miljarder kr. Pa inkomstsidan medräknas i denna kalkyl — som ovan motiverats __ den ökning av skattebeloppet som beräknas komma till stånd genom att det genomsnittliga inkomstskatteuttaget beräknas bli högre 1969 än 1968. Detta belopp kan beräknas uppgå till ca 1,2 miljarder kr. och tänks komma att reducera de för privat konsumtion disponibla inkomsterna. I och med övergången från allmän varuskatt till en mervärdeskatt av beslutad utformning ökas inte skattebördan på konsumtionen i annan mån än vad som följer av utvidgningen av beskattningsområdet. Effekten härav kan uppskattas till ungefär 60 milj. kr. Vidare bortdras ungefär 80 milj. kr. från konsumtionsmarknaden till följd av höjningen av bilaccisen.

9 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 1. Bil. 1. Finansplanen. Bilaga 1

126 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

För företagen innebär införandet av mervärdeskatten att skattebördan minskas med ungefär 900 milj. kr Här har schematiskt förutsatts att investeringsefterfrågan därmed skulle öka med samma belopp. Efterfrågan reduceras dock med ca 700 milj. kr. av den samtidigt med omläggningen införda allmänna arbetsgivaravgiften. Införandet av mervärdeskatten från den 1 januari 1969 skulle vara ett incitament för företagen att uppskjuta planerade investeringar till efter denna tidpunkt. Med hänsyn till konjunkturläget bedömdes en sådan tendens som icke önskvärd. Därför får företagen vid taxeringen 1969 tillgodogöra sig ett 10-procentigt avdrag på under 1968 gjorda maskininvesteringar, vilket beräknas eliminera anledningen att uppskjuta investeringarna. Denna åtgärd kostar staten ca 150 milj. kr. i mistade skatteintäkter och kan sägas i viss mån anticipera mervärdeskatten. Därmed skulle den kvarstående, av skatteändringar orsakade, nettoökningen av medel som i denna schematiska kalkyl betraktas som disponibla för investering uppgå till ungefär 50 milj. kr.

Av statsinkomsternas totala förändring har därmed beaktats ca 1,3 miljarder kr. i denna genomgång. En summering av de här medräknade direkta effekterna med avseende på investerings- respektive konsumtionsefterfrågan ger vid handen:

1) De för privat och offentlig investeringsefterfrågan avdelade beloppen kan beräknas bli 0,4 miljarder kr. större 1969 än 1968 genom de åtgärder som vidtagits.

2) De för privat och offentlig konsumtionsefterfrågan avdelade beloppen kan på samma sätt beräknas bli ca 0,4 miljarder kr. större 1969 än 1968.

Hur dessa nettoförändringar faktiskt kommer att påverka investeringsoch konsumtionsefterfrågan är dock svårt att uttala sig om. Som ovan antytts borde olika vikter ha tilldelats utgiftsförändringarna inom de olika grupperna, liksom även de olika förändringarna på inkomstsidan. Den kunskap som finns rörande dessa förhållanden är dock så begränsad att det är tveksamt om ett försök skulle tillföra beskrivningen av statsbudgetens effekter högre precision och prognosvärde.

Som en jämförelse till de belopp som framräknats ovan, kan det nämnas att den totala realkapitalbildningen i landet (exkl. lager) beräknas öka med ungefär 3 miljader kr. 1968—1969 och den totala privata konsumtionen med ca 3,8 miljarder kr. mätt i löpande priser. Vad gäller investeringsutgifternas ökning kan det vidare konstateras att denna nästan helt och hållet avser statens egna investeringar medan investeringsbidrag till kommuner minskade något, ökningen av konsumtionsutgifterna fördelar sig grovt taget lika på statlig konsumtion, konsumtionsbidrag till enskilda och till kommuner.

De förändringar i budgetbeloppen som här inte liar diskuterats hänför sig till de enligt ovan redovisade definitioner automatiska förändringarna på budgetens inkomstsida. De uppgår totalt till 2,0 miljarder kr., vilka indragits till statskassan. (Skillnaden mellan de 3,3 miljarder kr. som utgör den totala förändringen på inkomstsidan och de i genomgången beaktade föränd­

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 127

ringarna på 1,3 miljarder kr.). Den totala efterfrågan beräknas härigenom komma att påverkas i negativ riktning . Någon uppdelning på olika marknader eller beräkningar av i vilken utsträckning efterfrågan påverkas har inte gjorts i detta sammanhang. Hitintills bör genomgången ha visat att de åtgärdsspecificerade förändringarna i budgeten har en måttligt expansiv inverkan på samhällsekonomin, men att denna motverkas av de icke åtgärdsspecificerade förändringarna (budgetautomatiken). Det föreligger emellertid ett behov av att man på ett överskådligt sätt skall kunna sammanfatta effekterna på samhällsekonomin, inte bara av statsbudgetens förändringar, utan även av förändringarna i en sammantagen offentlig sektor innefattande staten, kommunerna, AP-fonderna, bostadsinvesteringärna och investeringsfonderna, vilka tillsammans utgör basen för finanspolitiken i vidaste bemärkelse. Ett sätt på vilket detta kan ske, är att man delar upp budgeteffekterna i två huvuddelar. Som ett första moment redovisas förändringen i statens och kommunernas konsumtion och investeringar, vilken kan sägas vara ett mått på den efterfrågan på reala faktorer som dessa direkt utövar. Härutöver införs den grova approximationen att alla icke finansiella in- och utbetalningar i form av löneutbetalningar, varuinköp, transfereringar samt olika former av skattemedelsindragningar har — bortsett från teckenskillnader — likvärdiga effekter på den icke offentliga efterfrågan, dvs. i huvudsak hushållens och företagens efterfrågan. Slutsatsen blir då att förändringen av statens och kommunernas utgiftsöverskott (av det finansiella sparandet) ger en föreställning om inverkan på de andra sektorernas efterfrågan. Bostadsbyggandet har liksom stat och kommun direkt effekt på efterfrågan på reala faktorer och påverkar dessutom resten av samhällsekonomin genom förändringen i sitt negativa finansiella sparande. När det gäller APfonderna och investeringsfonderna är det närmast förändringen i deras finansiella sparande som antyder deras inverkan på den privata sektorns efterfrågan. Förändringen av den statliga och kommunala verksamhetens samt bostadsinvesteringarnas volym ger således ett mått på förändringen av den efterfrågan på reala faktorer som utgår från den sammantagna offentliga sektorn. Förändringen av den sammantagna offentliga sektorns finansiella sparande ger en viss föreställning om den inverkan som finanspolitiken i vidaste bemärkelse utövar på hushållens och företagens för efterfrågan på reala resurser disponibla intäkter. Ett försök har härefter gjorts att summera de direkta effekterna av förändringar i verksamhetens volym inom de offentliga sektorerna med de indirekta effekter som följer av den föranledda förändringen av de icke offentliga sektorernas disponibla intäkter. Härvid har summariskt förutsatts att dessa båda slag av förändringar är likvärdiga med hänsyn till effekterna på aktiviteten i samhällsekonomin och så till vida summerbara. Den inverkan

128 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Diagram VIII: 1. Sammantagna offentliga sektorns kalkylerade inverkan på den totala efterfrågans tillväxt 1964—1969

Procent av bruttonationalprodukten, 1959 års priser.

som förmedlas via förändringar i de icke offentliga sektorernas intäktsströmmar dämpas visserligen genom sparandebortfall etc. men har å andra sidan kedjeeffekter. Här har presumerats att man i dessa fall kan insätta en multiplikator lika med 1. Detta innebär med andra ord, att en förändring av den sammantagna offentliga sektorns utgiftsöverskott förutsättes atföljas av en lika stor förändring av övriga sektorers efterfrågan på varor och tjänster. Den sammanlagda inverkan på den totala efterfrågan har sålunda satts lika med summa förändring av offentlig real efterfrågan och via det offentliga utgiftsöverskottet genererad efterfrågan.

För att göra dessa poster jämförbara sinsemellan och i tiden uttrycks förändringen i den offentliga sektorns och bostadsbyggandets efterfrågan på reala faktorer i 1959 års priser. Förändringen i den sammantagna offentliga sektorns finansiella sparande deflateras till samma ar med bruttonationalproduktdeflatorn. Därefter adderas de två delarna samt uttrycks i procent av bruttonationalprodukten till 1959 års priser respektive år. I diagram 1 har resultatet av en analys enligt beskriven metod framställts i diagramform. Diagrammet avser att belysa den inverkan på totala efterfrågans tillväxt som skulle utövas av finanspolitiken i vidaste bemärkelse. De olika sektorernas kalkylerade bidrag till den totala efterfrågeförändringen framgår av följande uppställning, där effekterna uttryckts i procent av bruttonationalprodukten respektive år.

1964 1965 1966 1967 1968 1969

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 129

IX. Kreditmarknaden1

Kreditgivningen på den reguljära kreditmarknaden fortsatte att växa under 1968, dock i något lägre takt än tidigare. Kommunernas upplåning var 1968 lägre än 1967, men övriga sektorers upplåning ökade. Kraftigast ökade näringslivets upplåning. Dess ökande andel av kreditefterfrågan medförde även en förskjutning i utbudsmönstret. Affärsbankernas kreditgivning till näringslivet ökade nämligen med nära en och en kvarts miljarder kr. mellan 1967 och 1968, men kreditgivningen till bostadssektorn var 1968 600 milj. kr. lägre. En motsatt andelsförskjutning kan konstateras för Allmänna pensionsfonden, dess kreditgivning till bostadssektorn ökade med en miljard kr. medan kreditgivningen till näringslivet uppgick till ungefär samma belopp som tidigare.

Statens budgetunderskott, som hade ökat till tre miljarder kr. 1967, ökade ytterligare till 3,4 miljarder kr. 1968. Ökningen av budgetunderskottet kan delvis hänföras till rekordstora slcatteaterbetalningar under decembermånaden 1968. Mot slutet av året emitterades ett för allmänheten avsett sparobligationslan, inbetalningarna till detta lan beräknas dock huvudsakligen ske 1969. Statens finansieringsbehov täcktes 1968 i större utsträckning än under 1967 genom emission av långfristiga obligationer. För kalenderåret 1969 beräknas en påtaglig nedgång i statens upplåning. Storleken härav blir emellertid beroende av de ytterligare utgiftsbeslut som kan förmodas tillkomma.

Kommunernas inkomster och utgifter utvecklades i ungefär samma takt åren 1966, 1967 och 1968. Upplåningen ökade dock kraftigt. Fram till 1966 hade likviditeten successivt försämrats och upplåningsökningen 1967 användes delvis till en förbättring av denna. Förutom upplåningen på marknaden erhöll kommunerna detta år även lån utanför marknaden. 1968 minskade upplåningen på marknaden och även likviditetsförbättringen blev mindre, såsom framgår av tabell 2.

För 1969 beräknas upplåningsbehovet öka med omkring en halv miljard kr. till följd av att utgifterna stiger snabbare än inkomsterna. Om likviditetsförbättringen förutsättes bli obetydlig, kommer upplåningen på marknaden sannolikt att uppgå till omkring en och tre kvarts miljarder kr.

Under 1967 ökade bostadsinvesteringarna, i volym räknat, med 13 % och i värde med drygt en miljard kr. Statens bostadskreditgivning minskade detta år med en halv miljard kr. vilket innebar att upplåningen på mark-

1 Med kreditgivning och utlåning avses i detta kapitel nettotillväxt av utestående lånmed ökad kreditgivning avses följaktligen inte tillväxten av utestående lån utan ökningen av denna tillväxt.

130 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Tabell IX: 1. Kreditmarknaden 1967 och 1968

Nettobelopp, milj. kr.

Långivare Låntagare

Staten Kommuner Bostäder Näringsliv Summa

1967

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 131

Tabell IX: 2. Kommunernas upplåning på kreditmarknaden och tillväxt av likvida tillgångar 1966—1968

Milj. kr.

1966 1967 1968 (prel.)

132 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Tabell IX: 4. Näringslivets upplåning på kreditmarknaden 1966—1968

Nettobelopp, milj. kr.

Obligationer Aktier Upplåning Upplåning Summa och förlags- hos affärs- hos andra lån bankerna institut

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 133 Tabell IX: 6. Likviditetsutvecklingen inom industri och handel 1966—Isa halvåret 1968

Flödesuppgifter, milj. kr.

1966 1967 1968

l:a 2:a l:a 2:a l:a halvåret halvåret halvåret halvåret halvåret

Industri

Handel

Anm. Uppgifterna bygger på enkätundersökningar som har utförts av statistiska central­

byrån. Med likvida medel avses kassa, banktillgodohavanden samt kortfristiga penningplaceringar. Större företag (med mer än 500 anställda) har totalundersökts. Mindre industriföretag (200 500 anställda) samt mindre handelsföretag (100—500 anställda) har urvalsundersökts.

För 1966 avser uppgifterna industriföretag med mer än 200 anställda.

trots lageruppbyggnaden. Till likviditetsförbättringen bidrog även frisläppen av investeringsfonder. Nettouttagen framgår av vidstående tablå.

Nettoförändringar i investeringsfonderna i riksbanken (uttag —) milj. kr.

1967 1968

l:a 2:a l:a 2:a halvåret halvåret halvåret halvåret

90 — 380 70 — 190

En prognos för näringslivets kreditbehov 1969 måste givetvis bli ganska osäker, inte minst på grund av svårigheterna att bedöma investeringsbenägenheten. Prognoserna för investeringsutvecklingen är också olika för olika sektorer av näringslivet. Industrins byggnadsinvesteringar beräknas fortsätta att minska i volym men maskininvesteringarna mer än kompenserar denna utgiftsminskning. För handelns byggnadsinvesteringar förutses ett betydande uppsving. Sammanlagt ökar näringslivets finansieringsbehov på grund av ökningen av de fasta investeringarna med omkring en och en kvarts miljarder kr., och därtill kommer ökade lagerinvesteringar som ytterligare kräver ett finansieringstillskott på omkring tre kvarts miljarder kr. Prognoser för vinstutvecklingen kan för närvarande knappast kvantifieras, vinsterna kan möjligen komma att öka i takt med produktionen. Utvecklingen kan givetvis i hög grad bli beroende av avtalsförhandlingarna.

Preliminärt kan näringslivets kreditefterfrågan på marknaden uppskattas till åtta och en halv miljarder kr.

134 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Tabell IX: 7. Kreditmarknadskalkyl för 1969

Nettobelopp, milj. kr.

Efterfrågan Utbud

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 135

136 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Tabellförteckning

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969 137

138 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1969

Diagramförteckniiig

Bilaga 2 Riksrevisionsverkets

inkomstberäkning

Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Bil. 2. Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

Bilaga 2

Till KONUNGEN

Enligt den för riksrevisionsverket gällande instruktionen åligger det ämbetsverket att varje år före den 15 december till Kungl. Maj :t avgiva förslag till beräknande av statsverkets inkomster vid nästföljande statsreglering

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Bilaga 2

2 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

ävensom meddela upplysningar rörande förhållanden i övrigt av beskaffenhet att böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom i och för uppgörande av proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov.

Innan riksrevisionsverket nu framlägger förslag till beräkning av statens inkomster för budgetåret 1969/70 vill ämbetsverket inledningsvis lämna en sammanfattning av totalbudgetens utfall för de sistförflutna budgetåren.

Totalbudgetens utfall budgetåren 1963/64—1967/68

Av vidstående tabell över totalbudgetens utfall framgår att såväl inkomster som utgifter under den redovisade perioden visat en fortgående uppgång. Stegringstakten har dock varierat, vilket belyses i nedanstående tablå.

Förändring sedan föregående budgetår 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 Milj. kr.

+ 3 330 + 3 758 + 2 426 + 1 660

Bil. 2 Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 3

Totalbudgetens utfall under budgetåren 1963/64—1967/68

Milj. kr.

1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68

Inkomster

Driftbudgeten: Skatt på inkomst och förmögenhet m. m. 8 545 10 629 11 928 12 669 12 885 Övrig skatt på inkomst, förmögenhet

4 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Totalbudgeten 1967/68

Milj. kr.

I riksstat Redo- I riksstat Red

och till- visade och till- visa e

läggsstat belopp läggsstat belo p

upptagna upptagna

belopp belopp

A. Skatter, avgifter, A. Utgiftsanslag:

Bil. 2 Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 5 Totalbudgetens inkomster i förhållande till riksstaten belyses närmare av följande sammanställning (milj. kr.).

Beräknat Redovisade Merin-

enligt belopp komst( + ) riksstat resp. brist

(-) Driftbudgetens inkomster

6 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Beräknat Redovisade Merinenligt belopp komst( + ) riksstat resp. brist

(-) Kapitalbudgetens inkomster Avskrivningsmedel och övriga kapitalmedel inom

Bil. 2 Riksrevisionsverkets inkomstberäkning i

Utvecklingen av taxerad inkomst för olika grupper av skattskyldiga under verksamhetsåren 1958—1967 (taxeringsåren 1959—1968)

Verk- Taxe- Fysiska perso- Svenska aktie- Övriga skatt- Tillsammans samhets- rings­ ner m. fl. bolag m. fl. skyldiga år år Taxerad In- Taxerad In- Taxerad In- Taxerad Ininkomst dex inkomst dex inkomst dex inkomst dex

återblick på utvecklingen av dessa inkomster, sådana de kommer till uttryck i taxeringsstatistiken.

I tabellen ovan har sammanställts uppgifter om den till statlig inkomstskatt (inkomst- och förmögenhetsskatt) taxerade inkomsten — enligt de av taxeringsnämnderna verkställda taxeringarna — och dess förändringar för olika grupper av skattskyldiga under verksamhetsåren 1958—1967 (motsvarande taxeringsåren 1959—1968).

Av tabellen framgår, att den totala taxerade inkomsten sedan verksamhetsåret 1958 undergått en stegring med sammanlagt 91 %. Utvecklingen har varit väsentligt olikartad för fysiska personer (inklusive oskifta dödsbon och familjestiftelser), för svenska aktiebolag m. fl. samt för övriga skattskyldiga. Den första gruppen överväger emellertid starkt till sitt absoluta belopp. På grund härav blir utvecklingen av densamma i stort sett avgörande för utvecklingen av den taxerade inkomsten i dess helhet. Den taxerade inkomsten för fysiska personer har successivt stigit med sammanlagt 95 %. Utvecklingen för svenska aktiebolag m. fl. har varierat betydligt under samma period. Den taxerade inkomsten för verksamhetsåret 1967 ligger 35 % över 1958 års nivå. Den i sammanhanget mindre betydelsefulla gruppen övriga skattskyldiga (ekonomiska föreningar, sparbanker m. fl.) uppvisar en ökning med 56 %.

För en mera ingående analys av utvecklingen av det vid taxeringen till statlig inkomstskatt uppnådda taxeringsresultatet hänvisas till tabellen på s. 8—9, vilken lämnar upplysning rörande de senaste sex taxeringarnas uppskattade inkomster av olika förvärvskällor jämte utnyttjade avdrag.

Nämnda tabell visar i vad avser sammanräknad nettoinkomst för fysiska personer m. fl., representerande vid den senaste taxeringen 95 % av den totala sammanräknade nettoinkomsten, att den till största delen, 89 %, består av inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet. Därnäst i be-

8 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Utfallet av taxeringarna till statlig inkomstskatt för verksamhetsåren 1962—1967 (taxeringsåren 1963—1968)

(På grundval av taxeringsnämndernas beslut)

1962 1963 1964 1965 1966 1967 Procentuell förändring från

Milj. kr. 1962 1963 1964 1965 1966 till till till till till

1963 1964 1965 1966 1967

Fysiska personer m.fl.

Inkomst av jordbruksfastighet 2 146,5 2 147,3 2 384,8 2 459,2 2 308,7 2 182,9 + 0,0 + 11,1 + 3,1 - 6,1 annan fastighet .. 450,9 468,8 470,6 548,2 553,1 627,5 + 4,0 + 0,4 + 16,5 + 0,9 + 13,5

Bil. 2 Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 9

1962 1963 1964 1965 1966 1967 Procentuell förändring från

Milj. kr. 1962 1963 1964 1965 1966 till till till till till

1963 1964 1965 1966 1967

a skattskyldiga

Inkomst av jordbruksfastighet 20,5 20,7 28,2 30,6 26,9 19,8 + 1,0 + 36,2 + 8,5 — 12,1 -26,4 annan fastighet .. 31,6 34,5 35,5 39,3 44,5 43,1 + 9,2 + 2,9 + 10,7 + 13,2 - 3,1

10 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

lydelse kommer inkomst av rörelse med nära 6 % och inkomst av jordbruksfastighet med nära 3 %.

Inkomst av tjänst har ökat kraftigt under den i tabellen redovisade sexårsperioden. Betydande avtalsmässiga lönelyftningar i förening med löneglidning och ökat antal inkomsttagare har medfört en kraftig stegring av lönesumman under åren 1963—1966. För inkomst av tjänst redovisas nämnda år en inkomstökning på 9,2, 11,0, 11,0 resp. 11,2 %. År 1967 medförde en nedgång i ökningstakten, då inkomstökningen stannade på 6,6 %. Vid jämförelse mellan åren måste observeras att i 1967 och tidigare års taxeringar ingick personer som antingen själva eller i samtaxering med annan person haft en sammanräknad nettoinkomst av minst 2 400 kr. I 1968 års taxering ingår ej personer vilka inte har någon till statlig skatt beskattningsbar inkomst. I den mån personen har att erlägga kommunalskatt ingår den i till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst. Vid jämförelse mellan 1967 och 1968 års taxeringar skall därför inkomst av tjänst vid 1968 års taxering uppjusteras med ca 1 000 milj. kr. Vid en uppjustering av inkomst av tjänst enligt 1968 års taxering med detta belopp erhålles en ökning av ca 8 % från 1967 års taxering.

För inkomst av rörelse redovisas en fortgående ökning.

Beträffande inkomst av jordbruksfastighet är utvecklingen oregelbunden, vilket främst sammanhänger med variationer i skogsinkomster och skördeutfall. Under åren 1964 och 1965 redovisas en ökning av inkomst av jordbruksfastighet med 11,1 resp. 3,1 % medan för åren 1966 och 1967 redovisas en minskning med 6,1 resp. 5,4 %. Det kan i detta sammanhang förtjäna påpekas att antalet inkomsttagare med inkomst av jordbruksfastighet utvisat en fortgående minskning under hela den i tabellen medtagna perioden.

Inkomst av kapital visar stora procentuella förändringar under åren 1964—1966. För nämnda år redovisas en ökning med 27,4, 28,4 resp. 19,0 %. Inkomstökningen torde främst ha orsakats av höjda ränteinkomster till följd av att räntan höjdes under dessa år. För åren 1963 och 1967 redovisas endast mindre inkomstförändringar.

Avdragen för underskott i förvärvskälla har visat en fortgående ökning under hela den i tabellen redovisade perioden. Särskilt kraftiga ökningar redovisas för åren 1964—1966 då dessa avdrag ökade med 28,7, 31,0 resp. 27,6 %. Ökningen torde väsentligen vara att tillskriva inverkan av höjda räntekostnader för fastighetsägare. År 1967 medförde en minskning i ökningstakten då ökningen stannade på 9,9 %.

De allmänna avdragen utgörs till större delen av kommunalutskylder. Därnäst i betydelse kommer försäkringsutgifter av olika slag och de yrkesarbetande kvinnornas förvärvsavdrag. Som framgår av tabellen har det sammanlagda beloppet av allmänna avdrag m. m. för fysiska personer stegrats oavbrutet. Den redovisade stegringen under åren 1963—1965 förkla-

Bil. 2 Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 11

ras i första hand av tidigare höjningar av kommunalskatterna men torde även till viss del sammanhänga med höjningar av de schablonmässiga avdragen. Den betydande stegringen av de allmänna avdragen under verksamhetsåret 1966 sammanhänger främst med schabloniseringen av kommunalskatteavdraget och höjningen av förvärvsavdraget. Ökningen under verksamhetsåret 1967 beror främst på en utvidgad schablonisering av kommunalskatteavdraget. I följande tabeller (1—3) meddelas vissa resultat av den statistik över inkomstfördelningen, som utarbetats av statistiska centralbyrån. Ifrågavarande statistik omfattar fr. o. m. 1968 års taxering en registrering av alla som avlämnat självdeklaration. Registrering av inkomstbelopp har dock endast skett, när den taxerade inkomsten uppgått till 2 350 kr. Den inkomstuppgift som statistiskt bearbetas är den sammanräknade nettoinkomsten. Därmed förstås summan av inkomsttagarnas inkomster av skilda förvärvskällor sedan avdrag gjorts för eventuellt underskott i för-

Tab. 1. Inkomsttagarna fördelade efter inkomst och civilstånd år 1967 (taxeringsåret 1968)

Inkomstklasser, Gifta män Gifta Ogifta och Icke mantals­ Samtliga inkr. kvinnor förut gifta skrivna komsttagare män och personer kvinnor

Antal Antal 0/ 0/ 0/ % /O Antal /O Antal JO Antal %

0 78 339 4,2 105 410 9,1 388 188 19,0 17 751 41,1 591 213 11,6 1— 2 499 6 204 0,3 167 392 14,4 4,289 0,2 362 0,8 179 690 3,5

2 500— 4 999 40 176 2,2 248 160 21,3 25 757 1,3 5 602 13,0 320 158 6,3

5 000— 7 499 73 429 3,9 127 329 10,9 352 240 17,3 5 291 12,2 558 572 10,9

7 500— 9 999 77 412 4,2 108 056 9,3 217 898 10,7 3 755 8,7 407 269 8,0

10 000— 14 999 164 677 8,8 171 771 14,8 348 356 17,1 5 076 11,7 690 101 13,5

15 000— 19 999 277 107 14,9 121 904 10,5 315 947 15,5 2 943 6,8 718 055 14,0

20 000— 24 999 397 589 21,4 59 217 5,1 207 235 10,1 1 263 2,9 665 400 13,0

25 000— 29 999 290 247 15,6 26 668 2,3 93 966 4,6 475 1,1 411421 8,0

30 000— 34 999 162 727 8,7 12 869 1,1 40 876 2,0 199 0,5 216 708 4,2

35 000— 39 999 90 463 4,9 5 996 0,5 18 751 0,9 137 0,3 115 389 2,3

40 000— 49 999 92 359 5,0 5 031 0,4 15 306 0,7 150 0,4 112 883 2,2

Summa inkomsttagare 1 861461 100 1163 526 100 2 041 522 100 43 221 100 5 114 329 100

Summa inkomster (tkr) 46 271 401,0 10 289 262,4 24 823 930,3 276 369,2 81689 008,4

Medelinkomst (kr.) 25 950 9 724 15 014 10 851 18 060

Anm. Skattskyldiga som saknar hemortskommun i riket ingår i kolumnen »Samtliga inkomsttagare».

12 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Tab. 2. Inkomsttagarna fördelade efter inkomst och ortsavdragsgrupp år 1967 (taxeringsåret 1968)

Inkomstklasser, Ensam- Ensam- Samtaxerade Samtaxerade Samtliga inkr. stående stående med personer, en- personer. komsttagare barn däst den ene båda har har taxerats taxerats

Antal 0/ Antal % Antal % Antal % Antal % /o

1— 2 499 2 313 0,1 40 0,0 3 901 0,5 906 0,1 8 603 0,2

2 500— 4 999 29 214 1,8 69 0,1 4 399 0,6 2 444 0,2 36 589 1,0

5 000— 7 499 358 823 22,1 926 1,1 6 382 0,9 6 735 0,6 373149 10.6

7 500— 9 999 218 966 13,5 4 193 5,2 38 185 5,3 52 378 4,8 313 870 8,9

10 000—14 999 334 820 20,7 24 111 29,6 80 210 11,1 86 404 8,0 525 766 15,0

15 000—19 999 299 501 18,5 25 523 31,4 118 718 16,5 85 527 7,9 529 423 15,1

20 000—24 999 198 460 12,2 14 256 17,5 154 022 21,4 129 651 11,9 496 485 14,1

25 000—29 999 91 000 5,6 6 176 7,6 113 953 15,8 158 935 14,6 370129 10,5

30 000—34 999 40 315 2,5 2 638 3,2 67 742 9,4 154 541 14,2 265 273 7,6

35 000—39 999 18 643 1,2 1 281 1,6 39 900 5,5 127 447 11,7 187 313 5,3

40 000—49 999 15 381 0,9 1 134 1,4 42 358 5,9 146 946 13,5 205 856 5,9

50 000—59 999 5 967 0,4 445 0,5 19 794 2,7 60 663 5,6 86 894 2,5

60 000—79 999 4 402 0,3 370 0,5 18 618 2,6 45 377 4,2 68 792 2,0

80 000-99 999 1 349 0,1 122 0,1 6 592 0,9 15 540 1,4 23 614 0.7

100 000— 1 479 0,1 124 0,2 6 715 0,9 13 704 1,3 22 046 0,6

Summa inkomst-

tagare 1 620 633 100 81 408 100 721 489 100 1 087 198 100 3 513 802 100

Summa in-

komster (tkr) 24179 448,4 1 536 664,3 19 521 345,5 36 417 941,6 81 683 445,3

Medelinkomst

(kr) 14 920 18 876 27 057 33 497 23 246

1¶Paret utgör enhet.

Anm. Skattskyldiga som saknar hemortskommun i riket ingår i kolumnen »Samtliga inkomsttagare».

värvskälla. Statistiken upptar dessutom uppgifter om ålder, kön och civilstånd. Samtaxerade personer ingår som skilda taxeringsenheter om ej annat anges. Tabell 1 visar antalet inkomsttagare fördelade efter inkomst och civilstånd. Av tabellen framgår att inkomstnivåerna varierar mellan de olika civilståndskategorierna. För samtliga inkomsttagare återfinns medianinkomsten i inkomstklassen 10 000—14 999. För gifta män ligger medianinkomsten i inkomstklassen 20 000— 24 999 och för gifta kvinnor i inkomstklassen 5 000—7 499. I tabell 2 har endast personer med ortsavdragskod medtagits, dvs. endast de som har en taxerad inkomst som skall längdföras. Även av denna tabell kan man utläsa en stor variation i inkomstnivåerna mellan de olika civilståndskategorierna. För samtliga inkomsttagare ligger medianinkomsten i inkomstklassen 15 000—19 999. Detsamma gäller för inkomstgruppen ensamstående med barn. För ensamstående återfinns medianinkomsten i inkomstklassen 10 000—14 999 och för samtaxerade personer där endast den

Bil. 2 Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 13

ene åsatts taxering i inkomstklassen 20 000—24 999. För samtaxerade personer där båda har åsatts taxering utgör paret enhet och där återfinns medianinkomsten i inkomstklassen 30 000—34 999.

Medelinkomstens höjd sammanhänger även med inkomsttagarnas ålder, vilket belyses av tabell 3. Som syns stiger medelinkomsten med åldern för att nå maximum i åldersgruppen 45—49 år. Medan i fråga om inkomsttagarna i mellanåldrarna de olika åldersklasserna utvisar en tämligen likartad fördelning på olika inkomstklasser, förskjutes tyngdpunkten kraftigt nedåt för de lägre och de högsta åldersklasserna. Delvis sammahänger detta med att det i dessa åldersgrupper är relativt vanligare att inkomst endast uppbärs under en del av året, exempelvis i samband med inträde i resp. utträde ur förvärvslivet, värnpliktstjänstgöring osv.

Vad angår aktiebolagens inkomster, lämnar tabellen på s. 8—9 vissa upplysningar. Av denna framgår bl. a., att inkomst av rörelse m. m. naturligt nog är den helt dominerande inkomstkällan. Tabellen visar också, att, till följd av under vissa år ganska betydande förändringar i de avdragsgilla kommunalskatternas belopp, utvecklingen av nettoinkomst och taxerad inkomst icke är helt parallell. I stort sett är emellertid utvecklingen av såväl nettoinkomsten som den taxerade inkomsten ett uttryck för konjunkturellt men även skattepolitiskt betingade förändringar i bolagens redovisade vinster. Det kan i detta sammanhang påpekas, att bolagen i betydande utsträckning utnyttjat möjligheterna att göra avdragsgilla avsättningar till investeringsfonder för konjunktur utjämning.

För en närmare analys av bolagens inkomstutveckling kan uppgifterna i nämnda tabell kompletteras med ledning av ett inom riksrevisionsverket upplagt register över ett antal svenska aktiebolags skatteförhållanden, avseende bolag med ett aktiekapital av minst en miljon kronor. Registret hålles aktuellt bl. a. genom att varje höst uppgifter om taxerad (= beskattningsbar) inkomst vid årets taxering enligt taxeringsnämndernas beslut införskaffas från länsstyrelserna. De ifrågavarande bolagens sammanlagda taxerade inkomst omfattar vid den senaste taxeringen 74 % av hela den taxerade inkomsten för aktiebolagen.

I tabellen på s. 15 sammanfattas resultatet av en bearbetning av registrets uppgifter för de fyra senaste verksamhetsåren. (Beträffande utvecklingen under tidigare år hänvisas till riksrevisionsverkets årsbok). I tabellen har ifrågavarande aktiebolag under den gemensamma rubriken »större aktiebolag» fördelats på branscher. För bolag med ett aktiekapital understigande en miljon kronor saknas specificerade uppgifter. Under rubriken »mindre aktiebolag» har därför utan fördelning på branscher upptagits differensen mellan den i taxeringsstatistiken redovisade taxerade inkomsten för samtliga svenska aktiebolag m. fl. (jfr tabellen s. 8—9) och summa taxerad inkomst för »större aktiebolag». Inplaceringen av företagen i branschgrupper bygger på en karakteristik av de producerade varorna eller tjänsterna. En

14 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Tab. 3. Inkomstens storlek för inkomsttagare i olika åldrar år 1967 (taxeringsåret 1968)

Ålder Antal Medel­ Inkomsttagarnas procentuella fördelning efter inkomst­ in­ inkomstens storlek tagare komst, kr. -4 999 5 000- 10 000- 15 000- 20 000- 30 000- 40 000- 50 000 Sum­

9 999 14 999 19 999 29 999 39 999 49 999 ma

—15 år 27 559 2197 78,5 16,9 2,4 0,9 0,8 0,2 0,1 0,2 100 16—17 » 108 233 3 780 57,1 32,8 8,7 1,2 0,2 0,0 0,0 0,0 100 18—19 » 192 457 7 759 32,0 28,9 27,4 9,5 2,1 0,1 0,0 0,0 100 20-24 » 568 896 11 809 24,4 15,8 21,7 21,9 14,8 1,2 0,1 0,1 100 25—29 » 436 220 17 404 17,5 9,0 11,0 19,3 33,3 7,7 1,5 0,7 100 30—34 » 363 640 19 748 16,8 8,9 9,6 14,9 32,3 11,3 3,7 2,5 100 35—39 » 382 285 20 540 15,8 10,1 10,5 14,1 30,2 11,2 4,2 3,9 100 40—44 » 421 456 20 895 14,9 11,0 11,4 14,1 29,1 10,7 4,2 4,6 100 45—49 » 459 431 21 072 14,8 11,4 11,6 14,5 28,3 10,6 3,9 4,9 100 50—54 » 427180 20 076 16,0 12,3 12,3 15,1 27,3 9,4 3,2 4,4 100 55—59 » 419 554 18 782 17,3 14,2 12,7 15,6 25,7 8,0 2,7 3,8 100 60—64 » 369 621 16 226 22,0 18,7 13,7 15,1 19,5 5,7 2,1 3,2 100

65—66 » 136831 13 293 27,0 24,3 14,5 13,4 13,5 3,6 1,4 2,3 100

67— > 751 058 9 738 25,4 46,3 12,9 6,5 5,4 1,8 0,7 1,0 100

Samtliga 5 064 421 16 069 21,0 18,9 13,5 14,1 21,2 6,6 2,2 2,5 100

Anm. I tabellen ingår ej personer som icke är mantalsskrivna, sådana som saknar hemortskommun i riket samt 2 088 avlidna med en inkomstsumma av 4 milj. kr.

dylik klassificering erbjuder betydande svårigheter, då företagen ofta karakteriseras av en mångsidig produktion som stundom är att hänföra till flera olika branscher. Särskilt utpräglat är detta för vissa bruksföretag, som vid sidan av exempelvis järn- och stålverk även bedriver en omfattande skogsindustri ( jfr grupp 2 c i tabellen), och för företag där produktionen kombineras med varuhandel. De i statistiken medtagna större bolagens antal utgör vid den senaste taxeringen 1 817. Av dessa redovisade 637 bolag ingen taxerad inkomst. De 349 bolagen under rubriken malmbrytning och metallindustri vid 1968 års taxering stod för 31 % av det av samtliga svenska aktiebolag representerade skatteunderlaget. Vissa andra branscher, som mätta exempelvis efter arbetarantal är betydande nog, motsvarar däremot endast en jämförelsevis ringa andel av skatteunderlaget. Stora kastningar kan dock konstateras för olika branscher, varigenom dessas relativa andel i bolagens samlade inkomst förskjuts från år till år. Av tabellen framgår vidare att vid 1968 års taxering visade bolagens samlade taxerade inkomst en ökning med 4,6 % i jämförelse med en minskning av 12,9 % under föregående taxeringsår.

Utvecklingen av skatteunderlaget verksamhetsåren 1968, 1969 och 1970

Den allmänna inkomstutvecklingen är avgörande för de direkta statsskatternas avkastning och är även i väsentlig mån bestämmande för de indirekta skatternas avkastning liksom för de statliga affärsverkens inkomster.

Bil. 2 Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 15

Till statlig inkomstskatt taxerad inkomst för svenska aktiebolag m. fl. verksamhetsåren 1964—

1967 (taxeringsåren 1965—1968) med fördelning på olika branscher av bolag med ett aktiekapital av minst 1 miljon kronor

Bransch Antal bo- Taxerad inkomst, milj. kr. Procentuell förlag 1967 ändring

Med Utan 1964 1965 1966 1967 1964 1965 1966 tax. tax. till till till ink. ink. 1965 1956 1967

Större aktiebolag

1. Banker, försäkringsrörelse, förvaltningsbolag

16 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Den totala lönesumman härrörande från inkomst av tjänst påverkas dels av de avtalsmässiga uppgörelserna mellan arbetsmarknadens parter, dels av ändringar av den totala sysselsättningen i landet och dels av den s. k. löneglidningen. För åren 1968 och 1969 har konjunkturinstitutet bedömt, att ökningen av den totala lönesumman blir omkring 6,5 % för vartdera året.

Riksrevisionsverket har i sina beräkningar utgått från att förvärvskällan inkomst av tjänst för verksamhetsåret 1968 kommer att visa en ökning med 7 % i förhållande till 1967. När det gäller verksamhetsåret 1969 vill riksrevisionsverket i första hand understryka den ovisshet som råder i dagens läge. Riksrevisionsverket har antagit att förvärvskällan inkomst av tjänst för verksamhetsåret 1969 kommer att visa en ökning med 6 % i förhållande till verksamhetsåret 1968. Även för verksamhetsåret 1970 har riksrevisionsverket räknat med denna ökning.

Fysiska personers inkomst av jordbruksfastighet som för verksamhetsåret 1967 utgjorde knappt 3 % av deras sammanlagda inkomst antas schablonmässigt behålla sin absoluta nivå från verksamhetsåret 1967 för såväl 1968 som 1969 och 1970.

Inkomst av annan fastighet än jordbruksfastighet har hittills svarat för mindre än 1 % av fysiska personers sammanlagda inkomst. Riksrevisionsverket har stannat för ett antagande om en årlig stegring på 5 % för denna förvärvskälla för verksamhetsåren 1968, 1969 och 1970.

Inkomst av rörelse svarade 1967 för nära 6 % av fysiska personers inkomster. Riksrevisionsverket har i sina beräkningar schablonmässigt utgått från att även denna förvärvskälla ökar med 5 % för här aktuella tre verksamhetsår.

För fysiska personers inkomst av kapital har riksrevisionsverket vid sina beräkningar utgått från oförändrade inkomster 1968 jämfört med 1967. För 1969 och 1970 har ämbetsverket schablonmässigt antagit en årlig ökning på 5 % •

Svenska aktiebolag

Vid bedömningen av utvecklingen av aktiebolagens taxerade inkomster har riksrevisionsverket haft tillgång till dels statistiska centralbyråns taxeringsstatistik dels också verkets egna undersökningar om taxeringsutfallet för större aktiebolag.

Från statistiska centralbyråns statistik kan man avläsa bl. a. utvecklingen av samtliga aktiebolags beskattningsbara inkomster år för år. Materialet kommer riksrevisionsverket tillhanda i oktober året efter verksamhetsåret.

I samarbete med länsstyrelserna sammanställer riksrevisionsverket under början av hösten varje år statistik över taxeringsutfallet för bolag med ett sammanlagt aktiekapital på mer än 1 miljon kronor.

Bil. 2 Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 17

Ämbetsverket utför sedan eu enkätundersökning på ett urval omfattande ungefär 600 bland ovannämnda storbolag. I denna enkätundersökning lämnar de tillfrågade uppgifter om sina förväntade taxerade inkomster för verksamhetsåret i fråga.

De bolag som ingår i den förra undersökningen svarar tillsammans för omkring 3/4 av samtliga aktiebolags taxerade inkomster, de bolag som ingår i urvalet för omkring 2/3.

Resultaten av de senaste årens taxeringsutfall framgår av nedanstående sammanställning (milj. kr.).

Taxerad inkomst verksamhetsåret

1965 1966 1967

Av undersökningen i november 1968 framgick att de större bolagen förväntar en ökning av sina taxerade inkomster på 10 % för hela verksamhetsåret 1968 jämfört med 1967.

Riksrevisionsverket bedömer att bolagens taxerade inkomster för verksamhetsåret 1968 kommer att överstiga 1967 års med 10%. Ämbetsverket har sedan schablonmässigt antagit en årlig stegring på 5 % för verksamhetsåren 1969 och 1970.

Övriga bolag har tidigare med undantag för år 1966 i stort sett uppvisat en inkomstutveckling likartad med de större bolagens varför riksrevisionsverket i sina beräkningar även för dessa bolag antar en ökning på 10 % för verksamhetsåret 1968 och en årlig stegring på 5 % för verksamhetsåren 1969 och 1970.

Resultatet av riksrevisionsverkets inkomstberäkning återges i den härvid fogade tabellen (bilaga C) med specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret 1969/70. Dessutom har riksrevisionsverket verkställt vissa beräkningar av statsinkomsterna under budgetåren 1970/71—1973/74. Huvudresultatet sammanfattas i en härtill fogad promemoria (bilaga D).

Reträffande de för budgetåret 1969/70 beräknade beloppen för de särskilda inkomsttitlarna får riksrevisionsverket anföra följande. 2

2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Bilaga 2

Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Driftbudgetens inkomster

A. Skatter, avgifter, m. m.

I. Skatter

1. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse

Skatt på inkomst och förmögenhet m. m.

Gällande bestämmelser

Allmänt

De skatter och avgifter, som slutligt skall redovisas på inkomsttiteln skatt på inkomst och förmögenhet m. m. under budgetåren 1968/69 och 1969/70, utgörs av: statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, sjömansskatt, folkpensionsavgifter. Förutom dessa redovisas över titeln andra skatter och avgifter som uppbärs i samband med den allmänna skatteuppbörden, nämligen: kommunalskatter, vissa skatter och avgifter som skall omföras till andra inkomsttitlar, sjukförsäkringsavgifter från de försäkrade (egenavgifter), tilläggspensionsavgifter (egenavgifter), avgifter från mindre (s. k. skattedebiterade) arbetsgivare till

sjukförsäkringen,

tilläggspensioneringen,

yrkesskadeförsäkringen,

byggnadsforskningen. Dessutom redovisas över titeln avgifter från större (s. k. direktdebiterade) arbetsgivare till sjukförsäkringen, yrkesskadeförsäkringen, byggnadsforskningen. Från inkomsttiteln utbetalas: kommunalskatt, överskjutande skatt, övriga restitutioner, ersättning till kommuner och allmänna försäkringskassor för minskade

Bil. 2 Riksrevisionsverlcets inkomstberäkning 19

skatteintäkter och sjukförsäkringsavgifter till följd av sjömansskatten,

tilläggspensionsavgifter,

yrkesskadeförsäkringsavgifter,

byggnadsforskningsavgifter.

Inkomsttiteln belastas vidare med de medel som skall omföras till andra inkomsttitlar, nämligen de debiterade beloppen av:

utskiftningsskatt och ersättningsskatt, skogsvårdsavgifter, annuiteter på avdikningslån, annuiteter på förskott för avlösning av frälseräntor,

allmän varuskatt i vissa fall för jordbruksprodukter (t. o. m. 1969 års

taxering), allmän arbetsgivaravgift (fr. o. m. 1970 års taxering).

I avräkning på de influtna beloppen av sjukförsäkringsavgifter utbetalas från titeln förskott till de allmänna försäkringskassorna.

Skillnaden mellan titelns sammanlagda inkomster och utgifter utgör den nettoinkomst för statsverket, som motsvarar den i riksstaten upptagna inkomsten på titeln skatt på inkomst och förmögenhet m. m.

Statlig inkomstskatt för fgsiska personer

Statlig inkomstskatt utgår enligt förordning den 26 juli 1947 (nr 576). Inkomstskattens grundbelopp för fysiska personer m. fl. bestämmes enligt två progressiva skiktskalor, den ena avseende sådana skattskyldiga, för vilka ortsavdrag beräknas enligt de för gift skattskyldig gällande grunderna, och den andra avseende övriga (ensamstående) skattskyldiga. Grundbeloppet utgör genom förordning den 15 december 1961 (nr 623) fr. o. m. 1963 års taxering 10 % av den beskattningsbara inkomsten, om denna icke överstiger 12 000 kr. i den förra skalan och 6 000 kr. i den senare skalan. Upp till nämnda belopp för den beskattningsbara inkomsten utgår sålunda skatten proportionellt, medan vid högre inkomst skatteprocenten är stigande. Skattesatsen är i bägge skalorna maximerad till 65 % för den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 150 000 kr. Enligt förordning den 9 april 1965 (nr 72) har skatteskalorna ändrats fr. o. m. 1967 års taxering, vilket medför sänkt skatteuttag i skikten över det proportionella skikttet. Ortsavdragen uppgår fr. o. m. 1963 års taxering till 4 500 kr. för gifta och till 2 250 kr. för ogifta.

Enligt förordning den 24 februari 1967 (nr 40) har fr. o. m. 1968 års taxering schablonavdraget för kommunalutskylder vid taxering till statlig inkomstskatt förenklats genom att ett minimiavdrag med 4 500 kr. för makar och s. k. ofullständiga familjer resp. 2 250 kr. för övriga skattskyldiga medges utan hittillsvarande begränsning. Överstiger den under närmast föregående år påförda kommunalskatten minimiavdraget, skall avdrag medges med det faktiskt påförda beloppet.

20 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

På familjebeskattningens område har vissa reformer genomförts fr. o. m. 1961, 1963 och 1967 års taxeringar.

Enligt förordning den 9 april 1965 (nr 71) gäller fr. o. m. 1967 års taxering att förvärvsavdraget utgår med 300 kr. -j- 25 % av inkomsten, dock högst 3 000 kr. För gifta med minderårigt barn utgår förvärvsavdrag i samband med inkomst av jordbruksfastighet med 1 000 kr. Avdragsrätten för icke hemmavarande barn under 16 år utgår med högst 1 000 kr. för varje barn.

Enligt förordning den 21 maj 1965 (nr 153) kan samtaxerade makar, som båda haft arbetsinkomst, fr. o. m. 1967 års taxering få skatten för arbetsinkomsten beräknad såsom om de blivit särtaxerade för denna inkomst. Den särskilda skatteberäkningen avser statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift.

Genom författningar den 31 mars 1955 (nr 122—125) infördes vissa schablonmässigt beräknade minimiavdrag för avgifter för kapital- och sjukförsäkring för fysiska personer samt för utgifter för fullgörande av tjänsten för skattskyldiga, som haft inkomst av tjänst. Vidare infördes vissa extra avdrag för fysiska personer, som haft intäkt av kapital. Dessa bestämmelser tillämpades första gången vid 1957 års taxering. Vissa av de schablonmässiga avdragen har sedermera höjts. Enligt förordning den 6 juni 1968 (nr 421) åtnjuter fysiska personer, som har att erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, avdrag för sådan avgift, som påförts året näst före taxeringsåret. Förordningen kommer att tillämpas första gången vid taxeringen 1970.

Beträffande särskilt investeringsavdrag vid 1969 års taxering se nedan under statlig inkomstskatt för bolag.

Under budgetåret 1968/69 tillämpas en uttagningsprocent av 100.

S jömansskatt

Sjömansskatt utgår enligt förordning den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt, vilken trädde i kraft den 1 januari 1959. Den är en definitiv källskatt, som tillfaller staten, men kommunerna skall, liksom de allmänna försäkringskassorna, för varje år beredas ersättning av statsmedel för minskade skatteintäkter resp. sjukförsäkringsavgifter. De inträdda förändringarna i skatteskalorna för den statliga inkomstskatten och reformerna på familj ebeskattningens område tillämpas även i fråga om sjömansskatten.

Statlig inkomstskatt för bolag, ekonomiska föreningar m. m.

Andra skattskyldiga än fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser indelas i beskattningshänseende i följande fyra grupper:

a) svenska aktiebolag, svenska försäkringsanstalter som icke är aktiebolag samt andra utländska juridiska personer än oskifta dödsbon och fa-

Bil. 2 Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 21 miljestiftelser, varvid dock försäkringsanstalter som driver livförsäkringsrörelse hänförs till grupp c,

b) andra svenska ekonomiska föreningar än sambruksföreningar, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan och bostadskreditföreningar,

c) försäkringsanstalter i den mån de driver livförsäkringsrörelse samt

d) övriga skattskyldiga.

Enligt förordning den 5 juni 1959 (nr 295) utgör den statliga inkomstskatten räknad i procent av den beskattningsbara inkomsten för grupp a) 40 %, för grupp b) 32 %, för grupp c) 10 % samt för grupp d) 15 %.

Enligt förordning den 15 mars 1968 (nr 87) medges skattskyldiga som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk ett särskilt investeringsavdrag vid 1969 års taxering med 10 % av under år 1968 anskaffade maskiner och andra döda inventarier för stadigvarande bruk i verksamheten. Kostnaden skall uppgå till minst 5 000 kr.

Statlig förmögenhetsskatt

Statlig förmögenhetsskatt uttas enligt förordning den 26 juli 1947 (nr 577) av fysiska personer m. fl. Genom förordning den 12 april 1957 (nr 106) höjdes det skattefria beloppet för fysiska personer från 50 000 kr. till 80 000 kr. fr. o. m. 1958 års taxering och genom förordning den 9 april 1965 (nr 73) till 100 000 kr. fr. o. m. 1966 års taxering. Den lägsta skattesatsen är fr. o. m. 1966 års taxering 8 promille. Den högsta, 18 promille, utgår för den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 1 000 000 kr. För vissa juridiska personer utgår statlig förmögenhetsskatt med 1 1/2 promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 5 000 kr.

Socialförsäkringsavgifter

I samband med vissa reformer på socialförsäkringens område fr. o. m. den 1 januari 1963 sammanfördes bestämmelserna om sjukförsäkring, folkpensionering och försäkring för tilläggspension i lag om allmän försäkring den 25 maj 1962 (nr 381), varvid de tidigare gällande lagarna om allmän sjukförsäkring, moderskapshjälp, folkpensionering och försäkring för allmän tilläggspension upphävdes.

Sjukförsäkringen finansieras förutom genom statsbidrag av avgifter från de försäkrade och arbetsgivarna. Avgifterna från de försäkrade samt från skattedebiterade arbetsgivare uppbärs i samband med den allmänna skatteuppbörden och avgifterna från direktdebiterade arbetsgivare uppbärs direkt av riksförsäkringsverket. Enligt lag den 16 juni 1966 (nr 350) har, i samband med höjning av sjukpenningen och utökning av antalet sjukpenningklasser fr. o. m. den 1 januari 1967, avgifterna till sjukförsäkringen höjts.

22 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Arbetsgivaravgifterna har därvid ändrats från 1,5 % av utgiven lön eller ersättning upp till 2 000 kr. till 2,6 % av lön eller ersättning som ej överstiger 7,5 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lag om allmän försäkring.

Enligt lag om finansiering av folkpensioneringen den 25 maj 1962 (nr 398) och med ändring enligt lag den 9 april 1965 (nr 74) skall folkpensionsavgift fr. o. m. den 1 januari 1966 utgå med viss procent av den avgiftspliktiges till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst. Enligt lag den 24 februari 1967 (nr 39) skall folkpensionsavgiften fr. o. m. den 1 juli 1967 utgå med 5 % av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten dock med högst 1 500 kr. för såväl avgiftspliktig som samtaxeras som för annan avgiftspliktig'. Folkpensionsavgifterna uppbärs i den allmänna skatteuppbörden och skall som nämnts i det föregående slutligt redovisas på inkomstskattetiteln.

Försäkringen för allmän tilläggspension finansieras med årliga avgifter och med avkastning av fondmedel. Avgifterna utgår efter för året fastställd procentsats och erläggs av arbetsgivare för vad han under året till arbetstagare hos honom utgivit i kontantlön eller naturaförmåner med korrigering' efter vissa regler och av den försäkrade själv i den mån han haft inkomst av annat förvärvsarbete. Procentsatsen utgjorde 3 % för år 1960 och har för vart och ett av de därpå följande åren höjts med en procent så att den för 1964 utgjorde 7 %. För åren 1965—1970 höjs procentsatsen med en halv procent per år och fr. o. m. 1971 med 1/4 % per år så att den kommer att utgöra 11 % år 1974, vilket är det senaste år för vilket procentsats fastställts. De försäkrades egna avgifter, tilläggspensionsavgifter och avgifterna från skattedebiterade arbetsgivare uppbärs i samband med den allmänna skatteuppbörden. Övriga avgifter för tilläggspensioneringen uppbärs direkt av riksförsäkringsverket.

Fr. o. m. den 1 januari 1955 ersattes den dittillsvarande olycksfallsförsäkringen, vars uppgifter delvis övertagits av sjukförsäkringen, av en ny yrkesskadeförsäkring (lag den 14 maj 1954, nr 243). Yrkesskadeförsäkringen finansieras genom avgifter från arbetsgivarna. Ändrade bestämmelser gäller för yrkesskadeförsäkring enligt lag den 25 maj 1962 (nr 408). I lag den 15 december 1967 (nr 919) och förordning den 15 december 1967 (nr 920) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor har förordnats om betydande höjningar av livräntorna fr. o. m. den 1 januari 1968.

Byggnadsforskningsavgifter

För vissa arbetsgivare utgår sedan 1955 särskild byggnadsforskningsavgift. Ändrade bestämmelser gäller för byggnadsforskningsavgift enligt förordningar den 4 maj 1962 (nr 134), den 6 mars 1964 (nr 32), den 16 juni 1966 (nr 355), den 9 juni 1967 (nr 308) och den 28 maj 1968 (nr 173).

Bil. 2 Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 23

Kommunal inkomstskatt

De kommunala skatterna utgörs av allmän kommunalskatt med däri ingående församlingsskatt, landstingsmedel och tingshusmedel, allt i form av inkomstskatt beräknad på grundval av inkomst och garantibelopp för fastighet. För den allmänna kommunalskatten gäller bestämmelserna i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370). Landstingsmedel utgår enligt landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319). Tingshusmedel utdebiteras enligt förordning den 31 december 1945 (nr 903) om utdebitering av tingshusmedel.

Genom lag den 16 maj 1957 (nr 200) höjdes fr. o. m. 1959 års taxering de kommunala ortsavdragen så att de överensstämmer med de statliga.

Fr. o. m. 1961 års taxering gäller på familjebeskattningens område samma bestämmelser i fråga om den kommunala beskattningen som beträffande den statliga.

Fastighetsskatt

I samband med 1965 års fastighetstaxering har enligt lag den 26 maj 1965 (nr 120) procenttalet för beräkning av garantibeloppet för fastighet sänkts från 2 1/2 % till 2 % att tillämpas fr. o. m. 1966 års taxering.

Uppbörd av skatt

Enligt den fr.o. m. 1954 gällande uppbördsförordningen, utfärdad den 5 juni 1953 (nr 272), med däri enligt förordning den 17 november 1967 (nr 625) vidtagna ändringar skall skattskyldig erlägga preliminär skatt med det belopp, vilket så nära som möjligt kan antagas motsvara i den slutliga skatten ingående skatter och avgifter.

Den preliminära skatten utgår dels i form av preliminär A-skatt, dels i form av preliminär B-skatt. A-skatten utgår enligt skattetabeller eller efter viss procent av uppburen löneinkomst. B-skatten debiteras normalt med det belopp som enligt senaste taxering påförts som slutlig skatt.

Debitering och uppbörd sker gemensamt av krono- och kommunalutskylder inklusive de tidigare nämnda avgifterna. Preliminärskatten förfaller till betalning under mars, maj, juli, september, november och januari under uppbördsåret, vilket omfattar tiden fr. o. m. mars det ena året t. o. m. februari påföljande år. Sedan taxering blivit verkställd och den slutliga skatten uträknats, sker en avräkning, varvid den skattskyldige gottskrivs i fråga om A-skatt det under uppbördsåret influtna beloppet jämte i förekommande fall s. k. särskilt uppdebiterat belopp samt i fråga om B-skatt det debiterade beloppet. Dessutom gottskrivs den skattskyldige sådan preliminärskatt som erlagts efter uppbördsårets utgång (s. k. fyllnadsbetalning av preliminärskatt). Understiger vid avräkningen den gottskrivna preliminära skatten motsvarande slutliga skatt, förfaller skillnaden, om denna är 10 kr. eller

24 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

större, till betalning såsom kvarstående skatt under uppbördsterminerna i mars och maj året efter taxeringsåret. Om den kvarstående skatten uppgår till minst en femtedel av den slutliga skatten eller minst 10 000 kr., skall den skattskyldige erlägga ränta för den kvarstående skatten efter avdrag för 1 000 kr. överstiger däremot den preliminära skatten motsvarande slutliga skatt, återbetalas det överskjutande beloppet, om detta är 10 kr. eller större, till den skattskyldige. Dessutom utgår ränta på den del av det överskjutande beloppet, som överstiger 1 000 kr., dock ej om räntebeloppet understiger 5 kr. Fr. o. m. år 1958 utgör räntesatsen för kvarstående skatt 9 % och för överskjutande skatt 5 %. Räntebeloppet på överskjutande skatt maximerades genom förordning den 13 maj 1960 (nr 155) till 100 000 kr. fr. o. m. 1960 års taxering.

Tillkommande skatt är skatt som skall erläggas i huvudsak på grund av eftertaxering eller enligt beslut om ändrad debitering sedan slutlig skatt påförts.

För inkomst av tjänst, som inte avser bestämd tidsperiod eller som inte uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen skall fr. o. m. 1968 preliminär A-skatt utgå med 30 % av inkomsten mot tidigare 25 %. I vissa fall som t. ex. vid utbetalning av retroaktiva lönebelopp, ackordsersättningar o. dyl. skall preliminär A-skatt utgå enligt grunder som fastställs av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden.

Överlämnar arbetstagare inte debetsedel på preliminär A-skatt till arbetsgivaren skall avdrag för preliminär A-skatt göras enligt förhöjda skatteskalor. Uppvisar vidare arbetstagare inte debetsedel på slutlig skatt för arbetsgivaren skall avdrag för kvarstående skatt göras vid varje avlöningstillfälle med lika stort belopp som avdraget för preliminär A-slcatt.

I proposition den 18 oktober 1968 (nr 159) har föreslagits sådan ändring i uppbördsförordningen att preliminär A-skatt kan uttagas för skattskyldigs sidoinkomster, om detta är särskilt påkallat ur uppbördssynpunkt. Ändringen, som föreslagits träda i kraft den 1 januari 1969, är betingad av bestämmelser om uttagande av preliminär skatt på artistarvode, när det utbetalas.

Arbetsgivarnas skyldighet att verkställa löneavdrag för skatt avser såväl preliminär skatt som kvarstående skatt, varvid gäller, att preliminär skatt utgår i första hand.

I fall, då detta kan förväntas medföra att preliminärskattens slutbelopp bättre kommer att anpassas till den slutliga skatten, äger de lokala skattemyndigheterna att på framställning av den skattskyldige eller på eget initiativ under uppbördsåret vidtaga jämkning av den preliminär skatt, som eljest skulle utgå.

Slutligen bör erinras om att till kommunerna skall enligt särskilda regler utbetalas vad de beslutat utdebitera såsom skatt utan avdrag för restfört belopp. Uppkommande förlust på restantier stannar helt på statsverket.

Bil. 2 Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 25

Inkomsts kattetitelns utveckling budgetåren 196 3/6 4 —1 9 6 7/6 8

De beräknade och redovisade inkomsterna på titeln under de senaste budgetåren framgår av följande sammanställning (milj. kr.).

Budgetår 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69

Riksstat 8 000,0 9 700,0 11 200,0 12 400,0 13 700,0 14 200,0

Redovisat 8 545,1 10 629,3 11 927,7 12 668,7 12 884,8

De uträknade beloppen av de skatter och avgifter som under ifrågavarande period slutligt redovisats på inkomstskattetiteln har sammanställts i nedanstående tablå.

Taxeringsår

1964 1965 1966 1967 1968 Milj. kr.

26 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 Milj. kr.

Utgifter:

Bil. 2 Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 27

samma sätt kommer det nu kända resultatet av 1968 års taxering att ligga till grund för den debiterade B-skatten för nästkommande uppbördsår och taxeringsresultatet vid 1969 års taxering för den debiterade B-skatten för upbördsåret 1970—71. De skattskyldiga, som erlägger preliminär B-skatt, bar emellertid möjlighet att begära jämkningar i den preliminära B-skatten. Av denna anledning har den debiterade B-skatten väsentligt brukat avvika från senast kända slutliga skatt. En något ökad uppbörd av preliminär B-skatt kan väntas under uppbördsåret 1969—70.

Jämsides med beräkningarna av preliminärskatteuppbörden har riksrevisionsverket uppskattat vad som kommer att påföras de skattskyldiga i slutlig skatt vid 1969 och 1970 års taxeringar. Vid beräkningen har, förutom med påförda inkomst- och förmögenhetsskatter, räknats med påförda folkpensionsavgifter och debiterade sjukförsäkrings- och tilläggspensionsavgifter till följande belopp. Som jämförelse har även de påförda avgifterna enligt 1968 års taxering medtagits (prel. siffror).

Taxeringsår

1968 1969 1970 Milj. kr.

Med utgångspunkt från ovan nämnda beräkningar av vad som kommer att påföras de skattskyldiga i slutlig skatt vid 1969 års och 1970 års taxeringar kan man räkna med ett betydande utrymme för fyllnadsbetalningar av preliminärskatt efter utgången av uppbördsåren 1968—69 resp. 1969— 70. Under våren 1968 inflöt fyllnadsbetalningar av preliminärskatt med 1 253 milj. kr., varav bolagen svarade för 510 milj. kr. (41 %).

Riksrevisionsverket räknar med att bolagen kommer att verkställa fyllnadsbetalningar under våren 1969 och våren 1970 i sådan omfattning, att för deras del den kvarstående skatten vid taxeringarna 1969 och 1970 blir av ungefär samma storlek som den överskjutande skatten. Riksrevisionsverket anser sig vidare med hänsyn till inkomstutvecklingen böra räkna med att övriga fyllnadsbetalningar kommer att bli av betydande omfattning såväl under våren 1969 som under våren 1970. Under dessa förutsättningar beräknar riksrevisionsverket de totala fyllnadsbetalningarna till 1 300 milj. kr. under våren 1969 och till 1 500 milj. kr. under våren 1970.

Riksrevisionsverket har ansett sig böra uppskatta under budgetåren 1968/ 69 och 1969/70 totalt inflytande preliminär A- och B-skatt inklusive fyllnadsbetalningar av preliminärskatt, till 31 600 resp. 34 740 milj. kr. Det bör understrykas, att de angivna beloppen är osäkra inom vida marginaler. Utöver de svårigheter som alltid föreligger vid inkomstberäkningarna, främst då att bestämma skatteunderlagets utveckling och att bedöma effekten av att en del skattskyldiga i viss utsträck-

28 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

ning kan välja tidpunkt för skatternas erläggande, har tillkommit andra svårigheter som här bör omnämnas. Effekten av dels schabloniseringen av kommunalskatteavdraget och dels den s. k. frivilliga särbeskattningen har fått fullt genomslag fr. o. m. budgetåret 1968/69. För båda dessa skattereformer har det saknats statistiskt primärmaterial, vilket medfört att det varit mycket svårt att vid inkomstberäkningarna i full utsträckning göra de analyser som riksrevisionsverket hade önskat.

Allteftersom den nya ADB-tekniken på uppbördsområdet kan tas i anspråk för att producera visst statistiskt material som är relevant för inkomstberäkningarna kommer dessa att grundas på ett bättre sakunderlag än som hittills varit möjligt.

Såsom förut nämnts blir i samband med att ett visst års preliminärskatt avräknas från den slutliga skatten för samma år det belopp, som återstår att erlägga, påfört de skattskyldiga såsom kvarstående skatt, under det att vad som betalats för mycket i preliminärskatt skall återbetalas som överskjutande skatt. Den inflytande kvarstående skatten kommer sedan att ingå bland inkomstskattetitelns inkomster, medan utbetalningarna av överskjutande skatt upptas bland titelns utgifter.

Omfattningen av den kvarstående och den överskjutande skatten, som belyser preliminärskattebetalningarnas bristande anpassning till de slutligt debiterade skatterna, framgår av följande uppgifter. I tablån, som även omfattar den slutliga skatten med fördelning på A-längd och B- och C-längd, har även införts procenttal, som visar storleken av den kvarstående skatten och den överskjutande skatten jämförd med den enligt resp. taxering påförda slutliga skatten.

Tax- Slutlig skatt Kvarstående skatt Överskjutande skatt eringsår A-längd B-och Summa A-längd B-och Summa % A-längd B-och Summa % C-längd C- C-längd längd

1963 13 090 1 790 14 880 965 104 1 069 7,2 1 311 172 1 484 10,0 1964 14 970 2 003 16 973 1 216 125 1 341 7,9 1 278 184 1 461 8,6 1965 17 871 2 327 20 198 1 800 174 1 974 9,8 1 105 160 1 265 6,3 1966 21 092 2 465 23 557 2 166 209 2 375 10,1 1 260 224 1 484 6,3 1967 23 026 2 258 25 284 2 083 193 2 276 9,0 1 699 250 1 949 7,7 1968 25 702 2 327 28 029 2 148 226 2 374 8,5 2 129 370 2 499 8,9

Som framgår av tablån har den kvarstående skatten överstigit den överskjutande under taxeringsåren 1965—1967 medan förhållandet varit omvänt under taxeringsåren 1963, 1964 och 1968. Beträffande sistnämnda taxeringsår kan nämnas att den ovanligt höga överskjutande skatten, 2 499 milj. kr. bl. a. torde kunna förklaras av att nya preliminärskattetabeller, i vilka effekten av schabloniseringen av kommunalskatteavdraget inräknats, gällde först fr. o. m. den 1 juli 1967. Vid 1968 års taxering påverkade effekten av schabloniseringen hela inkomståret 1967.

Bil. 2 Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 29

Enligt uppgifter avseende 1968 års taxering, fördelar sig den kvarstående skatten med 2 148 milj. kr. på fysiska personer och 226 milj. kr. på aktiebolag m. fl. Räntan på den kvarstående skatten uppgår till 96 milj. kr. Återbetalningarna av överskjutande skatt fördelar sig med 2 129 milj. kr. på fysiska personer och 370 milj. kr. på övriga skattskyldiga. Räntan på överskjutande skatt uppgår till 40 milj. kr.

Riksrevisionsverket har räknat med att den kvarstående skatten i motsats till föregående år kommer att överstiga den överskjutande skatten vid 1969 års taxering. Beträffande beloppen för den kvarstående och överskjutande skatten räknar riksrevisionsverket med att de blir av storleksordningen 2 600 milj. kr. resp. 2 000 milj. kr.

Den kvarstående skatt, som påförs enligt taxeringarna 1968 och 1969, skall erläggas under budgetåren 1968/69 resp. 1969/70. Under dessa budgetår utbetalas även den överskjutande skatten enligt nämnda taxeringar. Vid beräkningen av de belopp, varmed kvarstående skatt kommer att inflyta, får hänsyn tagas till att en del av de påförda beloppen icke erläggs i rätt tid utan blir restförda. Den inflytande kvarstående skatten uppskattas för budgetåret 1968/69 till 1 970 milj. kr. och för budgetåret 1969/70 till 2 160 milj. kr.

Såsom av det föregående framgått redovisas även vissa socialförsäkringsavgifter från direktdebiterade arbetsgivare över inkomstskattetiteln. Med ledning av de uppgifter, som lämnats av riksförsäkringsverket i skrivelse till riksrevisionsverket den 8 november 1968, kan dessa bidrag och avgifter beräknas komma att uppgå till 1 970 milj. kr. för innevarande och till 2 070 milj. kr. för nästföljande budgetår. I dessa belopp har medräknats statens arbetsgivarbidrag.

Slutligen beräknar riksrevisionsverket inflytande restantier, sjömansskatt, tillkommande skatt m. m. till 900 milj. kr. för budgetåret 1968/69 och till 950 milj. kr. för budgetåret 1969/70.

Under hänvisning till det anförda beräknar riksrevisionsverket, på sätt framgår av på s. 32 intagen sammanfattning, samtliga inflytande inkomster på titeln skatt på inkomst och förmögenhet m. m. under budgetåret 1968/69 till 36 440 milj. kr. och under budgetåret 1969/70 till 39 920 milj. kr.

Beräkning av titelns utgifter

Den mest betydande posten på utgiftssidan utgörs av utbetalningarna av kommunalskattemedel. Staten uppbär primärt hela källskatteuppbörden. Kommunerna erhåller för varje kalenderår förskott grundat på senast kända taxering och den aktuella utdebiteringen. När taxeringsresultatet för ifrågavarande kalenderår föreligger sker slutavräkning, varvid saldot mellan slutligt uträknade belopp och uppburna förskott tillgodoräknas kommunerna eller statsverket allteftersom förskotten understiger eller överstiger de

30 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

slutligt uträknade beloppen. I kommunernas fordran på statsverket, som framräknas per den 1 januari varje kalenderår, ingår sålunda vid stigande skatteunderlag såväl förskott som slutavräkningsmedel. Kommunernas fordran utbetalas varannan månad med i princip en sjättedel av årsbeloppet vid varje tillfälle.

Inkomstskattetiteln har under första delen av budgetåret 1968/69 belastats med utbetalningar till kommunerna med ca 7 580 milj. kr. Härtill kommer kommunernas andel av sjömansskatten på omkring 70 milj. kr. För kalenderåret 1969 skall utbetalningarna av förskott grundas på skatteunderlaget enligt 1968 års taxering. Enligt uppgifter från statistiska centralbyrån om den beskattningsbara inkomstens storlek och om den kommunala utdebiteringen har riksrevisionsverket beräknat utbetalningarna av förskott på kommunal inkomstskatt under kalenderåret 1969 till 14 400 milj. kr. Slutavräkningen på det under kalenderåret 1967 utbetalade förskottet på kommunal inkomstskatt har beräknats till omkring 2 130 milj. kr. Sammanlagt skulle sålunda utbetalningarna under kalenderåret 1969 kunna beräknas till omkring 16 530 milj. kr. (exkl. sjömansskatt på ca 70 milj. kr.). Hälften av detta belopp skall utbetalas under senare hälften av budgetåret 1968/69. Utbetalningarna av kommunalskattemedel under budgetåret 1968/69 kan sålunda beräknas till ca 15 910 milj. kr.

Motsvarande utbetalningar under budgetåret 1969/70 skulle enligt det föregående för budgetårets första hälft uppgå till omkring 8 330 milj. kr. (inkl. sjömansskatt 70 milj. kr.). För senare hälften av samma budgetår kan utbetalningarna med utgångspunkt från den antagna inkomstutvecklingen under år 1968 samt under förutsättning av en kommunal medelutdebitering som med 25 öre per inkomstskattekrona överstiger den för 1969 gällande utdebiteringen beräknas till omkring 8 830 milj. kr. Statens utbetalningar av kommunalskattemedel under budgetåret 1969/70 skulle enligt dessa beräkningar komma att uppgå till ca 17 160 milj. kr. De beräknade utbetalningarna av kommunalskattemedel under kalenderåren 1968, 1969 och 1970 samt budgetåren 1968/69 och 1969/70 har sammanställts i följande tablå (milj. kr.).

Kalenderår Budgetår

1968 1969 1970 1968/69 1969/70

Summa 15 220 16 600 17 740 15 910 17 160

Från riksstatstiteln skall vidare återbetalas överskjutande preliminärskatt. Såsom framgått av det föregående uppgår denna för budgetåret 1968/ 69 till ca 2 500 milj. kr. För budgetåret 1969/70 har den beräknats till 2 000 milj. kr. Härtill kommer restitutioner på grund av nedsättning i taxering m. m., vilka uppskattats till 100 milj. kr. för vartdera budgetåret.

Bil. 2 Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 31

Till de allmänna försäkringskassorna skall utbetalas förskott och slutavräkningsbelopp avseende avgifter från direktdebiterade och skattedebiterade arbetsgivare samt skattedebiterade egenavgifter. Med ledning av uppgifter i riksförsäkringsverkets ovannämnda skrivelse beräknar riksrevisionsverket ifrågavarande utbetalningar till 3 560 milj. kr. för budgetåret 1968/ 69 och till 3 880 milj. kr. för budgetåret 1969/70. Riksrevisionsverket har vidare förutsatt, att förskott på avgifter till försäkringskassorna under nästkommande budgetår endast kommer att utgå med det belopp som utöver avräkningsmedlen erfordras för att täcka kassornas medelsbehov.

Under budgetåren 1968/69 och 1969/70 kommer vid 1968 och 1969 års taxeringar skattedebiterade avgifter till tilläggspensioneringen att utbetalas till allmänna pensionsfonden. Med ledning av uppgifter från riksförsäkringsverket och länsstyrelserna beräknar riksrevisionsverket ifrågavarande utbetalningar till 360 milj. kr. för budgetåret 1968/69 och till 400 milj. kr. för budgetåret 1969/70.

Titeln skall slutligen belastas med omföringar av utskiftnings- och ersättningsskatt, skogsvårdsavgifter och vissa annuiteter samt allmän varuskatt i vissa fall för jordbruksprodukter. Sammanlagt kan de ifrågavarande omföringarna beräknas uppgå till omkring 40 milj. kr. för vartdera budgetåret 1968/69 och 1969/70.

Enligt det föregående har riksrevisionsverket på sätt framgår av på s. 32 intagen sammanfattning beräknat titelns utgifter för budgetåret 1968/69 till 22 470 milj. kr. samt för budgetåret 1969/70 till 23 580 milj. kr.

Avsättningar till och återföringar från budgetutjämningsfonden av kommunalskattemedel

Genom beslut av 1952 års riksdag inrättades en fond för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel. Fonden ingår som en del av budgetutjämningsfonden och avsättningar och återföringar berör sålunda icke de redovisade inkomsterna på titeln skatt på inkomst och förmögenhet m. m.

I riksstaten för budgetåret 1968/69 har räknats med en nettoåterföring av kommunalskattemedel från budgetutjämningsfonden på 250 milj. kr. De avsättningar och återföringar, som enligt nu föreliggande beräkningar bör verkställas under budgetåren 1968/69 och 1969/70, framgår av följande sammanställning:

1968/69 1969/70 Milj. kr.

32 Statsverkspropositionen år 1969. Bil. 1: Finansplanen

Sammanfattning av beräkningarna

De beräkningar av inkomsterna och utgifterna på inkomstskattetiteln, för vilka redogjorts i det föregående, kan sammanfattas på följande sätt. Som jämförelse har även medtagits motsvarande belopp för det avslutade budgetåret 1967/68. Beloppen anges i milj. kr. Inkomster: 1967/68 1968/69 1969/70

Bil. 2 Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 33

Bud§etår 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69