Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännade fördrag om förbud mot placering av kärnvapen och andra massförstörelsevapen
Nr 83
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av
fördrag om förbud mot placering av kärnvapen och andra massför-
störelsevapen på havsbottnen och i dennas underlag; given Stockholms slott den 26 mars 1971.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokoll över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF ADOLF
Alva Myrdal
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner det inom nedrustningskommittén i Genéve utarbetade och av Förenta Nationernas generalförsamling den 7 december 1970 rekommenderade fördraget en- Jigt vilket placering av kärnvapen och andra massförstörelsevapen på havsbottnen förbjuds.
1 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 83
Prop. 1971: 83 [CS]
Utdrag av protokoll över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 mars 1971.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP- LING, SVEN-ERIC-NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LID- BOM, CARLSSON, FELDT.
Statsrådet Alva Myrdal anmäler efter gemensam beredning med: statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av fördrag om förbud mot placering av kärnvapen och andra massförstörelsevapen på havsbottnen och i dennas underlag och anför.
Inledning
Havsbottnen har under senare år börjat alltmera uppmärksammas i det internationella samarbetet. Detta hänger främst samman med den snabba teknologiska utveckling som ägt rum sedan andra världskriget och vilken gjort det möjligt att utvinna de stora förekomster av olja m.m. som finns i havsbottnens underlag. Denna utveckling har gjort det nödvändigt att på det internationella planet reglera kuststaternas rättigheter beträffande den del av havsbottnen som ligger närmast utanför territorialgränsen. Detta har skett genom 1958 års Gentve-konvention om kontinentalsockeln (SÖ 1966: 24). Enligt denna har kuststaten ensamrätt att utforska kontinentalsockeln och att tillgodogöra sig dess naturtillgångar. Det visade sig emellertid snart efter konventionens tillkomst, att det inom en nära framtid blir möjligt att exploatera naturtillgångarna på havsbottnen och i dennas underlag också utanför kontinentalsockeln. De teknologiska framsteg som öppnat dessa perspektiv kan naturligtvis utnyttjas också för militära ändamål. Insikten om de många allvarliga problem som var förbundna med att allt större områden av havsbottnen skulle komma att tas i anspråk föranledde Förenta Nationernas generalförsamling att år 1967 tillsätta en kommitté med uppdrag att ”utreda frågan att reservera havsbottnen och dess underlag under det fria havet utanför gränserna för nationell jurisdiktion för uteslutande fredliga ändamål samt att använda dess tillgångar i hela mänsklighetens intresse”. Kommittén har ännu inte slutfört sitt uppdrag.
Som en följd av den uppmärksamhet ämnet rönt i FN bestämde ned-
rustningskommittén i Genöve på sommaren 1968 att på sin dagordning som en särskild punkt uppta frågan om förhindrande av en kapprustning på havsbottnen. |
Förhandlingarna inleddes i kommittén på våren 1969 genom att Sovjetunionen framlade ett förslag till avtal, i vilket en fullständig demilitarisering av havsbottnen förutsågs. Förenta Staterna riktade emellertid invändningar mot detta förslag och framlade i sin tur ett motförslag, i vilket förbudsreglerna begränsats till att avse placering av massförstörelsevapen på havsbottnen. Förbudsområdet hade i det amerikanska förslaget en större omfattning än i det sovjetiska. Flertalet övriga stater i kommittén, bl. a. dess icke-paktanslutna medlemmar, ut- : talade sig till förmån för den förstnämnda uppläggningen, syftande till ett totalförbud mot militära anläggningar på havsbottnen. Inte desto mindre frångick Sovjetunionen sitt eget förslag och i oktober 1969 presenterade Förenta Staterna och Sovjetunionen gemensamt ett förslag till begränsat avtal, väsentligen byggt på det nyssnämnda amerikanska, men i fråga om förbudsområdets omfattning överensstämmande med det sovjetiska förslaget.
Detta gemensamma stormaktsförslag behandlades till en början i nedrustningskommittén, där det häftigt kritiserades av flertalet övriga medlemmar, främst på grund av dess begränsade omfattning. Ett antal tillläggs- och ändringsförslag framlades, bl. a. från svensk sida. Sedan nedrustningskommittén ajournerats, fortsatte förhandlingarna i november i FN:s generalförsamling. Stormakterna hade dessförinnan något revide-
rat sitt utkast men endast ett fåtal av de ändringsförslag som framlagts
av andra delegationer hade därvid beaktats. Förbudets förutsedda omfattning ändrades inte. Ej heller i generalförsamlingen kunde någon enighet uppnås, utan ärendet återförvisades till nedrustningskommittén för fortsatt behandling.
I april 1970 framlade Förenta Staterna och Sovjetunionen i Geneve en tredje version av sitt gemensamma avtalsutkast. För första gången : hade hänsyn i större utsträckning tagits till av andra stater framförda synpunkter. Utan att avtalets begränsade tillämpningsområde rubbades, infördes sålunda väsentliga förbättringar hänförande sig bl. a. till definitionen av det geografiska område förbudet avsågs omfatta samt till bestämmelserna om kontroll av dettas efterlevnad. Framför allt de ickepaktanslutna medlemmarna av kommittén hävdade emellertid alltjämt,
att utkastet var otillfredsställande på några punkter. Bl. a. framfördes
krav på ett bindande åtagande av parterna i själva avtalstexten att fortsätta förhandlingar, syftande till ytterligare åtgärder för att förbjuda utnyttjandet av havsbottnen för militära ändamål, på ett erkännande i texten av principen om internationellt ansvar för kontrollen av förbudets efterlevnad samt på bättre garantier för att kuststatens suveräna rättigheter skulle beaktas, bl. a. genom att den ålades exklusiv kon-
trollrätt och kontrollskyldighet inom kustzonen. Majoriteten av de ickepaktanslutna medlemmarna av nedrustningskommittén presenterade gemensamma ändrings- och tilläggsförslag i enlighet med dessa önskemål, huvudsakligen formulerade från svensk sida. Dessa förslag accepterades så småningom i allt väsentligt av Förenta Staterna och Sovjetunionen. Den 1 september 1970 framlades en definitiv version av avtalstexten, i vilken de begärda ändringarna införts. I sin rapport till FN:s generalförsamling några dagar senare kunde nedrustningskommittén följaktligen rekommendera denna text (havsbottenavtalet) och uttrycka förhoppningen, att den skulle godkännas av församlingen.
Avtalsutkastet gav emellertid upphov till en ny tämligen intensiv debatt i församlingens politiska utskott. Några latinamerikanska stater framförde långtgående ändringsförslag. Dessa tillbakavisades emellertid med stor majoritet och den 7 december 1970 antog generalförsamlingen med endast två negativa och två nedlagda röster en resolution vari fördraget anbefalles, dess depositariestater uppmanas att snarast öppna detsamma för undertecknande och ratificering samt förhoppning uttryckes om vidast möjliga anslutning.
Den 11 februari 1971 framlades fördraget för samtidigt undertecknande i London, Moskva och Washington. Sverige hörde till det 60-tal stater som undertecknade det första dagen. Fram till den 22 mars hade totalt 76 länder undertecknat, däribland samtliga nordiska länder, Australien, Belgien, Canada, Förenta Staterna, Japan, Nederländerna, Polen, Sovjetunionen, Storbritannien och Östtyskland (endast i Moskva).
Fördraget i engelsk och rysk originaltext jämte översättning till svenska torde få fogas som bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende.
Havsbottenavtalet
I den inledande delen uttalar fördragsparterna bl. a., att mänskligheten har ett gemensamt intresse av framsteg i utforskandet och användningen av havsbottnen för fredliga ändamål. Förhindrandet av en kärnvapenkapprustning på detta område tjänar världsfreden. Fördragsparterna förklarar, att fördraget utgör ett steg mot allmän och fullständig avrustning under noggrann och effektiv internationell kontroll och anger sin beslutsamhet att fortsätta förhandlingar för att uppnå detta mål. Fördraget förklaras slutligen komma att främja syftena och principerna i Förenta Nationernas stadga på ett sätt som överensstämmer med folkrättens principer och utan att kränka havets frihet.
Avtalets förbudsregler återfinnes i artikel I. Fördragsparterna förbinder sig i dess första punkt att inte på havsbottnen eller dennas underlag utanför den yttre gränsen för en havsbottenzon, som närmare definicras i artikel II, anbringa eller placera kärnvapen eller andra typer av massförstörelsevapen. Ej heller tillåts byggnadsverk, utskjutningsin-
stallationer eller anordningar för lagring, utprovning eller användning av sådana vapen.
I andra punkten anges, att dessa åtaganden även skall gälla inom den nyss nämnda havsbottenzonen, dock att förbudet inom denna zon inte är tillämpligt på kuststaten eller på havsbottnen under dess sjöterritorium.
Enligt tredje punkten åtar sig parterna att inte bistå, uppmuntra eller förmå någon stat att utföra sådan verksamhet som omfattas av förbudsreglerna i första punkten och att inte heller på något sätt delta i sådana handlingar.
Som framgått av inledningen, var målsättningen för det övervägande flertalet av FN:s medlemsstater, då förhandlingarna inleddes, att åstadkomma ett totalt förbud mot militärt utnyttjande av havsbottnen utanför de områden som omfattas av kuststaternas nationella jurisdiktion. Dylikt utnyttjande betraktades nämligen av dessa stater som ctt oberättigat intrång, vilket kunde förhindra eller försvåra utforskningen och exploateringen av havsbottnens naturrikedomar. Denna uppfattning återspeglades också i det sovjetiska ursprungliga avtalsutkastet. I detta definierades förbudet på ett sätt som överensstämde med motsvarande bestämmelser om demilitarisering i 1959 års internationella fördrag om Antarktis (endast biträtt av de stater som har direkta intressen i området, således inte av Sverige) samt i 1967 års s.k. yttre rymdenavtal (SÖ 1967: 7).
I den form, i vilken avtalsförslaget ursprungligen presenterades av Sovjetunionen och Förenta Staterna gemensamt — och som i huvudsak byggde på ett amerikanskt, tidigare framlagt utkast — inskränktes emellertid förbudets omfattning till att endast avse kärnvapen och andra massförstörelsevapen. Fastän någon entydig definition av denna term inte kan anses föreligga, torde därmed allmänt avses de s.k. ABC-vapnen, dvs. förutom kärnvapnen också de biologiska och kemiska stridsmedlen. Ett flertal försök av kompromisskaraktär under förhandlingarnas gång att utvidga förbudsreglernas omfattning, i varje fall till att avse alla vapen, eller t. o. m. endast vapen och andra anläggningar med klart offensivt syfte, föll på de båda ledande stormakternas obenägenhet att enas om regler som gick utöver de av dem ursprungligen gemensamt föreslagna. Motståndet mot en utvidgning av förbudet kom från den amerikanska sidan. Man hävdade sålunda att endast kärnvapen och andra massförstörelsevapen var militärt betydelsefulla nog för att motivera de enorma kostnader som skulle vara förbundna med cn placering på havsbottnen. Det förelåg inte heller tekniska förutsättningar för att anbringa andra vapen inom det geografiska område som avtalet tänktes omfatta. Å andra sidan förekom det redan, och skulle förekomma i ökad utsträckning i framtiden, att havsbottnen utnyttjades för placering av rent defensiva militära anordningar, fram-
för allt för upptäckt och lokalisering av ubåtar. Dylika anordningar var av vitalt intresse för många stater från nationell säkerhetssynpunkt och kunde därför inte förbjudas. Slutligen skulle kontrollproblemen vid ett totalt förbud mot militära installationer bli övermäktiga, då man i princip måste undersöka om varje på havsbottnen under internationellt vatten påträffat föremål vore militärt eller inte.
Fastän andra delegationer inte accepterade denna argumentering, nödgades man gå en annan väg för att söka säkerställa vidare förbudsregler i framtiden, sedan Sovjetunionen genom att gå samman med Förenta Staterna också anslutit sig till tanken på ett begränsat förbud. Man försökte i stället, särskilt från de icke-paktanslutna staternas sida, uppnå bindande åtaganden i avtalstexten om fortsatta förhandlingar avseende längre gående förbud. Jag skall senare återkomma härtill.
I artikel II definieras det geografiska område som täcks av förbudet. För att ange den yttre gränsen för den havsbottenzon som omnämnes i artikel I hänvisas till de beräkningsgrunder som återfinnes i konventionen angående territorialhavet och tilläggszonen den 29 april 1958.
I de FN-resolutioner som utgjort utgångspunkten för förhandlingarna om avtalet har det geografiska området för de internationella reglernas tillämpning endast angetts med en vag formel, vari talas om den del av havsbottnen som ligger under det öppna havet bortom gränserna för kuststaternas nationella jurisdiktion. Vagheten är en följd av rådande oenighet om var enligt folkrätten gränsen ligger mellan staternas sjöterritorium och det fria havet. Det rådde likväl allmän enighet om att för det här diskuterade avtalet erfordrades en precis gränsdragning. Några stater uttryckte önskemålet, att hela havsbottnen, således också den del därav som ligger innanför kuststaternas territorialgräns, skulle omfattas av förbudet. I det ursprungliga sovjetiska avtalsförslaget angavs detta omfatta området bortom en tolv nautiska mil bred zon, vars yttre gräns skulle räknas från samma baslinjer som användes för att bestämma territorialhavets bredd. I det amerikanska avtalsförslaget angavs det undantagna området till ett tre nautiska mil brett bälte utmed kusterna. I sitt gemensamma avtalsutkast stannade Förenta Staterna och Sovjetunionen för att ange tolv nautiska mil från baslinjen som gräns för den undantagna zonen. Hänvisningen till 1958 års konvention för beräkning av havsbottenzonens yttre gräns kritiserades på många håll, framför allt därför att denna konvention ratificerats endast av ett begränsat antal stater (ett knappt fyrtiotal, däribland inte Sverige). Framför allt de stater, huvudsakligen i Latinamerika, som gör anspråk på territorialhav med större bredd än tolv nautiska mil hävdade, att hänvisningen var ett förtäckt försök att inskränka territorialvattenbredden till högst tolv nautiska mil. Sedan det gjorts klart, att hänvisningen till 1958 års konvention tillkommit uteslutande för att
på ett praktiskt vis ange sättet för att mäta och bestämma den i artikel I nämnda havsbottenzonen, och man därjämte i en. särskild artikel (artikel IV) infört en bestämmelse, enligt vilken ingenting i fördraget får tolkas som stöd eller förfång för någon parts inställning till andra internationella avtal, accepterades dock hänvisningen mera allmänt.
Fördragets kontrollföreskrifter återfinns i artikel III. Denna anger en serie åtgärder av växande allvarlighetsgrad, som part får vidtaga för att säkerställa att övriga parter uppfyller förpliktelserna enligt fördraget. I första punkten uttalas, att parterna har rätt att genom observation kontrollera andra parters verksamhet på havsbottnen utanför den i artikel I angivna zonen, förutsatt att observationen inte stör sådan verksamhet. Om efter observation grundat tvivel kvarstår om annan parts uppfyllande av sina förpliktelser enligt avtalet kan part, enligt andra punkten, överlägga med den för verksamheten ansvarige parten. Om inte heller då tvivlet undanröjs, kan. parterna överenskomma om andra åtgärder, inklusive inspektion av misstänkta anläggningar eller föremål. Övriga parter i verksamhetsområdet skall i så fall ha rätt att delta i överläggningarna och samarbetet. I tredje punkten anges hur part skall förfara, om han inte vct vilken stat som är ansvarig för misstänkt anläggning eller föremål. Förfrågningar skall då göras hos andra parter i verksamhetsområdet. Om identiteten likväl inte kan fastställas, kan vidare kontrollåtgärder, inbegripet inspektion, tillgripas enligt de nyss angivna reglerna i andra punkten. I fjärde punkten ges möjlighet för part att, om klarhet inte vunnits eller om förpliktelsernas uppfyl- Jande allvarligt satts i fråga, hänskjuta saken till Förenta Nationernas säkerhetsråd, som då har att agera i enlighet med FN-stadgans bestämmelser. Enligt femte punkten kan part företa kontrollen med egna medel eller med bistånd, helt eller delvis, av annan part eller genom lämpliga internationella åtgärder inom FN:s ram och i enlighet med dess stadga. I sjätte punkten, slutligen, förutses att kontrollverksamheten utföres med vederbörlig hänsyn till folkrättsligt erkända rättigheter, inbegripet havets friheter och kuststaternas rätt i vad gäller utforskan- | det och exploateringen av sina kontinentalsocklar. |
Som framgått av den tidigare redogörelsen var kontrollbestämmelsernas utformning en av de mest kontroversiella frågorna under förhandlingarna. I de första sovjetiska och amerikanska förslagen behandlades kontrollfrågan kortfattat. I den sovjetiska texten talades om rätt till kontroll, baserad på ömsesidighet, i den amerikanska nöjde man sig med att hänvisa till parternas oinskränkta observationsrätt på det fria havet. Dessa förslag kritiserades kraftigt av andra stater. Det framhölls, att kontrollföreskrifterna måste vara så utformade att alla staters säkerhet befordrades bl. a. genom cxklusiv kontrollrätt och -skyldighet inom egen tolvmilszon. Kontrollen borde utformas så, att även
stater utan egna tekniska resurser kunde kontrollera havsbottnen utanför egna kuster med hjälp av ett internationellt organ eHer annan fördragspart. Även det första gemensamma amerikansk-sovjetiska avtalsförslaget innehöll emellertid för flertalet övriga medlemmar av nedrustningskommittén oantagbara föreskrifter om kontroll. Det sades däri endast, att erforderlig kontroll fick utföras av varje part antingen med egna medel eller med bistånd av annan part. Ingen hänvisning förekom till möjligheten av internationell kontroll. I debatten i kommittén var det särskilt Sovjetunionen som riktade invändningar mot tanken på en sådan kontroll. Man angav bl. a. som skäl, att internationella institutioner i det förflutna utnyttjats av vissa väststater till andra staters förfång. Man kunde acceptera en hänvisning till möjligheten för part att dra en tvistig kontrollsituation inför säkerhetsrådet, som då finge behandla frågan i enlighet med FN-stadgans regler. Från framför allt de icke-paktanslutna staternas sida bedömdes emellertid fastställandet av principen om internationell kontroll så väsentlig med tanke framför allt på andra framtida rustningsbegränsningsåtgärder, att man fortsatte med att insistera härpå. Canada framlade i nedrustningskommittén en ny version av kontrollartikeln, som fick ett omfattande stöd bl. a. under debatten i generalförsamlingens politiska utskott på hösten 1969. Först i den slutgiltiga versionen den 1 september 1970 uppnåddes emellertid en sådan utformning av kontrollföreskrifterna att de ansågs kunna allmänt godkännas. Bl.a. erkändes principen om internationell kontroll i den form som nyss nämnts, nämligen genom att det i artikelns femte punkt talas om kontroll ”genom lämpliga internationella åtgärder inom Förenta Nationernas ram och i enlighet med dess stadga”.
Artikel IV innehåller den tidigare nämnda klausulen, enligt vilken ingenting i avtalet får tolkas som stöd åt eller till förfång för någon parts inställning till gällande internationella konventioner eller i förhållande till parts rättigheter eller krav vad gäller havsområden eller delar av havsbottnen.
Nödvändigheten av en sådan bestämmelse har hela tiden varit uppenbar på grund av de rådande mceningsskiljaktigheterna i flera frågor på den internationella havsrättens område.
I artikel V återfinnes det tidigare nämnda stadgandet enligt vilket parterna förbinder sig att fortsätta uppriktigt menade förhandlingar om ytterligare åtgärder på nedrustningsområdet för att hindra en kapprustning på havsbottnen. Denna artikels införande i texten går tillbaka på ett initiativ av den svenska delegationen i nedrustningskommittén. Det ursprungliga gemensamma amerikansk-sovjetiska avtalsförslaget inneböll ingen sådan bestämmelse i själva texten, utan endast uttalanden i avtalets inledande avsnitt om att detta utgjorde ett steg mot undantagande av havsbottnen från kapprustning samt om parternas beslutsamhet att
Prop. 1971: 83 . 9
fortsätta förhandlingar i syfte att uppnå ytterligare åtgärder i den riktningen. Från bl. a. svensk sida framhölls emellertid, att dessa uttalanden i inledningen inte vore tillräckliga utan att, i parallellitet med ett motsvarande stadgande i 1968 års fördrag om förhindrande av spridning av kärnvapen, en särskild artikel erfordrades, innehållande ett mera bindande åtagande om fortsatta förhandlingar. Ett tilläggsförslag med tidigare angivet innehåll framlades från svensk sida. Detta stöddes av det stora flertalet medlemmar av nedrustningskommittén, liksom av en rad deltagare i debatten i FN:s generalförsamling. Även Sovjetunionen uttalade sig till förmån för förslaget, medan Förenta Staterna motsatte sig detsamma, uppenbarligen på samma grunder som man motsatt sig vidare förbudsregler i avtalsutkastet. Först i den definitiva textversionen accepterades med några smärre ändringar det svenska förslaget. Stadgandet bör ses i förbindelse med artikel VII, enligt vilken en konferens skall hållas mellan fördragsparterna fem år efter ikraftträdandet för att granska hur fördraget fungerar och för att se om de i detta uttalade föresatserna förverkligats. Det nämnes särskilt i artikeln, att alla tillgängliga teknologiska framsteg skall tas i beaktande vid konferensen. Man torde få räkna med att uppfyllandet av åtagandena i den nyssnämnda artikeln om fortsatta förhandlingar kommer att ägnas särskild uppmärksamhet vid granskningskonferensen. Även stadgandet om denna infördes i texten av stormakterna först efter det att andra parter i förhandlingen, främst icke-paktanslutna stater, krävt detta. I artikel VI anges, att varje fördragspart har rätt att föreslå ändringar i fördraget. Om en majoritet av parterna antager en föreslagen ändring, träder denna i kraft för varje fördragspart som godkänner den. En i den första versionen av texten införd vetorätt för kärnvapenstaterna vad gäller alla ändringsförslag avfördes i senare textversioner efter krav härom från ett antal staters sida. Enligt artikel VIII har varje part under utövande av sin nationella suveränitet rätt att frånträda fördraget, om den finner att extraordinära händelser, sammanhängande med det ämne som avhandlats i detta, äventyrat dess högsta intressen. Parten i fråga skall tre månader i förväg underrätta övriga parter och FN:s säkerhetsråd om frånträdandet och därvid lämna en redogörelse för de extraordinära händelser man vill åberopa. I artikel IX klargöres, att fördragets bestämmelser inte påverkar parts förpliktelser enligt internationella avtal om kärnvapenfria zoner. Stadgandet har tillkommit på begäran av latinamerikanska stater, anslutna till fördraget om förbud mot kärnvapen i Latinamerika, det s. k. Tlatelolco-avtalet, enligt vilket kärnvapen helt förbjudes på parternas territorium. Havsbottenavtalets artikel I kan ge intrycket, att kuststat har rätt att placera kärnvapen på havsbottnen i den till tolv nautiska mil upp- 1 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 83
gående havsbottenzonen. För att undvika varje möjlighet till oförenlighet mellan de två avtalen har det nyssnämnda stadgandet införts.
Artikel X innehåller bestämmelserna om undertecknande, anslutning, ratificering och ikraftträdande. Såsom varit fallet i tidigare fördrag på nedrustningsområdet är Förenta Staterna, Storbritannien och Sovjetunionen depositariestater. Fördraget träder i kraft då 22 regeringar, däribland depositariestaternas, deponerat sina ratifikationsinstrument.
Artikel XI, slutligen, innehåller bl. a. uppgifter om de språk, på vilka fördraget upprättats.
Föredraganden
Havsbottenavtalets praktiska betydelse som rustningsbegränsningsåtgärd torde få betraktas som ringa. Förbudsreglerna riktar sig endast till kärnvapenstaterna, dvs. Frankrike, Förenta Staterna, Kina, Sovjetunionen och Storbritannien. Av dessa har veterligen endast Förenta Staterna umgåtts med planer på att placera kärnvapen i fasta anordningar på havsbottnen. Dessa planer hade emellertid förmodligen redan övergetts då förhandlingarna om det nu aktuella avtalet inleddes. Det militära utnyttjandet av havsbottnen har ökat på senare år, men torde hittills ha inskränkts väsentligen till defensiva anläggningar för upptäckt av ubåtar. Vår kännedom om stormakternas planer är dock mycket begränsad, varför man inte kan bortse från att havsbottnen även kan komma att utnyttjas för offensiva anläggningar. Fördraget skulle fått en långt större betydelse för framtiden, om förbudet — som många stater under förhandlingarna krävde — gjorts allmänt och således lett till en demilitarisering av havsbottnen.
Även i den begränsade form avtalet fått bedömer jag det emellertid vara av värde och vill därför förorda att vårt land ratificerar det. Skälen härför är i korthet följande.
Fördraget kan anses utgöra ett första, om än mycket begränsat, steg av de ledande kärnvapenstaterna för att infria åtagandet i 1968 års ickespridningsfördrag att fortsätta förhandlingar om ytterligare åtgärder mot kärnvapenkapprustningen. Vidare innehåller havsbottenavtalet i sin tur ett åtagande av parterna att fortsätta förhandlingar om ytterligare åtgärder på nedrustningsområdet för att förhindra en kapprustning på havsbottnen. Som framgått av redogörelsen för avtalets innehåll har detta stadgande införts i avtalstexten på svenskt initiativ. En anslutning till avtalet ger oss tillträde till den granskningskonferens, som enligt artikel VIT skall hållas fem år cfter avtalets ikraftträdande, vilket skulle ge oss fortsatta möjligheter att påverka de frågor avtalet gäller. Det är sålunda väsentligt att Sverige genom att ratificera avtalet ges möjlighet
att aktivt verka för ett mera fullständigt förbud mot att utnyttja havsbottnen för militära syften.
Föreliggande fördrag har också viss betydelse för frågan om havsbottnens fredliga utnyttjande. Sverige har röstat för den förut nämnda FN-resolutionen från 1967, vilken bl. a. fastslår, att havsbottnen endast skall användas för fredliga ändamål. En förutsättning härför är att havsbottnen blir fullständigt demilitariserad. Det nu aktuella partiella demilitariseringsfördraget bör ses som ett steg på vägen mot ett framtida fredligt utnyttjande inom en internationell regim.
Vad vår egen situation beträffar innebär inte havsbottenavtalet några nya åtaganden på kärnvapenområdet. Sverige har redan genom sin anslutning 1969 till fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen internationellt förbundit sig att inte anskaffa kärnvapen. Havsbottenavtalet innehåller, som nyss nämnts, i främsta rummet ett åtagande av de ledande kärnvapenstaterna att inte utsträcka kärnvapenkapprustningen till bl. a. den oss omgivande havsbottnen. Detta åtagande minskar risken för konflikter i vår omgivning och bidrar därmed till stärkandet av vår nationella säkerhet. Det bör dock samtidigt betonas, att förbudsreglerna inte gäller kuststaterna i den havsbottenzon som sträcker sig ut till tolv nautiska mil från deras baslinjer eller för kuststaternas inre vatten. En kärnvapenmakt har sålunda alltjämt möjlighet att placera kärnvapen på havsbottnen inom eget eller en allierad stats territorium. Överbefälhavaren har i sitt yttrande över fördraget betonat dess tämligen ringa räckvidd i svenskt närområde genom att väsentliga delar av Östersjön, Kattegatt och Skagerack därigenom blir undantagna från fördragets tillämpningsområde.
Kontroll av fördragets efterlevnad innebär för svensk del ombesörjande av erforderlig övervakning inom de områden av kontinentalsockeln där vi har suvcränitet eller ansvar, dvs. i första hand inom den tolv nautiska mil breda havsbottenzonen längs vår kust, cn rättighet att utöva kontroll även bortom våra kontinentalsockelgränser fram till gränsen för våra grannstaters territorialhav eller tilläggszoner, samt en möjlighet att vi kan bli ombedda att biträda annan stat eller FN med dylik kontroll inom vilken del som helst av världshaven. Jag vill i detta sammanhang nämna, att avtalstexten på en punkt inte är helt klar. Medan det i artikel I andra punkten sägs att de i havsbottenzonen gällande förbudsreglerna inte omfattar kuststaten eller havsbottnen under dess sjöterritorium, framgår det inte direkt av kontrollbestämmelsernas utformning i artikel III, att kuststaten har exklusiv behörighet att vidtaga kontrollåtgärder i havsbottenzonen utanför dess kuster, om dess terri-
torialhav är mindre brett än tolv nautiska mil. Det kan således sägas
existera ett ”gap” i kontrollhänseende mellan exempelvis den svenska territorialgränsen och den yttre gränsen för havsbottenzonen. Om kuststaten inte skulle ha ansvar för övervakning och kontroll inom detta
område finns risk för att någon stormakt övertar kontrollen, vilket inte anses stå i överensstämmelse med svensk säkerhetspolitik. Från svensk sida föreslogs under förhandlingarna i nedrustningskommittén ett tilllägg till kontrollartikeln av innebörd, att kuststaten skall ha exklusiv kontrollrätt inom havsbottenzonen. Detta förslag accepterades emellertid inte av stormakterna, förmodligen då det betraktades som en inte önskad inskränkning av principen om havets frihet. Den sovjetiske representanten gjorde emellertid ett uttalande i kommittén, enligt vilket avtalets nuvarande lydelse uteslöt kontrollverksamhet av annan part än kuststaten inom havsbottenzonen. Detta uttalande citerades sedermera från svensk sida i kommittén och angavs som skäl för att vi inte ansett oss behöva ta upp frågan igen. Då ingen från dessa uttalanden avvikande mening gjordes gällande under förhandlingarna, torde den svenska uppfattningen om kuststaternas exklusiva kontrollrätt inom havsbottenzonen få sägas ha giltighet och måste under alla förhållanden vara Sveriges hävdade uppfattning i teori och praktik.
I förhållande till nu gällande ordning innebär fördragets ikraftträdande ett klart förbud för fördragsslutande utländsk stat att placera massförstörelsevapen på havsbottnen utanför vårt sjöterritorium. Någon skyldighet för Sverige att övervaka att detta förbud iakttas följer inte av fördraget. Även om vi sålunda inte är förpliktade att övervaka havsbottnen utanför vår territorialgräns ligger det i vårt eget intresse att för omvärlden visa att vi bar vilja och förmåga att göra detta när helst vi anser det lämpligt. Sverige bör också vara berett att bistå andra mindre tekniskt utvecklade stater i enlighet med fördragets artikel III punkt 5 vid sådan kontroll som de kan önska genomförd.
Överbefälhavaren anser att kompletterande resurser torde komma att erfordras för övervakningsverksamheten. Jag anser i samråd med chefen för försvarsdepartementet det för tidigt att taga ställning till denna fråga. Detta bör ske först när vi fått närmare erfarenheter av metodiken för och omfattningen av den övervakningsverksamhet som bör bedrivas.
Det militärpolitiska och militärtekniska underlag, som kan behövas inför granskningskonferensen efter fem år, torde kunna erhållas i samband med försvarets miljöstudiearbete.
Jag vill slutligen framhålla att havsbottenavtalet, trots sin begränsade praktiska betydelse, torde få tillmätas värde i avspänningshänseende. Det ansluter sig därmed till de övriga internationella avtal på nedrust-
ningsområdet, som ingåtts under cfterkrigstiden och vilka samtliga får
bedömas ha utgjort positiva inslag i en annars mörk bild, präglad av ständigt ökade lager av massförstörelsevapen och en i flertalet länder accelererad rustningsutveckling. Vi har från svensk sida alltid velat bidraga till att uppnå denna effekt, dels genom att aktivt deltaga i strävandena på nedrustningsområdet, dels genom att, då resultat uppnåtts, verka för dessas genomförande på det praktiska planet.
Under åberopande av vad som sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att godkänna det av Förenta Nationernas generalförsamling den 7 december 1970 rekommenderade fördraget om förbud mot placering av kärnvapen och andra massförstörelsevapen på havsbottnen och i dennas underlag.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Bilaga
Treaty on the Prohibition of the IIpoexKTt /LloroBopa Emplacement of Nuclear Weapons O 3ANPemeHAn Pa3MemeHHA Ha and Other Weapons of Mass AHe MODPelH H OKeaHOB H B ero Destruction on the Sea-Bed and Hexpax SACPHOrO OPyXEHA H
the Ocean Floor and in the APyYTHX BHAOB OPYXHA Ma2CCOBOTO
Subsoil Thereof YHHYTOXKeNKA
The States Parties to this Treaty, T'OCYHapeTBa-YyYaCTHUKA Ha-
cToOsINero HoroBopa,
Recognizing the common inter- HPH3H2BaX VÖLLYIIO 3AUHTepeest of mankind in the progress of COBAHHOCTB YeJIOBEYeCTBA B Pa3the exploration and use of the sea- BUTHU HCCJIe0OBAHHA H HCNOJI6bed and the ocean floor for peace- 30BaHU4J IHa MOpPeÄ H OKeaHOB ful purposes, B MHDPHBIX TleJIaXx,
Considering that the prevention CYHTAX, YTO UPEHOTBPALLCHHEe of a nuclear arms race on the PaCHPOCTPAHeHHA TOHKHA AACPsca-bed and the ocean floor serves HbIX BOOPYXeHHÄ Ha HO MOpel the interests of maintaining world H OKeaHOB CJAYXHT HHTCPECAM peace, reduces international ten- nNOAZepxaHUI Mupa BO BCEM sions, and strengthens friendly re- MHpe, OCJIaÖJIIeT MCXKILYHapozlations among States, HyIlO HaPpiKeHHOCTb MH YKPeI-
JAET APYXecTBeHHBIe = OTHO-
INCHAA MÖKAy rOCydapetBAMH,
Convinced that this Treaty con- yOCKACHHHIe B TOM, YTO HAaCstitutes a step towards the exclu- TOauluÄ IloroBop sBJIFCTCA LIAsion of the sea-bed, the occan floor TOM Ha IyTH K MHCKJIOYUCHHIO and the subsoil thereof from the AHa MOpPeÅå HU OKeaHOB H ero arms race, Heap 43 CMepnl TOHKH BOOPyXeEe-
HAV,
Convinced that this Treaty con- y6CKACHHbIe B TOM, YTO Hacstitutes a step towards a treaty on TOsUIHÄ JLOroBOP ABJIACTCA IIAgeneral and complete disarmament TOM Ha ITyYyTH K HOroBOpy u under strict and effective interna- BCeoOÖILCM H fTOJIHOM pa3Opytional control, and determined to SKEHHH OA CIPOTHUM H adfdheKcontinue negotiations to this end, THBHLIM MOXKAYHAPOAHBIM KOH-
TPOJIEM, H HCIOJIHEHHBIC Pelun-
MOCTH IIPOZOJDKATB TeperoBOPEL
C 3TOÅ HeJIbrO,
Convinced that this Treaty will yGexuenllbie B TOM, YTO HAaCfurther the purposes and principles Toaunäi HoroBop 6ygert coekctof the Charter of the United Na- BOBATB OCYLUeCTBJICHHIO IC]IeH tions, in a manner consistent with Hu pHNUAnOB Vctasa Öpratn3athe principles of international law uun ÖOBRednHeHHBHIX HauHk TaK, and without infringing the free- 4TOObHL 3TO COOTBETCTBOBAJIO doms of the high seas, TIPHKHUANAM MOXKAyYHapogHoro
Have agreed as follows: npaBa H He HapyLlasio CBOÖÉOMbI
OTKPBITOTO MOPA, COTJIACHJIHCB
O HWKECJIENyYIoLIUeM:
Fördrag om förbud mot placering
av kärnvapen och andra massförstörelsevapen på havsbottnen och i dennas underlag
De fördragsslutande staterna,
som erkänner mänsklighetens gemensamma intresse av framsteg 1 utforskandet och användningen av havsbottnen för fredliga ändamål,
som beaktar att förhindrandet av kärnvapenkapprustning på havsbottnen tjänar intresset att vidmakthålla världsfreden, minskar de internationella spänningarna och stärker de vänskapliga förbindelserna mellan staterna,
som är övertygade om att detta fördrag utgör ett steg mot att undantaga havsbottnen och dennas underlag från kapprustningen,
som är övertygade om att detta fördrag utgör ett steg mot ett fördrag om allmän och fullständig avrustning under noggrann och effektiv internationell kontroll, och beslutna att fortsätta förhandlingarna för att uppnå detta mål,
som är övertygade om att detta fördrag kommer att främja syftena och principerna i Förenta Nationernas stadga, på ett sätt som överensstämmer med principerna i folkrätten och utan att kränka havets frihet,
har överenskommit som följer:
Article I CraTtba I 1. The States Parties to this 1. TocynmapeTBa-yuacTHUKH Treaty undertake not to emplant HacTOALero ÄoroBopa o6A3y10Tor emplace on the sea-bed and the CA He YCTAHABJIUBATS H He pa3ocean floor and in the subsoil MeLLaTb Ha He MOpel H OKeathereof beyond the outer limit of a HOB H B €rO Helpax 34 BUCUHUM sea-bed zone as defined in Article TIPEAeJIOM 30HBL MOPCKOFO IHAa, Il any nuclear weapons or any KaK OHa OmMpedeleua B CTATLe other types of weapons of mass II, Jt060C AepHoe OPYXUe HAN destruction as well as structures, KaAKHe-JIHÖO APYrHe BHAbLI OPYXHA launching installations or any other MaCCOBOIO YHHYTOXKCHAHA, a TaKfacilities specifically designed for Ke COOPYXCHHA, TlYCKOBLIC YCstoring, testing or using such weap- TaHOBKH H JUOÖbIe APyYrHe yCT- Ons. PpolcTBa, CNeUHAILHO INPeHa3- HAYeCHHBIe JUIA XPAHCHHA, HC- NbEITARHA HJK NPAMeHEHHA TAKO- TO OPVXIHA. 2. The undertakings of para- 2. OCA3aTeJIbeTBa, MPEyYyCMOgraph 1 of this Article shall also TPeRuHBIe B MyHKTe I HacTOMLUeHK apply to the sea-bed zone referred CTATbHH, HeÄCTBYIOT Take B OTto in the same paragraph, except HOMICHHH 30HBI MOPCKOIO JIIHa, that within such sea-bed zone, YMOMIHYTOH B TOM XC INyYHKTEe, they shall not apply either to the C TeM MHCKJLOYUCHHEM, UTO B coastal State or to the sea-bed be- IIpexzeNlax TaAKOK 30HBI MOPCKOTO neath its territorial waters. ZAua OHH He PaCPOCTPaHAOTCA HH Ha APHÖPeXHOe TOCYAAPCTBO, HH Ha MODPCKOe IHO HOI ero TeppuHTOPHANBHBIMH BOJAMH. 3. The States Parties to this 3. T'ocynapeTBa-y4acTHHKH Treaty undertake not to assist, en- HACTOAWero JloroBopa 0643y10Tcourage or induce any State to CA HC MOMOIATbH, He IOOLIPATE carry out activities referred to in AX He MOÖVXIATE KaAKOe-JIHNÖO paragraph 1 of this Article and not TOCYHAPCTBO K OCYLIIeCTBJICHHIO to participate in any other way in HLATEILHOCIAH, OMPEIeJIACMON B such actions. NYyHKTe | HaCTOAINeH CTATbHY, H He YYaCTBOBATL KaKHM-JIHÖO HHBIM CIOCOOOM B TaKOÄ Jes- TEJIbHOCTZ.
Article II CraTtba II For the purpose of this Treaty Ja ene HacTtoamero Horothe outer limit of the sea-bed zone Bopa BHelwmHnRÄ IPpenert 30HHI referred to in Article I shall be co- MOPCKOTO IHa, YIOMAHYTOR B
terminous with the twelve-mile cTaTbe [ COBNAZAaCT C ABeHanla-
outer limit of the zone referred to THMHJIbHBIM BHeEIUHHM IPedeJloM in Part II of the Convention on the 30HBI, OMperelaeMOlk B MacTH Territorial Sea and the Contiguous II KoHBeHUAH O TeppHTOPMAJIb-
Zone, signed in Geneva on 29 HOM MOPe H TPpKJIexKamek 30He,
April 1958, and shall be measured nommacanHok B SKeHeBe 29 amnin accordance with the provisions pena 1958 rona, H OTCYUHTBIBAETof Part I, Section II, of this Con- CA B COOTBETCIBHH C IOJOXEe-
Artikel I
1. De fördragsslutande staterna förbinder sig att på havsbottnen och i dennas underlag utanför den yttre gränsen för en havsbottenzon, som definieras i artikel II, inte anbringa eller placera några kärnvapen eller några andra slag av massförstörelsevapen, ej «heller byggnadsverk, utskjutningsinstallationer eller några andra anordningar särskilt utformade för lagring, utprovning eller användning av sådana vapen.
2. Åtagandena enligt punkt 1 i denna artikel skall även gälla för den havsbottenzon som nämnes i samma punkt, dock att de inom denna zon inte gäller för kuststaten eller för havsbottnen under dess sjöterritorium.
3. De fördragsslutande staterna åtager sig att inte bistå, uppmuntra eller förmå någon stat att bedriva verksamhet, som anges i punkt 1 i denna artikel, och att inte på något annat sätt deltaga i sådana handlingar.
Artikel II
I detta fördrags mening skall den yttre gränsen för den havsbottenzon som nämnes i artikel I vara liktydig med den tolv sjömils yttergräns för den zon som anges i avdelning 2 i konventionen angående territorialhavet och tilläggszonen, undertecknad i Geneve den 29 april 1958. Den skall mätas i överensstämmelse med föreskrifterna i avdelning 1, kapitel II, i
vention and in accordance with in- HHAMU pa3nesa II uactte I tok ternational law. KOHBeHUAK UU MCKAYHapoOdHbIM
HPaBOM.
Article III CTaTtba III
1. In order to promote the ob- 1. Jaa COAeÄCTBHA OCYuIeCTjectives of and ensure compliance BJIeHHIO WHenek HH OÖOecHeYeHHA with the provisions of this Treaty, COÖJIIONCHHA MOJIOKeEHHÄ HACTOAeach State Party to the Treaty shall mero HoroBopa KaärKno0e rohave the right to verify through CYHaPCeTBO-yYaCTHHK JloroBopa observation the activities of other UMeeT IPaBO IPOBEPKU TyYyTEM States Parties to the Treaty on the HaÖJIHOLeCHHUA HCATEJIbHOCTH APpysea-bed and the ocean floor and in TUX FOCYAAaPCTB-yYaCTHUKOB /lothe subsoil thereof beyond the rOBOPA Ha IHE MOpPeli i OKCaHOB zone referred to in Article I, pro- U B ero Hexpax 3a ApedelaMH vided that observation does not 30HBI, YMOMHHaeMOÄ B CTATBe interfere with such activities. I, OpA YCKOBUH, YTO 3TO HaÖJLUO-
HeHHe He ÖydeT MellaTb TaKOÅ
HeATCJILHOCTA.
2. If after such observation rea- 2. EcAH MOCJIe TAKOTO KaÖJIFOsonable doubts remain concerning HeHHA OCTA2HYTCA OCOCHOBAHHBIC the fulfilment of the obligations as- COMHCHHA4 OTHOCHTCJIBHO BHINOJIsumed under the Treaty, the State HeHHA OÖA3ATEJILCTIB, NPHHATBIX Party having such doubts and the no - HoroBopy, rocygapetBo- State Party that is responsible for Y4aCTHHK, HMeIOLICe TAKHe COMthe activities giving rise to the HeHHA, H TOCYNAPCTBO-yYY4aCTHUK, doubts shall consult with a view to HEeCyLLIee OTBETCTBEHHOCTB 3A IeAremoving the doubts. If the doubts TeJIbHOCTB, BbI3HIBAIOLNYIO STHM persist, the State Party having COMHeHHA, KOHCYJIBTHPYIOTCA C such doubts shall notify the other Helbi0 yCTPAHeEHUA COMHeHHÅ. States Partics, and the Parties con- Ecau COMHeHUAa OCT2IOTCA, ITOcerned shall co-operate on such CYZaPCTBO-YYACTHHK, MHMEIoLuee further procedures for verification TaKHe COMHeHUA, YBEMOMJIACT as may be agreed, including appro- APyYTHe TOCYHAPCTBA-YYJACTHHUKOB priate inspection of objects, struc- H 32HHTepecOBAHHBIe CTOPOHBI tures, installations or other facili- COTPYZHAY210T B OTHOINeHHH Taties that reasonably may be ex- KUX HaJIbHeÄmMAX MpoLedyp npopected to be of a kind described in BepKH, O KOTOPBIX MOXKET ÖbITE Article I. The Parties in the region HOCTATHYTA = HOFOBOPeHHOCTB, of the activities, including any BKJIOUAA COOTBETCTBYIOLLYIO MHcoastal State, and any other Party CIeKOHIO OÖBEKTOB, COOPYXeHHÄ, so requesting, shall be entitled to YCTAHOBOK VJIU HPyYTHX YCTPOÄCTB, participate in such consultation and MOTyYLUHX HO CBOeMY XapaKTepy co-operation. After completion of C HOCTATOYHBIM OCHOBAHHEM the further procedures for verifi- ÖBITE OTHECCHHBIMU K TEM, KOTOcation, an appropriate report shall pbie ompegeseHbI B cCTaT6e I. be circulated to other Parties by TocygapetTBa-yYacTHAKH, HaxoIthe Party that initiated such pro- ALKCCA B PAHOHe TAKOHK HeATeJlbcedures. HOCTU, BKJIIO424 IJIFO60C MIPH-
6pexHoe rocydapeTBOo, 4 JIoboK
HKPYrol YYACTHAUK, KOTOPBIH 3TOTO
TOXeJIaeT, UMeIOT NPaBO IPH-
HHMATB yY4YaCTHe B TAKUX KOH-
denna konvention och i enlighet med internationell rätt.
Artikel III
1. För att främja syftet med detta fördrag och för att säkerställa efterlevnaden av dess föreskrifter skall varje fördragsslutande stat ha rätt att genom observation kontrollera andra fördragsslutan-
de staters verksamhet på havsbott-
nen och i dennas underlag utanför den i artikel I angivna zonen, förutsatt att observationen inte stör sådan verksamhet.
2. Om efter en sådan observation grundat tvivel kvarstår rörande uppfyllandet av de enligt fördraget åtagna förpliktelserna, skall den fördragspart, som hyser tvivlet, och den fördragspart, som är ansvarig för den verksamhet vilken orsakat tvivlet, överlägga i syfte att undanröja tvivlet. Om det ändå kvarstår, skall den fördragspart som hyser tvivlet underrätta de övriga fördragsparterna, och de berörda parterna skall samarbeta i fråga om sådana ytterligare kontrollåtgärder, om vilka de kan komma överens, inbegripet vederbörlig inspektion av föremål, byggnadsverk, installationer eller andra anordningar, som rimligen kan förväntas vara av det slag som anges i artikel I. Parterna i verksamhetsområdet, inbegripet varje kuststat, och varje annan part som så önskar, skall ha rätt att deltaga i överläggningarna och samarbetet. När de ytterligare kontrollåtgärderna har vidtagits, skall vederbörlig rapport tillställas övriga parter av den part som tagit initiativet till
sådana åtgärder.
CYyJIBTALMAIX H COTPYIHHYeCTBE.
ILOCAe 3aBepWweHUA HabHeÄMHX
HPOLeAyp UpPpOBepKA YYaCTHUK,
IIPOABHBLIUKÄ HHUUMATHBY B OT-
HOINeCHHAH TakHX Npodexyp, pac-
CBIJTACT COOTBETCTBYOLUHÄ ZHOK-
Ja APYIHM YGaCTHUKAM.
3. If the Statc responsible for 3. ECJIH HOCPeACTBOM HaÖH4Othe activities giving rise to the rea- AeCHUA OÖBEKTA, COOPYXCHHA, sonable doubts is not identifiable YCTAHOBKH MHJH IPyroro ycCTby observation of the object, struc- policTBa HEBO3MOXHO OIMO3HATb ture, installation or other facility, TOCYA2PCTBO, OTBETCIBEHHOe 32 the State Party having such doubts HesATEJIbHOCTIb, BBHI3HIBAIOLLLYIO shall notify and make appropriate OOOCHOBAHHble COMHEÅHHA, TIOinquiries of States Parties in the CYHaPCTBO-yYaCTHAK, MHMEIOHmee region of the activities and of any TAKUC COMHeHH9, OCPauuaeTcA other State Party. If it is ascer- C COOTBETCIBYIOIUUMU yYBEOOMtained through these inquiries that JIeHHAMU H 3amMmpocaMH K roa particular State Party is respon- CYHAaPCTBAM-YYACTHHKAM palosible for the activities, that State Ha, Idee MHMeeT MEeCTO TAaKad Party shall consult and co-operate HeATEJILHOCTB, a TAKXKEe K JOÖHIM with other Parties as provided in HPYTAM fOCYdapCTBAM-YYaCTHHparagraph 2 of this Article. If the KaM. ECJIH B Pe3yJlbTaTe STMX identity of the State responsible o6pamenunäÄ BLIICHKTCA, YTO OTfor the activities cannot be ascer- BETCTBCHHOCTH 324 TAKYIO JHeAtained through these inquiries, then TeJIbHOCTB HeceT KaKOe-TO OMPpPefurther verification procedures, in- HereHHOC oTrOCYdAPCTBO-YYACTcluding inspection, may be under- HUHK, 3TO TOCYHaPCTBO-Y4YaCTHUK taken by the inquiring State Party, KOHCYJIBTHPYyeTCA MH COTPYZHHwhich shall invite the participation yaeT C IPYTHMH yYacTHUKAMH, of the Parties in the region of the KAK 3TO IPexyYyCMaTPUBaeTCA B activities, including any coastal THYHKTe 2 HacTOWUCH CTATHU. State, and of any other Party de- EcI4 C MOMOLUBIO 3THX OÖpasiring to co-operatc. meKHHÄ Hejlb34 YCTAHOBUTB, Ka-
KOe TOCYIaPCIBO HeceT OTBETCT-
BeHHOCTL 3a TAKYIO JeATEIIb-
HOCTB, TO <BBISCHAIOINee fO-
CYHaPCTIBO-YYaCTHHK MOXET HC-
TOJIb30B2Tb JajbHeÄmne IIPpo-
HexypB NPOBepKH, BKJIO4AA HH-
CHEKLIAIO, IPHYCM STO TOCYHAaPpCT-
BO IIPUTJIANIaAeT K YYACTHIO B HUX
TOCYZAPCTBA-yYACTHHKOB = JIAH-
HOIO pakoHa, TAC UMeerT MecTO
TAKAZ ACATEJIBHOCTB, BKJIIOYAA
Jo60e HpAÖpPexHOe rTOoCylapeT-
BO, H JIIO6OrO IPyYroro yYaCTHH-
Ka, Kelaromero COTPYAHKYATB.
4, If consultation and co-opera- 4. ECJIH KOHCYJIBTALHA AH COTtion pursuant to paragraphs 2 and PYZHHYeCTBO, TPeZYCMaTpH- 3 of this Article have not removed BaCMBle B TNyYHKTAX 2 H 3 Hacthe doubts concerning the activi- TOALCH CITAT, He YCTPaRHJIK ties and there remains a serious COMHeHHÄ OTHOCHTEJIBHO JHes-
3. Om observation av föremål, byggnadsverk, installationer eller annan anordning inte utvisar vilken stat som är ansvarig för den verksamhet, som givit upphov till grundat tvivel, skall den fördragspart som hyser sådant tvivel underrätta och göra vederbörliga förfrågningar hos fördragsparter i verksamhetsområdet och hos annan fördragspart. Om det fastställs genom dessa förfrågningar att en viss fördragspart är ansvarig för verksamheten, skall denna fördragspart överlägga och samarbeta med andra parter i enlighet med punkt 2 i denna artikel. Om den för verksamheten ansvariga statens identitet inte kan fastställas genom dessa förfrågningar, kan ytterligare kontrollåtgärder, inbegripet inspektion, vidtagas av den fördragspart som framställt förfrågningarna; denna skall inbjuda parterna i verksamhetsområdet att deltaga, inbegripet varje kuststat, och varje annan part som önskar samarbeta.
4. Om överläggningar och samarbete enligt punkterna 2 och 3 i denna artikel inte har undanröjt tvivlet om verksamheten, och uppfyllandet av fördragets förpliktel-
question concerning fulfilment of TeJIBHOCTH AH OCTAIOTCA CepBe3the obligations assumed under this HBIe COMHeHH9Z OTHOCHTEJIbHO Treaty, a State Party may, in ac- BBHINOJIHCHHA O643aTCJIBCTB, cordance with the provisions of the TIPHHATLIX HO HacTOALeMy Io- Charter of the United Nations, TOBOPY, TrTOCYHAPCTBO-YYaCTHAK refer the matter to the Security MOXEeET B COOTBETCTBUH C IOJIO- Council, which may take action in XKCEHHAMH YcTaBa OÖpraHu3aunn accordance with the Charter. OG6sexuneHHbIx Hann nepenate BONPOC Ha PaccMOTpeHHe CoBe- Ta Be30nacHocTH, KOTOPBIÄ MO- XeT IPegIPHHATE HeÄCTBAA B COOTBETCTBUH C YCTaBOM. 5. Verification pursuant to this 5. IlpoBepka B COOTBeTCTBHK Article may be undertaken by any C HaCTOALIeX CTaTbe MOXeT State Party using its own means, or TIPOBOXHTBCA JIFOÖBIM TOCYIapCTwith the full or partial assistance BOM-YYACTHUKOM CBOMMH COOCTof any' other State Party, or BeHHBIMH CPeOCTBAMH HJK NPH through appropriate international TIOJIHOM HJIH YACTHYHOM COIeHeTprocedures within the framework BUU JIOBOTO UPyYroro rocynapeTof the United Nations and in ac- Ba-YYACTHHKA, HJIH TIOCPENCTBOM cordance with its Charter. COOTBETCTIBYIOILIUX MEXKIyYHapOl- HbIX IPOHeAyp B PaMKax Öpra- HH3aUkH OGbenuHenHbIX Haqud H B COOTBETCTBUH C €€ YCTABOM. 6. Verification activities pur- 6. MestebHocTb mo NPoBepke suant to this Treaty shall not inter- B COOTBeICTBAH C HAaCTOALLUM fere with activities of other States JIOTOBOPOM He HOJDKHA MeIlaTb Parties and shall be conducted HeATEJIBHOCTH IHPyrHxX rfrocCywith due regard for rights re- HAPCTIB-YYACTHUKOB H HOJUKHA cognized under international law IIPOBOUKTHCA C MIOJDKHBEIM y4eincluding the freedoms of the high TOM IPaB, IPH3HAHHHIX B COOTseas and the rights of coastal States BeTCTBHH C MOKIYH2PODHBIM with respect to the exploration and IIPABOM, BKJIOYAT CBOÖOZY OTexploitation of their continental KPBITOTO MOPA, UH TIPaBa OpPHshelves. ÖpexubIX rocygapeTtea B OTIO- INeHHA Pa3BexKH H pa3paCoTKA HX KONTHHeNTAJBHbRIX INeJLåoB.
Article IV CTaTba IV Nothing in this Treaty shall be HuxKaKoe NOJIOKeHHe HacTOAinterpreted as supporting or pre- utrero HoroBopa He HOJDKHO HCjudicing the position of any State TOJIKOBLIBATDLCA KAK MOMTBCPXK- Party with respect to cxisting in- AafoLuIee MIK HaHOCALee ymepö ternational conventions, including TO3HUHH JIIO6Oro TOCYIAaPpeTBAthe 1958 Convention on the Terri- yY4aCTHAKA B OTHOWEeHHH Cytorial Sea and the Contiguous 1HeCTBYFOLLHX MCKIyYHAPOIHBIX Zone, or with respect to rights or KOHBeHIHÄ, B TOM uncle KOoHclaims which such State Party BCHUHA O TePPUTOPHaJISHOM MOmay assert, or with respect to pe H Ipunexamek 30He 1958 recognition or non-recognition of TOHA2, HJIN B OTHOLIUCHUH HPaB KHJIA rights or claims asserted by any npeteH3Hl, O KOTOPBIX TaKOe other State, related to waters off TOCYAAPCTIBO-YYACTHEHK MOXKET its coasts; including inter alia ter- 3aABUTb, HJIH B OTHOIUCHHA NPH3-
ser allvarligt kan sättas i fråga, kan en fördragspart i enlighet med bestämmelserna i Förenta Nationernas stadga hänskjuta frågan till säkerhetsrådet, som kan vidtaga åtgärder i enlighet med stadgan.
5. Kontroll enligt denna artikel kan företagas av varje fördragspart med egna medel, eller med bistånd, helt eller delvis av någon annan fördragspart eller genom lämpliga internationella åtgärder inom Förenta Nationernas ram och i enlighet med dess stadga.
6. Kontrollverksamhet = enligt detta fördrag får inte störa andra fördragsslutande staters verksamhet och skall utföras med vederbörlig hänsyn till folkrättsligt erkända rättigheter, inbegripet havets friheter och kuststaternas rätt att utforska och exploatera sina kontinentalsocklar.
Artikel IV
Ingenting i detta fördrag skall tolkas såsom stöd åt eller till förfång för någon fördragsparts inställning till gällande internationella konventioner, inbegripet 1958 års konvention angående teorritorialhavet och tilläggszonen, ciler till rättigheter eller krav som en sådan fördragspart kan hävda, eller till erkännanden eller bestridanden av rättigheter eller krav hävdade av annan stat och vilka avser vattenområden utanför dess kust, inbegripet bland annat ter-
ritorial seas and contiguous zones, HAHUAS VIN Helpy3HaKHuA pas or to the sea-bed and the ocean HJIH I(PETCH3HH, 3AABJICHHBIX JIOfloor, including continental shel- ÖBIM APYTHM fTOCYdapeTIBOM OTves. HOCHTPeJIBHO ero IIPHÖPCKHBIX BOX, BKJIIOYaA, CPeOH IIPO4ero, TeppUTOPHaJIbHOe MOPe AH Ipu- JICKALLYIO 30Hy, HJIA Ha MOpeli H OKeaHOB, BKJIIOYAA KOHTHHCH- TaJIBHBIÄ WeJipd.
Article V CTaTba Vv The Parties to this Treaty under- Y4acTHUKU HacTtOAILUero /otake to continue negotiations in roBOpPa 0Ö43yfOTCA IIPOAOJDKATB good faith concerning further B Ayxe AOOpolH BOJH TeperoBOpBi measures in the field of disarma- B OTHOIUICHHH HalbtiekwkX Mep ment for the prevention of an arms B OÖJIACTH PA30PyXeHAA B NCJIAX race on the sea-bed, the ocean HenOnylmeHAX fTOHKH BOOPYXefloor and the subsoil thereof. HÄ Ha AAC MOpPeii H OKeaHOB UH B ero Henpax.
Article VI CTtraTtba VI
Any State Party may propose JI+060€ TOCYDAPCTBO-YYACTHUK amendments to this Treaty. MOXeT HpejlaraTb HOnpaBKU K
Amendments shall enter into force unacToameMy IoroBopy. TIlonfor each State Party accepting the PaBKH BCTYMaIOT B CHJMy JULIA amendments upon their acceptance KaXKAOro rfOCydapeTBA-yYaCTHAby a majority of the States Parties Ka, NPHHUMaIOLIero 3TH NOMpaBsto the Treaty and thereafter for KH, TIOCJIC MPUHATHA HX ÖOJIbeach remaining State Party on the IUHHCTBOM ITOCYHapCTB-YYACTHH-
date of acceptance by it. KoB IHoroBOopa, a BIIOCJICACTBUH ATA KAXKHOro OCTABILETOCA rO- CYZapCTBa-YYaCTHHKA B JHeHb NPHHATKA HAM 3TUX MONPaBOK.
Article VII CtaTtba VII Five years after the entry into Yepe3 5 Jet nocne BCTYIIeHHA force of this Treaty, a conference B CHIyY HacTtoamero JloroBopa of Partics to the Treaty shall be B MKetceBe (llsekuapua) co3bheld in Geneva, Switzerland, in or- BaCTCA KOHÖEpPeHUHA TOCYMaPpCTBder to review the operation of this yY4acTHHKOB IloroBopa ma pac- Trcaty with a view to assuring that CMOTPeHHA TOIO, KAK ACHCTByeT the purposes of the preamble and HacTOALIMÄ J[OroBOp, UTOÖBI the provisions of the Trcaty are HMCTB YBEPeHHOCTL B TOM, YTO
being realized. Such review shall HeAH, H3JOKCEHHBIe B TIPeaMÖyJle,
take into account any relevant H HOJIOXKeHHA JHOroBopa Ocytechnological developments. The 14eCTBJAAIOTCA. IIpH TAKOM pacreview conference shall determine CMOTPeHHH HOJDKHLI ÖbITL NPUHAin accordance with the views of a TB BO BHUMaHHE JIÖKIe TCXHHmajority of those Parties attending YCCKHe MOCTWKCHHA, MUMCIOLLHe whether and when an additional OTHOLLUEeIINC K HaAHHOMY IOToBOreview conference shall be con- py. Takaz KoHÖepeHuUMAa MOXKEeT
vened. B COOTBETCIBUNH C MHCHUAMH
ritorialhav och tilläggszoner, eller havsbottnen, inbegripet kontinentalsocklar.
Artikel V
De fördragsslutande staterna förbinder sig att fortsätta uppriktigt menade förhandlingar om ytterligare åtgärder på nedrustningsområdet för att hindra en kapprustning på havsbottnen och i dennas underlag.
Artikel VI
Varje fördragspart kan föreslå ändringar i detta fördrag. Ändringar skall för varje fördragspart som godkänner dem träda i kraft, då de har godkänts av ett flertal av de fördragsslutande staterna, och därefter för varje övrig fördragspart, den dag den godkänner dem.
Artikel VII
Fem år efter detta fördrags ikraftträdande skall en konferens hållas mellan fördragsparterna i Geneve, Schweiz, för att granska hur fördraget fungerar i avsikt att förvissa sig om att ändamålet med fördragets preambel och dess bestämmelser förverkligas. Denna granskning skall beakta alla tillgängliga teknologiska framsteg. Granskningskonferensen skall i överensstämmelse med den åsikt som flertalet deltagande parter hyser besluta om och när en ytterligare granskningskonferens skall sammankallas.
ÖOJIBIIUHCIBA MPHCYTCTBYOLLIAX
Ha Hel JyYaCTHHKOB pellHTB,
JOJDKHA JIH ÖBKITE CO3BAHA O-
TIOAHHTENBHAZ KOUMEPeEHUKA IJILA
PaCCMOTPeHHA = BONPOCOB Oo
nHeÄcrIBAA JIOroBopa H B Kakne
CPOKH.
Article VIII CraTtea VIII
Each State Party to this Treaty KaäxrxIoe rocydapeTBO-y4acTshall in cexercising its national HHK HaCTOAUWeTO IHoroBopa B sovereignty have the right to with- TOPANKe OCYIMECTBJICHHA CBOCTO draw from this Treaty if it decides TOCYMAPCTBEHRHOIO CYBEPeHHTeTA that extraordinary events related to HMeeT IpaBo BbIÄTU H3 ILOTOBOthe subject matter of this Treaty Pa, ecIM OHO PemHT, YTO CBAhave jeopardized the supreme in- 32HHBIe C COCPXCHHEM PaACTOAterests of its country. It shall nero MoroBopa MHCKJIIOUHTEbgive notice of such withdrawal to HBIe OÖCTOATENLCTBA MOCTABHIH all other States Parties to the Trea- TOK Yrpo3y BEICINHe UHTePeCH ty and to the United Nations Secu- CIP2HBL. Ö TaKOM BBIXOHeP OHO
rity Council three months in ad- YBCHOMJIIAeT 32 TPH MecCAalla BCEX
vance. Such notice shall include a APyYrkX yYacTHUKOB JloroBopa statement of the extraordinary H CoBet BesoracHoctn Opraevents it considers to have jeopard- HH3aUnNH OÖ6beguueHHbIXx Haquä.
ized its supreme interests. B TaKkOM yBedOMJIeHUN HOJOKHO COMP XKATCA 3aABJIeHHe 06 HC- KJHFOURTEIIBHBIX OÖCTOATEIBCT- BaX, KOTOPBIe OHO PaCCMAaTPH- BaeT KAK MOCTaBHBIUCe MO yr- PpO3y ero BBICIIHe HHTepecKL
Article IX CtaTtba IX
The provisions of this Treaty TloxoxeHHA HacrosIuLero Hoshall in no way affect the obliga- TOBOPA HH B KOel Mepe He 3aTtions assumed by States Parties to ParHBafoT OÖ43aTeEJILCTBA, B3Athe Treaty under international in- Tble Ha CeÖd TOCYMapCTBAMHstruments establishing zones free yuacTHHKaMH = HoroBopa: «0 from nuclear weapons. MCXAyHapolHbIM COTJIAINCHHAM,
YYpeSKIaIOLAM 30HbL, CBOOOH-
HBIe OT ANCPHOIO OPYXHA.
Article X CTaTba X
1. This Treaty shall be open for 1. Hactosuwrk HoroBop otTsignature to all States. Any State KPHIT MIA NOIMACAHHA Eero BCEMH
which does not sign the Treaty rTOCyYyAapeTBAMHA. JIo60e rocy-
before its entry into force in ac- ZaPCeTBO, KOTOPOe He MNOZINcordance with paragraph 3 of this uret JHoroBop Jo BCTYINICHUA
Article may accede to it at any ero B CHNIyYy B COOTBETICTBAH C
time. MYHKTOM 3 MaHHOK CTATLH, MO-
XeT IPHCOCAAHHTECA K HeMy B JIIO6O0C BPeMA.
2. This Treaty shall be subject 2. Hacrostunä HoroBop nozto ratification by signatory States. MexHT PaTHÖUKALMH TOCYHAPCT-
Artikel VIII
Varje fördragsslutande stat skall under utövande av sin nationella suveränitet ha rätt att frånträda fördraget, om den finner att extraordinära händelser, sammanhängande med ämnet för detta fördrag, har äventyrat dess högsta intressen. Den skall underrätta alla andra fördragsslutande stater och Förenta Nationernas säkerhetsråd om sådant frånträdande tre månader i förväg. Sådan underrättelse skall innefatta en redogörelse för de extraordinära händelser som den anser ha äventyrat dess högsta intressen.
Artikel IX
Bestämmelserna i detta fördrag skall inte på något sätt påverka fördragsslutande stats förpliktelser enligt internationella avtal om upprättande av kärnvapenfria zoner.
Artikel X
1. Detta fördrag skall stå öppet för undertecknande för alla stater. Stat som inte undertecknar fördraget före dess ikraftträdande en-
” ligt punkt 3 i denna artikel kan när som helst ansluta sig till det. -
2. Detta fördrag skall ratificeras av signatärstaterna. Ratifika-
Instruments of ratification and of BAMH, HOAOHCABWHAMH ero. Paaccession shall be deposited with THÖRKAUHOHHBHIG TPAMOTBHI H HOthe Governments of the Union of KYMeHTH[ O IPHCOCAAHeHUN Soviet Socialist Republics, the CHAaIOTCA Ha xPpaHeHHe IPpaBU- United Kingdom of Great Britain TeJILCTBAM Coroz3a CoBetckux and Northern Ireland and the ComnalacTHYeckux PecnyOsuk, United States of America, which COenaneHHoro KoponeBeTtBa are hereby designated the Deposit- Bexako-ÖpuTaHAnNn u CeBepnok
ary Governments. UHpnraugan a = COezuHeHHbIX DItatoB AMepArKy, KOTOPHEe HACTOAIIMM Ha3HaualioTCA B Ka- YeCTBe MPABHTEJILCIB-XeNO3UTapueB.
3. This Treaty shall enter into 3. Hactoamud IHOoroBop BCTyforce after the deposit of instru- TaeT B CHAY MOCAe CHAaun Ha ments of ratification by twenty- XPpaHeHHe pPaTAÖUKALHOHHLIX two Governments, including the TPAMOT ZBaaTBIO ABYMA Ipa-
Governments designated as De- BHTeJIbCTBAMU, BKJUOYAS MPABHpositary Governments of this TCJILCTIBA, Ha3HaueHHBHIe B Ka- Treaty. YeCTBe HeOO3ATAPHEB HACTOAmero IHoroBopa.
4. For States whose instruments 4. Ina rocygapetB, patuduof ratification or accession are de- KALUMOHHBIC TPAMOTBI WIK HOKYposited after the entry into force of MEHTBHI O HIPpUCOCAMHeHUH KOTOthis Treaty it shall enter into force PpbIxX ÖYAYT CAAHHI HA XPaAHeHHe on the date of the deposit of their TOC]e BCTYNJICHHA B CHJIY HAaCinstruments of ratification or ac- Tosamero JHoroBopa, OH BCTyY-
cession. maeT B CKJIy B HeHb CAaum Ha XPaHeHAe UX PaTHÖRKAUNOHHBIX TPAMOT IJIN HOKYMEHTOB O Ipu- COCAMHeHUM.
5. The Depositary Governments 5. IIpaBHTenscTBa-0emo3uTashall promptly inform the Govern- PAK He3AMCINTATeJIbHO H3BCNAments of all signatory and acced- 10T JIPABUTEJILCTBA BCCX IOJMNing States of the date of each CaBIUMX MH IIPHCOCOMHHBIIHXCA signature, of the date of deposit of KX HacTOoaueMy JloroBopy roeach instrument of ratification or CYAaPCTB O HaTE KAXIOTO NONof accession, of the date of the TIHCaHNA, AaTe CAaum Ha Xpaentry into force of this Treaty, and HeHHe XKAxXxIOÄH pPpaTUdGUKALNOFHof the receipt of other notices. HOX IPAMOTHI HIA HIOKYMeHTA
O IPACOCAKHeHUN, JIaTe BCTY- IACHHA B CKAIY HacTOSMero HorTOBOPA, a TAKXC O MOJyYCHHH UMH APyYTAX YBedOMJICHHÅ.
6. This Treaty shall be register- 6. Hactosuunik JoroBop moI-
ed by the Depositary Governments XKeH ÖBITE 32PeryucTPHpPOBAaH Hpapursuant to Article 102 of the BHTeJIBCTBAMH-HCIO3UTAPHAMUH B
Charter of the United Nations. COOTBETCTBAH CO cCTaTbekH 102 YctaBa OpraHu3aunu O65enn- HeHALIX Hauni.
tions- och anslutningsinstrument skall deponeras hos De Socialistiska Rådsrepublikernas Unions regering, Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands regering och Amerikas Förenta Staters regering, vilka härmed utses till depositarieregeringar.
3. Detta fördrag skall träda i kraft då tjugotvå regeringar, däribland de som utsctts till depositarieregeringar, har deponerat sina ratifikationsinstrument.
4. För stat vilkens ratifikationseller anslutningsinstrument deponeras efter detta fördrags ikraftträdande skall fördraget träda i kraft den dag då dess ratifikations- eller anslutningsinstrument deponeras.
5. Depositarieregeringarna skall omedelbart underrätta alla stater, som har undertecknat och anslutit sig till fördraget om dagen för varje undertecknande, dagen för deposition av varje ratifikationseller anslutningsinstrument, dagen för detta fördrags ikraftträdande, samt om dagen för mottagandet av andra meddelanden.
6. Detta fördrag skall registreras av depositarieregeringarna enligt artikel 102 i Förenta Nationernas stadga.
Article XI CraTtba XI
This Treaty, the Chinese, Eng- Hactoaurnmii I[oroBop, anrJinli- Jish, French, Russian and Spanish CKHÅ, MHCOAHCKAHH, KUHTAÄCKAÄ, texts of which are equally authen- PyCCKHÄ UM (PaHLy3CKHÄ TCKCTHI tic, shall be deposited in the ar- KOTODPOTLTO ABJIAIOTCA PABHO AyTeHchives of the Depositary Govern- THYHBIMUH, CIaeCTCA Ha XPaHeHHe ments. Duly certified copies of B apxHBBI IIPABATCJILCTB-AeMHOthis Treaty shall be transmitted by 3uTapueB. JIOJDKHBIM OÖPa30M the Depositary Governments to the 3aBepeHHble KOMAH HACTOALNIero Governments of the States signa- JloroBsopa = upenpoBOXHaroTca tory and acceding thereto. TPABUTEJILCTBAMU-ZeNO3HTAPH-
AMH IIPABHTeJILCTBAM rOCyYyHAp-
CTB, MOZMACABIIMNX JOToBOP. H
TIPHCOCAHKHHBINIUXCA K HEMy.
In witness whereof the under- B yzocTOBepeHHe Yuero HMXKesigned, being duly authorized MOAUKCABINULCA, IOJDKHBIM 0O6thereto, have signed this Treaty. Pa3OM Ha TO YHOJIHOMOYCHHBIEG,
nOXIACANIU HaCTOALMÄ IOroBOp.
Artikel XI
Detta fördrag, vars engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska texter skall ha samma vitsord, skall deponeras i depositarieregeringarnas arkiv. Wederbörligen bestyrkta avskrifter av detta fördrag skall av depositarieregeringarna överlämnas till regeringarna i de stater som har undertecknat celler anslutit sig till fördraget.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill befullmäktigade, underskrivit detta fördrag.
MARCUS BOKTR. STHLM 197) 710213