Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade regler för utbetalning av kommunalskatt
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1971 Prop. 1971: 84
Nr 84
Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade regler för utbetalning av kommunalskatt; given Stockholms slott den 2 april 1971.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
G.E. STRÄNG
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändrade regler för utbetalning av kommunalskatt. Ändringen medför ökade förskottsutbetalningar till kommuner med befolkningsökning. En ökad utbetalning på ca 160 milj. kr. beräknas ske år 1972 till i huvudsak inflyttningskommuner.
1 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 84
1 Förslag till Lag om ändring i kommunallagen (1953: 753)
Härigenom förordnas att 72 § kommunallagen (1953: 753)" skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
72 8
Kommun äger av statsverket uppbära allmän kommunalskatt med belopp, motsvarande vad som skulle utgå på grundval av det antal skattekronor och skatteören, som vid taxering för visst år påföras de till kommunen skattskyldiga, efter det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebitering för nästföregående år. Har jämlikt 13 § femte stycket annan utdebiteringsgrund slutligen fastställts än som beslutats vid sammanträde med kommunfullmäktige i oktober månad, skall till grund för utbetalningen läggas den utdebitering, som bestämts i samband med utgifts- och inkomststatens fastställande. Har dödsbo enligt 75 § kommunalskattelagen medgivits befrielse från att erlägga allmän kommunalskatt, skall belopp, som kommunen eljest ägde uppbära av statsverket, nedsättas i motsvarande mån.
Kommunen äger av statsverket Kommunen äger av statsverket säsom förskott uppbära det belopp, såsom förskott uppbära det belopp, som på grundval av taxerings- som på grundval av taxeringsnämnds beslut visst år rörande nämnds beslut visst år (taxeringstaxering till kommunal inkomst- året) rörande taxering till komskatt beslutats till utdebitering för munal inkomstskatt beslutats till nästkommande år. Vad sålunda utdebitering för nästkommande år. beslutats till utdebitering ingår i Vad sålunda beslutats till utdebitekommunens fordran hos statsver- ring ingår i kommuncens fordran ket vid ingången av året näst efter hos statsverket vid ingången av det, då beslutet fattades. Förskot- året näst efter det, då beslutet fattet avräknas mot den allmänna tades. Förskottet avräknas mot kommunalskatt, som kommunen den allmänna kommunalskatt, som äger uppbära av statsverket på kommunen äger uppbära av statsgrundval av taxeringen under året verket på grundval av taxeringen efter det, då förskottet enligt be- under året etter det, då förskottet stämmelserna i nästföljande stycke enligt bestämmelserna i fjärde utanordnas. stycket utanordnas.
Är antalet hos länsstyrelsen re-
gistrerade kyrkobokförda invånare
i kommunen vid mitten av augusti
månad taxeringsåret större än det
var vid mitten av augusti månad
två år tidigare skall förskott, be-
räknat enligt andra stycket, ökas
i förhållande till ökningen i kom-
munens invånarantal mellan angiv-
na tidpunkter. Sådant ökat förskott
1 Lagen omtryckt 1969: 765.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
ingår i kommunens fordran hos
statsverket och avräknas enligt
andra stycket. Länsstyrelsen skall
senast den 10 september lämna
kommunen uppgift om det invå-
narantal och det däremot svaran-
de uppräknade skatteunderlag, som
skall ligga till grund för beräk-
Hingen.
Belopp, som vid ingången av ett Belopp, som vid ingången av ett år utgör kommunens fordran hos år utgör kommunens fordran hos statsverket enligt första och andra statsverket enligt första, andra och styckena, skall länsstyrelsen under tredje styckena, skall länsstyrelsen samma år utanordna till kommu- under samma år utanordna till nen med en sjättedel å åttonde da- kommunen med en sjättedel å åtgen i var och en av månaderna tonde dagen i var och en av måjanuari, mars, maj, juli, september naderna januari, mars, maj, juli, och november. Är kommunens september och november. Är komfordran icke uträknad vid utbe- munens fordran icke uträknad vid talningstillfället i januari månad, utbetalningstillfället i januari måskall vid detta tillfälle utbetalas nad. skall vid detta tillfälle utbetasamma belopp som utbetalas i no- las samma belopp som utbetalas i vember månad nästföregående år; november månad nästföregående dock må länsstyrelsen, då särskilda år: dock må länsstyrelsen, då särskäl föranleda därtill, förordna skilda skäl föranleda därtill, för- . att utbetalning skall ske med annat ordna att utbetalning skall ske med belopp. Därest det i januari månad annat belopp. Därest det i januari utbetalade beloppet icke motsva- månad utbetalade beloppet icke rar en sjättedel av kommunens motsvarar en sjättedel av kommufordran, skall härav betingad nens fordran, skall härav betingad jämkning ske av det belopp, som jämkning ske av det belopp, som utbetalas i mars månad. utbetalas i mars månad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Vad i 72 § tredje stycket föreskrives om ökat förskott gäller endast om och till den del befolkningsökningen i kommunen mellan i lagrummet angivna tidpunkter överstiger, vad avser förskott för
åren 1972 och 1973 fyra procent, åren 1974 och 1975 två procent, samt åren 1976 och 1977 en procent.
2 Förslag till Lag om ändring i kommunallagen (1957: 50) för Stockholm
Härigenom förordnas att 76 § kommunallagen (1957: 50) för Stock-
holm! skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
76 8
Kommunen äger av statsverket uppbära allmän kommunalskatt med belopp, motsvarande vad som skulle utgå på grundval av det antal skattekronor och skatteören, som vid taxering för visst år påföras de
till kommunen skattskyldiga, efter det belopp för skattekrona och skat-
teöre, som bestämts till utdebitering för nästföregående år. Har dödsbo enligt 75 8 kommunalskattelagen medgivits befrielse från att erlägga allmän kommunalskatt, skall belopp, som kommunen eljest ägde uppbära av statsverket, nedsättas i motsvarande mån.
Kommunen äger av statsverket Kommunen äger av statsverket
såsom förskott uppbära det belopp, såsom förskott uppbära det belopp.
som på grundval av taxerings- som på grundval av taxecringsnämnds beslut visst år rörande nämnds beslut visst år (raxerings-
taxering till kommunal inkomst- året) rörande taxering till kommuskatt beslutats till utdebitering för nal inkomstskatt beslutats till utnästkommande år. Vad sålunda debitering för nästkommande år. beslutats till utdebitering ingår i Vad sålunda beslutats till utdebitekommunens fordran hos statsver- ring ingår i kommunens fordran ket vid ingången av året näst efter hos statsverket vid ingången av
det, då beslutet fattades. Förskot- året näst efter det, då beslutet fat-
tet avräknas mot den allmänna tades. Förskottet avräknas mot den
kommunalskatt, som kommunen allmänna kommunalskatt, som äger uppbära av statsverket på kommunen äger uppbära av statsgrundval av taxeringen under året verket på grundval av taxeringen
efter det, då förskottet enligt be- under året efter det, då förskottet
stämmelserna i nästföljande stycke enligt bestämmelserna i fjärde stycutanordnas. ket utanordnas.
Är antalet hos länsstyrelsen re-
gistrerade kyrkobokförda invånare
i kommunen vid mitten av augusti
månad taxeringsåret större än det
var vid mitten av augusti månad
två år tidigare skall förskott, be-
räknat enligt andra stycket, ökas
i förhållande till ökningen i kom-
munens invånarantal mellan angiv-
na tidpunkter. Sådant ökat förskott
ingår i kommunens fordran hos
statsverket och avräknas enligt
andra stycket. Länsstyrelsen skall
senast den 10 september lämna
1 Lagen omtryckt 1969: 766.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen Iydelse)
kommunen uppgift om det invå-
narantal och det däremot svaran-
de uppräknade = skatteunderlag,
som skall ligga till grund för be-
räkningen.
Belopp, som vid ingången av ett Belopp, som vid ingången av ett år utgör kommunens fordran hos år utgör kommunens fordran hos statsverket enligt första och andra statsverket enligt första, andra och styckena, skall länsstyrelsen under tredje styckena, skall länsstyrelsen samma år utanordna till kommu- under samma år utanordna till nen med cn sjättedel å åttonde da- kommunen med en sjättedel å åtgen i var och en av månaderna tonde dagen i var och en av måjanuari, mars, maj, juli, september naderna januari, mars, mej, juli, och november. Är kommunens september och november. Är komfordran icke uträknad vid utbetal- munens fordran icke uträknad vid ningstillfället i januari månad, utbetalningstillfället i januari måskall vid detta tillfälle utbetalas nad, skall vid detta tillfälle utbetasamma belopp som utbetalas i no- las samma belopp som utbetalas i vember månad nästföregående år; november månad nästföregående dock må länsstyrelsen, då särskilda är; dock må länsstyrelsen, då särskäl föranleda därtill, förordna att skilda skäl föranleda därtill, förutbetalning skall ske med annat ordna att utbetalning skall ske med belopp. Därest det i januari månad annat belopp. Därest det i januari utbetalade beloppet icke motsvarar månad utbetalade beloppet icke en sjättedel av kommunens ford- motsvarar en sjättedel av kommuran, skall härav betingad jämkning nens fordran, skall härav betingad ske av det belopp, som utbetalas i jämkning ske av det belopp, som mars månad. utbetalas i mars månad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Vad i 76 § tredje stycket föreskrives om ökat förskott gäller endast om och till den del befolkningsökningen i kommunen mellan i lagrummet angivna tidpunkter överstiger, vad avser förskott för
åren 1972 och 1973 fyra procent, åren 1974 och 1975 två procent, samt åren 1976 och 1977 en procent.
1 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 84
3 Förslag till Lag om ändring i landstingslagen (1954: 319)
Härigenom förordnas att 76 § landstingslagen (1954: 319) skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
76 8
Landstingskommunen äger av statsverket uppbära landstingsmedel med belopp, motsvarande vad som skulle utgå på grundval av det antal skattekronor och skatteören, som vid taxering för visst år påföras de till landstingskommunen skattskyldiga, efter det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebitering för nästföregående år. Har dödsbo enligt 75 § kommunalskattelagen medgivits befrielse från att erlägga landstingsmedel, skall belopp, som landstingskommunen eljest ägde uppbära av statsverket, nedsättas i motsvarande mån.
Landstingskommunen äger av TLandstingskommunen äger av statsverket såsom förskott uppbära statsverket såsom förskott uppbära det belopp, som på grundval av det belopp, som på grundval av taxeringsnämnds beslut visst år rö- taxeringsnämnds beslut visst år rande taxering till kommunal in- (taxeringsåret) rörande taxering komstskatt beslutats till utdebite- till kommunal inkomstskatt besluring för nästkommande år. Vad så- tats till utdebitering för nästkomlunda beslutats till utdebitering in- mande år. Vad sålunda beslutats går i landstingskommunens ford- till utdebitering ingår i landstingsran hos statsverket vid ingången av kommunens fordran hos statsveråret näst efter det då beslutet fat- ket vid ingången av året näst efter tades. Förskottet avräknas mot de det då beslutet fattades. Förskottet landstingsmedel, som landstings- avräknas mot de landstingsmedel, kommunen äger uppbära av stats- som = landstingskommunen «äger verket på grundval av taxcringen uppbära av statsverket på grundunder årct efter det, då förskottet val av taxeringen under året cfter enligt bestämmelserna i nästföljan- det, då förskottet enligt bestämde stycke utanordnas. melserna i fjärde stycket utanord-
nas.
Är antalet hos länsstyrelsen re-
gistrerade kyrkobokförda invånare
i landstingskommunen vid mitten
av augusti månad taxeringsåret
större än det var vid mitten av
augusti månad två år tidigare skall
förskott beräknat enligt andra
stycket, ökas i förhållande till ök-
ningen i landstingskommunens in-
vånarantal mellan angivna tid-
punkter. Sådant ökat förskott ingår
i landstingskommunens fordran
hos statsverket och avräknas en-
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen tydelse)
ligt andra stycket. Länsstyrelsen
skall senast den 10 september
lämna landstingskommun uppgift
om det invånarantal och det där-
emot svarande uppräknade skatte-
underlag, som skall ligga till grund
för beräkningen. |
Belopp som vid ingången av ett Belopp som vid ingången av ett år utgör landstingskommunens år utgör landstingskommunens fordran hos statsverket enligt förs- fordran hos statsverket enligt första och andra styckena, skall läns- ta, andra och tredje styckena, skall styrelsen under samma år utanord- länsstyrelsen under samma år utna till landstingskommunens för- anordna till landstingskommunens valtningsutskott med en sjättedel förvaltningsutskott med cen sjätteå åttonde dagen i var och en av del å åttonde dagen i var och en av månaderna januari, mars, maj, juli, månaderna januari, mars, maj, juli, september och november. Är september och november. Är landstingskommunens fordran icke landstingskommunens fordran icke uträknad vid utbetalningstillfället uträknad vid utbetalningstillfället i januari månad, skall vid detta i januari månad, skall vid detta tillfälle utbetalas samma belopp tillfälle utbetalas samma belopp som utbetalas i november månad som utbetalas i november månad nästföregående år; dock må läns- nästföregående år; dock må Jänsstyrelsen, då särskilda skäl föran- styrelsen, då särskilda skäl föranleda därtill, förordna att utbetal- leda därtill, förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. ning skall ske med annat belopp. Därest det i januari månad utbe- Därest det i januari månad utbetatalade beloppet icke motsvarar en lade beloppet icke motsvarar en sjättedel av landstingskommunens sjättedel av landstingskommunens fordran, skall härav betingad fordran, skall härav betingad jämkjämkning ske av det belopp, som ning ske av det belopp, som utbeutbetalas i mars månad. talas i mars månad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Vad i 76 § tredje stycket föreskrives om ökat förskott gäller endast om och till den del befolkningsökningen i landstingskommunen mellan i lagrummet angivna tidpunkter överstiger, vad avser förskott för
åren 1972 och 1973 fyra procent, åren 1974 och 1975 två procent, samt åren 1976 och 1977 en procent.
Prop. 1971: 84 . 8
4 Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1948: 766) angående taxering
och debitering av skatt vid ändring i kommunal eller ecklesiastik indelning, m. m.
Härigenom förordnas att i förordningen (1948: 766) angående taxering och debitering av skatt vid ändring i kommunal eller ecklesiastik indelning, m. m. skall införas en ny paragraf, 8 a §, av nedan angivna lydelse.
3a§
Har kommun införlivats med annan kommun eller ingått i nybildad kommun eller har område av kommun överförts till annan kommun, skall vid tillämpning av vad i 72 § tredje stycket kommunallagen (1953: 753), 76 § tredje stycket kommunallagen (1957: 50) för Stockholm och 76 § tredje stycket landstingslagen (1954: 319) stadgas om ökning av förskott å kommunalskatt från och med det år indelningsändringen träder i kraft invånarantalet i den ändrade eiler nybildade kommunen beräknas som om indelningsändringen varit gällande vid den första av de i lagrummen angivna tidpunkterna.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.
Prop, 1971: 84 9
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 2 april 1971.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP- LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LID- BOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade regler för utbetalning av kommunalskatt och anför.
1. Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 oktober 1967 tillkallades samma dag sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning angående reglerna för utbetalning av kommunalskattemedel m. m.
De sakkunniga! antog namnet 1967 års kommunalskattekommitté. Kommittén har avlämnat betänkandet (SOU 1970: 62) Utbetalning av kommunalskatt.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU), länsstyrelserna i Stockholms Jän, som bifogat yttranden från kommuner inom länet, Göteborgs och Bohus län, som bifogat yttranden från landsting och kommun inom länet, Malmöhus län och Norrbottens Jän. postbanken, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, budgetutredningen, Svenska kommunförbundet, Svenska lardstingsförbundet samt Svenska kyrkans församlings- och pastoratförbund.
2. Nuvarande ordning
F 51 § kommunallagen (1953: 753, omtryckt 1969: 765) föreskrivs att kommuns medelsbehov skall täckas med allmän kommunalskatt i den mån behovet cj fylls på annat sätt.
1 Ledamöter: Gencraldirektören Malte Oredsson, ordförande, riksdagsledamoten Karl Boo, bankdircektören i riksbanken Kurt Eklöf, direktören Harry Lindström, riksdagsledamoten Sture Palm, kansliråden Åke Sanell och Bengt Thufvesson.
Enligt 72 §& kommunallagen äger kommun av statsverket uppbära allmän kommunalskatt med det belopp som uträknas efter det skatteunderlag som fastställs för visst år för kommunen och den kommunala utdebitering som bestämts för närmast föregående år. Vidare föreskrivs att kommun äger uppbära förskott visst år som grundas på det skatteunderlag som fastställdes året innan och den utdebitering som bestämts för förstnämnda år. Förskottet avräknas sedan mot den allmänna kommunalskatt, som kommunen äger uppbära av statsverket på grundval av taxeringen under året efter det, då förskottet utanordnats. Belopp, som vid ingången av ett år utgör kommunens fordran hos statsverket skall av länsstyrelsen under samma år utanordnas till kommunen med cen sjättedel på åttonde dagen i månaderna januari, mars, maj, juli, september och november. Motsvarande bestämmelser finns i 76 § kommunallagen för Stockholm (1957: 50) och i 76 § landstingslagen (1954: 319).
1 84 § lagen om församlingsstyrelse (1961: 436) föreskrivs att församlingsskatt skall utgå såsom allmän kommunalskatt utom i de fall, då annorlunda föreskrivits i lag eller författning. Församlingen äger av statsverket uppbära församlingsskatt på samma sätt som borgerlig kommun.
Staten svarar för uppbörden av preliminär skatt som även innefattar skatt till kommunerna. Dessa erhåller för varje kalenderår förskott grundat på senast kända taxering och den utdebitering som bestämts för kalenderåret. När taxcringsresultatet föreligger sker slutavräkning, varvid saldot mellan slutligt debiterade belopp och uppburna förskott tillgodoräknas kommunerna eller statsverket allt eftersom förskotten understiger eller överstiger de slutligt debiterade beloppen. Eftersom taxeringsresultatet föreligger först under senare hälften av året efter inkomståret blir följden att förändringar i skatteunderlaget påverkar kommunernas skatteinkomster först med två års fördröjning. Detta har, främst på grund av skattekraftsökningen, medfört att en s. k. eftersläpning uppkommit i utbetalningen av kommunalskattemedel.
3. Utredningen
Kommunalskattekommittén har enligt sina direktiv haft att utreda frågan om ändrade regler för utbetalning av kommunalskattemedel. Den har särskilt undersökt de expanderande kommunernas finansieringsproblem.
Som bakgrund till sina ställningstaganden lämnar kommittén en sammanfattande redogörelse för kommunernas ekonomi. Kommittén framhåller att den befolkningsomflyttning som ägt rum under de senaste decennierna medfört speciella påfrestningar på den kommunala ekonomin. Detta har gällt såväl inflyttningskommuner som avfolknings-
kommuner. För inflyttningskommunerna har befolkningsökningen krävt investeringar i bostadsbyggande, gator, skolor, barnstugor, fritidsanläggningar m. m. Investeringarna måste till stor del vara genomförda innan inflyttning sker. Den nyinflyttade befolkningens behov av service i fråga om skolor, vård m. m. måste tillgodoses omedelbart efter inflyttningen. Med nuvarande uppbörds- och avräkningssystem för skatt kan kommunen däremot inte tillgodogöra sig skatteintäkterna från de nya invånarna förrän två—tre år efter inflyttningen.
Kommittén har närmare undersökt den s.k. eftersläpning som uppstått vid utbetalning av kommunalskattemedel, För de borgerliga primärkommunerna uppgick denna vid slutet av år 1968 till ca 2 800 milj. kr. eller 28 9/9 av den slutligt debiterade skatten år 1968. Eftersläpningen definieras då som skillnaden mellan slutligt debiterad skatt och utbetalat förskott. Om slutavräkningslikviderna läggs till förskotten, utbetalades emellertid under såväl år 1967 som år 1968 totalt till kommunerna något mer än den slutligt debiterade skatten dessa år. För landstingen beräknas eftersläpningen vid slutet av år 1968 till ca 1 200 milj. kr.
Kommittén visar att under nio av de 16 åren mellan 1953 och 1968 har till samtliga kommuner årligen skett utbetalningar, dvs. förskott och slutavräkning, som ungefärligen motsvarat den slutligt debiterade skatten i kommunerna. Under fem av de sju år då utbetalningarna understeg vad som slutligt tillkom kommunerna uppgick de utbetalda beloppen till ca 95 9/, av den slutligt debiterade skatten och under de övriga två åren till något under 90 9/9 av den definitiva skatten.
Utredningen erinrar om att skatterna inflyter till statsverket med en viss eftersläpning. Det gäller bl. a. fyllnadsbetalningarna som ökat kraftigt under senare år. Under innevarande budgetår beräknas dessa uppgå till ca 2 miljarder kr. Den del av fyllnadsbetalningarna som tillkommer kommunerna, ca 45 9/9, utbetalas av staten med endast drygt ett års eftersläpning. Utredningen påpekar vidare att staten ensam svarar för restförd skatt och för skatteförluster på restantier. Statsverket bestrider vidare de med uppbörden förenade administrativa kostnaderna. Kommittén beräknar att staten f.n. får räkna med restantieförluster på ca 100 milj. kr. per år. Kommunalskattens andel härav beräknas till ca 45 9/9.
Utredningen har analyserat konjunktureffekterna av nuvarande system. Dessa har hittills varit övervägande gynnsamma, Genom den konjunkturfasning som i huvudsak kännetecknat de senaste decennierna —
med tvåårsperioder av omväxlande stark och svag inkomsttillväxt inom
samhällsekonomin — har gällande system medfört att kommunernas inkomster stigit förhållandevis starkt under perioder med relativt svag inkomsttillväxt inom ekonomin. Under dessa perioder har utbetalats belopp som antingen motsvarat eler i flera fall överstigit den slutligt debiterade skatten, dvs. vad kommunerna erhållit om de själva ord-
nat en omedelbar och effektiv uppbörd av kommunalskatterna. Under perioder med förhållandevis stark inkomsttillväxt har däremot utbetalningarna till kommunerna varit relativt sett mindre. Kommittén finner det mot denna bakgrund rimligt att anta, att systemet för kommunalskattcutbetalningar i påtaglig grad bidragit till att ge kommunernas utgiftsdispositioner och utdebiteringsbeslut en konjunkturutjämnande inverkan.
Utredningen har undersökt olika meteder att anpassa skatteutbetalningarna till skatteunderlagets utveckling. Redan med tanke på de statsfinansiella konsekvenserna har kommittén emellertid ansett sig böra avstå från att föreslå sådana omläggningar av utbetalningssystemet som kan beräknas medföra en starkt ökad belastning på statsbudgeten. En omläggning av utbetalningarna av denna innebörd skulle med all sannolikhet komma att åtföljas av en skärpt statlig beskattning eller andra ekonomisk-politiska åtgärder med återhållande verkan för att upprätthålla en godtagbar samhällsekonomisk balans. Sådana åtgärder skulle bli kännbara antingen för kommunerna själva eller för de kommunalt skattskyldiga. En omläggning som ställde miljardbelopp i ökade utbetalningar till kommunernas förfogande skulle alltså enligt utredningens bedömning behöva åtföljas av kompletterande åtgärder, vilka med stor sannolikhet skulle bli av den innebörden att miljardbelopp genom andra kanaler drogs in från kommunerna eller de kommunalt skattskyldiga.
Mot denna bakgrund har utredningen sökt utforma en mer begränsad reform till förmån för sådana kommuner som främst kan anses ha haft olägenhet av gällande regler, nämligen de snabbt expanderande kommunerna. Av de undersökningar utredningen gjort framgår att snabbt cxpanderande kommuner fått vidkännas cen eftersläpning i skatteutbetalningarna som är betydligt större än vad som gäller för övriga kommuner. Detta beror bl. a. på att nyinflyttningen vid gällande system påverkar kommunernas inkomster först med betydande eftersläpning.
Det är enligt kommitténs mening inte rimligt att vissa kommuner skall behöva vidkännas en eftersläpning i utbetalningarna som väsentligt överstiger den för majoriteten av rikets kommuner. Kommittén föreslår därför att vid beräkning av skatteförskotten till kommunerna hänsyn tas till den befolkningsökning som sker fram till mantalsdagen den 1 november året före kommunens budgetår. Ett genomförande av detta förslag innebär att man vid utbetalningen av kommunalskatt tar hänsyn till alla senast kända fakta, alltså inte bara — såsom hittills — skattcunderlag och utdebitering så långt dessa kan följas utan också befolkningsutvecklingen, för vilken ytterligare uppgifter finns att tillgå. Då det är nödvändigt för kommunerna att i god tid före fastställande av utgifts- och inkomststater kunna beräkna kommunalskatteförskottet för nästkommande budgetår har kommittén funnit det mest ändamålsenligt att som en approximation föreslå att befolkningsökningen från mitten av augusti
månad tre år före till mitten av augusti månad året före kommunens budgetår skall ligga till grund för uppskrivning av förskottet.
Kommittén förutsätter att de nya utbetalningsreglerna skall träda i kraft den 1 januari 1972. Det skall åligga länsstyrelsen att senast den 10 september varje år med början 1971 tillställa kommun uppgift om invånarantalet vid mitten av augusti två år tidigare resp. vid mitten av augusti samma år. Kommittén crinrar om att det även åligger länsstyrelsen att per den 10 september lämna kommun uppgift om skatteutjämningsbidrag.
Ett konsekvent hänsynstagande till befolkningsförändringar skulle, påpekas i utredningen, innebära att hänsyn vid beräkning av skatteförskotten skulle tas även till befolkningsminskning. Kommitténs undersökningar har emellertid visat att nuvarande regler i allmänhet inte lett till att för stora förskott utbetalats till avfolkningskommunerna. Kostnaderna för avfolkningskommunerna sjunker inte omedelbart i samband med utflyttningen. Tvärtom förhåller det sig så att kostnaderna per kvarvarande invånare ökar. Kommittén föreslår därför att hänsyn ej skall tas till befolkningsminskning.
Utredningens förslag till ändring av gällande utbetalningsregler för kommunalskatt föreslås omfatta såväl primärkommunerna som landstingskommunerna. De kyrkliga kommunerna har enligt kommittén större möjligheter än de borgerliga kommunerna att anpassa de ökade utgifterna så att de i tiden överensstämmer med ökningen av skatteinkomsterna. Med hänvisning härtill finner kommittén inga skäl att föreslå någon ändring av gällande regler för utbetalning av skatt till de kyrkliga komimunerna.
Med utgångspunkt från vissa antaganden om befolkningsökningen, medelskattekraften samt skattesatsen har kommittén beräknat effekten år 1972 av den föreslagna omläggningen. Härvid har följande formel använts:
Invånarantalet mitten av aug. 1971
X skatteunderlaget enligt 1971 års Invånarantalet mitten av aug. 1969
tax. X skattesats för år 1972.
På samma sätt har de ökade förskotten för åren därefter beräknats. Den totala ökningen av skatteförskotten skulle med den angivna beräkningsmetodiken uppgå till 536 milj. kr. år 1972 och 577 milj. kr. år 1973.
I syfte att åstadkomma en utjämning av de ökade utbetalningarna har kommittén undersökt olika alternativ för en successiv övergång till det föreslagna systemet. Som en metod härför föreslås att hänsyn de första åren tas till endast en viss del av befolkningsökningen mellan ovan angivna beräkningstidpunkter. Kommittén förordar att en övergång utformas så att vid utbetalning av förskott åren 1972 och 1973 hänsyn tas
till den befolkningsökning som överstiger 4 9/9. För åren 1974 och 1975 tas hänsyn till den del av befolkningsökningen som överstiger 2 9/9. För åren 1976 och 1977 tas slutligen hänsyn till den befolkningsökning som överstiger 1 9/9. Skatteförskotten skulle därefter beräknas med hänsyn till hela befolkningsökningen. Denna successiva övergång kommer enligt kommitténs beräkningar att föranleda årliga merutbetalningar till kommunerna enligt följande sammanställning.
År 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 merutbetalning milj. kr. 142 152 189 202 194 210 290 307 112
Kommittén har vidare haft att överväga vissa andra frågor som har samband med utbetalning av kommunalskattemedel. Dessa frågor gäl- :' ler dels sättet för utbetalning av kommunalskatt, dels frågan om staten även i fortsättningen skall svara för skatteförluster på restantier.
Kommittén refererar en utredning som riksrevisionsverket utförde år 1965 och i vilken föreslogs att utbetalning även fortsättningsvis skulle ske över postgiro. Som skäl anförde riksrevisionsverket bl. a. säkerhetsoch revisionsaspekter. Utredningen har funnit att de i riksrevisionsverkets utredning framförda synpunkterna i allt väsentligt fortfarande gäller. Därutöver erinrar kommittén att ett nytt redovisningssystem benämnt system S successivt håller på att införas för de statliga myndigheterna. Härvid har skett en integrering mellan system S och postbankens ADB-system för girobokföring. Redovisningstekniska skäl talar således för en utbetalning över postgiro. Mot bakgrund härav anser sig kommittén ej kunna förorda en omläggning av sättet för utbetalning av kommunalskattemedel.
Med hänsyn till att kommittén ej funnit anledning föreslå någon mera genomgripande omläggning av nuvarande utbetalningsregler för kommunalskatt anser kommittén att staten även i fortsättningen bör ensam svara för skatteförlusten på restantier.
4, Remissyttrandena
Med något undantag är samtliga remissinstanser positiva till eller lämnar utan crinran kommitténs förslag om en begränsad omlägegning av nuvarande utbetalningssystem till förmån för kommuner med befolkningsökning.
Endast statskontoret avstyrker att någon förändring nu sker i gällande utbetalningssystem. Verket framhåller att den forskning som f.n. bedrivs kan belysa effekterna av hittillsvarande statlig styrning av kommunernas utgifter. Enligt statskontoret bör bedömningen av det av kommittén framlagda förslaget anstå tills de forskningsresultat förelig-
ger som har betydelse för bl. a. värderingen av nuvarande utbetalningssystems roll som instrument i den statliga konjunkturpolitiken.
Riksrevisionsverket kan inte finna alt kommitténs förslag har några icke avsedda biverkningar.
I likhet med kommittén finner länsstyrelsen i Stockholms län att övervägande skäl talar för att ändrade regler för utbetalning av Kommunalskattemedel bör begränsas till att omfatta en reform till förmån för de expanderande kommunerna. Mot bakgrund av de inom länet kraftigt höjda skattesatserna ifrågasätter länsstyrelsen om det inte vore lämpligt med en kortare övergångstid än den av kommittén föreslagna.
Med hänsyn till fördelen med enhetliga bestämmelser ifrågasätter vidare länsstyrelsen om inte ändringarna av utbetalning av kommunalskatt också bör omfatta församlingsskatten. Samma ståndpunkt intar Svenska kyrkans församlings- och pastoratförbund, som inte kan godta kommitténs argumentation i denna fråga.
De kommuner i Stockholms län som yttrat sig konstaterar överlag att förslaget för de expanderande kommunerna medför värdefulla förbättringar i förhållande till det utbetalningssystem som nu gäller. Med hänsyn härtill tillstyrker kommunerna genomgående kommitténs förslag. Stockholms kommun påpekar dock att kommuner med vikande befolkning och samtidigt stigande skatteunderlag inte får något ökat förskott med det av kommittén föreslagna systemet, Frågan skulle övergångsvis kunna lösas genom att kommuner med stora avräkningsbelopp ges möjlighet att efter särskild prövning erhålla extra förskott.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar att eftersläpningen av statens utbetalning av skattemedel till landstingen och kommunerna bör avarbetas inom ramen för vad som är statsfinansiellt möjligt. Hänsyn bör därvid kunna tagas till folkmängdsökning. Länsstyrelsen instämmer vidare i den synpunkt som framförts av Göteborgs och Bohus läns landsting och Göteborgs kommun att den årliga utbetalningen av avräkningsbeloppet skall ske vid ett tillfälle så snart beloppet har fastställts. Länsstyrelsen i Malmöhus län framför också denna åsikt.
Länsstyrelsen i Norrbottens län, fullmäktige i riksbanken samt fullmäktige i riksgäldskontoret tillstyrker kommitténs förslag med i huvudsak de motiveringar som kommittén lämnat.
Styrelsen för Svenska kommunförbundet framhåller att styrelsen är medveten om svårigheten från statsfinansiella synpunkter att inom cn kort tidsperiod genomföra cn fullständig omläggning av gällande utbetalningssystem, syftande till att inhämta och förebygga all eftersläpning. Med hänsyn härtill anser sig styrelsen nu kunna godtaga kommitténs förslag om en begränsad omläggning av nuvarande utbetalningssystem. Det är emellertid angeläget att frågan om en generell inhämtning av hela eftersläpningen blir föremål för vidare utredning. Styrelsen betonar att kommunalskattekommitténs förslag om uppräk-
ning av förskotten till kommuner med ökande invånarantal kommer att ge de expanderande kommunerna väsentligt ökade resurser under utbyggnadsskedet. Till denna kategori hör exempelvis kommuner, till vilka större industrier lokaliseras. Förslaget är således inte enbart av intresse för kommunerna inom storstadsregionerna. Styrelsen vill inte motsätta sig förslaget om en successiv övergång men anser att det bör övervägas, om inte övergångstiden kan förkortas.
Styrelsen för Svenska landstingsförbundet ansluter sig till kommitténs förslag om viss uppskrivning av förskottsutbetalningen, som bascras på befolkningsökningen. Styrelsen konstaterar emellertid att kommitténs förslag i högre grad gynnar den primärkommunala sektorn. Mot bakgrund härav föreslår styrelsen att man åren 1972 och 1973 tar hänsyn till befolkningsökning på mer än 19/9 per år och fr. o. m. år 1974 till hela befolkningsökningen.
Budgetutredningen anför att ett genomförande av kommitténs förslag sannolikt inte kommer att försvåra de överväganden som budgetutredningen kan komma att göra.
Några remissinstanser har yttrat sig över kommitténs förslag angående sättet för utbetalning av kommunalskatt. Av dessa instanser instämmer flertalet i kommitténs förslag om fortsatt utbetalning via postgiro.
Postbanken påpekar att kommunerna kan begära automatisk överföring av skattemedel till kapitalkonto. På detta sätt kan kommunerna erhålla räntegottgörelse fr. o. m. bokföringsdagen.
Riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Norrbottens län, fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret har inget att invända mot kommitténs förslag.
Länsstyrelsen i Stockholms län finner det av både praktiska skäl och ur kontroll- och revisionssyppunkt angeläget att utbetalningen av kommunalskattemedel även fortsättningsvis sker över postgiro.
Styrelsen för Svenska kommunförbundet anför att under förutsättning att integrationen meilan system S och postbankens ADB-system för girobokföring utgör ett vägande skäl för utbetalning över postgiro, så kan styrelsen acceptera detta. Enligt styrelsens mening bör dock kommunerna ges möjlighet att få skattemedlen girerade direkt till av kommunen anvisad banks postgirokonto för insättning å bankräkning.
5. Departementschefen
Den kommunala beskattningsrätten, som bascras på grundlagstadgande, är närmare reglerad bl. a. i kommunallagarna. Enligt dessa lagar äger kommun av statsverket uppbära allmän kommunalskatt med det belopp som uträknas efter det skattcunderlag som fastställts för
visst år för kommunen och den kommunala utdebitering som bestämts för närmast föregående år. Det föreskrivs vidare att kommun äger uppbära förskott som [för visst år grundas på det skatteunderlag som fastställdes året innan och den utdebitering som bestämts för det förstnämnda året.
Reglerna för utbetalning av kommunalskatt innebär alltså att utbetalningarna av förskott till kommunerna ctt visst år grundar sig på det senast fastställda skatteunderlaget vilket avser de skattepliktiga inkomsterna två år tidigare och den beslutade utdebiteringen för det förstnämnda året. Förskottsutbetalningarna för ett visst år bascras således på ett två år gammalt skatteunderlag. Avvikelser mellan förskott och slutlig skatt regleras genom slutavräkning. När skatteunderlaget ökar medför detta system att beräkningen av förskott utgår från ett lägre skatteunderlag än det som används vid uträkning av den slutliga skatten. Eftersom skatteunderlaget flertalet år under cfterkrigstiden ökat har det tillämpade systemet alltså medfört ett utfall som avviker från vad som skulle registrerats vid en perfekt anpassning. Denna avvikelse har betecknats som en eftersläpning och har då setts i relation till en tänkt norm, innebärande omedelbar anpassning.
Kommunalskattekommittén har närmare analyserat effekterna av det nuvarande utbetalningssystemet. Av denna analys framgår att kommunerna tillsammans under flera år under 1950- och 1960-talen erhållit utbetalningar, dvs. förskott och avräkningsbelopp, som varit lägre än den senare konstaterade slutliga skatten. Det framgår emellertid också att kommunerna under flertalet år erhållit utbetalningar som varit större än eller ungefär Jika stora som den slutliga skatten för resp. år. Den s. k. eftersläpningen har likväl trendmässigt ökat sedan början av 1950talet även om den under vissa perioder minskat relativt kraftigt. Eftersläpningens storlek kan också sättas i relation till den totala utbetalningen av kommunalskatt varje år. En sådan jämförelse visar att den s.k. eftersläpningen utgör en allt mindre del härav.
Kommittén har även undersökt de stabiliseringspolitiska verkningarna av nuvarande utbetalningssystem. Den konstaterar att under perioder med relativt svag ekonomisk tillväxt de sammanlagda utbetalningarna av kommunalskatt har varit större än den slutligt fastställda skatten för resp. år. Det är därför enligt kommittén rimligt att anta att systemet under dessa år haft en stimulerande inverkan på ckonomin. På motsvarande sätt har systemet haft en återhållande inverkan under år med relativt stark tillväxt i ekonomin. Systemet har således verkat som ett led i stabiliseringspolitiken och haft en konjunkturutjämnande effekt.
Utredningen har övervägt olika möjligheter att förändra det nuvarande utbetalningssystemet. Den konstaterar att omläggningar som radikalt minskar den s.k. eftersläpningen skulle innebära att miljardbe-
lopp i ökade utbetalningar som engångsåtgärd ställdes till kommunernas förfogande. En sådan förändring skulle enligt utredningen komma att åtföljas av balanserande åtgärder, vilka med stor sannolikhet skulle betyda att motsvarande belopp genom andra kanaler drogs in från kommunerna celler de kommunalt skattskyldiga. Kommittén har mot denna bakgrund funnit sig böra avstå från att föreslå omläggningar av denna innebörd. Den har i stället inriktat sig på att söka utforma mer begränsade förändringar till förmån för sådana kommuner som främst kan anses ha haft olägenhet av det nuvarande systemet.
Gällande regler har enligt kommittén medfört att en särskilt stor s.k. eftersläpning har uppstått för kommuner med ökande befolkning. Anledningen härtill är bl. a. att dessa kommuner inte kan tillgodogöra sig skatteintäkterna från de nya invånarna förrän två—tre år efter inflyttningen. De snabbt expanderande kommunerna har därför fått en förhållandevis hög utdebitering. Kommittén påpekar att staten genom olika låneformer — markförvärvslån och tomträttstån — har sökt underlätta dessa kommuners finansieringsproblem.
För att åstadkomma ett system där befolkningsökningen snabbare påverkar förskottsutbetalningarna föreslår utredningen att hänsyn bör tas till den konstaterade befolkningsökningen under de senaste två åren, då skatteförskotten till kommunerna beräknas. För att kommunen i god tid före fastställande av utgifts- och inkomststat skall kunna beräkna förskottet av kommunalskatt för nästkommande budgetår har kommittén funnit det ändamålsenligt att befolkningsökningen inom kommunen från mitten av augusti månad tre år före till mitten av augusti månad året före kommunens budgetår läggs till grund för en uppskrivning av förskottet. I syfte att åstadkomma en utjämning av utbetalningarna av ökat förskott föreslår kommittén en successiv övergång till det nya utbetalningssystemet. Hänsyn skulle i inledningsskedet endast tas till en befolkningsökning mellan angivna tidpunkter som överstiger 4 '/,. Detta procenttal skall sedan successivt vartannat år sänkas till 2 resp. 19/9. Härefter skall hänsyn tas till hela befolkningsökningen.
Kommittén förordar att omläggningen skall avse endast borgerliga kommuner och således inte kyrkliga kommuner.
Kommittén utgår ifrån att den föreslagna förändringen i systemet för utbetalning av kommunalskatt skall träda i kraft den 1 januari 1972 och beräknar att denna kommer att innebära ökade utbetalningar år 1972 med 142 milj. kr.
Remissinstanserna har med något undantag ställt sig bakom den av kommittén föreslagna begränsade förändringen av det nuvarande utbetalningssystemet. Någon remissinstans har framfört önskemål om en snabbare övergång till det nya systemet än vad kommittén föreslår. Svenska kyrkans församlings- och pastoratförbund har anmält avvikan-
de uppfattning vad gäller förslaget om avgränsning av reformen till enbart de borgerliga kommunerna.
Innan jag övergår till att redovisa mina ställningstaganden till kommitténs förslag vill jag något utveckla min allmänna syn på det system för utbetalning av kommunalskatt som f. n. används. Som jag framhöll i direktiven till kommunalskattekommittén rymmer frågan om systemet för utbetalning av kommunalskatt ctt omfattande samhiällsekonomiskt problemkomplex. Diskussionen kring nuvarande system har främst gällt de expanderande kommunernas kreditförsörjningsproblem samt finansieringsfrågor i allmänhet. Dessa frågeställningar återspeglar emellertid reala resursfördelningsproblem, som har att göra med den totala samhällsekonomiska avvägningen av expansionstakten inom olika sektorer av ekonomin, främst stat, kommuner och näringsliv. Den kommunala sektorns expansion kan inte betraktas fristående från utvecklingen inom Övriga sektorer i samhällsekonomin.
Jag har i det föregående belyst de effekter i skilda hänseenden som det nuvarande systemet ger upphov till. Ett annat system innebärande en omedelbar anpassning av förskottsutbetalningarna till den slutliga skatten skulle ha ställt miljardbelopp i ökade utbetalningar till kommunernas förfogande och hade måst åtföljas av balanserande åtgärder, varigenom motsvarande köpkraft dragits in från kommunerna eller andra sektorer av ekonomin. Härav följer också att krav på inhämtning av vad som betecknas som eftersläpning i realiteten är ett krav på cn snabbare expansion av den kommunala scktorn med motsvarande inskränkningar inom någon annan sektor av ekonomin. Det är mot denna bakgrund förslag till förändringar av nuvarande utbetalningssystem måste bedömas. Den avgörande frågan om den totala resursavvägningen mellan stat och kommun hänger bl. a. samman med frågan om uppgiftsfördelningen dem emellan. Denna fråga övervägs i annat sammanhang, varför jag inte här går närmare in på dessa problem.
Kommittén har koncentrerat sitt arbete på att söka uppnå en bättre anpassning mellan förskottsutbetalningarna och den slutliga skatten för de befolkningsmässigt expanderande kommunerna. Jag delar kommitténs och flertalet remissinstansers bedömning att det nu är lämpligt att införa ett särskilt stöd till inflyttningskommuner via utbetalningssystemet för kommunalskattemedel. Det är uppenbart att de kommuner det här gäller i uppbyggnadsskedet ställs inför speciella problem föranledda av den snabba expansionen. Dessa kommuner blir i stor utstriickning hänvisade till lånemarknaden för att finansiera de serviceåtgärder som krävs för det ökade antalet invånare. Detta betyder också att de snabbt expanderande kommunerna i en situation med en stram kreditmarknad kan komma i svårigheter.
Kommitténs förslag om en uppskrivning av förskottsutbetalningarna med utgångspunkt från en konstaterad befolkningsökning kan jag i likhet med flertalet remissinstanser ställa mig bakom. Genom denna metod erhåller de expansiva kommunerna ett stöd för de utgifter som föranleds av den snabba befolkningsökningen.
Några remissinstanser har framfört önskemål om en snabbare övergång till det nya systemet än vad kommittén föreslagit. Den av kommittén föreslagna övergången finner jag cemellertid väl avvägd för att inom rimlig tid och utan alltför kraftig statsfinansiell belastning uppnå en väsentlig lättnad för inflyttningskommunerna.
I likhet med kommittén anser jag de ekonomiska problemen vara mest påtagliga inom de expanderande borgerliga kommunerna. Jag förordar således att en reformering av utbetalningssättet begränsas till dessa.
Den föreslagna ordningen bör, som kommittén förordat, träda i kraft den 1 januari 1972. Med hänsyn till den löneutveckling och den höjning av den kommunala utdebiteringen som skett efter det att kommitténs beräkningar färdigställdes beräknar jag att utbetalningarna under år 1972 kommer att bli ca 160 milj. kr. större än med nuvarande utbetalningssystem.
Den av mig förordade ändringen i utbetalning av kommunalskatt innebär att förskottsutbetalningarna bascras på ett skatteunderlag, som räknats upp i förhållande till en konstaterad ökning i kommunens invånarantal. Detta aktualiserar frågan om en uppräkning av skatteunderlaget även i andra sammanhang. En sådan uppräkning torde främst påverka beräkningen av skatteutjämningsbidragen till kommuner. Jag förutsätter att den av mig tillkallade utredningen för översyn av skatteutjämningsbidragen till kommunerna beaktar denna fråga i sitt fortsatta arbete.
Kommittén har slutligen haft att överväga vissa specialfrågor, vilka gällt dels sättet för utbetalning av kommunalskatt, dels frågan om staten även i fortsättningen ensam skall svara för skatteförlusten på restantier. I den första frågan vill jag ansluta mig till kommitténs och flertalet remissinstansers bedömning att utbetalning av kommunalskatt även fortsättningsvis skall ske via postgiro. Vidare förordar jag att staten även i fortsättningen skall svara för skatteförluster på restantier.
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementcet upprättade förslag tiil
1) lag om ändring i kommunallagen (1953: 753), 2) lag om ändring i kommunallagen för Stockholm (1957: 50),
3) lag om ändring i landstingslagen (1954: 319), 4) förordning om ändring i förordningen (1948: 766) angående taxering och debitering av skatt vid ändring i kommunal eller ecklesiastik indelning, m. m.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710209