Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av överenskommelse om ändring av den nordiska konventionen den 6 februari 1931 innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap

Nr 151

Kungl. M aj:ts proposition angående godkännande av överenskomm else om ändring av den nordiska konventionen den 6 februari 1931 innehållande internationellt privaträttsliga bestämm elser om äktenskap, adoption och förmynderskap; given Stockholm s slott den 6 september

1 9 7 3 .

Kungl. M aj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

Efter konung G ustaf VI Adolfs frånfälle:

C ARL G U S T A F

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en upprättad överenskommelse om ändringar i 1931 års nordiska äktenskapskonvention. Ändringarna är närm ast att betrakta som en teknisk anpassning av konventionen till den nya svenska lagstiftningen om ingående och upplösning av äktenskap och hänför sig huvudsakligen till de svenska lagändringar varigenom föräldrasamtycke till giftermål avskaffas och hemskillnadsoch återgångsinstituten upphävs.

1 Riksdagen 1973. 1 sami. Nr 151

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 6 september 1973.

Närvarande: Statsministern PALM E, ministern för utrikes ärendena W ICKM AN, statsråden STRÄNG, ASPLING, LUNDKVIST, G EIJER, MOBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i 1931 års nordiska äktenskapskonvention och anför.

Inledning

Riksdagen har tidigare i år beslutat om vissa ändringar i giftermålsbalken (prop. 1973: 32, LU 1973: 20, rskr 1973: 256, SFS 1973: 645). Den nya lagstiftningen, som bygger på familjelagssakkunnigas betänkande (SOU 1972: 41) Familj och äktenskap I, avser framför allt reglerna om äktenskaps ingående och upplösning. Reformen träder i kraft den 1 januari 1974.

Även i de övriga nordiska länderna pågår arbete med revision av äktenskapsrätten. En i Finland tillsatt kommitté har i början av år 1973 avgett ett principbetänkande. De av kommitténs majoritet omfattade riktlinjerna för utformning av familjerättslagstiftningen överensstämmer i stort med grunderna för de svenska lagändringarna. I de övriga länderna har några betänkanden ännu inte avgetts.

Den nya svenska lagstiftningen medför behov av vissa ändringar i den mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge gällande konventionen den 6 februari 1931 innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap. I anledning härav har överläggningar hållits mellan företrädare för justitieministerierna i de nordiska länderna. Därvid har upprättats förslag till överenskommelse om ändringar i 1931 års konvention. De fördragsslutande staterna kan tillträda överenskommelsen genom undertecknande utan förbehåll för ratifikation eller undertecknande med förbehåll för ratifikation i förening m ed efterföljande ratifikation, överenskommelsen träder i kraft den 1 januari eller den 1 juli som infaller näst efter det att överenskommelsen tillträtts av alla de fördragsslutande staterna, överens­

kommelsen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Jag anhåller nu att få ta upp frågan om svenskt tillträde till överenskommelsen.

Nuvarande ordning

Våra allmänna internationellprivaträttsliga bestämmelser om ingående och upplösning av äktenskap finns i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. Bestämmelser om äktenskaps rättsverkningar upptas i lagen (1912: 69) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar. Båda lagarna bygger på den s. k. nationalitetsprincipen, som innebär att medborgarskapslandets lag normalt skall tillämpas.

Kungl. M aj:t har genom särskild bestämmelse i 1904 års lag (7 kap. 5 §) bemyndigats att, efter avtal med övriga nordiska stater eller med en eller flera av dessa, föreskriva avvikelser från bestämmelserna i lagen om bl. a. ingående och upplösning av äktenskap. Vidare har Kungl. M aj:t genom lagen (1931: 155) angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser om internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar bemyndigats att efter avtal med nämnda stater eller med en eller flera av dessa meddela bestämmelser av angivet innehåll i fråga om äktenskap mellan medborgare i fördragsslutande stat.

Med stöd av dessa bemyndiganden har i förordningen (1931: 429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap meddelats särskilda bestämmelser som skall gälla här i landet såvitt angår förhållandet till övriga nordiska länder. Dessa bestämmelser bygger på 1931 års konvention.

Regleringen i konventionen har utform ats med utgångspunkt i att de nordiska ländernas interna lagstiftning på området är i stort sett enhetlig. Konventionen grundas i stor utsträckning på domicilprincipen, vilken innebär att hemvistlandets lag skall gälla. Domicilprincipen tillämpas dock inte utan inskränkningar. I några hänseenden har — beroende på sakliga avvikelser mellan de olika ländernas materiella rätt — gjorts avsteg därifrån.

Beträffande innehållet i konventionen kan här nämnas följande.

Artikel 1 behandlar hindersprövning. Enligt första stycket första punkten kan medborgare i fördragsslutande stat, om han söker hindersprövning eller lysning till äktenskap hos myndighet tillhörande annan sådan stat, få sin rätt att ingå äktenskapet prövad enligt lagen i den staten, om någon av de trolovade har sitt hemvist där. Annars tillämpas hem landets lag. Denna lag skall enligt andra punkten samma stycke alltid tillämpas om sökanden begär det. I fråga om hindersprövning och lysning gäller i övrigt enligt artikelns andra stycke lagen i den stat prövnings- eller lysningsmyndigheten tillhör.

H ar hindersprövning eller lysning ägt rum hos myndighet tillhörande fördragsslutande stat, kan enligt artikel 2 första stycket vigsel förrättas av myndighet tillhörande annan sådan stat utan ny hindersprövning eller lysning. Detta gäller oavsett om kontrahenterna är medborgare i fördragsslutande stat eller inte.

Artikel 3 innehåller regler om äktenskaps rättsverkningar. D är föreskrivs att rättsverkningarna av äktenskap mellan dem som är och vid äktenskapets ingående var medborgare i fördragsslutande stat, såvitt angår makarnas förmögenhetsförhållanden, skall bedömas enligt lagen i den av staterna där m akarna vid äktenskapets ingående tog hemvist. H ar makarna sedermera tagit hemvist i en annan av staterna skall den statens lag i stället tillämpas, såvida det inte är fråga om verkan av rättshandling, som företagits tidigare. I artiklarna 4 och 5 behandlas frågor om äktenskapsförord och boskillnad. Artikel 6 begränsar konventionens tilllämpningsområde så till vida att artiklarna 3— 5 inte skall tillämpas på äktenskap, vars rättsverkningar enligt lagen i någon av de stater, om vilka fråga är, skall bedömas efter äldre äktenskapslagstiftning.

Regler om vilket lands myndigheter som är behöriga att pröva frågor om hemskillnad och äktenskapsskillnad finns i artikel 7. D är föreskrivs att yrkande om hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan medborgare i fördragsslutande stat skall tas upp i den stat där båda m akarna har hemvist eller där de senast haft hemvist samtidigt och endera alltjämt är bosatt. I artikel 8 regleras vilka andra frågor som får prövas i samband med yrkande om hemskillnad och äktenskapsskillnad. Vidare innehåller artikeln en kompetensregel med avseende på yrkande angående underhållsskyldighet eller vårdnad om barn som väckts senare. Enligt artikel 9 första stycket tillämpas vid prövning av frågor om hemskillnad och äktenskapsskillnad mellan medborgare i fördragsslutande stat lagen i den stat där prövningen äger rum. I artikelns andra stycke föreskrivs att hemskillnad som vunnits i en av staterna medför samma rätt till äktenskapsskillnad i de övriga staterna som om den hade vunnits där.

Bestämmelser om återgång av äktenskap finns i artikel 10. Enligt första punkten skall föreskrifterna i artiklarna 7— 9 äga motsvarande tillämpning beträffande återgång av äktenskap mellan dem som är och vid äktenskapets ingående var medborgare i fördragsslutande stat. F rågan om orsak till återgång föreligger skall dock enligt andra punkten bedömas enligt den lag som tillämpades vid prövningen av kärandens rätt att ingå äktenskapet. Förs talan om återgång mot båda makarna, får inte dömas till återgång annat än om det återgångsskäl som åberopas utgör orsak till återgång enligt lagen i envar stat vars lag tillämpades vid prövningen av makarnas rätt att ingå äktenskapet.

Artikel 22 upptar bestämmelser om erkännande av vissa dom ar och beslut. Lagakraftvunnen dom eller administrativ myndighets beslut som i en av staterna meddelats enligt bl. a. artikel 7, 8 eller 10 skall gälla i

övriga stater utan särskild stadfästelse och utan prövning av avgörandets riktighet eller av dess förutsättningar med hänsyn till hemvist eller medborgarskap i den ena eller andra av de fördragsslutande staterna.

Regler motsvarande de här återgivna konventionsbestämmelserna finns i 1931 års förordning.

Vissa internordiska arvsrättsliga frågor regleras i konventionen den 19 november 1934 mellan de nordiska länderna om arv, testamente och boutredning. Enligt artikel 1 i denna konvention skall i fråga om arv efter medborgare i fördragsslutande stat som vid sin död hade hemvist i annan sådan stat som huvudregel gälla lagen i hemviststaten. Om den döde inte vid dödsfallet haft hemvist där minst fem år kan under vissa förutsättningar lagen i hans hemland i stället bli tillämplig.

D en nya svenska äktenskapslagstiftningen

Ändringarna i den svenska giftermålsbalken innebär bl. a. följande.

Reglerna om äktenskapshinder liberaliseras. Den som har fyllt 18 år får gifta sig utan föräldrarnas samtycke. För den som är under 18 år krävs liksom hittills länsstyrelsens tillstånd till äktenskapet. I tillståndsärendet skall föräldrarna höras. Samtycke av föräldrarna eller annan giftoman är emellertid inte nödvändigt för att äktenskapet skall få komma till stånd. Omyndigförklarad persons giftermål skall alltjämt vara beroende av förmyndarens samtycke. Mentala sjukdoms- och abnormtillstånd upphör att vara äktenskapshinder. H indret mot äktenskap mellan ett syskon och ett annat syskons avkomling tas bort. D etsamma gäller de nuvarande svågerskapshindren. Äktenskap mellan halvsyskon skall kunna ingås efter dispens av Kungl. M aj:t.

Återgångsinstitutet avskaffas. Vidare upphävs reglerna om hemskillnad och bestämmelserna om omedelbar äktenskapsskillnad på särskild grund. Make får i princip rätt till omedelbar äktenskapskillnad. Om endast en av m akarna vill skiljas eller om m akarna eller en av dem har vårdnaden om eget barn under 16 år skall dock skilsmässan föregås av en betänketid på minst sex månader. Betänketiden löper från den dag då makarnas gemensamma ansökan kommer in till domstolen eller ena makens ansökan delges andra maken. Om ett år har förflutit från betänketidens början utan att någon av m akarna fullföljt skilsmässan genom att hos domstolen göra ansökan om dom på äktenskapsskillnad, är frågan om äktenskapsskillnad förfallen. Det krävs inte att m akarna lever isär under betänketiden. Om m akarna har bott åtskilda under minst två år kan skilsmässa alltid erhållas utan betänketid.

Reglerna om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar omfattas i princip inte av reformen. Vissa smärre ändringar görs emellertid. Vid bestämmande av underhållsbidrag till make skall frågan om vem som har skuld till äktenskapets upplösning inte tillmätas någon betydelse. l f Riksdagen 1973. 1 sami. Nr 151

Genom ett tillägg till lagregeln om underhåll efter äktenskapsskillnad markeras att domstolen skall beakta att make kan ha ett särskilt behov av bidrag under en omställningsperiod närm ast efter skilsmässan. Reglerna om m akars egendom har utform ats så, att vad make förvärvar under betänketiden före skilsmässan blir enskild egendom, om det döms till äktenskapsskillnad. Möjligheten att ålägga make att betala skadestånd till andra maken vid skilsmässa slopas. D ärem ot införs en möjlighet att vid bodelning efter äktenskapsskillnad avvika från den eljest gällande regeln om hälftendelning av giftorättsgodset, om en sådan delning skulle fram stå som uppenbart obillig med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och den tid som äktenskapet varat. Liksom f. n. skall reglerna i ärvdabalken om arvsrätt för make inte vara tillämpliga när andra maken avlider under pågående skilsmässoprocess.

D en föreslagna överenskommelsen

Vid överläggningarna mellan företrädare för justitieministerierna i de nordiska länderna har framhållits att det föreligger ett allmänt behov av revision av den nordiska äktenskapskonventionen. Med hänsyn till pågående översyn av äktenskapslagstiftningen i de olika nordiska länderna har det dock inte ansetts lämpligt att ta upp denna fråga nu, utan överläggningarna har begränsats till sådana frågor som direkt aktualiserats av den nya svenska lagstiftningen.

De ändringar som föreslås i konventionen hänför sig till de svenska lagändringarna varigenom föräldrasamtycke till giftermål avskaffas och hemskillnads- och återgångsinstituten upphävs. Däremot har det inte ansetts påkallat att göra någon ändring i konventionen med anledning av att möjligheten att döma ut skadestånd vid äktenskapsskillnad slopas i Sverige. Skadeståndsreglerna har redan tidigare upphävts i Danm ark utan att detta föranlett några ändringar i konventionen. Ändringarna i övrigt i svensk rätt har inte bedömts medföra sådana komplikationer vid tillämpning av konventionen att de motiverar några ändringar i denna.

Vad beträffar reglerna om hindersprövning h ar vid departementsöverläggningarna från dansk och norsk sida yppats betänkligheter mot att det svenska slopandet av kravet på föräldrarnas samtycke till underårigs äktenskap skulle få verkan även beträffande den som har hemvist i Danm ark eller Norge när hindersprövning sker i Sverige enligt svensk lag. M ed hänsyn härtill h ar principen att lagen i den stat där hindersprövning äger rum skall tillämpas vid prövningen ansetts böra modifieras. Detta föreslås ske genom ett nytt andra stycke i artikel 1 av innebörd att om det vid hindersprövning i fördragsslutande stat enligt den statens lag inte krävs föräldrars samtycke till äktenskapet,

skall beträffande den som h ar hemvist i annan fördragsslutande stat vad den statens lag föreskriver om krav på sådant samtycke gälla. Regeln syftar bara på sådana fall då hindersprövningen sker enligt lagen i den stat där prövningen äger rum. I vissa fall skall enligt första stycket i stället hemlandets lag tillämpas. D etta gäller dels när ingendera av kontrahenterna h ar hemvist i det land där hindersprövningen sker och dels när sökande särskilt begär att lagen i hans hemland skall tillämpas. Den som är medborgare i stat där regler om föräldrars samtycke saknas kan alltså alltid kräva att dessa regler tillämpas vid hindersprövningen i fråga om hans rätt att ingå äktenskapet. D etta gäller även om hem landet är det land där prövningen skall äga rum. Vid departementsöverläggningam a h ar m an varit ense om att regeln har den nu angivna innebörden och att något ytterligare förtydligande i konventionstexten inte behövs.

Innebörden av den föreslagna regeln kan belysas med ett pär exempel. Om en norsk medborgare med hemvist i N orge söker hindersprövning i Sverige för att ingå äktenskap med någon som har hemvist h är skall prövningen i princip ske enligt svensk lag, m en av det nya andra stycket följer att norsk lags regler om föräldrasamtycke skall iakttas. Detsamma gäller om den i Norge bosatta sökanden är medborgare i annat nordiskt land. I sådant fall kan han emellertid undgå tillämpning av norsk rätt genom att begära att lagen i hans hemland tillämpas. D etta gäller även om sökanden är svensk medborgare. Om han i sådant fall begär att svensk lag tillämpas i egenskap av hemlandets lag, blir regeln i andra stycket inte tillämplig och något föräldrasamtycke enligt de norska reglerna behövs alltså inte. Om ingendera av sökandena h ar hemvist i det land där hindersprövning äger rum, skall varderas hemlands lag tillämpas vid prövningen, och då blir regeln i andra stycket inte tillämplig. Om en norsk och en svensk medborgare som båda har hemvist i N orge begär hindersprövning i Sverige blir sålunda de norska reglerna om föräldrasamtycke tillämpliga beträffande den norska medborgaren, men i fråga om den svenska medborgaren sker prövningen uteslutande enligt svensk lag, vilket innebär att något föräldrasamtycke inte behövs.

Den föreslagna regeln har getts en utformning som tar sikte på det konkreta fallet. D et h ar nämligen med hänsyn till de olikheter i fråga om äktenskapsålder som även i fortsättningen kan komma att finnas i de skilda staternas lagstiftning inte ansetts lämpligt att anknyta till en bestämd åldersgräns. Även uttrycket underårig har undvikits, eftersom man har anledning att räkna med att vi åtminstone under de närmaste åren kommer att få olika myndighetsåldrar inom N orden. I Finland h ar redan lagts fram proposition med förslag om sänkning av myndighetsåldern till 18 år och i Sverige förbereds en m otsvarande ändring (Ds Ju 1973: 11), medan det i övriga nordiska länder inte föreligger några aktuella planer på en sådan reform. D et bör

i detta sammanhang framhållas att, eftersom förslaget innebär att hemvistlandets lag skall tillämpas i fråga om föräldrasamtycke samt frågan huruvida en person är underårig enligt huvudregeln i konventionen (artikel 16) också bedöms enligt hemvistlandets lag, samma lag som regel kommer att vara bestämmande för frågan om en person är att anse som underårig och frågan om föräldrarnas samtycke krävs till hans äktenskap.

Av det sagda fram går att regeln i första hand äger tillämpning i fråga om underårigs rätt att ingå äktenskap. Vid departementsöverläggningarna har konstaterats att utformningen av överenskommelsen underlättas om regeln också får avse omyndigförklarads rätt att ingå äktenskap. E n sådan utvidgning av regelns tillämpningsområde har inte bedömts medföra några olägenheter. Regeln föreslås därför omfatta även fall då fråga är om omyndigförklarads rätt att ingå äktenskap. Så länge kravet på förmyndares samtycke till omyndigförklarads äktenskap kvarstår i samtliga länder får regeln i denna del emellertid inte någon praktisk betydelse.

Från finsk sida har m an vid överläggningarna riktat uppm ärksam heten på att utvecklingen går mot att sinnessjukdom avskaffas som äktenskapshinder. Reglerna i detta hänseende i de nordiska länderna kan i fortsättningen kom m a att uppvisa olikheter. I alla staterna anses emellertid bristande rättslig handlingsförmåga utgöra hinder m ot ingående av äktenskap. U nder överläggningarna har m an varit ense om att skillnader i fråga om betydelsen av psykisk sjukdom eller utvecklingsstörning som äktenskapshinder inte har så stor praktisk betydelse att någon särskild reglering härav i konventionen eller i slutprotokollet är motiverad.

Med hänsyn till den ringa praktiska betydelsen av återgångsinstitutet och till att frågan om upphävande av detta institut övervägs även i andra nordiska länder än Sverige, h ar det vid överläggningarna rått enighet om att reglerna i artikel 10 om domsrätt och tillämplig lag i sådana frågor kan undvaras. Artikel 10 i sin nuvarande lydelse föreslås därför bli upphävd. D etta innebär att varje konventionsstat i fortsättningen får tillämpa sina allmänna internationellprivaträttsliga regler. Eftersom den nordiska konventionen av år 1932 om erkännande och verkställighet av vissa dom ar inte reglerar frågor om erkännande av dom ar i m ål om återgång har det emellertid ansetts lämpligt att äktenskapskonventionens artikel 22 alltjäm t får innehålla regler om erkännande av sådan dom, som meddelats i nordisk stat i mål mellan m edborgare i fördragsslutande stat. E tt tillägg till artikel 22 med denna innebörd föreslås därför. I enlighet med ett förslag från norsk sida har tillläggsregeln gjorts tillämplig även på dom i fråga om ogiltighet av äktenskap.

I fråga om verkningarna för tillämpningen av konventionen av de nya

svenska reglerna om äktenskapsskillnad har vid överläggningarna till en början konstaterats, att dessa regler medför att det i fortsättningen inte blir möjligt för nordiska medborgare att vinna hemskillnad i Sverige. Vidare får, om ändring inte görs i konventionen, en i annat nordiskt land meddelad hemskillnadsdom inte någon betydelse för rätten till äktenskapsskillnad i Sverige annat än i de fall då äldre lag skall tillämpas enligt övergångsbestämmelserna till den nya svenska lagstiftningen. Det har emellertid ansetts rimligt att en i annat nordiskt land vunnen hemskillnad skall kunna ersätta betänketid i det nya svenska systemet. I artikel 9 föreslås därför ett nytt tredje stycke, som gör det möjligt för m akarna att få äktenskapsskillnad i Sverige utan betänketid, om de levt åtskilda minst sex m ånader efter vunnen hemskillnad och inte återupptagit samlevnaden. Den föreslagna regeln har karaktären av en materiell bestämmelse, som skall iakttas vid tillämpningen av den lag till vilken artikelns första stycke hänvisar. Någon begränsning av den tid varunder hemskillnaden får åberopas har inte ansetts erforderlig. Enligt de nya svenska reglerna får make alltid rätt till omedelbar äktenskapsskillnad om m akarna har levt åtskilda mer än två år. F ör fall då särlevnaden har varat så länge blir alltså den särskilda konventionsregeln utan praktisk betydelse.

Med hänsyn till den svenska skillnadsprocessens konstruktion erfordras inte någon regel som jämställer svensk betänketid med hemskillnad i fråga om rätt att vinna äktenskapskillnad i annat nordiskt land. Enligt de svenska reglerna är äktenskapsskillnadsmålet anhängigt vid den svenska domstolen till dess äktenskapsskillnad meddelas. Betänketiden löper endast så länge målet är anhängigt och om detta inte leder till dom på äktenskapsskillnad har betänketiden inte längre några rättsverkningar. Frågan om äktenskapsskillnad kommer alltid att prövas enligt svensk lag i samma mål, även om ena maken eller båda under betänketiden har tagit hemvist i annan stat.

Svensk lag kommer i fortsättningen inte att innehålla några regler om rättsverkningarna av hemskillnad. Vid överläggningarna har konstaterats att detta förhållande skapar vissa komplikationer. Problem uppstår för det första då hemskillnad meddelas i annan nordisk stat men svensk lag enligt artikel 3 är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden. Den omvända situationen, då äktenskapsskillnad sökts i Sverige, betänketid löper och artikel 3 hänvisar till lagen i annan nordisk stat, påverkas också av den olikhet som uppstår mellan de skilda systemen. Det fallet att make avlider, sedan rättslig åtgärd för upplösning av äktenskapet vidtagits, och frågan om efterlevande makes rätt till arv skall bedömas enligt annan nordisk lag än den som skulle ha tillämpats i skillnadsmålet har också uppmärksammats. Komplikationer av de slag som nu berörts torde dock bli aktuella bara i undantagsfall, eftersom den gällande konventionsregleringen leder till att skillnadsfrågan, äkten-

skåpets ekonomiska rättsverkningar och arvsrätten i det helt övervägande antalet fall regleras av samma lands lag.

I den först näm nda situationen — när hemskillnad vunnits och svensk lag är tillämplig på egendomsordningen — saknas med den nya svenska lagstiftningen materiella regler rörande makarnas förmögenhetsförhållanden efter hemskillnaden. Denna fråga har ansetts kunna lösas enklast genom att en materiell regel införs i konventionen. Vid utformningen av denna regel h ar ledning hämtats från den nu gällande regleringen av frågan i svensk lag. De nya svenska reglerna, som innebär att giftorättsgemenskapen skall upphöra räknat från det talan om äktenskapsskillnad väckts under förutsättning att det döms till äktenskapsskillnad, har däremot inte ansetts lämpliga för hemskillnadsfallen. Dessa regler bygger nämligen på att skilsmässoförfarandet avslutas inom begränsad tid, medan en hemskillnad i och för sig kan bestå under obegränsad tid. Den nya regeln i konventionen har därför getts det innehållet att all egendom som make förvärvar efter hemskillnaden skall vara hans enskilda och täckning för gäld beräknas med hänsyn till förhållandena vid hemskillnaden samt att bodelning skall ske enligt reglerna om bodelning efter äktenskapsskillnad. Denna reglering överenstämmer med nu gällande svensk rätt. Regeln föreslås få sin plats i en ny artikel 10 första stycket.

Vad beträffar den andra här näm nda situationen — när talan om äktenskapsskillnad förs i Sverige och betänketid löper samt annat nordiskt lands lag är tillämplig på egendomsordningen — blir makarnas förmögenhetsförhållanden oförändrade till dess äktenskapsskillnad meddelas, om betänketiden inte tillmäts någon rättslig betydelse enligt den lag som reglerar egendomsordningen i äktenskapet. Detta har ansetts kunna godtas för de undantagsfall det här är fråga om. D et är att märka att betänketiden till skillnad från hemskillnadstiden är maximerad, eftersom talan förfaller om inte yrkande om äktenskapsskillnad har fram ställts inom ett år från betänketidens början. Även en äktenskapsskillnadsprocess utan betänketid kan dra ut på tiden. Någon reglering av denna situation föreslås därför inte.

Om make avlider sedan hemskillnad vunnits eller medan betänketid löper och frågan om efterlevande makes rätt till arv skall bedömas enligt lagen i en annan stat än den där skillnadsfrågan behandlats, kan det tänkas att den lagen inte innehåller några regler som är direkt tillämpliga i den aktuella situationen. F ör det fall att make avlider sedan hem skillnad vunnits och frågan om efterlevande makes rätt till arv skall bedömas enligt lagen i fördragsslutande stat där regler om hemskillnad saknas har en materiell konventionsregel ansetts böra införas. Regeln likställer bestående hemskillnad med äktenskapsskillnad. Behovet att i konventionen reglera den m otsatta situationen h ar inte ansetts vara lika stort med hänsyn till att betänketiden är maximerad till ett år och till

att antalet fall då skilda staters lagar blir tillämpliga i denna situation begränsas genom femårsregeln i arvskonventionen. Bedömningen av detta specialfall h ar därför ansetts kunna överlämnas till rättstilläm pningen och någon konventionsregel föreslås inte.

Den förordade regeln om makes arvsrätt kan visserligen sägas ha sin naturliga plats i arvskonventionen. Vid departementsöverläggningarna har man dock varit ense om att en placering i äktenskapskonventionen kan godtas med hänsyn till det nära sambandet med de frågor i övrigt som regleras där. Regeln föreslås bli placerad i ett andra stycke i artikel 10.

Konventionsändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 januari eller den 1 juli som infaller näst efter det att samtliga fördragsslutande stater tillträtt överenskommelsen. Efter önskemål från dansk sida innehåller överenskommelsen vissa särskilda regler rörande dess tillämpning på Grönland och Färöarna.

Föredraganden

De ändringar i den nordiska äktenskapskonventionen som man har enats om vid förhandlingar mellan företrädare för de nordiska justitieministerierna kan närm ast betraktas som en teknisk anpassning av konventionen till den nya svenska lagstiftningen om ingående och upplösning av äktenskap. De rubbar på intet sätt grundvalarna för konventionen. Det är möjligt att det fortsatta reform arbetet på äktenskapsrättens område i Sverige och övriga nordiska länder kan komma att kräva ytterligare justeringar i konventionens regler. D et finns också anledning att överväga en mera allmän översyn av den internordiska regleringen på familjerättens område. En fråga som bör tas upp vid en sådan översyn är om det är nödvändigt och lämpligt att staterna i konventionsform binder sig fö r en detaljreglering som fortlöpande måste anpassas till ändringar i de olika konventionsstaternas interna lagstiftning eller om man kan nöja sig med en mera formlös överenskommelse om att tillämpa enhetliga intemationellprivaträttsliga regler på fall som har anknytning till annat nordiskt land. Jag instämmer emellertid i den uppfattning som har kommit till uttryck vid departementsöverläggningarna att en mera allmän översyn av äktenskapskonventionen bör anstå i avvaktan på den fortsatta utvecklingen av det pågående arbetet med reformering av den interna äktenskapsrätten i de nordiska länderna.

Vad beträffar det nu föreliggande förslaget till överenskommelse vill jag uttrycka min tillfredsställelse över att m an utan svårighet har kunnat nå fram till en uppgörelse vid departementsöverläggningarna. Från svensk synpunkt synes mig överenskommelsen godtagbar och jag anser att den bör tillträdas av Sverige. H ärför krävs riksdagens godkännande. Jag räknar med att de nya konventionsreglerna skall kunna träda i

kraft den 1 januari 1974, dvs. samtidigt med ändringarna i den svenska giftermålsbalken. De ändringar i 1931 års förordning som föranleds av konventionsändringarna kräver inte riksdagens medverkan.

Det är givet att de föreslagna konventionsändringarna inte löser alla de rättsfrågor som kan uppkomma genom att Sverige får ett system av skilsmässoregler som avviker från vad som gäller i andra nordiska länder. Svenska domstolar och andra myndigheter kommer att få ta ställning till rättsverkningarna i skilda sammanhang av att ett par m akar lever under hemskillnad som meddelats i annat nordiskt land, och andra länders myndigheter kommer att möta liknande problem i fråga om makar som lever under betänketid enligt svenska regler. Dessa frågor bör emellertid utan olägenhet kunna överlämnas åt rättstillämpningen.

Jag hemställer att Kungl. M aj:t

dels beslutar att den upprättade överenskommelsen om ändring

av 1931 års nordiska äktenskapskonvention skall undertecknas

med förbehåll för ratifikation,

dels föreslår riksdagen att godkänna överenskommelsen.

M ed bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt beslutar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten att överenskommelsen skall un­

dertecknas med förbehåll för ratifikation samt att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta proto­

koll utvisar.

U r protokollet:

Britta Gyllensten

Overenskomst mellem D an­ Suomen, Islamlin, Norjan, överenskomm else mellan mark, Finland, Island, N or­ Ruotsin ja Tanskan välincn Finland, Danmark, Island, ge og Sverige om ändring af sopimus 6 päivänä helmi- Norge och Sverige om ändden nordiske konvention af kuuta 1931 tehdyn, avio- ring av den nordiska kon6. februar 1931 indeholden- liittoa, Iapseksiottamista ja ventionen den 6 februari de internationalprivatretlige holhousta koskevia kansain- 1931 innehållande internabestemmelser om aegteskab, välis-yksityisoikeudellisia tionellt privaträttsliga beadoption og vaergemål määräyksiä sisältävän poh- stämmelser om äktenskap, joismaisen sopimuksen adoption och förmyndermuuttamisesta skap

Regeringerne i Danmark, Suomen, Islannin, Norjan, Regeringarna i Finland,

Finland, Island, Norge og Ruotsin ja Tanskan hallituk- Danmark, Island, Norge och

Sverige har aftalt, at artik- set ovat sopineet, että 6 päi­ Sverige har överenskommit

lerne 1, 9, 10 og 22 i den vänä helmikuuta 1931 teh­ att artiklarna 1, 9, 10 och

nordiske konvention af 6. dyn, avioliittoa, lapseksi- 22 i den nordiska konven­

februar 1931 indeholdende ottamista, ja holhousta kos­ tionen den 6 februari 1931

internationalprivatretlige kevia kansainvälis-yksityis- innehållande internationellt

bestemmelser om aegteskab, oikcudellisia määräyksiä si­ privaträttsliga bestämmelser

adoption og vaergemål skal sältävän pohjoismaisen sopi­ om äktenskap, adoption och

affattes således: muksen 1, 9, 10 ja 22 artik- förmynderskap skall ha föl­

la muutetaan näin kuulu- jande lydelse.

viksi.

A rtikel 1. 1 artikla Artikel 1

Spger en statsborger i en Milloin jonkin sopimus-

Söker medborgare i förkontraherende stat pr0velse valtion kansalainen hakee

dragsslutande stat hindersaf aegteskabsbetingelserne avioesteiden tutkimista tai

prövning eller lysning till eller lysning hos en af de kuuluttamista toisen sopi-

äktenskap hos myndighet andre staters myndigheder, musvaltion viranomaiselta,

tillhörande annan sådan pr0ves hans ret til at indgå tutkitaan hänen oikeutensa

stat, prövas hans rätt att inaegteskab efter loven i den­ mennä avioliittoon tämän

gå äktenskapet enligt lagen ne stat, såfrem t en af par- valtion lain mukaan, jos

i den staten, om någon av terne er bosat der, og ellers jommallakummalla kihla-

de trolovade har sitt hemefter loven i den stat, hvor tuista on sielia, kotipaikka,

vist där, men annars enligt han har statsborgerret. Den mutta muuten hänen koti-

hemlandets lag. Sistnämnda sidstnaevnte lov skal dog maansa lain mukaan. Vii-

lag skall dock alltid tillämaltid anvendes, når den på- meksi m ainittua lakia on

pas, om sökanden begär det. gaeldende anmoder derom. kuitenkin aina sovellettava,

Skall hemlandets lag tilläm Skal retten til at indgå aeg- jos hakija sitä vaatii. Jos

pas, kan vederbörande mynteskap pr0ves efter stats- kotimaan lakia on sovellet­

dighet ålägga sökanden att borgerlandets lov, kan ved- tava, asianomainen virano-

styrka sin rätt att ingå äkkommende myndighed krae- mainen voi velvoittaa haki-

tenskapet genom intyg från ve, at retten godtg0res ved jan selvittämään oikeutensa

myndighet tillhörande hemaegteskabsattest udstedt af mennä avioliittoon esittä-

landet. statsborgerlandets myndig­ mällä siitä kotimaan virano-

heder. maisen todistuksen.

Kraeves der ved pr0velse Jos avioesteitä sopimus- Kräves vid prövning av

Samkomulag milli Islands, Overenskomst mellom N or­ Överenskommelse mellan Damnerkur, Finnlands, Nor- ge, Danmark, Finland, Is­ Sverige, Danmark, Finland, egs og SvifrjoÖar, um breyt- land og Sverige om endring- Island och N orge om ändingu å NorSurlandasamn- er i den nordiske konven- ring av den nordiska koningnum, frå 6. februar sjon 6 februar 1931 in- ventionen den 6 februari

1931 um alpjoSIeg einka- neholdende intemasjonal- 1931 innehållande internamålaréttaråkvreöi uin hju- privatrettslige bestemmelser tionellt privaträttsliga beskap, aettleiöingu og Iög- om ekteskap, adopsjon og stämmelser om äktenskap, raö vergemål adoption och förmynderskap

Rikisstjömir Islands. Dan- Regjeringene i Norge, Regeringarna i Sverige, merkur, Finnlands, Nor- Danmark, Finland, Island Danm ark, Finland, Island egs og Svijrjööar hafa orS- og Sverige er blitt enige om och Norge har överenskomi8 åsåttar um, aö 1. 9. 10. at artiklene 1, 9, 10 og 22 i mit att artiklarna 1, 9, 10 og 22. gr. 1 N oröurlanda- den nordiske konvensjon 6 och 22 i den nordiska konsamningnum frå 6. februar februar 1931 inneholdende ventionen den 6 februari 1931, um alt>jö81eg einka- internasjonal-privatrettslige 1931 innehållande internamålaréttaråkvasSi, um hju- bestemmelser om ekteskap, tionellt privaträttsliga beskap, settleiSingu og lögråS adopsjon og vergemål skal stämmelser om äktenskap, skulu hljööa {jannig: lyde: adoption och förm ynder­

skap skall ha följande ly­

delse.

1■ gr. A r tikkel 1. A rtikel 1

Nu öskar rikisborgari ein- Spker statsborger i en Söker medborgare i förhvers samningsrikjanna kontraherende stat prpving dragsslutande stat hinderskönnunar å hjönavigsluskil- av ekteskapsvillkårene eller prövning eller lysning till yrSum efia lysingar hjå lysing hos en av de andre äktenskap hos myndighet stjömvaldi einhvers hinna staters myndigheter, blir tillhörande annan sådan rikjanna, og skal £>å kanna hans rett til å inngå ekte­ stat, prövas hans rätt att inrétt hans til aS ganga i hju- skap å pr0ve etter loven i gå äktenskapet enligt lagen i skap eftir lögum J)ess rikis, denne stat, såfram t en av den staten, om någon av de enda eigi annaö hjönaefna brudefolkene er bosatt der, trolovade har sitt hemvist l>ar heimili, en ella eftir og ellers etter loven i den där, men annars enligt hemlögum Jtess rikis {»ar sem stat hvor han har statsbor- landets lag. Sistnämnda lag hann å rikisfang. /Etiö skal gerrett. Sistnevnte lov skal skall dock alltid tillämpas, J>6 beita lögum ]jess rikis, likevel alltid anvendes om om sökanden begär det. sem hjönaefniö å rikisfang vedkommende s0ker krever Skall hemlandets lag tillämi, ef juaö oskar Jiess. N u det. Skal retten til å inngå pas, kan vederbörande mynskal kanna rétt til aö ganga ekteskap pr0ves etter stats- dighet ålägga sökanden att i hjuskap eftir lögum Jiess borgerlandets lov, kan ved­ styrka sin rätt att ingå äkrikis, ]>ar sem hjönaefni å kommende myndighet kreve tenskapet genom intyg från rikisfang, og getur hlutaöeig- at retten godtgjpres ved ek- myndighet tillhörande hemandi stjömvald Jaå krafizt teskapsattest utstedt av stats- landet. J>ess, aS rétturinn sé sannaö- borgerlandets myndigheter. u r me8 vottorSi, sem gefiÖ var ut af stjömvöldum f)ess rikis, sem JtaS å rikisfang i.

N u er svo fyrir maei t i Kreves det ved prpvingen Kräves vid prövning av

af aegteskabsbetingelserne i valtiossa tutkittaessa sen val­ äktenskapshinder i fördragsen kontraherende stat ikke don lain mukaan ei vaadita sl utande stat enligt den stasamtykke fra forasldrene el­ vanhempien tai holhoojan tens lag ej föräldrarnas eller ler vargen til aegteskabet suostumusta avioliiton päät- förmyndarens samtycke till efter denne stats lov, skal tämiseen, on sellaisen hen- äktenskapet, skall beträffanpr0velsen for en part, der er kilön osalta, jolia on koti- de den som har hemvist i bosat i en anden af de kon­ paikka toisessa sopimusval- annan fördragsslutande stat traherende stater ske under tiossa, noudatettava, mita vad den statens lag föreskriiagttagelse af, hvad loven i täman valdon laissa sääde- ver om krav på sådant samden pågaeldende stat bestem- tään sellaisen suostumuksen tycke lända till efterrättelse. m er om krav om et sådant tarpeellisuudesta. samtykke.

Om prpvelsen og lysnin­ Avioesteiden tutkimisesta Om hindersprövning och gen gaslder i 0vrigt loven i sekä kuuluttamisesta on lysning gäller i övrigt lagen den stat, som vedkommende muutoin voimassa sen val­ i den stat prövnings- eller myndighed tilh0rer. don laki, johon tutkija- tai lysningsmyndigheten tillhör.

kuulutusviranomainen kuu-

luu.

A rtikel 9. 9 artikla Artikel 9

Ved de i artiklerne 7 og Tutkittaessa 7 ja 8 artik- Vid prövning av frågor, 8 naevnte afg0relser anven- lassa mainittuja kysymyksiä som avses i art. 7 och 8, andes i hver stat den der gal- noudatetaan jokaisessa val­ vändes i varje stat där gäldende lov. Afg0relse om tiossa sielia voimassa olevaa lande lag. Frågor om bodeldeling af formuen og om lakia. Ositusta ja vahingon- ning och skadestånd skola skadeserstatning träffes dog korvausta koskevat asiat on dock städse avgöras efter altid efter den lov, som kuitenkin aina ratkaistava den lag, som enligt art. 3 är if0lge artikel 3 er bestem- sen lain mukaan, jota 3 ar- tillämplig å m akam as förmende för aegtefaellernes tiklan mukaan on sovelletta- mögenhetsförhållanden. formueforhold. va puolisoiden varallisuus-

suhteisiin.

Separation, som er opnået Asumusero, joka on saatu Hemskillnad, som vunnits i en af stateme, giver i de jossakin sopimusvaldossa, i en av staterna, medför i de andre stater samme ret til tuottaa toisessa sopimusval- övriga samma rätt att erskilsmisse som en der med- tiossa saman oikeuden avio- hålla äktenskapsskillnad, delt separation. eroon kuin siinä valtiossa som om den vunnits i den

myönnetty asumusero. staten.

I en kontraherende stat, Puolisoilla, jotka ovat I fördragsslutande stat, hvor der ikke findes regler saaneet asumuseron toisessa där regler om hemskillnad om separation, men hvor sopimusvaldossa ja jotka saknas men där äktenskapsskilsmisse i visse tilfaelde eivät ole palanneet yhteise- skillnad i vissa fall skall er betinget af en forudgå- lämään, on oikeus saada föregås av betänketid, äga ende betänkningstid, har avioero sopimusvaldossa, makar, som vunnit hemskillaegtefaeller, der har opnået jonka laissa ei ole säännök- nad i annan fördragsslutanseparation i en anden kon­ siä asumuserosta vaan avio- de stat och därefter levat åttraherende stat, og som der­ eroa eräissa tapauksissa edel- skilda under en tid motsvaefter har levet adskilt i et tävästä harkinta-ajasta, m i­ rande sådan betänketid samt tidsrum, der svarer til be- kali puolisot ovat asumus­ ej återupptagit sammanlevtaenkningstiden, og ikke har eron myöntämisen jälkeen naden, erhålla äktenskapsgenoptaget samlivet, ret til asuneet erillään harkinta- skillnad utan föregående beat opnå skilsmisse uden for- ajan pituisen ajan. tänketid. udgående betänkningstid.

lögum samningsrikis, sem av ekteskapsvilkårene i en äktenskapshinder i fördragshjonaefni å heimilisfesti 1, aÖ kontraherende stat etter slutande stat enligt den staforeldrar ^ess eÖa lögraöa- denne stats lov ikke samtyk- tens lag ej föräldrarnas eller maÖur samjxykki råöahag- ke til ekteskapet fra foreldre förmyndarens samtycke till inn, og skal ]jå eftir J>vx eller verge, skal det for per­ äktenskapet, skall beträffanfariö, [tott sliks samjxykkis son som er bosatt i en annen de den som har hemvist i sé ekki krafizt x lögum Jxess kontraherende stat tas hen- annan fördragsslutande stat rfkis, Jjar sem könnun hjona- syn til krav om slikt sam- vad den statens lag föreskrivigluskilyrÖa fer fram. tykke etter bopellandets lov. ver om krav på sådant samtycke lända till efterrättelse.

Um köimunina og lysing- Om prpvingen og lysing- Om hindersprövning och una gilda aÖ ööru leyti lög en gjelder for 0vrig loven i lysning gäller i övrigt lagen J»ess rikis, sem hlutaöeigandi den stat som vedkommende i den stat prövnings- eller stjörnvald heyrir til. myndighet tilh0rer. lysningsmyndigheten tillhör.

9. gr. A rtikkel 9 A rtikel 9

1 sérhverju rikinu ber aÖ Ved de avgj0relser som Vid prövning av frågor, fara eftir t>ar gildandi lög­ omhandles i artiklene 7 og som avses i artiklarna 7 och um um åkvarÖanir jxasr, sem 8, anvendes i hver stat den 8, användes i varje stat där nefndar eru 1 7. og 8. gr. der gjeldende lov. Avgj0- gällande lag. Frågor om boEignaskipti og skaÖabaetur relser om deling av formu- delning och skadestånd skoåkvaröast J>6 åvallt eftir en og om skadeserstatning la dock städse avgöras efter Jxeim lögum, sem samkvaemt skal dog i alle tilfelle treffes den lag, som enligt artikel 3 3. gr. gilda um fjårmål etter den lov som if0lge ar­ ä r tillämplig å m akam as förhjönanna. tikkel 3 er bestemmende mögenhetsförhållanden. for ektefellenes formueforhold. SkilnaÖur aÖ boröi og Separasjon som er opp- Hemskillnad, som vunnits sasng, sem fengizt hefur i nådd i en av statene, gir i de i en av staterna, medför i einu rfkjanna, veitir i hinum andre stater samme rett til de övriga samma rätt att errikjunum sama rétt til lög- skilsmisse som en der med- hålla äktenskapsskillnad, skilnaöar sem skilnaÖur aÖ delt separasjon. som om den vunnits i den boröi og saeng, er jxar hefur staten. fengizt. N u er ekki til aÖ dreifa Ektefeller som har opp- I fördragsslutande stat, reglum um skilnaÖ aÖ boröi nådd separasjon i en kontra­ där regler om hemskillnad og saeng i lögum samnings­ herende stat, kan i en annen saknas m en där äktenskapsrikis, en i vissum tilvikum kontraherende stat som ikke skillnad i vissa fall skall föbyggt å, aÖ umhugsunar- har regler om separasjon regås av betänketid, äga mafrestur sé undanfari lögskiln- men om betenkningstid för­ kar, som vunnit hemskillnad aÖar, og geta J>å hjon, sem ut for skilsmisse, få skilsmis­ i annan fördragsslutande veittur hefur veriö skiln­ se uten förutgående betenk­ stat och därefter levat åtaÖur aÖ boröi og saeng i ein- ningstid dersom de etter at skilda under en tid mothverju hinna samningsrikj- separasjonen bie gitt har svarande sådan betänketid anna, fengiö lögskilnaÖ 1 levd åtskilt i et tidsrom som samt ej återupptagit samjxessu riki an sliks undan- svarer til slik betenknings­ manlevnaden, erhålla äktenfarandi umhugsunarfrests, tid, og ikke har gjenopptatt skapsskillnad utan föregåenenda hafi Jxau frå j)vi aÖ samlivet. de betänketid. skilnaÖur aÖ boröi og saeng

A rtikel 10. 10 artikla Artikel 10

E r der opnået separation Milloin asumuseron saa- H ar hemskillnad vunnits mellem aegtefaeller, på hvis neiden puolisoiden varalli- mellan m akar, på vilkas förformueforhold loven i en suussuhteisiin on sovelletta- mögenhetsförhållanden lakontraherende stat, hvor der va sopimusvaltion lakia, jos­ gen i fördragsslutande stat, ikke findes regler om sepa­ sa ei ole säännöksiä asumus- där regler om hemskillnad ration, skal anvendes, skal erosta, ei puolisolla ole saknas, är tillämplig, skall formue, som en aegtefaelle avio-oikeutta omaisuuteen, egendom som make förvärerhverver efter separatio­ jonka toinen puoliso saa var efter hemskillnaden vara nen, vasre hans saereje, og asumuseron myöntämisen hans enskilda och täckning gaeldsansvaret beregnes ef­ jälkeen. Velan kattaminen

för gäld beräknas med hänter forholdene ved separatio­ on sellaisessa tapauksessa syn till förhållandena vid nen. Ipvrigt finder bestem- suoritettava asumuseron

hemskillnaden. I övrigt äga melserne i den pågaeldende myöntämisen aikaan val-

bestämmelserna i den stastat om bodeling efter skils- linneiden olosuhteiden mu-

ten om bodelning efter äkmisse tilsvarende anven- kaisesti. Tällöin on muutoin

tenskapsskillnad motsvarandelse. vastaavasti sovellettava mai-

de tillämpning.

nitussa valtiossa avioeron

jälkeen toimitettavasta osi-

tuksesta voimassa olevia

säännöksiä.

D pr en aegtefaelle efter Jos puoliso kuolee asu­

Avlider make, sedan hemopnået separation, der fort- museron myöntämisen jäl­

skillnad vunnits, skall i fråsat består, skal separatio­ keen, on voimassa oleva

ga om efterlevande makes nen sidestilles med en skils- asumusero rinnastettava

rätt att taga arv eller testamisse for så vidt angår den avioeroon, milloin eloon-

mente efter den avlidne, vid efterlevende aegtefaelles ret jääneen puolison oikeuteen

tillämpning av lagen i förtil arv efter afdpde efter saada perintönä tai testa-

dragsslutande stat, där regloven eller testamente, når mentilla omaisuutta kuolleen

ler om hemskillnad saknas, loven i en kontraherende puolison jälkeen on sovellet­

hemskillnaden likställas med stat, hvor der ikke findes tava sopimusvaltion lakia,

äktenskapsskillnad, om hem regler om separation, skal jossa ei ole säännöksiä asu-

skillnaden ännu består. anvendes. muserosta.

A rtikel 22. 22 artikla Artikel 22

Administrative og rets- Lainvoimainen tuomio tai Lagakraftvunnen dom kraftige judicielle afgprel- hallinnollisen viranomaisen eller administrativ myndigser, som i en af statem e er päätös, joka on jossakin hets beslut, som i en av sta­

udfaerdiget i overensstem- sopimusvaltiossa annettu 5, terna meddelats jämlikt art. melse med artiklerne 5, 7, 8, 7, 8, 11, 13, 14, 15, 19 tai 5, 7, 8, 11, 13, 14, 15, 19 11, 13, 14, 15, 19 eller 21, 21 artiklan mukaisesti, on eller 21, skall gälla i övriga skal havé gyldighed i de oleva voimassa muissa sopi- stater utan särskild stadfäsandre stater uden sasrlig musvaltioissa erityisettä telse och utan prövning av stadfästelse og uden pr0- vahvistuksetta ja näiden vi- avgörandets riktighet eller velse af afgprelsens rigtig- ranomaisten tutkim atta, on- av dess förutsättningar med

var veittur lifaö aöskilin svo lengi, aS svarar til sliks umhugsunarfrests, og hafi ekki tekiö upp sambuö aS nyju.

10. gr. A r tikkel 10 A rtikel 10

Pegar fjårm ål hjöna, sem E r det oppnådd separa- H ar hemskillnad vunnits fengiS hafa skilnaS aS borSi sjon mellom ektefeller hvis mellan m akar, p å vilkas förog saeng, åkvarSast eftir formueforhold bedpmmes mögenhetsförhållanden lalögum samningsrikis, sem etter loven i en kontrahe- gen i fördragsslutande stat, ekki byggir å reglum um rende stat som ikke har reg­ där regler om hemskillnad skilnaS aS borSi og saeng, ler om separasjon, skal for- saknas, är tillämplig, skall skulu fj arver Smaeti sem mue som en ektefelle erver- egendom som make förväröSru åskotnast eftir skilnaS- ver etter separasjonen vaere var efter hemskillnaden vara inn, verSa séreign pess, en å- hans saereie og gjeldsansva- hans enskilda och täckning byrgS å skuldum miSast viS ret beregnes etter forholde- för gäld beräknas med hänaSstaeSur eins og paer voru ne ved separasjonen. For syn till förhållandena vid viS skilnaS aS borSi og pvrig får reglene i denne hemskillnaden. I övrigt äga saeng. AS öSru leyti skal stat om bodeling etter skils- bestämmelserna i den stafariS aS lögum pessa rikis, misse tilsvarende anvendel- ten om bodelning efter äkaS pvi er til buskipta tekur se. tenskapsskillnad motsvaranviS lögskilnaS. de tillämpning.

Andist annaö hjöna eftir Er en ektefelle d0d etter Avlider make, sedan hema<5 skilnaÖur aÖ borSi og oppnådd separasjon som skillnad vunnits, skall, i fråsaeng er veittur og spurning fortsatt besto, skal separa­ ga om efterlevande makes vaknar um rétt hins eftirlif- sjonen likestilles med skils- rätt att taga arv eller testaandi til arfs eftir hiÖ låtna misse, for så vidt angår m ente efter den avlidne, vid samkvaemt reglum um lög- gjenlevende ektefelles rett til tillämpning av lagen i förerfÖir eöa samkvaemt erföa- arv etter avd0de etter loven dragsslutande stat, där regskrå, og beita skal lögum eller testament, n år loven i ler om hemskillnad saknas, samningsrikis, sem ekki en kontraherende stat som hemskillnaden likställas med byggir å reglum um skilnaS ikke h ar regler om separa­ äktenskapsskillnad, om hemaS borSi og saeng, skal skiln- sjon skal anvendes. skillnaden ännu består. aSur aS borSi og saeng lagSur aS jöfnu viS IögskilnaS ef hinn fyrrnefndi varir enn.

22. gr. A rtikkel 22. Artikel 22

OrskurSir umboSsstjörnar Administrative og retts- Lagakraftvunnen dom elog aSfararhaefir dömsur- kraftige judisielle avgj0rel- ler administrativ myndighets skurSir, er gengiS hafa i ser, som i en av statene er beslut, som i en av staterna einhverju rikjanna sam­ utferdiget i samsvar med ar- meddelats jämlikt artiklarna kvaemt 5. 7. 8. 11. 13. 14. tiklene 5, 7, 8, 11, 13, 14, 5, 7, 8, 11, 13, 14, 15, 19 el15. 19. og 21. gr., skulu gilda 15, 19 eller 21, skal ha gyl- ler 21, skall gälla i övriga 1 hinum rikjunum ån sér- dighet i de andre stater uten stater utan särskild stadfässtakrar staSfestingar, og ån saerskilt stadfesting og uten telse och utan prövning av rannsöknar å pvi, hvort ur- pr0ving av avgj0relsens rik­ avgörandets riktighet eller skurSurinn sé réttur eSa tighet eller av dens forutset- av dess förutsättningar med

hed eller dens forudsaetning- ko ratkaisu oikea vai ovatko hänsyn till hemvist eller er m ed hensyn til bopael sen edellytykset olemassa, medborgarskap i den ena eller statsborgerret i den ene mikali ratkaisu perustuu eller andra av de fördragseller den anden af de kon- siihen, etta asianomaisella slutande staterna. Detsamtraherende stater. D et sam­ henkilöllä on katsottu ole- m a gäller lagakraftvunnen me gaelder retskraftige ju- van kotipaikka tai kansalais- dom som meddelats i en av dicielle afg0relser, der er oikeus jossakin sopimusval- staterna och avser ogiltighet udfaerdiget i en af stater- tiossa. Sama on voimassa eller återgång av äktenskap ne, og som vedr0rer ugyl- myös, milloin jossakin sopi- mellan medborgare i fördighed eller omst0delse af musvaltiossa annettu lain- dragsslutande stat. et aegteskab mellem stats- voimainen tuomio koskee borgere i en kontraherende sopimusvaltion kansalaisten stat. kesken solmitun avioliiton

mitättömyyttä tai peruutu-

mista.

De kontraherende stater Sopimusvaltiot voivat yh- De fördragsslutande sta­

kan tiltraede denne overens- tyä tähän sopimukseen terna kan tillträda denna komst ved överenskommelse genom

a) at undertegne uden a) allekirjoittamalla sen, a) undertecknande utan forbehold for ratifikation tekemättä ratifiointia koske- förbehåll för ratifikation eller vaa ehtoa, tai eller

b) at undertegne med for­ b) allekirjoittamalla sen b) undertecknande med behold for ratifikation sam- ratifiointia koskevin ehdoin. förbehåll för ratifikation i men med efterf0lgende ra­ förening med efterföljande tifikation. ratifikation.

Ratifikationsdokumenter- Ratifioimiasiakirjat on

Ratifikationshandlingarna ne skal deponeres i det talletettava Ruotsin ulko-

skall deponeras i svenska u tsvenske udenrigsministe- asiandepartementtiin.

rikesdepartementet. rium.

Overenskomsten traeder i

Sopimus tulee voimaan överenskommelsen träder kraft den 1. januar eller

sen tammi- tai heinäkuun 1 i kraft den 1 januari eller den 1. juli, efter at samtlige päivänä, joka lähinnä seuraa

den 1 juli, som infaller näst stater har deponeret deres sen jälkeen, kun kaikki so­

efter det att överenskomratifikationsdokumenter. F or pimusvaltiot ovat siihen yh-

melsen tillträtts av alla de konventionens anvendelse på tyneet.

fördragsslutande staterna. Faer0erne og Gr0nland kan Sovellettaessa sopimusta

F ör överenskommelsens det danske justitsministe- Färsaarilla ja Grönlannissa

tillämpning på Färöarna och rium efter förhandling med Tanskan oikeusministeriö

Grönland kan danska justide 0vrige kontraherende voi neuvoteltuaan muiden

tieministeriet efter förhandstaters justitsministerier fast- sopimusvaltioiden oikeusmi-

ling med de övriga fördragssaette sådanne afvigelser, nisteriöiden kanssa vahvistaa

slutande staternas justitiemisom de saerlige faerpske el­ tehtäväksi sellaisia poikke-

nisterier fastställa sådana ler gr0nlandske forhold uksia, joita Fär-saarten tai

avvikelser som de särskilda måtte tilsige. G rönlannin erityiset olot

färöiska eller grönländska

voivat edellyttää.

förhållandena m å kräva.

Til bekraeftelse heraf har Täm än vakuudeksi ovat Till bekräftelse härav har undertegnede befuldmaegti- valtuutetut allekirjoittaneet undertecknade befullmäktigede undertegnet denne täm än sopimuksen. gade ombud undertecknat overenskomst. denna överenskommelse.

forsendur hans, j);er er taka ninger med hensyn til bopel hänsyn till hemvist eller til heimilisfesti eSa rikisfesti eller statsborgerrett i den medborgarskap i den ena 1 einhverju samningsrikj- ene eller den annen av de eller andra av de fördragsanna. E>etta å einnig viÖ um kontraherende stater. Det slutande staterna. DetsamaSfararhsefa dömsurskurSi, samme gjelder rettskraftige ma gäller lagakraftvunnen sem gengiS hata i einhverju judisielle avgjprelser som er dom som meddelats i en av rikjanna og kveSa å um utferdiget i en av statene, og staterna och avser ogiltigögildi eSa ogildingu hju- som går ut på ugyldighet het eller återgång av äktenskapar milli rikisborgara i eller omstpting av ekteskap skap mellan medborgare i samningsriki. mellom statsborgere i kon­ fördragsslutande stat. traherende stat.

Samningsrikin geta geng­ De kontraherende stater De fördragsslutande staiS aS f>essu samkomulagi kan slutte seg til denne terna kan tillträda denna meS J»vi: overenskomst ved överenskommelse genom a) aS undirrita j)aS ån a) undertegning uten for- a) undertecknande utan fyrirvara um fullgildingu, behold om ratifikasjon, eller förbehåll för ratifikation eleSa ler b) aS undirrita J>aS meS b) undertegning med for- b) undertecknande med fyrirvara um fullgildingu behold om ratifikasjon sam- förbehåll för ratifikation i åsamt eftirfarandi fullgild­ men med etterfplgende rati­ förening med efterföljande ingu. fikasjon. ratifikation.

Fullgildingarskjölin skulu Ratifikasjonsdokumentene Ratifikationshandlingarna sett til vörzlu 1 saenska ut- skal deponeres i det svenske skall deponeras i svenska u tanrikisråSuneytinu. utenriksdepartement. rikesdepartementet.

SamkomulagiS gengur i Overenskomsten trer i Överenskommelsen träder gildi 1. januar eSa 1. juli kraft den 1 januar eller den i kraft den 1 januari eller naestan eftir aS samnings- 1 juli som faller nest etter at den 1 juli, som infaller näst rikin hafa öll gengiS aS alle de kontraherende stater efter det att överenskomsamkomulaginu. har sluttet seg til overens­ melsen tillträtts av alla de komsten. fördragsslutande staterna. Til jtess aS samningnum F o r overenskomstens an- F ör överenskommelsens verSi beitt um Faereyjar og vendelse på Feerpyene og tillämpning på Färöarna och G ranland, getur danska Grpnland kan det danske Grönland kan danska justidomsmålaråSuneytiS, aS justisministerium etter for- tieministeriet efter förhandhöfSu samråSi viS doms- handlinger m ed de pvrige ling med de övriga fördragsmålaråSuneyti hinna samn- kontraherende staters justis- slutande staternas justitieingsrikjanna, ådkveSiS Jjau departem enter fastsette slike ministerier fastställa sådana fråvik, sem sérstakar faer- avvik som de saerskilte faer- avvikelser som de särskilda eyskar eSa graenlenzkar aS- pyiske eller grpnlandske for- färöiska eller grönländska staeSur kunna aS krefjast. hold npdvendiggjpr. förhållandena må kräva. Til staSfestingar Jtessu Til bekreftelse herav har Till bekräftelse härav har

Udfaerdiget i Stockholm Laadittu Tukholmassa Som skedde i Stockholm den , i et eksemp- päivänä kuuta 19 den , i ett exemlar på hvert af fplgendc yhtenä suomen-, islannin-, plar på finska, danska, issprog: dansk, svensk, finsk, norjan-, ruotsin- ja tanskan- ländska, norska och svenska isländsk og norsk, for så vidt kielisenä kappaleena, jossa språken, och såvitt angår angår svensk i to tekster, en ruotsiksi on kaksi tekstiä, svenska språket i två texter, fra Sverige og en fra Fin­ toinen Suomea ja toinen en för Finland och en för land. Ruotsia varten. Sverige.

hafa undirritaöir, sem hafa de undertegnete befullmek- undertecknade befullmäktifullgilt umboÖ, undirritaö tigete undertegnet denne gade ombud undertecknat samning pennan. overenskomst. denna överenskommelse.

Gert i Stokkhölmi hinn Utferdiget i Stockholm Som skedde i Stockholm

1 einu eintaki å is- den i ett eksemplar den , i ett exemplar lenzku, dönsku, finnsku, på norsk, dansk, finsk, is­ på svenska, danska, finska, norsku og saensku, og aö ländsk og svensk språk, for isländska och norska språJ m er saenskuna varöar i så vidt angår det svenske ken, och såvitt angår svenstveimur textum, öörum fyrir språk i to tekster, en for ka språket i två texter, en Finnland og hinum fyrir Finland og en for Sverige. för Sverige och en för FinSviJjjöÖ. land.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1 9 7 3 7 3 0 9 9 0