Prop. 1973:32

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i giftermålsbalken, m.m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1973

Nr 32

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i giftermåls- balken, m. m.; given Stockholms slott den 9 mars 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag" av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredra- ganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

CARL LIDBOM

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 augusti 1969 till- kallades sju sakkunniga med uppdrag att företa en allmän översyn av den familjerättsliga lagstiftningen. De sakkunniga,1 som antog namnet familjelagssakkunniga, har som en första etapp i utredningsarbetet i maj 1972 avlämnat betänkandet (SOU 1972: 41) Familj och äktenskap I med förslag till lag om ändring i giftermålsbalken, m.m. De i be— tänkandet upptagna lagförslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklaga- ren (RÅ), Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms, Malmö, Norrköpings, Falu och Härnösands tingsrätter, socialstyrelsen, medicinska fakulteten vid Karolinska institutet, länsstyrelserna i Jön- köpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, dom— kapitlen i Uppsala ärkestift, Västerås stift, Lunds stift och Stockholms stift, statistiska centralbyrån, riksskatteverket, hyresnämnden för Göte— borgs och Bohus län, socialutredningen, Stockholms kommuns barna- vårdsnämnd, sociala centralnämnden i Göteborg, Stockholms överför- myndarnämnd, Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbun- det, Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens riksför- bund, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemän- nens centralorganisation (TCO), Sveriges advokatsamfund, Föreningen

¹ Numera regeringsrådet Eskil Hellner, ordförande, samt riksdagsledamötema Torsten Gustafsson. Lena Hjelm—Wallén, Lisa Mattson, Gabriel Romanus, Ingrid Sundberg och Bertil Zackrisson.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1973: 32 40

Sveriges rättshjälpsjurister, Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, Sam- arbetsorganet Sveriges kyrkliga och ekumeniska familjerådgivnings- byråer, Föreningen kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare, Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Moderata sam- lingspartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Svenska. kvinnors vänsterförbund, Centerns ungdomsförbund, Folkpar- tiets ungdomsförbund, Moderata ungdomsförbundet, Sveriges social- demokratiska ungdomsförbund, Fredrika-Bremer-Förbundet, Sveriges frikyrkoråd, Evangeliska fosterlandsstiftelsen, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, Frälsningsarmén, Katolska biskopsämbetet och Svenska kyr- kans lekmannaförbund kyrkobröderna.

Remissinstanserna har i åtskilliga fall bifogat yttranden från under- ställda myndigheter. Yttranden i ärendet har dessutom inkommit från ärkebiskopen, Svenska prästförbundet, Husmodersförbundet hem och samhälle, Riksförbundet kyrkans ungdom, Yrkeskvinnors klubbars riks— förbund, Kristen demokratisk samling och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande.

En sammanställning av rcmissyttrandena torde få fogas till stats- rådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

De sakkunniga har i sitt arbete upprätthållit fortlöpande kontakt med kommittéer för revision av äktenskapsrätten som har tillsatts i Danmark är 1969, i Finland är 1970 och i Norge är 1971. Vid ärendets fortsatta beredning i justitiedepartementet har överläggningar ägt rum med företrädare för justitieministerierna i dessa länder.

2 Huvuddragen av gällande ordning och de sakkunnigas förslag

3 Gällande rätt 3.1 Ingående av äktenskap

3.1.1 Trolovning

GB innehåller i 1 kap. vissa regler om trolovning. Enligt 1 % förelig— ger trolovning när man och kvinna har kommit överens om att ingå äktenskap med varandra. Överenskommelsen är inte formbunden. La- gen uppställer inte något krav på att parterna skall ha uppnått viss ål— der. För att en överenskommelse skall kunna anses föreligga måste par- terna emellertid ha nått en viss mognad. Det bör anmärkas att trolov- ning i lagens mening inte föreligger om mannen och kvinnan bildar fa- milj utan att ha för avsikt att ingå äktenskap. _

En trolovning kan brytas helt formlöst. Det räcker med att ena parten i ord eller handling visar sin vilja att träda tillbaka. GB knyter dock vissa rättsverkningar till trolovningen, vilka kommer till uttryck i de regler som gäller om trolovningen upplöses. Om hur det då skall förfaras med gåv0r, som de trolovade givit varandra för äktenskapets skull, ges regler i GB 1: 2. Huvudregeln är att vardera parten skall få tillbaka sina gåvor. Från denna regel görs dock två undantag. Om tro- lovningen upplöses genom dödsfall har den efterlevande rätt att inte bara återfå sina gåvor utan också behålla vad han har mottagit. Och om trolovningen bryts har den som huvudsakligen bär skulden till brytningen inte rätt att återfå sina gåvor.

I GB 1: 3 och 4 finns särskilda regler om skadestånd vid bruten trolovning. Generellt krävs för att en trolovad skall kunna bli skade- ståndsskyldig att han bär den huvudsakliga skulden till brytningen. För skadeståndsskyldighetens omfattning är det en avgörande skillnad om barn har avlats i trolovningen eller inte. Om barn inte har avlats kan den till brytningen huvudsakligen vållande förpliktas att utge er- sättning till den andre bara för förlust till följd av åtgärd, som denne vidtagit för det tillämnade äktenskapet. Har däremot barn avlats inträ- der för mannen en vidare skadeståndsskyldighet, som omfattar skada också av ideell natur. Ersättningen skall vara skälig. GB 1: 4 inne- håller regler som innebär att skadeståndsskyldigheten inskränks eller helt bortfaller när den för brytningen ansvarige inte hade rätt att ingå äktenskap utan giftomans samtycke samt giftomannen inte samtyckt till trolovningen.

Anspråk på återbäring av gåvor eller på skadestånd preskriberas om inte talan därom har väckts inom ett år från trolovningens upplösning (GB 1: 5).

Trolovningskapitlet i GB avslutas med en paragraf, 6 5, som ger tro- lovad kvinna viss rätt till andel i mannens kvarlåtenskap när barn har avlats i förbindelsen och trolovningen upplösts genom mannens död.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1973: 32 46

Regeln är tillämplig också när föräldrarna efter avlelsen har ingått tro- lovning med varandra. Är kvinnan i behov av underhåll får hon skälig andel, högst hälften, av mannens kvarlåtenskap. Anspråk på sådan an- del skall framställas inom sex månader från dödsfallet.

3.1.2 Hinder mot äktenskap I 2 kap. GB finns bestämmelser om hinder mot äktenskap. Bakom dessa regler ligger överväganden av etisk, medicinsk och social karak- tär. Beroende på det syfte ett visst äktenskapshinder skall fullfölja kan det innebära antingen förbud för den det gäller att över huvud taget ingå äktenskap eller förbud att ingå äktenskap med viss annan person. Man talar i detta sammanhang om absoluta och relativa äktenskaps- hinder. Styrkan hos de bakomliggande intressena blir avgörande för en annan indelning, nämligen i upplösande (dirimerande) och icke upplö- sande äktenskapshinder. Om hindret är av förstnämnda slag skall ett i strid däremot ingånget äktenskap upplösas genom återgång. I vissa fall kan återgångstalan föras, förutom av part, av offentligt organ. Hindret sägs då vara publikt dirimerande. Gränsen mellan upplösande och icke upplösande äktenskapshinder är inte alltid dragen helt efter objektiva kriterier. Sålunda är i vissa fall bristande vetskap om att hinder förelåg en förutsättning för att part skall få åberopa hindret som grund för åter- gång. Sakligt sett i nära samband med indelningen i upplösande och icke upplösande hinder står slutligen uppdelningen i dispensabla och indispensabla hinder. De dispensabla hindren kännetecknas av att myn— dighet kan meddela undantag från hindret, medan sådan möjlighet inte föreligger i fråga om de indispensabla hindren. Om ett äktenskaps- hinder är absolut kan dispensen innebära att vederbörande får en ge- nerell rätt att gifta sig. I regel meddelas dock dispens i dessa fall lik— som då hindret är relativt bara för äktenskap med viss person. Enligt GB 2: 1 får äktenskap inte ingås av den som är under 18 år. Äktenskapsåldem är densamma för män och kvinnor. För äktenskap före 18 års ålder kan dispens lämnas av länsstyrelsen i det län, där den underårige har sitt hemvist. Hindret är inte upplösande. I 2—4 %& finns regler om krav på giftomans samtycke. Den som är under 20 år och inte förut varit gift får inte gifta sig utan föräldrarnas samtycke (2 & första stycket). I vissa fall räcker det med samtycke av bara den ena av föräldrarna eller av förmyndare eller särskilt för— ordnad giftoman (2 & andra stycket). För den som är omyndigförklarad krävs samtycke av förmyndaren (3 5). I fråga om såväl underårig som omyndigförklarad gäller att domstol kan tillåta äktenskap, om samtycke har vägrats utan skäl (4 å). Inte heller kravet på giftomans samtycke är av upplösande beskaffenhet. Den som är sinnessjuk eller sinnesslö får inte ingå äktenskap utan tillstånd av socialstyrelsen (5 5). Hindret är upplösande.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1973: 32 47

Äktenskap är förbjudet mellan dem som är i rätt upp- och nedsti- gande släktskap med varandra samt mellan syskon (7 &). Med syskon avses såväl hel- som halvsyskon. Detta hinder är indispensabelt och upplösande. Det är också publikt dirimerande. Mellan ett syskon och det andras avkomling får äktenskap inte ingås utan Kungl. Maj:ts till- stånd (8 5). Hindret är inte upplösande. Äktenskap är vidare förbjudet mellan personer av vilka den ene har varit gift med den andres släk- ting i rätt upp- eller nedstigande led (9 5). Kungl. Maj:t kan dispen- sera från detta s.k. svågerskapshinder. Finns barn i det tidigare äk- tenskapet får dispens meddelas bara om hänsyn till barnet inte talar däremot. Svågerskapshindret är inte upplösande.

Så länge ett äktenskap består får nytt äktenskap inte ingås (10 å). Hindret är publikt dirimerande.

3.1.3 Hindersprövning

Innan äktenskap får ingås skall hindersprövning ske. Regler härom ges i 3 kap. GB. Prövningen äger rum i den svenska församling där kvinnan är kyrkobokförd eller, om hon varken är eller bör vara skri- ven i sådan församling, där hon vistas (1 5 första stycket). Ansökan om hindersprövning skall göras hos pastorsämbetet av de trolovade ge- mensamt (1 & andra stycket). Vid svensk vigsel i utlandet görs hinders- prövningen i vissa fall av svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman (2 5 lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet). Om mannen är skriven i annan församling än den där hindersprövningen skcr, skall han förete intyg om vad kyrko- böckerna i hans församling innehåller om hans behörighet att ingå äk- tenskapet, s.k. äktenskapsbctyg (2 5 1 mom. första stycket). Kvinnans samtycke fordras för att äktenskapsbetyg skall få utfärdas (7 5). Enligt 49 5 folkbokföringskungörelsen (1967: 495) gäller äktenskapsbetyg två månader. Trolovad som varken är eller bör vara skriven i svensk församling skall förete det motsvarande intyg av utländsk registerförare han kan skaffa (2 g 1 mom. andra stycket). Om inte kyrkoböckerna eller de nämnda intygen innehåller upplysning om trolovads ålder, åligger det honom att förcbringa utredning därom. Om trolovad är under 18 år, skall han visa att han har fått länsstyrelsens tillstånd att gifta sig (2 5 2 mom.). Den som inte får gifta sig utan samtycke av giftoman eller förmyndare skall visa att han har fått sådant samtycke eller att domstol har gett honom tillåtelse att gifta sig (2 5 3 mom.). Om det finns anledning anta att trolovad är sinnessjuk eller sinnesslö, skall han antingen med läkarintyg styrka att så inte är fallet eller visa att han har fått socialstyrelsens tillstånd att gifta sig utan hinder av sinnessjukdomen eller sinnesslöheten (2 5 4 mom.). De trolovade skall skriftligen på heder och samvete försäkra att de inte såvitt de vet är släkt i rätt upp- och nedstigande led eller syskon. Om inte Kungl.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1973: 32 48

Maj:ts tillstånd till äktenskap föreligger skall försäkran också avse att de inte är släkt eller besvågrade på så sätt att särskilt tillstånd krävs till äktenskapet (2 5 6 mom.). Envar av de trolovade skall vidare upp- ge om han tidigare har ingått äktenskap. Även denna uppgift skall läm- nas skriftligen på heder och samvete. Om trolovad tidigare har ingått äktenskap och det inte framgår av kyrkoböckerna eller av äktenskaps- betyg eller av utländsk registerförares intyg att det tidigare äktenska- pet har blivit upplöst, åligger det den trolovade att visa att så har skett (2 5 7 mom.).

Om pastorsämbetet vid prövningen konstaterar hindersfrihet, görs anteckning härom i äktenskapsboken och intyg utfärdas, om detta har begärts. Befinnes hinder föreligga, skall anteckning ske om vilket hinder som föreligger.

Beslut i fråga om hindersprövning kan överklagas enligt lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps ingående. Om beslutet har meddelats av präst inom svenska kyrkan skall besvären anföras hos domkapitlet. Domkapitlets beslut liksom be- slut som meddelats av svensk myndighet i utlandet kan överklagas hos kammarrätten. Av 33 % förvaltningsprocesslagen (1971: 291) framgår att kammarrättens avgörande kan överklagas till regeringsrätten.

Hindersprövningen är giltig fyra månader. Har de trolovade inte blivit vigda inom denna tid, får vigsel inte ske utan ny hindersprövning (GB 4: 6 andra stycket).

3.1.4 Formen för ingående av äktenskap

Äktenskap ingås med kyrklig eller borgerlig vigsel. Regler härom ges i 4 kap. GB. Kyrklig vigsel kan enligt 2 &” äga rum inom svenska kyrkan eller inom annat trossamfund, om Kungl. Maj:t har medgett att vigsel förrättas inom samfundet. Sådant medgivande har lämnats ett 30-tal trossamfund. För rätt till kyrklig vigsel uppställer lagen vidare kravet att åtminstone en av de trolovade skall tillhöra svenska kyrkan resp. trossamfundet. Kungl. Maj:t kan förordna att medlem av utländskt evangeliskt-lutherskt trossamfund skall ha samma rätt till kyrklig vig- sel som medlem av svenska kyrkan. Detta bemyndigande har utnytt- jats i fråga om medlemmar av danska folkkyrkan, norska statskyrkan, Finlands evangelisk-lutherska kyrka och evangelisk-lutherska Augustana- synoden i Amerika. För vigsel inom svenska kyrkan får de trolovade välja den präst inom kyrkan de själva vill. Skyldig att viga är dock bara präst i församling, av vilken endera av de trolovade är medlem (3 5 första stycket). Inom annat trossamfund förrättas vigsel av den som är behörig därtill enligt Kungl. Maj:ts förordnande. Behörigheten är inte förenad med någon skyldighet att förrätta vigseln.

Borgerlig vigsel kan väljas av de trolovade vare sig de har rätt till kyrklig vigsel eller inte (4 5). Behörig att förrätta borgerlig vigsel är

• Sida 54
•  Original

Prop. 1973: 32 49

lagfaren domare i allmän underrätt och den som länsstyrelsen särskilt förordnar till vigselförrättare (5 å). GB föreskriver inte skyldighet för borgerlig vigselförrättare att tjänstgöra som sådan. Lagfaren domare är dock skyldig att förrätta vigsel på grund av administrativa bestäm- melser.

Hindersprövning måste ha ägt rum före vigseln. Utan intyg om hin- dersfrihet får ingen annan viga än präst som tjänstgör i den församling där hindersprövningen har skett (6 5). Om vigselförrättaren känner till äktenskapshinder, som inte har uppmärksammats vid hindersprövningen, får vigsel inte äga rum.

Vigsel förrättas enligt 8 5 i släktingars eller andra vittnens närvaro. Lagen preciserar i övrigt kraven på vigseln så att de trolovade skall vara samtidigt tillstädes inför vigselförrättaren, på hans fråga avge sitt ja och samtycke till äktenskapet samt därefter av honom förklaras för äkta makar. Har något av dessa krav inte uppfyllts är vigseln enligt 8 % första stycket ogiltig. Så är också fallet om vigselförrättaren inte var behörig att viga. Däremot skall vigseln inte anses ogiltig i andra fall, såsom om vittnen inte närvarit, om vigselförrättaren överskridit sin behörighet eller om vederbörlig hindersprövning inte föregått. Vigsel som annars skulle ha varit utan verkan kan godkännas av Kungl. Maj:t på ansökan av mannen eller kvinnan eller, om någondera avlidit, av arvinge till den avlidne. Sådant godkännande får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger (9 5 andra stycket).

GB innehåller, utöver vad nu sagts, inga närmare bestämmelser om förfarandet vid vigseln. Hänvisning ges i stället vid vigsel inom svenska kyrkan till föreskrifterna i kyrkohandboken, vid vigsel inom annat tros- samfund till dess kyrkobruk och vid borgerlig vigsel till de bestäm- melser som meddelas av Kungl. Maj:t (8 & tredje stycket). Sådana be- stämmelser har meddelats i kungörelsen (1964: 678) med närmare före- skrifter om borgerlig vigsel. Kungörelsen innehåller bl.a. vissa bc- stämmelser om tid och plats för vigseln. Vidare föreskrivs att vigsel- förrättaren skall rikta följande ord till de trolovade.

Äktenskapets ändamål är enskildas väl och samhällets bestånd. Ni ha tillkännagivit att ni vilja ingå äktenskap med varandra. Tager alltså ni N. N. denna N. N. till er hustru att älska henne i nöd och lust?

(Svar: Ja.)

Tager ni N. N. denna N. N. till er man att älska honom i nöd och lust?

(Svar: Ja.) Giv varandra handen till bekräftelse på detta.

(Före handslaget må mannen lämna kvinnan en ring.) Jag förklarar er nu för äkta makar. Glöm aldrig det löfte om trohet för livet som ni nu ha avlagt. Lev med varandra i inbördes aktning, kärlek oeh förtroende, och besinna ert ansvar mot kommande släkten. Må endräkt och lycka råda i ert äktenskap och i ert hem.

• Sida 55
•  Original

Prop. 1.973: 32 50

I övrigt meddelas i kungörelsen bestämmelser om vigselförrättarens antecknings- och underrättelseplikt samt om särskilt förordnad vigsel- förrättares rätt till ersättning.

GB:s bestämmelser om vigsel är delvis av kyrkolags natur. Så är fallet med 1 och 2 55 samt 3 & första stycket såvitt rör vigsel i svenska kyrkan samt behörighet och skyldighet för präst i svenska kyrkan att viga. Även 8 % tredje stycket i den del hänvisning sker till föreskrifterna i kyrkohandboken är kyrkolag. För ändring av dessa bestämmelser krävs därför medverkan av kyrkomötet.

Sverige har anslutit sig till en inom Förenta Nationerna upprättad konvention (Sö 1964: 29) angående samtycke till, minimiålder för samt registrering av äktenskap. Konventionen, som trädde i kraft den 9 de- cember 1964, syftar främst till att förhindra olika former av tvångs— äktenskap. I konventionens artikel 1 första stycket föreskrivs bl. a. att äktenskap inte skall anses i laga ordning ingånget utan båda kontra- henternas av fri vilja avgivna samtycke. Samtycket skall avges av dem personligen efter vederbörlig kungörelse samt inför vigselmyndighelen och i vittnens närvaro i enlighet med vad lag föreskriver. Enligt andra stycket — mot vilket Sverige gjort förbehåll vid ratifikationen — kan under vissa förutsättningar kravet på samtidig närvaro efterges. Artikel 2 innehåller regler om minimiålder för äktenskap och artikel 3 föreskrif- ter om registrering av vigslar.

4 De sakkunniga

5 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 32

• Sida 71
•  Original

Prop. 1973: 32 66

gestaltningen av samlevnaden på det personliga området. De sakkunniga finner att lagstiftningen bör begränsas till den del av samlevnaden där problemen kan avgränsas och konkreta regler ges för deras lösning, nämligen den ekonomiska delen. Lagens regler på detta område bör grundas på sådana etiska principer som omfattas av den allmänna vär— dcgemenskapen i vårt samhälle och ge uttryck åt bl. a. principen om mannens och kvinnans jämställdhet och åt tanken att den starkare inte får utnyttja den svagare. Med utgångspunkt i det förda resonemanget konstaterar de sakkunniga att det inte finns utrymme för att i en revi- derad familjerättslig lagstiftning knyta rättsverkningar till skuld till fa- miljens upplösning.

De sakkunniga anför vidare synpunkter på frågan om äktenskapets frivillighet och vilken vikt det motstående intresset av familjestabilitet kan tilläggas. De anser att de nuvarande restriktionerna i fråga om upplösningsmöjligheterna bör slopas och makes vilja att upplösa äkten- skapet i stället alltid respekteras. De rättsliga restriktionerna kan på sin höjd antas ha marginella sammanhållande effekter. De sammanhål— lande faktorerna torde i stället vara de faktiska svårigheter av eko- nomisk, social och psykisk art som kan möta vid en familjeupplösning. Intresset av att motverka förhastade skilsmässor bör dock föranleda att principen om respekten för makes vilja får lida inskränkning såtillvida att en betänketid bör föregå äktenskapsskillnaden, när makarna inte är ense om upplösningen eller när de gemensamt har vårdnaden om barn under 16 år. Betänketiden bör dock förkortas väsentligt i förhållande till nu gällande minimum för hemskillnadstid.

I den inledande delen av betänkandet tar de sakkunniga slutligen upp vissa principiella resonemang kring makarnas ekonomiska själv- ständighet och. jämlikhet. De påpekar att nuvarande regler har genom- fört inte bara en formell jämlikhet utan också, till fullföljande av idén om familjen som en gemenskap, en materiell jämlikhet i det ma- karna skall bidra till familjens försörjning var och en efter sin förmåga och; oavsett det egna lillskottcts storlek, lika mån få. sina behov til — godosedda på den standard som de sammanlagda resurserna medger. Dessa ekonomiska grundlinjer accepterar makarnas ekonomiska beroen- de av varandra, vilket betecknas som naturligt mot bakgrund av den samhällsstruktur och det familjemönster som rådde vid reglernas till— komst. Sedermera har stora förändringar skett i dessa hänseenden, men alltjämt har bara omkring en fjärdedel av de gifta kvinnorna sådana förvärvsinkomster att de kan antas vara ekonomiskt oberoende av sin make. Frågan om makars underhållsskyldighet mot varandra har därför inte förlorat sin aktualitet. Problemet har minskat väsentligt kvanti— tativt men kvalitativt har förändringen begränsat sig till att möjlighe- terna för makarna att göra sig ekonomiskt oberoende av varandra har ökat. Dessa möjligheter står dock inte till buds för alla, dels därför

• Sida 72
•  Original

Prop. 1973: 32. 67

att familjerna i mycket stor utsträckning själva måste sörja för vården och tillsynen av barnen _ på drygt 800 000 barn under skolåldern går det 82 000 kommunala daghemsplatser —— dels därför att det inte över- allt finns arbetstillfällen för alla.

De sakkunniga anlägger härefter synpunkter på underhållsskyldig— heten såväl under bestående äktenskap som efter skilsmässa och disku- terar olika möjligheter till begränsningar, dock utan att ta ställning i dessa frågor, som skall behandlas under det fortsatta utredningsarbetet. Också avvägningen mellan ekonomisk självständighet och gemenskap med avseende på makarnas egendom diskuteras översiktligt utan ställ— ningstaganden från de sakkunnigas sida utom på en punkt, nämligen när det gäller delningen av boet vid upplösning av äktenskap innan någon ekonomisk gemenskap av betydelse hunnit etableras. De sakkun- niga finner att nuvarande regel om hälftendelning inte kan sakligt moti- veras i sådana fall.

5 F öredraganden

9 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 32

• Sida 135
•  Original

Prop. 1973: 32 130

om föräldrarna separerar. Skulle de utöva vårdnaden tillsammans, måste genom särskilt beslut av domstol avgöras vem som skall ha hand om barnet. Det finns dock inte någon garanti för att saken verkligen aktualiseras av någon av föräldrarna. Man måste räkna med att det kan uppkomma åtskilliga fall där den rättsliga vårdnaden kvarstår som gemensam trots att familjen har upplösts och en av föräldrarna har tagit hand om barnet. Detta kan medföra komplikationer av skilda slag. Sålunda kan beslut i för barnet viktiga frågor komma att fördröjas på grund av svårigheter att få ett ståndpunktstagande från den av för- äldrarna som inte längre har hand om barnet. Det finns betydande risker för att motsättningar mellan föräldrarna gör sig gällande också i vårdnadsangelägenheter och därmed kommer att gå ut över barnet på ett sätt som skapar stora påfrestningar för detta. Över huvud taget är det opraktiskt och föga lämpligt att föräldrar som på grund av söndring lever åtskilda fortfarande utövar vårdnaden gemensamt. En sådan situation kan visserligen uppkomma i dag, om gifta föräldrar separerar utan att begära skilsmässa. Detta är dock mindre vanligt. Den omständigheten att en för barnets intressen olämplig situation kan upp- komma vid separation mellan gifta föräldrar utgör emellertid inte något argument för att åstadkomma motsvarande situation vid separation mellan ogifta föräldrar.

Med tanke på olägenheter av den typ jag nu har berört har under remissbehandlingen ifrågasatts, att någon företrädare för det allmänna skulle ges rätt att påkalla ett avgörande i vårdnadsfrågan, om för- äldrar som separerar inte själva aktualiserar denna. För egen del tror jag inte att man genom ett sådant system i någon större utsträckning skulle komma åt de fall där föräldrar efter separation fortfarande har vårdnaden gemensamt. Detta skulle förutsätta en omfattande kontroll och övervakning av personliga förhållanden som inte kan accepteras.

Sakkunnigförslaget om gemensam vårdnad efter anmälan medför ock- så andra komplikationer. ! och med att anmälan görs kommer eventuel- la tidigare domar eller avtal om underhåll att förlora sin verkan, efter- . som skyldighet att utge underhållsbidrag inte åvilar den som själv har del i vårdnaden (jfr 7 kap. 2 5 andra stycket FB). Skulle föräldrarna senare separera och den gemensamma vårdnaden upphöra fordras ett nytt avgörande i underhållsfrågan. En komplikation av liknande slag är att bidragsförskott inte utgår om båda föräldrarna har vårdnaden. Detta leder till att den som har hand om barnen efter separationen går miste om möjligheten att uppbära bidragsförskott så länge vårdnads- frågan inte är avgjord.

Vid en samlad bedömning av frågan om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar finner jag att nackdelarna med en sådan ordning överväger fördelarna. Jag är därför inte beredd att på den punkten ansluta mig till sakkunnigförslaget.

• Sida 136
•  Original

Prop. 1973: 32 131

Skuld till söndringen

De sakkunniga förordar att man slopar nuvarande bestämmelse om att frågan om vem som har skulden till söndring mellan föräldrarna kan få betydelse vid avgörandet av vårdnadsfrågan. I enlighet med vad jag tidigare har anfört om att domstolarna inte bör gå in på be- dömningar av denna art ansluter jag mig till förslaget.

Umgängesrätt

Den av föräldrarna som inte har vårdnaden om barnet har normalt rätt att träffa barnet, s. k. umgängesrätt. Umgängesrätten utövas van- ligtvis så att föräldern i fråga har barnet hos sig vissa tider under året. Umgängesrättens omfattning kan fastslås genom dom. En sådan dom är verkställbar. Länsrätten, som har att besluta i verkställighets- frågan, kan förelägga — och även utdöma — vite eller, om det anses nödvändigt, besluta att barnet skall hämtas genom polismyndighets försorg. För sådan hämtning skall myndigheterna iaktta särskilda för- siktighetsåtgärder som syftar till att skydda barnet.

Det förekommer att vårdnadshavare saboterar den av domstolen fast- ställda umgängesrätten. De sakkunniga har uppmärksammat detta men vill inte förorda några ändringar i verkställighetsreglerna, som trädde i kraft så sent som den 1 januari 1968. De sakkunniga framhåller att det ligger i barnets intresse att det får hålla god kontakt också med den av föräldrarna som inte har del i vårdnaden och att det därför finns anledning att se allvarligt på åtgärder från vårdnadshavarens sida som syftar till att omintetgöra umgängesrätten. Sådana åtgärder kan enligt de sakkunniga utgöra en omständighet som ger anledning att ompröva vårdnadsfrågan.

I likhet med de sakkunniga är jag inte beredd att nu förorda några ändringar i reglerna om verkställighet av domar om umgängesrätt. Vad de sakkunniga har anfört om möjligheten att ompröva vårdnads- frågan när vårdnadshavare saboterar umgängesrätten synes mig emel- lertid välgrundat. Det får förutsättas att de framförda synpunkterna — om de inte möter några invändningar från riksdagens sida — kommer att beaktas i rättstillämpningen.

6 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i giftermålsbalken, lag om ändring i föräldrabalken, lag om ändring i ärvdabalken, lag om ändring i brottsbalken, lag om ändring i rättegångsbalken, lag om medling mellan samlevande, lag om ogifta samboendes gemensamma bostad,

7 Specialmotivering 7.1 Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken

2 kap. Om hinder mot äktenskap 2 &

Paragrafen innehåller enligt den föreslagna lydelsen bestämmelser om att den som är omyndigförklarad inte får ingå äktenskap utan för- myndarens samtycke och att i fall då samtycke vägras rätten kan på ansökan tillåta äktenskapet, om skäl för vägran inte föreligger. Detta överensstämmer med gällande rätt (2 kap. 3 och 4 %% GB).

Enligt 10 kap. 2 & FB kan rätten förklara, att en underårig skall förbli omyndig också efter uppnådd myndighetsålder. Har sådan för- klaring meddelats, får enligt förevarande paragraf den underåriga inte ingå äktenskap utan förmyndarens samtycke. Är omständigheterna be- träffande en underårig sådana att han skulle ha kunnat förklarats omyndig, om han uppnått 20 års ålder, kan alltså enligt förslaget den underårigcs föräldrar i princip förhindra ett giftermål genom att ut- verka förklaring enligt 10 kap. 2 % FB och därefter vägra samtycke till äktenskapet.

3 % Paragrafen innehåller de i den allmänna motiveringen (5.2.2) berörda reglerna om släktskap såsom äktenskapshinder. Bestämmelserna tar en-

• Sida 142
•  Original

Prop. 1973: 32 . 137

dast sikte på biologisk släktskap. Sålunda finns inte något hinder mot att adoptant och adoptivbarn ingår äktenskap med varandra (jfr 4 kap. 7 & FB).

4 & Paragrafen förbjuder tvegifte.

5 5

I paragrafens första stycke föreskrivs att den underåriges vårdnads- havare, om det kan ske, skall beredas tillfälle att yttra sig i ärende om tillstånd för den som inte fyllt 18 år att ingå äktenskap. Detta an- sluter i sak nära till nuvarande regler om giftomannasamtycke i 2 kap. 2 & GB, bortsett från att tillämpningsområdet är begränsat till dem som är under 18 år. Vidare föreskrivs att yttrande skall inhämtas från bamavårdsnämnden i den kommun där den underårige har sitt hem- vist. Detta överensstämmer med vad som redan nu tillämpas av de flesta länsstyrelser.

Talan mot länsstyrelsens beslut skall enligt andra stycket, liksom enligt gällande lag, föras genom besvär hos kammarrätten.

Genom föreskriften i tredje stycket ges den underårigcs vårdnads- havare rätt att föra talan mot länsstyrelsens eller kammarrättens be- slut om tillstånd till äktenskap. Grunderna för denna regel har redo— visats i den allmänna motiveringen (5.2.2).

3 kap. Om prövning av hinder mot äktenskap

11 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 32

• Sida 167
•  Original

Prop. 1973: 32 162

trygga förhållanden hos sin mor. Prövningen av vad som är barnets bästa kan vara särskilt svår i fall då den ena av föräldrarna är ut- länning och vill uppfostra barnet i sitt hemland, som kanske har helt annan kultur, andra traditioner och en annan syn på barns uppfost- ran än vad som gäller hOS oss. Under remissbehandlingen har fram- kommit önskemål om närmare anvisningar hur sådana fall skall behand- las. Något entydigt svar på frågan vad som är barnets bästa i sådana konfliktsituationer kan dock inte lämnas. Problemet är dock inte nytt. I princip uppkommer samma problem när det gäller att besluta angåen- de vårdnaden om barn i äktenskap vars föräldrar har olika nationalitet.

I andra stycket tas upp bestämmelser som gör det möjligt att över- flytta vårdnaden när vårdnadshavaren avlider eller för längre tid är förhindrad att utöva vårdnaden eller gör sig skyldig till grov försummel- se eller andra i 6 5 angivna grova förseelser. Initiativ till överflyttning av vårdnaden kan tas av den andre av föräldrarna eller av barnavårds- man, barnavårdsnämnd eller allmän åklagare. Den andre av föräldrarna skall förordnas att utöva vårdnaden, om inte hänsyn till barnets bästa kräver att vårdnaden anförtros åt särskilt förordnad förmyndare. Har exempelvis modern vårdnaden om ett barn utom äktenskap och avlider hon, står alltså fadern närmast till att överta vårdnaden. Är han inte villig att överta denna, torde det inte vara förenligt med barnets bästa att anförtro honom vårdnaden. I sådant fall får vårdnaden överflyttas till särskilt förordnad förmyndare. Bestämmelserna överensstämmer med vad som gäller för barn i äktenskap enligt 9 5.

Med anledning av att andra stycket innehåller bestämmelser om bar- navårdsman vill jag nämna att jag avser att i en nära framtid lägga fram förslag grundat på barnavårdsmannautredningens betänkande (SOU 1972: 65) Barnavårdsmannafrågan. Denna utrednings förslag in— nebär att barnavårdsmannainstitutionen avskaffas och aktualiserar allt— så ytterligare ändringar i bl. a. denna paragraf.

8 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande över förslagen till

1. lag om ändring i giftermålsbalken, lag om ändring i föräldrabalken, lag om ändring i ärvdabalken, lag om ändring i brottsbalken, lag om ändring i rättegångsbalken, lag om medling mellan samlevande, . lag om ogifta samboendes gemensamma bostad, lag om upphävande av lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut ivissa ärenden rörande äktenskaps ingående,

9. lag om ändring i lagen (1915 : 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet,

10. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1959: 157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad, dels ändring i samma lag,

11. lag om ändring i förordningen (1862: 10 s. 1) om tioårig preskrip- tion och om kallelse å okända borgenärer,

12. lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av domstols— ärenden,

13. lag om ändring i namnlagen (1963: 521), 14. lag om ändring i rennäringslagen (1971: 437), 15. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429) inhämtas genom utdrag av protokollet.

Förslag till Lag om ändring i giftermålsbalken (1920: 405)

Härigenom förordnas i fråga om giftermålsbalken (1920: 405)1 dels att 2—4 kap., 5 kap. 1 5, 10 kap. och 15 kap. 8—10, 12, 14 och 23 55 skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap., 5 kap. 7 5, 6 kap. 2 och 6a 55, 7 kap. 4 5, 8 kap. 8 5, 11 kap., 12 kap. 1 5, 13 kap. 1—3 och 10 55, 14 kap. och 15 kap. 1, 4, 5, 11, 24, 28, 29 och 32 55 samt rubrikerna till 1, 11 och 14 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 13 kap. skall införas en ny paragraf, 13 b 5, av nedan an- givna lydelse.

1 KAP.2 Om ingående av äktenskap

Inledande bestämmelse

1 5 Man och kvinna, som är överens om att bestämmelserna i denna balk och vad i övrigt är föreskrivet beträffande makar skall tillämpas i deras familjegemenskap, må ingå äktenskap under de villkor och i den ordning som anges i detta kapitel.

Äktenskaps ingående

2 5 Äktenskap ingås genom att mannen och kvinnan gemensamt an- mäler att de är ense om äktenskapet. Anmälan skall vara skriftlig och lämnas av mannen och kvinnan personligen till den som av Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, är utsedd att mottaga så- dana anmälningar.

3 5 Anmälan om ingående av äktenskap skall icke mottagas eller, om den mottagits, omedelbart avvisas om

1. mannen och kvinnan ej är samtidigt tillstädes,

2. mannen och kvinnan ej företer giltigt intyg om att hinder enligt 5—8 55 icke möter mot äktenskapet,

3. giltigt intyg företes men det är känt för mottagaren att sådant hin- der ändå föreligger,

4. anmälningshandlingen icke är undertecknad av mannen och kvin- nan,

1 Senaste lydelse av

2 kap. 15 1968: 758 3 kap. 35 1968: 758 10 kap. 15 1947: 187 2 kap. 25 197] : 871 3 kap. 7 5 1968: 758 10 kap. 2 5 1948: 272 2 kap. 5 5 1968: 758 4 kap. 25 1951: 681 10 kap. 35 1968: 758 2kap. 95' 1947:]87 4kap. 35 1951:681 15 kap. 85 1968:758 2 kap. 3 5 1971: 556 4 kap. 5 5 1964: 654 15 kap. 9 5 1968: 758 3 kap. 15 1968: 758 4 kap. 65 1968: 758 15 kap. 145 1946: 822 3 kap. 25 lmom. 1968: 758 4 kap. 85 1951:681 15 kap. 235 1946: 822 2 mom. 1948: 272 4 kap. 95 1968: 758 4 mom. 1968: 758 6 mom. 1947: 187

= Kapitlet är nytt. Senaste lydelse av 1 kap. 65 1969: 798

• Sida 181
•  Original

Prop. 1973: 32 176

5. anmälningen är oklar till sin innebörd eller

6. det framgår av omständigheterna att mannen eller kvinnan icke gör anmälningen av fri vilja och med insikt om dess innebörd.

Avvisas icke anmälningen, skall bevis om äktenskapet ofördröjligen överlämnas till makarna.

4 5 Avvisas anmälan om ingående av äktenskap eller är den som mot- tager anmälningen icke behörig att mottaga sådana anmälningar, upp- kommer icke något äktenskap. Detsamma gäller om anmälningen icke avges så som föreskrives i 2 5. Mottages anmälningen utan att hinders- prövning enligt 9 och 10 55 föregått, är ingåendet av äktenskapet icke på den grunden ogiltigt.

Har anmälan icke avvisats, kan Konungen på ansökan av mannen eller kvinnan eller, om någondera avlidit, av arvinge till den avlidne godkänna förfarande för äktenskaps ingående, som enligt första stycket eljest skulle vara utan verkan. Sådant godkännande kan lämnas endast om synnerliga skäl föreligger.

Hinder mot äktenskap 5 5 Den som är under aderton år får ej ingå äktenskap utan tillstånd av barnavårdsnämnden i den kommun där den underårige har sitt hem- vist.

6 5 Den som är förklarad omyndig eller enligt rättens beslut skall förbli omyndig även efter uppnådd myndighetsålder får ej ingå äkten- skap utan förmyndarens samtycke. Vägras samtycke, kan rätten på an- sökan tillåta äktenskapet, om skäl för vägran icke finnes föreligga. 7 5 Äktenskap får icke ingås mellan dem som är i rätt upp- och ned- stigande släktskap med varandra eller är helsyskon.

Mellan halvsyskon får äktenskap icke ingås utan tillstånd av Ko- nungen. 8 5 Den som är gift får ej ingå äktenskap.

Hindersprövning 9 5 Innan äktenskap ingås skall det vid särskild prövning fastställas att hinder enligt 5—8 55 icke möter mot äktenskapet.

Prövningen göres av myndighet som Konungen bestämmer. Ansökan om hindersprövning göres av mannen och kvinnan gemen- samt hos myndigheten.

10 5 1 mom. Den som varken är eller skall vara kyrkobokförd i riket skall vid hindersprövningen förete det intyg av utländsk myndighet om sin behörighet att ingå äktenskapet han kan anskaffa.

2 mom. Erfordras tillstånd till äktenskapet enligt 5 eller 6 5 eller enligt 7 5 andra stycket skall bevis om tillstånd företes vid hinderspröv- ningen.

3 mom. Mannen och kvinnan skall vid hindersprövningen avge skriftlig försäkran på heder och samvete att de ej är i rätt upp- och ned- stigande släktskap med varandra eller helsyskon eller, om tillstånd till äktenskapet icke föreligger enligt 7 5 andra stycket, att de ej heller är halvsyskon.

Mannen och kvinnan skall även skriftligen på heder och samvete uppge om han eller hon förut ingått äktenskap.

• Sida 182
•  Original

Prop. 1973: 32 177

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Den som förut ingått äktenskap skall styrka att äktenskapet blivit upplöst, om detta ej framgår av folkbokföringen eller intyg som avses i 1 mom.

4 mom. Finner prövningsmyndigheten att hinder enligt 5—8 55. icke föreligger mot äktenskapet, skall den utfärda intyg därom. Intyget gäller fyra månader.

Särskilda bestämmelser

11 5 Talan mot beslut i fråga som avses i 3 eller 5 5 eller 10 5 4 mom. föres hos länsstyrelsen. Har beslutet meddelats av myndighet utom ri- ket, föres talas hos länsstyrelsen i Stockholms län. Mot länsstyrelses beslut föres talan hos kammarrätten. Talan föres genom besvär.

5 KAP. 7 51 Leva makar på grund av sönd— ring åtskilda, åligge ändock make att enligt de i 2 5 stadgade grun- der bidraga till andra makens un- derhåll; dock må, om ena maken huvudsakligen bär skulden till sammanlevnadens hävande, andra maken ej förpliktas utgiva bidrag till hans underhåll, med mindre synnerliga skäl därtill äro.

Leva makar på grund av sönd- ring åtskilda, åligge ändock make att enligt de i 2 5 stadgade grun- der bidraga till andra makens un- derhåll.

Om bidrag till barnens underhåll i fall, som avses i första stycket, stadgas i föräldrabalken.

6KAP.

25

Över sitt giftorättsgods råde make med de inskränkningar, som följa av vad i 3—6 55 sägs

Vid äktenskapets upplösning, så ock vid boskillnad eller hemskill- nad tage vardera maken eller hans arvingar hälften av makarnas be- hållna giftorättsgods, såvida ej an- norlunda i denna balk stadgas.

Vid äktenskapets upplösning, så ock vid boskillnad tage vardera maken eller hans arvingar hälften av makarnas behållna giftorätts- gods, såvida ej annorlunda i den- na balk stadgas.

6a 52

Har make, utan tillbörlig hän- syn till andra makens giftorätt, ge— nom gåva av annan egendom än i 4 5 sägs väsentligen minskat sina tillgångar; visar sig, efter äkten- skapets upplösning eller boskill-

1 Senaste lydelse 1949: 383 ' Senaste lydelse 1936: 84 12 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 32

Har make, utan tillbörlig hän- syn till andra makens giftorätt, genom gåva av annan egendom än i 4 5 sägs väsentligen minskat si- na tillgångar; visar sig, efter äk- tenskapets upplösning eller bo—

• Sida 183
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse)

nad eller hemskillnad, att vederlag ej kan till fullo utgå vid bodel- ningen, och finnes gåvotagaren hava insett eller bort inse att gå- van lände andra maken till för- fång, skall gåvan eller dess värde återbäras i den mån sådant erford- ras för tillgodoseende av andra makens rätt. Ej må dock på sådan grund talan väckas, sedan fem år förflutit från det gåvan fullborda- des.

178

(Föreslagen lydelse)

skillnad, att vederlag ej kan till— fullo utgå vid bodelningen, och finnes gåvotagaren hava insett el— ler bort inse att gåvan lände and- ra maken till förfång, skall gåvan eller dess värde återbäras i den mån sådant erfordras för tillgodo- seende av andra makens rätt. Ej må dock på sådan grund talan väckas, sedan fem år förflutit från det gåvan fullbordades.

Var vid tiden för bodelningen gåva, som tillkommit under omständig- heter varom ovan sägs, ej fullbordad, må den ej göras gällande i den mån det skulle lända till intrång i andra makens rätt.

7KAP. 4?)

Sedan i anledning av boskill- nad, hemskillnad eller äktenska- pets upplösning bodelning verk- ställts, svare hustrun för gäld, var- om i 3 5 sägs, och vilken upp- kommit före boskillnadsansök- ningen, hemskillnaden eller äk- tenskapets upplösning, allenast in- till värdet av den enskilda egen— dom, hon ägde, då boskillnaden söktes, hemskillnaden vanns eller äktenskapet upplöstes, och den egendom, som vid bodelningen tillades henne. Skall i anledning av hemskillnad eller äktenskapets upplösning bodelning ej äga rum, svare hustrun efter hemskillnaden eller äktenskapets upplösning för gäld, som nyss är sagd, allenast in- till värdet av den egendom, hon hade, när hemskillnaden vanns el— ler äktenskapet upplöstes.

Sedan i anledning av boskillnad eller äktenskapets upplösning bo- delning verkställts, svare hustrun för gäld, varom i 3 5 sägs, och vilken uppkommit före boskill- nadsansökningen eller äktenska- pets upplösning, allenast intill vär- det av den enskilda egendom, hon ägde, då boskillnaden söktes eller äktenskapet upplöstes, och den egendom, som vid bodelningen tillades henne. Skall i anledning av äktenskapets upplösning bodel- ning ej äga rum, svare hustrun ef- ter äktenskapets upplösning för gäld, som nyss är sagd, allenast in- till värdet av den egendom, hon hade, när äktenskapet upplöstes.

Häftade egendom, som i första stycket sägs, på grund av inteckning eller eljest särskilt för annan gäld än där avses, varde motsvarande del av egendomens värde ej medräknad.

8KAP. 85

Om avtal rörande makes under- hållsskyldighet och om vissa av- tal med avseende å förestående

Om avtal rörande makes under— hållsskyldighet och om vissa av- tal med avseende å förestående

• Sida 184
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse)

hemskillnad eller upplösning av äktenskap, så ock om tavtal röran- de bodelning eller vad därmed äger samband stadgas i 5, 11 och 13 kap. denna balk.

179

(Föreslagen lydelse) upplösning av äktenskap, så ock om avtal rörande bodelning eller vad därmed äger samband stad- gas i 5, 11 och 13 kap. denna balk.

11 KAP.

Om hemskillnad och äktenskaps- skillnad

Om äktenskapsskillnad

151

Ära makar ense om att ej fart- sätta sammanlevnaden, äga de vinna rättens dom på hemskill- nad.

Äktenskap upplöses efter ansö- kan av make genom dom på äk- tenskapsskillnad.

25

Gör ena maken sig skyldig till grov försummelse av sin plikt att försörja andra maken eller bar- nen, eller åsidosätter han eljest i märklig mån sina plikter mot dem, eller är han hemfallen åt missbruk av rusgivande medel, el- ler för han ett lastbart liv, äge andra maken vinna hemskillnad, såvida ej med hänsyn till hans eget förhållande eller andra sär- skilda omständigheter ändock skä- ligen kan fordras, att han fortsät- ter sammanlevnaden.

Har på grund av stridighet i lynne och tänkesätt eller av annan orsak uppstått djup och varaktig söndring mellan makarna, och vill endera erhålla hemskillnad, vare han därtill berättigad, såvida ej med hänsyn till hans förhållande eller andra särskilda omständig- heter ändock skäligen kan fordras, att han fortsätter sammanlevna- den.

Är makarna ense om att upplö- sa äktenskapet och har de ej ge- mensamt vårdnaden om barn un- der sexton år, dömes på deras an- sökan omedelbart till äktenskaps- skillnad.

35

Hava makar efter vunnen hem- skillnad levat åtskilda ett år, och är sammanlevnaden ej heller där- efter upptagen, varde på talan av endera dömt till äktenskapsskill- nad.

1 Senaste lydelse 1968: 758

Vill endast ena maken upplösa äktenskapet eller har makarna ge- mensamt vårdnaden om barn un- der sexton år, skall äktenskaps- skillnaden föregås av en betänke- tid för makarna. Denna skall ut- göra sex månader från det makes

• Sida 185
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse)

180

(Föreslagen lydelse)

ansökan delgavs andra maken el- ler makarna gjorde gemensam an- sökan. Äktenskapsskillnaden med- delas på särskilt yrkande, som ef- ter betänketidens utgång framstäl— les av endera maken. Har sådant yrkande icke framställts senast ett år från betänketidens början, är talan om äktenskapsskillnad för— fallen.

45

Om makar utan dom & Item- skillnad på grund av söndring le- va åtskilda sedan minst tre år, äge en var av dem vinna äktenskaps- skillnad; dock må ej till äkten- skapsskillnad dömas, om endast ena maken vill skiljas och med hänsyn till hans förhållande eller andra särskilda omständigheter äktenskapet finnes skäligen icke bära på hans talan upplösas.

Lever makarna åtskilda sedan minst tre år, får äktenskapsskillna- den meddelas utan att betänketid enligt 3 5 behöver iakttagas.

55

Har ena maken egenvilligt och utan giltig orsak undandragit sig sammanlevnaden två år och ej se- dermera upptagit den, äge andra maken vinna skillnad i äktenska— pet.

Har äktenskapet ingåtts i strid mot 1 kap. 7 9" första stycket, dö- mes på ansökan av make till äk- tenskapsskillnad utan föregående betänketid för makarna. Detsam- ma gäller om äktenskapet ingåtts i strid mot 1 kap. 8 Q' och det ti- digare äktenskapet icke blivit upp- löst.

Föreligger tvegiftc skall rätten på ansökan av make i det tidigare äktenskapet upplösa detta genom dom på äktenskapsskillnad utan föregående betänketid för makar- na.

I fall som avses i första stycket kan talan om äktenskapsskillnad väckas även av allmän åklagare genom ansökan om stämning.

65

Är ena maken borta, och vet man ej, att han inom de tre sista åren varit vid liv, äge andra mak'en vinna äktenskapsskillnad.

Egendom, som make förvärvar efter det talan om äktenskapsskill— nad väckts, skall vara hans en- skilda, om det dömes till äkten- skapsskillnad eller till boskillnad på talan, som väckts innan talan om äktenskapsskillnad förfallit.

• Sida 186
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse)

181

(Föreslagen lydelse) 751

Har ena maken, i strid mot vad i 2 kap. 10 5 är stadgat, ingått nytt gifte, äge andra maken vinna äktenskapsskillnad.

När det dömts till äktenskaps- skillnad, skall bodelning äga rum.

852

Har ena maken samlag eller an- nat könsumgänge med annan än sin make, äger denne rätt till äk- tenskapsskillnad, såvida han ej samtyckt till handlingen.

Finnes med hänsyn till barnens bästa eller andra särskilda skäl tala därför, må rätten döma till hemskillnad i stället för äkten- skapsskillnad eller, om dom på hemskillnad redan föreligger, ogil- la talan om äktenskapsskillnad.

Talan skall väckas inom sex må- nader efter erhållen kunskap om handlingen och senast inom tre år, sedan den begicks.

Till dess bodelning sker råder vardera maken över sitt giftorätts- gods, om ej annat följer av 9 5. Make skall vid bodelningen redo- visa för sin förvaltning av godset och dess avkastning.

95

Har make, som lider av köns- sjukdom i stnittosamt skede, med vetskap eller misstanke därom ge— nom könsumgänge utsatt andra maken för fara att bliva smittad, äge denne vinna skillnad i äkten- skapet, såvida han ej med vetskap om faran låtit utsätta sig därför. Dock må ej dömas till skillnad, med mindre talan därom anställes inom sex månader, från det ma— ken fick veta, att han blivit utsatt för smittafara, ej heller om maken ej blivit smittad och sjukdomen, när talan anställes, ej längre är i smittosamt skede.

1 Senaste lydelse 1968: 758 ” Senaste lydelse 1968: 758

Har talan om äktenskapsskillnad väckts, sättes makes giftorättsgods på yrkande av andra maken under särskild vård och förvaltning om det behövs för att trygga sökan- dens rätt. Egendom får ej avskiljas till större värde än som av gifto- rättsgodset kan antagas vid bodel- ningen tillkomma sökanden. Mot makes bestridande får gods ej av- skiljas, om han ställer säkerhet som godkännes av rätten.

När rätten meddelar förordnan- de enligt första stycket kan den också ge närmare bestämmelser om användningen av godset eller dess avkastning till nödvändiga ut- gifter. Förordnande enligt första stycket gäller tills vidare intill dess bodelning skett eller talan om äk— tenskapsskillnad förfallit.

• Sida 187
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 ål

Gör ena maken sig skyldig till misshandel eller annat brott mot andra makens person, äger denne vinna äktenskapsskillnad, om ej hänsyn till brottets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt tala däremot. Detsamma gäller, om make begår motsvarande brott mot barn, som står under andra ma- kens eller båda makarnas vårdnad.

Talan skall väckas inom sex må- nader efter erhållen kunskap om gärningen och senast inom tre år, sedan den begicks.

Giftorättsgods, varöver make rå- der, får utmätas för hans skulder utan hinder av talan om äkten- skapsskillnad eller dom därå. Är sådant gods enligt 9 $$ satt under särskild vård och förvaltning, får det dock utmätas för makes skuld endast om också andra maken sva- rar för skulden eller godset på grund av panträtt eller eljest sär- skilt svarar därför.

11 52

Varder etta maken dömd till fängelse i tre år eller svårare straff, äge andra maken vinna skillnad i äktenskapet.

Dömes ena maken till fängelse på viss tid understigande tre år, dock minst sex månader, eller till internering eller till tvångsarbete i minst ett år, och yrkar andra ma- ken äktenskapsskillnad, pröve rät- ten, huruvida med hänsyn till vad den dömde låtit komma sig till last och övriga omständigheter skillnad må ske. Samma lag vare, om ena maken varder av utländsk domstol dömd till frihetsstraff i minst ett år och andra maken på den grund vill skiljas.

För straffdom må dock skillnad ej äga rum, om andra maken va- rit delaktig i brottet eller samtyckt därtill.

Vill make vinna skillnad, enligt vad nu är sagt, ittstämnze han and- ra maken inom sex månader efter erhållen kunskap om domen och senast inom tre år, sedan den föll, eller have förlorat sin talan.

Avträdes makes egendom till konkurs innan bodelning ägt rum, eller har bodelning återgått i an- ledning av makes konkurs, skall det giftorättsgods, varöver make råder, stå under konkursboets för— valtning till dess genom bodelning blivit bestämt vad som skall tillfal- la maken. Konkursboet får dock sälja egendomen, om det behövs.

F örordnande enligt 9 5 förfaller när konkurs inträffar.

125

Å r ena maken hemfallen åt miss- bruk av rusgivande medel, må på talan av andra maken dömas till

1 Senaste lydelse 1968: 758 ' Senaste lydelse 1964: 164

När talan om äktenskapsskillnad väckts, skall rätten, om ettdera ma- ken yrkar det, förordna lämplig

• Sida 188
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse) äktenskapsskillnad, när rätten fin- ner synnerliga skäl därtill föranle- da.

183

(Föreslagen lydelse)

person att uppteckna vardera ma- kens tillgångar och skulder, sådana de var när talan väcktes. Make skall under edsförpliktelse redligen uppge dem.

Har ej bouppteckning verkställts när det döms till äktenskapsskill- nad, skall rätten på ansökan av frånskild make eller av borgenär, vilkens fordran tillkommit före bo- delningen, förordna om bouppteck- ning enligt vad som sägs i första stycket.

Om make underlåter att lämna uppgift till bouppteckningen, kan rätten förelägga honom vid vite att fullgöra sin skyldighet. F örrätt- ningsmannen skall insända avskrift av bouppteckningen till rätten.

tl/Iake skall inför rätten beediga upprättad bouppteckning, om and- ra maken eller borgenär, vilkens fordran tillkommit före bodelning- en, ansöker därom.

13 51

Är ena maken sinnessjuk och har sjukdomen under äktenskapet fortfarit tre år, äger andra maken rätt till äktenskapsskillnad, om det ej skäligen kan fordras att han fortsätter äktenskapet.

Har sjukdomen varat kortare tid än som sägs i första stycket, må dömas till äktenskapsskillnad, om synnerliga skäl föreligga.

Bestämmelserna i 7—12 595 äger ej tillämpning, om till följd av äk- tenskapsförord eller boskillnad ingendera maken har giftorätts— gods.

145

All egendom, som make förvär- var, efter det hemskillnad vunnits, vare hans enskilda.

1 Senaste lydelse 1968: 7 58

Om ena maken finnes efter äk- tenskapsskillnaden behöva bidrag till sitt tillbörliga underhåll, kan rätten ålägga andra maken att utge sådant bidrag, efter vad som prö- vas skäligt med hänsyn till hans förmåga och övriga omständighe— ter. Bidraget kan, om den under- hållsskyldiges förmögenhetsförhål- landen och omståndiglzeterna i öv- rigt föranleder det, bestämmas till visst belopp, som den underhålls- skyldige skall en gång för alla utge

• Sida 189
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse)

184

(Föreslagen lydelse)

till den underhållsberättigade. Är bidraget bestämt att utgå på sär- skilda tider och ingår den berätti- gade nytt gifte, skall bidrag ej vida- re utgå.

15å

När till hemskillnad blivit dömt, skall bodelning äga rum, och skall vad därvid tillfaller make vara hans enskilda egendom.

Utan hinder av vad som genom rättens beslut eller genom avtal bli- vit bestämt om bidrag till makes underhåll äger rätten på endera makens yrkande förordna på annat sätt därom, när väsentligt ändrade förhållanden påkallar det. Endast om synnerliga skäl föreligger får dock underhållsbidrag utdömas, om sådant bidrag icke tidigare skulle ha utgått, eller höjas utöver det högsta belopp till vilket bidra- get tidigare varit bestämt.

Första stycket äger ej tillämp- ning, om någon förpliktats eller åtagit sig att till frånskild makes ;underhåll utge visst belopp en gång för alla.

16å

Till dess bodelning sker äge var- dera maken, såvitt ej av stadgandet i 17 5? annat föranledes, fortfaran- de råda över det giftorättsgods, som tillhörde honom, då hemskill- naden beviljades; och vare maken pliktig att vid bodelningen avgiva redovisning för sin förvaltning av godset och den avkastning, som därav fallit.

År avtal, som ntakar med av- seende på förestående äktenskaps- skillnad träffat om bodelning eller vad därmed äger samband eller om bidrag till makes underhåll, uppenbart obilligt för ena maken, katt det på hans talan jämkas av rätten. Har talan ej väckts inom ett år från det äktenskapsskillna- den meddelades, är rätten till ta- lan förlorad.

175

Om endera maken det äskar och det finnes erforderligt till be- tryggande av hans rätt, skall gifto- rättsgods, varöver andra maken enligt 16 5 äger råda, till värde motsvarande vad av nän-tnda gods kan antagas vid bodelningen till- komma den förre, sättas under särskild vård och förvaltning, till dess bodelning skett; dock må så- dant avskiljande ej mot andra ma-

• Sida 190
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse)

kens bestridande äga rum, såvida han ställer säkerhet, som av rät- ten godkännes, för vad av godset här vid bodelningen tillkomma sö— kanden.

Vid meddelande av förordnan- de, som i första stycket sägs, må jämväl givas närmare bestämmel- ser om användande av godset el- ler dess avkastning för familjens underhåll eller eljest till nödiga ut- gifter.

(Föreslagen lydelse)

185

Giftorättsgods, varöver make enligt 16 5 äger råda, må utan hinder av dom å hemskillnad ut- mätas för hans gäld. År sådant gods enligt 17 5 satt under särskild vård och förvaltning, må det dock ej utmätas för hans gäld, såvida ej jämväl andra maken svarar för gälden eller godset på grund av inteckning eller eljest särskilt häf- tar därför.

195

Avträdes, innan bodelning ägt rum, makes egendom till konkurs, eller har bodelning i anledning av makes konkurs återgått, stånde det giftorättsgods, varöver maken enligt 16 5 äger råda, under kon- kursboets förvaltning, till dess ge- nom bodelning blivit bestämt vad som skall tillfalla maken; och vare emellertid konkursboet oförhind- rat försälja egendomen, om det finnes erforderligt.

Förordnande, varom i 17 5 sägs, vare, då konkurs inträffar, förfallet.

20 51

Är mål om hemskillnad anhäng- iggjort, och har, då talan är väckt allenast av ena maken, skälig an- ledning därtill visats, äge rätten, om ena maken det äskar, förordna lämplig person att förrätta upp- teckning av vardera makens till-

¹ Senaste lydelse 1969: 798

185

• Sida 191
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse) gångar och skulder; och åligge det make att under edsförpliktelse redligen uppgiva sina tillgångar och skulder.

Har ej bouppteckning verk- ställts, skall, sedan hemskillnad beviljats, rätten på ansökan av make eller av borgenär, vilkens fordran tillkommit före bodel- ningen, meddela förordnande om boupptecknings förrättande, efter vad i första stycket är sagt.

Adake, som underlåter att läm- na uppgift till bouppteckning, tnå av rätten vid vite därtill hållas. Förrättningsmannen ltar att till rät- ten översända en avskrift av bo- uppteckningen.

Riktigheten av upprättad bo- uppteckning vare make pliktig att med ed inför rätten fästa, om det yrkas av andra maken eller av borgenär, vilkens fordran tillkom- mit före bodelningen.

(Föreslagen lydelse)

215

Bestämmelserna i 15—20 55 äge ej tillämpning, om till följd av ('iktenskapsförord eller boskillnad ingendera maken har giftorätts- gods.

225

Vinner make hemskillnad enligt 2 5 första stycket, och är den ho- nom vid bodelningen tillkomman- de egendomen ringa, äge rätten på hans yrkande förordna, att han vid bodelningen må av makarnas giftorättsgods uttaga nödigt bo- hag ävensom arbetsredskap och andra lösören, som erfordras till fortsättande av hans näring, även om därigenom den andres lott skulle lida inskränkning. Vad nu är stadgat skall ej lända till minsk- ning i den rätt, som enligt 13 kap. 4 5 tillkommer vardera maken.

235

Vad i 15—20 555 är stadgat för det fall, att makar vunnit hem- skillnad, eller att mål om hem-

186

• Sida 192
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse)

skillnad är anhängiggjort, skall äga motsvarande tillämpning, när till äktenskapsskillnad är dömt eller mål därom är anhängiggjort, så- framt ej till följd av äktenskaps- förord, boskillnad eller hemskill- nad ingendera maken har gifto- rättsgods.

Vinner make äktenskapsskill- nad på grund av förhållande, som innefattar grov kränkning från andra makens sida, eller på grund av dennes missbruk av rusgivande medel, skall vad i 22 5 är stadgat äga motsvarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

245

Sker äktenskapsskillnad på grund av ena makens förhållande varigenom han grovt kränkt den andre, eller efter hemskillnad, som vunnits på grund därav att ena maken grovt åsidosatt sina plikter mot den andre, njute dert- ne skadestånd, efter vad med av- seende å makarnas förmögenhets- förhållanden och övriga omstän- digheter prövas skäligt.

Skadestånd må sättas att utgå på en gång eller å särskilda tider.

Anspråk på skadestånd skall, där fråga ej är allenast om jämk- ning av avtal, som makarna med hänsyn till skillnaden träffat, vid talans förlust framställas i skill- nadsmålet.

25g

Hava makar vunnit hemskill- nad, åligge ändock make att enligt de i 5 kap. 2 ä' stadgade grunder bidraga till den andres tillbörliga underhåll; dock må, om etta ma- ken huvudsakligen bär skulden till hemskillnaden, den andre ej för- pliktas giva underhållsbidrag, med mindre synnerliga skäl därtill äro.

26 51

Varda makar skilda i äktenska- pet, och finnes den ene efter skill- naden bliva i behov av bidrag till

1 Senaste lydelse 1952: 333

187

• Sida 193
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse) sitt tillbörliga underhåll, äge rät- ten ålägga andra maken utgöra så- dant bidrag, efter vad med avse- ende å hans förmåga samt övriga omständigheter prövas skäligt. Underhållsbidrag må likväl ej till- erkännas make, som huvudsakli- gen bär skulden till skillnaden. Bi- draget kan, såframt den under- hållsskyldiges förmögenhetsförhål- landen och omständigheterna i öv- rigt därtill föranleda, bestämmas till visst belopp, som den under- hållsskyldige har att en gång för alla utgiva till den underhållsbe- rättigade. År bidraget bestämt att utgå på särskilda tider, och trä- der den berättigade i nytt gifte, skall bidrag ej vidare utgå.

(Föreslagen lydelse)

27 51

Om åliggande för rätten att vid hemskillnad och äktenskapsskill- nad förordna, vilken av makarna skall erhålla vårdnaden om bar- nen, så ock om bidrag till barnens underhåll i dessa fall stadgas i för- äldrabalken.

28 52

Utan hinder av vad genom rät- tens beslut eller genom avtal blivit bestämt om bidrag till makes un- derhåll, äger rätten på ettdera ma- kens yrkande annorledes förordna därom, när väsentligt ändrade för- hållanden påkalla det; dock må al- lenast när synnerliga skäl därtill äro underhållsbidrag till frånskild make utdömas, såframt sådant bi- drag icke tidigare skolat utgå, eller höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget tidigare varit be- stämt.

Vad i denna paragraf är stad- gat äge ej tillämpning, om någon förpliktats eller åtagit sig att till frånskild makes underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

1 Senaste lydelse 1949: 383 = Senaste lydelse 1952: 333

188

• Sida 194
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse)

189

(Föreslagen lydelse)

295

Är avtal, som makar med avse- ende å förestående hemskillnad el- ler äktenskapsskillnad träffat om bodelning eller vad därmed äger samband, om skadestånd eller om bidrag till makes underhåll, up- penbart obilligt för ena maken, må det, om avtalet ej slutits under hemskillnad, på hans talan av rät- ten jämkas. Sådant klander skall vid talans förlust väckas senast i skillnadsmålet, om äktenskapsskill- nad sker jämlikt 3 5, men eljest inom ett år, från det skillnad i åk- tenskapet meddelades.

305

Flytta makar, som vunnit liem- skillnad, åter samman, förfalle verkan av hemskillnaden utom be- träffande frågor, om vilka i 14— 20 55 är stadgat.

12 KAP. 15

Då make dött, skall bodelning ske, såvida ej till följd av äkten- skapsförord, boskillnad eller hem-

Då make dött, skall bodelning ske, såvida ej till följd av äkten- skapsförord eller boskillnad ingen-

skillnad ingendera maken vid dera maken vid dödsfallet hade dödsfallet hade giftorättsgods. giftorättsgods. 13 KAP. 1 51 Bodelning i anledning av bo- Bodelning i anledning av bo- skillnad, äktenskaps återgång, skillnad, äktenskapsskillnad eller hemskillnad, äktenskapsskillnad ena makens död skall förrättas

eller ena makens död skall förrät- tas med iakttagande av bestäm- melserna i detta kapitel; och skall vid bodelningen vad som finnes stadgat om arvskiftes form, för- ordnande av särskild skiftesman samt dennes eller boutrednings- mans befattning med skifte äga motsvarande tillämpning.

med iakttagande av bestämmelser- na i detta kapitel; och skall vid bodelningen vad som finnes stad— gat om arvskiftes form, förord- nande av särskild skiftesman samt dennes eller boutredningsmans befattning med skifte äga motsva- rande tillämpning.

Vad i detta kapitel sägs om make skall, när make är död, tillämpas beträffande hans arvingar och universella testamentstagare, såvida ej

annorlunda stadgas. 1 Senaste lydelse 1933: 316

• Sida 195
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse)

190

(Föreslagen lydelse) zgl

Häftar make för gäld, som till- kommit, innan ansökningen om boskillnad blivit gjord eller äkten- skapets återgång, hemskillnad el- ler äktenskapsskillnad vunnits, el- ler, om bodelningen äger rum till följd av ena makens död, före dödsfallet, skall av den gäldbund- ne makens giftorättsgods tilläggas honom egendom till täckning av gälden eller, om bägge makarna häftar för denna, av den del av gälden, som makarna emellan be- löper pä honom.

Häftar make för gäld, som till- kommit innan ansökningen om bo- skillnad blivit gjord eller äkten- skapsskillnad vunnits, eller, om bodelningen äger rum till följd av ena makens död, före dödsfallet, skall av den gäldbundne makens giftorättsgods tilläggas honom egendom till täckning av gälden eller, om bägge makarna häfta för denna, av den del av gälden som makarna emellan belöper på ho- nom.

Är gälden gjord före äktenskapets ingående, och häftade, då äkten- skapet ingicks, enskild egendom eller egendom, som i 6 kap. 1 & andra stycket avses, och som ej skall ingå i bodelningen, på grund av panträtt eller eljest särskilt för gälden, eller har maken under äktenskapet ådragit sig gälden genom vanvård av sina ekonomiska angelägenheter eller ge- nom annat otillbörligt förfarande eller till förvärv eller förkovran av egendom, som nyss är sagd, skall tilldelning, varom i första stycket stad- gas, äga rum allenast för den del av gälden, för vilken betalning ej kan erhållas ur sådan egendom.

35

Sedan tilldelning för gäld ägt rum, enligt vad i 2 % sägs, skall återstoden av makarnas giftorätts- gods delas lika mellan dem, såvida ej annat föranleds av vad i 6 kap. 7 €, 10 kap. 5 eller 9 5, 11 kap. 22 5 eller 23 ä' andra stycket eller

ock av vad här nedan i 4—12 && sägs.

Sedan tilldelning för gäld ägt rum, enligt vad i 2 & sägs, skall återstoden av makarnas giftorätts- gods delas lika mellan dem, såvida ej annat föranledes av vad i 6 kap. 7 5 eller av vad här nedan i 4— 12 55 sägs. Sker bodelningen med anledning av äktenskapsskillnad och har ekonomisk gemenskap av betydelse icke uppkommit mellan makarna till följd av att äktenska— pet varat kort tid, skall dock på yrkande av ettdera maken i lika- delningens ställe träda delning ef- ter annan grund som finnes skälig med hänsyn till vad makarna hade vid giftermålet eller därefter för— värvat genom arv, gåva eller testa- mente.

105

Skadestånd, som enligt 10 kap. 6 eller 10 55 eller 11 kap. 24 5)" till- kommer make och är till betalning

1 Senaste lydelse 1970: 999

Till betalning förfallet under- hållsbidrag, som make jämlikt ]] kap. 14 5 har att en gång för alla

• Sida 196
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse) förfallet, skall vid bodelningen ut- gå av vad därvid tillkommer andra maken utöver egendom till täck- ning av denne åvilande gäld. Sam- ma lag vare beträffande till betal- ning förfallet underhållsbidrag, som make jämlikt 11 kap. 26 % har att en gång för alla utgiva till andra maken.

191

(Föreslagen lydelse) utgiva till andra maken, skall vid bodelningen utgå av vad därvid tillkommer andra maken utöver egendom till täckning av denne åvilande gäld.

13bå

Föreligger tvegifte och dör den omgifte, innan ettdera äktenskapet upplösts, skall rätt till ersättning, pension eller annan ekonomisk förmått, som är tillagd efterlevan- de make, såvida ej annat framgår av omständigheterna, anses till— komma maken i första giftet.

14 KAP.

Om medling mellan makar Om familjerådgivning och medling

151

Make äger påkalla medling, om söndring uppstått i äktenskapet el- ler om tvist eljest uppkommit, som stör sammanlevnaden mellan ma- karna.

Behörig att medla är:

1. präst i församling av svenska kyrkan, där makarna eller endera är kyrkobokförd;

2. vigselförrättare inom annat trossamfund än svenska kyrkan, om makarna eller endera tillhör samfundet;

3. borgerlig medlare i den kom- mun, där makarna eller endera är bosatt;

4. föreståndare för familjeråd- givningsbyrå, som drives av kom- mun eller landstingskommun.

När skäl föreligger därtill, äger rätten i den ort, där makarna eller endera är bosatt, på makes begä- ran utse särskild medlare.

1 Senaste lydelse 1968: 758

Make, som önskar hjälp med att lösa konflikter i sin samlevnad, kan få råd vid familjerådgivnings— byrå eller påkalla medling av med- lare som i 2 5 sägs.

• Sida 197
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse)

192

(Föreslagen lydelse) 2151

I varje kommun skall finnas minst en borgerlig medlare. Om det är påkallat av särskilda skäl, kan samma person förordnas till medlare för mer än en kommun.

Borgerlig medlare utses av rät- ten för två kalenderår. Finnes medlare ej vara lämplig för sitt uppdrag, skall han entledigas. Av- går medlare före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd, skall annan förordnas för den återstående tiden.

För medlare, sattt avses i denna paragraf, skall finnas ersättare. Vad som är föreskrivet om med- lare gäller även ersättare.

I varje kommun skall finnas minst två medlare. Om det är på- kallat av särskilda skäl, kan sam- ma person förordnas till medlare för mer än en kommun.

Medlare utses av länsstyrelsen för två kalenderår. Finnes medla- re ej vara lämplig för sitt uppdrag, skall han entledigas. Avgår medla- re före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd, skall an- nan förordnas för den återstående tiden.

352

Medlare äger kalla makarna att sammankomma inför sig. Han skall på lämpligt sätt göra sig un- derrättad om anledningen till söndringen eller tvisten och söka förlika makarna.

Medlare har att iakttaga tyst- nad Om vad ltan vid medlingen er- farit Och ltan må ej höras som vitt- ne därom.

ErSättning till borgerlig medlare betalas av kommunen.

ErSättning till särskild medlare, som utsetts jämlikt ] 5 tredje styc- ket, utgår av statsmedel.

Närmare bestämmelser om er- sättning enligt denna paragraf meddelas av Konungen.

Medlare är skyldig att på ma- kes begäran söka medla mellan makarna om någon av dem är bo- satt i den kommun, för vilken ntedlaren förordttats.

453

Familjerådgivare eller medlare skall på lämpligt sätt göra sig un- derrättad om anledningen till kan- flikten och söka utjämna motsätt- ningarna samt, om fråga uppkom- mit om upplösning av makarnas samlevnad, rådgöra med dem om möjligheterna att fortsätta den.

Så

Ersättning till medlare betalas av kommunen.

Närmare bestämmelser om er- sättning meddelas av Konungen.

65

1 Senaste lydelse 1968: 758 ' Senaste lydelse 1946: 822 ' Senaste lydelse 1968: '.'58

Familjerådgivare i tjänst hos kommun, landstingskommun, för- samling eller kyrklig samfällighet

• Sida 198
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse)

193

(Föreslagen lydelse)

och medlare ltar att iakttaga tyst- nad om vad de erfarit vid rådgiv- ningen eller medlingen.

15 KAP. 1 &

Äktenskapsmål äro mål, däri tvisten är, huruvida man och kvin- na äro i äktenskap förenade med varandra, så ock mål om återgång av äktenskap, ltentskillnad och äktenskapsskillnad.

Äktenskapsmål äro mål, däri tvisten är, huruvida man och kvinna äro i äktenskap förenade med varandra, så ock mål om äk- tenskapsskillnad.

451

Äktenskapsmål instäntntes till rätten i den ort, där svaranden ltar sitt hemvist. Har han ej hemvist inom riket, ltöre målet till rätten i den ort, där ntantten och kvinnan senast ltaft gemensamt hemvist el— ler, om de ej här haft sådant, där kärandens hemvist är. Skall talan föras mot såväl mannen som kvin- nan, vare den rätt behörig, där bå— da eller endera har sitt hemvist eller, om ingendera här ltar sådant, där de senast haft gemensamt hem— vist. Finnes ej behörig domstol, efter vad nu är sagt, upptages må— let av Stockholms tingsrätt. Har ena maken väckt talan mot andra maken vid beltörig domstol, äge denne städse till gemensam hand- läggning väcka talan i äktenskaps- tttål mot den förre vid samma domstol.

Vilja båda makarna erhålla hemskillnad enligt 11 kap. ] 5 el- ler äktenskapsskillnad enligt 11 kap. 3 59 eller 4 5, göre de ansökan därom hos den rätt, som enligt första stycket är laga domstol i mål mot dem bägge.

Fråga om återgång eller äkten— skapsskillnad för brott, därför an- svar yrkas, tttå ock väckas vid den rätt, där brottntålet är anlu'ingigt.

1 Senaste lydelse 1969: 798 13 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 32

Äktenskapsmål upptages av tingsrätten i den ort där mannen eller kvinnan har sitt hemvist. Har ingendera hemvist inom riket upp- tages målet av Stockholms tings- rätt.

• Sida 199
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse)

194

(Föreslagen lydelse) Säl

Är ansökning om hemskillnad gjord av bägge makarna och möter ej hinder för dess upptagande, äge rätten utan huvudförhandling ome- delbart företaga målet till avgö- rande. Vad ttu sagts skall ock gäl- la, såvida ansökning om äkten- skapsskillnad gjorts av bägge ma- karna och parternas inställelse ej finnes vara behövlig för målets utredning.

Är ansökan om äktenskapsskill- nad gjord av endast etta tnakett, skall andra maken beredas tillfälle att avgiva yttrande över ansök- ningen. Detsamma gäller när ett- dast ena maken framställer sådant särskilt yrkande sattt avses i 1] kap. 3 5.

Dom på äktenskapsskillnad ef- ter attsökan av tttake får meddelas utan huvudförhandling.

Framgår ej av handlingarna i målet att dom på äktenskapsskill- nad kan meddelas utan före- gående betättketid för makarna, skall målet, så länge annat ej vi- sats, handläggas så sattt när be- tänketid skall föregå äktenskaps— skillnaden.

11 52

I mål om återgång av äkten- skap, hemskillnad eller äkten- skapsskillnad äge rätten, på yrkan- de aV endera maken, att för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger förordna, efter vad som skäligt finnes, om sammanlevna- dens hävande och om bidrag av ena maken till den andres under— håll, så ock förbjuda makarna vid vite av fängelse i högst ett år eller böter att besöka varandra.

Vid förordnande om samman— levnadens hävande äge rätten be— stämma, vilken av makarna må sit- ta kvar i hemmet; och äge denne make innehava och nyttja de and- ra maken tillhöriga lösören, som ingå i bohaget, såvida ej rätten be- träffande viss egendom annorlun- da förordnar. Sådan bestämmelse skall, om till återgång, lzetttskill— ttad eller äktenskapsskillnad dö- mes, gälla, till dess bodelning sker. Om den nyttjanderätt till ena ma- ken tillhörig cgendom, som enligt

1 Senaste lydelse 1946: 822 ” Senaste lydelse l964: 164

I mål om äktenskapsskillnad äge rätten, på yrkande av endera maken, att för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger förordna, efter vad som skäligt finnes, om sammanlevnadens hä— vande och om bidrag av ena ma- ken till den andres underhåll, så ock förbjuda makarna vid vite av fängelse i högst ett år eller böter att besöka varandra.

Vid förordnande om samman- levnadens hävande äge rätten be- stämma, vilken av makarna må sit- ta kvar i hemmet; och ägo denne make innehava och nyttja de and- ra maken tillhöriga lösören, som ingå i bohaget, såvida ej rätten be— träffande viss egendom annorlun- da förordnar. Sådan bestämmelse skall, om till äktenskapsskillnad dömes, gälla, till dess bodelning sker. Om den nyttjanderätt till ena maken tillhörig egendom, som en— ligt vad nu är sagt kan tillkomma

• Sida 200
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse)

vad nu är sagt kan tillkomma den andre, gälle vad i 5 kap. 8 % sägs.

195

(Föreslagen lydelse) den andre, gälle vad i 5 kap. 8 % sägs.

Förordnande, varom nu är sagt, mä meddelas utan huvudförhandling. Innan förordnande meddelas, skall tillfälle att yttra sig över yrkandet beredas andra maken. Har förordnande meddelats, pröve rätten, när målet avgöres, om åtgärden skall bestå.

Beslut, varom i denna paragraf är sagt, gånge i verkställighet lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst av rätten återkallas.

24 51

Har make yrkat åläggande för andra maken att utgiva under- hållsbidrag enligt 5 kap. 5 eller 7 5 eller, efter det till hemskillnad eller äktenskapsskillnad blivit dömt, enligt 11 kap. 25 eller 26 5, eller har make påkallat jämkning i vad genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt om så- dant bidrag, äge rätten, på yrkan— de, att för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger för- ordna därom, efter vad som skä- ligt finnes.

Har make yrkat åläggande för andra maken att utgiva under- hållsbidrag enligt 5 kap. 5 eller 7 % eller, efter det till äktenskaps- skillnad blivit dömt, enligt 11 kap. 14 5, eller har make påkallat jämkning i vad genom rättens be- slut eller genom avtal blivit be- stämt om sådant bidrag äge rätten, på yrkande, att för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger förordna därom, efter vad som skäligt finnes.

28 å2

Vill make eller hans arvinge, att egendom skall sättas under sär- skild vård och förvaltning, efter vad som stadgas i 9 kap. 6 %, 11 kap. 17 eller 23 5 eller 12 kap. 5 &, söke han hos rätten förord- nande därom. Sådant förordnande må, om sökanden det äskar, med— delas att gälla till dess ärendet av rätten avgöres. Det kan även dess— förinnan när som helst återkallas.

Vill make eller hans arvinge, att egendom skall sättas under sär- skild vård och förvaltning, efter vad som stadgas i 9 kap. 6 5, 11 kap. 9 55 eller 12 kap. 5 &, söke han hos rätten förordnande där- om. Sådant förordnande må, om sökanden det äskar, meddelas att gälla till dess ärendet av rätten av- göres, Det kan även dessförinnan när som helst återkallas.

Innan förordnande, varom nu är sagt, meddelas, skall tillfälle beredas andra maken att yttra sig över ansökningen.

Förordnande gånge utan hinder av förd klagan i verkställighet, såvida ej förbud däremot kommer från hovrätten.

29 613

I äktenskapsmål, boskillnads— mål, mål rörande bodelning och mål om underhåll eller skadestånd som avses i denna balk skall un- derrätt vid handläggning, som en-

1 Senaste lydelse 1946: 822 ² Senaste lydelse 1946: 822 3 Senaste lydelse 1969: 256

I äktenskapsmål, boskillnads- mål, mål rörande bodelning och mål om underhåll som avses i denna balk skall underrätt vid handläggning, som enligt vad el-

• Sida 201
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse) ligt vad eljest är föreskrivet skall ske med tre eller fyra lagfarna do— mare, bestå av en lagfaren doma- re och nämnd. Vad nu sagts gäller även annat mål som handlägges i samma rättegång.

196

(Föreslagen lydelse)

jest är föreskrivet skall ske med tre eller fyra lagfarna domare, be- stå av en lagfaren domare och nämnd. Vad nu sagts gäller även annat mål som handlägges i sam- ma rättegång.

32 å1

Mot beslut, som av underrätt meddelats under rättegången i fråga, varom förmäles i 9 kap. 6 eller 9 &, 11 kap. 20 eller 23 5 eller detta kap. 11, 24 eller 25 så, skall talan föras särskilt.

Mot beslut, som av underrätt meddelats under rättegången i fråga, varom förmäles i 9 kap. 6 eller 9 &, 11 kap. 12 5 eller detta kap. 11, 24 eller 25 &, skall talan föras särskilt.

Mot hovrättens beslut i fråga, som nu nämnts, må talan ej föras.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den ..... Genom nya lagen upphäves lagen (1915:434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rö- rande äktenskaps ingående och lagen (1915: 437) om äktenskaps ingå- ende i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet.

2. Har före ikraftträdandet väckts talan om anspåk enligt 1 kap. 2, 3 eller 6 5 i dess äldre lydelse, tillämpas äldre lag. Detsamma gäller så- vida anspråk, som avses i sistnämnda paragraf, före ikraftträdandet framställts hos den som sitter i boet.

3. Har före ikraftträdandet länsstyrelsens tillstånd till äktenskap sökts enligt 2 kap. 1 & äldre lag, handlägges ärendet enligt denna.

4. Hindersprövning som skett före ikraftträdandet gäller som hinders- prövning enligt nya lagen under fyra månader från prövningen. Intyg om sådan hindersprövning behöver ej företes enligt 1 kap. 3 5 2. nya lagen, om anmälan om ingående av äktenskap mottages av präst, som tjänstgör i den församling där hindersprövningen skett.

5. Bestämmelserna i 4 kap. 9 5 andra stycket äldre lag skall alltjämt gälla i fråga om vigsel som ägt rum före ikraftträdandet.

6. Äldre lydelsen av 5 kap. 7 & tillämpas alltjämt, när talan väckts före ikraftträdandet.

7. Har före ikraftträdandet talan om återgång väckts, tillämpas allt- jämt äldre lag. Har före ikraftträdandet dömts till återgång eller talan därom väckts eller äktenskap, som kunde ha dömts att återgå, upplösts genom makes död, skall även vad i äldre lag föreskrives om verkan av återgång samt om bodelning, underhåll och skadestånd äga tillämpning.

8. Äldre lags bestämmelser om hemskillnad och om äktenskapsskill- nad efter hemskillnad tillämpas alltjämt, när före ikraftträdandet dömts till hemskillnad eller talan därom väckts. Makar kan dock efter gemen— sam ansökan erhålla äktenskapsskillnad enligt nya lagen. Väckes talan om äktenskapsskillnad sedan fem år förflutit från ikraftträdandet eller den senare dag dom på hemskillnad vann laga kraft, tillämpas nya lagen. Har talan om äktenskapsskillnad väckts före ikraftträdandet, skall äldre lag tillämpas.

1 Lydelse enligt 1969: 256

• Sida 202
•  Original

Prop. 1973: 32 197

Har före ikraftträdandet dömts till hemskillnad eller äktenskapsskill- nad eller skall med avseende på hemskillnad eller äktenskapsskillnad äldre lag tillämpas, skall i stället för motsvarande bestämmelser i nya lagen tillämpas vad i äldre lag föreskrives om verkan av hemskillnad samt om bodelning, underhåll och skadestånd.

9. Bestämmelserna i 13 kap. i deras äldre lydelse tillämpas alltjämt, när enligt äldre lag dömts till återgång, hemskillnad eller äktenskaps— skillnad. 10. I mål som skall prövas enligt äldre lag tillämpas alltjämt bestäm— melserna i 15 kap. i deras äldre lydelse. 11. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till före- skrift som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken (1949: 381)

Härigenom förordnas i fråga om föräldrabalken (1949: 381), dels att 6 kap. 7 och 12 55, 7 kap. 9 &, 8 kap. 1 5 samt 11 kap. 1 och 2 55 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 6 kap. skall införas en ny paragraf, 12 a 5, av nedan angivna

lydelse. (Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 6 KAP. 7 &

Leva föräldrarna på grund av söndring åtskilda, har rätten på ansökan av endera att förordna, vilken av dem skall hava vårdna- den om barnen eller, om ej alla barnen böra stå under den enes vårdnad, huru de skola fördelas mellan föräldrarna. Äro föräldrar— na ense, give rätten sitt beslut i överensstämmelse med vad de öns- ka, såframt det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa; åsämjas de ej, bestämme rätten ef- tcr vad med hänsyn främst till barnens bästa finnes skäligt. Bär endera huvudsakligen skulden till sammanlevnadens hävande, och äro de lika skickade att hava vård— naden om barnen,, vare den andre närmast därtill. Finnes med hän- syn till barnens bästa uppenbart, att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna an- förtros åt särskilt förordnad för- myndare.

Leva föräldrarna på grund av söndring åtskilda, har rätten på ansökan av endera att förordna, vilken av dem skall hava vårdna- den om barnen eller, om ej alla barnen böra stå under den enes vårdnad, huru de skola fördelas mellan föräldrarna. Äro föräldrar- na ense, give rätten sitt beslut i överensstämmelse med vad de öns- ka, såframt det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa; åsämjas de ej, bestämme rätten ef— ter vad med hänsyn till barnens bästa finnes skäligt. Finnes med hänsyn till barnens bästa uppen- bart, att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskilt förordnad för- myndare.

• Sida 203
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse)

Dömes till återgång av föräld- rarnas äktenskap eller till hem— skillnad eller äktenskapsskillnad mellan dem, meddele rätten tillika förordnande angående vårdnaden om barnen; och skall därvid vad i första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

198

(Föreslagen lydelse)

Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna. meddele rät- ten tillika förordnande angående vårdnaden om barnen; och skall därvid vad i första stycket är stad— gat äga motsvarande tillämpning.

12 51

Barn utom äktenskap står un— der moderns vårdnad till dess det fyllt tjugu år eller ingått äkten— skap. Äro föräldrarna ense, att fadern skall träda i moderns stäl— le, varde han, på anmälan, av rät— ten förordnad att övertaga värd- naden om barnet, om han är lämplig därtill. Finnes modern ej vara lämplig att utöva vårdnaden, eller där hon, skall rätten på an— sökan av fadern eller barnavårds- mannen eller på anmälan av all— män åklagare eller barnavårds- nämnd överflytta vårdnaden å fa- dern eller särskilt förordnad för— myndare. Vad i 2—4 och 10 55 stadgas med avseende å vårdnad om barn i äktenskap skall äga motsvarande tillämpning beträf- fande barn utom äktenskap.

12a

1 Senaste lydelse 1969: 157

Barn utom äktenskap står un- der moderns vårdnad till dess det fyllt tjugu år eller ingått äkten- skap. På ansökan av fadern skall dock rätten överföra vårdnaden till honom, om det finnes skäligt med hänsyn till barnets bästa. Äro föräldrarna ense, att vårdnaden skall överföras till fadern, skall rätten på anmälan besluta i enlig— het därmed, om det icke är uppenbart stridande mot barnets bästa.

Inträffar i fråga om den av för— äldrarna som har vårdnaden om barnet sådant fall som avses i 6 5 eller där han, skall rätten på an— sökan av den andre eller barnu- vårdsman eller på anmälan av all- män åklagare eller barnavårds- nämnd förordna den andre att ut— öva vårdnaden, såvida ej denna med hänsyn till barnets bästa fin- nes böra anförtros ät särskilt för— ordnad förmyndare.

Vad i 2—4 och 10 åå stadgas med avseende på vårdnad om barn i äktenskap skall äga motsvarande tillämpning beträffande barn utom äktenskap.

&

Vilja sammanboende föräldrar till barn utom äktenskap att bar- net skall stå under deras gemen- samma vårdnnd, äge de göra an- mälan härom till myndighet, som Konungen bestämmer. Efter så- dnn anmälan skall i fråga om vårdnaden om barnet även vad

• Sida 204
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse)

199

(Föreslagen lydelse)

som stadgas i 1 och 5—9 55 med avseende på vårdnad om barn i äktenskap gälla i tillämpliga delar. Vad i första stycket sägs skall gälla även i fråga om barn i äk- tenskap, vars föräldrar samtnanbo efter dom på äktenskapsskillnad. Bestämmelserna i 1—10 55 skola därvid gälla i tillämpliga delar.

7 KAP. 9 5

Är avtal, som makar med av- seende å förestående återgång av äktenskap, hemskillnad eller äk- tenskapsskillnad slutit om under- håll till barn, uppenbart obilligt för ena maken, må avtalet, om det ej ingåtts under hetnskillnad, på hans talan av rätten jämkas. I frå- ga om tid, inom vilken sådant klander skall väckas, äge vad i ]] kap. 29 55 andra punkten gifter- målsbalken är stadgat motsvaran- de tillämpning.

Är avtal, som makar med av- seende å förestående äktenskaps— skillnad slutit om underhåll till barn uppenbart obilligt för ena maken, må avtalet på hans talan av rätten jämkas. Har talan ej väckts inom ett år från det äkten- skapsskillnaden meddelades, är rätten till talan förlorad.

8 KAP.

För barn i äktenskap skall bar— navårdsman förordnas, såframt föräldrarna leva åtskilda på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad eller deras äktenskap är upplöst samt antingen den av föräldrarna vilken vårdnaden om barnet tillerkänts gör framställ- ning om sådant förordnande eller barnavårdsnämnden av särskild anledning finner det erforderligt. Vad nu sagts för det fall att för- äldrarna leva åtskilda eller deras äktenskap är upplöst skall ock gälla, där jämlikt 6 kap. 6 & rät- ten förordnat, att vårdnaden om barnet skall tillkomma allenast den ene av föräldrarna.

lå

För barn i äktenskap skall bar- navårdsman förordnas, såframt föräldrarna leva åtskilda på grund av söndring eller deras äktenskap är upplöst samt antingen den av föräldrarna vilken vårdnaden om barnet tillerkänts gör framställ- ning om sådant förordnande eller barnavårdsnämndcn av särskild anledning finner det erforderligt. Vad nu sagts för det fall att för- äldrarna leva åtskilda eller deras äktenskap är upplöst skall ock gäl- la, där jämlikt 6 kap. 6 & rätten förordnat, att vårdnaden om bar- net skall tillkomma allenast den ene av föräldrarna.

Har make vid domstol framställt yrkande, att vårdnaden måtte till- erkännas honom, skall, eftcr framställning av endera parten eller där barnavårdsnämnden av särskild anledning finner det erforderligt, barna- vårdsman förordnas för tiden intill dess vårdnadsfrågan slutligt avgjorts.

• Sida 205
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse)

200

(Föreslagen lydelse)

11 KAP. 1 51 För underårigt barn i äktenskap vare föräldrarna förmyndare. Dör en av föräldrarna, eller kan någon av dem enligt 4 & icke vara förmyndare, eller varder någon av dem entledigad från förmyndcrskapet, vare den andre barnets förmyndare. Går föräldrarnas äktenskap åter eller vinna de hemskillnad eller äktenskapsskillnad, vare den har- nets förmyndare, som skall hava vårdnaden om det. Varder eljest förordnat att vårdnaden skall till— komma allenast den ene av för- äldrarna, vare han ock förmynda- re.

Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, vare den bar- nets förmyndare, som' skall hava vårdnaden om det; och skola be- stämmelserna i första stycket gäl- la, om barnet efter föräldrarnas anmälan enligt 6 kap. 12 a 5 andra stycket står under deras gemen- samma vårdnad. Varder eljest för- ordnat att vårdnaden skall tillkom- ma allenast den ene av föräldrar- na, vare han ock förmyndare.

2.83

För underårigt barn utom äkten- skap vare modern förmyndare. Har vårdnaden om barnet tillagts fadern, vare han dess förmyndare.

1. Denna lag träder ikraft den

För underårigt barn utom äkten— skap vare modern förmyndare. Har vårdnaden om barnet tillagts fadern, vare han dess förmyndare. Står barnet efter föräldrarnas an- mälan enligt 6 kap. 12 a 5 första stycket under deras gemensamma vårdnad, skall vad som stadgas i I 5 med avseende på barn i äkten— skap gälla i tillämpliga delar.

2. Dömes efter ikraftträdandet till återgång eller hemskillnad enligt bestämmelserna i giftennålsbalken i dess lydelse före den ..... , skall vad i 6 kap. 7 5 andra stycket är föreskrivet om förordnande angående vård- naden om barn när det dömes till äktenskapsskillnad äga motsvarande tillämpning.

3. I fråga om avtal som före ikraftträdandet slutits med avseende på förestående återgång av äktenskap eller hemskillnad eller efter ikraftträ- dandet ingåtts under hemskillnad, skall den äldre lydelsen av 7 kap. 9 & alltjämt äga tillämpning.

4. Den äldre lydelsen av 8 kap. 1 & tillämpas alltjämt, när det dömts till hemskillnad.

¹ Senaste lydelse 1971 : 870

• Sida 206
•  Original

Prop. 1973: 32 201

Förslag till

Lag om rätten till liyres- eller bostadsrätt vid upplösning i vissa fall av äktenskapsliknande samlevnad

Härigenom förordnas som följer.

1 % Denna lag äger tillämpning vid upplösning av varaktig samlevnad mellan ogift man och ogift kvinna, som har eller har haft barn tillsam— mans.

2 % Innehar den ena av parterna hyres- eller bostadsrätt till lägenhet, vilken uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som parternas gemen- samma bostad, äger dcn andra lösa rätten, om han bäst behöver bostaden och det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Lösningsrätten skall göras gällande hos den som innehar rätten till lägenheten inom tre månader från samlevnadens hävande.

Enas ej parterna om lösningsrätten, Skall rätten på yrkande av part som har lösningsrätt tillägga honom hyres- eller bostadsrätten.

3 5 Om samlevnaden upplöses genom ena partens död skall beträf- fande rätt för andra parten att övertaga hyres— eller bostadsrätten be- stämmelserna i 2 & äga motsvarande tillämpning. 4 % Part som enligt denna lag övertager hyres- eller bostadsrätt är skyl- dig ersätta andra parten eller hans dödsbo egendomens värde. Ersätt- ningen skall erläggas vid övertagandet. Om synnerliga skäl föreligger får dock betalningen anstå mot att parten ställer godtagbar säkerhet. Enas ej parterna om ersättningen bestämmes den av rätten.

5 & Uthyres sådan bostad som avses i 2 % av ena parten eller hans dödsbo helt eller delvis till annan utan andra partens samtycke och kan uthyrningen äventyra dennes rätt enligt denna lag, skall på andra partens yrkande uthyrningen gå åter, om han väcker talan därom inom tre må— nader från det han fick kännedom om uthyrningen. Han kan även föra talan om hyresgästens avhysning. Rätten får medgiva hyresgästen skä- ligt anstånd med avflyttnin gen.

Vägrar part att samtycka till uthyrning, kan rätten på ansökan tillåta den, om skäl till vägran saknas. I fråga om rättens domförhet och sam- manträde vid avgörande av sådant ärende skall gälla vad för motsva- rande fall är föreskrivet om ärende som angår medgivande till åtgärd en— ligt 6 kap. 6 & giftermålsbalken. 6 % Bestämmelserna i 5 & skall äga motsvarande tillämpning på över- låtelse eller pantsättning av hyres— eller bostadsrätt som avses i 2 5.

7 % Med hyres- och bostadsrätt likställes andel däri. Är hyresrätt knuten till andelsrätt i förening eller bolag, skall vad i la- gen är föreskrivet om bostadsrätt äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den ..... och gäller till utgången av Lagen äger icke tillämpning om samlevnaden hävts före lagens ikraft- trädande.

Har lösningsrätt påkallats under lagens giltighetstid, skall även efter denna tid bestämmelserna i lagen äga tillämpning i fråga om rätten till hyres- eller bostadsrätt.

• Sida 207
•  Original

Prop. 1973: 32

Förslag till

202

Lag om ändring i jordabalken (1970: 994)

Härigenom förordnas beträffande jordabalken (1970: 994), att 12 kap. 33 och 47 åå skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 KAP.

335

Bestämmelserna i 32 & äger motsvarande tillämpning på hyresrättens övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

Har hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att uteslutande eller huvudsakligen användas som gemensam bostad för hyresgästen och hans make, tillagts maken ge- nom bodelning eller skifte med an- ledning av boskillnad, hemskillnad, äktenskapsskillnad, äktenskapets återgång eller hyresgästens död, får dock maken träda i hyresgäs- tens eller dödsboets ställe. Sådan rätt tillkommer även efterlevande make som är ensam arvinge efter hyresgästen.

Har hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att uteslutande eller huvudsakligen användas som gemensam bostad för hyresgästen och hans make, tillagts maken ge— nom bodelning eller skifte med an— ledning av boskillnad, äktenskaps- skillnad eller hyresgästens död, får dock maken träda i hyresgästens eller dödsboets ställe. Sådan rätt tillkommer även efterlevande make som är ensam arvinge efter hyres— gästen.

För tid efter det att hyresvärden underrättats om att hyresrätten till- lagts hyresgästens make enligt andra stycket svarar hyresgästen eller hans dödsbo ej för sina förpliktelser enligt hyresavtalet. Hyresgästens make svarar jämte hyresgästen eller hans dödsbo för sådana förpliktelser enligt avtalet som hänför sig till tiden före underrättelsen.

Andra och tredje styckena äger motsvarande tillämpning, när lägen- heten hyrts av makarna gemensamt.

Vad som i denna paragraf sägs om make skall äga motsvarande tillämpning i fråga om den som övertagit hyresrätt enligt lagen ( ) om rätten till hyres- eller bostadsrätt vid upplösning i vissa fall av äktenskapsliknande SahllEWIltld.

475

Har lägenhet hyrts av flera gemensamt och har de på grund av upp- sägning, som gjorts av en av dem, eller till följd av annan omständighet, som hänför sig till endast en av dem, ej gemensamt rätt till förlängning av hyresavtalet, är medhyresgästen berättigad till förlängning, om hy-

• Sida 208
•  Original

Prop. 1973: 32 203

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

resvärden skäligen kan nöjas med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller ej när hyresrätten är förverkad eller hyresavtalet kan uppsägas enligt 28 5 utan att likväl hyresvärden uppsagt avtalet på någon av dessa grunder. Är medhyresgästen make till den som uppsagt avtalet eller eljest föranlett att hyresgästerna ej gemensamt har rätt till för- längning av avtalet, har han den rätt som angivits även när hyresrätten är förverkad på annan grund än dröjsmål med betalning av hyra. Detta gäller också när hyresvärden bringar hyresavtalet att upphöra på grund av förverkandet.

Om hyresgäst, som är gift och vars make ej har del i hyresrätten, uppsägcr hyresavtalet eller vidtager annan åtgärd för att bringa det att upphöra eller om han i annat fall ej har rätt till förlängning av avtalet, är maken, om han har sin bostad i lägenheten, berättigad till förläng- ning, såvida hyresvärden skäligen kan nöjas med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller också när hyresvärden uppsagt hyresavtalet att upphöra på grund av förverkande eller förhållande som avses i 28 5. Bestämmelserna i 48—53 55 om hyresgäst äger tillämpning även i fråga om hyresgästs make.

Förlänges hyresavtal i fall som avses i andra stycket, svarar båda makarna för förpliktelserna enligt avtalet för tiden före förlängningen, om ej annat avtalas med hyresvärden.

Vad som i denna paragraf sägs om make skall äga motsvarande tillämpning i fråga om den som enligt lagen ( ........ ) om rätten till hyres- eller bostadsrätt vid upplösning i vissa fall av äkten— skapsliknande samlevnad är be- rättigad att vid upplösningen övertaga hyresrätt.

Denna lag träder i kraft den Sker bodelning med anledning av hemskillnad eller äktenskapets åter- gång tillämpas den äldre lydelsen av 33 5.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959: 157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad

Härigenom förordnas, att 1 och 2 åå lagen (1959: 157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 % Vid bodelning eller skifte i an- Vid bodelning eller skifte i an- ledning av äktenskaps återgång, ledning av äktenskapsskillnad må, hemskillnad eller äktenskapsskill- utan hinder av vad därom eljest

• Sida 209
•  Original

Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse)

nad må, utan hinder av vad därom eljest är stadgat, fastighet, vilken uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som makarnas gemen- samma bostad och vilken utgör giftorättsgods eller samfälld egen- dom, på makes begäran tilläggas honom, såframt han bäst behöver bostaden samt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan an- ses skäligt.

204

(Föreslagen lydelse)

är stadgat, fastighet, vilken uteslu- tande eller huvudsakligen skolat tjäna som makarnas gemensamma bostad och vilken utgör giftorätts- gods eller samfälld egendom, på makes begäran tilläggas honom, såframt han bäst behöver bosta- den samt det med hänsyn till om— ständigheterna i övrigt kan an- ses skäligt.

25

Hava makar eller en av dem förhyrt lägenhet för att uteslutan- de eller huvudsakligen användas såsom makarnas gemensamma bo- stad och går äktenskapet åter eller dömes till hemskillnad eller äkten- skapsskillnad mellan dem, skall på makes begäran hyresrätten, ändå att den icke utgör giftorättsgods eller samfälld egendom, genom bodelning eller skifte tilläggas en— dera av makarna. Företräde skall härvid tillkomma den make som bäst behöver bostaden, såframt det med hänsyn till omständighe- terna i övrigt kan anses skäligt.

Denna lag träder i kraft den

Hava makar eller en av dem förhyrt lägenhet för att uteslutan- de eller huvudsakligen användas såsom makarnas gemensamma bostad och dömes till äktenskaps- skillnad mellan dem, skall på ma- kes begäran hyresrätten, ändå att den icke utgör giftorättsgods eller samfälld egendom, genom bodel- ning eller skifte tilläggas endera av makarna. Företräde skall här- vid tillkomma den make som bäst behöver bostaden, såframt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Sker bodelning i anledning av äktenskapets återgång eller hemskillnad tillämpas den äldre lydelsen av 1 och 2 55.

Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken (1958: 637)

Härigenom förordnas att 3 kap. 8 & ärvdabalken (1958: 637) skall upphöra att gälla vid utgången av . . . . Bestämmelsen skall dock allt- jämt tillämpas, om arvlåtaren avlidit, innan bestämmelsen upphörde att gälla. Den skall vidare alltjämt tillämpas vid arvlåtarens död efter den- na tidpunkt, om giftermålsbalkens bestämmelser om återgång, hemskill- nad eller äktenskapsskillnad i sin lydelse före den . . . . var tillämpliga på hans äktenskap.

• Sida 210
•  Original

Prop. 1973: 32

Förslag till

205

Lag om ändring i brottsbalken(1962: 700)

Härigenom förordnas, att 6 kap. 5 & samt 7 kap. 2 och 6 %% brotts- balken (1962: 700) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6KAP. 55

Har någon samlag med eget barn eller dess avkomling, dömes för otukt med avkomling till fängelse i högst två år.

Den som har samlag med sitt syskon, dömes för o tu k t m e d 5 ys kon till fängelse i högst ett år.

Den som har samlag med sitt helsyskon dömes för o t 11 k t med syskon till fängelse i högst ett år.

Vad i denna paragraf sägs gäller ej den som förmåtts till gärningen medelst olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt.

7KAP. 25

Om någon gifter sig med den som till följd av sinnessjukdom el- ler tillfällig sinnesförvirring eller av annan sådan orsak ej äger rätts- lig handlingsförmåga, eller om nå— gon ingår äktenskap som på yr- kande av andra maken kan för villfarelse eller svek dömas att återgå, dömes för olaga gif- termål till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om någon tvingar annan till giftermål.

Om någon gifter sig med den som till följd av sinnessjukdom eller tillfällig sinnesförvirring el- ler av annan sådan orsak ej äger rättslig handlingsförmåga, dömes för olaga giftermål till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om någon tvingar annan till giftermål.

65

Olaga giftermål må ej åtalas, med mindre för gärningen blivit dömt till återgång av äktenskapet.

Olaga giftermål må ej åtalas, med mindre äktenskapet upplösts genom äktenskapsskillnad.

Egenmäktighet med barn må ej åtalas av åklagare, med mindre åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt. 1. Denna lag träder i kraft den

2. Äldre lydelsen av 7 kap. 6 5 tillämpas alltjämt när det dömts till

återgång.

3. Olaga giftermål får ej åtalas om domen på äktenskapsskillnad meddelats enligt bestämmelserna i giftermålsbalken i dess lydelse före den

• Sida 211
•  Original

Prop. 1973: 32 206

Förslag till

Lag om ämbetsansvar i vissa fall för mottagare av anmälan om ingående av äktenskap

Härigenom förordnas som följer.

Åsidosätter den som är behörig att mottaga i 1 kap. 2 & giftermåls- balkcn avsedda anmälningar om ingående av äktenskap vad som åligger honom i sådan egenskap, dömes även om det ej sker i utövning av be- fattning med vilken ämbetsansvar är förenat, för tjänstefel till böter eller, om- brottet är grovt, fängelse i högst ett år efter vad som sägs i 20 kap. 4 % brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den ...... , då lagen (1948: 491) om äm- betsansvar för vigselförrättare i vissa fall skall upphöra att gälla.

• Sida 212
•  Original

Prop. 1973: 32 207

1 Inledning

Sammanställning av remissyttrandena över familjelagssakkunnigas be- tänkande (SOU 1972: 41) Familj och äktenskap 1

Yttranden har efter remiss avgetts av riksåklagaren (RÅ), Svea hov- rätt, hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms, Malmö, Norrköpings, Falu och Härnösands tingsrätter, socialstyrelsen, medicinska fakulteten vid Karolinska institutet, länsstyrelserna i Jönköpings, Malmöhus, Göte- borgs och Bohus samt Norrbottens län, domkapitlen i Uppsala ärkestift, Västerås stift, Lunds stift och Stockholms stift, statistiska centralbyrån, riksskatteverket, hyresnämnden för Göteborgs och Bohus län, socialut— redningen, Stockholms kommuns barnavårdsnämnd, sociala central- nämnden i Göteborg, Stockholms över-förmyndarnämnd, Svenska lands— tingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Landsorganisationen i Sve- rige (LO), Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers cent- ralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges advokatsamfund, Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister, För- eningen Sveriges tingsrättsdomare, Samarbetsorganet Sveriges kyrkliga och ekumeniska familjerådgivningsbyråer, Föreningen kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare, Centerns kvinnoförbund, Folkpar— tiets kvinnoförbund, Moderata samlingspartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Svenska kvinnors vänsterförbund, Centerns ungdomsförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Moderata ungdomsförbundet, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Fred- rika-Bremcr-Förbundet, Sveriges frikyrkoråd, Evangeliska fosterlands- stiftelsen, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, Frälsningsarmén, Katols— ka biskopsämbetet och Svenska kyrkans lekmannaförbund kyrkobrö- derna.

Remissinstanserna har i åtskilliga fall bifogat yttranden från under— ställda myndigheter. Yttranden i ärendet har vidare inkommit från ärke- biskopen, Svenska prästförbundet, Husmodersförbundet hem och sam- hälle, Riksförbundet kyrkans ungdom, Yrkeskvinnors klubbars riksför- bund, Kristen demokratisk samling och Riksförbundet för sexuellt lika- berättigande.

1.1 Förslagets mottagande i stort

De sakkunnigas förslag har fått ett övervägande gynnsamt mottagan- de av remissinstansema. I sina bärande principer har förslaget tillstyrkts av det stora flertalet remissinstanser, Länsstyrelsen i Norrbottens län och av Statstjänstemännens riksförbund tillstyrker sålunda förslaget helt reservationslöst. TCO, som begränsat sitt yttrande till att avse frågor som rör strävandena att uppnå ekonomisk jämställdhet mellan man och kvinna samt barnets rätt till bästa möjliga vård, tillstyrker de änd- ringsförslag som rör dessa frågor. Överåklagaren i Göteborg finner för- slaget stå i överensstämmelse med nutida synpunkter och krav och har därför inte några invändningar av principiell natur. Stockholms

• Sida 213
•  Original

Prop. 1973: 32 208

tingsrätt anser att förslaget innehåller värdefulla nyheter och tillstyrker det med reservation för vissa detaljanmärkningar. Enligt socialstyrel- sen stämmer förslaget väl överens med de ändringar av de etiska vär- deringarna och de därmed sammanhängande förändringar av famil- jens funktion, som ägt rum under senare år. Styrelsen har därför inte några väsentliga invändningar att rikta mot det. Det har inte heller läns- styrelsen i Jönköpings län. De sociala eentralnämnderna i Jönköping och Kiruna samt socialnämnden i Luleå ansluter sig till huvudprinci— perna i förslaget. Ärkebiskopen samt domkapitlen i Uppsala ärkestift och Lunds stift finner att det framlagda betänkandet helt allmänt sett uppfyller de krav som kan ställas från kristen uppfattning, innebärande att lagstiftningen tar hänsyn till budet om hänsyn till andra och slår vakt om den svagare parten. Enligt domkapitlet i Västerås stift kan förslaget i huvudsak förenas med kyrkans krav på reell ideologisk frihet i samhäl- let. Domkapitlet i Stockholms stift konstaterar att förslaget inte kränker kyrkans syn på äktenskapet som en på ömsesidig trohet grundad livslång förbindelse. Det tillgodoser kyrkans intresse av att lagstiftningen skall tjäna som skydd mot övergrepp och utnyttjande av den svagare parten. Domkapitlet finner därför en lagstiftning enligt förslaget både önskvärd och möjlig. Stockholms barnavårdsnämnd anser att förslaget i stort inne- bär en önskvärd modernisering och anpassning av lagstiftningen till da- gens samhälle. Kommunförbundet finner förslagct väl ägnat att tillfreds- ställande lösa viktiga och praktiska problem som uppkommer till följd av mannens och kvinnans samlevnad med familjefunktioner. För- eningen Sveriges rättshjälpsjurister anser att förslaget i huvudsak kan läggas till grund för lagstiftning. Föreningen kommunal- och landstings- anställda familjerådgivare finner förslaget medföra att lagstiftningen bättre anpassas till rådande förhållanden och ansluter sig till dess grund- läggande värderingar. Folkpartiets kvinnoförbund instämmer i allt vä— sentligt med de sakkunnigas synsätt och förslag. Yrkeskvinnors klubbars riksförbund hälsar förslaget med tillfredsställelse och anser att det i stort sett kan läggas till grund för lagstiftning.

Endast Riksförbundet kyrkans ungdom och Kristen demokratisk sam- ling avstyrker att förslaget läggs till grund för lagstiftning. Länsstyrelsen i Malmöhus län, som utgår från att äktenskapet bör vara en form för frivillig samlevnad mellan självständiga människor och att behovet av särskild lagstiftning kring familjen ytterst beror på att barnen måste ges ett stärkt skydd, menar att en särskild lagstiftning om enbart äktenskap- liga förhållanden intc är nödvändig utan att de i sammanhanget väsent- liga frågorna om barns trygghet bäst kan regleras i en familjebalk. Läns- styrelsen vill dock inte motsätta sig den reform som nu föreslås, efter- som äktenskapet och en särskild lagstiftning däromkring har en fast för- ankring hos medborgarna.

1.2 Det nordiska samarbetet

Flertalet remissinstanser har inte haft något att erinra mot att en mo— dernisering av den svenska äktenskapsrätten genomförs utan avvaktan på det reformarbete som inletts i de övriga nordiska länderna. Vissa remissinstanser, Svea hovrätt, Stockholms, Malmö, Falu och Härnö- sands tingsrätter, länsstyrelsen i Jönköpings län, domkapitlet i Lunds stift, riksskatteverket, Förenings): Sveriges tingsrättsdomare, Samarbets-

• Sida 214
•  Original

Prop. 19732 32 209

organet Sveriges kyrkliga och ekumeniska familjerådgivningsbyråer, Svenska kyrkans lekmannaförbund kyrkobrötlerna samt Filadelfiaför- samlingen i Stockholm beklagar dock att utredningsförslagct inte har tillkommit i nordiskt samarbete. Svea hovrätt anser sålunda att reformer som innebär en mera betydande nydaning av familjerätten så långt möj- ligt bör genomföras i nordiskt samarbete även om detta skulle medföra någon fördröjning. Härnösands tingsrätt och Kyrkobröderna framför liknande synpunkter. Sveriges kyrkliga och ekumeniska familjerådgiv- ningsbyråer anser att den bristande samordningen på nordiskt och inter- nationellt plan motiverar att ny lagstiftning genomförs endast i den mån det bedöms som mycket angeläget. Stockholms tingsrätt anmärker att frågor av internationell karaktär kommer att vara olösta, i varje fall un- der en övergångsperiod, om de sakkunnigas förslag genomförs. Det kan enligt tingsrätten ifrågasättas, om med de förslag utredningen lägger fram svenska domar i familjemål över huvud taget blir giltiga i andra länder. Det kan även ifrågasättas om inte svensk myndighet i fortsätt- ningen måste godta varje i annat land meddelad skillnadsdom, oavsett på vilken grund den har meddelats och under vilka former den har till- kommit.

1.3 Förslagets avgränsning

Övervägande antalet remissinstanser har inte funnit anledning att er- inra mot de sakkunnigas uppdelning av reformarbetet i två etapper. Somliga remissinstanser, Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, Falu tingsrätt, LO, advokatsamfundet, Föreningen Sveriges tingsrätts- domare, Samarbetsorganet Sveriges kyrkliga och ekumeniska familje- rådgivningsbyråer, Katolska biskopsämbetet och Svenska kyrkans lek- mannaförbund kyrkobröderna, betraktar det dock som en brist av all- varlig karaktär att äktenskapets ekonomiska rättsverkningar kommer att behandlas först i ett senare skede av utredningsarbetet. Frånvaron av förslag i dessa delar sägs väsentligt försvåra bedömandet av det förelig- gande förslaget. Svea hovrätt ifrågasätter om de föreslagna ändringarna av äktenskapsskillnadsreglerna bör genomföras utan att de ekonomiska rättsverkningama i sin helhet reglerats mera slutligt. Hovrätten för Nedre Norrland framhåller att lagstiftaren genom denna uppdelning av arbetet ställs utan möjlighet att i ett sammanhang bedöma samtliga med reformen av äktenskapsrätten sammanhängande frågor. Enligt hovrät- tens mening bör därför det föreliggande förslaget, som inte avser att lösa frågor av trängande angelägenhetsgrad, genomföras först sedan de sakkunniga slutfört sitt arbete och då i samband med eventuella refor- mer avseende äktenskapets ekonomiska rättsverkningar. LO uttrycker inledningsvis sin förvåning över att de sakkunniga framlagt ett förslag till lagstiftning om ingående och upplösning av äktenskap utan att sam- tidigt lägga fram ett fullständigt förslag till reglering av äktenskapets ekonomiska rättsverkningar. LO:s principiella inställning är att förslaget inte bör göras till föremål för lagstiftning förrän familjelagssakkunniga helt slutfört sitt utredningsuppdrag, så att remissinstansema kan över- blicka konsekvenserna av lagstiftningen i dess helhet. Samma inställning redovisar Kyrkobröderna. Sveriges kyrkliga och ekumeniska familjeråd- givningsbyråer anser att de sakkunnigas förslag bör genomföras endast i den mån det bedöms som mycket angeläget, eftersom utredning om äk—

14 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 32

• Sida 215
•  Original

Prop. 1973: 32 210

tenskapets ekonomiska rättsverkningar ännu inte har skett. Länsstyrel- sen i Göteborgs och Bohus län anser mot bakgrund av det i direktiven angivna syftet med en revision av äktenskapslagstiftningen, att de frå- gor av formell natur rörande äktenskapets ingående och upplösning som behandlas i det remitterade förslaget synes vara av marginell natur och att bedömningen av dem hade kunnat anstå till en tidpunkt då de sak- kunniga redovisat sitt uppdrag i övrigt.

1.4 Neutralitet till olika samlevnadsformer

Frågan om lagstiftningens neutralitet i förhållande till olika samlev- nadsformer berörs i flera remissyttranden. Länsäklagaren i Kopparbergs län ifrågasätter om inte förslaget alltför hårt understryker denna neu- tralitet och om det inte härigenom uppkommer risk för ett ökat antal skilsmässor. Svea hovrätt finner neutralitetstanken mindre självklar och ansluter sig till direktivens mening att äktenskapet bör ha en central plats inom familjerätten. Äktenskapet har enligt hovrätten ingalunda förlorat sin betydelse som stabiliserande och trygghetsskapande faktor i samlivet mellan man och kvinna. Inte heller har det mist sitt företräde framför andra samlevnadsformer när det gäller barnens uppväxtmiljö. Hovrätten finner det därför naturligt att äkenskapet prioriteras som samlevnadsform. Detta innebär självfallet inte att det inte skulle vara ett väsentligt samhällsintresse att skapa gynnsammast möjliga lcvnadsbe- tingelser även för samlevande ogifta. Skattesystemet och olika slag av ekonomiskt samhällsstöd har fått sådan utformning att makar i äkten— skap kan vara sämre ställda än samboende ogifta, något som säkerligen avhåller många från att gifta sig. För att stödja äktenskapet som institu- tion bör därför enligt hovrätten ett förverkligande av neutralitetstanken i första hand innebära undanröjandc av sådana sociala och ekonomiska olägenheter som är förbundna med äktenskap. Hovrätten för Nedre Norrland har svårt att förstå hur ett regelsystem som befinnes lämpat för samlevnad i äktenskapets form skulle kunna brista i neutralitet i den meningen, att det skulle kunna skapa onödiga svårigheter och olägenhe— ter för dcm som väljer den fria samlevnadens form och på vilkas sam- levnad regelsystemet inte är tillämpligt. Som de sakkunniga har funnit måste äktenskapslagstiftningens uppgift vara att lösa praktiska problem som uppkommer till följd av mannens och kvinnans samlevnad med fa- miljefunktioner och att möjliggöra sådana lösningar på problemen som både från de enskildas och det allmännas synpunkt är bättre än de lös- ningar som skulle följa av annars gällande regler. Detta utesluter själv- fallet inte att också för dcm som sammanbor i fri samlevnad lagstiftning kan befinnas påkallad som i särskilda hänseenden reglerar deras person- liga ellcr ekonomiska relationer. Att dylika separata regelsystem kan få i skilda hänseenden något olikartat innehåll beroende på den form av samlevnad som valts kan enligt hovrätten rimligtvis inte betraktas som ett utslag av bristande neutralitet från lagstiftarens sida.

Malmö tingsrätt anser att äktenskapet som rättsligt institut måste i lagstiftningen klart avgränsas från andra samlevnadsformer. Det blir då svårt att komma ifrån att den rättsliga regleringen av äktenskapet kom- mer att innebära vad kontrahenterna uppfattar som vissa fördelar jäm- fört med samlevnadsformer utan äktenskap, en konsekvens som de sak- kunniga tydligen inte har velat klart redovisa. Norrköpings tingsrätt

• Sida 216
•  Original

Prop. 1973: 32 211

framhåller att det finns risk att de sakkunnigas förslag, präglat av tan- ken på lagstiftningens neutralitet i förhållande till olika samlevnadsfor- mer, i stort kan tänkas strida mot de strävanden som nu pågår att för- bättra kvinnans ställning i samhället. En samlevnad mellan man och kvinna utan äktenskap synes många gånger — och inte minst med ut- gångspunkt från olika tvister som tingsrätten har haft att avgöra — kunna vara till nackdel för kvinnan i ekonomiskt hänseende, om bor inte förtjänat lika mycket som mannen eller kanske helt ägnat sig åt det gemensamma hemmet. Det finns i vart fall stor risk att, när samlevna- den upphör, mannen lämnar hemmet med sina tillgångar, vilka kan ut- göra all egendom eller huvuddelen av egendomen i hemmet, och kanske ställer kvinnan och barnen på bar backe. Visserligen har ett stort antal kvinnor beretts tillfälle att gå ut i förvärvsverksamhet under senare år och skatteregler har ändrats i syfte att gynna en sådan utveckling. Inte alla kvinnor som önskar yrkesarbeta kan dock beredas möjlighet därtill. F. ö. är det ju också så att kvinnorna avlönas sämre än männen och dessutom på grund av nödvändig skötsel av hem och barn ofta blir tvungna att ta deltidsarbete. Uppenbart är enligt tingsrätten att kvin- norna f. n. allmänt sett har lägre arbetsinkomster än männen. Det finns å andra sidan också många kvinnor som inte alls önskar gå ut i för- värvslivet utan nöjer sig med en sämre ekonomisk standard för att i vart fall under större delen av barnens uppväxttid kunna ägna sig åt hemmet. Om de sakkunnigas förslag leder till att antalet samboende under äk- tenskapsliknande förhållanden ökar och i stället antalet som gifter sig minskar, anser tingsrätten att det finns risk för att kvinnans ställning all- mänt sett försvagas. Falu tingsrätt anser att äktenskapet bör förbli den för samhällsbyggnaden väsentliga kvalificerade form för samlevnad som det nu är enligt en helt övervägande opinion. Härnösands tingsrätt un- derstryker angelägenheten av att ett sådant system för familjebildning skapas som uppmuntrar till anslutning till systemet. I vart fall bör inte de som ingår äktenskap genom bestämmelser på skatte- och bidragsom— rådena ställas i en sämre situation än de som väljer en friare samlev- nadsform.

Sociala eentralnärnnden i Uddevalla kan i allt väsentligt ansluta sig till grundsynen i förslaget, som syftar till att i möjligaste mån införa samma regler för sammanboende vare sig de ingått äktenskap eller ej. Länsstyrelsen i Malmöhus län och Fredrika-Bremer-Förbunder anser att i framtiden de som inte vill registrera sitt samboende måste a priori an- tas ha som skäl att de inte önskar någon samhällets reglering av sam- boendet. Endast i den mån parterna har gemensamma barn är det an- ledning att låta samma regler gälla, oavsett om föräldrarna ingått äk- tenskap eller inte. En neutralitet som inte privilegierar äktenskapet framför andra former av samboende är visserligen eftersträvansvärd men nås främst genom en översyn av all den sociallagstiftning där äk- tenskapet tillerkänts en särställning. En liknande uppfattning uttalas av sociala centralnämnden i Haparanda.

Ärkebiskopen och domkapitlet i Uppsala ärkestift finner uppenbart att det kan behövas regler, som gäller för fri samlevnad mellan två män— niskor utan äktenskapets rättsform, detta närmast för att skydda den svagare parten från att utsättas för en obillig behandling. Men detta bör inte få föranleda en försvagning och uttunning av äktenskapet som livs— form. Om man hävdar att äktenskapet är den för alla parter inklusive barnen avgjort bästa samlevnadsformen bör samhället inte tveka att i så-

• Sida 217
•  Original

Prop. 1973: 32 212

väl äktenskapslagstiftning som lagstiftning utanför äktenskapsrätten ge detta till känna. Detta ligger också helt i linje med att enligt direktiven lagstiftningen är ett av de viktigaste instrument som samhället förfogar över för att länka in utvecklingen i nya banor. Över huvud taget skulle på denna punkt behövas en mycket djupare analys än vad de sakkun- niga presterat. Både den principiella målsättningen och de praktiska konsekvenserna behövde få en mycket klarare belysning än vad som skett.

Enligt socialutredningen bör lagstiftningen vara neutral i förhållande till olika samlevnadsformcr. Kravet på en vidgad neutralitet måste emel- lertid vägas mot intresset av stabila familjebildningar och därmed trygga uppväxtförhållanden för barnen. Enligt LO bör de sakkunnigas inställ- ning att fullständig neutralitet till formen skulle beröva äktenskapet dess möjlighet att bibehållas som ett särskilt rättsligt institut omprövas i den fortsatta handläggningen av betänkandet. Nedgången i äktenskapsfre- kvensen under de senaste åren torde vara av alltför stor betydelse för att ignoreras i en ny familjerättslig lagstiftning. Vissa av de svårigheter som de sakkunniga redovisar skulle enligt LO lätt kunna undvikas om en tidsgräns fastställdes, exempelvis ett år, från vilken sammanlevnaden skulle få de rättsliga konsekvenser som annars endast följer av äkten— skap. Kommunförbundet finner inte anledning att invända mot den av— vägning som de sakkunniga har gjort i frågan om lagstiftningens neu— tralitet i förhållande till olika samlevnadsformcr. SACO delar utred— ningens syn på neutralitetsfrågan. På skatte- och sociallagstiftningens område tillämpas regelmässigt denna syn. I några avseenden råder emel- lertid en viss eftersläpning, t. ex. i fråga om makeprövningen vid tilldel- ning av studiemedel, där gifta makar ställs i en ofördelaktigare situation än de som sammanlever utan att ha ingått äktenskap. Detta har heller inte undgått att verka styrande på de studerandes val av samlevnads- form. SACO finner det angeläget att resterande inkonsekvenser av det Slag som studiemedelsförordningen utgör exempel på snarast undanröjs. Neutralitetsprincipen bör emellertid inte innebära att samhället genom sin lagstiftning eftersträvar att reglera de ekonomiska förhållandena mellan ogifta sammanboende inbördes på samma sätt som sker för gifta makar. De som önskar bli delaktiga av det skydd som äktenskapslag- stiftningens regelsystem tillförsäkrar gifta makar bör enligt SACO:s me- ning underkasta sig den rättsliga reglering som ingående av äktenskap innebär. De som å andra sidan önskar bevara fullt ekonomiskt obe- roende trots familjeliknande samlevnad skall ha rätt att göra det utan att samhället tillerkänner parterna ömsesidiga rättigheter och skyldighe- ter av det slag som föreskrivs i äktenskapslagstiftningen. SACO anser det visserligen självklart, att i de fall ogifta sammanlevande har gemen- samma barn, regler måste finnas som ger barnen ett skydd av samma slag som gäller för barn till gifta makar. Att utsträcka sammanlevande personers ömsesidiga skyldigheter utöver vad som fordras härför, bör dock enligt SACO:s mening ske med viss försiktighet. Det är angeläget att så långt möjligt fasthålla principen att samlevnad mellan ogifta inne- bär frånvaro av rättslig reglering av de inbördes ekonomiska skyldig— heterna. Endast då tungt vägande sociala skäl föreligger bör sådana lös- ningar som den som föreslås beträffande bostaden införas också för andra frågor.

Advokatsamfundet säger sig förstå att de sakkunniga funnit det svårt att konkret utforma lagstiftningen på ett sätt som kan anses innebära en

• Sida 218
•  Original

Prop. 1973: 32 213

långtgående samhällelig neutralitet till formen för familjebildningen. Samfundet har emellertid uppfattningen att åtskilliga av de varaktigt samlevande önskar få använda sig av ungefär samma regler som gäller för makar i äktenskap. Dessa önskemål inskränker sig inte till vårdna- den om barnen och rätten till bostaden. Ofta regleras mellanhavandena i avtal. Då dessa avtal, som huvudsakligen brukar avse ekonomiska för- hållanden av olika slag, endast delvis kan göras rättsligt bindande, borde lagstiftningen utformas så att också de samlevande därigenom kan finna en lösning av sina praktiska problem. Även om det någon gång kan upp- stå svårigheter att klarlägga den faktiska samlevnadssituationen, utgör detta eller andra problem inte någon avgörande orsak till overksamhet. Sveriges kyrkliga och ekumeniska familjerådgivningsbyråer finner an- ledning påpeka den stora betydelsen av att man snarast klarlägger på vilka punkter annan lagstiftning, t. ex. socialrätten och skatterätten, fortfarande innehåller regler som blir till nackdel för de par som väljer att gifta sig. Det är uppenbart att nackdelar av detta slag bidragit till de senare årens nedgång i giftermålsfrekvcnsen. Föreningen kommunal- oclz landstingsanställda familjerådgivare instämmer i de sakkunnigas grundläggande värderingar och finner det mycket tillfredsställande att det så klart sägs ut att samhället bör ställa sig neutralt till olika samlev- nadsformer samtidigt som man erbjuder ett regelsystem som klart anger de konsekvenser ett äktenskap medför. Föreningen saknar dock i betän— kandet en mer ingående analys av den verklighet som familjen i dagens samhälle lever i och finner att de sakkunniga i sina resonemang och slutsatser ofta utgår från mycket ideala förhållanden.

Centerns kvinnoförbund och Folkpartiets kvinnoförbund anser att äk- tenskapet har och alltjämt bör ha en central roll i familjebildningen. Folkpartiets kvinnoförbund finner det emellertid också riktigt, att man i enlighet med direktiven accepterar en familjebildning utan äktenskap, där parterna är beredda till hänsyn och ansvarstagande, som en socialt godtagbar företeelse. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund anser det vara ett samhälleligt intresse att stärka äktenskapets ställning. All er- farenhet från olika länder och olika tider pekar enligt förbundet enty- digt på att samhället har anledning att också framgent ta ställning för äktenskapet som den mest ändamålsenliga samlevnadsformen. Centerns ungdomsförbund delar de sakkunnigas uppfattning angående neutralitet inför olika samlevnadsformer. Aloderata ungdomsförbundet hänvisar i frågan om samhällets neutralitet till olika samlevnadsformer till ledamo- ten Sundbergs yttrande i anslutning till kap. 3 i betänkandet. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund är principiellt positivt inställt till den föreslagna reformeringen av familjelagstiftningen. Förbundets ge- nerella uppfattning är att samhället inte har någon anledning att blanda sig i vuxna människors val av samlevnadsform och att dess familjepoli- tiska åtgärder måste vara så utformade att de inte gynnar en speciell typ av samlevnad.

Evangeliska fosterlandsstiftelsen, Frälsningsarmén och Sveriges Fri- kyrkoråd ställer sig tveksamma till neutralitetstanken. Evangeliska Fos- terlandsstiftelsen hävdar liksom Husnzodersförbundet hem och sam- hälle att äktenskapet som den naturliga samlevnadsformen bör ha en central roll inom familjerätten. Katolska biskopsämbetet och Riksför- bundet kyrkans ungdom pekar båda på den ekonomiska diskrimine- ringen av äktenskapet inom social- och skattelagstiftningen och även in- om studiemedelsregleringen som en förklaring till den under senare år

• Sida 219
•  Original

Prop. 1973: 32 214

sjunkande äktenskapsfrekvensen. Biskopsämbetet framhåller att den som önskar rättvisa och jämlikhet på familjens område bör uppmärk- samma nämnda förhållanden. Riksförbundet finner det helt berättigat att genom lagstiftning tillgodose de ogifta samlevandes behov men anser detta inte böra leda till en omformning av hela äktenskapsrätten. Svenska kyrkans lekmannaförbund kyrkobröderna ställer sig negativt till tanken att lagstiftningen skall förhålla sig neutral till olika samlevnadsformer och framhåller att endast mycket starka skäl bör kunna föranleda över- givande av principen att varje varaktig samlevnad mellan man och kvin- na bör ske i äktenskapets form. Kristen demokratisk samling avvisar tanken på neutralitet. Endast när det gäller barnens skydd bör det kom- ma i fråga att ge samma regler för gifta som för ogifta. Filadelfiaförsam- lingen i Stockholm anser neutralitet omöjlig. Genom att prioritera äk- tenskapet tillgodoser lagstiftningen ett primärt samhällsintresse. Det kan, anser församlingen, inte vara annat än till nackdel för samhället att en växande grupp kvinnor och män lever i juridiskt oklart definie- rade samlevnadsformer. Det är enligt församlingen djupt otillfredsstäl- lande att skattelagstiftning och sociallagstiftning medför att det blir eko- nomiskt förmånligt att inte vara gift. Församlingen framhåller också att det inte hade varit helt omotiverat att de sakkunniga, med tanke på den ökande invandringen, hade berört de problem som kan uppstå genom mötet med polygama seder.

Riksförbundet för sexuellt likaberättigande konstaterar att de sakkun- niga, trots att den nya lagstiftningen enligt direktiven skall vara neutral i förhållande till olika samlevnadsformer, helt och hållet har förbisett den speciella problematik som de homosexuella ställs inför. Förbundet anser att de homosexuella som sammanbor under äktenskapsliknande former skall jämställas med makar i heterosexuella äktenskap. Förbundet mot- sätter sig inte att frågan blir föremål för ytterligare utredning. I sådant fall bör Kungl. Maj:t i tilläggsdirektiv uppdra åt familjelagssakkunniga att verkställa denna utredning.

Socialstyrelsen, som jämte andra remissinstanser av Förbundet för sexuellt likaberättigande erhållit visst material i anledning av de sakkun- nigas förslag, hyser förståelse för de tankegångar som framförts av för- bundet och anser att det finns all anledning för samhället att uppmärk- samma att homosexuella sammanboende i många avseenden är orättvist behandlade jämfört med sammanboende av olika kön. Att i detta sam- manhang och redan nu ta ställning till alla de förslag som framförts av förbundet finner socialstyrelsen emellertid inte möjligt. Styrelsen anser att familjelagssakkunniga lämpligen bör få i uppdrag att överväga vad förbundet framfört och i kommande betänkande framlägga eventuella förslag. Medicinska fakulteten vid Karolinska institutet framhåller att frågan om lagstiftning om de homosexuellas samlevnad berör en väsent- lig, stor och svår problematik. För att kunna ta ställning till på vilket sätt förhållandet mellan homosexuella skall kunna legaliseras krävs därför en omfattande utredning. Sociala centralnämnden i Göteborg an- ser att de sakkunniga bör närmare utreda huruvida även homosexuella sammanboende bör få möjlighet att inordna sig under äktenskapets re- gelsystem helt eller delvis. Föreningen kommunal- och Iandstingsan- ställda familjerådgivare understryker vikten av att de minoriteter som i vårt samhälle ofta lever under ett starkt socialt och psykologiskt tryck t. ex. de homosexuella får samhällets stöd att känna sig accepterade och öppet kunna leva tillsammans. För dessa minoriteter borde det också

• Sida 220
•  Original

Prop. 1973: 32 215

finnas ett regelsystem där de genom registrering ges möjlighet att ge- mensamt hyra bostad och reglera sina ekonomiska förhållanden. Sveri- ges socialdemokratiska ungdomsförbund anser att starka skäl talar för att även homosexuella skall kunna få möjlighet att vid samboende känna trygghet i form av ekonomisk jämlikhet mellan parterna, laglig reglering av gemensamma tillgångar vid separation m. rn.

1.5 Förhållandet till etiska värderingar

Förslaget att lagstiftningen inte skall- innehålla några regler om ge- staltningen av samlevnaden på det personliga området utan begränsas till den ekonomiska sidan av samlevnaden kommenteras i flera remissvar. Utmönstringen av regler som knyter rättsverkningar till skuld till famil- jens upplösning tillstyrks eller lämnas utan erinran av praktiskt taget samtliga remissinstanser. Till dem som inte helt accepterar förslaget i denna del hör Norrköpings tingsrätt som anser att förslaget om att skuld till äktenskapets upplösning inte längre skall inverka på bodelningen kan leda till en försvagning av kvinnans ställning. Skadestånd som nu ut- döms av domstol eller överenskoms under hand torde enligt tingsrätten oftast utges av mannen och syfta till att ge kvinnan bättre möjligheter att behålla familjebostadcn för sig och barnen samt att i övrigt stärka hennes ekonomi i samband med upplösningen. Enligt Föreningen Sveri- ges tingsrättsdomare kan frågan om ena makens skuld till familjens upp- lösning, även om den inte kommer upp i själva målet om äktenskaps- skillnad, inte lämnas helt ur räkningen vid bestämmande av underhåll och vid bodelning. Föreningen ifrågasätter om det inte skulle kunna medges ett sådant undantag från skuldfrihetsprincipcn, att make vid syn- nerliga skäl skulle ha rätt att vid bodelning utfå ersättning utöver vad eljest skulle tillkomma honom. Föreningen utgår från att denna fråga blir föremål för noggranna överväganden i det fortsatta utredningsarbetet rörande makars ekonomiska förhållanden. Filadelfiaförsamlingen i Stockholm finner många skäl tala för att vid äktenskapsskillnad inte ge- nerellt sett upplösningens orsaker skall behöva anges. Grova brott mot regeln att makarna är skyldiga varandra trohet och ömsesidigt bistånd bör dock inte vara utan betydelse vid ett äktenskaps upplösning och för- samlingen kan inte biträda förslaget att frågan om skuld vid skilsmässa helt avförs från rättslig bedömning. Svenska kyrkans lekmannaförbund kyrkobröderna anser att förslaget om att utmönstra de regler som knyter rättsverkningar till skuld utgör ett angrepp på en värdegemcnskap hos vårt folk och att en sådan utmönstring också kommer att leda till upp- rörande orättvisor av både etisk och ekonomisk karaktär för den svagare parten.

Åtskilliga remissinstanser vänder sig mot förslaget att ur lagstift- ningen avföra bcstämmelscr om hur makar i personligt avseende bör förhålla sig gentemot varandra. För ett bibehållande i GB av en motsva- righet till nuvarande 5 kap. l & uttalar sig sålunda Svea hovrätt, Falu tingsrätt, länsstyrelsen i Jönköpings län, ärkebiskopen, domkapitlen i Uppsala ärkestift samt Lunds och Västerås stift, Moderata samlingspar- tiets kvinnoförbund, Samarbetsorganet Sveriges kyrkliga och ekume- niska familjerådgivningsbyråer, Sveriges frikyrkoråd, Evangeliska fos- terlandsstiftelsen, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, Katolska biskops- ämbetet, Svenska kyrkans lekmannaförbund kyrkobröderna, Riksför- bundet kyrkans ungdom och Kristen demokratisk samling.

• Sida 221
•  Original

Prop. 1973: 32 216

Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar att, även om lagstadganden av angivna karaktär inte längre kan anses ha den betydelse som då GB till- kom, innehåller det värderingar som omfattas av det stora flertalet män— niskor, och länsstyrclscn skulle finna det olyckligt om lagrummet helt upphävdes. Det skulle kunna uppfattas som om lagstiftaren anser att makarna inte längre vore skyldiga varandra trohet och bistånd. Ärkebis- kopen och domkapitlet i Uppsala ärkestift framhåller att om samhället, utan att på något sätt diskriminera dem som väljer annan samlevnads- form, vill prioritera äktenskapet och ge en antydan om de grundläg- gande kraven på människor inom denna, livsform torde just ett bibehål- lande av GB 5 kap. 1 & i någon form vara ett lämpligt uttryck för detta. Lämpligen kunde stadgandet knytas till de föreslagna ytterligt torftiga inledande bestämmelserna i 1 kap. 1 &. Samarbetsorganet Sveriges kyrk- liga och ekumeniska familjerådgivningsbyråer framhåller att det bör observeras att man genom att göra lagstiftningen helt utan etik både i lagtext och lagmotiv riskerar att åstadkomma negativa effekter. Redan debatten med anledning av det nu framlagda betänkandet visar att man inte kan bortse från den tolkningen att trohet och inbördes bistånd inte längre skulle komma att ingå i samhällets idealbild av äktenskapet. Detta kan i sin tur bli negativt bland annat för äktenskapens stabilitet. De enskilda makarnas möjligheter att positivt gestalta sina personliga relationer torde nämligen i hög grad vara beroende både av den inställ- ning de själva har, då de går in i äktenskapet, och den syn på äktenska- pet som de möter i omgivningen. Att i dessa sammanhang tala för GB 5 kap. 1 & behöver inte uppfattas som ett moraliserande. Det bör i stället ses som ett uttryck för den faktiska kunskapen att makar har större ut- sikter att uppnå ett harmoniskt förhållande om de ställer upp den maxi- men för sina inbördes relationer än om de väljer en motsatt maxim. Även om det är svårt att belägga de psykologiska effekterna av uttalan- den i lagtext och lagmotiv, finner samarbetsorganet därför att samhället även i fortsättningen bör utnyttja den möjlighet lagstiftningen erbjuder att påverka människornas syn på idealet för de personliga relationerna mellan äkta makar. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund anser att makarnas vilja till trohet och ömsesidigt bistånd i en principiellt livsva- rig gemenskap är en viktig förutsättning för att barnen skall få växa upp i känslomässig trygghet samt att även rent praktiska skäl talar för ett bi— behållande av stadgandet om trohet och bistånd. Bl. a. är det enligt för— bundet en förutsättning för ett bibehållande av äktabördspresumtionen, dvs. antagandet att den äkta mannen är far till barn som föds i äkten- skapet utan att detta skall behöva fastställas i varje enskilt fall. Sveriges frikyrkoråd, Frälsningsarmén och Filadelfiaförsttntlinge/t i Stockholm understryker att de principer som kommer till uttryck i GB 5 kap. 1 % omfattas av det överväldigande flertalet människor i vårt land.

Falu tingsrätt föreslår att, om det av skäl som de sakkunniga har an- fört skulle anses påkallat att utmönstra begreppet trohet, ordet hänsyn väljs som ersättning. Även Svea hovrätt för fram tanken att behålla GB 5 kap. 1 5 men att ur lagrummet utesluta trohetsplil-gten.

Hovrätten för Nedre Norrland, domkapitlet i Stockholms stift och sa- ciala centralnämtulen i Haparanda motsätter sig däremot inte att GB 5 kap. 1 % utmönstras. Hovrätten påpekar att de allmänna handlingsnor— mer som "finns i GB är av mycket elementär natur och knappast kan ge anledning till stridiga uppfattningar. De flesta människor som är gifta har säkerligen alldeles klart för sig vad de är skyldiga varandra i fråga

• Sida 222
•  Original

Prop. 1973: 32 217

om samverkan, lojalitet och trohet i vidsträckt mening. Kraven på tro- het etc. skulle därför utan olägenhet kunna stå kvar, om än osanktione- rade, som ett enkelt uttryck för vad flertalet människor upplever som centralt för familjegemenskapen. Allmänt hållna deklarationer om ma- karnas inbördes skyldigheter i personligt hänseende torde dock enligt hovrättens förmenande knappast ha någon förnuftig funktion att fylla om i fortsättningen särskilda rättsföljder inte skall knytas till makes skuld till uppkommen söndring i äktenskapet. Domkapitlet i Stockholms stift instämmer i de sakkunnigas uttalande att lagstiftningen om äkten— skapet inte bör innehålla regler av specifik etisk art om hur makarna bör förhålla sig till varandra på det personliga området, även om detta inte får tolkas så att den bakomliggande tanken är att det är likgiltigt hur makar förhåller sig till varandra i personligt hänseende och hur atmo- sfären är i de hem där nästa generation växer upp. Sociala centralnämn- den i Haparanda anger som skäl för sitt ställningstagande att uppfatt— ningar oeh livsformer i det nutida samhället är mångskiftande och att samhället inte bör kunna avgöra vad som är rätt eller fel i den person— liga relationen mellan man och kvinna. Stadgandet om bistånd och sam- råd är också så allmänt hållet att det i realiteten är svårt att avgöra vad som fordras för att det skall vara uppfyllt. Vad gäller kravet på sexuell trohet har de sociala skälen härför minskat i betydelse och det är i över- ensstämmelse med nämndens åsikt att kravet på sexuell trohet bör vara en personlig angelägenhet mellan makarna och grundas på deras upp— fattning om äktenskapets innebörd.

1.6 Äktenskapets frivillighet

Den grundläggande tanken att äktenskapet bör vara frivilligt och att de nuvarande restriktionerna i fråga om upplösningsmöjlighetcn därför i princip bör slopas godtas eller lämnas utan erinran av praktiskt taget samtliga remissinstanser. Svea hovrätt finner sålunda den utgångspunkt för lagstiftningen som de sakkunniga betecknar som äktenskapets frivil— lighet riktig. Hovrätten ansluter sig i konsekvens härmed till de sak- kunnigas förslag att makes önskan att skiljas skall respekteras. En annan sak är att i många äktenskap oundgängliga hänsynstaganden av skilda slag minskar principens praktiska betydelse. Ärkebiskopen och domka— pitlet i Uppsala ärkestift anser att ansvar för barn, ansvar för den andra maken eller samhällets ansvar för äktenskapsordningen som sådan kan peka mot behovet av vissa spärrar men att det inte torde vara möjligt att upprätthålla detta ansvar genom förbud och lagregler, utan att den enda möjliga vägen att visa på detta ansvar torde finnas i medling och familjerådgivning. Domkapitlet i Västerås stift accepterar i princip att makarnas eller endera makens önskan om skilsmässa bör respekteras men framhåller att det bör vara ett klart samhälleligt intresse att bar- nens bästa tillvaratas. Svenska kyrkans lekmannaförbund kyrkobröderna hyser vissa farhågor för att den lättvindighet med vilken ett äktenskap kommer att kunna upplösas inte kan undgå att på sikt verka upplösande på hela äktenskapsinstitutet.

1.7 Makarnas ekonomiska självständighet och jämlikhet

I frågan om lagstiftningen bör vara utformad så att den befrämjar makarnas ekonomiska självständighet och jämlikhet konstaterar TCO

• Sida 223
•  Original

Prop. 1973: 32 218

med tillfredsställelse att det principresonemang som utredningen för kring dessa frågor stämmer väl överens med den grundsyn TCO har be- träffande målsättningen att uppnå jämställdhet mellan man och kvinna. Även de konkreta ändringsförslag som i detta hänseende förs fram i be- tänkandet överensstämmer med de grundläggande värderingar som TCO i olika sammanhang gett uttryck åt. TCO ansluter sig därför till synpunkterna rörande vikten av att makarna är självständiga gentemot varandra. Förslaget utgör i denna del enligt TCO ett icke oväsentligt led i arbetet på att söka nå jämställdhet mellan man och kvinna i ekono- miskt hänseende.

Andra remissinstanser framhåller att samhället vid stiftandet av nya lagar inte kan bortse från att kvinnan fortfarande som regel befinner sig i ett ekonomiskt underläge gentemot mannen. Svea hovrätt ansluter sig till de sakkunnigas principiella uttalanden men understryker deras ka- raktär av utblick över framtiden. Det ligger enligt hovrätten en fara i att man utformar en lagstiftning som alltför mycket tar sikte på en tänkt och cftersträvad utveckling och som därigenom mindre väl passar rå- dande samhällsförhållandcn. I dagens samhälle består äktenskapen säl- lan av parter som kan betecknas som ekonomiskt självständiga och järn- lika. Vanligen är kvinnans situation oförmånlig i jämförelse med man- nens. Inom överskådlig tid kommer många kvinnor inte att vara ekono- miskt oberoende, särskilt inte de äldre. Deras yrkesutbildning är bristfäl- lig och arbctstillfällena är för få. Men även yngre gifta kvinnor med barn i tillsynsåldcr är missgynnade därigenom att de har sämre möjlig- heter i praktiken än icke gifta mödrar att få plats på daghem e. d. för sina barn. Man kan inte bortse från att ofullkomligheter och brister i samhället omöjliggör en i och för sig önskvärd rättslig nyordning. På förevarande område bör lagstiftningen enligt hovrätten inte gå längre än att den är i takt med utvecklingen. Det är av vikt att lagstiftningen till- godoser skyddsbehov som gör sig gällande på den ekonomiskt svagare partens sida i framför allt äldre äktenskap. lagstiftningens möjlighet att styra utvecklingen i önskvärd riktning ter sig, därest samtidigt den sva- gare parten bör skyddas, förhållandevis ringa, vilket dock inte behöver innebära att lagstiftningen om äktenskapet och familjen inte används som ett instrument i reformsträvandena.

Hovrätten för Nedre Norrland erinrar om att en ordning med full— ständig egendomsskillnad mellan makarna inte ansågs acceptabel vid tillkomsten av nu gällande giftermålsbaik bl. a. av den anledningen att ett sådant system i själva verket skulle bli ofördelaktigt för hustrun ef- tersom i de flesta äktenskap mannen var den ende som förvärvsarbe- tade. Även om utvecklingen sedan dess gått i riktning mot en alltmer ökad jämställdhet mellan män och kvinnor är alltjämt bl. a. till följd av brist på daghemsplatser och arbetstillfällen flertalet kvinnor hemarbe- tande och ekonomiskt beroende av mannen. Några konkreta förslag om hur avvägningen bör göras mellan intresset av makarnas självständighet och önskemålet om makars likställdhet i ekonomiskt avseende föreligger inte och hovrätten anser sig i detta läge inte höra ingå i någon bedöm- ning av hithörande problem. De skiftande förhållandena i äktenskapen och önskvärdheten av makars valfrihet kan dock enligt hovrätten synas tala för skilda förmögenhetsrättsliga system på grundval av såväl ekono- misk gemenskap som enskild äganderätt vilka i större utsträckning än som nu är fallet ger makarna möjlighet att själva välja den ordning som de kan finna passa dem. Socialstyrelsen finner att resonemanget om

• Sida 224
•  Original

Prop. 1973: 32 219

kvinnans ekonomiska beroende i huvudsak gäller bestående äktenskap. Det torde därför enligt styrelsen redan nu finnas skäl att ta upp till dis- kussion i vilken utsträckning principen om den ekonomiska jämlikheten kan genomföras beträffande sådana äktenskap som ingås efter ändring- arnas ikraftträdande. Styrelsen förutsätter i varje fall att utredningen återkommer till frågan i kommande betänkande. Sociala central/lämn- den i Göteborg finner det angeläget att framhålla den bristande över— ensstämmelsen mellan de jämlikhetsidéer som förfäktas av utredningen och de möjligheter till förverkligande som samhället erbjuder. Så länge samhället inte klarar att helt tillfredsställande sörja för barntillsynen och ge kvinnor samma möjlighet till förvärvsarbete och lön som män, kan jämlikhet och ekonomiskt oberoende inte skapas all äktenskapslagstift- ning till trots. För kvinnornas del blir resultatet ett ökat ekonomiskt be— roende av samhället i stället för av männen. Eftersom kvinnan inte har en med mannen jämställd ställning i arbetslivet anser sociala central- nämnden i Haparanda att lagtexten bör utformas på ett sådant sätt att den medverkar till båda makarnas lika skyldighet till förvärvsarbete. Nämnden förutsätter att samhället i samband härmed vidtar sådana åt- gärder att tillsynen och omsorgen om barnen och möjligheterna till ge— menskap och kontakt inom familjen inte minskas. Föreningen kommu- nal— och landstingsanställda familjerådgivare vill med hänsyn till bl. a. bristen på arbete särskilt för kvinnorna och svårigheten att ordna barn- tillsynen understryka vikten av att om en av makarna, oavsett om det är mannen eller kvinnan, vid äktenskapets upplösning får betydligt sämre ekonomiska förhållanden än den andra maken han eller hon garanteras ekonomiskt stöd antingen genom underhåll från den andra maken eller genom bidrag från samhället och framför allt ges möjligheter till yrkes— utbildning och arbete. LO understryker vikten av att man i den kom- mande äktenskapslagstiftningen beaktar den faktiska situationen. Många gifta kvinnor har utfört sitt arbete i hemmet, de saknar yrkesutbildning och befinner sig i en ålder då det är mycket svårt att få kompletterande utbildning och arbete. Lagstiftningen måste skapa rättsregler som erbju- der trygghet även för denna grupp.

Ärkebiskopen och domkapitlet i Uppsala ärkestift bejakar helt och oreserverat principen om ekonomisk jämlikhet makar emellan. Vad åter gäller önskan att skapa större frihet och självständighet för den enskilde framhåller de båda remissinstansema att individens frihet och självstän- dighet i det moderna välfärdssamhället aldrig kan hävdas på bekostnad av gemensamt ansvar och solidaritet. Speciellt måste denna avvägning vara betydelsefull i äktenskapet med dess djupa känslomässiga bindning mellan parterna. Denna har sitt naturliga komplement i ett ansvarsta- gande också på det ekonomiska området. Motsatsen kan leda till en för- svagning av gemenskapen och rent av till ett upphävande av principen om makarnas jämlikhet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det ytterst viktigt att varje män- niska, antingen hon är gift eller ej, betraktas som en självständig individ vars rättigheter inte skall vara beroende av någon annan och att samhäl- let därför måste garantera såväl män som kvinnor rätt till arbete och so- ciala förmåner oavsett civilstånd. Sveriges socialdemokratiska ungdoms- förbund framhåller att de föreslagna familjerättsreformerna måste följas av ökade insatser från samhället då det gäller könens jämställdhet och barnens trygghet. Obligatorisk förskola, bättre barntillsyn. fler utbild- nings- och arbetstillfällen för speciellt kvinnor i alla åldrar blir naturliga

• Sida 225
•  Original

Prop. 1973: 32 220

följdkrav. Samhällsplanering i fråga om bostäder m. rn. för att tillgodose behovet av friare familjemönster, t. ex. storfamiljer, blir likaledes nöd- vändig.

Fredrika-Bremer-Förbunder betonar inför de sakkunnigas fortsatta arbete vikten av en förutsättningslös diskussion om de ekonomiska rätts- verkningarna i äktenskapet. Den äktenskapslagstiftning som nu gäller har enligt förbundet ofrivilligt bidragit till att konservera könsrollsmönst- ret, trots att den egentligen varit ägnad att verka i motsatt riktning. En av de viktigaste orsakerna härtill torde vara att övrig lagstiftning, främst social- och skattelagar, tar särskild hänsyn till individens civilstånd och därvid utgår från föreställningen att mannen är skyldig att försörja hust- run. Ett sådant system skapar enligt förbundet otrygghet för båda par- ter. Förbundet har därför den uppfattningen att enbart en ny giftermåls- lagstiftnjng inte kan lösa problemen. Det är främst inom olika områden av sociallagstiftingen som en ändring måste komma till stånd. Enligt förbundets mening är det ytterst viktigt att varje vuxen människa, man eller kvinna, gift eller ogift, behandlas som en ekonomiskt självständig individ som har ansvar för sin egen och sina eventuella barns försörj- ning. Dct krav på trygghet som individen i vårt samhälle har rätt att ställa bör inte bygga på känslor och känslomässiga relationer utan trygg- heten bör tillförsäkras var och en genom arbetsmarknadspolitiska åtgär- der, socialförsäkringar och andra stödåtgärder från samhällets sida. Så- dana åtgärder och system bör vara knutna direkt till den hjälpbehö- vande och oberoende av vederbörandes kön och civilstånd.

Sveriges frikyrkoråd, Frälsningsarmén, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och Svenska kyrkans lekmannaförbund kyrkobröderna vän- der sig mot tanken att familjclagstiftningen skall användas som ett in- strument i reformsträvandena mot ett samhälle där varje vuxen individ kan ta ansvar för sig själv utan att vara ekonomiskt beroende av anhö- riga och där jämlikhet mellan män och kvinnor är en realitet. De avvi- sar tanken att lagstiftningen skall användas så att enskilda medborgare med eller mot sin vilja måste organisera sitt familjeliv på ett nytt sätt och beröva medborgarna den elementära självbestämmanderätten i fråga om rollfördelningen inom äktenskapet. En försvagning av den ekono— miska gemenskapen mellan makarna är enligt lekmannaförbundet ägnad att verka försvagande på gemenskapen över huvud taget, sålunda även på det känslomässiga området.

2 Ingående av äktenskap

Förslagets inledande bestämmelse, GB 1 kap. 1 &, har mött viss kritik. Hovrätten för Nedre Norrland anmärker att lagrummet synes ge vid handen att mannen och kvinnan redan bildat familj då de beslutar att ingå äktenskap. Enligt hovrätten torde detta inte alltid vara fallet. Under alla omständigheter anser hovrätten det olämpligt att bygga inlednings— stadgandet till den balk, som reglerar äktenskapet och ingen annan sam— levnadsform, på ett sådant antagande. Hovrätten framhåller vidare att de sakkunniga genom att i inledningsparagrafcn sammanställa äk- tenskapet med mannens och kvinnans familjegemenskap har velat ut- trycka att balkens regler är avsedda för mellan man och kvinna upptagen samlevnad med familjefunktioner. Att så är fallet torde enligt hovrätten

• Sida 226
•  Original

Prop. 1973: 32 221

vara så självklart, att saken inte behöver behandlas i lagen. Även före- skriften att äktenskapet förutsätter en föregående överenskommelse mel- lan mannen och kvinnan är enligt hovrättens mening överflödig. Hov- rätten anser därför att inledningsstadgandet i dess helhet bör kunna undvaras och att det i allt fall bör omarbetas så, att relativsatscn helt bortfaller eller får en lämpligare utformning. Malmö tingsrätt finner in- ledningsbestämmelsen mindre lyckad. Enligt tingsrätten måste större krav än vanligt ställas på en bestämmelse som är avsedd att stå först i vår lagbok. Sådana krav är inte uppfyllda beträffande det föreslagna stadgandet. Från saklig synpunkt gör tingsrätten den anmärkningen, att det torde vara mycket sällsynt att kontrahenterna verkligen känner till vad som är föreskrivet i GB eller annorledes beträffande makar. Inte minst när det gäller utlänningar är det enligt tingsrätten verklighets- främmande att förutsätta att någon sådan kunskap existerar. Ärkebisko- pen och domkapitlet i Uppsala ärkestift finner bestämmelsen ytterligt torftig.

Det bör här också nämnas att statistiska centralbyrån finner det vara en brist att det saknas en registrering i folkbokföringshänseende av samtliga faktiska familjebildningar dvs. även samboende som inte sker i form av äktenskap. Centralbyrån framhåller att det finns skäl att anta att sarnboendet utan formell vigsel ökat i betydande utsträckning under senare år. Dessa förändrade former för samboende i samhället, som alltså innebär att familjer bildas utan att detta registreras genom vigsel, har enligt centralbyrån medfört att folkbokföringens personregister och därmed befolkningsstatistiken ger en dålig beskrivning av den faktiska familjebildningen. Hur många familjer som existerar utan att de sam- boende makarna är formellt vigda finns det inga säkra uppgifter om. Detta är en brist som är besvärande i flera planeringssammanhang där man vill ha en riktig bild av familjestrukturen. Bristen på säkra uppgif- ter om ej gifta samboende försvårar också demografiska studier av t. ex. fruktsamheten. Om trenden från slutet av 1960-talet avseende ingångna äktenskap består, kommer den situationen att uppstå att statistiken blir helt oanvändbar för att i väsentliga avseenden beskriva det komplex som avser människornas samlevnadsförhållanden. Sammanfattningsvis framhåller centralbyrån önskvärdheten av att en registrering av samtliga familjebildningar kommer till stånd. Centralbyrån hemställer därför att de sakkunniga tar upp denna fråga till behandling och förklarar sig be- redd att delta i det praktiska arbetet med att utarbeta ett registrerings— förfarande.

2.1 Trolovning

Bland remissinstansema råder nästan fullständig enighet om att be- stämmelserna om trolovning i GB bör upphävas. Svea hovrätt och hov- rätten för Nedre Norrland hyser dock viss tvekan inför avskaffandet av underhållsregeln i 1 kap. 6 &. Svea hovrätt håller närmast före att regeln inte helt spelat ut sin roll och att man, om den nu avskaffas, bör i det senare utredningsskedet överväga att ge den någon motsvarighet. Hov- rätten pekar också på det allmänna spörsmålet om anspråk på avlidens kvarlåtenskap som kan tillkomma med honom sammanboende. Hovrät- ten för Nedre Norrland finner att det i avsaknad av närmare utredning är svårt att bedöma om underhållsregeln numera fyller något egentligt

• Sida 227
•  Original

Prop. 1973: 32 222

behov. Visserligen har lagrummet rötter i ett förgånget rättssystem som byggde på kvinnans beroende av mannen för sin försörjning. I de fall där GB 1 kap. 6 & kan bli aktuell torde den avlidne och kvinnan ha sam- manlevt, kanske under lång tid, och ofta torde ekonomisk gemenskap ha uppkommit mellan dem. Kvinnans andelsrätt enligt bestämmelsen kan därför enligt hovrätten ofta nog utgöra en socialt lycklig lösning som medverkar till att i viss mån jämställa henne med laggift hustru, vilket måste anses ligga i linje med neutralitet med avseende på olika samlev- nadsformer. Hovrätten finner därför betänkligt att f.n. upphäva lag- rummet och anser att frågan härom lämpligen bör hållas öppen i av— vaktan på den förestående reformen av reglerna om äktenskapets ekono— miska rättsverkningar. Även Malmö tingsrätt ifrågasätter om samtliga regler om trolovning kan undvaras. Även om trolovningen avskaffas så- som ett rättsligt institut, kommer självfallet det faktiska förhållandet ofta att föreligoa att man och kvinna kommer överens om att ingå äk- tenskap och att de med utgångspunkt härifrån vidtar transaktioner av rättslig natur. Tingsrätten erinrar om att det i förarbetena till den gäl- lande lagen bl. a. uttalas att trolovningen är ett familjerättsligt avtal och att det personliga band som uppstår mellan de trolovade påkallar sär- skilda rättsregler som i vissa viktiga hänseenden avviker från vad en till- lämpning av allmänna förmögenhetsrättsliga grundsatser skulle leda till. Enligt tingsrättens uppfattning äger detta uttalande fortfarande giltighet. Till skillnad från de sakkunniga anser tingsrätten därför att ekonomiska frågor som uppkommer i samband med upplösningen av en trolovning knappast kan bedömas enligt allmänna förmögenhetsrättsliga regler. Det gäller frågor om ersättning för förlust till följd av åtgärd som en av de trolovade vidtagit före trolovningens upplösning vilken förlust det med hänsyn till omständigheterna är oskäligt att han ensam skall vidkännas. Tingsrätten förmodar att domstolarna, även om trolovningskapitlet upphävs, kommer att i viss utsträckning följa de principer som är upp- tagna däri och finner därför svårt att förstå vad som är att vinna genom att upphäva kapitlet.

Några remissinstanser påpekar att det utanför GB finns bestämmelser om trolovade. Svea hovrätt framhåller att ett upphävande av reglerna om trolovning i GB kräver följdändringar i bl. a. 4 kap. 12 och 13 55 samt 36 kap. 3 & rättegångsbalken (RB). Hovrätten för Nedre Norrland finner det inte tillfredsställande att de som önskar upplysning angående innebörden av trolovningsbegreppet i nyssnämnda bestämmelser har att söka sig tillbaka till en upphävd lag. Mera rationellt enligt hovrättens mening vore att i övergångsbestämmelserna till den nya lagen införa ett stadgande med erinran om nu gällande GB 1 kap. 1 5. På sikt borde f. 6. enligt hovrättens uppfattning de nämnda bestämmelserna i RB ges en mera tidsenlig utformning så att det blir möjligt att ta hänsyn till faktisk samlevnad utan samband med trolovning. Samma uppfattning har Malmö tingsrätt som dessutom anser att det inte kan vara riktigt att upphäva lagrum med vetskap om att de även i fortsättningen skall ha betydelse för tillämpningen av andra stadganden. Norrköpings tingsrätt framför liknande synpunkter och LO föreslår att alla rättsregler som an- knyter till trolovningsbegreppet görs till föremål för översyn. Enligt LO:s mening bör man inte bibehålla i vissa författningar rättsverkningar av ett institut som man, med rätta, avskaffat.

• Sida 228
•  Original

Prop. 1973: 32 223

2.2 Hinder mot äktenskap

2.2.1 Äktenskapsåldern

Samtliga remissinstanser utom Fredrika-Bremer-Förbundet lämnar utan erinran att äktenskapsåldern oförändrat bestäms till 18 år. Förbun- det anser åldersgränsen felaktig därför att tidiga äktenskap ofta verkar hämmande på kvinnornas intresse för yrkesutbildning. Om man strävar efter att uppnå ett samhälle där varje vuxen individ kan ta ansvar för sig själv bör äktenskapsåldern bestämmas så att det ges rimligt utrymme för yrkesutbildning. En faktisk samlevnad i yngre åldrar kan visserligen vara svår att hindra, men för den skull finns enligt förbundet inte skäl att utan invändning sanktionera den. Förbundet förordar därför att mi- nimiåldern för ingående av äktenskap utan föregående dispensprövning ändras till 20 år för både män och kvinnor.

I fråga om möjlighet att få dispens från ålderskravet uttalar Stock- holms barnavårdsnämnd rent allmänt att det från barnavårdcns syn- punkt inte längre torde föreligga några beaktansvärda skäl för att be- hålla dispensmöjligheten. Så som förhållandena numera gestaltat sig finns det enligt nämnden inte anledning att barn under 18 år skall kunna inordnas i ett regelsystem som de ofta torde sakna förutsättningar att bedöma. Nämnden framhåller också att. antalet dispensärenden har mins- kat på ett markant sätt under senare år. Föreningen kommunal— och Iandstingsanställda familjerådgivare förmodar att antalet dispensären- den med tiden kommer att bli allt mindre eftersom giftermål p.g.a. graviditet inte längre anses lika angeläget som tidigare och ungdomar ofta har möjlighet att bo tillsammans utan att gifta sig.

Bland remissinstansema råder delade meningar om länsstyrelse eller barnavårdsnämnd i fortsättningen bör vara dispensmyndighet. Svea hov- rätt, hovrätten för Nedre Norrland, socialstyrelsen, medicinska fakulte- ten vid Karolinska institutet, sociala centralnämnderna i Kiruna och Göteborg, Kommunförbundet, Föreningen kommunal- och landstings— anstiillda familjerådgivare, Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvin- noförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund tillstyrker eller lämnar utan erinran att beslutanderätten förläggs till barnavårds— nämnd. Flera av de nämnda instanserna understryker vikten av att för- äldrarna hörs i dispensärendet. Hovrätten för Nedre Norrland anser att barnavårdsnämndens skyldighet att. höra föräldrarna bör uttryckli— gen lagfästas om kravet på giftomannasamtycke slopas. Länsstyrelsen förordas som dispensmyndighet av riksåklagaren, Malmö, Norrköpings, Falu och Härnösands tingsrätter, länsstyrelserna i Malmöhus och Jön- köpings län, sociala Centralnämnderna i Jönköping, Vetlanda, Lund och Uddevalla, Stockholms barnavårdsnämnd, statens 'socialvårdskonsulent i Göteborgs och Bohus län, ärkebiskopen, domkapitlen i Uppsala ärkestift och Lunds stift, socialutredningen, Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, Moderata samlingspartiets kvinnoförbund, F iladelfiaförsamlingen i Stock- holm och Svenska kyrkans lekmannaförbund kyrkobröderna. För bibe- hållande av länsstyrelsen som dispensmyndighet anses framför allt tala den risk för mindre likartad behandling, som kan beräknas bli följden om beslutanderätten i stället för på 24 länsstyrelser läggs ut på mer än 450 kommuner. Stockholms barnavårdsnämnd upplyser att nämnden. i motsats till vad som tycks vara fallet annorstädes, endast undantagsvis

• Sida 229
•  Original

Prop. 1973: 32 734

.....

avger yttranden till länsstyrelsen. Moderata samlingspartiets kvinnoför- bund anser att barnavårdsnämndens uppgift att verka som förebyggande, vårdande och omhändertagande organ inte kan sägas ligga i linje med en dispensgivning av ifrågavarande art, en uppfattning som också framförs i en reservation till Kommunförbundets yttrande.

2.2.2 Giftomannasamtycke Vad gäller förslaget om slopande av kravet på giftomans samtycke till äktenskap av underårig är meningama bland remissinstansema de— lade. För ett slopande uttalar sig socialstyrelsen, medicinska fakulte- ten vid Karolinska institutet, sociala centralnämnderna i Göteborg, Lund och Kiruna, socialnämnden i Luleå, Stockholms barnavårds- nämnd, Föreningen kommunal- och landstingsanställda familjerådgi- vare, Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Det betonas emellertid att garantier måste skapas för att föräldrarna blir hörda i dispensärendet. För bibehållande av krav på giftomannasamtycke uttalar sig Stock- holms, Malmö och Falu tingsrätter, länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, statens socialvårdskonsulent i Göteborgs och Bohus län, barnavårdskonsulenten i Malmöhus län, domkapitlet i Lunds stift, Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, Moderata samlingspartiets kvinnoförbund, Fredrika-Brenter-Förbundet, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, Svenska kyrkans lekmannaförbund kyrkobröderna, Riksför- bundet kyrkans ungdom, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund och Kris- ten demokratisk samling. Svea hovrätt, Norrköpings och Härnösands tingsrätter, ärkebiskopen, domkapitlet i Uppsala ärkestift, socialutredningen och Moderata ung- domsförbundet anser att krav på giftomannasamtycke i allt fall bör bi- behållas för dem som är under 18 år. Hovrätten för Nedre Norrland och Föreningen Sveriges rättshjälpsjzu'ister ställer sig tveksamma till försla- get. Enligt hovrätten för Nedre Norrland måste ett giftermål fortfarande anses innebära ett viktigt steg i ekonomiskt hänseende. Därvid är främst att märka att det i regel innebär att vardera maken erhåller giftorätt i den andres egendom. Egendomen är naturligen ofta av den art, att omyndig ej äger själv förfoga över den, såsom skänkt eller ärvd förmö- genhet. Vidare åtar sig den omyndige i och med äktenskapet underhålls- skyldighet gentemot sin make. Hovrätten finner det av anförda skäl tveksamt, om tiden ännu är mogen att frånta fömiyndaren möjlighet att hindra eller uppskjuta ett äktenskap som enligt hans mening den under- årige vid mognare betänkande inte skulle vilja ingå. Föreningen Sveri- ges rättshjälpsjurister framhåller att det visserligen är riktigt att en 18- åring numera kan vidta åtskilliga åtgärder och ingå vissa rättshand- lingar utan förmyndarens medgivande. Ett ingående av äktenskap har emellertid så vittgående personliga och ekonomiska rättsverkningar att det kan ifrågasättas om ej förmyndarens tillstånd även i fortsättningen bör krävas. Föreningen pekar på att förmyndarens tillstånd fortfarande krävs för t. ex. upprättande av äktenskapsförord. Svea hovrätt anser inte att någon påtaglig utveckling i riktning mot ökad självständighet gent- emot vårdnadshavaren är för handen när det gäller minderåriga som inte nått äktenskapsåldern och framhåller att det måste anses ligga i vårdnadsuppgiften att besluta om en så betydelsefull angelägenhet som äktenskap för barn som inte nått denna ålder. Föräldrarna måste förut-

• Sida 230
•  Original

Prop. 1973: 32 225

sättas vara mest skickade och närmast till att bedöma den unges per- sonliga förutsättningar för äktenskap. Om man reducerar deras bestäm- manderätt till blott en rätt att få yttra sig i dispensärendct berövar man dem en vårdnadsfunktion och överför den till samhällsmyndighet, vilket innebär en opåkallad försvagning av familjebanden. Stockholms tings- rätt framhåller bl. a. att då giftomannen oftast är samma person som för- myndaren kan slopandet av samtycke från giftoman jämställas med en inskränkning i förmyndarens rätt att förvalta den omyndiges egendom. Så länge samtycke till äktenskapet från giftomannen/förmyndaren ford- ras, kan nämligen denne som villkor för samtycket ställa att de bli- vande makarna träffar äktenskapsförord, varigenom myndlingens egen- dom förklaras vara hans enskilda. Tingsrätten ifrågasätter därför om inte den föreslagna ändringen bör anstå och övervägas närmare i sam— band med den fortsatta utredningen om giftorättsgemenskapen mellan makar. Malmö tingsrätt anser att den underårige i allmänhet inte har det omdöme och den erfarenhet att han utan föräldrars stöd bör fatta ett beslut som i olika avseenden är av så avgörande betydelse som att ingå äktenskap. Falu tingsrätt ifrågasätter om det inte för ingående av kreditavtal och förfogande över egendom, som inte utgörs av arbetsin- komst eller av statliga medel som tillhandahållits för bosättning eller för högre studier, kan, åtminstone normalt sett, ställas lägre krav på mogen— het och omdöme än för beslut om inträde i äktenskap. Tingsrätten anser att det hade varit lämpligare att avvakta en allmän sänkning av myndig- hetsåldern än att nu släppa kravet på giftomannasamtycke till under- årigs äktenskap. Även Fredrika-Brenter-Förbundet anför att frågan om ingående av äktenskap torde vara av avsevärt större vikt än de ekono- miska frågor som kringgärdas med bestämmelser om samtycke. Då lag- stiftning ofta har ett avgörande inflytande på människors attityder finns det enligt förbundet risk för att ett slopande av föräldrasamtycke i detta avseende på lång sikt kan komma att innebära en nedvärdering av äk- tenskapets betydelse som varaktig förbindelse. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar bl. a. att frågan inte enbart gäller de ungas rätt att gifta sig utan även de skyldigheter och det ansvar de därigenom åtar sig och som kan vara alltför betungande för dem.

Barnavårdskonsulenten i Malmöhus län anser att det skulle vara upprörande och ägnat att över huvud taget ifrågasätta vårdnadsansva- ret, om avgörandet skulle ligga hos barnavårdsnämnden och föräld- rarna, som känner den unge bäst, inte ens skulle behöva yttra sig. Liknande synpunkter framförs av Moderata samlingspartiets kvinnoför- bund, F iladelfiaförsamlingen i Stockholm och Svenska kyrkans lekman- naförbund kyrkobröderna.

Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser att, om mental sjukdom inte längre skall utgöra hinder mot äktenskap, giftomans samtycke skall fordras, när den som önskar ingå äktenskap lider av rubbad själsverk- samhet och är mellan 18 och 20 år. Moderata samlingspartiets kvinno- förbund har samma uppfattning och anser att giftomans samtycke bör krävas så snart den som önskar ingå äktenskap är under 20 år. Det skulle eljest bli möjligt för en person mellan 18 och 20 år att gifta sig utan tillstånd av vare sig föräldrar eller myndighet, även om han av allt att döma kommer att omyndigförklaras vid uppnådd myndighetsålder.

Mot de sakkunnigas förslag att behålla kravet på giftomannasamtycke för omyndigförklarade har inte några invändningar rests under remiss- behandlingen.

15 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 32

• Sida 231
•  Original

Prop. 1973: 32 226

2.2.3 llledicinska äktenskapshinder

Övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget att mentala sjukdoms-- och abnormtillstånd skall upp- höra att vara äktenskapshinder. Förslaget tillstyrks uttryckligen av bl. a. socialstyrelsen och medicinska fakulteten vid Karolinska institutet.

Några remissinstanser uttrycker vissa betänkligheter mot förslaget. Svea hovrätt framhåller att det inte är "uteslutet att nya medicinska rön kan medföra ändrad syn på de arvsbiologiska konsekvenserna av hin- dersfrihet. Härnösands tingsrätt och Föreningen Sveriges tingsrättsdo- mare ifrågasätter lämpligheten av att slopa ifrågavarande hinder. Tings- rätten anför att några praktiska olägenheter inte synes vara förbundna med den nuvarande ordningen och att det får anses föreligga skäl för att i varje särskilt fall pröva lämpligheten av ett äktenskap utifrån veten- skapliga bedömningsgrunder. Föreningen hyser motsvarande uppfatt- ning och anser att de sakkunniga inte till fullo belagt sin uppfattning att vid vissa sjukdomstillstånd den sjuke, om han har bam, har alstrat dessa redan före sjukdomens början och att i andra fall sjukdomens art omöj- liggör såväl äktenskap som barnalstring. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att det undandrar sig länsstyrelsens bedömande vilka följder från genetisk synpunkt ett upphävande av de medicinska äktenskapshindren kan få. Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar att ett slopande av mentala sjukdoms- och abnormtillstånd som äktenskapshin- der kan få till följd att anhöriga till mentalsjuka personer i större ut- sträckning än f.n. söker få dem omyndigförklarade. Sociala central- nämnden i Kiruna hyser viss tvekan inför slopandet av de aktuella äk- tenskapshindren och betonar att det enbart får gälla sjukdom eller till— stånd, där hinder är klart omotiverat ur såväl medicinsk som arvsbiolo- gisk synvinkel. Nämnden finner ett dispensförfarande motiverat ur so- cial synvinkel när det gäller vissa former av sinnessjukdom och sinnes- slöhet eller abnormtillstånd.

2.2.4 Släktskaps- och svågerskapshinder Någon invändning mot avskaffandet av svågerskapshindren har inte framförts. Övervägande antalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erin- ran förslaget att slopa hindret mot äktenskap mellan ett syskon och det andras avkomling. F redrika-Bremer—Förbundet avstyrker dock förslaget i denna del, främst av omtanke om unga flickor som kan bli utsatta för inte önskat sexuellt umgänge. Flera remissinstanser vill behålla dispens- förfarandet, nämligen Norrköpings, Falu och Härnösands tingsrätter, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Föreningen Sveriges tings- rättsdomare. Norrköpings tingsrätt anser att det kan finnas speciella skäl som talar för att undantagsvis syskon bör få gifta sig med syskons avkomling. Tingsrätten finner det dock önskvärt att det görs en utred- ning i varje särskilt fall, om det föreligger speciella genetiska risker. Det finns säkert många människor som anser etiska skäl tala mot äktenskap mellan syskon och annat syskons avkomling. Såväl Norrköpings tings- rätt som de andra remissinstansema som uttalat sig för ett bibehållande av dispenskravct anser att samma dispenskrav bör gälla för tillåtande av äktenskap mellan syskon och annat syskons avkomling som för äkten- skap mellan halvsyskon. Det anser också socialstyrelsen som framhåller att ett släktgifte alltid innebär en ökad risk för avkomman att träffas av autosomalt recessivt arvsbetingadc lyten och sjukdomstillstånd. Slopas

• Sida 232
•  Original

Prop. 1973: 32 227

dispensförfarandet kan parterna bibringas den felaktiga uppfattningen att en sådan äktenskapskombination inte innebär någon ökad risk för gemensamma barn.

Förslaget om tillåtande av äktenskap mellan halvsyskon efter dispens tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Förslaget tillstyrks uttryckligen av bl. a. socialstyrelsen och medicinska fakulteten vid Karolinska institutet. Folkpartiets ungdomsförbund anser att dispens- krav inte är erforderligt eftersom det inte är lagstiftningens uppgift att markera någon attityd i frågan.

Fredrika-Bremer-Förbundet avstyrker förslaget. Några remissinstan- ser är tveksamma. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter sålunda om förbud mot äktenskap mellan halvsyskon alls bör göras dis- pensabelt. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att det kan vara för- enat med vissa risker att upphäva tabuföreställningar mellan syskon och att lagstiftningen därför även i fortsättningen bör sträva efter att verka som en skyddslagstiftning i detta hänseende. Barnavårdskonsulenten i Malmöhus län framför liknande synpunkter. Domkapitlet i Västerås stift är tveksamt mot förslaget främst därför att det indirekt kommer att innebära att samlag mellan halvsyskon inte längre blir straffbart. Norr- köpings tingsrätt framhåller att samlag mellan halvsyskon säkerligen är straffbelagt i de flesta länder från vilka invandrarna i Sverige kommer och att ett här ingånget äktenskap mellan nära släktingar skulle kunna medföra straff för de äkta makarna i deras hemland. En sådan omstän- dighet bör enligt tingsrätten beaktas i ett dispensärende.

Svea hovrätt anmärker att det inte torde vara alldeles självklart för allmänheten om släktskap genom adoption utgör äktenskapshinder. Hovrätten anser därför att GB bör ge upplysning i saken samt att det möjligen även borde klart utsägas att hinder ej heller föreligger för äk- tenskap mellan adoptant och adoptivbarn, om inte detta kan anses vara tillfredsställande lagreglerat med bestämmelsen i 4 kap. 7 & FB.

Hovrätten för Nedre Norrland anmärker att förslagets 1 kap. 8 5 har fått en olycklig avfattning och att i lagrummet borde markeras att det är ett nytt äktenskap som är förbjudet för den redan gifte.

2.3 Hindersprövning

Övervägande antalet remissinstanser lämnar utan erinran de sakkun- nigas förslag till reformering av hindersprövningen. Hovrätten för Nedre Norrland påpekar emellertid att termen tillstånd i 1 kap. 105 2 mom. i dess föreslagna lydelse måste antas inbegripa även sådant sam- tycke från förmyndare, som avses i 1 kap. 6 &. Begreppet samtycke kan emellertid inte anses täckt av termen tillstånd. Lagrummet bör därför enligt hovrätten omredigeras så att förmyndarsamtycket särskilt nämns. 1 kap. 105 3 mom. andra stycket har vidare enligt hovrättens mening fått en så otymplig utformning att det bör omarbetas. Därvid bör enligt hovrätten beaktas att åläggandet riktar sig till envar av de båda sökan- dena.

Riksskatteverket motsätter sig förslaget om avskaffande av äkten- skapsbetyg. De uppgifter som behövs för hindersprövningen beträffande den andre kontrahenten bör grundas på den primära registreringen i för- samlingsliggare (personakten) och bör ha meddelats skriftligen till hin- dersprövande myndighet om riktig hindersprövning skall kunna säker-

• Sida 233
•  Original

Prop. 1973: 32 228

ställas. De sakkunnigas förmodan att det med datateknikens hjälp fram- deles skall gå snabbt att få fram alla nödvändiga uppgifter för hinders- prövning är vidare alltför optimistisk eftersom det förutsätter ett cent- ralt personregister och viss ADB-utrustning hos hindersprövande myn— dighet. Länsstyrelsernas register är dessutom sekundära i förhållande till kyrkobokföringen. Då lysningsförfarandet avskaffades och ersattes med den nuvarande hindersprövningen synes kyrkobokföringens fullständig- het och tillförlitlighct ha bidragit till att man ansett sig kunna undvara ett kungörelseförfarande (jfr prop. 1968: 136 s. 38). När kungörelseför— farandet väl är avskaffat bör man enligt riksskatteverket inte grunda hindersprövningen på ett sämre register än tidigare. Äktenskapsbetyget har dessutom en viktig funktion i internordiska sammanhang. När en här i landet bosatt medborgare i annat nordiskt land ansöker om hinders— prövning i hemlandet behöver han ett intyg om vad kyrkoböckerna i Sverige innehåller beträffande hans äktenskapsbehörighet. I sådana fall brukar äktenskapsbetyg utfärdas. Annat lämpligt betyg finns inte. Äkten- skapscertifikat kan endast utfärdas för svensk medborgare och person- bevis godtas inte alltid av den utländska myndigheten. Äktenskapsbetyg utfärdas f.n. på blankett enligt formulär som fastställs av riksskatte— verket. Uppgift skall lämnas om bl. a. namn och personnummer, för änk- ling (änka) avliden makes namn, sista kyrkobokföringsort och dödsdag, omyndighetsförklaring och, om det gäller en utlänning, hur länge han varit kyrkobokförd i Sverige. Uppgiften om avliden makes namn behövs därför att pastorsämbete har skyldighet att i vissa fall sända underrättel— se om änklings eller änkas vigsel till rätten i den ort där förra maken var kyrkobokförd vid dödsfallet. Utländsk medborgare, som är bosatt i Sverige sedan minst två år, har enligt lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndcrskap rätt att ingå äktenskap här enligt svensk lag om båda de trolovade begär det. Uppgiften i äktenskapsbetyget om utlännings kyrkobokföring under- lättar den hindersprövande myndighetens bedömning av förutsättningar- na för hindersprövning enligt svensk lag. Sådana uppgifter kommer den hindersprövande myndigheten att behöva även i fortsättningen och likaså uppgift om omyndighetsförklaring eftersom även enligt de sakkunnigas förslag den som är omyndigförklarad skall ha samtycke av förmyndaren för att ingå äktenskap. De behövliga uppgifterna bör enligt riksskattever- ket meddelas i en fast form (blankett) på i princip det sätt som nu sker. Som ett alternativ till den nuvarande ordningen att mannen skall med- föra äktenskapsbetyg, om han är kyrkobokförd i annan församling än den där hindersprövningen verkställs, bör den hindersprövande myn— digheten, om så begärs, kunna anskaffa äktenskapsbetyg (eller dess mot- svarighet) från pastorsämbetet i mannens kyrkobokföringsort. Ett sådant förfarande torde dock i de flesta fall komma att ta längre tid än om personen själv medför betyget.

Föreningen Sveriges tingsrättsdomare motsätter sig att hinderspröv- ningen flyttas från pastorsämbetet.

2.4 Formen för ingående av äktenskap

Remissopinionen är splittrad i fråga om de sakkunnigas förslag till ändrade regler om formen för ingående av äktenskap. Bland de remiss- instanser som tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att er-

• Sida 234
•  Original

Prop. 1973: 32 229

sätta de nuvarande vigselformerna med ett anmälningsförfarande märks hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms och Falu tingsrätter, so- cialstyrelsen, medicinska fakulteten vid Karolinska institutet, länssty- relserna i Malmöhus och Norrbottens län, sociala central/tt'imnderna i Göteborg, Kiruna och Haparanda, socialnämnden i Luleå, ärkebisko- pen, domkapitlen i Uppsala ärkestift, Stockholms och Västerås stift, statistiska centralbyrån, riksskatteverket, LO, Statstjänstemännens riks- förbund, Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister, Föreningen kommu- nal- och landstingsanställda familjerådgivare, Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoför— bund, Svenska kvinnors vänsterförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Sveriges frikyrkoråd, samt Yrkeskvinnors klubbars riksförbund. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att den modell som förordas av de sakkunniga bör kunna till- godose alla väsentliga krav. Länsstyrelsen finner det riktigt att lagstift- ningen inte tar hänsyn till ceremonier men påpekar att många männi- skor ändå vill ge äktenskapets ingående en högtidlig inramning och att i sådana fall de vid betänkandet fogade, väl utformade ceremoniför- . slagen bör kunna komma i fråga. Även ärkebiskopen och domkapitlet i Uppsala ärkestift finner det riktigt att man i ett samhälle där det före- ligger skilda önskemål att kringgärda inträdet i äktenskapet med olika högtidsformer överlåter valet av vigselceremoni eller högtidlighet åt de enskilda kontrahenterna medan man låter äktenskapet konstitueras av makarnas anmälan och anmälningens mottagande av därtill utsedda befattningshavare. Vikten av att det skapas möjlighet för dem som så. önskar att ge äktenskapets ingående en högtidlig inramning betonas även av socialnämnden i Luleå, Folkpartiets kvinnoförbund, Centerns kvinnoförbund och Folkpartiets ungdomsförbund. Det framhålls bl. a. att en väg att skapa sådan möjlighet är att alla de som har vigselrätt för kyrklig eller borgerlig vigsel generellt utses till anmälningsmotta— gare. Väsentligt för domkapitlet i Västerås stift är att anmälningsförfa- randet inte blir bundet till viss lokal och att samtliga präster inom svens- ka kyrkan ges behörighet som anmälningsmottagare.

Samarbetsorganet Sveriges kyrkliga och ekumeniska familjerådgiv- ningsbyråer finner den av de sakkunniga föreslagna anmälningsformen väl enkel och innehållslös. Den saknar klar markering av det personligt viktiga i den rättshandling som företas. Som ett stöd för makarna skulle det i och för sig vara önskvärt att alla civila alternativ för äktenskaps ingående kunde ges en utformning som åtminstone täcker ett innehåll av det slag som i betänkandet exemplifieras med de av författarna Per An- ders Fogelström och Bo Setterlind upprättade utkasten. I likhet med de sakkunniga anser samarbetsorganet vidare att den som önskar ge an- mälningen en ceremoniell inramning inte skall behöva delta i dubbla förfaranden. För att förhindra en sådan effekt fordras inte bara att den som förrättar ceremonin är behörig mottagare av anmälan utan också att vigseln resp. den civila ceremonin utformas på ett sådant sätt att den i sig innehåller de juridiskt konstitutiva elementen. Samarbets- organet finner det därför angeläget att det i propositionen klart utta- las att de juridiskt avgörande momenten kan genomföras som led i den kyrkliga vigselakten resp. i den civila ceremonin. Motsvarande uppfatt- ning har ärkebiskopen, domkapitlet i Uppsala ärkestift och Sveriges fri- kyrkoråd.

Åtskilliga remissinstanser ställer sig kritiska till det föreslagna anmäl-

• Sida 235
•  Original

Prop. 1973: 32 230

ningsförfarandet och anser, i likhet med reservanterna Gustafsson och Sundberg, att detta inte markerar den betydelse äktenskapet har i sam- hället och för kontrahenterna. Det framhålls särskilt att 85 % av äk— tenskapen ingås i den mest ceremoniella formen, den kyrkliga vigseln. Några remissinstanser ifrågasätter om inte den nuvarande ordningen för kyrklig eller borgerlig vigsel bör bibehållas vid sidan av det före- slagna anmälningsförfarandet. Andra avvisar helt de sakkunnigas för- slag.

Länsstyrelsen i Jönköpings län menar att det bör stå parterna fritt att välja mellan en enkel anmälan till den lokala folkbokförings- myndigheten och kyrklig eller borgerlig vigsel. Motsvarande uppfatt— ning framförs av Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. Socialutred- ningen ifrågasätter om inte toleransen kräver att lagstiftningen med- ger en form för äktenskapets ingående, den kyrkliga vigseln, som mot- svarar den innebörd äktenskapet tilläggs av en stor del av befolk- ningen. Utredningen anser därför att frågan om den kyrkliga vigseln bör behållas som en alternativ form för äktenskaps ingående förtjä- nar närmare överväganden. Frälsningsarmén framhåller att de tre former av vigsel, kyrklig, frikyrklig och borgerlig, som nu finns i Sverige tillfredsställer religionsfrihetens krav och att det därför inte finns några skäl att beröva dessa vigslar deras juridiska funktion. Frälsningsarmén anser dock att det i vissa fall kan finnas behov av en förenklad borgerlig vigsel av anmälningskaraktär.

Svea hovrätt finner inte de skäl som de sakkunniga förebragt för en reform av formerna för ingående av äktenskap tillräckligt starka för att den nuvarande ordningen skall överges. Även om den ”hög- tidliga inramning” som de sakkunniga finner vara möjlig att ge för- farandet innebär att något av de nuvarande vigselformerna lever kvar, anser hovrätten att övergången till det nya ändå medför ett väsentligt avsteg från invanda föreställningar. Man ser nu äktenskapet komma till stånd i det ögonblick vigselförrättaren förklarar parterna för äkta makar. Med det föreslagna anmälningsförfarandet, som kan följas av privata arrangemang, kommer den nuvarande enhetligheten att bry- tas. Malmö tingsrätt finner inte att det föreslagna anmälningsförfaran— det som form för äktenskapets ingående från någon synpunkt inne- bär fördelar i jämförelse med nu rådande ordning. Det är enligt tings- rättens uppfattning inga överord att säga att det föreslagna förfarandet är torftigt och fjärmat från den verklighet det rör sig om. Tingsrätten är visserligen ense med de sakkunniga om att lagen bör ställa sig neu- tral till religiösa och andra föreställningar angående äktenskaps in- gående, att formen för ingåendet skall vara ägnad att säkra bevisningen om äktenskapets tillkomst, att frivilligheten i kontrahenternas över- enskommelse såvitt möjligt måste säkerställas samt att dubbla för- faranden bör undvikas. Tingsrätten finner det dock svårt att inse att de i GB givna särskilda bestämmelserna om kyrklig och borgerlig vigsel skulle gynna —— eller missgynna — religiösa föreställningar. Tingsrätten bestrider också bestämt de sakkunnigas uppfattning att benämningen vigsel bör undvikas, därför att den anknyter till den religiösa uppfatt- ningen om äktenskapet som ett sakrament. Även om ordet vigsel tidi- gare haft en religiös anknytning, torde denna numera vara helt borta. Det är tingsrättens bestämda mening att det stora flertalet av dem som i dag vigs borgerligt skulle önska inte en förenklad utan i stället en något mera högtidlig form för den borgerliga vigseln. Det finns där-

• Sida 236
•  Original

Prop. 1973: 32 231

för enligt tingsrättens mening inte skäl att av hänsyn till den lilla grupp som önskar ingå äktenskap helt utan ceremonier reformera formerna för äktenskaps ingående på ett sätt som på goda grunder kan antas strida mot flertalets önskningar. Snarare torde det vara motiverat att för dem som vill ingå äktenskap utan kyrklig vigsel skapa möjlighet att välja mellan ett förenklat och ett mera ceremoniellt formulär. I vart fall kan det vara skäl att jämka vissa uttryck i det nuvarande borgerliga vigselformuläret. Uttrycken ”att älska i nöd och lust” och ”löfte om trohet för livet" synes ställa krav på parterna, som kan uppfattas som alltför starka. Härnösands tingsrätt och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framför motsvarande synpunkter.

Även Norrköpings tingsrätt delar reservanterna Gustafssons och Sundbergs uppfattning i fråga om formerna för äktenskaps ingående och framhåller att det ibland efter en borgerlig vigsel händer, att de nya makarna uttalar besvikelse över ceremonins enkelhet och korta var- aktighet. Om de sakkunnigas förslag genomförs finner tingsrätten det troligt att det stora flertalet trolovade med tanke på det onekligen mycket betydelsefulla steg de tar kommer att vilja ha en högtidlig in- ramning, när de gifter sig. En sådan inramning kan ges inom kyrkans ram och, om erforderliga medel anslås därtill, även inom borgerlig ram genom särskilt förordnade vigselförrättares försorg. Skall valfri— het garanteras måste staten ta på sig kostnaderna för en mera högtid- lig borgerlig vigselceremoni.

Domkapitlet i Lunds stift ifrågasätter om inte genom själva formen för äktenskapets ingående handlingens vikt bör understrykas. Domka- pitlet vill för sin del vidare göra gällande att det för både samhället och de enskilda som vill ingå äktenskap är en hjälp och ett värde, att det till parternas offentligt deklarerade överenskommelse — i anmälans form —— knyts en ”vigselakt” av valfri borgerlig eller kyrklig karaktär, genom vilken sakens dignitet markeras och den principiella grundsynen på rikedomen i en trofast gemenskap mellan två makar kommer till ut- tryck. För människornas skull bör äktenskapets ingående kringgärdas av mera innehållsmättade former än vad anmälningsförfarandet kan erbjuda. En sålunda utformad akt kan visserligen, som de sakkunniga föreslår, göras helt frivillig, men därmed har samhället i viss mån mar- kerat en neutralitet som kan synas innebära att också valet av samlev- nadsform helt är vederbörandes privatsak eller åtminstone att de ekono- misk-juridiska följder av äktenskapet som inträder i och med att anmä- lan blivit mottagen är det enda som tillmäts vikt från samhällets syn- punkt.

De sakkunnigas förslag avstyrks vidare av Moderata samlingspartiets kvinnoförbund, Moderata ungdomsförbundet, Evangeliska fosterlands- stiftelsen, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, Katolska biskopsämbetet, Svenska kyrkans lekmannaförbund kyrkobröderna, Riksförbundet kyr- kans ungdom och Kristen demokratisk samling. Filadelfiaförsanzlingen kan för sin del inte finna några skäl att bryta sönder den nuvarande ordningen, som enligt församlingens mening på ett tillfredsställande sätt säkrar samvetsfriden. Skulle det av utredningen föreslagna anmälnings- förfarandet införas, anser församlingen det vara ett absolut önskemål att det i den kommande lagtexten anges, att mottagandet av anmälan skall anses ske i den högtidliga akten — civil ceremoni eller kyrklig vigsel -—— då sådan kommer till stånd.

Katolska biskopsämbetet ställer frågan varför staten skall till motta-

• Sida 237
•  Original

Prop. 1973: 32 232

gare av anmälningar om äktenskap utse präster i skilda samfund, när man helt frångått den med den kristna synen förenliga uppfattningen av äktenskapets innehåll och betraktar påföljande kyrkliga ceremonier som rättsligt helt ovidkommande. Ämbetet finner det uppenbart att den föreslagna ordningen kommer att för många effektivt kamouflera den djupgående förändring som gjorts i äktenskapets innehåll genom att man så litet som möjligt förändrar de yttre omständigheterna. Försla- get ställer, om det antas, den katolska kyrkan inför flera alternativ. Ef- tersom den svenska lagen i så fall skulle betrakta den katolska vigseln som en ren nullitet, och det föreslagna anmälningsförfarandet enligt katolsk syn inte omedelbart konstituerar ett äktenskap, lågc det måhän— da närmast till hands att katolska kyrkan å sin sida betraktade anmäl- ningen som en helt frivillig och privat handling. Då skulle nupturien- terna själva fritt få avgöra om de genom en anmälning ville betraktas som gifta ur den borgerliga rättens synvinkel eller om de nöjde sig med att kyrkan beseglade deras förbund. Ämbetet framhåller att denna frå— ga inte är rent teoretisk, eftersom det redan nu tydligen finns gott om personer som menar att det medför olägenheter att registreras som gifta. I allmänhet är dock den katolska kyrkan angelägen att, så långt kano- nisk rätt tillåter det, överensstämmelse i civilstånd skall föreligga enligt kyrklig och borgerlig lag. Samma intresse har staten haft i länder med obligatoriskt civiläktenskap. Regeln är att antingen är kyrklig vigsel borgerligt giltig eller är den förbjuden utan föregående borgerlig cere- moni. Ämbetet anser det tvivelaktigt om katolska präster kan ålägga de troende att göra anmälning om äktenskap i en form som enligt katolsk uppfattning inte i sig betyder någonting, liksom om katolska präster kan åläggas medverka vid mottagande och prövning av dylika anmälningar. Ämbetet skulle därför finna ett reellt och otvetydigt obligatoriskt civil— äktenskap där ingen tvekan om dess förhållande till den kyrkliga vig— seln kunde uppstå vara att föredra framför det föreslagna tvetydiga förfarandet. Reservanternas förslag om ett fortsatt fakultativt civiläk- tenskap, där den kyrkliga vigseln alldeles som nu skulle vara äkten— skapskonstituerande, är enligt ämbetets uppfattning en bättre lösning än den betänkandets majoritet föreslår. Biskopsämbetet framhåller vidare att den föreslagna lagstiftningen berör den katolska kyrkan också i ett annat avseende, nämligen vid det kyrkliga avgörandet om en person lever i ett enligt romersk katolsk rätt giltigt äktenskap eller ej. Denna fråga aktualiseras inte sällan då en gift person vill övergå till katolska kyr— kan eller en frånskild ingå äktenskap med en katolik. Hittills har pre- sumtionen varit att den som ingått äktenskap enligt svensk borgerlig ordning därmed ingått ett giltigt äktenskap. Ett äktenskap med anmäl- ning utan någon hänvisning till livsvarighet och trohet kan däremot inte betraktas som ett äktenskap, utan särskild bevisning skulle behövas för att styrka att så vore fallet.

Riksförbundet kyrkans ungdom framhåller att de sakkunnigas för- slag innebär att det inte längre skall vara parternas offentligt och vid samma tillfälle uttalade ja till äktenskapet som skall konstituera detta utan en klart byråkratiserande åtgärd vidtagen av tredje man, nämligen mottagande av anmälan. Förbundet anser detta innebära ett intrång i människors personliga integritet och befarar att det kan medföra att kon- trahenter i framtiden tar avstånd från den borgerligt-civila-rättsliga delen av äktenskapsingåendet och förlägger hela sitt äktenskapsslutandc till

• Sida 238
•  Original

Prop. 1973: 32 233

en privat handling, där de själva tillåts vara subjekt, och reglerar de rätts— liga behoven via privaträttsliga kontrakt.

Malmö tingsrätt, domkapitlet i Lunds stift och Kristen demokratisk samling berör särskilt frågan om prästs vigselskyldighet, om den nuva- rande ordningen mcd kyrklig vigsel bibehålls, och ansluter sig till det av presidenten Kjellin utarbetade förslag som Gustafsson och Sundberg redogör för i sin reservation.

I några remissvar berörs frågan om vad som skall anses vara det konstitutiva momentet vid anmälan om ingående av äktenskap. Svea hovrätt påpekar att majoritetsförslaget enligt motivuttalanden innebär att det konstitutiva momentet vid ingående av äktenskap är mottaga— rens godkännande av den gjorda anmälningen men att den föreslagna lagtexten (1. kap. 2 &) anger att äktenskap ingås genom mannens och kvinnans gemensamma anmälan. Hovrätten för Nedre Norrland fram- håller att mottagandet av anmälningen måste förenas'med en prövning från mottagarens sida av att de villkor är uppfyllda som gäller för att ett äktenskap skall uppkomma. Hovrätten anser att intresset av ordning och klarhet kräver att ett besked lämnas om utfallet av prövningen och att detta besked, om det innebär att anmälningen godtas, tilläggs konstitutiv betydelse för äktenskapets uppkomst. Av mindre betydelse synes vara huruvida beskedet får formen av ett enkelt muntligt uttalande, en munt- lig förklaring av de trolovade för äkta makar eller en skriftlig förklaring i form av bevis om äktenskap. Hovrätten påpekar att de sakkunniga i denna fråga har anfört att krav på en konstitutiv förklaring från mot- tagarens sida skulle betaga giftermålet något av dess karaktär av en par— ternas angelägenhet samt förklarat sig angelägna att undvika att äkten— skapets ingående framstår som en förrättning under ledning av det all- männas företrädare. De värderingar som ligger bakom denna de sak- kunnigas ståndpunkt kan hovrätten inte dela. Äktenskapet är en för sam- hället så betydelsefull institution, och dess ingående är förenat med så många och även från det allmännas synpunkt djupt ingripande rättsfölj— dcr, att intresset av reda och klarhet måste ges hög prioritet. Även Malmö tingsrätt finner det oriktigt att i lagen ange anmälan som form för äktenskapets uppkomst när det konstitutiva momentet i verkligheten är mottagarens godkännande av anmälningen. Anmälan utgör endast ett moment i förfarandet och kan avvisas. Det förefaller tingsrätten som om termen ”anmälan” valts endast för att undgå att klargöra att det i själva verket är fråga om en förrättning under ledning av en representant för det allmänna. Tingsrätten har svårt att förstå de sakkunnigas rädsla för detta förhållande eftersom det inte innebär att man äventyrar frivillig- heten i parternas överenskommelse eller betar giftermålet något av dess karaktär av en parternas angelägenhet. Socialstyrelsen anser att det av lagtexten borde klarare framgå från vilken tidpunkt ett äktenskap skall anses ingånget. Ett godkännande eller en avvisning av anmälan torde nämligen inte alltid kunna ske omedelbart efter mottagandet. Mottagaren kan behöva viss tid för att pröva huruvida företett hindersprövningsintyg är giltigt eller för att genom frågor till parterna bringa klarhet i om dessa gör anmälan av fri vilja och med insikt om dess innebörd. Upp— komsten av äktenskapet borde därför rimligen vara knuten till någon positiv åtgärd från anmälningsmottagarens sida. I annat fall måste mot- tagaren avvisa en anmälan redan på den grunden att han misstänker att skäl för avvisning kan föreligga. Riksförbundet kyrkans ungdom finner

• Sida 239
•  Original

Prop. 1973: 32 234

det vara en besvärande brist hos de sakkunnigas förslag att något exakt konstitutivt moment inte föreligger.

Malmö tingsrätt befarar att anmälningssystemet inte är ägnat att i samma utsträckning som de nuvarande vigselformerna säkerställa fri- villigheten i parternas överenskommelse att ingå äktenskap. Tingsrätten uttalar att det inte torde kunna krävas att mottagaren av anmäl- ningen genom frågor till kontrahenterna undersöker om de fullt frivil- ligt undertecknat anmälningen och fortfarande står fast vid denna. Det torde också vara svårt för mottagaren av anmälan att konstatera om vederbörande, t. ex. en utlänning, verkligen förstått vad han skrivit under. I en mycket stor del av de vigslar som förrättas vid tingsrätten är åtminstone en av kontrahenterna utlänning. Tingsrätten befarar vidare att den omständigheten att det inte skall vara obligatoriskt att använda ett bestämt formulär vid anmälan kan medföra tillämpningssvårigheter. Tingsrätten förordar bestämt att anmälan skall ske enligt fastställt for- mulär och påpekar att detta inte innebär att anmälan måste ske på fastställd blankett. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län gör in- vändningar mot att anmälan inte skall behöva ske enligt fastställt for- mulär, eftersom det kan medföra risk för formella fel. Varje behörig mottagare bör enligt länsstyrelsen vara försedd med formulär.

Domkapitlet i Västerås stift önskar att regler ges om protokollföring vid mottagande av anmälning. Om anmälningsmottagaren inte finner styrkt att parterna gör anmälningen av fri vilja och med kännedom om äktenskapets innebörd — någon av kontrahenterna kan i sitt uppträdande förefalla alkohol- eller narkotikapåverkad -— bör det vara värdefullt att motiveringen för avvisningsbeslutet intas i ett sådant protokoll. Detta kan sedan ligga till grund vid eventuella besvär i ärendet. Domka- pitlet föreslår i rättssäkerhetens intresse en översyn vad beträffar avvis- ningsfallen.

Några remissinstanser berör särskilt den omständigheten att i de sak- kunnigas förslag inte Ställs krav på medverkan av Vittnen vid giftermålet och påpekar att, om förslaget genomförs, den i Sverige gällande ordning- en för ingående av äktenskap kommer att avvika från den av Sverige biträdda FN-konventionen angående samtycke till, minimiålder för samt registrering av äktenskap. För bibehållande av vittneskravet utta- lar sig hovrätten för Nedre Norrland, Malmö, Norrköpings och Härnö- sands tingsrätter, domkapitlen i Lunds och Västerås stift, riksskatte- verket, Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, Föreningen kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare, Moderata samlingspartiets kvitt- noförbund, Moderata ungdomsförbundet, Sveriges frikyrkoråd, Filadel— fiaförsamlingen i Stockholm, Svenska kyrkans lekmannaförbund kyrko— bröderna, Riksförbundet kyrkans ungdom och Kristen demokratisk sam- ling. .

Enligt hovrätten för Nedre Norrland kan det vara riktigt, som de sakkunniga förmodar, att avvikelser från FN-konventionen inte är av den art, att äktenskap som ingåtts enligt den föreslagna ordningen skulle löpa risk att inte godkännas i konventionsstat. En lagändring som står direkt i strid mot ett internationellt åtagande bör emellertid enligt hov- rättens mening inte genomföras utan mycket starka skäl. Sådana skäl kan inte anses föreligga i förevarande fall. Tvärtom har vittneskravet inte oväsentliga funktioner att fylla. Vittnena utövar vid sidan av anmälnings- mottagaren en kontroll över att kontrahenternas samtycke till äktenskapet

• Sida 240
•  Original

Prop. 1973: 32 235

avges av fri vilja och eljest på ett rättsligt giltigt sätt. Vittnenas iaktta- gelser kan tjäna som bevisning vid eventuella framtida tvister angående äktenskapets ingående. Deras närvaro tjänar också som en påminnelse om och understryker att det är ett betydelsefullt steg som parterna äm- nar ta. Någon risk för att vittneskravet skulle otillbörligt tynga förfa- randet anser hovrätten inte föreligga. Hovrätten förordar därför i likhet med reservanterna att kravet på vittnens närvaro vid äktenskaps ingående bibehålls. Att vittnen inte närvarit bör dock, liksom enligt nu gällande ordning, inte medföra äktenskapets ogiltighet.

Malmö tingsrätt anser i och för sig inte att det är nödvändigt med vittnen vid ett sådant anmälningsförfarande som de sakkunniga har föreslagit. Utan vittnen blir formen för äktenskapets ingående mindre formell och högtidlig. Vittnena har emellertid en viktig funktion genom att för vigselförrättaren/mottagaren av anmälan styrka kontrahenternas identitet. Om man avstår från vittnen, måste man därför se till att kon- trahentema på annat sätt styrker sin identitet. Tingsrätten finner ett särskilt lagstadgande härom erforderligt. Domkapitlet i Lunds stif. framhåller att ett vittnesförfarande bör vara ett naturligt komplement och ett stöd för mottagaren av anmälan, särskilt som kretsen av mot- tagare avses bli ganska vid och inte begränsas till personer med juri- disk kompetens eller offentlig ämbetsmannaställning. Att anmälan skall göras i vittnens närvaro kan knappast anses vara ett större intrång i pri- vatlivet än i övriga fall då vittnen krävs vid rättshandlingar. Riksskatte- verket hade önskat cn närmare belysning av de sakkunnigas uttalande om att äktenskap som har ingåtts i överensstämmelse med de föreslagna reglerna inte torde löpa risken att inte godkännas i konventionsstat. Ver- ket framhåller att det i Sverige varje år ingås ett stort antal äktenskap där kontrahenterna eller den ena av dem är utländska medborgare. Det förekommer visserligen även med nu gällande lagstiftning att sådant äktenskap inte godkänns i den utländska kontrahentens hemland. Men det vore enligt riksskatteverket olyckligt om ändrad lagstiftning skulle medföra en ökad tendens i andra länder att inte erkänna äktenskap som ingås i Sverige.

Föreningen kommunal— och landstingsanställda familjerådgivare ställer sig frågande till de realistiska förutsättningarna för en anmälningsmot- tagare att göra en bedömning av makarnas rättshandlingsförmåga och graden av deras vilja att ingå äktenskapet. Ledamoten Romanus' alter- nativ med giftermålsvittne ger enligt föreningen mottagaren större möj— lighet att bedöma frivilligheten och rättshandlingsförmågan hos par- terna.

Flera remissinstanser framför synpunkter i frågan om vilka personer som skall utses till mottagare av anmälan om äktenskaps ingående.

Malmö och Norrköpings tingsrätter anser att det inte finns anledning att anlita domare som mottagare av anmälan om vigsel. Norrköpings tingsrätt finner lämpligt att anmälningsförfarandet förläggs till folkbok- föringsmyndighet.

Hovrätten för Nedre Norrland finner med hänsyn till de viktiga all- männa intressen som är knutna till äktenskapet att det är av största vikt att uppdraget som mottagare endast anförtros personer, som kan för- väntas fullgöra uppgiften med omsorg och insikt. För att största säker- het och lilcformighet skall uppnås i detta hänseende bör enligt hovrättens mening, i den mån Kungl. Maj:t uppdrar åt myndighet att utse motta-

• Sida 241
•  Original

4.

Prop. 1973: 32 ”36

gare, uppdraget förenas med instruktioner i vilka riktlinjer ges för myn- dighetens val av mottagare. Falu tingsrätt framför liknande synpunkter och framhåller vikten av att man iakttar större restriktivitet och selekti- vitet än som blir fallet om man följer de allmänna synpunkter som an- läggs av de sakkunniga. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser i likhet med sociala centralnämnden i Uddevalla och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund att anmälan bör få ske endast till den lokala folkbokfö- ringsmyndigheten. Kvinnoförbundet understryker lämpligheten av att den myndighet som handhar hindersprövningen också är den som mottar an— mälan. Centralnämnden påpekar att ju flera mottagarna är desto större risk föreligger för att oklarheter kan uppstå i samband med anmälnings- förfarandet.

Riksskatteverkct menar att kretsen av civila mottagare som inte är statliga tjänstemän bör göras snäv med hänsyn till risken för uppkomsten av ogiltiga äktenskap. Även Föreningen Sveriges tingsrättsdonzare anser att kretsen av dem som blir skyldiga att motta anmälan kan begränsas, särskilt som endast ett fåtal torde komma att begagna sig av ett anmäl- ningsförfarande utan vigselceremoni.

Folkpartiets kvinnoförbund finner viktigt att det råder full valfrihet i fråga om den ceremoniella ramen kring anmälningsförfarandet och att alla människor, oavsett var de. bor i landet, bör ha rätt och möj- lighet att välja mellan största enkelhet och olika former av ceremoniell inramning då de gifter sig. Med detta följer enligt förbundet att det måste finnas många olika alternativ i fråga om behörig mottagare av äkten- skapsanmälan i varje kommun. Sveriges frikyrkaråd noterar med till- fredsställelse att förslaget innebär en generell vigselrätt för bl. a. fri- kyrkopastorer som utses till mottagare av anmälningar.

Ärkebiskopen och domkapitlet i Uppsala ärkestift understryker att det är angeläget att prästens ställning som mottagare preciseras, med tanke på de samvetssvårigheter som vigsel av frånskilda ställt flera präs- ter inför. Domkapitlet i Västerås stift finner det självfallet att, så länge folkbokföringen är ett svenska kyrkan:; åtagande, samtliga inom folk- bokföringen tjänstgörande präster äger behörighet att vara anmälnings- mottagare. Om denna uppgift eventuellt övergår till annat organ, bör prästerna generellt ges behörighet. Eftersom anmälningsmottagaren en- dast fullgör en civil skyldighet, kan inte med prästernas behörighet anses följa motsvarande skyldighet att: ge äktenskapets ingående den religiösa överbyggnad som den kyrkliga vigseln innebär. Detta finner domkapitlet tillfredsställande.

Enligt Katolska biskopsämbetet måste det skapa en avsevärd förvir- ring att anlita präster som anmälningsmottagare med tanke på den klyfta mellan borgerlig och kyrklig äktenskapsuppfattning som uppstår, om familjelagssakkunnigas förslag genomförs. Ämbetet framhåller att dessa svårigheter kan minskas, om i lag och formulär görs hänvisning till det traditionella äktenskapets grunder, livsvarighet och trohet.

3 Äktenskapets upplösning 3.1 Medling och familjerådgivning

Övervägande delen av remissinstansema ställer sig positiva till försla- get att avskaffa medlingsobligaloriet. För obligatorisk medling uttalar sig komministrarna Sjöström och Sidvall, i ett på uppdrag av domkapit-

• Sida 242
•  Original

Prop. 1973: 32 237

let i Uppsala ärkestift utarbetat yttrande, Evangeliska fosterlandsstiftel- sen, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, Svenska kyrkans lekmannaför- bund kyrkobröderna och Kristen demokratisk samling. I en reservation till yttrandet från sociala centralnämnden i Göteborg anförs att obliga- toriet bör kvarstå under familjerådgivningsverksamhetens uppbyggnads- tid. Sjöström och Sidvall förklarar sig vara införstådda med att medling som makarna frivilligt sökt ger. vida bättre utgångsläge för medlaren än ett obligatorium. För den part som befinner sig i underläge kan med- lingssamtalet emellertid vara en särskild hjälp som han eller hon aldrig annars skulle vilja eller våga begära. Kristen demokratisk samling anser att medlarens uppgift är att söka förlika makarna och att frivillig med- ling har den nackdelen att en hel del makar som kunde få hjälp genom medlingen aldrig skulle nås av denna. Medlarens målsättning bör alltid vara att söka förlika makarna.

Tveksamma till förslaget att avskaffa medlingsobligatoriet är domka- pitlet i Västerås stift och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund. Kvinnoförbundet ifrågasätter om man inte först borde avvakta erfaren- heterna av borttagandet av skilsmässogrunderna.

Några remissinstanser anser att medlingen bör vara obligatorisk i vissa fall. Länsåklagaren i Kopparbergs län och Folkpartiets ungdoms- förbund anser att obligatorisk medling bör föregå äktenskapsskillnad mellan makar med minderåriga barn, även med risk för att detta upp- fattas såsom en inblandning i vederbörandes personliga angelägenheter. Föreningen Sveriges tingsrättsdamare, Moderata ungdomsförbundet och Husmodersförbundet hem och samhälle ifrågasätter om medling inte bör vara obligatorisk i de fall där betänketid inte är föreskriven, med undantag för de fall som avses i förslagets 11 kap. 4 och 5 55. Alterna- tivt föreslår tingsrättsdomarföreningen att för de aktuella fallen en kor- tare betänketid, en månad, skall gälla.

Sociala centralnämnden i Jönköping anser att det är angeläget med en obligatorisk rådgivning inför den nya situation som uppstår efter en upplösning av ett äktenskap med minderåriga barn.

Stockholms och Malmö tingsrätter anser att medlingen bör vara frivil- lig och att reglerna härom bör utgå ur GB. Samarbetsorganet Sveriges kyrkliga Och ekumeniska familjerådgivningsbyråer föreslår som ett led i arbetet att informera allmänheten om familjerådgivningsverksamhcten att i GB 1 kap. tas in en erinran om att familjerådgivning står till för- fogande både före och under äktenskapet. Ärkebiskopen och domkapit- let i Uppsala ärkestift anser att GB 14 kap. bör innehålla en bestäm- melse om att även den som avser att ingå äktenskap kan vända sig till familjerådgivningsbyrå. Norrköpings tingsrätt finner det egendomligt att i 14 kap. GB alls nämna familjerådgivningsbyrå när sådana byråer ännu inte finns i erforderlig utsträckning.

Det råder enighet bland remissinstansema om att medlingsinstitutet bör bibehållas under familjerådgivningsverksamhetens uppbyggnads- skede. Vikten av att uppbyggnaden sker snabbt betonas i flera yttran— den. Stockholms barnavårdsnämnd anser att en tidsplan för uppbyggna— den bör göras och SACO anser att rätt till frivillig familjerådgivning bör inskrivas i lag för att en snabb utbyggnad skall framtvingas. Folkpartiets kvinnoförbund befarar att ett bibehållande av medlingsinstitutet i sig in- nebär en risk för att utbyggnaden av familjerådgivningen fördröjs. Härn— ösands tingsrätt betonar att prästernas erfarenhet bör tas till vara un- der uppbyggnadsskedet. Ärkebiskopen och domkapitlet i Uppsala ärke-

• Sida 243
•  Original

Prop. 1973: 32 238

stift framhåller det angelägna i att vid utbyggnaden erfarenheter från det kyrkliga familjerådgivningsarbetet tas till vara och att de i kyrklig eller ekumenisk regi drivna rådgivningsbyråerna får rätt att arbeta på lika villkor som de som drivs av kommun eller landsting. Liknande synpunk- ter framförs av domkapitlen i Lunds och Västerås stift, Svenska frikyr- korådet, Samarbetsorganet Sveriges kyrkliga och ekumeniska familjeråd- givningsbyråer samt Kristen demokratisk samling.

I några remissyttranden framhålls att de borgerliga medlarnas utbild- ning måste förbättras. Socialstyrelsen befarar att en utbildning blir svår att realisera men påpekar att, om medlarna utses bland befattningsha- vare i kommunal socialvård, det finns garanti för att de har viss utbild— nmg.

Förslaget att medlare skall utses av länsstyrelse godtas av de flesta re- missinstanser. Svea hovrätt anser dock den möjlighet som nuvarande GB 14 kap. 1 & sista stycket inrymmer för makar att få särskild medlare utsedd så värdefull att den bör finnas kvar. Det kan nämligen, anför hovrätten, tänkas fall då någon person som står makarna nära och har speciell kännedom om deras förhållanden har särskilda förutsättningar att som medlare förtroendefullt samarbeta med dem. Om make vårdas på sjukhus kan det vidare finnas lämpligt att läkare eller annan av sjuk- huspersonalen utses till medlare. Barnavårdsnämnden i Skurups kom- mun anser att medlare bör förordnas av kommunen. Ärkebiskopen och domkapitlet i Uppsala ärkestift anser det önskvärt att av de utsedda medlarna i varje kommun minst en är präst. Norrköpings tingsrätt påpe- kar att ersättare för medlare bör utses så att det säkert alltid finns två medlare i tjänst. Kristen demokratisk samling framhåller önskvärdheten av att parterna får rätt att vända sig till vilken medlare de vill oavsett boningsort och församlingstillhörighet.

Önskvärdheten av information om familjerådgivningsverksamheten betonas starkt i flera remissvar. Tanken att domstolen skall lämna fa- miljerådgivningsbyråer och medlare upplysning om gjorda ansökningar om äktenskapsskillnad avvisas dock. Ett sådant rapporteringssystem an- ses inkräkta på parternas integritet. I stället föreslås att domstolen på lämpligt sätt lämnar parterna information om de möjligheter att få fa- miljerådgivning som finns. Sådan information måste dock, betonas det, lämnas på ett sätt som parterna inte uppfattar som påträngande. Vissa remissinstanser anser emellertid att en information vid denna sena tid- punkt kommer att sakna verkan och understryker vikten av att informa- tion ges genom skolan och vuxenundervisningen samt genom massme- dia.

Norrköpings tingsrätt anmärker att ordet samlevnad i GB 14 kap. 1 & bör utbytas mot äktenskap.

3.2 Hemskillnad och äktenskapsskillnad

3.2.1 Allmänt om skillnadsreglerna De sakkunnigas förslag om ovillkorlig rätt för make att vinna äkten- skapsskillnad och om utmönstring av de särskilda skillnadsgrundema och av de bestämmelser som knyter rättsverkan till makes skuld till äkten- skapets upplösning tillstyrks överlag av remissinstansema. Den ringa rättsverkan som i förslaget knyts till ansökan om äktenskapsskillnad uppfattas också som en fördel. Att skilsmässan härigenom avdramatise- ras betraktas som mycket positivt. Socialstyrelsen framhåller dock att

• Sida 244
•  Original

Prop. 1973: 32 239

det blir svårt för domstolarna att undgå att granska makarnas personliga förhållanden vid handläggningen av underhålls- och vårdnadsfrågorna. I några få yttranden anförs att man inte helt kan förbigå frågan om ena makens skuld. F iladelfiaförsamlingen i Stockholm anser sålunda att grov oaktsamhet och hänsynslöshet från ena makens sida måste kunna tas i betraktande då parternas fortsatta förhållande efter skilsmässan skall regleras. Inte heller Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser att man vid den ekonomiska uppgörelsen mellan makarna efter äktenskaps- skillnaden kan lämna skuldfrågan helt ur räkningen.

3.2.2 Betänketid i stället för hemskillnad Även förslaget att avskaffa hemskillnadsinstitutet och i vissa fall er- sätta det med en betänketid tillstyrks av nästan samtliga remissinstanser. Endast F iladelfiaförsamlingen i Stockholm och Svenska kyrkans lek- mannaförbund kyrkobröderna önskar behålla hemskillnadsinstitutet. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund anmäler viss tveksamhet till förslaget att avskaffa hemskillnaden och kravet på särlevnad och fram- håller att den omständigheten att makarna före skilsmässan måste leva åtskilda innebär att de i praktiken får pröva konsekvenserna av en even- tuell skilsmässa innan det slutliga avgörandet träffas. Folkpartiets kvin- noförbund anser att det är möjligt att avskaffa hemskillnadsåret om ga- rantier skapas för att hänsyn kommer att tas till att den ekonomiskt sva- gare parten kan behöva en längre omställningstid på grund av bristande utbildning eller andra försörjningssvårigheter. I några få yttranden ifrågasätts lämpligheten av det föreslagna betän- ketidssystemet. I en reservation till Stockholms tingsrätts remissvar fram- hålls att det framstår som tämligen meningslöst att införa något slags substitut för den av utredningen övergivna hemskillnaden. Det görs gäl- lande att förhastade skilsmässor inte är vanliga och att man har an- ledning att utgå från att make som söker skillnad tänkt igenom proble- men och övervägt saken. Det nya institutet betänketid anses inte vara något verksamt medel att förhindra förhastade skilsmässor, särskilt inte då makarna är ense om skillnaden men har barn under 16 år. Före- komsten av barn i äktenskapet är för de flesta makar ett så starkt skäl att noga pröva frågan om skilsmässa att en ytterligare tid av eftertanke blir än mer meningslös. En sådan kan tvärtom ganska uppenbart bli till skada för barnen. Skall betänketiden alls vara meningsfylld måste man förutsätta att makarna bor åtskilda. Om makarna bor tillsammans sedan den ene på ett så definitivt sätt som genom att inleda rättegång visat sin vilja att upplösa äktenskapet finns påtagliga risker att betänketiden inte blir annat än en tid av ytterligare svåra slitningar i äktenskapet. Tiden kan t.o.m. innebära risk för situationer, i vilka handgripligheter och ekonomisk utpressning inträffar och där uppenbar fara uppstår för bar- nens hälsa. Reglerna om interimistiska beslut anses inte ge tillräckliga ga- rantier mot sådana icke önskvärda verkningar av betänketidsinstitutet. Inte heller advokatsamfundet och Föreningen Sveriges rättshjälpsju— rister anser att ett system med betänketid är ägnat att hindra förhastade skilsmässor. Advokatsamfundet har svårt att inse hur ett halvt års betän- ketid skall kunna ändra makarnas attityd, om de är ense om att upplösa "äktenskapet, även om de har barn under 16 år. Under de förhandlingar som vanligen föregår den överenskommelse som skall träffas framgår i de flesta fall att makarna anser sig mogna nog att själva avgöra om dessa förhandlingar skall fullföljas till en skilsmässa. Hemskillnadsinsti-

• Sida 245
•  Original

Prop. 1973: 32 240

tutet betraktas därför numera i praktiken oftast som ett helt onödigt in- grepp från samhällets sida i två människors rätt att bestämma över sitt liv tillsammans. Enligt samfundets uppfattning torde en sex månaders betänketid inte komma att betraktas på annat sätt. Inte heller i de fall där en av makarna motsätter sig en upplösning av äktenskapet torde den föreslagna betänketiden vara något verksamt medel för att ändra den andra makens inställning. I ett sådant fall lär inte heller familjerådgiv- ning eller medlare finna gehör. Då medlingen skall vara frivillig och så- ledes ingen mot sin vilja kan bringas att uppsöka familjerådgivning, kan man enligt samfundet utgå från att den av makarna som verkligen vill ha skilsmässa inte är villig att diskutera en fortsättning av äktenskapet. I de fall där en sådan vilja föreligger söker enligt samfundets erfarenhet parterna genom diskussioner och rådgivning på olika håll komma till rätta med sina personliga problem. Även om upplysning om familjeråd- givning och andra möjligheter till rådgivande samtal är bristfällig. är numera makarna vanligen dock medvetna om behovet av rådgivning. Finns inte tillgång till exempelvis familjerådgivning, lär inte en betänke- tid förbättra situationen. Den föreslagna betänketidens utformning fin- ner samfundet inte heller tillfredsställande. De flesta som sysslar med skilsmässoproblem i praktiken har den uppfattningen att det knappast är möjligt att föra en konstruktiv diskussion om makarnas problem så länge de bor tillsammans. En förutsättning för att makarna skall kunna hjälpas att få perspektiv på sin situation och nå fram till den för dem bästa möjliga lösningen är att de inte bor tillsammans. En betänketid kommer enligt samfundets mening i praktiken att verka och av makarna uppfattas precis som en förkortad hemskillnadstid, eftersom makarna i regel kommer att leva åtskilda och det då är nödvändigt att få frågorna om vårdnaden om barn, underhållsbidrag m. m. lösta genom ett beslut av rätten efter gemensam ansökan eller rättegång. Om man ändå önskar en betänketid i vissa fall, skulle det därför vara enklare att använda det nuvarande hemskillnadsinstitutet i något justerad form och med en för— kortad minimitid. Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister anser systemet med betänketid vara en halvmesyr och ett artificiellt hinder för äkten- skapets upplösning och föreslår att bestämmelserna härom utgår. För- eningen framhåller att makarna i de allra flesta fall har haft lång betän- ketid före och under förhandlingarna om äktenskapsskillnad. Det är för övrigt föga sannolikt att ett par makar begagnar betänketiden till förlik- ningsförsök och till att återuppta sammanlevnaden. Snarare kan man befara att betänketiden används till att förbereda den bodelning som en- ligt förslaget skall äga rum efter äktenskapsskillnaden. Risken för förfo- gande över tillgångarna i boet med ty åtföljande rättsförluster måste enligt föreningen bedömas som ganska stor. Om detta skall kunna för— hindras torde man vid betänketidens ingång oftare än f. n. tvingas be— gära rättens förordnande att egendomen skall sättas under särskild vård och förvaltning, ett tungt, otympligt och dyrbart förfarande.

Inte heller Svenska kvinnors vänsterförbund anser att betänketid kan utgöra hinder mot förhastade skilsmässor och förordar att regler härom inte införs i lagstiftningen.

Stockholms barnavårdsnämnd pekar i sitt remissvar på en möjlighet att kringgå kravet på betänketid. Genom att flytta isär och uppge att detta beror på söndring kan makarna erhålla dom jämlikt FB 6 kap.7 5 på att endera blir ensam vårdnadshavare. Därefter är de berättigade till omedelbar skilsmässa, eftersom betänketid erfordras endast om makarna

• Sida 246
•  Original

Prop. 1973: 32 241

gemensamt har vårdnaden om barn under 16 år. Enligt nämnden torde man kunna utgå från att advokater med familjerättserfarenhet kommer att upplysa sina klienter om denna utväg.

3.2.3 Särlevnad under betänketiden Några remissinstanser pekar på olägenheten av att systemet med be- tänketid inte automatiskt medför att samlevnaden mellan makarna hävs. Sociala centralnämnden i Göteborg framhåller att detta kan innebära en påfrestning för den av makarna som vill att samlevnaden skall hävas och som då måste framställa särskilt yrkande härom. Nämnden finner önskvärt att beslut om hävande av sammanlevnaden kan meddelas utan någon ingående prövning av de skäl den ena maken kan ha för ett så- dant ställningstagande. Om inte frågor om vårdnad och underhåll regle- ras i samband med betänketidens början kommer det att uppstå svårig- heter för många att få dessa frågor reglerade vid ett senare tillfälle. För socialbyråerna kan det innebära ett ökat antal ärenden, där huvudsakli- gen kvinnor med minderåriga barn kommer att söka socialhjälp till uppe- hälle och hyra i avvaktan på att underhållsfrågan tas upp till prövning och mannen kan förmås att betala. Så länge det inte finns någon dom på underhållsbidrag finns inte heller möjlighet att omedelbart söka bidrags- förskott. En lösning skulle kunna vara att rätten alltid meddelar inter- imistiska beslut i underhålls- och vårdnadsfrågor vid betänketidens bör- jan och att dessa interimistiska beslut träder i kraft först om makarna flyttar i sär. Stockholms barnawirdsniimnd påpekar bl. a. att parterna genom att något obligatoriskt hävande av samlevnaden inte sker kan tvingas att sammanbo under flera månader under ytterst påfrestande förhållanden, en situation som kan innebära svåra upplevelser för bar- nen. Risken kan också bli stor för att ingen av makarna vågar flytta från hemmet med tanke på kommande svårigheter att få vårdnaden om bar— nen. Svårigheterna kan dock undvikas om parterna eller en av dem ut- nyttjar möjligheten att begära interimistiskt beslut om sammanlevnadens hävande. Nämnden anser att det är ett ofrånkomligt krav att informa- tion ges om denna möjlighet. Om så sker bör förslaget om betänketid kunna accepteras från barnavårdssynpunkt. Föreningen kommunal— och landstingsmzsfiillda familjerådgivare finner det i och för sig tillfredsstäl- lande att betänketiden inte är förenad med krav på särlevnad, särskilt som möjlighet finns att jämlikt GB 15 kap. 11 & få beslut om samman- levnadens hävande. Möjligheten för makarna att bo tillsammans under betänketiden kommer dock sannolikt att i många fall skapa konflikter och det finns risk att den av makarna som eventuellt önskar en separa- tion inför hot från den andre ej vågar framställa yrkande härom. Även Sveriges frikyrkoråd pekar på de svårigheter som kan uppstå för makar genom att betänketiden inte är förenad med krav på särlevnad och krä— ver regler som undanröjer dessa svårigheter. Hovrätten för Nedre Norrland pekar på de svårigheter som kan upp- stå om part bestrider ett framställt yrkande om interimistiskt beslut om sammanlevnadens hävande. Det bör enligt hovrätten inte förbises att för— utsättningarna för domstolens bedömning av frågan om särlevnad blir helt andra enligt den föreslagna ordningen än enligt den nu gällande. Mestadels är det interimistiska särlevnadsförordnandet endast en for- mell bekräftelse på ett redan föreliggande faktiskt förhållande. I sådana fall uppstår inte heller enligt den nya ordningen några problem. Annor- lunda ställer sig saken, om yrkandet om interimistiskt hävande av sam-

• Sida 247
•  Original

Prop. 1973: 32 242

manlevnaden bestrids av andra maken. Under hemskillnad förutsätts makar leva åtskilda, och det måste därför i en hemskillnadsprocess höra till ovanligheten att domstolen behöver tveka om det berättigade i ett förordnande om sammanlevnadens hävande. Vid bedömningen av ett sådant bestritt yrkande är domstolen f.n. vidare oförhindrad att efter utredning rörande makarnas inbördes förhållanden pröva hållbarheten i makes skäl för hem- eller mot äktenskapsskillnad och därefter avgöra om skäl föreligger att häva sammanlevnaden. Den nu föreslagna ord- ningen förutsätter däremot att sammanlevnaden mellan makarna kan komma att fortfara under betänketiden. I fall då ena maken bestrider den andras ansökan om äktenskapsskillnad måste det antas bli ganska vanligt att samma make också bestrider yrkande om interimistiskt hä- vande av sammanlevnaden, och även i andra fall kan det komma att in— träffa att sådant yrkande bestrids. Vilka riktlinjer domstolen härvid har att följa framgår emellertid inte av lagen, och praxis, som har utbildats under helt andra premisser, kan inte antas ge tillräcklig ledning. Att till- låta en närmare utredning angående makarnas förhållanden i äktenska- pet inför domstolen vid prövning av särlevnadsfrågan måste i viss mån anses som ett avsteg från den av de sakkunniga knäsatta principen, att makarnas perSOnliga mellanhavanden inte bör beröras i skillnadsproces- sen. Om sådan utredning trots allt skall tillåtas för bedömning av den begränsade frågan om det interimistiska hävandet av sammanlevnaden, vilket hovrätten finner i och för sig tänkbart, borde detta anmärkas åt— minstone i motiven till den kommande lagstiftningen. Skall åter utred- ning härom inte tillåtas torde det bli nödvändigt att i lagen tillerkänna make ovillkorlig rätt till interimistiskt förordnande om sammanlevna— dens hävande och besöksförbud och sålunda helt befria domstolen från varje skälighctsbedömning i sådana frågor. Den skälighctsprövning som domstolen därmed skulle ha att företa skulle komma att inskränka sig till frågor om underhållsbidrag och om rätt att kvarsitta i hemmet. Den- na prövning skulle, liksom nu, komma att utgå från vardera makens ekonomi och övriga konkret konstaterbara omständigheter.

Stockholms tingsrätt finner det otillfredsställande att reglerna om möjligheten att erhålla beslut om sammanlevnadens hävande under be- tänketiden fått en så undanskymd placering som i 15 kap. 11 5 och före— slår att materiella regler i ämnet införs i 11 kap.

3.2.4 Betänketidssystemets tillämpningsområde och betänketidens längd De sakkunnigas förslag rörande betänketidens närmare utformning godtas i stor utsträckning av remissinstanser-na, även om det råder de- lade meningar om bl. a. betänketidens längd och frågan om betänketid skall krävas även då makarna är ense och inte har barn under 16 år. Bland dem som tillstyrker de sakkunnigas förslag är, med visst smärre undantag, hovrätten för Nedre Norrland samt vidare Stockholms och Malmö tingsrätter, socialstyrelsen, medicinska fakulteten vid Karolinska institutet, socialutredningen, Stockholms barnavårdsnämnd, sociala centralnämnden i Göteborg, Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvin- noförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Flera remiss- instanser ansluter sig till den uppfattning som ledamoten Sundberg ger uttryck för i sin reservation och önskar att betänketid på tre månader skall krävas även i de fall då makarna är ense och inte har barn under 16 år. Denna ståndpunkt intas av Norrköpings tingsrätt, länsstyrelserna i Jönköpings samt Göteborgs och Bohus län, sociala centralnämnderna i

• Sida 248
•  Original

Prop. 1973: 32 243

Jönköping, Vetlanda och Uddevalla, domkapitlet i Lunds stift, Mode- rata ungdomsförbundet och Katolska biskopsämbetet. Enligt Norrkö- pings tingsrätt kan det på intet sätt anses vara tyngande för makarna, om de skulle tvingas till en viss betänketid, innan det döms till äkten- skapsskillnad. För en sådan lösning talar också samhällets intresse av att söka förhindra förhastade familjeupplösningar. Den betänketid om sex månader som kommittén har föreslagit skulle enligt tingsrätten i och för sig kunna gälla även de fall där makarna är ense om äktenskapsskillnad och barn under 16 år ej finns, men också en kortare betänketid kunde tänkas, exempelvis tre månader. Ett annat alternativ är enligt tingsrätten att betänketiden alltid skall utgöra fyra månader.

För en generell betänketid på sex månader utom i de fall som anges i förslagets 11 kap. 4 och 5 %% uttalar sig Svea hovrätt, Härnösands tings- rätt, barnavårdskonsulenten i Malmöhus län, ärkebiskopen, domkapitlen i Uppsala ärkestift och Västerås stift, Moderata samlingspartiets kvinno- förbund, Samarbetsorganet Sveriges kyrkliga och ekumeniska familje— rådgivningsbyråer, Sveriges frikyrkoråd, Evangeliska fosterlandsstiftel- sen, Husmodersförbundet hem och samhälle, Riksförbundet kyrkans ungdom och Kristen demokratisk samling, som dock förordar en betän- ketid på ett år då makarna har minderåriga barn. Frälsningsarmén vill behålla det nuvarande vänteåret, då makarna har barn under 16 år eller är oense, men finner i övriga fall en betänketid på sex månader tillräck— lig.

Gemensamt för de remissinstanser som förordar betänketid även i de fall makarna är ense och saknar barn är att de vill förhindra förhastade skilsmässor. Det kan enligt dem befaras att makarnas gemensamma be- slut att ansöka om äktenskapsskillnad inte alla gånger är fattat efter mo- get övervägande. I många fall kan det tänkas att en av makarna egentli- gen inte vill skiljas men anser det lönlöst att söka hindra upplösning av äktenskapet. Det framförs också att en betänketid kan ge makarna tid till familjerådgivning. Svea hovrätt anser det visserligen otvivelaktigt att ett snabbt avskärande av makarnas förbindelse ofta är en nödvändig förutsättning för drägliga förhållanden vid en skilsmässa och att av rent humanitära hänsyn ett förenklat förfarande i många fall kan vara av godo. Hovrätten avser här närmast äktenskap som är klart spolierade till följd av alkoholism eller kriminalitet. Men för de flesta andra fall kan det vara tveksamt om väsentligt ökad snabbhet i förfarandet är att förorda. Hovrätten tycker sig se en fara i att man orealistiskt bedömer de ekonomiska utgångspunkterna. Familjelagssakkunniga synes ha ut— gått från ett par unga, ekonomiskt självständiga människor som efter skilsmässa lätt kan bygga upp en ny tillvaro var och en på sitt håll. Hov- rätten menar att fallet inte är så vanligt att det kan tas till utgångspunkt för lagstiftningen. Lika vanliga torde vara fall då äktenskap skall upp- höra efter lång samlevnad och en make har att vid förhållandevis hög ålder finna sig i att bli ensamstående med försämrade utkomstmöjlighe- ter. Hovrätten anser därför att det med det föreslagna förenklade skils- mässoförfarandet kan uppkomma en diskrepans mellan å ena sidan lätt- het att vinna äktenskapsskillnad och å andra sidan ekonomiskt beroende makarna emellan. Hemskillnadsreglerna avser ett förfarande som har till syfte att ge makarna tid att pröva om söndringen dem emellan är så djupgående att äktenskapet inte längre bör upprätthållas. Denna värde- ring, som framfördes vid lagstiftningens tillkomst, synes enligt hovrätten inte ha spelat ut sin roll. Även om makarna vid ett tillfälle är ense om

• Sida 249
•  Original

Prop. 1973: 32 244

att upplösa äktenskapet är det inte uteslutet att de vid ett senare till- fälle kan komma till samförstånd om att fortsätta det. Från denna syn- punkt finner hovrätten att en generellt gällande betänketid vid upplös- ning av äktenskap är en önskvärd ersättning för hemskillnad, om detta institut nu avskaffas. Hemskillnad enligt gällande ordning tjänar också att underlätta omställning till nya ekonomiska levnadsbetingelser. Beho- vet av sådan övergångstid är knappast mindre nu än förr. Betänketiden torde ej böra ses som uppskov enbart med det definitiva ställningstagan- det till frågan om upplösning av äktenskapet. Behov av uppskov kan göra sig gällande även i fall då makarna är orubbligt övertygade om att äktenskapet bör upplösas men tid bör ges för att följdfrågor skall kunna ytterligare övervägas. Betänketid kan också tjäna att avhålla make från att förhastat ingå nytt äktenskap.

Falu tingsrätt förordar en generell betänketid på tre månader utom i fall som avses i förslagets 11 kap. 4 och 5 55. En sådan betänketid är enligt tingsrätten ägnad att motverka förhastade skilsmässor. Den har också den fördelen att make, i fall där det föreligger ett starkt intresse för honom att snabbt få skilsmässa, t. ex. då den andre gjort sig skyldig till brott mot hans person, inte skall behöva vänta avsevärd tid på att få äktenskapet upplöst. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare föreslår en betänketid på en månad i de fall då makarna är ense och inte har barn under 18 år. Alternativt föreslår föreningen för dessa fall obligatorisk medling.

LO, Folkpartiets ungdomsförbund, Fredrika-Brenttzr-Förbundet och Yrkeskvinnors klubbars riksförbund finner inte att det föreligger behov av betänketid i fall där makarna inte har barn under 16 år. Huvudprin- cipen att ingen skall tvingas kvar i ett äktenskap bör enligt LO gälla fullt ut. Vanligtvis föregås en skilsmässa av samtal med advokat eller annan jurist inom rättshjälpen eller privatpraktiserande jurist. Om fa- miljerådgivnin gen ges ökade möjligheter torde även sådan rådgivning ha föregått ansökningen om äktenskapsskillnad.

Stockholms tingsrätt anser liksom barnavårdskonsulenten i Malmöhus län och domkapitlet i Västerås stift att kravet på betänketid bör slopas i de fall då ena maken grovt förgripit sig mot andre maken.

Falu tingsrätt, Föreningen Sveriges tingsrättsdomare och Husmoders- förbundet hem och samhälle anser, för den händelse förekomsten av barn skall vara bestämmande för om betänketid skall krävas, att avgö- rande skall vara om makarna gemensamt har vårdnad om barn under 18 år. Som skäl härför anför tingsrätten och husmodersförbundet att barns skolgång numera ofta inte är avslutad före 18 års ålder och att det ingalunda är ovanligt att barn är som känsligast i åldern 16—18 år. Tingsrättsdomarföreningen framhåller att underhållsbidrag till barn ofta utgår tills barnet fyllt 18 år. Då även äktenskapsåldern är satt till 18 är bör det enligt föreningen vara lämpligt att också i förevarande avseende sätta gränsen vid denna ålder.

Hovrätten för Nedre Norrland framhåller att betänketid bör före- komma inte bara i de fall då makar gemensamt har vårdnaden om barn under 16 år utan även i fall då endast ena maken har vårdnaden om så- dant barn. Hovrätten påpekar att barnet i flertalet sådana fall har sitt hem hos makarna och att en förhastad familjeupplösning måste antas vara till lika stor olägenhet för detta barn som för ett barn som bägge makarna har vårdnaden om. Däremot anscr hovrätten i likhet med de sakkunniga att det inte skulle vara lämpligt att kräva betänketid i så-

• Sida 250
•  Original

Prop. 1973: 32 245

dana fall då makarna visserligen har barn boende hos sig men detta inte står under någonderas vårdnad.

3.2.5 Åktenskapsskillnad utan betänketid Vad gäller möjligheten enligt förslaget att döma till äktenskapsskill— nad utan föregående betänketid vid tre års särlevnad ifrågasätter hovrät— ten för Nedre Norrland om inte en tidsgräns på två år vore tillräcklig och även lämplig. Hovrätten framhåller att man genom att sänka tids— gränsen till två år även skulle uppnå att den grund för omedelbar skils- mässa som finns i nu gällande 11 kap. 5 5 skulle bli täckt. Socialstyrel- sen anser att gränsen kan sättas till ett år. Några remissinstanser har yttrat sig över förslaget att åklagare enligt GB 11 kap. 5 & tredje stycket skall ha rätt men inte ovillkorlig skyldig- het att väcka talan om äktenskapsskillnad då äktenskap ingåtts i strid mot släktskapshinder eller förbudet mot tvegifte. Överåklagaren i Stock- holm anser att en sådan uppgift inte bör ligga på åklagarna utan på ad- ministrativ myndighet. Om ett brottmål är anhängigt och har direkt samband med frågan om äktenskapsskillnad kan han dock tänka sig att åklagare agerar beträffande äktenskapsskillnaden varvid samma in- skränkningar som nu finns i 22 kap. 2 % RB bör gälla för åklagares skyl- dighet att föra talan för målsägande. Motsatt uppfattning har emellertid RÅ, överåklagaren i Malmö, Svea hovrätt och Malmö tingsrätt. RÅ och Svea hovrätt har svårt att inse varför den nuvarande skyldigheten inte skulle kunna bestå. De angivna hindren för äktenskap är absoluta. Tve— gifte är straffbart som särskilt brott och äktenskap mellan makar, som är besläktade med varandra i rätt upp- och nedstigande led eller syskon, lär kunna föranleda åtal enligt 6 kap. 5 & brottsbalken. Tingsrätten menar att en tvegiftcssituation skall bringas att upphöra så snart som möjligt och att det med hänsyn härtill sakna: anledning att frångå den nuvarande ordningen med skyldighet för åklagare att tillse att det senare äktenskapet blir upplöst.

3.2.6 Processuella frågor Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister tillstyrker de föreslagna änd- ringarna i reglerna om äktenskapsmål i 15 kap. och hälsar förslagets förenklade forum- och ansökningsbestämmelser med tillfredsställelse. De flesta övriga remissinstanser lämnar också förslaget utan erinran i dessa delar. I några yttranden görs dock vissa påpekanden. Tidigare har nämnts att hovrätten för Nedre Norrland begärt besked om hur dom— stolen skall handlägga ett bestritt yrkande om interimistiskt beslut om sammanlevnadens hävande. Hovrätten vänder sig Vidare mot den före— slagna avfattningen av 1.5 kap. 5 & och anmärker att lagtexten inte ger klart uttryck för de sakkunnigas avsikt med lagrummet. Tredje stycket i paragrafen utgör närmast en till domstolen riktad processuell bestäm- melse. Enligt hovrätten bör vidare av paragrafen framgå att sökandena äger tillgodoräkna sig den ifrågavarande tiden såsom betänketid, vilket enligt hovrätten kanske skulle komma till bättre uttryck om i lagrummet uttryckligen föreskrevs att ansökningen i den ifrågavarande situationen skall anses gjord enligt 11 kap. 3 5. Stockholms tingsrätt understryker vikten av att den lagstiftning som kan komma att införas är otvetydig från processuell synpunkt. Förslaget fyller enligt tingsrättens mening inte detta krav. De regler i fråga om

• Sida 251
•  Original

Prop. 1973: 32 246

förfarandet som föreslås är vaga och står i stora stycken i bristande samklang med grundläggande processuella principer sådana de vunnit uttryck i RB. Tingsrätten erinrar till en början om att det nuvarande systemet fungerar så att parter som är ense om att skiljas kan få hela sitt mål prövat i ansökningsväg om enighet föreligger inte blott i fråga om hemskillnad resp. äktenskapsskillnad utan också i fråga om alla de ange- lägenheter i övrigt — vårdnad om barn, umgängesrätt, underhållsbi- drag m. m. —— som normalt måste regleras i samband med skillnaden. Föreligger tvist i någon av dessa följdfrågor måste enligt nuvarande reg- ler talan anhängiggöras genom stämning av endera parten. Detta sy- stern är från processuell synpunkt tämligen självfallet. Systemet har en- ligt tingsrättens mening fungerat väl och tingsrätten har därför svårt att förstå att denna rollfördelning i processen skulle kunna uppväcka olust- känslor hos parterna. Enligt den lagregel som f. n. reglerar förfarandet i mål som anhängiggörs genom ansökan om hemskillnad eller äktenskaps- skillnad, GB 15 kap. 5 S, skall dessa mål avgöras omedelbart utan hu- vudförhandling. Regeln är klar och entydig och det förekommer prak- tiskt taget aldrig att huvudförhandling hålls i sådana mål. Eventuella bristeri ansökningarna rättas till efter oftast ganska informella påpekan- den från domstolens sida. I de sällsynta fall då rättelse eller erforderliga kompletteringar inte kunnat erhållas genom hänvändelse till sökandena har domstolen kallat till förberedelse och därvid med tillämpning av 42 kap. 10å tredje stycket RB kallat båda sökandena, som då ansetts ge- mensamt inta kärandeställning, att komma tillstädes vid påföljd att de- ras talan eljest förfaller. Mål där sådan förberedelse ägt rum torde vid Stockholms tingsrätt undantagslöst ha avgjorts efter huvudförhandling i förenklad form. Det processuella läget blir uppenbarligen ett helt an- nat om mål där tvist råder mellan parterna skall handläggas på grund av ett ansökningsförfarande. Redan den omständigheten att gemensam an- sökan inte görs ger i flertalet fall vid handen att meningsskiljaktigheter råder mellan parterna i någon med äktenskapets upplösning samman- hängande fråga och att skillnadsmålet inte kan prövas utan huvudför— handling. Den regel om dom på äktenskapsskillnad utan huvudförhand- ling som föreslås i 15 kap. 5 & kommer därför att nära nog sakna prak- tisk betydelse, såvida man inte därmed åsyftar endast möjligheten att meddela deldom på äktenskapsskillnad. För anhängiggörande av mål vari tvist råder mellan parter föreskriver RB stämningsförfarande. Dom— stolarna har sedan lång tid tillbaka ansett sig kunna i sålunda anhängig— gjorda mål utan stämning uppta till behandling yrkanden från svaran- dens sida bl. a. om vårdnad, underhållsbidrag, rätt att sitta kvar i hem- met m.m. Också de sakkunniga synes i själva verket biträda den princi- piella uppfattningen att tvistiga frågor lämpligen underställs domstolens prövning genom stämningsförfarande. Saken bör väl då enligt tingsrät- ten naturligen ses på dct sättet att käranden i samband med sitt yrkande om äktenskapsskillnad också framställer ett yrkande om underhållsbi- drag. Tingsrätten saknar för sin del erfarenhet av mål då en kärande utan yrkande om skillnad för talan om underhållsbidrag. De sakkunni- gas betänkligheter mot att acceptera stämningsförfarandet som ett natur- ligt sätt att inleda en tvist mellan makar syncs sakligt svagt motiverade. De förefaller grundade på en uppfattning att ord som stämning och an— sökan har olika valör. Följden av förslaget blir att domstolarna nödgas handlägga tvistiga mål om äktenskapsskillnad enligt två olika system. Att detta redan i och för sig är ägnat att skapa förvirring både för myn-

• Sida 252
•  Original

Prop. 1973: 32 . 247

digheter och parter torde enligt tingsrätten ligga i öppen dag. Härtill kommer emellertid att reglerna i RB om förfarandet i tvistemål — och det är dessa regler som skall tillämpas i målet — inte låter sig förenas med ett ansökningsförfarande. Ett ansökningsförfarande är enligt den systematik på vilken vårt rättegångsförfarande grundas huvudsakligen avsett för ärenden. När GB medger ansökningsförfarande vid gemensam ansökan av två parter är detta en av uppenbara lämplighetsskäl skapad undantagsregel, som har sin motivering just i att alla omständigheter är överenskomna och ostridiga mellan parterna. Den dom som grundas på en sådan ansökan har i själva verket närmast karaktären av stadfästande av en mellan parterna träffad överenskommelse. De sakkunniga har inte i sitt betänkande angivit på vad sätt ansökningsförfarandet skall anpas- sas efter de regler som uppställts i RB i fråga om tvistemål i allmänhet. Tingsrätten förmodar att de sakkunniga tänkt sig något slags analog till- lämpning av RB:s föreskrifter och antar att sökanden skall behandlas som kärande och motparten som svarande. En sådan extensiv tillämp— ning av RB är dock, särskilt i betraktande av den stora frekvensen av förevarande mål, olämplig. Föreställningen att man genom att benämna sättet för talans väckande ansökan i stället för stämning skulle avdrama- tisera skillnadsmålen är enligt tingsrättens mening verklighetsfräm- mande. Parterna i tvistiga skillnadsmål är praktiskt taget alltid biträdda av advokater och dessa har säkerligen inga svårigheter att för sina hu- vudmän förklara de formaliteter som skall iakttas. Det som av parterna kan uppfattas som dramatiskt i en skilsmässoprocess är säkerligen inte benämningen på den handling varigenom förfarandet inleds utan i stäl- let den personliga dramatik som ligger i själva tvisten. Tingsrätten av— styrker att ett ansökningsförfarande med den utformning som föreslås i betänkandet införs i vår lagstiftning. Ansökningsförfarandet bör liksom hittills förbehållas de fall där parterna är ense om villkoren för äkten- skapets upplösning. I andra fall bör Rst grundregler om förfarandet i tvistemål liksom hittills gälla. Tingsrätten anmärker vidare att förslaget inte innehåller några närmare regler om i vilken form rätten skall kon— statera huruvida betänketid är nödvändig och vilka tidsfrister som skall gälla. Tydligt är att delade meningar understundom kan uppstå i vart fall beträffande frågan om betänketid erfordras eller ej. Tingsrätten an- ser att om betänketid skall ifrågakomma, detta alltid bör utsägas i ett beslut. Mot sådant beslut bör särskild talan kunna föras. Regler härom bör införas i förslagets 15 kap. 32 5. Som tidigare har nämnts anmärker tingsrätten vidare på den undanskymda plats som möjligheten att er- hålla interimistiskt beslut har fått och föreslår att bestämmelsen härom i 15 kap. 11 & flyttas till 11 kap.

Även Malmö tingsrätt ifrågasätter om skillnadsmålen avdramatiseras genom att anhängiggöras genom ansökan i stället för genom stämning. Skall yrkande om äktenskapsskillnad kunna framställas av ena maken genom ansökan, bör enligt tingsrättens mening även yrkanden om vårdnad och underhåll i samma mål kunna ske genom ansökan. Det måste enligt tingsrätten beaktas, att den av de sakkunniga föreslagna ordningen innebär ett rent skriftligt förfarande även i tvistiga fall, något som inte står i överensstämmelse med RB:s principer om munt- lighet, omedelbarhet och koncentration. En skriftlig handläggning i de fall där makarna är ense i alla frågor är ett enkelt och smidigt förfa- rande. Då tvist råder mellan parterna är däremot muntlig förhandling erforderlig, särskilt om någon av parterna saknar biträde. Tingsrätten

• Sida 253
•  Original

Prop. 1973: 32 248

anser därför, att skillnadsmål skall företas till avgörande utan huvudför- handling endast om ansökning om äktenskapsskillnad gjorts av båda makarna och hinder mot ansökningens upptagande inte möter. Att talan då väcks genom ansökan medför inte några olägenheter och över- ensstämmer med gällande ordning. I övriga fall bör talan väckas genom ansökan om stämning och handläggas på sätt som nu sker. Tingsrätten avstyrker bestämt införande av regler om skriftlig handläggning i sådana fall. Tingsrätten vänder sig också mot de sakkunnigas förslag till förenk- ling av forumreglerna i GB 15 kap. 4 %. Oavsett om de sakkunnigas förslag till handläggning av äktenskapsskillnadsmål införs eller ej, kan den föreslagna forumregeln enligt tingsrättens mening inte förordas utom för de fall där muntlig handläggning inte skall äga rum. Den part mot vilken en talan om äktenskapsskillnad riktas bör enligt sedvanliga rättegångsprinciper inte ha skyldighet att inställa sig vid annan domstol än rätten i den ort, där han har sitt hemvist. Någon bärkraftig motive- ring för sitt förslag har de sakkunniga enligt tingsrättens mening inte an- fört. Även Falu tingsrätt berör spörsmålet om talan i äktenskapsskill— nadsmål skall väckas genom ansökan eller stämning. Tingsrätten anmär- ker att de sakkunnigas förslag innebär att frågan huruvida ett mål om äktenskapsskillnad blir handlagt som ansökningsmål eller som stäm— ningsmål beror på vilkendera parten som framställer av talan om äk- tenskapsskillnad föranlett yrkande om underhåll m. m. Lämpligheten av detta ifrågasätts av tingsrätten.

Norrköpings tingsrätt ifrågasätter om det inte skulle vara möjligt att föreskriva, att talan i familjemål över huvud taget alltid skall anhängig— göras genom ansökan, alltså inte genom ansökan om stämning. Ansök- ningen måste ju under alla förhållanden delges motparten, om den inte har gjorts av båda parterna gemensamt. Tingsrätten anser också att det i GB 11 kap. 3 & bör föreskrivas att det särskilda yrkande om äktenskaps- skillnad som skall framställas efter betänketidens utgång skall göras skriftligen och att yrkandet skall delges motparten, om möjlighet finns därtill. Det får enligt tingsrätten förutsättas, att domstolarna tillhanda— håller parterna blanketter till deras hjälp. Slutligen ifrågasätter tingsrät— ten upphävande av bestämmelsen om att underhållsbidrag till make vid väsentligt ändrade förhållanden får utdömas endast om synnerliga skäl föreligger, ifall då sådant bidrag ej tidigare skulle ha utgått, GB 11 kap. 1.5 5 i de sakkunnigas förslag. Det finns nämligen enligt tingsrätten med det av de sakkunniga föreslagna systemet fara för att det döms till äk- tenskapsskillnad efter betänketid utan att parterna låter jurist bedöma den aktuella situationen vid äktenskapsskillnadsdomen. Detta kan leda till att vårdnads- och underhållsfrågor inte blir bedömda på samma om- sorgsfulla sätt som nu och kan medföra olyckliga konsekvenser för ex- empelvis barn. Underhålls- och värdnadsfrågor kan också komma att aktualiseras först efter det att det har dömts till äktenskapsskillnad och kanske leda till en ny i och för sig onödig process mellan makarna. I vart fall måste det enligt tingsrätten på något sätt klargöras. att bestäm— melsen inte utgör hinder för att pröva en efter äktenskapsskillnadsdo— men väckt talan om underhållsbidrag, om underhållsbidragsfrågan ej avgjordes genom äktenskapsskillnadsdomen eller därpå följande deldom i äktenskapsskillnadsmålet och ej heller särskilt avtal träffats.

Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser att handläggningen i de fall där betänketid skall förekomma bör ske i två mål —— ett som slutar med dom på betänketid och ett som avslutas med äktenskapsskillnads-

• Sida 254
•  Original

Prop. 1973: 32 ' 249

domen. Ett sådant förfarande är enligt föreningen från processuell och teknisk synpunkt redigare än det föreslagna.

Malmö tingsrätt anser det beklagligt, att de sakkunniga inte redan i detta sammanhang begagnat tillfället att komma till rätta med de olägen- heter, som den nuvarande regeln om obligatoriskt stämningsförfarande i mål om underhåll leder till. Tingsrätten hänvisar till vad som i denna del anfördes av familjerättskommittén i dess betänkande (SOU 1964: 35 s. 337) Äktenskapsrätt och tillägger att det i tingsrätten föranlett på— tagliga olägenheter, att makar som är ense om en ändring av vad som blivit bestämt om vårdnaden genom en dom eller genom ett beslut kan vinna ändring däri genom en ansökan, men att det anses erforderligt med stämning om de önskar ändring av vad som tidigare genom dom blivit bestämt i underhållsfrågan. Det har också visat sig råda olika upp- fattningar bland tingsrättens ledamöter om det rätta sättet att handlägga dylika frågor. Tingsrätten hemställer att den nu nämnda frågan upptas till behandling utan avbidan på den större genomgripande reformen av GB.

Stockholms tingsrätt påpekar de svårigheter som uppstår om ena ma- ken är sinnessjuk. De lättnader de nya reglerna medger make som vill skiljas blir illusoriska om det inte finns motpart som är rättskapabel. Med nuvarande regler —— som återfinns i FB — är det ofta ovisst om legal ställföreträdare kan förordnas. Med hänsyn härtill bör domsto- larna ges möjlighet att ex officio förordna god man då sådan erfordras för att sinnessjuk make skall kunna företrädas i äktenskapsskil|nadsmål.

3.3 Återgång

Övervägande antalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erin- ran förslaget om avskaffande av återgångsinstitutet. Hovrätten för Nedre Norrland ställer sig dock kritisk till förslaget. Enligt hovrätten har återgångsinstitutet såvitt känt hittills fungerat tillfredsställande. Det kommer till användning förhållandevis sällan men kan inte sägas sakna praktisk betydelse. Med vår tids ökande internationella utbyte finner hovrätten det inte osannolikt att institutet kan komma att bli mera all— mänt utnyttjat. De sakkunniga har, såvitt hovrätten kunnat finna, inte förebragt andra skäl för återgångsinstitutets avskaffande än intresset av enhetliga regler rörande upplösning av äktenskap samt den låga frekven— sen av återgångsfall. Att av dessa skäl nu avskaffa ett i och för sig lämp- ligt upplösningsinstitut finner hovrätten knappast rationellt. Visserligen skulle de i betänkandet föreslagna reglerna om äktenskapsskillnad komma att bättre än de nuvarande svara mot de speciella behov beträf- fande rättsverkningar av äktenskapets upplösning som gör sig gällande i återgångssituationerna. I flera hänseenden skulle dock omotiverade sak- liga ändringar bli följden av den föreslagna ordningen, främst såvitt avser delning av boet efter makes död samt möjligheterna att ålägga ena maken skadeståndsskyldighet gentemot den andre. De sakkunniga har inte påtalat andra väsentliga brister .i institutets nuvarande utformning än att det förhållandet, att ingen underhållsskyldighet mellan makarna föreligger efter återgång, stundom kan ge olämpliga resultat. Denna olä- genhet anser hovrätten dock kunna avhjälpas antingen genom att reg- lerna om underhållsskyldighet i förslagets 11 kap. 14 & görs tillämpliga eller genom att 10 kap. 7 % i gällande GB ändras så, att möjlighet öpp-

• Sida 255
•  Original

Prop. 1973: 32 250

nas att i särskilda fall utdöma underhållsbidrag efter återgång. Att vid återgång den ekonomiska gemenskap som vid långvarigt äktenskap re— gelmässigt uppkommit mellan makarna inte ger upphov till likadelning av deras egendom torde, utifrån de sakkunnigas utgångspunkt, inte ut- göra någon egentlig nackdel. Möjlighet för make att i vissa fall vid åter— gång erhålla skadestånd av den andra maken kan enligt hovrätten inte heller sägas strida mot principen, att ena makens skuld inte längre bör tillmätas någon rättslig betydelse. De förhållanden som i förevarande fall konstituerar skuld hänför sig till situationen vid äktenskapets in— gående och det krävs sålunda inte någon etisk bedömning av makarnas äktenskapliga mellanhavandcn. Om återgångsinstitutet dock finnes böra avskaffas, har hovrätten ingen erinran i och för sig mot de sakkunnigas överväganden i denna del. Domkapitlet i Västerås stift anser att åter- gångsinstitutet bör behållas vid tvegiftc.

Malmö tingsrätt tillstyrker förslaget men anser Sig ändå böra påpeka att det inte är logiskt motiverat att man i andra återgångsfall än tvegif- tessituationer inte kan döma till äktenskapsskillnad utan betänketid för makarna. Detta kan i vissa fall leda till stötande resultat. Från lagtek- nisk synpunkt innebär dct emellertid en fördel att reglerna om betänketid kan göras generella och tingsrätten vill därför inte motsätta sig förslaget i denna del. Falu tingsrätt finner det otillfredsställande att där äkten- skapsskillnad har sin reella grund i omständighet som motsvarar nu gäl- lande återgångsskäl likadelning av giftorättsgodset skall ske utom i så— dana fall som anges i 13 kap. 3 % i dess föreslagna lydelse. Tingsrätten anser därför att bodelningsreglerna bör kompletteras så att ett skäligt bodelningsresultat kan nås i dessa reella återgångsfall. Tingsrätten förut- sätter vidare att skälighetsbegreppet i 11 kap. 14 å i föreslagen lydelse får så förstås att vid prövning av fråga om underhållsbidrag får beaktas inte bara ekonomiska förhållanden utan även omständigheter av annan art. För att inte stötande resultat skall uppkomma är det nämligen nöd- vändigt att i vissa fall, där äktenskaps upplösning nu kan vinnas genom återgång. ha möjlighet att oavsett makarnas ekonomiska förhållanden underlåta att ålägga den ena maken underhållsskyldighet mot den andra maken. Ett förtydligande av lagstiftningens innebörd i nu förevarande hänseende är enligt tingsrätten erforderligt.

4 Vissa frågor om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar 4.1 Giftorättsgemenskapens upphörande

Övervägande antalet remissinstanser lämnar utan erinran förslaget i GB 11 kap. 6 & att egendom som make förvärvar efter det att talan om äktenskapsskillnad väckts skall vara hans enskilda, om det döms till äk- tenskapsskillnad eller till boskillnad på talan, som väckts innan talan om äktenskapsskillnad förfallit. Svea hovrätt anmärker att med hänsyn till RB:s bestämmelser om när talan skall anses väckt make som inte . hunnit bli delgiven andra makens ansökan möjligen kan vara ovetande om inträdet av egendomsskillnad.

Hovrätten för Nedre Norrland och Stockholms tingsrätt ställer sig kritiska till förslaget, som direkt avstyrks av tingsrätten. Hai-'rätten an— sluter sig till uppfattningen att upphörandet av giftorättsgemenskapen bör anknyta till tidpunkten för talans väckande. Den föreslagna kon-

• Sida 256
•  Original

Prop. 1973: 32 251

struktionen av egendomsgemenskapens hävande finner hovrätten där- emot mindre lämplig. Visserligen är problemen med en ordning med villkorlig giftorätt inte nya. De har redan nu sin motsvarighet vid bo- skillnad. Hovrätten framhåller emellcrtid att boskillnad inte är ett alltför vanligt institut och att boskillnadsdomar i de allra flesta fall meddelas snabbt, varför det svävande rättstillståndet nästan alltid kommer att vara så kort tid att det saknar praktisk betydelse. Annorlunda ställer det sig med äktenskapsskillnad. Äktenskapsskillnadsmål är vanliga och tiden för deras anhängighet skulle med den föreslagna ordningen genom- snittligt komma att bli lång. Ett stort antal äktenskapsskillnadsmål skulle därför alltid komma att vara anhängiga vid domstolarna. Detta skulle medföra att det i inte obetydlig omfattning skulle förekomma egendom, beträffande vilke-n frågan om dess natur av giftorättsgods eller enskild egendom vore svävande. Otvivelaktigt måste det med tanke på trygghet och snabbhet i omsättningen vara en nackdel om så blev fallet. Hovrät— ten ifrågasätter därför om inte giftorättsgemenskap borde vara med slut— giltig verkan utesluten i egendom som förvärvats efter det talan väckts om äktenskapsskillnad. En sådan ordning skulle visserligen på sätt de sakkunniga närmare utvecklar medföra vissa nackdelar, men i betrak- tande av att med all sannolikhet det även för framtiden kommer att vara så, att talan om äktenskapsskillnad i de allra flesta fall leder till äk- tenskapets upplösning, anser hovrätten att nackdelarna inte är så fram— trädande, att de överväger fördelen av rcda och klarhet i egendomsför- hållandcna. Stockholms tingsrätt anser att utredningens förslag om vill- korlig giftorätt under betänketiden medför rättsosäkerhet under denna tid beträffande makarnas ekonomiska förhållanden. En regel som den nuvarande vid hemskillnad är enligt tingsrätten att föredra eftersom ma- karna då redan under betänketiden helt kan överblicka sin ekonomiska situation och själva råda över den egendom som de förvärvar.

Malmö tingsrätt finner förslaget om att giftorätten upphör från dagen då talan om äktenskapsskillnad väcks, men endast om inom viss tid där— efter dom på äktenskaps- eller boskillnad följer, väl motiverat. Tingsrät- ten anser däremot inte att de sakkunniga anfört tillräckligt vägande skäl för att giftorätten skall gälla fullt ut då make avlider under betänketi— den. Det gör inte heller advokatsamfundet, som finner den föreslagna ordningen otillfredsställande och ägnad att förorsaka många onödiga be- kymmer.

Fredrika-Brenttzr-Förbundet finner tanken bakom förslaget'till änd- ringar i 11 kap. 6, 7 och 8 55 vällovlig men vill ändå uttrycka viss tvek- samhet om detta förslag med hänsyn till de praktiska svårigheter det medför. Svenska kyrkans lekmannaförbund kyrkobröderna, som vill be- hålla hemskillnadsinstitutet, anför att de sakkunnigas förslag om en la- tent giftorätt i nyförvärvad egendom från den dag talan om äktenskaps- skillnad väcks bör utsträckas att avse även talan om hemskillnad.

Malmö tingsrätt anmärker i anslutning till 11 kap. 95 i förslaget att de sakkunnigas konstaterande att nu gällande lag i praxis tolkats så att avskiljande inte får äga rum förrän det slutligt har dömts till hem- eller äktenskapsskillnad inte torde vara riktigt. Tingsrätten hänvisar härvid till GB 15 kap. 28 å och till Beckman, Svensk familjerättspraxis, 4:e uppl. s. 72.

Hovrätten för Nedre Norrland och Falu tingsrätt ifrågasätter om den föreslagna ändringen av 13 kap. 25 verkligen leder till avsett resultat och om lagrummet inte bör ändras i konsekvens med 11 kap. 6 5 i för-

• Sida 257
•  Original

Prop. 197 3: 32 252

slaget. Hovrätten påpekar att 13 kap. 2 & i sin nya lydelse inte såsom de sakkunniga förutsätter innefattar enbart formella följdändringar utan en inte oväsentlig ändring i sak. Enligt nu gällande rätt upphör egen- domsgemenskapen mellan makarna i och med att hemskillnad vunnits, och för gäld som tillkommit före nämnda tidpunkt och för vilken make häftar skall han i princip vid bodelningen tilläggas täckning av sitt gifto— rättsgods. Även med avseende på boskillnad råder kongruens mellan tid- punkten för egendomsgemenskapens upphörande och gäldtäckningsre— geln. Enligt den föreslagna ordningen upphör egendomsgemenskapen mellan makarna, om det döms till äktenskapsskillnad, då talan om äktenskapsskillnad väckts. Make skall emellertid enligt 13 kap. 2 5 till- läggas täckning av sitt giftorättsgods för honom åvilande gäld som till- kommit även efter nämnda tidpunkt, nämligen under tiden ända fram till dess äktensskapsskillnad vunnits. Även för det fall att det döms till boskillnad på talan, som väckts innan talan om äktenskapsskillnad för- fallit, kommer det att råda inkongruens mellan tidpunkten för egen- domsgemcnskapcns hävande —— dagen då talan om äktenskapsskillnad väcktes — och den tidpunkt intill vilken gäld, som skall täckas av gifto- rättsgods, kan ha uppkommit — dagen för ansökningen om boskillnad. Tingsrätten framför motsvarande synpunkter.

4.2 Jämkning av bodelning

Förslaget om ändring av 13 kap. 3 %, som innebär att i stället för hälf- tendelning av makarnas giftorättsgods i vissa fall kan träda delning efter annan grund, tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissin- stanser, vilka anser att jämkningsregeln fyller ett behov och att det är tillfredsställande att möjligheten för kränkt make att erhålla skadestånd slopas. Några remissinstanser anser dock att skadeståndsregeln fyller ett behov och att likadelningsprincipen bör kunna frångås även på grund av att ena maken har skuld till äktenskapets upplösning. Förut har nämnts att Falu tingsrätt finner det önskvärt att 13 kap. 3 % kompletteras på så- dant sätt att en bodelning som tillfredsställer vederbörliga skälighctskrav kan nås i de fall där äktenskapsupplösning kommer till stånd på en reell grund, som motsvarar nu gällande återgångsskäl, och där förhållandena är sådana att det framstår som stötande att inte kunna frångå likadel— ning annat än under den förutsättning som anges i de sakkunnigas för- Slag. Stockholms tingsrätt ifrågasätter om inte möjligheten till avvikelse från likadelningen bör utvidgas så att likadelningsprincipen kan frångås i vart fall då cna maken på ett anmärkningsvärt sätt handlat otillbörligt mot den andra maken. Tingsrätten ifrågasätter vidare de sakkunnigas förslag att i stället för likadelning införa en skälighctsbedömning. En så— dan regel kan _ om inte makarna enas — medföra risk för ett långdra- get och kostsamt förfarande inför skiftesman eller en process med vid- lyftig utredning om makarnas ekonomiska förhållanden. Tingsrätten medger dock, att det möter svårigheter att formulera mera konkreta grunder. Frågan torde böra utredas ytterligare. Även Föreningen Sveri- ges tingsriittsdomare anser att domstolen, när synnerliga skäl föreligger, dvs. när ena maken har skuld till äktenskapets upplösning, skall kunna tillerkänna andra maken egendom utöver vad som eljest skulle ha tillfal— lit honom vid bodelningen. Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och Frälsningsarmén anser helt allmänt att ena makens skuld till äktenska-

• Sida 258
•  Original

Prop. 1973: 32 ”53

&

pets upplösning måste få konsekvenser för den ekonomiska uppgörelsen mellan makarna efter skilsmässan.

Norrköpings tingsrätt finner det vara av värde att makes skuld till äk- tenskapets upplösning inte blir av betydelse för hur bodelningen skall ske. Skulden har dock f.n. inte i praktiken den betydelsen att skade- stånds storlek utmäts efter graden av skuld. I stället är det så att före- komsten av skuld blir en förutsättning för att skadeståndsfrågan skall komma upp vid domstol. Det finns emellertid fall vid äktenskaps upp- lösning då det — oberoende av om någon skuld kan konstrueras och av om äktenskapet varat kort tid eller inte — synes finnas anledning att jämka likadelningsprincipen. Det kan exempelvis vara fråga om en man som mot hustruns vilja lämnar familjen. Makarna kan ha ett stort antal barn och vara bosatta i egen villa eller i bostadsrättslägenhet. 1 ett sådant fall och i liknande fall synes någon möjlighet böra finnas att göra un— dantag från likadelningsprincipen så att inte hustrun och barnen tvingas att lämna sin bostad och den svåra situation som familjen råkar i på grund av mannens vilja att lämna familjen ytterligare försvåras. Sådana , fall som nu har angetts torde enligt tingsrätten i själva verket inte vara ovanliga. Att de inte så ofta kommer under domstols prövning beror på att med advokats hjälp bodelning sker på det sättet att hustrun skade- ståndsvägen tillförsäkras rätt till bostaden i samband med en preliminär överenskommelse om bodelning som görs innan skillnadsmålet anhängig- görs. Tingsrätten anser att det inte endast i fråga som berör bostad kan vara rimligt att jämka likadelningsprincipen. Om de sakkunnigas förslag genomförs finns risk för att underhandsöverenskommclser inte kan uppnås lika lätt som nu, eftersom make inte kan hota att dra skuld— frågan inför domstol. De sakkunniga har inte velat föreslå någon lösning av bodelningsfrågan som skulle kunna föregripa deras fortsatta arbete. Tingsrätten anser emellertid inte, att det skulle vara att föregripa det fortsatta arbetet, om det i GB 13 kap.3 % inflöt ett tillägg av innebörd att, när synnerliga skäl föreligger, avsteg från likadelningsprincipen kan göras även om äktenskapet varat längre än blott kort tid.

Flera remissinstanser anmärker att den föreslagna jämkningsregeln är olämpligt utformad och kommer att medföra tolkningsproblem och bo— delningstvister. Föreningen Sveriges rättsltjälpsjztrister förmodar sålunda att det kommer att uppstå svåra tolkningsfrågor och skiftande praxis både när det gäller att bedöma om ekonomisk gemenskap av betydelse uppkommit eller ej och när det gäller skälighctsprövningen vid delning efter annan grund. Då det förutskickas att familjelagssakkunniga under Sitt fortsatta arbete kommer att ta upp frågan om äktenskapets ekono- miska rättsverkningar i dess helhet, vill föreningen föreslå att man f. n. inte lagstiftar om ett provisorium av detta slag. Svea hovrätt påpekar att jämkningsregeln förutsätter flera skäliglletsavgöranden, nämligen i vad mån föreliggande ekonomisk gemenskap är av betydelse, huruvida äk- tenskapet kan betecknas som kortvarigt och vad som kan vara skälig delningsgrund. Dessa avgöranden ankommer på skiftesman om makarna ej är ense. Hovrätten finner olämpligt att skiftesmannen sålunda kan ställas inför ömtåliga bedömanden och tvingas välja mellan olika del— ningsprineiper. En möjlig ordning är att frågan om jämkning får prövas av rätten i skillnadsmålet, om den redan då aktualiseras. Men om så inte har skett, bör skiftesmannen vara oförhindrad att avbryta bodelningen i avvaktan på att part utverkar ett besked av rätten i jämkningsfrågan. För att göra jämkningsregeln något mindre vag och tänjbar kunde över-

• Sida 259
•  Original

Prop. 1973: 32 254

vägas att ge den det innehållet att jämkning skall ske i fall då likadelning skulle ge resultat som är uppenbart obilligt. Malmö tingsrätt ifrågasät— ter, om inte talan om regelns tillämpning bör väckas i äktenskapsskill- nadsmålet och frågan avgöras av domstol, eftersom förutsättningarna för tillämpningen är mycket vagt angivna — och svårligen kan anges på annat sätt —— samtidigt som en tillämpning kommer att kunna bli av av- görande betydelse för lösningen av underhållsfrågan och för makarnas borgenärer. Norrköpings tingsrätt framhåller att frågan huruvida ekono- misk gemenskap av betydelse uppkommit eller inte säkert kan bedömas på olika sätt av makarna. Det kan också föreligga olika uppfattningar i frågan om äktenskapet varat kort tid. I denna fråga förmodar tings- rätten doek att praxis snart kommer att kunna ge ledning. Även Fred— rika-Bremer—Förbundet, Svenska kyrkans lekmannaförbund kyrkobrö- derna och Yrkeskvinnors klubbars riksförbund anmärker att jämknings— regeln är vagt formulerad och hemställer om precisering av lagtexten.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anmärker att den särställ— ning som getts arv, gåva och testamente kan te sig föråldrad och omo- tiverad i förhållande till behandlingen av vad ena parten genom goda ar- betsinkomster —— utöver vad som rimligen åtgått för gemensam konsum- tion under äktenskapet _— sparat eller investerat av motsvarande stor- leksordning. Man torde kunna skilja sig till pengar även i sistnämnda fall påpekar länsstyrelsen. Föreningen kommunal— och landstingsanställ- da familjerådgivare fäste uppmärksamheten vid att en del kortvariga äktenskap sannolikt i realiteten varit långvariga, eftersom makarna kan ha sammanbott lång tid innan de formellt ingick äktenskap, och att det därför är angeläget, att domstolarna i dessa fall tar hänsyn härtill vid sin bedömning. Socialstyrelsen pekar på möjligheten att betrakta all egen- dom som part för med sig i äktenskapet som dennes enskilda och endast låta sådan egendom som förvärvas under äktenskapet utgöra giftorätts— gods.

4.3 Underhållsbidrag

Vad gäller frågan om underhåll till make efter äktenskapsskillnad in- stämmer remissinstanserna med de sakkunniga i att bestämmelsen i 11 kap. 14 å i förslaget bör ges en sådan tillämpning att make som har för— sörjningssvårighetcr får ett större underhåll under en tid närmast efter äktenskapsskillnaden för att klara omställningen efter familjeupplös— ningen. Stockholms tingsrätt anscr emellertid att detta förutsätter en ut- trycklig lagregel. Varken motivuttalanden eller en rättspraxis som det tar åtskilliga år att utforma torde enligt tingsrätten vara tillfyllest. Tingsrätten föreslår därför att regeln om underhåll till make efter äk— tenskapsskillnad överarbetas.

Enligt Falu tingsrätt bör vid avgörandet av underhållsfrågan inte en— dast ekonomiska skäl beaktas utan även den omständigheten att åter- gångsanledning kan ha förelegat. För att detta skall bli möjligt krävs enligt tingsrätten ett förtydligande av lagtexten.

Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, F iladelfiaförsamlingen i Stock— holm oeh Frälsningsarmén anser att frågan om ena makens skuld till äk- tenskapets upplösning inte kan lämnas ur räkningen vid den ekonomiska uppgörelsen mellan makarna.

Norrköpings tingsrätt ifrågasätter, som har nämnts i samband med

• Sida 260
•  Original

Prop. 1973: 32 255

förfarandet i äktenskapsskillnadsmäl, viss ändring av reglerna om jämk- ning av underhållsbidrag i förslagets 1.1 kap. 15 &.

Sociala centralnämnden i Jönköping aktualiserar frågan om under- hållsskyldighet mellan samboende och framhåller att, eftersom lagstift- ningen alltmer synes komma att jämställa sammanboende ogifta med sammanboende gifta, möjligheten att införa underhållsskyldighet i varje fall för sådana sammanboende som har barn gemensamt borde ha prö— vats. Inom kommunernas sociala verksamhet upplever man det ofta som en brist att t. ex. en kvinna, som har flera barn tillsammans med en sam- manboende man, inte har någon lagfäst rätt till underhåll för egen del.

4.4 Gäldsansvar

Avslutningsvis tar Fredrika-Bramer-Förbundet upp frågan om avskaf- fande av den särbestämmelse för hustru som inryms i GB 7 kap. 4 &. Även om bestämmelsen tillkommit för att skydda en ekonomiskt sva- gare part och även om kvinnorna alltjämt oftast har en ekonomiskt sva— gare position än männen anser förbundet att särbestämmelsen är av så ringa praktisk betydelse att ett slopande av den knappast skulle komma att innebära någon olägenhet. Större olägenhet måste enligt förbundet anses ligga i ett bibehållande av regler som kan medverka till att för— stärka uppfattningen att kvinnor även fortsättningsvis förutsätts ha ett lägre ekonomiskt ansvar i äktenskapet än män.

5 Övergångsbestämmelsema till ändringarna i giftermålsbalken

Övergångsbestämmelserna kommenteras av Svea hovrätt och hovrät- ten för Nedre Norrland. Enligt Svea hovrätts mening föreligger inte till- räckligt starka skäl för att i den utsträckning som föreslås göra undan- tag från de nya reglerna om upplösning av äktenskap för förfaranden som inletts enligt äldre lag. Nya regler som vilar på ändrade etiska vär- deringar av förhållandet mellan man och kvinna bör omedelbart få slå igenom i tillämpningen anser hovrätten. Sålunda finner hovrätten det naturligt t. ex. om i ett anhängigt mål om äktenskapsskillnad på grund av otrohet frågan om äktenskapsbrott som skillnadsgrund inte får prö— vas efter ikraftträdandet av den nya lagstiftningen. Inte heller synes det längre böra finnas utrymme för prövning av frågor som knyter ekono- miska rättsverkningar till skuld till upplösning. Har ett processuellt för- farande inletts skall enligt de sakkunnigas förslag de äldre reglerna allt— jämt tillämpas. Mcn tydligen skall det stå en part fritt att återkalla sin talan och stämma på nytt, varvid de nya reglerna blir tillämpliga. Denna möjlighet till spekulation i skilda skilsmässoförfaranden under en över- gångstid finner hovrätten mindre tilltalande. Äldre lydelse av bestäm- melsen om underhållsbidrag, när makar lever åtskilda på grund av sönd- ring, föreslås gälla undcr förutsättning att talan väckts före ikraftträdan- det av den nya lydelsen. I enlighet härmed skulle make som bär den hu- vudsakliga skulden till sammanlevnadens hävande normalt gä förlustig rätt till underhållsbidrag. Talan som nämns i övergångsbestämmelsen torde avse yrkande om rätt att utfå underhållsbidrag. Den nya lydelsen, med begränsningen av bidragsrätten borttagen, är förmånligare för den bidragskrävande än den äldre och bör enligt hovrätten utan olägenhet

• Sida 261
•  Original

Prop. 1973: 32 256

kunna tillämpas omedelbart vid ikraftträdandet. Hovrätten påpekar slut- ligen att, om en av två makar väcker talan om äktenskapsskillnad och dom på hemskillnad tidigare meddelats, enligt förslaget äldre lag skall tillämpas, såvida hemskillnadsdomen inte förlorat sin verkan. I äkten— skapsskillnadsmålet skall utredas om hemskillnadsdomen förlorat sin ver- kan eller ej, något som kan föranleda särskild tvist mellan makarna. Hovrätten frågar sig om denna ordning har några praktiska företräden framför den att låta ny lag utan vidare gälla vid prövning av målet om äktenskapsskillnad. Om ny lag skall tillämpas bör enligt hovrätten förut— gången hemskillnad ha sådan verkan att kravet på betänketid är upp- fyllt. Hovrätten för Nedre Norrland anser att punkt 9 i övergångsbe- stämmelserna bör utgå. Erforderliga stadganden angående tillämpning övergångsvis av äldre regler om bodelning finns upptagna i punkterna 7 och 8. Ett särskilt stadgande i punkt 9 angående tillämpligheten av 13 kap. kan föranleda ovisshet i frågan vad som skall gälla övergångsvis beträffande exempelvis 6 kap. 2 och 6 a åå framhåller hovrätten.

6 Vårdnad om barn 6.1 Rätt för fadern till barn utom äktenskap att få vårdnaden

Förslaget att fadern till ett barn utom äktenskap skall kunna få vård- naden om barnet, om det finnes skäligt med hänsyn till barnets bästa, tillstyrks av övervägande antalet remissinstanser. I några yttranden framförs dock viss tveksamhet mot förslaget. Malmö tingsrätt delar de sakkunnigas mening att den på samlevnadengrundade samhörigheten mellan barnet och vardera av föräldrarna utgör ett starkt skäl för att man, oberoende av föräldrarnas civilstånd, fritt utifrån barnets bästa skall kunna tillerkänna den av föräldrarna vårdnaden, som är mest lämplig därtill. Under förutsättning att fadern sammanlevt med barnet tillstyrker tingsrätten därför att fadern. till barn utom äktenskap tiller— känns vidgade möjligheter att erhålla vårdnaden. Mera tveksamt finner tingsrätten det vara om man i de fall någon sammanlevnad inte förele- gat skall frånta modern till barn utom äktenskap hennes legala företräde till vårdnaden. Med hänsyn till införandet av full arvsrätt mellan barn utom äktenskap och dess fädernesläkt och till att utgångspunkten för prövningen alltid skall vara hänsynen till barnets bästa, vill tingsrätten dock inte motsätta sig de föreslagna ändringarna i 6 kap. 12å FB. So- cialstyrelsen betonar att inte endast eller huvudsakligast ekonomiska faktorer får vara avgörande. Uppenbarligen bör en far som lång tid ef— ter barnets födelse kommit i goda ekonomiska omständigheter inte kunna använda detta som argument för att på sig få överförd vårdnaden om ett barn, som lever i små ekonomiska omständigheter men under emotionellt trygga förhållanden hos modern. Det är därför viktigt att vårdnadsfrågan avgörs så tidigt som möjligt i barnets liv och att ett så— dant beslut inte utan mycket starka skäl därefter ändras. Detta ställer naturligtvis särskilda krav på barnavårdsnämndernas handläggning av sådana ärenden. Länsstyrelsen och socialvårdslmnsnlenten i Jönköpings län ifrågasätter om förslaget är ägnat att främja barnets bästa, även om det från jämlikhetssynpunkt är riktigt att fadern får samma möjlighet som modern att bli vårdnadshavare. Socialvårdskonsulenten påpekar att de utomäktenskapliga barnen hittills har varit förskonade från stridighe-

• Sida 262
•  Original

Prop. 1973: 32 257

ter om vårdnad och umgängesrätt. Med förslaget kan befaras att anta— let ärenden rörande vårdnad och handräekning kommer att öka. Även sociala eentralnämnden i Göteborg anmärker att den föreslagna änd- ringen kommer att medföra ökning av antalet vårdnadsärenden med följande ökning av antalet vårdnadsutredningar.

LO ställer sig något tveksam till förslaget i den del det innebär att far till barn utom äktenskap, där föräldrarna inte har för avsikt att leva samman, tillerkänns samma rätt som modern beträffande vårdnaden. Det är särskilt en omständighet som inger LO viss tveksamhet. Antalet barn födda utom äktenskapet med utländska fäder bosatta utomlands ökar. Konsekvensen av den nu föreslagna lagstiftningen kan bli att fa- dern får vårdnaden om barnet. Därigenom kan modern i praktiken komma att beskäras även möjlighet till umgängesrätt med barnet. Anta- let abortansökningar kan komma att öka starkt om kvinnan upplever det som en allvarlig fara att hon kan komma att fråntas vårdnaden om det väntade barnet. LO vill inte ställa sig avvisande till förslaget men hemställer att de redovisade synpunkterna beaktas i den kommande lagstiftningen. Även advokatsamfundet pekar på de problem som upp- står i fall då modern men inte fadern är svensk medborgare och fram- håller att man kan räkna med uppslitande konflikter och svåra avgöran— den i ett inte ringa antal fall. På vilket sätt, frågar samfundet, och från vilka utgångspunkter skall man avgöra vad som kan vara förenligt med barnets bästa, när exempelvis fadern kan bereda barnet en enligt hans och hans omgivnings uppfattning god miljö och uppväxt i ett annat land med helt annan kultur och andra traditioner, annat synsätt på uppfost- ran, skolgång, utbildning etc., under det att moderns förhållanden i Sverige ter sig strävsamma, kanske torftiga, och barnet blir hänvisat till en i vårt land allmänt accepterad uppfostran och skolgång? Med alltmer ökande kommunikationer och kontakter med andra länder kommer helt naturligt sammanboende föräldrar i allt större utsträckning att tillhöra olika länder och kulturkrctsar. Även om man inte kan ge direkta anvis— ningar om hur barnets bästa skall bedömas i dylika fall, finner samfun- det det erforderligt med en något klarare vägledning i motiven, när man ger fadern denna vidgade möjlighet att få vårdnaden om sitt barn. Det är enligt samfundet inte tillfyllest att hänvisa till att vägledning torde kunna hämtas i praxis när de nya reglerna varit i bruk en tid. I prakti- ken är problemen redan nu synnerligen svåra att bemästra och kommer att så förbli under överskådlig framtid. I dessa komplicerade fall kan inte ens ett försök till förståelse spåras hos ena parten och dennes om- givning för vad andra parten från sin utgångspunkt anser vara bäst för barnet. De sakkunnigas hänvisning till den grad av samhörighet som föreligger mellan fadern och barnet bör enligt samfundet därför kom- pletteras med ytterligare, konkreta synpunkter.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anmärker att de sakkunniga synes ha behandlat vårdnaden enbart som en rättighet och bortsett från att det också är fråga om en skyldighet. Möjlighet för modern att ansöka om att fadern skall ha vårdnaden diskuteras nämligen över huvud taget inte. Länsstyrelsen anser detta vara en brist. Fortfarande finns ensamma kvinnor som av en eller annan orsak inte kan eller inte anser sig kunna ta hand om ett barn. Ofta lämnas barnet till adoptivföräldrar. Men det är inte i alla dessa fall uteslutet att fadern — som oftast har bättre eko- nomi — skulle kunnat utöva vårdnaden. Av hänsyn till både modern och barnet hade det därför enligt länsstyrelsen varit berättigat om de

• Sida 263
•  Original

Prop. 1973: 32 258

sakkunniga åtminstone diskuterat möjligheten för modern att ansöka om att vårdnaden skall överföras på fadern. Fredrika-Bremer-Förbundet framför motsvarande synpunkter.

6.2 Rätt för föräldrar till barn utom äktenskap att få vårdnaden gemensamt

I frågan om sammanlevande ogifta föräldrar gemensamt bör kunna få vårdnaden om sina barn är remissopinionen splittrad. För de sakkunni- gas förslag uttalar sig Norrköpings och Falu tingsrätter, socialstyrelsen, medicinska fakulteten vid Karolinska institutet, länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens län. sociala centralnämnderna [ Göteborg, Uddevalla, Haparanda och Kiruna, barnavårdsnämnden och social- nämnden i Skurups kommun, Stockholms barnavårdsnt'imnd, statens so- cialvårdskonsulent i Göteborgs och Bohus län, ärkebiskopen, domkapit- let i Uppsala ärkestift, Kommunförbundet, advokatsamfundet, F örening- en kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare, Folkpartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Svenska kvinnors vänsterförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Sveriges social- demokratiska ungdomsförbund, Fredrika-Bremer-Förbundet, H usmo— dersförbundet hem och samhälle och Riksförbundet kyrkans ungdom.

Norrköpings och Falu tingsrätter finner visserligen att förslaget otvi- velaktigt medför de nackdelar som reservanterna har anfört men anser att det ändock bör accepteras. Norrköpings tingsrätt finner förslaget mera ägnat att tillgodose faderns än barnets intressen och anser att det säkert kommer att medföra en ökning av antalet vårdnadstvister vid domstolarna. Som skäl för sitt tillstyrkande anför tingsrätten intresset av att en konsekvent linje hålls till neutralitet mellan olika samlevnadsfor- mer mellan man och kvinna. Tingsrätten finner det heller inte kunna be- stridas, att förslaget i vissa fall — om än ytterligt sällsynta »— kan med- föra att barnets bästa blir i högre grad tillgodosett, om båda föräldrarna vet sig vara i lika mån rättsligt förpliktade att svara för dess person.

Medicinska fakulteten vid Karolinska institutet framhåller att det med hänsyn till barnets bästa är värdefullt att fadern får ökade möjlig- heter att överta vårdnaden. Majoritetens förslag är från mentalhygienisk synpunkt klart att föredra framför reservanternas med hänsyn till bar- nets bästa. De fördelar det innebär att sammanboende föräldrar gemen- samt har vård och ansvar för barn väger enligt fakulteten avsevärt tyngre än riskerna för att vårdnaden om ett barn delas av ej samman- boende föräldrar. Stockholms barnavårdsnämnd finner att förslaget från barnavårdssynpunkt i princip måste bedömas positivt, då det innebär ett steg mot ytterligare jämställdhet mellan barn i och utom äktenskap. Det innebär också ett tillmötesgående mot det stora och växande antal unga föräldrar, som önskar ta det gemensamma ansvaret för sina barn. Många ogifta samboende föräldrar visar enligt nämndens erfarenhet i dag stor förvåning, ibland upprördhet, när barnavårdsmannen upplyser dem om att barnet inte står under deras gemensamma vårdnad och inte heller kan göra det. De uttalar då ofta oro för att svårigheter skall möta fadern att få vårdnaden om barnet, om modern skulle avlida. Fall där uppblossande motsättningar mellan moderns släkt och barnets far har försenat handläggningen av vårdnadsfrågan efter moderns död har också förekommit. Även om fadern i dessa fall fått vårdnaden, har pro-

• Sida 264
•  Original

Prop. 1973: 32 259

cessen skadat hans och därmed också barnets förhållande till släkting- arna på moderns sida. Att svårigheter och problem av detta och lik- nande slag undanröjs måste enligt nämnden bedömas som starkt posi- tivt.

Sociala centralnämnden i Uddevalla anser att förslaget bör komplette- ras med en bestämmelse om skyldighet att anmäla gemensam vårdnad om de ytterligare syskon som kan komma att födas inom familjen. Föreningen kommunal— och landstingsanställda familjerådgivare anser att om det första barnet i en familj står under även faderns vårdnad bör följande barn automatiskt också göra det. Sociala centralnämnden i Ki- runa anser att bägge föräldrarna i samlevnadsfallen automatiskt borde bli vårdnadshavare för sina barn.

För att lösa problemet med den gemensamma vårdnaden då samlev- naden upphör föreslår socialstyrelsen att möjligheter öppnas för det all- männa att i sådana fall aktualisera vårdnadsfrågan. Det är nämligen en- ligt socialstyrelsen från flera synpunkter mindre tillfredsställande att ge- mensam vårdnad består kanske lång tid efter samlevnadens upplösning. Det kan bl. a. medföra vissa besvär vid tillämpning av barnavårdslagen i sådana fall av ingripanden från barnavårdsnämnds sida där t. ex. bägge vårdnadshavarna skall kommuniceras eller få tillfälle att samtycka till åtgärderna. Barnavårdsnämnderna har redan nu erfarenhet av problem då vårdnadshavarna vistas på skilda orter. När förslaget genomförs kan man vänta sig att problemet kommer att få vidgad omfattning. Styrelsen anser att en ändring av barnavårdslagen eventuellt kan bli erforderlig el- ler att det kan finnas skäl att öppna möjlighet för samhället att även i andra fall än som anges i 6 kap. 65 FB vidta åtgärder för att få den rättsliga vårdnaden överförd på den av föräldrarna hos vilken barnet vistas. Motsvarande uppfattning har sociala centralnämnden i Göteborg.

Statens socialvårdskonsulent i Göteborgs och Bohus län framhåller att en del praktiska problem måste regleras klarare och påpekar att de sak- kunniga exempelvis torde utgå från att dom eller avtal om underhållsbi- drag förfaller i och med att föräldrarna gör anmälan om att utöva vård- naden gemensamt. Även Stockholms barnavårdsnämnd pekar på vissa praktiska nackdelar. Genom att underhållsskyldigheten inte kan krävas ut på samma sätt av en vårdnadshavare kan exempelvis bidragsförskott inte utgå vid en separation, förrän vårdnadsfrågan avgjorts av domstol. Är parterna oense kan rättegången ta avsevärd tid. Här uppkommer så— lunda samma läge som när makar med barn flyttar isär utan att vård- nadsfrågan dessförinnan reglerats. En annan risk är enligt nämnden att modern ej klart inser vad det innebär att båda föräldrarna blir vård- nadshavare. Väsentligt är därför att modern på lämpligt sätt tillförsäk- ras information. Frågan bör observeras i samband med att man tar ställning till det i betänkandet (SOU 1972: 62) framlagda förslaget om avskaffande av barnavårdsmannainstitutionen. På barnavårdsmannahåll har vidare enligt nämnden yppats viss oro för att utländsk far som får del i vårdnaden lättare kan skilja mor och barn åt genom att föra med sig barnet och bosätta sig med detta i sitt hemland.

Sociala centralnämnden i Kiruna anser att med barnets bästa som riktmärke är den traditionella grundsynen att modern automatiskt skall bli vårdnadshavare för barn utom äktenskap mycket diskutabel. Nämn- den finner det därför förvånande, eftersom majoritetens förslag i andra avseenden är väl anpassat till ett modernt samhälle, att de sakkunniga i så liten omfattning sökt ge fadern möjlighet att få vårdnaden om sitt

• Sida 265
•  Original

Prop. 1973: 32 260

barn utom äktenskap. Enligt nämndens uppfattning är majoritetens för- slag mycket moderat. De förändringar som föreslås synes fortfarande innebära en klar prioritering av äktenskapet som samlevnadsform. Man kan enligt nämnden ifrågasätta huruvida de sakkunniga ens strävat mot att uppfylla grundtanken att lagstiftningen skall söka förhålla sig neutral till olika samlevnadsformer. Eftersom det är samlevnadsformen som av- gör om fadern automatiskt skall bli vårdnadshavare ifrågasätter nämn- den om föreslagna regler, liksom de gällande, tar hänsyn till barnets bästa.

Åtskilliga remissinstanser ansluter sig till den uppfattning som fram- förs i Hellners, Gustafssons och Sundbergs reservation och avstyrker förslaget om möjlighet för fadern att i samlevnadsfallen bli vårdnadsha- vare för barnen. Dessa remissinstanser är Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, Malmö och Härnösands tingsrätter, länsstyrelserna i Jönköpings samt Göteborgs och Bohus län, socialvårdskonsulenten i Jönköpings län, statens barnavårdskonsulent i Malmöhus län, riksskatte— verket, socialutredningen, överförmyndarnämnden i Stockholm, För- eningen Sveriges rättshjälpsjurister, Föreningen Sveriges tingsrättsdoma- re, Centerns kvinnoförbund, Moderata samlingspartiets kvinnoförbund, Moderata ungdomsförbundet, Sveriges frikyrkoråd, Frälsningsarmén och Yrkeskvinnors klubbars riksförbund. Statens barnavårdskonsulent i Malmöhus län anser att ogifta sammanboende, om de vill komma under samma lagregler som gifta, bör hänvisas till att ingå äktenskap. Riks- skatteverket befarar att det finns risk för förhastade anmälningar. En- ligt verkets erfarenheter förekommer det ofta att mödrar till barn utom äktenskap kort tid efter barnets födelse anmäler till pastorsämbetet att barnet skall bära faderns släktnamn. Efter endast något eller några år återkommer modern med anhållan att barnet skall återfå hennes släkt— namn därför att föräldrarna separerat.

Riksskatteverket framför vidare vissa invändningar mot att anmälan om att fadern skall vara vårdnadshavare skall inges till folkbokförings- myndigheten och registreras av den. Bevis om att anmälan har gjorts torde enligt verket komma att krävas av rätten vid en eventuell senare ansökan om att vårdnaden skall tilläggas endera av föräldrarna. Skulle rätten meddela sådant beslut måste underrättelse om det sändas till folk- bokföringsmyndighet för anteckning i registren. Folkbokföringsregistren skulle annars komma att innehålla felaktiga uppgifter om vårdnaden. Det vore enligt verket inkonsekvent att endast vissa anmälningar och be- slut i vårdnadsfrågor blev föremål för anteckning. En registrering av samtliga anmälningar och beslut i vårdnadsfrågor skulle emellertid inne- bära ett komplicerat aviserings- och anteckningsförfarandc för folkbok- föringsmyndigheterna, vilket sannolikt skulle rymma åtskilliga felrisker. Vidare måste domstolarna åläggas ett omfattande underrättelseförfa- rande. Riksskatteverket anser därför att en registrering i folkbokfö- ringen av vårdnad om barn inte bör införas utan en närmare utredning om värdet och användningen av en sådan registrering.

6.3 Övriga frågor

Remissinstanserna finner det tillfredsställande att vårdnadsfrågan en- ligt förslaget skall avgöras uteslutande med hänsyn till barnets bästa-. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län understryker att domstolar-

• Sida 266
•  Original

Prop. 1973: 32 ' 261

na i större utsträckning än som nu sker bör ta hänsyn till barnets bästa även om föräldrarna är ense i vårdnadsfrågan. Om utredning genom barnavårdsmyndighet angående den tilltänkte vårdnadshavarens lämp- lighet gjordes i större utsträckning än nu, skulle troligen antalet fall av ingripande enligt bamavårdslagcn kunna nedbringas.

Kommunförbundet framhåller att det för såväl vårdnadsfrågans som umgängesrättsfrågans riktiga lösning torde vara av stor betydelse under vilka former frågorna förbereds och avgörs i de fall då samhällets med- verkan erfordras. Former för en vidgad medverkan från samhällets sida genom representant som företräder enbart barnets intressen såväl under ärendets handläggning som vid beslutets verkställande bör enligt förbun- det övervägas liksom vidgade möjligheter till anpassning av vårdnads- och umgängesrättsbesluten till förändringar i situationen. Förbundet fin— ner att det kan vara svårt att tillgodose dessa synpunkter inom den nu- varande handläggningsordningen för vårdnads- och umgängesrättsären- den och anser att en förvaltningsprocessuell handläggning under med- verkan av de allmänna förvaltningsdomstolarna och barnavårdsnämn- dema möjligen skulle ge bättre förutsättningar för en smidig och ratio- nell behandling av dessa ärenden. Förbundet är emellertid inte nu berett att ta ställning till denna fråga som kräver omfattande utredning och överväganden.

Såväl Stockholms barnavårdsnämnd som sociala centralnämnden i Göteborg utgår ifrån att förslaget kommer att medföra ett ökat antal vårdnadsprocesser. Detta medför enligt centralnämnden ökat arbete för barnavårdsnämnderna och därmed kostnadsökningar för kommunerna. Även socialstyrelsen understryker att de nya reglerna om vårdnad om barn kommer att ställa stora krav på barnavårdsnämnderna. Det finns därför anledning att ställa frågan vilka ekonomiska resurser och vilka administrativa regler som är nödvändiga för att samhället på bästa sätt skall kunna tillvarata barnens rätt. Bl. a. är det enligt styrelsen nödvän— digt med en utbyggnad av den barnpsykiatriska verksamheten, vars tjänster i allt större utsträckning torde komma att efterfrågas. En inten- sivare samverkan mellan olika barnavårdande organ, särskilt barnavårds- centraler och barnavårdsnämnder, kan bli erforderlig. Styrelsen fram- håller att det säkerligen blir anledning att återkomma till dessa problem i samband med den kommande diskussionen om barnavårdsmannainsti- tutionen.

LO framhåller önskvärdheten av ett propositionsuttalande om vikten av att vårdnadshavaren, oavsett om barnet är fött i äktenskap eller utom äktenskap, inte försvårar umgängesrätten för den andra parten. Det bör av uttalandet framgå att den som åsidosätter sina skyldigheter härvidlag kan komma att bedömas som mindre lämplig som vårdnadshavare.

Kommunförbundet föreslår att uttrycken barn i äktenskap och barn utom äktenskap utmönstras ur föräldrabalken. Hovrätten för Nedre Norrland framhåller att orden ”till barn i äktenskap” i FB 12 kap. 1 5 andra stycket andra punkten bör utgå om den föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 12 a & införs.

Åklagares skyldighet enligt FB 6 kap. 6 och 12 55 att till rätten an- mäla behov av vårdnadshavare berörs av dels RÅ, som anser att be- stämmelserna bör kvarstå, dels överåklagaren i Göteborg och länsåkla- garen i Uppsala län. De båda sistnämnda anser att åklagares skyldighet i nämnda avseende bör upphöra. Länsåklagaren i Uppsala län finner att uppgiften ligger helt utanför åklagarens normala arbetsuppgifter. Ho-

• Sida 267
•  Original

Prop. 1973: 32 ' - 262

nom veterligt har åklagare aldrig gjort någon sådan anmälan och han anser det tillräckligt att barnavårdsnämnd jämte andra behöriga iakttar de intressen som paragraferna avser att skydda. Överåklagaren i Göte- borg framför motsvarande synpunkter.

Stockholms barnavårdsnämnd ifrågasätter om inte sådana bestämmel- ser bör införas att samlevande ogifta berättigas att gemensamt adoptera barn.

Vad gäller övergångsbestämmelserna till de föreslagna ändringarna i FB anmärker hovrätten för Nedre Norrland att bestämmelsen i punkt 3 synes innebära att den nya lagen skall bli helt tillämplig beträffande av- tal, som före ikraftträdandet slutits med avseende på förestående äkten— skapsskillnad, alltså även för det fall att avtalet slutits under hemskill- nad. Såvitt angår de motsvarande avtal som avses i 11 kap. GB skall jämlikt punkt 8 sista stycket i övergångsbestämmelserna till ändringarna i GB möjligheten till jämkning vara utesluten, om avtalet träffats under hemskillnad och det före ikraftträdandet dömts till hemskillnad eller äk- tenskapsskillnad eller med avseende på hemskillnad eller äktenskapsskill- nad äldre lag skall tillämpas, oavsett huruvida tidpunkten för avtalet lig- ger före eller efter lagens ikraftträdande. Den omständigheten att ett av- tal inför förestående äktenskapsskillnad träffats under hemskillnad bör givetvis ha samma inverkan på jämkningsmöjligheten vare sig avtalet rör underhåll till barn eller sådana frågor som avses '1 GB 11 kap. 29 5. En- ligt hovrättens mening bör punkt 3 i övergångsbestämmelserna därför omredigeras.

7 Rätten till bostaden 7.1 Lag om samboendes rätt till bostad

Den föreslagna särskilda lagen om rätten till bostaden vid upplösning i vissa fall av äktenskapsliknande samlevnad tillstyrks av remissinstan— serna. Advokatsamfundet anser emellertid att den föreslagna lagen kom- mer att leda till tillämpningssvårigheter som synbarligen inte har beak— tats och att lagen knappast kommer att få den avsedda betydelsen. Att tolkningsproblem kommer att uppstå vid lagens tillämpning befaras också av andra remissinstanser.

Vissa påpekanden görs i fråga om lagens tillämpningsområde. Svea hovrätt ifrågasätter sålunda om inte bestämmelsen att lagen skall gälla även parter som har haft gemensamma barn bör utgå. Å andra sidan an- ser hovrätten att det kan övervägas om inte lagen bör omfatta också så- dana fall där ena parten har vårdnad om barn och skälighctshänsyn inte talar i annan riktning. För en sådan utvidgning av lagens tillämpnings- område uttalar sig också Stockholms barnavårdsnämnd och TCO. Även fall där parterna inte har gemensamma barn men där kvinnan är gravid bör enligt Stockholms tingsrätt och advokatsamfundet omfattas av la- gen. Hovrätten för Nedre Norrland, LO, Föreningen Sveriges rättshjälps- jurister och Yrkeskvinnors klubbars riksförbund ifrågasätter om lagen inte bör göras tillämplig på varje varaktig samlevnad, oavsett om par- terna har eller har haft barn tillsammans. Hovrätten för Nedre Norr- land framhåller att de sociala skälen för en reglering i enlighet med för- slaget ofta torde vara väl så starka då parterna inte fått barn som då så är fallet, exempelvis om kvinnan är havande då sammanlevnaden hävs.

• Sida 268
•  Original

Prop. 1973: 32 263

Varaktighetsrekvisitet torde, rätt tillämpat, ge tillräckliga garantier för att lagen i det enskilda fallet ej ger olämpliga resultat. Rättshjälpsjuris- terna anmärker att sjukdom, fysiskt handikapp av annat slag, dålig eko- nomi c. d. kan utgöra vanligen förekommande, starka skäl att ge före- träde åt den svagare parten, även om barn ej finns eller om endast den ena parten har barn.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att den föreslagna la- gen konserverar den orättvisa, med därav följande sociala problem, som ofta följer av att bostaden oberoende av storleken helt tillfaller ena par— ten i stället för att användas för byte till två lägenheter. Länsstyrelsen förmodar dock att konstruktionen med lösningsrätt kan bidra till att by- tesalternativet aktualiseras av ekonomiska skäl. Yrkeskvinnors klubbars riksförbund pekar också på möjligheten att använda den gemensamma bostaden för byte till två lägenheter och framhåller att det i varje fall i motiveringen till lagen bör anges att part skall kunna åläggas att med- verka till byte. Enligt Riksförbundet kyrkans ungdom bör lagtexten in- nehålla bestämmelse om båda parters rätt till en efter förhållandena av- passad bostad.

Att lagen kan medföra vissa tolknings- och tillämpningssvårigheter påpekas av sociala ccntralnämnderna i Lund och Kiruna, Stockholms barnavårdsnämnd, advokatsamfumlet och F öreningen Sveriges tings- rättsdomare. De båda ccntralnämnderna och barnavårdsnämnden an- märker att "svårigheter kan uppstå vid tolkningen av uttrycken varaktig samlevnad och bäst behov av bostaden. Tingsrättsdomarföreningen an- märker på uttrycket samlevnadens hävande och anser att det bör utby- tas mot dagen för isärflyttningen. Enligt advokatsamfundet uppkommer svårighet först och främst vid bedömande av om varaktig samlevnad faktiskt föreligger. Samfundet anmärker att denna fråga har behandlats mycket kortfattat i specialmotiveringen och att de sakkunniga synbarli- gen inte räknar med några avsevärda svårigheter på denna punkt. I lag- förslagets allmänna motivering har emellertid framhållits att frågan hu- ruvida varaktig fri samlevnad verkligen uppkommit kan stöta på mycket stora svårigheter, särskilt i de fall då de båda- kontrahenterna har olika uppfattning. En annan fråga som samfundet anser kunna vålla svårighe- ter är frågan när den varaktiga samlevnaden skall anses upplöst. Samfun- det tänker sig här två fall. Det ena är att parterna rent faktiskt flyttat isär. Fråga om tillämpning av lagen kan då uppkomma först sedan en av dem faktiskt lämnat lägenheten. Situationen är då ofta så pass fram- skriden att frågan om lagens tillämpning är överspelad. Det andra fallet är att upplösning av den varaktiga samlevnaden kan anses föreligga re- dan när parterna sammanbor, nämligen så snart ena parten väcker talan med yrkande om tillämpning av lagen och gör sannolikt att söndring uppkommit i den varaktiga samlevnaden. Rättegången mellan parterna kommer då att i första hand få samma karaktär som en skilsmässopro- cess, där yrkande framställs om interimistiskt hävande av samlevnaden med rätt för ena maken att kvarsitta i hemmet. De interimistiska åtgär- der som typiskt sett torde bli erforderliga kan möjligen åstadkommas mcd tillämpning av 15 kap. RB. Så pass speciella processuella problem som det här är fråga om och som beträffande äktenskap ansetts kräva specialreglcring bör dock enligt samfundets mening bli föremål för sär— skild lagstiftning ävcn beträffande fri samlevnad. Samfundet anser pro— blemet kräva ytterligare utredning.

Hyresnämnden för Göteborgs och Bohus län, advokatsamfundet och

• Sida 269
•  Original

Prop. 1973: 32 264

Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister vänder Sig mot förslaget att hy- resrätt skall kunna lösas. Hyresnämnden påpekar att det enligt 11% andra stycket lagen (1942: 429) om hyresreglering m.m. råder förbud för hyresgäst att vid överlåtelse av hyresrätten till hyresreglerad lägen- het motta gottgörelse utöver vad som motsvarar utgiven förskottshyra och att motsvarande regler kan förväntas komma att gälla även beträf- fande bostadslägenheter som inte omfattas av hyrcsregleringslagen (Ds Ju 1972: 5). Hyresrätten har alltså i många fall inte något ekonomiskt värde. Hyresnämnden finner önskvärt att 4å första stycket i förslaget anpassas i enlighet härmed. Detta kan ske genom att första punkten uppdelas i två punkter med följande lydelse: Part som enligt denna lag övertager bostadsrätt är skyldig ersätta andra parten eller hans dödsbo egendomens värde. Detsamma skall gälla vid övertagande av hyresrätt som kan anses ha ekonomiskt värde. Advokatsamfundet avstyrker be- stämmelsen om lösning av hyresrätt och framhåller att vid bodelning ef- ter hemskillnad visserligen kan beaktas att hyresrätt som tillskiftas en av makarna har visst värde. Svårigheterna att fastställa ett sådant värde är dock uppenbara, och samfundet anser det därför vara mycket tveksamt om man f. n. bör lagfästa en dylik princip på sätt de sakkunniga föresla- git. Enligt Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister förekommer det ytter- ligt sällan någon värdesättning av hyresrätter vid bodelning mellan ma— kar, och det skulle enligt föreningens mening vara olyckligt om en sådan regel knäsätts när det gäller samboende parter. I likhet med vad som nu faktiskt gäller i förhållandet mellan makar borde part utan lösenskyldig- het kuiina tilläggas hyresrätten. I vad avser lägenheter med bostadsrätt borde part kunna framtvinga avyttring av rätten i förening med ett lämpligt bostadsbyte. I annat fall kan det med lagen avsedda skyddet för samboende enligt föreningen bli helt illusoriskt.

Vad gäller den närmare utformningen av lagen anmärker hyresnämn- den för Göteborgs och Bohus län att 1 % bör, i vart fall i motiven, när- mare preciseras så att det framgår att avgörande för lagens tillämplighet inte endast skall vara att ett tidigare ingånget äktenskap upplösts utan också att bodelning eller skifte i anledning härav ägt rum. Stadgandet i 25 andra stycket angående preklusionstid bör enligt hyresnämnden, i vart fall i motiven, kompletteras med ett uttalande av innebörd att med framställande av anspråk på lösningsrätt bör likställas att den av par- terna som inte har hyresrätten bor kvar i lägenheten och ej vidtar åtgär- der för att flytta. Härigenom förhindras rättsförlust i de fall då den kvarbocnde ej känner till tremånadersfristen och därför låter denna pas- sera utan att förvissa sig om huruvida den avflyttade tänker göra an- språk på bostaden. Även om den kvarbocnde känner till tremånaders- fristen kan med det föreslagna stadgandct rättsförlust uppkomma genom att det ibland kan vara svårt att delge anspråket på lösningsrätt. Sociala centralnämnden i Jönköping anser med hänsyn till att kännedomen om lagar och förordningar är bristfällig hos flertalet människor att tidsfris- ten för att göra lösningsrätten gällande bör vara något längre än tre må- nader. förslagsvis scx månader. Det finns enligt nämnden i annat fall risk för att lagens möjligheter inte kan utnyttjas av alla som behöver det.

Yrkeskvinnors klubbars riksförbund anser att enhetliga regler bör gälla i fråga om handläggning av mål om rätt till bostaden oavsett om de samboende är gifta eller ej. Nuvarande bestämmelser för gifta om bodelning, skiftesman och klander av bodelning till allmän domstol

• Sida 270
•  Original

Prop. 1973: 32. 265

A-

förefaller förbundet onödigt komplicerade. För alla kunde i stället gälla vad som föreslagits för samboende, dvs. möjlighet att vända- sig direkt till domstol.

7.2 Ändringarna i jordabalken

I fråga om förslaget till lag om ändring i jordabalken framhåller hy- resnämnden för Göteborgs och Bohus län att motsvarande tillägg som gjorts till 12 kap. 47 & även bör göras beträffande 12 kap. 5 & och 45 å andra stycket för att den med lagförslaget åsyftade likställighctcn mellan makar och varaktigt samboende skall uppnås. Advokatsamfundet an- märker att ändringarna i jordabalken inte direkt berör parternas inbör- des förhållanden utan förhållandet till tredje man, nämligen hyresvär- den. För hyresvärden är det ett väsentligt intresse från rättssäkerhets- synpunkt att kunna veta vem eller vilka som vid varje tillfälle är hans medkontrahenter i hyresförhållandet. Så länge jordabalken utsträcker rättsförhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst till att gälla blott hy- resgästs make har hyresvärden alltid möjlighet att via offentliga-, öppna handlingar få klarhet. Men om hyresrätt skall utsträckas till att gälla till förmån även för samlevande part, kommer hyresvärdens situation att avsevärt försämras. Om parterna själva påstår ett förhållande, är det i praktiken omöjligt för hyresvärden att förebringa motbevisning. Man kan enligt samfundet heller inte bortse från fall där mer än en person gör anspråk på att vara nuvarande eller tidigare samboende med hyres- gästen och ha rätt att tillämpa lagen om samlevandes bostad. Samfundet pekar på åtminstone två praktiskt tänkbara situationer där hyresvärdcns dilemma kan vara väsentligt. För det första kommer de föreslagna reg- lerna att i vissa fall kunna göra förbudet mot överlåtelse av hyresrätt illusoriskt. Om nämligen parterna i överlåtelsetransaktionen påstår att de varit varaktigt sammanboende kan hyresvärden knappast förebringa motbevisning. För det andra framgår av 12 kap. 49 % jordabalken jäm- förd med 47 å andra stycket sista punkten att hyresvärden har att rikta det i 49 % omnämnda skriftliga meddelandet såväl till hyresgästen som till dennes make. Genomförs ändringen av jordabalken, utvidgas hyres- värdens skyldighet till att avse även varaktigt samboende. Det är rimligt att hyresvärden skall ha möjlighet att på ett enkelt och tillförlitligt sätt skaffa sig kännedom om till vilken eller vilka han har att rikta medde- landen av detta slag. I den mån kretsen utvidgas till att avse samboende har hyresvärden inte längre sådan möjlighet.

8 Ändringar i ärvdabalken och brottsbalken

8.1 Ärvdabalken

Malmö tingsrätt motsätter sig förslaget att makes arvsrätt inte skall brytas av att talan om äktenskapsskillnad väckts utan fortfara till dess upplösningen av äktenskapet blir definitiv. Förslaget kan enligt tingsrät- tens mening leda till stötande resultat. Tingsrätten medger, att de sak-

• Sida 271
•  Original

Prop. 1973: 32 . 266

kunnigas förslag kan innebära en lämplig lösning, när makarna lever samman efter det talan om äktenskapsskillnad väckts eller är på väg att försonas. Tingsrätten förmodar dock att dessa situationer är undantag och anser det riktigare att anpassa lagen till vad som kan antas vara det övervägande flertalet fall. Make som önska-r förhindra att arvsrätten står kvar under tiden fram till äktenskapets upplösning kan visserligen upprätta testamente. Tingsrätten har dock svårt att tänka sig, att testa- mente kommer att upprättas annat än i sällsynta undantagsfall. Det förefaller tingsrätten lämpligare att de makar, som försonas sedan talan om äktenskapsskillnad väckts, upprättar testatmente till förmån för var— andra. Även advokatsamfundet finner den föreslagna regleringen otill— fredsställande och befarar att den i praktiken kommer att orsaka många onödiga bekymmer. Detsamma gäller enligt samfundet regeln att gifto- rätten vad angår egendom förvärvad under betänketiden skall gälla fullt ut, även om ena maken avlider under denna tid.

8.2 Brottsbalken

Den föreslagna avkriminaliseringen av otukt mellan halvsyskon till- styrks av RÅ, överåklagarna i Göteborg och Malmö, länsåklagaren i Kopparbergs län, socialstyrelsen och medicinska fakulteten vid Karo- linska institutet. Överåklagaren i Malmö anser att brottet bör rubriceras otukt med helsyskon. Socialstyrelsen och medicinska fakulteten vid Ka- rolinska institutet ifrågasätter om inte även samlag mellan helsyskon bör vara straffritt. Länsåklagaren i Kopparbergs län ifrågasätter om inte åtal i sistnämnda hänseende kan inskränkas till fall då det är påkallat från allmän synpunkt och framhåller att situationen i socialt och personligt hänseende vid otukt mellan syskon oftast är sådan att det knappast kan vara ett samhällsintresse att lagföra vederbörande. Detta gäller i än högre grad, därest äktenskap mellan halvsyskon legaliseras.

Överåklagaren i Stockholm ställer sig tveksam till avkriminaliseri-ngen och ifrågasätter om inte utredningen byggt sitt förslag på ett alltför knapphändigt sakkunnigmaterial. Länsåklagarna i Uppsala och Väster- bottens län anser att kriminaliseringen bör bibehållas men med en sär- skild åtalsregel. Länsåklagaren i Uppsala län kan, även om han delar uppfattningen att äktenskap mellan halvsyskon i undantagsfall bör få in- gås efter dispens, inte dela uppfattningen att samlag mellan halvsyskon med nödvändighet måste avkriminaliseras. Det skulle nämligen enligt hans förmenande te sig mycket stötande från allmän synpunkt om inom en familj ett helsyskons samla-g med ett annat helsyskon skulle vara straffbart medan samma syskons samlag med ett halvsyskon skulle vara straffritt. På grund härav anser han den bästa lösningen vara att bibe— hålla ifrågavarande bestämmelse i brottsbalkcn men låta frågan om åtal bli beroende på prövning från fall till fall. Även om han inte anser att åtalsfrågan skall vara beroende av dispensfrågan anser han det ligga i sakens natur att åtal ej bör ske i sådana- fall där åklagaren normalt kan räkna med att dispens skall kunna ges.

RÅ samt länsåklagarna i Uppsala och Kopparbergs län ifrågasätter om inte tiden är mogen att avskaffa den särskilda straffbestämmelsen för olaga giftermål i 7 kap. 2 * brottsbalken. RÅ framhåller att fall där ansvar enligt bestämmelsen ifrågakommer torde vara mycket sällsynta. Gärningar som omfattas av brottstypen lär oftast ingå som ett led i ett

• Sida 272
•  Original

Prop. 1973: 32 ' 267

annat kriminellt förfarande t. ex. bedrägeri. Med de sakkunnigas förslag har även förutsättningarna för ett bibehållande av straffbestämmelsen ändrats. De specificerade återgångsreglerna föreslås bli upphävda. Vi- dare föreslås att sinnessjukdom och sinnesslöhet skall upphöra att vara äktenskapshinder. För mentalt sjuka och avvikande kommer alltså, lik- som för alla, att gälla endast kravet på rättshandlingsförmåga. Genom att återgång ersätts med äktenskapsskillnad kan läget bli processuellt svårhanterligt. F. 11. gäller att olaga giftermål inte får åtalas med mindre det blivit dömt till återgång. Enligt de sakkunnigas förslag skall make i fortsättningen äga obetingad rätt till äktenskapsskillnad; något skäl be- höver därvid inte anges. Med tanke härpå kan enligt RÅ bevissvårighe- ter förväntas, när det gäller att avgöra om ett rekvisit för olaga gifter- mål föreligger. Det kan vidare noteras att de sakkunniga som en följd av återgångsinstitutets upphävande ansett, att situationer där villfarelse el- ler svek föreligger inte längre skall vara straffbara. Bibehålls bestämmel— sen bör enligt RÅ observeras att det med de sakkunnigas förslag inträ- der en utvidgning av det straffbara området. Enligt gällande lag förut- sätts för åta-l att det dömts till återgång. För återgångstalan gäller vissa preskriptionsfrister Enligt förslaget skall som villkor för åtal gälla att det dömts till äktenskapsskillnad. Några tidsfrister för anhängiggörande av talan om äktenskapsskillnad gäller inte. Om 7 kap. 25 brottsbalken skall kvarstå bör den enligt RÅ:s mening därför förses med föreskrift om att äktenskapsskillnad vid de angivna situationerna skall ha kommit till stånd inom viss tid, i analogi med vad som nu gäller för återgångsta- lan. Länsåklagaren i Västerbottens län finner inte att det föreligger nå- gon anledning till avkriminalisering av de förfaranden, som nu är straff- bara som olaga giftermål i 7 kap. 2 % brottsbalken. Avskaffas återgångs- institutet anser han emellertid att de föreslagna följdändringarna i 7 kap. 2 och 6 55 är nödvändiga.

RÅ påpekar slutligen att, för den händelse förslaget om rätt för sam- manboende föräldrar till barn utom äktenskap att göra ansökan om att barnet skall stå under deras gemensamma vårdnad genomförs, 7 kap. 45 andra stycket brottsbalken bör anpassas till denna situation. Gär- ningsbeskrivningen i lagrummet bör således även omfatta det fallet att den ena av två ogifta föräldrar, vilka gemensamt har vårdnaden om barn under femton år, utan beaktansvärda skäl egenmäktigt bortför bar- net. Länsåklagaren i Kopparbergs län gör samma påpekande.

• Sida 273
•  Original

Prop. 1973: 32 268

Föreslagen lydelse 2 kap. 2 å2

1 Förslag till Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas i fråga om giftermålsbalken,1 dels att 1 kap., 2 kap. 7—10 åå och 13 å, 3 kap. 7 och 8 åå, 10 kap., 11 kap. 17—30 åå, 14 kap. samt 15 kap. 8—10, 14 och 23 åå skall upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 2—5 åå, 3 kap. 1—3 åå, 4 kap. 2—4, 6 och 8 åå, 5 kap. 7 å, 6 kap. 2 och 6 a åå, 7 kap. 4 å, 8 kap. 8 å, 11 kap. 1——16 åå, 12 kap. 1 å, 13 kap. 1—3 och 10 åå, 15 kap. 1, 4, 5, 11, 12, 24, 28, 29 och 32 åå samt rubriken till 11 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas tre nya paragrafer, 3 kap. 4 å, 4 kap. 10 å och 13 kap. 13 b å, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den, som är under tjugo och ej förut varit gift, må ej ingå äk- tenskap utan föräldrarnas sam- tycke.

Är den ene av föräldrarna död eller sinnessjuk eller sinnesslö eller utan del i vårdnaden, eller kan yttrande från den ene ej utan märklig omgång eller tidsutdräkt inhämtas, vare den andres sam- tycke tillfyllest. År sådant fall för handen beträffande båda föräld- rarna, tage den trolovade sam-

1 Senaste lydelse av 1 kap. 6 å 1969: 798 2 kap. 9 å 1947: 187 2 kap. 13 å 1971: 556 3 kap. 7 å 1968: 758 10 kap. 1 å 1947: 187 10 kap. 2 å 1948: 272 10 kap. 3 å 1968: 758 11 kap. 20 å 1969: 798 11 kap. 26 å 1952: 333 11 kap. 27 å 1949: 383 2 Senaste lydelse 1971: 871.

Den som är förklarad omyndig eller enligt rättens beslut skall för- bli omyndig även efter uppnådd myndighetsålder får ej ingå äkten- skap utan förmyndarens samtycke. Vägras samtycke, kan rätten på ansökan tillåta äktenskapet, om skäl för vägran ej föreligger.

11 kap. 28 å 1952: 333 14 kap. 1 å 1968: 758 14 kap. 2 å 1968: 758 14 kap. 3 å 1946: 822 14 kap. 4 å 1968: 758 15 kap. 8 å 1968: 758 15 kap. 9 å 1968: 758 15 kap. 14 å 1946: 822 15 kap. 23 å 1946: 822

• Sida 274
•  Original

Prop. 1973: 32

Nuvarande lydelse

tycke av förmyndaren eller, där särskild förmyndare ej är nämnd, av annan giftoman, som rätten på anmälan förordnar.

269

Föreslagen lydelse

35

Ej må den, som är omyndig för- klarad, ingå äktenskap utan för- myndarens samtycke.

Äktenskap får ej ingås mellan dem som är i rätt upp- och ned- stigande släktskap med varandra eller som är helsyskon.

Halvsyskon får ej ingå äkten— skap med varandra utan tillstånd av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

45

Vägras samtycke i fall, som i 2 eller 3 9” avses, äge rätten på an- sökan tillåta äktenskapet, om skäl till vägran prövas ej vara för han- den.

Den som är gift får ej ingå nytt äktenskap.

553

Den, som är sinnessjuk eller sin- nesslö, må ej ingå äktenskap, med mindre socialstyrelsen finner skä- ligt tillåta äktenskapet.

I ärende om tillstånd enligt 1 5 skall den underåriges vårdnads- havare beredas tillfälle att yttra sig, om det kan ske. Yttrande skall även inhämtas från barnavårds- nämnden i den kommun där den underårige har sitt hemvist.

Talan mot länsstyrelsens beslut föres hos kammarrätten genom besvär.

Mot beslut om tillstånd för un- derårig att ingå äktenskap får ta- lan föras av den underåriges vård- nadshavare.

3 kap. 1 å4 Prövning, huruvida hinder möter mot äktenskap (hindersprövning), sker i den svenska församling, där kvinnan är kyrkobokförd, eller, om hon varken är eller bör vara kyrkobokförd i sådan församling, där hon vistas.

Ansökan om hindersprövning göres av de trolovade gemensamt hos pastorsämbetet i församlingen.

3 Senaste lydelse 1968: 758. 4 Senaste lydelse 1968: 758.

Ansökan om hindersprövning göres av mannen och kvinnan ge- mensamt hos pastorsämbetet i för- samlingen.

• Sida 275
•  Original

Prop. 1973: 32

Nuvarande lydelse

270

Föreslagen lydelse

2å5

] mom. Är mannen kyrkobok- förd i annan svensk församling än i 1 & sägs, skall han, när ansökan om hindersprövning göres, förete intyg om vad kyrkoböckerna i hans församling innehålla angåen- de hans behörighet att ingå äkten- skapet (äktenskapsbetyg).

Trolovad, som varken är eller bör vara kyrkobokförd i svensk församling, skall förete det mot- svarande intyg av utländsk regis- terförare han kan anskaffa.

2 mom. Innehålla ej kyrkoböc- kerna eller intyg, varom i 1 mom. är sagt, upplysning om trolovads ålder, har han att annorledes före- bringa utredning därom. År tro- lovad i den ålder, att han enligt 2 kap. 1 5 ej äger ingå äktenskapet utan särskilt tillstånd, skall han styrka, att sådant tillstånd givits.

3 mom. Äger trolovad enligt 2 kap. 2 eller 3 5 ej ingå äkten- skapet utan föräldrars eller annans samtycke, skall han visa, att så- dant samtycke givits, eller att rät- ten jämlikt 2 kap. 4 9" tillåtit äk- tenskapet.

4 mom. Ä r anledning antaga att trolovad är sinnessjuk eller sinnes- slö, skall han med läkarintyg styr- ka, att sinnessjukdom eller sinnes- slöhet icke kan hos honom påvi- sas, eller ock visa tillstånd jämlikt 2 kap. 5 5 att utan hinder av sin- nessjukdomen eller sinnesslöheten ingå äktenskapet.

6 mom. En var av de trolovade skall avgiva skriftlig försäkran på heder och samvete att, så vitt ho- nom är veterligt, de ej äro så be— släktade, som i 2 kap. 7 9 sägs,

5 Senaste lydelse av 1 mom. 1968: 758 2 mom. 1948: 272 4 mom. 1968: 758 6 mom. 1947: 187 5 mom. upphävt genom 1968: 758 8 mom. upphävt genom 19681758

Den som varken är' eller skall vara kyrkobokförd i riket skall vid hindersprövningen förete det in- tyg av utländsk myndighet om sin behörighet att ingå äktenskapet som han kan anskaffa.

Fordras tillstånd eller samtycke till äktenskap enligt 2 kap. 1 eller 2 9” eller 3 9 andra stycket, skall bevis om sådant tillstånd eller samtycke företes vid hinderspröv- ningen.

• Sida 276
•  Original

Prop. 1973: 32

Nuvarande lydelse

och, där ej till äktenskapet visas tillstånd jämlikt 2 kap. 8 eller 9 5", att ej heller sådan släktskap eller sådant svågerlag, som där avses, honom veterligen föreligger.

7 mom. Det åligger en var av de trolovade att i skriftlig försäk- ran på heder och samvete uppgiva, huruvida han förut ingått äkten- skap.

Har trolovad förut ingått äkten- skap, och utvisa ej kyrkoböckerna eller intyg, som i 1 mom. sägs, att äktenskapet blivit genom makens död eller annorledes upplöst, skall han styrka att så skett.

271

Föreslagen lydelse

356

Hava de trolovade fullgjort vad enligt 2 5 åligger dem, och finner ej pastorsämbetet hinder mot äk- tenskapet möta, skall ämbetet på begäran av de trolovade utfärda intyg därom.

Mannen och kvinnan skall vid hindersprövningen avge skriftlig försäkran på heder och samvete att de ej är i rätt upp- och ned- stigande släktskap med varandra eller helsyskon samt, om icke till- stånd till äktenskapet enligt 2 kap. 3 å' andra stycket företes, att de ej heller är halvsyskon.

Den som begär hindersprövning skall även skriftligen på heder och samvete uppge, om han eller hon förut ingått äktenskap. Den som förut ingått äktenskap skall styrka, att äktenskapet blivit upplöst, om detta ej framgår av folkbokföring- en eller av intyg som avses i 2 5.

4g7

8 Senaste lydelse 1968: 758.

Finner pastorsämbetet att hin-_ der ej föreligger mot äktenskapet, skall ämbetet på begäran av man- nen och kvinnan utfärda intyg därom.

T alan mot pastorsämbetet: be- slut i fråga om hindersprövning föres hos domkapitlet genom be- svär. ont domkapitlets beslut fö- res talan hos kammarrätten genom besvär.

7 Förutvarande 4 å upphävd genom 1968: 758.

• Sida 277
•  Original

Prop. 1973: 32

Nuvarande lydelse

272

Föreslagen lydelse

4 kap. 2 å8

Kyrklig vigsel må äga rum: inom svenska kyrkan, om de trolovade eller en av dem tillhör kyrkan; och

inom annat trossamfund, om Konungen medgivit att Vigsel må förrättas inom samfundet och de trolovade eller en av dem tillhör samfundet.

Kyrklig vigsel må äga rum:

inom svenska kyrkan, om man- nen eller kvinnan tillhör kyrkan; och

inom annat trossamfund, om Konungen medgivit att vigsel må förrättas inom samfundet och man- nen eller kvinnan tillhör samfun- det.

Konungen äger förordna, att medlem av utländskt evangeliskt—luterskt trossamfund skall hava samma rätt till kyrklig vigsel som medlem av svenska kyrkan.

359

Till vigsel inom svenska kyrkan äga de trolovade välja den präst inom kyrkan de själva åstunda; dock vare annan ej skyldig viga än präst i församling, av vilken endera är medlem.

Till vigsel inom svenska kyrkan får mannen och kvinnan välja den präst inom kyrkan de själva öns- kar. Annan än präst i församling där mannen eller kvinnan är med- lem är dock ej skyldig att viga.

Inom annat trossamfund förrättas vigsel av den som är behörig där— till enligt Konungens förordnande.

45

Med borgerlig vigsel må äkten- skap ingås, evad de trolovade kun- de erhålla kyrklig vigsel eller ej.

6

Vigsel skall föregås av hinders- prövning enligt 3 kap. Känner vig- selförrättaren till äktenskapshin— der, som icke uppmärksammats vid nämnda prövning, må vigsel ej ske. Utan intyg enligt 3 kap. 3 5 må ej annan viga än präst, som tjänstgör i den församling där hindersprövningen skett.

Hava de trolovade ej blivit vig- da inom fyra månader efter hin— dersprövningen, må vigsel ej ske utan ny hindersprövning.

Äktenskap får ingås med bor- gerlig vigsel, även om mannen och kvinnan kan erhålla kyrklig vigsel.

älO

Vigsel skall föregås av hinders- prövning enligt 3 kap. Känner vigselförrättaren till äktenskaps— hinder, som icke uppmärksammats vid nämnda prövning, får vigsel ej ske. Utan intyg enligt 3 kap. 4 5 får ej annan viga än präst, som tjänstgör i den församling där hin- dersprövningen skett.

Har mannen och kvinnan ej bli- vit vigda inom fyra månader efter hindersprövningen, får vigsel ej ske utan ny hindersprövning.

8 511 Vigsel förrättas i släktingars eller andra vittnens närvaro.

3 Senaste lydelse 1951: 681. 9 Senaste lydelse 1951: 681. 10 Senaste lydelse 1968: 758. 11 Senaste lydelse 1951: 681.

• Sida 278
•  Original

Prop. 1973: 32

Nuvarande lydelse

Vid vigseln skola de trolovade, samtidigt tillstädes inför vigselför- rättaren, på hans fråga avgiva sitt ja och samtycke till äktenskapet samt därpå av honom förklaras för äkta makar.

I övrigt lände till efterrättelse, vid vigsel inom svenska kyrkan föreskrifterna i kyrkohandboken, vid vigsel inom annat trossamfund dess kyrkobruk och vid borgerlig vigsel de bestämmelser, som varda av Konungen meddelade.

Den som förrättat kyrklig vig- sel give makarna ofördröjligen be- vis därom. Vad vid borgerlig vig- sel förekommit skall upptagas i särskilt protokoll enligt de närma- re föreskrifter Konungen medde- lar.

273

Föreslagen lydelse

Vid vigseln skall mannen och kvinnan, samtidigt tillstädes inför vigselförrättaren, på hans fråga av- ge sitt ja och samtycke till äkten- skapet samt därpå av honom för- klaras för äkta makar.

I övrigt gäller, vid vigscl inom svenska kyrkan föreskrifterna i kyrkohandboken, vid vigsel inom annat trossamfund dess kyrkobruk och vid borgerlig vigsel bestäm- melser som meddelas av Ko- nungen.

Den som förrättat kyrklig vigsel skall ofördröjligen ge makarna be- vis därom. Vid borgerlig vigsel fö— res särskilt protokoll cnligt före- skrifter som meddelas av Ko- nungen.

10å

Talan mot beslut angående för- rättande av vigsel föres genom be- svär hos domkapitlet, om beslu- tet meddelats av präst inom svens- ka kyrkan, och hos länsstyrelsen, om beslutet meddelats av borger- lig vigselförrättare. Mot beslut av domkapitel eller länsstyrelse föres talan hos kammarrätten genom besvär.

5 kap. 7 512

Leva makar på grund av sönd- ring åtskilda, åligge ändock make att enligt de i 2 5 stadgade grun- der bidraga till andra makens un- derhåll; dock må, om ena maken huvudsakligen bär skulden till sammanlevnadens hävande, andra maken ej förpliktas utgiva bidrag till hans underhåll, med mindre synnerliga skäl därtill äro.

Lever makar på grund av sönd- ring åtskilda, skall make ändå bi- draga till andra makens underhåll enligt de grunder som anges i 2 5.

Om bidrag till barnens underhåll i fall, som avses i första stycket, stadgas i föräldrabalken.

12 Senaste lydelse 1949: 383. 18 Riksdagen 1973. I saml. Nr 32

• Sida 279
•  Original

Prop. 1973: 32

Nuvarande lydelse

274

Föreslagen lydelse

6 kap. 2 %

Över sitt giftorättsgods råde make med de inskränkningar, som följa av vad i 3—6 åå sägs.

Vid äktenskapets upplösning, så ock vid boskillnad eller hemskill- nad tagc vardera maken eller hans arvingar hälften av makarnas be- hållna giftorättsgocls, såvida ej an- norlunda i denna balk stadgas.

Vid äktenskapets upplösning och vid boskillnad tage vardera maken eller hans arvingar hälften av ma- karnas behållna giftorättsgods, så- vida ej annorlunda i denna balk stadgas.

63.513

Har make, utan tillbörlig hänsyn till andra makens giftorätt, genom gåva av annan egendom än i 4 å sägs väsentligen minskat sina till- gångar; visar sig, efter äktenska- pets upplösning eller boskillnad eller hemskillnad, att vederlag ej kan till fullo utgå vid bodelningen, och finnes gåvotagaren hava in- sett eller bort inse att gåvan lände andra maken till förfång, skall gå- van eller dess värde återbäras i den mån sådant erfordras för till- godoseende av andra makens rätt. Ej må dock på sådan grund talan väckas, sedan fem år förflutit från det gåvan fullbordades.

Har make, utan tillbörlig hän- syn till andra makens giftorätt, ge- nom gåva av annan egendom än i 4 å sägs väsentligen minskat sina tillgångar och kan efter äktenska- pets upplösning eller boskillnad vederlag icke till fullo utgå vid bodelningen, skall gåvotagaren återbära gåvan eller dess värde i den mån det fordras för att till- godose andra makens rätt, om gå- votagaren insett eller bort inse att gåvan var till förfång för andra maken. Talan härom får dock ej väckas, sedan fem år förflutit från det gåvan fullbordades.

Var vid tiden för bodelningen gåva, som tillkommit under omstän- digheter varom ovan sägs, ej fullbordad, må den ej göras gällande i den mån det skulle lända till intrång i andra makens rätt.

7 kap. 4 5

Sedan i anledning av boskillnad, hemskillnad eller äktenskapets upplösning bodelning verkställts, svare hustrun för gäld, varom i 3 å sägs, och vilken uppkommit före boskillnadsansökningen, hemskill- naden eller äktenskapets upplös— ning, allenast intill värdet av den enskilda egendom, hon ägde, då boskillnaden söktes, hemskillna- den vanns eller äktenskapet upp- löstes, och den egendom, som vid bodelningen tillades henne. Skall i anledning av hemskillnad eller äk-

13 Senaste lydelse 1936: 84.

Har bodelning verkställts i an- ledning av boskillnad eller äkten- skapets upplösning, svarar hustrun för gäld, som avses i 3 å och som uppkommit innan giftorättsgemen- skapen mellan makarna upphörde, endast intill värdet av dels den en- skilda egendom hon ägde vid nämnda tidpunkt, dels den egen- dom som tillades henne vid bodel- ningen. Skall bodelning ej äga rum i anledning av äktenskapets upp- lösning, svarar hustrun efter äk- tenskapets upplösning för gäld,

• Sida 280
•  Original

Prop. 1973: 32

Nuvarande lydelse tenskapets upplösning bodelning ej äga rum, svare hustrun efter hem- skillnaden eller äktenskapets upp- lösning för gäld, som nyss är sagd, allenast intill värdet av den egen- dom, hon hade, när hemskillna- den vanns eller äktenskapet upp- löstes.

275

Föreslagen lydelse

som avses i 3 55 och som uppkom- mit före ansökan om äktenskaps- skillnad eller, om äktenskapet upp- löstes genom mannens död utan att talan om äktenskapsskillnad då var anhängig, före dödsfallet, en- dast intill värdet av den egendom hon hade vid sagda tidpunkt.

Häftade egendom, som i första stycket sägs, på grund av inteckning eller eljest särskilt för annan gäld än där avses, varde motsvarande del av egendomens värde ej medräknad.

8 kap. 8 5

Om avtal rörande makes under- hållsskyldighet och om vissa avtal med avseende å förestående hem- skillnad eller upplösning av äkten- skap, så ock om avtal rörande bo- delning eller vad därmed äger samband stadgas i 5, 11 och 13 kap. denna balk.

Om avtal rörande makes under- hållsskyldighet och om vissa avtal med avseende å förestående upp- lösning av äktenskap, så ock om avtal rörande bodelning eller vad därmed äger samband stadgas i 5, 11 och 13 kap. denna balk.

11 kap.

Om hemskillnad och äktenskaps- skillnad

Om äktenskapsskillnad

1 514

Ära makar ense om att ej fort- sätta sammanlevnaden, äga de vinna rättens dom på hemskillnad.

Är makar ense om att upplösa äktenskapet, har de rätt till äkten- skapsskillnad. Har make barn un— der sexton år som står under hans vårdnad, skall äktenskapsskillna- den dock föregås av en betänketid på minst sex månader.

25

Gör ena maken sig skyldig till grov försummelse av sin plikt att försörja andra maken eller barnen, eller åsidosätter han eljest i märk- lig mån sina plikter mot dem, eller är han hemfallen åt missbruk av rusgivande medel, eller för han ett lastbart liv, äge andra maken vinna hemskillnad, såvida ej med hänsyn till hans eget förhållande eller andra särskilda omständighe-

14 Senaste lydelse 1968: 758.

Vill endast en av makarna upp- lösa äktenskapet, har han rätt till äktenskapsskillnad efter en betän- ketid på minst sex månader.

• Sida 281
•  Original

Prop. 1973: 32

Nuvarande lydelse ter ändock skäligen kan fordras, att han fortsätter sammanlevna- den.

Har på grund av stridighet i lynne och tänkesätt eller av annan orsak uppstått djup och varaktig söndring mellan makarna, och vill endera erhålla hemskillnad, vare han därtill berättigad, såvida ej med hänsyn till hans förhållande eller andra särskilda omständighe- ter ändock skäligen kan fordras, att han fortsätter sammanlevna- den.

276

Föreslagen lydelse

3å

Hava makar efter vunnen hem- skillnad levat åtskilda ett år, och är sammanlevnaden ej heller där- efter upptagen, varde på talan av endera dömt till äktenskapsskill- nad.

Betänketid inledes när makarna gemensamt ansöker om äkten- skapsskillnad eller makes yrkande om äktenskapsskillnad delges and- ra maken. Har betänketid löpt under minst sex månader, med- delas dom på äktenskapsskillnad, om make muntligen inför rätten eller skriftligen framställer särskilt yrkande därom. Har sådant yr- kande ej framställts inom ett år från betänketidens början, är frå- gan om äktenskapsskillnad förfal- len.

4å

Om makar utan dom å hem- skillnad på grund av söndring leva åtskilda sedan minst tre år, äge en var av dem vinna äktenskapsskill- nad; dock må ej till äktenskaps- skillnad dömas, om endast ena maken vill skiljas och med hänsyn till hans förhållande eller andra särskilda omständigheter äkten- skapet finnes skäligen icke bära på hans talan upplösas.

Lever makar åtskilda sedan minst två år, har vardera maken rätt till äktenskapsskillnad utan fö- regående betänketid.

Så

Har ena maken egenvilligt och utan giltig orsak undandragit sig sammanlevnaden två år och ej se- dermera upptagit den, äge andra maken vinna skillnad i äktenska- pet.

Har äktenskap ingåtts i strid mot 2 kap. 3 5 första stycket, har make rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid. Det- samma gäller, om äktenskapet in- gåtts i strid mot 2 kap. 4 5 och det

• Sida 282
•  Original

Pmp. 1973: 32

Nuvarande lydelse

277

Föreslagen lydelse

tidigare äktenskapet ej blivit upp- löst.

Föreligger tvegifte, har make i det tidigare äktenskapet rätt att få detta upplöst genom äktenskaps- skillnad utan föregående betänke- tid.

I fall som avses i första stycket kan talan om äktenskapsskillnad ' föras även av åklagare.

Gå

År ena maken borta, och vet man ej, att han inom de tre sista åren varit vid liv, äge andra ma- ken vinna äktenskapsskillnad.

Egendom, som make förvärvar efter det att talan om äktenskaps- skillnad väckts, skall vara hans enskilda, om det dömes till äkten- skapsskillnad eller make avlider medan målet är anhängigt. Det- samma gäller, om det dömes till boskillnad på talan som väckts in- nan talan om äktenskapsskillnad förfallit.

7 515

Har ena maken, i strid mot vad i 2 kap. 10 5 är stadgat, ingått nytt gifte, äge andra maken vinna äktenskapsskillnad.

Dömes till äktenskapsskillnad, skall bodelning äga rum.

8 ålö

Har ena maken samlag eller an- nat könsumgänge med annan än sin make, äger denne rätt till äk- tenskapsskillnad, såvida han ej samtyckt till handlingen.

Finnes hänsyn till barnens bästa eller andra särskilda skäl tala där- för, må rätten döma till hemskill- nad i stället för äktenskapsskillnad eller, om dom på hemskillnad re- dan föreligger, ogilla talan om äk- tenskapsskillnad.

Talan skall väckas inom sex månader efter erhållen kunskap om handlingen och senast inom tre år, sedan den begicks.

15 Senaste lydelse 1968: 758. 16 Senaste lydelse 1968: 758.

Till dess bodelning sker råder vardera maken över sitt giftorätts- gods, om ej annat följer av 9 5. Make skall vid bodelningen redo- visa för sin förvaltning av egen- domen och dess avkastning.

• Sida 283
•  Original

Prop. 1973: 32

Nu varande lydelse

278

Föreslagen lydelse 95

Har make, som lider av köns- sjukdom i smittosamt skede, med vetskap eller misstanke därom ge- nom könsumgänge utsatt andra maken för fara att bliva smittad, äge denne vinna skillnad i äkten- skapet, såvida han ej med vetskap om faran låtit utsätta sig därför. Dock må ej dömas till skillnad, med mindre talan därom anställes inom sex månader, från det ma— ken fick veta, att han blivit utsatt för smittofara, ej heller om ma- ken ej blivit smittad och sjukdo— men, när talan anställes, ej längre är i smittosamt skede.

Har talan om äktenskapsskillnad väckts, sättes makes giftorättsgods på yrkande av andra maken under särskild vård och förvaltning, om det beltöVs för att trygga sökan- dens rätt, dock ej till större värde än som motsvarar vad sökanden kan antagas få av andra makens giftorättsgods vid bodelningen. Mot makes bestridande får hans giftorättsgods ej sättas under sär- skild vård och förvaltning, om han ställer godtagbar säkerhet för vad som sålunda kan antagas tillkom- ma sökanden vid bodelningen.

I samband med förordnande en- ligt första stycket kan rätten med- dela närmare bestämmelser om att- vändning av godset eller dess av- kastning till nödvändiga utgifter.

Förordnande enligt första styc- ket gäller tills vidare till dess bo- delning skett eller talan om äk- tenskapsskillnad förfallit enligt 11 kap. 3 5.

10 517

Gör ena maken sig skyldig till misshandel eller annat brott mot andra makens person, äger denne vinna äktenskapsskillnad, om ej hänsyn till brottets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt tala däremot. Detsamma gäller, om make begår motsvarande brott mot barn, som står under andra ma- kens eller båda makarnas vårdnad.

T alan skall väckas inom sex månader efter erhållen kunskap om gärningen och senast inom tre år sedan den begicks.

Giftorättsgods varöver make rå- der får utmätas för hans skuld utan hinder av talan om äkten- skapsskillnad eller dom dårå. Är sådan egendom enligt 9 5 satt un- der särskild vård och förvaltning, får den dock utmätas för makens skuld endast om också andra ma- ken svarar för skulden eller egen- domen på grund av panträtt eller eljest särskilt häftar därför.

11 518

Varder ena maken dömd till fängelse i tre år eller svårare straff, äge andra maken vinna skillnad i äktenskapet.

17 Senaste lydelse 1968: 758. 15 Senaste lydelse 1964: 164.

Avträdes makes egendom till konkurs innan bodelning ägt rum eller har bodelning återgått i an- ledning av makes konkurs, skall det giftorättsgods varöver maken

• Sida 284
•  Original

Prop. 1973: 32

Nuvarande lydelse

Dömes ena maken till fängelse på viss tid understigande tre år, dock minst sex månader, eller till internering eller till tvångsarbete i minst ett år, och yrkar andra ma- ken äktenskapsskillnad, pröve rät- ten, huruvida med hänsyn till vad den dömde låtit komma sig till last och övriga omständigheter skillnad må ske. Samma lag vare, om ena maken varder av utländsk domstol dömd till frihetsstraff i minst ett år och andra maken på den grund vill skiljas.

För straffdom må dock skillnad ej äga runt, om andra maken varit delaktig i brottet eller samtyckt därtill.

Vill make vinna skillnad, enligt vad nu är sagt, instämme han artd— ra maken inom sex månader efter erhållen kunskap om domen och senast inom tre år, sedan den föll, eller have förlorat sin talan.

279

Föreslagen lydelse

råder stå under konkursboets för- valtning till dess genom bodelning blivit bestämt vad som skall till- falla maken. Konkursboet får säl- ja egendomen, om det behövs.

Förordnande enligt 9 ä' förfaller när konkurs inträffar.

125

Är ena maken hemfallen åt missbruk av rusgivande medel, må på talan av andra maken dömas till äktenskapsskillnad, när rätten finner synnerliga skäl därtill för— anleda.

När talan om äktenskapsskillnad väckts skall rätten, om någon av makarna yrkar det, förordna lämplig person att uppteckna var- dera makens tillgångar och skul— der, sådana de var när talan väck- tes. Dömes till äktenskapsskillnad och har bouppteckning ej verk- ställts, skall sådant förordnande meddelas även på yrkande av bor- genär vars fordran tillkommit före bodelningen.

lla/aka skall vid bouppteckning— en under edsförpliktelse redligen uppge sina tillgångar och skulder. Om make underlåter att lämna sådan uppgift, kan rätten föreläg- ga honom vid vite att fullgöra sin sky Idighet. F örrä ttningsmannen skall insända avskrift av boupp- teckningen till rätten.

• Sida 285
•  Original

Prop. 1973: 32

Nuvarande lydelse

280

Föreslagen lydelse

Make skall inför rätten beediga upprättad bouppteckning, om det yrkas av andra maken eller av borgenär vars fordran tillkommit före bodelningen.

13 519

Är ena maken sinnessjuk och har sjukdomen under äktenskapet fortfarit tre år, äger andra maken rätt till äktenskapsskillnad, om det ej skäligen kan fordras att han fortsätter äktenskapet.

Har sjukdomen varat kortare tid än som sägs i första stycket, må dömas till äktenskapsskillnad, om synnerliga skäl föreligga.

Bestämmelserna i 7—12 555 äger ej tillämpning, om till följd av äk- tenskapsförord eller boskillnad ingendera maken har giftorätts- gods.

14%

All egendom, som make förvär- var, efter det hemskillnad vunnits, vare hans enskilda.

Om ena maken efter äktenskaps— skillnaden är i behov av bidrag till sitt tillbörliga underhåll, kan rätten ålägga andra maken att ut- ge sådant bidrag efter vad som är skäligt med hänsyn till hans förmåga och övriga omständighe- ter. Vid prövningen skall beaktas att make kan ha särskilt behov av bidrag för tiden närmast efter äk- tenskapsskillnaden.

Bidraget kan, om den under- hållsskyldiges förmögenhetsförhål- landen och omständigheterna [ öv- rigt föranleder det, bestämmas till visst belopp att utges en gång för alla. År bidraget bestämt att utgå på särskilda tider och ingår den underhållsberättigade nytt gifte, skall bidrag ej vidare utgå.

15å

När till hemskillnad blivit dömt, skall bodelning äga rum, och skall vad därvid tillfaller make vara hans enskilda egendom.

19 Senaste lydelse 1968: 758.

Utan hinder av vad som genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt om bidrag till från- skild makes underhåll kan rätten på endera makens yrkande för- ordna på annat sätt därom, när väsentligt ändrade förhållanden

• Sida 286
•  Original

Prop. 1973: 32

Nuvarande lydelse

281

Föreslagen lydelse

påkallar det. Endast om synnerli- ga skäl föreligger får dock under- hållsbidrag utdömas, om sådant bidrag icke tidigare skulle ha ut- gått, eller höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget tidigare varit bestämt.

Första stycket äger ej tillämp- ning, om någon förpliktats eller åtagit sig att till frånskild makes underhåll utge visst belopp en gång för alla.

165

Till dess bodelning sker, äge var- dera maken, såvitt ej av stadgan- det i 17 5 annat föranledes, fort- farande råda över det giftorätts- gods, som tillhörde honom, då hemskillnaden beviljades; och va- re maken pliktig att vid bodelning- en avgiva redovisning för sin för- valtning av godset och den avkast- ning, som därav fallit.

Är avtal, som makar med av- seende på förestående äktenskaps- skillnad träffat om bodelning el- ler vad därmed äger samband el- ler om "bidrag till makes under- håll, uppenbart obilligt för ena maken, kan det på hans talan jämkas av rätten. Har talan ej väckts inom ett år från det äk- tenskapsskillnaden meddelades, är rätten till talan förlorad.

12 kap.

Då make dött, skall bodelning ske, såvida ej till följd av äkten- skapsförord, boskillnad eller hem- skillnad ingendera maken vid dödsfallet hade giftorättsgods.

15

Då make dött, skall bodelning ske, såvida ej till följd av äkten- skapsförord eller boskillnad ingen- dera maken vid dödsfallet hade giftorättsgods.

13 kap. 1 å20

Bodelning i anledning av bo- skillnad, äktenskaps återgång, hemskillnad, äktenskapsskillnad eller ena makens död skall förrät- tas med iakttagande av bestäm- melserna i detta kapitel; och skall vid bodelningen vad som finnes stadgat om arvskiftes form, för- ordnande av särskild skiftesman

20 Senaste lydelse 1933: 316.

Bodelning i anledning av bo- skillnad, äktenskapsskillnad eller ena makens död skall förrättas med iakttagande av bestämmelser- na i detta kapitel; och skall vid bo- delningen vad som finnes stadgat om arvskiftcs form, förordnande av särskild skiftesman samt dennes eller boutredningsmans befattning

• Sida 287
•  Original

Prop. 1973: 32

Nuvarande lydelse

samt dennes eller boutrednings- mans befattning med skifte äga motsvarande tillämpning.

282

Föreslagen lydelse

med skifte äga motsvarande till- lämpning.

Vad i detta kapitel sägs om make skall, när make är död, tillämpas beträffande hans arvingar och universella testamcntstagare, såvida ej annorlunda stadgas.

2 än

Häftar make för gäld, som till- kommit, innan ansökning om bo- skillnad blivit gjord eller äkten- skapets återgång, hemskillnad el- ler äktenskapsskillnad vunnits, el- ler, om bodelningen äger rum till följd av ena makens död, före dödsfallet, skall av den gäldbund- ne makens giftorättsgods tilläggas honom egendom till täckning av gälden eller, om bägge makarna häfta för denna, av den del av gälden, som makarna emellan be- löper på honom.

Häftar make för gäld, som till- kommit innan ansökan om boskill- nad eller äktenskapsskillnad blivit gjord eller, om bodelningen äger rum till följd av ena makens död, före dödsfallet, skall av den gäld- bundne makens giftorättsgods till- läggas honom egendom till täck- ning av gälden eller, om bägge makarna häftar för denna, av den del av gälden som makarna emel- lan belöper på honom. Var talan om äktenskapsskillnad anhängig när ansökan om boskillnad gjor— des eller dödsfallet inträffade, täc- kes dock endast gäld som tillkom- mit före ansökningen om äkten- skapsskillnad.

Är gälden gjord före äktenskapets ingående, och häftade, då äkten- skapet ingicks, enskild egendom eller egendom, som i 6 kap. 1 & andra stycket avses, och som ej skall ingå i bodelningen, på grund av pant- rätt eller eljest särskilt för gälden, eller har maken under äktenskapet ådragit sig gälden genom vanvård av sina ekonomiska angelägenheter eller genom annat otillbörligt förfarande eller till förvärv eller för- kovran av egendom, som nyss är sagd, skall tilldelning, varom i första stycket stadgas, äga rum allenast för den del av gälden, för vilken be- talning ej kan erhållas ur sådan egendom.

3 5 Sedan tilldelning för gäld ägt Sedan tilldelning för gäld ägt rum, enligt vad i 2 5 sägs, skall rum, enligt vad i 2 & sägs, skall återstoden av makarnas giftorätts— gods delas lika mellan dem, så- vida ej annat föranledcs av vad i 6 kap. 7 5, 10 kap. 5 eller 9 ä', ll kap. 22 5 eller 23 5 andra stycket cllcr ock av vad här ne- dan i 4—12 åå sägs.

21 Senaste lydelse 1970: 999.

återstoden av makarnas giftorätts— gods dclas lika mellan dem, så- vida ej annat föranledes av vad i 6 kap. 7 5 eller här nedan i 4—12 åå sägs. Vid bodelning på grund av äktenskapsskillnad skall dock delningen ske efter annan grund som finnes skälig, om en likadelning skulle framstå som uppenbart obillig med hänsyn till

• Sida 288
•  Original

Prop. 1973: 32

Nuvarande lydelse

283

Föreslagen lydelse

makarnas ekonomiska förhållan- den och den tid äktenskapet varat. Genom sådan delning kan make dock ej tillföras mer av andra makens giftorättsgods än vad han skulle ha erhållit, om likadelning ägt rum.

105

Skadestånd, som enligt 10 kap. 6 eller 10 & eller 11 kap. 24 5 till- kommer make och är till betal- ning förfallet, skall vid bodelning- en utgå av vad därvid tillkommer andra maken utöver egendom till täckning av denne åvilande gäld. Samma lag vare beträffande till betalning förfallet underhållsbi- drag, som make jämlikt ]] kap. 26 5 har att en gång för alla ut- giva till andra maken.

Till betalning förfallet under- hållsbidrag, som make jämlikt ]] kap. 14 5 har att en gång för alla utgiva till andra maken, skall vid bodelningen utgå av vad därvid tillkommer andra maken utöver egendom till täckning av denne åvilande gäld.

13bå

Föreligger tvegiftc och dör den omgifte innan något av äktenska- pen upplösts, skall rätt till ersätt- ning, pension eller annan ekono- misk förmån, som är tillagd efter- levande make, anses tillkomma maken i första giftet, om ej annat framgår av omständigheterna.

15 kap. 1 &

Äktenskapsmål äro mål, däri tvisten är, huruvida man och kvin- na. äro i äktenskap förenade med varandra, så ock mål om återgång av äktenskap, hemskillnad och äktenskapsskillnad.

Äktenskapsmål är mål om äk- tenskapsskillnad och mål där tvis- ten är, huruvida man och kvinna är förenade i äktenskap med var- andra.

4 522

Äktenskapsmål instämmes till rätten i den ort, där svaranden har sitt hemvist. Har han ej hem- vist inom riket, höre målet till rätten i den ort, där mannen och kvinnan senast haft gemensamt hemvist eller, om de ej här haft

22 Senaste lydelse 1969: 798.

Äktenskapsmål upptages av tingsrätten i den ort där mannen eller kvinnan har sitt hemvist. Har ingendera hemvist inom ri- ket, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

• Sida 289
•  Original

Prop. 1973: 32

Nu varande lydelse sådant, där kärandens hemvist är. Skall talan föras mot såväl man- nen som kvinnan, vare den rätt behörig, där båda eller endera har sitt hemvist eller, om ingendera här har sådant, där de senast haft gemensamt hemvist. Finnes ej be- hörig domstol, efter vad nu är sagt, upptages målet av Stock- holms tingsrätt. Har ena maken väckt talan mot andra maken vid behörig domstol, äge denne städ- se till gemensam handläggning väcka talan .. " "i t'" -- den förre vid samma domstol.

Vilja båda makarna erhålla hemskillnad enligt 11 kap. 1 5 eller äktenskapsskillnad enligt 11 kap. 3 eller 4 5, göre de ansökan därom hos den rätt, som enligt första stycket är laga domstol i mål mot dem bägge.

Fråga om återgång eller äkten- skapsskillnad för brott, därför an— svar yrkas, må ock väckas vid den rätt, där brottmålet är anhängigt.

? ii l:!cn rl.-

284

Föreslagen lydelse

5 523

Är ansökning om hemskillnad gjord av bägge makarna och mö- ter ej hinder för dess upptagande, äge rätten utan huvudförhandling omedelbart företaga målet till av— görande. Vad nu sagts skall ock gälla, såvida ansökning om äk- tenskapsskillnad gjorts av bägge makarna och parternas inställelse ej finnes vara behövlig för målets utredning.

Vill båda makarna erhålla äk- tenskapsskillnad, skall de inge an— sökan därom till rätten.

Framställer endast ena maken sådant särskilt yrkande som avses i 11 kap. 3 5, skall andra maken beredas tillfälle att yttra sig över yrkandet. Återkallar make talan om äktenskapsskillnad sedan be- tänketid börjat löpa enligt 11 kap. 3 5, skall målet likväl prövas, om andra maken yrkar det.

Dom på äktenskapsskillnad på yrkande av make får meddelas utan huvudförhandling.

11 524

I mål om återgång av äkten- skap, hemskillnad eller äkten- skapsskillnad äge rätten, på yr- kande av endera maken, att för

23 Senaste lydelse 1946: 822. 24 Senaste lydelse 1964: 164.

I mål om äktenskapsskillnad skall rätten, på yrkande av endera maken, för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger för-

• Sida 290
•  Original

Prop. 1973: 32

Nuvarande lydelse

tiden intill dess laga kraft ägan- de dom föreligger förordna, efter vad som skäligt finnes, om sam- manlevnadens hävande och om bidrag av ena maken till den andres underhåll, så ock förbjuda makarna vid vite av fängelse i högst ett år eller böter att besöka varandra.

Vid förordnande om samman- levnadens hävande äge rätten be- stämma, vilken av makarna må sitta kvar i hemmet; och äge den- ne make innehava och nyttja de andra maken tillhöriga lösören, som ingå i bohaget, såvida ej rätten beträffande viss egendom annorlunda förordnar. Sådan be- stämmelse skall, om till återgång, hemskillnad eller äktenskapsskill- nad dömes, gälla,. till dess bodel- ning sker. Om den nyttjanderätt till ena maken tillhörig egendom, som enligt vad nu är sagt kan tillkomma den andre, gälle vad i 5 kap. 8 & sägs.

Förordnande, varom nu är sagt, må meddelas utan huvudförhand- ling. Innan förordnande medde- las, skall tillfälle att yttra sig över yrkandet beredas andra maken. Har förordnande meddelats, prö- ve rätten, när målet avgöres, om åtgärden skall bestå.

Beslut, varom i denna paragraf är sagt, gånge i verkställighet lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst av rätten åter- kallas.

285

Föreslagen lydelse

ordna om sammanlevnadens hä- vande och om förbud för makar- na vid vite av fängelse i högst ett år eller böter att besöka var- andra. Rätten kan också för sam- ma tid förordna efter vad som finnes skäligt om bidrag av ena maken till den andres underhåll.

Vid förordnande om samman- levnadens hävande kan rätten be- stämma, vilkcn av makarna som får sitta kvar i hemmet. Dömes till äktenskapsskillnad, skall sådan be- stämmelse gälla till dess bodelning sker. Make som berättigats att sit- ta kvar i hemmet får inneha och nyttja de andra maken tillhöriga lösören som ingår i bohaget, så- vida ej rätten beträffande viss egendom förordnar annorlunda. Om den nyttjanderätt som sålunda kan tillkomma make gäller vad i 5 kap. 8 & sägs.

Förordnande enligt första eller andra stycket får meddelas utan huvudförhandling. Innan förord- nande meddelas, skall tillfälle att yttra sig över yrkandet beredas andra maken. Har förordnande meddelats, skall rätten när må- let avgöres pröva, om åtgärden skall bestå. Förordnande om sam— manlevnadens hävande och om besöksförbud skall bestå, om ma- ke begär det.

Beslut enligt denna paragraf skall verkställas lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten. Be- slut om sammanlevnadens hävan- de och om besöksförbud får dock ej återkallas, om make motsätter sig det.

125

Då till hemskillnad dömes, äge rätten, på makes yrkande, att för tid, som prövas skälig, meddela

Har frågan om äktenskapsskill- nad förfallit enligt 11 kap. 3 5, skall målet avskrivas och vardera

• Sida 291
•  Original

Prop. 1973: 32

Nuvarande lydelse

vitesförbud varom i 11 5 första stycket sägs.

286

Föreslagen lydelse parten bära sin rättegångskostnad.

24 525

Har make yrkat åläggande för andra maken att utgiva under- hållsbidrag enligt 5 kap. 5 eller 7 & eller, efter det till hemskill- nad eller äktenskapsskillnad blivit dömt, enligt 11 kap. 25 eller 26 5, eller har make påkallat jämkning i vad genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt om så- dant bidrag, äge rätten, på yrkan- de, att för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger för- ordna därom, efter vad som skä- ligt finnes.

Har make yrkat åläggande för andra maken att utgiva underhålls- bidrag enligt 5 kap. 5 eller 7 & eller, efter det till äktenskapsskill- nad blivit dömt, enligt 11 kap. 14 5, eller har make påkallat jämkning i vad genom rättens be- slut cller genom avtal blivit be- stämt om sådant bidrag, kan rät- ten på yrkande för tiden intill dess laga kraft ägande dom före- ligger förordna därom efter vad som finnes skäligt.

28 geo

Vill make eller hans arvinge, att egendom skall sättas under särskild vård och förvaltning, ef- ter vad som stadgas i 9 kap. 6 5, 11 kap. 17 eller 23 5 eller 12 kap. 5 &, söke han hos rätten förord- nande därom. Sådant förordnan- de må, om sökanden det äskar, meddelas att gälla till dess ären- det av rätten avgöres. Det kan även dessförinnan när som helst återkallas.

Vill make eller hans arvinge att egendom skall sättas under särskild vård och förvaltning ef- ter vad som stadgas i 9 kap. 6 5, 11 kap. 9 5 eller 12 kap. 5 5, skall han hos rätten söka för- ordnande därom. Sådant förord- nande får, om sökanden begär det, meddelas att gälla till dess ärendet avgöres av rätten. Det kan även dessförinnan när som helst återkallas.

Innan förordnande, varom nu är sagt, meddelas, skall tillfälle beredas andra maken att yttra sig över ansökningen.

Förordnande gånge utan hinder av förd klagan i verkställighet, så- vida ej förbud däremot kommer från hovrätten.

29 527

I äktenskapsmål, boskillnads- mål, mål rörande bodelning och mål om underhåll eller skadestånd som avses i denna balk skall un- derrätt vid handläggning, som en- ligt vad eljest är föreskrivet skall ske med tre eller fyra lagfarna do- mare, bestå av en lagfaren doma— re och nämnd. Vad nu sagts gäl- ler även annat mål som hand- lägges i samma rättegång.

25 Senaste lydelse 1946: 822. 26 Senaste lydelse 1946: 822. 27 Senaste lydelse 1969: 256.

I äktenskapsmål, boskillnads— mål, mål rörande bodelning och mål om underhåll som avses i den- na balk skall underrätt vid hand- läggning, som enligt vad eljest är föreskrivet skall ske med tre eller fyra lagfarna domare, bestå av en lagfaren domare och nämnd. Vad nu sagts gäller även annat mål som handlägges i samma rätte-

gång.

• Sida 292
•  Original

Prop. 1973: 32 287

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 528

Mot beslut, som av underrätt Mot beslut, som av underrätt meddelats under rättegången i frå— meddelats under rättegången i frå- ga, varom förmäles i 9 kap. 6 e1— ga, varom förmäles i 9 kap. 6 el- ler 9 å, 11 kap. 20 eller 23 5 eller ler 9 5, 11 kap. 12 5 eller detta detta kap. 11, 24 eller 25 &, skall kap. 11, 24 eller 25 5, skall talan talan föras särskilt. föras särskilt.

Mot hovrättens beslut i fråga, som nu nämnts, må talan ej föras.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

2. Har talan om anspråk enligt 1 kap. 2, 3 eller 6 & väckts före ikraftträdandet, gäller äldre lag i fråga om anspråket.

3. Har talan om underhållsbidrag enligt 5 kap. 7 & väckts före ikraft- trädandet, tillämpas paragrafen i dess äldre lydelse.

4. Har talan om återgång väckts före ikraftträdandet, prövas talan enligt äldre lag. Har äktenskap återgått eller har äktenskap, som kunnat dömas att återgå, före ikraftträdandet upplösts genom makes död, gäller äldre lag i fråga om verkan av återgången samt i fråga om bodelning, un- derhåll och skadestånd.

5. Har talan om äktenskapsskillnad väckts före ikraftträdandet, prö- vas talan enligt äldre lag. Innan laga kraft ägande dom eller beslut före- ligger får ej dömas till äktenskapsskillnad enligt nya lagen. Har dom på hemskillnad meddelats eller har talan om hemskillnad väckts före ikraftträdandet, gäller 11 kap. 1—3 55 i den äldre lydelsen i stället för 11 kap. 1—4 åå i den nya lydelsen. Fråga om äktenskaps- skillnad skall dock prövas enligt nya lagen, om makarna är ense därom, hemskillnaden förfallit på grund av att makarna flyttat samman, talan om äktenskapsskillnad väckts efter utgången av juni 1975 eller, om dom på hemskillnad vunnit laga kraft efter ikraftträdandet, sedan 18 månader förflutit från det så skedde. Har dom på hemskillnad eller äktenskapsskillnad meddelats enligt äldre lag, gäller äldre lag i fråga om verkan av hemskillnaden samt i fråga om bodelning, underhåll och skadestånd.

6. Avlider make under handläggningen av mål om äktenskapsskill- nad, i vilket talan väckts före ikraftträdandet, tillämpas äldre lag i fråga om bodelningen. Detsamma gäller om det dömes till boskillnad på talan som väckts under handläggningen av sådant mål.

7. I mål som skall prövas enligt äldre lag tillämpas 15 kap. i dess äldre lydelse med undantag av 8 och 9 55.

8. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till före- skrift som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

25 Senaste lydelse 1969: 256.

• Sida 293
•  Original

Prop. ] 973: 32

2 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

288

Härigenom förordnas, att 6 kap. 7 och 12 55, 7 kap. 9 &, 8 kap. 1 5 samt 11 kap. 1 & föräldrabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. 7 &

Leva föräldrarna på grund av söndring åtskilda har rätten på ansökan av endera att förordna, vilken av dem skall hava vårdna— den om barnen eller, om ej alla barnen böra stå under den enes vårdnad, huru de skola fördelas mellan föräldrarna. Äro föräldrar- na ense, give rätten sitt beslut i överensstämmelse med vad de önska, såframt det ej är uppen- bart stridande mot barnens bästa; åsämjas de ej, bestämme rätten efter vad med hänsyn främst till barnens bästa finnes skäligt. Bär endera huvudsakligen skulden till sammanlevnadens hävande, och äro de lika skickade att hava vårdnaden om barnen, vare den andre närmast därtill. Finnes med hänsyn till barnens bästa uppen— bart, att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskilt förordnad för- myndare.

Dömes till återgång av föräld- rarnas äktenskap eller till hem— skillnad eller äktenskapsskillnad mellan dem, meddele rätten tillika förordnande angående vårdnaden om barnen; och skall därvid vad i första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Leva föräldrarna på gru unad söndring åtskilda. har rätten på ansökan av endera att förordna, vilken av dem skall hava vårdna- den om barnen eller, om ej alla barnen böra stå under den enes vårdnad, huru de skola fördelas mellan föräldrarna. Äro föräldrar- na ense, give rätten sitt beslut i överensstämmelse med vad de öns- ka, såframt det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa; åsämjas de ej, bestämme rätten efter vad med hänsyn till barnens bästa finnes skäligt. Finnes med hänsyn till barnens bästa uppen- bart, att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskilt förordnad för-

myndare.

Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, meddele rätten tillika förordnande angående vård— naden om barnen; och skall där- vid vad i första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

12 51

Barn utom äktenskap står un— der moderns vårdnad till dess det fyllt tjugu år eller ingått äkten—

1 Senaste lydelse 1969: 157.

Barn utom äktenskap står under moderns vårdnad till dess det fyllt tjugu år eller ingått äktenskap. På

• Sida 294
•  Original

Prop. 1973: 32

Nuvarande lydelse

skap. Äro föräldrarna ense, att fadern skall träda i moderns stäl— le, varde han, på anmälan, av rät- ten förordnad att övertaga vård- naden om barnet, om han år lämp- lig därtill. Finnes modern ej vara lämplig att utöva vårdnaden, eller där hon, skall rätten på ansökan av fadern eller barnavårdsmannen eller på anmälan av allmän åkla- gare eller barnavårdsnämnd över- flytta vårdnaden a" fadern eller särskilt förordnad förmyndare. Vad i 2—4 och 10 åå stadgas med avseende å vårdnad om barn i åk- tenskap skall äga motsvarande till- lämpning beträffande barn utom äktenskap.

289

Föreslagen lydelse

ansökan av fadern skall dock rät— ten överföra vårdnaden till honom, om det finnes skäligt med hänsyn till barnets bästa. Äro föräldrar- na ense, att vårdnaden skall över— föras till fadern, skall rätten på anmälan besluta i enlighet därmed, om det ej är uppenbart stridande mot barnets bästa.

Inträffar i fråga om den av för- äldrarna som har vårdnaden om barnet sådant fall som avses i 6 9" eller där han, skall rätten på an- sökan av den andre eller barna- vårdsman eller på anmälan av all- män åklagare eller barnavårds- nämnd förordna den andre att ut- öva vårdnaden, såvida ej denna med hänsyn till barnets bästa fin- nes böra anförtros åt särskilt för- ordnad förmyndare.

Vad i 2—4 och 10 åå stadgas med avseende på vårdnad om barn i äktenskap skall äga motsvaran- de tillämpning beträffande barn utom äktenskap.

7 kap. 9 %

Är avtal, som makar med av- seende å förestående återgång av äktenskap, hemskillnad eller äk- tenskapsskillnad slutit om under- håll till barn, uppenbart obilligt för ena maken, må avtalet, om det ej ingåtts under hemskillnad, på hans talan av rätten jämkas. I fråga om tid, inom vilken sådant klander skall väckas, äge vad i 11 kap. 29 å andra punkten gifter- målsbalken iir stadgat motsvaran- de tillämpning.

Är avtal, som makar med av- seende å förestående äktenskaps- skillnad slutit om underhåll till barn, uppenbart obilligt för ena maken, må avtalet på hans talan av rätten jämkas. Har talan ef väckts inom ett år från det äkten— skapsskillnaden meddelades, är rätten till talan förlorad.

8 kap. 1 5

För barn i äktenskap skall bar- navårdsman förordnas, såframt föräldrarna leva åtskilda på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad eller deras äktenskap

För barn i äktenskap skall bar- navårdsman förordnas, såframt föräldrarna leva åtskilda på grund av söndring eller deras äktenskap är upplöst samt antingen den av

• Sida 295
•  Original

Prop. 1973: 32

Nuvarande lydelse

är upplöst samt antingen den av föräldrarna vilken vårdnaden om barnet tillerkänts gör framställ- ning om sådant förordnande eller barnavårdsnämnden av särskild anledning finner det erforderligt. Vad nu sagts för det fall att för- äldrarna leva åtskilda eller deras äktenskap är upplöst skall ock gälla, där jämlikt 6 kap. 6 & rät- ten förordnat, att vårdnaden om barnet skall tillkomma allenast den ene av föräldrarna.

290

Föreslagen lydelse

föräldrarna vilken vårdnaden om barnet tillerkänts gör framställning om sådant förordnande eller bar- navårdsnämnden av särskild an- ledning finner det erforderligt. Vad nu sagts för det fall att för- äldrarna leva åtskilda eller deras äktenskap är upplöst skall ock gälla, där jämlikt 6 kap. 6 & rät- ten förordnat, att vårdnaden om barnet skall tillkomma allenast den ene av föräldrarna.

h'ar make vid domstol framställt yrkande, att vårdnaden måtte tiil- erkännas honom, skall, efter framställning av endera parten eller där barnavårdsnämnden av särskild anledning finner det erforderligt, barna- vårdsman förordnas för tiden intill dess vårdnadsfrågan slutligt av- gjorts.

11 kap. 1 &? För underårigt barn i äktenskap vare föräldrarna förmyndare. Dör en av föräldrarna, eller kan någon av dem enligt 4 & icke vara förmyn— dare, eller varder någon av dem entledigad från förmynderskapet, vare den andre barnets förmyndare.

Går föräldrarnas äktenskap åter eller vinna de hemskillnad eller äktenskapsskillnad, vare den bar- nets förmyndare, som skall hava vårdnaden om det. Varder eljest förordnat att vårdnaden skall till- komma allenast den ene av för- äldrarna, vare han ock förmyn-

Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, vare den bar- nets förmyndare, som skall hava vårdnaden om det. Varder eljest förordnat att vårdnaden skall till- komma allenast den ene av för- äldrarna, vare han ock förmyn- dare.

dare.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

2. Dömes efter ikraftträdandet till återgång eller hemskillnad enligt bestämmelserna i giftermålsbalken i dess lydelse före den 1 januari 1974, skall vad i 6 kap. 7 & andra stycket är föreskrivet om förordnande angående vårdnaden om barn när det dömes till äktenskapsskillnad äga motsvarande tillämpning.

3. I fråga om avtal, som slutits med avseende på förestående åter- gång av äktenskap eller hemskillnad eller som ingåtts under hemskill- nad, tillämpas 7 kap. 9 5 i dess äldre lydelse. Detsamma gäller avtal som i annat fall slutits före ikraftträdandet med avseende på förestå- ende äktenskapsskillnad.

4. Den äldre lydelsen av 8 kap. 1 & tillämpas alltjämt, när det dömts till hemskillnad.

2 Senaste lydelse 1971: 870.

• Sida 296
•  Original

Prop. 1973: 32

3 Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

291

Härigenom förordnas, att 3 kap. 8 5 och 25 kap. 3 & ärvdabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 8 &

Vad i detta kapitel är stadgat om efterlevande makes arvsrätt skall ej äga tillämpning, om vid arvlåtarens död makarna på grund av hemskillnad levde åtskilda eller talan om äktenskapets återgång, hemskillnad eller äktenskapsskill- nad då var anhängig eller vid bo- delning i anledning av dödsfallet makarnas giftorättsgods efter vad i giftermålsbalken stadgas skall så delas som hade återgång skett.

Vad i detta kapitel är stadgat om efterlevande makes arvsrätt skall ej äga tillämpning, om vid arvlåtarens död talan om äkten- skapsskillnad var anhängig.

25 kap. 3 %

Över ansökningen skall rätten höra den bortovarandes inom ri- ket vistande make och närmaste fränder, annan som kan antagas senast hava haft underrättelse om den bortovarande, ävensom kyr- koherden och allmänna åklagaren i den ort, där han senast ägt hem- vist inom riket.

Över ansökningen skall rätten höra den bortovarandes inom ri- ket vistande make och närmaste fränder, annan som kan antagas senast hava haft underrättelse om den bortovarande, ävensom pas- torsämbetet och polismyndigheten i den ort, där han senast ägt hem— vist inom riket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. 3 kap. 8 & i dess äldre lydelse skall dock tillämpas, om arvlåtaren avlidit före ikraftträdandet eller om i annat fall talan om återgång eller hemskillnad var anhängig eller makarna på grund av hemskillnad levde åtskilda vid dödsfallet.

• Sida 297
•  Original

Prop. 1973: 32 292

4 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken, dels att 7 kap. 2 5 skall upphöra att gälla, dels att 6 kap. 5 &, 7 kap. 6 & och 35 kap. 4 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap.

== JS

Har någon samlag med eget barn eller dess avkomling, dömes för otukt med avkomling till fängelse i högst två år.

Den som har samlag med sitt Den som har samlag med sitt syskon, dömes för o t u k t m e d helsyskon, dömes för o t u k t 5 y 5 k 0 n till fängelse i högst ett m e (1 s y s k 0 n till fängelse i år. högst ett år.

Vad i denna paragraf sägs gäller ej den som förmåtts till gärningen medelst olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt.

7 kap. 6 %

Olaga giftermål må ej åtalas, med mindre för gärningen blivit dömt till återgång av äktenskapet.

Egenmäktighet med barn må ej åtalas av åklagare, med mindre åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

35 kap.

4 5 De i 1 och 2 åå bestämda tiderna skola räknas från den dag brottet begicks. Förutsättes för ådömande av påföljd att viss verkan av hand- lingen inträtt, skall tiden räknas från den dag då sådan verkan inträdde.

Ifall, som i 7 kap. 2 5 sägs, skall I fall, som i 11 kap. 5 5 sägs, tiden räknas från den dag dom om skall tiden räknas från den dag då återgång av äktenskapet vann laga beslut om egendomsavträde med- kraft och i det fall, som i 11 kap. delades eller åtal eljest tidigast 5 5 sägs, från den dag då beslut kunde ske. om egendomsavträde meddelades eller åtal eljest tidigast kunde ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

• Sida 298
•  Original

Prop. 1973: 32

5 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

293

Härigenom förordnas, att 10 kap. 9 & rättegångsbalken skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 9 51 Tvist om arv eller testamente eller om bodelning mellan arvingar och efterlevande make skall upptagas av den rätt, där den döde skolat svara i tvistemål i allmänhet.

Tvist om bodelning mellan ma- kar i anledning av boskillnad, äk— tenskaps återgång, hemskillnad el- ler äktenskapsskillnad skall upp- tagas av den rätt, där mannen skall svara i tvistemål i allmänhet,

Tvist om bodelning mellan ma- kar i anledning av boskillnad eller äktenskapsskillnad skall upptagas av den rätt, där mannen skall sva- ra i tvistemål i allmänhet, eller, om mannen ej är skyldig att i så— dant mål svara vid svensk domstol, där hustrun svarar i sådant mål.

eller, om mannen ej är skyldig att i sådant mål svara vid svensk clom— stol, där hustrun svarar i sådant mål.

Finnes i mål, som avses i denna paragraf, ej behörig domstol enligt vad nu är sagt, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser till— lämpas dock alltjämt i fråga om tvist om bodelning mellan makar i an— ledning av äktenskaps återgångleller hemskillnad.

6 Förslag till

Lag om medling mellan samlevande

Härigenom förordnas som följer.

1 & Medling enligt denna lag har till ändamål att utjämna motsätt- ningar mellan man och kvinna som sammanlever eller har sammanlevt.

Medlare skall på lämpligt sätt göra sig underrättad om anledningen till motsättningarna och, om fråga uppkommit att bryta samlevnaden, rådgöra med parterna om möjligheterna att fortsätta den.

2 5 För varje kommun skall utses minst två medlare. Om det är påkal- lat av särskilda skäl, kan samme person förordnas till medlare för mer än en kommun.

1 Senaste lydelse 1969: 244.

• Sida 299
•  Original

Prop. 1973: 32 294

Medlare utses av länsstyrelsen för två kalenderår. Är medlare ej lämp- lig för sitt uppdrag, skall han entledigas. Avgår medlare före utgången av den tid för vilken han blivit utsedd, skall annan förordnas för den återstående tiden.

3 & Medlare är skyldig att söka medla på begäran av mannen eller kvinnan, om någon av dem är bosatt i den kommun för vilken medlaren förordnats.

4 & Ersättning till medlare betalas av kommunen. Närmare bestämmelser om ersättning meddelas av Konungen.

5 & Medlare får ej obehörigen yppa vad han erfarit under medlingen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

7 Förslag till

Lag om ogifta samboendes gemensamma bostad

Härigenom förordnas som följer.

1 & Innehar vid upplösning av äktenskapsliknande samlevnad mellan ogift man och ogift kvinna den ena av parterna hyres- eller bostadsrätt till lägenhet, vilken uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som parternas gemensamma bostad, får den andra parten övertaga hyres- eller bostadsrätten, om han bäst behöver bostaden och det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Om parterna ej har eller har haft barn tillsammans, gäller vad nu sagts endast om synnerliga skäl talar därför.

Upplöses samlevnaden genom att den av parterna som innehar hyres- eller bostadsrätten avlider, tillämpas bestämmelserna i första stycket i fråga om rätt för den efterlevande att övertaga hyres- eller bostadsrät— ten.

2 & Har part flyttat från lägenheten och ej inom tre månader därefter hos andra parten framställt anspråk på att få övertaga hyres- eller bo- stadsrätten, har han förlorat sin rätt därtill.

3 % Den som enligt 1 % övertaget" hyres- eller bostadsrätt skall vid övertagandet till andra parten erlägga lösen motsvarande rättens värde. Om synnerliga skäl föreligger, får dock betalningen anstå mot att par- ten ställer godtagbar säkerhet.

4 ä Uthyres sådan lägenhet som avses i 1 5 av ena parten eller hans dödsbo helt eller delvis till annan utan andra partens samtycke och kan uthyrningen äventyra dennes rätt att övertaga rätten till lägenheten, skall på andra partens yrkande uthyrningen gå åter, om han väcker talan därom inom tre månader från det han fick kännedom om uthyrningen. Han kan även föra talan om hyresgästens avhysning. Rätten får med giva hyresgästen skäligt anstånd med avflyttningen.

• Sida 300
•  Original

Prop. 1973: 32 295

Vägrar part att samtycka till uthyrning, kan rätten på ansökan till- låta den, om skäl till vägran saknas. [ fråga om rättens domförhet och sammanträde vid avgörande av sådant ärende gäller vad som är före- skrivet om ärende som angår medgivande till åtgärd enligt 6 kap. 6 & gif- termålsbalken.

5 % Bestämmelserna i 4 & har motsvarande tillämpning på överlåtelse eller pantsättning av hyres- eller bostadsrätt som avses i 1 5.

6 5 Med hyres- och bostadsrätt likställes andel däri.

Är hyresrätt knuten till andelsrätt i förening eller bolag, skall vad i lagen är föreskrivet om bostadsrätt äga motsvarande tillämpning i fråga om andelsrätten.

7 5 I mål om rätt att övertaga hyres- eller bostadsrätt enligt 1 5 kan rätten på yrkande av endera parten för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger efter vad som finnes skäligt förordna, vilken av parterna som skall få nyttja bostaden.

Förordnande får meddelas utan huvudförhandling. Innan förordnan- de meddelas, skall tillfälle att yttra sig över yrkandet beredas andra parten. Har förordnande meddelats, skall rätten, när målet avgöres, pröva om åtgärden skall bestå.

Beslut som avses i denna paragraf får verkställas lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974 och gäller till utgången av år 1979.

Lagen äger ej tillämpning, om samlevnaden upphört före lagens ikraftträdande.

Har lösningsrätt påkallats under lagens giltighetstid, skall även efter denna tid bestämmelserna i lagen äga tillämpning i fråga om rätten att övertaga hyres- eller bostadsrätt.

8 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps ingående

Härigenom förordnas, att lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps ingående skall upphöra att. gälla vid utgången av år 1973.

• Sida 301
•  Original

Prop. 1973: 32

9 Förslag till

296

Lag om ändring i lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet,

dels att 2 och 3 && skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 8 5, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

2

Vigselförrättare, som i 1 'g' sägs. skall, då begäran om vigsel fram- ställes, tillse, att de trolovade äro oförhindradc att ingå äktenskap med varandra. Trolovad, som är kyrkobokförd i svensk församling, vare pliktig att inför vigselförrät- taren förete äktenskapsbetyg; och skola de trolovade i övrigt full- göra vad enligt lag åligger dem, som vilja erhålla hindersprövning.

Har Konungen förordnat. att äktenskap ej må slutas i strid mot hinder, som är stadgat i den främ- mande statens lag, lände det till efterrättelse; och .vare de trolova- de pliktiga styrka frånvaron av så- dant hinder, på sätt Konungen fö- reskriver.

Föreslagen lydelse ål

Vigselförättare som i 1 & sägs skall, då begäran om vigsel fram- ställes, tillse, att mannen och kvin- nan c'ir oförhindradc att ingå äk- tenskap med varandra. Den som är kyrkobokförd i svensk försam- ling skall inför vigselförrättaren förete äktenskapsbetyg. Mannen och. kvinnan skall i övrigt fullgö- ra vad enligt lag åligger dem som vill erhålla hindersprövning.

Har Konungen förordnat, att äktenskap ej får slutas i strid mot hinder, som är föreskrivet i den främmande statens lag, skall det- ta iakttagas. Alannen och kvin- nan är skyldiga att på sätt Ko- nungen föreskriver styrka frånva- ron av sådant hinder.

352

Fullgöra de trolovade vad enligt 2 & åligger dem, och finner ej vigselförrättaren hinder mot äk- tenskapet möta, må vigsel ske inom fyra månader därefter.

Fullgör mannen och kvinnan vad enligt 2 & åligger dem och fin- ner ej vigselförrättaren hinder mot äktenskapet möta, får vigsel ske inom fyra månader därefter.

Talan mot beslut enligt denna lag föres hos kammarrätten genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

1 Senaste lydelse 1968: 761. 2 Senaste lydelse 1968: 761.

• Sida 302
•  Original

Prop. 1973: 32

10 Förslag till

297

Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1959: 157) med särskilda be- stämmelser om makars gemensamma bostad, dels ändring i samma lag

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1959:157) med särskilda be- stämmelser om makars gemensamma bostad, som enligt lag (1969: 616) gäller till utgången av år 1974,

dels att lagen skall äga fortsatt giltighet till utgången av år 1979, dels att 1 och 2 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Vid bodelning eller skifte i an- ledning av äktenskaps återgång, hemskillnad eller äktenskapsskill- nad må, utan hinder av vad där- om eljest är stadgat, fastighet, vil- ken uteslutande eller huvudsakli- gen skolat tjäna som makarnas ge- mensamma bostad och vilken ut- gör giftorättsgods eller samfälld egendom, på makes begäran tilläg- gas honom, såframt han bäst bc- höver bostaden samt det med hän- syn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

IQ

Hava makar eller en av dem för- hyrt lägenth för att uteslutande eller huvudsakligen användas så- som makarnas gemensamma bo- stad och går äktenskapet riter eller dömes till hemskillnad eller äkten- skapsskillnad mellan dem, skall på makes begäran hyresrätten, ändå att den icke utgör giftorättsgods eller samfälld egendom, genom bo- delning eller skifte tilläggas ende- ra av makarna. Företräde skall härvid tillkomma den make som bäst behöver bostaden, såframt det med hänsyn till omständigheter- na i övrigt kan anses skäligt.

Föreslagen lydelse 15

Vid bodelning eller skifte 1 an- ledning av äktenskapsskillnad må, utan hinder av vad därom eljest är stadgat, fastighet, vilken ute- slutande eller huvudsakligen sko- lat tjäna som makarnas gemen- samma bostad och vilken utgör giftorättsgods eller samfälld egen— dom, på makes begäran tilläggas honom, såframt han bäst behöver bostaden samt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan an— ses skäligt.

Hava makar eller en av dem förhyrt lägenhet för att uteslutan- de eller huvudsakligen användas såsom makarnas gemensamma bo- stad och dömes till äktenskaps- skillnad mellan dem, skall på ma- kes begäran hyresrätten, ändå att den icke utgör giftorättsgods eller samfällt] egendom, genom bodel- ning eller skifte tilläggas endera av makarna. Företrädc skall här- vid tillkomma den make som bäst behöver bostaden, såframt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Vad nu är stadgat om hyresrätt skall äga motsvarande tillämpning, om makarna eller en av dem innehar lägenhet med bostadsrätt. Därest hyres- eller bostadsrätt, som utgör makes enskilda egendom,

• Sida 303
•  Original

Prop. 1973: 32

Nuvarande lydelse

298

Föreslagen lydelse

tillägges andra maken, skall beträffande dylikt fång gälla vad som är stadgat om fång på grund av giftorätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser tillämpas dock alltjämt, om det dömts till återgång av äktenskap eller hemskillnad.

11 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1862: 10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer

Härigenom förordnas, att 10 5 förordningen (1862: 10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer1 skall ha nedan angiv- na lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 52

Då makar erhålla boskillnad el- ler till återgång av äktenskap, hemskillnad eller äktenskapsskill- nad dömes,

eller handelsbolag eller annat bolag, som, enligt vad särskilt är stadgat, allmänt kungjort varit, eller registrerad förening träder i likvidation eller försättes i kon- kurs,

eller myndig person vardet un- der förmyndare ställd,

må ock i den ordning, som i 9 & sägs, kallelse å okända borge- närer sökas vid den rätt, varunder gäldenären i konkursmål hörer.

Då makar erhålla boskillnad el- ler till äktenskapsskillnad dömes,

eller handelsbolag eller annat bolag, som, enligt vad särskilt är stadgat, allmänt kungjort varit, el- ler registrerad förening träder i likvidation eller försättes i kon- kurs,

eller myndig person varder un- der förmyndare ställd,

må ock i den ordning, som i 9 & sägs, kallelse å okända borge- närer sökas vid den rätt, varunder gäldenären i konkursmål hörer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser till- lämpas dock alltjämt, om det dömts till återgång av äktenskap eller hemskillnad.

1 Senaste lydelse av förordningens rubrik 1933: 326. ' Senaste lydelse 1920: 425.

• Sida 304
•  Original

Prop. 1973: 32

12 Förslag till

299

Lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av domstols- ärenden

Härigenom förordnas, att 6 % lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 ål Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare, om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna

paragraf.

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 5 skall rätten hava den sammansättning som an— ges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt, om eljest särskild anledning fö- religger därtill, eller

om ärendet angår

1. samtycke till hävande av tjänste- eller arbetsavtal som barn ingått, medgivande till äktenskap enligt 2 kap. 4 5 giftermålsbalken eller till åtgärd beträffande makars egendom enligt 5 kap. 14 5 eller 6 kap. 6 % nämnda balk eller förord- nande angående sådan egendoms förvaltning i andra fall,

”7 talan mot överförmyndares bes—.ut,

3. nedsättning av bolags aktie- kapital eller grundfond, tillstånd till vinstutdelning i bolag, skyldig- het för bolag eller förening att trä— da i likvidation, förordnande eller entledigande av likvidator eller till— stånd till försäljning av egendom under likvidation eller till fusion,

4. förvaltning av stiftelse.

5. underställning av delägares beslut eller meddelande av särskil- da föreskrifter angående god mans förvaltning enligt lagen om för- valtning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter, eller

1 Senaste lydelse 1969: 258.

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 5 skall rätten hava den sammansättning som an- ges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt, om eljest särskild anledning fö— religger därtill, eller

om ärendet angår

1. samtycke till hävande av tjänste- eller arbetsavtal som barn ingått, medgivande till äktenskap enligt 2 kap. 2 5 giftermålsbalken eller till åtgärd beträffande ma— kars egendom enligt 5 kap. 14 5 eller 6 kap. 6 & nämnda balk eller förordnande angående sådan egen- doms förvaltning i andra fall,

2. talan mot överförmyndares beslut.

3. nedsättning av bolags aktie- kapital eller grundfond, tillstånd till vinstutdelning i bolag, skyldig— het för bolag eller förening att trä- da i likvidation, förordnande eller entledigande av likvidator eller till- stånd till försäljning av egendom under likvidation eller till fusion.

4. förvaltning av stiftelse,

5. underställning av delägares beslut eller meddelande av särskil- da föreskrifter angående god mans förvaltning enligt lagen om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter. eller

• Sida 305
•  Original

Prop. 1973; 32

Nuvarande lydelse

6. tillstånd till viss förvaltnings- åtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.

300

Föreslagen lydelse

6. tillstånd till viss förvaltnings- åtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.

I fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren do- mare och nämnd, när ärendet skall prövas enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken, samt eljest av minst tre och högst fyra lagfarna domare. Har nämnd säte i rätten äger 15 kap. 29 och 30 åå giftermålsbalken

motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

13 Förslag till

Lag om ändring i namnlagen (1963: 521)

Härigenom förordnas, att 7 och 15 åå namnlagen (1963: 521) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7å

Upplöses äktenskap genom äk- tenskapsskillnad eller genom man- nens död, må hustru, som förvär- vat mannens släktnamn, genom an— mälan hos pastor återtaga det släktnamn hon hade som ogift. Detsamma gäller.. om hustru vid återgång av äktenskap tillåtits be- hålla mannens släktnamn.

Upplöses äktenskap, må hustru, som förvärvat mannens släktnamn, genom anmälan hos pastor återta- ga det släktnamn hon hade som ogift.

15 51 Förklaras någon icke hava äktenskaplig börd och har hans moder annat släktnamn än mannen, förlorar han dennes släktnamn och förvär- var i stället moderns släktnamn. Om synnerliga skäl äro därtill, må dock rätten tillåta att han behåller mannens namn.

Dömes till återgång av äkten- skap, förlorar hustrun släktnan-m som han enligt 6 5 första eller andra stycket förvärvat och åter- förvr'irvar det släktnamn hon hade före äktenskapet. Om synnerliga skäl lira därtill, må dock rätten tillåta att hon behåller mannens namn.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser tillämpas dock alltjämt, om det dömts till återgång av äktenskap.

1 Senaste lydelse 1970: 844.

• Sida 306
•  Original

Prop. 1973: 32

14 Förslag till

301

Lag om ändring i rennäringslagen (1971: 437)

Härigenom förordnas, att 2 % rennäringslagen (1971: 437) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25

Den som ingår äktenskap med renskötselberättigad förvärvar ren- skötselrätt.

Upplöses äktenskapet genom äk- tenskapsskillnad eller dömes till återgång [ äktenskapet, kan läns- styrelsen upphäva renskötselrätt som förvärvats enligt första styc- ket, om särskilda skäl föreligger.

Upplöses äktenskapet genom äk- tenskapsskillnad, kan länsstyrelsen upphäva renskötselrätt som för- värvats enligt första stycket, om särskilda skäl föreligger.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser till- lämpas dock alltjämt, om det dömts till återgång av äktenskap.

15 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen(1972: 429)

Härigenom förordnas, att 31 & rättshjälpslagen (1972: 429) skall ha nedan angivna lydelse.

Lydelse enligt prop. 1972: 132 Föreslagen lydelse

315

I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen äger bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämpning i fråga om kostnaderna för rätts- hjälpen. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kost- nader skall åläggas att utge ersättningen till statsverket.

Vinner makar efter gemensam ansökan boskillnad. hemskillnad eller äktenskapsskillnad och har ena maken åtnjutit allmän rätts- hjälp, skall rätten, om det ej med hänsyn till omständigheterna är obilligt, ålägga andra maken att betala statsverket hälften av kost- naderna för rättshjälpen.

Vinner makar efter gemensam ansökan boskillnad eller äkten- skapsskillnad och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rät- ten, om det ej med hänsyn till omständigheterna är obilligt, åläg- ga andra maken att betala stats- verket hälften av kostnaderna för rättshjälpen.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mel- lan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämp-

• Sida 307
•  Original

Prop. 1973: 32 302

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betalningsskyldighet åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras helhet eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser till- lämpas dock alltjämt, om det dömes till hemskillnad.

• Sida 308
•  Original

Prop. 1973: 32 303

Utdrag av protokoll, hålleti lagrådet den 5 mars 1973.

Närvarande: justitierådet PETREN, regeringsrådet WIESLANDER, justitierådet HOLMBERG, justitierådet GÄRDE WIDEMAR

Enligt lagrådet den 19 februari 1973 tillhandakommet utdrag av pro- tokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i stats- rådet den 12 januari 1973, har Kungl. Maj:t förordnat att lagrådets ytt- rande ska-ll inhämtas över upprättade förslag till

1. lag om ändring i giftermålsbalken,

2. lag om ändring i föräldrabalken, lag om ändring i ärvdabalken, lag om ändring i brottsbalken, lag om ändring i rättegångsbalken, lag om medling mellan samlevande, . lag om ogifta samboendes gemensamma bostad,

8. lag om upphävande av lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps ingående,

9. lag om ändring i lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet,

10. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1959: 157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad, dels ändring i- samma lag,

11. lag om ändring i förordningen (1862: 10 s. 1) om tioårig preskrip- tion och om kallelse å okända borgenärer,

12. lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av dom- stolsärenden,

13. lag om ändring i namnlagen (1963: 521), 14. lag om ändring i rennäringslagen(1971: 437), 15. lag om ändring i rättshjälpslagen(1972: 429). Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, har inför lagrådet före- dragits av hovrättsassessom Ingegerd Sarman.

show.—es»

Lagrådet yttrar:

Allmänna synpunkter

Det nu framlagda förslaget innefattar tämligen djupt ingripande änd- ringar på familjelagstiftningens område. Så avskaffas helt bestämmel— serna om trolovning. Äktenskapshindren inskränkes. Kravet på föräld-

• Sida 309
•  Original

Prop. 1973: 32 304

rarnas eller giftomans samtycke till äktenskap för den som är över aderton men under tjugo år slopas. Institutet återgång av äktenskap ut- går ur lagstiftningen. Reglerna om upplösning av äktenskap omgestaltas. Så avskaffas hemskillnadsinstitutet. Envar make erhåller i princip rätt att utan att åberopa något skäl erhålla äktenskapsskillnad. Har någon av makarna vårdnad om barn under 16 år eller är maka-rna ej ense om skillnaden, meddelas dock ej äktenskapsskillnad genast utan en betänke- tid på minst 6 månader skall först löpa. Förslagets inställning till skils- mässogrundema har följdriktigt lett till att de regler som bygger på ena makens skuld till söndringen eller upplösningen utmönstras. Detta gäller även i fråga om vårdnaden om barn. De ekonomiska verkningarna av äktenskap berörs i princip ej. Avskaffandet av institutet hemskillnad och slopandet av möjligheten att utdöma skadestånd har dock medfört in- grepp av ej obetydlig räckvidd. Så har bl. a. införts möjlighet att göra avvikelse från den delning av giftorättsgodset, vartill de ordinära reg- lerna leder, genom jämkning grundad på allmän skälighetsbedömning. Vidare innehåller förslaget beträffande dem som sammanbor under äk- tenskapsliknande förhållanden utan att vara gifta vissa regler som gör att avståndet i rättsligt hänseende till äkta makar något minskar. Det gäller vårdnaden om barn och rätten till bostad. Ökad möjlighet för fa- der till barn utom äktenskap att få vårdnaden om barnet införes även för det fall att föräldrarna ej sammanbor.

De föreslagna reformerna innebär att lagstiftningen på området an- passas till värderingar som nu är vitt spridda. Anledning saknas för lag- rådet att ingå på en bedömning av de antydda värderingarna och deras allmängiltighet i dagens samhälle. Uppmärksamheten får i stället ägnas frågan om förslaget från de valda utgångspunkterna låter sig följdriktigt och utan att motsättningar uppstår infoga i det i övrigt bestående regel- systemet.

Det är alltid förenat med vanskligheter att i ett stort och enhetligt lag- verk på grundläggande sätt ändra väsentliga beståndsdelar. Sådana vanskligheter har ej heller helt kunnat undgås i detta lagstiftnings- ärende. Här må nämnas, att ehuru begreppet trolovning avskaffas, lik— väl i åtskilliga stadganden i 8 kap. talas om trolovade. Lagrådet åter- kommer härtill. Möjligheten för 18-åringen att utan vårdnadshavaren- ,förmyndarens medgivande taga det viktiga steg som det innebär att ingå äktenskap _ vilket ju också har återverkningar i ekonomiskt hänseen— de —— står mindre väl samman med hans avsaknad av rättslig handlings- förmåga när det gäller vissa ekonomiska transaktioner som kan vara av nog så begränsad betydelse. Avskaffandet av hemskillnaden och — så- som på visst sätt låter sig säga — dess ersättande med betänketid möter åtskilliga svårigheter vilka lagrådet kommer att beröra längre fram. Här må blott allmänt understrykas den osäkerhet i rättsligt hänseende som uppkommer genom att enligt förslaget ingen rättslig reglering utan vi-

• Sida 310
•  Original

Prop. 1973: 32 305

dare skall gälla under betänketiden även om — vilket lär bli det vanliga — makarna lever åtskilda. Makarna är fortfarande båda vårdnadsha- vare, dispositionen över giftorättsgodset är underkastad begränsningar och underhållsfrågor är olösta med de återverkningar detta kan ha i skilda hänseenden. Dessa frågor synes dock i stor utsträckning kunna lö- sas om samtidigt med äktenskapsskillnaden yrkas interimistiska beslut i angivna frågor samt begäran om boskillnad göres. Då det kan antagas att dessa möjligheter helt eller delvis i stor utsträckning kommer att ut- nyttjas, kan det ifrågasättas huruvida- det innebär någon fördel att slopa hemskillnaden och införa institutet betänketid. Att detta institut medför vissa processuella vanskligheter belyses i det följande.

Även om på sätt det anförda ger vid handen reformerna ej utan vissa vanskligheter ur saklig synpunkt låter sig infoga i lagstiftningen, är dessa otvivelaktigt ej av den beskaffenhet att de kan utgöra ett hinder mot ändringarna, om dessa bedömes vara angelägna.

De förslag som framlägges är icke resultatet av ett nordiskt lagstift- ningssamarbete. Ett genomförande av förslagen leder till att den svenska lagstiftningen i vissa avseenden kommer att skilja sig avsevärt från vad som gäller i de andra nordiska länderna i fråga om äktenskapshinder och äktenskaps upplösning. I stället för att leda till större rättslikhet mellan de nordiska länderna medför förslaget att skiljaktigheterna vid— gas.

Med hänsyn till de nordiska folkens nära samhörighet och den ökade rörligheten över gränserna är det av värde att rättslikhet består eller uppnås på centrala rättsområden. Andra skäl kan emellertid tala för att lagstiftning i ett land får ske utan att resultatet av överväganden i andra länder avvaktas. Enligt lagrådets mening är omständigheterna i föreva— rande lagstiftningsärende icke sådana, att enbart det förhållandet att ett gemensamt nordiskt förslag ej kan framläggas bör leda till att den nu föreslagna lagstiftningen avstyrkes eller föreslås få anstå tills vidare.

Emellertid måste såsom föredragande statsrådet anfört ett genomfö- rande av förslagen föranleda en översyn av 1931 års konvention mellan de nordiska länderna innehållande internationellt privaträttsliga bestäm- melser om äktenskap, adoption och förmyndcrskap. Lagrådet kan icke bedöma möjligheterna att slutföra förhandlingar därom före den dag då lagändringarna- föreslås träda i kraft. Det bör emellertid framhållas att det vore olyckligt om förhållandena skulle utveckla sig så att konventio- nen måste uppsägas från svensk sida.

Internationella förhållanden i övrigt har över huvud taget icke berörts i remissprotokollet, och vilken betydelse en så väsentlig ändring av svensk lag som nu föreslås kan få internationellträttsligt har icke belysts. En anpassning av de svenska lagar som reglerar internationella äkten- skapsförhållanden till den lagstiftning som nu föreslås torde vara nöd- vändig, så att icke föråldrade bestämmelser kommer att leda till oaccep—

20 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 32

• Sida 311
•  Original

Prop. 1973: 32 306

tabla resultat eller på annat sätt föranleda tillämpningssvårigheter. Det kan icke ankomma på lagrådet att företaga en sådan översyn. Lagrådet förutsätter emellertid att en översyn — utöver vad som föreslagits i fråga om lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet — göres innan den nu föreslagna lagstift— ningen träder i kraft.

Ytterligare må endast beröras GB:s språkliga dräkt efter reformen. Enligt förslaget kommer GB —— och därmed 1734 års lag — att inledas med ett stadgande om att den som är under 18 år ej får gifta sig utan länsstyrelsens tillstånd. Stadgandet kan näppeligen betecknas som en portalparagraf. De nya bestämmelserna i balken har erhållit sådan form som i dag brukas i lagstiftningen och bryter därmed i språkligt hän— seende markant från stadganden som kommer före och efter. Att den vanliga ordningen att låta nya stadganden som infogas i en äldre lag få den äldre lagens form övergivits beror väl på att reformen är omfat- tande och att reformarbetet fortsätter med återstående delar. Vid detta måste rimligtvis hela GB överses i språkligt hänseende i syfte att uppnå enhetlighet, så att den språkliga förbistring som nu skapas upphör.

Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken

Ingressen

Ett bifall till lagrådets förslag i det följande beträffande 1 kap. 1 5, 3 kap. 1 %, 4 kap. 2, 3, 4 och 8 55, 13 kap. 12 a & och 15 kap. 7 & föran- leder jämkning i ingressen till förevarande lagförslag.

] kap.

GB innehåller för närvarande åtskilliga bestämmelser angående tro— lovning och trolovade. Föredragande statsrådet har anfört, att de sär- skilda bestämmelser som balken nu upptager för det fall att trolovning brytes bör utgå. I enlighet härmed föreslås, att hela 1 kap. upphäves och att till följd härav i vissa andra bestämmelser i GB ”trolovad” ersätts med annat uttryck.

Föredragande statsrådet framhåller, att uttrycket trolovning förekom- mer på andra håll i lagstiftningen och att det är naturligt att också i fortsättningen tolka detta uttryck som åsyftande en överenskommelse mellan man och kvinna att ingå äktenskap.

Förslaget att de nuvarande bestämmelserna i 1 kap. angående följden av trolovnings upplösning utgår lämnar lagrådet utan erinran. Någon erinran kan i och för sig icke heller riktas mot uttalandet att begreppet trolovning —— även om 1 kap. upphäves — i fortsättningen får ges samma innebörd som nu i de författningar där begreppet alltjämt före- kommer. Det måste emellertid anses mindre tillfredsställande, att i GB icke ges någon bestämning av vad trolovning är, så länge balken alltjämt

• Sida 312
•  Original

Prop. 1973: 32 307

upptager bestämmelser angående ”trolovade”. Såsom nyss nämnts före- slås att ”trolovad” utmönstras ur lagtexten i vissa av GB:s paragrafer. Förslaget innebär emellertid att uttrycket trolovad alltjämt kommer att behållas i 8 kap.:s bestämmelser om äktenskapsförord (8 kap. 1, 2, 9, 10 och "12 åå). Utformningen av dessa bestämmelser är beroende av det fortsatta- arbetet med revision av GB. Lagrådet vill därför ifrågasätta om icke 1 kap. 1 & bör behållas till dess den fullständiga översynen av GB genomförts. Godtages detta, torde förslaget såvitt gäller 3 kap. 1, 3 och 4 55 samt 4 kap. 2, 3, 4, 6 och 8 55 GB ävensom 2 och 3 åå lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet böra anpassas därtill.

2 kap. 2 %

Enligt förslaget skall den nuvarande regeln i 2 kap. 25 om att den som är under tjugo år, dvs. omyndig, och ej förut varit gift inte får ingå äktenskap utan föräldrarnas samtycke upphävas. Däremot skall fortfa— rande gälla att den som är förklarad omyndig inte skall få ingå äkten— skap utan förmyndarens samtycke. Denna regel upptages i förevarande paragraf.

Mot denna bakgrund har föredragande statsrådet förordat att, om förklaring meddelats enligt 10 kap. Zå FB att underårig skall förbli omyndig också efter uppnådd myndighetsålder, den underårige inte skall få ingå äktenskap utan förmyndarens samtycke. Något behov av en sådan regel har tidigare inte förelegat, eftersom den som är omyndig nu behöver samtycke av giftoman för att ingå äktenskap. Föreligger beträf- fande den underårige sådana omständigheter att rättens förklaring om att han skall förbli omyndig också efter uppnådd myndighetsålder bör meddelas, får detta förhållande beaktas vid lämnandet av giftomanna— samtycke. Föredragande statsrådet har i motiven anfört att ifall omstän- digheterna beträffande en underårig är sådana som nu sagts den under- årigcs föräldrar enligt förslaget i princip kan förhindra ett giftermål ge- nom att utverka förklaring enligt 10 kap. 25 FB och därefter vägra samtycke till äktenskapet. Häremot kan invändas att normalt behövs inte sådant rättens förordnande förrän i anslutning till myndighetsål- dems inträde. Skulle någon begära sådan förklaring flera år dessförin— nan, torde rätten komma att avslå framställningen redan av det skälet att frågan är för tidigt väckt. Det rör sig ju om människor i sådan ål— der att de är under stark utveckling. Om förklaring enligt nämnda lag— rum i FB skall kunna utverkas för det nya syfte, som föredragande statsrådet angivit, redan när den underårige fyllt aderton år, torde fordras en uttrycklig lagregel härom. En sådan regel har lämpligen sin plats i FB och kan fogas som ett andra stycke till 10 kap. 2 & med föl- jande innehåll: ”Föreligger beträffande den som fyllt aderton men ej

• Sida 313
•  Original

308

tjugu år sådan omständighet som avses i 1 5, skall rätten på begäran av förmyndaren förklara att den underårige icke får ingå äktenskap utan förmyndarens samtycke."

För att möjliggöra interimistiskt beslut torde ett tillägg böra göras till 20 kap. 20 & FB.

3 %

Föredragande statsrådet har under denna paragraf anfört att reglerna om släktskap såsom äktenskapshinder endast tar sikte på biologisk släkt- skap och att det sålunda inte finns något hinder mot att adoptant och adoptivbarn ingår äktenskap med varandra. Han hänvisar i detta hän- seende till 4 kap. 7 & FB som innehåller att all verkan av adoption upp- hör i nämnda fall. Vad som sägs i 8 5 i samma kapitel om att adoptiv- barn skall anses som adoptantens barn i äktenskap och icke som barn till sina biologiska föräldrar, när fråga uppkommer att tillämpa bestäm- melse i lag som tillägger släktskap rättslig betydelse, skall alltså till följd av undantagsregeln i paragrafens andra stycke ej gälla-.

3 kap. 1 %

Godtages vad lagrådet ifrågasatt vid 1 kap., synes anledning saknas att vidtaga- den i förevarande paragraf föreslagna ändringen.

3 och4 %%

Godtages vad lagrådet ifrågasatt vid 1 kap., torde i förevarande para- grafer uttrycket ”mannen och kvinnan” kunna ersättas med ”de trolo— vade”.

4 kap.

2, 3, 4, 6 och 8 55

Godtages vad lagrådet ifrågasatt vid 1 kap., torde 2, 3, 4 och 8 %& kunna kvarstå i oförändrad lydelse och anledning saknas att vidtaga ändring i 6 5 andra stycket.

Om emellertid 25 ändras, torde i tydlighetens intresse nuvarande ut- tryckssätt användas och förutsättningen för vigsel inom svenska kyrkan eller inom annat trossamfund anges vara att mannen och kvinnan eller en av dem tillhör kyrkan resp. samfundet.

7 kap.

4 &

Enligt förslagets ordalydelse skall stadgandet i första stycket första punkten av förevarande paragraf avse gäld som uppkommit innan gifto— rättsgemenskapen mellan makarna upphörde. Innebörden härav är oklar; närmast pekar uttrycket på gäld som uppkommit efter det bodel—

• Sida 314
•  Original

Prop. 1973: 32 309

ning skett. Detta är emellertid såsom framgår av vad som anförts i re- missprotokollet ej avsikten. Lagrådet förordar, att regeln så utformas att den otvetydigt avser gäld som uppkommit före boskillnadsansökningen eller, vid äktenskapets upplösning genom mannens död utan att talan om äktenskapsskillnad då var anhängig, före upplösningen eller, vid äk— tenskapets upplösning i annat fall, före ansökningen om äktenskapsskill— 1ad. Vad nu förordats föranleder att det beträffande den enskilda egen— dom som skall svara för denna gäld bör utsägas att detta gäller den egendom hustrun ägde vid den tillämpliga tidpunkten.

Med hänsyn till vad lagrådet kommer att anföra vid 11 kap. 3 och 6 %% bör fall då mannen dör, medan mål om äktenskapsskillnad är an— hängigt men sedan frågan om äktenskapsskillnaden enligt ll kap. 35 förfallit, rätteligen anses som fall då äktenskapet upplöses utan att talan om äktenskapsskillnad är anhängig. Att här tynga lagstiftningen med särskilda regler i detta hänseende synes dock knappast behövligt.

]] kap.

Genom förslagets omgestaltning av reglerna om upplösning av äkten— skap har som huvudregel upptagits att makar som är ense om att upplösa äktenskapet skall få äktenskapsskillnad omedelbart utan att något skäl behöver anföras. Har någon av makarna vårdnaden om barn under 16 år eller vill endast ene maken skiljas, kan äktenskapsskillnad dock ej vinnas omedelbart utan först efter en betänketid på minst sex månader. Av de nyheter förslaget innehåller anser sig lagrådet till mera allmänt övervägande böra upptaga endast den föreslagna betänketiden och dess utformning.

Betänketid börjar löpa från det att gemensam ansökning om äkten- skapsskillnad inkommer eller ansökan om stämning delges. Förslaget in- nehåller inga regler om att rätten skall angiva den tid under vilken be- tänketiden löper och ej heller skall automatiskt ske någon reglering av sådana frågor som vid det faktiska upphörandet av samlevnaden behö- ver lösas, såsom om vårdnad om barn, underhåll och rätt att sitta kvar i hemmet. Avsikten härmed är att inledandet av betänketid ej skall fram- stå som ett mer eller mindre definitivt steg mot skilsmässa och att det skall i möjligaste mån undvikas att rätten behandlar makarnas person— liga förhållanden. I praktiken torde emellertid i stor utsträckning vara påkallat att interimistiska beslut meddelas om vårdnad, underhållsbidrag m.m. Föreligger oenighet mellan makarna, kan beslut i dessa frågor knappast ske utan att rätten får inblick i makarnas personliga förhållan- den. Förhandling kommer att äga rum och man måste räkna med att därvid inbördes motsättningar kommer att dragas fram. Enligt lagrådets mening kan det därför starkt ifrågasättas huruvida utsikterna till för- soning mellan makarna ökas genom att enligt förslaget vid betänketid ej

• Sida 315
•  Original

Prop. 1973: 32 310

automatiskt skall meddelas beslut, som anger att betänketid löper och medför bestämda rättsverkningar.

Å andra sidan medför det förhållandet att så begränsade rättsverk- ningar knutits till det faktum att betänketid börjat löpa betydande olä- genheter. Då enligt förslaget reglering av frågan om vårdnaden av barn ej sker automatiskt, tillkommer vårdnaden sålunda även vid särlevnad under betänketid båda makarna gemensamt. Som tidigare nämnts kan emellertid interimistiska förordnanden meddelas. Här må framhållas att med hänsyn till annan lagstiftning i vissa fall sådana förordnan— den är nödvändiga. Sålunda fordras för att bidragsförskott skall utgå att vårdnaden om barn tillkommer endast en av föräldrarna och att underhållsbidrag till barnet blivit fastställt. Det är ej uteslutet att inter— imistiska förordnanden kan behövas i andra sammanhang när fråga är om olika ekonomiska bidrag eller att det fordras att makarna skall kunna visa att betänketid har börjat löpa. Dessa och liknande frågor är ej närmare berörda i remissen. Lagrådet har inom ramen för behand- lingen av detta förslag ej möjlighet att undersöka dessa frågor mera in— gående.

Vad gäller makarnas egendom blir enligt huvudregeln i 6 5 vad make förvärvar efter det att talan om äktenskapsskillnad väckts hans enskilda egendom, om det dömes till äktenskapsskillnad. Däremot medför talans väckande resp. betänketidens inleda-nde ingen ändring av karaktären hos den egendom makarna förvärvat dessförinnan utan denna kvarstår oför- ändrad till bodelningen efter vunnen äktenskapsskillnad. Beträffande den egendom som förvärvats efter skillnadsa-nsökningen är osäkert vil- ken karaktär den slutligen skall få och så som regelsystemet är uppbyggt måste den fram till äktenskapsskillnaden behandlas som giftorättsgods. Det sagda innebär att under betänketiden beträffande såväl före som ef- ter ansökningen förvärvad egendom de begränsningar i rådigheten som 6 kap. 4 och 5 åå föreskriver kommer att gälla. Den ene maken kan alltså ej utan den andras samtycke avhända sig eller inteckna fastighet eller överlåta något som ingår i det gemensamma bohaget. Denna ordning kan, när det föreligger stridighet mellan makarna, ej vara sär- skilt lämplig. Enligt den ordning som enligt förslaget kommer att gälla föreligger emellertid för makar, som finner lämpligast att en upplösning av giftorättsgemenskapen genast kommer till stånd, möjlighet att samti— digt med ansökan om äktenskapsskillnad begära boskillnad. Stundom torde också ett liknande resultat kunna nås genom att upprätta äkten- skapsförord. Förfares på sådant sätt, undgås också det med förslaget i och för sig otillfredsställande förhållandet att ovisshet under ofta avse— värd tid skall råda om den slutliga karaktären hos den efter ansökningen förvärvade egendomen. Det må emellertid anmärkas, att när oenighet råder mellan makarna utvägen att söka boskillnad är begränsad och att ingå äktenskapsförord utesluten. Vidare är att beakta att upplösningen

• Sida 316
•  Original

Prop. 1973: 32 . 311

av giftorättsgemenskapen genom bodelning på grund av boskillnad kan inverka på möjligheten att erhålla rätten till den gemensamma bostaden enligt den särskilda lagen i det ämnet samt att därför boskillnad ej fram— står som önskvärd. Det anförda visar enligt lagrådets mening att den föreslagna ordningen att upplösning av giftorättsgemenskapen sker först efter vunnen äktenskapsskillnad ej är invändningsfri.

Alldeles bortsett från de i den allmänna inledningen berörda kom- plikationerna i förhållande till de internationelltprivaträttsliga reglerna framstår det för lagrådet som tveksamt om avskaffandet av hemskillna- den och införandet av institutet betänketid innebär någon vinning. På sätt i det föregående påvisats synes doek genom anlitande av andra in— stitut — såsom interimistiska förordnanden, äktenskapsförord och bo- skillnad — som regel kunna uppnås en sådan rättslig reglering som i det särskilda fallet kan vara påkallad. Tillräckliga skäl för att avstyrka den föreslagna betänketiden kan därför ej anses föreligga. Det synes emeller- tid påkallat att förfarandet vid betänketid blir något mera formbundet än enligt förslaget. Lagrådet återkommer till denna fråga vid 15 kap. 4 och 5 åå.

1 ochZQå

Såväl i förevarande paragrafer som i 3 & anges som förutsättning för vinnande av äktenskapsskillnad efter betänketid att denna löpt minst sex månader. För att undvika att dubbla regler ges om samma sak förordas att den i envar av förevarande paragrafer upptagna tidsbestämningen får utgå. I 3 & kommer då att helt regleras frågan om när betänketid lö— per och hur länge den skall ha pågått för att äktenskapsskillnad efter be- tänketid skall kunna vinnas.

3 5

Med den uppläggning reglerna om betänketid givits framstår betänke- tiden ej som ett led i det processuella förfarandet utan som ett materiellt institut. Med hänsyn härtill är det ej självfallet att förefintlighet av be- tänketid är beroende på att ett'mål om äktenskapsskillnad är anhängigt. Det är sålunda ej utan vidare klart att betänketiden ej fortsätter att löpa fastän talan om äktenskapsskillnad avvisa-ts eller mål därom, t. ex. på grund av återkallelse, avskrivits. Det förordas att i tydlighetens intresse som sista punkt i paragrafen upptages en bestämmelse av innehåll att om talan om äktenskapsskillnad avvisas eller mål därom avskrives, be- tänketiden upphör.

Regeln att, därest yrkande om äktenskapsskillnad ej framställts på nytt senast ett år från betänketidens början, frågan om äktenskapsskill- nad är förfallen innebär att betänketiden är slut alldeles oavsett om må— let icke omedelbart avskrives efter ettårstidens utgång. Konsekvensen bör vara, att de verkningar som är knutna till att fråga om äktenskaps-

• Sida 317
•  Original

Prop. 1973: 32 312

skillnad är anhängig icke bör inträda, sedan på grund av betänketidens utgång fråga om äktenskapsskillnad förfallit, även om målet ej avskrives omedelbart vid tidens utgång. Detta är att beakta vid utformningen av 6 och 9 55 i förevarande kapitel, 7 kap. 4 5 och "13 kap. 2 5 GB samt 3 kap. 8å ÄB. Ytterligare må nämnas det läge som till följd av den nu diskuterade ettårsregeln kan uppkomma därest ansökan om äktenskaps— skillnad avvisas, talan fullföljes mot avvisningsbeslutet och högre in- stans undanröjer avvisningsbeslutet med påföljd att målet skall uppta- gas. Under tiden för prövningen i högre rätt löper betänketiden. Dragcr prövningen av avvisningsfråga-n i högre rätt ut på tiden så länge att ett- årstiden börjar närma sig slutet, måste den som söker skillnad framställa sitt andra skillnadsyrkande vid tingsrätten redan innan avvisningsfrågan avgjorts. Gör han ej det och kommer ej avgörandet i avvisningsfrågan före ettårslidens utgång, är nämligen frågan om äktenskapsskillnad på den gjorda ansökningen förfallen vid ettårstidens utgång.

Den i stadgandet upptagna föreskriften att det särskilda yrkandet om äktenskapsskillnad enligt förevarande paragraf skall göras muntligen inför rätten eller skriftligen synes vara av beskaffenhet att böra uppta- gas i ]5 kap. Lagrådet kommer att behandla denna fråga vid 15 kap. 4 och 5 55.

5 %

Enligt förslaget kan åklagare föra talan om äktenskapsskillnad, om äktenskap ingåtts i strid mot 2 kap. Så första stycket eller mot 2 kap. 4 5 och det tidigare äktenskapet ej blivit upplöst. Skyldighet för åklaga- ren att föra talan skall dock —— i motsats till vad som för närvarande gäller beträffande återgång av äktenskap i motsvarande fall _ icke föreligga. Föredragande statsrådet har anfört, att man icke kan helt ute- sluta att ett äktenskap kan höra accepteras av samhället trots att det har ingåtts i strid mot indispensabelt äktenskapshinder. Väckes emellertid talan av åklagare, har domstolen intet annat val än att döma till äkten- skapsskillnad. Det kan enligt lagrådets mening ifrågasättas, om icke de skäl som anförts för en diskretionär prövning av åklagaren borde leda till att även domstolen, om åklagare väcker talan, får möjlighet att avstå från att döma till äktenskapsskillnad. Ett stadgande härom skulle kunna upptagas i en andra punkt i tredje stycket med innehåll, att föres sådan talan _ dvs. av åklagare — skall dömas till äktenskapsskillnad. om ej särskilda skäl är däremot.

6 5

Enligt första punkten i förevarande paragraf skall den däri föreskriv- na verkan inträda, om make avlider medan målet om äktenskapsskillnad är anhängigt. Att beakta är emellertid _att, såsom lagrådet antytt vid 3 %, frågan om äktenskapsskillnad enligt sistnämnda stadgande förfaller

• Sida 318
•  Original

Prop. 1973: 32 313

medan målet ännu är anhängigt. För dylika fall bör den avgörande tid- punkten för verkan som stadgas i förevarande paragraf vara när fråga-n om äktenskapsskillnaden förfaller och ej när målet avskrives. Lagrådet förordar därför att förutsättning för den föreskrivna effektcns inträde skall vara att maken avlider, ”medan nämnda talan — dvs. talan om äk- tenskapsskillnad — utan att frågan om äktenskapsskillnad enligt 3 % för- fallit är anhängig”.

9 5

Första punkten i första stycket av förevarande paragraf skulle enligt lagrådets mening bli något lättillgängligare om den erhölle följande ly- delse: "Har talan om äktenskapsskillnad väckts, skall, om ena maken yr— kar det och det behövs för att säkerställa hans rätt, så mycket av andra makens giftorättsgods sättas under särskild vård och förvaltning som motsvarar vad den förre kan antagas vid bodelningen få av detta gods.”

Under hänvisning till vad lagrådet anfört vid Så om behovet av en regel att betänketiden upphör om äktenskapsskillnadsansökningen åter- kallas och målet avskrives förordas, att regeln i tredje stycket får inne- hålla att förordnandet skall gälla till dess bodelning skett eller talan om äktenskapsskillnad avskrivits eller fråga om äktenskapsskillnad förfallit enligt 3 %.

13 kap. 2 &

Med hänsyn till vad som anförts vid 11 kap. 3 % torde den föreslagna nya regeln i första stycket böra så jämkas att den ej blir tillämplig i det fall att boskillnaden sökts eller dödsfallet inträffat under tiden efter det frågan om äktenskapsskillnad enligt ]] kap. 35 förfallit men innan målet om äktenskapsskillnad avskrivits. Lagrådet, som därjämte för- ordar viss jämkning av redaktionell natur, får därför föreslå, att andra punkten i första stycket får följande lydelse: ”Var, när ansökan om bo- skillnad gjordes eller dödsfallet inträffade, talan om äktenskapsskillnad. utan att fråga om äktenskapsskillnad enligt 11 kap. 3 & förfallit, anhäng- ig, täckes dock endast gäld som tillkommit före ansökningen om äk— tenskapsskillnad."

,,

J %

Den nu förordade jämkningsregeln skall enligt det i förevarande lag- rum föreslagna stadgandet vinna tillämpning om en likadelning skulle framstå som uppenbart obillig med hänsyn till vissa angivna förhållan— den. Även i de uttalanden föredragande statsrådet gör framhållcs uppre- pade gånger att jämkning skall göras i det resultat en likadelning ger.

Vid bedömande av vad förslaget innebär är att beakta att, med den uppbyggnad första punkten i förevarande paragraf har, under delningen

• Sida 319
•  Original

Prop. 1973: 32 314

ingår sådant tilläggande av giftorättsgods som sker enligt de stadganden till vilka hänvisas i punkten. Först sedan sådant tilläggandc skett, blir fråga om att dela vad därefter återstår lika. Vid dessa förhållanden kan sägas, att likadelning äger rum endast för den händelse någon tillämp- ning av de stadganden till vilka hänvisas i första punkten ej skall ske; tillämpas sådant stadgande blir nämligen effekten att makarnas behållna giftorättsgods ej delas lika. Närmast till hands föreligger därför att anse jämkningsregeln skola gälla endast i det fall att särskild tilldelning enligt de i första punkten angivna lagrummen ej skall äga rum —— dvs. endast när allt makarnas behållna giftorättsgods skall delas lika. Det kan emel- lertid ifrågasättas om detta överensstämmer med den grundtanke på vil- ken förslaget vilar. Även i det fall att tilldelning enligt specialreglerna sker och därefter återstoden delas lika, kan resultatet från de synpunkter som är att anlägga framstå som uppenbart obilligt. Jämkningsregeln bör därför vara tillämplig på nu antydda fall. Med det i remissprotokollet gjorda betonandet av att reformen avser att justera resultatet av en lika- delning ligger den tanken nära att för dessa fall jämkning skulle kunna ske endast beträffande den egendom som skall delas lika, dvs. beträffan- de den egendom som efter tilldelningen för särskilda ändamål återstår till likadelning. Emellertid synes ett från allmän billighetssynpunkt otill— fredsställande resultat kunna uppkomma ej blott genom likadelningen utan även genom tilldelning enligt de särskilda reglerna. Med den fria bedömning vartill förslaget syftar synes därför bäst förenligt att jä-m'k- ningsmöjlig-het öppnas även beträffande tilldelning som sker enligt sist- nämnda regler.

Vad nu anförts visar, att den förordade jämkningsregeln i själva ver- ket griper tämligen djupt in i de förhållanden som inbegripes under äk— tenskapets ekonomiska- rättsverkningar. Dessa förhållanden avses skola reformeras i en senare etapp och det ligger i sakens natur att det är vanskligt att nu utan den överblick en utredning ger göra mera ingri- pande ändringar i dem. Till belysning härav må anföras att så som jämkningsregeln är uppbyggd make som saknar giftorättsgods ej kan tillgodoses genom jämkning. Vidare är regelns förhållande till bestäm- melser som rör den enskilda egendomen oklar. Nu berörda omständig- heter kan dock ej anses ha den tyngd att de utgör ett hinder att vidtaga en reform av den omfattning som enligt vad nyss sagts bäst över- ensstämmer med syftet med förslaget. Å andra sidan manar de nämnda omständigheterna till att i tillämpningen stor försiktighet bör iakttagas, oaktat att regeln med nödvändighet måste ges sådan utformning att den i och för sig ger möjlighet till vid tillämpning.

Skall en jämkningsregel upptagas i enlighet med vad lagrådet funnit bäst förenligt med förslagets syfte, innebär den att jämkning skall kunna göras i resultat som nås med tillämpning av de stadganden till vilka hän- visas i förevarande paragraf. Med hänsyn härtill synes i tydlighetens in-

• Sida 320
•  Original

Prop. 1973: 32 315

tresse lämpligast att regeln upptages, ej i förevarande paragraf utan ef- ter de nyss nämnda stadgandena i en ny paragraf, betecknad 12 a 5. Re- geln kan då givas det innehållet, att om vid bodelning på grund av äk- tenskapsskillnad delning enligt vad förut stadgats skulle framstå som uppenbart obillig med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och den tid äktenskapet varat, delningen i stället skall ske efter annan grund som finnes skälig.

Jämkningsmöjligheterna skall enligt förslaget vara underkastade be- gränsning med den innebörden, att jämkningen ej skall kunna medföra, att den därav gynnade maken erhåller något av andra makens giftorätts- gods. Utan att ingå på saklig bedömning av begränsningsregelns lämp- lighet i och för sig får lagrådet förorda att den får lydelsen att make på grund av denna bestämmelse ej kan erhålla mera än vad som svarar mot hans giftorättsgods. Med denna formulering betages make självfallet ej rätt att på grund av exempelvis likadelningsregeln erhålla mera än vad som svarar mot hans eget giftorättsgods; uteslutet är emellertid att ge- nom jämkningsregeln ge sådan make ytterligare tillskott från andra ma- kens giftorättsgods.

Bifalles vad lagrådet nu förordat, bör förevarande paragraf innehålla endast det föreslagna stadgandet i första punkten med den jämkningen att hänvisning bör ske även till 12 a &.

12 a &

&

Bifalles vad lagrådet förordat vid 3 &, bör i kapitlet upptagas en ny paragraf med ovan angivna beteckning.

15 kap. 4 och 5 55

I fråga om sättet för att anhängiggöra mål om äktenskapsskillnad skall enligt förslaget gälla, att när makarna är ense om skillnad de skall göra gemensam ansökan, medan när yrkande om äktenskapsskillnad görs av endast ena maken talan anhängiggöres genom stämningsansö- kan.

Det synes lagrådet lämpligt att denna ordning, vilken överensstämmer med den i gällande rätt, liksom nu är fallet direkt framgår av ordalydel- sen i förevarande kapitel. Lagrådet förorda-r därför att i 4 % uttrycket att äktenskapsmål ”instämmes” till angiven domstol bibehålles samt att re- geln i första stycket av förslagets 5 5 om när mål om äktenskapsskillnad kan anhängiggöras genom ansökan överflyttas till 45 och alltså får ut- göra ett undantag från den förut angivna huvudregeln.

Förslagets lagtext innehåller ej någon reglering beträffande spörsmå- let hur yrkanden i frågor som sammanhänger med skillnaden, t. ex. om underhållsbidrag eller rätt att sitta kvar i hemmet, skall kunna framstäl- las. Tanken tycks emellertid vara, att så snart oenighet föreligger på nå-

• Sida 321
•  Original

Prop. 1973: 32 316

gon punkt vid äktenskapsskillnadsmålets anhängiggörande, väckande av talan skall ske genom stämningsansökan. Att märka är att när betänke— tid erfordras för dom på äktenskapsskillnad målet kan vara anhängigt lång tid. Det synes ej osannolikt, att även om enighet i alla hänseenden förelegat från början och målet därför anhängiggjorts genom ansökan, den ene maken senare på grund av ändrade förhållanden önskar annan lösning av visst spörsmål varom förut enighet rått eller vill erhålla avgö— rande av fråga som ursprungligen ej upptagits. Lagen ger ingen anvis- ning om sättet för att framställa yrkanden i sådana hänseenden. Enligt lagrådets mening synes det lämpligaste vara, att yrkanden i frågor som sammanhänger med äktenskapsskillnad skall, sedan frågan om äkten— skapsskillnad behörigen anhängiggjorts, kunna framställas i äktenskaps- skillnadsmålet utan särskild stämning. För att detta skall otvetydigt framgå bör en särskild regel upptagas i saken. Den synes lämpligen kunna utgöra ett andra stycke i 4 %.

Såsom lagrådet redan vid 11 kap. anmärkt innehåller lagförslaget ej någon regel om vad domstolen har att göra när ett äktenskapsskillnads- mål blivit anhängigt, Ordningen bör uppenbarligen vara att rätten så snart lämpligen kan ske prövar huruvida det kan dömas till äktenskaps- skillnad genast eller om betänketid först skall löpa. Vid gemensam a-n- sökan torde saken vanligen kunna prövas omedelbart. l-lar målet an— hängiggjorts av ene maken genom stämning kan, om make har barn un- der sin vårdnad, redan från början sägas att betänketid erfordras. An- nars beror det av den inställning andra maken intager till skillnadsfrå- gan, huruvida det genast kan dömas till skillnad. Råder tvist i t. ex. vård- nads- eller underhållsfrågor, kan under betänketiden målet förberedas och sådana åtgärder som t. ex. inhämtande av yttrande från barnavårds- nämnd vidtagas. Därest prövningen av frågan om när det kan dömas till äktenskapsskillnad leder till att så kan ske först efter det att betänketid föregått, synes detta av skäl som lagrådet berört vid 11 kap. böra kom— ma till uttryck i ett beslut som anger att betänketid löper. Därjämte bör beslutet innehålla föreskrifter rörande målets fortsatta handläggning. Så bör anges dels att det för att det skall kunna dömas till äktenskaps- skillnad behövs, att make efter viss i- beslutet angiven dag, då sex mä- nader av betänketiden löpt, har att framställa yrkande därom. Vidare bör av beslutet framgå, att om intet sådant yrkande framställes, frågan om äktenskapsskillnad förfaller på dag som anges i beslutet och motsvarar den dag då betänketiden löpt ett år, samt att målet därefter kommer att avskrivas. Beslutet kan självfallet också innehålla föreskrifter påkallade av den förberedelse det processuella läget föranleder. Skyldigheten för domstolen att så snart lämpligen kan ske pröva huruvida till äktenskaps- skillnad kan dömas genast synes enligt lagrådets mening vara av den vikt att en regel därom bör finnas i detta kapitel. Likaså bör skyldighe— ten att vid betänketid giva besked om målets fortsatta handläggning

• Sida 322
•  Original

Prop. 1973: 32 317

fastslås i lag. Regler i dessa hänseenden kan lämpligen upptagas i 5 &.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena i 5.5 synes lämpligen kunna överflyttas till 7 5, vilket paragrafnummer nu är ledigt. Med hän- syn till att regeln i första stycket av 5 & endast avser mål, vari makarna är ense om att erhålla äktenskapsskillnad, är oklart huruvida bestäm- melserna i andra och tredje styckena är begränsade att gälla dessa mål eller skall gälla samtliga äktenskapsskillnadsmål. Det sistnämnda torde vara avsikten och att så är fallet framgår klart efter en överflyttning.

I 7 % synes också böra upptagas den i förslagets 11 kap. 3 % givna föreskriften om att det äktenskapsskillnadsyrkande som skall göras sedan betänketid löpt sex månader skall framställas muntligen inför rätten el— ler skriftligen.

Av bestämmelsen i förslagets 5 & tredje stycke att dom på äktenskaps— skillnad på yrkande av make får meddelas utan huvudförhandling fram- går ej under vilka förutsättningar med skillnaden sammanhänga-nde fri- gor kan prövas i sådan ordning. För avgörande av själva skillnadsfrågan erfordras som regel ej mera än att veta makarnas ståndpunkt; huvudför- handling i denna fråga är då uppenbarligen obehövlig. När det gäl- ler de med skillnaden sammanhängande frågorna, synes en förutsättning för att de skall kunna avgöras utan huvudförhandling vara att enighet föreligger mellan makarna. I tydlighetens intresse bör detta komma till uttryck i lagtexten.

Anmärkas må, att 6 %. som behandlar fråga-n om avsteg från offentlig— hetsprincipen, synes kunna kvarstå oförändrad.

Med hänsyn till vad i det föregående anförts förordar lagrådet att 4, 5 och 7 %% erhåller följande lydelse:

94 %

Äktenskapsmål instämmes till tingsrätten i den ort där mannen eller kvinnan har sitt hemvist. Har ingendera hemvist inom riket, uppta-ges målet av Stockholms tingsrätt. Vill båda makarna erhålla äktenskaps— skillnad, kan de dock anhängiggöra frågan därom genom ansökan.

Är fråga om' äktenskapsskillnad behörigen anhängiggjord, kan make utan särskild stämning i äktenskapsmålet framställa yrkanden i frågor som har samband med äktenskapsskillnaden såsom angående under— hållsbidrag. sammanlevnadens hävande och rätt att sitta kvar i hemmet.

5 %

Sedan fråga om äktenskapsskillnad anhängiggjorts, skall rätten så snart lämpligen kan ske pröva huruvida till äktenskapsskillnad kan dö— mas genast. Behövs betänketid, skall rätten i beslut meddela att betänke- tid löper och ge besked om målets fortsatta handläggning.

• Sida 323
•  Original

Prop. 1973: 32 318

7 %

Sådant särskilt yrkande om äktenskapsskillnad som avses i 11 kap. 3 & skall framställas muntligen inför rätten eller skriftligen. Rätten skall be- reda andra maken tillfälle att yttra sig över yrkandet.

Återkallar make talan om äktenskapsskillnad sedan betänketid börjat löpa, skall målet likväl prövas, om andra maken yrkar det.

Dom på äktenskapsskillnad på yrkande av make samt beträffande därmed sammanhängande frågor, om vilka makarna är ense, får med- delas utan huvudförhandling.”

ll %

Enligt vad föredragande statsrådet anfört följer av att make i försla- get får ovillkorlig rätt att utverka interimistiskt förordnande om sam— manlevnadens hävande och om besöksförbud att make också alltid måste ha rätt att motsätta sig att ett sådant förordnande upphävs. I lag- texten har detta uttryckts så att rätten visserligen skall, när målet avgö- res, pröva om interimistiska förordnanden skall bestå men att förord— nande om sammanlevnadens hävande och om besöksförbud skall bestå, om make begär det. Enligt lagrådets mening förefaller det vara proces- suellt enklare om rätten inte åläggs att vid målets avgörande pröva om förordnanden av nu nämnt slag skall bestå. Vill den make som fått så- dant förordnande i något fall att det inte skall bestå, får han meddela detta till rätten, eljest gäller förordnandet automatiskt intill dess laga kraft ägande dom föreligger.

I lagtexten kan vad lagrådet nu föreslagit komma till uttryck genom att i paragrafens tredje stycke sista meningen får utgå och tredje me- ningen får innehålla att, om förordnande meddelats om underhåll och om rätt att sitta kvar i hemmet, rätten när målet avgöres skall pröva, om åtgärden skall bestå.

32 &

Såsom lagrådet anfört vid 4 och 5 %% måste rätten, när fråga om äk- tenskapsskillnad anhängiggjorts, pröva om till äktenskapsskillnad kan dömas genast eller först sedan särskilt yrkande framställts efter betänke— tid. Det kan tänkas att en part eller båda parterna i målet har en annan uppfattning i frågan än rätten. Dömes genast till äktenskapsskillnad, kan part som anser att betänketid skall föregå avgörandet överklaga domen. För fall då rätten finner att äktenskapsskillnad kan meddelas först efter betänketid och därför icke upptaget målet till avgörande, innehåller för- slaget icke någon särskild bestämmelse angående talan däremot. Emel— lertid torde part, som anser att frågan om äktenskapsskillnad skal] av- göras genast, kunna anföra besvär mot rättens ställningstagande, som får anses utgöra ett beslut under rättegången, med tillämpning av 49

• Sida 324
•  Original

Prop. 1973: 32 319

kap. 6 & RB. Särskild bestämmelse angående talan mot beslutet synes därför ej vara erforderlig. Godtages lagrådets förslag till 5 %, kan dock ifrågasättas huruvida icke förevarande paragraf bör utsträckas att om- fatta beslut som där avses.

Övergängsbestämmelserna

Det remitterade förslaget intager den ståndpunkten att avgörande för frågan huruvida ny eller äldre lag skall vinna tillämpning genomgående skall vara om talan väckts före ikraftträdandet eller ej. Denna lösning medför att i de fall, då en för rättsläget avgörande händelse — exempel— vis dödsfallet enligt 1 kap. 6 %, äktenskapets ingående enligt 10 kap. samt otrohet och misshandel enligt 11 kap. 85 resp. 10å — inträffar i slutet av år 1973 och det därför i praktiken bli-r omöjligt att väcka talan före årsskiftet, en förändring av rättsläget åvägabringas genom lagstift- ningens ikraftträdande. För detta synes knappast kunna anföras bärande skäl. Har enligt gällande rätt ett visst rättsläge uppkommit, bör också vid ändrad lagstiftning =— även om ändringen bör vara i den meningen tillbakaverkande att jämväl äktenskap som ingåtts före lagens ikraftträ- dande bör vara underkastade nya lagen — rimliga möjligheter finnas att få en lösning till stånd som svarar mot det uppkomna rättsläget. Detta synes kunna ernås om möjlighet öppnas att under Viss tid, förslagsvis ett år, från den nya lagens ikraftträdande väcka sådan talan enligt gamla lagen som grundas på omständigheter och förhållanden, som inträffade före nya lagens ikraftträdande. Om talan ej väckts inom denna tid, får rätt att föra talan enligt äldre lag vara förfallen. Samtidigt som enskilda i rimlig utsträckning beredes möjlighet att få den rätt realiserad som de enligt äldre lag hade omedelbart före lagändringens ikraftträdande und- vikes med den nu föreslagna- ordningen att äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas under någon mera avsevärd tid. Att övergångsti— den, då även äldre lag kan komma att tillämpas, blir något längre än en- ligt det remitterade förslaget kan ej antagas medföra olägenhet värd att nämnas. Lagrådet förordar därför viss omarbetning av de skilda över— gångsreglerna på sätt beröres i det följande.

Punkt 2 och 3 bör av skäl som inledningsvis anförts erhålla ändrad lydelse enligt vad som angives längre fram.

Även regeln i punkt 4 första stycket bör få ändrad lydelse av skäl som inledningsvis anförts. Vidare bör — i likhet med vad som för ett snarlikt fall föreslagits i punkt 5 — gälla att så länge talan om återgång är an- hängig, det ej får dömas till äktenskapsskillnad på talan som väckts en- ligt nya lagen. En regel med denna innebörd bör tagas upp i första styc— ket.

Med hänsyn till den av lagrådet inledningsvis förordade omlägg- ningen bör den enligt andra stycket avgörande tidpunkten för äktenska- pets återgång eller upplösning genom dödsfall flyttas fram från nya la-

• Sida 325
•  Original

Prop. 1973: 32 320

gens ikraftträdande till den 1 januari 1975. Dödsfall, som inträffar där- efter men medan återgångstalan av beskaffenhet att ha kunnat bifallas är anhängig, bör ha samma verkan. Detta bör framgå av lagtexten.

Vid utformningen av bestämmelserna i punkt 5 bör på grund av vad inledningsvis anförts i ett första stycket upptagas en regel att om före la- gens ikraftträdande inträffat förhålla-nde, som avses i 11 kap. 2 5 första stycket eller 4—13åå i deras äldre lydelse, make äger även därefter, dock ej efter 1974 års utgång, väcka talan om hemskillnad eller äkten— skapsskillnad enligt lagrummen i deras äldre lydelse. Möjligheten att väcka talan om hemskillnad som här avses finns alltså endast när yrkan— det grundas på den andras grova försummelse eller därmed jämställda förhållanden. Med hänsyn till innehållet i punkten 7 i övergångsbe— stämmelserna kan efter nya lagens ikraftträdande sådan talan upptagas utan att medling ägt rum. Talan om äktenskapsskillnad enligt den nu föreslagna regeln kan väckas endast när det är fråga om annat än äk- tenskapsskillnad efter föregången hemskillnad.

Upptagandet av den av lagrådet nu föreslagna regeln i ett första stycke medför en förskjutning av övriga stycken. Första punkten i det remitterade förslagets första stycke bör utvidgas att omfatta även talan enligt första stycket enligt lagrådets förslag. Andra punkten torde i för- tydligande syfte böra omformuleras.

Första punkten i det remitterade förslagets andra stycke bör utvidgas att gälla talan om hemskillnad som enligt vad nu förordats skall kunna väckas efter nya lagens ikraftträdande.

Om makar, som erhållit hemskillnad, är ense om att begära äkten— skapsskillnad enligt nya lagen och situationen är sådan att betänketid är föreskriven, måste enligt förslaget makarna avvakta att betänketid löpt under det nya målets handläggning. Från det tillfälle till eftersinnande som hemskillnaden berett bortses alltså i förslaget. Enligt lagrådets me— ning talar dock starka skäl för att jämställa hemskillnadstiden med be- tänketid. Har 6 månader förflutit från hemskillnadsdomens lagakraft— Vinnande, bör alltså kravet på betänketid kunna anses uppfyllt. Med hänsyn till att särlevnad ej erfordras under betänketid, synes man ej be- höva kräva att särlevnad bestått under hemskillnadstiden för att den skall kunna räknas som betänketid. Lagrådet förordar därför en regel —— som kan upptagas som ett särskilt stycke närmast efter det sist behand- lade — av innehåll, att om dom på hemskillnad meddelats och frågan om äktenskapsskillnad skall prövas enligt nya lagen, betänketid skall an— ses ha börjat löpa när domen på hemskillnad vann laga kraft. Med denna formulering står klart, att om ett år förflutit från lagakraftvin- nandet, frågan om äktenskapsskillnad förfallit enligt nya lagens 11 kap. 3 5. Denna omständighet bör dock ej utgöra hinder mot att efter ett- årstidens utgång döma till äktenskapsskillnad enligt äldre lag.

Det remitterade förslagets tredje stycke — som enligt lagrådets förslag

• Sida 326
•  Original

Prop. 1973: 32. 321

blir det femte — bör ej undergå annan ändring än att äldre lag bör gälla även i fråga om den i 6 kap. 6 ag stadgade skyldigheten för gåvotagare att återbä-ra gåva eller dess värde.

Stadgandet i första punkten i punkt 6 bör liksom flera förut berörda stadganden utsträckas att gälla dödsfall under handläggning av mål, i vilka talan väckts enligt det av lagrådet föreslagna första stycket i punkt 5.

Med hänsyn till vad sålunda anförts förordar lagrådet att punkterna 2—6 i- övergångsbestämmelsema gives följande lydelse:

”2. Har trolovning före lagens ikraftträdande upplösts genom den ene trolovades död eller brutits, skall äldre lag fortfarande gälla beträf- fande anspråk enligt bestämmelserna i 1 kap. 2, 3 och 6 55, om talan därom väckes före den 1 januari 1975 .

3. Har särlevnad börjat före lagens ikraftträdande, skall 5 kap. 75 i dess äldre lydelse fortfarande gälla beträffande underhållsbidrag, om ta— lan därom väckes före den 1 januari 1975.

4. Föreligger beträffande äktenskap, som ingåtts före lagens ikraftträ- dande, omständighet som enligt äldre lag föranleder till återgång av äk- tenskapet, skall äldre lag fortfarande gälla, om talan om återgång väckes före den 1 januari 1975. Innan sådan talan slutligen avgjorts, får ej dö— mas till äktenskapsskillnad på talan som väckts enligt nya lagen. Har äktenskap återgått eller har äktenskap, som kunnat dömas att återgå, upplösts genom makes död före den 1 januari 1975 eller medan i behörig tid väckt talan om återgång var anhängig, gäller äldre lag i fråga om verkan av återgången samt i fråga om bodelning, underhåll och skadestånd.

5. Har före lagens ikraftträdande inträffat förhållande, som avses i 11 kap. 25 första stycket eller 4—1355 i deras äldre lydelse, äger make även därefter, dock ej efter 1974 års utgång, väcka talan om hemskill- nad eller äktenskapsskillnad enligt paragraferna i deras äldre lydelse. Har talan om äktenskapsskillnad väckts före lagens ikraftträdande el— ler enligt första stycket, prövas talan enligt äldre lag. Innan sådan talan slutligen avgjorts, får ej dömas till äktenskapsskillnad på talan som väckts enligt nya lagen. Har dom på hemskillnad meddelats eller har talan om hemskillnad väckts före lagens ikraftträdande eller enligt första stycket, gäller 11 kap. 1—3 gå i den äldre lydelsen i stället för 11 kap. 1—4 åå i den nya lydelsen. Fråga om äktenskapsskillnad skall dock prövas enligt nya la— gen, om makarna är ense därom, hemskillnaden förfallit på grund av att makarna flyttat samma-n, talan om äktenskapsskillnad väckts efter utgången av juni 1975 eller, om dom på hemskillnad vunnit laga kraft efter ikraftträdandet, sedan 18 månader förflutit från det så skedde.

21 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 32

• Sida 327
•  Original

Prop. 1973: 32 322

Har dom på hemskillnad meddelats och skall frågan om äktenskaps- skillnad prövas enligt nya lagen, skall betänketid anses ha börjat löpa när domen på hemskillnad vann laga kraft.

Har dom på hemskillnad eller äktenskapsskillnad meddelats enligt äldre lag, gäller äldre lag i fråga om verkan av hemskillnaden samt i frå- ga om bodelning, underhåll, skadestånd och skyldighet för gåvotagare att återbära gåva eller dess värde.

6. Avlider make under handläggningen av mål om äktenskapsskill- nad, i vilket talan väckts före ikraftträdandet eller enligt punkt 5 första stycket, tillämpas äldre lag i fråga om bodelningen. Detsamma gäller om det dömes till boskillnad på talan som väckts under handläggningen av sådant mål.”

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

Ingressen

Ett bifall till det vid 2 kap. 2 % GB framförda förslaget om visst till— lägg till 10 kap. ?. % förevarande balk samt en därav föranledd ändring i 20 kap. 20 % föranleder att ingressen måste jämkas.

6 kap. 12 %

Enligt gällande rätt står barn utom äktenskap under moderns vård— nad. Om båda föräldrarna är överens om att fadern i stället skall få vårdnaden eller om modern dör eller inte är lämplig att utöva vårdna— den, kan denna dock överflyttas på fadern. I avsikt att förstärka faderns möjligheter att få övertaga vårdnaden upptager det remitterade förslaget i förevarande lagrum en regel att rätten på ansökan av fadern skall överföra vårdnaden till denne, om det finnes skäligt med hänsyn till barnets bästa. Denna regel föreslogs av de sakkunniga och syftade främst till att i vårdnadshänseende jämställa utomäktenskapliga barn med barn i äktenskap i de fall då barnen bott tillsammans med båda för- äldrarna. Vid upplösningen av föräldrarnas samlevnad skulle vårdnads— frågan avgöras uteslutande mcd hänsyn till barnets bästa utan företrä- desrätt för modern. För de fall då föräldrarna sammanbott kan det te sig naturligt att de, liksom om de varit gifta, skall vara likställda i vård- nadshänseende. Faderns möjligheter att få vårdnaden har emellertid i förslaget icke begränsats till de fall då föräldrarna sammanbott. Före— dragande statsrådet påpekar att vissa olägenheter möjligen kan upp- komma vid praktisk tillämpning av en regel att fadern skulle ha rätt att få vårdnaden även då föräldrarna aldrig sammanlevat. Han finner det emellertid starkt motiverat att fadern kan få vårdnaden i dylika fall om det faktiskt skulle vara bättre för barnet att stå under faderns vårdnad, även om modern i och för sig är skickad att ha hand om barnet.

• Sida 328
•  Original

Prop. 1973: 32 323

Lagrådet ifrågasätter riktigheten av att på detta sätt utsträcka faderns möjligheter att fråntaga modern vårdnaden. Prövningen av vad som skall anses bäst för barnet kan i många fall, inte minst då föräldrarna har olika nationalitet, vålla stora svårigheter. Statsrådet uttalar visserli- gen att det normalt måste anses bäst för barnet att det stannar hos mo- dem, om det aldrig bott tillsammans med fadern. Risk synes dock enligt lagrådets mening föreligga, att den föreslagna bestämmelsen kan utnytt— jas så att den inverkar störande på barnets miljö. Den grundläggande tanken bakom förändringen av vårdnadsreglerna för utomäktenskapliga barn nämligen att likställa dem med vad som gäller för barn i äkten— skap synes kunna tillgodoses genom att faderns möjlighet att få vård- naden begränsas till fall då föräldrarna sammanbott.

Med hänsyn till att vårdnaden, då föräldrarna är ense, kan ha över- flyttats till fadern, kan situationen vid samlevnadens hävande vara den att fadern har vårdnaden. Modern bör i sådant fall ha motsvarande möjlighet att hos rätten begära att få vårdnaden överflyttad på sig.

Lagrådet förordar därför att den föreslagna andra punkten i första stycket utgår och att i paragrafen inskjutes ett andra stycke av följande lydelse: ”Hava föräldrar som sammanlevat brutit samlevnaden, skall rätten på ansökan av den som ej har vårdnaden överflytta denna till ho- nom, om det med hänsyn till barnets bästa finnes skäligt."

10 kap. 2 5

Det anmärkes, att lagrådet vid 2 kap. 25 GB förordat, att i ett nytt andra stycke i förevarande paragraf måtte upptagas en regel med lydelse som därvid angivits.

20 kap. 20 5

Under hänvisning till vad som anförts vid 2 kap. 2 5 GB föreslås, att som ett nytt tredje stycke upptages en regel av innehåll att vad som sagts förut i paragrafen skall äga motsvarande tillämpning när fråga är om förklaring enligt 10 kap. 2 & andra stycket.

Ö vergångsbestämmelserna

Det kan ifrågasättas huruvida icke bland övergångsbestämmelserna bör upptagas en punkt om att 11 kap. 1 g i dess äldre lydelse alltjämt skall tillämpas när det dömts till återgång av äktenskap eller hemskill— nad. Med den utformning andra stycket andra punkten nämnda para— graf har får dock anses att samma resultat ernås även utan en över- gångsregel. En sådan synes därför kunna undvaras.

• Sida 329
•  Original

Prop. 1973: 32 324

Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken

3 kap.

8 5

Under hänvisning till vad lagrådet anfört vid 11 kap. 3 5 GB förordas att undantagsregeln i förevarande paragraf skall avse det fall att vid arv- låtarens död talan om äktenskapsskillnad, utan att frågan därom enligt 11 kap. 3 & GB förfallit, var anhängig.

Övergångsbestämmelserna

Om lagrådets förslag till punkt 4 i övergångsbestämmelserna vid GB bifalles, kan talan om återgång väckas under år 1974 i anledning av återgångsgrundande förhållande som uppkommit före den 1 januari 1974. Avlider ene maken under 1974 men innan återgångstalan väckts, skall enligt den av lagrådet föreslagna punkt 4 i övergångsbestämmel- serna till GB äldre lag gälla i fråga om bodelning, varför, enligt 10 kap. 95 GB, delning skall ske så som hade återgång skett. Följdriktigheten kräver att i dylikt fall även skall gälla undantag för makes arvsrätt. 3 kap. 8 & i dess äldre lydelse bör alltså — om övergångsreglerna till GB utformas enligt lagrådets förslag — gälla även i den nu berörda situatio- nen. Detta kan ernås om slutdelen av övergångsstadgandet till föreva- rande lag får följande lydelse ”———— om i annat fall talan om åter- gång eller hemskillnad var anhängig, makarna på grund av hemskillnad levde åtskilda vid dödsfallet eller, till följd av stadgandet i punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1973: 000) om ändring i giftermåls- balken, delning av giftorättsgodset skall ske så som hade återgång skett”.

Förslaget till lag om ogifta samboendes gemensamma bostad

2 5

Av lagtexten får anses tydligt framgå, att anspråket för att ha pre- skriptionsavbrytande verkan måste ha framställts först efter det att den som begär att få övertaga hyresrätten flyttat från lägenheten. Krav som må ha framställts medan han bor kvar i lägenheten saknar alltså verkan.

4 &

1 5 s 1959 års lag om makars gemensamma bostad anges förutsätt- ningen för återgång av uthyrning vara att uthyrningen länder andra ma- ken till förfång. I förevarande paragraf beskrivs motsvarande förutsätt- ning med uttrycket att uthyrningen kan äventyra andra partens rätt att övertaga rätten till lägenheten. Såvitt av remissprotokollet framgår avses ingen saklig skillnad. Enligt lagrådets mening är det vilseledande att an- vända skilda uttryckssätt för samma sakförhållande i två lagar som är

• Sida 330
•  Original

Prop. 1973: 32 325

varandra så likartade som nu ifrågavarande. Önskvärt är att samma ut- tryckssätt begagnas i båda lagarna.

7 %

Ett interimistiskt beslut enligt förevarande paragraf rubbar ej rättsför- hållandet mellan den som har hyresrätten eller bostadsrätten och hyres- värden resp. bostadsrättsföreningen. Hans skyldigheter gentemot dessa kvarstår alltså även om det bestäms att den andre av de sammanboende skall få nyttja lägenheten. Det är tydligt, att i ett dylikt fall ofta den som får nyttja bostaden bör utge gottgörelse till den som är ansvarig gent- emot hyresvärden resp. bostadsrättsföreningen. Även i andra hänseen- den, t.ex. rörande betalningsansvaret de sammanboende emellan för elektrisk ström och telefonabonnemang, kan föreskrifter vara behövliga. Någon annan rättslig reglering av förhållandena mellan de samman— boende än den som kan följa av avtal finns ej. Det synes därför nödvän- digt, att när domstolen griper in och bestämmer om nyttjandet av lägen- heten, möjlighct också måste finnas att reglera därmed sammanhäng— ande frågor. Lagrådet förordar därför att lagregeln i första stycket gi- ves det innehållet att domstolen efter vad som finnes skäligt får be— stämma vilken av parterna som skall få nyttja bostaden samt, om nytt- jandet tilläggcs part som ej har hyresrätten eller bostadsrätten, vad han skall erlägga för nyttjandet och vad han i övrigt har att iakttaga.

Det må anmärkas att vad nu sagts gäller endast så länge den ur- sprungliga hyres- eller bostadsrätten består. Hyresavtalet kan t. ex. ha uppsagts av hyresgästen, som önskar bli fri från vidare hyresförpliktelse, eller av hyresvärden på grund av utebliven hyresbetalning. Det får för- utsättas att de ändringar i hyreslagstiftningen, som föredragande statsrå- det antyder skola göras, kommer att medföra att den av de samman- boende, som får nyttja lägenheten men ej är hyresgäst, kan iakttaga sina intressen direkt i förhållande till värden.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1915: 437) om äktenskaps ingå- ende i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet

I det remitterade förslaget har i 2 & bibehållits föreskrift att ”äkten- skapsbetyg” i viss situation skall företes. Förslaget till GB innehåller emellertid ej bestämmelser om äktenskapsbetyg. Det är därför påkallat att i förevarande lagrum ange att vad den som skall gifta sig skall förete är intyg om vad kyrkoböckerna i hans församling innehåller angående hans behörighet att ingå äktenskapet.

Godtages vad lagrådet ifrågasatt vid 1 kap. GB, torde uttrycken ”de trolovade” och ”trolovad” i 2 5 första stycket kunna bibehållas samt 2 5 andra stycket och 35 kvarstå i oförändrad lydelse. Vid bifall härtill måste ingressen jämkas.

• Sida 331
•  Original

Prop. 1973: 32 326

Förslaget till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1959: 157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad, dels ändring i samma lag.

Vid utformning av 4 5 lagen om ogifta samboendes gemensamma bo— stad i enlighet med det remitterade förslaget bör, såsom lagrådet angivit vid nämnda lagrum, jämkning ske i 5 & förevarande lag. Sker så, bör även ingressen ändra-s.

Övriga lagförslag Förslagen lämnas utan erinran.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

• Sida 332
•  Original

Prop. 1973: 32 327

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 9 mars 1973.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrå— dets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslag till

]. lag om ändring i giftermålsbalken, lag om ändring i föräldrabalken, . lag om ändring i ärvdabalken, . lag om ändring i brottsbalken, . lag om ändring i rättegångsbalken, 6. lag om medling mellan samlevande,

5,14;th

7. lag om ogifta samboendes gemensamma bostad,

8. lag om upphävande av lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps ingående,

9. lag om ändring i lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet,

10. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1959: 157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad, dels ändring i samma lag,

11. lag om ändring i förordningen (1862: 10 s. 1) om tioårig pre- skription och om kallelse å okända borgenärer,

1.2. lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av dom- stolsärenden,

13. lag om ändring i namnlagen(1963: 521), 14. lag om ändring i rennäringslagen (1971: 437), 15. lag om ändring i rättshjälpslagen(1972: 429).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Av vad jag anförde vid remissen till lagrådet framgår att jag betrak- tar det föreliggande förslaget som en angelägen modernisering av den svenska äktenskapsrätten, vilken berör åtskilliga frågor av stor praktisk betydelse för många människor. Jag konstaterar därför med tillfreds- ställelse att lagrådet, även om det funnit att det är förenat med vissa svårigheter att infoga de föreslagna nya reglerna i den gällande lag- stiftningen, ändå inte ansett dessa svårigheter vara av sådan beskaffen- het att de kan utgöra hinder mot ändringarna.