Regeringens proposition med förslag om grundutbildning av värnpliktig medicinalpersonal

Nr 74

Regeringens proposition med förslag om grundutbildning av värnpliktig medicinalpersonal;

beslutad den 22 maj 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits

i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME ERIC HOLMQVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att grundutbildningen av värnpliktiga apotekare,

läkare, tandläkare och veterinärer ändras. Förslaget innebär att nuvarande

grundutbildning till befattningen veterinär upphör. Rekrytering till sådan

befattning föreslås ske genom överföring av värnpliktig som har fullgjort

grundutbildning i militär befattning för befäl och därefter avlagt veterinär-

examen.

I fråga om apotekare, läkare och tandläkare behålls principerna i det nuvarande utbildningssystemet. Däremot föreslås att utbildningens innehåll och omfattning ändras så att man når en bättre anpassning mellan värnpliktstjänstgöringen och den värnpliktiges civila studier. Det innebär bl. a. att de delar av grundutbildningen som infaller under pågående terminer

utgår. Vidare föreslås aut varje tjänstgöringsperiod skall omfatta högst 60

dagar. Förslaget innebär även att grundutbildningstiden totalt sett blir kortare. Härigenom kan det årliga antalet tjänstgöringsdagar minskas med ca

14 000.

De föreslagna ändringarna bör tillämpas fr.o.m. den 1 juni 1976.

I Riksdagen 1975. 1 samt. Nr 74

Utdrag

FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1975-05-22

Närvarande: statsministern Palme, ordförande. och statsråden Sträng. Johansson, Holmqvist. Aspling. Lundkvist, Bengtsson, Carlsson. Sigurdsen, Gustafsson. Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Holmqvist

Proposition med förslag om grundutbildning av värnpliktig medicinalper-

sonal.

1¶Inledning

Grunderna för nuvarande system för utbildning av värnpliktig medicinalpersonal godkändes av 1971 års riksdag (prop. 1971:88, FöU 1971:14,

rskr 1971:144). Förslaget i propositionen byggde på 1966 års värnpliktskom-

mittés betänkande (SOU 1970:65) Utbildning m. m. av värnpliktiga i specialtjänst.

Utbildningen av medicinalvärnpliktiga genomförs i form av grundutbild-

ning och repetitionsutbildning. Grundutbildningen omfattar allmänmilitär

utbildning i erforderlig omfattning, befattningsutbildning och militär miljöutbildning under fält mässiga förhållanden. Befattningsutbildningens längd avvägs med hänsyn till den värnpliktiges civila utbildningskompetens. Repetitionsutbildningen fullgörs i form av krigsförbandsövningar och särskilda övningar liksom för övriga värnpliktiga.

Det har visat sig svårt att genomföra en planmässig utbildning av den värnpliktiga medicinalpersonalen. Antalet värnpliktiga som inte har fullgjort medicinalinriktad grundutbildning har ökat alltmer. Orsakerna härtill är

främst brister i underlaget för uttagningsförfarandet och grundutbildningens uppläggning i förhållande till de värnpliktigas civila studier. Inom försvars-

departementet har därför utbildningssystemet för dessa värnpliktiga setts över.

Resultatet av översynen har redovisats i cn promemoria (Ds Fö 1974:6)

med förslag till ändrade bestämmelser för utbildning av värnpliktig medi-

cinalpersonal, m. m.

Över promemorian har yttranden avgetts av överbefälhavaren, cheferna för armén, marinen och flygvapnet, försvarets sjukvårdsstyrelse, värnpliktsverket, försvarets rationaliseringsinstitut, socialstyrelsen. Apoteksbolaget AB, universitetskanslersämbetet, 1972 års värnpliktsutredning, försvarets fredsorganisationsutredning, Landstingsförbundet, Sveriges Förenade Studentkårer (SFS), Sveriges Läkarförbund, Sveriges Tandläkarförbund, Sveriges

Veterinärförbund och Sveriges Farmacevtförbund.

Universitetskanslersämbetet har bifogat yttranden från de av förslagen

berörda fakulteterna vid universiteten m. fl. I promemorian tas också upp frågor om cn övergång på längre sikt till

ett annat system för uttagning och utbildning av medicinalvärnpliktiga samt

om att inrätta en gemensam krigssjukvårdsskola för totalförsvaret. Remissinstanserna har nyligen avgett yttranden över dessa frågor. I det följande -

begränsas redogörelsen till förslagen om den ändrade utbildningen och remissinstansernas yttranden över dessa förslag.

2¶Nuvarande bestämmelser

2.1 Allmänt

Till medicinalpersonal hänförs följande civilmilitära befattningar för

kompanibefäl, nämligen apotekare, läkare, läkarassistent (tandläkare) och veterinär.

De grundläggande föreskrifterna om den värnpliktiga medicinalpersonalens utbildning är desamma som för andra värnpliktiga och finns i 278 I mom. värnpliktslagen (1941:967). Enligt lagrummet fullgör värnpliktig som har uttagits för utbildning till befattning för plutonsbefäl elter till vivilmilitär eller civil befattning för kompanibefäl grundutbildning under högst

450 dagar. |

Det närmare innehållet i utbildningen regleras av de av Kungl. Maj:t den 29 juni 1973 (med ändringar den 13 september 1974) meddelade provisoriska bestämmelserna om värnpliktsutbildningen. Enligt dessa bestämmelser skall värnpliktig som har uttagitls för utbildning till civilmilitär befattning fullgöra grundutbildning som omfattar för apotekare 255 dagar, läkare 250 dagar, läkarassistent 315 dagar och veterinär 345 dagar.

Det stora flertalet värnpliktiga läkare och läkarassistenter utbildas inom armén. De är avsedda för arméns och flygvapnets behov. Inom armén ut-

bildas också alla apotekare och veterinärer. De fördelas därefter på de olika

försvarsgrenarna. Inom 'marinen utbildas de värnpliktiga läkare och läkarassistenter som flottan och kustartilleriet behöver.

2.2 Utbildningen inom armén

Det första ledet i utbildningen utgörs av den grundläggande befälsskolan, där de värnpliktiga får allmänmilitär utbildning och viss befälsutbildning.

Befälsskolan omfattar 90 dagar och börjar på sommaren efter gymnasieskolans slut och skall i princip ha samma utbildningsinnehåll för läkare, läkarassistenter, apotekare och veterinärer.

Nästa led i utbildningen utgör läkarassistentskolan, som är gemensam för de blivande läkarna och tandläkarna, samt apotekarbefälsskolan och veterinärbefälsskolan. Till dessa skolor kallas de värnpliktiga in sommaren efter fem-sex terminers högskolestudier. Utbildningen bedrivs vid trängförbanden. Läkarassistentskolan omfattar 45 dagar. Utbildningen är i stort

sett lika fördelad mellan militära och medicinska övningsgrenar och ämnen. Apotekarbefälsskolan och veterinärbefälsskolan omfattar vardera 90 dagar.

Utbildningen har till övervägande del militärt innehåll.

För de blivande läkarna tillkommer miljöutbildning om 25 dagar. Denna utbildning bör helst fullgöras vid krigsorganiserade förband. Läkarassistenternas civila fackutbildning kompletteras med tjänstgöring som assistent på kirurgisk avdelning vid civila sjukhus under ca 75 dagar.

Därefter kommer utbildning vid fackskolorna, dvs. läkarfackskolan, fackkursen för läkarassistent (tandläkare), apotekarfackskolan och veterinärfackskolan. Vid dessa skolor dominerar det medicinska innehållet. Utbildningen vid veterinärfackskolan omfattar 90 dagar och vid de övriga skolorna 45 dagar. Utbildningen är huvudsakligen förlagd till medicinalfackskolan i

Solna.

Fackskolorna utom läkarfackskolan skall genomgås inom ett år etter ex-

amen inom facket. Till läkarfackskolan kan de examinerade läkarna kom-

menderas före, under eller senast sex månader efter den s. k. allmäntjänstgöringen. Efter fackskolan tillkommer för läkare en kirurgkurs om 15 dagar och för läkarassistent (tandläkare) förberedande sjukvårdstjänstgöring om

30 dagar.

Grundutbildningen avslutas med grundläggande krigsförbandsutbildning som för apotekare, läkare och läkarassistenter (tandläkare) omfattar 30 dagar. För veterinärer omfattar denna utbildning 75 dagar.

2.3 Utbildningen inom marinen

Grundutbildningen till läkare och läkarassistent är inom marinen upplagd på i huvudsak samma sätt och omfattar samma totala tid som inom armén.

Den grundläggande befälsskolan inom marinen är emellertid 65 dagar mot

90 dagar inom armén. I stället omfattar den grundläggande krigsförbands-

utbildningen 55 dagar inom marinen mot 30 dagar inom armén. Övriga

led i utbildningen skiljer sig inte från motsvarande delar inom armén.

Utbildningen inom marinen är mera centraliserad än inom armén. Den

grundläggande befälsskolan är förlagd till Karlskrona örlogsskolor (KÖS) och läkarassistentskolan till marinens sjukvårdsskola i Göteborg som är an-

sluten till Älvsborgs kustartilleriregemente. Läkarfackskolan är förlagd till marinens sjukvårdsskola, fackkursen för läkarassistent (tandläkare) till sjökrigsskolan. Under ca två veckor utbildas läkarassistenterna tillsammans med läkarna vid sjukvårdsskolan. För läkarna avslutas utbildningen med två-tre veckors specialutbildning i ubåts- och dykerimedicin vid KÖS.

2.4 Medicinalfackskolans nuvarande organisation

Medicinalfackskolans organisation är bara provisoriskt utformad. Av upp-

gifter som har inhämtats från skolledningen framgår att arméns fackskolor f.n. utbildar sammanlagt ca 450 elever årligen. Under de senaste utbild-

ningsåren har ca 300 läkare, ca 30 apotekare och 30-35 veterinärer utbildats vid medicinalfackskolan. Vidare utbildas varje år sammanlagt ca 90 läkar-

assistenter fördelade på två kurser. Utbildningsåret 1973/74 var dessa kurser förlagda till Malmö och Umeå. För tiden fram till år 1980 bedöms antalet elever av olika kategorier öka med ca 10 2ö.

Motsvarande utbildning inom marinen omfattar årligen ca 40 läkare och ca 20 läkarassistenter.

Det har visat sig svårt för skolledningen vid medicinalfackskolan att planera och genomföra utbildningen med ledning av det väntade antalet elever.

Ett stort antal elever påbörjar inte utbildningen under planerat utbildningsår.

Anledningen härtill är främst att de värnpliktiga får anstånd med utbild-

ningen på grund av omläggning av den civila studiegången. Härtill kommer svårigheter att uppbringa timavlönade föreläsare och lärare. Antalet sådana

uppgår till närmare 50.

Skolans fasta personal utgörs av en överstelöjtnant, en halvtidstjänstgörande sekreterare, ett kontorsbiträde samt tre plutonsofficerare, som är kommenderade till skolan och av vilka en fungerar som skoladjutant och de övriga som instruktörer. Utbildningen bedrivs till stor del med hjälp

av kvalificerade läkare, tandläkare m. fl. från institutioner och sjukhus, främst från stockholmsområdet. Flera av dem fullgör sin värnpliktstjänstgöring som kursledare vid skolan.

1" Riksdagen 1975. I saml. Nr 74

3¶Departementspromemorian

3.1¶Allmänna överväganden

Vid översynen har inhämtats att man inom armén Överväger att ändra

underhållsförbandens krigsorganisation. För sjukvårdsförbanden bedöms

dock detta inte komma att medföra några ändringar som påverkar målet

för utbildningen av de värnpliktiga läkarna. Utbildningen kan därför fort-

farande inriktas på att det stora flertalet läkare skall användas för sjukvården vid de främre stridande förbanden, främst bataljonerna, där de skall kunna krigsplaceras i befattningar som chef för sjukvårdspluton eller förbandsplatsgrupp. De skall också kunna fungera som bataljonsläkare. I dessa befattningar skall den värnpliktige läkaren kunna ge en livsbevarande första hjälp åt sårade och sjuka, sortera och prioritera skadefallen. Han skall också

kunna vidta förberedande åtgärder för operation, innan de skadade trans-

porteras till de bakre sjukvårdsenheter som har bättre tillgång på personal

och materiel för operativa ingrepp och efterföljande vård. Man kan enligt promemorian grovt skisserat säga att sjukvårds-

tjänsten i krig bygger på snabba inledande åtgärder vid de främsta stridande förbanden och en mera krävande slutlig behandling vid bakre sjukvårdsen-

heter, i sista hand vid de civila beredskapssjukhusen. Detta stämmer överens

med grundprincipen för totalförsvarets sjukvårdstjänst, nämligen att planläggning av krigssjukvården inom försvarsmakten skall bygga på ett gemensamt utnyttjande av det allmänt civila medicinalväsendet och samtliga försvarsgrenars sjukvårdsresurser.

Erfarenheterna under de senaste åren från krigssjukvårdstjänsten på främmande krigsskådeplatser har enligt promemorian visat att de främsta stridande förbanden måste förstärkas kraftigt med kvalificerad läkarpersonal för de tidigare omnämnda inledande åtgärderna, Dessa är i de flesta fall utslagsgivande för den fortsatta och slutliga behandlingen vid bakre sjukvårdsenheter. Snabba och skonsamma transporter bakåt av de skadade ställer

ökade krav på en väl fungerande sjuktransportorganisation och väl funge-

rande organ för en samordnad militär och civil dirigering av sjuktranspor-

terna. Därav följer att i dessa avseenden större krav än f. n. måste ställas på läkarna och läkarassistenterna.

3.2 Inskrivning och uttagning

Som tidigare har nämnts är det svårt att planmässigt genomföra den nu-

varande utbildningen av medicinalvärnpliktiga. En bidragande orsak härtill

är svårigheterna att förena det nuvarande systemet för uttagning m. m. av

ifrågavarande värnpliktiga med deras strängt schemabundna civila studie-

gång. |

Det har visat sig att bara omkring 25 25 värnpliktiga av en årskull blivande läkare fullgör grundutbildning i normal ordning från det första inryckningstillfället. Omkring 40 95 har inte fullgjort någon som helst värnpliktstjänstgöring när de börjar sina medicinska studier. En anledning härtill är att de värnpliktiga inte kallas in till värnpliktsutbildning:i anslutning till gymnasieskolans slut därför att de anmält att de önskar avvakta besked om de har beviljats inträde vid medicinsk fakultet. När de sedermera efter inträdet skall börja den grundläggande befälsskolan om 90 dagar kan de som har genomgått tre eller fyra terminers medicinska studier få svårigheter att i rätt tid fortsätta sina studier vid den följande höstterminens början, eftersom studieuppehållet under sommaren efter hand minskar till ca 60 dagar. De söker därför och beviljas i regel anstånd med värnpliktstjänst-

göringen. : | Av övriga blivande läkare beräknas något mindre än 10 2 vara sådana,

som vid inskrivningen inte har bestämt sin yrkesinriktning och därför uttagits för annan värnpliktsutbildning än den som avses för värnpliktiga lä-

kare. När de får besked om att de har antagits som medicine. studerande

avbryts den påbörjade värnpliktsutbildningen för deras del och de förs över

till gruppen medicinalvärnpliktiga. Vid överföringen har de fullgjort 90-250

dagars grundutbildning i annan befattning. De fortsätter efter ett par års medicinska studier sin värnpliktsutbildning vid läkarassistentskola eller läkarfackskolan.

I övrigt kan konstateras att ca en fjärdedel av en årskull värnpliktiga : läkare har fullgjort hela sin grundutbildning i annan befattning. De kan således först efter omskolning under repetitionsutbildningstiden föras över till gruppen medicinalvärnpliktiga.

Samma förhållanden gäller i stort sett för de värnpliktiga som studerar till tandläkare.

I fråga om värnpliktiga apotekare konstateras att ca hälften av en årskull om ca 30 värnpliktiga inte har påbörjat sin grundutbildning före beviljat inträde vid den farmaceutiska fakulteten. Nästan lika många har vid inträdet fullgjort hela sin grundutbildning i annan befattning. .

Mer än hälften av de värnpliktiga veterinärerna kan först efter överföring

från annan befattning disponeras inom den militära krigssjukvårdsorganisationen.

Någon väsentlig ändring i denna fördelning kan enligt promemorian inte förutses. Inskrivningsmyndigheterna har vid inskrivningstillfället inte till-

räckligt underlag för sina uttagningsbeslut, eftersom de flesta av de värn-

pliktiga inte har avslutat gymnasieskolan. De är under inskrivningen inte själva säkra på att de kommer att längre fram välja läkarbanan. De vet inte heller vid denna tidpunkt om deras slutbetyg kommer att räcka till för antagning till utbildning vid medicinsk fakultet. De som antas till höst-

terminen får besked därom först på eftersommaren samma år som de har avslutat sina gymnasiestudier. De som antas till vårterminen får besked därom strax före jul. Åtskilliga har då redan påbörjat sin värnpliktsutbildning i annan befattning än den som avses för läkare.

Det nuvarande uttagningssystemet utgör således ingen säker grund för en ”riktig” uttagning. '

Mot denna bakgrund och med hänsyn till att det växande tillskottet av medicinalpersonal beräknas komma att fylla totalförsvarets behov av läkare m. fl. bör man enligt promemorian överväga att lägga om utbildningssystemet. Det bör härvid utredas om de medicinalvärnpliktiga i framtiden bör fullgöra hela sin grundutbildning som värnpliktigt truppbefäl, sjuk vårdsbefäl

eller sjukvårdssoldater. Den militära miljökunskap och ledarförmåga som

de på sådant sätt förvärvar kan göra dem bättre skickade att efter omskolning under repetitionsutbildningstiden fungera som läkare, läkarassistent (tandläkare) och apotekare. Den ökande tillgången på värnpliktig medicinalpersonal öppnar också större möjligheter att för krigsorganisationen tillämpa ett utbildningssystem som grundas på behovsberäkningar och urvalsför-

farande. Ett sådant system förordas i promemorian för värnpliktiga vete-

rinärer. Möjligheterna att gå över till ett sådant utbildningssystem även för övrig värnpliktig medicinalpersonal bör undersökas utan dröjsmål.

T. v. bör man emellertid ändra nuvarande utbildningssystem så att ett

fritt genomflöde enligt utbildningsgången blir möjligt. Detta förutsätter ett

väl fungerande system med fasta rutiner för ömsesidig information mellan civila utbildningsmyndigheter och truppregistreringsmyndigheterna under

de medicinalvärnpliktigas hela grundutbildningstid.

I det följande redovisas förslag till vissa ändringar av grundutbildningens omfattning och uppläggning.

3.3 Förslag till grundutbildning m. m.

Den grundläggande befälsskolan om 90 dagar bör enligt promemorian utgå och ersättas med allmänmilitär utbildning om 60 dagar inom samtliga försvarsgrenar. Arméns utbildning bör koncentreras till trängoch infanteriförband. Marinens utbildning bör behållas centraliserad till KÖS.

Den grundläggande befälsskolan, som för medicinalvärnpliktiga inom ar-

mén omfattar 90 dagar, genomförs f.n. vid ett tjugotal förband ur olika

truppslag tillsammans med andra värnpliktiga. För dessa värnpliktiga om-

fattar den allmänmilitära utbildningen ca 390 timmar som är fördelade över

hela grundutbildningen. För de medicinalvärnpliktiga däremot är den all-

mänmilitära utbildningen koncentrerad till de 90 första dagarnas tjänstgö-

ring, vilket omräknat i utbildningstimmar utgör ca 550 timmar. Deras utbildning får till följd av spridningen på olika truppslag betydande inslag av befattningsutbildningen för övriga värnpliktiga. Detta innebär olägenheter

som kan begränsas om de medicinalvärnpliktiga fördelas på trängförbanden och ett fåtal infanteriförband. Tjänstgöringsperioden bör då kunna förkortas tull 60 dagar.

Vidare bör beaktas att sommaruppehållet efter ca fyra terminers medicinska studier är ca 60 dagar. En avkortning av den grundläggande be-

fälsskolan till 60 dagar är nödvändig för att de medicine studerande skall

kunna följa den militära utbildningsgången utan att deras civila studiegång behöver störas.

För marinens del uppkommer inte sådana olägenheter, främst därför att

den grundläggande befälsskolan där omfattar endast 65 dagar. Utbildningen

omfattar allmänmilitär utbildning, sjömanskap och någon befälsutbildning.

Läkarassistentskolan (för blivande läkare och tandläkare) och

apotekarbefälsskolan föreslås omfatta 45 dagar. Utbildningen

bör inom armén anordnas huvudsakligen vid trängförbanden och inom marinen vid marinens sjukvårdsskola i Göteborg. Målet för utbildningen i medi-

cinskt hänseende för läkare och läkarassistenter (tandläkare) bör som f. n. begränsas till uppgifter som i fredssjukvården har lagts på sjuksköterskor. De värnpliktiga har dock vid denna tidpunkt ringa praktisk-klinisk erfa-

renhet, vilket inom armén försvårar möjligheterna att nå ett gott utbild-

ningsresultat. Ett relativt sett bättre resultat av utbildningen uppnås inom marinen, där det finns en rikligare tillgång på väl utbildade instruktörer

på kompaniofficersnivå. Dessa kan dessutom utnyttja de fördelar, som kan utvinnas av den centraliserade utbildningen.

Benämningen läkarassistentskola bör bytas ut mot sjukvårdsbefälsskola, vilket bättre stämmer överens med utbildningens militära och medicinska innehåll.

Miljöutbildning iläkarassistentbefattning för medicine studerande

föreslås utgå. Den kan inte genomföras utan att medföra ett väsentligt avbrott i den civila studiegången, eftersom utbildningen skall fullgöras under nionde

terminens första del eller före eller under allmäntjänstgöringen.

Tiden för assistenttjänstgöring på sjukhus för läkarassistenter (tandläkare) bör minskas från 75 till 60 dagar. Tjänstgöringen bör fullgöras på sommaren tidigast efter tre års civila studier och helst i en följd. Den

bör dock kunna fullgöras även efter den militära fackkursen för läkaras-

sistent.

Assistenttjänstgöringen bör förläggas till akutmottagning och avdelning för kirurgi eller intensivvård. Undervisning i narkosgivning bör eftersträvas.

Däremot bör tjänstgöring vid vårdavdelning undvikas.

Det har enligt promemorian ofta visat sig svårt att under sommarminaderna bereda plats vid sjukhusen åt likarassistenter (tandläkare) som är avsedda för armén och flygvapnet. eftersom tillgången på handledande personat då är mindre än vid övriga tider under året på grund av bl.a. semesterledighet. Det bör innebära en lättnad för sjukhusen om assistent-

tjänstgöringen kortas av till 60 dagar. Ansvaret för att planera och genomföra läkarassistenternas tjänstgöring på sjukhus bör närmast vila på chefen för

hälso- och sjukvårdsavdelningen inom militirområdesstab. Läkarfackskola, fackkurs för läkarassistent (tandläkare) och apotekarfackskola bör utökas från 45 till 60 dagar och

innefatta även krigskirurgisk kurs om ca fem dagar för läkare och läkar-

assistent samt viss specialutbildning för marin- och flygläkare. Utbildningen: bör t. v. få anordnas även inom marinen.

Utbildningsmålet för läkarfackskolan bör som f.n. vara att den värn-

pliktige läkaren skall kunna krigsplaceras som chef för sjukvårdspluton eller

förbandsplatsgrupp. Han skall även kunna tjänstgöra som bataljonsläkare i bataljonsstab.

Utbildningen vid läkarfackskolan bör omfatta både käkare och läkarassistent (tandläkare) och ha i stort sett samma innehåll för båda kategorierna.

Från den tidpunkt när en för försvaret gemensam sjukvårdsskola kan organiseras bör gemensam utbildning vid täkarfackskolan anordnas enligt följande. .

Utbildningen inleds med ett första skede som omfattar ca fom veckors gemensam utbildning av samtliga läkare och läkarassistenter. Skedet av-

slutas med en tillämpningsövning omfattande tre-fyra dagar.

Efter detta skede bör marinens läkare och läkarassistenter lämna skolan

för att under ca tre veckor vid KÖS specialutbildas i navalmedicin samt

ubåts- och dykerimedicin.

På samma sätt bör flygvapnets läkare och läkarassistenter efter det första skedet flyttas över till ett flygförband för specialutbildning i flygsäkerhets-

tjänst och flygmedicin.

Kursens läkare och läkarassistenter i övrigt stannar vid skolan för att genom tillämpningsövningar inomhus och utomhus vidga sina kunskaper om de rörliga arméförbandens sjukvårdstjänst. |

Intill dess att en för försvaret gemensam sjukvårdsskola kan komma till

stånd bör utbildningen — liksom f. n. — bedrivas var för sig i arméns och . marinens regi men med ett gemensamt kursinnehåll för det första skedet.

De flygläkare som utbildas genom arméns försorg bör dock, enligt förslag

i det föregående, efter det första skedet fortsätta utbildningen med speciell flygutbildning vid flygförband.

Även för apotekare bör fackkursen vara förlagd till den gemensamma sjukvårdsskolan och omfatta 60 dagar.

Under den förberedande sjukvårdstjänstgöringen på fredsförbandens sjukvårdsavdelningar och under den grundläggande krigsförbandsutbildningen har läkarassistenterna oftast tagits

i anspråk för fredstandvård. Sådana uppgifter innebär inte någon utbildning för kommande krigsbefattning och bör därför utgå som led i utbildningen.

Läkarnas militärmedicinska utbildning bör enligt promemorian avslutas

med en kirurgkurs om 15 dagar tidigast efter genomgången allmäntjänstgöring vid kirurgavdelning. Någon sådan kurs har hittills inte kunnat anordnas inom armén. Inom marinen har dock anordnats övningar, som omfattar ca fem dagar och i stort sett motsvarar denna kurs. Kirurgkursen bör utgå som led i grundutbildningen och i stället efter behov anordnas under repetitionsutbildningsperioden.

Grundläggande krigsförbandsutbildning föreslås utgå

som led i utbildningen även för läkare och apotekare. Den bör för läkarna ersältas med 30 dagars utbildning i fredssjukvårdstjänst, inom armén vid fredsförbands sjukvårdsavdelning och vid marinen på fartyg eller ytterförläggningar, samt för apotekarna med 30 dagars utbildning vid sjukhus eller regional stab.

Miljöutbildningen bör utformas så att den värnpliktige läkaren och apotekaren ser sin kommande krigsuppgift inlemmad i ett totalförsvarssammanhang och inte bara begränsad till det strängt fackmässiga.

Vinterutbildning om 15 dagar bör ingå som ett obligatoriskt led i utbildningen av läkare, läkarassistent (tandläkare) och apotekare. Utbildningen bör syfta till att ge de medicinalvärnpliktiga förståelse för de svårigheter som är förenade med sjukvård under vinterförhållanden.

Vinterkurser bör kunna anordnas inom armén främst vid förband i Boden,

Umeå, Sollefteå, Östersund och Falun samt framdeles även i Arvidsjaur.

Sådana kurser bör kunna förläggas även till flygförband och kustartilleri-

förband i norra Sverige.

Grundutbildning av värnpliktiga veterinärer bör enligt pro-

memorian inte längre anordnas. Flertalet veterinärer grundutbildas nämligen f. n. för andra befattningar i krigsorganisationen och förs över till befattningar

som värnpliktiga veterinärer först efter slutförda veterinärmedicinska stu-

dier. Bara ett mindre antal går således den normala utbildningsgången. Någon förändring häri kan f. n. inte förutses. Den normala utbildningsgången för veterinärer bör således behållas bara om mycket starka skäl talar härför. Sådana skäl har enligt promemorian inte kunnat anföras.

Krigsorganisationens behov av värnpliktiga veterinärer bör i stället tillgodoses genom överföring av värnpliktiga, som har fullgjort militär grundutbildning i befattning för plutonchef eller plutonchefs ställföreträdare och därefter avlagt veterinärexamen. De bör genomgå en kompletterande fackutbildning under ca fem veckor vid medicinalfackskolan och blodtjänstcentral. Utbildningen bör ske under en fackövning och vid behov även

under en särskild fackövning. Utbildningen anordnas på två utbildnings-

linjer. I den ena ingår blodtjänstutbildning under ca fyra veckor vid blodtjänstcentral. Den andra linjen avser att ge veterinärerna den kompletterande stabsutbildning som behövs för deras krigsbefattning.

De värnpliktiga veterinärer, som inte behövs tör den militära krigsor-

ganisationen, kan efter behov föras över direkt till den civila krigssjukvårds- Organisationen.

Förslaget om den allmänmilitära utbildningen bör enligt promemorian tillämpas fr. o. m. den 1 juni 1975 och förslagen i övrigt fr. o. m. den 1 juli 1976.

3.4 Minskning av antalet tjänstgöringsdagar

De föreslagna förändringarna beräknas medföra att det årliga antalet tjänstgöringsdagar kan minskas med sammanlagt ca 20000. Beräkningen grundar sig på antagandet att antalet medicinalvärnpliktiga uppgår till ca 450, fördelade på 300 läkare, 90 läkarassistenter (tandläkare). 30 apotekare och 30 veterinärer. Beräkningen grundar sig vidare på förslaget att grundutbildningstiden minskas för apotekare med 45 dagar, för läkare med 40 dagar och för läkarassistent med 75 dagar. Den föreslagna ändringen av veterinärernas grundutbildning har inte tagits med i beräkningen av den minskade totala utbildningstiden.

3.5¶Övriga frågor

I det föregående har framhållits att medicinalfackskolan som ligger i Solna bara är provisoriskt organiserad. På längre sikt kan en sådan utformning av skolan enligt promemorian inte behållas utan allvarliga konsekvenser för utbildningsresultatet. Man kan utgå från att skolan inom en snar framtid inte kan tillgodose utbildningsbehovet, särskilt som elevantalet väntas öka. Utbildningen bör även omfatta regelbunden fortsatt utbildning av medicinalkårens fast anställda personal. En viss förstärkning av skolans ledningspersonal bedöms under alla förhållanden bli nödvändig.

En annan lokalisering av skolan har också aktualiserats. Såväl överbefälhavaren som chefen för armén har lagt fram vissa förslag i ämnet. Även 1974 års riksdag (mot. 1974:1288, FöU 1974:30, rskr 1974:319) har tagit ställning i en liknande fråga. I motionen hemställdes att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle begära en utredning av förutsättningarna att lokalisera en försvarets sjukvårdsskola till Umeå. Någon utredning i enlighet med förslaget i motionen ville försvarsutskottet inte förorda. Utskottet ansåg det emellertid angeläget att regeringen relativt snart tar ställning till personalbehov och utbildning för försvarssjukvården. Riksdagen biföll vad utskottet hemställt.

Behovet av samverkan inom den totala sjukvårdstjänstens ram gör det enligt promemorian också angeläget att kortare kurser för personal inom den civila krigssjukvården samordnas med den militära krigssjukvårdsutbildningen. Detta gäller också sjuk vårdsutbildning för viss medicinalpersonal inom civilförsvaret.

4¶Remissyttrandena

Som förut har nämnts har remissinstanserna anmodats att yttra sig över departementspromemorians förslag i fråga om grundutbildningens utformning till den 20 januari 1975 och beträffande övriga förslag till den 1 april 1975. I det följande lämnas därför endast en kortfattad redogörelse för det väsentligaste i remissinstansernas yttranden i fråga om grundutbildningens utformning.

4.1 Allmänna omdömen

De flesta remissinstanserna biträder i princip de föreslagna ändringarna

i grundutbildningen. Utbildningens innehåll och tidsmässiga inpassning an-

ses bli bättre avvägda till de medicinalvärnpliktigas civila studier och kom-

petens för yrket än f. n. Vissa myndigheter betonar dock att utbildningens

militära innehåll och de värnpliktigas miljöutbildning inte får eftersättas.

Överbefälhavaren framhåller att krigsorganisationens krav måste styra ut-

bildningens mål och innehåll. En nedskärning av utbildningstiden får inte

medföra någon begränsning av dessa krav. Chefen för armén anför liknande synpunkter. Han anser alt en förutsättning för att förslagen skall kunna genomföras är att man ser över de bestämmelser som reglerar tidpunkten för den första inkallelsen och utarbetar former för utbyte av information

mellan de högre utbildningsanstalterna och försvarsmakten. Chefen för ar-

mén avser att se över dessa frågor.

Socialstyrelsen och Landstingsförbundet framhåller särskilt att den ändrade utbildningsgången är väl anpassad till de medicinalvärnpliktigas civila stu-

diegång.

Värnpliktsverket pekar på att de senaste årens erfarenheter tydligt har visat

svårigheterna att kombinera en till civil utbildning stegvis anpassad militär grundutbildning till det nutida civila starkt bundna utbildningssystemet.

Detta bör föranleda en omprövning av den militära grundutbildningen som

går längre än till en begränsad anpassning av antalet tjänstgöringsdagar.

I promemorian läggs fram ett förslag även till ett sådant nytt system. Verket

anser att förslaget är lämpligt som underlag för fortsatta undersökningar och finner det angeläget att den principiella strukturen av et sådant system

fastställs så snart som möjligt. Närliggande åtgärder kan därvid inriktas

mot ett sådant system och begränsas till vad som är oundgängligen nödvändigt.

Samtliga remissinstanser, som har yttrat sig i fråga om utbildningen av

veterinärer, tillstyrker förslaget att grundutbildningen av veterinärer avveck-

las och att behovet av värnpliktiga veterinärer i krigsorganisationen i stället

bör tillgodoses genom överföring och omskolning av värnpliktiga som har

fullgjort sin grundutbildning i andra befattningar och därefter avlagt ve-

terinärexamen. SFS har begärt att senare få återkomma till denna fråga.

4.2¶Inskrivning och uttagning

Överbefälhavaren anser att promemorian väl belyser svagheterna i den nuvarande utbildningen. Dessa beror i hög grad på svårigheterna att vid

inskrivningarna få rätt man till rätt militär utbildning och att nå en god

anpassning av utbildningen till de värnpliktigas civila studiegång. Värn-

pliktsverket framhåller att det främst beträffande läkare föreligger svårigheter

i fråga om uttagning, inkallelser och ändringar i tjänstgöringen under tiden fram till fackexamen. Det är särskilt den enskilde värnpliktiges osäkerhet i yrkesval och förfarandet vid antagning till universitetsstudier som försvårar

uttagningen. Särskilt tidpunkten för besked om antagningen är svår att förena

med den enskildes önskemål att snarast efter gymnasieskolans slut få börja grundutbildning. Det ökade antalet inryckningsalternativ för olika delar av landet gör problemen ännu mer komplicerade.

Verket anför vidare att anstånd med grundutbildning kan vara en bi-

dragande orsak till anhopningen av värnpliktiga med kvarstående tjänst-

göringsskyldighet. Svårigheten att förena civila studier och värnpliktsutbildning medför en benägenhet hos den enskilde att övervärdera behovet

av anstånd under åberopande av studiesituationen. Verket framhåller emel-

lertid att det är den strängt bundna civila studiegången som är den avgörande

faktorn härvidlag. Anståndsförfarandet, som ligger inom verkets ansvars-

område, kommer emellertid att granskas speciellt beträffande medicinalpersonalen.

4.3 Förändringar av utbildningsgången

De flesta remissinstanserna ansluter sig till förslaget om att ersätta den grundläggande befälsskolan med all mänmilitär utbildning om 60 dagar. Överbefälhavaren anser emellertid att den allmänmilitära utbildningen bör kompletteras med viss elementär ledarskapsutbildning. En av-

kortning av befälsskolan till 75 dagar bör därför prövas. En sådan avkortning hindrar inte anpassningen till den civila studiegången.

Chefen för armén anför liknande synpunkter. Han anser att allmänmilitär utbildning om 390 timmar kompletterad med viss ledarskaps- och sjuk-

vårdsutbildning kräver minst 75 dagars utbildningstid. Utbildningen bör

få förläggas till de förband som har de bästa förutsättningarna härför. Viss modifierad utbildning bör kunna ges de värnpliktiga läkare och tandläkare som av hälsoskäl inte kan bli krigsplacerade som chefer för förbandsplatsgrupper eller bataljonsläkare. |

1972 års värnpliktsutredning anser att en avkortning till 75 dagar kan godtas

med hänsyn till studieterminens längd under de två första studieåren. En

avkortning till 60 dagar kan däremot godtas endast under vissa förutsättningar.

Överbefälhavaren föreslår att man bör överväga att förlänga den föreslagna

utbildningen vid sjuk vårdsbefälsskolan från 45 till 60 dagar och inrikta dess verksamhet främst på befälsutbildning för att därigenom kom-

pensera avkortningen av den första tjänstgöringsperioden. Försvarets ratio-

naliseringsinstitut delar denna synpunkt och. föreslår att också apotekare skall

genomgå denna utbildning för att de värnpliktiga tidigt skall kunna krigs-

placeras i befattningar inom sjukvårdstjänsten.

Beträffande fackskolorna anser försvarets sjukvårdsstvrelse avt läkare och läkarassistenter (tandläkare) inte kan utbildas på samma fackskola, efter-

som de inte har samma förkunskaper. Socialstyrelsen anser att fackskolan

för läkare bör förläggas ull tiden efter allmäntjänstgöringen och för läkarassistenter till tiden före tandläkarexamen. Sveriges Läkarförbund och SFS anser att utbildningen vid läkarfackskolan kan begränsas till 45 dagar.

Några remissinstanser tar även upp frågan om de medicinalvärnpliktigas

miljöutbildning. Överbefälhavaren och försvarets rationaliseringsinsti-

tur betonar vikten av att man klarlägger hur ansvaret för de värnpliktiga

tandläkarnas assistenttjänstgöring på sjukhus skall fördelas på olika myndigheter.

I fråga om den för läkare och- apotekare föreslagna utbildningen i fredssjukvårdstjänst vid förband m. m. anser överbefälhavaren och chefen för ar-

mén att utbildningen i den mån det är möjligt bör förläggas till perioder

när grundläggande krigsförbandsutbildning bedrivs. De medicinalvärnplik-

tiga kan då få en bredare miljöutbildning med inslag av krigsförbandstjänst,

fredsutbildning, krigsplanläggning och fredssjukvårdstjänst. Chefen för ma-

rinen anser att denna utbildningsperiod för marinens del. bör omfatta 60

dagar för att de medicinalvärnpliktiga skall kunna tillägna sig den miljö-

kunskap som krävs för tjänstgöring på ytterförläggningar och fartyg.

Sveriges Läkarförbund avstyrker vinterutbildning som obligatoriskt led i utbildningen av medicinalvärnpliktiga.

Försvarets rationaliseringsinstitut anser att läkarna efter sjukvårdsbefö älssko-

lan bör få militär utbildning under 130 dagar, som i olika perioder . bör förläggas till tiden efter läkarexamen och allmäntjänstgöring. Även lä-

karassistenter och apotekare bör enligt institutets mening åläggas längre utbildningstid än som föreslås i promemorian.

Beträffande genomförandet framhåller överbefälhavaren och chefen Jör armén att de föreslagna ändringarna i utbildningsgången inte kan börja tillämpas förrän i början av juni 1976 med hänsyn till redan beslutad planering av fredsutbildningen. De framhåller vidare att övergångsbestämmel-

ser och nya förordnandeföreskrifter bör utfärdas så snart som möjligt i sam-

verkan bl.a. med försvarsstaben och försvarsgrenscheferna.

5¶Föredraganden

Till medicinalpersonal hänförs följande befattningar för civilmilitär personal, nämligen apotekare, läkare, läkarassistent (tandläkare) och veterinär. Utbildningen av den värnpliktiga medicinalpersonalen genomförs i form av grundutbildning och repetitionsutbildning i likhet med vad som gäller för övriga värnpliktiga (prop. 1971:88, FöU 1971:14, rskr 1971:144). Nu gäl-

lande bestämmelser om utbildningen av medicinalvärnpliktiga fastställdes i juni 1973. Grundutbildningen har utformats så att värnpliktstjänstgöringen inte skall

inverka onödigt störande på de värnpliktigas civila studiegång. Den första tjänstgöringsperioden om 90 dagar — den grundläggande befälsskolan — fullgörs omedelbart efter det att de värnpliktiga har avslutat sina gymnasiestudier.

För de värnpliktiga som har avlagt vederbörlig kandidatexamen celler uppnått i stort sett motsvarande kompetens anordnas läkarassistentskola, apo-

tekarbefälsskola och veterinärbefälsskola.

Efter avlagd fackexamen utbildas de värnpliktiga vid resp. fackskolor. Denna utbildning utgör det väsentligaste inslaget i deras utbildning för kom-

mande krigsbefattningar.

För läkare tillkommer miljöutbildning i läkarassistentbefattning samt en

kirurgkurs efter täkarfackskolan. För läkarassistent anordnas tjänstgöring vid civila sjukhus samt förberedande sjukvårdstjänstgöring vid fredsförband.

Grundutbildningen avslutas med grundläggande krigsförbandsutbildning för samtliga medicinalvärnpliktiga.

Grundutbildningen omfattar för läkare 250 dagar, för tandläkare 315 dagar, för apotekare 255 dagar och för veterinärer 345 dagar.

Det har visat sig svårt att genomföra nuvarande utbildning av medicinalvärnpliktiga. Utbildningssystemet har därför setts över under år 1974. Resultatet av översynen har redovisats i en departementspromemoria (Ds

Fö 1974:6) med förslag till ändrade bestämmelser för utbildning av värnpliktig Medicinalpersonal, m. m.

I promemorian konstateras att antalet värnpliktiga som inte har fullgjort

medicinalinriktad grundutbildning har ökat alltmer. Orsakerna härtill är främst brister i uttagningsförfarandet och grundutbildningens uppläggning i förhållande till de värnpliktigas civila studier.

I promemorian diskuteras om man inte relativt snart, när de ökande tillskotten av medicinalpersonal kommer att täcka totalförsvarets hela behov

av läkare m. fl., måste lägga om hela det nuvarande utbildningssystemet

för medicinalvärnpliktiga på ett radikalt sätt och i stället låta läkarna, lä-

karassistenterna och apotekarna fullgöra hela sin grundutbildning i en följd

för befattningar som värnpliktigt truppbefäl, sjukvårdsbefäl eller sjuk-

vårdssoldater. Efter avlagd fackexamen kan de föras över till kategorin medi-

cinalvärnpliktiga och under repetitionsutbildningstiden skolas om till läkare,

läkarassistenter och apotekare. Ett sådant system föreslås i promemorian

bli infört för värnpliktiga veterinärer. En utredning av möjligheterna att införa motsvarande utbildningssystem för övrig värnpliktig medicinalpersonal bör enligt promemorian påbörjas utan dröjsmål.

T. v. bör man emellertid enligt promemorian ändra det nuvarande ut-

bildningssystemet så att ett frit genomflöde enligt utbildningsgången blir möjligt. I promemorian föreslås därför följande ändringar av grundutbildningen för medicinalvärnpliktiga.

Den grundläggande befälsskolan om 90 dagar utgår och ersätts med allmänmilitär utbildning om 60 dagar inom samtliga försvarsgrenar. Arméns

utbildning anordnas vid infanteri- och trängförband.

Fäkarassistentskolan bör benämnas sjukvårdsbefälsskola. Apotekarbefälsskolan bör kunna avkortas från 90 till 43 dagar utan att det slutliga utbildningsmålet för apotekarna behöver förfelas. Apotekarfackskolan föreslås nämligen omfatta 60 dagar, dvs. 15 dagar mer än f.n.

Assistenttjänstgöringen på sjukhus för tandläkare minskas från 75 till

60 dagar.

Läkarfackskolan, fackkursen för läkarassistent (tandläkare) och apotekarfackskolan utökas från 45 till 60 dagar. Utbildningen innefattar även en krigskirurgisk kurs om ca fem dagar för läkare och läkarassistent samt viss specialistutbildning för dem som avses för tjänstgöring vid marinen och flygvapnet. Fackskola för läkare och läkarassistent får t. v. anordnas även inom marinen.

Miljöutbildning i läkarassistentbefattning för läkare och förberedande sjukvårdstjänstgöring för läkarassistent (tandläkare) utgår som led i grundutbildningen.

Kirurgkursen om 15 dagar för samtliga värnpliktiga läkare utgår ur grundutbildningen och ersätts med en kirurgkurs, som under repetitionsutbildningen anordnas för specialistutbildade kirurger och anestesiologer samt

tandläkare med käkkirurgi som specialitet. Kurser anordnas efter hand vid

behov.

Grundläggande krigsförbandsutbildning utgår och ersätts för läkare med 30 dagars utbildning i fredssjukvårdstjänst, som inom armén och flygvapnet

fullgörs vid fredsförbands sjukvårdsavdelning och vid marinen på fartyg

eller ytterförläggningar. För apotekare ersätts den grundläggande krigsförbandsutbildningen med 30 dagars utbildning vid sjukhus eller regional stab.

Vinterutbildning om 15 dagar införs som obligatoriskt led i utbildningen av läkare, läkarassistent och apotekare.

Remissinstanserna som i allmänhet biträder de föreslagna: ändringarna i utbildningen anser att utbildningen både till tid och innehåll blir bättre

anpassad till de medicinalvärnpliktigas civila studier och kompetens för yrket

än f.n. Vissa myndigheter betonar dock bl.a. att utbildningens militära

innehåll inte får eftersättas. |

Jag biträder i allt väsentligt de förslag som förs fram i promemorian. Jag

ansluter mig således till förslaget att ingen tjänstgöringsperiod för de medi-

cinalvärnpliktiga i princip bör överstiga 60 dagar för att deras civila studier

skall störas så litet som möjligt. Jag förordar därför att den första tjänstgöringsperioden, dvs. den grundläggande befälsskolan, begränsas till 60 dagar

och inriktas på allmänmilitär utbildning. Behovet av befälsutbildning kan

enligt min mening bättre tillgodoses om de värnpliktiga får sådan utbildning

vid sjukvårdsbefälsskolan och apotekarbefälsskolan där utbildningen direkt kan inriktas på deras kommande arbetsuppgifter inom krigssjukvården. Jag förordar därför att utbildningstiden vid dessa skolor bestäms till 60 dagar, vilket är IS dagar längre än vad som föreslagits i promemorian.

Jag biträder vidare förslaget att utbildningstiden vid fackskolor för läkare, läkarassistenter (tandläkare) och apotekare utökas till 60 dagar. Utbildningens

uppläggning i övrigt vid skolorna finner jag i stort sett lämplig. Den särskilda kirurgkursen bör enligt min mening omfatta alla kirurger

som behövs i krigsorganisationen och inte bara vissa specialistutbildade lä-

kare och tandläkare. Beträffande utbildningen i fredssjukvårdstjänst vid förband m. m. vill jag

i likhet med flera remissinstanser stryka under att man skall beakta möjligheterna att under denna period låta de medicinalvärnpliktiga inom ramen för den totalförsvarsinriktade utbildningen delta även i krigsförbandsutbildningen. Tjänstgöring vid inskrivningscentral bör komma i fråga bara i begränsad omfattning. Apotekarna bör kunna placeras även vid enheter av central betydelse för apoteksbolagets verksamhet i krig.

Jag biträder även promemorians förslag i fråga om värnpliktiga veterinärer. Det innebär att den nuvarande grundutbildningen av värnpliktiga veterinärer upphör och att krigsorganisationens behov av sådan personal tillgodoses genom överföring av värnpliktiga som har fullgjort hela sin grundutbildning

i militära befattningar för värnpliktigt befäl och som därefter avlagt veterinärexamen. De bör genomgå en kompletterande fackutbildning under ca fem veckor vid medicinalfackskolan och blodtjänsteentral. Utbildningen

bör ske under en fackövning och vid behov även under en särskild fackövning. De värnpliktiga veterinärer, som inte behövs för den militära krigs-

organisationen. kan efter behov föras över direkt ull den civila krigssjuk vårdsorganisationen.

De av mig föreslagna ändringarna innebär att grundutbildningstiden mins-

kas för läkare från 250 till 225 dagar, för läkarassistent från 315 till 255 dagar och för apotekare från 255 till 225 dagar. Det årliga antalet tjänst-

3 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 74

göringsdagar minskas med sammanlagt ca 14 000.

Förslaget om ändrad grundutbildningstid kräver i och för sig endast änd-

ring av de av Kungl. Maj:t meddelade provisoriska bestämmelserna om

värnpliktsutbildningen. Den nya regeringsformen ställer emellertid krav på

att bestämmelser om värnplikt, som är att anse som en begränsning av

individens rörelsefrihet, tas in i lag och utformas så detaljerade att de till-

lämpningsföreskrifter som ansluter till lagen inte tillför regleringen av värn-

plikten något nytt. Mot den bakgrunden bör föreskrifterna i värnpliktstagen

om utbildningstidens längd preciseras mera än vad som är fallet nu. F.n.

pågår försök med förkortad grundutbildning. Försöken kommer att utvär-

deras under hösten 1975 och kan föranleda ändring av de utbildningstider som tillämpas nu. Jag anser att den ändring i värnpliktslagen som enligt

vad jag nyss sade bör göras med anledning av den nu föreslagna förkortningen av de medicinalvärnpliktigas grundutbildning bör anstå till dess de påbörjade försöken har utvärderats. Jag kommer därför att i annat sam-

manhang återkomma till riksdagen med förslag till den ändring i värnpliktslagen som behövs, om vad jag här har förordat vinner riksdagens bifall. I övrigt ankommer det på regeringen att meddela föreskrifter om utbild-

ningen enligt de riktlinjer som jag nu har angett.

I likhet med flera remissinstanser föreslår jag att den ändrade utbildningsgången för medicinalvärnpliktiga i sin helhet tillämpas först fr. o. m. Juni 1976. Värnpliktig som har påbörjat grundutbildningen före den I juni

1976 bör fullgöra denna enligt äldre bestämmelser. Grundutbildningen skall

dock anses vara fullgjord när den värnpliktige har genomgått respektive

fackkurs och har fullgjort en grundutbildningstid, som för apotekare och läkare omfattar minst 225 dagar samt för läkarassistenter och veterinärer

minst 255 dagar.

Jag vill i detta sammanhang också ta upp vissa frågor som rör medi-

cinalfackskolan i Solna. Enligt promemorian har det visat sig svårt

att nå ett gott utbildningsresultat vid skolan. Skolan är bara provisoriskt

organiserad. En ökning av antalet elever väntas dessutom under de närmaste åren.

Utbildningen vid skolan föreslås i promemorian omfatta även regelbunden fortsatt utbildning av medicinalkårens fast anställda personal samt viss ut-

bildning av kvalificerade instruktörer i sjukvårdstjänst. Vidare föreslås att

vissa kortare kurser för personal inom den civila krigssjukvården och viss

sjukvårdsutbildning av medicinalpersonal inom civilförsvaret förläggs i anslutning till en för försvarsväsendet gemensam sjukvårdsskola. I promemorian erinras vidare om att även frågan om en annan lokalisering av medi-

cinalfackskolan kan bli aktuell inom de närmaste åren till följd av de om-

flyttningar som väntas ske beträffande försvarets staber och förvaltningar

m. m. inom stockholmsområdet.

Av prop. 1971:88 framgår att förslag om cen fast skolorganisation närmast

för den fast anställda medicinalpersonalens utbildning tidigare förts fram

av 1962 års försvarssjukvårdsutredning i betänkandet (SOU 1966:36) Mi- Hitärsjukvården II. Sedermera föreslog 1966 års värnpliktskommitté att en för hela krigsmakten gemensam central utbildningsanstalt skulle inrättas inom stockholmsområdet för medicinalpersonalens fackutbildning.

Min företrädare anförde i den nyss nämnda propositionen att han inte var beredd att ta ställning till förslaget i denna del men att han avsåg att efter ytterligare utredning återkomma till frågan i ett senare sammanhang.

Departementschefens ställningstagande föranledde inte någon erinran från riksdagens sida (FöU 1971:14, rskr 1971:144). Jag vill i detta sammanhang erinra om att 1974 års riksdag (mot. 1974:1288, FöU 1974:30, rskr 1974:319) har behandlat en fråga av liknande slag. I nämn-

da motion hemställdes att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle begära en

utredning om förutsättningarna att lokalisera en försvarets sjukvårdsskola till Umeå. Försvarsutskottet ville emellertid inte förorda någon utredning i enlighet med förslaget i motionen. Utskottet ansåg det dock angeläget

att regeringen relativt snart tar ställning till personalbehov och utbildning

för försvarssjukvården. Riksdagen biföll vad utskottet hemställt.

Av det föregående framgår att remissinstanserna nyligen har avgett ytt-

randen över förslaget om att inrätta en för totalförsvaret avsedd krigs-

sjukvårdsskola. Jag avser att senare ta ställning till lokaliseringsfrågan och därmed sammanhängande spörsmål.

6¶Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de riktlinjer för grundutbildning av värnpliktig medicinalpersonal som jag har förordat.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

Innehåll

PrOpOSitiONeN Loseseeeeeereresesessrere ser rr rr rr ser ert ers r ts - l

Propositionens huvudsakliga innehåll -.sosssososrersrerrser er rt ]

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1975-05-22 cc. 2

I Inledning sssosssssssererersrrrerrrrr rer sr rr rr rss rr rr sets 2

2.1¶AHMMÄDb dosooooeserererseererr esse rer ers rer ers e resa 3

2.2 Utbildningen inom armMéN sosssosseererrsseser rer rer rs 3

2.3 Utbildningen inom mMurine0 Losossreoeeerersrrrrese res 4

3 DepartementspromemoriaN os.ssosssesssrererserssssrrer rara 6

3.1 Allmänna ÖVervägandel osoososssssssssessss ers eos sa 6

3.2 Inskrivning och uttagning ...ssssssssssssssssssrrs ser sas 6

3.3¶Förslag till grundutbildning m. M. sosossssssrsreses ros 8

3.5 Övriga frÅgOT ooseeeeeresssrreresesr rss res r rr rss rests 12 4 Remissytträndenå. ...sssossereosereereserr rr rere reser ers rr es 13

4.1 Allmänna Omdömen ..sssosossosssssersssrs ss rss s see r rss 13

4.2¶Inskrivning och uttagning ...ssoossossseserrrsrererr sa 14