Kungl. Maj:ts proposition angående specialtjänstuttagna värnpliktigas utbildning m.m.
Nr 88
Kungl. Maj:ts proposition angående specialtjänstuttagna värnpliktigas utbildning m. m.; given Stockholms slott den 26 mars 1971.
Kungl. Maj: vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats-
rådsprotokollet över försvarsärenden, föreslå riksdagen att bifalla de för-
slag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemstöllt.
GUSTAF ADOLF
SVEN ANDERSSON
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att nuvarande uttagning av värnpliktiga för utbildning i specialtjänst upphör. Utbildningen av värnpliktiga som avses för befattningar soin f.n. rekryteras med värnpliktiga i specialljänst genomförs, i likhet med vad som gäller för övriga värnpliktiga. i form av grundutbildning och repetitlionsutbildning. Förslaget innebär i huvudsak följande,
Grundutbildningen omfattar för samtliga här avsedda värnpliktiga allmänmilitär utbildning i erforderlig omfattning, befattningsutbildning och militär miljöutbildning under fält mässiga förhällanden. Befattningsutbildningens längd avvägs med hänsynstagande till den värnpliktiges civila utbildningskompetens. Genom att befattningsutbildningen på detta sätt i många fall avkortas blir också grundutbildningstiden totalt sett kortare.
Nuvarande grundutbildning till vissa befattningar upphör. Rekrytering till dessa befattningar sker genom överföring av personal med annan befattningsutbildning och med en för den nya befattningen lämplig civil yrkeskompetens. Överföring sker efter viss kompletteringsutbildning. Vidare sker i ökad utsträckning överföring från befattning i läpre till befattning i högre funktionsniva. t.ex. inom de tekniska specialområdena.
Repetitionsutbildningen tullgörs i form av krigsförbandsövningar och särskilda övningar i likhet med vad som gäller för övriga värnpliktiga. För
att tillgodose de behov av befattningsutbildning och kompletteringsutbildning som föreligger i samband med bl. a. överföring till befattning fär
1 Riksdagen 1971. I saml. Nr 88
tid för kriesförbandsövning eller särskild övning användas. Övningen kallas därvid fackövning eller särskild fackövning.
Genom att all utbildning väsentligen är inriktad på att den värnpliktige under sin värnpliktstid skall bestrida en befattning i krigsförband bortfaller i princip den hittillsvarande mötligheten att utnyttja värnpliktsutbildningen av nu ifrägavarande kategorier för att tillgodose behov av personal för fredsproduktion.
Som en följd av det nya utbildningssystemet kan det ärliga antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga beräknas minska med ca 100 000 davar.
Övergång till det nya utbildningssystemet sker successivt fr. o. m. den juni 1972.
I samband med omläggningen av specialtjänstuttagna värnpliktigas utbildning föreslås också att fredstjänstgöringen för vapenfria tjänstepliktiga förkortas från 540 till 450 dagar. För vapenfria tjänstepliktiga med särskilt kvalificerade uppgifter bibehålls dock nuvarande tjänstgöringstid.
Omlägegningen av de värnpliktiga specialisternas utbildning medför ändringar i värnpliktslagen (1941:967). Förkortningen av de vapenfria tjänsvepliktigas utbildningstid föranleder ändringar i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst. Dessutom föresläs de ändringar i nämnda lagar som behövs för att genomföra den av riksdagen under år 1970 beslutade biständs- och katastrofutbildningen för värnpliktiga m. fl.
I Förslag till
Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)
Härigenom förordnas, att 68 och 278 FE mom. värnpliktslagen N (1941:967)' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §
Värnpliktig skall uttagas för utbildning a) vid försvarsgren eller vid truppslag eller vapenslag inom försvarsgren, b) i särskild tjänst eller till särskild tjänstgöring, c) till befattning eller grupp av befattningar samt d) vid förband eller utbildningsanstalt.
Befattning för menig, underof-
ficer eller officer avser, om ej an-
nat följer av bestämmelserna i
denna paragraf eller av 27§8 I
mom., militär, civilmilitär eller
civil personal.
Uttagning för utbildning till be- Uttagning för utbildning till »ifattning för officer fär icke ske litär befattning för officer för icke utan den värnpliktiges medgivan- ske utan den värnpliktiges medde. För uttugning för annan ut- givande. För uttagning för annan bildning fordras medgivande av befattning fordras medgivande av den värnpliktige endast om uttag- den värnpliktige endast om uttagningen ändras efter inskrivningen ningen ändras efter inskrivningen och den ändrade uttagningen med- och den ändrade uttagningen medför att tiden för grundutbild- för att tiden för grundutbildningen förlänges. ningen förlänges. Ändrad uttag-
ning från utbildning till militär
befattning till utbildning för civil-
militär eller civil befattning eller
från utbildning till civilmilitär el-
ler civil befattning till militär be-
fattning får dock ske utan den
värnpliktiges medgivande.
För ändrad uttagning till tjänst- För ändrad uttagning efter av-. köring enligt 27 § Il mom. D. ford- slutad grundutbildning tordras ej ras ej medgivande av den värnplik- medgivande av den värnpliktige. tige.
! Lagen omtryckt 1969:378.
Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse
Värnpliktig skall såvitt möjligt uttagas för den utbildning för vilken han kan anses bäst lämpad. I den män det kan ske skall hänsyn tagas till den värnpliktiges önskemål, Värnpliktig bör ej uttagas för utbildning till befattning, för vilken fordras längre grundutbildning än ett år, om han visar att detta medför särskilt svära olägenheter för honom eller för nära anhörig till honom som är beroende av hans arbete.
278 1. De värnpliktigas utbildningstid
Värnpliktsutbildningen utgöres Värnpliktsut bildningen utgöres av grundutbildning och repeti- av grundutbildning och repetitionsutbildning, om annat ej följer tionsutbildning. Repetilionsutav vad som sägs nedan. Repeli- bildningen kan utgöras av krigstörtionsutbildningen kan utgöras av bandsövningar, särskilda övningar, krigsförbandsövningar, — särskilda fackövningar, särskilda —fackövövningar och - mobiliseringsöv- ningar och mobiliseringsövningar. ningar.
A. Värnpliktig, som uttagits för utbildning till befattning för menig eller underbefäl, skall fullgöra grundutbildning som omfattar
a) vid armén och kustartilleriet högst trehundrafyrtiofem dagar.
b) vid flottan och flygvapnet högst trehundrasextiofyra dagar.
Värnpliktig, som skall utbildas till särskilt kvalificerad befattning för menig eller underbefäl, kan äläggas grundutbildning under högst fyrahundrafemtio dagar.
Värnpliktig, som uttagits för ul- Värnpliktig. som uttagils för utbildning till befattning för under- bildning till befattning för underofficer, skall fuligöra grundutbild- officer eller till civilmilitär eller ning under högst fyrahundrafem- civil befattning för officer, skall tio dagar. För värnpliktig, som fullgöra grundutbildning under uttagits för utbildning till befatt- högst fyrahundrafemtio dagar. ning för officer, omfattar grundut- För värnpliktig, som uttagils för bildningen högst femhundrafyrtio utbidning till militär befattning dagar. för officer. omfattar grundutbild-
ningen högst femhundrafyrtio da-
gar.
Tid för grundutbildning må icke understiga tvåhundratrettiofem dagar,
B. Värnpliktig skall fullgöra högst fem krigsförbandsövningar.
Värnpliktig i annan befattning Värnpliktig i befattning för meför menig eller underbefäl än be- nig eller underbefäl skall, om anfattning på stamstridsfartyg vid nat ej följer av vad som sägs ne-
flottan skall fullgöra krigsför- dan, fullgöra krigsförbandsöv-
bandsövningar under sammanlagt ningar under sammanlagt högst högst
Nuvarande lydelse Föreslagen bydelse
ua) vid armén och kustartilleriet erthundrafem dagar eller, i underbefälsbefattning eler kvalificerad befattning för menig, etthundratjugofem dagar.
b) vid flottan nittio dagar eller, i underbefälsbefattning. etthundratjugotem dagar,
ec) vid flygvapnet nittio dagar eller, i kvalificerad underbefälsbefattning, etthundratjugofem dagar.
Värnpliktig i befattning för me- Värnpliktig i befattning för menig eller underbefäl på stamstrids- nig eller underbefäl på stamstridsfartyg vid flottan skall fullgöra fartyg vid flottan eller i annan krigsförbandsövningar under sam- särskild befattning för menig eller manlagt högst etthundratjugofem underbefäl som Konungen bedagar eller, i underbefälsbefatt- stämmer skall fullgöra krigsförning eller kvalificerad befattning bandsövningar under sammanlagt för menig, högst etthundrasextio högst etthundratiugofem dagar eldagar. ler, i underbefälsbefattning eller
kvalificerad befattning för menig.
högst etthundrasextio dagar.
Värnpliktig i underofficers- eller officersbetattning skall fullgöra krigsförbandsövningar under sammanlagt högst etthundrasextio dagar vid armén och marinen samt högst etthundratiugofem dagar vid flygvapnet.
För värnpliktig i befattning som kompanichef eller kompanikvartermästare eller i motsvarande befattning eller med uppgift som materielredogörare kan den sammanlagda tiden för krigsförbandsövningar överskridas med högst tio dagar.
Krigstörbandsövning får omfatta högst trettiofyra dagar.
Konungen äger bestämma ult Konungen äger bestämma att en krigsförbandsövning för värn- tiden för en krigsförbandsövning pliktig i befattning på stamstrids- får tagas i anspråk för en fackövfarlyg vid flottan uppdelas i högst ning. Konungen äger också befyra delövningar. stämma att en krigsförbandsöv-
ning för värnpliktig i befattning på
stumstridsfartyg vid flottan upp-
delas i högst fyra delövningar.
C. Värnpliktig i underofficers- eller officersbefattning samt, enligt Konungens bestämmande. annan värnpliktig kan åläggas att fullgöra högst tre eller vid flygvapnet högst fem särskilda övningar.
Särskilda övningar skola fullgö- Särskilda övningar skola fullgöras under sammanlagt högst tret- rås under sammanlagt högst trettiotre dagar vid armén och mari- tiolre dagar.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
nen samt högst tjugo dagar vid flygvapnet.
Särskild övning får omfatta högst elva dagar.
Värnpliktig, som vid förband skall fullgöra uppgift av särskild betydelse för genomförande av förbandets mobilisering eller som är krigsplacerad vid förband, vars mobilisering är avsedd att kunna genomföras på uvsevärt kortare tid än som gäller för huvuddelen av krigsmaktens förband, kan åläggas att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar om sammanlagt högst åtta dagar,
Konungen äger bestämma att
tiden för särskild övning fär tagas i
anspråk för särskild fackövning.
D. för värnpliktig, som full- DD. Färnpliktig som uttagits för bordet, idkar eller, enligt vad som utbildning enligt 6 § kan efter göres sannolikt, kommer att idka egen ansökan antagas för biständsstudier antingen för utbildning till och katastrofutbildning. Den som ingenjör eller ock, vid högskola antagits för sådan utbildning skall eller annan därmed jämförlig hög- fullgöra grundutbildning under re läroanstalt, för utbildning till högst 450 dagar samt repetitionsläkare, tandläkare, apotekare eller utbildning under minst 90 och veterinär eller eljest i sådana äm- högst 160 dagar. Repetitionsutnen, att hans insikter kunna vara bildningen kan fördelas i omtill särskilt gagn för krigsmakten, gångar över hela värnpliktstiden. samt för värnpliktig, som fullbordat eller påbörjat teknisk vrkesutbildning av den art, att hans insikter kunna vara till sådant gagn, skola följande särskilda bestämmelser gälla.
Beträffande värnpliktig som nu sagts må Konungen, där så finnes lämpligt, förordna att den värnpliktige skall fullgöra tjänstgöring om trehundranittiofyra dagar i stället för den under A.--C. angivna tjänstgöringen. Denna tjänstgöring skall, med rätt i förekommande fall till avbrott under viss tid för studiernas eller yrkesutbildningens fullföljande, fullgöras med dels soldat- och befälsutbildning eller enbart soldatutbildning, dels ock fackutbildning och facktjänst-
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lv delse
göring. Värnpliktig, beträffande vilken på grund av studier sålunda förordnats, må, där så anses påkallat för bibringande och vidmakthållande av för avsedd mobiliseringsbefattning erforderliga insikter, åläggas att därutöver fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst etthundrafvrtiosex — dagar. Den fortsatta tjänstgöringen skall kunna i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden.
Har ej värnpliktig som i första stycket sägs före utgången av den tid, under vilken tjänstgöringen fått avbrytas, avlagt de studieprov eller förvärvat den vrkesutbildning, Konungen bestämmer, skall den värnpliktige enligt vad Konungen föreskriver fullgöra den tjänstgöring, som på grund av bestämmelserna ovan i denna paragraf eljest åligger honom; och räknas därvid genomgången soldat- eller befälsutbildning honom till godo på sätt Konungen prövar skäligt.
Denna lag träder i kratt sävitt avser 6 8 den I juli 1971 och i övrigt den juni 1972. För tiden före den 1 juni 1972 tillämpas dock 6 §i sin nya lydelse endast i den omfattning som värnpliktsverket bestämmer.
Den som börjat utbildning till befattning för skyddstekniker eller som fullgjort mer än 90 dagars utbildning enligt 27 8 I mom, D. i sin äldre lydelse skall i stället för grundutbildning fullgöra sådan tjänstgöring enligt 27 8 I mom. D. i sin äldre lvdelse, som ej är fortsatt tjänstgöring, under minst 360 dagar. För den som uttagits för utbildning såsom läkare omfauttar tjänstgöringen dock minst 235 dagar, om han börjat sin tjänstgöring år 1962 eller tidigare. och minst 235 dagar. om han börjat tjänstgöringen efter den 1 januari 1963.
Den som fullgjort minst 360 eller, i fråga om den som utlagits för utbildning såsom läkare, minst 285 eller 235 dagars tjänstgöring enligt 278 I mom. D. i sin äldre lydelse skall fullgöra högst det antal krigsförbandsövningar och särskilda Övningar som anges i tabellerna i bilaga till denna lag.
Den sammanlagda tiden för utbildning enligt 27 § I mom. för den som uttagits för utbildning enligt 27 § I mom, D. i sin äldre lydelse får icke utan ändrad uttagning enligt 6 § vara längre än 555 dagar. Har den värnpliktige börjat utbildning enligt äldre bestämmelser, räknas utbildningstiden honom tillgodo som fullgjord tjänstgöring,
Om Konungen ej bestämmer annat, tillämpas bestämmelser i lag eller annan författning om tjänstgöring enligt 27 § I mom. D. i sin äldre lydelse på tjänstgöring enligt 27 § I mom, den nya lagen,
Bilaga
Tabell I A. Krigstörbandsövningar för värnpliktig som uttagits för annan utbildning än som läkare och fullgjort minst 360 dagars tjänstgöring enligt 27 § I mom, D. värnpliktslagen!] i sin äldre lydelse.
Anal kriesförbendsövninzar om den värnplikttze fullgjort Värnpliktig 456 eter flera född är 360 dacar 301—3935 dasar 396--225 dagar 426---455 da lagar
1943 eher sonare LA 1947: -1944 VA RER Ve 1943.—1540 I tor 1920-1936 UB da 1935-1932 DD PI 1931-1928 ma tu se —
Sammanlagd tjänstgöringsskyldighet om 540 dagar enligt äldre bestämmelser.
Jabell IB. Kriestförbandsövmimgar för värnpliktig läkare som börjar tjönstgöring enligt 27 Xx I mom. D. värnpliktslagen i sin äldre lydelse ar 1962 eler tidigare".
Antul krigs indsövninsar om den värapliktige fullajort
Väropliktig 376 eler flera
född är 285 davar 286—315 dasar 316 - 245 davar 3494—375 dagar dagar
1943-2940 0 tr
Rh I 1939-—1936 1935---1932 1931:--1928 10 st tb lust omm
Sammanlagd tjänstgöringsskyldighet om 450 dagar enligt äldre bestämmelser.
Tabell IC. Krigstörbandsövningar för värnplikvg läkare söm börjat tjänstgöring enligt 27 & I mom. D. värnpliktslagen i sin äldre lydelse efter den I januari 1963),
tal krissförbandsävningar om den joe fullsioört
Viärnplikuz 326 eller fiera
födå ar 235 dagar 235 —265 davar 260-295 docar 206-305 dacar dagar
1945 eller senare VA
1947-1944 UR 12
1943-190)
1939-1936 WKRR toa
1935-1932
1031 —1923 12 II mt
fet
I Sammanlagd tjänstgörinegsskyldighet om 420 dagar enligt äldre bestämmelser.
Tabell II A. Särskilda övningar för värnpliktig som uttagits för annan utbildning än som
läkare och fullgjort minst 360 dagars tjänstgöring enligt 27 8 I mom, D. värnpliktslagen! I
sin äldre lydelse.
Antal särsk da övningar om den värnplfittiee fullgjort
| Värnplikusg | +56 eher Hera | ||||
| född är | 360 dagar 361—395 dagar 3096-425 dövar 4260-455 davar darrar | ||||
| 1948 eller senare = 3 | å | ne | - | - | |
| 1947--1944 | 3 | 3 | 3 | 2 | - |
| 1943—1940 | 3 | 3 | 2 | 2 | se |
| 1939-1926 | 2 | AM | i | 1 | 1 |
| 1935 1932 | 2 | 1 | || | 1 | 1 |
| 1931-—1923s | Il | 1 | || | 1 | 1 |
Sammanlagd tjänstgöringsskyldighet om 450 dagar enligt äldre bestämmelser.
Tabell II B. Särskilda övningar för värnpliktig läkare som börjat tjänstgöring enligt 27 8 I mom. D. värnpliktslagen i sin äldre lydelse är 1962 eller tidigare! .
An il särskilda ovpingar om den värn, Värnpliktig 276 elle Rera född ar 285 Jdacar No Äg davear 246-375 dacar da:
1943-1949 3 3 > 2 oe 1939-1936 2 2 2 I | 1935-- 1932 2 I ! I | 1931-1928 I ! 1 | |
! Sammanlagd tjänstgöringsskyldighet om 450 dagar enligt äldre bestämmelser.
Tabell IL CC, Särskilda övningar för värnplikvueg läkare sem börrat tänströaung enhet I mom. D. värnpliktslagen i sin äldre Iydelse efter den Pranuarr 19631,
Antal särskilda övrin ar om den väroplikure fullsiort Värnpliktig 326 ceHer flera född är 235 darar 2355 205 dagar 266 295 darar 296-325 dagar dacar
1948 eller senare les 1947—19-:14 0 fl 1943—19-40 Rv fl tl
1939—1936 10 Du FO
1935—1932 FF
1931—1928 0 mm — eta
! Sammanlagd tjänstgöringsskyldighet om 420 dagar enligt äldre bestämmelser.
2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst
Härigenom förordnas, att 4 och 5 §§ lagen (1966:413) om vapenfri tjänst skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
45§
Arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer vilket slag av tjänstgöring som vapenfri tjänstepliktig skall fullgöra,
Styrelsen har tillsyn över vapenfria tjänstepliktigas utbildning och tjänstgöring.
Om biständs- och katastrofut-
bildning finns särskilda bestäm-
melser.
5§
Vapenfri tjänstepliktig är skyl- Vapenfri tjänstepliktig är skyldig att för sin utbildning tjänstgö- dig att för sin utbildning tjänstgöra femhundrafiyrtio dagar. Tiänst- ra frrahundrafemtio dagar. Pen göringen kan fördelas i omgångar som skall utbildas till särskilt kvaöver hela värnpliktstiden. lificerade uppgifter kan dock dläg-
gas tjänstgöring under femhundra-
fyrtio dagar. Tjänstgöringen kan
fördelas i omgångar över hela värn-
pliktstiden.
Inkallas värnpliktiga med stöd av 27 & 2 mom. eller 28 § värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967), får även vapenfri tjänstepliktig kallas till tjänstgöring. Tjänstgöringstiden får icke överstiga etthundraåttio dagar, om tjänstgöringen föranledes av inkallelse av värnpliktiga med stöd av 27 8 2 mom. värnpliktslagen.
Om tillgodoräkning av fullgjord värnpliktstjänstgöring vid beräkning av tiden för tjänstgöring enligt denna lag och av fullgjord vapenfri tjänst vid beräkning av tiden för värnpliktstjänstgöring meddelar Konungen bestämmelser.
Denna lag träder i kraft, såvitt avser 5 § den I juli 1971 och i övrigt den I juni 1972.
Utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 mars 1971.
Närvarande: statsministern PALME. ministern för utrikes ärendena NH.S- SON. statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST. ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST. GENER, MYRDAL. WICK- MAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING. LÖFBERG, LIDBOM. CARLSSON, FELDT.
Chefen för försvarsdepartementet. statsrådet Andersson, anmäler efter gemensam beredning med statsrädets övriga ledamöter fråga om specialljänstuttagna värnpliktigas utbildning m. m. och anför.
Specialjänstuttagna värnpliktigas utbildning
Inledning
1966 ars värnpliktskommitté — utredningsman riksdagsmannen Benet Gustavsson - som tillsattes I juni 1966 för att utreda den närmare utformningen av utbildningen för värnpliktiga i specialtjänst m, m. har i november 1970 avlämnat betänkandet (SOU 1970:65) Utbildning m,. m, uv värnpliktiga I spectaltjänst.
Över betänkandet har yttranden avgetts av rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren,. cheferna för armén, marinen och flygvapnet, försvarets civilförvaltning. försvarets sjukvardsstyrelse, försvarets forskninesanstalt, försvarets radioanstalt, värnpliktsverket, militärpsykologiska institutet. försvarets ruttonaliseringsinstitut. nmilitärapoteket. socialstyrelsen, postverket. universitetskanslersämbetet, veterinärstyrelsen, utredningen om handräckningsvärnpliktiga. sakkunniga för översyn av sumordningen mel- Jan värnpliktsutbildning och eftergymnasiala studier, statens institut för rolk hälsan, skolöverstyigisen, arbetsmarknadsstyrelsen, Centralförbundet för befälsutbildning, Sveriges förenade studentkärer (SFS). Sveriges vandläkarförbund, Sveriges läkarförbund, Sveriges yngre läkares förening. Sveriges veterinärförbund. Apotekarsocieteten och Sveriges farmacevtförbund.
Universitetlskanslersämbetet har bifogat yttranden från vederbörande vid universitet och högskolor.
Veterinärstyrelsen har bifogat yttranden från veterinärhögskolan och statens veterinärmedicinska anstalt. Centralförbundet för befälsutbildning har bifogat yttrande från Försvarets personaltjänstförbund. Dessutom har skrivelser kommit in från Svenska officersförbundet och Ilygfältingenjörföreningarnas förbundsstyrelse.
I propositionen berörs för överblickens och sammanhangets skull även vissa frågor som inte kräver beslut av riksdagen.
De specialtjänstuttagna värnpliktigas nuvarande tjänstgöringsskyldighet m. m.
Historisk bakgrund
Genom ändring ar 1905 (1905:21) i 1901 ärs värnpliktslag (1901:58) infördes för första gången särskilda bestämmelser om värnpliktstjänstgöringen för värnpliktiga med viss högre utbildning av särskild betydelse för krigsmakten. Enligt dessa bestämmelser fick medicine kandidater och tandläkare möjlighet att fullgöra två eller flera tepetitionsövningar i en följd i stället för att övningarna fördelades på två eller tre år. Denna möjlighet betraktades som cen förmän för de studerande men det förutsattes samtidigt att tjänstgöringen förlades så att den gav vederbörande insikter och färdigheter i de specielia ämnen som kunde behövas för den blivande läkaren eller tandläkaren. I prop. 1905:97 uttalade depurtementschefen att de medicine studerandes tjänstgöring borde ordnas på ett sätt som gav dem tillräcklig militär utbildning men ocksa bibringade dem insikter och färdigheter i de speciella ämnen som kunde vara erforderliga för den blivande militärläkaren. Militär utbildning borde ges dessa värnpliktiga i ungefär samma utsträckning som kom övriga värnpliktiga till del i rekrytskolan. som inom exempelvis infanteriel omfattade 150 dagar. Tiden för repetilionsövningarna, 90 dagar, borde däremot lämpligen kunna ansläs åt särskild fackutbildning. Motsvarande synpunkter anlades på tandläkarnas militärtjänstgöring.
Nämnda särskilda bestämmelser intogs sedermera i 1914 och 1925 års värnpliktslagar A1914:202 och 1925:337) och giordes tillämpliga på fler grupper av värnpliktiga. t. ex. sådana som bedrev eller avsåg att bedriva studier till veterinär eller maskiningenjör eller etiest i sådana ämnen att deras insikter kunde vara till särskilt gagn för krigsmakten.
1 1925 års värnpliktslag gjordes bestämmelserna tillämpliga även på värnpliktiga som bedrev studier till apotekare. Samtidigt ändrades begreppet maskiningenjör till ingenjör och den sammanlagda tjänstgöringstiden förkortades till 260 dagar. Enligt 1936 ärs värnpliktslag (1936:443) omfattade ifrågavarande bestämmelser samma kategorier som förut, näm- Jigen läkare, tandläkare. apotekare, veterinärer och ingenjörer samt värnpliktiga I övrigt som studerade sådana ämnen, att deras insikter kunde vara till särskild nytta för krigsmakten. Som en ytterligare förutsättning angavs att vederbörandes insikter blev bättre tillgodogiorda genom att värnpliktstjänstgöringen fullgjordes i särskild ordning. Alltjämt var de särskilda bestämmelserna tillämpliga endast på högskolestuderande eller därmed jämförbara värnpliktiga. Utbildningstidens längd var i stort densamma som gällde för övriga studenter och likställda, exempelvis vid armén alltjämt 260 dagar.
På grundval av ett betänkande av 1941 ärs försvarsutredning antogs 194] ärs värnpliktslag som innebar en reform av värnplikten och värnplik tsutbildningen och som i väsentliga delar präglat värt värnpliktssystem fram till 1966 ärs omläggning av utbildningssystemet. Enligt försvarsutredningen skulle uttagning för utbildning i specialtjänst ske främst med hänsyn till studicinrikt-
ning och omfatta uttagning för utbildning till. vid armén läkare, tandläkare, upotekare, velerinär, fiälttygtekniker (armdingenjör) och krigskassör, vid flottan ingenjör, kemist, intendent, läkare, tandläkare och artilleritekniker (tygtekniker) samt vid flygvapnet biträdande ingenjör. 1941 ärs lag medförde emellertid i sak inga principiella ändringar beträffande utbildningen av värnpliktiga i specialtjänst. I lagtexten togs dock den förutsättningen för uttagning bort att vederbörandes insikter skulle anses bli bättre tillgodogjorda genom alt tjänstgöringen fullgjordes i annan ordning än den vanliga. De specialtjänstuttagna värnpliktiga skulle fullgöra soldatoch befälsutbildning samt fackutbildning och facktjänstgöring under sammanlagt 450 dagar. Därtill kom fortsatt utbildning kallad fortsatt tjänstgöring -- under högst 180 dagar att fullgöras i omgångar under hela den aterstäende värnpliktstiden, 1941 års försvarsutredning hade den grundsynen att underoffiversuttagna och specialujänstuttagna värnpliktiga i princip skulle åläggas samma tjänstgöringsskyldighet. Endast sättet att fullgöra tjänstgöringen avvek mellan de bäda grupperna, Utredningen hade emellertid inte möjlighet att närmare undersöka det faktiska behovet av tjänstgöringstid för de specialtlänstuttagna. Efter är 1941 har de specialtjänstuttagna värnplikviga när det gällt avkortning av tjänstgöringstiden följt övriga värnpliktskategorier. När däremot tjänstgöringstiden för vissa värnpliktskategorier förlängts, t.ex. är 1952 för underbefälsuttagna värnpliktiga i fråga om bade grundutbildning och repetitionsutbildning samt är 1960 för underofficersuttagna värnpliktiga, har nagon motsvarande utökning av tlänstgöringsskyldigheten för de specialtjänstuttagna inte skett. De specialtiänstuttagna värnpliktigas behov av utbildning har inte prövats vid annat tillfälle än år 1963 för en kategori. nämligen läkarna.
Nuvarande bestämmelser
I 278 I mom. D.vänpliktslagen (1941:967, omtryckt 1969:378) finns fn. särskilda bestämmelser om värnpliktstjänstgöringen för värnpliktiga som
a) bedriver eller avser att bedriva studier för utbildning till ingenjör eller vid högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare eller veterinär eler eljest i sådana ämnen att hans insikter kan vara till särskilt gagn för krigsmakten eller
b)tullbordat eller påbörjat teknisk yrkesutbildning av den art att hans insikter kan vara till särskilt gagn för krigsmakten.
Beträffande dessa värnpliktiga får Kungl. Maj:t. om det är lämpligt. förordna att den värnpliktige skall fullgöra tiänstgöring om 394 dagar i stället för övriga värnpliktigas grund- och repetitionsutbildning. Denna tjänstgöring skall fullgöras som dels soldat- och befälsutbildning eller enbart soldatutbildning. dels fackutbildning och facktjänstgöring. Värnpliktiga som avses under a) ovan far utöver denna tjänstgöring åläggas att fullgöra försatt tjänsteöring under högst 146 dagar. om detta anses päkallat för att bibringa och vidmakthålla erforderliga kunskaper för
Prop. 1971: 88 1 tin
avsedd mobiliseringsbefattning.
Kungl. Maj:t har fastställt utbildningstiden till 540 dagar för samtliga kategorier värnpliktiga som är uttagna för utbildning i specialtjänst utom för läkare och nyssnämnda kategori med teknisk yrkesutbildning. För läkarna är utbildningstiden numera 420 dagar.
Värnpliktsförmaner
De specialtjänstuttagna värnpliktiga fär under tjänstgöring samma kontanta och andra generellt utgående förmåner som övriga värnpliktiga.
I fråga om kontanta förmäner som kan utgå efter avslutad tjänstgöring
finns däremot vissa olikheter i förmänsrätt mellan de specialtjänstuttagna och andra värnpliktiga, De specialtjänstuttagna är sälunda helt undauntagna från rätt till utbildningspremier. I fråga om rätt till tjänstgöringspremie har de specialtjänstuttagna däremot en avgjort förmänligare ställning än övriga värnpliktiga,
Utbildningspremierna, som utgår till värnpliktig som fullgjort befälsutbildning, tillkom för att underlätta återgången till civil verksamhet för värnpliktiga som alades sådan utbildning och därmed också fick längre tjänstgöring än Övriga värnpliktskategorier. Den ursprungliga motiveringen för att de specialtjänstuttagna värnpliktiga undantogs från rätt till denna premie grundades på det förhållandet att dessa värnpliktigas tjänstgöring ulformats på ett sätt som helt avvek från övrigas, Deras militära utbildning förlades sålunda i största möjliga utsträckning så att den skulle kunna fullgöras under studiefria sommarmänader eller på sädant sätt att nägra kännbara avbräck i studierna inte skulle förekomma, Med hänsyn till avsikten med premien ansågs därför skäl inte föreligga att tillerkänna de specialtjänstuttagna värnpliktiga denna förmän.
Frågan om utbildningspremier till dessa värnpliktiga har sedermera
tagits upp till Övervägande bl.a. av 1954 ärs värnpliktsavlöningsut-
redning. 1960 års värnpliktsutredning tog också upp frågan till behandling, Värnpliktsutredningen anförde därvid som sin uppfattning att det vid den ändrade tjänstgöringsordning för dessa värnpliktiga som förutsattes av utredningen skulle saknas anledning att i premiehänseende behandla de specialtiänstuttagna annorlunda än övriga värnpliktiga. En sådan ändring i premiesystemet borde emellertid enligt utredningens mening ske i samband med en kommunde slutlig utformning av de specialtjänstuttagnas utbildning.
I fråga om tjänstgöringspremicn har de specialtjänstuttagna däremot som tidigare nämnts en förmånligare ställning än andra värnpliktiga. Denna premie som avsetts vara en kompensation för förlängd tjänstgöring utgär till dessa värnpliktiga under avsevärt längre tid och med högre dagsbelopp efter viss tjänstgöringstid än som gäller för övriga värnpliktiga. De specialtjänstuttagna far sålunda tjänstgöringspremie under hela sin fortsatta tjänstgöring under det att övriga värnpliktiga
fär denna premie bara under grundutbildningen,
Den form av tjänstgöringspremie som utgår till värnpliktig som fullgör
Prop. 1971: 88 | 16
särskild övning eller mobiliseringsövning har inte aktualiserats för de specialtjänstuttagna värnpliktiga eftersom de inte delar i sådana Övningar.
Värnpliktskommittens förslag
Riktlinjer för förslagets utformning
Uttalande av 1960 års värnpliktsutvedning
1960 års värnpliktsutredning anmälde i betänkandet (SOU 1963:65) Värnplikten att vissa i utrednivgsuppdraget ingående frågor återstod att lösa, däribland den närmare utformningen av utbildningen för värnpliktiga uttagna i specialtjänst. Utredningen angav vissa principer för den framtida utbildningen av dessa värnpliktiga inen rörutsatte därvid att den närmare utformningen av utbildmngen för olika grupper spevialtjänstuttagna mäste göras till föremål för ytterligare undersökningar. De av utredningen angivna principerna för utbildningen innebar i huvudsak att dessa värnpliktigas utbildning borde bestå av grundutbildning och repetitionsutbildning i likhet med övriga värnpliktigas, Grundutbildningens
längd borde enligt utredningen vara differentierad för de olika grupperna
med hänsyn till den kompetens de värnpliktiga förvärvat genom civil utbildning, Repetitionsutbildningens omfattning borde däremot bestämmas på samma sält som för övriga värnpliktiga och ske i anslutning till krigsförbandens utbildning.
Direktiven
I direktiven till 1966 års värnpliktskommitté fastställdes alt de av värnpliktsutredningen angivna principerna för de specialtjänstuttagna värnpliktigas utbildning i allt väsentligt borde följas. Det framhölls emellertid att en viterligare precisering av dessa principer borde ske och att värnpliktslagens bestämmelser borde anpassas härtill. Vidare underströks att utbildningsbehoven för de olika grupperna specialtiänstuttagna värnpliktiga måste granskas var för sig och deras utbildningstid avvägas med hänsyn härtill, Vid utredningen borde också beaktas sädan utveckling på det civila utbildningsområdet som var av betydelse i sammanhanget samt de förslug som kunde komma att framläggas av 1962 ärs försvarssjukvärdsutredning och försvarets tandvardsutredning. Som riktpunkt för kommande förslag borde enligt direktiven gälla att det sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar för alla grupper specialtjänstuttagna värnpliktiga tillsam mantagna inte ökades.
Allmänna överväganden
Vid sina Överväganden och förslag har kommittén utgått från de förutsättningar som föreligger enligt 1966 ärs riksdagsbeslut angående värnpliktsutbildningen, 1968 års försvarsbeslut och under våren 1970
gällande bestämmelser rörande tjänsteställning, befordran, förordnande
m.m.
Grunder för utbildningens utformning
I sina överväganden framhåller kommittén vissa grunddrag i 1966 års
värnpliktsreform som kommittén anser ha särskild betydelse för utred-
ningsuppdraget och hänvisar därvid till följande. I värt värnpliktssystem måste varje värnpliktig under hela värnpliktstiden vara kompetent att bestrida en befattning i ett krigsförband. Erforderlig tid mäste därför reserveras för den värnpliktiges medverkan i att kontinuerligt vidmakthålla krigsförbandens funktionsduglighet. Repetitionsutbildningen kommer härigenom att utgöra en väsentlig del i utbildningssystemet. Grundutbildningens främsta syfte är att förnya krigsförbanden dvs. ersätta de årliga avgängarna.
Vid granskningen av den hittillsvarande tillämpningen av 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen har kommittén konstaterat att de specialtjänstuttagna värnpliktigas fackutbildning och facktjänstgöring i mänga fall har ett mindre väl definierat samband med nyss redovisade krigsorganisatoriska krav samt att, i vissa fall, fullt vapenföra sådana värnpliktiga med stöd av nämnda lagrum används för att tillgodose fredstida behov av specialutbildad arbetskraft.
Härefter konstaterar kommittén att 1966 års värnpliktsreform med dess differentierade längd av varje enskild krigsförbandsövning sami möjligheter att utnyttja särskild övning som ett komplement till krigsförbandsövning ger helt andra möjligheter än tidigare att anpassa krigsförbandens utbildningskrav på befattningshavarna till de värnpliktigas förkunskaper. De ursprungliga skälen till att i värnpliktslagen ha särbestämmetlser för de specialtjänstuttagna värnpliktiga har härigenom i hög grad undanröjts. Värnpliktskommittén anser att kompetens för krigsplacering i de typer av befattningar som utredningsuppdraget omfattat kan nås på tre olika vägar, nämligen genom militär grundutbildning enligt 27 § 1. mom, A. värnpliktslagen med specialinriktat — utbildningsinnehåll) civil yrkeserfarenhet
kompletterad med militär utbildning och militär
fackutbildning baserad på civil yrkesutbildning inom samma eller närbestäklat fack.
Oavsett vilken av dessa tre rekryteringsvägar som tillämpas måste här aktuella värnpliktiga — utöver fackutbildningen -- ha bibringats allmänmilitär utbildning av minst den omfattning som enligt 1966 års riksdagsbeslut fastställts för alla värnpliktiga. Dessutom erfordras miljöerfarenhet under fältmässiga förhållanden inom den förbandstyp, där de värnpliktiga skall krigsplaceras.
Härav följer att bestämmelserna för här aktuella värnpliktigas tjänstgöring efter den formella befattningsutbildningen principiellt bör ges samma innebörd som för övriga värnpliktiga.
Värnpliktskommittén konstaterar, att om man utgår från det nu refererade synsättet, ett betydande antal kategorier f. n. specialtiänstut-
2 Riksdagen 1971. I saml. Nr 88
tagna värnpliktiga fortsättningsvis bör rekryteras genom omskolning ett antal år efter grunduibildningens slut då civil yrkeserfarenhet inom vederbörligt fack har förvärvats.
Enligt nuvarande bestämmelser i 27 § I mom, D. värnpliktslagen får högst 540 dagars tjänstgöringsskyldighet åläggas specialtjänstuttagen värnpliktig. Härigenom ges utbildningsmyndigheterna frihet att överföra tjänstgöringsdagar från repetitionsutbildning till grundutbildning och vice versa, En sådan tillämpning av lagrummet är inte förenlig med andan i 1966 års värnpliktsreform. Värnpliktskomimittén föreslår därför att samtliga kategorier f. n. specialtjänstuttagna värnpliktiga — i likhet med övriga värnpliktiga — åläggs skyldighet att fullgöra grundutbildning och repetitionsutbildning. Dessa båda begrepp mäste klart särskiljas, eftersom syftet med dem är olika.
Grundutbildningen bör i vissa fall kunna uppdelas i takt med de civila studierna. Enbart detta förhållande motiverar dock inte särskilda föreskrifter om spevialtiänstuttagning. Kungl. Maj:t bör kunna föreskriva sådan uppdelning av grundutbildningen.
I de fall då den erforderliga grundutbildningen måste ges en längd som motsvarar vad Övriga Kategorier värnpliktiga, dvs. underofficers- och underbefälsuttagna samt värnpliktiga F, F och G, har och då funktionsnivän i krig överensstämmer med dessa kategoriers, bör de här aktuella grupperna värnpliktiga hänföras tll kategorin militär personal. Denna regel bör gälla även om grundutbildningen ges ett specialinriktat innehåll.
I andra fall, då grundutbildningen är baserad på kvalificerad civil yrkesutbildning eller yrkeserfarenhet, har det visat sig möjligt att föra fram eleverna 1ill exempelvis värnpliktig officers funktionsniväå på en grundutbildningstid som är kortare än för menig. I dessa fall bör de värnpliktiga enligt värnpliktskommittens mening uttas för utbildning till civilmilitär eler civil befattning. Samma förhallande gäller i fråga om sädana värnpliktiga. som rekryteras genom omskolning. I den eivilmilitära gruppen ingående värnpliktiga måste vara befälslämpliga och ges erforderlig befälsut bildning.
I fråga om repetitionsutbildningen föreslås i princip samma regler som för övriga värnpliktiga. Krigstörbandsövning bör ges en lingd som motsvarar utbildningsbehovet och inte enbart betälsnivän.
I de fall då behov av befattningsutbildning inom facket föreligger skall
tid för krigsförbandsövning och särskild övning kunna tas i anspråk för
sädan utbildning. Om nämnda utbildningsbehov erfordrar utbildning under högst 11 dagar. bör särskild övning utnyttjas för ändamålet och därvid kallas särskild fackövning. Kräver utbildningsbehovet längre tid för utbildning. fär tid för krigsförbandsövning tas i unspråk härför. Övningen benämns därvid fackörning. Värnpliktskommittén föreslår att högst en krigsförbandsövning om högst 32 dagar fär ulnyttjas på detta sätt. Antalet krigsförbandsövningar och fackövningar kommer i det enskilda fallet att bli sammanlagt högst fem. dvs. samma skyldighet som stadgas för övriga värnpliktiga.
Genom här refererade allmänna synsätt på utbildningen av de f.n.
specialtjänstuttagna värnpliktiga kommer deras utbildning enligt värnpliktskommittén att anslutas till 1966 ärs värnpliktsreform men också utgöra en syntes av civil och militär kompetens. Stor anpassbarhet till krigsbefattningarnas mängskiftande krav skapas på detta sätt.
Förslag till utbildningens utformning för de av kommittén granskade utbildningskategorierna
Inom försvarsdepartementet har upprättats en sammanfattning i tabellform av nuvarande och av värnpliktskommittén föreslagen ordning för uttagning och tjänstgöringsskyldighet beträffande de av kommittén granskade utbildningskategorierna. Tabellen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1. I en särskild bilaga vill betänkandet har kommittén därjämte behandlat viss underrättelsepersonat. Hälso- och sjukvårdspersonal
Läkare
Kommittén föreslär att samtliga värnpliktiga läkare ges militär utbildning för krigsplacering inom militär sjukvård. På så sätt kan vederbörande beroende på aktuell civil befattning och medicinsk kompetens krigsplaceras antingen inom krigsmakten eller inom det civila medicinalväsendet.
Vid granskning av krigsorganisationen har kommittén funnit att kompetenskraven på de värnpliktiga läkarna vid första krigsplacering inte är så entydiga som man hittills ansett. Efter att ha klassificerat de mest representativa befattningarna för att klarlägga såväl de militära som de civila kompetenskraven för olika befattningar har kommittén funnit att befattningarna kan indelas i två huvudgrupper, en som kräver tjänstegrenschefsutbildning som bataljonsläkare, av kommittén benämnd me dicinalofficersbefattning, och en som inrymmer övriga befattningar, av kommittén kallade fackläkarbefattningar.
Medicinalofficersbefattningen hänför kommittén till befattning för civilmilitär personal av officers tjänsteklass och fackläkarbefattningarna till befattningar för civil personal av officers tjänstegrupp.
Från krigsorganisatoriska utgångspunkter är det motiverat att utbilda de värnpliktiga läkarna på två olika linjer. Eftersom samtliga skall uppfylla de krav, som ställs på förbandsplatsgruppehef, mäste emellertid utbildningen vara gemensam för de båda linjerna fram till den tidpunkt då den egentliga tjänstegrenschefsutbildningen påbörjas, dvs. vid fackutbildningskursen.
Kommittén föreslår att utbildningen liksom f. n. inleds med ca 90 dagars allmänmilitär utbildning och grundläggande befälsutbildning i omedelbar anslutning till gymnasiestudiernas avslutande.
Vidare föreslås att nuvarande befattningar för läkarbiträden, vilka befattningar rekryteras med underofficersuttagna värnpliktiga som i regel inte är civilt verksamma inom sjukvärd, skall utgå ur krigsorganisationen och ersättas med befattningar benämnda läkarassistent kategori M,. avsedda för värnpliktiga medicine studerande. Utbildning till denna
befattning föresläs äga rum under en ca 45 dagar läng läkarassistentskola sommaren efter det propedeutiska året.
De värnpliktiga läkarna blir därefter krigsplacerade i avsedd befattning och fullgör under nionde studicterminens första del 25 dagars miljöutbildning vid förband som genomför antingen krigsförbandsövning eller grundläggande krigsförbandsutbildning.
Kommittén ger bl. a. följande synpunkter på förstaget att för krigsplaceering tillvarata den medicinska kompetens som de medicine studerandena har.
Nuvarande utbildning av sådana värnpliktiga, som inte är civilt verksamma inom sjukvärd, till läkarbiträden är dyrbar och belastar relativt härt den civila sjukvårdsorganisationen. Varken läkare eller tandläkare utnyttjas f.n. i krigsorganisationen förrän de avslutat sina studier. Båda dessa kategorier borde därför tänkas vara lämpliga för att bestrida läkarbiträdesbefattningar.
Mot ett utnyttjande av odontologie kandidater för läkarbiträdesbefuttning talar enligt kommittén följande förhållanden. Teoretisk och praktisk utbildning i kroppssjukvärd saknas f.n. men kommer att meddelas under sommaruppehällen i anslutning till de bäda sista studieåren förutsatt att försvarets tandvärdsberednings förslag om obligatorisk försvarsme dicinsk kurs förverkligas. Tillräckliga civila kunskaper inom Kkroppssjukvärden uppnäs I så fall vid början av nionde etter tionde terminen, dvs. en titl två terminer före tandläkarexamen. Mot denna bakgrund synes det föga rationellt att krigsplacera odontologie kandidater i kroppssjukvärdande befattning före tandläkarexamen. Antalsmässigt är de dessutom så få att de vid en åldersmissigt så sen krigsplacering endast skulle kunna bestrida 10-15 76 av de aktuella befattningarna. Deras medverkan löser sälunda inte föreliggande problem. Enligt kommittén bör medicine kandidater tas i anspråk för läkarbiträdesbefattning av bl.a. följände skäl. Redan efter det propedeutiska året och introduktionsavsnitten av det kliniska skedets första del (under sjunde terminen) har de blivande läkarna så stor erfarenhet av sjukvärd att denna bör tillvaratas 1 krigsorganisationen. Kommittén anser därför att medicine kandidater, om de efter det propedeutiska äret får en militär befattningsutbildning som svarar mot läkarbiträdesuppgifterna, fr. o. m. sjunde terminens studier lämpligen bör kunna placeras i nuvarande befattningar för läkarbiträden. Medetaldern är då lägre än 23 år.
Avgörande för frågan om medicine kandidater kan påräknas för militär krigsplacering eller inte är dels om deras civita utbildning skall fullföljas vid mobilisering, dels om stort behov av dem föreligger inom den civila krigssjukvården. Dessa problem har behandlats bl. a. av dåvarande medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd som räknat med att medicinarnas utbildning inte kan fullföljas i ett läge med plötstigt insatta krigshandlingar mot värt land. Vidare anses kandidater inte kunna utnyttjas för kvalificerade läkarbefattningar förrän efter den kliniska utbildningens slut.
Fnligt kommitténs mening bör här gälla samma synsätt i stort som ligger bakom målsättningen för värt totalförsvar och 1966 års värnplikts-
reform, Vär försvarsplanering — säväl militär som civil - måste utgå från
förutsättningen att vära försvarsatgärder skall kunna insättas med full effekt vid ett snabbl krigsutbrott. I detta läge ges ingen tid för kompletterande utbildning av våra krigsförband. I ett mindre svärt läge, t.ex, allmän mobilisering följd av en beredskapsperiod, finns däremot möjlighet att omdisponera våra personella resurser allt efter det då aktuella läget.
De medicine kandidaterna är vid mobilisering en värdertull tillgång även för den civila sjukvården. Det antal som skulle behöva tas i anspråk av krigsmakten utgör emellertid endast hälften av det totala antalet medicine kandidater. Kommittén bedömer det därför vara möjligt från utbildningssynpunkit och med hänsyn till den civila krigsstukvårdens organisation att utnyttja de fullt vapenföra medicine kandidaterna för krigsplacering inom krigsmakten under sjunde - elfte terminerna. Från allmänna samhällssynpunkter och ekonomiska synpunkter samt med hänsynstagande till krigsorganisationens krav anser kommittén en sådan lösning motiverad.
Återstående del av grundutbildningen fullgörs efter läkarexamen före,
under eller efter allmäntjänstgöringen. Fackutbildningskursen genomförs
separat för medicinalofficerare respektive. facklikare och omfattar 45 respektive 30 dagar. Denna följs senare av en krigskirurgisk utbildning under tvä respektive fyra veckor. Detta utbildningsmoment kan genomföras först sedan vederbörande avslutat sex månaders tjänstgöring vid kirurgisk klinik under allmäntjänstgöringen.
Grundutbildningen avslutas med en månads tillämpad utbildning i befattning som medicinalofficer respektive fackFikare vid äldersklassförband.
Den tillämpade övningen i befattning som fackläkare bör förläggas till de tider då grundutbildningskontingenten bedriver avsnittsutbildning, vid armén under tiden oktober-januari. Vissa läkare bör fullgöra motsvarande tjänstgöring vid dykarskolor, ubåtsförband och inskrivningscentraler. Liksom för medicinaloffieerarna bör fackläkarnas utbildning vid förband omfatta 30 dagar. Läkaren bör härvid delta i förekommande tillämpningsövningar och andra övningar utom förläggningsorten med grundutbildningskontingentens huvuddel. Han bör vidare medverka i förbandssjukvården och själv genomföra förekommande poliklinisk behandling. Medverkan i förbandssjukvården torde kräva högst 50 94 av disponibel tjänstgöringstid, Återstoden av tiden bör användas för deltagande i förbandens utbildningsverksamhet.
Värnpliktiga läkare tillhörande besiktningsgrupp 3 och 4 föreslås genomgå grundutbildning t. o. m. läkarassisteniskola samt tvä veckors
krigskirurgisk kurs. Återstående de! av utbildningen fullgörs inom för-
bandssjukvården.
Kommitténs förslag innebär en sammanlagd grundutbildningstid om 250 dagar.
Prop. 1971: 88 [0 po
Repetitionsutbildningen fullgörs främst vid det krigsförband där den värnpliktige är krigsplacerad. För att tillgodose behovet av att utveckla eller vidmakthälla den rent fackmässiga kompetensen föreslär kommittén att fackövning och särskild tackövning anordnas.
Liäkarassistenter
Värnpliktskommittén föreslår att alla fullt vapenföra tandläkare ges militär grundutbildning till befattning för läikarassistent. Beroende av krigsorganisationens krav på befälsutövning föreslår kommittén att de
värnpliktiga tandläkarna mot grundutbildningens slut uppdelas på två
utbildningslinjer, den ena för utbildning till befattning som ställföreträdare ät bataljonsläkare och den andra för utbildning till befattning som assistent åt fackläkare. Den förstnämnda hänförs tull befattning för civilmilitär personal av officers tänsteklass och den sistnämnda till befattning för civil personal av officers tjänstegrupp.
Utbildningen inleds liksom f.n. med ca 90 dagars allmänmilitär utbildning och grundläggande befälsutbildning i omedelbar anslutning till gymnasiestudternas avslutande.
Läkarassistentkurs om 45 dagar genomgäs tör de värnpliktiga tandläkare som studerar i vår-höst rytm under sommaruppehället tidigast efter femte terminen. För de värnpliktiga tandläkare som studerar i omvänd rytm uppnås detta utbildningsläge under vinterhulväret. Eftersom försvarsmedicinsk kurs I avses börja påföljande sommar, dvs. efter sjätte terminen, mäste för dessa läkarassistentkurs genomegäs efter fjärde terminen. Efter avlagd tandläkarexamen genomgår de värnpliktiga tandläkarna som avses för befaltning som ställföreträdare åt bataljonsläkare fackutbildningskurs om 45 dagar samt övriga fackutbilklningskurs om 30 dagar. Härutöver krävs miljöpraktik som bör förvärvas dels inom fredssjukvärden, dels i krigsbetattning under fältförhållanden.
Den sammanlagda grundutbildningstiden omfattar 240 dagar. Repetitionsutbildningen för läkarassistenterna föreslås bli anordnad efter samma principer som för läkarna.
Med hänsyn tll angeligenheten av att den civila krigssjukvården skall kunna utnyttja landets tandläkare som läkarassistenter i krig anser värnpliktskommittén att viss utbildning som syftar till att vidmakthälla och vidareutveckla deras försvarsmediecinska kunskaper bör komma till ständ, Genom beslut av 1963 års riksdag tprop. 1963:106) har förordnats om utbildningsplikt med stöd av krigssjukvärdslagen för samtliga läkare. Utbildning om högst 60 dagar kan härvid åläggas icke värnpliktig läkare. Värnpliktskommittån anser att motsvarande lagstadgad utbildningsplikt för läkare bör vidgas att omfatta även tandläkare. Erfarenheterna från de värnpliktiga tandläkarnas fortsatta utbildning till operations- och narkoösassistenter visar enligt kommittén att en sålunda ålagd utbildning om 60 dagar tillgodoser föreliggande behov av utbildning till läkarassistent.
Central utbildningsanstalt
Enligt värnpliktskommitténs mening föreligger allvarliga brister i den kvalificerade värnpliktiga hälso- och sjukvärdspersonalens fackutbildning. Kommittén anser att detta beror på dels att den organisation som skall planera och genomföra utbildningen är personellt underdimensionerad och dels att utbildningsbetingelserna, utbildningslokaler m. m, är bristfälliga. Kommittén framhäller att dessa brister påtalats av flera utredningar under 1960-talet.
För att ge erforderlig stadga ät utbildningen av den kvalificerade hälsooch sjukvårdspersonalen erfordras därför enligt Kkommittåns uppfattning att en för hela krigsmakten gemensam central utbildningsanstalt snarast skapas. Till skolan som enligt kommilténs mening bör vara underställd chefen för armén och förläggas till stockholmsområdet bör förutom fackutbildning också förläggas viss repetilionsutbildning för ifrågavarande personal. Det medicinska ansvaret bör åvila chefen för försvarets medicinalkär.
Kommittén vill i sammanhanget erinra om att 1962 års försvarssjukvårdsutredning föreslog i sitt betänkande (SOU 1966:36. s. 137) Militärsjukvården H att en försvarets sjukvårdsskola skulle inrättas för utbildning av fast anställd medicinalpersonal. Beträffande den värnpliktiga medicinalpersonalens utbildning anfördes bl. a. att det borde vara möjligt att, om en försvarets sjukvårdsskola organiserades, under en övergångstid förlägga också fackskolekurser för värnpliktiga läkare och veterinärer till skolan.
En personalförstärkning inom armädstaben för planering av utbildningen av värnpliktig hälso- och sjukvårdspersonal bör vidare komma till ständ snarast möjligt. Kommittén framhålter härvid att fackutbildningskursernas genomförande kommer alt ställa stora krav på framsynt stabsmässig planering bl. a. på grund av att denna utbildning för läkarnas del är tidsmässigt knuten till allmäntjänstgöringen.
Läkares och läkarassistenters medverkan i militär fredssjukvård och fredstandvärd
Läkare. Enligt 1963 års riksdagsbeslut skall varje läkare fullgöra högst 60 dagar av den fastställda värnpliktstjänstgöringen inom förbandssjukvården. Det faller utom ramen för kommitténs uppdrag att bedöma behovet av läkarinsatser inom fredssjukvärden. Kommittén anser sig endast ha att utgå från statsmakternas tidigare bedömningar i detta hänseende. Det föreslagna utbildningssystemet bör följaktligen inte innebära försämrade villkor för den fredstida militärsjukvården.
Nuvarande bestämmelser om värnpliktiga läkares medverkan i den militära förbandssjukvården grundas på betänkandet (SOU 1961:63) Läkaren i totalförsvaret. Enligt där angivna beräkningar svarar 60 dagars arbetsinsats av varje värnpliktig läkare inom den militära fredssjukvarden
mot totalt 13 500 läkardagar för år (s. 194).
Kommitténs förslag till grundutbildning av värnpliktiga läkare innebär en ärlig medverkan i förbandssjukvården under sammanlagt 6 000 dagar. De ca 55 likare som årligen hänförs till besiktningsgrupp 3 och 4 bör fullgöra grundläggande allmänmilitär utbildning, läkarassistentkurs och krigskirurgisk kurs liksom Övriga läkare. Däremot bör den tid som motsvarar utbildningen vid fackskolan (1 1/2 månad) och därefter töljande miltöutbildning (1 månad) fullgöras inom förbandssjukvärden. Fränräknas en halv månad för utbildning i befattningar m. m., kan varje läkare inom besiktningsgrupp 3 och 4 medverka två månader i förbandssjuk värden, På sä sätt fär man 3 300 tjänstgöringsdagar årligen. Aterstäende behov, 4 200 tjänstgöringsdagar, måste täckas på annat sätt. Det hör observeras att de tjänstgöringsdagar som här redovisats kommer all fullgöras av oerfarna läkare. Handledning av förbandsläkare med praktisk erfarenhet av militär fredssjukvärd behövs därför.
Enligt värnpliktskommitténs beräkningar tillförs krigssiukvarden årligen ca 490 specialtjänstuttagna värnpliktiga läkare. av vilka genomsnitltligt 55 kan bedömas bli hänförda till besiktningserupp 3 och 4. Då en sådan årskull lämnar värnpliktsåldern har den minskat på grund av dödsfall. sjukdom, emigration m. m. Som ett medeltal, dvs. ärskullens teoretiska storlek 1 37 -38-årsäldern, räknar kommittén med 425 värnpliktiga läkare inom besiktningsgrupp I och 2. Om samtliga dessa skulle medverka i förbandssjukvärden i lika grad, krävs ytterligare 1i0o vjänstgöringsdagar per läkare. Kommittén påpekar i detta sammanhang att försvarsgrensöverläkarna till kommittén anmält ett behov av 21 000 tjänstgöringsdagar för värnpliktiga läkare. Om detta behov skulle tillgodoses, skulle tjänstgöringsskyldigheten behöva förlängas med 28 tjänstgö- ”ringsdagar per läkare.
Kommittén anser en förlängning omotiverad i bäda fallen. I stället bör del av tjänstgöringsskyldigheten enligt värnpliktslagen för de läkare, som tas i anspråk av det civila medicinalväsendet, kunna utnyttjas för ändamälet som ett substitut för repetitionsutbildning. Tjänstgöringsbehovet kan utan svärighet tillgodoses ur den samlade volym av tjänstgöringsskyldighet som ävilar de överförda läkarna. Uttaget måste emellertid göras beroende av tidpunkten för överföringen. Största tjänstgöringsuttaget kan göras bland värnpliktiga läkare inom besiktningsgrupp 3 och 4. Om man för denna grupp behåller nuvarande bestämmelse om högst 60 dagar, kan gruppen tillgodose ett behov av ca 3 000 tjänstgöringsdagar för år. Utrymmet för civil krigssjukvärdsutbildning kommer att bli oförändrit för gruppen. För övriga, dvs. det stora flertalet, bör gälla detsamma. De 60 dagarnas tjänstgöringsuttag inom fredssjukvärden bör dock reduceras med det antal dagar som vederbörande fullgjort som krigsförbandsövning före överföring. Förslaget innebär att värnpliktig läkare som fullgjort två krigsförbandsövningar i läkarbefattning och därefter överförs till civila medicinalväsendet inte bör komma i fråga för tjänstgöring inom den militära fredssjukvärden.
Sammanfattningsvis föreslår värnpliktskommittén att till civila medicinalväsendet överförda värnpliktiga läkare tas i anspråk för militär freds-
Prop. 1971: 88 [ un
sjukvärd högst 60 dagar samt att detta maximala dagantal reduceras med 30 dagar för varje fullgjord krigsförbandsövning i läkarbefattning.
Läkarassistenter. Föreslagen grund- och repetitionsutbildning för värnpliktiga tandläkare i befattning för läkarassistenter inrymmer inte någon tid för fredstandvård.
Eftersom statsmakterna ännu inte tagit ställning till foölktandvårdsutredningens betänkande har värnpliktskommittén gjort följande bedömning av hur de värnpliktiga tandläkarnas insatser inom fredstandvården skall hållas på oförändrad nivå samtidigt som de utbildas till läkarassistenter.
Kommittén har sökt definiera begreppet ”ungefär oförändrad omfattning” genom alt från försvarsgrensöverläkarna inhämta uppgifter om antalet tjänstgöringsmånader för värnpliktiga tandläkare inom fredstandvärden. Tiltförlitlig statistik föreligger för åren 1965. 1966 och 1967.
Kommittén har på denna statistiska grund tolkat tilläggsdirektivens ultryck ”ungefär oförändrad omfattning” till ca 625 tjänstgöringsmånader för år.
Uppgiften som läkarassistent i krig har varit enda grunden för bedömningarna om behovet av tjänstgöring enligt värnpliktslagen. Förslaget är härt pressat både innehålls- och tidsmässigt. Om därför fredstandvärd av nuvarande omfattning skall inrymmas i tjänstgöringstiden, måste denna innehållsmässigt förändras.
Under förbandstjänstgöringen som följer efter fackkursen bedöms förmiddagspassen i princip kunna tas i anspråk för sjukvisitationer, poliklinisk behandling och ronder, allt under överinseende av läkare. För alt tillgodose fredstandvårdens behov mäste eftermiddagspassen i huvudsak reserveras för tandvärd utom da tillämpningsövningar äger rum. Huvuddelen av tiden för grundläggande krigsförbandsutbildning tas i anspräk för förbandsutbildning. Behandling av akuta fall under förbandsutbildningen bör ombesörjas av läkarassistenten. Insatserna blir i detta fall närbesläktade med uppgifterna under beredskap och krig. På denna grund beräknar kommittén att läkarassistent skall kunna göra en tandvårdsinsats motsvarande en halv månad under de skeden av grundutbildningen som är förlagd till förband. Ärligen får man då 70 månader.
Tandläkare inom besiktningsgrupp 3 och 4 bör fullgöra den tid av grundutbildningen som inträffar efter tandläkarexamen (3 1/2 mänader) inom militärtandvården. Totalt kan deras insats beräknas till ca 50 månader.
För läkarassistenterna som är ställföreträdare åt bataljonsläkare bedömer kommittdn att föreslagen utbildningsplikt enligt krigssjukvårdslagen kan förläggas till militär sjukvårdsavdelning. Motivet för detta är att denni fortsatta befattningsutbildning bedöms ha ett direkt samband med assistentuppgifterna inom civilförsvarets förbandsplatser och med av dåvarande sjukvårdsberedskapsnämnden förordad placering som assistent ål läkare inom öppen vård i krig (krigstjänsteläkare). Läkarassistent som efter värnpliktstidens utgång överförs till civila medicinalväsendet för här angivna uppgifter kan därför väntas ha erforderlig fackkompetens.
Tjänstgöringen bör ske i två omgångar med början tidigast sedan en krigsförbandsövning fullgjorts. Ca 735 läkarassistenter av en årskull om 140 bedöms fullgöra 60 dagars tjänstgöring på detta sätt. Deras insatser i militärtandvård kan beräknas till ca 75 månader årligen.
Kommittén har i annat sammanhang framhällit att krigsförbanden inte alltid kräver uttag av den femte krigsförbandsövningen av samtliga läkarassistenter. Enligt värnpliktslagens anda skulle denna tjänstgöring uttas endast i den omfattning krigsförbanden kräver detta. För att efterkomma Kungl. Maj:ts direktiv nödgas emellertid kommittén föresla att högst en krigsförbandsövning skall få användas endera för sitt egentliga syfte eller inom fredstandvården. Beräkningsmiässigt kan va
80 av varje arskull läkarassistenter. dvs. 110. fullgöra en krigsförbands-
övning på detta sätt. Detta motsvarar 110 månader inom den militära fredstandvården. Liäkarassistenter som tillhör besiktningsgrupp 3 och 4 bedöms under repetitionsutbildning kunna fullgöra 75 månader. Dessa värnpliktiga. som är krigsplacerade inom den civila krigssjukvärden, bör däremot fullgöra utbildningsplikten enligt krigssjukvårdslagen (60 dagar) inom det civila medicinalväsendet som operutionsassistenter. narkosassistenter eller assistenter at tjänsteläkare.
De möjligheter till en insats inom den militära fredstandvården som redovisats i det föregående uppgar till sammanlagt ca 400 månader ärligen. EU ytterligare behov av ca 225 månader föreligger för att direktivens krav skall uppfyllas. Detta behov svarar mot va 45 dagars tjänstgöring för varje tandläkare uttagen som läkarassistent. Behovet kan tillgodoses enligt nägot av följande tre alternativ.
a) Ökning av antalet krigsförbandsövningar till sex. Detta alternativ bör förkastas eftersom läkarassistenterna därigenom skulle bli den enda kategori av värnpliktiga med sådan skyldighet. Dessutom skulle en brist på ca 83 tundvårdsmänader ändå föreligga.
b) Utnyttjande av värnpliktslagens stadganden om särskild övning för fredstandvärd. Detta alternativ strider emellertid mot syftet med dessa övningar. Alternativet bör förkastas med hänsyn till att tandläkarnas krigsbefattningar kräver att de deltar i särskild övning.
c) Förlängning av grundutbildningen med 45 dagar för fredstandvård. En förlängning är dock inte motiverad från utbildningssynpunkt, ettersom varje läkarassistent vid tjänstgöringen på förbandens sjuk vårdsavdelning kommer i kontakt med militär tandvärd. Då alternativet emellertid är det enda som inte påverkar tandläkarnas krigsanvändbarhet förordas det trots de olägenheter som uppstår för den enskilde.
Tjänstgöring enligt punkten b) kan motiveras träån utbildningssynpunkt. Beräkningarna förutsätter emellertid att samtliga läkarassistenter (utom de ca 40 Zz som utbildas till narkos- och operationsassistenter) får sin fortsatta utbildning i krigsmedicin vid militär sjukvärdsavdelning. Denna bindning kan vara till nackdel för det civila medicinalväsendet. Bl.a. utesluter tjänstgöring enligt bl vid militärt förband att den krigsmedicinska vidareutbildningen förläggs t. ex. till tjänsteläkarstationer. Av detta skäl vill kommittén inte förorda att tjänstgöringsplacering
enligt b) skall utgöra regel men däremot en möjlighet. De va 75 tandvårdsmånader för är som härigenom faller bort i nyssnämnda beräkningar innebär ca 10 4 minskning av de värnpliktiga tandläkarnas insats i fredstandvärden jämfört med läget under ären 1965—1967. Detta bortfall jämte den föreliggande bristen på tio tandvårdsmånader bör kompenseras med beräkningsmässigt ätta heltids- eller sexton halvtidstjänster.
Apotekare
Vid granskning av krigsorganisationens behov av farmaceutisk personal har kommittén funnit att tillgängen till värnpliktiga apotekare medger att dessa i fortsättningen kan avses för flertalet befattningar som f.n. bestrids av receptarier. Utbildningen till befattning för apoteksbiträde kan därför läggas ned. Krigsorganisalionens kvalitet inom det farmaceutiska området bedöms härigenom höjas samtidigt som den farmaceutiska kompetensen bland de värnpliktiga tillvaratas bättre än vad nu är fallet.
Kommittén föreslår att alla värnpliktiga apotekare får militär utbildning som syftar till krigsplacering inom militär krigssjukvärd.
Utbildningen bör liksom f.n. inledas med 90 dagars allmänmilitär utbildning och grundläggande befälsutbildning i omedelbar anslutning till gymnasiestudiernas avslutande.
Apotekarbefälsskola om 90 dagar genomgås sommaren efter avlagd farmacie kandidatexamen, dvs. ofter fem terminers studier. Vid den tidpunkten har vissa grundläggande kunskaper i farmakologi inhämtats varigenom utbildningen inom teknisk pluton kan göras effektiv och meningsfyld.
Efter avlagd apotekarexamen fullföljs värnpliktsutbildningen med apotekarfackskola och miliöpraktik. Den senare skall förvärvas under grundläggande krigsförbandsutbildning vid trängförbanden.
Den sammanlagda grundutbildningstiden för apotekare föreslås omfatta 250 dagar.
Repetitionsutbildningen genomförs främst vid det förband där vederbörande är krigsplacerad. Speciella kurser för att vidareutveckla eller vidmakthålla den individuella kompetensen genomförs på samma sätt som föreslagits för läkare och läkarassistenter mellan krigsförbandsövningarna.
Veterinärer
Den fortsatta användningen av värnpliktiga veterinärer i krigsorganisationen kan förutsättas ske inom två huvudområden, nämligen dels som chefer för livsmedelsproducerande förband, dels som hygieniker inom högre staber och etappbataljonstaber. Ett mindre antal kan dessutom bedömas tas i anspråk för tjänster inom bakteriologiska laboratoricplutoner, För dessa krävs dock specialkompetens som endast kan förvärvas
genom civil vidareutbildning efter veterinärmedicine Hcentiatexamen,
Med hänsyn till att för den militära verksamheten väsentliga ämnen ligger sent i den civila studieordningen anser värnpliktskommittén det inte vara möjligt att under tiden för de veterinärmedicinska studierna lägga in militära utbildningsmoment som kräver veterinärmedicinsk yrkeskompetens. Kommittén finner sålunda att endast allmänmilitär utbildning och viss befälsutbildning kan förläggas före de veterinärmedicinska studiernas avslutande. All övrig militärutbildning måste genomgås efter avlagd examen.
För att täcka behovet av ehefer för livsmedelsproducerande förband föreslar kommittén att erforderligt antal av de värnpliktiga. som i samband med inskrivningen gör sannolikt att de kommer att bedriva veterinärmedicinska studier, tas ut för värnpliktig underoffiversutbildning och tilldelas trängtrupperna för utbildning i intendenturtjänst. Det ärliga utbildningsbehovet upppär till ca sex värnpliktiga.
Under aäldersklassens grundutbildning är endast enstaka brigadstaber organiserade, varför de organisatoriska förutsättningarna för utbildning av värnpliktiga veterinärer för krigsplacering i högre staber saknas. Behovet av värnpliktiga veterinärer i stabsbefattning bör därför tillgodoses genom Överföring och omskolning av veterinärer som grund- och repetitionsut bildats i icke veterinärmedicinsk betattning inom krigsorganisationen. Härigenom säkerställs också att veterinärer som krigsplaceras i befattningar inom högre staber har erforderlig kännedom om de hygieniska betingelser som gäller för truppen i fält. Överföring till veterinärbefattning bör enligt kommitténs mening ske efter en till två krigsförbandsövningar. Vid den tidpunkten har de värnpliktiga erhällit både tillräcklig militär miljöutbildning och ökad vivil praktisk kompetens.
Den militära omskolningen bör ske som fackövning. Malet för utbildningen bör vara att ge de kunskaper som behövs för krigsplacering i brigadstab. Undervisningen bör huvudsakligen omfatta taktik. stabs- och underhållstiänst. hälsovård samt skyddstjänst, främst skydd mot B-stridsmedel.
Det ärliga omskolningsbehoövet uppgår till va 15 värnpliktiga.
Hälsovårdsinspektörer
Värnpliktskommittén föreslår att krigsmaktens behov av hälsovärdsinspektörer tillgodoses genom överföring efter militär omskolning av civil yrkesverksamma hälsovårdsinspektörer.
Omskolningen skall syfta till att ge kunskap om de fältepidemiologiska problemen och om hur dessa skall förebyggas och lösas. Utbildningen bör grundas på dels en flerärig civil yrkesverksamhet inom hälsovärdens område. dels erfarenhet av de förhållanden under vilka de militära förbanden verkar i fält. Den senare erfarenheten erhålls bäde under grundutbildningen och repetitionsutbildningen, främst under den senare. Förbanden lever då under relativt långa tidsperioder under primitiva förhållanden. Värnpliktskommittén anser därför att uttagning till militär
hälsovårdsinspektörsbefattning i princip bör äga rum först sedan minst en krigsförbandsövning genomförts i den befattning, för vilken vederbörande är grundutbildad. Vid samma tidpunkt bör frågan tus upp hur den civilt utbildade hälsovärdspersonalen skall fördelas mellan civila och militära myndigheter. Härvid bör i första hand erforderligt antal underofficers- eHer underbefälsutbildade ställas till krigsmaktens förfogande, eftersom de militära befattningarna ställer krav på befälsförmåga.
Värnpliktiga som tillhör besiktningsgrupp 3 eller 4 bör dock enligt kommitléns mening överföras till den vivila sektorn omedelbart efter avslutad civil hälsovårdsinspektörsutbildning under förutsättning att militär grundutbildning är avslutad.
Överföring till det civila medicinalväsendet av sådana värnpliktiga inom besiktningsgrupp I och 2, som genomgålt ovan angiven civil utbildning och som inte ianspråktas I krigsorganisationen i befattning som hälsovärdsinspektlör, bör ske tidigast efter det att vederbörande fullgjort en krigsförbandsövning.
Fototeknisk personal
Denna personal utbildas inom tre verksamhetsgrenar, nämligen foto och reproduktion, fototolkning och fotogrammetri. Krigsbefattningarna inom den senare grenen kommer att utgå. varför värnpliktskommittén inte har behandlat denna utbildningslinje.
Kommittén har beträffande fototeknikernas utbildning inom foto och reproduktion funnit dels att denna nästan helt överensstämmer med utbildningen för de underbefälsuttagna fotograferna, dels att nuvarande krav på akademisk skolning inte föreligger för att bestrida befattningar inom dessa grenar. Kommittén föreslar därför att i fortsättningen endast underbefälsuttagna fotografer utbildas för krigsbefattningar inom fotooch reproduktionstjänsten.
Fototolkutbildningen har kommittén funnit vara väl genomförd i vad avser formell fototolkning. Brister föreligger dock i den allmänmilitära utbildningen och befälsutbildningen. Den tillämpade utbildningen inom underrättelsepluton har en mycket begränsad och enligt kommitténs uppfattning otillräcklig omfattning.
Kommittén bedömer att fototolkarna i framtiden bör kunna tjänstgöra i befatining som ställföreträdande chef för underrättelsepluton inom flygvapnet. Kommittén förestår därför att fototolkarna i fortsältningen tas ut till underofficersutbildning och fördelas till flygvapnet. Nuvarande krav på högskolekompetens för uttagning till fototolk bör enligt kommittén begränsas till förvärvad gymnasiekompetens på naturvelenskaplig eller teknisk linje.
Övrig stabspersonal m. fl.
Metecorologer
Värnpliktskommittdén har vid granskning av värnpliktiga meteorologers nuvarande utbildning funnit att meteorologiutbildningen vid Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut och meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet, vilken utbildning utgör huvuddelen av fackutbildningen, är innehållsmässigt onödigt omfattande och därutöver alltför tidskrävande. Vidare ger utbildningen inte tillräcklig erfarenhet av praktisk tjänst vid väderstation. Någon förbandsutbildning förekommer inte.
Efter granskning av arbetsuppgifterna i krtigsorganisationen för dessa
värnpliktiga, vilka värnpliktskommittén föreslår benämnas meteorologer,
har kommittén funnit att uppgifterna bör kunna lösas av personal, vars teoretiska kompetens i meteorologi utgörs av den i den nya normalstudieplanen i detta ämne ingäende mindre grundkursen, grundkurs A 1, kompletterad med den teoretiska och praktiska utbildning i meteorologi och vädertjänst som erhälls under militär grundutbildning. Gjorda undersökningar har visat att det är möjligt att redan utbildningsäret 1970/71 tillgodose rekryteringsbehovet av värnpliktiga med denna akademiska utbildningsbakgrund. I anslutning härtill föreslår kommittén att för utbildning till värnpliktig metcorolog kravet på civil utbildningskompetens skall vara godkänd sädan grundkurs.
Värnpliktskommittén föreslår att utbildningen för dessa värnpliktiga i fortsättningen skall omfatta grundutbildning och repetitionsutbildning. Grundutbildningen skall omfatta allmänmilitär utbildning samt befattnings- och förbandsutbildning. Befattningsutbildningen, som bl. a. skall inrymma befälsutbildning, bör ges en mer praktisk inriktning än f. n. Huvuddelen av den allmänmilitära utbildningen och befattningsutbildningen bör förläggas till flygvapnets väderskola, vilket förutsätter viss utökning av skolans lärarpersonal.
Förbandsutbildningen föreslås omfatta bastjänstutbildning, grundläggande krigsförbandsutbildning och praktisk tiänst vid väderstation. För alt tillgodose behovet av utbildning rörande verksamheten vid krigsbas föresläs att utbildningen samordnas med krigsförbandsövning för repetitionsinkallat flygförband.
Utlagning föreslås ske för utbildning till civilmilitär befattning för underofficer. Grundutbildningen bör omfatta 364 dagar. Repetitionsutbildningen genomförs vid det förband där vederbörande är krigsplacerad.
Skyddsingenjör, skyddstekniker. skyddsunderofficer och radiakassistent
Krigsbefattningar 1 staber för värnpliktiga i skyddstjänst finns för skyddsingenjörer, skyddstekniker, skyddsunderofficerare och radiakassistenter, De båda förstnämnda kategorierna är specialtjänstuttagna medan de övriga är underofficersuttagna. Utbildningen för skyddsingenjör och skyddstekniker är densamma och förutsätter akademisk kompetens inom vissa ämnesomräden, Skyddsunderofficerare utbildas endast inom armén. Utbildningen av radiakassistenter som tidigare förekommit inom flygvapnet har numera upphört.
Värnpliktskommittén har konstaterat att skyddstekniker- och skyddsingenjörsutbildningen vid försvarets skyddsskola genomförs utan att
eleverna har erforderlig grundkunskap om den egna försvarsgrenen samt att marinens elever inte får erforderlig utbildning om den egna försvarsgrenens speciella skyddsproblem. För arméelevernas del saknas organisatoriska förutsättningar för miljöpraktik i befattning efter utbildningen vid försvarets skyddsskola. Skyddsunderofficerarnas grundläggande utbildning om ABC-stridsmedlen är otillräcklig,
Vid analys av den värnpliktiga skyddstjänstpersonalens arbetsuppgifter har kommittén konstaterat att det finns två klart avgränsade uppgifter, nämligen sådana som åligger befattningshavare i högre stab och sådana sora ankommer på dem som är placerade vid bataljonsstab och lägre förband att lösa, Personal som löser uppgifter inom samma upppgiftsgrupp bör ha samma benämning och kommittén har föreslagit skyddsingenjör respektive skyddsunderofficer. Enligt värnpliktskommittdéns uppfattning krävs av båda kategorierna sanma tekniska ABC-kunskap för att de skall
kunna lösa sina arbetsuppgifter. Kommittén anser att de nuvarande
kraven på civila förkunskaper för skyddsingenjörer och skyddstekniker i fortsättningen bör gälla även för skyddsunderofficerarna.
Miljöerfarenhet under grundutbildningen anses endast kunna ges värnpliktig som utbildas till skyddsunderofficer varför grundutbildningen bör syfta till krigsplacering i sidan befattning. Skyddsingenjörerna bör rekryteras bland skyddsunderofficerarna sedan dessa fullgjort minst en krigsförbandsövning. I'samband härmed omskolas vederbörande för den nya befattningen, Kategorin skyddstekniker föreslås upphöra.
Huvuddelen av befattningsutbildningen föreslås ske vid försvarets skyddsskola och genomföras på en armédlinie och en marinlinje. Utbildningen anpassas till försvarsgrenarnas Övriga utbildningsverksamhet så att grundläggande krigsförbandsutbildning kan genomföras tillsammans med övriga värnpliktiga. Personal till skyddsingenjörs- och skyddsunderofficersbefattningar inom flygvapnet bör rekryteras genom överföring frän armén,
Signalskyddspersonal
Värnpliktskommittén har konstaterat alt den nuvarande utbildningen helt tillgodoser krigsbefattningens krav i fråga om befattninpsutbildningen i signalkontrollteknik men att brister finns i telegraferingsutbildningen och att det sätt på vilket den tillämpade signalkontrollutbildningen genomförs inte är lämpligt. Befälsutbildning genomförs med samtliga clever trots att endast ca 30 % av dessa behöver sådan utbildning.
Kommittén föreslår att signalkontrollteknikerna väljs ut efter grundutbildningens första skede bland signaltruppernas kommunikationstelegra-
fister (underbefälsuttagna värnpliktiga och F-värnpliktiga) och att dessa
under det andra skedet ges speciell signalkontrollutbildning, varefter grundläggande krigsförbandsutbildning genomförs inom signaltruppernas övningsorganisation.
Signalskyddsteknikernas nuvarande utbildning är enligt värnpliktskommittén inte lämplig med hänsyn vare sig till krigsbefattningarnas krav,
föreliggande utbildningskapacitet eller de värnpliktigas civila studiegång.
Kommittén föreslår att rekrytering till befattning för signalskyddstekniker i fortsättningen sker bland signalkontrolltekniker. Detta bör ske antingen under senare delen av grundutbildningen eler efter det att denna är avslutad och vederbörande dessutom har fullgjort minst en krigsförbandsövning i kontrollbefattning.
Personalvärdspersonal
Kungl. Maj:t har 1963 fastställt grunderna för utbildning av värnpliktiga, som uttagits i specialtjänst såsom personalvårdsassistenter. I gencralorder nr 190/1963 finns närmare föreskrifter om tjänstgöringens indelning och omfattning.
Med utgångspunkt från erfarenheter av några ärs fackutbildning och facktjänstgöring ändrades utbildningsgången år 1969. Fackutbildningskursen avkortades med 20 dagar och samtidigt gjordes en anpassning till det av 1966 ärs riksdag beslutade nya värnpliktsutbildningssystemetl. Anpassningen innebar att en del av facktjänstgöringen kunde ske vid krigsförband, varigenom den totala repetitionsutbildningsskyldigheten kom att uppgå till högst 193 dagar, dvs, samma som för värnpliktig officer och underofficer,
Fackutbildningens och facktjänstgöringens inriktning och genomförande fastställs genom årliga anvisningar från försvarsstabens personalvårdsbyrå. Värnpliktskommittégn har granskat bestämmelserna för denna del av utbildningen under ären 1967-1970.
Central fackutbildningskurs I och 2 omfattar sammanlagt 65 dagar. Den första kursen pågår ca 45 dagar och syftar till att göra eleverna skickade att tiänstgöra frimst som personalvärdsassistenter vid fredsförband även om delar av utbildningen förbereder elevernas verksamhet i krig. Den andra kursen, som omfattar ca 20 dagar, är inriktad på att förbereda eleverna för deras kommande krigsplacering som personalvårdsassistenter och präster. Utbildningens inpassning i förhållande till övriga värnpliktskategorier är enligt kommittén olämplig. Vid armén avslutar sälunda personalvårdsassistenterna sin utbildning ca 11/2 mänad tidigare än äldersklassen i övrigt. De kan därför inte delta i de större tillämpningsövningar som ingår i grundläggande krigsförbandsutbildning. De kan inte heller medverka i lösandet av de många personalvärdsproblem som är aktuella i samband med att de värnpliktiga skall övergå från
militär till civil verksamhet. Vid flottan infaller personalvärdsassistenter-
nas tjänstgöringsperiod vid fredsförbanden då den marina verksamheten till sjöss och i skärgården har sin minsta omfattning. Vid kustartilleriet pågår ingen tillämpad verksamhet med åldersklassförband under den aktuella tidsperioden.
Efter avslutad fackutbildningskurs 1 fördelas eleverna på fredsförband
för fortsatt fackutbildning och facktjänstgöring. Målet för detta skede är att genom tillämpning av kunskaperna från den centrala fackutbildningskursen göra eleverna lämpade all utöva praktisk personalvård samt,
genom att de deltar i militära övningar, förbereda deras tjänst vid krigsförband.
Verksamheten bedrivs i huvudsak vid personalvårdsdetalj eller — i undantagsfall — vid inkallat krigsförband, Det senare är enligt kommittén i princip felaktigt eftersom personalvårdsverksamheten vid krigsförband skall skötas av den krigsplacerade personalen. Tjänstgöring vid personalvärdsdetalj i fred skall enligt gällande anvisningar omfatta ca 70 96 av utbildningstiden medan återstående ca 30 '& skall ägnas åt fortsatt militär utbildning.
Värnpliktskommittén har funnit att den fortsatta militärutbildningen ofta utgått helt celler reducerats till 5—15 4 av hela utbildningstiden mot anvisade 30 Z. Anledningen till detta anser kommittén vara dels den tidigare omnämnda olämpliga inpassningen av tjänstgöringen i förhållande till övrig utbildningsverksamhet vid förbandet, dels — i den mån
befiäls- och förbandsutbildning ägt rum — svårighet att anpassa personalvärdspersonalens utbildning till åldersklassens verksamhet under t. ex.
avsnittsutbildningen. Utbildningsanvisningarna har kunnat följas bättre ifräga om den fortsatta tjänstgöringen inom personalvårdsområdet. Den personalvårdande verksamheten har dock i flera fall fått utövas utan den
handledning av konsulent eller fast anställd personalvårdsassistent som
anvisningarna anger. Verksamheten har dessutom ofta inte omfattat alla grenar inom personalvärdsområdet.
Garantier saknas vidare för att de militärt utbildade personalvårdsassistenterna efter grundutbildningens slut ägnar sig åt verksamhet som har sammanhang med personalvård. Gjorda undersökningar visar att huvuddelen kommer att ägna sig åt yrken som ligger utanför personalvårdsområdet, t. ex. jurist, psykolog och lärare.
Värnpliktskommittén anser att man genom att grundrekrytera värnpliktiga personalvårdsassistenter inte i tillräcklig grad tillgodogör krigsmakten den yrkeserfarenhet inom personalvåärdsområdet som finns i det civila samhället. Befattningar för personalvårdsassistenter är enligt kommitténs uppfattning typiska omskolningsbefattningar, där civil utbildning, främst socionomutbildning, kompletterad med praktisk erfarenhet av socialt arbete, ungdomsledarskap eller personaladministration kan tillgodogöras krigsmakten. Rekrytering av dessa befattningar omskolningsvägen säkerställer även alt nära samband skapas mellan civil och militär personalvård, vilket värnpliktskommittén anser vara synnerligen betydelsefullt i en krigsmakt som bygger på allmän värnplikt.
Genom att personalvårdspersonalen rekryteras bland värnpliktiga, som har fullgjort hela sin grundutbildning och del av repetitionsutbildningen i befattning som befäl eller menig utanför personalvårdsorganisationen, säkerställs att personalen i denna organisation har erfarenhet av de villkor, under vilka de värnpliktiga fullgör sin tjänst. Värnpliktskommittén anser att denna erfarenhet måste krävas av var och en som bestrider personalvårdsbefattning.
Kommittén föreslår därför att grundutbildning av värnpliktiga personalvårdsassistenter upphör och att dessa i stället rekryteras genom
3 Riksdagen 1971. I saml. Nr 88
överföring och omskolning av äldre värnpliktiga med lämplig skolunderbyggnad och praktisk yrkeserfarenhet.
Personalvärdsassistenterna hänförs f. n. till civilmilitär personal. Personalens uppgifter i krigsorganisationen ställer cmellertid inte krav på befälsutövning utanför det egna fackområdet. Värnpliktskommitteén föreslår därför att all personalvårdspersonal i fortsättningen hänförs till kategorin civil personal. Härigenom breddas rekryteringsunderlaget och minskas behovet av utbildning (befälsutbildning) i samband med omskolning till personalvårdsbefattningar.
Överföring av värnpliktig till personalvårdsbefattning bör i princip ske efter två krigsförbandsövningar i den befattning, för vilken vederbörande har erhållit grundutbildning.
Före krigsplacering skall vederbörande utbildas för den nya befattningen. Detta bör ske i form av särskild fackövning eller fackövning vars längd kan variera mellan två och fyra veckor beroende på befaltningens svärighetsgrad. Den längre utbildningstiden bedömer kommittén vara aktuell endast för dem som placeras i befattningar i högre staber. Vissa befattningshavare torde kunna omskolas i samband med krigsförbandsövning.
Repetitionsutbildning. Värnpliktskommittén bedömer att särskilda fackövningar eller fackövningar — utöver vad som erfordras för omskolning i regel inte är nödvändiga utan att erforderlig kompletterande befattningsutbildning kan ske i samband med krigsförbandsövning.
I och med att de värnpliktiga personalvårdsassistenterna inte längre stär till förfogande behövs arbetskraftsförstärkning vid fredsförbandens personalvårdsdetaljer, främst för att handlägga rutinärenden. Kommittén föreslår därför att fredsförbandens personalvärdsorganisation förstärks med värnpliktiga inom besiktningsgrupp 3 eller 4. Dessa värnpliktiga bör ha bedrivit minst gymnasiestudier och bör ges viss utbildning, som är helt inriktad på fredsverksamheten vid truppförbandens personalvärdsdetaljer.
Fält postpersonal
Fältpostpersonalen rekryteras huvudsakligen genom överföring av värnpliktiga som är anställda vid posten. Någon omskolningsutbildning äger inte rum i samband med överföringen. Årligen anordnas av Central-
förbundet för befälsutbildning fältpostkurser för här aktuell personal.
Värnplikiskommiltén anser att fältpostpersonalen även i fortsättningen bör rekryteras genom överföring senast efter andra krigsförbandsövningen. Erforderlig omskolning bör dock ske före krigsplacering i militär postal befattning. Fältpostpersonalen bör även fortsättningsvis hänföras till värnpliktig civil personal.
Teknisk personal
Luftvärnets tekniska personal
I luftvärnets krigsorganisation ingår säväl ingenjörer som tekniker inom flera fackomräden. Ingenjörerna rekryteras bland teknikerna sedan dessa
Prop. 1971: 88 3 in
har fullgjort minst en krigsförbandsövning, Före krigsplacering som ingenjör omskolas vederbörande vid en månadsläng kurs.
Grundutbildningen bedrivs huvudsakligen vid arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola. En tillämpad period om fyra—åtta veckor genomförs under luftvärnsförbandens grundläggande krigsförbandsskede. Värnpliktskommittén har konstaterat att utbildningen genomförs med stor planmässighet och effektivitet. Genom att moderna pedagogiska hjälpmedel används och genom att hela grundutbildningen fullgörs i en följd har det varit möjligt att rationalisera den tekniska undervisningen. Härigenom har tiden för grundutbildningen kunnat begränsas till ca 345 dagar, dvs. densamma som för underbefäls- och E-värnplik tiga.
Värnpliktskommittén föreslår att teknikerna i fortsättningen uttas för utbildning till befattning för civilmilitär personal av underofficers tjänsteklass och att hela grundutbildningen genomförs i en följd efter det att erforderlig civil kompetens uppnåtts. Utbildningen anpassas tidsmässigt till luftvärnsförbandens övriga utbildning.
Repetitionsutbildningen skall liksom för övriga värnpliktiga genomföras vid det förbund där vederbörande är krigsplacerad. Behovet av utbildning för att vidmakthålla eller vidareutveckla den individuella fackkompetensen skall tillgodoses genom särskilda fackövningar cller fackövningar mellan krigsförbandsövningarna.
Rekrytering till befattning för ingenjör bör även i fortsältningen ske ur teknikerkategorin. Före krigsplacering skall vederbörande ges erforderlig omskolning för befattningen.
Övrig ieknisk personal inom armén
För radarteknikerna vid artilleriet föreslår kommittén uttagning och utbildning efter samma grunder som föreslagits för motsvarande kategori inom luftvärnet.
Signalingenjörer och signaltekniker har i många fall samma civila skolunderbyggnad, ligst gymnasieckompetens. Signalingenjörer väljs ut bland lämpliga signaltekniker. Även den inte specialtjänstuttagne värnpliktige signalmekanikern har i många fall gymnasiekompetens. I de fall den senare bar yrkes- elter verkstadsskola som utbildningsbakgrund ertordras en mera omfattande teoretisk undervisning i toleteknik än som är nödvändig för signaltekniker eller signalmekaniker med gymnasiekompetens. Då emellertid de sistnämnda som regel behöver mer utbildning i praktiskt reparationsarbete, torde det sammanlagda tekniska utbildningsbehovet i princip bli detsamma för båda kategorierna. Med hänsyn till dessa förhållanden anser värnpliktskommittén att nuvarande kategoriuppdelning under grundutbildningen inte är nödvändig.
Arbetsuppgifterna i krigsorganisationen motiverar inte att den personal som direkt ansvarar för materielens reparation och underhåll uppdelas i signaltekniker och signalmekaniker. Någon egentlig utbildning till ingenjörsbefattning förekommer inte f. n. under fackutbildningen och bör inte heller förekomma i den framtida grundutbildningen. Utbildningens inne-
håll i andra ämnen än de tekniska motiverar inte heller den nuvarande kategoriuppdelningen.
Enligt värnpliktskommitténs uppfattning bör därför de nuvarande signalteknikerna och signalmekanikerna slås samman till en kategori, signalmekaniker, inom vilken det skall finnas underbefälsuttagna värnpliktiga och F-värnpliktiga. Till den förra gruppen bör hänföras de som skall verka som chef eller ställföreträdande chef för reparationsgrupp samt de som skall verka i befattningar där befälsförmåga krävs även om mekanikern inte är chef för en enhet.
Kommittén föreslår att signalingenjörerna, som tidigare rekryterades bland signalteknikerna väljs ut bland underbefälsuttagna signalmekaniker.
Urval bör ske senast före tredje krigsförbundsövningen dä erforderlig kunskap om tjänsten i mekanikerbefattning erhållits. Innan krigsplacering sker, skall vederbörande vidareutbildas vid en särskild ingenjörskurs. Denna bör genomföras som fackövning om fyra veckor. Huvudvikten i undervisningen bör läggas på ämnena taktik och stabstjänst, sambandstjänst samt underhällstjänst.
Krigsförbandsövning för ingenjörer bör omfatta 32 dagar i likhet med vad som gäller för övriga officers- och underofficersbefattningar och i sin helhet fullgöras vid krigsförband. Särskild övning skall fullgöras. Däremot anser kommittén det inte vara erforderligt med fackövning för ingenjörer.
Värnpliktskommittén har analyserat befattningarna för tvgingenjör och tvgtekniker i krigsorganisationen och konstaterat att grund saknas för nuvarande uppdelning på två kategorier liksom för att vissa befattningar endast skulle kunna bestridas av civilingenjörer. Kommittén föreslär därför att befattningen tygtckniker utgår och att samtliga
tygingenjörsbefattningar i princip rekryteras genom överföring med såväl
civilingenjör som gymnasieingenjör.
Undersökningen har även klarlagt att det i flera fall råder överensstämmelse mellan tygingenjörernas krigsuppgift och ingenjörers civila arbetsuppgifter. Kommittén anser därför att största möjliga antal tygingenjörsbefattningar rekryteras genom överföring av äldre värnpliktiga som har erforderliga tekniska kvalifikationer. Kommittén anser att befattningar för tygingenjör inom områdena övrig stabstjänst samt kontroll- och förrådstjänst kan rekryteras på detta sätt.
Beträffande befattningarna i underrättelse- och ammunitionstjänst är
förhållandet något annorlunda. Båda dessa befattningar kräver kunskaper
som inte kan förvärvas utanför krigsmakten och inte heller under en omskolningskurs inom nuvarande repetitionsutbildningssystem. Viss specialinriktning mot underrättelse- respektive ammunitionstjänst är därför nödvändig redan under grundutbildningen. Kommittén anser att nuvarande grundutbildning av underofficersuttagna i stabstjänst vid arméns stabsoch sambandsskola och i ammunitionstjänst vid trängtrupperna i huvudsak har en sådan inriktning att den kan utgöra grund för rekrytering till
tygingenjör i underrättelsetiänst resp. ammunitionstjänst. Befatt-
ningarna föresläs hänföras till civil resp. civilmilitär personal.
Omskolning till samtliga befattningar bör ske under särskild facköv-
ning eller fackövning. Värnpliktskommittdén har beräknat att omskolning till tygingenjör i Kontrolltjänst kräver 32 dagar medan i alla övriga fall endast erfordras två eller högst tre veckors starkt målinriktad utbildning. :
Flottans tekniska personal
Flottans värnpliktiga tekniska personal utgörs av ingenjörer, tekniker och hantverkare (mekaniker). Värnpliktiga som tillhör förstnämnda kategorin är specialtjänstuttagna medan övriga är underofficers-, underbefäls- eller F-uttagna.
Även teknikerna var tidigare specialtjänstuttagna men är från år 1966, efter försfag av 1960 års värnpliktsutredning, uttagna för underofficersutbildning.
Ingenjörerna rekryteras bland högskoleutbildade värnpliktiga, medan teknikerna rekryteras främst bland värnpliktiga med gymnasiekompetens.
Flottans ingenjörer utbildas på sju utbildningslinjer. På grund av att det krigsorganisatoriska behovet och därmed även det årliga utbildningsbehovet är litet i fråga om denna personal uppstår utbildningsorganisatoriska problem.
Värnpliktskommittén har konstateral att ifråga om vissa kategorier ingenjörer personalreserven vida överstiger den fastställda. Härigenom kommer ett stort antal högt kvalificerade värnpliktiga att inte tillgzodogöras krigsförbanden.
Kommittén har också konstaterat att nuvarande fackutbildning och facktjänstgöring inte tillgodoser de krav som krigsbefattningarna ställer. Det brister härvidlag i fräga om dels erforderliga grundkunskaper, dels erforderlig tillämpningsutbildning i rätt miljö och på rätt verksamhetsnivå.
Det årliga utbildningsbehovet av värnpliktiga ingenjörer vid flottan är så litet inom alla utbildningslinjer att det enligt värnpliktskommitténs uppfattning saknas underlag för att fortsättningsvis anordna grundutbildning för dessa. Kommittén har även konstalerat att tekniker ofta vid relativt låg ålder krigsplaceras i personalreserv. För att minska antalet utbildningslinjer och tillgodogöra krigsorganisationen personalen under längre tid föreslår värnpliktskommittdén att ingenjörerna rekryteras bland lämpliga tekniker sedan dessa fullgjort viss repetilionsutbildning i teknikerbefattning. Krigsplacering i den högre befattningen skall föregås av omskolning.
Skeppsbyggnads- och artilleriingenjörer kan dock inte rekryteras på detta sätt. De förstnämnda bör rekryteras genom omskolning efter överföring av äldre värnpliktiga som förvärvat praktisk erfarenhet av verksamheten vid skeppsbyggnadsvarv och hänföras till befattning för civil personal, medan de sistnämnda bör rekryteras bland kustartilleriets pjästekniker och hänföras till befattning för civilmilitär personal.
Kustartilleriets tekniska personal
I kustartilleriets krigsorganisation ingår såväl ingenjörer som tekniker inom flera fackområden. Ingenjörerna rekryteras i regel bland teknikerna.
Vissa befattningar bestrids av värnpliktiga mariningenjörer.
Utbildningen sker för flertalet kategorier i två omgångar per är. Inte i något fall råder överensstämmelse med utbildningsgängen för huvuddelen av kustartilleriets värnpliktiga. Endast den ena av de två utbildningsomgångarna deltar i grundläggande krigsförbandsutbildning. Denna omgång fullgör de sista månadernas tjänstgöring vid kustartilleriförbandens förvaltningsorgan där teknikerna medverkar i underhållet av den tekniska materielen.
Fackutbildningen fullgörs vid kustartilleriets radarskola eller mekanikerskola. Utbildningsförhållandena är särskilt vid den förstnämnda skolan mycket goda. Verksamheten präglas av planmässighet och noggrannhet.
Värnpliktskommittdén har vid granskning av krigsorganisationens krav på de olika befattningshavarna funnit att de nuvarande signalteknikerna bör ersättas av underbefälsuttagna signalmekaniker och pjästeknikerna indelas i en kategori för fasta batterier och en annan för rörliga förband. Med hänsyn till planerad materielomsättning föreslär kommittén att viss utbildning avbryts samtidigt som utbildning av en ny teknikerkategori. robottekniker, påbörjas.
Värnpliktskommittén har funnit det vara möjligt att för samtliga kunna nå krigsplaceringsbarhet efter ca 330 dagars grundutbildning. Repetitionsutbildningen skall genomföras vid det förband, där vederbörande är krigsplacerad. Speciella kurser för att vidmakthålla eller vidareutveckla den individuella kompetensen bör genomföras mellan krigsförbandsövningarna.
Kommittén föreslar att ingenjörsbefattningarna rekryteras genom öäverföring och omskolning av tekniker.
Beträffande utbildningen av personalen i kustspaningsradarorgaunisationen föreslär kommittén att denna utreds särskilt.
kommittén vill i sammanhanget peka på att inom marinstaben pågår f.n. en granskning av krigsorganisationens krav på olika ingenjörs-, tekniker- och mekanikerbefattningar: bl. a. avses att befattningarna för värnpliktiga minmekaniker skall ersättas uv befattning för mintekniker, vilket kommittén inte anser vara motiverat.
Elygvapnets tekniska personal
Värnpliktskommittén föreslår alt robotingenjörerna ges 364 dagars grundutbildning uppdelad på två perioder och att den första perioden fullgörs före de eivita studiernas avslutande. Robotingenjörerna. som
främst har till uppgift att vara systemövervakare på teknikernivå, bör i
fortsättningen benämnas systemtekniker och uttagas till civilmilitär befaltning samt också fortsättningsvis rekryteras bland högskoleutbildad personal.
Systemteknikerna bör fullgöra elva dagars särskild övning.
I flygvapnets krigsorganisation ingär bl. a. fältarbetsenheter med uppgift att planera och utföra fältarbeten i anslutning till flygvapnets anläggningar. I dessa enheter ingår stabs- och förvandsmässiga befatt-
ningar för flvgfältsingenjörer.
Rekrytering till befattningarna sker genom överföring efter ansökan främst från armén av för uppgiften lämpliga sökande värnpliktiga med högskolekompetens. F. n, föreligger inget krav på att dessa befattningar besätts med befälsutbildad personal.
Kommittén har funnit att av de värnpliktiga som f. n, är krigsplacerade som flygfältsingenjörer saknar ca 40 7 militär befälsutbildning. Beträffande repetitionsutbildningen konstalerar kommittén att flygfällsingenjörerna hittills har kallats in i första hand för att lösa vissa planläggningsuppgifter och i andra hand för sin krigsbefattning.
Enligt kommitténs uppfattning bör nuvarande befattningar för flygfällsingenjörer på kompani- och plutonchefsnivå bestridas av värnpliktiga som utöver erforderlig civil kompetens också innehar militär befälsutbildning. För övriga befattningar för flygfältsingenjörer bör endast krävas erforderlig civil kompetens. Endast de senare befattningarna bör enligt kommittén benämnas befattning för flygfälsingenjör. Kommittén hehandlar därför enburt denna kategoris utbildningsgång efter överföringen. Kommittén föreslär härvid omskolning till avsedd krigsbefatltning under en fyra veckors fackövning och fortsatt repetitionsövning i form av särskild övning och krigsförbandsövning vid vederbörligt förband.
Övrig personal
Forskninestekniker
Krigsbefattningar för forskningstekniker finns inte. Däremot ingär befattningar för forskare i krigsorganisationen. Dessa bestrids i regel av personal ur försvarets forskningsanstalt eller av civilt verksamma forskare. Behov av grundutbildning till värnpliktiga forskningstekniker finns därför inte och värnpliktskommittén föreslår att denna utbildningskategori utgår.
Psykologer
Krigsorganisationen inrymmer befattningar för kliniska psykologer och socialpsykologer. Befattningarna rekryteras bade genom grundutbildning och överföring av civilt verksamma psykologer, som fullgjort grundutbild-. ning på annan utbildningslinie än psykologlinjen.
Socialpsykologernas fackutlbildning präglas främst av deras deltagande i inskrivningsförrättningarna och utredningsarbete inom militärpsykologÖska institutet. Däremot erhåller eleverna endast i mycket ringa grad erfarenhet av verksamheten vid militära förband i fält.
De kliniska psykologerna tjänstgör även i samband med inskrivningsförrättningarna. Därefter följer drygt fyra månaders praktik vid psykiatriska kliniker, mentalsjukhus och ungdomsfängelser. I fackutbildningen ingår två--tre veckors tjänstgöring vid militära förband, huvudsakligen för studium av verksamheten vid sjukvärdsförband.
Värnpliktskommittén har konstaterat att psykologutbildningens upp-
läggning främst styrs av behovet av psykologer vid de årliga inskrivningsförrättningarna samt av hänsynstagande till att eleverna skall få tillgodoräkna sig intervjuverksamheten vid dessa såsom praktik för behörighet som psykolog. För de kliniska psykologernas del saknas nästan helt utbildning i krigspsykiatri och krigspsykologi.
Kommittén anser att psykologerna med nuvarande uppläggning av utbildningen får alltför ringa kännedom om den militära miljön. I deras fackutbildning ingår vidare huvudsakligen moment som flertalet praktiskt verksamma psykologer kommer i kontakt med under sin yrkesutbildning. Denna erfarenhet bör krigsmakten tillgodogöra sig. Kommittén föreslår därför att psykologbefattningarna rekryleras med värnpliktiga som har civil yrkeserfarenhet sedan dessa har fullgjort grundutbildning och viss del av repetlitionsutbildningen, helst i befälsbefattning. Härigenom säkerställs att de har god erfarenhet av den militära miljön inom vilken de skall verka. I samband med överföring föreslås viss omskolning.
Genom att de värnpliktiga psykologerna enligt detta förslag inte längre står till förfogande vid inskrivningsförrättningarna måste ytterligare civilt verksamma psykologer anställas vid inskrivningscentralerna.
Värnpliktsförmåner
De olikheter i fråga om rätt till vissa värnpliktsförmåner som f.n. föreligger mellan specialtjänstuttagna och andra värnpliktiga kommer att försvinna i och med den av värnpliktskommittén föreslagna omläggningen av de förstnämndas uttagning och utbildning. Genom att de åläggs skyldighet att fullgöra grundutbildning och repetitionsutbildning och fär sin tjänstgöringsskyldighet reglerad på samma sätt som övriga värnpliktiga
kommer de också att i fråga om värnpliktsförmåner helt likställas med
dessa.
Detta innebär i fråga om rätten till generellt utgående förmåner under tjänstgöring säsom penningbidrag m. m. ingen ändring i nuvarande förhållanden. Däremot medför den föreslagna utbildningsordningen ändringar i fråga om vissa särskilda förmåner, främst utbildningspremier. Enligt värnpliktskommitténs förslag kommer flertalet av här ifrågavarande värnpliktiga att uttas för utbildning till befälsbefattning. Enligt gällande bestämmelser kommer de därvid att i princip vara berättigade till utbildningspremie för genomgången befälsutbildning. En grundförutsättning för att denna premie skall kunna utgå är dock att utbildningstiden, dvs. grundutbildningen, överstiger 300 dagar. Premien är beloppsmässigt avhängig av dels den befälsnivå till vilken utbildningen syftar, dels
utbildningstidens varierande längd utöver 300 dagar. Här avsedda värn-
pliktiga tas enligt förslaget ut för utbildning till officers-, underofficerseller underbefälsbefattningar. Samtliga dessa kategorier befälsutbildade skulle i princip vara berättigade till utbildningspremie, om hänsyn tas enbart till utbildningsnivå. I fråga om de värnpliktiga som enligt förslaget skall uttas för utbildning till officersbefattning, vilket endast gäller viss hälso- och sjukvårdspersonal t. ex. läkare, måste emellertid också beaktas att grundutbildningstiden för dessa värnpliktiga väsentligt understiger
300 dagar (240-255 dagar). Tidigare nämnd grundförutsättning för att premien skall kunna utgå, dvs. att grundutbildningen skall överstiga 300 dagar, saknas sålunda. Med hänsyn härtill har värnpliktskommittdn inte funnit skäl föreligga att föreslå sådan ändring av gällande premiebestämmelser att dessa värnpliktiga trots den korta utbildningstiden skulle kunna erhålla officersutbildningspremie.
Beträffande värnpliktiga som enligt förslaget uttas för utbildning till militär underofficers- eller underbefälsbefattning utgår utbildningspremie. Här avsedda underofficersuttagna har en grundutbildningstid om 450 dagar. Värnpliktiga som uttas för utbildning till civilmilitär befattning för underofficer kommer däremot att ha en väsentligt kortare grundutbildningstid. Eftersom underofficerspremien utgår med visst belopp för dag kommer de att erhålla en mindre premie än de som genomgår utbildning till militär underofficersbefattning.
I och med att den för de f. n. specialtjänstuttagna gällande särskilda utbildningsgången upphör och dessa värnpliktiga fullgör grundutbildning och repetitionsutbildning kommer de särbestämmelser i värnpliktsavlöningskungörelsen (1970:676) som f. n. reglerar deras rätt till tjänstgöringspremic att falla bort. I likhet med övriga värnpliktiga kommer de att erhålla tjänstgöringspremie med samma dagsbelopp under all grundutbildningstid utöver 300 dagar. Flertalet av dem kommer att delta i särskilda övningar eller av värnpliktskommittdn föreslagna särskilda fackövningar och i viss utsträckning även mobiliseringsövningar. I likhet med övriga värnpliktiga kommer de att härvid erhålla den särskilda tjänstgöringspremie som utgår vid dessa övningar.
Med hänsyn till att grundutbildningen kommer att fullgöras under längre sammanhängande perioder än som hittills varit fallet kommer de värnpliktiga specialisterna genom den föreslagna utbildningsordningen att i väsentligt större utsträckning än f. n. bli berättigade till utryckningsbidrag.
Genomförande av föreslaget utbildningssystem
Grundutbildning. Värnpliktskommittén bedömer att grundutbildning i enlighet med kommitténs förslag bör kunna påbörjas fr. o. m. 1972. Kommittén förutsätter härvid dels att statsmakterna fattar beslut om föreslaget utbildningssystem senast våren 1971, dels att uttagning av den värnpliktige för utbildning enligt detta kan ske fr. o. m, hösten 1971. En förutsättning för detta är att för befattningarna i vissa fall nödvändiga ändringar av kravprofilerna kunnat utarbetas och beaktas vid inskrivningarna under 1970/71.
Utbildning enligt föreslaget system bör enligt kommittén påbörjas så snart som möjligt. I de fall där en total omläggning till föreslaget utbildningssystem inte kan ske omgående, bör kommittdns grundtankar beaktas genom successiva reformer av den nuvarande utbildningen.
Redovisade krav på ökade utbildningsresurser är enligt kommitténs mening i praktiskt taget samtliga fall nödvändiga även i nuvarande utbildningssystem. Det principiella genomförandet av värnpliktskom-
mitténs förslag bör därför inte få fördröjas av utt viss lid åtgår innan erforderliga resurser ställs till förfogande.
Värnpliktiga som skrivs in efter den 1 juli 1971 kan enligt kommittén till alla delar genomföra grundutbildning i enlighet med förslaget. Detta bör även gälla sådana värnpliktiga som skrivits in enligt nu gällande bestämmelser men som erhällit eller erhåller anständ med grundutbildningens påbörjande intill budgetåret 1972/73.
För värnpliktiga som skrivits in före den 1 juli 1971 föreslår kommitten följande tillämpning av föreslagen utbildningsgangp.
De f.n. specialtjänstuttagna värnpliktigas tjänstgöring kan fördelas . över en ling tidsperiod och är uppdelad på olika utbildningsomgängar. Någon klart markerad gräns mellan fackutbildning — facktjänstgöring och fortsatt tjänstgöring, dvs. motsvarigheterna till grund- och repetitionsutbildning finns inte. För att kunna inordna de värnpliktiga i den föreslagna utbildningsgången föreslår värnpliktskommittén följande princip för fördelning av tjänstgöringstiden på utbildning som kan hänföras till grundutbildning respektive repetitionsutbildning.
Grundutbildningen skall för dessa värnpliktiga, med undantag för de värnpliktiga läkarna, omfatta minst 360 dagar. Detta innebär att till grundutbildning hänförs soldatutbildning, befälsutbildning och fackutbildning samt i vissa fall även facktjänstgöring eller del av denna. För de värnpliktiga läkarnas del skall grundutbildningen omfatta 235 dugar om deras totala utbildningstid enligt gällande föreskrifter är 420 dagar samt 285 dagar om den totala tiden är 430 dagar.
Till repetitionsutbildning hänförs all tjänstgöring utöver 360 dagar, för läkare all tjänstgöring utöver förenämnda grundutbildning om 235 respektive 285 dagar.
Anpassningen av utbildningen för olika kategorier i samband med övergången till föreslaget system bör enligt kommittén ske enligt följunde principer.
I fråga om värnpliktiga som är avsedda för krigsbefattning till vilken grundrekrytering alltjämt skall ske får alla kategorier utom foto- och språktolkar oförändrad eller kortare grundutbildningstid. Det övervägande flertalet värnpliktiga bör således beroende på om eller i vilken omfattning utbildning tidigare genomgåtts fullgöra grundutbildning helt eller delvis i enlighet med förslaget.
För de två särskilt angivna kategorierna innebär förslaget att de får längre grundutbildningstid än enligt tidigare bestämmelser, I dessa fall bör enligt kommittén nuvarande uttagning hävas och ny uttagning ske i enlighet med vederbörandes militära användbarhet.
I fråga om värnpliktiga som är avsedda för krigsbefattning till vilken grundrekrytering inte vidare skall ske föreslås följande.
Värnpliktig som ännu inte påbörjat utbildning eller som fullgjort högst 90 dagars utbildning erhåller ändrad uttagning för grundutbildning till
sådan befattning som vederbörande skulle utbildats till om han inte
uttagits för utbildning i specialtiänst.
Den som fullgjort mer än 90 dagars tjänstgöring samt skyddstekniker
som påbörjat utbildning fullgör utbildning till den krigsbefattning som hans särskilda uttagning och utbildning syftat till i enlighet med nuvarande grunder. Härvid bör beaktas de synpunkter som värnpliktskommittén i tidigare sammanhang anfört beträffande utbildningens nuvarande utformning och genomförande. Grundutbildningen skall anses vara avslutad efter en utbildningstid om sammanlagt minst 360 dagar.
Generellt gäller att tidigare fullgjort antal dagar tillgodoräknas som fullgjord del av grundutbildningen.
Repetitionsutbildning. Värnpliktskommittén anser att det av 1960 års värnpliktsutredning föreslagna och av 1966 ärs riksdag beslutade repetitionsutbildningssystemet bör tillämpas även på de f. n. specialtjänstuttagna värnpliktiga. Kommittén föreslär därför alt den framtida repetitionsutbildningen för dessa anpassas till nämnda utbildningssystem.
Inom ramen för nu gällande bestämmelser i värnpliktslagen har redan skett en viss anpassning av de specialtlänstuttagna värnpliktigas facktjänstgöring och fortsatta tjänstgöring till gällande repetitionsutbildningssystem. Flertalet kategorier av här berörda värnpliktiga övas sålunda numera samtidigt med Övrig personal i de krigsförband där de är krigsplacerade. Detta förhällande underlättar anpassningen till föreslagen utbildningsgang som därför bör kunna genomföras redan den 1 juli 1971. Med hänsyn till att den utbildningsgång som f.n. gäller för de specialtjänstultagna värnpliktiga i princip bör upphöra i och med genomförandet av den av kommittén föreslagna utbildningsgången för dessa värnpliktiga erfordras dock att bestämmelser utfärdas som reglerar på vilket sätt och i vilken omfattning den som fullgiort utbildning som motsvarar grundutbildning eller sådan utbildning jämte del av övrig föreskriven tjänstgöring skall fullgöra sin repetitionsutbildning.
Eftersom längden av den enskildes krigsförbandsövning varierar med hänsyn till krigsbefattningens krav och då mänga av de värnpliktiga kommer att åläggas skyldighet att fullgöra även särskilda övningar, kommer enligt värnpliktskommittdns beräkningar den sammanlagda tiden för repetitionsutbildning att uppgå till högst 193 dagar för vissa värnpliktiga. Denna maximala repetitionsutbildningsskyldighet går enligt kommittins mening inte att inrymma i nuvarande totala tjänstgöringsskyldighet, som för alla specialtjänstuttagna värnpliktiga med undantag för de värnpliktiga läkarna omfattar 540 dagar. För att värnpliktiga med en grundutbildningstid av 360 dagar skall kunna åläggas repetitionsutbildning om 193 dagar måste deras tjänstgöringsskyldighet utökas till att omfatta högst 555 dagar. Detta kan i vissa rall för dessa värnpliktigas del innebära en i jämförelse med vad som gäller f. n. med 15 dagar ökad total tiänstgöringsskyldighet.
En motsvarande anpassning till repetitionsutbildningssystemet av tjänstgöringsskyldigheten för de värnpliktiga läkare som f. n. skall fullgöra 420 dagars tjänstgöring innebär enligt kommitténs förslag att deras totala tjänstgöringsskyldighet kommer att omfatta högst 430 dagar, dvs. en ökning med tio dagar. Beträffande de värnpliktiga läkare som f. n. har en tjänstgöringsskyldighet om 450 dagar krävs enligt kommitténs beräk-
ningar, att denna utökas att omfatta högst 465 dagar, dvs. 15 dagar mer än f.n. Kommittén framhåller att det något ökade tjänstgöringsuttaget endast kommer att beröra vissa av dessa värnpliktiga -- flertalet av dem kommer att få nägot kortare tjänstgöringsskyldighet än nu. Faktorer som härvid påverkar tjänstgöringsskyldigheten är, förutom fullgjord tjänstgöring utöver grundutbildning, antalet kvarvarande krigsplaceringsår och de krigsorganisatoriska kraven på deltagande i repetitionsutbildning.
Kommittén understryker att en fullständig anpassning av de f.n. specialtlänstuttagna värnpliktigas utbildning till gällande repetitionsutbildningssystem mäste medföra att mänga av de värnpliktiga även kommer att åläggas skyldighet att fullgöra i repetitionsutbildningen ingående särskilda övningar, vilket tidigare inte varit fallet. Den föreslagna och i vissa fall något utökade repetitionsutbildningsskyldigheten är enligt kommittdn i stort sett en konsekvens av detta förhållande.
För att tillgodose behovet av militär fredstandvärd intill den tidpunkt då denna i full utsträckning övertagits av folktandvården föreslår kommittén att värnpliktiga tandläkare under en övergångstid las i anspråk för tjänstgöring enligt nu gällande principer.
Inom försvarsdepartementet har upprättats en sammanställning över det uttag av repetitionsutbildningsskyldighet för tf. n. specialtjänstuttagna värnpliktiga som fullgjort utbildning under minst 360 dagar eller ifråga om värnpliktiga läkare 235 alternativt 285 dagar, dvs. den tid som kommittén som tidigare nämnts hänfört till grundutbildning, som kan beräknas erforderligt. Beräkningarna är i princip uppgjorda i enlighet med de riktlinjer som utformats i övergångsbestämmelserna i samband med 1966 ärs värnpliktsreform (prop. 1966:106 s. 89). Sammanställningen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.
Ekonomiska konsekvenser av värnpliktskommitténs förslag
I utredningsdirektiven uttalades att som riktpunkt för kommande förslag borde gälla att det sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar för alla grupper värnpliktiga tillsammantagna inte ökades. Värnpliktskommitténs redovisning av de ckonomiska konsekvenserna av framlagda förslag innehåller därför huvudsakligen en redogörelse för de ändringar som förslagen medför i antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga. Förslagen beräknas innebära en minskning med omkring 110 000 tjänstgöringsdagar för värnpliktiga per år. Minskningen föranleds av följande förhållanden. Utbildningen till vissa befattningar för värnpliktiga i krigsorganisationen upphör och befattningarna utgår ur krigsorganisationen. Vidare kommer enligt förslaget ett stort antal befattningar att rekryteras genom överföring av redan grundutbildade värnpliktiga. Nuvarande grundutbildning till dessa befattningar upphör därför. Härtill kommer den minskning av antalet tjänstgöringsdagar som följer av att flertalet av de värnpliktiga som skall utbildas för att bestrida befattningar, som f.n. avses för specialtjänstutbildade värnpliktiga, enligt förslagen får en avsevärt kortare tolal tjänstgöringsskyldighet än den som f. n. äläggs de specialtjänstuttagna.
Värnpliktskommittén har bedömt att kostnaderna för avlöningar till de värnpliktiga vid föreslagen ändrad uttagning och tjänstgöring kommer att kunna hållas i stort sett oförändrade.
Kommittén har som en direkt påvisbar merkostnad föranledd av förslagen angivit behovet av att anställa civilt yrkesverksamma psykologer vid inskrivningscentralerna, när värnpliktiga psykologer inte längre kommer att kunna disponeras vid inskrivningsförrättningar. Med ledning av värnpliktsverkets uppgifter har kostnaderna härför uppskattats till 200 000 kr. för år.
Värnpliktskommitténs förslag inrymmer även ett bedömt behov av vissa personella förstärkningar inom utbildningsorganisationen för värnpliktig hälso- och sjukvårdspersonal samt inrättande av en central utbildningsanstalt för fackutbildning och viss repetitionsutbildning av kvalificerad fast anställd och värnpliktig medicinalpersonal. Behovet av dessa åtgärder, som angetts redan av 1962 års försvarssjukvårdsutredning, bör inte ses som en direkt konsekvens av värnpliktskommitténs förslag till utbildningen av sådan värnpliktig personal. Kommittén har därför inte ansett det ingå i utredningsuppdraget att lägga fram några kostnadsberäkningar i detta sammanhang. Kommittén har endast hänvisat till att de kostnadsbesparingar som följer av minskningen av antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga bör kunna utnyttjas för ifrägavarande förbättringar av utbildningsbetingelserna.
Remissyttrandena
Allmänna omdömen
Värnpliktskommitténs uppfattning att nuvarande särbestämmelser i värnpliktslagen rörande de specialtjänstuttagna värnpliktiga bör slopas och att dessa värnpliktiga skall fullgöra grundutbildning och repetitionsutbildning i likhet med övriga värnpliktiga delas av överbefälhavaren, chefen för armén, chefen för marinen, försvarets civilförvaltning, försvurets rutionaliseringsinstitut och värnpliktsverket. Värnpliktsverket förordar dock att uttrycket specialtjänst bibehålls som ett samlande begrepp om än med en annan innebörd än tidigare.
Kommitténs förslag om att ett antal befattningar i krigsorganisationen som f.n. bestrids av specialljänstuttagna värnpliktiga fortsättningsvis skall rekryteras genom överföring av tidigare grundutbildade värnpliktiga biträds av överbefälhavaren, chefen för armén och värnpliktsverket. Värnpliktsverket framhåller att ett sådant överföringssystem kräver noggrann uppföljning av de värnpliktigas yrkesverksamhet och utbildning. ' Militärpsykologiska institutet anser att värnpliktskommitténs förslag i detta hänseende är riktigt som huvudprincip men att det i fråga om värnpliktiga psykologer finns flera tungt vägande faktorer som talar mot rekrytering genom överföring. Veterinärstyrelsen anser förslaget orealistiskt i fråga om veterinärer och framlagt utan tillräckligt hänsynstagande till veterinärkårens struktur och den avsedda verksamheten. Universitetskanslersämbetet har intet att invända mot de av kommittén angivna
principerna för specialtjänstutbildningen men anför att en omläggning inte får medföra att anpasssningen mellan civil och militär utbildning försämras. De principer som värnpliktskommittén lagt fram beträffande tillämpningen av det föreslagna utbildningssystemet på tidigare inskrivna värnpliktiga anser överbefälhavaren och värnpliktsverket lämpliga. . Chefen för armén ansluter sig till kommilténs uppfattning att övergången till föreslaget system för grundutbildning hör ske den 1 juni 1972 och för repetitionsutbildning fr. o. m. den 1 juli 1971. Överbefälhavaren och värnpliktsverket delar däremot inte kommittåns uppfattning utt nya kravprofiler bör kunna utarbetas så att uttagning enligt förslaget kan ske fr. o. m. hösten 1971. Fö rslaget kan därför vad avserinskrivninesförfarandet inte genomföras förrän fr. o,m, 1972/73 års inskrivningar. Under inskrivningarna åren 1971/72 kan emellertid förslaget beaktas på så sätt att uttagning upphör till kategorier som inte längre skall direktrekryteras.
Hälso- och sjukvärdspersonal
Allmänt
Överbefälhavaren framhåller att behov av effektivare utbildning av hälso- och sjukvårdspersonalen, främst läkarna, har förelegat under en läng följd av år. Utbildning enligt föreliggande förslag anser överbefälhavaren vara en nödvändig förutsättning för att kraven från såväl krigsmaktens som elevernas sida skall kunna tillgodoses, Särskilt framhålls vikten av att en för hela krigsmakten gemensam sjukvårdsskola snarast kommer lill stånd och att erforderlig personalförstärkning i centrala
instanser tillkommer för att planera och leda medicinalpersonalens
utbildning och tjänstgöring.
Försvarets sjukvärdsstyrelse lämnar följande allmänna synpunkter på kommitténs principiella förslag.
Nuvarande sjukvårdsorganisation har utformats då en bristsituation rått inom personalområdet främst avseende krigsplaceringsbara läkare, vilket lett till från medicinsk-teknisk' synpunkt inte önskvärda begränsningar i de olika militära krigssjukvärdsenheternas utformning i säväl kvalitativt som kvantitativt avseende. Den nuvarande organisationen är följaktligen en inte önskvärd kompromiss mellan stora behov och små personella resurser. I och med att antalet krigsplaceringsbara läkare under 1970-talet väsentligen ökar finns förutsättningar för en höjning av den medicinska målsättningen för de olika enheterna inom krigsmaktens sjukvårdsorganisation. Den framtida uttagningen och utbildningen av läkare måste utformas med hänsyn därtill.
Sjukvårdsstyrelsen anser att de alternativa förslag, som styrelsen lämnat i de frågor där den inte delar kommitténs uppfattning avsevärt skiljer sig från gamla traditionsbundna synpunkter på den enskildes utvecklingsgång i det militära systemet. Man anser även att förslagen grundar sig på den medicinska grundsynen att få ut största möjliga medicinska effekt på olika nivåer och skall ses mot bakgrunden av en
långsamt förbältrad resurstillgång avseende medicinalpersonal. Sjukvårds-
styrelsen anser dessutom att dess förslag skapar goda förutsättningar för den revision av krigsmaktens sjukvårdsorganisation, som måste komma till stånd för att någorlunda minska klyftan mellan freds- och krigssjukvärdsorganisationen i vårt land.
Socialstyrelsen anser, i likhet med kommittén, att värnpliktsutbildningen av hälso- och sjukvårdspersonal på flera punkter måste förbättras. Kommitténs förslag till utbildningsgång för värnpliktiga läkare kan emellertid enligt styrelsens mening, på vissa punkter skapa hinder för deras civila utbildning.
Läkare
Differentitring av utbildningen
Överbefälhavaren biträder i princip föreslagen uppdelning av utbildningen för de värnpliktiga läkarna men föreslår att uppdelningen sker vid senare tidpunkt.
Cheferna för armén och marinen anser att en differentiering bör göras först sedan säkert underlag för medicinsk fackinriktning föreligger. Gemensam grundutbildning förordas därför. Sveriges läkarförbund delar denna uppfattning.
Chefen för flygvapnet bedömer att en uppdelning i två utbildningslinjer för läkarna är föga realistisk och föreslår i stället att man i utbildningssystemet kraftigt reducerar rent militära ämnen såsom befälsföring, bruk av vapen och rent militär taktik. Större didaktisk tyngd bör däremot läggas vid ämnena krigskirurgi, sjukvårdstaktik och fältmässig hälsovård. I övrigt anser chefen för flygvapnet att den analys som kommittén gör samt de överväganden och förslag som ultalas synes vara korrekta och grunda sig på en realitet i den nuvarande svenska sjukvårdsutvecklingen.
Försvarets sjukvårdsstyrelse anser att kommitténs förslag om uppdelning av de värnpliktiga läkarna på två olika linjer i realiteten sätter befälslämpligheten i första rummet, när det gäller kompetensen för att kunna bestrida omkring hälften av läkarbefattningarna i krigsorganisationen. Föreslagen kategoriklyvning ”före påbörjad värnplikistjänstgöring och medicinska studier” anses dessutom medföra bl.a. den ullvarliga konsekvensen att den omöjliggör överföring mellan dessa båda kategorier under hela värnpliktstiden, vilket begränsar en ur krigsplaceringssynpunkt önskvärd handlingsfrihet inom den militära sektorn. En
sådan kan inte accepteras av styrelsen.
Sveriges läkarförbund anser att utbildningen bör vara sammanhållen t. o. m. miljöutbildningen efter fackutbildningen.
Samtliga berörda remissinstanser biträder kommitténs förslag beträffande grundläggande befälsskola.
Överbefälhavaren stöder principen alt utnyttja medicine kandidater i krigsorganisationen men är tveksam om föreslaget system är mest
ändamålsenligt. lan anser att ett utnyttjande av medicine kandidater
som biträdande läkare bör övervägas.
Chefen för armén delar kommitténs uppfattning att de medicine kandidaterna bättre bör tillgodogöras krigsmakten och anmäler att begränsad försöksutbildning av medicine kandidater till läkarassistent M har genomförts under sommaren 1970. Försöksresultatet har varit blandat. Utbildningen har dock av flertalet elever uppfattats som meningsfull. Trots att försöken genomförts endast med sammanlagt 65 elever (läkare och tandläkare) har det visat sig svärt att tillgodose behovet av lärare på det medicinska området. Detta har gällt såväl läkare som instruktionssköterskor med högre utbildning. Det av kommittén angivna utbildningsmålet för likarassistentskolan innebär ett mycket stort lärarbehov av läkare och instruktionssköterskor. Utbildningsavdelningarna bör erfarenhetsmässigt ej överstiga 30 elever, innebärande 15 avdelningar/år (omkring 20 med tandläkarna). Att tillfälligt för denna utbildning anskaffa ett så stort antal läkare och instruktionssköterskor under juli-augusti torde inom överskådlig tid stöta på stora svårigheter. Utöver behovet av lärare på det medicinska området innebär den av kommittdén föreslagna läkarassistentutbildningen även avsevärda krav på kvalificerat militärt betäl. Chefen för armén anser att den miljöutbildning som föreslagits följa på läkarbiträdesutbildningen är angelägen och biträder förslaget.
Försvarets sjukvårdsstyrelse delar kommitténs synpunkt att man bör tillgodogöra krigsorganisationen den medicinska kompetens som de medicine kandidaterna besitter. Styrelsen delar dock inte kommitténs uppfattning om sättet för detta utnyttjande och framför följande kritik mot förstaget.
Kommittén har studerat en befattning vid förbandsplatsgrupp i den nuvarande krigsorganisationen som kallas läkarbiträde vilken kategori man vill ersätta med värnpliktiga medicine kandidater och därigenom spara in utbildningskostnaden för kikarbiträden. Läkarbiträdet skall enligt försvarets sjukvärdsstyrelses uppfattning i huvudsak fullgöra den typ av uppgifter som på en akutmottagning brukar falla på sjuksköterskan. säsom förbandsläggning, patientbehandling, instrumenthantering m, m. Styrelsen anser att kommittén utan närmare motivering konstaterat att medicine kandidater är vida överlägsna specialutbildade underofticersuttagna värnpliktiga för läkarbiträdesgöromålen. Försvarets sjukvårdsstyrelse tar bestämt avständ från denna syn på medicine kandidaters lämplighet till sjuksköterskearbete, Varken i den nya eller den gamla studieordningen för läkare förekommer det någon utbildning i de göromål som här avses, Sjuksköterskeexamen är inte som utredningen
förefaller att tro, en avsats på utbildningstrappan till läkarexamen. Det
rör sig tvärtom om ett klart väsensskill arbete. som f.n. med den nya avkortade utbildningen för sjuksköterskor innebär 2 1/2 års studier. En medicine kandidat har en utbildning som i huvudsak är teoretisk. Hans praktiska kunskaper och rutin är minimala. Krigsplacering av värnpliktiga läkare i läkarbiträdesbefattning kommer därför att tvärt emot kommilttens uppfattning medföra en avsevärd kvalitativ försämring av bilrädesfunktionen vid sjukvårdsförbanden, vilket inte är godtagbart. Förslaget
innebär även att ca 40 4 av krigsmaktens totala läkarresurser satsas i bataljonsinstansen, Att i ett läge med väsentligt ökad tillgång på läkare satsa denna ökning helt på bataljonsnivå är enligt sjukvårdsstyrelsens
uppfattning inte acceptabelt.
Totalförsvarssynpunkterna har hittills medfört en inte önskvärd nedprutning av bl. a. kirurgkapaciteten på brigadförbandsplatser samt etappoch krigssjukhus. På modern krigserfarenhet grundade beräkningar av behandlingsbehov i olika krigsfall har tydligt visat, att kirurgkapaciteten i nuvarande krigsorganisation på dessa nivåer är helt otillräcklig. Den ökade läkartillgången kan lösa dessa problem först på längre sikt. Den personalkategori, som helt eller delvis kan uppfylla dessa krav och som dessutom är omedelbart gripbar för krigsorganisationen, är de medicinstuderande.
Utan att gå in på de medicine kandidaternas lämplighet för uppgiften i ett visst läge i studiegången kan man konstatera, att de under flera år innan de krigsplaceras som bataljonsläkare är fullt användbara som läkare. Sjukvårdsstyrelsen anser därför att en krigsplacering av medicine studerande vid kirurgtroppar i brigad- och etappinstans samt vid krigssjukhus omedelbart efter andra sommarens militärtjänstgöring är en förutsättning för att den militära krigssjukvården på ett godtagbart sätt skal! kunna uppfylla de ökade kraven i ett modernt krig.
Med hänsyn till nyss nämnda motivering, grundad på det ur krigssjukvärdssynpunkt synnerligen prekära nuliget, avvisar sjukvårdsstyrelsen med skärpa det av värnpliktskommittén framförda förslaget att utnyttja de medicine studerandena i krigsbefattningar såsom läkarbiträden, Siukvärdsstyrelsen föreslår i stället att medicine kandidater krigsplaceras som assistentläkare vid bakre enheter, I samband härmed kan enligt sjukvårdsstyrelsens mening i första hand tandläkare, som nu är krigsplacerade som läkarassistenter, utgå ur brigadförbandsplats, sjukhuskompani och krigssjukhus och ersättas av medicine kandidater. Vidare kan ett antal medicine kandidater tillföras etapp- och krigssjukhus för att där avlasta mer erfarna läkare från rutingöromål.
Inom marinen med dess speciella problem finns inte anledning att minska antalet tandläkarbefattningar medan däremot en ökning av befattningar för medicine kandidater är lämplig med hänsyn till här ovan framförda synpunkter.
Socialstyrelsen finner det lämpligt att värnpliktiga läkare redan som medicine kandidater krigsplaceras i den militära krigssjukvården i befattningar som motsvarar deras medicinska kompetens t. ex, som läkarassistenter vid bakre militära sjukvårdsorgan. Styrelsen finner det inte nödvändigt att, sisom kommittén föreslagit, värnpliktiga medicine kandidater genomgår en läkarassistentskola för att kunna krigsplaceras. En del av utbildningsmomenten i den föreslagna läkarassistentskolan torde med fördel kunna ingå i läkarfackskolan i den mån de inte inryms i ordinarie läkarutbildning, Dessutom kan man förvänta att medicine kandidater i assistentbefattningar ersätts av, förutom värnpliktiga tandläkare, ett ökat antal värnpliktig värdyrkespersonal av olika kategorier,
4 Riksdagen 1971. I saml. Nr 88
Chefen för marinen och Sveriges läkarförbund framför i fråga om de medicine kandidaternas utnyttjande liknande synpunkter som försvarets sjukvårdsstyrelse.
Försvarets siukvårdsstyrelse delar kommitténs uppfattning utt de värnpliktiga läkarna bör ha miljöerfarenhet för att bättre kunna tillgodogöra sig den mer teoretiskt betonade läkarfackskolan och skisserar en utbildningsgång baserad på det i förhållande till kommitténs förslag ändrade utnyttiandet av medicine kandidater i krigsorganisationen, Denna utbildningsgång går i stort ut på att de värnpliktiga läkarnas utbildning under andra utbildningsomgången skall utgöra ett led i utbildningen till bataljonsläkare och i huvudsak omfatta sjukvårdstjänsten inom kompani. arbetsuppgifter inom förbandsplatsgrupp samt befäls- och trupputbildning. Trupputbildningen anses däremot kunna utgå vid läkarfackskola och befälsutbildningsveckorna före krigsförbandsövning till förmån för annan utbildning, Sjukvårdsstyrelsen anser att de unga medicinarna därefter under grundläggande krigsförbandsutbildningsskedet kan utnyttjas som medicinska trupputbildare vid såväl utbildningskontroll som fortsatt utbildning och övningar i sjukvårdstjänst för all personal och speciellt för sjuk vårdsmän, sjuktransportmän och sjukvårdare,
Eftersom sjukvårdsstyrelsen inte accepterar alt medicine kandidater utnyttjas i underordnad medicinalbefattning föreslår man i stället att värnpliktiga tandläkare utbildas härför och framför följande synpunkter.
Sjukvärdsstyrelsen framhåller att tandläkarna under studietiden får utbildning i instrumenthantering. steritisations- och desinfektionsmetoder och allmän patientbehandling. De får vidare en god försvarsmedicinsk utbildning enligt de i studieordningen ingående föreslagna försvarsmedicinska kurserna I och II under förutsättning all dessa kommer till stånd, varför de med relativt liten insats från krigsmaktens sida skulle kunna utbildas till läkarbiträden,
Tillgången på tandläkare inom kringsmaktens ram är sådan, att man med fördel kan utnyttja tandläkare såväl till den nuvarande läkarassistent T-befattningen som läkarbiträdesbefattning (= läkarassistent M).
Universitetskanslersämbetet har intet att erinra mot läkarassistentsko- Jans tidsmässiga inpassning, Ämbetet ifrågasätter dock om der inte från såväl militär som civil utbildningssynpunkt är lämpligare att kursen i försvars- och katastrofmedicin, vilken ges under den nionde terminen, föregår läkarassisteniskolan.
Den av kommittén föreslagna inplaceringen av miljöutbildningen under nionde studielerminen avstyrker universitetskanslersämbetet bestämt. Ämbetet anser att kommitténs förslag i detta avseende kommer att ge en halv termins studietidsförlängning. Förslaget anses omintetgöra den bundna studiegång fram till läkarexamen, som införts genom den av 1969 ärs riksdag beslutade reformeringen av läkarutbildningen, |
Även socialstyrelsen, Sveriges läkarförbund, Sveriges förenade studentkarer och de sakkunniga för översyn av samordningen mellan värn pliktsutbildning och eftergvymnasiala studier avvisar miljöutbildningens tids-
in —
mässiga inplacering,
Chefen för marinen anser att det sannolikt är olimpligt att läkarna
fullgör miljöutbildning under en liten del av ett studieblock.
Universitetskanslersämbetet föreslår i denna del att man prövar möjligheterna att föra samman miljöutbildning och läkarfackskola/fackläkar-
skola till ett block, vilket inplaceras i omedelbar anslutning till läkare xa-
men, I detta block bör också ingå den föreslagna kursen i krigskirurgi.
Läkarfackskola och grundläggande krigsförbandsutbildning
Samtliga berörda remissinstanser har avstyrkt en differentiering före läkarfackskolan och föreslagit gemensam grundutbildning.
Mot värnpliktskommitténs förslag ifräga om kalendarisk tidsinpassning vänder sig Sveriges läkarförbund och socialstyrelsen som inte accepterar att fackutbildning fullgörs under medicinarens allmäntjänstgöring. Även universitetskanslersämbetet hyser betänkligheter mot en förläggning av fackutbildning under allmäntiänstgöringsavsnittet,
Försvarets sjukvårdsstyrelse har liksom övriga remissinstanser intet att erinra mot förslaget om fortsatt miljöutbildning efter läkarfackskolan i form av praktisk tjänstgöring under grundläggande krigsförbandsutbildning, Sjukvårdsstyrelsen tror alt platser på sjukhus i storstadsregionerna för allmäntiänstgöring klart kommer alt underskrida efterfrågan, varför man med fog kan anta att flertalet medicine licentiater kommer att vilja fullgöra läkarfackskolan i nära anslutning till examen i avvaktan på plats för allmäntjänstgöring så att kursen kommer att bestå av ett tämligen homogent material av nyexaminerade läkare.
Chefen för flygvapnet iramhäller alt den fackutbildning, som f.n. meddelas vid flygvapnet krigsplacerad värnpliktig mi dicinalpersonat, bör konsolideras och utökas när det gäller vissa kategorier.
Läkarassistenter
Försvarets sjukvårdsstyrelse har som förut nämnts inte godtagit kommitténs förslag att använda medicine studerande i underordnad medicinalbefattning. Styrelsen föreslär i stället att de värnpliktiga tandläkarna utbildas till befattningar som benämnes läkarassistent 1 och 2, motsvarande nuvarande krigsbefattningar läkarassistent respektive läkarbiträde.
Sjukvårdsstyrelsens förslag innebär därjämte att tandläkarna i brigad- och
etappnivä utbyts mot medicine kandidater. Fördelen med detta är att tandläkarna kvarstår i sin krigsbefattning under praktiskt taget hela sin
värnpliktstid.
Läkarassistentskolan (43 dagar) kräver vissa medicinska förkunskaper. Den erforderliga utbildningen vid de odontologiska fakulteterna avslutas först i och med den femte terminen. Inplacering av läkarassistentskola kan ske först efter sjätte terminen för dem som börjar sludierna en hösttermin och efter femte terminen för dem som börjar en värtermin. Efter genomgången läkarassistentskola och bedömd lämplighet sker en
Prop. 1971: 88 tin [NS
uppdelning av tandläkarna i läkarassistent I och 2,
Föreslagna försvarsmedicinska kurser ingående i ordinarie studieordning till tandläkarexamen mäste som en följd av förskjutningen av läkarassistentskolan senarcläggas — kurs 1 till efter ättonde (sjunde) terminen och kurs 2 efter tionde (nionde) terminen,
Tandläkare som utbildas till läkarassistent I skull genomgå tandläkarfackskola, Denna kan läggas in tidigast året efter avlagd tandläkarexamen, vilket möjliggör att utbildningen i fortsättningen inte behöver förläggas till sommarmånaderna, varigenom dess inplanering underlättas. Miljöutbildningen genomförs därefter i enlighet med kommitténs förslag under grundläggande krigsförbandsutbildning (30 dagar). Tandläkare, som skall utbildas till läkarassistent 2, genomför sin fortsatta utbildning i form av krigsmedicinsk kurs följd av sjukhustjänstgöring under sammanlagt 90 dagar, Repetitionsutbildningen planeras så att den blir en meningsfylld repetition och fortutbildning för krigsplaceringsuppgiften,
Utbildningen av tandläkare till läkarassistent inom marinen kan i princip följa samma linier som angetts för läkarassistent 1 vid armén och flygvapnet. Den måste dock präglas av de speciella krav som ställs på läkarassistent vid marinen. Sjukvärdsstyrelsen vill da särskilt nämna den med gott resultat genomförda narkosutbildningen.
Chefen för marinen betonar nödvändigheten av att nuvarande narkosutbildning av tandläkare får fortsätta då den är väsentlig för marinens krigssjukvårdsorganisation. Narkosutbildade tandläkare krigsplaceras som läkarassistenter vid kvalificerade sjukvårdsförband med speciell uppgift att sköta narkosgivningen. För totalförsvaret innebär systemet att ett. större antal narkosläkare finns gripbara inom andra delar av medicinalväsendet. Utbildningen omfattar efter tandläkarfackskolan två månaders utbildning på sjukhus direkt under särskilt kontrakterade narkosöverläkare. Samtidigt på varje sjukhus går endast två tandläkare varför utbildningen blir av mycket god kvalitet. Sammanlagt utbildas tolv tandläkare per är. Utbildningen kompletteras därefter i regel med en veckolång repetitionskurs före krigsförbandsövning i befattningen.
Chefen för armén anser att fackutbildningen bör vara gemensam för läkarassistenterna.
Universitetskanslersämbetet anför att inplaceringen av de föreslagna försvarsmedicinska kurserna kan komma att päverkas av resultatet av det av ämbetet och socialstyrelsen nyligen igångsatta arbetet rörande tandläkares specialistutbildning. Beslut om olika värnpliktsperioders inplacering med hänsyn till den civila utbildningsgängen bör därför fattas efter samråd med denna utredning.
Beträffande förslaget om förberedande sjukvärdstjänstgöring efter fackutbildning anför Sveriges tandläkarförbund att tjänstgöringen bör förläggas dels till civilt sjukhus och dels till förband under fältförhällanden.
Central utbildningsanstalt
Flertalet berörda remissinstanser delar värnpliktskommitténs uppfatt-
ning att en fast skolorganisation för genomförande av medicinalpersonalens fackutbildning snarast måste byggas upp samt att skolan lokaliseras till stockholmsområdet. Försvarets ratlionaliseringsinstitut anser att en lokalisering utanför stockholmsomrädet bör övervägas.
Chefen för armén biträder kommitténs förslag att armästaben får personell förstärkning för planering och ledning av utbildningen av värnpliktig medicinalpersonal. Enligt chefen för armdn bör härvid en tiänst för rtegementsofficer inrättas från 1 juli 1971. Cheferna för marinen och flygvapnet samt försvarets sjukvårdsstyrelse och Sveriges läkarförbund anser att den föreslagna utbildningsanstalten bör vara underställd överbefälhavaren.
Försvarets sjukvårdsstyvrelse framhåller att den av kommittén föreslagna skolorganisationen endast täcker en del av det stora utbildningsbehov som föreligger inom det militära hälso- och sjukvårdsområdet. Behovet av en för försvaret central sjukvårdsskola har med all tydlighet uttryckts redan i 1962 års försvarsutrednings betänkande II.
Sjukvårdsstyrelsen anser härutöver bl. a. att då verksamheten vid försvarets sjukvårdsskola får en klart medicinsk inriktning måste skolan ledas av en medicinskt utbildad chef. Skolan bör förutom erforderlig administrativ personal permanent tillföras kvalificerade militära befattningshavare och en fast kader av hel- och deltidstjänstgörande lärare.
Sjukvårdsstyrelsen framhåller att det är synnerligen angeläget alt en för krigsmakten gemensam sjukvårdsskola snarast kommer till stånd. Förslag härom bör föreläggas 1971 ärs riksdag, Personal för skolans ledning bör utses i så god tid att de första kurserna kan äga rum under andra halvåret 1972. Det bör härvid uppmärksammas att Organiserandet av skolan samt planläggning m. m. av kurserna kräver ett omfattande förberedelsearbete. Skolchefen jämte ytterligare någon befattningshavare bör lämpligen utses omgående efter det principbeslut om skolan fattats för att ta fram förslag rörande skolans detaljorganisation m. m,
Överbefälhavaren delar kommitténs uppfattning att chefen för medicinalkären bör ha fackansvar för den medicinska utbildningen. Militär fredssjukvård och fredstandvärd
Försvarets sjukvårdsstyrelse räknar i likhet med värnpliktskommittén alltjämt med att värnpliktiga läkare skall kunna beordras att viss tid tjänstgöra inom förbandssjukvärden I fred.
Styrelsen framhåller vidare att kommittén har beräknat behovet av värnpliktiga läkares medverkan i den fredsmässiga förbandssjukvården till 13 500 dagar för år. Enligt en aktuell beräkning utgör behovet totalt för förbandssjukvården och inskrivningarna 16 500 dagar för är. Behovet varierar och förhoppningsvis inträder en minskning senare under 70-talet, när antalet nyexaminerade läkare ökar. Kommittén redovisar som tillgång i förbandssjukvården vissa tjänstgöringsdagar för läkare, hänförda till besiktningsgrupp 3 och 4. Sjukvårdsstyrelsen vill dock principiellt avstyrka att värnpliktig läkarpersonal uttas att tjänstgöra inom den fredstida förbandssjukvården under längre tid än vad som kan motiveras med utbildningsskäl.
Sjukvärdsstyrelsen avvisar kommittdns förslag att dv värnpliktiga tandläkarna under utbildning till läkarassistenter skall tjänstgöra inom förbandssjukvården och där tas i anspräk för sjukvisitationer, poliklinisk behandling och ronder, Förslaget avvisas främst därför att värnpliktiga tandläkare i fred inte kan anförtros att utföra några läkarundersökningar eller sådana behandlingsmetoder som ankommer på läkare.
Sveriges läkarförbund framför i dessa frågor samma synpunkter som försvarets sjukvårdsstyrelse, I övrigt ifrågasätter läkarförbundet om utbildningen av värnpliktiga läkare kräver den sammanlagda tid som vanligen tas ut för värnpliktigas underofficersutbildning. Med hänsyn till att det huvudsakliga utbildningsvärdet ligper i den civila tjänstgöringen ifrågasätter läkarförbundet om inte tiänstgöringen efter grundutbildningen kan inskränkas så att den totala tiden blir den som tas ut av vanliga värnpliktiga.
Universitetskanslersämbetet accepterar inte förslaget om förlängd grundutbildning för tandFikarna enbart motiverad med behovet av tandvärd ät de värnpliktiga.
Socialstyrelsen anför att en ökad samordning av den militära fredstandvärden med en successivt utbyggd folktandvård enligt fölktandvardsutredningens förslag kommer att avsevärt minska behovet av värnpliktiga uvandläkare för tandvårdande uppgifter vid fredsförband.
Sveriges tandläkarförbund anser att den militära fredstandvärdens behov av tandläkare bör snarast möjligt helt tillgodoses med anställd personal.
Apotekare
Samtliga remissinstanser biträder i allt väsentligt värnpliktskommittdns förslag. Vissa erinringar framförs emellertid, Chefen för armén, militärapoteket, apotekarsocieteten, Sveriges farmacevtförbund och Sveriges förenade studentkårer ställer sig sälunda avvisande till kommitténs uppfattning att utbildning på den farmaceutiska respektive den medicinska linjen enligt den nya studicordningen är likvärdig vid urval av personal för att bestrida befattningar för värnpliktiga apotekare, Remissinstanserna framhåller att endast de som valt förstnämnda linje erhåller en god kännedom om hela det i marknaden förek ommande Jäkemedelssortimentet samt om läkemedels handhavande och utlämning m. m. Chefen för armén och militärapoteket framhäller i detta sammanhang att värnpliktigå apolekare som utexaminerats från farmaceutisk linje och med fortsatt tjänstgöring inom apoteksväsendet allmänt sett är att föredraga i samtliga förekommande krigsbefattningar utom i laboratoriepluton, centralapotek och viss befattning inom teknisk pluton. Användbarheten inom krigsmaukten är således beroende av dels val av utbildningslinic. dels yrkesinriktning efter examen, varför dessa frågor mäste ägnas stor uppmärksamhet vid krigsplacering, Remissinstanserna understryker att det anförda emellertid inte påverkar kommitténs utbildningsförslag.
Kommitténs förslag att utbildningen av värnpliktiga apoteksbiträden
Prop. 1971: 88 in tin
bör läggas ned och att eventuellt behov av biträdespersonal tillgodoses genom utnyttljande av värnpliktiga som grundutbildats i sjukvårdstjänst tillstyrks av chefen för armén och Sveriges farmacevtförbund. Chefen för armén framhäller dock att apoteksbiträdena representerar en avsevärd kompetenstillgäng på läkemedelsomrädet som ersättarna inte har och att förslaget därför kan innebära en kvalitetssänkning, Denna bör emellertid uppvägas av utt bl.a, flertalet befattningar för receptarier ändras till befattning för biträdande apotekare. Militärapoteket delar chefens för armén uppfattning att förslaget i denna del kan innebära en kvalitetssänkning men vill främst med hänsyn till svårigheterna att ge apoteksbiträdena en helt adekvat miliöutbildning inte motsälla sig kommitténs förslag.
Värnpliktskommitténs förslag om utbildningstidens förläggning och fördelning biträds i huvudsak av remissinstanserna, dock med den invändningen att det med hänsyn till det studiefria sommaruppehällets längd knappast torde vara möjligt att, såsom föreslagits, kunna disponera 90 dagar för utbildningen vid apotekarbefälsskolan. Chefen för armén och militärapoteket. föreslår att utbildningstid därför förs över från nämnda skola till apotekarfackskolan.
Mililärapotekets uppfattning i här berörda frågor delas helt av försvarets sjukvårdsstyrelse.
Veterinärer
Samtliga berörda re missinstanser motsätter sig förslaget om rekrytering av velerinärpersonal genom överföring. Flertalet remissinstanser ifrågasätter vidare möjligheterna av att på det sätt som kommittén föreslagit ta ut lämpliga värnpliktiga för utbildning till chefer för livsmedelsproducerande förband,
Överbefälhavaren anser beträffande uttagning och utbildning av vetcrinärer att dessa vid inskrivningarna bör uttas för utbildning till civilmilitär befaltning av officers tjänsteklass. Han antför vidare att det totala antalet är så ringa att det inte innebär någon väsentlig vinst att vidta den differentiering i fråga om uttagning och utbildning som föreslagits av kommittén,
Chefen för armén framhåller att veterinärerna i likhet med läkare, tandläkare och apotekare under olika perioder av sin värnpliktstid kan bedömas vara mest angelägna för att tas i anspråk inom antingen det civila eller det militära veterinärväsendet. För att med bibehållen handlingsfrihet säkerställa totalförsvarets behov av veterinärer bör därför hela den årliga kvoten värnpliktiga veterinärer militärt utbildas som veterinärer och inte i nägon annan befattning. De bör därför vid uttagning behandlas på samma sätt som läkare, tandläkare och apotekare och få en i omgångar uppdelad utbildningsgång som i stort bör överensstämma med vad som av kommittén föreslagits gälla för apotekare. Grundutbildningen bör härvid omfatta omkring 255 dagar. Mot bakgrunden av att velerinärernas civila yrkesutövning kan ges en direkt militär tillämpning som gör dem kompetenta att efter kort grundutbildningstid vara chefer för bl. a.
n ee
slakteriplutoner anser armåéchefen att veterinärerna vid inskrivningen bör uttas för utbildning till civilmilitär befattning för officer.
Försvarets sjukvärdsstyrelse anför att den omfattande veterinärmedicinska och grundläggande medicinska utbildning som meddelas varje velerinär under utbildningen vid veterinärhögskolan är av sådant värde för krigsmakten att varie utnyttjande av veterinärer utanför det veterinärmedicinska—-medicinska fackområdet inte kan accepteras. De värnpliktiga veterinärerna bör därför även militärt utbildas som veterinärer och inte i annan befattning.
Veterinärstyrelsen framhåller att vad värnpliktskommittén anför om att den militära och den civila krigssiukvårdsorganisationen bör ses som en enhet vid placering av läkarpersonalen och att tillgängliga personella resurser bör utnyttjas så att det bäst gagnar den samlade krigssjukvärden i minst lika hög grad gäller veterinärerna och den veterinärmedicinska verksamheten. Styrelsen anser det som helt meningslöst att låta ens någon del av värnpliktsgruppen veterinärer genomgå normal värnpliktsutbildning, eftersom veterinärkåren i sin helhet tas i anspråk för veterinärmedicinska uppgifter i beredskaps- eller krigssammanhang. Värnpliktstiden bör i stället utnyttjas till att ge alla dessa värnpliktiga den veterinärmedicinskt inriktade vidareutbildning som kan vara av värde i försvarssammaunhang och som härigenom kan komma hela totalförsvaret tillgodo. Det är därför enligt styrelsens mening ett påtagligt slöseri med tid och medel att ge värnpliktiga studerande vid veterinärhögskolan en värnpliktsutbildning som inte kommer till nytta under deras fortsatta tjänstgöring som veterinärer i totalförsvaret. Kommitténs förslag att ta ut sex värnpliktiga inträdessökande till veterinärhögskolan för plutonchefsutbildning bedömer styrelsen som meningslöst med hänsyn bl. a. till att kanske samtliga relativt snabbt efter examen och med hänsyn till fredsanställning mäste reserveras för andra uppgifter vid exempelvis veterinärhögskolan och veterinärmedicinska anstalten eller för annan med hänsyn till fortsatt utbildning och erfarenhet mera adekvat krigsplacering. Styrelsen anser vidare att föreslagen uppdelning av veterinärkontingenten är omotiverad med hänsyn till att dels båda ifrågavarande kategorier har samma behov av försvars- och kompletteringsutbildning, dels att en kategoriklyvning är ogenomförbar om man eftersträvar största möjliga utnyttjundeeffekt av kårens sakkunskap. Styrelsen föreslår avslutningsvis att veterinärernas värnpliktsutbildning bör få i stort samma utformning som hittills och dessutom anpassas till studiegängen vid veterinärhögskolan. Den totala värnpliktsskyldigheten bör reduceras och grundutbildningen omfatta ca 255 dagar.
Även Sveriges veterinärförbund finner det obefogat att värnpliktiga veterinärer genomgår en omfattande allmän militärutbildning i stället för specialutbildning inriktad på civilmilitär befattning. Förslaget om att vid inskrivningen ta ut värnpliktiga blivande veterinärstuderande för utbildning till chefer för livsmedelsproducerande förband bedömer förbundet som helt orealistiskt med hänsyn till antalet inträdessökande till veterinärhögskolan ställt i relation till antalet slutligt antagna och till för-
Prop. 1971: 88 in 3
utsältningarna för alt dessa när fram till veterinärexamen. Förbundet finner vidare starka skäl tala för att den totala tjänstgöringsskyldigheten för värnpliktiga veterinärer korlas ned till samma nivä som gäller för värnpliktiga läkare, Grundutbildningen föreslås därvid av förbundet omfatta ca 240 dagar,
Sveriges förenade studentkårer ställer sig också avvisande till kommitténs förslag och framhäller härvid bl.a. att föreslagen utbildning skulle för många av de värnpliktiga som vunnit inträde vid veterinärhögskolan medföra att utöver värnpliktsäret viss del av en studietermin kommer att tas i anspråk för militärtjänstgöring. Med hänsyn till den nuvarande bundna och komprimerade studiegängen vid veterinärhögskolan kan bortfallet av en studiemånad innebära ett helt års försening i studierna. Ett uppspaltande och avbrytande av en utbildning som redan är läng och betungande för såväl de studerande som samhället måste te sig som ett avsevärt studiesocialt och ekonomiskt misshushäållande. Liksom flertalet övriga remissinstanser anser Sveriges förenade stu-: denikårer alt den nuvarande totala tjänstgöringsskyldigheten för de värnpliktiga velerinärerna bör avkortas.
Hälsovårdsinspektörer
Värnpliktskommitlténs förslag att hälsovårdsinspektörerna rekryteras genom överföring av civilt verksamma hälsovårdsinspektörer efter omskolning och sedan den värnpliktige fullgjort minst en krigsförbandsövning i befattning tör vilken han grundutbildats biträds av överbefälhavaren, chefen för armén och försvarets sjukvårdsstvrelse. Sjukvårdsstyrelsen anser dock att all repetitionsutbildning bör fullgöras i befattning som hygientekniker celler som utbildning härtill. Styrelsen godtar inte att nägon krigsförbandsövning fullgörs i annan befattning.
Statens institut för folkhälsan framhåller att det f. n. pågår en översyn av hälsovårdsinspektörsutbildningen. Det kan därvid förväntas att utbildningen föreslås avsevärt utökad med ökal utrymme för undervisningen i modern omgivningshygien och allmänna miljöfrågor. De för militära förhållanden specifika hälsovårdsproblemen kommer att härigenom uppta allt mindre del i den civila hälsovårdsinspektörens utbildning och yrkesverksamhet. Institutet anser det därför uteslutet att hälsovårdsinspektörerna kan bibringas tillräckliga kunskaper i militär hälsovård inom den tidsram för omskolning som föreslås av värnpliktskommittén. Institutet hävdar därför att den utbildning i militär hälsovård som meddelas dessa värnpliktiga i och för sig motiverar att en speciell militär grundutbildning införs för dem. Om organisatoriska förutsättningar för en sädan grundutbildning inte föreligger, kan dock, som föreslagits, utbildningen ges i form av en omskolningskurs. Denna bedöms behöva omfatta 40--50 dagar. I likhet med chefen för armdén och försvarets sjukvårdsstyrelse anser institutet för folkhälsan att omskolningsutbildningen bör förläggas till den föreslagna centrala utbildningsanstalten för fackutbildning m. m. av medicinalpersonal.
Prop. 1971: 88 in [ve
Fototeknisk personal
Överbefälhavaren och cheferna för armén och flygvapnet deltar inte
kommittåns uppfattning att kraven för uttagning till fototolk kan begränsas till genomgånget gymnasium på naturvetenskaplig eller teknisk linje. Chefen för flygvapnet anser att fototolken är en så viktig länk i ett exklusivt och dyrbart underrättelsesystem att påtaglig risk föreligger för effektminskning. om urvalssystemet ändras. Han föreslår därför att nuvarande urvalssystem med rekrytering bland högskoleutbildad personal bibehålls, Skulle detta inte vara möjligt föreslår hun att urvalet i så fall sker dels bland personal med goda skolbetyg i främst matematiska ämnen och dets bland personal som utnyttiar flygbilder i sin civila verksamhet.
I fråga om grundutbildningen biträder chefen för flygvapnet kommitténs förslag att fototolkarna skall ha en med andra grupper värnpliktiga likformig allmänmilitär utbildning, men anser att de i likhet med Övriga kategorier erhåller 450 dagars grundutbildning och inte 420 som kommittén föreslagit.
Cheferna för armén och flygvapnet anser att föototolkarna efter genomgängen grundutbildning skall förordnas till civilmilitär tjänsteman med fänriks tjänsteklass i likhet med språktolkarna. Båda försvarsgrenscheferna biträder i princip kommitténs förslag att fototolkutbildningen överförs från armén tll flygvapnet. En överföring till flygvapnet av flygfototolkutbildningen mäste enligt chefen för flygvapnet föregås av ytterligare utredning. Förutsättningen för ett övertagande av utbildningen är dock att flygvapnet tillförs personella resurser samt att erforderliga lokaler kan tillkomma.
Chefen för flygvapnet delar kommitténs uppfattning att utbildningen i framtiden bör förläggas till Södermanlands flygflottilj (EF 11) men frumhåller att den undersökning som gjorts gett vid handen att F 11 på grund av personal- och lokalbrist inte kan överta hela utbildningen.
Övrig stabspersonal m. fl.
Mceteorologer
Överbefälhavaren biträder inte värnpliktskommitténs förslag att värnpliktiga skall uttas för utbildning till civilmilitär befattning för underofficer utan förordar att de värnpliktiga metcorologerna med hänsyn till deras tjänstgöring vid bl. a. flygvapnets baser som vakthavande meteorolog med fullt ansvar för vädertjänsten bör uttas för utbildning till civilmilitär befattning för officer. Samma uppfattning hävdas av chefen för flygvapnet som därutöver anför följande synpunkter i fråga om dessa värnpliktigas funktionsnivå. Den av värnpliktskommittdn föreslagna sänkningen av befattningsnivån från officers- till underofficersnivå kan få en oförmänlig inverkan på rekryteringen eftersom utbildningsgängen blir mindre attraktiv än den f.n. är. Kommittén synes inte heller ha tagit hänsyn till att den kvalificerade matematiknaturvetenskapliga utbildning som flertalet värnpliktiga metcorologer har väl motiverar uttagning för
'n Ne
utbildning till officersbefattning. Den förlängning av den totala tjänstgöringsskyldigheten för de värnpliktiga meteorologerna som föreslås utgör knappast ett godtagbart motiv för sänkningen av funktionsnivän. Chefen för flygvapnet jämför härvid meteorologerna med de värnpliktiga apotekarna och framhäller att de sistnämndas totala tjänstgöringsskyldighet föreslås minskad från nuvarande 540 till 434 dagar medan deras uttagning för utbildning till officersbefaltning likväl bibehålls. Sänkningen av funktionsnivån för meteorologerna är mot bakgrund av denna jämförelse enligt flygvapenchefens mening svärförståelig. Ilan påtalar också det opsykologiska i att i krigsorganisationen införa metcorologpersonal i en lägre funktionsnivå än den som den flygande personalen är van vid att ha kontakt med under fredsförhållanden. Enligt hans mening innebär detta en sänkning av den standard som sistnämnda personal har rätt alt fordra.
Skyddsingenjör. skyddstekniker, skyddsunderofficer och radiakassistent
Kommitténs förslag att endast använda benämningen skyddsineenjör och skyddsunderoftficer samt att rekrytera ingenjörerna ur skyddsunderofficerskategorin biträds av överbefälhavaren och chefen för armén, Arméchefen anser dock att urvalet bör göras redan under grundutbildningen och att de som uttas genomgär utbildning inriktad på befattning som skyddsingenjör i brigad och fördelning. F.fter genomförd krigsförbandsövning som skyddsingenjör till förfogande bör krigsplacering ske,
Chefen för marinen anser att benämningen skyddstekniker bör kvarstå eftersom denna benämning tydligt anger sambandet med skyddsingenjör och att benämningen skyddsunderofficer lätt kan sammankopplas med skyddsofficer. Han biträder däremot kommitténs förslag om krav på högskolekompetens för båda kategorierna samt att ingenjörerna rekryteras bland lämpliga ”tekniker”. Försvarets forskningsanstalt stöder i allt väsentligl kommitténs förslag och betonar särskit vikten av att kraven på akademisk examen uppfylls.
Signalskyddspersonal
Överbefälhavaren biträder värnpliktskommitténs förslag att specialtjänstuttagning för signalkontroll- och signalskyddstekniker upphör och att dessa rekryteras från grundutbildningskategorin kommunikationstelegrafister efter det att de fullgjort viss del av grundutbildningen. Värnpliktskommitténs beskrivning av signalkontrollteknikernas arbetsuppgifter anser överbefälhavaren i stort vara rättvisande och biträder föreslagen avkortning av tjänstgöringstiden. Han biträder däremot inte att den tillämpade utbildningen sker enbart inom signaltruppernas övningsorganisation utan framhåller att signalkontrollen är avsedd att täcka hela totalförsvaret, vilker kräver ingående kunskaper om signalmetoder m. m. inom alla myndigheters signalnät. Hans anser därför att den tillämpade kontroll som tidigare ägt rum inom civila organisationer och vid stabs-
tjänstövningar inom totalförsvaret under tjänstgöringen vid totalförsvarets signalskyddsavdelning bör fortsätta. Överbefälhavaren avvisar bestämt kommitténs alternativa förslag att lämpliga signalkontrolltekniker omskolas till signalskyddstekniker först sedan minst en krigsförbandsövning fullgjorts. Däremot biträder han alternativet att urvalet till signalskyddstekniker sker bland kontrollteknikerna under grundutbildningen förutsalt all samtliga är underbefälsutltagna.
Chefen för armén biträder kommitténs alternativa förslag att urvalet av signalskyddsteknikerna sker bland -signalkontrollteknikerna under grundutbildningen. Med hänsyn till det ringa antal värnpliktiga som skall utbildas till signalskyddstekniker ifrågasätter chefen för armén om det inte vore Jämpligt att utbildning av denna kalegori anordnas endast vartannat eller vart tredje är.
Personalvårdspersonal
Överbefälhavaren biträder inte värnpliktskommittdns förslag att krigsorganisationens behov av värnpliktiga personalvärdsassistenter tillgodoses genom Överföring och omskolning av lämpliga äldre värnpliktiga utan föreslår att nuvarande uttagning och utbildning bibehålls. Överboefälhavaren anför avt kommitt!ns princip att ta tillvara värnpliktiga med lämplig civil bakgrund tillämpas redan enligt nuvarande utbildningssystem genom all va 207 av behovet av personalvärdspersonal i krigsorganisationen tillgodoses genom överföring efter grundutbildning. Vidare framhålls att de grundrektyterade personalvårdsassistenternas facktjänstgöring utgör en värdefull miljöutbildning för avsedd krigsbefattning. Överbefilhavaren biträder inte heller kommitténs förslag om alt personalvärdsassistenten överförs till kategorin civil personal. Med hänsyn till att personalvårdsassistentem ofta torde komma i situationer där han måste ge order och anvisningar på fältet bör han vara ceivilmilitär med officers tjänsteklass. Beträffande värnpliktskommitténs synpunkter på nuvarande utbildning av dessa värnpliktiga anser sig överbefälhavaren kunna konstatera att kommiltåns underlag varit bristfälligt och delvis inaktuellt. Kommitténs slutsats att utbildningen inte ger eleverna förmåga att bestrida befattningar i krigsorganisationen bedömer överbefälhavaren därför som missvisande. Beträffande föreslagen användning av handräckningsvärnpliktiga som arbetskraftsförstärkning på personalvärdsexpedivonen i fred anser överbefälhavaren all detta innebär både för- och nackdelar. Att förbanden inte behöver utbilda sina värnpliktiga persönalvårdsassistenter för uppgifter vid krigsförband nämns som en fördel under det alt nackdelarna bl. a. bestär i att dessa värnpliktiga inte kan delta i fält mässiga övningar och därvid förvärva erforderlig miljöerfaren- ' het, att uttagningsmöjligheten begränsas samt att de sannolikt behöver längre fredsutbitldning än de värnpliktiga personalvärdsassistenterna. varigenom utnyttiandetiden minskar. Överbefälhavaren understryker avslutningsvis att handräckningsvärnpliktiga visserligen kan vara ett komplement till värnpliktiga personalvårdsassistenter men inte ersätta dessa.
Chefen för armén delar värnpliktskommitténs uppfattning att perso-
nalvärdsassistenternas utbildning bör anknyta till de förhållanden under vilka truppen fullgör sina uppgifter i fält. Däremot deltar chefen för armén inte uppfattningen att rekryteringen av personalvårdsassistenter bör ske genom överföring av lämpliga äldre värnpliktiga. Han förordar att personalvärdsassistenterna i stället skall utgöras av värnpliktiga kategori F med en grundutbildning som omfattar allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning, fackutbildning och praktiktjänstgöring vid kompani före krigsplacering som bataljonsassistent samt därefter repetitionsutbildning som bataljönsassistent vid krigsförbandsövning och assistent i högre stab efter särskild fackövning.
Försvarets rationaliseringsinstitut biräder kommitténs förslag om rekrytering av personalvårdsassistenter genom överföring av äldre värnplikliga med lämplig civil utbildningsbakgrund. Institutet finner det däremot vara i viss mån inkonsekvent alt låta en annan värnpliktskategori, nämligen handräckningsvärnpliktiga, delvis ersätta den borttagna gruppen och fullgöra vissa av dess uppgifter inom fredsorganisationen. Uppgifterna bör i stället utföras av anställd arbetskraft genom en successiv ökning av antalet personalvärdskonsulenter. Biträde med expeditionella göromäl m. m. bör tillgodoses genom förbandens skrivcentraler. Institutet påpekar att den ökning av antalet handräckningsvärnpliktiga som skulle bli en följd av kommitténs förslag också skulle innebära en kostnadsökning eftersom det totala behovet av värnpliktiga för personalvårdande uppgifter inte minskas.
Även utredningen om handräckningsvärnpliktiga ansluter sig till kommittåns förslag om att behovet av värnpliktiga personalvårdsassistenter i krigsorganisationen tillgodoses genom överföring och omskolning av värnpliktiga med lämplig utbildning och yrkeserfarenhet. I likhet med försvarets rationaliseringsinstitut avstyrker utredningen förslaget om användande av handräckningsvärnpliktiga som arbetskraftsförstärkning vid
personalvärdsdetaljerna. Utredningen anför härvid i stort detsamma som
institutet. Expeditionell service åt personalvärdsdetaljen bör lämnas av skriv- och budeentralerna, Erforderlig arbetshjälp på fritid inom bibliotek, fritidshem och fritidsläger bör enligt utredningen lämpligen kunna lämnas av värnpliktiga mot arvode.
Centralförbundet för befälsutbildning avstyrker kommittensförslag till utbildning av värnpliktiga personalvårdsassistenter. Förbundet avvisar också all personalen hänförs till civil befattning.
Fältpostpersonal
Överbefälhavaren biträder i allt väsentligt värnpliktskommitténs förslag. Eftersom befälsbefaltningar, bl. a. chefsbefattningar på fältpostkontor vid förband, ställer avsevärda krav på självständigt militärt befälsutövande understryker överbefälhavaren betydelsen av att endast personal med militär befälslämplighet uttas till sådana befattningar inom fältpost-
organisationen. Denna personal bör i motsats till vad kommittén föresla-
git hänföras till civilmilitär personal.
Även chefen för armén biträder i huvudsak kommitténs förslag.
Chefen för armén förordar dock att överföring och omskolning till fältpostbefattning av värnpliktiga som är anställda vid postverket i administrativ karriär bör ske före andra krigsförbandsövningen. Utbildningsansvaret för omskolningen bör ävila chefen för armén i samräd med poststyrelsen och omfatta även det utbildningsbehov som föreligger vid marinen och flygvapnet. Liksom överbefälhavaren hävdar armegcehefen att endast värnpliktiga med militär befälslämplighet bör komma ifråga för uttagning till befälsbefattningar vid fältpostorganisationen och att fältpostpersonal i chefsbefattning hänförs till civilmilitär personal.
Poststyvrelsen tillstyrker i stort värnpliktskommitténs förslag men hävdur att omskolning till krigsbefattning i fältpostorganisationen bör ske redan efter första krigsförbandsövningen. Styrelsen hävdar också att fältpostpersonalen med hänsyn till de krav som verksamheten i fält ställer på denna personal bör hänföras till kategorin eivilmilitär personal samt att krigsbefattningsutbildningen bör omfatta förutom utbildning i fältposttjänst även militär befälsutbildning.
Teknisk personal Luftvärnets tekniska personal
Överbefälhavaren och chefen för armén biträder kommittens förslag att grundutbildning påbörjas först efter att civil studiekompetens förvärvats samt att rekryteringen till ingenjörsbefattningarna sker från teknikurkategorin sedan teknikerna fullgjort del av repetitionsutbildningen.
Med hänsyn till att förseningar i den civila studiegången kan förväntas anser överbefälhavaren och chefen för armén att tidpunkterna för tänstgöringens päbörjande bör ges en mera tänjbar tolkning.
Övrig teknisk personal inom armén
Chefen för armén godtar inte kommitudns förslag att sammanstkå nuvarande signaltekniker och signalmekaniker till en kategori. Däremot anser han att den kritik som framförts mot nuvarande utbildning av signaltekniker är berättigad. Tvärt emot kommittén anser chefen för armén att väsentligt skilda krav ställs på de bäda kategorierna såväl beträffande arbetsuppgifterna som under utbildningen. Chefen för armén säger sig därför inte kunna godta sådana åtgärder som inskränker möjligheterna att utbilda personal med tillräckligt bred kunskap. Signalteknikerna bör fullgöra tjänst i likhet med underofficersuttagna värnpliktiga. Chefen för armén förordar att man fastställer den signualtekniska personalens utbildning först sedan pågäende utredningar angående TSBorganisationen slutförts. I övrigt finner chefen för armén kommitténs förslag principiellt lämpliga. Överbefälhavaren biträder chefens för armén synpunkter.
Chefen för armén har ingen erinran mot kommitténs förslag att tygtekniker utgår som grundutbildningskategori. Teknisk högskoleexamen anser han skull vara krav för uttagning till tygingenjör övrig stab och stabsunderofficer i teknisk underrättelsetjänst. Föreslagen tid för omskol-
ning till tygingenjör kontroll anser chefen för armén vara otillräcklig.
Mot kommitténs förslag att rekrytera tygingenjör förråd och ammunitionsman genom överföring ställer sig chefen för armén tveksam. Han anser att de viktiga uppgifter som åligger denna personal -- dvs. att undersöka och tillvarata användbara delar av skadad tygmateriel och ammunition samt speciellt svårersättliga förnödenheter på stridsfältet — inte har beaktats tillräckligt av kommittén. Chefen för armén föreslår därför att nuvarande system med en frän början fackinriktad utbildning bibehålls. Eftersom av dessa kategorier krävs kunskaper som inte kan förvärvas utanför krigsmakten skulle det behövas en omskolningskurs om 2—3 månader. Chefen för armén anser dessutom att båda kategorierna bör hänföras till civilmilitär personal.
Flottans tekniska personal
Chefen för marinen accepterar inte en kompetenssänkning beträffande ingenjörsbefattningarna utan anser högskolekompetens vara ett krav. Med undantag av skeppsbyggnadsingenjörer anser chefen för marinen att gemensam grundutbildning kan anordnas för tekniker och ingenjörer. Endast ingenjörer med högskolekompetens anses kunna uppfylla kraven på befattningar som vapeningenjör. Skeppsbyggnadsingenjörer bör grundutbildas till befattningen och ges civilmilitär status och inte som kommitten föreslagit rekryteras genom Överföring av lämpliga värnpliktiga, civilt verksamma inom varvsindustrin.
Kustartilleriets tekniska personal
Chefen för marinen anser i motsats till värnpliktskommittån utt nuvarande minmekanikers uppgifter är av sadant slag att de bör ersättas med mintekniker. Den militära utbildning som kommittén föreslagit för minmekanikerna anses däremot lämplig även för teknikerna.
Flygvapnets tekniska personal
Chefen för flygvapnet biträder inte värnpliktskommittedns förslag att nuvarande robotingenjörer benämns systemtekniker och att utbildningstiden avkortas.
Mänga av kommittén framförda synpunkter anses bygga pa felaktiga ingångsvärden. Vissa synpunkter är dock väsentliga och dessa har redan beaktats eller kommer att beaktas vid utbildningen av värnpliktiga robotingenjörer. Avkortningen av utbildningstiden drabbar enligt chefen för flygvapnet den fortsatta systemövervakar- och befälsutbildningen vid robotdivision genom att övrig utbildning till största delen är kopplad till befintliga kurser. Robotingenjörens uppgift är enligt chefens för flygvapnet uppfattning att vara sysltemövervakare på plutonchefsniväå och inte på teknikernivå, Kommitténs förslag angående omfattningen av särskild övning anser chefen för flygvapnet vara realistisk.
Värnpliktskommittdns förslag att värnpliktiga robotingenjörer endast förordnas i sergeants tjänsteklass biträder inte chefen för flygvapnet som
framhåller att utbildningen till systemövervakare är intensiv och resultatet beroende av robotingenjörernas egen vilja att lära. Att inte befordra robotingenjören till officer skulle därför till en del minska motivationen. Dessutom skulle det innebära ett ekonomiskt avbräck för honom under de ofta återkommande repetitionsutbildningarna, Vidare bedömer chefen för flygvapnet att möjligheten att utnyttja frivilligt tjänstgörande robot-. ingenjörer kommer att minska avsevärt. Han anser dessutom att den föreslagna utbildningen till underofficer kräver en kompensation i form. av utbildnings- och tjänstgöringspremie men att detta inte är möjligt idag.
Överbefälhavaren bilräder kommitténs förslag att robotingenjörer rekryteras endast bland blivande civilingenjörer.
Chefen för flygvapnet avstyrker värnpliktskommittdns förslag att flvgfältsingenjörerna delas upp i två grupper, att benämningen flygfältsingenjör begränsas till stabsbefattningar och hänförs till befattningar för civil personal samt att Kkrigsförbandsövningar i form av fältarbetskurser inte bör förekomma. Chefen för flygvapnet föreslår bl. a. att flygfältsingenjörer även framdeles rekryteras av flygstaben på frivillighetens väg. Han föreslår vidare att ett eventuellt beslut om utbildning som omfattar flygfältsingenjörer får anstå tills pågående utredning därom inom flygvap-
net slutförts. |
Övrig personal
Forskningstekniker
Kommitténs förslag att forskningstekniker skall utgå som värnpliktskategori biträds av överbefälhavaren och försvarets forskningsanstalt.
Psykologer
Förslaget att rekrytera psykologbefattningarna genom överföring av värnpliktiga med civil yrkeserfarenhet sedan dessa fullgjort grundutbildning och viss del av repetitionsutbildning biträds av överbefälhavaren. Militärpsykologiska institutet anmäler tveksamhet mot överföringsrekrytering av värnplikliga psykologer i den omfattning som kommittdn föreslagit. Bl. a. anser institutet det tveksamt om det på lång sikt kommer att finnas tillräckligt antal civilt yrkesverksamma kliniska psykologer som är lämpliga och kan undvaras till militära uppgifter. Institutet tror inte att de goda möjligheter som nuvarande rekryteringsform ger i fråga om personalkännedom, kontroll av utbildningsmeriter m, m. samt till noggrann uppföljning även av motivation och militär lämplighet i övrigt kommer att finnas vid en överföringsrektytering. Institutet förutsätter därför att om urvalsmässiga och andra problem inte kan bemästras en ätergång får ske till nuvarande kombinerade rekrtyteringssystem.
Värnpliktsförmåner
I fråga om förslaget till värnpliktsförmäåner har detta inte föranlett
några erinringar från remissinstansernas sida. Försvarets civilförvaltning
anför att ändring härvid erfordras i 6, 14 och 15 §§ värnpliktsavlöningskungörelsen (1970:676).
Ekonomiska konsekvenser av värnpliktskommitténs förslag
Överbefälhavaren anser att det är en allvarlig brist att de ekonomiska konsekvenserna av förslagen inte har behandlats närmare i utredningen och finner det tveksamt om de kostnadsbesparingar som redovisats kommer alt kunna täcka de kostnadsökningar som uppstar. Han redovisar härvid kostnaden för omarbetning av krigsbefattningskataloger, personaltabeller, befattningstypkataloger och kravkataloger vid värnpliktsverket, vilka uppskattats till omkring 500 000 kr. Vidare redovisas lönekostnader för projektledare och annan personal vid värnpliktsverket, beräknade till omkring 1350 000 kr. för budgetäret 1971/72. Härutöver tillkommer inte angivna kostnader i samband med datamaskinellt arbete vid verket. Överbefälhavaren pekar vidare på uppkommande lönekostnader samt köstnader för administration. lokaler m. m, för den föreslagna centrala sjukvårdsskolan samt lönekostnader för en på grund av förslaget inrättad tjänst vid flygvapnets väderskola, sistnämnda kostnad beräknad till ca 40 000 kr, för år.
Värnpliktsverket anför att utöver de av överbefälhavaren angivna kostnadsök ningarna vid verket tillkommer efter budgetaret 1972/73 kostnader för varaktigt erforderlig begränsad personalförstärkning och teknisk kapacitetsökning.
Försvarets rationaliseringsinstitut uttalar tveksamhet beträffande riktigheten av delar av kommitténs ekonomiska resonemang och finner att den av kommittén angivna minskningen av antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga bör reduceras från 110 000 till 70 000 dagar per år. Institutet bedömer att kostnadsökningar kommer att uppstå för att ersätta personalvårdsassistenterna med handräckningsvärnpliktiga, beräknad Kostnad 600 000--700 000 kr. för är. för löner till personal vid en central sjukvårdsskola, beräknade till 400 000 kr, för år. för administration och avskrivningar vid denna skola, för en nyinrättad tjänst vid flygvapnets väderskola, för fast anställda tygtekniker inom kustartilleriet samt för utbildningsinsatser m. m. på ett flertal områden t. ex. för läkarassistentskola och för utbildning av telehantverkare.
Militärpsvkologiska institutet anför att utöver av värnpliktskommittén angivna kostnader 200 000 kr. för anställande av civila psykologer vid inskrivningarna behövs medel för utbildning av reserver för dessa. Kostnaden för denna utbildning beräknas av institutet uppga till ca 50 000 kr. för år,
S Riksdagen 1971. I saml. Nr 88
Departementschefen
I 278 I mom. D. värnpliktslagen (1941:967, omtryckt 1969:378) finns f.n. särskilda bestämmelser om värnpliktstjänstgöringen för värnpliktiga som a) bedriver eller avser att bedriva studier för utbildning till
ingenjör vid högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt för
utbildning till läkare. tandläkare, apotekare eller veterinär eller eljest 1 sådana ämnen att hans insikter kan vara till särskilt gagn för krigsmakten eller b) fullbordat eller påbörjat teknisk yrkesutbildning av den art att hans insikter kan vara till särskilt gagn för krigsmakten.
Beträffande dessa värnpliktiga får Kungl Mait. om det är lämpligt, förordna alt den värnpliktige skall fullgöra tjänstgöring om 394 dagar i stället för övriga värnpliktigus grund- och repetitionsutbildning. Denna tjänstgöring skall fullgöras som dels soldat- och befälsutbildning eller enbart soöldatutbildning, dels frackutbildning och facktjänstgöring. Värnpliktiga som avses under a) ovan får utöver denna tjänstgöring aläggas att fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst 146 dagar, om detta anses påkallat för att bibringa och vidmakthalla erforderliga kunskaper för avsedd mobiliseringsbefattning.
Kungl. Maj:t har fastställt utbildninestiden till 540 dagar för samtliga kategorier värnpliktiga som är uttagna för utbildning i specialtjänst utom för läkare och nyssnämnda kategori med teknisk yrkesutbildning. För läkarna är utbildningstiden numera 420 dagar.
1966 års värnpliktskommittd, som ingående undersökt och kartlagt utbildningens omfattning för var och en av de olika kategorierna värnpliktiga som tas ut för utbildning i specialtjänst, föreslar att nuvarande uttagning av värnpliktiga för utbildning i sådan tjänst upphör. Utbildningen av värnpliktiga som avses för befattningar som f.n, rekrytvras med värnpliktiga i specialtjänst genomförs i likhet med vad som gäller
för övriga värnpliktiga i form av grundutbildning och repetitionsutbildning. Detta innebär i huvudsak följande.
Grundutbildningen omfattar för samtliga här avsedda värnpliktiga allmän militär utbildning i erforderlig omfattning, befattningsutbildning och militär miljöutbildning under fält mässiga förhållanden. Befattningsutbildningens längd avvägs med hänsyn till den värnpliktiges civila utbildningskompetens. Genom att befaltningsutbildningen på detta sätt i mänga fall avkortas blir också grundutbildningstiden totalt sett kortare.
Nuvarande grundutbildning till vissa befattningar upphör. Rekrytering till dessa befattningar sker genom överföring av personal med annan befattningsutbildning och med en för den nya befattningen lämplig civil yrkeskompetens. Överföring sker efter viss kompletteringsuibildning.
Vidare sker i ökad utsträckning och efter erforderlig kompletterande
utbildning överföring från befattning i lägre till befattning i högre funktionsnivå, t. ex. inom de tekniska specialområdena.
Repetitionsutbildningen fullgörs i form av krigsförbandsövningar och särskilda övningar i likhet med vad som gäller för övriga värnpliktiga. För att tillgodose de behov av befattningsutbildning och kompletteringsul-
bildning som föreligger i samband med bl. a. överföring till befattning får tiden för en krigsförbandsövning och för särskild övning användas för utbildning som kallas fackövning resp. särskild fackövning.
Genom att all utbildning väsentligen är inriktad på att den värnpliktige under sin värnpliktstid skull bestrida en befattning i krigsförband bortfaller i princip den hittillsvarande möjligheten att utnyttja värnpliktsutbildningen för nu ifrågavarande kategorier för att tillgodose behov av personal för fredsproduktion.
Värnpliktskommittén lämnar med utgångspunkt i nu redovisade principer detaljerade förslag till utbildningens utformning för de olika kategorierna värnpliktiga.
Värnpliktskommittén beräknar att dess förslag innebär en minskning
av antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga med omkring 110 000 dagar. De kostnadsbesparingar som följer av denna minskning av antalet tjänstgöringsdagar bör enligt kommittén användas för alt förbättra utbildningen.
Värnpliktskommitltén anser alt grundutbildning i enlighet med kommitténs förslag kan börja den I juni 1972 och att repetitionsutbildningen bör kunna genomföras redan fr.o.m. budgetåret 1971/72.
Värnpliktskommitténs principiella uppfattning att nuvarande särskilda bestämmelser i värnpliktslagen om de specialtjänstultagna värnpliktiga bör slopas och att dessa värnpliktiga skall fullgöra grundutbildning och repetitionsutbildning i likhet med övriga värnpliktiga delas
av flertalet remissinstanser. I fråga om den närmare utformningen av
utbildningen för olika personalkategorier har däremot kommitténs förslag föranlett erinringar och ändringsförslag. Delade meningar har också redovisats när det gäller frågor om bl. a. övergången till det föreslagna utbildningssystemet och de ekonomiska konsekvenserna av utredningsförslagen,
Innan jag tar värnpliktskommittåns förslag under närmare övervägande vill jag erinra om vissa karakteristiska grunddrag i 1966 års värnpliktsreform, Vart värnpliktssystem innebär att de värnpliktiga skall vara inkallade till tjänstgöring under fredstid endast i den omfattning som behövs för att förband och enskilda skall erhålla tillräcklig utbildning för alt vara användbara i krig omedelbart efter mobilisering, Förbanden inkallas vart fjärde är till i regel en treveckors krigsförbandsövning för att enheternas krigsduglighet kontinuerligt skall vidmakthållas. Om vär organisationsform skall vara ett realistiskt alternativ till ständigt organiserade enheter, är det ett oavvisligt krav att vi har en starkt decentraliserad mobiliscringsorganisation, i vilken varje enskilt förband snabbt och på egen hand kan ställas på krigsfot, samt att personalen i krigsförbanden är sä utbildad och samövad att enheter utan kompletterande utbildning kan fullgöra sina uppgifter så snart mobiliseringen genomförts. Genom denna grundsyn på värnplikten kommer repetitionsutbildningen att utgöra en väsentlig del i utbildningssystemet. Grundutbildningen i sin tur är förutsättningen för att en mobiliseringsorganisation över huvud taget skall kunna planeras. Grundutbildningens inriktning och innehåll i stort bestäms emellertid i
påtaglig grad av Kkrigsorganisationens kontinuerliga behov av förnyelse. Ärligen uppstår nya personalbehöov genom utt de äldsta värnpliktiga utträder ur värnpliktsaldern och genom att vakanser uppstår på grund av dödsfall, långvarig sjukdom vller tjänsteförhinder av annat slag. Ändrad organisation och utrustning till följd av utvecklingen inom vär omvärld framtvingar fortlöpande anpassningsätgärder i utbildningshänseende. Grundutbildningen är det främsta medlet att successivt förnya krigsorganisalionen i takt med utvecklingens krav,
För praktiskt taget varje typ av befattning i var krigsorganisation måste förutsättas att den värnpliktige före grundutbildningen förvärvat vissa definierbara kunskaper och insikter. Till övervägande det refererar dessa till värt civila skolsystem, Kravet på civil utbildningsbakgrund är sålunda allmänt för vårt militära uttagnings- och utbildningssystem, Tack vare den utomordentligt expansiva utvecklingen på det civila utbildningsområdet här det varit möjligt att inom den militära utbildningssektorn möta de ökade krav som den tekniska utvecklingen ställer.
Då begreppet specialuttagning en gang infördes rådde andra förutsättningar än nu, Den helt övervägande delen av de värnpliktiga hade då enbart folkskola som grund. Endast en obetydlig del hade studentexamen och antalet värnpliktiga med akademisk eller annan postgymnasial utbildning utgjorde en ringa del av åldersklassen. I denna situation var det naturligt att dessa fåtaliga värnpliktiga fick sin värnpliktstlänstgöring reglerad i särskild ordning, eftersom man därigenom trodde sig bättre kunna utnyttia deras speciella kunskaper I krigsorganisationen. Utvecklingen har emellertid påvisat påtagliga nackdelar med ett sådant system.
Värnpliktskommitténs granskning av den hittillsvarande tillimpningen av 278 I mom. D. värnpliktslagen har också visat alt de specialtjänstuttagna värnpliktigas fackutbildning och facktjänstgöring i många fall har ett mindre väl detinierat samband med de krigsorganisatoriska kraven och att i vissa fall fullt vapenföra sådana värnpliktiga med slöd av nämnda lagrum använts för att tillgodose fredstida behov av arbetskraft som inte haft direkt samband med upprätthållande av beredskap. Vidare har inte funnits någon klar gräns mellan facktjänstgöring och den fortsatta tjänstgöringen, dvs. motsvarigheten till grund- och repetitionsutbildning. I princip har det därför varit möjligt att överföra tjänstgöringsdagar från foörtsalt tjänstgöring till annan tjänstgöring och vice versa. En sadan tillämpning av bestämmelserna kan inte vara förenlig med andan i 1966 ärs värnpliktsreform.
Mot bakgrund av det nu anförda vill jag till en början uttala att jag ansluter mig till värnpliktskommitténs principiella överväganden, som innebär att nuvarande uttagning av värnpliktiga för utbildning i specialtjänst upphör och att utbildningen av dessa värnpliktiga genomförs i form av grundutbildning och repetitionsutbildning i likhet med vad som gäller för övriga värnpliktiga samt att befattningsutbildningens längd avvägs med hänsynstagande till den värnpliktiges civila utbildningskompetens. I detta sammanhang vill jag erinra om att jag redan i prop. 1966:106 med förslag rörande värnpliktigas utbildning m.m. uttalat att utbildningen för
de i specialtjänst uttagna värnpliktiga bör bestå av grundutbildning och repetitionsutbildning samt att grundutbildningen bör anpassas efter de värnpliktigas genom civil utbildning förvärvade kunskaper och repetitionsutbildningen till krigsförbandens behov av utbildning.
Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att på grundval av värnpliktskommitléns principiella överväganden besluta om utbildningens omfattning och uppläggning för de kategorier av värnpliktiga som hittills fullgjort utbildning i specialtjänst liksom för de övriga kategorier värnpliktiga som kommittén i detta sammanhang behandlat.
Det föreslagna utbildningssystemet innebär att all utbildning väsentligen inriktas på att de värnpliktiga under sin värnpliktstid skall tjänstgöra i befattningar i krigsorganisationen, llärigenom blir det i princip inte möjligt att utnyttja värnpliktsutbildningen av nu ifrägavarande kategorier för att tillgodose behov av personal för ktigsmaktens fredsmässiga verksamhet. Sådan medverkan kan endast ske ji den mån olika utbildningsmoment innebär medverkan i fredsverksamhet. Såsom framgår av kommitténs förslag kommer 1. ex. de värnpliktiga läkarnas utbildning i viss ulsträckning även fraumdeles att innebära medverkan i förbandssjukvården. Jag anser det riktigt att den medverkan i fredsverksamheten som f.n. sker från de specialtjänstuttagna värnpliktigas sida avvecklas. Avvecklingen måste emellertid ske successivt och i takt med att andra personella resurser kan ställas till förfogande. Beträffande de värnpliktiga läkarna kan man måhända få räkna med en relativt läng övergångstid med hänsyn till att vakanserna bland de anställda läkarna inom försvaret f. n. är betydande. Vad avser de värnpliktiga tandläkarna måste ett ställninpstagande till folktandvärdsutredningens betänkande avvaktas. Innan några förändringar sker inom försvarets tandvårdsorganisation är det nödvändigt att för värnpliktiga tandläkare räkna med insatser inom fredstandvården inom i stort oförändrad nivå.
I fråga om genomförandet av den föreslagna utbildningen kan jag i huvudsak ansluta mig till värnpliktskommittåns förslag. Jag anser dock alt övergången till det föreslagna systemet bör ske successivt fr.o.m, den 1 juni 1972 för såväl grundutbildning som repetitionsutbildning. Inskrivnings- och uttagningsförfarandet bör visserligen i princip genomföras med början den 1 juli 1971 men tillämpningen av de nya normerna bör ske i den omfattning som värnpliktsverket bestämmer.
I fråga om de ekonomiska konsekvenserna av den föreslagna omläggningen av specialistutbildningen räknar jag med att uppkommande kostnader för värnpliktsverkels omarbetning av befattningskataloger och personaltabeller m.m,. lönekostnader för personell förstärkning vid flygvapnets väderskola samt kostnader för att använda civila psykologer vid inskrivningsprövningen väl kan täckas av den kostnadsbesparing som minskningen av antalet tjänstgöringsdagar innebär.
I fråga om värnpliktsförmånerna för de nuvarande specialtjänstuttagna värnpliktiga anser jag i likhet med kommittén att dessa bör unpussas till den ordning som gäller för övriga värnpliktiga. Förslaget har inte heller mött några invändningar från remissinstansernas sida, Jag vill emellertid i
S"—-Riksdagen 1971. I Saml. Nr 88
sammanhanget erinra om all nuvarande förmåner ät värnpliktiga m. fl. ulreds äv en särskild utredningsman.
Den av värnplikiskommittén väckta frågan om att ålägga tandläkare samma utbildningsplikt enligt 9 a § krigssjukvårdslagen (1953:688) som nu gäller för läkare är enligt min mening inte av sådan natur alt den bör tas upp i detta sammanhang.
Jag övergår härefter till att redovisa min syn på vissa av kommitténs förslag som avser åtgärder som kan beslutas av Kungl. Maj:t eller som i delta sammanhang inte fordrar beslut av riksdagen.
FJikhet med konunittén och flera av remissinstanserna anser jag att det föreligger behov av effektivare utbildning av värnpliktig hälso- och sjukvårdspersonal.
Beträffande den förestagna utbildningen av läkare kan jag i allt väsentligt ansluta mig till kommitténs förslag. Samtliga värnpliktiga läkare bör säledes ges militär utbildning för krigsplacering inom militär sjukvård för att därigenom beroende på aktuell civil befattning och medicinsk kompetens kunna krigsplaceras antingen inom krigsmakten eller inom det civila medicinalväsendet. Den flexibilitet som därvid kan uppnås beträffande läkarpersonalens utnyttjande bör innebära fördelar för såväl den civila som den militära sektorn.
Värnpliktiga läkare som genom krigsplacering tillhör det civila medivinalväsendet bör liksom hittills fullgöra en dei av värnpliktsutbildningen i form av försvarsmedicinsk tjänstgöring inom den civila sjukvårdsorganisationen.
I motsats till vissa remissinstanser anser jag i likhet med kommittén att det är lämpligt att nuvarande befallningar för läkarbiträden. vilka rekryteras med underofficersuttagna värnpliktiga som i regel inte är civilt verksamma inom sjukvården, utgar ur krigsorganisationen och ersätts med befattningar avsedda för värnpliktiga medicine studerande. Användningen av dessa studerande i krigsorganisationen bör emellertid fortlöpande övervägas efterhand som organisationen ändras.
Förslaget om att förlägga en miljöutbildning om 25 dagar under nionde sludieterminen har avvisats av ett flertal remissinstanser under hänvisning till att sådant avbrott under studierna bl. a. skapar studieförseningar med åtföljande negativa studiesociala effekter. Även jag anser att den föreslagna inplaceringen av miljöutbildningen för många kan vara mindre lämplig från studiesynpunkt. Jag förordar att ifrågavarande miljöutbildning, som främst är nödvändig för kommande fackutbildning, fullgörs antingen såsom kommiltdn föreslagit under nionde studieterminen eller omedelbart efter likarexamen dvs, före läkarnas allmäntjänstgöring eller, om det är möjligt, under allmäntjänstgöringen. På så sätt föreligger för den värnpliktige läkaren tre alternativa tidpunkter för fullgöran-
de av miljöutbildningen. |
Den av kommittén föreslagna differentieringen av läkarnas fackutbildning har avstyrkts av samtliga berörda remissinstanser. Även kommittdns förslag om att fackutbildningen alternativt förläggs under läkarnas allmäntjänstgöring har avvisats av vissa berörda remissinstanser.
För egen del anser jag att fackutlbildningen av läkare bör vara gemensam och att en differentiering av utbildning till befattningar för medicinalofficer resp. fackläkare bör ske vid senare tidpunkt. Fackutbildningen bör fullgöras antingen före eller efter läkarnas allmäntjänstgöring eller, om det är möjligt, under denna tjänstgöring.
Jag ansluter mig i allt väsentligt till den av kommittén föreslagna utbildningen av värnpliktiga tandläkare. Innan ställning tagits till frågan om hur behovet av fredstandvård för de värnpliktiga skall tillgodoses är det emellertid, som jag redan anfört, nödvändigt att värnpliktiga tandläkare under en övergångsperiod inom ramen för det nya utbildningssystemet tas i anspråk för tjänstgöring inom krigsmaktens fredstandvärd i ungefär samma omfattning som f.n. Innan det blir möjligt att anordna försvarsmedicinska kurser under odontologiutbildningen måste dock motsvarande utbildningsmoment läggas in i de värnpliktiga tandlikarnas grundutbildning. Grundutbildningstiden förlängs härigenom i förhållande till av kommittén föreslagna 240 dagar.
I motsats till kommittén anser jag att differentieringen för utbildning till befaltning som ställföreträdare ät bataljonsläkare resp. till befattning som assistent ät fackläkare bör ske efter fackutbildningen. Jag förordar därför, liksom för läkarna. en gemensam fackutbildning för de värnpliktiga tandläkarna.
Värnpliktskommitténs förslag om att inrätta en för hela krigsmakten gemensam central utbildningsanstalt inom stockholmsområdet för medicinalpersonalens fackutbildning biträds av flertalet berörda remissinstanser. Förslag om en fast skolorganisation och då närmast för den fast anställda medicinalpersonalens utbildning har tidigare framförts av 1962 års försvarssjukvärdsutredning i betänkandet (SOU 1966:36) Militärsjukvården I.
För egen del anser jag att det är önskvärt att utbildningen för såväl fast anställd som för värnpliktig medicinalpersonal sker i fastare former än som nu är fallet. Detta är bl. a. nödvändigt för att utbildningsbetingelserna skall kunna förbättras. Vissa åtgärder i syfte alt uppnä en bättre sammanhällen utbildning har redan provisoriskt vidtagits och ytterligare åtgärder bör kunna vidtas inom ramen för gällande utbildningsorganisation med dess kurssystem, Däremot är jag inte beredd att nu ta ställning till förslaget om inrältande av en central utbildningsanstalt och lokaliseringen av en sådan anstalt. Jag avser att efter ytterligare utredning återkomma i denna fräga i ett senare sammanhang, Jag är därför inte heller beredd att nu ta ställning till kommitténs förslag om personel förstärkning inom arméstaben för planering och utbildning av värnpliktig
hälso- och sjukvårdspersonal.
Kommitténs förslag rörande utbildning av värnpliktiga veterinärer innebör att en mindre del av de värnpliktiga tas ut för grundutbildning till befattning som chefer för livsmedelsproducerande förband och att resten rekryteras för utbildning till befattning som hygieniker inom högre staber
genom överföring och omskolning av veterinärer som grund- och repeti-
tionsutbildats i annan befattning inom krigsorganisationen.
Samtliga berörda remissinstanser motsätter sig förslaget om rekrytering av veterinärpersonal genom Överföring, Vidare ifrågasätter flertalet uv remissinstanserna möjligheten av att på det sätt kommittén föreslagit ta ut lämpliga värnpliktiga för utbildning till chefer för livsmedelsproduce-
rande förband.
För egen del anser jag det vara lämpligt att bl.a. mot bakgrund av förväntade stegrade krav inom hygien- och miljövardsomradena samtliga värnpliktiga veterinärer uttas för grundutbildning inom livsmedels- och hygicnområdena.
Jag tillstyrker kommitténs principiella förslag angående uttagning och utbildning av fototeknisk personal. Vid uttagning för utbildning till fototolk räknar jag liksom chefen för flygvapnet med att urvalet sker bland värnpliktiga med bl. a. sådan gymnasicekompetens som bäst motsvarar befaltningens krav.
Vad avser de alternativa förslag som kommittén avgivit rörande tidpunkten för urvalet till signhalskyddstekniker bland kontrolltekniker anser jag i likhet med överbefälhavaren och ehefen för armén att detta urval skall ske under senare delen av grundutbildningen. Jag delar däremot inte överbefälhavarens uppfattning att samtliga signalkontrolltekniker skall vara underbefälsuttagna. Kommitténs förslag att rekrytera signalköntroll- och signalskyddstekniker från grundutbildningskategorin kommunikationstelegrafister sedan dessa fullgjort viss del av grundutbildningen har inte föranlett erinran vid remissbehandlingen och bör genomföras.
När det gäller utbildning av värnpliktig personalvårdspersonal har värnpliktskommitténs förslag att grundutbildning av värnpliktiga personalvärdsassistenter upphör och att dessa i stället rekryteras genom överföring och omskolning av äldre värnpliktiga med lämplig skolunderbyggnad och praktisk yrkeserfarenhet avvisats av bla. överbefälhavaren och echeten för armén.
Om det krigsorganisatoriska behovet av tillräckligt utbildad personalvårdspersonal skall kunna tillgodoses torde nuvarande grundrekrytering inte kunna upphöra. En direkt utbildning till personalvärdsassistent bör därför alltjämt anordnas. För denna kategori bör utbildningen omfatta allmänmilitär utbildning om ca 90 dagar, erforderlig fackutbildning och praktisk tjänstgöring. Sistnämnda del av utbildningen bör innetalta personalvärdande arbetsuppgifter vid förband under avsnittsutbildning och grundläggande krigsförbandsutbildning. dvs. under den tid då utbildningen av värnpliktiga sker i form av förbandsutbildning. Härigenom får den värnpliktige personalvårdsassistenten en bättre miljöerfarenhet än vad som hittills kunnat tillgodoses. Fullgörande av fackutbildning och praktisk tjänstgöring bör anpassas till den tidpunkt då lämplig kompetens erhållits genom studier eller civil verksamhet. Repetitionsutbildningen bör fullgöras i befattning för batalionsassistont vid krigsförbands- Övningar och för assistent i högre staber efter en särskild fackövning.
Omskolning av äldre värnpliktiga för personalvärdsuppgifter i krigsorganisationen bör alltjämt förekomma och i framtiden ske i ökad ut-
sträckning. Jag vill härvid understryka att en överföring genom omskolning till befattning för personalvärdsassistent gör det möjligt att tillföra
krigsförbanden värnpliktiga med framförallt praktiska erfarenheter från
sociali arbete, ungdomsledarskap och personaladministration m. m.
De personalvårdande uppgifterna i fredsorganisationen bör i första hand tillgodoses genom de fast anställda personalvårdskonsulenterna. Jag vill i detta sammanhang crinra om alt personalvårdskonsuleniorganisationen inte oväsentligt förstärkts under de senaste åren. Jag vill härutöver framhålla att jag anser det lämpligt att också de av de värnpliktiga valda kompaniassislenterna i viss utsträckning skall kunna samverka med förbandens personalvårdsdetaljer i personalvårdsärenden. Dessa värnpliktiga blir därigenom ett värdefullt komplement till personalvårdskonsulenterna i deras dagliga arbete vid fredsförbanden. En stor fördel är att kompaniassistenterna har samma miljöerfarenheter som de värnpliktiga för vilka personalvårdsätgärderna skall vidtas.
I fråga om fältpostpersonal har överbefälhavaren och chefen för armén framhållit betydelsen av att bara personal med befälslämplighet tas ut för
vissa chefsbefattningar inom fält postorganisationen och att denna personal ges civilmilitär status. För min del anser jag att dessa synpunkter bör beaktas genon alt man i första hand tar i anspråk sådan personal vid postverket som under sin värnpliktsutbildning erhållit befälsutbildning.
Beträffande arméns teknikerpersonal tillstyrker jag värnpliktskommitténs förslag till uttagning och utbildning av luftvärnets tekniker och artilleriets radartekniker. Jag biträder också kommilténs förslag att nuvarande tva grundutbildningslinjer till signaltekniker och signalmekaniker sammanslås till en utbildningslinje, signulmekaniker. Även ifråga om uttagning och urval av denna personal tillstyrker jag kommitténs förslag och vill i sammanhanget påpeka att det civila kompetenskravet kan tillgodoses oberoende av till vilken utbildningskategori de värnpliktiga hänförs.
Efter ingående analys av krigsorganisationens befattningar för tygingenjör och tygrekniker har kommittén funnit att grund saknas för nuvarande uppdelning i nämnda två kalegorier. Enligt kommitténs förslug bör tygteknikerkategorin utgå och alla befattningar för tygingenjörer i princip rekryteras genom överföring av värnpliktiga med civilingenjörseller gymnasieingenjörskompetens. Detta kan med undantag av ammunitions- och underrättelsetjänst ske utan krav på speciellt inriktad militär grundutbildning. Chefen för armdn ställer sig tveksam till kommitténs synpunkter i fraga om rekryteringen av tygingenjör, förråd och ammunitionsman och föreslår att nuvarande system med en frän början fackinriktad grundutbildning bibehålls.
För min del anser jag att ifragavarande personal inte kan ges en så omfattande och bred militär grundutbildning att den kan tilldelas självständiga uppgifter i fråga om bedömning av skadad materiel på stridsfältet. Jag tillstyrker därför kommitténs förslag att denna teknikerpersonal inte grundutbildas utan rekryteras genom överföring.
I fråga Om marinens tekniska personal innebär värnpliktskommitténs förslag bl. a, att personal till flottans ingenjörsbefattningar för värnpliktig
personal, utom för skeppsbyggnad, rekryteras med lämpliga tekniker inom motsvarande utbildningslinjer sedan dessa fullgjort viss repetitionsutbildning i teknikerbefattning. Till befattningar för skeppsbyggnadsingenjörer föreslås äldre värnpliktiga med praktisk erfarenhet av verksamheten vid skeppsbyggnadsvarv och till befattningar för artilleriingenjörer, plästekniker vid kustartilleriet.
Chelen för marinen anser att gemensam grundutbildning kan anordnas för tekniker och ingenjörer utom vid skeppsbyggnadslinjen. Flan anser att högskolekompetens bör vara ett krav för placering i ingenjörsbefaltning och att skeppsbyggnadsingenjörer bör grundutbildas och ges civilmilitär status.
För egen del anser jag att enbart krigsorganisatoriska krav skall bestämma behovet av civil utbildningskompetens. Den av värnpliktskommittén föreslagna breddningen av rekryteringsunderlaget till att omfatta även värnpliktiga med gymnasiekompetens är enligt min mening riktig. Förslaget utesluter inte möjligheten att tillföra utbildningsorganisationen erforderligt antal tekniker med högskolekompetens, Jag tillstyrker därför kommitténs förslag att samtliga ingenjörsbefattningar - utom skeppsbyggnadsingenjörer -- rekryteras från teknikerkategorin, Skeppsbyggnadsingenjörerna bör som kommittén anfört väljas ut bland värnpliktiga med civil yrkeserfarenhet inom vartvsindustrin, I viss utsträckning torde behovet av denna personal kunna tillgodoses med tidigare fast anställda ingenjörer,
Beträffande kustartilleriets signaltekniska personal hänvisar jag till vad jag uttalat om motsvarande personalkategorier inom armén.
Värnpliktskommitténs förslag i fråga om flygvapnets tekniska personal innebär alt nuvarande robotingenjörer med hänsyn till uppgiften som systemövervakare i fortsättningen benämns systemtekniker och ges en grundutbildningstid om 364 dagar. Chefen för flygvapnet godtar inte den av kommittén föreslagna utbildningstiden och anser alt uppgifter som systemövervakare ligger på plutonchefsnivå och inte på teknikernivå.
Enligt min mening fions inte någon skillnad i uppfattning om utbildningens principiella uppläggning mellan värnpliktskommittén och cheten för flygvapnet, Tiden för den tillämpade utbildningen bör kunna minskas med 30 dagar, varigenom grundutbildningen kan inrymmas i den föreslagna grundutbildningstiden om 364 dagar. Systemteknikerna bör säsom kommittén föreslagit hänföras till civilmilitära underofficerare,
I fråga om fIvgfältsingenjörer biträder jag värnpliktskommitténs förslag all dessa fördelas på befattningar för värnpliktig militär resp. civil personal beroende på de olika krigsuppgifterna. Däremot anser jag i motsats till kommittén att samtliga befattningar bör ges benämningen flygfältsingenjör. Beträffande den av chefen för flygvapnet frumförda invändningen mot kommitténs förslag att de nuvarande fältarbetskurserna skall fullgöras i form av krigsförbandsövningar vill jag för min del understryka att det planläggningsarbete m.m. som nu utförs inom ramen för fältarbetskurserna till viss del bör kunna genomföras också under krigsförbundsövningar,
I likhet med överbefälhavaren delar jag kommitténs uppfattning att värnpliktiga psvkologer bör tas ut genom överföring av personal som har civil yrkeserfarenhet som psykolog samt genomgått grundutbildning och viss del av repetitionsutbildningen. Jag har härvid fäst stort avseende vid att man härigenom kan säkerställa att de värnpliktiga psykologerna har god erfarenhet av den militära miljö i vilken de skall verka.
Författningsfrägor
Den föreslagna omläggningen av utbildningen för de grupper av värnpliktiga, som nu fullgör sin tiänstgöring enligt 27 & I mom. D. värnpliktslagen, nödvändiggör ändring i 6 § och 27 § I mom. nämnda lag. Av de överväganden som gjorts i det föregående framgår att tjänstgötingen bör regleras enligt samma ordning som gäller för övriga värnpliktiga, nämligen enligt 27 § I mom. A.--C. värnpliktslagen och att de nuvarande särskilda bestämmelserna i I mom. punkten D bör upphävas. Under denna punkt bör i stället tas in bestämmelser om grund- och repetilionsutbildning för de värnpliktiga, som blir antagna till den särskilda biständs- och katastrofutbildning av värnpliktiga m. fl. som inleds under år 1972 enligt beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970:162; SU 1970:221; rskr 1970:436). Omläggningen av specialistutbildningen föranleder också ändring i en annan författning som har beslutats under riksdagens medverkan. nämligen värnpliktsavlöningskungörelsen (1970:676). Salundu bör de delar av kungörelsen som innehåller särbestämmelser om tjänstgöring enligt 27 & I mom. D. värnpliktslagen i sin nuvarande lydelse upphävas. Vidare bör kungörelsens bestämmelser om utbildningspremie för utbildning till befattning för värnpliktig officer avse endast militär befattning. Jag avser att senare förestå Kungl. Maja erforderliga ändringar i sådana författningar som tillkommit utan riksdagens medverkan, bl. a. kungörelsen (1969:380) om värn pliktigas tjänstgöring m. m.
I enlighet med det anförda har inom försvarsdepartementet utarbetats förslag till lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967). I det följande tas vissa särskilda frågor upp till behandling.
65 Värnpliktslagens bestämmelser om uttagning och tjänstgöring är utformade med utgångspunkt i att de i princip avser militär personal. De vivilmilitära och civila värnpliktskategoriernas tjänstgöring har hittills nästan helt reglerats med stöd av 27 § I mom, D, och behov har inte funnits att i lagen särskill ange vilken personalkategori som uttagningen och tjänstgöringen avser. Med hänsyn till att de nuvarande bestämmelserna under punkten D. föreslas upphävda är det emellertid nödvändigt att särskilt ange att befattning för menig, underofficer eller officer i princip avser militär, civilmilitär eller civil befattning. Bestämmelser om detta har tagils in som ett nytt andra stycke i 6 §.
Grundutbildningen till befattning för officer är frivillig till den del den är längre än all annan grundutbildning. Uttagning till denna längre tiänstgöring får enligt nuvarande andra stycket i 6 § inte ske utan den
värnpliktiges medgivande. Bestämmelsen avser emellertid endast militär officersbefattning för vilken grundutbildningen är högst 540 dagar. Grundutbildning för värnpliktig personal som är avsedd för oftficersbefattning inom någon av kategorierna civilmilitär eller civil personal kommer emellertid inte i något fall att vara längre än högst 450 dagar. I paragrafens nuvarande andra stycke har därför angetts att medgivande behövs endast för uttagning till militär befattning för officer.
Ändring av uttagning under grundutbildning får enligt 6 § andra stycket inte ske utan den värnpliktiges medgivande, om hans grundutbildning därigenom blir förlängd. Den föreslagna grundutbildningstiden för de flesta specialkategorier värnpliktiga som hänförts till civilmilitär eller civil personal är emellertid så kort att vid en ändrad uttagning för utbildning till den för dessa värnpliktiga lämplig befattning för militär personal en utbildningslid av motsvarande längd inte skulle vara tillräcklig för sistnämnda befattning, Med hänsyn härtill bör exempelvis en värnpliktig, som inom viss föreskriven tid inte uppfyller de särskilda krav på genomgangen civil utbildning som den speciella uttugningen ställer. kunna föras över till en för honom lämplig utbildningslinic utan hinder av att utbildningen härvid blir längre än den utbildning som den ursprungliga uttagningen avsåg. Motsvarande problem kan i vissa fall också uppstå när det gäller överföring från utbildning till militär betattning till utbildning för civilmilitär eller civil befattning. Det föreslagna tillägget vill 6 § andra stycket möjliggör en mera varierad uttagningsordning.
Den föreslagna ändringen i 6 § nuvarande tredje stycket föranleds väsentligen av att de nuvarande bestämmelserna under 27. $ I mom, D. utgår. Med den föreslagna nya lydelsen av ifrågavarande stycke blir dot också möjligt att efter omskolning av värnpliktig under repetitionsutbildning ändra hans uttagning utan hans medgivande.
27 § 1 mom,
I det föregående föreslås möjlighet att anordna en fackmässig förisatt befattningsutbildning för flertalet av de värnpliktskategorier som övervägandena väsentligen avser, Särskild omskolningsutbildning bör kunna anordnas för andra kategorier värnpliktiga t. ex. för inekanikerpersonal och personal i stabstjänst, I de flesta fall kan såväl den fortsatta befattningsutbildningen som omskoölningsutbildningen rymmas inom ramen för de tider som anges i 27 § 1 mom, C. för särskilda övningar. I den mån längre utbildningstid behövs, bör den ske inom tidsramen för en krigsförbandsövning. Som jag förut nämnt bör benämningarna särskild övning och krigsförbandsövning inte användas, eftersom syftet med den nya utbildningen är ett annat än vad som enligt prop. 1966:106 angetts för dessa Öövningsformer, Däremot anger benämningarna fackövning och
särskild fackövning på ett mera adekvat sätt innehället i den föreslagna
nya utbildningen. Kungl, Maj:t bör kunna bestämma att tiden för en krigsförbandsövning får tus i ansprak för en fackövning och att tiden för särskild övning får tas i anspråk för särskild fackövning. 27 § I mom, första stycket samt punkterna B. och C. i andra stycket bar ändrats i en-
lighet med det anförda, Under punkten A har vidare föreslagits ändringar av samma slag som redan kommenterats i motiven för ändringarna 1 6 8 andra stycket.
För vissa kategorier värnpliktiga i befattning för menig eller underbefäl föreslås längre sammanlagd utbildningstid för krigsförbundsövning respektive fackövning än som 27 § I mom. B. medger. Ändringarna i andra och tredje stvekena nämnda punkt ger möjlighet att anpassa övningstiden inom den föreslagna tidsramen, Övergångsbestämmelserna
Övergängsbestämmelserna till de föreslagna ändringarna i värnpliktslagen har utformats i anslutning till min tidigare redogörelse för övergången till ett nytt system för utbildningen i specialtjänst. I tabellen som fögas vid lagförslaget anges antalet krigsförbundsövningar och särskilda övningar för värnpliktig som uttagits för utbildning I specialtjänst och som fullgjort, läkare minst 235 alternativt 285 dagars tjänstgöring och övriga minst 360 dagars tjänstgöring enligt 27. $ I mom, D. värnpliktslagen I sin nuvarande lydelse. Den sammanlagda tiden för utbildning enligt 27 35 1 mom. värnpliktslagen för den som uttagits för utbildning i specialtiänst i och som inte far ändrad uttagning enligt 6 § maximeras till 555 dagar. 5
Lagen om vapenfri tjänst
45 Såsom redan nämnts fattades vid 1970 års riksdag beslut om särskild bistånds- och katastrofutbildning för värnpliktiga mm. fl. Av beslutet framgår bl.a. att utbildningen skall kunna genomgås också av vapenfria tjänstepliktiga och att utbildningen skall ledas och genomföras av en särskild nämnd som också skall besluta om antagning till utbildningen m. m. Jag avser att senare lämna Kungl, Maja förslag till de bestämmelser om utbildningen m. m. som behövs och till särskild instruktion för nämnden Enligt 4 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst bestämmer arbetsmarknadsstyrelsen vilket slag av tjänstgöring som vapenfri tjänstepliktig skall fullgöra. Styrelsen har enligt paragrafen också tillsyn över vapenfria tjänstepliktigas utbildning och tjänstgöring. I paragrafen bör tas in en erinran om biständs- och katastrofutbildningen.
5§
Vapenfri tjänstepliktig är enligt 5 § skyldig att för sin utbildning tjänstgöra 540 dagar. Denna tjänstgöring kan fördelas i omgångar över hela värnpliktstiden. Tjänstgöringstiden motsvarar utbildningstiden för specialtjänstuttagna värnpliktiga och bestämdes vid vapenfrilagens tillkomst med hänsyn till att den i huvudsak måste avpassas så att den medger en effektiv utbildning till merendels kvalificerade tjänstgöringsuppgifter
under krigsförhållanden. .
Frågan om ljänstgöringstidens längd för vapenfria tjänstepliktiga behandlades i riksdagen senast år 1969 då motionerna 1969:1:346 och
1969:11:393 angående avkortning av utbildningstiden för vapenfria inte föranledde nägon riksdagens åtgärd (2LU 1969:73). Också vid årets riksdag har frågan tagits upp. I motion 1971:693 föreslås att riksdagen måtte besluta att jämställa utbildningstiden för vapenfria tjänstepliktiga med den som päller för de till underbefälstjänst uttagna värnpliktiga.
Det är enligt min mening nu lämpligt att i samband med omläggningen av specialtjänstuttagna värnpliktigas utbildning åter ta upp frågan om tiänstgöringstidens längd för de vapenfria tjänstepliktiga. Erfarenheterna efter år 1966 har visat att en stor del av de vapenfria kan ges tillräcklig utbildning utan att man tar i anspråk hela den nuvarande tiden. Jag vill därför förorda att utbildningstiden generellt minskas till 450 dagar, ett dagantal som nära överensstämmer med den utbildningstid som gäller för underbefälsuttagna värnpliktiga. Med hänsyn till att tjänstgöringsuppgifterna för flera grupper av vapenfria tjänstepliktiga är sådana att de kräver kvalificerad utbildning under relativt lång tid, t. ex. bistånds- och
katastrofutbildning, är det dock nödvändigt att för dessa grupper bibe-
hålla den nuvarande utbildningstiden om 540 dagar. 5 § lagen om vapenfri tjänst bör ändras i enlighet med vad jag nu har anfört.
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:l dels föreslår riksdagen att antaga förslagen till 1) lag om ändring i värnpliktslagen t1941:96 7), 2) lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, dels föreslår riksdagen att 3) godkänna de grunder för utbildningen av värnpliktiga i specialtjänst som jag angett i det föregående. Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj: Konungen att till riksdagen skall avlätas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britiu Gyllensien
Bilaga 1
Tabell över nuvarande och av värnpliktskommittén föreslagen uttagning och tjänstgöringsskyldighet beträffande de av kommittén granskade utbildningskategorierna
Allmänna anvisningar för tabellen
I Enligt värnpliktskommitténs förslag sker uttagning för utbildning till a) militär befattning (milb) för officer (off)! b) civilmilitär befattning (civmilb) för | underofficer (uoff) c) civil befattning (civb) för underbefäl (ubef) menig (mg) IUttagning för utbildning till militär befattning för officer får inte ske utan den värnpliktiges medgivande. Anm. Ovanstående förkortningar inom parentes används i följande förteckning. Ex. Uttagning för utbildning till civilmilitär befattning för officer förkortas civmilb off.
IL Värnpliktig som grundutbildats inom en försvarsgren men som därefter krigsplaceras vid annan försvarsgren fullgör repetitionsutbildning i sin krigsbefattning enligt de bestämmelser angående krigsförbandsövnings längd m.m. som gäller för sistnämnda försvarsgren. 11 För personal som kan krigsplaceras i befattning inom flera försvarsgrenar redovisas endast den högsta repetitionsutbildningsskyldighet som kan förekomma.
Nuvarande ordning Enligt värnpliktskommitténs förslag
Antal utbild- Uttagning Antal utbildningsdagar nings- (tjänstgöringsdagar) Utbildnings- Grund- Rep- Utbildnings- utbildning <Grund- Repkategori Uttagning utb utb! Totalt! kategori till utb utb! Totalt!
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Hälso- och sjukvårdspersonal Läkare Specialtjänst 420? Medicinal- = civmilb off 250 161 = 411 officer Fackläkare = civb off 250 161 411 Läkarbiträde Underofficer 450 193 643 3 Tandläkare Specialtjänst 540! Läkarassi- — civmilb off 240 193 433 : stent TB Läkarassi- = civb off 240 158 398 stent TP : Apotekare = Specialtjänst 540? Apotekare = civmilb off 250 179 429 Apoteksbi- Underbefäl 345 125 470 3 träde Veterinär Specialtjänst 5404 5,6 Hälsovårds- at inspektör?
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Underrättelsepersonal Signalspanings- och tolkpersonal Kategori A Underofficer 450 193 643 Kategori A milbmgE = 345 160 = 505
» B >» 450 193 643 » B » 345 160 «505
» C — Specialtjänst 540! » C — milb uoff 450 193 643
» D » 540! » D milbmg E 345 160 = 505
» E » 54025
» F » 5401 Kategori F » 345 160 505
» G » 540! » G milb uoff 450 193 643
» H » 540! » H milbmgE 345 160 505
» I » 5404 5
» J - Underofficer 350 193 643 Kategori J milb uoff 450 193 643
» K Underbefäl 364 125 489 » KK milb ubef 330 125 455
» L Menig F 364 90 454 » ÅL milbmg F 300 920 390
» M Underofficer 450 193 643 3
» N Specialtjänst 540t 3
» O - Underofficer 450 193 643t — Kategori O milb uoff 450 193 = 643
» P Specialtjänst 540! » P » 450 193 = 643 Fototeknisk personal Fotogrupp- Specialtjänst 5402? Fotogrupp- milb ubef 345 125 470 chef chef Fotogram- » 540! 3 metiker Fototolk » 540t — Fototolk milb uoff 420 193 613
Övrig stabs-
personal Biträdande meteorolog Specialtjänst 540t — Meteorolog civmilb uoff 364 193 = 557 Skyddsingen- » s401 5,8 ör bkyddstek- » 5401 Skydds- milb uoff 450 193 = 643 niker underofficer/
ISB-tropp-
chef
Signalskyddspersonal Signal- Specialtjänst 5401 Signal- milb ubef 345 125 470 kontroll- kontroll- alternativt tekniker tekniker mg F 300 125 425 Signalskydds- » S404 5,8 tekniker
Personalvårdspersonal Personal- Specialtjänst? 5404 5,10 vårdsassistent
Fäåltpost- 5,11 personal"
1 2 3 5 6 7 8 9 10
Teknisk personal
ARMÉN
Luftvärnstekniker Radartek- = Specialtjänst 5401 Radartek- = civmilb uoff 345 158 503 niker niker Instrument- » 5401 Instrument- » 345 158 503 tekniker tekniker » Pjästekniker » 540t — Pjästekniker 345 158 503 Robotteck- » 540! Robottek- » 345 158 503 niker niker Radaringen- Radaringenjör? jör? Instrument- Instrumentingenjör? ingenjör! Pjäsingenjör? Pjäsingenjör!
Övrig teknisk personal Radartek- = Specialtjänst 5401 Radartek- = civmilb uoff 2345 158 503 niker/Art niker/Art Signaltek- » 5401 Signalmeka- milb ubef 345 125 47C niker niker Signalingen- Signalingenjörö jöri.! Tygtekniker » 5401 3 Tyging, övrig » 5401 5
stab
| » , kontroll =» | 5408 = 52 |
| » förråd » | 5405 512 |
| » ,ammu- » | 5401 5,8 |
nition
» , under- » 5404 Stabsunder- milb uvoif 450 193 643
rättelse- officer tek-
man nisk under-
underrättel-
setjänst
MARINEN
Flottans tekniska personal
Skeppsbygg- Specialtjänst 5409 = 52 nadsingenjör!? Maskin- » 5409 58 ingenjör Artilleri- » 5404 58 ingenjör Torped- » 5401 5.6 ingenjör Miningenjör » 5402 5,8 Elektro- » 5404 56 ingenjör Teleingenjör » 5404 5,8 Maskin- Underofficer 450 193 643 Maskin- milb uoff 450 193 643 tekniker tekniker
Eldlednings- » 450 193 653 Elktlednings- » 450 193 643
tekniker tekniker
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Elektro- » 450 193 643 Elektro- » 450 193 643
tekniker tekniker Teletekniker » 450 193 643 Teletekniker » 450 193 643
Telehantverkare Menig F 364 90 454 Teletekniker » 450 193 643 ksrr
Kusturtilleriets tekniska personal Artilleri- 5,6 ingenjör?
Miningenjör? 5,9 'Teleingenjör? 5,6
Instrument- Specialtjänst 5404 Instrument- civmilb uoff 330 193 523 tekniker tekniker Pjästekniker » 5404 — Pjästekniker » 330 193 523 Radartek- » 5401 Radarteck- » 330 193 523
niker niker Signaltek- » 5401 — Signalmeka- milb ubef 330 125 455
niker niker Maskin- » 5404 Maskin- civmilb uoff 330 193 523
tekniker tekniker
Robottek- » 330 193 523
niker
FLYGVAPNET
lobot- Specialtjänst 540! Systemtek- = civmilb uoff 364 143 507 ingenjör niker
Flygfälts- 5,12 ingenjör”?
Övrig
personal
Forsknings- Specialtjänst 54013 ingenjör
Psykolog » 5401 512
!I förekommande fall härutöver mobiliseringsövningar om högst 8 dagar.
Härav soldat- och befälsutbildning samt fackutbildning "230 dagar, facktjänstgöring (fortsatt tjänstgöring) 190 dagar.
3 Befattningen utgår.
2 Härav soldat- och befälsutbildning samt fackutbildning och facktjänstgöring 394 dagar, fortsatt tjänstgöring 146 dagar.
3 Överföringsbefattning.
& Civmilb off.
7 Civmilb uoft.
8 Milb ubef alternativt mg FF.
3 Kan även vara överföringsbefattning.
9 Civb off eller uoff.
RH
1 Civb off, uoff eller ubef.
2 Civb off.
13 Tjänstgöring även vid kustartilleriet.
Bilaga 2
Tabell över värnpliktskommitténs förslag till uttag av repetitionsutbildningsskyldighet för de f.n. specialtjänstuttagna värnpliktiga A. Specialtjänstuttagna utom läkare. Tjänstgöringsskyldighet enligt äldre bestämmelser 540 dagar.
Erforderligt högsta antal KFÖ och SÖ om den värnpliktige
krigepla- fullgjort följande antal dagar enligt 27 3 I mom, värnpliktslagen
ceringsår 360 395 425 455 485
Värnpliktiga Ålder(år) intill 47 — — | -
födda år 1971 årsålder KFÖ SÖ KFÖ SÖ KFÖ SÖ KFÖ SÖ KFÖ SÖ
1948! <23 >24 SS 3 4 3 1947—1944 24—27 +23—20 5 3 4 3 3 3 2 2 1943—1940 28—31 —19-—16 4 3 4 3 3 3 2 2 1939—1936 32—35 15—12 3 2 3 2 2 2 2 1 1 1 1935-—1932 36—39 11—38 2 2 2 1 2 1 1 1 1 1 1931—1928 40—43 7—4 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1927? >44 <3 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0
! Eller senare.
2 Eller tidigare.
B. Läkare.
1. Tjänstgöringsskyldighet enligt äldre bestämmelser 420 dagar (Kungl. brev 21.9.1964, TLA nr 11 p. 1-2).
Erforderligt högsta antal KFÖ och SÖ om den värnpliktige
krlvenla- fullgjort följande antal dagar enligt 27 § I mom. värnpliktslagen ceringsår 235 265 295 325 355
Värnpliktiga Ålder(år) intill 47 — — —— -
födda år 1971 års ålder KFÖ SÖ KFÖ SÖ KFÖ SÖ KFÖ SÖ KFÖ SÖ
1948! <23 >24 5 3 4 3 1947—1944 24—27 23—20 5 3 4 3 3 3 2 2 1943-1940 28—31 19—16 4 3 4 3 3 3 2 2 1939-1936 32-—35 —15—12 3 2 3 2 2 2 2 1 I 1 1935—1932 36-39 —11—38 2 2 2 1 2 1 1 1 1 1 1931—1928 40—43 7—4 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1927? >44 <3 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0
I Eller senare.
? Eller tidigare.
2. Tjänstgöringsskyldighet enligt äldre bestämmelser 450 dagar (Kungl. brev 21.2.1964, TLA nr 11 p. 3—7).
Erforderligt högsta antal KFÖ och SÖ om den värnpliktige krigspla- fullgjort följande antal dagar enligt 27 § I mom. värnpliktslagen ceringsår 285 315 345 375 405
Värnpliktiga Ålder(år) intill 47 - - - -
födda år 1971 års ålder KFÖ SÖ KFÖ SÖ KFÖ SÖ KFÖ SÖ KFÖ SÖ
1943—1940 28—31 —19—16 4 3 3 3 3 2 2 2 1939—1936 32—35 = 15—12 3 2 3 2 2 2 2 ] 1 1 1935—1932 36—39 +11—38 2 2 2 1 2 1 1 ] 1 1 1931—1928 40—43 17—4 1 I 1 I 1 I I || I I 19271 >44 3 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0
! Eller tidigare.
Anm: De variationer i fråga om tjänstgöringsuttag för värnpliktiga inom en och samma åldersgrupp som förekommer i tabellen är en följd av relationen mellan det antal tjänstgöringsdagar som den enskilde värnpliktige inom gruppen tidigare fullgjort och det antal kvarstående krigsplaceringsår som gäller för åldersgruppen gemensamt,
Innehåll Specialtjänstuttagna värnpliktigas utbildning
Inledning
De specialtjänstuttagna värnpliktigas nuvarande tjänstgöringsskyldighet
| m. m. | 13 |
| Värnpliktskommitténs förslag | 16 |
| Riktlinjer för förslagets utformning | 16 |
| Grunder för utbildningens utformning | 17 |
Förslag till utbildningens utformning för de av kommittén granskade utbildningskatlegorierna 19
Hälso- och sjukvårdspersonal 19
Fototeknisk personal 29
Övrig stabspersonal m, fl. 29
Teknisk personal 34
Övrig personal 39
Värnpliktsförmäner 40
| Genomförande av föreslaget utbildningssystem | 41 |
| Ekonomiska konsekvenser | 44 |
| Remissyttrandena | 45 |
| Departementschefen | 66 |
| Författningsfrågor | 76 |
| Hemställan | 80 |
Bilaga 1: Tabell över nuvarande och av värnpliktskommittén föreslagen
uttagning och tjänstgöringsskyldighet beträffande de av kommittén
granskade utbildningskategorierna Bilaga 2: Tabell över värnpliktskommitténs förslag till uttag av repeti-
tionsutbildningsskyldighet för de f. n. specialtjänstuttagna värnpliktiga