om ändring i religionsfrihetslagen (1951:680)
Regeringens proposition
1979/80:19
om ändring i religionsfrihetslagen (1951:680); beslutad den 13 september 1979.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar OLA ULLSTEN
SVEN ROMANUS
Propositionens huvudsakliga innehåll
1979 års allmänna kyrkomöte har för sin del antagit ett lagförslag som innebär att möjlighet öppnas för utländsk medborgare, bosatt utanför Sverige, att tillhöra svenska kyrkan.
I propositionen föreslås att riksdagen antar lagförslaget.
1 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 19
Förslag till
Lag om ändring i religionsfrihetslagen (1951:680)
Härigenom föreskrivs att 6 § religionsfrihetslagen (1951:680) skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse
65 Endast svensk medborgare eller här i riket bosatt utlänning må vara
medlem av svenska kyrkan.
Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer må dock med-
giva att även annan person antages
som medlem.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1979-09-13
Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam
Föredragande: statsrådet Sven Romanus
Proposition om ändring i religionsfrihetslagen (1951:680)
Enligt 6 § religionsfrihetslagen (1951:680) får bara svenska medborgare
eller här i landet bosatta utlänningar vara medlemmar av svenska kyrkan. I anledning av en motion, nr 62, till 1975 års allmänna kyrkomöte beslöt kyrkomötet att till utredningsnämnd uppdra att utreda frågan om rätt för utländska medborgare bosatta utanför Sverige att tillhöra svenska kyrkan och till nästkommande kyrkomöte lägga fram det förslag som utredningen kunde föranleda.
I betänkande den 8 september 1976 föreslog utredningsnämnden att kyrkomötet skulle hos regeringen hemställa att reglerna om medlemskap i svenska kyrkan ändras så att medlemskap efter särskild prövning kan medges också utomlands bosatta utländska medborgare. 1979 års allmänna kyrkomöte har med bifall till utredningsnämndens betänkande i skrivelse till regeringen anmält att kyrkomötet för sin del har antagit en av kyrkolagsut-
skottet föreslagen ändring i 6 § religionsfrihetslagen (KLU 1979:2, kskr
1979:2). Kyrkomötets skrivelse och kyrkolagsutskottets betänkande bör bifogas protokollet som bilaga 1. Utredningsnämdens betänkande bör fogas till protokollet som bilaga 2.
Den av kyrkomötet antagna ändringen i 6 § religionsfrihetslagen innebär att också andra än svenska medborgare celler här i landet bosatta utlänningar : efter särskild prövning kan antas som medlemmar i svenska kyrkan. Prövningen skall ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer. I fråga om motiveringen till den föreslagna ändringen hänvisas i
första hand till utredningsnämndens betänkande.
Utredningsnämnden anför att gällande bestämmelser om svenskt medborgarskap eller bosättning i Sverige som villkor för medlemskap synes lämpliga såsom en huvudregel, eftersom svenska kyrkan inte generellt torde kunna ta
på sig ett längre gående ansvar i sin verksamhet utom landets gränser. Enligt
utredningsnämnden ger dock en undantagslös regel i ett mindre antal fall ett
otillfredsställande resultat. Det är främst följande tre situationer som utredningsnämnden har pekat på.
En kvinna som i samband med giftermål utomlands har erhållit makens nationalitet och därvid har fått avstå från sitt svenska medborgarskap, kan känna ett starkt behov av bibehållen anknytning till svenska kyrkan. En invandrare till Sverige som har vänt åter till sitt hemland eller utvandrat vidare till ett tredje land kan under sin tid i Sverige ha fått en särskild anknytning till svensk kyrkogemenskap. En utländsk medborgare kan på annat sätt ha kommit i nära kontakt med svenska kyrkans verksamhet utomlands, kanske som medlem i en svensk utlandsförsamling.
Enligt utredningsnämndens mening är det önskvärt att man genom en dispensmöjlighet öppnar en utväg att lösa sådana individuella problem som
här har angetts. Utredningsnämnden framhåller att en sådan dispensmöjlig-
het inte bör vara bunden vid formella krav på viss tids vistelse i Sverige, dop i svenska kyrkans ordning eller liknande.
Utredningsnämnden anför beträffande prövningen av ansökningar om medlemskap i svenska kyrkan att denna torde böra anförtros chefsmyndigheten, dvs. Uppsala domkapitel, i fråga om de sju utlandsförsamlingarna och styrelsen för svenska kyrkan i utlandet i andra fall.
För egen del kan jag ansluta mig till dessa överväganden och föreslår, efter
samråd med chefen för kommundepartementet, att den aktuella lagänd-
ringen genomförs. Tilläggas bör dock att styrelsen för svenska kyrkan i
utlandet inte torde vara att anse som en myndighet. Till styrelsen kan därför inte överlämnas att pröva ansökningar om medlemskap i svenska kyrkan
med stöd av den av kyrkomötet föreslagna bestämmelsen. Denna uppgift bör
i stället i samtliga fall anförtros åt domkapitlet i Uppsala.
I övergångsbestämmelsen till den av kyrkomötet antagna lagändringen har det överlåtits åt regeringen att bestämma när lagen skall träda i kraft. Jag kommer därför att föreslå regeringen att i en särskild förordning besluta om ikraftträdande av lagen. En lämplig tidpunkt härför anser jag vara den 1 januari 1980.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att anta det av kyrkomötet antagna lagförslaget.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.
in
Bilaga I
KYRKOMÖTETS SKRIVELSE
nr 2
1979-02-09
REGERINGEN
Kyrkolagsutskottets betänkande 1979:2 med anledning av 1975 års kyrkomötes utredningsnämnds betänkande om rätt för utomlands bosatt utländsk medborgare att tillhöra svenska kyrkan.
Med överlämnande av nämnda betänkande får jag anmäla att kyrkomötet den 8 februari 1979 har bifallit vad utskottet hemställt. OLOF SUNDBY
/ Bengt Törnell
Kyrkolagsutskottets betänkande
1979:2
med anledning av 1975 års kyrkomötes utredningsnämnds betänkande om rätt för utomlands bosatt utländsk medborgare att tillhöra
svenska kyrkan
1975 års kyrkomöte beslöt i anledning av en väckt motion, nr 62 av Karl- Erik Johansson i Visby m. fl.. att till utredningsnämnd, utsedd enligt 14 8 kyrkomötesförordningen, uppdraga att utreda frågan om rätt för utländsk medborgare, bosatt utanför Sverige, att tillhöra svenska kyrkan samt att till nästkommande kyrkomöte framlägga av utredningen föranledda förslag.
Utredningsnämnden hemställde i betänkande, dagtecknat den 38 september 1976,
1. att kyrkomötet i skrivelse till regeringen hemställer om sådan ändring av 6 § religionsfrihetslagen, att medlemskap i svenska kyrkan efter särskild
prövning kan medges även utomlands bosatt utländsk medborgare;
2.att kyrkomötet i skrivelse till regeringen hemställer, att styrelsen för svenska kyrkan i utlandet erhåller uppdrag att utreda och framlägga förslag om frivillig registrering hos styrelsen av sådana utomlands bosatta
medlemmar av svenska kyrkan, som inte tillhör någon av de särskilda
utlandsförsamlingarna.
I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till utredningsnämndens
betänkande.
Utskottet
Utskottet delar utredningsnämndens uppfattning att nuvarande lydelse av 6 § religionsfrihetslagen är en lämplig huvudregel men att en dispensmöjlighet för sådana fall som utredningsnämnden påvisat är önskvärd. Enligt
utskottets mening är det lämpligt att kyrkomötet för sin det antager förslag till ny lydelse av 6 § religionsfrihetslagen, eftersom regeringen då vid bifall till framställningen kan föranstalta om lagändring utan att behöva avvakta nytt
kyrkomöte.
Även i fråga om önskvärdheten av ett frivilligt registreringsförfarande beträffande utomlands bosatta medlemmar av svenska kyrkan delar
utskottet utredningsnämndens uppfattning.
Utskottet hemställer därför
att kyrkomötet, med bifall till utredningsnämndens betänkande
1. i skrivelse till regeringen anmäler, att kyrkomötet för sin del
antagit den i bilaga till detta betänkande föreslagna nya lydelsen
2. 1 skrivelse till regeringen hemställer, att styrelsen för svenska
kyrkan i utlandet erhåller uppdrag att utreda och framlägga
förslag om frivillig registrering hos styrelsen av sådana utom-
lands bosatta medlemmar av svenska kyrkan, som inte tillhör
någon av de särskilda utlandsförsamlingarna.
Stockholm den 1 februari 1979 På kyrkolagsutskottets vägnar
SIGVARD BÄLTER
I detta ärendes slutbehandling inom utskottet har deltagit: Sigvard Bälter, Carl
Strandberg, Olof Ericsson, biskop Helge Brattgård, Karl-Erik Johansson i
Visby, biskop Sven Lindegård, Christina Odenberg, Bertil Ericsson, Iwan Eskel, Ruth Henriksson, Eskil Jinnegård, Gunnar Johansson, Alvar Lund-
qvist och Anders Svärd.
Bilaga
Förslag till
Lag om ändring i religionsfrihetslagen (1951:680)
Härigenom föreskrivs att 6 § religionsfrihetslagen (1951:680)skall ha nedan angivna lydelse:
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Endast svensk medborgare eller Endast svensk medborgare eller
här i riket bosatt utlänning må vara = här i riket bosatt utlänning må vara
medlem av svenska kyrkan. medlem av svenska kyrkan.
Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer må dock med-
giva alt även annan person antages
som medlem.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Bilaga 2
1975 år kyrkomötes utredningsnämnds betänkande
Utredningsnämndens betänkande med anledning av väckt motion
om rätt för utomlands bosatt utländsk medborgare att tillhöra svenska kyrkan
Jen vid 1975 års kyrkomöte väckt motion, nr 62 av herr Johansson, m. fl.
föreslogs att kyrkomötet i skrivelse till regeringen måte anhålla om sådan ändring av religionsfrihetslagens 6 §, att utanför Sveriges gränser bosatt
utländsk medborgare. som blivit döpt och/eller konfirmerad i svenska kyrkans ordning, fick möjlighet att tillhöra svenska kyrkan, förslagsvis därigenom att han efter ansökan upptogs till medlem i svensk utlandsförsamling, och att detta skulle gälla även för sådan utländsk medborgare, som,
oaktat han blivit döpt och/eller konfirmerad i annan ordning, tidigare varit bosatt i Sverige och därvid haft medlemskap i svenska kyrkan under en tid av
minst tre år.
Motionen hänvisades till kyrkolagsutskottet. som föreslog att kyrkomötet måtte till utredningsnämnd, utsedd enligt 14 § kyrkomötesförordningen. uppdraga att utreda frågan om rätt för utländsk medborgare, som var bosatt utanför Sverige, att tillhöra svenska kyrkan samt till nästkommande kyrkomöte framlägga av utredningen föranledda förslag. Utskottets hemstäl- Jan bifölls av kyrkomötet.
Gällande rätt och nuvarande organisation
Medlemskap i kyrkan
Reglerna om medlemskap i svenska kyrkan återfinns i 6-12 §§ religions-
frihetslagen (1951:680). Enligt 6 § religionsfrihetslagen må endast svensk
medborgare eller här i riket bosatt utlänning vara medlem av svenska kyrkan. Inträde sker, enligt närmare regler i 7-10 §§. vid födelsen eller vid förvärv av svenskt medborgarskap eller också genom anmälan eller ansökan. Inträde efter ansökan avgöres av pastor i den församling där sökanden är kyrkobokförd. Visar sökanden, att han är döpt i svenska kyrkans ordning elier att han tillhör annat evangeliskt-lutherskt trossamfund, skall han upptagas i kyrkan. Detsamma skall gälla om sökanden erhållit den undervisning i kyrkans lära, som med hänsyn till hans ålder och övriga omständigheter bör fordras, och inför pastor avgiver muntlig försäkran att ansökningen är grundad på allvarliga religiösa skäl. Formuleringen torde innebära, att det åligger pastor att pröva vilken undervisning som bör fordras men däremot icke uppriktig-
heten i den muntliga försäkringen. Utträde ur svenska kyrkan sker genom
anmälan, som skall göras personligen eller ock enskilt i egenhändigt
undertecknad, av två personer beviunad handling. På grund av behörighetsvillkoret i 6 § förlorar utkindsk medborgare, som utflyttar ur riket, automatiskt sit medlemskap i svenska kyrkan. Detsamma gäller utomlands bosatt svensk medborgare, som förlorar sitt svenska medborgarskap.
Församlingstillhörighet
Regler om de territoriella församlingarna i riket återfinns främst i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse. Begreppet ”medlem av församling” användes inte i denna lag, som i stället talar om församling med visst antal invånare (5 och 8 §§), anger att rösträtt ullkommer ”envar inom församlingen kyrkobokförd person, som är medlem i svenska kyrkan och som uppnått aderton års ålder senast på valdagen” och att besvärsrätt ullkommer ”envar, som är kyrkoskriven inom församlingen, ävensom var och en, vilken, utan att vara kyrkoskriven inom församlingen, har att till denna enligt taxering till kommunalinkomstskatt utgöra församlingsskatt” (89 §). Aut församlingsstyrelseiagen sålunda — i motsats till kommunal- och landstingslagarna —undviker att arbeta med något medlemsbegrepp är ganska lättförklarhigt.
Medlem av borgerlig kommun är den som har besvärsrätt. Sådan rätt
tillkommer i församling inte bara medlemmar av svenska kyrkan utan även personer, som utträtt ur denna men betalar (reducerad) kyrkoskatu, och skattskyldiga juridiska personer, som ju inte kan vara medlemmar i kyrkan.
Inom Sverige är medlemskap i svenska kyrkan enligt församlingsstyrelselagen och folkbokföringsförfattningarna förenat med tillhörighet till viss församling, inom vilken mediecmmen är skriven och regelmässigt har rösträtt och möjligheter att deltaga i församlingens verksamhet. Flyuning från en församling till en annan är en folkbokföringsfråga och inverkar inte i något avseende på tillhörigheten till svenska kyrkan. För den som utflyuar ur riket ligger saken något annorlunda till. En svensk medborgare kvarstår visserligen, om han inte vidtar särskilda åtgärder. som medlem i svenska kyrkan, men eftersom han avföres ur den löpande folkbokföringen försvinner möjligheterna att dokumentera sådana kyrkliga förrättningar som dop.
konfirmation och vigsel, och det är icke ens möjligt för den tidigare
hemförsamlingen au konstatera, om den utflyttade utträtt ur kyrkan eller avlidit. Beträffande barn, som fötts av svenska föräldrar utomlands och vid födseln blivit medlem i kyrkan, kan 1. o. m. vederbörandes existens vara omöjlig att dokumentera.
Kyrkans verksamhet i utlandet
Svenska kyrkans verksamhet utom riket kan såväl historiskt som funktionellt sägas innefatta tre skilda grenar. Den första är missionsverksamheten och hjälpverksamheten, som ligger utanför det område som utredningsupp-
draget avser. Den andra är den verksamhet bland utomlands bosatta svenskar, som fått uttryck i särskilda församlingsbildningar med av regeringen (Kungl. Maj:t) godkända kyrkoordningar. Den tredje innefattar den kyrkliga verksamhet bland sjömännen, som efter hand alltmera utvidgats även till andra — tillfälligtvis eller mera stadigvarande - utomlands befintliga landsmän. Denna utveckling har nyligen bekräftats genom den ändring i stadgarna för svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, som givit denna namnet styrelsen för svenska kyrkan i utlandet.
Svenska kyrkans utlandsförsamlingar med egna, av regeringen (Kungl. Maj:t) fastställda kyrkoordningar är till antalet sju: Berlin, Buenos Aires, Helsingfors, Köpenhamn, London, Oslo och Paris. Dessa kyrkoordningar, som alla är äldre än religionsfrihetslagen. använder i motsats till församlingsstyrelselagen genomgående begreppet medlem av församling. I samband med religionsfrihetslagens promulgation utfärdades ett cirkulär till de sju församlingarna, vari Kungl. Maj:t erinrade om att 6 § religionsfrihetslagen icke innefattade någon ändring av vad kyrkoordningarna innehöll om medlemskap i församlingarna. Cirkuläret torde innefatta den tolkningen att medlemskap i församlingarna kan föreligga utan hinder av att någon icke är medlem i svenska kyrkan. Samtliga kyrkoordningar tillåter nämligen —- med mindre variationer i ordvalet — personer utan svenskt medborgarskap att vara medlemmar i församlingen.
Den verksamhet som sorterar under svenska kyrkan i utlandet är betydligt
rörligare och mera flexibel än de sju utlandsförsamlingarnas. Vid 1975 års kyrkomöte framlades av dåvarande sjömansvårdsstyrelsen en utredning,
som bl. a. resulterade i den ovan anmärkta stadgeändringen. I utredningen betonades starkt vikten av att verksamheten anpassades efter behovens växlingar.
Bland utredningens förslag kan nämnas att även verksamheten inom utlandsförsamlingarna borde föras under styrelsen för svenska kyrkan i utlandet samt att en regional organisation för att täcka större områden borde utbyggas. Kyrkomötet biträdde utredningens förslag, som emellertid i dessa avseenden ännu ej föranlett någon regeringens åtgärd.
Avslutningsvis bör anmärkas, att det bland svenskarna i Schweiz bedrives en kyrklig verksamhet, som inte regleras i någon fastställd kyrkoordning. Anknytningen till svenska kyrkan får sitt uttryck i att vissa kyrkofondsbidrag
utgår samt att enligt de interna stadgarna ärkebiskopen och hans utrikesad-
junkt är ordförande respektive vice ordförande i det regionala kyrkoråd, som svarar för verksamheten. För rösträtt vid kyrkostämma kräves ”svensk anknytning”. Enligt förslag till nya stadgar bibehålles möjligheten att som medlem upptaga utländsk medborgare, som fyller för svenska medborgare angivna behörighetskrav (bosättning inom regionen. luthersk trosbekännelse och myndig ålder). Medlemskapsfrågan skall enligt förslaget prövas av kyrkorådet i respektive församling.
Inhämtade upprpifter
Utredningsnämnden har ansett det väsentligt för sitt uppdrag att försöka få belyst vilken praktisk betydelse reglerna om medlemskap för utländsk medborgare it de svenska utlandsförsamlingarna haft. Utredningsnämnden har därför till kyrkoherdarna i de sju utlandsförsamlingarna per brev ställt följande frågor:
1. Hur många medlemmar av församlingen saknar svenskt medborgarskap?
2. Unpefär hur många inträdesansökningar per år från sådana personer har
förekommit under den tid Ni kan överblicka (ange tidsperioden)?
3. Vilka kategorier av personer är det som huvudsakligen begärt inträde utan att vara svenska medborgare?
4. Har det förekommit att ansökan om inträde avslagits? I så fall på vilken
grund?
5. Aktualiseras I samband med inträdesansökan om vederbörande är döpt och eventuellt konfirmerad? Har det förekommit au dop ställts som villkor för inträde?
6. Har församlingen haft några särskilda erfarenheter av intresse för bedömningen av värdet av här diskuterat medlemskap?
Utredningen har vidare via sjömansvårdsstyrelsen ställt följande frågor ull sjömansprästerna i Melbourne, New York och Rouerdam:
1. I vilken omfattning förekommer verksamhet bland på platsen bosatta personer?
2. I vilken utsträckning förekommer dop och konfirmation? Hur aviseras vederbörande hemförsamling härom”?
3. Hur många personer utan svenskt medborgarskap är knutna till verksamheten?
4. Kan det bland sådana personer förmodas föreligga något intresse för någon form av anknytning till svenska kyrkan?
Svar har inkommit från samtliga utlandsförsamlingar. Av svaren framgår, att det till alldeles övervägande del är svenskfödda eller svenskittade personer, som söker sig till församlingsgemenskapen. Från Buenos Aires uppges. att ansökningar främst kommit från personer, som ingått äktenskap
med svensk medborgare —- församlingsmedlem. Hur många som saknar svenskt medborgarskap kan för flertalet församlingar icke exakt anges, men
siffran torde ligga väsentligt högre för Helsingfors, Oslo och Köpenhamn än
för de utomnordiska församlingarna. Antalet inträdesansökningar från personer som ej är svenska medborgare är lågt; de högsta siffror som uppges är
från Köpenhamn med ca 10 per år och från Helsingfors med omkring 4 per år. Avslag har viucrst sällan förekommit.
Möjligheten att bevilja även utländska medborgare medlemskap bedömes övervägande positivt. Kyrkoherden i Oslo framhåller, att flera av församlingens mest intresserade och aktiva medlemmar har norskt medborgarskap
och att församlingen skulle hda avsevärd förlust på der personliga planet, om icke möjligheten stod öppen för detta slag av medlemskap. Enligt kyrkoherden i Köpenhamn önskar kyrkorådet avt familjer som helhet beredes inträde i församlingen i fall där endast ena parten av makarna resp. föräldrarna är svensk medborgare. Kyrkoherden i Paris — där antalet icke-svenska medborgare visserligen uppges vara endast fem — anser möjligheten till sådant medlemskap rent principiellt böra bibehållas. Från församlingen i Berlin
framhålles emellertid au en viss återhållsamhet iakttagits, eftersom ”utom-
stående” personer i en viss politisk situation kan bli en belastning för församlingen. Kyrkoherden i London upplyser att endast personer av svenskt ursprung kan erhålla rösträtt vid kyrkostämma, vilket stadgats för att slå vakt
om församlingens svenska karaktär.
Svaren från sjömanskyrkorna bekräftar att verksamheten i allt större utsträckning omfattar även på platsen bosatta personer. Verksamheten har en öppen karaktär; särskilt i Melbourne uppfattar sig alla skandinaviska lutheraner som knutna till svenska kyrkan. Dop och konfirmation förekom-
mer några gånger per år. I New York och Rotterdam är det ej sällan fråga om i
Sverige kyrkoskrivna personer, och då aviseras hemförsamlingarna i vanlig ordning.
Innebörden av medlemskap i svenska kyrkan
Vad nu upptagits om svenska kyrkans organisation och verksamhet leder till slutsatsen att en eventuell ändring av medlemskapsreglerna skulle få ganska begränsad effekt. Rösträtt och valbarhet inom församlingarna i riket är enligt församlingsstyrelselagen inskränkt till personer, som är medlemmar av svenska kyrkan. Eftersom ett ytterligare villkor är kyrkoskrivning inom församlingen, skulle emellertid en ändrad medlemskapsregel inte ändra situationen för utomlands boende. Skatiskyldigheten är likaledes knuten vill folkbokföringen, och medlemskapet har endast betydelse såtillvida att icke-medlem betalar reducerad kyrkoskat. Även bland utomlands boende
kan givetvis någon form av kyrkoavgift förekomma; en frivillig sådan betalas
t.ex. enligt vad utredningsnämnden inhämtat av omkring 200 svenskar i New York till verksamheten där (s. k. understödjande medlemskap).
Tillgång ull kyrkliga tjänster av olika slag — dop, konfirmation, vigsel och jordfästning — ävensom ull gudstjänstgemenskap är varken inom eller utom riket ovillkorligt knuten till medlemskap i svenska kyrkan. Däremot är det otvivelaktigt så, att svenska kyrkan gentemot sina medlemmar uppfattas ha ett särskilt ansvar, en skyldighet att sörja för att sådana möjligheter står till deras förfogande. Detta ansvar markeras inom rikets gränser bl. a. genom kyrkofonden och församlingsorganisationen och samma tanke ligger bakom den verksamhet, som nu sammanfattas under begreppet svenska kyrkan i utlandet. För den som varaktigt bosatt sig utomlands torde emeltertid ofta den naturliga utvecklingen vara att växa in i den gemenskap som en kyrka i
det nya hemlandet kan erbjuda, åtminstone om denna har en med svenska kyrkan tikartad bekännelse. För svenska kyrkans del finns det i sådana situationer ingen anledning att försöka bibehålla och åtaga sig ansvar för medlemmar, vilket också betonades av den inom sjömansvårdsstyrelsen verkställda utredningen om svenska kyrkan i utlandet. Tvärtom bör en integrering i det nya hemlandets kyrkogemenskap uppmuntras och underlättas.
Motiveringen för det särskilda ansvaret är inte det formelta medlemskapet i
och för sig utan snarare det förhållandet, att det gäller personer som tillhört svenska kyrkans församlingsgemenskap. Även en icke-medlem, som döpts och konfirmerats inom svenska kyrkan och deltagit i sin församlings gudstjänstliv, kan ha goda skäl för en önskan om fortsatt kontakt. Skälen torde emellertid vara av skiftande slag och kan svårligen fångas av sådana formella kriterier som 1. ex. längden av vistelse i Sverige.
Utredningsnämndens förslag
Det nu sagda innebär att bestämmelsen om svenskt medborgarskap eller bosättning i Sverige såsom villkor för medlemskap synes lämplig såsom huvudregel, eftersom svenska kyrkan inte generellt torde kunna påtaga sig ett längre gående ansvar I sin verksamhet utom rikets gränser.
I eu mindre antal fall ger dock en undantagslös regel otillfredsställande
resultat. Det är främst tre situationer som belysts i för utredningsnämnden
tuillgängligt material. En kvinna, som i samband med giftermål utomlands
erhållit makens nationalitet och därvid fått avstå från sitt svenska medborgarskap, kan känna ett starkt behov av bibehållen anknytning till svenska kyrkan. En invandrare till Sverige som återvänt will sitt hemland eller utvandrat vidare till ett tredje land kan under sin tid i Sverige ha fått en särskild anknytning till svensk kyrkogemenskap. Och en utländsk medborgare kan på annat sätt ha kommit i nära kontakt med svenska kyrkans verksamhet utomlands, kanske som medlem i svensk utlandstörsamling.
Enligt utredningsnämndens mening är det önskvärt att man genom en
dispensmöjlighet öppnar en utväg att lösa sådana individuella problem som
här angivits. En sådan dispensmöjlighet bör inte vara bunden vid formella krav på viss tids vistelse i Sverige, dop i svenska kyrkans ordning eller dylikt.
Dispensmöjlighet kan införas genom en ändring av 6 § religionsfrihetslagen
till förslagsvis följande Ivdelse:
Endast svensk medborgare eller här i riket bosatt utlänning må vara medlem av svenska kyrkan. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer må dock medgeiva att även annan person antages som medlem.
Inom ramen för nuvarande organisation torde prövningen av ansökningar
om medlemskap böra anförtros chefsmyndigheten, dvs. Uppsala domkapitel i fråga om de sju utlandsförsamlingarna och styrelsen för svenska kyrkan i
utlandet i andra fall.
Såsom ovan anmirkts under rubriken Församlingsullhörighet saknas för många utom riket bosatta medlemmar av svenska kyrkan motsvarighet till församlingsregistreringen. Diplomater och SIDA-personal är registrerade i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm, och de sju utländsförsamlingarna har egen registrering, men de som saknar egen hemförsamling får svårigheter att dokumentera såväl si medlemskap som olika händelser av der slag som registreras I kyrkobokföringen. Särskilt om utfandsverksamheten i enlighet med det förut omnämnda utredningsförslaget görs mera flexibel och permanent lokal registrering därigenom försvåras synes det motiverat att väcka frågan om en frivillig central registrering, förslagsvis hos styrelsen för svenska kyrkan i utlandet. Till eu sådant register kan kyrkliga förrättningar aviseras, giftermål och födslar anmälas. Vid besök på avlägsna orter kan sjömanspriäster och andra representanter för svenska kyrkan få uppgift om personer som kan önska kontakter, och kyrkans ansvar för utom riket boende medlemmar kan över huvud taget få ett mera reellt innehåll. Registreringen skulle vara en naturlig utbyggnad av den dispensmöjlighet som utredningsnämnden förordar men kan självfallet också vara av intresse för personer som redan nu är medlemmar av svenska kyrkan men bosatta utrikes utanför de sju utlandsförsamlingarnas verksamhetsområden.
Till skillnad från den i folkbokföringsförfattningarna reglerade försam-
lingsregistreringen skulle ett register av här ifrågasatt slag vara en rent kyrklig angelägenhet, och några ändringar i lag eller förordning torde inte vara erforderliga för tankens genomförande. Både av kostnadsskäl och med hänsyn till det tillstånd som erfordras, om ADB-teknik skulle användas, krävs däremot ett utredningsarbete beträffande ett sådant registers uppbyggnad, som inte kan anses ligga inom ramen för utredningsnämndens uppdrag.
Utredningsnämnden förestår
I. att kyrkomötet i skrivelse ull regeringen hemställer om sådan ändring av 6 § religionsfrihetslagen, att medlemskap i svenska kyrkan etter särskild prövning kan medges även utomlands bosatt utländsk medborgare:
2. aut kyrkomötet i skrivelse till regeringen hemställer, att styrelsen för svenska kyrkan i utlandet erhåller uppdrag att utreda och framlägga förslag
om frivillig registrering hos styrelsen av sådana utomlands bosatta medlem-
mar av Svenska kyrkan, som inte tillhör någon av de särskilda utlandsför-
samlingarna. Lund den 8 september 1976 På utredningsnämndens vägnar:
K.-G. LINDELÖW
Vid ärendets slutbehandling inom utredningsnämnden har närvarit: herrar Lindelöw, Strandberg, Ahrén, Carlzon, fru Jehansson samt herrar Löfgren och Yuerbrink.
GOTAB Stockholm 1979 60926