om godkännande av avtal mellan Sverige och Finland angående handeln med jordbruksvaror
Regeringens proposition
1980/81: 156
om godkännande av avtal mellan Sverige och Finland angående handeln med jordbruksvaror; beslutad den 19 mars 1981.
Regeringen föreslår riksdageri att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll: På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN
ANDERS DAHLGREN
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett avtal mellan Sverige och Finland angående handeln med jordbruksvaror. Formellt är avtalet ett bilateralt jordbruksavtal inom rämen för den Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA). Avtalet har karaktären av ett ramavtal där de båda regeringarna markerar sin vilja att främja handeln med jordbruksvaror
mellan de båda länderna. En översynskommitté skall följa handelns ut-
veckling och tillvarata möjligheterna att främja denna.
1 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 156
Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1981-03-19
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson
Föredragande: statsrådet Dahlgren
Proposition om godkännande av avtal mellan Sverige och Finland angående handeln med jordbruksvaror
1¶Inledning
Enligt EFTA-konventionens artikel 23:1 föreligger möjlighet att sluta
bilaterala jordbruksavtal mellan medlemsländerna. Sverige har sedan år
1963 ett sådant avtal med Portugal och sedan år 1979 — inom ramen för
frihandelsavtalet EFTA-Spanien — ett liknande även med Spanien. Med tanke på strävandena att åstadkomma ett närmare ekonomiskt samarbete i Norden har det framstått som en brist både i det nordiska samarbetet och i
EFTA-samarbetet att vi saknat motsvarande avtal med Finland. Nordens .
Bondeorganisationers Centralråd (NBC) har år 1964 uttalat sig för ett
närmare handelspolitiskt samarbete i Norden på jordbruksområdet. Lantbrukarnas organisationer I resp. länder har följt upp detta genom hänvändelser till regeringarna i berörda nordiska länder med önskemål om statliga åtgärder i form av ramavtal, på vilkas grund kommersiella avtal sedan skulle kunna ingås. Överläggningar mellan en svensk och en finsk rege-
ringsdelegation inleddes i januari 1980 och under våren kunde man enas om en avtalstext. Vid ett möte i Stockholm den 28 maj 1980 underteck-
nades avtalet av jordbruksministrarna.
Avtalet bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga I.
Avtalet har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.
Under år 1980 har ett bilateralt jordbruksavtal av samma karaktär ingåtts
mellan Sverige och Norge. Förslag om godkännande av det svensk-norska avtalet kommer också att föreläggas riksdagen.
2¶Föredragandens överväganden
2.1 Bakgrund och motiv
Värdet av Sveriges varuutbyte med Finland inom livsmedelsområdet i vid bemärkelse (kapitel 1—24 i Brysselnomenklaturen) har under senare delen av 1970-talet på importsidan varierat mellan 296 och 3 2 av totalimporten för varuområdet och på exportsidan legat omkring 7276 av totalex-
porten. Sålunda uppgick den svenska totalimporten på livsmedelsområdet år 1979 till ca 10300 milj. kr., varav importen från Finland svarade för
knappt 200 milj. kr. Totalexporten stannade vid ca 3000 milj. kr., varav
exporten till Finland svarade för ett värde av ca 250 milj. kr.
I exporten till Finland har diverse livsmedelsberedningar samt sockerkonfektyrer och chokladvaror traditionellt utgjort tunga poster. Tillsam-
mans svarade de år 1979 för 80 milj. kr. Bland andra traditionell viktiga
exportvaror samma år kan nämnas sockerbetsfrö (11 milj. kr.), ej ätbara animaliska produkter, dvs. minkfoder (14 milj. kr.) samt vegetabiliska oljor och fetter (12 milj. kr.). Spannmålsexporten till Finland är normalt relativt
obetydlig. År 1979 var dock exporten betydande, nämligen 27 milj. kr. Även i den svenska importen från Finland ingår sockerkonfektyrer och
chokladvaror som en tung post. Den uppgick år 1979 till 52 milj. kr. Andra
viktiga importvaror var matbröd och bakverk (19 milj. kr.), fruktkonserver
(13 milj. kr.) samt ost (11 milj. kr.).
Bilden av varuutbytet blir annorlunda om man begränsar sig till de varor som enligt EFTA-konventionen betraktas som jordbruksvaror (Bilaga D, del II & III). Väsentligt reducerade handelssiffror framkommer då. Inom detta varuområde uppgick den svenska totalimporten år 1979 till ca 7 300 milj. kr., varav importen från Finland svarade för ca 80 milj. kr. eller ca 122. Totalexporten stannade vid ca 2000 milj. kr., varav exporten till Finland svarade för 110 milj. kr. eller ca 592.
Jordbruksvarorna är undantagna från frihandeln i EFTA men sammanslutningens syfte är enligt artikel 22:2 att under beaktande av medlemsstaternas jordbrukspolitik underlätta en utveckling av handeln som bereder medlemsstater, vilkas ekonomi i stor utsträckning är beroende av
export av jordbruksvaror, rimlig reciprocitet. I artikel 23: I nämns bilatera-
la jordbruksavtal som en väg att förverkliga detta syfte.
Sverige ingick vid EFTA:s tillkomst år 1960 ett sådant bilateralt jord-
bruksavtal med Danmark. Detta avtal upphörde att gälla i och med att
Danmark år 1973 lämnade EFTA för att ingå som medlem i den Europeiska
Gemenskapen (EG). Därutöver har Sverige slutit bilaterala jordbruksavtal enligt EFTA:s regler med Portugal år 1963 och med Spanien år 1979.
Mot denna bakgrund och med tanke på övriga avtal som slutits mellan EFTA-medlemmar., bl. a. mellan Finland och Norge, har det framstått som en brist i EFTA-samarbetet att Sverige inte haft något avtal med något 12 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 156
nordiskt land. De under 1970-talet alltmer framträdande strävandena att åstadkomma ett närmare ekonomiskt samarbete i Norden har kommit avsaknaden av jordbruksavtal mellan Sverige och andra nordiska länder att framstå som en lucka i det nordiska samarbetet. De nordiska strävan-
dena för ett ökat samarbete och en ökad samhandel på jordbruksområdet
konkretiserades genom ett handelspolitiskt uttalande av Nordens Bon-
deorganisationers Centralråd (NBC) år 1964. Enligt detta uttalande borde
eftersträvas att kompletteringsbehovet av jordbruksvaror, med: förhindrande av dumpingimport från tredje land, alltid i första hand och på lika villkor, måtte täckas genom import från de övriga nordiska länderna. Denna tanke har i Sverige följts upp på det nationella planet genom att Lantbrukarnas riksförbund (LRF) år 1976 i en hänvändelse till regeringen
framförde önskemål om åtgärder för att främja den nordiska handeln i enlighet med NBC:s riktlinjer. Vad man här särskilt hade i åtanke var
tillskapandet av bilaterala ramavtal, på vilkas grund kommersiella avtal avseende främst spannmål, oljeväxter och socker skulle kunna ingås. På animalieområdet avsågs kompletteringshandeln i första hand komma i
fråga för att tillgodose kortsiktiga behov eftersom samtliga nordiska länder
strävar efter att vara självförsörjande på detta område. Ett sådant avtal
skulle enligt förbundets mening kunna bli en bas för att främja handeln med jordbruksvaror och utgöra en statlig sanktion av en gammal idé, djupt
förankrad bland de nordiska bönderna, nämligen att kompletteringsbeho-
vet av jordbruksvaror så långt möjligt skall täckas genom import från-annat
nordiskt land.
Finland initierade i samband med frihandelsförhandlingarna med EG år 1972 preliminära överläggningar med Sverige rörande handeln med jordbruksprodukter. Sverige förklarade sig härvid berett att senare inleda
förhandlingar med sikte på att ömsesidigt. inom ramen för importbehoven,
tillgodose varandras intressen.
Mot denna bakgrund har initiativ tagits och överläggningar ägt rum mellan Sverige och Finland på tjänstemannanivå i syfte att bana väg för ett
bilateralt avtal på jordbruksområdet. Svårigheterna har emellertid varit
betydande.
Jordbruksområdet och handeln med jordbruksvaror över gränserna ut-
gör ett starkt reglerat område i både Sverige och Finland. Möjligheterna att öka varuutbytet präglas inte minst av hänsynen till de nationella jordbruksregleringarna i de båda länderna. Önskemål om koncessioner, innebärande
lättnader i det svenska importskyddet för vissa produkter av intresse för Finland, har inte ansetts förenliga med den svenska jordbruksregleringen.
Sveriges och Finlands geografiska läge och naturliga förutsättningar ger
tämligen likartade produktionsbetingelser. De varor beträffande vilka produktionen i Sverige och Finland kompletterar varandra är därför inte
många. |
Även om möjligheterna till en ökning av samhandeln sålunda har många
begränsningar föreligger dock från tid till annan behov av att importera
även sådana jordbruksvaror beträffande vilka de båda länderna i princip är självförsörjande. Det avtal som nu ingåtts bör kunna bidra till att sådana
möjligheter tillvaratas på ett mera systematiskt sätt än tidigare.
2.2¶Avtalets huvudsakliga innehåll
I avtalets punkt I markerar de båda regeringarna sin allmänna vilja att
främja den normala kommersiella handeln med jordbruksvaror. Denna markering kan ses som en sanktion åt den tidigare nämnda idén att så långt möjligt täcka kompletteringsbehovet av jordbruksprodukter genom import från annat nordiskt land. I avtalets punkt 2 definieras avtalets varuomfatt-
ning. Avtalet omfattar i första hand de jordbruksvaror som upptagits i
EFTA-konventionens bilaga D. Detta innebär att fisk och marina pro-
dukter inte omfattas av avtalet. Det innebär också att vissa jordbruksvaror
utanför bilaga D kan dras in i diskussionerna inom avtalets ram. Inga import- eller exportintressen har särskilt nämnts i avtalstexten. Enligt
punkt 3 skall en särskild översynskommitté upprättas. Denna har till upp-
gift att följa utvecklingen av handeln och tillvarata möjligheterna att främja
denna.
Avtalstexten har remissbehandlats. Remissinstanserna är genomgående positiva till avtalet. Flera av remissinstanserna uttrycker förhoppningen att avtalet skall leda till en utökning av handeln med jordbruksvaror mellan
Sverige och Finland. Avtalet välkomnas också som en förstärkning av
såväl EFTA-samarbetet som det nordiska ekonomiska samarbetet. Översynskommittén bedöms kunna bli ett mellanstatligt forum, som kan bidra
till en effektiv och smidig handläggning av olika frågor rörande handeln
med jordbruksvaror.
2.3 Avtalets tillämpning
Avtalets karaktär av ramavtal innebär att dess konkreta tillämpning blir beroende av fortsatta överläggningar. Erfarenheterna talar för att strävandena att främja samhandeln knappast kan förväntas ge några snabba resultat. Det är sannolikt först på längre sikt som avtalet får påtagligt positiva
effekter. En översynskommitté skall tillsättas med uppgift att följa han-
delsutvecklingen och tillvarata möjligheterna att främja denna. Det blir i denna kommitté, som överläggningarna och förhandlingarna um avtalets
konkreta innehåll kommer att föras vidare. Det är min förhoppning att avtalet skall bli ett viktigt instrument för ett
fastare och närmare handelssamarbete och för en effektiv handläggning av
uppkommande problem på berörda varuområden mellan Sverige och Fin-
land. Avtalet bör därmed kunna bidra till ett utökat varuutbyte på jordbruksområdet mellan Sverige och Finland.
De kostnader som uppkommer i samband med Sveriges medverkan i den översynskommitté, som förutses upprättad under avtalet, bör täckas från tionde huvudtitelns förslagsanslag Bidrag till vissa internationella organisationer m. m.
3 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna avtalet mellan Sverige och Finland angående handeln
med jordbruksvaror.
4 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredra- ' ganden har lagt fram.
Bilaga I
Avtal mellan Sverige och Finland an- Suomen ja Ruotsin välinen sopimus maagående handel med jordbruksvaror taloustuotteiden kaupasta
Sveriges och Finlands regeringar har, Suomen ja Routsin hallitukset
med beaktande av bestämmelserna i över- ottaen huomioon 27 päivänä maaliskuuta enskommelsen den 27 mars 1961 angående 1961 tehdyn Suomen Tasavallan ja Euroopan bildandet av en association mellan medlems- vapaakauppaliiton (EFTA) jäsenvaltioiden staterna i Europeiska frihandelssammanslut- välisen sopimussuhteen luovan sopimuksen ningen (EFTA) samt Republiken Finland, määräykset,
i enlighet med målsättningen i artikel 22 i noudattaen Euroopan vapaakauppaliiton
konventionen av den 4 januari 1960 angående perustamista koskevan 4 päivänä tammiupprättandet av Europeiska frihandelssam- kuuta 1960 allekirjoitetun konvention 22 armanslutningen, tiklan tavoitteita,
med beaktande av bestämmelserna i artikel ottaen huomioon EFTA-konvention 23 ar-
23 i EFTA-konventionen, tiklan määräykset,
med beaktande av att de nordiska ottaen huomioon, että pohjoismaiset maajordbruksorganisationerna uttalat sitt intres- talousjärjestöt ovat ilmaisseet kiinnostukse för att främja handeln med jordbruksvaror sensa pohjoismaiden välisen maataloustuotemellan de nordiska länderna, kaupan edistämiseen,
kommit överens om följande: ovat sopineet seuraavasta:
1. Parterna skall sträva efter att bibehålla I. Sopimuspuolet pyrkivät keskinäisen och utvidga samhandeln med jordbruksvaror maataloustuotekauppansa yläpitämiseen ja under ömsesidigt beaktande av respektive laajentamiseen maatalouspoliittiset tavoitlands jordbrukspolitiska mål och internatio- teensa ja kansainväliset sitoutuksensa monella förpliktelser. lemminpuolisesti huomioon ottaen.
2. Med jordbruksvaror avses i detta avtal i 2. Tässä sopimuksessa tarkoitetaan maataförsta hand de jordbruksvaror som upptagits i loustuotteilla ensisijaissesti EFTA-konven- EFTA-konventionens bilaga D. tion D-liitteessä mainittuja maataloustuot-
teita.
3. En särskild översynskommitté skall upp- 3. Perustetaan erityinen tarkkailukomitea, rättas med uppgift att följa utvecklingen av jonka tehtävänä on seurata keskinäisen kausamhandeln och att tillvarataga möjligheterna pan kehitystä ja käyttää hyväksi sen kehittäatt främja denna. Kommittén skall samman- mismahdollisuuksia. Komitea kokoontuu träda när endera parten så begär. jomman kumman sopimuspuolen pyynnöstä.
4. Detta avtal skall träda i kraft så snart det 4, Tämä sopimus tulee voimaan välittö-
ratificerats av båda parter. mästi sen jälkeen, kun kumpikin sopimus-
puoli on sen ratifioinut.
I enlighet med moment 2 i artikel 23 i EFTA-konvention 23 artiklan 2 momentin EFTA-konventionen skall avtalet äga giltig- mukaisesti sopimus pysyy voimassa niin het lika länge som överenskommelsen an- kauan kuin Suomen Tasavallan ja Euroopan gående bildandet av en association mellan vapaakauppaliiton jäsenvaltioiden välistä somedlemsstaterna i Europeiska frihandels- pimussuhdetta luovaa sopimusta sovelletaan sammanslutningen samt Republiken Finland sekä Suomecn että Ruotsiin nähden.
är tillämplig på både Sverige och Finland.
Till bekräftelse härav har undertecknade. Tämän vakuudeksi allekirjoittaneet hallivederbörligen bemyndigade av sina respekti- tustensa asianmukaisesti valtuuttamat edusve regeringar, undertecknat detta avtal i tajat ovat allekirjoittaneet tämän sopimuksen Stockholm den 28 maj 1980. Avtalet har upp- Tukholmassa 28. päivänä toukokuuta 1980.
rättats i två exemplar, på svenska och finska Sopimus on tehty kahtena kappaleena suospråken, vilka båda texter äger lika vitsord. men ja ruotsin kielellä molempien tekstien
ollessa yhtä todistusvoimaisia.
För Sveriges regering Suomen hallituksen puolesta Anders Dahlgren Taisto Tähkämaa
För Finlands regering Ruotsin hallituksen puolesta Taisto Tähkämaa Anders Dahlgren
Bilaga 2
Remissyttrandena
Avtalstexten har remitterats till lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Kooperativa förbundet (KF), Sveriges Exportråd samt Sveriges Grossistförbund
(SGF). | Lantbruksstyrelsen har inte något att erinra mot den föreslagna texten till avtal. |
Statens jordbruksnämnd: Nämnden konstaterar att överläggningar om jordbruksavtal melian Sverige och Finland har ägt rum vid flera tillfällen
under 1970-talet. Något avtal kom dock inte till stånd då krav på lättnader i
det svenska importskyddet ställdes från finsk sida. Från svensk sida har koncessioner av detta slag ansetts oförenliga med den svenska jordbruksprisregleringen och i stället har eftersträvats mer allmänt utformade s.k.
ramavtal. Den svenska inställningen har varit att ett jordbruksavtal med Finland borde inriktas på en ökad samhandel vad gäller kompletteringsbe-
hovet av jordbruksprodukter så att importbehovet alltid i första hand täcks
från ett nordiskt land i linje med NBC:s handelspolitiska uttalande från år 1964. Nämnden framhåller att det nu ingångna bilaterala jordbruksavtalet med Finland just har karaktären av ramavtal och därmed väl motsvarar de
önskemål som uttalats från svensk sida. Avsaknaden av ett avtal mellan Sverige och Finland har mot bakgrund av övriga avtal och överenskom-
melser som gjorts mellan EFTA-länderna (bl. a. mellan Finland och Norge) varit en brist i EFTA-samarbetet resp. det nordiska samarbetet på jordbruksvaruområdet. I perioder med mindre stabila förhållanden kan ctt avtal vara av värde för de berörda länderna. Även under normala förhål-
landen är ramavtal av förevarande slag att föredra framför ett avtalslöst tillstånd genom den markering av samarbetet som ett avtal innebär.
Avtalet föreskriver att en särskild översynskommitté skall upprättas med uppgift att följa utvecklingen av samhandeln med jordbruksvaror och
tillvarata möjligheterna att främja denna. Tidigare har frågor som berör handeln med jordbruksvaror mellan länderna saknat fora på mellanstatlig nivå. Tillkomsten av ett mellanstatligt forum för diskussioner av olika frågor rörande handeln med jordbruksvaror bör bidra till en smidig och
effektiv handläggning av dylika frågor.
Nämnden som varit aktivt engagerad i utrednings- och förhandlingsarbetet av avtalet välkomnar detta då det dels utgör ett bidrag till att förverkliga EFTA-konventionens syften vad gäller handeln med jordbruksprodukter, dels innebär en förstärkning av det nordiska samarbetet när det gäller
handeln med jordbruksprodukter. Kommerskollegium: Avtalets syfte att bibehålla och utvidga samhandeln med jordbruksvaror överensstämmer helt med EFTA-konventionens mål-
sättningar när det gäller handeln med sådana varor. Med hänsyn härtill och till den allmänna reservationen om beaktande av resp. parts internationella
förpliktelser torde den aktuella avtalstexten inte leda till några handelspolitiska komplikationer. Kollegiet erinrar om EFTA-konventionens artikel
23:1, vilken stadgar att övriga medlemsländer skall underrättas innan
avtalet träder i kraft.
Lantbrukarnas riksförbund: ÅRF erinrar om att enligt de handelspolitiska riktlinjer som ligger till grund för samarbetet mellan bondeorganisatio-
nerna i Norden, skall dessa verka för att ländernas kompletteringsbehov av jordbruksprodukter i första hand tillgodoses genom import från annat nordiskt land. Detta samarbete fungerar tillfredsställande på animalieom-
rådet, beroende på att lantbrukskooperationen i de nordiska länderna i huvudsak svarar för utrikeshandeln på detta område. På vegetabilicområdet däremot handläggs importen i stor utsträckning av statliga organ. Det
är mot den bakgrunden som förbundet genom skrivelse den 3 juni 1979 till jordbruksdepartementet hemställde att departementet vidtar åtgärder för
att främja den nordiska handeln med särskilt spannmål. oljeväxter och socker. Det är således med stor tillfredsställelse som förbundet konstaterar
att förhandlingarna med Finland resulterat i ett bilateralt avtal, som ger
möjlighet att ytterligare utveckla det nordiska samarbetet på jordbruksom-
rådet. |
När det gäller samhandeln med Finland ser förbundet dock vissa be-
gränsningar av möjligheterna beroende på att såväl Finland som Sverige
har en hög självförsörjningsgrad av jordbruksprodukter och i stort sett
samma produktionsinriktning. Från tid till annan kan det emellertid föreligga ett behov av att importera jordbruksprodukter från Finland och avtalet
kan därför komma att få betydelse för att utveckla samhandeln mellan de båda länderna. Förbundet anser det synnerligen angeläget att lantbruksko-
operationen är representerad i den översynskommitté som skall upprättas under avtalet eftersom lantbrukskooperationen i så hög grad kommer att beröras av de åtgärder som vidtas för att samarbetet på området skall
ytterligare utvecklas.
Kooperativa förbundet: KF hälsar med tillfredsställelse det framlagda
förslaget till avtal mellan Sverige och Finland angående handel med jord-
bruksvaror. Alltsedan 1950-talet har KF i olika sammanhang verkat för en
ökad nordisk handel. Givetvis har det sedan länge förekommit en viss handel med jordbruksvaror mellan Sverige och Finland men KF anser att
denna handel borde kunna utvidgas med beaktande av ländernas jordbrukspolitiska mål och internationella förpliktelser. Eftersom Sverige och
Finland inte har samma målsättningar i sin jordbrukspolitik måste hänsyn
givetvis tas härtill exempelvis vad gäller konkurrenssituationen för resp.
länders livsmedelsindustrier, där man bör eftersträva konkurrens på lika
villkor. KF ser mycket positivt på det framlagda förslaget och uttrycker
förhoppningen att det kommer att leda till utökning av handeln av jordbruksvaror mellan de två länderna. |
Sveriges Exportråd liksom Sveriges Grossistförbund har inget att erinra mot avtalet.
-Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981